Prop. 1979/80:104
om vissa högskoleadministrativa frågor
Prop. 1979/80: 104
Regeringens proposition 1979/ 80: 104
om vissa högskoleadministrativa frågor;
beslutad den 6 mars 1980.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar 'l'H()RBJÖRN FÄLLDIN
JAN-ERIK WiksrRö-M
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa förändringar av beslutsordningen för hög— skolan på grundval av förslag i betänkandet (Ds U l979'. l) En decentralise- rad högskola. Sammansättningen av regionstyrelserna föreslås bli ändrad så att antalet ledamöter minskas från Zl till l8. Därvid minskas antalet företrädare för allmänna intressen så att löntagarorganisationerna enbart kommer att representeras av de anställda inom högskolan. Ifråga om fördelningen av medel från anslaget Lokala och individuella linjer och enstaka kurser aviseras en särskild utredning. För universitets— och hög- skoleämbetets (UHA) del anmäler föredraganden att han avser att föreslå regeringen att uppdra åt UHÄ att belysa effekterna av ett besparingsalter- nativ på tre procent i samband med den belysning av effekterna av en besparing om två procent. vilket numera normalt åläggs mymligheterna i samband med anslagsframställningarna.
Slutligen föreslås att större justeringar av planeringsramarna under ett budgetår bör underställas regeringen eller den myndighet regeringen utser.
[ propositionen föreslås att statistiken beträffande studerande och stuv dieresultat för högskolan skall organiseras på ett enhetligt sätt som svarar mot den högskoleorganisation som infördes den I juli I977. Förslag till riktlinjer läggs fram vilka bl.a. innebär att statistik skall kunna tas fram både lokalt och centralt vid statistiska centralbyrån (SCB). Det centrala studeranderegistret vid SCB föreslås bli minskat i förhållande till nu gällan- de ordning.
1 propositionen föreslås statens psykologisk—pedagogiska bibliotek få en fortsatt självständig ställning direkt under regeringen. Lokalmässigt föror- l Riksdagen [979/80. [ saml. Nr [04
IJ
Prop. 1979/80: 104
das att biblioteket inryms i lokaler inom f.d. skogshögskolans område i Frescati. Bibliotekets styrelse fifvresläs bli utsedd av regeringen samt där— vid få ett utökat antal ledamöter och en breddad sammansättning. Slutligen läggs fram förslag om bibliotekets medelstilldelning för budgetåret 1980/81.
Prop. 1979/80: [04 3
Utdrag
UTBlLDN l NGS DEPA R'llEM ENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde [980-03-06
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Wikström. Mogärd. Åsling. Krönmark. Burenstam Linder. Jo- hansson. Holm. Boo. Danell. Petri
Föredragande: statsrådet Wikström
Proposition om vissa högskoleadministrativa frågor.
1. Inledning
Sedan den nuvarande högskoleorganisationen infördes den 1 juli 1977 har ett fortsatt arbete bedrivits med att se över och komplettera de bestäm- melser som reglerar verksamheten. Sålunda har främst befogenhetsfördel- ningen setts över av en sakkunnig. Frågor om dokumentation och statistik för grundläggande högskoleutbildning har utretts liksom frågan om vilken ställning statens psykologisk-pedagogiska bibliotek bör ha. I det följande behandlas dessa tre ämnen vart för sig. Under resp. avsnitt ges inlednings- vis en närmare bakgrundsrcdogörelse och hänvisas till de bilagor som bör fogas till protokollet.
2. Föredragandens överväganden m.m.
2.1. Befogenhetsfördelning m. m. inom högskolan
2. l .l Bakgrund
Genom beslut av regeringen våren l977 uppdrogs åt riksdagsmannen Jörgen Ullenhag att — såsom sakkunnig i utbildningsdepartementet — göra en översyn av ansvarsfördc[ningen mellan centrala. regionala och lokala myndigheter inom högskolan. l utredningsarbetet biträddes utrednings- mannen av kanslichefen Berit Sandqvist-Örnberg och rektorn Lennart Andersson. De tre sakkunniga antog namnet decentraliseringsgruppen.
Decentraliseringsgruppen avgav den 8 januari 1979 rapporten (Ds U [9791 1) En decentraliserad högskola. Rapporten har remissbehandlats och yttranden har avgivits av statskontoret. riksrevisionsverket (RRV), uni-
Prop. 1979/80: 104 4
versitets- och högskoleämbetet (UHÄ). skolöverstyrelsen (SÖ). Sveriges lantbruksuniversitet. regionstyrelsen för Stockholms högskoleregion. re- gionstyrelsen för Uppsala högskoleregion. regionstyrelsen för Linköpings högskoleregion. regionstyrelsen för Lund/Malmö högskolcregion. region- styrelsen för Göteborgs högskoletregion. regionstyrelsen för Umeå högsko- leregion. universitetet i Stockholm. tekniska högskolan i Stockholm (K'l'H). karolinska institutet (Kl). högskolan för lärarutbildning i Stock- holm (HLS). danshögskolan. dramatiska institutet. grafiska institutet och institutet för högre kommunikations— och reklamutbildning. konsthögsko- lan. musikdramatiska skolan i Stockholm. musikhögskolan i Stockholm. scenskolan i Stockholm. universitetet i Uppsala. högskolan i l'iskilstuna; Västerås. högskolan i Falun/Borlz'inge. högskolan i Gävle/Sandviken. hög- skolan i Örebro. universitetet i Linköping. högskolan i Jönköping. univer- sitetet i Lund. högskolan i Växjö. högskolan i Kalmar. högskolan i Kristi- anstad. Universitetet i Göteborg. Chalmers tekniska högskola (CTH). hög- skolan i Borås. högskolan i Karlstad. universitetet i Umeå. högskolan i Luleå. högskolan i Sundsvall/Härnösant'l. högskolan i Östersund. interims- styrelsen för statlig högskoleutbildning i Halmstad. interimsstyrelsen för statlig högskoleutbildning i Skövde. decentraliseringsutredningen. lärar- tjänstutredningen. kommittén om enhetligt huvudmannaskap för högsko— lan. Stockholms Iäns landstingskommun. Uppsala läns landstingskommun. Södermanlands läns landstingskommun. Östergötlands läns landstings- kommun. Jönköpings läns landstingskommun. Kronobergs läns lands- tingskommun. Kalmar läns landstingskommun. Blekinge läns landstings— kommun. Kristianstads läns landstingskommun. Malmöhus läns lands- tingskommun. Hallands läns landstingskommun. Älvsborgs läns lands- tingskommun. Skaraborgs läns landstingskommun. Värmlands läns lands— tingskommun. Örebro läns landstingskommun. Västmanlands läns lands- tingskommun. Kopparbergs läns landstingskommun. Jämtlands läns lands- tingskommun. Västerbottens läns landstingskommun. Norrbottens läns landstingskommun. Solna kommun. Stockholms kommun. Uppsala kom- mun. Växjö kommun. Kristianstads kommun. Halmstads kommun. ('löte- borgs kommun. Skövde kommun. Örebro kommun. Västerås kommun. Falu kommun. Sundsvalls kommun. Umeå kommun. Luleå kommun. Tjänstemännens ccntralorgt'inist.-Ion (TCO). Centralorganisationen SACO.- SR. Landsorganisationen i Sverige (LO). Sveriges förenade studentkårei (SFS). Sveriges sjuksköterskcelevers förbund. Svenska kommunförbun- det. Landstingsförbundet och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF).
En sammanfattning av rapporten och av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagorna I och 2.
2.1.2. Allmänna utgångspunkter
] samband med högskolcreformen 1977 (prop. l975:9_ UbU l975: l7 rskr 1975: l79. prop. 1976/77: 59. UbU l976/77: 20. rskr l976/77: 246) ge
Prop. 1979/80:104 . 5
nomfördes stora förändringar av administrationen av högskolan i syfte att föra ned besluten på en nivå så nära den berörda verksamheten som möjligt. En omfattande decentralisering genomfördes och regionala organ inrättades. De nya beslutande organen fick en sammansättning som var avvägd med hänsyn till högskolans samhälleliga betydelse och uppgifter. Statsmakternas beslut om den nya högskoleorganisationen baserades på ett omfattande utredningsarbete och remissfött'arande.
1 den allmänna debatten har den nya högskoleadministrationen. och då särskilt regionstyrelserna. tilldragit sig stor uppmärksamhet och intresse. Detta intresse är enligt min mening positivt och välmotiverat. eftersom en väl fungerande högskoleadministration är en förutsättning för att högsko- lan skall få den kvalitet vi eftersträvar. Administrationen är en av många viktiga komponenter i högskolesystemet.
Decentraliscringsgruppcn har gjort en kartläggning av de befogenheter som ankommer på högskolemyndigheterna på resp. lokal. regional och central nivå. Efter diskussioner med företrädare för högskolan har gruppen framlagt förslag till vissa förändringar som gruppen anser motiverade på grund av svagheter i nuvarande ordning. Decentraliseringsgruppens arbete har huvudsakligen ägt rum under det första året av den reformerade högskolan. Gruppen framhåller därför att erfarenheterna av den nya orga- nisationen är begränsade och att det nu inte är möjligt att helt utvärdera dess förmåga att utveckla utbildning och forskning i av statsmakterna önskad riktning.
Decentraliseringsgruppens förslag omfattas av stort intresse från remiss- instansernas sida. Flertalet remissinstanser framhåller dock att tidpunkten för kartläggningen varit väl tidig för att några långtgående slutsatser skall kunna dras av resultatet. UHÄ framhåller bl. a. att det är väsentligt att inte aktualisera större organisatoriska förändringar. innan den nya organisatio- nen fått en reell chans att fungera på avsett sätt.
Jag vill framhålla att högskolereformen började genomföras för mindre än tre år sedan. De erfarenheter som decentraliseringsgruppen tagit del av hänför sig till det första reformåret. då alla i verksamheten medverkande började söka sina nya roller. De erfarenheter vi nu har visar att högsko- leorganisationen måste ges mer tid för att tinna sina former. Det är därför naturligt att nu endast göra mindre förändringar i syfte att rätta till mera påtagliga brister. Jag vill också föreslå regeringen att för riksdagen anmäla samtliga mina förslag till förändringar av högskoleorganisationen även om de enskilda frågorna i och för sig inte kräver riksdagens medverkan. Jag finner det nämligen väsentligt att lämna riksdagen information om förelig- gande förslag med hänsyn till det allmänna intresse som har knutits till den nya högskoleorganisationen.
2.1.3. Bcslutsnivåerna inom högskolan
Mot bakgrund av en hypotetisk bild av högskolan år 1985 utvecklar
Prop. 1979/80: 104 6
decentraliseringsgruppen sina principiella bedömningar av vilka bcslutsni- våer som bör finnas inom högskolan i framtiden. Utgångspunkten för gruppens resonemang är synen på värdet av en decentralisering av besluts- fattandet så att besluten läggs så nära verksamheten som möjligt. Decen- traliseringsgrttppen ansluter sig härvid till det synsätt som anläggs av decentraliseringsu(redningen (Kn 1975101) i betänkandet ( SOU 1978:52 ) Lägg besluten närmare människorna.
Decentraliseringsgruppen har övervägt tre modeller för bcslutsnivåerna inom högskolan. Modell 1 skulle innebära en organisation utan UHÄ. modell 2 en organisation utan regionstyrelser och modell 3 den nuvarande organisationen med tre beslutsnivåcr. en lokal. en regional och en central nivå. Deccntraliseringsgruppen har funnit att såväl UHÄ som regionstyrel- serna bör finnas kvar i den framtida högskolan med i stort sett oförändrad befogenhctsfördelning sinsemellan.
Bland remissinstanserna råder stor samstämmighet om att UHÄ måste finnas kvar som centralt ämbetsverk för högskolan. Endast några få yttran- den går ut på att UHÄ bör avskalr'fas. Däremot finns en viss opinion bland remissinstanserna som vill se en avveckling av regionstyrelserna. därför att man anser denna nivå som en onödig mellaninstans. De som redovisar dessa åsikter är framför allt SFS och styrelserna för universiteten i Stock— holm och Göteborg samt SAF. Majoriteten av remissinstanserna delar dock utredningsmannens uppfattning att det finns ett behov av alla tre beslutsnivåerna.
För egen del vill jag framhålla följande. Syftet med högskolereformen var bl.a. att öka utbildningens tillgäng- lighet. att bredda och differentiera utbildningsutbudet och att demokrati- sera utbildningens organisation. lL—Zn långt gående decentralisering av bes- lutsbefogenheterna genomfördes därför. I propositionen om reformering av högskoleutbildningen m.m. (prop. 1975: 9) framhöll min företrädare att de regionala organen var avsedda att ha ett övergripande planeringsansvar för den grundläggande högskoleutbildningcn inom regionen. Regionstyrel- sernas planeringsfunktion skulle främst bestå av att medverka i utarbetan- det av planeringsunderlag till ledning för regeringen. särskilt i fråga om utbildningsutbudet inom regionerna samt dess fördelning på högskoleen- heter och anordnare av kommunal högskoleutbildning. chionstyrelserna skulle också fördela medlen till lokala och individuella linjer samt till enstaka kurser på högskoleenheter. Vidare skulle det ankomma på styrel- serna att ha det sammanhållande ansvaret för anknytningen mellan enheter med och enheter utan fasta forskningsresurser. På regionstyrelserna lades också vissa samordnande funktioner mellan högskoleenheterna inom regionen och mellan högskolan och yrkes- och samhällslivet inom regio— nen. De uppgifter som lades på regionstyrelserna innebar delvis en decen- tralisering från den centrala nit/ån. dvs. från dåvarande universitets- kanslersämbetet (UKÄ) och från regeringen. På det nya centrala verket
l'rop. 1979/80: 104 . 7
Ul-IÄ lades uppgifter av samordnande karaktär på riksplanet i fråga om forsknings- och utbildningsresurscrnas inriktning och utveckling. 1 det nya verkets roll skulle även ingå att ge service och information till högskoleen- heterna. Av remissyttrandena framgår att service och information från såväl UHÄ som regionstyrelserna betytt mycket för uppbyggnaden av de mindre högskoleenheterna-t under de senaste ären. Jag finner det naturligt att åsikterna kan gå isär i fråga om regionstyrelserna och deras arbetsupp— gifter med hänsyn till den korta tid som de har varit i funktion. Åsikterna om regionstyrelserna var också delade vid tillkomsten av den nya högsko— leorganisationen. Jag ansluter mig därför till den bedömning som decen— traliseringsgruppen har gjort att det fortfarande bör finnas tre nivåer för planerings- och beslutsbcfogenheterna inom högskoleorganisationen. Ti— den är enligt min mening ännu inte mogen att göra en mer slutgiltig bedömning av den nuvarande bcslutshierarkin inom högskoleorganisa- tionen.
2.1.4. Den lokala nivån
Jag går nu över till de förslag som decentraliseringsgruppen har lagt fram beträffande den lokala nivån inom högskoleorganisationen.
Genom högskolereformen erhöll de enskilda enheterna för högskoleut- bildning och forskning vidgade befogenheter och större handlingsfrihet i skilda hänseenden. Högskolestyrelscrna gavs rätt att inom vida ramar besluta om utbildningens innehåll och organisation. om dispositionen av anvisade medel och om verksamhets— och arbetsformer i utbildningen och forskningen. Därtill gavs möjligheter för högskolestyrelsema att i sin tur till lokala nämnder m.fl. delegera beslutanderätt i de flesta ärendegrupper.
Decentraliseringsgruppen har kartlagt hur delegeringsmöjligheterna har tagits till vara inom högskolan och för sin del funnit att det behövs ytterli- gare information om dessa möjligheter. Genom att sprida kunskap om flexibiliteten hos organisationen bör man enligt gruppen kunna undanröja en del av dagens kritik mot högskolans byråkratisering och tungroddhet.
Flera remissinstanser ansluter sig till gruppens uppfattning att informa- tion om möjligheterna att delegera behövs för att motverka tendenser till "lokal centralisering" till högskolestyrelserna.
Jag anser att decentraliseringsgruppens kartläggning bör kunna tjäna som underlag både för ytterligare delegering inom den lokala högskoleor- ganisationen och för information till den personal som handlägger admini- strativa ärenden vid högskoleenheterna. Vidare räknarjag med att de som handhar personalutbildning i lämpliga former för vidare den kunskap som samlats inom detta område. I detta sammanhang vill jag också nämna den undersökning av möjligheterna till rationalisering och effektivisering vid högskoleenheterna som Statskonsult AB har i uppdrag att göra och vars resultat torde föreligga inom kort. I sammanhanget bör också påpekas t.ex.att högskolestyrelsen i Lund i sitt remissyttrande redovisat att en
Prop. 1979/80: 104 8
översyn av den lokalt beslutade organisationen vid universitetet har påbör— jats. Det ankommer på UHÄ och regionstyrelserna att vidta de åtgärder som fordras för att kunskap om olika lokala lösningar och överväganden i organisatoriska frågor skall förmedlas mellan högskoleenheterna.
Decentraliseringsgruppcn har också undersökt möjligheterna att förenk- la handläggningen av besvärsärenden och tillsättningsärenden. Gruppen. som hänvisar till att ett decentraliseringsarbete pågår inom utbildningsdc- partementet. framför inte något förslag i detta hänseende men visar på möjligheter att förenkla handläggningen av besvärsärenden.
Relativt få remissinstanser har uttalat sig i fråga om handläggningen av besvärsärenden. Styrelsen för högskolan i Luleå har bl.a. framfört förslag innebärande att UHÄ i fråga om vissa tillsättningsärenden skulle vara sista besvärsinstans i stället för regeringen. Matematisk-naturvetenskapliga fa- kultetsnämnden i Umeå anser att tjänsteförslagsnamnderna också borde handlägga tillsättning av tjänster som extra universitetslektor. docent och forskarassistent. Lärartjänstutredningcn (U 1977104) har framhållit att ut— redningen kommer att lägga fram förslag i fråga om tillsättningsordningen av lärartjänster.
Jag anser att det är angeläget att förenkla handläggningen av tillsätt- ningsärenden. Som jag nyss har nämnt kommer ordningen för tillsättande av lärartjänster inom högskolan att behandlas i Iärartjänstutredningens slutbetänkande som väntas föreligga inom kort. Vidare överväger en ar- betsgrupp inom utbildningsdepartementet möjligheterna att överllytta be- svärsmål från regeringen till UHÄ. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om förenklingar av handläggningen av tillsättningsärenden i samband med ställningstaganden till förslagen från dessa utredningar.
Deccntraliseringsgruppen föreslår att frågan om inrättande av antag- ningsnämnd skall decentraliseras från regionstyrelsenivå till högskolestyr— else. Förslaget tillstyrks av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frä- gan. Jag biträder förslaget och avser att i annat sammanhang föreslå att bestämmelserna i högskoleförordningen ändras i detta hänseende.
Dec.entraliseringsgruppen har även föreslagit att mandattiden för prorek- tor skall förlängas från tre till sex år och därmed samordnas med mandatti- den för rektor.
Förslagct har tillstyrkts av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan. Även jag biträder förslaget och avser att i annat sammanhang föreslå en ändring av bestämmelserna av denna innebörd.
Deccntraliseringsgruppen har även redovisat de problem som hör sam- man med att det f.n. saknas organ på lokal och regional nivå. som kan svara för samordnande planering av utbildningen inom de olika yrkesut— bildningssektorerna. Gruppen lägger dock inte fram något förslag härom.
Olika uppfattningar redovisas i de yttranden som behandlar denna fråga. UHÄ anser att frågan om sektorsorgan måste ägnas ökad uppmärksamhet.
Jag vill i denna fråga framhålla att det enligt nuvarande bestämmelser är
Prop. 197.9/80: 104 9
möjligt för den högskolestyrelsc som så önskar att inrätta beredande organ t. ex. för yrkesutbildningssektorcr. ] övrigt får den fortsatta utvärderingen av den nya högskoleorganisationen visa om det finns anledning till författ- ningsändringar. Samtidigt vill jag dock påpeka att ett inrättande av sek- torsvisa organ inte får innebära att linjenämndernas eller fakultetsnämn- dernas beslutsbefogenheter eller ansvarsområden inskränks.
Decentraliseringsgruppen har också behandlat några andra frågor som hänger samman med den lokala högskoleorganisationen men inte lämnat några förslag i dessa hänseenden.
Kritik har riktats mot att de gamla fakulteterna avskaffades som beslu- tande organ. Decentraliseringsgruppen visar att detta problem kan lösas inom högskoleförordningens ram.
Vissa remissinstanser. t.ex. matematisk-naturvetenskapliga sektions- nämnderna vid universitetet i Stockholm. anser att decentraliseringsgrup- pen avfärdat problemet för lätt. medan lantbruksuniversitetet ansluter sig till gruppens synpunkter. UHÄ redovisar förståelse för synpunkten att den vidtagna förändringen inneburit förluster från informations- och kontakt- synpunkt och har intet att erinra mot att fakultets/sektionskollegierna åter ges mera konkreta uppgifter under förutsättning att man bland de berörda lärarna bedömer att utbildningen och forskningen totalt sett skulle gagnas av det.
Jag har erfarit att kommittén (U 1979: ft)) rörande forskarutbildningens och forskningens villkor i den nya högskolan kommer att belysa denna fråga ytterligare. Jag är därför inte nu beredd att förorda någon ändring i gällande bestämmelser. Jag vill. i avvaktan på förslag från nämnda kom- mittc'. i likhet med decentraliscringsgruppen. erinra om att den fakultets- nämnd. som finner behov av att låta den grupp av lärare som enligt tidigare ordning ingick i fakultet sammanträffa. enligt nuvarande ordning kan göra detta på rådgivande bas.
Även frågan om att företrädare för allmänna intressen skall kunna ingå i förvaltningsnämnd behandlas av decentraliseringsgruppen. som dock inte har funnit skäl att lägga fram förslag till formaliserade regler om detta.
Vissa remissinstanser. bl.a. SFS och Stockholms läns landstingskom- mun. avvisar tanken på sådana formaliserade nämnder. medan UHÄ. TCO. regionstyrelsen för Lund/Malmö högskoleregion och universiteten i Lund och Linköping tillstyrker att förvaltningsnämnder med allmänföre- trädare inrättas.
Beträffande frågan om allmänrepresentanter i förvaltningsnämnd delar jag decentraliseringsgruppens uppfattning. Jag anser att tillräckliga skäl för en ändring av förvaltningsnämndernas sammansättning ännu inte före- bragts. Förvaltningsnämnd är ett organ som högskolestyrelsen kan besluta om att inrätta och till vilken styrelsen i så fall delegerar beslutanderätten i vissa frågor. Om förvaltningsnämnderna ges en med högskolestyrelserna
Prop. 1979/80: 104 [0
likartad sammansättning kommer de i verkligheten att bli en dubblering av styrelsen vilket riskerar att bygga. in kompetenstvister i organisationen.
Decentraliseringsgruppcn tar också upp vissa problem som har iakttagits i samband med linjenämndernas arbete. Man menar här att företrädare för yrkeslivet haft svårigheter att delta i och påverka detta arbete. Decentrali— seringsgruppen har även fått förslag om att man lokalt skall få bestämma linjenätnndernas sammansättning.
Vissa remissinstanser har framfört önskemål om mer tid för utbildning av företrädare för yrkeslivet som skall delta i linjenämndsarbetet.
För min del finnerjag att de initialsvårigheter som på vissa håll iakttagits i fråga om |injenänmdsarbetet delvis bör kunna lösas genom information och intern utbildning. Jag förutsätter att linjenämndernas ekonomiska an- svarsområde ingående kommer att behandlas i dessa sammanhang. Från många håll omvittnas att arbetet i linjenämnderna gett positiva resultat för utbildningen och att intentionerna bakom linjenämndernas tillkomst har kunnat förverkligas. Vidare har jag erfarit att frågor om yrkeslivsrepresen— tationcn i linjenämnderna har studerats i UHÄzs reformuppföljningspro- gram och jag förutsätter att UHÄ vidtar eller aktualiserar de åtgärder detta kan ge anledning till.
[)ecentraliseringsgruppen har även behandlat vissa anslagsfrågor. Grup- pen anser att medel till internationalisering av utbildningen, till stöd- och innovationsåtgärder och till lokalt pedagogiskt utvecklingsarbete borde kunna föras samman med övriga medel för grundläggande utbildning under sektorsanslagen. men lägger inte fram något förslag i denna riktning.
Några remissinstanser ansluter sig till decentraliseringsgruppens syn på medelsanvisningen för berörda ändamål.
Jag är i detta sammanhang inte beredd att föreslå några förändringar i fråga om medelsanvisningen för angivna ändamål. Dessa frågor bör bere— das i samband med behandlingen av kommande anslagsframställningar. Jag vill i sammanhanget nämna att UHÄ anmält sin avsikt att i nästa anslagsframställning föreslå att medel för lokalt utvecklingsarbete i forl- sättningen skall anvisas under sektorsanslagen.
2.1.5. Den regionala nivån
Indelningen av landet i sex lu'igrkoleregitmer utgår från att universiteten skall vara centra i dessa. Regionerna skall tjäna som ett hjälpmedel för planeringen av utbudet av grundläggande högskoleutbildning. Decentrali- seringsgruppen redogör för förslag till ändrad regionindelning samt syn- punkter som går ut på att planeringsarbetet för Stockholms högskoleregion skiljer sig från motsvarande arbete för andra högskoleregioner. Gruppen framför inte några förslag vare sig ! fråga om kompetensen för regionstyrel— sen för Stockholms högskoleregion eller om ändrad regionindelning.
Vissa remissinstanser behandlar avvikelserna mellan högskoleregion- erna och andra planeringsregioner för samhälleliga verksamheter. t.ex. att
Prop. 1979/80: 104 1 I
Kalmar län tillhör Linköpings sjukvårdsregion men inte dess högskolere- gion.
Jag anser att planeringsinsatserna inom högskoleregionernz-i utgör ett viktigt led i arbetet med att få till stånd en väl fungerande bred decentrali- sering av den statliga verksamheten. Med hänsyn till att relativt kort tid har förflutit sedan indelningen i högskoleregioner gjordes anserjag i likhet med decentraliseringsgruppen att det ännu inte finns ett tillräckligt under- lag föratt föreslå en ändrad regionindelning.
Jag har i det föregående uppmärksammat regionstyrelsernas viktiga uppgifter i planeringsarbetet för den grundläggande högskoleutbildningen. En av de centrala uppgifterna i detta sammanhang är regionstyrelsernas arbete med att fördela medlen till lokala och individuella linjer (N'h enstaka kurser vilka anvisas under anslaget lX D IO.
Deccntraliscringsgruppen har ingående behandlat den kritik som riktats mot regionstyrelsernas handläggning av medelsfördelningen till främst en- staka kurser. Kritiken går ut på att högskoleenheterna får del av fördel- ningsbesluten för sent för att kunna planera utbudet av kurser. Vidare anser flera lokala högskolemyndigheter att fördelningsbesluten är alltför detaljerade. Decentraliscringsgruppen ansluter sig delvis till de kritiska uppfattningarna och har övervägt tre olika modeller för att förändra beslut- sordningen för fördelningen av D lll-anslaget. Gruppens tre olika modeller är följande:
[. Riksdagen fördelar anslaget direkt till högskoleenheterna på samma sätt som sektorsanslagen.
2. D It)-anslaget delas upp i två delar. en fast del och en rörlig. Utgångs- punkten för deiiiia fördelning år att många högskoleenheters bundna re- surser finansieras ur detta anslag. Den fasta delen av anslaget skulle fördelas direkt av riksdagen. medan den rörliga delen skulle fördelas av regionstyrelserna till kurser som inte ingår i allmänna utbildningslinjer eller av andra skäl är bundna på grundval av riksdagens beslut om lokalisering.
3. Enligt den tredje modellen skulle riksdagen fördela medel till universi- teten för här aktuella ändamål. medan regionstyrelserna skulle fördela medlen till övriga högskoleenheier och till den kommunala högskolan inom regionen.
Decentraliseringsgruppen föreslår — efter att ha övervägt de tre olika modellerna för beslut om fördelning av anslaget — att en utredning skall göras av detta problem. sedan viss tid har förflutit.
Remissinstansernas intresse har i stor utsträckning knutits till de förslag till fördelning av D It)-anslaget som decentraliseringsgruppen har diskute- rat. Remissopinionen är här ganska splittrad. En stor del av remissinstan- serna ansluter sig till förslaget om en särskild utredning. t.ex. UHÄ. statskontoret. RRV, regionstyrelserna för Stockholms, Linköpings och Umeå högskoleregioner. Landstingsförbundet. Svenska kommunförbun- det. TCO och SACO/SR.
Prop. l979/80: 104 12
En annan grupp av remissinstanser ansluter sig till decentraliserings- gruppens modell l. 'l'ill dem hör bl.a. SFS. regionstyrelsen för Uppsala högskoleregion. universitetsstyzrelserna i Stockholm. Uppsala. Linköping och Göteborg samt styrelsen för högskolan i Jönköping.
En mindre grupp remissinstanser. bl. a. regionstyrelsen för Lund/Malmö högskoleregion. anser att modell 2 bör övervägas.
För egen del får jag anföra följande. ! prop. l975: 9 om reformering av högskoleutbildning m. m. anförde min företrädare i fråga om de principer som borde gälla för lokalisering av grundläggande högskoleutbildning bl.a. följande:
"Enligt min mening bör principer för lokalisering av grundläggande högskoleutbildning nu läggas fast på grundval av U 68: s och U ökl-bered- ningens förslag. En självklar utgångspunkt är härvid kraven att bredda och differentiera utbildningsutbudet. att öppna högskolan för nya grupper och att också i övrigt göra utbildningen mera tillgänglig.
Grundläggande högskoleutbildning —- enligt den avgränsningjag förordat i det föregående — bedrivs f.n. i permanent form på ett trettiotal orter i landet. alltifrån universitetsorterna med ett omfattande och rikt varierat utbud av både utbildning och forskning till orter med bara någon enstaka utbildningslinje. [ likhet med U tili-beredningen räknar jag med att perma- nent högskoleutbildning som i dag finns på en ort skall finnas kvar eller. om en förändring skulle bli aktuell i visst fall. så långt möjligt ersättas med annan jämförbar utbildning.
1 debatten kring U fix—förslagen har man ofta talat om den föreslagna "utlokaliseringen". Detta ger intrycket att det skulle röra sig om flyttning till annan ort av befintliga enheter eller verksamheter. dvs. om en omloka— liscring. En sådan kan givetvis bli aktuell i enskilda fall också inom hög- skoleutbildningens område. Det kan t. ex. erinras om att de senaste åren beslut har fattats om att veterinär- och skogshögskolorna skall omlokali- seras till i huvudsak Uppsala och Umeå. Vidare har vissa resurser inom sektionen för bergsvetenskap vid tekniska högskolan i Stockholm flyttats till högskolan i Luleå. Någon ”utlokalisering" av högskoleutbildning har emellertid inte föreslagits av U 6-8 och är. utöver de redan beslutade. enligt min bedömning f.n. inte heller aktuell."
Ett ökat tillvaratagande av de förutsättningar för att anordna högskoleut- bildning som bl. a. den sociala och ekonomiska strukturen i olika regioner ger kan påtagligt stimulera den regionala utvecklingen. Enligt min mening underlättar det också den anpassning av det samlade utbudet av högskole- utbildning till nya behov i arbetslivet som jag ser som synnerligen angelä- gen. En förnyelse av utbildningen på universitetsorterna med deras omfat- tande resurser inom många områden är ett viktigt inslag i en sådan utveck- ling. Men det är uppenbart att: i många fall andra orter har lika goda förutsättningar som universitetsorterna att med utgångspunkt i lokala re- surser och arbetsmarknadsförhållanden utveckla nya utbildningvägar. Ett
Prop. 1979/80: 104 i?
gott exempel på detta år den yrkestekniska högskoleutbildning som jag kommer att lägga fram förslag om i det följande. Somjag förut framhållit är det i första hand behov av utbildningar av detta slag — ofta kortare sådana — som bör tillgodoses i den fortsatta utbyggnaden.
Det finns sålunda enligt min mening tungt vägande skäl för att förlägga nytillkommande grundläggande högskoleutbildning till orter utanför de nuvarande universitetsorterna".
Utbildningsutskottet strök i sitt utlåtande l975: 17 under att det för den närmaste perioden inte var fråga om att bygga ut den traditionella universi- tetsutbildningen och fortsatte:
"Utbyggnad av permanenta resurser för högskoleutbildning på orter som inte redan har sådana skall endast undantagsvis komma i fråga. Att utesluta möjligheten att förlägga traditionell tiniversitetsutbildning till an- nan ort än nuvarande universitets- och filialorter skulle enligt utskottets bedömning å andra sidan innebära ett alltför kategoriskt ställningstagan- de".
Tillgängliga uppgifter visar enligt min mening att regionstyrelserna i sin planering av utbildningen och fördelning av medel på högskoleenheter har följt de av riksdagen fastlagda principerna för utbildningens lokalisering. Det innebär bl.a. att universitetens totala resurser för grundläggande hög- skoleutbildning i stort sett har bibehållits sedan högskolereformen började genomföras med tindantag för de ändringar av planeringstalen som har varit en följd av allmänna besparingsåtgärder. Jag utgår från att regionstyr- elserna även i fortsättningen kommer att tillämpa riksdagens beslut på det sätt som de hittills har gjort. När det gäller medelstilldelningen till högsko- leenheterna inom anslaget Lokala och individuella linjer och enstaka kur— ser har såväl decentraliseringsgruppen som ett stort antal remissinstanser angett en rad problem och föreslagit en särskild utredning för att lösa dessa. Jag delar denna uppfattning och avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen i denna fråga.
Även regionstyrelsernas handläggning av fördelningen av de särskilda medlen till forskningsanknytning av grundläggande högskoleutbildning be- handlas av decentraliseringsgruppen. som dock inte lägger fram något förslag till förändrade regler för handläggningen.
Flera remissinstanser har kritiska synptiiikter mot regionstyrelsernas fördelning av medlen till forskningsanknytning. särskilt de remissinstanser som vill avskaffa regionnivån.
Jag ansluter mig till de synpunkter på fördelningen av medlen till forsk- ningsanknytning som decentraliseringsgruppen gör och finner för min del inte skäl att föreslå någon ändring av den nu gällande beslutsordningen.
Även regirm.rlyi'clscrrias .ruinnuinsr'ilrnilig behandlas av decentraliser- ingsgrtippen. Gruppen föreslår att antalet ledamöter i regitmstyrelserna minskas från Zl till l8 genom att antalet företi'i'idare för allmänna intressen minskas från l4 till ll.
Prop. 1979/80: 104 [4
Remissopinionen är mycket splittrad i fråga om detta förslag. Enligt min mening är det angeläget att en fortsatt diskussion förs om regionstyrelser- nas nuvarande titformning från främst två utgångspunkter. Den ena är att antalet ledamöter i regionstyrelserna är så stort att det kan ifrågasättas om deras funktion som styrelser blir tillfredsställande. Den andra är att trots styrelsernas storlek endast två av ledamöterna företräder verksamheten inom högskoleenheterna. Jag är medveten om att det förstnämnda förhål- landet spcglar det intresse för högskolan som finns inom regionerna. Jag anser i likhet med decentraliseringsgruppen att det dock bör vara möjligt att iited bibehållande av de grundläggande principerna för regionstyrelser— nas utformning ge dem en för styrelseuppgifter mera ändamålsenlig stor- lek. Detta bör ske genom att löntagarorganisationernas dubbla representa— tion i styrelserna minskas. l')essa ingår för närvarande i styrelserna dels i egenskap av företrz'ldare för allmänna intressen. dels som representanter för de anställda inom högskolan. Enligt min mening bör den sistnämnda formen av representation i regionstyrelserna vara tillräcklig.
2.1.6. Den centrala nivån
Jag övergår nu till de frågor som avser den centrala nivån. Decentraliseringsgruppen har enbart studerat de centrala funktioner som ligger på UHÄ.
Flera remissinstanser uttrycker önskemål om att de centrala funktioner som nu åvilar SÖ i fråga om högskolan skall föras över till UHÄ.
Jag har erfarit att den skoladministrativa kommittén (U 1978: l7) inom kort kommer att avge förslag som berör bl.a. de uppgifter ifråga om kommunal högskoleutbildning som SÖ nti har. Regeringen kommer därför att i annat sammanhang ta ställning till frågan om en eventuell överföring av uppgifter från SÖ till UHÄ.
UHÄ fick genom högskolereformen en annorlunda central ftinktion än den som UKÄ hade haft. Denna förändring krävde en omställning inte bara av de anställda. som överfördes till UHÄ från UKÄ. SÖ m. fl. myndigheter. utan också av dem som tjänstgör på andra nivåer inom högskolan och som i vart fall inledningsvis efterfrågade eller förväntade sig samma typ av beslut eller initiativ från U HÄ som tidigare från UKÄ.
Decentraliseringsgruppen redogör för den kritik som riktats mot UHÄ för att inte uppfylla den nya roll som verket fått genom reformen. Gruppen menar dock att en del av de kritiska synpunkterna inte är berättigade utan beror på okunnighet om vilka funktioner UHÄ nti har. Decentraliserings- gruppen har däremot tagit fasta på den kritik som gäller ett påstått överdri- vet och olämpligt sektorstänkande och personalresursernas storlek.
Decentraliseringsgruppen föreslår att sammansättningen av .riyrelrmjhr UHÄ ändras så att planeringsberedningarnas ordförande i fortsättningen
Prop. 1979/80: 104 is
inte blir självskrivna ledamöter av styrelsen. I stället föreslås att i styrelsen skall ingå universitetskanslern. planeringscliefen samt ett företrädare för skolväsendet. en för arbetsgivarna på den privata sektorn. en för arbetsgi- varna på den kommunala och landstingskommunala sektorn. två för hög- skolan. tre för arbetstagarna i samhället och en för de studerande.
Remissopinionen är mycket splittrad i fråga om detta förslag. UHÄ betonar det stora värdet för styrelsens arbete av att planeringsberedningar— nas ordförande också ingår i styrelsen och ntenar att detaljer i styrelsens sammansättning inte bör författningsregleras. Från flera instanser framförs synpunkten att det är för tidigt att nti göra någon principiell förändring av styrelsernas sammansättning.
För egen del anser jag att det finns både förtjänster och brister med den sammansättning som UHÄ:s styrelse nu har. Till förtjänsterna hör otvivel- aktigt att planeringsberedningarnas ordförande tillför styrelsen sakkun- skap genom att de tidigare deltagit i beredningen av styrelseärenden. Samtidigt liggerjust däri en svaghet genom att de på samma gång som de är styrelseledamöter också företräder beredningarnas uppfattning i olika ärenden. Denna dubbla funktion kan leda till svårigheter för styrelsen att göra prioriteringar och avvägningar över fakultets- och sektorsgränser. De hittillsvarande erfarenheterna ger emellertid enligt min mening inte anled- ning att ändra sammansättningen av UHÄ:s styrelse på denna punkt. Jag har erfarit att UHÄ under den senaste tiden vidtagit vissa åtgärder på kansliplanet för att motverka en alltför stark sektorisering och underlätta behandlingen av övergripande frågor. Jag finner dock skäl att ta fasta på det önskemål som decentraliseringsgruppen framfört om fler representan- ter i styrelsen för verksamheten inom högskolan. Jag avser därför att föreslå regeringen att detta önskemål tillgodoses inom ramen för nu gällan- de regler när nuvarande mandatperiod för styrelsen går ut den 30 septem— ber 1980.
Decentraliseringsgruppen har också föreslagit en förändring av planc- ring.rberedningar/ms samniunsr'iltning med hänsyn till att viss kritik riktats mot att högskolan har för få företrädare inom beredningarna. Decentrali- seringsgruppen föreslår att minst 12 av de 18 ledamöterna i planeringsbe- redningarna skall hämtas inom högskolan.
Även i denna fråga är remissopinionen mycket splittrad. Det har visat sig att det är svårt att inom ramen för nuvarande sammansättning på alla håll åstadkomma en ändamålsenlig representation för högskolans olika delar. Jag anser därför att en utveckling i den riktning gruppen föreslår successivt bör ske. När den nu löpande förordnandetiden för planerings- beredningarnas ledamöter utgår den 30 september 1980 avserjag därför att föreslå regeringen att andelen ledamöter hämtade inom högskolan ökas.
Decentraliseringsgruppen har föreslagit att UHÄ skall ges i uppdrag att redovisa ett alternativ som innebär en reducering ur verkets personalre- .rur.rcr med tre procent under vart och ett av fem år.
Prop. 1979/80:104 ' lö
Förslaget tillstyrks av ett stort antal remissinstanser. UHÄ anför för sin del att den aktualiserade treprocentiga nedskärningen under vart och ett av fem år — i förening med den omfördelning av personal som UHÄ bedömer som nödvändig för att förbättra insatserna i fråga om övergripande långsik- tig plancring — skulle medföra så stora svårigheter att upprätthålla en rimlig ambition i planeringsarbetet inom de olika planeringsberedningarnas områden att det meningsfulla i själva beredningsorganisationen starkt mås— te ifrågasättas.
För egen del får jag anföra följande. UHÄ redovisar redan nu. liksom övriga myndigheter. tvåprocentiga besparingsalternativ i de årliga anslags- framställningarna. Dessa alternativ har också i de två senaste budgetpro- positionerna förordats av regeringen. Jag vill även erinra om att efter det att decentraliseringsgruppen hade lämnat sitt förslag har UHÄ i samband med riksdagens beslut i anledning av prop. l978/79: |l9 fått ökade upp- gifter i fråga om forskningsplanering på riksnivå. Det kan mot denna bakgrund ifrågasättas om det finns utrymme för en begränsning av ämbets— verkets resurser utöver vad som kan följa av generella besparingar. Jag kan dock ansluta mig till decentraliseringsgruppens förslag om att UHÄ skall redovisa ett alternativ innebärande en minskning av verkets resurser med tre procent under vart och ett av fem år. UHÄ bör kunna redovisa ett sådant alternativ i samband med att UHÄ i sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 belyser möjligheterna av en tvåprocentig besparing i enlighet med regeringens allmänna anvisningar om myndigheternas an- slagsframställningar. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag i denna fråga.
2. l .7 Samråd vid avvikelse från plancringsramur_li'jr grmnlläggmzdc hög- .vkoleutbi/dning
Decentraliseringsgruppen har föreslagit att den skyldighet. som nu finns för högskolestyrelse. att vid större avvikelse från planeringsramen sam- råda med UHÄ. skall utgå.
Remissbilden är splittrad. UHÄ anser att den nuvarande bestämmelsen om samrådsskyldighet är principiellt olämplig och föreslår att en högsko- leenhet skall ha rätt att på egen hand låta antalet utbjudna nybörjarplatser på en viss linje avvika från den av statsmakterna angivna planeringsramen med högst lO procent. Om större justeringar behövs bör de enligt UHÄ: s mening underställas regeringen eller myndighet som regeringen utser.
För egen del får jag anföra följande. Dimensionering och lokalisering av de allmänna utbildningslinjerna i högskolan fastställs av riksdagen. Allt- efter de lokala förutsättningarna bör det emellertid vara tuöjligt för högsko- lestyrelserna att besluta om mindre justeringar uppåt eller nedåt vid beslut om antagningskapacitet i enlighet med UHÄ: s förslag. Enligt min mening är det dock inte befogat att ge högskoleenheterna större möjligheter att avvika från den planering av den grundläggande högskoleutbildningen som
Prop. 1979/80: 104 17
riksdagen beslutat om. Jag biträder därför UHÄ: s förslag att störrejuste- ringar av plancringsramarrm under ett budgetår bör underställas regeringen eller den myndighet regeringen utser.
2.1.8 ”(anmäl/an Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att 1. godkänna den ändrade sammansättning av regionstyrelserna som jag har föreslagit. I'J . godkänna den förändrade ordning för justering av planeringsra- mar som jag har förordat.
2.2. Dokumentation och statistik om högskoleutbildning
Jag har i dessa frågor samrått med statsråden Bohman. Dahlgren och Mogård.
2.2.1. Bakgrund
Utredningen (U 1975: 14) om studiedokumentation och statistik för hög- skolan tillkalladcs i samband med förberedelserna för den nya högskoleor- ganisation som trädde i kraft den 1 juli 1977. Bakgrunden var att en översyn av de olika systemen för statistik om studerande och studieresul- tat i fråga om grundläggande högskoleutbildning behövdes i och med att en ny och mer enhetlig högskoleorganisation infördes (jfr prop. l975:9 s. 486). Utredningen lade den 11 februari 1976 fram ett provisoriskt förslag rörande studiedokumentationssystem för högskolan. Den 11 mars 1976 beslutade regeringen att befintliga system sktllle anpassas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Utredningen avgav den I juni 1979 betänkandet (SOU 1979:47) Dokumentation och statistik om högskoleutbildningjämte specialbilagan Redovisning av behovsanalys (Ds U 1979: 61. Betänkandet och specialbilagan har remissbehandlats. En sam- manfattning av betänkandet och av remissyttrandena bör fogas till proto- kollet i detta ärende som bilagorna 3 och 4. Den 27 januari 1978 inkom utredningen till regeringen med en skrivelse jämte promemoria om sam- ordning mellan högskolans studiedokumentationssystem och studiestödets informationssystem. Promemorian har remissbehandlats. En avskrift av promemorian och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende sotn bilagorna 5 och 6. Utredningen avgav den 18 september 1979 betänkandet (SOU 1979: 80) Prognoser och arbetsmark- nadsstatistik för högskolan. Detta betänkande rcmissbehandlas f. n.
Flertalet av de frågor utredningen tar upp i sitt huvudbetänkande om dokumentation och statistik om högskoleutbildning. och som jag för sam- manhangets skull tar upp i det följande. är av den arten att beslut i dem bör fattas av regeringen eller de myndigheter regeringen bestämmer. Förutom resursfrågorna bör vissa frågor. främst sådana som rör själva organisatio— 2 Riksdagen ION/80. I som!. Nr II)—1
Prop. 1979/80: 104 18
nen för statistikproduktionen inom högskoleområdet. dock underställas riksdagens prövning.
2.2.2. Allmänt
Ifråga om den tidigare och nuvarande högskolestatistiken villjag i första hand hänvisa till utredningens redogörelse (betänkandet s. 15 ff och s. 47 ff). Jag vill dock nämna att högskolestatistiken fick en mer definitiv form efter beslut vid 1956 års riksdag genom kungörelsen (1956: 239) angående statistik över högre studier. Statistiken skulle omfatta alla utbildningar för vilka studentexamen i princip utgjorde inträdeskrav (jfr betänkandet s. 18—19).
Statistiska centralbyråns (SCB) högskoleregistcr omfattar därför i prin- cip alla personer som under senare tid inskrivits för utbildning vid svenska universitet och högskolor. Registret innehåller personuppgifter som på olika sätt har att göra med personens egenskap av studerande. Sålunda finns uppgifter om inskrivning. närvaro och examina. vissa studieresultat. forskarutbildning. ansökning och antagning till spärrad utbildning, utbild- nings- och yrkesplaner vid examenstillfället. arbetsmarknadssituationen viss tid efter examen m.m. Registret började föras som ADB-register vid början av 1960-talet. Även uppgifter som tidigare insamlats i SCB: s manu- ella högskoleregister (fr. o. m. 1937) har överförts till nuvarande högskole- register om personen varit aktiv som studerande efter ca 1964. ] enlighet med olika beslut av riksdag och regering under 1960-talet utvidgades successivt mängden av uppgifter som insamlades för varje studerande. Högskoleregistret innehåller därför generellt sett mer information om dem som varit studieaktiva ttnder de senaste åren. Den senaste översynen skedde i samband med övergången till den nya högskoleorganisationen den 1 juli 1977. Utifrån högskoleregistret framställer SCB huvuddelen av den statistik rörande studerande vid universitet och högskolor som används för central utbildnings- och arbetsmarknadsplanering. Huvudkonsumcntcr av statistiken är myndigheter. arbetsmarknadsorganisationer. pressen och forskare. Uppgifterna utnyttjas vidare regelbundet för prognosverksamhct och av olika utredningar.
Det bör i detta sammanhang också påpekas att en viss systematisk lokal statistikproduktion efter hand kommit i gång vid i första hand universiteten och de tekniska högskolorna under 1970-talet.
Genom de överväganden och förslag som lagts fram av utredningen (U 1975: 14) om studiedokumentation och statistik för högskolan har det ska- pats förutsättningar för en allsidig bedömning av statistikfrågorna över hela högskoleområdet såvitt gäller den grundläggande högskoleutbildning- en. Ett intryck som framkommer starkt både av utredningen och de av- givna remissvaren är att statistikfrågorna är mycket komplicerade och tekniskt svåra. Det tar lång tici att ställa om systemen. Därför bör man enligt min mening både sträva efter att hitta rimliga ambitionsnivåer och försöka nå fram till lösningar sotn kan vara hållbara under en längre tid.
Prop. 1979/80: 104 19
Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen den 14 juni 1979 rrppdrog till S(TB och UHÄ att — med beaktande av vad som anförts i prop. 1978/79: 119 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning — göra en översyn av statistiken över studerande i forskarutbildningen. Ar- betet och därav föranledda resultat skall redovisas för regeringen.
Innan jag går in på mina överväganden och förslag vill jag som en bakgrund i korthet återge nägra karaktäristiska drag hos den högskoleor- ganisation som infördes den 1 juli 1977. Bl.a. har ett nytt system för planering av den grundläggande högskoleutbildningen byggts upp (jfr prop. 1975: 9. UbU 1975: 17. rskr 1975: 179, prop. 1976/77: 59. UbU 1976/77: 20. rskr 1976/771246). Lokalisering och dimensionering av permanenta utbild— ningar. dvs. allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer. beslutas nor— malt av riksdagen efter förslag från regeringen. ] anslutning därtill anvisas resursramar för verksamheten. För lokala och individuella linjer och ensta- ka kurser sker en regional och lokal planering inom ramar som fastställs av riksdagen. De lokala myndigheterna har stor frihet att inom tilldelade ramar besluta om utbildningens innehåll och genomförande. Samtidigt med de organisatoriska förändringarna genomfördes nya regler för behörighet och urval till grundläggande högskoleutbildning. Ett huvudsyfte med de nya tillträdesreglerna är att bättre ta till vara de reella förutsättningarna hos de enskilda att genomgå högskoleutbildning. De nya reglerna avses också medverka till en socialt jämnare rekrytering till högskoleutbildning- en. Bl.a. har arbetslivserfarenhet givits meritvärde.
Inte minst i fråga om själva anslagssysternet förutsätts en samverkan eller dialog mellan centrala. regionala och lokala myndigheter. De av riksdagen beslutade ramanslagen beräknas och tilldelas för olika utbild— ningsområden med utgångspunkt i antagningstal eller årsstudieplatser. De lokala myndigheterna har sedan möjligheter att företa mindre jämkningar av antagningstalen med hänsyn till lokala omständigheter. Ett viktigt mo- ment är att de lokala myndigheterna har att redovisa restrltatct av verksam- heten i sådan form att de anslagsbeviljande instanserna kan bedöma hurti- vida gällande mål och riktlinjer tillgodoses.
Anknytningen av den grundläggande högskoleutbildningen till samhälls— livet i allmänhct är en viktig del av högskolereformen. F.nligt högskolela- gen skall utbildningen inom högskolan planeras med hänsyn till samhällets behov av utbildade och individernas behov och önskemål. Samma hänsyn skall tas när resurserna fördelas inom högskolan. När utbildningen plane- ras skall åtgärder vidtas som främjar att utbildningen kan ingå i en växling mellan studier och yrkesverksamhet. dvs. i återkommande utbildning (7 v" högskolelagen(1977:218)). Det är givet att en utbildningsplauering som avses främja återkommande utbildning mäste bedrivas med hänsynstagan- de till arbetsmarknadsförhi'rllanden och till hur olika delar av utbildnings-- väsendet förhåller" sig till varandra. Anknytningen till arbetsmarknaden innebär också att bl. a. myndigheter som arbetsmarknadsstyrelscn (A MS). skolöverstyrelsen (SÖ) och socialstyrelsen i sin verksamhet är beroende
Prop. 1979/80: 104 20
av högskoleutbildningens dimensionering och av vilket antal studerande som fullföljer olika utbildningar. Även för parterna på arbetsmarknaden är dessa frågor av stort intresse.
