Prop. 1981/82:182

om ändrade regler för skogskonto, m.m.

Prop. 1981/82: 182

Regeringens proposition 1981/82: 182

om ändrade regler för Skogskonto, m. m.;

beslutad den 1] mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN ROLF WIRTEN

2 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 182

• Sida 18
•  Original

Prop. 1981/82:182 18

kan användas. En variant av det systemet innebär att finansieringen sker med höjd skogsvårdsavgift. Enligt utredningen är detta system visserligen något enklare. Utredningen pekar dock på att det uppkommer olämpliga omfördelningseffekter genom att de aktiva skogsägarna via avgiften får stödja de passiva skogsägarna.

Då utredningen har ansett det mycket vanskligt att bedöma effekterna av de angivna typerna av generella ekonomiska styrmedel har den stannat för att inte föreslå någon sådan åtgärd. Enligt utredningen finns det t. o. m. risk för att det kommer fram mindre virke om samhället ställer krav på viss intäkt från skogsbruket. lntäktskravet kan exempelvis komma att tillgodoses genom att skogsägaren tar ut en mindre kvantitet i de bästa bestånden i stället för att gallra eller sltttavverka de sämsta bestånden. Utredningen pekar också på att de redan genomförda höjningarna av taxeringsvärdena och skogs- vårdsavgiften ökat den ekonomiska pressen på de passiva skogsägarna.

Utredningen har av tidsskäl inte analyserat effekterna av 1979 års omläggning av skogsbeskattningen. Beträffande de nya reglerna om skogsavdrag.ifrågasätts dock om dessa mera långsiktigt står i samklang med riktlinjerna för skogspolitiken. Utredningen anser att det valda avdragsut- rymmet är tilltaget så att ett maximalt utnyttjande i många fall förutsätter en nedgång av virkesförrådct som skogsvårdslagen inte medger. Denna konflikt mellan beskattningsreglerna och skogsvårdslagen är enligt utredningen inte tillfredsställande. För att förhindra att planerade avverkningar skjuts på framtiden anser utredningen dock att en omprövning av de gällande reglerna bör anstå till dess att den av regeringen aviserade marginalskattercformen har genomförts. '

Enligt utredningens bedömning skulle en sänkning av marginalskatterna bidra till att öka avverkningsbenägenhcten. l avvaktan på en marginalskat- tereform är det enligt utredningen särskilt angeläget att öka möjligheterna till skattemässig inkomstutjämning av skogsinkomsterna. Mot den bakgrun- den föreslår utredningen en utvidgad insättningsrätt på skogskonto. Upp— skov med beskattningen skall således medges för hela köpeskillingen för sålda rotposter och med 75 % av köpeskillingen för avyttrade skogsproduk- ter. Denna del av utredningsförslaget har redan föranlett lagstiftning (prop. 1981/82:30 bil. 4. SkU 1981/82:23. rskr 1981/82:14, SFS 1981 :998). I fråga om skogskontot föreslår utredningen vidare att en ('.')verlåtare skall få behålla sitt skogskonto vid överlåtelse av fastigheten. Ett annat förslag som gäller skogskontot innebär att löptiden förlängs från tio till tjugo år då insättning på ' kontot avser medel som uppburits vid avverkning på grund av skador på skogen. I fråga om skogsvägar föreslår utredningen en utvidgad avskriv- ningsrätt. Hela utgiften skall således få skrivas av på tio år medan f. n. endast 5 % får skrivas av årligen av ett belopp som motsvarar 75 % av anskaff- ningsvärdet. Utredningen föreslår slutligen att utgifter för all dikning som främjar skogsbruket skall få dras av omedelbart.

Vid remissbehandlingen har ingen remissinstans förordat att någon av de

• Sida 19
•  Original

Prop. 1981/82: 182 19

alternativa beskattningsmodeller som utredningen har tagit upp skall införas nu. Ett antal remissinstanser anser dock att dessa beskattningsmodeller bör bli föremål för ytterligare utredning. Vidare ansluter sig några remissinstan- ser. bl. a. LO och TCO. till två av utredningens reservanters uppfattning att ett avgifts- och stödsystem bör införas. Stödet, som skall utgå i form av bidrag till återväxtkostnader och produktionsfrämjande åtgärder, skall finansieras med en höjd skogsvårdsavgift. Skogsstyrelsen anser att frågan om ett sådant system bör utredas.

För egen del får jag anföra följande. Lönsamheten är av grundläggande betydelse för olika skogsägares benägenhet att avverka skog. Om det ekonomiska utbytet är dåligt eller om avverkningen går med förlust får man räkna med att skogsägarens benägenhet att avverka minskar. I skogsägarens kalkyl betraktas vanligen återväxtkostnaderna som en kostnad direkt förknippad med avverkningen. Vidare torde de höga marginalskatterna påverka många skogsägares beslut i awerkningsfrågor. För de skogsägare som är pensionärer eller har sin sysselsättning förlagd till andra näringar än skogsbruk blir intäkterna från skogsavverkningar extrainkomster. Marginal- skatteeffekter i kombination med en stark inflationstakt kan därför få till konsekvens att avverkning ter sig som ekonomiskt ofördelaktigt jämfört med . att låta skogen stå kvar.

Virkesförsörjningsutredningen har mot denna bakgrund beskrivit och analyserat alternativa beskattningsmodeller och avgifts- och bidragssystem vars syfte skulle vara bl. a. att motverka marginalskatternas avverknings- hämmande effekter. Gemensamt för dessa-system är att de bryter mot en grundläggande princip i det svenska skattesystemet. Detta bygger nämligen på principen att det är den skattskyldiges förmåga att erlägga skatt som skall vara avgörande för skatteuttagets storlek (förmågeprincipen). Förmågeprin-' cipen anses innebära bl. a. att den skattskyldige skall beskattas för realiserade — men inte för orealiserade — vinster. Skogsbeskattningen är uppbyggd efter denna princip. Detta gäller också annan näringsverksamhet. t. ex. jordbruk och rörelse. Flera principiella skäl talar därför emot att ändra grunderna för den nuvarande skogsbeskattningen.

I jämförelse med de regler som gällde före 1979 års omläggning av skogsbeskattningen är de nya reglerna enklare att förstå och tillämpa. De system som utredningen har diskuterat medför å andra sidan stora problem vid tillämpningen. Därtill kommer att det. som utredningen har uttalat, är svårt att bedöma effekterna av dessa styrmedel och att det finns risk för att effekten blir att det kommer fram mindre virke om samhället ställer krav på viss intäkt från skogsbruket.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att det inte finns anledning att göra några principiella ändringar i det nuvarande skogsbeskattningssystemet. Detta innebär bl. a. att de nuvarande reglerna om skogsavdrag bör behållas. Jag delar också utredningens uppfattning att en sänkning av marginalskat- terna kan antas leda till ökade avverkningar. Jag vill i detta sammanhang

• Sida 20
•  Original

Prop. 1981/82:182 20

erinra om att regeringen nyligen har beslutat inhämta lagrådets yttrande över ett förslag till en skattereform som innebär en påtaglig sänkning av marginalskatterna. Reformen skall genomföras under tre år med början inkomståret 1983. När reformen är fullt genomförd skall huvuddelen av de heltidsarbetande ha en marginalskatt på högst omkring 50 %

Som framgår av det föregående har virkesförsörjningsutredningen lagt fram förslag om smärre ändringar i skogsbeskattningssystemet. Dessa ändringar. som syftar till att öka utbudet av virke, avser skogskontoreglerna och den skattemässiga behandlingen av skogsvägar och skogsdiken. I det följande tar jag först upp utredningens förslag i dessa delar. Därefter behandlar jag frågan om möjligheten till skogsavdrag vid tillskottsförvärv. Slutligen lägger jag fram förslag om förkortning av tiden för rätten till extra avdrag för vissa skogsuttag.

3 Statsfinansiella effekter

I samband med införandet av det extra avdraget för vissa skogsuttag ttttaladc jag (prop. 19801812118 bil. 2 s. 27) att skattelättnaden på grund av det extra avdraget är beroende av zwvcrkningarnas storlek inom det enskilda skogsbruket. Vid en avverkad volym om 35 milj. m3 skog uppskattade jag den årliga skattelz'ittnaden till högst 75 milj. kr. Enligt mitt nu aktuella förslag skall perioden för det extra avdraget förkortas med ett år. Detta kan antas öka skatteintäkterna med högst 75 milj. kr. _

Förslagen beträffande den skattemässiga behandlingen av skogsvägar och diken innebär i princip en delvis definitiv skattelättnad. eftersom hela utgiften för anskaffningen skall få dras av medan f. n. endast 75 % av utgiften är avdragsgill. [ fråga om skogsvägar kan dock det ökade avdraget återföras till beskattning vid en fi.")rsäljning avfastigheten. l—"örkortningen av avskriv- ningstiden för skogsvägar medför vidare en skattelättnad under de första tio åren. Därefter ökar skattebelastningen. Den omedelbara avdragsrätten för diken innebär en skattelättnad det första åretmedan skattebelastningen för kommande år blir större än f. n.

Den möjlighet som enligt förslaget öppnas att få behålla skogskontot vid en överlåtelse av fastigheten och den förlängda löptiden för skogsskadekon- ton innebär inte några definitiva skattelättnader titan endast att skattebe- lastningen skjuts framåt i tiden.

Enligt min mening går det inte att beloppsmässigt ange hur stort skattebortfallct blir för stat och kommun till följd 'av de föreslagna ändringarna beträffande markanläggningarna och skogskontona. Allt talar emellertid för att bortfallet blir förhållandevis obetydligt.

4 Upprättade lagförslag

[ enlighet med vad jag nu har anfört har inom budgetdepartementct upprättats förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (19281370).

2. lag om ändring i lagen (1979z5t'lt'l) om ändring i kommunalskattelagen (19281370).

3. lag om ändring i skt')gskontolagen (1954: 142).

4. lag om ändring i lagen (1981:342) om extra avdrag för vissa skogsut— tag.

De förslag som jag har tagit upp är enligt min uppfattning inte av sådan natur att lagrådet behöver höras.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82:182 31"

Bakgrund

Sammanfattning av betänkandet (SOU l98l:81) Skogsindustrins virkesför-l sörjning

Under de senaste åren har skogsindustrin inte fått virke så att industri- kapaciteten kunnat utnyttjas i den utsträckning som marknadsförutsz'ittning- arna medgett. Produktitmen har således begränsats på grund av brist på virke, vilket medfört ctt bortfall av csportinkomster av betydande omfatt- ning. Beräkningar av storleken på produktionsbortfallet visar att det är fråga om miljardbelopp. Med den stora betydelse som skogsnäringen har för landets ekonomi och sysselsättning och med tanke på de allvarliga balansproblcm vi har f. n. är det utomordentligt viktigt att försörjningen med virkesråvara kan tryggas.

Under senare år har avverkningarna sjunkit kraftigt jämfört med de sista åren av 1960-talet och 1970-talets första hälft då avverkningarna låg på en nivå som i det närmaste motsvarade den långsiktigt möjliga — 75 milj. m3sk. Nedgången i den genomsnittliga avverkningsnivån sammanhänger delvis med lågkonjunkturen 1977 och 1978 men när skogsindustrin åter gick in i en bättre konjunktur ökade virkesutbudet inte i takt med efterfrågan. Under åren 1977—19801åg avverkningarna på en nivå motsvarande 55—60 milj. nfsk. Under avverkningssäsongen 1981'1181 beräknas avverkningarna uppgå till 62 milj. m3sk.

lnom privatskogsbruket sänktes avverkningsnivän med mer än 10 milj. m?sk under senare hälften av 1970-talet jämfört med den första hälften. Även inom storskogsbruket sänktes avverkningarna något efter en viss överav- verkning under början av 1970-talet. Denna sänkning kan betecknas som ett led i anpassningen till en långsiktig avverkning. Under 1980-talet leder detta till behov av ökad avverkning i privatskogsbruket.

Till en del har de minskade avverkningarna kompenserats av att skogsindustrins virkcslager minskat samtidigt som importen av vedrävara ökat markant och exporten har minskat. Problemen med virkesförsörjningen har emellertid kvarstått trots en kraftig virkesprishöjning 19801'81 och trots att vissa avverkningsstimulerande åtgärder vidtagits. Sammantaget har industrins kapacitet utnyttjats till endast 80 '.'-"2. under högkonjunkturåren 1979 och 1980. Med bättre tillförsel av råvara hade kapacitetsutnyttjandet kunnat vara högre.

Mot denna bakgrund har det varit virkesförst'njningsutredningens uppgift att analysera orsakerna till de förhållandevis läga avverkningarna samt att komma med förslag till åtgärder för att stimulera utbudet av virkesråva-

ra.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1981/82:182 ' 33

Utgångspunkter

Utredningen har inte sett som sin uppgift att vare sig genomföra någon ny omfattande branschutredning för skogsindustrin eller föreslå någon annan ambitionsnivå för skogsproduktionen än den som riksdagen lagt fast. En grundläggande" utgångspunkt har varit de riktlinjer för skogspolitiken som riksdagen beslutade om 1979. Vidare har utredningen utgått från de beslut rörande den allmänna näringspolitiken som riksdagen antagit. Det innebär bl. a. att skogsnäringen liksom andra näringsgrenar skall bidra till att uppfylla målen om full sysselsättning. ekonomisk tillväxt. balansi utrikshan- deln. regional balans samt god natur- och miljövård.

Enligt det skogspolitiska beslutet 1979 är den övergripande målsättningen för skogsbruket att skogen skall skötas så att den varaktigt ger hög och värdefull avkastning. Detta innebär bl. a. följande:

Skogsproduktionen måste vara långsiktigt uthållig. Detta krav är sedan länge en central utgångspunkt i skogspolitiken. Skogsskötseln bör därför enligt riksdagsbeslutet inriktas på hög volymproduktion av värdefullt virke. Motiven är bl. a. att säkra skogsindustrins råvaruförsörjning och att trygga sysselsättningen i skogsnäringen och angränsande näringar. Skogsbruket skall i princip vara självfinansierat. Detta innebär att skogsbruket skall drivasefter ekonomiska principer. _ Skogsbruket bör sikta på en skogsproduktion som möjliggör en långsiktigt uthållig avverkningsnivä på i genomsnitt åtminstone 75 milj. m3sk.

Ambitionsnivån på 75 milj. mlsk skall dock inte uppfattas som en definitiv låsning vad gäller skogsproduktionens inriktning utan mera tjäna som en allmän utgångspunkt för bedömningar av olika frågor på det skogspolitiska området. På lång sikt måste den råvaruförbrukande skogsindustrins kapaci- tet anpassas till den råvarutillförsel som är möjlig inom ramen för denna ambitionsnivå. Det finns emellertid ett betydande mått av flexibilitet kring den långsiktiga nivån. På kort sikt måste virkesuttaget kunna variera med hänsyn till konjunkturens växlingar. Avverkningarna under enskilda år kan ligga både över och under riktmärket 75 milj. m3sk utan att detta strider mot kravet på ett långsiktigt uthålligt skogsbruk. Även på medellång sikt finns enligt de kalkyler som virkesförsörjningsutredningen genomfört en viss flexibilitet vad gäller avverkningsnivå. Exempelvis kan en viss sänkning av virkesförrådet tillåtas under en viss period. Om det däremot sker en överavverkning under lång tid eller om skogsskötseln eftersätts i åratal blir det på sikt betydande konsekvenser för hela näringen.

Virkesbalansen

Enligt utredningens beräkningar är det i stort sett balans mellan virkestillgång och virkesbchov vid ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande

• Sida 34
•  Original

Prop. 1981/82:182 34

inom skogsindustrin. Detta förutsätter att det skogsskötselprogram som beräkningarna bygger på genomförs.

Skogsindustrins virkesbehov har sjunkit något under de senaste åren genom att nedläggningarna har varit större än tillkommande kapacitet. Vid början av 1981 uppgick virkesbehovet vid fullt kapacitetsutnyttjande till 63 milj. m3fub vilket motsvarar en bruttoavverkning på ca 79 milj. m3sk. Ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande på 85 %- motsvarar en bruttoavverk- ning på ca 67 milj. mlsk. Därtill kommer förbrukning av brännved.

Virkesförsörjningsutredningen har gjort omfattande beräkningar av de framtida avverkningsmöjligheterna. Beräkningarna är en vidareutveckling och uppdatering av de avverkningsberäkningar som 1973 års skogsutrcdning genomförde. Bl. a. har hänsyn tagits till att avverkningarna under 1970-talet blev totalt sett ca 100 milj. måsk mindre än vad skogsutrcdningen förutsatte. Avvcrkningsberäkningar av ovanstående typ förutsätter att all skogsmark utnyttjas och sköts enligt de förutsättningar som lagts in i beräkningsmodel- len. För vissa områden. speciellt de fjällnära skogarna. är det tveksamt om de avverkningskvantiteter som faller ut i avverkningsberäkningarna kan erhål- las också i praktiken. Miljörestriktioner verkar också sänkande på den tillgängliga virkcsmångden. Efter reduktion för tveksamma tillgångar beräknas den långSiktigt möjliga virkestillgången uppgå till omkring 70 milj. m3sk. varav privatskogsbruket-': bör kunna svara för ca 40 milj. m3sk och övriga ca 30 milj. m35k. .

