Prop. 1981/82:197

om reformerad inkomstbeskattning

Prop. 1981/82: 197

Regeringens proposition 1981/82: 197

om reformerad inkomstbeskattning

beslutad den 1 april 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagitsi ' bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN ROLF WIRTEN

Bilaga

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

+32.0 % +32.5 % +34,0 % +3x.0 % +42.0 %

+48.5 % +51.5 % +56.5 % +61.5 %

+68.0 % +72.5 % +74.5 (7 +76,0 9

+77.0 9 +81.0 % +80.0 % +85,0 %

%* 0

xQ'Å

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

+32.5 % +34.5 % +37.5 % +42.0 %

+48.0 % +52.0 % +56.0 %- +61.5 %

+67,5 % +72,5 % +75.0 % +76.0 %

+76.5 % +81.0 % +80.o % +85.0 %

• Sida 25
•  Original

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse.

Tabell F kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre. utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns 2420— 3000 11.70 +33.5 % 3 000— 3 600 206 +37.0 % 3600— 4200 428 +40.5 % 4200— 4800 671 +46.5 % 4800— 5400 950 +50.5 % 5400— 6000 1253 +55.0 % 6000— 6600 1583 +60.5 % 6600- 7200 1 946 +65.5 % 7200— 7800 2339 +71.5 % 7 800— 8 400 2 768 +74.0 % 8400— 9000 3212 +76.0% 9000— 9600 3668 +76.0 % 9600— 10000 4124 +80.0 % 10000—14600 4444 +80,0 % 14600— 8124 +85.0% Tabell F kolumn U (Utländsk sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns 1850— 2400 10.00 + 8,0 % 2400— 3000 54 +3l.'0 % 3 000— 3 600 240 +34.0 % 3 600— 4200 444 +37.5 % 4200— 4 800 669 +43.5 %- 4800— 5 400 930 +46,5 % 5400— 6000 1209 +50,5 % 6000— 6600 1512 +55.0% 6600— 7200 1842 +6l,0 % 7200— 7800 2208 +65.5 % 7800— 8400 2601 +67.0 % 8400— 9000 3003 +68.5 % 9000— 9600 3414 +69.0 % 9600—10000 3828 +73,0% 10000—14400 4120 +72,0 %- 14400— 7288 +76.5 %

• Sida 26
•  Original

Prop. 1981/82: 197 26

Nuvarande lydelse

Närfart Tabell N kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadginkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre gräns 850— 1 200 11.00 +30,0 % 1200— 1800 116 . +31.()% 1800— 2400 302 +32.5 % 2 400— 3 000 497 +35.0 % 3 000— 3 600 707 +39.0 % 3 600— 4200 941 ' +44.0 % 4200— 4800 1 205 +49,0 %- 4800— 5 400 1499 +53.0 % 5400— 6000 1817 +58,0% 6000— 6600 2165 +63.5 % 6600— 7200 2546 _ +69.5 % 7200— 7800 2963 +72.5 % 7 800— 8 400 3 398 +75,5 % 8400— 9000 3 851 +76.0 % 9000— 9600 4 307 +78.5 % 9600—10000 4778 +80.5 % 10000—14200 5100 +80.0 % 14 200— 8 460 +85.0 %

Tabell N kolumn 2—3 (Gift sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre gräns 1370— 1800 11,70 +3l,0% 1800— 2400 145 +32,5 % 2400— 3 000 340 +35.0 % 3 000— 3 600 550 +39.0 % 3600— 4200 784 +44.0 % 4 200— 4800 1048 +49,0 % 4800— 5400 1342 +52.5 % 5400— 6000 1657 +58.0 % 6000— 6600 2005 +63.0 % 6600— 7 200 2383 +69.5 % 7200— 7800 2800 +72.5 % 7800— 8400 3235 +75.5 % 8400— 9000 3688 +76,0 % 9000— 9600 4144 +78.5 % 9600— 10000 4615 +80.5 % 10000—14200 4937 +80.0 % 14200— 8297 +85,0 %

• Sida 27
•  Original

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse

Tabell N kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skutt på inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre kr. gräns. kr.

1530— 1800 11.00 1 800— 2 400 92 2 400— 3 000 284 3 000— 3 600 491 3 600— 4 200 719

4 200— 4 800 968 4 800— 5 400 1 259 5 400— 6 000 1 568 6 000— 6 600 1 907

6 600— 7 200 2 273 7200— 7800 2681 7 800— 8 400 3 1 13 8 400— 9 000 3563

9000— 9600 4019 9 600— 10 000 4 478 10000—14400 4802 14 400— 8 322

Tabell N kolumn U (Utländsk sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre kr. gräns. kr. 870— 1 200 10.95 1 200— 1 800 72 1 800— 2 400 186

2 400— 3 000 306 3 000— 3 600 495

3 600— 4 200 705 4 200— 4 800 942 4 800— 5 400 1 206 5 400— 6 000 1 491 6 000— 6 600 1 803

6600— 7200 2145 7200— 7800 2520 7 800— 8 400 2 913 8 400_ 9 000 3 321

9 000— 9 600 3 729 9600—10000 4152 10 000— 14 200 4 444 14200— 7468

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

+30.0 % +32,0 % +34.5 % +38.0 %- +41.5 %

+48.5 % +51.5 % +56.5 % +6|,0 %

+68.0 % +72.0 % +75.0 % +76.0 %

+76.5 % +81.0 % +80.0 %- +85.0 %

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

+18,5 % +19.0 % +20.0 % +3l,5 % +35.0 %

+39.5 % +44.0 % +47.5 % +52.0 % +57.0 %-

+62.5 % +65,5 % +68,0 % +68,0 %

+70.5 % +73.0 % +72,0 % +76,5 %

• Sida 28
•  Original

Prop. 1981/82: 197 28 Bilaga

Föreslagen lydelse

Tabeller för beräkning av sjömansskatt Fjärrfart Tabell F kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst

månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre gräns 2310— 3600 10.30 +33.0 % 3 600— 4200 436 +34.0 % 4 200— 4 800 640 +37,0 % 4 800— 5 400 862 +42.0 %- 5400— 6000 1114 +50.0 % 6000— 7200 1414 +53.0 % 7 200— 7 800 2 050 +56.0 % 7 800— 8 400 2 386 +58.5 % 8400— 9000 2737 +61.5 % 9000—10200 3106 +65.0 % 10200—11400 3886 +67.0 % 11400—12000 4690 +68,5 % [2000—15600 5101 +69.0 % 15600— 18000 7585 +70.0 % 18000— 9265 +73,0%

Tabell F kolumn 2—3 (Gift sjöman)

Beskattningsbar

Skatt på inkomst Skatt på inkomst

månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns 2770— 3600 12.10 +33.0 % 3 600— 4 200 286 +34.0 % 4200— 4 800 490 +37.0 % 4800— 5400 712 +42.0 %- 5400— 6000 964 +50.0 % 6000— 7200 1264 +53.0 % 7 200— 7 800 1900 +56.0 % 7 800— 8400 2 236 +58,5 % 8400— 9000 2587 +6l.5 % 9000— 10200 2956 +65,0 % 10200—11400 3736 +67.0 % 11400—12000 4540 +68.5 % [2000—15600 4951 +69.0 % 15600—18000 7435 +70.0 % l8000— 9115 +73.0%

• Sida 29
•  Original

Prop. 1981/82: 197 29

Föreslagen lydelse

Tabell F kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns 2930- 4200 9.90 +33.0 % 4 200- 4 800 429 +36.0 % 4800— 5 400 ' 645 +40,0 % 5400— 6000 885 +48.5 % 6000— 7200 1176 +53,0 % 7200— 7800 1812 +54,5 % 7800— 8400 2139 +58,0 % 8400— 9000 2487 +60,5 % 9000— 9600 2850 +64,5 % 9600—10200 3237 +65.0 % 10200—11600 3627 +67.0 % 11 600— 12200 4565 +68,0 % 12200—15800 4973 +69,0 % 15 800—18200 7457 +70.0 % 18200— ' 9137 +73.0 % Tabell F kolumn U (Utländsk sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre gräns 2370— 2400 9,85 +10.5 % 2400— 3000 13 +11.0% 3000— 3600 79 +29,5 % 3600— 4200 256 +30,5 % 4200— 4800 439 +33,_5 % 4800— 5400 640 +38.0 % 5400— 6000 868 +45,0 % 6000— 6600 1 138 +47.5 % 6600— 7200 1423 +48.0 % 7200— 7800 1711 +50.0 % 7800— 8400 2011 +52.5 % 8400— 9000 2326 +55,5 % 9000— 9600 2659 +59,0 % 9600—10200 3013 +60.5 % 10200—11400 3376 +62.0 % 11400—12000 4120 +64,5% 12000— 13 800 . 4507 +66.5 % 13800—15600 5704 +68,5 % 15 600—18000 6937 +70.0 % 18 000—27 200 8617 +73,0 %

27200— 15333 +74.5 %

• Sida 30
•  Original

Prop. 1981/82: 197

Föreslagen lydelse

Tabell FT kolumn 1—3 (Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre kr. gräns, kr.

9 000— 9 600 0 9 600—1 I 400 3 11 400— 12 000 39 12 000— 13 800 57

13 800— 15 600 147 15 600—27 200 273

1 201

30

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

O(nxl s.)-LJNO OOO COO'J' XR TX

& 53 se

." 33333

+++ ++++

27 200—

Tabell FT kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst utöver skiktets

månadsinkomst. vid skiktets nedre kr. gräns. kr. nedre gräns 9 600— 11 600 0 11 600— 12 200 40 12 200— 14 000 58

14000—15800 148 15 800—27 400 274 27 400— 1 202

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82:197 31

Föreslagen lydelse

Närl'art Tabell N kolumn ] (Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre gräns 1050— 1800 11.00 +32.0 % 1800— 3600 251 +33.0 % 3 600— 4200 845 +35,0 % 4200— 4800 1055 +38.5 % 4800— 5400 ' 1286 +46.0 % 5400— 6000 1562 +51.5 % 6000— 6600 1871 +53.0 % 6600— 7200 2189 +54.0 % 7200— 7800 2513 +57.0% 7 800— 8400 2 855 +59.5 % 8400— 9000 3212 +63,5 % 9000— 9600 3 593 +65.0 % 9600—11000 3983 +66.5 % 11000—11800 4914 +68.0 % 11800—15400 5458 +69.0 % 15400—17800 7942 +70.0 % 17 800— 9622 +73.0 %

Tabell N kolumn 2—3 (Gift sjöman)

Beskattningsbar . Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre gräns 1520— 1800 11.40 +32.0 % 1800—- 3 600 101 +33.0 % 3 600— 4 200 695 +35.0 % 4200— 4 800 905 +38.5 % 4800— 5400 1 136 +46.0 % 5400— 6000 1412 +5|.5 % 6000— 6600 1721 +53.0 % 6600— 7200 2039 +54.0 % 7200— 7800 2363 +57.0 % 7 800— 8 400 2 705 +59.5 % 8400— 9000 3 062 +63.5 % 9000— 9600 3 443 +65.0 % 9600—11000 3833 +66,5 % 11000—11800 4764 +68.0 % 11800— 15 400 5 308 +69,0 % 15400—17800 7792 +70.0 % 17800— 9472 +73.0 %

• Sida 32
•  Original

Prop. 1981/82: 197

'...) IQ

Föreslagen lydelse

Tabell N kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns 1680— 1800 9.60 +32,0 % 1800— 2400 48 +32.5 % 2400— 3 600 243 +33.0 % 3 600— 4200 639 +34.0 % 4200— 4 800 843 +37.5 % 4800— 5400 1068 +43.5 % 5400— 6000 1329 +50.5 % 6000— 6600 1632 +53,0 % 6600— 7200 1950 +53.5 % 7200— 7800 2271 . +56.0 % 7 800— 8 400 2 607 +59,0 % 8400— 9000 2961 +62,0 % 9000— 10000 3 333 +65.0 % 10000—11200 3 983 +67.0 % 11200—11800 4787 +68,0 % 11800—15600 5195 +69,0 % 15600—18000 7817 +70.0 % 18000— 9497 +73.0 %

Tabell N kolumn U (Utländsk sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns 1070— 1200 11.75 +22,5 % 1200— 1800 41 +22.0 % 1 800— 2400 173 +23.0 % 2400— 3000 311 +22.5 % 3000— 3600 446 +30.0 % 3 600— 4200 626 +31,5 % 4200— 4800 815 +34,5 % 4800— 5400 1022 +41.5 % 5400— 6000 1271 +46.0 % 6000— 6600 1547 +48.0 % 6600— 7200 1835 +49.0 % 7200— 7800 2129 +51,0 % 7800— 8400 2435 +53.5 % 8400— 9000 2 756 +57.0 % 9000— 9600 3098 +59.5 % 9600—11000 3455 +62.0 % 11000—11800 4 323 +63.5 % 11800—13600 4831 +67.0% 13 600—15400 6037 +68.0 % 15400—17800 7261 +70.5 % 17 800—27 000 8953 +73.0 % 27 000— 15 669 +74,5 %

• Sida 33
•  Original

Prop. 1981/82: 197

Föreslagen lydelse

Tabell NT kolumn 1—3 (Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre kr. gräns, kr.

9 000— 9 600 0 9 600— 1 1 000 6 11000—11800 34 11800—13600 62 13600—15400 152 15 400— 27 000 278 27 000— 1 206

Tabell NT kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre kr. gräns, kr.

9 000— 9 600 0 9 600— 1 1 200 3 11200—11800 35 [1800—13600 53 13600—15600 143 15 600—27 000 283 27 000— ' 1 195

33

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

+++ ++++ 0003 i”??? 000 O'JIOO

assa

ass

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

+ 0.5 %. + 2.0 % + 3,0 % + 5.0 % + 7.0% + 8,0 % +10.0%

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre lydelse gäller beträffan- de sjömansskatt som har erlagts eller skulle ha erlagts före ikraftträdandet.

3 Riksdagen l98l/82. ! saml. Nr 197

• Sida 34
•  Original

Prop. 1981/82: 197

6 Förslag till

34

Lag om ändring i kommunalskattelagen ( 1928: 370)

Härigenom föreskrivs att 33 5 2 mom.. 46 ä 2 mom.. 65 &. punkt 9 av anvisningarna till 29 &. punkt 6 av anvisningarna till 41 & samt punkt 5 av anvisningarna till 46.5 kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 335

2 mom.1 Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, skall anses hava haft utgifter. som i ] tnom. sägs, till ett belopp av minst [00 kronor. Ör-wrstiger sumtnan av de utgifter, för vilka avdrag må ske, 100 kro- nor. skall avdraget, därest nämnda sutnma icke utgör helt hundratal kronor, avrundas uppåt till det hela hundratal kronor. som är närmast högre än summan av utgifterna.

Vad i första stycket sägs skall icke gälla, om summan av utgif- terna uppgår till eller överstiger summan av intäkterna. ej heller i den mån avdraget genom tillämp- ning av nämnda stycke skulle kom- ma att överstiga summan av intäk- terna.

(Se vidare anvisningarna.)

2 mom. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst i form av kontant lön eller sådan annan ersättning. som enligt ll kap. 2 ä' lagen (l962:381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställ- ning. skall utöver kostnader som avses ipunkterna 3 och 4 av anvis- ningarna anses ha haft utgifter till ett belopp av minst [000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga fem procent av intäkten avrundat till närmast högre hundratal kro- nor. _

Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, i annat fall än som avses i första stycket. skall anses ha haft utgifter som avses i [ mom. till ett belopp av minst 100 krattor.

Vad i första och andra styckena sägs skall inte gälla, om summan av utgifterna uppgår till eller över- stiger summan av intäkterna. och inte heller i den mån avdraget ge- nom tillämpning av nämnda stycken skulle komma att överstiga sum- man av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

465

2 mom.2 1 hemortskommunen får skattskyldig, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, dessutom göra avdrag:

]) för periodiskt understöd eller därmedjämförlig periodisk utbetalning. som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den ut- sträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

' Senaste lydelse 1955: 122. 2 Senaste lydelse 1981: 1202.

• Sida 35
•  Original

'.'.) 'Jl

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (l981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

3) för premier och andra av- gifter. som skattskyldig erlagt för försäkringar av följande slag. vilka ägs av honom själv eller, i förekom- mande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapital- försäkring, till den del avdrag för premien ej medges enligt punkt 2 av anvisningarna till 22 5 eller punkt 9 av anvisningarna till 29 Q', arbets- löshetsförsäkring. om avdrag ej medges enligt nyssnämttda lagrutn eller punkt 6 av anvisningarna till 33 s, satnt sådan .sjuk-- eller olycks- fallsförsäkring, därunder inbegri- pen avgift till sjukkassa för begrav- ningshjälp. som ej avses i 33 å och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen (l962:38l) om all- män försäkring:

4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat skriftligt bevis under beskattningsåret har betalat för eller tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess bar— net fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om det genomgår grundskola. gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning. dock högst med 3000 kronor för varje barn;

6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, om försäkringen ägs av den skattskyldige.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjö- mansskatt, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsför- säkring och underhållsbidrag, som anges i första stycket 4) och 6). endast i den mån hänsyn inte tagits till understödet. avgiften eller-underhållsbidra- get vid beräkningen av sjömansskatt. _

Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskatt- ningsåret. medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter som avses i första stycket 3) medges inte med högre belopp än 250 krattor. Har skattskyldig un- der beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra tnaken, medges dock sådant avdrag för dem båda gemensamt med högst 500 krattor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor medges vi- dare om skattskyldig under beskatt-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/82: 197 . - 36 Nuvarande lydelse . Föreslagen lydelse

ningsåret varit ogift —— varmedjäm- ställs änka. änkling eller frånskild — och haft hemmavarande barn under [8 år.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får inte överstiga den skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. I fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse eller som hänför sig till anställning. om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 29 s. får avdraget uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (196238!) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans med A- inkomst enligt föregående mening inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke fär avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angi- vet basbeloppjämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfas- tighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9t 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt l ä 2 mom. nämnda lag skatteplik- tig dagpenning. '

Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med högre bclopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig. som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pcnsionsrätt i anställning. får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för in- komst av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits ] föregående stycke. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryg- gande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk föreningvari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 c femte stycket av anvisningarna till 29 &. Har skattskyldig, som — själv eller genom förmedling av juridisk person — drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse. upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksam- hetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd. får avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 9 & 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som B—inkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit jordbruket. skogsbruket eller rörelsen. dock högst för tio år. Hänsyn

• Sida 37
•  Original

Prop. 1981/82: 197 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i första stycket 6). Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskäl- lan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlå- telse av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligt punkt I tredje stycket av anvisningarna till 31 å medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger riksskatteverket det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan inte föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i femte stycket, medges avdrag för ej utnyttjat be- lopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sist- nämnda år överstiger vad som anges ifemte stycket.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i fjärde stycket. medges avdrag för ej utnyttjat be- lopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sist- nämnda år överstiger vad som anges ifja'rde stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift som avses i första stycket 6) i hemortskommunen inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor. som är skattepliktiga i kommunen. och övriga anrag enligt denna para- graf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) inte utnyttjas i hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som medges vid taxeringen i kom- munen. Avdrag. sotn på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades. får utnyttjas senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga av- drag enligt denna paragraf gjorts.

65 53

Fråga. huruvida skattskyldig haft barn eller icke eller om barn är att räkna såsom hemmavarande eller icke, liksom ock fråga om barns ål- der skall bedömas efter förhållan- dena den I november året näst före

3 Senaste lydelse l97l: 894.

Fråga. huruvida skattskyldig haft barn eller icke eller om barn är att räkna såsom hemmavarande eller icke, liksom ock fråga om barns ål- der skall bedömas efter förhållan- dena den i november året näst före

• Sida 38
•  Original

Prop. 1981/82:197

Nuvarande lydelse

taxeringsåret. Med barn avses jäm- väl styvbarn och fosterbarn. Barn, som bor hos sina föräldrar, skall, såvitt avser föräldrarnas rätt till av- drag enligt 46 5 2 mom. första stycket vid 3) och 465 3" mom., anses som hemmavarande endast hos den ena av dem.

38

Föreslagen lydelse

taxeringsåret. Med barn avses jäm- väl styvbarn och fosterbarn; Barn, som bor hos sina föräldrar. skall. såvitt avser föräldrarnas rätt till av- drag enligt 46 5 3 mom., anses som hemmavarande endast hos den ena av dem.

I fråga om skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret. skola de bestämmelser som avse gift skattskyldig, om ej annat följer av vad som stadgas i sista stycket, äga tillämpning först vid taxering för det därpå följande beskattningsåret. '

Bestämmelser som avse gift skattskyldig skola i fråga om makar. som levt tillsammans, tillämpas jämväl under det beskattningsår. varunder make avlidit. Skattskyldig vars make avlidit före den I juli året näst före taxeringsåret är dock berättigad till avdrag enligt 46% 3 mom. fjärde stycket.

Har eljest under beskattningsåret ändring inträtt i förhållande. som har betydelse för tillämpning av bestämmelserna angående taxering av gift skattskyldig. skall det förhållande, som rätt under större delen av beskatt- ningsåret, vara bestämmande för taxeringen.

Bestämmelser i denna lag om gift skattskyldig skola äga tillämpning jämväl i fråga om dem som, utan att vara gifta, leva tillsammans, om de tidigare varit förenade i äktenskap eller gemensamt hava eller hava haft barn. '

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 29 5

9.4 Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpelavgifter, tull- och hamnumgälder m. m. dyl. Däremot får svenska allmänna skatter inte dras av (se 20 å)- Premie för grupplivförsäkring,-

som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkost- nad i rörelsen. Om den ersättning. som kan komma att utfalla på grund av förSäkringen. utgår efter förmån- ligare grunder än vad som gäller en- ligt grupplivförsäkring för befatt- ningshavare i statens tjänst. skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för

" Senaste lydelse 1981: 1150.

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk-person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkost- nad i rörelsen. Om den ersättning. som kan komma att utfalla på grttnd av försäkringen, utgår efter förmån- ligare grunder än vad som gäller en- ligt grupplivförsäkring för befatt- ningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för

• Sida 39
•  Original

Prop. 1981/82:197

Nuvarande lydelse

nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen. För den del av premien som t' enlighet här- med inte utgör omkostnad i rörel- sen erhålls allmänt avdrag under de firutsättningar som anges i46 5 2 mom.

39

Föreslagen lydelse

nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen.

Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 ä 3 mom. tredje stycket.

Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 5 om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av rörelse.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna" till 33 & om avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen gäller också beträffande inkomst av rörelse.

till 4l ?

6.5 Fysisk person. som skall ef- terbeskattas enligt 95 lagen (l9781970) om uppskov med be- skattning av realisationsvinst, får vid efterbeskattningen göra avdrag för avgift för pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i 465 2 mom. utan hinder av att avgiften betalas efter utgången av det be- skattningsår som efterbeskattning— en avser. Detta gäller dock endast vid efterbeskattning av sådan reali- sationsvinst som har uppkommit vid avyttring av jordbruksfastighet eller fastighet som använts i den skattskyldiges rörelse. Avdraget får inte överstiga det belopp som skall efterbeskattas. En förutsättning för avdrag är att avgiften inte betalas senare än inom tre månader från den dag då framställningen om ef- terbeskattning delgavs den skatt- skyldige. Har han före utgången av nämnda tid skriftligen ansökt om medgivande enligt 46.5 2 mom. sjätte stycket får dock betalning av avgiften göras inom tre månader från dagen för riksskatteverkets be- slut med anledning av ansökningen.

6. Fysisk person. som skall ef- terbeskattas enligt 9.5 lagen (l978z970) om uppskov med be- skattning av realisationsvinst. får vid efterbeskattningen göra avdrag för avgift för pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i 46å 2 mom. utan hinder av att avgiften betalas efter utgången av det be- skattningsår som efterbeskattning- en avser. Detta gäller dock endast vid efterbeskattning av sådan reali- sationsvinst som har uppkommit vid avyttring av jordbruksfastighet eller fastighet som använts i den skattskyldiges rörelse. Avdraget får inte överstiga det belopp som skall efterbeskattas. En förutsättning för avdrag är att avgiften inte betalas senare än inom tre månader från den dag då framställningen om ef- terbeskattning delgavs den skatt- skyldige. Har han före utgången av nämnda tid skriftligen ansökt om medgivande enligt 46% 2 mom. femte stycket får dock betalning av avgiften göras inom tre månader från dagen för riksskatteverkets be- slut med anledning av ansökningen.

