om vissa frågor angående stålindustrin, m.m.

Prop. 1980/81: 67

Regeringens proposition

1980/81: 67

om vissa frågor angående stålindustrin, m. m.

beslutad den 23 december 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

NILS G. ÅSLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redogörs för stålindustrins utveckling i Sverige och utlandet. Dessutom presenteras den s.k. utvecklingsplanen för SSAB Svenskt Stål AB. Vidare redovisas regeringens syn på ett antal aktuella

problemställningar inom stålbranschen.

I propositionen föreslås ytterligare närmare 104 milj. kr. anvisas till SSAB i form av lån och bidrag bl. a. för en ny ugn till universalvalsverket i

Lulcå och för att bygga om plastbeläggningslinien i Borlänge. För att stärka sysselsättningen i Borlänge. Ludvika och Oxelösunds kommuner

föreslås 20 milj. kr. bli anvisade i medelstillskott. Sluthgen föreslås att lokaliseringsstöd skall utgå för att uppföra kommunala industrilokaler i Norbergs kommun.

Riksdagen LYSOkT. TF samt. Nr 7

Prop. 1980/81: 67 ro

Utdrag INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1980-12-23

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten.

Bohman. Wikström, Friggebo, Mogård. Dahlgren. Åsling, Söder. Krönmark. Burenstam Linder. Johansson, Wirtén. Holm, Andersson, Boo,

Winberg. Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

| Föredragande: statsrådet Åsling

Proposition om vissa frågor angående stålindustrin, m.m.

I Inledning

Riksdagen beslutade den 6 april 1978 att staten skulle finansiellt medver-

ka vid bildandet av SSAB Svenskt Stål AB (prop. 1977/78:87. NU 1977/

78:45, rskr 1977/78: 198). I bolaget ingår de tidigare stål- och gruvrörel-

serna I Gränges AB. Norrbottens järnverk AB (NJA) och Stora Koppar-

bergs Bergslags AB samt Gränges tidigare järnvägsrörelse (TGOJ). Aktie-

kapitalet i bolaget är fördelat med 50 24 på Statsföretag AB och 25 22 på

vardera av Gränges och Stora Kopparberg. Gränges är numera ett helägt

dotterbolag tll Electrolux AB. Samarbetet mellan ägarna till SSAB regle-

ras i ett konsorttialavtal. som finns intaget som bilaga 4 till prop. 1977/ 78:87. Riksdagsbeslutet innebar bl. a. att staten tillförsäkrade Statsföretag möjligheter att fullgöra sina förpliktelser enligt avtalet.

Efter rekonstruktionsperioden 1978-1982 bedömdes bolaget enligt de prognoser som gjordes upp i samband med bolagets bildande kunna visa lönsamhet.

Beslutet innebar vidare att SSAB under rekonstruktionsperioden kunde få statliga län uppgående till högst 3100 milj. kr. Av detta belopp skulle

1800 milj. kr. lämnas säsom rekonstruktionslån med villkorlig återbetal-

ning och 1300 milj. kr. såsom strukturlån för finansiering av investeringar.

Villkoren för rekonstruktionslänet skulle vara sådana att länet under vissa förutsättningar efter viss tid helt eller delvis kunde efterges. Antalet anställda i SSAB var vid bolagets start den I januari 1978 ca

17 800 personer. Redan i samband med att bolaget bildades bedömdes

personalen under den närmaste femårsperioden behöva minskas med ca

effektivitet. För att underlätta övertalighetsproblemen har företaget kun-

Prop. 1980/81: 67 a

nat utnyttja det särskilda sysselsättningspolitiska stödet inom stålindustrin m.m. Gtr prop. 1977/78:58. AU 1977/78:17. rskr 1977/78:85). Dessa ar-

betsmarknadspolitiska insatser motsvarade emellertid endast en del av

kostnaderna för övertalig personal. Därför fick SSAB under ett inledande skede utnyttja medel också från rekonstruktionslänet för att täcka de återstående kostnaderna för övertalig personal. I prop. 1977/78:87 om

statligt engagemang inom handelsstälsindustrin, m.m. framhöll jag att i

den män insatser behövde göras för att upprätthålla sysselsättningen i berörda kommuner utöver dem som rymdes inom de resurser som anvisades för SSAB samt för arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder

borde förslag härom få anmälas särskilt (s. 44).

Styrelsen för SSAB fastställde den 31 maj 1978 en övergripande strukturplan för utveckling av företagets egentliga stålrörelse under den närmaste tioårsperioden. Strukturplanen anger inriktningen för bolagets olika divisioner i ett antal inte tidsangivna åtgärder i form av nedläggningar, omfördelning av produktionen och investeringar. Enligt konsortialavtalet

skall verksamheten i SSAB bedrivas efter affärsmässiga och företagseko-

nomiska principer. I strukturplanen framhåller SSAB att om de ätgärder som bolaget vidtar bedöms vara oacceptabla från samhällsekonomisk svnpunkt, bolaget är berett att medverka till andra lösningar enligt det s.k. offertsystemet (jfr prop. 1976/77: 100 bil. 17 s. 88). I strukturplanen betonas att statliga insatser är nödvändiga för att möta de regionalpolitiska problem som genomförandet av strukturplanen kommer att medföra. speciellt inom gruvrörelsen. Den av SSAB antagna strukturplanen beräknas

1987.

Antalet sysselsättningstllfällen som faller bort har av SSAB beräknats till 3550 och antalet nya arbetstillfällen har beräknats till 2000. De beräkningar som SSAB har utfört visar att största bortfallet av sysselsättning inträffar under den första delen av perioden, medan antalet nya arbetstillfällen huvudsakligen uppkommer under periodens senare del.

Med hänsyn härtill uppdrog jag den 6 juni 1978 ät generaldirektören Bertil Rehnberg att utreda vissa sysselsättningstrågor inom SSAB.

Syftet med utredningen var att ange möjligheter att tidigarelägga projekt som ingår i strukturplanen och som medför att nva arbetstillfällen erhälls snabbare än vad som annars skulle ha varit fallet. Avsikten var också att undersöka möjligheterna att fördröja nedläggning av anläggningar för att ge

rådrum för sådana åtgärder som kan ge nya arbetstillfällen.

Med utgångspunkt från förslagen i Rehnbergs utredning beslutade riks-

dagen våren 1979 att ytterligare lån till SSAB skulle få lämnas (prop. 1978:

79:126. NU 1978/79:43, rskr 1978/79: 369). Medlen är avsedda att över-

brygga sysselsättningsbortfallet som uppstår till följd av SSAB:s struktur-

plan. Sammanlagt anslogs ytterligare 850 milj. kr. som lån för strukturän-

damäl och ytterligare 255 milj. kr. som lån för rekonstruktionsändamål. I

samband med riksdagsbeslutet uttalade riksdagen att regeringen snarast för riksdagen borde presentera en utvecklingsplan för SSAB. I denna plan förutsattes bl.a. ingå ett antal förslag som näringsutskottet hade uttalat sig för (NU 1978/79:43 s. 23). De äsvftade uttalandena av riksdagen innebar sammanfattningsvis följande. Borlänge (Domnarvet) - Medel bör ställas ull SSAB:s förfogande i form av ett strukturlän

uppgående till 17 milj. kr. för ombyggnad av plastbeläggningslinje i

Domnarvet. — Medel bör ställas ull SSAB:s förfogande I form uv ett rekonstruktions-

lån uppgående till 135 milj. kr. för att möjliggöra att den malmbaserade

metallurgin vid Domnarvet kan behållas ca ett år längre än vad som

förutsatts i SSAB:s sturkturplan, dvs. längst till utgången av är 1982.

I .uleå — Medel bör ställas till SSAB:s förfogande i form av et sturkturlån upp-

gående till 4 milj. kr. för att företaget skall kunna dela i arbetet med att

utveckla ELRED-processen,

— Det är betydelsefullt att marknadsundersökningar kommer till stånd

innan ställning tas till planerna på ett nytt mediumvalsverk i Luleå och

att undersökningarna genomförs i samverkan mellan SSAB och berörda

svenska mindre handelsstälverk. I detta sammanhang erinras om nä-

ringsutskottets uttalande i betänkandet NU 1977/78:45 (s. 21) om det

angelägna i att de mindre handelsstälverken även i framtiden kan bevara

sin konkurrenskraft. Utskottet anförde därvid att åtgärder som SSAB

vidtar som ett led i sin strukturomvandling inte får utformas så. att de

leder till väsentliga svårigheter för de mindre verken. Det statliga enga-

gemanget inom handelsstälsindustrin i form av SSAB fär alltså inte

medföra att mindre handelsstålverk slås ut och problemen sålunda flyt-

tas från en ort till en annan. Riksdagen anvisade på förslag av utskottet 4

milj. kr. som strukturlän för i första hand marknadsundersökningar.

Endast om dessa marknadsundersökningar ger ett positivt resultat bör

förprojektering få äga rum och medlen sålunda få tas i anspråk i sin

helhet.

Riksdagen gjorde också vissa uttalanden rörande gruvprojekt inom SSAB. Med anledning av motioner uttalade riksdagen att SSAB — i avvaktan på

resultatet av en utredning rörande den mellansvenska eruvindustrin — inte borde låta nedlagda gruvor bli vattenfyllda. Vidare uttalade riksdagen att det kan bli nödvändigt att regeringen tar initativ för att täcka de kostnader som härigenom uppstår för SSAB (NU 1978/79:43 s. 17). De gruvor som

åsyftades var Håksberg och Blötberget.

Prop. 1980/81: 67 'n

Riksdagen uttalade vid samma tillfälle (INU 1978/79:43 s. 16) alt mellansvenska gruvdelegationen borde — i samråd med SSAB och med hjälp av särskilt tillkallad expertis — granska vissa förslag beträffande SSAB:s anläggningar i Grängesberg. Dessa förslag gällde ullverkning av järnsvamp och järnpulver. stöd till ombyggnad av GP-verket till ett kulsinterverk, masugnsförsök med en ny typ av GP-kula och byggande av ett sinterverk vid gruvan. Genom beslut den 30 augusti 1979 lämnade regeringen ett utredningsuppdrag med denna innebörd till mellansvenska gruvdelegationen.

2 SSAB:s skrivelse

I enlighet med det av riksdagen uttalade önskemålet har SSAB presenterat en plan, benämnd SSAB:s Perspekuvplan 1980, i en bilaga till en skrivelse från bolaget till regeringen den I8 september 1980. Jag kommer längre fram i min framställning att redogöra för planen och även 1 vissa avseenden att kommentera den.

I skrivelsen framhåller SSAB bl. a. följande.

SSAB:s strukturplan från år 1978. strukturplan SSAB 82. ligger i allt väsentligt fast. Vissa revideringar har gjorts på grund av ändrade förutsättningar och de finns angivna i perspektivplanen.

Målet för verksamheten under åren 1980—1982 är att uppnå resultatför-

bättringar av en sådan storlek att det egna kapitalet kan hållas intakt.

Upplåning på den allmänna kapitalmarknaden bedöms därför kunna göras i

erforderlig och tidigare planerad omfattning.

För tiden t.o.m. våren 1982 gäller att SSAB:s resurser skall koncentreras till verksamhetsområdena metallurgi samt band- och tunnplåt. Först när dessa enheter har uppnått ekonomisk lönsamhet. kan nya stora investeringar i kvarvarande områden motiveras.

SSAB:s investeringsprogram för perioden 1980—1982 uppgår till ca 3 000 milj. kr. Investeringsprogrammet omfattar inte vissa av de projekt för vilka riksdagen anslagit medel våren 1979.

SSAB:s personalpolitiska program innebär bl. a. att uppkommen övertalighet skall minskas under 24 månader efter det att övertaligheten i varje särskilt fall har uppkommit. Personalminskningen i koncernen beräknas för perioden 1980-1982 uppgå till 2200 heltidsbefattningar. Om SSAB:s resultatutveckling inte kan uppnå de angivna målen. kan SSAB bli nödsakat att återkomma till regeringen med särskild hemställan om medel för

personalpoliuken.

Förutsättningarna för att genomföra vissa av de projekt för vilka riksdagen anvisat medel föreligger enligt SSAB inte längre. Av de av riksdagen anvisade medlen bedöms t treårsbudgeten 17 750 000 kr. i form av struktur-

lån och 178 700 000 kr. i rekonstruktionslån inte komma att utnyttjas för de

Prop. 1980/81: 67 6

förutsätta ändamålen. SSAB hemställer om att dessa medel på givna villkor enligt prop. 1978/79: 126 ställs till SSAB:s förfogande utan bindning

till specificerade projekt. SSAB har för avsikt att ull vardera Oxelöinvest

AB. Ludvika Industri AB och Dala-Invest AB överföra ca 30 milj. kr. av

dessa medel.

SSAB hemställer vidare om att 85 milj. kr. för investering i en ny ugn i

universalverket i Luleå som är inräknade i de anvisade medlen för struk-

turlän omvandlas till rekonstruktionslån med de villkor för sådant lån som finns angivna I prop. 1978/79: 126.

SSAB har erhållit 50 milj. kr. i rekonstruktionslån för att upprätthålla

Grängesbergsgruvans produktions- och leveransvolym i avvaktan på byggandet av ett nvit parallellsinterbaund i Oxelösund. SSAB hemställer om att få utnyttja detta belopp för att upprätthålla produktionen till dess att ett antal projekt som pågår för att såkra gruvans framtid har utvärderats. vilket beräknas ske under år 1981.

Riksdagen har (INU 1978/79:43 s. 14. vske 197879: 369) uttalat att 17 milj.

kr. i form av strukturtån bör ställas till SSAB:s förfogande för investering i

plastbeläggningslinje i Domnarvet. SSAB:s styrelse har därför beslutat att genomföra den nämnda investeringen under år 1980. SSAB hemställer

därför om ett strukturlån av 17 milj. kr. för investeringen i plastbelägg-

ningslinjen i Domnarvet.

Kostnaderna för att länspumpa gruvorna i Håksberg och Blötberget från

det att driften lades ned till ärsskiftet 1980-1981 beräknas av SSAB till

1645 000 kr. SSAB hemställer om bidrag med detta belopp som ersättning

för länspumpning av gruvorna.

SSAB hemställer dessutom att 454 milj. kr. av rekonstruktionslånet av

1800 milj. kr. behandlas enligt åttonde stycket av anvisningarna till 19 &

kommunalskattelagen.

3¶Föredraganden

3.1¶Stålindustrins utveckling

3.11¶Internationell utblick

I prop. 1977/78:87 har jag utförligt redovisat utvecklingen inom stålin-

dustrin t.o.m. år 1977. Min framställning kommer därför nu att begränsas

till utvecklingen under åren 1978— 1980 samt utsikterna för resten av 1980-

talet. Efterfrågan på stäl bestäms i stor utsträckning av den allmänna ekonomiska aktivitetsnivån. Tillväxttakten i världsekonomin päverkas i hög grad

av de kraftiga oljeprisökningarna. inflationen och den stora arbetslöshet

som räder i flera stora industrialiserade länder. Medan stålförbrukningen, relativt sett, ökar snabbare än ökningen av bruttonationalprodukten i

utvecklingsländerna är förhållandet det omvända i den industrialiserade

Prop. 1980/81: 67 7

världen. Stålförbrukningen i industrivärlden går dessutom mot allt högre kvaliteter som medger smäckrare konstruktioner. vilket i sin tur innebär att den s.k. specifika stålförbrukningen är avtagande. Vidare sker ett successivt utbyte av stål mot nya material. t.ex. plast. andra metaller och sammansatta material.

Världens stålproduktion uppgick år 1978 till 713 milj. ton. Detta innebar

en ökning med närmare 674 jämfört med år 1977 men med endast 0,55

jämfört med är 1974. Dessa siffror speglar dock inte de kraftiga förskjut-

ningar av produktionen mellan länder och ländergrupper som ägde rum under mitten av 1970-talet. Medan stälproduktionen är 1978 1. ex. översteg [974 års niva med 4974 i utvecklingsländerna. med 1472 i COMECON!länderna och med 19521 Kina. så underskred den 1974 ärs nivå med 674: Förenta staterna. med 1394 i Japan. med 154 i EG"-länderna och med hela 2777 i Sverige.

För västvärlden blev är 1978 det fjärde året i följd som kännetecknades

av lågkonjunktur på stålmarknaden. Den främsta orsaken till den långvari-

gå internationella lågkonjunkturen för stål var det efterfrågebortfall som inträffade i industriländerna efter högkonijunkturåren 1973-1974 till följd av den svaga utvecklingen av investeringarna i maskiner. byggnader och fartyg. Den minskning av produktionen som stålindustrin i främst de industrialiserade länderna tvingades till på grund av den dåliga efterfrågan. åstadkoms huvudsakligen genom ett lägre kapacitetsutnyttjande snarare än genom nedläggningar. Inom OECD'-området har produktionskapaciteten under åren 1974-1978 ökat, vilket har medfört en ökad obalans mellan

kapacitet och efterfrågan. Till följd av den utdragna lägkonjukturen och

den stora överkapaciteten för stål infördes under år 1978 inom EG och Förenta staterna åtgärder för att skydda den egna stålindustrin mot konkurrens utifrån.

Världens stålproduktion uppgick är 1979 till 745 milj. ton, vilket innebar en ökning med 4274 jämfört med år 1978. Ar 1979 blev ett år med ökad

efterfrågan på stål. Västvärldens konsumtion ökade med 4.355, EG-län-

dernas med 6.896 och Sveriges med drygt 856. Men de grundläggande strukturella problemen kvarstod dock även under är 1979.

En av anledningarna till stålindustrins bekymmersamma elterfrågesituation i västvärlden är som har nämnts den utdragna lågkonjunkturen under senare delen av 1970-talet. Andra faktorer som har påverkat branschen från produktionssidan i riktning mot ökad överkapacitet är teknologiska framsteg, t.ex. införande av stränggjutning. vilka leder till att produk-

tionen har kunnat öka kraftigt samtidigt som antalet anställda har kunnat

I Council for Mutual Economic Assistance — Öststaternas ekonomiska sumarbetsorganisation. 2 De europeiska gemenskaperna. + Organization for Economic Cooperation and Development — Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.

Prop. 1980/81: 67

minska. Ytterligare en orsak till stälkrisen är att nya ställänder kommer till och crövrar marknader på de gamla producentländernas bekostnad. Det

sistnämnda förhållandet illustreras av att utvecklingsländernas andel av världsproduktionen har ökat från 7.442 är 1967 ull 13.522 är 1979. Denna

utveckling antas bestå även under det kommande decenniet.

Belysande för stålindustrins problem är att överkapaciteten i OECD-

länderna enligt en studie har beräknats till ca 85 milj. ton. För jämförelsens

skull kan nämnas att stälproduktionen i vardera Italien och Frankrike

uppeär till ca 20 milj. ton ärligen.

För att mildra effekterna uv stälkrisen för den egna stålindustrin har exempelvis både Förenta staterna och EG vidtagit ett antal åtgärder. Ar 1978 införde Förenta staterna s.k. trigger-priser, referenspriser. på importerat stål. i huvudsak handelsstål. Systemet innebär att om ett parti stal skulle komma in till Förenta staterna till ett pris som ligger under referensprissystemet inleder myndigheterna omedelbart en undersökning om bakgrunden till denna ”lHågprisimpört”. Priserna är beräknade efter tillverkningskostnaden hos den mest effektive producenten — dvs. den japanska stålindustrin — och inkluderar frakt, försäkringskostnader och ett vinstpålägg. Trigger-prissystemet avskaffades den 23 mars i är men äterinfördes den 21 oktober. De nya trigger-priserna höjdes med i genomsnitt 12.154

jämfört med den nivå som gällde under årets första månader.

Vidare infördes importkvotering på vissa specialstålkvaliteter i juni 1976. Kvoteringarna löpte ut i februari 1980. För att underlätta omstruktu-

rering inom landets stålindustri har Förenta staterna genomfört bl.a. ett program med lånegarantier till mindre stälverk för modernisering och rationalisering. Förenta staterna har också vidtagit åtgärder för att under-

lätta omställning av friställd arbetskraft inom stålindustrin.

Nyligen har i Förenta staterna presenterats ett nytt statligt stödprogram där grundtanken är att stärka industrins kapitalackumulering och därigenom ge möjlighet till en modernisering av ineftektiva och olönsamma anläggningar.

EG:s krisätgärder. den s.k. Davignon-planen. syftar också till att skyd-

da den egna stålindustrin under en omvandlingsperiod. Åtgärderna inriktas på att hålla priserna uppe genom 1. ex. minimipriser, leveransbegränsningar från företagen, importövervakning m. m. Strukturomvandlingen inom EG har varit betydande. Mellan åren 1974-1979 har antalet anställda inom

stålindustrin minskat med 1676. vilket innebär att ca 120000 arbetstillfällen

har försvunnit. Omfattningen av strukturomvandlingen inom EG framgår

kanske ännu klarare om man betänker att hälften av minskningen av

världsproduktionen mellan åren 1975-1979 har skett inom EG, medan dess andel av världsproduktionen är ca 2244.

Stålkrisen har mycket starkt påverkat sysselsättningsnivån inom resp.

länders stälindustri. Jag kan t.ex. nämna att åren 1978 och 1979 minskade

antalet arbetstillfällen i Frankrike inom stålindustrin med 22000. Enbart

Prop. 1980/81: 67 9

under år 1978 minskade antalet arbetstillfällen i Storbritannien med över 20000 inom stålindustrin. Jag kan som jämförelse till nedskärningarna inom EG nämna att antalet arbetstillfällen inom Förenta staternas stålindustri minskade med ca 100000 ären 1969—1979,

Jag har tidigare nämnt att stålkonsumtionen inte ökar lika snabbt som tillväxten i världsekonomin på grund av de industrialiserade ländernas stora andel av världens bruttonationalprodukt. Den årliga ökningen av världens stålkonsumtion uppgick åren 1960-1973 till 5,6 7 och minskade perioden 1973-1978 till 0.694. Är 1979 var ett bra stålår. Utvecklingen under år 1980 har varit mer splittrad men stälkonsumtionen antas bli lägre än år 1979. Utsikterna inför år 1981 pekar på en något högre stålkonsumtion än under år 1980. Vissa prognoser för perioden 1980-1985 pekar emellertid på en årlig ökning av världens stälförbrukning med ca 3. Ökningen av stälkonsumtionen uppvisar dock stora skillnader mellan olika ländergrupper som framgår av följande tabell.

Världens stälkonsumtion totalt och fördelad på ländergrupper åren 1978 och 1985

Källa: T. Kono. Nippon Steel, Steel in the 80:s. Paris svmposium. February 1980, OECD. s. 77

Inför de mycket dystra framtidsutsikterna för stålindustrin och den

redan nu stora överkapaciteten i branschen har EG i oktober 1980 beslutat att införa tvingade produktionsbegränsningar enligt artikel 58 i CECA!fördraget. Detta innebär bl. a. att stålproduktionen för fyra stora stälproduktgrupper inom EG måste minska med 13—20"4 sista kvartalet 1980 och första halvåret 1981. EG:s problem med överkapaciteten har också lett till en betydande strukturomvandling av stålindustrin. Strukturomvandlingen kännetecknas inte bara av stora personella friställningar utan också av att staten på olika sätt har gått in med betydande belopp. Betydande statligt

engagemang finns t.ex. i Storbritannien. Frankrike. Belgien och även

alien. Men staten är i stor utsträckning ägare av stålindustrin också i länder som Finland, Spanien och Österrike. Syftet med det statliga engage-

Communauté Furopéenne du Charbon et de FAcier- Europeiska kol- och stålgemenskapen

Prop. 1980/81: 67 10

manget har dock varierat. Det har i vissa fall motiverats av att staten har

velat bygga upp den inhemska stålindustrin. I andra fall har staten gått in i

stålindustrin till följd av att branschen har stått inför betydande svårigheter. För att företagen skall kunna genomföra strukturomvandlingen i socialt acceptabla former har staten tvingats gä in med stora belopp.

3.1.2 Utvecklingen i Sverige

För Sveriges del var år 1978 liksom år 1977 ett dåligt stålår. De totala

leveranserna av handelsfärdigt stål uppgick till 3 milj. ton. Järnverkens leveranser av handelsfärdigt stål minskade med närmare 542 till 2.1 milj. ton, vilket belyser den fortsatt låga aktiviteten som rädde inom svensk industri det året. Leveranserna av specialstål ökade med 10521 förhållande till år 1977 och blev 0.6 milj. ton.

Ecveranserna av handelsfärdigt stål ökade år 19791 Sverige med närma-

re 757 ull 3,2 milj. ton, vilket framför allt avspeglar den ökade aktiviteten inom verkstadsindustrin som ökade sin produktion med 1026. De utländska stålverken ökade sina marknadsandelar av handelsstål i Sverige bäde

under år 1978 och 1979. Importens andel av den totala förbrukningen av handelsstål uppgick är 1977 till 54 4 och ökade år 1978 till S6 7 och är 1979

till hela 5974, I.everanserna från EG, som svarade för ca 7076 av den svenska importen. var år 1979 något större än de svenska verkens leveranser till den svenska marknaden.

Utvecklingen under år 1980 innebär en klar försämring jämfört med är 1979. Nu tillgängliga uppgifter omfattar dock bara första halvåret 1980. Räknat på detta halvår låg tillförseln av handelsstålsprodukter 1.5 97 under

1979 års nivå. Nedgången faller helt på importen, som minskade med 7<4. De svenska producenterna har därmed ökat sina hemmamarknadsleve-

ranser. För specialstålet noteras en tillförselökning med närmare 1056 mellan de bäda halvären. Ökningen kan till största delen hänföras till första kvartalet. Importen av specialstäl har fortsatt att stiga och ökningen under

första halvåret 1980 uppgår till 1052.

Den svenska exporten av handelsfärdigt stål ökade betydligt mindre än importen. Efter att år 1978 ha ökat med knappt 6471 volym ökade exporten år 1979 med 857 till 1.8 milj. ton. varav ökningen till tänder inom EG blev

knappt 65.

År 1978 hade handelsstålverken en negativ förräntning på det egna

kapitalet på 145. Året därpå förbättrades resultatet men räntabiliteten uppgick ändå till 547. Situationen för specialstålsindustrin var betydligt

bättre och räntabiliteten år 1979 blev —142. Lönsamheten innevarande år beräknas bli sämre för både handels- och specialstålsindustrin än under år

1979.

Beslutet om tvingande produktionsbegränsningar inom EG för fjärde

kvartalet är 1980 och första halvåret 1981 kommer sannolikt att få konsekvenser även för stålindustrin i Sverige.

Prop. 1980/81: 67 11

Utvecklingen inom stålindustrin i flera av vära viktigare konkurrentländer bekräftar enligt min uppfattning det riktiga i SSAB:s strategiska

beslut att anpassa produktionskapaciteten för merparten av bolagets pro-

dukter till i huvudsak den nordiska marknaden.

3.2 Utvecklingen inom SSAB

Genom ett omfattande statligt finansiellt stöd bildades SSAB. Riksdags-

beslutet våren 1978 innebar att SSAB under rekonstruktionsperioden kun-

de få rekonstruktionslån om högst I 800 milj. kr. och strukturläån om 1300

milj. kr. Inom ramen för dessa belopp har riksdagen åren 1978. 1979 och 1980 (prop. 1977/78:87, NU 1977/78:45, rskr 1977/78:198. prop 1978/

79:100 bil. 17. s. 211—212,. NU 1978/79:43. rskr 1978/79:369 och prop. 1979/80: 100 bil. 17 s. 328. NU 1979/80:51. rskr 1979780:323) anslagit

sammanlagt 1600 milj. kr. som lån för rekonstruktionsändamäl och sammanlagt I 300 milj. kr. som lån för investeringsändamål.

Enligt villkoren för rekonstruktionslänet äger SSAB efter beslut av

regeringen rätt att för varje råkenskapsår under rekonstruktionsperioden. för vilket bolaget redovisar ett negativt resultat efter planenliga avskrivningar, finansnetto och fastighetsskatter, lyfta ett belopp som motsvarar nämnda resultat. Det på angivet sätt beräknade resultatet har för SSAB

blivit för år 1978 förlust med 670 milj. kr.. för år 1979 förlust med 410 milj.

kr. och. enligt senaste prognos uppgjord inom SSAB, en beräknad förlust för år 1980 av ca 500 milj. kr. För att täcka SSAB:s förluster beslutade

regeringen att till SSAB av rekonstruktionslänet år 1978 utbetala 700 milj. kr.. är 1979 utbetala 450 milj. kr. och år 1980 utbetala 450 milj. kr. Detta innebär alt 200 milj. kr. i rekonstruktionslån återstår för förlusttäckning

åren 1981 och 1982. I budgetpropositionen 1981 tprop. 1980/81: 100 bil 17 s.

159) har regeringen föreslagit riksdagen att dessa återstående 200 milj. kr.

anvisas för rekonstruktionsändamål till SSAB.

Strukturlänet har utbetalats med 200 milj. kr. år 1978 och med 1000 milj. kr. år 1979. SSAB har fätt återstående 100 milj. kr. av strukturlånet

utbetalade enligt regeringens beslut den tt december 1980.

Vären 1979 beslutade riksdagen på grundval av Rehnbergs utredning att

anslå ytterligare 850 milj. kr. som lån för strukturändamäl och 255 milj. kr.

som län för rekonstruktionsändamål. Av dessa belopp har regeringen efter

ansökan från SSAB beslutat att innevarande är utbetala 300 milj. kr. i

strukturlån. Regeringen har vidare beslutat att utbetala 2,8 milj. kr. i rekonstruktionslån till SSAB för att säkra sysselsättningen för de anställda

vid SSAB:s f. d. enhet i Söderfors i Tierps kommun.

Frågan om statligt stöd för att uppföra lokaler för Plannja AB har varit föremål för ett flertal interpellationsdebatter. den senaste den 8 februari 1980. Då nämnde jag att SSAB prövar olika alternativ för att lösa Plannjas lager- och utrymmesproblem. Vidare anförde jag att "billigare och mer

Prop. 1980/81: 67 12

intressanta alternativ än det som ursprungligen angivits har aktualiserats. När de olika alternativen är utredda kommer SSAB att lämna in en ansökan om stöd.” Enligt de ursprungliga planerna på investeringar i Plannja skulle bl.a. en investering som uppgär till 75 milj. kr. göras i byggnader

vilket bolaget inte var helt övertygat om var den mest ändamålsenliga

lösningen på Plannjas lokalproblem. Lösningen på Plannjas lokalproblem är enligt SSAB:s ansökan till regeringen att nuvarande tillverkningslokaler inom Luleå-verkens industriområde byggs till med lokaler och utrustning för lagring och distribution. Investeringsbeloppet för detta utgör ca 55 milj. kr. Regeringen har den 18 september 1980 medgett alt investeringen far utföras som beredskapsarbete vilket i det här fallet innebär statliga bidrag

motsvarande ca halva investeringsbeloppet.

3.2.1¶SSAB:s Perspektivplan 1980

Jag övergår nu till att kortfattat redogöra för innehållet i SSAB:s perspektivplan som bör fogas tll regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga

I. Jag kommer emellertid i det följande att ta upp endast vissa frågor i

planen som enligt min mening påverkar bolagets utveckling samt frågor som har samband med bolagets skrivelse till regeringen. I min redogörelse

för innehållet i perspektivplanen följer jag dispositionen i densamma. Jag

återkommer i det följande till mina överväganden och förslag i dessa

frågor. I inledningen till avsnittet om SSAB:s mål och inriktning betonas att SSAB enligt förutsättningarna för bolagets bildande skall driva rörelse

efter affärsmässiga och företagsekonomiska principer. Detta innebär bl. a.

att företaget skall uppnå en sådan konkurrenskraft och lönsamhet att det

av egen kraft kan fortleva I framtiden.

SSAB:s mål är att på lönsamma villkor försörja svensk och övrig nordisk verkstads- och anläggningsindustri med handelsstäl och med komplette-

rande produkter. Vidare framhålls att det omfattande statliga ekonomiska

stödet är avsett att överbrygga den period av omstrukturering som krävs

för att företaget skall nå egen bärkraft. Målet för verksamheten under åren 1980-1982 är att uppnå en sådan resultatförbättring att bolagets eget kapital kan hållas intakt. SSAB:s förlust under åren 1978 och 1979 blev som jag redan har nämnt resp. 670 milj. kr. och 410 milj. kr. Förlusten år 1980 bedöms bli ca 500

milj. kr. En jämförelse med den resultatprognos som gjordes i samband

med att bolaget bildades visar att förlusterna under ären 1978-1981 antogs

bli resp. 611 milj. kr... 214 milj. kr.. 515 milj. kr. och 613 milj. kr. Resultatförsämringen i förhållande till prognosen åren 1978-1980 blir därför ca 240 milj. kr. Vid denna jämförelse bör dock beaktas att konjunkturen och priserna har utvecklats på ett annat sätt än vad som förutsågs i prognosen.

Förändringarna i SSAB:s struktur har emellertid skett snabbare och fått ett

delvis annorlunda innehåll än vad som antogs i prognosen. Under förut-

Prop. 1980/81: 67 13

sättning att riksdagen för budgetåret 1981/82 anslär ytterligare 200 milj. kr. till rekonstruktionslån. får SSAB:s förlust för år 1981 uppgå till högst ca 220 milj. kr. om målsättningen att bibehålla det egna kapitalet intakt skall uppnäs. Jämfört med innevarande ar måste resultatförbättringen år 1981 bli ca 280 milj. kr. och i förhållande till prognosen för är 1981 drvgt 390

milj. kr. Emellertid är det svårt att nu bedöma SSAB:s resultat för år 1981. Den pågående krisen inom stålindustrin samt konjunkturnedgången på hemma-

marknaden innebär låga priser och sänkta volymer. Detta kan medföra att SSAB:s mål för år 1981 blir svåra att nå trots de betydande effektivitetsför-

bättringar som strukturomvandlingen leder till. Ytterligare åtgärder för

resultatförbättringar kan därför behövas.

Med tanke på bl.a. omfattningen av det samhälleliga stödet till SSAB

anser jag det vara högst väsentligt att bolaget vidtar alla nödvändiga

åtgärder så att riksdagens malsättning om lönsamhet efter rekonstruktions- :

perioden infrias. Jag är därför av den bestämda uppfattningen att i SSAB. liksom i andra företag som arbetar efter företagsekonomiska och affärsmässiga principer. lönsamhetsmälet maste vara överordnat sysselsättningen i ett längre tidsperspektiv.

För SSAB:s del väntas resultatförbättringen uppstå efter år 1982. då de

ringarna är slutförda. Jag har därför goda förhoppningar om att SSAB skall kunna bli ett lönsamt företag fr.o.m. år 1983.

Det är viktigt att förstå innebörden i SSAB:s planering. Utarbetade

planer är rullande, dvs. de omprövas årligen i syfte att anpassa verksamhe-

rättas löpande om resultaten beräknas bli försämrade i förhållande till ärsbudget eller treårsbudget på grund av konjunkturella eller andra skäl.

Frågan om SSAB i olika avseenden har avvikit från sin strukturplan har tagits upp I flera interpellationsdebatter. Vad som I stället enligt min mening borde ha diskuterats, är om de förutsättningar som SSAB:s strukturplan byggde på har förändrats och om vidtagna åtgärder var de lämpliga. Det mäste självfallet enligt min uppfattning vara varje företags skyldig-

SSAB har i detta syfte gjort eller lätit göra ett flertal utredningar. Bl. a.

har SSAB genomfört en konkurrensanalys. dvs. en jämförelse mellan SSAB och effektiva europeiska konkurrenter. En teknisk/ekonomisk granskning av strukturplanens åtgärder har gjorts av japanska konsulter från Nippon Steel. Dessutom har en särskild utredning genomförts om marknadsförutsättningar m. m. för ett nytt mediumvalsverk i Luleå.

Prop. 1980/81: 67 14

Utredningarna visar att strukturplanen SSAB 82: allt väsentligt skall ligga fast. Vissa modifieringar mäste dock göras i fråga om några produktområden och projekt. I första hand när det gäller profiler. grovplåt. koksverk och gruvor. Dessutom har marknadsprognoserna nedjusterats något i

förhållande till tidigare.

Sedan strukturplanen SSAB 82 presenterats har SSAB ökat sitt ägarengagemang I grossistledet genom förvärv av 5057 av aktierna i Ahlsell

Stålgrossisten AB och 1004: av aktierna i Tibnor AB. Engagemanget i

grossistledet innebär för SSAB:s produktdivisioner ett närmande till det slutliga förbrukarledet. Det är bolagets uppfattning att om samarbete mellan SSAB:s produktionsled och grossisterna sker bör SSAB få bättre möjlighet att uppfylla kundernas krav på kvalitet och leveranssäkerhet.

Resultatutvecklingen hittills och i övrigt ändrade förutsättningar har legat till grund för beslut om resurskoncentration till områdena metallurgi samt band- och tunnplåt. SSAB är av den uppfattningen att mer genomgripande satsningar på övriga områden bör anstå till dess SSAB uppnär en

acceptabel resultatnivå i de bärande delarna av företaget, dvs. metallurgi

samt band och tunnplåt.

Inom ståltillverkningen svarar metallurgiledet för 65-707 av den slut-

liga stålproduktens tillverkningskostnader. En förutsättning för SSAB:s

lönsamhet är därför att detta led arbetar rationellt och effektivt. Det var också av detta skäl som SSAB:s styrelse hösten 1979 beslutade att avveck-

la Domnarvets malmmetallurgi den I mars 1981 samt att helt övergå till

stränggjutning i Luleå och Oxelösund. En konsekvens av det sistnämnda

beslutet blev att samtliga götvalsverk inom företaget avvecklades. Aven

efter nedläggningen av malmmetallurgin i Domnarvet kommer SSAB:s metallurgiska kapacitet att överstiga valsningskapaciteten. Detta innebär att lönsamhet inom metallurgin förutsätter en fortsatt extern försäljning av

stålämnen.

SSAB motiverar satsningarna på band- och tunnplåt med att det endast

på detta område är möjligt för bolaget att väsentligt öka avsättningen på

närmarknaden. Kapaciteten understiger f.n. den svenska förbrukningen. I övriga valsningsled. utom valstråd. finns svensk kapacitet som överstiger förbrukningen och all expansion kräver därför exportökningar. Sådana anser SSAB vara tveksamma av både lönsamhets- och marknadsskäl.

Vid behandlingen av prop. 1978/79: 126 beslutade riksdagen att medel bör ställas till SSAB:s förfogande för att möjliggöra att den malmbaserade

metallurgin vid Domnarvet kunde behållas ca ett år längre än vad som

förutsagts i SSAB:s strukturplan. Några medel härför anvisades inte utan förslag om anvisning av erforderliga medel förutsattes ingä i den utvecklingsplan för SSAB som riksdagen uttryckte önskemål om. SSAB:s styrelse har funnit att en snabb omstrukturering av metallurgin är så central för

SSAB:s hela verksamhet att möjligheten till statligt bidrag för senarelägg-

ning av avvecklingen inte kan utnyttjas.

Prop. 1980/81: 67 15

För flertalet produkter räknar SSAB nu med lägre marknadsvolymer än vad som förutsågs i SSAB 82. Omräknat till rästälsbehov för den interna ämnesförsörjningen innebär detta för är 1982 ett behov av 2,5 milj. ton jämlört med 2.7 milj. ton i SSAB 82, dvs. en minskning med ca 77.

Jag övergår nu till att redogöra för vissa av de divistonsvisa program som

finns i perspektivplanen.

planen från år 1978 nu i stort sett genomförts. SSAB:s gruvdivision omfat-

tar numera anläggningarna i Grängesberg, Stråssa och Dannemora. Till

följd av de högre fraktpriserna för konkurrerande malm är de mellansvenska gruvorna nu. trots höga brytningskostnader. konkurrenskraftiga på

närmarknaden. Exportförsäljningen är emellertid fortfarande olönsam. Av

den sammanlagda produktionen på 2.8 milj. ton avsätts 4547 till Oxelö-

sund. 1077 till svensk specialstålsindustri och 459 på export. Enligt SSAB:s uppfattning är det största problemet för bolagets gruvor den låga

produktiviteten.

En framtidsprodukt för Grängesberg kan enligt SSAB vara granulerad högänrikad slig. En utvärdering av fullskaleförsök med denna produkt planeras under år 1981.

Gruvbrytningen i Stråssa är enligt SSAB helt beroende av avsällnings-

möjligheterna till specialstålsindustrin. Om detta behov minskar mäste inriktningen för Stråssa omprövas.

I det här sammanhanget vill jag nämna att delegationen för mellansvensk gruvindustri kommer, enligt vad jag har erfarit, att avsluta sitt arbete våren 1981.

I det av riksdagen anvisade anslaget till rekonstruktionslän har inräknats 157 milj. kr. för att bygga ett parallellsinterband 1 Oxelösund i syfte att

möjliggöra ökad användning av Grängesbergsslig. Härvid förutsågs bl.a.

utbyggnad av råjärnsproduktionen i Oxelösund. Eftersom en sådan produktuonsökning inte längre bedöms erforderlig finns enligt SSAB:s uppfattning inte längre tillräckligt behov av ett nytt sinterband. Ett annat skäl enligt SSAB för att ett sinterband inte kan rekommenderas är att det skulle omöjliggöra en framtida tillverkning av kulsinter i Strässa för leverans till

Oxelösund.

Omstruktureringen inom division AMerallurgi innebär att den malmbaserade metallurgin koncentreras till Luleå och Oxelösund och den skrotbaserade till Domnarvet. Anläggningen i Domnarvet kommer att vara bland de

mest moderna I Europa. Omstruktureringen innebär vidare att från våren

1981 kommer all stälämnesproduktion inom SSAB att stränggjutas. Irån

koöstnadssynpunkt är detta av stor betydelse. De åtgärder som vidtas vid omstruktureringen betyder att rästålskapaciteten minskar från 4 milj. ton per år 1977 till 3.1 milj. ton per år efter år 1981. Om resp. divistons marknadsmåt kan uppnås föreligger ett internt

rästälsbehov av 2,3 milj. ton är 1981 och 2.7 milj. ton år 1984. En betydan-

Prop. 1980/81: 67 16

de rästålskapacitet finns sålunda tillgänglig för extern försäljning under förutsättning av att strängpjutningskapaecitet finns. Den installerade stränggjutningskapaciteten uppgår f.n. till 2,85 milj. ton ämnen och är sålunda lägre än den installerade råstålskapaciteten 3.1 milj. ton.

SSAB bedömer att divisionen Bund och Tunnplår bör uppnå en mark-

nadsandel av närmare 507 på den svenska marknaden år 1982 jämfört med 35 << är 1979. De ekonomiska analyser som SSAB har utfört pekar på att den ökade avsättningen i första hand bör ske på den svenska markna-

den. Hittills beslutade investeringar i band och tunnplåt uppgår till ca 1600

milj. kr.

Strukturplanens behandling av Profildivistonen var preliminär i avvaktan på utredningen om strukturen för den svenska profiltillverkningen. Bl.a. aviserades upprustning av grovvalsverk och universalvalsverk i Luleå. Vidare angavs att ett nytt mediumvalsverk i Luleå kan komma att krävas. Överföring av nuvarande rälstillverkning i Domnarvet till Luleå

förutsågs också.

