Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av förslag från sysselsättningsutredningen (A l974:02) och nya utredningen (A l978:04) om yrkesinriktad rehabilitering m.m. läggs förslag fram om en reformering av de arbetsmarknadspolitiska stödåtgär- dema för arbetshandikappade samt om en förändrad organisation för yr- kcsinriktad rehabilitering och vissa former av skyddat arbete.

Svenskt näringsliv har under de senaste decennierna genomgått en snabb strukturrationalisering. vilket rest ökade krav på människorna till anpassning i arbetslivet. Förändringarna har på olika sätt skapat svån'ghe- ter för människor med fysiska. psykiska. sociala och intellektuella arbets- handikapp. Samtidigt har målsättningen för samhällets sysselsättnings— och arbetsmarknadspolitik förskjutits från att gälla ett förverkligande av full sysselsättning till att avse rätten till arbete åt alla. Mot denna bakgrund har en rad olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder byggts ut för att stödja personer med arbetshandikapp. Åtgärderna har i allt högre grad inriktats mot att även de svaga grupperna skall kunna erhålla och behålla anställning vid arbetsplatser på den reguljära arbetsmarknaden. Trots de omfattande arbetsmarknad spolitiska insatserna kommer många arbetshan- dikappadc ändå inom överskådlig framtid att av olika skäl vara utestängda från den reguljära arbetsmarknaden. På grundval av regeringens proposi- tion 1977/78130 om skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m.m. har riksdagen beslutat (AU l977/78: lo. rskr l977/78z74) att verkstäder för skyddat arbete. kontorsarbetscentraler, industriella beredskapsarbeten och hemarbete skall föras samman i regionala stiftelser för skyddat arbete som bildas gemensamt av staten och landstingen inom varje län. Staten skall ensam svara för kostnaderna för verksamheten. För den yrkesinrikta—

l Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 73

• Sida 2
•  Original

lx)

Prop. 1978/79: 73

de rehabiliteringen beslöts samtidigt om en samordning av verksamheten under statligt huvudmannaskap och kostnadsansvar. Hur en samordnad organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen i princip skulle byggas upp och administreras skulle dock prövas först sedan sysselsättningsutred- ningen framlagt sina förslag.

I denna proposition föreslås resursförstärkningar säväl beträffande per- sonal som de arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen för arbetshandikappa— dc. Förslag läggs fram om en enhetlig organisation för yrkesinriktad reha- bilitering —— arbetsmarknadsinstitut — som skall svara för den verksamhet som i dag bedrivs vid arbetspsykologiska institut. kommunala institut för arbetsprövning och arbetsträning samt den likartade verksamheten vid ar- betsmarknadsutbildningen. Ett nytt institut för metodutveckling och forsk— ning föreslås. Vidare läggs förslag fram om förbättringar av de arbetsmark- nadspolitiska hjälpmedlen för handikappade och svårplacerad arbetskraft. Bl.a. föreslås vissa förbättringar ifråga om näringshjälp till eget företag. De nuvarande sysselsättningsformerna arkivarbete och halvskyddad syssel- sättning föreslås bli sammanförda till en enhetlig verksamhetsform kallad anställning med lönebidrag. Den nya organisationen för yrkesinriktad re- habilitering beräknas kunna träda i kraft tidigast den 1 januari 1980 och sysselsättningsformen anställning med lönebidrag fr.o.m. den [juli 1980. Frågan om medel för här föreslagna reformer kommer att tas upp i 1979 års budgetproposition.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1978/79: 73

1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 12) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att l & lagen (1974:12) om anställningsskydd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag äger tillämpning på arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

Lagen gäller ej

1. arbetstagare med företagsledande eller därmed jämförlig ställning. 2. arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj, 3. arbetstagare som är anställd för arbete i arbetsgivarens hushåll,

4. arbetstagare som av arbets- marknadsmyndighet meddelats ar- betslöshetshjälp i form av bered- skapsarbete. arkivarbete eller mu- sikerhjälp eller som anvisats arbete i verkstad inom arbetsvården.

4. arbetstagare som av arbets- marknadsmyndighet meddelas ar- betslöshetshjälp i form av bered- skapsarbete eller som anvisats ar- bete i verkstad inom arbetsvarden.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1980.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 615 lagen (1976:60()) om offentlig anställ— ning ' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Lagen gäller ej arbetstagare som av arbetsmarknadsmyndighet med- delas arbetslöshetshjälp i form av beredskapsarbete. arkivarbete eller musiker/tjälp eller som har anvisats arbete i verkstad inom arbetsvår— den.

Lagen gäller ej arbetstagare som av arbetsmarknadsmyndighet medde- las arbetslöshetshjälp i form av bc- redskapsarbete eller som har anvi- sats arbete i verkstad inom arbets— vården.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1980.

' Lagen omtryckt 1977:1047

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

Prop. 1978/79: 73 5

Utdrag

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1978-12-07

Närvarande: statsminister Ullsten. ordförande. och statsråden Sven Ro- manus. Mundebo. Wikström. Friggebo. Wirtén. Rodhe. Wahlberg. Hans- son. Enlund. Lindahl. Winther. De Geer. Blix. Gabriel Romanus. Tham. Bondestam

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om åtgärder för arbetshandikappade

2.1. Tidigare utredningar

De handikappades arbetsmarknadssituation och olika åtgärder för att bereda sysselsättning ät svårplacerade arbetssökande har utretts i flera sammanhang under främst 1970-talet. Genom beslut den 15 augusti 1968 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdepartementet att tillkalla sakkunniga med uppdrag att utreda förutsättningarna för en utbyggnad och effektivisering av den skyddade sysselsättningen. Utredningen avlämnade i augusti 1972 sitt betänkande (SOU 1972:54) Skyddat arbete.

Remissbehandlingen av betänkandet visade att inställningen till utred- ningens förslag om landstingskommunalt huvudmannaskap var splittrad. Mot denna bakgrund bemyndigades genom beslut den 22 mars 1974 chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla sakkunniga för en översyn av vissa former av arbetsmarknadspolitiskt motiverad industriell verksam- het. Kommittén — organisationskommittén (A 1974103) för skyddat arbete (OSA) — avlämnade i september 1975 sitt betänkande (SOU 1975:82) Or- ganisation för skyddat arbete. Genom beslut den 22 mars 1974 bemyndiga- de regeringen dåvarande statsrådet Anna-Greta Leijon att tillkalla sakkun- niga för översyn av den yrkesinriktade rehabiliteringen med uppgift att frn- na former för en samordnad organisation av denna verksamhet. Utred— ningen avlämnade ijuli 1976 sitt betänkande (SOU 1976:38) Yrkesinriktad rehabilitering.

På grundval av de ovannämnda utredningarna lade regeringen i proposi- tion 1977/78z30 fram förslag om ny organisation för skyddat arbete och yr- kesinriktad rehabilitering m.m.

F.nligt propositionen skall verkstäder för skyddat arbete. kontorsarbets- centraler. industriella beredskapsarbeten och hemarbete få ett mellan landstingskommunerna och staten delat huvudmannaskap genom att regio- nala stiftelser för skyddat arbete bildas inom varje län. För vissa övergri- pande frågor föreslås inrättandet av en central stiftelse. Staten föreslås en- sam svara för kostnaderna för den skyddade sysselsättningen. Regering- ens proposition antogs av riksdagen den 13 december 1977 ("AU 1977/78: 16. rskr 1977/78:74).

Beträffande den yrkesinriktade rehabiliteringen föreslogs en samordning av verksamheten under statligt huvudmannaskap och kostnadsansvar.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1978/79: 73 s

Starka skäl talade också för att delar av den arbetspsykologiska verksam— heten samordnades under statligt huvudmannaskap. Hur en samordnad organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen i princip skulle byggas tipp och administreras skulle prövas närmare av sysselsättningsutred- ningen. För såväl den skyddade sysselsättningen som den yrkesinriktade rehabiliteringen föreslogs särskilda organisationskommittéer bli tillsatta. Sysselsättningsutrcdningen fick också i uppdrag att pröva frågan om ut— formning av forskningen och metodutvecklingen gällande den yrkesinrik- tade rehabiliteringen. Den nya organisationen för skyddat arbete och yr- kesinriktad rehabilitering föreslogs träda i kraft tidigast den ljanuari 1980.

De arbetshandikappades problem togs första gången upp av sysselsätt- ningsutredningen i delbetänkandet (SOU 1975:90) Arbete åt alla. Härvid behandlas bl.a. frågan om halvskyddad sysselsättning. På grundval av ut- redningens förslag om sysselsättningspolitikens framtida inriktning beslöt riksdagen (prop. 1975/76:211. AU 1976/77:7. rskr 1976/77:79)i huvudsaklig överensstämmelse med förslagen i propositionen. 1 delbetänkandet (SOU 1978:14) Arbete åt handikappade. som ligger till grund för de övervägan- den och förslag som framläggs i det följande. har sysselsättningsutred- ningen fördjupat sin behandling av de arbetshandikappades situation på ar- betsmarknaden. På grundval av utredningens förslag har den organisa- tionskommitté som arbetar med den yrkesinriktade rehabiliteringen - nya utredningen om yrkesinriktad rehabilitering m.m. (NYR) — i en rapport (Ds A 19785) Arbetsmarknadsinstitutet den 2 oktober 1978 framlagt för- slag till framtida utformning av den yrkesinriktade rehabiliteringen samt , om metodutveckling och forskning på området.

Näringshjälp till egen rörelse är en arbetsmarknadspolitisk stödform som till övervägande delen utnyttjas för sökande med arbetshandikapp. Förslag om den framtida utformningen av stödet har lämnats i betänkandet (SOU 1977:22) Arbete med näringshjälp.

Därutöver har frågor rörande arbetsvård och yrkesinriktad rehabilite- ring behandlats bl.a. av riksrevisionsverket i en särskild revisionsrapport Arbetsmiljö. anpassning och arbetsvård.

Rehabiliteringsproblem har i en rapport till statens handikappråd den 15 november 1977 redovisats av en särskild utredningsman.

2.2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för arbetshandikappade

Av arbetsmarknadsverkets totala kostnader för arbetsmarknadspoliti— ken utgör anslaget till särskilda åtgärder för arbetsanpassning ungefär en femtedel. För budgetåret 1978/79 har verket tilldelats 1 581.5 milj. kr. för åtgärder som avser arbetssökande med särskilda svårigheter på arbets— marknaden. '

Detta innebär att en avsevärd del av de totala arbetsmarknadspolitiska resurserna är inriktade på stödåtgärder för arbetshandikappade. Dessa ar-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1978/79: 73 9

betssökande får givetvis även del av sådana insatser som inte särskilt för- behålls sökande med arbetshandikapp. t.ex. arbetsmarknadsutbildning. beredskapsarbeten och kontant arbetsmarknadsstöd.

De särskilt anslagna medlen avser rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade samt olika sysselsättningsskapande åtgärder.

En stor del av de åtgärder som vidtas för sökande med arbetshandikapp kan ha rehabiliterande effekt. Anslagsmässigt utgörs de direkta rehabilite- ringSåtgärderna av Utbildning för svårplacerade samt Arbetsprövning/ar- betsträning. För budgetåret 1978/79 har _17l.2 milj. kr. anvisats för dessa ändamål.

Därtill kommer utredande och kartläggande verksamhet i form av kur- serna Arbetsliv och utbildning (ALU-kurscr) och psykologiska konsultin- satser som bekostas över anslag till arbetsmarknadsutbildning resp. ar- betsmarknadsservice. Under budgetåret 1978/79 beräknas kostnaderna för dessa verksamheter uppgå till ca 135 milj. kr.

Utbildning av svårplaceradc omfattar särskilda kurser för omställning och träning. som inriktas på specificerade handikappgrupper. exempelvis med syn— eller hörselhandikapp. svårare rörelsehinder eller psykisk ut- vecklingsstörning. Försök pågår också med kurser för psykiskt och social— medicinskt arbetshandikappade.

Kurserna har starka inslag av utredning och kartläggning. som syftar till att klargöra kursdeltagarens förutsättningar för arbete eller vidare utbild- ning. De innefattar också träning och anpassning till handikappet. Under- visningen bedrivs såväl teoretiskt som praktiskt. bl.a. i vissa fall i form av praktik i arbetslivet. Kurserna ingår i den av skolöverstyrelsen anordnade arbetsmarknadsutbildningen. För utbildning i företag av svårplacerade äldre och handikappade kan bidrag utgå till arbetsgivare med 8 kr. för varje anställd och utbildningstimme. l enstaka fall kan bidragctjämkas uppåt vid utbildning av person med särskilt svårt handikapp. Som villkor för bidrag gäller bl.a. att arbetstagaren har avtalsenliga förmåner.

Stöd till introduktionsutbildning av anställda vid arbetsvårdsverkstäder utgår till huvudman för verksamheten med 10 kr. per utbildningstimme.

Arbetsprövning/arbetsträning syftar till att genom medicinsk. psykolo— gisk och social utredning och praktiska arbetsprov kartlägga den arbets- handikappades intressen och förutsättningar samt systematiskt träna upp och utveckla den psykiska och fysiska prestationsförmågan. Verksamhe- ten bedrivs av kommunala huvudmän. huvudsakligast landstingen. som er- håller statsbidrag till anordnande och drift av verksamheten. Till eleverna utgår bidrag motsvarande ersättningen vid arbetsmarknadsutbildning. Kostnaderna för eleversättningen delas av huvudmannen och arbetsmark- nadsverket.

Många arbetshandikappade deltar också i ALU—kurser som innebär en form av yrkesorientering och en fördjupning av arbetsfönnedlingens insat- ser som förberedelse för arbetsplacering eller utbildning. Kurserna omfat-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1978/79: 73 10

tar som regel fyra veckor. För socialt arbetshandikappade anordnas sär- skilda kurser om 20 veckor. För invandrare anordnas en tioveckorskurs.

Arbetsmarknadsverket anlitar sedan länge fristående arbetspsykologis- ka institut för psykologisk konsultverksamhet i olika former. För arbets- förmedlingen utgör psykologkonsultationen främst ett led i utrednings- och vägledningsarbetet och ett led i den individuella sysselsättningsplane- ringen.

Stödet till sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade uppgår under innevarande budgetår till 410.3 milj. kr.

Anslaget avser kostnader för anordnande av arkivarbete. halvskyddad och skyddad sysselsättning. näringshjälp till verksamhet som egen företa- gare samt olika arbetshjälpmedel åt handikappade.

Beredskapsarbeten för svårplacerade linansieras från anslaget Syssel- sättningsskapande åtgärder. delprogrammet Särskilda beredskapsarbeten. som för innevarande budgetår uppgår till 750 milj. kr. Vid dessa arbeten sysselsätts till ca 70 'i? äldre och/eller lokalt bunden arbetskraft. Dessutom sysselsätts vid AMS arbetsplatser för specialanvisad arbetskraft personer med olika slag av socialmedicinska eller psykiska arbetshandikapp. Ar— betsuppgifterna utgörs i huvudsak av byggnadsverksamhet. natur-. land- skaps— och kulturminnesvård eller industriellt arbete.

Arkivarbete kan anordnas hos statlig eller kommunal arbetsgivare samt hos allmännyttiga institutioner för att sysselsätta sådana arbetslösa som in- te kan få lämplig anställning på den reguljära arbetsmarknaden på grund av ålder. nedsatt arbetsförmåga eller andra särskilda förhållanden. Till kom- munala arbetsplatser utgår statsbidrag med 33 (i;: av lönekostnaden för den arkivarbetsanställde. till övriga utgår statsbidrag med hela lönekostnaden.

Från den 1 januari 1978 får totalt 15 500 arkivarbetsplatser finnas inrät— tade.

Arbetsgivaransvarel ligger vad gäller de arkivarbetsanställda hos arbets- marknadsverket. Lön utgår enligt ett särskilt arkivarbetsavtal som tecknas tnellan å ena sidan AMS/statens avtalsverk och Statstjänstemannaför- bundet inom TCO å den andra.

Personlig tjänst kan inrättas för den som är sysselsatt i arkivarbete hos statlig myndighet eller institution och som under minst fem år med stor duglighet fullgjort tjänstgöring på arbetsplatsen. AMS har f.n. bemyndi- gande att inrätta högst 650 sådana personliga tjänster.

Skyddad sysselsättning kan beredas handikappade. som inte kan få ar- bete på den reguljära arbetsmarknaden. Verkstäder för skyddat arbete" drivs för närvarande av landstingskommunerna. kommuner och ett antal enskilda föreningar och stiftelser. Inom tanten för den skyddade verksam- heten anordnas också hemarbete för sådana arbetstagare som på grund av sitt handikapp inte kan ta sig till en arbetsplats.

Statsbidrag utgår till huvudmännen för anordnande och drift av verkstä- der inom arbetsvården. Under innevarande budgetår får beslut om anord-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1978/79: 73 l ]

nande av verkstäder meddelas intill ett belopp av 40 milj. kr. med bemyn— digande för regeringen att vid behov öka ramen.

Huvudmannaskapet för den skyddade verksamheten övergår enligt riks- dagsbeslut i december [977 tidigast från den I januari 1980 till regionala stiftelser. bildade av stat och landsting.

Inom ramen för arkivarbetsverksamheten driver länsarbetsnämnderna nu SärSkilda kontorsarbetscentraler. som sysselsätter ca l600 arbetstaga- re. Arbetsuppgifterna består främst av kontorsservicearbete. Genom att man OCkså vid de kommunala verkstäderna för skyddat arbete successivt byggt upp produktionsavdelningar med sådan inriktning har dessa båda verksamhetsformer kommit attjämställas till såväl syfte som innehåll. En- ligt det nyss nämnda riksdagsbeslutet skall verksamheten vid kontorsar- betscentralerna överföras från arbetsmarknadsverket till de regionala stif- telserna för skyddat arbete.

Detsamma gäller de industriella beredskapsarbeten. som tillkommit för att bereda sysselsättning åt personer som friställdes vid främst företags- nedläggelser och för vilka traditionella beredskapsarbeten var mindre väl lämpade. Denna typ av beredskapsarbeten har framför allt kommit till stånd på orter med svagt utvecklad arbetsmarknad. vilket också haft till följd att de blivit svåra att avveckla. De har med tiden fått betydande inslag av personer med arbetshinder bland de anställda. Utvecklingen har fört med Sig att de kommit att få i huvudsak samma arbetsmarknadspolitiska syfte och inriktning som verkstäderna för skyddat arbete.

Hemarbete bedrivs av primär- och landstingskommmuner som ett led i den Skyddade sysselsättningen under AMS tillsyn. Dessutom bedrivs med statens industriverk som tillsynsmyndighet försöksverksamhet med stat- ligt stöd till hemarbete åt personer bosatta i skogslänens glesbygder. Båda dessa hemarbetsformer kommer att överföras till de regionala stiftelserna för skyddat arbete.

Stöd till halvskyddad sysselsättning har tillkommit för att stimulera en- skilda arbetsgivare. kommuner. landsting och statliga affärsdrivande verk att bereda sysselsättning åt arbetshandikappade. som inte kan få arbete på vanliga villkor. I vissa fall kan redan anställd överföras till halvskyddad sysselsättning. om begränsningen i arbetsförmågan är så betydande att ve- derbörande annars inte skulle kunna behålla sin anställning. Denna möjlig- het skall dock utnyttjas restriktivt och bara under förutsättning att arbets- givaren samtidigt ställer plats till förfogande för nyanställning av annan ar- betshandikappad. Som villkor för statsbidrag gäller bl.a. också att place- ringen i halvskyddad sysselsättning sker i samråd med de fackliga organi- sationerna på arbetsplatsen.

Bidrag utgår till arbetsgivaren under det första anställningsåret med 75 % av den anställdes lön enligt avtal. inkl. lönebikostnader. Under andra året utgår 506? av lönekostnaden och under de två därpå följande åren med 25 Gä- av lönekostnadema. l god tid före utgången av det fjärde året skall prövas om bidrag skall utgå i fortsättningen.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1978/79:73 13 Som en försöksverksamhet kan förhöjt bidrag utgå vid anställning av ungdomar under 25 år med svåra fysiska handikapp eller psykisk utveck- lingsstöming som medfört att de förtecknats enligt lagen (SFS l967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. I dessa fall utgår bidrag under det första året med 90 % av lönekostnaderna och med 50??? under de därpå följande tre åren. 1 de fall man-efter prövning finner att fort- satt bidrag bör utgå kan detta uppgå till 5.0 eller 25 % av lönekostnaden.

Antalet placerade i halvskyddat arbete uppgår för närvarande till drygt l | 700. Trots ökade resurser för verksamheten har något större volymmäs- sig ökning av den halvskyddade sysselsättningen inte kunnat ske främst p. g. a. den mycket svaga efterfrågan på arbetskraft som rätt.

Näringshjälp till verksamhet som egen företagare kan utgå enligt arbets- marknadskungörelsen ( l9661368. omtryckt l977: l4l) med högst l5000 kr. helt eller delvis som bidrag eller räntefritt län. Om särskilda skäl föreligger kan handikappad som börjar verksamhet som egen företagare även erhålla lån med högst 30000 kr.Näringshjälp för fortsatt verksamhet som egen fö- retagare kan utgå till handikappad om synnerliga skäl föreligger.

Antalet personer som under ett budgetår erhåller stöd i form av närings- hjälp kan uppskattas till ca 400 personer. Stödformen har i takt med att andra åtgärdsformer byggts ut haft en volymmässigt minskande relativ be- tydelse.

Till handikappad som behöver speciella arbetstekniska hjälpmedel för att kunna utöva sitt arbete kan bidrag utgå till kostnaden för detta intill 25 000 kr. per hjälpmedel. Bidrag kan också utgå till arbetsgivare för sådan särskild anordning på arbetsplatsen som en handikappad behöver för att kunna utföra arbetet. Bidrag kan även utgå till egen företagare eller fri yr- kesutövare som är handikappad.

Bidrag kan utgå med hela kostnaden. dock högst 30000 kr.. i de fall anordningen saknar värde för annan än den arbetshandikappade arbetsta- garen. ! annat fall kan lägst halva och högst hela kostnaden utgå.

Bidrag kan också utgå till expenundersökningar i ärenden som gällcrar- betstekniska hjälpmedel eller anordningar på arbetsplatsen. Bestämmelser om dessa stödformer återfinns i arbetsmarknadskungörelsen.

Bidrag till arbetsbiträde åt synskadad eller annan svårt handikappad per- son får utgå till offentlig eller enskild arbetsgivare. om denne åsamkas ut- gifter för sådant biträde i en utsträckning som väsentligt överstiger vad som kan anses normalt för befattningen. Bidrag utgår efter prövning med högst 5 000 kr. per person och halvår. Bestämmelser om bidrag till arbetsbi- träde har meddelats i ämbetsskrivelse den 29 maj 1969 senast ändrade i regleringsbrev den 8juni l978.

Från den I juli 1978 gäller att bidrag till arbetstekniska hjälpmedel. sär- skilda anordningar på arbetsplatsen och till arbetsbiträde också kan utgå i samband med att handikappade ungdomar fullgör praktisk yrkesoriente- ring. praktiktjänstgöring eller annan tillfällig anställning.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1978/79: 73 13

3. F öredragandens överväganden

3.1. Arbete åt handikappade

Under de senaste årtiondena har ökad insikt v'unnits om arbetets bety- delse för människan. Arbetet är inte bara ett medel för att trygga indivi- dens försörjning utan också en väsentlig faktor för att uppnå social gemen- skap och egenvärde. Målet för sysselsättnings- och arbetsmarknadspoliti- ken har därmed kommit att förskjutas från att gälla ett förverkligande av full sysselsättning till att avse rätten till arbete åt alla. lnsikten om arbetets betydelse som ett grundläggande medel för att tillgodose mänskliga behov genom att utveckla och berika tillvaron har också fått konsekvenser för sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitikens utformning. Grupper som tidigare endast i liten utsträckning väntades ingå i arbetskraften ställer idag anspråk på arbete.Samhällets ambition måste vara att tillgodose alla män- niskors berättigade krav på arbete. Det är mot bl.a. denna bakgrund de av mig här framförda förslagen skall ses.

Svenskt näringsliv har de senaste decennierna genomgått en mycket snabb strukturrationalisering. vilken rest ökade krav på människornas an- passning i arbetslivet. Strukturförändringarnas verkningar möttes under 1960-talet med olika åtgärder för att stimulera den geografiska och yrkes- mässiga rörligheten. Bl.a. utvidgades arbetsmarknadsutbildningen kraftigt. vilket haft stor betydelse för de arbetshandikappade. Olika insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen byggdes också upp. Därtill skedde en förhållandevis snabb utbyggnad av den skyddade sektorn i arbetslivet. Strukturomvandlingen på arbetsmarknaden har medfört starka krav på ökad anställningstrygghet. bättre arbetsmiljöer och ett mer demokratiskt beslutsfattande i näringslivet. Den tekniska utvecklingen har i sig också skapat bättre förutsättningar för en god arbetsmiljö. Utvecklingen har stötts genom den omfattande arbetsmarknadslagstiftning som under stor politisk enighet har antagits Linder 1970-talet. bl.a. lagen om anställnings— skydd. lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder. lagen om medbe— stämmande i arbetslivet. arbetsmiljölagen . lagen om facklig förtroende- mans ställning på arbetsplatsen och lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. De bättre förutsättning- ar som härigenom skapats bör rimligen på sikt leda till en minskad utslag- ning från den reguljära arbetsmarknaden p.g.a. handikapp och yrkesska- dor. Utslagningen från företag eller från arbetsmarknaden är. som syssel- sättningsutredningen påpekar. ofta en långt utdragen process. Sambandet mellan å ena sidan arbetshandikapp och behov av anpassningsåtgärder är påtagligt.

Den tidigare snabba utbyggnaden av olika former av skyddad sysselsätt- ning har under senare år i stället i allt högre grad ersatts med försök att tin- na lösningar på den reguljära arbetsmarknaden. Åtgärderna. som dock del—

• Sida 14
•  Original

Prop. 1978/79: 73 14

vis motverkats av den djupa och långvariga konjunktursvackan. har syftat till att även de svaga grupperna skall kunna erhålla och behålla anställning vid arbetsplatser på den reguljära arbetsmarknaden.

[ propositionen (1977/78:30) om skyddat arbete och yrkesinriktad reha- bilitering m.m. erinrade föredraganden om den ökade insikt som vunnits om betydelsen av kontinuitet mellan yrkesinriktad rehabilitering och den rehabilitering som föregår denna. En tidigt insatt rehabilitering är oftast mest positiv för individen. Den är också fördelaktig ur samhällsekonomisk synvinkel. För att åstadkomma kontinuitet i rehabiliteringsarbetet krävs en god kontakt mellan arbetsförmedlingen och övriga parter. t.ex. arbets— givaren och de fackliga organisationerna.

Det är mot denna bakgrund man bl.a. skall se den reformering som un- der senare år skett av arbetsförmedlingens arbetsformer och inre organisa- tion. likaså tillkomsten av distriktsarbetsnämnderna och försöken med in- tensifterad samverkan mellan arbetsförmedling. försäkringskassa och soci- alvård samt anpassningsgruppernas verksamhet. Syftet med anpassnings- grupperna är bl.a. att försöka anpassa arbetssituationen i det ordinarie ar- betslivet till arbetstagarnas förutsättningar. '

Syssclsättningsutredningen har i sitt delbetänkande (SOU l978:l4) Ar- bete åt handikappade framhållit de arbetshandikappades svårigheter på ar- betsmarknaden och föreslagit åtgärder för att öka möjligheterna för dessa sökande att få och behålla ett arbete. Utredningens förslag hari huvudsak fått stöd av remissinstanserna. Jag delar utredningens uppfattning att de arbetshandikappades ställning på arbetsmarknaden under en följd av år re- lativt sett har försämrats. Detta har också gällt de år efterfrågan på arbets- kraft varit hög.

Jag kommer därför i det följande att föreslå ytterligare resursförstärk- ningar beträlfande såväl personal till arbetsmarknadsverket som de arbets— marknadspolitiska medlen för arbetshandikappade. För att ytterligare stär- ka de svaga gruppernas ställning på arbetsmarknaden kommer jag också att lägga fram förslag till en enhetlig organisation -— arbetsmarknadsinstitut — för den verksamhet som idag bedrivs vid arbetspsykologiska institut, kommunala institut för arbetsprövning och arbetsträning samt den likarta- de verksamheten inom arbetsmarknadsutbildningen. Ett nytt institut för metodutveckling och forskning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen föreslås. Vidare läggerjag fram förslag om förbättringar av de arbetsmark- nadspolitiska hjälpmedlen för handikappade och svårplacerad arbetskraft.

Trots de omfattande arbetsmarknadspolitiska insatserna kommer många arbetshandikappade ändå inom överskådlig framtid att av olika skäl vara utestängda från den reguljära arbetsmarknaden. För dessa grupper är sär- skilda sysselsättningsskapande åtgärder nödvändiga. Behovet av bl.a. skyddad och halvskyddad sysselsättning i olika former kan därför beräk— nas kvarstå. Mot den bakgrund jag här redogjort för får dessa sysselsätt- ningsformer främst ses som ett uttryck för samhällets ansvarstagande när

• Sida 15
•  Original

Prop. 1978/79:73 l5 det gäller att möjliggöra för dessa grupper att delta i arbetslivet och samti- digt tillvarata de arbetshandikappades resurser. Däremot bör de inte be- traktas som ett mått på arbetsförmedlingens möjligheter eller svårigheter att placera handikappade utan särskilt stöd på den reguljära arbetsmarkna— den.

I det följande kommerjag att framlägga förslag om omvandling av arkiv- arbete. musikerhjälp och halvskyddad sysselsättning till en enhetlig verk- samhetsform benämnd anställning med lönebidrag. Jag har i detta sam— manhang inte för avsikt att närmare gå in på verkstäderna för skyddat ar- bete eftersom riksdagen fattat beslut om ett förändrat huvudmannaskap för dessa och ett omfattande organisationsarbcte pågår. Däremot lägger jag fram förslag om viss reformering av näringshjälpen.

De förändringar som nu förordas beträffande den yrkesinriktade rehabi— literingen och den skyddade sysselsättningen innebär en genomgripande förändring av den arbetsvårdsorganisarion som. efter förslag från kom- mittén för partiellt arbetsföra. den s.k. Kjellman-kommittén. beslutades av riksdagen år 1950.

3. l . l ArbursmarkmulsuIvec/(lingen

Strukturrationaliseringar inom olika industrisektorer samt jord— och skogsbruket har varit nödvändiga förutsättningar för ett ökat materiellt välstånd. En viktig uppgift för arbetsmarknadspolitiken har varit och är att värna om den enskilda individens intresse av trygghet vid den nödvändiga omställningen. Stora insatser har också gjorts. men dessa har inte helt kun- nat förhindra att enskilda människor drabbats av omställningama. Utred- ningen menar också att kraven på samhällsinsatser efter hand har ökat och att en fortsatt rationalisering och förnyelse av näringslivet är nödvändig. Processen måste också underlättas av en fortsatt satsning på att främja rör- ligheten på arbetsmarknaden.

Jag kan för min del helt ansluta mig till utredningens synsätt. Omställ- ningama på svensk arbetsmarknad har. om man ser det i historiskt per- spektiv. väsentligen varit förorsakade av ändrade internationella konkur- rensförhållanden. den tekniska utvecklingen osv. Sverige är med sin lilla hemmamarknad i hög grad exportberoende. Nästan hälften av vad tillverk- ningsindtrstrin framställer exporteras. Till detta kommer att den solidaris- ka lönepolitiken sedan början av l960-talet i hög grad präglat svensk ar— betsmarknad. något som inneburit att löneutvecklingen i vårt land inte va- rit direkt relaterad till de enskilda branschernas bärkraft. Om Sverige skall kunna upprätthålla en fortsatt hög levnadsstandard är det omöjligt att iso- lera sig från den internationella utvecklingen. Kraftfulla åtgärder måste i stället vidtas för att Sverige skall kunna bibehålla och stärka sin internatio- nella konkurrensförmåga inom de branscher där vi har de största förutsätt- ningarna. Detta förutsätter i ett samhälle av vår typ en fortgående omställ- ning av industrin. Företag måste ges möjligheter att utvecklas kring nya produkter och idéer. medan icke konkurrenskraftiga verksamheter läggs

• Sida 16
•  Original

Prop. 1978/79: 73 ta

ner. Utvecklingen. som innebär att resurserna fördelas dit de bäst behövs inom den konkurrensutsatta delen av svenskt näringsliv. ställer i vissa fall krav på arbetstagarna i form av byte av anställning. vidareutbildning och geografisk rörlighet. För att möta dessa krav och stärka den enskildes ställning krävs effektiva arbetsmarknadspolitiska och sysselsättningspoli- tiska åtgärder.

Utvecklingen i näringslivet har under de senaste årtiondena lett till en obalans i sysselsättningen såväl mellan olika regioner som branscher. ln- dustrisysselsättningen har. med undantag för åren l973—l975. sjunkit se- dan mitten av 1960-talet.

Effekterna av strukturomvandlingen har ttnder senare år blivit särskilt markerade genom att llera betydande branscher samtidigt fått accentuera- de problem. Det gäller t.ex. varvs-. stål- och tekoindustrierna. Omvand- lingen har förstärkts av den långa lågkonjunktur som bestått sedan år 1975. Strukturproblem och lågkonjunktur har tillsammans lett till ett osedvanligt stort antal varsel om nedläggningar eller andra förändringar i företagen.

Som en följd av denna utveckling har under den senaste treårsperioden omkring 80 000 arbetstillfällen försvunnit inom industrin. trots att mycket betydande åtgärder satts in för att möjliggöra för företagen att behålla ar- betskraften under lågkonjunkturen. Antalsmässigt har sysselsättnings- minskningcn inom industrin mer än väl balanserats genom en kraftig ex- pansion inom den offentliga sektorn. huvudsakligen inom sjuk— och åld- ringsvård. barnomsorg och undervisning. Det måste emellertid konstate- ras att utbyggnaden av de offentliga tjänsterna endast till en mindre del har kunnat lösa sysselsättningsproblemen för de personer som berörts av in- dustrins tillbakagång. Expansionen inom tjänstesektorn har främst möj- liggjort en fortsatt ökning av den kvinnliga förvärvsvcrksamheten. För de äldre männens del har förvärvsfrekvensen i stället minskat under hela den senaste tioårsperioden. Bl.a. beror detta på pensionsreformerna såväl vad gäller den allmänna pensionsålderssänkningen den ljttli l976. sotn ändra- de rcglcr för förtidspensionering.

Erfarenhetsmässigt vet man att det bland dem som friställs vid företags— nedläggelser eller andra strukturförändringar finns en grupp av främst äld- re och handikappade människor som trots omfattande arbetsmarknadspo- litiska åtgärder inte på nytt kan få eller behålla arbete på den reguljära ar- betsmarknaden. För dessa grupper har samhället fått gå in med betydande insatser i form av främst skyddad sysselsättning. Under konjunkturav- mattningen har efterfrågan på arbetskraft varit låg. Detta i kombination med att de anställda som har den kortaste anställningstiden först fått lämna företagen vid permitteringar o.dyl. har lett till hög arbetslöshet bland dem som för första gången söker sig in på arbetsmarknaden. särskilt ungdomar.

Lågkonjunkturens långvarighet har accentuerat ungdomens problem på arbetsmarknaden. Detta gäller i särskilt hög grad ungdomar vilkas arbets- förmåga varit nedsatt p.g.a. arbetshandikapp. I många sammanhang har

• Sida 17
•  Original

Prop. 1978/79: 73 [7

omvittnats hur arbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden lett till isolering. psykiska och sociala problem oberoende av den enskildes ålder.

Det är mot den bakgrund jag här beskrivit lätt att förstå att motståndet mot förändringar i näringslivet idag är större än tidigare. Statliga subven- tioner till existerande industrier är ett allt vanligare krav vid hot om ned- läggning av en industri. Denna reaktion mot förändringar bottnar i den otrygghet som följer med omställningama. Detta kan bara mötas med ett ökat ansvarstagande från företagens sida när det gäller att trygga omställ- ningar för den enskilde samt genom arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder.

Sysselsättningsutredningen konstaterar att utslagningen från arbetslivet i princip sker på två sätt. För det första genom att hela eller delar av ar— betsplatsen läggs ned och att de personer som är äldre och/eller har särskil- da handikapp får svårt att finna ny anställning. För det andra genom att vissa arbetstagare slutar eller tvingas sluta sin anställning därför att arbets- uppgifterna inte är anpassade till individens förutsättningar. De största problemen vid företagsncdläggelser eller driftinskränkningar uppstår när företagen sysselsätter en stor del äldre eller handikappad arbetskraft sam- tidigt som den lokala arbetsmarknaden där företaget finns är begränsad.

Om ett företag som har en stor del äldre arbetskraft lägger ner sin verk— samhet och om det samtidigt är dominerande på en lokal arbetsmarknad blir utSIagningen ofta mycket stor. Marginella förändringar i produktions- resultat och förluster för företag eller delar av företag skall enligt syssel- sättningsutredningen Ställas i relation till de personliga tragedier och de stora samhällsekonomiska förluster som blir resultatet av en sådan ned- läggning. Utredningen anser därför att man bör diskutera om det inte bor- de finnas möjligheter till mera systematiska samhällsekonomiska bedöm- ningar innan nedläggning görs.()m det vid en sådan bedömning står klart att samhällsekonomiska skäl talar för att bibehålla företaget bör det enligt utredningen finnas tillgång till särskilda medel för att finansiera en fortsatt verksamhet. Formerna för detta avser utredningen återkomma till i sitt slutbetänkande.

Jag finner utredningens tankegångar intressanta och vill erinra om att statsmakterna i flera fall har gjort särskilda insatser för nedläggningshota- de företag med utgångspunkt i bedömningar av detta slag.

Utan att föregripa utredningens arbete villjag för min del emellertid er- inra om de problem som är förknippade med ett mer allmänt tillämpande av utredningens tankegångar. Som statens industriverk påpekat i sitt re- missvar är samhällsekonomiska kalkyler mycket svåra att utföra med god precision. För det första är det svårt enbart att peka ut vilka typer av sam- hällsekonomiska konsekvenser som är att vänta p.g.a. en åtgärd. för det andra är det kanske ännu svårare att kvantifiera dessa konsekvenser. Inte minst viktigt att uppmärksamma i detta sammanhang är den konflikt som kan föreligga mellan sysselsättningsbevarande insatser och målen för den långsiktiga utvecklingen på arbetsmarknaden. Besvär—liga gränsdragnings- 2 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 73

• Sida 18
•  Original

Prop. 1978/79: 73 18

problem kan tänkas uppkomma när det gällerå ena sidan ambitionen att bi- behålla sysselsättningen vid ett befintligt företag på en ort. och å andra si- dan strävan att underlätta en fortsatt produktivitetstillväxt i näringslivet.

Flera olika faktorer gör att expansionen inom en sektor av näringslivet inte i full utsträckning kan utnyttjas för att ge sysselsättning åt personer som mister sina anställningar i en annan sektor. Det föreligger stora hinder av yrkesmässig art. där bl.a. de traditionsbundna uppfattningarna om yr- kesval spelar in. Av stor betydelse är naturligtvis att de arbetstillfällen som tillkommer ofta är lokaliserade på annat sätt än de som försvinner. De stu- dier som sysselsättningsutredningen gjort visar t.ex. på ett klart samband mellan lörtidspensionering och rationaliseringen inomjord- och skogsbru- ket när denna inom vissa regioner inte kombinerats med tillräcklig indti- strialisering. Samma förhållande uppstår när industrins tillbakagång inte ersätts med nya och för den berörda arbetskraften passande arbetstillfäl- len. '

De uppkomna effekterna av sysselsättningstillfällenas ojämna regionala fördelning och den bristande rörligheten på arbetsmarknaden kan illustre— ras av statistiken över törtidspensionerade. som i stora drag utgör en spe- gelbild av sysselsättningsförhållandena. De delar av landet som har låg sysselsättningsgrad har också en hög andel förtidspensionerade.

Anledningarna till att utslagningen har störst omfattning bland männen kan vara flera. Sysselsättningsutredningen pekar på att männen i större ut- sträckning utsätts för hårda arbetsmiljöer. Vissa av de utsatta arbetena är typiskt manliga. Det gäller tunga arbeten med stor förslitning. De nya arbe— tena har kommit i yrkesområden som traditionellt rekryterar kvinnor. Ten- denserna till utslagning i storstäderna kan ha andra orsaker bl.a. sociala problem till följd av mer eller mindre social isolering. Sysselsättningsut- redningen har med instämmande av flertalet remissinstanser konstaterat att arbetet med att förbättra den fysiska och psykiska arbetsmiljön måste byggas ut och göras mer systematiskt. Till hjälp i detta arbete bör llnnas systematiska kartläggningar av arbetsmiljöer och arbetsuppgifternas krav. En företz'tgsh'z'rlsovård inriktad på förebyggande och arbetsanpassande verksamhet har mycket viktiga trppgifter.

Jag kan för min del också helt ansluta mig till utredningens och många remissinstansers. däribland LO. TCO och HCK. konstaterande att trygg- hetslagstiftningen i hög grad bidragit till att minska utslagningen från före- tagen av bl.a. äldre och arbetshandikappade. Jag återkommer i det följan- de till lagstiftningsfrågoma.

3. l .3 Vem ('i/' (Irlwt.v/rrrndikap/md? Rätten till arbete Sysselsättningsutredningen konstaterar att förvärvsarbetet spelar en central roll när det gäller att forma förutsättningarna för sociala relationer. aktiviteter utanför arbetet. Utredningen utgår från att nästan alla män- niskor har förmåga att bidra till den gemensamma produktionen av varor

• Sida 19
•  Original

Prop. 1978/79: 73 19

och tjänster. Jag anser. liksom min företrädare gjorde i propositionen l977/78:30. att det är svårt att se någon bestämd gräns för hur liten en per- sons arbetsförmåga skall vara för att det inte skall vara aktuellt för samhäl— let att försöka lösa sysselsättningsfrågan i vid mening. Slutsatsen måste därför bli att alla människor skall ha rätt till någon form av sysselsättning. När det gäller personer med mycket stor nedsättning i arbetsförmågan blir det närmast i form av sysselsättningsterapi med en glidande skala över till fullt deltagande i den ordinarie produktionen. Det räcker enligt min mening inte med att arbeta med de öppet arbetssökande arbetshandikappade. Am- bitionen måste vara att förbättra samhälletsmöjligheter att stödja även de handikappade som är dolt arbetslösa. t.ex. bland de förtidspensionerade. så att de på sikt kan erbjudas arbete.

Sysselsättningsutredningen understryker att de arbetshandikappade inte är en lätt definierad minoritet på arbetsmarknaden. Ett stort antal män- niskor är eller riskerar att komma i en situation där de kan behöva särskild hjälp och stöd för att få arbetsuppgifterna anpassade efter sin förmåga eller möjligheter att utveckla sin förmåga. Enligt utredningens definition är den arbetshandikappad som på grund av fysiskt. psykiskt. förståndsmässigt el- ler socialmedicinskt handikapp har eller kan förväntas få svårigheter att få eller behålla arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Remissinstanscrnas åsikter har gått starkt isär när det gäller definitionen av arbetshandikapp. SAF anser att man i stället bör använda begreppet "beting-dt arbetsför" föratt rikta uppmärksamheten till vars och ens faktis- ka arbetsförmåga och understryka det relativa i situationen. LO menar t.ex. att definitionen är alltför statisk för att belysa ett förhållande mellan individen och samhället. SACO/SR betonar att handikapp inte i och för sig är något generellt arbetshinder. DHR. HCK. socialstyrelsen m.fl. avstyr- ker utredningens förslag främst på den grunden att arbetshandikapp är omöjligt att definiera. För egen del harjag stor förståelse för de senare re- missinstansernas inställning. Alla arbetstagare har någon begränsningi sitt arbetsutbud. Det kan gälla begränsningar som hänför sig till geografisk rör- lighet. ålder-_ utbildning osv. En person som varit borta från arbetsmarkna- den under lång tid t.ex. på grund av hemarbete kan ha mer begränsningari sina arbetsför-utsättningar än en fysiskt handikappad person som fått en med hänsyn till handikappet adekvat yrkesutbildning och praktik. En män— niskas arbetsför—utsättningar beror också på förhållandena på arbetsplat- sen. inte minst när det gäller arbetsanpassning. arbetsmiljö osv. Det är från dessa utgångspunkter föga meningsfullt att dcfinitionsmässigt försöka slå fast vilka människor som är arbetshandikappade. Enligt min mening måste alla människor som äri behov av samhällets service för att få och behålla ett arbete ta den hjälp som behövs oavsett om de i formell mening kan be- traktas som arbetshandikappade eller inte. Detta utesluter självfallet inte att vissa stödformer kan behöva förenas med villkor som innebär att mål- gruppen inom arbetskraften delinieras.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1978/79: 73 20

Jag anser också att rätten till sådan hjälp bör understödjas av ett erkän- nande av den positiva insats för det gemensamma folkhushållet som även gravt handikappade personer kan bidra med om de ges möjligheter att del- ta i arbetslivet. lnsatsens storlek måste naturligtvis. som utredningen framhåller. variera med hänsyn till den enskildes förutsättningar: detta gäl- lerju även för den arbetskraft som sysselsätts utan särskilda åtgärder från samhällets sida. När det gäller de grupper av handikappade som inte kan få arbete utan särskilda insatser. bör det vara samhällets uppgift att se till att rätten till arbete så långt som det är möjligt manifesteras i sysselsättning som är meningsfull även i den bemärkelsen att den medför ett positivt rc- surstillskott till samhällsekonomin.

Det är uppenbart att den enskildes möjligheter att få arbete är beroende bl.a. av de insatser samhället gör föratt undanröja hinder för att en anställ- ning skall komma till stånd. antingen på den öppna marknaden elleri sär- skilt anpassade arbetsformer. Men det är också viktigt att understryka att dessa insatser samtidigt frigör resurser som annars inte skulle tas tillvara.

De kalkyler över de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika insat- ser som utredningen redovisar tyder på att dessa åtgärder också kan vara lönsamma sett i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Detta måste dock ses i relation till de mer övergripande sysselsättningspolitiska mål för arbets- handikappade som jag här har angett.

Närjag i det följande använder begreppet arbetshandikapp får det. mot bakgrund av vad jag här har sagt. inte ses som någon definition. utan när— mast som en avgränsning av den krets av arbetssökande som p.g.a. psykis- ka. fysiska. intellektuella eller sociala handikapp har sådana begränsningar i sitta arbetsförutsättningar att de för att kttnna hävda sig mot andra arbets— sökande. måste ges möjligheter till särskilda ekonomiska och andra stödåt— gärder.

Med hänsyn till behovet av uppföljningar av arbetsmarknadspolitiska in- satser finns det också skäl att bibehålla särskilda statistiska redovisningar av arbetssökande med arbetshandikapp liksom över förmedlingens insat— ser för dessa gruppcr. Jag räknar med att det metodutvecklingsinstitut som föreslås i det följande skall söka få till stånd system för uppföljning och ut— värdering av olika insatser för svårplacerade på arbetsmarknaden.

3.2. Den reguljära arbetsmarknaden

I det föregående harjag belyst den ändrade inriktning som arbetsmark- nadspolitiken fått — från att ha gällt fttll sysselsättning för dem som redan tillhörde arbetskraften till att också avse aktivering av grupper som står utanför och i vissa fall inte själva aktivt söker arbete. Vi talar nu om allas rätt till arbete. Vi har under en lång följd av år haft en ökning av antalet personer i arbetskraften om än i något avmattad takt ttnder de senaste årens dämpade konjunktur. Det är angeläget att sysselsättningsnivån ock-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1978/79: 73 Zl

så fortsättningsvis höjs. så att resurserna hos de grupper som i dag står utanför arbetslivet i ökad utsträckning kan tas till vara. Av avgörande be— tydelse härvidlag är att näringslivet utvecklas på sådant sätt att fler arbets- tillfällen kommer till stånd på den reguljära arbetsmarknaden.

Riksdagen har bl.a. i samband med behandlingen av propositionen 1977/78:30 uttalat att insatserna för de arbetshandikappade i allt högre grad måste inriktas på att finna lösningar på den reguljära arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutbildningen har breddats och byggts ut och kommit att bli ett instrument som effektivt när de gtttpper som har det största utbild— ningsbehovet. lnom arbetsmarknadsutbildningen har särskilda kurser för omställning och träning tillkommit för att förbereda olika handikappgrup- pers inträde eller återgång i arbetslivet. Arbetsprövning och arbetsträning är andra resurer för sådan förberedelse. En rad stödformer har därutöver tillskapats för att underlätta för de arbetshandikappade att få och behålla ett arbete. Arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar på arbets- platsen ger möjlighet till en sådan arbetsanpassning att handikappade skall kunna fungera i arbetssitttationen. Bidrag till arbetsbiträde och motorfor- don för handikappade har liknande syften.

Andra stödåtgärder syftar till att stimulera arbetsgivare att anställa sö- kande med arbetshandikapp. Det sker genom kompensation för en nedsatt arbetsförmåga": eller genom att bidrag lämnas till utbildning inom företaget. Jag kommer i det följande att närmare beskriva flertalet av dessa stödåt- gärder i anslutning till mina förslag om utveckling och förbättring av dem.

Jag har inledningsvis kort berört den reformering som skett av arbetsför- medlingen och som haft väsentlig betydelse för möjligheterna att bereda sysselsättning för grupper med svårigheter på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingens organisation och arbetsformer har ttnder de senas- te tio åren förändrats i betydande delar och anpassats till de förändringar som skett på arbetsmarknaden. Vid utgången av budgetåret l977/78 fanns sammanlagt 240 arbetsförmedIingskontor. varav 78 distn'ktskontor och K)? lokalkontor. Under år l977 har också distriktsarbetsnämnder på försök in- rättats vid varje distriklskontor.

Genom en omorganisation år 1974 upplöstes de tidigare särskilda arbets— vårds- och yrkesvägledningscxpeditionerna. I stället organiserades grup- per med arbetsförmedlare. arbetsvårdare och yrkesvägledare som gemen— samt har att svara föi förmedlingsservice till de sökande. Tillkomsten av distriktsarbetsnämnderna innebär en närmare kontakt mellan arbetsför— medlingen. parterna på arbetsmarknaden och närsamhället. Samverkan med socialvård och försäkringskassa har byggts ut genom inrättande av s.k. rehabiliteringsgrupper.

Under slutet av |960-talet inleddes försök med öppen förmedling. Med öppen förmedling menas dels öppen platsinformation med tillhandahållan- de av platslistor och dels kundmottagning. Denna öppna förmedling har under åren modifierats och kommit att innebära att möjlighet skall finnas

• Sida 22
•  Original

Prop. 1978/79: 73 17

för var och en som besöker förmedlingen att fritt ta del av platstttbudet. Förmedlingens arbetsformer har sedan successivt förändrats ytterligare i samband med användningen av ADB-teknik i platsförmedlingen.

År 1973 producerades den första dagliga platslistan med hjälp av ADB- teknik och sedan våren I978 har hela landet tillgång till länsvisa ADB-pro- ducerade platslistor. Att producera platslistorna med ADB-teknik innebär stora tidsvinster med en väsentligt högre aktualitet av listorna. Vidare har platsinformationen i listorna ökat med ca 309"?- och spridningen sker sedan inom hela produktionsområdet. Allt detta innebär stora fördelar för hade arbetssökande och arbetsgivare. Den ADB-teknik som används vid list- framställning ligger sedan som grund för en försöksverksamhet med en än- nu mera avancerad teknik som innebär att arbetsförmedlingen med hjälp av en terminal kan komma i kontakt med landets hela utbud av lediga plat— ser och att den arbetssökandes önskemål matchas mot nytillkomna lediga platser.

För att ge arbetsförmedlingen en bredare täckning av platstttbtldet på ar- betsmarknaden och samtidigt stimulera fler arbetssökande att anlita för- medlingen har försök med obligatorisk anmälan av lediga platser till ar- betsförmedlingen införts i tio län. Detta har medfört en ökning av antalet till arbetsförmedlingen anmälda platser med ca 40'5'? i dessa län. Den för- bättrade platsinf'ormationen och de försök som bedrivs med allmän plats- anmälan är förändringar som bör kunna få ökad betydelse i framtiden. Be- träffande platsinformationen villjag framhålla betydelsen av att den utfor- mas så. att sökande med arbetshandikapp får för dem relevant information om arbetsmiljö och arbetskrav. Möjligheterna till arbetsanpassning bör be- aktas i sammanhanget.

Av särskilt intresse och vikt för de arbetshandikappade är den nyligen inledda mera systematiska verksamhetsplaneringen av förmedlingens ar- bete. Den innebär bl.a. en planmässig inriktning av förmedlingsverksam- heten på grupper med särskilda behov. Utgångspunkten för denna plane- ring är arbetsförmedlingsstatistiken. som ger information om aktuella sö- kandegrupper på förmedlingen. l förmedlingsstatistiken särredovisas bl.a. de arbetssökandes särskilda förutsättningar. ålder. kön, eventuella arbets- hinder. etc. Utifrån dessa uppgifter har förmedlingen att göra bedömningar av situationen för de sökande och planera förmedlingsinsatserna. Verk— samhetsplaneringcn fastställs av distriktsarbctsnämndcrna. där kommuner och partema på arbetsmarknaden är företrädda. Detta ger större förutsätt- ningar att på bredare front arbeta med att genomföra insatserna. Allt efter- som man får ökade erfarenheter av verksamhetsplaneringen bör den kunna effektiveras och bli ett instrument för en praktisk arbetsmarknadspolitik på det lokala planet. På det regionala planet har länsarbetsnämnderna motsvarande ansvar. medan ansvaret centralt åvilar AMS.

För att klara sina arbetsuppgifter. sotn i hög grad präglats av en kraftig utökning av sådana arbetsmarknadspolitiska insatser som utbildning och

• Sida 23
•  Original

Prop. 1978/79: 73 23

beredskapsarbeten. har arbetsförmedlingen ttnder l970—talet fått kraftiga persont'tlförstärkningar. Under l970-talet har arbetsmarknadsverket till— förts ca f 800 nya tjänster. Dessa har i huvudsak tillkommit för att förstär— ka den egentliga platsförmedlingen och det allt större behovet av indivi— duella förmedlingsinsatser.