Har en skattskyldig med stöd av första stycket erhållit avdrag för avgift för pensionsförsäkring för det beskattningsår som efterbeskattningen avser får avdrag för avgiften inte göras vid taxeringen för annat beskattningsår.

5 Senaste lydelse 1980: 7].

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82: 197 40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 46 ä

5.6 Förutsättning för allmänt avdrag för periodiskt understöd eller där- med jämförlig periodisk utbetalning enligt denna punkt är att understödet inte utgått till mottagare i givarens hushåll eller, om understödet inte utgjort skadestånd, till mottagare under 18 år eller till mottagare vars utbildning inte är avslutad. Avdrag medges med utgivet belopp för periodiska utbetalningar till make eller förutvarande make sedan underhållsskyldigheten dem emellan reglerats: till tidigare anställd: som utgör skadestånd. dock vid personskada endast med belopp som för mottagaren utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat underhåll: som utgör livränta eller därmed jämförligt vederlag vid förvärv av egen- dom genom köp. byte eller därmed jämförligt fång: på grund av föreskrift i testamente; från juridisk person.

För annat periodiskt understöd eller därmedjämförlig periodisk ut- betalning medges avdrag med högst 5 000 kronor. Utger skattskyl- dig sådana understöd till mer än en person med belopp som summan- lagt överstiger 5 000 kronor. skall avdraget_fördelas mellan dessa un- derstöd på sätt den skattskyldige önskar.

Denna lag träder i kraft den I juli [982 och tillämpas första gången i fråga om 1984 års taxering.

Beträffande periodiska utbetalningar som utgår på grund av bindande förpliktelser. som uppkommit före den 9 november 1973. skall de bestäm- melser som gällde före den i januari 1974 alltjämt tillämpas.

" Senaste lydelse 1980: 1062.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82: 197 41

7 Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 45 3 mom.. 255 samt 27.5 1 mom. uppbördsla- gen (l953: 272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse I—"(Tireslagen lydelse

4.5

3 mom.2 Skattetabellerna skall 3 mom. Skattetabellerna skall ange den preliminära skatten under ange den preliminära skatten under förutsättning att statlig inkomst- förutsättning att kommunal in- skatt beräknas med tillämpning av komstskatt beräknas för skattekro- det procenttal av grundbeloppet. na och Skatteörc till vissa i hela som har bestämts för inkomståret ' krontal bestämda belopp. som rege- samt att kommunal inkomstskatt ringen eller myndighet som rege- beräknas för skattekrona och skat- ringen bestämmer fastställer för teöre till vissa i hela krontal be- varje inkomstår. stämda belopp. som regeringen el- ler myndighet som regeringen be- stämmer fastställer för varje in- komstår.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får dock beträf- fande Stockholm. Göteborg eller Malmö, efter framställning av vederbö- rande kommun. upprätta särskild tabell för inom kommunen skattskyldiga. avseende en skattesats för kommunalt ändamål i femtiotal ören. samt meddela de närmare föreskrifter. som kan behövas för tillämpning av tabellen. Den merkostnad. som kan uppkomma för upprättandet av sådan tabell. skall betalas av vederbörande kommun.

25 53

Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering skall iakttas:

att egenavgifter uträknas med att egenavgifter uträknas med ledning av bestämmelserna i lagen ledning av bestämmelserna i lagen (l98lz691) om socialavgifter; (19811691) om socialavgifter samt

attför skattskyldiga. som avses i 10.6 ! mom. lagen ( 1947:576 ) om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkamståret; samt

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats. som för inkomståret gäller i beskattningsorten; dock får regeringen eller den

' Lagen omtryckt 1972175.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 77l. 1 Senaste lydelse l979: 1159. 3 Senaste lydelse 1981: 1156.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1981/82:197 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

myndighet regeringen bestämmer, om det föreligger särskilda omständig- heter. förordna att utdebitcring i hemortskommunen får läggas till grund vid debitering av preliminär B-skatt för fysisk person eller dödsbo även om beskattningsorten är en annan.

27 ä ] mom.4 Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas:

att för skattskyldiga, som avses i 105 ! mom. lagen ( 1947:576 ) om statlig inkomstskatt. sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som harjastställls att gälla för den pre— liminära skatt. vilken skall avräk- nas mot den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den-skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt uträknas i en post. varvid skattebeloppet vid öretal över 50 avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas enligt bestämmelserna i 1 5 lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift;

att hyreshusavgift uträknas enligt bestämmelserna i lagen ( 1982: 000) om hyreshusavgift'. .

att kommunal inkomstskatt debiteras med belopp som har uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen; '

att egenavgifter debiteras med ledning av bestämmelserna i lagen (1981 : 691) om socialavgifter och på grundval av uppgifter om försäkrings- förhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan, varvid öretal bortfaller; samt

att i 1 & nämnd annuitet eller, om skattskyldig har att erlägga flera annuiteter. summan av dessa påförs i helt antal kronor, varvid öretal bortfaller.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i fråga om debitering av preliminär skatt för år 1983 och slutlig skatt på grund av 1984 års taxering.

" Lydelse enligt prop. 1981/82: 124.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1981/82: 197 43

8 Förslag till

Lag om allmän löneavgift "Härigenom föreskrivs följande.

1 & Arbetsgivare skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgift till folkpensione- ringen enligt lagen ( 1981 : 691) om socialavgifter.

2 & Försäkrad som avses i 1 kap. 2 9 lagen (l981:6.9l) om socialavgifter skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som enligt nämnda lag gäller för egenavgift till folkpensionering- en.

3 5 Allmän löneavgift utgår med två procent av avgiftsunderlaget och tillfaller staten.

I fråga om sjömän skall allmän löneavgift beräknas efter den lägre procentsats som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer årligen fastställer. Procentsatsen skall sättas ned enligt de grunder som anges i 2 kap. 2 & andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter.

4 & I fråga om allmän löneavgift gäller bestämmelserna i 5. kap. lagen (1981:691) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna författningar är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:

1. kommunalskattelagen (1928: 370) taxeringslagen(1956: 623) skattebrottslagen(1971 : 69) lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. lagen ( 1978: 401) om exportkreditstöd lagen (1979: 610) om allmän investeringsreserv lagen (1979: 61 1) om upphovsmannakonto . lagen (1980: 953) om särskilt investeringsavdrag för inventariean- skaffning

9. lagen (1980: 954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m.m.

10. lagen (1982: 2) om uppfinnarkonto.

mseveww

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas på ersättningar enligt 1 %$ som har utgetts efter utgången av år 1982 samt på inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 & lagen (1962: 381) om allmän försäkring och som skall tas upp till beskattning vid 1984 och senare års taxeringar. Inkomst som hänför sig till tiden före den 1 januari 1983 skall dock inte beaktas. Omfattar beskattningsår tid såväl före som efter utgång- en av år 1982. skall så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före den 1 januari 1983 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före- utgången av år 1982 och hela beskatt- ningsåret.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82: 197 44 9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981: 691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 .5 lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 1.5' I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den all- männa försäkringen och vissa andra sociala ändamål.

Att denna lag tillämpas även [ fi'äga om allmän löneavgift fram— går av gen ( l982.'()00) om allmän löneavgift.

Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns särskil- da bestämmelser.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1982.

' Lydelse enligt prop. 1981/82: 113.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82:197 45

Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-08

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten. Wikström, Friggebo, Dahlgren. Åsling, Söder. Johansson. Wirtén, An- dersson. Boo. Petri, Eliasson. Gustafsson. Tillander, Ahrland. Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Lagrådsremiss om reformerad inkomstbeskattning

1 Inledning

I april 1981 träffade centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna en överenskommelse om grunderna för en inkomstskattereform. En expert- grupp' med företrädare för de tre partierna fick i uppdrag att utforma konkreta förslag angående sänkta marginalskatter. begränsning av under- skottsavdragens skattemässiga värde och utformningen av intlationsskyd- det för skatteskalan. På grundval av expertgruppcns överväganden utarbe- tades inom budgetdepartementet departementspromemorian (Ds B 1981: 16) Reformerad inkomstbeskattning. Sammanfattningen och författ- ningsförslagen i promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 och bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Remissbehandling har under samma tid skett av bruttoskattekommit— te'ns2 (B 1979:04) huvudbetänkande (Ds B 1981: 15) Allmän produktions— faktorskatt. innehållande en teknisk modell för en allmän produktionsfak— torskatt. Remissinstanserna har därvid tagit upp frågan angående finansi— eringen av inkomstskattereformen och vissa allmänna administrativa syn- punkter. Remissyttrandena i dessa delar redovisas i den nyss nämnda remissammanställningen.

'Statssekreterarna Bengt Westerberg och .Göran Johansson, sakkunnig Percy Bargholtz samt utredningssekreterarna Erik Åsbrink och Harald Fälth. : Gcneraldirektören Sten Walberg. ordförande. direktören K. Olov Andersson. sakkunnig Percy Bargholtz och docenten Carl Johan Åberg.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82: 197 . 46

På grundval av vad som framkommit vid remissbehandlingen har över- läggningar ägt rum mellan regeringen och socialdemokraterna. Jag avser nu att ta upp frågan om en reformerad inkomstbeskattning.

2 Allmän motivering

2.1 Skattereformens inriktning

Skattepolitiken bör utformas så att den uppmuntrar arbete. produktiva insatser och sparande och bekämpar inflation. spekulation och skattefusk. Det har därför blivit alltmer uppenbart att ett centralt inslag i en offensiv ekonomisk politik måste vara en reform av inkomstskatten. Inkomstskat- ten måste avlastas genom en kraftig sänkning av marginalskatterna. Samti- digt bör också en avdragsreform genomföras för att motverka de snedvri- dande effekter som följt av den hittillsvarande obegränsade avdragsrätten.

Mot denna bakgrund slöt centerpartiet. folkpartiet och socialdemokra— terna den nyss nämnda överenskommelsen om att genomföra en skattere- form med början inkomståret 1983. Målet skulle vara att sänka marginal- skatten till högst 50% för huvuddelen av de heltidsarbetande inkomstta- garna och att samtidigt begränsa det skattemässiga värdet av underskotts- avdrag till högst 50% av avdragsbeloppet. Vidare skulle formen för infla- tionsskyddet i skatteskalan ändras. Ett förslag med detta innehåll skulle föreläggas riksdagen under våren 1982.

Expertgruppen har utarbetat ett konkret förslag till reform att genomfö- ras i tre steg åren 1983. l984 och 1985. Förslaget omfattar skatteskalor med successivt sänkta marginalskatter och särskilda regler för att åstadkomma avdragsbegränsningen. I fråga om inflationsskyddet föreslås att uppräk— ningen av den s. k. basenheten bestäms på förhand för de tre åren under reformperioden.

Reformen får enligt förslaget stor omfattning och innebär att mer än en fjärdedel av den statliga inkomstskatten lyfts av. En marginalskattesats om högst 50% beräknas år 1985 — vid antagande om 30% kommunal skatte- sats — komma att gälla för ca 80% av alla heltidsarbetande och för ca. 90% av samtliga skattskyldiga. Samtidigt begränsas det skattemässiga värdet av underskottsavdrag också till 50% även för de inkomsttagare som fortfaran- de kommer att ha en högre marginalskatt på en inkomstökning.

[ överenskommelsen mellan de tre panierna fastslås att inkomstskatte- lättnaderna bör finansieras i sin helhet. Den avlastning av inkomstskatten som sker skall med andra ord statsfmansiellt kompenseras genom ett ökat uttag av andra skatteformer. I överenskommelsen anges att det som här kan komma i fråga är en höjd arbetsgivaravgift av nuvarande slag eller en ny. vidare produktionsfaktorskatt. Parallellt med att expertgruppen utar- betat sitt förslag har också bruttoskattekommittén slutfört sin tekniska utredning om utformningen av en sådan ny skatt. Varken kommittén eller

• Sida 47
•  Original

Prop. 1981/82: 197 47

expertgruppen har emellertid haft i uppdrag att ta ställning till frågan om produktionsfaktorskatten bör införas eller ej. _

Förslaget till skattereform har vid remissbehandlingen givit upphov till en livlig debatt.

Det ligger i sakens natur att omdömena om en så omfattande skattere- form som den nu föreslagna blir skiftande. Vid den höga nivå på skatteutta- get som föreligger kan även detaljändringar i skattereglerna få stor betydel- se. Hushåll och företag har på olika sätt inrättat sig efter rådande marginal- skatter och avdragsregler och deras villkor kan nu'i vissa fall komma att rubbas avsevärt. Det är då närmast "oundvikligt att ett stort "skattepaket” måste komma att ha inslag som uppfattas som nackdelar av olika grupper. Särskilt uppenbart blir detta när det rör sig om en omläggning som, räknat för hushållen som grupp. skall ske inom ramen för ett kortsiktigt oföränd- rat skatteuttag.

Jag vill inte heller bestrida att det finns brister i det framlagda reform- förslaget. Jag menar emellertid att åtskilliga remissinstanser Skjutit betyd- ligt över målet i sin kritik mot enskildheter i förslaget. I vissa fall, t. ex. i fråga om de synpunkter som framförts på den föreslagna utformningen av makebeskattningen, är de framförda kraven motstn'dande. ] andra fall synes kritiken vara formulerad mot bakgrund av en alltför glättad bild av dagens skattesystem, vars ofullkomligheter glöms bort. Slutligen synes man på sina håll inte fullt ut ha beaktat att mer långtgående marginalskatte- sänkningar i vissa hänseenden — t. ex. i fråga om låntagares kapitalkost- nader — får samma verkningar som den avdragsbegränsning som de anges skola ersätta.

Vad gäller marginalskattelättnadernas omfattning och utformningen av skatteskalans inflationsskydd är detta i första hand frågor som fått bedö- mas från politiska utgångspunkter. I fråga om avdragsbegränsningen gör sig också mer renodlat tekniska synpunkter gällande och vid remissbe- handlingen har också åtskilliga sådana framförts. Något egentligt alternativ till den av expertgruppen valda metoden har emellertid inte framkommit. Den har vissa nackdelar, men bör ändå väljas. I ett viktigt avseende, som jag snart skall återkomma till, bör den emellertid modifieras så att vissa negativa verkningar för den seriösa näringsverksamheten kan undvikas. ] övrigt är avsikten, som också expertgruppen föreslagit. att såväl kommit- tén (B 1980: 05) om underskottsavdrag som 1980 års företagsskattckom- mitté (B 1979: 13) inom kort skall få tilläggsdirektiv att arbeta vidare med vissa frågor som direkt rör avdragsbegränsningens utformning och verk- ningar. Därvid bör givetvis de synpunkter som nu framförts vid remissbe- handlingen tas med i bilden.

Av vad jag nu sagt följer att inkomstskattereformen bör genomföras väsentligen enligt expertgruppens förslag. Det finns emellertid skäl att ta fasta på den kritik som från främst administrativa utgångspunkter riktats mot reformen. Arbetssituationen för myndigheterna är pressad vid den

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82: 197 48

årliga taxeringen och även om de nya avdragsreglerna endast behöver tilllämpas i fråga om en minoritet av de skattskyldiga blir det fråga om ett visst merarbete. Särskilt gäller detta givetvis inledningsyis. när såväl de skattskyldiga som myndigheterna är obekanta med reglerna. Det är därför angeläget att söka underlätta taxeringsarbetet i andra avseenden så mycket som möjligt. I detta syfte kommer jag att föreslå vissa förenklingar i fråga om några av de avdrag som rör ett stort antal skattskyldiga och där erfarenhetsmässigt många fel förekommer eller tvister ofta uppstår. Jag vill. också framhålla att reformförslaget innefattar en mycket avsevärd in— skränkning i fråga om antalet makar för vilka reglerna om sambeskattning av s.k. B-inkomster blir aktuella. Även detta bör medföra lättnader i taxeringsarbetet.

Den förenkling av avdragsreglerna somjag nyss nämnt innebär samman— taget ett visst bortfall av skatteinkomster. Bl.a. för att kompensera detta bör en höjning av skattesatsen från 2% till 3% göras i det första skikt i skatteskalan där skatt utgår. Med denna enda förändring förordar jag skatteskalor för de olika åren i enlighet med expertgruppens förslag. För skattskyldiga utan underskottsavdrag kan då följande jämförande uppställ- ning redovisas.

Beskattningsbar inkomst Skattesatser statligt (%) Basenheter Inkomstskikt 1982 1983 1984 1985 år 1982 (kr.)

— 1 — 6 900 0 0 0 0 1— 4 6900— 27600 2 3 3 3 4— 7 27 600— 48 300 4 4 4 4 7— 8 48 300— 55200 9 ”__ 7 6 4 8— 9 55200— 62100 14 11 7 4 9—10 62100— 69000 23 20 17 15 10— 12 69 000— 82 800 26 24 22 20 12— 13 82 800— 89 700 29 26 23 20 13— 14 89 700— 96600 33 29 25 20 14— 15 96 600— 103 500 38 32 26 20 15— 16 103 500—110400 44 36 28 20 16—17 110400—117300 45 38 32 25 17—19 ”7300—131 100 48 40 32 25 19—20 131100—138000 48 42 36 30 20—2l 138000— 144900 53 45 38 30 21—23 144900—158 700 53 45 40 35 23—26 158 700—179400 53 47 43 40 26—30 179 400— 207 000 53 49 47 45 30—45 207 OOO—310500 58 52 49 45

58 54 52 50

45— 310500—

Vad gäller inflationsskyddet för skatteskalan bör också expertgrdppens förslag följas. Basenheten. som för 1982 års inkomster är 6900 kr.. bör således för de tre reformåren fastställas till 7300. 7700 resp. 8100 kr. Vidare bör den s. k. marginalskattespärrcns nivå successivt-justeras så att den för år 1985 blir 80% generellt. 1 dag är den 85 % för inkomstdelar _ överstigande 30 basenheter.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82: 197 49

Avdragsbegränsningen bör. somjag redan har angivit, utformas i princip efter den modell som beskrivs i promemorian. Det betyder att den statliga inkomstskatten delas i två delar med olika regler för behandlingen av underskottsavdragen. För inkomster som inte överstiger den s.k. bryt- punkten vid 16 basenheter (motsvarande 110400 kr. år 1982) blir bara ena delen — kallad grundbelopp — aktuell och där gäller nuvarande regler om underskottsavdrag m.m. oförändrade, liksom vid den kommunala taxe- ringen. För inkomster som överstiger brytpunkten _tas också den andra. delen — som kallas tilläggsbelopp — ut och avdragsbegränsningen åstad- koms därvid genom att underskottsavdrag i princip inte medges vid be- stämningen av beskattningsunderlaget. Jag återkommer strax till närmare detaljer i det tekniska förfarandet och vill nu endast kort redovisa hur den motsvarande uppdelningen av statsskatteskalan ser ut när reformen är helt genomförd, dvs. år 1985.

Beskattningsbar inkomst Skattesats för (basenheter) grundbelopp (%) - 1 0 l— 4 3 4— 9 4 9—10 15 10— 20

Underlag för tilläggs- Skattesats för belopp (basenheter) tilläggsbelopp (%) _ —16 0 16—19 5

l9—21 .- 10 21—23 15 23—-26 20 26—45 25 45— 30

Uppdelningen i grundbelopp och tilläggsbelopp börjar omedelbart år 1983, men sker på så sätt att avdragsbegränsningen liksom marginalskatte— sänkningen genomförs i tre ungefär lika stora steg.

Även i övrigt, dvs. vad avser de undantag som i vissa fall bör göras från avdragsbegränsningen liksom de tillägg till bcskattningsunderlaget som skall göras i andra fall. makebeskattningens utformning m.m. bör försla- gen i promemorian i princip följas. Några ändringar, bl.a. den av mig redan berörda, bör dock göras och detta kommer jag strax att närmare redovisa.

I överenskommelsen mellan de tre partierna anges. som jag redan har nämnt, att skattereformen i sin helhet bör finansieras genom en höjning av arbetsgivaravgiften eller genom införande av en vidare produktionsfak- torskatt. Vid remissbehandlingen har denna ståndpunkt fått uttryckligt stöd från några remissinstanser men också framkallat åtskilliga gensagor.

4 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 197

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82:197 50

Från vissa håll har t. ex. hävdats att någon Finansiering av inkomstskatte- lättnaderna inte är behövlig i nuvarande samhällsekonomiska läge.

Mot denna bakgrund bör det slås fast att den aktuella reformen har karaktär av en skatteomläggning. som i sig inte är avsedd att medföra någon ändring av det samlade skatteuttaget. Utgångspunkten i detta ärende är alltså att inkomstskattelättnaderna i sin helhet skall finansieras. Huruvida det av finanspolitiska eller andra skäl är lämpligt med ett ändrat skatteuttag får bedömas fristående från skattereformen och i det avseendet innebär den nyss nämnda överenskommelsen givetvis ingen bindning för reformperioden. '

I de överläggningar som förevarit efter det att remissbehandlingen av- reformförslaget avslutats har de tre partierna beslutat göra ett gemensamt uttalande av följande innehåll. '

Socialdemokraterna, centern och folkpartiet kom i april 1981 överens om följande: .

”Skattereformen bör i sin helhet finansieras genom en höjning av arbets- givaravgiften eller genom införande av en vidare produktionsfaktorskatt. Bruttoskattekommittén som utreder förutsättningarna för en sådan pro- duktionsfaktorskatt beräknas avsluta sitt arbete efter sommaren."

Bruttoskattekommittén har därefter lagt fram sitt slutbetänkande och detta har remissbehandlats.

De tre partierna har nu enats om att finansieringen av skattereformens första steg, som tas 1983. sker genom en höjd arbetsgivaravgift med 2 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1983. Beslut härom bör fattas av riksdagen under våren 1982.

Finansieringen av de två återstående stegen. 1984 och 1985. förutsätts ske på det sätt som anges i principöverenskommelsen.

Regeringspartiernas huvudlinje är att skattereformen bör finansieras genom höjd arbetsgivaravgift.

Socialdemokraternas huvudlinje är att skattereformen bör finansieras genom införande av en produktionsfaktorskatt. .

Socialdemokraterna har av administrativa skäl accepterat att det första steget finansieras med en höjd arbetsgivaravgift. Det merarbete för skatte— myndigheterna som skattereformen inledningsvis kommer att medföra. bör inte kompliceras av att en ny skatt samtidigt införs. Remissyttrandena över bruttoskattekommitténs förslag visar dessutom att vissa frågor behö- ver utredas ytterligare. Det kan gälla sådana frågor som avgränsningen av skatteunderlaget, olika möjligheter att ytterligare förenkla den administra- tiva hanteringen av en sådan skatt samt frågan hur en produktionsfaktor- skatt skall utformas mot bakgrund av behovet att stimulera främst indu- strins-investeringar under de kommande åren.

Förutsättningar föreligger inte .att nu fatta beslut om formen för finansi- eringen för åren 1984 och 1985 . *

De tre partierna är överens om att en fortsatt teknisk översyn av produk- tionsfaktorskatten skall ske, samt om att undersöka förutsättningarna för införande av ett avgiftsfritt belopp i botten av egenföretagarinkomsten därest finansieringen av reformen åren 1984 och 1985 sker genom höjda arbetsgivaravgifter. Socialdemokraterna skall delta i översynsarbetet.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82: 197 51

I enlighet med det återgivna bör finansieringen av skattereformens första steg ske genom en höjd arbetsgivaravgift om 2 procentenheter fr. o. m. den 1 januari 1983. Eftersom syftet inte har någon anknytning till det sociala försäkringssystemet eller motsvarande förefaller det naturligast att for- mellt införa en ny avgift, av principiellt samma karaktär av indirekt skatt som den tidigare allmänna arbetsgivaravgiften. Denna benämning passar emellertid numera mindre väl, med hänsyn till den terminologi som införts i den särskilda lagen (1981:691) om socialavgifter. Enligt denna förstås med arbetsgivaravgift endast den del av avgiften som tas ut från arbetsgi- vare, medan avgiften som tas ut från rörelseidkare och jordbrukare be- nämns egenavgift. Mot denna bakgrund föreslår jag att den nya avgiften kallas allmän löneavgift. Tekniskt sett bör den helt inordnas i det system som numera är etablerat för samtliga liknande avgifter. I denna fråga har jag samrått med chefen för socialdepartementet.