Medan det således i stort sett är balans mellan tillgång och'efterfrågan på virke totalt sett råder ett visst underskott på barrträdsvirke och motsvarande. överskott i fråga om lövträdsvirke. Den anpassning av industrin med hänsyn härtill som efter hand är nödvändig torde kunna ske inom ramen för skogsindustrins fortgående strukturomvandling.

Vid beräkningarna har genomgående förutsatts att den ökade förbruk- ningen av brännvcd inte kommer att inkräkta på de konventionella sortimentep.

Enligt utredningens mening måste dock intensiteten i skogsvården förbättras i förhållande till 1970-talet om den långsiktiga avverkningsnivån skall kunna upprätthållas. Detta . innebär bl. a. fortsatt gödsling. ökad gallring och högre uttag av lövträd vid gallringarna. Eftersläpningarna i fråga om lövröjningen mäste inhämtas. Enligt utredningens mening är detta inte möjligt om inte kemisk bekämpning av lövsly får användas. Den långsiktigt uthålliga avverkningsnivån mirtskar enligt utredningens beräkningar med ca 5 milj. n13sk per år om inslaget av, lövträd fortsätter att öka och någon gödsling inte utförs.

• Sida 35
•  Original

'.'-) U'!

Prop. 1981/82:182

Orsaker till de låga avverkningarna

Utredningens analys visar att det är en mängd olika faktorer som har samverkat på sådant sätt att avverkningsbenägenhcten minskat bland skogsägarna.

Av grundläggande betydelse för virkesutbudet är utvecklingen av virkes- priser och lönsamhet i skogsbruket. Vissa är under 1970-talethar lönsam- heten varit låg. särskilt i inre Norrland. Under åren 1977—1979 kan de låga avverkningarna till stor del förklaras av konjunkturläget och därmed minskat behov av råvara för skogsindustrin samt den svaga utvecklingen av virkespriser och lönsamhet. Prishöjningarna 1979/80 ochi synnerhet 1980/81 har emellertid inte resulterat i ökad avverkning i den omfattning som förväntats.

Utredningen pekar dessutom på att fastighets- och ägarstrukturen påverkar intensiteten i skogsbruket. Andelen pensionärer är hög och ungefär 1./3 av skogsägarna bor inte på fastigheten. Samägandet i form av dödsbon eller på annat sätt är utbrett. En stor del av skogsägarna är sysselsatta i andra näringar än jordbruk och skogsbruk. .

Av detta följer att det ekonomiska beroendet av skog inte är så påtagligt för många skogsägare. Den allmänna skärpningen av marginalskatterna under 1970-talet i kombination med hög inflationstakt har medfört att de ekonomiska motiven för att avverka har ft.")rsvagats.

Den debatt om skogsbruket som förts under i stort sett hela "1970-talet torde för många skogsägare ha tett sig förvirrande och tvetydig. Under den första hälften av 1970-talet försiggick en intensiv debatt om främst överavverkning och kalhyggen. På senare år'har debatten i huvudsak handlat om att avverkningarna varit alltför låga. Under hela decenniet har dessutom frågor som gödsling av skogsmark. dikning av torvmarker och framför allt kemisk lövslybekämpning diskuterats.

Det kan därför ha tett sig naturligt för många skogsägare att fråga sig om samhället önskar att de bedriver ett rationellt skogsbruk med hög intensitet i skogsvården och en hög avverkningsnivä. Det är först under de allra senaste åren som ett mera allmänt tryck på skogsägarna att öka avverkningarna kommit till stånd. Motsvarande intresse för ökad intensitet i skogsvården kan dock inte noteras. För att skogsvården skall kunna förbättras och avverk- ningarna öka krävs enligt utredningens mening ett mera entydigt besked härom ifrån statsmakternas sida i fråga om angelägenheten av att dessa mål nås.

Genom den intervjuundersökning som utredningen låtit genomföra har bl. a. framgått att mindre god kännedom om skogstillståndet på fastigheten kan ha varit orsaken till att vissa skogsägare inte avverkat mer. En ökad skogsbruksplanläggning är därför angelägen.

Investeringarna i skogsvägar har vidare varit otillräckliga. Även brist på arbetskraft kan ha bromsat avverkningarna under senare år. Generellt sett

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/82:182 36

råder obalans mellan sysselsättningsmöjIigheterna i skogsbruket under barmarksperioden och under vintern. Under den senaste lågkonjunkturen har avverkningsrcsurserna dragits ned så att de inte varit tillräckliga för den större avverkning som högkonjunkturen krävde.

För att skogsvården skall kunna ökas i samband med en ökad avverkning inom privatskogsbruket är det troligen nödvändigt att skogsägaren själv eller hans familj utför mera av skogsvårdsarbetet. llinder som kan föreligga för en ökad aktivitet i detta hänseende bör därför så långt möjligt undanröjas.

Utredningens förslag

De åtgärder som bör vidtas för att öka avverkningsbenägcnheten skall enligt utredningen uppfylla vissa kriterier. De bör inte rikta sig mot dem som någorlunda väl utnyttjar avverkningsmöjlighetcrna. Vidare bör de vara förenliga med en långsiktigt riktig skogsvårdspolitik t. ex. när det gäller beståndsval och jämnhet i avverkningarna. Slutligen bör åtgärderna vara enkla att administrera. '

Utredningen föreslår åtgärder på tre olika områden.

Skogst'årdslagstifm ingen

Som nämnts har de riktlinjer för skogspolitiken som lades fast är 1979 varit en utgångspunkt för utredningens arbete. Skogspolitiken har i allt väsentligt en inriktning som tillgodoser de. krav som kan uppställas från virkesförsörj- ningssynpunkt. Det saknas därför anledning att ifrågsätta några principiella omläggningar. På några punkter har utredningen emellertid funnit att ändringar inom ramen för skogsvårdslagstiftningen bör kunna få en avverkningsfrämjande effekt.

En föreskrift om avverkningsskyldighel förs in i skogsvårdslagen. Avverk- ning skall ske i den omfattning som är lämplig med hänsyn till skogstillståndet på fastigheten. l skogsvårdslagen uppställs ett visst minimikrav på avverkad volym. Kravet föreslås uppgå till hälften av den volym som är möjlig att avverka med hänsyn till skogstillståndet på fastigheten. Kravet skall beräknas för och fullgöras under vissa perioder — fem år för större fastigheter och tio år för de mindre. l den praktiska tillämpningen är en schablonmetod nödvändig. Sehablonberäkningen av avverkningskravet skall ske med utgångspunkt i vissa uppgifter om skogstillståndet som ligger till grund för fastighetstaxcringen. Skogsägare som anser att schablonen gerett för'högt krav skall i förväg kunna få kravet prövat av skogsvårdsstyrelsen som också skall ha möjlighet att medge undantag från avverkningsskyldigheten i vissa fall. Avverkningsskyldig- heten skall gälla för alla fastigheter. Med stöd av bestämmelsen kommer

• Sida 37
•  Original

Prop. 1981/82:182 37

passiva skogsägare med låg eller ingen avverkning att kunna förmås till aktivitet. Ett betydande antal mindre fastigheter undantas från tillämpningen av

bestämmelsen om ransonering av slutat'i'erkningssk'ogen. Den nuvarande gränsen vid 100 m—lsk i produktionsförmåga höjs till 200 m3sk. Förslaget medför en påtaglig administrativ lättnad för tillsynsmyndigheterna utan att det grundläggande syftet med ransoneringen motverkas. Möjligheten att besluta om avverkning av mycketgammal skog som växer (lä/igt utvidgas genom en ändring av 6 & skogsvårdslagen. Det nu gällande kravet på att den låga tillväxten enbart skall vara förorsakad av röta och självgallring slopas.

Dessutom föreslås att skogsstyrelsen vidtar en justering av föreskrifterna om lägsta slutåldrar för skog av dålig kvalitet.

Ökar statligt stöd till skogsbruket

Utredningen föreslår att ett program för bättre skogar antas. Ökade statliga insatser blir därvid nödvändiga. För att möjliggöra ett ökat utbud av virke både på kort och lång sikt är det enligt utredningens mening nödvändigt att även på andra punkter förstärka det statliga stödet. För att det ökade stödet skall få avsedd effekt måste det göras effektivare och enklare. Utredningen föreslår förstärkningar på följande punkter.

Ökar stöd till ett program för bättre skogar. Enligt skogsstyrelsens beräkningar är omfattningen av glesa och dåliga skogar betydande. Utredningen föreslår därför att statsmakterna antar ett långsiktigt program för att ersätta dessa dåliga skogar med bättre skog. Detta innebär en satsning på ökad produktion i framtiden samtidigt som avverkningen i nuläget innebär ökade möjligheter att få fram ytterligare virke. Målet bör vara att man satsar på att avveckla de glesa och dåliga skogarna under en femtonårsperiod. Om programmet genomförs skapas 3 000—4 000 nya arbetstillfällen i skogsbygderna för lång tid framöver.

Bidrag föreslås utgå till återväxtåtgärder med högst 90 % inom området för inre zonens ”svårföryngrad skog” och med högst 70 % inom det övriga stödområdet när det gäller enskilda skogsägare. För övriga skogsägare föreslås högst 70 % inom hela det skogliga stödområdet. Utanför stödområdet bör bidrag utgå med högst 50 % för alla ägarkategorier. Stödet till återväxtåtgärder i samband med avveckling av dessa skogar föreslås öka med 170 milj. kr. till drygt 200 milj. kr.

Utredningen föreslår också en utvidgning av stödet vid om- eller hjälpplantering till följd av skador. Statsbidragen till byggande av skogsvägar föreslås öka från 50 till 70 milj. kr. Ett rationellt nät av skogsvägar är en förutsättning för att-skogsbruket skall kunna bedrivas effektivt. Det statliga stödet till byggande av

• Sida 38
•  Original

Prop. 1981/82:182 38

skogsvägar har ansetts vara ett angeläget och bra medel för att nå detta syfte. Behovet av nya skogsvägar är störst i Norrland. [ södra delarna av landet är skogsvägnätet i stor utsträckning föråldrat och måste rustas PIPP- El Okade anslag till översiktliga skogsini-'emeringar och för statsbidrag till skogsbruksplaner. Syftet med en sådan resursförstärkning är att inom en 10-årsperiod förse samtliga enskilda skogsägare med fastighet av betydel- se med skogsbruksplan. En ökad skogsplanläggning är enligt utredningens mening ett bra instrument för att öka skogsägarens intresse för aktiva åtgärder på fastigheten. Det gäller både skogsvårdsåtgärder och avverk- ning. 1 en särskild skrivelse till regeringen har utredningen påtalat den långsamma genomförandetakten i skogsbruksplanläggningen.

D Förslag om förenkling av stödsystemet. Enhetlig stödområdesindelning föreslås liksom ett slopande av vissa gällande tidsbegränsningar.

De ökade satsningarna i fråga om skogsvård. skogslftruksplaner och skogsvägar föreslås finansieras över statsbudgeten. Det ökade anslaget till översiktliga skogsinventeringar bör däremot finansieras med skogsvårdsav-

. giftsmedel.

Skatter och avgifter

Utredningen har ingående prövat möjligheterna att lägga om beskattning- en eller använda avgifter för att få ett generellt ekonomiskt styrmedel med vilket avverkningarna kan påverkas. De modeller som därvid diskuterats är dock förenade med betydande olägenheter. Det gäller framför allt en definitiv schablonbeskattning av finsk modell som enligt utredningens bedömning inte kan genomföras i Sverige under det närmaste decenniet. Huvudskälet är att det f. n. 'saknas sådana uppgifter om de enskilda fastigheterna som krävs för att schablonbeskattningen skall ge ett acceptabelt utslag med hänsyn till de faktiska avverkningsmöjligheterna. Därutöver är systemet förknippat med en rad olägenheter av principiell och teknisk natur. '

Utredningen har också prövat andra modeller med inslag av schablonbe- skattning. Den preliminära skogsbeskattningen bygger på att skogsägaren årligen beskattas för en viss schablonintäkt. ett preliminärt belopp. som skulle beräknas med utgångspunkt från avverkningsmöjligheterna. De preliminära beloppen skulle sedan få tillgodoräknas när avverkningsinkom- ster inflyter. Ett annat system, den särskilda skogsskatten. innebär också att de skogsägare som inte redovisar någon skogsinkomst skulle träffas av en årlig beskattning. Till skillnad från den preliminära skogsbeskattningen skulle den särskilda skogsskatten vara definitiv. Någon avräkning mot sen-are avverkningsinkomster skulle således inte förekomma. För fastigheter som är så små att avverkning endast bör ske med flera års intervall förutsätts att

• Sida 39
•  Original

Prop. 1981/82:182 39

skogskontot används för att undgå negativa effekter av den särskilda skogsskatten. Utredningen har funnit att även dessa båda system skulle medföra stora problem vid tillämpningen.

Då det har ansetts mycket vanskligt att bedöma effekterna av denna typ av generellt ekonomiskt styrmedel har utredningen stannat för att inte föreslå någon sådan åtgärd. Enligt utredningen finns det risk för att effekten kan bli att det kommer fram mindre virke om samhället ställer krav på viss intäkt från skogsbruket. Kravet kan komma att tillgodoses genom att man tar ut en mindre kvantitet i de bästa bestånden i stället för att gallra eller slutavverka de sämsta bestånden. En bidragande orsak till ställningstagandet har också varit att de redan genomförda höjningarna av taxeringsvärdena och skogsvårdsavgiften ökat den ekonomiska pressen på de passiva skogsägar- na.

Enligt utredningens bedömning skulle en sänkning av marginalskatterna bidra till att öka avverkningsbenägenheten. En sådan reform har också aviserats. I avvaktan på marginalskattereformen är det emellertid särskilt angeläget att bl. a. ge ökade möjligheter att utjämna beskattningen av skogsinkomsterna för att undvika att avverkningar skjuts upp till dess reformen har genomförts. Mot den bakgrunden föreslår utredningen följande.

El Utvidgad insättningsrätt på skogskonto. Uppskov med beskattningen medges för hela köpeskillingen för sålda rotposter och med 75 % av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter.

El Förslag om rätt för överlåtaren att behålla skogskonto vid överlåtelse av fastigheten.

Dessutom föreslår utredningen.

D Utvidgad avskrivningsrätt för skogsvägkostnader. llela kostnaden får skrivas av på 10 är. B Kostnaderna för all dikning som främjar skogsbruket får dras av omedelbart vid beräkningen av skogsbruksinkomster.

Utredningen förordar också att egenavgifter skall tas ut endast på värdet av egen arbetsinsats.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82:182

40

Bilaga .?

Virkesförsörjningsutredningenis författningsförslag

] Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (_l928:370)

Härigenom föreskrivs att punkterna 1 och 4 av anvisningarna till 22å kommunalskattelagen (19282370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar till 22 5.

l.' Till driftkostnader hänförs lön eller liknande vederlag liksom un- derhåll åt personal, som använts för jordbruket eller dess binäringar: undantagsförmåner. pensioner. pe- riodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning på fastighe- ten: arrendeavgift: avgäld. som hän- för sig till fastigheten: ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten eller använts för dess drift: kostna- der för inköp av djur. utsäde. foder. gödselmedel och dylikt: kostnader för reparation och underhåll av drift- byggnader. markanläggningar och inventarier: kostnader för anlägg- ning av ny skog: kostnader för vård och underhåll av skog. såsom för- valtning. bevakning. väg- och bygg— nadsunderhåll. skyddsdikning. skogsindelning m. m.. samt vid skogsavverkning kostnader för vir- kets huggning. tillredning. utdriv- ning. flottning m. m.: kostnader för försäkring av personal. byggnader." skog, gröda. djur. förråd och inven- tarier som inte är att hänföra till personlig lösegendom. m. m. Skall ersättning för avyttrade skogspro- dukter behandlas som engångser- sättning på grund av allframtidsupp- låtelse (jfr punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 35 å). är kostna- derna för avverkningen ändå att anse som driftkostnader i skogsbru- ket.