AMS har genomfört en särskild bearbetning av förmedlingsstatistiken vad gäller ca 65 000 aktuella sökande med arbetshandikapp under år I977. Av undersökningen framgår att omkring 12 €??- eller ca 7500 av dessa sö— kande placerades i arbete på den reguljära arbetsmarknaden under året. Av dessa har knappt 2000 erhållit halvskyddad sysselsättning. Variatio— nerna är stora mellan olika handikappgrupper liksom mellan olika delar av landet. Sökande med fysiska handikapp dominerar bland dem som place— ras i reguljära anställningar. medan de förståndshandikappade har den största andelen utplacerade i halvskyddad och skyddad sysselsättning.

Till de sökande som registreras som arbetshandikappade kan man lägga ett stort antal fall. då den sökande visserligen har något arbetshinder eller handikapp. men detta inte bedöms medföra behov av särskilda arbets— vårdsinsatser eller andra åtgärder. som förbehålls arbetshandikappade sö— kande. I dessa fall skeri allmänhet ingen särskild notering om arbetshandi— kappet i förmedlingsstatistiken. Detta är en riktig och önskvärd utveck- ling. som innebär en ökad normalisering av förmedlingsarbetet för dessa sökande. I de fall en sökandes handikapp inte utgör ett hinder att få eller behalla en anställning finns inte skäl att särskilt notera handikappet.

3.2.1. Anpussningsverksamheten

Utöver de förhållanden somjag här tagit tipp har framförallt verksamhe- ten med anpassningsgrupper stor betydelse för de arbetshandikappades möjligheter till arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Tillkomsten av anpassningsgrupperna. vilkas verksamhet direkt syftar till att underlätta för äldre och arbetshandikappade att få eller behålla ett arbete. är en betydelsefull förändring i förmedlingsverksamheten under l970-talet. l anpassningsgrupperna. som har sin grund i förarbetena till la- gen (I974: l3) om vissa anstälIningsfrämjande åtgärder (främjandelagen). sker ett organiserat samarbete mellan arbetsförmedling. personalorganisa- tioner och arbetsgivare. Antalet grupper har successivt ökat från ca 200 år l972 till ca 5000 i början av år l978. Gruppema har under de förhållandevis få år de funnits hunnit bli erkända och etablerade. även om de täcker en begränsad del av arbetsmarknaden och aktiviteten är av varierande om- fattning. Vcrksamheten hari hög grad varit inriktad på åtgärder föratt fö- rebygga utslagning av redan anställda. 1 nya riktlinjer för verksamheten har AMS angivit att förmedlingens insatser primärt bör avse åtgärder för att inplacera äldre och arbetshandikappade som står utanför arbetsmark- naden. Partema bör i huvudsak ansvara för åtgärder för redan anställda. Föl—medlingen har dock en viktig roll genom att den tillhandahåller de ar-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1978/79: 73 24

betsmarknadspolitiska stödåtgärder som erfordras i det enskilda fallet för att förhindra en utslagning.

3.2.2. Anpussningsgrup/M'rnas ställning

Som jag inledningsvis berört har förtidspensioneringen ökat betydligt. l särskilda rapporter till sysselsättningsutredningen har bl.a. utvecklingen av förtidspensioneringen redovisats. Där konstateras bl.a. att antalet per- soner med förtidspension eller sjukbidrag ökat från drygt l60000 år 1966 till 296000 år l976. Detta är en markant ökning. även om Sverige jämfört med övriga nordiska länder ligger lägst vad gäller andelen förtidspensione- rade. Klara samband finns mellan den lokala sysselsättningssituationen och förtidspensioneringen. En tydlig tendens är den minskade sysselsätt- ningen bland män i storstadsområdena.

Att förhindra utslagning från arbetsplatsen är ofta detsamma som att för- hindra en utslagning från arbetslivet. anför sysselsättningsutredningen. Mot den bakgrunden tilldelas företagshälsovården en viktig roll. Ett samlat grepp om de arbetsmiljövårdande insatserna på arbetsplatserna är nödvän- digt anför utredningen vidare och föreslår att anpassningsgrttpperna bör vara det centrala organet för att leda arbetet med att förhindra utslagning. För att detta skall kunna ske krävs att man inte bara arbetar uteslutande med individuella fall utan också genomför systematiska kartläggningar av arbetsplatsernas krav på fysisk och psykisk förmåga och möjligheten att påverka dessa krav. För egen del vill jag erinra om de väsentligt vidgade möjligheter som den nya arbetsmiljölagstiftningen ger. när det gäller att an- passa arbetsförhållandena till människans förutsättningar.

Den nya arbetsmiljölagstiftningen trädde i kraft den ljuli I978. Lagstift— ningen innebär bl.a. att arbetsmiljöbegreppet vidgas till att omfatta alla slag av hälso- och säkerhetsrisker — såväl fysiska som psykiska. En grund- läggande föreskrift i lagen (2 kap, l å andra stycket) stadgar att arbetsför- _ hållandena skall anpassas till människans förutsättningar i såväl fysiskt som psykiskt avseende. I propositionen (1976/77zf49) med förslag till ar- betsmiljölag redogjorde föredraganden närmare för motiven till denna be- stämmelse. Avsikten är att lagen skall tjäna som underlag vid strävandena efter en arbetsmarknad med stor variation på arbetsuppgifter där var och en kan få sysselsättning efter sina fysiska och psykiska förutsättningar.

I lagen finns också en särskild bestämmelse (3 kap. 3 & andra stycket) som bör ha stor betydelse när det gäller att främja sysselsättningsmöjlig- heterna för personer med arbetshandikapp. Bestämmelsen lyder: "Det åligger arbetsgivare att taga hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsätt- ningar för arbetet. Vid arbetets planläggning och anordnande skall beaktas att människors förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika". Vid pla- nering av arbetsmiljön måste man alltså beakta att människor är olika och att arbetshandikapp är vanliga i arbetslivet. [ motiven till lagen betonas därför att arbetsmiljön bör utformas så att inte stora grupper av arbetstaga— re utestängs.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1978/79: 73 25

Det innebär att arbetsförhållandena i så stor utsträckning som möjligt skall planeras så att alla människor som vill förvärvsarbeta också skall kunna tas emot i arbetslivet. Samtidigt som arbetsmiljölagstiftningen refor— merats har såväl arbetarskyddsstyrelsen som yrkesinspektionen byggts ut kraftigt under l970—talet. Antalet tjänster har mer än fördubblats.- Före- tagshälsovården har också byggts ut väsentligt.

] likhet med vad min företrädare uttalade i propositionen om arbetsmil— jölag anserjag att det är värdefullt om det bland ledamöterna i en anpass- ningsgrupp också ingår personer som tillhör den lokala skyddsorganisatio- nen. På det sättet kan man få en mer enhetlig och allsidig bedömning av frågor som gäller anpassning av arbetet och arbetsmiljön till olika arbetsta- gares förutsättningar. Om skyddsorganisationen har erfarenheter av verk- samheten i anpassningsgruppcr bör den i ännu högre grad kunna medverka till att arbetsplatserna generellt sett utformas så att sysselsättningsmöjlig- heterna främjas. En uppgift för den lokala skyddsorganisationen i detta av- seende är att öva inflytande över att åtgärder vidtas så att inte utformning- en av arbetslokalema reser onödiga hinder för grupper med handikapp. Den lokala skyddsorganisationen bör vidare verka för att sysselsättnings- möjligheterna för grupper med olika arbetssvårigheter tas till vara. Även planering av allmänna åtgärder för att främja nyanställning av arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga kan behöva göras av den lokala skyddsorgani- sationen.

För min del villjag tillägga att anpassningsgrupperna även framdeles bör vara en form för nära samverkan mellan företag, fackliga organisationer och arbetsförmedling. främst när det gäller att lösa sysselsättningsproblem för enskilda personer. Även om syftet med anpassningsgrupperna i hu- vudsak har varit att främja nyanställning och vid behov omplacering av äldre och arbetshandikappad personal inom företagen, vill jag erinra om att gnrppema också kommit att ses som en viktig länk i arbetsförmedling- ens primära uppgift att förmedla arbete. Genom grupperna har arbetsför- medlingen fått en bättre inblick i företagens allmänna personalpolitik. Öka- de kunskaper om de interna arbetskraftsllödena bör underlätta förmedling- ens strävan att placera arbetshzmdikappade.

F.n. anordnar AMS endagskonferenser för ledamöter i anpassnings- grupper för att informera om verksamhetens syfte samt om de arbetsmark- nadspolitiska hjälpmedlen m.m. Från LO och TCO har krav framförts om en fördjupad utbildning för ledamöterna i anpassningsgrupperna. Enligt min mening bör det ankomma på AMS att närmare pröva detta behov och framlägga eventuella förslag.

3.2.3. Anpassvzingsverksam/rel inom slutlig jörvullning Sysselsättningsutredningen har bedrivit särskild försöksverksamhet med inplaceringar av arbetssökande på den statliga och kommunala sek- torn. Beträffande den statliga sektorn har utredningen en rad preciserade

• Sida 26
•  Original

Prop. 1978/79: 73 26

förslag. Bl.a. föreslås att särskilda direktiv bör utgå till de statliga myndig- heterna där deras ansvar för att medverka i anpassningsarbetet klart slås fast. För att få en uppföljning av sådana direktiv bör myndigheterna åläg- gas att i samband med sina petita avge särskilda redogörelser för anpass- ningsarbetet under året. Redogörelserna bör överlämnas till AMS för sam- manställning och vidare åtgärder.

Utredningen pekar också på möjligheten att låta arbetsmarknadspolitis- ka hänsyn få större vikt vid tjänstetilIsättningar och hänvisar härvid till för- arbetena tiIl regeringsformen. Genom regeringsbeslut i ett besvärsärende i fråga om tjänstetillsättning har ett sådant synsätt kommit till uttryck.

SPN har i sitt remissyttrande över utredningsförslagct ansett att det i särskilda petitaanvisningar skall anges hur stor andel arbetshandikappade som myndigheterna bör ta emot. Myndigheterna skulle i dessa anvisningar åläggas att planera och genomföra anställningar i en omfattning som över- ensstämmer med de mål sysselsättningsutredningen anger för nyanställ- ningar inom statsförvaltningen.

En allmän utgångspunkt bör vara att statliga arbetsgivare på samma sätt som kommunala och enskilda har ansvar för att arbetshandikappade be- reds sysselsättning. Frågan huruvida detta ansvar kan eller bör konkretise- ras i kvantitativa termer anknyter till utredningens förslag om utfärdande av anvisningar eller riktlinjer till främjandelagen. Jag återkommer senare till denna fråga. De insatser som myndighetema gör för att anställa arbets- handikappade liksom andra anpassningsåtgärder bör redovisas av myndig- heterna. Sådana redovisningar kan ge ett värdefullt underlag för planering av olika åtgärder. Det ankommer på regeringen att avgöra i vilken form dessa redovisningar skall ske.

.lag finner det naturligt att nära samråd sker mellan AMS och SPN — se- nare statens arbetsmarknadsnämnd — bl.a. i frågor som rör främjandet av nyanställningar hos statliga arbetsgivare av arbetshandikappade sökande. ] den mån AMS och SPN så anser bör även berörda arbetstagarorganisa- tioner och statens arbetsgivarverk kunna innefattas i ett sådant samarbete.

Efter samråd med statsrådet Wahlberg avserjag att i annat sammanhang föreslå regeringen att uppdra åt SPN och AMS att gemensamt utarbeta för- slag till riktlinjer för hur det anställningsfrämjande arbetet bör bedrivas inom den statliga sektorn på arbetsmarknaden.

Utredningen föreslär också att en särskild aktiveringsgrupp med parts— representation bör tillsättas centralt på AMS för anpassningsverksamhe- ten på den statliga sektorn.

AMS har redan etablerat samråd med berörda parter för arbetet med an- passningsverksamheten. Som jag nyss nämnt avserjag att föreslå regering- en att uppdra åt SPN och AMS att utarbeta riktlinjer för bl.a. anpassnings— arbetet inom statlig förvaltning. De båda myndigheterna har enligt vad SPN meddelat i sitt remissyttrande en gemensam arbetsgrupp som bl.a. ar- betar med former för kontakt dem emellan i hithörande frågor. Det bör an-

• Sida 27
•  Original

Prop. 1978/79: 73 27

komma På AMS och i detta fall SPN att avgöra vilka instanser i övrigt som skall delta i samråd beträffande den statliga anpassningsverksamheten. Även vad gäller sysseISättningsutredningens förslag om centrala aktive- ringsgrupper för anpassningsverksamheten inom resp. den primärkommu- nala. landstingskommunala och enskilda sektorn på arbetsmarknaden bör gälla. att AMS får bedöma i vilka former ett samråd bör ske.

SPN har i sitt yttrande framhållit att det för staten som arbetsgivare är li- ka nödvändigt att verka för bibehållande i anställning av statsanställda som blir arbetshandikappade som för nyanställning av arbetshandikappade. SPN understryker vidare att myndigheterna måste ges reella förutsättning- ar i form av bl.a. medicinsk och psykosocial expertis för att kunna bedriva ett aktivt arbete i dessa båda avseenden.

Utredningens synpunkter att arbetsmarknadspolitiska hänsyn bör vägas in i bedömningen vid tjänstetillsättningsärenden har också kommenterats av SPN. Man anför i denna fråga dels att arbetsförmedlingen bör anvisa sökande till statliga myndigheter i så stor utsträckning som möjligt med hänvisning till arbetsmarknadspolitiska skäl för att därigenom skapa förut- sättningar föratt det tidigare nämnda regeringsbeslutet blir praxis.

Vidare hänvisar SPN till framställningar till regeringen om en utvidgning av omplaceringsföl'Ol'dningen (I974: 1006). så att rekryteringsbegräns- ningar på statliga tjänster skall kunna införas även med motiv att placera arbetshandikappade. Regeringen har medgivit SPN att tillämpa omplace- ringsförordningen för placering av arbetshandikappade vid myndigheter som omfattas av sysselsättningsutredningens försöksverksamhet inom statsförvaltningcn. SPN skall under hösten redovisa en utvärdering av dessa försök. Därtill kommer att parternai medbestämmandeavtalet på det statliga avtalsområdet har kommit överens om att omplacerirtgsfrågorna bör göras till föremål för fortsatt centralt partsarbete. Målet bör vara att så långt det är möjligt vidga omplaceringsansvz-tret och omplaceringsverksam- heten.

Mot den bakgrunden anserjag mig inte för närvarande kunna ta ställning till SPst förslag beträffande utvidgning av omplaceringsförordningen. Det får ankomma på regeringen att senare meddelade anvisningar som kan föranledas av de erfarenheter SPN kommer att redovisa från försöksverk- samheten eller av andra förhållanden.

Som jag tidigare framhållit har platsintbrmationens utformning stor bc- tydelse vad gäller de arbetshandikappade. Utredningen föreslår att statliga myndigheter bör ha skyldighet att till arbetsförmedlingen anmäla lämpliga arbetsuppgifter för arbetshandikappade. .lag vill i korthet kommentera och ge vissa principiella synpunkter på detta förslag.

Skyldighet att anmäla lediga platser föreligger redan nu enligt den för- ordning om lediganmälan av statlig tjänst som trädde i kraft den ljanuari 1977 och därvid ersatte tidigare bestämmelser. Detta gäller även de affärs- drivande verken. Anmälan skall bl.a. innehålla uppgift om möjliga åtgärder för anpassning till arbetshandikappade.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1978/79: 73 28

För egen del harjag vissa principiella invändningar mot att man skall sö- ka få fram arbetsuppgifter som är särskilt lämpade för arbetshandikappa- de. Det handlar här om en heterogen grupp sökande där de enskilda indivi- derna har vitt skilda arbetsförutsättningar. Det är en orimlig för att inte sä— ga omöjlig uppgift att söka avgränsa särskilda arbeten som speciellt lämpa- de för handikappade. Ett sådant synsätt är dessutom enligt min uppfatt- ning felaktigt. För de arbetshandikappade liksom för andra sökande bör ut- gångspunkten vara den sökandes önskemål och resurser - inte de begräns- ningar som vederbörande kan ha i särskilda avseenden. Styrelsen för vår- dartjänst har på denna punkt fört fram en viktig invändning, då man beto- nar att det föreslagna systemet innebär risk för att vissa arbeten betecknas som handikapparbeten. [ stället bör strävan vara att finna arbetsuppgifter av sådan art att en övergång till reguljär anställning underlättas. Självfallet bör erforderliga anpassningsåtgärder vidtas i dessa sammanhang.

Slutligen vill jag i fråga om anpassningsverksamheten också hänvisa till de förändringar som kommer att ske med anledning av beslut som fattats om en ny organisation av den skyddade verksamheten liksom av förslag somjag i det följande lägger fram om inrättande av arbetsmarknadsinstitut. Dessa organisationslörändringar kommer att få konsekvenser för arbets- fördelning och organisation inom AMS. Anpassningsåtgärder ute på ar- betsplatserna kommer att utgöra en viktig del av arbetet vid de föreslagna arbetsmarknadsinstituten. Jag finner det därför naturligt att anpassnings- t'rågomas handläggning på AMS beaktas i samband med den översyn av styrelsens organisation. som jag i det följande kommer att föreslå.

3.3. Lagstiftningsåtgärder

Utredningen för en utförlig diskussion om skilda lagstiftningsåtgärder föratt skydda de anställda. förhindra utslagning och underlätta nyanställ— ningar av arbetshandikappade. Man konstaterar att en tämligen omfattan— de Iagstiftning i dessa frågor redan finns. Det gäller t.ex. lagstiftning om ar- betsmiljö samt byggnadslagstiftning.

Lagstiftningsåtgärder av mera tvingande slag. t.ex. kvotlagstiftning. dis- kuteras likaså. i dess mest långtgående variant ålägger en sådan lagstift- ning arbetsgivare att anställa en viss andel personer med arbetshandikapp. Sådan kvotlagstiftning finns framför allt i länder med krigserfarenhet. Som utredningen konstaterar är en sådan typ av lagstiftning ett trubbigt instru- ment. Den är svår att tillämpa för andra än rent fysiskt handikappade. Den förutsätter också en omfattande registrering av arbetshandikappade. Ett annat_icke önskvärt fenomen i samband med strikt kvotlagstiftning är att den kan locka arbetsgivarna att söka klassificera redan anställda som ar- betshandikappade.

Vi har i Sverige valt en annan väg. Genom lagen tl974112) om anställ- ningsskydd (LAS) har. som jag inledningsvis berört. en reell garanti ska-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1978/79: 73 29

pats mot inte sakligt grundade uppsägningar samtidigt som de anställda vid uppsägning garanterats en rimlig omställningstid. Uppsägningstidernas längd utgör också en viktig rådrumstid för arbetsförmedlingama i deras an- strängningar att hjälpa till nytt arbete.

LAS och främjandelagen trädde i kraft den I juli 1974. LAS syftar till att värna om redan anställda och deras trygghet i arbetet. Främjandelagen skall komplettera den genom att hävda de intressen och behov som finns bland äldre och arbetshandikappade som står utanför arbetsmarknaden. Lagen är uppbyggd på sådant sätt att den ger möjlighet till mjuka ingripan- den som efterhand kan trappas upp.

Som ett första steg kan länsarbetsnämnden begära uppgifter om t.ex. personalens sammansättning vad gäller ålder. kön. antalet arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. rekryteringsplaner osv. Arbetsgivarna har också enligt lagen skyldighet att överlägga med länsarbetsnämnden om oli- ka åtgärder för att förbättra förhållandena på arbetsplatsen. Om länsar- betsnämnden bedömer det nödvändigt kan den därefter meddela anvis- ningar för hur möjlighetema att anställda äldre eller arbetshandikappade skall öka. Man kan t.ex. ange att andelen anställda med visst arbetshandi- kapp bör ökas. Skulle arbetsgivaren inte följa nämndens anvisningar kan frågan hänskjutas till AMS. Styrelsen kan som en yttersta åtgärd föreskri— va att arbetsgivaren inte får anställa annan personal än den arbetsförmed- lingen anvisar.

Sysselsättningsutredningen hävdar att främjandelagens tvingande be- stämmelser knappast tillämpats. eftersom AMS inte i något fall behövt till- gripa tvångsåtgärder och heller ingen länsarbetsnämnd aktualiserat såda- na. AMS har på initiativ av sysselsättningsutredningen genomfört en enkät bland länsarbetsnämnderna i denna fråga. Av resultaten framgår att åtta nämnder har haft överläggningar om främjandelagen i plenum och att två har utfärdat anvisningar till förmedlingarna om tillämpningen. Två nämn— der har begärt eller haft överläggningar med företag under hänvisning till lagen. Flera av nämnderna har hänvisat till att behov av att nyttja lagen in- te förelegat samt att det i förarbetena till lagen sagts att frivilliga lösningari första hand bör eftersträvas.

Sysselsättningsutredningen ser klara fördelar i främjandelagens upp- byggnad och förordar därför inte någon ändring av lagen som sådan. Däre- mot menar utredningen att en effektivare tillämpning av lagen är en förut— sättning för att uppnå att fler arbetshandikappade får arbete. Utredningen förordar tre vägari syfte att uppnå en effektivering av tillämpningen: -— anvisningar/riktlinjer som om möjligt i kvantitativa termer anger arbets- givarnas ansvar för sysselsättning av arbetshandikappade. —- särskilda tjänstemän bör försöksvis på några länsarbetsnämnder avde- las för att arbeta med lagens tvingande delar och —— några länsarbetsnämnder bör likaså försöksvis förstärkas med utred— ningspersonal för att ta fram underlagsmaterial från arbetsgivare för la- gens tillämpning.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1978/79: 73 30

I samband med att LAS och främjandelagen infördes år l974 betonades att enskildheter i lagstiftningen torde kunna komma att bli föremål för en översyn efter det att erfarenheter av lagarna vunnits. Den kommitté som f.n. arbetar med dessa frågor har enligt sina direktiv att beakta både LAS och främjandelagen. Anställningsskyddskommittén (A l977z0l ) har också i sitt yttrande framhållit att det material sysselsättningsutredningen lagt fram i denna fråga har intresse för kommitténs fortsatta arbete.

Även om jag i likhet med sysselsättningsutredningen finner främjandela- gen väl uppbyggd ärjag inte främmande för att åtgärder kan behöva vidtas i framtiden för att ytterligare stärka de svagastes ställning på arbetsmark- naden. Jag ansluter mig dock till utredningens slutsats att någon förändring i främjandelagen inte bör vidtas nu. Vad LAS beträffar kommer de änd- ringar som i det följande föreslås om skyddat arbete att medföra vissa lag- ändringar (l s' andra stycket). Jag vill också erinra om att riksdagen nyligen har uttalat sig för ett påskyndande av förslag till ändringar i 33 & LAS. inne- bärande ett förstärkt anställningsskydd för långtidssjuka (AU 1978/793). Även i det hänseendet kan det alltså bli aktuellt med lagregler som förstår- ker de arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden. Härtill kom- mer den mera övergripande utvärdering av den lagfästa anställningstrygg- heten som det ankommer" på anställningsskyddskommittén att göra. Också lagen (l976:60(l) om offentlig anställning (LOA. ändrad senast l977: l047) bör nu ändras.

Utredningens förslag om att anvisningar eller riktlinjer till främjandela- gen skall utfärdas stöds av flera remissinstanser, däribland LO. DHR och statens handikappråd. AMS framhåller i sitt yttrande att styrelsen våren 1978 utfärdat vissa anvisningar. MUF. SHlO och SAF avstyrker utred- ningens förslag och SAF menar därvid att lagen redan nu tillämpas på det sätt som är mest ändamålsenligt. För egen del vill jag framhålla att lagen självfallet bör användas på ett sådant sätt att dess syfte att främja anställ- ning av äldre och arbetshandikappade kan nås. Somjag redan nämnt finner jag inte anledning att föreslå ändringar i lagstiftningen. Det förhållandet att lagens tvingande bestämmelser inte har kommit till användning innebär in— te nödvändigtvis att lagen är otillräcklig. Å andra sidan tycks lagen i ringa utsträckning ha använts i arbetsförmedlingens arbete med att främja ny— anställningar av äldre och arbetshandikappade. För min del anser jag att främjandelagen bör tillämpas på ett mera målmedvetet sätt. Somjag tidiga— re framhållit har de arbetshandikappade stora svårigheter på arbetsmark- naden ocksä under tider med stor efterfrågan på arbetskraft. För att öka deras möjligheter till arbete — och därmed också söka förverkliga målet ar- bete åt alla — krävs särskilda insatser för att ta fram arbetsplatser just för dessa grupper. En förutsättning för att konkreta resultat skall kunna nås är att riktlinjer tas fram för hur lagen skall kunna användas i läns- och di- striktsarbetsnämndernas verksamhetsplanering liksom i det praktiska för- medlingsarbetet.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1978/79: 73 tl

De andra vägar utredningen vill pröva i fråga om främjandelagen är att försöksvis förstärka ett antal länsarbetsnämnder för att dels kunna avsätta särskild personal för att handlägga lagens tvingande delar. dels ta fram bakgrundsmaterial fran arbetsplatserna för lagens tillämpning. Vid remiss- behandlingen har förslagen mötts av ett blandat mottagande. Det tillstyrks av bl.a. kriminalvårdsstyrelsen. AMS. LO. TCO. SACO/SR och HCK. Från HCKzs sida finner man det dock otillfredsställande att enbart några länsarbetsnämnder skall bli föremål för försöken och förordar att de skall omfatta alla län. Negativa till förslaget är SAF. Landstingsförbundct. SHlO och MUF. medan RRV. arbetslivscentrum och SSU finner det märkligt att utredningen föreslår en försöksverksamhet kring en fyra år gammal lag. För egen del fmnerjag det principiellt fel att regering och riks- dag skall besluta om försöksverksamhet i denna fråga. Ett av skälen är att regering och riksdag inte i detalj avgör arbetsmarknadsverkets fördelning av personalresursema. Detta är en fråga som har överlåtits till verket. Till sin hjälp har man härvid en allsidigt sammansatt styrelse och i varje län resp. distrikt en på motsvarande sätt sammansatt nämnd. Jag finner det därför naturligt att myndigheten själv får bestämma hur man vill bedriva en intensiticrad verksamhet av detta slag. Enligt min mening kan det finnas anledning pröva sig fram på olika vägar för att få erfarenhet. De av syssel- sättningsutredningen föreslagna arbetssätten kan härvidlag utgöra exem- pel. Från AMS sida har man pekat på behovet av resurser för en verksam- het av detta slag. Jag utgår därför från att behovet av resurser för främjan- delagens tillämpning beaktas vid fördelningen av det personaltillskott till arbetsmarknadsverket somjag kommer att föreslå längre fram.

3.4. Utbildning, arbetshjälpmedel m.m.

Som jag tidigare har framhållit är en av de viktigaste delarna i ansträng- ningarna att ge handikappade arbete att sätta in åtgärder för att kompense- ra arbetshandikappet. Det kan ske dels genom insatser. som innebär en anpassning av arbetsmiljö och andra arbetsförutsättningar. dels genom att den enskildes förutsättningar stärks. Sysselsättningsutredningen har tagit upp båda dessa sidor och föreslagit förbättringar av vissa arbetsmarknads- politiska stödåtgärder.

Arbetsmarknadsutbildningen har visat sig vara ett effektivt medel för att underlätta för arbetssökande att komma ut i arbetslivet. Ca 25.02 av delta- garna i arbetsmarknadsutbildning utgörs av sökande med registrerade ar- betshandikapp. Uppföljningsundersökningar visar beträffande dessa kurs- deltagare att ca 4053? av dem som fullföljt yrkesinriktad utbildning har ar- bete sex månader efter utbildningens slut.

[ arbetsmarknadsutbildningen finns dessutom särskilda kurser. som är inriktade på speciella handikappgruppers behov. s.k. OT-kurscr. Jag åter- kommer något senare till dessa. ALU-kurser som syftar till att orientera

• Sida 32
•  Original

Prop. 1978/79z73 32 om yrken och arbetsförhållanden och förbereda arbets- och yrkesval an— vänds i betydande utsträckning som förberedelse för bl.a. arbetshandikap- pade. Härutöver frnns det inom arbetsmarknadsutbildningen möjlighet till utbildning i företag av äldre och handikappade. Enligt nu gällande regler utgår till företag som anställer och utbildar äldre eller arbetshandikappade bidrag med 8 kr./tim. i högst sex månader. För personer med grava handi- kapp kan bidragetjämkas upp till 100 % av lönekostnaden inkl. lönebikost- nader. Sysselsättningsut'redningen gör härvid jämförelser med andra bi- drag av likartat slag och de bidrag som utgår vid beredskapsarbete för ung- dom. Mot denna bakgrund menar utredningen att det är väsentligt att stö- det till de arbetshandikappade är mer förmånligt än de som utgår i andra sammanhang. Man föreslår därför att bidraget bör omformas och höjas till 75 % av de totala lönekostnaderna samt att jämkning skall kunna ske till [00 572 vid grava handikapp.

Jag delar helt utredningens uppfattning att insatserna förde arbetshandi- kappade måste vara kraftfullare än för andra grupper och förordar därför att bidraget vid utbildning av arbetshandikappade förändras och höjs till 75 % av de totala lönekostnaderna. Liksom hittills bör möjlighet finnas att vid särskilt grava handikapp jämka bidraget till 10073. Enligt min mening bör dock en sådan prövning ske restriktivt och ej annat än i undantagsfall avse hela utbildningsperioden. Med hänsyn till att kommunerna och lands— tingen bör kunna ta emot fler arbetshandikappade än idag förordarjag att ifrågavarande bidrag skall kunna utgå också till dessa arbetsgivare. Vidare finner jag det naturligt att en anpassning sker till det sexmånadersbegrepp som gäller för övrig arbetsmarknadsutbildning i företag. nämligen 960 tim- mar.

Utredningen har i sammanhanget också tagit upp det stöd på 8 kr./tim. som utgår för praktikanställning i högst tre månader. Från utredningens si- da har man föreslagit att de nyss nämnda förändringarna skall gälla även detta stöd. För denna stödform erfordras inte att den anställde har en tills- vidareanställning hos arbetsgivaren. vilket är en av förutsättningarna vid företagsutbildning för äldre och arbetshandikappade. En annan skillnad mellan sådan praktikanställning och företagsutbildning är att läroplan i det förra fallet inte erfordras. Stödet har i sin nuvarande utformning utnyttjats i mycket ringa utsträckning. Jag biträder däför utredningens förslag om att även detta bidrag skall kunna utgå med 75 %. Begreppet praktikanställning har diskuterats bl.a. i samband med förslag om åtgärder för ungdom. An- ställningsskyddskommitten har emellertid att ta ställning till de arbetsrätts- liga bedömningar som hänger samman med praktikbegreppet. Det finns mot denna bakgrund anledning att senare återkomma till stödformen. Kostnadsökningama för de föreslagna förändringarna har jag beräknat till 7.5 milj. kr. för budgetåret [979/80.

Vid sidan av utbildningsåtgärder och åtgärder för att underlätta för ar- betshandikappade att komma in på arbetsmarknaden behövs många gång-

• Sida 33
•  Original

Prop. 1978/79: 73 33

er åtgärder för att ändra på arbetsplatserna eller för att genom särskilda hjälpmedel bistå den anställde. Jag har tidigare behandlat de möjligheter den nya arbetsmiljölagstiftningen ger när det gäller att anpassa arbetsplat- serna så att de ger möjligheter för alla människor att delta i arbetslivet och å del av den gemenskap detta ger.

Även om åtgärder vidtas för att generellt anpassa arbetsplatserna till ar- betshandikappades behov kan det många gånger vara nödvändigt med sär- skilda insatser för att tillmötesgå de krav som ställs för en enskilds räk- ning. I detta syfte kan f.n. bidrag utgå till särskilda anordningar på arbets- platsen och till speciella arbetstekniska hjälpmedel. Sysselsättningsutred- ningen har föreslagit vissa förbättringar av dessa stödformer. Jag vill i lik— het tned flertalet remissinstanser bl.a. AMS. DHR. Hörselfrämjandets Riksförbund och SAF understryka vikten av att man på detta sätt kan stödja en individuellt upplagd anpassning av arbetsplatser och hjälpmedel. Utredningen föreslår att bidraget till arbetstekniska hjälpmedel skall höjas från 25 000 kr./hjälpmedel till 50000 kr. Jag finner en sådan kraftig höjning motiverad bl.a. med hänsyn till att en ambitiös arbetsmarknadspolitik medför att allt fler arbetshz'tndikappade ser en möjlighet att få ett arbete. Ju mer framgångsrika dessa strävanden är. dess större blir behovet av an- passningsåtgärder. Mot bakgrund av vad man kan uppnå med dessa insat- ser är det önskvärt att möjligheterna till sådan anpassning ökas.

Förutom till arbetstekniska hjälpmedel kan i dag bidrag utgå för särskil- da anordningar på arbetsplatserna. Skillnaden mcllan de två stödformerna kan enkelt beskrivas så att särskilda anordningar avser förändringar som arbetsgivaren utför på arbetsplatsen medan hjälpmedel som regel avser ett redskap eller dylikt som arbetstagaren själv äger och kan ta med sig till en ny arbetsplats. Den nuvarande beloppsgränsen för bidrag till särskilda anordningar föreslår utredningen höjd till 50000 kr. för varje handikappad som anställs. lnga remissinstanser har rest några invändningar mot försla- get ochjag anser att det finns all anledning att biträda utredningens förslag. De försök som utredningen gjort vid bl.a. Volvo visar att åtgärder av detta slag har god effekt. Även om kostnaderna för flertalet arbetshjälpmedel och anordningar väl ryms inom nuvarande bidragsgränser är det enligt min mening av vikt att man i särskilda fall också skall kunna lösa anpassnings- frågorna för personer med betydande arbetshinder.

Utredningen har också föreslagit att försök skall göras i två län med kol- lektivt förberedande åtgärder på arbetsplatser i syfte att anpassa dem för att ta emot arbetstagare med speciellt arbetshandikapp. Förslaget innebär att arbetsplatsen systematiskt anpassas för en viss grupp arbetshandikap- pade. Det kan vara fråga om ombyggnader eller enklare åtgärder. Endast ett fåtal av remissinstansema har tagit tipp detta förslag. De som har kom- menterat det har dock genomgående tillstyrkt försök av detta slag. Riks- förbundet mot Allergi framhåller att allergikergruppen borde vara en lämp— lig grupp att rikta in sig på och LRF har framhållit att försöken också bör omfatta egenföretz'tgare.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1978/79: 73 34

Erfarenheterna av detta slags åtgärder är ännu begränsade ochjag anslu- ter mig därför till utredningens bedömning att fortsatta försök bör göras. Jag vill dock i sammanhanget betona att en verksamhet av denna art inte får innebära att vi skapar särskilda arbetsplatser för personer med visst slag av arbetshandikapp. Den grundläggande principen måste vara att vi på varje arbetsplats ger människor med skilda förutsättningar möjlighet att ar- beta sida vid sida. Arbetshandikappade bör i samma utsträckning som and- ra beredas möjlighet till ett fritt val av arbete utifrån sina resurser och de möjligheter arbetsmarknaden ger. Att på förhand begränsa denna törsöks- verksamhet av detta slag till vissa län finner-jag mindre lämpligt varförjag förordar att AMS får inkomma till regeringen med förslag på arbetsplatser vid vilka kollektivt förberedande åtgärder bör vidtas. En utgångspunkt bör dock vara att stödåtgärder inte beviljas för sådana insatser som arbetsgiva- ren normalt har att svara för enligt lag eller avtal.

Många arbetshandikappade. t.ex. synskadade. kan göra en normal ar- betsinsats. om vissa anpassningsåtgärder vidtas. Därutöver kan särskilda åtgärder behövas för att kompensera för arbetshandikappet. exempelvis genom insatser av ett arbetsbiträde. Det är en arbetskamrat eller en person utifrån som hjälper till med vissa moment i arbetet eller den dagliga livsfö- ringen på arbetsplatsen. Det kan exempelvis gälla tcckentolk fören döv ar- betstagare eller inläsning på ljudband av skriftlig information för en syn- skadad. För att kompensera en arbetsgivare för den merkostnad som ar- betsbiträdet utgör kan i dag utgå bidrag med högst |0000 kr./år. Sysselsätt- ningsutredningen menar att ett fixerat bidrag av detta slag har den nackde- len att det måste justeras med hänsyn till löneföiändringar. Enligt utred- ningen är det därför rimligt att relatera bidraget till de totala lönekostna- derna för arbetsbiträdct. Man förordar mot denna bakgrund att bidraget till arbetsbiträde i fortsättningen skall kunna utgå med högst 25% av de totala lönekostnadema för arbetsbiträdet. Vidare föreslår utredningen att för personer med grava handikapp skall bidrag till arbetsbiträde kunna kombi- neras med halvskyddat arbete (anställning med lönebidrag).

Utredningens förslag har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. men vis- sa kritiska synpunkter har framförts mot bidragskonstruktionen. Synska- dades Riksförbund. Unga Synskadade. AMS och statens handikappråd har alla pekat på att för många arbetshandikappade och då framförallt syn- skadade gäller att den som fungerar som arbetsbiträde inte alltid är anställd hos samma arbetsgivare som den handikappade. Detta innebär att ett bi- drag direkt relaterat till arbetsbiträdets lön inte kan tillämpas i dessa fall. Synskadades Riksförbund och Unga Synskadade menar att ett bidrag som är relaterat till antalet timmar vore att föredra. Jag anser för min del att de synpunkter som framförts av bl.a. de synskadades organisationer i hög grad talar för ett bibehållande av ett bidragssystem med nuvarande upp- byggnad. Dct nuvarande systemet har visserligen den olägenheten att jus- teringar behövs allt eftersom kostnaderna för arbetsbiträdet ökar men det

• Sida 35
•  Original

Prop. 1978/79: 73 35

inrymmer å andra sidan möjligheter till smidiga lösningar i individuella fall. Eftersom jag finner det angeläget att denna smidighet bibehålls villjag för— orda att nuvarande system behålls men att högstbeloppet höjs från [0 000 till 20000 kr./år. Inom detta bidragsbelopp torde i flertalet fall ca 25 % av lönekostnaden för arbetsbiträdet ktinna täckas.

Utredningens förslag att bidrag till arbetsbiträde skall kunna kombineras med halvskyddad anställning. eller som jag senare kommer att föreslå an- ställning med lönebidrag. finns det anledning att närmare diskutera. Bidrag till halvskyddad sysselsättning utgår i syfte att kompensera en arbetsgivare för den nedsättning av arbetsförmågan som arbetshandikappet medför. Ef- tersom svårigheterna kan väntas vara speciellt stora i ett inledningsskede är bidraget då högre. Ersättningen vid halvskyddad sysselsättning innefat- tar också de merkostnader som kan vara föranledda av att den arbetshan- dikappade har särskilt behov av arbetsledarinsatser. särskild handledning etc. Bidraget till arbetsbiträde är direkt avsett för att kompensera för en mera varaktig funktionsnedsättning av specifikt slag hos en arbetstagare som i övrigt fullgör en normal arbetsinsats.

Jag finner det angeläget att stödet till halvskyddad sysselsättning klart avgränsas från bidrag till arbetsbiträde. Även om det i enskilda fall dådet gäller svårt handikappade finns behov av såväl kompensation för nedsatt arbetsförmåga och merkostnader för arbetsledning m.m. som för särskilda insatser för biträde i arbetet. ärjag f.n. inte beredd att medverka till att en kombination av stödformerna blir generellt möjlig. Däremot finner jag det angeläget att denna möjlighet står öppen för gravt handikappade ungdomar under 25 år som behöver viss personlig assistens. exempelvis i samband med måltider. förflyttningar på arbetsplatsen och liknande.

AMS har i anslagsframställning för budgetåret l979/80 föreslagit att bi- drag skall ktinna utgå för inläsning på ljudband av litteratur för synskada- de. Jag vill erinra om att möjlighet finns för synskadade som genomgår ar- betsmarknadsutbildning att få facklitteratur inläst på band. Det är enligt min mening därför angeläget att en sådan möjlighet också öppnas för syn- skadad anställd som genomgår personalutbildning. varför jag avser att föreslå att 500 000 kr. får användas för sådan verksamhet under budgetåret l979/80.

Jag vill även förorda att utbildningen i teckenspråk för arbetsbiträde åt döva får fortsätta i enlighet med vad AMS föreslagit i sina anslagsfram- ställningar för budgetåret l979/80.

AMS har vidare föreslagit att bidrag till arbetsbiträde bör få omfatta alla arbetshandikappade. Enligt nuvarande föreskrifter utgår bidrag till offent— lig eller enskild arbetsgivare för fortlöpande arbetsbiträde åt synskadad el- ler annan svårt handikappad person. Bidraget skall möjliggöra för handi- kappad person att med hjälp av biträde utföra en i stort sett normal arbets- insats. I enlighet härmed bör. som jag tidigare anfört bidrag till arbetsbiträ- de utgå för att kompensera en mera varaktig funktionsnedsättning av spe-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1978/79: 73 36

cifikt slag hos en arbetstagare som i övrigt fullgör en normal arbetsinsats. Bidrag till arbetsgivare i de fall en arbetstagare har nedsatt arbetsförmåga eller särskilt behov av arbetsledning böri förekommande fall utgå i form av bidrag till halvskyddad sysselsättning (lönebidrag).

Jag beräknar att de förbättringar som jag föreslagit i fråga om särskilda anordningar på arbetsplatsen. arbetstekniska hjälpmedel och bidrag till ar- betsbiträde skall ge en merkostnad för dessa åtgärder om 7 milj. kr. för budgetåret l979/80.

Sysselsättningstitredningen har under arbetets gång gjort försök med handlet'lare/faddrar. Försöken har varit koncentrerade till den statliga och kommunala sektorn. Bidrag har utgått med tipp till 5 000 kr. per person och år till den som fungerat som handledare. Denne har haft till uppgift att bistå den arbetshandikappade både på och utanför arbetsplatsen. Utredningen framhåller att bidragen till handledarna haft underordnad betydelse men de har upplevts som positiva eftersom de har kompenserat förde utlägg under fritiden som uppdraget medfört. Den viktigaste effekten av verksamheten har varit att förståelsen för de arbetshandikappades problem har ökat på arbetsplatserna. Det har givetvis också inneburit stort stöd för den arbets- handikappade själv.

Utredningen förordar en fortsatt försöksverksamhet samt att handledar- na skall erhålla viss utbildning tör att kunna klara sin uppgift. De remiss- instanser som har yttrat sig över förslaget har varit positiva. bl.a. AMS. LO. TCO. SAF och Hörselfrämjandets riksförbund. Synskadades Riksför- bund och Unga Synskadade betonar i sina yttranden vikten av att den ar- betshandikappade kan få ett aktivt stöd även under sin fritid.

Enligt min mening har utredningen inte tillräckligt belyst och diskuterat konsekvenser och ansvarsfördclning vad gäller denna stödform. Bl.a. bör mera noggrant klargöras avgränsning och eventuell kombination med and- ra ersättningar av likartat slag. exempelvis övervakararvoden. Det är hel- ler inte självklart att stöd på arbetstagarens fritid skall finansieras som en arbetsmarkitadspolitisk åtgärd. Bl.a. torde ett visst ansvar härvidlag åvila andra samhällsorgan. Utredningen har funnit att "faddern" i flertalet fall medverkat utifrån ett personligt engagemang mer än av ekonomiska skäl. Noteras kan att de lokala fackliga organisationerna i åtskilliga fall har tagit på sig ett särskilt ansvar på detta område. Särskilt samarbete finns också mellan parterna vad gäller arbetstagare med missbruksproblem. Strävan- dena att genom anpassning av arbetsplatser och arbetsuppgifter skapa en fysisk och social arbetsmiljö som tar ökad hänsyn till människors skilda förutsättningar gagnas enligt min mening inte av att bidrag utgår till enskil- da personer soin på arbetsplatsen tar sig an arbetskamrater med skilda svå— righeter. I stället bör förändringen av arbetsmiljön ske på ett sådant sätt att både arbetskamrater och arbetsledning kommer att betrakta insatser av detta slag som naturliga inslag i arbetslivet. Mot denna bakgrund är jag därför inte beredd tillstyrka fortsatta försök enligt den modell som tilläm- pats.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1978/79: 73 37

Bidrag till motorfordon har inte behandlats av sysselsättningsutred- ningen. För betydande grupper med i huvudsak rörelsehandikapp är denna stödform av väsentlig betydelse för deras möjligheter att förvärvsarbeta. Bidragsvillkoren har fortlöpande förbättrats. Krav på kraftigare förbätt- ringar såväl av stödbeloppets storlek som i fråga om inkomstgränser för att erhålla stödet har framförts från handikapprörelsen. AMS har i sin anslags- framställning begärt en uppräkning av stödbeloppen. Jag vill därför föreslå att inkomstgränsen för helt bidrag sätts vid 3l 000 kr*.jämfört med nuvaran- de 28 000 kr. Den övre inkomstgränsen för reducerat bidrag blir då 47000 kr. Vid flera tillfällen har framförts. bl.a. från de handikappade själva. att det är otillfredsställant'le att handikappersättning skall räknas som in- komst. i samband rned den inkomstprövning som sker vid ansökan om bi— drag till motorfordon.

Ävenjag anser detta förhållande klart otillfredsställande. Det rör sig här om en grupp människor i inkomstlägen som gör det svårt för dem att klara kostnaderna för bilköpet. [ stor utsträckning är det de som har svåra handi- kapp som drabbas. Handikappersättning är ett samhällsstöd som avser att kompenserar för de merkostnader som den handikappade åsamkas på grund av sin funktionsnedsättning. Möjligheterna att erhålla stödet har ny— ligen vidgats till att omfatta flera grupper av handikappade. Mot denna bakgrund bör ersättningen enligt min mening fortsättningsvis inte betrak- tas som inkomst vid beräkning av bidrag och lån till motorfordon. l detta sammanhang vill jag även erinra om att riksdagen har begärt förslag från regeringen om vidgade möjligheter för handikappade att få tillgång till egen bil (5le l977/78125. rskr 1977/782249). Jag har av statsrådet Lindahl in- hämtat att hon ämnar föreslå regeringen att hithörande frågor utreds när- mare.

3.5. Ungdomar med arbetshandikapp

Under 1970-talet har arbetslösheten bland ungdomar ( 16—24 år) med un- dantag för vissa år successivt vuxit. 1 oktober i år var 38000 ungdomar ar— betslösa enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU). Regeringen har också nyligen vidtagit en rad både kort- och långsiktiga åtgärder för att motverka trngdomsarbetslösheten.

Den grupp ungdomar som har svårast att få fotfäste på arbetsnnrrknaden är de arbetshandikappade. Deras svårigheter är stora i en normal arbetS- marknadssituation och i en konjunktur med låg efterfrågan på arbetskraft totalt blir deras möjligheter till arbete mycket små. Enligt RFV:s statistik uppgick det totala antalet personer med förtidspension eller sjukbidrag i ål- dersgruppen l6-34 år till ca 25 000 ijanuari l977. Gruppen utgjorde därmed knappt l0% av samtliga fönidspensionerade. Andelen i befolkningen med hel förtidspension eller helt sjukbidrag utgjorde vad gäller denna ålders- grupp knappt 1 %. Yngre personer beviljas inte pension på grund av ar-

• Sida 38
•  Original

Prop. 1978/79: 73 38

betsmarknadsskäl. utan av andra orsaker. Förtidspensioneringen bland unga har inte ökat under senare är. snarare har en viss nedgång skett.

I en särskild rapport till sysselsättningsutrcdningen (SOL? l977:88) För- tidspensionärernas situation redovisas vissa uppgifter om de yngre förtids- pensionerade. Bl.a. framhålls att diagnoserna i samband med pensionering i de yngre åldersgrupperna skiljer sig avsevärt från diagnoserna i samband med äldre pensionsfall. [ de äldre grupperna dominerar de fysiska sjukdo- marna. i de yngre de psykiska. En särskild studie utförs f.n. av de yngre förtidspensionärernas situation.

RFV:s statistik rörande pensionsbeslutens fördelning på diagnoser för nybeviljade pensioner år l976 för åldersgruppen 16—34 år visar att nästan 68 C? av männen pensionerades på grtrnd av mentala sjukdomar. Varav ca 23 procentenheter avsåg psykisk utvecklingsstörning och övriga psykoser och neuroser. För kvinnornas del var andelen pensionsbeslut föranledda av mentala sjukdomar ca 53 %. varav l7 procentenheter avsåg psykisk ut- vecklingsstörning. För båda könen svarade diagnosgruppen psykoser. neuroser m.m. för tillsammans ca 40 %. psykisk utvecklingsstörning för ca 2094.- och rörelsehinder och olycksfallsskador m.m. för ca 18 %.

Sysselsättningsutredningen har också sett på arbetsförmedlingens unga sökande med arbetshandikapp och funnit att omkring en fjärdedel har rö— relsehinder. ca l8'.---é-_psykiska arbetshandikapp och 2719? socialmedicinska arbetshandikapp. De utvecklingsstörda utgjorde ett 6 $'%-. Dessa siffror av- ser sökande i åldern l6—34 år som var anmälda vid arbetsförmedlingen i oktober l977. Om man ser till hela gruppen unga förtidspensionerade torde alla dessa inte efterfråga arbete. Delvis kan detta sammanhänga med att man bedömer möjligheterna att få anpassad sysselsättning som små. San- nolikt skulle en del av dem trots allt kunna få ett arbete om tillräckliga an- passnings- och rehabiliteringsatgärder kunde sättas in. Utredningen har här anvisat några vägar.

Utredningen föreslår att de förtidspensionärer som får ett ft'irvärvsarbe- te. oavsett ålder skall ha rätt till vilande förtidspension under en viss tid. Detta skulle innebära att de som inte kan fortsätta att arbeta återfår sin för- tidspension genom ett förenklat prövningstörfarande. Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser däribland bl.a. postverket. statens handikapp- råd. Vattenfall. luftfartsverkct. DHR. glesbygdsdelcgationen. Folkpartiets Kvinnotörbund. Centerpartiets Kvinnoförbund och Arbetsvårdschefernas Förening. LO anser att nuvarande regler om pension bör vara utgångs- punkt för nytt förtidspensionssystem. Även TCO anför liknande synpunk— ter. RFV framhåller att det redan för närvarande finns regler som ger möj- lighet till vilande förtidspension även för yngre förtidspensionärer. Verket har dock ingen erinran mot utredningens förslag om en utvidgad tillämpv ning av dessa regler.

Enligt min mening skulle vidgade möjligheter till vilande pension få stor

• Sida 39
•  Original

Prop. 1978/79:73 39

betydelse särskilt för unga förtidspensionerade. De som tar ett arbete bör också ha möjlighet att utan komplicerad prövning återfå sin förtidspen- sion. Det uppföljningsarbete av förtidspensionerade som de s.k. rehab— grupperna skall svara för bör vara av särskild betydelse för förtidspensio- nerade ungdomar. I detta sammanhang finns det också anledning att beto- na att gruppernas arbete måste ske från skilda infallsvinklar. Arbetsmark- naden och den enskildes förutsättningar måste givetvis primärt bli föremål fören ingående prövning. Man får dock inte härvid underskatta de psyko- logiska spärrar som kan finnas. både hos den enskilde och i dennes när- maste omgivning. bl.a. hos föräldrar. Detta medför också behov av en me- todik för den yrkesinriktade rehabiliteringen som syftar till att skapa moti- vation. självförtroende och ansvar för den egna situationen hos dem. som i unga år ställts utanför arbetslivet.

Utredningen pekar också på att det i vissa fall kari inträffa att en person som har god pension då han påbörjar en yrkesinriktad rehabilitering. efter denna kan få ett arbete med sämre lön än pensionen. De förtidspensionera- de som rehabiliterats och får arbete bör enligt utredningen inte förlora eko- nomiskt på detta. Därför föreslås att RFV får i uppgift att konstruera ett system som dels kompenserar förlusten i de fall lön av arbete understiger tidigare pensionsbelopp. dels innebär en påtaglig stimulans att arbeta. l.ön och stimulans bör tillsammans utgöra en summa som motsvarar pensions- beloppet plus ytterligare ett visst belopp.

Frågorna kring ett eventuellt system för att kompensera förlusten i det fall lön av arbete kommer att understiga tidigare pensionsbelopp. är dock betydligt mer komplicerade än vad gäller vilande förtidspension. Proble- men gällcr inte enbart förtidspensioner. De finns även inom andra delar av socialförsäkringssystemet.

Sysselsättningsutredningen har dock inte utvecklat de nyss nämnda för- slagen närmare. Dessa frågor kräver därför ytterligare utredning. .lag avser att efter samråd med chefen för socialdepartementet i annat sammanhang återkomma till frågan om vidare utveckling i dessa hänseenden.

lnom gruppen arbetshandikappade ungdomar skiljer sig utbildningsnivå- crna markant. Bland de fysiskt arbetshandikappade finns en stor grupp re- lativt välutbildade. medan det för de socialmedicinskt arbetshandikappade oftast gäller att utbildningsnivån är låg. För ungdomar med fysiska handi- kapp gäller i stor utsträckning att deras möjligheter är begränsade att delta i de arbetslivskontakter som drivs inom skolans ram. Detta är otillfreds- ställandc inte minst mot bakgrund av att just dessa ungdomar har särskilt stort behov av utvecklade arbetslivskontakter som erbjuds inom skolan.

Från och med den I juli l978 gäller dock att bidrag till arbetshjälpmedel kan utgå även vid korta anställningar och vid praktisk yrkesorientering. De förbättringt-tr jag har föreslagit i fråga om arbetshjälpmedlen — arbetstek- niska hjälpmedel. anordningar på arbetsplatsen och bidrag till arbetsbiträ- de -— bör ytterligare stärka möjligheterna för ungdomar med fysiska handi- kapp att få arbetslivskontakter.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1978/79: 73 40

Handikapporganisationerna har i sina yttranden framfört krav på åtgär- der för att garantera de arbetshandikappade arbetslivserfarenhet. [ synner— het har man framhållit ungdomarnas behov. Från flera remissinstanser har man också pekat på de stora svårigheter som föreligger för svårt arbets- handikappade. bl.a. utvecklingsstörda. att över huvudtaget få en möjlighet att komma in på en arbetsplats. Jag vill i detta sammanhang peka på de möjligheter som finns att genom beredskapsarbete ge arbetslivserfarenhet och därvid praktiskt pröva olika yrken. Under de senaste åren har bered- skapsarbeten för ungdomar haft stor omfattning. De har också visat sig va— ra värdefulla i övergången mellan skola och arbete. Upp till mellan 65—80% av de ungdomar som haft enskilda beredskapsarbeten har genom dessa fått fast arbete.

