Prop. 1981/82:139

om ändrade bidragsregler inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, m.m.

Prop. 1981/82: 139

Regeringens proposition 1981/82: 139

om ändrade bidragsregler inom den frivilliga arbetslöshetsförsäk- ringen, m. m.;

beslutad den 24 februari 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av rcgeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN INGEMAR ELIASSON

&

ARBETSMARKNADS- DEPARTEMENTET

FÖRSLAG TILL ÄNDRAT BIDRAGSSYSTEM M. M. INOM DEN FRIVILLIGA __ __ ARBETSLOSHETSFORSAKRINGEN

Ds A 1981: 17

• Sida 28
•  Original

Prop. 1981/82:139

ARBETSMÅRIQQADSDEPAR'I'EMENI'EI' 1981—12—09

Förslag till ändrat bidragssystem m nr inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen

Inledning

I denna promemoria behandlas dels möjligheterna att höja utgående dagpenningar och dels följande slags ändringar av nuvarande system:

- differentiera dagpenningarna med hänsyn till arbetslöshets— tidens längd

- begränsa stat ;ns utgifter genom ändringar av statsbidrags- systemet

— mildra k:avet på fondering hos kassorna

— förlänga avstängningstiden vid självförvållad arbetslöshet.

Förslagen i prcmanorian syftar till att möjliggöra en höjning av dagpermingarna samtidigt som statens utgifter för försäkringen

skall begränsas. Samtidigt föreslås att dagpenningarna differen- tieras så att de blir högre för personer som är arbetslösa lång tid än för andra. De ändringar av statsbidragsreglerna scm före— slås innebär att den andel av försäkringens kostnader som finan— sieras via statsbidrag minskar. Denna andel har under senare år successivt ökat och föreslås nu i huvudsak återställas till vad som beslutades år 1973. Dessa åtgärder föreslås bli förenade med

en ökad frihet för kassorna att själva besluta om dagpenningarmas storlek.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1981/82: 139 29

Utgångspunkter

Statens utgifter för arbetslöshetsförsäcringen har sedan mittenav 1970-talet ökat kraftigt såväl totalt sett scm i relation till utbetalade dagpenningbelopp. Arbetslöshetskassornas medlemsavgif- ter har samtidigt sjunkit i reala termer.

Det är angeläget att dagpexmingan'xa kan höjas i takt med löneut— vecklingen. De samlade anspråken på statens budget är meller-tid f_n- alltför stora i förhållande till inkcmsterna på budgeten.

Det finns dessutom risk för att den arbetsgivaravgift scxn enligt beslut av riksdagen våren 1981 skall finansiera 45 % av utgifterna under de närmaste åren inte kommer att räcka.

För att det väsentliga i arbetslöshetsförsäcringen — ett rejält skydd mot inkomstbortfall vid arbetslöshet - skall kunna tryggas är det i nuvarande läge nödvändigt att vidta åtgärder som be— gränsar utgifterna för försäkringen. Vad som därvid bör prövas är fördelningen mellan nuvarande tre finansieringskällor, näm— ligen statsbudgeten, arbetsgivaravgiften och medlemsavgifterna. Frågan om fördelning av statens utgifter på statsbudgeten resp. arbetsgivaravgift behandlas emellertid inte i denna promemoria. De förslag san nu förs fram innebär dels en ändring av nuvarande fördelning av kostnaderna mellan staten och arbetsgivaravgifte— medlen å ena sidan och medlemsavgifterna å andra sidan, dels också åtgärder som innebär större förmåner för långtidsarbets—

lösa än för övriga.

Arbetslöshetskassornas medlemsavgifter får f n betraktas som låga. De har sedan år 1974 sjunkit kraftigt realt sett, medan stats— bidraget till arbetslöshetskassorna har ökat kraftigt. Genom anfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder av andra slag har staten samtidigt medverkat till att hålla den relativa arbets— lösheten på en internationellt sett låg nivå. Kassorna har där— igencm kunnat hålla nere och till och med sänka nedlemsavgifter— na och samtidigt bygga upp sina fonder.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1981/82: 139 30

statsbidragssystemet för arbetslöshetsförsäkringen är komplicerat. Det är angeläget att förenkla reglerna, vilket också är ett av syftena ned de ändringar scm föreslås.

Arbetslöshetskassornas samorganisation har i skrivelse den 21

juli 1981 till statsministern begärt att sju nya dagpem1ingklasser (220—280 kr) skall införas i aroetslöshetsförsäkringen fr o m den 1 juli 1982. Scm motiv till en .så kraftig höjning anför organi— sationen att ersättningarna har släpat efter löneutvecklingen jäm- fört ned vad som var förhållandet när det nu gällande systemet

för ersättning infördes i januari 1974.

En viss höjning av arbetslöshetskassornas högsta dagpenning från mitten av 1982 kan anses motiverad ned hänsyn till pris- och löne— utvecklingen sedan den senaste höjningen den 1 april 1981 . En höjning måste enellertid i nuvarande läge kombineras med ytter- ligare åtgärder för att begränsa statens totala utgifter för arbets löshets försäkringen .

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82:139 31 Nuvarande förhållanden

ense Arbetslöshetsförsäkringen i Sverige är frivillig och administreras av f n 46 arbetslöshetskassor. Dessa är erkända av AMS som skall godkänna deras stadgar och ha tillsyn över dem. Antalet nedlenmar i kassornaärca 3,2 milj, dvs 3/4 av arbetskraften. Två tredjedelar av nedlenmarna tillhör någon av de nio största kassorna, vilka var- dera har över 100 000 nedlenmar.

Verksanmeten regleras i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och i kungörelsen (1973:731) md tillänmingsföreskrifter till nämda lag.” Bestänmelser cm statsbidrag till försäkringen finns i kungörelsen (l973:732, ändrad senast 1981:155) an grundbidrag, progressivbing och förvaltningsbidrag till erkända arbetslöshets- kassor (se bilaga 1).

23%2529'322

Arbetslöshetsersättningen utgår i form av %. Den som upp- fyller vissa villkor får dagpenning efter en karensud på fem dagars arbetslöshet. Dagpenning betalas i högst 300 dagar eller, cm man har fyllt 55 år, 450 dagar. Varje kassa får efter eget be- stänmande placera in de försäkrade i en eller flera dagpenning- klasser. I en dagpenningklass uppgår dagpenningen till visst belopp utan när bestämmelserna om överförsäkring (dagpenningen får inte överstiga elva tolftedelar av den senaste lönen) eller pensionsav—

1)

Den gällande lagstiftningen beslutades av 1973 års riksdag (prop 1973:56, InU 1973:23, rskr 1973:251). Riksdagsbeslutet byggde i huvudsak på förslag av utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet (SOU 1971:42) . Utgående dagpenningar gjordes till skattepliktig inkomst, ersättningstiderna förlängdes och stats— bidragsreglerna ändrades , särskilt till förmån för kassor ned stor arbetslöshet. Samtidigt infördes en ny statlig stödform kallad kontant arbetsmarknadsstöd för arbetslösa som inte tillhör någon arbetslöshetskassa. År 1977 ändrades statsbidragsreglerna åter. Dels höjdes bidragen generellt och dels åstadkoms en ytterligare utjämning av den ekonomiska belastningen på kassor ned olika hög arbetslöshet.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1981/82: 139

|.» M

drag är tillämpliga. För närvarande är drygt 60 % av de försäkrade placerade i den högsta dagpenningklassen, 210 kr. Flertalet av de övriga tillhör dagpenningklassen 195 kr.

Karenstiden, som är fem dagar, behöver inte ligga i en följd utan kan vara utspridd över en salmenhängande tid av fem veckor. Den försäkrade behöver inte genomgå. karens ner än en gång varje ersätt— ningsperiod. '

Ersättningstiden i arbetslöshetsförsäkringen (en "ersättningsperiod") är som nämnts normalt 300 dagar. Qn arbetslösheten upphör innan en ersättningsperiod har gått till ända, har den försäkrade vid eventuell ny arbetslöshet rätt till ersättning utan karens under återstående dagar av sanna period. Detta gäller oavsett om den försäkrade då uppfyller arbetsvillkoret eller ej. Går hela ersätmingsperioden till ända utan att den arbetslöse finner arbete, kan ersättning efter ny karens fortsätta att utgå under ytterligare en hel period om den försäkrade dessförinnan på nytt har uppfyllt arbetsvillkoret - vilket således ibland är möjligt eftersom en ersättningsperiod på 300 dagar kan ha varit avbruten av nellanliggande perioder av arbete. Den nya perioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då den försäkrade senast uppfyllde arbetsvillkoret. När en sanmanhängande tid av tolv månader förflutit (exkl 5 k överhoppningsbar tid) sedan ersättning senast uppbars, föreligger rätt till ersättning endast om både arbets— och karensvillkoren har uppfyllts på nytt.

Statsbidragen

Statsbidragen till arbetslöshetskassorna består av Endbidrag, Mssivbidrag och förvaltningsbidrag. Gnmdbidraget utgår ned 75 kr. per utgiven dagpenning. År 1980 fick kassorna tillsamans ca 800 milj. kr. i grundbidrag. Progressivbidrag och förvaltnings- bidrag är på olika sätt relaterade till arbetslösheten enligt särskilda tabeller i kungörelsen.

Progressivbidraget består av en fast del och en rörlig (progressiv) del. Den fasta delan infördes fr.o.m. år 1974 i samband ned att dagpenningarna blev beskattad inkomst. Den avsågs då ungefär not— svara den preliminärskatt scm kassorna skulle betala in för resp

• Sida 33
•  Original

Prop. 1981/82:139 33

dagpenningklass. Därefter har beloppen ändrats något men inte i takt ned genomförda skattesänkningar. I den högsta dagpenningklassen uppgår det fasta beloppet nu till 84 kr., vilket år 1981 är 37 kr. mer än mtsvarande prelinunärskatteavdrag an man tar hänsyn till

att även grmdbidraget till viss del är avsett att täcka skattein— betalningar.

megörelsens tabell för progressivbidragets fasta del anger visst krontalsbelopp för varje dagpenningklass. Tillsanmans med grund- bidraget på 75 kr. täcker detta belopp en mindre andel av dagpenning- en i högre dagpenningklasser än i lägre. I den lägsta dagpenning— klassen (80 kr.) utgör sålunda gnmdbidraget och progressivbidra— gets fasta del tillsammans 77 kr., dvs. 96,2 % av dagpermingen, nedan netsvarande andel i dagpenningklassen 210 kr. är 159 kr. eller 75,7 %. Ibnstruktionen innebär att statsbidraget ökar mindre än proportionellt när en kassa beslutar att gå över till en högre dagpenningklass. On t.ex. en kassa ökar dagpenningen ned 10 % kan behovet av nedlemsavgifter öka ned 12 % eller mer.

Progressivbidragets rörliga del varierar ned den relativa arbew— löshetens storlek inan varje kassa och dagpenningklass. Den beräk— nas på den del av dagpenningen san återstår när grundbidraget och progressivbidragets fasta del har räknats bort. Denna återstående del av dagpenningen — som kan variera från 3 till 51 kr — skall

till viss procentuell andel täckas av progressivbidragets rörliga del nedan resten skall slutligt belasta kassan själv. Den procentu- ella andel san skall täckas av progressivbidragets rörliga del varierar från 0 % av underlaget (vilket gäller om antalet ersätt- ningsdagar per medlen och år inte överstiger 1,5) till 90 % (vilket gäller om antalet ersättningsdagar per nedlem och år är 22 eller däröver) . För en gencmsnittlig arbetslöshetskassa ned inte fullt

4 ersättningsdagar per medlem och år blir procentsatsen i fråga 55 %.

Kungörelsens tabell för progressivbidragets rörliga del har konstru- erats på så sätt att kassornas nettoutgifter bara i mindre utsträck- ning varierar ned den relativa arbetslöshetens storlek (se diagram i bilaga 4, där den nedre kurvan avser nuvarande förhållanden) . Något närmvärt sådant samband mellan nettoutgifter och arbetslöshet föreligger i själva verket bara för de kassor san redovisar lägre

3 Riksdagen 1981/82. 1 sum/. Nr 139 .

• Sida 34
•  Original

Prop. 1981/82: 139 34

arbetslöshet än 1,5 dagar per nedle'n och år - dvs. huvudsakligen för ett antal tjänsteramakassor (ned relativt låga nedlemsavgifter) . För dessa föreligger i princip ett linjärt samband mellan arbets- lösheten och belwvet av nedlemsavgifter, efterscm statsbidraget för den inte till någon del är progressivt. För alla övriga kassor gäller att nedlenmar i dagpenningklassen 210 direkt eller via kas- sornas fonder måste bidra ned ungefär 80—100 kr per år för att finansiera utgivna dagpenningar. I dagpermhgklassen 195 (som inte visas i diagramet) måste nedlemnarna på motsvarande sätt bidra ned

ungefär 70—90 kr per år för att finansiera dagpenningen.

Statsbidrag för dagpenning som har reducerats ned hänsyn till över— försäkrings- eller pensionsavdrag minskas i motsvarande mån. Minsk— ningen skall i första hand beröra progressivbidraget.

År 1981 uppgick kostnaden för progressivbidrag till 770 miljoner kronor.

Förvaltningsbidraget varierar från 3 till 18 kr per medlem och år. Det täcker i genomsnitt en fjärdedel av kassornas redovisade för- valtningskostnader. Räknat per medlem ökar förvaltningsbidraget ned arbetslösheten i kassan enligt en tabell i kungörelsen. (ln det räknas om till belopp per utgiven dagpenning (som progressivbidraget beräknas) , så minskar det i stället när arbetslösheten ökar, dvs

förvaltningsbidraget är regressivt. År 1980 utbetalades 22,8 milj kr i förvaltningsbidrag.

Kassornas ekonomi

Varje kassa beslutar själv om nedlemsaygiftemas storlek. Flertalet försäkrade betalar en avgift i storleksordningen 80—100 kr per år. Tjänstemannakassornas avgifter ligger i stor utsträckning lägre än

så, nedan vissa mindre grupper av försäkrade betalar 300—400 kr per år. Den enskilde får göra avdrag i sin deklaration för dessa avgif— ter. Kassornas sammanlagda avgiftsintäkter var år 1980 ca 250 milj kr.

Kassorna är enligt lagen skyldiga att hålla fonder som täcker kost— naderna för åtminstone ett års förvaltningskostnader samt hälften av

det antal dagpenningar som har betalats ut i genomsnitt per år under

• Sida 35
•  Original

Prop. 1981/82: 139 35

de senaste fem åren. (AMS får föreskriva att fondkravet för viss kassa skall vara större eller mindre än enligt lagens huvudregel.) Det innebär att kassorna nu är skyldiga att fondera samnanlagt ungefär 700 milj kr. För närvarande uppgår fonderna till ungefär dubbelt så mycket som detta belopp. De flesta större kassor har fonderat ungefär dubbelt så mycket som de är skyldiga att fondera, nedan vissa mindre kassor f n inte uppfyller gällande fondkrav. (Se tabellen nedan.)