1 Senaste lydelse 1981z295.

1. Till driftkostnader hänförs lön eller liknande vederlag liksom un- derhåll åt personal. som använts för jordbruket eller dess binäringar: undantagsförmåncr. pensioner. pe- riodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning på fastighe- ten: arrcndeavgift: avgäld. som hän- för sig till fastigheten: ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten eller använts för dess drift: kostna- der för inköp av djur. utsäde. foder. gödselmedel och dylikt: kostnader . för reparation och underhåll av drift- hyggnader. markanläggningar och inventarier: kostnader för anlägg- ning av ny skog; kostnader för dik- ning som främjar skogsbruket; kost- nader för vård och underhåll av skog. såsom förvaltning. bevakning. väg— och byggnadsunderhåll. skogs- indelning m. m.. samt vid skogsav- verkning kostnader för virkets hugg- ning. tillredning. utdrivning. flott- ning m. m.: kostnader för försäkring av personal. byggnader. skog. grö- da. djur. förråd och inventarier som inte är att hänföra till personlig lösegendom. m. m. Skall ersättning för avyttrade skogsprodukter be- handlas som engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse (jfr punkt 4 tredje stycket av anvisning- arna till 35 å). är kostnaderna för avverkningen ändå att anse som driftkostnader i skogsbruket.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82:182 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Till reparation och underhåll hänförs vid tillämpning av första stycket kostnader för sådana ändringsarbeten på ekonomibyggnad som normalt kan påräknas i jordbruksdrift. såsom upptagande av nya fönster- eller dörröpp- ningar samt flyttning av innerväggar eller inredning i samband med omdisponering av ekonomibyggnad. exempelvis i samband med omläggning av driften från en animalieproduktion till en annan. Åtgärd som innebär en väsentlig ändring av byggnaden. såsom när ett djurstall byggs om för att i stället användas för helt annat ändamål. hänförs dock inte till reparation och underhåll.

Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt- ellcr bärodling får efter den skattskyldiges eget val dras av antingen i sin helhet det är då inköpet eller planteringen har ägt rum eller genom årliga värdeminskningsavdrag. Värdeminskningsavdraget beräknas enligt avskriv- ningsplan till viss procent för år räknat av odlingens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då odlingen har färdigställts. Procent- satscn för värdeminskningsavdrag bestäms efter den tid odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt4 sjätte och sjunde styckena skall tillämpas.

Värdet av fastighetens egna produkter. som används för fastighetens fortsatta drift. får föras av som driftkostnad men skall då samtidigt tas upp som intäkt.

Avdrag för avsättning till pensions- eller personalstiftelse och kostnad för pensionsförsäkring får ske enligt bestämmelserna om rörelse i punkt 2 av anvisningarna till 29 &.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen ( 1967z531) om tryggande av pensions- utfästelse m. m. i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner. äger punkt 2 av anvisningarna till 29 & motsvarande tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.

Skattskyldigs barn. som har fyllt 16 år. taxeras självt för den inkomst av arbete på fastigheten. som barnet kan ha haft i form av pengar. naturaför- måner eller annat. dock högst för vad som motsvarar marknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats. Den skattskyldiges kostnad får med motsvarande begränsning dras av som driftkostnad. För lön och underhåll till skattskyldigs barn. som inte har fyllt 16 år. får avdrag inte göras. Lönen och underhållet skall då inte heller tas upp som inkomst för barnet.

Punkt 18 av anvisningarna till 29 så äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av jordbruksfastighet.

4.3 Utgifter för anskaffande av en markanläggning på en jordbruksfas- tighet. vilken anläggning är avsedd för driften i förvärvskällan. dras av genom årliga värdeminskningsav- drag. Avdrag medges. om inte annat

följer av andra eller sjätte stycket._ endast för sådana utgifter som har bestritts av den skattskyldige själv och endast om utgifterna avser arbe- ten som har utförts under tid då han

3 Senaste lydelse 1981295.

4. Utgifter för anskaffande av en markanläggning på en jordbruksfas- tighet. vilken anläggning är avsedd för driften i förvärvskällan. dras — om amzat inte följer av punkt] — av genom årliga värdeminskningsav- drag. Avdrag medges. om inte annat följer av andra eller sjätte stycket. endast för sådana utgifter som har bestritts av den skattskyldige själv och endast om utgifterna avser arbe-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1981/82:182

Nuvarande lydelse

har ägt fastigheten. Avdraget beräk- nas enligt avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av anskaff- ningsvärdet av täckdike och till 5 procent för år räknat av tre fjärdede- lar av anskaffningsvi'irdet av andra nuirkanläggningar. Beräkningen görs från den tidpunkt då anlägg- ningen har färdigställts. [ fråga om en anläggning. som är avsedd att användas endast ett fåtal år. får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då anläggningen

Föreslagen lydelse

ten som har utförts under tid då han har ägt fastigheten. Avdraget beräk- nas enligt avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av anskaff- ningsvärdet av täckdike-och skogs- väg och till 5 procent för år räknat av tre fjärdedelar av anskaffningsvär- det av andra markanläggningar. Beräkningen görs från den tidpunkt då anläggningen har färdigställts. [ fråga om en anläggning. som är avsedd att användas endast ett fåtal år. får dock anskaffningsutgifterna i

anskaffades. sin helhet dras av det år då anlägg-

ningen anskaffades.

Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs för att marken skall göras plan eller fast. såsom röjning. schaktning eller rivning av byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten. Till markanläggning hänförs också körplan. parkeringsplats e. d.. täckdike. öppet dike. invall- nings- och vattenavledningsföretag. mark- eller skogsväg eller brunn. Till anskaffningsvärdet för markanläggning hänförs även värdet av en markan- läggning som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 5 utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren. 1 anskaffningsvärdet får inräknas utgifter för iståndsättande och omläggning av ett förut anlagt täckdike. l täckdike inbegrips täckt avlopp i direkt anslutning till ett täckdike.

Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier i driften (tnarkirwentarier). l enlighet härmed hänförs till markinventarier exempelvis sådan anordning som gödselbassäng som är belägen utanför djurstall. urinbrunn eller liknande anordning eller ledning för vatten. avlopp. elektrisk ström. gas eller annat. Till markinventarier hänförs också stängsel och annan jämförlig avspärrningsanordning. Anskaff- ningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl den på fastigheten bedrivna verksamheten som en byggnads allmänna användning fördelas mellan markinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar den på fastigheten bedrivna verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till markirwentarier om utgifterna för- ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till den på fastigheten bedrivna verksamheten. Om utgifterna till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

i fråga om markim-entarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkt 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Har en investeringsfond e. (i. eller statsbidrag "tagits i anspråk för anskaffning av en markanläggning skall som anskaffningsvärde för markan- läggningen anses den verkliga utgiften för markanläggningen minskad med fyra tredjedelar av det ianspri'tktagna beloppet.

Övergår en fastighet till en ny ägare på annat sätt än genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag

• Sida 43
•  Original

Prop. 1981/82:182 43

Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse

för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt fastigheten. Vad nyss sagts gäller också om ett moderbolag eller en övertagande förening övertar en fastighet från ett dotterbolag eller en överlåtande förening vid sådan fusion. som avses i 28 $$ 3 mom.

Övergår en fastighet till en ny ägare genom köp. byte eller därmed jämförligt fång. får överlåtaren det år då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av det avskrivningsbara anskaffningsvärdet för vilket han inte tidigare har medgetts avdrag. Vad nu sagts gäller även när verksamheten på jordbruksfastigheten läggs ned utan samband med avyttring av fastighe- ten.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1982 och tillämpas första gången vid 1983 års taxering. I fråga om dike och skogsväg som har färdigställts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. '

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82:182

2 Förslag till

44

Lag om ändring i skogskontolagen (1954zl42)

Härigenom föreskrivs att 2 och 9 åå skt.)gskontolagen (1954: 142")' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Zä—

Beträffande viss förvärvskälla får uppskovet för ett och samma beskattningsår. om annat ejföljer av andra och tredje styckena. avse högst ett belopp motsvarande summan av

a) sextio procent av den på beskattningsåret belöpande köpe- skillingen för skog. som har avyttrats genom upplåtelse av avverknings- rätt.

b) fyrtio procent av den på beskattningsåret belöpande köpe- skillingen för avyttrade skogspro- dukter samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter. som under beskatt- ningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse.

Medför stormfällning, brand. in- sektsangrepp eller liknande händelse att en betydande del av förvärvskäl- lans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet. _ får skattskyldig. om och i den mån han med intyg från skogsvårdsstyrel- sen i länet eller på annat sätt visar att intäkt hänför sig till avverkning som nu har sagts. uppskov med högst ett belopp rtzotsvarande ston/nan av

a ) åttio procent av den på beskatt- ningsåret belöpande kr.")"peskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av tn'verkningsrätt.

b ) femtio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskil- lingen för avyttrade skogsprodukter samt

() femtio procent av salut-'ärdet av skogsprodukter. som under beskatt- .

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975263. 3 Senaste lydelse l979:5(ll.

Föreslagen lydelse

Beträffande viss förvärvskälla får uppskovet för ett och samma beskattningsår avse högst ett belopp motsvarande summan av

a)den på beskattningsåret belö- pande köpeskillingen för skog. som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt.

b)sjuttio_fem procent av den på beskattningsåret belöpande köpe- skillingen för avyttrade skogspro- dukter samt

c) sjuttiofem procent av saluvärdet av skogsprodukter. som under be— skattningsåret har tagits ut för föräd- ling i egen rörelse.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82:182

Nui-'arande lydelse

ningsåret har tagits utför förädling i egen rörelse.

Uppskov med belopp som anges i andra stycket medges också i fråga om sådan ersättning för skog eller skogsprodukter som avses i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 35 .5 kommuna/skattelagen (1938: 370)".

Vid tillämpningen av första—tredje styckena avses med köpeskilling även försäkringsersättning för skog och skogsprodukter.

Föreslagen lydelse

Vid tillämpningen av första stycket avses med köpeskilling även försäk- ringsersättning för skog och skogs- produkter.

Uppskov medges inte med så stort belopp att underskott i förvärvskällan uppkommer vid beräkning av nettointäkt enligt kommunalskattelagen.

Har i förvärVSkällan redovisats utdelning från samfällighet. som avses i 53 ål mom. första stycket f.) kommunalskattelagen. medges uppskov för den del av utdelningen som härrör från intäkt av skogsbruk i samfälligheten under det beskattningsår som utdelningen hänför sig till på samma sätt som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk. som den skattskyldige drivit

själv.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9?

Övergår skattskyldigs fastighet till annan skall, såvida fastigheten utgör den väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning på skogskonto har gjorts. innestående medel genast tas upp som intäkt av skogsbruk.

Övergår skattskyldigs fastighet till annan på anrtat sätt än genom köp. byte eller gåva skall. såvida fastighe- ten utgör den väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning på skogskonto har gjorts. innestående

medel genast tas upp som intäkt av skogsbruk.

Har dödsbo innestående mcdcl skall beskattning äga rum för det beskattningsår då reglerna om handelsbolag tillämpas första gången på dödsboet.

lIar avtal träffats om överlåtelse eller pantsättning av medel på skogskon- to. skall medlcn genast tas upp som intäkt av skogsbruk. Beskattning skall inte ske av den anledningen att den skattskyldige efter framställning från skogsvårdsstyrelse har förbundit sig att inte utan styrelsens tillstånd förfoga över medel som står inne på skogskonto.

Denna lag träderi kraft den I juli 1982 och tillämpas första gången vid 1983 års taxering.

3 Senaste lydelse 197950].

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82:182 46

Virkesförsörjningsutredningens skrivelse om ändrade heskattningsregler vid skogsuttag med anledning av skador på skog

Till Statsrådet och chefen för budgetdepartementet

Ändrade beskattttingsregler vid skogsuttag med anledning av skador på skog

Under 1970—talet har en stor mängd växande skog fi.")rstörts av skadein- sekter. särskilt i Värmlands län. En starkt bidragande orsak till insektsan— greppen har varit de stormfällningar som inträffade i slutet av 1960-talet.

Skogsvårdslagstiftningen gör det möjligt att föreskriva att skogsägare skall ingripa mot insektshärjningar. Statligt stöd i form av bidrag och lånegaranti underlättar finansieringen av kostnaderna för skogsskyddsätgärderna.

Förutom kostnadsfrågorna har givetvis även frågorna om den skattemäs- siga behandlingen av de skogsintäkter som flyter in vid avverkning av skadad skog stor betydelse för skogsägaren. Sedan lång tid tillbaka har man från olika håll krävt en lindrad beskattning i skadefallen. Åtgärder i syfte att åstadkomma sådan lindring har också vidtagits. Det har därvid främst gällt åtgärder inom ramen för skogskontosystemet. Numera innehåller skogskon- tolagen (19541142) en regel om förhöjd rätt till insättning på skogskonto för intäkter som hänför sig till avverkning av skadad skog. När denna förhöjda insättningsrätt föreslogs i prop. IWC/79:81 behandlades även vissa andra frågor om förändrade beskattningsregler i skadefallen. Det gällde bl. a. skogskontots löptid. Föredraganden ansåg att dessa frågor borde övervägas vid det fortsatta arbetet med skogsbeskattningens utformning. Regeringen har därefter överlämnat framställningar i ämnet till virkesförsörjningsutrcd- ningen.

För intäkter från avverkningar ttnder de första åren på 1970-talet till följd av stormfällningar och insektsangrepp gällde särskilda bestämmelser om insättning på skogskonto. Vid 1982 års taxering skall skogskontomedel som drogs av vid 19.71 ars taxering och som fortfarande står inne tas upp till beskattning. Det har därför hävdats att en förlängning av löptiden för skogskonto som även omfattar redan innestående medel bör genomföras med verkan fr. o. m. 1982 års taxering.

Mot den nu angivna bakgrunden har virkesförsörjningsutredningen med förtur tagit tipp frågan om en förlängd löptid för skogskonto i skadefal- len.

Utredningen delar uppfattningen att det krävs särskilda åtgärder för att

Prop. 1981/82:182 47

lindra beskattningen av inkomster på grund av tidigarelagda avverkningar till följd av stormfällning. insektsangrepp och andra skador på skogen. Det är lämpligt att detta sker inom ramen för skogskontosystemet.

När den vidgade insättningsrätten på skogskonto i skadefallen permanen- tades genom ändringen i skogskontolagen sköts frågan om förlängd löptid till fortsatt utredningsarbete med hänvisning till att den väckte vissa frågor av principiell natur. Förutsättningarna för det resonemang som därvid fördes hari viss 'mån förändrats bl. a. genom de krav som den nya skogsvårdslagen ställer. Dessutom har en skogsägare som efter skogsskador satt in medel på skogskonto fr. o. m. 1980 års taxering möjlighet att åstadkomma en förlängning av tiden för inkomstutjänming genom att använda allmän itwcsteringsreserv.

Enligt utredningens mening visar det nu sagda att en förlängning av löptiden för skogskonto i skadefallen inte innebär det avsteg från beskatt- ningsprinciperna som antyddes i samband med ändringen i skogskontolagen år 1979. Det framstår som angeläget att med olika medel fi.")rbättra förutsättningarna för att skogsägarna aktivt skall medverka i bekämpningen av t. ex. insektsangrepp. Frågan har också en virkesförst'jrjningsaspekt. ! vissa fall kan nämligen kravet på att ta upp skogskontomedel till beskattning leda till att skogsägaren av skatteskäl underlåter att avverka. När det slutligen gäller de ekonomiska konsekvenserna för stat och kommun av en förlängd löptid bedömer utredningen dessa som marginella. Genom systemet med kommunal skatteutjänming gäller det sagda även för de kommuner som i särskilt hög grad utsatts för skador på skog.

Vid en samlad bedömning har virkesförsörjningsutredningen funnit att en förlängning av löptiden för skogskonto i skadefallen bör genomföras. Tiden bör lämpligen sättas till 20 år. Ett förslag till ändring i skogskontolagen bifogas. Som framgår bör ändringen genomföras så att den kan gälla fr. o. m. 1982 års taxering. När det gäller tillämpningen av den föreslagna övergångs— bestämmelsen kan vissa problem förutses. Det har inte varit möjligt att få närmare uppgifter om det antal skogsägare och skogskonton som kommer att omfattas av övergångsregeln: "Det beror bl. a. på att de skogskontoinsätt- ningar som gjorts i samband med avverkning av skadad skog inte har särbehandlats i skogskontosystemet. Därmed är det inte heller möjligt för bankerna att direkt avgöra vilka konton som berörs av den nya bestämmel- sen. Det bör ankomma på den skogsägare som vill utnyttja den förlängda uppskovstiden att genom intyg från skogsvårdsstyrclsen styrka grunden för den ursprungliga insättningen. Med stöd av ett sådant intyg kan banken föra över skogskontomedlen till ett nytt konto som omfattas av den längre löptiden. Den maximala tiden — 20 år — skall därvid räknas från den ursprungliga insättningen. Banken bör vara skyldig att underrätta taxerings- myndighetcrna om den vidtagna åtgärden. Skogsägaren skall också lämna en motsvarande redovisning i sin deklaration. När det sedan gäller nya insättningar på skogskonto torde bankerna vara beredda att lägga upp sina

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82:182 48

rutiner så att skogskontomedel som satts in efter avverkning av skadad skog kan särskiljas från övriga skogskonton. I beslutet har deltagit

Bo S. Hedström (ordf.) Curt Boström

Bo Lundgren Gunnar Olsson

Per Stjernström Brivio Thörner

Stockholm den 7 april 1981 Bo S. Hedström

Per Anders Lindgren Sekr.