Möjligheterna för arbetshandikappade ungdomar att genom beredskaps- arbete få arbetslivserfarenhet måste enligt min mening utnyttjas i högre grad än hittills. Beredskapsarbete skall givetvis inte vara den naturliga in- körsporten till arbetsmarknaden. men för många arbetshandikappade kan . det vara en av vägarna. Genom det nya statsbidragssystcmet för bered- skapsarbete har möjlighet öppnats att för bl.a. arbetshandikappadejustera bidraget upp till 90 % av lönekostnaderna inkl. sociala kostnader. Det för- höjda bidraget bör väsentligt stärka de arbetshandikappade ungdomarnas möjligheter att få erfarenhet från arbetslivet. vilket bör underlätta deras möjligheter till arbetsplacering. 1 de fall en arbetsplacering inte kan erbju- das bör arbetsförmedlingen efter prövning i varje enskilt fall kunna för- länga beredskapsarbetet utöver de sex månader som normalt gäller. I dessa fall bör strävan vara att den enskilde får byta arbetsplats eller uppgif- ter i syfte att bredda arbetslivserfarenheten. I detta sammanhang vill jag särskilt framhålla de förtidspensioncrade ungdomarna. Jag kommer längre fram att föreslå en samordnad organisation för den yrkesinriktade rehabili- teringen. En angelägen uppgift bl.a. för den föreslagna rehabiliteringsverk- samheten bör vara att stimulera och aktivera handikappade ungdomar till arbete i de fall de står utanför arbetslivet. och t.ex. uppbär förtidspension. ! proposition l977/78z30 har min företrädare betonat att rehabiliteringsin- satsema i högre grad än för närvarande måste förläggas till arbetsplatser på den reguljära arbetsmarknaden. Som ett komplement till de möjligheter som kommer att ges inom ramen för den yrkesinriktade rehabiliteringen bör också beredskapsarbeten ktrnna användas för att ge dessa ungdomar arbetslivsertarenhet och underlag för val av arbete och yrke. Jag vill erinra om de möjligheter som finns att i den centrala och de regionala arbets- vårdsdelegationerna inhämta handikapporganisationernas synpunkter be— träffande målgrupper och utformning av verksamheten.

För halvskyddad sysselsättning gäller i dag att förhöjt bidrag försöksvis kan utgå för ungdomar under 25 år med grava fysiska handikapp eller psy- kisk utvecklingsstörning. Bidrag utgår då med 90 % av de totala lönekost— naderna under det första året och med 50 % de tre därpå följande åren.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1978/79: 73 , 4l

Sysselsättningsutredningcn har föreslagit att den möjligheten skall gälla också ungdomar (under 25 år) med grava socialmedicinska och psykiska arbetshandikapp samt förtidspensionerade i åldrarna 26—35 år.

Förslaget har tillstyrkts av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. bl.a. kriminalvårdsstyrelsen, LO. SACO/SR. AMS. Landstingsförbundet och Unga Synskadade. Flera av dem - AMS. SACO/SR. Landstingsför- bundet och Unga Synskadade - menar att ingen övre åldersgräns bör gälla eftersom problemen att få arbete snarare torde tillta med åldem. Omsorgs- kommittén är tveksam till om en åtgärd av detta slag är tillräcklig för att ge de utvecklingsstörda arbete.

Jag kommeri det följande att förorda att halvskyddad sysselsättning er- sätts av anställning med lönebidrag. men vill redan nu ta upp denna för de arbetshandikappade ungdomarna viktiga fråga.

För egen del vill jag inte bestrida riktigheten i att svårighetema för ar- betshandikappade att få ett arbete torde öka med stigande ålder. Att inte sätta en åldersgräns vore mot denna bakgrund helt i sin ordning. Å andra sidan frnnerjag det angeläget att i ett läge med begränsade reformresurser särskilt stödja dem som för första gången söker sig ut på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund villjag därför förorda att den av utredningen föreslag- na möjligheten till förhöjt bidrag tills vidare förbehålls de unga arbetshan- dikappade under 25 år med grava fysiska. psykiska eller socialmedicinska arbetshandikapp samt för psykiskt utvecklingsstörda. i de fall åtgärden ut- gör ett alternativ till en förtidspensionering. Möjligheten att få till stånd en arbetsplacering utan särskilt stöd eller med reguljärt bidrag till halvskyd— dad sysselsättning bör alltid i första hand undersökas. Jag förutsätter att försöksverksamheten också fortsättningsvis begränsas till ungdomar un- der 25 år med svåra handikapp. Detta bör vad gäller socialmedicinskt han— dikappade avse grupper med svårare missbruksproblem. En förutsättning för beslut om förhöjt bidrag bör vara att det finns läkarutlåtande som styr- ker handikappets art.

Sysselsättningsutredningen har i samarbete med Södertälje kommun med understöd som regeringen har beviljat från allmänna arvsfonden drivit försök med speciella insatser för ungdomar med sociala arbetshandikapp. det s.k. Södertäljeförsöket. Ett tjugotal ungdomar har erhållit beredskaps- arbeten inom kommunförvaltningen efter egna önskemål. Var och en av dem har en handledare på arbetsplatsen. Särskild personal har svarat för insatser under fritid. Därutöver har psykologer. läkare, arbetsförmedlare. yrkesvägledare m.fl. deltagit i arbetet. Avsikten är att genom samlade in- satser stötta upp och träna ungdomarna för ett arbete på öppna markna- den. Försöksverksamheten i Södertälje skall pågå även år 1979. Utred- ningen menar att resultaten från den hittills genomförda verksamheten är så goda att ytterligare försök av detta slag bör inledas. Man föreslår en vidgning till fem orter i storstadsregionerna.

Flertalet remissinstanser är positiva till en vidgad försöksverksamhet.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1978/79: 73 42

Tillstyrker gör bl.a. socialstyrelsen. AMS. Landstingsförbundet. LO. TCO. DHR och HCK. AMS menar dock att försöken inte bör inskränkas till storstadsregioner. medan HCK önskar försök i alla kommuner. Statens handikappråd förordar att även fysiskt arbetshandikappade skall omfattas av försöken. För egen del finnerjag törsöksverksamheten intressant och positiv. Att på detta sätt stödja ungdomar med omfattande problem är lov- värt. Emellertid flnnerjag att mycket talar för att man gör en mer ingående utvärdering innan fortsatta försök startas. Frågan om statens resp. kom- munernas ekonomiska roll i verksamhet av detta slag behöver också bely- sas.

3.6. Yrkesinriktad rehabilitering

Den yrkesinriktade rehabiliteringen är en del av samhällets arbetsmark— nadspolitik och ett nödvändigt instrument för att ordna arbete åt männi- skor mcd särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Olika åtgärder har byggts ut för att förhindra utslagning och stärka de arbetshandikappades ställning på arbetsmarknaden. Insatserna har. som jag tidigare berört. allt- mer förskjutits till att avse åtgärder med nära anknytning till arbetsplatser på den öppna arbetsmarknaden.

Detta gäller såväl sysselsättningsskapande åtgärder som den yrkesinrik— tade rehabiliteringen och övriga arbetsförberedande åtgärder. Ett flertal remissinstanser framhåller också att den yrkesinriktade rehabiliteringen måste bedrivas nära arbetsmarknaden och samordnas med övriga arbets- marknadspolitiska åtgärder. Enligt min mening måste därför huvudkravct vara att den yrkesinriktade rehabiliteringen ges en sådan organisation och inriktning att den på ett effektivt sätt kan användas såväl i arbetsförmed- lingens sedvanliga verksamhet som i dess fältarbete. t.ex. i anpassnings- grupper eller för att tillsammans med andra samhällsorgan stödja och akti- vera människor till arbete.

Åtgärdsformerna ute i företagen på den reguljära arbetsmarknaden bör därför byggas ut och vidareutvecklas. Detta innebär emellertid inte att be— hovet av kartläggande och förberedande verksamheter skulle minska. Den här förordade målsättningen innebär i stället att dessa verksamheter måste arbeta i närmare samverkan med det egentliga förmedlingsarbetet och till vissa delar förläggas ute i arbetslivet. För många arbetssökande — inte minst bland de arbetshandikappade — finns ett starkt behov av att få pröva och träna sig fram i direkt arbete och att få sådan arbetslivserfarenhet som kan leda till en starkare förankring på arbetsmarknaden. Erfarenheterna visar att åtgärder av denna typ många gånger kan leda till en stadigvarande anställning i ordinarie former eller i halvskyddad sysselsättning. Kontak- terna kan också leda till att den sökandes behov av en yrkesutbildning eller av andra arbetsförberedande åtgärder klarläggs. För arbetshandikappade som är nytillträdandc eller som under långa tider varit frånvarande från ar-

• Sida 43
•  Original

Prop. 1978/79: 73 43

betsmarknaden på gnrnd av sjukskrivning. rehabilitering eller andra orsa- ker. är behovet särskilt stort att få pröva sig fram i arbete utanför institu- tionernas skyddade tillvaro. men ändå i former där kraven på arbetspresta- tion. arbetstider etc successivt kan anpassas till arbetsförmågans utveck- ling. Genom åtgärder i den reella miljön kan också den yrkesinriktade re- habiliteringen påverka. förändra och anpassa arbetstillfällena till de arbets- handikappades krav och förutsättningar.

All rehabiliteringsverksamhet måste utgå från en helhetssyn på indivi- den. Somjag tidigare framhållit utgör den yrkesinriktade rehabiliteringen en viktig del av arbetsmarknadspolitiken. Den yrkesinriktade rehabilite- ring som direkt syftar till att möjliggöra för handikappade att erhålla och behålla anställning måste därför bedrivas nära arbetsmarknaden och utgö- ra en resurs för arbetsmarknadsmyndigheterna. Det ökade behovet av yr- kesinriktade rehabiliteringsåtgärder bör enligt min mening inte i första hand ses som orsakad av brist på resurser inom andra rehabiliteringsområ- den. utan som ett uttryck för ambitionerna att förverkliga rätten till arbete även för de grupper som har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. För- ändringar i arbetslivet måste självfallet också tillmätas en stor betydelse.

Somjag nyss framhållit. måste alla människor som äri behov av att få si- na arbetstörutsättningar kartlagda eller som önskar få hjälp med att förbe- reda sig för arbetslivet få den hjälp som behövs. oavsett om de i egentlig mening kan betraktas som arbetshandikappade eller inte.

Vid arbetsförmedlingen bedöms de sökandes behov av yrkesinriktad re- habilitering eller andra arbetsförberedande åtgärder. lnom förmedlingen finns också bl.a. möjligheter till medicinska och arbetspsykologiska kon- sultationer.

Arbetsmarknadsvcrkct anlitar sedan länge fristående arbetspsykologis- ka institut för psykologisk konsultverksamhet i olika former. Denna verk- samhet har till syfte att med hjälp av arbetspsykologiska metoder öka ef— fekten av arbetsmarknadsverkets åtgärder för individen i olika val- och an- passningssituationer. För förmedlingen utgör psykologkonsultationen främst ett led i utrednings- och vägledningsarbetet och ett stöd i den indivi- duella sysselsättningsplaneringen. Den kan tillsammans med övrig infor- mation även gc säkrare underlag för beslut om mer djupgående insatser inom yrkesinriktad rehabilitering. arbetsmarknadsutbildning osv. Denna resurs står helt till förfogande för arbetsförmedlingens tjänstemän. Av samtliga sökande som genomgår anlagsundersökningari någon form är nä- ra hälften arbetshandikappade.

l pr0positionen (l977/78z30) om skyddat arbete och yrkesinriktad reha- bilitering m.m. framhölls också bl.a. att arbetsprövning och arbetsträning länge var de enda formerna av kartläggande och förberedande åtgärder som stod till förfogande vid sidan av de resurser förmedlingen själv hade. Dessa åtgärder växte med början under l950-talet fram som en del av ar- betsvårdsorganisationen som har sina rötter i den kommunala socialvår-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1978/79: 73 44

den och med stark anknytning till sjukvården. Åtgärderna förbehölls per- soner vars svårigheter på arbetsmarknaden antogs bero på arbetshandi- kapp i medicinsk bemärkelse. Läkarutlålanden användes för att fastställa vilka personer som skulle få del av de särskilda arbetsvårdsåtgärdema.

Vid kommunala eller landstingskommunala arbetsvårdsinstitut kan per- soner få genomgå arbetsprövning och arbetsträning om de på grtlnd av fy- siskt. psykiskt. intellektuellt eller socialt handikapp är i behov av att få sin arbetsförmåga kartlagd och/eller om de behöver förbereda sig inför ett ar- bete. F.n. finns 32 arbetsvårdsinstitul med sammanlagt ca 2700 platser för arbetsträning och arbetsprövning. Arbetsvårdsinstitut finns i varje län ut- om Kalmar län. I några län finns flera institut. Arbetsprövning sker också vid statens arbetsklinik. Vid arbetsvårdsinstituten tjänstgör föreståndare. läkare. sjuksköterskor. sjukgymnaster. kuratorer. psykologer. administra- tiv personal. instruktörer. arbetsledare m.fl. Vid instituten är också arbets- vårdare från arbetsförmedlingen placerade. Till landstingskommun och kommun. som anordnar arbetsprövning och arbetsträning utgår idag stats- bidrag i form av anordnings- och driftbidrag. Liksom vid verkstäder för skyddat arbete står platserna vid instituten till arbetsförmedlingens förfo- gande.

Arbetsmarkitadspolitikens resurser byggdes ut kraftigt under l960-talet. Det gällde inte minst arbetsmarknadsutbildningen. Denna verksamhet kom att omfatta ett stort antal människor med mycket skiftande bakgrund. Erfarenhetema visar att t.ex. människor som inte är handikappade i strikt medicinsk bemärkelse. i en omställningssituation eller inför inträde på ar- betsmarknaden behöver stöd i form av kartläggande eller förberedande åt- gärder. Lång bortovaro från arbetsmarknaden. bristfällig teoretisk utbild- ning. bristande självtillit etc. kunde vara reella arbetshinder som behövde kompenseras med särskilda insatser. Arbetsmarknadsutbildningen expan- derade därför kraftigt under l960- och l970-talcn. Årligen påbörjar ca l()()()()() personer arbetsmarknadsutbiIdning varav ca hälften vid AMU- center. Också för de arbetshandikappade har arbetsmarknadsutbildningen fått allt större betydelse. Ungefär en fjärdedel av kursdeltagarna utgörs av sökande som registrerats som arbetshandikappade. Vid sidan av arbets- vårdsinstituten har arbetsmarknadsutbildningen därför kommit att bli en tämligen dominerande rehabiliteringsform för de arbetshandikappade. Skolöverstyrelsen är huvudman för verksamheten vid AMU-centra och svarar för kursernas pedagogiska innehåll samt för planering och drift av verksamheten. Arbetsmarknadsverket bedömer behovet av kurser. deras yrkesinriktning. omfattning. lokalisering samt vilka arbetssökande som är berättigade till arbetsmarknadstltbildning.

För vissa handikappgrupper — synskadade. döva. hörselskadade. rörel- sehindrade. intellektuellt arbetshindrade samt psykiskt handikappade — ordnas inom arbetsmarknadsutbildningen särskilda anpassningskurser benämnda Omställning och träning (OT-kurser). Kursema syftar till att ge-

• Sida 45
•  Original

Prop. 1978/79: 73 45

nom klarläggande av anlag och intressen. social träning samt studie- och yrkesorientering m.m. underlätta för kursdeltagarna att tillvarata sina ut- vecklingsmöjligheter och därigenom kompensera sitt handikapp. Kurserna skall bl.a. förbereda för vidare yrkesutbildning. Vid kurserna arbetar per- sonalen i lag bestående av utbildningsman. lärare. psykolog. kurator. sjuk- gymnast. arbetsterapeut. fritidsledare. sjuksköterska. läkare. boendeper— sonal samt kontaktman från arbetsförmedlingen. Metodiken i kursemas praktiska yrkesorientering påminner mycket om den prövningsverksamhet som finns vid arbetsvårdsinstituten. F.n. finns 23 OT-kurser vid 19 kursor- ter i landet. Platsantalet per kurs är vanligtvis 30. Under budgetåret 1977/78 har ca 950 personer påbörjat OT-kurs. Många arbetshandikappade deltar också i kurserna Arbetsliv och utbildning (ALU-kurser). som är en form av yrkesorientering och en fördjupning av arbetsförmedlingens insat- ser som förberedelse för arbete eller utbildning. Dessa kurser står alltså öppna för arbetssökande som av olika anledningar känner sig osäkra i yr- kesvalet. Kurserna omfattar i princip fyra veckor. varav tre veckor utgörs av praktik. Dessa kurser kan förlängas med två veckor efter individuella behov. Fyraveckorskurser får undantagsvis förlängas till högst tio veckor. Särskilda kurser omfattande 20 veckor anordnas för socialt arbetshandi- kappade och för invandrare omfattande [0 veckor. Under budgetåret 1977/78 har ca ll 000 personer genomgått ALU-kurser.

3.6. l Inrättande uv arbets/narkmulsinstitur

Den yrkesinriktade rehabiliteringens framtida utformning har varit före- mål för utredning i flera omgångar. ljuli l976 lämnade utredningen rörande viss yrkesinriktad rehabiliteringsverksamhet m.m. (YR-utredningen) sitt betänkande (SOU l976138) Yrkesinriktad rehabilitering. Remissbehand— lingen av detta betänkande visade en bred anslutning till utredningens dis— kussioner om behovet av en samordnad organisation för den yrkesinrikta- de rehabiliteringen under ett statligt huvudmannaskap. Remissinstanscrna var dock inte eniga när det gällde utredningens förslag att föra samman de- lar av de resurserjag nyss har redogjort för till särskilda enheter för yrkes— prövning inom arbetsmarknadsutbildningen. I propositionen (l977/78z30) om skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m.m. konstaterade föredraganden att arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning med hän- syn till de arbetshandikappades behov. liksom formerna för arbetsförmed- lingens service i dessa avseenden. då prövades inom ramen för sysselsätt- ningsutredningens arbete. Föredraganden fann det därför naturligt att frå- gan om den yrkesinriktade rehabiliteringens principiella utformning och in- nehåll inom ramen för statligt huvudmannaskap prövades sedan sysselsätt- ningsutredningens delbetänkande avlämnats.

Föredraganden framhöll vidare att en samordnad organisation borde kunna ge ökade möjligheter att snabbt och effektivt anpassa insatserna ef- ter den enskildes behov och förutsättningar och även att fortlöpande kun- na anpassa verksamheten till utvecklingen på arbetsmarknaden.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1978/79: 73 46

Föredraganden instämde i YR-utredningens uttalanden att alla männi— skor som är i behov av att få sina arbetsförutsättningar kartlagda eller som önskar få hjälp med att förbereda sig för arbetslivet skall få den hjälp som behövs oavsett om de i formell mening kan betraktas som arbetshandikap- pade eller intc. samt vikten av att man inom ramen för verksamheten ak- tivt försöker motivera människor för arbete. YR-utrcdningen framhöll att det ur samhällsekonomisk synvinkel inte är rationellt att de dyrbaraste och mest kvalificerade utredningsrcsurserna tas i anspråk i de fall då det är up- penbart orealistiskt att tänka sig att den sökande skall kunna gå tillbaka till arbetet. Några remissinstanser var kritiska till YR-utredningens uttalande att yrkesinriktad rehabilitering i första hand skall erbjudas människor som själva önskar komma ut på arbetsmarknaden.

Föredraganden delade utredningens uppfattning i den meningen att de mest kvalificerade och kostsamma resurserna i första hand måste använ— das som ett instrument för arbetsmarknadsverkets ansträngningar att hjälpa människor till arbete. Detta fick emellertid inte utesluta att det i komplicerade ärenden kan vara nödvändigt och riktigt med en tids arbets- marknadsinriktad prövning och träning för att klargöra den arbetssökan- des möjligheter på arbetsmarknaden. Nya utredningen för yrkesinriktad rehabilitering m.m. (NYR) har. somjag i det följande kommer att redogöra för. i sin rapport (DsA 19783) anfört liknande synpunkter. Jag gör samma bedömning.

Sysselsättningsutredningen har i delbetänkandet (SOU 1978: l4) Arbete åt handikappade föreslagit att ()T- och ALU-kurserna förs samman med arbetsvårdsinstitutens resurser i nya enheter. kallade arbetsmarknadsinsti- tut. Utredningen föreslår vidare att psykologresurser knyts till de nya ar- betsmarknadsinstitutcn. lnstituten bör knytas till länsarbetsnämnderna men ha särskilda styrelseri vilka ingår företrädare för olika intressen. Där- med anser utredningen att ett sammanhållet ansvar uppnås för de arbetssö- kande mcd anknytning till förmedlingsverksamheten och arbetsmarkna- den. Möjligheten att avväga de olika resursinsatserna anses också under- lättas genom den nya organisationen. I varje län skall Linder länsarbets- nämnden finnas ett eller flera arbetsmarknadsinstitut som har ansvar för ALU-kurser. anlagsundersökningar och prövnings/träningsverksamhet. dels i institutionell miljö men framför allt på träningsplatser på den reguljä- ra arbetsmarknaden. Utredningen föreslår vidare att det forsknings- och metodutvecklingsarbete som nu bedrivs vid statens arbetsklinik och Psy- kotekniska institutet samordnas i ett metodutvecklingsinstitut som knyts till AMS men har en självständig ställning. lnstittttet föreslås få en särskild styrelse som svarar för den löpande verksamheten. Utvecklingsarbetet föreslås ha en bred inriktning. främst på frågor om anpassningsproblem på arbetsmarknaden. anpassningsgruppernas arbete. utveckling av hjälpme- del etc. men dess huvudsakliga inriktning skall vara att vidareutveckla ar— betsmarknadsinstitutens metoder för individinriktad service.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1978/79: 73 47

Sedan sysselsättningsutredningens delbetänkande avlämnats har rege- ringen i enlighet med riksdagens beslut med anledning av propositionen l977/78:30 tillsatt en särskild organisationskommitte som antagit namnet nya utredningen för yrkesinriktad rehabilitering m.m. (NYR). För att den .tidsmässiga samordningen med det förändrade huvudmannaskapet för skyddat arbete skall bli möjlig. har organisationskommittén. på sätt som anmäldes i propositionen fått påbörja sitt arbete utan att behöva avvakta riksdagens ställningstagande till förslagen i anledning av sysselsättnings- utredningens delbetänkande rörande de arbetshandikappade. NYR har på- börjat sitt arbete genom att närmare studera de tre olika organisationsalter- nativ som utredningen diskuterade. I likhet med flertalet remissinstanser som yttrat sig över sysselsättningsutredningens delbetänkande biträder NYR sysselsättningsutredningens huvudalternativ att särskilda arbets- marknadsinstitut skall inrättas inom arbetsmarknadsverket. De övriga al- ternativ som sysselsättningsutredningen övervägt var dels en anknytning till AMU-centra. dels en anknytning till de regionala stiftelserna för skyd- dat arbete som planeras om möjligt inrättas fr.o.m. år [980 NYR har vida- reutvecklat sysselsättningsutredningens tankegångar och i rapporten DsA l978z3 lagt fram förslag beträffande organisation och huvudmannaskap för arbetsmarknadsinstituten. Till instituten föreslås således föras dels den ar- betsprövnings- och arbetsträningsverksamhet som nu bedrivs vid lands- tings- och primärkommunala arbetsvårdsinstitut. dels de OT- och ALU— kurser som bedrivs vid AMU-centra. Vidare föreslås på samma grunder som framhölls i proposition l977/78z30 att de arbetspsykologiska konsultin- satserna skall inordnas i de nya instituten.

Som jag nyss nämnt. har förslaget om inrättande av arbetsmarknadsin- stitut inom arbetsmarknadsverket fått ett starkt gensvar från remissinstan- serna. däribland socialstyrelsen. kriminalvårdsstyrelsen. AMS. SPN. do- mänverket. Landstingsförbundet. KF. LO. TCO. SACO/SR.

NYR framhåller att en samordning av väglednings— och rehabiliterings- resurserna bör skapa förutsättningar för en fortsatt. mer samlad och inten- siv utveckling och en bättre anpassning till arbetsförmedlingens och de ar- betssökandes behov. För de sökande kan instituten bli en lättare tillgänglig resurs inom arbetsförmedlingen och erbjuda en sammanhållen men samti— digt rikt differentierad service. Segregering av utsatta grupper undviks och möjligheterna till mera individuell handledning och behandling ökas. Man får ett sammanhållet ansvar för sökanden under hela processen fram till ar- betsplaceringen. Samordningen bör främja en bättre resursavvägning. som leder till rätt insats på rätt nivå. Fler sökande kan också få tillgång till spe- cialistresurser. Personalen kan arbeta med gemensam grundsyn och med stöd av enhetlig ledning. Huvudskälet till ett inordnande iarbetsmarknads- verkets organisation är att det ger en nära anknytning till arbetsförmedling- en och arbetsmarknaden och markerar verksamhetens arbetsförberedande funktion.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1978/79: 73 48

NYR föreslår att organisationen ska omfatta ett eller flera institut i varje län. I fråga om kursen ()mställning och träning. som har specifika målgrup- per och llera län som upptagningsområde. bör integration i arbetsmark- nadsinstitut ske. men särskilda hänsyn bör tas i det fortsatta organisations— arbetet till de förutsättningar som gäller för kurserna och målgrupperna. En väsentlig utgångspunkt är t.ex. att dövblinda och döva och andra grup- per som kräver samhörighet inte splittras. en annan att alltför stora institu- tioner för vissa grupper kan ha en ogynnsam inverkan.

NYR föreslår vidare att det inom varje län skall finnas en styrelse under länsarbetsnämnden. med en bred representation för att främja verksamhe- ten och tillgodose olika intressen. En länsansvarig chef skall finnas för ar- betsmarknadsinstituten vilken skall svara för planerings- och samord- ningsuppgifter och vara ansvarig för personalutbildning och metodutveck- ling. Chefen är föredragande i styrelsen i frågor som rör verksamheten och sammanställer bl.a. underlag för anslagsframställning. lnstitutets löpande personal- och ekonomiadministration skall anknytas till länsarbetsnämn- dens administrativa enhet. Till den länsansvariga chefen skall knytas en särskild tjänst för utbildnings- och utvecklingsfrågor samt två berednings- grupper. en för personalutbildning och en för metodutveckling. Vid varje institut skall finnas en planeringsgrupp med företrädare för institutet och arbetsförmedlingen. För varje institut utses en föreståndare som har eget budgetansvar och ansvar för institutets verksamheter.

Verksamheten skall enligt NYR:s förslag ha en bred inriktning mot såväl yrkesobestämda som arbetshandikappade arbetssökande. Samordningen av nuvarande resurser för vägledning och rehabilitering bör syfta till cn in- tegrering så att förutsättningar skapas för utveckling av nya arbetsformer och ny metodik. En basorganisation av små arbetslag (2—4 personer) bör förutom att svara för direkta vägledningsinsatser ha ett sammanhållet an- svar för genomförande och uppföljning av den individuella planen. Nuva- rande prövnings— och träningsavdelningar sammanförs till ett flexibelt sta- tionssystem för teoretiska och praktiska övningsuppgifter och andra akti- viteter. Väsentligt utrymme ges för gruppverksamhet. NYR förordar vida- re en kraftig ökning av utåtriktad verksamhet i form av praktik och s.k. prövning/träning i reell miljö. Frågan om ekonomisk ersättning eller annan kompensation till arbetsgivare skall i detta sammanhang övervägas. Till den utåtriktade verksamheten hör också institutets insatser på arbetsför- medlingen, främst i form av psykologmedverkan och samarbete med övri- ga samhällsorgan.

All personal. ca 2000 anställda. inom nuvarande verksamhet bör enligt NYR:s förslag i princip erbjudas fortsatt anställning i den nya organisatio- nen. Med hänsyn till verksamhetens speciella inriktning och omfattning föreslår NYR en kraftig satsning på personalutbildningen. särskilt i igång- sättningsskedet. NYR förordar att det av utredningen föreslagna institutet för metodutveckling och forskning får ansvar för personalutbildningen. .l ag

• Sida 49
•  Original

Prop. 1978/79: 73 49

förutsätter i likhet med NYR att all berörd personal i samband med organi- sationsförändringen ges erforderlig utbildning och introduktion för sina nya arbetsuppgifter. '

För egen del anser jag att verksamhetens karaktär av kvalificerad ar- betsförberedelse för sökande med svårigheter på arbetsmarknaden måste vara den grundläggande utgångspunkten vid valet av organisatorisk lös- ning för verksamheten. Jag ansluter mig därför till NYR:s förslag att ar- betsmarknadsverket skall vara huvudman för de nya arbetsmarknadsinsti- tuten. De ()T—kurser som f.n. anordnas vid AMU-centra för olika handi- kappgrupper har betydande inslag av handikappanpassning och social trä- ning. De som undervisar vid kurserna hari många fall unik erfarenhet och kunskap inom resp. handikappområden. Från bl.a. handikapporganisatio- nernas sida har framförts att denna verksamhet också i fortsättningen mås- te bedrivas i former som är särskilt anpassade till målgruppemas behov. För egen del anser jag att NYR:s förslag i fråga om OT-verksamhetens framtida organisation och former är så utformat att det bör vara ägnat att tillgodose dessa krav.

lnom arbetsmarknadsutbildningen anordnas f.n. korta anpassningskur- ser s.k. kortkurser — för främst äldre synskadade. Dessa kurser har ingen egentlig arbetsmarknadsanknytning utan syftar främst till att lära de syn— skadade att klara sig i hem och samhälle. NYR har i särskild framställning till arbetsmarknadsdepartementet den 29 september l978 anhållit att rege- ringen måtte uppdra åt SÖ och AMS att i samråd med Synskadades Riks- förbund. Svenskakommunförbundet och Landstingsförbundet planera för att denna kursverksamhet överförs till folkhögskoleorganisationen i enlig- het med förslag från Synskadades Riksförbund. Efter samråd med chefen för utbildningsdepartemcntet vill jag förutskicka att jag inom kort avser föreslå regeringen att lämna ett sådant uppdrag.

Sysselsättningsutredningens och sedermera NYR:s förslag om arbets- marknadsinstitut innebär. i enlighet med de grunder som anfördes i prop. 1977/78:30 . att också den arbetspsykologiska konsultverksamheten som nu bedrivs för arbetsmarknadsverkets räkning tillförs den nya organisatio- nen. Förslaget har tillstyrkts av flertalet remissinstanser däribland PTL LO. 'l'CO och AMS. AMS betonar dock att psykologresurserna vid insti- tuten måste medge fortsatta insatser på förmedlingarna. SACO/SR. som i Psykologförbundet organiserar berörda arbetspsykologer. framhåller bl.a. att den arbetspsykologiska verksamheten sedan länge varit ett naturligt led i arbetsförmedlingens arbete. Det framstår därför som helt konsekvent att arbetsmarknadsverket ges det fulla ansvaret i framtiden. Förslaget har där- emot avstyrkts av ägare till nuvarande institut samt SAF m.fl.

Som jag tidigare redogiort för. innebär tillkomsten av arbetsmarknads- institutcn ett nytt inslag i svensk arbetsmarknadspolitik. Dessa institut skall arbeta såväl med den sökande som med vederbörandes arbetssitua-

• Sida 50
•  Original

Prop. 1978/79: 73 50

tion i plaeeringsskedet. Härigenom vinns. som NYR påpekat. att onödigt remissförfarandc mellan olika samhällsorgan kan undvikas och att åtgär- derna kan sättas in på ett tidigt stadium. Arbetsmarknadsinstitutens perso- nal. bl.a. psykologer. skall således tjänstgöra ijourverksamhet direkt på förmedlingarna och kunna hjälpa de sökande. På motsvarande sätt skall t.ex arbetsförmedlare. instruktörer cller psykologer från arbetsmarknads- instituten kunna följa med den sökande ut på den nya arbetsplatsen och där på ett mer ingående sätt hjälpa till med den sökandes inpassning i verk- samheten. Ett bibehållande av de nuvarande arbetspsykologiska instituten skulle inte bara innebära en splittring av nuvarande resurser utan också försvåra ett effektivt utnyttjande av dem. Bl.a. villjag som PTl anfört peka på de arbetsrättsliga svårigheter som kan uppstå om psykologer anställda vid privatägda institut kontinuerligt skall arbeta på arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Härtill kommer att vid de nuvarande arbetsvårds- instituten och ()T-kurserna redan finns psykologer som kommer att ingå i den nya organisationen.

En uppbyggnad av arbetsmarknadsinstituten i enlighet med sysselsätt- ningsutredningens förslag som innebär att vägledningsinsatser för de ar- betssökande på ett flexibelt sätt skall kunna avvägas efter den sökandes behov förutsätter att också psykologresurserna samordnas i enlighet med utredningsförslaget. F.tt bibehållande av nuvarande organisationsformer skulle enligt min mening inte bara väsentligt försvåra arbetsmarknadsinsti- tutens möjligheter till individuell vägledning ute i arbetslivet utan också in— nebära direkta nackdelar för den berörda personalen vid nuvarande arbets- psykologiska institut. Skälet härtill är bl.a. att i det tillstånd av resurs- knapphct i samhällsekonomin. som vårt land torde få vidkännas trnder yt- terligare några år. kommer det att bli helt nödvändigt att också inom ar- betsmarknadspolitiken göra hårda prioriteringar mellan behoven. ] ett läge då arbetsmarknadsinstituten är under uppbyggnad synes det nödvändigt att styra mesta möjliga tillgängliga resurser till arbetsmarknadsinstituten för att dessa så snabbt som möjligt skall få de förväntade förutsättningarna att hjälpa arbetssökande inför och i samband med rrtträdet på arbetsmark- naden.

Detta måste. tillsammans med det faktum att det under alla förhållanden kommer att finnas psykologresurser vid arbetsmarknadsinstituten, leda till att underlaget för de nuvarande arbetspsykologiska instituten på sikt vä- sentligt försvagas och därigenom också situationen för de anställda där. Enligt min mening är det viktigt att på sätt som anfördes i prop. l977/78z30 finna sådana övergångslösningar att den arbetspsykologiska verksamheten på ett smidigt sätt kan övergå til den nya organisationen och att man därvid särskilt beaktar situationen för de anställda. Jag förordar därför att den ar- betspsykologiska verksamheten redan från början inordnas i den nya orga- nisationen med arbetsmarknadsinstitut.

F.tt statligt övertagande av kostnadsansvaret för den arbetsprövnings-

• Sida 51
•  Original

Prop. 1978/79: 73 51

och arbetsträningsverksamhet som nu bedrivs av landstingskommuner och kommuner kan enligt riksdagens beslut accepteras endast om det i sin hel- het motsvaras av minskade statliga åtaganden inom andra kommunala verksamhetsområden samt att ekonomiska uppgörelser kan träffas om övertagande av de nuvarande huvudmännens lösa och fasta egendom.

Regeringen har genom beslut den 23 februari l978 uppdragit åt statens förhandlingsnämnd att uppta förhandlingar i dessa frågor med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Förhandlingarna har också avsett verkstäderna för Skyddat arbete. Jag har för avsikt att föreslå rege- ringen att uppdra åt statens förhandlingsnämnd att även uppta förhandling- ar med nuvarande ägare till de arbetspsykologiska instituten om överta- gande av lokaler och andra tillgångar.

NYR har förordat att i princip all personal inom hittillsvarande verksam- heter skall erbjudas fortsatt anställning i den nya statliga organisationen] För anställda inom AVl med rent produktionsinriktade arbetsuppgifter föreslås dock erbjudandet gälla anställning vid arbetsmarknadsinstitut el- ler inom de regionala stiftelserna för skyddat arbete. För egen del anserjag att frågan om övertagande av befintlig personal i den nya organisationen dels får diskuteras mellan nuvarande huvudmän och statens förhandlings- nämnd Vid centrala OCh lokala förhandlingar i samband med övertagandet av tillgångarna. dels i MBL-förhandlingar med berörda personalorganisa- tioner. Jag utgår från att den personal som nu sysselsätts inom dessa verk- samheter i princip skall erbjudas fortsatt anställning hos den nya huver- mannen. Statens avtalsverk bör få i uppdrag att i den utsträckning som be- hövs förhandla med pcrsonalorganisationerna om anställnings- och arbets- villkor för berörd personal. Tilläggas kan att personalens tjänstgöringsför- hållanden hos nuvarande huvudmän till vissa delar är oklara. Det finns så- ledes vissa kategorier som tjänstgör endast några få timmar per vecka och har denna tjänstgöring förenad med anställning hos annan arbetsgivare. Gränserna för de nuvarande huvudmännens administration av t.ex. arbets- vårdsinstitut å ena sidan och skyddade verkstäder å den andra är också oklar. Det synes därför lämpligast att man på den regionala nivån söker träffa överenskommelser i här berörda frågor. I enlighet med sina direktiv ankommer det på NYR att biträda såväl statens förhandlingsnämnd som avtalsverkct vid dessa förhandlingar.

SÖ hari sitt remissyttrande uttalat att man snarast vill få tillstånd en lo- kalmässig åtskillnad mellan den kursverksamhet som skall övergå till ar- betsmarknadsverket och övrig verksamhet vid AM U-centra. Erfarenhcts- mässigt vet man att verksamheten vid AMlJ-centra med hänsyn till föränd- ringarna på arbetsmarknaden omstruktureras relativt snabbt. I samband med sådana förändringar bör enligt min mening den lokalmässiga omflytt- ning som ALU- och OT-kursernas inordnande i AMl innebär kunna ge- nomföras. Under en övergångstid bör emellertid med OT- och ALU-verk- samhet kunna vara lukaliserad till AMU-centra. I dessa fall får överens-

• Sida 52
•  Original

Prop. 1978/79: 73 5 IQ

kommelse träffas mellan skolöverstyrelsen och länsarbetsnämnden om fördelning av kostnader. övertagande eller upprättande av hyreskontrakt etc. Jag delar dock uppfattningen att ALU- och OT—kurserna på sikt bör knytas till ett AMI.

3.6.2. Arhetsanskattning

NYR föreslår att de regionala stiftelserna för skyddat arbete skall ansva- ra för arbetsanskaffuing till arbetsmarknadsinstituten. Med hänsyn till be- tydelsen av att minska antalet statliga och kommunala huvudmän som sysslar med arbetsanskaffning och försäljning av industriellt tillverkade produkter har jag ingen erinran mot detta förslag. Det får ankomma på den kommande centrala stiftelsen för skyddat arbete och AMS att utforma principerna för ett samarbete mellan arbetsmarknadsinstituten och den nya organisationen för skyddat arbete.

3 .6.3 Arbetsmurknu(Isinsritulans led/tills7

F.nligt sysselsättningsutredningens förslag skall arbetsmarknadsinstitu- ten ha en fristående ställning under länsarbetsnämnderna. Vid länsarbets- nämnden skall finnas cn särskild styrelse för arbetsmarknadsinstituten. där länsarbetsdirektörcn. arbetsvårdsföredraganden. parterna på arbets- marknaden. socialvårdens och sjukvårdens huvudmän samt försäkrings- kassan är företrädda. Utredningen föreslår att det dessutom skall finnas en anknytning till arbetsmarknadsutbildningen eller till kursstyrelsen för AMU i styrelsen.

NYR föreslår att länsarbetsdirektören blir ordförande i styrelsen för ar- betsmarknadsinstituten. Som ledamöter skall ingå företrädare för arbets- marknadens parter. handikapporganisationer. kommunerna — bl.a. i deras egenskap av huvudmän för socialvård och skolväsende. landstinget i egen- skap av huvudman för sjukvård och omsorgsvcrksamhet. kriminalvården. försäkringskassan och AM U-centeri länet. Arbetsvards- och yrkesvägled- ningsföredragande bör vara adjungerade i styrelsen. Personalen vid arbets- marknadsinstituten föreslås likaledes bli företrädd.

För egen del ansluterjag mig till NYR:s förslag om sammansättning av styrelserna för arbetsmarknadsinstituten. Det får ankomma på länsarbets- nämnderna att efter förslag från resp. organisation och myndighet utse le- damöterna i styrelsen.

Företrädare för personalen vid arbetsmarknadsinstituten skall finnas i styrelsen enligt de bestämmelser som finns om personalföreträdare i statli- ga styrelser. Föreståndare vid arbetsmarknadsinstitut i länet bör ha yttran- de- och förslagsrätt vid styrelsens sammanträden. Länsansvarig chef för arbetsmarknadsinstituten i länet föreslås vara föredragande i styrelsen.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1978/79: 73 . 53

3.6.4. Institut/ör nrt'luduti't'ckliug ut'/rjirrskuiug

I propositionen l977/78230 förordade föredraganden att ett fristående in- stitut för metodutveckling och forskning skulle upprättas. Institutet borde ha en fast anknytning till den yrkesinriktade rehabiliteringen på såväl ar- betsförmedlingen som på arbetsplatsen. Särskilt viktigt var att metodut- vecklingsarbetet direkt kunde ske i anknytning till den praktiska verksam- heten inom organisationen för den yrkesinriktade rehabiliteringen. l likhet med vad som gäller för statens arbetskliniks verksamhet borde institutet fi- nansieras över statsbudgeten. I detta sammanhang borde det enligt före- draganden ankomma på sysselsättningsutredningen att pröva bl.a. möjlig- heten att utveckla och samordna statens arbetskliniks och Psykotekniska institutets (PTl) resurser. En vidgning och reformering av dessa institutio- ners verksamhet under ett gemensamt huvudmannaskap skulle enligt före- draganden kunna utgöra en god grund för metodtrtvecklingen inom den yr- kesinriktade rehabiliteringen. Sysselsättningsutredningen skulle j detta sammanhang också beakta det utvecklingsarbete som bedreVs vid övriga arbetspsykologiska institut.

Enligt sysselsättningsutredningens förslag bör en sammanläggning ske av de delar av verksamheten vid statens arbetsklinik resp. P'Tl som är in- riktade på forskning och metodutveckling. Arbetsprövning. anlagsunder- sökningar och annan klientinriktad verksamhet hos de båda institutionerna föreslås bli sammanförd till ett lokalt institut i Stockholms län. lokalmäs— sigt knutet till metodutvecklings— och forskningsinstitutet.

Förslaget har i princip mött positiva reaktioner från remissinstanserna. bl.a. från statens arbetsklinik och P'Tl. Några av remissinstansema har dock betonat vikten av att metodutveckling och forskning bedrivs decen- traliserat och inte samlas till ett centralt institut i Stockholm.

Sysselsättningsutredningens organisationsförslag har vidareutvecklats av NYR. ] organisationsförslaget markeras den decentraliserade metodrrt- vecklingen och forskningen. medan det centrala institutet tilldelas en sam- manhållande och samordnande roll. NYR framhåller behovet av en sådan samlande instans som verkar för en rehabiliteringsförskning utifrån ett ar- betsmarknadsperspektiv. Man pekar också på behovet av att bättre följa upp den praktiska verksamheten. Tidigare har sysselsättningsutredningen och RRV betonat behovet av ett bättre informationssystem vad gäller re- sultaten av arbetsvårdens insatser.

För egen del vill jag betona att ökade kunskaper om effekter för individ och samhälle av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder är väsentliga för planeringen av åtgärder för arbetshandikappade och andra vägledningssö- kande. Likaså är sådana kunskaper nödvändiga för metodutvecklingen inom väglednings- och rehabiliteringsområdena. Hittills har resurserna för en sådan uppföljning varit otillräckliga. Att följa upp de sökande och se vil- ka faktiska effekter insatta åtgärder haft. att analysera orsakerna till tniss-

• Sida 54
•  Original

Prop. 1978/79: 73 54

lyckandcn och hinder för att den önskade effekten kunnat uppnås bör vara en viktig uppgift för ett centralt institut med metodutvecklingsuppgifter. NYR har också framhållit att verksamhetens inriktning skall ha sin tyngd- punkt i metodutvecklingen. Denna förutsätts i hög grad äga rum i form av försöksverksamhet och uppföljningar vid arbetsmarknadsinstituten.

NYR:s förslag om att de olika projekten för metodutveckling och forsk- ning skall bedrivas decentralicerat på arbetsmarknadsinstituten finner jag ägnat att främja en vitalisering och utveckling av den arbetsmarknadsinrik- tade rehabiliteringen.

Det förekommer nu att man inom fältorganisationen initierar försök med nya metoder eller särskilda arbetsformer. En brist i det nuvarande syste- met är att sådana försök inte alltid kan utvärderas och dokumenteras och kunskapen om dem spridas till andra som verkar inom området. Därför är det angeläget att ett centralt institut också tar till vara och hjälper till med att utveckla och genomföra sådana initiativ inom fältverksamheten och se- dan svarar för dokumentation och informationsspridning. Institutet bör därför vara den instans som har den samlade överblicken över utveckling- en på området.

F.nligt NYR:s förslag skall institutets verksamhetsområde avse problem för individen i svåra val-. ornställnings- och anpassningssituationer på ar- betsmz-trknaden och metoder att lösa sådana problem. Tillämpningen bör enligt NYR innefatta arbetsmarknadsverkets interna väglednings- och re- habiliteringsinsatser. dess externa samverkansformer i dessa frågor och förhållanden på arbetsmarknaden med tydlig relevans för rehabiliterings- och vägledningsarbetet.

Som jag redan uttalat bör tyngdpunkten enligt min mening ligga på den praktiska metodutvecklingen inom arbetsmarknadsverkets område. Detta innefattar också samverkan med andra organ som berörs av väglednings- och rehabiliteringsinsatser för enskilda individer. Institutet bör också ar- beta med frågor som gäller individens förhållanden på arbetsplatsen och åtgärder där för att underlätta för den enskilde sökanden att få eller behålla ett arbete. eller förbereda sig inför ett utträde på arbetsmarknaden. An— passningsverksamhcten är följaktligen ett område som institutet bör ägna uppmärksamhet.

Med den inriktning av verksamheten som jag här förordat måste också törskningsinsatscrna vara klart inriktade på den praktiska verksamheten med vägledning och rehabilitering. Det är enligt min mening angeläget att verksamheten vid institutet avgränsas från den arbetsmarknadsforskning. som nu utförs av andra organ. Därför bör. enligt min mening. inriktningen och omfattningen av forskningsverksamheten vid institutet i den mån den inte avser praktisk metodutveckling studeras närmare och då i relation till annan forskning inom arbetsmarknadsområdet. Jag kommer att beröra denna fråga i det följande.

Sysselsättningsutredningens förslag om ett avskiljande av den individin-

• Sida 55
•  Original

Prop. 1978/79: 73 55

riktade verksamheten vid arbetskliniken och P'fl får stöd av NYR. Jag vill därför förorda en organisation som innebär att den praktiskt inriktade verksamheten hos de båda institutionerna får uppgå i den regionala organi- sationen med arbetsmarknadsinstitut i Stockholms län. medan metodut- vecklings- och forskningsverksamheten sammanförs till ett institut för me- todutveckling och forskning.

En expert i utredningen har i ett särskilt yttrande till NYR förordat ett bibehållande av praktisk verksamhet i anslutning till det centrala institutet. Mot bakgrund av vad jag här anfört om behovet av en decentraliserad mc- todutveckling och forskning anser jag att institutet bör repliera på den praktiska verksamheten ute i landet och inte ha egen individinriktad verk- samhet.

Enligt sysselsättningsutredningens förslag skall sådan verksamhet som nu finns vid P'Tl. men som inte har arbetsmarknadsinriktning överföras till andra statliga myndigheter och institutioner. Enligt min uppfattning bör det ankomma på den nuvarande huvudmannen att ge förslag om hur denna verksamhet framdeles skall bedrivas.

Vad jag tidigare anfört beträffande personalfrågornas behandling i sam- band med inrättande av de regionala arbetsmarknadsinstituten äger i hu- vudsak giltighet även för metodutvecklingsinstitutct. Det bör ankomma på NYR att pröva hur nuvarande personalresurser vid |le och statens arbets- klinik bör fördelas mellan det nya institutet och den regionala organisatio- nen. Det bör också ankomma på NYR att pröva i vad mån de rnetodut- vecklings- och utbildningstjänster som finns vid övriga arbetspsykologiska institut och arbetsvårdsinstitut skall inrymmas i den nya organisationen. Härefter får frågan behandlas i MBL-förhandlingar med berörda personal- organisationer.

I NYR:s förslag har det centrala institutet tilldelats viktiga och omfattan- de utbildningsuppgifter genom att det föreslås svara för vidareutbildning inom området yrkesinriktad rehabilitering av personal. främst vid arbets- marknadsinstituten. men även för förmedlingspersonalcn. Jag ansluter mig till förslaget. [ dag finns en särskilt utformad fortbildning för resp. perso- nalgrupp som kommer att ingå i verksamheten vid arbetsmarknadsinstitu- ten. Att det centrala institutet får ansvaret för att utveckla och driva utbild- ningen för den personal som gemensamt skall verka inom arbetsmarknads- instituten måste vara en riktig lösning.

En viktig del i arbetet med att sprida kunskap om och dra nytta av erfa- renheterna från metodutveckling och forskning är en väl fungerande infor- mations- och dokumentationsverksamhet. NYR-utredningen föreslår att institutet skall svara för denna. men är ännu inte beredd att ge förslag till utformningen av verksamheten. Jag vill här erinra om att regeringen nyli- gen bemyndigat arbetslivscentrum att överta och vidareutveckla den do- kumentationscentral (PADOCJ som tidigare funnits på PA-rådet. Arbets- livscentrtrm avser bl.a. att inrätta en funktion mellan dokumentationscen-

• Sida 56
•  Original

Prop. 1978/79: 73 56

tralen och dess nyttjare. Personalen där skall bl.a. hjälpa praktikerna att dra nytta av forskningen inom området.

Självfallet bör den metodutveckling och forskning som institutet bedri- ver på olika sätt dokumenteras och föras ut i den praktiska verksamheten. I en verksamhet inriktad på att stödja och utveckla det praktiska arbetet måste information och dokumentation vara nödvändiga tillskott till andra former av erfarenhetsspridning. Enligt min mening talar mycket för att knyta det nya institutets dokumentationsverksamhet till arbetslivscent- rums dokumentationssystem. Arbetslivsinformation och dokumentation. lAlD)

3.6.5. Institutets ledning

Det centrala institutet för metodutveckling och forskning skall enligt sysselsättningsutredningens förslag ha en självständig ställning inom ar- betsmarknadsverket och ledas av en särskild delegation. l denna delega- tion skall AMS vara företrädd. liksom parterna på arbetsmarknaden. han- dikapporganisationerna. karolinska institutet. tekniska högskolan och kommun- och landstingstörbunden.

Flera av remissinstanserna. bl.a. RRV. arbetarskyddsstyrelsen och SAF uttalar sig föratt institutet ges en fristående och självständig ställning. Ar- betarskyddsstyrelsen förespråkar att institutet'direkt underställs arbets- marknadsdepartementet.

NYR hari sina överväganden kommit fram till att institutet skall ingå i arbetsmarknadsverket. Institutet föreslås ledas av en föreståndare och en särskild delegationsstyrelse med företrädare för arbetarskyddsstyrelsen. socialstyrelsen. kriminalvårdsstyrelsen. skolöverstyrelsen. universitets- och högskoleämbetet. riksförsäkringsverket. landstings- och kommtrnför- bunden. parterna på arbetsmarknaden och handikapprörelsen. AMS gene— raldirektör föreslås bli delegationens ordförande.

Delegationsstyrelsen har enligt NYR:s förslag att fatta beslut i alla de frågor sotn rör institutets verksamhet. utom i ärenden som rör viktigare författningsfrågor och förslag till anslagsframställning för verksamheten. Dessa ärenden ankommer på AMS att handlägga. lnstitutets styrelse skall kunna delegera beslut till föreståndaren för institutet. Delegationsstyrelsen föreslås få en viss självständighet gentemot AMS i anslagsfrågor som gäl- ler forsknings- och utvecklingsverksamheten. genom att den får rätt att be- sluta om prioriteringar inom ramen för anvisade medel.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till NYR:s förslag beträffande institutets organisatoriska hemvist och ledning. Enligt min mening bör dock även personalen vid institutet vara företrädd i delegationsstyrelsen.

Genom att institutet får en egen delegationsstyrelse med bred samman- sättning och egna bcslutsbefogenheter markeras dess självständighet gent- emot AMS. Sammansättningen av styrelsen bör ge möjligheter till en mer allsidig belysning av problem och till ett brett crfarenhetsutbyte mellan oli-

• Sida 57
•  Original

Prop. 1978/79: 73 57

ka samhällsorgan. Den samlade kunskap som kommer att finnas i delega- tionsstyrelsen bör m.a.o. vara en värdefull resurs i metodutvecklingsarbe- tet.

3.6.6. Institutets organisation

NYR föreslår att institutet skall ledas av en föreståndare och förutom av ett kansli bestå av två enheter. en för personalutbildning och en för forsk- ning och metodutveckling. lnom den senare enheten föreslås finnas veten- skaplig expertis, bl.a. tre professorer med bakgrund i ämnesområdena psy— kologi. sociologi och medicin och med anknytning till fakultet liksom ex- pertis med särskild erfarenhet av praktiskt utvecklingsarbete. NYR före- slår en organisation med 41 tjänster. fördelade med nio tjänster inom insti- tutets kansli. nio inom personalutbildningsenheten och 23 inom forsk- nings- och metodutvecklingscnheten.

Jag ansluter mig till NYR:s förslag vad gäller de organisatoriska delama. Jag förordar att tjänster inrättas vid institutet inom en kostnadsram av högst 5 milj. kr. för helt budgetår. samt att institutet tilldelas särskilda medel för utbildning och metodutveckling. Inriktningen av dem bör vara sådan att tyngdpunkten läggs på de funktioner som gäller service åt fällor- ganisationen med utbildning. information och dokumentation samt metod- utveckling. Föreståndaren för institutet bör tillsättas av regeringen.