Fonderna kan sägas ha två viktiga uppgifter. De skall dels fungera som ekonomisk reserv för utjämning nellan olika år, dels utgöra en likviditetsreserv ned hänsyn till att statsbidraget utbetalas i efterskott för varje försäkringsår. Bidraget förskotteras dock genom ä—kontoutbetalningar vid fem tillfällen under året. Detta behov av likviditet avser därför som nest utgifterna för fyra månader.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/82: 139 36

5553931 på arbetslöshetskassors fondering och avgifter

Kassa Nedbems— Dagpenning Avgift per Fond per Fondkrav per antal kr (1981) år, kr medlen, nedlem, kr kr Madanikernas 169 000 210 42 214 73 Arbetsledarnas 71 000 210 60 385 134 Beklädnadsarb. 38 000 120 - 195 60 - 96 1 235 - 674 Byggnadsarb. 112 000 210 84 1 559 743 Fabriksarb. 85 000 195 96 547 386 Fartygsbefälets 3 '700 210 147 311 386 Frisörer-res 4 100 140 — 180 120 - 180 432 869 Hamnarbetarnas 2 300 180 144 — 360 243 1 501 Hamlelsanst. 148 000 100 - 195 120 - 228 675 241 Hotell och rest. 28 1.00 195 144 429 650 Imlustritjänstem. 278 000 210 42 395 116 Kmnumalarb. 512 000 210 90 211 152 Kanmmaltjänstem. 144 000 195 45 80 81 Köpnännens 14 600 195 114 - 270 284 391 Livsnedelsarb. 50 600 120 - 210 54 - 96 521 343 Metall 378 000 210 96 604 277 Musikernas 4 600 90 - 195 60 - 180 343 976 Pappersindustriarb. 41 600 210 75 1 159 234 Statsanställdas 174 000 210 48 — 120 365 213 Statstjänstemännens 362 000 195 36 72 56 Sveriges fiskares 3 300 160 384 2 359 3 428 Transportarb. 46 800 110 - 210 42 - 324 622 314 Träindustriarb. 69 500 ' 210 84 739 333 Alla kassor 3 134 000 201 79 444 226

Som följd av fonderingen har kassorna betydande ränteinkomster. Dessa uppgick år 1980 till sanmanlagt ca 120 milj kr, dvs ungefär hälften av nedlemsavgifterna.

Arbetslöshetskassornas utgifter uppgick år 1980 till sammanlagt

1 824 milj kr, varav 1 730 milj kr var utbetalade ersättningar till arbetslösa och resten förvaltningsutgifter. Kassorna fick tillsam- mans 1 593 milj kr i statsbidrag. Statsbidragen täckte sålunda 92 % av kassornas utgifter för dagpenningar och 87 % av deras samlade utgifter för dagpenningar och förvaltningskostnader. Medlemsavgif— terna och ränteinkomsterna motsvarade drygt 13 resp 6 % av utgifterna, varigenom fonderna totalt sett kom att öka med 140 milj kr under året. Med nuvarande statsbidragsregler skulle fonderna hos de flesta större

• Sida 37
•  Original

Prop. 1981/82: 139 37

kassor räcka till 8 - 10 års utgifter även om avgifterna helt slopades. Gällande krav på fondering, som nästan alla kassor uppfyller ned bred nerginal, motsvarar nästan fyra års utgifter.

Under S-årsperioden 1975 — 1980 har utgifterna för försäkrings- ersättningar — som framgår av följande tabell - ökat ned drygt en miljard kr. Högsta dagpenningklassen har vid fyra tillfällen höjts, nämligen 1977-01—01 från 130 till 160, 1978-07-01 till 180, 1979—07-01 till 195 och 1981-04—01 till 210 kr. Statsbidragen ökade väsentligt ner än dagpenningarna, samtidigt som staten genan andra arbetsnarknadspolitiska åtgärder av stor avfattning har begränsat den ökning av arbetslösheten som annars hade kunnat inträffa. Den del av utgiften för dagpenningarna som kassorna själva måste finan— siera genom nedlemsavgifter eller på annat sätt var ungefär densanma år 1980 som år 1975 i löpande-priser räknat, nämligen ca 140 000 kr. Kassorna har således i allmänhet inte behövt höja sina nedlemsavgif- ter i takt ned pris— och löneutvecklingen. On statsbidragen hade

täckt sanma andel av utgifterna år 1980 som år 1975 skulle nedlans- avgifterna ha behövt vara 60—70 kr högre per år än vad de nu är. Kassorna hade då sannolikt inte kLmnat ha större fonder än vad

som krävs - dvs hälften av nuvarande storlek — utan att höja avgifterna särskilt för det ändamålet.

Försäkrings— Statsbi— Antal er- Genomsnittlig ersättning dragets an— sättnings— tillförsäkrad del av er— dagar/år och dagpenning vid sättningar nedlem årets slut 1975 653 000 80 % 3,2 116,58 1976 763 000 83 % 2,9 122,22 1977 1 015 000 89 % 2,8 151,76 1978 1 542 000 92 % 3,7 171,16 1979 1 690 000 92 % 3,6 187,62 1980 1 730 000 92 % 3,4 192,19

• Sida 38
•  Original

Prop. 1981/82: 139 38 Bssleeeeneetanlgennné_siåäyiöev_ålleé.er_bees_lö_s*es

En grundläggande förutsättning för rätt till kontant stöd vid arbetslöshet har alltid varit att arbetslösheten skall vara ofri- villig. Enligt såväl lagen om arbetslöshetsförsäkring som lagen an kontant arbetsrarlmadsstödgäller som allnänt villkor att ersättning endast utgår till den som inte kan erhålla lämpligt arbete. Gällande lagstiftning innehåller också regler om i vilka fall arbetslösheten skall anses självförvållad. Självförvållat arbetslös anses den som har lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning, skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande, avvisat erbjudet lämpligt arbete, eller utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte har korlndt till stånd. Vad som sålunda föreskrivs i fråga om arbete gäller i tillämpliga delar även arbetsterlmadsutbildning.

När självförvållad arbetslöshet anses föreligga mister den arbets— löse sin rätt till ersättning under en fastställd period. Avstäng- ningstiden är normalt 28 dagar, dvs fyra veckor. Skulle arbetet

ha varat högst fem arbetsdagar eller ner än fem nen högst tio arbets— dagar, utgör dock avstängningstiden sju resp 14 dagar. I de fall då det är uppenbart att den arbetslöse inte vill anta lämpligt arbete skall han vara avstängd tills han har utfört förvärsarbete under

20 dagar.

Gällande regler innefattar inte några krav på den arbetslöse att under avstängningstiden upprätthålla kontakten ned arbetsförmedlingen. Någon skyldighet att vara anträffbar för ett arbetserbjudande firms inte. Att någon under pågående avstängningsperiod avvisar ett lämpligt arbete eller vållar att en anställning inte konner till stånd inverkar inte på ersättningsrätten. Det är endast då. avvi— sandet eller vållandet sker på den sista dagen i avstängningsperioden som en ny avstängning kan bli aktuell.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1981/82: 139 39

Förslag 1. Höjning av dagaggpgarna

Dagpenningarna bör höjas fr o m den 1 juli. 1982. Den löneutveck— ling som kan beräknas ske. från den senaste höjningen den 1 april 1981 till den 1 juli 1982 kan beräknas nodvera att dagpermingarna höjs från 210 till 230 kr.

Som arbetslöshetskassornas samorganisation har anfört i sin skri- velse kan det — med hänsyn tagen till den eftersläpning san in- träffade i första hand mellan åren 1974-76 - finnas skäl för att höja dagpenningarna till högre belopp än 230 kr.

Det finns därför anledning att aktualisera ett förslag som fördes fram redan år 1971 av den s k RSA-utredningen, nämligen att låta arbetslöshetskassorna bygga på de statsbidragsberättigade dag- penningarna ned en påbyggnadsdel utan statsbidrag. Det stats- finansiella läget tillåter inte att en större höjning än som här föreslagits genomförs nu ned mindre än att den kan finansieras av kassorna själva. För denna påbyggnadsdel av försäkringen skulle i övrigt samma regler gälla som för den statsbidragsberättigade delen (SOU 1971:42 s 206). överförsäkring skulle sålunda inte tillåtas. I den av utredningens betänkande föranledda proposi— tionen avvisade föredraganden förslaget ned hänvisning till att intresset från arbetslöshetskassornas sida inte kunde förväntas bli särskilt stort, eftersom dagpenningen föreslogs bli skatte- pliktig (prop 1973:56 s 196).

Även om den av föredraganden åberopade grunden'för att inte godta förslaget säkerligen hade visst fog för sig finns det inte någon principiell anledning att hindra de arbetslöshetskassor som så önskar att bygga på dagpenningen på det föreslagna sättet. Före— liggande PM innehåller därför ett sådant förslag. Förslaget nedför ändringar i 17 5 lagen om arbetslöshetsförsäkring.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82:139 40

2. Differentiergig' av damlingarna

En tänkbar väg att möjliggöra högre dagpenningar för vissa arbets- lösa utan att statens utgifter påverkas är att differentiera dagpenningarna. Syftet ned en sådan reform skulle kunna vara att styra över en större del av de totala resurserna till dem som är arbetslösa relativt lång tid och för vilka arbetslösheten kan antas utgöra en särskilt tung börda..

En differentiering av dagpenningen kan teoretiskt genomföras på olika sätt. En viktig utgångspunkt måste vara att differentieringen inte blir administrativt komplicerad. Differentieringen föreslås därför bli knuten till det system för beräkning av karenstid och ersättningsperioder som nu gäller.

Ett sådant system skulle sannolikt inte behöva innebära något nämnvärt nerarbete för arbetslöshetskassorna. Redan f n måste nämligen kassorna hålla reda på när karensvillkoret skall upp- fyllas (se 5 4) . Den tid under vilken den lägre ersättningen skall utgå kan lämpligen bestämmas till 30 ersättningsdagar.

Incm ungefär sarrma kostnadsram son den tidigare diskuterade höj- ningen av högsta dagpenning från 210 till 230 kr för alla arbets- lösa är det möjligt att — exe'npelvis — höja dagpenningen till 250 kr för dem som har varit arbetslösa mer än 30 dagar.

En sådan ordning förutsätter att 17 5 lagen om arbetslöshetsförsäk- ring ändras så att dagpenningen under de första 30 dagarna av en ersättningsperiod sätts ned med 40 kr per dag.

3 . Statsbidragen

Statsbidragen består som nämnts av grundbidrag, progressivbidrag och förvaltningsbidrag. Gnmdbidragen bör även i fortsättningen uppgå till sanna belopp som det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) . Regeringen avser att föreslå riksdagen en höjning av KAS från 75 till 80 kr fr o mden 1 juli 1982.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82: 139 41

Progressivbidragen är bl a beroende av dagpenningens storlek.

(m kassorna i fortsättningen tillåts inrätta dagpenningklasser utan någon övre gräns för dagpenningens storlek, bör bidragen beräknas endast på den del av dagpenningen som ligger inom ranen för visst högsta belopp — den bidragsberättigande dagpenningen, 210 resp 250 kr an en differentiering genomförs i enlighet med vad som nyss har sagts.

Ergessivbidrgggts fasta del bör slopas och ersättas av en upp- räkning av den £ö£l_i9_a_gel_ep. Det nya progressivbidraget bör uppgå till viss procentuell andel av den del av den bidragsberättigande dagpenningen som inte täcks av grundbidrag. Denna procentuella

bidragsandel bör vara densanma för alla dagpenningklasser. De

kassor son så vill bör .få beräkna progressivbidraget genensamt för alla dagpenningklasser, vilket kan ge administrativa förenklingar.

F n utgår progressivbidragets rörliga del bara till kassor som redovisar ner än 1,5 dagars arbetslöshet per nedlem och år i resp dagpenningklass. Här föreslås att bidraget i fortsättningen skall utgå även vid lägre arbetslöshet. Enligt den nya tabell för progressivbidraget som föreslås (bilaga 2) ökar bidragen från 0 % i kassor utan arbetslöshet till 91,3 % av underlaget i kassor som redovisar 22 eller fler ersättningsdagar per nedlem och år.

äggltninggbiggggg är relativt litet, och dess konstruktion mot- verkar i viss mån progressivbidragets syfte att särskilt stödja kas— sor ned stor arbetslöshet. Detta bidrag bör nu slopas. Förslaget

innebär en minskning av kassornas inkcnster ned ca 1,5 % vilket not- svarar nellan 2 och 3 kr per utgiven dagpenning.

I bilaga 2 visas den tabell som föreslås ersätta förordningens nu-

varande tre tabeller för progressivbidragets fasta och rörliga delar samt förvaltningsbidraget. De föreslagna progressivbidragens storlek i kassor ned olika hög arbetslöshet visas också grafiskt ned den övre ' kurvan på diagrammet i bilaga 3. I bilaga 4 visas hur stor kostnad

• Sida 42
•  Original

Prop. 1981/82: 139 42

per nedlem och år som varje arbetslöshetskassa enligt samma förslag själv behöver täcka vid olika arbetslöshetstal. Sistnämnda kostnader skall täckas av medlemsavgifter, räntor eller uttag från kassornas fonder. Bilaga 3 och 4 visar endast direkta effekter av de diskute— rade ändringarna av reglerna för progressivbidrag och förvaltnings— bidrag. I bilagorna 5 och 6 visas på motsvarande sätt statsbidragen och kassornas nettoutgifter om dagpenningar och grundbidrag höjs enligt vad som sägs i denna PM samtidigt som de nya progressivbidra- gen införs.

Förslagen om progressivbidrag och förvaltningsbidrag kan beräknas innebära att statens utgifter minskar med inte fullt 400 milj kr och att arbetslöshetskassornas inkomster minskar med ca 125 kr per medlem och år. Beräkningarna avser en genomsnittlig dagpenning av 210 kr — dvs nuvarande högsta dagpenning - och arbetslösheten har beräknats till fyra dagar per medlem och år.