2.2 Den närmare utformningen av skattereformen

2.2.1 Allmän uppläggning Skattereformen berör i princip endast den statliga inkomstskatten för fysiska personer. dödsbon och familjestiftelser för vilka beskattningen f.n. sker efter en progressiv skala. Den kommunala beskattningens regler ändras inte annat än i samband med de avdragsförenklingar som jag förut nämnt. och för aktiebolag m.f1. som beskattas proportionellt ändras inte heller den statliga skatten. Reformen har två väsentliga inslag. För det första sänks marginalskat- terna kraftigt. Skattesatsen i den statliga inkomstskatten kommer att uppgå till högst 20 % för huvuddelen av de heltidsarbetande inkomsttagarna. För det andra begränsas det skattemässiga värdet av underskottsavdragen och då också till 20% vid den statliga beskattningen. Med antagande om 30% kommunal skattesats motsvarar detta den 50-procentsnivå som anges i överenskommelsen mellan partierna. Marginalskattesänkningen innebär tekniskt sett inga särskilda komplika- tioner. Den avsedda begränsningen av underskottsavdragens skattemäs- siga värde uppnås också automatiskt för alla inkomsttagare med inkomst —— före underskottsavdrag — som inte när utöver nivån för 20% statlig in- komstskatt. Endast i fråga om skattskyldiga med högre inkomst än detta behövs särskilda ingrepp för att uppnå avdragsbegränsningen. Jag vill betona att detta innebär att reformen — åter med bortseende från de särskilda förenklingsåtgärderna — kommer att lämna de materiella skatte- reglerna helt oförändrade för den helt dominerande delen av inkomsttagar- na. Skiktet med 20% statlig inkomstskatt sträcker sig enligt förslaget till 16 basenheter (motsvarande 110400 kr. innevarande år). Över denna nivå, som i promemorian kallas brytpunkten. skall den särskilda avdragsbe-

• Sida 52
•  Original

Prop. 1981/82: 197 5 IJ

gränsningen verka. För att uppnå detta har, som jag redan antytt, i prome- morian föreslagits att den statliga inkomstskatten klyvs i två delar. De två delbeloppen kallas grundbelopp och tilläggsbelopp.

I fråga om grundbeloppet föreslås att det liksom dagens inkomstskatt tas ut på den beskattningsbara inkomsten. dvs. på inkomsten efter under- skottsavdrag. Den högsta skattesatsen för grundbeloppet blir 20 %. Denna skattesats skall gälla även för inkomstdelar över brytpunkten och utan någon begränsning uppåt.

Tilläggsbeloppet skall däremot beräknas i princip på den beskattningsba- ra inkomsten mcd tillägg för underskottsavdragen. Detta underlag be- 'nämns underlag för tilläggsbelopp. Tilläggsbelopp skall bara tas ut om underlaget överstiger brytpunkten. Skatteskalan för tilläggsbeloppet har därför ett nollskikt upp till brytpunkten. När underlaget för tilläggsbelop- pet växer därutöver stiger skattesatserna från 5% till som högst 30%. Progressiviteten i den statliga inkomstskatten kommer därmed över bryt— punkten att ligga helt i skatteskalan för tilläggsbeloppet.

Vad jag nu nämnt om skatteskalor m.m. avser läget när reformen är fullt genomförd. ] promemorian föreslås emellertid att genomförandet skall ske under tre år, med ungefärligen lika stora steg varje år. Såväl marginalskat- tesänkningen som avdragsbegränsningen uppnås alltså successivt. Tek- niskt innebär det att en successivt växande del av den statliga inkomstskat- ten förs över från grundbeloppet till tilläggsbeloppet. Brytpunktens nivå bestäms dock redan första året till 16 basenheter.

För ombordanställda utgår inkomstskatt enligt reglerna i lagen (1958: 295) om sjömansskatt. SjL. Sjömansskatten bygger bl. a. på reglerna för den statliga inkomstskatten. Detta samband bör gälla även framdeles. vilket innebär att de ombordanställda får del av marginalskattesänkning- arna men samtidigt får vidkännas avdragsbegränsningarna.

Skattereformen bör, somjag redan angivit. genomföras med väsentligen det innehåll som föreslås i promemorian. På några punkter är emellertid ändringar i förhållande till promemorian motiverade och dessa tarjag upp i sitt sammanhang i den följande redovisningen av reformens närmare ut- formning. Sist i redovisningen tarjag också upp de särskilda förenklingsåt- gärder som bör genomföras samtidigt med skattereformen.

2.2.2 Beräkning av underlag för tilläggsbelopp 2.2.2.l Inledning

Som framgått av den tidigare redogörelsen föreslås att den statliga inkomstskatten klyvs i två delar. Den ena delen. grundbeloppet, skall beräknas efter de regler som gäller i dag. För den andra delen av den statliga inkomstskatten, tilläggsbeloppet. skall däremot i princip avdrag för underskott inte medges. De nya reglerna innebär följande.

I en första omgång fastställs den beskattningsbara inkomsten och detta sker efter de regler som nu gäller. Den beskattningsbara inkomsten ligger

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/82:197 53

till grund för beräkningen av grundbeloppet. Den beskattningsbara in- komsten framkommer sedan man lagt ihop den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor och därefter gjort avdrag för underskott och andra allmänna avdrag samt förlustavdrag.

Den beskattningsbara inkomsten bildar även utgångspunkt när underla- get för tilläggsbelopp skall beräknas. Detta underlag skall utgöras av den beskattningsbara inkomsten ökad med i första hand medgivna underskotts- avdrag. Avdragsbegränsningen ästadkommes alltså genom att tilläggsbe- loppet bestäms med bortseende från underskottsavdrag, På samma sätt som årets underskott inte skall reducera beskattningsunderlaget skall det- samma i princip gälla för underskott som härrör från tidigare år. Även medgivna förlustavdrag bör därför läggas till. Den beskattningsbara in- komsten skall också ökas med vissa tilläggsposter somjag återkommer till i det följande.

Den nu beskrivna metoden att bestämma underlaget för tilläggsbelopp bygger på gällande regler om indelningen i olika förvärvskällor. Det kan alltså få stor betydelse om en utgift skall hänföras till den ena eller andra förvärvskällan. Detta är också något som kritiserades under remissbe- handlingen närmast med utgångspunkt i att de nuvarande förvärvskällereg- lerna har skapats av andra skäl än att ligga till grund för en avdragsbe- gränsning av nu aktuellt slag. Man påtalade även de svårigheter som kan uppkomma när det gäller att kontrollera att en inkomst eller en utgift verkligen hänförts till rätt förvärvskälla.

Som framgår redan av promemorian har man varit medveten om dessa problem. För att undvika en del svårigheter har också särskilda undantag gjorts från förbudet att dra av underskott från inkomster av andra förvärvs- källor (kvittningsförbudet). Jag återkommer strax till detta och tar då även upp frågan om ytterligare undantag. Kvar står emellertid att förvärvskälle- begreppet i sin nuvarande utformning erbjuder vissa problem. Några mer genomgripande ändringar i detta kan emellertid inte göras nu. Frågan är så pass invecklad att det krävs fortsatt utredningsarbete. Som jag redan har nämnt, avserjag också att inom kort föreslå regeringen att kommittén om underskottsavdrag får tilläggsdirektiv med uppgift bl.a. att med förtur utreda förvärvskällebegreppet. En sådan översyn bör enligt min mening mycket väl kunna leda till att behovet av undantag från kvittningsförbudet blir mindre eller att undantagen kan ges en annan form.

Jag avser nu att först behandla frågan om undantag från kvittningsförbu- det och därefter de olika tilläggsposter som skall ingå i underlaget för tilläggsbelopp. Därefter behandlas frågan om olika Specialregler för skatte- beräkning och hit hör bl. a. makebeskattningen, marginalskattespärren och begränsningsregeln för sammanlagd skatt.

2.2.2.2 Undantag från kvittningsförbudet

Undantagen från kvittningsförbudet har alla det gemensamt att de är en

• Sida 54
•  Original

Prop. 1981/82: 197 54

följd av förvärvskällornas nuvarande utformning. Undantagen återspeglar genomgående sådana situationer där det i och för sig skulle kunna disku- teras om inte den situation som undantaget i fråga avser att reglera är sådan att åtgärder i stället skulle kunnat ha vidtagits i fråga om själva förvärvskällan. Som jag nyss antydde innebär emellertid sådana ändringar ofta så djupa ingrepp i förvärvskällesystematiken att de inte låter sig genomföras utan mer ingående utredningsarbete av eventuella följdef- fekter.

Under remissbehandlingen har de föreslagna undantagen i regel godta— gits. Samtidigt har man uttryckt önskemål om ytterligare undantag. Jag delar emellertid väsentligen den bedömning som gjorts i promemorian angående omfattningen av de undantag som nu bör göras. Bara på en punkt anser jag att en komplettering bör göras och denna avser rätten att spara tidigare underskott i vissa fall.

Det första undantaget från kvittningsförbudet har tillkommit med tanke på att ett förbud att kvitta underskott av schablontaxerad fastighet mot överskott av kapital kan ge upphov till ojämnheter i beskattningen och skapa icke önskvärda styrningseffekter i fråga om sparandet. Det blir skattemässigt lönsamt för personer med inkomst över brytpunkten att realisera lös egendom och använda de frigjorda medlen för att lösa befint- liga fastighetslån. Effekter i form av t. ex. minskat bank- och aktiesparande hos villaägare är i sig inte önskvärda. Till bilden hör även en form av skuldebrev som på senare år har blivit vanliga. nämligen de s.k. säljarre- verserna. En säljarrevers utfärdas i samband med en fastighetsaffär när säljaren skall ligga kvar med en del av köpesumman för fastigheten såsom lån till köparen. Vidare utfärdar vissa kapitalmarknadsinstitut s.k. kapital- marknadsreverser och där så har skett övertar dessa reverser helt eller delvis säljarreversernas roll. Gemensamt i de båda fallen är att säljaren är i besittning av en revers som löper med ränta och som normalt inte kan sägas upp under löptiden (vanligen 5— 10 år), Räntan beskattas som intäkt av kapital och om säljaren därefter köper en ny fastighet skall skuldrän- toma dras av under inkomst av annan fastighet. Ett kvittningsförbud leder då — förutsatt att inkomsten ligger över brytpunkten — till en större skattebelastning än om både intäkts- och utgiftsräntorna hänförts till sam- ma förvärvskälla.

Ett undantag från det allmänna kvittningsförbudet är således motiverat på den här aktuella punkten. Ett underskott av en schablontaxerad fastig- het bör alltså få kvittas mot inkomst av kapital vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp. Det bör dock sättas en övre gräns för de belopp som får kvittas.

I enlighet med promemorieförslaget bör gränsen sättas vid 30000 kr. Vad gäller de schablontaxerade fastigheterna bör man alltså tillåta att ett överskott av kapital får i nyss angiven omfattning neutralisera ett under- skott. Det finns också fall där det finns anledning att tillåta kvittning av underskott av kapital mot överskott av en annan förvärvskälla.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82: 197 55

Ett sådant fall är när en person har köpt aktier i ett fåmansägt aktiebolag och finansierat förvärvet med lån. Ränteutgiften får dras av under inkomst av kapital och ett uppkommande underskott skulle i och för sig elimineras om aktieägaren fick utdelning från bolaget med ett lika stort belopp. Fåmansägda aktiebolag lämnar emellertid i allmänhet inte någon utdelning. Ränteunderskottet bör i stället få kvittas mot tjänsteinkomst som den skattskyldige har från bolaget.

En motsvarande situation uppkommer om det i stället är andelar i ett handelsbolag som den skattskyldige har förvärvat. Även här bör kvittning få ske mot inkomst från handelsbolaget i den eller de förvärvskällor som blir aktuella. .

Den beskrivna situationen kan uppkomma inte bara genom köp utan också när en person fått ärva en näringsverksamhet. Personen i fråga kan då begära anstånd med att betala arvsskatten. Beviljas anstånd får han betala ränta på skattebeloppet. Alternativt kan han ta upp ett lån och betala arvsskatten omedelbart. I båda fallen bör det underskott som rän- teutgiften kan föranleda få kvittas mot inkomster från näringsverksamhe- ten. Samma regel bör gälla i fråga om ränta på skuld som avser gåvoskatt.

Jag anslttter mig till promemorieförslagen i denna del. Jag avser nu att ta upp frågan om ett ytterligare undantag från kvittnings- förbudet.

Som framgått av den tidigare redovisningen innebär de nya reglerna att underskott inte — utom i särskilt angivna fall — får avräknas mot den skattskyldiges inkomster från andra förvärvskällor vid beräkningen av underlag för tilläggsbelopp. Motsvarande begränsningar föreslås även i fråga om förluster som är hänförliga till tidigare beskattningsår. Detta innebär att ett underskott i en förvärvskälla inte heller får avräknas mot överskott som under senare år kan uppkomma i samma förvärvskälla.

Under remissbehandlingen framfördes emellertid från liera häll den syn— punkten att om man inte beaktade tidigare underskott i en förvärvskälla så skulle de nya reglerna allvarligt försvåra startandet och vidareutvecklandet av näringsverksamhet. De första svåra åren. då underskott ofta uppkom- mer, borde rimligen på något. sätt beaktas när verksamheten med tiden börjar ge vinst. Också i andra situationer kan resultatet i en näringsverk- samhet fluktuera starkt mellan åren. Ett ovillkorligt förbud mot kvittning mellan de äldre underskotten och senare vinster skttlle leda till betydande ojämnheter vid beskattningen. Med dagens regler kan i dessa fall — i den mån underskottet inte kunnat dras av från det tidigare årets inkomster — en utjämning ske mellan åren enligt reglerna om förlustavdrag.

Problemet uppmärksammades i och för sig redan i promemorian, men man ansåg sig där inte kunna framlägga en konkret lösning, utatt hänvisade till det föreslagna fortsatta utredningsarbetet. Enligt min mening bör man emellertid söka tillgodose de nämnda önskemålen redan på detta stadium. Det är önskvärt att de framtida reglerna får en sådan utformning att inte

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82:197 56

onödiga hinder läggs i vägen för nyetablering och vidareutveckling av näringsverksamhet. Å andra sidan får beaktas att varje ny särregel i sig ger upphov till ökad svåröverskådlighet av regelsystemet. Det är därför viktigt att en undantagsbestämmelse av det slag som nu är aktuell görs så enkel som möjligt.

För det första bör nya regler begränsas till att avse näringsverksamhet. dvs. främst inkomster av jordbruksfastighet och rörelse. Till följd av skattereglernas utformning kan i vissa fall närliggande verksamheter anses utgöra inkomst av annan fastighet. ett exempel utgör grustäkt. Sådan inkomst bör därför tas med. dock ej fastigheter som skall beskattas enligt s.k. schablonmetod. Den i promemorian föreslagna förlängningen av tiden för avdrag för större reparationer på konventionellt beskattade fastigheter kan då i stället undvaras. .

För det andra bör reglerna ta sikte på att möjliggöra ett senare tillgodo- räknande av tidigare underskott i samma förvärvskälla. De nya reglerna får alltså inte ge en avräkningsmöjlighet under det senare året mot inkomster i andra förvärvskällor. Den principiella avdragsbegränsningen gentemot andra inkomster skall upprätthållas.

Detta innebär att man inte kan använda de regler som finns för förlustav- drag. Om en skattskyldig. som startar en rörelse. även har tjänsteinkoms- ter, kan mycket väl rörelsen gå med underskott utan att för den skull ett förlustavdrag uppkommer. När sedan rörelsen visar överskott bör det tidigare underskottet kunna få utnyttjas vid beräkning av tilläggsbelopp. Rätten att spara tidigare underskott måste ges en fristående utformning. En annan sak är att problemen kring förlustavdrag och sparade under- skottsavdrag har åtskilligt gemensamt varför en viss samordning likväl bör kunna göras.

De nya reglerna bör alltså möjliggöra för en näringsidkare att utnyttjat ett tidigare underskott mot ett senare överskott som han färi samma förvärvs- källa. Normalt bör det inte vara förenat med några större svårigheter att avgöra vad som skall anses vara samma förvärvskälla. Givetvis kan verk- samhetens inriktning ha ändrats under åren. Huruvida samma förvärvs- källa alltjämt är för handen får då avgöras enligt de regler som finns rörande vad som skall kunna ingå i en och samma förvärvskälla. Man får göra en bedömning om den tidigare och den nuvarande inriktningen är sådan att man vid en prövning under ett och samma år skulle ansett en förvärvskälla föreligga.

Rätten till avräkning bör vidare vara individualiserad. dvs. rätten skall tillkomma den skattskyldige personligen. Säljer en rörelseidkare sin verk- samhet till någon annan bör alltså de tidigare underskotten inte längre kunna utnyttjas. Däremot saknas i detta sammanhang anledning att ställa krav på s.k. ägaridentitet. Om t.ex. den nyss nämnde rörelseidkaren i stället överlåtit hälften av sin rörelse så bör han likväl fortfarande ha rätt att kvitta tidigare underskott mot den del av senare överskott som kan

• Sida 57
•  Original

Prop. 1981/82: 197 57

tillkomma honom. Avlider en näringsidkare så bör tidigare underskott få utnyttjas av dödsboet under det beskattningsår när dödsfallet inträffade men inte vid senare års taxeringar. Vidare bör den nu föreslagna avräk- ningsrätten —— liksom övriga undantag från kvittningsförbudet — inte kunna överföras mellan makar.

Rätten att utnyttja tidigare underskott bör vara tidsbegränsad liksom fallet är med förlustavdragen. dvs. till sex år från underskottsåret. Under denna tid bör den skattskyldige ha rätt att efter gottfinnande fördela ett tidigare underskott. En övre gräns ligger givetvis i att avräkning aldrig kan ske med större belopp än som svarar mot inkomsten från förvärvskällan i fråga.

Avräkning för ett tidigare underskott bör ske bara om den skattskyldige yrkar det. Denne skall också förebn'nga utredning om underskottets stor- lek. Ofta kan situationen emellertid vara den att underskottet utnyttjats vid beräkningen av beskattningsbar inkomst och i sådana fall bör utrednings- frågan vara enkel. Huvudprincipen bör dock f.n. — liksom i fråga om förlustavdragen — vara att avdragets storlek bestäms först vid den taxering där det skall avräknas.

De nya reglerna om avdragsbegränsning skall" inte avse förluster som hänför sig till tidigare taxering än år 1984. Den nu redovisade kvittningsrät- ten bör därför bara avse underskott som uppkommit senare.

2.2.2.3 Tilläggsposter i vissa fall Ränta på lån för privata konsumtionsändamål skall normalt redovisas i inkomstslaget kapital eller. om det rör sig om ett villalån. i inkomstslaget annan fastighet. Uppstår ett underskott träder avdragsbegränsningen in om den skattskyldige har inkomst över brytpunkten. Har den skattskyldige inkomst av rörelse. jordbruksfastighet eller konventionellt taxerad annan fastighet görs däremot i vissa fall ränteavdraget i förvärvskällan och mins- kar således direkt nettointäkten. Något underskottsavdrag att återföra vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp uppstår alltså inte. Särskilda— regler behövs därför i syfte att verkningarna av avdragsreformen skall bli likformiga för olika kategorier av inkomsttagare. Även här har under remissbehandling framförts olika önskemål. Den kritik som framförts tar sikte på både de materiella effekterna och de administrativa svårigheter som reglerna kan vålla. Enligt min mening är det emellertid knappast möjligt att undvara de i promemorian föreslagna ätgärdema. På några punkter bör dock ändringar ske. Det är mycket vanligt att en personbil redovisas som tillgång i en enskild näringsverksamhet. Kostnaderna för bilen belastar då verksamhetens re- sultat. I den mån bilen används privat sker vid beskattningen en fördelning av kostnaderna mellan den privata användningen och den yrkesmässiga. När det är fråga om verksamhet i enskild firma. enkelt bolag eller handels— bolag gäller således inte de regler om särskilt förmånsvärde vid inkomst-

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82: 197 58

taxeringen som tillämpas i fråga om anställda med bilförrnån i tjänsten. Vid beräkningen av inkomsten av näringsverksamheten beaktas det-privata utnyttjandet i stället på så sätt att avdrag inte medges för den del av bilkostnaderna som motsvarar det privata nyttjandet. Vid fördelningen beaktas normalt-kostnader för underhåll, försäkring, skatt. drivmedel och värdeminskning däremot inte eventuella ränteutgifter i samband med upp- tagandet av lån för bilköpet. Skälet till att räntan inte fördelas är att den under alla omständigheter f.n. är avdragsgill. Efter införandet av nya regler för underskott skulle emellertid näringsidkare kunna komma i bättre läge än andra skattskyldiga om hänsyn inte togs till ränteutgifterna. Detta bör lämpligen, som föreslagits i promemorian, kunna ske genom att — i likhet med vad som gäller för löntagare — påföra den som beskattas för näringsverksamheten ett särskilt schablonmässigt bestämt förmånsvärde. Detta förmånsvärde, som bara skall påföras vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp, bör motsvara värdet av att inte privat behöva redovisa en räntekostnad för bilförvärvet. Förmånsvärdet bör bestämmas schablon- mässigt och anknyta till det s.k. finansieringstillägg som ingår i värdet av bilförmån för löntagare. I den mån annan rörelsetillgång än bil — exempel- vis båt eller flygplan - har utnyttjats privat bör den skattskyldige påföras ett motsvarande förmänsvärde även för denna tillgång. Det bör ankomma på RSV att utfärda närmare anvisningar om förmånsvärdet.

En principiellt likartad situation uppståri fråga omjordbrukets bostäder. Jordbrukarens bostadsbyggnad betraktas i inkomstskattehänseende som en driftbyggnad. Avdragsbegränsningen berör således inte jordbrukarens låneräntor för bostadsändamål under förutsättning att jordbruket visar överskott. För villaägare leder räntorna däremot regelmässigt till ett un- derskott och därmed blir avdragsbegränsningen en realitet.

Även här bör ett särskilt tillägg göras för de räntor som kan anses belöpa på bostadsdelen. I detta fall bör dock de faktiska ränteutgifterna ligga till grund för tillägget. När det gäller att beräkna hurstor del av räntorna som skall anses belöpa på bostadsdelen vill jag med anledning av påpekanden under remissbehandlingen föreslå en viss ändring i promemorieförslaget. Efter förebild av vad som gäller i fråga om kapitalskattelättnaderna för familjeföretag bör i sammanhanget endast beaktas de räntekostnader som hänför sig till låneskulderna i förvärvskällan.

Uppkommer ijordbruket ett underskott bör naturligtvis hänsyn tas till detta eftersom ränteavdraget då helt eller delvis inte kunnat utnyttjas. Det särskilda tillägget bör liksom i villafallet kunna kvittas mot ett överskott i inkomstslaget kapital inom samma ram som ett villaunderskott.

Däremot är jag inte beredd att biträda förslaget om ett motsvarande tillägg i fråga om bostad i konventionellt beskattat flerfamiljshus eller i fråga om rörelse. Den frågan kräver ytterligare överväganden bl.a. med tanke på de skiftande situationer som kan föreligga. Som ett exempel kan jag nämna fallet att fråga är om ett s. k. andelshus. I sammanhanget vill jag

• Sida 59
•  Original

'Jr ©

Prop. 1981/82: 197

nämna att förslaget i promemorian inte avsåg att göra någon ändring för de fall där någon driver rörelse i den egna villan. I sådana fall skall rörelsede- len brytas ut och boendedelen beskattas för sig enligt schablonmetoden.

I promemorian diskuterades även en annan situation där en lösning skulle kunna tänkas efter den nu nämnda modellen. nämligen räntefria lån från arbetsgivare till anställda. Någon lösning av detta problem föreslogs inte utan saken ansågs böra övervägas ytterligare. Flera remissinstanser har emellertid ansett att frågan bör lösas i detta sammanhang. .! ag delar den uppfattningen.

Ett räntefritt lån från en arbetsgivare till en annan anställd än en delägare i ett fåmansföretag anses i paxis (RÅ 1977 Aa 206) i dag inte innebära någon skattepliktig förmån för den anställde. Förmånen ingår inte heller i underlaget för arbetsgivaravgifter.

Skattefriheten kan sägas innebära en tyst kvittning mellan olika in- komstslag. Man menar då att räntefriheten ersätter höjd lön. Om mark- nadsmässig ränta hade utgått för lånet skulle arbetstagaren fått kompen- seras genom höjd lön, Den högre lönen hade medfört större skatt för arbetstagaren. Rätten till avdrag för räntan skulle emellertid eliminera skatteökningen. Även för arbetsgivaren blir beskattningsresultatct oför- ändrat.

1 och med att avdragsbegränsningen införs faller uppenbarligen grunden för det återgivna resonemanget.. Ett underskott i kapital kan inte längre fritt kvittas mot en höjd lön. Räntefriheten kan för skattskyldiga med inkomst över brytpunkten ge upphov till en klar skatteförmån. Till detta kommer att arbetsgivaren inte behöver betala socialavgifter. Räntefria län kan i detta läge komma att bli eftertraktade substitut för höjda löner. Någon form av reglering av skattesituationen vid räntefria lån ter sig därför nödvändig.

