Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spa- ningssyfte i vissa fall får fortsatt giltighet till utgången av år 1980.

1. Riksdagen 1979/8o.'1 saml. Nr 52

Prop. 1979/80: 52

• Sida 2
•  Original

r,)

Prop. 1979/80: 52

Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

Härigenom föreskrivs att lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spa- ningSSyfte i vissa fall, vilken gäller till utgången av år 1979, skall ha fortsatt giltighet till utgången av år 1980.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1979/80: 52 3

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1979-11-01

Närvarande: statsråden Mundebo, ordförande, Wikström, Friggebo, Mo- gård, Dahlgren. Åsling, Burenstam Linder. Johansson. Wirtén, Holm, An— dersson, Boo. Adelsohn

Föredragande: statsrådet Andersson

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

Inledning

Med anledning av de internationella terroristdåden under senare år har både nationellt och internationellt vidtagits åtgärder för att söka förhindra sådana dåd. I vårt land antog riksdagen år 1973 (prop. 1973237. JuU 1973: 18, rskr 1973: 121. SFS 1973: 162) ett förslag till lag om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen). Lagens giltighetstid begränsades ursprungligen till utgång- en av april 1974. Därefter förlängdes giltighetstiden successivt till utgången av år 1975 (prop. 1974: 55, JuU 1974: 12. rskr 1974: 150, SFS 1974: 178. prop. 1975:72, JuU 1975: 17, rskr 1975: 137. SFS 1975z355). Genom lag- stiftning som trädde i kraft den 1 januari 1976 fördes huvuddelen av bestämmelserna i terroristlagen med vissa ändringar över till utlänningsla- gen (1954: 193, omtryckt 1978: 361). Samtidigt beslöts att bestämmelsemai terroristlagen om telefonavlyssning, brevkontroll m.m. skulle behållas i avvaktan på det betänkande, som kunde väntas från telefonavlyssnings- utredningen (Ju 1974: 08). och tills vidare tas in i en särskild. tidsbegränsad lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall (spaningslagen). Den särskilda spaningslagen trädde likaledes i kraft den 1 januari 1976 (prop. 1975/76: 18, JuU 1975/76: 15. rskr 1975/76: 122. SFS 1975: 1360). Den gäll- de ursprungligen till utgången av 1976. Giltighetstiden förlängdes till en början till utgången av år 1977 (prop. 1976/77: 33, JuU 1976/77: 13, rskr 1976/77:91, SFS 1976: 1069).

1 mars 1976 lade regeringen i proposition 1975/76: 202 fram förslag till nya regler om telefonavlyssning vid förundersökning m.m. Förslaget Tl Riksdagen [979/80. I saml. Nr 52

• Sida 4
•  Original

Prop. 1979/80: 52 4

byggde på telefonavlyssningsutredningens betänkande (SOU 1975: 95") Te- lefonavlyssning och innebar att de tidsbegränsade reglerna i lagen (1952z98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. skulle med vissa ändringar i syfte att stärka skyddet för den enskildes integritet tas in i 27 kap. rättegångsbalken(RB) och ges permanent karaktär. Samtidigt föreslogs ändringar i den särskilda spaningslagen i syfte dels att samordna dess regler med de föreslagna nya bestämmelserna i RB om telefonavlyssning. dels att på visst sätt precisera tillämpningsområdet för spaningslagens regler.

Vid riksdagsbehandlingen ansåg justitieutskottet (JuU 1976/77: 20) att propositionen borde avslås och att ärendet borde återgå till regeringens kansli för översyn och ytterligare överväganden. Det borde enligt utskottet- ankomma på regeringen att besluta om formerna för översynen. Utskottet gjorde dock undantag beträffande förslaget om precisering av spaningsla- gens tillämpningsområde och hemställde att riksdagen skulle antaga propo- sitionen i den delen. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1976/ 77: 129). Lagen (1977: 81) om ändring i spaningslagen trädde i kraft den 21 april 1977.

En kommitté har under år 1978 tillkallats för att göra den av riksdagen begärda översynen av lagstiftningen om telefonavlyssning och andra tvångsmedel med sikte på att få till stånd en permanent reglering — Tvångsmedelskommittén (Ju 1978: 06).

