om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall, m.m.
Regeringens proposition
1980/81: 54
om fortsatt giltighet av lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spa-
ningssyfte i vissa fall, m. m.;
beslutad den 23 oktober 1980.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
KARIN ANDERSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall, efter vissa redaktionella ändringar, får fortsatt giltighet till utgången av år 1981.
I Riksdagen 198081. 1 samt. Nr 54
Förslag till
Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1975: 1360) om tvångsåtgär-
der i spaningssyfte i vissa fall, dels ändring i samma lag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall
dels att lagen skall ha fortsatt giltighet till utgången av år 1981.
dels att I och 2 §& skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreskriven lydelse
Skall på grund av förordnande Skall ett av regeringen meddelat enligt 51 § tredje stycket utlän- beslut om avvisning enligt 30 § eller ningslagen (1954:193) av regering- unvisning enligt 47 § utlänningslaen meddelat beslut om avvisning el- gen (1980:376) på grund av förordler utvisning ej) verkställas, äger 2— nande enligt 73 §& samma lag ej 5 §§ tillämpning beträffande utlän- verkställas, äger 2—5 §§ tillämpning ning som avses med beslutet. beträffande utlänning som avses
med beslutet.
Har enligt utlänningslagen med- Har enligt utlänningslagen meddelats beslut i andra fall än sådana delats beslut i andra fall än sådana som avses I första stycket om av- som avses i första stycket om avvisning. förpassning, förvisning el- visning eller utvisning och kan beler utvisning och kan beslutet ej slutet ej verkställas, får regeringen, verkställas, får regeringen, om så- om sådana omständigheter föreligdana omständigheter föreligger be- ger beträffande utlänningen som träffande utlänningen som avses i avses I 30 § första och andra styc- 20 § första och andra styckena sam- kena samma lag, förordna att 2—5 ma lag, förordna att 2-5 §§ skall $$ skall äga tillämpning. äga tillämpning.
2 &!
+
Finnes det vara av betydelse för Finnes det vara av betydelse för alt utröna huruvida organisation el- att utröna huruvida organisation eller grupp som avses 1 20 § andra ler grupp som avses 1 30 § andra stycket utlänningslagen (1954:193) stveket utlänningslagen (1980:376) planlägger eller förbereder gärning planlägger eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften. får utlänning, för politiska syften, får utlänning, som avses i I $, underkastas hus- som avses I I $, underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller rannsakan. kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Av sådan utlän- kroppsbesiktning. Av sådan utlänning får också tagas fingeravtryck ning får också tagas fingeravtryck och fotografi. och fotografi.
Förordnande om åtgärd enligt första stycket meddelas av polismyndighet. I fråga om sådan åtgärd gäller i övrigt bestämmmelserna i 28 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.
! Senaste lydelse 1977:81.
Denna lag träder I kraft den I januari 1981.
Bestämmelserna i I $ första stycket tillämpas även när regeringen enligt 8 § lagen (1973: 162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund eller 51 § tredje stycket utlänningslagen (1954: 193) har förordnat att avvisnings- elter utvisningsbeslut ej skall verkställas. Bestämmelserna i I $ andra stycket är tillämpliga också när beslut om avvisning. förpassning, förvisning eller utvisning har meddelats enligt utlännningslagen (1954: 193).
1 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 54
Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
| vid regeringssammanträde
1980-10-23
Närvarande: stalsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Friggebo. Mogård, Dahlgren. Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo. Winberg, Adelsohn, Danell, Petri
Föredragande: statsrådet Andersson
Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall, m. m.
Inledning
De internationella terroristdåden under senare är har föranlett åtgärder
både i Sverige och utomlands för att söka förhindra sådana gärningar. I vårt land antog riksdagen år 1973 (prop. 1973:37, JuU 1973:18. rskr. 1973: 121, SFS 1973:162) ett förslag till lag om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen). Lagens giltighetstid begränsades ursprungligen till utgången av april 1974. Därefter förlängdes giltighetstiden successivt till utgången av är 1975 (prop. 1974:55, JuU 1974:12, rskr. 1974:150, SFS 1974:178. prop. 1975:72, JuU 1975: 17, rskr. 1975:137, SFS 1975:355). Genom lagstiftning som trädde i kraft den I januari t976 fördes huvuddelen av bestämmelserna I terroristlagen med vissa ändringar över till den dåvarande utlänningslagen. De återfinns numera i den nya utlänningslagen (1980: 376 — Ut1L).