Det är enligt min mening angeläget att man väljer en enkel och lätthan- terlig lösning. Tidigare förslag i ämnet har kritiserats just för att de skulle vålla praktiska svårigheter. Jag tänker här på det förslag som Brottsföre- byggande rådet (BRÅ) lade fram i BRÅ PM l980: 02. Det förslaget innebar att förmånen av ett räntefritt lån skulle jämställas med lön till den anställde och även ingå i avgiftsunderlaget. Bl. a. svårigheterna i fråga om avgiftsde- len åberopades som ett skäl mot det förslaget. Jag begränsar mig mot denna bakgrund till att nu föreslå regler som står i direkt samband med avdragsbegränsningen.

De nya reglerna bör enligt min mening inriktas på att hindra ett kring- ' gående av avdragsbegränsningarna. Mot denna bakgrund faller det sig naturligt att beakta de räntefria lånen när underlaget för tilläggsbelopp skall bestämmas. Härigenom undviker man också svårigheterna pä avgifts- sidan. Detta innebär att förmånen av ett räntefritt län eller ett lån mot lägre ränta än normalt bör tas upp som en särskild tilläggspost. Närmare bestämt innebär mitt förslag följande. '

• Sida 60
•  Original

Prop. 1981/82: 197 (ut)

De lån som bör träffas av de nya reglerna är räntefria eller lågtörräntade lån från arbetsgivare till anställda. Även uppdragsförhållanden bör tas med eftersom även här räntefriheten kan vara ett alternativ till kontant ersätt- ning. '

Ett problem är att avgöra vilka låntagare som skall omfattas av reglering- en. Om endast den anställde omfattas kan reglerna kringgås genom att den anställdes make eller annan närstående beviljas lånet. Även dessa fall bör därför omfattas av regleringen. Mot bakgrund av att lånet grundar sig på förhållandet mellan den anställde och arbetsgivaren är det lämpligt att den anställde blir skattesubjekt även när en närstående formellt är gäldenär. Som närstående bör här betraktas den närståendekrets som anges i få- mansföretagslagstiftningen. 35% l a mom. nionde stycket KL.

För att skatteplikten inte skall kunna kringgås genom att det räntefria lånet ges av annan än arbetsgivaren. t.ex. arbetsgivaren närstående före- tag, måste denna situation också regleras. Med lån från arbetsgivaren bör jämställas lån från annan. om det finns anledning att anta att lånet förmed- lats av arbetsgivaren. Med annan avses såväl annan fysisk person som annat företag. stiftelse eller förening.

I princip bör alla penninglån till anställda omfattas av de nya reglerna. Det är knappast möjligt att undanta kortfristiga lån eller mindre belopp. Riskerna för missbruk genom kringgående liksom svårigheterna att göra godtagbara avgränsningar måste beaktas. Ett kortfristigt län .kan t.ex. återbetalas och beviljas på nytt i kortare intervaller. Små lånebelopp kan ackumuleras. Å andra sidan skall beskattning bara ske i sådana fall där det verkligen är fråga om lån i vedertagen mening. Så kan knappast t.ex. förskott på lön anses vara ett lån om inte särskilda omständigheter förelig- ger. Detsamma får sägas gälla i fråga om kreditköp hos arbetsgivaren.

Om ett räntefritt lån eller ett sådant mot låg ränta lämnas skall beskatt- ning ske för värdet av denna förmån. Här bör förmånen värderas med utgångspunkt i en normalränta på samma sätt som tillämpas i fråga om fåmansföretagen. Det får ankomma på RSV att utfärda närmare anvisning- ar härom.

Ett särskilt problem är hur de nya reglerna skall förhålla sig till de bestämmelser som finns i fråga om räntefria lån från fåmansföretag till företagsledare i sådana företag (35% la mom. fjärde stycket KL). De särskilda reglerna för fåmansföretag har en annan inriktning än de som jag nu tagit upp. Fåmansföretagsreglerna tar sikte på att begränsa möjligheten till kringgående av reglerna att utdelning och lön skall beskattas. Nuvaran- de bestämmelser för dessa fall bör därför behållas. Den nu föreslagna bestämmelsen bör därför inte tillämpas om 35 ä 1 a mom. fjärde stycket KL är tillämpligt.

Även dessa regler bör tillämpas första gången vid l984 års taxering. Detta bör gälla oavsett vid vilken tidpunkt lånet lämnats.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1981/82: 197 61

2.2.3 Makebeskaltningen

Jag avser nu att ta upp frågan om de ändringar som avdragsreformen påkallar i fråga om beskattningen av makar.

En första fråga blir hur sambeskattningen bör vara utformad för framti- den. Med sambeskattning avser man i allmänhet det förhållandet att en del av den ena makens inkomst vid den statliga taxeringen sammanläggs med den andra makens inkomst och därigenom beskattas hårdare än vad som annars blivit fallet. Det finns emellertid andra sambeskattningsregler. Vid tillämpning av den s.k. begränsningsregeln behandlas makar som en skatt- skyldig och följden kan bli en hårdare beskattning än om makarna beskat- tats individuellt. Andra inslag av sambeskattning verkari motsatt riktning. Det s.k. sparavdraget under inkomst av kapital får fördelas mellan ma- karna. En liknande regel gäller i fråga om skattereduktion för aktieutdel- ning. Vidare får underskottsavdrag. andra allmänna avdrag och förlustav- drag. som inte kunnat utnyttjas av den make som är berättigad till avdra- get, föras över till den andra maken. _

Sambeskattningen tar sikte på s. k. B—inkomster och hit hör främst inkomst av annan fastighet och kapital. Ifråga om s. k. A-inkomster. vartill räknas inkomst av tjänst och annat förvärvsarbete, sker däremot en indivi- duell beskattning. Sambeskattningen innebär att B-inkomster vid beräk- ningen av den statliga inkomstskatten skall_läggas på toppen hos den make som har den högsta A-inkomsten. Sambeskattning blir alltså bara aktuell i de fall maken med den lägsta A-inkomsten också har B—inkomst.

Uppgår makarnas sammanlagda B-inkomster till högst 2000 kr. räknas de som A-inkomst. Vidare gäller att minst 4500 kr. av vardera makens beskattningsbara inkomst alltid behandlas som beskattningsbar A—in- komst.

De nuvarande sambeskattningsreglerna är mycket svårtillgängliga och försvårar även tillämpningen av andra skatteregler. Erfarenheten visar att många skattskyldiga inte klarar av att räkna ut sin skatt i dessa fall. Även för skattemyndigheterna medför sambeskattningsreglerna högst betydande administrativa bekymmer. Under remissbehandlingen har också åtskilliga önskemål framförts om en avveckling av sambeskattningen. Jag delar den uppfattningen att stora förenklingsvinster är att hämta på detta område. Man måste emellertid samtidigt beakta att ett slopande av sambeskattning- en i en del fall öppnar möjligheter till skattevinster i en omfattning som är besvärande från fördelningspolitiska utgångspunkter. Enligt min mening är en avveckling av sambeskattningen i och för sig önskvärd men detta fordrar ytterligare överväganden. När det sedan gäller att avgöra hur den skall ändras med anledning av skattereformen är det å andra sidan nödvän- digt att ta till vara alla möjligheter till förenklingar.

I promemorian har man också stannat för att begränsa sambeskattningen till att avse beräkning av tilläggsbelopp. Det är främst där en samman- läggning av inkomsterna får påtaglig betydelse för skattens storlek. Någon

• Sida 62
•  Original

Prop. 1981/82: 197 62

sambeskattning föreslås alltså inte förrän brytpunkten passeras och häri ligger givetvis en stor förenklingsvinst genom att antalet sambeskattnings- fall starkt begränsas. I samma riktning verkar förslaget att ändra det nuvarande grän-sbeloppet. 2000 kr., till ett grundavdrag om 5 000 kr. Anta- let samtaxcringsfall kan efter dessa ändringar antas minska från ca 800000 till ca 120000. Förslaget innebär alltså att sambeskattningen begränsas till beräkningen av tilläggsbelopp. Den nuvarande indelningen i A-inkomst och B-inkomst behålls för detta ändamål. Jag vill erinra om att dessa begrepp används inte bara i samband med beskattningen av makar. Så är t. ex. rätten till förvärvsavdrag och avdrag för pensionsförsäkringsavgifter i princip knuten till storleken av den skattskyldiges A—inkomst.

Jag föreslår att promemorieförslaget genomförs med den ändringen att höjningen av sambeskattningsgränsen bör genomföras redan inkomståret 1983 i stället för först är 1985. I sambeskattningen i övrigt föreslårjag inte ändringar. Så bör makar även i fortsättningen behandlas som en skattskyl- dig vid tillämpning av begränsningsregeln för sammanlagd skatt. Likaså bör möjligheten finnas kvar att föra över inte utnyttjade allmänna avdrag och förlustavdrag till den andra maken. Detta får då betydelse vid beräk— ningen av grundbelopp och vid kommunaltaxeringen. Å andra sidan måste makes underskott i förvärvskällor — lika väl som egna underskott — återföras vid beräkningen av underlag för tilläggsbelopp.

Jag vill slutligen ta upp en speciell sambeskattningsfråga. Jag har tidigare föreslagit att den skattskyldige vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp skall få räkna av ett överskott av kapital mot ett underskott av en scha- blontaxerad fastighet intill en gräns om 30000 kr. Denna kvittningsrätt bör dock endast gälla egna underskott och inte om underskottet finns hos den ena maken och överskottet hos den andra maken. En sådan kvittning mellan makarna skulle nämligen kräva detaljerade regler för att täcka alla fall. Den skulle också innebära att ett underskott skulle komma att kvittas på olika sätt vid beräkningen av beskattningsbar inkomst resp. underlag för tilläggsbelopp. Vad jag nyss nämnt om behovet av förenklingar talar därför mot att medge kvittning mellan makar. Jag vill. i anledning av invändningar mot denna lösning som framkommit vid remissbehandlingen. erinra om att även dagens regler utesluter överföring av underskott så länge bägge makarna har inkomst.

2.2.4 Margi/zalskattespärren

Marginalskattespärren innebär att statlig inkomstskatt inte tas ut i den mån den tillsammans med kommunal inkomstskatt överstiger 80% av någon inkomstdel upp till 30 basenheter och 85 % av inkomst däröver. Har den skattskyldige inkomst som skall beskattas i flera kommuner. kan beräkningen komma att ske med utgångspunkt i olika skattesatser i fråga om skilda inkomstdelar. Vid gemensam skatteberäkning för makar tilläm- pas spärren som om maken med den största beskattningsbara A—inkomsten var skattskyldig även för andra makens beskattningsbara B-inkomst.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1981/82: 197 63

I promemorian föreslås att spärren för framtiden skall tillämpas vid beräkningen av tilläggsbelopp och inte vid beräkningen av grundbelopp. Detta är nödvändigt med tanke på makefallen eftersom sambeskattningen av dessa som nyss nämnts har anknutits till tilläggsbeloppet. Spärren har utformats så att tilläggsbelopp inte skall tas ut i den mån det på någon inkomstdel skulle utgå med högre belopp än som motsvarar 60% minskat med den kommunala skattesatsen. Detta innebär tillsammans med ett grundbelopp efter 2 % en spärr vid en rnarginalskatt om 80%. I fråga om den kommunala skattesatsen tillämpas i dag den ordningen att man för varje del av den statligt beskattningsbara inkomsten tar hänsyn till den kommunala skattesatsen för motsvarande del av den kommunalt beskatt- ningsbara inkomsten. varvid antas bl.a. att inkomsten i hemortskom- munen anses utgöra den högsta delen av denna inkomst. Särskilda regler gäller om inkomsten finns i flera andra kommuner än hcmortskommunen.

Marginalskattespärren är i dag administrativt mycket betungande, sär- skilt då gemensam skatteberäkning skall ske för makar med inkomster i flera kommuner. Även om de tidigare redovisade förslagen till nya skatte- skalor kommer att kraftigt begränsa antalet fall där spärren behöver tilläm- pas bör ytterligare förenklingsmöjligheter tillvaratas.

I promemorian har man också föreslagit att beräkningarna skall grundas på en enda kommunal skattesats för hela inkomsten. Det föreslås att skattesatsen i den kommun där inkomsten är störst skall tillämpas.

De förslag som redovisats rörande marginalskattespärren innefattar be- tydande förenklingar och bör enligt min mening genomföras.

2.2.5 - Bégränsningsregeln

I lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall finns regler som syftar till att hindra att det sammanlagda skatteuttaget blir för högt. Regler- na innebär i korthet följande.

Först bestäms ett spärrbelopp. Underlaget för detta utgörs av den stat- ligt beskattningsbara inkomsten minskad med 4500 kr. och ökad med bl.a. investeringsavdrag och avdrag för egenavgifter. Spärrbeloppet är 80 % av underlaget upp till 30 basenheter och 85% av den överskjutande delen. Därefter beräknas ett skattebelopp som utgör summan av statlig och kom- munal inkomstskatt. förmögenhetsskatt, egenavgifter samt sjömansskatt.

Begränsningsregeln tillämpas när skattebeloppet överstiger spärrbelop- pet. Överskjutande skattebelopp kan då falla bort helt eller delvis. Det är dock bara förmögenhetsskatten och den statliga inkomstskatten som kan sättas ned.

Begränsningsregeln gäller för fysiska personer och dödsbon. För makar tillämpas regeln på grundval av deras sammanlagda inkomster, förmögen- heter och skattebelopp. Begränsningsregeln syftar i princip till att begränsa skatteuttaget på förmögenhet som ger en låg avkastning. Det har inte ansetts rimligt att den samlade inkomst- och förmögenhetsskatten skall ta

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82: 197 64

hela inkomsten i anspråk eller ännu mer. De skäl som.åberopats för bestämmelser av den typ som begränsningsregeln representerar har sam- ma giltighet även sedan skattereformen har genomförts. Regeln måste dock utformas på ett annat sätt än hittills med tanke på de nya avdragsbe- gränsningarna.

I promemorian föreslås att regeln för framtiden konstrueras på följande sätt. I spärrbeloppet inräknas dels 50% av den statligt beskattningsbara inkomsten. dels en viss andel av underlaget för tilläggsbelopp. Denna andel föreslås normalt vara 25 %. Är underlaget för tilläggsbelopp större än 45 basenheter föreslås att tillägget skall avse 30% av det överskjutande beloppet. ] skattebeloppet skall inräknas all statlig inkomstskatt. således även den del av skatten som kan sägas belöpa på underskottsavdrag. Denna del av skatten skall inte få sättas ned. .

Beträffande regelns uppbyggnad i övrigt har man i promemorian sökt göra de förenklingar som kan göras eftersom beaktandet av underskottsav- dragen fört in ett nytt. komplicerande moment på ett redan komplicerat område.

I promemorian föreslås också att egenavgifterna inte längre skall få påverka skattenedsättningen. Man pekar på att hänsynstagandet till egen- avgifterna ger egenföretagaren en omotiverad skatteförmån jämfört med den som bedriver sin näringsverksamhet genom exempelvis ett helägt aktiebolag. Någon möjlighet för aktieägaren/företagsledaren att vid tillämpning av begränsningsregeln beakta de av bolaget erlagda avgifterna föreligger ju inte. Inte bara önskemålet om neutralitet mellan olika före- tagsformer utan även det faktum att egenavgifterna i sammanhanget ger upphov till åtskilliga praktiska problem anförs som skäl för att undanta egenavgifterna.

Begränsningsregeln föreslås således i fortsättningen bara gälla statlig och kommunal inkomstskatt. förmögenhetsskatt och sjömansskatt. I för- enklingssyfte föreskrivs vidare att 4500-kronorsregeln slopas. Jag ansluter mig till de framlagda förslagen. Den närmare utformningen av de nya reglerna behandlas i specialmotiveringen.

2.2.6 Särskildafrågor 2.2.6.l Extra avdrag

F.n. kan extra avdrag medges vid inkomsttaxeringen för i huvudsak tre grupper skattskyldiga. En grupp utgörs av folkpensionärer och en annan av dem som till följd av stor försörjningsbörda eller annan särskilt angiven orsak kan åberopa existensminimireglerna. En tredje grupp består av skattskyldiga med särskilda sjukdomskostnader. I promemorian föreslås att extra avdrag för framtiden skall medges enligt samma regler både vid beräkning av beskattningsbar inkomst och underlag för tilläggsbelopp. Jag biträder detta förslag.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82: 197 65

2.2.6.2 Sjömansbeskattningen

De som är anställda ombord på svenska handelsfartyg skall erlägga sjömansskatt enligt bestämmelserna i lagen om sjömansskatt. SjL. I kort- ' het gäller följande såvitt nu är av intresse. '

Sjömansskatten är en definitiv källskatt _som tas ut av ombordanställda. Detta innebär att sjömannen inte skall deklarera sin sjöinkomst. Någon särskild taxering sker inte heller av sjöinkomst. Om en sjöman däremot har inkomster även i land beskattas dessa efter i stort sett samma regler som gäller för andra skattskyldiga. Någon sammanläggning görs inte av sjöin- komst och landinkomst utan de båda inkomstdelarna beskattas i princip Var för sig.

Under vissa omständigheter kan sjömansskatten jämkas. Så är enligt lZå ] mom. fallet om en sjöman kan göra sannolikt att han vid taxering till statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag för t.ex. underskott i egen eller makes förvärvskälla. I sådant fall skall den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten jämkas med belopp motsvarande vad som kan antas inte bli utnyttjat vid taxeringen i land.

Sjömansskatten är bestämd med anknytning till den statliga inkomst- skatten samt en viss genomsnittlig kommunal utdebitcring. Även andra komponenter bestämmer sjömansskatten. Hänsyn tas till värdet av fri kost och vidare medges bl. a. ett schablonmässigt beräknat omkostnadsavdrag. På grundval av nu redovisade förhållanden fastställs särskilda tabeller för sjömansskatten och dessa är fogade till SjL. Olika tabeller gäller för när- och fjärrfart (tabell N och F) och vidare anges i särskilda kolumner grun- den för skatt med hänsyn till sjömannens civilstånd. Med anledning av dessa tabeller fastställer sedan riksskatteverket de egentliga sjömansskat- tetabellerna som behövs för beräkning av sjömansskatten i de enskilda fallen.

I promemorian föreslås att de marginalskattelättnader och avdragsbe- gränsningar som skall gälla för inkomsttagare i land även skall gälla ombordanställda. I fråga om marginalskattelättnaderna föreslås att den nuvarande modellen för tabellernas utformning skall användas. Med tanke på avdragsbegränsningarna blir det däremot nödvändigt att arbeta med dels en tabell som bygger på vad som skulle kunna kallas sjömansskattens grundbelopp och dels en som på motsvarande sätt bygger på tilläggsbe- loppsdelen. Jämkning för underskott föreslås inte få avse den sistnämnda delen av sjömansskatten.

För utomnordiska sjömän föreslås däremot att det alltjämt skall räcka med en tabell för fjärrfart och en för närfart. För dessa gäller nämligen en mer schablonmässig beskattning.

Jag föreslår att de nu redovisade förslagen genomförs. Jag avser att inom kort återkomma med förslag till nya tabeller.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1981/82: 197 66

2.2.7 Vissaförenklingsåtgärder

Vid åtskilliga tillfällen har framförts önskemål om förenklingar inom skattesystemet. Inte sällan har kritiken tagit sikte på de svårigheter som förekomsten av olika avdrag ger upphov till. Inte minst i inkomstslaget tjänst förekommer ett stort antal avdragsyrkanden och då i de flesta fall på mindre belopp. Av dessa föranleder en stor andel förfrågningar till de skattskyldiga från taxeringsmyndigheternas sida. Förhållandevis lång tid måste läggas ned på utredning av dessa avdragsyrkanden. Det är ett för skattemyndigheterna tidskrävande arbete som ofta möts av de skattskyldi- ga med irritation. Jag anser att det nu i samband med den föreslagna. skattereformen är ett lämpligt tillfälle att påbörja arbetet med att söka förenkla taxeringsförfarandet. Jag avser att först ta upp frågan om ytterli- gare schablonavdrag i inkomstslaget tjänst vid sidan om det nuvarande på 100 kr. Därefter tarjag upp två allmänna avdrag som bör kunna avskaffas.

Schablonavdrag från intäkt av tjänst

I 33 & KL anges de kostnader för vilka avdrag får åtnjutas i inkomstsla- get tjänst. Hit hör kostnader för resor till och från arbetet. Andra sådana poster är avdrag för resekostnader och ökade levnadskostnader vid arbete utanför verksamhetsorten. Härutöver förekommer avdragsposter av vari- erande slag. såsom för facklitteratur. arbetsrum. arbetskläder m.m. Dessa avdrag uppgår som regel till förhållandevis små belopp. "Endast undantags- vis rör det sig om belopp av någon större omfattning.

Enligt gällande regler får skattskyldig som haft intäkt av tjänst göra avdrag med minst 100 kr. — s.k. schablonavdrag —- även om hans avdrags- gilla kostnader i förvärvskällan understiger detta belopp. Avdraget får göras av alla som haft inkomst av tjänst i KL:s mening, alltså även av dem som haft enbart pension. livränta o.d. Schablonavdraget får inte i något fall överstiga bruttointäkten. Detta schablonavdrag bör behållas. För att förenkla taxeringsarbetet bör emellertid ett ytterligare schablonavdrag in- föras. Detta bör utformas enligt följande.

I och för sig skulle det enklaste vara att låta ett sådant schablonavdrag avse alla kostnader som är avdragsgilla under tjänst. Det är emellertid än så länge knappast möjligt, utan tills vidare måste minst två avdragsposter ligga utanför sehablonen. Så bör avdrag för kostnader för resor till och från arbetet medges vid sidan av ett sådant schablonavdrag. Reglerna för så- dana reseavdrag har nyligen ändrats med verkan fr. o. m. 1983 års taxering (prop. l980/8l: 118 bil. 2, SkU 1980/81: 44, rskr l980/81: 285, SFS 1981z341). Här bör alltjämt avdrag medges med den del av kostnaderna som överstiger 1000 kr.. Även avdrag för resekostnader och ökade lev- nadskostnader vid tjänsteresa eller dubbel bosättning bör medges enligt nuvarande regler och alltså utgå vid sidan om det nya sehablonavdraget. Ett skäl för detta är att skattereglerna på detta område är olika för olika personalkategorier. Anställda i offentlig tjänst beskattas inte för kostnads-

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82: 1.97 67

ersättningar men har å andra sidan i princip inte heller rätt till avdrag för sina kostnader. Övriga löntagare beskattas för uppburen ersättning men har rätt till avdrag för sina kostnader. Om dessa kostnader omfattades av sehablonen skulle anställda i offentlig tjänst få dels indirekt fullt avdrag och dels avdrag enligt sehablonen. Övriga skulle däremot bara få sehablon- avdraget. Av bl.a. denna anledning bör det nya sehablonbeloppet inte heller omfatta avdrag för kostnader på grund av tjänsteresa eller dubbel bosättning. Övriga avdragsposter i inkomstslaget tjänst bör däremot om- fattas av det nya schablonavdraget.

Omkostnader för intäkternas förvärvande föreligger i princip endast då inkomsten härrör från utfört arbete. Det nya sehablonbeloppet bör därför begränsas till att avse inkomst av sådant arbete. Från rätten till schablon- avdraget bör därför undantas skattskyldiga vilkas inkomst av tjänst härrör helt från t.ex. folkpension eller periodiskt understöd. Det betyder att de inkomster som berättigar till avdrag är kontanta bruttolöner och sådana intäkter som enligt 11 kap. 2 % lagen (1962: 381) om allmän försäkring är att jämställa med inkomst av anställning. Hit räknas bl. a. sjukpenning. föräl- drapenning och kontant arbetsmarknadsstöd. I tydlighetens intresse vill jag framhålla att även pensionärer givetvis är berättigade till det nya schablonavdraget, om de vid sidan av pensionen har lön eller annan inkomst som här avses. _

Det nya schablonavdraget bör bestämmas till ett belopp som är så anassat att det omfattar ett så stort antal skattskyldiga som möjligt för att därigenom uppnå största möjliga förenklingsvinst. Det får å andra sidan inte sättas så högt att opåkallat höga skattelättnader uppkommer. Med beaktande av dessa synpunkter finner jag det lämpligt att föreslå att det nya schablonavdraget bestäms till 1000 kr. Avdraget bör dock inte få överstiga 5% av intäkten. I det sistnämnda fallet skall det framräknade beloppet avrundas till närmast högre hundratal kr.