4. Krav på kassornas fonder

Med hänsyn till att statsbidragen täcker större delen av arbets— löshetskassornas kostnader framstår nuvarande krav på fonduppbyggnad som alltför strängt. Den 1 januari 1977 sänktes fonderingskravet från 100 % till 50 % av kassornas årsutgifter för ersättning; en ytterligare sänkning bör nu kunna ske. Kravet på fondering bör således inte sättas högre än till en tredjedel av utgivna ersätt— ningsbelopp under det sistförflutna räkenskapsåret, efter avdrag för preliminär skatt. Det innebär att fonderna i samtliga kassor ned god marginal täcker ett års nettoutgifter med de statsbidrag som föreslås i denna promemoria. Förslaget föranleder ändring i

56 5 första stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring.

5. Regler om avstänng från ersättning

1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring, AIF-utred- ningen, behandlade i sitt betänkande Allmän arbetslöshetsförsäkring (SOU 1978:45) ingående reglerna om självförvållad arbetslöshet. Utredningens förslag i dana del byggde på de då liksom nu gällande principerna, vilka innebär att den som anses självförvållat arbets-— lös skall stängas av för viss tid från ersättning. I vissa avseenden

• Sida 43
•  Original

Prop. 1981/82: 139 43

föreslogs dock förändringar. Enligt utredningens nening borde avstängningsreglerna utformas så att de stimulerade den försäkrade att så snart som möjligt ta kontakt ned arbetsförmedlingen vid in— träffad arbetslöshet och att upprätthålla sådan kontakt även under avstängningsperioden. Utredningen föreslog därför att de nuvarande avstängningsperioderna skulle fördubblas samtidigt som de avstängda _ skulle ges möjlighet att förkorta avstängningstiden till samma längd som enligt nu gällande regler genom att vara arbetssökande på för— nedlingen. Vidare föreslog utredningen att försäkrad som under avstängningstiden exempelvis avvisade ett erbjudande om lämpligt arbete skulle kunna bli avstängd på nytt, om inte den nya avstäng— ningstiden rymdes inom den pågående avstängningstiden.

Utredningens förslag har fått ett positivt mottagande vid remiss— behandlingen. Att reglerna utformas så att den avstängde uppmuntras att stå kvar som arbetssökande på arbetsförmedlingen har tillstyrkts av så gott som samtliga remissinstanser. Flera remissinstanser har dock förordat en enklare utformning av reglerna. Förslaget att ny avstängning skall kunna ske under pågående avstängningsperiod har genomgående accepterats.

Avstängningar enligt nuvarande regler är således kortvariga. Med hänsyn till betydelsen av att den enskilde aktivt verkar för att begränsa arbetslöshetstiden bör avstängningstiderna nu förlängas. Förlängningen bör i huvudsak ske på det sätt som ALF—utredningen har föreslagit, nen den bör innebära en viss förlängning även för

dem som under avstängningen söker arbete genom förnedlingen.

Avstängningstiden bör förlängas så att den i normalfallet uppgår

till sex veckor, dvs två veckor ner än f n.

Arbetsförnedlingen skall även under en avstängningsperiod arbeta för att finna en lämplig anställning för den arbetslöse. Därför

är det väsentligt att den arbetslöse också under avstängnings- perioden upprätthåller kontakten ned förmedlingen för att själv kunna ta del av utbudet av lediga platser och för att ge förned— lingen tillfälle att göra den utredning som behövs för att den skall kunna föreslå annan åtgärd. En allmän strävan bör vara att utforma

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82:139 44

' ersättningsreglerna så att de främjar den arbetslöses kontakter ned arbetsförnedlingen och därigenom bidrar till att förkorta arbets— löshetsperioderna. Avstängningsreglema bör konstrueras så att de uppmuntrar den avstängde att upprätthålla kontakten ned fömedlingen.

Den kritik som från remissinstansernas sida har riktats not ALF- ' utredningens förslag går i allmänhet ut på att de föreslagna reglerna måste förenklas. De av utredningen föreslagna reglerna har ansetts

kunna bli administrativt betungande. Flera remissinstanser, bl a AMS, LO, TCO och Arbetslöshetskassornas samrganisation, har därför föreslagit att avstängningstiden anges i eljest ersättningsberätti—

gade dagar i stället för som f n i kalenderdagar (bland vilka även arbetsfria dagar ingår) .

Det av nämnda remissinstanser förordade systenet bygger på sanma princip som det som tillämpas vid beräkningen av karenstid. Det innefattar krav på bl a att den arbetslöse skall vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförnedlingen för att avstängningstiden skall löpa. Denna av remissinstansema föreslagna utformning av avstäng— ningsreglerna torde vara lättare att förklara för de berörda än det system som utredningen har föreslagit och ansluter dessutom närmare till övriga regler för försäkringen och det kontanta arbetsmarknads— stödet. Som avstängningstid'bör därutöver räknas sådan tid då den avstängde enligt arbetsgivarintyg har utfört förvärvsarbete.

Den föreslagna konstruktionen kräver att en yttersta gräns fastställs för hur länge en avstängning skall få verka om den arbetslöse inte söker arbete under avstängningstiden. För att avstängningstiden i normalfallet skall bli två veckor längre än f n, samtidigt scm

tiden skall kunna fördubblas om den arbetslöse inte söker arbete,

bör avstängningstiden i fortsättningen vara högst 14, 28 eller

84 kalenderdagar beroende på hur länge det awisade arbetet var

avsett att vara .

I linje ned förslaget att den arbetelöse skall vara anmäld som arbetssökande hos arbetsfönredlingen under avstängningsperioden ligger utredningens förslag att han vid. förnyad självförvållad arbetslöshet under pågående avstängningsperiod skall kunna drabbas av en ytterligare avstängning. Förslaget bör därför gencmföras.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82: 139

De nu förordade förslagen nedför ändringar i 30 och 31 55 lagen om arbetslöshetsförsäcring samt 27 och 28 55 lagen om kontant arbetsmarlmadsstöd.

Utkast till de författningsändringar sun föranleds av förslagen återfinns i bilaga 7.

45

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82: 139

Ändrad 1--

46

Kungl. Maj:ts kungörelse om grundbidrag, progressivbidrag och förvaltningsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;

utfärdad den 28 september 1973.

Kungl. Maj:t förordnar följande med stöd av riksdagens beslut].

1 5 Till erkänd arbetslöshetskassa utgår grundbidrag. progressivbi— drag och förvaltningsbidrag. Bidragen beräknas för kalenderår.

| 2 5 Grundbidrag utgår med 75 kronor för varje utgiven dagpenning.

3 5 Progressivbidrag utgår dels med en. fast belopp för varje dagpen- ningklas; enligt en till denna kungörelse som bilaga 1 fogad tabell, dels med en procentuell andel av dagpenningen före avdrag för preli- minär skall men efter avdrag av belopp. som svarar mot grundbidra- get och nämnda fasta belopp. Procentandelen bestämmes i förhållande 'll antalet ersättningsdagar pur mcdlem enligt en till dcnna kungörelse som bilaga 2 fogad tabell med tillhörande särskilda bestämmelser.

4 & För kassa. där medlemmarna enligt 17 5 lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring är fördelade på olika klasser, beräknas grund- bidrag och progressivbidrag särskilt för varje klass.

För dagpenning som nedsättas till följd av överförsäkrings- eller pen- sionsavdrag enligt 20 eller 21 5 lagen (1973: 370) om arbetslöshetsför- säkring minskas grundbidraget och progressivbidraget i motsvarande mån. Därvid skall i första hand progressivbidraget nedsättas.

5 & Arbctsmarknadssxyrelsen innehåller så stor del av grundbidrag och progressivbidrag som svarar mot den skatt som skall avdragns på Ul- bclald dagpenning.

6 & Fön'almingsbidrag utgår för verksamhetsår med en procentuell andel av ett grundbelopp om sex kronor per medlem enligt följande.

! Prop. 1973: 56. an 23, rskr 251.

SFS 1973: 732

Utkom från trycket den 30 oktober 1973

• Sida 47
•  Original

Prop.1981]82:139 47

SFS 1973: 732

Antal ersättnings- Procentuell andel dagar per medlem av grundbeloppet

0.00— 0.39 50 0.40— 0.59 65 0.60— 0.79 80 0.80— 1,49 100 1.50— 2,99 115 3.00—.5.99 130 6.00— 8.99 150 9.00—1 1,99 175 ILCO—14,99 200 UDO—17.49 225 17.50—19.99 250 20.00—21_99 275 22.00— 300

7 5 Har antagande till erkänd urbuLilöshetskasN—l gällt viss del .:» . . kalenderår. beräknas progressivbidraget och förvaltningsbidraget te: denna del av året efter förhållandena under ett helt år.

Första stycket skall äga motsvarande tillämpning beträffande beräk- ning av progressivbidraget för viss klass. dä klassindelningen inom cr- k'zind arbetslöshetskassa väsentligt ändrats under året.

8 & Antalet ärsmedlemmar under visst kalenderår motsvarar en sjä.- tedel av summan av antalet medlemmar vid utgången av envar av pe- rioderna januari—februari. mars—april, mai—juni. juli—augusti. sep- tember—oktober och november—december eller. om antagandet till er- känd arbetslöshetskassa gällt endast under del av året. vid utgången av varje period. under vilken antagandet hela tiden varit gällande.

Antalet ersättningsdagar per medlem under visst kalenderår motsva- rar antal dagar under året. för vilka hel dagpenning utgått, dividerat med antalet årsmedlemmar under samma år.

9 5 Vid tillämpningen av denna kungörelse skall vid beräkning av an— talet ersättningsdagar och utgiven ersättning halva ersättningsdagar sam— manläggas till hela dagar.

10 & Grundbidrag. progressivbidrag och förvaltningsbidrag utbetala: i efterskott för kalenderår efter ansökan till arbetsmarknadsstt-ieines. Arbetsmarknadsstyrclsen äger a konto utbetala bidrag per den 28 fel—- ruari. den 30 april. den 30 juni. den 31 augusti och den 31 oktober samt, när särskilda skäl föreligger, vid annan tidpunkt.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974. då förordningen (1956: 6301 om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor och kungö- relsen (19571482) angående handläggningen av frågor om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor skall upphöra att gälla. De äldre bestäm- melserna skall dock gälla för statsbidrag avseende tiden till och med den 31 december 1973. Beräkning av statsbidrag för försäkringsåret 1972/73 och tiden den ] september—den 31 december 1973 skall ske efter förhållanden. som motsvarar en tolvmänadersperiod.

CARL GUSTAF BERTH_LÖFBERG (lnrikesdepartementet)

Övergångsbestätmnelser till srs 1Q7O:'1.F.E;

Denna förordning träder i kraft den ljuli 1979. Aldre best rrin:"' ler för"-fru: i fraga om statsbidrag som avser tid före fukt. --' _ -. _

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82: 139

Svensk författningssamling

Förordning

om ändring i kungörelsen (1973: 732) om grundbidrag, progressivbidrag och förvaltningsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;

utfärdad den 26 februari 1931.

Regeringen föreskriver att bilaga 1 till kungörelsen (1973: 732) om grund- bidrag. progressivbidrag och förvaltningsbidrttg till erkända arbetslöshets— kassor skall ha nedan angivna lydelse.

Dagpenning- Det fasta belopp enligt 3 5 som . klass svarar mot varje dagpenningklass

80 '_' 90 1 I 100 19 1 10 28 110 33 130 39 140 45 150 51 160 50 170 63 180 68 190 74 100 79 210 84

Bilaga Il

Denna förordning träder i kmfr den 1 april 1981. För erkänd arbetslös- hetskassa. som efter ikraftträdandet'tillämpar dagpenningklassen 195 kro— nor. skall det fasta beloppet enligt 3 & utgöra ';'6 kronor. På regeringens vagnar

KARIN ANDERSSON

' Senaste deelse 1979: 388.

lars Lnnning tArbetsmarknadsdepartementet)

&

EPS lil-3

SFS 1981:155

Utkom från trycket den 10 mars 1981

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82:139 49

Ändrad 1977 : 52 Bilaga 2

Antal ersättnings- Progressivbidragets storlek i procent av hela dagar per medlem bidragsundcrlaget enligt 3 8 vid olika antal ersättningsdagar per medlem

0.00— 1.50 0.0 1.75 12.0 2.00 21.5 2.25 29.5 2.50 . 36.0 2.75 41.4 3.00 45.9 3.25 49.7 3.50 53.7 4.00 58.5 4.50 62.8 5.00 66.2 6.00 71.4 7.00 75.1 8.00 77.9 9.00 80.1

10.00 81.9 11.00 83.3

12.00 84.5 13.00 85.6 14.00 86.4 15.00 87.2 16.00 87.8

17.00 88.4 18.00 88.9 19.00 89.3

20.00 . 89.7

21.00 89.9 22.00 och däröver 90.0

Särskilda bexlämmelser: Vid annat antal ersättningsdagar per medlem än sådant som direkt framgår av tabellen interpoleras lineärt mellan de 1 ta- bellen angivna procenttalen. varvid det erhållna resultatet avrundas till närmaste tiondels procent. Vid lika avstånd sker avrundningen uppåt.

4 Riksdagen 1981/82. [ _mml. Nr [39

'ta-ri- ,-. n, .../_unai.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82:139 50

Prgggessivbidraget

Antal ersättnings- Progressivbidragets Progressivbidraget i dagar per nedlem rörliga del i procent procent av skillnaden av underlaget enligt nellan dagpenning och nuvarande regler grundbidrag (förslag) (kungörelsens bil 2)

0 0,0 0,0 1,0 0,0 17,5 1,5 0,0 1,75 12,0

2 21,5 35,0 2,25 29,5 39,3 2,5 36,0 43,6 2,75 41,4 47,6 3 45,9 51,3 3,25 49,7 54,7 3,5 53,7 57,8 4 58,5 62,8 4,5 62,8 66,7 5 66,2 69,8 6 71,4 74,4 7 75,1 77,8 8 77,9 80,3 9 80,1 82,2 10 81,9 83,8 11 83,3 85,1 12 84,5 86,1 13 85,6 87,0 14 86,4 87,8 15 87,2 88,4 16 87,8 89 0 17 88,4 89 5 18 88,9 90 0 19 89,3 90,4 20 89,7 90,8 21 89,9 91,1 22 90,0 91,3

• Sida 51
•  Original

lita tnbidreg 51.1”.

i.” 2 0

5310

P 00

1!;(_) 1,10

'i ,'1'0

100

LIN rx

GIlUHIJDIDRAG OCH PllOGz'l

SIV'BIDRAG I DAGPEl-HIINHKIASS 210 (nuvarande grundbidrag)

Dagpenning; Nuvarande bidrag

Bidrag enligt förslag

___—___6 Nuvarande fast

del av progres::iv— bidraget är 84 kr. i dagpenningklassen 210.

(75 + 84 = 159)

Förslag

Nuvarande grundbid.;rar-i,r 75 kr.