Samtidigt beslöts att bestämmelserna i terroristlagen om telefonavlyss-
ning, brevkontroll m. m. skulle behållas i avvaktan på det betänkande. som kunde väntas från telefonavlyssningsutredningen (Ju 1974:08) och tills
vidare tas in i en särskild, tidsbegränsad lag om tvångsåtgärder i spanings-
syfte i vissa fall (spaningslagen). Denna lag trädde likaledes i kraft den I
januari 1976 (prop. 1975/76:18. JuU 1975/76:15, rskr. 1975/76:122, SFS 1975: 1360). Den gällde ursprungligen till utgången av år 1976. Giltighetsti-
den förlängdes till en början till utgången av år 1977 (prop. 1976/77:33, JuU
1976/77:13, rskr. 1976/77:91, SFS 1976: 1069).
I mars 1976 lade regeringen i propositionen 1975/76: 202 fram förslag till
nya regler om telefonavlyssning vid förundersökning m.m. Förslaget
byggde på telefonavlyssningsutredningens betänkande (SOU 1975:95) Te-
lefonavlyssning och innebar att de tidsbegränsade reglerna i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. skulle med vissa ändringar i syfte att stärka skyddet för den enskildes integritet tas in i 27 kap. rättegångsbalken (RB) och ges permanent karaktär. Samtidigt föreslogs ändringar i den särskilda
spaningslagen i syfte dels att samordna dess regler med de föreslagna nya bestämmelserna i RB om telefonavlyssning, dels att på visst sätt precisera
tillämpningsområdet för spaningslagens regler.
Vid riksdagsbehandlingen ansåg justitieutskottet (JuU 1976/77:20) att propositionen borde avslås och att ärendet borde återgå till regeringskansliet för översyn och ytterligare överväganden. Det borde enligt utskottet ankomma på regeringen att besluta om formerna för översynen. Utskottet
gjorde dock undantag beträffande förslaget om precisering av spaningslagens tillämpningsområde och hemställde att riksdagen skulle antaga propo-
sitionen i den delen. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1976/ 77:129). Lagen (1977:81) om ändring i spaningslagen trädde i kraft den 21
april 1977. | En kommitté. Tvångsmedelskommittén (Ju 1978:06). har under år 1978
tillkallats för att göra den av riksdagen begärda översynen av lagstiltningen
om telefonavlyssning och andra tvångsmedel med sikte på att få till stånd
en permanent reglering. Kommittén har ännu inte avlämnat något betänkande.
Spaningslagen har senare fått giltighetstiden förlängd till utgången av år
1980 (se prop. 1979/80: 52 och där angivna propositioner m. m., JuU 1979/
80: 18. rskr. 1979/80:94, SFS 1979:1075). Också de båda nyssnämnda
lagarna om telefonavlyssning från 1952 och 1969 har fått giltighetstiden förlängd till utgången av år 1980.
Regeringen har nu föreslagit riksdagen i prop. (1980/81: 33) att gillighetstiden för dessa senare lagar skall förlängas. i fråga om 1952 års lag till
utgången av år 1981 och beträffande 1969 års lag till utgången av juni månad 1981. Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse den I oktober 1980 redogjort för tillämpningen av de hithörande bestämmelserna i utlänningslagen och i den
särskilda spaningslagen under tiden den 3 september 1979 — den 19 september 1980. Innehållet i rikspolisstyrelsens skrivelse sammanfattas i den redogörelse för tillämpningen av terroristlagstiftningen som jag senare denna dag avser att föreslå regeringen att överlämna till riksdagen. Vidare har inom utrikesdepartementet upprättats en redogörelse för den utveckling som har ägt rum internationellt under det senast förflutna året beträffande förekomsten av och de fortsatta betingelserna för den internationella terrorismen samt för de åtgärder som har vidtagits för att bekämpa denna.
Gällande ordning
De hithörande bestämmelserna I UtIlL och reglerna i den särskilda
spaningslagen ger möjligheter att under speciella förutsättningar ingripa
med åtgärder som syftar till att minska riskerna för internationella våldsdåd it Sverige. Samtidigt med att vissa av terroristlagens regler fördes över till 1954 års utlänningslag och andra togs in i spaningslagen preciserades terroristlagstiftningens tillämpningsområde noggrannare.