Den som haft kostnader som överstiger sehablonen får på sedvanligt sätt yrka avdrag för dessa. Den nuvarande regeln om att kostnadsavdraget skall avrundas till närmast högre jämna hundratal kronor bör enligt min mening slopas. Det har nämligen visat sig att avrundningen i praktiken föranleder åtskilliga felräkningar. Som jag nyss nämnt bör det nuvarande 100-kronorsavdraget vara kvar. Detta kommer då att kunna utnyttjas främst av skattskyldiga som t. ex. bara har pensionsinkomster. De båda schablonavdragen skall givetvis inte kunna utnyttjas samtidigt. Man kan uttrycka saken så att alla hari och för sig rätt till ett avdrag på minst 100 kr. För vissa slag av inkomster kan emellertid det högre schablonavdraget bli aktuellt. I sådant fall är det lägre schablonavdraget så att säga konsumerat.

De nya reglerna bör tillämpas fr. o. m. 1984 års taxering.

Frivilliga periodiska understöd

Ett annat område där förenklingar kan göras är beträffande avdraget för

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/82: 197 , 68

frivilliga periodiska understöd ."Önskemål härom har framförts vid åtskilli- ga tillfällen. Periodiska understöd brukar indelas i legala och frivilliga. Med legala understöd avses då sådana som nämns i punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 46 & KL. Hit hör främst underhållsbidrag till förutvaran- de make. Övriga periodiska understöd kallas frivilliga.

Tidigare medgavs avdrag för periodiska understöd i obegränsad omfatt- ning. Genom lagstiftning 1973 begränsades emellertid rätten till avdrag för frivilliga periodiska understöd till 5000 kr. per år och mottagare. Därefter har avdragsrätten ytterligare begränsats. Fr.o.m. 1982 års taxering gäller nämligen att avdrag bara medges med 5000 kr. oavsett antalet mottagare. Avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd vållar kontrollsvårigheter och vidare får det anses att behovet av sådana understöd har minskat. Jag föreslår att avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd slopas. De nya reglerna bör tillämpas fr.o.m. 1984 års taxering.

En särskild övergångsregel behövs emellertid. Med frivilliga understöd avses nämligen i skattesammanhang inte bara sådana som utgår utan att det finns någon skyldighet för givaren att betala. utan även vissa understöd som fått enjuridiskt bindande form. När avdragsrätten begränsades genom 1973 års lagstiftning tog man genom övergångsbestämmelserna hänsyn till understöd som utgick på grund av bindande förpliktelser som tillkommit före tidpunkten då propositionen blev offentlig. För sådana utbetalningar skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas. Vid införandet av den senaste begränsningsregeln infördes inga nya övergångsbestämmelser men de år 1973 införda fick alltjämt gälla. Detsamma bör gälla i fråga om det förslag jag nu lägger fram.

Det kan nämnas att vad jag har anfört inte berör avdraget för underhåll av icke hemmavarande barn. Detta avdrag regleras i särskild ordning.

Kapitalförsäkringsavdruget

Avdrag får enligt 46 & 2 mom. KL göras för premier och andra avgifter för kapitalförsäkring samt sjuk- eller olycksfallsförsäkring. Rätt till avdrag enligt dessa regler föreligger dock inte i vissa fall då premien i stället är avdragsgill enligt särskilda bestämmelser och inte heller för avgift till sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avdraget är maximerat till 250 kr. för ensamstående och till 500 kr. för sammanlevande makar gemensamt och för ensamstående med hemmava— rande barn.

Riksdagen har vid flera tillfällen haft att ta ställning till motionsyrkanden om höjning av avdraget ifråga. Sådana yrkanden har emellertid avvisats varvid det erinrades om de försäkringsförmåner som anställda i allmänhet åtnjuter och om att jordbrukare och rörelseidkare fr.o.m. taxeringsåret 1977 har rätt till avdrag i förvärvskällan för premier för grupplivförsäkring. om förmånerna inte är större än för befattningshavare i statlig tjänst.

Från skattemyndigheternas sida har vid ett flertal tillfällen framförts

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82: 197 69

önskemål om ett slopande av avdraget eftersom det visat sig medföra ett inte obetydligt merarbete vid taxeringen. Med hänsyn till förenklingsvins- terna föreslår jag därför att avdraget slopas. De nya reglerna bör tillämpas första gången vid 1984 års taxering.

2.2.8 Övergångrregler Skattereformen aktualiserar vissa övergångsfrågor. Den följande ge- nomgången anknyter till de tidigare'redovisade förslagen. Lämpligen bör övergångsreglerna tas in i en särskild lag.

De nya reglerna bör träda i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första- gången vid 1984 års taxering. Jag föreslår emellertid att reglerna i viss utsträckning skall få verkan redan före nämnda dag. Detta har betydelse med tanke på sådana skattskyldiga som har räkenskapsår som börjar före ikraftträdandet. Den 1 maj 1982 är i och för sig den tidpunkt då det tidigaste av de i bokföringslagen och jordbruksbokföringslagen godkända räken- skapsåren börjar som kan ligga till grund för 1984 års taxering. 1 det följande redovisar jag de viktigaste punkterna i fråga om ikraftträdande- bestämmelserna. Beträffande den närmare utformningen av dessa regler hänvisas till specialmotiveringen.

Avdragsbegränsningen sätter in redan vid 1984 års taxering i anslutning till att den statliga inkomstskatten klyvs i ett grundbelopp och ett tilläggs- belopp. Syftet är alltså att underskott vid detta och senare års taxeringar skall beröras.

Förlustavdrag skall behandlas på samma sätt som underskottsavdrag i det nya systemet. I fråga om dessa behövs emellertid en undantagsregel. Avdrag för förlust som hänför sig till 1983 års taxering eller tidigare bör inte läggas till den beskattningsbara inkomsten när underlaget för tilläggs- belopp bestäms. Motsvarande bör gälla även i vissa andra fall när avdrag får förskjutas. Kvittningsreglerna bör — liksom bestämmelserna om till- läggsposterna — tillämpas redan fr.o.m. 1984 års taxering. Reglerna om rätten att avräkna tidigare underskott bör bara tillämpas i fråga om sådana som uppkommer fr.o.m. taxeringsåret 1984.

Skatteskalorna för de tre åren är utformade så att sänkningen av margi- nalskatterna liksom avdragsbegränsningen görs i tre steg. Tekniskt bör detta ske så att skattesatserna i skikten över 7 basenheter successivt sänks samtidigt som en allt större del av den statliga inkomstskatten i skikten- över 16 basenheter förs över till tilläggsbeloppet.

Den nuvarande sambeskattningen av B-inkomster skall i det nya syste- met inskränkas till tilläggsbeloppsdelen. I fråga om grundbeloppet skall någon sambeskattning av B-inkomster inte förekomma. Under övergångs- åren — alltså vid 1984 och 1985 års taxeringar bör emellertid sambeskath ningen avse grundbeloppet.

Vidare bör marginalskattespärren och begränsningsregeln på grund av sitt nära samband med skatteskalorna på samma sätt som dessa successivt ges ett nytt innehåll.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1981/82: 197 70

I detta sammanhang vill jag avslutningsvis nämna att ändringarnai den statliga inkomstbeskattningen påkallar en viss översyn av reglerna för taxeringsförfarandet. Det blir här bl. a. fråga om ändringar av administrativ eller redaktionell art. De ändringar som kan bli aktuella i förevarande sammanhang kommer företrädesvis att avse hur underlaget för tilläggsbe- loppet skall redovisas i deklarationsblanketter, längder och slutskattesed- lar. Även vissa begreppsbestämningar kan behöva ses över.

På några punkter behövs å andra sidan en del materiella ändringar. Jag avser här bl.a. reglerna i lagen (1951: 763) om beräkning av statlig inkomst- skatt för ackurnulerad inkomst.

Jag avser att återkomma till dessa frågor.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom budgetdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ikraftträdande av lagen (1982: ()00) om ändring i lagen ( 1947: 576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1977: 1071) om basenhet enligt 109'1 mom.- lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen ("1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt, lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370). lag om ändring i uppbördslagen (19531272). lag om allmän löneavgift, lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. Förslaget under 9 harupprättats i samråd med chefen för socialdeparte- mentet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4'. Det är angeläget att förslagen kan föreläggas riksdagen i sådan tid att de hinner behandlas under innevarande riksmöte. Med hänsyn härtill bör lagrådets yttrande inhämtas endast över förslaget till lag om ändring i lagen om statlig inkomstskatt. som innehåller huvudpunkterna i inkomstskatte- reformen, samt den därtill anknytande särskilda ikraftträdandelagen.

9.00???”

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är" fogade till propositionen frånsett redaktionella ändringar samt att tabeller för sjömansskatt tillkommit i förslaget under 5.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1981/82: 197 71

4 Specialmotivering 4.1 Lagen om statlig inkomstskatt

Inkomstskattereformen föranleder flera nya bestämmelser i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL. varjämte några bestämmelser har i väsentligen oförändrat skick flyttats till andra lagrum än tidigare.

9 ä' [ mom.

I lagrummet finns bestämmelser om beräkning av beskattningsbar in- komst. Som nämnts i den allmänna motiveringen skall sambeskattningen av makar i framtiden ske endast vid beräkning av tilläggsbelopp. Reglerna om A- och B-inkomst får då inte längre betydelse vid beräkning av beskatt- ningsbar inkomst och hänvisningen i detta lagrum till bestämmelserna därom i 9.5 3 mom. utgår. '

9 53 mom.

Lagrummet innehåller f.n. vissa grundläggande regler för makebeskatt- ningen. bl.a. en definition av A- och B-inkomst som har betydelse även i andra sammanhang. Vidare finns regler i vilka fall och hur beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst skall beräknas för makar. Nå- _ gon ändring i definitionerna av A- och B-inkomst är inte aVSedd och bestämmelserna står således kvar. Eftersom sambeskattningen av B-in- komster i fortsättningen skall ske endast vid beräkning av tilläggsbelopp utgår reglerna angående beskattningsbar A- och B-inkomst. Motsvarande bestämmelser i fråga om underlag för tilläggsbelopp har tagits in i 11 ä 3 mom.

9 s*” 4 mom.

Medan bestämmelserna i 9.5 3 mom. endast avser makar som bor i Sverige. finns det i detta moment bl.a. bestämmelser om sambeskattning av makar som är bosatta utomlands. Bestämmelserna. som hänvisar till 915 3 mom.. utgår ur lagrummet. Dessutom har en i lagrummet intagen regel om avrundning av beskattningsbar inkomst blivit överflödig genom att numera taxerad inkomst för fysiska personer m.fl. skall avrundas till helt hundratal kronor. Även denna bestämmelse utgår ur lagrummet.

9 55 mum.

I lagrummet föreskrivs att Skatteplikt till statlig inkomstskatt inträder _ först då den beskattningsbara inkomsten uppgår till minst 100 kr. Bestäm- melsen har f.n. betydelse endast för aktiebolag och andra proportionellt beskattade skattskyldiga. vars beskattningsbara inkomst avrundas till helt tioml kronor. Någon ändring häri är inte avsedd men inkomstskatterefor- men medför att detta måste uttryckligen framgå av lagtexten. Fysiska

• Sida 72
•  Original

Prop. 1981/82:197 72

personer och andra progressivt beskattade kan nämligen i framtiden kom- ma att påföras statlig inkomstskatt — iform av tilläggsbelopp — utan att ha någon beskattningsbar inkomst.

9a.$

I lagrummets första stycke anges att den statliga inkomstskatten för framtiden skall ha två beståndsdelar, nämligen grundbelopp och tilläggsbe- lopp. Begreppet grundbelopp får med förslaget en annan innebörd än den nuvarande. Framdeles kommer grundbeloppet att utgöra en del av den statliga inkomstskatten. för proportionellt beskattade subjekt hela denna skatt. I dag är grundbeloppet ett tekniskt begrepp i ett system som ger en möjlighet att ändra skatteuttaget utan att ändra skatteskalan. Denna möj- lighet har emellertid inte utnyttjats på de senaste 25 åren. Samma effekt — nämligen en proportionell ändring av skatten för alla inkomsttagare — kan åstadkommas även på annat sätt. Något behov av att behålla det hittillsva- rande systemet föreligger därför knappast.

Det nu sagda innebär att regler som anknyter till det gällande grundbe- loppsbegreppet måste ändras. Regler med sådan anknytning finns i 10.5 1 mom. och 125 SIL samt i 45 3 mom.. 25.5 och 275 1 mom. uppbördslagen ( 1953:272).

Underlagen för inkomstskattens båda delar anges i andra stycket. I fråga om underlaget för tilläggsbelopp sker det i form av en hänvisning till 10 % 3 mom.

[0 9' ] mom.

Lagrummet innehåller skalorna för beräkning av grundbelopp och till- läggsbelopp för fysiska personer. dödsbon och familjestiftelser. Begreppen grundbelopp och tilläggsbelopp har redovisats i kommentaren till 9aå.

10 55 2 mom.

Till detta moment har från förutvarande 10 ä 1 mom. fjärde stycket överflyttats definitionen av familjestiftelse. Skattesatserna för aktiebolag. föreningar m.fl.. som tidigare fanns i lagrummet, har flyttats till 10a 5.

10 5 3 mom.

Av lagrummet framgår att underlaget för tilläggsbelopp utgörs av den beskattningsbara inkomsten med vissa tilläggs- eller avdragsposter. 1 4—6 mom. finns närmare bestämmelser om hur dessa poster skall fastställas.

Vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp gäller enligtförsru stycket ] som huvudregel att den beskattningsbara inkomsten skall ökas med eget eller från make överfört underskottsavdrag. Det vid beräkning av beskatt- ningsbar inkomst och följaktligen grundbelopp medgivna avdraget återförs således vid fastställandet av underlaget för tilläggsbelopp. Detta innebäri praktiken att underskottet inte är avdragsgillt vid beräkningen av tilläggs-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1981/82: 197 73

belopp. Med underskott avses i detta sammanhang även sådan del av underskott av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelsc som enligt 45 lmom. första stycket3 inte har fått dras av under det år då kontrakts- eller överavskrivningen ägde rum utan först under en efterföljande sexårsperi- od. Med anledning av ett påpekande under remissbehandlingen vill jag understryka att ett underskott är att anse som medgivet endast om det har kunnat effektivt avräknas vid bestämmande av beskattningsbar inkomst. Närmare bestämmelser om i vilken ordning avdrag skall anses utnyttjade ges i andra stycket.

Som framhållits i den allmänna motiveringen kan regeln om att under- skottsavdrag skall återföras vid beräkningen av underlaget för tilläggsbe- lopp ibland få obilliga konsekvenser. Dessa undantagsfall är behandlade i 105 4 mom.

Enligt första stycket 2 skall förlustavdrag, som'den skattskyldige med- getts vid beräkning av beskattningsbar inkomst. återföras vid beräkningen av underlaget för tilläggsbelopp. Även avdrag som har sin grund i förlust hos den skattskyldiges make skall återföras.

Ett specialfall. där underskottsavdrag får utnyttjas vid beräkning av tilläggsbelopp tas upp i första stycket 3. Enligt detta skall nämligen i vissa fall underskott avräknas från den beskattningsbara inkomsten. Dessa fall som behandlas i 105 5 mom. avser att möjliggöra att underskott i en viss förvärvskälla under ett år kan dras av från senare överskott i samma förvärvskälla.

I första stycket 4 anges att den beskattningsbara inkomsten i vissa fall skall ökas med räntetillägg enligt 105 6 mom. Bestämmelserna avser förmån av bostad "på jordbruksfastighet, privat nyttjande av en i närings- verksamhet redovisad bil e.d. samt räntefria lån till anställda.

Andra stycket innehåller bestämmelser om den ordning i vilken avdrag skall anses utnyttjade. Reglerna bygger på att underskottsavdrag skall anses utnyttjade endast om de verkligen har lett till lägre beskattningsbar inkomst än den skattskyldige annars skulle ha haft. Underskottsavdrag skall anses medgivna efter övriga allmänna avdrag och makes allmänna avdrag efter egna avdrag.

[0 .5' 4 mom.

I lagrummet behandlas vissa undantag från bestämmelsen att medgivna underskott skall läggas till den beskattningsbara inkomsten vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp.

Det första undantaget gäller den inte ovanliga situationen att den som har underskott av en schablontaxerad fastighet har viss kapitalinkomst. Den skattskyldige redovisar exempelvis ett underskott på den egna villan med 25000 kr. samtidigt som inkomsten av kapital uppgår till 10000 kr. I detta fall skall — vid beräkningen av underlaget för tilläggsbeloppet — den beskattningsbara inkomsten ökas endast med 15000 kr. Hade inkomsten

• Sida 74
•  Original

Prop. 1981/82: 197 74

av kapital uppgått till minst 25 000 kr. skulle någon återföring av under- skottsavdraget över huvud taget inte ha ägt rum. Den högsta kapitalin- komst som får avräknas mot villaunderskottet är dock 30000 kr. Uppgår exempelvis underskottet av villafastigheten till 35000 kr. måste alltså den beskattningsbara inkomsten under alla förhållanden ökas med minst 5000 kr. Beloppsgränsen 30000 kr. gäller oavsett om den skattskyldige har en eller flera schablontaxerade fastigheter.

Regeln om kvittning mellan villaunderskott och inkomst av kapital skall tillämpas ex officio av taxeringsmyndigheterna. Kvittningsrätten förutsät- ter således inte något yrkande från den skattskyldiges sida.

Det andra undantaget från huvudregeln om återföring av underskottsav- drag avser kombinationen underskott av kapital och inkomst av närings- verksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller av ett av honom ägt företag. Äterföringen får underlåtas om och i den mån kapitalunderskottet beror på räntekostnader som har en direkt anknytning till näringsverksam- heten. Så kan vara fallet om den skattskyldige ådragit sig en skuld i samband med förvärv av aktier i ett sådant aktiebolag (eller undantagsvis andelari en ekonomisk förening) som enligt 355 l a mom. KL räknas som fåmansföretag. Skulden kan avse obetald köpeskilling eller obetald arvs-' eller gåvoskatt för aktierna (andelarna). I tydlighetens intresse kan påpe- kas att reglerna gäller även vid förvärv av aktier vid nyemission. Räntan på skulden är avdragsgill i inkomstslaget kapital medan överskottet av företa- gets verksamhet normalt tas ut i form av lön. Som framgår av lagtexten har den skattskyldige i dessa situationer rätt att avräkna kapitalunderskottet mot löneinkomst från företaget. Avräkningen får dock inte avse större belopp än vare sig den vid taxeringen fastställda inkomsten av tjänst eller vad den skattskyldige uppburit i kontant lön från företaget under det aktuella beskattningsåret.

En grundläggande förutsättning för kvittningsrätten är att räntan hänför sig till en skuld som uppkommit i samband med förvärvet av aktierna eller andelarna i fåmansföretaget. Ränta på en skuld som den skattskyldige ådragit sig vid ett senare tillfälle kan — även om aktierna eller andelarna lämnats som säkerhet för skulden —— inte kvittas mot lön från företaget. Kvittningsrätt bör inte heller föreligga om den skattskyldige inte längre innehar nägra aktier eller andelar i företaget. Som några remissinstanser har påpekat bör detta villkor — till skillnad mot vad som föreslogs i promemorian — framgå av lagtexten.

Regeln om att kapitalunderskott skall återföras kan få obilliga verkning- ar även när näringsverksamheten bedrivs av den skattskyldige själv eller ' genom ett handelsbolag i vilket den skattskyldige är delägare. ] dessa fall är det inte fråga om kvittning mellan kapitalunderskott och inkomst av tjänst — den skattskyldige kan ju inte vara anställd hos sig själv och räknas vid beskattningen inte heller som anställd i ett eget handelsbolag — utan mellan kapitalunderskott och inkomst av jordbruksfastighet, konventio- nellt taxerad annan fastighet eller rörelse.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1981/82: 197 75

Vid direktinnehav kan kvittningsrätten bli aktuell endast när fastigheten eller rörelsen förvärvats genom arv eller gåva. En person som" förvärvar t.ex. en jordbruksfastighet genom köp får ju dra av ränta på obetald köpeskilling som omkostnad i förvärvskällan. Någon särskild kvittningsrc- gel behövs då inte. Som villkor för kvittning gäller sålunda att underskottet av kapital hänför sig till ränta på skuld för arvs- eller gåvoskatt avseende den mottagna förvärvskällan samt att denna har gett ett överskott vid inkomstbeskattningen. Kvittningsrätten förutsätter inte att arvingen fått ett formellt beslut om anstånd med betalning av arvs- eller gävoskatten. Om denne i stället har tagit upp ett lån och betalt skatten, gäller kvittnings- rätten för räntorna på lånet. Rätten till kvittning bortfaller om den skatt- skyldige överlåter förvärvskällan till ny ägare. Han har ju då inte längre någon inkomst från förvärvskällan.

För delägare i handelsbolag kan kvittningsrätten bli aktuell såväl när andelarna i bolaget köpts som när andelarna tillfallit den skattskyldige genom arv eller gåva. Det avgörande är — i likhet med vad som gäller i fråga om aktier — att kapitalunderskottet beror på räntor som har direkt anknytning till förvärvet av andelarna i handelsbolaget. På samma sätt som ifråga om direktinnehav är det givetvis en förutsättning att den skattskyldi- ge har kvar förvärvskällan och alltså har inkomster från denna.

Det bör understrykas att de i lagrummet angivna undantagen från huvud- regeln i 10ä 3 mom första stycket | om återfön'ng av underskottsavdrag endast gäller den skattskyldiges egna underskott och inkomster. Hänsyn tas alltså inte till eventuella underskott och inkomster som den skattskyldi-' ges make har haft. Den omständigheten att den skattskyldiges make re- dovisar 10000 kr. som inkomst av kapital saknar exempelvis betydelse vid bedömningen av hur stor del av den skattskyldiges villaunderskott som skall återföras.

[0 9' 5 mom.

I detta lagrum behandlas möjligheten att i vissa fall kvitta underskott i en förvärvskälla mot överskott i samma förvärvskälla senare år.

Den särskilda avräkningsrätten gäller bara i fråga om inkomst av jord— bruksfastighet. annan — konventionellt taxerad - fastighet och rörelse. Reglerna innebär att avdrag vid beräkning av tilläggsbelopp får göras för underskott som har uppkommit i en sådan förvärvskälla ett tidigare år intill ett belopp motsvarande den vid taxeringen fastställda inkomsten av sam- ma förvärvskälla. Avdragsrätten innebär att underlaget för tilläggsbelopp kan bli lägre än den beskattningsbara inkomsten. när ett äldre underskott utnyttjas på detta sätt.

Förlustavdrag som har medgetts vid taxeringen skall enligt 10% 3 mom. första stycket ?. läggas till den beskattningsbara inkomsten vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp. I ett sådant förlustavdrag kan ingå sådana underskott som får avräknas enligt bestämmelserna i förevarande moment.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1981/82: 197 76

Tilläggs- och avdragsposten kommer då att till denna del ta ut varandra. Några särskilda regler härom behövs inte.

I detta sammanhang vill jag också nämna att rätten att utnyttja under- skott från tidigare år kan aktualiseras samtidigt med en annan kvittningsrc- gel. Jag tänker här på bestämmelserna i löå 4 mom. om undantag från kvittningsförbudet för vissa räntor. Kvittningen får dock inte överstiga den vid taxeringen fastställda inkomsten av fastigheten eller rörelsen. l tydlig- hetens intresse bör påpekas att denna inkomst naturligtvis inte kan utnytt- jas för kvittning mer än en gång. Om t.ex. inkomsten av en rörelse uppgår till l00000 kr. och det avräkningsbara underskottet avseende vissa ränte- kostnader till 40000 kr. så kan återstående 60000 kr. användas för att avräkna ett underskott från tidigare år.

Den särskilda avräkningsregeln för äldre underskott kan inte helt sam- ordnas med vad som gäller för förlustavdrag. Detta sammanhänger med att det här är fråga om system som tar sikte på var sitt moment i den nya statliga inkomstskatten. Förlustavdragen är utformade med tanke på det system som grundbeloppet bygger på. medan underskottsfallen är intres- santa för tilläggsbcloppsdelcn. Det kan alltså inte undvikas att ett förlust- avdrag kan komma att delas upp om det innehåller ett avräkningsbart un- derskottsavdrag när det gäller att återföra det vid beräkningen av underlag för tilläggsbelopp.