Ytterligare utredningar om profiltillverkningen har genomförts under år 1979. Marknadsförutsättningarna för ett nytt mediumvalsverk har utretts. Ett modernt nytt valsverk för balk och profiler har 400.000 ton som lägsta ekonomiska och tekniska kapacitet. Utredningen konstaterar att avsättning av denna produktion är möjlig endast om 7052 av produktionen kan

exporteras. Export av en så stor kvantitet skulle inkräkta på exportutrym-

met för nuvarande svenska verk. såväl inom som utom SSAB. Fortsatt produktion i samtliga nuvarande verk inom profitdivisionen blir i detta läge

tveksam. Konkurrensen med övriga svenska och nordiska verk skärps

även.

Trots att ett nytt valsverk får betydligt lägre driftskostnader än de nuvarande SSAB-verken har utredningen bedömt att dess lönsamhet inte blir tillräcklig så att investeringen som uppgår till mer än I 000 milj. kr. kan återbetalas. För att verket skall ge ett överskott som täcker kapitalkostnaderna skulle krävas en prisökning på drvgt 209 vid i övrigt oförändrad kostnadsnivä. Utredningen har bedömt detta vara orealistiskt med hänsyn till den rådande överkapaciteten i Västeuropa. Dessutom växer inte mark-

naden för produkterna. Mot denna bakgrund bedömer SSAB i dagsläget

det inte vara möjligt att genomföra en investering i ett nytt mediumvalsverk.

Jag anser att SSAB:s mediumverksutredning, som bör fogas till proto-

kollet i detta ärende som hilaga 2, på ett övertygande sätt visar att marknadsutrymme saknas för att bygga ett mediumvalsverk i Luleå. Riksdagsmajoritetens beslut att först låta SSAB utreda förutsättningarna för ett

mediumvalsverk. innan beslut fattades om inriktning, storlek och kostna-

der för verket, har visat sig riktigt. |

Undersökningar pågår om möjligheterna att förlägga rälsproduktionen

till universalvalsverket i Luleå. Beslut har fattals om investering i ett nytt

Prop. 1980/81: 67 17

förpar om 155 milj. kr. i Luleås universalvalsverk. Investeringen pågär.

Härigenom sänks kostnaderna i det metallurgiska ledet genom att sträng-

gjutna ämnen kan användas och götvalsverket läggas ned. Fortfarande ger

dock verket som sådant inte ett positivt resultat. Principbeslutet har vidare

fattats om en ny ugn till universalverket för 85 milj. kr. Denna investering är angelägen för fortsatt drift vid verket.

Emellertid kommer universalverket inte att kunna skapa tillräckliga överskott för att investeringen skall kunna återbetalas. En förutsättning för

en investering i en ny ugn är alltså enligt SSAB att investeringskapitalet kan erhållas ränte- och amorteringsfritt. SSAB har gjort en hemställan med

denna innebörd.

I följande sammanställning redovisas genomförda, pågående, beslutade

och planerade åtgärder.

Antalet anställda inom SSAB kommer under perioden 1978-1987 att

minska med totalt ca 3400 personer. Enligt strukturplanen SSAB 82 skulle

nettominskningen komma att uppgå ull I 550 personer enbart av struktur-

skäl. till vilket skulle komma ytterligare minskningar till följd av samordning och befintlig övertalighet. I prop. 1977/78: 87 uppskattades personalminskningen under femårsperi-

oden 1978-1982 till ca 4000 personer. Enligt nu föreliggande perspektiv-

plan kommer minskningen emellertid inte att bli så stor under femärsperi-

oden. Antalet anställda inom SSAB. exkl. Tibnor, bedöms till ca 14600 personer i slutet av år 1987. Den bedömda utvecklingen per huvudort, uttryckt i antalet registrerade anställda, framgår av följande tabell.

Perspektivplan 1980 SSAB &2

1979-12-31 1987-12-31 1978-01-01 1987-12-31

SSAB har genom kostnadsjämförelser med curopeiska stålföretag gjort

bedömningar av bolagets konkurrenskraft efter det att omstruktureringen

är genomförd. Slutsatsen i dessa bedömningar är att flertalet av SSAB:s produkter bör ha möjlighet att konkurrera på en närmarknad efter genomförandet av strukturplanen. För att åstadkomma denna konkurrenskraft

krävs dock utöver strukturåtgärderna avsevärda effektivitets- och utbytes-

förbättringar i produktionen. 2 Riksdaven YSL LT saml. Nr 67

Prop. 1980/81 67 18

FUIUYFLSA[[DIBIdAOII

IyYWRSYISA Fuuisniddn

-33rej201sr)jd J3pae3)e AR AP

BULIOHUIIUOY BULdNUIJUOY un A13[LYOj

sofursgumu

a3ureuog SPUUR] Ipetauejd NeEsuojg sjaqvg VÄL

Ar I — — —

BUIUTILJPIN -S|BA108 -S[BA10G -SBUI -JUBRNS -WJVW "MIDAS patu

450 AB IH

J3pte3)e HIJASJVALUNIPIU puegques

APR AR AR Wysvwssuun AR AP IUIS BULIOSIULPON AP NIDA[RISOP]EY "WMP ZUIUBBLIPIN BUIUBSRIPON BUIUBBLIPIN Pydrnsddiyy pruddAqu() JUIUBBL[PIN BUYIIJAAV FuumnB03 ”LTOPÄY apejnjsag UÄSJJAO IT

YNIJA NLIJA

ugn AR

— - — — — - —

ANTYRNUPLUJEIS UU -NURWJBIS -0J1Y2]3 -PaIyq "INN -T3AIUN -SJBAULJ

PLO YMIJAS[PAHTY

HIN -AOJZ JLJASJTLAWSpPUe] YUIZDIY -SBUIUINÄBBUTNIS SPUdJsAR Obst JRBULIISJAUIOMIN AQ ABLISNIPP.

TIpPse3)e SQR[S AR AR AR INIYRJNUPWIRIS AP

AR ButuydA

IL IPIJULIAISIJAU] PRUISOYPIod ARTULIISJAUJ AR Buujsnidde) AB dutuisnuddf) Burujsniddj) Butursniddf) pru33Aq1;] JOJ NJIJASJBA peugdig]]) PRUBBAQIT

”YsdApurg NIIASYOY

22 FUIUYIIA

apwr3rq YJJAJBIS UTYSBLU SJINSIA Purg IN1YE] med

50 ÄN

JES

— — — I — — — - — — — —

PEN UFNSPLU YLdALdJUIS

-WHO -OJ1Y43]3 -Jaunjd -ZUBNS

Japae3)e Sn 1O0j

AP AR ud AR | utyspwusguiujnfö

FUIUFILJUP AR AR JUIUBBELIPIN JOJJAAUOYTIS BUIUBBRIPIN FUutunBPYoY AR AR Ar JuiuBselpoN FUIUYLIA FUIJAAY PRUIIAÄGUU() BUNPUSAWOIDINNGS EptIoJjuwuar) FUIUIURIS FUIUFURIG BUIuduR)S

YJIJAJUIS YJJASJPA

AN

— — — — — — — — —

IpuseFed

Ar J3AIBULIOC] punsoppxO

4ISNAO

Pan

HO

Prop. 1980/81 67 19

J3pae3)e

IPeudurejd

Japaenle

SpeIn[sag

epuuwrRj AU -SYLJALUDNIPIN WO

4dpaes)e :FuuysnAopjod 13§sd001d]rIduX JOJ

AR Byss IRBUNPURYIQ-]

Ar INTYNIISIPBT uaguupann

BULNIDAIN presonuvi3 FurupaNnp

Spuarärd

P [GQ — —- —

-MIJAADIB BJJYSYGH uajpuoslad HasSjuv TIS BOJNT

avduiussrjue 1IBIIGLOIE SYANPY -ATLIB IX JpdeBIe -MLIA -10UGU],

[asJUV HV wo I

AR AP FLIqQsaTuRsr) Pauw HIJADUIVAYRIN JURY

I VIJdYLuUpsSYy1a? AR AR HV AR sed AR

JUIUBBL[PON BUIUBBRIPON PIA

I ISJOJEJIIAC) JUMOjaA apuadråwrg HVSS AR FUIUBSIO] SJOJIAPOS aS[IILLI3AO

CPptIOJWUOUJ") UDISISSOJB sy UINIGQLURS UIJTDYUUeS YLJAYJ ALIBALOJ uaddnia ausni

t

WIOJ

fn I äv

I | — — — — — — —

JOANNE

UaJUJJJUON JUIRSUdLU

UO

HO

IG

SSAB menar att grundförutsättningarna för stålindustrin i Sverige är lika gynnsamma som I konkurrentländerna. Denna uppfattning grundar sig på följande antaganden. Svensk stålindustri har tillgång till inhemsk malm och bör även frumdeles kunna utnyttja en del av fördelarna att ligga i närheten uv malmtillgångarna. Kostnaderna för elenergi bedöms även fortsättnings-

vis bli lägre än konkurreniernas. Arbetslönerna i Sverige motsvarar de

europeiska ländernas men är högre än i nya stålproducerande länder.

SSAB:s anläggningsstruktur kommer emellertid att vara ogynnsam även efter genomförandet av strukturplanen. Strukturplanens utseende betraktar SSAB som en kompromiss mellan sociala. finansiella. tekniska och marknadsmässiga hänsyn.

SSAB menar att strukturplanen är den bästa lösningen för de närmast kommande tio åren. På längre sikt bör sannolikt den svenska stålindustrins

struktur få ett annat utseende. Om storskaletekniken blir bestående måste

stålindustrin koncentreras ytterligare. Men den pågående tekniska utvecklingen, framför allt i ny teknik för gjutning och bearbetning. kan innebära en annorlunda anläggningsstruktur i framtiden. I avvaktan på utvecklingen

bör även investeringarna I konventionell teknik vara äterhällsamma menar SSAB. SSAB har att ta ställning ull inriktningen för vissa kvarstående problemområden inom en period om fem till tio är. Dessa problemområden är långa

produkter, grovplåt och koksverk. tag delar till fullo SSAB:s uppfattning om att en grundläggande förutsättning för nya stora investeringar inom de uppräknade områdena mäste vara att lönsamhet dessförinnan har erhållits inom divisionerna Metallurgi samt Band och Tunnplåt. Jag bedomer att satsningar inom övriga områden bör begränsas till nödvändiga reinvesteringar. miljöinvesteringar o.d. till dess att lönsamhet har uppnåtts inom de tidigare nämnda verksamheterna.

3.2.2 SSAB:s framställning

I sin skrivelse den 18 september 1980 framhåller SSAB att om bolagets målsättning för resultatutvecklingen perioden 1980-1982 inte uppnäs kan SSAB bli nödsakat att återkomma till regeringen med särskild hemställan

om medel för personalpolitiken. I prop. 197778: 87 framhöll jag bl. a. att SSAB under ett inledande skede

bör kunna använda viss del av rekonstruktionslånet för att finansiera sitt

personalpolitiska program. Jag framhöll vidare att statsmakterna hade

beslutat om särskilt sysselsättningspolituskt stöd inom stalindustrin m.m.

(prop. 1977/78:59. AU 1977/78:17. rskr 1977:78:85). Detta stöd. som ut-

gick åren 1978 och 1979. var avsett att komplettera de resurser som

företagen själva hade och på så sätt göra det möjligt för företagen att

bedriva en personalpolitik som syftade till en omställning i för samhället acceptabla former. Några åtaganden därutöver gjordes inte från statsmakternas sida.

Prop. 1980/81: 67 21

I bolagets skrivelse till regeringen anger SSAB att förutsättningar inte längre föreligger för att genomföra följande projekt. —- Parallellsinterband i Oxelösund (157 milj. kr.)

— Tubexpress i Luleå (20 milj. kr.)

— Särskilda insatser i Tierps kommun tt,7 milj. kr.) —- Datacentral i Grängesberg (15 milj. kr.) —- Mediumverksutredning och förprojektering (4 milj. kr.)

Av dessa projekt har SSAB genomfört en utredning om eu nytt medium-

verk i Luleå. För att täcka kostnaderna härför har SSAB erhållit 1250 000

kr. av de 4 milj. kr. som hade beräknats för ändamålet.

Förutsättningarna för att genomföra de övriga angivna projekten föreligger enligt SSAB inte längre. SSAB hemställer om att de medel som har anvisats av riksdagen för projekten, inkl. återstoden av strukturlånet rö-

rande mediumverksutredningen. dvs. sammanlagt 178 700000 kr. i rekonstruktionslån och 17750000 kr. i strukturlån på givna villkor enligt prop.

1978/79: 126, ställs till SSAB:s förfogande utan bindning till specificerade

projekt. SSAB har i sin skrivelse angivit att bolaget har för avsikt att till

vart och ett av Oxelöinvest AB. Ludvika Industri AB och Dala-Invest AB överföra ca 30 milj. kr. av dessa medel.

För egen del vill jag anföra följande.

Jag har tidigare redovisat de skäl som enligt SSAB gör att det inte längre är aktuellt att bygga ett nytt parallellsinterband i Oxelösund. Jag delar den uppfattning som SSAB har redovisat. Det sysselsättningsbortfall i Grängesbergsgruvan som uppstår till följd av att investeringen inte genomförs har i Rehnbergs rapport uppskattats till 140 arbetstillfällen åren 1979— 1981 och till ytterligare [70 arbetstillfällen ären [982—1987.

När SSAB bildades tillförde varje ingående bolag en egen dataanläggning. Enligt Rehnbergs rapport ansåg SSAB att det kunde vara ändamäls-

enligt att sammanföra de tre anläggningarna till en som skulle lokaliseras till Grängesberg. Fullt utbyggd skulle datacentralen komma att sysselsätta ca 60 personer. En förläggning till Grängesberg förutsatte utt en byggnad uppfördes för ändamålet.

Av den utredning som SSAB har gjort framgår att det inte är ekonomiskt försvarbart att till Grängesberg lokalisera en datacentral. Nackdelarna uppvägs inte av de fördelar som en samordning skulle innebära. Mot denna

bakgrund instämmer jag i SSAB:s uppfattning att de tre dataanläggningarna inte skall sammanföras. Konsekvensen av detta ställningstagande är att ett sysselsättningstillskott om ca 60 arbetstillfällen uteblir i Grängesberg. Strävan finns inom SSAB att ta till vara och föra vidare de kunskaper som finns inom företaget vad beträffar såväl själva ståltillverkningen som

utrustning för stältillverkning. Målet är att skapa systemlösningar som skulle kunna säljas även till andra stålproducenter och annan tung industri. Tubexpress är ett sådant exempel och utgör ett system för pneumatiska

Prop. 1980/81: 67 22

transporter av tunga bulkprodukter som t.ex. slig och koks. I Rehnbergs rapport framhölls att SSAB planerade att uppföra en försöks- och referensanläggning i Luleå. Investeringskostnaden hade av bolaget beräknats till 20 milj. kr. Under investeringsfasen skulle ett tiotal personer bli sysselsatta med byggnadsarbete under ett år. Ett lyckat resultat av försöken vid anläggningen skulle innebära möjligheter till produktion för försäljning till utomstående. Avsikten var enligt SSAB att förlägga produktionen till Grängesberg. Från SSAB:s sida framhölls dock att ytterligare underlag var nödvändigt. innan beslut kunde fattas om uppförandet av en anläggning. SSAB har nu genomfört kompletterande studier som visar att det inte längre föreligger några förutsättningar att uppföra referensanläggningen. En rad skäl framförs som stöd för denna uppfattning. Jag anser de angivna skälen bärande för att inte uppföra en referensanläggning för pneumatiska transporter i Luleå.

När det gäller särskilda insatser i Tierps kommun har sysselsättningen för de anställda i f.d. Stora Element AB tryggats genom regeringens beslut den 18 september 1980.

I det av riksdagen för budgetåret 1979/80 beviljade investeringsanslaget Lån till SSAB Svenskt Stål AB för strukturändamål av 819 milj. kr. har räknats in 50 milj. kr. för ett nytt valspar och 85 milj. kr. för en ny ugn till universalverket i Luleå. Investeringen i förparet har igängsatts. Investeringen förbättrar resultatet för universalverket främst genom att en avsevärd driftkostnadsbesparing i det metallurgiska ledet uppnås. Emellertid är överskottet inte tillräckligt för att täcka kapitalkostnaden. Investeringen är dock en förutsättning för fortsatt drift av verket. Igångsättningstillstånd av investering i ny ugn har inte lämnats av SSAB:s styrelse på grund av de tveksamma lönsamhetsutsikterna. En förutsättning för denna investering är att kapitalet i sin helhet erhålls ränte- och amorteringsfritt. SSAB hemställer mot denna bakgrund att 85 milj. kr. ställs till förfogande som rekonstruktionslån med de villkor för detta lån som har angivits i prop. 1978/79: 126.

För egen del vill jag anföra följande.

De åtgärder som SSAB enligt riksdagens beslut våren 1979 skulle genomföra och finansiera med rekonstruktionslån innebar i huvudsak ett sysselsättningsåtagande från bolagets sida. Av detta skäl beslutade riksdagen att dessa rekonstruktionslån inte skulle påverka inlösensvärdena på aktierna i SSAB enligt punkt 7 i konsortialavtalet mellan ägarna. som finns intaget som bilaga 4 i prop. 1977/78:87. Om investeringar finansieras med rekonstruktionslån enligt de villkor som återges i bilaga 7 i prop. 1977/ 78:87 1 stället för strukturlån innebär detta att delägarnas inlösensvärden för aktierna minskar med motsvarande belopp. Eftersom universalverket även efter investeringen i en ny ugn inte blir lönsamt finns sakliga skäl att omvandla investeringskostnaden från struktur- till rekonstruktionslån. Jag är emellertid inte beredd att acceptera att beloppet inte skall påverka

Prop. 1980/81: 67 tv 2

inlösensvärdena. Skälet är att investeringen inte motiveras av syssclsätt-

ningsskäl utan genomförs för att få effektivare produktionsflöde. Detta

innebär att investeringen leder till att förlusten begränsas genom att resultatet förbättras, vilket i sin tur medför att en mindre del av rekonstruktionslånet än annars måste tas i anspråk för förlusttäckning. Jag förordar

sålunda att 85 milj. kr. anvisas som rekonstruktionslån till SSAB enligt de villkor som finns återgivna i bilaga 7 i prop. 1977/78:87. Samtidigt behöver motsvarande belopp som har anvisats som strukturlån inte tas i anspråk.

I det av riksdagen för budgetåret 1979/80 beviljade investeringsanslaget

Lån till SSAB Svenskt Stål AB för rekonstruktionsändamål av 203.5 milj.

kr. har inräknats 50 milj. kr. för att upprätthålla gruvornas produktionsoch leveransvolym i avvaktan på byggandet av ett nytt parallellsinterband i

Oxelösund. Enligt perspektivplanen finns inget behov av ett nytt sinter-

band. Detta projekt kommer därför inte att genomföras. I perspektivplanen anges i stället ett antal andra projekt som nu pågår för att säkra överlevnaden för gruvorna, främst ny brytningsmetod i Grängesberg samt

granulering av höganrikad slig. Om försöken lyckas kommer dessa åtgär-

der att innebära samma effekter för gruvorna som ett nytt sinterband. I avvaktan på resultatet av försöken är det bl.a. av sysselsättningsskäl

angeläget att produktions- och leveransvolymer trots förluster kan upprätthållas i gruvorna. SSAB hemställer därför att få utnyttja anslagna 50 milj.

kr. för att upprätthålla produktionen till dess de angivna åtgärderna har

utvärderats, vilket beräknas ske under år 1981.

För egen del vill jag anföra följande.

Som jag redan nämnt. har jag godtagit de skäl SSAB har anfört för att ett parallellsinterband inte bör byggas I Oxelösund. De projekt som SSAB inte

kommer att genomföra innebär i huvudsak att sysselsättningen kommer att minska i Grängesberg med närmare 400 arbetstillfällen. SSAB bedriver

f.n. ett antal projekt som bolaget hoppas kan komma att säkra överlevnaden för gruvorna. Mot denna bakgrund torde regeringen vara oförhindrad

att låta SSAB använda nämnda 50 milj. kr. såsom rekonstruktionslån för

att upprätthålla gruvornas produktions- och leveransvolym till dess att de bedrivna projekten har kunnat utvärderas.

Rehnberg föreslog i sin rapport att SSAB skulle få ett strukturlån av 17 milj. kr. för att bygga om plastbeläggningslinjen i Borlänge. Riksdagen har (NU 1978/79:43, rskr 1978/79: 369) som sin mening uttalat att SSAB bör erhålla ett strukturlån av 17 milj. kr. för att bygga om plastbeläggningslinjen i Domnarvet. SSAB har nu anhällit om detta strukturlån. Mot denna

bakgrund förordar jag att SSAB erhåller ett strukturläån av 17 milj. kr. för ändamålet på villkor som finns angivna i bilaga 3 i prop. 1978/79: 126. Under år 1979 beslutade SSAB att upphöra med gruvbrytningen i Blötberget och Håksberg. Mot denna bakgrund uttalade riksdagen som sin

mening att regeringen skyndsamt borde granska den mellansvenska gruv-

Prop. 1980/81: 67 24

industrins läge och föreslå lämpliga åtgärder. I avvaktan på resultatet av en

sådan utredning borde SSAB inte låta gruvorna bli vattenfyllda. SSAB har enligt riksdagens önskemål upprätthällit länspumpning av

gruvorna efter det att driften lades ned. Om mellansvenska gruvdelegationen i enlighet med SSAB:s yttrande finner att det på grund av mark-

nadsutsikterna saknas ekonomiska förutsättningar för att återuppta driften

i Blötberget och Häksberg avser SSAB att upphöra med länspumpningen i dessa gruvor den 31 december 1980. Kostnaderna för länspumpningen

sedan driften lades ned till ärsskiftet 1980—1981 beräknas av SSAB till

1645 000 kr. SSAB hemställer om bidrag med detta belopp som ersättning

för länspumpning av gruvorna.

I ett yttrande konstaterar mellansvenska gruvdelegationen att mark-

nadsutsikterna är sådana att ekonomiska förutsättningar saknas för att återuppta driften i Blötberget och Häksberg. Jag godtar denna bedömning. Jag förordar därför att SSAB erhåller ett bidrag av 1645000 kr. som ersältning för kostnader i samband med länspumpningen.

SSAB har hemställt om att 454 milj. kr. av rekonstruktionslänet av It 800 milj. kr. skall behandlas enbgt ättonde stycket av anvisningarna till 19 §

kommunalskattelagen.

SSAB övertog den I januari 1978 de handelsstäls- och gruvröretser och därmed sammanhängande verksamhet som bedrevs uv Gränges, NJA och

Stora Kopparberg. Enligt riksdagens beslut med anledning av prop. 1977/

78:87 skall SSAB erhålla statliga rekonstruktionslån av sammanlagt I 800

milj. kr. för att finansiera bolagets förluster under rekonstruktionsperio-

den.

SSAB äger, efter beslut av regeringen, rätt att för varje är som bolaget visar negativt resultat efter planenliga avskrivningar. finansnetto och fastighetsskatt lyfta ett belopp som motsvarar nämnda resultat ur rekonstruk-

tionslånet och resultatföra beloppet såsom skattepliktig intäkt.

En del av bolagets planenliga avskrivningar utgör emellertid skattemäs-

sigt inte avdragsgilla kostnader, vilket medför att SSAB beskattas för

motsvarande del av intäktsfört rekonstruktionslån. Detta beror på det sätt

vilket SSAB vid dess bildande övertog anläggningstillgångarna från de tidigare ägarna och som finns ätergivet i bilaga 3 i prop. 1977/78:87. SSAB förvärvade från Gränges och NJA fast egendom och utrustning,

m. m. hänförlig till rörelserna. Från Stora Kopparberg erhölls motsvarande anläggningstillgångar genom förvärv av aktierna i AB Doman samt den fordran Stora Kopparberg erhöll då de överlät fast egendom. utrustning

m.m. till AB Doman.

Skillnaden mellan köpeskillingen för aktierna och egendomens bokförda värde hos AB Doman utgjorde 454 milj. kr. Ett lika stort belopp har efter aktieförvärvet redovisats som tillgång hos SSAB under rubriken Uppskrivning av maskiner. Avskrivning av denna tillgångspost är inte avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Detta får den inte avsedda följden att 454 milj. kr.

Prop. 1980/81: 67 25

av rekonstruktionslånet kommer att träffas av beskattning. Jag förordar

därför att denna del av lånet får användas som ett avskrivningslån för

förvärv av aktierna i AB Doman. Avskrivningslån skall nämligen enligt ättonde stycket av anvisningarna till 198 kommunalskattelagen i skattehänseende behandlas som statsbidrag. Sådant bidrag är skattefritt om det

används för att bestrida kostnad för vilken avdragsrätt inte föreligger. Med

den av mig förordade lösningen torde SSAB:s önskemål vara ullgodosett. Detta innebär dock ingen ändring av konsortialavtalets bestämmelser om

parternas inlösensvärden.

3.3¶Nya råjärnsprocesser

Försök att ersätta masugnsprocessen med nya smältreduktionsprocesser för framställning av flytande räjärn har pågått under flera år. I Sverige har tre olika utvecklingsprojekt nått ett sådant stadium att berörda företag är beredda att pröva metoderna i större skala. De tre processerna är ELRED (Stora Kopparbergs Bergslags AB och ASEA). INRED t(Boli-

den AB) och Plasmasmelt (SKF Steel).

Med de nya smältreduktionsmetoderna eftersträvar man bl. a. att undvika sintring av järnmalmsslig. att ersätta den relativt dyra masugnskoksen

med billigt kol och att få fram en metod som ger driftsekonomi även i förhållandevis liten skala.

Genom att ersätta koks med stenkol och sinter med slig skulle råvarukostnaderna per ton flytande räjärn kunna sänkas avsevärt. Det kan sälun-

da, som framhällits av riksdagen (NU 1979/80: 51. rskr 1979/80: 323), bli

möjligt att åstadkomma en lönsam malmbaserad stälproduktion i mindre enheter än vad som f.n. är möjligt. Nya avsättningsmöjligheter för den svenska järnmalmsproduktionen kan skapas. Kunskapen om de nya metoderna kan bli intressanta exportobjekt. Svensk verkstadsindustri kan komma alt tillverka utrustning för den nya teknologin.

Med hänsyn till bl.a. de stora investeringar som erfordras har berörda företag inte ansett sig själva kunna svara för nästa utvecklingssteg.

SKF Steel Engineering AB ansökte den 31 januari 1980 hos regeringen om statlig finansiering för vidareutveckling av Plasmasmeltprocessen. Ärendet har vad avser ansökan om bidrag med 45 milj, kr. från anslaget E 6. Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. den 14 februari 1980 överlämnats till statens industriverk. SKF har uppmanats att lämna in

ansökan som avser lån med 45 milj. kr. till Fonden för industriellt utveck-

Jingsarbete (Industrifonden).

SKE Steel har i skrivelse till regeringen den 27 februari 1980 bl. a. lämnat vissa synpunkter på hur bolaget med nya räjärnsmetoder skulle kunna lösa den totala materialbalansen för järn och skrot i Sverige.

Ansökningar om lån för vidareutveckling av INRED-processen och Plasmasmeltprocessen har under är 1980 behandlats av Industrifonden.

Prop. 1980/81: 67 26

som i sin handläggning av dessa ärenden också gjort en utvärdering av ELRED-processen och även studerat andra metoder som är under utveckling I utlandet.

Riksdagen uttalade i maj 1980 (NU 1979/80: 51 s. 29) att det är angeläget att arbetet med denna utvärdering sker i snabb takt. Riksdagen uttalade

vidare att statliga insatser av betydande storleksordning kan visa sig motiverade. Riksdagen angav också flera fördelar med de nya råjärnsproces-

serna. om de blir konkurrenskraftiga.

Jag vill för egen del framhålla följande.

Det är mycket glädjande att svensk industri även på detta område ligger

långt framme när det gäller utveckling av ny teknik och nya processer. Det

är rimligt att även staten engagerar sig i långsiktigt industriellt utvecklings-

arbete inom näringlivet. Industrifonden. som har till ändamål att genom långivning stödja just industriellt utvecklingsarbete, har när det gäller de nya råjärnsprocesserna arbetat efter två huvudlinjer. Dels har den tekniska realiserbarheten undersökts av tre sakkunniga, som var för sig gjort en

bedömning för fondens räkning. dels har fonden med hjälp av ett internationellt konsultföretag bedömt de marknadsmässiga förutsättningarna.

Fråga om stöd enligt förordningen (1979:630) om statligt kreditstöd

genom Fonden för Industriellt utvecklingsarbete prövas av Industrifonden. Beslut som innebär att lån lämnas med belopp som överstiger 25 milj.

kr. skall underställas regeringen för godkännande. Hittills beviljade lån till Boliden och SKF Steel uppgår till 20 resp. 7 milj. kr.

I sin tidigare redovisade skrivelse till regeringen har SSAB inte hemställt om särskilda medel för att bolaget skall kunna delta i arbetet med att

utveckla ELRED-processen. Förklaringen till detta är att Stora Koppar-

berg och ASEA själva bekostar utvecklingsarbetet.

Jag bedömer mot denna bakgrund att det f.n. inte föreligger behov av ytterligare åtgärder från statens sida beträffande de nya råjärnsproces-

serna.

Jag vill i detta sammanhang understryka att utvecklingsarbete av detta slag är långsiktigt till sin karaktär. Det är inte möjligt att lösa kortsiktiga problem inom järn- och stålindustrin med hjälp av nya räjärnsmetoder. Utvecklingsarbetet till färdig halvskaleanläggning beräknas ta flera år i

anspråk. Först därefter kan användning av metoderna i full skala bli

aktuell. Användning av nya metoder att framställa Nytande råjärn är sålun-

da något som bör kunna bli en verklig konkurrensfaktor först mot slutet av 1980-talet. Till dess är vi hänvisade till konventionella metoder att fram-

ställa stål. Enligt min bedömning är det möjligt att ytterligare förbättra

produktiviteten och ekonomin i nuvarande ståltramställningsprocesser.

Det är angeläget att branschen parallellt med utvecklingen av nya processer tar tll vara även de möjligheter ull effektivitetshöjande åtgärder som finns idag.

Prop. 1980/81: 67 27

3.4¶Stålindustrins skrotförsörjning

Stålindustrin är i hög grad beroende av tillgången på skrot. För de mindre handelsstålverken och specialstålsindustrin utgör skrot den huvud-

sakliga råvaran vid stålframställningen. Som utförligt har redovisats för riksdagen (NU 1979/80:51 s. 17-21) har flera skrotbaserade stålverk i skrivelse den I2 februari 1980 till regeringen pätalat konsekvenserna för den svenska järnhanteringen av SSAB:s avsikt att basera en ökad andel av

sin stålframställning på skrot. I skrivelse den 19 februari 1980 till regering-

en har SKF begärt besked av regeringen huruvida de negativa effekterna

för övriga stålverk av SSAB:s planer på ökad skrotförbrukning påverkar

utbetalningen av rekonstruktionslånet till SSAB.

SKF Steel har i skrivelse den 27 februari 1980 till regeringen inkommit med vissa synpunkter på bl. a. den framtida skrotförsörjningen i landet.

Jag har den 26 mars 1980 besvarat skrivelserna från berörda företag.

Grundtanken frän min sida är att frågan om stålindustrins skrotförsörjning

och fördelningsprinciperna bör lösas genom överläggningar mellan företagen i branschen. Två av de berörda företagen har i skrivelse den 14 april

1980 återkommit i frågan och bl. a. understrukit skrotfrågans koppling till

frågan om den vidare omstruktureringen av i första hand de mindre han-

delsstålverken.

F.d. verkställande direktören + AB Järnbruksförnödenheter. Sven

Verner-Carlsson, som av mig har utsetts att biträda inom industrideparte-

mentet med vissa frågor rörande skrotbranschen, har den 13 maj 1980 överlämnat en promemoria rörande skrotförsörjningen.!

Riksdagsledamoten Sven G. Andersson har i skrivelse ull mig nyligen

understrukit det allvarliga i skrotförsörjningssituationen under kommande

år och påpekat att SSAB. som är det enda företaget som är flexibelt vid val av råvara (skrot eller räjärm, utan alltför stora företagsekonomiska nackdelar skulle kunna avstå från att använda större mängder köpskrot till förmän för övriga stålverk i landet och ändå klara sin utvecklingsplan. I

skrivelsen har vidare framhällits att regeringen nu borde ta sådana initiativ att specialstålindustrins råvarubas tryggas.

Ilinje med de intentioner som jag har givit uttryck för I mitt nyssnämnda svar till branschen har under våren och sommaren företrädare för stålverken under ledning av Jernkontorets fullmäktiges ordförande. Wilhelm Ekman, överlagt om den framtida skrotförsörjningen.

Jag förutsätter att branschen kommer att nå nägon form av överenskommelse om ett långsiktigt avtal om skrotfördelningsprinciperna. fag kommer att fortlöpande följa utvecklingen på skrotområdet. Så länge en överens-

kommelse mellan stålverken på detta område är i sikte är jag dock inte

beredd att vidta ytterligare åtgärder. t.ex. i form av nya utredningar.

FTillförsel och skrotförbrukning för perioden 1981-1983". Sven Verner- Carlsson. 1980.04.28 (delvis hemlig enl. $ 2 civilförvaltningens sekretesskungörelse)

Prop. 1980/81: 67 28

3.5 De mindre handelsstålverken

Det är nu mer än två är sedan SSAB bildades med statligt finansiellt

stöd. Senare krav på att regeringen skulle ta initiativ till en ägarsamordning

inom hela handelsstålsindustrin har avslagits av riksdagen.

En utgängspunkt för mitt agerande har varit att företagen själva skall söka åstadkomma nödvändiga och ändamälsenliga strukturförändringar.

Diskussioner har också tidvis förts mellan olika handelsstålverk om ett

närmare samarbete eller samgående. Jag har även samrått med ett flertal handelsstålverk under det senaste året och har vidare haft överläggningar med de fackliga organisationerna.

Det har vid mina kontakter med branschen framförts krav på att staten mäste ta ett övergripande samordningsansvar för den fortsatta omstruktureringen och att statligt finansiellt stöd härvid måste ges även till de mindre

handelsstälverken.

I skrivelse den 14 april 1980 till regeringen har Fagersta AB och Halmstuds Järnverk AB hemställt bl. a. att regeringen måste ta initativ till snara och kraftfulla åtgärder för ytterligare strukturering av den svenska han-

delsstålsindustrin.

Jag kan nu konstatera att företagens planer ännu inte har lett fram till några konkreta omstruktureringsätgärder. Detta torde delvis hänga samman med att SSAB f.n. helt inriktar sig på sin egen strukturomvandling. I SSAB:s perspektivplan 1980 pekar bolaget å ena sidan på att en total lösning för den svenska strukturen för profilprodukter på sikt är oundvik-

lig. Å andra sidan hävdas att ett samgående mellan SSAB och övriga

berörda företag i dagsläget knappast kan underlätta förutsättningarna för en strukturell omställning eftersom SSAB inte i något avseende har bättre förutsättningar än de enskilda företagen att initiera eller genomföra erforderliga strukturåtgärder. Detta innebär att de övriga handelsstålverken själva mäste intensifiera ansträngningarna för att få förändringar till stånd.

Genom utt SSAB i Perspektivplan 1980 lagt fast att bolaget av marknadsmässiga och finansiella skäl f.n. inte avser att bygga ett nytt mediumvalsverk i Luleå föreligger t. v. inget hot från SSAB om crövring av betvdande marknadssegmen från den övriga handelsstålsindustrin. Genom SSAB:s beslut att lägga ned mediumverket i Borlänge skapas ytterligare möjlighe-

ter för de mindre verken att hävda sin marknadsställning.

Mot bakgrund av vad som sålunda framkommit bl. a. vid det samråd jag haft med företrädare för branschen och de fackliga organisationerna och

mot bakgrund av den rådande marknadssituationen är det enligt min me-

ning angeläget att strukturomvandlingsprocessen fortsätter inom handelsstålsindustrin för att branschen skall stå bättre rustad inför framtiden. Jag förutsätter att berörda företag var för sig aktivt bedriver ett strukturrationaliseringsarbete i syfte att förbättra sin konkurrensförmäåga och även tar initiativ till gemensamma åtgärder som kan visa sig ändamälsenliga i ett

framtida perspektiv.

Prop. 1980/81: 67 29

3.6¶Specialstälsindustrin

Delegationen för strukturfrågor inom vissa branscher — strukturdelegationen — har haft till uppgift att under åren 1978 och 1979 dels pröva frågan om lån och lånegaranti för att främja strukturomvandlingen inom special-

ståls- och stålgjuteriindustrin. dels ta initiativ till. följa och stödja struktur-

omvandling inom specialstålsindustrin. För långivning har delegationen disponerat ett anslag på 700 milj. kr. varjämte delegationen här bemyndi-

gats att besluta om lånegarantier på sammanlagt 600 milj. kr.

Under verksamhetsperioden 1978-1979 har delegationen beviljat lån med sammanlagt 670 milj. kr. och förklarat sig beredd att ställa garantier på sammanlagt 302,6 milj. kr. Delegationen har — som framförs i delegationens verksamhetsberättelse, vilken bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 3 — finansiellt stött sammanlagt nio företag. Av läånesumman avser 246,4 milj. kr. lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. För att fastställa betalningsskyldigheten för sådana lån skall förhandlingar hållas årligen mellan det läntagande företaget och strukturdelegationen, vilken fr. o. m. den I januari 1980 endast har till uppgift att pröva frågor om lån eller lånegarantier som har beviljats med stöd av förordningen —-(1977:1123) om = statligt stöd till strukturåtgärder inom specialstälsindustrin m. m. (jfr. SFS 1979: 11810).

De statligt stödda investerings- och omstruktureringsaktiviteter som nu

pågär inom specialstålsindustrin bör väsentligt förbättra möjligheterna för

de flesta företag i branschen att bli långsiktigt livskraftiga. Jag är samtidigt

medveten om att det även inom specialstälsindustrin återstår allvarliga problem som måste lösas. |

Ett exempel på problemföretag är Surahammars Bruks AB. som under en följd av är har haft stora lönsamhetsproblem. Företaget — som ingär i ASEA-koncernen — tillverkar och försäljer bl.a. tackjärn, elektroplåt. järnvägsmaterial, smide och permanentmagneter. Surahammars Bruk. som är det enda kvarvarande masugnsbaserade specialstålverket i landet, har gruvor. sinterverk och masugn i Spännarhyttan (Norberg) samt stålverk. varmvaälsverk, kallvalsverk m.m. i Surahammar. Företaget sysselsätter ca 1600 personer varav ca 300 i Norberg.

Ända sedan de nya metallurgiska enheterna togs i bruk 1974—1975 har

bolaget arbetat med stora ekonomiska problem främst på grund av mins-

kad efterfrågan. sjunkande priser och för fagt kapacitetsutnyttjande. Un-

der perioden 1974—1979 har moderbolaget ASEA enligt vad jag har erfarit

skjutit till 288 milj. kr. i koncernbidrag och 68 milj. kr. i aktiekapitaltillskott

för att täcka förlusterna.

Som utförligt redovisats för riksdagen i annat sammanhang begärde i november 1979 fem fackliga organisationer — Svenska gruvindustriarbetareförbundet. Svenska industritjänstemannaförbundet. Svenska metallindustriarbetareförbundet, Sveriges arbetsledareförbund och Sveriges civil-

Prop. 1980/81: 67 30

ingenjörsförbund — att regeringen, mot bakgrund av att den fortsatta driften enligt förbunden var hotad, skulle vidta omedelbara åtgärder i syfte att säkerställa en fortsatt försörjning med kvalitetstackjärn (NU 1979/

80:51 s. 17—21D). Skrivelsen remitterades till mellansvenska gruvdelega-

tionen, som yttrade sig i december 1979. De fackliga organisationerna inkom med påminnelse i ärendet i december 1979 varefter överläggningar mellan företrädare för de fackliga organisationerna och industrideparte-

mentet ägde rum. I skrivelse den 12 februari 1980 rörande skrotförsörjningsproblemen har Fagersta AB. Halmstads Järnverk AB, Sandvik AB och Smedjebackens Valsverks AB även hemställt att regeringen skall

föranstalta om åtgärder som innebär bl. a. att konkurrensförutsättningarna

för Spännarhyttan blir desamma som för övrig malmbaserad råjärnsproduktion i landet med som följd förbättrad konkurrenskraft för specialstäl-

verken.

Den 14 mars 1980 informerade Surahammas Bruk de fackliga organisationerna om att överhängande fara förelåg för nedläggning av hela verk-

samheten i Norberg och stålverket i Surahammar till följd av företagets ekonomiska problem.

I skrivelse den 28 mars 1980 — överlämnad vid uppvaktning tillsammans

med företrädare för kommunerna och de fackliga organisationerna — har länsstyrelsen i Västmanlands län redovisat den aktuella situationen vid

företaget och framhållit bl. a. att regeringen bör medverka till en fullständig

bedömning av specialstålsindustrins råjärnsbehov och till ett klarläggande av Surahammas Bruks metallurgiska enheters betydelse som leverantör av kvalitetsråjärn. I en promemoria, överlämnad vid samma tillfälle, har

företrädare för de lokala fackliga organisationerna redovisat tänkbara vä-

gar att göra Surahammars Bruk lönsamt. I en samtidigt överlämnad skri-

velse från socialdemokraterna i Norberg har krav rests på att göra Spännarhyttan till ett metallurgiskt centrum för specialstålframställningen och

på att staten medverkar till en differentiering av näringslivet i Norberg

genom alt bl. a. flytta vissa kommuner i norra Västmanland till stödområde

4 från nuvarande 2.

I skrivelse den 14 april i år till regeringen har Fagersta AB och Halm-

stads Järnverk AB återkommit i skrotfrågan och därvid betonat det nära

sambandet mellan Spännarhyttan- och skrotfrågan. Företagen har härvid hemställt om bl. a. att genom åtgärder från regeringens sida Spännarhyttan förblir i drift.

Den 10 september 1980 offentliggjorde Surahammars Bruk att företagets styrelse, på grundval av en omfattande utredning som har gjorts inom företaget för att belysa olika alternativ för företagets framtida struktur, samma dag hade uppdragit åt företagsledningen att inleda MBL-förhandlingar med de fackliga organisationerna om ett alternativ som innebär att

elektroplåttillverkningen i framtiden baseras på köpta ämnen och att mas-

ugnen m.m. i Spännarhyttan och del av stålverket i Surahammar läggs ned.

Prop. 1980/81: 67 31

I skrivelse den 17 september 1980 har de centrala fackliga organisationerna återkommit i ärendet och bl. a. som sin mening anfört att konsekvenserna vid en nedläggning av delar av verksamheten vid Surahammars Bruk blir katastrofala för i första hand Norbergs kommun. Då förbunden anser att en sådan utveckling är oacceptabel har de ånyo krävt att regeringen omedelbart vidtar åtgärder för att trygga en fortsatt drift vid de aktuella verken och att initiativ tas till de utredningar och förhandlingar som krävs för att åstadkomma den nödvändiga samordningen mellan specialstålföre-

tagen. Förbunden kräver också i skrivelsen en samhällsekonomisk utvärdering av olika utvecklingsalternativ. Företrädare för fyra av riksdagspar-

tierna från Västmanlands län har i skrivelse till mig i huvudsak ställt sig bakom de fackliga kraven.

Specialstålsindustrins råjärnsförsörjning har studerats tidigare i olika sammanhang. Bl.a. har tre rapporter! i ämnet redovisats under åren 1978

och 1979.

Förutsättningarna för studierna har successivt ändrats och de prognoser

och rekommendationer som har gjorts av utredarna. bl.a. om ett av spe-

cialstålsindustrin samägt Spännarhyttan, har inte realiserats.