Förslag till Lag om ändring i skogskontolagen(1954zl42)

Härigenom föreskrivs att 6 & skogskontolagen(1954: 142) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 &

Skattskyldig får ta ut det insatta beloppet tidigast fyra månader efter insättning. Uttag får avse hela det innestående belöppct eller del av detta. dock inte lägre belopp än 1000 kronor. Om särskilda förhållanden föranleder det. får regeringen medge att innestående medel tas ut tidigare än som nu har sagts. .

Sedan tio år förflutit från ingången Sedan tio år förflutit från ingången av det år då inbetalning enligt 5.5 av det är då inbetalning enligt 55 senast skall ha gjorts. skall banken senast skall ha gjorts. skall banken betala ut kvarstående medel. betala ut kvarstående medel. Har

uppskov medgetts med stöd av 2 # andra stycket är dock [[den tjugo ar.

Denna lag träder i kraft den . Därvid iakttas följande.

1. Den nya bestämmelsen tillämpas första gången vid 1982 års tax- ering.

2. Den nya bestämmelsen skall också tillämpas i fråga-om kvarstående medel på skogskonto som före ikraftträdandet föranlett uppskov med beskattningen av intäkter som hänför sig till sådan avverkning som avses i 2 & andra stycket skogskontolagen(1954: 142). Därvid skall den tid inom vilken banken senast skall betala ut kvarstående medel räknas från den ursprungliga skogskontoinsättningen.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82:182 49

Sammanställning av remissyttranden över dels virkesförsörjningsutredning- ens betänkande Skogsindustrins virkesförsörjning (SOU 1981:81), dels utredningens skrivelse om ändrade heskattningsregler vid skogsuttag med anledning av skador på skog

1 Inledning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkrings- verket. kammarkollegiet. riksrevisionsverket (RRV). riksskatteverket (RSV). lantbruksstyrelsen. styrelsen "för Sveriges lantbruksuniversitet. skogsstyrelsen. naturvårdsverket. arbetsmarknadsstyrelsen. statens lant- mäteriverk (LMV). statens industriverk. domänverket. hovrätten för nedre Norrland. kammarrätten i Sundsvall. länsstyrelserna i Stockholms. Krono— bergs. Älvsborgs. Värmlands. Västernorrlands. Jämtlands och Norrbottens län. allmänningsutredningen (Jo 1979104). Centralorganisationen SACO/ SR. Landsorganisationen i Sverige (LO). landstingsförbundet. Lantbrukar- nas riksförbund (LRF). Skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU). Svens- ka arbetsgivareföreningen. Svenska jägareförbundet. Svenska kommunför- bundet. Svenska pappersindustriarbetareförbundet. Svenska skogsarbetare- förbundet. Svenska träindustriarbetareförbundet. Sveriges arbetsledareför- bund. Sveriges industriförbund. Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund. Sågverkens råvaruförening. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt virkesråden i region 1. 2 och 3. Skrivelser har kommit in även från länsstyrelsen i Kalmar län. Sveriges häradsallmänningsförbund och civiljägmästaren Carl-Gustav Wahlström.

Kammarkollegiet har överlämnat yttranden från stiftsnämnderna i Växjö. Linköping. Karlstad. Härnösand och Luleå. Lantbruksstyrelsen har över- lämnat yttranden från lantbruksnämnderna i Östergötlands. Kronobergs. Kalmar. Hallands. Älvsborgs. Värmlands. Kopparbergs. Gävleborgs. Väs- ternorrlands. Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län. Skogsstyrelsen har överlämnat yttranden från skogsvårdsstyrelserna i Uppsala. Östergöt- lands. Jönköpings. Kronobergs. Kalmar. Blckingc. Kristianstads. Hallands. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Värmlands. Örebro. Västmanlands. Västernorrlands. Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län. Statens lantmäteriverk har överlämnat yttranden från överlantmätarmyndigheterna i Kronobergs och Jämtlands län. Till länsstyrelsensi Kronobergs län yttrande har fogats yttranden från skogsvårdsstyrelsen i länet. Lantbrukarnas länsft'örbund i länet. SÄBI AB i Växjö och LO-distriktet i Jönköpings—Kro- nobergs-län. Till länsstyrelsens i Värmlands län yttrande har fogats yttranden från-Billerud Uddeholm AB och LO-distriktet i länet. Till länsstyrelsens i Västernorrlands länyttrande har fogats yttranden från Norrskog ek. för.

Prop. 1981/82:182 50

samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare. Till länsstyrel- sens i Jämtlands län yttrande har fogats yttranden från skogsvårdsstyrelsen i länet. Lantbrukarnas länsförb'und i länet samt Norrskog ek. för. Till länsstyrelsens i Norrbottens län yttrande har- fogats ett yttrande från skogsvårdsstyrelsen i länet. LRF och Sveriges skogsägareföreningars riks- förbund har överlämnat ett gemensamt yttrande. I frågan om skatter och avgifter åberopas dessutom ett utlåtande av Lantbrukarnas skattedelegation. Svenska arbetsgivareföreningea och Sveriges industriförbund åberopar SISU:s yttrande. Svenska pappersindustriarbetareförbundet. Svenska skogsarbetareförbundet och Svenska träindustriarbetareförbundet har över- lämnat ett gemensamt yttrande.

I sammanställningen av remissyttrandena tas upp endast de delar-som berör budgetdepartementets sakområde.

Efter remiss har yttranden över virkesförsörjningsutredningens den 7 april 1981 dagtecknade skrivelse om ändrade beskattningsregler vid skogsuttag med anledning av skador på skog avgetts av riksskatteverket (RSV). länsstyrelsernai Kronobergs. Värmlands och Jämtlands län. bankinspektio— nen. skogsstyrelsen. Svenska bankföreningen. Sveriges föreningsbankers förbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR). Skogssty- relsen har överlämnat ett yttrande från skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län.

2 1979 års reform av skogsbeskattningen

Skogsavdragsreglerna ' reformerades år 1979. Beräkningen av avdrag baseras numera på beskattningsårets intäkter på grund av avyttring av skog. Avdrag kan normalt medges med ett belopp motsvarande högst 50 % av summan av bcskattningsårets intäkter till följd av rotpostförsäljning och högst 30 % av intäkterna till följd av försäljning eller uttag av skogsproduk- ter. Har en fysisk person förvärvat en fastighet höjs dock. såvida förvärvet medfört mer ändamålsenliga brukningsenheter (rationaliseringsförvärv). avdragsnivån under viss tid till det dubbla. Det sammanlagda avdragsbelop- pet under innehavstiden får. såvitt gäller fysiska personers skogsinnehav. uppgå till högst 50 % av skogens anskaffningsvärde. För juridiska personer är avdragsutrymmet begränsat till högst 25 % av anskaffningsvärdet. De nya reglerna gäller i huvudsak fr. o. m. 1981 års taxering.

Utredningen har av tidsskäl inte analyserat effekterna av 1979 års skogsbeskattningsreform. Beträffande de nya reglerna om skogsavdrag ifrågasätter dock utredningen om dessa mera långsiktigt står i samklang med riktlinjerna för skogspolitiken. Utredningen anser att det valda avdragsut- rymmet är tilltaget så att ett maximalt utnyttjande i många fall förutsätter en nedgång av virkesförrådet som skogsvårdslagen inte medger. Denna konflikt mellan beskattningsreglerna och skogsvårdslagen är enligt utredningen inte tillfredsställande. För att förhindra att planerade avverkningar skjuts på

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82:182 51

framtiden anser utredningen dock att en omprövning av de gällande reglerna bör anstå till dess att den aviserade marginalskattereformen har genom- förts.

Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att det finns en konf1ikt mellan beskattningsreglerna och skogsvårdslagen och att detta förhållande bör föranleda en omprövning av gällande regler för skogsavdrag.

Lantbrukarnas skattedelegalion anser däremot att det är olyckligt att utredningen ifrågasätter om de nuvarande skogsavdragsreglerna långsiktigt står i samklang med riktlinjerna för skogspolitiken och antyder att de gällande reglerna bör omprövas. Enligt delegationen är uttalandet inte ägnat [att skingra den osäkerhet och tveksamhet som råder kring skogsskattefrå— gorna. Delegationen anför:

Det finns enligt delegationens uppfattning inte någon konflikt mellan skogsavdragsreglerna och skogsvårdslagen. Skogsavdrag — liksom många andra inslag i skattesystemet — kan naturligtvis utnyttjas endast om förutsättningar därför verkligen finns. En avgörande utgångspunkt för skogsavdrag är att skogsintäkt föreligger vilket i sin tur förutsätter att" avverkning kan ske i enlighet med vad skogsvårdslagen medger. Mot denna bakgrund finns således inga skäl att ompröva skogsavdragssystemet.

Principiellt kan den nuvarande skogsbeskattningsmodellen anses förenlig med de grunder som allmänt gäller för beskattning av näringsverksamhet. I stor utsträckning tillgodoser reglerna om skogsavdrag (i kombination med realisationsvinstbeskattningen vid avyttring) inte annat än ofrånkomliga krav på möjligheter till självfinansiering och reservbildning. Via bl. a. skogskontoreglerna kan en nödvändig inkomstutjämning uppnås. Inte heller från principiell utgångspunkt finns några bärande skäl för en omprövning av den nuvarande skogsbeskattningsmodellen.

Tillämpningsproblem gör det nödvändigt att tillgripa schabloner för de avdrag som i princip skall motsvara den värdeminskning av skogen som ett skogsuttag kan innebära. Schabloner leder naturligtvis ibland till vissa ojämnheteri beskattningen men detta måste av praktiska skäl accepteras. En återgång till tidigare avdragssystem eller liknande med mycket besvärliga. osäkra och kostsamma utredningar av värdeminskningarna vore verklighets- främmande. De krav på utredningar som tidigare ställdes gav f. ö. endast skenbart en bättre överensstämmelse mellan avdrag och faktisk värdeminsk- ning.

Enligt LMV:s uppfattning bör nuvarande nivå på tillåtet avdrag kvarstå i rationaliseringssammanhang. Verket anför:

Det är viktigt att skattelagstiftningen är så utformad att den inte motverkar _ strukturrationaliseringcn utan tvärtom stimulerar dcn. Avdragsmöjligheten- gör det lättare för en markägare som skall betala likvid att skaffa fram medel för denna. Detta är speciellt viktigt i tider när det är svårt att inom erforderlig tid låna upp nödvändigt kapital och när räntenivån är hög. Ett speciellt problem i detta sammanhang uppstår för de markägare som medgetts så stora värdeminskningsavdrag enligt de regler som gällde innan nuvarande system infördes att mer än h_ela avdragsutrymmet enligt nuvarande regler har utnyttjats. För dessa tillkommer i en del fall ingen avdragsrätt ens vid tillköp.

• Sida 52
•  Original

I'd

Prop. 1981/82:182 5

3 Alternativa beskattningsmodeller och avgifts— och bidragssystem

Utredningen har prövat möjligheterna att lägga om skogsbeskattningen eller att använda avgifter och bidrag för att få ett generellt ekonomiskt styrmedel med vilket avverkningarna kan påverkas. Utredningen har dock funnit att de modeller som därvid diskuterats är förenade med betydande olägenheter. Det gäller framför allt en definitiv schablonbeskattning av finsk modell. Utredningen har funnit att även systemen med preliminär skogsbe- skattning och särskild skogsskatt medför stora problem vid tillämpningen. Enligt utredningen innebär också det avgifts- "och bidragssystem som föreslogs av skogspolitiska utredningen i betänkandet (SOU 1973:14) Mål och medel i skogspolitiken alltför stora principiella och tekniska komplika- tioner. En variant av det systemet innebär att finansieringen sker med höjd skogsvårdsavgift. Utredningen anser att detta system visserligen är något enklare. Utredningen pekar dock på att det uppkommer olämpliga omfördelningseffekter genom att de aktiva skogsägarna får stödja de passiva skogsägarna. Då utredningen dessutom ansett det vara mycket vanskligt att bedöma effekterna av de angivna typerna av generella ekonomiska styrmedel har den stannat för att inte föreslå någon sådan åtgärd.

Två av utredningens ledamöter samt tre av utredningens sakkunniga har i reservationer resp. särskilt yttrande förordat ett avgifts- och stödsystem. Stödet skall utgå efter avverkning i form av bidrag till återväxtkostnader och produktionsfrämjande åtgärder. Stödet skall finansieras genom en höjd skogsvårdsavgift. '

Utredningens ställningstagande i fråga om de alternativa beskattningsmo- dellerna hälsas med tillfredsställelse av bl. a. skattemyndigheterna.

RS V:

Det nyligen införda systemet med s. k. skogsavdrag har hittills tillämpats endast vid 1981 års taxering. "Bortsett från vissa övergångsproblem synes ' systemet ha fungerat väl. Detta regelsystem bör numera vara känt av flertalet skogsägare som därför kunnat inrätta sin ekonomi utifrån de villkor som systemet lagt fast. Det torde i ett sådant läge vara mindre lämpligt att återigen övergå till ett nytt system för skogsbeskattningen och därigenom på nytt ändra skogsägarnas ekonomiska villkor. En sådan ändring torde också skapa en länge bestående förvirring om gällande beskattningsregler och medföra felaktigheter i fråga om redovisningen av skogsintäkter och yrkande om avdrag. Skattcadministrationen är f. n. så hårt ansträngd att RSV inte kan tillstyrka ett nytt skogsbeskattningssystem. som ofrånkomligen skulle ställa ökade krav på denna administratitm.

liinsstvrelsen i Stockholms län: Det nuvarande skogsbeskattningssystemet har efter många års utredande införts så sent som 1979 och tillämpats första gången vid 1981 års taxering. Redan av det skälet är det olämpligt att återigen ändra systemet. Ett av de

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/82:182 5 b.)

stora bekymren för skatteadministrationen är de täta ändringarna på olika beskattningsområden. Det ställer givetvis till trassel även för de skattskyl- diga.

En fördel med nuvarande system är att det är förhållandevis enkelt att tillämpa. I vart fall är det betydligt. enklare än de alternativa modeller utredningen redovisat. Framför allt vore det olyckligt att införa det s. k. finska systemet som kräver mycket stora resurser i såväl datorbehandlings— som gransknings- och kontrollhänseende. Länsstyrelsen delar därför utred- ningens uppfattning att det nuvarande skogsbeskattningssystemet bör behållas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län:

Länsstyrelsen anser att omläggning av skogsbeskattningen i enlighet med någon av de modeller utredningen diskuterar inte bör ske. Dc modeller som utredningen prövat medför från skatteförvaltningens synvinkel att floran av svårhanterliga bestämmelser ökar. Det är här framför allt reglerna om hur fiktivt inkomstbelopp skall beräknas i de fall skogsavverkningen på den enskilda fastigheten är för låg. Här måste enligt länsstyrelsens uppfattning kunna uppstå en mängd tvistiga frågor. Detta medför från myndighetens sida extra arbete och dessutom att skogssakkunnig personal måste anlitas. Med den ägarstruktur som föreligger måste det på goda grunder antas att den enskilde skogsägaren också skulle bli tvungen att anlita sakkunskap för att kunna tillvarata sina intressen. Förfarandet leder således till ökade kostnader för båda parter. Även förslaget att låta aktiebolagens och det allmännas skogar ligga utanför systemet inger betänkligheter av principiell natur. Intäkt av jord- och skogsbruk bör behandlas lika oavsett juridisk status. Inom skatteadministrationen finns önskemål om en allmän strävan mot förenkling av skattelagstiftningen för att med de knappa resurser som finns kunna ha en reell möjlighet att uppnå likformighet och rättvisa vid taxering och att åtgärda former av väsentligt skatteundandragande. Den omläggning av skogsbeskattningen som tillämpades första gången vid 1981 års inkomsttax- ering har medfört lättnader. Sådana förenklingar får inte någon effekt om andra invecklade bestämmelser införs. Man bör i detta sammanhang också beakta att genomförandet av förslag om allmän produktionsfaktorskatt och reformerad inkomstbcskattning kommer att medföra ökad arbetsbelast- ning.