I det följande skall först nämnas något om de här aktuella bestämmelser-
na i Uti L. Enligt 30 § första stycket UtiL skall en utlänning som kommer till
Sverige av visas om det finns grundad anledning att anta, att han tillhör eller verkar för en organisation eller grupp som avses i paragrafens andra stycke och om det dessutom, med hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet eller i övrigt, föreligger fara för att han här i riket medverkar till sådana handlingar som anges i det stycket. Bestämmelsen avser enligt andra stycket en organisation eller grupp som, med hänsyn till
vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland
använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana
gärningar här i riket. Om det beträffande en utlänning, som uppehåller sig i riket. föreligger sådana omständigheter som nu nämnts, får han enligt 47 8
utvisas. En förteckning över utlänningar som skall avvisas enligt 30 & första stycket skall enligt samma paragrafs tredje stycke upprättas av rikspolisstyrelsen. Regeringen bestämmer vilka organisationer eller grupper som därvid kommer ifråga.
Beslut om avvisning meddelas av en polismyndighet om utlänningen
finns upptagen i rikspolisstyrelsens förteckning och saknar visering eller uppehållstillständ (32 §). Påstår en utlänning som finns upptagen i förteck-
ningen att han riskerar politisk förföljelse eller åberopar han någon annan
omständighet som avses i 33 eller 34 §. skall ärendet i de fall som anges i dessa paragrafer hänskjutas till statens invandrarverk. Invandrarverket
skall med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen (36 §). Samma ordning gäller om utlänningen anses böra avvisas enligt 30 § trots att han inte finns upptagen i den tidigare nämnda förteckningen (32 §). Beslut i
ärendet meddelas i dessa fall av regeringen.
Om cen utlänning, som har avvisats enligt 30 § eller utvisats enligt 47 8, i samband med verkställigheten av beslutet påstår att han riskerar politisk förföljelse elter åberopar någon annan sådan omständighet som
anges i 85 eller 86 8, skall verkställighetsärendet i de fall som anges i dessa paragrafer hänskjutas till invandrarverket. Verket har också i detta fall att med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen.
En förutsättning för att den som har bedömts vara terrorist skall kunna
avlägsnas ur landet på grund av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut är.
som tidigare har nämnts, att det inte föreligger något politiskt eller därmed
jämställt verkställighetshinder. Enligt 73 8 skall sålunda regeringen förordna att beslut om avvisning eller utvisning tills vidare inte får verkställas, om hinder mot verkställighet av beslutet möter på grund av bestämmelserna i 77—80 §& UtIL (politiskt verkställighetshinder) eller om det annars föreligger särskild anledning att verkställighet inte bör äga rum. Har regeringen förordnat att verkställighet inte får ske. får regeringen enligt 74 § andra stycket meddela föreskrifter om inskränkningar och villkor för
utlänningens vistelse i riket. I alla sådana ärenden skall förhandling hållas. När det gäller tvångsåtgärder beträffande en presumtiv terrorist har UtlL
kompletterats med de särskilda regler som fanns 1 6 § terroristlagen och som ger polisen i viss mån vidgade möjligheter till förvarstagande (52 8
andra och tredje styckena). Vidare har straffbestämmelserna i 15 8 terroristlagen överflyttats till UttL (96 § andra stycket och 97 §).
Vad härefter gäller den särskilda spaningslagen innehåller den regler som tidigare fanns i 9—13 §§ terroristlagen. Enligt I & första stycket
spaningslagen skall en utlänning. som har avvisats eller utvisats som
terrorist men beträffande vilken regeringen har förordnat att avvisnings-
eller utvisningsbeslutet tills vidare inte får verkställas, kunna bli föremål
för viss kontroll och övervakning enligt 2—5 §§ under sin vistelse i Sverige. Detsamma skall enligt I 8 andra stycket gälla. om det annars har meddelats ett inte verkställbart beslut om avvisning eller avlägsnande i övrigt och regeringen har funnit att det beträffande utlänningen föreligger sådana omständigheter som anges i 30 § första och andra styckena samma lag. Den kontroll och övervakning som i nu nämnda fall skall kunna komma i fråga innebär — förutom sådana särskilda föreskrifter om inskränkningar och
villkor för utlänningens vistelse i riket som får meddelas av regeringen enligt 74 § andra stycket UtIL — att utlänningen under vissa förutsättning-
ar skall kunna bli föremål för vissa särskilda spaningsåtgiärder. I sistnämnda hänseende innebär spaningslagen följande.
