Prop. 1979/80:145
om åtgårder för att främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan m.m.
Prop. 1979/80: 145
Regeringens proposition 1979/80: 145
om åtgärder för att främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan m. m.
beslutad den Zl) mars 1980.
Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll för de åtgärder eller de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.
Pii regeringens vägnar
Tl-IORBJÖRN FÄLLDIN Berr MOGÄRI')
Propositionens huvudsakliga innehåll
För att stödja ungdomar under 18 är som efter avslutad grundskola varken genomgår utbildning eller har arbete skall kommunernas skolstyrelser enligt redan'gällande bestämmelser bedriva uppföljande studie- och yrkesoriente- ring i syfte att ge dessa ungdomar möjlighet till arbete. praktik eller utbildning, Detta är vad som brukar kallas skolstyrelsernas uppföljningsan- svar.
De ungdomar i åldern 16—17 är som söker sig ut i arbetslivet har ofta svårt att finna stadigvarande sysselsättning där. En starkt bidragande orsak till detta är att de saknar yrkesutbildning.
Mot bakgrund av arbetsmarknadssituationen för ungdomar i den aktuella åldern och skolstyrelsernas uppföljningsansvar föreslås i propositionen olika åtgärder som syftar till att alla berörda lö—l7—äringar skall kunna få en utbildning inom gymnasieskolan.
Utbildningsmöjligheterna avses bli förbättrade i första hand genom ett tillskott av intagningsplatser pä gymnasieskolans reguljära yrkesinriktade linjer och specialkurser.
För ungdomar utan arbete i den aktuella åldern som tror.; detta inte direkt påbörjar en utbildning på linje eller specialkurs inom gymnasieskolan föreslås att de kommuner som har gymnasieskola skall kunna anordna introduktionsprogram för utbildning om högst fyra veckor. Dessutom föreslås en yrkesintroduktion om högst 40 veckor.
Introduktionsprogrammen skall syfta till att skapa intresse för utbildning och kunskaper om olika utbildningsaltcrnativ. Yrkesintroduktionen skall innehålla utbildningsmoment för ifrågavarande yrke och ges en sä långt som
Prop. 1979/80: 145
lJ
möjligt individuell utformning. Den skall anordnas i samverkan med företag. institutioner m. m. och syfta till att ge erfarenheter och meriter för anställning. För yrkesintroduktitmcn skall en verksamhetsplan upprättas efter samråd med de lokala plancringsråden.
lntroduktionsprogram och yrkesintrtxluktion föreslås tills vidare få formen av försöksverksamhet som organisatm'iskt knyts till gymnasiesko- lan.
Statsbidrag föreslås utgå med 1 500 kr. för varje elev som deltar i introduktionsprogram för utbildning. För yrkesintroduktion föreslås statsbi- drag med 250 kr. per elev och vecka.
Elever som deltar i introduktionsprogram och yrkesintrmluktion föreslås få studiestöd enligt de regler som i allmänhet gäller för elever i gymnasie- skolan.
Som en följd av dessa förbättringar i utbildningsmöjligheterna föreslås att arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av bercdskapsarbete och arbets— marknadsutbildning i framtiden i princip inte skall komma i fråga för 16— och l7-åringar. Regeringen föreslås dock få möjlighet att undantagsvis medge att sådana åtgärder får vidtas för ungdom under 18 år på orter där gymnasie- skolan inte kan erbjuda utbildning som svarar mot de behov som föreligger. Arbetsgivare som den sista juni har ungdomar i åldrarna 16—17 är i beredskapsarbcte och som ger dem fast anställning föreslås kunna få 75 procent av l(')nckostnaderna täckta i sex månader.
Ändringarna föreslås gälla fr. o. m. den 1 juli 1980.
Prop. 1979/80: 145 3
Utdrag
UTBILDN l NGSD EPA RTF-.M EN'l'ET PROTO KOLL vid regeringssammanträtle lllfs'l 1-03—20
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Mundebo. Wikström. Friggebo. Mogård. Dahlgren. Åsling. Söder. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén. l-lolm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell och Petri.
Föredragande: statsråden Mogård och Wirtén
Proposition om åtgärder för att främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan m. m.
Statsrådet Mogård anför.
Med stöd av beslut av riksdagen har kommunernas skolstyrelser genom bestämmelser som regeringen meddelat ålagts skyldighet att bedriva uppföljande studie- och yrkesoricntcring för att stödja ungdomar som inte har fyllt 18 år och som efter avslutad grundskola varken genomgår utbildning eller har arbete. Denna uppföljande studie- och yrkesoricntcring — som brukar kallas uppföljningsansvar — skall bedrivas i syfte att ge dessa ungdomar möjlighet till arbete. praktik eller utbildning. Skolstyrelsen skall därför fortlöpande hålla sig underrättad om dessa ungdomars situation. utröna deras intresse för och möjligheter till fortsatt utbildning eller arbete samt lämna dem vägledning i sådana frågor. Studie— och yrkesorienteringen skall bedrivas i nära samverkan med berörda lokala statliga och kommunala organ. främst den offentliga arbetsförmedlingen och sociala centralnämmlen eller motsvarande kommunala nämnd.
Över fyra femtedelar av lo-äringarna går f. n. i skolan. medan de övriga har sökt sig ut i arbetslivet.
Den grupp av 16- och 17-åringar som söker arbete har på senare år mött allt större svårigheter. Arbetslösheten bland 16- och 17-äringar är större än för någon annan åldersgrupp. Många ungdomar har fått erbjudas beredskaps- arbete i brist på varaktig sysselsättning.
De senaste årens utveckling har visat att antalet arbetstillfällen för ungdomar utan yrkesutbildning är ringa även i ett uppåtgående konjunktur- skede. Samtidigt kan konstateras att många undomar efter nio års skolgång vill pröva något annat än en reguljär skolgång.
Den del av gymnasieskolan som utgörs av linjer och till linjer hörande Specialkurser beräknas för läsåret 1980/81 omfatta 123 950 intagningsplatser.
Prop. 1979/80: 145 4
vilket lllt'.)lSV1ll'tll' 100 procent av antalet lö—åringar.
För övriga specialkurser. dvs. för kurser som är kortare än ett år eller kurser som kräver tidigare gymnasial utbildning eller viss ålder för tillträde. beräknas "30 330 årselevplalser under nästa läsår.
l budgetpropositioncn har vidare angivits en ram om 3 000 årselcvplatscr för s. k. korta yrkesinriktade kurser. kurser för invandrarungdom och för speeialkursen Studicvägar och arbetsliv. orienteringskurs.
Hittills har flertalet elever fått sin yrkesutbildning i skolinstitutioncr. Förslag har förelagls riksdagen om förändrade ekonomiska villkor för inbyggd utbildning inom industri och hantverk samt handel och för lärlingsutbildning för att ge ett ökat antal elever en viss del av sin utbildning i företag (prop. 1979/80: 100 bil 12 s. 301 ). Genom att förlägga utbildningen delvis till skolinstitution och delvis till företag ges eleverna en bredare utbildning och ökad arbetslivserfarenhet. Härigenom frigörs utbildningsrc— surser i skolan som kan användas för att öka yrkesutbildningen i gymnasie- skolan. Det nya statsbidraget skall utgå per individ vilket ger stor frihet i resursaiwändningen.
Lärlingsutbildningen ingår inte i dag i gymnasieskolan. Den skall emellertid såsom först'jksvcrksamhet fr. o. m. budgetåret 1980/81 utgöra en del av den gymnasiala utbildningen och ingå i den grupp av utbildningar som får det nya förbättrade statsbidraget. Företagens insatser vid lärlingsutbild- ningmåste i samband härmed ökas väsentligt. Eleverna ges vidare tillfälle att följa viss teoretisk undervisning i gymnasieskolan som är av betydelse för kompetensen i yrket och för fortsatta studier.
lnom regeringskansliet har i augusti 1979 upprättats en promemoria benämnd Yrkesutbildning i företag för lediga jobb. I denna föreslogs nya regler för företagsförlagd utbildning inom gymnasieskolans ram med syfte att bekämpa ungdomsarbetslösheten och göra gymnasieskolan attraktiv för nya grupper. Promemorian har för yttrande remitterats till arbetsmarknadens parter.
På grundval av vad som framkommit bl. a. i samband med beredningen av promemorian och yttrandena däröver kommer chefen för arbetsmarknads- departemcntet och jag i det följande att föreslå olika åtgärder som syftar till att alla berörda 16- och 17-åringar skall kunna få en utbildning inom gymnasieskolan.
Statsråden Wirtén och Mogård anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redtwisas i underprotokollcn för arbctsmarknadsdepartementet och utbildningsdepartementet.
Statsrådet Mogård hemställer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad statsrådet Wirtén och hon har anfört för de åtgärder eller ändamål som de har hcmstållt om.
'Jl
Prop. 1979/80: 145
Regeringen ansluter sig till föredragandcnas överväganden och beslutar att genom propositicm förelägga riksdagen vad föredragamlena har anlk'lrt för de åtgärder eller ändamål som de har hemställt om.
Regeringen beslutar att de anföramlen och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna I ut'/1 3.
Prop. 1979/80: 145 ö [ff/(lyd ]
Utdrag ARBETSlN=lARKN.-—-XDSDIEPA RTElylliN'f'ET PR(..)"1*()K()L1.
vid regeringssamnnlnträde 1980-03-10
Föredragande: statsrådet Wirtén
Anmälan till proposition om åtgärder för att främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan m. m.
] Ungdomens arbetsmarknadssituation
1.1 Ungdomsarlwtslöshetcns utveckling
Svårigheter för unga att finna arbete är ett problem som drabbat många länder. Enligt ()ECD var år 1979 11.3 % av alla ungdomar i åldrarna under 25 år arbetslösa i OECD-området. Det svarar mot drygt sex miljoner unga. Den högsta relativa arbetslösheten fanns i Italien (23.7 %) och Spanien (21.4 flå-). medan Japan (3.2 (.F'n). Sverige (4.9 (ii-) och Nya Zeeland (lo (.."-;.) redovisade förhållandevis låga tal.
Utvecklingen under 1970-talet visar betydande likheter i de olika länderna. Av figuren framgår att flera länder upplevt språngvisa ökningar i ungdomsarbctslösheten under de två senaste lågkonjunkturerna. Under uppgångsk("mjunkturerna vid mitten och slutet av decenniet inträdde en viss nedgång. men någon återgång till de låga arbetslöshctsnivi'ier som rådde vid 1970-talets början har inte skett. Under perioden som helhet har arbetslös- heten således ökat i de berörda länderna trots att alla länder har satt in särskilda åtgärder för att stödja de unga på arbetsmarknaden. Åtgärderna har till sin karaktär varit relativt likartade i de flesta länder. men omfattningen har skiftat starkt. Ekonomisk stimulans till arbetsgivare som anställer unga och olika utbildningsinsatscr har dominerat. I några länder har detta kombinerats mcd stimulans av ekrmomin.