Jag är för närvarande inte beredd att ta ställning till NYR:s förslag om inrättande av tre professurer vid institutet. Som jag tidigare betonat bör verksamheten i huvudsak vara inriktad på praktisk metodutveckling inom arbetsmarknadsverkets område. Inriktning och omfattning av forskning inom området bör enligt min mening studeras ytterligare och då relateras till annan forskningsverksamhet på arbetsmarknadsområdet. Jag avser att i annat sammanhang återkomma i denna fråga.

3.6.7. Fortsatt utredning

Under förutsättning av riksdagens bifall till propositionen börjar en ny fas i NYR:s arbete. Då skall organisationsplanerna konkretiseras och de- taljerna i organisationen utformas så att den kan träda i kraft den I januari l980 eller vid det eventuellt senare datum den nya organisationen för skyd- dat arbetc kan träda i kraft. Detta omfattande arbete måste i stor utsträck- ning bcdrivas ute i länen.

Skulle det fortsatta organisationsarbetet ge vid handen att tidpunkten för den nya organisationens genomförande måste senareläggas bör riksdagen föreläggas förslag om förlängning av medelstilldelningen till nuvarande or- ganisation. .Jag förutsätter därvid att även de fristående arbetspsykologis— ka instituten i sådant fall kan bereda de anställda fortsatt arbete.

Enligt min mening bör det regionala organisationsarbetet ledas av läns- arbetsnänmderna i nära samråd och samarbete med de institutioner som berörs av förändringen. Som NYR också framhållit. bör självfallet företrä-

• Sida 58
•  Original

Prop. 1978/79: 73 53

dare för de personalorganisationer som organiserar den nuvarande perso- nalen medverka i detta arbete. Det ankommer på NYR att i enlighet med sina direktiv på riksplanet svara för organisationsarbetet. Arbetet bör be- drivas i nära samråd med AMS.

] direktiven betonas att såväl i det centrala som det regionala organisa- tionsarbetet bör man söka finna sådana övergångslösningar att berörd verksamhet vid statliga och kommunala institutioner på ett smidigt sätt kan övergå till den nya organisationen med staten som huvudman.

Sedan man vid förhandlingarna mellan nuvarande huvudmän och sta- tens förhandlingsnämnd klargjort om staten skall överta arbetsvårdsinsti- tuten eller ej bör man i god tid före den nya organisationens ikraftträdande kunna överblicka vilka arbetsvårdsinstitut som skall ingå i organisationen.

Utredningsarbetet bör både på central och regional nivå bedrivas i nära kontakt med nya organisationskommitten för skyddat arbete och med and- ra berörda organ.

3.6.8 [((astnmlslmräkning ochfinansiering

] propositionen 1977/78:30 konstaterade föredraganden att det då inte fanns tillräckligt underlag för att kunna ta ställning till de eventuella kost- nadsförändringar som en samordnad organisation för yrkesinriktad rehabi- litering skulle medföra. föredraganden utgick dock från att eventuella för- ändringar skulle hålla sig inom den ekonomiska ram som med dåvarande penningvärde totalt gällde för verksamheten.

Kostnaderna för den nuvarande organisationen framgår av följande sam- manställning.

De verksamhctcr som föreslås ingå i arbetsmarknadsinstituten och i in- stitutet för metodutveckling och forskning bekostas nu under tolfte huvud- titeln enligt följande.

B ] Arbetsmarknadsinformation. psykologiska konsultinsatser. anslag l978/79 26.4 milj. kr. B 2 Arbetsmarknadsutbildning. kostnader för ALU-kurser. ca 98 milj. kr. beräknad kostnad 1978/79 samt vissa utredningskostnader (psykolo- ger vid ALU—kurser). ca ll milj. kr. Beräknad kostnad sammanlagt |978/79 !(.)9 milj. kr. ("4 Statens arbetsklinik. anslag budgetåret 1978/79 3 976 000 kr. C 5 Utbildning av svårplacerade. turk/. företagsutbildning av handikappade (totalt ca l0 milj. kr f.n.). Anslag för [978/79 [05 milj. kr.. varav 85 milj. faller på SÖ. C5 Arbetsprövning/arbetsträning. anslag l978/79 51,6 milj. kr. (' 5 För delprogrammet gemensamma förvaltningskostnader (totalt [978/79 4.6 milj. kr.) uppskattningsvis 4 milj. kr. Därtill kommer de kostnader som kommuner och landsting har för ar- betsvårdsinstitut. Dessa utgjorde räkenskapsåret 1977 88.3 milj. kr. Till

• Sida 59
•  Original

Prop. 1978/79: 73 59

detta kommer vissa internatkostnader. för vilka statsbidrag ej utgått. ca 5 milj. kr. Med löne- och prisomräkning skulle kostnaderna för närvarande ktrnna uppskattas till ca [00 mil/'. kr.

Även jag utgår från att den nya organisationen med arbetsmarknadsin— stittrt och institutet för metodutveckling och forskning vid sin start totalt sett skall hålla sig inom den sammanlagda kostnad som hitintills gällt för verksamheten.

Det fortsatta utredningsarbetet har givit vid handen att en totalfinansie- ring av metodutvecklingsinstitutet över statsbudgeten på sätt som föror- dats i prop. 1977/78:30 är mindre lämplig med hänsyn till att metodutveck- lings- och utbildningsverksamheten skall bedrivas integrerad med de regio- nala arbetsmarknadsinstitutens verksamhet.

Jag avser därför att i 1979 års budgetproposition föreslå ett nytt pro- gramanslag för arbetsmarknadsinstitutens och metodinstitutets verksam- het. varvid de olika verksamheterna fördelas på två delprogram. De medel som efter sedvanlig budgetbehandling av behov av tjänster m.m. anvisas programmet bör tillföras arbetsmarknadsutbildningsfonden för att tillsam- mans med inflytande arbetsgivaravgifter bekosta den samordnade organi- sationen för den yrkesinriktade rehabiliteringen. Jag vill erinra om att riks- dagen uttalat sig för en fondfrnansiering av den yrkesinriktade rehabilite- ringen samt att utbildningsbidrag bör utgå till samtliga elever.

3.7. Skyddat arbete

Med skyddat arbete menas sådant arbete som anordnas för arbetshandi- kappade eller andra svårplacerade som trots olika stödåtgärder inte kan få eller behålla anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Detta är alltså en åtgärd som aktualiseras först efter det arbetsförmedlingen konstaterat att det inte genom förmedlingsinsatser. yrkesinriktad rehabilitering. an- passningsåtgärder på arbetsplatsen eller halvskyddad sysselsättning etc. går att få en anställning till stånd. Skyddat arbete skall således främst ses som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i syfte att värna om de handikappa- des rätt till avlönat arbete.

Begreppet skyddat arbete skall förstås så att de anställda är skyddade från konkurrens från personer utan arbetshinder när det gäller att erhålla och behålla ett arbete. Det betyder också att arbetsplatserna i görligaste man bör vara anpassade till de arbetshandikappades förutsättningar. Det skyddade arbetet skall betraktas som en tillgång för vårt lands samlade nä- ringsliv. ] enlighet med vad jag inledningsvis nämnt villjag framhålla att de människor som arbetar i verksamheten producerar angelägna varor och tjänster och därigenom bidrar till utvecklingen av vårt samlade välstånd.

Flera former av skyddat arbete finns idag. somjag i det följande närmare redovisar. Det kan ordnas i form av verkstäder för skyddat arbete eller hemarbete som drivs av landsting och primärkommuner samt i vissa fall

• Sida 60
•  Original

Prop. 1978/79: 73 60

ideella organisationer. Kontorsarbetscentraler och industriella bered- skapsarbeten som drivs av AMS hari huvudsak samma innehåll och syfte som verkstäderna för skyddat arbete. I särskilda beredskapsarbeten sys- selsätts arbetshandikappade i betydande utsträckning. Arkivarbete och halvskyddad sysselsättning är andra verksamhetsförmer.

För statliga arkivarbetsplatser och för platser hos ideella organisationer utgår statsbidrag med hela lönekostnaden för den arkivarbetsanställde. Till kommunalt arkivarbete utgår 33 Ck statsbidrag. Lönevillkor vid statliga och enskilda arkivarbetsplatser fastställs i särskilda avtal som tecknas mel- lan å ena sidan statens avtalsverk i samråd med AMS och Stz'rtstjänsteman- naförbundet inom TCO på den andra. Arbetsgivaransvaret åvilar AMS. Enligt l & LAS gäller inte lagen arbetstagare som av arbetsmarknadsmyn- dighet har meddelats arbetslöshetshjälp i form av beredskapsarbete. arki- varbete. musikerhjälp eller som har anvisats arbete i verkstad inom arbets- vården. Anställda i arkivarbete och vid skyddade verkstäder åtnjuter dock i realiteten en hög grad av anställningstrygghet.

Halvskyddad sysselsättning är en form av sysselsättning som anordnas på den reguljära arbetsmarknaden och som innebär att staten ger stöd till arbetsgivare som anställer personer med nedsatt arbetsförmåga. Bidrag till halvskyddad sysselsättning utgår nu med 751,77 av den anställdes lön inkl. lönebikostnadcr under det första anställningsåret. Under det andra året är statsbidraget 50 (.."-"'%- och under de tredje och fjärde åren 25%. l god tid före fjärde årets utgång skall prövas om fortsatt bidrag bör utgå. Som ett led i en särskild försöksverksamhet kan förhöjt bidrag utgå vid anställning av ungdomar under 25 år med grava fysiska handikapp eller som är förteckna- de enligt lagen om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

Halvskyddat arbete utförs på den reguljära arbetsmarknaden och kan i princip avse alla slag av arbeten. För halvskyddat arbete gäller att arbets- tagaren är anställd på arbetsplatsen av samma arbetsgivare och enligt sam— ma avtal som övriga anställda. Den halvskyddade sysselsättningen har un- der den senaste tioårsperioden vuxit från drygt 500 platser till ll700 år l978. Under de senaste årens konjunkturavmattning har ökningstakten av- tagit till följd av den allmänt svaga efterfrågan på arbetskraft.

3.7.l Anställning med lönebidrag

Genom tilläggsdirektiv fick sysselsättningsutredningen år l977 regering- ens rrppdrag att överväga ny benämning av arkivarbetsverksamheten och samtidigt pröva möjligheterna att ersätta arkivarbetet med ett system av samma principiella uppbyggnad som för den halvskyddade sysselsättning- en.

Utredningen konstaterar att arkivarbetsformen har vissa brister i förhål- lande till den halvskyddade sysselsättningen. I första hand gäller detta den arbetsrättsliga och lönemässiga sidan. Eftersom arkivarbetet är en form av z'rrbetslt'ishetshjälp omfattas inte personer-i verksamheten av LAS. Anställ-'

• Sida 61
•  Original

Prop. 1978/79: 73 61

ningsskyddet är dock i praktiken stort. eftersom arbetsförmedlingama har kunnat anvisa arkivarbete hos annan myndighet eller organisation. i det fall en tidigare placering har upphört. För personer i arkivarbete tillämpas särskilda avtal som inte överensstämmer med de avtal som gäller för övri- ga anställda hos den arbetsgivare där vederbörande är verksam.

Enligt det förslag som sysselsättningstrtredningen lagt fram skall arkiv- arbete. halvskyddad sysselsättning och musikerhjälp upphöra och ersättas av en ny stödform kallad anställning med lönebidrag. För personer som i dag har halvskyddat arbete sker inga förändringar i och med utredningens förslag. Skillnadema mot nuvarande ordning berör dem som i dag har ar- kivarbete.

En skillnad som nu finns mellan arkivarbete och halvskyddad sysselsätt- ning gäller målgrupperna. Bidrag till halvskyddad sysselsättning avser ar— betstagare som efter arbetsvårdsutredning befunnits ha sådan nedsättning i arbetsförmågan att det särskilda bidraget bedöms vara motiverat. Arkivar- bete däremot kan också beviljas arbetslösa utan särskilda handikapp eller funktionsnedsättningar. som på grtrnd av ålder eller andra personliga för- hållanden inte kan få arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Enligt min uppfattning bör anställning med lönebidrag i huvudsak avse samtliga de grupper som nu kan komma i fråga för arkivarbete eller halv- skyddad sysselsättning. I fråga om musikerhjälpen delarjag den uppfatt- ning som sysselsättningsutredningen framfört att motsvarande stöd bör ges i form av beredskapsarbete eller inom ramen för systemet med lönebi— drag.

Till skillnad från vad som gäller i fråga om arkivarbete och musikerhjälp- föreslås att den som anställs med lönebidrag skall omfattas av gällande ar- betsrättsliga lagstiftning. bl.a. LAS och få gängse lön och övriga förmåner. lngcn remissinstans har avstyrkt de föreslagna huvudprinciperna för löne- bidrag och även jag ansluter mig helt till utredningens förslag. Enligt min mening har det föreslagna systemet stora fördelar gentemot det system som gäller i dag. Inte minst finns det anledning betona den normalisering av anställningarna som blir följden. Alla kommer att som anställda ha sam- ma villkor och därtill få en yrkesbenämning som ansluter till det arbete man utför. Vidare uppnås ett enhetligt arbetsgivaransvar. Det företag eller den myndighet eller organisation som har anställda med lönebidrag får det fulla arbetsgivaransvaret. Detta ansvar åvilar i dag vad gäller arkivarbete arbetsmarknadsverket. medan arbetsplatsen har ansvar för arbetsledning. tillsyn och liknande.

De invändningar som trots allt rests mot anställning med lönebidrag be- rör den statliga sektorn. SPN och överstyrelsen för ekonomiskt försvar har förordat ett system som går ut på att de statliga myndigheterna och verken skall få möjlighet att överskrida sina personalstatcr. Jag anser för min del att detta skulle innebära en annan finansieringsförm för statsförvaltningen än för arbetsmarknaden i övrigt och innebära risker för en sektorsindel-

• Sida 62
•  Original

Prop. 1978/79: 73 62

ning. som kan vara svårförenlig med verksamhetens arbetsmarknadspoli- tiska syfte. Utgångspunkten bör i stället vara att individens behov och för- utsättningari första hand skall vara styrande vid valet av arbetsplats. En- ligt min mening ligger det också stora fördelar i ett likformigt system för hela arbetsmarknaden. De av sysselsättningsutredningen föreslagna prin- ciperna bör därför gälla även för den statliga sektorn.

Efter samråd med statsrådet Wahlberg föreslår jag att de arbetstagare som f.n. har arkivarbete eller musikerhjälp och som i fortsättningen an- ställs mcd lönebidrag skall. i den mån de blir offentliganställda. omfattas av LOA på samma sätt som andra offentliganställda.

Att LOA hittills inte har gjorts tillämplig på arbetstagare med arkivarbe- te eller musikerhjälp — eller på dem som har anvisats beredskapsarbete el- ler arbete i verkstad inom arbetsvården — har motiverats med att det här har gällt extraordinära åtgärder inom ramen för samhällets arbetsmark- nadspolitik. i allmänhet främst avsedda som en temporär lösning av den enskildes sysselsättning (prop. l975/761105 bil. 2 s. 238"). Som jag tidigare nämnt. har emellertid arbetstagare med arkivarbete eller musikerhjälp i realiteten nrrmera fått en bättre anställningstrygghet. För deras del kan den anvisade sysselsättningen därför inte längre anses utgöra en temporär lös- ning. lnte heller i övrigt finns skäl att för framtiden särbehandla dem i LOA. : 1 kap. 6 %$ LOA bör alltså ändras i enlighet med det anförda.

Mitt förslag innebär att särskilda arvodestjänster i fortsättningen bör in- rättas för dem som anställs med lönebidrag i statligt reglerad anställning. Dessa tjänster behöver inte kungöras lediga till ansökan (95 första stycket 2 anställningsförordningen 19652601. ändrad senast 19781544). vilket ligger väl i linje med förslaget i övrigt.

Sysselsättningsutredningen har inte tagit ställning till när systemet med anställning med lönebidrag skall genomföras. Med hänsyn till att det nya systemet kräver viss planeringstid för de arbetsgivare som i dag har an- ställda i arkivarbete och musikerhjälp eller avser utnyttja möjlighetema till anställning med lönebidrag förordar jag ett genomförande från den I juli 1980. Jag utgår från att i princip alla personer som vid utgången av budget- året l979/80 är anställda i arkivarbete eller musikerhjälp kommer att över- gå till anställning med lönebidrag. Jag återkommer strax till vissa över- gångsbestämmelser.

f och med att ett enhetligt arbetsgivaransvar erhålls för anställda med lö— nebidrag bör enligt utredningen krav ställas att anställda med lönebidrag skall omfattas av kollektivavtal och erhålla avtalsenlig lön. Remissopinio- nen är här delad. Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser bl.a. LO. SACO/SR. TCO. HCK. Riksförbundet för rrtvecklingsstörda Barn. Ung- domar och Vtrxna. FPU och Verdandi. LRF och SAF ställer sig avvisande till förslaget av principiella skäl. SAF finner det emellertid rimligt att före- tag som inte omfattas av kollektivavtal tillämpar sådana lönc- och anställ- ningsvillkor som är normala för branschen.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1973/79: 73 63

Att arbetsgivaren skall ha fullt arbetsgivaransvar för alla anställda är en- ligt min mening helt klart och några invändningar har inte heller riktats här- emot. Det är också enligt min mening självklart att anställda med lönebi- drag skall åtnjuta lön och övriga förmåner i överenstämmelsc med gällande kollektivavtal. Jag är för min del inte beredd att verka för att statliga bidrag används till att stödja en anställning som inte uppfyller dessa krav. Å andra sidan skulle det innebära krav på organisationstillhörighet att föreskriva att den anställde skulle omfattas av kollektivavtal. Jag kan därför inte bi- träda utredningens förslag på denna punkt. Det bör dock vara naturligt att ställa kravet att den anställde uppbär lön och andra anställningsförmå- ner som är jämförbara med dem som utgår enligt kollektivavtal inom branschen.

Enligt utredningens förslag skall lönebidraget till arbetsgivarna utgå en- ligt följande. Statliga myndigheter. verk och institutioner skall få full kost- nadstäckning och allmännyttiga organisationer bidrag med 90 %. För kom- muner. landstingskommuner. enskilda företag och organisationer samt statliga affärsdrivande verk skall statsbidrag utgå med 75 % under det första året. 50% under det andra och 25 % under de båda därpå följande åren. De föreslagna bidragsbestämmelserna har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser och jag ansluter mig till utredningens förslag vad gäller de föreslagna procentsatsema för statsbidrag. Kritiska synpunkter har framförts av LO. HCK. Synskadades Riksförbund. Estniska kom- mittén och Verdandi. HCK och Synskadades Riksförbund ifrågasätter om statliga myndigheter skall särbehandlas på så sätt att de får full kostnads- täckning. Man uttrycker därvid farhågor för att en övergång till reguljär anställning skall försvåras. LO, Estniska kommittén och Verdandi föror- dar att 100 %- bidrag även i fortsättningen skall utgå till allmännyttiga orga- nisationer. Man pekar härvid påatt det kan bli svårt för små organisationer att klara ens lt) %.- av de totala lönekostnaderna för den anställde.

De farhågor som HCK och Synskadades Riksförbund har uttryckt i sina yttranden har utförligt behandlats i utredningen. Av flera skäl bl.a. budget- mässiga har utredningen inte ansett sig kunna föreslå ett system där de statliga myndigheterna successivt tar över en del av kostnadsansvaret. Jag delar denna uppfattning men vill samtidigt framhålla vikten av att myndig- heterna aktivt arbetar för att anställda med lönebidrag överförs till reguljär anställning. Detta bör klart framgå av de bestämmelser och riktlinjer för bl.a. myndigheternas anpassningsarbete som jag tidigare har behandlat. Vad gäller nivån på bidraget till de allmännyttiga organisationerna har någ- ra remissinstanser pekat på att ett arbetsgivaransvar för dessa organisatio- ner utan koppling till visst ekonomiskt ansvar är mindre tillfredsställande. Sysselsättningsutredningen har också konstaterat att de studier utredning- en gjort tyder på att organisationerna har sådan ekonomi att de också kan ta ett visst ekonomiskt ansvar. Man har också pekat på att arbetsgivaran- svaret härigenom torde bli större. Jag finner mot denna bakgrund inte an—

• Sida 64
•  Original

Prop. 1978/79: 73 64

ledning förorda ändring av de bidragsbestämmelser utredningen föreslagit för anställning med lönebidrag. ] sammanhanget vill jag erinra om de för- höjda bidrag som enligt vad jag tidigare har förordat skall utgå till gravt handikappade ungdomar.

Vid övergången till de nya bestämmelserna kommer emellertid vissa problem att uppstå för de allmännyttiga organisationer som i dag har arkiv- arbete med full kostnadstäckning. Utredningen har pekat på detta förhål- lande och förordat att full kostnadstäckning övergångsvis får utgå för de personer som vid det nya systemets införande finns i arkivarbete. De re- missinstanser som varit kritiska mot den föreslagna bidragsnivån för orga- nisationerna har på denna punkt framfört motsvarande synpunkter. Flerta- let remissinstanser har inte uttalat sig i frågan. TCO betonar dock att över- gångsperioden inte bör bli för utdragen i tiden. För egen del anser jag det befogat att en relativt lång övergångsperiod ges. Detta för att organisatio- nerna skall ges rådrum och tid att förbereda sig inför de krav på ekonomis- ka förstärkningar som kan vara nödvändiga. Jag förordar därför att för per— soncr i arkivarbete hos allmännyttiga organisationer för vilka full kost- nadstäckning utgår bör denna kvarstå t.o.m. utgången av budgetåret l982/83. Det är vidare angeläget att organisationsförändringen genomförs på sådant sätt att försämrade ekonomiska förmåner för den enskilde ar- betstagaren så långt möjligt undviks.

F.n. jämställs försäkringskassoma i bidragshänseende med allmännytti- ga organisationer. Utredningen föreslår att kassorna vad gäller lönebidrag skalljämställas med statliga myndigheter. Jag har inga erinringar mot detta förslag. Frågan om antalet Iönebidragsanställningar hos stat och försäk- ringskassor far behandlas i budgetpropositionen l980.

Enligt gällande bestämmelser för halvskyddat arbete kan en redan an— ställd överföras till halvskyddad sysselsättning om samtidigt en arbetshan- dikappad nyanställs. Denna möjlighet gäller inte de statliga affärsdrivande verken. Utredningen föreslår att överföring av redan anställda till anställ- ning med lönebidrag skall gälla även de affärsdrivande verken. Förslaget tillstyrks av bl.a. SJ. televerket. postverket och SAF. Synskadades Riks— förbund och LO tillstyrker också men betonar att stor restriktivitet bör gäl- la. Även RRV uttalar tveksamhet mot bakgrund av behovet av likformig— het i omplaceringsfrågor inom den statliga sektorn. Jag vill för egen del an- sluta mig till den av TCO redovisade inställningen att staten som arbetsgi- ' vare bör ta fullt ansvar för den anställda personalen och kan därför inte bi- träda utredningens förslag.

Inte heller anserjag mig kunna förorda förslaget att arbetshandikappad som har anställts under de senaste sex månaderna och därvid visat sådan begränsning att denne riskerar att inte kunna behålla sin anställning skall kunna överföras till anställning med lönebidrag. Ett skäl härför är att det är bättre för den enskilde att övergå till anställning med lönebidrag än att stäl- las utan arbete. Jag ser dock en uppenbar risk för att arbetsgivarnas ansvar

• Sida 65
•  Original

Prop. 1978/79: 73 65

för de anställda skulle urholkas genom det föreslagna systemet. I de fall tveksamhet råder om en persons arbetsförmåga förordarjag i likhet med TCO och RRV att andra åtgärder prövas. Jag vill här nämna möjligheterna till prövning/träning i reell miljö eller lönebidrag från anställningens bör- jan. Eftersom detta bidrag skall omprövas i förhållande till arbetsförmågan bör risken för "onödiga” bidrag vara liten.

I anslutning till bl.a. förslaget om anställning med lönebidrag har utred- ningen tagit upp vissa anställnings—. löne— och pensionsfrågor inom den statliga sektorn. Man har förordat att anställning med lönebidrag skall till— godoräknas som merit vid tjänstetillsättningar. Jag finner detta vara natur— ligt eftersom de personer det här gäller skall omfattas av samma villkor som gäller för andra på den aktuella arbetsplatsen. Efter samråd med stats- rådet Wahlberg fårjag meddela attjag ämnar föreslå regeringen att uppdra åt statens avtalsverk att i samarbete med de fackliga organisationerna klar- lägga denna fråga. Verket bör också få i uppdrag att närmare studera ut- redningens synpunkter vad gäller det statliga tjänstc- och lönesystemet samt behovet av samordning av skilda pensionssystem. Jag vill också an— mäla attjag ämnar föreslå regeringen att uppdra åt AMS att i samråd med statens avtalsverk och de fackliga organisationema närmare klarlägga för vilka anställda med lönebidrag hos myndigheter och institutioner etc. som full kostnadstäckning i framtiden bör utgå. I detta sammanhang bör även det framtida arbetsgivaransvaret för vissa grupper av arbetstagare i arkiv- arbete — främst s.k. arkivvårdare — utredas.

Jag vill i detta sammanhang vidare anmäla attjag har för avsikt att i l979 års budgetproposition föreslå att den särskilda utbildningen av arbetsleda- re vid arbetsplatser med halvskyddade arbetsplatser som AMS bedriver skall få fortsätta även under budgetåret l979/80.Jag har för avsikt att sena- re föreslå regeringen att ge AMS i uppdrag att i sin anslagsframställning för budgetåret l980/8l ge förslag om hur denna verksamhet fortsättningsvis skall bedrivas mot bakgrund av vad jag här föreslagit i fråga om anställning med lönebidrag. Bl.a. bör styrelsen redovisa i vilken utsträckning utbild— ning av detta slag kan integreras i den ordinarie utbildningen av arbetsleda- re.

De reformförslag utredningen lagt fram vad gäller anställning med löne- bidrag innebär inga kostnadsförändringar. Utredningen har dock förutsatt en volymmässig ökning av anställning med lönebidrag. Enligt utredningen bör en årlig ökning med 25 Cr eftersträvas. vilket innebär att antalet anställ- da med lönebidrag skulle öka "från i dag ca 25000 till 75000 under en fem- årsperiod. Enligt min mening bör det av mig förordade systemet väsentligt öka de arbetshandikappades möjligheter till arbete och därmed också leda till en volymmässig tillväxt av antalet anställda med lönebidrag. Med hän- syn till attjag förordat en övergång till det nya systemet fr.o.m. budgetåret l980/8l ärjag dock inte nu beredd ta ställning till det medelsbehov som kan erfordras. Det ankommer på AMS att i sina anslagsframställningar re- 5 Riksdagen l978/79. I saml. Nr 73

• Sida 66
•  Original

Prop. 1978/79: 73 66

dovisa behovet av medel för verksamheten. varefter frågan i sedvanlig ordning får behandlas i budgetpropositionen 1980.

3.7.2. Verkstäder inom arbetsvården

Verkstäder för skyddat arbete drivs av pn'mär— och landstingskommuner och i några fall av ideella organisationer. Arbetet består av produktion inom olika branschområden. Statsbidrag utgår för anordnande och drift av verksamheten enligt kungörelsen 19661370 med senare ändringar om stats- bidrag till verkstäder inom arbetsvården. Verksamheten har expanderat kraftigt sedan början av 1960-talet. Åren 1960. 1970 och 1978 fanns 1600. 10500 resp. 15 700 platser. varav ca 600 avser hemarbete.

Kontorsarbctscentralerna. som formellt är en form av arkivarbete har idag ett syfte och innehåll som i allt väsentligt överensstämmer med verk- städerna för skyddat arbete. 1 verksamheten. som administreras av länsar- betsnämnderna och AMS. sysselsätts f.n. ca 1 600 personer.

Industriella beredskapsarbeten med AMS som huvudman började anordnas i slutet av 1960-talet. Flertalet industriella beredskapsarbeten som startats i samband med strukturförändringar har med tiden fått ett bc— tydande inslag av personer med arbetshinder bland de anställda. 1 verk— samheten. som administreras av AMS finns f.n. ca 1 800 arbetstagare.

Hemarbcte drivs sedan många år av vissa primär- och landstingskom- mttnala huvudmän som ett led i den skyddade sysselsättning som står un- der AMS tillsyn. Sedan budgetåret 1968/69 har dessutom lörsöksverksam- het bedrivits med statligt stöd till hemarbete åt personer bosatta i skogslä- nens glesbygd. Statens industriverk är tillsynsmyndighet för denna verk- samhet och närmast ansvariga är utvecklingsfondcrna i berörda län. Totalt sysselsätts ca 2 300 personer i regionalpolitiskt hemarbete.

Enligt riksdagens beslut skall de här nämnda verksamheterna tidigast fr.o.m. år 1980 samordnas i regionala stiftelser för skyddat arbete vilka skall bildas av stat och landsting gemensamt. De regionala stiftelsernas verksamhet kommer att samordnas under en central stiftelse. Denna stif- telse skall dels ha ett övergripande ansvar för planering. budgetarbete och ekonomi samt personal— och rehabiliteringspolitiska frågor dels bistå de re- gionala stiftelserna med produktionsteknisk och marknadsmässig rådgiv— ning m.m.

Den nya organisationen för skyddat arbete. som totalt kommer att sys- selsätta mer än 22000 arbetstagare i skyddat arbete och närmare 5000 tjänstemän. kommer i sin helhet att finansieras med statsmedel.

Under ledning av nya organisationskommittén för skyddat arbete (NO- SA) och dess regionala underkommittécr. pågår f.n. ett omfattande organi- sationsarbete. Jag avser inte att nu närmare behandla denna verksamhet. Beträffande den principiella målsättningen för verksamheten liksom bak- ' grunden till och motiven för den beslutade organisationsfi'srändringen hän- visar jag till vad min företrädare anförde i prop. (1977/78:30") om skyddat

• Sida 67
•  Original

Prop. 1978/79: 73 67

arbete och yrkesinriktad rehabilitering m.m. Sysselsättningstrtrcdningen framlägger dock vissa förslag beträffande verksamhetens utformning.

Enligt utredningens uppfattning bör en framtida utbyggnad av verksam- heten i första hand syfta till att få till stånd en regional utjämning av plats- antalet och till att inplaceringsmöjligheterna ökas genom större omsätt- ning. dvs. förbättrad trtplaceringsverksamhet. På så sätt anser utredningen att flera platser kan göras tillgängliga. Ett första mål kunde vara att försöka få upp utplaceringsproeenten till 10 ';"??- per år. För övrigt bör enligt utred- ningen både befintliga och nya verkstäder tillgodose behoven hos personer med mycket svåra handikapp och sådana grupper som i vissa fall har sär— skilda behov av specialinsatser som är svåra att åstadkomma på den regul- jära arbetsmarknaden.

Med anledning av utredningens synpunkter vill jag erinra om vad före- draganden i nyssnämnda proposition anförde i denna fråga. Föredragan- den ansåg att skyddat arbete självfallet måste utformas och bedrivas så. att det åtminstone på längre sikt förstärker de anställdas möjligheter att kunna ta steget över till annat arbete. Föredraganden erinrade också om att då den skyddade verksamheten började byggas tipp syssclsattcs i hög grad människor med traditionella fysiska handikapp. 1 takt med att bl.a. yrkes- inriktad och annan rehabilitering byggts trt och möjligheten att anpassa ar- betsplatserna på den ordinarie arbetsmarknaden förstärkts har dessa grup- per i allt större utsträckning kunnat få arbete på den öppna marknaden. I stället har alltmer gravt fysiskt handikappade eller människor med andra typer av handikapp kunnat beredas arbete inom bl.a. verkstäder för skyd- dat arbete. Många av de anställda har också fler än ett handikapp. En bety- dande del av dem som i dag sysselsätts i verkstäder för skyddat arbete har aldrig tidigare haft något avlönat arbete. Det gäller bl.a. många psykiskt ut- vecklingsstörda. gravt fysiskt handikappade och personer med sociala pro- blem. En del av dessa arbetstagare kan åtminstone på sikt ha möjligheter att ta arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Andra har så väsentligt nedsatt arbetsförmåga att de knappast under några förutsättningar kom- mer ifråga för sådant arbete.

För egen del anserjag att syssclsättningstrtredningens tankegångar om en avsevärt förbättrad utplaceringsverksamhet och de samtidigt framförda kraven om att verkstäderna för skyddat arbete skall tillgodose behoven för personer med mycket svåra handikapp delvis är svåra att förena. ()fta an- vänds också utplacering som det enda måttet för rehabiliteringen av de an- ställda i skyddat arbete. Detta mått är enligt min mening inte rättvisande då gravt handikappade många gånger genomgår en hög grad av rehabilite- ring enbart genom att kttnna klara ett arbete vid en verkstad för skyddat ar- bete. 1 en rapport till sysselsättningsutredningen ( SOU 1977:44 ) Skyddad verkstad. halvskyddad verksamhet. pekar man bl.a. på detta förhållande. Rapporten som bl.a. bygger på en intervjuundersökning vid några verkstä- der för skyddat arbete visar att de anställda vid verkstädema i allmänhet

• Sida 68
•  Original

Prop. 1978/79: 73 68

anser att arbetet har haft en positiv inverkan på deras utveckling och reha— bilitering. De anställda i skyddat arbete var också mer positiva till sina ar— beten m.m. än de anställda i halvskyddat arbete. som också omfattades av undersökningen.

I likhet med vad som anförts i prop. 1977/78:30 anserjag att det förhål- landet att en allt större del av de anställda stannar kvar i skyddat arbete in- te får tolkas som något misslyckande för verksamheten. Tvärtom kan ut— vecklingen ses som en höjd ambitionsnivå och en vidgning av rätten till ar- bete. Liksom min företrädare vill jag i detta sammanhang också erinra om att löne- och anställningsvillkoren i skyddat arbete successivt kommit att jämställas med vad som gäller på den reguljära arbetsmarknaden. De som är sysselsatta vid verkstäder för skyddat arbete behöver därför inte av lö- neskäl känna sig tvingade att söka sig trt på den reguljära arbetsmarkna- den.

Sysselsättningsutredningen anser att både ekonomiska skäl och rehabili- teringsskäl talar för att verkstäder för skyddat arbete knyts så nära till den ordinarie produktionen som möjligt. Utredningen anser därför att man bör pröva möjligheterna att anknyta en del verkstäder för skyddat arbete mer direkt till företag. Genom särskilda kontrakt skulle företag för en viss sum— ma förbinda sig att driva verksamheten. dvs. svara för att det fanns syssel— sättning och för marknadsföring av produktionen etc. Finansieringen av verksamheten borde enligt utredningen knytas till samma finansierings- form som kommer att gälla för de föreslagna stiftelserna för skyddade verkstäder.

För egen del vill jag framhålla att det sedan länge funnits några verkstä- der för skyddat arbete som varit integrerade i företag. Erfarenheterna har i huvudsak varit goda. Det bör dock framhållas att integrering av en verk- stad för skyddat arbete i företag i och för sig inte behöver innebära bättre möjligheter till rehabilitering och integrering än vad som är fallet vid en se- parat verkstad för skyddat arbete ute i samhället. Man kan t.ex.. som bl.a. påpekas från handikapprörelsen. inte bortse från de risker för segregering som kan uppkomma inom företaget. Enligt min mening bör det. på sätt som angavs i prop. 1977/78:30 ankomma på den nya organisationen för skyddat arbete att i samråd med AMS bedöma lämpligaste lokalisering av företag för skyddat arbete.

Sysselsättningsutredningen diskuterar också en samordning av de löne- och pensionsförmåner som f.n. finns intagna i kollektivavtal som reglerar lönc- och anställningsvillkoren för arbetstagare vid verkstäder för skyddat arbete. Utredningen anger att det i avtal på den kommunala sektorn linns inskrivet bestämmelser om att arbetsförmågan skall uppgå till minst 30'5'2: hos de anställda i skyddade verkstäder.

Detta innebär m.a.o. att personer som erhåller ftrll pension enligt lagen om allmän försäkring. och således har en arbetsförmåga som bedöms vara lägre än 30 % inte varaktigt skall sysselsättas i verkstäder för skyddat arbe-

• Sida 69
•  Original

Prop. 1973/79: 73 69-

te. Sysselsättningsu[redningen ifrågasätter om en sådan gräns skall vara utslagsgivande för de arbetshandikappades rätt att kräva arbete på den skyddade sektorn. För egen del anserjag att hithörande frågor även fram- deles bör regleras genom kollektivavtal Enligt prop. 1977/78:30 ankommer det på statsföretagens förhandlingsorganisation (Sl-"()) att företräda den nya organisationen i lör'handlingar med berörda löntagarorganisationer. Därigenom skapas en samordning mellan löne- och pensionssystemen på så sätt att arbetstagare i skyddat arbete inte skall riskera att få arbeta en— bart för symbolisk lön. samtidigt som huvudmännen för verkstädema inte i form av löner får ta över kostnader som i realiteten borde åvila pensions- systemet eller vår'dinstitutioner m.fl. Vadjag nu har sagt innebär inte något ställningstagande till frågan om vilken lägsta arbetsförmåga som skall gälla för rätt till skyddat arbete. Tvärtom anser jag att man även framdelcs bör ha en hög ambitionsnivå så att allt fler gravt arbetshandikappade ges möj- lighet till en produktiv insats och därmed egen försörjning. Den omständig- heten att man genom kollektivavtal eller på annat sätt söker åstadkomma en samordning mellan löne- och pensionssystemen för de anställda får så- ledes inte utesluta att man under relativt lång tid låter gravt handikappade människor pröva på att arbeta vid verkstäder för skyddat arbete för att därigenom klargöra vederbörandes möjligheter till varaktig anställning.

Tilläggas bör att chefen för socialdepanementet avser att föreslå rege- ringen att lägga förslag till riksdagen om att möjlighet skall öppnas för dem som uppbär förtidspension att tjäna in pensionspoäng för ATP på förvärvs- inkomster vid sidan av pensionen. Samma möjlighet föreslås öppnad även för dem som trnder del av år har trppbttrit hel ålderspension. Vidare före- slås att villkoren för beräkning av förtidspension med antagandepoäng mildras. Detta innebär bl.a. vidgade möjligheter för arbetstagare i skyddat arbete. vilka har förtidspension som är samordnad med lön. att bygga upp ett framtida pensionsskydd inom ATP—systemet.

3.8. Arbete med näringshjälp

Bestämmelser om näringshjälp linns i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368. omtryckt 1977: 141) och i föreskrifter som regeringen utfärdat i regleringsbrev. Stödet kan utgå vid start av verksamhet som egen löretaga- re eller för fortsatt drift av sådan verksamhet med upp till 15000 kr. som bidrag eller räntefritt lån. Därutöver kan. om särskilda skäl föreligger. rän- tebelagt lån utgå vid start av verksamhet med trpp till 30000 kr.. såvida inte visst annat statligt kreditstöd kan beviljas.

Under btrdgetåret 1977/78 erhöll 400 personer näringshjälp till egen rö— relse. Antalet beviljade bidrag uppgick till 400 och antalet lån till 135. Kostnadema för stödet var under budgetåret 8 375 000 kr. Anslaget till nä— ringshjälp har trnder senare år varit oförändrat 9.5 milj. kr.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1978/79: 73 70

Stöd för att börja verksamhet som egen företagare är en av de äldsta for— merna för hjälp åt handikappade att klara sin försörjning. Sedan mer än 60 år tillbaka har medel beviljats till verktyg eller maskiner åt "vanföra eller sjuka" som hade yrkesutbildning eller som fick utbildning. I många fall har stöd lämnats för start av kioskrörelse eller annan mindre affärsverksam- het. Sedan år 1962 Utgår stöd i form av näringshjälp genom arbetsmarkv nadsverket.

Den kraftiga utbyggnad av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som skett under 1960- och 70-talen har medfört att andra stödformer kommit att dominera när det gällt att bereda handikappade arbete. Genom uppbyggna- den av olika resurser för yrkesinriktad rehabilitering och en kraftigt utökad och breddad arbetsmarknadsutbildning har arbetshandikappade kunnat förberedas för arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Bidraget till halv— skyddad sysselsättning. som höjdes avsevärt vid årsskiftet 1976/77, har liksom bidrag till arbetstekniska hjälpmedel och till olika anordningar för att tekniskt anpassa arbetsplatser till handikappades särskilda behov un- derlättat för dem att erhålla och behålla ett arbete. Behovet av näringshjäl- pen som arbetsmarknadspolitiskt instrument har därigenom minskat. Sam- tidigt har ökande krav ställts på egna företagare ekonomiskt och admini- strativt. 1 de fall företagaren har anställd personal innebär detta ett särskilt ansvar.

Mot denna bakgrund tillkallade dåvarande chefen för arbetsmarknads— departmentet i september 1975 en sakkunnig för att utreda frågor om nä— ringshjälp m.m. Utredningsmannen skulle bl.a. överväga om näringshjäl- pen borde behållas som särskild arbetsmarknadspolitisk stödform. Sam- spelet mellan arbctsntarknadsverket och företagareföreningarna - som nu ombildats till regionala utvecklingsfonder - skulle särskilt studeras. Utred- ningen avgav i maj 1977 sitt betänkande (SOU 1977:22) Arbete med nä- ringshjälp.

3.8.1 Nt'il'i)tgs/r/älpcn bibehålls Enligt utredningens förslag bör näringshjälpen också fortsättningsvis finnas som ett medel för arbetsförmedlingen att skapa sysselsättning för arbetshandikappade. i de fall arbete på den reguljära arbetsmarknaden inte kan erbjudas dem. Utredningen får här stöd av en stark remissopinion. Även jag finner att starka skäl talar för att näringshjälpen bibehålls som arbetsmarknadspolitiskt instrument även om stödet också framdeles behö- ver utnyttjas i förhallandevis få fall. För flertalet av arbetsförmedlingens sökande med arbetshandikapp bör finnas andra vägar att lösa sysselsätt- ningsfrågan. Verksamheten vid de arbetsmarknadsinstitut jag nyss föror— dat skall vara klart inriktad på att få till stånd arbetsplaceringar på den re- guljära arbetsmarknaden och bedrivas så att detta syfte så långt möjligt kan nås. Menjag delar den uppfattning. som förs fram av utredningen och av flera remissinstanser. att det finns behov av det särskilda stöd som nä—

• Sida 71
•  Original

Prop. 1978/79: 73 7r

ringshjälpen kan utgöra. Att avskaffa stödformen innebär att man avhän— der sig en möjlighet till individanpassat stöd. som i det enskilda fallet kan— ske är den enda möjligheten att ge en sökande sysselsättning och försörj- ning. Därtill kommer att stödet visat sig ha särskild betydelse i glesbygder. där tillgången till andra arbetsmöjligheter ofta är begränsad. Utredningen har dessutom funnit att stödet i vissa fall kan ha sekundära sysselsättnings- effekter genom att arbetstillfällen tillkommer i näringshjälpsföretagen.

Dock finnerjag att de påpekanden som görs av bl.a. RRV. Företagare— föreningarnas förbund och sysselsättningsutredningen värda att beakta. De framhåller att ett bibehållande av stödet inte får innebära risk för över- etablering i branscher som saknar utrymme för nyetz'tbleringar eller att handikappade dras in i orealistiska projekt.

För egen del villjag betona att stödets syfte är att skapa en möjlighet för den arbetshandikappade att klara sin försörjning eller ge ett väsentligt till- skott till försörjningen. Därav följer att förtrtså'tttningar måste finnas att dri- va verksamheten så att syftet kan förverkligas. Detta gäller såväl de eko— nomiska förutsättningarna som stödtagarens personliga förmåga och kun- skaper.

Jag är enig med de remissinstanser. som framfört att även sociala hän- syn måste tas vid bedömningen av dessa ärenden. Ett sådant hänsynsta- gande behöver dock inte stå i motsatsförhållande till ett krav på att de eko- nomiska förutså'rttningarna för företagets fortbestånd skall vara tillfreds- ställande. Att ta sociala hänsyn måste också innebära att man beaktar de risker för misslyckande och skuldsättning som ett olönsarnt projekt inne- bär.

3.8.2 [Målgrupp/iir näringshjälp

Näringshjälp kan nu beviljas medelålders. äldre och handikappade. som inte kan få lämpligt arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Utredningen föreslår att målgruppen i framtiden skall benämnas arbetshandikapp-ade.

Förslaget motiveras med att man inte vill utpeka särskilda grupper. För- slaget får stöd av flertalet remissinstanser. men några av dem. bl.a. social- styrelsen och RFV. förutsätter att begreppet arbetshandikapp innebär en vidgning av möjligheterna att erhålla stödet. Flera länsarbetsnämnder framför att stödet också i fortsättningen måste kunna beviljas medelålders och äldre sökande. vilkas sysselsättningsfråga man inte kan lösa på annat sätt.

Jag finner inte de skäl utredningen anför tillräckliga för att motivera en ändring av nuvarande bestämmelser om vilka som kan beviljas närings- hjälp. Även orn förslaget i princip tillstyrks av remissinstansema tyder de- ras kommentarer på att en ändrad benämnning kan ge upphov till oklarhet om vilka som är berättigade till stödet. 1 likhet med flertalet länsarbets- nämnder anser jag att medelålders och äldre arbetslösa även framdeles skall vara berättigade till näringshjälp. Jag finner det därför mest ända—

• Sida 72
•  Original

Prop. 1978/79: 73 72

målsenligf att detta också i fortsättningen klart utsågs i bestämmelserna. F.n ändring av det slag som utredningen föreslår innebär dessutom att man indirekt accepterar att enbart att ha uppnått en viss levnadsålder skall be- traktas som ett r'rrbetshandikapp. Enligt min uppfattning finns således inte skäl att ändra nuvarande bestämmelser vad gäller målgrupper för stödet.

Förslag från AMS och några länsarbetsnämnder att näringshjälp skall kunna beviljas sökande upp till 65 års ålder finncrjag vara ägnat att undan- röja oklarhet om hur länge sökande skall kunna beviljas näringshjälp. Jag föreslår därför att 65 år sätts som övre åldersgräns för att erhålla stödet.

Socialstyrelsen föreslår i sitt remissyttrande att näringshjälpäven skall kunna beviljas flyktingar och andra invandrare som har svårigheter på ar- betsmarknaden. Jag finner det naturligt att näringshjälp skall krrnna bevil- jas invandrare i samma utsträckning och efter samma principer som gäller för andra arbetssökande. Åtskilliga invandrare har yrkeserfarenhet som hantverkare eller småföretagare från sina hemländer. Mot bakgrund av de särskilda svårigheter som invandrarna ofta har på arbetsmarknaden bör det i exempelvis sådana fall vara en god lösning på deras sysselsättnings- problem att bevilja näringshjälp.

Näringshjälp till start av jordbruk har beviljats barai ett fåtal fall årligen. Det ställs i dag stora krav på den som skall etablera sig som jordbrukare — fysiskt. kunskapsmässigt och inte minst ekonomiskt — vilken medför att detta bara i undantagsfall ärett tänkbart alternativ för en handikappad per- son. som behöver sysselsättning. Detta framhålls också av flera remissin- stanser. Jag delar dock den uppfattning som förs fram av lantbruksstyrel— sen. att möjligheten till stöd för start av jordbruk inte bör uteslutas.

.Jag finner det naturligt att man vid start av jordbrtrksrörelsc i första hand prövar möjligheterna att erhålla härför särskilt avsedda stödformer. Därut- över skall näringslrjälp inom här föreslagna ramar ktrnna utgå i den omfatt— ning. som är lämplig i det enskilda fallet. Ärenden som gäller näringshjälp till start av jordbruksrörelse bör handläggas i nära samarbete mellan lant- bruksnämnd och länsarbetsnämnd. Bl.a. är det angeläget att de ekonomis- ka förutsättningarna klargörs och att låntagarens sammantagna åtaganden ter sig realistiska. Undantagsvis bör näringshjälp kunna beviljas för start av jordbruksrörelse rrtan att annat stöd samtidigt utgår. förutsatt att rörel- sen ändå bedöms kunna ge godtagbar försörjning.

3.8.3. Förslag om _li'irbiilfrud näringshjälp

Enligt nuvarande bestämmelser kan näringshjälp utgå med högst 15000 kr. helt eller delvis som bidrag eller räntefritt lån. Om särskilda skäl före- ligger kan handikappad som börjar verksamhet som egen företagare utöver näringshjälp erhålla rf'rntebelagt lån med högst 30000 kr. Utredningen före- slår dels en kraftig höjning av stödet. dels en i princip annorlunda utform- ning av det. Näringshjälp föreslås kunna utgå som ett partiellt avskriv- ningslån med upp till 100000 kr. Utredningen disktrterar också ett andra al-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1978/79: 73 73

ternativ. som innebär att nuvarande stödform bibehålles med uppräknade stödbelopp. Enligt utredningens förslag skall en tiondel av länet avskrivas trndcr vart och ett av de tre första åren. då även amorterings— och räntefri— het skulle gälla. '

Utredningen och ett flertal av remissinstansema har framhållit att det finns ett klart behov av att bättre anpassa stödets storlek till de ekonomis- ka förutsättningar som råder. Det är idag förenat med väsentliga kostnader att etablera sig som egen företagare. även om betydande skillnader givet- vis finns mellan olika branscher och områden.

Ett stort antal remissinstanser har invändningar mot utredningens för- slag till utformning av näringshjälpen. Genom att avskrivningsdelen av det föreslagna nå'rringshjälpslånct görs proportionell mot lånets storlek kom- mer stödtagare med stora lånebehov och kostnadskrävande projekt att gynnas på bekostnad av dem. som har ett mindre kapitalbehov. Konstruk- tionen får som följd att näringshji'rlpstagare med behov av lägre stödbelopp får ett försämrat stöd jämfört med nuläget.

lnvi'indningar av detta slag har bl.a. socialstyrelsen. AMS. Svenska kommunförbundet. LO. Företagareföreningarnas förbund. statens handi- kappråd. handikapporganisationernz't och ett stort antal länsarbetsnämn- der. Flera av dem förordar en fast avskrivningsdel. AMS säger i sitt re— missyttrande att avskrivningsdelen inte bör vara beroende av den totala lå- nedelen. Liksom hittills bör därför ett grundbidrag alltid kunna utgå. Detta bör enligt styrelsen förslagsvis vara högst 30 000 kr. Ovanpå bidraget bör läggas en lånedel. som bör vara amorterings- och räntefri under de tre första åren.

Mot bakgrund av vad remissinstansema anfört angående utredningens förslag till utformning av näringshjälpen är jag inte beredd förorda utred- ningens hrrvudförslag. I stället villjag föreslå. att man i enlighet med utred- ningens alternativförslag och de synpunkter som remissinstansema fört fram. söker genomföra förbättringar av nuvarande stödformer. Det är en- ligt min mening angeläget att en anpassning av stödnivån görs till de ökade investeringsbehov som i dag finns för att starta verksamhet som egen före- tagare. Den grupp sökande det här gäller har dessutom i många fall svårt att få sitta lånebehov tillgodosedda på den allmänna kreditmarknaden. Jag vill därför förorda att nuvarande högstbelopp för näringshjälpslån fördubb— las från högst 30000 till 60000 kr. Detta innebär att upp till 75 000 kr. kan beviljas sammanlagt som bidrag och lån vid start av näringshjälpsföretag. Med det knappa reformutrymme som f.n. finns är jag däremot inte beredd att föreslå någon höjning av gällande bidragsbelopp.

Jag kommer i det följande att föreslå en utökad medverkan av de regio- nala utvecklingsfonderna i näringshjälpsföretagen. En sådan utökad med- verkan bör bl.a. medföra att länsarbetsnämnderna säkrare kan bedöma fö- retagens investeringsbehov och ekonomiska möjligheter. Därigenom bör också förutsättningar finnas för att en utökad lånemöjlighet också innebär

• Sida 74
•  Original

Prop. 1978/79: 73 74

ökade möjligheter att etablera näringshjälpsföretag. som ger stödtagarna en god försörjning.

Utredningens förslag om amorterings- och räntefrihet under de tre första åren får stöd av flertalet remissinstanser. Beträffande amorteringstiden har däremot flera av dem uttalat sig för att den skall vara längre än den av ut- redningen föreslagna sju år. Några anser att anstånd med amorteringar skall kunna beviljas i betydande omfattning. '

Med tanke på den målgrupp det här gäller kan jag ansluta mig till remiss- organens bedömning att återbetalning av lånedelen bör fördelas över en något längre tidperiod. Jag förordar därför att amorteringstiden utsträcks till tio år efter de tre första ränte- och amorteringsfria ären.

Med hänsyn till de svårigheter och orättvisor som användningen av an- stånd kan medföra vill jag förorda en likformig och restriktiv handläggning av sådana ärenden. Anstånd bör bara kunna beviljas i de fall stödtagarens handikapp medför särskilt behov härav. dock under förutsättning att före- taget härigenom bedöms få möjlighet att bestå. I tveksamma fall bör detta prövas av utvecklingsfondcn eller annan företagsckonomisk expertis.

Jag har ingen erinran mot utredningens förslag beträffande säkerhet för statens fordran i samband med näringshjälpslån. De synpunkter som fram- förs av Företagareföreningarnas förbund är dock värda att beakta. För- bundet framhåller att säkerheter av det slag som utredningen föreslår inte alltid kan erhållas. Man pekar också på det administrativa merarbete som uppstår om säkerheter skall tas ut för den stora mängden mindre län.

Jag föreslår därför att länsarbetsnämnderna inte skall behöva kräva sä- kerhet i form av företagsinteckning eller pantbrev i de fall lånen understi- ger 25000 kr.. om inte särskilda skäl talar föratt säkerhet bör utkrävas.

3.8.4. Stöt! tillför/sul! drill

Näringshjälp för att fortsätta verksamhet som egen företagare rrtgar till handikappad. om synnerliga skäl föreligger och den fortsatta verksamhe- ten med sådan hjälp kan antagas bli lönsam och ge honom goda försörj- ningsmöjligheter. Utredningens förslag att stöd till fortsatt drift av företag fortsättningsvis inte bör utgå har mött negativa reaktioner från remissin- stanserna däribland AMS. ett stort antal länsarbetsnämnder. statens han- dikappråd. Svenska kommunförbundet. Företagareföreningarnas för- ening. SHl(). HCK. DHR och Folksam. AMS framhåller att stödtagare kan drabbas av försämrad hälsa som ger behov av ytterligare stöd. De som startat en rörelse med egna medel kan drabbas av handikapp som nödvän- diggör en omställning för att de ska kunna fortsätta rörelsen. Stöd till fort- satt drift bör därför finnas kvar enligt de regler och inskränkningar som nu gäller.