¹ 2 5 , 5 1", 7 0 9 10 12 14 16 16 20 22 ”*

Anta]. er ttninfsndagar por medlem och 51.12

Prop. 1981/82 139

51

• Sida 52
•  Original

>,RHÅS NETTOHOSTHAD FÖR DAGPEHHIHGAR (Total utgift minus statsbidrag)

lettokoutnad per medlem och år: , kr .

Pii-ren] (n:-1. regler: för progressivbidrag, tillämpade på (la":rzpenmngnn 210 kr. med nuvarande grundbidrag.

EhO

.n- 4 ()

kluvna-and e r egl er

| i"? 5 4 5 5 7 0 ;.- 10 12 14 16 111 20 22

Antal 0 ttninrfndarznr per medlem och år

Prop. 1981/82 139

• Sida 53
•  Original

110

I 00

f.,) Lil)

JIVDIDHAG l'TllLIGT Fi. SLAG

___—___.—

(lRUllhBIDllAG OCH PHOGl

[ingjponning i. genomsnitt 250 kr.

______________________—_———————————-—-—-——-——

"l)-igjpcnninfj;

Grundbidrag + progressivbidrag

Grund. l) i drag:

¹ 2 :i 4 5 "] 7 r.? 1.1 10 11 -1.-1314. 16 18 20 22

:|

Antal 9 tutttninn-ndtumr m=n- lnPlllGI'l och av-

Prop. 1981/82

139

53

• Sida 54
•  Original

Nettokostnad per medlem

och år, kr.

300 PHO

¹ 53!) |6

1 2

Antal

enligt förslag 1

5 4 6 7

ersättningsdagar per medlem och

LFN

' *1 15 ,

n

Hr

KACSORNAS Nk Dagpenning l

genomsnitt 230 kr.

denna promemoria.

'UKOSTHAD FÖR DAGPENNINGAR (total utgift minus statsbidrag)

Prop. 1981/82 139

54

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82: 139

Förslag till

===

55

DLNnuu .

Lag om ändring i lagen ( 1973:370 ) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 17, 30, 31 och 56 55 lagen ( 1973:370 ) om

arbetslöshetsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lidelse

17 5

Dagpenning får utges i dagpenning— klasser om gg, 90, 100, 110, 120, 130, 140, 150, 160, 170, 180, 190, 200 952 210 kronor. Erkänd arbets— löshetskassa beslutar om försäk— rads placering i dagpenningklass. Arbetsmarknadsstyrelsen kan föreskriva att gällande lägsta dagpenningklass ej längre skall

tillämpas.

ISenaste lydelse 1981:152.

Föreslagen lidelse

Dagpenning, som berättigar till statsbidrag, får utges i dagpen— ningklasser om 90, 100, 110, 120, 130, 140, 150, 160, 170, 180, 190, 200, 210, 220, 230, 240 och 250 kronor. Härutöver kan en erkänd arbetslöshetskassa, med arbets- marknadsstyrelsens medgivande, på

egen bekostnad utge dagpenning

till den försäkrade. Arbetslöshets-

kassan beslutar om försäkrads pla—

cering i dagpenningklass. Arbets— marknadsstyrelsen kan föreskriva att gällande lägsta dagpenningklass

ej längre skall tillämpas.

Under de första 30 ersättnings-

dagarna efter det att den försäk—

rade har uppfyllt karensvillkoret

enligt bestämmelserna i 13, 15 och

16 55 skall den dagpenning, som berättigar till statsbidrag, sättas ned med 40 kronor jämfört med vad som annars skulle ha utgått. Dag— penning utges dock alltid med

lägst det belopp som skulle ha ut— gått ifall den försäkrade hade varit berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82: 139 56

BILAGA 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lidelse

30 5 Är det sannolikt att arbete som Är det sannolikt att arbete som avses i 29 5 skulle ha varat avses i 29 5 skulle har varat högst fem dagar eller mer än fem högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar, utgör av— men högst tio dagar eller mer än stängningstiden sju reSpektive tio dagar, utgör avstängningstiden 14 dagar. I annat fall är av— fem, tio respektive trettio ersätt— stängningstiden 28 dagar. ningsdagar. I avstängningstiden

inräknas endast dag för vilken dagpenning skulle ha utgått, om avstängningen inte hade skett,

eller dag under vilken den försäk—

rade har utfört förvärvsarbete.

Avstängningstiden får dock inte overstiga 14, 28 respektive 84 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden händelse som avses i 29 5, beräknas

n! avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket,

om inte den nza avstängningstiden ryms inom den löpande avstängnings—

tiden.

Är det uppenbart att försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall han vara avstängd till dess han utfört förvärvsarbete under

20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 29 5 inträffat eller från den senare dag arbetsmarknadsstyrelsen be—

stämmer.

• Sida 57
•  Original

Prop.1981/82:139

Nuvarande lydelse 31 5

Bestämmelserna i 29 5 1—3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas i fråga om arbetsmark- nadsutbildning. Avstängnings— tiden är i sådana fall 28 dägar. Bestämmelsen i 30 5 tredje stycket äger därvid motsvarande tillämpning.

56 5

Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande per medlem räknat minst summan av förvaltningskost— nader per medlem under det sist— förflutna räkenskapsåret och

halva det genomsnittliga ersätt—

ningsbelopp kassan utgivit per ersättningsdag och medlem under det sistförflutna räkenskaps— året, efter avdrag för prelimi- när skatt, multiplicerat med det genomsnittliga antalet ersätt- ningsdagar per medlem under de

fem senaste åren.

2

57

BILAGA 7

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 29 5 1-3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas i fråga om arbetsmark— utbildning. Bestämmelserna i 30 5 skall därvid gälla i tillämpliga

delar.

Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande per medlem räknat minst summan av förvaltningskost- nader per medlem under det sist— förflutna räkenskapsåret och

en tredjedel av det genomsnittliga ersättningsbelopp kassan utgivit per ersättningsdag och medlem under det sistförflutna räken- skapsåret, efter avdrag för preli- minär skatt, multiplicerat med det

genomsnittliga antalet ersätt- ningsdagar per medlem under de

fem senaste åren.

Om särskilda skäl föreligger, får arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva

att såsom fond skall avsättas annat belopp än som följer av första.

stycket.

Intill dess kassan varit i verksamhet under fem år, skall arbetsmark—

nadsstyrelsen årligen bestämma fondens minimibelopp.

ZSenaste lydelse 1976z828.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82: 139 58

BILAGA 7

Utbetalning av ersättning får ej påbörjas, förrän arbetsmarknadssty— relsen med hänsyn till kassans tillgångar samt kassans ekonomiska

ställning i övrigt lämnat medgivande till det.

Överskott på verksamheten skall tillföras fonden.

'

Fonden får tas i anspråk endast i den mån kassans inkomster ej för—

slår till täckande av kassans löpande utgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

I fråga om försäkrad som vid ikraftträdandet redan uppbär dagpenning tillämpas inte 17 5 andra stycket så länge den då pågående ersätt—

ningsperioden varar.

Vid avstängning som grundar sig på en händelse som har inträffat

före ikraftträdandet gäller 30 och 31 55 i deras äldre lydelse.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82: 139 59

Förslag till Lag om ändring i lagen (1973z371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 18, 27 och 28 55 lagen (1973z37l) om kontant

arbetsmarknadsstöd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

18 91 Kontant arbetsmarknadsstöd utgår Kontant arbetsmarknadsstöd utgår med 12 kronor för dag. med 59 kronor för dag.

Till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös

under del av vecka utgår arbetsmarknadsstöd med det antal ersätt—

ningsdagar per vecka som följer av en av regeringen fastställd omräk-

ningstabell.

27 5 Är det sannolikt att arbete som Är det sannolikt att arbete som avses i 26 5 skulle ha varat avses i 26 5 skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar, utgör/av- men högst tio dagar eller mer än stängningstiden sju respektive tio dagar, utgör avstängnings— 14 da ar. I annat fall är av— tiden fem, tio respektive trettio stängningstiden 28 dagar. lersättningsdagar. I avstängnings—

tiden inräknas endast dag för

vilken dagpenning skulle ha utgått,

om avstängningen inte hade skett,

eller dag under vilken stödtaga- ren har utfört förvärvsarbete.

Avstängningstiden får dock inte

överstiga 14, 28 respektive 84

kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden händelse som avses i 26 5, beräk—

nas ny avstängningstid i enlighet

med bestämmelserna i första

stycket, om inte den nya avstäng—

ningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

1Senaste lydelse l979:386.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1981/82: 139 60

BILAGA 7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Är det uppenbart att stödtagaren ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då han vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant

arbete, skall han vara avstängd till dess han utfört förvärvsarbete

under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det-förhållande som anges

i 26 5 inträffat eller från den senare dag arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer.

28 5 Bestämmelserna i 26 5 1—3 om . Bestämmelserna i 26 5 1—3 om arbete får, om det är skäligt, arbete får, om det är skäligt, tillämpas i fråga om arbetsmark- tillämpas i fråga om arbetsmark— nadsutbildning. Avstängnings- nadsutbildning. Bestämmelserna i tiden är i sådana fall 28 dagap. 27 5 skall därvid gälla i tillämp— Bestämmelsen i 27 S tredje liga delar. stycket äger därvid motsvarandg

tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Vid avstängning som grundar sig på en händelse som har inträffat före ikraftträdandet gäller 27 och 28 55 i deras äldre lydelse.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1981/82:139 61

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över departements- promemorian Förslag till ändrat bidragssystem m.m. inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen (DsA

1981: 17)

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksförsäkrings- verket (RFV), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), arbetsmarknads- styrelsen (AMS), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgi- vareföreningen (SAF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Cen- tralorganisationen SACO/SR, Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO). Sveriges arbetsledareförbund (SALF) och SHlO-Familjeföretagen.

LO har bifogat ett gemensamt yttrande till LO av Beklädnadsarbetarnas Förbund, Svenska Gruvindustriarbetareförbundet. Svenska Metallindu- striarbetareförbundet, Svenska Träindustriarbetareförbundet. Svenska Fabriksarbetareförbundet. Svenska Livsmedelsarbetareförbundet och Svenska Pappersindustriarbetareförbundet.

I det följande återges remissinstansernas yttranden i huvudsakligen oav- kortat skick under olika avsnitt.

1 Allmänna synpunkter

RFV

Verket får i anledning härav meddela att verket från de synpunkter verket har att företräda inte har något att erinra mot de i promemorian framförda förslagen. Till förslaget i sak tar verket inte ställning.

Statskontoret

Som utgångspunkter för utredningsarbetet enligt föreliggande betänkan- de anges bl.a. att man måste vidta åtgärder för att begränsa statens totala utgifter för arbetslöshetsförsäkringen och att regelsystemet för statsbidrag till densamma bör förenklas. Med dessa utgångspunkter som bakgrund biträder statskontoret i stort de framlagda förslagen. Verket vill dock göra vissa kommentarer i anslutning till delar av förslagen.

LO

LO:s grunduppuppfattning är att kampen mot obalansen i den svenska ekonomin främst måste bedrivas med offensiva medel. Detta skapar förut- sättningar för att på sikt också minska underskottet i statsbudgeten. LO är emellertid också medveten om det angelägna i att noggrant pröva möjlighe- terna att spara på offentliga utgifter. En absolut förutsättning för sådana

• Sida 62
•  Original

Prop. 1981/82: 139 62

sparåtgärder måste emellertid vara att de inte slår orättvist och att de inte heller rubbar på fördelningspolitikens grundprinciper.

Samtliga av den borgerliga regeringens genomförda och aktualiserade sparåtgärder har denna oacceptabla inriktning och slår huvudsakligen mot LO-medlemmar. Det nu framlagda förslaget om förändringar inom arbets- löshetsförsäkringen är ytterligare ett exempel på att människor i en svag och utsatt position ska vidkännas försämringar och få bära ökade bördor. I ett nyligen avgivet remissyttrande beträffande sjukförsäkringen angav LO: ”Att minska utrymmet för privat konsumtion genom försämringar i sjuk- försäkringen är att låta de sjuka bära bördorna — ju mer och ju oftare sjuk desto tyngre börda.” Motsvarande kommer att bli aktuellt också för ar- betslösa om förslaget genomförs.

ALF-utredningen avlämnade år 1978 ett väl genomarbetat förslag till allmän arbetslöshetsförsäkring varom rådde stor enighet men som trots utfästelser i regeringsdeklarationen m.m. inte lett fram till några åtgärder från den borgerliga regeringen. Närmare 4 år efter ALF—utredningens avlämnande kommer nu ett britsi'älligt genomarbetat förslag och med en så kort remisstid att underremisser och andra väsentliga former av samråd och opinionsyttringar nära nog ornöjliggjorts. Förslaget står helt i strid med ALF-utredningens intentioner såväl i fråga om försäkringsförmåner som finansieringen av dessa.

TCO

TCO har länge aktivt drivit frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Redan i det arbetsmarknadspolitiska program som antogs av 1973 års TCO kongress var ett viktigt krav att det utan dröjsmål borde tillsättas en utredning om hur en obligatorisk försäkring skall utformas, finansierad med arbetsgivaravgifter men med bibehållande av ett avgörande inflytande från de fackliga organisationerna på systemets tillämpning. En allmän arbetslöshetsförsäkring, framhöll TCO, skulle bl.a. kunna ge ett bättre stöd för de nytillträdande på arbetsmarknaden. Genom finansiering med arbetsgivaravgifter skulle den också innebära en utjämning av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen mellan grupper på arbetsmarknaden med olika risk för arbetslöshet. Efter det att TCO tillsammans med LO i februari 1974 skrivit till arbetsrnarknadsdepartementet och begärt en ut- redning tillsattes inom kort utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäk- ring. Utredningen lämade under år 1978 sitt slutbetänkande med förslag till konstruktion av ett försäkringssystem. Detta betänkande fick vid remiss- behandlingen ett positivt bemötande. Vad som hänt inom området efter detta är att departementet nu presenterar den aktuella promemorian. TCO vill uttrycka sin besvikelse över denna behandling av denna fråga.

Efter en så noggrann prövning som är möjlig inom den anvisade remissti- den finner TCO att organisationen måste i huvudsak avvisa de förslag som framförts i promemorian.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1981/82: 139 63

2 Dagpenningen

2. ] Generell höjning

AMS

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sina petitor åren 1980 och 1981 föreslagit höjningar av såväl dagpenningen inom försäkringen som det kontanta arbetsmarknadsstödet. Med hänsyn till pris- och löneutvecklingen är det nu skäligt med en kraftig höjning. Styrelsen anser att en högsta dagpenning på 280 kr., som Arbetslöshetskassornas Samorganisation föreslagit. skulle vara erforderlig för att i stort sett återföra dagpenningen till den relativa nivå som gällde år 1974. En så betydande höjning skulle emellertid få stora konsekvenser för försäkringens finansiering. Det gäller såväl kassornas egen del som de delar vilka finansieras med arbetsgivaravgifter och skatte- medel. Styrelsen anser dock att den i promemorian föreSIagna höjningen är för låg och att högsta dagpenning i vart fall bör fastStällas till 250 kr. Det kontanta arbetsmarknadsstödet bör höjas till 90 kr.