Arbetslösheten bland de unga i Sverige har kunnat reduceras under år 1979. Den förbättrade konjunkturen spelar här en väsentlig roll. men även de särskilda åtgärder som har vidtagits för att motverka ungdomsarbetslt'isheten har bidragit till detta resultat, Trots net gången ligger arbetslösheten clock fortfarande på 'en otillfredsstållandc hög nivå. lin konjunkturuppgång löser endast delvis ungdomarnas arbetsmarknadsproblcm. Detta beror på att andra faktorer än konjunkturläget har stor betydelse för ungdomarnas
Prop. 1979/80: 145
Relativ arbetslöshet för ungdomar under 25 år i ett antal länder, åren 1970 — 79.
Procent
UN
Västtyskland Italien
Japan _____ Sverige _m— Storbritannien USA
Os
Prop. 1979/80:15 8
möjligheter att få sysselsättning.
De strukturella förändringarna på arbetsmarknaden har eliminerat många sådana arbeten som förr fungerade som llllx'Öl'SPt'll'l till arbetslivet. Andra arbeten har visserligen kommit i stället. men för att få dem måste man uppfylla andra villkor. Kravet på utbildning har skärpts även för vad som normalt betecknas som enkla ingångsjobb.
Konjunkturutvecklingen har nu varit på väg uppåt i snart två år. Uppgången har dock varit långsam och började dessutom från ett extremt dåligt utgångsläge. [fortfarande är antalet lediga platser lägre än antalet arbetslösa. och det råder stora obalanser mellan efterfrågan och utbud på arbetskraft. Den geografiska obalansen mellan skogslänen och övriga delar av landet kvarstår också. Som framhålls i årets budgetproposition beräknas industrins arbetskraftsefterfrågan fortsätta att öka under första halvåret 1980. medan utvecklingen därefter framstår som mera osäker.
Efterfrågan på arbetskraft gäller till (_ivet'vägande del personer med yrkesutbildning. lnom industrin uppgav i december 1979 drygt 40 % av företagen till konjunkturinstitutet att de hade brist på yrkesarbetare. och även i byggsektorn liksom inom vården och skolväsendet råder i stora delar av landet brist på utbildad arbetskraft. lnom industrisektorn är det framför allt verkstadsiudustrin som behöver fler yrkesutbildade.- För dem som saknar gångbar yrkesutbildning är läget fortfarande svårt på de flesta håll i synnerhet för de unga kvinnorna. Kvinnorna i åldrarna 16—19 år har en arbetslöshet som ligger flera procentenheter högre än för männen i samma ålder.
Nuvarande svårigheter kommer att kvarstå om inte nya åtgärder vidtas för att intressera de arbetssökande ungdomarna för yrkesutbildning. Det finns samtidigt uppenbara risker för att den i. n. gynnsamma konjunkturutveck- lingcn liksom industrins angelägna strukturella förnyelse bromsas av rekryteringssvårigheter i vissa företag.
Som framgår av det föregående kan ungdomarnas svårigheter i huvudsak tillskrivas tre företeelser: strukturella förändringar på arbetsmarknaden. brist på yrkesutbildning och konjunkturutvecklingen. Därför har de särskil- da ungdomsinsatserna gällt i huvudsak tre områden: arbetsförmedling. utbildning och s_vsselsättningsskapande åtgärder.
1.2 Vidtagna åtgärder 1.2.1 Arbetsförmea'ling
Arbetsförmedlingen lägger ner stor möda på att stödja arbetslösa ungdomar som har otillräcklig utbildning. Detta förhållande. som även gäller andra utsatta grupper på arbetsmarkmtden. t. ex. handikappade. är en av förklaringarna till att statsmakterna under 1970-talet satsat stora resurser på förmedlingsverksamheten. Arbetsl'örmedlingen har under l97ll-talct sålun- da förstärkts med drygt 2 llll) nya tjänster. Ungdomarnas problem kan dock
Prop. 1979/80:145 ()
inte lösas enbart genom en satsning på förmedlingsverksamhet. Det är också angeläget att finna nya och mera effektiva vägar för att slussa in ungdomarna i arbetslivet.
På många förmedlingar har särskilda ungdomsgrupper inrättats. Särskilda informalitmskampanjer har genomförts för att bl. a. informera arbetsgivare om de stödåtgärder som står till buds för att anställa ungdomar. Nya former för yrkesvägledning har prövats i form av vägledningsgrupper. ALU-kurser (Arbetsliv och Utbildning). m. m. Finska yrkesvägledare har lånats in för att bistå de finska ungdomar" som möter särskilda svårigheter på den svenska arbetsmarknaden. Unga som får arbete utanför hemorten har beviljats två
fria hemresor i månaden för att kunna hålla kontakten med hemorten.
1.2.2 Utbildning
] årets budgetproposition har för budgetåret 198038] medel beräknats för 123 951) intagningsplatscr i gymnasieskolans direkt grundskoleanknutna utbildningslinjer. Detta innebär att antalet budgeterade intagningsplatser motsvarar hela årskullen lo-åringar.
Samarbetet mellan skola. arbetsliv och arbctsmarkmidsmyndigheterna har förstärkts organisatoriskt genom inrättande av lokala planeringsråd (SSA- råd).
Skolstyrelserna harmed stöd av riksdagsbeslut ålagts ett uppföljningsans- var för alla ungdomar som slutar grundskolan. Detta ansvar innebär att skolstyrelscn för att stödja ungdom under 18 år som efter avslutad grundskola varken genomgår utbildning eller har arbete skall bedriva uppföljande studie- och yrkesoricntcring i syfte att ge möjlighet till arbete. praktik eller utbildning.
Sedan ett par år har skolstyrelserna haft möjlighet att erbjuda ungdomar som inte börjat gymnasieskolans linjer eller specialkurser s. k. kortkurser på mellan två och tio veckor. Syftet med dessa är i första hand att stimulera intresset för fortsatt utbildning i gymnasieskolan. Kurserna är främst att se som allmänt vägledande inför valet av yrke och utbildning. lnom arbets- marknadsutbildningen har de s. k. ALU-kurserna. som ordnas för arbetslös ungdom. ett liknande innehåll. Såväl vid kortkurser som vid ALU—kurserhar flertalet av eleverna kunnat få utbildningsbidrag enligt särskilda regler. ALU—kurserna har från den 1 januari 1981.) organisatoriskt förts över till de nyinrättade arbctsmarknadsinstituten (AMI).
Olika åtgärder har vidtagits inom gymnasieskolan i syfte att stödja dem som slutar grundskolan. Höstterminen 1979 ordnade flera kommuner kortkurseri form av särskilda introduktionskurser på fem veckor. Till dessa kallades ungdomar som våren 1979 slutade grundskolan och inte hade sökt eller inte hade fått plats i gymnasieskolan. Syftet var att fånga upp de ungdomar som under sommaruppehållet inte lyckats lösa sin utbildnings-
eller sysselsättningsfråga. 'å flera av de orter där kurserna anordnades har
1' Riksdagen ] 979180. ] .vmnl. Nr 145
Prop. 1979/80:145 ltt
många ungdomar kunnat erbjudas plats inotn gymnasieskolans ordinarie kursutbud genom att vakanser uppstått. Andra har fått utbildning tttanför gymnasieskolan och ytterligare en grupp har genom satnarbete med arbetsförmedlingarna kunnat beredas arbete på öppna ntarknadcn eller beredskapsarbete.
En del ungdomar uppfattar gymnasieskolan som alltför teoretisk. Mot den bakgrunden beslutade riksdagen 1978 om försök med individualiserad gytnnasial utbildning för vissa ungdotnar. de s. k. KUl'å-försöken. ] dessa försök som pågår på l4 orter ktinnbineras korta kurser och beredskapsarbete i syfte att ge yrkesutbildning. Också i en del kommuner sotn inte formellt omfattas av försi'Sksverksamheten erbjuds olika former av varvad utbild— ning.
För att få tillträde till arbetstnarknadstltbildning måste man enligt huvudregeln ha fyllt 20 år. Undantag görs bl. a. för handikappade och ungdomar som har fi'irsörjningsplikt mot eget barn. Vidare får den som inte fyllt 20 år men som uppfyller villkoren för kontant at'betsmarkttadsstöd beviljas arbetstnarknadstttbildning vid särskilt anordnade kurser. Under senare är har arbetstnarknadsutbildningens resurser alltmer kotnmit att utnyttjas för arbetslt'jsa ungdomar. Skolöverstyrelsen (SÖ) och arbetsmark- nadsstyrelsen (AMS) har också kunnat köpa utbildningsplatser för arbets— tnarknadsutbildning i näringslivet för arbetslösa ungdomars behov.
1.2.3 S_vsselxr'inningxsk(Wande åtgärder
För de ungdomar som trots förmedlings- och utbildningsinsatser inte kunnat få ett stadigvarande arbete har arbetsförmet'llingen sökt finna lämpliga beredskapsarbeten. Så långt som möjligt har arbetena valts så att de skall ge yrkeserfarenhet och möjlighet till fortsatt arbete. Arbetena är vanligen begränsade till minst tre och högst sex månader.
Regeringen har genom skilda beslut under de senaste åren förbättrat möjligheterna att anordna beredskapsarbeten för ungdomar och i synnerhet för dem under 21) är. Beredskapsarbeten för ungdomar har således kunnat anordnas inom alla sektorer av näringslivet — hos statliga myndigheter. kommuner. landsting. enskilda företag och organisationer. Till kommunala huvudmän utgår statsbidrag i allmänhet med 75 % av lönekostnaderna. Även till enskilda huvudmän _ företag. organisatirmer m. fl. — har statsbidrag inom detta särskilda förmånssystem kunnat beviljas med 75 % av lönekost- naderna. För arbetshandikappadc ungdomar har högre statsbidrag kunnat utgå. För att förbättra de kommunala beredskapsarbetena har ett särskilt statsbidrag getts för utbildnings— och handledarkostnader.
Prop. 1979/80:145 l 1
I.2.4 Åtgärdernus ()in/ktltning
Åtgärderna för arbetslös ungdom har haft stor omfattning. Sotn exempel kan nämnas att i april 1979 hade 44 000 ungdomar under 25 år beredskaps- arbete och drygt 23 (100 deltog i arbetsmarknadsutbildning. Totalt berördes således närmare 70 000 ungdomar av dessa insatser. Under hösten 1979 var konjtmkturläget väsentligt bättre. och arbetslösheten bland de unga sjönk. Under augusti och september var arbetstnarknadstnyndigheterna därför återhållsamma med att ordna nya beredskapsarbeten. Under senhösten ökade beredskapsarbetena åter i (_nnfattning, dock inte till samma höga nivå som nåddes våren 1979.