Mellansvenska gruvdelegationen har i sitt tidigare nämnda yttrande analyserat försörjningssituationen beträffande kvalitetstackjärn i Mellan-

sverige. Delegationen konstaterar att de kvantiteter raffinerat tackjärn som specialstålverken numera efterfrågar är mycket små. Delegationen delar

samtidigt de fackliga organisationernas farhågor för gruvindustrin i Mellansverige om Spännarhyttan läggs ned.

Jag har vid flera tillfällen under året haft kontakter med Surahammars Bruk och moderbolaget ASEA. Jag har även haft överläggningar med företrädare för de fackliga organisationerna och de regionala och lokala

myndigheterna.

Jag har under våren 1980 låtit närmare sondera intresset för ett längsiktigt engagemang i Spännarhyttan från vissa specialstålverks sida, nämligen Fagersta AB. SKF Steel samt Sandvik AB. Överläggningarna har visat att dessa företag endast är marginellt beroende av leveranser av raffinerat tackjärn från Surahammars Bruk. Det intresse som finns att ha tillgång till

råjärn från Surahammars Bruk är inte av det slaget att något engagemang

från berörda företags sida anses motiverat. Vid en interpellations- och frågedebatt i riksdagen den 18 april i år har jag närmare utvecklat min syn

på denna fråga. Jag har den 10 oktober 1980 emottagit en namninsamling där 57 man krävt jobben kvar i Spännarhyttan.

Vid överläggningar den 16 oktober 1980 i Norberg med företrädare för

!— Specialstålverkens räjärnsförsörjning (Ture Omberg, K-G Bergh: 1978-02-27) —- Malmförsörjningen till meHansvenska råjärnverk (John Näslund, Boris Serning:

1978-08-20) — Specialstålindustrins råjärnsförsörjning (Ture Omberg: 1979-02-08)

Prop. 1980/81: 67 SS tu

bl.a. länsstyrelsen, berörda kommuner, Surahammars Bruk och ASEA, de fackliga organisationerna och den regionala utvecklingsfonden har jag

redogjort för min avsikt att verka för att den förestående strukturomvand-

lingen kan underlättas genom regionalpolitiska insatser. Moderbolaget ASEA redovisade i grova drag vilken typ av insatser man är beredd att

göra för berörda anställda. Sålunda kommer t.ex. samtliga berörda att

erbjudas nytt arbete inom ASEA-koncernen. Stora satsningar görs av ASEA för att skapa nya arbetstillfällen i Norberg. Jag har i december 1980 fått en muntlig redovisning från ASEA:s sida om hur arbetet fortskrider. Glädjande nog kan jag konstatera att nya arbetsullfällen redan nu har

ställts i utsikt för en mycket stor del av dem som friställs i Norberg. En

förutsättning är att lämpliga lokaler kan disponeras i Norberg utöver vad som finns idag.

Vid mötet i Norberg överlämnades tll mig en skrivelse undertecknad av

företrädare för länsstyrelsen, berörda kommuner och de fackliga organisationerna med krav på en utredning och samlad bedömning av specialstäls-

industrin och bl. a. dess framtida rålärns- och rästälsbehov.

Jag vill i detta sammanhang understryka att stålindustrins problem är väl kartlagda i ett flertal utredningar under senare år. Jag vill erinra om vad 1977 ärs specialstålutredning (Ds I -1977:23). vilken tillkallades av mig

hösten 1976. konstaterade beträffande den metallurgiska basen inom specialstålsindustrin. Utredningen konstaterade bl.a. följande: (s.74) "Generellt sett råder överkapacitet inom det metallurgiska ledet hos specialstålsindustrin.” När

det gäller Spännarhyttan/Surahammar konstaterar utredningen (s.751: ”Specialstålföretagen blir säsom diskuterats inledningsvis i allt mindre utsträckning beroende av malm av speciell kvalitet. Undantag härifrån är främst elektroplåt och kolrikt stål av hög kvalitet. Det är mot denna bakgrund man skall se att landets enda elektroplättillverkare — Surahammars Bruk — nyligen byggt en masugn i Spännarhyttan. fem mil från Surahammar. och installerat cen OMB-konverter 1 själva Surahammar. Råjärnet transporteras i flytande form per järnväg från Spännarhyttan till Surahammar.” Sammanfattningsvis konstaterar utredningen (s,46): ”Specralstålsindustrin har inga större svårigheter att klara sin råvaruförsörjning.”

De krav på utredningar som då och då kommer är med andra ord redan

väl ullgodosedda.

Det som har inträffat sedan utredningen gjordes är att efterfrågan på kvalitetsråjärn har minskat.

Anledningen till att efterfrågan på raffinerat tackjärn har minskat kraftigt är att den sura martinprocessen för vilken denna tackjärnstyp är en nödvändig råvara successivt avvecklats. Detta aterspeglas bl. a. i utvecklingen av den svenska produktionen av kolstål med hög kolhalt som minskat från

241000 ton år 1974 till endast 70000 ton år 1979. I stället ökas produk-

Prop. 1980/81: 67 33

tionen av clektrostål. Här är möjligheterna att använda tackjärn av tekniska skäl begränsade och huvudråvaran blir därför skrot. Avgörande för

processändringen har varit den snabba utvecklingen av metallurgiska metoder att komplettera och kvalitativt förbättra slutprodukten från

elektrostålugnarna. Hit hör s.k. skänkugnar för efterbehandling av det

smälta stålet och inte minst införandet av s.k. injektionsmetallurgi. I båda

fallen har svensk metallurgisk forskning verksamt bidragit till en snabb utveckling i syfte att öka verkens konkurrensförmåga. I och med att den kvalitativa skillnaden mot martinstålet på detta sätt utjämnas blir bl.a. kostnadsrelationen råjärn-skrot avgörande för processvalet. I den mån

man ändå efterfrågar tackjärn kan detta enligt vad jag erfarit köpas till lägre pris på annat håll, t.ex. från SSAB i Luleå, där man ligger bra till när det gäller kostnaden per ton råjärn. Jag vill också understryka att det för Surahammars Bruks del även i fortsättningen finns goda möjligheter att basera sin produktion på inhemsk

malm. Enligt planerna kan Surahammars Bruk nämligen komma att till stor del basera elektroplåttillverkningen på ämnen från SSAB i Oxelösund.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har i skrivelse till regeringen den 21

november 1980 påtalat behovet av insatser från företag och samhälle för att

mildra verkningarna av sysselsättningsminskningarna i Surahammar och Spännarhyttan. Målsättningen bör enligt länsstyrelsen vara att genom samverkan uppnå en sådan omställning av näringslivet att en balanserad utveckling uppnås i näringsliv och arbetsmarknad på orterna. I en till skrivelsen fogad PM 1980-11-12 har närmare redovisats vilka åtgärder som länsstyrelsen främst anser behöver vidtagas, nämligen bl. a. —- förbättring av villkoren för regionalpolitiskt stöd till Fagerstaregionen

och Surahammars kommun. — industrihotell i Norberg och Surahammar — ökade resurser till Utvecklingsfonden i Västmanlands län — förstärkning av länsstyrelsens medelsram för åtgärder i anslutning till

länsplaneringen.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört är det inte ändamålsenligt att ytterli-

gare låta utreda frågan om hur metallurgin i Spännarhyttan skall kunna

bevaras. Berörda företag har klart deklarerat att de kan tillgodose sina

räjärns-/råstålsbehov på annat sätt.

Det är nu nödvändigt att med kraft koncentrera resurserna på att klara denna nödvändiga strukturomvandling på ett för berörda anställda och orter acceptabelt sätt. Jag har vid överläggningar nyligen med samtliga

närmast berörda parter redogjort för min inställning och vill här uprepa det väsentliga, nämligen att det nu ankommer på Surahammars Bruk och dess

moderbolag ASEA att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att

omställningen skall kunna ske i acceptabla former. Jag har erfarit att

ASEA-koncernen är beredd till längtgående insatser i detta avseende.

3 Riksdagen 19808] 1 saml. Nr 67

Prop. 1980/81: 67 34

Dessa insatser kan väntas bli betydligt underlättade av att Norberg och

de närliggande kommunerna Avesta och Fagersta ingår i det regionalpolitiska stödområdet. .

Ett annat företag inom specialstålsektorn som har drabbats av allvarliga problem är Nyby Uddeholm AB, som till 9072 ägs av Uddeholms AB. Ledningen för Uddeholmskoncernen har nyligen för mig redovisat det beslut styrelsen för Nyby Uddeholm har fattat den 18 november 1980 att inleda MBL-förhandlingar om neddragningen av sysselsättningen med 1 160 personer, varav ca 500 i Torshälla, 450 i Storfors, 150 i Degerfors och 60 i Blombacka. Orsaken till neddragningen är bl. a. att den hittillsvarande utvecklingen inom Nyby Uddeholm är sämre än vad som förutsågs vid

bolagets bildande vid halvärsskiftet 1979 och att utsikterna för år 1981

enligt företagets bedömning är otillfredsställande. Bl. a. har företaget fält

vidkännas minskad efterfrågan och sjunkande priser på vissa av företagets

produktgrupper inom det rostfria området.

De nu aviserade åtgärderna syftar till att förbättra överlevnadsmöjlig-

heterna för övriga delar av företaget.

Det är ännu — med hänsyn till bl.a. förestående MBL-förhandlingar —

för tidigt att bedöma de samlade effekterna av företagets olika planerade

åtgärder. Utan tvivel kommer dock att krävas insatser såväl av företag som samhälle för att klara sysselsättningen och för att utveckla näringslivet på berörda orter och i berörda regioner. Det är nu för tidigt att ta

ställning till omfattningen av dessa insatser. Rent principiellt gäller att

denna typ av fråga måste lösas inom ramen för de av riksdagen anvisade

medlen för arbetsmarknads- och regionalpolitiken.

Dessa insatser kan väntas bli betydligt underlättade av att berörda orter

inom Värmlands resp. Örebro län ingår i det regionalpolitiska stödområ-

det.

3.7 Särskilda statliga insatser

Jag har tidigare redovisat min syn på utvecklingen inom stålindustrin.

Jag har också framhållit att strukturförändringar både är önskvärda och

nödvändiga inom såväl special- som handelsstålsindustrin. För egen del tror jag dessutom att de är helt ofrånkomliga med tanke på bl. a. konjunk-

tionen. Strukturförändringarna kommer oundvikligen att leda till ett sysselsättningsbortfall i stälorterna och i gruvorterna i Mellansverige. Enligt min uppfattning. som jag har redovisat i olika sammanhang, ankommer det

resurser medverka till att få fram ersättningssysselsättning till de orter som kommer att drabbas av sysselsättningsminskning. Självfallet mäste samhället också ta sitt ansvar. Genom arbetsmarknads- och i vissa fall regionalpolitiska åtgärder i förening med en väl avvägd ekonomisk politik

Prop. 1980/81: 67 PJ 'n

måste samhället medverka till att mildra verkningarna av nödvändiga strukturförändringar. Jag anser dessutom att samhället bör uppmuntra och påskynda en diversifiering av näringslivet. En diversifiering av näringslivet innebär nämligen att orternas förmäga att motstå såväl konjunkturelta som strukturella förändringar ökar.

De mest allvarliga problemen, sett från regionalpolitiska utgångspunkter och räknat från år 1976 till mitten av 1980-talet föreligger för Ludvika

kommun. Där beräknas gruvindustrin minska med 1 100 anställda jämfört

med läget år 1976 och den övriga industrin har förlorat åtminstone 600 anställda. En viss nyrekrytering har nu börjat inom industrin, men pågående återhämtning beräknas inte medföra mer än något hundratal anställda i ökad sysselsättning.

SSAB:s beslut att inte använda vissa av de av riksdagen anvisade medlen innebär främst konsekvenser för Grängesberg. Det redan tidigare allvarliga läget i Ludvika kommun kommer härmed att förvärras. De nu aktuella förändringarna inom SSAB innebär att sysselsättningen minskar med inemot 400 anställda jämfört med tidigare bedömningar. Totalt beräknas sysselsättningen i Ludvika kommun minska från 14300 i dagsläget till ca 13500 om fem år. Möjligheterna till annan sysselsättning i regionen är begränsade. Kommunen kan därför få en ökning av arbetslösheten som

redan nu är mycket hög. Vidare finns det risk för utflyttning av arbetskraft från kommunen vilket leder till en långsiktigt minskad folkmängd. Ludvika kommun är f. n. inplacerad i stödområde 3. Beslutet grundades bl.a. på antagandet att de projekt för vilka medel anvisats skulle komma

till utförande. Trots att läget förvärras är jag dock inte nu beredd alt förorda någon förändring av stödområdesinplaceringen. Skälen härför är

dels att regeringen redan nu i särskilda fall kan lämna mer stöd till angeläg-

na projekt än vad som normalt gäller för resp. stödområde, dels att kommunen redan tidigare har erhållit 12 milj. kr. för att uppföra industrilokaler

ringar av stödområdesinplaceringen bör enligt min mening prövas i ett större sammanhang.

En annan kommun som genom nu väntade förändringar får ett betydande sysselsättningsbortfall är Norberg, där nedläggningen av gruvorna och Spännarhyttans stålverk innebär en minskning av industrisysselsättningen med 500 personer jämfört med läget år 1976. Läget i Norbergs kommun är emellertid något mindre utsatt jämfört med Ludvika kommun så till vida

att kommunen ingår i en större regional arbetsmarknad som omfattar

också Avesta, Hedemora och Fagersta kommuner. Där finns en bredare industriell bas än i Ludvika och större möjligheter till annan sysselsättning

inom pendlingsavstånd. Problemen i Norberg kan säledes delvis lösas

genom arbetspendling. Norbergs kommun är f.n. inplacerad i stödområde

Prop. 1980/81: 67 36

om beredd att föreslå regeringen att lämna regionalpolitiskt stöd till särskilt angelägna projekt i Norbergs kommun med högre subvention än som normalt utgår i stödområde 2. Vidare har nyligen behov av nya industrilokaler i kommunen redovisats för mig. Jag förordar därför att regeringen

inhämtar riksdagens bemyndigande att lokaliseringsstöd får utgå till att bygga kommunala industrilokaler i Norbergs kommun för att det redovi-

sade behovet skall kunna tillgodoses.

För vissa övriga kommuner med betydande sysselsättning inom järnmalmsgruvorna i Mellansverige samt järn- och stålindustrin finns möjlighet

att erhålla regionalpolitiskt stöd. eftersom dessa redan ingår i stödområde.

Där får ansökningar om stöd prövas enligt nu gällande regler. För kommuner som ligger utanför stödområdena är problemen f.n. inte lika omfat-

tande och akuta som i Ludvika och Norberg. Detta framgår också av en

sammanställning, där förändringarna inom den mellansvenska järn- och stålindustrin samt järnmalmsbrytningen under perioden 1976— 1980 redovisas. Sammanställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga

4. För dessa kommuner får behovet av regionalpolitiskt stöd för omstruk-

turering av näringslivet prövas efter ansökningar i varje enskilt fall. Härvid

prövas behovet av stöd med hänsyn till bl.a. omfattningen av pågående

struktureila förändringar och deras betydelse för den lokala arbetsmarknaden.

I det föregående har jag förordat att SSAB erhåller ett strukturlån av 17

milj. kr. för att bygga om plastbeläggningslinjen i Domnarvet. Vidare har

jag förordat att bolaget erhåller ett bidrag av 1645000 kr. som ersättning för kostnader i samband med länspumpning av vissa gruvor.

Av skäl som jag redovisat i det föregående avser SSAB att inte genomföra ett antal projekt för vilka beräknats statliga lån för sammanlagt 196450 000 kr. av de av riksdagen för budgetåren 1978/79 och 1979/80 anvisade investeringsanslagen Län till SSAB Svenskt Stål AB för struktur-

ändamål och Lån till SSAB Svenskt Stål AB för rekonstruktionsändamål

av sammantaget I 105 milj. kr. Jag noterar detta beslut av SSAB:s styrelse att inte genomföra investeringar, där lönsamhetsutsikterna är osäkra. med stor tilllflredsställelse.

SSAB har hemställt om att för egen del erhålla drygt 100 milj. kr. av de

medel som bolaget inte har för avsikt att utnyttja för angivna ändamål.

Bolaget genomför f.n. ett synnerligen omfattande investeringsprogram

som leder till stora utbetalningar och påfrestningar på likviditet och soliditet. Jag utgår emellertid ifrån att i den mån ytterligare ägarkapital är

är beredda att skjuta till detta i proportion till sitt aktieinnehav. Skulle det visa sig att Statsföretag då saknar finansiella möjligheter att bidra med sin andel måste staten som ägare av Statsföretag vara beredd att finansiellt medverka.

Prop. 1980/81: 67 37

Genomförandet av strukturförändringarna inom SSAB kommer att leda

till påfrestningar på sysselsättningen i Borlänge, Ludvika och Oxelösunds

kommuner. Av detta skäl föreslår SSAB att av de icke utnyttjude medlen bör vart och ett av Oxelöinvest, Dala-Invest och Ludvika Industri få 30 milj. kr. En utvärdering pägår inom regeringskansliet av verksamhet i statligt hel- eller delfinansierade investmentbolag. I avvaktan på att utvärderingen slutförs, bör regeringen disponera sammanlagt 20 milj. kr. för medelstillskott till utvecklingsbolag med verksamhet i Borlänge. Ludvika och Oxelösunds kommuner. Bolagens möjligheter utt stärka sysselsättningen på resp. ort kommer härigenom att öka betydligt. Jag förordar att

detta belopp anvisas på ett särskilt anslag.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att I. till Lån till SSAB Svenskt Stål AB för rekonstruktionsändamål på

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under

fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 85 000000

kr.,

[Ae till Lån till SSAB Svenskt Stål AB för strukturändamål på tillläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 17.000 000 kr.

3. till Bidrag till SSAB Svenskt Stål AB på tilläggsbudget I till

statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 1645 000 kr..

4. medge att 454 000000 kr. av de under anslaget Lån till ett nytt

handelsstålbolag för rekonstruktionsändamål används som av-

skrivningslån för förvärv av aktierna i AB Doman i enlighet med

vad jag har anfört,

5. medge att lokaliseringsstöd utgår för att uppföra kommunala

industrilokaler i Norbergs kommun i enlighet med vad jag har

anfört.

6. till Medelstiillskott till vissa utvecklingsbolag på ulläggsbudget II till statsbudgeten för budgetäret 1980/81 under fjortonde huvudti-

teln anvisa ett reservationsanslag av 20000 000 kr.

Prop. 1980/81: 67 38

£ Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1980/81: 67 39

Bilaga I

Perspektivplan 1980

1¶SSABs mål och planering

SSAB skall enligt förutsättningarna för bolagets bildande driva rörelse efter affärsmässiga och företagsekonomiska principer. Det innebär bl.a.

att företaget skall uppnå en sådan konkurrenskraft och lönsamhet att det av egen kraft kan fortleva i framtiden. SSABs mål är att på lönsamma villkor försörja svensk och övrig nordisk

verkstads- och anläggningsindustri med handelsstål samt med kompletterande produkter. Höga marknadsandelar på denna marknad skall eftersträvas för produkter som tillverkas inom koncernen. SSAB skall även via hel-

eller delägda handelsföretag marknadsföra produkter från andra svenska eller utländska ståltillverkare för att tillgodose kundernas krav på sortiment, kvalitet och leveranssäkerhet. SSAB har bildats med statligt ekonomiskt stöd. Stödet är avsett att

överbrygga den period av omstrukturering som krävs för att företaget skall

nå egen bärkraft. Förändringar för att nå en effektivare produktion innebär

med nödvändighet ett minskat behov av arbetskraft. Arbetsstyrkan kommer att minskas samtidigt som produktionsvolymen bibehålls eller ökar.

En sådan strukturomvandling måste emellertid ske med tillbörlig hänsyn

till de anställda. I konsortialavtalet mellan SSABs tre ägare regleras

SSABs ansvar i detta hänseende. SSAB skall enligt avtalet ”med iakttagande av det ansvar gentemot aktieägare, anställda och samhälle som enligt lag och god sed åvilar bolaget, bedriva nämnda rörelser efter affärsmässiga och företagsekonomiska principer. I detta ligger att i den mån statlig myndighet begär att bolaget skall utföra insatser av arbetsmarknadspolitisk art parterna utgår från att särskild ersättning skall begäras härför”.

SSABs planering

SSAB arbetar efter olika planer som fastställs i koncernens styrelse.

Planerna är rullande, dvs. de omprövas årligen i syfte att anpassa verksamheten till förändringar i omvärlden och ändrade affärsförutsättningar.

I den kapitaltunga industrin krävs stadga och fasthet och verksamheten tål inte ständiga omprövningar. Planeringen för denna typ av industri fordrar i hög grad realism och förutseende.

Perspektivplan I samband med SSABs bildande antogs en perspektivplan — SSABs strukturplan SSAB-82 — som på 5—10 års sikt anger de åtgärder som

SSAB behöver genomföra för att nå lönsamhet. Planen innehåller mark-

Prop. 1980/81: 67 40

nadsbedömningar, produktionsinriktning. investeringar samt andra förändringar I anläggningsstrukturen.

Strukturplanen utgör grunden för SSABs längsiktiga planering. Årligen

sker en översyn av förutsättningarna för planen. Därvid kan förändringar i förhållande till den ursprungliga planen aktualiseras.

Enligt den för SSAB gällande arbetsordningen skall långtidsfrågor årligen behandlas i koncernstyrelsen vid sammanträde under våren. Ärligen

kan dock inte mera omfattande utredningar eter studier göras.

Nästa totala översyn av perspektivplanen sker därför tidigast våren

1982.

Ireårsbudget

I treårsbudget preciseras SSABs åtgärder för perioden i ekonomiska termer. Budgeten baseras på de resurser som väntas stå till SSABs förfo-

gande och en bedömning av yttre faktorer, t.ex. marknadsutvecklingen.

Planen visar i vilken takt investeringar och motsvarande åtgärder bör och kan genomföras samt den effekt dessa åtgärder har på SSABs resultat,

personalbehov, finansieringsbehov m. m.

Anslags- och investeringsbudget

Det första året i SSABs 3-årsbudget utgör företagets ärsbudget. Denna innehåller resultatbudget, investeringsbudget, personalbudget och likviditetsbudget.

Beslut om anslag för enskilda projekt fattas löpande under året av styrelsen eller inom divisionerna enligt givna regler.

Särskilda åtgärdsprogram

Särskilda åtgärdsprogram, t.ex. driftsförändringar eller påskyndande av

strukturförändringar, upprättas löpande om resultaten beräknas bli för-

sämrade i förhällande till årsbudget eller 3-årsbudget p. g. a. konjunkturella

eller andra faktorer.

2 Stålindustrins utveckling

Bakgrund

Under 1950- och 1960-talen hade västvärlden en kraftig ekonomisk tillväxt. Höga industriinvesteringar och stora infrastrukturella satsningar

medförde en stark och stigande efterfrågan på stål. De traditionella stållän-

derna i Europa och USA byggde upp en stor stålkapacttet för att tillgodose

denna efterfrågan. Men också nya stålländer kom till. Låga fraktpriser p.g.a. billig olja gjorde det möjligt att bedriva stålindustri i länder utan egna råvaror i form

av malm och kol. Japan är det mest framträdande exemplet. Under 1960-

Prop. 1980/81: 67 4l

talet hade Japan en extremt kraftig industriell expansion. Då byggdes även landets stora moderna stålkapacitet. Stälproduktionen i Japan ökade med 147 årligen under 1960-talet.

Japan fick därmed världens effektivaste och mest avancerade stålindustri. Till en början hade landet kostnadsfördelar genom låga arbetslöner. Råvarorna erhölls billigt från nya dagbrottsgruvor, ofta i låglöneländer. Utslagsgivande var emellertid att japanerna helt gick in för storskaledrift i ståltillverkningen samtidigt som man höll en hög teknisk utvecklingsnivå. Till detta kan läggas en effektiv organisation samt högt kunnande och engagemang hos personalen — stålindustrin betraktades som en tramtidsbransch och kunde därför lätt rekrytera de bästa teknikerna och ingenjörerna. Allt detta innebar att det japanska stålet ifråga om både kostnader och kvalitet fick en konkurrenskraft överlägsen både Europas och USAs.

Storskaledriften, som ursprungligen kom från USA, installerades visserligen även i de traditionella ståländerna, men dessa länder behöll även en stor del äldre och mindre effektiv kapacitet. Stålpriserna var goda under uppgångsåren och den äldre kapaciteten gav fortfarande överskott. Den ersattes alltså inte av nya högproduktiva anläggningar av japansk modell.

Samtidigt pågick expansionen av stålindustrin i öststaterna och utvecklingsländerna. Öststaterna har nu blivit självförsörjande. Utvecklingsländernas expansion har bl.a. inneburit att tidigare stålimporterande länder har skaffat egen kapacitet. Dessa länders andel av västvärldens stålproduktion steg t.ex. från 256 1950 till 1252 1979.

Redan under 1960-talet kunde en försvagning av branschens lönsamhet förmärkas i Västeuropa och USA. Realpriserna på stål hade börjat sjunka som en följd av det ökade utbudet, samtidigt som kostnaderna fortsatte att stiga. inte minst p.g.a. löneutvecklingen. Den japanska industrin började nu att exportera billigt stål. Även om kvantiteterna till att börja med inte var så stora betydde denna export att priserna på världsmarknaden pressades nedåt. Västvärldens industriella expansion och stålefterfrågan började också mattas av.

Denna utveckling kulminerade under 1970-talet i en akut kris för västvärldens stälindustri. Under konjunkturnedgängen 1971—72 började företagen redovisa stora förluster. Nedgången följdes tillfälligt av den spekulativa konjunkturtoppen 1973-74. I tron att denna uppgång skulle bli bestående fortsatte många företag sin kapacitetsutbyggnad. När den djupa och långa nedgången inträffade 1975-78 stod stålindustrin med än större överkapaciteter. I den nedåtgående ekonomin försvårades rationaliseringarna. Branschens svåra förluster tvingade fram omfattande statliga åtgärder för att hålla stålindustrin vid liv.

Under överskådlig tid kan man inte förvänta någon egentlig minskning av stålkapaciteten. I första hand läggs mindre och äldre anläggningar ned. Dessa är personalkrävande. men den kapacitet som faller bort kan lätt ersättas med marginella utbyggnader av befintliga verk. I detta samman-

Prop. 1980/81: 67 42

hang kan påpekas att Sverige är ett mycket litet ställand med mindre än

196 av världens stålproduktion.

3¶Krispolitiken

Krisåtgärderna för stålindustrin i USA och Europa har klara protektio-

nistiska inslag. I USA infördes en rad importrestriktioner, inledningsvis som kvantitativa importkvoter. 1978 infördes triggerprissystemet, dvs. en

miniminivå för priserna på importerat stål. Åtgärderna har hittills inte

nedbringat importen nämnvärt. Triggerpriserna upphörde 1980. Stålindustrin i USA har istället aviserat dumpinganklagelser mot europeiska företag som exporterar stål till priser understigande tillverkningskostnaden.

EGs krisåtgärder enligt de s.k. Simonet- och Davignonplanerna syftade

också till att skydda stålindustrin under en omvandlingsperiod. Åtgärderna

inriktades på att hålla priserna uppe genom t. ex. minimipriser, leveransbe-

gränsningar från företagen, importövervakning m.m. De enskilda EG-

länderna har i flertalet fall nationella planer för omstrukturering av industrin. Genom statliga finansiella insatser ändrades ägarstrukturen radikalt i

företagen. staten blev 1. ex. största ägare i den franska och betgiska stålin-

dustrin. Statliga ekonomiska stöd i enskilda former förekommer också

rikligt, ibland i form av förlusttäckning. Även den japanska industrin drabbades av de försämrade avsättnings- .

möjligheterna. Företagen klarade sig dock utan svåra förluster, främst

därför att en betydande kapacitet togs ur drift. Den avställda kapaciteten

var vanligen mer modern än den kapacitet som bibehölls i Europa och

USA.

Även om industrin skyddas av krisåtgärderna pågår en radikal struktur-

omvandling. Inom EG minskade t. ex. antalet anställda mellan 1974 och

1979 med 120000, dvs. ca 16Z. Ytterligare minskningar i samma storleksordning kan väntas med nu planerade åtgärder.

4¶Utvecklingstendensen

Marknad

Inga tecken tyder på att marknadsutsikterna för den västeuropeiska och nordamerikanska stålindustrin kommer att ändras radikalt under över-

skådlig tid. Den låga eller stagnerande tillväxten av stålefterfrågan i dessa länder kan väntas bestå. För att bryta trenden skulle det krävas en bety-

dande ändring i de industriella förutsättningarna så att behov av nya

stålkrävande industriinvesteringar och stora nya infrastrukturella satsningar på nytt uppstår, t. ex. nya kraftverk, gasledningar och liknande. Den västeuropeiska stålindustrin har idag en avsevärd export till utom-

Prop. 1980/81: 67 43

europeiska länder. Det är emellertid vanligt att nya industrialiserade länder bygger egen stålkapacitet av strategiska eller försörjningspolitiska skäl. Denna utveckling antas fortsätta och detta får alltså negativa konsekvenser för den västeuropeiska stälindustrins marknadsutrymme. Slutsatsen är att

de västeuropeiska expansionsmöjligheterna är begränsade eller mycket osäkra. En fortsatt minskning av kapaciteten är nödvändig.

Råvaror och energi

Allmänt förväntas prisökningar på olja och annan encergirävara. Ökade cnergipriser kommer att medföra högre fraktkostnader och detta i sin tur kan innebära att det blir en fördel att lokalisera stålindustrin vid de tunga

råvarukällorna — ett mönster som gällde innan de billiga frakterna gjorde

det möjligt för länder av Japans typ att bli stålnationer. I konsekvens med

detta skulle t.ex. Brasilien, Australien. Kina och vissa afrikanska länder

bli de nya stora stålnationerna. För Västeuropas del skulle främst malm- och kolgruveindustrin gynnas

av högre fraktpriser. Även om de västeuropeiska gruvorna har högre brytningskostnader än de nya dagbrotten i Brasilien, Australien och Afrika skulle de högre kostnaderna kunna vägas upp av närhetsfördelarna. Stälin-

i att de länder som kan utnyttja billigare kol och malm blir framtida stora

exportörer av stål till västeuropa. Kostnaderna för att frakta detta stål skulle alltså utgöra skyddet för den inhemska västeuropeiska industrin.

Den europeiska stålindustrins kostnader för export till avlägsna marknader

blir emellertid högre. En slutsats är därför att stålkapaciteten i Europa mer och mer måste anpassas till den inhemska förbrukningen. Eftersom det idag finns en nettoexport kan detta innebära ytterligare minskning av kapacitet och produktion.

Tekniska utvecklingstendenser inom ståltndustrin

Under 1960- och 70-talen har utvecklingen inom stålindustrin framför

allt koncentrerats på att ta till vara de fördelar som föreligger i massproduktionen av stål i stor skala. Detta har lett till utomordentligt högproduk-

tiva enheter inom såväl de metallurgiska som det bearbetningstekniska

området. Mycket tyder nu på att tendensen att bygga allt större enheter för att därigenom uppnå produktivitetsfördelar kommer att brytas. Utvecklingen synes nu gå efter två utvecklingslinjer; den ena att eliminera eller

förenkla processer och aktiviteter: den andra att med olika åtgärder mins-

ka energiförbrukningen.

Inom befintliga enheter förbättras därvid ytterligare produktivitet, utby-

te och precision, ofta med hjälp av datastyrning. Utvecklingen leder dess-

utom i allt högre grad till minskad energiförbrukning i olika stälprocesser och bearbetningssteg.

Utvecklingen av helt nya processtekniker inom stålområdet är som regel

Frop. 1980/81: 67 44

mycket tidskrävande. Erfarenhetsmässigt är det beroende på komplexi-

tetsgraden fråga om tidsperioder på 5—20 år från idé till färdig industriell

anläggning. |

Under 1970-talet kom det egentligen inte fram några helt nya processer eller tekniker. På pilotstadiet befinner sig emellertid nu i olika forskningsinstitutioner en del processer, av vilka nägra kan förväntas bli realiserade kommersiellt inom ett antal år. Energiproblematiken kommer sannolikt att

skynda på utvecklingen av en del av dessa nya processer.

Sedan länge har man försökt få fram substitut till konventionell koks för

beskickning av masugnar. I Japan har man nu kommit mycket längt på en

metod att ur billiga icke koksande kol (ångkol) framställa koksbriketter som har likvärdiga egenskaper som normal masugnskoks. Tillverkningen sker via brikettering och destillation i tunnelugn. Förutom låga investeringskostnader ger metoden fördelar ur miljösynpunkt. Nuvarande koksmetoder ger som regel upphov till stora miljöproblem. Japanerna bedömer att tekniken är färdig för introduktion i fullstor skala om ca 5 år.

Inom smältreduktionsområdet är 3 olika processtyper under utveckling i

Sverige: ELRED. PLASMASMELT och INRED. Denna reduktionsteknik, som kan vara färdigutvecklad om 10—15 år, innebär att koksning och

sintring elimineras vid råjärnsframställningen samtidigt som ångkol kan

användas.

Detta skulle kunna innebära en sänkning av tillverkningskostnaderna för rästäl med ca 107. Tekniken kan bli aktuell att införa inom SSAB vid

behov av ny tillverkningsutrustning antingen för ökad kapacitet eller som ersättning för föråldrad utrustning i form av koksverk, sinterverk och

masugnar.

En ny stälgjutningsteknik som fn är under utveckling i Japan, kan bli aktuell att införa i industriell skala på 5—10 års sikt. Denna teknik innefaättar horisontell stränggjutning och höghastighetsgjutning av slabs resp billets/blooms. Dessa gjutmaskiner har en väsentligt lägre investeringskostnad än dagens och i vissa fall väsentligt högre produktivitet. Längst har

utvecklingen kommit av maskiner för horisontell billetsgjutning. än så länge dock för relativt enkla stältyper. En annan processteknik som på sikt skulle kunna eliminera SSABs

skalproblem på valsverkssidan är den teknik som utvecklas I Japan. USA och Västeuropa för direktgjutning av band och träd. Kawasaki Steel utvecklar tex en metod för direktgjutning av bredband i 5 mm tjockick som

på sikt kan eliminera bredbandsvalsningen. Denna teknik kan tidigast vara driftsmässig om 10—15 år. En sådan teknik skulle kunna falla väl in i tiden

då SSABs bredbandsverk kan tänkas ha tjänat ut.

Mcra näraliggande direktgjutningsteknik utvecklas för tillverkning av extremt tunna band i bredder upp till 300 mm och tjocklek max 0.3 mm för användning i tex transformatorkärnor. Även tråd direktgjuts i laboratorieskala fn med sikte på att genom gjutning direkt erhålla en mycket klen

Prop. 1980/81: 67 45

tråd för tex användning som cordtråd. Båda dessa metoder kan vara i produktion om 5—10 år.

En direktgjutningsmetod som redan är färdigutvecklad av bla Nippon Steel är tillverkning av armeringsfibrer för betong. Dessa fibrer har en

längd på 1—5 cm och en diameter under I mm.

Ett alternativ till direktgjutning av band och träd kan på sikt vara tillverkning av band eller tråd direkt ur järnpulver. Järnpulvret kan därvid vara framställt genom direktreduktion av de ur höganrikningssynpunkt unika svenska sligerna från Malmberget och Grängesberg. Tekniken att tillverka band ur pulver finns redan utvecklad i pilotskala. Skulle en sådan teknik lyckas blir den utomordentligt energisnål. En teknik av detta slag torde inte kunna bli aktuell att införa förrän inom tidigast [0 år.

Inom bearbetningsområdet bedrivs ett omfattande utvecklingsarbete

som syftar till att få fram mera kompakta och billiga valsverksutrustningar.

Sådant arbete bedrivs även i Sverige. Speciellt intressant är utvecklingen av små valsverk för nedvalsning utan mellanvärmning av grova, stränggjutna ämnen till klenare dimensioner.

Sammanfattningsvis kan konstateras att med hänsyn till den udsrymd som det tar innan de helt nya tekniker som är på väg kan realiseras kommersiellt finns det ej någon anledning att tveka om riktigheten i de strukturinvesteringar som nu är under genomförande inom SSAB. Vid nästa utvecklingsfas inom koncernen kan däremot en del av de ovan angivna processerna komma till användning och därmed minska SSABs

skalnackdelar samtidigt som konkurrensförmåga och lönsamhet kan höjas

ytterligare.

5¶Grunder för SSABs omstrukturering

Allmänt

I perspektivplanen från 1978, dvs. strukturplanen SSAB 82 samt i treårs-

budgeten Plan 81 har tidigare angivits de åtgärder rörande marknad, investeringar och nedläggningar som är nödvändiga för att SSABs lönsamhet skall förbättras.

Som tidigare nämnts omprövas planerna årligen främst genom undersökning av om deras grundläggande förutsättningar har ändrats. Anpassning

till nya förutsättningar blir då nödvändig. Nästa stora översyn av planen sker 1982.

Perspektivplanen för 1980-1987 grundas på de allmänna förändringar som skett i förutsättningarna sedan de tidigare planerna gjordes upp, men bygger även på förnyade utredningar om marknad och teknik. Bl.a. har SSAB genomfört en Konkurrensanalys. dvs. en jämförelse mellan SSAB och effektiva curopeiska konkurrenter. En teknisk-ekonomisk granskning

av strukturplanens åtgärder har gjorts av japanska konsulter från Nippon

Prop. 1980/81: 67 46

Steel. Dessutom har en särskild utredning om marknadsförutsättningar

m. m. för ett nytt mediumvalsverk i Luleå genomförts.

Utredningarna visar att strukturplanen SSAB 82 i allt väsentligt skall ligga fast. Vissa modifieringar måste dock göras ifråga om några produktområden och projekt, i första hand när det gäller profiler, grovplåt, koksverk och gruvor. Detta kommenteras i de följande avsnitten.

Förändringar gentemot SSAB 82

Marknadsprognoserna gentemot SSAB 82 har nedjusterats något i förhållande till tidigare. Fortfarande är prognoserna osäkra och bör betraktas med försiktighet. Det är väsentligt att marknadsutsikterna bedöms så realistiskt som möjligt. eftersom felbedömningar ger upphov till svåra revideringar av tidigare planer.

Nedjusteringen beror främst på att hittillsvarande prognoser inte kunnat

infrias. Sedan SSAB 82 presenterades har SSAB ökat sitt ägarengagemang

i grossistledet genom förvärv av 5071 Ahlsell Stålgrossisten och 1002 i Tibnor. SSABs marknadsstrategi har dock inte ändrats genom dessa för-

värv. För egentillverkade produkter skall höga lönsamma marknadsande-

lar eftersträvas i Sverige och övriga Norden. Export på lönsamma villkor

bör även upprätthållas inom vissa produktområden. Grossistföretagens

roll är i likhet med tidigare att försörja svensk marknad med ett brett

stålsortiment som på bästa sätt tillgodoser kundkraven, vare sig stälet

tillverkas av SSAB eller andra svenska eller utländska producenter. Enga-

gemanget i grossistledet innebär dock för SSABs produktdivisioner ett

närmande till det slutliga förbrukarledet. och genom samarbete mellan SSABs produktionsled och grossisterna bör SSAB få bättre möjligheter att

uppfylla kundernas krav på kvalitet och leveranssäkerhet. En anpassning

av SSABs produktsortiment till kundkraven och till mer rationella produk-

tionsförhållanden blir också möjlig.

Resultatutvecklingen hittills och i övrigt ändrade förutsättningar har legat till grund för ett beslut om resurskoncentration till områdena metallurgi och band och tunnplåt. Mer genomgripande satsningar på övriga områden bör anstå tills SSAB har uppnått en acceptabel resultatnivä. Genom satsning på de två nämnda områdena kan den största resultatför-

bättringen uppnås.

I ståltillverkningen svarar det metallurgiska ledet för ca 70. av tillverkningskostnaderna. Hela verksamheten är därför beroende av att detta led är effektivt. Inom SSAB är f.n. en stor del av totalförlusterna hänförliga

till metallurgin. Dessa förluster orsakas i sin helhet av ogynnsam anlägg-

ningsstruktur och brister i materialflödet. Ett snabbt genomförande av strukturplanens åtgärder är därför av yttersta vikt. När det gäller kostna-

derna för råvaror och energi har SSAB minst lika god position som europe-

iska konkurrenter. Förutsättningarna att nå avsevärda förbättringar på den

Prop. 1980/81: 67 47

jande av strukturplanen. Det måste understrykas att SSABs metallurgiska kapacitet även efter nedläggningen av Domnarvets malmmetallurgi överstiger valsningskapaciteten. Lönsamhet inom metallurgin förutsätter därför en forisatt extern försäljning av stålämnen.

Satsningarna på band och tunnplåt motiveras av alt det endast på detta

område är möjligt för SSAB att väsentligt öka avsättningen på närmarkna-

den. Kapaciteten understiger f.n. den svenska förbrukningen. I övriga

valsningsled finns svensk kapacitet som överstiger förbrukningen och all expansion kräver exportökningar. Sådana är vanskliga bäde av lönsamhets- och marknadsskäl. Ett undantag är valstråd, där svensk import varit stor. SSAB har också

expanderat inom detta produktområde.

Utredningarna ger vid handen att strukturplanens lösningar beträffande

profiler och grovplåt inte är helt tillfredsställande. Tills vidare bör nuva-

rande anläggningar brukas med små investeringar. Innan beslut om större

satsningar kan fattas måste verksamhetens förutsättningar och inriktning klarläggas bättre.

SSAB har av riksdagen beviljats medel enl. prop. 1978/79: 126 för tidigareläggningar av vissa investeringar m.m. baserat på generaldirektör Bertil Rehnbergs förslag från 1978-12-12. Förnyade utredningar har dock

givit vid handen att vissa där angivna projekt ej bör realiseras. Ett sådant projekt är sinterband i Oxelösund, som är kopplat till utvecklingen inom SSABs gruvor och metallurgin i Oxelösund. Projekten Tu-

beexpress i Luleå och datacentral i Grängesberg har visat sig vara ekonomiskt orealistiska. Dessa frågor behandlas ytterligare i de följande avsnit-

ten om divisioner och dotterbolag.

Vid behandlingen av proposition 1978/79:126 beslutade riksdagen att SSAB skulle få möjlighet att senarelägga nedläggningen av den malmbascrade metallurgin i Borlänge till 1983. Nägra medel härför anvisades inte. SSABs styrelse har funnit att en snabb omstrukturering av metallurgin är så central för SSABs hela verksamhet att möjligheten till senareläggning av

avvecklingen inte kan utnyttjas.

Beslutade åtgärder för resultatförbättring 1980 SSABs resultatutveckling och finansiella läge för 1980-1982 enligt en

första bedömning i oktober 1979 visade, att en kraftig resultatförbättring krävdes för att SSAB under perioden skulle klara sig finansiellt och lik viditetsmässigt. Ett åtgärdsprogram beslutades därför av SSABs styrelse 1979. Den viktigaste delen i detta var avveckling av Domnarvets malmmetallurgi per 1981-03-01 samt övergång till 10094 stränggjutning i Luleå och Oxelö-

sund. Befintliga götvalsverk avvecklas.

Personalavgången inom SSAB har inte skett i förväntad omfattning och av lönsamhetsskäl måste rationaliseringstakten ökas. Allmän rationalise-

ring inom hela företaget pågår.