LO

LO har i remissyttranden och i kongressbeslut nyligen krävt en anpass- ning av arbetslöshetsersättningen till pris- och löneutvecklingen eftersom arbetslöshetsersättningen drabbas av eftersläpning i förhållande till andra socialförsäkringar. LO har därför anslutit sig till Arbetslöshetskassornas Samorganisations (SO) uppfattning och framställning om förhöjda dagpen- ningbelopp nu senast till max. 280 kr.

Förslaget om höjning av högsta dagpenningen till 230 kr. är klart otill- räckligt med hänsyn till behovet av rimlig kompensation för inkomstbort- fall vid arbetslöshet. Den differentiering och möjlighet till självfinansiering av dagpenningen som föreslås och som kommenteras i det följande anser LO inte vara någon acceptabel väg till ökad kompensation utan leder till splittring och ojämlikhet mellan olika grupper arbetslösa såväl inom som mellan de skilda arbetslöshetskassorna.

SAF

Vi har ingenting att erinra mot en höjning till 230 kr. Om en ytterligare höjning av högsta dagpenningbelopp — exempelvis till 250 kr. — skall ske. måste detta enligt vår mening helt finansieras genom höjda medlemsavgif- ter. '

Den föreslagna höjningen av det kontanta arbetsmarknadsstödet från nuvarande 75 kr. till 80 kr. fr.o.m. den 1 juli 1982 anser vi motiverad.

TCO TCO har i skrivelse till arbetsmarknadsdepartementet l981-08—25 stött arbetslöshetskassornas samorganisations krav på höjd dagpenning till en högsta penningklass på 280 kr.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82: 139 64

SACO/SR

SACO/SR anser att det är befogat med en kraftig höjning av dagpenning- en. Anledningen till detta är att dagpenningen under flera år varit för låg i förhållande till pris- och löneutvecklingen. Den föreslagna höjningen av dagpenningbeloppet anser SACO/SR vara för liten och vill kraftigt under- stryka arbetslöshetskassornas samorganisations tidigare begäran om att få höja dagpenningen till 280 kr.

SO

SO har, i tidigare framställningar till regeringen och arbetsmarknadsde- partementet, klart visat att dagpenningen f. n. och sedan flera år är för låg i förhållande till pris- och löneutvecklingen och i förhållande till utveckligen inom andra försäkringar. Förslaget tar ingen hänsyn härtill. I stället kon- strueras förslaget så som om nuvarande högsta dagpenning 210 kr. är en riktig och rimlig ersättningsnivå och något slags riktpunkt för fortsatta överväganden. Ett sådant resonemang är enligt SO:s mening felaktigt. SO hävdar att dagpenningen i enlighet med vad SO tidigare yrkat bör höjas fr.o.m. 1982-07-01 till 280 kronor. SO erinrar om att såväl LO som TCO stöder denna begäran.

SALF

SALF delar uppfattningarna som framförs i promemorian att arbetslös- _ hetsersättningens dagpenning bör höjas och att det är angeläget att dagpen- ningen kan höjas i takt med löneutvecklingen. Arbetslöshetetskassornas Samorganisation (SO) har i skrivelse av 1981-07-22 till statsministern re- dovisat motiven för en höjning av dagpenningen. SO föreslår också i sin skrivelse att nya dagpenningklasser inrättas med en högsta dagpenning- klass på 280 kr. fr. o. m. 1982-07-01. SALF stöder SO:s förslag att dagpen- ningen måste höjas och att nya klasser inrättas med en högsta dagpenning- klass på 280kr.

S HIO-F amiljeföretagen

Organisationen tillstyrker förslagen om höjning av dagpenningen.

2.2 Differentiering av dagpenningen

RRV

Utredningens förslag om att dagpenningarna skall differentieras så att de blir beroende på arbetslöshetstiden skapar, förutom att reglerna blir till- krånglade, samma problem som förslaget om frihet för kassorna att be- stämma ersättnigsnivån. Också detta förslag kan. om det genomförs, även- tyra möjligheterna att driva en aktiv arbetsmarknadspolitik. Dessa förhål- landen talar enligt RRV för att det inte bör genomföras.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82: 139 65

AMS

En differentiering av dagpenningen enligt förslaget torde inte medföra några väsentliga administrativa problem för arbetslöshetskassorna. Enligt styrelsens mening bör emellertid kontantstöd vid arbetslöshet i princip vara en kortvarig åtgärd — insatt under en period då man söker nytt arbete eller någon annan åtgärd planeras av arbetsförmedlingen — och reglerna således utformade enligt denna princip. Ur psykologisk synvinkel är det olyckligt om det av den enskilde uppfattas som gynnsamt att arbetslöshets- tiden blir lång. En sådan utformning av reglerna är också ett dåligt incita- ment till egna ansträngnigar för att snabbt komma ur arbetslösheten. Styrelsen anser att en långvarig arbetslöshet i första hand skall mötas med andra åtgärder — främst arbete och utbildning — än med ökat kontantstöd. Dessvärre har utvecklingen under det senaste året gått i den andra rikt- ningen. dvs. de arbetslösa har i växande utsträckning tvingats repliera på kontantstöd. Den enskildes levnadsomkostnadcr är heller inte lägre i bör- jan av en arbetslöshet. Därtill kommer att kompensationsnivån redan i det nuarande systemet genom karensen är lägre vid korta arbetslösheten än vid längre.

Enligt lagförslaget skall en period med lägre ersättning följa på varje karens. Enligt nuvarande regler har den som erhållit en ersättningspciod om 300 dagar rätt till en ny period om han under den gångna perioden uppfyllt ett arbetsvillkor. Han skall i så fall genomgå ny karens. För medlemmen ter sig denna karens oförklarlig eftersom den förläggs mitt inne i en ur hans synpunkt obruten arbetslöshetsperiod. Om denna karens -— på sätt som föreslås — skulle följas av en period med 30 ersättningsdagar med en lägre dagpenning. skulle detta säkerligen te sig än oförklarligare för medlemmen. En sådan effekt skulle inte heller ligga i linje med motivering- en för differenticringen. nämligen att underlätta för dem som varit arbets- lösa under lång tid. Styrelsen anser att karensen bör slopas i de nämnda fallen. Detta skulle vara särskilt påkallat om en differentiering av dagpen- ningen genomförs enligt förslaget.

Det nuvarande systemet med en högsta tillåten dagpenning och de regler som tillämpas för beräkning av ersättning till personer som är arbetslösa del av vecka. medför att den som före arbetslösheten haft en låg inkomst får en högre kompensationsnivå än den som förlorat en högre inkomst. Detta är fallet även om den låga inkomsten beror på att medlemmen endast arbetat deltid. Generellt sett innebär detta att heltidsarbetande har en sämre kompensation än deltidsarbetande inom försäkringen.

Styrelsen avstyrker förslaget om en differentiering av dagpenningen.

LO

Ersättningsreglerna inom arbetslöshetsförsäkringen ger genom karens- bestämmelserna den effekten att kompensationen vid korttidsarbetslöshet blir förhållandevis lägre än vid arbetslöshet längre perioder. Ett genomfö- 5 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 139

• Sida 66
•  Original

Prop. 1981/82: 139 66

rande av departementsförslaget skulle innebära en ökad självrisk för redan utsatta grupper. Med hänsyn också till den negativa reallöneutvecklingen och de snäva marginaler som många familjer lever med och det som nyss påpekats om självrisken i systemet kan LO inte acceptera departements— förslaget om en differentiering av dagpenningarna.

SAF

Den i promemorian föreslagna differentieringen av dagpenningen med hänsyn till arbetslöshetstidens längd kan vi inte tillstyrka. Det är klart olämpligt att de som drabbats av arbetslöshet skall finna det ekonomiskt fördelaktigt att vänta ut en högre dagersättning.

En sådan ordning skulle utgöra ett mycket dåligt incitament till egna ansträngningar för att komma ur arbetslöshetssituationen och kan väntas leda till en förlängning av arbetslöshetstiden.

TCO

Förslaget om differentierad dagpenningklass kan ej biträdas. Dels inne- bär förslaget ett införande av en 30 dagars partiell karens. vilket inte kan tillstyrkas då det innebär ökad ekonomisk belastning på redan tidigare utsatta människor på ett sätt som ej är förenligt med socialförsäkringarnas grundtanke att ge ekonomiskt skydd vid inkomstbortfall. Dels medför förslaget administrativa merkostnader då bl. a. datarutinen måste omarbe- tas.

SACO/SR

SACO/SR avvisar idén om att differentiera dagpenningen så att den som är arbetslös under en längre period skulle få en högre dagpenning. SACO/SR kan instämma i att det kan vara ekonomiskt påfrestande att vara arbetslös under en längre period. Samtidigt är det SACO/SR:s bestämda uppfattning att ett kontant stöd vid arbetslöshet är en temporär åtgärdsom skall användas till att skaffa ett nytt arbete eller för att få del av en aktiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det får därför inte uppfattas som en fördel att vara arbetslös under en längre: period. Differentierad dagpenning skulle också innebära en större arbetsbörda för kassorna.

SO

Förslaget om differentiering av dagpenningen så att den reduceras under den första tiden av en ersättningsperiod ger anledning till flera erinringar.

För det första är förhållandet att vi idag har en karens i arbetslöshetsför- säkringen omfattande de fem första i och för sig ersättningsberättigade dagarna. under vilka någon ersättning ej utgår. SO har i sitt yttrande över ALF-utredningens betänkande entydigt hävdat att karensen i arbetslös- hetsförsäkringen bör tas bort och även i särskild skrivelse I979 gjort framställning härom. Förslaget om differentiering av dagpenningen med ett

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82: 139 67

lägre belopp under de 30 första dagarna innebär i realiteten att man för in ytterligare en karensvecka, eftersom nedsättning av dagpenningen med 40 kr. under 30 ersättningsdagar motsvarar oreducerad ersättning under en vecka. Förslaget verkar alltså i rakt motsatt riktning mot vad SO tidigare yrkat.

De höjningar av dagpenningens högsta belopp som hittills skett har givit arbetslöshetskassorna möjlighet att välja dagpenningklasser för kassans medlemmar. Den föreslagna konstruktionen innebär att kassorna inte har annan möjlighet än att välja det högsta belopp som föreslås. Ett lägre belopp skulle, bortsett från de fall som omfattas av föreslagen övergångs- bestämmelse. innebära en lägre dagpenning än den nuvarande 210 kr. SO har fattat avsikten med förslaget så, att nedsättning av dagpenningen skall ske efter det eventuellt överförsäkringsavdrag verkställts. _

Nedsättningen verkar därvid. relativt sett, olika beroende på dels den försäkrades normalinkomst före arbetslösheten. dels det högsta dagpen- ningbelopp som fastställts i arbetslöshetskassan. Låginkomsttagaren drab- bas av en minskning av kompensationsgrad från 91.792 vid en normalin- komst av 4000 kr. till 69.9% och vid en normalinkomst av 3000 kr. till 63,0 %. Den förbättring av ersättningsnivån som förslaget sägs avse inne- bär för den deltidsarbetande och för låginkomsttagare oförändrad ersätt- ning efter 7 veckors arbetslöshet. Under de första 7 veckorna sänks ersätt- ningen med nära en tredjedel i förhållande till för närvarande. För arbetsta- gare inormalinkomstlägen (exempelvis vid 6000 a 7000 kr. per månad) ligger kompensationsnivån så lågt som vid ca 70 a 75 %. vilket torde sakna motsvarighet i alla annan försäkring.

SO vänder sig mot förslaget att reducera dagpenningen under viss tid också av principiella skäl. Samma kompensation bör utgå under hela ersättningstiden liksom i annan försäkring.

Förslaget bygger på förutsättningen att omprövning av dagpenningens storlek skall ske efter utgången av en ersättningsperiod, om den försäkrade på nytt klarar villkoren för ersättning. Redan f.n. gäller att den försäkrade i dyligt fall skall fullgöra ny karens. dvs. han mister ersättning under en vecka. i regel under en fortlöpande arbetslöshetsperiod. Detta förhållande är mycket otillfredställande. Så långa arbetslöshetstider som det här gäller leder regelmässigt till en efterhand svårare ekonomisk påfrestning. och en veckas bortfall av ersättning mitt under pågående arbetslöshet blir därför mycket betungande för den arbetslöse. Bestämmelsen är dessutom omöjlig att förklara för den försäkrade. som upplever den som orättvis och obe- griplig. Vad som nu föreslås innebär att de försäkrade som går över i en ny ersättningspeiod liksom tidigare mister ersättning under en vecka och därefter får nedsatt ersättning under sex veckor. Utfallet av försäkrings- bestämmelserna blir härigenom ännu svårare att förklara för den försäkra- de. Det måste vara ett angeläget krav att bestämmelserna utformas så att de blir begripliga och uppfattas som rättvisa av dem som berörs.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/82: 139 68

SALF

SALF finner inte skäl för en differentiering av dagpenningen då det ur den arbetslöses synpunkt inte kan vara motiverat att under de första 30 dagarna ha en lägre kompensation för inkomstbortfallet. Behovet av kom- pensation är säkerligen lika stort under hela arbetslöshetstiden. Inte heller i promemorian anges annat skäl än att man inom ungefär samma kostnads- ram skulle kunna få en högre dagpenning för de som är arbetslösa längre än 30 dagar genom en differentierad dagpenning. '

SHlO-Familjeföretagen

Ett genomförande av förslaget medför en ökad självrisk. Detta synes naturligt mot bakgrund av de diskussioner som förts beträffande självrisk inom sjukförsäkringssystemet.

En ökad självrisk i detta avseende minskar objektivt sett behovet av olika arbetslöshetsbegrepp för erk ända arbetslöshetskassor för arbetstaga- re resp. företagare. När det gäller företagare är arbetslöshetsbegreppet utformat på sådant sätt att dessa. om man bortser från vissa undantagsfall. över huvud taget inte är skyddade vidkorttidsarbetslöshet. Enligt SHIO- Familjföretagens uppfattning bör arbetslöshetsbegreppet för företagare förändras samtidigt som en ökad självrisk införs.