I följande tabell redovisas antalet ungdomar i arbetsmarknadsutbildning resp. beredskapsarbete vid årsskiftena 1978/79 och 1979/80.
jan. 30 därav dec. -79 därav ian. -7L) därav kvinnor kvinnor kvinnor Beredskapsarbeten 16—17 är 7 930 2s't) ts” 391 4 5.47 11 116 i 413 Its—195” 11552 7842 12237 11 155 18196 10748 20—24 är 7 649 4 217 7 824 4 225 12 671 6 065 Arbetsmarknads- utbildning 16—17' år 3 008 1 504 2 504 1300 3 313 1660 18—19' år 2 000 1300 2 400 1300 3 200 1 (100 20—24 år 15 676 7 639 13 907 6 l8'20 16 336 7 600 Summa 16—17 år 10946 5. 793 10 895 5 847 14 429 7073
18—19år 14 152 () 142 14 637 [) 455 21396 12 34.11 20—24 år 23 325 11 856 21 731 110-15 29 007 13 665
' Uppskattad fördelning inom åldersgruppen 16—11) år.
Fortfarande sysselsätts fler ungdomar under 20 år i beredskapsarbeten än i arbetsmarknadsutbildning. En förklaring härtill är de restriktioner som gäller för ungdomar under 20 år att delta i arbetsmarknadsutbildning.
lnsatsernas storleksordningi ekonomiska termer kan belysas av utfallet för budgetåret 1978/79. Under detta budgetår har statens kostnader för beredskapsarlwten i åldersgruppen under 20 år uppgått till ca 880 milj. kr. Härav torde ca 350 milj. kr. falla på åldrarna upp 1. o. m. 17 år.
Vad gäller urbetsmarknazlsuthi/(Ining (AMU) har under det senaste året i genomsnitt ca 8 000 ungdomar under 20 år (4000 under 18 år") deltagit i utbildning. De totala kostnaderna för utbildningsbidrag har beräknats till ca 180 milj. kr. Härtill kommer kostnaderna för anordnande av utbildningen som är svårare att beräkna eftersom vissa utbildningar är förlagda till det ordinarie utbildningsväsendet. Överslagsmässigt kan dessa kostnader för samhället totalt beräknas till drygt 150 milj. kr. (40 v. x 500 kr./v. x 8 000 elever).
dec. —7H därav
11172 180311 11961
2704 2500 13118
13 870 20 5.30 25 079
kvinnor
5 405 10 266 S 530
1 3110 1 700 5 953
() 705 l 1 966 1 1 483
Prop. 1979/802145 12
Statens totala kostnader Linder 1978/71) för beredskapsarbeten och arbets- marknadsutbildning för ungdomar under 20 är kan säletles sammanfattas
enligt följande.
—17 är 18—11) är Heledskapsarbete 350 milj. kr. 530 milj. kr. Arbetsmarkmulsutbildning 165 milj. kr. 165 milj. kr. Summa 515 milj. kr. 605 milj. kr.
llärtill kommer ocksä kostnader för arbetslöshetsersättning samt kom- munernas och enskilda företags kostnadsamlel för beredskapsarbeten. Överslagsmässigt har kommunernas utgifter för beredskapsarheten budget— äret 1970/79 uppgätt till ca 200 milj. kr. för ungdomar under 20 är.
inom ramen för arbetsmarknadspolitiska ätgärder har säledes ca 500 milj. kr. i statliga medel lagts ned under budgetäret 1978179 för arbetslösa ungdomar under 18 är. Det bör därvid observeras att detta budgetär Präglades av stora arbetsmarknadsproblem och därmed behov av omfattan- de insatser.
2. Behovet av insatser för 16- och 17-åringar utan yrkesutbildning 2.1 Utgångspunkter
Ungdom utan _vrkesutbildning har en mycket svag ställning pä arbetsmark— naden. Antalet lediga platser som stär till buds pä öppna marknaden för 16— och 17-äringar utan utbildning och erfarenhet är vanligen litet även pä orter med förhällandevis god arbetsmarkmtd. För att fä de lediga arbeten som finns mäste 16— och l7-äringarna konkurrera med äldre ungdomar med eller utan gymnasieskoleutbildning. De yngsta har härvid bl. a. av formella skäl (åldersgräns m. rn.) svärt att hävda sig.
Erfarenheterna visar dessutom att de som pä grund av bristfällig yrkesutbildning har svärigheter vid inträdet pä arbetsrnarktmden ocksä ofta har svärare än andra att hävda sig där senare i livet. Omdet. ex. drabbas av uppsägning tenderar de att ha svårare än andra att fä ett nytt arbete och att därför bli arbetsltiisa längre tid. Övergängen frän skola till arbetsliv är säledes en avgörande punkt i varje människas liv. Samhället måste vara berett att stödja individen inför denna övergäng. Behovet av stöd varierar frän person till person: det ligger i sakens natur att en förhållandevis liten grupp ungdomar behöver ta i anspråk en stor del av resurserna för individuellt inriktade stödinsatser frän bäde skolans och arbetsfi'irmedlingens sida. Dessa insatser måste i hög grad göras innan ungdomarna söker sig ut pä arbetsmarknaden och dä främst i skolan. Ungdomarna mäste fä en adekvat
förberedelse för arbetslivet.
Prop. 1979/80:145
'.'.»
som statsrädet Mogärd senare kommer att redovisa har gymnasieskolan under senare är gjort stora ansträngningar för att ta emot fler ungdomar och ge dem en lämplig utbildning. Under 1979 genomfördes av bl.a. arbets— marknadspolitiska skäl en avsevärd ökning av utbildningskapaciteten pade yrkesinriktade linjerna. Vakanta utbildningsplatser pä olika linjer har ocksä i viss omfattning kunnat besättas med arbetslösa ungdmnar som inte tidigare har kommit in och ibland inte ens sökt till gymmtsieskolan.
Samhällets insatser för 16- och l7-äringar som saknar arbete bör enligt min mening i första hand ske inom gymmtsieskolans ram. För att detta skall vara möjligt krävs för det första att gymnasieskolan bättre anpassas till ungdoimtrnas önskemäl och arbetsmarknadens behov. l'-'ramför allt behöver nya utbildningar utvecklas som ger möjlighet till en relativt stark anknytning till arbetslivet. lnom gymnasieskolan pägär ett utvecklingsarbete med denna inriktning. För det andra mäste de arbetsmarknadspolitiska ätgärderna ha en sådan utft'u'mning att de inte kan uppfattas som ett konkurrerande alternativ till gymnasial utbildning.
Arbetsft'irmedlingens insatser för ungdom skall inriktas pä att hjälpa de sökande till ett arbete. Förmedlingen har ocksä gjort betydande insatser för att särskilt stödja de yngsta i detta syfte. Manga ungdomar i 16—17-ärsäldern har pä detta sätt kunnat få ett arbete på öppna marknaden. Trots detta har det emellertid under senare är varit nödvändigt att vidta särskilda insatser säsom beredskapsarbete och arbetsnutrkmtdsutbildning även för 16—-l7- äringar. Skolan har ocksä genomfört speeialätgärder som t. ex. kortkurser. Dessa olika insatser har i mänga fall gjort det lättare för de berörda att få stadigvarande arbete. Men jag anser ändä att antalet 16_ och l7-äringar i beredskapsarbeten och arbetsinarknadsutbildning under senare är har varit alltför stort sett mot bakgrund av min grundinställning att ungdomarna i första hand behöver en gymnasieskoleuthildning. Den jämförelsevis förmän- liga lönen vid beredskapsarbeten liksom utbildningsbidragen Vid arbets- inzu'kmtdsutbildning kan ha bidragit till att en del ungdomar har avstätt frän att gä i gymnasieskola. Detta är en olycklig effekt med tanke pä vad som pä läng sikt kan förutsättas ligga i ungdomarnas intresse.
Även frän rent arbetsmarknadspolitiska utgängspunkter är det olyckligt att sä mänga ungdomar har mäst placeras i beredskapsarbeten under senare är. .lag vill erinra om att beredskapsarbeten skall bestä av arbetsuppgifter som annars skulle ha utförts vid en senare tidpunkt och som tidigareläggs av sysselsättningsskäl. Principiella skäl talar enligt mitt mening starkt emot att beredskapsarbeten utnyttjas pä ett sädant sätt att de kan börja uppfattas som en mera permanent sysselsättningsmöjlighet för ungdom som inte gär i gynmasieskolan. 1 den män arbetsuppgifterna är av permanent karaktär bör de i stället utföras av personer som anställs pä vanligt sätt.
Prop. 1979/80: 145 14
2.2 ()verläggningar med organisationer på arbetsmarknaden
Under hösten 1979 har inom arbetsmarknads— och utbildningsdepartemen- ten — både före och efter regeringsombildningen i oktober — övervägts i vad män det är möjligt att föreslä sädana förändringar av gymnasieskolan att denna redan frän höstterminen 1980 kan erbjuda alternativ till beredskaps- arbeten och arbetsmarknadsutbildning för (lem som slutar grundskolan och inte fär fast anställning. Överläggningar har därvid förts med arbetsmark- nadens parter om möjligheterna att finna nya former för utbildningi företag och på andra arbetsplatser inom gymnasieskolans ram.
Underlag för dessa överläggningar har varit en inom utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen i augusti 1979 upprättad promemoria med titeln "Yrkesutbildning i företag för lediga jobb". I denna skisserades ett system för gymnasial utbildning som till sin huvuddel skulle vara förlagd till ett eller flera företag. De nuvarande statsbidragen till inbyggd utbildning och lärlingsutbildning föreslogs bli ersatta av väsentligt högre bidrag som beräknades enligt samma principer som gäller för statens bidrag till kommunerna för lärare. materiel och lokaler i gymnasieskolan. Genom dessa högre bidrag bedömdes det bli möjligt att ställa väsentligt högre krav än tidigare pä utbildningens innehåll och kvalitet och dessutom öka tillgängen pä utbildningsplatser.
l promemorian föreslogs vidare ett särskilt studiestöd för elever i utbildning som förläggs till företag. ] promemorian förutsattes att överlägg- ningarna med arbetsmarknadsparterna skulle syfta till att utröna möjlighe- terna att med ett system av detta slag erbjuda utbildning inom gymnasie- skolan för upp till 15 000 elever av varje ärskull utöver dem som deltar i nuvarande gymnasiala utbildningar.
Överläggningarna med arbetsmarknadens parter har skett bäde i skriftlig och muntlig form. Skriftliga yttranden över den i augusti l979 utsända promemorian har avgivits av Svenska arbetsgivareföreningcn (SAF). Lands— organisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO/SR och SHlO-Familjeföretagen. Samtliga organisationer delar uppfattningen att det är angeläget att öka utbudet av utbildning på arbetsplatser inom ramen för gymnasieskolan i syfte att göra denna attraktiv för alla ungdomar som slutar grundskolan.