Prop. 1980/81: 67 48

Beslut har vidare fattats om att minska SSA Bs kapitalbindning i lager för

att minska den finansiella bördan.

Genom avyttring eller i samverkan med andra företag har SSAB sökt lösningar på problemen i vissa mindre SSAB-enheter, dvs. Ljusne Kätting, Flexiform och Mineralprocesser.

Edet följande kommenteras marknadsutvecklingen samt redovisas pro-

gram för strukturarbetet i divisioner och dotterbolag.

6 Marknaden

Utvecklingen av den svenska stälmarknaden karakteriseras av en kraf-

tigt minskad efterfrågan under 1970-talets andra hälft. Denna samman-

hänger främst med varvskrisen men också med det allmänna konjunkturlä-

get under åren 1976—78. Det kan vidare konstateras att importandelen ökat på bekostnad av svenskt material. På den svenska marknaden upp-

gick SSABs andel till 34 ££ 1979. Till en viss del sammanhänger den ökade importandelen med att kapaci-

teten i Sverige saknas eller är otillräcklig för vissa produkter, t.ex. band

och tunnplåt. samt valstråd. I övrigt synes de svenska verken haft svårig-

heter att hävda sin position på den svenska marknaden. En stor del av produkterna har istället exporterats.

Grossisterna har traditionellt en mycket stark ställning på den svenska handelsstålsmarknaden. Av tillförseln sker ca 4526 genom förmedling av

grossister eller från deras lager. Övriga 55 4 försäljs och levereras direkt från svensk eller utländsk tillverkare till kund. Även om importandelen ökat de senaste åren har grossisternas totala marknadsandel förhållit sig konstant.

I strukturplanen framhölls att ett framgångsrikt genomförande av SSABs omvandling förutsätter ett nära samarbete med grossisterna. Som ett led i denna utveckling bildade SSAB tillsammans med Ahlsell AB i slutet av 1978 ett gemensamt bolag. SSAB Ahlsell Stälgrossisten, i vilket

parterna äger 5096 vardera. Under 1979 förvärvade SSAB vidare samtliga aktier i Tibnor AB. Tibnor AB är den största stälgrossisten på den svenska

marknaden med ett mycket brett sortiment. Med dessa båda åtgärder bedöms SSAB ha erhållit den kapacitet som erfordras i distributionsledet.

Det är SSABs avsikt att de tvä stålgrossistföretagen även i fortsättningen

skall drivas som självständiga bolag.

De marknadsbedömningar som genomfördes då SSABs strukturplan

utarbetades låg relativt nära men något under den s.k. handelsstålutredningens noll-alternativ. För fartygsmaterial och armeringsstålprodukter bedömdes dock marknadspotentialen vara väsentligt lägre än i handelsstäl-

utredningen. Sedan strukturplanens marknadsplaner upprättades har drygt två år förflutit. Under denna tid har en viss återhämtning av stålkonsum-

Prop. 1980/81: 67 49

tionen ägt rum, men fortfarande ligger den totala efterfrågan under de värden som då förutsågs. I den nuvarande bedömningen av marknadspotentialen har hänsyn tagits till detta.

För flertalet produkter räknas nu med lägre marknadsvolymer än vad

som förulsågs i SSAB 82. Omräknat till råstålsbehov för den interna

ämnesförsörjningen innebär detta för 1982 ett behov av 2500 kton jämfört

med 2700 kton i SSAB 82, dvs en minskning med ca 74.

7¶Divisioner och dotterbolag

Gruvor

Inom division Gruvor har de strukturförändringar som angavs i struktur-

planen från 1978 nu i stort sett genomförts. Gruvorna i Blötberget och

Håksberg har lagts ned. Rättviks kalkverk såldes under 1979. Betydande

personalreduceringar och omplaceringar har genomförts.

Efter dessa förändringar omfattar SSABs gruvdivision anläggningarna i Grängesberg, Stråssa och Dannemora. Den sammanlagda produktionen på

2800 kton avsätts med 45 till Oxelösund, 102: till svensk specialstålindustri och med 45 Zz på export. De högre fraktpriserna har långsiktigt förbättrat konkurrensläget på

europeisk marknad för de svenska gruvorna. Även de mellansvenska

gruvorna är nu, trots höga brytningskostnader, konkurrenskraftiga på när-

marknaden.

Exportförsäljningen är emellertid fortfarande olönsam. Ett långsiktigt

problem är avsättningen av fosforrik malm, som framöver kommer att få minskad marknad i Europa.

Det största problemet för SSABs gruvor idag är den låga produktiviteten.

Överlevnaden för gruvorna är helt beroende av möjligheterna till rationaliseringar, dvs bättre utnyttjande av gjorda investeringar i gruvor, verk och transporter.

Dannemoragruvan har ett gynnsamt läge vid Östersjön och har därmed förutsättningar att fortleva som exportgruva. Även malmsammansättningen är gynnsam för detta ändamål. Ca 5092 av produktionen kan avsättas till

svenska järnverk. Brytningskostnaderna är emellertid höga bl.a. p.g.a.

gruvans geologi med många små malmkroppar. För att gruvan skall fort-

leva krävs väsentliga produktivitetsökningar och på sikt investeringar för en rationell underjordsbrytning.

Grängesbergsgruvan är den största gruvan i Mellansverige. Nya undersökningar om malmreserven har givit positiva resultat. Produktiviteten i

Grängesgruvan är emellertid fortfarande mycket läg trots att förbättringar skett under senare år. Väsentliga förbättringar erfordras för att nå rimlig

lönsamhet. För detta krävs bl. a. övergång till en annan brytningsmetod. 4 Riksdagen 198081. 1 saml. Nr 67

Prop. 1980/81: 67 50

Huvudparten av produktionen används som sinterslig. Genom sin finkornighet är sligen mindre lämpad för detta ändamål. En betydande extern

avsättning behövs också om gruvans produktion skall kunna upprätthållas vid en acceptabel nivå. Sligens sinteregenskaper måste förbättras för att möjliggöra lönsam avsättning. En framtidsprodukt för Grängesberg kan vara granulerad höganrikad sig. Fullskaleförsök med denna produkt planeras genomföras i Oxelösund samt i vissa utländska verk. Den framtida inriktningen för Grängesberg är

till stor del beroende av om dessa försök lyckas. Utvärdering av dessa

försök planeras under 1981. Skulle försöken inte lyckas får beslut fattas om andra åtgärder.

Stråssas gruva avsätter huvuddelen av produktionen till svensk specialstålindustri. Malmreserverna i Stråssa beräknas räcka till längst 1990 med nuvarande brytningstakt. Gruvbrytningen i Stråssa är helt beroende av leveranser till specialstålindustrin. Om detta behov minskar måste inrikt-

ningen för Stråssa omprövas. En möjlighet är då att minska brytningen under jord. men att utnyttja anriknings- och kulsinterverk för Gränges-

bergsslig.

Undersökningar pågår f.n. över omfattningen av den sulfidmalmsmineralisering i Håkansboda, som ligger i anslutning till Stråssagruvan. Huruvida denna fyndighet är brytvärd kan ej avgöras förrän tidigast under 1981. då undersökningsarbetena beräknas vara avslutade.

I samband med den s.k. Rehnbergsutredningen rekommenderades byg-

gandet av ett paralleilsinterband i Oxelösund för att möjliggöra ökad användning av Grängesbergsslig. Härvid förutsågs bl.a. utbyggnad av rå-

järnsproduktionen i Oxelösund. Då en sådan produktionsökning ej längre bedöms erforderlig, finns ej längre tillräcklig behov av nytt sinterband. Ett annat skäl tull att ett sinterband ej kan rekommenderas är att det skulle omöjliggöra en framtida tillverkning av kulsinter i Stråssa för leverans till Oxelösund.

En rad konkreta projekt för rationalisering av driften samt för bättre

orientering mot marknaden pågår inom gruvdivisionen. Vid sidan av dessa projekt följs utvecklingen kontinuerligt inom områden som kan bli framtidsprojekt för gruvorna, t.ex. järnsvamp, järnpulver, pellets för direktre-

duktion, smältreduktion m. m.

Koksverk

Divisionen har anläggningar i Oxelösund och Luleå. Oxelösundsverket

togs i bruk på 1950-talet och har en årskapacitet på ca 400 kton torr avstybbad masugnskoks. Luleåverket togs i drift 1975. Motsvarande årskapacitet uppgär till ca 680 kton.

Råmaterial dvs. kol inköpes f.n. från en del öststater samt USA och

Kanada. Kol finns att tillgå från ett flertal andra länder vid sidan av de

ovan nämnda. Kol är inte någon bristvara.

Prop. 1980/81: 67 51

Divisionen skall i första hand tillverka masugnskoks för internt bruk samt därefter avsätta resterande kvantiteter och biprodukter på mest lön-

samma sätt. Det interna behovet uppgår f.n. till ca 1100 kton/år. Detta behov förväntas bli bestående under 1980-talet enligt nu föreliggande

planer.

Divisionens framtida problem ligger i att Oxelösundsverkets anläggningar har en återstående livslängd av endast 6—8 år. Flera olika alternativ för

att trygga koncernens framtida koksförsörjning diskuteras f.n., däribland

ombyggnad i Oxelösund eller tillbyggnad i Luleå liksom även en kombination av dessa åtgärder.

För bedömning av vilket alternativ som bör väljas måste närmare utredningar genomföras. Det bör påpekas att en bedömning av SSABs bästa

långsiktiga alternativ i koksfrågan kompliceras av hur utvecklingen av de

tidigare nämnda direktreduktionsprocessernas resp. alternativa metoder

för framställning av koks kommer att bli. Dock måste SSAB fatta beslut i

koksverksfrågan innan vare sig smältreduktionsprocesserna eller ny koksningsteknik är färdigutvecklade. Från de fackliga organisationerna understryks att koksförsörjningsfrågan bör prövas 1981. vilket bl. a. skulle innebära en prövning av koksverksinvestering i Oxelösund.

Vid sidan av ovanstående strukturella investeringar föreligger under de ' närmaste åren behov av betydande miljöinvesteringar.

Metallurgi

Omstruktureringen enligt SSAB 82 innebär att den malmbaserade metal-

lurgin koncentreras till Luleå och Oxelösund och den skrotbascrade till Domnarvet. I enlighet härmed lades tillverkningen av elektrostål ned i

Luleå vid årsskiftet 1978/79 och samtidigt avställdes sintringsverket i Luleå. I Domnarvet upphörde tillverkningen av stål i OBM-konvertern i slutet av 1978. Nedtrappningen av driften i Domnarvets masugnar och

kaldoverk har påbörjats och kommer att vara helt avslutad den I mars 1981. Nedläggningen sker något tidigare än vad som förut ansågs vara möjligt.

Den ena stränggjutningsmaskinen i Oxelösund byggdes om under 1979

så att den vid sidan av grovplåtämnen kan tillverka bandämnen för Domn-

arvet. I Luleå pågår arbetena med den nya slabsmaskinen som beräknas

kunna tas i bruk i slutet av 1980. Under 1978-79 påbörjades leveranser av slabs från Oxelösund till Domnarvet, samt fyrkantämnen från Luleå till

Domnarvet. med gott resultat. I Domnarvet pågår arbetet med moderniseringen av ljusbågsugnarna.

Vid sidan av strukturplanen har beslut vidare fattats om att bygga om

även den andra stränggjutningsmaskinen i Oxelösund. Härigenom kan

götverket i Oxelösund läggas ned 1981. Eftersom götverken i Domnarvet

och Luleå enligt tidigare beslut kommer att läggas ned kommer från vären

Prop. 1980/81: 67 52

1981 all stålämnesproduktion inom SSAB att stränggjutas. Ur kostnads-

synpunkt är detta av stor betydelse.

Enligt de kostnadsanalyser som SSAB har kunnat göra synes SSAB

jämfört med kontinentala stålverk redan idag ha förhållandevis läga tillverkningskostnader exkl. kapital för LD-råstål i flytande form. Detta trots

skalnackdelar i masugnar och LD-verk. Orsaken till detta är att SSAB kan

tillgodoräkna sig fördelarna av att ligga nära malmtillgångarna. Detta mot-

verkas i Luleås fall av merkostnaden för frakter av ämnen och färdigpro-

dukter till marknaden.

Omstruktureringen kan ej eliminera skalnackdelarna men kapacitetsutnyttjandet kommer däremot att bli väsentligt högre.

Ämneskostnaderna är idag höga. Detta orsakas av en stor andel götgjutna ämnen samt ett brett sortiment av stränggjutna ämnen. Strukturplanen innebär att götgjutna ämnen ersätts med stränggjutna ämnen samtidigt som sortimentet begränsas. Därjämte genomförs åtgärder för bättre driftsstabilitet och högre utbyten. Ett framgångsrikt genomförande av strukturplanen och åtgärdsprogrammet bedöms komma att ge SSAB ämneskostnader som är likvärdiga med de bästa kontinentala verken.

När det gäller den skrotbaserade ståltillverkningen kommer anläggning-

arna i Domnarvet att vara bland de mest moderna i Europa, Den tekniska

konkurrenskraften blir därför hög efter omstruktureringen. Den ckonomiska konkurrenskraften blir helt beroende på priset av skrot och elenergi. Skulle SSAB påtvingas en konstlad fördelning av det inhemska skrotet

äventyras emellertid den fortsatta driften.

De åtgärder som vidtas vid omstruktureringen betyder att råstälskapaciteten minskar från 4.0 Mton/år 1977 till 3.1 Mton/år efter är 1981. Dessa kapacitetstal torde kunna höjas väsentligt utan investeringar genom ökad effektivitet och årskontinuerlig drift. En ökning på upp emot 400 Kton/år torde vara möjlig att uppnå under gynnsamma förhållanden.

Det beslut som nu tagits i de olika produktdivisionerna innebär. under förutsättning att resp. divisions marknadsmål kan uppnås, ett internt rä-

stålsbehov av 2,3 Mton 1981 och 2,7 Mton 1984. En betydande råstälskapacitet finns sålunda tillgänglig för externförsäljning under förutsättning att avgjutningskapacitet finns.

För att kunna uppnå ett högt kapacitetsutnyttjande i de metallurgiska enheterna är det därför angeläget att den fria kapacitet som finns tillgänglig sedan det interna behovet täckts varaktigt avsättes till externa kunder. Den installerade stränggjutningskapaciteten uppgår f.n. till 2000 Kion slabs, 600 Kton blooms och 250 Kton billets och är sälunda lägre än den

installerade råstålskapaciteten. 3,1 Mton. Eftersom billetskapaciteten är

en trång sektion skall åtgärder eftersträvas som ökar det interna bloomsbe-

hovet på bekostnad av billetsbehovet. Ur marknadssynpunkt är billets

också intressantare eftersom det här finns en varaktig marknad.

Med hänsyn till att det råder brist på stränggjutningskapacitet i förhål-

'n Vv

Prop. 1980/81: 67

lande till råstålskapacitet är en investering i en ny billetsmaskin i Luleå av intresse. En sådan investering bör endast komma till stånd om ett avtal om

varaktig leverans av billets kan tecknas på en närmarknad. I detta sammanhang bör den snabba utvecklingen av horisontella stränggjutningsmaskiner noga studeras.

Såvida någon väsentlig ökning av stålbehovet inte sker t.ex. genom ökning av externförsäljning av ämnen finns det inte något behov av ökad

råstälskapacitet under 1980-talet. Investeringarna skall inriktas på kostnadssänkande och produktorienterade åtgärder. En viktig fråga är att finna en lönsam avvägning mellan kraven på enhetlighet i ämnesproduktionen och kundernas önskemål om ett stort och flexibelt ämnesprogram.

Band och Tunnplåt

Divisionen marknadsför varm- och kallvalsad plåt i format och rullar.

Produkterna avsätts främst till byggnads- och verkstadsindustrin.

Marknadspotentialen för divistonens produkter ligger vad avser kallval-

sad och metalliserad plåt något lägre än vad som förutsågs då SSAB 82 utarbetades. Marknadsutrymmet är emellerud så stort för dessa produkter

att det ej bedöms återverka på den totala avsättningsvolymen för divi-

sionen. Utvecklingen inom personbilsindustrin utgör emellertid en stor

osäkerhet. framförallt när det gäller avsättningen av divisionens kallvalsade produkter. Totalt bedöms divisionen uppnå en marknadsandel av närmare 507 på den svenska marknaden 1982 jämfört med 357 1979.

Ekonomiska analyser pekar på att den ökade avsättningen i första hand

bör ske på den svenska marknaden.

I strukturplanen beslöts om en koncentration av bandtillverkningen till

Domnarvet och nedläggning av bandtillverkningen i planetvalsverket i Luleå. Totalt förutsågs ett investeringsprogram omfattande närmare 2000

Mkr för divisionen som helhet.

Planetvalsverket har lagts ned och av investeringarna har hittills åtgärder beslutats för ca 1500 Mkr. I strukturplanen angavs att klippsträckan i Luleå som hade låg kapacitet och begränsat dimensionsområde skulle kunna bibehållas. Detta har visat sip vara ej ekonomiskt försvarbart. Bortsett från denna åtgärd föreligger ej nägra avvikelser från den inriktning som angavs i SSAB 82.

De beslutade ätgärderna innebär väsentliga sänkningar av driftskostnaderna, påtagliga kvalitetsförbättringar samt ökad kapacitet. Sedan dessa

åtgärder avslutats [982, beräknas SSABs kostnader vid leverans till den svenska marknaden ligga på samma nivå som för bästa västeuropeiska verk när det gäller varmvalsade band. För kallvalsade och metalliserade

band beräknas motsvarande kostnad komma att ligga något under de

västeuropeiska verkens.

Kapaciteten, som i bredbandverket f.n. 725 Kton, ökas genom beslutade åtgärder till ca 1200 Kton. I varmbandsfärdigställningen där kapacite-

Prop. 1980/81: 67 54

ten f.n. är 250 Kton nås genom fattade beslut den slutliga nivån 450 Kton.

Kallvalsverkets kapacitet ökas från 350 Kton till 650 Kton. Metalliseringskapaciteten ökas från 200 Kton till 340 Kton.

Investeringsprogrammet omfattar en del nyutvecklade och intressanta processteg och maskinutrustningar. I bredbandverket installerar SSAB som första verk i Europa en s.k. coil-box som förutom att det sänker investeringskostnaderna i bandverket ger kvalitativa fördelar på produkterna. I kallvalsverkets tandemverk installeras en tillkommande valsstol av en nyutvecklad konstruktion med sex valsar som möjliggör tillverkning av tunt material med goda toleranser. Vidare installeras en ny kontinuerlig glödgningslinje som utvecklats i Japan. Denna medger: avsevärt sänkta genomloppstider jämfört med tidigare metoder. Den innebär vidare att kvaliteten på de kallvalsade produkterna kan höjas och att höghållfasta materialtyper kan tillverkas t.ex. för bilindustrin, som önskar viktsreduceringar. Vid ombyggnaden av den ena av metalliseringslinjerna kommer vidare en ny typ av metallisk beläggning att kunna tillverkas. Pläten

beläggs därvid med en legering av aluminium och zink, varvid ett korrosionsskydd erhålls som är dubbelt så långvarigt som det hos traditionellt

varmförzinkad plåt. Andra fördelar med denna beläggning är ökad värme-

tålighet och värmereflektion. Tillverkningen sker på licens från Bethlehem

Steel. Sammanfattningsvis innebär dessa nyheter intressanta konkurrens-

fördelar för divisionen.

Utöver vad som erhålls vid de nu beslutade investeringarna kan ytterligare kostnadssänkningar uppnås, bl.a. genom datorisering av kallvalsverket. förbättringar av lagersituationen för kallvalsat material och ökning av

poststorlekar genom valsning av större bandrullar. Genom dessa åtgärder får kallvalsverket dessutom en kapacitet på ca 900 Kton per är. Investe-

ringskostnaderna för nämnda åtgärder kan uppskattas till ca 125 Mkr. Beslut om investeringarna bör avvaktas tills erfarenhet vunnits av nu

pågående investeringar. Strukturplanen förutsåg vidare en framtida kapacitetsnivå på 2000 Kton

varmvalsade band och en ökning av metalliseringskapaciteten från 340 till 450 Kton. Investeringsbeloppen för dessa åtgärder uppgår till ca 320 Mkr. Dessa utbyggnadssteg som även erfordrar investeringar inom det metallur-

giska området torde inte aktualiseras förrän under senare delen av 80-talet. F.n. finns det inte marknadsutrymme för dessa steg.

Grovplåt

Strukturomvandlingen av Sveriges grovplåttillverkning genomfördes omedelbart före SSABs bildande genom nedläggning av Domnaurvets och

Degerfors grovplättillverkning. SSAB är Sveriges enda tillverkare av s.k. kvartovalsad grovplåt.

En betydande överkapacitet råder i Europa och speciellt i Norden till följd av varvsindustrins kraftiga nedgång under andra hälften av 70-talet.

Prop. 1980/81: 67 55

Trots att ett antal kvartovalsverk förväntas bli nedlagda under 80-talet bedöms överkapaciteten bli bestående för lång tid framöver. I samma

riktning verkar det förhållandet att grovplåt i klenare dimensioner i ökad

omfattning också tillverkas i moderna bredbandverk.

Jämfört med SSAB 82 bedöms nu marknaden för fartyvgsplåt ligga något

lägre än vad som då antogs medan industriplåtmarknaden bedöms vara av samma storleksordning. Av divistonens tillverkning väntas 5096 av tonna-

get kunna avsättas i Sverige och övriga Norden, drygt 4097 på EG och

resten i den övriga världen. Exporten koncentreras till speciella kvaliteter

där en viss tillväxt av marknaden finns. I Sverige räknar divisionen med att uppnå 65 % av marknaden för industri och fartygsplåt.

Investeringsprogrammet i SSAB 82 inriktades på att höja andelen kvalitetstäl och förbättra produktionsflöder. Kvar står emellertid att kvartovalsverket är vekt och att en väsentlig ombyggnad kan bli nödvändig på sikt. Avsättningsmöjligheterna på marknaden är emellertid sådana att en investering i nytt kvartovalsverk f.n. ej kan anses motiverad. Kvalitetsmässigt utvecklas divistonen mot allt högre andel värmebehandlad plåt. Ett framtida hot utgör utvecklingen av s. k. kontrollerad valsning och direkthärdning efter valsningen, där tillverkare med kraftiga valsverk får väsentliga kon-

kurrensfördelar. Hittills har investeringar beviljats för 49 Mkr, vilka framför allt inriktats

på att förbättra materialflödet i valsverket. För den allmänna upprustningen bedöms ytterligare ca 55 Mkr angelägna under perioden t.o.m. 1982. Dessa investeringar skall tillsammans med redan tagna beslut öka driftsäkerheten och utbytet samt minska sekundaandelen. Vidare syftar de till energibesparingar. Seghärdningskapaciteten höjs dessutom.

För att grovplåtverket på lång sikt skall bli konkurrenskraftigt krävs

enligt vad som tidigare framhölls omfattande investeringar bl.a. i ett nytt kvartovalsverk. Dessa blir med nödvändighet starkt kapacitetshöjande och kan med nuvarande bedömning av marknadsutsikterna ej motiveras. Ny prövning av inriktningen görs i nästkommande perspektivplan.

Specialprodukter

Divisionens marknadsprogram omfattar huvudsakligen armeringsstål, valstråd samt järnvägsräls. Hittills har armeringsstålsmarknaden utveck-

lats på det sätt som antogs i strukturplanen, SSAB 82. Valstrådmarknaden bedöms däremot bli något lägre än tidigare antogs. Trots detta bör det vara

möjligt att avsätta samma stålmängd som tidigare angivits. I struktur-

planen förutsättes en viss export utanför Norden av rälsprodukter. Med

hänsyn till pris- och kostnadsutvecklingen har dock en koncentration av marknadsföringen till Sverige och Norge bedömts vara mera lönsam och inriktningen har därför varit att begränsa produktionsnivån i rälsverket till vad som svarar mot dessa marknaders behov.

Huvuddelen av de investeringar som angavs i strukturplanen har nu

Prop. 1980/81: 67 56

genomförts. Dessa koncentrerades så gott som helt till finvalsverket i Domnarvet och innebär att verket på sikt endast kommer att tillverka valstråd och armeringsstål.

Finvalsverket har försetts med moderna trädblock varigenom vals-

trädskvaliteten har kunnat höjas samtidigt som produktiviteten förbättrats.

Valstrådsinvesteringen har också medfört fördubblade ringvikter men ännu Återstår visst utvecklingsarbete innan tekniken att svetsa samman ringarna till ringvikter upp till 2000 kg är färdigutvecklad. Investeringen

har dessutom inneburit kvalitets- och produktivitetsfördelar vid valsning av klent armeringsstål. All tillverkning av armeringsstål inom koncernen har nu koncentrerats till Domnarvets finvalsverk.

Inom valstrådområdet finns intressanta utvecklingsmöjligheter på den

nordiska marknaden framför allt inom ett område strax under den högkol-

haltiga s. k. kvalitetstråden samt inom det extremt lågkolhaltiga stälområder. Utvecklingsmöjligheterna inom valstrådområdet är starkt beroende av

SSABs förmåga att med hjälp av stränggjutning ta fram erforderliga ämneskvaliteter. Detta arbete bedrivs därför med hög prioritet inom koncer-

nen.

Ambitionen att i en senare etapp engagera divistonen i manufaktureringsledet för tråd kvarstår. Dock torde detta steg ej bli aktuellt förrän tidigast 1982.

Inom armeringsstålsområdet uppgår SSABs marknadsandel av svenskt

Utvecklingen går dock för divisionens del i allt större utsträckning mot ökad manufakturering vilket är ett sätt att minska importtrycket. Som ett led i denna strävan har en manufaktureringsverkstad i Västerås förvärvats.

En del intressanta utvecklingar inom området stålarmering av betong med träd eller stålfiber följs uppmärksamt från divisionen. Utvecklingen av

dessa områden kan få äterverkningar på själva ståltillverkningen.

Tillverkningen i rälsverket har nu i enlighet med SSAB 82 koncentrerats till enbart banmaterial. All annan profilvalsning har överförts till Luleå. Kapaciteten har begränsats till ca 65 Kton per år av de marknadsskäl som

tidigare anfördes. Ett längtidsavtal med SJ och Norska Statsbanor (NSB)

täcker perioden 1980—83. Enligt SSAB 82 förutsågs en överflyttning av rälstillverkningen till Luleå. De lokaler som på sä vis friställes i Domnarvet

behövs för expansionen inom Band och Tunnplåt från och med är 1985

enligt nuvarande planer.

Profiler

Divisionen tillverkar och marknadsför ett brett sortiment av balk- och stångstål för byggnads-. verkstads- och varvsindustrin. Tillverkning sker i resp. grov-, universal- och finvalsverket i Luleå samt i mediumvalsverket i Domnarvet.

Marknaden för divisionens produkter har minskat mycket kraftigt från

Prop. 1980/81: 67 57

toppläget 1974 till vad som torde vara en miniminivå 1978, Från denna nivå

kan en viss uppgång noteras. Den långsiktiga bedömning av marknaden som görs idag ligger dock något lägre än vad som antogs i SSAB 82. Detta

innebär att de totala leveranserna från divisionen i denna plan är något

lägre än vad som tidigare antogs.

För produkter till byggnads- och verkstadsindustrin är Norden huvudmarknad. En ökad koncentration till denna marknad är här önskvärd. För

varvsindustrin utgör hela Europa divisionens marknad. Divisionen har här

en ledande ställning inom grövre profilområdet med en marknadsandel på

drygt 3056.

Divisionens valsverk är gamla. Åldern varierar mellan 15-30 år. Den tekniska konditionen är också i flera fall bristfällig. Omvandlingskostnaderna är därför höga. i en del fall dubbelt så höga som i moderna verk. Verkens utformning och det nuvarande produktprogrammet kräver vidare

ett brett ämnesregister, vilket är till nackdel vid ståhillverkningen och

därmed för koncernens totalekonomi.

Strukturplanens behandling av profildivisionen var preliminär i avvak-

tan på utredningen om strukturen för den svenska profiltillverkningen. Bl. a. aviserades upprustning av grovvalsverk och universalverk i Luleå. Vidare angavs att ett nytt mediumvalsverk i Luleå kan komma krävas.

Överföring av nuvarande rälstillverkning i Domnarvet till Luleå förutsågs

också. Ytterligare utredningar om profiltillverkningen har genomförts under

1979. Marknadsförutsättningar för ett nytt mediumvalsverk har utretts. Ett

modernt nytt valsverk för balk och profiler har 400000 ton som lägsta

tekniska och ekonomiska kapacitet. Utredningen konstaterar att avsättning av denna produktion är möjlig endast om 704 av produktionen kan

exporteras. Export av en så stor kvantitet skulle inkräkta på exportutrymmet för nuvarande svenska verk, såväl inom som utom SSAB.

Fortsatt produktion i samtliga nuvarande verk inom profildivisonen blir i detta läge tveksam. Konkurrensen med övriga svenska och nordiska verk skärps även.

Trots att ett nytt valsverk får betydligt lägre driftskostnader än de nuvarande SSAB-verken har utredningen bedömt att dess lönsamhet inte blir tillräcklig för att investeringen. mer än 1000 Mkr. kan återbetalas. Ett överskott som täcker kapitalkostnaderna skulle kräva en prisökning på

drygt 2072 vid i övrigt oförändrad kostnadsnivå. Utredningen har bedömt

detta vara orealistiskt med hänsyn till den rådande överkapaciteten i Västeuropa och ull att marknaden för produkterna saknar tillväxt.

SSAB kan i dagsläget med hänsyn till nämnda förhällanden inte genomföra en investering i ett nytt mediumvalsverk. Å andra sidan är det nödvän-

digt att finna vägar att uppnå tillfredsställande lönsamhet för SSABs profiltillverkning.

För SSAB synes den mest rationella lösningen vara en genomgripande

Prop. 1980/81: 67 58

ombyggnad av Luleås finvalsverk. Investeringen beräknas till ca 250 Mkr. Produktsortimentet i verket kommer att ligga inom det klenare mediumverksområdet, dvs. som hittills i konkurrens med övriga svenska profil-

och stångvalsverk. F.n. ryms inte en investering av denna storlek inom

SSABs finansiella ramar: utvecklingen inom branschen i övrigt kan inte heller klart överblickas i nuläget.

Tills vidare kan finvalsverket i Luleå drivas vidare med smärre förbättringar. De fackliga organisationerna har framfört att en prövning av den framti-

da valsverksinriktningen måste göras 1981. Enligt strukturplanen skall på sikt mediumverket i Domnarvet läggas ned. MBL-förhandling pågår. De

fackliga organisationerna har härvid påtalat, att vid en nedläggning särskild hänsyn måste tas dels till övertalighetsförhållandena i Domnarvet i övrigt dels till det förhållandet att en för tidig nedläggning skulle medföra att

kan överföras till Luleå.

Grovvalsverket i Luleå bedöms med vissa investeringar av storleksord-

ningen 30 Mkr bl.a. i nya strömriktare och ny valsstol kunna konkurrera på den nordiska marknaden. Verket bedöms kunna fortleva in på 1990-

talet. För den tidigare diskuterade överföringen av rälstillverkningen till Luleås grovvalsverk efter 1983 krävs bla ett speciellt adjustage för att klara hanteringen av 40 m rälslängder. Kostnaden härför uppskattas till ca

25 Mkr. Sannolikt blir då även vissa andra produktionsbefrämjande inves-

teringar motiverade. Rälstillverkningen skall enligt SSABs planer föras över till Luleå. De ekonomiska möjligheterna att genomföra denna överföring är avhängiga av ett långsiktigt avtal med SJ och NSB. Koncernledningen avser att ta upp förhandlingar med dessa kunder under hösten 1980.

Beslut kan därefter fattas.

Undersökningar pågår om möjligheterna att förlägga rälsproduktionen till universalvalsverket i Luleå. Beslut har fattats om investering i ett nytt

förpar om 155 Mkr i Luleås universalverk. Investeringen pågår. Härigenom sänks kostnaderna i det metallurgiska ledet genom att stränggjutna

ämnen kan användas och götvalsverket läggas ned. Fortfarande ger dock

ej verket som sådant ett positivt resultat. Principbeslut har vidare fattats

om en ny ugn till universalvalsverket på 85 Mkr. Denna investering är angelägen för den fortsatta driften av verket.

Emellertid kommer universalverket inte att kunna generera tillräckliga överskott för att investeringen skall kunna återbetalas. En förutsättning för

investeringen i ny ugn är alltså att investeringskapitalet kan erhållas ränte-

och amorteringsfritt.

Dobel AB/Plannja AB

De båda helägda dotterbolagen Dobel och Plannja förädlar kallvalsad plåt genom bl. a. plastbeläggning och manufakturering. De två företagen

Prop. 1980/81: 67 59

har väl utbyggda marknadsorganisationer och utgör därför viktiga kanaler till marknaden för SSABs kallvalsade plåtprogram.

Dobel och Plannja skall även i fortsättningen agera som två skilda företag på hemmamarknaden. Motiven härtill är att det på den svenska marknaden f.n. finns fyra större företag: Plannja, Dobel, Gavleverken och Ahlsell Profil samt en rad mindre svenska och utländska profilerare. En

skulle medföra risker för förlorade marknadsandelar för SSAB som helhet.

Vinsterna av en samordning bedöms därför ej uppväga förlusten i marknad. Dessutom finns vissa fördelar med två konkurrerande organisationer genom den stimulans till nytänkande och förnyelse som detta medför.

Även om Dobel och Plannja bibehålls som två organisationer förutses att en viss specialisering successivt sker på olika marknadsområden. Redan existerar till viss del en sådan genom att exempelvis enbart Dobel bearbetar verkstadsindustrin. Vidare förutses att möjligheter till samarbete tas till

vara bl. a. när det gäller export, samverkan i bransehfrågor, forskning och

utveckling i vad avser ytbeläggningsfrågor och kravspecifikationer på stäl.

Dobel och Plannja har varit ledande när det gäller utvecklingen av den svenska byggplåtmarknaden. Per capita är den svenska marknaden störst i Europa. Genom bra produkter och hög leveransservice har de lyckats uppnå stora marknadsandelar.

Marknadsutvecklingen för företagens produkter har hittills följt de prognoser som gjordes i strukturutredningen SSAB-82 och det finns f. n. ingen

anledning att ändra på desamma.

Planen för de båda organisationerna har som mål att bibehålla den höga

marknadsandelen på den svenska marknaden, men även att utvidga mark-

naden genom viss substituering av andra material inom byggbranschen. På exportmarknaden planeras för viss expansion.

Dobel

formning och manufaktureringsprocesser till hel- och halvfabrikat för

bygg- och verkstadsindustrin. Huvudparten av tillverkningen marknads-

förs och distribueras av det egna bolaget. Distributionen till plåtslagerisek-

torn sker genom Plätluna AB. i vilket Dobel har 4057 av aktierna. Viss

distribution av byggplåt sker genom S. Kämpe AB, som förvärvades i samband med Tibnoraffären.

Divisionen har anläggningar i Borlänge och Ronneby/Kallinge. På varde-

ra orten finns en plastbeläggningslinje samt rullprofileringsanläggningar, I

Ronneby finns dessutom en formatlamineringslinje. Plastbeläggningslinjen i Ronneby har låg produktionskapacitet och använder en teknik som ger en kvalitativt sämre produkt än den i Borlänge. I Ronneby har produktionen

av kvalitetsskäl successivt minskat och uppgår f.n. till en årstakt av 9

Kton. I Borlänge utnyttjas f.n. på dispens 4-skiftskörning. För 1980 plane-

Prop. 1980/81: 67 60

ras en produktion av 61 Kton. Linjen i Borlänge är 12 år gammal men använder sig av en modern process. Den har under de senaste åren varit i behov av re-investeringar och miljöåtgärder för att minska utsläppen till luft och vatten. Redan beslutade investeringar avser att avhjälpa dessa brister.

En koncentration av plastbeläggningen till Borlänge ger lägre kostnader

och större frihet i produktval. Kvalitetssituationen är sådan att fortsatt

drift i Ronneby enbart av det skälet är mycket tveksam. Platsbeläggningslinjen i Ronneby skall därför avvecklas samtidigt som kapaciteten i Bor-

länge höjs. Kvar efter avvecklingen av plastbeläggningslinien i Ronneby blir endast utrustning för manufakturering. Cinjerna utgör komplement till den utrustning som finns i Borlänge.

Utöver ovan anförda åtgärder erfordras mindre investeringar i manufakturutrustning för nya produkter och rationalisering av tillverkningen.

Piannja

Plannja tillverkar olika typer av metalliserade och plastbelagda plåtpro-

dukter för byggbranschen.

Plannjas tillverkning är förlagd till Luleå och till mindre del i Överkalix.

Process och maskinutrustning för plastbeläggning. profilering etc. är modern och endast normala re-investeringar bedöms erforderliga inom den tidshorisont som nu diskuteras.

Inom Luleå är verksamheten spridd på ett flertal olika lokaler, såväl inom som utom järnverket. För att säkerställa Plonnjas långsiktiga verksamhet måste denna koncentreras och rationaliseras till Luleä. Detta kan

ske antingen genom att en helt ny anläggning för lagring. tillverkning och

distribution uppförs i Luleå, eller genom att nuvarande tillverkningstokaler inom Luleåverkens industriområde tillbyggs med lokaler och utrustning för lagring och distribution. Det senare alternativet innebär det lägsta kapitalbehovet och är därmed att föredra.

Investeringsbeloppet för detta utgör 52 Mkr, därav torde ca 25 Mkr

kunna erhållas som AMS-bidrag.

Stålmanufaktiur

SSABs manufakturverksamhet syftar till att öka koncernens lönsamhet

genom ökad förädling av stäl. På sikt kan denna typ av verksamhet också

ge ökad sysselsättning eftersom vidareförädlingen är arbetsintensiv. Med hänsyn till sysselsättningssituationen på de olika huvudorterna finns det därför anledning att stimulera expansion inom manufaktureringsledet.

Närheten till SSABs huvudverksamhet ger fördelar ur tränsport- och lagringssynpunkt och möjligheter att upparbeta material. Det metallurgiska och matertaltekniska kunnandet inom koncernen är också tillgångar av betydelse för verksamheten och underlättar utvecklingen av speciella tillverkningstekniker. Presshärdningstekniken är ett sådant exempel. Divi-

Prop. 1980/81: 67 61

sion Stålmanufaktur utnyttjas också för att vid sidan av konventionella

handelsstål föra ut till marknaden specialkvaliteter. Exempel på detta utgör borstålen och seghärdningsstålen. Användningen av dess stältyper

kan i en del fall kombineras med speciella tillverkningstekniker.

Huvudparten av divisionens produkter avsättes idag på den inhemska marknaden. En betydande ökning av exporten förväntas dock allteftersom

andelen manufaktur av specialstål ökar. Kallvalsade specialstål tillverkas i Luleå. Manufakturverkstäder för grovplåt finns i Oxelösund. I Luleå finns verkstäder för allmän stålbear-

betning bl. a. svetsning av olika typer av konstruktioner t. ex. skopor, balk

samt linjer för tillverkning av väghyvelstäl. I Borlänge är en manufaktur-

verkstad för tunnplåt under uppbyggnad.

Beslut har fattats om betydande investeringar. närmare 50 Mkr, i maski-

ner och lokaler på samtliga stålorter. Några större investeringar utöver

dessa blir ej aktuella förrän verksamheten efter nu pågående investeringar har kommit in i en stabil period som ger positiva resultat.

Prop. 1980/81 67

-0(] -s3uwru8arjagisejd YIJASJBI AR -suonnquwsip UN -AOJI3 -JESIIAIUN Fuuwsniddn BUNISTLUONE.L -01d

— ugn BUIUYLJANNB[dA013 APR J3UYWBSNISATSSEL FUUYFISANSEA BuMaNUaJuoy AR

43pteBIR AR

BUNSNUISUOY SJURuOH Åu

FUIUZIPIPIN Butujsniddsy

'B BUYNISAIN

450¶YIJALUTUIPIW '[q

TRI — Pesuog IprIJUr|d ”YIJASJeA —

[IN sefuurjd NJJASJEA

NESIOJ 0861 LafuN Bon 2JYAp sjaq YIO 4YD0 — — — — — Ar

-3tWUWwWjBW NISALIJUIS -S3UWUIB103 U3NSBUI FUIU[B)SWO -S3UUWL1OB -1N(B3UBNS -SJUWB]O3

AR

JapaR3Ie AR AR

'JONAY NJSA[BISOP[PY BULISSIUIIPOWN AR AR

PW AP IUU33LIPIN JUIU3ZLIPIN BUIUSBLIPIN PeuIIAQuUO 1] JUIUBIL[PIN

FUIUYIIA PUrqUes JUIUYIIANN Utyseuwusguru BFUIUJIIAHD SprInisag tUBIN[el

UIQ

— — ND IT — — — —

-O4YN3 -PURQPIIG -UEJ -3S1[EIIW AR -YTJNUPWJBIS UIySBWS3UIUINMB3URNS -JesaåMun -10J -J3AS[BAU -SYON -RUPLUWJE)S -I2JdAOI3 -ARUPLUWJB1IS

BUIUYSJAJN

U50 NAV

I JEFULISISJAWONIN

AR "eQ JapseBIR YNIJASJBAHEY 1 Ar AR

I AR AR AR

Fuusnidd? IPFUNIISJAU[ IRBULISISAAU]

Zurusniddf) BUluIsniddf) Fuwusniddn peus3JAgQin) PIWw a3e)sniiPe prud3AQin) Prud3Ag]]

NIAS[BA 10

BUUYFLJAHO apudr3rd HUJSTUL

HLJAJFEIS NMutznjy SAPIS FIASJRA ÅN I3YIIA IMYP] JOINT ”YLIIA

UIP ed s12y

an 103

— — — — — — — — — — —

-JEIS-WHO -SJBAUIJ JOJ -O1NY33 -1auPjd -IN(S3URNS -UTJIEW JONJJAJSIUIS 1äaInf8 FUrUJISNAN

J3pIeIr

AR AR AR AR

AP BULDNSdWOY AR AR

FUrUYSJAJNPEN JUIUBZPIPIN BUIuBaLIPON BJUIUBZPJPIN JuUIu33L|paN ÅU FUUYLIAYLIS AR JuruBBL[paN PLUFIAQUO BUIUNSSAJIYVIS J EPIOJHON2N FUIUBURIS urySBLwUSBUIuU FUIUNIJANT Pauw

JINLIAS]EA

13YI3A

— — — — — — — —

LAIANVNWOd GNASOTIXO

van

ar uH

Prop. 1980/81 67

43pse8e

8611-0861

ape.sadurjd

SapLERJE

IPEINSIg

-OJd -dUI -1238 -OJIdJPLSUIW

BPNUWPRIJ NAV

AU

WO JOp4aETI BIO IPBUNYPUBYIOJ

AR "FUUYFLIAJNYGY NJIJAS[BAWNIP JO JUIUPINN)

SpuarTrd

Imyynas 138533

— —

-NISAANIB -NJIJAADNIZ uajeuosjad IPSjUV -133UONIOUQIL ausnfj] suuOjixa4g SJOJIIPOS

JOPART 133taq10]4 FtaqQsyRH GVvSssS

Ae AR AR NIDANJEN fv FIRFUIUFZLJUP

AR AR

JUIUBZL[PIN BUIUZSLIPIN 3tsaqsaguer) asjaIejuaAQ AR JuNoaAQ aS]31eE]13AQ USISISSOIBJE1S AB BPJOJWOUIN AR AIBAIOJ Tv Furufjesiog

I ulayques I udjaylues SNANEY apuepa

JUMIeY

uau AV jn

— — — — — —

NOISTAId AHOANAD LOTYAO

110

Prop. 1980/81: 67 64

8¶Personalutveckling

Antalet anställda inom SSAB kommer som tidigare redovisats i strukturplanen SSAB 82, att minska under perioden fram till och med 1987. Med-

räknat personalminskningen hittills (ca 925) kommer antalet anställda att minska med netto ca 3400 personer under perioden 1978-87. Struktur-

planen angav en nettominskning med 1550 personer enbart av strukturskäl, till vilket skulle komma ytterligare reduktioner från samordning och

befintlig övertalighet.