Sammanfattningsvis vill jag konstatera att planeringen av den nya hög- skolans verksamhet förutsätter kommunikation och samverkan dels mel- lan organ på olika nivåer inom högskoleområdet, dels mellan högskole- myndigheter och myndigheter i övrigt samt arbetsnutrknadens organisatio- ner. En slutsats som kan dras av dessa förhållanden är att en övergripande planering måste finnas för statistiken i fråga om studerande och studiere- sultat. Jag vill i detta sammanhang också framhålla att behovet av statistisk information om den högre utbildningen ofta gjort sig påmint även under tidigare skeden. särskilt i samband med större förändringar och reformer. Jag hänvisar härvidlag till utredningens redovisning (betänkandet s. 15—23).
Mot bakgrund av högskoleorganisationens uppbyggnad vill jag vidare först ange hurjag rent allmänt anser att statistikproduktionen för högsko— lan bör organiseras. En vägledande princip bör vara att de statistikbehov som följer av högskolans decentraliserade beslutsstruktur bör tillgodoses i första hand. Det gäller således att se till att de lokala och regionala organen snabbt får tillgång till sådan statistik som de behöver för att planera. genomföra och utvärdera utbildningen. De centrala organens behov av statistik är också väsentliga. vilket jag återkommer till i det följande. men tyngdpunkten i statistikproduktionen bör förläggas till de lokala enheterna. Detta åstadkoms bäst med hjälp av datasystem som de lokala myndigheter— na själva förfogar över. Den uppbyggnad av lokala datasystem som skett vid ett antal högskoleenheter under 1970-talet i flertalet fall i samverkan med universitets- och högskoleämbetett UHÄ). tidigare universitetskans- lersämbetet (UKÄ). har därför varit mycket väsentlig och innebär att det har skapats helt nya förutsättningar för statistikproduktionen. Strävandcna att decentralisera verksamheten inom högskolan kan således slå igenom även på detta område.
En annan huvudprincip bör vara att den helhetssyn på högskoleutbild- ningen som kännetecknar högskolereformen skall styra utformningen av grunderna för högskolestatistiken. Man bör således vid uppbyggnaden av statistiksystemcn förutsätta att alla utbildningsområden skall kunna ges en likvärdig statistisk belysning. I annat fall riskerar man att bygga in konser- verande moment. Jag ansluter mig säledes till utredningens ståndpunkt att den skillnad i fråga om statistisk belysning som tidigare rätt mellan olika utbildningar måste upphöra även om detta med hänsyn till de resurser som står till förfogande mäste innebära en sänkt ambitionsnivä för den statis- tiska bclysningen av vissa utbildningar. En annan sak är att man vid den löpande uppföljningen av utbildningar kan finna att olika områden behöver belysas i speciella avseenden. Jag vill inte utesluta att detta kan gälla områden för vilka den statistiska informationen är liten i förhållande till bl. a. den rörande den tidigare filosofiska utbildningen vid universiteten.
Prop. 1979/80: 104 71
De förslag som utredningen lagt fram om högskolestatistikcns innehåll. om hur den skall åstadkommas och om organisation för statistikproduk- tionen har till helt övervägande del vunnit stöd hos remissinstanserna. Avvikande ståndpunkter har förts fram bl.a. av SCB. som anser att det behövs ett mer omfattande centralt studeranderegister än vad utredningen föreslagit. och av Sveriges förenade studentkårer (SFS) som anser att det centrala individbaserade studeranderegistret inte alls behövs.
Statistikproduktionen liksom en stor del av den rena dokumentationen av uppgifter om studerande och studieresultat sker sedan en längre tid inom en stor del av högskolan helt eller delvis med hjälp av automatisk databehandling (ADB). De problem rörande risker för den personliga integriteten som är förenade med ADB—behandling av personuppgifter mäste således beaktas i dessa sammanhang. Jag noterar med tillfredsstäl— lclse att de organ som i första hand bevakar integritetsfrågorna. dvs. datainspektionen och datalagstiftningskommittén (DALK). har godtagit utredningens förslag. För min del vill jag särskilt stryka under utredning- ens ständpunkt att det allra viktigaste integritetskravct på ett personregis- ter är att uppgifterna i registret är riktiga. Jag anser därför att. när man avgör omfattningen av den datorbaserade registreringen. gränserna bör sättas av de ekonomiska och praktiska möjligheter som finns att hålla uppgifterna i registren riktiga och aktuella. Jag får anledning att senare återkomma till denna aspekt. Dessutom bör man i integritetsfrägan själv- fallet beakta inställningen hos dem som kan komma att registreras (jfr 3 .5 datalagen (1973: 289”.
Utredningen har genomfört en omfattande och enligt min mening värde— full kartläggning av behoven av statistisk information om grundläggande högskoleutbildning. De informationsbehov som framkommit genom be- hovsinventeringen avser dels mer speciella frågor som de studerandes sociala bakgrund. återkommande utbildning. studerande enligt den s. k. 25: 4-rcgeln (5 kap. 25 & grupp IV högskoleförordningen ( 1977: 269” netto- räkning av studerande i högskolan samt utländska studerande. dels mer allmänna statistikbehov rörande tillströmning. närvaro och utflöde. Kart- läggningen utgör en utgångspunkt för utredningens förslag. Utredningen framhåller i anslutning till behovsinventeringen att det vore orimligt. och inom ramen för tillgängliga resurser även omöjligt. att planera en reguljär statistikproduktion som kan tillgodose alla angivna behov. En del remiss- instanser. bl.a. SCB. har framfört kritik mot behovsinventeringen och har angett att denna borde ha genomförts på ett annat sätt. Det är enligt min mening uppenbart att behovsinventeringar av detta slag är förenade med stora problem eftersom det viktigaste kanske inte är att ange vilka behov som finns utan att göra en angelägenhetsgradering. Det bör i framtiden vara en uppgift både för de lokala och regionala myndigheterna och för UHÄ och SCB att genomföra behovsinventeringar i syfte att effektivisera statistiken inom ramen för de riktlinjer som kan komma att gälla.
Prop. 1979/80: 104 22
Utredningens ståndpunkter beträffande vilken statistik som bör produ- ceras bygger bl.a. på synsättet att den rutinmässiga insamlingen och bearbetningen av data rörande den grundläggande högskoleutbildningen bör organiseras med två syften. Dessa är att utgöra underlag för en fortlö- pande tillhandahållen och översiktligt beskrivande statistik (löpande stati— stik) och att tillhandahålla urvalsramar för punktundersökningar av skilda slag. Jag ansluter mig till utredningens synsätt. Tekniken med urvalsramar för punktundersökningar innebär bl.a. att den löpande uppgiftsinsamling- en kan begränsas utan att viktiga statistikbehov behöver eftersättas. Detta är av stor betydelse ur integritetssynvinkel.
2.2.3 Den lokala stmliedokumwtlationen m. m.
Med begreppet studiedokumentation avses den lokala bokföringen av uppgifter om de studerande och deras studieresultat. Enligt utredningen motiveras den lokala studiedokumentationen framför allt av behovet att kunna planera och administrera utbildningen lokalt och att kunna doku- mentera enskilda studerandes studieresultat. Till den administrativa verk- samhet som kräver studiedokumentation hör främst personalplaneringen och dispositionen av läroanstaltcns lokaler och ekonomiska resurser för olika utbildningslinjer och kurser. Hit hör ocksä löpande uppföljning av studieresultat. Studerande som godkänts i kurs eller annat utbildningsmo— ment har vidare rätt att få utbildningsbevis. vilket kräver att läroanstalten fortlöpande dokumenterar studieresultaten. Det händer också att utbild- ningsbevis förstörs eller förkommer eller att dess äkthet sätts i fråga. I sådana situationer är det viktigt att läroanstalten har dokumentation av vederbörandes studieresultat i behåll och kan bekräfta dem (betänkandet s. 33).
Utredningens förslag om den lokala studiedokumentationens innehåll linnerjag väl avvägt (betänkandet s. l49—153). Jag avser att senare föreslå regeringen att meddela de föreskrifter som fordras beträffande den lokala studiedokumentationens innehäll.
Den lokala studiedokumentationen skall enligt utredningens förslag ligga till grund både för högskoleenheternas egen statistikproduktion och för inrapportering av uppgifter till ett centralt högskoleregistcr vid SCB. Jag ansluter mig till principen att den lokala studiedokumentationen skall utgöra grundvalen för den löpande statistiken. De data som lagras lokalt är tillräckliga för detta ändamål. Några särskilda data avsedda enbart för statistikproduktion behöver myndigheterna således inte samla in och ej heller rapportera till SCB för den löpande statistiken. Regeringen bör föreslå riksdagen att godkänna de principer jag här har förordat.
De lokala myndigheternas egen statistikproduktion bör kunna tillgodose ett stort antal lokala behov. Enligt utredningen bör de lokala myndigheter- na själva bestämma vilken statistik som skall tas fram lokalt för lokala behov. Jag delar denna ståndpunkt. Samtidigt bör det påpekas att viss
Prop. 1979/80: 104 23
lokal statistikproduktion kan vara nödvändig från rikssynpunkt. Jag åter— kommer till denna fråga sedan jag behandlat den allmänna avvägningen mellan centralt och lokalt producerad statistik.
2 . 2 . 4 Organisationen _f'r'ir hägs/rulesfatisliken
Utredningen har föreslagit att huvudkällorna för den centrala högskole- statistiken skall vara dels den lokala studiedokumentationen. dels ett cen— tralt personregister. Det centrala personregistret innebär en fortsättning av det nuvarande högskoleregistret vid SCB. Förslag ges om vad det skall omfatta. Jämfört med vad som närmast före högskolereformen [977 regi- streradcs centralt om varje studerande vid de filosofiska fakulteterna inne- bär förslaget en avsevärd nedskärning. Studerande såväl på utbildnings- linjer som på enstaka kurser föreslås ingå i registret. På bl.a. denna punkt har fyra av ledamöterna i utredningen reserverat sig. De anser att enbart studerande på utbildningslinjer skall ingå i det centrala registret.
Andra källor för belysning av förhållanden rörande grundläggande hög- skoleutbildning kan enligt utredningen vara longitudinella databaser röran- de befolkningsurval samt särskilt genomförda enkäter. (Att en databas är longitudinell innebär att den består av uppgifter insamlade vid olika tid- punkter över en längre period om samma personer.) Beträffande enkäter framhåller utredningen vikten av att de tillfrågade får tydlig information om att deltagande är frivilligt.
När det gäller sättet att tillhandahålla statistiken framhåller utredningen att viss statistik kan tillhandahållas på en lägre nivå av tillgänglighet än som hittills skett. Vikten av att statistiken kommer fram snabbt framhålls. Vissa förslag ges av utredningen angående statistikpublikationernas upp- läggning och distribution.
Belysning av social bakgrund har tidigare skett med hjälp av uppgifter som samtliga nybörjare obligatoriskt skulle lämna vid inskrivningen. Ut- redningen föreslår dels att undersökningar härom på längre sikt skall genomföras med tre till fem års intervall. dels att de skall genomföras på ett urval nybörjare som frivilligt besvarar en enkät för ändamålet. SCB har på utredningens tillskyndan genomfört en provundcrsökning.
Utredningens förslag i här berörda avseenden har till övervägande del vunnit remissinstansernas stöd. Som jag tidigare nämnt har dock SCB framhållit att ett mer omfattande centralt register behövs medan SFS anser att ett centralt register inte behövs. I denna fråga har UHÄ bl. a. framhållit att utvecklingen på det ADB-tekniska området medför att det på sikt kan antas bli möjligt att delvis ersätta uppgifterna i ett centralt högskoleregister med en samordnad bearbetning av lokala datorbaserade studiedokumenta- tionsregister. Ett sådant system förutsätter enligt UHÄ att en större andel än f. n. av högskolans studerande ingår i sådana register. Det ställer också större krav på enhetlighet mellan de lokala registren och måste föregås av ett omfattande tekniskt utvecklingsarbete. UHÄ finner det därför inte
Prop. 1979/80: 104 34
realistiskt att f. n. föreslå ett sådant registersystem som underlag för hög— skolestatistiken men är berett att medverka i fortsatt utrednings- och utvecklingsarbete med detta syfte.
För min del anser jag att utredningen lagt fram goda argument för sitt förslag till hur statistiken skall åstadkommas med olika permanenta regis- ter. longitttdinella databaser och enkäter.
Jag anser således att ett centralt högskoleregistcr är nödvändigt även fortsättningsvis. De överväganden som lett mig fratn till denna slutsats är följande. Det är mycket viktigt att det finns ett tillräckligt faktaunderlag för att man skall kunna bedöma hur högskolan i verkligheten fungerar i förhål- lande till intentionerna. Ett sådant faktaunderlag kan inte framställas en- bart genom sammanställningar av lokalt producerad statistik. Statistiken måste nämligen kunna belysa vad olika grupper gör under en lång följd av år och vid olika utbildningsanstaltcr. Detta är av grundläggande betydelse för belysning av tillträdesreglernas effekter på lång sikt, inflöde. närvaro och utflöde beträffande högskolan. mönstret av återkommande utbildning, regionalpolitiska effekter. etc. Några andra praktiska möjligheter att tillgo- dose dessa behov än med ett centralt studeranderegister av den typ utred- ningen föreslagit ftnns enligt min mening inte. Det är nödvändigt att regist- ret är individbascrat eftersom uppgifter om en och samma individ från skilda läroanstalter och olika t:.dpunkter måste kunna sammanföras till individen ifråga. Att ersätta det permanenta” centrala registret med tillfäl- liga "centrala" register som åstadkoms genom sambearbetningar av lokala register är som UHÄ framhållit inte tekniskt möjligt annat än på sikt. Ett sådant förfaringssätt skulle dessutom leda till att de lokala systemen måste regleras och samordnas på ett sätt som enligt min mening inte är önskvärt. Dessutom vore det nödvändigt att ålägga de lokala myndigheterna att spara uppgifter på datamedium under väsentligt längre tid än de behöver för sina administrativa ändamål. Det sistnämnda är inte önskvärt ur bl.a. integritetssynvinkel.
Jag har emellertid förståelse för synpunkten att det finns potentiella risker för den personliga integriteten i samband med ett centralt personre- gister. även om detta är skyddat av sekretesslagen. Dessa risker är dock inte så betydande att man av den anledningen bör avstå från den statistik som endast kan produceras ur ett centralt register. I stället bör man noga överväga vilka uppgifter som skall ingå i det centrala registret.
2.2.5. Statistikens innehåll
Som framgått av vad jag har redovisat i det föregående kan utredningens förslag och remissyttrandena däröver läggas till grund för beslut om all- männa riktlinjer för hur statistiken bör åstadkommas. För den övergri- pande planering av statistiken. som jag tidigare angivit som nödvändig mot bakgrund av högskolans planeringssystem. fordras emellertid också en närmare precisering av innehållet i den statistik som bör finnas nationellt.
Prop. 1979/80: 104 25 När det gäller den centralt producerade statistiken och därmed innehål- let i det centrala registret ansluterjag mig till utredningens förslag (betän-
kandet s. l l7—126) med några kompletteringar som jag nu vill redovisa.
Utredningen har bl.a. föreslagit att tillströmningsstatistik avseende ny- börjarnas bakgrund i fråga om utbildning. arbetslivsertarenhct m. m. skall redovisas vart tredje eller vart femte år. Utredningen anser också att enkäter avseende den sociala bakgrunden bör genomföras med tre till fem års mellanrum. SCB har i sitt yttrande framhållit att undersökningar vart tredje till vart femte år inte är tillräckligt med hänsyn till SCB: s verksam- het med prognoser. Jag anser att treårsintervall kan vara en riktpunkt men att frekvensen bör kunna variera med hänsyn till behov och ekonomiska möjligheter. Tätare undersökningar kan t.ex. behövas i anslutning till större förändringar inom utbildningsväsendet. Å andra sidan bör det vara möjligt att sedan erfarenheter vunnits om aktuella förhållanden nöja sig med längre intervall mellan undersökningarna.
Utredningen har föreslagit att uppgifter om grund för allmän behörighet skall ingå i det centrala registret. ] detta inbegrips ej uppgift om vilken gymnasielinje den studerande har genomgått. Enligt utredningen kan sta- tistikbearbetningar avseende gymnasielinje göras som tillfälliga undersök- ningar.
SCB m.fl. har framhållit att detta är otillfredställande med hänsyn till önskemålet att följa olika gruppers studiemönster. Jag anser i anslutning till de allmänna motivjag angett för det centrala registret att det är väsent— ligt att få en god statistisk belysning av hur studerandeströmmarna går från gymnasieskolans olika linjer in i och ut ur de olika högskoleutbildningarna. Därför bör uppgift om gymnasielinje lagras i det centrala högskoleregistret. Uppgifterna bör få hämtas från den lokala studiedokumentationen. antag— ningssystemcn eller från det centrala gymnasieregistret. Datalagens före- skrifter skall därvid iakttagas.
En ytterligare fråga som jag anser bör tas upp till vidare övervägande är registreringen av uppgifter om studier i enstaka kurser. Utredningen har mot bakgrund av det stora intresset att studera hur ordningen med enstaka kurser fungerar i högskolan — bl. a. med avseende på återkommande utbildning — föreslagit att uppgifter om studier i enstaka kurser skall ingåi det centrala registret. Kurserna klassificeras i förslagsvis 12 angivna grup- per. För varje termin rapporteras uppgift om närvaro inom grupperna. Vidare skall enligt utredningens förslag registrering ske av att den stude- rande slutfört enstaka kurser om sammanlagt minst 60 poäng varav minst 40 poäng inom någon av de 12 grupperna. Poängrapporteringen motiveras av behovet av utflödesstatistik med avseende på arbetsmarknaden (betän- kandet s. 102.l10.123—125').
[ fråga om statistiken avseende utbildningen på enstaka kurser har åtskilliga synpunkter framförts av remissinstanserna. SÖ understryker vikten av att det centrala registret även omfattar studerande på enstaka
Prop. 1979/80: 104 26
kurser. En klassificering i [2 grupper anser SÖ inte vara tillräcklig. Även socialstyrelsen varnar för en alltför grov klassificering i det centrala regist- ret. Svenska kommunförbundet vill också ha en mer detaljerad utflödes- statistik än vad utredningen föreslagit liksom Centralorganisationcn SACO/SR. UHÄ anser att det är nödvändigt att ta med de studerande på enstaka kurser i det centrala registret. Även 'l'jänstemännens centralorga- nisation (TCO) stryker under vikten av att en central registrering sker även av utbildningen i enstaka kurser. Landsorganisationen (LO) framhåller att det är viktigt att utflöde. innehåll, nivå och syfte beträffande enstaka kurser ges en översiktlig statistisk bild eftersom dessa kurser är avsedda att tillgodose en rad skilda utbildningsbehov. Regionstyrelserna hari sina yttranden till UHÄ framhållit att det centrala registret bör omfatta även utbildningen på enstaka kurser. Regionstyrelsen i Uppsala framhåller att det från regionstyrelsens synpunkt är av intresse att i det centrala registret kunna följa tillströmningen till de enstaka kurserna. Det är vidare enligt regionstyrelsen av värde att ur ett centralt register få översiktlig och enhetlig utformad statistik om tillströmningen till de enstaka kurserna. Att samla in motsvarande uppgifter från de lokala registren skulle bli ännu mer tids- och arbetskrävande. Regionstyrelsen i Stockholm framhåller bl. a. att statistik rörande enstaka kurser måste tas fram på sådant sätt att enstaka kurser inte får inta en omotiverat obemärkt roll när uppgifter om högskole- utbildning redovisas och diskuteras. Regionstyrelsen i Göteborg har i sitt arbete använt sig av hittills centralt producerad statistik och prognosma- terial. Detta material utgör ett värdefullt komplement till mer detaljerad lokal statistik. Regionstyrelsen anser att ett centralt register med individre- laterade uppgifter bör finnas där uppgifter om samtliga studerande inom grundläggande högskoleutbildning. dvs. även studerande på enstaka kur- ser ingår. Regionstyrelsen i Umeå anser att det behövs ett riktigt och väl dokumenterat statistiskt underlag rörande enstaka kurser. inte bara inom berörd region utan även från övriga landet för jämförande studier och bedömning av tendenser och kostnader. Regionstyrelsen stöder därför betänkandets huvudförslag. lnvärdningar mot central registrering av upp- gifter om utbildning i enstaka kurser framförs av riksrevisionsverket (RRV). Samma ståndpunkt har statskontoret som dock anser att den centrala registreringen behövs under en övergångsperiod. SFS anser som tidigare nämnts att all central registrering av individuppgifter är onödig. Svenska arbetsgivareföreningen anser också att gruppuppgifter räcker centralt för enstaka kurser.
Jag vill för min del först peka påatt huvudparten av de enstaka kurserna. uppskattningsvis ca 85 %. utgörs av kurser inom ämnen vid de tidigare filosofiska fakulteterna vid universiteten och högskolorna i Örebro. Växjö och Karlstad. Många studerande genomgår efter hand sådana kurser på ett sätt som liknar linjestudier. Detta gäller bl. a. ämnen som är endast spar- samt representerade inom utbildningslinjer som t.ex. flertalet humanis-
Prop. 1979/80: 104 27
tiska ämnen. Vidare villjag peka på det förhållandet att de enstaka kurser- na är av grundläggande betydelse för återkommande utbildning och för utbildningens decentralisering i regional bemärkelse. Jag erinrar om vad jag har anfört i budgetpropositionen l980 om återkommande utbildning (bil. 12 s. 370).
Jag anser att den princip som gällt sedan l956 om att statistiken skall omfatta all högskoleutbildning bör tillämpas även fortsättningsvis för det centrala registret. För utbildning i enstaka kurser bör det kunna tas fram statistik som ger en belysning som är likvärdig med den för utbildning på linjer.
Detta innebär således att utbildningen på enstaka kurser bör omfattas av det centrala registret men att någon registrering centralt av uppgifter om enskilda enstaka kurser inte bör förekomma. Det bör bli fråga om någon form av översiktliga uppgifter. Med hänsyn till de förhållanden beträffande enstaka kurser inom de tidigare filosofiska fakulteterna somjag nyss berört skulle den centralt producerade statistiken bli starkt missvisande om den inte kunde ta hänsyn till utbildningen på enstaka kurser. Regionstyrelser- nas yttranden pekar entydigt på att denna typ av utbildning bör ingå i det centrala registret. Det förhållandet att studier i enstaka kurseri många fall kan komma att bedrivas under olika tidsperioder och vid skilda högsko- leenheter talar även för att uppgifterna bör ingå i det centrala registret.
För att åstadkomma en översiktlig central statistik rörande utbildningen på enstaka kurser bör för varje berörd studerande närvaro registreras varje termin som utredningen föreslagit. Registreringen bör även omfatta en uppgift om omfattningen av de kurser som avses med användning av intervallen l—Ztl poäng. 2l —40 poäng och mer än 40 poäng.
Vidare bör det registreras att den studerande slutfört enstaka kurser om sammanlagt minst 60 poäng. Jag återkommer i det följande till frågan om klassificeringen av kurserna.
Sammantaget innebär mitt förslag till centralt register — liksom utred- ningens —— en väsentlig minskning av de uppgifter som skall införas i registret. Begränsningen av det centrala registret är nödvändig bl.a. av integritetsskäl. De praktiska och ekonomiska möjligheterna att hålla regis— trets innehåll riktigt och aktuellt medger enligt min bedömning inte ett mer omfattande centralt register än det jag föreslår.
Regeringen bör föreslå riksdagen att besluta att ett centralt studerande- register skall finnas rned i huvudsak det innehålljag har angivit.
Det centrala registret blir enligt mitt förslag starkt begränsat framför allt vad gäller uppgifter om studieresultat och om studiernas omfattning (hel- tid/deltid) under terminerna. Detta innebär att flera viktiga statistikbehov får tillgodoses genom lokal statistikproduktion även i fall som är av bety- delse för den centrala planeringen. All den statistik rörande faktiskt antal utnyttjade årsstudieplatser som behövs för resursplaneringen såväl lokalt som regionalt och centralt får t.ex. produceras lokalt. Detsamma gäller
Prop. 1979/80: 104 28
största delen av den statistik som. enligt vad centrala studiestödsnämnden (CSN) framhållit i sitt remissyttrande. behövs för det studiesociala områ— det.
Regeringen bör föreslå riksdagen att godkänna de principer beträffande den lokala statistikproduktionens roll som jag nyss har angivit.
Socialstyrelsen hari sitt remissyttrande framhållit att man i uttlödessta- tistiken bör kunna belysa hur "många studerande som via enstaka kurser skaffar sig kompetens inom vissa begränsade områden eller inom ett områ- de som normalt svarar mot en allmän utbildningslinje. Enligt min bedöm- ning rör den fråga som socialstyrelsen tar tipp ett av de mest komplicerade problemområdena när det gäller högskolestatistiken. Det gäller frågan om en noggrann och samordnad klassificering av ett stort antal enstaka kurser. Utredningen har för enstaka kurser föreslagit den tidigare nämnda indel- ningen efter ämnesinnehäll och därutöver en viss klassificering efter syfte och nivå (betänkandet s. lt.)2). U HÄ framhälleri sitt remissyttrande att den exakta utformningen av klassiticeringen behöver övervägas ytterligare. bl.a. med hänsyn till behovet av uppgifter om underlaget för forskarrekry- teringen. Jag delar UHÄ:s bedömning. Jag vill poängtera att klassificer- ingsfrägan i enlighet med vad jag tidigare anfört endast berör de lokala registren. med undantag för själva gruppindelningen som enligt mitt tidi— gare förslag skall användas vid rapporteringen till SCB. Jag avser att senare föreslå regeringen att uppdra åt UHÄ att tillsammans med SCB skyndsamt närmare utreda klassiliceringsfrägan i kontakt med berörda myndigheter och att inkomma till regeringen med förslag.
Med anledning av 'ad som framkommit vid behovsinventeringen har utredningen behandlat frågan om statistik rörande gäststuderande. I av— vaktan på förslag från gäststuderandekommitten (U 1978: 03) har utred— ningen inte lämnat något förslag men framhåller bl. a. att det av integri- tetsskäl är olämpligt att ta med uppgifter om medborgarskap och status i Sverige (gäststuderande eller invandrare) i den lokala. ej sekretessbelagda. studiedokumentationen (jfr. betänkandet s. 76-77. l42— l44).
(läststuderandekommittén har i sitt yttrande strukit under behovet av registrering av medborgarskap och status i Sverige. Enligt kommittén behövs en kontinuerlig uppföljning av de gäststuderande. Även CSN. SCB och UHÄ har poängterat behovet. SFS har bl. a. betonat att all registrering av nationalitet bör ske med största försiktighet.
Jag anser för min del att det finns behov av statistik som bl.a. kan grundas på uppgifter om medborgarskap och status i Sverige. Det är uppenbart att det i dessa sammanhang finns speciella integritetsproblem. Även jag är därför tveksam till en ADB-registrering av ifrågavarande uppgifter som ej kan sekretessky'ddas. Eftersom det centrala registret vid SCB är sekretesskyddat bör en registrering av uppgifter om medborgar- skap och status i Sverige där kunna komma i fråga. Det bör ankomma på regeringen att besluta i dessa frågor sedan gäststuderandekommittén avgi-
Prop. 1979/80: 104 39
vit sina förslag. Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande i denna fråga.
Jag vill med anledning av vad SCB framhållit i sitt remissyttrande om den stora skillnaden mellan brtrttoantalet närvarande studerande och net- toantalet (där varje studerande räknas endast en gång) stryka under att en löpande redovisning bör ske även av nettoantalet närvarande studerande i högskolan. Vidare anser jag att den av utredningen föreslagna sökande! antagna-statistiken avseende utbildningslinjer bör kompletteras med en motsvarande lokalt framställd statistik rörande enstaka kurser. Jag anser det vara en allvarlig brist att sökande/antagna-statistik rörande enstaka kurser ännu ej kunnat redovisas. Jag erinrar om att jag har berört denna fråga även i budgetpropositionen l98tl (bil. lZ s. 362").
2.2.6. Samordning med stndiesrödcts infor/narionssymunr
Utredningen har redovisat att det finns möjligheter att med datorprodu- cerade meritförteckningar underlätta ansökningsfödiarandet beträffande studiestöd. Avsikten är att tillsända de studerande meritförteckningar som lämnas med vid ansökan. Förslaget har vunnit remissinstansernas stöd. Jag anser att denna rationalisering bör genomföras i den omfattning som det blir tekniskt och ekonomiskt möjligt. Självfallet måste även manuellt gjorda meritförteckningar kunna användas.
Vidare har utredningen behandlat frågan om huruvida den nuvarande studiekontrollen med studieintyg som utfärdas av institutionerna kan er- sättas med olika former av kontroll genom samordning med studiedoku- mentationssystemen. Denna fråga är både integritetsmässigt känslig och tekniskt komplicerad. Jag anser att ställning inte bör tas innan de verkliga behoven har blivit bättre klarlagda. Jag avser därför att senare — sedan datainspektionens yttrande inhämtats — föreslå regeringen att uppdra åt berörda myndigheter att genom sambearbetning mellan olika dataregister ta fram statistik som visar hur många studerande som eventuellt uppbär studiemedel trtan att vara registrerade vid någon utbildning. Det specialre- gister som framställs i samband med bearbetningen bör omedelbart förstö- ras sedan denna har utförts.
2.2.7 Armar/".sgri'r'igor och Itos—mader m. m.
Utredningen har föreslagit att det skall vara läroanstalternas styrelser som beslutar i fråga om teknik för den lokala studiedokumentationen. Anslutning till det datorbaserade lokala studiedokumentationssystemet bör enligt utredningen ske genom avtal med UHÄ som föreslås få ansvaret för utvecklingen av systemet. Dessa förslag har vunnit rernissinstansernas stöd. Jag har i det föregående strukit under decentraliseringsaspekten på statistikframställningen och angett att flera även ur rikssynvinkcl viktiga statistikbehov enligt mina förslag endast kommer att ktrnna framställas lokalt. Den lokala statistikproduktion som förutsätts kan vid i vart fall de
Prop. 1979/80: 104 30
större högskoleenheterna inte genomföras annat än med hjälp av datorba- serade studiedokumentationssystem. Detsamma gäller även för delar av inrapporteringen till SCB (jfr utredningen s. 155). De enheter som idag har datorbaserade studiedokurnentationssystem är universiteten i Stockholm. Uppsala, Linköping. Lund, Göteborg och Umeå. högskolorna i Örebro. Växjö. Karlstad och Östersund samt tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola. Omfattningen av driften och den tekniska nivån varierar mellan enheterna.. Systemet är mest tillämpat för den tidi- gare filosoliska utbildningen och civilingenjörslinjerna.
Statistiksystemet kan inte fungera i sin helhet enligt de riktlinjerjag har angivit om man helt lokalt kan fatta beslut att endast använda manuella rutiner för dokumentationen. Jag utgår från att man utvecklar de befintliga datorssystemen på ett tillfredsställande sätt och anser att de enheter som idag har datorsystem bör behålla dessa. Skulle någon av dessa enheter önska övergå till manuell dokumentation på sådant sätt att statistiksyste- met som helhet eller inrapporteringen till SCB berörs bör beslut i frågan ktrnna fattas av regeringen efter förslag av UHÄ. Den vidare utvecklingen av driften av de lokala systemen samt systemens eventuella införande för ytterligare utbildningar och högskoleenheter bör prövas i samband med det årliga budgetarbetet.
Jag instämmer i förslaget att UHÄ skall ha ansvaret för den fortsatta utvecklingen av de datorbaserade lokala studiedokumentationssystemen. Även den av utredningen föreslagna ledningsgruppen med representanter för UHÄ. berörda högskoleenheter. SCB och SFS bör komma till. Det är lämpligt att även CSN blir representerad i gruppen.
Vidare ansluter jag mig till förslaget att ansvaret för den centrala statis- tikproduktionen även i fortsättningen skall ligga hos SCB. Ett samrådsor- gan bör inrättas av SCB enligt de riktlinjer utredningen har förordat. Jag vill påpeka att även kommunförbunden bör bli representerade i samrådsor- ganet.
Utredningen har föreslagit att högskolestyrelsen skall ges möjlighet att delegera ansvaret för bevakningen av integritetsfrågor till disciplinnämn- den som då bör ges ett annat namn. Jag anser att någon ändring av de bestämmelser som reglerar högskolestyrelsens delegationsmöjlighet inte bör göras i detta avseende. Ansvaret för integritetsfrågorna bör primärt liksom nu vila på högskolestyrelserna som kan inrätta rådgivande och beredande organ.
Regeringen bör föreslå riksdagen att godkänna vad jag har anfört beträf— fande ansvarsfrågorna.
Jag biträder utredningens förslag att det i de lokala datorbaserade syste- men skall införas s. k. direktreklamspärr och att det av försändelser som är adresserade med hjälp av registren skall framgå att namn— och adressupp- gifter är hämtade ur dessa. Det bör ankomma på främst UHÄ att meddela de närmare föreskrifter som behövs.
Prop. l979/80: 104 3l
I fråga om kostnaderna anserjag att verksamheten med högskolestatis— tik vid SCB kan täckas inom ramen för nuvarande medelstilldclning genom lämpliga avvägningar och prioriteringar. För den fortsatta utvecklingen av de lokala studiedokumentationssystemen anser jag att UHA bör tilldelas ytterligare 400 000 kr. för budgetåret l980f'8l. Dessa medel bör beräknas ttnder anslaget Vissa särskilda utgifter inom högskolan m. m. Detta anslag bör således höjas med nämnda belopp i förhällande till vad som har beräknats i budgetpropositionen |980 (bil. l2 s. 550) och sammanlagt beräknas till 26 [34000 kr. Jag räknar med att UHÄ i sin anslagsframställ- ning för budgetåret l98l/82 kommer att lägga fram förslag om hur befintliga resurser för studiedokumentation m.m. skall tilldelas inom ramen för en mer permanent organisation för ändamålet.
Vid bifall till mina förslag bör det nya Statistiksystemet för högskolan i sin helhet kunna genomföras fr. o m. den l juli l98l.
2.2.8 Ilt'mslt'l'lfun Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att 3. godkänna vad jag har anfört beträffande den lokala studiedoku- mentationen som underlag för den löpande statistiken. 4. besluta att ett centralt studeranderegister skall finnas vid statis- tiska centralbyrån i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag har anfört.
'.Il . godkänna de principer beträffande den lokala statistikproduk- tionens roll som jag har förordat.
6. bemyndiga regeringen att besluta i frågan om registrering av uppgifter om gäststttderande m. fl..
7. godkänna vad jag har anfört beträffande ansvarsfrågor i samband med studiedokttmentation och statistik.
8. till Vissa särskilda utgifter inom ht'igskulun m.m. för budgetåret
l980/XI anvisa ett reservationsanslag av 36 l34000 kr.
2.3. Organisation m. m. för statens psykologisk-pedagogiska bibliotek 2.3.1 Inledning
Genom beslut den 5 augusti 1976 uppdrog regeringen ät dåvarande organisationskommittén för Stockholms högskoleregion att verkställa en översyn av statens psykologisk-pedagogiska biblioteks (SPPB) uppgifter. ställning och institutionella organisation inom högskolan i Stockholm. (.)rganisationskommitle'n uppdrog åt nuvarande överbibliotekaricn vid uni- versitetet i Uppsala. Thomas 'l'ottie. att i egenskap av kommitténs expert i biblioteksfrågor utarbeta förslag till dess ställningstagande.
()rganisationskommittens verksamhet avslutades den 30juni 1977. Ut- redningsmannen har den 30 september [979 till regeringen överlämnat
Prop. 1979/80: 104
Lo) r.)
betänkandet "Utredning och förslag rörande statens psykologisk-pedago- giska bibliotek". Utredningen har remissbehandlats.
En sammanfattning av utredningen samt utredningens förslag liksom en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagorna 7 och 8.
l budgetpropositionen 1980 (prop. 1979/80: 100 bil. 12 s. 535—536) an- mälde jag att jag avsåg att senare föreslå regeringen att i särskild proposi- tion förelägga riksdagen förslag om SPPB: s uppgifter. ställning och organi- sation. varvid jag även skulle ta tipp frågan om bibliotekets resurser för budgetåret 1980/81. Jag vill nu redovisa dessa frågor.
SPPB är ett specialbibliotek inom ämnesområdena psykologi och peda- gogik med ett nationellt ansvar för referens— och beståndsservicen inom dessa områden. SPPB kan betecknas som ett sådant ansvarsbibliotek. som omnämns i prop. 1977./"78: 114 om ett centralt organ för informationsft'ir- sörjning m.m. (s. 781.
Frågan om formerna m.m. för dylika ansvarsbibliotek bl.a. inom hög- skolans biblioteksorganisation utreds f.n. på uppdrag av regeringen av delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning (DFl).
Som även utredningsmannen redovisar i sin utredning har SPPB: s upp- gifter och organisatoriska ställning berörts i en rad utredningar. Vad be- träffar huvtldmannaskapsfrågan och en eventuell organisatorisk samord- ning med framför allt universitetet i Stockholm har besluten dock succes- sivt skjutits på framtiden i avvaktan bl.a. på en mer långsiktig lösning av bibliotekets lokalfråga.
Enligt departementschefens uttalande i statsverkspropositionen 1969 borde planeringen i Frescati utgå från att SPPB — såsom dåvarande UKÄ föreslagit — skulle förläggas till bibliotekslokalerna'i Frescati och nära samordnas med bibliotcksorganisationen i övrigt. Stor vikt borde dock läggas vid att fördelarna med bibliotekets karaktär som specialbibliotek bevarades. Statsmakterna har också i lokalplaneringen för Frescatiområ- det räknat med att SPPB skall förläggas dit. Regeringen gav den 20 decem- ber 1979 byggnadsstyrelsen i uppdrag att utföra nybyggnad av huvudbib- liotek inom Frescatiområdet. Biblioteket skall enligt planerna vara färdig- byggt till årsskiftet 1982/83. Byggnadsstyrelsen har ijanuari 1980 inkommit till regeringen tried förslag om att SPPB i stället skall förläggas till ett beteendevetenskapligt centrum inom f.d. skogshögskolans område i Fres- catl.
2.3.2. Ställning och organisation
Utredningsmannen diskuterar tre alternativ för SPPB: s organisatoriska ställning. nämligen I. SPPB integreras helt med universitetsbiblioteket i Stockholm 2. SPPB bibehålls som ett fristående specialbibliotek 3. SPPB knyts till universitetet i Stockholm såsom en sådan inrättning
Prop. 1979/80: HM 33
som avses i 16 kap. 14 & ht'igskoleft'irordningen (1977: 263). SPPB bör därvid få en ställning som fristående filialbibliotek till universitetsbiblio-
teket.
Utredningsmannen finner såväl alternativ ?. som 3 fullt tänkbara. men anser dock att alternativ 3 är att föredraga då det bl. a. förenar två angeläg— na önskemål. Det skulle nämligen innebära att de samlade litteraturresur— serna inom området ställs under en huvudman med de möjligheter till administrativ och funktionell samordning som detta medför. Samtidigt skulle SPPst roll som riksomfattande specialbibliotek inom psykologi och pedagogik tillvaratas.
Bland remissyttrandena är det endast universitets- och lit'igskoleänibetet (UHÄ) och humanistisk-samhälllsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) som stöder detta alternativ. Universiteten — titom universitetet i Lund — och flertalet av de högskolemyndigheter som UHÄ har hört i denna fråga förordar utredningens alternativ 2 —- således även universitetet i Stock- holm. Dessa myndigheter anser att det föreligger en risk med alternativ 3 att SPPB kommer att råka i en olycklig konkurrenssittiation mellan lokala och nationella intressen i samband med prioriteringar inom universitetet i Stockholm.
Styrelsen för högskolan för lärarutbildning i Stockholm föreslår i sitt yttrande till UHÄ att innan ett definitivt beslut fattas om SPPst framtida lokalisering och organisation möjligheterna prövas att anknyta SPPB till högskolan för lärarutbildning.
UHÄ uttrycker förståelse för de farhågor som vissa högskolemyndig- heter hyser beträffande konkurrensen mellan lokala och nationella intres- sen. men menar att dessa svårigheter skall kunna avhjälpas dels genom en bättre tillämpning av anslagssystemet. dels med stöd av resultatet av den utredning om ansvarsbibliotek somjag tidigare har omnämnt.
En stor majoritet bland remissinstanserna förordar utredningens alterna- tiv 2.
Några remissinstanser — regionstyrelsen för Stockholms högskolere- gion, kungl. biblioteket och DFI — har med hänvisning till utredningen om ansvarsbibliotek föreslagit att frågan om bibliotekets organisation och huvudmannaskap får vila i avvaktan på utredningens förslag.
För egen del fårjag anföra följande. Den inom DFI bedrivna ansvarsbib- lioteksutredningen har till uppgift att finna vägar för att kunna uppdra till biblioteksverksamheter med olika organisations- och huvudmannaskaps- former att fullgöra uppgiften som ansvarsbibliotek. Det är därför enligt min mening fullt möjligt att ta ställning till organisationsformen för SPPB utan att resultatet av denna utredning föregrips. Med hänsyn till att SPPB: s verksamhet har utretts under lång tid och att det nu är angeläget att låta planeringen av bibliotekets verksamhet grunda sig på ett beslut om biblio- tekets organisatoriska ställning framgent förordar jag att denna fråga av- görs nu. 3 Riksdagen 1979/80. ] saml. Nr 104
Prop. 1979/80: 104 34
Av titredningen och yttrandena framgår att SPPB är ett väl fungerande bibliotek som under lång tid har spelat en viktig roll för den psykologisk- pedagogiska utbildningen och forskningen i vårt land. Detta förhållande samt det faktum att flertalet remissinstanser uttalar sig för att biblioteket bör bibehålla sin fristående ställning har lett mig till att förorda en organisa- tionsmodell enligt alternativ 2.
Jag förordar således att SPPB förblir en självständig myndighet direkt underställd regeringen.
2.3.3. Lokaliseringen
Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningsmannens förslag att SPPB förläggs till f.d. skogsbibliotekets byggnad som enligt lokalplaneringen för universitetet i Stockholm kommer att ingå i ett kommande beteendeveten- skapligt centrum.
Av byggnadsstyrelsens skrivelse i ärendet framgår bl.a. att SPPB då skulle inrymmas i f. d. skogsbiblioteket. Några mer omfattande ombygg- nadsåtgärder torde inte fordras härför.
Jag finner förslaget beaktansvärt och förordar att den fortsatta plane- ringen inriktas på att SPPB inryms i dessa lokaler.
2.3.4. Instruktion, styrelse m. m.
SPPB: s styrelse består av ordförande och ytterligare två ledamöter. alla utsedda av HSFR. De båda styrelseledamöterna vid sidan om ordföranden representerar f. n. psykologisk och pedagogisk forskning.
Såväl utredningen som flertalet. av de remissinstanser som vill bibehålla SPPB som ett fristående bibliotek förordar en breddning av den nuvarande styrelsen. Jag delar denna uppfattning. Styrelsens sammansättning bör framförallt spegla SPPB:s karaktär av specialbibliotek på sitt område och därmed också ge inflytande åt större anslagsgivare och centrala myndighe— ter med ansvar för bl. a. beteendevetenskaplig forskning. Även universite- tet och högskolan för lärarutbilcilning i Stockholm bör vara företrädda i styrelsen. I likhet med utredningen anserjag vidare att SPPB: s förestånda— re bör ingå i styrelsen.
Det bör ankomma på regeringen att utfärda instruktion för SPPB samt tillsätta ledamöter i styrelsen efter förslag från nämnda myndigheter m. fl.
1 den mån styrelsen för SPPB önskar knyta ytterligare intressenter till ledningen av bibliotekets verksamhet kan det ske i form av referensgrup- per eller på annat sätt som styrelsen finner lämpligt.
2.3.5. Medelsberäkning och anslag
SPPB har den 31 augusti 1979 inkommit med förslag till anslagsfram- ställning för budgetåret 1980/81. SPPB: s förslag innebär i korthet följande: 1. Pris- och löneomräkning (171 (100 kr.).
2. Bespaiing (— 34000 kr.).
Prop. 1979/80: 104 35
3. Personalförstärkning (+ 403 000 kr.) innebärande 2 tjänster som biblio- tekarie. 1 tjänst som assistent. 1 tjänst som biblioteksbiträde samt 1/2 tjänst som expeditionsvakt.
4. Medel för inköp av nya tidskrifter och böcker (+ 41000 kr. varav 8000 kr. i engångsanvisning för kompletteringsinköp).
5. Medel för LIBRIS (+ 48 000 kr.).
6. Medel för publikationstryck (+ 85 ()()0 kr.).
7. Medel för cxpenser (+ 30000 kr. varav 15 000 kr. såsom cngängsanvis- ning). Jag beräknar för SPPB:s verksamhet under budgetåret 1980/81 samman- lagt 2034 000 kr. Härvid harjag förutom pris- och löneomräkning ( + 97 000 kr.) beräknat medel (+ 48 000 kr.) för SPPB: s medverkan i det datorbase- rade informationssystemet för bibliotek — LIBRIS lll. Härutöver räknar jag med en allmän förstärkning av bibliotekets resurser med 350000 kr. Det ankommer på bibliotekets styrelse att prioritera mellan de olika önskemål som biblioteket har.
SPPB erhåller under innevarande btidgetår medel under reservations- anslaget Kungl. biblioteket. Jag förordar att medelsanvisningen för näst— kommande budgetår sker över ett särskilt reservationsanslag benämnt Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek.
2.3.6. Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 9. godkänna vad jag har förordat om statens psykologisk—pedago- giska biblioteks ställning. organisation och styrelse. 10. till Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek under nionde hu- vudtiteln för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 2034 000 kr.
3. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.
Prop. 1979/80: 104 36
Bilaga ]
Decentraliseringsgruppens sammanfattning av sitt förslag
Bakgrund och översynsarbetets uppläggning (kapitel 2)
Vår uppgift är att göra en översyn av ansvarsfördelningen mellan cen— trala. regionala och lokala iriyndigheter inom högskolan bl. a. för att söka åstadkomma en ytterligare decentralisering.
Vi har inlett arbetet med en kartläggning av de befogenheter som enligt förarbeten. lagar och förordningar ankommer på myndigheter på de tre nivåerna inom högskolan.
Vi har därefter haft diskussioner om olika högskoleniyndigheters kom- petens samt om decentraliseringsfrågor med företrädare för högskolan på skilda nivåer och med företrädare för vissa titredningar. Vi har fått mycket få konkreta detaljförslag till ytterligare decentralisering. Däremot har vi fått en mängd principiella synpunkter på vad för frågor som myndigheterna på de olika nivåerna i högskolan skall handha.
Vi är medvetna om att det är tidigt att nti utvärdera den institutionella organisationen. bl. a. eftersom erfarenheterna är begränsade till endast det första budgetåret av reformen. Vi har ändå kunnat urskilja vissa svagheter i det nuvarande systemet som nödvändiggör förändringar.
Decentraliseringssträvanden i samhället (kapitel 3)
Vår syn på decentralisering överensstämmer med den syn decentralise- ringsutredningen har givit uttryck för i betänkandet Lägg besluten närmare människorna! Vi redovisar däiför först denna utrednings principiella syn på decentraliseringsfrågor. Vi redovisar också deeentraliscringsutredning- ens konkreta förslag till åtgärder. eftersom vi följer en del av de förslagen i vår rapport.
Riksdagens beslut åren 1975 och 1977 om högskolan innebar en långt gående decentralisering. Vi redogör kortfattat för detta.
Högskolans institutionella organisation är 1977 (kapitel 4)
Som underlag för våra diskussioner om förändringar av kompetens m. rn. för organ inom högskolan återger vi hur den institutionella organisa- tionen ser ut för närvarande i stora drag enligt lag och förordning. Vi ger en redovisning av myndigheterna på de tre beslutsniväerna inom högskolan. Vi börjar med de nya myndigheterna på regional nivå. nämligen regionstyr- elserna. Först redogör vi för deras tillkomst och därefter för deras upp- gifter och sammansättning. Vi fortsätter med det nya centrala ämbetsver- kets tillkomst och organisation och ger sist en översikt över den institu- tionella organisationen inom en högskoleenhet.
Högskolan år 1985 — en hypotetisk bild (kapitel 5)
Vi anser att förslag till förändringar av ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter inom högskolan måste grundas på hur vi bedömer att högsko- lan kommer att se ut i framtiden. Vi har därför försökt skissera en bild av
Prop. l979/80: 104 37
högskolan som ligger så nära i tiden att den blir tillräckligt verklighetsan— knuten. Vi har valt en tidpunkt omkring år 1985.
Vi ger vår syn på kvantitativa. geografiska och kvalitativa aspekter såväl pä den grundläggande högskoleutbildningen som på forskarutbildningen och forskningen.
Vi framhåller bl. a. att en minskad rcsurstillväxt kommer att ge prioriter- ingsproblem och därmed en annan planeringsordning än den som tidigare gällt inom högskolcsektorn. Det behövs en tnera aktiv och llcxibcl plane- ring av utbildningsutbudet. inte minst för att garantera möjligheter till återkommande utbildning i form av distansundervisning. ctappindclade utbildningslinjer och på andra sätt varierade distributionsformer.
Vi anför att resultaten av utbildningen måste utvärderas på ett aktivt och mera systematiskt sätt med hänsyn till högskolans allmänna mål och mot bakgrund av nödvändigheten av prioriteringar inom ramen för begränsade resurser.
Planering för utbyggnad med påbyggnadskurser och s.k. ”överbryg- gande" kurser inom hela högskolefältet bl.a. inom den kommunala och landstingskommunala högskolan tror vi blir viktig.
Utbildningens innehållsmässiga anknytning till ett snabbt föränderligt samhälle och arbetsliv och nya grupper av studerande kommer att ställa stora krav på organisationen.
Vi bedömer att planering för effektiv forskningsanknytning av all hög- skoleutbildning — på alla högskoleorter och med säväl statlig som kommu- nal och landstingskommunal huvudman — blir angelägen.
Vi gör en klar markering av vår åsikt att intresset inom högskolan i ökad utsträckning kommer att inriktas mot frågor om utbildningens kvalitet. Ett uttryck för detta tror vi blir ett ökat intresse för utbildningar av fördjup- ningskaraktär. Vi tror att debatten om utbildningens innehåll och kvalitet kommer att spela en mycket större roll än tidigare då de organisatoriska frågorna ofta dominerade diskussionen.
Vi utgår från att mäldiskussioner och utarbetandet av långsiktiga hand- lingsprogram kommer att bli ett normalt inslag i planeringsarbetet.
I fråga om forskningen inom högskolan anser vi att relationerna mellan högskoleforskningen och samhället kommer att uppmärksammas mer än tidigare i den framtida högskolan.
Vi tror att forskningsanknytning och former för forskning på orter som inte har fast forskningsorganisation också kommer att uppmärksammas och att fördelningen av resurser och forskningsområden mellan de aktuella högskoleenheterna blir en angelägen fråga.
Vi utgår från att frågor om rekryteringen till forskarutbildningen och efterfrågan från arbetsmarknaden på forskarutbildade aktualiseras ytterli- gare.
Vi tror att planeringen av forskningsmiljön — lokaler, arbetsförhållan- den. personalfrågor — blir viktiga i 1985 ars högskola, liksom att långsik- tiga program för forskningen och forskarutbildningen, andra handlingspro- gram av olika slag och måldiskussioner blir ett allt mer betydelsefullt inslag i planeringsarbetet på samma sätt som vi tidigare antagit bli fallet för den grundläggande utbildningen.
Överväganden och förslag (kapitel 6)
Principiella Ö't'crvägundt'n om bes/ursnivåerna
Vid våra överläggningar med företrädare för högskolan har det kommit fram en hel del synpunkter på principerna för hur den institutionella
Prop. 1979/80: 104 38
organisationen för högskolan bör se ut och vi har fått många förslag som rör UHÄ:s och regionstyrelsernas kompetens och även existens. Försla- gen och synpunkterna har givit upphov till tre olika modeller för den framtida högskolan. vilka vi diskuterar. Vi tar också ställning till vilken modell — utifrån det första årets erfarenheter. vår syn på den framtida högskolan och de förslag vi fått — som vi vill förorda.
l modell ] saknas ett centralt ämbetsverk för högskolan. ] modell 2 är regionstyrelserna avskaffade och i modell 3 är beslutsbefogcnheterna inom högskolan fördelade på tre nivåer. den centrala. den regionala och den lokala.