Den föreslagna differentieringen innebär att självrisken blir relativt sett större för arbetslösa med låg dagpenning jämfört med dem som har hög dagpenning. Detta synes inte lämpligt. SHlO-Familjeföretagen föreslår därför att nedsättningen av ersättningen under de 30 första dagarna utfor- mas på följande sätt:

nedsättning. kr. dagpenning. kr. 0 90

IO 100— 130 20 140— l7O 30 130—210 40 2120—250

SHlO-Familjeföretagen tillstyrker ett förslag till differentiering enligt ovan under förutsättning att förslag till förändrat arbetslöshetsbegrepp för företagare framlägges senast under år 1982. Utgångspunkten för föränd- ringen bör vara att i största möjliga utsträckning likställa arbetslöshetsbe- greppen för arbetstagare och företagare.

2.3 Ej statsbidragsberättigad ersättning

Statskontoret

I utredningen föreslås. att arbetslöshetskassorna skall ha rätt att bygga på de statsbidragsberättigade dagpenningbeloppen med en påbyggnadsdel utan statsbidrag. Sådan påbyggna-d kan, vad statskontoret kan finna. finan-

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82: 139 69

sieras av kassan i viss mån genom uttag från fonderna men i långa loppet torde påbyggnaden också komma att finansieras genom ökade medlemsav- gifter. Verket vill här framhålla. att de personer som vid arbetslöshet skulle kunna få högre dagpenning än statsbidragsberättigat belopp utan att bli överförsäkrade har högre löner än genomsnittet arbetstagare. Eftersom avgifterna till arbetslöshetskassorna är avdragsgilla vid inkomstbeskatt- ningen torde därför statskassan åsamkas minskningar av skatteinkomster svarande mot en del av de höjningar av avgifterna till arbetslöshetskassor- na. som orsakas av icke statsbidragsberättigad del av arbeslöshetsstödet. Om kassorna skall få rätt att bygga på dagpenningbeloppen utöver den statsbidragsberättigade delen, bör det enligt statskontorets mening anges en övre gräns över vilken påbyggnad inte är tillåten.

RRV

Utredningens förslag att arbetslöshetskassorna själva skall kunna beslu- ta om en högre ersättning än den av statsmakterna bestämda miniminivån bygger. som utredningen också framhåller, på ett förslag som KSA-utred- ningen kom med i början av 1970-talet. Sedan den utredningen lämnade sitt betänkande har arbetslöshetens omfattning och struktur ändrats. Många faktorer talar för att dessa nya förhållanden kommer att vara bestående en tid. Det är dock föga känt om och i så fall hur arbetslöshetsersättningens storlek påverkar aretslöshetens omfattning och struktur. Exempelvis finns få uppgifter om hur arbetslöshetsersättningen påverkar de arbetslösas benägenhet att anta arbetserbjudanden som varar kort tid eller arbetserbju- danden som ligger utanför bostadsorten och medför pendling eller flytt- ning. Vidare saknas kunskap om hur s. k. omvända flyttrörelser, från områden med tillgång på arbetstillfällen till områden med få eller inga sådana. påverkas av arbetslöshetsersättningens storlek. Eftersom kunska- perna om vilka effekter som förslaget får i dessa och andra avseenden saknas, bör samhället enligt RRVS mening inte avhända sig möjligheterna att besluta om storleken på arbetslöshetsersättningen.

RRV vill i detta sammanhang också påpeka att marginaleffekter kan uppstå för vissa grupper genom att bostadsbidrag och barntillsynskost- nader påverkas. Härigenom kan reformens åsyftade effekt begränsas.

AMS

Styrelsen vill peka på ett par punkter som påverkas av om en sådan möjlighet ges att bygga på dagpenningen utöver den statsbidragsberätti- gade delen. Bedömningen av om ett arbete skall anses lämpligt med hän- syn till den lön som erbjudits är bl.a. beroende av nivån på den utgående arbetslöshetsersättningen. Erbjuden lön anses inte skälig om den väsent- ligt understiger ersättningen. Härav följer att för den som haft en hög inkomst och därmed får en hög dagpenning kommer endast arbeten med en relativt god lön att anses lämpliga. medan den som har en lägre dagpenning 6 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 139

• Sida 70
•  Original

Prop. 1981/82: 139 70

inte kan avvisa arbeten med låg lön. Ju större spännvidden är mellan lägsta och högsta dagpenning inom kassakollektivet. ju mer uttalad blir skillna- den i skälig lön. Även om man vid bedömningen av erbjuden lön skulle sätta denna i relation till den statsbidragsberättigade dagpenningen, skulle de medlemmar som får ersättning utöver denna vara ovilliga att anta ett arbete med lön som väsentligt understiger den ersättning de får.

Utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning har under de senaste åren legat på minst samma nivå som arbetslöshetsersättningen. Detta är väsentligt för att utbildningen skall vara attraktiv. En höjning av dagpen- ningen för vissa kassamedlemmar utöver statsbidragsberättigad nivå inne- bär att dagpenningen för deras del kommer att vara högre än utbildningsbi- draget. De blir då obenägna att delta i en arbetsmarknadsutbildning om inte kassan skjuter till ett belopp eller utbildningsbidraget höjs för deras del.

Styrelsen kan inte tillstyrka förslaget om en frivillig påbyggnad på dag- penningen utöver den statsbidragsberättigade nivån såsom förslaget nu föreligger.

LO

LO kan inte heller godta den föreslagna konstruktionen om en annan differentiering nämligen att kassorna själva ska kunna bygga på ersätt- ningsbeloppen med finansiering helt av kassorna själva. Dels strider så- dana principer helt mot den utjämning i ett stort försäkringskollektiv som bör gälla varje socialförsäkring, dels finns stora risker att en sådan påbygg- nad endast kan komma ifråga för grupper med låg arbetslöshetsrisk. Detta senare skulle betyda att arbetslöshetskassor med hög arbetslöshetsrisk — särskilt om det föreslagna statsbidragssystemet skulle genomföras — skul- le få öka egenavgifterna mycket väsentligt för att bibehålla den nuvarande dagpenningen och helt sakna förutsättningar att ta ut ytterligare avgifter och därmed åstadkomma en påbyggnad.

LO avstyrker därför förslaget om påbyggnadsdel på försäkringen.

SACO/SR

Dessutom anser SACO/SR i liikhet med vad som framfördes i organisa- tions yttrande över KSA-utredningen år 1971 att möjligheten att utbetala högre ersättning än det maximibelopp som berättigar till statsbidrag bör öppnas.

SO

l förslaget till omkonstruktion av statsbidragsbestämmelserna ligger även att kassorna skall ha möjlighet att höja dagpenningen från 250 till 280 kr., men att mellanskillnaden helt skall betalas av arbetslöshetskassan. Sakläget är att en höjning av dagpenningen till 280 kr. är mer än befogad med hänsyn till den eftersläpning som drabbat ersättningen i arbetslöshets—

• Sida 71
•  Original

Prop. 1981/82:139 71

försäkringen under senare år. Samtidigt undanröjer förändringarna i stats- bidragsbestämmelserna. så som de redovisas i förslaget, möjligheter för arbetslöshetskassorna att gå upptill 280 kr. Att räkna med möjlighet att använda dagpenningklass 280 kr. är enligt SO:s bedömning helt orealis— tiskt.

SALF

SALF stöder inte heller förslaget i promemorian att erkänd arbetslös- hetskassa på egen bekostnad skall kunna utge en högre dagpenning till den försäkrade. För arbetslöshetskassornas påbyggnadsdel skall ej utgå stats- bidrag. SALF stöder inte förslaget med hänsyn till de olika arbetslöshets- kassornas ekonomiska möjligheter beroende på inom vilket verksamhets- område kassorna har medlemmar. Arbetslöshetskassor med medlemmar inom branscher med hög arbetslöshet torde ha små möjligheter att besluta om en påbyggnadsdel utan statsbidrag. Andra kassor med låg arbetslöshet och stora fonder har däremot stora möjligheter att väsentligt bättre kom- pensera sina arbetslösa medlemmar. De orättvisor som kan uppkomma mellan olika arbetslöshetskassor gör att SALF anser att möjligheten till en påbyggnadsdel utan statsbidrag ej skall införas.

3 Statsbidragen

Statskontoret

I betänkandet uppskattas lämnade förslag medföra en minskning av statens utgifter med inte fullt 400 Mkr. och en inkomstminskning för arbetslöshetskassorna med i genomsnitt ca 125 kr. per medlem och år. För kassor med hög arbetslöshet torde minskningen bli större än så.

En inkomstminskning av detta slag måste enligt statskontorets uppfatt- ning leda till att kassorna tvingas sträva efter största möjliga effektivisering av sin administration. För många kassor kan den i viss omfattning kompen- seras av uttag från fonderna. Det torde dock för vissa kassor med små fonder och stor arbetslöshet bland sina medlemmar bli svårt att klara sig utan omfattande höjningar av redan relativt höga avgifter.

RRV

RRV ställer sig principiellt positivt till att reglerna för statsbidrag till arbetslöshetskassorna förenklas. Det förefaller också rimligt att bidraget varierar med antalet ersättningsdagar per medlem samt med dagpenning- ens storlek. Verket har emellertid svårt att på det underlag som presente- rats. bedöma om progressiviteten är rättvis för arbetslöshetskassor med olika antal ersättningsdagar per medlem. Uppgiften om att statens utgifter kommer att minska med 400 milj. kr. om förslaget genomförs går med hänsyn till det underlag som presenterats inte heller att bedöma.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1981/82: 139 72

AMS

För att kunna bedöma de ekonomiska konsekvenserna av förslaget till ändrade statsbidragsregler har styrelsen gjort beräkningar av effekten på medlemsavgifterna m.m.. dels vid oförändrad dagpenningnivå. dels vid en höjning av dagpenningen med 20 resp. 40 kr. Som framgår av beräkningar- na skulle kassorna även med oförändrad dagpenningsnivä få kostnadsök- ningar som krävde betydande avgiftshöjningar. Det skulle i vissa fall innebära oacceptabla avgifter för arbetslöshetsskyddet. I sammanhanget bör erinras om att den försäkrade vid inträffad arbetslöshet genom karens- villkoret har en hög "självrisk". som i nuvarande högsta dagpenningklass utgör 1050 kr. Det föreslagna statsbidragssystemet skulle dessutom kom- ma att ytterligare försvaga den redan nu otillräckliga riskutjämningen mellan olika grupper.

Arbetslöshetskassorna har haft orsak att räkna med att en allmän arbets- löshetsförsäkring - som riksdagen i princip uttalat sig för — skulle bli verklighet. De har därför inte haft anledning vänta sig att en väsentlig försämring av statsbidragssystemet — med åtföljande kraftiga avgiftshöj- ningar för de försäkrade — skulle bli aktuell dessförinnan. För att förenkla och förbilliga avgiftsuppbörden har flertalet kassor träffat avtal med det närstående fackförbundet som innebär att förbundet åtager sig att sköta avgiftsuppbörden för de försäkrade genom att i förbundsavgiften kalkylera in även kassaavgiften. Avgiften inlevereras sedan till kassan i en klump- summa som motsvarar kassaavgiften multiplicerad med antalet medlem- mar. Redan relativt blygsamma avgiftshöjningar, och i vart fall höjningar av den storleksordning som förslaget medför. skulle för flertalet kassor och förbund kräva så omfattande organisatoriska arrangemang att de knappast är möjliga att genomföra utan ett avsevärt förberedelsearbetc. Om arbets- löshetsförsäkringen skall bestå i sin nuvarande form och det är statsmak- ternas avsikt att en större del av kostnaderna skall bäras av medlemmarna. vore det skäligt att kassorna finge en längre tid att anpassa avgiftsuttaget efter detta förhållande. Med hänsyn härtill och då styrelsen förutsätter att målsättningen fortfarande är att införa en allmän arbetslöshetsförsäkring där kostnaden för arbetslöshetsskyddet täcks på annat sätt än som nu sker. bör enligt styrelsens mening förslaget till ändring av statsbidragssystemet icke genomföras f.n.

LO

LO kan i och för sig ansluta sig till förändringar av bidragssystem om syftet är att åstadkomma förenklingar i administrativt hänseende. Försla- get innebär dock att stora ekonomiska svårigheter skulle uppstå för en stor del av arbetslöshetskassorna och därmed också för de försäkrade och arbetslösa. Utan att gå in i bedömningar och analyser av förslagets tek- niska konstruktion har LO från nredlemsförbund och därmed också arbets- löshetskassor fått tillräckligt av konkreta bevis för bidrags försämringarnas

• Sida 73
•  Original

Prop. 1981/82: 139 73

. innebörd och konsekvenser för att eftertryckligt kunna avstyrka desamma. Ett enda exempel. Inom Hotell- och Restauranganställdas arbetslöshets- kassa är högsta dagpenningen idag 195 kr. För att bibehålla denna ersätt- ning skulle det försämrade bidragssystemet erfordra en höjning av med- lemsavgiften med 25 kr. per månad. Försämringarna skulle sålunda bli förödande för kassan och sannolikt medföra en sänkning av dagpenningen. Överväganden om höjningar utöver nuvarande dagpenningnivå skulle vara helt otänkbara och en påbyggnadsdel rent utopisk.

LO får sålunda helt avstyrka de föreslagna förändringarna i statsbidrags- systemet.

SAF

Av tabellen på s. 10 i den remitterade promemorian framgår att statsbi- dragets andel av ersättningarna från arbetslöshetskassorna ökat från 80% år 1975 till 92% för ettvart av åren 1978—1980. Medlemsavgifterna svarar sålunda numera för en mycket liten del av ersättningarna från arbetslös- hetsförsäkringen. För att begränsa försäkringens anspråk på statens bud- get, anser vi det rimligt att medlemsavgifternas andel av ersättningarna återställs till den nivå som rådde år 1975. dvs. ca 20%.

TCO

De fackliga organisationerna bedriver ofta uppbörd av kassaavgifterna genom att låta denna utgöra en andel i den fackliga medlemsavgiften. Även i annat fall utgör A-kassaavgiften och fackföreningsavgiften en sammanta- gen utgift för medlemmen och dennes betalningsförmåga. Politiska beslut avseende det ekonomiska trygghetssystem som arbetslöshetsförsakringen utgör får därigenom direkt utslag på de ekonomiska förutsättningarna för det fackliga arbetet. Risken för arbetslöshet är olika stor inom olika bran- scher och medlemmarna får därför bära olika stora avgiftskostnader bero- ende på vilken bransch de är verksamma inom. Desto högre risk för att bli arbetslös med åtföljande inkomstbortfall. desto högre kassaavgift.