Flera av organisationermi har samtidigt pekat pä en rad problem som måste lösas för att detta skall kunna genomföras. LO förordade att gymnasieutredningen och studiestöt'lsutredningen skulle ges i uppdrag att med förtur behandla dessa frågor. Förslaget till höjda statsbidrag för anordnande av företagsförlagd utbildning tillstyrktes eller lämnades utan erinran av organisationerna. Flera av dem framhöll samtidigt det stora behovet av ökade resurser till skolan för tillsyn och medverkan i utbildning- en. SAF ställde sig tveksam till möjligheterna att fä fram sä många platser som förutsattes i promemorian. Detta borde dock undersökas ytterligare.
Prop. I979/80: MS IE
framhöll SAF. Förslaget att införa ett särskilt studiestöd för de berörda eleverna har avvisats av S,-'XC(').="'SR och mötts med större eller mindre tveksamhet av de övriga. Det önskvärda med en högre crsättningsnivä har visserligen inte ifrägasatts. men organisatitmerna har framhällit det angeläg- na i att detta ses i relation till studiestödet för övriga elever i gymnasiesko- lan.
I detta sammanhang vill jag nämna att sysselsättningsutredningen i sitt betänkande Sysselsättningspolitik för arbete ät alla (SOU 1979114) bl. a. behandlat ungdomars utbildningssituation. Därvid har man betonat vikten av att gymnasieskolan ges sädan kapacitet att alla ungdomar kan fa en minst tväärig gymnasieutbildning. som innehäller bäde teori och praktik. För elever som så behöver bör utbildningar kunna skräddarsys där studie- och praktikperioder varvas. Utredningen har ocksä behandlat bl. a. skolsty— relsens tvääriga uppföljningsansvar. studiestödet. behovet av praktikplatser och dessas arbetsrättsliga reglering.
2.3. Arhetsmarknadspolitiska åtgärder för 16- och I7-äringar
Statsrädet Mogärd kommer senare i dag att redovisa hur man med hjälp av bl. at. de ändrade statsbidragsreglerna för inbyggd utbildning inom industri. hantverk samt handel och lärlingsutbildning som föreslås i arets budgetpro- position kan erbjuda nya grupperav 16— och 17-äringar gymnasial utbildning. Hon kommer ocksä att lägga fram förslag om särskilda introduktionspro- gram för utbildning och individuell yrkesintroduktion under högst 41.) veckor. Genom tillkomsten av denna individinriktade resurs skapas möjligheter att ta emot en mycket stor andel av de ungdomar som lämnar grundskolan.
Mina förslag i det följande utgär frän att gymnasieskolan redan fr. o. m. kommande hösttermin fär resurser att i ökad utsträckning ta emot ungdomar i åldern l6—17 är som saknar arbete och erbjuda dem arbetsplatsanknuten utbildning. Det kan inte nog starkt framhållas att denna verksamhet om den skall bli framgängsrik måste bygga pä en förtroendefull samverkan mellan skola, arbetsförmedling och andra myndigheter. arbetsgivare och fackliga organisationer. För detta finns redan i dag lämpliga samrådsorgan säsom SSA-räd. distriktsarbetsnämnder. yrkesräd osv.
I denna proposition läggs fast målsättningen att gymnasieskolan fr. o. m. höstterminen 1980 skall kunna erbjuda lämplig utbildning ät alla arbetslösa ungdomar i den ärskull som har slutat grundskolan pä vären samma är. Det är min förhoppning att denna mälsättning skall kunna omsättas i verklighet i flertalet kommuner redan hösten l%'(l. Det torde emellertid för vissa kommuner vara sä att man trots ambitiösa ansträngningar inte hinner med de förberedelser som erfordras för att förverkliga målet. Detta innebär att det även under det kommande läsäret kan komma att finnas visst behov av arbetsmarknadspolitiska insatser säsom beredskapsarbeten och arbetsmark- nadsutbildning. Omfattningen av dessa blir beroende av hur kommunerna
Prop. 1979/80:15 lo
lyckas med olika slag av insatser inom ramen för gymnasieskolan. Vid planering av bäde skolans och arbetsförmedlingarnas insatser är det väsentligt att ätgärderna utformas pä sädant sätt att de bidrar till att främja jämställdhetssträvandena pä arbetsmarknaden. De unga kvinntn'na har mött särskilda svärigheter i övergängen mellan skola och arbete och insatserna mäste anpassas härtill.
Behovet av beredskapsarbeten varierar med konjunkturutvecklingen och frän ärstid till ärstid. Arbetena skall kunna startas och avbrytas med kort varsel allt efter arbetsmarknadens utveckling. Beredskapsarbeten utgör som jag nyss nämnde tillfälliga tidigareläggningar och är inte avsedda för utförande av permanenta arbetsuppgifter eller som en normal insats för att ge sysselsättning ät ungdomar som har slutat grundskolan.
Beredskapsarbetemi för ungdomar under 25 är ökade i omfattning under den senaste l:"tgkonjunkturen för att under varen 1979 omfatta närmare 45 ()()(l sysselsatta varav ca 11 (till) lo- och 17-äringar. l-luvuddelen av beredskapsarbetena är offentliga arbeten. främst kommunala. men en betydande andel har ocksä utgjorts av enskilda beredskapsarbeten vilka anordnas för ungdom enligt särskilda bestämmelser som regeringen har utfärdat.
I och med att lö—l7-äringarna i första hand skall beredas utbildning i gymnasieskolan bör som jag tidigare har framhällit beredskapsarbeten i fortsättningen inte utnyttjas som ett reguljärt medel att sysselsätta dessa grupper av ungdomar efter grundskolan. .lag f'(.')rordar därför att arbetsmark- nadskungörelsen ändras sä att beredskapsarbeten normalt inte skall kunna erbjudas ungdomar under 18 är. Som jag tidigare framhällit kan gymnasie- skolans kapacitet lokalt variera sä att det trots samverkan med andra kommuner kan vara svärt att inom rimligt reseavständ tillgodose det behov av utbildning som föreligger. 1 den män en sädan situation uppstär bör vissa begränsade möjligheter finnas att erbjuda även lo- och l7-äringar arbets- livserfarenhet genom beredskapsarbete i avvaktan pa att lämplig utbildning eller arbete kan erbjudas. Det bör ankomma pa regeringen att närmare ange under vilka förutsättningar dessa beredskapsarbeten skall förekomma och bedrivas.
Arbetsmarknadsutbildning och därmed rätten till utbildningsbidrag är f. n. i fråga om personer under lll är fi.")rbehällen särskilt i arbetsmarknads- kungörelsen närmare angivna grupper. nämligen flyktingar. handikappade och ungdomar med försörjningsbörda samt ungdomar som har rätt till ersättning från arbetslt'ishetskassa. l-lärutöver kan den som är under Bf) är och är berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) beviljas arbetsmark- nadsutbildning vid särskilt anordnade kurser (AMU—kurser). Under budget- äret 1978/79 deltog genomsnittligt ca 4 000 ungdomar under 18 är i arbetsmarknadsutbildning.
Lagen om kontant arbetsmarknadsstöd ger rätt till sådant stöd för den som under en framtid av tolv mänader förvärvsarbetat i minst fem mänader. men
Prop. l979/80: Må 17
ocksä för den som i minst tre mänader i anslutning till att han avslutat ungdomsutbiltIning stätt till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökan- de genom den offentliga arbetsförmedlingen. Enligt förarbetena till lagen (prop. lf)73:5(i s. Zl l) förstäs med ungdoinsutbildning minst genomgi'ingen grundskt'da jämte fullföljd gymnasial eller annan yrkesinriktad utbildning. Efter individuell prt'fivning och efter samräd med skolmyndighet kan clock undantag göras frän kravet pä att en gymnasial utbildning skall vara fullföljd. Även den som genomgätt grundskola och som sökt erhälla yrkesutbildning men inte kunnat komma i åtnjutande av för vederbörande lämplig sädan kan få kontant arbetsmarknadsstöd. Den senare undantagsregeln är tillämplig i huvudsak pä 16- och l7—äringar.
Ft'ir ungdomar i äldern ftw—17 är gäller säledes f. n. att KAS kan utgä om man antingen förvärvsarbetat i minst fem mänader (arbetsvillkoret). eller efter genomgängen grundskola inte kunnat fä lämplig gymnasial utbildning och varit arbetssökande i minst tre mänader. Genom att gymnasieskolans utbildningsutbud. som föreslås. utökas och varieras kommer antalet ungdrnnar i aldrarna lö—-l7 är som uppfyller det sistnämnda av dessa bäda villkor för KAS och därmed ocksä för arbetsmarknadsutbildning att reduceras. l fortsättningen bör säledes KAS huvudsakligen kunna utgä till tvä huvudgrupper av ungdomar: de som uppfyller arbetsvillkt'n'et och de som efter fullft'iljd gymnasial eller annan yrkesinriktad utbildning har varit arbetssökande i minst tre mänader.
I enlighet med vad jag nu har anfört bör arbetsmarknadsutbildning för lo-l7-äringar förekomma endast i undantagsfall. Detta bör komnta till uttryck i arbetsmarknadskungöreIsen pä det sättet att möjligheten att erhälla arbetsmarknadsutbildning för den som är berättigad till KAS normalt endast bör gälla om vederbörande har fyllt lS är. För f(v—l7-äringar bör säledes gälla att även om de är berättigade till KAS bör de endast i undantagsfall beviljas arbetsmarknadsutbildning. och dä efter ingäende prövning i samarbete med skolmyndigheterna. Även i dessa fall bör det ankomma pä regeringen att utfärda närmare bestämmelser. Som grundregel för alla ungdomar under lt.) är som uppfyller villkoren för KAS inkl. tremänadersvillkoret bör liksom nu gälla att de endast kan beviljas arbetsmarknadsutbildning vid särskilt anordnad kurs. AMU-kurs. [ deti män s. k. kortkurser anm'dnas i fortsätt— ningen bör utbildningsbidrag säledes inte utgä till eleverna. undantaget de elever som har intagits i de s. k. KUB-försöken. vilka successivt avvecklas. För handikappade. flyktingar och ungdomar med försörjningsbörda bör (lock alltjämt gälla att de har rätt till arbetsmarknadsutbildning även hos annan utbildningsanordnare. Likasä bör invandrarungdomar som genomgår särskild sommarkurs (introduktionskursl för gymnasieskola även i fortsätt- ningen kunna få särskilt tilläggsbidrag utöver studiehjälp. I detta samman- hang vill jag erinra om att jag i ärets budgetproposition föreslagit att kommunerna pä samma villkor som gäller för inbyggd utbildning skall kunna utnyttja ledig utbildningskapacitet inom arbetsmarknadsutbildningen. Den—
Prop. 1979/80:15 18
na möjlighet bör som regel användas för att bereda ungdomar som inte är berättigade till utbildningsbidrag utbildning inom AM U när det finns vakanta platser.