Många har ansett att vi måste ha en central sammanhållande planerings— .myndighet för högskolan. En del av dem som deltagit i våra överläggningar har emellertid ansett att vi inte skall ha något särskilt centralt ämbetsverk för högskolan. Bl.a. skulle man härigenom få möjlighet till en betydande ytterligare decentralisering. Vi försöker belysa hur UHÄ:s nuvarande uppgifter skulle kunna fördelas om verket avvecklades. Särskilt behandlar vi den effekt som skulle bli en följd av att en del av UHÄ: s uppgifter skulle få överföras till utbildningsdepartementet. Vi konstaterar att departemen- tet måste ha tillräckligt med tid för överblicks- och utkiksfunktioner och för att direkt förbereda politiska ställningstaganden. En överföring av UHÄ-uppgifter till departementet är enligt vår mening inte önskvärd.
Vår slutsats blir därför att vi även i fortsättningen skall ha ett centralt ämbetsverk för högskolan. Vi kan därför inte ställa oss bakom modell 1.
En del har föreslagit att regionstyrelserna bör avvecklas. Deras upp- gifter — har man menat — kan huvudsakligen överföras till lokal nivå. De anses av en del ej heller behövas när högskolereformen "satt sig". Många anser att regionstyrelserna ökat byråkratiseringcn och motverkat möjlighe- terna till en reell decentralisering till den lokala nivån. Enligt vår bedöm- ning är dock dessa förhållanden en fråga om hur uppgifterna för de olika nivåerna utförs och avgränsas. De utgör inget tillräckligt skäl till att av- veckla regionstyrelserna. Högskoleenheternas självständighet att planera hela den grundläggande utbildningen inom vida anslagsramar skttlle dock bli större i en organisation utan regionstyrelser. I en sådan skulle olika former av frivilligt samarbete få äga rum mellan de lokala enheterna. Våra överväganden om 1985 års högskola tyder dock på att en sådan regional organisation är otillräcklig inför framtiden. Den bild vi skisserat pekar på att den regionala planeringen för grundläggande högskoleutbildning blir så betydelsefull att en fast organisation med betydande förankringi samhälls- intressena är angelägen.
Vår slutsats blir att vi även i fortsättningen skall ha en organisation med regionala styrelser varför vi inte heller ställer oss bakom modell 2.
Vi diskuterar därefter den allmänna kritik som framkommit mot UHÄ: s och regionstyrelsernas sätt att fundera men vilken inte avser myndigheter- nas avskaffande. Vad gäller UHÄ konstaterar vi sammanfattningsvis att kritiken till största delen har att göra med de svårigheter som ligger i övergången till en ny och ovan organisation och roll. Vi gör den bedöm- ningen att UHÄ i dessa delar kommer att fungera bättre om några är. Däremot anser vi att vissa förändringar i UHÄ:s organisation bör göras.
Enligt vår bedömning kommer regionstyrelserna med sina nuvarande uppgifter att passa väl in i den närmaste 10-årspcriodens högskola. Vi har också uppfattningen att kompetensfördelningen mellan UHÄ och region- styrelserna i stort är väl klarlagd och avvägd i nu gällande författningar.
Vi finner sammanfattningsvis att såväl UHÄ som regionstyrelserna bör
Prop. 1979/80: 104 39
finnas kvar i den framtida högskolan. Vifäreslår således modell 3 som innebär att befogenhetsfördelningen mellan de tre beslutsniväerna i hög- skolan i stort sett skall vara oförändrad. Vi har dock konkreta förslag till förändringar för både Ul-IÄ och regionstyrelserna.
Överväganden och förslag till förändringar
Förändringar avseende högskoleenheterna
Kritik har förts fram om att detaljregleringen av högskolan är stor trots en långt gående decentralisering av bcslutsbefogenheterna. Vi redovisar skälen — baserade på besluten om medinflytande och på förvaltningsrätten — till varför reglerna om sammansättning av organ inom högskolan år detaljerade.
[ fråga om uppgiftsfördelningen upplyser vi om den flexibilitet som finns lokalt inom högskolan genom den vida delegeringsmöjlighet som skapats. Vi framhåller att det mesta av dagens kritik mot byråkratisering och tungroddhet kan och skall lösas lokalt. Vi har i vårt arbete kartlagt hur delegeringsmöjligheterna inom högskolan har tagits till vara. Vi redovisar resultatet som dock måste tolkas försiktigt.
Vi anser att kunskap om de möjligheter till en flexibel organisation som finns i författningarna måste spridas både genom lokala och centrala åtgär- der.
Vi biträder inte förslag vi fått om att av rationaliseringsskäl införa besvärsförbud i vissa frågor, men vi pekar på hur man kan underlätta handläggningen av besvärsärenden.
Viföreslår decentralisering från regionstyrelse till högskolestyrelse av ärende om inrättande av antagningsnämnd. '
Vi biträder inte förslag om att bygga upp sektorsvisa beslutsorgan. Däremot redovisar vi hur problem som hör samman med att det f.n. saknas organ på regional och lokal nivå som kan överblicka yrkesutbild— ningssektorernas planeringsfrågor kan lösas.
Avskaffandet av de gamla fakulteterna som beslutande organ har kriti- serats. Vi talar om våra skäl till varför vi inte instämmer i kritiken.
Viji'ireslår att mandattiden för prorektor ska ändras från tre till högst sex är bl.a. för att undvika att ev. valförsamling skall behöva kallas in vart tredje år.
I fråga om sammansättning av lokala högskoleorgan har förslag förts fram om att företrädare för allmänna intressen skall få ingå i förvaltnings- nämnd och institutionsstyrelse. Vi biträder inte förslagen bl.a. därför att nämnden/styrelsen i sådant fall skulle bli alltför lik högskolestyrelsen.
Förändringar avseende regionsryrelserna
Vi ger inte konkreta förslag till ändrad regionindelning trots att den nuvarande kritiserats i vissa avseenden.
När det gäller kompetensen för regionstyrelserna har kritik riktats mot enhetligheten i utformningen av instruktionen för styrelserna. Förslag har förts fram om ändring av kompetensen för regionstyrelsen för Stockholms högSkoleregion. Vi biträder inte förslaget. .
Det längst gående förslaget till förändring av regionstyrelsernas upp- gifter är att ta bort deras uppgift att fördela medel för lokala och individuel- la utbildningSIinjer och enstaka kurser. -
Vi föreslår att man — sedan ytterligare något års erfarenhet vunnits — gör en utredning av frågan.
Prop. 1979/80: 104 40
l-"iji'irexlär — genom att tänja på principen att relationen mellan företrä- dare för allmänna intressen å ena sidan och företrädare för verksamheten. de anställda och de studerande a andra sidan skall vara exakt 211 — att antalet företrädare för allmänna intressen minskas från 14 till elva.
Fr'irämlringar avseende UHÄ
Vi redovisar skälen till varför vi inte biträder förslag att delegerings- föreskrifterna för central och regional myndighet ändras så att överord- nade myndigheter kan delegera till underordnade på olika nivåer.
I fråga om sammansättningen av UHÄ:s styrelse har vi fått många förslag till förändringar.
Vifå'ireslår — bl. a. mot bakgrunden av de stora möjligheter till påverkan av styrelsebeslut som planeringsberedningarna har — att ordförandena i planeringsberedningarna skall lämna sina självskrivna ledamotsplatser i styrelsen. Vi avstyrker däremot förslag om att regionstyrelsernas ordfö- randen — i syfte att göra styrelsen slagkraftigare — skulle ingå i UHÄ:s styrelse. Vi föreslår att styrelsen skall bestå av nio ledamöter förutom universitetskanslern och planeringschefen. Viji'ireslår att en ledamot skall företräda skolväsendet. en företräda arbetsgivarna på den landstingskom- munala och kommunala sektorn och en arbetsgivare på den privata sidan. Vidare föreslår vi att två företrädare för verksamheten i högskolan skall ingå i styrelsen samt att tre ledamöter skall företräda arbetstagarna i samhället och en de studerande i högskolan. Vijöreslår också att det skall anges i instruktionen vad ledamöterna skall företräda för intressen och hur nomineringen av ledamöterna skall gå till.
Planeringsberedningarna har också utsatts för kritik vad gäller både sammansättning och funktion. Vi ]öreslår att antalet ledamöter hämtade inom högskolan ökas så att minst 12 av de högst 18 ledamöterna hämtas inom högskolan.
l syfte att motverka den sektorisering som bl. a. planeringsberedningar- nas existens gett upphov tillft'ircslår vi att det under universitetskanslern skall finnas en grupp tjänstemän för att samordna förslag, skaffa sig kun- skap om beredningarnas beslut samt geografisk överblick.
VijQ'ireslår — mot bakgrund av den roll UHÄ ska spela i en decentralise- rad högskola — att UHÄ redovisar ett alternativ som innebär en reducering av verkets totala personalresurser med tre procent under vart och ett av fem år.
Viföreslår att skyldigheten för högskolestyrelsen att i vissa fall samråda med UHÄ innan den beslutar om antagningstal för allmänna utbildnings- linjer och påbyggnadslinjer utgår.
F örfbtmingsmrslag (kapitel 7) I kapitel 7 ger vi förslag till ändringar av vissa föreskrifter i högskoleför- ordningen. förordningen med instruktion för regionstyrelserna för högsko- lan samt i förordningen med instruktion för universitets- och högskoleäm- betet.
Prop. 1979/80: 104 4|
Sammanställning av remissyttranden över rapporten (DsU 1979: 1) En decentraliserad högskola
Inledning
1 rapporten "En decentraliserad högskola" (Ds U 1979: 1) har decen- traliseringsgruppen under ledning av riksdagsmannen Jörgen Ullenhag av- givit förslag till vissa förändringar av högskoleorganisationen. Decentrali- seringsgruppen. som genomfört sitt uppdrag under 1977 och 1978. hari rapporten beskrivit de problem som finns i den nya organisationen efter det första budgetåret och givit sin syn på hur problemen bör lösas.
Decentraliseringsgruppen har — efter en kartläggning av högskolemyn- digheternas befogenheter — haft diskussioner om olika högskolemyndig- heters kompetens samt om decentraliseringsfrågor med bl. a. företrädare för högskolan på skilda nivåer. Gruppen har fått mycket få konkreta detaljförslag till ytterligare decentralisering men däremot mänga princi- piella synpunkter på fördelningen av befogenheterna bland högskolemyn- digheterna. Gruppen anser sig — trots de begränsade erfarenheterna av den nya högskoleorganisationen — kunna urskilja vissa svagheter i det nuvarande systemet som nödvändiggör förändringar. De förslag som de- centraliseringsgruppen framför utgår ifrån samma grundsyn som decen- traliseringsutredningen givit uttryck för i betänkandet Lägg besluten när- mare människorna (SOU 1978: 52).
Rapporten har remissbehandlats och yttranden har avgivits av statskon- toret. riksrevisionsverket. universitets- och högskoleämbetet. skolöver- styrelsen. Sveriges lantbruksuniversitet. regionstyrelsen för Stockholms högskoleregion. regionstyrelsen för Uppsala högskoleregion. regionstyrel- sen för Linköpings högskoleregion. regionstyrelsen för Lund/Malmö hög- skoleregion. regionstyrelsen för Göteborgs högskoleregion. regionstyrel- sen för Umeå högskoleregion. universitetet i Stockholm. tekniska högsko- lan i Stockholm. karolinska institutet. högskolan för lärarutbildning i Stockholm. danshögskolan. dramatiska institutet. grafiska institutet och institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning. konsthögsko- lan. musikdramatiska skolan i Stockholm. musikhögskolan i Stockholm. scenskolan i Stockholm. universitetet i Uppsala. högskolan i Eskilstuna! Västerås. högskolan i Falun/Borlänge. högskolan i Gävle/Sandviken. hög- skolan i Örebro. universitetet i Linköping. högskolan i Jönköping. univer- sitetet i Lund. högskolan i Växjö, högskolan i Kalmar. högskolan i Kristi- anstad. universitetet i Göteborg. Chalmers tekniska högskola. högskolan i Borås. högskolan i Karlstad. universitetet i Umeå. högskolan i Luleå. högskolan i Sundsvall/Härnösand. högskolan i Östersund. interimsstyrel- sen för statlig högskoleutbildning i Halmstad. interimsstyrelsen för statlig högskoleutbildning i Skövde. dccentraliseringsutredningen. lärartjänst- utredningen och kommittén om enhetligt huvudmannaskap för högskolan samt av Stockholms läns landstingskommun. Uppsala läns landstingskom- mun, Södermanlands läns landstingskommun. Östergötlands läns lands- tingskommun, Jönköpings läns landstingskommun. Kronobergs läns landstingskommun. Kalmar läns landstingskommun, Blekinge läns lands- tingskommun. Kristianstads läns landstingskommun. Malmöhus läns landstingskommun. Hallands läns landstingskommun. Älvsborgs läns
Prop. 1979/80: 104 42
landstingskommun. Skaraborgs läns landstingskommun. Värmlands läns landstingskommun. Örebro läns landstingskommun. Västmanlands läns landstingskommun. Kopparbergs läns landstingskommun. Jämtlands läns landstingskommun. Västerbottens läns landstingskommun. Norrbottens läns landstingskommun. Solna kommun. Stockholms kommun. Uppsala kommun. Växjö kommun. Kristianstads kommun. Göteborgs kommun. Skövde kommun. Örebro kommun. Västerås kommun. Falu kommun. Gävle kommun. Sundsvalls kommun. Umeå kommun. Luleå kommun, Tjänstemännens centralorganisation (TCO). (l?entralorganisationen SACO/ SR. Landsorganisationen i Sverige (LO). Sveriges förenade studentkårer. Sveriges sjuksköterskcclevers förbund. Svenska kommunförbundet. Landstingsft'irbundet och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF).
1 Allmänna utgångspunkter
Universirers- och högskoleämbetet (UHÄ) framhåller bl.a. att frågorna om den institutionella organisationen hör till de mest uppmärksammade under förarbetena till högskolereformen. Statsmakternas beslut om hög- skolereformen innebar en betydande decentralisering av beslutsfunktio- nerna. Anpassningen till den nya organisationen har visat sig mer tidskrä- vande och inom vissa områden mer problematisk än väntat. Enligt UHÄ:s mening är det väsentligt att inte aktualisera större organisatoriska föränd- ringar innan den nya organisationen fått en reell chans att fungera på avsett sätt.
Trots detta är det givetvis viktigt att följa utvecklingen av högskolans organisation och göra de förändringar inom de fastlagda principernas ram som visar sig påkallade. UHÄ har bl. a. i sina anslagsframställningar de senaste tre åren diskuterat olika aspekter på organisationen och inom ramen för programmet för uppföljning av högskolereformen försöker UHÄ ge de organisatoriska förändringarna en mångsidig belysning. Det är också i detta perspektiv den översyn av beslutsbefogenheter inom högskolan som dccentraliseringsgruppen gjort bör ses. som ett bidrag till strävandena att göra den nya högskolan bättre. Det är samtidigt med tanke på den korta tid den nya organisationen verkat föga förvånande att gruppen. som i allt väsentligt anslutit sig till utgångspunkterna för den nya organisationen. inte funnit anledning att föreslå några större ändringar i högskolans regel- system.
Liknande synpunkter framförs av planeringsberedningarna för sektor (A) för utbildning för administrativa. ekonomiska och sociala yrken och för de juridiska Och samhällsvetenskapliga fakulteterna samt för sektor (T) för utbildning för tekniska yrken och de tekniska och naturvetenskapliga fakulteterna. länsskolm'imnderna i Uppsala län samt i Göteborgs och Bohus län. regionstyrelserna i Stockholms högskoleregion. Linköpings högskoleregion och Göteborgs högskoleregion. Historisk-filosryfiska sek- tions- och linjenämnderna vid Stockholms universitet. språkvetenskapliga sektionsnämnden vid Stockholms universitet, samhällsvetenskapliga fa- kultetsnämnden vid Stockholms unit-'ersitet, maternatisk-systemvetenskap- liga lirtieniimnden vid Stockholms universitet, tekniska högskolan i Stock- holm ( KTH). farmaceutiska fakultetsnämnden och m'imndenför apotekar- linjcn vid Uppsala universitet, uni versitetsstyrelsen i Linköping. medicins- ka fakultetsnämnden och linjenämnden för läkarlinjen vid universitetet i
Prop. 1979/80:104 ., . 43
Linköping. jörvaltningsnörnndcn vid tckniska lu'igskolan i Linköping. pla— ncringsniilnndcnför lärarutbildning vid utnvcrsitctct i Linköping. styrclscn för Lunds universitet. sl_vrclscn_fi'n' lu'igskolan i Växjö, .t'tvrclscn för hög- skolan i Kalmar. scktorsm'imm'lcnför AES-.s'cktorn vid ("iötchorgs univcrsi- tct. lf)!_it-'llälllll(ll'llfä)” kulturkommunikationslinjcn vid universitetet i (iötc- borg, linieniimtulcn för tulministration, ekonomisk och social utbildning vid högskolan i Karlstad. linjcm'imndcn _lör Kl-scktorn och humanistiska fukultctsnämndcn vid Umeå univcrsitct. lllllt'llähtlltlt'll för U-scktorn och för AES-scktorn vid högskolan i Luleå. lu'igskolcstvrclscn i Luleå. in/c- rimsstyrclscn_l'ör högskolan i Halmstad och dccentraliscringt'utrcdningcn samt Norrbottcns lötts landsting. ('cntrulorganisationcn SACO/SR och Svenska Arhctsgivartf/i'ircningcn (SAF).
Regionstyrelsen för Lund/ll'IaInu'i högskt)Icrcgion framhåller" också att decentraliseringsgruppen har haft att göra en översyn av ansvarsfördel- ningen mellan centrala. regionala och lokala myndigheter inom högskolan i syfte att åstadkomma en ökad decentralisering. Bakom uppdraget låg primärt en diskussion om behovet av regionstyrelserna och dessas upp- gifter. Såsom antytts i det föregående innebär den nya högskolan genom- gripande förändringar i en rad avseenden. Att mot denna bakgrund utvär- dera den institutionella organisationen hos en så komplex företeelse som högskolan låter sig självfallet inte göras efter bara ett års verksamhet.
Juridiska _fitkultctsnämndcn vid Lunds universitet betecknar de änd- ringsförslag som framförs som mycket obetydliga och okontroversiella. Det hade enligt nämndens mening behövts en översyn som utmynnade i "förslag till radikala förenklingar i organisation och förvaltning till fromma för den verksamhet som borde vara högskolans huvuduppgift". För att åstadkomma förenklingar av organisationsformerna säger fakultetsnämn- den att man allvarligt bör överväga "att låta en utomstående och väl kvalificerad rationaliseringsexpert se över hela högskoleorganisationen".
Vissa remissinstanser t. ex. länsskolnämnden i Östcrgötlands län och konsistorict vid karolinska institutet har lämnat synpunkter på decentrali- scringsbcgrtwpct och på möjligheterna att decentralisera. Länsskolnämn- den i Östergötlands län anför:
Vad länsskolnämnden i första hand vill uppehålla sig vid är emellertid betänkandets tolkning av decentraliseringsbegreppet. Att —— som de sak- kunniga gör — mest syssla med överflyttning av uppgifter. ansvar och kompetens från central till regional och från regional till lokal nivå lägger inte automatiskt besluten närmare människorna som decentraliserings- utredningen eftersträvar. En liten utfrågning bland grundskolans lärare för några år sedan visade nämnden med besvärande tydlighet att lärare ofta såg beslutsfattarna inom skolan som en homogen grupp oavsett de hörde hemma i den direkta skolledningen. skolstyrelscn. länsskolnämnden. skol- överstyrelsen eller regeringen. Bcslutet upplevs sålunda inte närmare män- niskorna enbart därför att det sker på lokal nivå.
Att lägga besluten närmare människorna innebär mer en omprövning av beslutsapparaten inom varje nivå än en nerllyttning av befogenheter mel- lan nivåerna. Om detta betydelsefulla faktum sägs i betänkandet emellertid bara att ”det mesta av dagens kritik mot byråkratisering och tungroddhet (inom högskolan) kan och skall lösas lokalt."
Därmed har de sakkunniga avstått från att pröva de mest betydelsefulla möjligheterna till en mer decentraliserad högskola.
Linjcnämnden ]örjournut'istuthildningcn vid Stockholms universitet på- pekar att det är angeläget att förvissa sig om att även de decentraliserade besluten fattas i linje med de allmänna riktlinjer som riksdagen fastställt för
Prop. 1979/80: 104 44
högskolans verksamhet. Enligt linjenämndens mening pcnctrcras dessa frågor inte tillräckligt i betänkandet. lin annan brist är enligt linjenämnden att betänkandet inte innehåller någon diskussion om alternativa former till den decentraliscringsmodell som för närvarande gäller.
Linjem'imnden förfritidsledar- och _fi'itidspedagoglinierna vid högskolan i Karlstad delar utredningens grundsyn att en verksamhet präglad av närhet mellan beslut och berörda människor är en god verksamhet. Linje- nämndcn stöder därför tanken pä en högskola med ökat lokalt självstyre men. ställer sig undrande. till utredningens teser att detta kan uppnäs genom utökad delegering. Linjenämndenjämställer således inte begreppen delegering och decentralisering.
Även k r i t i k m ot h ö g s k ol c reform e n framförs t. ex. av linje- nämnden för gymnastiklärarlinien (Ull-i) vid läl'ar/u'jgskolan i Stockholm och av platteringsnänmden_l'ör lärarutbildning vid universitetet i Linköping samt av lily'enr'itnna'en_förji'irvalt)tings/injen och sociala linjen vid universi- tetet i (':'ötehorg. GIH anför:
För Gles vidkommande. GIH var tidigare en självständig högskola direkt underställd departementet och hade egen styrelse. har högskolere- formen inneburit en mycket omfattande centralisering och byråkratisering.
Konsthögskolan som nyligen inordnats i den nya högskoleorganisa- tionen menar att den inte kan finna att den nya organisationen underlättat skolans arbete eller ökat dess kontaktmöjligheter. Tvärtom har konsthög- skolan upplevt hur färdiga byråkratiska mallar applieerats pä skolans verk- samhet med en avsevärd och besvärande belastning på skolans administra- tion som följd.
.S'tyrelsen för Umeå universitet beklagar att utredaren inte ägnat mer uppmärksamhet ät brister i högskoleförordningen. Högskola-reformens gc- nomförande skedde enligt styrelsen under stark tidspress. "Det är därför naturligt att vissa detaljer i förordningen kan vara mindre väl genomtänkta. Ett exempel på detta är förordningens bestämmelser om vem som har ansvaret för den grundläggande utbildningen. Enligt lt) kap. 2 få svarar högskolestyrelsen för den samordnande planeringen vid enheten. [ hög- skolelagen 30 & anges att regionstyrelsen för högskoleregionen skall plane- ra och samordna den grundläggande högskoleutbildningen. Erfarenheten visar att dessa praktiskt taget identiska formuleringar gett upphov till kompetenstvistcr. Även kompetenstvister mellan högskolestyrelse och lin- jenämnder har förekommit."
Enligt styrelsen för högskolan i Sundsvall/Härnösand är de konkreta förslagen till smärre förändringar av vissa organ inom högskoleorganisa- tionen i dag omöjliga att ta ställning till. Högskolan i Sundsvall/Härnösand anser därför att deSsa förslag kan ifrågasättas. Högskolestyrelsen anför vidare:
Viktigt är att påpeka att det förekommer stora funktionella skillnader mellan olika högskolor. Detta innebär att den principiella uppbyggnaden av den svenska högskolan knappast går att utvärdera ur funktionell syn- punkt. Olika verksamhetcr kräver olika typer av arbetsinsatser och andra resurser.
Styrelsen för högskolan i Borås finner det nödvändigt med en fortsatt översyn av organisationen för högre utbildning.
Kritiska synpunkter mot utredningen anläggs av några remissinstanser. Planeringsbcred/tingenför utbildning för vårdyrken ( PB V) framhåller att översynen skett utifrån ett alltför begränsat perspektiv. Det är i huvudsak de traditionella universiteten och högskolorna som stått i centrum. En betydande del av den nya högskolan utgörs emellertid av de utbildningar
Prop. 1979/80: 104 :: 45
som har kommunalt huvudmannaskap och därmed helt andra organisato— riska problem. De utgör närmare en tredjedel av högskolans kapacitet på allmänna utbildningslinjer och eftersom den helt (övervägande delen av dessa tltbildningar ligger inom värdyrkessektorn är det naturligt för PBV att särskilt påminna om denna av utredningen försummade del.
.S'ödernuuilands läns landsting anför i detta sammanhang: Inledningsvis kan konstateras att utredningen huvudsakligen utgått frän material och frågeställningar aktuella pä central nivå och vid universiteten. Konsekvenserna för och frägeställningarna rörande den kommunala hög— skoleutbildningen är mycket knapphändigt behandlade. Landstinget be- gränsar sig fortsättningsvis att avge synpunkter på frågor avseende den kommunala högskoleutbiIdningcn samt på principiella frågor som beräknas få konsekvenser för den kommunala högskoleutbildningens (_)rganisation.
Liknande synpunkter framförs av Kalmar läns landsting. Kristianstads läns lam/sting. Hallands läns lamlsling. sko/styrelsen i Örebro konunun och av Östergötlant'ls läns landsting. som påpekar att de förslag som läggas fram i hög grad gäller förhållanden inom den statliga högskolan.
LO anser översynsarbetet alltför ensidigt upplagt. eftersom. enligt vad utredningen själv framhållit. man endast har tilll'rägat högskolans företrä- dare. anställda och studerande.
Sveriges _fi'irenade studentkårer (SFS) anser att decentraliseringsgrup— pen inom ramen för sitt utredningsuppdrag hade kunnat gå betydligt längre pä några viktiga punkter.
l.] Högskolan år 1985
Decentraliseringsgruppen har som bakgrund till sina förslag gjort en förteckning av principiellt viktiga frågor och planeringsuppgiftcr som kan antas ha stor aktualitet vid mitten av I980—talet. Deccntraliseringsgruppen anger bl. a. följande olika typer av frågor.
Liten årlig resurstillväxt ger prioriteringsproblem och därav följande ställningstaganden till frågor om nedläggning av viss utbildning. Den addi— tiva planeringstekniken är överspelad.
Mera aktiv och flexibel planering av utbildningsutbudet erfordras inte minst för att garantera möjligheter till återkommande utbildning i form av distansundervisning. etappindelade utbildningslinjer och på andra sätt va- rierade distributionsformer. Ökade krav på att utbildningen skall vara geografiskt tillgänglig mäste tillgodoses.
Utbildning av sektorsövergripande karaktär efterfrågas.
Resultaten av utbildningen måste utvärderas på ett aktivt och mera systematiskt sätt med hänsyn till högskolans allmänna mål och mot bak— grund av nödvändigheten av prioriteringar inom ramen för begränsade resurser. Kriterier för omprioriteringar får tas fram.
Frågor om turordning och prioritering mellan de orter där högskolan skall byggas ut ytterligare får ny aktualitet.
Planeringen för utbyggnad med påbyggnadskurser och "överbryg- gande” kurser inom hela högskolefältet bl.a. inom den kommunala och landstingskommunala högskolan blir viktig.
Utbildningens innehållsmässiga anknytning till ett snabbt föränderligt samhälle och arbetsliv och nya grupper av studerande ställer stora krav på organisationen.
Sannolikt aktualiseras planering för att tillgodose ökad efterfrågan på utbildning från nya studerandegrupper i glest befolkade områden på stora avstånd från högskoleorter.
Prop. [979/80: 104 46
Planering för effektiv forskningsanknytning av all högskoleutbildning — på alla högskoleorter och med såväl statlig som kommunal och landstings— kommunal huvudman —- blir angelägen.
Relationerna mellan högskoleforskningen och samhället utvecklas. Frågor om forskningsanknytning och former för forskning på orter som inte har fast forskningsorganisation måste uppmärksammas.
Frågor om fördelning mellan ärnnesforskning. forskning knuten till olika samhi'illssektorer och forskning knuten till utbildningslinjer blir viktiga.
Fördelningen av resurser och forskningsområden mellan de aktuella högskoleenheterna blir en angelägen fråga.
Rekryteringen till forskarutbil'.lningen och arbetsmarknadens efterfrå- gan på forskarutbildt-tde mäste ägnas intensiv uppmärksamhet. Därmed måste också frågan om forskarutbildningens innehåll bevakas.
Planeringen av forskningsmiljön — lokaler. arbetsförhållanden. perso- nalfrågor -— blir viktig.
Långsiktiga program för forskningen och forskarutbildningen, andra handlingsprogram av olika slag och tnåldiskussioner blir ett allt mer bety- delsefullt inslag i planeringsarbetet på samma sätt som vi tidigare antagit blir fallet för den grundläggande utbildningen.
Planering av det konstnärliga utvecklingsarbetet intensifieras. Det stora llertalet remissinstanser instämmer i decentraliseringsgrup- pens bedömningar. Vissa remissinstanser har dock funnit anledning till crinringar.
UHÄ anför bl.a. Några inslag i denna bild av l985 års högskola som inte diskuteras av gruppen är den ökning av enskildas efterfrågan på högskole- utbildning som kan väntas vid mitten av l980-talet med anledning av gymnasieskolans s. k. lö-årspuckel. det starka trycket på högskolan att medverka till att skolväsendets och barnomsorgens behov av utbildad personal blir tillgodosett samt effekterna av statsmakternas våren l979 fattade beslut om forskning och forskarutbildning tprop. 1978/79: 119. UbU l978/79: 44. rskr 1978/79: 244).
[.iinsskolnämnden i Uppsala län tillägger här". Förändringar inom gymnasieskolan beräknas kunna börja genomföras vid HSO-talets mitt på grundval av bl. a. gymnasieutredningens kommande förslag. Förslagen bör — mot bakgrund av utformningen av gymnasieut- redningens direktiv — få väsentlig betydelse för högskolan. Dels kan gymnasieskolan och högskolan. "tillsammans med olika former för vuxen- utbildning, komma att ses som ett sammanhängande system för återkom- mande utbildning vilket kan ge incitament till ökad samplanering. dels påverka den beräknade nya utformningen av gymnasieskolan. dels förut- sättningarna för utbildningen inom högskolan.
Nämnden anser att sådan samplanering även skulle ge större möjligheter att underlätta de studerandes övergång från gymnasiestudier till högskole- studier. Det är vidare nämndens förhoppning att förändringarna inom gymnasieskolan skall kunna genomföras successivt.
Regionstyrelsen i Stockholms högskoleregion framhåller i likhet med filosofiska fakultetsnämnden vid universitetet i Linköping bl.a. att den organisatoriskt inriktade diskussionen som förs i dag bör 1985 ha fått lämna plats för en mer konkret diskussion om Utbildningarnas innehåll och kvalitet.
Sektorsnämnden för undervisningsyrken vid universitetet i Göteborg konstaterar att det krävs en handlingskraftig ledningsfunktion inom hög- skolesektorn med hänsyn till de krav. som ställs på ledningen att kunna prioritera och vara flexibel vid planeringen av utbildningsutbudet.
Prop. 1979/80: 104 47
Styrelsen för Chalmers tekniska högskola framhåller bl. a.: Det bör övervägas om t. ex. tekniska-högskolor skall kunna bli föremål för särskild behandling i anslutning till en beslutad statlig satsning på omstrukturering av näringslivet.
2 Principiella överväganden om beslutsnivåerna
Decentraliseringsgruppen har övervägt tre modeller för uppbyggnaden av högskolans organisation. Modell ] lnget centralt ämbetsverk för högskolan tinns Modell 2 Inga regionstyrelser för högskolan finns Modell 3 Nuvarande organisation gäller i sina huvuddrag.
Decentraliseringsgruppen behandlar inte frågan om principiella föränd- ringar i fråga om organisation på den lokala nivån.
Decentraliseringsgruppen föreslår att modell 3 väljs och att såväl UHÄ som regionstyrelserna bör finnas kvar i högskolan med i huvudsak samma uppbyggnad och uppgifter som nu.
Med några få undantag anser remissinstanserna att UHÄ måste finnas kvar som centralt ämbetsverk för högskolan och tar avstånd från modell I. De remissinstanser som inte delar denna bedömning är linjenämnden för maskinteknik vid universitetet i Lund samt llertalet linjenämnder för un- dervisningsyrken och fakultetsnämnder och linjenämnden för odontolo- giska fakulteten vid universitetet i Umeå. som önskar att man prövar möjligheterna att eliminera UHÄ.
Några remissinstanser förespråkar modell 2. Dessa är bl. a.: styrelsen för Stockholms universitet (för Stockholmsregionens del). styrelsen för Göteborgs universitet. fyra reservanter i styrelsen för universitetet i Lin- köping, ordföranden i styrelsen för högskolan i Eskilstuna/Västerås. två reservanter i styrelsen för Lunds universitet. SACO/SR och SFS samt studeranderepresentanter i UHÄ:s styrelse och i regionstyrelserna.
Flertalet remissinstanser ansluter sig till decentraliseringsgruppens för- slag att modell 3 väljs och att UHÄ och regionstyrelserna skall finnas kvar.
3 Den lokala nivån
Decentraliseringsgruppen ger i rapporten en redogörelse för hur stats- makterna ccntralt reglerat de lokala organens sammansättning och upp- gifter i den nya högskolan. Gruppen anför bl. a.:
När det gäller sammansättning av organ är det vanligt i svensk offentlig rätt att regeringen själv tillsätter styrelser i statliga myndigheter. Då be- hövs inga regler för sammansättning eftersom regeringen inte behöver utfärda föreskrifter för sig själv i författningar. När man nu delegerar den myndighetsfunktion som beslutanderätten att tillsätta myndigheters sty- rande organ innebär behövs centrala direktiv. De behövs för att regeringen — som trots decentraliseringen ändå ytterst har ansvaret för den statliga verksamheten — skall kunna styra hur och av vem statliga beslut skall fattas eller — i vissa fall — åtminstone känna till vem som fattar beslut på lokal nivå. Riksdagen har åren l975 och l977 tagit ställning till principerna om sammansättning av organ inom högskolan. Regeringen har då skyldig- het att beskriva detta genom föreskrifteri förordningar.
Prop. 1979/80: 104 48
Skälet till att frågan om sammansättning av olika högskoleorgan under- ställts riksdagen är dock inte endast av förvaltningsrättslig natur. De senaste tio åren har präglats av krav pä ökat medinflytande över högsko- lans verksamhet frän nya grupper. Det är inte bara försöksverksamheten med nya samarbetsformer mellan studerande. lärare och övriga anställda (FNYS) som varit grunden för "demokratidiskussioner". Man har frän samhällets sida begärt ökad insyn i högskolans värld allt eftersom högsko- lesektorn tagit i anspråk större delar av vår statsbudget och den högre utbildningens sammhälleliga roll tillmätts ökad vikt. De tidigare kollegiala beslutsorgancn inom universitetsområ'idet har nu ersatts av styrelser med företrädare för alla anställda inom hiftgskolan. för de studerande och för yrkeslivet och samhället i övrigt.
De centrala föreskrifterna för högskolan är säledes som framgått av denna redovisning endast de regler som regeringen ansett vara nödvändiga med hänsyn till dels förvaltningsrätten. dels riksdagens beslut om inflytan- de inom högskolan för olika grupper och intressen.
De lokalt beslutande organens uppgifter i stora drag och deras samman— sättning fmns säledes klart angivna i författningarna. Hur många organ som skall finnas av den ena eller den andra sorten. vad de ska ha för närmare ansvarsområde. hur de ska arbeta etc. bestäms däremot lokalt inom ramen för givna föreskrifter.
l fräga om uppgifterna för de skilda lokala organ som angivits i högskole- förordningen gäller att man genom lokala beslut dels kan flytta ner beslut i sä gott som obegränsad omfattning genom delegering. dels kan göra orga- nisatoriska förändringar. Ett exempel på det senare är att man (enligt 15 kap. lZ ä högskoleförordningen) kan slä samman tvä beslutande organ till ett. nämligen linjenämnd och institutionsstyrelsc. Vidare gäller att inte alla de i förordningen beskrivna organen pä lokal nivå behöver finnas. Vissa kan inrättas endast om behov anses föreligga (antagningsnämnd. 13 kap. l ä; förvaltningsnämnd. l7 kap. 2 li: institutionsnämnd. 15 kap. 17 & m. fl.).
Det bör också i detta sammanhang pekas på att mycket av den allmänna kritik som går ut på att decentraliseringen inte drivits tillräckligt långt. att byräkratiseringen är för stor inom högskolan eller att handläggningen ska "avkrånglas". i första hand bör kunna avhjälpas lokalt. Efter l977-()7-0l har högskoleenhetcn själv ansvar för en vidaretördclning av den lokala kompetensen. Enligt allmänna verkstadgan som numera gäller för högsko- leenheterna har dessa ansvar för rationaliscringsåtgärder m.m. l verks- stadgans 6 5 sägs t.ex. att chefen (dvs. rektorsämbetet) skall verka för förenklingar och förbättringar i arbetets planläggning och utförande. tipp- märksamma förslag som framställs av samarbetsorgan vid myndigheten eller av personalen i annan ordning och tillse att en eller flera tjänstemän ägnar uppmärksamhet ät arbetets rationalisering.
Planeringsnätnnden förfilas'afisk utbildning vid universitetet i Linkö- ping instämmer i gruppens allmänna syn på den lokala högskoleorganisa- tionen och framhåller att den nuvarande detaljregleringen av sammansätt- ningen av olika organ har varit ett stöd i uppbyggnadsskcdct. men det skulle fortsättningsvis räcka att ha andelstalcn som riktmärken för lokala beslut.
Regianstyrclswt i Linköpings högskoleregion har följande allmänna syn- punkt på decentraliseringen inom högskolan:
Med hänsyn till de stora förändringarna bör man. enligt regionstyrelsens mening. räkna med att det tar ganska lång tid innan man fullt ut anpassat sig till de nya förutsättningarna och lärt sig ta till vara de fördelar dessa
Prop. [979/80: 104 | . 49
medför. Denna anpassningsprocess mäste ske pä alla nivåer såväl centralt och regionalt som lokalt och den kommer att ta (lera är ännu.
3.1 Möjligheter att delegera lokalt
Decentraliscringsgruppen har gjort en kartläggning av vilka delegerings- möjligheter som finns lokalt inom högskolan och hur den används. Grup- pen. som framhåller att resultatet måste tolkas försiktigt. menar att kan- skap om möjligheter till en flexibel organisation som finns i författningarna mäste spridas både genom lokala och centrala åtgärder. Enligt kartlägg— ningen var de ärendetypcr som mest frekvent delegerades olika typer av personaladministrativa ärenden (ca 20 ':'c-l praktiska utbildningsärenden (ca 18 %). frågor av ekonomisk karaktär (ca 15 %) och frågor om nämnder, organ och ledamöter i dessa (ca l2 %").
Dä gruppen undersökte till vilket organ inom högskolan eller till vilka personer som besluten i fråga delegerats fann de att rektorsämbctet fått över 60 '.:7r: av de delegerade ärendena. Av de räknade faktiska delegerings- besluten gick beslutanderätten i ca IO % av fallen till tjänstemän och ca lt) % till olika former av arbetsutskott.
Intressant att notera var att endast 3 % av de delegerade ärendena delegerats till linjenämnd och ca ! % till institutionsstyrelse.
Flera remissinstanser ansluter sig till decentraliseringsgruppens syn på möjligheterna att delegera inom ramen för den nya lokala organisationen.
UHÄ anför bl.a. här: Deccntraliseringsgruppen stryker med rätta under att högskolestyrel- serna kan göra mycket i förenklings— och cffektivitetssyfte när det gäller högskoleenheternas inre organisation och arbetsformer. De delegerings- möjligheter som det nuvarande regelsystemet ger är därvidlag en tillgång som inte synes ha utnyttjats tillräckligt hittills. Det av regeringen lämnade uppdraget till Statskonsult AB att utreda möjligheterna att effektivisera verksamheten vid högskoleenheterna bör kunna ge ytterligare konstruk- tiva bidrag till överväganden och åtgärder i dessa frågor.
UHÄ:s uppfattning delas i huvudsak av bl.a. lantbruksuniversitetet. sty relsen för Uppsala hög skoleregion högskolan i l-."a"tjö atdelningerr för her.;emaskinteknik tid högskolan i Lulea och stjrelsen för högskolan i ()stersmund
Styrelsen för um'versitetet i Lund delar också decentraliseringsgruppcns helhetssyn och anför:
Universitetsstyrelsen har därför parallellt med remissbehandlingen av föreliggande betänkande påbörjat en översyn av den lokalt beslutade orga- nisationen vid universitetet i Lund. Samtliga nämnder anmodades att — samtidigt som de avgav yttrande över betänkandet —— göra en inventering av problem. som föranletts av lokala beslut. Även institutionerna har inbjudits att medverka ] denna process. En särskild av universitetsstyrel- sen tillsatt arbetsgrupp skall bearbeta det inkomna materialet och under höstterminen skall inom universitetet ske en remissbehandling avseende förslag till fortsatt lokal organisation m.m. fr.o.m. budgetåret 1980/81.
Kritik mot decentraliseringsgruppens kartläggning anförs dock bl. a. av regionstyrelsen i Stockholms högskoleregion som anför:
Utredningen redovisar (s. 62) en kartläggning av olika typer av delega- tioner från högskolestyrelserna. Denna utvisar att flertalet delegationer gått till rektorsämbetena medan endast en mycket liten del gått till linje- nämnder och institutionsstyrelser. Sammanställningen av dessa delegatio- 4 Riksdagen 1'979/80. 1 saml. Nr 104
Prop. 1979/80: 104 50
ner torde vara av mindre intresse. Dels ger den ingen överblick över de olika organens totala beslutskompetens. dels innebär vissa beslut. t.ex. medelsfördelningar i form av ramar. en betydande delegation utan att detta framkommer. Framför allt torde institutionsstyrelsernas befogenheter komma att kraftigt underskattas om man uteslutande ser till den redovi- sade kartläggningen. k'ansli5 vid universitetet i Uppsala anser det anmärk- ningsvärt att nästan ingenting sägs om institutionernas beslutsfattande.
Likartade synpunkter anläggs av samhällsvetar-. psykolog-, ekonom- ot-h sekreterarlinieniimmlerna vid universitetet i Uppsala:
Något utförligare borde utredningen ha varit beträffande den lokala nivån. T. ex. hur frågor där skilda linjcnämnder inom samma sektor kom- mit till skilda beslut i gemensamma frågor skall lösas (kursplanefrågor). Vidare hur linjenämndsrepresentanter skall kunna knytas närmare själva utbildningsnivån utan att den lokala organisationen splittras ytterligare.
Även kritik mot decentraliseringsgruppens syn på möjligheterna att de- legera anförs bl. a. av universitetsstyrelsen i Stockholm:
Delegeringsmöjligheterna har hittills tillämpats i relativt liten utsträck- ning när det gäller överförande av beslutanderätt till institutionsnivå. Uni- versitetsstyrelsen anser en sådan delegering principiellt önskvärd. Enligt styrelsens mening är den emellertid ej möjlig. annat än beträffande rena rutinärenden, så länge det stora flertalet institutioner ej har tillgång till administrativ sakkunskap. De naturvetenskapliga sektionsnämnderna har berön detta problem i sitt yttrande. Som nämnderna framhåller är tanken på överföring av administrativa tjänstemän från de centrala eller lokala förvaltningarna till institutionsnivå orealistisk. sålänge ingen satsning görs på den resursmässiga sidan. Problemet har tidigare framhållits från univer- sitetets sida i olika sammanhang.
Även barnpedagogiska institutionen vid universitetet i Uppsala har invändningar mot decentraliseringsgruppens slutsatser:
Den undersökning utredningen gjort angående högskolestyrelsernas sätt att fullfölja "statsmakternas önskemål om att lägga beslutsbefogenhcter och ansvar så nära utbildningssituationen som möjligt" pekar i riktning mot en lokal centralisering.
Institutionen yrkar i stället på att få utförligare centrala direktiv för att man skall kunna uppnå en ökad decentralisering.
Föri'altningsnämnd [11 vid universitetet i Lund framhåller att den nya högskolan på många håll upplevs som en byråkratisk koloss.
Liknande synpunkter anförs av linjenämnderna inom teknisk _vrkessek- tar och sektorsnämnden för teknisk _vrkessektor vid universitetet i Göte- borg:
Denna skenbara decentralisering har i många avseenden inneburit att de inom verksamheten direkt berörda. nämligen lärare och studerande. snara- re ljärmats från än närmats beslutsfattandet rörande den egna situationen! Det bör även påpekas att försök från central nivå att delegera beslutsrätt till "rätt" lokal nivå ofta misslyckats beroende på att de ärenden, som förts ned från central nivå. ofta stannat på "högskolestyrelsenivå" och ej förts vidare inom den lokala hierarkin. Den lokala centrala förvaltningen har härigenom fått starkt ökade uppgifter samt i många avseenden en ej önskad stark ställning gentemot underliggande organ.
Definitionen av den lokala beslutsnivån inom högskolan kritiseras av sektorsnämndenjörAES-sektorn vid universitetet i Göteborg:
Universiteten har varken formellt eller reellt någonsin varit en lokal statlig förvaltning. Tanken har ju aldrig varit att ett visst universitet skall
Prop. 1979/80: 104 *I
täcka en viss kommuns behov av akademisk utbildning och forskning. Snarare har universiteten varit rikstäckande och haft hela landet till upp— tagningsomräde. även om de flesta studerande sökt sig till det närmsta universitetet. Universiteten skall ur förvaltningsteoretisk synpunkt pla— ceras mellan central och regional förvaltningsnivä. I och med regionstyrel— sernas tillkomst har man emellertid börjat tala om universiteten som lokala förvaltningsenhetcr.
Interiinsstyrelsen_Iör den statliga ltögski)lentbildningt'n i Skövde menar att decentralisering och delegering är en fråga om kompetens och förtroen- de och så länge de lokala enheterna inte hunnit bygga upp denna kompe- tens befinner de sig i ett underläge.
3.2 'l'jänstetillsättningsärenden och besvärsärenden
Deecntraliseringsgruppen har bl.a. i fråga om tiiinstetillsiittiiiii_i.'.w'ir'en- den haft överläggningar med företrädare för högskolan. varvid frågan om på vilken nivå tillsättningsbesluten bör ligga i fråga om tjänster som profes- sor. biträdande professor och universitetslektor. Deccntraliseringsgruppen redovisar sina överväganden men lägger ej fram några förslag med hänvis- ning till att lärartjänstutredningen i kommande betänkande avser att be— handla denna fråga.
I fråga om handläggningen av besviirsiirem/en anmäler gruppen att viss uppmärksamhet riktats på att UHÄ och utbildningsdcpartementet har en kraftig arbetsbelastning i detta hänseende. Här redovisas dock att en arbetsgrupp inom departementet arbetar med en översyn av detta i syfte att överllytta bcsvärsmålen från regeringen som sista instans till UHÄ eller annan myndighet.
Gruppen erinrar också om att de besvärsärenden. som skall behandlas på lokal nivå. kan delegeras.
Decentraliseringsgruppen framlägger inte några förslag om besvärsför— bud men redovisar att förslag i detta hänseende framförts till gruppen.
3.2.1 Yttranden ifråga om tiänstetillsiittningsiirenden Ärenden om tillsättning av tjänster inom högskolan har inte föranlett särskilt många uttalanden från remissinstanserna. Några remissinstanser har dock uppmärksammat frågan om på vilken beslutsnivå som tillsättningsfrågorna bör avgöras. Styrelsen för universitetet i Stockholm anför bl. a.: Gruppen påpekar att frågan om handläggningen av tillsättningsärenden och besvärsärenden är föremål för olika utredningar. Styrelsen vill fästa uppmärksamheten på dejuridiska nämndernas synpunkt att handläggning- en av besvär i tillsättningsärenden bör ske på hög nivå inom verket. så att största möjliga kompetens och representativitet är garanterad. l bcsvärsär- enden av mera rutinartad karaktär bör åtminstone principerna för bedöm- ningen fastläggas på motsvarande sätt. Tekniska högskolan i Linköping anser att nuvarande tillsättningsförfa- rande för professurer och universitetslektorat även fortsättningsvis skall tillämpas. Vissa problem uppmärksammas av den juridiska _i'akuItetsniimiulen vid universitetet i Lund, som anser sig ha fungerat väl utom i fråga om utseen- de av sakkunniga i tillsättningsärenden och antagande av oavlönade docen- ter. Tillräcklig sakkunskap har inte alltid funnits i nämnden. Nämndens
Prop. 1979/80: 104 52
verksamhet sågs helt ha dominerats av handläggning av löpande ärenden. "'l'anken att fakultetsnämnden skulle kunna planera och "styra" forsk- ningen måste betecknas som en illusion." Både resurser och överblick över det rättsvetenskapliga forskningsområt'let saknas.
Vissa förslag framförs av några remissinstanser. ll-latematisk-naturi'etenskapliga jakultetsniimnden vid universitetet i Umeå framhåller bl.a.:
När det gäller tjänstetillsättningar vill vi uttala tvekan inför de decen- traliseringstankar som diskuteras. Däremot vill vi framhålla att man bör överväga att låta tjänsteförslagsnämnderna även behandla tillsättningar av extra lektorat samt docent- och forskarassistenttjänstcr.
Konsthögskolan menar att tillsättning av professorer vid konsthögsko- lan med fördel skulle kunna ske på lokal nivå. där den större kompetensen finns och att det genom besvärsinstitutct alltid finns möjlighet till prövning på högre nivå om sökande så skulle önska.
LiirarUiinstutredningen anför slutligen: Decentraliseringsgruppen har med hänvisning till lärartjänstutredning— ens arbete avstått från att behandla tillsättningsordningen. Utredningen kommer att i sitt huvudbetänkande avge förslag i dessa frågor.
3.2.2 Besvärsiiremlen
[ fråga om nivån för besvärsärendens handläggning finns olika meningar.
Linjeniimnden för gymnastikliirarlinjen vid högskolan för lärarutbild- ning i Stockholm anser att besvärsinstitutet bör behållas men att man bör se över till vilken nivå olika ärenden skall hänskjutas.
Juridiskafakultetsnämnden oclriuridiska linjenämnden vid universitetet iStoekho/m framhåller följande:
F.n. synes beslut rörande besvär från högskoleorgan med mycket god saklig och formell kompetens. t.ex. linjenämnderna. ofta fattas på avdel- ningsdirektörsnivå i UHÄ. vilket måste betraktas som otillfredsställande.
Bcsvårsråtten berörs också av trtedit'inskafakultetsnämnden vid univer- sitetet i Lund som framhåller att en begränsning av denna rätt vore olyck- lig.
En annan uppfattning redovisa-s av högskolestyreisen i Luleå: Besvärsärendena kan nämnas som ärendetyp. som nu känns som tung. Den långa behandlingen innan man till slut "gått till Kungs" är för alla arbetssam och tidskrävande. På denna punkt ger utredaren inga förslag. men denna fråga kunde gott tagas upp. När det gäller besvär över tjänste- tillsättningar är högskolestyrelsens erfarenhet att besvären ofta föres vi- dare till regeringen. Ett lämpligt sätt att förenkla behandlingen vore att besvären ställdes direkt till regeringen och att UHÄ hade att avge yttrande över besvären innan regeringen beslutar.
När det gäller tidsbegränsade tj änstcr är rätten att besvära till regeringen av föga värde och bör utgå. Här kan UHÄ få vara slutgiltig hesvärsinstans. Humanistiska sektionsnämnderna vid universitetet i Göteborg anför: Redan UKÄ har på ett förtjänstfullt sätt delegerat beslutanderätt i en hel del ärenden till lokal nivå. UHÄ har också upphört att vara besvärsinstans vid tillsättning av professurer. UHA är med sin tjänstemannasamman— sättning inte lämplig instans över huvud taget för besvärsärenden. Ytterli- gare delegering av uppgifter bör genomföras från UHA till lokal nivå.
I fråga om handläggningen på lokal nivå instämmer regionstyrelser: i Stockholms högskoleregion i utredningens påpekande att besvärsärenden numera inte behöver behandlas av högskolestyrelsen utan kan delegeras.
Prop. 1979/80:104 ' - 53
Om detta sker bör styrelsen enligt regionstyrelsens mening kunna använda mer tid till övergripande frågor.
3.3 Inrättande av antagningsnämnd
Decentraliseringsgruppen anför: Från företrädare för både lokal och regional nivå har vi fått förslag om att beslut enligt 13 kap. l & högskoleförordningen om inrättande av en antagningsnämnd för grundläggande utbildning vid en högskoleenhet skall läggas ned från regionstyrelse till lokal nivå. Skälet till att regionstyrelsen skulle besluta om inrättande av sådan nämnd var att antagningsnämnderna ansågs så viktiga att en myndighet med majoritet av företrädare för allmän— intressen borde ha ansvaret för inrättande av dessa. Ett alternativ är att man gör antagningsnämnden obligatorisk vid varje enhet. Vi anser dock att detta skulle vara att i onödan låsa organisationen och samtidigt bidra till en ökad byråkrati.