Lantbrukarnas skatredelegation anserlatt det finns starka skäl att avvisa alla de alternativa beskattningsmodeller och andra styrmedel som utredningen har diskuterat och att detta behöver understrykas med större skärpa än vad utredningen har gjort. Delegationen anför:

Gemensamma drag hos systemen är dels att de skulle leda till icke acceptabla omfördelningseffekter mellan dem som är eller redan varit avverkningsaktiva och dem som varit passiva dels att det skulle vara gynnsamt att gå in i systemen med uppsparade virkesförråd.

Omfördelningseffekter och orättvisor skulle uppkomma genom att de redan aktiva drabbas av _beskattning och/eller avgifter som är relativt sett högre än för de hittills passiva. De schabloner som systemen av bl. a. administrativa skäl måste bygga på leder ofelbart till att många för lång tid skulle belastas av skatt eller avgifter som inte kan ha motsvarighet i faktiska

5 Riksdagen l98Il82. ! saml. Nr [82

• Sida 54
•  Original

Prop. l98l/82:182 ' 54

Skogsinkomster. De som vid starten har ett uppsparat virkesförråd kan däremot ha betydande fördelar av schabltmsystemen.'

Effekterna — låt vara av varierande styrka i de olika systemen — är så uppenbara att de inte behöver ytterligare analyseras. För de flesta' skogsägare ligger numera förhållandetm i öppen dag. Så länge här diskuterade och liknande styrmedel förekommer i den offentliga debatten framstår det naturligtvis som en möjlighet att de kan komma att förverkligas. Blotta misstanken härom och vetskapen om de i så fall uppkommande konsekvenserna leder till att många skogsägare intar en avvaktande och försiktig avverkningspolitik.

Denna situation är naturligtvis inte positiv för vir'tesförsörjningcn. Det finns därför nu anledning att klart och entydigt säga ifrån att ekonomiska styrmedel av diskuterad typ inte är acceptabla och därför inte kan införas. Alla tankar och propåer därom tnåstc snarast och en gång för alla avföras ur offentlig debatt och utredande. Det finns inte skäl att upprätthålla en diskussion om omöjliga styrsystem eftersom diskussionen i sig själv motverkar avverkningsvilja och virkesförsörjning.

Under lång tid har skogsbeskattningens utformning utretts och diskute- rats. Flera modeller har övervägts och på olika sätt framförts i debatten.

Enligt delegationens mening är det nödvändigt att läget beträffande skogsbeskattningsfrågorna staliniliseras. F.ndast därigenom kan man komma ifrån eller i vart fall mildra den osäkra och avvaktande hållning som av skatteskäl präglar många skogsägares syn på avverkningsintensiteten.

Enligt lantbruksstyrelsen kan en särskild skogsskatt eller preliminärskatt öka säljbenägenheten och därmed främja strukturrationaliseringen och motverka passivt ägande. Problemen och svårigheterna med sådana system anser styrelsen dock vara så stora att de inte bör införas. I stället är regler som mer direkt tar sikte på rationaliseringcn att föredra. Dessa frågor antar styrelsen kommer att behandlas av den nyligen tillsatta strukturutredningen (Jo 198'lz05).

Ett antal remissinstanser anser att ett skogsskattesystem som helt eller delvis bygger på schablt'mbeskattning har klara fördelar. Några av dessa förordar att skogsbeskattningen utreds ytterligare.

Enligt Sågverkens rät-'arujörening har utredningen inte anfört några hållbara skäl till att ett preliminärsystem för skogsbeskattningen inte skulle kunna införas. I brist på bättre förslag godtar föreningen dock utredningens förslag till ändringar i skattereglerna.

Kammarrätten iSundsvall har inte heller något att erinra mot utredningens förslag. Enligt kammarrättens bedömning finns det dock anledning att närmare diskutera ett skattesystem av samma modell som det finska. Kammarrätten anför:

Det kan. som utredningen gör gällande. vara svårt att vid en omläggning till ett sådant system undvika problem. Frågan är dock om utredningen icke överdrivit dessa svårigheter. Det är måhända t. ex. inte nödvändigt med en vetenskapligt gjord klassificering av landets totala skogsmarks avkastnings- förmåga. Kanske kan man. i varje fall i ett inledningsskede. nöja sig med vissa inte alltför grova schabloner. När det gäller det föreslagna avverknings-

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82:182 55

kravet enligt 14 & skogsvårdslagen är utredningen beredd att nöja sig med en mycket grov schablon. Det är som sagts kammarrättens mening att det finska skogsskattesystcmet kan _ha fördelar. Enligt kammarrätten bör systemet närmare dryftas.

Styrelsen för Sveriges lantbruksunit-'ersitet anser att en skogsbeskattning i enlighet med det finska systemet är det mest effektiva medlet att uppfylla utredningens mål. Enligt. styrelsen synes det främsta hindret mot en sådan genomgripande ändring av skogsbeskattningen vara den nuvarande bristen på underlag vad gäller data för de enskilda fastigheterna. Styrelsen anser att de övergångsproblem som utredningen belyst i samband med den finska modellen måste gå att lösa på teknisk väg.

Enligt Svenska pappersindustriarbetarq'örlnmdct. Svenska skogsarbetare- förbundet och Svenska träindustriarhetardi'irbundet torde en preliminär tillväxtbeskattning tillgodose de mål förbunden önskar uppnå. Då man från utredningens sida har redovisat att en sådan beskattning medför stora administrativa problem för skattemyndigheterna menar förbunden att denna modell och andra skatteförslag mäste utredas ytterligare snarast så att de administrativa problemen kan undanröjas. I väntan på detta förordar förbunden i stället införandet av ett avgifts- och stödsystem. LO har f("irklarat sig instämma i vad förbunden har anfört. Sveriges arbetsledareförbund framför liknande synpunkter.

TCO. Svenska kommunförbundet och länsstyrelsen i Värmlands län förordar att avgifter och bidrag används som ekonomiskt styrmedel. En minoritet av kommunförbundet och länsstyrelsen delar dock utredningens uppfattning beträffande detta styrmedel. _

Skogssrvrelsen tar i sitt yttrande upp frågan om de alternativa beskatt- ningsmodellerna är förenliga med förmågeprincipen i skattesystemet. Styrelsen anför:

Utredningen påpekar att skogsskattereglerna har fått sitt nuvarande innehåll på grund av vissa skattcrättsliga principer. Bl. a. har en beskattning av rena kapitaluttag eller av icke realiserade vinster inte ansetts förenlig med den s. k. förmågeprincipen.

Enligt skogsstyrelsens uppfattning kan den nuvarande tolkningen av förmågeprincipen i skogsskattesammanhang ifrågasättas. Innebörden av förmågeprincipen är att den skattskyldiges ekonomiska bärkraft skall vara avgörande för skatteuttaget så att skatten i princip innebär en lika stor uppoffring för alla. Med stöd av förmågeprincipen har det hävdats att skogens tillväxt inte skall beskattas förrän den genom skogsuttag omsätts i penninginkomster eller naturaft'irmån. Ett sådant synsätt kan ifrågasättas. Skogsägare som under en längre tid inte tillgodogör sig avverkningsmöjlig- heterna kan antas ha en god och en i takt med de uppsparade tillväxterna ökande förmåga att betala skatt. [ den översyn av skogsbeskattningen som gjordes i Finland är 1978 kommer detta synsätt till uttryck på följande sätt:

"Försäljningsintäktsbcskattningen skulle dock vara ägnad — såsom ock erfarenheterna i Sverige och Norge visar — att minska skogsägarnas

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82:182 56

benägenhet till skogsförsäljning och sålunda även minska skogsindttstrins produktion och nationalinkomsten. Det skulle inte heller vara riktigt från skatteförmågesynpunkt att beskatta en sådan skogsägare. som inte säljer virke från sin skog enligt sina verkliga avverkningsmöjligheter. lindrigare än övriga skattebetalare och att sålunda lämna den skatteförmåga som dessa avverkningsmöjligheter innebär obeaktad".

Det kan konstateras att det med ett sådant synsätt inte torde finnas några principiella invändningar mot en tillväxtbeskattning eller preliminär skogs- beskattning.

Skogsstyrelsen behandlar vidare marginalskatternas betydelse för virkes- utbudet och anför i denna del följande:

Den undersökning som utredningen har genomfört i nära samarbete med skogsstyrelsen visar att flertalet skogsägare inte är beroende av skogen för sin försörjning. För nästan '.!/3 av de privata skogsägarna utgör nettoinkomsten mindre än 10 (..?-å av den totala inkomsten och endast 5.6 % uppger att mera än hälften av inkomsten kommer från skogsbruket. För rena skogsägare är skogsinkomstens andel av totalinkomsten ännu mindre. Avverkningsbenä- genheten blir givetvis låg hos skogsägare som inte behöver inkomsten för konsumtion och nödvändiga utgifter. Av tabell 28 H i bil. 2. framgår det att det finns ett samband mellan andelen inkomst från skogsbruket och avverkningsnivån. Sammanlagt 61.7 '.:f'lw av de tillfrågade skogsägarna uppger att orsaken till låg avverkning under de senaste fem åren har varit begränsade avverkningsmöjligheter. praktiska skäl och andra skäl. 14.7 % har angett att alltför stor andel av inkomsten går till skatt och 19.2 (.:-"€- har uppgivit andra - ekonomiska skäl än skatteskäl som den främsta orsaken till låg avverkning. Av dessa uppgifter kan man dra slutsatsen att marginalskatteeffekterna ingalunda har den största betydelsen för avverkningsbenägenhcten.

Man bör också observera att vissa skogsägare. i första hand pensionärer. ofta torde ha relativt låga marginalskatter. '

Utredningen pekar också på att skogsägarna i inflationstider har klara fördelar av att låta skogen stå kvar.

Det torde. med hänsyn till inflationen. vara sannolikt att många skogsägare. som inte behöver mera inkomster för konsumtion-. även efter en marginalskattesänkning. finner det mindre attraktivt att flytta över kapital från skogen. som ger en låg men dock positiv realränta. till exempelvis ett bankkonto.

Det kan också antas att det finns skogsägare som. mer eller mindre kontinuerligt. behöver en inkomstförstärkning av viss storlek från skogsut- tag. En marginalskattesänkningkan i dessa fall t. o. m. leda till en sänkning av virkesuttagen. '

Det som ovan sagts hindrar dock inte att en kommande marginalskatte- sänkning kan antas få övervägande positiva effekter på skogsägarnas vilja att avverka. Däremot finns det. enligt skogsstyrelsens mening. inte anledning att förvänta att effekterna av marginalskattereformen eliminerar behovet av ytterligare åtgärder av ekonomisk art.

Skogsstyrelsen förordar därför att ekonomiska styrmedel används för att komma till rätta med det låga virkesutbudet. Enligt styrelsen kan en preliminär skogsbeskattning vara ett möjligt alternativ men ett sådant system förordas ändå inte i nuläget. Styrelsen anser att ett ekonomiskt styrmedel

• Sida 57
•  Original

Prop. l981/82:l82 57

som finansieras helt eller delvis genom skogsvårdsavgiften och som helt eller delvis kan vara utformat som ett skogsvårdskonto snabbt borde utredas. Styrelsen anför:

Utredningen har tidigare i kapitel 5. Allmännaöverväganden. anfört som sin mening att det inte finns skäl att diskutera lägre skatt på inkomst från skogsbruk än på inkomster från andra förvärvskällor. Vidare säger utredningen att det ekonomiska incitamentet för att avverka inte är så påtagligt för många. För ca 50 % av de kombinerade företagarna och för mer än 70 % av de rena skogsägarna uppgår inte inkomst från skogsbruk till 10 % av nettoinkomsten. För mellan 80—90 (:?/r av alla skogsägare utgör skogsin- komsten mindre än 25 % av den totala inkomsten. Vid intervjuundersök- ningen har också relativt många skogsägare angivit ekonomiska skäl inkl. skatter som orsaken till den låga avverkningen. Av undersökningen framgår också. som tidigare har nämnts. att det finns ett samband mellan det ekonomiska beroendet av skogsbruket och avverkningsnivån. Utredningen avstår ändock ifrån att förorda något ekonomiskt styrmedel.

Skogsstyrelsen anser att det mot bakgrund av utredningens analys av ägarstrukturen och orsakerna till den låga avverkningsbenägenheten som bl.a. visar att de ekonomiska incitamenten att avverka ofta är svaga. framstår som lämpligt att genom ekonomiska styrmedel försöka komma till rätta med problemen.

Utredningen anför som skäl för att inte förorda ekonomiska styrmedel bl.a. att alla styrmedel av ekonomisk art. som kan komma i fråga. är förenade med nackdelar samtidigt som effekterna är svåra att bedöma. Utredningen diskuterar och avfärdar av olika skäl i turordning. schablonbe- skattning av finsk modell. preliminär skogsbeskattning. särskild skogsskatt samt avgifts- och bidragssystem och skogsvårdskonto.

Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att ett schablonbeskatt- ningssystem av finsk modell inte bör komma i fråga. Vid den höga skattenivå som nu råder krävs det en betydligt bättre grund för skatteberäkning än vad som kan åstadkommas genom ett arealbeskattningssystem. Enligt skogssty- relsens mening är det över huvud taget inte möjligt att konstruera ett system för schablonberäkning av skogsinkomstcn som fyller rimliga anspråk på en rättvis inkomstbeskattning. Till detta kommer dessutom de av utredningen redovisade problemen som är av teknisk natur. Det finska systemet för skogsbeskattningen kan därför avföras från fortsatta diskussioner om utformningen av ett nytt skogsskattcsystem.

Ett system med preliminär beskattning har avgörande fördelar om man jämför med det finska systemet. Fördelarna kommer inte fram på ett tydligt sätt i utredningen. Skillnaden mellan en schablonberäkning av inkomst som grund för en definitiv beskattning och en schablonberäkning som syftar till en preliminär beskattning är dock mycket stor. Idet förra fallet är kravet på ett riktigt underlag betydligt större än i det senare fallet. Dessutom är kravet på att ligga nära "rätt värde" stort i det förra fallet medan nivån på det preliminära beloppet i det senare fallet kan anpassas. dels till önskad stimulanseffckt och dels till noggrannheten i tillgängligt underlag. För att undvika en med hänsyn till önskvärda stimulanseffekter alltför bred säkerhetsmarginal bör. för de fall där avverkningsmöjligheterna är onormalt små. en möjlighet till jämkning finnas. Utredningen har farhågor för att preliminärbeskattningen kan få en avverkningshämmande effekt för vissa grupper av skogsägare. Utredningen menar att skogsägare skulle avstå från

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82:182 58

att avverka och använda schablonintäkten för avdrag av vissa kostnader eftersom schablonbeloppen under alla förhållanden får tillgodoräknas senare. Skogsstyrelsen anser att dessa farhågor är överdrivna. Skulle riskerna för ett sådant handlande bedömas som stora är det också möjligt att sätta en tidsgräns för tillgodoräkningen av preliminärbeloppen.

Den av utredningen påtalade risken för att systemet med preliminärbe- skattning skulle leda till skogsvårdsmässiga olämpliga avverkningspriorite- ringar kan däremot möjligen finnas. Viddcn av problemet begränsas dock genom bestämmelserna i 5.5 skogsvårdslagen och skulle kunna begränsas ytterligare genom lagstiftning om en viss skyldighet att gallra skog.

Vad slutligen gäller frågan om de administrativa komplikationerna och merarbetet vid taxeringen kan detta leda till ett behov av ökade personal- resurser och ökad datorkapacitet inom skatteadministrationen. Huruvida sådana satsningar är motiverade måste givetvis bedömas mot bakgrund av den förväntade nyttan ställd mot kostnaden och i vad mån det finns bättre alternativ att tillgå.

Skogsstyrelsen anser att ett system med preliminär skogsbeskattning kan vara ett möjligt alternativ eller en tänkbar komplettering till en lagstadgad avverkningsskyldighet. Skogsstyrelsen vill ändå inte förorda att systemet nu införs. Anledningen till detta är att svårigheterna vid övergången och tillämpningen. med hänsyn till det osäkra underlaget för att fastställa preliminärbeloppen. trots allt är betydande och att det enligt skogsstyrelsens uppfattning finns både enklare och effektivare ekonomiska styrmedel som först borde övervägas.

Ett system med särskild skogsskatt har jämfört med preliminärbeskatt- ningen såväl administrativa som lagtekniska fördelar. Beskattningens definitiva karaktär innebär dock. att särskild hänsyn måste tas till fastigheter med begränsade avverkningsmöjligheter. Att vissa konflikter med skogs- vårdslagens avverkningsbegränsande regler kan uppstå kan inte heller uteslutas. Beskattningens definitiva karaktär ställer också större krav på skogsägarens planering. Brister i planeringen kan nämligen innebära att skogsägaren drabbas av skatt på fiktiva inkomster. Skogsstyrelsen kan med hänsyn till utredningens invändningar och mot bakgrund av vad som ovan har sagts inte förorda att ett system. med särskild skogsskatt införs.