Regeringen har genom särskilt beslut bemyndigat AMS och SÖ att för arbetsmarknadsutbildningens behov köpa utbildning i företag för ungdomar. Denna verksamhet har inneburit att ca 30110 ungdomar har kunnat fä en arbetsplatsft'fu'lagd utbildning. Verksamheten har varit av värde för de berörda men har ibland inneburit att en olycklig konkurrens om utbildnings- platser har uppstatt mellan gymnasieskola oeh arbetsmarknadsutbildning. Hittills har gymnasieskolans möjligheter att köpa utbildningskapacitet varit mer begränsade än arbetsmarknadsutbildningens. De förbättrade statsbi— drag som statsrädet Mogärd föreslagit innebär att gymnasieskolans möjlig- heter till köp av utbildning väsentligt förbättras. För att undvika konkurrens om platserna bör regeringen föreskriva att SÖ fär köpa arbetsmarknadsut- bildning i företag för ungdomar endast i den män som skolstyrelsen inte anser sig kunna inom ramen för gymnasieskolan erbjuda arbctsplatsförlagd utbildning eller annan utbildning inom yrkesmnrädet. En annan förutsätt- ning bör vara att utbildningsresurser saknas vid AMU-kurser samt att en prissättning tillämpas som inte överstiger vad kommun betalar för motsva- rande utbildning. I sammanhanget vill jag understryka vikten av att man lokalt bedriver ett intensivt samarbete mellan gymnasieskola. arbetsmark- nadsutbildning och arbetsförmedling i dessa frågor.
1 det nuvarande relativt gynnsamma konjunkturläget är arbetsmt'trknads— politiken inriktad på att placera sä mänga som möjligt i arbete pä öppna marknaden. Denna inriktning gäller även beträffande 16- och 17-äringar. De insatser inom gymnasieskolan som statsrädet Mogärd föreslar skapar möjligheter för arbetsförmedlingen att koncentrera sina insatser för 16—17— åringar till platsft'ärmcdlande ätgärder. Att hjälpa de arbetssökande till ett arbete på öppna marknaden är arbetsförmecllingens primära uppgift oberoende av den sökandes älder.
Som jag tidigare har framhällit bör permanenta arbetsuppgifter utföras av personal som anställs pä vanligt sätt. medan beredskapsarbeten bara kan ses som en tillfällig lösning undert. ex. ett lägkonjunkturläge. Om konjunkturen i framtiden skttlle försämras igen kan resurserna för att ordna beredskaps- arbeten komma att behöva tas i anspråk för vuxna arbetslösa. F. n. gär arbetsmarknadsutvecklingen mot det bättre och antalet beredskapsarbeten minskar. Det kan dock visa sig svärt att omedelbart finna arbete på öppna marknaden för de 16—17-äringar som har beredskapsarbete den 31) juni 1981). Jag förordar därför att som en engängsätgärd statsbidrag motsvarande vad som utgär vid beredskapsarbete fär utgä under ytterligare sex mänader för de beredskapsarbeten för lö- och 17-äringar som pägar den 30 juni 1980 förutsatt att arbetena fr. o. m. 1 juli 1981) omvandlas till tillsvidareanställ- ningar hos resp. huvudmän. Kostnaderna härför bör belasta det under tolfte
Prop. 1979/80:145 19
huvudtiteln uppförda anslaget Sysselsättningsskapande ätgärder. delpro- grammet Beredskapsarbeten.
3. Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att 1. godkänna de riktlinjer för ätgärder inom arbetsmarknadspoli- tikens ram för ungdomar i äldern 16—17 är som jag har förordat.
ls.) medge att bidrag enligt vad jag har förordat i vissa fall fär utgä vid omvandling av beredskapsarbete till fast anställning.
Prop. 1979/80:145 Ztl
Utdrag
UTBILDN 1 NGSDEPA R'l'liM EN'l'E'l" PR(.)'1"0K(.)L1.. vid regeringssammantrade IUtSfl—IB—Zf)
Föredragande: statsrädet Mogärd
Anmälan till proposition om ätgärder för att främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan m. m.
1 Skolans roll i uppföljningsansvaret
Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har tidigare i dag redovisat det aktuella läget i fraga om arbetslösheten bland ungdomar och dess utveckling under 1970-talet. Jag vill särskilt betona vad han har sagt om svärigheterna pä arbetsmarknaden för de ungdomar som helt saknar _v=rkesutl*>i1dning och/eller arbetslivserfarenhet.
Insatserna mot ungdomsarbetslösheten har i hög grad byggt på samverkan mellan utbildningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken. En sädan samver- kan iit' nÖClvändig. men när det gäller insatser för ungdomar med enbart grundskoleutbildning bör enligt min mening utbildningspolitiska ätgärder prioriteras. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och skolöverstyrelsen (SÖ) framhöll i en gemensam skrivelse värcn 1979 bl. a. att ett större ansvar borde läggas pä utbildningsväsendet. Samma uppfattning kommer till uttryck i den av utbildningsdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet i augusti 1979 gemensamt framlagda promemorian Yrkesutbildning i företag för lediga jobb.
Jag delar den uppfattning som chefen för arbetsmarknadsdepartementet har redovisat. nämligen att beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbild- ning för ungdomar under 18 är normalt endast övergängsvis bör komma i fräga. Det kan inte heller uteslutas att det förhållandet att 16-17—äringar kunnat fä del av de relativt generösa förmåner som utgär vid beredskapsar- beten och arbetsmarknadsutbildning kan ha haft den olyckliga effekten att vissa ungdomar lockats att avstä frän att söka sig till gymnasieskolan.
Med anledning av propositionen om skolans inre arbete beslöt riksdagen vären 1976 att skolstyrelsen i samarbete med den lokala arbetsförmedlingen och sociala myndigheter skall bedriva en uppföljande studie— och yrkesov rientering för att stödja ungdomar under 18 är som efter grundskola varken
Prop. 1979/80: l45 21
studerar eller har arbete (prop. 1975/76: 39, Ubll 197517th 30. rskr 11175!" 76: 307). Detta uppföljningsansvar for skolstyrelsen har efter förslag i propositionen om ny läroplan för grundskolan utvidgats till att bli övergri- pande och omfatta alla ungdomar i den aktuella äldern ("prop. 1978/71): 180. UbU VHS./79: 45. rskr 197375): 432). En bestämmelse med denna inncbt'n'd har ocksä införts i skolft'irordningen. Skolstyrelsens uppft")ljningsansvar för alla som slutar grundskolan är grunden för att f't'n'verkliga den av regering och riksdag fastlagda mälsättningen att alla ungdomar skall garanteras erbjudan- de om utbildning. praktik eller arbete.
Om de ungdomar under 18 är som saknar arbete eller riskerar att bli arbetslösa i första hantl bereds utbildning i gymnasieskolan. skapas förutsättningar att kraftigt begränsa arbetsmarknadspolitiska insatser säsom beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning för denna grupp. Detta mäste naturligtvis ske i den takt som gymnasieskolan klarar av att ta emot den nya gruppen av ungdomar. Man bör därför vara medveten om att det kan behövas en ("ivergfingstid för att de lokala skolmyndigheterna skall hinna planera och förbereda de nya utbildningsinsatser som är nödvändiga. Jag far här hänvisa till vad chefen för arbetsmarknadsdepartementet har anfört.
2 Förslag i årets budgetproposition 2.1 (fy!nriusieskolruts (liliicnsioncring
Under senare är har antalet platser i gymnasieskolan ökat kraftigt. Antalet budgeterade elevplatser i ärskurs 1 pä linjer och i direkt grundskoleanknutna specialkurser om minst ett är (gymnasieskolans s. k. stora ram) utgjorde läsäret 1976/77 totalt 97 855. Av dessa fanns 39 848 pä minst treäriga linjer. lo 332 pä tvääriga teoretiska linjer samt 51 675 pa tväariga yrkesim'iktade linjer och därtill hörande specialkurser. Antal budgeterade platseri relation till antalet lo-äringar utgjorde 94.6 procent. innevarande läsär har för denna del av gymnasieskolan medel beräknats för att kunna anordna 130850 intagningsplatser. Av sälunda budgeterat antal intagningsplatser har ca 114000 kunnat läggas ut i kommuner och landsting varav ca 58000 pä yrkesinriktade studievägar. Antalet lb-äringar ökar mycket kraftigt inför nästa läsär. frän ca 114 200 till ca 123 950. Jag har i budgetpropositionen räknat med att antalet intagningsplatser inom den grunclskolcanknutna delen av gymnasieskolan skall motsvara 100 procent av antalet lo-aringar under nästa läsär.
Gymnasieskolans s. k. lilla ram. dvs, elevplatser i icke direkt grundskole- anknutna specialkurser och kurser kortare än ett är. har hallit sig tämligen konstant kring ca 30 000 ärselevplatser fr. o. m. läsäret iam-77 trots att ett stort antal utbildningsplatser fr. o. m. läsäret 1977/78 förts över till kommu- nal högskolcutbildning. främst inom värdomrädet. För nästa läsär föreslås denna del av gymnasieskolan omfatta 30 330 :'irselev-platser. -
Prop. 1979/80:145 ">?
Jag vill även erinra om att gymnasieskolan fr. o. m. läsäret 1977/78 tillförts ett stort antal utbildningsplatser i form av s. k. korta yrkesinriktade kurser om högst 10 veckor. kurser för invandrarungdom och spccialkursen Studievägar och arbetsliv. orienteringskurs. För läsäret 1980/81 har 3000 ärselevplatser beräknats för dessa slag av utbildningar.
Jag har i budgetpropositionen begärt att regeringen bemyndigas att - i den män arbetsmarknadsskäl sä päkallar - öka det totala antalet elevplatser i gymnasieskolan.
2.2 N_vrl .s'mrsbirlrug li/I inbyggd utbildning och jär-sökst-wkmm/icl med ny
Iärlingsurbi/(hling
Gymnasieskolans undervisning i arbetsteknik eller annan undervisning med samma syfte kan enligt nu gällande ft.")reskrifter förläggas till företag eller annan institution än gymnasieskolan. varvid företag eller institution tillhan- dahäller lärare. lokaler och materiel (inbyggd utbildning). Jag har i årets budgetproposition föreslagit vissa ändringar av bestämmelserna avseende inbyggd utbildning inom industri och hantverk samt handel och en försöksverksamhet med ny IärlingsutbiIdning (prop. 1979/80:100 bil. 12 s. 301).
En utgångspunkt för förslaget är att statsbidraget till inbyggd utbildning skall utgä per elev för det antal undervisningstimmar som skolstyrelsen inom ramen för timplanen för resp. studieväg beslutar förlägga till arbetsställe utanför skolan. En annan utgängspunkt är att statsbidraget för lönekostna- der. materiel- och lokalkostnader i princip bör vara detsamma antingen skolstyrelsen förlägger utbildningen till företag eller till skolinstitution. Jag vill i detta sammanhang framhålla att dessa bidragsvillkor inte avses bli päverkade av förslaget i propositionen om kommunalekonomiska frägor inför 1981 i vad gäller slopande av statsbidrag till kommuner för bl.a. förhyrning av lokaler till utbildning inom industri och hantverk (prop. 1979/80: 90).