En förutsättning för avdragsrätt är — i likhet med vad som gäller i fråga - om förlustutjämning — att den skattskyldige det år då underskottet upp- kom har varit dcklarationsskyldig på någon annan grund än att han skulle ta upp garantibelopp för fastighet eller hade förmögenhet över skatteplikts- gränsen och att han också har fullgjort deklarationsskyldigheten. En likhet är också att det ankommer på den skattskyldige att framställa yrkande om avräkning och att styrka rätten till avdrag samt att avdraget får fritt fördelas inom en sexårsperiod.

10 5 6 mom.

I detta lagrum ges bestämmelser om räntetillägg i tre skilda fall. Det första gäller bostadsförmån på jordbruksfastighet. det andra privat nytt- jande av bil e.d. som utgör inventarium i näringsverksamhet och det tredje räntefria lån till anställda.

Utgångspunkt för beräkning av räntetillägg för bostadsförmån av jord- bruksfastighet enligt första stycket är de totala räntekostnaderna på låne- skulderna i förvärvskällan. Något räntetillägg blir således inte aktuellt om den skattskyldige inte har några sådana räntekostnader. Förekommer sä- dana räntekostnader skall dessa fördelas schablonmässigt mellan bostads- delen och övriga tillgångar i förvärvskällan med ledning av värdet på bostadsbyggnaden inkl. tomtmark och värdet av samtliga tillgångar i för- värvskällan. Vid denna fördelning bör fastigheten tas upp till taxeringsvär-

• Sida 77
•  Original

Prop. 1981/82: 197 77

det, inventarier till skattemässiga restvärden och omsättningstillgångar till bokförda värden före nedskrivning (före avsättning till lagerreserv).

Ett exempel kan belysa det anförda. En jordbrukares mangårdsbyggnad med tillhörande tomtmark är taxerad till 200000 kr. Värdet av samtliga tillgångar i förvärvskällan är lmilj. kr. och räntekostnaderna på låneskulderna uppgår till 75 000 kr. I detta fall blir räntetillägget 75000 x (200000 : ] 000000) = 15 000 kr.

Av andra stycket framgår att regeln om att den på bostaden belöpande delen av förvärvskällans räntekostnader skall öka tilläggsbeloppets-under- lag inte är undantagslös. Regeln måste modifieras i två avseenden. Det första undantaget gäller när jordbruksfastigheten har gått med underskott. Sådant underskott ökar underlaget för tilläggsbelopp enligt 10.5 3 mom. första stycket 1. Om den skattskyldige samtidigt skulle påföras räntetillägg kommer räntan att helt eller delvis återföras två gånger. Eventuellt under- skott i förvärvskällan måste därför räknas av från räntetillägget.

Det andra undantaget tar sikte på skattskyldiga som har överskott av kapital. Som framgått av det föregående kan högst 30000 kr. av ett villaun— derskott kvittas mot den skattskyldiges inkomst av kapital. De skäl som föranlett denna kvittningsrätt motiverar också en rätt till kvittning mellan räntetillägg enligt första stycket och kapitalinkomst. Sådan kvittning kan dock självfallet inte medges i fråga om kapitalinkomst som redan utnyttjats mot villaunderskott enligt 1055 4 mom.

Beräkningen av räntetillägg enligt tredje stycket görs mycket schablon- mässigt. Hänsyn tas således inte alls till de faktiska räntekostnaderna i den aktuella förvärvskällan eller till den skattskyldiges inkomstförhållanden i övrigt. Samma schablonmässiga beräkning sker vid värdering av anställdas bilförmåner. Avgörande för räntetilläggets storlek är endast värdet på bilen (eller båten e.d.). tillämplig räntesats och omfattningen av privat utnytt- jande. Det får förutsättas att RSV kommer att utarbeta anvisningar vad gäller räntesatsens storlek och beräkningen av värdet på bilen e. d.

Räntetillägg på grund av privat utnyttjande av bil, båt eller liknande tillgång kan belysas med följande exempel. En rörelseidkare har dragit av samtliga kostnader för en personbil i sin rörelse. Bilens värde uppskattas till 40000 kr. och den tillämpliga räntesatsen antas vara 12 %. Den sam- manlagda körsträckan under året är 3 000 mil varav 1 000 mil privat. Ränte- tillägget kan då beräknas till 12 % av 40000 x (1000 : 3 000) = 1 600 kr.

I sammanhanget kan nämnas att sänkningen av marginalskattcrna och begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värde också bör påverka värderingen av anställdas bilförmåner.

Framhållas kan att räntetillägg enligt tredje stycket förutsätter att bilen e.d. redovisats som anläggnings- eller omsättningstillgång i den skattskyl- diges näringsverksamhet eller som tillgång i ett handelsbolag i vilket den skattskyldige är delägare. Regeln är alltså inte tillämplig om tillgången används så obetydligt i näringsverksamheten att det är förenligt med god

• Sida 78
•  Original

Prop. 1981/82: 197 78

redovisningssed att behandla den som en privat tillgång. Detta gäller även om verksamhetens resultat belastas med ett avdrag som svarar mot den del av de totala bilkostnadema som skäligen belöper på utnyttjandet i närings- verksamheten.

I fjärde stycket behandlas det tredje fallet av räntetillägg. nämligen vid räntefria eller lågförräntade lån till anställda. Räntetillägget skall motsvara skillnaden mellan sedvanlig ränta och erlagd ränta. Beräkningen bör kunna ske på samma sätt som f.n. sker i fråga om räntefria lån till företagsledare i fåmansföretag. En förutsättning är att länet har lämnats av arbetsgivaren eller att det finns anledning att anta att det har förmedlats av denne. något som naturligtvis normalt är fallet om det lämnats av någon i intressege— menskap med denne. Även i fall där det inte föreligger någon direkt intressegemenskap kan likväl sådana förhållanden föreligga att arbetsgiva- ren kan sägas ha förmedlat lånet, t.ex. genom att på något sätt lämna låntagaren kompensation för den uteblivna ränteinkomsten. Räntetillägg skall påföras den anställde även om länet har lämnats till vissa släktingar, nämligen till närståendekretsen enligt 35% l a mom. nionde stycket KL. Bestämmelserna skall inte tillämpas när skillnaden mellan sedvanlig, och erlagd ränta skall tas upp som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet enligt fjärde stycket i nyssnämnda moment.

[Oaé'

Skattesatserna för aktiebolag. föreningar m.fl. har flyttats från 10.5 2 mom. till denna paragraf utan annan ändring, frånsett språkliga justeringar. än att begreppet grundbelopp har förts in i lagtexten i stället för statlig inkomstskatt. Bestämmelserna om marginalskattespärren som tidigare fanns i lOaå har tagits ini 12 5.

[0115

Till den nya l0bå har från 10% 3 mom. med endast en språklig ändring överflyttats bestämmelserna om avrundning av statlig inkomstskatt till helt krontal. Skälet till överflyttningen är att bestämmelsen bör följa efter de bestämmelser som har flyttats från 10% 2 mom. till 10a 5.

[[ ä' 1 mom.

I detta moment finns regler om sambeskattning av makars B-inkomster. Dessa bestämmelser har flyttats till nya 11 ä 3 mom.

[ lagrummet finns också — i första—tredje styckena — regler om taxering av sammanlevande makar. om rätt att utnyttja andra makens underskotts- avdrag och övriga allmänna avdrag samt om beräkning av avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga för makar. Dessa regler är bortsett från språkliga justeringar oförändrade.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1981/82: 197 79

l] ä.? mom.

1 första stycket anges att momentet skall tillämpas vid beräkning av tilläggsbelopp för sammanlevande makar.

Av andra stycket framgår i vilka fall sambeskattning skall ske. nämligen om makarnas sammanlagda B-inkomster överstiger 5 000 kr.

I tredje och fjärde styckena finns bestämmelser om beräkning av A- och B-underlag som motsvarar nuvarande bestämmelser i 9å 3 mom. om beräkning av beskattningsbar A- och B-inkomst. Lagtekniskt har de nya reglerna byggts upp med utgångspunkt i B-underlaget. Detta utgörs av B- inkomsten, dock högst hela underlaget för tilläggsbelopp, vilket innebär att avdrag liksom tidigare i första hand avräknas från A-inkomst. Vidare skall från makarnas B-inkomster avräknas 5000 kr.. i första hand med hälften från varderas. En avräkning från i första hand den lägsta B-inkomsten. vilket föreslogs i promemorian. kan visserligenvara något enklare men kan medföra otillfredsställande tröskeleffekter. Bestämmelserna leder till att räntetillägg enligt 105 6 mom. alltid kommer att ingå i A-underlaget.

Skatteberäkningen. som regleras i femte—sjunde styckena. sker på mot- svarande sätt som i dag, med endast den ändringen att den avser beräkning av tilläggsbelopp och grundar sig på A-underlag resp. B-underlag.

12.5

I denna paragraf har tagits in bestämmelser om marginalskattespärren. De nuvarande reglerna finns i 1035.

Första stycket innehåller förutom en bestämmelse om att spärren gäller vid beräkning av tilläggsbelopp i sak oförändrade regler rörande kretsen av skattskyldiga för vilka den tillämpas.

Innebörden av marginalskattespärren anges i andra stycket. Där före- skrivs att tilläggsbelopp inte tas ut i den mån det på någon del av underla- get överstiger vad som motsvarar 60% minskat med den kommunala skattesatsen. Tillsammans med grundbelopp efter 20% uppnås då spärr- gränsen. 80%.

Bestämmelserna om vilken kommunal skattesats som skall ligga till grund för tillämpningen anges i tredje stycket. Till skillnad mot tidigare regler skall en enda skattesats tillämpas för hela inkomsten. Vidare skall det förhållandet inte längre beaktas att den skattskyldige inte tillhör svens- ka kyrkan och alltså betalar en lägre kommunalskatt. Det skall vara skatte- satsen i den kommun. där den skattskyldige har den största kommunalt beskattningsbara inkomsten. Om inte inkomsten är störst i en viss-kom- mun utan lika stor i två eller flera. tillämpas den högsta skattesatsen i dessa kommuner. Om inkomsten i den kommun, där den största inkomsten finns. skall beskattas i flera församlingar med olika skattesats, sker i andra hand valet mellan dessa skattesatser efter motsvarande regler. Om en skattskyldig har lika stora inkomster i flera kommuner och inkomsten i någon av dessa skall beskattas i flera församlingar med olika skattesats.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1981/82: 197 80

bör som kommunal skattesats i denna kommun anses skattesatsen i den församling, vars skattesats i andra hand blir bestämmande (dvs. den för- samling där inkomsten är störst eller vid lika stora inkomster där skattesat- sen är högst).

1 fjärde stycket regleras hur marginalskattespärren tillämpas vid gemen- sam beräkning av tilläggsbelopp för makar. Beräkningen sker — i likhet med nuvarande ordning — som om maken med det högsta A-underlagct var skattskyldig även för andra makens B-underlag. Vilken kommunal skatte- sats som skall ligga till grund för beräkningen skall dock bestämmas med hänsyn endast till förstnämnda makes kommunalt beskattningsbara in- komst. Eftersom olika kommunala skattesatser kan bli tillämpliga för makarna. behövs en särskild regel för det sällsynta fall där makarnas A- underlag är lika stora. 1 så fall bör vid tillämpningen av marginalskattespär- ren B-underlagen anses bli sammanlagda med A-underlaget hos den make för vilken den högsta skattesatsen skall tillämpas.

4.2 Lagen med ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

lnkomstskattereformen skall träda i tillämpning stegvis vid 1984— 1986 års taxeringar. De övergångsbestämmelser som behövs har samlats i en särskild promulgationslag.

I 5

Ändringarna i SIL föreslås bli tillämpade första gången vid 1984 års taxering. För det stora flertalet skattskyldiga — som ju har beskattningsår som sammanfaller-med kalenderår — innebär detta att först 1983 års inkomster kommer att beröras av de nya reglerna. Även för skattskyldiga vilka har brutna räkenskapsår som omfattar tid före 1983 års ingång men där taxering skall ske år. 1984 bör de nya reglerna då tillämpas i största möjliga utsträckning. Det är nämligen inte praktiskt genomförbart att vid en taxering ha två skilda system för olika perioder av beskattningsåret eller för olika förvärvskällor. De nya reglerna torde inte kunna träda i kraft tidigare än den ljuli 1982.

Det nu sagda innebär att de nya reglerna kommer att tillämpas i fråga om tid som ligger före ikraftträdandet. Bestämmelserna i grundlagen med förbud mot retroaktiv skattelagstiftning hindrar emellertid inte att de nya reglerna tillämpas vid 1984 års taxering även såvitt avser tid före ikraftträ- dandet men efter det att en proposition med förslag i ämnet har lämnats till riksdagen. Jag beräknar att avlämnandet kan ske den 16 april 1982 och de nya reglerna kan således fullt ut tillämpas fr.o.m. den 17 april 1982. Härigenom torde det endast undantagsvis kunna uppkomma fall med be- skattningsår som skall ligga till grund för 1984 års taxering och som omfattar tid före sistnämnda dag. Sålunda börjar den 1 maj 1982 det tidigaste av de enligt bokföringslagen(1976: 125) ochjordbruksbokförings- lagen (1979: 141) godkända brutna räkenskapsåren av sådant slag.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1981/82:197 81

Det kan emellertid inte uteslutas fall där räkenskapsåret omfattar tid före propositionens avlämnande. För dessa fall föreslås en särskild övergångs- regel.

2—5 55 Paragraferna innehåller de skatteskalor för grundbelopp och tilläggsbe- lopp som skall tillämpas under övergångsåren.-

6.6

I paragrafen regleras makebeskattningens utformning under övergångs- åren. Sambeskattningen av B—inkomster skall fram till slutåret ske endast vid beräkning av grundbelopp. Detta innebär alltså att vid 1984 och 1.985 års taxeringar skall de nya bestämmelserna som behandlar sambeskatt- ningen vid beräkning av tilläggsbelopp ( 11 ä 3 mom. SIL) inte tillämpas. I stället skall de tidigare bestämmelserna (9 5 3 och 4 mom. samt 11 ä 1 mom. fjärde—nionde styckena SIL) tillämpas vid beräkning av grundbe— lopp. Höjningen av sambeskattningsgränsen från 2000 kr. till 5 000 kr. och omvandlingen från gränsbelopp till grundavdrag skall dock gälla redan från 1984 års taxering. Vid taxeringama åren 1984 och 1985 kvarstår alltjämt även den nuvarande regeln att minst 4500 kr. av vardera makens inkomst alltid utgör A-inkomst.

7—9 åå

I dessa paragrafer regleras tillämpningen av marginalskattespärren un- der övergångsåren. Den skall då gälla vid beräkning av grundbeIOpp. Detta hänger främst samman med att sambeskattningen av makars B-inkomster då fortfarande sker vid beräkning av grundbelopp.

De procentsatser för högsta tillåtna marginalskatt som skall gälla under övergångsårcn är 80-% resp. 84% för taxeringsåret 1984 och 80% resp. 82% för taXeringsåret 1985. i båda fallen med gränsen mellan procentsat- serna liksom f.n. vid 30 basenheter. De procenttal som anges i lagtexten motsvarar dessa procenttal minskade med det tilläggsbelopp som utgår i inkomstskiktet. Sålunda utgår t.ex. vid 1985 års taxering tillläggshelopp på inkomstdelar mellan 30 och 45 basenheter med 17%. Eftersom spärren skall ligga vid 82 %. får grundbelopp utgå med 65% minskat med den kommunala skattesatsen. Eftersom grundbeloppet enligt skatteskalan för detta år skall utgå med 32% i inkomstskiktet, träder spärren i funktion på denna inkomstdel först om den kommunala skattesatsen överstiger 33 %.

De nya reglerna i 12 & tredje stycket SIL om tillämplig kommunal skatte- sats tillämpas redan vid 1984 års taxering och i den delen behövs alltså inga särskilda övergångsbestämmelser. Annorlunda förhåller det sig med de särskilda reglerna för makar i paragrafens fjärde stycke eftersom dessa bygger på att spärren skall tillämpas vid beräkning av tilläggsbelopp. Vad där sägs om tilläggsbelopp, A- och B-underlag får alltså under övergångs- 6 Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr 197

• Sida 82
•  Original

Prop. 1981/82: 197 82

åren tillämpas på grundbelopp. beskattningsbar A-inkomst och beskatt- ningsbar B-inkomst.

105

I paragrafen finns den särskilda övergångsregeln vid 1984 års taxering för underskott och räntetillägg som hänför sig till tid före propositionens avlämnande till riksdagen. I specialmotiveringcn till 1 & har redogjorts för de allmänna skälen för regeln ifråga.

För att undvika svårigheter när det gäller att avgöra hur stor del av ett underskott eller räntetillägg som skall anses hänförligt till tiden före nämnda avlämnande ges i lagrummet en presumtionsregel. Av t.ex. ett underskott skall så stor del anses belöpa på tiden före den 17 april 1982 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infal- ler före nämnda tidpunkt och hela beskattningsåret. För den sålunda beräknade delen av underskottet eller räntetillägget skall de nya reglerna inte tillämpas. Den skall alltså inte öka underlaget för tilläggsbelopp.

IIS

För att inte de nya reglerna skall bli tillämpliga på underskott som har uppkommit före ikraftträdandet, föreskrivs i denna paragraf att tillägg vid beräkning av tilläggsbelopp inte skall göras för förlust som hänför sig till ett beskattningsår för vilket taxering har skett är 1983 eller tidigare. Som förlustavdrag skall därvid också behandlas sådana underskott i partrederi m.m. som har uppkommit under ett sådant beskattningsår. Motsvarande skall gälla i fråga om underskott som har uppkommit genom att avdrag för reparationer som hänför sig till ett sådant beskattningsår har fördelats enligt punkt 8 av anvisningarna till 25å KL.

2 5

I paragrafen anges att de särskilda reglerna om avräkning av underskott som har uppkommit ett tidigare år mot senare inkomster av samma för- värvskälla inte skall tillämpas i fråga om underskott som hänför sig till tidigare taxering än är 1984. I dessa fall harju underskottet normalt kunnat dras av fullt ut från andra inkomster. Om så inte har varit fallet ingår underskottet i allmänhet i stället i en sådan förlust som enligt 105 promul- gationslagen inte skall återföras vid beräkning av underlag för till- läggsbelopp.

135

Enligt nuvarande system fastställs för varje budgetår det procenttal av grundbeloppet — de senaste 25 åren 100% — efter vilket den statliga inkomstskatten skall utgå vid uppbörden av preliminärskatt. Systemet föreslås nu upphöra och sådant fastställande skall ske sista gången i fråga om första hälften av budgetåret 1982/83.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1981/82: 197 83

4.3 Lagen om begränsning av skatt i vissa fall

35

Lagrummet innehåller bestämmelser om det s.k. spärrbeloppet. F.n. knyts detta till den skattskyldiges beskattningsbara inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Som framgår av första stycket skall spärrbeloppet i fortsättningen knytas även till underlaget för tilläggsbelopp.

Spärrbeloppet beräknas enligt gällande regler inte direkt på den beskatt- ningsbara inkomsten. Av justeringsposterna i andra stycket återfinns en— dast tillägget för särskilt investeringsavdrag i den nya begränsningsregeln. Med anledning av påpekanden vid remissbehandlingen böri tydlighetens intresse anges att det bara är fråga om sådant investeringsavdrag som har medgetts vid inkomsttaxeringen. inte sådant avdrag som ges inom mervär- deskattesystemet. Liksom tidigare skall hänsyn tas till sjöinkomst som den skattskyldige kan ha haft. Detta framgår av tredje stycket.

Efter eventuell justering för särskilt investeringsavdrag och sjöinkomst beräknas spärrbeloppet på grundval av den justerade beskattningsbara inkomsten och det justerade underlaget för tilläggsbelopp. De procent- satser som används vid beräkningen framgår av jiiirde stycket. Det är inget som hindrar att spärrbeloppet blir högre än den beskattningsbara inkoms— ten. Om exempelvis den beskattningsbara inkomsten före underskottsav— drag (== underlaget för tilläggsbelopp) är 320000 kr. och underskottsavdra— gen 180 000 kr. — och den beskattningsbara inkomsten således 140 000 kr. — blir spärrbeloppet (50% av 140000 + 25 % av 310500 + 30% av 9500 =) 150 475 kr.

4 5 Ändringen är en följd av att egenavgifterna inte längre skall beaktas vid fastställande av skattebelopp och spärrbelopp.

55

Ändringar har gjorts i första stycket. Dessa innebär i princip att den del av den statliga inkomstskatten som kan sägas belöpa på underskottsavdra- gen inte får sättas ned. Denna del av skatten kan uttryckas som skillnaden mellan å ena sidan tilläggsbeloppet beräknat på underlaget för tilläggsbe— lopp oeh å andra sidan tilläggsbeloppet beräknat på belopp motsvarande den beskattningsbara inkomsten. I de fall nedsättning av tilläggsbelopp över huvud taget är aktuell måste alltså detta belopp vid skatteberäkningen klyvas i två delar.

I andra stycket införs en regel att nedsättning av inkomstskatten i första hand skall avse grundbeloppet.

65

Som framgått av den allmänna motiveringen skall även fortsättningsvis

• Sida 84
•  Original

Prop. 1981/82: 197 84

en gemensam beräkning ske för makar vid tillämpning av begränsningsre- geln. Inte bara de beskattningsbara inkomsterna och skattebeloppen skall således läggas samman utan också underlagen för tilläggsbelopp. Första stycket har därför kompletterats på denna punkt. Om mannens underlag för tilläggsbelopp är 220000 kr. och hustruns 1 10000 kr. skall man således vid beräkning av spärrbeloppet utgå från ett underlag om 330000 kr.

Nedsättning av tilläggsbelopp får enligt Så första stycket bara avse den del av tilläggsbeloppet som belöper på den beskattningsbara inkomsten. I detta hänseende måste bedömningen göras för varje make för sig och en regel om detta har också tagits in i första stycket. Om således mannen i exemplet ovan har ett underskottsavdrag om 110000 kr. medan hustrun saknar underskottsavdrag bestäms nedsättningen av tilläggsbelopp inte med utgångspunkt i makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomst (220000 kr.) utan på grundval av vardera makens beskattningsbara in- komst (110000 kr. resp. 110000 kr.). I den mån makarna har B-inkomster och en gemensam beräkning har skett vid beräkning av tilläggsbelopp måste en motsvarande överföring av beskattningsbar inkomst göras vid denna beräkning. Är makarnas A-underlag lika stora skall sammanläggning ske hos den make som har minsta skillnaden mellan underlag för tilläggsbe- lopp och beskattningsbar inkomst. Vidare ges en regel om hur spärrbelopp och den nedsättningsbara delen av tilläggsbeloppet skall fördelas mellan makarna.

4.4 Lagen om sjömansskatt

7 5 I och 2 mom.

1 lagrummet finns de grundläggande reglerna om beskattning av sjömän bosatta i Sverige eller annat nordiskt land. För att inkomstskattereformen skall kunna tillämpas vid denna beskattning krävs att även sjömansskatten delas upp i två komponenter och utgår efter två tabeller. Den ena tabellen. som behåller den nuvarande beteckningen F resp. N, skall motsvara den kommunala inkomstskatten samt grundbeloppet. En ny tabell, betecknad FT resp. NT, motsvarar tilläggsbeloppet och skall alltså utgå bara på inkomster som för år räknat överstiger 16 basenheter.

85—

Paragrafen innehåller bestämmelser om beskattningen av sjömän som inte skall betala skatt enligt 7 % (utländska sjömän). lnkomstskattereformen skall naturligtvis tillämpas även i fråga om dem. Därvid behövs dock inte någon uppdelning av skatten. eftersom någon motsvarighet till under- skottsavdrag inte förekommer. Ändringarna i inkomstbeskattningen kan därför beaktas redan i nuvarande system. Däremot behövs ett förtydli- ' gande i fråga om tillämplig tabell i tredje stycket som hänvisar till bestäm- melserna för nordiska sjömän.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1981/82:197 85

9 5

I lagrummet ges särskilda bestämmelser om skatten pä engångsbelopp. På sådana ersättningar utgår skatten särskilt och beräknas efter genom- snittsskatten på månadsinkomsten samma månad (i vissa fall på den senas- te månadsinkomsten). I det nya systemet måste även skatten på engångs- belopp delas upp i två delar om skatt på månadsinkomsten har utgått även efter tabell FT eller NT. Skatt på engångsbeloppet utgår då med dels den andel som skatten enligt tabell F eller N har utgjort av den inkomst som har legat till grund för skatteberäkningen enligt denna tabell. dels den andel som skatten enligt tabell FT eller NT har utgjort av den inkomst som har legat till grund för skatteberäkningen enligt denna tabell. i båda fallen med tillägg för värdet av fri kost.