Spaningslagen har senare fått giltighetstiden förlängd till utgången av år 1979 (prop. 1977/78:46, .luU 1977/78: 14, rskr 1977/78: 105, SFS 1977: 1096. prop. 1978/79: 29. JuU 1978/79: 14, rskr 1978/79: 91, SFS 1978: 873).

De båda nyssnämnda lagarna av 1952 och 1969 har fått giltighetstiden förlängd till utgången av år 1979. Regeringen har nu föreslagit riksdagen att. i avvaktan på resultatet av kommitténs utredningsarbete, förlänga giltigheten av 1952 och 1969 års lagar med ett år eller till utgången av år 1980.

Rikspolisstyrelsen (RPS) har i skrivelse den 24 september 1979 redo-ort för tillämpningen av dels de hithörande bestämmelserna i utlänningslagen, dels den särskilda spaningslagen under tiden från styrelsens senaste mot- svarande redogörelse, vilken avgavs den 27 september 1978. Innehållet i RPS' skrivelse sammanfattas i den redogörelse för tillämpningen av terro— ristlagstiftningen som jag senare denna dag avser att föreslå regeringen att överlämna till riksdagen. Inom utrikesdepartementet har upprättats en redogörelse för den utveckling som har ägt rum internationellt under det senast förflutna året med avseende på såväl förekomsten av och de fortsat- ta betingelserna för den internationella terrorismen som vidtagna åtgärder för att bekämpa denna.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1979/80: 52 5 Gällande ordning

De hithörande bestämmelserna i utlänningslagen (UtlL) och reglerna i den särskilda spaningslagen ger möjligheter att under speciella förutsätt- ningar ingripa med åtgärder som syftar till att minska riskerna för interna- tionella våldsdåd i Sverige. De ändringar som gjordes när vissa av terro- ristlagens regler fördes över till UtlL och andra togs in i spaningslagen innebar att terroristlagstiftningens tillämpningsområde preciserades nog- grannare.

I det följande skall först nämnas något om de här aktuella bestämmelser- nai UtlL.

Enligt 20% första stycket UtlL skall utlänning som ankommer till riket a v vis as om det finns grundad anledning anta, att han tillhör eller verkar för organisation eller grupp som avses i paragrafens andra stycke och det tillika med. hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till handling som anges i andra stycket. Bestämmelsen avser enligt andra stycket organisa- tion eller grupp som, med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhet. kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådan gärning här i riket. Föreligger beträffande utlänning, som uppehåller sig i riket, sådana omständigheter som nyss har nämnts får han enligt 295 första stycket utv i sas. Förteckning över utlänningar, som sålunda skall avvisas, upprättas enligt 205 tredje stycket av RPS. Regeringen bestämmer vilka organisationer eller grupper som därvid kommer i fråga.

Beslut om avvisning meddelas av polismyndighet beträffande utlän- ning som finns upptagen i RPS” förteckning och som inte har visering eller uppehållstillstånd (215 andra stycket). Påstår utlänning som finns uppta- gen i förteckningen att han är politisk flykting eller åberopar han annat tungt vägande skäl som avses i 21 ati första stycket, skall ärendet efter hörande av den centrala utlänningsmyndigheten, dvs. statens invandrar- verk (SIV). underställas regeringen, om inte påståendet är uppenbart orik- tigt (21 aå tredje stycket). Detsamma skall gälla om utlänningen anses böra avvisas enligt 20% trots att han inte finns upptagen i den tidigare nämnda förteckningen. Beslut om utvisning meddelas av regeringen (305 andra stycket).

Påstår utlänning när fråga uppkommer om v e r k 5 t ä 1 l i g h et av beslut om avvisning eller utvisning att han är politisk flykting eller föreligger andra tungt vägande skäl som anges i 585 andra stycket och är påståendet inte uppenbart oriktigt. eller påstår sig utlänning inte vilja återvända till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena där och kan de åberopade omständigheterna inte lämnas utan avseende, skall verkställighetsfrågan underställas regeringen sedan SlV har yttrat sig i ärendet (585 tredje stycket).