I likhet med AMS förordarjag att näringshjälp i vissa fall skall kunna ut— gå för fortsatt drift enligt nuvarande regler.

l—lnligt nuvarande föreskrifter kan stöd till fortsatt drift av en redan eta-

• Sida 75
•  Original

Prop. 1978/79: 73 75

blerad jordbruksrörelse inte utgå. Som framhållits av lantbruksstyrelsen och några Iantbruksnämnder har möjligheterna att få bidrag till arbetstek- niska hjälpmedel och särskildaanordningar på arbetsplatsen fått stor bety— delse när det gäller att kompensera ett handikapp för en verksamjordbru- kare. Jag delar utredningens och lantbruksstyrelsens uppfattning att andra stödformer än näringshjälp i första hand måste bli aktuella. Styrelsen har här bl.a. framhållit stödformer. som numera gäller till följd av de nya rikt- linjer för jordbrukspolitiken som riksdagen antagit i anledning av prop. 1977/78:19 . LRF däremot förordar utökade möjligheter till stöd åt verk- samma jordbrukare. Bl.a. framhåller man. att nuvarande stödbelopp till hjälpmedel och anordningar är otillräckliga. Jag vill erinra om att stödet till särskilda anordningar på arbetsplatsen är höjt med 50 (P?. i förhållande till vad som gällde då LRF avgav sitt yttrande samt att jag i det föregående förordat ytterligare höjningar av bidragen till arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar på arbetsplatsen.

Mot bakgrund av vad jag här anfört finncrjag inte anledning att ändra nuvarande föreskrifter om näringshjälp till fortsatt drift av jordbruksrörel-

SC.

3.8.5 i'f-lca'rcrkun ur de regin/lula rrn'r'r'klr'ngsj'mrdcrna

Utredningen föreslår att företagareföreningarna — vilkas uppgifter nu övertagits av de regionala utvecklingsfonderna — i ökad utsträckning skall anlitas av länsarbetsnämdnerna i näringshjälpsärenden. Denna medverkan skall gälla utredning av de företagsekonomiska förutsättningarna för nä- ringshjälpsprojektet. yttrande över dessa till länsarbetsnämnden. ombe- sörjande av reverser. försäkringar. eventuellt juridisk dokumentation. utanordnande av medel och handläggning av återkrav. som länsarbets- nämnden beslutat samt uppföljning m.m. Dessutom föreslås medverkan med viss rådgivning till företagen.

Förslaget har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Enligt Företagare— föreningarnas förbund är föreningarnr-r i princip positiva till att medverka i låneadministrationen under förutsättning att de erhåller ersättning för sina kostnader.

Jag finner att en medverkan från de regionala utvecklingsfondcrna på det sätt som utredningen föreslår är önskvärd. En sådan medverkan bör ligga inom ramen för den rådgivnings— och konsultverksamhet som fonder— na bedriver. lnsatserna bör debiteras länsarbetsnämnderna. Som framhål- lits av Företagareföreningarnas förbund bör samverkan mellan länsarbets- nämnden och utvecklingsfondcn utformas så. att den anpassas till de ruti- ner och arbetsformer som finns hos de olika fonderna. AMS bör därför snarast söka få till stånd överenskommelser om avgifter och utformning av rutiner för samarbete med fonderna med beaktande av att sådan anpass- ning bör ske. Rådgivning till näringshjälpsföretag bör ktrnna ske inom ra- men för den service som fonderna ger.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1978/79: 73 76

Utredningar och yttranden vad gäller förutsättningar för visst projekt bör även kunna utföras av annat organ med branschkunskaper på det aktu— ella området.

Vad gäller utredningens förslag att en särskild tjänsteman vid länsarbets- nämnden skall svara för näringshjälpsärenden och kontakter med utveck- lingsfondcn anserjag det få ankomma på arbetsmarknadsverket att avgöra hur man önskar handlägga dessa ärenden. i likhet med flertalet remissin- stanser finnerjag att beslut i näringshjälpsärenden också fortsättningsvis skall ligga inom arbetsmarknadsverket.

3.8.6. Avskrivning ur stare/rsjbrdringar

Möjlighet till avskrivning av statens fordringar finns nu i det fall omstän- digheterna ger vid handen att vederbörande inte kan betala sin skuld och heller inte beräknas kunna göra detta i framtiden eller då bevakning och in- drivning av fordran bedöms förenat med sådana kostnader att det inte ter sig lönsamt att driva in skulden. Bestämmelser härom finns i avskrivnings- kungörelscn tl9651921 ändrad senast l978:654) samt i föreskrifter utfärda- de i regleringsbrev.

Jag vill i detta sammanhang peka på att vissa ärenden om avskrivning av fordringar visat att företaget kunnat hållas i gång endast under kort tid. Stödtagaren har då kanske tvingats till konkurs och därigenom ställts i ett svårare läge än innan stödet beviljades. En utökad medverkan från utveck- lingsfondcrna bör enligt min mening bidra till att bedömningen av närings- hjälpsärenden blir sådan att människor inte i onödan försätts i sådana si- tuationer. Med hänsyn till den målgrupp det här gäller kommer emellertid situationer att uppstå då avskrivning av statens fordran blir aktuell även om projektet från början tett sig realistiskt. I de fall människors handikapp förvärras eller de drabbas av sjukdom kan nedläggning av rörelsen bli nöd- vändig. l åtskilliga fall torde en försäljning av rörelsen inte inbringa så mycket att kvarstående sktrldbelopp till arbetsmarknadsverket kan täckas. . Möjligheten till avskrivning av statens fordran bör därför finnas kvar för de stödtagare. som inte bedöms ha möjlighet att återbetala sina skulder till s'tatsverket.

3.8.7. Kust/rader

Utredningen har uppskattat kostnaderna för sitt förslag till 19.5 milj. kr.. varav l.5 milj. avser utvecklingsfondernas medverkan. Man förutsätter att stödformen i fortsättningen skall utnyttjas i ungefär oförändrad omfatt- ning. Ävenjag räknar med att näringshjälpen skall utgå i ungefär oföränd- rad omfattning.

AMS har i sina anslagsäskanden för budgetåret l979/80 beräknat att verkets utgifter för näringshjälpen skall uppgå till 9.5 milj. kr.. vilket är oförändrat belopp jämfört med l978/79. Jag uppskattar merkostnaden för här föreslagna förbättringar av stödet till 4 milj. kr.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1978/79: 73 77

3.9. Resurser för stöd åt arbetshandikappade

[ det föregående harjag redovisat min syn på de åtgärder som sysselsätt- ningsutredningen förordat. Det är min övertygelse att de åtgärder som jag föreslagit med anledning av utredningens överväganden väsentligt skall öka förutsättningarna att förverkliga målet arbete åt alla.

En bärande. linje i de förslagjag fört fram har varit att de arbetshandikap- pades svårigheter på arbetsmarknaden i princip måSte angripas på två sätt. För det första måste utslagningen av dem som har ett arbete förhindras. För det andra måste kraftfulla åtgärder sättas in för att skaffa arbete åt dem som står utanför arbetsmarknaden.

När det gäller åtgärder för att förhindra utslagningen från arbetsplatser vill jag som tidigare framhålla den stora betydelse LAS har haft. Genom denna lagstiftning kompletterad med åtgärder av typ lagerstöd. 25-kronan och en rad andra insatser inom arbetsmarknadspolitikens ram har vi rrnder den senaste lågkonjunkturen förhindrat en utslagning som för många en- skilda skulle kunna ha inneburit stora problem att åter få ett arbete. Jag vill i detta sammanhang också betona betydelsen av insatser på arbetsmiljö- området som under stor politisk enighet genomförts under l970-talet och som lett till ett starkt ökat medvetande om problemen i arbetsmiljön. Den lokala skyddsverksamheten vid företagen har byggts ut och fått ökade be- fogenheter. Därmed har den också fått förstärkta möjligheter att förebygga utslagning p.g.a. brister i arbetsmiljön.

Sysselsättningsutredningen betonar i sitt betänkande vikten av att åtgär- der sätts in redan på arbetsplatserna. Det är åtgärder inom skydds- kommitteernas verksamhetsomr'åde. inom företagshälsovården och inte minst inom ramen för anpassningsgruppernas arbete som man tänker på. Detta arbete har somjag tidigare betonat en avgörande betydelse för hur vi skall kunna möta de rättmätiga krav som ställs på samhället från de arbets- handikappades sida. En förstärkning av anpassningsgruppernas resurser handlar som utredningen framhållit i mycket stor utsträckning om perso- nella resurser. Men det handlar inte enbart om arbetsförmedlingamas per- sonalresurser utan minst lika mycket om företagens och de fackliga organi- sationernas insatser. En aldrig så kraftig förstärkning av arbetsförmedling- amas insatser i anpassningsgrrrpperna leder knappast till avgörande för— ändringar om inte övriga intressenter kan förstärka sina insatser.

Utredningen har som jag nämnt betonat anpassningsgruppernas arbete när det gäller att förebygga uppkomsten av arbetshandikapp. Somjag nyss framhållit delarjag denna uppfattning. Jag vill dock i likhet med RRV och arbetarskyddsstyrelscn peka på att utredningen i viss mån har bortsett från det resultat i det förebyggande arbetet som ett effektivt arbetarskydd inne- bär. En förstärkning av ar'betsförmedlingarnas resurser för anpassnings- vcrksamheten kan enligt min mening inte ses isolerad från den planmässiga utbyggnaden av arbetar-skyddssfyrelsen och yrkesinspektionen som ägt

• Sida 78
•  Original

Prop. 1978/79: 73 78

rtrm trnder 1970-talet och somjag tidigare berört. Antalet tjänster vid arbe- tarskyddsverket har under denna period fördubblats samtidigt som verket fått kraftigt ökade medel för bl.a. forskning och information. Det kan i det- ta sammanhang nämnas att det centralt inom arbetarskyddsverket finns en funktion som skall bevaka arbetsmiljöfrågor rörande fysiskt handikappa- de. Denna innefattar bl.a. utarbetande av föreskrifter. förmedlandet av in- formation om handikappfrågor inom och rrtom verket samt ansvar för kon- takter med myndigheter och handikapporganisationer. Den lokala skydds- organisationen vid företagen har byggts ut kraftigt. Totalt finns nu i landet ea 120000 skyddsombud. Utbildningen av personal inom företagshälsovår- den har utökats avsevärt.

Utredningen har på flera punkter föreslagit att särskild personal skall av- sättas för viss verksamhet. Det gäller för försök i anslutning till främjande- lagen och för samordning av verksamheten med lönebidrag vid allmännyt- tiga organisationer. Vidare har man uttalat att om utplaceringsproeenten vid verkstäder för skyddat arbete skall kunna höjas till 10% behövs en ar- betsförmedlare på ca 100 anställda. Sammantaget har utredningen kommit fram till att arbetsmarknadsverket trnder en femårsperiod behöver perso- nalförstärkningar med sammanlagt 2400 nya tjänster. Av dessa sktrlle 35 tillfalla verket centralt och övriga den lokala och regionala organisationen.

Flertalet remissinstanser har vitsordat att väsentliga personalförstärk— ningar bör sättas in för att arbetsförmedlingama skall kunna fungera på det sätt som utredningen har föreslagit. AMS pekar på att med ökade perso- nalresurser följer också ett växande behov av lokaler. Tveksamma till en så snabb utbyggnad av arbetsförmedlingama är SAF. RRV och Statsföre- tag. SAF menar att man bör pröva möjligheterna att disponera om befintlig personal innan förstärkningar Vidtas.

För egen del villjag betona att en förutsättning för att kunna nå målet ar- bete åt alla är en väl fungerande arbetsförmedling. inte minst för de arbets- handikappade Spelar arbetsförmedlingen en central roll. För att en sökan- de med arbetshandikapp skall ha möjlighet till ett arbete behövs som regel individanpassad förmedlingsservice. l takt med att samhällets sysselsätt- ningsambitioner ökar växer samtidigt andelen sökande med grava handi- kapp. Jrr ller arbetshandikappade som söker förmedlingens hjälp desto fler arbetsförmedlare erfordras för att ge service åt dem.

Som jag tidigare framhållit har arbetsmarknadsverket under 1970-talet byggts trt i snabb takt. Jag tänker då inte enbart på antalet förmedlare utan även på organisatoriska och tekniska förbättringar.

Ansträngningarna att förbättra arbetsmarknadspolitiken måste fortsätta och ett viktigt led häri är att föra arbetsförmedlingama in på arbetsplatser- na. Anpassningsgrupperna har här som jag tidigare nämnt central betydel- se. Även om grupperna. som sysselsättningsutredningen påpekar. på vissa håll fungerar mindre bra gör man på andra håll ett gott arbete. De personal- förstärkningar som arbetsmarknadsverket hittills fått under 1970-talet har

• Sida 79
•  Original

Prop. 1978/79: 73 79

bidragit härtill. Som jag tidigare sagt har verket tillförts ca ! 800 nya tjäns- ter tlnder 1970-talet. vilket innebär ca 200 per år. Vid jämförelse med andra statliga organs personalförstärkningar är detta en kraftfull satsning.

Satsningen på förmedlingsverksamheten och stödet för utsatta grupper måste fortsätta. Regeringen har därför för innevarande budgetår bemyndi- gat AMS att nyanställa 300 aspiranter utöver normal aspirantantagning. Detta innebär 600 nya aspiranter under budgetåret 1978/79. Vidare kom- merjag att förorda att regeringen i budgetpropositionen för 1979/80 beräk- nar medel för ytterligare 350 tjänster. Jag förutsätter därvid att dessa för- stärkningar huvudsakligen kommer den egentliga platsfömtedlingen till- godo och där i väsentliga delar används för att tillgodose behovet av för- medlingsinsatser och andra anställningsfrämjande åtgärder för arbetshan— dikappade och ungdomar med särskilda behov. Jag utgår från att AMS i detta sammanhang också prövar behovet av specialistfunktioner utöver de resurser för detta ändamål som kommer att finnas inom arbetsmarknads- instituten. Den närmare fördelningen av verkets personalresurser från tid till annan är dock en fråga som enligt min mening bäst avgörs av AMS. Jag vill erinra om att jag tidigare framhållit att länsarbetsnämnderna redan i dag har möjlighet att organisera arbetet med anknytning till t.ex. främjan- delagen på ett sådant sätt som utredningen föreslagit.

De avvägningar och prioriteringar som ofta måste göras inom arbets- marknadsverket underlättas bl.a. genom den utbyggda partsmedverkan som finns. Hos AMS finns förutom en partssammansatt styrelse också en särskild arbetsvårdsdelegation. Den partssammansatta styrelsen fullföljs regionalt genom läns- och distriktsarbetsnämnderna.

3.10. Organisatoriska frågor inom AMS

Tillkomsten av den nya organisationen med arbetsmarknadsinstitut och ett centralt metodutvecklings- och forskningsinstitut kommer att direkt och indirekt medföra avsevärda förändringar i AMS arbete med den yrkes- inriktade rehabiliteringen. Även den nya organisationen för skyddat arbete och införandet av systemet med lönebidrag kan beräknas innebära föränd- ringar i AMS verksamhet. En central stiftelse för skyddat arbete avses att tidigast från den I januari 1980 överta främst de planerings- och samord- ningsuppgifter som nu i huvudsak ligger på styrelsens industrienhet och på delar av dess arbetsvårdsenhet. När arkivarbetet omvandlas till en del av systemet med lönebidrag frigörs AMS från den omfattande hanteringen med löneärcnden m.m. Detta berör främst personalenheten samt styrel— sens ekonomifunktioner.

Fragor rörande yrkesinriktad rehabilitering handläggs i dag på flera en— heter. Arbetsvärdsenheten svarar för alla frågor rörande arbetsprövning och arbetsträning. arbetstekniska hjälpmedel m.m. Frågor gällande psyko- loginsatser faller på yrkesvägledningsenhetcns psykologsektion. medan huvudansvaret för ()T- och ALU-verksamheten ligger på AMS utbild-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1978/79: 73 80

ningsenhet. Anpassningsfrågoma som får en avsevärd tyngd i arbetsmark- nadsinstitutens arbete handläggs nu främst inom arbetsförmedlingscnhe— ten.

Den centrala handläggningen inom AMS i frågor som berör arbetsmark- nadsinstituten är således splittrad på en rad enheter. Enligt min mening måste det vara mindre ändamålsenligt med hänsyn till den praktiska verk- samheten vid arbetsmarknadsinstituten med en sådan uppdelning av det centrala ansvaret som skulle bli fallet om nuvarande organisation och ar— betsansvarsfördelning behålls inom AMS. Härtill kommer som nämnts att organisationsförändringarna inom det skyddade arbetet kan beräknas in- nebära att personalresurser kan frigöras. Vilka personalresurser som på detta sätt kan frigöras kan dock först bedömas sedan bl.a. den centrala stif- telsen för skyddat arbete trätt i funktion och rekryteringen dit avslutats. F.n. handläggs frågor rörande verkstäder för skyddat arbete. kontorsar- betscentraler. industriella beredskapsarbeten och hemarbete vid arbets- vårdsenheten. industrienheten. personalenheten. ekonomienheten och in- tendenturenheten. Mot den bakgrund jag här har anfört anserjag att starka skäl föreligger för en mer genomgripande organisationsöversyn av styrel- sens verksamhet.

Efter samråd med chefen för ekonomi- och budgetdepartementen villjag därför förorda att ett sådant översynsarbete bör utföras av AMS i sam- verkan med statskontoret och i samråd med berörda personalorganisatio- ner. Översynen bör samordnas med det utrednings- och utveeklingsarbetc som AMS och statskontoret bedriver avseende platsförmedlingsarbetet och dess organisaiton.

Förslaget om inrättande av arbetsmarknadsinstitut under länsarbets- nämnderna kan i viss utsträckning komma att medföra behov av en ändrad organisation vid nämndernas kanslier. Det ankommer på NYR att inom ra- men för sina direktiv i samråd med arbetsmarknadsverkct behandla dessa frågor.

3.1 ] Finansiering

Det framtida finansieringssystemet för arbetsvårdsvcrksamheten bör enligt sysselsättningsutredningcn utformas så att rationella val kan göras mellan olika handlingsalternativ utan hänsyn till att det finns olika finansie- ringsförutsättningar. Sambanden mellan ökade kostnader för förebyggan- de åtgärder och minskande kostnaderi andra led bör markeras. De ekono- miska konsekvenserna av olika alternativ skall enligt utredningen helst ktmna avläsas i det enskilda företaget eller förvaltningen. Detta skulle kun- na innebära att kostnaderna för arbetsvårdsinsatser täcks ur samma finan- sieringskällor som alternativkostnaderna för främst förtidspensionering. långtidssjukskrivning och arbetslöshetsersättning.

Riksdagens revisorer har vid sin granskning av arbetsmarknadspolitiken varit inne på tankegångar som innebär att förtidspensioneringen kostnads-

• Sida 81
•  Original

Prop. 1978/79: 73 81

mässigt till en del bör betraktas som en arbetsmarknadspolitisk utgift. Kostnaderna för förtidspensionering bör således sammanbindas med de arbetsmarknadspolitiska kostnaderna. Revisorerna påpekar bl.a. att kost- naderna för den arbctsmarknadsmässigt betingade förtidspensioneringen inte ingår i redovisningen av kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Enligt revisorernas mening bör kostnadema för den arbets- marknadsmässigt betingade förtidspensioneringen redovisas med regional fördelning. De förtidspensionerade måste således delas upp i två grupper: de som pensionerats av arbetsmarknadsskäl och de som pensionerats av medicinska skäl. Kostnadsutveckingcn för såväl de arbetsmarknadspoli- tiska åtgärderna som för den allmänna försäkringen skulle enligt verkets bedömning härigenom klarare ktrnna följas.

Sysselsättningsutredningen hävdar däremot att det inte är möjligtatt sär- skilja de personer som förtidspensionerats av arbetsmarknadsskäl från gnrppen medicinskt förtidspensionerade. Utredningen anser att det i själva verket inte existerar några sådana klara gränser. Däremot anser trtredning- en att det är rimligt att samhället på något sätt gör en bindning mellan de kostnader inom socialförsäkringssystemet som är en följd av att arbets- marknaden inte tar emot personer med olika typer av handikapp och kost- naderna för arbetsvården. Detta förutsätter emellertid att det inte endast är frågan om en tekniskt statistisk redovisning utan att också resurserna i verkligheten kan användas på ett alternativt sätt. Flertalet remissinstanser däribland RRV. vägverket. statens handikappråd. kommenterar med en positiv inställning utredningens tankegångar.

För egen del vill jag erinra om att finansieringsfrågorna diskuterades i prop. (1977/78:30) om skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilitering m.m. När det gällde finansieringen av verkstäder för skyddat arbete fram- höll föredraganden med anledning av ett utredningsförslag om att finansie— ra vcrksamheten genom en särskild arbetsgivaravgift. att det pågick flera utredningar inom områden som nu har denna finansieringsform. Med hän- visning till detta framhöll föredraganden att valet av finansieringsrnetod borde prövas i ett mer övergripande sammanhang. Eftersom kostnaden för skyddad sysselsättning från samhällets sida ktrnde ses som ett alternativ till olika former av arbetslöshetsunderstöd och arbetsmarknadspolitiska" insatser avsåg föredraganden att senare återkomma med förslag om finan- siering av den skyddade verksamheten. Föredraganden fann det emellertid naturligt att kostnaderna för en samordnad organisation för den yrkesinrik- tade rehabiliteringen borde täckas på samma sätt som arbetsmarknadstrt- bildningen. dvs. över arbetsmarknadsutbildningsfonden varigenom btrd- getmedel och arbetsgivaravgifter samordnas.

Även jag delar denna uppfattning. Härutöver vill jag emellertid framhål- la att finansieringen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna generellt in- te är ordnad på något enhetligt sätt. Arbetsmarknadsutbildningen bekostas via en särskild fond. som i sin tur finansieras genom arbetsgivaravgifter (» Riksdagen 1978/79. ] saml. Nr 73

• Sida 82
•  Original

Prop. 1978/79: 73 82

och genom bidrag över statsbudgeten. Utbildning av svårplacerade. inom arbetsmarknadsutbildningens ram. har däremot helt bekostats över stats- budgeten. Kostnaderna för den hittillsvarande arbetsprövnings— och ar- betsträningsverksamheten har delats mellan stat och kommun.

För att trygga arbetstagarnas lönefordringar i företag som gått i konkurs finns sedan år 1971 en särskild lagstiftning om statlig lönegaranti vid kon- kurs. Kostnaderna härför finansieras via en särskild arbetsgivaravgift. Alla åtgärder för anpassning av arbetsplatserna. arbetstekniska hjälpmedel. ar- betsbiträde osv. finansieras helt via statsbudgeten. Detsamma har i hu- vudsak gällt för beredskapsarbete. halvskyddad sysselsättning. arkivarbe- te. kontorsarbetscentraler. industriella beredskapsarbeten och liknande verksamhet. Kostnaderna för verkstäderna för skyddat arbete har hittills delats mellan staten och de olika huvudmännen. Arbetslöshetsförsäk- ringen och det kontanta stödet vid arbetslöshet finansieras över statsbud- geten och av en särskild arbetsgivaravgift.

Den splittrade finansieringen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är en olägenhet inte bara när det gäller att underlätta en flexibel använd- ning av samhällsresurserna för arbetshandikappade. Frågan är enligt min mening också av väsentlig betydelse för hela det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet p.g.a. den förändrade inriktning som arbetsmarknadspoli- tiken i ökande grad givits trnder 1970-talet. Åtgärderna har således alltmer inriktats på att uppkommande sysselsättningsproblem av konjunkturell el- ler strukturell art måste mötas redan inom företaget. Tanken är att man härigenom bl.a. skall kunna undvika att försämra produktionsförutsätt- ningarna för i och för sig livskraftiga företag som fått sysselsättningspro- blem till föde av konjtrnkttrravmattning eller andra övergående orsaker. För företag som drabbats av långsiktiga strukturella problem och där om- daningar är nödvändiga, t.ex. inom teko- och stålindustrin. har målsätt- . ningen varit att övertalig personal genom arbetsmarknadspolitiska åtgär- der skall ktrnna undgå arbetslöshet. För såväl de berörda arbetstagarna som för samhället har en sådan politik ofta stora fördelar genom att anställ- ningstryggheten kan värnas. Kostnaderna för samhället för åtgärder med denna inriktning är oftast också lägre än för mera traditionella arbetsmark- nadspolitiska insatser som beredskapsarbete. arbetsmarknadsutbildning osv. eller för lokaliseringspolitiska insatser.

De medel som använts för att förebygga friställningar har bl.a.varit ut- bildningsinsatser inom företagen — främst den s.k. 25-kronan — stöd till la- gerprodtrktion. sysselsättningsbidrag för permitteringshotad personal (det s.k. 75 (Vr-bidraget). sysselsättningsstöd för äldre arbetstagare inom tekoin- dustrin m.fl. Inom ramen för lokaliseringspolitiken har också betydande medel satsats för att strukturella omdaningar i existerande företag skall kunna genomföras i socialt acceptabla former.

De förebyggande åtgärderna för att förhindra arbetslöshet för redan an- ställda har kombinerats med en rad kraftfulla insatser för nytillträdande på

• Sida 83
•  Original

Prop. 1978/79: 73 83

arbetsmarknaden — främSt ungdomar och kvinnor — som p.g.a. den låga efterfrågan på arbetskraft fått särskilda problem. För nytillträdandc och arbetslösa har utbildningSinsatser kommit till stånd i mycket stor omfatt- ning främst inom ramen för arbetsmarknadstrtbildningen men också inom det reguljära skolväsendet. Även insatserna med beredskapsarbeten har i hög grad förändrats. Majoriteten av de arbetslösa som i dag sysselsätts i beredskapsarbeten. finns i dagsverksbilliga arbeten inom bl.a. service- och vårdsektorerna. Beredskapsarbeten har också i vissa fall kombinerats med trtbildningsinsatser.

Sammantaget har deSSa insatser lett till att vårt land haft en internatio- nellt sett mycket låg arbetslöshet trots den djupa lågkonjunkturen. Sats- ningen på arbetsmarknadSpolitiska åtgärder av skilda slag. som inneburit att periodvis UPP emot 5 %- av totala antalet personeri arbetskraften omfat- tats av arbetsmarknadspolitiska insatser. har också fått konsekvenser av finansiell natur. De mycket betydande trtbildningsinsatserna har t.ex. lett till stora påfrestningar på arbetsmarknadsutbildningsfonden. Bristen på fondmedel har fått täckas med statsmedel. Av lättförståeliga skäl har ock- så fonden för statlig lönegaranti vid konkurser varit hårt belastad. Riksda- gen har vid ett par tillfällen under de senaste åren fått besluta om höjning av avgiftsuttaget från arbetsgivarna. Arbetslöshetsfonden och de frivilliga arbetslöshetskassoma har däremot haft en relativt sett god utveckling. med i de flesta fall fortsatt fondtrppbyggnad som en följd av att arbetslös- heten har kunnat hållas på en förhållandevis låg nivå.

De synpunkter som sysselsättningsutredningen fört fram bcträffandede ökade möjligheterna till en flexibel resursanvändning inom arbetsvården som skulle följa av en mer enhetlig finansiering är jag. mot den bakgrund jag här har skisserat. beredd att utsträcka till att gälla i huvudsak alla indi- vidinriktade stödåtgärder inom arbetsmarknadspolitiken. 1 vilken trt- sträckning en sådan mer enhetlig finansiering bör ske genom arbetsgivar- avgifter är jag dock inte beredd att nu ta ställning till. Frågan om en mer enhetlig finansiering har ocksa fått särskild aktualitet genom det förslag till allmän arbetslöshetsförsäkring som överlämnats till mig och över vilken remissbehandlingen nyligen avslutats.

lnom regeringskansliet arbetar f.n. en interdepartemental arbetsgrupp med en rad frågor kring arbetsmarknadspolitikens framtida finansiering. Härvid studeras också sysselsättningstrtredningens förslag om en bindning mellan de arbetsmarknadspolitiska kostnaderna för pensioner och lång- tidssjukskrivning. '

Målsättningen är att ett förslag om en mer enhetlig finansiering av de ar- betsmarknadspolitiska insatserna om möjligt skall ktrnna läggas fram i samband med att riksdagen föreläggs förslag om allmän arbetslöshetsför- säkring. l)et är önskvärt att en sådan enhetlig finansiering också kan vinna tillämpning samtidigt som en allmän arbetslöshetsförsäkring träder i kraft.

Detta innebär emellertid att en eventuellt ändrad finansieringsmetod un-

• Sida 84
•  Original

Prop. 1978/79: 73 84

der alla förhållanden inte kan träda i kraft förrän i början av 1980-talet. Tills vidare bör därför finansieringen av de arbetsmarknadspolitiska insat- serna för bl.a. arbetshandikappade i huvudsak ske enligt nuvarande ord- ning. Beträffande dcn yrkesinriktade rehabiliteringen har dock. som tidiga- re nämnts. riksdagen beslutat att denna skall finansieras på samma sätt som arbetsmarknadsutbildningen och att deltagarna skall erhålla utbild- ningsbidrag.

Den nya stiftelseorganisationen för verkstäder inom arbetsvården bör tills vidare i sin helhet finansieras över statsbudgeten. Jag avser att åter- komma i denna fråga i budgetpropositionen för 1979/80.

4. Upprättade lagförslag

l enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdeparte- mentet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

2. lag om ändring i lagen ( 1976:600 ) om offentlig anställning.

Det under 2 angivna förslaget har upprättats i samråd med statsrådet Wahlberg.

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen dels att anta förslagen till 1. lag om ändring i lagen ( 1974: 12) om anställningsskydd 2. lag om ändring i lagen (19761600) om offentlig anställning dels att 3. godkänna de av mig förordade allmänna riktlinjema angående åt- gärder för arbetshandikappade inom arbetsmarknadspolitiken 4. godkänna de av mig förordade grtrndema för ekonomiskt stöd till arbetshjälpmedel m.m. för personer med arbetshandikapp att gälla fr.o.m. den ljtrli 1979 5. godkänna de av mig förordade förändringarna beträffande bidrag vid utbildning m.m. i företag av äldre och handikappade att gäl- la fr.o.m. Ijuli 1979 6. trnder förbehåll av att uppgörelse kan träffas mellan statens för— handlingsnämnd och berörda huvudmän och en grund för refor- men därigenom skapas godkänna de av mig förordade grtrnder- na för inrättande av arbetsmarknadsinstitut inom arbetsmark- nadsverket

• Sida 85
•  Original

Prop. 1978/79: 73 85

7. godkänna de av mig förordade grunderna för inrättande av ett in- stitut för metodutveckling och forskning inom den yrkesinrikta- de rehabiliteringen

8. godkänna den av mig förordade omvandlingen av arkivarbete. musikerhjälp och halvskyddad sysselsättning till anställning med lönebidrag att gälla fr.o.m. den ljtrli 1980

9. godkänna de av mig förordade särskilda insatserna för ungdomar med arbetshandikapp att gälla fr.o.m. den ] jtrli 1.979 10. godkänna de av mig förordade förslagen rörande näringshjälp att gälla fr.o.m. den ljuli 1979

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandcns överväganden och besltrtar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1978/79: 73 86

Bilaga ]

Sammanfattning av sysselsättningsutredningens delbetänkande (SOU l978:14) Arbete åt handikappade

KAPITEL 1. HANDIKAPP OCH ARBETE — BAKGRUNDS- BESKRIVNING

Sysselsättningsutredningen hänvisar inledningsvis till sitt delbetänkande ( SOU 1975:90 ) Arbete åt alla. I detta hade utredningen konstaterat de stora svårigheter som förelegat att även trnder högkonjunktur bereda sysselsätt- ning åt handikappade. l nämnda betänkande skrev utredningen:

”Det är därför viktigt att åstadkomma förbättringar av möjligheterna att stödja dessa grupper på arbetsmarknaden. Lösningen av deras sysselsätt- ningsproblem är en förutsättning för att malet arbete åt alla skall kunna uppnås."

1 det här aktuella delbetänkandet Arbete åt alla behandlar trtrcdningen hela frågan om de arbetshandikappades sysselsättning. Utredningen säger samtidigt att man förtrtsätter att detaljförslag senare kommer att utformas av arbetsmarknadsdepartementet och AMS och i vissa fall av särskilda or- ganisationskommittéer.

De arbt'”handikappade

Enligt AMS definition är en person arbetshandikappad som p.g.a. fy- siskt. psykiskt. förståndsmässigt eller socialmedicinskt handikapp har el- ler förväntas fa svårigheter att erhålla eller bibehålla ett arbete på den rc- gtrljära arbetsmarknaden. _Ett handikapp behöver således inte mer eller mindre automatiskt leda till att en sökande skall betecknas som arbetshan- dikappad. Sysselsättningsutredningen använder samma definition.

De arbetshandikappade som hos arbetsförmedlingen fått fördjupad ut- redning genom arbetsvården kallas arbetsvårdssökande. Antalet arbets- vårdssökande uppgår till ca 70 000/år. l arbetsförmedlingens statistik inde- las de arbetshandikappade i åtta olika dclgrtrpper efter arbetshandikapp. Grupperna är hjärt—. lung- och kärlsjukdom. hörselskada, synskada. rörel- sehinder. övriga fysiska handikapp. psykiska arbetshandikapp. förstånds- handikapp samt socialmedicinska handikapp.

Arbetsmarknadssituationen för arbetshandikappade belyses genom ar— betsmarknadsverkets statistik. Denna statistik är dock ofullständig och ger endast en ögonblicksbild av arbetslösheten och strömmarna genom olika institutioner. För att få en mer fullständig bild av de arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden måste också statistik om förtidspensionering och uppgifter från handikapporganisationerna tas med. Utredningen anser att det finns stort behov av att få fram heltäckande undersökningar av de arbetshandikappades arbetsmarknadssittration.

Resultaten av arbetsvården

För perioden april l976—mars 1977 uppskattas att knappt 10 % av de ar- betshandikappade hade fått arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Den utveckling mot minskad andel arbetsplaccrade på den reguljära arbets- marknaden som konstaterats sedan 1960-talet tycks fortsätta. De synska- dade och socialrnedicinskt handikappade möter de största svårigheterna på arbetsmarknaden.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1978/79: 73 87

En arbetsvårdssökande kan avregistreras från arbetsförmedlingen där- föratt han har fått arbete eller utbildning i någon form. men också av s.k. negativa anledningar. Negativa avregistreringsorsaker är bl.a. arbetsoför- måga — sjukvård — anstaltsvård. ofta kombinerat med förtidspensione- rrng.

Vem är urbetslrandikappau'?

Svårigheten att ge en klar och entydig definition av arbetshandikappade hänger samman med att det inte finns några entydiga kriterier som avgrän- sar gruppen. ()lika individers arbetsförmåga i en viss arbetsuppgift kan variera p.g.a. olika arbetshinder. Det behöver inte heller vara hinder hos den enskilde utan yttre förhållanden t.ex. brist på barntillsyn eller dåliga kommunikationer som utgör arbetshinder. Också vissa förhållanden i ar- betslivet utgöra hinder: arbetsmiljö. utbildning. arbetshinder. krav på yr- keserfarenhet etc. Vissa individer övervinner dessa hinder. De är attrakti- va på arbetsmarknaden. Andra klarar inte hindren och allra svårast är det för dem som har varaktiga fysiska. psykiska. förståndsmässiga eller social- medicinska handikapp.

Det är viktigt att understryka att arbetshandikappade inte är en lätt defi- nierad minoritet på arbetsmarknaden utan att ett stort antal människor är eller riskerar — t.ex. med stigande alder — att komma i en situation där de kan behöva särskild hjälp och stöd för att få arbetsuppgifterna anpassade efter sin förmåga. eller möjligheter att utveckla sin förmåga. Med en viss förenkling kan man hävda att om arbetsmarknaden var anpassad till alla in- dividers förutsättningar skulle ingen hindras att göra arbetsinsatser efter sin förmåga.

Arbete åt alla

Förvärvsarbetet upptar endast en mindre del av en människas livstid. men spelar en central roll för att forma förutsättningarna för sociala rela— tioner, aktiviteter utanför arbetet etc.

Sysselsättningsutredningen utgår ifrån att nästan alla människor har för- måga att bidra till den gemensamma produktionen av varor och tjänSter. Att bidraget varierar är självklart. Det är då enligt utredningen svårt att se någon bestämd gräns för hur liten en persons arbetsförmåga skall vara för att det inte skall vara aktuellt för samhället att försöka lösa sysselsättnings- frägan i vid mening. Alla skall alltså ha rätt till någon form av sysselsätt- ning. När det gäller personer med mycket stor nedsättning i arbetsförmå- gan. närmast i form av sysselsättningsterapi — men sedan i glidande skala över till fullt deltagande i den ordinarie produktionen.

Utvecklingen på arbetsmarknadwr

Det finns enligt utredningen klart negativa drag när det gäller utveckling- en av de handikappades möjligheter att få arbete på den reguljära arbets- marknaden under de senaste [0—15 åren. Sysselsättningsutredningen dis- kuterar här många förklaringar.

Sättet att mäta lönsamhet och effektivitet i företag. myndigheter och or- ganisationer tar liten eller ingen hänsyn till samhällsekonomiska effekter utanför företagen. Detta förhållande måste enligt utredningen förändras om de arbetshandikappades sysselsättningssituation skall kunna lösas. Vidare ställer den moderna tekniska utrustningen allt större krav på de in- divider som skall handha den. Å andra sidan kan teknisk utveckling också ge möjlighet till arbete för någon som aldrig haft detta genom att arbetshan- dikappet kan kompenseras.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1978/79: 73 88

Förbättringar av socialförsäkringssystemet, i första hand pensionerings- möjligheterna. ligger bl.a. också till grund för den förändring som har skett på arbetsmarknaden. Människor som tidigare av ekonomiska skäl var tvungna att under mycket svåra förhållanden försöka göra en arbetsinsats för att försörja sig. har nu fått en möjlighet att med rimliga ekonomiska för— utsättningar välja att inte arbeta.

Fackföreningsrörelsens låglönesatsning brukar ibland framhållas som en väsentlig förklaring till utslagningen från arbetsmarknaden och svårighe- terna att sysselsätta personer med nedsatt arbetsförmåga. En sådan effekt kan enligt utredningen inte uteslutas. men att göra det till huvudförklaring tycks emellertid vara dåligt underbyggt. Utvecklingen är inte specifik för Sverige utan förekommer också i flertalet västländer trots att man i dessa inte bedrivit en medveten solidarisk lönepolitik. Statistiken visar också att det t.ex. inom jordbruket och skogsbruket har skett en omfattande utslag- ning och denna kan knappast hänföras till den solidariska lönepolitiken. Snarare finns förklaringarna att söka i rationaliseringar och arbetsskador.

Första ledet i en politik för arbete åt arbetshandikappade måste enligt ut- redningen vara att förhindra utslagningen. De som söker arbete genom ar- betsvården har ofta lång arbetslivscrfarenhet och har haft ett arbete som de av olika skäl inte kan ha kvar. Det är därför nödvändigt att insatser för att förbättra anpassning och förhindra utslagning sätts in redan på ett tidigt stadium. Det räcker emellertid inte med att arbeta med de arbetshandikap- pade som är öppet arbetslösa. Ambitionen måste också vara att förbättra samhällets möjligheter att erbjuda arbete så att dold arbetslöshet bland de arbetshandikappade. t.ex. bland de förtidspensionerade. kan mätas.

KAPITEL 2. UTSLAGNINGEN FRÅN ARBETSMARKNADEN

1 en vidare mening beskriver uttrycket utslagning en process som gör att en person inte kan behålla eller erhålla ett förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden. Utredningen har begränsat begreppet utslagning till att gälla en process som gör att personer som har haft ett förvärvsarbete inte längre kan behålla det och inte heller erhålla ett nytt.

Sverige har totalt sett haft en mycket god sysselsättningsutveckling un- der de senaste tio åren. Kvinnorna har ökat sin sysselsättningsgrad mycket kraftigt. För männens del har andelen sysselsatta dock minskat. framför allt i åldrarna 55-64 år. samt i sysselsättningssvaga delar av landet. En minskning i förvärvsfrekvens för ensamstående yngre män kan också konstateras i storstadsområden. Allvarliga sociala problem kan här antas finnas med i bilden. Spegelbilden av sysselsättningsutvecklingen för män finns i statistiken över förtidspensionerade.

Förridi'pt'nsionering

De förtidspensionerade har ökat kraftigt sedan slutet av 1960-talet. An- talet förtidspensionärer i åldern 16—64 år har ökat från 145000 är 1967 till 247 000 år 1976. Av de sistnämnda är 33 000 trnder 40 år. Möjligheterna till förtidspensionering har utvidgats under senare år och detta kan till en del ses som en förklaring till den ökade förtidspensioneringen. Den är dock också enligt utredningen en konsekvens av en ökad utslagning på arbets- marknaden. 1 en rapport (SOU l977z88) till sysselsåttningsutredningen Berglind: Förtidspension eller arbete? visas ett klart samband mellan för- tidspension och sysselsättningsmöjligheter i olika län och kommuner. Om- råden som domineras av jord- och skogsbruk och som samtidigt har en

• Sida 89
•  Original

Prop. 1978/79: 73 89

svag industriell utbyggnad har också en hög andel förtidspensionärer. Skillnader i andelen förtidspensionerade mellan kommunerna kan förkla- ras genom arbetslöshetsnivå. andel ogifta i befolkningen och i storstads— områdena även genom sjukledighetens omfattning. Rapporten visar också att Sverige vid en nordiskjämförelse ligger lägst när det gäller andelen för- tidspensionerade. Svag sysselsättning. omfattande arbetslöshet och stort inslag av jord- och skogsbruk tycks också vid internationella jämförelser förklara att ett land har en stor andel förtidspensionerade. Den väl utbygg- da arbetsmarknadspolitiken i Sverige är troligen en väsentlig förklaring till den internationellt sett lägre andelen förtidspensionerade.

Delas förtidspensionärerna in efter diagnosgrupper finner man att den vanligaste sjukdomsgrunden för pensionering är rörelsehinder. Därefter följer cirkulationsorganens sjukdomar. psykoser och neuroser. Diagnos- grupperna varierar mycket starkt med ålder. Som exempel kan nämnas att för personer i åldrarna |5_.35 år som år 1975 beviljades förtidspension. förekom diagnosen psykoser. neuroser m.m. i 42 % av fallen. Vidare kan konstateras att ca 80 % av de förtidspensionerade saknar utbildning utöver folkskola. .

Också socialhjälpssituationen kan ge vissa ledtrådar när det gäller att förklara tendenserna till ökad utslagning från arbetsmarknaden. Antalet ensamstående män med socialhjälp har ökat med 80 % från år 1966 till år 1975. Särskilt i storstadsområdena är denna utveckling markant. nu också i yngre åldrar än tidigare. Genom att sammanställa folkräkningsuppgifter med uppgifter om förtidspensionering. socialhjälp och långtidssjukskriv- ning kan man få en uppfattning om försörjningssituationen och utslagning— en i olika åldersgrupper. De äldre männen och också i stor utsträckning äldre kvinnor i hela landet dominerar. Det tycks också finnas en tendens till utslagning av medelålders och yngre personer, i första hand män i stor- stadsområdena. Ökningstakten är oroande.Sociala problem och arbets- marknadspolitiska problem följs här åt.

Orsaker till utslagning

En mycket stor andel av de arbetsvårdssökande på arbetsförmedlingar- na har lång arbetslivscrfarenhct. 1 de undersökningar utredningen gjort be— träffande skyddad och halvskyddad sysselsättning i Göteborg och Skövde. SOU (1977244) Skyddad verkstad. halvskyddad verksamhet har 42—50 % en arbetslivserfarenhet som omfattar tio år och mer. Mer än 50% av de in- tervjuade anser att deras nuvarande situation beror på sjukdom eller skada orsakad av något tidigare arbete.

Arbetsmiljön kan dels direkt ge upphov till skador. sjukdomar eller för- slitning som leder till utslagning. dels indirekt medverka till utslagning ge- nom att inte medge den önskvärda och nödvändiga anpassningen av ar- betsförhållandena. En rad arbetsmiljöstudier under senare år visar på fak- torer som kan antas ligga till grund för utslagning. Tunga lyft. enformiga arbetsrörelser, buller. damm. är exempel på fysiska arbetsmiljöfaktorer som i hög grad ger arbetstagarna besvär. På senare år har också de psyko- logiska och sociala inslagen i arbetsmiljön uppmärksammats. Inflytande i arbetslivet och självbestämmande över arbetstakt och arbetsmetoder är av central betydelse för möjligheterna att uppleva arbetsglädje. Upplevelsen av överblick och mening i arbetet liksom samarbete och gemenskap med arbetskamrater är andra faktorer av stor betydelse.

Sysselsättningsutredningen har tillsammans med Volvo genomfört en försöksverksamhet via anpassningsgrupperna på Volvo Torslandaverken

• Sida 90
•  Original

Prop. 1978/79: 73 90

och Volvo Skövdeverken. len rapport från försöket ( SOU 1977:89 ) Beting- at arbetsföra redovisas en särskild uppföljning vid Skövdeverken bland de betingat arbetsföra (arbetshandikappade enligt utredningens definition) vars anställning upphört. Var femte av dessa blev förtidspensionerad. Un- der den period uppföljningen avsett blev var tredje betingat arbetsför som slutat sin anställning utslagen eller trtslagningshotad. enligt den definition som använts. Enligt definitionen har inte någon av de förtidspensionerade bedömts som utslagen. De direkt utslagna. ej förtidspensionerade. är främst unga män. invandrare med kort anställningstid och psykosociala problem. De från företaget förtidspensionerade är äldre. har längre anställ- ningstid. är svenskar och har fysiska arbetshinder. I undersökningen fram- går klart sambandet mellan arbetshandikapp och utslagningsrisk. liksom sambandet mellan sjukfrånvaro och arbetshandikapp. Långtidssjukdom är sex gånger så vanligt bland betingat arbetsföra och hög korttidsfrånvaro dubbelt så vanlig. Både långtids- och korttidsfrånvaro har starka samband med svårigheter p.g.a. sjukdom i arbetet liksom med den allmänna triv- seln.

Örurvägandwr ()(-lr förslag

Utredningen framhåller i fråga om utslagning att man kan skilja på ut- slagning från en arbetsplats och utslagning från arbetsmarknaden. Att bli utslagen från en arbetsplats är ett första steg i en utslagning från arbets- marknaden. Den senare inträffar dock först sedan olika försök med arbets- placering. rehabilitering m.m. har misslyckats. Att förhindra utslagning från arbetsplatser är mot denna bakgrund i många fall det effektivaste sät- tet att förhindra utslagning från arbetsmarknaden. inte minst för grupper med psykiska och sociala handikapp. För att uppnå detta måste förebyg- gande eller rehabiliterande åtgärder sättas in på ett så tidigt stadium som möjligt.

Utslagningen från en arbetsplats sker i princip på två sätt. genom att hela. eller en del av en arbetsplats läggs ned. eller genom att vissa individer slutar eller tvingas sluta sin anställning därför att man inte lyckats anpassa arbetsuppgifterna till individens förutsättningar. De största problemen vid företagsnedläggelser eller driftminskningar uppstår när företagen syssel- sätter en stor andel äldre arbetskraft och den lokala arbetsmarknaden där företaget finns är begränsad. I detta fall blir också ofta de företagsekono- miska kalkyler som ligger bakom en företagsnedläggning mycket avvikan- de från det resultat en samhällsekonomisk kalkyl sktrlle ge. Det bör därför diskuteras om det inte skulle finnas möjligheter att göra mer systematiska samhällsekonomiska bedömningar innan en nedläggning görs och i vilka former och med vilka finansieringsmetoder ett ingripande skall ske.

När det gäller utslagningen från existerande arbetsplatser framhåller ut- redningen att trygghetslagstiftningen i hög grad bidragit till att minska ut- slagningen av äldre och arbetshandikappade. De förtidspensionerade tycks komma från yrken med förhållandevis stora fysiska krav och från nä- ringsgrenar med små företag och/eller få yrken representerade. Särskild uppmärksamhet borde ägnas åt hur utslagning i dessa branscher skall mö- tas.

Arbetet med den fysiska och psykiska arbetsmiljön måste byggas trt och göras mer systematiskt. En företagshälsovård inriktad på förebyggande och arbetsplatsanpassad verksamhet har här mycket viktiga uppgifter. De långtidssjukskrivna bör kontinuerligt följas upp och behov av arbetsan— passning. som gör det möjligt att efter sjukdomens slut återkomma till ar- betet. diskuteras tillsammans med anpassningsgrupperna. Ett samlat

• Sida 91
•  Original

Prop. 1978/79: 73 91

grepp om de arbetsmiljövårdande resurserna på arbetsplatserna är nöd- vändigt. Anpassningsgrupperrta bör vara det centrala organet för att leda arbetet med att förhindra utslagningen. Inte bara arbetet med individuella fall är viktigt. utan också systematiska kartläggningar av arbetsplatsernas krav på psykisk och fysisk förmåga. samt möjligheterna att påverka dessa krav. Det bör särskilt observeras att utslagning förekommer också från tjänstemannaarbetsplatser och från statliga och kommunala myndigheter även om anställningstryggheten där traditionellt sett är mycket stor. Större uppmärksamhet bör också ägnas den psykiska miljön på arbetsplatserna. Utslagningen representerar stora ekonomiska värden. Insatserna för att bekämpa den måste ses i relation till detta. 1 ett räkneexempel belyser ut- redningen htrr ojämnt förtidspensioneringen är fördelad regionalt. Ut- gångspunkten har varit att ta fram det län som har den lägsta andelen för- tidspensionerade i varje åldersgrupp. Vidare har antagits att alla andra län skulle kunna uppnå denna lägre pensioneringsgrad. Resultatet av räkneex- emplet är att man med de gjorda antagandena skulle haft ca 77000 färre förtidspensionärer år 1975. som varit beräkningsår. Det genomsnittliga an- talet år till den allmänna pensionsåldern för de 77000 förtidspensionärerna är ca 11. Om man antar att en förtidspensionär i genomsnitt kostar ca 20000 kr.(netto efter skatt) i utgifter för stat. kommun och socialförsäk- ringssystem blir den årliga kostnaden för 77 000 personer ca 1.5 miljarder kr. Beräkningar av alternativkostnader har utgått från halvskyddad syssel— sättning. Detta kan sägas vara ett mellanting kostnadsmässigt mellan helt skyddade sysselsättningar och de mindre kostsamma och ekonomiskt mer gynnsamma insatser som innebär placering på den reguljära arbetsmarkna- den med olika introduktionstider. Lönen har antagits vara 45000 kr./år. Skillnaden mellan förtidspensioneringsalternativet och halvskyddad sysselsättning blir 2.5 miljarder kr./år. Detta skall relateras till att AMS ut- gifter för rehabilitering och stödåtgärder uppgår till 100 milj. kr. För den enskilde individen skulle konsurntionsökningen öka med 1000 kr./månad efter skatt. Om produktionstillskottet antas vara skillnaden mellan den to- tala lönekostnaden och den statliga subventionen blir tillskottet 3.3 miljar- der kr. Också det samhällsekonomiska tillskottet skulle alltså vara stort.

KAPITEL 3. YRKESINRIKTAD REHABILITERING — UPPGIFTER. RESURSER OCH ORGANISATION

Den yrkesinriktade rehabiliteringen har till uppgift att stärka ställningen för personer som har svårt att få eller behålla ett arbete på arbetsmarkna- den. Enligt denna definition är yrkesinriktad rehabilitering detsamma som arbetsvård. Begreppet arbetsvård avser såväl insatser till stöd för den en- skilde individen som ingrepp på arbetsplatsen.

Den enskildes arbetsförmåga och arbetshinder kan utredas och kartläg- gas på olika nivåer och med olika resursinsatser. Detta kan ske genom samtal på arbetsförmedlingen. i psykologiska anlagstrndersökningar. ge- nom arbetsprövning/träning på kommunala arbetsvårdsinstitut eller i ut- rednings- och träningskurser (OT- och ALU-kurser) med yrkesförbere- dande praktikinslag vid AM U-center eller på arbetsplatser.

Vid arbetsvårdsinstituten och i samband med träningskurserna eftersträ- var man att systematiskt träna upp handikappade personers fysiska och psykiska arbetskapacitet. Ett vanligt sätt att söka kompensera arbetshan- dikapp är trtbildningsinsatser och omskolning till yrken där det primära ar— betshandikappet inte spelar någon roll. I samband med en arbetsplacering

• Sida 92
•  Original

Prop. 1978/79: 73 92

kan handikappet kompenseras genom olika arbetsmarknad spolitiska åtgär- der som bidrag till arbetsbiträde. arbetstekniska hjälpmedel m.m.

En central uppgift i rehabiliteringsprocessen är att försöka finna en ar- betsplats för den arbetsvårdssökande som så långt som möjligt är anpassad till hans förutsättningar och önskemål. Hjälpmedel för detta är platsför— medling. ackvisition hos arbetsgivaren. kontakter med anpassningsgrup- perna och slutligen främjandelagens olika påtryckningsmöjlighcter.

Med utgångspunkt från olika statistiska uppgifter kan man göra en unge- färlig trppskattning av vad som händer med de personer som kommer till arbetsvården för rehabilitering. Skattningar ger vid handen att ca 17 '%- går till arbete på den reguljära arbetsmarknaden och 4 ');?- till halvskyddat arbe- te. Sådana ibland efter utbildning eller prövning och träning. Drygt 30 % går till skyddad sysselsättning. Arbetsplaceringarna uppgår således till drygt 50 "(

Arbetslraudi/tappade ungdomar

Utslagningen från arbetslivet drabbar allt yngre åldersgrupper. Därtill kommer att många av de arbetshandikappade ungdomarna aldrig har för- värvsarbetat. Efter ett omfattande utrednings- och rehabiliteringsarbete förtidspensioneras många av ungdomarna efter kort eller ingen yrkesverk— sam tid. Knappt 25 000 ungdomar i åldern 16—34 år är förtidspensionerade. Bland de nybeviljade pensionerna har omkring 40 % huvuddiagnosen "psy- koser. neuroser m.m.”.