Rationaliseringsmöjligheterna i befintliga anläggningar har nu granskats. Kompletterande studier har pekat på ett lägre personalbehov inom tidigare planer, bl.a. genom införande av rationellare metoder. Så t.ex. ersätts götgjutningen i Oxelösund med stränggjutning och satsvis glödning av band i Domnarvet med en kontinuerlig process. Överlåtelse av enheterna Ljusne Kätting AB, Dickson & Sjöstedt AB samt anläggningarna i Söderfors ger också en personalminskning. Inom gruvrörelsen är planerade

minskning dock cj så omfattande som i tidigare planer. I propositionen om SSAB 1977/78: 87 ingick en preliminär bedömning av personalutvecklingen. Personalminskningen uppskattades då till ca 4000

personer. Den bedömningen gällde en femårsperiod. Enligt nu föreliggan-

de perspektivplan kommer minskningen inte att bli så stor under den tiden. Volymen personalintensiva investeringar i manufaktureringsledet har

ökat. Frånvaron har ökat och kräver därför att vi har fler anställda.

Den faktiska personalutvecklingen hittills visar en eftersläpning i förhållande till personalbehovet enligt tidigare planer. Den främsta anledningen härtill är alt samordningsvinsterna varit svårare att ta ut helt bl.a. genom relativt låg personalavgång. En sädan eftersläpning i personalminskningen medför att vi har övertalig personal. Den personalpolitik SSAB f.n. tillämpar avser att åstadkomma persenalbalans under en utsträckt tidsperiod. Det är därför en given konsekvens att vi får en eftersläpning av detta slag.

Antalet anställda inom SSAB, exkl. Tibnor, bedöms till ca 14650 personer i slutet av 1987. Utvecklingen per huvudort. uttryckt i antal registrerade anställda, bedöms bli ent. nedanstående tabell. Som jämförelse redovisas de bedömningar som gjordes i strukturplanen. Det är viktigt att påpeka att i det senare fallet ingick enbart effekterna av strukturförändringen. Rationaliseringseffekterna togs ej med.

Prop. 1980/81: 67 65

9¶Forskning och utveckling

SSAB är internationellt sett ett litet handelsstålsföretag med begränsade möjligheter till egen forskning och utveckling. Det är därför av vikt att det inom SSAB också finns resurser att följa den internationella utvecklingen

hos konkurrenter, institut och högskolor för att därigenom kunna köpa och

tillgodogöra sig erforderlig basforskning, ny processteknik. nya material

etc. F.n. köpes också betydande mängder know-how men också vissa tekniska licenser från utlandet. Inom SSAB svarar resp. division för forskning och utveckling inom det egna området. För samordning av intern forskning samt styrning och

bevakning av extern och koncernövergripande forskning finns dessutom en mindre central forsknings- och utvecklingsenhet. Inom denna enhet

finns viss specialistkompetens. SSABs totala kostnader för forskning och

utveckling inkl. patent och bibliotekskostnader samt avgifter till institut och föreningar ställda i relation till omsättningen är i nivå med flera av SSABs konkurrenter. Dessa har som regel dock en mycket större omsättning vilket innebär att t. ex. de största japanska stålverken satsar betydan-

de belopp på forskning och utveckling. Den cgna forskningen inom SSAB är så gott som uteslutande av kortsik-

tig karaktär. Den koncentreras huvudsakligen till material och produktut-

veckling samt driftsforskning. Driftsforskningen omfattar s.k. troubleshooting och utveckling av befintliga processer där det främsta målet är att sänka kostnaderna och höja kvalitetsnivån. Den är huvudsakligen koncen-

trerad till det metallurgiska området, eftersom den största potentialen för kostnadssänkning finns inom detta avsnitt.

Utvecklingen av ny processteknik finansierad med egna medel bör endast ske där sådan ej kan köpas utifrån och där SSAB samtidigt kan vinna

stora kostnadsfördelar eller kvalitetsförbättringar. Utvecklingsarbete av denna karaktär är till sin natur ofta långsiktigt. SSABs resurser för sådant utvecklingsarbete är för små. Istället följer SSAB den internationella ut-

vecklingen på detta område.

Exempel på kortsiktiga utvecklingsprojekt är åtgärder att sänka energi-

kostnaderna framför allt för produktion av råjärn. råstäl och ämnen. Ett

större energibesparingsprogram pågår inom SSAB.

Den största besparingspotentialen ligger i en säkning av bränsleätgången i masugnarna. Att successivt ersätta olja och koks i masugnarna med injektion av kolpulver är ett annat sätt att sänka energikostnaderna. Att

utnyttja en del ängkol i stället för koksande kol kan ytterligare bidra till sänkta kostnader. Encergikostnaderna vid valsning kan minskas genom ökad andel varm-

chargering samt genom värmeåtervinning vid svalning av varmt material. Sådana metoder är av särskild betydelse för SSAB med hänsyn till att ämnestillverkningen till viss del sker på andra orter än valsningen. S Riksdagen I98O08].- 1 saml. Nr 67

Prop. 1980/81: 67 66

På materialutvecklingssidan är utvecklingen huvudsakligen inriktad på

optimering av stålsammansättningen. Som exempel kan nämnas att det

f.n. görs en samlad insats att via stålsammansättningen eliminera de vär-

mebehandlingsoperationer som ofta följer på varmvalsningen. Vid sidan

härav erfordras också viss basforskning beträffande svets-, hållfasthet-, yt-

och korrosionsegenskaper. Denna basforskning är bl. a. ett viktigt stöd till marknadsföringen. Under de närmaste åren kommer den att koncentreras

till de höghållfasta ståltyper som efter omstruktureringen kommer att kunna tillverkas i en del av SSABs enheter.

Det har tidigare framhållits att det är viktigt att SSAB följer utvecklingen av processteknik som lämpar sig för tillverkning i mindre skala. Det har också påpekats att ett annat sätt till lönsamhetsförbättring kan vara att tillverka vissa typer av s. k. specialstål i SSABs anläggningar. Många typer skulle såväl ur kostnads- som kvalitetssynpunkt kunna tillverkas av SSAB

och marknadsföras genom specialstålföretagens internationella försälj-

ningskanaler. F.n måste SSABs resurser koncentreras till strukturomvandlingen. Detta innebär att en ny produktinriktning inte kan tas upp förrän de viktigaste strukturåtgärderna är genomförda.

10¶Framtida möjligheter och problem

SSAB har genom kostnadsjämförelser med europeiska stålföretag gjort bedömningar om SSABs konkurrenskraft efter det att omstruktureringen genomförts.

Slutsatsen är att flertalet av SSABs produkter bör ha möjlighet att konkurrera på en närmarknad efter genomförandet av strukturptanen. På

exportmarknaden kommer SSAB att ha kostnadsnackdelar. För att åstad-

komma denna konkurrenskraft krävs dock utöver strukturåtgärderna avsevärda effektivitets- och utbytesförbättringar i produktionen.

Grundförutsättningarna för stålindustri i Sverige är lika gynnsamma som

i konkurrentländerna. Svensk stålindustri har tillgång till inhemsk malm och bör även framdeles kunna utnyttja en del av fördelen att ligga i närheten av malmtillgångarna. Kostnaderna för elenergi bedöms även fortsättningsvis bli lägre än konkurrenternas. Arbetslönerna i Sverige motsvarar de europeiska men är högre än hos nya stålproducerande länder.

SSABs anläggningsstruktur kommer emellertid att vara ogynnsam även efter genomförandet av strukturplanen. Produktion på tre orter är en

bestående nackdel. Anläggningarna är fortfarande jämförelsevis små.

Storskaleetfekterna hade bättre kunnat utnyttjas om produktionen hade koncentrerats till en enda ort. I så fall hade emeHertid mycket stora investeringar krävts och dessutom en i det närmaste total nedläggning av två produktionsorter. En utbyggnad av produktionen inom var och en av

de tre orterna för att nå storskaleeffekter hade inte heller varit möjlig.

Prop. 1980/81: 67 67

eftersom SSABs tillgängliga marknad är för liten. Sturkturplanen får alltså betraktas som en kompromiss mellan sociala. finansiella, tekniska och marknadsmässiga hänsyn.

En av nackdelarna med strukturen är att den specifika energiförbrukningen i SSABs anläggningar blir hög. Treortsproblematiken medger inte heller att möjligheterna till varmt flöde från metallurgi till valsverk kan utnyttjas till fullo.

Tillverkningskostnaderna exkl. kapital för flytande rästäl kommer att förblir gynnsamma för SSAB jämfört med konkurrenterna. trots SSABs skalnackdelar. Villkoret är emellertid att SSABs lägesfördel för Ieverans av malm består. Även för stränggjutna ämnen bedöms kostnaderna bli

likvärdiga med de kontinentala verkens, sedan de nu pågående åtgärderna

för att öka kapacitetsutnyttjandet och minska ämnessortimentet genomförts.

Kostnaderna för stränggjutna ämnen fördyras emellertid jämfört med konkurrenterna i den mån de behöver fraktas mellan orterna. Produkterna

fördyras dessutom I flera av bearbetningsleden. Av de valsade produk-

terna kommer dock band- och tunnplät att ha relativt god kostnadsbild även om den blir sämre än hos storskaleverken. Detsamma gäller valsträd. Grovplåt och framför allt profiler får den svagaste konkurrensförmågan främst p.g.a. att valverken inte har tillräckligt god teknisk standard. Produktionen kan förbilligas genom högre tillgänglighet och materialutbyten. Rensning I sortimenten särskilt i de äldre verken bör också kunna bidra till en förbättring. För flertalet produkter inom SSAB bör en aceepta-

bel kostnadsnivå kunna uppnås vid leveranser till närmarknaden. P.g.a. de förhållandevis goda förutsättningarna att tillverka rästal kan

slutsatsen bli att SSAB i första hand borde tillverka ämnen för avsalu. Emellertid saknas f.n. marknadsförutsättningar för detta.

Allmänt

SSABs strukturplan innebär ingen ideal eller slutlig lösning för svensk handelsstälsindustri. Snarare bör planen betraktas som en kompromiss mellan sociala. finansielta, tekniska och marknadsmässiga hänsyn. TFTekniskt och ekonomiskt innebär produktionen på tre orter en bestående nackdel. Storskateeffekterna hade bättre kunnat utnyttjas om produk-

tionen kunnat koncentreras till en enda ort. I så fall hade emellertid mycket stora investeringar krävts. samtidigt med en i det närmaste total nedlägg-

ning av två produktionsorter. En utbyggnad av produktionen inom var och

en av de tre orterna för att nå storskaleeffekter inom dessa är inte möjlig

eftersom SSABs tillgängliga marknad är för liten.

SSAB har mot denna bakgrund funnit att strukturplanen är den bästa lösningen för de närmast kommande tio åren. På längre sikt bör sannolikt

den svenska stålindustrins struktur få ett annat utseende. Om storskaletek-

niken blir bestående måste stålindustrin koncentreras vuerligare. Men den

Prop. 1980/81: 67 68

pågående tekniska utvecklingen. framför allt i ny teknik för gjutning och

bearbetning, kan innebära en annorlunda anläggningsstruktur i framtiden. I avvaktan på utvecklingen bör även investeringarna i konventionell teknik

vara återhållsamma. Strukturplanens åtgärder för metallurgi och band och tunnplåt ger SSAB

en stark ställning på huvudmarknaderna och bör genomföras i snabbast

möjliga takt. För övriga områden är det som tidigare angivits inte lika

påkallat med omedelbara stora nyinvesteringar. Inom vissa områden bör

inriktningen klarläggas bättre innan beslut kan fattas om nya satsningar.

SSAB har att ta ställning till inriktningen för vissa kvarstående problemområden inom en period om fem till tio är. Som grundläggande förutsättning för nya stora investeringar inom nedan angivna områden bör gälla. att

lönsamhet skall uppnås i de bärande delarna av företaget, dvs. metallurgi och band och tunnplåt. Till dess bör satsningarna inom övriga områden

begränsas till nödvändiga reinvesteringar, miljöinvesteringar o dyl.

Vissa kvarstående problemområden

Långa produkter

SSAB har tillverkning av profiler och stångprodukter i sammanlagt fyra

valsverk, tre i Luelå samt ett i Domnarvet. Dessutom finns två valsverk i

Domnarvet för tillverkning av räls respektive träd och armeringsstål inom division Specialprodukter. Samtliga verk är gamla och har Hiten kapacitet.

Marknaden för produkterna har ingen eller läg tillväxttakt.

I Sverige i övrigt finns stångtillverkning i Smedjebackens valsverk. Boxholms AB. Hallstahammars AB, Halmstads Järnverk och Qvarnsham-

mars Jernbruk. De två sistnämnda verken är specialiserade på armeringsstäl. Hälletors inom SKF och Forsbacka inom Fagersta AB är i första hand specialstålverk men har även tillverkning av konkurrerande produkter till SSAB och övriga svenska handelsstålverk. Stängstälstillverkningen i Norge och Finland berörs också av åtgärder inom den svenska strukturen. Totalt sett överstiger kapaciteten för stångstålsprodukter i Sverige den inhemska marknaden. Av profiler och stång exporterades 53 £2 1979, Ca 40 2 av tillförseln importerades. Tillgänglig kapacitet kunde inte utnyttjas fullt. Exporten var i allt väsentligt olönsam.

En total lösning för den svenska strukturen för profilprodukter är på sikt oundgänglig. Lösningen innebär med nödvändighet nedläggningar och personalinskränkningar. Överkapauciteten inom området är bestående och

konkurrenstrycket utifrån är mycket hårt för flertalet verk. Dessa industri-

er är nästan undantagslöst lokaliserade till orter. där stålverket är den

dominerande industrin. Ingen annan industri finns på plats. som kan ta

hand om övertalig personal och möjligheterna att finna ersättningsindustri är närmast obefintliga. Till denna i sig svåra situation kommer angelägenheten att koncentrera stältillverkningen till så få orter som möjligt för att nå resurs- och skalfördelar. Angelägenheten att på sikt koncentrera stäng-

Prop. 1980/81: 67 69

stålstillverkningen till orter med längsiktigt bärkraftig metallurgiframställning är därför uppenbar. Dessa omständigheter gör att den ofrånkomliga omvandlingen av denna industrigren kommer att bli smärtsam, kostbar och utsträckt i tiden.

Ett samgående mellan SSAB och övriga berörda företag kan i dagsläget knappast underlätta förutsättningarna för en strukturell omställning —

SSAB har icke i något stycke bättre förutsättningar än de enskilda företagen att initiera eller genomföra erforderliga strukturåtgärder. Även om en

total lösning för profilstrukturen sålunda är önskvärd kan SSABs nuvaran-

de rationaliseringsprogram för treårsperioden 1980-1982 genomföras utan

bieffekter på slutliga framtida lösningar.

Av marknadsmässiga och finansiella skäl kan SSAB inte f.n. rekom-

mendera byggandet av ett nytt mediumvalsverk i Luleå. En alternativ

lösning för SSAB kan vara att bygga om befintligt finvalsverk i I.ulcå. Tills

vidare drivs befintligt verk vidare med smärre förbättringar.

Grovpläåt

SSABs nuvarande inriktning beträffande grovplåtverket i Oxelösund

syftar till rationella produktionsflöden och vidare satsning på högre kvali-

teter. Detta mål kommer att nås under den aktuella tidsperioden. Kvar står

emellertid att valsstolen. adjustage, ugnsutrustning m. m. på sikt kommer att behöva en genomgripande upprustning. Investeringen härför beräknas

till 500 Mkr.

Dessa investeringar är samtidigt starkt kapacitetshöjande. Marknadsutsikterna för en högre kapacitet i Sverige är f.n. obefintliga. Tills vidare kan nuvarande grovplåtverk drivas med vissa mindre kvalitetshöjande investeringar.

Koksverk

SSABs koksverk i Oxelösund har en given livslängd. Principbeslut kommer att behövas inom den närmaste treårsperioden om befintligt verk skall få en genomgripande upprustning. I Luleås koksverk krävs investeringar för förbättring av yttre och inre miljö.

Prop. 1980/81: 67 70

Bilaga 2

MEDIUMVALSVERK I LULEÅ

Sammanfattning av marknadsutredning m.m. samt projektgruppens för-

slag

Nytt mediumvalsverk i Luleå

Marknadsutredning

I Bakgrund

SSAB beslutade i juni 1979 att utreda marknadsförutsättningarna för ett

nytt mediumvalsverk för stång och profiler i Luleå.

1.1 Nuvarande produktion i SSAB och Sverige

SSAB's nuvarande produktion inom det aktuella produktområdet för ett nytt mediumvalsverk finns f.n. i tre valsverk i Luleå, dvs. grovverk.

universalverk och finverk samt i mediumverket i Domnarvet.

Samtliga verk utom universalverket. som byggdes 1965 är 25—30 är gamla. Verkens produktivitet och kostnadsnivå är f.n. underlägsna i jämförelse med moderna verk. Ur kostnadssynvinkel kan därför verken bli

konkurrenskraftiga endast på en närmarknad.

Nyligen har beslut fattats om investering i ett nytt förpar till universalverket. Detta medför en kostnadsbesparing främst för det metallurgiska

ledet, eftersom verket i ökad utsträckning kan använda billiga stränggjutna

ämnen.

De tre verken i Luleå sysselsätter f.n. ca 900 personer. och mediumverket i Domnarvet ca 200 personer. Härtull kommer personal inom administrativ och teknisk service.

Övriga svenska verk inom det aktuella dimensionsområdet är mediumvalsverket i Smedjebackens Valsverk AB (byggt 1973) och mediumvalsverket i Boxholms AB. Hallstahammars AB. mediumvalsverket i Hälle-

fors (byggt 1977) inom SKF och verket i Forsbacka inom Fagersta AB

arbetar normalt inom ett annat produktområde än det som skulle bli aktuellt för ett nytt mediumvalsverk och dessa verk skulle därmed inte komma i direkt konkurrens med ett nytt verk.

1.2 SSAB's strukturplan

SSAB's strukturplan. som antogs av företagets styrelse i maj 1978. innehöll sammanfattningsvis följande inriktning för SSAB's profiltillverkning (utdrag enligt bilaga 1):

Prop. 1980/81: 67 71

a) Grovverket i Luleå rustas upp för bl. a. rälstillverkning varvid nuvarande rälsverk i Domnarvet läggs ned. Beräknad investering 95 Mkr.

b) Universalverket i Luleå kompletteras med nytt förpar och ugn för totalt 240 Mkr.

c) Ifråga om medium- och finverksprodukter anmäldes att pågäende strukturutredning under ledning av Arne Geijer angående samordning mellan SSAB och övriga svenska verk skulle avvaktas. Vissa slutsatser drogs dock, bl.a. att ett nytt mediumvalsverk i Luleå torde bli aktuellt under början av 1980-talet. Detta verk förutsattes ersätta mediumverket i Domnarvet och finverket i Luleå. Beräknad investering 360 Mkr.

Det förslag som Arne Geijer presenterade i september 1978 innebar bl. a.

ett samgående mellan SSAB's stångproducerande enheter och övriga svenska verk. Utredningen har dock inte bildat bas för några förhandlingar

mellan de berörda företagen.

SSAB har under 1979 lätit japanska konsulter från Nippon Steel Corporation granska SSABs strukturplan från tekniska utgångspunkter.

De japanska konsulternas rekommendationer var bl.a. att profiltillverk-

ningen inom SSAB borde koncentreras till de befintliga verken i Luleå,

dvs. till samma ort som metallurgin.

1.3 Tidigare utredningar samt statsmakternas behandling av frågan

Planen på ett nytt valsverk för balk m. m. ingick bl.a. i NJAs investeringsprogram -70 tillsammans med utbyggnaden av metallurgin. Planerna realiserades inte av olika skäl, bl. a. de kraftigt försämrade marknadsutsikterna fr.o.m. 1975. I handelsstälsutredningen (SOU 1977:15) som lades fram i april 1977. drogs slutsatsen att det inte fanns marknadsutrymme för nya investeringar i valsverk inom det aktuella området i Sverige. Istället borde redan befintlig kapacitet minskas med hänsyn till den tillgängliga marknaden. Förslaget var att finverket i Luleå samt mediumverket i Domnarvet borde läggas ned och produktionen fördelas mellan övriga verk som därigenom kunde få bättre kapacitetsutnyttjände,

I den proposition som låg till grund för SSAB's bildande behandlades relationerna mellan SSAB och övriga verk i villkoren för det statliga

rekonstruktionslånet $3:

"En förutsättning för Bolagets rätt att lyfta belopp enligt $2 är att Bolaget under rekonstruktionsperioden vidtager strukturella åtgärder i det syfte som angivits i ingressen härovan. Därvid förutsättes att samråd sker med handelsstålsindustrin i övrigt. i syfte att undvika att åtgärder som Bolaget vidtager förorsakar väsentliga problem för andra svenska produktionsenheter i branschen. Det åligger Bolaget att årligen till Industridepartementet lämna en redogörelse för Bolagets utveckling.”

1978 gav regeringen generaldirektör Bertil Rehnberg i uppdrag att utreda

möjligheterna till att mildra sysselsättningskonsekvenserna i samband med

Prop. 1980/81: 67 72

genomförandet av SSABs strukturplan. I sitt betänkande ”Tidigareläggning m.m. av investeringar inom Svenskt Stål AB 1978-12-12” föreslog Rehnberg bl.a. att SSAB skulle beviljas medel till förprojektering av ett

nytt mediumvalsverk i Luleå. I regeringens proposition 1978/79: 126 angående medel till SSAB för

vissa tidigareläggningar av investeringar m.m. föreslogs dock inga sädana medel, då regeringen fann att SSAB inom ramen för sin ordinarie verksamhet kunde finansiera behövliga utredningar. vilka borde göras tillsammans med de övriga svenska handelsstalverken.

Redan innan regeringen lade sin proposition hade ett tiotal motioner om SSAB väckts i riksdagen.

Vissa av dessa behandlade frågan om ett nytt mediumvalsverk. Socialdemokraterna föreslog i purtimotion att riksdagen skulle anslå sammanlagt 410 Mkr i län för byggandet av ett nytt mediumvalsverk i "långsam takt”

och på ett sådant sätt att det inte skulle inkräkta på de övriga svenska

verkens marknadssituation. Liknande förslag fanns i motioner från arbetarpartiet resp. vänsterpartiet kommunisterna. I motion från centerpartiet

yrkades på lån till förprojektering i enlighet med Rehnbergs förslag. Nåäringsutskottets majoritet förordade att riksdagen skulle uttala sig för byggandet av mediumvalsverk i Luleå med en kapacitet av högst 208 kton/ år samt att riksdagen skulle anvisa SSAB ett län om 4 Mkr för projektering som skulle påbörjas snarast. Efter det projektering avslutats kunde riksda-

gen anslå medel för byggandet av verket.

Mot detta uttalande reserverade sig vissa ledamöter (c och fp) med

följande föslag:

Riksdagen bör uttala att det är betydelsefullt att marknadsundersökningar kommer till stånd innan ställning tas till planerna på ett nytt mediumvalsverk i Luleå. Dessa undersökningar bör genomföras i sumverkan mellan SSAB och mindre handelsstålverk. I detta sammanhang erinras om utskottets tidigare uttalande om det angelägna i att de mindre handelsstålverken kan bevara sin konkurrenskraft. Åtgärder som SSAB vidtar som ett

led i strukturomvandling fär inte utformas så att de leder till väsentliga svårigheter för de mindre verken. Det statliga engagemanget inom handelsstålindustrin får alltså inte medföra att mindre handelsstälverk släs ut och att problem sälunda flyttas från en ort till en annan.

4 Mkr i strukturlån bör anvisas för i första hand marknadsundersökning-

ar. Endast om dessa marknadsundersökningar ger positivt resultat bör

förprojektering få äga rum och medlen sålunda få tas i anspråk i sin helhet. Åven två ledamöter från moderata samlingspartiet reserverade sig med

särskilt förslag, vilket innebar i stört sett avslag på alla yrkanden om medel till mediumvalsverk eller utredning av ett sådant, dvs. i stort sett i enlighet med regeringspropositionen.

Riksdagen beshuade i enlighet med den reservation som lämnats av fp och c-ledamöterna.

Prop. 1980/81: 67 73

SSAB's styrelse har med anledning av Rehnbergs förslag, regeringens proposition samt fackliga förslag som sedermera ledde till socialdemokratiska motioner förklarat följande:

Styrelsen för SSAB är beredd att genomföra de åtgärder som anges i generaldirektör Rehnbergs förslag. Styrelsen förutsätter därvid att staten ställer erforderliga medel ull förfogande i form av struktur- och rekonstruktionslän. Styrelsen förklarar sig vidare beredd att medverka till sädana lösningar i anslutning till företagets strukturplan som statsmakterna kan komma att besluta med hänsyn bla till fackrepresentanternas tilläggsförslag och som ej är företagsekonomiskt motiverade utan huvudsakligen är avsedda att förbättra sysselsättningsläget. Styrelsen förutsätter därvid att medel anvisas enligt det sk offertsystemet.

Styrelsen förutsätter att rekonstruktions- och strukturlånen lämnas på sådana villkor att SSAB kan genomföra åtgärderna utan att SSAB's likviditet och resultat påverkas negativt. Styrelsen bemyndigade VD att slutföra förhandlingarna varvid dock den slutliga uppgörelsen skall godkännas av styrelsen. Definitivi beslut om igångsättning av viss investering lages av styrelsen först sedan sedvanligt utredningsunderlag föreligger.

Vid sammanträdet 1979-05-22 konstaterade SSAB's styrelse att riksdagsbeslutet inte kan ses som omedelbart bindande för bolaget utan mäste ses som en uppmaning till regeringen att tillsammans med bolaget finna vägar för ett genomförande av riksdagsbeslutet och i samband härmed en företagsekonomisk utvärdering av beslutets innebörd mäste läggas till grund för bolagets agerande.

1.4 SSAB's utredning

SSAB's utredning om nytt mediumvalsverk i Luleå har utförts inom de två berörda divisionerna Profiler och Specialprodukter. Arbetet har letts av en styrgrupp under ledning av vice VD Orvar Nyquist. tProjektdeltagare enligt bilaga 2). Under utredningens gång har resultaten diskuterats med de övriga svenska verken.

Utredningen omfattar cn marknadsdel, dvs. SSAB's tillgängliga marknad för mediumverksprodukter inom och utom Sverige. samt en teknisk studie. Inom den tekniska studien har undersökts vilken utformning ett konkurrenskraftigt verk med bästa tekniska standard skall ha. SSAB's utgångspunkter har härvid varit att varje nytt verk inom företaget mäste ha bästa tekniska nivå. Inom företaget har tidigare diskuterats vissa alternativ med lägre teknisk standard och därmed också lägre produktionskapacitet.

Då all ny utrustning i SSAB måste ha internationell konkurrenskraft har emellertid några alternativ med lägre teknisk standard inte övervägts och därför inte heller utretts. Utredningen innehåller vidare lönsamhetsstudie, konkurrensanalys samt konsekvenser för övriga svenska verk vid byggandet av ett nytt verk. Resultatet redovisas sammanfattningsvis i det följande.

Prop. 1980/81: 67 74

2 Marknadsutredning

2.1 Produkter

Marknadsutsikterna för ett givet produktsortiment med avsättning såväl i Sverige som på export har undersökts. Valet av produktsortiment har haft två utgångspunkter. Den ena är att sortimentet skall omfatta produkter som för närvarande saknar lämplig tillverkningskapacitet i Sverige. Den andra är att minimikapaciteten 1 ett modernt valsverk för aktuella produkter. dvs 400 kton/år skall utnyttjas.

Alternativa program har övervägts under utredningens gång, bla ctt specialiserat balkprogram med få produkter och program med bredare sortiment. Eftersom det kunde konstateras att ett specialiserat program inte kan få tillräcklig marknad har ett av de bredare programmen valts för studien.

Produktprogrammet är följande:

Vinkelstång. likflänsig 50/50, (55/55), 60/60. (65/65). 70/70. 75/75. 80/80.

90/90, 100/100, — 110/110, 120/120, —130/130,

140/140, 150/150

Vinkelstång,

olikflänsig 100/50, 100/65. 100/75, 120/80. 130/65, 130/75.

130/90, 150/75, 150/90, 180/90. 200/100 Vinkelstång,

Avsättningsmöjligheterna för dessa produkter har undersökts för Sverige och på export. För studier av marknader där SSAB för närvarande

inte har försäljning. dvs främst utvecklingsländer. öststater och de amerikanska kontinenterna har de två internationella stälkonsultföretagen At-

kins Planning och International Market Rescarch anlitats. Studier av de nordiska och europeiska marknaderna har genomförts av SSAB's egen

projektgrupp.

Prop. 1980/81: 67 75

2.2 Produkternas användare. Tillväxttakt

De produkter som ovan angivits för ett nytt valsverk dvs stång. balk och

profiler förbrukas i europeiska länder till 5047 eller mer i byggnads- och

anläggningsverksenheter och i övrigt inom skilda verkstadssektorer. Ma-

skin-, transport- och varvsindustri är tex stora förbrukare. Bilden varierar nägot mellan de industrialiserade länderna. Cänder med stark stälbygg-

nadstradition har större andel förbrukning inom byggnadsverksamheten än länder med betongbyggnadstradition. Sverige tillhör den senare kategorin.

Den högsta tillväxttakten inom det aktuella produktområdet finns i länder som är under stark industriell uppbyggnad. I industrialiserade

länder är investeringarna i ny infrastruktur huvudsakligen ersättningsin-

vesteringar och tillväxttakten för stål blir därmed tåg eHer stagnerande.

Förbrukningen päverkas också av variationer inom viktigare avnämarbranscher, tex varvs- och bilindustrin.

De industrialiserade europeiska länderna visade tex en mycket stark

marknadstillväxt de tio ären närmast efter kriget då de åter byggde upp

industri och infrastruktur. Sedan dess har förbrukningen ökat svagt. stag-

nerat eller minskat med undantag för sådana uppgångsår som 1973/74.

Denna uppgång hade dock delvis spekulativ karaktär och kan inte läggas

till grund för ett antagande om en stabil efterfrågcökning i dessa länder.

För de västeuropeiska och de industrialiserade länderna förutses ingen

nämnvärd marknadstillväxt inom det aktuella produktområdet. såvida inte nuvarande industriella förutsättningar drastiskt förändras. Drastiska för-

ningar som skulle kunna kräva stora nya infrastrukturella satsningar. Ut-

redningen har inte försökt bedöma möjligheterna eller effekterna av sådana

förändringar.

"Tillväxten är fortfarande hög inom öststaterna och inom vissa utveck-

lingsländer. Flertalet av dessa länder har emellertid också en kraftig utbyggnad av sin egen stålkapacitet.

2.3 Substitution

Den valsade balken från ett mediumvalsverk har under det senaste

årtiondet börjat ersättas av formade balkar med utgängsmaterialet plåt.

Ett exempel är fyrkantrör som tex används som pelare i lättare stälhuskonstruktioner. Valsad balk har dock hittills haft prisfördelar. En ny anläggning för fyrkantrör byggs emellertid av Rautaruukki i Finland och kan komma att påverka den nu rådande balansen mellan fyrkantrör och

valsad balk till fyrkantrörens fördel på den nordiska marknaden. Detta gäller även i viss mån svetsad balk där Rautaruukki har en stark position.

För närvarande är emellertid endast grov svetsad balk kostnadsmissigt konkurrenskraftig i jämförelse med valsad balk.

Prop. 1980/81: 67 76

De valsade profilerna möter även konkurrens från kallformade profiler. Enligt europeiska bedömare utgör de kallformade profilerna knappast nägot hot mot de valsade, utan de bör betraktas som kompletterande produkter.

2.4 Avsättningsmöjligheter på skilda marknader

Den svenska handelsstälindustrins huvudmarknad är för närvarande Sverige och övriga nordiska länder, dvs en närmarknad. En betydande export av stängstålprodukter finns också till övriga europeiska länder. medan exporten till öststater och geografiskt avlägsna länder är obetydlig. I den mån export till sistnämnda länder förekommer är den av tillfällig karaktär och ingår inte i etablerade handelsrelationer. Produktion, tillförsel och avsättning framgår av tabell I i avsnitt 6.

Utredningen har dragit slutsatsen att produkter från ett nytt valsverk i huvudsak bör avsättas på samma marknader som svensk handelsstålindustri har idag. De studier som genomförts avseende både de nu etablerade marknaderna och möjliga nya marknader för Sverige har samtliga givit samma resultat. Eftersom någon stor marknadstillväxt inte kan väntas på nordisk eller europeisk marknad innebär det samtidigt att det inte finns utrymme för någon ny kapacitet. Ett nytt verk måste alltså ersätta redan befintliga verk som i så fall måste läggas ned.

Marknadsbedömningen utgår från att sådana strukturella förändringar sker. Konsekvenserna för svensk och nordisk struktur sammanfattas i avsnitt 6.

Studien av marknadsförutsättningar baseras vidare på beräkningar av den totala förbrukningen av de skilda produkterna i programmet inom varje studerad marknad. Underlaget har erhållits frän statistiska studier och intervjuer av såväl svenska som utländska handetsföretag. Grundmatertalet är konfidentiellt av konkurrensskäl.

Vid beräkningen av möjlig avsättning på skilda marknader har hänsyn tagits till den befintliga tillverkningskapaciteten och kända förändringar av denna, den väntade stälförbrukningen inom respektive marknad samt de aktuella ländernas utrikeshandel och handelspoliuk. Det detaljerade grundmaterialet är konfidentiellt av konkurrensskäl. Slutsatserna kommenteras i det följande och kan även sammanfattningsvis utläsas ur tabell 2 tavsnitt 6.

Det nya verkets produktion kan grovt indelas i två produktområden, dvs farltygsmaterial och övriga profil- och stångprodukter. Marknaden för furtvgsmaterial, som karatäriseras av specialiserade produkter med få curopeiska tillverkare. har bedömts med utgångspunkt från den väntade utvecklingen inom europeisk varvsindustri. dvs efterfrågan på nya fartyg av skilda kategorier.

Marknaden för produktområdet ”Övriga profiler” kännetecknas av

Prop. 1980/81: 67 77

mänga tillverkare och ett brett avsättningsområde. Uppskattningarna av avsättningen hemma och på export baseras alltså på de förutsättningar som angivits I det tidigare, dvs de skilda ländernas förbrukning, produktion och utrikeshandel.

Avsättningen har beräknats som maximal avsättning i genomsnitt över en konjunkturcykel.

2.4.1 Produktområdet övriga profiler Sverige

Den sammanlagda svenska förbrukningen av aktuella produkter beräknas till ca 260 kton/år. Med hänsyn till övrig svensk produktion och en viss oundviklig import bör det nva mediumverket kunna avsätta ca 100 kton/år i Sverige. (Jfr tabell 2 i avsnitt 6.)

Norge och Finland

SSAB har en etablerad position inom norsk marknad och bör kunna försvara denna. Ett ökat samarbete med Norsk Jernverk när det gäller produktionsfördelning bör komma till stånd. Några omedelbara utbyggnadsplaner i Norge är inte aviserade.

Inom den finska marknaden bör beaktas att statlig exportfinansiering av verkstadsprodukter sker under förutsättning av att maximal andel finskt ursprungsmaterial använts i produktionen. Vidare har COMECON-segmentet en central roll i finsk utrikeshandel. Slutligen bör noteras att vissa balk- och stångprodukter inom Finland p.g.a. Rautaruukkis starka ställning har plåt som utgångsmaterial. Det förutsättes i utredningen att svensk export till Finland av aktuella profilprodukter kan bibehällas.

Sammantaget bör avsättningen till dessa två marknader från ett nytt svenskt verk kunna uppgå till 45—50 kton.

EG

För EG som helhet gäller att svensk export av stäl sannolikt inte kan ökas. EG-länderna har i likhet med Sverige drabbats av en stagnerande hemmamarknad samtidigt som den nuvarande. för vissa länder mycket stora, exporten möter härd konkurrens från nya stälproducerande länder. Inom EG pågår en omfattande strukturomvandling. Denna kan emellertid knappast väntas leda till en total minskning av stälkapaciteten. Som exempel kan nämnas att nya verk byggts i Italien och att ARBED-koncernen i Luxemburg avser bygga ett nytt verk som ersättning för äldre verk. som läggs ned. Befintliga moderna verk kan med måttliga investeringar fördubbla kapaciteten. Den totala nominella stälkapaciteten för EG-blocket är 50 Mton inom profil- och stångområdet och utnyttjandet för närvarande beräknas till 60 22. I sammanhanget bör också beaktas den svenska skriftväxlingen med EG, som går ut på att etablerade handelsmönster inte skall förändras, vilket främst innebär att exportnivån ej får öka.

Prop. 1980/81: 67 78

Om detta handelsmönster inte skall ändras betyder det att maximal avsättning från ett nytt svenskt verk till EG kan uppgå tll 110— 115 kton.

Utomeuropeiska marknader

Sverige har för närvarande mycket begränsad försäljning till marknader

utanför Västeuropa. Satsningar på nya marknader kräver marknadstö-

ringsinsatser antingen genom etablering av egna försäljningsbolag eller

agenter eller genom att anlita lokala agenturer och handelsföretag. Marknadsföringsinsatser av detta slag är dyrbara och nya exportörer möter för närvarande svår konkurrens från redan etablerade exportörer (främst EGländer och Japan) i länder med stålimport.

Öststatsmarknaderna. SEV-länderna, erbjuder för närvarande eller framöver inga exportmöjligheter för Sverige. Östländerna har en väl ut-

byggd stålindustri och är för närvarande självförsörjande som helhet.

Marknaden är dock under tillväxt och det finns vissa svärigheter med stälförsörjningen. Ökade maskinbeställningar från EG kan medföra en lättnad för västeuropeiska stälmarknaden. Utbyggnaden av kapacitet är å andra sidan mycket kraftig. I Polen. Tjeckoslovakien, Rumänien och DDR byggs stordriftsverk inom det aktuella produktområdet med en sammanlagd nominell kapacitet om 3.0 Mton/år. Det är svårt att erhälla detaljerad

statistik från SEV-länderna och bedöma vart avsättningen från de nva

verken kommer att gä. Enligt de konsulter som SSAB anlitat kommer

produktionen i huvudsak att avsättas inom östblocket, men det finns också möjligheter att kapacitet finns över för lägprisexport till västeuropeiska

länder. något som ytterligare skulle innebära påfrestningar för den europe-

iska stålindustrin. Valutaskäl kan motivera sådan export. Nordamerika. främst USA. har nettoimport av handelsstäl. Även den

amerikanska stälindustrin har en pågående strukturomvandling. men inte heller här bör det förutsättas att den leder till kapacitetsminskningar. De senaste indikationerna är I stället att branschen måste förstärkas med

modern kapacitet. USA har under stälkrisens är infört en rad importrest-

riktioner och inga tecken finns på att denna politik Kommer att ändras. För Sverige är marknaden vidare geografiskt avlägsen och transportkostna-

derna kan betyda att export av lönsamhetsskäl blir utesluten. särskilt som endast små kvantiteter kommer ifråga för svensk del.

På övriga marknader finns växande efterfrågan — främst inom oljeproducerande länder och utvecklingsländer med pågående industrialisering, t.ex. Saudiarabien, Egypten. Marocko, Algeriet. Nigeria och Venezuela. Dessa länder väntas till övervägande delen importera stäl under den närmaste tioårsperioden. Exportmöjligheter från Sverige till dessa länder begränsas emellertid av att stora stålproducerande länder redan har etablerad försäljning på dessa marknader. Japan har t.ex. stark dominans i Saudiarabien och andra oljeproducerande länder. Äldre kolonialmakter

som Frankrike och England är starka inom sina före detta kolonier. Eng-

Prop. 1980/81: 67 179

land har företräde inom vissa sådana länder på grund av det gemensamma måtlsystemet.

Belgien-Luxemburg uppträder också som en mycket stor stålexportör

till afrikanska länder. Både Italien och Spanien, som har en växande stålindustri, ligger geografiskt nära de nämnda nordafrikanska länderna.

Också Tyskland har en stark position i de här nämnda länderna. Svensk export till de nämnda länderna måste alltså ske under stark

konkurrens med länder som redan har en etablerad position och vars stagnerande hemmamarknad kräver ökning eller vidmakthållande av ex-

port.

Avsättningen på övriga marknader från SSAB torde enligt utredningens bedömning inte överstiga 30 kton/är. Egen etablering genom försäljningsbolag eller agenturer i de aktuella länderna kan inte motiveras av så låga kvantiteter. Eventuellt kan försäljning ske via tradingföretag i t.ex. Tysk-

land eller Storbritannien.

2.4.2 Fartygsmaterial

Nybyggnation av fartyg beräknas få en återhämtning fr.o.m. 1983 med

största ökning fr.o.m. 1985 då ett stort tonnage byggt 1970-75 skall ersättas. Bulk- och tankfartyg kommer att få mindre betydelse än tidigare. Nya typer av fartyg med tyngdpunkt på offshore. utforskning, utvinning av

mineraler till havs, flytande fabriker m.m. väntas öka. Avsättningen av

fartygsmaterial från SSAB och övriga curopeiska producenter, främst Norsk Jernverk, British Steel och västtyska Thyssen väntas ske till de västeuropeiska varven. Eftersom dessa varv + stor utsträckning är statsägda kan en preferens för inhemskt producerat material komma att gälla.

Det västeuropeiska behovet av fartygsprofiler har beräknats ull 400-450 kton 1987, vilket är en dryg fördubbling i förhållande till 1980. Under

förutsättning att SSAB kan hävda sin nuvarande marknadsandel på 30—- 3546, skulle det sammanlagda tonnaget som kan tillverkas i det tänkta valsverkets dimensionsområde bli ca 100 kton. Därutöver skulle ca 50 kton fartygsmaterial tillverkas i befintliga grovverk i Luleä. SSAB har inte ambitionen att öka sin marknadsandel på fartygsmaterial då detta skulle innebära ett alltför starkt beroende av en marknad som kan bli underkastad stora efterfråge variationer.

Den samlade avsättningen för ett nytt valsverk, räknat enligt de nu

beskrivna förutsättningarna. skulle alltså bli ca 400 kton/år. vilket är ckonomisk minimikapacitet för verk av detta slag.

3¶Teknisk studie

3.1 Kapacitet

Teknisk utformning av ett valsverk för det tidigare beskrivna produkt-

programmet har utretts under medverkan av det tyska företaget DEMAG.

Prop. 1980/81: 67 80

en av de största tillverkarna av valsverk i Europa. Det valda produktpro-

grammet är förhållandevis brett och sträcker över dimensioner som tillver-

kas I valsverk som brukar benämnas både grovverk. mediumverk och i viss män även finverk. Gränserna mellan dessa verkstyper är alltså flytande.