Eftersom antagningsnämndens uppgifter och sammansättning är be— skrivna i högskoleförordningcn finns enligt vår mening inte skäl att över- ordnad myndighet skall besluta om myndigheten i fråga skall finnas eller inte. Vi föreslår därför att beslutet om inrättande av antagningsnämnd decentraliseras.
Samtliga remissinstanser som yttrat sig över detta förslag har tillstyrkt bifall till denna decentralisering. Bland dem som yttrat sig märks bl.a. RRV. UHÄ. regionstyrelserna. styrelsen för universitetet i Stockholm. karolinska institutet. högskolan för lärarutbildning i Stockholm. musikdra- matiska skolan i Stockholm, konsistoriet vid universitetet i Uppsala. hög- skolan i Gävle/Sandviken, unit'ersitetsstyrelsen i Linköping. styrelsen för högskolan i Jönköping. styrelsen för högskolan i Kalmar. styrelser: för högskolan i Kristianstad. styrelsen för högskolan i Karlstad och styrelsen för lu'igskt-rlan i Luleå samt Örebro läns landstingskommun. Solna kom- mun. Falu kommun, Landstingsförbundet. LO och SACO/SR.
3.4 Sektorsvisa beslutsorgan
Decentraliseringsgruppen anför här:
Resurser för allmänna utbildningslinjer m. m. fördelas numera på de fem yrkesutbildningssektorerna. Inom UHÄ finns en planeringsberedning för varje yrkesutbildningssektor. Beslutande organ som är ansvariga för sek- torerna på lokal nivå finns ej föreskrivna i högskoleförordningcn. På sina håll har dock förvaltningsnämndernas ansvarsområden kommit att avse sektorer. Genom att några regionala utbildningsnämnder inte föreskrivits finns författningsmässigt inte heller "sektorsansvariga" organ på regional nivå.
Bristen på sektorsansvariga organ upplevs ibland som ett problem på lokal och regional nivå. Vi vill därför peka på att dels beslutande förvalt- ningsnämnder. dels sektorsvisa planeringsnämnder av rådgivande karaktär har inrättats. Detta bör — där behov av sektorsorgan finns — kunna tjäna som ett exempel på hur man utan organisatoriska förändringar i författ- ningar kan lösa problem av detta slag lokalt.
På regional nivå har sektorsvisa rådgivande organ likaså inrättats (ut- bildningsnämnd, utbildningsråd).
Decentraliseringsgruppens syn på sektorsansvariga organ på lokal nivå kritiseras av bl. a. UHÄ som anför:
Prop. 1979/80: 104 54
Frågan om beslutsorgan på sektorsnivä i den lokala organisationen är enligt UHÄ:s mening värd större uppmärksamhet än den ägnats av decen- traliseringsgruppen. Denna fråga torde komma att uppmärksammas när- mare i anslutning till den pågående utvärderingen av den nya organisatio- nen. Härvid bör utnyttjas erfarenheter från de olika modeller i fråga om beredande organ som f.n. prövas vid högskoleenheterna.
En annan uppfattning redovisas av regionsryrelswrför [.inkr'ipings hoy- .s-koleregion som anför:
Decentraliscringsgruppen har observerat vissa av de nackdelar som följer med högskolans hårda sektorisering. Det är uppenbart att kunskap inte kan sektoriseras som många förleds att tro av högskolans indelning i yrkesutbildningssektorer. Självklart kan indelningen i yrkesutbildnings— sektorer ha stora fördelar på statsmaktsnivå. men den kan på sikt bli förödande för forskning. utbildning och kulturliv. om den konsekvent genomförs på alla nivåer inom högskolan.
Även styrelsen för universitetet i Linköping kommenterar sektorisering— en. Den anför:
Vid universitetet finns två olika typer av nämnder som närmast motsva— rar vad som i betänkandet kallas sektorsvisa beslutsorgan. [ inget fall gäller dock att dessa organ. en förvaltningsnämnd och två planeringsnämnder. har ett ansvarsområde som helt överensstämmer med sektorsindelningen. Förvaltningsnämnden. som naturligtvis har en sammansättning som över- ensstämmer med högskoleförordningens föreskrifter. kallar till sina sam- manträden representanter för yrkeslivet och allmänna intressen med ytt— randerätt i samtliga frågor. Planeringsnämnderna är formellt beredande organ till universitetsstyrelsen. Planeringsnämndens ordförande har be- myndigats att besluta i vissa frågor förutsatt att två tredjedelar av plane- ringsnämndens ledamöter tillstyrker ordförandens förslag till beslut.
Högskolan i Väsjö redovisar ett förslag i detta hänseende: Utredningen berör sektoriseringen på UHA—nivån men knappast på den lokala nivån. Enligt styrelsens uppfattning bör för varje högskoleenhct finnas ett planeringsorgan utöver sektorsgränserna t.ex. bestående av yrkeslivsrepresentanterna från linjenämnderna. ()rgancts uppgifter skulle vara rådgivande och samtidigt ett expertorgan beträffande nya föreslagna utbildningar.
Linjenömnden för AES-sektorn vid universitetet i Umeå erinrar om att det inom högskoleförfattningarnas ram finns möjligheter till en flexibel organisation. Så har t.ex. i Umeå inrättats en linjenämnd för AES—sektorn med ledningsorgan för utbildningslinjerna. Dessa ledningsorgan (lednings- grupper) har rätt omfattande beslutsbefogenhcter (formell delegation till utbildningsledaren). Linjenämnden kan härigenom koncentrera sig på övergripande och långsiktiga frågor. Frågan om sektorsvisa beslutsorgan på lokal nivå har sålunda genom arrangemanget fått sin lösning.
3.5 Fakultetskollegierna m. m.
Decentraliseringsgruppen redovisar i rapporten viss kritik mot avskaf- fandet av de gamla fakulteterna och redogör för sin syn på införandet av fakultetskollegier. Decentraliseringsgruppen framlägger inte något förslag till ändring av nuvarande lörhållanden.
UHÄ klargör att ämbetet delvis har en annan syn på denna fråga. I samband med högskolereformen överfördes ledningsuppgifterna för forskning och forskarutbildning från kollegiala lärarförsamlingar (fakulte-
Prop. 1979/80: 104 55
terna/sektionerna) till fakultets/sektionsnämnder. Syftet med denna för— ändring var att minska den tid kvalificerade lärare och forskare i tjänsten är tvungna att använda till deltagande i sammanträden och därmed samman- hängande uppgifter. Från cn del håll har emellertid framhållits att föränd— ringen inneburit en förlust från informations- och kontaktsynpunkt. De- centraliseringsgruppen redovisar kortfattat denna kritik men anser att de kritiska synpunkterna i allt väsentligt kan tillgodoses inom ramen för gällande bestämmelser.
UHÄ har för sin del förståelse för de antydda kritiska synpunkterna och har inget att invända mot att fakultets-lsektionskollegierna åter ges mera konkreta uppgifter under förutsättning att man bland de berörda lärarna bedömer att forskningen och utbildningen totalt sett skulle gagnas därav. Ordningen med ett mindre organ som huvudansvarigt för planeringen och ledningen på fakultets-lsektionsnivå bör dock enligt UHÄ: s mening inte överges. UHÄ utgår från att hithörande frågor kommer att prövas av den sommaren 1979 tillkallade kommittén rörande forskningens och forskarut- bildningens situation i den nya högskolan (dir l979: 90).
Problemet behandlas av någrafakultetsnämnder och linjenämnder vial universitetet i Stockholm.
Juridiska fakultetsnämnden ochjuridiska linjenämnden anför bl. a.: Nämnderna vill slutligen framhålla att avskaffandet av de gamla fakulte- terna har haft mycket ogynnsamma verkningar på lokal nivå. De ordinarie lärare. som inte är ledamöter i vare sig fakultets— eller linjenämnd har förlorat kännedomen om och inflytandet på universitetets och det egna fakultetsområdets förvaltning. och den personliga kontakt. som de regel— bundet återkommande fakultetssammanträdena åstadkom mellan dessa lärare, har i stor utsträckning brutits. Fakultetsnämnden är också veten- skapligt sett ett mindre sakkunnigt organ än den gamla fakulteten. Fakul- tetskollegierna kan inte ersätta de gamla fakulteterna i dessa hänseenden. I betänkandet pekas på möjligheter att med stöd av högskoleförordningcn lO: 16 låta den gamla gruppen "ordinarie lärare” bilda ett rådgivande organ. Detta organ skulle emellertid inte kunna ersätta den gamla fakulte- ten. Ett regelbundet konsulterande av ett sådant organ sktrlle blott öka raden av sammanträden för dem som är ledamöter i de beslutande organen utan att ge de övriga ordinarie lärarna ett verkligt inflytande och därmed ett incitament att fortlöpande delta i organets sammanträden.
Matematisk-naturvetenskapliga sektionsnärnnderna anför:
Sektionsnämnderna anser vidare att utredaren alltför lätt berör de pro- blem som avskaffandet av de gamla fakulteterna skapat och menar att man sktrlle kunna tillskapa ett rådgivande organ med dessas sammansättning. Något alternativ bör övervägas, men redan den omständigheten att några initiativ till ett rådgivande organ icke tagits tyder på att det icke utgör en riktig lösning på detta problem.
Även juridiska fakultetsnämnden och nämnden förjuristlinjen vid uni- versitetet i Uppsala anför:
Nämnderna vill slutligen med kraft framhålla. att den tidigare fakultets— organisationcns upphävande framstår som en klar förlust och som en allvarlig olägenhet från delaktighets- och informationssynpunkt. Det häv- das visserligen att det står fakulteternas ledamöter fritt att träffas och utbyta erfarenheter m.m. på frivillig grund och att fakultetskollegierna utgör ett forum för sådan verksamhet. Det framhålls samtidigt. att inom vissa områden fakultetskollegierna är alltför stora för att över huvud taget kunna verka annat än som valförsamlingar. Det förra argumentet misskän-
Prop. 1979/80: 104 56
ner det förhållandet. att organ titan reella uppgifter har dålig livskraft och att frivilligt sammanträdande för flertalet ansvariga befattningshavare ut- övar mycket ringa lockelse. Det var det gemensamma ansvarstagandet i viktiga vetenskapliga frågor —- inte minst i befordringsärenden och vid bedömning av vetenskapliga prestationer — som utgjorde de tidigare fakul- teternas styrka: denjämna sammanträdesrytmen. som möjliggjorde konti- nttitet. personliga förbindelser och effektiv information. var också väsent- ligt.
Samma och liknande synpunkter anförs också av medieinskafakultets- nämnden och linjenämnden för läkarlinjen vid universitetet i Linköping. juridiska fukultetsnt'imnden vid .'miversitetet i Lund. samlnillsvetenskap- ligajakultetsnämnden vid sistnämnda universitet ocltjörvallningsnämnd II i Lund. samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid universitetet i Umeå och medicinskajakultetsnämnden samt läkarlinjeniimnden liksom av mlontologiska fakultetsm'inm.:len och litt/'eniimnden vid universitetet i Umeå.
Rektorsämbetet vid högskolanför lärarutbildning i Stockholm aktualise— rar frågan om beslutsorgan på fal-;ultetsnivå inom HLS och anför:
Högskolan har tre professurer i pedagogik och ett stort antal projektan- ställda forskare. Det är ett klart behov att med denna organisation som kärna bygga upp ett organ inom högskolan med egna beslutsfunktioner beträffande forskning och forskarutbildning. Inte minst aktualiseras dessa behov i de pågående strävandena att stärka sambandet mellan grundläg- gande utbildning och forskning — forskarutbildning inom HLS. Frågan skulle kunna lösas genom att en fakultetssektion för praktisk pedagogik skapades vid HLS. Om så skedde skulle sektionskollegium och sektions- nämnd kunna inrättas vid HLS samtidigt som banden med den samhällsve- tenskapliga fakulteten vid universitetet i Stockholm bestod.
Lantbruksuniversitetet ansluter sig dock till decentraliseringsgruppens synpunkter och anför:
Lantbruksuniversitetet delar de synpunkter som framförs under detta avsnitt och vill bara framföra att lantbruksuniversitetet framgångsrikt prö- vat kollegierna som diskussionsorgan i för lärare och forskare viktiga frågor och som organ för granskning av arbetet inom nämnder och bered- ningar. Sammanträden har därvid förlagts vid samma tidpunkt för alla fakulteter och kombinerats med en konferens om t. ex. pedagogiska frågor eller gemensamma forskningsfrågor. Sådana arrangemang har skett en gång per halvår.
3.6 Förlängd mandattid för prorektor
Derentraliseringsgruppen föreslårfi'irlängd mandattidför prorektor från tre år till sex år. Företrädare för högskolan har påpekat att rekor för högskoleenhet har sex års mandattid medan prorektor endast har tre års.
Prorektor tillsätts lokalt av högskolestyrelsen efter förslag av en valför- samling. Att vart tredje år kalla in en större valförsamling för att avge förslag enbart till prorektor har decentraliseringsgruppen funnit onödigt och opraktiskt. Gruppen föreslår därför att rektor och prorektor ges lika lång mandattid. dvs. sex år.
Om en prorektor vill avgå efter tre år. kan han begära entledigande. Skulle någon högskolestyrelse vilja behålla tre års mandattid kan den besluta så.
Prop. 1979/80: 104 57
Samtliga remissinstanser. som yttrat sig över förslaget. tillstyrker att högskoleförordningcn ändras så att både rektor och prorektor kan få sex års mandattid.
3.7 Företrädare för allmänna intressen i förvaltningsnämnd och institutions- styrelse
Deeentra/iseringsgruppen behandlar även sammansättningen av förvalt- ningsnämnder och insitutionsstyrelser. men gruppen framför inte några förslag på dessa punkter. Gruppen anför:
Principen för sammansättningen av förvaltningsnämnder. nämligen att i den skall ingå endast personer som är verksamma inom högskoleenheten utan inslag av samhällsrepresentanter. dvs. samma som gäller för institu— tioner. har kritiserats. Förslag har förts fram om att företrädare för yrkesli- vet och samhället i övn'gt skulle få ingå i förvaltningsnämnderna. Ett skäl till att så inte blev fallet i reformarbetet var att man då i princip skulle få en styrelse med samma sammansättning som högskolestyrelsen. För de fall där behovet av företrädare för yrkeslivet och samhällslivet i övrigt i för- valtningsnämndarbetet är särskilt stort finns flera lösningar som kan göras —— utan ändringar av föreskrifterna för sammansättningen av förvaltnings- nämnden — på lokal nivå. Man kan exempelvis till förvaltningsnämndens sammanträden kalla representanter för yrkeslivet eller samhällslivet i öv- rigt att närvara för att lämna upplysningar. Detta är ett led i ett ärendes utredning. Man kan ge dem generell yttranderätt och rätt att avge särskilt yttrande. Man ser dem då som experter som kan tillföra nämnden viss behövlig sakkunskap.
Högskoleorganisationen visar också på en annan lokal lösning för att få med företrädare för samhället i förvaltningsnämnd. [ stället för förvalt- ningsnämnd med beslutanderätt har man inrättat en motsvarighet till för- valtningsnämnd men av enbart rådgivande karaktär. [ en sådan kan före- trädare för samhället ingå.
Decentraliseringsgrttppen anmäler att sammansättningen av institutions- styrelserna allmänt tycks ha accepterats, men att önskemål om anknytning av institutionerna till yrkes- och samhällslivet kan lösas på samma sätt som med förvaltningsnämnderna.
UHÄ behandlar bl. a. frågan om sammansättningen av förvaltnings- nämnderna. UHÄ menar att decentraliseringsgruppens åsikt att allmän företrädare permanent kallas till en förvaltningsnämnds sammanträden för att ”ge upplysningar" är ett missbruk av förvaltningspraxis. UHÄ anför:
UHÄ anser det synnerligen angeläget att vid de större högskoleenhe- terna kunna uppnå en smidig beslutsorganisation utan att därför åsidosätta dc principer som kommit till uttryck i högskolestyrelsernas sammansätt— ning. UHÄ tillstyrker därför de av bl.a. universiteten i Linköping och Lund framlagda förslagen om att berörd föreskrift i högskoleförordningcn ändras så att även företrädare för allmänna intressen kan ingå i förvalt- ningsnämnd.
Regionstyrelsen i Lund/Malrmfi högskoleregion delar också UHÄ: s syn på denna fråga. Den behandlas även av flera lokala högskoleorgan vid universiteten i Lund och Linköping.
Tekniska högskolan i Linköping anmäler att det vid högskolan finns en förvaltningsnämnd av den typ som nämns i betänkandet och anser att en egen högskolestyrelse för den tekniska högskolan skulle inrättas.
Prop. 1979/80: "14 58
Deccntraliseringsgruppcns syn på allmänrepresentanter i förvaltnings— nämnd och institutionsstyrelse delas däremot av samlu't'llsvetenskapliga institutionen i Linköping och lin/'enömnden för samhällsvetenskap och beteendevetenskap vid samma universitet samt av maternatisk-mtlurveten- skapliga_litkultetstu'imnden vid universitetet i Lund.
3.8 Anslag
Det'entraliseringserttp/ten har fått förslag från lokal nivå om att medel till internationalisering av utbildningen till stöd— och innovationsåtgärder och till lokalt utvecklingsarbete bör föras in under sektorsanslagen. Likaså har gruppen fått förslag om att byggnadsstyrelsens anslag för inredning bör föras ned till lokal nivå.
Decentraliseringsgruppen säger sig instämma i dessa principiella syn- punkter. men framlägger inte några förslag i dessa hänseenden med hänsyn till att den har förståelse för att regeringen vill behålla detta styrmedel och därför "öronmärker" vissa anslag.
Ett relativt stort antal remissinstanser har behandlat denna fråga. Regionstyrelsen i Stoekholms högskoleregion tar inte ställning i frågan men menar att ett bättre samarbete mellan anslagsfördclande myndigheter behövs för att hjälpa de mindre högskoleenheterna inom regionen till att få en bättre överblick över de möjligheter som finns inom anslagssystemet.
Även regitmstyrelsen i Luttd/tl'lalmö högskoleregion behandlar detta problem och menar att det bör övervägas om inte de stora högskoleenhe- terna bör ges förutsättningar att vid behov av expertservicc biträda de mindre enheterna.
Styrelsen _fi'ir Grafiska Institutet och institutet för högre kommunika- tions- oeh reklamutbildning vitsordar att en ny och liten högskola har speciella svårigheter med anslagsärenden.
Flera remissinstanser är positiva till decentraliscringsgruppens princi— piella syn på att anslagen till internationalisering av utbildningen m.fl. skall inordnas i sektorsanslagen. nämligen Dramatiska institutet. musik- dramatiska skolan. linjenämnden för gymnastikliirurlinjen vid lärarhög- skolan i Stoekholm. konsistoriet vid universitetet i Uppsala samt kansli 5 vid samma universitet. linjeniimnden inom sektor [ och matematisk-natur- vetenskapliga _fakultetsm'imnden [ Uppsala. styrelsenjör högskolan [ Öre- bro. institutionsstyrelsen för samhällsvetenskapliga institutionen vid uni- versitetet i Linköping, institutionen]ör vårdlärarutbildning vid universite- tet i Göteborg samt AES-linjenät);uden vid högskolan i Luleå.
Ett särskilt förslag i fråga om avgivande av anslagsframställning avges av styrelsen för universitetet i Lund. som anför:
Anslagsframställning för den grundläggande utbildningen avges av hög- skolestyrelsen och underlaget tas fram på det sätt denna bestämmer. Motsvarande framställning för forskning och forskarutbildning avges där- emot av fakultetsnämnderna direkt till UHA. Högskolestyrelserna har dock att yttra sig över framställningarna. Detta är den gamla ordningen inom de tidigare universiteten.
Med hänsyn till sambandet mellan grundläggande utbildning samt forsk- ning och forskarutbildning kan en ändring vara motiverad. Förslag om förnyelse av inriktningar av utbildningen är ofta kopplade till nya forsk— ningsinriktningar och förslag om nya forskartjänster. Inom vissa sektorer finns ingen skarp gräns mellan tjänster för grundläggande utbildning och
Prop. 1979/80: 104 __ 59
tjänster för forskning och forskarutbildning. llögskolestyrelsen har ett samlat ansvar för verksamheten inom högskolan. Detta motiverar att sty— relsen avger anslagsframställning för densamma i dess helhet. Vi vill sålunda föreslå att i framtiden skall det åvila högskolestyrelserna att avge anslagsframställning för den totala verksamheten vid högskolan. grundläg— gande utbildning. åtgärder avseendc forskningsi'tnknytning och — i före- kommande fall — forskning och forskarutbildning.
Ht'igskolan i Sundsvall/Härnömnd har kritiska synpunkter på möjlighe- terna för högskolorna att nu göra en resursplanering. Högskolan anför:
(.)rganisationcn av det interna resursllödet inom högskoleväsendet häm- mar för närvarande utvecklingen av den lokala högskolans särart. Samar- betet mellan högskolorna begränsas av nödvändigheten för varje högskola att hantera den vertikala organisationen. Mångfalden av anslagsposter minskar dessutom möjligheterna att genomföra en samlad planering av de lokala resurserna. Som exempel där hinder för en samlad resursplanering förekommer kan dels nämnas svårigheterna att planera för lokaler och utrustning anpassade för den lokala verksamheten. Vidare kan nämnas svårigheterna att kanalisera forsknings- och utredningsfrågor till konstruk- tiva åtgärdsprogram. beroende på den mångfald instanser som nu formellt skall vara inblandade i sådan verksamhet.
3.9 Linjenämnderna
DeeentraIiseringsgruppen behandlar vissa problem som kunnat iaktagas i linjenämndernas arbete men framlägger inte något förslag till förändring av linjenämndernas sammansättning eller funktioner. Gruppen anför:
Kring linjenämndernas sammansättning med en tredjedel av var och en av grupperna lärare. studerande och företrädare för yrkeslivet har länge rätt stor enighet. Vi har dock kunnat konstatera att företrädarna för yrkes- livet dels har haft vissa initialsvårigheter att påverka linjenämndsarbetet. dels har — på vissa håll — deltagit i ringa utsträckning. Vad gäller svårighe- terna att aktivt ta del i linjenämndsarbetet beror detta ofta på bristande utbildning i fråga om vilken roll linjenämnden skall spela — en fråga som bör kunna lösas lokalt. En annan orsak kan vara att de som åtagit sig uppdragen missbedömt arbetets omfattning. Sättet för nominering av leda- möter har kanske inte alltid varit det bästa första gången. bl. a. därför att tidspressen var stor. Det ankommer på högskolestyrelscn att beakta dessa frågor.
Det har hävdats att de yrkeslivsrcpresentanter som själva har yrken för vilka den linjenämnd där de ingår planerar utbildning ofta varit aktiva. Svårast att följa arbetet har således de haft som saknar direkt anknytning till sådana yrken. Detta kan beaktas lokalt vid utseende av dessa ledamöter i framtiden. Det har i vissa fall också visat sig vara en ekonomisk fråga hur mycket tid dessa ledamöter varit villiga att ägna åt linjenämndsarbetet. ] reformarbetet förutsågs också att behovet av och intresset från yrkeslivs- företrädare skulle vara olika från en utbildning till en annan. Därför ger författningen utrymme för att minska antalet företrädare för yrkeslivet eller helt slopa dem.
SÖ uppmärksammar linjenämnderna i den kommunala högskolan: En viss kritik har riktats mot deras organisation och arbete. Det kan därför finnas anledning föreslå, att en särskild utvärdering sker av denna verksamhet inom den närmaste tiden. Sådan utvärdering pågår för den
Prop. 1979/80:104 ht)
statliga högskolans del inom UHÄ:s reformuppfi'rljningsprogram. Linje- nämndcrna i den kommunala högskoleutbildningen har under den tid som gått sedan högskolereformens genomförande sökt arbetsformer och funk- tioner som skall kunna befordra samarbete mellan bl.a. utbildnings- nämnder och berörda skolenheter. Den sammansättning som de flesta linjenämnder fått skulle spegla yrkeslivet. Det har dock ofta varit svårt att få med representanter från alla de olika yrken som kan ingå i utbildnings- linjerna inorn en linjenämnds ansvarsområde. Linjenämnderna har därför ofta arbetat med undergrupper. t. ex. arbetsgrupper bestående av repre- sentanter för utbildning och yrkesliv. Eftersom medel för att bekosta detta arbete varit begränsade. har arbetet försvårats. (_)m linjenämnderna skall få faktiskt inflytande över utbildningens utformning måste därför medel ställas till förfogande. En annan svårighet har varit att få linjenämndens beslut förankrade i skolorganisationen. Eftersom rektor inte är självskri- ven ledamot i linjenämnden kan det vara svårt att finna smidiga arbets- former mellan skola och linjenätnnd. En fördel för verksamheten vore att rektor alltid är adjungerad till Iinjenämnden.
I fråga om linjenämndernas sammansättning vill SÖ särskilt framhålla nödvändigheten av att representanter med erfarenhet från det allmänna skolväsendet ingår i linjenämnd. vars verksamhetsområde omfattar lärar— utbildning.
Högskolan för lärarutbildning [ Stockholm (HLS) framhåller att de två första årens verksamhet talar för en stark ställning för linjenämnderna. Till dem bör enligt HLS en ökande delegering kunna ske.
Liknande synpunkter anförs av planeringsnämnden för lt'irarutbildning vid universitetet i Linköping, som dock i likhet med barnpedagogisku institutionen vid universitetet i Uppsala betonar behovet av ytterligare information och inläsningstid för ledamöterna samt utrednings- och sekre- terarresurser.
Nämnden/ör ekonomiföreståndarlinjen vid universitetet i Uppsala före- slår en utvidgning av linjenämndens kompetensområde.
Vissa remissinstanser anmärker på decentraliseringsgruppens behand- ling av linjenämndernas situation och anser att utredningen här kunnat vara utförligare. Till dessa instanser hör bl. a. kansli 5 vid universitetet i Uppsala. linjenämndenför samhällsvetur-. psykolog-. ekonomi- och sek- reterarlinjerna vid samma universitet. sektorsnämnden för AES—sektorn vid universitetet i Göteborg och. linjenämnden för bibliotekarie/[njut vid högskolan i Borås.
Medicinska fakultetsnämnden vid unit-'ersitetct [ Göteborg anser att ändamålsenligare organisationsformer bör framtas. Fakultetsnämnden an- för:
Den medicinska utbildningens struktur innebär att den nu gällande upp- delningen mellan Iinjenämnder och fakultetsnämnder medfört speciella olägenheter. Särskilt i den kliniska utbildningen är forsknings- och forskar- utbildningsfrågor så nära förknippade med utbildningsfrågor. att deras behandling i separata organ inte är ändamålsenligt och föranleder betydan— de merarbete. Också i detta avseende anser fakultetsnämnden att den medicinska utbildningens särställning borde ses över och ändmålsenligare organisationsformer framtas.
En liknande inställning redovisar odontologiska fakultetsnämnden och linjenämnden vid universitetet i Umeå. som önskar att man förutsättnings- löst utreder en sammanslagning av linje- och fakultetsnämnderna.
.S'tyrelsenjör universitetet iLund redogör för en lokal översyn av institu-
Prop. l979/80: 104 6l
tions- och linjenämndsorganisationer och framhåller att de viktigaste tipp- gifterna inom den närmaste framtiden inte är att det centralt fastställda regelsystemet ändras utan att en utveckling av den interna organisationen sker inorn ramen för gällande bestämmelser.
4 Regionstyrelserna
Dei-entruliseringsgruppen anser. som tidigare nämnts. att vi även i fort- sättningen skall ha en organisation med regionstyrelser och framhåller att den regionala planeringen för grundläggande högskoleutbildning i framti- den blir så betydelsefull att en organisation med betydande förankring i samhällsintressen är angelägen. regionerna eller av regionstyrelsernas kompetens. trots de olikheter som föreligger mellan regionernas storlek. antal högskoleenheter och struktur.
Varken UHÄ. 50 eller tegionsttrelserna i [. und/lllul/nö och Umea högskoli regioner vill ändra regionindelningen.
Däremot nämner regionstyrelserna i Göteborgs och Linköpings högsko- leregioner de ändringar som diskuterats inom respektive region.
Regionstyrelsen i Linköpings högskoleregirm anser att man bör tlndersö- ka förutsättningarna för att föra Kalmar län till Linköpings högskoleregion för att åstadkomma kongruens mellan högskoleregion och sjukvårdsre- gion.
Regionstyrelsen [ Göteborgs högskoleregion redovisar att det domine- rande antalet formella och informella samarbetsorgan som styrelsen har kontakt med i Göteborgsområdet har Hallands län inkluderat i Göteborgs- området.
Regionstyrelsen i Stockholms högskoleregion anser inte någon ändring av kompetensen för regionstyrelsen i Stockholm jämfört med övriga re- gionstyrelser är motiverad.
4.1 Regionstyrelsernas funktioner
Regionstyrelserna har tre huvuduppgifter: l. att svara för den samordnande planeringen av grundläggande utbildning inom högskoleregionen 2. att svara för den slutliga fördelningen av medlen till lokala och individuella linjer och enstaka kurser (D 10- anslaget) . att ha det sammanhållande ansvaret för forskningsanknytningen och disponera medlen till forskningsanknytning. Remissinstanserna har i yttrandena i stor utsträckning koncentrerat sitt intresse på regionstyrelserna. Under denna punkt redovisas allmänna synpunkter. både positiva och negativa. från remissinstanserna.
Flera remissinstanser betonar värdet av införandet av den nya regionni- vån inom högskoleadministrationen.
Bland dessa instanser är — förutom regionstyrelserna ! Uppsala Lund/ Malmö och Umeå högskoleregioner — länsskolnämnden i Östergötlands län. musikhögskolan, dramatiska institutet, Gl/lHR, styrelserna lör hög- skolorna i Växjö. Kalmar och Kristianstad samt interimsstyrelsen för högskoleenheten i Halmstad och styrelsen för högskolan i Eskilstuna/ Västerås. För regionstyrelsernas nuvarande funktion uttrycks också posi-
'#
Prop. l979/80: 104 62
tiva synpunkter av styrelserna för universiteten i Linköping. Lund och Umeå samt av styrelsen_li'ir Iu'igskolan i Luleå.
.S't_vrelsert för universitetet i Lund förordar att regionstyrelsernas funk- tion prövas i en fortsatt utredning.
Regionstyrelsernas hittillsvarande funktion kritiseras starkt av SFS. som menar att regionnivän är helt onödig.
Andra remissinstanser som redovisar en negativ inställning till region- styrelserna är bl.a. styrelsen för .'tniversitetet i Stot'klioltn. konsistoriel vid universitetet i Uppsala. styrelsenför universitetet i Göteborg. de medicins- ka _l'ukttltetsnämnder/ta vid universiteten i Uppsala. Göteborg och Lund samt ett flertal linjenämnder och sektionsnämnder vid universitetet i Stockholm.
SACO/SR anser att man inte bör lägga några ytterligare uppgifter på regionstyrelserna. som kan försvåra ett avskaffande av dem.
Karolinska institutet anser att behovet av regionstyrelser bör utvärderas noga.
4.2 Fördelningen av anslaget ]) 10. Lokala och individuella linjer och ensta- ka kurser (i fortsättningen benämnt [) IO-anslaget)
I.)t'('()"lill/lx(”ringsgrllppfn framhåller att en av regionstyrelsernas vikti- gaste uppgifter är att fördela D It)-anslaget. Gruppen anför här:
Vi har kunnat notera att missnöje finns i några regioner med det sätt på vilket regionstyrelsen fördelat medel för lokala utbildningslinjer och ensta- ka kurser. Missnöjet beror på att regionstyrelsen i detalj föreskrivit vilka enstaka kurser som högskoleenheterna i regionen får anordna och att styrelsen även i övrigt givit detaljerade anvisningar om medelsanvändning— en. Vi instämmer i kritiken och anser att några regionstyrelser gått för långt i detaljreglering. Det är enligt vår uppfattning principiellt viktigt att högskoleenheterna ges möjlighet att planera och genomföra utbildning med betydande frihet.
Från många håll har frågan tagits upp om hur fördelning av medel ur anslaget för lokala och individuella linjer och enstaka kurser skall ske. Kritiken mot att regionstyrelserna fördelar samtliga medel ur nämnda anslag är stor från framför allt företrädare för universiteten men även från företrädare för en del andra högskolor. Flera olika förslag till förändringar har förts fram.
Enligt ett förslag skulle regionstyrelserna — som nu — yttra sig över högskoleenheternas petita och över de förslag om dimensionering och anordnande av utbildning som ges in av kommunala huvudmän för högsko- leutbildning. Riksdagen skulle därefter fördela medel ur ovannämnda an- slag direkt till högskoleenheterna på samma sätt som nu sker för sektors— anslagen. Fördelning av medel för motsvarande utbildning med kommunal huvudman har ansetts kunna ske antingen av regeringen eller av region- styrelserna.
Ett annat förslag. som ofta förts fram, tar fasta på att en stor del av många högskoleenheters bundna resurser finansieras ur anslaget för lokala och individuella linjer samt enstaka kurser. Man har menat att man mot den bakgrunden bör dela upp anslaget i två delar. en rörlig och en fast del. Även från ändamålssynpunkt. har man menat. kan en rörlig del och en fast del urskiljas. Som rörlig betecknas den del som avser utbildning på lokala utbildningslinjer och på enstaka kurser som inte antingen är identiska med
Prop. 1979/80: 104 63
kurs som ingår i allmän utbildningslinje eller är kurser som av andra skäl i realiteten ytterst anordnas på grundval av riksdagens beslut om lokalise— ring. Enligt förslaget skulle medel för den rörliga delen fördelas av region- styrelserna. Den fasta delen skulle däremot fördelas av riksdagen direkt till högskoleenheterna.
Ytterligare ett förslag går ut på att riksdagen fördelar medel för här aktuella ändamål till universiteten. medan regionstyrelserna fullgör mot- svarande uppgifter för de andra högskoleenheterna och för kommunal högskoleutbildning.
Man har hävdat att de förslag till ny ordning som redovisats allmänt sett skulle främja verksamheten vid högskolan genom att de skulle medverka till avbyråkratisering. rationalisering. effektivisering och decentralisering.
Remissinstanserna har i stor utsträckning koncentrerat sig på att kom- mentera de problem som är förknippade med fördelningen av D ltt-ansla- get och dc olika förslag till lösningar som decentraliseringsgruppen fram- lagt.
RRV framhåller bl. a. följande: RRV vill i detta sammanhang anföra att oavsett hur regionstyrelsens beslutsbefogenheter vid D It)-anslagets fördelning utformas så är region- styrelsen. för att väl kunna fylla sina planerande och samordnande funktio- ner. starkt beroende av kvaliteten i den information om undervisning och forskning. främst dessas kostnader och resultat. som institutionerna tar fram och förmedlar till lokala och regionala beslutande organ. RRV avslu- tar i dagarna projektet "Resultat- och kostnadsuppföljning på institutions- nivå inom högskolan" (Dnr 1978: l285). Projektet är avgränsat till universi- tetet i Stockholm där bl. a. förhållandena på tre institutioner har under- sökts. ] projektet konstaterar RRV att institutionerna i regel har. eller har möjlighet att ta fram. tämligen god information av detta slag. men att den i alltför liten utsträckning förs vidare till och utnyttjas av organ som linje- nämnder. högskolestyrelse. och regionstyrelse. Vidare konstateras att des- sa organ inte sällan avstår från att aktivt efterfråga informationen.
I projektet har också observerats att de D lO-medel regionstyrelsen fördelar förlorar sin specifika ändamålsbestämning på vägen till institutio- nerna. För institutionerna framstår medlen således inte som annorlunda. vad gäller ursprung och ändamål, än de medel som linjenämnderna själva fördelar. Detta förhållande synes inte stå i överensstämmelse med hur den nya högskolans anslagssystem tänktes fungera.
Det är oklart om förhållandena är likartade inom högskoleväsendet i övrigt. Allmänt kan dock sägas att så länge regionstyrelserna inte kräver och utnyttjar relevant information av detta slag som underlag för sina ålagda beslut rörande anslagsframställning. medelsfördelning och övergri- pande planering kan de rimligen inte fullt ut fungera så som statsmakterna avsett.
UHÄ påpekar också att frågan om fördelningen av D lO-anslaget intimt hänger samman med rollfördelningen mellan regionstyrelser och högsko- leenheter. UHÄ fortsätter:
Likaså berör frågan förhållandet mellan regional nivå och central nivå (inkl. regeringen). Det går därför enligt UHÄ:s mening inte att diskutera hithörande frågor enbart i anslagstekniska termer.
Planeringsberedningen för [(I-sektorn anser att det är angeläget att frågan om D lO-anslagets konstruktion snarast löses.
Historisk-filosofiska sektions- och linjenämnderna vid universitetet i Stockholm framhåller att begreppet "enstaka kurs" innefattar en funda- mental och konfliktskapande oklarhet. Nämnderna anför bl.a.:
Prop. 1979/80: 104 64
Den helt dominerande delen av kursutbudet inom linjenämndens an- svarsområde klassificeras som enstaka kurser. men i realiteten är denna rubricering ingalunda innehållsligt motiverad utan resultatet av att de s. k. fria fakulteternas utbildning inte gick att pressa in i det yrkesinriktade linjesystem som U 68 konstruerade.
Naturvetenskapliga liry'eniilnnden vid universitetet i Stockholm anser att samarbetet mellan universitetet och regionstyrelsen inte fungerat på ett tillfredssti'illande sätt. i första hand gällande bl. a. fördelningen av medel till enstaka kurser.
Kritiska synpunkter anföres likaså av konsistoriet vid universitetet i Uppsala:
Den nya situation i fråga om medelstilldelning som högskolereformen lett till är ur universitetets synvinkel mycket otillfredsställande: budgetar- betet kompliceras och försenas numcra i en omfattning som gjort förutsätt- ningarna för planeringsarbetet på de enskilda institutionerna ohållbara. Även för högskolorna medför det nuvarande budgetsystemet att plane- ringsproeessen försvåras och försenas i onödan.
Styrelsen för lu'igskolan i Eskilstuna/Västerås förordar för sin del att regionstyrelserna bibehålles men att de avlastas beslut i fördelningsfrågor. Sådana beslut bör enligt styrelsen i stället läggas på UHÄ.
Likartade synpunkter anläggs av linjenämnden för förvaltaingslinjen och sociala linjen vid universitetet i Göteborg:
Beträffande regionstyrelserna anser vi att vissa av de ärenden som den handlägger skulle kunna skötas av lokala högskolestyrelsen. medan andra skulle kunna överföras till UHÄ. Beslut om enstaka och lokala kurser kan bättre förankras om de fattas i högskolestyrelsen än om de fattas i region- styrelsen. Vi tror vidare att fördelningen inom en region kan klaras een- tralt.
Linjenämnden _lör maternatisk-naturvetenskaplig utbildning vid univer- sitetet i Umeå framhåller dock följande:
För vår region fyller regionstyrelsen en viktig funktion för samordning och planering av regionens utbildning. 1 den nuvarande organisationen styr dock regionstyrelsen alltför starkt utbudet av enstaka kurser och för linje- nämndens del innebär det fler svårigheter. Förslag till kursutbud lämnas in till regionstyrelsen innan linjenärnnden hunnit planera sitt eget kursutbud. Eftersom en stor del av institutionernas fasta resurser ligger på enstaka kurser. innebär ett oväntat bortfall av kurser påfrestning även på institutio- nernas basresurser.
Mest positiva omdömen i fråga. om regionstyrelsernas medelsfördelande funktion är dock företrädare för mindre högskoleenheter och huvudmän för kommunal högskoleutbildning.
Interimstyrelsen för högskolan i Halmstad anför bl. a.: Interimstyrelsen vill särskilt betona värdet av nuvarande former för fördelning av medel ur anslaget för enstaka kurser och lokala linjer. Den dialog som i detta sammanhang förs internt inom högskolan men främst mellan företrädare för högskolan och regionstyrelsen är till nytta för utbild- ningens kvalitet och ger en god möjlighet att med saklig argumentering påverka medelsfördelningen.
Liknande synpunkter anförs av styrelsen för högskolan i Växjö. Även Östergötlands läns landsting och Älvsborgs läns landsting har goda erfarenheter av samarbetet med regionstyrelserna. Landstinget i Östergötland anför bl. a.:
Landstinget har goda erfarenheter i samarbetet med universitetet i Lin-
Prop. 1979/80: 104 65
köping och med regionstyrelsen. Enligt landstingets mening fyller region- styrelsen en betydelsefull funktion i organisationen. Inom den kommunala ht'igskoleutbildningen finns f. n. små egna möjligheter att utveckla ett sy- stem med enstaka kurser titan stöd från regionstyrelsen och i samarbete med universitetet. Regionstyrelsens befattning med fördelningen av medel för enstaka kurser bör därför behållas. De olika metoder som nämns i betänkandet för att fördela dessa medel på annat sätt har var för sig fördelar men inte så stora att en förändring av nuvarande ansvarsfördel- ning kan anses motiverad.
Högskolan i Kalmar anser också att det nuvarande systemet för fördel- ning av D It)-anslaget i stort sett fungerar väl. men framhåller att tiden mellan medelsfördelningen och läsårets början är alltför knapp.
4.2.1 Yttranden över det'entraliseringsgrnppens modell [
Decentraliseringsgruppens förslag att medlen till enstaka kurser (D lt)- anslaget) skulle fördelas direkt av riksdagen till högskoleenheterna till- styrks av flertalet lokala högskolemyndigheter.
Även styrelsenfi'ir Uppsala h('igskoleregion ansluter sig till denna fördel- ningsmodell liksom Sveriges förenade stmlentkårer och dess representan- ter i olika högskoleorgan. [ övrigt tillstyrks förslaget i huvudsak bl. a. av styrelsen för tmiversitetet i Stockholm. konsistoriet vid imiversiteteti Upp- sala. styrelsen för universitetet i Linköping. karolinska institutet. konst- lu'igskolon. dramatiska institutet. styrelsen för lu'igskolan i Jönköping. sektorsm'imnden för Alfölsektorn vid imiversitetet i Göteborg. liniem'imn- den för kemist- ()("ll kemitekniklinierna vid universitetet i Lund. styrelsen för lu'igskolan i Örebro. lin/'enämnclen för AES—sektorn vid lu'igskolan i Karlstad. linjenömnden för matematisk-nalurvetenskaplig utbildning vid universitetet i l../med. institutionen för santh("illsbyggnadsteknik vid hög- skolan i Luleå och av linjeniimnderna för kultur- och lli/i))?"(lllt)" resp. för AES-sektorn vid högskolan i Luleå.
Kritiska synpunkter mot förslaget anförs dock av regionstyrelsen för Lund/Malmö liögskolereguin som anser att förslaget inte är acceptabelt ur regional synpunkt. Även regumstyrelsermi för [..inköpings. Göteborgs och Umeii högsktileregioner är negativa till förslaget och menar att underlaget för planeringen skulle bli betydligt sämre än vad nuvarande ordning ger. eftersom regionstyrelsernas insats skulle begränsas till att avge yttrande över högskoleenheternas petita.
4.2.2 Yttranden över deeentraliseringsgruppens modell 2 (dvs. en uppdel- ning pd en fd st del som föt't'lelas av riksdagen och en rörlig som fördelas av regionstyrelsen) Decentraliseringsgruppens modell 2 har främst uppmärksammats av vis- sa högskolemyndigheter. Regionstyrelsen för Lund/Malou? högskoleregion anser att detta förslag bör närmare granskas. Andra positiva omdömen om modell ?. lämnas av konsistoriet vid Uppsa- la universitet, styrelsen för Lunds universitet. styrelsen för lu'igskolan i l-"äsjö och historisk—filt)sofiska sektions- ()("ll Iinjeniimnderna vid universi- tetet i Stockholm. Negativa omdömen om förslaget framförs däremot av en minoritet inom styrelsen för Uppsala högsktileregion, av styi'elsenfi"ir Linköpings lu'igsko- leregion, styrelsen för Göteborgs ltögskoleregion och styrelsen för Umeå I1ögskoleregion. 5 Riksdagen 1979/80. ] saml. Nr [04
Prop. 1979/80:104 a,
.S'tyrelsenför Umea' högskoleregion anför härvid bl.a.:
l det nya anslagssystemet fördelas anslagen både av statsmakterna och i förekommande fall av regionstyrelsen principiellt oberoende av de slag av kostnader de kommer att täcka. Övergången till ändamålsinriktade anslag innebär att de anslagsbeviljande eller anslagslördelande inte i princip tar ställning till vilka medel de verkställande myndigheterna skall utnyttja för att förverkliga målen för verksamheten. Att det på kort sikt finns en rad fasta kostnader" påverkar inte denna överordnade princip. Däremot be- gränsar det naturligtvis möjligheterna att snabbt genomföra vissa typer av förändringar i kursutbudet vilket man mäste ta hänsyn till oberoende av på vilken nivå I) lll-anslaget fördelas. Det är svårt att förstå att centralisering- en av dessa ärliga beslut till riksdagen skulle skapa större trygghet för dem som är verksamma vid högskolan än om dessa beslut tas i ett organ där minst sju ledamöter kommer ifrån högskolan. Det är nu inte heller så att högskolans fasta lärare som bekostas av sektors- och fakultetsanslag har större trygghet i anställningen än lärartjänsterna som bekostas av [) lt)— anslaget. I båda fallen fattasju årliga beslut om medel. Anställningsformen bör sålunda kunna ses helt skild ifrån sättet att fördela medel till enheterna.
Några har också föreslagit att medel för enstaka kurser som även ingåri allmänna utbildningslinjer. liksom medel för C- och D-kurser borde undan- dras från regionstyrelsens ansvarsområde. Det motiv som anförs är att lokaliseringen av allmänna utbildningslinjer liksom av forskarutbildning beslutas av riksdagen.
För att främja de övergripande målen för högskolereformen är det i den regionala planeringen angeläget att kunna väga olika former av kursutbud mot varandra. Exempel på sådana avvägningar är fördelningen mellan olika typer av kurser. kursernas lokalisering och distributionsform m.m. Även omfattningen av kurser som förbereder för forska-uutbildning. s.k. fördjupningskurser. bör kunna vägas mot övriga ändamål. Regionstyrelsen har därför svårt att se att det förhållandet att en kurs samtidigt med att den ingår i en allmän utbildningslinjer också bjuds ut som enstaka kurs skulle motivera att den undantas från en samlad regional planering av kursutbu- det. Utbudet av enstaka kurser bör enligt regionstyrelsens mening ses som en helhet oberoende av om vissa kurser också ingår i allmänna utbildnings- linjer. .
4.2.3 Yttranden över deeentraliseringsgruppens modell 3 tdvs. riksdagen fördelar anslaget [) ] () såvitt giiller universiteten. medan regitmstyrelserna fördelar medlen till övriga ltögsktrleenheter oeh till den kommunala hög- skoleutbildningen) Decentraliseringsgruppens tredje förslag i fråga om fördelningen av D lli-anslaget kommenteras av några högskoleenheter. Styrelsen för .S'toekltolms imiversitet förordar — med vissa modifika- tioner — en anslagsomläggning i överensstämmelse med decentraliserings- gruppens förslag 3. Styrelsen anför bl.a.: För universitetet har D ft)-anslaget således i hög grad karaktär av sektorsanslag. Det berättigade i ett sådant synsätt kan ytterligare belysas. Enligt de intentioner som var vägledande vid anslagsomläggningen den I juli l977 skall rekryteringen till forskarutbildning huvudsakligen ske från de allmänna utbildningslinjerna. Detta är självfallet giltigt vid en teknisk högskola eller en medicinsk
Prop. 1979/80:104 . . 67
utbildnings— och forskningsenhet eftersom dessa enheter far praktiskt taget alla resurser för grundutbildning över sektorsanslag.
Det är däremot inte giltigt vid universitetet. Där kan endast en obetydlig del av rekryteringen till de filosofiska fakulteternas forskarutbildning ske över allmänna linjer.
Universitetets nuvarande resurser för humanistisk, samhällsvetenskap- lig och natttrvetenskaplig grundutbildning är således nödvändiga om fors— kartttbildningen och forskningen skall kttnna bibehållas i nuvarande om- fattning.
Denna omfattning bestäms genom de av riksdagen anvisade fakultets- anslagen. Det måste därft'ftr anses naturligt att riksdagen även tilldelar medel för den grundläggande utbildning. som utgör forskartttbildningens rekryteringsbas.
Av vad som ovan anförts står det klart att universitetet kan genontföra en rationell. langsiktig planering av sin verksamhet inom såväl grundläg- gande utbildning som inom forskartttbildning och forskning först när de samlade utbildnings— och forskningsresttrserna blir anvisade av riksdagen.
Andra positiva synpunkter på förslag 3 framförs av samhällsvetenskap— ligafakultetsnämm/en vid universitetet i Göteborg och av sektorsnätnmlen för AES-sektorn vid samma universitet.
Negativa inställningar till förslag 3 redovisas däremot av regionstyrel- serna för Linköpings högskoleregion. Lund/lf'Ialmö ht'ilgskoletegitm. (iöte- borgs högskttleregion och Umeå högskoleregion samt av konsistoriet vid universitetet i Uppsala.
4.2.4 Det'entraliseringsgruppens förslag att en ny utredning av frågan görs. sedan ytterligare något års erfarenhet vunnits Förslaget om en ny utredning av frågan om fördelningen av D ll)- anslaget tillstyrks av ett stort antal remissinstanser. Bland de remissinstanser. som ansluter sig till förslaget eller säger sig kunna acceptera en ny utredning. kan nämnas statskontoret. RRV. UHÄ. Landstingsfi'irlmndet. Svenska kommunrörbundet, T("O. SACO./"SR, re- gitntstyrelserna i Stoekholms. Linköpings. Lund/Malnu'i. Göteborgs och Umeå hr'igskoleregiwzer. högskolan för lz'irarutbildning i Stoekholm. mu- sikhögskolan i Stoekho/m. högskolan i Kalmar. It'ikarlinjenåmmlen vid universitetet i Lund. sekttrrsnåmnden för undervisningsyrken vid universi- tetet i Göteborg. Iu'igskolan i Karlstad. styrelsen för universitetet i Umeå. samhållsvetenskapligafakultetsnåmnden vid universitetet i Umeå. linje- nåmnden för ABS-sektorn vid samma universitet. högskolan i Luleå och högskolan i Östersund m.fl.
4.3 Fördelning av anslaget till forskningsanknytning
Decentraliseringsgruppen har även behandlat regionstyrelsernas ansvar för forskningsanknytning och fördelningen av anslaget [) 12 till de högsko- leenheter som saknar fasta resurser för forskning eller forskartttbildning. Utredningen. som bl.a. redovisar förslag från universiteten att fördelning— en av medel till forskningsanknytning skttlle flyttas över till dem. framläg- ger dock inte några egna förslag i denna fråga.
Decentrafiseringsgruppen anför bl.a. följande: Grttndtankarna bakotn forskningsanknytningen är bl.a. att höja de
Prop. 1979/80: 104 68
”nya" utbildningarnas k !ttlitet. att höja lärarnas kompetens. att ge möjlig- het till anknytning av lärare och studerande vid högskolor m.fl. utan forskning till den forskning som bedrivs vid bl.a. universiteten. att ge möjlighet för nya studerandegrupper till forskarutbildning m. m. Att plane- ra för vilka olika administrativa och andra ätgärder som ska kunna vidtas för att främja f'orskningsanknytnzng fordrar enligt vår mening ingen veten— skaplig utbildning. Däremot krävs sädan utbildning samt god insikt i veten- skaplig metodik och relevant forskning av dem som ska utföra forsknings- projekt. planera och genomföra forskarutbildning. skriva läromedel. handv leda forskarstuderande etc. Det senare sker vid högskoleenheterna. Det missnöje med regionstyrelsernas behandling av forskningsanknytningsfrå- gorna som vi kunnat märka har ofta sin grund i missuppfattningen att medlen för forskningsanknytning i första hand skulle användas till nya forskningsproiekt. Missuppfattningen beror bl.a. pä bristande informatitm om vad som åsyftas med forskningsanknytningen. Regionstyrelserna arbe- tar f. n. med dessa informationsfrägor.