I? ,6 I mom.

Nordisk sjöman kan enligt lagrummet erhålla jämkning av skatten på så sätt att ett belopp avräknas från inkomsten före skatteberäkningen. Skäl för jämkning är bl.a. att sjömannen vid taxering enligt SIL skulle vara berättigad till underskottsavdrag. De nya bestämmelserna innebär att jämkning på denna grund inte kan ske vid beräkning av skatt enligt tabell FT eller NT.

4.5 Lagen om allmän löneavgift

I 5 ..

Paragrafen innehåller regler om arbetsgivares skyldighet att betala den nya löneavgiften. Som framgår av andra meningen beräknas avgiften på samma underlag som folkpensionsavgiften.

2 t'

Paragrafen innehåller regler om egenföretagares skyldighet att betala löneavgift för inkomst av annat förvärvsarbete. Avgiften beräknas på samma underlag som folkpensionsavgiften.

3 9"

I första stycket anges att den allmänna löneavgiften är 2% av avgiftsun- derlaget och att avgiften tillfaller staten.

Enligt 2 kap. 2 5 lagen (1981: 691) om socialavgifter betalar arbetsgivare sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift enligt en lägre procentsats för sjömän än för andra anställda. Med sjöman avses i detta sammanhang den som skall betala sjömansskatt enligt 1 & 1 mom. första stycket lagen om sjömansskatt. Hur stor nedsättningen blir beror på förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg. Av andra stycket framgår att — såvitt gäller sjömän — procentsatsen för

• Sida 86
•  Original

Prop. 1981/82: 197 86

den allmäna löneavgiften skall begränsas i samma relation som sjukför- säkringsavgiften och folkpensionsavgiften.

49

I paragrafen anges för det första att bestämmelserna i 5 kap. lagen om socialavgifter om exempelvis dödsbobefrielse, debitering och uppbörd skall tillämpas även beträffande den allmänna löneavgiften. Vidare anges att de bestämmelser av t.ex. skattemässig och straffrättslig natur som enligt fristående författningar gäller för socialavgifter också skall tillämpas beträffande den allmänna löneavgiften. En erinran om denna koppling mellan den allmänna löneavgiften och socialavgifterna har i klarhetens intresse tagits in även i 1 kap. 1 5 lagen om socialavgifter.

4.6 Övriga lagar

I 33 .Ö' 2 mom. KL, som f.n. innehåller bestämmelser om ett schablonav- drag på 100 kr. från intäkt av tjänst, förs in bestämmelser om ett schablon- avdrag på 1000 kr. för löntagare. Avdraget medges dem som har haft kontant lön eller annan pensionsgrundande inkomst, dvs. i praktiken sådan inkomst som redovisas vid punkterna ] och Z.: under inkomst av tjänst i deklarationsblanketten. Avdraget får dock inte överstiga S% av inkoms- ten. avrundat uppåt till helt hundratal kronor. Avdrag för resekostnader och ökade levnadskostnader i samband med tjänsteresa, tillfälligt arbete på annan ort än bostadsorten eller dubbel bosättning samt för resor till och från arbetet medges oberoende av det nya schablonavdraget. Det tidigare schablonavdraget kvarstår för övriga fall, medan den tidigare regeln om avrundning uppåt av verkliga kostnader slopas.

Slopandet av kapitalförsäkn'ngsavdraget föranleder ändringar i 469" 2 mom., 65 5. punkt 9 av anvisningarna till 29 och punkt 6 av anvisningarna till 415 KL och slopandet av avdraget för s.k. frivilligt periodiskt under- stöd ändringar i punkt 5 av anvisningarna till 465 KL. Dessa ändringar kräver ingen närmare kommentar och detsamma gäller ändringarna i lagen om basenhet och uppbördslagen.

5 Hemställan Jag hemställer att lagrådets yttranden inhämtas över förslagen till 1. lag om ändring i lagen ( 1947: 576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ikraftträdande av lagen (1982:000) om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1981/82:197 _ 87

BHagaI

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 5 2 mom.2 Ha makar, som under 2 mom. Inkomst utgör A—in— beskattningsåret levt tillsam- komst eller B-inkomst enligt

Egg om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1

dels att 10 5 3 mom. skall upphöra att gälla, dels att 9 S 3 och 4 mom., 10 5 1 och 2 mom., 10 a 5, 11 5

1 mom. samt 12 5 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 9 a och 10 b 55, av nedan angivna lydelse.

mans och under någon del därav följande. varit bosatta här i riket, bå—

da haft taxerad inkomst, skall

beskattningsbar A—inkomst och

beskattningsbar B—inkomst för dem båda beräknas enligt föl- 'ande.

Med A—inkomst förstås inkomst av tjänst, dock icke periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 5 kommunalskattelagen, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Med B-inkomst förstås övriga inkomster. Beskattningsbar A-inkomst . utgörs av det sammanlagda be— loppet av den skattskyldiges

A—inkomst minskat med allmänna

avdrag, förlustavdrag och så-

dant avdrag som avses i 2 mom.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik l974:770. 2 Senaste lydelse 1979z1156.

• Sida 94
•  Original

Prop.198l/82:l97

Nuvarande lydelse

första stycket. Beskattnings- bar A—inkomst avrundas nedåt

till helt hundratal kronor, så

att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundra— tal kronor, bortfaller. Beskattningsbar B—inkomst

utgörs av skillnaden mellan

den skattsk ldiqes beskattnin s— i

bara inkomst, beräknad enli t 1 2 eller 4 mom., och den beskatt—

ningsbara A-inkomsten.

& mom.3 För annan skattskyl—

dig än som i 2 mom. avses ut— gör den taxerade inkomsten till— lika beskattningsbar inkomst.

Denna skall för fysisk person,

oskift dödsbo och familjestif—

1 mom.I angivas i helt hundra— tal kronor! så att överskjutan— de belopD, som icke uppgår till helt hundratal kronor,

bortfaller. som levt tillsammans men icke

I frå a om makan 1

varit här i riket bosatta un-

der någon del av beskattnin s— 1 året och som båda haft taxe- skall beskatt—

ningsbar A—inkomst och beskatt— rad inkomst,

ningsbar B-inkomst beräknas

för dem båda, varvid 3 mom.

gäller i tillämpliga delar.

1

3 Senaste lydelse 1970:163.

94

Föreslagen lydelse

4 mom. För annan skattskyl—

dig än som avses i 2 mom. utgör den taxerade inkomsten också

beskattningsbar inkomst.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1981/82:197 ' 95

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 a 5

Statlig inkomstskatt be— står av grundbelopp och till— läggsbeloop. Tilläggsbelopp beräknas bara för skattskyldi— ga som avses i 10 5.

Nuvarande lydelse

10 5

l gog.4 (första-—tredje styckena) Statlig inkomstskatt utgår för fvsiska personer, dödsbon och familjestiftelser med viss i

särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp. Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst icke överstiger 4 basenheter en— ligt lagen (l977:lO7l) om basenhet enligt 10 5 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:

2 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som

överstiger 1 basenhet; när beskattningsbar inkomst överstiger

4 nen icke 7 basenheter: qrundbelgppgt för 4 basenheter och .4 % av återstoden;

7 " " 8 " ; " " 7 " " 9 %" " ; 8 " " 9 " : " 'i 8 '; " 14 %" " ; 9 " " 10 " ; " " 9 " " 23 %" " ; 10 " " 12 " : " ' " 10 " ' " 26 % " " ; 12 " " 13 " : " " 12 " " 29 % " " , 13 " " 14 " : " " 13 " " 33 % " " ; 14 " " 15 " : " " 14 " " 38 % " " ; 15 " " 16 " : " " 15 " " 44 % " " , 16 " " 17" " : " " 16 " " 45 %-" " ; 17 " " 20 " : " " 17 " " 48 % " " ; 20 " " 30 " : " . " 20 " " 53 % " " , 30 basenheter : " " 30 " " 58 % " "

4 Lydelse enligt prop. 1981/82:30.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1981/82: 197 96

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Föreslagen lvdelse

10 5

1 mom. För fvsiska personer, dödsbon och familjestiftelser be-

räknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande skalor. Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter en-

ligt lagen (1977:1071) om basenhet: 2 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som

överstiger 1 basenhet: när beskattningsbar inkomst överstiger

4 nen inte 9 basenheter: gzppdbelgppgp för 4 basenheter och 4 % av återstoden;

9 II II 10 || : II II 9 II II 15 % II II ; 10 basenheter : " " 10 " " 20 % " " .

Tilläggsbeloppet utgör: när underlaget inte överstiger 19 basenheter:

5 procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenhe- 325: när underlaget överstiger 19 nen inte 21 basenheter: tilläggsbelgppgt för 19 basenheter och 10 % av återstoden;

21 " " 23 " : " " 21 " " 15 % " " ; 23 " " 26 " : " 23 " " 20 % " " ; 3_6__" " 45 " : " " "26 " " 25 % " " ; 45 basenheter " " 45 " . " 30 % " " __

Underlag för tilläggsbelopp utgörs av den skattskvldiges be— skattningsbara inkomst ökad med

1. belo varmed avdra enli t 4 1 mom. eller 11 5 1 mom.

medgetts för eget eller makes underskott i förvärvskälla

2. förlust enli t 4 a för vilken avdra med etts vid

taxeringen 3, räntetillägg enligt sjätte - åttonde stvckena.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1981/82:197 97

vid tillämpning av fjärde stycket 1 skall den skattskyldiges - underskott_av_fåstighet som avses i 24 5 2 mom. kommunalskatte—: lagen (1920:3701lminskas_med den vid taxeringen fastställda in?. komsten av kapital! dock högst 30 000 kronor. Vidare skall - om den skattskyldige yrkar det — den skattskyldiges underskott av kapital reduceras med den vid taxeringen fastställda inkomsten

av _tjänst: i den mån underskottet hänför sig till ränta på skuld avs een__e aktier eller andelar i ett fåmansföretagl dock att underskottet inte får minskas med högre belopp än vad den skattsledige under beskattningsåret uppburit i kontant lön från företag_et

gv_fgs£1ghgt_ellgr_rprgl_ i den mån underskottet hänför

sig till

e) ränta på skuld för arvsskatt eller gåvoskatt avseende fas—

tigheten eller rörelsen, allt i den mån verksamheten fortfarande

innehas eller bedrivs av den skattskyldige, eller

b) ränta på den skattskyldiges skuld avseende andelar i ett handelsbolag som ippehar eller bedriver fastigheten eller röre — seal & .

Har dep skattskyldige tagit upp värde av bostadsförmån som intäkt av fastighet eller rörelse skall tillägg göras med ett belopp motsvarande den del av förvärvekällans räntekostnader som belöper på den egna bostaden. På bostadsbyggnad i jordbruk.och därtill hörande tomtmark skall anses belöpa så stor del av för— värvskällans räntekostnader som byggnadens och tomtmarkens taxe- ringsvärde utgör av värdet av samtliga tillgångar i förvärvs— källan. I fråga om annan bostadsbyggnad skall förvärvskällans räntekostnader fördelas med utgångspunkt i förhållandet mellan bostadsförmånens värde och samtliga intäkter 1 förvärvskällan.

Vid tillämpning av sjätte stycket skall räntetillägget min—

skas med

dels underskott som uppkommit i den ifrågavarande förvärvs— källan,

dels den vid taxeringen fastställda inkomsten av kapital, =—_____——_—_—

dock högst 30 000 kronor! till den del denna inkomst inte av- ;äknats från underskott som avses i fjärde stvcket 1I Har den skattskyldige vid beräkning av inkomst av fastighet eller rörelse yrkat avdrag för kostnader för en i räkenskaperna. upptagen bil, båt eller liknande tillgång skall tillägg göras

• Sida 98
•  Original

Prop. 1981/82:197

98

med ett belopp motsvarande en beräknad ränta på tillgångens värde till den del denna använts för privat bruk.

_ Underlaget för tilläggsbelopp skall avrundas nedåt till helt

hundratal kronor.

Nuvarande lydelse

5

l pop. (fjärde stycket) Med"

familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar

har till huVudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda

personers ekonomiska intressen.

10 5 2 mom.6 Den statliga inkomstskatt—

en utgör:

a) för svenska aktiebolag,

sparbanker, Sparbankernas sä—

kerhetskassa ekonomiska för-

eningar som ingå.i jordbruks— kasserörelsen, svenska-aktie—

1

1

fonder, svenska försäkrings—

1

anstalter som icke äro aktie- 1

bolag samt sådana'utländska

juridiska personer som ej be—

1

U) W m fl” n. D! U) (D :! |_: |... LQ ('i' _: ä 0 E?

fyrtio procent av den be— 1

skattninngara inkomsten, 1 1 den mån skatten icke skall be—

räknas enligt c) här nedan;

b) för andra svenska eko—

nomiska föreningar än sådanaL

1

5Lydelse enligt prop. 1981/82:30. 6Lydelse enligt 1975:261.

10 &

Eöreslagen lvdelse

-2 momi Med familjestiftelse

avses i denna lag stiftelse,

som enligt de för densamma

gällande stadgar har till hu— vudsakligt ändamål att till— godose viss familjs, vissa fa— miljers eller bestämda perso-

ners ekonomiska intressen.

10 a 5 För nedan angivna skattskyl—

diga utgör grundbeloppet:

a) för svenska aktiebolag,

sparbankerI Sparbankernas sä—

kerhetskassa, ekonomiska förr

eningar som ingå i jordbruks- kasserörelsen, svenska aktie-

fonder, svenska försäkrings-

anstalter som icke äro aktie— bolag'samt sådana-utländska

juridiska personer som ej be— skattas enligt 10 5 1 mom.:

fyrtio procent av den be—

skattningsbara inkomsten, i den mån skatten icke skall be—l räknas enligt c) här nedan;

b) för andra svenska eko—

nomiska föreningar än sådana,

• Sida 99
•  Original

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse

som ingå i jordbrukskasserö—

relsen, och sambruksföreningar ävensom för Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteks föreningar samt 5 ådana

juridiska personer som enligt forfattning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet och som skola erlägga skatt för

inkomst:

trettiotvå procent av den

beskattningsbara inkomsten;

c) för livförsäkringsan— stalter såvitt angår försäk— ringsrörelsen:

tio procent av den beskatt— ningsbara inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga

än dem som avses i 1 mom. b) eller c) eller under a). här ovan:

femton procent av den-be- skattningsbara inkomsten.

10 5 3 mom.7

Statlig inkomstskatt skall

___—___—

utGå i helt antal kronor, där—

vid iakttages att skattebelop— pet vid öretal över femtio av—

___—___—

rundas uppåt och vid annat öre-

___—______————_

tal avrundas nedåt till närmas—

te hela krontal.

7 Senaste lydelse 1953:275.

99

Föreslagen lydelse

som ingå i jordbrukskasserö—

relsen, och sambruksföreningar ävensom för Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

hypoteksföreningar samt sådana juridiska personer som enligt forfattning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet och

som skola erlägga skatt för

inkomst:

trettiotvå procent av den

'beskattningsbara inkomsten;

c) för livförsäkringsan— stalter såvitt angår försäk-” ringsrörelsen:

tio procent av den beskatt— ningsbara inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga

än dem som avses i 10 5 1 mom.

eller under a b eller c

här ovan:

femton procent av den be—

Skattningsbara inkomsten.

10 b 5 Statlig inkomstskatt skall utaå i helt antal kronor,

var-

vid skattebeloppet vid öretal

över femtio skall avrundas upp— åt och vid annat öretal nedåt

till närmaste hela krontal.

• Sida 100
•  Original

Prop. 1981/82: 197 100

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 5 l mop.8 Äkta makar, som un— 1 505. Äkta makar, som un— der beskattningsåret levt till— der beskattningsåret levt till- sammans, taxeras en var för sammans, taxeras envar för

sin inkomst, varvid anvisning— sin inkomst, varvid anvisning— arna till 52 5 kommunalskatte- arna till 52 5 kommunalskatte— lagen (1928:370) äga motsva— lagen (1928:370) tillämpas. rande tillämpning. Vid beräkning av beskattnings—

bar inkomst tillämpas bestäm— melserna i andra och tredje

styckena.

Har vid dylik taxering av— Har ena maken helt eller drag, varom i 4 5 1 mom. för— delvis inte kunnat utnyttja mäles, helt eller delvis ej sådant avdrag som avses i 4 5 kunnat utnyttjas å den ena ma— 1 mom. avräknas återstående

kens inkomst, må bristen av— del från andra makens inkomst. ___—w.”—

räknas å den andra makens in—

komst.

Avdrag, som i 9 5 2 mom. första stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig, varvid bestämmelserna i 52 5 1 mom. fjär—

de och femte styckena kommunalskattelagen (1928z370) tillämpas.

I fall då endast ena maken Har makarna B—inkomster som har beskattningsbar inkomst, sammanlagt överstiger 5 000 beräknas skatten på hans be— kronor skall A—underlag och B- skattningsbara inkomst utan underlag beräknas för dem båda uppdelning i beskattningsbar 'enligt följande. Härvid anses A—inkomst och beskattningsbar som A—inkomst den del av makar— B—inkomst. nas B—inkomster som inte över—

Har båda makarna beskatt- stiger 5 000 kronor. Beloonet ningsbar inkomst, beräknas avräknas i första hand hos den skatten enligt sjätte-åttonde make som har den lägsta B—in— stvckena. komsten.

8 Senaste lydelse 1979z1156.

• Sida 101
•  Original

Prop.198l/82:197 Nuvarande lydelse

Skatt på beskattningsbar A— inkomst beräknas för vardera

maken för sig.

Beskattningsbar B—inkomst hos make, som har den lägsta

beskattningsbara A-inkomsten,

sammanläggs med andra makens beskattningsbara inkomst. Där— efter beräknas skatt med till—

inkomst. Skatten på makarnas

B—inkomster utgör skillnaden

mellan den sålunda beräknade

skatten och den skatt som be—

löper på den i nämnda summa ingående beskattningsbara A-

inkomsten. Skatten på B—in- komst fördelas på makarna ef— ter förhållandet mellan deras beskattningsbara B—inkomster. Bestämmelserna i 10 5 3 mom. skall därvid iakttas.

Vid tillämpning av detta moment skall,

om det samman—

lagda beloppet av makars B— inkomster inte överstiger 2 000 kronor, dessa inkomster

anses som A—inkomst. Vidare

skall minst 4 500 kronor av

vardera makens beskattnings— bara inkomst anses som beskatt—

1

ningsbar A—inkomst.

lOl

Föreslagen lydelse

B-underlag utgörs av det sammanlagda beloppet av den

___—___—

skattskyldiges B—inkomst, dock högst hela underlaget

for tilläggsbelopp. Som B- inkomst anses även sådant

räntetillägg som avses i 10 5 sjätte — åttonde stvck- ena. om inkomst av för-

värvskällan utgör B—inkomst. B—-underlaget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

A—underlag utgörs av skill— naden mellan underlaget för tilläggsbelopp och B—under— esse

Tilläggsbelopp på A—under- lag beräknas för vardera ma-

ken för sig. B—underlag hos make,

som

har det lägsta A—underlaget,

sammanläggs med andra makens underlag. Därefter beräknas

tilläggsbelopp med tillämp— ning av 10 5 1 mom. tredje

stycket på summan av nämnda

B-underlag och andra makens underlag. Tilläggsbelopoet på makarnas B—underlag utgör skillnaden mellan det sålunda

beräknade tilläggsbeloppet

och det tilläggsbelopp som belöper på det i nämnda sum— ma ingående A-underlaget.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1981/82:197

Nuvarande lydelse

Sammanlagda beloppet av

skatt på makes beskattnings—

bara A—inkomst och B-inkomst

___—___—

utgör makes statliga inkomst- skatt.

10a59

Vid beräkning av statlig in— komstskatt gäller följande i

fråga om fysisk person, som

varit bosatt här i riket under

hela eller någon del av begett- ningsåret, och för oskiftat

dödsbo efter den som vid sin

död var bosatt här. Statlig inkomstskatt tas

inte ut i den mån den tillsam—

mans med kommunal inkomstskatt

overstiger 80 procent av någon del av den beskattningbara in—

komsten upp till 30 basenheter och 85 procent av någon del av 1 den beskattningsbara inkomsten

därutöver.

Har skattskyldig inkomst

som enligt kommunalskattelagen (1928z370) beskattas i annan

1

kommun än hemortskommunen an— 1 ses inkomst i hemortskommunen

utgöra den högsta delen av

1

9 Senaste lydelse 1979:1156.

102

Föreslagen lydelse

Tillä sbelo et å B-under- 1 lag fördelas på makarna efter 1 förhållandet mellan deras B- 1 underlag. Bestämmelserna i 10 b 5 skall därvid iakttas.

Sammanlagda beloppet av

tillä sbeloo å makes A-

underlag och B-underlag ut—

ör makes tillä sbelo o. 1 1

12 5 Vid beräkning av tilläggs—

Tilläggsbelopp tas inte ut i den mån det på någon in—

komstdel överstiger vad som

motsvarar 60 procent minskat med den kommunala skattesat-

sen.

Med den kommunala skatte—

satsen avses skattesatsen i den konr mun, där den skattskyldiges till korr munal inkomstskatt beskattningsbara inkomst är störst. Är därvid

inkomsterna lika stora i två

eller flera kommuner, avses

den högsta av skattesatserna i dessa kommuner. Om inkoms-

• Sida 103
•  Original

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse

den sammanlagda inkomsten. Har

___—___—

skattskyldig inkomst i två e1—

ler flera kommuner utom hem—

ortskommunen skall den största

av dessa inkomster anses utgö— 1 ra den högsta delen av den sammanlagda inkomsten i nämnda kommuner. Uppgar inkomst i två eller flera kommuner till sam—

ma belopp skall inkomst i den kommun som har den högsta skattesatsen, anses utgöra den högsta delen av den sam- manlagda inkomsten. Motsvaran- de skall gälla vid sådan för— gglning som avses i 60 S kommu- nalgkattelagen.

Skall makars inkomster läg—

gas samman enligt 11 5 1 mom.

beräknas statlig inkomstskatt med utgångspunkt i de regler

som enligt tredje stycket ovan gäller för make som har den

hogsta beskattningsbara A—in— komsten. Bestämmelserna till—

lampas därvid som om denne make var skattskyldig även för

andra makens beskattningsbara B—inkomst. Har makarna skilda

hemortskommuner anses hemorts-

kommunen för maken med den

högsta beskattningsbara A—in—

'komsten vara makarnas gemen—

samma. Är makarnas beskatt—

-ningsbara A—inkomster lika

stora skall den kommun där

skattesatsen är högst anses som hemogtskommgg.

103

Föreslagen lydelse

ten i den kommun, vars skatte-

sats enligt vad nu sagts

skall ligga till grund för

beräkningen, skall beskattas i flera församlingar, gäller motsvarande i fråga om skat—

tesatserna i de olika för— 1

samlingarna.

Tilläggsbelopp på underlag

som har sammanlagts enligt

11 5 1 mom., beräknas med ut—

gångspunkt i de regler som enligt tredje stycket ovan gäller för den make som har det högsta A-underlaget. Be— stämmelserna tillämpas därvid

som om denna make var skatt—

___—___—

skvldig även för andra makens B—underlag. Är makarnas A—un-

derlag lika stora skall vid

tillämpning av denna paragraf

makarnas B-underlag anses ha 1 sammanlagts med A—underlaget 1 has den make för vilken den

högsta kommunala skattesatsen gäller enligt tredje stycket.

• Sida 104
•  Original

Prop. 1981/82: 197 104

Nuvarande lidelse Föreslagen lzdelse 12 5

_

Varje år bestämmes med

vilka procenttal av de i 10 5

1 mom. omförmälda grundbelogp statlig inkomstskatt skall ingå i Ereliminär skatt dels för nästkommande budgetårs förra hälft dels ock för detta

budgetårs senare hälft; därvid iakttages att grocenttalet för nästkommande budgetårs förra hälft skall vara lika med

procenttalet för det löpande

budgetårets senare hälft. Slut- lig skatt på grund av taxering visst år skall utgå efter det procenttal av grundbeloppen,

som bestämts med avseende å

Ereliminär skatt för året näst före taxeringsåret.