• Sida 6
•  Original

Prop. 1979/80: 52 6

En förutsättning för att den som bedömts vara terrorist skall kunna avlägsnas ur landet på grund av avvisnings- eller utvisningsbeslut är, som tidigare har nämnts, att det inte föreligger politiskt eller därmed jämställt verkställighetshinder. Enligt 515 tredje stycket skall sålunda regeringen förordna att beslut om avvisning eller utvisning t.v. inte får verkställas. om hinder mot verkställighet av beslutet möter på grund av vad som sägs i 53—54 a 55 UtlL (politiskt verkställighetshinder) eller om det annars före- ligger särskild anledning att verkställighet inte bör äga rum. Skall enligt vad som nu har sagts verkställighet inte ske. får regeringen enligt 515 femte stycket meddela föreskrifter om inskränkningar och villkor för utlän- ningens vistelse i riket. I alla sådana ärenden skall förhör hållas. När det gäller utlännings tagande i förvar har UtlL kompletterats med de särskilda regler som fanns i 65 terroristlagen och som ger polisen i viss mån vidgade möjligheter till förvarstagande (35.5 tredje stycket). Vidare har straffbe- stämmelsema i 155 terroristlagen överflyttats till UtlL (645 andra stycket och 65 5).

Den särskilda spaningslagen innehåller de regler som fanns i 9—1355 terroristlagen. Enligt 1 li första stycket spaningslagen skall utlänning, be- träffande vilken regeringen enligt 51 & tredje stycket UtlL har förordnat att meddelat avvisnings- eller utvisningsbeslut (. v. inte får verkställas, under sin vistelse i riket kunna bli föremål för viss kontroll och övervakning enligt 2—555. Detsamma skall enligt 1 5 andra stycket gälla, om i övrigt enligt UtlL har meddelats ett inte verkställbart beslut om avvisning eller avlägsnande och regeringen har funnit att beträffande utlänningen förelig- ger sådana omständigheter som anges 1 20.5 första och andra styckena samma lag. Den kontroll och övervakning som i nu nämnda fall skall kunna komma i fråga innebär, förutom sådana särskilda föreskrifter om inskränk- ningar och villkor för utlänningens vistelse i riket som får meddelas av regeringen enligt 515 femte stycket UtlL, att utlänningen under vissa förutsättningar skall kunna bli föremål för vissa 5 p a nin g s å t g ä rd e r. 1 sistnämnda hänseende innebär spaningslagen följande.

Om det finnes vara av betydelse för att utröna om organisation eller grupp som avses i 20ä andra stycket UtlL planlägger eller förbereder åtgärd som innebär våld. hot eller tvång för politiska syften. får utlänning som avses i 1 & spaningslagen underkastas husrannsakan. kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Av sådan utlänning får också tas fingeravtryck och fotografi (2 5). Förordnande om nämnda åtgärder meddelas av polismyn- dighet. För samma ändamäl kan polismyndighet, om synnerliga skäl före- ligger, få tillstånd att dels ta del av samtal till och från telefonapparat som innehas eller kan antas komma att begagnas av utlänning som nu avses (telefonavlyssning) och dels närmare undersöka, öppna eller granska post— eller telegrafförsändelse. brev, annan sluten handling eller paket som har ställts till eller avsänts från utlänningen och som påträffas vid husrannsa- kan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos post-,

• Sida 7
•  Original

Prop. 1979/80: 52 7

telegraf-. järnvägs- eller annan befordringsanstalt (3 5). Fråga om tillstånd till sådan åtgärd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av RPS. Tillstånd skall meddelas att gälla viss tid som dock inte får överstiga en månad (4 5).