Vi anser att regionstyrelserna vilkas ansvarsområde täcker den statliga och den kommunala högskoleutbildningen är väl lämpade att ta ansvaret för planeringen av att de högskolor som saknar fasta resurser för forskning och att de utbildningar som nu saknar forskningssamband ges forsknings- anknytning. Vi anser att det är viktigt att planeringen av forskningsan- knytningen sker i nära samarbete med berörda organ vid enheter med fast forskningsorganisation.
Deeentraliseringsgruppens resonemang och slutsatser har kommente- rats av ett stort antal remissinstanser.
Decentraliscringsgruppens sti'tl'lningstagande att inte föreslä någon för- ändring av regionstyrelsernas uppgifter i fråga om forskningsanknytningen delas i huvudsak av flera remissinstanser. t.ex. UHÄ. SÖ. regionstyrel- serna. högskolan i Väx/"ö. Iu'igskolan i Kalmar. sekt:)rsnt'imndenför under- i'isnings_vrken vid universitetet i (Pite/torg. linjem'immlen_lörIlörskollörzm utbildning vid sanmta universitet. institutionen för värdlt'iraruthildning vid universitetet i Göteborg. forskningsm'immlen vid högskolan i Karlstad. linienc'imnden för AES-sektorn vid toiiversitetet i Umeå. sam/u'illsveren- skapliga jitkultetsniimndt'n vid samma universitet och interint.v.s'tvrelsen _iör den statliga Iu'igskolea(bildningen i Skövde. Södermanlands läns landsting. Östergötlands lt't'ns lat-ulsting. Jt'inköpings läns landsting. Hal- lands läns landsting. lf't't'stmanlands läns landsting. Jämtlands läns lands— ting samt l't'isjr'i kommun.
SÖ behandlar även de problem som är förknippade med forskningsan- knytningen i den kommunala högskolan och anför bl. a.:
För de kommunala högskoleutbildningarnas del är behoven av insatser för forskningsanknytning betydande. Mycket talar för att sådana resurser på sikt inordnas i de reguljära sektors- och f'akultetsanslagen. Eftersom det inte finns nägra sektorsanslag för den kommunala högskoleutbildningen bör dock regionstyrelserna tills vidare. liksom hittills. ha särskilda medel till förfogande för forskningsanknytning av denna utbildning.
Forskningsanknytningsfrägor bereds ofta av regionala sektorsvisa or- gan. Därigenom har en värdefull koppling till t.ex. utbildningsväsendet i övrigt kunnat komma till stånd. Här saknas emellertid något förslag om hur det allmänna utbildningsväsendet: skulle kunna representeras i sådana or- gan. Ett sådant hade enligt Sözs mening varit värdefullt.
Även Viti-inlands- läns landsting och Storkholms sko/direktion fram- häller behoven av ytterligare insatser för forskningsanknytning inom den kommunala högskolan.
Prop. 1979/80: [04 _ . 69
Vissa remissinstanser framför kritiska synpunkter på decentraliserings- gruppens ställningstaganden och föreslär att fördelningen av medlen till forskningsanknytning skall göras av andra högskolemyndigheter. 'l'ill des— sa remissinstanser hör bl.a. Sl-S. som anser att regionstyrelserna skall avskaffas och medlen till forskningsanknytning fördelas direkt av riksda— gen. Likartade synpunkter anförs bl.a. av styrelsen för universitetet i Stot'kltolm. konsistoriet vid karolinska institutet. styrelsen_lör universitetet i Göteborg och styre/senjör högskolan th'inkt'iping.
Andra kritiska omdömen om decentraliseringsgruppens ställningstagan- den framförs av bl.a. SAF och .S'A(Ä"()t.S'R. som anser att fördelningen av medlen till forskningsanknytning bör läggas pä högskolestyrelse resp. pä fakultetsnämnd. Liknande synpunkter framförs bl.a. av platteringsm'imn— den _t'ör Ia"rarutbildning vid universitetet i Linköping. humanistiska sek- tionsnämndet'na vid universitetet i Göteborg. biolttgisk-geovetenskapliga sektionsnt'imtulen vid universitetet i Göteborg och styrelsen_iör university. tet i l.../med. tf-Ittlnu'iltus lötts landsting päpekar att landstinget haft dåliga erfarenheter av samarbetet med regionstyrelsen i denna fraga.
4.4 Sammansättningen av regionstyrelserna
Deccntraliseringsgruppen anför bl. a.: Sammansättningen av regionstyrelserna har mot bakgrund av att två tredjedelar av styrelsens ledamöter hämtats från samhället utanför högsko- lan kritiserats. Pä sina häll är kritiken särskilt stark och man menar. att företrädarna för högskolan inte kan påverka styrelsearbetet. Det har. som nämnts ovan. påtalats att det finns risk för att lokala och kommunala aspekter kan läggas på riksrekryterande utbildning och nationell forskning genom att styrelserna är för starkt förankrade i samhällslivet i regionen.
Endast två av de Zl ledamöterna företräder högskolans verksamhet medan 14 hämtas från samhället i övrigt och fem företräder arbetstagaror- ganisationerna och de studerande. Självfallet förekommer en viss bunden- het från ledamöternas sida till den egna orten. Den kommer sannolikt att minska i takt med att ledamöterna växer in i sin roll som beslutsfattare för hela regionens högre utbildning. Vi har således inte funnit att något oförut- sett inträffat i förhällande till målen för reformverksamheten.
Det har också hävdats att det finns risk för att de större enheterna blir bättre tillgodosedda än de mindre därför att majoriteten av ledamöterna i vissa fall kommer från den större orten. Vi tror att den kritiken till viss del är berättigad. Vi menar dock att dessa risker blir mindre allt eftersom ledamöterna med tiden säkert identifierar sig mer med regionen än med viss kommun eller ort. Det är delvis en fråga om utbildning av ledamöterna i frågor om styrelsens mål och policy.
Kritik har vidare kommit fram i fråga om regionstyrelsernas storlek. Styrelsens ledamöter är. som nämnts ovan. 21 till antalet. i förhållande till andra statliga styrelser är detta antal stort. Centrala ämbetsverks styrelser brukar vanligtvis bestå av mellan fyra och l2 ledamöter. Som jämförelse kan nämnas att högskolestyrelserna har [5 eller [8 ledamöter.
När det gäller regionstyrelsernas ledamotsantal beslutade riksdagen att relationen mellan företrädare för allmänna intressen och företrädare för högskolan skulle vara 2: l. Mot denna bakgrund är det svårt att — som många önskat — minska antalet ledamöter. Det skulle i så fall innebära att man också minskade antalet företrädare för verksamheten vilket skulle strida helt mot de förslag vi fått in.
Prop. 1979/80: 104 70
l-"iji't'reslrir att regionstyrelsens totala ledamotsantal minskas frän Zl till IX genom att antalet företrädare för allmänna intressen minskas från I4 till elva. Minskningen av regionstyrclseledamöternas antal bör ske i samband med att nuvarande mandattid för ledamöterna gar ttt vid budgetärsskiftet I979/8tl.
Deeentraliseringsgruppens förslag kommenteras av flertalet remissin— stanser. Meningarna om förslaget är dock delade.
Positiva omdömen om förslaget lämnas av bl.a. RRV. styrelsen I/i'ir universitetet i Stoekholm. språkvetenskapliga sektitntsnr'iurnden vid sain— ma universitet. jaramtu'eutiska_,litku/tetsnt'imnden och nömtulenjör apote- karlinjen vid universitetet i Uppsala samtjuridiskafakultt'tsnr'imnden oeh nämnden förjuristlinjen vid san-una universitet. tekniska högskolan i Litt- köping, ttredieinska _lakultetsnr'.mndett oeh nämnden för lr'ikarlittien vid tmiversitetet i Linköping. linjeniimuden för kulturkommunikationslinien vid universitetet i Göteborg ot'lt litt/"elu'imnden _lör spra'kvetenskaplig ut- bildning vid samma universitet. avdelningen I/ör enstaka kurser vid hög— skolan i Bortis. lin/'em'imnden jör AES-sektorn vid universitetet i Umeå. samhällsvetenskapliga_f'ukultetsnt'imttdett vid universitetet i Umeå. mate- matisk-naturvett'nskap/iga jakt.Itetsnt'it'nnden vid universitetet i Umeå. medieinska _fakultetsniitttnden oeh lakarlittjeniimnden vid universitetet i Umeå. institutionen för samltöllsbvggnadsteknik vid högskolan i Luleå samt av SA ( "(.)/SR och SA F.
Andra förslag till förändrad sammansättning av regionstyrelserna med utökad representation för högskolan. framförs av bl.a. konsistoriet vid karolinska institutet. institutionell .li'ir t'urdlt'irat'trtbildtritrg vid högskolan 'lör lärarutbildning i Stockholm. linjenät/naden inom teknisk sektor vid universitetet i (it'iteborg och av konstht'igskolan.
Vissa remissinstanser är däremot avvisande till decentraliseringsgrup— pens förslag och avstyrker det med hänvisning dels till att den föreslagna minskningen av antalet ledamöter har begränsad betydelse rent arbetsmas— sigt. dels till att det är för tidigt att göra förändringar av regionstyrelsernas sammansättning.
Negativa till förslaget är bl. a. UHÄ. lt'insskt)lniimnden i Östergöthtttds lt'itt. länsskolm'itnnden i (it'iteborgs och Bohus län. regionstyrelserna. KTH. konsistoriet vid universitetet i Uppsala. st_vrelsenft'ir universitetet i Linköping. .s't_vrt-'lsenjör hr'igskolan i Falun/Bot'lt'inge. Ia'jgskolan i Örebro. styrelsen jör universitetet i Linköping. styrelsen för ht'igskolan iJönkö- ping. styrelsen I/ör högskolan i Vt'isjt'i. styrelsernajör Itt'igskolorna [ Kristi— anstad. Borås och Karlstad. styrelsen/iir universitetet i Unteri. styrelserna "lör ht'igskolorua i Luleå och Östersund samt Latrdstingsfå'irbturclet. Svens- ka ktnnmun/i'irbundet. Lt) oeh TCO.
4.5 Regionindelningen
Deeentraliseringsgruppen diskttterar indelningen i högskoleregioner men lägger inte fram nägra förslag till förändringar.
Denna fråga berörs av nägra remissinstanser. Regionstyrelsenjör Linköpings Iltil_£(.fkt)l€l'('gfl)Il anför bl. a.: Regionstyrelsen vill för sin del framhålla att den bristande överensstäm- melsen mellan indelningen i sjukvårdsregion och högskoleregion är besvä— rande tör Linköpings högskoleregion. Regionstyrelsen förutser att dessa problem kan komma att öka i samband med den föreslagna försöksverk-
Prop. 1979/80: 104 7!
samheten med ett regionalt hälsouniversitet i Linköpingsrcgionen dår nära samverkan och integration förutsätts mellan de olika vårdyrkesutbildning- arna. '
Regionstyrelsen anser mot denna bakgrund att man bör undersöka förut- sättningarna för att föra Kalmar län till Linköpings högskoleregion för att åstadkomma kongruens mellan s_iukv ärdsregion och högskoleregion.
Även .'_'.'Sttf/r*ltc)l1 för [lllil'('l' titwc ( [ [_in/t't'ipingt ar upp denna fråga: Linköpings högskoleregion intar en särställning genom att endast två statliga högskoleenheter ingår. Skulle ett förstatligande av den kommunala högskolan komma till stånd skulle således regionstyrelsens uppgifter redu- ceras till att samordna verksamheten vid två högskoleenheter. Det finns därför anledning att överväga en ändrad regionindelning. Med hänsyn till att Kalmar län ingår i samma sjukvårdsregion som Östergötlands och Jönköpings län har universitetet tidigare föreslagit att regionen borde om— fatta de tre nämnda länen. En annan möjlighet kan vara att beakta universi— tetets förslag i samband med remissarbetet på U68 om en sammansmält— ning av den regionala och lokala nivån — en enda styrelse. som behandlar gemensamma frågor in plenum och rent lokala frågor i ortsutskott.
Regionsryrt'lst'riför Göteborgs högskulvrcgion redovisar att det domine- rande antalet formella och informella samarbetsorgan som styrelsen har kontakt med i Göteborgsområdet har Hallands län inkluderat i Göteborgs- området. Av denna anledning bör — enligt regionstyrelsens mening — denna fråga noga studeras om en undersökning kring regionindelningen aktualiseras.
RegionstyreIsen för Umeå högskolt'rcgiun instämmer i decentralise- ringsgruppens åsikt att det nu inte finns underlag för förändringar av indelningen i regioner.
5 Förändringar avseende UHÄ
Decentraliseringsgruppen har inte studerat de centrala funktioner för högskolan som ligger på SÖ. En sådan översyn görs delvis av andra utredningar. t. ex. den skoladministrativa kommittén.
Deeentraliseringsgruppen framlägger förslag i fråga om förändring av sammansättningen av UHÄ:s styrelse. sammansättningen av planerings- beredningarna och UHÄ: s storlek.
5.1 Sammansättningen av UHÄ:s styrelse
Det'entrulisuringsgruppun anför bl. a.: UHÄ:s interna organisation har utsatts för kritik. Det är i första hand sammansättningen av styrelsen och planeringsberedningarna samt plane- ringsberedningarnas funktion som har diskuterats. Även kansliorganisa- tionen s(irskilt vad gäller de tre byråerna för utbildning och forskning (UF- byråerna) har ifrågasatts. Vad först gäller kritiken mot UHÄ:s styrelse har den kommit från olika håll och av skilda anledningar. Det har hävdats att styrelsens sammansättning gör att verket i förhållande till de på i huvudsak politisk grund tillsatta regionstyrelserna får sämre slagkraft. Även mot bakgrund av högskolestyrelsernas sammansättning har många ansett UHÄ:s styrelse vara "omodern". Man har påtalat att regionstyrel- serna har lättare att agera gentemot departement och riksdag eftersom riksdagsledamöter och andra politiker ingår i dessa styrelser. Det har ansetts finnas risk för att UHÄ kan komma i underläge genom att dess
Prop. 1979/80: 104 72 styrelses ledamöter inte har politisk förankring. Det har också riktats kritik mot att sju av elva ledamöter är självskrivna i styrelsen.
Många har hävdat att planeringsberedningarnas ordft'iranden inte bör vara självskrivna i styrelsen. Vissa bedömare har ansett det vara olämpligt att kombinera ledamotskap i styrelsen med ordförandeskap i planeringsbe- redning. En stor del av ledamöterna har härigenom redan före styrelsens behandling tagit ställning i vissa frågor. Dessutom kan kopplingen till planeringsberedningarna göra att sektors- och fakultetstånkandet kommer i centrum på ett sätt som är och i den framtida högskolan kommer att vara olyckligt. För att nå högskolans mål kommer i allt högre grad sektors- och fakultetsövergripande åtgärder att erfordras. En större beredskap inom det centrala verket för åtgärder av generell art erfordras. Styrelsens nuvarande utformning anses vara ett hinder för en utveckling i önskad riktning. UHÄ betraktas allmänt som ett "ämbetsmannaverk" där tjänstemännens be- dömningar oftast har avgörande betydelse även i principiellt viktiga frågor. Våra egna tlndersökningar — intervjuer. protokoll m.m. — ger stöd för samma uppfattning.
Vilka intressen ska då vara företrädda i det centrala ämbetsverkets styrelse? Vilka grupper i samhället bör få särskild möjlighet till påverkan”? Högskolans verksamhet bygger på den verksamhet som bedrivs i den obligatoriska skolan och gymnasieskolan. l"'i_/i'5r('.s'lår därför att en företrä— dare för SÖ:s verksamhetsomräde skall ingå i styrelsen — allra helst som SÖ i varje fall än så länge är tillsynsmyndighet för den kommunala högsko- lan. Vid sidan av företrädare för arbetstagarintrcssena bör även företräda— re fmnas för arbetsgivarsidan. Arbetsgivare finns dels på den privata sektorn. dels på den offentliga se Ktorn. l-"ifr')'rc.s'lär att man i instruktionen föreskriver att en ledamot i styrelsen skall utses efter förslag av Svenska arbetsgivarcföreningens förtroenderåd och en efter förslag av Landstings- förbundet och Svenska kommunförbundet.
I syfte att stärka förtroendet för det centrala ämbetsverket inom högsko- lan bör företrädare för lärare och forskare utses även på annat sätt än genom arbetstagarorganisationer. Här finns olika vägar att gå. Förslag till ledamöter som kan representera utbildning och forskning kan hämtas in av regeringen på skilda sätt. Man kan låta högskolans rektorer komma in med förslag. Man kan vända sig till de elektorsförsamlingar som utser forsk- ningsrådens ledamöter. Man kan också låta högskoleenheterna avge för- slag. Vi fört-slår att universitet och högskolor gemensamt avger förslag på företrädare för verksamheten inom högskolan. Vi föras/är att antalet så- dana företrädare skall vara minst två. Vi anser det vidare vara självklart att företrädare för arbetstagarorganisationerna skall ingå i ämbetsverkets sty- relse. Syftet med en sådan representation är att tillgodose intressena för arbetstagarna i samhället som helhet. Vijörexlår att antalet företrädare för arbetstagarorganisationerna skall vara tre. Förslag avseende nämnda före- trädare bör avges av de tre huvudorganisationerna LO. SACO/SR och TCO på det sätt som regeringen bestämmer. Vi anser det också självklart att de studerande skall vara företrädda i styrelsen. Vi föreslår att en ledamot i styrelsen skall företräda de studerande. Antalet ledamöter i UHÄ:s styrelse blir sålunda elva med universitetskanslern och planerings- chefen. Förslag till författningsändring i fråga om UHÄ: s styrelse ges i kapitel 7.
Remissopinionen är splittrad. Deccntraliseringsgruppens förslag till- styrks av bl. &. RR V. styrelsen för universitetet i Stack/mim. musikdrama- tiska skolan i Stockholm (MDS). konsistoriet vid universitetet i Uppsala,
Prop. l979/80:104 _ . 73
styrelserna_fo'r högskolorna i Kalmar. Falun/Borlänge. I:"skils'tunufWister- iis' och Kur/strul. lt'insskolniihimlen i Göteborgs oeh Bohus län. medieinsku jktkultetxniimnden vid universitetet i Uppsala. styrelsenför universitetet i Göteborg och institutionen för snmh('i/Isbyggnmlsteknik vid högskolan i Luleå saint av SFS. Stoekholms läns landsting. Blekinge Iiins [unt/sting. I"ulu komntun och Luleå kommun. Regionstyrelsen för Umeå högskolere- gion anser att en representant för staten som arbetsgivare borde ingå i styrelsen.
Kommun/örlmndet framhåller att Landstingsförbundet och kommunför- bundet bör ha var sin representant i UHÄ:s styrelse.
Decentraliseringsgruppens förslag avstyrks bl. a. av statskontoret. UHÄ, SÖ. regi:nt.s'tyrelxenför Göteborgs h("ig.s'koleregion. KTII. KI. sty- relsen _/i'ir universitetet i Linköping. styrelsen för (Thu/tners tekniskt! hog- skolu och styrelsen för universitetet i Ulllt'tl samt av Lundstings/orbittulet. Solna kommun. LO. TCO. SAFU/SR och SA F.
5.2 Planeringsberedningarnas sammansättning
Derentruliseringsgruppen anför bl. a.: Planeringsberedningarna har kritiserats för att de mest består av arbets- marknadens representanter och ej år förankrade i tillräcklig utsträckning i de lokala högskolemyndigheterna ute i landet. Vidare har man anfört att beredningarna har för många ledamöter totalt och för få företrädare för de inom högskolan verksamma. De arbetar bl. a. av denna anledning. har man menat. inte i tillräcklig kontakt med de lokala och regionala organen. Planeringsberedningsarbetet gör att handläggningen av många ärenden blir tungrodd och långsam.
Enligt förordningen (SFS l97ö: 702) med instruktion för UHÄ är antalet ledamöter i beredningarna högst l8 utöver ordföranden. Ledamöterna ska företräda de delar av samhälls- och yrkeslivet som har anknytning till beredningens ansvarsområde samt företräda lärare. andra anställda och studerande inom ansvarsområdet (ll 5). Vi anser att det totala antalet ledamöter inte bör ökas med hänsyn till att beredningarna redan nu är stora. Någon minskning är vi inte heller beredda att förorda. Vi anser dock att av de 18 ledamöterna flera än vad som nu är fallet bör hämtas bland företrädare för verksamheten inom högskolan. Fördelningen av ledamot- platserna i beredningarna bör därför enligt vår mening göras annorlunda inför nästa mandatperiod. Vij'öreslår att minst 12 ledamöter hämtas inom högskolan.
Genom den utökning av antalet företrädare för högskolan som vi föreslår kan man få en mera allsidig representation från skilda utbildningar och forskningsområden. Vi förutsätter därvid att dessa ledamöter utses med hänsyn till sin sakkunskap och erfarenhet av utbildning och forskning inom resp. berednings ansvarsområde.
UHÄ har inom ramen för sitt utvärderingsarbete låtit granska plane- ringsberedningarna och deras arbete. Vi utgår ifrån att den kritik som härvid kommit fram skall leda till att de interna arbetsformerna ses över. Vidare bör verksledningen noggrant följa arbetets inriktning inom plane- ringsberedningarna.
Vi instämmer i det förslag vi fått att planeringsberedningarna bör arbeta i nära kontakt med lokal och regional nivå. Detta är dock enligt vår mening så självklart att det vore genant att föreslå att författningarna bör innehålla en föreskrift härom.
Prop. 1979/80: 104 74
Även i fråga om detta förslag är remissopinionen splittrad. Förslaget tillstyrks av regionstyrelserna [ Uppsala och Linköping. sty— relsenjör Stockholms universitet. styrelsen/ör karolinska institutet. MDS. ktmsistoriet vid universitetet i Uppsala. styrelsenför universitetet i Göte- borg. Chalmers tekniska ht'igskoia. högskolan i Falun/Borlånge. st)-'relsen för universitetet i Umeå. ht'igskolan i Kalmar och institutionen för sam- lu'ill.sb_vggtzatlsteknik vid lu'igskol.:ut i Luleå samt av SAI-'. SFS. SACO/SR och Luleå kommun.
Decentraliseringsgruppens förslag avstyrks av statskontoret. UHÄ. re- gitmst_vrelserna i Göteborg oeh Umeå. högskolan i Eskilstuna/Västerås samt av Solna kommun, Landstingsji'irhtmclet. Kommunti'irbundet, LO och TC '( ).
5.3 UHÄ:s storlek
Deeentraliseringsgruppen framhåller att det riktats kritik mot UHÄ:s personalresurser i den nu decentraliserade högskolan och anför bl. a. föl- jande:
Det centrala ämbetsverk-et borde enligt mångas mening kunna fullgöra sina uppgifter med en — jämfört med nuläget — reducerad personalstyrka bl.a. med hänsyn till den decentralisering som skett.
Decentraliseringsutredningen föreslår i sitt betänkande (SOU 1978: 52 s. 107) att ett antal centrala myndigheter får i uppdrag att visa hur befogen- heter och resurser omfördelas mellan olika nivåer. De bör också — anting- en arbetsuppgifterna växer eller inte — ges i uppdrag att i ett alternativ räkna med en personalrcducering centralt under en femårsperiod.
Vi har inte detaljstuderat arbetsinsatserna på UHÄ och kan inte bedöma hur stort antal tjänstemän som behövs för de funktioner som UHÄ nu har. Vi har därför inte funnit skäl att föreslå en drastisk nedskärning av perso- nalresurserna. Vi vill däremot föreslå att UHÄ ges i uppdrag att redovisa ett alternativ som innebär en reducering av de totala personalresurserna med tre procent under vart och ett av fem år. I anslutning härtill bör också möjligheterna till ytterligare decentraliseringsätgärder belysas. En sådan belysning kan då göras mot bakgrund av ett par års erfarenhet av den nya högskolan. Skulle en sådan minskning sedan genomföras är den av den omfattningen att den bör kunna ske genom s. k. naturlig avgång.
Vi anser vidare att varje myndighet inom högskolan skall ha till uppgift att ta fram och redovisa decentraliscringsförslag. En sådan redovisning kan göras i exempelvis ansIagsframställningen för myndigheten.
Förslaget tillstyrks bl.a. av RRV, regimzstyrelserna [ Stockholm och Umeå. styrelsernaför ttnivet's'itet.=.'tt i Linköping och Göteborg. högskolan i Falun/Borlänge och av det'entraIiseringsutredningen samt av Landstings- förbundet. LO och SFS.
Decentraliseringsgruppens förslag avstyrks bl. a. av UHÄ. regionstyrel- sen i Göteborg och högskolan i Borås samt av TC 0. Regionstyrelsen i Göteborg ställer sig allmänt tveksam till om några genomgripande föränd- ringar kommer att åstadkommas av den förslagna åtgärden.
SAC'O/SR-ft'ireningen vid UHÄ erinrar om att UHÄ:s kansliorganisation nyligen varit föremål för ingående överväganden och ifrågasätter det me- ningsfulla i att fortsatt spekulerande om konsekvenserna av olika organisa- toriska lösningar.
Prop. 1979/80: 104 ' 75
5.3.l Ett samordnande organ under unit':'rsitelskanslern
Decentraliseringsgruppen föreslår att en samordnande stab av tjänste- män -— placerade direkt ttnder universitetskanslern — inrättas för att mot- verka sektoriseringcn och arbeta för att öka kontakterna mellan beredning— arna och deras kanslier.
Förslaget tillstyrks av bl. a. MDS. lu'igsk:r/anjör l:"ir:n'utbil:/ning i Stoek— holm. Gl/IIIR. högskolan iFalun/B:trlånge. lin/'eniimnden_lör teknisk sek- tor vid högskolan i Luleå och av institutitmenför mätteknik vid universite- tet i Linköping.
Förslaget avstyrks bl. a. av styre/rut för Göte borgs universitet högsko— lan i Eskilstuna!l-":'ister:is st_vr'.:ls'en för universitetet i Umeå och kansli5 vid universitetet i Uppsala. UIH anser att UHÅ: s kansliorganisation i stället skall anpassas till övergripande uppgifter. SA( ()i-SR påpekar att frågan bör avgöras internt inom UHÄ.
6 Samrådsskyldighet vid avvikelse från planeringsramar för grund- läggande högskoleutbildning
I_)ecentraliseringsgruppen anför bl. a.: Riksdagens utbildningsutskott har i sitt betänkande UbU [976/77120 ts 78 f) behandlat frågor rörande fastställandet av antalet antagningsplatser inom statliga allmänna utbildningslinjer.
Regeringen har genom beslut 1977- 05- 05 läst berörda myndigheters upp— märksamhet på vad utbildningsutskottet anlört | fragan. UHÄ har därelter 1978- (l4- 19 med angivande av innehallet l riksdagens beslut meddelat vissa föreskrifter (UHÄ-FS 1978: 25].
Utskottet har ansett det angeläget att dessa frågor ägnas särskild upp- märksamhet vid den översyn av beslutsbefogenhcterna inom högskolan som skulle göras. Vi får därför anföra följande.
Vad gäller allmän utbildningslinje eller påbyggnadslinje som anordnas Vid statlig högskoleenhet och vars antagningskapacitet fastställs av riksda- gen gäller att högskolestyrelsen beslutar om slutligt antal antagnings— platser. Smärrejusteringar uppåt eller nedåt är möjliga att göra allt efter de lokala förutsättningarna. UHÄ:s föreskrifter innebär att högskoleenhctcn skall ha samråd med UHÄ om man avser besluta om avvikelse med mer än ltltä- från den av riksdagen beslutade kapaciteten.
När det gäller andra allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjcr fastställer riksdagen en planeringsram per sektor. Riksdagen anger också Vilka linjer inom sektorn som förutsätts anordnas vid de enskilda högsko- lecnheterna. Högskolestyrclsen fär därefter besluta att linje som innefattas i riksdagsbeslut om planeringsram inte skall anordnas eller att linje som inte innefattas skall anordnas vid enheten. lnnan sådant beslut fattas skall samråd äga rum med UHÄ. Högskolestyrclsen skall vidare med utgångs- punkt i anvisade resurser och i den fastställda planeringsramen slutligt fastställa antagningstalen för de enskilda linjerna. Om styrelsen därvid avser att besluta om antagningstal som gör att avvikelsen från den av riksdagen fastställda planeringsramen för sektorn blir mer än I0(:"/:"-. skall styrelsen enligt UHÄ:s föreskrifter samråda med UHÄ. Föreskriften gäller inte om avvikelsen beror på att antalet sökande till linje som tillhör det fria området medför att antalet nybörjarplatser där mäste utökas.
Man skall se de aktuella frågorna från flera utgångspunkter. Det är
Prop. 1979/80: 104 76
förvisso väsentligt att inte en högskoleenhet genom sina beslut om utbud och antagningstal skapar en situation som får effekter även pä utbud och sökandetrekvens vid andra högskoleenheter. Sä kan under vissa förutsätt- ningar bli fallet. I andra fall skulle beslut kunna fattas lokalt som skulle kunna innebära avvikelser från de intentioner som finns om lämplig totaldi- mcnsionering av enskilda allmänna utbildningslinjer och de intentioner som kommit till uttryck genom riksdagens beslut om me:.lelsanvisning. Alla sadana konsekvenser katt bli föremiil för belysning vid ett samräd av den art som nu föreskrivs. Det centrala ämbetsverkct kan genom sin överblick sätta in den aktuella frågan i ett vidare och mera längsiktigt perspektiv. Fran dessa utgångspunkter framstär samräd som värdefullt. Föreskrifter om samräd mellan myndigheter är relativt vanliga men före- kommer i allmänhet endast mellari myndigheter på en och samma nivå. De skäl som anförts ovan för ett samräd av den art som här är fråga om är enligt vår mening giltiga under de första ären av den nya högskolan med hänsyn till att oklarhet kan räda i vissa frågor om bl.a. utbildningens organisation och dimensionering. Vi förutsätter att det i en decentraliserad organisation nödvändiga samspelet mellan olika beslutsniväer successivt utvecklas på ett sådant sätt att samräd sker. titan föreskrifter. i de fall där sädant samräd bedöms lämpligt.
Ht'igskolestyrelserna bör därför få fatta beslut som innebär avvikelser frän av riksdagen fastställd antagningskapacitet och planeringsram på sätt som framgår av riksdagens tidigare nämnda beslut men utan skyldighet att före beslutet samråda med UHÄ. Vijiiiresh'tr säledes att föreskriften om samrädsskyldighet utgär.
Förslaget tillstyrks bl.a. av regionstyrelsen :" Uppsala, MDS. högskohw- n:: iJ:'5nk:'iping oeh Borås. institutitmenför lärarutbildning i Linköping och AES-liry'ent'imnde/t och samhälls'..':'tensk:ipligafakultetsna'mna'en vid ani- t'ersitetet i Umeå.
Förslaget avstyrks av RRV. KTH, regionstvrelsen i Göteborg, styrelsen jo'r Chalmers tekniska högskola och regi:mst_vrelsen i Umeå.
Regi:mstyrelsen i Ltmd/ll'lalmt'r anser att samräd bör ske i första hand med regionstyrelsen i stället för med UHÄ.
UHÄ framhåller för sin del att högskolestyrelsen bör ha rätt att få avvika med högst logi-= frän ramen. Större avvikelser bör dock underställas rege- ringen.
Prop. 1979/80: 104 77
Bilaga 3
Utredningens (U 1975: 14) sammanfattning av betänkandet (SOU 1979: 47 ) Dokumentation och statistik om högskoleutbildning
Inledning
Värt utredningsuppdrag avser studiedokutnentation och statistik när det gäller studerande och studieresultat i grundläggande utbildning i den nya högskoleorganisation som trädde i kraft den I juli l977. Genom tilläggsdi- rektiv har särskilt betonats behoven av statistik som underlag för planering av högskoleutbildningen med hänsyn till ':trbetsmarknadens behov. Det sistnämnda kommer att behandlas i ett särskilt betänkande.
] februari l979 avlämnade vi förslag om ett datorbaserat studiedokumen- tationssystem (det s. k. S'l'UDOK-systemet). som från den nya högsko- leorganisationens start skulle. tillämpas för vissa utbildningar vid främst universiteten. I april samma år avlämnade vi ett förslag om lokal antagning med hjälp av STUDOK-systemet. Pä grundval av båda dessa förslag har regeringen lämnat uppdrag till universitets— och högskoleämbetet (UHÄ) som svarar för utveckling m.m. av STUDOK-systemet.
Sammanfattningen koncentreras huvudsakligen till våra förslag och för- bigär i stort sett bakgrundsteckningar och resonemang. Detta innebär att kapitlen l. 3 och 4 inte behandlas här. Våra överväganden när det gäller personlig integritet (kapitel 2) har dock sådan vikt att de summeras här. Likaså tar vi här upp vår behovsanalys (kapitel 5) som ligger till grund för förslagen i kapitlen 6 och 7. Även kostnaderna (kapitel 9) behandlas kortfattat.
Kapitel 2 — Den enskildes integritet
Såväl lokalt på läroanstalterna som centralt hos statistiska centralbyrån (SCB) förs sedan lång tid register över de studerande. På senare är har många av dessa förts med ADB. Det har förekommit kritik mot de datorba- serade studeranderegistren pä högskoleområdet därför att registreringen ansetts innebära risk för otillbörligt intrång i personlig integritet. Skyddet för den personliga integriteten regleras främst av tre lagar: tryckfrihetsförordningen (grundlag). sekretesslagen och datalagen. Datala- gen gäller enbart personregister som förs med ADB. medan de båda förstnämnda lagarna även gäller register som förs med annan teknik. t. ex. manuellt. lntegritetskraven i fråga om studeranderegister gäller inte enbart datorbaserade register. men har oftare aktualiserats när det gäller sådana. Vi har genom kontakter med studerandeorganisationerna sökt skaffa oss en bild av de studerandes inställning. som enligt datalagen skall tillmätas stor vikt. Den kan sammanfattas så här: De företeelser som främst upplevs som hot mot den personliga integrite- ten är —— att vissa känsliga uppgifter. t.ex. om social bakgrund och studiemiss- lyckanden. förekommer i registren — att det enligt offentlighetsprincipen finns rätt att ta del av uppgifter i administrativa register bl. a. för kommersiellt bruk — att registren medför en "avklädning" av individen som är otillbörlig i sig och dessutom skapar möjligheter för registerhällaren att följa och
Prop. l979/80: 104 78
kontrollera den enskilde och vidta åtgärder som kan vara negativa för honom — att det är svårt att få uppgift om någon person som har och tar ansvaret
för varje särskilt dataregister.
Vi framhåller som det allra viktigaste kravet på ett personregister att uppgifterna i detta är riktiga. Kraven pä skydd för den personliga integrite— ten motiverar att man begränsar registrerandet av personuppgifter till det absolut nödvändiga med hänsyn till de informationsbehov som föreligger. Det är inte möjligt att generellt ge informationsbehoven försteg framför integritetskravet eller omvänt.
Angående s. k. mjukdata förklarar vi att de enda uppgifter i förekom- mande. studeranderegister som kan räknas som mjukdata är uppgifterna om betyg. Vi finner att beslut om betyg författningsenligt mäste dokumen- teras, men påtalar vikten av att uppgifter av detta slag inte hälls omedel— bart tillgängliga för llcra än dem som i sin tjänstcutövning har behov av dem.
I anslutning till krav som ställts av studerandcorganisationerna finner vi det skäligt att de studerande får insyn och inflytande i fråga om de datorba— serade studiedokumentationsregistren genom att utse vissa av ledamö- terna i nägot befintligt eller nyskapat organ inom resp. högskoleenhet. där dessa frågor bevakas. Uttagen ur studiedokumentationsregistren för kom- mersiellt bruk uppfattas av många som stötande. Till den frågan äterkom- mer vi i kapitel 8.
Kapitel 5 — Behovet av högskolestatistik
Vi har genomfört en omfattande kartläggning av behoven av statistisk information om grundläggande högskoleutbildning. Efter en inventering av intressenter inom skilda verksamhetsomräden utvaldes 86 för intervju. Pä grundval av intervjumaterialet sammanställdes informationsbehoven med en uppdelning pä tillströmnings—. närvarande- och utflödesstatistik samt övriga informationsbehov. De intervjuades motiv för att önska viss infor- mation noterades liksom deras övriga synpunkter på högskolestatistiken. [ kapitel 5 redovisas i starkt sammandragen form de olika informationsbeho- ven och — för varje sädant behov — ansvarsområdena för de intressenter som angivit sig ha behovet. l en specialbilaga (DsU l97916) redovisas utförligt hur vi gått till väga vid behovsanalysen och vilka behov som uttalats av olika intressenter samt dessas övriga synpunkter. De informa- tionsbehov som kommit fram vid denna analys är både omfattande och spridda på en stor mängd intressenter.
Kapitel 6 — Förslag om den framtida högskolestatistikens innehåll
Allmänt
Alla i behovsanalysen uppfattade informationsbehov kan inte rimligen tillgodoses i den offentliga statistikproduktionen. Vi prioriterar högst be- hoven hos de myndigheter pä central. regional och lokal nivå som har ansvaret för att planera, leda och utvärdera högskoleutbildning. Dessutom har vi fäst särskild vikt vid de informationsbehov som uttryckts av arbets- marknadsstyrelsen (AMS). centrala studiestödsnämnden (CSN) och SCB samt de politiska partierna och de centrala arbetsgivar-. arbetstagar- och studerandeorganisationerna.
Prop. [979/80: [04 79
Det är viktigt att man kan bedöma i vad mån den faktiska utvecklingen stämmer överens med de mål som satts upp för olika åtgärder på högsko— leområdet. Den skillnad i fråga om den centrala statistikens utförlighet och omfattning som tidigare rätt mellan universitet och högskolor å ena sidan och övrig eftergymnasial utbildning å den andra måste upphöra. även om det -— med hänsyn till de restriktioner i avseende på kostnaderna som direktiven ålägger oss — måste innebära en sänkt ambitionsnivä när det gäller universitet och högskolor i den äldre bemärkelsen.
Den rutinmässiga insamlingen och bearbetningen av data rörande den grundläggande högskoleutbildningen bör ha tvä syften: (l) att utgöra un— derlag för en fortlöpande tillhandahållen och översiktligt beskrivande stati- stik och (2) att tillhandahålla urvalsramar för specialundersökningar av skilda slag. Många angelägna frågor kan enligt vår mening endast fä svar genom särskilda undersökningar. ofta med enkäter.
Vi lägger inte fram nägra förslag om vilken statistik om den egna verk- samheten som läroanstalterna bör framställa som underlag för sin egen planering och uppföljning. Detta bedöms enligt vår mening häst lokalt och kan skifta mellan olika läroanstalter.
Vissa speciella infor/natianshclwv
Vi föreslär att man även i fortsättningen skall belysa i vilken utsträck- ning strävandena att socialt utjämna rekryteringen till den högre utbild- ningen röner framgång. Man bör därför med vissa intervall insamla upp- gifter om både föräldrarnas och den studerandes eget yrke och utbildning.
Återkmnmunde utbildning är ett så vittomfattande begrepp att flertalet delfrågor endast kan (och bör) besvaras genom särskilda insatser. ofta av forskningskaraktär. [ den löpande statistiken om grundläggande högskole- utbildning kan bara förekomsten av återkommande utbildning inom hög- skolan belysas. Andra frågor rörande återkommande utbildning fär belysas genom specialundersökningar.
Förhållandena för dem som fått tillträde till högskolan genom den s. k. 25:4—regeln —— dvs. allmän behörighet genom ålder och arbetslivserfaren- het — intresserar många. Gruppen "antagna enligt 25: 4-regeln" bör därför kunna studeras separat såväl i tillströmnings- som i närvarande- och ut- flödesstatistiken. inom denna grupp bör man så långt möjligt särskilja dem som har allmän behörighet enbart genom 25: 4-regeln.
Verksamheten med enstaka kurser är både omfattande och mångskiftan- de. För att man skall kunna få en översiktlig bild av utbudet och fördel- ningen av de studerande på olika slag av kurser bör de enstaka kurserna kunna indelas dels efter innehåll. dels efter nivå och syfte. Vi anger ett tänkbart sätt att göra vardera indelningen.
'lillströmningssraiisiik
Vi föreslår att nettoantalet som för första gängen börjar studera i hög- skolan regelbundet skall redovisas. Nybörjarnas bakgrund i fråga om at- bildning. arbetslivserfarenhet m.m. föreslås också redovisas. men bara vart tredje eller vart femte år. Vidare föreslås terminsvis statistik om sökande/antagna till allmänna utbildningslinjer samt en från denna skild statistik om antalet nybörjare inom olika slag av utbildningslinjer. däremot inte enstaka kurser.
Prop. 1979/80: 104 80
Niirraramlcslatisiik Översiktlig statistisk information på riksnivå om antalet närvarande studerande inom högskolan föreslås. Vidare föreslås att statistik skall framställas med viss regelbundenhet om hur stor del av dem som påbörjar studier på linje som också fullföljer dessa. och vilken tid studierna tar. Frågor om motiv för att student och om olika studiesociala förhållanden hänförs till specialundersökningar. '
L.M/lihlesslatlstik
Vi föreslår att den löpande statistiken skall redovisa dels antalet som slutför olika utbildningar. dels antalet som för första gången slutför en högskoleutbildning. Problemet med att belysa utflödet från högskolan i en organisation präglad av återkommande utbildning diskuteras. Studerande på enstaka kurser föreslås ingå i utflödesstatistiken endast om de förvärvat minst (>() poäng. därav minst 40 inom samma ämnesgrupp.
Ullmde! av li('igskulembildning
Problemet att få en samlad bild av all grundläggande högskoleutbildning i landet presenteras. Ett par försök att lösa problemet. som i och för sig faller utanför vårt uppdrag. redovisas.
Kapitel 7 — Förslag om hur högskolestatistiken skall åstadkommas
Huvudkällorna för den framtida centrala högskolestatistiken föreslås vara dels den lokala studiedokumentationen. dels ett centralt personregis- ter. Med lokal studiedokumentation avser vi varje läroanstalts bokföring av uppgifter om de studerande. Det centrala personregistret innebär en fortsättning av det nuvarande högskoleregistret vid SCB. Förslag ges om vad det skall omfatta. Jämfört med vad som närmast före högskolerefor- men l977 registrerades centralt om varje studerande vid de filosofiska fakulteterna innebär vårt förslag en avsevärd nedskärning. Såväl studeran- de på utbildningslinjer som på enstaka kurser föreslås ingå i registret. (På bl.a. denna punkt har fyra av ledamöterna reserverat sig. De anser att enbart studerande pä utbildningsiinjer skall ingå i det centrala registret.)
Andra källor för belysning av förhållanden rörande grundläggande hög- skoleutbildning kan vara longitudinella databaser rörande befolkningsurval samt särskilt genomförda enkäter. (Att en databas är longitudinell innebär att den består av uppgifter insamlade vid olika tidpunkter över en längre period om samma personer.) Beträffande enkäter framhålls vikten av att de tillfrågade får tydlig information om att deltagande är frivilligt och att de har rätt att vägra besvara hela eller vissa delar av enkäten samt om hur de uppgifter som lämnas i enkätsvaren skall behandlas.
När det gäller sättet att tillhandahålla statistiken diskuterar vi olika nivåer av tillgänglighet och menar att viss statistik kan tillhandahållas på en lägre nivå av tillgänglighet än som hittills skett. Vikten av att statistiken kommer fram snabbt framhålls. Vissa förslag ges angående statistikpubli— kationernas uppläggning och distribution.
Belysning av social bakgrund har tidigare skett med hjälp av uppgifter som samtliga nybörjare obligatoriskt skulle lämna vid inskrivningen. Vi föreslår nu dels att undersökningar härom på längre sikt skall genomföras med tre till fem års intervall. dels att de skall genomföras på ett urval nybörjare som frivilligt besvarat en enkät för ändamålet.
Prop. l979/80: 104 . - 81
De olika statistikområdena diskuteras i tur och ordning mot bakgrund av förslagen i kapitel 6.
Kapitel 8 — Förslag i organisatoriska frågor
Här diskuterar vi först den lokala studiedokumentationens innehåll och föreslår att alla läroanstalter som bedriver grundläggande högskoleutbild— ning skall vara skyldiga att dokumentera denna enligt närmare föreskrifter av UHÄ. Vi redovisar ocksä vad vi anser bör ingå i denna obligatoriska kärna av dokumentation_
[ fråga om teknik för att bedriva den lokala studiedokumentationen konstateras att det bör vara läroanstalternas styrelser som beslutar i så- dana frågor. STU BOK—systemet. som är så konstruerat att det kan tillåtn— pas på all grundläggande högskoleutbildning. bör ses som ett hjälpmedel för de läroanstalter som anser sig behöva det.
Anslutning till S'l'UDOK-systemet bör ske genom ett avtal mellan den för utvecklingen av systemet ansvariga myndigheten. dvs. UHA. och vederbörande högskoleenhet. För den fortsatta utvecklingen av systemet föreslås en ledningsgrupp bli inrättad hos UHÄ med representanter för UHÄ. anslutna högskoleenheter. SCB och Sveriges förenade studentkårer (Sl-"S).
Vi föreslär också att det i STUDOK-systemet införs en s.k. direktrek— lamspärr. samt att det av försändelser som är adresserade med hjälp av uppgifter ur ett STUDOK-register skall framgå att namn- och adressupp- gifter är hämtade från detta.
Även läroanstalter som inte finner sig ha behov av STU DOK-systemet för sin studiedokumentation behöver tillgång till en central konsult- och utvecklingsfunktion. UHÄ föreslås få denna uppgift.
Ansvaret för den centrala statistikprmluktionen bör enligt vår mening även i fortsättningen ligga hos SCB. För samråd om högskolestatistiken. inte minst när det gäller specialundersökningar. föreslås ett permanent samrådsorgan bli inrättat inom SCB:s ram. Detta föreslås innefatta företrä- dare för UHA. lokala och regionala högskolemyndigheter. de studerande. de centrala arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna samt SCB. SÖ och AMS.
Kapitel 9 -— Kostnader
Genom att viss statistik som tidigare gjorts bortfaller. samtidigt som vissa andra frågor föreslås bli belysta genom urvalsundersökningar i stället för totalundersökningar. bedömer vi det möjligt att inom en oförändrad kostnadsram få utrymme både för den av oss föreslagna löpande statistik- produktionen och för vissa mer tillfälliga specialundersökningar.
(! Riksdagen [979/80. ] sum/_ Nr [04
Prop. 1979/80: 104 82
Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU l979z47) Dokumentation och statistik om högskoleutbildning jämte specialbilagan (Ds U 1979: 6) 'tedovisning av behovsanalys
Remissyttranden har avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen. centrala stu- diestödsnämnden. datainspektionen. forskningsrådsnåmnden. riksrevi- sionsverket. skolöverstyrelsen. socialstyrelsen. statistiska centralbyrån. statskontoret. universitets- och högskoleämbetet. Handelshögskolan i Stockholm. Sveriges lantbruksuniversitet. vårnpliktsverket. datalagstift- ningskommittén. gäststuderandekonunittén. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Centralorganisationen SACO/SR. Landsorganisa- tionen i Sverige. Tjänstemännens centralorganisation. Svenska Arbetsgi- vareföreningen. Centerns ungdomsförbund. Moderata ungdomsförbundet och Sveriges förenade studentkårer.
ARBE'I'SMARKNADSSTYRELSEN (AMS)
AMS tillstyrker utredningens förslag om ett centralt register för statis- tisk dokumentation av utvecklingen inom högskolan. Det föreslagna regist- ret tillgodoser AMS: s behov av översiktlig information inom denna del av utbildningsväscndet. Samarbetet mellan utbildnings- och arbetsmarknads- myndigheter på olika nivåer förutsätter dock att statistiska uppgifter i den lokala studiedokumentationen snabbt kan göras tillgängliga och att rutiner utformas för sådana uttag ur systemet.
AMS biträder förslaget om ett permanent samrådsorgan inom statistiska centralbyrån med den föreslagna representationen av olika intressenter.
CENTRALA S'l'UDlES'l'ÖDSNÄMNDEN (CSN)
Utredningen anger fyra ändamål med högskoleregistren. Bl. a. skall de tillgodose administrativa behov på lokal nivå. CSN förutsätter att innehål- let i de lokala registren anpassas för andra behov än enbart utbildningsan- ordnarens. t. ex. studiemedelsnämndernas.
l likhet med utredningen anser CSN att hänsynstaganden till den person- liga integriteten motiverar en begränsning av registreringen av personupp- gifter. Denna begränsning får dock inte drivas så långt att man inte regis- trerar uppgifter som behövs för att tillgodose rimliga informationsbehov.
l yttrande l978-lt)—l7 över utredningens PM l978-0l-27 "Frågan om samordning mellan högskolans studiedokumentationssystem och studie- stödets informationssystem'" tillstyrkte CSN utredningens förslag om ut- veckling av rutiner för uttag av studiemeritförteckningar ur högskolans studiedokumentationssystem. Dessa studiemeritförteckningar skulle den studerande bl.a. kunna använda vid ansökan om studiemedel. För att sådana meritförteckningar skall underlätta studiemedelsnämndernas pröv- ning är det bl.a. nödvändigt att de innehåller alla för studiemedelspröv- ningen väsentliga uppgifter. t. ex. uppgift om resttltat i prov. och andra full- gjorda obligatoriska moment i kurser som inte avslutats samt datum. Den studerande avgör givetvis själv om han vill använda den maskinellt ut- skrivna förteekningcn eller göra en egen meritförteckning och bifoga stu- diemedelsansökan.
Prop. 1979/80: 104 _ 83
Det är önskvärt att registerutdrag tas fram regelbundet. t. ex. två gånger per termin. ()m studerande. som använder registerutdragen vid ansökan om studiemedel. ofta måste göra tillägg minskar fördelarna jämfört med nuvarande system. Genom registerutdragen bereds också den studerande tillfälle att kontrollera de uppgifter om hans studieresultat som högskolan registrerat. Det är vidare viktigt att registerutdragen får en enhetlig utform- ning.
För det studiesociala området finns behov av främst följande statistik. — antal närVarande studerande. — fördelningar mellan heltidsstuderande och deltidsstuderande på linjer. enstaka kurser och olika orter. — genomströmningen per linje. kurs och ort. — effektiv studietid per linje. kurs och ort.
Uppgifter om antalet närvarande studerande och antalet årsplatser eller dylikt behöver CSN för att bl.a. kunna beräkna utflöde av studiestöd. Det vore önskvärt att uppgifter om både bruttoantalet och nettoantalet stude— rande kunde erhållas. Med hänsyn till de svårigheter som synes föreligga med framtagande av nettoantalet kan uppgifter om bruttoantalet studeran- de godtas. CSN tillstyrker utredningens förslag att sådana uppgifter bör tillhandahållas centralt. Redovisning terminsvis är tillfyllest.
Det är angeläget att uppgifter som belyser genomströmningen följs med stor uppmärksamhet. För studieresultatprövningen hos studiemedels- nämnderna. men även för beräknat utflöde av studiestöd är information härom viktig. Det är därför värdefullt att varje högskoleenhet får ansvaret för att följa den egna utbildningens resultat. studietider och studieavbrott. CSN instämmer i utredningens förslag att den statistik som behövs för detta ändamål skall framställas lokalt. Då denna statistik är av stort intres- se för studiemedelsnämnderna. bör berörd studiemedelsnämnd informeras om utvecklingen i dessa avseenden. De praktiska rutinerna för informa- tionsöverföringen bör utformas genom kontakter mellan högskoleenheten och studiemedelsnämndcn.
Uppgifter om faktisk/effektiv studietid är av stor betydelse som underlag för diskussioner om de totala kostnaderna för högskoleutbildning. vari studiestödet ingår. CSN anser att det är ett gemensamt intresse för utbild- ningsmyndigheterna och de studiesociala myndigheterna att studera de förhållanden som orsakar förekommande studieeftersläpning.
CSN tillstyrker förslaget att studerande som antagits enligt 25: 4-regeln så långt möjligt särredovisas. För CSN:s del är uppgifter om hur denna grupp studerande lyckas i studierna och uppgifter om hur studierna finansi— eras av särskilt intresse.
Enligt CSN:s mening bör förutsz'ittningar för statistik om utländska med— borgare inom högskolan skapas redan nu.
När det gäller statistik om enstaka kurser tillstyrker CSN utredningens förslag att indela de enstaka kurserna dels i grupper efter innehåll. dels i grupper efter syfte och nivå. För CSN:s del är det vidare av intresse att få uppgifter om hur många som deltar dels i långa (20 poängskurser) respekti- ve korta kurser. dels läser på heltid respektive deltid.