Med ett reviderat statsbidragssystem byggt pä dessa principer kommer statsbidraget för en utbildningsplats inom de mest frekventa utbildningarna att kunna uppgå till 5-10 kr. per timme och elev.
För att förbätta samverkan mellan skola och företag samt tillsynen och uppföljningen av undervisningen skall skolstyrelsen enligt det föreslagna bidragssystemet inom ramen för det samlade bidraget kunna disponera högst 10 procent av lönekostnadsdelen.
Det individrelaterade statsbidraget för inbyggd utbildning. inom industri och hantverk samt handel. vilket även kati utnyttjas för mindre frekvent yrkesinriktad utbildning i uymnasieskolan. avses enligt förslaget även kunna användas för först'iksvcrksamhet med ny lärlingsutbildning. Bidraget för lärlingsutbildningen skall utgå enligt i princip samma normer som gäller för jämförbar inbyggd utbildning i gymnasieskolan.
Prop. 1979/80:145 23
3 Ytterligare överväganden och förslag
3.1 Inhvggrl utbildning på linjer (N'/I special/runc/' inom inr/nxlri och hantverk sunt! hum/el. FÖKVÖÅ'XI'('I'Å'.S'(Hllllt*l med ny liir/ingsu[bildning
l ärets budgetproposition anförde jag att de ntbildningsmöjliglteter som kan erbjudas i företagen bör utnyttjas inom gymnasieskolan i större utsträckning än vad som sker f. n. för detta talar bl. a. att man därigenom kan erbjuda fler ungdomar utbildning utan att tvingas till kostsamma investeringar i lokaler och utrustning.
Ett annat väsentligt skäl är att gymnasieskolan härigenom kan erbjuda ett mer varierat tttbttd av utbildning och därmed katt antas bli tner attraktiv för de ungdomar som i dag inte söker sig till gymnasieskolan. Skolmiljön lockar inte dessa ungdomar. De vill i stället ha ett arbete men detta är ofta svärt att finna för dem som saknar yrkesutbildning. .lag är av den uppfattningen att en utbildning som har anknytning till arbetsställe utanför skolan skulle bli ett värdefullt alternativ för dessa ungdomar. Genom att ha sin utbildning förlagd till ett eller flera företag/institutioner fär eleven en inblick i förhållandena inom arbetslivet och ges samtidigt ökade möjligheter att meritera sig för en anställning efter genomgängen utbildning. Gymnasieskolan kan dä utöver att den ger yrkesutbildning ocksä underlätta övergången mellan skola och arbetsliv.-Det är väsentligt med hänsyn till att en av orsakerna till ungdomens svärighetcr pä arbctstnarknadcn är att det i dag inte finns arbeten som pä samma sätt som tidigare kan fungera som en inkörsport till arbetslivet.
De föreslagna nya statsbidragsreglerna för inbyggd utbildning och lärlingsutbildning öppnar nya möjligheter för samverkan mellan skola och arbetsliv samtidigt som hittills tillämpade undervisningsformer kan utnyttv jas.
Vissa studievägar har ett utbildningsinnehäll sotn kräver lokaler. utrust- ning och övningstillfällen som inte kan erbjudas i skolinstitutionen. Dessa utbildningar skall som hittills och i enlighet med anvisningarna till timplanen anordnas pä arbetsställe utanför skolan i form av inbyggd Utbildning.
För övriga studievägar inom industri och hantverk har huvudregeln hittills varit att undervisningen anordnas i skolinstitution. SÖ har dock möjlighet att medge att undervisningen helt eller delvis fär förläggas till arbetsställe utanför skolan i form av inbyggd utbildning även om detta inte angivits i timplanen. Denna möjlighet har främst utnyttjats dä skolans lokaler och utrustning inte räckt till för ytterligare klasser. Förutsättningen har givetvis varit att ett tillräckligt antal tttbildningsplatser kunnat anskaffas i företag. Vid ett utökat antal klasser pä viss stttdieväg har detta som regel medfört att eleverna i den klass som tillkommit i inbyggd form fatt huvuddelen av sin yrkesinriktade utbildning i företag. tnedan eleverna i övriga klasser pä studievägcn erhällit hela sin utbildning i skola (skolinstitution).
Den inbyggda utbildningen har inorn sektorn industri och hantverk lätt en
Prop. 1979/80: 145 34
minskad andcl sedan gymnasieskolan infördes. Under senare är har ca lll procent av eleverna inom denna sektor deltagit i inbyggd utbildning.
De i btldgctpl'opositionen föreslagna bidragsreglerna möjliggör nya anordningar där tttbildningen delvis förläggs till skolinstittttion och delvis till företag. Skola och företag katt da komplettera varandra och fler elever fä arbetslivserfarenhet. Om t. ex. tvä klasser far sin utbildning helt i skolinsti- ttttion och ytterligare en klass skall inrättas med tttttyttjandet av utbildnings— platser i företag, kan resurserna fördelas sä att eleverna i de tre klasserna fär en tredjedel av sin utbildning i företag och tvä tredjedelar i skolinstitution. Vid utökning frän tv'ä till fyra klasser kan halva nnt'lervisningstiden fi'irläggas till företag och hath till skolinstitution. Givetvis kan även annan fördelning av tiden i skolinstitution och i företag väljas.
Den redtwisade utbildningsmodellen ger tack vare det individrelaterade bidraget ocksä möjlighet att inont ratncn för gällande bestämmelser öka elevantalet med exempelvis en halv klass och skapar därm'ed större möjligheter att anpassa utbildningen till aktuell efterfrägan och tillgäng pä utbildningsplatser. Det bör ocksä vara tnöjligt att erbjuda enstaka elcver utbildning pä exempelvis lägfrekventa studievägar. l-luvnddelen av utbild— ningen mäste dä skc pä arbetsställe utanför skolan. lnotn sektorn industri och hantverk samt handel finns kursplaner för ca 301) studievägar i dag. Ett stort antal av dessa studievägar kan betraktas sotn lägfrekvcnta.
Skolstyrelsen bör efter samräd med dem som berörs av frågan lokalt kttnna bestämma i vilken omfattning undervisningen i yrkesinriktat ämne pä studievägar inom industri och hantverk samt handel fär anordnas sotn inbyggd tttbildning. l budgetproposititmen utgick jag frän att skolstyrelsens bcslttt skttllc grundas på bemyndigande frän SÖ. Nu avser _jag emellertid föreslä regeringen att skt'ilstyrelsen. utan sadant bemyndigande. i fraga om Studieväg inom något av omrädena industri och hantverk saint handel fär bestämma i vad män undervisningen i yrkesinriktat ämne skall anordnas som inbyggd utbildning utöver vad timplanen katt föreskriva. Skolstyrelsens beslut bör inte få medföra att personella och materiella resttrser som finns för utbildningen vid gymnasieskolan (skolinstitution) inte blir utnyttjade.
Den försöksverksamhet med ny liir/ingstttbildtting som jag föreslagit i budgetpropositionen kommer i flera avseenden att utgöra ett komplement till övrig utbildning i gymnasieskolan. Försöksvcrksamheten skall avse bl. a. frägor om kursplaner, intagning av elev. betyg och kompetens.
De reguljära studiet-"ägarna i gymnasieskolan kan inte tillgodose utbild- ningsbehovet för verksamhetsomräden där rekryteringsbehtwet är förhall— andevis lagt. lnom mänga yrken är rekr)-'teringsbehm'et sä lägt att det. även om man ser till hel region eller hela riket. inte är tillräckligt för att pä viss ort bilda underlag för en hel klass pä en studieväg i gymnasieskolan. Detta gäller inte enbart traditionella hantverksyrken titan även ett stort antal yrken inom andra näringsgrenar. Under slutet av 1960-talet och början av 197tl-talet utgick man allmänt från att hantverksyrken och yrkesspecialiseringar i det
l—J 'Jl
Prop. 1979/80: [45
närmaste skulle försvinna sotn en följd av den industriella utvecklingen. Gymnasieskolan skulle genom sin bredd täcka det huvudsakliga utbildnings- behovet. Under senare är har man dock framfört krav pä att skolan bättre skall tillgodose utbildttiugsbehovet för ltantverksyrken och liknande yrken. Vissa hantverksyrken riskerar att helt försvinna på grund av att det inte funnits möjlighet att utbilda ungdomar för dessa. Det visar sig även att helt nya yrkesomrädcn successivt utvecklas i samband med tillverkningstekniska innovationer och att nya material och produktionssystem komtuer fram. Lärlingsutbildningen kommer sälcdes att kuttna omfatta bäde gamla och nya yrkesomräden.
Lärlingsutbildningens individuella utformning. mt".ijligbeten till geografisk spridning av utbildningsplatserna och det förhållandet att intagttittg katt ske vid olika tidpunkter pä äret gör att lärlingsutbildningen bör bli ett värdefullt komplement till övriga studievägar i gymnasieskolan. Jag utgär frän att den som genomgår lärlingstttbildning skall ges ledighet för att kunna följa annan undervisning i gymnasieskolan eller annan utbildning sotn är av betydelse för elevens utveckling och kompetens i yrket och för fortsatta studier. I exempelvis ämnena svenska och matematik bör de som deltar i lärlingsut- bildning kttnna bilda undervisningsgrupper tillsammans med elever pä studievägar sotn helt har sin undervisning i skola. Om tillräckligt elevunder- lag finns är det ocksä möjligt att bilda särskilda undervisningsgrupper i dessa och liknande ämnen sammansatta av dem som deltar i lärlirtgstttbildning och inbyggd utbildning. Ämnena kan dä även periodläsas. Detta kan visa sig nödvändigt om eleverna med tanke på reseavständ o. dyl. skall kunna erbjudas undervisning i ifrågavarande ämnen.
SÖ har i uppdrag att undersöka vilka av nuvarande yrkesinriktade högst tvääriga studievägar som kan utformas både som sammanhängande utbild- ning oeh som ata/);.)utbildning. SÖ har. säsom jag redovisat i budgetpropo- sitionen (>. 301 ). planer pä att genomföra försök med det första äret som en första etapp av nägra tväariga studievägar i gymnasieskolan för att bl. a. studera vilken effekt en etappuppbyggd utbildning har pä intresset för en viss utbildning. Jag bedömer att dessa försök kan fä stor betydelse för arbetet med att anpassa skolan till de föränt'lrade behov som jag inledningsvis redovisat. Den ttya lärlingsutbildningen inom gymnasieskolan öppnar ocksä möjligheter att kombinera en eller flera etapper pä viss studieväg med lärlingsutbildning. Jag utgär från att SÖ. efter samräd med arbetsmarkna— dens parter. prövar olika kombinationer av etapputbildning och lärlingsut- bildning inom ramen för den försöksverksamhet som skall bedrivas.
Skolförordningens och läroplanens bestämmelser om grupp- och klasstor- lek skall självfallet gälla dä skolan anordnar undervisning i ämne (delar av ämne).