Förutom de psykiskt och socialmedicinskt arbetshandikappade har främst de utvecklingsstörda och gravt rörelsehindradeungdomarna stora svårigheter att komma ut på arbetsmarknaden. Gemensamt för dessa grup- per är att deras arbetsrehabilitering måste innehålla en samordning av oli- ka rehabiliteringsresurser som angriper deras totala situation.

Genom ett initiativ från sysselsättningsutredningens sida och med me- del från Allmänna arvsfonden bedriver Södertälje kommun sedan år 1977. i nära samarbete med arbetsförmedlingen. en försöksverksamhet med spe- ciella insatser för ungdomar med socialmedicinska arbetshandikapp. Ett antal ungdomar har placerats på beredskapsarbeten inom kommunförvalt- ningen. Socialarbetare. fritidspedagoger. psykologer och arbetskamrater främst s.k. faddrar etc. stöttar ungdomarna. Förutom arbetscrfarenheter är social träning ute i samhället samt studie- och fritidsaktiviteter viktiga inslag för att bryta ungdomarnas isolering.

I samband med försöksverksamheten har en fristående ekonom sökt be- lysa de finansiella effekterna som de rehabiliterande insatserna i samband med försöket kan få på den offentliga ekonomin trnder en tio-årsperiod.

Resultaten presenteras i en rapport Finansiella kalkyler för rehabilite- ringsinsatser för 22 ungdomar i Södertälje. Sämsta utfall för ungdomarna i samband med projektet har jämförts med bästa utfall titan projektet. För den offentliga sektorn totalt beräknas försöket ge ett betydande finansiellt överskott (ca en halv milj. kr.).

Överrägandvn och förslag

1 regeringens proposition 1977/78:30 om bl.a. den yrkesinriktade rehabi- literingen lämnades frågan om dennas organisation öppen i avvaktan på sysselsättningsutredningens betänkande. Utredningen har mot denna bak- grund ägnat stor uppmärksamhet åt dessa frågor.

En grundförutsättning för lyckad rehabilitering är att den enskilde indi- viden är motiverad för en rehabilitering. Detta är en mycket viktig uppgift

• Sida 93
•  Original

Prop. 1978/79: 73 93

för arbetsvården. Det är enligt utredningens uppfattning vidare angeläget att få ett bättre informationssystem om resultaten av arbetsvårdens insat- ser. Detta bör bygga på regelbundna uppföljningar av de arbetsvårdssö- kande. t.ex. stickprovsundersökningar. Det är naturligt att det metodut— vecklingsinstitut som föreslås. får ansvar för uppföljningarna.

En förbättrad yrkesinriktad rehabilitering förutsätter att arbetsvården får resurser. en mer sammanhållen organisation och att ansvaret för den enskilde individen inom systemet blir mer enhetligt. En grundläggande frå- ga är hur lång tid en arbetsförmedlingstjänsteman kan använda för att skaf— fa ett lämpligt arbete åt en gravt handikappad. Om de arbetsvårdssökande i genomsnitt skulle kunna räkna med en veckas arbetsinsatser från arbets- förmedlingen skulle det krävas cirka 2000 tjänstemän bara för dessa upp- gifter. Förmedlingens resurser måste enligt utredningens uppfattning ökas så att det blir bättre balans mellan den fysiska och psykiska rehabilitering- en. de kartläggande och utredande insatserna å ena sidan och de insatser som sedan görs för att skaffa ett lämpligt arbete. å andra sidan.

Samma resonemang kan föras om resurserna för att anpassa den enskil- da arbetsplatsen till individens behov. Detta gäller inte bara den fysiska anpassningen utan också introduktion. utbildning. infomiation etc. Det finns f.n. möjligheter att ge bidrag till arbetsgivare, 8 kr./ timme. vid trt- bildning av arbetshandikappade och vid s.k. praktikanställning. Bidraget kan vid utbildning jämkas upp till full täckning av arbetskraftskostnaden för personer med grava handikapp. Utredningen föreslår att grtrnd beloppet för både trtbildning i företag och praktikanställning höjs till 75 % av de tota- la lönekostnaderna med möjligheter att jämka bidraget trpp till full kost- nadstäckning vid grava handikapp. Kostnadsökningen härför beräknas till 6 milj. kr.

Utredningen föreslår vidare att den modell för samverkan mellan olika rehabiliterande institutioner som prövats i Södertälje. bör bilda utgångs— punkt för en vidgad försöksverksamhet för ungdomar med socialmedicins- ka handikapp i fem kommuner i storstadsregionerna. Försöken bör pågå i minst två år och metodutvecklingsinstittrtet föreslås utvärdera försöken. För de fortsatta försöken beräknas ett medelsbehov om 2 milj. kr.. varav 1 milj. kr. för utvärdering.

Fr.o.m. den 1 januari 1977 utgår till halvskyddad sysselsättning bidrag som motsvarar 90% av den totala lönekostnaden under det första året och - 50 % under de tre följande åren till arbetsgivare som anställer svårt fysiskt handikappade eller psykiskt utvecklingsstörda trndcr 25 år. Sysselsätt- ningstltredningen föreslår. mot bakgrund av att grtrppen ungdomar med psykiska och socialmedicinska arbetshandikapp ökar snabbt. att denna bi- dragsform utsträcks till att omfatta även gravt socialmedicinskt och psy- kiskt arbetshandikappade under 25 år.

Unga förtidspensionerade är en växande grupp. ca 25000 under 35 år. De har visserligen fått sin ekonomiska situation tryggad, men detta är inte en tillräcklig lösning på deras problem. Utredningen föreslår därför att även yngre fönidspensionerade i åldern 26—35 år omfattas av möjligheten till förhöjt statsbidrag vid halvskyddad sysselsättning. RFV föreslås få i trppdrag att konstruera ett system som dels kompenserar förlusten i de fall lön av arbete understiger tidigare pensionsbelopp vid övergång från för- tidspension till arbete. dels stimulerar till arbete. Samtidigt bör också för- tidspensionsbestämmelserna ses över för dem som arbetari skyddad verk- stad med lön och bibehållen förtidspension. Målsättningen bör vara att den som förvärvsarbetar får lön på vanligt sätt. '

• Sida 94
•  Original

Prop. 1978/79: 73 94

Utredningen föreslår också att förtidspensionärer som tar ett arbete skall ha rätt till vilande förtidspension under viss tid. Detta skulle innebära att de som inte kan fortsätta att arbeta återfår sin förtidspension genom ett enkelt anmälningsförfarande.

Representanter för arbetsförmedling, socialvård, sjukvård och försäk- ringskassa disktrterar tillsammans i s.k. rehabiliteringsgrupper behov av rehabiliteringsinsatser bl.a. i samband med beslut om förtidspensionering. Utredningen föreslår att rehabiliteringsgrupperna också får i uppdrag att ta årliga rehabiliteringskontakter med de redan förtidspensionerade och dis- kutera deras möjligheter att komma tillbaka till arbetslivet.

Rehabiliteringen ärinte avslutad i och med en arbetsplacering. Det reha- biliteringsarbete som måste fortsätta inne i företaget förutsätter en utbygg- nad av företagens möjligheter att medverka i rehabiliteringsprocessen. En fortsatt satsning på arbetsvården genom arbetsförmedling och särskilda in- stitutioner måste. för att bli effektiv. kompletteras med en kraftig trtbygg- nad av företagens möjligheter att medverka i rehabiliteringsprocessen. Om arbetsgivarna skall ta större ansvar för rehabiliteringen måste samhäl- let på olika sätt garantera detta. Det kan t.ex. ske genom lagstiftning och/eller bidrag till särskilda åtgärder. Båda vägarna diskuteras av trtred- ningen.

Försök inom den statliga och kommunala sektorn med faddrar/handle- dare för arbetshandikappade har gett goda restrltat. Handledare har till uppgift att stödja den arbetshandikappade både på och utanför arbetsplat— sen. Utredningen föreslår att AMS får i uppdrag att på riksnivå bedriva försök med bidrag till sådana handledare. Bidragen bör uppgå till högst 5000 kr./år och person och kostnaden härför beräknas till 2 milj.kr. för 400 faddrar.

Det är angeläget att företag och förvaltningar medverkar i rehabilite- ringsverksamheten genom att ställa platser till förfogande för prövning och träning i reell miljö. Utredningen förutsätter att ett tillräckligt antal trä- ningsplatscr kan tas fram på frivillig väg. Om detta. mot förmodan. inte skulle visa sig möjligt, bör det finnas en beredskap för lagstiftningsåtgär- der. Den ekonomiska frågan kan enligt utredningen lösas genom att den som genomgår träning liksom nu får sin lön betald enligt de regler som gäl- ler vid arbetsmarknadsutbildning. Ett annat sätt är att lön utbetalas genom arbetsgivaren som därefter erhåller kompensation för huvuddelen av kost— naden genom arbetsmarknadsverkct. Härutöver kan man enligt utredning- en diskutera om bidrag skall utgå till arbetsgivarna för administrativa mer- kostnader.

På större arbetsplatser bör det vara möjligt att bygga upp särskilda re- surser för prövning och träning som ktrnde utnyttjas i första hand för de in- terna behoven. De bör också kunna användas för icke anställda bl.a. efter- som det på vissa håll finns köer till arbetsvårdsinstituten. Till företag som på detta sätt bygger upp resurser för prövning och träning sktrlle det enligt utredningen utgå visst bidrag som kompensation för merkostnader för t.ex. administration. läkar- och kuratorskostnader etc. Utredningen föror- dar att en försöksverksamhet av detta slag inleds i samband med utbyggna- den av den nya arbetsvårdsorganisationen. Metodutveeklingsinstitutet föreslås svara för genomförande och utvärdering och försöken bör pågå i minst två år. Kostnaden härför beräknas till 1 milj.kr. varje år, dvs. 2 milj. kr.

1 regeringens proposition (1977/78:30) om skyddat arbete och yrkesin- riktad rehabilitering m.m.. som antogs av riksdagen i december 1977. läm-

• Sida 95
•  Original

Prop. 1978/79: 73 95

nas centrala avsnitt öppna med hänvisning till sysselsättningstrtredningens väntade betänkande. Det gäller frågan om den yrkesinriktade rehabilite— ringens organisation vid arbetsvårdsinstituten. Propositionen tar endast ställning till att instituten skall ha statligt huvudmannaskap. Också frågor- na om organisationen av psykologmedverkan. liksom Psykotekniska insti- tutet (P'l'l) och statens arbetskliniks framtida ställning lämnas öppna med hänvisning till sysselsättningstrtredningen. Utredningen disktrterar tre al- ternativ till organisation och huvudmannaskap för den yrkesinriktade re- habiliteringen:

— skolöverstyrelsen (AMU-centra)

— anknytning till de regionala stiftelserna för skyddat arbete

— inordnande i arbetsmarknadsverket.

Av dessa alternativ förordas arbetsmarknadsverket. Skälen härtill är bl.a. att ett sammanhållet ansvar för de arbetsvårdssökande erhålls liksom en knytning till förmedlingsvcrksamheten den reguljära arbetsmarknaden. Därtill får man möjlighet till avvägning av olika resursinsatser mot varand- ra.

Den prövnings/träningsverksamhet som i form av OT- och ALU-kurser bedrivs vid AM U-center har samma målsättning som den yrkesinriktade rehabiliteringen vid arbetsvårdsinstituten. Utredningen föreslår därför att OT- och ALU-kursema förs samman med arbetsvårdsinstittrtens restrrser i nya enheter. som kallas arbetsmarknadsinstitut. ALU-kurserna bör dock även i fortsättningen kunna anordnas lokalmässigt decentraliserat eller i anslutning till AMU-center. Utredningen föreslår vidare att psykologre- surserna knyts till de nya arbetsmarknadsinstituten. Härigenom skulle flexibilitet uppnås i användningen av psykologmedverkan och samtidigt förutsättningar skapas för att flera psykologer får kontakt med förmed- lingsarbetet.

Någon kostnadsökning bör enligt utredningen inte följa av ett inrättande av arbetsmarknadsinstituten.

Arbetsmarknadsinstituten bör få en självständig ställning under länsar- betsnämnderna, med särskilda styrelser som företräder olika intressen. I varje län skall under länsarbetsnämnden finnas ett eller flera institut som har ansvar för ALU-ktrrser. anlagsundersökningar och prövnings/tränings- verksamhet. dels i institutionell miljö men framför allt på träningsplatser på den reguljära arbetsmarknaden. Det är viktigt att understryka att orga- nisationsformen innebär att instituten får tillgång till alla de hjälpmedel som förmedlingen har till sitt förfogande, t.ex. i form av bidrag till arbetsgi- vare.

Behovet av forskning kring hjälpmedel och metoder i den yrkesinriktade rehabiliteringen understryks av utredningen. Enligt direktiven skall utred- ningen också pröva frågan om en central organisation för forskning och metodutveckling inom denna sektor. ] likhet med direktiven anser utred- ningen att fördelar finns med en samordning av statens arbetsklinik och PTI.

Mot bakgrund av risken för att praktisk prövning och träning tar över- hand i en institution som har både praktisk verksamhet och metodutveck- ling anser sig utredningen inte ktrnna förorda en fullständig sammanslag- ning av statens arbetsklinik och PTI. Ett sådant sammanslaget institut sktrlle därtill bli mycket stort.

[ stället förCSIår utredningen att ett centralt institut för forsknings- och utvecklingsarbete rörande yrkesinriktad rehabilitering bildas genom att ar- betsklinikens resurser för metodutveckling sammanförs med vissa forsk-

• Sida 96
•  Original

Prop. 1978/79: 73 . %

nings— och utvecklingsinriktade delar av Pfl. Det nya metodutvecklings- institutet föreslås bli organisatoriskt knutet till AMS. men få en fristående ställning under ledning av en särskild delegation. Konstruktionen kan ses som en parallell till arbetslöshetsförsäkringsdelegationen. Till metodut- vecklingsinstitutet bör knytas såväl sociologisk som psykologisk och me- dicinsk expertis. Institutet skall ägna sig åt dokumentation och information om resultaten av det utvecklingsarbete som bedrivs. t.ex. i form av egna skriftserier. Det skall också delta i planering av och medverka vid utbild- ning av personal vid de nya arbetsmarknadsinstituten.

Den nuvarande prövningsverksamheten vid statens arbetsklinik och motsvarande verksamhet vid P'l'l föreslås sammanförd och bilda stommen i ett fjärde arbetsmarknadsinstitut inom Stockholmsregionen. Denna pröv- ningsverksamhet knyts lokalmässigt till det nya metodutvecklingsinsti- tutet.

Vid PTl bedrivs vissa projekt — t.ex. kring handikappade barns sociala rehabilitering. kring arbetsmiljöfrågori vid mening. arbets- och idrottspsy- kologiska frågor etc. De forskare som arbetar med projekt av detta slag bör organisatoriskt knytas till de statliga myndigheter och institutioner där så- dant utvecklingsarbete kan drivas inom ramen för dessa myndigheters och institutioners verksamhet.

Vidare bör enligt utredningen de konsultationsprojekt. vid PTl, som inte organisatoriskt kan föras till myndigheters och institutioners verksamhet kunna knytas till t.ex. verksamheten vid Statskonsult AB.

Utöver de medel som idag avsätts för de verksamheter som föreslås in- gå i det centrala institutet fordras enligt utredningen ytterligare 4 milj. kr.

KAPITEL 4. DEN REGULJÄRA ARBETSMARKNADEN

Sysselsättningsutredningen har under åren l976 och l977 haft försöks- verksamhet inom både den privata och den offentliga sektom i syfte att un— dersöka möjligheterna att förbättra de arbetshandikappades sysselsätt— ningssituation. Huvudintresset har varit inriktat på inplacering av arbets— handikappade. men även på åtgärder för att underlätta för redan anställd personal med arbetshandikapp.

Försöksverksamheten på den privata sektorn genomfördes vid två Vol- voenheter. Arbetet där koncentrerades i stor utsträckning på redan anställ— da arbctshandikappade. Av l97 ärenden som gällt anställda med i många fall långa sjukskrivningsperioder och som behandlats i anpassningsgrup- pen. har l12 lett till en arbetsplacering. Effekterna av detta kan bl.a. avlä— sas i en väsentligt minskad sjukfrånvaro. Värdet samhällsekonomiskt upp- skattas till netto på 250000 kr. och en företagsckonomisk vinst på l85 000 kr. Då har kostnaderna för försöksverksamheten med anpassningsgruppen dragits av.

| verksamheten har också ingått försök med tekniska förändringar på ar- betsplatserna. Även dessa har givit god ekonomisk utdelning. Den sam- hällsekonomiska vinsten beräknas till 800000 kr. och den företagsekono- miska till 50000 kr.

Resultaten av försöken inom den offentliga sektorn visar. att ca hälften av de arbetsvårdssökande som aklimatiserats för medverkan i försöket har fått arbete. Resterande är under handläggning. i utbildning eller i prövning. Detta skall ses i relation till de arbetsplaceringar som normalt sker bland arbetsvårdssökande på förmedlingen. Under ett år får ca lt) % arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1978/79: 73 97

Enkät om _fi'äntiumlt'lugen

Främjandelagen i sin nuvarande utformning trädde i kraft den ljuli 1974 och är ett komplement till lagen om anställningsskydd. Främjandelagstift- ningen skall markera samhällets möjligheter att i undantagsfall kunna ingri- pa med tvångsmedel för att åstadkomma lösningar av de äldres och de ar- betshandikappades problem. Lagen ålägger arbetsgivarna att ge informa- tion om rekryteringspolitik etc. till länsarbetsnämnden. Den ger också länsarbetsnämnden möjligheter att lämna anvisningar i pcrsonalrekryte- ringsfrågor till företag och myndigheter. Om inte anvisningama följs kan arbetsgivarna åläggas att betala böter. Ärendet kan också hänskjutas till AMS som kan ålägga företag och myndigheter att inte anställa annan än den som anvisas av den offentliga arbetsförmedlingen. Sysselsättnings- utredningen har gjort en enkät om tillämpningen av främjandelagstiftning- en till Iänsarbetsnämnderna. Av svaren på enkäten framgår att ingen nämnd har använt lagens möjligheter att ålägga företag att lämna uppgifter till länsarbetsnämnden. Följaktligen har heller inga nämnder använt sig av lagstiftningens andra möjligheter till att ge tvingande anvisningar till före- tagen. Som skäl för detta anger i allmänhet nämnderna att det i förarbetena till lagen har konstaterats att gemensamt accepterade lösningar är bästa ga- rantin för att tillfredsställande resultat skall uppnås.

Övervägande/1 ut'/tförslag

Om målet arbete åt alla skall kunna förverkligas också för de arbetshan- dikappade räcker det inte med att förstärka olika arbetsvårdsinsatser. re- surser på arbetsförmedlingama. rehabiliteringsmöjligheter. förbättrade bi- drag etc. Sådana insatser är viktiga. De kan ändå aldrig bli effektiva. om de inte kombineras med förändringar av den reguljära arbetsmarknadens sätt att fungera.

Utredningen konstaterar inledningsvis att den första förutsättningen för arbete åt arbetshandikappade är att det finns tillräckligt antal arbetstillfäl- len. En generellt hög efterfrågan på arbetskraft är dock inte tillräcklig. Ef- terfrågan måste förändras så att de arbetshandikappade inte efterfrågas i sista hand. Det är givetvis ett samhällsintresse att företag och förvaltningar fungerar effektivt. l:".n rekryteringspolitik som håller många arbetshandi- kappade utanför arbetsmarknaden kommer dock ofta att stå i direkt mot- satsställning till andra samhällsintressen. Det gäller såväl intresset av att tillgodose de arbetshandikappades grundläggande rättighet till arbete och social gemenskap som övergripande samhällsekonomiska mål.

Samhället har påtagit sig ett försörjningsansvar för alla medborgare. Det innebär att alla får konsumera en viss del av den samlade produktionen oavsett om de förvärvsarbetar eller inte. Det tillskott till produktionen som måste göras av en person som står utanför arbetskraften för att samhället som helhet skall tjäna på det uppgår till skillnaden mellan hans nuvarande konsumtion och den konsumtion han skulle få efter inträdet i arbetslivet. När den för alla garanterade konsumtionsandelen höjts tenderar denna skillnad att bli mindre och mindre.

Ekonomins sätt att fungera gentemot de arbetshandikappade — och för övrigt också mot andra grupper med svag ställning på arbetsmarknaden — tenderar alltså att bli allt mer orimlig sett ur samhällsekonomins och den offentliga ekonomins synpunkt. En huvudinriktning för politiken "arbete åt alla" måste därför vara att försöka påverka de ekonomiska förutsätt- 7 Rikxdugt'n 1978/79. I .ruml. Nr 73

• Sida 98
•  Original

Prop. 1978/79: 73 98

ningarna för myndigheternas och företagens kalkyler. så att deras effekti- vitets- och lönsamhetstänkande kommer att ta hänsyn till de övergripande samhällsekonomiska effekterna.

Alternativen till arbete på den reguljära arbetsmarknaden för arbetshan- dikappade. bl.a. olika former av skyddat arbete och förtidspensionering. ger ofta mycket höga kostnader. Dessa kostnader vilar naturligtvis ytterst på produktionen. Effekten av att de arbetshandikappade ställs utanför den reguljära arbetsmarknaden blir mindre effektivitet i den samlade produk- tionen. mindre samlad produktion. större kostnader på företagen. sämre lösningar för de arbetshandikappade och deras rätt till meningsfullt arbete och social gemenskap. Det är därför väsentligt att de ekonomiska samban- den tydligt klarläggs. Fördelningen av kostnaderna kan ske på flera olika sätt. genom lagstiftning och/eller avgifter och bidrag till företagen. Enligt utredningens uppfattning måste de olika metoderna kombineras.

Enligt sysselsättningsutredningens uppfattning har uppbyggnaden av främjandelagstiftningen klara fördelar. Utredningen menar att en effektiv tillämpning av främjandelagstiftningen är en förutsättning för att klara an- ställningen av arbetshandikappade. Olika vägar bör prövas för att åstad- komma detta. Det bör finnas någon form av anvisningar som anger riktlin- jer för i vilken utsträckning t.ex. olika typer av arbetsgivare bör anställa arbetshandikappade. Dessa riktlinjer bör vara utgångspunkt för diskussio- ner och förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetsmarknadsverket. An- märkningsvärda avvikelser från dessa riktlinjer och ovilja att ange godtag- bara förklaringar till den anställningspolitik som man för. skulle kunna leda till att främjandelagens tvingande bestämmelser tillämpades. Försök bör också genomföras med att dels förstärka fyra länsarbetsnämnder med två tjänstemän vardera. för att arbeta med främjandelagcns tillämpning och dels också i något eller några av dessa försök koncentrera handläggningen av främjandelagcns tvingande delar till vissa tjänstemän. Kostnaderna för dessa försök beräknas till ] milj. kr. per år.

Kostnadema för att ge arbetshandikappade sysselsättning måste bäras av hela produktionen på samma sätt som kostnaderna för de icke syssel— satta. t.ex. förtidspensionerade. Samtliga kostnader för arbetsvårdsorgani- sationen och för sysselsättningsskapande åtgärder för arbetshandikappade bör bilda underlag för en ny arbetsgivaravgift som bestäms av de faktiska kostnadema. Sambandet mellan bristande insatser på den reguljära arbets- marknaden och kostnaderna för sysselsättningsskapande insatser och ar- betsvårdsinsatser kommer härigenom att klarare framhävas. En ytterligare markering av sambandet mellan arbetsmarknadspolitiska insatser och so- cialförsäkringssystemet skulle kunna åstadkommas genom en gemensam arbetsgivaravgift. Utredningen framhåller vikten av att de beskrivna sam- banden klart åskådliggörs.

I fråga om stöd till arbetsgivare som anställer personer med arbetshandi- kapp föreslår utredningen att bidragen till särskilda anordningar på arbets- platsen höjs från 30 000 till 50000 kr. per handikappad. Stödet för speciella arbetstekniska hjälpmedel föreslås höjt från 25000 till 50000 kr. för varje enskilt hjälpmedel. Kostnaderna för de föreslagna förbättringarna beräk- nas vid en 25-procentig tillväxt av antalet bidrag till 6 milj. kr. Bidraget till arbetsbiträde som idag kan uppgå till högst [0 000 kr. per år föreslås för- ändrat så att det kan utgå med högst 25 % av den totala lönekostnaden för personer som fungerar som arbetsbiträde. Likaså föreslås att det skall kun- na kombineras med bidrag till halvskyddad sysselsättning när det gäller personer med grava handikapp och starkt nedsatt arbetsförmåga. Utred-

• Sida 99
•  Original

Prop. 1978/79: 73 99

ningen räknar med att antalet arbetsbiträden kommer att växa från 550 till 1000 vilket medför en ökning av medelsbehovet om 6 milj. kr.

Utredningen föreslår vidare att försök görs i två län med bidrag till kol— lektivt förberedande ombyggnad av arbetsplatser med sikte på anställning av personer med specifika typer av arbetshandikapp. Kostnaderna härför beräknas till 2 milj. kr.

F.n. finns drygt 5000 anpassningsgruppcr och utredningen räknar med att antalet inom de närmaste åren kommer att växa till 6 - 7000. Aktivite- ten inom anpassningsgrupperna är synnerligen skiftande. Ett litet antal fungerar enligt de intentioner som finns för verksamheten och ger också resultat när det gäller anställning av arbetshandikappade. ] en stor del av grupperna. förmodligen en klar majoritet. är aktiviteten mycket liten. En del anpassningsgrupper fungerar förhållandevis ganska väl när det gäller den interna omplaceringsverksamheten. De sysslar däremot i liten eller ingen utsträckning med frågan om nyanställning av arbetshandikappade. '

Utredningens försöksverksamhet har understrukit att den viktigaste för- utsättningen för att anpassningsgruppema skall- kunna fungera är att det finns personella resurser för verksamheten. Detta gäller inte minst möjlig- heterna för arbetsförmedlingens tjänstemän att delta. Behovet av tid måste bedömas i förhållande till företagens storlek etc. och utredningen föreslår en omfattande förstärkning av arbetsförmedlingarnas personalresurser. En sådan förstärkning är nödvändig för att kunna leva upp till åtminstone vis- sa minimikrav när det gäller insatserna i anpassningsgrupperna. Utred- ningen understryker emellertid också att det är viktigt att personella sats- ningar görs också från arbetsgivarsidan och från de fackliga organisatio- nerna.

En mycket diskuterad fråga när det gäller anpassningsgruppernas verk- samhet är avvägningen mellan arbetsförmedlingens medverkan i omplace— rings- resp. inplaceringsverksamheten. Med nuvarande resurser är det inte möjligt för arbetsmarknadsverket att ens i tillräcklig utsträckning medver- ka för att klara inplaceringarna. Det är då naturligt att denna verksamhet prioriteras. Utredningen har dock samtidigt uppfattningen att om arbets- marknadsverkets medverkan för att stödja inplaceringen av handikappade skall bli verkligt effektiv krävs att man i viss utsträckning har möjlighet delta i hela omplaceringsverksamheten i företaget.

Anpassningsverksamheten för de redan anställda är viktig bl.a. för sätt att förhindra utslagning. Bland de anställda finns många långtidssjukskriv- na där rehabiliteringsbehovet är mycket stort. Vid dimensioneringen av ar- betsmarknadsverkets resurser för anpassningsvcrksamhet bör därför be- hovet av medverkan när det gäller insatser för redan anställda också tas med i bilden.

En annan fråga av intresse äri vilken utsträckning anpassningsgrupper- na också skall syssla med mer övergripande arbetsmiljöfrågor etc. Enligt utredningens uppfattning är det inte möjligt att dra någon skarp gräns mel- lan de insatser som görs av allmänt förebyggande karaktär och insatser i de individuella fallen. Gränsdragningar mellan olika organ inom företagen och deras ansvarsområden är nödvändiga. men informationen mcllan organen måste fungera. Det är viktigt att anpassningsgruppernas verksamhet inte— greras i företagens normala personalpolitiska insatser. Företagshälsovår- den är t.ex. mycket viktig i anpassningsarbetet, och får inte ses som en iso- lerad del styrd utifrån snäva medicinska'utgångspunkter. utan som en in- tegrerad del i det anpassningsarbete som måste försiggå i alla företag. De största insatserna för att öka de arbetshandikappades sysselsättningsmöj-

• Sida 100
•  Original

Prop. 1978/79: 73 100

ligheter måste göras inom den offentliga sektorn. Den offentliga ekonomin har allt att vinna på en förändrad anställningspolitik när det gäller arbets— handikappade. Till de statliga myndigheterna bör särskilda direktiv gå ut. där myndigheternas ansvar för att medverka i anpassningsarbetet klart fastslås. Direktiven bör följas upp genom åläggande för myndigheterna att i samband med sina anslagsframställningar avge redogörelser för anpass- ningsarbetet under året. Dessa redogörelser bör därefter överlämnas till AMS för sammanställning och åtgärder.

En grundläggande svårighet för anställning av arbetshandikappade inom den statliga sektorn är att man på mycket stora områden har en starkt ut- bildningsbunden personalrekrytering. fasta behörighetsregler. ”förtjänst och skicklighet". En vidgning av förtjänstbegreppets innebörd bör efter- strävas, så att "förtjänst" skall avse även andra områden än statlig. Dis- kussioner bör tas upp med parterna på den statliga arbetsmarknaden om förslag till regler och rutiner för att anpassa det statliga tjänste- och löne- systemet så att arbetshandikappade i ökad utsträckning kan anställas.

När det gäller den statliga sektorn av arbetsmarknaden är denna hittills så obearbetad. att en stor del av insatserna under den närmaste tiden mås- te få karaktären av försöksverksamhet i stor skala. Det är viktigt att erfa- renheter om arbetsmarknaden etc. får snabb spridning inom arbetsmark- nadsverket och som ett led häri bör därför AMS tillsätta en särskild aktive- ringsgrupp med partsrepresentation för anpassningsverksamheten på den statliga sektom. Ett mål för aktiveringsgruppen bör vara att skapa fler an- passningsgruppcr och decentralisera verksamheten så att anpassnings— gruppema får arbeta med konkreta problem. En förutsättning för att an- passningsverksamheten skall fungera är att arbetsgivarna ställer upp med tillräckliga personalpolitiska resurser. Dessa är inom många verk små eller i det närmaste obefintliga. SPst roll och ansvar för vissa övergripande personalfrågor bör närmare preciseras. RRV har lämnat synpunkter till den särskilda utredning som arbetar med arbetsfördelning i vissa avseen- den mellan centrala administrativa myndigheter.

På samma sätt som på den statliga sektorn hör centrala aktiveringsgrup- per bildas äVen på de kommunala och privata sektorerna.

KAPITEL 5. SKYDDAT ARBETE

Med skyddat arbete avses enligt gängse definitioner sådan sysselsätt- ning som anordnas åt arbetshandikappade eller annan svårplacerad arbets- kraft som inte kan få anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Att sysselsättningen benämns skyddad hänger samman med att anställningen är skyddad från konkurrens från andra arbetssökande och att det inte ställs samma krav som på den reguljära arbetsmarknaden.

Skyddat arbete ordnas i form av särskilda arbetsplatser. verkstäder för skyddat arbete. eller finns insprängt i den reguljära arbetsmarknaden där vissa arbeten är förbehållna personer med arbetshandikapp. Det senare gäller främst arkivarbete och halvskyddat arbete. Vid arkivarbete som anordnas vid statliga myndigheter och allmännyttiga organisationer utgår bidrag från arbetsmarknadsverket som motsvarar hela lönekostnaden. Om arkivarbete anordnas vid kommunal myndighet utgår statsbidrag med l/3 av totala lönekostnaden. Halvskyddat arbete kan anordnas hos enskilda arbetsgivare. statliga affärsdrivande verk. kommuner och landsting. Stats- bidrag utgår därvid med 75 % av den totala lönekostnaden under första året. 50 % under andra året och med 25 % Linder tredje och fjärde åren. För

• Sida 101
•  Original

Prop. 1978/79: 73 101

redan anställda som överförs till halvskyddat arbete utgår statsbidrag med 25 %. Vid statliga affärsdrivande verk kan redan anställda dock inte över— föras. För ungdomar under 25 år som har svåra fysiska handikapp eller är psykiskt utvecklingsstörda kan bidrag vid halvskyddat arbete utgå med 90% under första året och med 50 % under de tre därpå följande åren.

Vid verkstäder för skyddat arbete och hemarbete finns ca 16 000 platser. i form av halvskyddat arbete finns ca 11000 platser och i arkivarbete ca 15000 platser. Därutöver finns olika former av s.k. särskilda beredskaps— arbeten i vilka ca 13 000 personer är sysselsatta.

] regeringens proposition (l977/78:30) om skyddat arbete och yrkesin- riktad rehabilitering m.m. föreslås att verkstäder för skyddat arbete. kon- torsarbetscentrz'tler. industriella beredskapsarbeten och hemarbete skall få ett mellan staten och landstingen delat huvudmannaskap i form av regiona- la stiftelser. För vissa övergripande frågor föreslås att en central stiftelse skall inrättas.

I undersökningen Lönar sig skyddade verkstäder? (Bexelius och Kjellén) finns en kostnads/intäktsanalys av skyddade verkstäder. Sammantaget ger kalkylen till resultat att de skyddade verkstäderna samhällsekonomiskt sett inte är lönsamma och att man har haft en negativ ekonomisk utveck- ling under 1970-talet. Analysen visar dock att om rehabiliteringsgraden ha- de varit högre. så skulle kalkylen visat på samhällsekonomisk balans mel- lan intäkter och kostnader.

Övervägande” och förslag

Sysselsättningsutredningen har anslutit sig till tre huvudmål för det skyddade arbetet:

1. Bereda meningsfull sysselsättning åt dem som arbetar inom den skyd- dade sektorn.

2. Under sysselsättningen i det skyddade arbetet förbättra den enskildes arbetsförmåga samt i övrigt bidra till rehabilitering för att den enskilde på sikt skall få möjlighet att ta ett arbete på den reguljära arbetsmark- naden.

3. Bidra till att fylla samhällets behov av varor och tjänster. Utredningen diskuterar också vilka målgrupper —— handikappgrupper — som den skyddade verksamheten skall vända sig till och vilken arbetsför- måga man skall förutsätta hos dem som skall arbeta på verkstäder för skyddat arbete. Utredningen anser det inte är rimligt att dra någon skarp gräns mellan de skyddade verkstädemas produktion och mer renodlade te- rapiarbetcn. De skyddade verkstäderna har till uppgift att sysselsätta per- soner med den allra minsta arbetsförmågan. Det är dock naturligt att som hittills ha avgränsningar mellan skyddat arbete och terapiarbetcn av admi- nistrativa skäl. Sjukvårdsinrättningar etc. bör således driva sin terapiverk- samhet som hittills. För att de som har någon form av skyddad anställning på sikt skall kun- na överföras till reguljära anställningar är det viktigt att den skyddade verksamheten läggs i så nära anslutning till den ordinarie produktionen som möjligt. Sysselsättningsutredningen föreslår att man bör pröva möjlig- heten att anknyta en del skyddade verkstäder direkt till företag. Särskilda kontrakt skulle skrivas med företagen där man för en Viss summa förband sig att driva verksamheten i skyddade verkstäder. svara för att det fanns sysselsättning. svara för marknadsföring etc. av produktionen. Finansier- ingen borde knytas till samma finansieringsform som kommer att gälla för de föreslagna stiftelserna för skyddat arbete. Styrelserna borde kunna för-

• Sida 102
•  Original

Prop. 1978/79: 73 102

handla med företagen om sådana lösningar som alternativ till egen produk- tion. Bedömning av behovet av platser vid olika former av verkstäder för skyddat arbete liksom anvisning av arbetskraft bör dock ske genom arbets- marknadsverket.

Sysselsättningsutredningen föreslår vidare att halvskyddat arbete och arkivarbete ersätts med anställning med lönebidrag. Den nuvarande bi— dragskonstruktionen som gäller för halvskyddat arbete hos enskilda ar- betsgivare. statliga affärsdrivande verk. kommuner och landsting. bör kvarstå. Vid statliga myndigheter föreslås att lönebidrag utgår med 100 % av den totala lönekostnaden och vid allmännyttiga organisationer med 90%. Länsarbetsnämnderna bör ha personal som kan samordna verksam— heten med lönebidrag vid allmännyttiga organisationer. Utredningen före- slår också att lörsäkringskassorna bör vara jämställda med statlig myndig- het vad gäller anställning med lönebidrag.

Anställning med lönebidrag kommer följaktligen att kunna ske hos ar- betsgivare över hela arbetsmarknaden. men med olika bidragsnivåer. Det grundläggande syftet med anställning med lönebidrag är att öka de arbets- handikappades möjligheter att få anställning på den reguljära arbetsmark- naden. De som har anställning med lönebidrag skall omfattas av samma kollektivavtal som övriga anställda på arbetsplatsen och får därmed även samma anställningsförmåner som de övriga. Härav följer att arbetsgivar— ansvar för anställda med lönebidrag skall åvila berörd arbetsgivare och in- te AMS. Utredningen beräknar kostnaderna för lönebidrag till [630 milj. kr.. vilket dock motsvaras av kostnadsminskningari nu motsvarande verk- samhet. Denna kostnadsberäkning är grundad på en 25-proeentig tillväxt av antalet lönebidrag.

Statliga myndigheter bör ha skyldighet att till arbetsförmedlingen anmä- la om det finns lämpliga arbetsuppgifter tillgängliga för arbetshandikappa- de. Vidare bör anpassningsgrupperna vid de statliga myndigheterna aktivt arbeta för att de som är anställda med lönebidrag efter hand får reguljär tjänst vid myndigheten. De bör också åläggas att årligen redovisa hur många som fått annan tjänst. Anställning med lönebidrag skall kunna till- godoräknas som merit vid tjänstetillsättningar vid myndigheterna.

Utredningen föreslår vidare att till landsting. kommuner, enskilda ar- betsgivare och statliga affärsdrivande verk bör lönebidrag kunna utgå med 75 (70 av den totala lönekostnaden om arbetshandikappad som har anställts under de senaste sex månaderna visar sådan begränsning i arbetsförmågan att vederbörande annars inte kan behålla sin anställning.

Överföring av redan anställd till anställning med lönebidrag med 25 % föreslås kunna ske även vid statliga affärsdrivande verk. Reglerna om att överföring endast får ske i samband med nyanställning av arbetshandikap— pade föreslås kvarstå.

Lönebidrag bör också kunna utgå med 90 .%- första året och 50 % de där- på följande tre åren för ungdomar under 25 år med psykiska eller social- medicinska handikapp samt för yngre förtidspensionerade i åldern 26—35 år.

För de personer som vid övergången till formen lönebidrag har arkivar- bete vid allmännyttiga organisationer föreslås att 100 % statsbidrag utgår men att i övriga avseenden de villkor och förmåner som följer med anställ- ning med lönebidrag tillämpas.

Utredningen tar också tipp vissa andra övergångsbestämmelser. På den statliga sidan förordas en samordning av tilläggspensionssystemcn så att alla som skulle få sämre pensionsförmåner med statlig pension bör få vara

• Sida 103
•  Original

Prop. 1978/79: 73 103

kvar i STP-försäkring. Gruppen skall dock ha statlig reglerad anställning med lönebidrag och därmed i andra avseenden de. anställningsförmåner som följer med statligt reglerad anställning. På motsvarande sätt bör pen- sionsfrågorna lösas för den som i allmännyttig organisation överförs från arkivarbete till anställning med lönebidrag. .

Sysselsättningsutredningen anser att anställning med lönebidrag är en viktig väg att öka sysselsättningsmöjligheterna för arbetshandikappade. De förbättrade bidragsmöjlighcterna är ett sätt att försöka bereda syssel- sättning för personer som i dag är hänvisade till andra försörjningsalterna- tiv t.ex. förtidspensionering. En utbyggnad av. anställning med lönebidrag innebär att man gör väsentliga besparingar. när det gäller kostnaden för förtidspensionering. Behovet av utbyggnad är stort men måste ske succes- sivt för att man skall få tid att göra nödvändiga insatser på bl.a. arbetsplat- serna. Utredningen föreslår en utbyggnad av anställningar med lönebidrag med 25 €? per år under en femårsperiod. vilket skulle innebära en ökning från f.n. ca 25 000 till ca 75000 platser.

Utbyggnaden av verkstäder för skyddat arbete bör ske försiktigt. lnrikt- ningen måste främst vara att få en regional utjämning av platsantalet och att tillgången på platser ökas genom förbättrad utplaceringsverksamhet. För att detta skall kunna genomföras anser utredningen att arbetsförmed- lingsinsatserna bör förstärkas. Vid de skyddade verkstäderna bör det fin- nas tillgång till en arbetsförmedlare per 100 anställda. dvs ca 200 förmedla— re.

Musikerhjälpen har de senaste åren endast berört ett fåtal personer. Den fyller i princip inte längre någon funktion och föreslås därför helt utgå. Sysselsättningsskapande åtgärder för temporärt arbetslösa musiker bör kunna ske med olika former av beredskapsarbete.

KAPITEL 6.'ARBETSVÄRD OCH ARBETSFÖRMEDLING — ORGANISATION. RESURSER ocn FINANSIERING

De mål som utredningen ställt upp för de arbetshandikappades syssel- sättning kräver organisatoriska förändringar och resursförstärkningar som är direkt relaterade till målen. Frågan om de arbetshandikappades sysscl- sättning måste organisatoriskt och resursmässigt ses som ett sysselsätt- ningspolitiskt problem. Det innebär inte att man kan undvara en indivi- duell behandling av de arbetshandikappade. Stön'e resurser måste ställas till förfogande för att göra det möjligt att ta ökade individuella hänsyn vid arbetsplacering. Sådana individuella resurser är inte tillräckliga. Därut— över krävs att det finns politiskt förankrade planer som anger på vilket sätt de arbetshandikappade skall beredas sysselsättning. Först då kan man för- vänta sig genomgripande resultat.

Planering för arbets/lan(Ii/tappade

Ett skäl för att diskutera de arbetshandikappade i termer av planering är att de åtgärder som måste vidtas ofta är alternativa. Åtgärder för att för- hindra utslagning är alternativ till senare rehabiliteringsinsatser. Tidiga re- habiliteringsinsatser av olika slag är alternativ till behov av större insatser i ett senare skede. Uteblivna arbetsvårdsinsatser leder till ökade behov av sjukskrivning eller förtidspensionering. Uteblivna sysselsättningsmöjlig- heter på den reguljära arbetsmarknaden har*ofta som alternativ utbyggd skyddad sysselsättning i olika former. För att kunna lösa de arbetshandi— kappades sysselsättningsproblem är det därför nödvändigt att få en så full-

• Sida 104
•  Original

Prop. 1978/79: 73 |04

ständig överblick som möjligt av behoven av åtgärder och de alternativa lösningar som kan förekomma. Det är då också viktigt att belysa vilka mänskliga. sociala och ekonomiska konsekvenser som följer av olika alter- nativa lösningar. Detta skall vara inriktningen på planeringsverksamheten.

En åtgärdsplanering för arbetshandikappade innebär inte något radikalt nytt. 1 de flesta avseenden är det fråga om en systematisering och förstärk- ning av vad som kan anses normalt för en statlig budgetbehandling.

Den naturliga utgångspunkten är de arbetshandikappades efterfrågan på arbete. Denna efterfrågan kan uppskattas från uppgifter om antalet arbets- handikappade personer som är föremål för olika arbetsvårdande åtgärder och uppgifter från de handikappades egna organisationer. Man bör beakta att de förbättrade sysselsättningsmöjligheterna kommer att leda till att fler frågar efter arbete. Planeringen som av förklarliga skäl blir relativt summa- risk. bör innehålla en bedömning av i vilken utsträckning och i vilka former de handikappade kan få sina behov och önskemål tillgodosedda. Planerna bör också ange vilka medel och resurser som skall användas för att uppnå målen. Ett annat självklart underlag för planeringen för de arbetshandikap- pade är situationen på den reguljära arbetsmarknaden dvs. i företag och hos offentliga arbetsgivare.

Åtgärdsplaneringen bör knyta an till den verksamhetsplanering som finns inom arbetsmarknadsverket. De förslag till åtgärdsprogram som görs tipp behandlas av distriktsarbetsnämnderna. som med sin förankring hos arbetsmarknadens parter och hos kommuner skall medverka vid genomfö- randet av verksamheten. Förslagen till åtgärdsplanering skall sammanstäl— las länsvis och slutligen tjäna som underlag för AMS petita. När ramarna för arbetsmarknadspolitiken har fastställts centralt skall dessa fördelas mellan län och distrikt och där tjäna som utgångspunkt för kommande bud- getårs verksamhetsplanering och åtgärdsprogram. Den från den lokala ni- vån uppbyggda åtgärdsplaneringen har sålunda två huvudsakliga syften: [. den utgör en del av det material som ligger till grtind för politikernas be- slut om resurser och

2. den skall vara vägledande för genomförandet av de konkreta insatser- na. dvs. visa liui' resurserna bäst skall utnyttjas. Planeringen för arbetshandikappade har emellertid också som en viktig uppgift att dra tipp riktlinjer för behovet av anställningar av arbetshandi- kappade på olika sektorer av arbetsmarknaden. Dessa riktlinjer som i första hand bör baseras på de arbetshandikappades behov och det förvån- tade rekryteringsbehovet hos olika arbetsgivare skall sedan kunna använ- das som stödjepunkter vid diskussioner som arbetsförmedlingen kan begä- ra med företagen eller de ytterligare åtgärder som främjandelagen ålägger arbetsmarknadsverket att vidta.

En avgörande förutsättning för att insatserna skall bli effektiva är att pla- neringen ger underlag för politiska beslut på riksnivå om ambitionsnivån och om resurser för att uppnå denna. Underlaget härför måste emellertid tas fram på den lokala nivån där man har fortlöpande kontakt med arbets- handikappade och kunskaper om åtgärdsbehovet. Det är nödvändigt att planeringen arbetar med både ett kortsiktigt och ett mer långsiktigt per- spektiv. 1 det kortsiktiga perspektivet handlar det om hur befintliga resur— ser bäst skall utnyttjas. 1 det mer långsiktiga skall ställning tas till utveck- lingen av resurserna. Det långsiktiga perspektivet ger också underlag för bedömning av de samhällsekonomiska konsekvenserna.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1978/79: 73 105

Skydda! arbete ()(/1 anställning med lönebidrag

Administrationen liksom drivandet av vissa delar av skyddat arbete kommer enligt utredningens förslag att ligga direkt hos arbetsmarknads- verket. nämligen de särskilda beredskapsarbetena. Här finns också ansva- ret för planeringen av anställning med lönebidrag. som ersätter halvskyd- dat arbete och arkivarbete. Däremot skulle i den nya organisationen för- valtningen och driften av de skyddade verkstäderna i sin nya form ligga på särskilda regionala stiftelser. där arbetsmarknadsverket enligt propositio- nen skall få två adjungerade representanteri styrelserna. Det bör betonas att det är en funktionell uppdelning av de olika formerna av skyddat arbe— te. Den industriellt inriktade produktionen kommer att ligga inom stiftel- serna medan arbete med inriktning på skogs-. vägarbeten etc. ligger kvar inom arbetsmarknadsverket, Ansvaret för bedömningen av behovet av skyddat arbete bör emellertid ligga odelat på arbetsmarknadsverket.

En viktig del i samarbetet med stiftelserna för skyddat arbete blir arbets— förmedlingens insatser för arbetsplaceringar av personer på den reguljära arbetsmarknaden. Det måste finnas ett betydande antal arbetsförmedlare som direkt på de skyddade verkstäderna har ansvaret för denna utplace- ring.

Arbetsi'ården och urbelsjörnwdlingwi

Arbetsförmedlingarna och länsarbetsnämnderna får en central roll för samordning av hela arbetsvårdsverksamheten. Planeringsfunktionerna blir i den nya organisationen viktiga. Det gäller att bedöma behovet av olika former av utrednings- och rehabiliteringsinsatser. göra prioriteringar mel- lan dem. liksom att ge Underlag för att ta fram 'platser med lönebidrag samt beställning av platscri verkstäder för skyddat arbete. En annan viktig del i den nya arbetsvårdsorganisationen är anpassningsgrupperna. Ett ansvar för att bygga upp. initiera och utbilda anpassningsgrtipper bör liksom nu ligga hos arbetsmarknadsverket. Sysselsättningsutredningen föreslar bety- dande personalförstärkningar. bl.a. för verksamheten med anpassnings- grtipper. En viktig uppgift inom arbetsförmedlingen är att samordna bl.a. platsackvisitionen genom anpassningsgrupperna med de behov av arbets— platser som kommer fram hos de sökande i den utredande verksamheten. Kopplingen mellan platsförmedling och arbetsvård är en av de väsentligas- te beståndsdelarna i organisationen.

Personalförstärkningarna kommer ändå inte att vara tillräckliga. Arbets- förmedlingens resurser måSte också i fortsättningen i första hand koncen- treras på inplacering av arbetshandikappade. I vissa företag kan emellertid situationen vara sådan att insatser för att få förändringar till stånd och att förhindra utslagning är ur helhetens synpunkt det mest angelägna. En all- män rcgel bör då inte hindra att arbetsförmedlingen ibland koncentrerar sig på sådana insatser. Också andra prioriteringar blir nödvändiga. t.ex. när det gäller de personella insatserna inom olika sektorer av arbetsmarkna- den. Det är naturligt att insatsernas omfattning bedöms utifrån ex. arbets- platsens storlek, personalomsättning etc., även med hänsyn till betydelsen av olika sektorer t.ex. kommunal i förhållande till privat sektor. Man bör överväga att På länsnivå organisera särskilda grtipper av förmedlare som har stor erfarenhet av verksamheten med tippgift att göra koncentrerade insatser i vissa företag t.ex. starta anpassningsgruppcr och se till att verk- samheten kommer igång.

Främjandelagen blir ett av de viktigaste instrumenten för att förverkliga de planer som görs för de arbetshandikappades sysselsättning. Utgångs—

• Sida 106
•  Original

Prop. 1978/79: 73 106

punkten bör också i fortsättningen vara ett frivilligt samarbete inom an- passningsgruppernas ram och lagstiftningen bör kompletteras med olika riktlinjer för dess tillämpning. Dessa riktlinjer bör ha sin utgångspunkt i den åtgärdsplanering som skisserats.

Planeringen bör innehålla riktlinjer för hur stor del av de arbetshandi- kappade som bör placeras inom stat. kommuner och landsting och inom olika delar av den privata sektorn. Detsamma gäller planeringen av lönebi- dragen. Här har utredningen också utgått ifrån att det som en del i åtgärds— planeringen skall finnas angivelser om hur stort antal anställningar med lö— nebidrag som bör finnas inom olika sektorer. Utredningen har tidigare fö- reslagit att försök skulle göras med att särskilda tjänstemän får följa tipp främjandelagstiftningen. l något eller några av de försök som skall göras bör man pröva en viss anknytning av dessa tjänstemän till arbetsvårdsdele— gationcrna. Arbetsvårdsdelegationerna är ett lämpligt forum för att disku- tera verksamheten med de utanför stående rehabiliteringsorganisationerna och att vara kontaktorgan med de olika handikapporganisationerna. Vid en förstärkning av arbetsmarknadsverkets personalresurser på det sätt som utredningen föreslår i fortsättningen. finns det också skäl som talar för att några tjänstemän kan specialisera sig på de större handikappgruppernas särskilda behov. Uppgiften skulle vara att stödja verksamheten på förmed— lingarna med specialisthjälp.

Resursbchov och kostnader

Avgörande för möjligheterna att uppnå de mål som ställts upp för syssel- sättning åt arbetshandikappade är de resurser som kan sättas in. Utred— ningen menar att det inte är fråga om att göra marginella resursförstärk- ningar utan att mycket väsentliga insatser måste till. Det kommer att krä— vas betydande ökningar av anslagen till arbetsmarknadspolitiken. Genom ökade insatser inom arbetsvården kan man som visats göra stora bespa— ringar inom andra delar av ekonomin. t.ex. socialförsäkringssystemet. Det är alltså inte fråga om att öka samhällets totala kostnader för de arbetshan— dikappade utan att skifta över resurserna till åtgärder som ur såväl sociala som ekonomiska synpunkter är mer angelägna. Sysselsättningsutred— ningen har visat att den sysselsättningspolitik för arbetshandikappade som vi har skisserat bör vara synnerligen lönsam för samhällsekonomin.

Personalbchovet inom arbetsmarknadsverket bör i detta sammanhang bedömas i förhållande till de uppgifter som verket har när det gäller de ar- betshandikappade och verksamheten i anpassningsgrupperna. De under 1970-talet förbättrade möjligheterna till försörjning genom förtidspensione- ring och sjukförsäkring samt utbyggnaden av möjligheterna till sysselsätt- ning i skyddat arbete har inte motsvarats av en satsning på personal vid ar- betsförmedlingen. Möjligheterna att förmedla arbetsplatser på den reguljä- ra arbetsmarknaden har samtidigt försvårats.

Motiv för en ökning av arbetsmarknadsverkets personal, liksom för öv- riga förbättringar som utredningen föreslår. är i första hand hänsynen till den enskilde individens och de handikappades grundläggande rättigheter. men det förtjänar att framhållas att en sådan satsning också har mycket klara samhällsekonomiska och finansiella motiv. Satsningen på ökade per- sonalresurser inom arbetsmarknadsverket för de arbetshandikappade är antagligen en av de mest lönsamma investeringar som kan göras.

De personalökningar som utredningen föreslår i det följande skall alltså ses mot bakgrund av personalåtgången inom andra samhällsorgan för om- sorg och rehabilitering av handikappade.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1978/79: 73 . 107

Arbetsförmedlingarna: Utredningen föreslår att 400 tjänster avseende insatser för arbetshandikappade tillföres arbetsförmedlingen varje budget- år under en femårsperiod. De ökade kostnaderna beräknas till ca 30 milj. kr. för vart och ett av budgetåren. Sammanlagt skulle ökningen i slutet av perioden alltså tippgå till 150 milj. kr. Med hänsyn till de uppdämda beho- ven av insatser. vore det ytterst angeläget att man. om det är praktiskt möjligt, kunde göra något större insatser under de första åren och sedan successivt genomföra de ytterligare förstärkningar som svarar mot utred- ningens bedömning av behovet av insatser.