Kapaciteten i ett valsverk påverkas av produktprogrammets bredd. verkets flexibilitet vid byte av produkter. valsningstiderna i verket samt kapaciteten i de led som föregår eller följer på valsningsoperationerna. t.ex. ämnesvärmning. svalning av valsat material och färdigställning av detta. Många av de nya verk som byggs läggs från början ut så att de led som föregår eller följer på valsningen kan byggas ut och kapaciteten därmed kan ökas kraftigt med begränsade investeringar.

Kapaciteten blir större ju snävare produktprogrammet är, vilket betyder

både färre stillestånd vid valsbyten och enklare hantering av färdigpro-

dukter. Moderna kontinuerliga valsverk har högre kapacitet än äldre rever-

sibla verk p. g. a. kortare valstider men också p. g. a. snabba valsbyten. Ett brett program i ett kontinuerligt verk är därför mindre begränsande för kapaciteten än i ett reversibelt verk. SSAB's nuvarande verk inom det

berörda produktområdet är av den reversibla typen, medan t.ex. Smedje-

backens mediumvalsverk och verket i Hällefors är kontinuerliga verk.

Det verk som har utretts är ew kontinuerligt verk med modernaste tekniska standard. Årskapaciteten med det valda programmet är ca 400 kion/äår i treskiftsdrift. Verket skulle kunna läggas ut för en utbyggnad till

högre kapacitet. men detta skulle innebära högre investeringskostnader.

Pen senare redovisade investeringssumman avser alltså ett verk som inte är avsett att byggas ut.

400 kton/år är som tidigare nämnts en miniminivå för kapaciteten i ett nytt verk inom det angivna produktområdet. De tidigare nämnda nya östeuropeiska verken och det planerade ARBED-verket i Luxemburg är

utlagda för betydligt högre kapaciteter. dvs. 600-14000 kton/år.

3.2 Processbeskrivning

Samtliga ämnen är stränggjutna blooms I endast tre dimensioner.

De värmes i en stegbalksugn och passerar därefter en utrustning för glödskalsrensning.

Förvalsningen sker i ett reversibelt duopar och färdigvalsningen i en kontinuerlig sträcka. Valsstolarna kan ändras från universalpar till duopar vid övergång från balk till profiler.

Hetan kapas i en flygande sax till svalbäddslängder på max 100 m. Efter svalningen riktas stången i fulla svalbäddskingder.

Kapningen utföres i två omgångar. varefter orderlängderna staplas och buntas. Alla färdigprodukter lagras inomhus.

Prop. 1980/81: 67 81

Omställningstiderna kan hållas korta genom att hela valsstolarna i den kontinuerliga sträckan bytes ut vid valsbyten.

Metoden för transport av de färdiga produkterna från färdiglagret till hamnen eller till kund har inte studerats i detta projekt.

3.3 Anläggningsbeskrivning

Ugnen är en övereldad stegbalksugn med kapaciteten 120 ton/tim. Den

eldas med en blandning av masugnsgas och koksgas.

Det reversibla förparet har valsdiametern 900 mm och valsbanelängden 2200 mm. Den kontinuerliga färdigsträckan består av 6 untversalpar och 3 flänsstukpar vid balkvalsning.

En översikt över verkets layout visas i fig. 1. Svalbäddens längd 100 m, bredd 27 m. För kapning finns totalt 4 kallsågar.

I hela byggnaden sitter 22 traverskranar med lyftkraft mellan 10 och 40 ton.

Verkets försörjning av el. vatten, ånga etc. kommer så långt det är möjligt att anslutas ull SSAB:s distributtonsnät.

Byggnadens max. mått är 450x 155 m. Den placeras i öst-västlig riktning

på tomten väster om koksverket. Invändigt är de olika aktiviterna avskilda

med mellanväggar för att förbättra arbetsmiljön. Stommen är en stålkon-

struktion med väggar av profilerad plåt.

6 Riksdagen 98081. I saml. Nr 67

Prop. 1980/81 67

Figur I

Mediumvalsverk Luleå

Förslag till layout mars 1980

06Xx0sc-05X00I

081-001 0 09c-08 O0sST-08 OS1-0s OFc-001

mn Pr UR

eda 2v7u007

/ 000

AU WPAiBO4dynposg

od "SNHO

SYM

121RdEN

TIYUTA [SNUTA NEId uma AH adl a

ta PE

rött / bd 42p3URPOY

ar PPEGSJUNOLDA) PPRASBWIWSENN

pprassuydeis

&

tOJ 0 JSEPPEY

te

"MR

6 01 11 CI

xvs APBUMYIIGg UTJSBUNYIY LISNUON SpuvTALT PPEUYIPAS JVALO4 ugn

— OLM VIND

Prop. 1980/81: 67 83

3.4 Anläggningskostnad

Kostnaderna är tagna ur en-riktprisoffert från DEMAG samt från egna

erfarenhetsvärden. De gäller 1980-01-01 i Luleå.

Kostnader för projektgrupp, montagepersonal och utbildning av drifts-

personal ingår i investeringskostnaden.

Markanläggningar 15,0 Mkr

Byggnader 155,7

Maskiner inkl. fundament 535,0

979.0 Mkr

Mecedräknas räntekostnader och prisökningar under byggnadstiden kan investeringssumman beräknas till ca 1200 Mkr.

3.5¶Produktionskapacitet

Produktprogrammet omfattar 359 kton/år.

Med ett genomsnittligt utbyte på 92.72: är behovet av ämnen 387 kton/år. Antalet ämnesdimensioner har nedbringats till endast tre.

Verkets kapacitet är 70 ton/tim. totaltid och 92 ton/tim. effektivtid. Kapacitetsberäkningarna är gjorda med 754 effektivtid. motsvarande

3873 tim/år.

Under det första året efter driftstarten beräknas produktionen uppgå till 144 kton/år. Under det andra året uppgår den till 270 kton/är och under det tredje året till 350 kton/år. vilket praktiskt taget är full kapacitet.

3.6 Personal

För genomförandet behövs en projektgrupp med egen och inhyrd personal. I det intensivaste skedet uppgår den till 60 personer. Totalt omfattar

projektledningen 1200 manmån.

Byggnads- och montagepersonalen kulminerar under början av det tred-

je året efter beviljat anslag med 480 personer. Totalt omfattar bygg och montage 7620 manmån. Driftpersonalens första skiftlag anställes 3 månader före driftstarten. Under första halvåret efter starten ökas till 2-skift och 3-skift. Vid full

produktion sysselsätter verket 330 personer.

Prop. 1980/81: 67 84

3.7¶Tidplan

Frän beslut att genomföra projektet fram till en definitiv anslagsbegäran

tar det 6 månader. |

Därefter tar tillverkning av utrustning 26 månader. Montaget tar ytterli-

gare 10 månader och följes av en provdriftsperiod på 4 månader.

Förprojektering tll anslaägsbegäran 6 mån. Tillverkning av mek.- och elutrustning 26 Montage 10 Provdrift 4

Tid från beslut till driftstart 46 mån.

Byggnaden färdigställes så att maskinmontaget kan göras inomhus. Om det är önskvärt att fördela byggnadsarbetena jämnare kan byggnaden påbörjas i förväg efter ett principbeslut om layouten.

4¶Lönsamhet

Det nya verkets lönsamhet har beräknats enligt följande förutsättningar. Den genomsnittliga produktionsvolymen har antagits vara ca 320 kton/är.

Denna nivå är något lägre än vad verket kan producera vid full kapacitet.

För investeringskalkylen har emellertid det ansetts riktigt att räkna med det erfarenhetsmässiga kapacitetsutnyttjändet. Produktionsvolymen i genomsnitt över konjunkturcykeln har därför justerats ned i enlighet med

deuta. Produkterna avsätts på hemmamarknaden och på export enligt de

proportioner som angivits i marknadsutredningen. Någon export till utomcuropeiska marknader har emellertid inte antagits då lönsamheten på sådan export blir svag.

Samtliga pris- och kostnadsantaganden har gjorts i 1980 års prisnivä. I kalkylen ingår direkta tillverkningskostnader samt försäljnings-, administrations- och utvecklingsomkostnader. Försäljningpriserna avser de 1980 gällande på aktuella marknader. Produkterna belastas i förekommande fall med Iraktkostnader enligt 1980 års nivå.

Ingående ämnen har beräknats till självkostnad inkl. kapitalkostnader vid 9052 kapacitetsutnyttjande. Kapitalkostnaderna har beräknats med utgångspunkt från anskalfningsvärde samt 1252 ränta på engagerat kapital.

Under de angivna förutsättningarna kommer verket inte att kunna täcka kapitalkostnaderna vid en livslängd på 20 ar för maskiner. 30 är på byggna-

der samt 125 ränta. Därtill kommer ränta på rörelsekapital, Ca 8077 av

investeringskostnaderna skulle behöva erhållas ränte- och amorteringsfrit för att kapitalkostnader på resterande investeringsbelopp skulle kunna

täckas av driftsöverskott.

För att erhålla full kapitalkostnadstäckning skulle följande krävas vid i övrigt oförändrade förutsättningar:

Prop. 1980/81: 67 85

— Försäljningspriserna måste vara drygt 22 högre än nu gällande prisni-

våer med i övrigt oförändrad kostnadsnivå. Det kan noteras att realpri-

serna på handelsstäl sedan 1963 i genomsnitt har utgjort 97 2 av detta

ärs prisnivå. I beräkningen har inkluderats 1974. då prisnivån var 4374 högre än basäret 1963.

—- Kostnaderna (exkl. kapitalkostnader för anläggningen) måste sänkas

med ca 317 vid oförändrade försäljningspriser, vilket inte är möjligt då

tillverknings-. försälinings-, administrations- och utvecklingsomkost-

nader skulle i så fall ligga nära noll. Alternativt skulle ämneskostna-

derna sänkas med ca 47 2. vilket inte heller är möjligt. — Öm försäljningspriserna ökar med 109: från antagen prisnivå, måste

kostnaderna (exkl. kapitalkostnader för anläggningen) sjunka till en nivå

som är 15 76 lägre än beräknat. Med oförändrade ämneskostnader inne-

bär det att tillverknings-, försäljnings-. administrations- och utveck-

lingskostnader mäste sjunka till en nivå som är ca 4292 av beräknade

kostnader. Alternativt skall ämneskostnaderna sänkas med drygt 20.

5¶Konkurrensförutsättningar

5.1 Kostnader

Vissa jämlörelser har gjorts mellan tillverkningskostnaderna för produkterna från det tänkta valsverket och motsvarande tillverkningskostnader hos effektiva europeiska konkurrenter.

De väsentligaste kostnadsposterna för produkterna är:

— ämneskostnader

— omvandlingskostnaderna i valsverk inkl. färdigställning — kapitalkostnader — distributions- och fraktkostnader

Åmneskostnaderna i SSAB Luleå förväntas kunna nedbringas vid tillkomsten av ett nytt valsverk genom att högre kapacitetsutnyttjande och färre ämnesdimensioner erhålls i förhållande till nuläget. Därmed kan SSABs ämneskostnader komma att ligga på samma nivå som hos effektiva

curopeiska konkurrenter. I detta fall har hänsyn inte kunnat tas till kapital-

kostnader p.g.a. att olika beräkningsgrunder används av SSAB och kon-

kurrenterna.

Omvandlingskostnaderna i valsverk samt färdigställning påverkas av det totala tonnaget och sortimentets bredd. Eftersom tonnaget i förhållande till effektiva konkurrenter är litet och sortimentet brett kommer det tänkta nya valsverket att få vissa kostnadsnackdelar i jämförelse med dessa. Det bör dock noteras att det nya verkets omvandlingskostnader per

ton blir 35—4092 lägre än i nuvarande SSAB-verk med produktprogram och volymer enligt 1980 års budget.

Prop. 1980/81: 67 86

Kuapitalkostnaderna per ton för det tänkta nya verket blir avsevärt högre

än hos befintliga effektiva konkurrenter, då dessa byggt verk till anlägg-

ningskostnader som är betydligt lägre än dagens. Till detta kommer att det tänkta SSAB-verket har litet tonnage. Nu kända planerade verk skulle

alltså p.g.a. högre kapacitet också få lägre kapitalkostnader per ton.

Distribution och frakt. Distributionskostnaderna tll den svenska mark-

naden från det nya verket blir låga i förhållande till de europeiska konkur-

renternas distributtonskostnader till samma marknad. Ca 7026 av volymen

i det nya verket skulle dock avsättas på export, vilket innebär att produkterna belastas med fraktkostnader till exportmarknaderna. I jämförelse med producenterna på dessa marknader skulle SSAB alltså få tämligen stora kostnadsnackdelar.

Sammantaget kan konstateras att produkter som avsätts på närmarknaden från det nva verket bör kunna få kostnadsfördelar mot importerade produkter, så länge kapitalkostnader inte ingår. På exportmarknaderna

kommer SSAB dock att få kostnadsnackdelar jämfört med producent inom respektive land. Inberäknas kapitalkostnader kommer SSAB att ha kost-

nadsnackdelar på samtliga marknader.

5.2 Kvalitet och utvecklingstendenser

Det nya verket har kvalitetsfördelar jämfört med nuvarande tillverkning. t.ex. vid valsning av tunnväggig balk. Vissa av de balkprodukter som där

kan produceras kan inte produceras i nuvarande verk. Detta gäller dock

främst produkter där den svenska förbrukningen är relativt liten och som

till tämligen stor del skulle exporteras från ett nytt verk. A andra sidan kan

det förväntas att utvecklingen går mot ökad användning av tunnväggiga

och lättare profiler.

Varmvalsade profiler bör med nuvarande tekniska utveckling inom varmvalsningstekniken väl kunna hävda sig gentemot kallformade profilprodukter. Nägra utvecklingstendenser inom tekniken är nya metoder för energibesparing och energiåtervinning. De nya verken bör t.ex. anpassas till att ta emot varma ämnen direkt från stränggjutningen. Varmvalsverken

bör alltså byggas på samma plats som ståltillverkningen. Svalbäddar för

färdigt material bör byggas så att värmen kan återvinnas. Sådan teknik är under utveckling. Ugnar bör byggas som kan använda andra bränslen än

olja, vilket är det dominerande bränslet idag. Värmebehandlingen av fär-

digt material kan också ske genom mer energisnåla och effektiva metoder.

I själva formningstekniken kan förenklingar ske genom att man sträng-

gjuter förprofiler direkt och därigenom undgår förvalsningar i valsverket.

Detta fordrar dock länga tillverkningsserier och är inte möjligt för verk med brett sortiment.

Krav på både yttre och inre miljö. t.ex. eliminering av luft och vatltenföroreningar. värme. buller och drag, kommer också att få betydelse för

utvecklingen.

Prop. 1980/81: 67 87

6¶Konsekvenser av ett nytt verk för den svenska strukturen

6.1 SSABs verk

Det förutsätts att finverket i Luleå samt mediumverket i Domnarvet läggs ned vid tillkomsten av ett nytt verk i Luleå. Det nya verket tar emellertid också över 40-504 av den nuvarande produktionen i de två grövre verken i Luleå, dvs. universalverket och grovvalsverket. Den fortsatta driften av dessa verk blir alltså beroende av möjligheterna att förlägga annan produktion dit.

Som tidigare redovisats förutses en efterfrågeökning för fartygsprofiler.

Vidare skulle grovverkets produktion kunna ökas genom att rälstillverk-

ningen i Domnarvet läggs ned och överflyttas till Luleå. Detta kräver förutom nya investeringar att en acceptabel prisnivå på räls kan säkras genom långtidsavtal med kunderna. dvs. SJ och det norska järnvägsföretaget NSB.

En ökad tillverkning av fartygsmaterial skulle i första hand förläggas till grovverket. Rälstillverkning skulle också kunna förläggas till detta verk.

men sådan tillverkning kan också vara möjlig 1 universalverket. I övrigt

skulle fortsatt drift i universalverket vara beroende av en ökad produktion av grova profiler som till huvuddelen måste avsättas på export. Detta kräver en hög exportnivå från Sverige.

6.2¶Övriga svenska verk

Övriga svenska verk inom det nya verkets dimensionsområde är Smedje-

backens mediumvalsverk. Boxholms mediumvalsverk, Hallstahammars

verk och Hällefors nya mediumvalsverk. De två sistnämnda verken berörs inte direkt eftersom de har ett anant produktprogram än det nya verket, men de kan indirekt beröras om något av övriga berörda verk skulle övergå till andra produkter för att undvika konkurrens med det nya verket. Halmstads Järnverk och Qvarnshammars Järnbruk berörs inte alls av det nya

verket, då de enbart har tillverkning av armeringsstål. Inte heller berörs Boxholms och Smedjebackens finverk i annan mån än att deras export

begränsas om den totala exporten av profilprodukter inte kan ökas.

Av tabell 1 framgår produktion, förbrukning samt utrikeshandel med

profilprodukter — dvs. allt stångstål — utom armeringsstål och rälsprodukter för år 1979. Som framgår finns för dagen en stor nettoexport av

dessa produkter.

Tillkomsten av ett nytt verk skulle inte väsentligt förändra situationen för övriga svenska verk vad gäller avsättningen på svensk marknad (se tabell 2). Avsättningen på svensk marknad från det nya verket motsvarar

ungefär samma volym som SSAB-verken har f.n. av profilprodukter exkl.

fartygsmaterial. De övriga verken tillverkar inte fartygsmaterial och

SSABs expansion på detta område skulle inte påverka dem.

Prop. 1980/81: 67 88

Exporten från de övriga svenska verken är emellertid hög i dagsläget.

Dessutom utnyttjas inte deras tillgängliga kapacitet vilket framgår av tabell

2. En produktionsökning i dessa verk skulle behöva avsättas på export,

Om det antas att nuvarande exportnivä inte kan ökas — bl. a. med hänsyn till Sveriges relationer till EG-marknaden — skulle exportutrymmet totalt sett minska för de övriga verkens del eftersom det nva verket i Luleå skulle

ha högre export än SSAB har idag. De övriga svenska verken skulle alltså få ett minskat marknadsutrymme i förhållande till dagsläget. Detta tillsam-

mans med den nuvarande överkapaciteten innebär att vissa verk skulle

behöva läggas ned. En annan faktor är att lönsamheten på export är svag.

särskilt export till avlägsna marknader.

Produktionen skulle även kunna ökas genom minskad import. Denna

möjlighet begränsas dock av att det svenska grossistledet även fortsätt-

ningsvis kan antas komma att utnyttja förmånliga priserbjudanden från utländska leverantörer. En minskad import från detta led skulle också kunna medföra ökad etablering av agenter för utländska företag i Sverige.

En viss import kommer att vara oundviklig för att säkra försörjningen av produkter som inte tillverkas inom landet. Även om den nuvarande importen skulle nedbringas med ca 1072 av förbrukningen skulle inte den svens-

ka överkapaciteten kunna elimineras.

Övriga nordiska verk

Det nya verket ligger delvis inom samma produktområde som valsverken i Norsk Jernverk. Eftersom Norsk Jernverk också har tillverkning av fartygsmaterial skulle en ökad produktion inom SSAB också päverka

Norsk Jernverk. Även Det Danske Staalvalseverk har produktion inom

samma område som det nya verket. I Finland finns motsvarande produktion bl. a. i Imatra och Dalsbruk inom ÖOvakogruppen. Några större konsekvenser för de övriga nordiska verken torde dock inte ett nytt verk i Luleå föranleda.

Tabell 1. Profilprodukter i handelsstål. dvs. allt stångstål exkl armering och banbyggnadsmaterial. År 1979. Värden i Kton. Producent Totala Avsättning — Norge & EG Övriga Total Export

leveranser — Sverige Finland länder export SSAB 315 E30 75 100 10 185 59 härav -fartygsmaterial 110 30 25 45 10 80 73 Övriga profilprodukter inom nytt mv-område . SSAB 205 100 50 55 - 105 51

Övriga verk 135 75 10 50 - 60 44

Övriga profil-

produkter utom nytt mv

Källor: Svensk Järnstatistik, uppgifter från företagen. SSABs produktion av övriga profiler har i sin helhet förts till produktområdet för ett nytt mediumverk. då ett sådant skulle ersätta merparten av befintlig produktion av sådana produkter. Vissa nu tillverkade produkter faller dock utom det nya verkets område. Siffrorna är avrundade.

Tabell 2. Profilprodukter i handelsstål, dvs. allt stångstål utom armering och banbyggnadsmaterial i fall av ett nytt valsverk i Luleå. Värden i Kton.

Producent Totala Avsällning Avsättning Kapaciteter Aktuella

leveranser Sverige Export 3-skift verk

Nytt verk SSAB 345 400 härav tartygsmaterial 95 beroende på varvsind. utveckling

Övriga profiler 250 100 150

Övriga verk . mediumverk Avsättn. 75 Återstående 290 Smedjebacken. Box-

Sverige utrymme enl. holm, Hällefors och + möjlig 1979 års Hallstahammar

finverk export 130 exportnivå 260 Smedjebacken. Box-

345 140 holm. Hällefors och

Hallstahammar

Anm. Nytt verk SSAB avser maximal avsättning på Sverige och export. Utrymmet för avsättning Sverige för övriga verk har beräknats med samma förbrukning och import som 1979. Kapaciteterna i Hällefors och Hallstahammar har fördelats lika på medium- och finverk. Dessa verk berörs endast indirekt av ett nytt valsverk i Luleå.

SSABs grovverk förutsätts ha produktion av fartygsmaterial och räls vilket inte har kvantifierats i tabellen. Universalverkets tillverkning skulle begränsas av exportutrymmet och möjlig produktion i detta verk inkluderas därmed i kvantiteten 345 under "övriga verk”.

7 Slutsatser och rekommendationer

Utredningen har konstaterat att det kan vara möjligt att avsätta produktionen från ett nytt verk om nuvarande svenska avsättningsvolymer på export och hemmamarknad i stort sett kan bibehållas. Det nya verket skulle i så fall exportera ca 704 av produktionen. Emellertid kan överka-

paciteten i Europa och risk för ökad protektionism medföra att marknadsutsikterna för svensk export försämras. Utredningens slutsats är därmed

att det med hänsyn till marknadsutsikterna, nu gällande lönsamhetsbetingelser och SSABs möjligheter att finansiera investeringen saknas förutsätt-

ningar att bygga ett nytt valsverk av ovan beskrivet slag i Luleå. En förbättring av stålefterfrågan med åtföljande prisstegringar är förut-

sättningar för ökad lönsamhet. SSAB utesluter inte att sådana förbättring-

Prop. 1980/81: 67 90

ar kan inträffa i framtiden även om det nu saknas tendenser i denna riktning. Som framgår av lönsamhetsutredningen krävs mycket stora för-

ändringar i förutsättningarna för att investeringen skall bli bärkraftig. SSAB kan följaktligen inte rekommendera ett genomförande av projektet i dagens situation. Innan beslut fattas om den framtida inriktningen för

profilprodukterna bör andra alternativ utvärderas mer noggrant. bl. a. med

hänsyn till den svenska produktionsstrukturen i övrigt.

Det kan konstateras att den svenska strukturen för profiltillverkning

med många små verk och höga kostnader inte på sikt kommer att vara

konkurrenskraftig. En strukturomvandling måste förutsättas.

Om det med hänsyn ull förbättrade marknads- och lönsamhetsutsikter blir akutellt med ett nytt valsverk för profiler i Sverige bör detta verk placeras i anslutning till en långsiktigt bärkraftig metallurgisk tillverkning.

Utdrag ur strukturplan för svenskt stål 1978-05-30

Grova, långa produkter

SSAB är idag 1 stort sett ensamtillverkare i Sverige av långa. grova produkter av typ balk. räls, profil- och universalstång. Inom SSAB tillverkas produkterna i rälsverket i Domnarvet och i grov- och universalvalsver-

ken i Luleå. Marknaden beräknas inom detta område ha mycket låg till-

växttakt.

Grovvalsverket i Lideå är byggt för valsning av grova profiler. Investeringsprogrammet innebär att svalbädden kompletteras för längre hetalängder. Detta ger bättre rakhet samt möjligheter till rälstillverkning. Ad-

justageutrustningen förbättras. Rälsverket i Domnarvet bör på sikt läggas

ned och tillverkningen av räls överföras till Luleå. Härigenom kan all produktion av grova produkter koncentreras till ett enda valsverk. Med det föreslagna investeringsprogrammet bedöms verket uppnå tillfredsställande konkurrenskraft bäde kvalitets- och kostnadsmässigt. Totalt uppgår investeringarna i grovvalsverket till ca 95 Mkr.

Universalverket i Luleå är av relativt modern konstruktion men saknar

idag såväl en egen värmningsutrustning som eget förpar. Detta ger ett orationellt produktionsflöde där exempelvis förprofilering i andra valsverk med åtföljande omvärmning förekommer. Valsverket kan idag ej utnyttja stränggjutna ämnen, vilket medför otillfredsställande produktkostnader.

Inom verkets produktområde föreligger viss substitutionsrisk som kan

påverka verkets framtidsmöjligheter.

Utdrag ur strukturplan för svenskt stål 1978-05-30

För att verket överhuvudtaget skall kunna leva vidare måste investeringar genomföras så att verket kan övergå till att utnyttja stränggjutna ämnen. En investering i nytt förpar måste också genomföras om verket skall kunna

Prop. 1980/81: 67 91

få ett rationellt flöde och utnyttjas effektivt. Investeringarna i universalvalsverket beräknas till ca 240 Mkr, varav det omedelbart aktuella investeringsbehovet uppgår till ca 100 Mkr.

Inom det grova produktområdet uppgår den totala investeringsvolymen

till ca 330 Mkr. Antalet sysselsatta minskar på sikt med ca 200 personer, främst som en följd av nedläggningen av rälsverket i Domnarvet.

Medium- och finverksprodukter

Inom detta produktområde är tillverkskapaciten i Sverige ungefär dubbelt så stor (ca 800 kton) som den svenska marknaden (ca 425 kton 1977). Överkapaciteten är störst inom det klenare sortimentområdet.

Produkterna tillverkas, förutom av SSAB, av de mindre och medelstora handelsstålsverken. Valsverken är i flertalet fall av äldre datum. Inom SSAB tillverkas produkterna i mediumverket i Domnarvet, finverket i Domnarvet samt finverket i Luleå.

Med hänsyn till den komplexa tllverkningsstrukturen i Sverige pågår en

för branschen gemensam strukturutredning inom detta område under ledning av förre LO-ordföranden A. Geijer. Denna utredning får självfallet betydelse för SSAB:s egen struktur inom detta produktområde. Vissa slutsatser rörande utvecklingen inom SSAB kan dock redan nu fastslås.

Utdrag ur strukturplan för svenskt stål 1978-05-30

Höjda kvalitetskrav och successivt försämrad produktuonsekonomi hos

befintliga gamla verk kan komma att kräva. att ett nytt mediumverk byggs i Sverige under första delen av 80-talet. Det är naturligt att SSAB som är största svenska tillverkaren inom området. med sin råstålskapacitet och

utrustning för stränggjutning blir det företag som bygger det nya verket. Verket placeras då i Luleå. Kostnaderna för ett nytt mediumverk uppskattas til 360 Mkr.

För att få ett komplett sortiment inom balkområdet bör SSAB ta upp tillverkningen av fyrkantrör på sit program. Tillväxttakten för fyrkantrör är hög. Detta sammanhänger delvis med att fyrkantrör inom vissa områden substituerar konventionell balk. Marknaden i Sverige uppgår till 65 kton (1977). Band för tillverkningen erhålles från bredbandvalsverket. Verket bör med hänsyn till fraktkostnader för varmvalsade band

och färdiga fyrkantrör placeras i Domnarvet. Möjligheten till en placering i

Grängesberg skall utredas. Ett nytt verk för fyrkantrör beräknas kosta ca 160 Mkr.

Projektdeltagare i utredning om nytt mediumvalsverk i Luleå

Arbetet har letts av en sryrgrupp med deltagarna

Orvar Nyquist, Vvd. ordförande

Prop. 1980/81: 67 92

Olav Johannessen, chef Div Koksverk, Luleå

Sven Åke Johansson. chef koncernstab Ekonomi, Stockholm

Ba Lagergren, chef Div Specialprodukter, Borlänge Herbert Öquist, chef Div Profiler, Luleå Sekreterare har varit Helve Boman. koncernledningens kansli. Stockholm.

För marknadsutredningen har ansvarat Ralph Zachrisston koncernstab

Marknad, med bistånd från marknadsenheterna inom divisionerna Profiler

och Specialprodukter samt SSABs utländska dotterbolag. För marknadsundersökningar har vidare konsultföretagen Atkins Planning, England. och Industrial Market Research. England, anlitats.

Teknisk utredning har utförts under ledning av Sven Gunnar Svensson.

division Profiler, Luleå med bistånd av bl. a. Bertil Öberg, Curt Johansson,

Hans Göran Zetterwall. Hans Sandberg och Jörgen Pehrson, samtliga SSAB. Det västtyska företaget DEMAG har anlitats för tekniska utredningar beträffande verkets layout, valsningsutrustning, kapacitetsberäkningar m.m.

Tekniska diskussioner har hållits med två andra leverantörer av utrust-

ning. nämligen Morgårdshammar AB och Schloemann-Siemag.

Professor P. O. Strandell vid KTH i Stockholm och forskningschef B.

Orrling vid BTF i Luleå har löpande hållits informerade om projektet.

Lönsumhetsutredning har utförts av division Profiler under ledning av Hans Göran Zetterwall.

För konkurrensstudier har ansvarat P. O. Boman. chef koncernstab Teknik samt Hans Sandberg och P. O. Björkman, central Forskning och utveckling.

Konsekvenser för övriga nordiska verk har utretts av Olav Johannessen.

Diskussioner i denna fråga har förekommit med Smedjebackens Valsverks

AB samt Boxholms AB.

Studiebesök har gjorts vid valsverk i bl.a. Västtyskland. Polen. Italien. Sydafrika och Japan.

Referensmaterial Rapporter

Marknadsutredning, nytt mediumvalsverk i Luleå 1980-03-13. Ansvarig Ralph Zachrission. Konfidentiell.

Mediumvalsverk i Luleå. Teknisk utredning 1980-03-13. Ansvarig Sven Gunnar Svensson. I utredningsmaterialet ingår lönsamhetsstudie och konkurrensjämförelser. Materialet är delvis konfidentiellt.

Opportunities for a new medium section mill for SSAB. Industrial Mar-

ket Research Ltd 1980-01-04.

Export opportunities for Medium section mill products. Atkins Plan-

ning. Nov. 1979.

Prop. 1980/81: 67 | 93

Vorplanungsstudie Mittelstahlstrasse för Svenskt Stäl AB Luleå. Mannesmann Demag, februari 1980.

Härutöver i form av PM och arbetsmaterial reserapporter från besök i

utländska och svenska verk samt underlag för beräkningar m.m. från

berörda divisioner inom SSAB.

Prop. 1980/81: 67 94

Biluga 3

Verksamhetsberättelse

för Strukturdelegationen

Kalenderåren 1978—1979

Innehållsförteckning

I Bakgrund avseende specialstålsindustrifn oosssssosssosisssss nn. 95

a Internationell bakgrund oosoooossessesrersrrrressss ess rr r rerna 95

b Utvecklingen I SVerigé ooossosseseeserrerrerser rss rss sens a 95

2 Bakgrund avseende gjuteriindustrif —osossssssssssssesss ess. 97

3 Strukturdelegatlonefh oosssosesseeerserereres ses ses ss sr sne ta 99

a Uppgifller mososoeessrerrrrrrereerrrerer rer ess s rss sr se sees 99

b Ledamöter. kansli M.M sossossrsesrererrresrsr ess ss resta 99

c Arbetssätt avseende specialstålsindustrin osssssosossssss ss. 99

d Arbetssätt avscende gjuteriindustriffooosssossssss ss sosse sons. 100

4 Av strukturdelegationen finansierade projekt =. ...s00.os.0. 0... 101

a Sammanfattning sossoseressrrseerserrerreseess ss ss see see ss 101

b Redovisning av finansierade projekt inom specialstålsindustrin . 101

c Finansierade projekt inom gjuteriindustrin = .ssossssossossoosa 103

Underbilagor

I Sammanfattning av länevillkoren M.M. oososssosssssssse ss ssa 105

2 Ledamöter, experter och handläggure =osssssssssssssss sees na 106

3¶Tablå över beviljade lån och garantier —ssoosososssossssesss sons 107

4 Övriga strukturåtgärder samt synpunkter på framtiden för spe-

CialstålsindUusStril ooososssersssrrrrrrereereserr rss ere series era 107

Delegationen för strukturfrågor inom vissa branscher — Strukturdelegationen — har haft till uppgift att under åren 1978 och 1979 dels pröva fråga

om lån och lånegaranti för att främja strukturomvandlingen inom specialståls- och stålgjuteriindustrin. dels ta initiativ till. följa och stödja struktur-

omvandlingen inom specialstålsindustrin. För långivning har delegationen

disponerat ett anslag på 700 milj. kr., varjämte delegationen bemyndigats att besluta om lånegarantier på sammanlagt 600 Mkr. Sedan delegationens angivna verksamhet avslutats får delegationen härmed avge följande verksamhetsberätelse för sin verksamhet under kalenderåren 1978 och 1979.

Prop. 1980/81: 67 95

1¶Bakgrund avseende specialstålsindustrin

a Internationell bakgrund

Den gynnsamma resultatutvecklingen för världens stålindustri under 1973 och 1974 förledde mången företagsledning runt om i världen till starkt uppdrivna förväntningar om den framtida utvecklingen. Mycket ambitiösa investeringsplaner antogs. Tvärtemot vad man antagit kom efterfrågan i stället att minska. Trots att investeringarna skrinlades i största möjliga

utsträckning redan inom något eller några år, fick de till följd att produk-

tionskapaciteten ökade varje är under hela lågkonjunkturen. De gamla stålländerna i Västeuropa men också Japan och USA tvingades vidta långtgående åtgärder i form av finansiella stöd, pris- och volymkarteller samt överenskommelser om begränsningar av exporten. Sviterna av låg-

konjunkturen är ännu långt ifrån övervunna.

Kapacitetsutnyttjandet i Västeuropa och Japan ligger fortfarande under 1974 års, vilket också bekräftas av att prisutvecklingen inte följt det vanliga konjunkturförloppet. Inte heller för framtiden tror man i allmänhet på

någon väsentlig förändring till en för stålindustrin förmånligare utbuds- och efterfrågesituation. Efterfrågeökningen spås bli väsentligt lägre än vad som

tidigare ansetts vara huvudtrenden, samtidigt som de s.k. ”nya industri-

länderna” fortsätter att bygga ut kapaciteten. En avvikande uppfattning

har anmälts i en amerikansk studie, där man antar att tillgänglig kapacitet i praktiken är lägre än vad som angetts i olika översikter. En måttlig efterfrågeökning skulle därför redan i början på 1980-talet kunna leda till en

bristsituation! Om denna rapport förtjänar att tas på allvar återstår alt se. Faktum kvarstår dock att felprognosen från världens samlade stälexpertis

(HSIs Mönchenkonferens) år 1974 (alltså efter utbrottet av den s.k. oljekrisen) tillhör modern ekonomisk historias värsta. Historien har under alla omständigheter visat att tvärsäkra prognoser svårligen låter sig göras.

b Utvecklingen i Sverige

För Sveriges vidkommande drabbades handelsstälsindustrin först och hårdast. i synnerhet kanske den del som hade varven som huvudsaklig kund. Inom detta avsnitt av stålindustrin är det tvivelsutan befogat att tala

om en djupgående strukturell förändring i så måtto att efterfrågan från den viktigaste kundkategorin. de nordiska storvarven, inom loppet av några månader minskade drastiskt. Detta illustrerar också på ett hårdhänt sätt

vikten av att korrekt avväga fördelarna med en långtgående specialisering mot risken av att avsätta merparten av sin volym till ett fåtal kunder inom

en och samma bransch. För att lösa problemen för de största handelsstål-

verken bildades som bekant SSAB med staten som hälftendelägare vid sidan av Stora Kopparberg och Gränges, två företag som under senare är avvecklat praktiskt taget allt aktivt engagemang inom stålindustrin.

Prop. 1980/81: 67 96

För specialstålsindustrins del dröjde krisen nägot längre. En viss inhemsk efterfrågan samt lagerstödet begränsade förlusterna och flertalet företag planerade för en konjunkturuppgång under det andra halvåret 1976.

Inte minst den finansiella planeringen förutsatte att lagren då skulle kunna avvecklas. samtidigt som rörelsen skulle börja generera mera kapital. Konjunkturuppgången lät dock vänta på sig ytterligare två är. något som på många håll ledde till ett mycket ansträngt finansiellt läge.

En extremt svag efterfrågan på svenska produkter i kombination med

lageravvecklingen ledde till att produktionen av specialstål under 1977 låg

på endast 65 2 av nivån 1974. (Under tolvmånadersperioden oktober 1978 t.o.m. september 1979. uppnåddes fortfarande bara 847.)

I 1977 års specialstålsutredning (DsI 1977: 3) analyserades förutsättning-

arna för denna industris framtid och flera konkreta förslag presenterades.

Utvecklingen av företagens soliditet och likviditet under 1977 hotade emellertid att rasera förutsättningarna för en ordnad omstrukturering. I flera fall

saknades de nödvändiga finansiella resurserna för allt annat än de mest elementära behoven.

c Olika typer av strukturåtgärder inom specialstålsindustrin

Under årens lopp har åtskilliga synpunkter framförts rörande önskvärda

typer av förändringar inom specialstälsindustrin. Företagen själva. de

fackliga organisationerna och statsmakterna har i olika sammanhang och från olika utgångspunkter analyserat problemen och framlagt förslag.

Nedan redovisas olika problem och förslag till ätgärder utan anspråk på inbördes rangordning, som i olika sammanhang framförts i syfte att åstadkomma en bättre branschstruktur. = Den splittrade ägarstrukturen har ansetts utgöra ett hinder för en ratio-

nell samordning. Behov av ett statligt ”strukturbolag ” har också påta-

lats. — Produktionssamordning utgör undantagslöst en central beståndsdel i

alla strukturresonemang,. inte minst mot bakgrund av den stora geogra-

fiska splittring som kännetecknar branschen. Underförstått bör i första

hand företag med så lika sortiment som möjligt föras samman. Detta är

liktydigt med en integration i djupled. Ett högt kapacitetsutnyttjande på längre sikt och mindre samlade investeringsutgifter skulle bl.a. stå att

vinna. Minskning av personalstyrkan torde i de flesta fall bli oundviklig.

— En utbyggd murknadsorganisation, med tillräcklig geografisk, innebo-

ende kompetens och ingående kunskaper om slutförbrukarnas behov.

framstår som alltmer väsentliga element med en betydelse minst i nivå

med föregående punkt. Insikten om hur kostnadskrävande och tids-

ödande det är att etablera en sådan har sent om sider lett till slutsatsen

att kapacitetsutnyttjandet och effektiviteten även i denna funktion är av

största betydelse. — I nära anslutning till marknadsorganisationen ligger problemen med den

Prop. 1980/81: 67 97

fysiska distributionen, 1 synnerhet inom företag som exporterar upp till 9096 av sin produktionsvolym. Denna hantering är inte bara kostsam

utan också extremt kapitalkrävande, något som vtterligare talar för vikten av ett högt kapacitetsutnyttjande.

— Angående den administrativa funktionen har synpunkter framförts med vitt skilda inriktningar beroende på vilken betydelse man lagt i ordet

"administration". Somliga har ansett att en väsentlig orsak till att konsekvenserna av lågkonjunkturen blev så svära i vissa företag var

företagens bristfälliga system för planering och kontroll av verksamheten. I andra fall skulle kostnaderna för administrationen ha varit för höga. Som ett ytterligare antagande gäller att för att ett redan hårt

rationaliserat företag skall kunna gå vidare i sin kostnadsiakt så måste ny reducerbar kostnadsmassa tillföras med jämna mellanrum, exempel-

vis genom samgående med andra företag. — Svenska stålverk har inte sällan en layout med rötter i förra seklet. Detta faktum i kombination med splittrade sortiment har i flera fall lett till att produktionsflödena blivit svåröverblickbara och orationella med exempelvis leveransförseningar och hög kapitalbindning som följd.

Bland företagsinterna strukturåtgärder hör insatser på detta område till

de viktigaste. — Förändringar i sortimenten antingen genom produktbyten eller genom egen produktutveckling hör också till de angelägna åtgärderna. Samti-

digt som behovet av s.k. uppgradering av sortimenten har påtalats så

har man också nyktert konstaterat att god produktionsekonomi förutsätter ett kapacitetsutnyttjäande, som inte kan uppnås enbart med hjälp av produkter med s.k. högt teknologiskt innehåll. Tvärtom så kommer under överskådlig framtid svensk stålindustri att vara beroende av rela-

tivt anonyma standardprodukter vilka kan levereras av förhållandevis

mänga konkurrenter över hela världen. Här förblir produktionskostnaderna per enhet precis lika utslagsgivande som någonsin.

2¶Bakgrund avseende gjuteriindustrin

Inom ramen för de särskilda branschprogrammen påbörjade statens industriverk i samråd med företrädare för stålgjuteribranschen en strukturundersökning år 1975. Efter hand kom undersökningen att omfatta samtliga tolv i landet då verksamma stålgjuterier. Undersökningens resultat förelåg i början av 1977 och presenterades som en gemensam promemoria benämnd ”stålgjuteriernas situation. nuläge och framtid”. Promemorian översändes till chefen för industridepartementet 1977.03.09 genom verkets försorg. I promemorian framhölls angelägenheten att erforderliga förändringar inom stålgjuteriindustrin kan påskyndas och ske i lämplig anslutning till 7 Riksdagen 198081. I saml. Nr 67

Prop. 1980/81: 67 98

den aktuella omstruktureringen av specialstålsindustrin. Vidare sägs att eventuella statliga stöd måste inriktas på en förbättrad och på sikt effektiv branschstruktur. Man bedömde att det fanns en betydande risk för överkapacitet inom stälgjuteribranschen — vid normalkonjunktur ca 2576 — och därigenom en koncentration till ett färre antal gjuterier som ofrånkomlig. - Stålgjuterierna skulle behöva reduceras till hälften för att ästadkomma konkurrenskraftiga produktionsenheter i 80-talets branschstruktur. I den samfällda bedömningen av brandehsituationen deltog giuteriföretagen, branschorganisationerna, fackliga organisationer och statens industriverk.

Den väsentligaste orsaken till den konstaterade obalansen mellan kapacitet och efterfrågeutvecklingen hade sin grund i företagens oförmåga att överblicka branschsituationen åren 1974—75. Så sent som 1976 ansåg gjuterierna att investeringsbehovet inom branschen översteg 100 Mkr. Genom samordnad omstrukturering skulle dock betydande inbesparing av investeringsmedel vara möjlig.

Gjuteriernas och verkets framställning till departementet resulterade i: regeringens proposition 1977/78:47 om ”åtgärder för att underlätta strukturomvandlingen inom specialstålindustrin och stålgjuteriindustrin”.

Sedan promemorian skrevs har den svenska hemmamarknaden för stålgjutgods försämrats drastiskt 1976-1979. Nedanstäende tablä äskådliggör utvecklingen.

Stålgjuterier

1974 1975 1976 1977 1978 Antal anställda i branschen 2000 2100 1900 1 700 1700 Produktion i ton 37 000 35 000 27 000 16.000 15000 Årston/anställd 16.8 16.7 14.0 94 8.8

Utvecklingen i Västeuropa — speciellt Nordeuropa — har varit likartad den svenska — dock ej så markerad.