Om det bedöms vara av betydelse för att utröna om en terroristorganisation eller terroristgrupp planfägger eller förbereder någon åtgärd som inne-
bär våld. hot eller tvång för politiska syften, fär en utlänning som avses i
1 8 spaningslagen underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Av sådan utlänning får också tas fingeravtryck och fotografi (2 §). Det är polismyndigheterna som beslutar om nämnda åtgärder. Om det finns synnerliga skäl kan en polismyndighet för samma ända-
mål få tillstånd att dels ta del av samtal till och från telefonapparat som
innehas eller kan antas komma att begagnas av utlänningen (telefonav-
lyssning) och dels närmare undersöka, öppna eller granska post- eller telegrafförsändelse, brev, annan sluten handling eller paket som har ställts till eller avsänts från utlänningen och som päträffas vid husrannsakan,
kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos post-. telegraf-, järnvägs- eller annan befordringsanstalt (3 §). Frågan om tillstånd till en
sådan åtgärd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av rikspolisstyrel-'
sen. Tillståndet skall meddelas att gälla en viss tid som dock inte får överstiga en månad (4 8).
Föredragandens överväganden
När terroristlagen kom till är 1973 skedde det mot bakgrunden av den
våg av våldsdåd som under de då närmast förflutna ären hade gått över
världen. I de tidigare nämnda propositionerna med förslag till förlängning av giltighetstiden för terroristlagen och sedermera lagen (1975: 1360) om tvångsmedel i spaningssyfte i vissa fall (spaningslagem). redovisas den
fortsatta utvecklingen av de internationella terroristdåden. Av redogörel-
serna framgår att förekomsten av terroristdåd inte avtog utan förblev oförändrat stor. I fråga om perioden den 12 september 1978—den 3 september 1979 anförs sålunda i prop. 1979/80:52 s. 7 att det under denna tid
begåtts ytterligare ett stort antal terrordäd med politisk bakgrund på skilda håll i världen. Länder som Belgien, Frankrike, Italien. Spanien. Storbri-
tannien och Förbundsrepubliken Tyskland hade i särskild grad drabbats. Åtskilliga av terrordåden kunde hänföras till den politiska situationen i ett visst land. En annan grupp av politiskt betingande dåd hade samband med
konflikten i Mellersta Östern. Ytterligare ett stort antal våldsdåd hade
under denna tid utförts av grupper som ägnade sig åt en omfattande
terroristverksamhet, t.ex. Baader-Meinhof-ligan i Förbundsrepubliken
Tyskland och Röda Brigaderna i Italien. Liksom tidigare hade terroristorganisationer utfört terrordåd utanför det land eller det område där terro-
ristorganisationen hörde hemma och vanligen verkade. Terroristbestämmelserna i UttL och den särskilda spaningslagen ger
möjlighet att under vissa speciella förutsättningar vidta åtgärder som har till syfte att minska riskerna för internationella terroristdåd i värt land. Bestämmelserna ger som framgått möjlighet att avvisa eller utvisa utlänningar som tillhör eller verkar för sådana grupper och organisationer vilka genom sin tidigare verksamhet har visat att de utanför sitt hemland syste-
också i Sverige. Som ytterligare förutsättning gäller dock att det med
hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående verksamhet eller i övrigt föreligger fara att han här i riket medverkar till sådana handlingar.
Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan emellertid inte verkställas om ett s.k. politiskt eller därmed jämförligt verkställighetshinder föreligger. 1
stället kan utlänningen då bli föremål för kontroll och övervakning enligt
Ut IL och spaningslagen. Förutsättningarna för användningen av husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning, brevkontroll och telefonavlyssning avviker i dessa fall från vad som enligt RB gäller om användning-
en av tvångsmedel vid misstanke om brott, eftersom RB:s regler i motsats
till reglerna i spaningslagen inte ger möjligheter till ingripanden uteslutande
i förebyggande syfte. Ett flertal garantier mot en alltför vidsträckt tillämpning av spaningslagen har emellertid byggts in såväl i de bestämmelser som
gäller förfarandet och beslutsprocessen som i särskilda regler som har till
syfte att ge underlag för en fortlöpande kontroll av hur lagen hanteras.
I prop. 1977/78:46 om fortsatt giltighet av spaningslagen erinrade föredraganden om att utredningen tJu 1974:08) om telefonavlyssning hade funnit, att det i särskilda fal! och kritiska lägen fanns behov av speciella tvångsmedel i terroristsammanhang (SOU 1975:95). Sådana åtgärder kun-
de vidare i många fall ha en preventiv effekt. Utredningen ansäg att tvångsmedelsbestämmelserna borde finnas i en särskild, tidsbegränsad
lagstiftning. Utredningens ståndpunkt lämnades i allmänhet utan erinran av remissinstanserna. Några instanser (riksåklagaren, socialstyrelsen och statens invandrarverk) ifrågasatte emellertid det befogade i att behålla särregler om tvångsåtgärder i terroristsammanhang.