Den internationella utvecklingen

Vid terroristlagens tillkomst erinrades (prop. 1973: 37) om den våg av våldsdåd som under senare år hade gått över världen. I fråga om utveck— lingen efter lagens ikraftträdande under år 1973 och fram till början av år 1975 framhölls i prop. 1974: 55 ( s. 7 och 8) och prop. 1975: 72 (s. 6—9) att en lång rad internationella terroristaktioner hade utförts i skilda delar av världen. I de nämnda propositionerna framhölls att flertalet terroristak- tioner under den förut angivna perioden hade haft samband med den långvariga konflikten i Mellersta Östern. Det konstaterades att den terro- ristverksamhet som hade utgått från den kroatiska separatiströrelsen Us- tasja under samma tid hade varit av mindre omfattning och minskat under den senare delen av perioden. Även i prop. 1976/77:33 (s. 6—8), prop. 1977/78: 46 (s. 7) och prop. 1978/79: 29 (s. 7 och 8) lämnades redogörelser för den senaste utvecklingen av den internationella terroristverksamheten. Det konstaterades att antalet terroristdåd hade varit oförändrat stort. Några av terroristdåden hade haft samband med den spända situationen i Mellersta Östern, men även andra politiska konflikter hade föranlett ter- roristisk aktivitet. I prop. 1977/78: 46 erinrades om de då nyligen inträffade händelserna i Västtyskland där många människor hade fått sätta livet till och åtskilligt fler hade utsatts för uppenbar livsfara. l prop. 1978/79: 29 framhölls att terroristorganistioner i flera fall har utfört terrordåd utanför det land eller det område där organisationen hör hemma och vanligen verkar. Vidare erinrades om att konflikten mellan den palestinska befriel- seorganisationen (PLO) och regimen i Irak under sommaren 1978 ledde till att flera PLO-representanter i Europa mördades eller utsattes för mordför- sök. 1 propositionerna lämnades också redogörelser för försöken att akti- vera det internationella samarbetet mot terrorism och det konstaterades, att åtskilliga andra stater under de senaste åren hade genomfört lagstiftning eller vidtagit andra åtgärder för att motverka terroristdåd.

Under den tid som har förflutit sedan denna senaste redogörelse gavs har ytterligare ett stort antal terrordåd med politisk bakgrund begåtts på skilda håll i världen. Länder som Belgien. Frankrike, Italien. Spanien, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland hari särskild grad drab- bats. Åtskilliga av terrodåden kan hänföras till den politiska situationen i visst land. En annan grupp av politiskt betingade dåd har samband med konflikten i Mellersta Östern. Ytterligare ett stort antal våldsdåd har utförts av grupper som sedan länge ägnar sig åt en omfattande terrorist-

• Sida 8
•  Original

Prop. 1979/80: 52 8

verksamhet, t.ex. Baader-Meinhof—ligan i Förbundsrepubliken Tyskland och Röda Brigaderna i Italien. Även under det senaste året har terroristor- ganisationer utfört terrordåd utanför det land eller det område där terroristorganisationen hör hemma och vanligen verkar.

[ fråga om det internationella samarbetet mot terrorism under det gångna året kan nämnas följande. FN:s ad hoc-kommitté om internationell terro- rism har innevarande år antagit ett antal rekommendationer till generalför- samlingen som syftar till bekämpande av internationell terrorism. FN:s ad hoc-kommitté med uppdrag att utarbeta en internationell konvention mot tagande av gisslan höll sitt tredje och sista möte ijanuari—februari 1979. Därvid nåddes i princip enighet om en konventionstext som skall behand— las under det nu pågående trettiofjärde mötet med generalförsamlingen. Konventionens huvudprincip är att en konventionsstat antingen skall ut- lämna eller själv lagföra en terrorist.

Den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism m.m. trädde i kraft den 4 augusti 1978. Förutom Sverige, Dan- mark, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike, vilka anslöt sig till konventionen år 1978, har numera även Cypern och Liech- tenstein tillträtt denna. lnom Europarådet och inom EG har samarbetet mot terrorism fortsatt.

F öredragandens överväganden

Terroristbestämmelserna i UtlL och den särskilda spaningslagen ger möjlighet att under vissa speciella förutsättningar vidta åtgärder som har till syfte att minska riskerna för internationella terroristdåd i vårt land. Bestämmelserna tar sikte enbart på utlänningar som tillhör eller verkar för sådana grupper och organisationer vilka genom sin tidigare verksamhet har visat att de utanför sitt hemland systematiskt använder våld för politiska syften och därför kan befaras göra det också i Sverige. Som ytterligare förutsättning gäller att det med hänsyn till vad som är känt om utlänning— ens föregående verksamhet eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till handling som nyss har sagts (20 å UtlL). Utlänning som här avses kan avvisas eller utvisas. Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan emellertid inte verkställas om s.k. politiskt eller därmed jämförligt verk- ställighetshinder föreligger. Skulle utlänningen löpa risk för politisk förföl- jelse i det land dit han skulle befordras eller kunna därifrån befordras till land där han löper sådan risk, verkställs inte avlägsnandebeslutet. Utlän- ningen kan då i stället bli föremål för kontroll och övervakning enligt 51 å femte stycket UtlL och enligt den särskilda spaningslagen. Under vissa närmare fastställda förutsättningar kan sådana spanings— och tvångsåtgär- der som husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning. brevkontroll och telefonavlyssning användas mot honom. Förutsättningama för att sådana åtgärder skall kunna vidtas avviker från vad som enligt rättegångs-