Utredningen konstaterar att alla ekonomiska styrmedel som kan komma i fråga är förenade med nackdelar samtidigt som effekterna är svåra att bedöma. De ekonomiska förutsz'ittningarna för skogsbruket har också. bl. a. genom riksdagsbeslut. förändrats under utredningens arbete och utredning- en anser att det finns anledning att avvakta effekterna av dessa förändringar. Utredningen belyser sålunda effekterna av den nyligen beslutade höjningen av skogsvårdsavgiften i kombination med höjningen av skogsbruksvz'irdena vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Enligt utredningens mening torde den påtagligt ökade avgiftsbelastningen i många fall uppgå till belopp som svarar mot en betydande del av skogsavkastningen. Därigenom är det möjligt att uppnå effekter av det slag som har åsyftats med de av utredningen diskuterade beskattningsmodellerna. Utredningen uppger att en bidragande orsak till ställningstagandet att inte förorda något ekonomiskt styrmedel. också har varit att de redan genomförda höjningarna av taxeringsvärdcna och skogsvårdsavgiften ökat den ekonomiska pressen på de passiva skogsägarna.

Skogsstyrelsen konstaterar att utredningen sålunda grundar sitt ställnings- tagande bl. a. på förutsättningen att avgiftsbelastningen via skogsvårdsav-

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82:182 59

giften behålls på ungefär nuvarande nivå. Skogsstyrelsen biträder utredning- ens uppfattning att man genom den nu gällande skogsvårdsavgiften kan uppnå effekter liknande dem som kan åstadkommas genom preliminärbe- skattning eller särskild skogsskatt. Det bör dock påpekas att nuvarande avgiftsnivå ger ett lägre ekonomiskt tryck än vad som torde vara möjligt att uppnå genom något av de nämnda beskattningssystemen.

En annan viktig skillnad mellan beskattningen som styrmedel och skogsvårdsavgiften är att den senare. om den används som hittills. har en dubbelverkande effekt genom att den ger möjlighet till finansiering av ekonomiska stimulanser. Dessa kan i sin tur genom en lämplig utformning bidra till att uppfylla de skogspolitiska målen.

Ett system med denna kombination av ekonomisk påtryckning och ekonomisk stimulans har många fördelar. Såväl avgiften i sig. som återbetalningen av den i form av ekonomiska stimulansbidrag. bör öka avverkningsbenägenheten. Den del av systemet som innebär ekonomiska stimulanser ger därjämte möjligheter till en säkrare finansiering av den ökning av skogsvårdsinsatserna som är nödvändig för att upprätthålla en hög skogsproduktion. Att vid behov kunna variera avgiftsuttaget och anpassa och förändra bidragsrcglcrna innebär stor flexibilitet och ökar möjligheterna till styrning. Samtidigt är systemet enkelt och tar därför måttliga administrativa resurser i anspråk. '

En väsentlig fördel med ett system som bygger på skogsvårdsavgiften. vid jämförelse med alternativa lösningar. är att systemet redan finns. I egentlig mening infördes nämligen systemet då skogsvårdsavgiften höjdes till nuvarande nivå. för att bl. a. möjliggöra finansieringen av ett extra avdrag vid beskattningen av skogsuttag. Även den tidigare avgiftshöjningen för att finansiera det tillfälliga gallringsstödet utgjorde ett liknande inslag.

Enligt skogsstyrelsens uppfattning är ekonomiska styrmedel nödvändiga för att komma till rätta med de problem som utredningen har pekat på. En möjlighet är att utveckla ett system som helt eller delvis bygger på skogsvårdsavgiften. Som utredningen anför. kan man dock peka på vissa olämpliga effekter med den utformning som systemet nu har. Enligt skogsstyrelsens mening är det därför angeläget att snabbt utreda. dels i vad mån det är möjligt att mildra dessa olämpliga effekter och dels hur man i övrigt kan förbättra och utveckla det befintliga systemet. Exempel på viktiga frågor som behöver utredas är bl. a., om systemet kan kombineras med ett individuellt eller till brukningsenheten bundet skogsvårdskonto. om det skall finnas någon annan form av individuell anknytning. vilken nivå på avgifter och bidrag som är lämplig. om avgiften bör varieras med hänsyn till skogstillståndet och geografisk belägenhet. vilka skogsvårdsåtgärder som bör omfattas av stödet. om en del av avgiften lämpligen bör användas för bidrag vid vissa skogsuttag t. ex. gallringar samt hur bidragen lämpligen skall kombineras med det statliga stödet.

Som bakgrund till skogsstyrelsens ställningstagande kan det finnas anledning att erinra om att tidigare skogsutrcdningar har kommit fram till att det behövs-ett skogspolitiskt styrmedel av ekonomisk art. Sålunda förutsåg den skogspolitiska utredningen (SOU 1973zl4) de svårigheter som nu har drabbat skogsindustrin. Utredningen föreslog därför att ett avgifts- och stödsystem skulle införas. Detta förslag blev dock inte förverkligat.

I sitt betänkande Skog för framtid (SOU 1978:6) föreslog 1973 års skogsutrcdning införandet av ett särskilt skogsvårdskonto. Utredningen ansåg att skogsvårdskontot behövdes med hänsyn till utredningens förslag

• Sida 60
•  Original

Prop. 1981/82:182 60

om ökade skogsvårdsinsatser. Vid remissbehandlingen biträdde en majoritet i skogsstyrelsens styrelse förslaget. Förslaget om skogsvårdskonto avvisades dock när riktlinjerna för skogspolitiken lades fast.

Enligt virkesförsörjningsutredningen är de ekonomiska incitamenten för många skogsägare alltför svaga. Detta anges som en av de främsta orsakerna till den låga avverkningsbenägenheten. Enligt utredningens mening måste även intensiteten i skogsvården förbättras jämfört med 1970-talet om den långsiktiga avverkningsnivån skall kunna upprätthållas. Utredningens analys av orsakerna till den låga avverkningsbenägenheten och dess uppfattning om behovet av åtgärder för att upprätthålla avverkningsnivån på sikt visar således att behovet av åtgärder av ekonomisk natur har förstärkts under de senaste åren.

Det kan konstateras att flera av utredningens reservanter tillmäter ekonomiska styrmedel stor betydelse. Enligt en av reservanterna kan den nuvarande nivån på skogsvårdsavgiften tillsammans med den kommunala garantibcskattningen åstadkomma ett tryck på avverkningen som motsvarar den av utredningen föreslagna avverkningsskyldigheten.

Enligt direktiven har utredningen i första hand haft i uppdrag att utreda den skattemässiga behandlingen av skogsinkomster och möjligheterna att därigenom åstadkomma ekonomiska stimulanser. Utredningen har dock inte ansett sig kunna lämna förslag till sådana lösningar. Av den anledningen anser skogsstyrelsen. såsom tidigare har anförts. att ett ekonomiskt styrmedel som helt eller delvis bygger på skogsvårdsavgiften och som helt eller delvis kan vara utformat som ett skogsvårdskonto snabbt borde utredas.

4 Skogskontots behandling vid överlåtelse av fastighet

Enligt nuvarande regler skall medel på skogskonto tas upp till beskattning bl. a. om den skattskyldige överlåter fastighet. som utgör den väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning på skogskonto har skett.

Utredningen anser att regeln om omedelbar beskattning av medel på skogskonto när en fastighet byter ägare verkar avverkningshämmande för den skogsägare som har medel på skogskonto och som avser att överlåta sin fastighet inom några år. Utredningen föreslår därför att regeln ändras så att omedelbar beskattning inte alltid skall äga rum vid överlåtelse av fastighet. Möjligheten för överlåtaren att: behålla skogskontot skall stå öppen endast om fastigheten övergår till annan genom köp. byte eller gåva.

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av nästan samtliga remissinstanser. RSV är dock kritiskt. Verket anför: '

Utredningens förslag om rätt för den som överlåter sin fastighet att slippa återföra skogskonto till beskattning kan enligt RSVs uppfattning knappast antas medföra ökad avverkning. Visserligen kan det i dag förekomma fall där äldre skogsägare avstår från avverkning om han avser att överlåta fastigheten inom några år. men nuvarande regler om skogsavdrag kan i motsvarande mån antas medföra den effekten att fastighetsöverlåtelsen (onerös) tidiga- reläggs några år varvid den nye ägaren. på grund av rätten till skogsavdrag. torde vara mer avverkningsbenägen än den förre. Den förre ägaren har även möjlighet att förbehålla sig avverkningsrätt på den försålda fastigheten. med

• Sida 61
•  Original

Prop. 1981/82:182 61

åtföljande rätt till insättning på skogskonto.

RSV vill vidare framhålla att förslaget skattetekniskt strider mot de principer som ligger till grund för lagstiftning av likartat slag. I-Iär må nämnas lagen ('l979:609) om allmän investeringsfond. där det i 11 & stadgas att sådan fond skall återföras till beskattning om företaget vid beskattningsårets utgång inte bedriver jordbruk eller rörelse. Motsvarande regel finns i "11 5 lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto. I ll & lagen (19791610) om allmän investeringsreserv sägs att allmän investeringsreserv eller vederbörlig del därav skall återföras till beskattning bl. a. om hela eller den huvudsakliga delen av den f("jrvärvskälla. vari avsättningen till investeringsreserv har gjorts. under beskattningsåret har överlåtits eller verksamheten har upphört. Bakgrunden till dessa regler och till motsvarande regel i lagen om skogskonto torde vara den, att kontot skall vara avsett att jämna ut vissa inkomster i tiden — inte att vara en ständig. obeskattad reserv.

RSV vill vidare peka på vissa praktiska problem som kan uppstå om skogskonto får behållas efter det att fastighet har överlåtits. Uttag från sådant skogskonto skall beskattas i den kommun där fastigheten är belägen. även om den f. d. skogsägaren har flyttat till annan kommun. Denna ordning kommer dock att leda till problem i form av felaktiga redovisningar i självdeklaration m. m. I och för sig förekommer denna situation redan nu. i de fall medel från förbehållen avverkningsrätt har satts in på skogskonto. men eftersom situationen kommer att förekomma oftare med det föreslagna systemet får antalet felaktigheter antas bli i motsvarande mån flera. Problemet accentueras i det fall en f. d. skogsägare. som behållit medel på skogskonto. anskaffar ny skogsfastighet med varierande grad av felkällor om den nya fastigheten ligger i samma församling som den försålda, i annan församling men samma kommun. i annan kommun eller i annat län. RSV vill här peka på det nu föreliggande förslaget till reformerad inkomstbeskattning som i väsentliga delar bygger på att f("irvärvskällorna hålls i sär.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att genomförandet av förslaget bör anstå i allt fall till dess utbotaxeringen slopas. Länsstyrelsen anför:

Från administrativ synpunkt ser länsstyrelse-n vissa problem med förslaget om rätten för överlåtaren att behålla skogskonto vid försäljning av fastigheten. I länet är dessa försäljningar oftast förknippade med utbotax- ering. dvs. den avyttrade fastigheten ligger i annan kommun än fastighets- ägarens hemortskommun. Kontrolluppgift om uttag av skogskontomedel efter avyttringen av fastigheten lämnas av bankerna men en riktig taxering förutsätter meddelande mellan taxeringsnämnderna. Eftersom den skatt- skyldige inte längre äger fastighct i kommunen finns inget styrmedel för taxeringsnämnden att avkräva deklaration för taxering där om meddelandet inte avsänds eller kommer på avvägar.

En av de remissinstanser som tillstyrker förslaget. Lantbrukarnas skatte- (Ielegation. uppehåller sig mera utförligt vid detta.

Lantbrukarnas skattedelegation:

Den nuvarande ordningen med beskattning av skogskontomedlen vid fastighetsöverlåtelse leder dels till en minskad avverkning de närmaste åren före en tänkt överlåtelse dels till en fördröjning av för strukturrationalisering

• Sida 62
•  Original

Prop. 1981/82:182 62

och generationsväxling angelägna överlåtelser.

Utredningens förslag kommer om det genomförs att medföra att en avverkningsaktivitet kan upprätthållas även under senare delen av en skogsägares innehavstid. Många äldre skogsägare kanske rent av kan väntas öka aktiviteten genom att de'via skogskontot ges möjlighet att späda på sin pension.

I ett något vidare perspektiv är det för virkesförsörjningen angeläget att strukturrationalisering och generationsväxlingar inte hämmas och fördröjs. Båda frågorna har avgörande betydelse för aktiviteten i skogsbruket. I görligaste mån måste befintliga hinder undanröjas. Ett viktigt led i detta är utredningens här diskuterade förslag.

Liksom utredningen finner delegationen att en åtgärd enligt förslaget inte skulle föranleda några påtagliga kontrollproblem. Genom den redovisning av skogskonto som regelmässigt skall ske på jordbruksbilaga kan kontinui- teten beträffande skogskontomedlen lätt följas år från år. Bankerna har redan skyldighet att lämna kontrolluppgift beträffande uttag. Det som krävs är att den skattskyldige för fastighetskommunen lämnar jordbruksbilaga så länge skogskontomedel finns kvar.

Delegationen anser vidare att det inte finns några bärande skäl för det nuvarande förbudet att för samma beskattningsår både få avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv och uppskov för medel som sätts in på skogskonto. Enligt delegationen saknar frågan inte betydelse för avverkningsaktivitet och därmed virkesförsörjning. Delegationen anför:

Investeringsrcserven avses i första hand komma till användning vid planerade investeringar inom fastigheten.. Bäst effekt uppkommer om avsatta medel tas i anspråk för investeringar i byggnader eller markanlägg— ningar. Avsättningsrätten är begränsad till högst hälften av nettointäkten i förvärvskällan (dock minst 10 000 kr.). Denna begränsning leder ofta till att skogsägare av utjämningsskäl måste använda skogskonto i stället för allmän investeringsreserv. De berövas därmed möjligheten att tillgodogöra sig de effekter som ansågs angelägna och som låg bakom införandet av den allmänna investeringsreserven. Särskilt allvarlig är frågan för kombinerade jord- och skogsbruksföretag där investeringsbehovet är stort och måste helt eller delvis finansieras genom skogsuttag. Delegationen anser att en ändring snarast bör komma till stånd.

LMV anser att det är av stor vikt för strukturrationaliseringen latt utredningens förslag genomförs. Verket anser dock att skogskontot skall få behållas även när överlåtelse har skett genom fastighetsreglering.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att det av lagstiftningen bör framgå att beskattning av medel på skogskonto skall ske i fastighetskommu- nen i det fall den tidigare skogsägaren har flyttat till en annan kommun.

5 Skogskontots löptid

Enligt nuvarande regler skall medel på skogskonto som inte har tagits ut tidigare betalas åter till insättaren — och därmed beskattas # efter tio år. I en den 7 april 1981 dagtecknad skrivelse föreslår utredningen att

• Sida 63
•  Original

Prop. 198l/82:182 63

skogskontots löptid' förlängs till tjugo år i de fall då medlen avser avverkningar på grund av stormfällning. brand. insektsangrepp eller liknande händelse. Ändringen föreslås gälla fr.o.m. 1982 års taxering._ Enligt en ('.ivcrgångsbestämmelse skall ändringen tillämpas även i fråga om medel som finns innestående på skogskonto före ikraftträdandet.

Skogsstyrelsen, som tillstyrker förslaget. anför:

Det huvudsakliga syftet med skogskontosystemet är att ge fysiska personer m. fl. möjligheter att uppskjuta. och på flera år fördela beskattningen av skogsinkomster. Därigenom kan effekterna av progressiviteten i den statliga beskattningen vid ojämna inkomster mildras. I normalfallet torde en tioårsperiod vara fullt tillräcklig för att åstadkomma erforderlig inkomstut- ' jämning. I de fall då skogsägaren tvingas till stora skogsuttag på grund av skador på skogen kan dock en längre tid än tio år för inkomstutjämning vara motiverad.

Enligt 2 få andra stycket skogskontolagen har skattskyldig rätt till förhöjd insättning på skogskonto om stormfällning. brand. insektsangrepp eller liknande händelse medför att en betydande del av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet. l prop. l978/79:81. där den förhöjda insättningsrätten i skadefallen föreslogs. sägs det bl. a. att vid bedömning av vad som är en "betydande del av förvärvskällans skog" så är en tidigarelagd avverkning som motsvarar minst två års tillväxt en lämplig avvägning. Före tillkomsten av de permanenta uppskovsreglerna i skadefal- len har vid flera tillfällen i princip samma regler tillämpats med stöd av tillfällig lagstiftning i samband med stormfällningar.