I den proposition med förslag till nya regler om telefonavilyssning vid förundersökning m.m. som föranleddes av betänkandet (prop. 1975/
76: 202) intogs också ståndpunkten att den särskilda spaningslagen skulle behållas tills vidare. Föredraganden ansåg inte att frågan om behovet av särskilda tvångsåtgärder i terroristsammanhang hade kommit i något nytt
läge genom utredningens förslag. Vad utredningen hade anfört sades be-
styrka att det alltjämt fanns behov av sådana tvångsåtgärder för att förebygga väldsdåd av den art som den speciella lagstiftningen på området
riktar sig mot. Vid riksdagsbehandlingen av förslagen om telefonavlyssningsbestämmelser i allmänhet riktades emellertid uppmärksamheten spe-
ciellt mot frågan i vad mån avlyssnat material skall få utnyttjas när det gällde annan brottslighet än den som hade föranlett tillståndet. Justitieut-
skottet konstaterade i sitt betänkande (JuU 1976/77: 20) att detta problem inte är begränsat till telefonavlyssning utan att det kan komma upp också vid utnyttjandet av andra tvångsmedel. En generell lösning för olika typer av tvångsmedel borde därför eftersträvas. Detta förutsatte emellertid ett mer omfattande beslutsunderlag. Riksdagen beslöt därför på hemställan av
utskottet att avslå propositionen i de nu berörda delarna. Ärendet återgick
i dessa delar till regeringen för översyn och ytterligare överväganden.
Det fortsatta utredningsarbete som riksdagen begärde pågär för närvarande. Översynen skall enligt direktiven ta sikte på att åstadkomma en ändamålsenlig avvägning mellan samhällets behov av tvångsmedel och de motstående intressen som kan komma att beröras därav. Möjligheterna att stärka skyddet för den enskildes integritet skall undersökas. En annan av de många frågor som skall utredas är den förut antydda i vilken utsträckning erhållen information bör få utnyttjas när den avser annan brottslig
verksamhet än den som har legat till grund för beslutet om tvångsätgärd.
Även om intresset vid översynen i första hand knyts till användning av
straffprocessuella tvångsmedel är enligt direktiven förhållandena analoga i
många fall av tvångsmedelsanvändning enligt annan lagstiftning. Det gäller bl.a. beträffande den särskilda spaningslagen.
När förslag om förlängning av den särskilda spaningslagen tidigare har förelagts riksdagen (prop. 1976/77:33,. 1977/78:46. 1978/79:29 och 1979/
80: 52) har det betonats att det mot bakgrund av den fortgående internatio-
nella terroristverksamheten är angeläget att vi även i fortsättningen håller en hög beredskap för att förebygga våldshandlingar i vårt land. I vissa lägen kan det därför behövas tillgäng till de speciella tvångsåtgärder i spaningssyfte som den särskilda spaningslagen medger. Med hänsyn till detta och till att ingenting hade förekommit som gav anledning att anta att lagen hade tillämpats på ett sätt som strider mot dess syfte eller på ett sätt
som kan sätta rättssäkerheten i fara, förordades i de nämnda propositio-
nerna förlängning av giltighetstiden för lagen, vid det senaste tillfället till
utgången av år 1980. Justiticeutskottet fann (senast JuU 1979/80: 18) mot bakgrund av den fortsatta utvecklingen av den internationella terrorist-
verksamheten att det alltjämt föreläg ett behov av sådana regler som finns i spaningslagen och tillstyrkte därför förlängning. Riksdagen biträdde justiticutskottets uppfattning (senast rskr. 1979/80:94).
Även under det är som har gått sedan riksdagen senast beslöt om
förlängning av spaningslagens giltighetstid har en lång rad terroristdåd med internationell anknytning utförts i skilda delar av världen. I Europa ä"” främst Italien och Spanien som har drabbats men även i Frankrike, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland har ett stort antal terroristdåd inträffat. Bland övriga länder kan nämnas att El Salvador, Guatemala, Iran och Turkiet. Den utveckling av den internationella terrorismen som
redovisas i utrikesdepartementets tidigare nämnda redogörelse och i riks-
polisstyrelsens skrivelse visar. att vi mäste räkna med fortsatt terroristisk aktivitet i olika delar av världen och att denna aktivitet kan komma att beröra även svenska intressen.