• Sida 9
•  Original

hop. 1979/80: 52 9

balken (RB) gäller om användningen av tvångsmedel vid misstanke om brott, eftersom RB:s regler i motsats till reglerna i spaningslagen inte ger möjligheter till ingripanden uteslutande i förebyggande syfte. Ett flertal garantier mot en alltför vidsträckt tillämpning av spaningslagen har emel- lertid byggts in såväl i de bestämmelser som gäller förfarandet och besluts- processen som i särskilda regler som har till syfte att ge underlag för en fortlöpande kontroll av hur lagen hanteras.

l prop. 1977/78: 46 om fortsatt giltighet av spaningslagen erinrade före- draganden om att utredningen (Ju 1974:08) om telefonavlyssning hade funnit, att det i särskilda fall och kritiska lägen fanns behov av speciella tvångsmedel i terroristsammanhang (SOU 1975: 95). Sådana åtgärder kun- de vidare i många fall ha en preventiv effekt. Utredningen ansåg att tvångsmedelsbestämmelsema borde finnas i en särskild, tidsbegränsad lagstiftning. Utredningens ståndpunkt lämnades i allmänhet utan erinran av remissinstansema. Några instanser (riksåklagaren, socialstyrelsen och statens invandrarverk) ifrågasatte emellertid det befogade i att behålla särregler om tvångsåtgärder i terroristsammanhang.

[ den proposition med förslag till nya regler om telefonavlyssning vid förundersökning m.m. som föranleddes av betänkandet (prop. 1975/ 76: 202) intogs också ståndpunkten att den särskilda spaningslagen skulle behållas tills vidare. Föredraganden ansåg inte att frågan om behovet av särskilda tvångsåtgärder i terroristsammanhang hade kommit i något nytt läge genom utredningens förslag. Vad utredningen hade anfört sades be— styrka att det alltjämt fanns behov av sådana tvångsåtgärder för att före- bygga våldsdåd av den art som den speciella lagstiftningen på området riktar sig mot. Vid riksdagsbehandlingen av förslagen om telefonavlyss- ningsbestämmelser i allmänhet riktades emellertid uppmärksamheten spe- ciellt mot frågan i vad mån avlyssnat material skall få utnyttjas när det gällde annan brottslighet än den som föranlett tillståndet. Justitieutskottet konstaterade i sitt betänkande (JuU 1976/77: 20) att detta problem inte är begränsat till telefonavlyssning utan att det kan komma upp också vid utnyttjandet av andra tvångsmedel. En generell lösning för olika typer av tvångsmedel borde därför eftersträvas. Detta förutsatte emellertid ett mer omfattande beslutsunderlag. Riksdagen beslöt därför på hemställan av utskottet att avslå propositionen i de nu berörda delarna. Ärendet återgick i dessa delar till regeringen för översyn och ytterligare överväganden.

Det forsatta utredningsarbete som riksdagen begärde pågår för närva- rande. Översynen skall enligt direktiven ta sikte på att åstadkomma en ändamålsenlig avvägning mellan samhällets behov av tvångsmedel och de motstående intressen som kan komma att beröras därav. Möjligheterna att stärka skyddet för den enskildes integritet skall undersökas. En annan av de många frågor som skall utredas är i vilken utsträckning erhållen infor- mation bör få utnyttjas när den avser annan brottslig verksamhet än den som har legat till grund för beslutet om tvångsåtgärd. Även om intresset

• Sida 10
•  Original

Prop. 1979/80: 52 10

vid översynen i första hand knyts till användning av straffprocessuella tvångsmedel är enligt direktiven förhållandena analoga i många fall av tvångsmedelsanvändning enligt annan lagstiftning. Det gäller bl. a. beträf- fande den särskilda spaningslagen.