Länsarbetsnämnderna: Personalbchovet på länsarbetsnämnderna ligger framför allt på det utredande och planerande området. Dessa bör i genom- snitt utökas med tre handläggande tjänster och tre biträden per länsarbets- nämnd. Det skulle innebära ca 70 handläggare och 70 biträden för landet i sin helhet. Kostnaderna beräknas till ca 12 milj. kr.

Utredningen har tidigare framhållit att det på länsnivå bör finnas tillgång till vissa specialister för större handikappgrupper. ex. syn- och hörselska- dade. socialmedicinska. psykiska. intellektuella och fysiska handikapp— grupper. Man kan beräkna ett behov av fem a sex handläggare med specia- listfunktion inom varje län. alltså sammanlagt omkring 125 handläggare. Nödvändig biträdespersonal beräknas till ca 60. det skulle innebära ökade kostnader på knappt 16 milj. kr./år. Förstärkningen kan alternativt ske med en handläggare och biträdesresurser per år under en femårsperiod. Detta skulle innebära en årlig ökning med drygt 3 milj. kr. till länsarbets- nämnderna för detta ändamål.

AMS: 1 och med att arbetsmarknadsverket tillföres huvudmannaskapet för de nya arbetsmarknadsinstituten måste också personal för denna verk— samhet finnas på AMS. Utredningen räknar med att det behövs fem hand— läggare och tre biträden för dessa uppgifter. Central åtgärdsplanering och uppgifter kring tillämpningen av främjandelagen kräver fem handläggare + biträdespersonal. Specialistfunktioner för olika handikappgrupper. tio handläggare och tre biträden. Slutligen för de centrala aktiveringsgruppen na fem handläggare + biträdespersonal (en handläggare för statliga. en för kommuner. en för landsting och två för enskilda företag). Den sammanlag- da kostnaden beräknas till 3 milj. kr.

Sammanlagt skulle alltså utredningens förslag till personalförstärkningar innebära att ytterligare 2000 tjänster tillfördes arbetsförmedlingen under en femårsperiod med vardera ca 400 under de fem budgetåren. Länsarbets— nämnderna skulle under samma period tillföras ca 325 tjänster och AMS centralt 35 tjänster. Sammanlagt skulle personalförstärkningen uppgå till ca 2400 tjänster till arbetsmarknadsverket.

De sammanlagda kostnadema för utredningens förslag Linder det första budgetåret redovisas i nedanstående sammanställning.

Förslag Kostnadsökning milj.kr Företagsutbildning och praktikanställning () Fadderverksamhet 2 ')

Försök med handikappade ungdomar Försök med stöd till prövning/träning i företag

Metodutvecklingsinstittit

Försök med aktivering av främjandelagen Arbetstekniska hjälpmedel/särskilda anordningar på arbetsplatsen 6

_A—

• Sida 108
•  Original

Prop. 1978/79: 73 108

Kollektivt förberedande åtgärder 2 Bidrag till arbetsbiträde 6 Lönebidrag 200 Personalökningar 48

Stimma 278

Kostnadsökningen vid full utbyggnad efter fem år skulle uppgå till 184 milj. kr. för personalförstärkningar och till 1630 milj. kr. för lönebidrag. Övriga förslag uppskattas kosta 40 milj. kr.. sammanlagt 1854 milj. kr.

Som utgångspunkt för diskussionen om finansieringsfrågorna redovisar utredningen kostnadsutvecklingen för förtidspensionering och långtids- sjukskrivning. Den sammanlagda arbetsgivaravgiften för sjukpenning till långtidssjukskrivning mer än 90 dagar och förtidspensionerade har ökat från ca 3.7 % år 1970 till ca 6.8 % år 1976. Ökningen uppgår alltså till mer än tre procentenheter.

Utredningen har tidigare understrukit att de finansiella och ekonomiska sambanden måste markeras. Det framtida finansieringssystemet för ar- betsvårdsverksamheten bör ha som utgångspunkt att man skall kunna göra rationella val mellan olika handlingsalternativ utan att behöva ta hänsyn till olika finansieringskällor. Handlingsaltemativen är i huvudsak arbets- vårdsinsatser — därmed ökade sysselsättningsmöjligheter på den reguljära arbetsmarknaden — eller långtidssjukskrivning och förtidspensionering.

Systemet bör samtidigt ha ett pedagogiskt syfte. De olika sambanden mellan ökade kostnader för förebyggande åtgärder och minskade kostna— der i andra led bör markeras som utgångspunkt för den politiska debatten.

Utredningen föreslår att de samlade arbetsvårdsinsatsema inkl. verkstä- derna för skyddat arbete får en gemensam finansieringskälla i en arbetsgi- varavgift för arbetsvård. Utredningens förslag leder emellertid inte till att arbetsgivaravgiften totalt sett behöver ökas. Behovet av avgifter sktille tvärtom kunna reduceras genom minskade kostnader. framför allt i social— försäkringssystemet. Utredningen föreslår inte någon formell samordning av arbetsgivaravgiften för hela arbetsvården med avgifterna för långtids— sjukskrivning och förtidspensionering. [ stället föreslås att riksförsäkrings— verket får till tippgift att i samband med budgetarbetet redovisa kostnads- utvecklingen för långtidssjukskrivning och förtidspensionering separat och att också göra prognoser för utvecklingen av dessa kostnader. En sådan särredovisning av kostnadsutvecklingen gör det möjligt för regering och riksdag att vid sin bedömning av behovet av resurser till den förebyggande verksamheten göra den mot bakgrund av behovet av arbetsgivaravgifter som helhet.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1978/79: 73 109 Bilaga 2

Remissyttranden över delbetänkandet (SOU l978:l4) Arbete åt handikappa- de

Handikapp och arbete

Den som p. g. &. fysiskt. psykiskt. förståndsmässigt eller socialmedi- cinskt handikapp har eller förväntas få svårigheter att få eller behålla ett arbete på reguljära arbetsmarknaden. är idag arbetshandikappad enligt AMS definition. Sysselsättningsutredningen har i sitt delbetänkande an- vänt samma avgränsning av begreppet. Meningarna om denna definition av begreppet arbetshandikapp går starkt isär bland remissinstanserna. Den stöds av bl.a. Riksförbundet/ör social och mama] hälsa och glesbygdsde- legationen. SCB framhåller nödvändigheten av att utveckla begreppet. ef- tersom det f.n. är otillräckligt som grund för statistikproduktion. Flera av handikapporganisationema anser begreppet arbetshandikapp vara omöj— ligt att definiera. DHR tar helt avstånd från definitionen och menar att i denna inbegrips stora grupper som inte nödvändigtvis är handikappade i en arbetssituation. 1 den omfattas också grupper som kan få sysselsättning ge- nom andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder än rent arbetsvårdande. HCK betonar att möjligheten att arbeta till största delen är beroende av ar— betsuppgiftema och arbetsmiljön och att det idag är arbetslivets utform- ning som avgör vem som betraktas som arbetshandikappad. Syns/rades riksförbund finner det ointressant att definiera ordet "arbetshandikap- pad". då arbetshandikapp inte är något som finns hos individen. utan sna- rare är en effekt av brister i omgivningen. Statens handikappråd ser tit— trycket som ett administrativt samlingsbegrepp. som bör användas med stor försiktighet. De handikappades sysselsättning får enligt handikapprå- det inte ses som ett individuellt vårdproblem utan som en fråga om arbets— livets utformning. Ä'ven LO menar att arbetshandikappade inte utgör en klart avgränsad grupp. utan att handikapp är ett förhållande mellan indivi- den och det omgivande samhället. Som arbetshandikappade bör därför en- ligt LO räknas endast de som har en nedsatt produktionsförmåga även se- dan man gjort allt som går att göra för att anpassa arbetet till människan. SAF menar att utredningen har koncentrerat sig alltför mycket på indivi- dens svårigheter och begränsningar. istället för att diskutera htir man bäst tar tillvara olika personers möjligheter och faktiska arbetsförmåga. För att understryka det relativa i situationen och därmed markera ett positivt syn- sätt. bör enligt SAF begreppet "betingat arbetsför" användas.

Utredningens förslag om ett bättre informationssystem vad gäller resul- taten av arbetsvården. stöds av remissinstanserna. Unga .S'ynskadade be- tonar vikten av en grundlig och regelbunden uppföljning av de arbetsvårds- sökande. Detta i syfte att dels bedöma resultaten av olika åtgärder. dels i tid klara av problem som uppstår på arbetsplatsen och förhindra ny utslag- ning.

Att systematiska samhällsekonomiska bedömningar bör föregå beslut om nedläggning av en arbetsplats. tillstyrks av bl.a. AMS. LRF. DHR. S_wzskadadc.s' Riksfåfirbmid. SSU. FPU. LO. TCO och SACO/SR. LO me- nar att det utifrån samhällsekonomisk synpunkt är slöseri att ställa männi- skor utanför arbetslivet. då försörjningen ändå måste bekostas ur produk— tionen. TCO framhåller att strukturförändringar och rationaliseringar ock- så har positiva sidor och ibland är nödvändiga för att trygga framtida sys- selsättning. men att dessa måste genomföras i socialt acceptabla former.

• Sida 110
•  Original

Prop. 1978/79: 73 | IO

För att få fram tillförlitliga samhällsekonomiska kalkyler är det. enligt RRV och SIND nödvändigt att utveckla och standardisera metodiken för sådana beräkningar. Kompetens måste också byggas upp hos det eller de organ som skall ha ansvar för utveckling och tillämpning av kalkylerna. [JA-rådet föreslår företagsekonomiska redovisningsmodeller där samhälls- och regionalekonomiska "vinster" vägs in. HCK menar att företagens brist på långsiktig planeringoch strävan efter kortsiktigt höga vinster måste ersättas av en ekonomi som i första hand ser till de totala samhälleliga ef- fekterna av olika verksamheter. För att uppnå detta krävs en övergripande kontroll från samhällets sida. SA F betonar å andra sidan att företagens lön- samhet måste tillåtas nå en rimlig nivå samt den privata kapitaltillväxten främjas inom företagen. detta i syfte att säkra en nödvändig ökningstakt av investeringarna och därmed sysselsättningstryggheten.

Anpassningsvarksamhet

Flera remissinstanser. däribland postverket. vägverket. SPN . ÖB. AMS. LO. TCO. DHR och FPU tillstyrker förslaget att anpassningsgrup- perna skall ses som länken mellan företagens personalpolitik och åtgärds- planering samt vara det centrala organet för arbetsanpassning. LO och TCO kräver i detta sammanhang statligt bidrag för utbildning av fackliga ledamöter i anpassningsgrupperna. De framhåller vidare att verksamheten för att bli effektiv. inte enbart bör få ökade resurser. utan också vidgade befogenheter. Detta kan ske bl.a. genom att grupperna får möjlighet att ta del av företagens personalplanering och inblick i rekryteringsplanerna. Te- leverket och luftfartsverket är mycket tveksamma till förslaget om anpass- ningsgruppernas centrala roll. De menar att grupperna bör betraktas som en resurs i en större arbetsgemcnskap. bestående av företagsrepresentan- ter. hälsoråd. skyddsombud. skyddskommitté osv. Gruppcrnas verksam- het bör därför integreras i företagens normala personalpolitiska insatser. RRV kan inte heller helt dela utredningens uppfattning om gruppemas roll. För att kunna ta ställning till frågan om ett centralt organ för att förhindra utslagning, efterlyser verket en försöksverksamhet med samarbete mellan anpassningsgrupper och andra organ verksamma inom området. t.ex. yr- kesinspektionen och skyddskommittécr. Vattenfall anser att grupperna bör uppfattas som hjälporgan "och komplement till den förefintliga organi— sationen. Arbetslivscentrmn finner det orealistiskt att tillskriva anpass- ningsgrupperna en övergripande roll. eftersom det inte föreligger någon ut- trycklig skyldighet att inrätta anpassningsgruppcr. När det gäller den lö- pande bevakningen av arbetsmiljön i vid mening. så har skyddsombuden och skyddskommitteerna genom lagstiftning den starkaste ställningen. SAF anser sig inte heller kunna biträda utredningens förslag. utan menar att anpassningsarbetet i första hand bör åvila den närmaste arbetsledning- en och att grupperna är och bör förbli ett samarbetsorgan mellan arbetsgi- varen. arbetstagarna och arbetsmarknadsmyndigheterna.

Förslaget att särskilda direktiv skall utgå till statliga myndigheter om medverkan i anpassningsarbetet. stöds av bl.a. krimina!vårdsstvrclscn. sjöfartsverket. SPN. AMS. HCK och SSU. LO gör dessutom det tillägget att regeringen varje år för riksdagen skall redovisa anpassningsverksamhe- ten på den statliga sektorn. Denna redovisning bör utgöra underlag för en åtgärdsdiskussion. Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att nu gällande direktiv till myndigheterna bör kompletteras och förtydligas. men ställer sig tveksam till rapportering i samband med petita. De uppgifter AMS kan behöva bör enligt Skogsstyrelsen kunna erhållas på ett bättre och

• Sida 111
•  Original

Prop. 1978/79: 73 If]

effektivare sätt. ex. genom specialenkäter eller liknande. Även lantbruks- styrelsen är tveksam till en rapportering eftersom denna av sekretesskäl torde få bli synnerligen summarisk. Televerket menar att anpassningsverk- samheten alltjämt bör vara en fråga mellan arbetsgivare och personalorga- nisationer och att parternas handlingsfrihet inte bör begränsas genom lag— regler vare sig beträffande verksamhetens organisation eller dess bedri- vande. .-

Utredningen anser vidare att statliga myndigheter bör ha skyldighet att till arbetsförmedlingen anmäla lämpliga arbetsuppgifter för arbetshandi- kappade. I detta instämmer AMS. LO. TCO m.fl. RRV pekar påatt man i sin revisionsrapport föreslagit att särskilda "anpassningsplaner" upprättas av statliga myndigheter. Dessa planer bör kunna underlätta utredningens förslag om uppgiftslämnande. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn. ungdomar och vuxna. menar att möjligheten till nedbrytning av vissa ar- betsmoment bör uppmärksammas vid inventeringen av lämpliga arbets— uppgifter. Detta i syfte att tillsammans med information och tekniska hjälpmedel ge utvecklingsstörda fler valmöjligheter. Styrelsen för vårdar- Ijänst avvisar bestämt förslag om åtgärder. som kan innebära risker för en återgång till en situation där vissa arbeten betecknades som särskilda han— dikapparbeten. Domänverket framhåller att de affärsdrivande verken inte bör åläggas större skyldighet än motsvarande privata företag. men att Verken genom sin anknytning till statsförvaltningen och statens personal- politiska värderingar kan anse det lämpligt att göra åtaganden utöver vad privat företagsamhet finner rimligt.

Förslaget om att AMS centralt bör tillsätta särskilda aktiveringsgrupper. för att utveckla arbetet i anpassningsgrupperna lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Tillstyrker gör bl.a. SPN. AMS . Landstingsför- bundet. Svenska Komnrmzförbundet. LO och TCO. LO ifrågasätter om in- te primärkommunal och Iandstingskommunal verksamhet bör ses som en gemensam sektor. AMS menar att det framförallt är nödvändigt att utveck- la gruppemas organisation och uppgifter inom den offentliga sektorn. Det- ta mot bakgrund av att möjligheterna till anställning för arbetshandikappa- de tordc vara störst inom denna sektor genom att den är i tillväxt. RRV är kritiskt mot förslaget och menar att det inte är tillräckligt genomarbetat för att ligga till grund för ett ställningstagande. En förutsättning för att anpass- ningsverksamheten skall få större betydelse är enligt RRV att den först ges en fastare organisatorisk förankring i arbetsmarknadsverket. t.ex. genom en särskild anpassningscnhet på AMS. På regional och lokal nivå. bör läns- arbetsnämndernas styrelser och distriktsarbetsnämndema kunna spela en betydande roll framförallt med hänsyn till att de redan är etablerade och partsammansatta. SJ ifrågasätter starkt behovet av ytterligare en organisa- tionsenhet och menar att vad som främst behövs är att AMS satsar tillräck- liga resurser för att aktivt delta i befintliga anpassningsgrupper. SAF av- styrker förslaget om en central aktiveringsgrupp på den privata sektorn. då det enligt deras mening inte finns någon saklig grund för inrättande av en sådan grupp.

SPN:s roll och ansvar för vissa övergripande frågor bör enligt utredning- en närmare preciseras. Denna fråga har endast berörts av SPN som menar att regering och riksdag redan tagit ställning till att ett centralt omplace- ringsorgan är nödvändigt. SPN pekar här på att regeringen i proposition l977/78: 157 föreslagit inrättandet av statens arbetsmarknadsnämnd. Det är däremot enligt SPN befogat att försöka finna ändamålsenliga former för kontakter mellan AMS och SPN. Ett sådant arbete har redan startat ge- nom att en gemensam arbetsgrupp ser över dessa frågor.

• Sida 112
•  Original

Prop. 1978/79: 73 f 12

Lagstiftning

Utredningen diskuterar ingående främjandelagen och föreslår att anvis— ningar till främjandelagen utfärdas. Dessa bör om möjligt i kvantitativa ter- mer ange företagens och förvaltningamas ansvar för sysselsättningen av arbetshandikappade. Förslaget har mött blandat mottagande hos remiss- instanserna. Det stöds av flera remissinstanser. däribland statens hamli- kappråd. Svenska Kommunförbundet. DHR. HCK. LO. SRF. Verdandi. föreningen Sveriges Sociale/teten och SSU. DHR menar att det krävs en uttalad vilja från regeringens och AMS sida för att lagen skall tillämpas. Denna vilja kan markeras genom att man förtydligar och förstärker de mål och medel som anger hur lagen skall användas och vilka åtgärder som skall vidtagas för att säkerställa arbete åt alla. HCK föreslår att AMS förutom detaljerade föreskrifter tillsätter en utvärderingsgrupp med uppgift att ana- lysera effekterna av en konsekvent tillämpning av lagen. AMS påpekar att riktlinjer gällande olika arbetsgivares ansvar för anställning av arbetshan- dikappade redan har utarbetats av styrelsen och publicerats som riktlinjer för anpassningsverksamheten. En komplettering av främjandelagen med omplaceringsförordningen skulle enligt SPN ge starkare påtryckningsmöj- ligheter inom den statliga sektorn än främjandelagen ensam kan ge. TCO anser att en kvotlagstiftning är diskriminerande och skulle uppfattas nega- tivt av såväl arbetsgivare och befintlig personal som av arbetssökande. Förutsättningama för en god arbetsgemenskap grundläggs inte genom kvo— tering. Skulle det visa sig att tillämpningen av främjandelagen inte får av- sedd verkan. kan frågan om kvotering åter bli föremål för prövning. SAF motsätter sig att lagen skärps och menar att den redan nu tillämpas på det mest ändamålsenliga sättet. samt att det förefaller som om utredningen vill tona ned betydelsen av sarnförståndslösningar till förmån för myndighets- utövning. Även MUF avvisar en skärpning. eftersom man enligt förbun— dets åsikt inte kan komma till rätta med problemen genom tvång.

Utredningen föreslår vidare. att fyra länsarbetsnämnder på försök för- stärks med två tjänstemän vardera. för att arbeta med främjandelagens tiff- lämpning. Positiva till förslaget är bl.a. ÖB. kriminalvtirdsstyrelsen och SACO/SR. Även AMS instämmer. men pekar samtidigt på att försök med aktivering av främjandelagen kräver utökade utredningsresurser samt per- sonal för aktivering av arbetsförmedlingens insatser i anpassningsgrupper- na. En förstärkning med två tjänstemän måste därför betraktas som otill— räcklig. LO och statens handikappråd menar att försöksverksamheten inte får bli ett skäl för andra länsarbetsnämnder att inte tillämpa lagen. Den gäl- ler och bör tillämpas effektivt i hela landet. HCK vill att särskilda tjänster inrättas på samtliga länsarbetsnämnder med uppgift att syssla enbart med tillämpning av främjandelagen. TCO tillstyrker förslaget om att under en försöksperiod förstärka fyra länsarbetsnämnder. men delar inte utredning- ens uppfattning när det gäller att lägga arbetet med lagens tvingande delar skilt från den ordinarie förmedlingsvcrksamheten. Även Lam/stingsj'r'ir— bundet menar att diskussioner och överläggningar i frågor som rör de tvingande delarna. bör skötas genom kontakter mellan landstingen och de lokala förmedlingstjänstemännen. RRV. arbetslivscentrum och SSU finner det egenartat och omotiverat av utredningen att föreslå en försöksverk- samhet kring en lag som funnits sedan f974. SSU förordar att lagen snarast omarbetas för att stärka de tvingande momenten. som enligt förbundet up- pcnbarligen varit för svaga. Anställningskyddskommitten framhåller att den inom ramen för sina direktiv avser följa utfallet av sysselsättnings- utredningens föreslagna och redan vidtagna åtgärder. Kommitten säger

• Sida 113
•  Original

Prop. 1978/79: 73 l [3

vidare att i den mån statsmakterna finner det angeläget att föreslå ändring- ar i främjandelagen. för att underlätta anställningsmöjligheterna för olika "grupper. är det särskilt viktigt att sysselsättningsutredningens förslag om förstärkning av länsarbetsnärnndemas resurser och ökade satsningar på anpassningsgrtrppernas verksamhet genomförs.

Förbättra/ide bidrag

Bidrag föreslås enligt sysselsättningsutredningen utgå med 75 (..?-2- av den totala lönekostnaden vid utbildning och praktikanställning av arbetshandi- kappade. Möjlighet skall vidare finnas attjämka till 10053. vid grava handi- kapp. Förslaget lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Tillstyr- ker gör bl.a. ÖB. AMS . Synskadades Riksförbund. Landstingsförbundet. LO och SAF. Unga Synskadade vill att procentsatsen skall vara flexibel och inte knytas till den enskildes handikapp. titan till dennes produktions— förmåga i den speciella arbetssituationen.

AMS . LO. TCO. SAI-'. Hörselfrt'imjandet. statens vt'igverk. Synskmles Riksförbund. Landstingsjörbmrdet nr./l. uttalar sig positivt om de föreslag- na bidragen till faddrar/handledare. vilka skall stödja den arbetshandikap- pade på och utanför arbetsplatsen. Statens vägverk ser en utvidgning av verksamheten som angelägen. Synskadades Riksförbund menar att hand- ledama kommer att få en viktig roll när det gäller att lösa svårigheter som kan komma upp i relationerna till arbetsledare och arbetskamrater och att de bör få utbildning för sitt arbete. Synskadades Riksförbund pekar också på att personer med mycket grava handikapp kan behöva stöd även på sin fritid. Ytterligare försöksverksamhet bör bedrivas. Landstingsförbundet stöder fortsatt och utvidgad verksamhet med handledare. men anser rent principiellt att direkta statliga bidrag inte bör utgå till anställda för intro- duktion och inskolning av arbetshandikappade.

Utredningen föreslår höjda bidrag till arbetstekniska hjälpmedel och sär- skilda anordningar. Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslagen. Synskadades Riksförbund framhåller att det bör finnas möjlig- het till undantag från begränsning av bidragsbeloppet när särskilda skäl föreligger. Dessutom bör bidraget indexregleras så att det följer kostnad- sutvecklingen. Unga Synskadade anser att stöden skall utgå såväl vid praktik- och vikariattiänstgöring som vid fast anställning.

Förslaget om ändrade bidragsbestämrnelser för arbetsbiträden stöds av bl.a. ÖB. Svenska k:mrman/örbundet. SACO/SR. SAI". Sveriges Dövas riksförbund. FUB och Statsföretag AB . Soria[styrelsen pekar på vikten av att bidraget även kan utnyttjas av psykiskt sjuka och socialt handikappade. OcksåAMS menar att alla handikappgrupper skall ha rätt till arbetsbiträde då det föreligger behov av det. samt att hänsyn måste tas till egenföretaga- re eller motsvarande där arbetsbiträdet inte har sin anställning knuten till ett företag. Samma frågor uppmärksammas av statens handikappråd. och Unga Synskadade. som anser att reglerna måste utformas så att de inte förutsätter ett anställningsförhållande för den som skall fungera som ar- betsbiträde. Detta kan uppnås genom att bidraget utgår i förhållande till antalet arbetade timmar. En knytning till lönen begränsar enligt bl.a. Syn- skadades Riksfi'irband användningen av arbetsbiträde. RRV föreslår att bi- draget skall utformas så flexibelt att det blir möjligt för en enda person att på heltid ägna sig åt en hel grupp arbetshandikappade. DHR säger att kost- naderna inte får vara maximerade. utan att anslag måste utgå efter indivi- duell prövning. då omfattningen av den hjälp arbetsbiträdet lämnar är myc- ket skiftande. Arbetsplatsens utformning och arbetets karaktär spelar här 8 Riksdagen 1978/79. ! saml. Nr 73

• Sida 114
•  Original

Prop. 1978/79: 73 114

stor roll. Svenska kmntnnntörbnndet förutsätter att bidragsbeloppet fortlö— pande anpassas till förändringarna i den allmänna kostnadsnivån och SAF menar att det maximala beloppet bör utgå endast i nödfall.

Vidare föreslår utredningen att halvskyddad sysselsättning och bidrag till arbetsbiträde skall kunna kombineras för gravt handikappade personer. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. RR V framhåller i sammanhanget att de flesta individinriktade bidragen bör slås ihop till ett bidrag. att utgå till företagen och användas i enlighet med 'en plan för anpassningsverksamheten vid företaget.

De pågående försöken med att ge bidrag till kollektivt förberedande åt- gärder på arbetsplatsen för vissa specifika typer av handikapp bör enligt utredningens förslag få fortsätta i två län. Förslaget tillstyrks av AMS. Synskadmles Riksförbund. Riks/i")"rlmndet mot Allergi. LRF m.]l. Riksför- bundet mot Allergi framhåller allergikerna som en lämplig grupp för en för- söksverksamhet. då allergisiukdonutrna i hög grad är miljöbetingade och förorsakar många onödiga utslagningar. LRF menar att bidraget bör utvid- gas till att omfatta även egna företagare.

F Ört ids [) ens it) I! em de

Ansvaret för efterkontroll av yngre förtidspensionärer bör enligt utred- ningen ligga på de rehabiliteringsgrupper för samverkan arbetsförmedling- socialvård-sjukvård. försäkringskassa. som f.n. håller på att byggas upp. Förslaget stöds av många remissinstanser, däribland sacit./[styrelsen. SÖ. statens handikappråd . Styrelsen för Vårdartjänst. Landstingsjörbnndet. LO. TCO. DHR. I-ICK. Synskadades Riks/örbtmd. och Arbetsvårdse/te- _l'ernas Förening. HCK menar att även de ungdomar som går i utbildning eller uppbär sjukbidrag bör omfattas av förslaget. SACO/SR som är tvek- samt till förslaget förordar att ansvaret även fortsättningsvis bör ligga kvar på försäkringskassan. RFV framhåller att f.n. sker kontakter i genomsnitt vart tredje år och det är lämpligt att dessa. liksom enligt nuvarande praxis. bedöms med hänsyn till förhållandena i varje enskilt fall. Verket avser emellertid att i samband med utarbetandet av nya föreskrifter rörande re- habiliteringsgruppema. beakta frågor som gäller rehabilitering av personer som fått förtidspension eller sjukbidrag.

Utredningen föreslar. att förtidspensionerade. oavsett ålder. som tar ett arbete skall ha rätt till vilande förtidspension under viss tid. Remissinstan- serna är här eniga med utredningen. DHR menar. att lika viktigt som detär att lämna en pension. är det att få garantier för att kunna återfå den även efter en relativt lång tid i arbete. Osäkerheten inför detta kan göra att många tvekar att ta ett erbjudet arbete. LO och TCO föreslår att nuvarande regler för deltidspension tas till utgångspunkt för ett nytt förtidspensions- system. På så sätt skulle flexibiliteten öka att anpassa pensionen till arbets- tagarnas önskemål och förutsättningar. RFV påpekar att det redan nu finns regler som innebär att förtidspension som upphör kan återfås genom ett förenklat förfarande inom en treårsperiod. Verket menar att dessa regler inte är strikt begränsade till äldre personer. utan kan tillämpas även i fråga om yngre förtidspensionärer. Denna möjlighet bör enligt verket komma till anVändning i större utsträckning än vad som sker nu.

För att inte förlora ekonomiskt på en återgång till arbete föreslår utred- ningen att RFV får i uppdrag att konstruera ett system. som dels kompen- serar förlust i de fall lön av arbete understiger tidigare pension. dels stimu- lerar till arbete. Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Landstingsjörhundet menar att det är viktigt att frågan om

• Sida 115
•  Original

Prop. 1978/79: 73 f 15

samordning av löneförmåner och andra förmåner klarläggs vid återgång i arbete. Synskadades Riks/örhand finner utredningens tankar om garanti för inkomstförstärkning intressant. En person som önskar återfå sin pen- sion. måste garanteras att eventuellt mellanliggande år med lägre pensions— poäng än tidigare inte kommer att medföra lägre förtidspension än vid första pensionstillfället. DHR anser att viss del av pensionen bör utgå även vid arbete. för att ge vederbörande bättre ekonomisk situation än som pen- sionär. Delpensionen får inte heller medföra förlust av ATP—poäng på den totala inkomsten. Försökringskassefi'irbandet pekar på att det är vanligt att även andra socialförsäkringsförmåner än pension är högre än eventuell lön. Kompensationssystemet bör därför utvidgas till att täcka även sådan förlust. RFV å andra sidan menar att förslaget medför en rad betydande svårigheter och ifrågasätter starkt lämpligheten i att inordna en ersättning av den här arten i den allmänna försäkringen. Istället anser verket att det inom det arbetsmarknadspolitiska systemets ram borde skapas ett särskilt stimulansbidrag för de fall som avses.

Förslaget om att personer som arbetar vid verkstäder för skyddat arbete skall ha rätt till avtalsenlig lön. tillstyrks av bl.a. Lands:ingsförbandet. som anser att RFV bör ges i uppdrag att tillsammans med de kommande stiftelserna för skyddad sysselsättning se över bestämmelserna för förtids- pensionerade personer som arbetar i skyddade verkstäder. Statens handi- kappråd och LO tillstyrker också förslaget men betonar att det inte får leda till försämringar. tttan att hänsyn måste tas till de tilläggsförmåner en pen- sionär är berättigad till. RFV menar att det finns flera skäl som talar för en förändring av nuvarande regler. Det kan vara svårt att göra en korrekt be— dömning av rätten till förtidspension av en viss storlek för den som arbetar i skyddad verkstad. Samordningsreglerna medför också att utgående pen- sion verkar reducerande på den sjukpenninggrundande resp. pensions- grundande inkomst som den försäkrade annars skulle haft av arbetet. Verket biträder utredningens förslag om att bestämmelserna skall ses över. samt att inriktningen bör vara att personer som arbetar vid skyddad verkstad skall få lön på vanligt sätt.

Yrkesinriktad rehabilitering

Utifrån hittills gjorda erfarenheter av det s.k. Södertäljeförsöket. före- slår utredningen en vidgad försöksverksamhet. Denna skall enligt förslaget omfatta fem orter belägna i storstadsregioner. Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till förslaget. Av dessa kan nämnas ÖB. socialstyrelsen. Landstingsförbundel. TCO. Verdandi och Svenska föreningen för studie- oe/t yrkesvägledning. Krirninalvårsstyrelsen vill ha åldersgränsen höjd till 25 år. för att ytterligare kriminalvårdspatienter med allvarliga socialmedi- cinska arbetshandikapp skall kunna ingå i den föreslagna verksamheten. Statens Handikappråd och DHR finner det angeläget med försök även för fysiskt handikappade ungdomar. AMS och Synskadzules Riksförbund framhåller att samverkansformerna bör prövas även på mindre och medel- stora orter. HCK anser att medel bör anvisas. så att denna typ av verksam- het kan genomföras i landets samtliga kommuner. LO som också tillstyr- ker förslaget framhåller angclägenheten av att orsakerna till att de socialt och psykiskt handikappade ökar blir mer ingående undersökta. SAF som är tveksam till utvidgade försök menar att ytterligare utvärdering av de på- gående försöken bör göras. innan nya påbörjas.

Utredningen föreslår vidare. att bidrag. som idag utgår till arbetsgivare som anställer förståndshandikappade och gravt fysiskt handikappade per-

• Sida 116
•  Original

Prop. 1978/79: 73 l |6

soner under 25 år. även skall utgå till gravt socialmedicinskt och psykiskt arbetshandikappade. samt förtidspensionärer i åldern 26—35 år. Detta till— styrks av bl.a. kriminalvårdsstyrelsen. ÖB. statens vägverk. LO. TCO. Verdandi. AMS. SACO/SR och Unga Synskadade anser att den övre ål- dersgränsen bör slopas. då svårigheten att finna arbete efter 25 resp. 35 är knappast minskar. Unga Synskadade föreslår vidare att stödet bör prövas från fall till fall och denna prövning skall utföras av en nämnd knuten till di- striktsarbetsnämnderna där representanter från handikapprörelsen har ett avgörande inflytande. Sm'ialstyrelsen ifrågasätter om inte ett högre bidrag kommer att erfordras. för att stimulera till anställning av förtidspensionä- rer. ÄVen Landstingsji'irbundet tar upp ål'dersvillkoren och menar att bi- draget bör utgå i samtliga fall oavsett ålder. Styrelsen menar att konse- kvenserna av utredningens förslag annars blir. att olika bidragsnivåer kom- mer att tillämpas för samma handikappgrupp och det är enligt förbundet förmodligen inte lättare att rehabilitera och arbetsplacera personer över 25 år. vars arbetshinder är av socialmedicinsk eller psykisk natur. än de som är yngre med samma problem.

Förslaget om bidrag till arbetsgivare. som ställer platser till förfogande och bygger upp särskilda resurser för prövning och träning i reell miljö. stöds av flertalet remissinstanser. däribland kriminalvärdsstyrelsen. AMS. domänverket. Landstings/örlmndet. DHR. HCK. I-"r'ireningen för utveek- lingsstörda Barn Ungdomar aelt Vuxna. och Arbetsvårdseltefernas jör- ening. Vattenfall understryker vikten av att ekonomisk gottgörelse till- kommer de affärsdrivande verken på samma sätt som det privata näringsli- vet. I.antbruksstyrelsen är i och för sig positiv till förslaget. men menar att attityderna hos omgivningen måste vara färdigbearbetade innan tränings— platserna besätts. LO och TCO anser. liksom utredningen. att beredskap för lagstiftning genom tillägg till främjandelagen bör finnas om inte företa— gen på frivillig väg ställer tillräckligt antal platser till förfogande. medan Synskadades Riks/örbmtd. Unga Synskadade och Styrelsen för Vårdar- tjänst tror att lagstiftning blir nödvändig. för att garantera handikappade möjlighet till prövning och träning. SAF menar å andra sidan att frivillighet är en förutsättning för verksamheten och att tvingande bestämmelser är helt oacceptabla.

Remissinstanserna är eniga med utredningen om inrättande av arbets- marknadsinstitut. med självständig ställning tlnder länsarbetsnämnderna och med tillgång till arbetsförmedlingens alla instrument. AMS finner det angeläget att gränsdragningen mellan arbetsuppgifterna i arbetsförmed- lingens tttredningssektion och det nya arbetsmarknadsinstitutet blir före- mål för utredning. Kristianstmls läns landsting menar att en anknytning av den yrkesinriktade rehabiliteringen till de planerade stiftelserna för skyd- dat arbete borde diskuteras. Sm'ta/styrelsen och Försäkringskasse/örbun- det betonar betydelsen av nära samverkan med andra rehabiliteringsorgan och UHÄ framhåller samarbetet med den medicinska rehabiliteringen. Samtliga anderremissinstanser till UHÄ anser att organisationen med ar— betsmarknadsinstitttf är riktig och att anknytningen till sjukvårdshuvud- männen bör ske så. att medicinsk expertis kan tjänstgöra inom arbetsvår- den och samordning härigenom ske med den medicinska rehabiliteringen. HCK framhåller att handikapporganisationerna bör vara representerade i institutens styrelser. Kriminalt'årdsstyrelsen menar att detta bör gälla även kriminalvårdens regionala organisation.

Utredningen föreslår vidare. att de psykologiska konsultinsatserna läggs samman med arbetsprövningsverksamheten vid arbetsvårdsinstitttten. Förslaget tillstyrks av l/lertalet remissinstanser. SACO/SR säger i sitt

• Sida 117
•  Original

Prop. l978/79: 73 ll7

yttrande. att då den arbetspsykologiska verksamheten sedan länge varit ett naturligt led i arbetsförmedlingarnas service. framstår det som helt konse- kvent att arbetsmarknadsverket tar över ansvaret. PTI menar. att kontak- ten mellan AMS och de arbetspsykologiska instituten formellt betecknas som en upphandling av tjänster. men att det i realiteten är AMS som yt- terst avgör ekonomiska och andra betingelser för verksamheten. P'Tl tin- ner det av flera skäl. bl.a. arbetsrättsliga. önskvärt att man inlemmar de ar- betspsykologiska institutens personal i arbetsmarknadsverket.

Flera av de privata instituten önskar bevara de självständiga arbetsfor- merna. De är dessutom kritiska till utredningens behandling av den före— byggande vården. Malmö Psykologbyrå menar t.ex. att förslaget innebär en klar förskjutning från yrkesvägledning och arbetsförmedling till arbets- vård och arbetsprövning. Detta kommer enligt byrån att innebära negativa konsekvenser för stora grupper. framförallt ungdomar och kvinnor. som söker sig ut på arbetsmarknaden. Några institut. Psykotekniska institutet i Göteborg AB. Psykologsik yrkesrådgivning AB och PA—rådet anser att yt- terligare klargöranden och utredningsarbete bör ske innan beslut fattas om statligt arbetsgivaransvar för psykologinsatserna. Man förordar härvid ocks försök med andra system för upphandling av psykologtjänster. SAF tycker att nuvarande system är att principiellt föredra. men att organisa- tionskommitten bör överväga formerna för psykologinsatserna i verksam— heten. MUF avvisar helt förslaget.

Till instituten skall också ALU- och Ol'-kurserna knytas organisato- riskt. SÖ menar att vissa skäl talar emot ett överförande. men motsätter sig inte att kurserna förs över till en ny huvudman. Därvid förutsätter SÖ att verksamheten blir lokalmässigt skild från AMU—centren. AMS föreslår ett successivt överförande av ALU- och OT-kurserna. Styrelsen för Vår- dartjänst vill gå längre än utredningsförslaget och menar att om alla resur- ser för yrkesinriktad rehabilitering skall samlas ttnder en huvudman. bör man överväga att föra över hela arbetsmarknadsutbildningen till arbets- marknadsinstitttten. TCO framhåller att ansvaret för den pedagogiska verksamheten skall åvila SÖ. DHR tar särskilt upp ()T—kurserna och beto- nar att dessa bör förläggas till små friliggande enheter. även om de organi- satoriskt lyder under de nya arbetsmarknadsinstitttten.

Kriminalt'årdsstyrelsen. socialstyrelsen. RR V. AMS. Landstings/ör- bundet. Svenska Kommun/örbundet. LO. TCO. SACO/SR. PTI. statens arbetsklinik. DHR och HCK m.fl. stöder förslaget om bildande av ett cen- tralt institut för forskning och metodutveckling. SÖ delar utredningens uppfattning om behovet av forskning. men anser att de organisatoriska for- merna bör övervägas i ett större sammanhang. Föreningen Sveriges so- eiale/te/er. PA-rådet och Sam/fällsvetenskapliga fakuItetsnämnderna vid Lunds och Uppsala universitet avstyrker förslaget och menar att forsk— ningen istället bör ligga på universitet. högskolor. arbetspsykologiska in- stitut. eller andra organ ute i landet.

När det gäller förslaget att föra samman prövningsverksamheten vid statens arbetsklinik och P'l'l till ett fjärde arbetsmarknadsinstitut. anser statens arbetsklinik att detta behöver utredas ytterligare. Den praktiska prövningen bör inlemmas i den centrala organisationen för att ge institutet den resurstillgång varje forsknings— och trtvecklingsorgan enligt klinikens mening behöver.

PT] finner förslaget om att föra över viss forskningsverksamhet vid P'l'l till flera huvudmän. mindre lämpligt. Personalen bör ha möjlighet att stan- na inom universitetet eller övergå till arbetsmarknadsverket.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1978/79: 73 I 18

Metodutvecklingsinstitutet skall enligt förslaget organisatoriskt vara knutet till AMS. men ha en självständig ställning under ledning av en sär- skild delegation. Detta förslag stöds avjlertalet rentissinstanser. RRV och (lr!)('HITS/(_l'ddSJ'!_VI'('/S('It föreslår dock att institutet får en fristående ställ- ning direkt underställd arbetsmarknadsdepartementet. medan SAF menar att konstruktionen med ett fristående institut kan innebära att forskningen avskärmas alltför mycket från sitt praktiska tillämpningsområde.

När det gäller styrelsens sammansättning. anser RRV att arbetarskydds- styrelsen bör vara representerad och LO understryker utredningens för- slag om att löntagarorganisationerna skall tillförsäkras inflytande. Försäk- ringskassejiirbundet önskar bli representerat i styrelsen och PT! föreslår . att också skolans syo-organisation skall ingå. Sm-ialstyrelsen framhåller vikten av att institutet får en vetenskaplig ledning och att det finns en ank- nytning till universitetet i syfte att underlätta tillgången till kvalificerade forskare vid institutet.

Skyddat arbete

1 fråga om verkstäder för skyddat arbete föreslår utredningen att vissa av dem bör kunna knytas direkt till företagen genom särskilda kontrakt. Förslaget lämnas utan erinran eller tillstyrks av _llertalet remissinstanser. däribland kriminalt'årdsstyrelsen. Statens handikappråd. Svenska Kom- munförbundet. TCO. SACO/SR. Försäkringskassef'örbundet. SAF. HCK. LRF och Statsföretag AB. Landstingsjiirbundet menar att tankegångarna är intressanta. men att det bör bli en fråga för närmare överväganden i de kommande stiftelserna för skyddad sysselsättning i samråd med arbets- marknadsverket. AMS delar i princip utredningens förslag. men anser att definitiv ställning till direkt företagsanknutna skyddade verkstäder. kan tas först sedan försöksverksamhet ägt rum. Både AMS och Styrelsen för vårt/artjiinst föreslår däremot en ökad möjlighet till individuell integrering. med bibehållen anställning och oförändrade löneförmåner. Synskadades riksförbund vill ha till stånd en försöksverksamhet med integrerade skyd— dade avdelningar inotn helt vanliga företag. LO stöder utredningens för— slag. förutsatt att det inte utvecklas till ett slags allmän provanställning för vissa grupper av arbetssökande. Arbetst'tirdsc'ltefernas förening är tvek- sam till förslaget och förordar istället en utvecklad produktionssamverkan. samt bättre möjlighet till pryo—placering och anställning med lönebidrag. Arbet.slit-seetttrttnt anser att de arbetsrättsliga konsekvenserna av kontrak- tering bör utredas närmare innan kontraktformen prövas. Man pekar bl.a. på att arbetsvillkoren för dent som skulle arbeta i en sådan verkstad be- stäms av förhållanden vid det kontrakterade företaget. Samtidigt är stiftel- sen dessa arbetstagares motpart rent arbetsrättsligt.

Arkivarbete och halvskyddat arbete skall ersättas med anställning med lönebidrag. enligt utredningens förslag. De remissinstanser som har när- mare gått in på detta förslag har i positiva ordalag tillstyrkt förändringen. Några kritiska synpunkter har dock framförts. SPN bedömer risken som stor. att man med lönebidragslinansiering kommer att få ett stort antal ar- betshandikappade som statlig reservarbetskraft och föreslår istället att myndigheterna i första hand skall utnyttja tjänster inom ordinarie perso- nalstat. l avvaktan på sådana tjänster. bör inrättande av extra tjänster kun- na ske genom anslagsöverskridande. Överstyrelsenför ekonomisktförsvar är tveksam till anställning med lönebidrag inom den statliga sektorn och anser att ett generellt tillstånd till överskridande av löneanslag vid anställ- ning av arbetshandikappade vore ett mindre byråkratiskt tillvägagångssätt.

• Sida 119
•  Original

Prop. 1978/79:73 ll9

SHIO tillstyrker förslaget men betonar det angelägnai att övergången till det föreslagna systemet blir så smidig att inte plötsliga kostnadsökningar uppstår.

Utredningens förslag till bidragsniVåer för anställning med lönebidrag lämnas mestadels utan erinran av remissinstanserna. HCK varnar dock för att 10 % bidrag till lönekostnaden för statliga myndigheter kan medföra svårigheter för den arbetssökande att erhålla en reguljär anställning. Ar- betsmarknadsmyndigheterna bör därför enligt HCK vara mycket obser- vanta när det gäller begäran om lönebidrag från dessa arbetsgivare. Syn- skadades Riksji'irhund menar att viljan att premiera arbetsgivarna inte får gå så långt. att myndigheter och företag kan komma att spekulera i lönsam- het när det gäller att anställa arbetshandikappade. Synskadades Riksför- bund ser heller inget skäl att särbehandla statliga myndigheter då dessa. liksom affärsdrivande verk och privata företag. bör ta sitt eget kostnad- sansvar för de arbetshandikappade. RRV anser att utredningen inte pre- senterat tillräckliga skäl. för att lönebidrag skall utgå med löt)??? till statliga myndigheter. RRV förordar istället ett system som präglas av likformighet över alla områden på arbetsmarknaden. LO föreslår. att erfarenheterna av den allmänna bidragskonstruktionen. med 75 % första året. skall utvärde- ras för att se om en långsammare avtrappning av bidraget eventuellt är önskvärd. Möjligheten till förenklade bidragsregler bör också undersökas.

För att underlätta övergången från gällande regler för arkivarbete till an- ställning med lönebidrag föreslår utredningen att 10094- statsbidrag bör ut- gå till dem som för närvarande har arkivarbete hos allmännyttiga organisa- tioner. Meningarna om det riktiga i ett 90 CV?-igt bidrag och övergångsbe- stämmelser gar starkt isär bland remissvaren. LO befarar att övergången till 90 $'%-igt statsbidrag för dessa organisationer kommer att få negativa konsekvenser både för de arbetshandikappade och för flera organisatio- ner. då dessa inte har möjlighet att ta en så stor andel av lönekostnaden som 1092. Det bör enligt LO gå att skapa arbetsgivaransvar trots att bidrag utgår med 100 (F?. även i fortsättningen. Estniska kmnmitten påpekar att in— vandtar- och andra minoritetsorganisationer helt saknar ekonomiska möj- ligheter att betala den föreslagna kostnaden. Lönen bör därför liksom tidi- gare betalas av arbetsmarknadsverket. för att dessa organisationer inte skall tvingas upphöra med sin verksamhet. Också Verdandi avstyrker för- slaget. av samma skäl. Det är viktigt anser 'I'CO att organisationerna infor- meras i god tid om förändringen. för att få möjlighet att planera sin ekono- mi. Det är också önskvärt att övergången till den nya bidragsformen inte blir alltför utdragen i tiden. då arbetsgivaransvaret kan förväntas öka först med det ekonomiska ansvaret.

Utredningen föreslår. att arbetsgivaransvaret som nu åvilar AMS vad gäller de arkivarbetsanställda i stället skall åvila arbetsgivaren på arbets— platsen samt att anställda med lönebidrag skall omfattas av kollektivavtal och erhålla avtalsenlig lön. Förslaget stöds av bl.a. ÖB. kriminalt'tirdssty- relsen. LO. TCO. SA ("O/SR. Försökringskussefi'irhumlet. HCK. Svenska ji'ireningen för studie— och yrkesvt'igledning. TCO anser att kollektivavtal måste ingå som ett krav i bestämmelserna om anställning med lönebidrag. SA V ifrågasätter dock. om inte arbetsmarknadsverket alltjämt bör vara ar- betsgivare för arbetshandikappade som sysselsätts vid vissa mindre ar- betsplatser. typ allmännyttiga organisationer. där kollektivavtal saknas. LRF är helt avvisande till förslaget. liksom SAF. som av principiella skäl inte kan tillstyrka ett kollektivavtalsvillkor. SAF finner det däremot rim- ligt. att företag som ej omfattas av kollektivavtal. tillämpar sådana löne- och anställningsvillkor som är normala för branschen.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1978/79: 73 120

Remissinstanserna lämnar förslaget att försäkringskassoma. vad gäller lönebidrag. skall jämställas med statliga myndigheter utan erinran.

Utredningens förslag att överföring av redan anställda till anställning med lönebidrag skall få förekomma även inom de affärsdrivande verken. tillstyrks av bl.a. SAF. Föreningen menar att denna möjlighet måste finnas då den stimttlerar företagen att anställa exempelvis äldre personer. vars ar- betsförmåga efter en tid förväntas bli så nedsatt att de uppfyller kraven för anställning med lönebidrag. Synskadtules Riks/iirbund betonar att överfö- ring som inte är kopplad till nyanställning bör kunna ske endast under mycket speciella omständigheter. LO förordar också restriktivitet. men anser att nyanställning. noggrann arbetsvårdsutredning samt fackligt god- kännande skall vara en förutsättning för överföring. RRV ställer sig också tveksamt till förslaget. dels med hänsyn till den restriktivitet som bör till- lämpas vid överföringar. dels med hänsyn till behovet av likformighet i omplaceringsfrågor inom den statliga sektorn. TCO avstyrker helt. med motiveringen att staten bör agera som mönsterarbetsgivare och ta sitt an- svar för den anställda personalen.

Utredningen förordar vidare vad gäller lönebidragen att arbetshandikap- pad som anställts under de senaste sex månaderna. skall kunna föras över till anställning med lönebidrag. Flertalet remissinstanser har ingenting att invända mot förslaget. AMS menar att det sannolikt kommer att medföra vissa förbättringar. även om antalet personer som kan komma ifråga för en sådan åtgärd antagligen är begränsat. LO tillstyrker. under förutsättning att de krav som annars gäller ifråga om arbetsvårdsutredning och fackligt godkännande tillämpas också i dessa fall. TCO anser det vara en tveksam åtgärd och föreslår att man i alla osäkra fall redan från början går in med lö— nebidrag som stimulerande åtgärd. RRV anser sig inte kttnna stödja för- slaget. då det inte framgår av utredningen om arbetsvårdsutredning skall föregå ett beslut. Verket menar att det finns risk för att företagets egna ekonomiska hänsyn blir utslagsgivande för tillämpningen.

För att arbetshandikappade i större utsträckning skall kunna anställas inom det statliga området föreslår utredningen att diskussioner tas upp med parterna på arbetsmarknaden. dels för att anpassa det statliga tjänste- och lönesystemet till de arbetshandikappades förutsättningar. dels för att uppnå att anställning med lönebidrag skall utgöra en merit vid tjänstetill- sättningar. Få remissinstanser har yttrat sig om förslagen. SPN menar att förarbetena till grundlagen ger tillräckligt stöd för att statliga tjänster skall kunna tillsättas med hänsyn tagen till arbetsmarknadspolitiska skäl. Man framhåller dock det önskvärda i att en praxis utvecklas. så att myndighe- terna får vägledning i sitt rekryterings- och omplaceringsarbete. Unga Synskadade anser att utredningen borde ha avgivit förslag till lösningar på den offentliga sektorn och inte överlåta det till parterna på arbetsmarkna- den. Regeringen bör nu enligt Unga Synskadade ge klara riktlinjer för hur den offentliga sektorn skall expandera när det gäller anställning av arbets- sig om vilka möjligheter det finns för individuell anslutning till de olika pensionssystemen.

Utredningen föreslår en ZS-procentig tillväxt av anställningarna med lö- nebidrag under en femårsperiod. Flertalet remissinstanser tillstyrker för- slaget. bl.a. kriminalvårdsstyrelsen. statens handikappråd. Svenska Kont- tnun/Zirbundet LO. TCO. HCK. Riksförbundet mot Allergi . Unga Synska- dade. Föreningen ji'ir utvecklingssttfirda Barn Ungdomar och Vuxna och l-"erdandi. Många betraktar det dock som en minimitillväxt. AMS påpekar att arbetsförmedlingen samtidigt måste erhålla tillräckliga resurser. efter-

• Sida 121
•  Original

Prop. 1978/79: 73 121

sotn det kommer att krävas omfattande förmedlingsarbete att skaffa fram lämpliga arbetsuppgifter ute i företagen för de sökande. SPN menar att de statliga myndigheterna bör få personaladministrativa resurser i en omfatt- ning som gör det möjligt att svara tipp mot de ökade kraven. Synskadades Riksförbund ser det som absolut nödvändigt att öka antalet platser med lö- nebidrag i snabbare takt. medan Landstingsförbundet anser utredningens förväntningar. åtminstone då det gäller ökningen av anställningar inom landstingen. vara för högt ställda. Målsättningen bör snarast ses som ett riktmärke. RRV tycker det är tveksamt om utredningens syften kommer att infrias med förslaget. då de nya platsema inte ens motsvarar hälften av vad man i utredningen kallar "överpensioneringen". Verket menar också ' att utredningen borde gjort en systematisk utvärdering av den halvskydda- de sysselsättningen och arkivarbetsformen med avseende på deras effekti- vitet som arbetsmarknadspolitiska medel.