Samma kvalitetskrav bör i princip gälla för utbildning i gymnasieskola som förlagts till företag sotn för utbildning i skolinstitution. Den utbildning som helt eller delvis ges i företag bör sålunda ha stor bredd och följa det innehäll
l'rop. 1979/80: 145 26
som anges i kursplanerna för resp. utbildning. Övnings— och arbetsuppgifter mäste ocksä ges med utgångspunkt i kursplaneriut. Det bör ankomma pä skolstyrelsen och den lokala skolledningen att tillse att kvalitetskrtu'en upprätthålls. De ökade resurser för tillsyn. planering och uppföljning av företagsförlagd utbildning som föresläs i luidgetpropositionen ger förutsätt— ningar för att skolan skall kunna utöva sitt tillsynsansvar mer aktivt än hittills.
För att uppnä den eftersträvade kvaliteten i utbildningen är det nödvändigt att det finns personal inom l'i'äretagen som är kompetent att handleda och informera eleverna. Uppbyggandet av en sädan kompetens underlättas om det finns en långsiktighet i företagens utbildningsätaganden. dvs. att företagen inte endast under enstaka är utan under en längre tidsperiod ställer utbildningsplatser till skolans ftfn'fogande. Det är naturligtvis också angeläget att de som i företagen har ansvaret för elevernas utbildning ges möjlighet till återkommande kontakter med skolans personal och kan ta del i den plancringsverksamhet som bedrivs i skolan. Behovet av fortbildning av berörd personal mäste ocksä uppmärksammas av såväl företag som komm u n.
3.2 Introduktion till utbildning och arbete
De föreslagna nya statsbidragsreglcrna för inbyggd utbildning inom industri och hantverk samt handel och för lärlingsutbildning öppnar. som jag tidigare framhällit. nya möjligheter för samverkan mellan skola och arbetsliv samtidigt som hittills tillämpade undervisningsformcr kan utnyttjas. Det blir därmed möjligt att öka inslaget av arbetsplatsanknuten utbildning i gymnasieskolan. vilket jag betraktar som en viktig förutsättning för att skolan skall kunna förverkliga den mälsättning beträffande lö-l7-äringar som jag tidigare redogjort för.
I de fall de föreslagna utbildningsätgärderna inte är tillräckliga och ungdomar trots insatser av arbetsförmedlingen inte lyckats få arbete krävs ytterligare insatser. Jag föreslår därför att kommuner med gymnasieskola genom statsbidrag ges möjlighet att anordna vad jag i det fi.")ljande kallar introduktionsprogram för utbildning och individuell _vrkesintroduktion.
Jag tar först tipp frågan om introduktionsprogrnni för utbildning. De ungdomar i äldern 16-17 år som saknar sysselsättning bör inbjudas till gymnasieskolan vid läsårets början och. om det anses lämpligt. även vid annan tidpunkt för introduktion till utbildning. praktik eller arbete. För dessa ungdomar bör introduktionsprogram för utbildning kunna anord- nas.
lntroduktionsprogram kan utformas på olika sätt. Det är naturligt att man lokalt ges sä stor frihet som möjligt i det avseendet. Jag utgar doek fran att man i mänga fall kommer att bygga vidare på erfarenheterna av de s. k. kortkurserna och låna introduktionsinsatserna fä denna form. Ett introduk-
Prop. 1979/80:145 37
tionsprogran'i skall dock alltid omfatta orientering om gymnasieskolan. information om vakanser pä linjer och specialkurser och om andra utbildningsalternativ. Programmet skall vidare ges ett sädant innehäll att det förbereder för fortsatta studier. lntroduktionsprogrammet syftar till att skapa intresse för utbildning och kunskaper om olika utlaildninggnlicnmtiv. Ett introduktionsprogram bör omfatta högst fyra veckor.
Frän skolans sida bör man under tiden programmen pägär vidta erforderliga ätgärder för att bereda ungdomarna utbildning. Därvidlag bör i första hand vakanta platser pä linjeroch i specialkurser utnyttjas. Nya klasser bör även kunna inrättas om förutsättningarna härför föreligger. Ledig utbildningskapacitet inom arbetsmarknadsutbildningen bör likaledes tas till vara. Möjligheten att utnyttja det nya lärlingsutbildningssystemet bör också uppmärksammas.
] budgetpi't'>positi(_men här jag beräknat medel för ?» tilll) ärselevplatser i korta yrkesinriktade kurser m. fl. kurser. Med anledning av de förslag jag nu framlägger har jag funnit att. för att denna resurs skall kunna utnyttjas pä ett flexibelt sätt, bestämmelserna för denna bör ändras enligt fi'iljandc.
Erforderligt antal ärselevplatser av denna resurs bör fä orm-'andlas till ett statsbidrag per individ och därvid i bidragshänsecnde motsvara l Stltl kr. per individ och fyraveckorsperiod. Bidraget utgär för hel period om fyra veckor. även om eleven placeras i annan utbildning efter kortare tid. Bidraget bör kunna rekvireras med utgångspunkt i redovisat antal elever som deltagit minst en vecka i introduktionsprogrammet.
För elev som inte kunnat bli placerad i utbildning bör en _vrkas'intmduklion kunna anordnas i samverkan med företag. institutioner m. rn. i syfte att ge erfarenheter och meriter för anställning. Denna introduktion skall innehalla utbildningsmoment för ifrågavarande yrke och ges en så långt som möjligt individuell utformning. Den bör kunna omfatta högst 40 veckor. De som deltar i yrkesintroduktion skall om de sa önskar och utbildningsplats kan ställas till förfogande kunna följa undervisningen i allmänna ämnen i gymnasieskolan. För yrkesintroduktionen skall en verksamhetsplan upprät- tas efter samräd med de lokala planeringsräden. För planering. handledning. uppföljning o.dyl. föresläs'ett nytt schabloniserat verksatnhetsbidrag om 250 kr. per elevvecka ("ca 40 timmar om 60 minuter) varav högst Zl) procent fär användas för skolledarkostnader. planering och uppföljning. Bidraget bör kunna rekvireras med utgångspunkt i redovisat antal elever och veckor.
Tills vidare bör intrmluktionsprogrammen och yrkesintroduktionen anordnas som försöksverksamhet med stöd av bestämmelser som regeringen meddelar särskilt. Dessa bestämmelser bör bl. a'. innebära att nämnda introduktionsprogram resp. _vrkesintroduktion organisatoriskt knyts till gymnasieskolan. i
Det bör fä ankomma pä SÖ att noga följa verksamheten. .lag avser att föreslå regeringen att ge SÖ i uppdrag att före ärsskiftet Nål/82 till regeringen komma in med en redovisning av hur introduktionsprogrammen
Prop. 1979/80:145 28
för utbildning och _vrkcsintroduktion har utformats m.m. under läsäret lUSllt'b'l. Det bör da bli möjligt att vid behov äterkomma i frägan till riksdagen under första halvärct 1982.
Jag bedömer att behovet av att anordna s. k. korta yrkesinriktade kurser och specialkursen Studievägar och arbetsliv. orienteringskurs. genom de nu föreslagna introduktionsätgärderna kommer att upphöra inom nägot är.
3.3 Dintcnsioncring IH. ln.
Den kraftiga expansionen av gymnasieskolan - ocksa sett i relation till antalet loväringar — har bidragit till att f. 11. ca St) procent av en ärskull päbörjar gymnasial utbildning direkt efter grundskolan. Av de övriga fär en del arbeten som är av den karaktären att de fär fast fot pä arbetsmarknaden. Man kan dock beräkna att lll—15 procent av ärskullen lö-äringar varken genomgar utbildning i gymnasieskolan — annat än eventuellt i form av kortkurser- eller fär en fast anställning.
Om skolan skall kunna ta ett ökat ansvar förde ungdomar som f. n. inte fär gymnasial utbildning mäste antalet intagningsplatser pä yrkesinriktade stut'lievägar ytterligare ökas. Som jag tidigare nämnt (se avsnitt 2.1) har regeringen pä min föredragning i budgetpropositionen begärt att fa riksdagens bemyndigande att —- i den män arbetsmarknadsskäl sä päkallar — öka det totala antalet elevplatser i gymnasieskolan.
Om denna begäran bifalls av riksdagen avser jag att senare föreslä regeringen att öka den grundskt'ileanknutna delen av gymnasieskolan om 123 950 intagningsplatser med 7 ()()tl platser. Det ökade antalet utbildnings- platser bör utnyttjas för yrkesinriktade studievägar och lärlingsutbildning. Möjligheten till inbyggd utbildning skall i första hand tillvaratas. Jag utgär frän att SÖ i samma ordning som tidigare beslutar medge kommun att utöka gymnasieskolan med ytterligare nybitirjarplatser inom den sälunda utökade ramen. Syftet med denna vidgade dimensionering av gymnasieskolans yrkesinriktade studievägar är att öka möjligheterna att bereda ungdomar under 18 är som är eller riskerar att bli arbetslösa utbildning i gymnasiesko- lan.
Ungdomar under lh” är som är eller riskerar att bli arbetslösa och som inte kan placeras i utbildning kommer som jag redovisat i det föregäende att kunna erbjudas en individuell yrkesintroduktion om högst 40 veckor. Inom ramen för nyssnämnda bemyndigande beräknar jag att ca 5. (llltl ärselevplat— ser kommer att behövas för sädana introduktionsätgärder under nästa budgetär. Antalet platser bör ej vara maximerat utan knutet till behovet.
Antalet ärselevplatser för korta yrkesinriktade kurser m. fl. kurser har. som tidigare redovisats. i budgetpropositionen angetts till 3 (!()(l. Inom denna ram bör även de föreslagna introduktionsprogrammen om högst fyra veckor rymmas.
Den vidgade dimensionering av gymnasieskolan för budgetäret 1980/81
Prop. 1979/80: 145 25)
som jag nu förordat kan beräknas leda till ökade kostnader pä förslagsan— slaget Driften av gymnasieskolor ni. in. jämfört med vad som beräknades i årets budgetproposition. Merkostnaderna kan för budgetåret lUHllfSl beräknas till ca |le milj. kr.
De fi.")reslagna åtgärderna ställer ocksä krav pä ökade kommunala insatser inom gymnasieskolan för de ungdomar under 18 är som är eller riskerar bli arbetslösa. Chefen för budgetdepartementet avser att i ärets kompletterings— proposition senare i vär redovisa övervägamlen om den kommunala verksamhetens volymutveckling under de närmaste ären. Därvid kommer även effekterna av här föreslagna ätgärder att tas tipp till behandling.
Antalet kommuner i landet är f. n. 279. Av dessa är 133 gymnasieorts- kommuner (g-ort). dvs. de har ett allsidigt urval av säväl treäriga och tvääriga teoretiska linjer som tvääriga yrkesinriktade linjer. G_vmnasicundervisning utanför g-ort —- omfattande yrkesutbildning i form av specialkurser. försöksverksamhet med linjer på icke g-ort eller försöksverksamhet med särskild samordnad gymnasieskola B—form — finns i 73 kommuner. Dessutom finns landstingskommunal utbildning förlagd till primärkommun som i övrigt saknar gymnasieskolai l 1 kommuner samten korrespondensgymnasieskolai Torsås kommun. Totalt finns säledes någon form av gymnasial utbildning i 217 av 279 kommuner.