När förslag om förlängning av den särskilda spaningslagen tidigare har förelagts riksdagen (prop. 1976/77: 33, 1977/78:46. 1978/79:29) har det betonats att det mot bakgrund av den fortgående internationella terrorist- verksamheten är angeläget att vi även i fortsättningen håller en hög bered- skap för att förebygga våldshandlingar i vårt land. I vissa lägen kan det därför behövas tillgång till de speciella tvångsåtgärder i spaningssyfte som den särskilda spaningslagen medger. Med hänsyn till detta och till att ingenting förekommit som har gett anledning att anta att lagen har tilläm- pats på ett sätt som strider mot dess syfte eller på ett sätt som kan sätta rättssäkerheten i fara, förordades i de nämnda propositionerna förlängning av giltighetstiden för lagen, vid senaste tillfälle till utgången av år 1979. Justitieutskottet har mot bakgrund av den fortsatta utvecklingen av den internationella terroristverksamheten ansett behov alltjämt föreligga av spaningslagens bestämmelser och därför tillstyrkt förlängning. Riksdagen har biträtt justitieutskottets uppfattning.

De synpunkter som tidigare har anförts beträffande behovet av de sär- skilda reglerna i spaningslagen gör sig alltjämt gällande. Vågen av terrorist- dåd ute i världen har under det gångna året inte visat tecken på minskning. Den omständigheten att Sverige har förskonats från internationella terro- ristdåd under de båda senaste åren innebär inte att vi också i fortsättningen kommer att skonas.

Som framgår av den redogörelse för tillämpningen av terroristlagstift- ningen. som jag senare denna dag avser att föreslå regeringen att över- lämna till riksdagen. har rikspolisstyrelsen i en skrivelse den 24 september 1979 redogjort för terroristbestämmelsemas tillämpning under det senaste året. Något utvisnings- eller avvisningsbeslut har inte fattats. ! den för- teckning som rikspolisstyrelsen enligt 20 & UtlL skall upprätta över utlän- ningar som skall avvisas finns omkring 120 utlänningar upptagna. Bestäm- melserna i den särskilda spaningslagen har inte heller under det senaste året behövt tillämpas. De har tidigare tillämpats i två fall. Rikspolisstyrel- sen har emellertid förklarat att en förlängning av giltighetstiden för spa- ningslagen synes vara befogad, främst därför att lagen torde ha verkan i förebyggande syfte.

Den omständigheten att den särskilda spaningslagen inte har behövt användas under de senaste två åren bör ses i belysning av garantiema i lagen mot en alltför vidsträckt tillämpning. Sådana garantier har byggts in i de bestämmelser som gäller förfarandet och beslutsprocessen. Lagen får exempelvis inte tillämpas i andra fall än då utlänningen har utvisats som terrorist — eller i visst fall förvisats eller utvisats av annat skäl och enligt regeringens bedömning faller under terroristrekvisiten —- samt verkstäl—

• Sida 11
•  Original

Prop. 1979/80: 52 1 1

lighetshinder av politisk natur föreligger. En garanti ligger också i ordning- en med tidsbegränsad lagstiftning. Det förhållandet att spaningslagen inte har behövt användas under nämnda tid kan däremot inte tas till intäkt för att den inte behövs. Annan lagstiftning kan i fortsättningen på samma sätt som vid tidigare tillfällen visa sig vara otillräcklig när det gäller att förebyg- ga terroristdåd. Till detta kommer att lagstiftningen kan antas ha en före- byggande effekt.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört om en pågående översyn av reglerna om telefonavlyssning och om behovet tills vidare av sådana sär- skilda bestämmelser om bl. a. telefonavlyssning som spaningslagen inne- håller bör enligt min mening den särskilda spaningslagen ges fortsatt tids- begränsad giltighet. Jag förordar att giltighetstiden för lagen förlängs med ytterligare ett år, intill utgången av år 1980.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

• Sida 12
•  Original