Skogsstyrelsen delar virkesförsörjningsutredningens uppfattning att den skattemässiga behandlingen av skogsintäkter som inflyter genom avverkning av skadad skog har stor betydelse för skogsägaren och att det är angeläget att med olika medel förbättra förutsättningarna för att skogsägarna aktivt skall medverka i bekämpningen av t. ex. insektsangrepp. Enligt virkesförsörj- ningsutredningens förslag kan detta ske genom en förlängning av skogskon- tots löptid till 20 år i skadefallen om uppskov med beskattningen har medgetts enligt reglerna i 2 & andra stycket skogskontolagen eller vad avser övergångsbestämmelserna. hänför sig till sådan avverkning som avses i 2 & andra stycket.

Enligt skogsstyrelsens uppfattning finns det skäl till en förlängning av skogskontots löptid i de fall då skador på skogen har fratntvingat avverkningar av relativt stor omfattning. Bl. a. detta gör att det finns skäl som talar både för och emot en koppling av den längre löptiden till 2 å andra stycket skogskontolagen.

Skäl som talar emot är att skador som föranleder avverkning omfattande några få års tillväxt i och för sig inte motiverar en längre tid än tio år för inkomstutjämning. Detta dock under förutsättning att inte insättning av medel på skogskonto motsvarande flera årsavkastningar har skett åren närmast före det att skadan inträffade eller insättning behöver ske på grund av normala avverkningar samma år.

I de fall skador av måttlig omfattning drabbat överårig skog är det. sakligt sett. riktigare att mildra progressiviteten i beskattningen med hjälp av en särskild skatteberäkning enligt reglerna för ackumulerad inkomst. Av den

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82:182 64

anledningen kan det även i sådana fall ifrågasättas om en längre löptid än tio år är motiverad.

Ytterligare ett förhållande som inger vissa betänkligheter mot en förlängd löptid. annat än för rena katastroffall. är att många skogsägare låter huvuddelen av de insatta medlen stå inne ända fram till slutet av uppskovsperioden.

Det starkaste skälet för en utformning av reglerna enligt virkesförsörj- ningsutredningens förslag är att genom så enkla och lättillämpade regler som möjligt åstadkomma en viss lindring av beskattningen i skadefallen.

Ett särskilt skäl för en förlängd löptid för skogskontot vid stora skador och då skador inträffar vid upprepade tillfällen är att kostnaderna för efterföl— jande skogsvårdsåtgärder ofta är mycket betungande och sträcker sig över relativt lång tid — avsevärt mera än tio år — om man inräknar även röjningarna.

Virkesförsörjningsutredningen påpekar att en förlängning av löptiden för skogskonto i skadefallen även har en virkesförsörjningsaspekt eftersom kravet på att ta upp skogskontomedel till beskattning kan leda till att skogsägaren underlåter att avverka av skatteskäl.

En förlängning av skogskontots löptid bör onekligen ha en viss betydelse för avverkningsbenägenheten i det enskilda fallet. Enligt skogsstyrelsens bedömning innebär dock begränsningen till skadefallen att inverkan på virkesförsörjningen totalt sett torde bli mycket marginell.

Virkesförsörjningsutredningens påpekande aktualiserar frågan om inte skogskontoreglerna kunde utformas på ett sätt som mera än nu främjar avverkningsbenägenheten. Om den primära uppgiften skulle vara att lösa den frågan är givetvis enbart en förlängning av löptiden ingen lämplig lösning vare sig i skadefallen eller generellt. I praktiken skulle det enbart innebära att man skjuter upp problemet och får samma eller större avverkningshämman- de effekt efter ytterligare tio år. Om man vill åstadkomma en utformning av skogskontosystemet som mera än nu är ägnat att öka avverkningsbenägen- heten bör en f("i'irlängning av löptiden i skadefallen kompletteras med sådana ändringar av skogskontoreglerna som innebär en heltäckande och långsiktig lösning.

Den andel av skogsintäkten som enligt nuvarande skogskontoregler måste tas upp till.beskattning samma år. som den inflyter kan antas verka starkt återhållande på avverkningarna. I samband med skogskontouttag förstärks denna effekt ytterligare. Resultatet kan bli att skogsägaren trots en tillfälligt god konjunktur med stor efterfrågan på virke avstår från att avverka. Av den anledningen borde det övervägas om inte uppskovsrätten borde utvidgas till att omfatta en större andel av rotvärdet. En sådan utvidgning måste dock ovillkorligen förenas med regler om att insatta medel skall tas upp till beskattning efter hand i lämplig ordning. exempelvis med i medeltal tiondel per år vid en löptid av tio år. I annat fall skulle en förhöjd uppskovsrätt kunna verka ännu mera avverkningshämmande i samband med stora skogskonto- uttag i uppskovstidens slutskede. Reglerna bör lämpligen utformas så att uppskovsrätten blir lika för alla avverkningar och bör lägst motsvara vad som nu gäller enligt 2 & andra stycket i skogskontolagen. En ytterligare förhöjning av uppskovsrätten bör dock övervägas. En sådan utformning skulle innebära en betydande förenkling. stimulera avverkningsbenägenheten och tillgodose behovet av uppskov med beskattningen vid stora skogsuttag t. ex. på grund av skador på skogen. Ett genomförande av förslaget skulle innebära att 2 & andra och tredje stycket i skogskontolagen kunde utgå. vilket i sin tur skulle

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82:182 65

innebära att särskilda regler för en förlängd löptid i skadefallen. som ersätter kopplingen till 2?" andra stycket. skulle behöva utformas.

Tillämpningen av de föreslagna övergångsbcstämmclserna kan komma att vålla vissa problem. 1 de fall där intygen för insättning av förhöjt uppskovsbelopp enligt tillfälliga. eller numera permanenta. uppskovsregleri skadefallen finns sparade bör det vara enkelt att avgöra om rätt till förlängd löptid föreligger. Övergångsbestämmelsernas utformning förutsätter dock inte en tillämpning enbart i de fall då särskilda uppskovsregler har gällt eller har utnyttjats och i sådana fall kan det bli betydligt svårare att styrka grunden för den ursprungliga insättningen. Det kan även påpekas att på grund av tillfälliga regler om generellt förhöjd insättning på skogskonto för tiden 1 januari 1980—30 juni 1981 föreligger inte heller intyg enligt 2 å andra stycket för den tiden i skadefallen.

Utöver de i framställningen föreslagna lagändringarna torde det även behövas en ändring i lä tredje stycket eftersom skattskyldig för visst beskattningsår och viss förvärvskälla kan behöva göra insättning på två konton ett med tioårig löptid och ett med tjugoårig löptid.

Skogsstyrelsen vill. med hänsyn främst till behovet i svårare skadefall. avslutningsvis tillstyrka virkesförsörjningsutredningens framställning om f(.'>rlängd löptid på skogskonto i skadefallen. men anser att även en förhöjd uppskovsrätt i kombination med en reglerad återföring av insatta medel till beskattning bör övervägas. Det sistnämnda bör dock inte få förhindra att en förlängd löptid i skadefallen kan tillämpas fr.o.m. 1982 års taxering eftersom detta bedöms som mycket angeläget.

Skogsstyrelsen har till sitt yttrande fogat ett yttrande av Skogsvårdsstyrel- sen i Värmlands län, som tillstyrker förslaget eftersom det i väsentlig utsträckning överensstämmer med skogsvårdsstyrelsens tidigare framställ- ningar. Styrelsen anför vidare:

Enligt förslaget skall den skogsägare som vill utnyttja den förlängda uppskovstiden kunna styrka grunden för den ursprungliga insättningen genom ett intyg från skogsvårdsstyrelsen. Ett sådant förfarande bedömer styrelsen vara lämpligt. Distriktspcrsonalen har under flera års arbete med att. bekämpa granbarkborren fått en allmäntHIsett god. uppfattninglgm, skadornas omfattning och lokalisering. Inventeringskartor och bekämp- ningsplaner bör också kunna utgöra ett användbart underlag vid utfärdandet av intyg.

Skogsvårdsstyrelsen förutsätter att taxeringsmyndigheterna godtar intyg som grundas på fältpersonalens allmänna kännedom om skadorna på de aktuella fastigheterna. Några mera ingående utredningar med fältkontroller kan av resursskäl inte bli aktuella annat än i undantagsfall. '

Att i förväg försöka bedöma resursbehovet för att utfärda intyg enligt utret'lningsförslaget är knappast möjligt. Med den handläggningsordning skogsvårdsstyrelsen förutsätter bör emellertid tidsåtgången för varje enskilt ärende bli ganska måttlig.

Ban/(inspektionen och Sverigesföreningsbankersförhun(I har inte något att erinra mot förslaget. Svenska lxzrzkföreningen har inte heller i och för sig något att invända mot förslaget. Föreningen påpekar dock att det krävs att ett särskilt konto får läggas upp beträffande medel som satts in till följd av skadefall. Föreningen anför vidare:

• Sida 66
•  Original

Prop. 1981/82:182 66

Utredningen har också angett att redan insatta skogskontomedel med stöd av intyg skall kunna föras över till ett nytt konto resp. — i fråga om nya insättningar — att medel som satts in efter avverkning av skadad skog skall kunna särskiljas från övriga skogskonton. En sådan ordning står emellertid i strid med l & skogskontolagen. som föreskriver att endast ett skogskonto får läggas upp för en skattskyldig. Förslaget kräver därför en ändring också i denna paragraf av innebörd att vid sidan av "ordinarie" skogskonto också ett konto får läggas upp för skadefallen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län tillstyrker förslaget med hänsyn till att det torde omfatta endast ett begränsat antal insättningar och inte utgöra något hinder mot framtida lagstiftningsarbete.

Taxeringsnämndsortlförandcnas riksförbund ( TOR) godtar i princip förslaget om förlängd löptid förskogskontoti skadefallen. Förbundet är dock kritiskt mot övergångsbestämrnelserna och anför beträffande dessa:

I övergångsbestämmelser har utredningen föreslagit att de nya reglerna även skall tillämpas i fråga om kvarstående medel på skogskonto som före ikraftträdandet föranlett uppskov med beskattningen av intäkter beträffande skadefallen. Utredningen har anfört att vid tillämpningen av föreslagna övergångsbestämmelser kan vissa problem förutses. TOR delar denna uppfattning. _

Skogskontoinsättning som gjorts i samband med avverkning av skadad skog har inte särbehandlats i nuvarande skogskontosy'stem utan medlen står tillsammans med annan insättning 51 samma skogskonto. Utredningen anser att det bör ankomma på den skogsägare som vill utnyttja den förlängda uppskovstiden att genom intyg från Skogsvårdsstyrelsen styrka grunden för den ursprungliga insättningen. Med stöd av dylikt intyg skulle banken kunna överföra skogskontomedlen till ett nytt konto som omfattas av den längre löptiden. Den maximala tiden - 20 år — skall därvid räknas från den ursprungliga insättningen. '

Därest uttag från skogskontot inte skett efter insättning av likvid för skadad skog torde den föreslagna tillämpningen inte föranleda några större

- problem. TOR vill emellertid erinra om att deklarationerna efter gallrings- tidens utgång är makulerade. I de fall uttag skett frän kontot efter nämnda insättning blir förhållandena ytterligare komplicerade. Kvarstående skogs- kontomedel kan t. ex. understiga denna insättning. Utredningen synes inte ha ansett att en proportionering av de kvarstående skogskontomedlen bör ske i förhållande till insättning av likvid för skadad skog och övrig insättning. Det har inte varit möjligt för utredningen att få närmare uppgifter om antalet skogsägare och skogskonton som skulle komma att omfattas av övergångs- bestämmelserna. TOR vill även peka på den för taxeringsåren 1981 och 1982 gällande lagen l980:389 om tillfälliga regler om insättning på skogskonto. Enligt sistnämnda lag erfordras intet intyg från Skogsvårdsstyrelsen.

Med hänsyn till de svårigheter som tillämpningen av de föreslagna övergångsbestämmelserna skulle medföra för taxeringsnämnderna anser sig TOR inte kunna tillstyrka ett genomförande av desamma. TOR vill i stället förorda att möjligheter till dispens medges.

De övriga skattemyndigheter som har yttrat sig. nämligen RSV och länsstyrelserna i Värmlands och Jämtlands" län, ställer sig avvisande till förslaget.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82:182 67

RSV:

RSV vill inledningsvis erinra om departementschefens uttalanden i propositionen 1978/79z81 s. 11 f. Departementschefen behandlar där frågan om en eventuell förlängning av uppskovstiden i katastroffallen. Efter att ha berört olika skäl för och emot en fi'irlängning avslutar departementschefcn enligt följande.

"Det anförda visar enligt min mening att en förlängning av uppskovstiden väcker flera frågor av principiell natur. En så genomgripande ändring av skogskontosystemet bör därför inte övervägas i detta sammanhang. Denna frågz1——— — får i stället övervägas i det fortsatta arbetet med att utforma ett nytt skogsbeskattningssystem".

De olika skäl som departementschefen dessförinnan kortfattat berört har inte närmare utretts av utredningen. Utredningen har inte heller redovisat vilka möjligheter till resultatutjämning som f.n. finns för skogsinkom- ster. '

RSV har inom ramen för arbetet med att besvara remissen dessutom funnit ett flertal problemställningar av teknisk art som måste lösas 1 samband med en förlängning Som exempel härpå kan nämnas.

1.

lx)

'.'.)

U|

Enligt nuvarande lå tredje stycket skogskontolagen får skattskyldig endast göra insättning på ett skogskonto. Utredningen anser att banken med stöd av ett intyg kan föra över aktuella skogskontomedel till ett nytt konto som omfattas av den längre löptiden. Härav följer att nyssnämnda lagrum behöver ändras. Därvid måste också regleras om de två kontoslagen för ett och samma beskattningsår får öppnas i olika banker eller om kontona måste öppnas i en bank. ' De intyg som utredningen anser en överflyttning av medlen skall kunna grundas på kanske inte finns bevarade. RSV vill här ocksa påpeka att deklarationerna normalt inte finns bevarade för aktuella beskattningsår. Deklarationen skall ju normalt bevaras endast under sex år. Inte heller har det tidigare funnits skäl att anteckna förhållanden som här är av betydelse i skogsliggarcn. Inte heller torde det vara särskilt sannolikt att skogsvårdsstyrelsen i efterhand kan utfärda tillräckligt tillförlitliga intyg om fördelningen av skogsinkomster- na. - . För tåxeringsåren "1981 och 1982 gäller lagen (1980:389) om tillfälliga

regler för insättning på skogskonto. Till följd av denna lags utformning krävs inga intyg från skogsvårdsstyrelsen för insättningar under beskatt- ningsåren 1980 och 1981. Även om skogsvårdsstyrelsen. den skattskyldige ' eller banken normalt bevarar utfärdade intyg saknas således sådana för denna tid. Utredningens förslag kräver här en uppskattning från intygsgivaren. Om en skattskyldig till i dag endast delvis har tagit ut insatta medel som är hänförliga till ett beskattningsår. hur skall i så fall resterande medel _ behandlas”? Vid tvekan bör de "normala" avsättningarna anses uttagna först. men frågan torde i vart fall böra beröras.

. I dag har bankerna skyldigheter "som till stor del underlättar taxerings-

kontrollen vad gäller medel insatta på skogskonto. Det är också kontrollskäl som medfört att skogskontolagstiftningen i vissa avseenden är starkt formalistisk. Kontrollen bör också i-ett system med två olika- konton till stor del kunna grundas på uppgifter från bankerna och

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/82:182 68

tvångsutbetalningar. l-Iärför krävs emellertid att bankerna tillser att fördelningen på de olika kontona blir riktig.

6. Ett system med två olika slags skogskonton kan leda till misstag vid insättningar. Den skattskyldige kan på grund av olika skäl anse sig endast kunna göra insättningar av den storlek som är tillåten inom ramen för normalfallen. Han behöver därvid inte förete något intyg för att styrka rätten till uppskov vad gäller beloppet. Däremot torde sådant krävas om han ändå önskar göra insättning på kontot med den längre löptiden. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Likaså bör regleras huruvida den skattskyldige skall kunna överflytta medel från det ena kontoslaget till det andra kontoslaget (jfr RÅ 1972 ref 58 och RÅ 1970 ref 351 . Det sistnämnda synes i vart fall vara avsett övergångsvis. Problemet torde dock även kunna bli aktuellt senare vid insättningar som sker av misstag eller på grund av bristande kunskap om den nya ordningen.

7. De föreslagna övergångsbestämmelserna synes inte beakta att den förhöjda insättningsrätten vid skadefall tidigare har varit reglerad genom särskild lagstiftning. För att den nya ordningen skall gälla också för sådana insättningar torde krävas en regel med exempelvis följande lydelse. ”Härvid skall anses som om ursprungligt uppskov medgetts med stöd av 25 andra stycket". Med en sådan skrivning kan punkt 2 sista meningen utgå.