Vad gäller åtgärder på det internationella planet för att motverka terro-
rism vill jag först hänvisa till redogörelsen i propositionen 1979/80: 52 (s. 8) i samband med att spaningslagens giltighetstid senast föreslogs förlängd. Sedan dess har FN:s generalförsamling genom en resolution den 17 december 1979 antagit rekommendationer I syfte att genom praktiska samarbetsåtgärder bekämpa internationell terrorism, vilka hade utarbetas av FN:s ad
hoc-kommitté om internationell terrorism. Generalförsamlingen fördömer i resolutionen alla former av internationella terroristdåd och uppmanar
medlemsstaterna att ansluta sig till befintliga konventioner för bekäm-
pande av vissa typer av internationell terrorism. Vidare har FN:s gencral-
församling samma dag antagit en konvention mot tagande av gisslan. Konventionen har undertecknats av Sverige. Riksdagens godkännande har
begärts. Den europeiska konventionen från år 1977 om bekämpande av terrorism m. m. har hittills tillträtts. förutom av Sverige, av nio europarådsstater. En överenskommelse har vidare träffats mellan EG:s justitie-
ministrar om tillämpningen av konventionen. Samarbetet mot terrorism
har fortsatt inom Europarådet.
De synpunkter som tidigare har anförts beträffande behovet av de särskilda reglerna i spaningslagen gör sig enligt min mening alltjämt gällande
med samma styrka. Vågen av terroristdåd ute i världen har under det gångna året inte visat tecken på minskning. Den omständigheten att Sverige har förskonats från internationella terroristdåd under de senaste åren
innebär ingen garanti för att vi också i fortsättningen kommer att skonas.
Som framgår av den redogörelse för tillämpningen av terroristlagstiftningen, som jag senare denna dag avser att föreslå regeringen att överlämna ull riksdagen. har rikspolisstyrelsen i en skrivelse den I oktober 1980 redogjort för terroristbestämmelsernas tillämpning under det senaste
året. Något avvisningsbeslut har inte fattats. En person har utvisats som
presumtiv terrorist. I den förteckning som rikspolisstyrelsen enligt 308
Util. skall upprätta över utlänningar som skall avvisas finns omkring 120 utlänningar upptagna. Bestämmelserna i den särskilda spaningslagen har under det senaste äret tillämpats i ett fall. De har tidigare tillämpats i två
fall; Rikspolisstyrelsen har förklarat att det för bekämpandet av terrorism är nödvändigt, att det föreligger författningsmässiga förutsättningar att använda tillgänglig teknik för inhämtande av information. Styrelsen anser
det därför vara angeläget att giltighetstiden förlängs. På sikt anser man att
spaningslagen bör permanentas.
Under det senaste året har alltså spaningslagen på nytt behövt användas.
Att den hittills har använts I förhållandevis begränsad omfattning bör ses i
belysning av garantierna i lagen mot en alltför vidsträckt tillämpning. Sådana garantier har byggts in i de bestämmelser som gäller förfarandet och beslutsprocessen. Lagen får exempelvis inte tillampas i andra fall än då utlänningen har avvisats eller utvisats som terrorist — eller i visst fall avvisats eller utvisats av annat skäl och enhgt regeringens bedömning faller under terroristrekvisiten — men verkställighetshinder förehgger. En garanti ligger också i ordningen med tidsbegränsad lagstiftning. Den restriktiva användningen kan däremot inte tas till intäkt för aut lagen inte behövs. Annan lagstiftning kan antas I fortsättningen på samma sätt som hittills visa sig vara otillräcklig när det gäller att förebygga terroristdåd. Till detta kommer att lagsuftningen kan beräknas ha en förebyggande effekt.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört om en pågående översyn av reglerna om telefonavlyssning och om behovet tills vidare av sådana sär-
skilda bestämmelser om bl.a. telefonavlyssning som spaningslagen innehåller bör enligt min mening den särskilda spaningslagen ges fortsatt tids-
begränsad giltighet. Jag förordar därför att giltighetstiden för lagen förlängs med ytterligare ett år, intill utgången av är [981. Samtidigt bör vissa av lagens regler underkastas ändringar av redaktionell art med anledning av
tillkomsten av den nya Uti EL.
Med hänsyn till de föreslagna ändringarnas redaktionella natur och till
alt förslaget i övrigt avser endast förlängning av giltighetstiden synes något yttrande av lagrådet inte behöva inhämtas.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att antaga det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslaget till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall, dels ändring i samma lag.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedtis Tryckeri, Stockholm 1980