Av AMS gjorda beräkningar med anledning av de i promemorian presen- terade förslagen ger underlag för att beräkna att industritjänstemännen behöver öka avgiftsuttaget med 26680282 kr. totalt per år (95:40 per medl./år. vilket innebär 227 % ökning) vid oförändrad dagpenning. Kom- munaltjänstemännen 10822129 kr. (72:24 permedl./år. 86%). statstjänste- männen 24036912 kr. (64:80 per medl./år, 108 %>. '

Avgiftshöjningar i här redovisade storlekar har betydande konsekvenser för den fackliga verksamheten. Exempelvis kan nämnas att SIF-medlem- marna skulle få en avgiftsökning motsvarande kostnaden för SIF:s hela kansliadministration, eller hela SIF:s förhandlingsverksamhet samt för- bundstidningen. eller hela SIF:s internationella verksamhet. Kommunal- tjänstemännens avgiftsökning motsvarar kostnaden för 25% av SKTFzs fackliga verksamhet, inkl. avsättningar till strejkfond.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1981/82: 139 74

Utöver här redovisade effekter av minskade statsbidrag kan kalkyleras merkostnader för kassornas administration av det föreslagna systemet, samt minskade ränteinkomster vid ev. minskad fondering. Därtill kommer också att de flesta förbunden måste inkalla extra kongress för att fastställa nya avgifter. Om de nya bidragsreglerna fastställs att gälla fr.o.m. 1982-07-01 kommer tiden vara för kort för att nya avgifter skall kunna träda i kraft i anslutning till det nya systemet. De fackliga organisationerna kan komma att åläggas ett ökat ekonomiskt ansvar för upprätthållandet av arbetslöshetsförsäkring vilket blir alltmer betungande efter hand som ar- betslösheten stiger.

SACO/SR

SACO/SR avvisar de förslag till förändringar av statsbidrget som före- slås, nämligen att progressivbidragets fasta del och förvaltningsbidraget slopas och att progressivbidragets rörliga del uppräknas. l promemorian är ' de ekonomiska konsekvenserna av dessa förändringar mycket knapphän-

digt belysta och SACO/SR ifrågasätter om besparingen verkligen blir så stor som promemorian visar. Det är dock helt klart att de kräver stora avgiftshöjningar även vid oförändrad dagpenning.

SACO/SR har vid ett flertal tillfällen — i remissvaret på KSA-utredning- en 1971, i arbetsmarknadsprogrammet "Arbete åt akademiker" 1973 och i en skrivelse till inrikesutskottet 1974 — krävt att en allmän arbetslöshets- försäkring införs.

Riksdagen har uttalat sig positivt till införandet av en allmän arbetslös- hetsförsäkring. SACO/SR utgår ifrån att målet fortfarande måste vara införandet av en allmän arbetslöshetsförsäkring bekostad på annat sätt än den nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. För de fackliga organi- sationerna och arbetslöshetskassorna kommer därför förslaget om ändrade statsbidrag och därmed kraftigt höjda medlemsavgifter överraskande.

SO

SO kan ansluta sig till en onrkonstruktion av statsbidragsbestämmel- serna, om avsikten med en förändring endast är att åstadkomma admini- strativa förenklingar. SO vill emellertid erinra om att de ändringar i statsbi- dragssystemet. varom beslut fattades senast på hösten 1976, har avsett att förbättra bidragen och utjämna kostnaderna mellan kassorna. Förbättring- arna har ansetts nödvändiga. och den ekonomiska situationen hos kas- sorna har. med hänsyn till den ökade arbetslösheten. inte skapat något utrymme för försämringar av statsbidragen.

Förslaget innebär mycket stora kostnadsökningar för kassorna, som måste kompenseras genom mer än fördubblade medlemsavgifter.

Förvaltningsbidraget föreslås bortfalla. Förvaltningskostnaderna utgör en mycket liten del av de samlade kostnaderna för arbetslöshetsförsäkring- en, men för de enskilda kassorna är de en betydande del i den samlade

• Sida 75
•  Original

Prop. 1981/82: 139 75

budgeten. Bidraget utgjorde år 1980 i genomsnitt 7:25 kr. per medlem i arbetslöshetsförsäkringen. Ett slopande av bidraget ger en mycket blyg- sam besparing i förhållandc tillden negativa ekonomiska effekten i många arbetslöshetskassor. Förvaltningsbidraget bör därför ej slopas

Kassornas förvaltningskostnader kommer också att öka genom föreslag- na förändringar. De föreslagna nya avstängningsbestämmelserna innebär att avräkning av avstängningsdagar måste ske mot sammanfallande dagar under vilka den avstängde är anmäld som arbetssökande hos arbetsför- medlingen.0m även differentiering av dagpenningen innebärande lägre dagpenning under viss tid skulle genomföras, är det antagligt att ökningen av kassornas arbetsbörda blir stor.

SO avstyrker med hänvisning till det anförda att statsbidragsbestämmel- serna omkonstrueras enligt förslaget.

Avgiftsuppbörden inom arbetslöshetskassorna fungerari regel så, att det fackförbund som rekryterar sina medlemmar inom samma verksamhets- område som kassan kollektivt betalar sina medlemmars avgifter till kassan. Som en följd härav inkluderar fackförbundet medlemsavgiften till kassan i förbundsavgiften. Genom detta arrangemang har kassornas administration av avgiftsuppbörden fungerat både enkelt och billigt.

Förbundsavgifterna fastställs vid kongresser (motsvarande) som hålls med vissa tidsintervaller. i regel vart tredje. vart fjärde eller vart femte år. Med hänsyn till förväntade förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring, finansierad utan medlemsavgifter, har arbetslöshetskassorna inte haft an- ledning att räkna med andra förändringar av sitt kostnadsläge än som betingas av höjd dagpenning och större arbetslöshet. Anledning har sak- nats att förvänta försämringar av statsbidragen. Föreliggande förslag inne- bär som redovisats mycket stora kostnadsökningar som kommer att slå dirkt mot fackförbunden. Dessa har i regel inte organisatoriska möjligheter att genom sina representativa organ fatta beslut om avgiftshöjningar förrän efter viss tid, i många fall flera år. De ekonomiska konsekvenserna av föreslagna försämringar av statsbidragen blir närmast förödande för många fackförbund, och man kommer att ställas inför frågan om hur kostnadsök- ningen skall finansieras inom ramen för en för flera år fastställd budget. Konkret kommer många fackförbund att tvingas till sådana prioriteringar av sin verksamhet som kan innebära exempelvis nedläggning av förbunds- tidningen eller strypning av studieverksamheten. De som konstruerat för- slaget till ändringar av statsbidragen förefaller inte ha insett de ekonomiska verkningarna av förslaget.

SALF

I departementspromemorian framhålls att nuvarande statsbidragssystem för arbetslöshetsförsäkringen är komplicerad och att det är angeläget att förenkla reglerna. SALF delar denna uppfattning. Däremot tar SALF bestämt avstånd från den försämring av statsbidragen som föreslås i pro-

• Sida 76
•  Original

Prop. 1981/82: 139 76

memorian. SALF har tidigare verkat för och har uppfattningen att en allmän arbetslöshetsförsäkring skall inrättas helt finansierad utan med- lemsavgifter. Det är otillfredsställande att medlemmar i olika arbetslös- hetskassor med hänsyn till arbetslösheten inom verksamhetsområdet skall betala olika avgifter. En finansiering av arbetslöshctsförsäkringen helt utan medlemsavgifter är målet och SALF tar därför helt avstånd från förslaget i promemorian om försämrade statsbidrag och ökad finansiering med medlemsavgifter.

Förslaget om ändrade regler för stasbidrag måste enligt SALF : s uppfatt- ning ändras så att inte kassor med lägre arbetslöshet drabbas särskilt hårt. Ett nytt progressivbidrag måste redan vid lägre antal ersättningsdagar per medlem utgå med så hög procent att bortfallet av den fasta delen i nuvar- nade progressivbidrag och bortfall av förvaltningsbidrag helt kompen- seras. Det finns inte skäl till att ytterligare öka de relativa skillnaderna i statsbidrag mellan kassor med lägre arbetslöshet och de med högre arbets- löshet.

SHlO-Fatnint/Firetagen

SHIO-Familjeföretagen tillstyrker den föreslagna höjningen av grundbi- draget till 80 kr.

Den föreslagna ändringen av progressivbidraget medför behov av höj— ning av arbetslöshetskassornas medlemsavgifter. Den nödvändiga höjning- en synes dock inte orimlig om man beaktar att avgifterna realt sett sjunkit under 1970-talet. SHlO-Familjeföretagen tillstyrker därför den föreslagna ändringen av progressivbidraget.

Förvaltningsbidraget föreslås bli slopat. Nuvarande bidrag täcker i snitt en fjärdedel av kassornas redovisade förvaltningskostnader. I och med att statsbidrag utgår som täcker övervägande del av utbetalda dagpenningar finner SI—llO-Familjeföretagen det naturligt att ett begränsat statsbidrag även utgår för att täcka administrationskostnaderna. Bidraget måste dock vara utformat så att effektiviteten i arbetslöshetskassornas administration stimuleras. Nuvarande bidragsandel av kassornas administrationskost- nader torde innebära att detta krav är uppfyllt. Mot denna bakgrund avstyrks förslaget om slopande av förvaltningsbidraget.

4 Regler om avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet

Statskontoret

Statskontoret samtycker till målsättningen med de nya förslagen, dvs.att avstängningen bör göras något längre än f. n. och att regelsystemet bör stimulera den avstängde att hålla kontakt med arbetsförmedlingen även under avstängningstiden. Verket anser dock att det finns oklarheter i frågan om hur reglerna kan tillämpas. Statskontoret anser att nedräkning

• Sida 77
•  Original

Prop. 1981/82: 139 77

av avstängningstiden endast skall ske när den avstängde upprätthåller kontakt med arbetsförmedlingen under avstängningstiden. Arbetsförmed- Iingen bör meddela kassan om arbetssökande inte infunnit sig till avtalat möte eller avböjt erbjudet lämpligt arbete. Regelsystemet bör i övrigt utformas så att det praktiskt blir så enkelt som möjligt att administrera.

AMS

Den föreslagna konstruktionen av avstängningsreglerna tillstyrks av sty— relsen i yttrandet över ALF-utredningens förslag. Styrelsen ser positivt på att avstängningsreglerna utformas så att de utgör ett incitament för den arbetslöse att hålla kontakt med arbetsförmedlingen och tillstyrker försla- get i denna del. En förlängning av avstängningsperioden finner styrelsen däremot inte motiverad. Redan nuvarande regler ger möjlighet till en mer kännbar avstängning av sökande som inte vill anta lämpligt arbete.

Besparingseffekten på statsutgifterna av en förlängning kan därtill antas bli ringa. Som ledning för en bedömning — vilken är ytterst vansklig att göra om konstruktionen av avstängningsreglerna samtidigt ändras — läm- nas nedan en uppställning över antalet 4-veckors-avstängningar åren 1976 — 1980 pga. att arbete avvisats eller sökande vållat att anställning inte kommit till stånd, dvs. enligt 29å 3 och 4 lagen om arbetslöshetsförsäkring och 265 3 och 4 lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

Ar Försäkringen KAS 1976 1676 I 110 1977 | 306 I 198 l978 I 700 I 350 1979 2 640 I 725 1980 3 160 1676

Kostnadseffekterna är beroende av antalet avstängningar per år samt av huruvida den sökande kommer att vara arbetslös och ersättningssökande under hela avstängningsperioden. I åtskilliga fall torde den som drabbas av en avstängning få ett arbete innan hela avstängningsperioden gått till ända. När det gäller avstängningar enligt punkterna 1 och 2 i de nämnda lagrum- men, dvs. framförallt s.k. frivilligt slutande. saknas statistik. Beslut om avstängning i sådana fall fattas endast då den sökande gör anspråk på ersättning inom fyra veckor efter arbetets upphörande. Sökes ersättning först efter denna period blir avstängning inte aktuell.

LO

LO kan på samma sätt som i remissyttrandet över ALF-utredningen tillstyrka att regelsystemet vad gäller avstängningen utformas så att kon- takter med arbetsförmedlingen befrämjas. LO kan därför tillstyrka utred- ningens förslag att endast sådan dag som den avstängde stått till arbets- marknadens förfogande tillgodoräknas. LO vill såsom metod för sådan

• Sida 78
•  Original

Prop. 1981/82: 139 78

tillgodoräkning förorda att avstängning sker i form av eljest ersättningsbe- rättigade dagar i stället för kalenderdagar.

Genom den här förordade metoden tillgodoses kraven att den enskilde aktivt verkar för att begränsa arbetslöshetstiden och att någon skärpning av de nuvarande reglerna härutöver inte kan anses befogad. LO vill därför avstyrka förlängning av avstängningstiden på det sätt utredningen föresla-

git.

TCO

Beträffande skärpta regler med avstängning vid ”frivillig" arbetslöshet har TCO i sitt yttrande till betänkandet från arbetslöshetsförsäkringsutred- ningen varit positiv till förändrade regler vid avstängning och också pekat på ett system med utnyttjande av avdrag på annars ersättningsberättigade dagar. TCO vidhåller denna sin tidigare synpunkt. Förslagets konsekven- ser i administrativt merarbete och merkostnad för kassorna behöver dock ytterligare klarläggas i utredning. Förslaget om förlängd avstängningstid kan ej anses motiverat och kan ej biträdas.

SACO/SR

SACO/SR anser inte att avstängningsperioden vid självförvållad arbets- löshet skall förlängas från fyra till sex veckor. För den arbetslösa som idag avvisar ett erbjudet arbete är de nuvarande reglerna om fyra veckors avstängning tillräckligt kännbara.

SO

Departementets förslag bygger på SO:s liksom vissa övriga remissin- stansers förslag rörande avstängningsmetodiken och på ALF-utredningens förslag rörande skyldigheten för den som avstängs att vara anmäld hos arbetsförmedlingen. Avstängningstiden föreslås emellertid förlängd från fyra veckor till sex veckor. SO finner inga skäl att förlänga avstängningsti- den. Bland de som uppbär ersättning hos arbetslöshetskassa och som samtidigt är anmälda som arbetssökande finns sådana som är arbetsovil- liga, men dessa är få och en förlängning av avstängningstiden torde inte ha någon större inverkan på dessas villighet att ta arbete. Sådana fall måste ändå behandlas på annat sätt. SO vill i anslutning härtill peka på de möjligheter kassa har att avstänga den som visar sig vara uppenbart ovillig att ta arbete till dess denna har utfört förvärvsarbete under 20 dagar. Som ett sista medel kan också kassan konstatera att den försäkrade inte i reell mening står till arbetsmarknadens förfogande. Han mister därigenom sin ersättningsrätt i kassan till dess han på sätt som kassan kan godta styrker att han tillhör arbetsmarknaden och är beredd att ta lämpligt arbete.