I fråga om belysning av de studerandes ekonomiska förhållanden liksom studiestödets effekter är CSN av samma mening som utredningen. nämli- gen att särskilda undersökningar får genomföras på dessa områden.
De delar av högskolestatistiken som har beröringspunkter med den studiesociala statistik som CSN producerar. bör vara så utformad att det blir lätt att görajämförelser. Kontakter bör fortlöpande förekomma mellan CSN och UHÄ.
Prop. 1979/80: 104 84
DA'l'AINSPEK'flONEN
Datainspektionen framhåller att det utredningen anger i kapitel 2.4. om att det från integritetssynpunkt allra viktigaste kravet på ett studerandere— gistcr är att det innehåller riktiga uppgifter. helt överensstämmer med datainspektionens uppfattning och anges även i 8 ä datalagen tl973: 289).
Datainspektionen vill understryka att system/register skall vara väl ut- testade innan de införs. att införandet skall planeras väl samt att införande— tiden med parallelldrift med de gamla rutinerna skall vara tillräckligt lång så att fel av ovannämnt slag skall hinna rättas innan systemet.-"registret tas i full drift eller drift sker med rättsverkan.
Att. som nämns på sid. 42 i betänkandet. av "säkerhetsskäl" tllllftl parallellt med STUDOK-registret bedriva manuell bokföring av studeran— de och studieresultat verkar dock vara ett alltför tungt arbete. Det är i stället viktigt att skapa en tillförlitlig back—up (spara registreringsunderlag. registergenerationer o.dyl.).
Dz-ttainspektioncn vill med anledning härav nämna att då inspektionen ansett att uppgifterna i ett personregister liksom åtkomstmöjligheterna vid t. ex. terminal är av sådan känslig art att stora krav bör ställas på kontroll och säkerhet. har inspektionen meddelat särskilda föreskrifter i detta avse- ende. Dessa föreskrifter finns angivna i åtta olika punkter i bilagda prome- moria "Säkerhetsskydd vid automatisk databehandling".
Datainspektionen delar utredningens uppfattning beträffande den infor— mation som de tillfrågade vid enki'ttundersökningar bör få.
Utredningens förslag omfattar även att de som deltar i enkätundersök- ningar skall erbjudas enkla rapporter rörande resultatet av undersökning- arna samt automatiskt få ett utdrag ur registret som utvisar vilka uppgifter som registrerats om dem. Datainspektionen delar helt utredningens förslag och kommentarer om detta.
Frågan om uppgifter från enl-:ätundersökningar skall införas i SCB:s högskoleregister eller ingå i särskilda personregister (sid. l3l i betänkan- det). anser datainspektionen bör göras beroende av undersökningens art. Utgör en enkätundersökning en speciell undersökning. varvid personupp— gifterna t. ex. kan förstöras inom en begränsad tid. anser datainspektionen att detär praktiskt och från integritetsskyddssynpunkt lämpligt att behand- la det som ett separat personregister.
[ kapitel 8 angående förslag i organisatoriska frågor har utredningen tagit upp två åtgärder för att begränsa s. k. direktaviserad reklam till de registre- rade i STU BOK-registren; nämligen direktreklamspärr och källangivelse. Förslagen är helt i överensstämmelse med datainspektionens uppfattning.
Datainspektionens principiella inställning till denna fråga är att fackmyn- digheterna i större utsträckning än vad som nu är fallet bör ta ansvaret för statistikproduktionen inom sitt område. UHA bör således i framtiden ta på sig mer av ansvaret för vilken statistik som skall tas fram och hur denna skall utformas.
Detta torde kräva en betydande ökning av de nuvarande personalresur- serna.
FORSKNINGSRÄDSNÄMNDEN (FRN)
FRN anser att sociala bakgrundsuppgifter kan uppfattas som känsliga. FRN instämmer i utredningens uppfattning att det är av vikt att kunna följa den sociala rekryteringen till högskolan.
Att det inom en högskola finns ett särskilt organ som svarar för dessa dataregister kan FRN tillstyrka under den förutsättningen att något nu
Prop. 1979/80: 104 _ ' 85
existerande organ kan svara för den uppgiften. Visar det sig att det behövs något nytt organ avvisar FRN en sådan lösning. Antalet organ inom högskolan är av en sådan omfattning att det inte kan vara motiverat att införa ett nytt organ för en så begränsad uppgift som i det här fallet.
FRN finner det besvärande att det ännu ej har publicerats någon statis- tisk information cfter högskolereformens genomft'irande den 1 juli 1977.
FRN dclar utredningens uppfattning att det bara är ett begränsat antal informalionsbehov som kan tillfredsställas. Det bör härvid påpekas att det söm ej dokumenteras genom löpande statistik kan dokumenteras på annat sätt.
FRN delar den uppfattningen. men vill särskilt framhålla att det inte är givet att det i sin helhet skall ske med hjälp av en löpande statistik.
FRN anser inte att detta är ett område som enkelt kan belysas statistiskt varför återkommande utbildning bör följas på annat sätt än med löpande statistik. Risken finns att en löpande statistisk belysning kommer att ställa stora krav på högskolorna vad avser leverans av data. att bearbetningarna blir invecklade och resurskri'tvande samt att resultaten blir svårtolkade.
FRN tillstyrker att de som är behöriga enbart enligt 25:4-regeln bör kunna särredovisas.
FRN konstaterar att lokal studiedokumentation i någon omfattning mås- te förekomma och att omfattningen är en angelägenhet för respektive högskola. Det är dock givet att dokumentationens omfattning blir beroen- de av krav som kan ställas från statsmakternas sida.
Utredningen föreslår ett minimiinnehåll för den lokala studiedokumenta- tionen. lnnehållet i den minimidokumentationen bör definieras på ämbets- verksnivä. FRN anser innehållet vara i huvudsak rimligt. men med beak- tande av vad FRN tidigare anfört.
FRN kan för sin del tillstyrka att utvecklingsansvaret åligger UHÄ. enär varje högskoleenhet kommer att sluta avtal med UHÄ om de vill deltaga i systemet.
RlKSREVlSlONSVERKET (RRV)
RRV anser till att börja med att utredningens förslag om en obligatorisk gemensam kärna av uppgifter för all lokal studiedokumentation är välmoti- verat. liksom att denna dokumentation görs enligt föreskrifter som medde- las av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) i samråd med andra berörda myndigheter.
RRV efterlyser en mer långtgående prövning än den utredningen gjort angående behovet av ett centralt personregister.
RRV anser rent principiellt att ett angeläget informationsbehov från samhällets sida som motiverar ett centralt personregister bör ges försteg framför integritetskraven. Vid bedömningen av hur olika informationsbe- hov skall tillgodoses måste dock enligt RRV: s mening en noggrann pröv- ning göras i varje särskilt fall. Angelägna frågor är härvid om det över huvud taget krävs individrelaterade uppgifter. om uppgifter måste insam— las från hela högskoleområdet eller om vissa grupper. orter etc. kan väljas, om behov finns av permanenta register eller om särskilda undersökningar täcker behoven m.m. Varje möjlighet att skaffa statistisk information utan att upprätta permanenta personregister bör således övervägas.
Av de motiv utredningen anger för inrättande av ett centralt personregis- ter förefaller enligt RRV:s mening endast behovet av en urvalsram för mera långsiktiga utvärderingsundersökningar vara tillräckligt vägande från angelägenhetssynpunkt.
Prop. 1979/80: 104 86
Om ett centralt personregister inte kan undvaras anser RRV. av ovan angivna skäl. att antalet uppgifter i detta bör begränsas så långt som möjligt. l detta avseende instämmer verket i vad rescrvanterna Bergendal. Sandström. Sanner och Schneider framfört.
RRV anser vidare att utredningen i alltför liten utsträckning beaktat det statistikbehov som föranleds av planerings—. uppföljnings- och utvärde- ringsvcrksamheten på olika nivåer inom högskolan.
Utredningens förslag härvidlag går inte att koppla till högskolans organi- sation. Möjlighet att koppla uppgifter i det föreslagna statistiksystemet till kostnader är särskilt viktig och borde ha behandlats av utredningen.
RRV anser att kostnaderna kan komma att överskrida vad som avses i direktivcns intentioner. vilket är ett skäl till att dels begränsa antalet uppgifter i systemet. dels göra ytterligare behovsundersökningar och kost- nadsberäkningar. innan ställningstagande görs.
SKÖLÖV ERSTYRELS EN (SÖ)
SÖ anser att den löpande statistik som utredningen föreslår. komplet- terad med specialandersökningar. i stort täcker SÖ: s viktigaste informa- tionsbehov om högskolan. Ett centralt högskoleregistcr är här av stor vikt som urvalsram och för specialbearbetningar.
SÖ vill understyrka vikten av att det centrala högskoleregistret även omfattar studerande på enstaka kurser. En klassificering av de enstaka kurserna i tolv grupper anser SÖ dock inte tillräckligt. För uppföljning och för att studera avgränsningar mot gymnasieskolan eller linjer krävs en mer detaljerad information om kursernas ämnesinnehåll än vad denna klassifi- cering ger. Det är för övrigt beklagligt att utredningen föreslår en nv ämneskod i stället för den av SÖ och statistiska centralbyrån framtagna. En helt ny kod försvårar jämförelser och vållar konsumenter av högskole- statistik med egna informationssystem. arbete. problem och kostnader.
Utredningen föreslår inte central statistik om sökande och antagna till enstaka kurser. Inom SÖ finns behov av sådana uppgifter. SÖ anser därför att sökande/antagna-statistiken skall omfatta också de enstaka kurserna.
I det särskilda yttrandet från Olof Jos och C.G. Lindström skisseras ett alternativt sätt till registrering av närvaro och studieresultat. Motl; bak- grund av de stora vinster som förefaller vara att vinna med detta system. anser SÖ det angeläget att möjligheterna att bygga upp högskoleregistret på dessa grunder ytterligare övervägs.
Att tidsfaktorn är väsentlig för statistikens intresse påpekas av utred- ningen. Uppgifterna om närvaro behövs för höstterminens kurser under hösten och för vårterminens senast den i april. Att även övriga delar av statistiken är tillgängliga snabbt är självfallet viktigt. SÖ instämmer med utredningen i att statistik publicerad avsevärt mer än ett år efter den tid som den belyser är av intresse för endast ett fåtal.
SOCIALSTYRELSEN
Socialstyrelsen stryker under att decentraliseringstanken har betydelse när det gäller formerna för statens styrning av skilda verksamheter. Det som kommer att decentraliseras är troligtvis främst beslutsfunktioner och med en beslutsfunktion följer emellertid i regel också ett planeringsansvar.
Socialstyrelsen styrker under att det i ett system med spritt och decen- traliserat beslutsfattande ställs delvis andra krav på statistiken än hittills.
De principiella skäl utredningen anför bör emellertid tillmätas större vikt. Socialstyrelsen delar framförallt utredningens uppfattning av an-
Prop. l979/80: 104 87
svarsfördelningen mellan statistiska centralbyrån och olika fackmyndig- heter bör övervägas generellt.
De krav socialstyrelsen ställer på högskolestatistiken har i huvudsak att göra med bedömningar av tillgång på dessa personalkategorier på riksnivå. För socialstyrelsens riksprognoser behövs således främst uppgifter om antalet examinerade uppdelat på utbildningar. Möjligheter att bestämma genomströmningsgraden och framförallt variationer i denna är också nöd- vändiga. Detta innebär att uppgifter avseende antalet antagningsplatser och antalet elever som påbörjar utbildningen behöver samlas in. Vidare är kännedom om vissa bakgrundsvariabler. så som kön och ålder av stor vikt. Speciellt behöver åldersfördelningarna analyseras under de närmaste åren. då man kan anta att dessa förändrats pga. de nya antagningsbeståmmel- serna för högskolan.
I kapitel 6 presenteras utredningens förslag angående högskolestatisti— kens innehåll. Beträffande statistiken över närvarande studerande föreslår utredningen att den skall omfatta uppgifter avseende nettoantalet stude- rande och totalt vid olika läroanstaltcr samt deras fördelning på linjer och grupper av enstaka kurser.
Det skulle underlätta bedömningar av utflödet på arbetsmarknaden på kort sikt. Att som utredningen gör helt hänskjuta denna fråga till regionala och lokala organ som skulle inhämta uppgifter ur den lokala studiedoku— mentationen anser styrelsen olämpligt.
Angående det mer långsiktiga prognosarbetet delar socialstyrelsen ut— redningens uppfattning att examinationsfrekvenser per linje. framtagna med några års mellanrum. är tillfyllest.
Utredningens förslag angående statistiken över utflödet från linjerna anser socialstyrelsen är väl avvägt. De uppgifter styrelsen behöver för sin personalplanering går i huvudsak att få fram ur detta material.
Möjligheterna att göra speciella uppföljningsundersökningar med hjälp av högskoleregistret är också av värde.
En del tjänster inom socialstyrelsens tillsynsområde har absoluta behö- righetskrav. dvs. man måste ha en viss utbildning för att få inneha en viss befattning. För andra tjänster är utbildning önskvärd men inget krav. Utbildning för samma personalkategori kan ibland anordnas av flera skilda utbildningsanordnare. Grundläggande vårdutbildning anordnas t. ex. såväl i gymnasieskolan som av AMU och KOMVUX. Utbildningsanordnarna har oftast helt skilda mål för verksamheten. Som exempel på styrande faktorer kan nämnas lika rätt till utbildning. elevefterfrågan. långsiktiga arbetsmarknadsbehov (gymnasieskolan). utjämning av kortsiktiga kon- junkturbetingade och strukturella effekter (AMU) och önskemål om att bereda tidigare eftersatta grupper möjlighet till utbildning (KOMVUX). Detta leder naturligtvis till att planeringsförutsättningarna blir olika för de olika utbildningsanordnarna och resulterar i svårigheter att avväga den totala utbildningsdimensioneringen på ett riktigt sätt.
Man kan räkna med att de enstaka kurserna kommer att ge upphov till en liknande effekt på högskolans område. Flertalet elever kommer att ha gått en reguljär utbildningslinje. Vidare kommer ett antal enstaka kurser att finnas som ger en viss kompetens inom ett begränsat område. Detta är i och för sig ingen nackdel men kan leda till planeringsproblem.
Vad som socialstyrelsen däremot ser som en nackdel är det översiktliga sätt dessa förhållanden, enligt utredningsförslaget. kommer att beskrivas i högskolestatistiken. Om det skall finnas möjligheter att upprätthålla utbild- ningsstandarden och att på ett lämpligt sätt avväga utbildningsdimensio-
Prop. [979/80: 104 88
neringen. krävs enligt socialstyrelsens uppfattning att resurser satsas på att utvärderade enstaka kurserna.
Utredningens förslag går i stort ut på att de studerande som lämnat högskolan med minst ol) poäng. därav 40 inom samma ämnesgrupp. komv mer att ingå i utllödesstatistiken och högskoleregistret. Redovisningen kommer att ske på tolv grupper av enstaka kurser. Vidare kommer endast de studerande som fullgiort 60 poäng vid en och samma läroanstalt med i statistiken.
Enligt socialstyrelsens uppfattning bör därutöver åtminstone samtliga studerande på de enstaka kurser som ingår i en allmän utbildningslinje redovisas i uttlödesstatistiken. Dessutom bör de avgångna från de enstaka kurser som direkt motsvarar en delkurs på en linje ingå i högskoleregistret. Detta skulle ge möjlighet att bedöma omfattningen av dels utbildning motsvarande linje utanför linjesystemet. dels relevanta kombinationer av enstaka kurser. Enligt utredningens modell skulle man behöva samla in dessa uppgifter från var och en av läroanstalterna. Läroanstalternas upp- giftslämnarbörda torde bli större om en mängd sektorsintressenter var för sig skulle begära in motsvarande uppgifter än om en enhetlig insamlingsru- tin och central lagring av uppgifterna tillämpades.
[ och med att man inför en "ny" högskola med ett betydligt större lokalt ansvar för kursutbud m.m. och delvis andra mål. t.ex. återkommande utbildning. menar socialstyrelsen att det är viktigt att man inte läser upp den framtida statistikproduktionen genom att initialt använda för grova klassificeringar och indelningsgrunder. framförallt i högskoleregistret. Pga. delvis ändrade planeringsförutsättningar och beslutsl'ördclningar både vad gäller högskolan och samhället i stort är det sannolikt att nya statistik- och utvärderingsbehov. som ej var kända eller aktuella vid tidpunkten för behovsanalysen. kan uppstå.
Ett exempel på ändrade planeringsförutsättningar är den minskade rör- ligheten på arbetsmarknaden.
Ett annat exempel är hela komplexet av återkommande utbildning.
STATSKONTORET
Statskontoret finner utredningens förslag till omfattning och inriktning av statistik om den grundläggande högskoleutbildningen rimligt avvägt.
] likhet med utredningen finner statskontoret skälen för ett individan- knutet högskoleregister hos SCB väga tyngre än de integritetshänsyn som kan åberopas i detta fall. Denna typ av statistiska uppgifter skyddas ju enligt sekretesslagen lb 5 (den s.k. statistiksekretessen) under lt) år. medan motsvarande basuppgifter i lokala databaser för administrativt bruk — studiedokumentation i olika former _ är eller skulle bli offentliga.
Statskontoret anser att det centrala högskoleregistret hos SCB i princip bör begränsas till enbart uppgifter om studerande på linjer. Den dokumen- tation som kan behövas om enstaka kurser bör i första hand vara en angelägenhet för den lokala högskoleenheten. Med hänsyn till det intresse som i dag finns för analyser och studier av "återkommande utbildning" liksom för beräkning av nettoantalet studerande som påbörjat eller avslutat högskolestudier bedömer statskontoret det dock nödvändigt att — som utredningens majoritet föreslår — det centrala registret övergångsvis också omfattar vissa individanknutna uppgifter om enstaka kurser. När en tek- niskt och administrativt helt ändamålsenlig lösning hunnit utvecklas och blivit accepterad för registrering och bearbetning av lokal studiedokumen- tation inom högskolan bör uppgifter om de enstaka kurserna utgå ur det centrala registret.
Prop. 1979/80: 104 ' . 89
Högskoleregistrets omfattning bör enligt statskontorets mening noga prövas med hänsyn till de förhållandevis höga kostnader som är förknippa- de med att hålla ett centralt register. Utredningens förslag innebär en minskning av det antal uppgifter som registreras per individ i det centrala registret.
Statskontoret finner utredningens prioritering mellan vad som bör ingå i en löpande statistikproduktion med utgångspunkt i ett centralt högskolere- gistcr och vad som bör insamlas genom kompletterande enkätundersök- ningar rimligt avvägd bl.a. mot bakgrund av de administrativa förutsätt- ningar och andra omständigheter som tillkommit genom högskolerefor- men. Vilka särskilda centrala undersökningar och enkäter som ska genom- föras bör noggrant prövas och prioriteras av den föreslagna samrådsgntp- pen och slutligt avgöras i samband med den budgetmässiga behandlingen av SCB:s anslagsframställning.
Statskontoret tillstyrker utredningens förslag om en obligatorisk gemen- sam kärna för all lokal studiedokumentation inom högskoleområdet och om behovet av särskilda föreskrifter för läroanstalternas skyldigheter i dessa avseenden.
Statskontoret biträder utredningens uppfattning att det bör ankomma på respektive högskoleenhet att själv avgöra hur dokumentationen bör or- ganiseras och vilken teknik som bör användas. STUDOK-systemet bör i detta sammanhang bedömas som ett hjälpmedel bland andra för att kunna uppfylla kraven på lokal studiedokumentation. Systemet bör vidareut- vecklas så att det bättre än hittills tillgodoser rimliga rättssäkerhetskrav och lokala administrativa krav.
Statskontoret biträder utredningens bedömning att UHÄ behöver för- stärkas med de föreslagna tjänsterna för att kunna klara fortsatt verksam- het med bl.a. en datorbaserad lokal studiedokumentation. Statskontoret vill i detta sammanhang erinra om att utredningen om central rationalise- ring och ADB i sitt betänkande Rationalisering och ADB i statsförvaltning- en (SOU l979: 72) har förutsatt att större förvaltningsmyndigheter har egen ADB-kompetens för bl. a. denna typ av systemutvecklingsarbete.
STATISTISKA CENTRALBYRÅN (SCB)
SCB avser att fullfölja arbetet med behovsanalysen och lägga resultaten som grund för förslag till eventuella ändringar eller kompletteringar av utredningens förslag om statistikens omfattning och innehåll.
Behovsanalysen som instrument för att kartlägga statistikbehov be- dömer SCB användbar dels för att klargöra behov av ytterligare bearbet- ningar av insamlat material. dels för att löpande följa behovsutvecklingen av högskolestatistik. dels för att avgöra hur statistiken skall publiceras.
SCB anser att utredningen i den praktiska avvägningen överbetonat de risker för den personliga integriteten som skulle ligga i att information om enskilda individer överförs från lokala register. där informationen är of— fentlig. till det centrala högskoleregistret. där motsvarande uppgifter är sekretesskyddade.
Dessa avvägningar har ilvissa fall lett till att utredningen föreslagit att väsentliga informationsbehov tillgodoses genom enkätundersökningar. trots att de nödvändiga uppgifterna skulle kunna hämtas från existerande register. Detta gäller t. ex. uppgifter om utbildningsbakgrund.
Utredningen redovisar vilka informationsbehov som bör tillgodoses med rikstäckande statistik. SCB anser det inte möjligt att med tillgängliga resurser och med den tekniska lösning som utredningen förordar till alla
Prop. 1979/80: 104 90
delar genomföra utredningens förslag till statistik med bibehållen kvalitet. Främst gäller tveksamheten den föreslagna utflödesstatistiken. I det sär- skilda yttrandet till utredning har Jos och Lindström lagt fram ett alterna- tivt förslag till teknisk lösning. som inte bara skulle ge större möjligheter att tillgodose angelägna informationsbehov utan även underlätta saväl läroanstalternas rapportering av uppgifter till SCB som SCB:s möjligheter att upprätthålla ett system till måttliga kostnader.
För att till alla delar och med acceptabel kvalitet genomföra utredning- ens förslag till statistik krävs enligt SCB att det centrala högskoleregistret baseras på uppgifter om kursregistrering och kontinuerlig resultatrappor- tering. framför allt vid utbildning motsvarande den som gavs vid de tidi- gare s. k. filosofiska fakulteterna.
Enligt SCB:s förslag skulle till högskoleregistrets individdel rapporteras i vilka kurser de studerande är registrerade och till den s. k. strukturdelen rapporteras data om kursen.
Bland fördelarna med detta förslag vill SCB särskilt betona att
a) problemet med att skilja på vilka studerande som läser på en utbild—
ningslinje och vilka som är enstaka studerande skulle bli betydligt mindre
b) som förslaget nu är utformat går det ej att särskilja studerande som
läser endast en Z-poängskurs från studerande som t. ex. läser påen 20-poängskurs. Båda kommer i statistiken att redovisas som en stu- derande c) med det förslag som utredningen lägger fram är det ej möjligt att utifrån ett centralt register belysa rekryteringsunderlaget till forskar- utbildningen. Med SCB:s förslag till ktlrsregistrering bör både ensta- ka kurs— och linjestuderande samt uppgifter om kursen i den s. k. strukturdelen är det möjligt att direkt belysa rekryteringsunderlaget till forskarutbildningen d) med hänsyn till den enskildes integritet bör det vara mer tillfredsstäl- lande att centralt lagra uppgifter om det som den studerande faktiskt registrerat sig på. dvs. en specifik kurs och inte så oprecisa uppgifter som "registrerad på kurs inom ämnesgrupp Y med syfte och nivå X" el en rapportering av de studerande på kursnivå skulle även innebära att kvalitetskontrollen av de uppgifter som rapporteras skulle bli betyd- ligt enklare. Oavsett vilken tolkning av utredningens förslag som är den rätta anser SCB det vara en lösning som kommer att bli mycket svår att genomföra i praktiken.
Med utredningens förslag är det oklart hur en studerande som kombine- rat linjestudier med enstaka kursstudier och därvid kommit att skaffa sig en utbildning om minst 60 poäng skall rapporteras. Till detta kommer att den studerande som byter läroanstalt och inte uppnår 60 poäng vid någon- dera läroanstalten inte alls kommer med i statistiken. även om vederböran- de totalt avlagt mer än 60 poäng.
SCB finner det vidare otillfrcdsställande att man inte skall ha den poten- tiella möjligheten att kunna beskriva den mycket stora grupp studerande som inte når upp till 60 poäng. Resultaten av sådana undersökningar av nybörjarnas sociala bakgrund och arbetslivserfarenheter som enligt utred- ningen skall göras. riskerar att bli tämligen onyanserade om man bara kan konstatera att ingående personer börjat studera i högskolan men inte kan komplettera med några uppgifter om hur det gått med studierna i andra fall än för dem som avlagt minst 60 poäng.
Prop. 1979/80: 104 _ .' 91
SCB föreslår mot bakgrund av vad som ovan anförts. att insamlingen av uppgifter om studieresultat görs kontinuerligt pä kursnivä och att liksom i det nuvarande provisoriska systemet (se avsnitt 4.5 sid. 62 i utredningen) uppgifter om helt avklarade kurser för studerande vid utbildningar motsva- rande de tidigare filosofiska fakulteterna rapporteras.
Med SCB: s förslag till lösning är man inte låst beträffande vilken ut- flödesstatistik som skall tas fram. men skall en låsning ske på det sätt utredningen föreslär förordar SCB en redovisning av antalet personer med 80 poäng i stället för bt) poäng som är utredningens förslag. Skälen till detta skulle vara de som utredningen själv framför. nämligen större relevans i förhållande till arbetsmarknaden och anpassning till Svensk utbildningsno- menklatur (SUN).
De uppgifter om de studerandes utbildningsbakgrund. som utredningen föreslår är emellertid inte tillfyllest för de beräkningar av elevströmmarna genom utbildningssystemet och utflödet till arbetsmarknaden som SCB:s prognosinstitut gör. Enkätuppgifter för vart tredje eller vart femte år är för sällan och behörighetsgrund ger en alltför grov indelning. utan möjlighet att särskilja studerande från olika linjer i gymnasieskolan. Som det provi- soriska högskoleregistret nu fungerar får man heller inte in uppgifter om behörighetsgrund från alla utbildningar. t. ex. inte från konstnärliga utbild- ningar av olika slag. Vad gäller antagna till kommunal högskoleutbildning får man inte uppgift om när den behörighetsgivande utbildningen avslutats. vilket är nödvändigt för prognosinstitutets ovan nämnda beräkningar.
SCB finner denna lösning olämplig av produktionstekniska skäl. Uppgif- terna om de studerandes utbildningsbakgrund är av intresse inte enbart vid inträdet i högskolan utan också vid uppföljning av studieresultaten för olika nybörjargrupper.
Enligt utredningen skall man analysera studieframgången bl.a. mot bak- grund av de studerandes behörighetsgrund. Detta ger enligt SCB en allde- les för grov indelning som kommer att dölja verkliga skillnader.
För att statistik över studieresultat skall bli meningsfull krävs enligt SCB att uppgifter från gymnasieskolans elevregister används för att beskriva utbildningsbakgrunden.
Följer man utredningens förslag och avidentifierar materialet så snart statistiken tagits fram. skulle det medföra ökade kostnader. då man blir tvungen att sambearbeta gymnasieskolans elevrcgister och högskoleregis- tret.
SCB kan inte finna att lagring av uppgifter ur gymnasieskolans elevregis- ter i högskoleregistret innebär ett så stort intrång i den personliga integrite— ten att det motiverar de extra kostnader som upprepade sambearbetningar medför. F. ö. är utbildningsbakgrund en viktig stratifieringsvariabel även för andra specialundersökningar än dem som utredningen föreslagit.
SCB vill mot bakgrund av det ovan sagda yrka på att man utifrån tillgängliga material — uppgifter om tidigare utbildning från olika antag- ningssystem och gymnasieskolans elevrcgister — framställer en med hän- syn till analysbehoven så noggrann bild som erfordras av de högskolestu- derandes tidigare utbildning och att dessa uppgifter lagras i högskoleregis— tret.
Utredningen förordar av integritetsskäl att man inte försöker förbättra kvaliteten på statistiken över 25: 4-or. genom att sambearbeta högskolere- gistret med gymnasieskolans elevrcgister.
SCB kan inte instämma i den bedömningen. Det kanske viktigaste insla- get i högskolereformen är just att öppna högskolan för nya grupper av studerande.
Prop. 1979/80: 104 92
Utredningen harju för övrigt förordat att sambearbetning av högskolere- gistret med gymnasieskolans elevrcgister skall göras regelmässigt. varför det är svårt att förstå inställningen att inte göra detta i fråga om statistiken över s. k. 25: 4-or.
SCB vill understryka vikten av att uppgifter om de studerandes sociala bakgrund insamlas. De erfarenheter som SCB erhöll från den i utredningen refererade insamlingen av uppgifter från högskolenybörjare ht —i'7 pekar på. att en sådan undersökning bör omfatta samtliga nybörjare ett givet läsår. Detta mot bakgrund av dels den debatt som förts om högskolerekry- teringen och som klart visat på otillräckligheten med en redovisning i sammanslagna utbildningsgrupper som en urvalsundersökning medför. dels att sådana uppföljningsundersökningar som utredningen skisserar bland studerande med olika soc.-al bakgrund och vid olika utbildningar knappast låter sig göras om inte uppgifter finns för samtliga studerande. SCB vill också här peka på att de uppgifter om social bakgrund som samlades in för ht'igskolenybörjarna ht -77 omfattade såväl yrke som ut- bildning för föräldrar och den studerande. Samtliga dessa uppgifter bör så som utredningen också förespråkar användas för redovisning av social bakgrund.
Beträffande integritetsfrågan framhåller utredningen att det är "angelä- get att de tillfrågade får tydlig information om vilka uppgifter som kommer att inhämtas från andra register och vilka sambearbetningar som kommer att göras." [ detta instämmer SCB helt. Men utredningen vill också gå längre: "Likaså måste de upplysas om att de har rätt att förbjuda att de lämnade uppgifterna används för sambearbetning med andra register över huvud taget eller för sambearbetning med vissa andra register samt om när och hur registret kommer att gallras."
Detta är en fråga som datainspektionen har att avgöra. SCB anser för sin del att det inte är sakligt rimligt att intervjupersoner detaljregleraranvänd- ningen av de uppgifter de lämnar. Ett sådant förfarande skulle för övrigt innebära en särbehandling av denna grupp av uppgiftslämnarejämfört med andra grupper som ingår i SCB: s undersökningar.
] utredningsförslaget till närvarandestatistik sägs att någon fortlöpande statistik över nettoantalet närvarande ej är befogad.
Med de stora skillnader som blir mellan en brutto— och en nettoredo- visning anser SCB det motiverat att fortsätta med en nettoredovisning.
Utredningen har förutsatt att den s. k. gäststuderandekommittén kom- mer att lägga fram förslag om vilka behov av statistik över utländska studerande som skall tillgodoses med central statistik och har därför av- stått från att själv lägga fram något förslag om sådan statistik. SCB vill här påminna om de internationella överenskommelser verket har om rappor- tering till bl. a. UNESCO och OECD om antalet utländska studerande i Sverige. [ det nuvarande provisoriska systemet liksom i utredningens förslag finns ingen möjlighet att särskilja utländska studerande. SCB utgår från att gäststuderandekommittén kommer att ta upp statistikbehoven i sitt betänkande.
Om uppgifterna om antagna levereras avidentifierade till SCB skulle detta omöjliggöra den sambearbetning mellan olika antagningssystem. SCB föreslår därför att uppgifter från UHA:s centrala antagningssystem och från antagningsmyndigheter för kommunal högskoleutbildning levere- ras med identifierade personuppgifter och att SCB efter nödvändiga bear- betningar för sökande/antagna-stat:istiken och överföringar av behörighets- uppgifter för studerande som påbörjat utbildning ej sparar några person-
Prop. 1979/80: 104 | 93
uppgifter utöver vad utredningen föreslär skall finnas i det centrala hög— skoleregistret.
SCB anser att bestämmelser om skyldighet att tillse att vissa uppgifter om de studerande och deras studier dokumenteras enligt föreskrifter som meddelas av UHÄ efter samräd med SÖ. styrelsen för lantbruksuniversite- tet och SCB. är oundgängliga som grundval för den centrala högskolesta- tistiken.
SCB vill också starkt understryka utredningens uppfattning att en förut- sättning för att de uppgifter ur de olika lokala S'l"UD(Å)K—rcgistrcn skall kunna användas i sammanställningar -- dvs. bilda underlag för den cen- trala statistikproduktioncn — är enhetlig/tv! i innehäll och definitioner. Utredningens förslag om en ledningsgrupp för S'l'Lll)OKvsystemen finner SCB därför väl motiverat.
Ansvaret för den centrala högskolestatistiken föreslås även i fortsätt- ningen ävila SCB. De skäl härför som framförs i betänkandet vill SCB instämma i. Vad sedan gäller den justering i ansvarstördelningen fackmyn- dighet—SCB som framförs sä tillstyrker SCB utredningens förslag om inrättandet av ett samrådsorgan inom SCB:s ram för diskussion om beho- vet av resurser och användningen av de medel som av statsmakterna anvisas för ändamålet. Utredningens förslag om sammansättning av repre— sentanter i samrädsorganet finner SCB välavvägt.
Vad gäller kostnaderna utgär SCB frän att det skall vara möjligt att — med de undantag utredningen själv anför — klara utredningens förslag inom anvisad medelsram. SCB ser dock vissa risker för att utredningens förslag blir dyrare än beräknat.
SCB finner det också väsentligt att understryka utredningens uttalande om det nödvändiga i att särskilda medel ställs till förfogande för förberedel- searbetet med den nya ordningen pä olika niväer både lokalt och centralt. SCB vill emellertid inte nu. vilket utredningen föreslagit. försöka beräkna behovet av särskilda medel för planerings- och förberedelsearbetet. utan avser att återkomma härom när beslut fattats med anledning av utredning— en.
Det förslag till kursregistrering och kontinuerlig resultatsrapportering som SCB förordar kommer enligt SCB: s mening inte att ställa sig dyrare i en driftsituation än utredningens förslag. på sikt snarare tvärtom.
SCB instämmer i utredningens uttalande att det är nödvändigt att "me- del ställs till förfogande för att genomföra undersökningar om bl.a. de studerandes sociala bakgrund. även om detta innebär att totalkostnaderna för högskolestatistiken något ökar de år dä dessa undersökningar genom- förs." SCB: s förord för totalundersökning av nybörjare ett givet Iäsär innebär givetvis större kostnader än om man undersöker ett representativt urval.
Denna merkostnad är emellertid enligt SCB försvarbar med tanke på den kvalitetshöjning man när och därmed ökad användbarhet av undersök- ningsresultaten.
SVENSKA KOMMUNFÖRBUNDE'l'
Kommunförbundet vill inledningsvis med tillfredsställelse konstatera att utredningen genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att bl.a. belysa behoven av statistiskt underlag för bedömning av frågor som rör sambandet mellan utbildning och arbetsmarknad.
Det vore önskvärt att dokumentation och statistik inom all utbildning på alla nivåer kunde tjäna såsom ett förbättrat underlag för planering och uppföljning av högskolans verksamhet.
Prop. 1979/80: 104 94
Dokumentation om avslutande av högskolestudier med möjlighet till statistisk bearbetning en tid efter. vore av värde. Det vore också värdefullt att varje ianspråktagande av utbildningsplats och därmed utbildningsresurs på olika niväer — kurser eller dylikt — vore dokumenterat och kunde redovisas sammanställt.
Det torde dock vara nödvändigt att såväl dokumentationen som statisti- ken med hänsyn till bl.a. ekonomiska skäl begränsas till att motsvara en lägre ambitionsnivä än vad som enligt ovan i och för sig är önskvärt.
Kommunförbundet kan ansluta sig till 'ad utredningen anför i frågan om den enskildes integritet. Det är väl motiverat att inhämtande av personupp- gifter begränsas till vad som kan anses mest nödvändigt med hänsyn till det informationsbehov som föreligger.
Den närmare utformningen av sekretesstillämpningen bör anpassas till reglernai den nya sekretesslag. som avses träda i kraft den ljanuari l981.
Rent allmänt vill kommunförbundet understryka vikten av att utveck- lingen inom högskoleområdet kan följas. Förbundet delar också utredning- ens uppfattning att högskolorna i princip lokalt bör avgöra vilken statistik som kan vara angelägen med hänsyn till planering och uppföljning.
Att studerande pä säväl allmänna utbildningslinjer som enstaka kurser skall omfattas av statistiken anser styrelsen självklart.
Kommunförbundet vill ha en total överblick avseende de studerandes ålder. kön. tidigare utbildning m.m.. vid tillträde till högskolor.
Lika viktigt är det att utflödet som helhet frän högskolan redovisas. Kommunförbundet kan inte ansluta sig till den begränsning som utredning- en föreslår. att studerande på enstaka kurser skall ingå i utflödesstatistiken endast om de förvärvat minst bt) poäng. varav minst 40 inom samma ämnesgrupp. De allmänna enstaka kurserna utgör. som utredningen ocksä konstaterar. en mycket stor del av högskoleutbildningen. Huvudparten av de som studerar inom enstaka kurser torde inte uppnä vare sig nämnda 60 eller 40 poäng. Det är därför angeläget att utflödesstatistiken omfattar studerande som förvärvat minst 20 poäng inom samma ämnesgrupp. mot- svarande minst en termins studier.
Kommunförbundet ansluter sig också till att en obligatorisk kärna av dokumentation skall ingå i den lokala studiedokumentationen.
SCB föreslas även i fortsättningen ha ansvaret för högskolestatistiken. Kommunförbundet anser det vara en god princip att statistiken. som utredningen föreslär. skall utformas så att ett relevant basmaterial finns tillgängligt för de punktvisa undersökningar som skall kunna göras för att tillgodose aktuella och relevanta informationsbehov.
Ett permanent samrådsorgan knutet till SCB. som utredningen föresla- git. kan enligt styrelsen tillgodose behovet av samverkan mellan högsko- leintressenterna å ena sidan. och den centrala statistikproducenten å andra sidan.
Utredningen lägger även förslag om sammansättningen av detta sam- rådsorgan. Det kan då konstateras att varken kommunförbundet eller Landstingsförbundet föreslås ingå. Med hänsyn till de omfattande och växande verksamhetsomrädcn som kommunförbunden representerar samt förbundens skilda avnämarintressen finner kommunförbundet det vara av stor vikt att förbunden var för sig blir representerade i samrädsorganct.
Kommunförbundet vill även ansluta sig till vad utredningen framhåller som nödvändigt. nämligen att särskilda resurser ställs till förfogande för förberedelser och genomförande av förslaget.
Begränsade kostnadsstegringar får inte utgöra skäl för alternativet att kvalitativt försämra statistiken.
Prop. 1979/80:104 .:." ; 95
LANDSTINGSFÖRBUNDET
Landstingsförbundet anser att utredningens förslag till fördelning mellan obligatorisk central registrering och övrig registrering är väl avvägda.
Utredningen gör enligt Landstingsförbundet den riktiga bedömningen att de olika högskolestyrelserna även i fortsättningen själva skall kunna be— stämma den lokala studiedokumentationens innchäll och uppläggning lik- som i valet mellan manuell och automatisk behandling. lnom denna huvud- princip föreslås sedan ett för hela högskolan gemensamt minimiinnehäll för den lokala studiedokumentationen. Landstingsförbundet anser det viktigt att hela högskolan får en enhetlig redovisning. oavsett huvudman och oavsett om studierna sker på linjer eller i enstaka kurser. Utan att gä in på en bedömning av detaljerna tillstyrker förbundet därför förslaget om ett minimiinnehäll.
UNIVERsr'rE'rS- OCH HÖGSKOLEÄMBETET (UHÄ)
Den hittillsvarande osäkerheten om hur högskolestatistiken skall utfor- mas har på ett olyckligt sätt fördröjt tillgången på statistik om den nya högskolan. Bristen på översiktlig högskolestatistik har bl. a. varit besvä- rande för utvärderingen av högskolereformen och för den centrala utbild- ningsplaneringen. Å andra sidan har dröjsmålet medfört att föreliggande förslag kunnat utnyttja erfarenheter som vunnits först efter högskolerefor- men. STUDOK-utredningens betänkande innebär en kritisk omprövning av formerna för produktion och tillhandahållande av statistik om högsko- lan. samtidigt som utredningen eftersträvat att för den framtida högskole- statistiken tillvarata erfarenhctcr från den tidigare statistikproduktionen.
UHÄ räknar med att kraven på högskolcplaneringen kommer att öka under de närmaste åren, bl. a. beroende på att trycket på myndigheterna att utnyttja tillgängliga resurser optimalt ökar. Detta medför med säkerhet krav på högskolestatistiken som f.n. inte kan preciseras. Utredningen har emellertid eftersträvat en flexibilitet som kan användas för att tillgodose nya behov och önskemål.
Samtidigt är UHÄ medvetet om att ett ambitiöst program för högskole- statistiken förutsätter insamling. lagring och sambearbetning av individ— uppgifter på ett sätt som av mänga anses vara stötande. Främst lagringen och sambearbetningen av individuppgifter bör därför begränsas.
Utredningen har i görligaste män försökt väga de ovan nämnda aspek- terna pä högskolestatistiken mot varandra. Flertalet av regionstyrelserna och de högskoleenheter som yttrat sig har i princip anslutit sig till utred— ningens förslag eller har uttalat att förslaget i stort sett är väl avvägt. UHÄ instämmer i denna bedömning.
Flera remissinstanser ifrågasätter disciplinnämndens lämplighet för att handha integritetsfrågor. Några högskoleenheter förordar att högskole- styrelsen själv skall ansvara för dessa frägor eller besluta om vilket lokalt organ som skall handha dem. UHÄ föreslär att högskolestyrelsen ges ansvaret för integritetsfrågor i anslutning till lokala studeranderegister med möjlighet att delegera ansvaret helt eller delvis till antagningsnämnd eller disciplinnämnd. Härutöver kan naturligtvis särskilda beredande och rädgi- vande organ inrättas enligt lokala beslut.
Utredningen har inte närmare belyst hur statistik över äterkommande utbildning skall utformas. men det centrala högskoleregistret och de sär- skilda resurser för spccialundersökningar som föreslås ger utrymme för ett utvecklingsarbete i syfte att förbättra statistiken om ätcrkornmande utbild— ning inom högskolan.
Prop. l979/80: l04 %
Inom ht'igskolestatistiken är det av stort intresse att i vissa sammanhang kunna särskilja studerande med olika tidigare utbildning. Det är angeläget att man i högskolestatistiken har möjlighet att särskilja dessa olika grup- per.
Trots att utredningen avvisat detta förslag anser UHÄ att sambearbet- ningar mellan gymnasieskolans elevrcgister och uppgifter i högskoleregis- tret även bör kunna användas för att tillsammans med elevenkäter belysa nybörjarnas tidigare utbildning.
Utredningen föreslår att uppgift om kvotgruppstillhörighet skall ingå i högskoleregistret. Denna uppgift bör därför för linjestuderande överföras frän antagningssystemen.
För att möjliggöra en löpande statistik om studerande på enstaka kurser. som belyser dessa studerandes roll inom högskolan. är det enligt UHÄ:s uppfattning nödvändigt att berörda studerande tas med i det föreslagna centrala högskoleregistret.
UHÄ anser för sin del att det är väsentligt att enstaka kurser kan beskrivas på båda de sätt som utredningen föreslagit. Med tanke pä de synpunkter som framförts av remissinstanserna anser UHÄ att den exakta utformningen ytterligare bör övervägas. Förändringar kan också behöva göras efterhand — bl. a. kan behovet av uppgifter om underlaget för fors- karrekryteringen behöva beaktas. UHÄ föreslår att UHÄ ges i uppdrag att efter hörande av högskoleenheterna. regionstyrelserna och SCB fastställa den exakta utformningen av en klassificering av enstaka kurser. Därvid bör även undersökas den av utredningen diskuterade möjligheten att ange niväer för kurser.
Den enskilda högskoleenheten bör - liksom i dag — ha möjlighet att i sitt studiedokumentationsregister införa ytterligare uppgifter om enstaka kur- ser.
UHÄ tillstyrker utredningens förslag om att enkäter angående social rekrytering skall göras med tre till fem års mellanrum. Kostnaderna för denna typ av undersökningar är emellertid stora. samtidigt som denna metod endast lämpar sig för att studera större förändringar av den sociala rekryteringen än som normalt brukar inträffa under några är.
Vad beträffar statistik rörande utländska studerande anser UHÄ att det är olyckligt att sådan statistik saknats för de senaste ären. Det bör därför undersökas om inte sådana uppgifter kan insamlas för statistiska ändamål i anslutning till de lokala studiedokumentationssystemen utan att uppgif- terna blir offentliga eller för lätt tillgängliga. Vidare bör undersökas om sambearbetningar mellan högskoleregistret och centrala befolkningsregis- ter kan ge åtminstone en del av det nödvändiga underlaget för en sådan statistik. UHÄ förutsätteri likhet med utredningen att gäststuderandekom- mitten kommer att närmare behandla behovet av statistik om utländska studerande.
UHÄ tillstyrker förslaget att statistik om sökande och antagna skall begränsas till att endast avse sökande till utbildningslinjerna och att det skall baseras på uppgifter från an'tagningssystemen.
Uppgifter om studieresultat i form av avlagd poäng är av stort intresse i samband med verksamhetsredogörelser vid högskoleenheterna. UHÄ räk- nar därför med att sådana uppgifter i framtiden skall redovisas i detta sammanhang men däremot inte redovisas särskilt till SCB.
Utredningen föreslår att begreppet högskoleutbildade individer liksom hittills i arbetsmarknadssammanhang skall innefatta alla som uppnätt ett visst antal poäng. Eftersom det blir allt vanligare att studerande på olika
Prop. 1979/80: 104 ,. _ 97
sätt kombinerar studier och förvärvsarbete. kan det vara motiverat att denna statistik innefattar även dem som kontinuerligt läser på en utbild- ningslinje fram till en examen och därvid passerat det angivna poängtalet. UHÄ vill dock ifrågasätta om inte denna rapportering kan begränsas till att endast avse dem som uppnått det angivna poängtalet och är frånvarande frän högskoleutbildningen minst en termin. Vilket poängtal som rapporter.- ingen skall avse bör avgöras av konsumenterna av berörd statistik. UHA vill dock framhålla att man mot förslaget att en viss del av poängsumman inom enstaka kurser skall tillhöra en viss ämnesgrupp kan resa den invänd- ningen. att statistiken då skulle påverkas av hur detaljerad ämnesindelnin- gen är inom olika områden.
För en ökad förståelse av hur högskolan fungerar sett ur studerandeper- spektiv och sett ur den äterkommand utbildningens och arbetsmarknadens perspektiv är det angeläget att det föreslagna centrala högskoleregistret utnyttjas för statistik om studerandeströmmarna inom samt ut och in ur högskolesystemet. Detta innebär en utökning av de löpande bearbetningar- na utöver vad utredningen synes ha räknat med.
Av det anförda framgår vikten av ett centralt register för skilda slag av statistikproduktion. UHÄ vill särskilt understryka att den ökade omfatt- ningen av återkommande utbildning och det allt mer decentraliserade högskoleväsendet gör ett sädant register t. o. m. angelägnare än det var för t.ex. tio är sedan.
Beträffande ansvaret för det centrala högskoleregistret tillstyrker UHÄ att detta även i fortsättningen skall ävila SCB. Härigenom kommer registet att även skyddas av det särskilda sekretesskydd som numera gäller för material inom SCB (SFS 1977: [029 lb s"). Samtidigt ökar möjligheterna till samordning av högskolestatistiken med annan statistik.
Utvecklingen pä det ADB-tekniska omrädet medför att det på sikt kan antas bli möjligt att delvis ersätta uppgifterna i ett centralt högskoleregistcr med en samordnad bearbetning av lokala datorbaserade studiedokumenta- tionsregister. litt sädant system förutsätter att en större andel än f. n. av högskolans studerande ingår i sådana register. Det ställer ocksä större krav pä enhetlighet mellan de lokala registren och mäste föregås av ett omfat- tande tekniskt rrtvccklingsarbete. UHÄ finner det därför inte realistiskt att för närvarande föreslä ett sådant registcrsystem som underlag för högsko- lestatistiken men är berett att medverka i fortsatt utrednings— och utveck— lingsarbete med detta syfte.
UHÄ vill i detta sammanhang peka pa att de lokala och det centrala högskoleregistret endast kan tillgodose behoven av uppgifter om äterkom- mande utbildning inmn högskolan. UHÄ vill därför i likhet med utredning- en understryka vikten av att det vid sidan av nuvarande register startas s. k. longitudinella urvalsundersökningar som kan beskriva utbildningens omfattning inom alla utbildningsformcr och över länga tidsperioder för slumpmässiga urval av studerande.
Beträffande gallringen av det centrala högskoleregistret instämmer ut- redningen i datainspektionens föreskrift att uppgifter äldre än 20 år skall gallras. Med tanke pä nuvarande studiemönster skulle emellertid detta i mänga fall innebära att även uppgifter om studerande som fortfarande studerar eller nyligen studerat skall gallras. UHÄ föreslär därför att gall- ringsreglcrna i stället utformas sä att uppgifter om studerande som inte studerat under de senaste 30 åren skall gallras. Troligen bör dock person- nummer l'ör sådana studerande fä bibehållas i registret. så att sådana studerande t.ex. inte klassificeras som nybörjare i högskolan om de åter— kommer efter mer än 20 ärs bortovaro. 7 Riksdagen 1979/80. I .ru/nl. Nr [04
Prop. 1979/80: 104 98
UHÄ förutsätter att det nya centrala högskoleregistret organisatoriskt skall utgöra en fortsättning av det tidigare högskoleregistret. sa att inga onödiga brott i statistiken uppstår. Vidare förutsätter U HÄ att SCB:s uppgifter om forskarstuderande även i framtiden skall ingå i ett centralt högskoleregister. Samordningen mellan statistiken om grundläggande hög- skoleutbildning och statistiken om forskarutbildningen kan emellertid preciseras först i samband med den översyn av statistiken över forskarut- bildningen som SCB vären l979 tätt i uppdrag att göra i samräd med U HÄ.
Fä invändningar har från högskolemyndigheternas sida rests mot utred- ningens förslag till obligatorisk lokal studiedokumentation. UHÄ tillstyr- ker utredningens förslag. Beträffande innchället i de lokala datorbaserade studict'lokumentationsregistren l't'.'>rcslär universitetet i Lund att även upp— gift om diarienummer eller motsvarande för utbildningsbevis skall ktrnna ingä i registren. UHÄ anser det väsentligt att dessa register kan anpassas till lokala behov när detta inte medför risker för den nödvändiga enhetliga delen av studiedokumentationen. ()m därför datainspektionen accepterar en sådan komplettering. bör den kunna ske.
UHÄ har under det senaste äret fått flera förfrågningar frän nya högsko- leenheter om möjligheterna för c'essa att ansluta sig till STUDOK—syste- met. l första hand har önskemålen varit att fä utnyttja systemct för lokal antagning. UHÄ räknar därför me att — enligt den procedur utredningen föreslär — STUDOK-systemet successivt kommer att införas vid allt ller högskoleenheter. något som i sin tur ställer fortsatta krav på utvecklingsar- betet. Bl. a. kan det bli aktuellt att bredda användningsmöjligheterna för S'l'UDOK-systemet till andra datorsystem än de som finns pä de nuvaran- de datorcentralcrna inom högskolan.
UHÄ vill framhålla svårigheterna att pä sikt bedöma kostnaderna för ett system som fortfarande utvecklas men tillstyrker på nuvarande premisser utredningens förslag. Om inte tillräckliga resurser kan disponeras för sys- temets fortsatta drift och utveckling är det emellertid enligt UHÄ:s mening inte försvarbart att bibehålla systemet. Utredningens förslag är att se som ett minimum för att UHÄ skall kunna vidmakthålla och vidareutveckla systemet i enlighet med de av utredningen redovisade riktlinjerna.
Det hittillsvarande utvecklings.atrbetet avseende den lokala studiedoku— mentationen har i hög grad styrts frän U H Ä. Utredningen föreslär att det framtida ansvaret skall ävila en ledningsgrupp med en företrädare för varje högskoleenhet som är ansluten till systemet. Vidare bör representanter för UHÄ. SCB och SFS ingå i ledningsgruppen. UHÄ tillstyrker detta förslag liksom den ordning för anslutning av hr'ögskoleenheter till systemet som utredningen förordar.