Utplaceringsprocenten vid verkstäder för skyddat arbete bör enligt ut- redningen höjas till IO (??-=. Vidare bör utbyggnaden av skyddade verkstäder ske försiktigt och med inriktning på en regional utjämning av platsantalet. AMS instämmer i utredningens förslag och betonar att utjämningen av den regionala obalansen är viktig. LO och Kontmunförbundet anser också att en ökad tillgång på platser bör uppnås genom en ökad genomströmning vid de skyddade verkstäderna. HCK. S_vnskadt'tdes Riksförbund och Unga Synskadade menar att ambitionsnivån 10% är för låg och att man genom att satsa mer resurser på genomströmning kan få en successiv avveckling av den skyddade verksamheten. Landstingsförbmulet och RRV framhåller att utgångspunkten för en utbyggnad av de skyddade verkstäderna bör va- ra behovct av platser i de olika regionerna och inte de regionala olikheter- na. RRV pekar vidare på att när det gäller höjning av utplaceringsproeen- ten. så ger utredningen ingen ledning i hur detta skall gå till. Statens handi- kappråd menar att en ökad utplacering är önskvärd. men beroende av till- gången på arbete inom andra sektorer. Styrelsen för vårdartjänst menar att utredningen överbetonat möjligheten att få arbete på den reguljära arbets- marknaden. men att detta självfallet skall vara målet. Avgörandet måste emellertid alltid ligga hos arbetstagaren själv. TCO håller med om att skyd- dat arbete bör Vara av tillfällig karaktär. men utslussningen till den reguljä— ra arbetsmarknaden får inte bli ett självändamål. Förväntningarna bör en- ligt TCO tonas ned. då erfarenheterna visar att möjligheten till utplacering av arbetshandikappade totalt sett är mycket liten. SACO/SR anser att man måste acceptera att somliga arbetshandikappade kan behöva vara anställ- da vid skyddade vcrkstäder under många år. Accepteras inte det. finns risk för att de svårast handikappade ställs utanför verksamheten. Vid utbygg- naden av nya verkstäder måste man enligt SACO/SR också beakta beho- vet av skiftande arbetsuppgifter. SAF framhåller att det avgörande. för att kunna placera betingat arbetsföra på den reguljära arbetsmarknaden. är att skapa grundförutsättningar för en hög efterfrågan på arbetskraft.

Förslaget att den nya organisationskommitten för skyddat arbete (NO- SA) ytterligare bör överväga formerna för samverkan mellan arbetsmark- nadsverket och de regionala stiftelserna för skyddat arbete. har inte föran- lett några kommentarer från remissinstanserna.

Arbetsvård oe/t platsförmedling

AMS bör enligt utredningen närmare studera kopplingen mellan arbets- vård och platsförmedling i den nya organisationen. Flertalet_remissinstan- ser har ingenting att erinra mot förslaget. däribland SO. LO. TCO.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1978/79: 73 122

SACO/SR. SAF. l-Yirsäkringskassejå'irbnndat. DHR. HCK och Unga Syn— skadade. Landstittasförbandat betonar vikten av att rehabiliteringskedjan inte bryts p.g.a bristande resurser för arbetsförmedlingsverksamheten inom arbetsvården. AMS framhåller det värdefulla i att stärka "enhetsan- svaret" men säger samtidigt. att det dels är mycket personalkrävande. dels kan ha avigsidor av organisatorisk natur. Det kan t.ex. vid prövning av sö- kande i reell miljö på ett större företag innebära. att ett antal förmedlare samtidigt har kontakt med samma företags personalfunktion. RRV menar att arbetsplacering på öppna marknaden är rehabiliteringskedjans svagaste länk och att en specifik arbetsplacering bör vara beslutad innan övriga åt- gärder sätts in. Rehabiliteringen bör enligt RRV så långt som möjligt vara förlagd till arbetsplatsen. Arbetsförmedlingens främsta uppgift skulle där- vid bli att ansvara för en sammanhållen anpassnings- och rehabiliterings- planering. samt kontrollera genomfi'irandet. En sådan ordning skulle inne- bära en minskad resursinsats från förmedlingens sida. framhåller RRV.

Åtgärdsprogram Utredningens förslag om åtgärdsprogram inom arbetsmarknadsverkct för arbetshandikappade. tillstyrks av bl.a. AMS. Synskadades Riks/"ör- bund, LO. TCO och Centerns krinna/å'irlmnd. HCK och Unga Synskadade menar att även om stor hänsyn måste tas till de handikappades särställning på arbetsmarknaden. så får inte planeringsverksamheten isoleras utan måste integreras i den totala sysselsättningspolitiken. Självklart måste denna planering ske i samarbete med de handikappades egna organisatio- ner. RRV anser att i den planering som görs av anpassningsgrupperna skall ingå bedömning av åtgärder. dels för redan anställda. dels för dem som står utanför arbetsmarknaden. Åtgärderna skall kostnadsberäknas och ingå i länsarbetsnämndernas bedömning av hur stor del som bör bekostas av sta- ten. Planerna bör alltså utgöra ett underlag för arbetsmarknadsverkets re- guljära budgetarbete. Statens handikappråd säger att en allmän sysselsätt- ningsplanering är nödvändig för att få företag och förvaltningar att föränd- ra sin rekryteringspolitik och därmed ta hänsyn till arbetskraftcns faktiska sammansättning. Enligt SPN är planering en förutsättning för att de före- slagna resursökningarna skall kunna ge effekt. Behovet av insatser måste ' bedömas utifrån synsättet att samhället under alla omständigheter har ett försörjningsansvar för de arbetshandikappade.

Personal till arl)('tstmlrk'nadsrarkc't

Förslaget om förstärkning av arbetsförmedlingarnas personalresurser med 400 tjänster per år under fem år. stöds av./lcrtalat ramissinslansar. däribland ÖB. SCB. SPN. skogsstyralsan . statens handikappråd, Svenska Kommnn/örbnndct. Styrelsanjk'ir t'årdartidnst . LO. TCO. SA C'O/SR. Syn- skadades Riksjå'irhnnd . gIesbygdsde/egationen och CUF. Soria[styrelsen hoppas att utökningen av arbetsförmedlingens personal även skall medföra att sjukhus. vård— och behandlingsinstitutioner samt den primärkommuna- la socialvården skall få bättre kontaktverksamhet med arbetsförmedling- en. AMS betraktar personaltillskottet som ett minimiförslag. eftersom för- bättrade sysselsättningsmöjligheter leder till att allt fler kommer att fråga efter arbete och förmedlingsservice. Personalutbyggnaden medför också att nya kontor måste inrättas. Därvid måste enligt AMS viss omorganisa- tion vidtas för att garantera platsförmedlingsfunktionen en rimlig andel av de totala resurserna.

Kritiska eller tveksamma till de föreslagna personalförstärkningarna är

• Sida 123
•  Original

Prop. 1978/79: 73 123

bl.a. arhetarskyddsstyrelsen. statens naturvårdsverk. .S'tatsjifiretag. Cen- terns kvinna/örbutul. RRV och SAI". Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att utredningen i stort sett bara föreslagit ökade satsningar på gamla områ- den. t.ex. personalökningar inom arbetsmarknadsverket. Styrelsen saknar en analys av möjligheten till en större satsning på förebyggande arbetsmil- jöåtgärder. För att eventuella resursökningar skall kunna disponeras på rätt sätt. måste enligt styrelsen först ansvarsfördelningen klargöras mellan å ena sidan arbetarskyddsstyrelsen. skyddsinspektionen och skyddsorga- nisationema i företagen och å andra sidan AMS och anpassningsgrupper- na. Statens naturvårdsverk mcnar att omfattningen av personalförstärk- ningen bör prövas successivt med ledning av gjorda erfarenheter. Eventu- ellt kan verksamheten byggas ut länsvis i etapper. Landstings/i'irl)under scr personalförstärkningar som nödvändiga. men de bör inte ske på grund- val av centralt angivna normer. utan genomföras flexibelt utifrån regioner- nas olika förutsättningar. Statsföretag AB är tveksamt till en så snabb ut- byggnad och Centerns kvinnoförbund påpekar risken för ökad byråkratise- ring vid en så kraftig ökning av antalet tjänster. RR V menar att personalök- ningar och kostnadsbcräkningar vilar på relativt schablonmässiga bedöm- ningar och förutsätter därlör. att möjligheten till omdisponeringar av redan befintlig personal kommer att bli grundligt belyst i utredningens slutbetän- kande. Genom cn annorlunda arbetslördelning borde enligt RRV arbets- förmedlare kunna frigöras från administrativa göromål. RRV tar också upp frågan om arbetarskyddcts roll i sammanhanget. SAI-' säger i sitt remiss- svar. att utredningen i alltför hög grad koncentrerat sig på förslag om ex- pansion av arbetsmarknadsverket. Resurserna för platsförmedlingen mås— te ökas. mcn samtidigt effektiviseras och det vore enligt SAF önskvärt om man inom verket sökte klarlägga de rationaliseringar och omfördelningar som är möjliga för att förbättra den platsförmedlande verksamheten.

Finansiering

Utredningen föreslår i fråga om finansieringen att alla insatser som görs för att hjälpa de arbetshandikappade till sysselsättning skall finansieras av en gemensam arbetsgivareavgift. Majoriteten av remissinstruzser/m. bl.a. LO. TCO. SA CO/SR. Landstittg..s_'förlmti(let. HCK. Synskadades Riks/iir- hund. Unga Synskadade. Föreningen _lör uti'e('klingsstörda Barn Ungdo- niar ae/t Vuxna. FPU. Sveriges soc'ialdernakratiska kvinnaförlmnd och RR V stöder förslaget och det bakomliggande resonemanget om att ökade resurser för arbetsvården leder till minskade kostnader för förtidspensio- ner och sjukskrivningar. ("enter/is ki'inna/örbund menar att formerna för finansiering av arbetsvården noga måste övervägas. då ytterligare uttag av arbetsgivareavgifter kan få en hämmande verkan på företagens utveckling och därmed inneära kärvare arbetsmarknadslörhållanden för arbetshandi- kappade. SAF och SHIO anser att kostnaderna bör täckas på annat sätt. exempelvis genom en höjning av momsen. då höjning av arbetsgivareavgif- ten skulle få negativa konsekvenser _för sysselsättningen. konkurrenskraf- ten och expansionsförmågan för det svenska näringslivet. MU!" avstyrker av principiella skäl förslaget om finansiering genom en arbetsgivareavgift.

RFV bör enligt utredningen få i uppdrag att separat redovisa kostnadsut- vecklingen för långtidssjukskrivning och förtidspensionering. Flertalet re- missinstanser lämnar förslaget utan erinran. Bland dem som tillstyrker är RR V. statens handikappråd . statens viigrerk, FPU och TCO. De framhål- ler bl.a. att en sådan redovisning skulle ge riksdag och regering ctt förbätt- rat beslutsunderlag. Synskadades Riksförbund och Unga Synskadade tror

• Sida 124
•  Original

Prop. 1978/79: 73 124

inte att dessa åtgärder är tillräckliga för att uppnå detta pedagogiska syfte. utan menar att man måste finna bättre metoder. RFV påpekar att man re- dan nu lämnar redovisning av kostnadsutvecklingen inom sjukförsäkring- en och förtidspensioneringen. samt långtidsbedömningar och prognoser för framtida kostnadsutveckling. Där tas emellertid ingen hänsyn till even— tuella framtida förändringar i intensiteten av sjukskrivningar och förtids- pensioneringai'. Verket bedömer det som i det närmaste omöjligt att göra tillförlitliga prognoser för att isolerat belysa förväntade kostnadseffekter inom sjukförsäkringen på grundval av om utredningens föreslagna åtgärder vidtas eller ej. Prognoserna måste baseras på arbetsmarknadsmässiga för- hållanden och bör däiför göras av arbetsmarknadsverket. Utifrån dessa kan sedan RFV göra alternativa beräkningar av framtida kostnader.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1978/79: 73 12%

Bilaga 3

Sammanfattning av nya utredningens om yrkesinriktad rehabilitering m.m. (NYR) rapport (DsA l978:3) Arbetsmarknadsinstitut.

Genom beslut den 30 mars l978 tillkallades en kommitte med uppdrag att föreslå utformning av och förbereda en ny organisation för den yrkesin- riktade rehabiliteringen m.m. med utgångspunkt från riksdagens beslut ( prop. 1977/78:30 . AU l977/78:16. rskr l977/78:74) och sysselsättnings- utredningens betänkande (SOU 1978zl4) Arbete åt handikappade. Utred- ningen har antagit namnet nya utredningen om yrkesinriktad rehabilitering m.m. (NYR). Med rapport till statsrådet och chefen för arbetsmarknadsde- partementet den 2 oktober l978 har NYR slutfört den del av sitt uppdrag som avsåg en fördjupad studie av organisationens förutsättningar och kon- sekvenser. Rapporten ger en beskrivning av de verksamheter som föreslås ingå i den nya organisationen. de behov som den förväntas tillgodose och vissa utvecklingsmöjligheter inom en samordnad organisation. Frågan om nytt huvudmannaskap och organisationens principiella utformning har tit- retts. Förslag avgcs'cnligt sysselsättningsutredningens riktlinjer till organi— sation av arbetsniarknadsinstitut och institut för metodutveckling. forsk— ning och personalutbildning.

Här återges rapporten i sammanfattning. NYR är enhällig i sina förslag men särskilt yttrande har lämnats av experten Karl—David Lundgren. l yttrandet hävdas främst att praktisk verksamhet även bör ingå i det centra— la metodutvecklingsinstitutets organisation. medan NYR förordar att det praktiska utvecklingsarbetet helt förläggs till faltorganisationen.

] ARB E'l'SMARKNADSl N STlTUT

Organisation

Arbetsmarknadsinstittit inrättas i enlighet med sysselsättningsutred— ningens förslag genom en samordning av verksamheterna inom nuvarande arbetsvårdsinstitut. kurserna Omställning och träning och Arbetsliv och utbildning i arbetsmarknadstitbildniiigen vid AMU-center samt arbetspsy— kologiska institut.

Organisationen ska omfatta ett eller flera institut i varje län. En sprid— ning efter behov på mindre enheter i anknytning till arbetsförmedlingens distriktsorganisation eftersträvas. Även om endast något eller några insti- ttit i varje län till en början får en fullständig resurstilldelning ska de mindre enheterna ktinna erbjuda såväl väglednings- som rehabiliteringsmöjlig— heter. [ fråga om kursen Omställning och träning. som har specifika mål— grupper och flera län som upptagningsområde. bör integration i arbets— marknadsinstituten eftersträvas. ] det fortsatta organisationsarbetet får dock hänsyn tas till de förutsättningar som gäller för varje kurs och för oli— ka målgrupper. En väsentlig utgångspunkt är t.ex. att dövblinda och döva och andra grupper som kräver samhörighet inte splittras. en annan att allt— för stora institutioner för vissa grupper har en ogynnsam inverkan.

Arbetsmarknadsinstituten ska ha statligt huvudmannaskap och inordnas i arbetsmarknadsverkets organisation. De resurser som samordnas står till arbetsförmedlingens förfogande. Huvudskälet till ett inordnande i arbets- marknadsverkets organisation är att det ger en nära anknytning till arbets— förmedlingen och arbetsmarknaden och markerar verksamhetens arbets— förberedande funktion.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1978/79: 73 l26

lnom varje län ska finnas en styrelse och en länsansvarig chefför arbets- marknadsinstituten som under länsarbetsnämnden svarar för verksamhe- ten. Genom styrelsen markeras en viss självständighet för instituten inom verkets organisation. Styrelsen ska ha en bred representation för att främja verksamheten och tillgodose olika intressen. Den föreslås få följande sam- mansättning:

Länsarbetsdircktören (ordförande). företrädare för arbetsmarknadens parter. handikapporganisationer, kommuner. landsting. kriminalvård. för— säkringskassa och AMU-ccnter inom länet. Föredragandena vid länsar- betsnämnden i arbetsvårds- och yrkesvägledningsärenden adjungeras. Representation i styrelsen för de anställda erbjuds. Länsansvarig chef för arbetsmarknadsinstituten är ledamot och föredragande i styrelsen.

Till den Iänsansvariga chefen för arbetsmarknadsinstituten är knutna en särskild tjänst för utbildnings- och titvecklingsfrågor samt två berednings- grupper. en för personalutbildning med företrädare för institut och perso— nalorganisationer. och en för metodutveckling med företrädare för institut, länsarbetsnämnd och personalorganisationer. I de större länen kan flera tjänster för dessa arbetsuppgifter vara erforderliga.

Vid varje institut ska finnas en planeringsgrupp med företrädare för in- stitutet och arbetsförmedlingen.

Administration

Den länsansvariga chefen för arbetsmarknadsinstituten svarar för plane- rings- och samordningstippgifter och har särskilt ansvar för personalutbild- ning och metodutveckling. I större län ska denna tjänst vara fristående (dock eventuellt med lokalanknytning till ett av länets institut) medan i öv- riga län den länsansvariga chefen samtidigt är föreståndare för ett av insti- tuten. 'l'ill chefen knyts ett mindre kansli för länsövergripande uppgifter. bl.a. tjänsten med särskilt ansvar för personalutbildning och metodutveck- ling.

Chefen är föredragande i styrelsen för länets arbetsmarknadsinstitut i frågor som rör arbetsmarknadsinstitutens verksamhet och sammanställer bl.a. underlag för anslagsframställning. lnstitutets löpande personal- och ekonomiadministration ska anknytas till länsarbetsnämndens organisation vilket förutsätter viss förstärkning av denna. För varje institut utses en föreståndare som har eget budgetansvar och ansvar för institutets verk— samheter.

Frågor om deltagarurval och resursutnyttjande i anknytning till arbets- förmedlingens verksamhetsplanering behandlas i den nämnda planerings- gruppen. Beslutsordning och former för den löpande in- och utskrivningen bör närmare utredas i samverkan mellan NYR och den nya huvudmannen.

Verksamhet och metodik

Verksamheten ska ha en bred inriktning mot såväl yrkesobestämda som arbetshandikappade arbetssökande.

Samordningen av nuvarande resurser för vägledning och rehabilitering bör syfta till en integrering så att förutsättningar skapas för utveckling av nya arbetsformer och ny metodik. En individuell probleminventering och planering ska ligga till grund för väglednings- och rehabiliteringsarbetet och en basorganisation av små arbetslag (2—4 personer) bör förutom att svara för direkta vägledningsinsatser ha ett sammanhållet ansvar för ge- nomförande och tippföljning av den individuella planen. Nuvarande pröv- nings- och träningsavdelningar sammanförs och förändras till ett flexibelt

• Sida 127
•  Original

Prop. 1978/79: 73 127

stationssystem för teoretiska och praktiska övningsuppgifter och andra ak- tiviteter av uppbyggande och motivationsskapande karaktär. Väsentligt utrymme ges för gruppverksamhet i anslutning till vad som i NYR:s rap- port beskrivits som fysisk. psykisk och social träning.

NYR förordar vidare en kraftig ökning av utåtriktad verksamhet i form av praktik och s.k. prövning/träning i reell miljö. I det fortsatta organisa- tionsarbetet får förutsättningarna för sådan verksamhet närmmare utre- das. Det gäller tillgången på praktik- och prövnings/träningsplatser. även inom den skyddade verksamheten och arbetsmarknadsutbildningen vid AMU-center. Vidare gäller det metodiken för ackvisition av sådana platser och för introduktion och uppföljning på arbetsplatserna. Frågan om ekono- misk ersättning eller annan kompensation till arbetsgivare skall i detta sammanhang övervägas. Till den utåtriktade verksamheten hör också in- stitutets insatser på arbetsförmedlingen. främst i form av psykologmedver- kan. och samarbetet med övriga myndigheter och organisationer. I" det fortsatta organisationsarbetet bör former för psykologmedverkan utredas och prövas tillsammans med den nya huvudmannen. Samverkan med övri- ga organ i rehabiliteringsarbetet bör i större utsträckning ske i form av ge— mensamma projekt nära utsatta individers eller gruppers miljöer.

De i rapporten föreslagna arbetsformerna och metoderna bör ses som ett riktningsgivande underlag för fortsatta överväganden i anslutning till orga- nisationens genomförande.

Personal och personalutbildning

All personal inom nuvarande verksamhet böri princip erbjudas fortsatt anställning i den nya organisationen. Beträffande viss personal med rent produktionsinriktade uppgifter vid arbetsvårdsinstituten bör dock särskil- da förhandlingar upptas.

All personal med heltidstjänst bör ha normalarbetsvecka. Särskilda för- handlingar bör upptas beträffande personal med lärartjänst.

En förutsättning för att även på sikt tillförsäkra verksamhetenkvaliflce— tad personal är att anställningsvillkoren generellt anpassas till vad motsva- rande uppgifter på andra områden erbjuder.

Personal som har arbetsuppgifter med likartad inriktning bör sammanfö- ras till en personalkategori med gemensam benämning. Här avses bl.a. prövningsledare och avdelningsinstruktörer vid arbetsvårdsinstitut. pryo— lärare och ABL-assistenter vid OT-kurser. handledare vid ALU-kurser och provledare inom den arbetspsykologiska verksamheten.

Psykologtjänsterna förutsätter kompetens motsvarande legitimerad psy— kolog.

[ fråga om läkarresurserna föreslås att möjligheter hålls öppna till olika former av anställning eller köp av tjänster från landstingen.

Behovet av förmedlingspersonal inom verksamheten uppskattas till ca 260 heltidstjänster.

Med hänsyn till verksamhetens speciella inriktning och omfattning —— ca 2000 anställda — krävs en kraftig satsning på personalutbildningen. inte minst i igångsättningsskedet. NYR förordar att det centrala institutet för metodutveckling och forskning (se nedan) får ansvar och särskilt anslag för personalutbildningen.

Beträffande framtida grundutbildning och nyrekrytering av personal bör Vissa ställningstaganden ske inom kommittén under det fortsatta organisa— tionsarbetet.

• Sida 128
•  Original

Prop. 1978/79: 73 128

Lokaler och utrustning

Särskilda förhandlingar pågåri lokalfrågorna. Härutöver får i det fortsat- ta organisationsarbetet beaktas de krav på lokalutrymmen och lokaldispo- sition som den föreslagna samordningen av flera verksamheter ställer. Be- hovet av särskilda förläggningar (internat) och andra fomier av boende för deltagarna under institutsvistelsen bör utredas tillsammans med den nya huvudmannen.

Behovet av nya lokaler för att kunna genomföra den förordade decentra- liseringen till mindre enheter i varje län behöver närmare utredas.

Genom förhandlingar ska avgöras i vilken utsträckning utrustning m.m. kan övertas av den nya organisationen från nuvarande huvudmän.

Särskilt utrustningsanslag får under det fortsatta organisationsarbetet beräknas för arbetsmarknadsinstituten och det centrala institutet för me- todutveckling och forskning inom ramen för huvudanslaget till verksamhe- ten. Såväl centralt som regionalt krävs särskilda administrativa resurser hos den nya huvudmannen för inköp och distribution av apparatur. hjälp- medel. material m.m.

Med den ökade inriktningen på prövning och träning i reell miljö och en mindre produktionsstyrd intern verksamhet bör kostnaderna för maskiner m.m. kttnna nedbringas. Samtidigt kräver en decentralisering av verksam- heten vissa nytillskott.

Uti'ucklingskostnnder Lönekostnader (23 personer vid enheten för metod-

utveckling och forskning) 3.7 Utvecklingsanslag (projekteringsmedel. experter etc.) 2

Sttmma 13.5

En mer exakt beräkning av lönekostnaderna kan göras först efter för- handlingar om löneinplacering av befattningshavarna vid institutet.

Lokalkostnaderna utgår ifrån ett övertagande av nuvarande Psykotek- niska institutets lokaler.

Om även de gemensamma administrationskostnadema (2.7 milj. kr.) för- delas på Ufbildningskostnader resp. Utvecklingskostnader blir kostnaden 6 milj. kr. för utbildning och 7.5 milj. kr. för utveckling.

Det har inte varit möjligt att få exakta uppgifter om nuvarande kostnader för personaltrtbildning inom samtliga verksamhetsomräden. men en väl- grundad uppskattning ger ca 5 milj. kr. Härav faller 2 milj. kr. på OT. 1.5 milj. kr. på den arbetspsykologiska verksamheten. ca 1 milj. kr. på AVI och ca 500000 kr. på ALU. En viss uppräkning — NYR föreslår 6 milj. kr. — motiveras av de krav verksamheten ställer och av att personalutbild- ningen van't delvis eftersatt inom arbetsvårdsinstituten och otillräcklig inom ALU—verksamheten.

Nuvarande kostnader för metodutveckling och forskning innefattar de- lar av verksamheterna vid statens arbetsklinik och Psykotekniska institu- tet. beräknat till 1 milj. kr. av institutens totala omsättning på 8 milj. kr.. anslag till metodutveckling inom den arbetspsykologiska verksamheten med ca 1.5 milj. kr. (därvid oberäknat tttvecklingsinsatser som bekostats av instituten själva) samt vissa trtvecklingskostnader inom OT med ca 800 000 kr. och ALU med ca 200000 kr. I sysselsättningsutredningens be-

• Sida 133
•  Original

Prop. 1978/79: 73 133

tänkande (SOU 1978: 14) Arbete åt handikappade bedömdes behovet av ett intensifierat metodutvecklingsarbete kräva ett tillskott med ca 4 milj. kr.

NYR vill särskilt framhålla såväl personalutbildningens som metodut- vecklingens betydelse för en väl fungerande praktisk verksamhet. De bör ses som ett naturligt led i denna verksamhet och därför beräknas som en nödvändig del av de totala kostnaderna.

Nuvarande utbildningskostnader Nuvarande Utvecklingskostnader Milj. kr. Milj. kr. OT 2 STAK. PT] ] Psykologverksamheten 1.5 Psykologverksamheten 1.5 ALU 0.5 OT 0.8 AVl l ALU 0.2 Summa 5 Summa 3.5 NYR:s förslag 6 7.5 Ökning enligt NYR: +| +4

F ("irbcrcdelscknsmad cr

NYR har planerat särskilda insatser i fråga om information och utbild— ning inför organisationens genomförande. Vissa medel har avsatts i kom— mittens budget men härutövcr erfordras ca 50000 kr. för skriftlig informa— tion (broschyr m.m.) om NYR:s arbete. Muntlig information kommer att ges i anslutning till att NYR medverkar i det regionala organisationsarbe— tel.

För att möjliggöra att en samordnad verksamhet kan bedrivas från den I juni 1978 krävs enligt NYR:s bedömning förutom information även utbild— ningsinsatser för den personal som ska ingå i den nya organisationen. Per— sonalen kommer att ställas inför nya samarbetsformer och delvis ny verk— samhetsinn'ktning. Därför bör Linder hösten 1979 återkommande samman- komster läggas upp under exempelvis 2—3 dagar och vid ungefär fem till— fallen. Till detta krävs utarbetande av studie- och diskussionsmaterial. re— gional planering samt viss central utbildning av handledare. Räknat på hela personalstyrkan. 2000 anställda. behövs 100— l50 utbildningsgrupper för att varje grupp inte ska bli för stor. Medel för central planering av utbild— nings- och informationsinsatscr har beräknats i kommittens budget. För materialkostnadcr och viss expertmcdverkan vid utarbetandet av utbild— ningsmaterial beräknas 75 000 kr. och för central utbildning av ca 35 hand— ledare under en vecka behövs likaledes 75 000 kr. I dessa kostnader ingår ej lönekostnader för deltagarna.

NYR har även förutsatt att vissa nyckeltjänster bör tillsättas i god tid fö— re den nya organisationens ikraftträdande. senast den ljuli l979. Här av— ses samtliga länsansvariga chefer samt chefstjänsterna och viss expertis vid det centrala institutet. förslagsvis fem tjänster och en tjänst som kans— list eller motsvarande. Under första delen av budgetåret 1979/80 bör sär— skilda medel anslås till detta. Kostnaden för sex månader uppgår till ca 2 milj. kr.

Den nya verksamheten kommer under första halvåret 1980 dessutom att kräva viss komplettering av maskiner och annan utrustning i de lokaler som ska användas. Närmare beräkningar kan ske först sedan det regionala organisationsarbetet kommit igång. Det belopp det här blir fråga om torde kunna avräknas mot den investeringsram som AMS idag disponerar ge- mensamt för arbetsvårdsinstitut och verkstäder för skyddat arbete.

• Sida 134
•  Original

Prop. 1978/79: 73 I34

Bilaga 4

Sammanfattning av utredningens om näringshjälp betänkande (SOU 197722) Arbete med näringshjälp, med remissyttranden.

Genom beslut den 4 september (975 bemyndigade regeringen chefen för arbetSimtrknadsdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att utreda frågor om näringshjälp m.m.

Enligt sina direktiv skulle utredningen företa en översyn av näringshjäl- pen och därvid bl.a. överväga i vad mån utbyggnaden av andra arbets— marknadspolitiska åtgärder för arbetshandikappade påverkat behovet av näringShjälp som särskild arbetsvårdsåtgärd. På grundval av utvärdering- ens resultat skulle utredningsmannen överväga dels huruvida näringshjäl- pen borde behållas som särskild stödform inom arbetsmarknadspolitiken. dels i vilken form och utsträckning andra nu existerande stödåtgärder kan komma till användning. Samspelet mellan arbetsmarknadsverket och före- tagareföreningarna i ärenden rörande stöd till mindre företag skulle särskilt studeras.

Utredningen har i maj l977 avgivit betänkandet (SOU 1977122) Arbete med näringshjälp.

Över betänkandet har följande anmodats avge yttrande: Socialstyrelsen. riksförsäkringsverket (RFV). statskontoret. riksrevi- sionsverket (RRV). riksskatteverkct. lantbruksstyrelsen. efter hörande av Iantbruksnämndema i den omfattning styrelsen fann lämpligt. AMS. efter hörande av länsarbetsnämnderna i den omfattning styrelsen fann lämpligt. statens industriverk (SlND). statens handikappråd. socialutredningen. sysselsättningsutredningen.

Beretts tillfälle avge yttrande har Svenska kommunförbundet. Lands- tingsförbundet. Sveriges Hantverks- och lndustriorganisation. (SHIO). Lantbrukarnas Riksförbund. (LRF). TCO. LO. SACO/SR. SAF. Företa— gareföreningarnas Förbund. Företagareföreningen i Jönköpings län. Före- tagareföreningen i Kalmar län. Företagarcl'öreningen i Malmöhus län. Fö- retagareföreningen i Värmlands län. Företagareföreningen i Gävleborgs län. Företagareföreningen i Västerbottens län. Handikappförbundens Centralkommitte. (HCK). De handikappades Riksförbund. (DHR). AB Handelskredit. AB Järnhandelskredit. AB Svensk Hotell och Restaurang- kredit. AB Textilkredit. Folksam ömsesidig sakförsäkring (Folksam). Kiosk- och Servicehandelns Kreditinstitut

Sammau/lttrning ur lurer/ningens_f'tfirslug

Utredningen om näringshjälp föreslår att näringshjälpen med delvis ny utformning behålles som ett bland andra selektiva arbetsmarknadspolitis- ka hjälpmedel. Stödet skall enligt utredningsförslaget kunna beviljas ar- betshandikappad för att starta verksamhet som egen företagare. Det skall kunna utgå som ett näringshjälpslån om högst [00000 kr.. utformat som ett partiellt avskrivningslån.

Företagareföreningarna föreslås medverka på ett mera omfattande sätt. bl. a. med utredning. uppföljning och rådgivning.

Man föreslår att stöd till fortsatt drift ej skall kunna utgå i framtiden. men att i stället anstånd med amortering skall kunna lämnas i särskilda fall.

Vid länsarbctsnämndcrna bör en särskild tjänsteman ansvara för nä- ringshjälpsfrågorna.

Utredningen har uppskattat att antalet näringshjälpslån kommer att upp-

• Sida 135
•  Original

Prop. 1978/79: 73 135

gå till 300 per år. Kostnaderna för stödet beräknas uppgå till 18 milj. kr. Därtill kommer 1.5 milj. kr. för utökad medverkan av företagareförcning- arna. Vid kostnadsberäkningarna har hänsyn ej tagits till att medel återgår till statsverket i form av räntor och amorteringar.

Rmni.vs_vttrundt'n

Remissinstanserna är helt eniga i sin tillstyrkan av att näringshjälpen bi- behålles som arbetsmarknadspolitiskt hjälpmedel.

RR l". Ft'it't'tu_t.rttt't'_li'irt'ninyttrntts _li'it'ltttnt/ och Kiosk- oc'lt .Sw't'it't'lmn- tic/ns kreditinstitut AB betonar dock att problem kan uppstå om stöd läm— nas till etablering i branscher som ej har utrymme för nyetablering samt att de som beviljas stöd måste ha personliga och ekonomiska förutsättningar att driva verksamheten. S_vsst'lst'ittningsntra/ningen framhåller att stödet måste utformas så att arbetshandikappade ej dras in i orealistiska projekt. Dock pekas på behovet att även ta sociala hänsyn vid bedömningen av nä- ringshjälpsärenden. Denna aspekt tas upp av bl.a. sofia[styrelsen. .S'fllll'llx handikappråd. HCK. DHR. Ft'irctagarqfi'ircningurnas_li'irbnntl. 1.0. LRF. Folksam samt,/lera liittsurln'tsnt'itnntlcr.

Å'Ittlgrnpp

Enligt nuvarande bestämmelser i arbetsmarknadskungörelsen (19661368. omtryckt 1977zl41) kan näringshjälp för att börja verksamhet som egen företagare utgå till handikappad. medelålders eller äldre arbets- tagare som inte kunnat få lämpligt arbete på den öppna '.'trbetsmarknaden.

Utredningen föreslår att målgruppen som helhet i stället benämns ar- betshandikappade. med motivering att man inte vill utpeka särskilda grup- per.

Flertalet remissinstanser är positiva till detta förslag. bl.a. SAI-'. soc-ial- styrelsen. RF)". lantbruks/lämnden i Göteborgs och Bohus län. länsar— bctsnt'imnclcrnu [ Söder/nanlumls. Blekinge. Älvsborgs. .S'karahorgs. l"t'irtttltttttls. Örebro. Ko/tpttrlwrgs och .N'orrhottcns lt'in.

Sotitt/styrelse): och RF)" anger att man förutsätter att förslaget innebär en vidgning av möjlighetema att erhålla stödet. Socialstyrelsen framhåller att det även bör kunna utgå till flyktingar och andra invandrare som har svårigheter på arbetsmarknaden. ["It'rtt It'insarhetsnc'itnnder bl.a. i Öster- gt'itlands, Jt'inkt'ipinys. Gotlands ot'lt tl-Ittlntölnts It'in. betonar att medelål- ders och äldre arbetssökande även i fortsättningen bör kunna beviljas nä- ringshjälp.

Statskontoret anser att användningen av begreppet "arbetshandikap- pad" bör begränsas så mycket som möjligt.

SfÖc/FlS ltt/ortnninlt'

Utredningen diskuterar tre altemativ vad gäller stödets utformning. Ett av dem innebär en fördubbling av nuvarande stödbelopp som är 15000 kr. som bidrag och högst 30000 kr som lån. En annan möjlighet är att öka stödbeloppen i något lägre grad. Utredningen stannar dock för det tredje alternativet som innebär att stöd i form av näringshjälpslån skall kunna ut- gå med högst 100000 kr. Det skulle utformas som ett partiellt avskrivnings- lån med amorterings- och räntefrihet under de tre första åren. Under vart och ett av de tre inledningsåren skulle en tiondel av lånet avskrivas. Av- skiiivningsdelcn skulle därigenom bli proportionell mot storleken av stö- det.

Behovet av en höjning av stödbeloppet understryks av bl.a. socialstyrel-

• Sida 136
•  Original

Prop. 1978/79: 73 136

sen. AMS. LO. TCO. LRF och/lera länsarbetsnämnder.

Statskontoret anser att underlaget för att bedöma förslaget i fråga om stödbelopp och lånekonstruktion är otillräckligt. RRV anser att man bör eftersträva en större överensstämmelse mellan näringshjälpen och andra stödformer. t.ex. halvskyddad sysselsättning. Liknande tankegångar förs fram av ett par liinsarbetsniimuder. bl.a. nämnden i Västernorrlands län. som även pekar på att andra stödformer ger förhållandevis högre kostna- derför samhället.

En stark remissopinion vänder sig mot den föreslagna utformningen av det partiella avskrivningslånet. Det som flertalet instanser invänder mot är. att avskrivning föreslås ske med en procentuell andel av lånebeloppet. Därigenom gynnas mera kostnadskrävande projekt på bekostnad av före- tag med lägre lånebehov. För vissa stödtagare med lånebehov upp till 50000 kr. innebär förslaget en försämring jämfört med nuläget. då upp till 15000 kr kan beviljas som bidrag. Påpekand-en av detta slag görs av bl.a. sot'ialstyrelsen. RR V. A MS . Svenska Konunun/i'irbundet. LO. Företagar- re/öreningarnas förbund. HCK . DHR. F olksanz och ett antal länsarbets- ”(inatt/er.

[ stället förordas från remissinstansema ett system med en fastbidrags- del eller en garanterad avskrivningsdel som inte bör understiga det nuva- rande bidragsbeloppet på I5000 kr. l-"lera liirisarbetsnt'immler talar för en bidragsdel på upp till 25—30 000 kr.

Å terbetalning av na'ringsh/iilpslåu

Utredningen föreslår att näringshjälpslånet skall vara ränte- och amorte- ringsfritt under den första treårsperioden. Efter det tredje året återstår 70 (Pi.- av lånetjämte ränta att amortera på sju år. Räntan föreslås utgöradis— kontot +3%.

RRV påpekar att den föreslagna räntenivån innebär ett ytterligare bidrag om totalt 5 milj. kr. Om ett sådant system väljes bör AMS dels redovisa be- räknad kostnad för räntcfrihcten ] sina anslagsframställningar. dels i efter- hand följa upp den verkliga räntekostnaden.

En rad remissinstanser framför farhågor beträffande stödtagamas möj— ligheter att klara av räntor och amorteringar med den utformning förslaget här. Man pekar särskilt på de svårigheter som kan uppstå för sökande med ringa restarbetslörmåga. som har rörelseinkomsten som ett komplement till hel eller delvis pension och som skulle kunna utestängas från stöd ge- nom att de får särskilt svårt att klara lånekostnadema.

Sot'ialstyrelseu och It'in.s'arbetsnämnden i Göteborgs oeh Bohus län an- ser att amorteringsdelen helst bör vara räntefri. En längre periods amorte- rings- och räntefrihet eller en betydande generositet mcd betalningsan- stånd förordas av bl.a. AMS och länsarbetsm'imnderna i Östergötlands oeh ll-lalnu'ihus län samt av LO.

Längre amorterings- och avskrivningstider än de föreslagna förordas av LRF och bl.a. It'insarlwtsut'imnder/ta i St'idermanlands. Östergt'itlands. Jönköpings. Hallands. Örebro och Västmanlands län samt av de lant- bruksm'imnder som har yttrat sig.

Utredningen föreslår att amorteringsanstånd skall kunna beviljas stödta- gare som behöver tillfälligt stöd p.g.a. sitt arbetshandikapp. Amorterings- tiden skall då förlängas i motsvarande omfattning. En förutsättning för amorteringsfriheten bör dock vara att företaget härigenom bedöms kunna bestå. Förutsättningarna för detta bör prövas av företagareföreningarna in- nan man beslutar om en sådan speciell insats.

Förslaget om anstånd tillstyrks av AMS. SAF. HCK och liinsarln'ts-

• Sida 137
•  Original

Prop. 1978/79: 73 137

nämnderna i bl.a. Kronobergs. Kalmar. Blekinge. Jt'inkt'ipings. lla/lands. Värmlands. Örebro. Vt'istmanlamls och Kopparbergs län. Några länsar- betsnämnder oelt Iantbruksnämnder föreslår att lånet utformas som ett an- nuitetslån.

Städ tillllortsatt drift

Under senare år har omkring 30—409? av näringshjälpsärendena avsett stöd till fortsatt drift av egen rörelse. Utredningen föreslår att möjligheter- na till stöd för redan etablerade rörelser skall upphöra. De sökande får i stället utnyttja vanliga kreditinstitut eller de särskilda låneformer som till- skapats för småföretagare.

I—"lertalet remissinstanse-r uttalar sig mot detta förslag. Bland dem som anser att stödet till fortsatt drift skall bibehållas är AMS. ett stort antal länsarbetsm'imnder. statens handikappråd . Svenska Kontmunf't'irbundet. Företagare/i'lreningar/tas Förening. SHI(). HCH. DIIR och Folksam.

Några av remissinstanserna föreslår att stödmöjlighcten maximalt skall kunna uppgå till den del av högstbeloppet 100 000 kr.. som inte tagits i an- språk från början.

Socialstyrelsen och s_vsselsättningsutretlningen ställer sig tveksamma till utredningens förslag om borttagande av stödet. men vill inte motsätta sig detta.

RFV och Landstingsji'irbundet anser att visst utrymme bör finnas för stöd till fortsatt drift.

SAF och länsarbetsnämnderna [ Hallands. Skaraborgs och Koppar- bergs län tillstyrker förslaget att stöd till fortsatt drift upphör.

Statskontoret anser att tillräckligt underlag saknas för en bedömning av förslaget.

Krav på säkerhet./lir näringshjälpslån

Utredningen föreslår att företaget skall lämna viss säkerhet för statens fordran. i första hand i form av företagsinteckning.

Förslaget får stöd avjlera Iänsarbetsm'imnder. bl.a. i Stockholms. Jän- kt'ipings. Kronobergs. Ila/lands. lf't'irmlands aelt Kopparbergs län. samt av s_vsselst'ittningsutredningen. SA F ochji'irelagarejäreningarna i Jönkö- pings och Malmöhus län.

Företagarefi'ireningarnas Förbund framhåller att företagsinteckning inte torde kunna erhållas i vissa fall och heller inte pantbrev i de fall stödtaga- ren inte har industrilastighet. Man anser att säkerheter inte bör uttas för mindre lån på förslagsvis tlpp till 25000 kronor. Den administrativa hand- läggningen skttlle också underlättas om man avstod från att ta ut speciella säkerheter för den stora mängden mindre lån.

LRF anser att kravet på säkerheter kan leda till en väsentlig minskning av antalet sökande som har möjlighet att starta ett företag med närings- hjälp.

Beskattning

Utredningen anser att dess förslag till konstruktion av näringshjälpen bör underlätta en enhetlig skattemässig behandling.

I denna fråga säger RSV i sitt remissyttrande att 1973 års lagstiftning om den skattemässiga behandlingen av statsbidrag innebar att klarhet vanns i fråga om hur bl.a. näringshjälp skall behandlas vid beskattning. Man hän- visar till vissa anvisningar till 195 kommunalskattelagen (l928z370) i fråga om näringshjälpen. Om näringshjälpen skulle utformas enligt utredningens

• Sida 138
•  Original

Pmp. 1978/79: 73 138

förslag föreslår RSV att visst förtydligande tillägg till dessa anvisningar skall göras.

RSV uttalar också. att skäl saknas att införa särskilda föreskrifter om uppgiftslämnande från arbetsmarknadsverket till taxeringsmyndigheterna.

Avskrivning av _/'ora'ran

Näringshjälpsutredningen anser att de nuvarande möjligheterna till av- skrivning av statens fordringar bör finnas även för stödformen närings- hjälpslån. Länsarbetsnt'imnden i Skaraborgs län tillstyrker förslaget om näringshjälpslån med hänvisning till nämndens möjligheter att bevilja om- fattande amotteringstillstånd och till rätten att skriva av vissa fordringar. AVskrivningsfrågorna har inte berörts av remissinstansema i övrigt.

M ed verkan av _fl'iretagare lärenin garna

Utredningen föreslår att företagareföreningar—na i ökad omfattning anli- tas av länsarbetsnämnderna i näringshjälpsärenden. Utöver medverkan med företagsekonomiska bedömningar skall de också svara för utanord- ning av lån. rådgivning. uppföljning. företagarutbildning. fortbildning m.m. För sina tjänster skall företagareföreningarna ersättas av arbets- marknadsverket. Ett centralt avtal bör om möjligt slutas mellan AMS och lämplig företrädare för föreningarna.

Förslaget om ökad medverkan av företagareföreningarna tillstyrks av soeialst_vrelsen. statskontw'et. RR V .jlertalet länsarbetsut'imnder. SIND. statens handikappråd. sysselsättningsutredtringen. SHIO. SAF. LO och Folksam.

Soeia[styrelsen pekar på vikten av samråd med de sociala myndigheter- na. RSV pekar på kontakterna med kronofogdemyndighetema. SHIO be- tonar att företagareföreningarna bör kontakta den lokala hantverks- och industriföreningen eller annat aktuellt branschorgan. så att överetablering inom viss bransch kan undvikas. SIND föreslår samarbete med verkstä— derna för skyddat arbete i fråga om marknadsföring.

HCK. DHR. LRF och LO för på olika sätt fram uppfattningen att enbart företagsekonomiska aspekter ej får vara avgörande för bedömningen av ansökningar.

Lamlstiugstörlmna'et anser att även beslut om näringshjälp skall fattas av företagareföreningarna och liinsarbetsnämnden i Stoeklmlnrs län anser att stödrnedcl bör kunna ställas direkt till företagareföreningarnas disposi- tion och ej rekvireras av dem från länsarbetsnämnderna.

Vissa _läretugare/i'h'eningar är tveksamma till förslaget på grund av det tidskrävande merarbete som det innebär. Utredningen har bedömt att det finns behov av stöd och uppföljning för omkring 1000 företag per år. Man uppskattar kostnaderna för detta till ca 700000 kr. Bokföringshjälp till om- kring 200 företag uppskattas till ca 2000 kr. per rörelse.

Företagareföreningarna betonar att de måste få full kostnadstäckning för sitt arbete.

Färetagare/äreningarnas förbund har samma uppfattning och tillägger attdet också gäller ersättning för administration av lånen. Förbundet anser dessutom att utredningens beräkningar av tidsåtgång och timersättningar tagits till för lågt. Ersättningen bör indexregleras eller ses över årligen.

Man anser också att kostnader för bokföring bör vara en normal drift- kostnad för företagen. som de själva bör finansiera. Företagareföreningar- na kan heller inte lämna sådan service — den måste köpas från bokförings- företag och revisorer.

• Sida 139
•  Original

Prop. 1978/79: 73 139

Personal- och utbildningsl'rägor

Vid ett tiotal länsarbetsnämnder finns nu särskild personal som sysslar med näringshjälpsärenden. Utredningen föreslår att en särskild tjänsteman för dessa ärenden bör finnas vid varje nämnd. Man pekar också på behovet av utbildning i dessa frågor för arbetsmarknadsverkets personal.

AMS delar utredningens uppfattning och framhåller att den föreslagna förändringen av näringshjälpen kräver ökade personalresurser. Länsar- betsnämnt/erna ansluter sig helt till utredningens uppfattning.

N t'iringshjt'ilp till jordbruksrörelse

Utredningen föreslår att näringshjälp skall kunna utgå vid start av jord- bruksrörelse. Förutsättningarna skall prövas enligt de villkor som gäller för jordbruksstöd från lantbruksnämnden. Man skall kunna betrakta nä- ringshjälpen som en del av jordbrukarens egen kapitalinsats och som en kompensation för det hinder arbetshandikappet utgör i yrkesutövningen. Lantbruksnämnd och länsarbetsnämnd skall var för sig göra en prövning och sedan gemensamt pröva ärendet i dess helhet. Undantagsvis skall nä- ringshjälp kunna utgå utan att lantbruksnämnden lämnat stöd. i de fall etableringen kan ge en godtagbar försörjning och inga andra sysselsätt- ningsalternativ finns.

Däremot anser utredningen inte att näringshjälp skall beviljas i de fall en yrkesverksamjordbrukare drabbas av handikapp. Man pekar på möjlighe- ten att bevilja arbetshjälpmedel och på befintliga stödformer inom jordbru- ket.

Lantbruksstyrelsen och LRF anser att jordbruket inte bör särbehandlas ifråga om möjligheter till näringshjälp. Lantbruksstyrelsen pekar på de för- ändringar som skett beträffande stödformer på lantbruksområdet och på de särskilda regionalpolitiska stödåtgärderna. vilka man anser kommer att minska behovet av näringshjälp för fortsatt drift. Lantbruksm'imnderna i Uppsala och Älvsborgs län anser att näringshjälpslån för start av jord- bruksföretag måste bli ett stöd med obetydlig omfattning. bl.a. med tanke på de särskilda krav som yrket ställer ekonomiskt. fysiskt och utbildnings- mässigt. Länsarbetsm'imuden [ Hallands län framför liknande synpunkter.

litt stort antal lantbruksnämm/er tillstyrker i princip utredningens för- slag. '

Att stöd skall kunna beviljas även för fortsatt drift av jordbruksft'iretag anser LRF. lantbruks/aimuden iJämtlands län och länsarbetsnämnderna i Gävleborgs och Jönköpings län.

Lantbruksstyrelsens uppfattning att befintliga stödformer ger ett min- skat behov av stöd till fortsatt drift av jordbruksrörelse förs också fram från lantbruksnt'imnderna i ll'lttlrmfiltrts. Gävleborgs och Västerbottens län. Flera lantbruksnamnder framhåller den betydelse som arbetshjälpmedlen har i de fall lantbrukare drabbas av handikapp.

Kostnadsberäkningar

Utredningens kostnadsbcräkningar utgår från att antalet stödtagare skall öka från c:a 225— 250 per år till omkring 300. Man bedömer att stödbelop- pet i gcnomsnilt kommer att ligga kring 60000 kr. Det budgetmässiga beho- vet av medel skulle då uppgå till c:a 18 milj. kr. Den faktiska kostnaden blir lägre eftersom sju tiondelar av länet skall återbetalas på sju år.

Ersättning för företagareföreningamas kostnader beräknas till 450000 kr. Beräkningen bygger på antagandet att varje utredning tar omkring nio tim. och att sammanlagt högst 500 utredningar kommer att göras årligen. 'l'imersättningen för utredningsarbetet har beräknats till 100 kr.

• Sida 140
•  Original

Prop. 1978/79: 73 140

Statskontoret anser att utredningen borde ha analyserat hela den grupp— som kan komma i fråga för stöd och bl.a. också studerat hur stödets stor- lek kan komma att påverka efterfrågan. hur många avslag som lämnas och orsaker till detta. Man skulle också ha sett på de totala kostnaderna för att skapa en arbetsplats genom näringshjälpen och ställt dessa i relation till andra stödformer. exempelvis halvskyddad sysselsättning. Närings- och lokaliseringspolitiska effekter borde också ha diskuterats.

Liknande synpunkter förs fram av RRV. som också anser att man borde ha undersökt kapitalbehov för att starta företag inom olika branscher.

LR!" tror att utredningen underskattat antalet ansökningar om närings- hjälp. De kommer sannolikt att väsentligt överstiga de 300 utredningen räknat med om lånebeloppet höjs och stöd kan beviljas för fortsatt drift. Man pekar också på att de kostnaderna måste bli lägre än vad utredningen beräknat eftersom merparten av stödet skall återbetalas.

Länsarbetsnärnnden i Kopparbergs län bedömer att man måste räkna med högre kostnader om bidragsdelen kommer att uppgå till 30 000 kr. Fo"- retagare/i'ireningarnas Förbund anser den föreslagna timersättningcn på 100 kr. vara orealistisk. Den ger inte full kostnadstäckning enligt förbun— det. som också anser att tidberäkningen är för snålt tilltagen. Lt'insarbets- nt'imnden [ Östergt'itlantls län har liknande synpunkter beträffande utred- ningstiden per ärende. Även restider. kontakter med länsarbetsnämnden m.m. måste räknas in i trtredningstiden. säger nämnden.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1978/79: 73 141

Innehåll Sid. Propositionen ............................................... l Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1977112) om anslällningsskydd . . 3 Förslag till lag om ändring i lagen (l976:600) om offentlig anställ- ning ...................................................... 3 1 Inledning ................................................. 5 2 Bakgrund ................................................. 7 2.1 'l'idigare utredningar ................................... 7 2.2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för arbetshandikappade . 8 3 Föredragandens överväganden .............................. 13 3.1 Arbete åt handikappade ................................ 13 3.1.1 Arbetsmarknadsutvecklingen ...................... 15 3.1.2 Vem är handikappad? — Rätten till arbete .......... 18 3.2 Den reguljära arbetsmarknaden ......................... 20 3.2.1 Anpassningsverksamhcten ........................ 23 3.2.2 Anpassningsgruppernas ställning .................. 24 3.2.3 Anpassningsverksamhet inom statlig förvaltning ..... 25 3.3 Lagstiftningsåtgärder .................................. 28 3.4 Utbildning. arbetshjälpmedel m. rn ...................... 31 3.5 Ungdomar med arbetshandikapp ........................ 37 3.6 Yrkesinriktad rehabilitering ............................ 42 3.6.1 Inrättande av arbetsmarknadsinstitut ............... 45 3.6.2 Arbetsanskaffning ............................... 52 3.6.3 Arbetsmarknadsinstitutens ledning ................. 52 3.6.4 Institut för metodutveckling och forskning .......... 53 3.6.5 lnstitutets ledning ................................ 56 3.6.6 lnstitutets organisation ........................... 57 3.6.7 Fortsatt utredning ............................... 57 3.6.8 Kostnadsberäkning och finansiering ................ 58 3.7 Skyddat arbete ....................................... 59 3.7.1 Anställning med lönebidrag ....................... 60 3.7.2 Verkstäder inom arbetsvården ..................... 66 3.8 Arbete med näringshjälp ............................... 69 3.8.1 Näringshjälpen bibehålls .......................... 7() 3.8.2 Målgrupp för näringshjälp ......................... 71 3.8.3 Förslag om förbättrad näringshjälp ................. 72 3.8.4 Stöd för fortsatt drift ............................. 74 3.8.5 Medverkan av de regionala utvecklingsfondcrna ..... 75 3.8.6 Avskrivning "av statens fordringar .................. 76 3.8.7 Kostnader ...................................... 76 3.9 Resurser för stöd åt arbetshandikappade ................. 77 3.10 Organisatoriska frågor inom AMS ....................... 79 3.11 Finansiering .......................................... 80 4 Upprättade lagförslag ...................................... 84 5 Hemställan ............................................... 84

6 Beslut .................................................... 85

• Sida 142
•  Original

Prop. 1978/79: 73

Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Sammanfattning av sysselsättningsutredningens delbetänkande (SOU 1978214) Arbete åt handi- kappade ......................................... Remissyttranden över delbetänkandettSOU 1978: 14) Arbete åt handikappade ........................... Sammanfattning av nya utredningens om yrkesinrik- tad rehabilitering lN YR) rapport (DsA 197813) Arbetsmarknadsinstitut ........................... Sammanfattning av utredningens om näringshjälp betänkande (SOU l977:22) Arbete med näringshjälp. med remissyttranden .............................

142

86

109

125

134

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978