Som en följd av det däliga kapacitetsutnyttjandet har förlusterna ökat kraftigt. Inom branschgruppen ”höglegerat stålgjutgods” omsattes 1977 180 Mkr och den totala kalkylmässiga förlusten uppgick samma år till 70 Mkr.

Stordriftsfördelar och volymproduktion är avgörande för stålgjuteriernas överlevnad. I jämförelse med konkurrentländerna har Sverige för många lägproducerande anläggningar.

För att komma ur den onda cirkeln är det nödvändigt att balansen mellan hemmamarknadssituationen och kapacitetsutnyttjandet återställs för att gjuterierna skall generera vinst.

Prop. 1980/81: 67 99

3¶Strukturdelegationen

a Uppgifter

I proposition 1977/78: 47 om åtgärder för att underlätta strukturomvand-

lingen inom specialstälsindustrin och stålgjutertindustrin föreslog regering-

en inrättandet av en särskild delegation, sammansatt av representanter för

företag och anställda i berörda branscher samt staten. Delegationen skulle under begränsad tid. 1978 och 1979, och med hjälp av en låne- och garan-

tiram på 1300 Mkr bidra till att skapa en tillfredsställande långsiktig lön-

samhet i de berörda branscherna och därigenom öka tryggheten för de anställda. Delegationen skulle därmed utgöra ett komplement till övriga statliga åtgärder inom lokaliserings- och arbetsmarknadspoliuken.

Sedan riksdagen lämnat regeringen i propositionen begärda bemyndiganden utfärdades den 19 december 1977 dels förordning (1977: 1123) om

statligt stöd till strukturåtgärder inom specialstålsindustrin, dels förord-

ningen (1977:1124) med instruktion för delegationen för strukturtrågor inom vissa branscher. I den förstnämnda förordningen preciserades närmare formerna och villkoren för de olika lånen och garantin. Dessa sammanfattas I bilaga I ull denna verksamhetsberättelse. I den sistnämnda förordningen reglerades delegationens uppgifter och verksamhetsformer. Som uppgift angavs att

I. Pröva fråga om lån och lånegaranti enligt förordningen (1977: 1123)

om statligt stöd till strukturåtgärder inom specialstålsindustrin m. m.

2, Ta initiativ till. följa och stödja strukturomvandling inom specialståls-

industrin.”

b Ledamöter, kansli m.m.

Ordförande i delegationen har varit dåvarande statssekreteraren Gunnar Söder under tiden I januari-20 november 1978. statssekreteraren Bengt Westerberg 20 november 1978-20 oktober 1979 och stalssekreteraren Robert Nilsson 20 oktober—-31 december 1979.

Direktören Lars-Olof Gustavsson, Sveriges Investeringsbank AB, har av delegationen utsetts att verställa delegationens beslut. Delegationen har I övrigt haft de ledamöter med ersättare samt experter och handläggare som [ramgår av bilaga 2.

Delegationen har till sitt förfogande haft ett kansli som bestått av tjänstemän hos Investeringsbanken. Banken har mot ersättning ställt erforderliga

resurser till delegationens förfogande och har bl. a. åtagit sig att svara för

bokföringen och att förvalta låneportföljen.

ec Arbetssätt avseende specialstålsindustrin

Enligt propositionen bör delegationen inte bara utreda och behandla inkommande läncansökningar utan också ta initiativ till. följa och stödja angelägna strukturåtgärder. I propositionen omnämns att ett strukturpro-

Prop. 1980/81: 67 100

gram för gjuteriindustrin var under framväxt i industriverkets regi och att

delegationen borde få ett motsvarande ansvar för specialstälsindustrin.

I synnerhet de fackliga representanterna i delegationen har påtalat behovet av inittativ när det gällt uppslag till nya strukturprojekt. De har också i

olika skrivelser påtalat behov av en strukturplan som lämpligen borde förverkligas bl. a. med hjälp av ett statligt strukturbolag. Delegationen har dock valt en annan arbetsmetodik. I praktiken har

verksamheten huvudsakligen inriktats på ett behandla av företagen aktua-

liserade projekt och därav följande låneansökningar. Härtill kommer att

delegationen enligt riksdagsbeslutet enbart haft möjlighet att bevilja lån och garantier och exempelvis saknat anslag för teckning av aktier. Strukturlösningar genom statligt ägande har säledes inte varit möjliga inom ramen för delegationen.

Delegationen har genom såväl enskilda ledamöter som sina handläggare

tagit vissa initiativ till förhandlingar mellan olika företag i konkreta projekt. I andra fall har delegationen tjänat som en medlande part under

pågående förhandlingar.

Delegationen har därutöver arbetat med de projekt som varit praktiskt framkomliga vid varje givet tillfälle och som varit ägnade att stärka bran-

schens konkurrensförmåga.

Projekten har därvid analyserats på vanligt sätt när det gäller de företagsekonomiska aspekterna och när det gäller de strukturmässiga så har en

prövning skett på basis av den samlade erfarenheten hos delegationens ledamöter, experter, handläggare och tillkallade konsulter. Delegationen har avstått från att försöka etablera ett strukturprogram för specialstålsindustrin, dels därför att branschen är extremt heterogen

och svår att överblicka, dels därför att prognoser som sträcker sig över

mer än nägot år snabbt förlorar i precision.

d Arbetssätt avseende gjuteriindustrin

Delegationens handläggning av utredningar i gjuteriärenden har letts av direktör Lars-Birger Lindh. Statens Industriverk, och verksamheten har

varit helt förlagd till Industriverket. Därvid har det arbete fortsätts, som påbörjades med ett branschprogram för stälgjuterierna 1975. Verket har nu sökt att påverka och påskynda strukturomvandlingsprocessen främst genom olika konsultinsatser i branschen. Dessa undersökningar har syftat till

att specificera områden och objekt där delegationens finansiella stöd skulle kunna medverka i omstruktureringen. Som resultat av omfattande konsult-

utredningar presenterades en strukturplan för delegationen i juni 1979.

Planen innebär en stark koncentration och kapacitetsminskning av branschen men innehåller även preciserade uppgitter om olika produktionsen-

heter och företag som bedöms som bärkraftiga i framtiden.

Prop. 1980/81: 67 101

4¶Avstrukturdelegationen finansierade projekt

a Sammanfattning

I proposition 1977/78: 47 angavs att 450 Mkr. skulle avse investeringslån

och 250 Mkr. avse likviditetslån. Sedermera har regeringen på framställ-

ning från delegationen medgett att investeringslån fick beviljas för 480 Mkr. och likviditetslån för 220 Mkr.

Under verksamhetsperioden har delegationen beviljat sammanlagt in-

vesteringslån på 480 Mkr. och lividitetslån på 190 Mkr., varjämte delega-

tionen förklarat sig beredd att ställa garantier på sammanlagt 302,6 Mkr. Antalet företag som beviljats lån eller garantier är nio, varvid dock Gränges Nyby AB och Nyby Uddeholm AB redovisats som två företag.

Investeringslån på 56,4 Mkr. och likviditetslån på 190 Mkr. har lämnats

med villkorlig återbetalningsskyldighet, dvs. betalning av ränta och amortering skall ske så snart låntagarens resultat och finansiella ställning så

medger. För att fastställa betalningsskyldigheten skall årligen hållas förhandlingar mellan det låntagande företaget och strukturdelegationen i samband med att bolaget fastställer sitt bokslut för närmaste föregående verksamhetsår.

Uppgift om låntagare, belopp och viktigare lånevillkor framgår av bilaga 3. De olika projekten redovisas utförligare här nedan under b.

b Redovisning av finansierade projekt inom specialstålsindustrin

1. Nyby Uddeholm AB (NU) har beviljats lån och garantier på sammanlagt 315 Mkr. Staten överförde därutöver 250 Mkr. av det s. k. uddeholms-

lånet på NU. (Nyby hade före samgåendet av delegationen beviljats 120

Mkr i lån och garantier.) Bolaget ägs till drygt 90 7z av Uddeholm och till resterande del av Gränges. Det är bildat på Uddeholms divistoner för

rostfria produkter i Degerfors (grovplåv), Storfors (rör). Munkfors (tråd)

samt f.d. Gränges Nyby AB med bl.a. rostfria kallvalsade tunna band

samt rostfria rör på programmet. Syftet har varit att ästadkomma ett brett

produktsortiment lämpat att marknadsföras som system omfattande exem-

pelvis plåt, rör och rördelar inkl. svetstråd. Efter hand skall teknikinnehäl-

let kunna ökas i dessa paket. något som ytterligare förväntas öka konkurrenskraften. Årsomsättningen blir i starten ca 1800 Mkr. och antalet anställda ca 4000.

Vid strukturdelegationens behandling av projektet lades stor vikt vid att båda ägarbolagen, Uddeholm och Gränges, fått vidkännas mycket stora

förluster under senare är. Dessa kunde inte längre anses ha tillräckliga

finansiella resurser för att offensivt kunna driva alla sina olika dotterbolag/

divisioner. I båda fallen hotade detta att bl.a. gå ut över verksamheterna

för rustfria produkter. Genom sammanslagningen kunde i stället en även internationellt sett ansenlig bas vad avser produktion. marknadsföring. sortiment och kompetens etableras.

Prop. 1980/81: 67 102

Man kan i efterhand notera

att det blev fråga om cen integration på bredden: det är sannolikt enklare art gå samman om sortimenten kompletterar varandra, eftersom detta

lindrigare drabbar produktionen och de anställda.

att båda företagen nyligen genomgått en period av stora interna förändringar: man var m.a.o. tränad i och hade erfarenhet av hur sådana hante-

ras. att företagen i mångt och mycket hade en likartad syn på ledningsfrägor i

allmänhet.

att ett bolag med en väl utbyggd säljorganisation stod för det slutliga nya

åtagandet. Marknadsföringen tenderar att få allt större relativ betydelse. 2. Uddeholm Strip Steel AB har beviljats lån och garantier på samman-

lagt 50 Mkr. De fackliga representanterna har reserverat sig mot beslutet. Bolaget är bildat på Uddeholms division för smala, kallvalsade band i Munkfors med en omsättning på 225 Mkr. och ca 950 anställda. Uddeholm

äger 6546 av bolaget och Sandvik resterande 3542. Produktområdet. där de svenska företagen Uddeholm, Sandvik och SKF Steel är bland de ledande i världen, kännetecknas av en hård internationell konkurrens med åtföl-

jande höga krav på kostnadseffektivitet. Ett högt kapacitetsutnyttjande i alla produktionssteg är härvidlag av vital betydelse och eftersom alla tre tillverkarna drivit mycket lågt belagda varmvalsverk så har ett samarbete på just detta område varit föremål för förhandlingar vid flera tillfällen i olika konstellationer. Exempelvis lär Sandvik och Uddeholm ha diskuterat

frågan om samproduktion av varmband redan på 1950-talet. Så sent som

1977 diskuterades ett sambarbete mellan Uddeholm och SKF Steel. Ett väl avvägt ägarengagemang från Sanviks sida direkt i Uddeholms kallvals-

ningsdivision kom att utgöra den bas som kunde anses vara tillräcklig för

att Uddeholm skulle våga förlita sig på externa leveranser av de strategiskt sett känsliga varmbanden. Produktionen av varmband kan därmed koncentreras till Sandviken och kapacitetsutnyttjandet där höjas.

3. Björneborgs Jernverks AB har beviljats lån och garantier på samman-

lagt 100 Mkr. för investering i en friformsmedja med en kapacitet i nivå med de 5—6 största i Västeuropa. Investeringen föregicks av ett avtal om produktbyten/-avveckling med Bofors och Avesta Jernverk inblandade så

att bl.a. en klar arbetsfördelning kunde åstadkommas mellan Bofors och

Björneborg på smidesomrädet. 4. Det nybildade AB Bofors-Kilsta har beviljats lån och garantier på 125 Mkr. för en investering i världens hittills största smidespress med en presskraft på upp emot 14000 ton.

5, Lån på 35 Mkr. har beviljats Sandvik AB för en investering i en stränggjutningsmaskin för fyrkantämnen ts. k. billets). främst för tråd och

sömlösa rör. Projektet. som genomförs helt i Sandviks egen regi, utgör en

viktig del i en större omläggning av Sandviks hela stål- och ämnesförsörj-

ning. Sandviks råjärnsproduktion vid hyttan i Guldsmedshyttan avvecklas

Prop. 1980/81: 67 103

och detta behov skall i stället täckas genom bl.a. köp från Spännarhyttan samt en ökad skrotbaserad stälproduktion. Stränggjutningsmetoden har sedan länge prövats för rostfritt material bl.a. i Fagersta och betraktas numera som en investering med helt säkra, stora rationaliseringseffekter.

Bland svenska företag inom den rostfria sektorn har hittills bara Fagersta förfogat över en stränggjutningsmaskin, som f.ö. redan kan betraktas

som fullt belagd. Det är därför av största vikt att branschen snarast får

tillgång till dels en maskin för fyrkantsämnen (ämnen för rör, tråd och

stång), dels en för rektangulära ämnen tför platta produkter). vilken plane-

ras i Avesta. Investeringarna kan med fördel genomföras trots att en ev. slutlig branschstruktur ännu inte utkristalliserats. Att maskinen för fyrkantsämnen förläggs just till Sandviken är också tämligen naturligt. eftersom Sandvik är den dominerande tillverkaren av bl. a. rostfria sömlösa rör.

6. Avesta Jernverks AB har beviljats lån och garantier på sammanlagt 170 Mkr. för en investering i en stränggjutningsmaskin för rektangulära rostfria ämnen ts. k. slabs) för platta produkter som plåt och band. Avesta har sedan 1950-talet varit i färd med att föra över sina anläggningar till ett nytt verksområde med möjlighet till en mycket rationell produktionslayout. Stränggjutningen är en av de sista viktiga etapperna innan en helt modern produktionslinje kan anses vara fullbordad.

7. Gränges Nyby AB (numera Nyby Uddeholm AB) har beviljuts lån och garantier på sammanlagt 120 Mkr. Den största enskilda investeringen utgörs av ny anläggning för produktion av rörämnen på pulvermetallurgisk väg, ett utvecklingsprojekt som väckt stor internationell uppmärksamhet.

Gränges Nyby hade dessförinnan genomgått stora interna förändringar inkluderande nedläggningar av såväl valsverk som produktgrupper.

8. Fagersta AB har beviljats lån på 30 Mkr. för att bl.a. kunna rusta upp

sitt trådvalsverk och sitt varmvalsverk med tillhörande ugnsenhet. Projektet syftar främst till att förbättra Fagerstas möljligheter att öka sin produk-

tion av rostfri valsträd.

9. Lesjöfors AB har beviljats garantier på 22,6 Mkr. för investeringar i ett s.k. parabelvalsverk och för ombyggnad av sin stränggjutningslinie.

c Finansierade projekt inom gjutertindustrin

Den ökade medvetenheten om branschsituationen, den ekonomiska ut-

vecklingen och de osäkra framtidsutsikterna har inneburit att tidigare

investeringsplaner. som skulle ha inneburit kapacitetstillskott. skjutits på framtiden. Företagen har med andra ord tillämpat en "strategi för övervintring”". Först under 1979 klarnade strukturbilden. Därmed kunde strate-

glerna konkretiseras i finansiella termer. Delegationen har bifallit två fram-

ställningar om finansieringsstöd enligt följande.

— AB Ljungby Stålgjuteri. I den ursprungliga gruppen på 12 stålgjuterier fanns två familjeföretag. Ljungby Stålgjuteri är ett av dessa. Gjuteriet är

medelstort och har haft god konkurrenskraft under hela 70-talet. Före-

Prop. 1980/81: 67 104

taget ansökte hos delegationen om investeringslån på totalt 5 Mkr. Man

behövde bl.a. av miljöskäl ersätta en äldre mekaniserad form-

ningsanläggning. Verkets utredningar tydde på att Ljungby hade en

plats i den framtida branschstrukturen. Delegationen biföll bolagets ansökan 1979 och lämnade 2,5 Mkr. i investeringslån och 2,5 Mkr. i garantilån. —- Fagersta AB — Uddeholms AB/Gjuteridivisionerna. I ansökan presenterades ett förslag till samgående mellan Uddeholms stålgjuteri i Hap-

fors och Fagersta stålgjuteri i Österbybruk. Delegationen beslöt att

stödja tanken på en sammanslagning och reserverade totalt 25 Mkr. för

ändamålet. I ett gemensamt brev, daterat 1980-03-07, meddelades ett

beslut att dra tillbaka bolagens ansökan. Som orsak angavs att en

sammanslagning ej vore förenad med så stora strukturella vinster att

den kunde anses företagsekonomiskt motiverad.

5¶Sammanfattning beträffande gjuteriindustrin

Läneansökningarna till delegationen har först under 1979 börjat ta mera konkret form när det gäller stålgjuterierna. Passiviteten tidigare måste tas

som ett uttryck för allmän pessimism och handlingsförlamning under tryc-

ket av lågkonjunkturen. En annan förklaring kan vara att resultatet av strukturutredningarna först på senare tid förts upp på företagslednings-

och koncernnivå, där de strategiska besluten fattats. Förmodligen har man

också prioriterat större och till synes viktigare produktområden än stålgjuterierna. Å andra sidan hade knappast rågon låneansökan kommit in till

delegationen utan verkets forlöpande strukturutredningar och konsultinsatser. Våren 1979 tillsattes från verket en konsult med huvudsaklig upp-

gift att underlätta förhandlingarna mellan företagen.

På försommaren 1979 var situationen så kritisk och låst att de ledande företagen i branschen såg som den enda möjligheten att staten gick in som

delägare i ett paraplybolag. Konstruktionen stöddes även av de anställda som i denna såg en möjlighet att få till stånd en omstruktureringsprocess i

ordnade former. Förslaget vann dock ej gehör på den statliga sidan.

Endast i et fall har struktureffekterna specialstäl-stålgjutgods utvärde-

rats, nämligen i projektet Bofors Avesta— Björneborg. Denna affärsöverenskommelse mellan tre parter fick ett negativt utfall för Bofors stålgjuteri.

Enligt beräkningar som gjordes hösten 1978 skulle stålgjuteriernas

investeringsbehov i samband med en omstrukturering av branschen vara omkring 50 Mkr. Av dessa har det hittills tagits i anspråk endast 2.5 Mkr.

dvs. ca 0,5 56 av delegationens hela anslag för investeringslån till specialstålverken och stålgjuterierna. Fördelningen ger knappast en rättvis bild av stålgjuteribranschens egentliga behov. Som helhet måste konstateras att delegationens medel ej blivit den

stimulans för branschen som förväntats.

Prop. 1980/81: 67 105

Resultatet av industriverkets intensiva informationsflöde via konsultutredningar etc. kan mera avläsas i defensiva anpassningsåtgärder. På det lokala planet blir ofta sysselsättnings- och omställningsproblem mycket svåra, särskilt då man saknar alternativ till gjutgodsproduktion. Prognoserna tyder på att branschen går in i en ny allvarlig kris 1982—83.

. Underbilaga I STRUKTURDELEGATIONEN

Sammanfattning av former och villkor för lån och garantier som beviljats av strukturdelegationen 1978—79 (SFS 1977: 1123).

Delegationen kunde bevilja — Investeringslån för ny-, till- eller ombyggnad av lokaler, för anskaffning av maskiner och för förvärv av fabriksbyggnad. Investeringslånet motsvarade högst 5096 sammanlagd investeringkostnad såvida icke särskilda skäl föranledde ett högre lånebelopp. (Beviljat belopp: 480 Mkr.) — Likviditetslån för att stödja företags likviditet i samband med att strukturåtgärder vidtogs, dock endast om åtgärderna annars ej kunde genomföras. (Beviljat belopp: 190 Mkr.) — Marknadsföringslån för angelägna åtgärder som syftade till att främja försäljning av kunnande inom teknik- och marknadsområdena och som annars inte skulle komma till stånd.(En enda sökande beviljades lån. på 10 Mkr, men sökanden avstod från att ta lånet i anspråk.) — Lånegaranti för lån i bank, kreditaktiebolag eller hos annan långivare. som delegationen kunde godkänna, dock endast om tillfredsställande säkerhet för sedvanlig bankkredit saknades. Lånet skulle gälla investeringar. (Beviljat belopp: 302,6 Mkr.) Bland lånevillkoren bör följande noteras: — Säkerhet skulle ställas för samtliga lån — även för lån mot delegationens garanti — utom för marknadsföringslån. Säkerheterna utgöres av pantbrev och företagsinteckningar med förmånsrätt efter övriga inteckningar. I ett par fall förekommer begränsad borgen. För marknadsföringslån skulle utfärdas förlagsbevis. — Räntan för samtliga lånetyper är rörlig och skall motsvara räntan för industrigarantilån, dvs. f.n. diskontot plus 3.756. — Beträffande lån mot delegationens garanti innebär detta att långivande bank har att till staten betala en förlusttäckningsavgift I 46 per år på utestående lånebelopp. Beträffande lån mot garanti har regeringen på delegationens framställan förordnat (SFS 1979:519) att strukturdelegationen äger medge att av kreditinrättning lämnat lån får övertas av annan långivare, varvid lånet må löpa med fast, till det rådande ränteläget anpassad ränta. — Räntefrihet kunde erhållas för investeringslån om särskilda skäl förelåg och i så fall för högst tre år. — Lånetiden är för investeringslån, marknadsföringslån och garantilån högst 10 år från första utbetalning. För investeringslån och garantilån kunde dock om särskilda skäl förelåg lånetiden utsträckas till 20 år med

Prop. 1980/81: 67 106

amorteringsanstånd upp till 5 år. (Den längsta beviljade lånetiden blev

15 år och den längsta amorteringsfriheten 4 år.) — För likviditetslån stod

det delegationen fritt att fastställa återbetalningstiden: denna bestäm-

melse kom dock ej att tillämpas eftersom samtliga likviditetslån gavs

med villkorlig återbetalningsskyldighet. — Villkorlig återbetalningsskyldighet kunde föreskrivas i fråga om invest-

eringslån, som på grund av sin storlek eller av annat skäl medförde

särskilda risker för företaget, och i fråga om likviditetslån om särskilda

skäl förelåg. För villkorslånen (6 lån på sammanlagt 246,4 Mkr.) före-

skrev delegationen att amortering och ränta skall betalas så snart lånta-

garens resultat och finansiella ställning så medger. Låntagarens återbe-

talningsskyldighet, hänförlig till det senaste verksamhetsåret, fastställes

av delegationen efter förhandling med låntagaren.

I övrigt överensstämmer lånevillkoren i stort med dem som tillämpas av

banker.

Underbilaga 2

Ledamöter Statssekreterare Gunnar Söder, ordfö- Industridepartementet rande 1978-01-01—-1978-11-20 Statssekreterare Bengt Westerberg, Industridepartementet ordförande 1978-11-21—-1979-10-19 Statssekreterare Robert Nilsson, ord- Industridepartementet förande fr.o.m. 1979-10-20 Statssekreterare Ingemar Eliasson, Arbetsmarknadsdepartementet vice ordförande Generaldirektör Bertil Rehnberg Arbetsmarknadsstyrelsen Generaldirektör Erik Pettersson Statens Industriverk Bankdirektör Arne Callans Sveriges Investeringsbank AB Direktör Erik Höök Jernkontoret Utredningssekreterare Allan Larsson. Svenska Metallindustriarbetare- 1978-01-01 -1978-09-15 förbundet Utredningssekreterare Olof Rydh, Svenska Metallindustriarbetarefr.o.m. 1978-09-16 förbundet Ombudsman Bertil Särhagen Svenska Industritjänstemanna-

förbundet Ersättare

Departementsrådet Sune Tjernsström Industridepartementet Fil. kand. Bengt Westerberg, 1978-01- Arbetsmarknadsdepartementet 01--1978-11-20

Departementsrådet Arne Carlsson, Arbetsmarknadsdepartementet fr.o.m. 1978-11-21

Avdelningschef Aksel Spendrup Arbetsmarknadsstyrelsen

Avdelningschef Bert Ekström Statens Industriverk

Direktör Lars-Olof Gustavsson Sveriges Investeringsbank AB Direktör Lars Herlin Järnbruksförbundet

Utredningssekreterare Christer Karls- Svenska Metallindustriarbetareson förbundet

Ombudsman Hadar Rooslien Sveriges Arbetsledareförbund

Prop. 1980/81: 67 107

Experter Departementssekreterare Olof Rydh, :Industridepartementet

1978-01-01-—-1978-04-15

Departementsrådet Sune Tjernström, Industridepartementet.

1978-07-01—-1978-10-31

Byrådirektör Lars Starell, fr.o.m. -Industridepartementet

1979-01-01 Departementsrådet Bengt Thufvesson, Industridepartementet

fr.o.m. 1978-07-01 Direktör Lars-Birger Lindh, Gjuterier = Statens Industriverk Direktör Per Persson, fr.o.m. 1978-07- — Sveriges Investeringsbank AB

01¶Verkställare av delegationens beslut

Direktör Lars-Olof Gustavsson Sveriges Investeringsbank AB Direktör Per Persson, ersättare Sveriges Investeringsbank AB

Sekreterare

Direktör Jon Lindgren Sveriges Investeringsbank AB

Underbilaga 3

Beviljude och accepterade lån och garantier (belopp i Mkr)

IL Vv YLL G Summa

Gränges Nyby/Nyby Uddeholm AB 13.6 264 30.0 50,0 120,0

UH. = Investeringslån VIL = Investeringslån med villkorlig återbetalningsskyldighet VELL Likviditetslån med villkorlig återbetalningsskyldighet G lt Garanti för lån hos affärsbank eler liknande

Med villkorlig återbetalningsskyldighet avses att ränta och amortering

skall betalas så snart låntagarens resultat och finansiella ställning så

medger. Årlig överläggning skall hållas mellan låntagaren och delegationen, varefter delegationen fastställer betalningarnas storlek för året.

Underbilaga 4

I denna bilaga redovisas dels en av delegationens kansli utarbetad översikt över viktigare övriga strukturåtgärder under senare år, dels kansliets synpunkter på framtiden för specialstålsindustrin. Bilagan. som utarbetats

på uppdrag av delegationen, har inte behandlats av delegationen.

Viktigare övriga strukturåtgärder under senare år

Stora Kopparberg avyttrade vid årsskiftet 1976/77 sin specialstålsrörelse i Vikmanshyttan och Söderfors till fftämst Uddeholm men till en mindre del

Prop. 1980/81: 67 108

även Fagersta. Genom att också Bofors under årens lopp gradvis skurit ned sin stålverksamhet, däribland produktion och marknadsföring av verktygsstål, så har Uddeholm slutligen blivit Sveriges huvudsakliga tillverkare av verktygsstål. Bofors stålengagemang är på väg att begränsas till vad som ingår i det nya bolaget Bofors-Kilsta med tillägg för stål- och ämnesförsörjning till denna verksamhet.

Kinnevik förvärvade kring årsskiftet 1978/79 tillräckligt med aktier i Fagersta för att erhålla en andel av röstetalet kring 40 6, dvs. ett i praktiken dominerande inflytande. Härigenom öppnades möjligheter för ett samarbete mellan Fagersta och Sandvik. Företagen har många naturliga beröringspunkter i sina sortiment: rör, bergborrar, tråd, hårdmetallprodukter m. m.. Sannolikt kommer Fagersta att kunna dra nytta av den omfattande internationella försäljningsorganisation som Sandvik kunnat bygga upp mycket tack vare sin framgångsrika hårdmetallrörelse.

Industrins försörjningsmönster av råjärn, järnsvamp och skrot har också undergått stora förändringar. Andelen malmbaserat stål har kraftigt sjunkit till förmån för stål framställt från skrot. Flera hyttor och sinterverk har lagts ned. Endast en hytta med inriktning på specialstålsindustrin återstår, nämligen den i Spännarhyttan. SKF Steel är i färd med att ånyo starta upp sitt järnsvampverk i Hofors med användande av en helt ny teknik, nämligen s.k. plasmateknik. Antalet ugnar för surt martinstål har också minskat.

Valsverk för olika ändamål har ställts av i bl.a. Nyby, Hällefors och Söderfors. Nyinvesteringar har genomförts i form av valsverk i bl.a. Avesta, Hällefors och Långshyttan. Förutom stränggjutningsmaskinerna i Avesta och Sandvik planeras en maskin i Degerfors. Ugnsenheter har tillkommit i Långshyttan, Sandvik och Hofors. Fagersta. Nyby och Storfors har investerat i nya anläggningar för svetsade rör. Nybys satsning på pulvermetallurgi har tidigare nämnts.

I synnerhet Uddeholm och SKF Steel har på senare år genomgått

hetsansvaret inom resp. organisation. SKF Steel har dessutom lagt ned mycken möda på att ge verksamheten en i förhållande till SKFs övriga verksamhet självständig profil på marknaden.

Bland många ej realiserade uppslag och försök till samgående utgjorde planerna på att sammanföra stålrörelserna inom SKF, Uddeholm och Fagersta de i särklass mest omfattande. Om de hade förverkligats så skulle världens största specialstålsföretag med 18 000 anställda och en omsättning på närmare 5000 Mkr. ha kommit till stånd. Orsakerna till att så ej blev fallet var många. De olika företagens styrelser och ledningar närmade sig förhandlingarna med skiftande motiv och viljeinriktningar. Bland de 250 personer som var inblandade i förhandlingsarbetet. som pågick mycket ' intensivt i fyra månader, hade knappast någon personliga erfarenheter av ett så omfattande projekt. Inte minst komplicerades förhandlingarna av att det inom varje företag fanns en säljande sida (exempelvis kvarvarande kullagerdelen inom SKF) och en köpande (det nya bolaget). vilket klöv såväl företagsledningar som fackliga organisationer i två mer eller mindre utpräglade läger. Vidare berördes ett tjugotal driftsställen. vilket naturligtvis inte bara försvårade förhandlingarna utan också skulle komma att utgöra ett avsevärt administrativt samordningsproblem i framtiden med risk för interna strider och tung byråkrati. Sortimentet skulle också få en bredd och en sammansättning som det skulle ta lång tid att harmoniera.

Det nya bolaget skulle dock kunna ges en ansenlig styrka vad avser

Prop. 1980/81: 67 109

marknadsföring, kompetens och produktionsresurser. Det stora flertalet

av specialstålsbruken skulle också få en gemensam ägare. Den finansiella styrkan skulle sannolikt också ha blivit bättre än om var och en gätt skilda

vägar (även om bolag med flera ägare ibland snarast upplever detta som en

nackdel).

I efterhand torde få beklaga att projektet inte kunde fullföljas. I synnerhet som en jordmån skapats för andra mer överskådliga och näraliggande

samarbetsplaner nämligen mellan Uddeholm och Gränges Nyby samt

Sandvik och Fagersta via Kinnevik.

Synpunkter på framtiden för specialstålsindustrin

a Den fortsatta omstruktureringen Osedvanligt många beslut om stora förändringar har fattats under de senaste åren och genomförandet av dessa upptar nu till stor del ledningsresur-

serna i berörda företag. Därför är några nya stora strukturåtgärder sannolikt inte att vänta under de närmaste åren såvida inte sådana tvingas fram av nya omvälvningar på marknaden. Att en fortsatt omstrukturering dock är nödvändig framgår med all tydlighet av bl.a. den nuvarande otillfredsställande resultatutvecklingen inom branschen och av att efterfrågetillväxten f.n. avtar på flertalet produktområden. Nedan följer några synpunkter på efter vilka riktlinjer en fortsatt om-

strukturering skulle kunna ske.

På den rostfria sidan återfinns numera tre grupperingar: Nyby Udde-

holm, Avesta och Sandvik/Fagersta. Något förenklat kan läget beskrivas så att NU har det bredaste sortimentet med tunna band och grovplåt på den platta sidan, sömlösa och svetsade rör i allt från klena till grova

dimensioner, svetstråd samt rördelar m. m. Avesta är framgångsrikt främst med sina platta produkter, i synnerhet har den senaste satsningen på ett

kallvalsverk med en bredd på ca 2000 mm slagit väl ut. Avestas rörsorti-

ment är inte så brett som vare sig NUs eller Sandvik/Fagerstas. Denna senare gruppering har helt klart sin tyngdpunkt på rörsidan, där Sandvik är ett av de starkaste företagen i världen och där även Fagersta spelar en

framträdande roll. Fagerstas produktion av platta produkter har beskrivits

som lönsam men en begränsad produktionskapacitet och en högsta bredd på produkterna av 800 mm utgör avsevärda restriktioner.

Ett tänkbart sätt att nå en god effekt på marknaden inom och utom landet skulle kunna vara att den svenska marknadsföringen av rostfria

produkter åtminstone övergångsvis sker efter tre olika linjer representera-

de av de nämnda tre grupperingarna: — NU med ett brett program innehållande rör och platta produkter — Sandvik/Fagersta med ett djupt rörprogram

— Avesta med ett djupt program för platta produkter.

Sortimenten skulle kunna kompletteras genom inbördes tillköp, vilket

skulle kunna öppna möjligheter för ytterligare produktionssamordning och eftektivisering. Snabbstål tillverkas f.n. av Uddeholm i Söderfors och av Fagersta

främst i Långshyttan. Tillsammans utgör deras export en ansenlig andel av

den internationella handeln med snabbstål. Exportandelen är från båda

företagen hög och den inbördes konkurrensen har varit kännbar, inte minst

på exportmarknaderna. Snabbstålssortimentet är bara till vissa delar lönsamt och strukturåtgärder är ofrånkomliga såväl inom som mellan företa-

gen. Frågan bör dock behandlas med varsamhet från exportsynpunkt,

Prop. 1980/81: 67 110

eftersom ett sammanslaget företag på vissa marknader skulle få en så stor andel att den skulle kunna bli svår att behålla. Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att Sandvik/Fagersta är bäst lämpade att marknadsföra denna typ av produkter, som marknadsmässigt har så mycket gemensamt med hårdmetallen, där ju Sandvik har en stark ställning i snart sagt hela världen.

Om ett enda företag skall svara för vad som tidigare varit spritt på flera olika organisationer så blir marknadsföringens utformning avgörande för hur stora sammanlagda marknadsandetar Sverige skall kunna behålla. Eftersom cxportandelen är mycket hög i detta fall, bör anpassningen till den internationella marknaden få bli avgörande. Annars kan man naturligtvis ifrågasätta nyttan med en alltför längt gången koncentration.

Smala, kallvalsade band tillverkas som nämnts av Uddeholm Strip Stecl i Munkfors (ägt av Uddeholm och Sandvik), av Sandvik i Sandviken och av SKF Steel i Bångbro. Skillnaderna i sortiment och produktionsuppläggning mellan SKF Steel och de övriga är sådana att en ytterligare koncentration sannolikt inte är motiverad under nuvarande omständigheter. Sandviks och Uddeholms samarbete har nämligen tyngdpunkten på det mest högkvalitativa sortimentet med det mest komplicerade produktionsförfarandet, medan SKF Steel har ett något enklare sortiment med lägre produktionskostnader som följd. Inte minst inom SKF Steel har stora organisatoriska ingrepp gjorts och alla tre resultatenheterna bör nu 1 ges möjligheter att pröva sina nya strategier.

Valstråd produceras huvudsakligen vid två verk i landet, nämligen de i Fagersta och Hofors. Fagersta tillverkar såväl rostfri som kolrik tråd, medan SKF Steel enbart gör den senare. Fagerstas valsverk för detta ändamål skall rustas upp I första hand för att säkerställa en konkurrenskraftig produktion av det rostfria programmet. Även efter dessa planerade investeringar i trådvalsverket kommer Fagerstas konkurrensförmåga på den kolrika valstråden att vara förhållandevis begränsad. Mycket talar för att SKF Steel i Hofors har bättre möjligheter att överleva på sikt bl.a. därför att erforderliga investeringar där för att uppnå en god ställning på marknaden är förhållandevis måttliga. Läget kompliceras dock ytterligare av att koltråden till stora delar har tvivelaktiga lönsamhetsutsikter.

b Andra frågor och iakttagelser för framtiden

Den typ av marknadsföringslån, som delegationen kunde lämna. beviljades i endast ctt fall till ett projekt som senare skrinlades. Lånen syftade till att främja försäljning av kunnande inom teknik- och marknadsområdena. I en studie som delegationen lät utföra framkom bl. a. att s.k. kKnowhow-försäljning i de flesta fall är såväl tidsödande som dyrbar. För att bli accepterad på marknaden krävs oftast att referensanläggningar finns, att den tekniska lösningen är bättre och/eller att priset är lägre än konkurrenternas. En verksamhet som ställer stora finansiella krav och där resultaten låter vänta på sig kanske 5—10 år kan dåligt tjäna som räddningsplanka i kristider och kan endast på lång sikt bli ett lönsamt komplement till stålindustrins övriga verksamhet

Den gradvisa övergången till en numera nästan totalt skrotbaserad stålproduktion har väckt farhågor om den framtida skrotförsörjningen. Åtgärder ägnade att reducera beroendet av skrottillgången och trygga en viss basförsörjning av högkvalitativt råjärn är angelägna.

Strukturrationalisering kan i många fall syfta till att reducera en genom överkapacitet så långt driven konkurrens att en varaktig full kostnadstäck-

Prop. 1980/81: 67 111

ning äventyras. I en, både vad avser produktionsförfaranden, sortiment-

sammansättning och marknadsföring, så komplex verksamhet som special-

stålsindustrin kan det inte uteslutas att även vissa till synes ”anti-

strukturella” åtgärder kan vara av godo. Möjligen kan exempelvis den

samlade svenska exporten (och vinsten därav) ökas om ett svenskt företag

tar upp en ny produkt i konkurrens med en annan svensk leverantör.

Visserligen bör svensk stålindustri i huvudsak inrikta sig på att stärka sin

konkurrenskraft gentemot utländska företag men detta bör vare sig uteslu-

ta möjligheten att samarbeta med utländska företag eller att vidta åtgärder

som till en del skulle kunna ha en negativ inverkan på andra svenska

företag. För att överleva i en internationell konkurrens måste man agera

efter de krav denna ställer. Att i alla lägen låta nationella strukturhänsyn bestämma strategin kan vara orimligt.

Samtidigt som en fortsatt omstrukturering av denna industri med all

sannolikhet är ofrånkomlig så måste det påpekas att de fortsatta åtgärderna

kan komma att bli väl så smärtsamma som vad företagen och de anställda

upplevt hittills. Stora produktionssamordningar återstår på såväl det rostfria området, snabbstålet som delar av kolstålet, däribland valstråden.

Såväl ägare, styrelser och företagsledningar som företrädare för de fackliga organisationerna har vidare ett stort ansvar för att den fortsatta omstruktureringen genomförs på ett mera förutseende och balanserat sätt än vad som allmänt sett varit fallet under den senaste lågkonjunkturen.

Det är också väsentligt att korrekta slutsatser dras av de försök till samgående som förevarit men som misslyckats. Vilken roll har ägarintressena, finansiärerna, ledningarna och de fackliga organisationerna spelat?

MBL-förfarandet har varit ett nytt inslag vid många förhandlingar. Här torde också viktiga erfarenheter ha vunnits.

Enligt uppgift har varje nytt förslag till samgående vållat oro inte minst bland personal och bland kunder utomlands. På många håll sägs förtroen-

det för de svenska stålleverantörerna ha skadats. Inte minst har tillkänna-

givna fusionsförsök, som sedan misslyckats, skapat förvirring och undran.

Om dessa iakttagelser vid en närmare prövning visar sig vara korrekta, bör man kanske söka nya mer diskreta former för exempelvis fusionsförhand-

lingar i framtiden.

cv Resultatutveckling och finansiell ställning

Resultatutvecklingen i branschen har under senare år varit osedvanligt pressad. Flertalet företag skulle ha hamnat i akuta problem om de inte

kunnat falla tillbaka på andra lönsamma rörelsegrenar eller på tillgångar

som skog och kraft.

På denna bilagas sista sida återfinns en sammanställning av bl. a. resultaten efter kalkylmässiga avskrivningar men före finansiella kostnader för den samlade svenska specialstålsverksamheten (dvs. ett resultat fritt från inslag från företagens övriga verksamhetsgrenar). De kalkylmässiga av-

skrivningarna skall spegla kostnaderna för att återanskaffa anläggningstillgångarna och är i normalfallet större än de planenliga avskrivningar som företagen i allmänhet redovisar i sina officiella årsbokslut. Sammanställningen visar att år 1974 kunde den svenska specialstäls-

verksamheten täcka sitt kalkylmässiga avskrivningsbehov. Om man emel-

lertid gör ett antagande om att det totalt arbetande kapitalet på ca 7500 Mkr. till en tredjedel finansierats genom räntebärande lån så återstår efter

räntekostnader på kanske 250 Mkr. en mycket blygsam vinst att användas för konsolidering, skatt och ersättning till aktieägarna.

Prop. 1980/81: 67 112

För att företagen långsiktigt skall kunna säkerställa äteranskaffningen av anläggningstillgångarna inom specialstälsrörelsen, fordras sannolikt att

den genomsniltliga resultatnivån för en hel konjunkturcykel överträffar

även 1974 års resultat. Tyvärr har åren 1975—78 i stället gett mycket stora förluster.

Någon uppgift om specialstålets kalkylmässiga resultat föreligger ännu inte för 1979. Berörda företag kan dock förmodas uppvisa ett sammanlagt

resultat före bokslutsdispositioner och skatter inom intervallet 200—250 Mkr. (Resultatbegreppet här kan inte jämföras med det kalkylmässiga,

snarare med vad företagen vanligen visar i sina årsredovisningar. Exem-

pelvis Sandvik, SKF och Bofors ingår enbart med sina stålrörelser, medan andra bolag har inslag av såväl kraft som skog, som i vissa fall kraftigt förbättrar resultatet.) Detta tyder på att specialstålsrörelserna gått med en kalkylmässig förlust även under 1979. Eftersom det mesta talar för att 1980 års resultat kommer att bli i nivå med 1979 års eller i bästa fall något bättre,

blir avkastningen även detta år negativ för den renodlade stålrörelsen. Under det senaste decenniet har alltså branschen sammanlagt gått med

stora förluster.

Strukturdelegationens existens är en påminnelse om att de svenska

företagen temporärt hamnat i ett finansiellt läge där endast staten varit beredd att bistå med kapital. För att denna situation inte skall permanen-

tas, vilket inträffat i andra västeuropeiska länder, så måste resultatnivån

alltså förbättras avsevärt. Det finns f.n. dock inga säkra tecken på att en sådan ljusning för branschen skulle finnas inom räckhåll under de närmaste åren. Konkurren-

terna i Västeuropa och Japan planerar så vitt bekant inga expansionsåt-

gärder utan nöjer sig med att i bästa fall ersättnings- och rationaliseringsinvestera. Samma recept torde gälla för den svenska specialstålsindustrin

under de närmaste åren. Svensk specialstålsindustri får dock fortfarande

anses ha ett visst försprång, inte minst i sin marknadsföring, framför

flertalet andra länder, ett försprång som dock tenderar att krympa. Att

ytterligare utveckla och marknadsanpassa såväl sortiment som organisation framstår därför som andra viktiga element i den framtida strategin.