Utredningen föreslär att ett permanent samrådsorgan inrättas inom SCB och ges ett avgörande inflytande på utformningen av ht'igskolestatistiken och dispositionen av de resurser som SCB förfogar över härfi'ir. UHÄ tillstyrker den föreslagna ordningen eftersom den kan ge möjligheter till en fortsatt löpande diskussion om prioriteringen av statistikbehov mellan närmast berörda intressenter liksom möjligheten att pä ett sätt som hittills saknats samordna den löpande statistiken med olika specialundersöknin— gar. inklusive SCB:s enkäter till skolelever och högskolestuderande.
HANDELSHÖGSKOLAN l S'l'OCKHOLM
Det system för högskolestatistik som föreslås i betänkandet är i första hand anpassat för det statliga och kommunala högskoleväsendet. Kommit— te'n nämner emellertid att det även finns ett fåtal läroanstalter med enskild
Prop. [979/80: [04 _ _. 99
huvudman av vilka den största är Handelshögskolan i Stockholm. "Det är enligt vår mening angeläget att även dessa läroanstalter tas med i statisti- ken om grundläggande högskoleutbildning' (sid. 150).
Handelshögskolan instämmer i detta uttalande och är för sin del beredd att liksom för närvarande bidra med uppgifter till högskolestatistiken.
SVERIGES LANTBRUKSUNIVERSI'I'ET
Behoven av information om högskoleutbildning är stora. Utredningen har genomfört en behovsinventering. Tyvärr har inte utredningen använt denna inventering för en grundlig analys och prioritering av behoven av information. varvid lantbruksuniversitetet tillmäter ledamoten Jos" och experten Lindströms särskilda yttranden stor vikt.
I likhet med Jos och Lindström menar lantbruksuniversitetet att högsko— leregistret bör omfatta tvä delar — en individdel och en strukturdel.
lndividdelen i det centrala högskoleregistret bör endast omfatta stude- rande pä utbildningslinjer. De enstaka kurserna svarar främst mot lokala och regionala behov och tillräckliga uppgifter om dessa borde kunna läm- nas via registrets strukturdel.
Det är inte säkert att man med den av utredningen föreslagna klassifice— ringen av enstaka kurser fär nägon meningsfull överblick av innehället i den samlade verksamheten. Man bör i stället välja en mer arbetsmarknads- sektoranpassad klassificering av statistiken över enstaka kurser.
Utredningen menar att det är viktigt att studera de högskolestuderandes sociala bakgrund och man vill därför genomföra fortlöpande studier av denna variabel i populationen antagna till högskoleutbildning. Det är inte självklart att man får korrekta mätt pä "social snedrekrytering" inom utbildningslinjer om man samtidigt har gjort ett urval av studerande till linjen grundat pä ett urval av sökande. ett urval som dessutom ofta inne- häller lottningsmoment. Man borde främst söka förklaringen till sociala skillnader i högskolerekryteringen i tidigare led. t. ex. i gymnasieskolan.
De lokala registren bör bygga på en kärna av obligatoriskt registrerade individuppgifter. Lantbruksuniversitctct accepterar att dessa uppgifter omfattar person- och adressuppgifter. uppgifter om allmän och särskild behörighet. om antagning. terminsvis närvaro och om slutförd utbildning.
Lantbruksuniversitetet intar en särställning i högskolan. l.,antbruksuni- versitetet svarar för hela den yrkesförberedande utbildningen inom tlcra viktiga samhällsscktorer. Det är därför viktigt att det föreskrivs samräd med lantbruksuniversitetet bäde när UHÄ och SCB skall utfärda tillämp— ningsföreskrifter rörande studiedokumentation.
VÄRNPLIK'I'SVERK Fl tVPV)
l utredningens punkt 5.8 Uttlödesstatistik nämns VPVsom en av avnä— marna. Detta är riktigt men verket är även avnämare vad avser 5.6 Till- strömningsstatistik. Verket har behov av och fär idag del av tillströmnin— ingstatistiken.
Analogt med förhällandet enligt ovalt anges V PV under rubriken "Övrig facktillsyn" i avsnitt 3.3 Utllödesstatistik men icke i 3.l 'l'illströmningsta— tistik. VPV: s informationsbehov bör markeras även här.
DA'l—Al.A(_iSTlFTNlNGSKOMMlT'l'EN (DALK) (Ju l97ö: 05)
DALK har inte någon erinran mot de överväganden som utredningen redovisat angäende den enskildes integritet. Vad särskilt gäller uppgifter
Prop. 1979/80: 104 100
om betyg i de datorbaserade studiedokumentationssystemen fär med hän- syn till ändamålet godtas att sädana uppgifter registreras. även om uppgif- terna är att anse som mjukdata.
Vad gäller förslaget om hur högskolestatistiken skall åstadkommas delar DALK utredningens uppfattning (s. 116) att man. särskilt med hänsyn till de krav som kan ställas frän integritetssynpunkt. bör begränsa registrering- en av personuppgifter till det absolut nödvändiga. DALK saknar ocksä anledning att ifrågasätta att ett centralt högskoleregistcr även i fortsätt- ningen behövs för att tillgodose statistikbehovet.
Utredningen försläi' (s. 131 ) att uppgifter insamlade via enkät bör inflyta i högskoleregistret och att man alltsä inte bör upprätta ett separat person- register för sädana uppgifter. Enligt DALKzs mening talar dock frän inte- gritetsskyddssynpunkt starka skäl för att specialuppgifter. avsedda för särskilda ändamäl som kanske frän början inte helt kan överblickas. ocksä förs i form av särskilda personregister. DALK förordar därför att enkät- uppgifter registreras i ett eller flera särskilda personregister pä samma sätt som de ad hoc-undersökningar utredningen diskuterar i sammanhanget.
DALK instämmer i utredningens överväganden (s. 142—144) när det gäller utländska studerande.
Enligt utredningen (s. 1601 används S'l'UD(')K-registren i en som det kan bedömas ökande omfattning för massuttag av adressuppgifter. som sedan används för olika marknadsföringsätgärder. Detta är i och för sig. enligt DALKzs mening. inte någon önskvärd utveckling. Med hänsyn till offent- lighetsprincipen kan dock för närvarande nägra förbudsregler inte ställas upp.
DALK förordar emellertid att de åtgärder som utredningen föreslagit tills vidare vidtas. Det är inte uteslutet att DALK fär anledning att åter- komma till denna fräga i ett mera generellt perspektiv under det arbete inom DALK som gäller oftbntlighetsprineipen och ADB.
GÄSTS'I'UDERANDEKOMMI'I'TEN (U 1978: 031
(läststuderandekommitte'n anser att om uppgifter om medborgarskap och status tas in i registren blir det möjligt att fä uppgifter dels om de utländska studerande som vistas här enbart för studier (gäststuderande) och som efter avslutade studier lämnar landet. dels om dem som vistas här med rätt att bosätta sig och som efter studierna förutsätts blir kvar i landet (invandrare). Om sådana uppgifter inte tas in torde det bli näst intill omöjligt för högskolorna titt göra de uppföljningar av dessa studerande som är nödvändiga för att man fortlöpande skall kunna se till att deras förutsättningar att klara studier och tillvaro här i Sverige blir bättre än vad som hittills varit fallet.
Anledningen till att uppgifter om medborgarskap och status saknas i registren synes vara att man varit angelägen om att värna om dessa studerandes personliga integritet. Det finns i och för sig anledning att ta allvarligt pä den om som mänga utländska studerande kan känna inför möjligheten av att det blir relativt lättvindigt att fä tillgäng till uppgifter om deras förhållanden. Mot detta bör emellertid vägas myndigheternas befo- gade krav att ha tillgäng till sådana uppgifter som enligt kommitténs me- ning är en ovillkorlig förutsättning för att ätgärder för dessa grupper studerande effektivt skall kunna planeras och genomföras.
Kommittén är tveksam till utredningens förslag att uppgifter om med- borgarskap och status i stället skulle kunna införskaffas genom frivilliga enkäter bland utländska studerande.
Prop. 1979/80: 104 _ . 101
Sammanfattningsvis vill kommitten starkt understryka vikten av att uppgifter om medborgarskap och status tas upp i de register som planeras. Kommittén har inte slutfört sitt arbete och kan sälcdes inte nu bedöma pä vilka övriga områden som statistiska uppgifter om utländska studerande kan komma att behövas. Kommittén äterkommer till dessa frägor i sitt kommande betänkande.
(TEN'I'RALORGANlSA'l"l()NEN SACD/"SR
I samband med högskolereformens ikraftträdande 1977 upphörde insam- lingen av statistik som gav underlag till beräkning av rekryteringsbasen för forskarutbildning. Det har medfört att det för närvarande är omöjligt att bilda sig en uppfattning om antalet behöriga för tillträde till forskarutbild- ning inom filosofisk fakultet och angränsande ämnen inom andra fakul- teter. t. ex. prekliniska ämnen inom medicinsk fakultet.
SACO/SR är förvänad över att utredningen inte fullföljt behovsanalysen utan i stället valt att gä in och diskutera enskilda variabler efter svävande och oprecisa kriterier. SACO/SR instämmer här i den kritik som framförs i det särskilda yttrandet av ledamoten ()lof .los och experten Claes-Göran Lindström.
lnformationstlödet utifrän och in till de olika enheterna och nivåerna i den decentraliserade högskoleorganisationen är en viktig fråga som inte tillräckligt observerats i den allmänna decentraliseringsvägen. SACO/SR anser att den pågående utredningen om studiedokumentationcn delvis orsakat nuvarande svårigheter genom det förslag som lades fram 1976 och som statsmakterna också tillstyrkte.
I syfte att öka den reella beslutskompetensen eller decentraliseringen fordras ett centralt ansvar för informationen men baserad bl.a. på lokala och regionala behov.
SACO/SR kan mot denna bakgrund inte ställa sig bakom det förslag till datorbaserad studiedokumentationssystem (STU BOK-systemet) som framlades i februari 1976 och som tillsammans med en behovsinventering under våren 1978 nu ligger till grtlnd för UHÄ:s fortsatta utvecklingsarbete med statistik och uppföljningsrutiner. SACO/SR kan inte acceptera utred- ningens syn att det inte är behövligt eller lämpligt att lägga fram förslag om vilken statistik om den egna verksamheten som läroanstaltermt inom hög- skolan bör framställa som underlag för sin egen planering och uppföljning. Enligt SACO/SR bör den lokala statistikinsamlingen sä längt möjligt sam- ordnas för landets samtliga högskoleenheter för att möjliggörajämförelser högskoleenheterna emellan och möjliggöra redovisning av regional- eller riksstatistik.
SACO/SR kan heller inte ställa sig bakom utredningens inställning att direktivens kostnadskonstruktion mäste innebära att högskolestatistiken i framtiden generellt sett inte kan ligga pä en så hög ambitionsnivä som t. ex. statistiken för de filosofiska fakulteterna gjorde de sista ären före 1977 ärs högskolereform.
SACO/SR delar utredningens uppfattning om angelägenheten av att studera det sociala rekryteringsmönstret. även om de främsta orsakerna till den sociala selektionsprocessen torde finnas inom de tidigare utbild- ningsniväerna.
SACO/SR vill allvarligt invända mot utredningens resonemang vad gäl- lcr dokumentationen kring enstaka kurser. Enligt organisationen måste en individ kunna lita på att ett högskoleregistcr på lokal. regional eller central nivå endast innehåller sanna individuppgifter. En uppgift som dokumente—
Prop. [979/80: 104 102
ras i ett register om en studerande mäste av den studerande kunna uppfat— tas som riktig. Utredningens förslag utlämnar individen till lokala myn- digheters pä oprecisa grunder baserade klassificeringsrutiner. SACO.-"SR ansluter sig även här till de tankegängar som framförs i det särskilda yttrandet av ledamoten Olof lös och experten Claes-Göran Lindström (utredningen s. 179). Organisationen anser att dokumentationen om enskil- da individers studieresultat skall baseras pä en uppgift om exakt den kurs den studerande har genomgätt angiven med viss beteckning enligt gällande kurskatalog. SACO./"SR förutsätter att ett system för gemensam beteckning av kurser enligt kurskatalogen genomförs. varvid SUN—koden bör utnytt- jas. Enligt organisationen kan därmed utredningens klassificeringssystem efter innehäll och nivä slopas. Enligt organisationen vinnes därmed att de olägenheter som utredningen själv pekar pä bortfaller. lin sädan samordo ning av informationen om utbudet av högskoleutbildning har även betonats av utredningen (utredningen s. Ill—114).
SACO/SR anser att om statistik över huvud taget skall redovisas mäste statistiken byggalpä korrekt primärmaterial. Denna indatakontroll av pri- märmaterialct riskerar att kräva ytterligare utökade resurser om utredning- ens förslag med registrering och lokal kodning efter innehäll och nivä på enstaka kurser genomföres. Det är väsentligt att primärmaterialet insamlas och redovisas utan annan lokal klassificering än den som fastställts pä central nivä. SACO./SR förordar därför den lösning som försläs av ledamo- ten (.)lofJos och experten Claes-Göran Lindström i deras särskilda yttran— de (utredningen s. 179—182).
SACO/SR tillstyrker utredningens förslag att inrätta en central lednings- grupp och ett samrädsorgan knutet till SCB med angivna arbetsuppgifter och sammansättning. Dock anser SACO/SR att det bör övervägas ytterli- gare om inte de centrala fackliga organisationerna bör erhälla representa— tion i ledningsgruppen.
SACOf'SR vill betona att den framtida studiedokumentationcn mäste bygga pä uppgifter som har sin utgängspunkt i de lokala planeringsbehoven men som ocksä gär att aggregera pä region— och riksnivä. SACO/SR anser att bindande ft.")reskrifter för den lokala studiedokumentationen skall utfär- das i stället för utredningens mera lösa. oöverskädliga förslag med lokal frihet att besluta angäende uppgifter. pä vilka utredningen samtidigt kräver att centrala myndigheter skall basera sin statistikproduktion.
SACO./SR anser dels att ytterligare resurser mäste ställas till högskolans och SCB:s förfogande samt att ett sädant studiedokumentationssystem fastställes som minimerar kostnaderna för indatakontroll av primärmate- rialet och minimerar behovet av specialundersökningar. Mänga statistik— intresscnter har smä möjligheter att beställa specialundersökningar frän SCB om relevanta faktorer. Enligt SACO/SR är det endast ett fätal intres- senter som kan dra nytta av det insamlade materialet genom att ha utrym- me att bekosta dyra specialundersökningar. S'l'UDOK-systemet blir där- med orättvist.
SACO/SR tillstyrker utredningens förslag om s.k. reklamspärr samt förslaget att adressuppgifter förses med uppgift varifrån uppgiften hämtats. Dock bör undantagsmöjlighet frän restriktionerna kunna finnas så att ideel- la organisationer utan kommersiellt syfte ur registret kan få uppgifter om födelsenummer. namn. adress. linje- eller kurstillhörighet. examen och examensinnehäll. Uppgifter ur registret skall saledes inte lämnas ut till annan enskild person än den registrerade. De nämnda undantagsmöjlighe- terna bör prövas i den föreslagna centrala ledningsgruppen.
Prop. 1979/80: 104 l()3
SACO/SR vill vidare betona att det är ytterligt väsentligt att de studeran— de blir representerade i olika dataskyddsnämnder m.m. pä central. regio- nal och lokal nivå. SACO/SR delar utredningens bedömning att de nuva- rande disciplinnämnderna med de ändringar utredningen framlägger om namn. studeranderepresentation m. m. vore ett lämpligare organ för datas- kyddsfrägor framför antagningsnämnderna. Det bör dock vara en fräga för högskoleenheterna att fatta beslut om vilken instans som är mest lämplig.
LANDSORGANISATIONEN [ SVERIGE (LO)
LO anser det vara av vikt att den framtida högskolestatistiken kan ge en överblick och information som möjliggör ett hyggligt underlag för plane- ring och dimensionering av högskolans utbildningsutbud samt en belysning av rekryteringen både till linjer och enstaka kurser. Utredningen har enligt LO också lagt förslag som tillgodoser dessa önskemål. LO kan därför instämma i de flesta förslag utredningen framför.
Beträffande utflödesstatistiken frän enstaka kurser föreslär dock utred- ningen att registret endast bör innehålla studerande som enbart förvärvat minst ot) poäng. varav minst 40 inom samma ämnesgrupp. Dä utredningen inte går in på någon närmare motivering för denna gruppering bör enligt LO denna fråga ytterligare diskuteras innan beslut fattas. Det är enligt LO:s mening viktigt när det gäller verksamheten med enstaka kurser att dess utflöde. innehäll. nivå och syfte ges en överskådlig statistisk bild då dessa kurser är avsedda att tillgodose en rad skilda utbildningsbehov.
TJÄNSTEMÄNNENS CEN'l'RALORGANlSATlON (TCO)
För TCO är det angeläget att få information om i vad mån den faktiska utvecklingen av högskolan stämmer överens med de mål som satts upp. Den nära samverkan mellan högskolan. yrkeslivet och samhället i övrigt gör också att TCO finner det mycket angeläget med statistisk information av värde för planering och ledning inom högskolan. TCO:s allmänna infor- mationsbehov sammanfaller sålunda med högskolemyndigheternas.
TCO delar utredningens bedömningar vad gäller behovet av att noga kunna studera dessa förhållanden och de konsekvenser detta bör få för statistikinsamlingen.
Vad särskilt gäller verksamheten med enstaka kurser är TCO liksom utredningen angelägen om att det blir möjligt att studera dessa med avseen- de pä säväl innehåll som nivå och syfte.
För att kunna anknyta till SUN-koden är det vidare önskvärt att kurser- na jämförs med linjer och ges en niväklassil'tcering som anger om de motsvarar studier på högst 2-ärig linje eller linje som är längre än 2 är.
Liksom utredningens majoritet anser 'l'CO att det med hänsyn till de enstaka kursernas roll i högskolereformen är nödvändigt med central re- gistrering av även de studerande på enstaka kurser. Utredningen föreslår att registret bör innehålla bland annat uppgift om att en studerande uppnått minst 60 poäng. varav minst 40 inom samma ämnesgrupp. Någon närmare motivering för denna gruppering ges inte. varför det är svårt att tillstyrka förslaget. 'l'CO vill i stället peka på det förslag till niväklassiftccring som ovan framförts och som utgår från de enstaka kursernas roll för fort— och vidareutbildning.
SVENSKA ARBETSGIVAREFÖRENINGEN (SAF)
SAF anser att den statistik som produceras centralt bör publiceras snabbt och främst ange trender.
Prop. l979/80: 104 104
SAF ansluter sig till den i utredningen av fyra ledamöter gjorda reserva- tionen angäende den centrala registreringens omfattning.
SAF anser dock att man vid sidan av att centralt registrera studerande pä högskolelinjer även centralt bör kunna registrera (mm/cl studerande pä enstaka kurser. Det finns för näringslivet anledning att fä en total bedöm— ning av antalet som studerar en speciell kurs (. ex. i mikrodatorteknik. En minsta omfattning för kurser i form av en lägsta poänggräns bör krävas för att antalet studerande skall registreras.
Utöver uppgifter om högskolans grundutbildning är det av intresse att centralt ha tillgäng till uppgifter om forskarutbildningen. SAF beklagar att utredningen ej har haft möjlighet att belysa den delen av studiedokumenta- tionen.
CENTERNS UNGDOMSFÖRB UND
Centerns ungdomsförbund delar utredningens uppfattning vad gäller behovet av högskolestatistik. När det däremot gäller det centrala registret så delar förbundet reservanternas Bergendahl m. ll. uppfattning om att de enstaka kurserna ej bör omfattas av det centrala registret.
lntegritetsskyddet för den enskilde individen bör förstärkas. På den lokala högskoleenheten bör olika tillgänglighetsniväer för statistiken finnas och där ett ytterst litet fåtal har tillgäng till hela registerinnehället.
En skärpning som i princip omöjliggör utförandet av statistik från stu— dieregistret till kommersiella företag eller intresseföreningar bör bli verk— lighet.
MODERATA UNGDOMSFÖRBUNDET
Den totalspärrade högskolan förutsätter en omfattande studiedokumen- tation och statistik i syfte att utröna effekten på rekrytering och utbildning inte minst med tanke på de nya kriterier som ligger till grund för intagning— arna. När statsmakterna styr intagningen till all högre utbildning mot vissa meriter. mäste studiedokumentationen och statistiken kunna belysa att meriterna är relevanta och att inte vissa kvalificerade. men av intagnings— systemets konstruktion utestängda. grupper förekommer.
Den totalspärrade högskolan bör omedelbart överges och antagningssys— tcmet reformeras. i syfte att minska betydelsen av arbetslivserfarenhet och slopa föreningslivserfarenhet såsom poänggrundandc merit för antagning. När den studerande själv utifrän uppställda förkunskaper kan välja utbildv ning. i en högskola med fritt tillträde. behöver inte tillströmningen av elever till högskolan på samma sätt bevakas. dokumenteras och statistiskt beläggas. .
Utredningen föreslär att ett centralt högskoleregistcr skall finnas. Mode- rata ungdomsförbundet delar inte denna uppfattning. Man bör i möjligaste män begränsa ett eventuellt register. Det främsta integritetshotet när det gäller högskoleregistret är inte vilka uppgifter det komntcr att innehålla. utan det faktum att ett sådant register snabbt kommer att innehålla föräld- rade och rent felaktiga uppgifter om de studerande. Högskoleregistret bör endast omfatta studerande pä utbildningslinje och endast behandla päbör- jandet av studier på linjen. behörighetsgrund. högskoleenhet samt examen. Uppföljning och utvärdering vad gäller enstaka kurser skall göras på lokal ntva.
Prop. 1979/80: 104 . 105
SVERIGES FÖRENADE STUDENTKÅRL—"R (SFS)
SFS kan inledningsvis konstatera att utredningen i långa stycken gätt de studerande och SFS:s krav till mötes. Detta gäller t. ex. synen på insam- lingsprincipcr av vissa "känsliga" uppgifter. kraven på skydd för den personliga integriteten. förslag om lokala dataskyddskommitteer m. m.
I andra delar av utredningens förslag är däremot SFS inte berett att instämma. Det gäller framför allt utredningens bedömningar av behovet och nyttan av ett centralt individbaserat högskoleregistcr.
Studerandeströmmarna in till och ut ur högskolan är bl.a. beroende pä att det ökande antalet av deltidsstuderande är svårare än tidigare att beskriva.
Detta ställer nya krav pä beslutsunderlag. Framför allt måste linjenämn_ derna och enhetsstyrelserna få underlag för att utifrån de lokalt fattade besluten utvärdera verksamheten.
Mot önskemålen om mycket statistik mäste balanseras individens krav på integritet mot insamling. lagring och samkörning av känsliga uppgifter.
SFS menar att den centrala högskolestatistiken mäste bygga på lokalt fungerande register. Man bör prioritera att få dessa att fungera framför en utbyggnad av centralt register. För denna syn talar också datautvecklingen som går mot mindre system uppbyggda kring mini- eller meyaminidatorer framför centrala stora datorsystem.
SFS delar utredningens uppfattning att det ur integritetssynpunkt allra viktigaste kravet på ett studeranderegister är att det innehåller riktiga uppgifter.
SFS delar vidare utredningens uppfattning att kraven på skydd för den personliga integriteten motiverar en begränsning av registrerade person- uppgifter till det absolut nödvändigaste.
SFS instämmer i utredningens förslag att det är angeläget att de lokala högskolestyrelserna noga överväger vilka begränsningar som bör göras av de lokala registrens tillgänglighet. De av utredningen föreslagna behörigh- etssystcmen bör snarast komma till stånd.
SFS accepterar också utredningens förslag om att lägga ansvaret för bevakning av integritetsfrågori anslutning till den lokala studiedokumenta- tionen på disciplinnämnden. En förutsättning är dock att nämnden får den föreslagna sammansättningen. [ annat fall bör ansvaret läggas på högsko- lestyrelsen med rätt för denna att delegera ansvaret till särskilt inrättat organ. där de studerande författningsmässigt ges rätt till stark representa- tion.
SFS:s grundinställning till varje form av uppgiftsinsamling är att det skall föreligga ett reellt och dokumenterat behov av de insamlade uppgif- terna. Att en uppgift eventuellt skulle kunna vara bra att ha någon gång i framtiden är inte ett dokumenterat behov.
SFS delar utredningens uppfattning att det i och med den decentraliser- ing av ansvaret som skett genom l977 ärs högskolereform saknas anled- ning att centralt i detalj följa t.ex. studiegång och studieresultat vilket självfallet mäste slå igenom också i fråga om den rikstäckande statistikpro- duktionen.
För den lokala planeringen är ett centralt register ej användbart då framställningstiden för statistiken blir för läng. Uppgifterna är föråldrade då de väl når fram.
Centralt är det framför allt av intresse att kunna följa trender och utvecklingstendenser. "kontrollera" måluppfyllelse m. m.
SFS delar utredningens syn vad gäller det angelägna i att kunna följa
Prop. 1979/80: 104 I()o
utvecklingen gällande de studerandes sociala bakgrund. förekomsten av återkommande utbildning och antal studerande enligt 25:4—regcln. SFS delar också i huvudsak de föreslagna tillvägagångssätten för att få fram statistiken. En viktig restriktion är att SFS nedan avvisar ett centralt individbaserat register. De föreslagna urvalsramarna bör i stället tas från de lokala registren. Vad gäller registrering av nationalitet för utländska studerande bör detta ske med största försiktighet.
litt särskilt informationsbehov som SFS vill ta upp är uppgifter kring studerandes studiesociala situation. De uppgifter som är intressanta är ekonomisk situation. bostadssitttation och barntillsyn. Uppgifterna katt hämtas av närvarande studerande via enkäter. Väsentligt är att enkäterna utförs med en periodicitet av cirka tre år.
SFS delar inte utredningens syn på behovet av ett centralt individbaserat högskoleregistcr. SFS menar att utredningen i detta sammanhang borde fört ett resonemang kring möjligheterna att bygga ett centralt högskolere- gister på antalsbaserade uppgifter. Utifrån SFS:s erfarenheter frän diskus- sioner som förts under en följd av år borde ett sådant register väl tillgodose de krav på statistik som finns.
Det av utredningen föreslagna centrala individbaserade registret som även skall omfatta enstaka kurser kan SFS överhuvudtaget inte acceptera.
Vidare måste man starkt ifrågasätta behovet och nyttan av att centralt kunna följa enskilda individer i högskolan. Den ev. nytta man anser sig ha av ett sådant register måste noga vägas mot kostnaderna och integritetsris- kcrna såsom de registrerade upplever det. De individuppgifter. vilka ur forskningssynpunkt anses nödvändiga för olika enkätundersökningar. torde också kunna erhållas utan en kontinuerlig central registrering.
Huvuddelen av den information olika intressenter på central nivå såväl inom som utom högskoleområdet behöver bör alltså enligt SFS med fördel kunna baseras på antalsuppgifter och/eller spccialundersökningar.
SFS anser att tillgängliga resurseri stället skall satsas påatt få fungeran- de Iokala register. Ifrån dessa skall det sedan vara möjligt att hämta antalsuppgifter för central statistik. Det bör inte på något avgörande sätt försvåra att få fram central statistik som kan ligga till grund för utvärde- ring. prognosverksamhet etc. Det bör inte heller vara särskilt svårt att hämta underlag för urvalsramar för punktundersökningar från de lokala studiedokumentationsregistren. Självfallet innebär detta att de lokala re- gistren måste utgå från samma dataprogram. något som också utredningen föreslår (se nedan).
Vad gäller ansvaret för uppgiftsinsamlandet på central nivå delar SFS uppfattningen att SCB bör ha ansvaret.
De förslag som utredningen lägger rörande de lokala registren tillstyrker SFS. SFS tillstyrker också den av utredningen föreslagna ledningsgruppen för utveckling av STUDOK-systemet liksom förslaget om att införa en direktreklamspärr.
SFS vill avslutningsvis framhålla att värdet av insamlade uppgifter och statistik blir mycket lågt om det inte finns resurser för att utvärdera den.
De resurser som frigörs genom att ej föra ett centralt individbaserat register bör i stället till en del användas för att skapa möjlighet till fortsatt fördjupad utvärdering i linje mec". tillträdesprojektet. I det här samman- hanget vill SFS avslutningsvis tillstyrka utredningens förslag om att ett permanent samrådsorgan inom SCB skall få ett avgörande inflytande på utformningen av högskolestatistik.
Prop. 1979/80:104 ' -' 107
Promemoria 1978-01-27 angående frågan om samordning mellan högskolans studiedokumentationssystem och studiestödets informa- tionssystem
Inledning
[!(fill'lfldfi(lh'.f.f_t".$'f("HC'll
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har i skrivelse till berörda högskoleenheter l977-('l6-(ll föreskrivit att ett datorbaserat studiedoku- mentationssystem skall finnas vid universiteten samt högskolorna i Karl- stad. Växjö. Örebro och Östersund fr. o. m. läsåret 1977/78 och där tilläm- pas för den utbildning som motsvarar tidigare grundläggande utbildning vid lilosofisk.juridisk och teologisk fakultet samt socialhögskola. Systemet är avsett att — alltefter önskemål från berörda lokala myndigheter —— senare byggas ut till ytterligare högskoleenheter och utbildningar. Högskolecnhe- tcn är registeransvarig enligt datalagen samt driftsansvarig. medan syste- mansvaret åvilar UHÄ. Vilka uppgifter som avses ingå i de lokala studie- dokumentationsregistren redovisas i bilaga ]. Systemet har utvecklats inom UHÄ på grundval av utredningens förslag i delbetänkande l97ö-02-l I och regeringens beslut med anledning av det.
Vidare har tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska hög— skola sedan flera år var sitt datorbaserat studiedokumentationssystem. Dessa är tekniskt annorlunda uppbyggda men fyller i huvudsak samma funktioner som det inom UHÄ utvecklade systemet.
Under läsåret l977/78 införs även ett centralt. datorbaserat informa- tionssystem för studiestödsändamål (S'flS). Studiemedelsnämnderna får fr. o. m. jtili 1978 åtkomst till detta system via bildskärmsterminaler. Vilka uppgifter som avses ingå i STlS-registret redovisas i bilaga 2.
Bert'iringsplmktw' mellan .vlvsleniun
STlSvregistret och högskolans lokala studiedokumentationsregister om- fattar till viss del samma individer. Av de studerande i högskolan saknas dock drygt 40 procent i STlS-registrct. på grund av att de inte är studieme- delstagare. Högskolans datorbaserade studiedokumentationssystem täcker vidare. som redovisats inledningsvis. endast statlig högskoleutbild— ning och därtill endast en del av denna utbildning.
STIS behöver vissa uppgifter som också finns i högskolans studiedoku- mentationssystem. nämligen om —— enskilda studerandes närvaro i utbildningen —— utbudet av linjer och kurser inom högskolan.
Vid studiemedelsnämndernas prövning av ansökningar om studiemedel efterfrågas därutöver uppgifter om —— enskilda studerandes studieresultat.
Sistnämnda uppgifter registreras dock inte i S'l'lS-registret. Vidare behöver studiestödsmyndigheterna för sin planering och uppfölj- ning av studiestödet uppgifter om _ antalet närvarande studerande med fördelning hel- och deltidsstudier (ej
personrelaterat).
Prop. 1979/80: It)-'! 1118
('irunduppgifter för sådan statistik finns i studiedokumentationsrcgist- ren.
Utredningens utgångspunkter
Utredningen har enligt direktiven den 22 maj 1975 bl.a. att pröva skälen för och emot en samordning med informationssystem på studiemedelsom— rådet.
Samordning kan tänkas ske på flera olika sätt och i flera olika syften. De mäl utredningen finner befogat att i detta sammanhang eftersträva är främst — att förkorta väntetiden vid utbetalningar av studiemedel — att minska belastningen på lärcmnstalterna när det gäller studieintyg — att förbättra servicen till de studerande och berörda myndigheter.
Utredningen har inte funnit det motiverat att mer utförligt behandla en samordningsmodell. där de olika informationssystemen har samma data- bas. En sådan samordning synes inte erforderlig för de här angivna syftena och väcker dessutom mänga betänkligheter från integritetssynpunkt. Den framstår därför som inaktuell.
En utgångspunkt för utredningens bedömning av samordningsbehoven har varit att högskolemyndigheter och studiestödsmyndigheter bör tillföras enbart sådan information om enskilda studerande som resp. myndighet behöver för sin egen verksamhet.
Statistik om studerande och studieresultat
Centrala studiestödsnämnden (CSN) behöver för sin planering och upp- följning av studiemedelssystemet tillgång till statistik om bl.a. tillström- ning och närvaro inom högskolan. Sådan statistik kommer att framställas på grundval av bl.a. uppgifter i studiedokumentationsregistren vid högsko- leenheterna. CSN:s behov i dessa avseenden beaktas i utredningens pä- gäende analys av behoven av statistik om högskolan hos olika intressenter i samhället. Utredningen kommer. när analysen är slutförd. att avge för- slag om vilken statistik om högskolan som i framtiden skall produceras.
Information om enskilda studerande
Studiercsullat
Vid prövning av ansökan om studiemedel skall studiemedelsnämnden i de flesta fall bl. a. pröva om de studieresultat sökanden uppnått gör det sannolikt att studierna kommer att slutföras inom normal tid. För vissa utbildningar intygar läroanstalten på ansökningsblanketten hur studierna fortskrider. För andra utbildningar, framför allt de som före den I juli 1977 tillhörde UKÄ:s område. gäller att den studerande själv redovisar upp- nådda studieresultat på en särskild blankett. som biläggs ansökan. Uppgif- ternas riktighet bestyrks av två personer som inte behöver vara tjänstemän vid läroanstalten.
Den som första gången inskrivs vid studiemedelsberättigande utbildning (enl. 4 kap. 1 a' studiestödslagen't beviljas studiemedel utan föregående prövning av studielämpligheten.
Prövningen av ansökan om fortsatta studiemedel med hänsyn till stu- dieresultat sker nu titan datorhjälp vid varje studiemedelsnämnd.
I stället för att de studerande upprättar egna studiemeritförteckningar
Prop. 1979/80: It)-1 . 109
skulle högskolans datorbaserade studiedokumentationssystem kunna leve— rera sammanställningar av studieresultat. Inom UHÄ pågår ett utveck- lingsarbete härvidlag. i visst samarbete med CSN. En ordning av nämnda slag skulle kunna bespara berörda studerande arbetet med att upprätta förteckningarna och de personer som bestyrker förteckningarnas riktighet arbetet med att kontrollera dem. Genom en likformig uppställning och terminologi skulle förteckningarna bli lättare att tolka för studiemedels- nämnderna. Risken för felaktiga beslut om studiemedel på grund av orik- tiga uppgifter om studieresultat skulle minska.
Utredningen anser att utvecklingsarbetet bör inriktas på att de dator- utskrivna studiemeritförteckningarna skall vara likadant utformade i hela landet och så uppställda. att de lätt kan tolkas av studiemedelsnämnderna. En vidare samordning mellan meritförteckning och det närvarointyg som diskuteras nedan i avsnittet Närvaro bör också kunna övervägas. Utred- ningen anser det inte möjligt att använda ett fullständigt registerutdrag för detta ändamål. eftersom ett sådant skulle innehålla betydligt fler uppgifter än studiemedelsnämnden behöver. Rätt för de registrerade att erhålla fullständigt registerutdrag finns enligt 10 å datalagen. Studiemeritförteck- ningen bör sändas till den studerande. som granskar och vid behov korri- gerar eller kompletterar den samt bestyrker att uppgifterna är riktiga. Korrigeringar eller kompletteringar bör verifieras av läroanstalten. som därvid även aktualiserar sitt register. Utvecklingsarbete i här angivet syfte bör bedrivas av UHÄ.
Närvaro
När en ansökan om studiemedel har behandlats vid studiemedelsnämn- den. får den studerande ett datorutskrivet beslutsmeddelande. (')m ansö- kan skett i sådan tid att beslut hunnit fattas. sänds cirka en vecka före början av terminen också en datorutskriven blankett för studieförsäkran/ studieintyg där namn. adress. personnummer. läroanstalt. kttrstid m.m. finns angivna. Den studerande har att på blankettens ena delft'irsäkra sin avsikt att bedriva de angivna studierna (ändring av t. ex. läroanstalt eller kurstid kan göras). Den andra delen av blanketten. som kallas .s'taa'iei'ntyg. ifylls av Iäroanstaltcn och innebär" en bekräftelse på att den studerande bedriver de angivna studierna. Intyget får utfärdas först när undervisning— en har börjat.
Den studerande sänder in studieförsäkran/studieintyget till studieme- dclsnämnden. som kontrollerar den. Därefter utsänds en datorutskriven studiestödsanvisning. Denna kan lösas in på det bank- eller postkontor som den studerande önskar.
Studieintyg fär utfärdas av lärare som meddelar den studerande under- visning cller handledning samt av vissa andra befattningshavare. bl.a. studievägledare. Vid hantering av studiedokumentationen inom högskolan medverkar ofta även annan personal. bl.a. institutionssekreterare och kontorister. Dessa är inte behöriga att utfärda studieintyg.
CSN avser att närmare utreda frågan om studiekontrollen i STIS i nära kontakt med centrala och lokala utbildningsmyndigheter. Skilda sätt att bekräfta de studerandes närvaro inom högskolan. nämligen dels i högsko- lans egna sttidiedokuntentationssystem. dels genom uppgifter till studie- medelsmyndigheterna innebär givetvis ett merarbete för högskoleenhe- terna jämfört med om procedurerna kunde samordnas. Utredningen har därför övervägt möjligheterna till en sådan samordning.
Genom studieintyget bekräftar Iäroanstaltcn att den studerande deltar i
Prop. 1979/80: 104 I 10
utbildningen. För många utbildningar innebär intyget enbart uppgift om att vederbörande är registrerad. Denna bekräftelse kan produceras ur de datorbaserade studiedokunrentationsregistren. vilket skulle bespara högs- koleenhetens personal arbete. Det skulle dock inte ktrnna ske lika tidigt som studieintyg i dag kan utfärdas. nämligen på terminens första dag. Med de tekniska förutsättningar som i dag gäller för sttrdiedokumentationsregis— trcn måste normalt minst någon vecka förllyta från det en studerande registrerar sig och tills hans registrering kan bekräftas ur registret. Enligt gällande regler mäste läroanstaltens bekräftelse av närvaron föreligga. innan studiemedlen betalas trt. Om man övergår till närvarobckräftelse från sttrdicdokumentationsregistren i stället för genom studieintyg. skttlle utbetalningen av studiemedel därför försenas. Någon åtgärd som medför en sådan försening vill utredningen inte förorda.
Att ta bort närvarobekräftelse från Iäroanstaltcn som villkor för utbe- talning av studiemedel har tidigare diskuterats. Utredningen anser för sin del att nran nu bör göra denna förändring och att närvarokorrtrollen i stället bör göras i efterhand. Detta skulle ha den fördelen att sttrdiemedlcn ktrrrde utbetalas omedelbart vid terminens början. (Om så anses lämpligt sktrllc utbetalning även kunna ske kort före terminens början.) Samtidigt skulle läroanstalterna slippa hanteringen av studieintyg vid en tid på året då arbetssituationen brukar vara mycket pressad.
Flera sätt att utnyttja stttdiedokumentationsregistrcn är möjliga när det gäller att bekräfta sttrdiemedelstagares närvaro i högskoleuthildningen. Utredningen utgår från att närvaro dokumenteras genom registrering i utbildningen. Antingen kan nrarr '.rr sttrdied(_rkumentationsregistren fram- ställa individtrella. datorutskrivna "studieintyg". som sänds till varje stu- derande. Sttrdiemedelstagarna bland dessa skulle då i sin tur vidaresända intygen till studiemedelsnärnnden eller STIS. lin annan möjlighet är att S'fIS hos resp. läroanstalt gör en förfrågan huruvida de studerande. som lyft studiemedel för studier där. också är registrerade i den i studieförsäk- ran uppgivna utbildningen. Förteckning på ADB—medium över dessa skulle översändas till läroanstalten och avstämmas mot studiedokumentationsrc- gistret.
Av alternativen synes det förstnämndt'r innebära vinster för It'iroanstal- terna. som slipper den manuella hanteringen av sttrdicintyg. sarrrtidigt som man vinner ett tillfälle att ti felaktigheter i studiedokumentationsrcgistrens uppgifter om registreringar upptäckta och rättade. l—"ör sttrdicstödsmyn- diglreterna skulle det innebära att studieförsäkran och studieintyg måste insamlas var för sig. vilket ökar arbetsvolymen. Viss risk torde finnas att en del studiemedelstagare glömmer att skicka in studieintyget. eftersonr incitamentet att skicka in det är ganska svagt. när hela studiemedelsbclop— pet för terminen redan har utbetalats. Det kan medföra att åtskilliga ären- den blir föremål för utredning orr. ev. återkrav. titan att något missbruk föreligger. En uppdelning av utbetalningen på t. ett". två tillfällen per ter— min. som föreslagits vid skilda tillfällen. skulle kunna kombineras med att insändande av studieintyg blir villkor för den andra utbetalningen.
Det andra alternativet torde enligt utredningens bedömning innebära vinster både för läroanstalterna och för studiestödsmyndiglreterna. Mot detta alternativ talar främst den allmänna olust som många känner inför samkörning av personregister för kontrolländamål. Utredningen vill här peka på att den samkörning som det är fråga om inte innebär införande av någon ny kontroll av individen. utan enbart att en sedan länge tillämpad kontroll genomförs på ett rationella-tre sätt. Den innebär inte heller att några
Prop. 1979/80: 104 _ ._ . lll
nya uppgifter om de studerande införs i STIS frän stttdiedokumentations- registrcn eller omvänt. Gränserna för stttdiestödsmyndighets resp. högsko- lemyndighets kunskap om den enskilde studerande förblir oft'irändrade. Självfallet är det nödvändigt att de som registreras i STlS och i högsko- leenheternas studiedokumentationsregister fär tydlig och uttömmande in— formation om hur kontrollen gär till och varför den förekomtncr.
lin tredje möjlighet skulle vara att ge den studerande valfrihet mellan det senast nämnda alternativet och den hittills gällande ordningen. l bäda fallen krävs en studieförsi'ikran av den studerande. Blanketten för denna skttlle kttnna utformas så att den studerande fick antingen ange att han medger närvarokontroll i efterhand genom förfrågan pa ADB-medium frän STlS till högskolans studiedokttmentationsregister eller förete stttdieintyg från Iäroanstaltcn (institutionen) enligt hittills gällande ordning. De prak- tiska fördelarna med samkörningsalternativet skttlle dä kttnna utnyttjas för de studerande sotn inte har nägot emot detta. samtidigt som de som uppfattar varje samkörning som ett integritetshot skttlle ha rätt att inte bli föremäl för någon sådan. En svärighet nted denna lösning är dock att informera stttdiemcdelstagarna om de alternativ sorti de har att välja mel- lan.
En fjärde möjlighet är en variant av det andra alternativet ovan. nämli- gen att STlS framställer förteckning på papper av de studerande som lyft studiemedel för stttdier vid viss läroanstalt. Denna skickas till läroanstal- ten. som manuellt kontrollerar i det datorbaserade studiedokumentations- registret om de på listan upptagna studerande också finns registrerade. Denna metod är mindre arbetsbesparande än santkörningen (alternativ tvä ovan). men den uppfattas inte på samma sätt som ett hot mot den person— liga integriteten. För att denna metod skall fungera smidigt krävs det enligt utredningens bedömning att läroanstalterna har tillgäng till sina register via terminal. Enligt nuvarande planer kommer de läroanstalter som har dator- baserat stttdiedokumentationssystem att få terminaltttrttstning under våren och sommaren 1978. Metoden innebär totalt sett inte nägon större arbets- besparing för läroanstalterna. men arbetet flyttas från vissa personalgrup- per vid institutionerna till centralförvz'tltningen och från terminens första dagar till en lugnare period. Httr stort arbete kontrollen av listorna frän STIS skulle medföra beror pä om kontrollen enbart avser närvaro vid läroanstalten. eller om det också måste kontrolleras i vilken utbildning den studerande är närvarande.
Vid en sammanvägning mellan fördelar och nackdelar med de olika alternativen har utredningen. från de synpunkter den kan överblicka. kommit fram till att det först redovisade alternativet är att föredra framför något av de övriga.
Oavsett vilket alternativ som väljs kan det tänkas. att någon närvarobek- räftelse ej inkommer för vissa studerande som lämnat stttdieförsäkran och lyft studiemedel. Sädana fall får då utredas närmare. Om det visar sig att någon uppbttrit studiemedel utan att vara registrerad i någon utbildning som berättigar därtill. får studiemedlen äterkrävas.
Varken det nuvarande eller något av de här skisserade systemen uteslu- ter möjligheten av att en studerande upphör med stttdierna så snart han registrerat sig och lyft studiemedel. Denna risk kan. enligt utredningens mening. dock inte elimineras utan att man inför drastiska och tämligen orimliga kontrollätgi'irt'ler inom högskolan.
Prop. 1979/80: 104 11:
Bilaga (;
Sammanställning av remissyttranden över promemorian 1978-01-27 angående frågan om samordning mellan högskolans studiedokumen- tationssystem och studiestödets informationssystem
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)
UHÄ ansluter sig till utredningens utgångspunkt att de två informations- systemen inte kan ha samma databas. UHÄ ser det vidare som grundläg- gande att varken studiestödsregislret eller S'l'UDOK-rcgistren som resul- tat av en samordning bör tillföras. några uppgifter utöver vad som tidigare hanterats i resp. register. Likaså bör en utgångspunkt vara. att uppgifter från en högskoleenhets register till studiemedelsnämnd skall förmedlas av den studerande själv.
Vad gäller studiemeritförteckningar tillstyrker UHÄ att utvecklingsar- bete i samråd mellan berörda högskolemyndigheter och CSN i denna del fortsätter.
UHÄ delar utredningens synpunkt att studiemeritförteckningarna inom ramen för STUDOK—systemet bör utformas så att de är likartat uppställda vid de olika högskoleenheterna och lätt kan tolkas av studiemedelsnämn- derna.
l fråga om studieintygen anser UHÄ det principiellt mest tilltalande att dessa sänds till de enskilda studerande utan någon direktrapportering till studiemedelsnämndcn.
UHÄ vill också i detta sammanhang påpeka konsekvenserna av att studiedokumcntationsregistret normalt inte omfattar all utbildning vid resp. högskoleenhet. Studiemedelsnämndcn måste därför hålla reda på vilka kategorier studerande som kan väntas sända in studieintyg av här berörda slag och för vilka kategorier en annan rutin skall användas. Lös- ningen rymmer alltså ett informationsproblcm som inte skall underskattas.
Centrala studiestödsnämnden (CSN)
(TSN framhåller att det givetvis skulle innebära fördelar för de studeran- de om sammanställning av studieresultaten gjordes maskinellt. Därmed kunde också kravet på vidimering bortfalla. För studiemedelsnämnderna skulle. som utredningen anför. arbetet med studieresultatprövningen un- derlättas om sammanställningarna blir enhetliga för hela landet och är lätta att tolka.
CSN tillstyrker STUDOK-utredningens förslag att rutiner utvecklas för uttag av studiemeritförteckningar ur högskolans studiedokumcntationssys- tem. För att man skall nå de vinster som åsyftas. är det emellertid nödvän- digt att vissa grundförutsättningar tillgodoses i systemet. Bl.a. bör föl- jande faktorer beaktas i det kommande arbetet. — Uppdatering av registren mäste göras jämförelsevis snabbt. De förteck- ningar som skickas ut måste. åtminstone i huvuddelen fall. vara full- ständiga. (.)m den studerande ofta måste göra ändringar och tillägg. minskar fördelarna jämfört med nuvarande system. — Förteckningar mäste sändas ua: flera gånger under året. — Förteckningarna måste innehålla alla för studiemedelsprövningen vä-
Prop. 1979/80: l04 ] l3
sentliga uppgifter, t.ex. uppgift om godkända prov i kurser som inte avslutats samt datum för tentamen.
Syftet med en samordning mellan högskolans informationssystem och studiemedelsrutinerna bör vara att åstadkomma rationaliseringar till för- män för de studerande och för studiemedelsnämnderna. Inriktningen av utvecklingsarbetet mäste därför vara att skapa rutiner som är anpassade till studiemedelsnämndernas arbete. i detta sammanhang bör de erfarenhe— ter som studiemedelsnämnderna i Göteborg och Linköping fått genom hanteringen med dataproducerade meritförteckningar frän studerande vid Chalmers tekniska högskola och tekniska utbildningslinjerna i Linköping bli av värde.
Det är helt klart att det vore den ur administrativ synpunkt lindrigaste vägen för alla parter (studerande. skolor. studiemedelsnämnder) om stu- diemedlen kunde betalas ut på enbart försäkran om studier från den stude- rande. CSN har dock hittills inte ansett sig kunna kategoriskt förespråka en sådan lösning.
Risker för missbruk finns i den ordning som nu gäller för utbetalning av studiemedel. Som utredningen anför kan man t.ex. inte hindra studerande från att kvittera ut studiemedel omedelbart vid terminens början och därefter avbryta studierna. Det är vidare klart att det nuvarande förfaran- det med studieintyg för universitetens del snarast innebär ett styrkande av att en person är registrerad för studier och inte något bevis om den faktiska aktiviteten. Inte desto mindre måste det anses nödvändigt att före ett ställningstagande om ändrade regler i detta avseende ingående söka klar- göra vilka konsekvenser ett slopande av studieintygen skulle få på sikt i form av ökade risker för missbruk. Det är möjligt att utredningen i sitt uttalande för ett slopande av studieintygen utgått från att studiemedlen kommer att utbetalas två gånger per termin. Detta framgår dock inte klart av promemorian.
Det måste också vara en målsättning för arbetet att finna en lösning av studiekontrollfrägorna som omfattar hela studiemedelsomrädet. Det inne- bär att man måste ta ställning till om det är lämpligt att införa en särskild rutin för studerande vid utbildningslinjer som omfattas av STUDOK och en annan eller flera rutiner för övriga högskolestuderande eller för t. ex. studerande vid kommunal vuxenutbildning. Ur administrativ synpunkt är det givetvis rimligast att tillämpa endast en rutin. Det är emellertid möjligt att olika lösningar för olika skolformer visar sig vara att förorda.
S'l'UDOK-utredningen redovisar i sin rapport olika alternativ för sam- verkan mellan högskolans studiedokumentationssystem och STlS-systc- met när det gäller uppgifter om deltagande i utbildningen. CSN anser det inte möjligt att nu ta ställning för eller emot något av alternativen innan principfrågan om vilka krav som skall ställas på den studerande och på läroanstalterna i samband med utbetalning av studiemedel lösts. Utred- ningen har emellertid klarlagt att en samverkan mellan de båda datasyste- men inte kan komma till stånd. om nuvarande krav på studieintyg för utbetalning av studiemedel vid terminens början kvarstår. Skall S'I'UDOK— registren användas är det endast möjligt med kontroll i efterhand av att person som erhållit studiemedel är registrerad för studier.
Datalagstiftningskommittén (DALK)
Enligt DALK's mening. som kommittén utvecklat närmare i 7 kap. i betänkandet (SOU l978:54) Personregister-Datorer-lntegritet. bör sam- 3 Riksdagen ”79/80. I saml. Nr 104
Prop. 1979/80: 104 1 14
körning eller annat samutnyttjande av uppgifter i personregister som förs med ADB för olika ändamål ske endast om ett starkt behov av samkörning eller samutnyttjande föreligger. Såvitt den nu remitterade promemorian ger vid handen synes detta behov när det gäller här aktuella personregister. bl.a. med hänsyn till skillnaderna i registerinnehållet. inte särskilt uttalat. Om detta är riktigt avstyrker DALK samordningsåtgärdcr.
Om det emellertid visar sig att ett starkt behov talar för samkörning eller annat samutnyttjande av uppgifter i de båda aktuella registren bör detta i vart fall inte ske utan de registrerades kännedom. En förutsättning är då att de berörda får möjlighet att yttra sig över riktigheten i de uppgifter som utgör resultatet. Därför är också enligt DALK: s mening det alternativ, som förordas i den remitterade promemorian. att föredra framför övriga redovisade alternativ.
DALK vill särskilt nämna att kommittén, av skäl som anges på sida 3 i den remitterade promemorian. delar utredningens uppfattning att en sa- mordningsmodell. där de olika informationssystemen har samma databas. inte bör övervägas närmare.