8. Iövergångsbestämmelsen måste också regleras uppgiftsskyldighet för den skattskyldige vad gäller överflyttade medel (jfr 45 skogskontolagen ).

Det nu framförda torde inte innehålla en fullständig uppräkning av de tekniska problem som bör lösas i samband med en eventuell lagstiftning. Enligt RSVs mening kräver också de exempel som här angetts att en eventuell lagstiftning föregås av ytterligare utredning. Det bör därvid även kunna övervägas om det nu framlagda förslaget på ett överskådligare sätt skulle. kunna regleras i en särskild lag för "skogsskadekonton" med lämpliga hänvisningar till skogskontolagen . RSV förutsätter att verket också bereds tillfälle att lämna synpunkter på de förslag som därvid framarbctas. Det nu framlagda förslaget utgör inte tillräckligt underlag för en lagstiftning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län redovisar i stort sett samma problemställ- ningar som RSV har gjort. Länsstyrelsen tar också upp förslagets betydelse för virkesförsörjningen och skattekonsekvenserna för den enskilde skogs- ägaren:

Utredningen anför att den omständigheten att behållningen på vissa skogskonton tas till beskattning vid 1982 års taxering komtner att leda till att skogsägare av skatteskäl underlåter att avverka. Det torde vara ett ringa antal skogsägare som gjort stora insättningar vid 1971 års taxering och låtit medlen stå inne maximal tid och följaktligen 1982 tvingas redovisa höga intäkter av jordbruksfastighet. På grund härav kan länsstyrelsen inte dela uppfattningen att virkesförsörjningen i nämnvärd omfattning kan påver- kas.

Länsstyrelsen anser därför att förslaget har marginell betydelse för virkesförsörjningen. Med hänsyn till de övriga möjligheter till resultatutjäm- ning mellan beskattningsår (allmän investeringsreserv. avsättning för skogs— vårdande ätgärder rn. m.) som numera står ägare av jordbruksfastighet till buds. torde inte heller skattekonsekvenserna för den enskilde påkalla den föreslagna lagändringen.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82:182 (19

Förslaget strider vidare enligt länsstyrelsens mening även mot en önskvärd förenkling av regelsystemet på bcskattningsområdet.

På grund härav föreslår länsstyrelsen att förslaget inte läggs till grund för lagstiftning.

Länsstyrelsen i Värmlands län:

Såsom utredningen framhållit år det i huvudsak Värmlands län som drabbats av insektsangrepp på växande skog. Ett område som drabbats särskilt hårt är Norra Ny församling i Torsby kommun. Såvitt framgår av 1980 års skattelängd förefaller det emellertid inte som om skogsägarna i området tvingats betala onormalt höga skatter därför att nuvarande möjligheter till inkomstutjämning skulle vara otillräckliga. Skattelängden för Norra Ny visar nämligen att endast sex skattskyldiga med hemort inom församlingen hade inkomst av jordbruksfastighet över 50 001) kr. vid 1980 års taxering. [ två av fallen översteg inkomsten 100 000 kr.

En förlängning av löptiden för skogskonto som även omfattar redan innestående medel kommer utan tvivel att medföra åtskilliga administrativa problem. Ett av problemen beror på att flertalet deklarationer normalt utgallras efter sex år och att man därför i många fall saknar möjlighet att kontrollera om det vid deklarationstillfället företetts ett intyg om sådan avverkning som avses i 2 å andra stycket skogskontolagen. Normalt lämnas intyget av skogsvårdskonsulenten året efter det att avverkningen skett. Intyget skall visa att viss angiven intäkt hänför sig till avverkning på grund av sådan skada som avses i nämnda lagrum (stt'1rmfällning_ brand. insektsan- grepp eller liknande händelse). Det är 'anligt att skogsägaren gjort normala avverkningar jämsides med avverkningar på grund av skada. Att långt i efterhand intyga hur stor andel av intäkten som hänför sig till normalavverk- ning resp. avverkning på grund av skada torde vara svårt. Värdet av de intyg som enligt förslaget skall grunda rätt till förlängning av löptiden i nu avsedda fall måste därför ifrågasättas.

Taxering av fastighetsägare som är bosatta utom kommunen avses inom en nära framtid komma att ske i clen skattskyldiges hemortskommun. Någon lokalkännedom kommer då inte att finnas när taxeringsnämnden skall ta ställning till om uppskov skall medges på grund av att intäkterna hänför sig till sådan avverkning som avses i 2 &" andra stycket skogskontolagen. God lokalkännedom har ofta stor betydelse för att taxeringsnämnderna skall kunna åsätta likformiga och rättvisa taxeringar. Vid allmän fastighetstax- ering samtaxeras alla fastigheter som bildar en gemensam förvaltningsenhet. [ en geografiskt vidsträckt kommun som Torsby är det inte ovanligt att en skogsägare har långt mellan sina skogsskiftcn. Ett intyg avseende avverkning på ett skifte inom viss del av kommunen kan i ett sådant fall åberopas av fastighetsägaren utan att taxeringsnämnden har någon reell möjlighet att bedöma om avverkningen i verkligheten skett inom en annan del av kommunen där skogen inte drabbats av någon skada.

Med hänsyn till att endast ett fåtal fastighetsägare torde ha nämn färda skatteproblctn på grund av stora skogsavverkningar och då det redan med nuvarande bestämmelser finns möjlighet att uppskjuta beskattningen under sju år genom att utnyttja möjligheten att göra avsättning till allmän investeringsreserv. avstyrker länsstyrelsen förslaget om en generell förläng- ning av löptiden för skogskonto i skadefallen till 20 år. Skatteeffekterna torde allmänt komma att lindras om den nyligen aviserade marginalskattereformen

• Sida 70
•  Original

Prop. 1981/82:182 70

genomförs. Skulle i enstaka fall svåra skattekonsekvenser uppstå för skogsägare på grund av avverkning i sådana fall som nu äri fråga. hör det vara tillräckligt om länsstyrelsen ges möjlighet att efter ansökan medge dispens från skyldighet att göra uttag från skogskonto. förslagsvis under högst fem år.

En minoritet av länsstyrelsen förordar att virkesl'örsörjningsutredningens förslag genomförs.

6 Den skattemässiga behandlingen av skogsvägar och diken

I fråga om markanläggningar gäller som huvudregel att avdrag medges enligt '_wskrivningsplan med 5 €"r årligen av ett belopp som motsvarar tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet.

Beträffande dikning görs f. n. skillnad mellan skyddsdikning och annan dikning. Till skyddsdikning räknas åtgärder som syftar till att vidmakthålla skogsmarkens avkastningsförmåga. Dikning som höjer produktionsförmå- gan räknas som annan dikning. Omedelbart avdrag medges för skyddsdik- ning medan annan dikning däremot följer reglerna om avskrivning av markanläggningar.

Enligt utredningen skulle en vidgad avskrivningsrätt för skogsvägar vara ett effektivt medel för att få till stånd ett ökat vägbyggande. Utredningen föreslår bl. a. därför att hela anskaffningsvärdet skall få skrivas av på tio år. Utredningen anser vidare att övervägande skäl talar för att kostnaderna för all dikning jämställs med alla övriga skogsvärdsinsatser och därmed bli omedelbart avdragsgilla. Utredningen föreslår därför en sådan utvidgning av avdragsrätten.

Utredningens förslag beträffande skogsvägar har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanser. RRV. RSV och länsstyrelser: i Norrbottens län är dock kritiska.

R R 1:

För att öka byggandet av skogsvägar föreslär utredningen dels ökat direkt statligt stöd. dels ändrade avskrivningsregler. Ändrade avskrivningsregler skulle framför allt gynna helt privata vägar. Erfarenheterna tycks dock visa att skogsvägar som byggs med bidrag. genom den samordning som sker mellan flera skogsägare. får såväl längre livslängd som" bättre standard och sträckning. Mot bakgrund av detta och då stödet till skogsvägar redan utökats kraftigt avstyrker RRV utredningens förslag om ändrade avskriv- ningsregler.

RSV: Enligt nu gällande regler får kostnad för skogsväg skrivas av med 75 (*(- av den totala anskaffningskostnaden. Arligt avdrag får ske med 5 C?- på avskrivningsunderlaget. För denna typ av markanläggningar gäller således

• Sida 71
•  Original

Prop. 1981/82:182 ' . 71

samma regler som för andra markanläggningar. Före 1972 års lagstiftning gällde att avdrag för skogsväg fick ske med 10 '..5'2- årligen på en tredjedel av anskaffningskostnaden för vägen. Departementsehefen hade i prop. 1962:56. s. 80. anfört att varaktigheten av skogsvägar var svår att bedöma. Bl. a. med hänsyn. härtill och att omedelbar avdragsrätt förelåg för anskaffningskostnaden för tillfälliga skogsvägar borde inte större andel av kostnaden för permanenta skogsvägar än en tredjedel få avskrivas.

1972 års lagstiftning medförde. som anförts ovan. att avskrivningsunder- laget höjdes till 75 %.- av anskaffningskostnaden. Härom anförde departe- mentschefcn (prop. 1972: 120. s. 212) att varaktighetstiden för andra markanläggningar än täckdikningsanläggningar var svår att bedöma. men i helt över -'ägande antalet fall torde fråga inte vara om anläggningar med begränsad varaktighet.

Principen bakom rätten till avdrag för värdeminskning på markanläggning är således den. att en sådan anläggning i och för sig är utsatt för viss värdeminskning. men denna är inte total. En sådan anläggning medför sådan värdeökning för fastigheten. som i vart fall delvis anses vara bestående. Detta torde inte minst gälla skogsvägar. där man i och för sig kan ifrågasätta om värdeminskningsunderlaget bort vara lägre än 75 % på grund av vägens bestående 'ärde. detta sett mot bakgrund av: att kostnaden för tillfälliga skogsvägar får dras av omedelbart.

RSV ifrågasätter starkt att en skogsägare skulle bli mer benägen att bygga skogsväg om avdragsrätten ökar till att omfatta hela anskaffningskostnaden i stället för nuvarande 75 % och att årlig avskrivning får ske med 10 % i stället för 5 (.)-'i, på underlaget. Enligt RSVs uppfattning torde lönsamheten för hela avverkningsprojektet. inkl. kostnaden för byggande av skogsväg. styra avverkningsbenägenheten. Vid en sådan helhetsbedömning torde storleken av avskrivningsunderlaget för 'ägen och avskrivningstakten spela en underordnad roll för beslutet om avverkning. Härtill kommer att denna typ av markanläggning av principiella skäl inte bör behandlas på annat sätt än andra markanläggningar och vidare de svårigheter av ganskningsteknisk natur som kommer att uppstå då systemet bryts. Vid en sådan samlad bedömning finner RSV att skogsvägar inte bör behandlas skattemässigt på annat sätt än andra markanläggningar. RSV avstyrker således förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Norrbottens län:

De kostnader som nedläggs i nya skogsvägar har ett visst bestående värde för fastigheten. Denna del bör inte medges som avdrag vid inkomstberäk- ningen. l prop. 1980/81:68 med förslag till ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av inventarier. fastigheter och pågående arbe- ten m. m. behandlades denna fråga. Departementsehefen anförde i anled- ning av framförda krav på utvidgad avskrivningsrätt för markanläggningar. att begränsningen till 75 % av anskaffningskostnaden fortfarande var motiverad eftersom vissa markanläggningar har ett bestående värde. Även avskrivningsprocenten borde lämnas oförändrad bl. a. med hänsyn till att avskrivningarna beräknas på ett kollektivt avskrivningsunderlag. Länsstyrel- sen anser att även efter avverkning är en skogsväg till nytta för fastigheten företrädesvis då för skogsvårdande åtgärder. Det bestående värdet av skogsvägar framstår tydligare än av skogsdikning.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1981/82:182 72

Länsstyrelwn [ Kronobergs län anser att hela anskaffningsvärdet av en skogsväg skall få skrivas av på fem år. Skogsstyrelsen. som tillstyrker förslaget. anför:

Nedläggningen av flottningen har ökat behovet av vägar på många håll i norra Sverige. 1 de södra delarna av landet är stora delar av vägnätet föråldrat. Det är viktigt att "erforderlig nybyggnad och upprustning av vägarna kommer till stånd eftersom de utgör en förutsättning för ett effektivt utnyttjande av landets skogstillgångar.

Den skattemässiga behandlingen av utgifterna för skogsvägar har varit föremål för övervz'iganden av ett flertal utredningar under senare år. Såväl skogsskattekommitten (SOU 196930) som den skogspolitiska utredningen (SOU 1973:14) ansåg att kostnaderna för permanenta skogsvägar borde få avskrivas i sin helhet. Skogsskattekommitten föreslog en avskrivningstid på tio år medan den skogspolitiska utredningen ansåg det som angeläget med möjlighet till en kortare avskrivningstid. förslagsvis fem år. Efter det att nuvarande regler infördes år 1972 har avskrivningsreglcrna för markanlägg- ningar varit föremål för (.ivervägantle i företagsskatteberedningens betänkan- de (SOU 1977:8() och'87) och har krävts i framställningar om utvidgad avskrivningsrätt. Detta har dock inte föranlett någon ändring av reglerna. Utvidgad avskrivningsrätt för markanläggningar har inte ansetts motiverad eftersom dessa bedöms ha ett bestående värde. Enligt skogsstyrelsens uppfattning kan dock skogsvägar som ersätter flottleder och skogsvägar som ersätter föråldrade delar i vägnätet ses som en nödvändig utgift för att motverka en försämring av en skogsegendoms värde. Detta hindrar givetvis inte att byggandet av permanenta skogsvägar i många fall också kan inverka värde,-höjande.

En kortare avskrivningstid för skogsvägar kan motiveras med att många skogsvägar tillkommer för att tillgodose ett omedelbart behov och att det således i anslutning till vägbyggnaden görs stora skogsuttag under relativt kort tid. Enligt skogsstyrelsens erfarenheter har de mera förmånliga avdragsreglerna för tillfälliga vägar i vissa fall medfört att en sådan väg byggs i stället för en permanent skogsväg som kanske i vissa fall är den bästa lösningen. Det händer också i många fall att nya vägar byggs mycket enkelt och sedan .ger upphov till höga underhållskostnader. vilket innebär skattemässiga fördelar. Det är givetvis önskvärt att skattereglerna utformas så att den bästa lösningen kan väljas utan att detta innebär skattemässiga nackdelar.

Skogsstyrelsen instämmer. med hänsyn till vad som ovan anförts. i utredningens förslag att hela kostnaden för skogsvägar skall få skrivas av och att avskrivningstiden förkortas till tio år.

Enligt anvisningar till 2.5 kommunalskattelagen får för en anläggning. som är avsedd att användas endast ett fåtal år. anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då anläggningen anskaffades. Detta innebär att kostnaderna för tillfälliga vägar för en avverkning är avdragsgilla samma år som vägen anskaffas. Från teknisk synpunkt måste en skogsväg av det slag som här avses ofta byggas någon tid före användningen. Praktiska skäl kan också medföra försening av avverkningen. Enligt skogsstyrelsens mening borde därför anvisningstexten. vad avser skogsvägar. ändras så att avdrag kan få göras under senare år i anslutning till att vägen används för den tilltänkta avverkningen.

4. Lag om ändring i lagen (19811342) om extra avdrag för vissa

skogsuttag .............................................. Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde (len 11 mars 1982. . 1. Inledning ...............................................

2. Förcdragandens överväganden ............................ 2.1 Allmänna synpunkter .............................. 2.2 Reglerna om skogskonto ........................... 2.2.1 Nuvarande regler ........................... 2.2.2 Skogskontots behandling vid överlåtelse av fastig-

het .......................................

2.2.3 Skogskontots löptid ......................... 2.3 Den skattemässiga behandlingen av skogsvägar och

diken ............................................

2.4 Möjligheten till skogsavdrag vid tillskottsförvärv ...... 2.5 Förkortning av tiden för rätt till extra avdrag för vissa

skogsuttag ........................................

3. Statsfinansiella effekter ..................................

4. Upprättade lagförslag ....................................

5. l-lemställan .............................................

6. Beslut ................................................. Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1981:81)

Skogsindustrins virkesförs("')rjning ......................

Bilaga 2 Virkesförsörjningsutredningens författningsförslag ....... BilagaZ Virkesförsörjningsutredningens skrivelse om ändrade beskattningsregler vid skogsuttag med anledning av skador på skog ............................................ Bilaga 4 Sammanställning av remissyttranden över dels virkesförsörj- ningsutredningens betänkande Skogsindustrins virkesför- sörjning (SOU 1981:81), dels utredningens skrivelse om ändrade beskattningsregler vid skogsuttag med anledning av skador på skog ......................................

GO'I'AB Stockholm 19.542

76

L,.)

13 14

14 15

15

20 20

26 28 29 30 30

31 31

40

46

49