Den som skulle avstängas från ersättningsrätt under så lång tid som sex veckor och som därigenom skulle mista dagpenning under 30 dagar på exempelvis 250 kr. skulle därigenom förlora 7500 kr., vilket efter skatt

• Sida 79
•  Original

Prop. 1981/82: 139 79

motsvarar netto cirka 5000 kr. Översatt till dagsbot för människor med inkomster som det här är fråga om innebär dagsböter med sådant belopp straff för förhållandevis grova förseelser.

SO avstyrker en förlängning av avstängningstiden. I övrigt tillstyrker SO förslaget till ändring av reglerna beträffande avstängning från ersättnings- rätt vid självf'örvållad arbetslöshet.

SALF

SALF finner inte tillräckliga skäl som talar för förslaget i promemorian att avstängningstiden vid självförvållad arbetslöshet skall förlängas från nuvarande fyra veckor till sex veckor. Däremot stöder SALF förslaget att avstängningstiden skall vara eljest ersättningsberättigade dagar istället för som nu kalenderdagar. Genom detta uppnår man syftet att uppmuntra en arbetslös medlem att vara anmäld på arbetsförmedlingen. Detta föreslogs också av bland annat 50 i organisationens yttrande över utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

SHlO-Familjeföretagen

Organisationen tillstyrker förslaget om förlängning av avstängningstiden vid självförvållad arbetslöshet.

5 Krav på kassornas fonder

RRV

Vad gäller kraven på fonduppbyggnad vid arbetslöshetskassorna förefal- ler det enligt RRV:s uppfattning som om kassornas fonder numera spelat ut sin roll med tanke på att medlemsavgifterna till kassorna är symboliska och att ersättningen till de arbetslösa därför i huvudsak betalas med stats- medel. Mot den bakgrunden bör enligt RRV:s uppfattning några andra krav på fonderna inte gälla än att de skall vara en likviditetsreserv för utbe- talning av ersättning till försäkrade innan å conto utbetalning av statsbi- drag görs till kassorna. Även så lågt ställda krav på fondering som här framförts kommer på sikt att skapa betydande förmögenheter hos arbets- löshetskassorna genom ränteinkomsterna.

AMS

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker förslaget om en sänkning av fonde- ringskravet. Med hänsyn till den lägre likviditet som blir följden föreslår styrelsen att kassorna får rätt till å contoutbetalning på statsbidraget även per den 31 december.

SACO/SR

Förslaget om en sänkning av fonderingskravet tillstyrks.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1981/82: 139 80

SO

SO biträder förslaget men inte på den motivering som anförs. eftersom förhållandet i många kassor kommer att bli att statsbidragen ej kommer att täcka den större delen av kassans kostnader. En sänkning av kravet motiveras i stället av den försämring av kassornas ekonomi som måste bli följden av föreslagen förändring av statsbidragen och också av förväntad stark ökning av arbetslösheten. 50 vill emellertid inte underlåta att peka på den försämrade likviditet som inträder i den mån kassorna tar fondme- del i anspråk. varigenom kassornas ränteintäkter kommer att minska.

Statsbidrag utbetalas i efterskott. För de fem första tvåmånadersperio- derna av året utbetalas ett belopp ä—conto i efterskottför den sistförflutna perioden. För den sista perioden (november-december) sker utbetalning först sedan statsbidraget för året slutgiltigt räknats fram. Detta kan ske först sedan kassan överlämnat bokslut, revisionsberättelse och årsberät- telse till tillsynsmyndigheten. Utbetalningen av statsbidrag för denna peri- od sker därför i regel två är tre månader in på nästpåföljande år och ibland ännu senare. Kassornas likviditet frestas härigenom starkt kring årsskif— tena. och detta förhållande har accentuerats under den senaste tiden på grund av den stora ökningen av arbetslösheten.

SO har gjort en framställning till arbetsmarknadsdepartementet om ä—conto-utbetalning också för november och december månader men har ej erhållit något svar på framställningen. Om fonderna minskar försvagas kassornas likviditet ytterligare, och det är därför angeläget att framställ- ningen tillmötesgås. SO vill därför på nytt aktualisera frågan.

A-conto-utbetalningen begränsas f.n. till 90% av statsbidraget för före- gående år. SO finner med hänsyn till behovet av förbättrad likviditet för kassorna att ä-conto-utbetalningen bör höjas så att den motsvarar 95 % av statsbidraget för föregående år.

A-conto-utbetalning av statsbidraget bör kunna ske i anslutning till kas- sornas redovisning av preliminärskatt på beviljad dagpenning.

SALF

SALF stöder förslaget i promemorian att kravet på fondering kan säknas till en tredjedel av utgivna ersättningsbelopp under det sistförflutna rä- kenskapsåret efter avdrag för preliminär skatt. Som påpekas i promemo- rian har kassorna betydande ränteinkomster som en följd av fonderingen. Det bär då noteras att den försämring av statsbidragen som föreslås i promemorian och sänkningen av fondkravet medför att fonderna kan tas i anspråk för ersättning i högre grad än tidigare. Fonderna kommer då att minska betydligt och i snabb takt. varför också kassans intäkter i form av avkastning på placerade medel kommer att minska. Kassornas ekonomi- ska situation kommer snabbt att försämras och med fortgående hög arbets- löshet kräva allt högre medlemsavgifter.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1981/82:139 ' sr

SHIO-Familjeföretagen

De föreslagna förändringarna av statsbidragssystemet innebär påfrest- ningar på arbetslöshetskassornas ekonomi med bl. a. likviditetsproblem. I samma riktning verkar förslaget om minskat fondkrav.

Arbetslöshetskassornas samorgan har i skrivelse till arbetsmarknadsde- partementet föreslagit att ä-contoutbetalningar skall ske även för novem- ber och december och inte bara för de fem första tvåmånadersperioderna under året. Sl—IIO-Familjeföretagen anser att det är angeläget att samorga- nisationens förslag genomförs samtidigt med ovan nämnda förändringar.

6 Överförsäkrings- och pensionsavdrag

AMS

[ lagen om arbetslöshetsförsäkring finns i 20 och 21 åå regler om överför- säkringsavdrag, avsedda att förhindra att kompensationen vid arbetslöshet överstiger 91 .7 procent av den tidigare dagsinkomsten. samt regler om pensionsavdrag. enligt vilka dagpenningen skall nedsättas med ett belopp som motsvarar eventuell utgående ålderspension. Kassamedlem som före 65 års ålder uppbär ålderspension med en pensionsfaktor som understiger 0,8 äger vid arbetslöshet rätt till ersättning med beaktande av ovannämnda regler. I praxis — som stöder sig på uttryckliga uttalanden i förarbetena — tillämpas aldrig båda reglerna för samma försäkringsfall utan blott den som medför det högsta avdraget. I de fall där inkomsten före arbetslösheten av olika anledningar varit relativt låg medför denna tillämpning ganska ofta överkompensation. Detta blir t.ex. fallet om en arbetslös delpensionär börjar uppbära ålderspension tillsammans med delpension. Den som före arbetslösheten arbetat deltid och av den anledningen haft en lägre inkomst blir likaledes överkompenserad om han börjar uppbära ålderspension un- der arbetslösheten. Styrelsen föreslår därför att lagen om arbetslöshetsför- säkring ändras så att därav framgår att överförsäkringsregeln primärt skall tillämpas även i de fall där pensionsavdrag skall göras.

SO

F.n. gäller att överförsäkringsavdrag skall göras om eljest utgående kassaersättning skulle överstiga 11/ 12 av den arbetslöses normalinkomst före arbetslösheten. För den som uppbär egenpension skall göras pen- sionsavdrag. 1 fall där såväl överförsäkringsavdrag som pensionsavdrag aktualiseras skall endast det ena — det större — avdraget göras.

Den som uppbär delpension. tjänstepension och arbetslöshetsersättning samtidigt kommer på grund av gällande regler att erhålla endast överför- säkringsavdrag eller pensionsavdrag, i regel det sistnämnda avdraget. Här- igenom kan summan av pensionerna och arbetslöshetsersättningen komma att överstiga den inkomst den försäkrade hade när han arbetade heltid.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1981/82: 139 82

Frågan har diskuterats i överläggningar mellan AMS och SO, och AMS kommer att föreslå arbetsmarknadsdepartementet att man genomför en lagändring som ger möjlighet att i sådana fall göra såväl överförsäkringsav- drag som pensionsavdrag.

SO biträder AMS förslag till sådan lagändring.

7 Ikraftträdandet

AMS

Arbetslöshetskassornas budgetar för år 1982 är baserade på de nu gällan- de statsbidragsreglerna. En sänkning av statsbidraget förutsätter att kas- sorna täcker inkomstminskningen från annat håll. Avgiftshöjningar. som då i första hand blir aktuella, kräver stadgeändringar, vilka skall beslutas av föreningsstämma. Även om det trots den korta tid som står till buds torde vara möjligt för kassorna att hinna fatta de formella besluten om avgiftshöjning före den 1 juli 1982. så medför den koppling till fackförbun- dens avgifter som tidigare beskrivits att avgiftshöjningen i praktiken i de flesta fall inte skulle kunna genomföras.

En ändrad konstruktion av avstängningsreglerna kräver en grundlig information till kassornas medlemmar och till sökande på arbetsförmed- lingarna. Vidare måste tillämpningsföreskrifter utarbetas och kassornas personal och handläggarna på länsarbetsnämnderna ges utbildning om de nya reglerna. En förändring av avstängningsreglerna kan därför inte ge- nomföras förrän 1 januari 1983.

LO

Skulle utredningens förslag helt eller delvis ändock genomföras är det av flera skäl helt orealistiskt med ikraftträdande 1 juli 1982. Detta kan ske tidigast vid årsskiftet 1982/83.

SACO/SR

De förändringar som föreslås i. promemorian är avsedda att genomföras den ljuli 1982. Att byta ut ett dagpenningbelopp mot ett annat kan ske på kort tid. Att däremot genomföra de förändringar som framförs i promemo- rian är knappast möjligt eftersom de förutsätter oförutsedda. plötsliga medlemsavgiftsökningar, även om nuvarande högsta dagpenning behålls. Avgiften till arbetslöshetskassan är en del av den totala fackliga avgiften. Många förbund inom SACO/SR skulle därför stå inför valet att försämra den fackliga verksamheten eller ersättningen till de arbetslösa.

SO

De föreslagna ändringarna avses gälla fr. o. m. den 1 juli 1982. SO finner förslaget i vissa delar svårt eller omöjligt att genomföra så snart.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1981/82:139 83

Vad gäller dagpenningens storlek kan en ändring genomföras med kort varsel om det bara gäller att byta ut ett dagpenningbelopp mot ett annat.

Som framgår i det föregående avstyrker SO en differentiering av dagpen- ningen på sätt som föreslås. Om förslaget emellertid skall genomföras förutsätter det ändringar i de datasystem genom vilka arbetslöshetsförsäk- ringen administreras. Härför erfordras längre tid än till den 1 juli 1982, om beslut i frågan inte kommer att fattas förrän tidigast i maj månad. Altemati- vet är att klara differentieringen manuellt. Detta kräver en förstärkning av kassornas personal och därmed ökade kostnader för kassorna. Att på så kort tid som det skulle bli fråga om, genomföra anställning och utbildning av extra personal kommer att innebära betydande svårigheter för kas- sorna.

I den mån kassa har erforderliga ekonomiska resurser kan kassa besluta att införa högre dagpenningbelopp under löpande kalenderår. exempelvis den 1 juli, under förutsättning att utrymme finns för höjning av dagpen- ningen inom ramen för den högsta dagpenning som får utges. Den försäm- ring av sin ekonomi som många kassor fått konstatera senast under år 1981 torde uteslutå sådana höjningar. Härtill kommer att statsbidragsbestäm- melserna nu föreslås ändrade så, att alla ekonomiska möjligheter att höja ersättningen rycks undan för vissa kassor. Det måste i det nu föreliggande läget för kassorna bedömas som helt nödvändigt att deras tidigare fast- ställda budget för år 1982 inte undergrävs ytterligare än genom oförutsedd ökning av arbetslösheten. Om statsbidragsbestämmelsema ändras, bör detta därför ej ske förrän tidigast fr. o. rn. den 1 januari 1983.

Reglerna om avstängning från kassaersättning vid självförvållad arbets- löshet kan givetvis rent tekniskt ändras vid vilken tidpunkt som helst. Avsikten med den föreslagna förändringen av avstängningsmetodiken måste dock uppfattas vara att stimulera människoratt återgå i arbete eller att behålla sitt arbete om möjlighet därtill finns. Det måste då vara angelä- get med sådan tidsfrist som betingas av behovet av information till de arbetslösa om ändrade regler. SO föreslår att avstängningsreglerna ändras fr.o.m. den ljanuari 1983.

SALF

I departementspromemorian föreslås att förändringarna skall göras 1982-07-01. Om ändring endast sker med en höjning av dagpenningen är detta möjligt att genomföra redan fr.o.m. 1982-07-01. Däremot är det enligt SALF:s uppfattning tveksamt om övriga föreslagna ändringar admi- nistrativt och ekonomiskt kan klaras av kassorna redan från halvårsskiftet. Lämpligare tidpunkt förefaller vara fr.o.m. 1983-01-01 .

SHIO-Familjeföretagen

Ett senareläggande av ikraftträdandet är nödvändigt för att arbetslös- hetskassorna skall få möjlighet att genomföra nödvändiga förändringar i sina rutiner. SHIO-Familjeföretagen föreslår därför att de nya reglerna träder i kraft 1983-01-01.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1981/82:139 . 84

Innehåll Sid. Proposition .................................................. 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ Förslag till lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäk- ring 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1973: 371) om kontant arbetsmark- nadsstöd .................................................. 6 Utdrag ur regeringsprotokollet den 24 februari 1982 ............... 9 Inledning .................................................... 9 F öredraganden ............................................... 10 Gällande ordning ........................................... 10 Överväganden och förslag ................................... 13 Dagpenningen ........................................... 13 Statsbidragen ........................................... 16 Regler om avstängningstid vid själgfön'ållad arbetslöshet ..... 18 Krav på kassornas fonder ................................. 21 Överförsäkrings- och pensirmsavdrag ....................... 22 Utbildningsbidraget ...................................... 22 Ikraftträdande! .......................................... 23 Kostnader och besparingar ................................ 24 Övrigt .................................................. 25 Hemställan .................................................. 26 Beslut ....................................................... 26 Bilagor

1. Departementspromemorian (DsA 1981: 17) Förslag till ändrat bi- dragssystem m.m. inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen 27

2. Sammanställning av remissyttranden över departementsprome- morian Förslag till ändrat bidragssystem m.m. inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen (Ds A 1981: 17) ..................... 61

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982