Datainspektionen
Datainspektimzcn har i ett flertal sammanhang yttrat sig till olika myn- digheter när det gällt frågan om s.k. samkörning av uppgifter i skilda register. Frågor av detta slag aktualiseras också vid prövningen av till- ståndsanst'ikningar. Härvid har datainspektionen som sin ståndpunkt häv- dat att dylika utbyten av information ej bör ske annat än under vissa givna och begränsade förutsättningar. Vid sambearbetningar som har till syfte att kontrollera vissa uppgifter som lämnats av de registrerade för helt andra ändamål har datainspektionen ansett att särskilt starka skäl för restriktivi- tet i tillståndsgivningen föreligger.
I likhet med vad DALK anfört i sitt betänkande (SOU 1978: 54. kap. 7) angående sambearbetning av datorbaserade personregister inrättade för olika ändamål anser datainspektionen att sådana samkörningar i princip ej skall ske annat än undantagsvis och Linder givna förutsättningar. I sådana fall bör starka skäl föreligga. t.ex. ett klart allmänt behov. såsom vid vetenskaplig forskning och framställning av viss annan statistik i de fall då uppgifterna svårligen kan inhämtas på annat sätt.
Datainspektionen finner att det första alternativet i den remitterade promemorian kan accepteras. Det skall emellertid betonas att förslaget torde kräva att registreringen i de lokala studeranderegistren uppfyller högt ställda kvalitetskrav samt att utförlig information lämnas till de regist- rerade om de rutiner som skall tillämpas. bl.a. om hur rättelse av oriktiga uppgifter skall ske.
Statskontoret
Statskontoret tillstyrker att UHÄ får i uppdrag att i samråd med CSN utveckla särskilda rutiner för studiemeritförteckningar.
Statskontoret finner vidare de anförda skälen för en administrativ för- enkling av närvarokontrollen inom högskolan värda en seriös prövning. De administrativa och systemtekniska förutsättningarna att åstadkomma så- dana förenklingar bör emellertid studeras ytterligare innan man beslutar om administrativ teknik och ambitionsnivå för denna kontroll. Hithörande frågor bör prövas i en särskild systemstudie.
Prop. 1979/80: 104 I 15
Den närvarokontroll i efterhand som kan komma ifråga bör emellertid begränsas till enbart den uppgift berörda studiemedelstagare redan har lämnat i sin studieförsäkran.
En övergång till närvarokontroll i efterhand kräver dock tillgång till administrativa rutiner som inte bara är godtagbara från integritetssynpunkt utan även — vid fall av uppenbart missbruk — möjliggör en rationell samordning med de planerade äterkravsrutinerna i S'l'lS.
Sveriges förenade studentkårer (SFS)
SFS har under en följd av år engagerat sig i problemen kring studiedoku- mentationen inom högskolan. Detta engagemang har varit en naturlig följd av de risker ur integritetssynpunkt som SFS och de studerande upplevt det innebära att föra ADB—register över bl.a. uppgifter om de studerandes studieresultat. SFS:s tveksamhet mot de ADB-baserade registren som högskolan byggt upp grundar sig emellertid inte enbart på riskerna för kränkningar av den enskildes integritet. utan också på tveksamhet i vilken utsträckning det finns behov av att lagra en mängd information om enskil- da studerande. En allvarlig risk gentemot de studerande föreligger också enligt SFS genom möjligheten till samkörning mellan olika register.
Utredningen om studiedokumentation och statistik för högskolan har föreslagit att högskolans studiedokumentationssystem bl.a. skall kunna användas för att framställa sammanställningar av studieresultat som un- derlag för studiemeritförteekning vid ansökan om studiemedel.
SFS är självklart positiv till att befintliga ADB-system kan utnyttjas för att ge de studerande service. Det torde emellertid vara bekant att studiedo- kumentationssystemet idag vid flera universitet och högskolor inte inne- håller några s. k. resultatrutiner eller endast registrerar resultat från hela studiekurser. Skälet till att resultat på delstudiekurser. provtillfällen etc. inte registreras. är att en så detaljerad registrering av de studerande skulle strida mot deras krav på respekt på integriteten. SFS har alltid krävt att sådana uppgifter som av den enskilde upplevs som känsliga inte får föras inom högskolans ADB-baserade studiedokumentationssystem. SFS kan därför heller inte acceptera att möjligheterna att betjäna de studerande med meritförteckningar skulle vara ett motiv för att införa kompletta ADB- baserade studiedoktlmcntationssystem på de universitet och högskolor som inte har detta idag.
SFS är vidare. mot bakgrund av hur det lokala studiedokumentations- systemet idag fungerar. ytterst skeptisk till att de studerande verkligen skulle kunna dra någon nytta av dessa registerutdrag. SFS genomförde våren l978 en enkät vid Lunds och Stockholms universitet där det klart framgick att registren var behäftade med allvarliga brister. Dessa brister har dessutom varit föremål för särskilt påpekande av Datainspektionen. Skulle man från högskolans sida mer omfattande erbjuda de studerande meritförteckningar baserade på studiedokumentationsregistren skulle det enligt SFS: s uppfattning leda till att de studerande skulle riskera att få felaktiga meritförteckningar vilka innan de skulle kunna användas som underlag för en studiemedelsansökan skulle tvingas återgå till högskolan för korrigering. Denna process skulle därför komma att ytterligare försena studiemedelsansökan och därigenom även utbetalningen av studiemedlen.
Utredningen presenterar fyra alternativ till hur man med hjälp av hög- skolans och CSN:s register skulle kunna underlätta den kontroll som idag
Prop. 1979/80: 104 llö
görs av att de studerandes uppgifter om att de deltar i undervisningen är korrekt. Enligt utredningens förslag kommer det av den enskilde studeran- den att krävas att vederbörande i samband med utkvitteringen av studie- stöd intygar att han/hon bedriver studier. En sådan försäkring görs "på heder och samvete". Skulle denna försäkran visa sig vara falsk har den som utkvitterat beloppet gjort sig skyldig till bedrägeri. SFS finner det. mot denna bakgrund. anmärkningsvärt att man inom utredningen förutsät- ter att en myndighetskontroll trots detta måste göras av att samtliga stude- rande verkligen deltager i underv;.sningen. SFS menar att det är en själv- klarhet att förutsätta att de som vid utkvittering av studiemedel intygar att de bedriver studier verkligen också gör detta. SFS är naturligtvis medve- ten om att enstaka studerande kan komma att utkvittera studiemedel utan att vara berättigande därtill. Det kan därför vara motiverat med en viss kontroll i preventivt syfte. Denna kontroll menar SFS bör kunna ske i form av stickprov.
SFS:s huvudkrav är därför att de fyra alternativ som utredningen före- slår till hur en närvarokontroll skulle kunna utformas avslås. då de baserar sig på den för SFS oacceptabla inställningen att samtliga studerandes lämnade studieförsäkringar mäste kontrolleras.
Prop. 1979/80: 104 1 17
Sammanfattning av betänkandet Utredning och förslag rörande sta- tens psykologisk-pedagogiska bibliotek
I utredningen lämnas inledningsvis en redogörelse för uppdrag och di- rektiv (kap. 1.). Regeringen har i augusti 1976 uppdragit åt dåvarande organisationskommitte'n för Stockholms högskoleregion (H 75-S) att verk- ställa en översyn av statens psykologisk-pedagogiska biblioteks (SPPB:s) uppgifter. ställning och institutionella organisation inom högskolan i Stockholm. Utredningsarbetet. som av kommittén uppdrogs ät nuvarande överbibliotekarien vid universitetet i Uppsala Thomas Tottie, borde bedri- vas med utgångspunkt i de förslag. som framlagts i rapporten "Central dokumentationsservice inom utbildningsområdet. Rapport och förslag från PD-projektet" (1974) och däröver lämnade remissyttranden.
Frågan om SPPB: s organisatoriska ställning har tidigare tagits upp i en rad utredningar. varöver en översikt lämnas i kapitel 2. Vad beträffar huvudmannafrågan och en länge diskuterad samordning med i första hand universitetet i Stockholm har dock besluten successivt skjutits på framti- den. 1959 beslöt regeringen att biblioteket tills vidare under avvaktan på en långsiktig lösning på den lokalfråga skulle ledas av en bibliotekschef under en styrelse utredd av statens råd för samhällsforskning. Frågan aktualise- rades ånyo i mitten på 1960-talet. Enligt ett av överbibliotekarie Wilhelm Odelberg framlagt utredningsförslag 1966 borde SPPB kvarstå som en organisatorisk fristående enhet. Det var dock enligt utredningsmannen motiverat att ompröva bibliotekets organisation. om detta i framtiden skulle omlokaliseras till det planerade universitetsområdet i Frescati. En utflyttning till detta område och en integrering som en beteendevetenskap- lig avdelning inom universitetsbiblioteket förordades av UKÄ i ämbetets remissvar 1968. Enligt departementschef—ens uttalande i 1969 års stats- verksproposition borde planeringen i Frescati även utgå från att SPPB. som UKÄ föreslagit. förlades till de nya. planerade bibliotekslokalerna och nära samordnades med bibIioteksorganisationen i övrigt. Stor vikt borde dock läggas vid att fördelarna med SPPB:s karaktär som specialbib- liotek bevarades. 1 avvaktan på ytterligare synpunkter från UKÄ. som enligt egen uppgift avsåg att återkomma i frågan. tog statsrådet dock ej ställning till SPPB:s framtida organisatoriska status. 1 Pedagogikutredning- ens betänkande (1970) framhölls att man förutsatte att SPPB skulle finnas kvar som specialbibliotek även om det organisatoriskt samordnades med andra bibliotek. [ remissvar över det s. k. PD-projektets slutrapport (1974) aktualiserade Biblioteks- och dokumentationssamverkanskommittén (Bl- DOK) frågan om SPPB:s ställning och institutionella organisation. bl.a. som en följd av högskolereformen. reformeringen av forskningsråden och pågående arbete inom SINFDOK-utredningen och BlDOK.
[ kapitel 3 redovisas hur SPPB Linder hela 1970-talet mycket aktivt deltagit i nordiskt och internationellt samarbete inte minst inom dokumen- tationsområdet. Det framhålls att det är angeläget att biblioteket bereds möjlighet att fortsätta denna verksamhet inom ramen för ett nationellt program. 1 en redogörelse för de övriga pedagogiska specialbiblioteken i Norden konstateras. att dessa organisatoriskt sett intar en självständig ställning i Danmark och Sverige. medan de i Norge och Finland är inord- 9 Rikxdugcn I979f8t). I .ru/nl. Nr [()—1
Prop. 1979/80: 104 1 18
nade i universitetsbiblioteken i respektive Oslo och Jyväskylä. 1 det finska universitetsbibliotekets instruktion finns även stadgat om former för ut— skott och nämnder för att bl.a. befrämja utvecklingen av bibliotekets för hela landet centrala uppgifter. exempelvis psykologisk och pedagogisk dokumentation.
[ en nulägesbeskrivning (kap. 4) lämnas dels en historik över SPPB:s utveckling från dess tillkomst i slutet på 1800—talet. dels en redogörelse för bibliotekets nuvarande konstruktion och verksamhet samt förändringar inom den senare under framför allt den sista 15-årsperioden. Beskrivning- en ger bilden av ett under den nuvarande bibliotekschefen Elin Ekmans ledning mycket skickligt och initiativrikt skött bibliotek. Inom ramen för högst begränsade resurser (biblioteket förfogar f. n. över I 1 heltidskrafter) har SPPB deltagit i en omfattande försöksverksamhet med bl. a. datorba- serad dokumentation. utvecklal en publikationsverksamhet omfattande bl.a. två engelskspråkiga periodiska publikationer ("Swedish Behavioural Science Reports" och "Educational Research in Sweden”). aktivt deltagit i nordiskt och internationellt samarbete samt utvecklat sin lokala och interurbana låneverksamhet. i kapitlet påvisas bl.a. hur den snabba upp- gången av låneverksamheten åren efter inflyttningen 1964 i de nya loka- lerna på Hagagatan stabiliseras i början på 1970-talet. Budgetåret 1978/79 svarade fjärrlänen för ca 39 %. läsesalslånen för ca 16 % och hemlånen för ca 45 % av det totala utlånet. Som framgår av en av utredningen gjord undersökning av låneverksamhctcn hösten 1976 svarar universitetet i Stockholm inom den sistnämnda kategorien för ca 46 %. Detta innebär att universitetet trots utflyttningen bl.a. av den pedagogiska institutionen i början av 1970-talet till Frescati fortfarande utgör den största enskilda avnämargruppen vid biblioteket.
I kapitel 5 redovisas omfånget hos den svenska utbildningsforskningen huvudsakligen finansierad av skolöverstyrelsen (SÖ). universitetS- och högskoleämbetet (UHÄ). humanistisk-samhälllsvetenskapliga forsknings— rådet (HSFR) och Riksbankensjubileumsfond. Det påpekas att tendensen är en ökad decentralisering såväl inom det statliga som kommunala områ- det och att detta kan beräknas ställa ytterligare krav på SPPB:s riksomfat- tande verksamhet.
I kapitel 6 lämnas en orientering om biblioteksplaneringen ] Frescati. Historiskt sett består universitetsbiblioteket av en rad tidigare institutions- bibliotek och ett antal stora fakultets- och specialbibliotek som humanis- tiska biblioteket. slaviska biblioteket. juridiska biblioteket och socialve- tenskapliga biblioteket. Till biblioteksorganisationen har även förts Latin- amerika-institutets (LAlzs) bibliotek och (1978) Vctenskapsakademiens bibliotek. En mycket stor huvudbiblioteksbyggnad med utrymme för ca 58 000 hyllmeter litteratur och ca 1 500 läsplatser beräknas stå färdig under budgetåret 1982/83. Det framhålls i utredningen. att det är angeläget att man vid det nu pågående arbetet med bibliotekets framtida inre organisa- tion tar hänsyn till såväl de möjligheter. som de mycket flexibla lokalerna medger. som bibliotekets av historiska skäl betingade speciella natur. Under 1978779 har förslag lagts fram om att placera SPPB i f. d. skogsbib- liotekets byggnad i direkt anslutning till ett föreslaget beteendevetenskap- ligt centrum på tidigare skogshögskolans område i Frescati. Såväl anknyt- ningen till ett dylikt centrum som själva lokalerna bedöms som lämpliga med tanke på SPPB: s verksamhet.
1 kapitel 7 redovisas utredningens överväganden och förslag. Kapitlet återges här i oavkortad form.
Prop. 1979/80:104 119 Övervägande/1 ut'/1 förslag
Övervägande):
] utredningen har en förhållandevis utförlig presentation skett av SPPB. dess nuvarande lednings- och verksamhetsformer och de överväganden av olika slag om bibliotekets uppgifter. ställning och institutionella organisa- tion som lagts fram i olika utredningar och betänkanden under de senaste 20 åren. En genomgående tendens i dessa resonemang har varit att man bör slå vakt om att fördelarna med SPPB: s karaktär som specialbibliotek bevaras. Samtidigt har man varit enig om att en utflyttning av biblioteket till Frescati motiverar att man ånyo prövar frågan om bibliotekets organi- sation.
Enligt min mening är det motiverat att man först diskuterar frågan om det ur funktionell synpunkt är angeläget att SPPB flyttar till universitets— området i Frescati eller om biblioteket av motsvarande skäl hellre borde förläggas till någon annan institution alternativt bibehålla en fristående lokalisering i centrala Stockholm. Därefter bör man taga ställning till bibliotekets organisation och huvudmannaskapsfrågan.
I.(;kaIiwringsji'ågan
När departementschefen 1968 i statsverkspropositionen diskuterade frä- gan rörande SPPB:s framtida organisation var han i avvaktan på ytterligare uppgifter från UKÄ ej beredd att ännu taga ställning till frågan om SPPB skulle bibehålla sin organisatoriskt fristående ställning eller ej. Enligt hans mening talade dock övervägande skäl redan då för att den fortsatta planc— ringen av bibliotekslokaler i Frescati borde utgå från att SPPB flyttade dit och som UKÄ föreslagit. nära samordnades med universitetets biblioteks- organisation. (Jfr avsnitt 2.2.3.l.) Så har även skett i den lokalplanering som därefter ägt rum. Ursprungligen var det därvid tänkt att SPPB skulle inrymmas i den nya huvudbiblioteksbyggnad som beräknas stå färdig 1982/ 83. Enligt de planer som lagts fram 1978/79 skall biblioteket dock i stället få lokaler i skogsbibliotekets tidigare byggnad inom ett föreslaget beteende- vetenskapligt centrum på skogshögskolans tidigare område i Frescati.
Bland de skäl som ur funktionell synpunkt talar för att SPPB. som planerat flyttas till universitetsomrädet i Frescati kan bl.a. anföras att såväl psykologi som pedagogik i stor utsträckning är ämnen av tvärveten- skaplig karaktär. som ej alltför snävt kan avgränsas mot närliggande disci- pliner som exempelvis sociologi. övrig socialvetenskap och psykiatri. (Jfr även avsnitt 3.1.) Den koncentration av litteratur och forskningsresurser som har skett i Frescati bör vara av intresse för verksamheten vid SPPB liksom hela Frescatiområdets karaktär av utbildnings- och forskarcent- rum. En placering inom ett beteendevetenskapligt centrum vid universite- tet i Stockholm understryker ytterligare detta. samtidigt som en nära tillgång till SPPB:s samlingar och service naturligtvis är av stort värde för universitetet som i viss utsträckning skulle kunna koncentrera sitt förvärv på kompletterande inköp. (En viss dubblering av viktigare tidskrifter m.m. torde dock — liksom nu — vara nödvändig även i framtiden med tanke på behovet av närhet inom institutionerna och SPPB:s behov att hålla denna litteratur ständigt tillgänglig för kopiering och lokalt studium i biblioteket.) Därtill komtner att lärare och studerande vid universitetet i Stockholm fortfarande är SPPB:s största enskilda avnämargrupp. Denna tendens fanns. som Wilhelm Odelberg påvisade. redan 1965 och den har sedan dess ytterligare ökat. (Jfr avsnitt 4.6.3.) Samtidigt har den totala låneverksam-
Prop. 1979/80: 104 120
heten inom SPPB expanderat. Vid en lokalisering till Frescati ökar även möjligheten till en administrativ samordning med en närbesläktad institu- tion som universitetsbiblioteket. Denna samordning bör på längre sikt vara ekonomisk och fördelaktig ur personalorganisatorisk synpunkt när det gäller utnyttjande av gemensamma resurser. befordringsmöjligheterna inom en större organisation etc.
Nyligen har ett förslag väckts om att förlägga SPPB till Fredhällsområ- det i direkt anslutning till den nya högskolan för lärarutbildning (HLS). (Jfr avsnitt 2.2.8 .) Som jag tidigare påvisat (s. 28) är dock SPPB: s anknytning till HLS förhållandevis ringa. Den lokala verksamheten vid SPPB torde även i framtiden komma att vara avse 'ärt starkare inriktad mot universite- tet än mot HLS. Enligt min uppfattning bör HLS:s bibliotek eftersträva ett nära samarbete med SPPB men f. ö. koncentrera sina resurser på att bygga tipp en effektivt arbetande biblioteksorganisation i första hand avpassad för den aktuella undervisningens behov.
De skäl som kan tala för att SPPB även i fortsättningen skulle ha en fristående lokalisering i Stockholms innerstad är dels att biblioteket på så sätt skulle vara mera lättillgängligt för de nyttjare som ej är knutna till universitetet dels att lokaliseringen skulle ytterligare markera SPPB:s ställ— ning som en fristående nationell resurs utan lokala prioriteringar. Som jag senare kommer att utveckla anser jag dock att den senare synpunkten i stor utsträckning bör kunna tillgodoses även vid en förläggning till Fresca- tiområdet. Vad innerstadsalternativet beträffar kan man bara konstatera att biblioteket vid en sådan lokalisering blir mera lättåtkomligt för de nyttjare scrn befinner sig i innerstaden men att tunnelbanans utbyggnad till Frescati i hög grad har minskat tyngden i denna invändning. (Jag förutsät- ter därvid även att den gångbro som är planerad över Roslagsvägen mellan det nuvarande universitetsområdet och skogshögskolans f.d. område kommer till stånd.)
Sammanfattningsvis anser jag att fortfarande starka funktionella skäl talar för att SPPB — som planerat —- flyttas till Frescatiområdet. Enligt min uppfattning vore därvid SPPB: s förläggning till f. d. skogsbibliotekets byggnad — som får bedömas som mycket lämpad —- inom ett beteendeve- tenskapligt centrum innehållande bl. a. de psykologiska och pedagogiska institutionerna vid universitetet i Stockholm det avgjort bästa alternativet. En förläggning till den nya huvudbiblioteksbyggnadcn är enligt min upp- fattning inte otänkbar. men förutsätter en viss organisation av arbetet inom huvudbiblioteket. som slår vakt kring SPPB: s nationella särart. (Jfr avsnitt 6. s 93—94.) En sådan lösning beräknas f. n. ske vad beträffar [.Al:s bibliotek för vilket lokaler är beräknande inorn huvudbiblioteksbyggnaden. LAl:s bibliotek är dock såväl till omfång som verksamhet avsevärt mindre än SPPB.
Mot ovanstående bakgrund bör de organisatoriska frågorna diskuteras inkluderande frågan om huvudmannaskap.
Organisation ()(-Iz hurudmrmnar/t'ap
Frågan om SPPB:s organisation och huvudmannaskapet för biblioteket kan vid en utflyttning till Frescatiområdet sägas vara en avvägning mellan de fördelar som en lokal samordning innebär mot de berättigade krav som bör ställas på att SPPB:s karaktär av nationell resurs inte får äventyras. Ytterst blir det därför vid en organisatorisk samordning frågan om vilka garantier som kan skapas inom ramen för nuvarande högskoleordning och anslagsteknik för att prioriteringarna även i framtiden tar hänsyn till
Prop. 1979/80: 104 12]
SPPB:s roll som nationellt specialbibliotek. Denna problematik samman- hänger med den fråga om s. k "ansvarshibliotek" med nationella uppgifter som f.n. utreds i delegationen för vetenskaplig och teknisk informations- försörjning. Med "ansvarsbibliotek" avses att vissa bibliotek och informa- tionscentraler får ett nationellt ansvar för referensservice och beståndsser- vice inom ett visst ämnesområde eller problemområde. (Jfr avsnitt 2.2.7 .) Ett lokalt högskolebibliotek skall inom ett sådant system kunna fungera som ett ansvarsbibliotck. Ett av de problem som därvid uppstår är att den nya anslagstekniken f.n. försvårar eller förhindrar riktade anslag inom högskolan.
Nationella uppgifter skulle därför kunna bli föremål för lokala priorite- ringar. Detta är dock inget problem som enbart skulle gälla frågan om SPPB. Det är tvärtom vanligt och måste lösas på ett generellt sätt. Ett annat närliggande exempel som här skulle kunna nämnas är finansieringen av verksamheten vid den medicinska informalionscentralen (MlC) vid karolinska institutet som nyligen organisatoriskt samordnats med institu- tets bibliotek (KlBMlC). lnformationscentralen vänder sig till sin allt övervägande del mot en kundkrets utanför institutet.
Vid en utflyttning till Frescati kan givetvis en rad olika nivåer av sam- ordning tänkas. I stort sett torde dock följande huvudalternativ erbjuda sig:
I) SPPB integreras hell både vad personal och samlingar beträffar med unii'ersiletshihlimekel på iprint'ip samma sätt som redan skett med (trem- pelvis sac'ia[vetenskapliga biblioteket. juridiska biblioteket. slaviska hih- lioteket etc.
Fördelarna med förslaget synes vara. att det erbjuder mycket goda möjligheter till funktionell samordning av såväl personella. bokliga som lokalmässiga resurser. Detta understryks ytterligare av att universitetet har avsevärda samlingar av gemensamt intresse för de båda bibliotekens kunder. En sådan samordning bör därför inte bara på sikt vara ekonomisk utan även ändamålsenlig med tanke på den lokala service. som kan lämnas inom biblioteket. För en låntagare är det givetvis enklare att genom en enda organisation erhålla den litteratur och information som sökes än att behöva uppsöka olika enheter. För att få full effekt vid en sådan samord- ning bör SPPB — liksom tidigare socialvetenskapliga biblioteket. juridiska biblioteket och slaviska biblioteket — lokalt inordnas i det nya huvudbib— lioteket.
Även om en integrering av ovan nämnt slag skulle innebära fördelar för låntagarna vid universitetet och då i första hand forskare och studerande vid de psykologiska och pedagogiska institutionerna måste man dock även beakta försämringar för motsvarande kategorier vid landets övriga läroan- stalter och SPPB: S avnämare i övrigt. Som ovan utförligt redovisats är SPPB: s låntagarkrcts mycket facetterad. Ca 39 % av lånen utgöres sålunda av fjärrlån. och dessa är spridda över ett stort antal adressater. Biblioteket har också en rad andra nationella uppgifter och internationella åtaganden (riksomfattande dokumentation. publikationsverksamhet. europeiska och nordiska samarbetsuppgifter etc.) som ej primärt är relaterade till universi- tetet. SPPB har även under 1970-talet fått ökade nationella och internatio- nella uppgifter. Som framgår av avsnitt 5 kan även SPPB:s betydelse för en vidgad och alltmer decentraliserad utbildningsforskning beräknas öka. För all denna typ av service skulle en integrering där SPPB:s karaktär av nationellt specialbibliotek skulle försvinna innebära en fara.
Prop. 1979/80: 104 122
Enligt min uppfattning väger ovanstående invändningar så tungt att en integrering av beskriven art ej bör komma i fråga.
2) SPPB bibehållas som ett fristående specialbibliotek direkt nndcrstr'illt uthildningxdt'partcmt'nlar och med en styralsekonslrnkrion liknande de nuvarande. eventuell! knuten till IISFR.
Fördelarna med denna konstruktion synes vara. att man slår vakt kring bibliotekets ställning som ett svenskt specialbibliotek av rikskaraktär inom ämnesområdena psykologi och pedagogik. Biblioteket blir på detta sätt oberoende av de eventuella lokala prioriteringar inom högskolan. Medels— tilldclningen kan regleras och styras direkt till biblioteket genom beslut av departement och riksdag.
Som nackdel kan anföras. att SPPB är en mycket liten fristående admini- strativ enhet. som knappast bör bära personal med särskild kompetens för medelsförvaltning och andra administrativa göromål utanför den egentliga bibliotekstjänsten. Konstruktionen är också tämligen främmande för svenskt vetenskapligt biblioteksväsen. F.n. år det endast kungl. bibliote- ket och SPPB som har en dylik konstruktion'. De stora speeialbiblioteken inom teknik. medicin. jordbruksvetenskap etc. är alla administrativt knutna till vetenskapliga institutioner men förutsätts ändå kunna lämna central service även för hela landet inom sina områden. De frågor som kan uppstå genom en ändrad anslagskonstruktion inom högskolan måste — som ovan nämnts — lösas i ett större sammanhang. Olika huvudmanna- skap för SPPB och universitetsbiblioteket torde också komma att försvåra en effektiv funktionell samordning och på sikt ställa sig dyrare än en gemensam organisation. Trots den personliga skicklighet. med vilken den nuvarande styrelsekonstruktionen skötts alltsedan 1959 måste även tipp- draget att handlägga löpande frågor i samband med ett centralt specialbib- liotek anses ligga utanför de naturliga uppgifterna för ett forskningsråd.
Enligt min uppfattning bör en konstruktion med ett fristående special- bibliotek direkt underställt departementet och med en egen styrelse även fortsättningsvis kunna övervägas. Hur styrelsen skall vara sammansatt kan diskuteras. Den nuvarande anknytningen till forskningsrådet och Riks- bankens jubileumsfond där ledamöterna har en god överblick över natio- nell oeh internationell forskning inom bibliotekets ämnesområden och samtidigt representerar säväl lokala som interurbana avnämare har i många avseenden varit fördelaktigt. Det kan dock ifrågasättas om inte styrelserepresentationen även borde breddas mot i varje fall SÖ och UHÄ som stora finansiärer av svensk utbildningsforskning. Vid en lösning av detta slag bör man inrikta sig på att genom en form av lokal samarbets- nämnd med universitetet i Stockholm taga vara på lokala möjligheter till samordning.
' Det bör dock i detta sammanhang noteras att en sådan konstruktion nyligen föreslagits av 'l'albokskommittén (U 1979102) i ett delbetänkande rörande överför- andet av Synskadades riksförbunds bibliotek till statligt huvudmannaskap. Kommit- tén föreslår i sitt betänkande (Verksamhetsform och organisation för talboks- och punktskriftsbiblioteket 1979—04-30) att biblioteket skall organiseras som en friståen- de myndighet med egen styrelse inom statens kulturråds ansvarsområde.
Prop. 1979/80: 104 123
3) SPPB knyts till universitetet i Stockholm .va's'om L'Il .w'itlan inrättning som avses i [6 kapitlet 14 s* ihögskoltf/ört)rdningt'n'. Biblioteket bllu'lltlllW' un cgt'n styre/.vc. l)('l_ftfl' en ställning .vumfristående_lilialbi/Jliutr'k till univer- sitt'txhibliott'kt't.
Förslaget innebär att SPPB — med bibehållande av en markerad organi- satorisk självständighet — inordnas i universitetet i Stockholm där det knyts till universitetsbibliotekel. SPPB bibehåller sålunda en egen styrel— se. Anslagsframställning sker av SPPB:s styrelse via Bibliotekskommis- sionen (universitetsbibliotckets styrelse) och universitetsstyrelsen.
Avsikten med förslaget är att SPPB inom högskolans ram även fortsätt- ningsvis skall kunna bedriva sin verksamhet under en styrelse med särskild uppgift att beakta biblioteksverksamhetens riksomfattande karaktär. Kon— struktionen är analog med den som fr.o.m. 1977-(17411 gäller för [.Al. vars bibliotekspersonal dock redan tidigare varit uppförd på universitetsbiblio- tekets stat. LAl har en av regeringen fastställd instruktion (UHÄ-FS 1977: 145) och leds av en styrelse vars ordförande utses av regeringen för perioder om högst tre år. Styrelsen består av ordförande. föreståndaren satnt det antal övriga ledamöter som högskolestyrelsen bestämmer. Bland de icke självskrivna ledamöterna i styrelsen skall finnas företrädare för sådan verksamhet inom och utom högskolan som har anknytning till insti— tutets uppgifter samt för de anställda vid institutet. De icke självskrivna ledamöterna förordnas av högskolestyrelsen. sedan förslag har inhämtats från berörda myndigheter och organisationer. 'l'jänsten som föreståndare tillsätts av regeringen efter förslag av institutets styrelse. Hög- skolestyrclsen skall yttra sig i ärendet.
LAl:s styrelse består f.n. av ordförande plus 12 ledamöter varav fyra självskrivna (förvaltningschef. överbibliotekarie. professorn i romanska språk vid universitetet i Stockholm samt institutets föreståndare). Av de övriga 8 ledamöterna är en representant för institutets personal. en för Sveriges förenade studentkårer och de övriga för organisationer med an- knytning till LAl:s verksamhet.
I SPPB:s styrelses uppgifter bör ingå att lämna förslag till anslagsfram- ställningar. disposition av medel och inriktning av verksamheten. Sam- mansättningen bör spegla såväl lokala som riksomfattande intressen med stor vikt lagd på de senare. Styrelsen bör innehålla personer med god överblick över nationell och internationell forskning inom området men den bör även ha god förankring inom universitetets beslutande organ. l styrelsen bör enligt min mening ingå representanter för HSFR. SÖ. UHÄ. Riksbanksfonden. universitetet i Stockholm och bibliotekspersonalen. SPPB:s chef bör vara självskriven ledamot liksom överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket.
Vid en bedömning av de här ovan skisserade tre alternativen är enligt min uppfattning såväl alternativ 2 som 3 fullt tänkbara. Vid en avvägning mellan dessa förslag anser jag att alternativ 3 är att föredraga. då det
' Paragraf 14 lyder "För särskilda uppgifter kan vid högskoleenhet finnas andra inrättningar enligt föreskrifter som regeringen meddelar". Som beskrivs nedan har bestämmelsen nyligen utnyttjats i samband med ett organisatoriskt infogande av LAl i universitetet i Stockholm. Som en något tidigare i sak likartad konstruktion kan här nämnas tandemacceleratorlaboratoriet vid universitetet i Uppsala. (Prop. l975/76: 100 bil. 10 s. 357.) Laboratoriet leds under konsistoriet av en styrelse med nationell karaktär. Laboratoriets anslagsframställning lämnas direkt till konsistoriet som fogar den till universitetets petita. Medel till laboratoriet lämnas över universi— tetets stat.
Prop. 1979/80: 104 124
innebär dels att de samlade litteraturresurserna inom området ställs under en huvudman med de möjligheter till administrativ och funktionell samord- ning som detta innebär. dels ett tillvaratagande av SPPB: s karaktär som riksomfattande specialbibliotek inom psykologi och pedagogik. En anknyt- ning av detta slag underlättar även för SPPB att få del av de gemensamma resurser som högskolan förfogar över. Tillsammans med universitetsbib- lioteket skall SPPB i framtiden kunna ha en funktion som "ansvarsbiblio— tek" inom dessa ämnesområden. Liksom en rad andra högskolebibliotek. som kan beräknas erhålla uppgifter som "ansvarsbibliotek". behöver dock detaljerna bl. a. för anslagstilldelningen närmare studeras. En sådan utred- ning bcräknas även komma till st:-ind genom delegationens för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning försorg. Det kan slutligen påpekas att konstruktionen med ett högskolebibliotek med dylika uppgifter inte är främmande för nordiska förhållanden. där exempelvis universitetsbibliote— ket i Jyväskylä även de facto fungerar som ett psykologisk—pedagogiskt specialbibliotek inom Finland vid sidan av sina övriga uppgifter.
Förslag
Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslår jag att SPPB fr.o.m. 1980-07—01 knyts till universitetet i Stockholm såsom en sådan inrättning som avses i 16 kapitlet 14 Si i högskoleförordningcn. SPPB bör därvid få en ställning som fristående lilialbibliotek till universi— tetsbiblioteket
att biblioteket vid tillkomsten av ett föreslaget beteendevetenskapligt centrum inom f. d. skogshögskolans område förläggs till det tidigare skogs— bibliotekets lokaler
att regeringen utfärdar SPPB:s instruktion och tillsätter styrelsens ordfö- rande
att i styrelsen ingår ordförande. SPPB: s föreståndare och universitetets överbibliotekarie som självskrivna ledamöter samt det antal övriga leda- möter som universitetets styrelse bestämmer sedan förslag inhämtats från berörda myndigheter och institutioner. Bland de icke självskrivna ledamö- terna skall ingå ledamöter med anknytning till SPPB:s riksomfattande verksamheter
att tjänsten som föreståndare för biblioteket tillsätts av regeringen efter förslag av SPPB:s styrelse och sedan universitetets styrelse yttrat sig i ärendet.
Prop. 1979/80:104 125
Sammanställning av remissyttranden över betänkandet Utredning och förslag rörande statens psykologisk-pedagogiska bibliotek
Betänkandet Utredning och förslag rörande statens psykologisk-pedago— giska bibliotek har remissbehandlats.
Följande myndigheter har på anmodan inkommit med yttrande. Statskontoret. byggnadsstyrelscn. kungl. biblioteket (KB). universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) efter hörande av ett urval högskolemyndig- heter. skolöverstyrelsen (SÖ). humanistisk-samhällsvetcnskapliga forsk- ningsrådet (HSFR). delegationen för vetenskaplig och teknisk informa- tionsft'irsörjning (DFI). statens psykologisk-pedagogiska bibliotek (SPPB). skolforskningskommittén. Vidare har Sveriges psykologft'irbund och l—"olk- bildningsförbundet beretts tillfälle att avge yttrande.
SPPB:s institutionella organisation
Utredningen diskuterar tre olika modeller beträffande SPPB:s uppgifter. ställning och institutionella organisation.
SPPB integreras helt med universitetsbiblioteket i Stockholm. . SPPB bibehålls som ett fristående specialbibliotek. . SPPB knyts till universitetet i Stockholm såsom en inrättning som avses i 16 kap. 14 & högskoleförordningcn. SPPB bör därvid få en ställning som fristående lilialbibliotek till universitetsbiblioteket. Utredningen föreslår det tredje alternativet. UHÄ. HSFR samt några av de hörda universiteten och högskolemyndiglzeterna tillstyrker utredning- ens förslag.
UHÄ redovisar att flertalet hörda universitet och högskolemyndigheter anser det angeläget att SPPB även i framtiden får ett riksomfattande ansvar och att dess karaktär av specialbibliotek för psykologi och pedagogik bevaras. De förordar därför att SPPB skall bibehålla sin ställning som fristående specialbibliotek med i stort sett samma organisation som tidi- gare och tillstyrker sålunda utredningens alternativ 2 då en risk med alternativ 3 anses vara att SPPB kommer att råka i en olycklig konkurrens- situation mellan lokala och nationella intressen i samband med priorite- ringar inom universitetet i Stockholm.
Enligt UHÄ: s mening bör dock det av utredningen förordade alternati- vet 3 kunna utformas på ett sätt som tillvaratar de administrativa förde- larna i ett inordnande av SPPB i högskolans biblioteksorganisation och samtidigt —— bl. a. när det gäller former för medelsanvisning och ledning — tillgodose de särskilda krav som bibliotekets karaktär av nationellt special- bibliotek ställer. Det utgör därmed enligt UHÄ:s mening en ändamålsenlig mellanform mellan å ena sidan ett bevarande av SPPB som en självständig myndighet. å andra sidan en fullständig integration av det i universitetsbib— lioteket.
UHÄ uttrycker förståelse för de farhågor som flertalet av de hörda högskolemyndigheterna hyser för att svårigheter skall uppstå lokalt vid avvägningen mellan lokala och nationella intressen. På några års sikt bör emellertid enligt UHÄ sådana svårigheter i allt väsentligt kunna övervin- nas. dels genom att tillämpningen av det nuvarande anslagssystemet rent allmänt bör ytterligare förbättras. dels till följd av den utredning om ans-
häl—)—
Prop. 1979/80: 104 l26
varsbibliotek som DFl avser att genomföra. I denna utredning torde kom- ma att närmare analyseras hur nationella uppgifter för olika vetenskapliga bibliotek bäst kan lösas inom ramen för högskolans nuvarande organisa— tion och anslagssystem. framhåller UHÄ.
UHÄ tillstyrker mot denna bakgrund utredningens alternativ 3 och förordar att det läggs till grund för ett mera konkret planeringsarbete med sikte på ett slutligt inordnande i universitetets organisation i samband med bibliotekets flyttning till Frescatiområdet. Redan på kort sikt bör emeller- tid redovisningscentralen vid universitetet i Stockholm ges ansvaret för bokföring. redovisning och kassagöromäl för SPPB. anser UHÄ.
Överhibliatekarien vid universitetsbiblioteket i Uppsala och lu'igskules- tyrelsen vid högskolan i Örebro tillstyrker alternativ 3 men understryker i sitt yttrande samtidigt vikten av att SPPB får en ställning som ett självstän- digt fllialbibliotek och får tillräckliga medel för att fullgöra sina nationella och internationella uppgifter. Bilwliutekskollegiet vid universitetet i Göte- burg förutsätter att medelstilldelningen till SPPB konstrueras så att inrikt- ningen och omfattningen av SPPB: s verksamhet i realiteten inte blir helt beroende av den lokala högskolestyrelsens prioriteringar och tillstyrker därför alternativ 3 under förutsättning att ansvaret för medelstilldelningen till SPPB inte blir beroende av universitetsstyrelsens prioriteringar.
KB hänvisar till det uppdrag som DH erhållit av regeringen att utreda frågan om införande av ett system med ansvarsbibliotck för olika fackom- räden och anser det riktigast att avvakta resultatet av denna utredning innan någon förändring vidtas beträffande SPPB:s organisation och huvud- mannaskap. När eventuellt beslut: fattats om SPPB: s åligganden som ans- varsbibliotck kan — enligt KB -— utredningens förslag vara en lämplig avvägning vad gäller huvudmannaskapet.
En majoritet remissinstanser förespråkar utredningens alternativ 2 dvs. att SPPB bibehålls som ett fristående specialbibliotek. SPPB själv. säväl styrelse som personal. hävdar att denna organisationsform bäst slår vakt om bibliotekets ställning som svenskt specialbibliotek av rikskaraktär inom ämnesområdena psykologi och pedagogik. Även SÖ och skuljbrsk- ningskommitten förordar denna organisationsform. Kommittén vill dock inte helt avvisa utredningens huvudförslag men vill betona nödvändigheten av att bibliotekets resurser dimensioneras så att dess riksansvar verkligen garanteras allt framgent.
Sveriges psvkologfi'irbund och Folkbildningsförlmndet förordar båda att biblioteket bibehålls som en fristående enhet direkt underställt utbildnings— departementet.
DFI konstaterar att SPPB har existerat som självständig biblioteksor- ganisation sedan 1885 och att den nuvarande organisationsformen. som med smärre förändringar fungerat: sedan 1950-talet har medverkat till bib- liotekets framgångsrika utveckling och verksamhet under senare är. DFI påpekar att samtidigt som delegationen inrättades betonade statsmakterna att forskning och utveckling är nödvändiga för en effektiv framtida infor- mationsförsörjning. Det är enligt DFl:s mening angeläget att stärka och utveckla vitala biblioteksorganisationer som inte blott fyller nationella försöriningsuppgifler utan även visat vilja och förmåga att aktivt medverka i avancerade utvecklingsprojekt på informationsförsörjningens område. SPPB tillhör enligt Dl—"l: s mening denna kategori av bibliotek.
DFI finner konstruktioner av utredningens organisationslörslag diskuta- bel i två hänseenden. För det första förutsätter rollen som ftlialbibliotck bl.a. personalgemenskap med universitetsbibliotek. För det andra har
Prop. l979/80: 104 127
sedan ordningen infördes att medel för de vetenskapliga biblioteken inom högskolan beräknas inom ramen för anslagen för utbildning och forskning. i en del fall svårigheter funnits att inom resp. högskoleenhet få tillräckliga resurser för bibliotekens nationella uppgifter. Enligt DFI faller det på nämnda utredning om ansvarsbibliotck att överväga konstruktioner som tillgodoser sådana behov.
Med den betydelse SPPB har för informationsft'irsöriningen för landet i dess helhet är det enligt DFl:s mening betydelsefullt att bibliotekets ställ- ning bedöms i det större sammanhang som ansvarsbiblioteksutredningen utgör. DFI föreslår därför med huvudsaklig anslutning till utredningens alternativ 2 att SPPB:s organisation och uppgifter skall förbli i princip oförändrade tills vidare.
De remissinstanser som förordar utredningens alternativ 1 dvs. en full- ständig integrering av SPPB med universitetsbiblioteket i Stockholm är .t'tatskt'mtoret samt rektorsiinrlwtet och universitetsltiblioteket vid universi- tetet i Lrotd. De båda senare menar att utredningen om ansvarsbibliotck som skall genomföras av DFI i viss utsträckning föregripits i utredningens ställningstaganden. Vilka resultat som än framläggs om ansvarsbibliotck anser rektorsämbctet och univcrsitetsbiblioteket att SPPB:s ställning som vetenskapligt specialbibliotek inom psykologi och pedagogik obetingat bör fortleva men att dess nuvarande och framtida verksamhet kommer att väsentligt underlättas av en totalintegrering med biblioteket vid universite- tet i Stockholm.
Styrelsen för högskolan för lärarutbildning i Stockholm förordar inte något av de organisationsalternativ som utredningen diskuterar utan hem- ställer att innan ett definitivt beslut fattas om SPPB:s framtida lokalisering och organisation möjligheterna prövas att anknyta SPPB till högskolan för lärarutbildning i Stockholm. Styrelsen anser att de låga siffror för lokala lån till f.d. lärarhögskolan som redovisas i utredningen inte kan vara tillräckligt skäl för att avvisa tanken på att SPPB knyts till högskolan för lärarutbildning då denna är en betydligt större organisation än f.d. lärar- högskolan.
[.okaliseringen
Utredningen anser att biblioteket vid tillkomsten av ett föreslaget bete- cndevetenskapligt centrum inom f. d. skogshögskolans område förläggs till det tidigare skogsbibliotekets lokaler.
Flertalet remissinstanser tillstyrker i likhet med h_vggnadsstyrelsen att SPPB förläggs till det tidigare skogsbiblioteket om ett beteendevetenskap- ligt centrum anordnas inom f.d. skogshögskolans område.
Byggnadsstyrelsen har utarbetat förslag till disposition av nämnda områ- de för ett sådant centrum. Förslaget har underställts regeringen för god- kännande. Om ett sådant godkännande erhålls kan SPPB flytta till f.d. skogsbiblioteket omkring årsskiftet 1982/83 utan att några mer omfattande ombyggnadsåtgärder dessförinnan behöver utföras i byggnaden framhåller byggnadsstyrelsen. Styrelsen för högskolan för lärarutbildning i Stock- holm anser som tidigare nämnts att möjligheterna bör prövas att anknyta SPPB till lärarhögskolan. Samhällsvetenskapliea _l'akultetsniimnden vid universitetet i Lund anför att om ett beteendevetcnskapligt centrum inte kommer till stånd bör en fortsatt diskussion om alternativa lokaliseringar föras. Fakultetsnämnden anser ett därvid tänkbart alternativ vara att för- lägga SPPB i anslutning till SÖ:s lokaler och att göra SÖ: s dokumentsam- lingar lättare tillgängliga för forskning genom att sammanföra SÖ:s och
Prop. 1979/80: 104 128
SPPB:s samlingar till en gemensam datapool mcd biblioteksmässiga ruti- ner för arkivering och katalogisering. DFI anser sig inte ha anledning att ta ställning till lokaliseringsfrågan.
Instruktion. styrelse nt. m.
Utredningen föreslår att regeringen utfärdar SPPB:s instruktion och tillsätter styrelsens ordförande.
Utredningen föreslår även att i styrelsen ingår ordförande. SPPB:s före- ståndare och universitetets överbibliotekarie samt det antal övriga leda- möter som universitetets styrelse bestämmer sedan förslag inhämtats från berörda myndigheter och institutioner. Bland de icke självskrivna ledamö- tcrna skall ingå ledamöter med anknytning till SPPB:s riksomfattande verksamheter. Slutligen föreslår utredningen att tjänsten som föreståndare för biblioteket tillsätts av regeringen efter förslag av SPPB:s styrelse och sedan universitetets styrelse yttrat sig i ärendet.
Enligt utredningen bör i SPPB:s styrelses uppgifter ingå att lämna för- slag till anslagsframställningar. disposition av medel och inriktning av verksamheten. Sammansättningen bör spegla såväl lokala som riksomfat- tande intressen med stor vikt lagd på de senare. Styrelsen bör innehålla personer med god överblick över nationell och internationell forskning inom området men den bör äver. ha god förankring inom universitetets beslutande organ. [ styrelsen bör enligt utredningen ingå representanter för HSFR. SÖ. UHÄ. Riksbanksfonden. universitetet i Stockholm och biblio- tekspersonalen.
UHÄ framför i sitt yttrande inga synpunkteri dessa frågor. SÖ finner det naturligt att de nämnda fyra stora anslagsgivarna till bcteendcvetenskaplig forskning finns representerade i SPPB:s styrelse med hänsyn till att dessa organ har god överblick över nationell och internationell forskning inom det område SPPB representerar.
SPPB:s styrelse anser att regeringen skall utfärda SPPB:s instruktion och tillsätta styrelsens ordförande och föreståndare för biblioteket. [ sty- relsen bör finnas representanter för centrala anslagsbeviljande myndighev ter som SÖ och UHÄ. för forskare inom psykologi och pedagogik. både från Stockholmsområdet och från högskolor eller universitet från andra regioner, utsedda av HSFR. Det bör också finnas representanter för Folk- bildningsförbundet, högskolan för lärarutbildning i Stockholm. kanske också Svenska barnboksinstitutet. l styrelsen bör vidare ingå överbibliote- karien vid universitetsbiblioteket i Stockholm samt representant för perso- nalen vid SPPB.
Även Folkhildningsf'örhunder självt avser att det vore naturligt att ge förbundet representation i styrelsen om biblioteket skall ges funktionen som dokumentationscentral för folkbildningsområdet.
Styrelsen för universitetet i Stockholm anser det synnerligen viktigt att en samordning mellan universitetsbiblioteket i Stockholm och SPPB sker och att överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket därför blir självskri- ven ledamot i SPPst styrelse.
Institutionen för pedagogik vid högskolan för lärarutbildning ISIttt'k— holm och regionstyrelsen i .S'tockholms högskoleregion anser i likhet med DFI att styrelsebreddningen bör innebära att styrelsen utökas med en företrädare för SUB och en för högskolan för lärarutbildning ] Stockholm. i syfte att främja samverkan mellan SPPB och dessa institutioner.
Institutionen för pedagogik föreslår i detta sammanhang en förstärkning
Prop. 1979/80: 104 [29
av samarbetet mellan SPPB, SUB och högskolans för lärarutbildning bib- liotek genom att en samarbetsgrupp dem emellan tillsätts.
Styrelsenjör högskolan i Örebro finner att det är angeläget med hänsyn till omfattningen av fjärrlån att forskare men även lärare och/eller övriga representanter från högskoleenheter utanför Stockholm blir representera- de i styrelsen. vilket — enligt styrelsen — synes än mer angeläget föratt kunna hävda regionala intressen om SPPB flyttas till Frescati.
Prop. 1979/80: l04
lnnehållsförteckning
Proposition
Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den (» mars 1980 1 Inledning 2 Föredragandens överväganden
2.1 Befogenhetsfördelning m. r.:t. inom högskolan .............. 2.1. 1 Bakgrund ........................................ 2.1. _ Allmänna utgångspunkter .......................... 2.1. 3 Beslutsnivåcrna inom högskolan .................... 2.1. 4 Den lokala nivån ............................... 2.1. 5 Den regionala nivån ............................... 2.1. 6 Den centrala nivån ............................... 2.1. 7 Samråd vid avvikelse från planeringsramar för grundläg—
gande högskoleutbildning ........................... 2.1. 8 Hemställan .......................................
2.2 Dokumentation och statistik om högskoleutbildning ......... 2.2.1 Bakgrund ........................................ 2.2.2 Allmänt .......................................... 2.2.3 Den lokala studiedokumentationen m.m. ............. 2 2. 4 Organisationen nlöl högskolestatistiken ............... 2.2.5 Statistikens innehäll ............................... 2.2.6 Samotdning med studiestödets informationssystem 2.2. Ansvarsfrågor och kostnader m. m. ................. 2. 2. 8 Hemställan ....................................... 2.3 Organisation m.m. tö| state ns psykologisk— pedagogiska bibliotek ............................................... 2.3.1 Inledning ........................................ 2.3.2 Ställning och organisation .......................... 2.3.3. lokaliseringen ................................... 2.3.4 Instruktion. styrelse m.m. .......................... 2.3.5 Mcdelsbcräkning och anslag ........................ 2.3.6 Hemställan ....................................... ”4 Beslut
Bilaga 1. Decentraliseringsgruppens sammanfattning av sitt förslag Bilaga 2. Sammanställning av remissyttramlen över rapporten (Ds
U 1979: 1) En decentraliserad högskola ................
Bilaga 3. Utredningens (LJ 1975: 14) sanunanlattning av betänkandet
(SOL.-' 1979: 47) Dokumentation och statistik om högskole— utbildning
Bilaga4. Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
(SOU 1979: 471 Dokurrcntation och statistik om högskole- utbildningjämte specialbilagan (Ds U 1979: (») Redovisning av behovsanalys
Bilaga 5. Promemoria 1978-01-27 angående frågan om samordning
mellan högskt'tlans studiedokumcntationssystem och stu— diestödets informationssystem
Bilaga 6. Sammanställning av remissyttranden över promemorian
1978—01—27 angående frågan om samordning mellan hög- skolans studiedokumentationssystem och studiestödets informationssystcm .................................
1 30
lf) 17 17 l7 18
")”)
52 24 29 29 3 1
112
Prop. 1979/80: 104 131
Bilaga 7. Sammanlattning av betänkandet Utredning och förslag rö- rande statens psykologisk-pedagogiska bibliotek ....... I 17 Bilaga 8. Sammanställning av remissyttranden över betänkandet Utredning och förslag rörande statens psykologisk—peda- gogiska bibliotek ................................... 125
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980