Svenska specialstålverks! utveckling 1974— 1980

Prel. Indikation

Mkr. 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980

Nettofakturering 5877 5731 5298 5407 6234 Rörelseresultat” efter kalkylsmässiga avskrivningar 480 —56 —-636 -872 —58&1 200-250 200-250 Totalt arbetande kapital 7557 8837 0 208 11076 11614 Avkastning på totalt arbetande kapital i $ 6.4 —0,6 —6,2 -7.9 -5,0 Antal anställda 32145 31 591 31047 27 891 27 374

! Avesta, Bofors, Fagersta, Nyby, Sandvik, SKF Steel, Stora specialstålverken (t. 0. m. 1976), Surahammar, Uddeholm. > För 1979 och 1980 gäller resultat efter planenliga avskrivningar och räntenetto. För Avesta, Fagersta, Surahammar och Uddeholm ingår hela moderbolagets resultat. För Bofors, Sandvik och SKF Steel ingår stålrörelserna.

Prop. 1980/81: 67 113

Bilaga 4

Sysselsättningsutvecklingen inom järn- och stålindustrin samt järnmalmsgruvorna perioden 1976 till 1980.

Järn- och stålindustrin samt järnmalmsbrytningen har under de senaste åren genomgått en djupgående omvandling. Detta har påverkat främst produktionsstrukturen i de olika delbranscherna, men även sysselsättningen vid enskilda anläggningar och berörda regioner. I det följande ges en översikt av sysselsättningsutvecklingen under perioden 1976—1980 med uppdelning på delbranscher.

Uppgifterna från år 1976 är i huvudsak hämtade från handelsstålsutredningen (SOU 1977:15) och från 1977 års specialstålsutredning (Ds I 1977:3). För vissa företag har ändringar i rutinerna för personalredovisning m. m. omöjliggjort en direkt jämförelse mellan tidigare uppgifter och nuläget. Där har därför nya uppgifter för år 1976 inhämtats från företagen. Uppgifterna för år 1980 avser i regel läget i slutet av augusti för totala antalet anställda vid resp. anläggning. I vissa fall har företagen haft svårigheter att lämna dessa uppgifter och där har i stället antalet helårsanställda angivits. Genomgående är dock sysselsättningsdata för år 1980 i stort sett jämförbara med uppgifterna för år 1976. Samtliga uppgifter är avrundade.

Karta över ”orter i mellansverige med järn- och stålindustri samt järnmalsbrytning år 1980” återfinns på sid. 000-000.

Handelsstålindustrin

Handelsstålindustrin har genomgått stora förändringar efter år 1975 vad gäller såväl ägar- och produktionsstruktur som antalet anställda. Bildandet av SSAB Svenskt Stål AB innebar att de största handelsstålverken och huvuddelen av de mellansvenska järnmalmsgruvorna sammanfördes till ett företag. En omfördelning har gjorts så att varje anläggning erhållit en mer specialiserad produktion. Därvid har ett omfattande investeringsprogram genomförts. Företagets sysselsättning har minskat och betydande minskningar återstår.

Situationen för de mindre handelsstålverken är frånsett avvecklingen av Horndalsverken år 1979 i stort sett oförändrad jämfört med läget år 1976.

Utvecklingen framgår av följande tabell.

8 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 67

Prop. 1980/81: 67 114

N Y

N hn | a : L AA : BORLÄNGE C NS . cn

NS Y (OM, - . ) Nr SKEDJEBACKEI ! los N GRÄNGESBERG |

so) 8 NL OR /

"0. MAGFORS — Lesörors) > MM

. Moi LIN . Ne

” nn MUNK : [ I

| An Y NS

- : FO JE , | ”BANGBRO Y É | nos . q | os PERSBERGO ( HÄLLEFORS OSTRASSA”, > ös | : | OGULDSKEDSHYTTAN ; Ne > BLOMBACKA |

Notera sTorForRsd AA eo L

NERE | 3

| ME i IN NM . Ef . X , /KARLSKOGA" |

BJÖRNEBORG : | N fe s . DEGERFORS | [| . id JA N Os" ML 7 r

/ SÖVARKSKAMHAR,

Prop. 1980/81: 67 115

N

|

( .

/ SANDVIKEN

öra Ca [37 Förseacka

N HOFORS gNeskyTT MM NS

VIRKANSKYTTAN A SR NN

; BS | NS DANNEHORA ÖSTHAMMAR

) SRÖSTERBYBRUK DN

IN ÖMT [7 TE , md /

) NORBERG fa

På Na ( / J C

.

FAGERSTA S

C

J

DY då ”

HAKMAR soc. / - !

. N HALLSTA- - RT VV HÅ

OA ) d

KOLSVA . dd ;

| fa Oo i

RAN CC Y &e

No fm YST SAN SNR l S

GÄKER Ö ( Pe N

|

VN CMA 3 Ez |

X | 0

= OXELÖSUND

ORTER I MELLANSVERIGE

IC MED JÄRN- O. STÅLINDUSTRI

Y SAMT JÄRNMALMSBRYTNING

o ÅR 1980.

: L 0 50 km

- N (0) L L L 1 |

Prop. 1980/81: 67 116

Tabell 1. Sysselsättningsutvecklingen inom handelsstålverken år 1976—1980,

Kommun Anläggning Antal anst. år Anm.

1976 1980

Oxelösund SSAB. Oxelösunds järnverk 3750 3810

Borlänge SSAB, Domnarvets järnverk 6010 — 5440

Luleå SSAB. Norrbottens järnverk 4985 4630

Boxholm Boxholm AB 620 590 — Stälrörelsen Motala Qvarnshammars bruk 90 70 Ronneby Kockums järnverk 200 200 = Stålrörelsen

SSAB, Kallinge 60 60

Minskningen av sysselsättningen uppgår till cirka 1300 anställda under fyraårsperioden. SSAB:s aktuella långsiktsplan innebär en personalminskning till år 1987 med 1900 anställda, varav ca 500 i Oxelösund. 16000 i Borlänge och 400 i Luleå. För de mindre handelsstålverken föreligger inga planer som innebär mer påtagliga personalförändringar. I Boxholm beräknas den kvarvarande martinugnen bli tagen ur drift inom ett par år. I övrigt genomförs enbart löpande rationaliseringsåtgärder. Totalt skulle handelsstålindustrin utifrån nu kända förhåltanden således minska till slutet av 1980-talet med drygt 2000 anställda.

Specialstålindustrin

Även specialstålindustrin har de senaste åren genomgått omfattande förändringar i fråga om produktion. Tabell 2 sammanfattar de sysselsättningsförändringar som har skett sedan år 1976.

Den största organisatoriska förändringen är bildandet av Nyby Uddeholm AB år 1979, där Grängesbergskoncernens anläggningar i Torshälla i Eskilstuna kommun sammanfördes med Uddeholmskoncernens anläggningar i Degerfors, Storfors, Blombacka och delar av Munkfors. Dessutom införlivades några dotterföretag med mekanisk verkstadsproduktion. Förändringen innebar en samordning av produktionsresurserna och beräknas medföra omfattande personalförändringar, främst i Torshälla. Betydande personalminskningar hade redan skett i de av fusionen berörda anläggningarna när företagsbildningen skedde våren 1979. Stora personalförändringar har skett även inom Avestakoncernen, i SKF:s ståldiviston och inom Sandvik AB, dels på grund av strukturella orsaker, dels genom anpassning till konjunkturläget.

Uppgifterna från företagen inkluderar den personal som är anställd vid resp. ort. Härutöver har företagen försäljningsorganisationer m. m. ute i landet, vilka inte ingår I redovisningen.

Sysselsättningen har sedan år 1976 minskat med 5000 anställda. Av

Prop. 1980/81: 67 17

större förändringar som nu är aktuella kan nämnas den nedläggning som är aviserad för Spännarhyttans stålverk och gruvor samt en minskning av

personalstyrkan med ca 300 anställda vid Surahammars bruk. Dessa förändringar påverkar även förutsättningarna för fortsatt produktion vid Stråssa gruva, som har leveranser bl. a. till Spännarhyttan, samt för Guldsmedshyttan. Andra åtgärder är de aviserade personalminskningarna inom Nyby Uddeholm med dels nedläggningen av ståltillverkningen i Torshälla som berör 140 anställda, dels fusionseffekter främst på tjänstemannasidan, som berör 150 till 250 anställda vid samtliga anläggningar. Vidare görs nu en konjunkturmässig nerdragning av personalstyrkan på ett 100-tal anställ-

da, vilka har rekryterats efter år 1979. Rördivisionen bedöms komma att

minska med ca 100 tjänstemän i Storfors och Torshälla. Ytterligare rationaliseringsstudier pågår.

Tabell 2. Sysselsättningsutveckling inom specialstälsindustrin perioden 1976—1980.

Kommun Anläggning Antal anst. år Anm.

1976 1980

Tierp Söderfors/Uddeholm AB 800 760 Östhammar Österbyverken/Fagersta AB 450 350 Eskilstuna Nybybruk/Nyby Uddeholm AB 1900 1520 Strängnäs Åkers styckebruk/Bofors AB 500 450 Hagfors Uddeholm AB 2000 I 990 Degerfors Degerfors/Nyby Uddeholm AB 1500 1400 Munkfors Munkfors/Uddeholm Strip Steel 1100 950

Munkfors, del av /Nyby 150 Uddeholm

Storfors Storfors/Nyby Uddeholm 800 670 Karlstad Blombacka/Nyby Uddeholm 100 60 Filipstad Lesjöfors/Lesjöfors AB, 210 180

Ståldivisionen Kristinehamn Björneborg AB/Avesta 600 500 Karlskoga Bofors Kilstaverken Bofors 2350 1090

del av. SKF 60 Lindesberg Guldsmedshyttan/Sandvik AB 300 240 Hällefors Hällefors/SKF Stäl 1750 1520 Ljusnarsberg Bångbro/SKF Stål 350 300 Surahammar Surahammars bruk AB/ASEA = 1500 1250 Norberg Spännarhyttan/Surahammars 400 240

bruk . Köping Kohlswa AB/ASEA 690 610 Fagersta Fagersta AB 2800 2700 Hedemora Klosterverken/Fagersta AB 850 850

Vikmanshyttan/Fagersta AB 450 60 Totalt ca

| 300 i nya

projekt Avesta Avesta AB 3 300 2600 Hofors SKF Stål 3650 3090 Sandviken Sandvik AB, ståldivisionen 5950 5490 Gävle Forsbackaverken/Fagersta AB 450 380 Totalt 34750 29460

Inom Fagerstakoncernen genomförs f.n. förändringar inom råstålspro-

duktionen och utredning pågår om snabbstålsproduktionen. Förändringarna inom råstålssektorn innebär en minskning av sysselsättningen i Fors- 9 Riksdagen 198081. 1 saml. Nr 67

Prop. 1980/81: 67 118

backa till ca 320 anställda år 1982. Sysselsättningseffekterna av övriga utredningar kan ännu inte bedömas.

Inom Sandvikkoncernen pågår f.n. investeringar som beräknas ge ett sysselsättningstillskott med knappt 500 anställda inom koncernen varav hälften i Sandviken. Inom övriga koncerner pågår i huvudsak rationaliseringsåtgärder.

Gruvindustrin

De svenska järnmalmsgruvorna har drastiskt minskat i antal och sysselsättning under de senaste åren. Minskningen har pågått under en lång följd av år i Mellansverige. År 1965 fanns där ca 30 järnmalmsgruvor i drift och nu återstår enbart fyra gruvor. I tabell 3 visas de gruvor som fanns i drift år 1976 och år 1980 med uppskattningar av antalet sysselsatta vid resp. anläggning resp. år. |

År 1976 fanns total 23 anläggningar i drift. Antalet angivna anläggningar kan variera beroende på hur näraliggande anläggningar redovisas. Efter år 1976 har Il gruvor lagts ned och avveckling av driften pågår för två enheter. Vid en gruva pågår prospektering efter andra fyndigheter än järnmalm och för en gruva är nedläggning aviserad. Sysselsättningen vid de åtta gruvor som var i drift år 1980 låg på 7 500 anställda. Minskningen av personalstyrkan har skett både i Mellansverige (1500 anställda) och i Norrbotten (1200 anställda). Minskningen i Ludvika kommun uppgår till 650 anställda. Personalstyrkan år 1976 uppgick til! 1600 anställda.

För de mellansvenska gruvorna innebär SSAB:s nuvarande planer en minskning av personalstyrkan vid Grängesbergsfälten till 560 anställda år 1987. Om Dannemoragruvan kan få nya kunder som kan kompensera bortfallet av leveranser till Domnarvets malmbaserade metallurgi år 1981 kan sysselsättningen behållas vid ungefär nuvarande nivå. Alternativet är sannolikt en nedläggning, eftersom produktionen knappast kan upprätthållas på en väsentligt lägre nivå än i dagsläget. Läget är osäkert också för Stråssagruvan, som levererar malm till Oxelösund och Spännarhyttan. Leveranserna till Spännarhyttan upphör om den aviserade nedläggningen genomförs. Stråssagruvan måste finna nya marknader för att kompensera bortfallet av leveranser till Spännarhyttan. För malmfälten i Norrbotten föreligger inga preciserade långsiktiga planer av samma slag som för SSAB:s verksamhet. Betydande nyinvesteringar måste dock till för att långsiktigt säkra produktion och sysselsättning i dessa gruvor. Enligt mineralpolitiska utredningens delbetänkande (SOU 1979:40) Malmer och metaller skulle marknadsförutsättningarna och produktionsmöjligheterna innebära en verksamhet med cirka 5000 anställda i gruvrörelsen i Norrbotten vid mitten av 1980-talet och en ytterligare reducering till ca 4500 anställda omkring år 2 000.

Järnpulverframställningen i Höganäs med 350 anställda både år 1976 och år 1980 utgör ett led i produktionsprocessen mellan den produktion som

Prop. 1980/81: 67 119

Tabell 3. Sysselsättningsutvecklingen vid järnmalmsgruvorna perioden 1976 till 1980.

Kommun Anläggning Antal syssels. år Anm.

1976 1980

Östhammar Dannemora/SSAB 290 240

Filipstad Persberg/Uddeholm 80 10 Avveckling

. pågär

Värmlandsberg/Ställberg 40 10 Avveckling . pågår Lindesberg Stråssa/SSAB 290 210

Stripa/Ställberg 40 = — Nedlagd 1977 Ljusnarsberg Bastkärn/Bastkärns gr AB 60 = — Nedlagd 1978

Ställberg/Ställberg 60 - Nedlagd 1977 Norberg Risberg/Surahammar 50 - Nedlagd 1977

Kallmorberg/Surahammar = Nedlagd 1976

Mimerfälten/Surahammar 40 60 — Nedl.

aviserad Skinnskatte- Riddarhyttan/Fagersta 110 30 Prospekteberg ring pågår Borlänge Idkerberget/Ställberg 50 = — Nedlagd 1977 Falun Vintjärn/SSAB 70 — Nedlagd 1978 Hedemora Smältarmossen/Fagersta 40) = Nedlagd 1979 Ludvika Grängesbergsfälten 1320 930

Blötberget/SSAB 120 > — Nedlagd 1979

Håksberg/SSAB 140 = — Nedlagd 1979 Hofors Vingesbacke/SKF 70 —- Nedlagd 1980

Bodås/Sandvik 50 40 Försöks-

anläggning

för berg-

borrar Gällivare Gällivare/LKAB 2340 2000

normalt sker vid gruvorna och järnframställningen. Järnpulver kan användas som ett malmbaserat substitut till skrot för ståtproduktion, vidare som råvara till gjuterier och pressmide. Förutom i Höganäs tillverkas järnpulver i Söderfors samt i Nyby Uddeholms anläggning i Torshälla. Sysselsättningen vid dessa orter är inräknad i redovisningen för resp. specialstålverk.

Prop. 1980/81: 67 120

Sammanfattande regional bedömning

I tidigare redovisning av stål- och gruvindustrins regionala betydelse har sammanställningar gjorts av resp. branschs sysselsättning ställd dels mot den totala industrisysselsättningen i berörda kommuner, dels mot den totala sysselsättningen, mätt över samtliga näringsgrenar. Den statistik över industrin som kan användas är industristatistiken, men den publiceras med relativt lång tidsfördröjning. Officiella uppgifter om den totala syssel-

sättningen tas enbart fram genom de vart femte år återkommande folk- och

bostadsräkningarna. Det finns ändå anledning att grovt beräkna berörda anläggningars andel av både industrisysselsättningen och den totala sysselsättningen i berörda kommuner. Härvid har underlagsmaterialet till länsplaneringen använts. Där gör länsstyrelserna, på grundval av kännedom

om lokala förhållanden, sådana bedömningar.

Följande sammanställning ger för samtliga berörda kommuner en grov bild av de här angivna anläggningarnas relativa betydelse, mätt dels i förhållande till industrisysselsättningen i resp. kommun. dels i förhållande till den totala sysselsättningen. Det måste understrykas att beräkningarna

grundar sig på bedömningar av det aktuella sysselsättningsläget i kommunerna och inte på någon officiell statistik.

De största sysselsättningsförändringarna mellan 1976 och 1980 har ägt

rum i Kopparbergs län, som har fått personalminskningar på 2400 anställ-

da. I Örebro län uppgår minskningen till 1900 anställda, Norrbottens län

har nu 1600 färre anställda än år 1976 och i Gävleborgs län är minskningen

under samma period I 200 anställda. I Västmanlands län är nedgången 700 anställda och i Södermanlands och Värmlands län ligger minskningen på

400 personer per län. Procentuellt sett har Örebro och Kopparbergs län

haft de största tillbakagångarna. Övriga län har haft mindre sysselsätt-

Nu kända förändringar skulle innebära fortsatta personalminskningar i Kopparbergs, Västmanlands. Södermanlands, Norrbottens och Värm-

lands län. Risken är vidare stor för fortsatt sysselsättningsminskning i

Örebro län.

Utvecklingstendenser i vissa kommuner

I det följande lämnas en översiktlig beskrivning av de regioner där berörda branscher har minst 100 anställda. Kommuner som kan sägas ingå i en gemensam arbetsmarknad behandlas i samma sammanhang. Eftersom

det allvarliga sysselsättningsläget i Norrbottens län redan nu är väl känt

begränsas kommentarerna till kommuner i mellersta och södra Sverige.

I Tierps och Östhammars kommuner har tillbakagången inom malmbryt-

ningen och stålverken kompenserats av en tillväxt inom andra delar av

industrin. Regionens största arbetsplats är kärnkraftverket i Forsmark, där

f.n. 2200 personer arbetar, varav 500 som driftpersonal. Den senare

gruppen beräknas öka med 200 personer när verket är i full drift. Den

Prop. 1980/81: 67 . 121

Tabell 4. Översikt över järn- och stålindustrins samt järnmalmsbrytningens betydelse

år 1980 i skilda kommuner samt sysselsättningsförändringar 1976—1980. Avrundade

värden.

Kommun Antal Förändring av Andel anställda är 1980

anställda antalet anställda i berörda branscher

år 1980 är 1976-1980 i Zz av beräknad syssel-

sättning inom

kommunertlänet) industrin totalt

(Nyköping/

Prop. 1980/81: 67 122

offentliga sektorn har ökat med 1250 personer mellan åren 1975 och 1979. Pendlingen mellan kommunerna är stor. Ett omfattande pendlingsutbyte sker också med Uppsala kommun. Sysselsättningsgraden i Tierps kommun (se tabell 5) ligger på samma nivå som medelvärdet för regionala centra i

stödområdet. Östhammars kommun har en klart högre sysselsättningsgrad

än jämförbara kommuner. För båda kommunerna är arbetslösheten klart lägre än för resp. ortstyp.

Genom en viss tillväxt inom andra industribranscher och närheten till Uppsala är dessa kommuner mindre känsliga för framtida ändringar inom

stålindustrin och gruvorna än många andra regioner.

I Oxelösunds och Nyköpings kommuner domineras industrisysselsättningen av stålverket. Industrisysselsättningen har minskat något på senare

år. Den offentliga sektorn har ökat med ca 1600 anställda. Pendlingen

rnellan kommunerna är mycket stor. Sysselsättningsgraden ligger något under och arbetslösheten något över medelvärdet för ortstypen utanför

stödområdena. En viss befolkningsminskning förutses för kommunerna till följd av en svag sysselsättningstillväxt. Med hänsyn till att industristrukturen har försvagats under de senaste åren utgör den angivna personal-

minskningen på 500 anställda i Oxelösunds järnverk ett stort problem.

Eskilstuna kommun har under en följd av år haft en vikande industrisysselsättning, främst till följd av en ogynnsam branschstruktur. Industrin

har gått tillbaka med mer än 2000 anställda sedan år 1975. Ökningen av

antalet sysselsatta inom den offentliga sektorn, inklusive den nyligen genomförda omlokaliseringen av fortifikationsförvaltningen, uppgår till

2700. Kommunen har utpendling främst till Strängnäs och Västerås och

inpendling från dessa kommuner samt från Flen och Kungsör. Sysselsättningsgraden ligger något under medelvärdet för primära centra utanför

stödområdet. Eskilstuna har också en högre arbetslöshet än motsvarande kommuner. Kommunen har en svag sysselsättningstill växt och man räknar med en i stort sett oförändrad folkmängd under de närmaste åren. De aviserade ändringarna i Torshälla utgör ett väsentligt problem om än av mindre omfattning än de väntade ändringarna i Oxelösund.

Strängnäs kommun har en väl differentierad industri som dock minskat i viss grad under de senaste åren. En osäkerhetsfaktor för den framtida sysselsättningen är emellertid CEA-verken med en olönsam produktion.

Kommunen har haft en ökning av den offentliga sektorn med 600 anställda.

Sysselsättningsgraden ligger något under motsvarande ortstyp utom stöd-

området. Arbetslösheten ligger dock lägre. Kommunen har både in- och utpendling med Eskilstuna och utpendling också till Södertälje och Stockholmsregioncen. Inga större ändringar väntas ske inom Åkers Styckebruk. Kommunen har i övrigt en viss sysselsättningstillväxt vilket gör att befolk-

ningen i stort sett håller sig på en oförändrad nivå. Arbetsmarknaden i Boxholms kommun domineras av stålverket. Den

offentliga sektorn är liten och har ökat med bara ett 100-tal anställda sedan

Prop. 1980/81: 67 123

är 1975. Kommunen har pendlingsutbyte med främst Mjölby och Tranås.

Ensidigheten på den lokala arbetsmarknaden gör att kommunen har en

relativt låg sysselsättningsgrad och en arbetslöshet som ligger högre än

medelvärdet för jämförbara kommuner. Till följd av en svag sysselsättningsutveckling beräknas folkmängden utvecklas svagt negativt. Ronneby kommun har en väl differentierad industri och den offentliga

sektorn har ökat med drygt 600 anställda sedan år 1975. Pendlingsutbytet

är stort med Karlskrona och Karlshamns kommuner. Sysselsättningsgraden är relativt låg men arbetslösheten är också lägre än genomsnittet för

motsvarande ortstyp. Genom en viss tillväxt av sysselsättningen beräknas

folkmängden kunna ligga på ungefär nuvarande nivå under de närmast kommande åren.

Höganäs kommun har en relativt differentierad arbetsmarknad med Höganäs AB som största arbetsgivare. Järnsvamps- och järnpulverproduktionen sysselsätter en mindre del av koncernens anläggningar i Höganäs. Kommunen har haft en viss ökning av industrisysselsättningen och man väntar en svag fortsatt ökning under de närmaste åren. Den offentliga

sektorn har också haft en ökning med 400 anställda sedan år 1975. Kom-

munen har en stor utpendling främst till Helsingborgs kommun. Sysselsätt-

ningsgraden ligger ungefär på samma nivå som medelvärdet för regionala

centra utom stödområdet. Arbetslösheten ligger lägre än medelvärdet för motsvarande kommuner. Genom en fortsatt sysselsättningstillväxt beräk-

nas kommunens folkmängd öka jämnt under hela 1980-talet. Halmstads kommun har under de senaste åren haft tillväxt inom industrin som har kompenserat nedgången vid järnverket. Också för de närmast kommande åren förutses en viss fortsatt tillväxt. Den offentliga sektorn har ökat med 3 100 anställda. Kommunen har ett stort pendlingsut-

byte med Laholms, Falkenbergs och Hylte kommuner. Sysselsättningsgraden och arbetslösheten ligger på samma nivå som medelvärdet för primära centra. Genom en fortsatt sysselsättningstillväxt inom både industrin och

andra näringsgrenar beräknas kommunen få en fortsatt snabb befolknings-

tillväxt. Regionens expansion och differentierade arbetsmarknad gör att den tämligen väl kan motstå minskningar av sysselsättningen inom enskilda branscher.

Kristinehamns kommun har haft tillbakagång inom industrin. Samtidigt

har dock den offentliga sektorn ökat med mer än 650 anställda, vilket gör att totalsysselsättningen beräknas ha ökat. Kommunen har en relativt hög sysselsättningsgrad men också en högre arbetshöshet än genomsnittligt för

ortstypen. Kommunen har pendlingsutbyte med Karlstads och Karlskoga

kommuner och viss inpendling från Storfors och Gullspångs kommuner.

Några större förändringar väntas f.n. inte inom stålverket.

Storfors kommun domineras av stålverket som svarar för nästan hela

industrisysselsättningen. Den offentliga sektorn har till skillnad från nästan alia andra kommuner haft en mycket liten tillväxt sedan år 1975. Kom-

Prop. 1980/81: 67 124

munen beräknas trots en vikande sysselsättning få en befolkningstillväxt till följd av inflyttning till områden med pendling till Karlskoga och Kristi-

nehamn. Visst pendlingsutbyte förekommmer även med Filipstad. Sysselsättningsgraden ligger något över medelvärdet för kommuncentra i stö-

dområdena. Arbetslösheten ligger ungefär på genomsnittsnivån för ortstypen. Personalrationaliseringarna inom Nyby Uddeholm kommer att

medföra en minskning av sysselsättningen vid stålverket i Storfors. Det är därför angeläget att kommunen kan få en tillväxt inom annan industriell

verksamhet.

Munkfors kommun har en Jika stor dominans av stålindustrin som Stor-

fors för industrisysselsättningen. Däremot har Munkfors en större offentlig sektor, som också har ökat något mer än i Storfors. Pendlingsutbytet sker i

första hand med Hagfors. Både sysselsättningsgraden och arbetslösheten i Munkfors kommun ligger högre än medelvärdet för kommuncentra inom stödområdena. Industrisysselsättningen beräknas kunna behållas på en i stort sett oförändrad nivå under de kommande åren och därigenom beräk-

nas också den totala sysselsättningen och befolkningen kunna bibehållas på en i stort sett oförändrad nivå. På samma sätt som för Storfors är en

breddad industriell bas angeläget för Munkfors kommun.

Filipstads kommun är regionalt centrum 1 östra Värmland. Största industriarbetsplats är Wasabröd AB med ca 900 anställda. Lesjöfors AB

har totalt knappt 600 anställda i kommunen. Härutöver finns flera mindre och medelstora industriföretag. Kommunen har således en förhållandevis

differentierad industrisysselsättning. Den offentliga sektorn som har ca

2000 anställda har ökat med 250 sedan år 1975. Sysselsättningsgraden i Filipstads kommun ligger något över medelvärdet för regionala centra i

stödområdet. Arbetslösheten ligger också något lägre än för jämförbara

kommuner. Pendlingsutbytet sker främst med Storfors kommun. Kom-

munen har under många år haft en befolkningsminskning. vilken genom en

vikande sysselsättningsutveckling beräknas fortsätta också de närmaste

åren. Hagfors kommun är regionalt centrum i mellersta Värmland. Kom-

munen har haft en mindre ogynnsam utveckling av industrin än vad som

kunde befaras när stålkrisen bröt ut för fyra år sedan. Den offentliga sektorn i Hagfors kommun är något mindre än industrisysselsättningen och

den har ökat med drygt 100 anställda sedan år 1975. Sysselsättningsgraden

ligger på samma nivå som medelvärdet för regionala centra i stödområdet. Däremot är arbetslösheten högre. Pendlingsutbytet sker dels med Munk-

fors. dels med Torsby kommun. Sysselsättningen beräknas minska något under de kommande åren och härigenom beräknas folkmängden minska

med ett 100-tal invånare per år.

Degerfors kommun har haft en viss minskning av både industrisysselsättningen och den totala sysselsättningen under de senaste åren. Den offentliga sektorns ökning begränsar sig till ca 100 anställda. Kommunen

Prop. 1980/81: 67 125

har ett omfattande pendlingsutbyte med Karlskoga, som också har fått vidkännas en viss tillbakagång inom industrin. Där har dock den offentliga sektorn ökat med ca 600 anställda. Degerfors och Karlskoga kommuner har en sysselsättningsgrad som motsvarar medelvärdet för regionala centra i stödområdet. Arbetslösheten ligger något lägre. På sikt förutses en svag ökning av sysselsättningen. Härigenom beräknas folkmängden minska något. Förändringarna inom Nyby Uddeholm torde få vissa konsekvenser för Degerfors. Inom Karlskoga kommun har förändringarna inom ståldivisionen som ledde fram till bildandet av Bofors Kilsta AB inneburit en kraftig nedskärning av verksamheten. Samtidigt bedöms den nybildade enheten ha goda möjligheter att hävda sig, varför ytterligare personalminskningar där knappast bedöms vara aktuella.

Hällefors kommun har stålverket som dominerande arbetsplats, Den offentliga sektorn med ca 850 anställda har en i stort sett oförändrad sysselsättning jämfört med år 1975.

Kommunen har ett isolerat läge med obetydlig pendling. Sysselsättningsgraden ligger över medelvärdet för ortstypen inom stödområdet och arbetslösheten ligger något under motsvarande kommuner. Det ensidiga beroendet av stålindustrin och den svaga tillväxten inom andra verksamheter gör kommunen mycket sårbar för förändringar inom stålverket. Kommunens totala sysselsättning beräknas minska de närmaste åren och det medför en långsiktig minskning av befolkningen med ett 100-tal invånare per år.

Ljusnarsbergs kommun har en förhållandevis mer differentierad industri än de flesta mindre stål- och gruvkommuner. Industrisysselsättningen har dock minskat efter år 1975 och den offentliga sektorn har haft en relativt svag tillväxt. Pendlingsutbyte förekommer med Ludvika och Lindesbergs kommuner. Sysselsättningsgraden ligger lägre än medelvärdet för kommuncentra i stödområdet och kommunen har en betydligt högre arbetslöshet än jämförbara kommuner. Kommunen har en negativ sysselsättningsutveckling och befolkningen beräknas härigenom minska med ett 80-tal personer per år.

Lindesbergs kommun har en väl differentierad industri med flera större och medelstora företag. Antalet offentligt sysselsatta har efter år 1975 ökat med ca 700 anställda. Pendlingsutbytet med Örebro är betydande. Vidare förekommer pendling till och från Arboga, Nora och Ljusnarsbergs kommuner. Sysselsättningsgraden i Lindesbergs kommun är något högre än medelvärdet för regionala centra i stödområdet och arbetslösheten ligger något lägre. En viss sysselsättningstillväxt bedöms som trolig vilket innebär en i stort sett oförändrad befolkning under de närmaste åren. Situationen i Spännarhyttan kan innebära att järnmalmsbrytningen i Stråssa på sikt avvecklas. Vidare kan en del av produktionen i Guldsmedshyttan påverkas negativt. Genom den relativt stabila arbetsmarknaden i Lindesbergs kommun kan vissa förändringar klaras genom arbetspendling.

Prop. 1980/81: 67 126

Hallstahammars kommun har utöver Bulten-Kanthal AB med 3000

anställda flera medelstora företag och en tämligen stabil arbetsmarknad.

Den offentliga sektorn har ökat med 300 anställda sedan år 1976. Kommunen har ett stort pendlingsutbyte med Västerås. Köpings och Suraham-

mars kommuner. Sysselsättningsgraden ligger lägre än medelvärdet för

kommuncentra utanför stödområdet och arbetslösheten är betydligt högre än för motsvarande kommuner. Kommunen beräknas få en svag syssel-

sättnings- och befolkningsminskning. Genom närheten till Västerås och

goda pendlingsmöjligheter även till Köpings kommun kan vissa sysselsättningsförändringar lösas genom arbetspendling. Köpings kommun har en stabil industriell bas med flera medelstora

anläggningar. Härutöver har Volvo mer än 2000 anställda. Industrin vän-

tas i stort sett hålla sin nuvarande sysselsättning. Den offentliga sektorn

har haft en sysselsättningsökning sedan år 1975 med 850 anställda. Pendlingsutbyte förekommer med Kungsörs, Västerås, Hallstahammars och Arboga kommuner. Sysselsättningsgraden ligger på medelvärdet för regio-

nala centra utanför stödområdet. Arbetslösheten ligger dock högre än

genomsnittet för ortstypen. Den differentierade arbetsmarknaden i kommunen och goda pendlingsmöjligheter gör att kommunen har långsiktigt stabila utvecklingstendenser. Detta avspeglar sig även i en på sikt ungefär

oförändrad befolkning.

I Surahammars kommun har stålverket en relativt stor andel av industri-

sysselsättningen. Minskningen i stålverkets sysselsättning uppvägs knappt

av den ökning som har skett inom den offentliga sektorn. Kommunen har ett pendlingsutbyte med Hallstahammars och Västerås kommuner. Sysselsättningsgraden ligger något under medelvärdet för kommuncentra utanför stödområdet och arbetslösheten är klart högre. I de senast framtagna befolkningsprognoserna beräknas folkmängden öka obetydligt som en följd av en ganska svag sysselsättningstillväxt. Nu aktualiserade föränd-

ringar vid stålverket innebär en minskning med ca 300 anställda.

Fagersta kommun har mer än två tredjedelar av sin industrisysselsätt-

ning inom stålverket. Kommunen har vidare en framgångsrik verkstadsindustri. Sysselsättningen inom den offentliga sektorn har ökat med 300 anställda efter år 1975. Fagersta har ett omfattande pendlingsutbyte med

Surahammars, Norbergs och Skinnskattebergs kommuner samt viss in-

pendling från Smedjebackens kommun. Sysselsättningsgraden är högre

och arbetslösheten är lägre än genomsnittet för regionala centra I stödområdet. Aktuella prognoser förutser en viss sysselsättnings- och befolk-

ningstillväxt i kommunen. .

Norbergs kommun har Spännarhyttan som största industri. Härutöver

finns några små och medelstora industrier. Den offentliga sektorns ökning på ca 200 anställda motsvarar i stort sett den minskning som har skett inom Spännarhyttan efter år 1976. Härigenom har den totala sysselsättningsutvecklingen varit svag. Detta kan bl.a. avläsas i en låg sysselsättnings-

Prop. 1980/81: 67 127

grad och en hög arbetslöshet i kommunen. Redan i nu offentliga prognoser, som förutsatte en fortsatt drift vid hyttan och gruvindustrin, räknade man

med en minskad sysselsättning och en långsamt vikande befolkning i Norbergs kommun. Denna trend förvärras genom de nu offenliggiorda besluten att lägga ned hyttan och gruvorna i Norberg. Den kvarvarande

industrin är inte så stor att den kan sysselsätta den arbetskraft som blir

arbetslös. En viss ökning av arbetspendlingen kan ske, men detta är inte

tillräckligt för att förhindra en kraftig ökning av arbetslösheten, en utflyttning av arbetskraft och en långsiktigt snabbare minskning av folkmängden

i kommunen.

Avesta kommun har haft en betydande tillbakagång av industrisyssel-

sättningen efter år 1976. Ökningen på 300 anställda inom den offentliga

sektorn har inte täckt mer än en tredjedel av tillbakagången inom stålin-

dustrin. Pendling förekommer med Norbergs och Hedemora kommuner.

Sysselsättningsgraden och arbetslösheten ligger i nivå med medelvärdet

för regionala centra i stödområdena. Kommunen har haft en långsiktig

minskning av befolkningen. En väntad sysselsättningstillväxt gör att folk-

mängden nu i stort sett stabiliseras på en oförändrad nivå. Förändringarna inom stålindustrin i Avesta kommun torde nu i allt väsentligt vara slut-

förda. Det finns dock aniedning att räkna med fortsatta rationaliseringsåt-

gärder varigenom antalet anställda långsamt minskar. Hedemora kommun har ett relativt väldifferentierat näringsliv. Industrisysselsättningen uppvisar en viss tillväxt. Vid Vikmanshyttan har man nu nått en sysselsättningsnivå på 300 anställda. Klosterverken i Långshyttan har ca 850 anställda. Den offentliga sektorn har ökat med 800 anställda. Pendling förekommer till och från Avesta, Säters och Borlänge kommuner.

Hedemora kommun har en högre sysselsättningsgrad och gynnsammare arbetslöshetssiffror än medelvärdet för regionala centra i stödområdet. Kommunen beräknas genom en ökad sysselsättning kunna få en viss befolkningsökning de kommande åren. |

Borlänge kommun har utöver Domnarvets järnverk en betydande sysselsättning inom flera industribranscher. Flera mekaniska verkstäder arbetar delvis som underle verantörer till Domnarvet medan andra har utvecklats för specialistproduktion med anknytning till stål- och verkstadsindustrin. Härutöver finns flera småindustrier vilka sammantagna gör att kom-

munen har en tämligen differentierad industristruktur. Den offentliga sektorn ökade med 1 200 anställda mellan år 1975 och våren 1979. Därefter har tillkommit den personal som arbetar vid statens vägverk och trafiksäker-

hetsverket, tillhopa ca I 000 anställda. Borlänge har en betydande inpend-

ling från samtliga angränsande kommuner och utpendling främst till Falun

och Säters kommun. Sysselsättningsgraden ligger på samma nivå som

genomsnittet för primära centra i stödområdena. Arbetslösheten ligger

lägre än för flertalet primära centra. Kommunen beräknas trots den väntade minskningen av sysselsättningen vid Domnarvet med ca I 000 anställda

att få en ökning av den totala sysselsättningen med ca 300 per år.

Prop. 1980/81: 67 128

Ludvika kommun har haft en minskning av sysselsättningen inom gruvindustrin med 650 anställda sedan 1976. Därutöver har kommunens andra stora arbetsplats, ASEA, haft en personalminskning i storleksordningen 600 anställda under ett par år. Industrin i övrigt har haft en i stort sett oförändrad sysselsättning. Ökningen inom den offentliga sektorn har inte varit tillräcklig för att kompensera denna tillbakagång inom industrin. Även för de kommande åren förutses en fortsatt minskning inom gruvindustrin och det innebär att arbetsmarknaden i kommunen ytterligare försämras. Kommunen har pendling till och från Borlänge och Ljusnarsbergs och Smedjebackens kommuner. Sysselsättningsgraden ligger lägre än genomsnittet för regionala centra i stödområdet och arbetslösheten är väsentligt högre. Den fortsatta tillbakagången både inom industrin och totalt väntas leda till en fortsatt befolkningsminskning i storleksordningen 100 personer per år till mitten av 1980-talet.

Utvecklingen i Smedjebackens kommun är nära förbunden med förändringar i Ludvika kommun. Det avspeglar sig såväl i fråga om sysselsättningsgrad som arbetslöshetssiffror som också i Smedjebackens kommun är ogynnsamma. Kommunen har en dominans av gruvindustri, stålverket och verkstadsindustri. Den offentliga sektorn är relativt liten och den har haft en ökning på 240 anställda efter år 1975, På samma sätt som för Ludvika kommun förutses en svag sysselsättningsutveckling och -en långsiktig minskning av befolkningen med ca 100 invånare per år.

Hofors kommun har haft en minskning av befolkning och sysselsättning i en lång följd av år. trots relativt goda pendlingsmöjligheter till Sandviken. Stålverket dominerar helt industrisysselsättningen och kommunen har i Övrigt ett svagt utvecklat näringsliv. Den offentliga sektorn har hatt en svag tillväxt under senare delen av 1970-talet. Sysselsättningsgraden i Hofors kommun ligger något över medelvärdet för kommuncentra i stödområdet. Arbetslösheten är dock relativt låg. Det ensidiga beroendet av en stor anläggning gör kommunen mycket sårbar för de förändringar som sker vid stålverket. På samma sätt som för liknande kommuner i Bergslagen är en breddning av näringslivet angelägen. Med nu aktuella utvecklingstendenser beräknas folkmängden fortsätta att minska under de kommande åren.

Sandvikens kommun utgör jämte Gärle en gemensam arbetsmarknad med stor pendling mellan kommunerna. Stålverket i Sandviken är en av Sveriges största arbetsplatser. Ståldivisionen har haft en minskning av sysselsättningen. Antalet anställda beräknas nu öka med ca 250 fram till år 1984. Andra industribranscher har haft en viss tillbakagång. Denna har dock vägts upp av en betydligt större tillväxt inom den offentliga sektorn. Regionen har en relativt differentierad arbetsmarknad även om andelen anställda t basindustrier är påfallande hög. Sysselsättningsgraden i Gävle/ Sandviken ligger i nivå med medelvärdet för primära centra i stödområdena. Arbetslösheten ligger något högre.

Prop. 1980/81: 67 129

Genom en långsiktig tillväxt av den totala sysselsättningen beräknas folkmängden kunna bibehållas på en i stort sett oförändrad nivå. Den relativt breda industriella basen förefaller ha en sådan sammansättning att tillbakagångar i vissa anläggningar i tämligen stor utsträckning kan kompenseras av ökningar vid andra anläggningar. Härutöver har regionen genom sin roll som primärt centrum viktiga servicefunktioner för länet, vilket gör att det också där sker en viss tillväxt, inom såväl privat som offentlig service.

Tabell 5. Bakgrundsdata om kommuner med järn- och stålindustri samt järnmalmsbrytning år 1980.

Källa: Arbetslöshetsdata: AMS. Övriga data: Underlag till länsplaneringen. Anm: Prognoserna bygger på förhållanden kända vären 1980.

Prop. 1980/81: 67 131

Innehåll

PropOSItiO0 ooo eeererrerererer rese rer rer r ere ser srt e es ena — Propositionens huvudsakliga innehåll sossossssssses ss r rss — J Inledning ososooseseresereeeesrrser sees rer sets rss res s bb 2 SSAB:s skrivels€ sosooeossesreerer rr rer ers rer rr er rss tea VA 3 Föredragandenl sosooosesssr rr sssser esse rer rr rr reser sa

3.1 Stålindustrins utveckling sssssossssssssrers sr rs orsa

3.1.1 Internationell utblick =:lsosiossss ess ser es es oa

3.1.2 Utvecklingen i Sverige sossssesssrerrerrer era WT Lp Utvecklingen inom SSAB =ssoosoosesrrsss ere rs ses sa

3.2.1 SSAB:s perspektivplan 80 oocoooss oss soo sa

3.2.2 SSAB:s framställning oosoooosssrsesrere rss res 3.3 Nya råjärnspröcCeSSei ooossssssreosssssserrr ere res 3.4 Stålindustrins skrotförsÖtjfing o.sssosssessssrer ess 3.5 De mindre handelsstålverken -.sossssosssssss reor rea 3.6 Specialstålsindustrifn oooossosserssserssess error osa 3.7 Särskilda statliga Insatser ooossossssrssesre rss ss res

4 Hemställäf ooooosooererrrrerrrrrer rss ere rr rr rr rer ra S Beslut soooooseeeeseer ere re reser rres ser rr rss rr sees erna

Bilaga 2 Mediumvalsverk i Luleå, sammanfattning

av marknadsutredning m. m. samt projektgruppens försläg sossoooossesssserer ser rr rss resa

Bilaga 3 Verksamhetsberättelse för Struktur-

delegationeNh cosososeerreeersereeer reses sees na Bilaga 4 Sysselsättningsutvecklingen inom järn-

och stålindustrin samt järnmalmsgruvorna perioden 1976 till 1980 sossossssssesss reser e reser sa

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981