Vad jag förordat om ökat utnyttjande av arbetsplatser utanför skolan och annan institution än gymnasieskolan för utbildningsändamäl innebär inte någon förändring av hittillsvarande principer för lokalisering av gymnasial utbildning. Jag förutsätter dock att kommuner med gymnasieskola försöker utnyttja utbildningskapaciteten hos företag/institutioner i kommuner titan egen gymnasieskolutbildning i de fall det visar sig möjligt. lnom regerings— kansliet pägär ett arbete om flexibel skolplanering. som ocksä kan komma att beröra frågan om lokalisering av gymnasial utbildning.
3.4 Elen-'s arbetsrättsliga ställning vid inbyggd utbildning m. III.
En från flera synpunkter viktig fråga är om ungdomar som genomgär gymnasieutbildning som helt eller delvis är förlagd till företag skall vara anställda hos dessa företag när de utbildas där eller om de hela tiden skall betraktas enbart som elever i gymnasieskolan. Hur man ställer sig till denna fråga har konsekvenser för bl. a. anställningsskydt'lslagens och annan arbetsrättslig lagstiftnings tillämplighet. Efter samräd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet fär jag i denna fräga anföra följande.
1 dag ser man pä frågan på olika sätt inom olika utbildningsomräden. Inom vissa branscher. t. ex. inom verkstadsindustrin. finns det kollektivavtal om utbildningen som innebär att eleverna i de flesta fall skall vara anställda i företagen. Pä andra utbildningsomräden betraktar man inte elever som anställda när utbildningen är förlagd till en arbetsplats. Anställningsförhäl- lande föreligger för elever i lärlingsutbildning.
Prop. 1979/80: 145 311
Som jag tidigare redovisat utgör den inbyggda utbildningen en förhällan— devis liten andel av den totala utbildningen inom industri och hantverk. nämligen ca ll) procent. Inte mer än drygt hälften av dessa 11) procent bedöms omfattas av anställningsavtal. På motsvarande studievägar inom handel och vard har praktiskt taget alla elever nägon del — tipp till omkring halva tiden — av sin utbildning i företag eller institution. Inom dessa omräden förckt'immcr dock inte nägot anställningsavtal som avser utbildningstiden. Eleverna betraktas säledes inte som arbetstagare. De i budgetpropositionen föreslag- na ändrade reglerna för inbyggd utbildning innebär att utbildningen inom industri och hantverk mer kommer att likna den inbyggda utbildning som i dag förekommer inom handel och värd. Avsikten är att även inom industri och hantverk i princip ge alla elever viss del av deras utbildning i företag eller institution. Detta förhällande och kraven pä ökad bredd och kvalitet i yrkesutbildningarna medför att eleverna kommer att vara i företagen och institutionerna under förhållandevis korta perioder och behöva växla mellan olika arbetsplatser. Enligt min mening bör därför huvudregeln vara att anställningsförhållande inte skall föreligga för elever i gymnasieskolan som helt eller delvis fär sin utbildning pä arbetsställe utanför skolan.
Det kan uppnås om följande riktlinjer tillämpas. Skolan ombesörjer antagningen av elever till utbildningen och träffar överenskommelse om erforderligt antal utbildningsplatser med företag eller institutioner. Statsbidrag utgär på det sätt som jag tidigare har redovisat och skolan utö -'ar tillsyn över utbildningen under hela utbildningstiden. Skolan placerar aktuellt antal elever hos företaget eller institutionen. Mellan företaget och eleven träffas inte nägot avtal. Studiestöd enligt nuvarande regler utgär till eleven under hela utbildningstiden. Eleven uppbär inte lön från företaget. Skolan kan omplacera elev till ett annat företag eller till utbildning inom skolan under viss tid. Företaget har att vända sig till skolan och begära omflyttning av elev om så behövs. Däremot kan företaget inte genom uppsägning eller avskedande direkt i ff.")rhällancle till eleven bestäm- ma. att utbildningen inte skall fortsätta hos företaget. Utbildningen följer skolarbctsäret och eleven får ledighet i form av ferier och inte i form av semester.
Att eleverna kanske i viss utsträckning som ett led i utbildningen deltar i det produktiva arbetet och att deras dagliga vistelse på arbetsplatsen följer företagets arbetstider. förändrar ingenting häri. Eleverna blir inte heller arbetstagare därför att de på samma sätt som de anställda får följa vad som gäller i fråga om arbetsledning. De anvisningar och instruktioner som ges till eleverna kommer för övrigt snarare att ha karaktären av undervisning än av arbetsledning i egentlig mening.
En följd av att eleverna inte fär ställning av arbetstagare blir att den arbetsrättsliga lagstiftningen. t. ex. anställningsskyddslagen och semesterla- gen. inte blir tillämplig pä deras arbete eller på förhållandet mellan dem och företaget. I stället gäller de regler som bestäms genom överenskommelser
Prop. 1979/80: 145 31
mellan företag och skola. genom anvisningar för utbildningen som utfärdas centralt och lokalt och genom samräd mellan skola. arbetsförmcdling och andra myndigheter. företagen och de fackliga organisationerna.
Vad jag nu har sagt behöver dock inte utesluta att man bestämmer sig för en annan uppläggning pä områden. där arbetsmarknadsparterna och berörda myndigheter finner det önskvärt. Man kan i samräd mellan berörda myndigheter och parterna pä arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan finna att eleverna bör anställas redan under utbildningstiden. t. ex. för att underlätta övergången till fasta anställningar efter utbildningen. Vill man uppnä detta bör anställningsavtal träffas direkt mellan företag och elev. l sadana avtal reglerar man frägor om lön och andra anställningsvillkor pä det sätt som är brukligt pä arbetsmarknaden och som i övrigt bedöms behövligt. Till grund för anstälIningsavtalen ligger i allmänhet. liksom pä arbetsmarkimden i övrigt. kollektivavtal mellan de berörda arbetsmarknadsparterna.
Träffar man anställningsavtal pä detta sätt och bestämmer man inte nägot annat. i kollektivavtal eller i avtalet mellan företaget och eleven. blir anställningen att betrakta som praktikarbcte i anställningsskyddslagens mening. Det finns visserligen inte någon egentlig definition av begreppet praktikarbcte i lagens förarbeten. Definitioner har däremot föreslagits i skilda sammanhang (se prop. 1977/781164 s. 30). S_vsseIsättningsutredningen har t. ex. angett som kännetecken på en anställning för praktikarbcte att den är förenad med utbildning och föreskriven i läroplan/tttbildningsplan eller godkänd av arbetsmarknadens parter. vidare att den är handledd. gäller för en viss bestämd tidsperiod och är förlagd utom skolan. Frågan om man bör fastställa en definition behandlas f. n. av anställningsskyddskommitten (A 1977101). Oavsett vad som blir följden av dess arbete är det emellertid enligt min mening klart att anställningar inom tanten för sädan gymnasial utbildning. som det här är fråga om. faller in under anställningsskyddslagens praktikarbetsbegrepp.
I och med att det rör sig om praktikarbete kan enligt 5 & anställnings- skyddslagen avtal träffas om tidsbegränsad anställning. Lagens regler om tidsbegränsade anställningar blir därmed tillämpliga. Den som slutar en sädan anställning vid den avtalade utbildningstidens utgång kan enligt min mening inte göra anspräk pä sädan företrädesrätt till ny anställning som behandlas i 25-28 slå i lagen. Denna företrädesrätt fi.")rutsätter nämligen att anställningen har upphört på grund av arbetsbrist. Detta hindrar naturligtvis inte att det i och för sig kan vara en målsättning för alla berörda att praktikanställningen - särskilt om den är det sista momentet i utbildningen — skall vid utbildningens slut följas av en fast anställning. Rättsligt sett finns det inte heller nägot hinder mot att man redan frän början väljer att avtala om en tillsvidareanställning. Det är önskvärt att det läggs fast en praxis för det berörda branschomrädet genom kollektivavtal mellan arbetsmarknadspar— terna. Man kan då närmare utforma regler för tillsvidareanställningen och behandla t. ex. vad som skall gälla om en elev inte vill fullfölja en påbörjad
Prop. I979/80: 145
'.,J | .)
utbildning eller om eleven inte fullföljer utbildningen pä det sätt som man har planerat.
Vad jag hittills har sagt om elevernas arbetsrättsliga ställning tar sikte pa inbyggd utbildning på gymnasieskolans linjer och specialkurser samt pä den yrkesintroduktion som jag förordat i det föregäende. För lärlingsutbildning gäller att den bygger pä att anställningsavtal träffas mellan ft'jretaget och lärlingen. Väljer man att anställa lärlingar på det sätt som hittills har varit det vanliga är det angeläget med närmare bestämmelser i kollektivavtal. bl. a. därför att det kommer att bero av de närmare omständigheterna i vilken utsträckning anställningarna far tidsbegränsas säsom anställningar" för praktikarbcte.
3.5 Frågor om .YIl/(fft'SfÖtI'
Vad gäller studiestöd får jag efter samräd med chefen för utbildningsde- partcmentet förorda följande.
De ungdomar som deltar i introduktionsprogram för utbildning eller _vrkcsintroduktion liksom i korta yrkesinriktade kurser samt specialkursen Studiet-'ägar och arbetsliv. orienteringskurs. bör erhälla studiestöd enligt studiestödslagen och studiestödsförordningen under denna tid.
I promemorian Yrkesutbildning i företag för lediga jobb föreslås att ett särskilt studiestöd skall införas och utgä till arbetslösa ungdomar som deltar i utbildning i gymnasieskolan. Som skäl anförs att ett särskilt bidrag kan vara nödvändigt i vissa fall för att göra det tillräckligt attraktivt för arbetslösa ungdomar att delta i utbildning inom gymnasieskolan.
Studiestödsutredningen kommer inom kort att framlägga förslag om förbättringar av studie-hjälpen. och förslaget om ett särskilt studiestöd för arbetslösa ungdomar bör prövas i samband med detta. Jag är mot denna bakgrund inte nu beredd att förorda att ett särskilt studiestöd införs.
4 Hemställan
Jag hemställer att regeringen (le/s föreslär riksdagen att
1. godkänna vad jag har förordat om introduktionsprogram för utbildning och statsbidrag för detta.
2. godkänna vad jag har förordat om _vrkcsintroduktion och statsbidrag för denna.
3. godkänna vad jag har f("irordat om studiestöd till ungdomar som deltar i introduktionsprogram för utbildning och _vrkesintroduktion.
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt har anfört om insatser för att främja ungdomars utbildning.
GO'I AB Stockholm I'lxtl