1

• Sida 105
•  Original

Prop.l981/82:197 105

2 Förslag till

Lag om ikraftträdande av lagen (1982:000) om ändring i lagen

( 1947:576 ) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Lagen (1982:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt träder i kraft den 1 maj 1982 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering om inte annat följer av 2—10 55 ne- dan."

2 5 Vid 1984 års taxering utgör grundbeloppet enligt 10 5:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977z1071) om basenhet:

2 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 1 basenhet; '

när beskattningsbar inkomst överstiger

4 nen inte 7 basenheter: grundbehxxfm för 4 basenheter och 4 % av återstoden; 7' " " 8 " : ' " " 7 " " - 7 % " " , 8 " " 9 " : " " 8 " " 11 % " " ; 9 " " 10 " : " " 9 " " 20 % " " , 10 " " 12 " : " " 10 " 24 % " " ; 12 " " 13 " : " " 12 " " 26 % " " ; 13 " 14 " : " " 13 " " 29 % " " ; 14 " 15 " . : " " 14 " " 32 % " " ; 15 " " ' 17 ' " : " " 15 " " 36 % " " , 17 " 19 " : " " 17 " " 38 % " " ; 19 " " 20 " : " " 19 " " 39 % " " ; 20 " " 26 " : ' " " 20 " " 40 % " " ; 26 " " 30 " : " " 26 " " 41 % " " ; 30 basenheter : " " 30 " " 44 % " "

• Sida 106
•  Original

Prop. 1981/82: 197

19 nen inte 20 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och

ren inte 7 basenheter: grundbeloppet för

35

när underlaget inte överstiger 19 basenheter enligt lagen

106

Vid 1984 års taxering utgör tilläggsbeloppet enligt 10 5:

(1977:1071) om basenhet:

2 procent av den del av underlaget som överstiger 16 bas—

enheter;

när underlaget överstiger

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet: 2 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som

överstiger 1 basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger

20 23 26 45

3 % 5 %

'7%

8 % 0 %

av återstoden;

Vid 1985 års taxering utgör grundbeloppet enligt 10 5:

20 " 23 23 " " 26 26 " " 45 45 basenheter L—E

4

7 " " 8 8 " " 9 9 " " 10 10 " " 12 12 . " " 13 13 " " 14 14 " " 15 15 " " 16 16 " " 20 20 " " 30 30 basenheter

4 basenheter och 4

7 8 9

10

12

13

14

15

16

20

30

||

6

7 17 22 23 25 26 28 29 '30 32

dePdePdePodedededP

av återstoden;

. l l . I

• Sida 107
•  Original

Prop. 1981/82: 197 107

&_5 Vid 1985 års taxering utgör tilläggsbeloppet enligt 10 5: ___När underlaget inte överstiger 19 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet:

3 procent av den del av underlaget som överstiger 16 bas— enheter;

när underlaget överstiger -

19 men inte 20 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 7 % av återstoden;

20 " " 21 " ; " " 20 " " 8 % " " 21 " " 23 " : " " 21 " " 10 % " " 23 " " 26 " : " " 23 " " 13 % " " 26 " " 45 " . : " " 26 " ,_ " 17 % " " 45 basenheter _ | : " " 45 " 20 % " "

6 5 Vid 1984 och 1985 års taxering skall i stället för bestäm-

melserna i 11 5 1 mom. fjärde-nionde styckena vid beräkning av grundbelopp för makar som under beskattningsåret har levt till— sammans tillämpas äldre bestämmelser i 9 5 3 och 4 mom. samt

11 5 1 mom. fjärde—nionde styckena.

Z_å Vid 1984 års taxering skall i stället för de nya reglerna i—12 5 andra stycket gälla att grundbelopp inte skall tas ut i den mån det överstiger ett belopp motsvarande '

72 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomst-

delar som inte överstiger 30 basenheter, 76 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomst— delar som överstiger 30 men inte 45 basenheter,

74 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomst—

delar som överstiger 45 basenheter.

2__ Vid 1985 års taxering skall i stället för de nya reglerna i_12 5 andra stycket gälla att grundbelopp inte skall tas ut i den mån det överstiger ett belopp motsvarande

63 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomst-

delar som inte överstiger 30 basenheter,

—|

• Sida 108
•  Original

Prop. 1981/82:197 108

65 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomst— delar som överstiger 30 men inte 45 basenheter,

62 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomst— delar som överstiger 45 basenheter.

9 5 Vid 1984 och 1985 års taxeringar skall vad som i 12 5 fjärde

stycket sägs om tilläggsbelopp; A—underlag och B—underlag i stället avse grundbelopp, beskattningsbar A-inkomst och beskatt— ningsbar B—inkomst.

10 5 Vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp skall den be— Zäzttningsbara inkomsten inte ökas med förlustavdrag som hänför sig till beskattningsår för vilket taxering skall ske år 1983 el— ler tidigare. Detsamma gäller i fråga om underskott som uppkommit till följd av att reparationskostnader hänförliga till sådant be— skattningsår som nyss nämnts fördelats med stöd av reglerna i punkt 8 av anvisningarna till 25 5 kommunalskattelagen (l928:370).

• Sida 109
•  Original

Prop. 1981/82:197 ' 109

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 5 1 mom.

lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 5 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt att rubriken till lagen samt 1 4 3 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om basenhet

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 Basenhet enligt 10 5 1 mom. Basenhet_enligt 10 5 1 mom._ lagen (1947:576) om statlig lagen (1947:576) om statlig in- inkomstskatt fastställes av komstskatt fastställes av rege— regeringen varje år före ut- ringen från och med år 2985 var— gången av september månad. je år före utgången av september månad. 251 Basenhet utgör för varje Basenhet utgör för varje taxeringsår ett belopp som mot- taxeringsår ett belopp som mot— svarar 6 400 kronor multipli- svarar &_190 kronor multipli- cerat med årets jämförelsetal. cerat med årets jämförelsetal. Basenheten avrundas nedåt till Basenheten avrundas nedåt till helt hundratal kronor. helt hundratal kronor.

35

Jämförelsetalet för taxe- Jämförelsetalet för taxe—

ringsåret är det tal som anger ringsåret är det tal som anger förhållandet mellan det all— förhållandet mellan det all-

1Senaste lydelse 1980 : 1 060. 2 Senaste lydelse 1980:1060.

• Sida 110
•  Original

Prop. 1981/82: 197 1 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

männa prisläget i augusti må- zmänna prisläget i augusti må- nad två år före taxeringsåret 'nad två år före taxeringsåret och augusti månad år 1980. Där— _ och augusti'månad år Lgåi. Där- vid skall förändringarna i det vid skall förändringarna i det allmänna prisläget beräknas " allmänna prisläget beräknas med bortseende från indirekta med börtseende från indirekta skatter, tullar, avgifter och skatter, tullar, avgifter och ändringar i energipriser samt ändringar i energipriser samt tillägg göras för subventioner. tillägg göras för subventioner.

___

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1982 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering. Basenheten skall vara 7 300 kronor för taxeringsåret 1984, 7 700 kronor för taxeringsåret 1985 och

8 100 kronor för taxeringsåret 1986.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1981/82:197

4 Förslag till

H]

Lag om ändring i lagen (l970:l72) onlbegränsning av skatt i

vissa fall

Härigenom föreskrivs att 3-6 55 lagen (l970:l72) om begräns—

ning av skatt i vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

.Nuvarande lvdelse

3 5

vid prövning av skattebe— gränsningen fastställes ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknats för den skatt— skyldige enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt för det år vartill skatten

hänför'sig.

Den beskattningsbara in— komsten, minskad med 4 500" kronor, skall

ökas med särskilt investe—

ringsavdrag,

okas med påförda egenavgif- ter enligt lagen ( 1981:691 ) om socialavgifter och avdrag för avsättning för egenavgifter,

. minskas med restituerade) avkortade eller avskrivna egenavgifter samt till_bg— skattning återfört avdrag för

avsättning för egenavgifter,

Föreslagen lydelse

Vid prövning av skattebe— gränsningen fastställs ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattningsbara inkomst och det underlag för tilläggs— belopp som beräknats för den skattskyldige enligt lagen (1947:576) om statlig inkomst— skatt, i förekommande fall efter sådan justering som skall ske enligt andra och tredje styckena.

Den beskattningsbara in— komsten skall ökas med med—

givet särskilt investerings—

avdrag.

Senaste lydelse av lagens.rubrik l974:772. 2 Lydelse enligt prop. 1981/82:10.

• Sida 112
•  Original

Prop. 1981/82: 197

Föreslagen lydelse

allt under förutsättning

att den skattskyldige vid be- räkningen av den beskattnings- bara inkomsten erhållit av— drag eller beskattats för in— täkt av här angivet slag. Om den skattskyldige erlagt

sjömansskatt under beskatt— ningsåret, skall den beskatt- ningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskatt— ningsbara inkomsten och enligt 1 5 2 mom. lagen (l958:295) om sjömansskatt skattepliktig dagpenning.

Spärrbeloppet utgör 80 pro— cent av den del av den skatt—

skyldiges enligt första styck— et beskattningsbara inkomst,

ökad eller minskad enligt and? ra och tredje styckena,-som ej överstiger 30'basenheter en— ' ligt lagen (1977:1071) om bas— enhet enligt 10 5 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst—

skatt och 85 orocent av över—

skjutande belopp.

Nuvarande lydelse

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskatt—. ningsåret, skall den beskatt— ningsbara inkomsten och under— laget för tilläggsbelopp ökas med den till sjömansskatt be- skattningsbara inkomsten och dagpenning som är skatteplik- tig enligt 1 5 2 mom. lagen (l958:295) om sjömansskatt.

Spärrbeloppet utgörs av sum- man av

1. 50 procent av den juste—' rade beskattningsbara inkomst- &,

- 2. 25 procent av det juste— rade underlaget för tilläggs— belopp till den del detta under— laginte överstiger 45 basenheter enligt lagen (1977:1071) om bas—' enhet, .

3. 30 procent av det juste— rade underlaget för tilläggsbe- lopp till den del detta under— lag överstiger 45 basenheter enligt nämnda lag.

• Sida 113
•  Original

Prop. 1981/82:197

Nuvarande lydelse

Spärrbelopp enligt 3 5 jämförs med sammanlagda be- loppet av statlig inkomst— skatt, förmögenhetsskatty kommunal inkomstskatt och egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som beräknats för den skatt— skyldige på grund av taxe— ringen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skatt— skyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

H3

Föreslagen lydelse

Spärrbelopp enligt 3 5 jäm— förs med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, för— mögenhetsskatt och kommunal in— komstskatt som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skattskyl- dige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig

inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 5 4 mom. uppbördslagen (1953:272), 2 5 lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller 5 5 lagen (1980:1047)

om skattereduktion för aktieutdelning eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas som om skattereduktion eller av—

räkning av skatt inte hade skett.

554

Om skattebeloppet enligt 4 5 är högre än spärrbeloppet nedsätts den statliga inkomst— skatten och förmögenhetsskatten med överskjutande belopp. För—

Lydelse enligt prop. 4

Lydelse enligt prop.

8 Riksdagen 1981/82. I sam/. Nr 197

1961/82z30. 1981/82:10.

Om skattebeloppet enligt 4 5 är högre än spärrbeloppet nedsätts den statliga inkomst— skatten och förmögenhetsskatten med överskjutande belopp. Någ—

• Sida 114
•  Original

Prop.1981/82:197

Föreslagen lydelse

mögenhetsskatten får dock med tillämpning av denna lag inte pli lägre än skatten på 50

procent av den skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet.

114

Nuvarande lydelse

sättning av statlig inkomst— skatt får avse både grundbelopp och tilläggsbelopp. Tilläggs— belopp får dock inte nedsättas med större belopp än som mot- svarar tilläggsbelopp beräknat på den beskattningsbara inkomst—

en enligt lagen (1947:576) om stat— lig inkomstskatt. Förmögenhets—

skatten får inte nedsättas så att skatten blir lägre än skat— ten på 50 procent av den skatt—

skyldiges beskattningsbara för— mögenhet.

Nedsättning sker av den statliga förmögenhetsskatten om inte

en annan ordning kan antas vara förmånligare för den skattskyldi—

ge. Skattenedsättning som avses i 4 5 tredje stycket verkställs

sedan nedsättning har skett enligt första stycket i denna para-

graf.

För makar som levt tillsam— mans under beskattningsåret skall, såvitt angår senare be- skattningsår än det under vil— ket äktenskapet ingåtts, skat— tebegränsningen ske med hänsyn till makarnas sammanlagda be— skattningsbara inkomst och gp— pgp sammanlagda skattebelopp enligt 4 5.

6 5

För makar som levt tillsam- mans under beskattningsåret skall, såvitt angår senare be— skattningsår än det under vil- ket äktenskapet ingåtts, skat- tebegränsningen ske med hänsyn till makarnas sammanlagda 15553- rade beskattningsbara inkomst,

sammanlagda justerade underlag

för tilläggsbelopp och samman— lagda skattebelopp enligt 4 5.

• Sida 115
•  Original

Prop. 1981/82: 197 115

Nuvarande lydelse . . Föreslagen lydelse

w av till" sbe " st 'r med— ges enligt 5 & första stycket, beräknas dock med utgångspunkt

i den beskattningsbara inkomsten för var och en av makarna.

Om beskattningsbar förmögenhet fastställes gemensamt för makar eller för föräldrar och barn enligt 12 5 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall beräkning enligt 5 5 förs— ta stycket av den statliga förmögenhetsskatten ske på 50 procent av den gemensamt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

I fall som avses i andra stycket fördelas det belopp, varmed nedsättning av skatt högst får medgivas,på makar och barn efter förhållandet mellan deras skattepliktiga förmögenheter.

Bestämmelserna i första, andra och tredje styckenacmlmakar äger motsvarande tillämpning på skattskyldiga som avses i 65 5 sista stycket kommunalskattelagen (1928:370).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1984 års taxering. I fråga om 1984 års taxering skall dock de i 3 S tred— je stycket angivna procenttalen vara 67, 8 och 10 samt i fråga om 1985 års taxering 58, 17 och 20.

• Sida 116
•  Original

Prop.1981/82:197

5 Förslag till

116

Lag om ändring i lagen (l958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 7 5 samt 12 51 1 mom. lagen (1958:

295) om sjömansskatt'l

Nuvarande lydelse

7 5

1 mom.

skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Här i riket bosatt sjöman samt sjöman bosatt i Dan-

mark, Finland, Island eller Norge skall erlägga sjömansskatt på beskattningsbar månadsinkomst,

a) vid anställning ombord på fartyg,som huvudsakligast användes i fjärrfart, enligt vid denna lag fogad tabell F, samt

b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna lag fogad tabell N.

Därvid erlägger

a) vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i fjärrfart, enligt vid denna lag fogade tabeller- pg F och FT, samt

b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid

denna lag fogade tabellerna N och NT.

l. ogift sjöman utan barn skatt enligt kolumn 1,

2. gift sjöman skatt enligt kolumn 2-3, samt

3. ogift sjöman med barn skatt enligt kolumn 4. Skattebelopp enligt tabellerna utgår i helt krontal, varvid

öretal över femtio avrundas uppåt och annat öretal bortfaller.

Bestämmelserna i 65 & kommunalskattelagen äga motsvarande

tillämpning i fråga om sjömansskatt.

2 mom. I särskilda fall må sjömansskattenämnden före— skriva, att sjömansskatt

skall erläggas enligt tabell

1

2Senaste lydelse 1974:777. 3Senaste lydelse 1974;777.

2 mom. I särskilda fall må sjömansskattenämnden föreskri— va, att sjömansskatt skall er—

läggas enligt tabell F respek—

Senaste lydelse av lagens rubrik l974:777.

• Sida 117
•  Original

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lvdelse

F jämväl vid anställning om- bord på fartyg, som huvudsak- ligast användes i närfart.

Nämnden må i särskilda fall medgiva, att denna lag tilläm- pas vid anställning ombord på lastfartyg, som huvudsakligast användes i inre fart, om farty— get har certifikat för stor kustfart och tidvis även nytt- jas i sådan fart samt är för— sett med giltig sjömansrulla. Därvid skall sjömansskatt er— läggas enligt tabell N.

(Se vidare anvisningarna.)

12 5

1'mom.4

H7

Föregkriven lydelpp

tive FT jämväl vid anställ—

ning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i närfart.

Nämnden må i särskilda fall medgiva, att denna lag till— lämpas vid anställning ombord på lastfartyg, som huvudsak— ligast användes i inre fart, om fartyget har certifikat för stor kustfart och tidvis även nyttjas i sådan fart samt är försett med giltig sjömans— rulla. Därvid skall sjömans— skatt erläggas enligt tabell N respektive NT.

(Se vidare anvisningarna.)

Gör sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt

7 5, sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering

enligt lagen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag

för

a) underskott å egen eller makes förvärvskälla,

b) utbetalning av periodiskt understöd,

c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 5 2

mom. första stycket 6) kommunalskattelagen (1928:370),

d) sådant underhåll av icke hemmavarande barn, som avses i

46 5 2 mom. första stycket 4) kommunalskattelagen, eller

e) nedsatt skatteförmåga

må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest be—

skattningsbara inkomsten skall minskas med belopp motsvarande

vad av sådant avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu

nämnd taxering.

4 Senaste lydelse 1978:916.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse

Jämkning i fall som avses vid a)—d) må dock endast med- givas, om den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten där; igenom nedsättes med minst 600 kronor.

118

Föreslagen lydelse

Jämkning i fall som avses vid a)—d) må dock endast med— givas, om den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten där— igenom nedsättes med minst 600 kronor. I fall som avses vid a) skall minskning av inkomsten inte ske vid bestämmande av skatt enligt tabell FT eller

&—

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre bestämmel-

ser gäller beträffande sjömansskatt som har erlagts eller hade skolat-erläggas före ikraftträdandet.

• Sida 119
•  Original

Prop. 1981/82: 197

6 Förslag'till

119

Lag om ändring i-kommunalskattelagen-(l928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 8 av anvisningarna till 25 5

kommunalskattelagen (1928z370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar till 25 5

8.1Har skattskyldig under ett visst beskattningsår haft kost- nader ej understigande 6 000 kro— nor för reparation och underhåll av fastighet, varav intäkterna beräknas enligt 24 5 1 mom., får han utan hinder av 41 5 och anvisningarna till samma para— graf efter eget val göra avdrag för kostnaderna vid taxering för beskattningsåret i fråga e1- 1er för något av de pyå närmast följande beskattningsåren. Av— draget får även fördelas mellan dessa tre år på sätt-den skatt- skyldige önskar.

"I fråga om kostnad för repa— 'ration och underhåll som avses i 25 5 2 mom. första stycket b) gäller följande. Beviljas vid ärendets slutliga avgörande hos lånemyndigheten inte sådant län

eller bidrag som där avses e1—

1Senaste lydelse 1981:295.

8. Har skattskyldig under ett

visst beskattningsår haft

kostnader ej understigande

6 000 kronor för reparation och underhåll av fastighet, varav intäkterna beräknas enligt 24

5 1 mom., får han utan hinder av 41 5 och anvisningarna till

samma paragraf efter eget val

'göra avdrag för kostnaderna vid

taxering för beskattningsåret i fråga eller för något av de Epp närmast följande beskatt— ningsåren. Avdraget får även fördelas mellan dessa 595 år på sätt den skattskyldige öns— kar.

I fråga om kostnad för repa- ration och underhåll som avses i 25 5 2 mom. första stycket b) gäller följande. Beviljas vid ärendets slutliga avgörande hos lånemyndigheten inte sådant lån

eller bidrag som där avses e1—

• Sida 120
•  Original

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lvdelse

ler begränsas långivningen till att avse bara visst slag av om— byggnadsarbeten och skall på grund härav avdrag medges för kostnad för reparation och un— derhåll, efter den skattskyldiges eget

får sådant avdrag ske

val för det beskattningsår då slutligt beslut meddelas i lä- neärendet eller för något av

de åxå närmast följande beskatt- ningsåren. Avdraget får även fördelas mellan dessa år på sätt den skattskyldige önskar. Har värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna i punkt 2 a av anvisningarna tidigare medgi- vits skall motsvarande belopp avräknas från de kostnader, för vilka avdrag får ske enligt vad nyss sagts. Underlaget för be- räkning av värdeminskningsav- drag skall därvid minskas med belopp motsvarande det på vil—

ket avdraget beräknats.

120

Töreslagen lydelse

ler begränsas.1ångivningen till att avse bara visst slag av om— byggnadsarbeten och skall på grund härav avdrag medges för kostnad för reparation och un— derhåll, får sådant avdrag ske efter den skattskyldiges eget val för det beskattningsår då slutligt beslut meddelas i lå— neärendet eller för något av

de ägg närmast följande beskatt— ningsåren. Avdraget får även fördelas mellan desSa år på sätt den skattskyldige önskar. Har värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna i punkt 2 a av anvisningarna tidigare medgi— vits skall motsvarande belopp avräknas från de kostnader, för vilka avdrag får ske enligt vad nyss sagts. Underlaget för be— räkning av värdeminskningsavere drag skall därvid minskas med belopp motsvarande det på vil- ket avdraget beräknats.

Innebär det nya beslutet att län eller bidrag beviljas med hög-

re belopp än som följer av det tidigare beslutet, eller ändras det

tidigare beslutet på sådant sätt att avdrag för reparation eller

underhåll för tidigare beskattningsår av annat skäl medgivits med

för högt belopp, skall därav föranledda tillägg till den för ti—

digare år fastställda inkomsten och övriga ändringar i stället

• Sida 121
•  Original

Prop. 1981/82: 197 121

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vidtagas för det beskattningsår under vilket det nya beslutet om

lån eller bidrag meddelats.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1982 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om kostnader som den skattskyldige haft under beskattningsår för vilket taxering i första instans skett år 1981 eller tidi— gare samt i fråga om slutligt beslut söm meddelats under tid som

nu sagts.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1981/822197 122

Remissammanställning

1 Remissinstanserna m. m.

Efter remiss har yttranden över betänkandet (Ds B 1981: 16) Reformerad inkomstbeskattning avgetts av kammarrätten i Jönköping. länsrätterna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. statistiska central- byrån (SCB). statskontoret, riksrevisionsverkct (RRV). riksskatteverket (RSV). länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Blekinge. Malmöhus. Göteborgs och Bohus, Jämtlands samt Norrbottens län, skattechefen i Kronobergs län. Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Finansbo- lagens förening. Föreningen Sveriges fögderitjänstemän, Föreningen Sve- riges skattechefer, Försäkringstjänstemannaförbundet, Hyresgästernas riksförbund. Kooperativa förbundet (KF ). Landsorganisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund ( LRF). Näringsli— vets byggnadsdelegation (NBD). Stockholms bostadsföreningars central- förening (SBC-'). Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningcn (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF), Svenska företagares riksförbund (SFR). Svenska försäkringsbo- lags riksförbund. Svenska försäkringsmäklares och försäkringskonsulters riksförbund (SFFF), Svenska handelskammareförbundet, Svenska kom- munförbundet. Svenska sparbanksföreningen. Sveriges aktiesparares riks- förbund. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Sveriges arbets- ledareförbund (SALF). Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening. Sveri- ges fastighetsägareförbund, Sveriges finansanalytikcrs förening (SFF). Sveriges grossistförbund. Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagcn), Sveriges industriförbund. Sveriges köpmannaförbund. Sveriges redareförening. Sveriges redovis- ningskonsulters förbund (SRF). Sveriges villaägareförbund. Taxerings- nämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens centralor— ganisation (TCO). " ' Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttrande från lokala skatte- myndigheten i Stockholms fögderi. länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från lokala skattemyndigheten i Malmö fögderi och Skånes handelskam- mare samt LO yttranden från Handelsanställdas förbund och Svenska metallindustriarbetareförbundet. LRF har åberopat ett inom Lantbrukar- nas skattedelegation upprättat yttrande. SAF. Svenska bankföieningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska handelskammaiförbun- det och Sveriges industriförbund har åberopat ett inom Näringslivets skat- tedelegation (N SD) upprättat yttrande. Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund har även inkommit med egna ytt-

• Sida 123
•  Original

Prop. 1981/82:197 123

randen. SHlO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund har av— gett gemensamt yttrande. Försäkringstjänstemannaförbundet har hänvisat till yttrandet från SFFF.

Efter remiss har yttranden över betänkandet (Ds B 1981:15) Allmän produktionsfaktorskatt avgetts av kammarrätten i Sundsvall. bokförings- nämnden. riksförsäkringsverket. SCB, bankinspektionen. statskontoret. RRV. RSV. länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands. Gotlands, Ble- kinge. Malmöhus. Hallands. Göteborgs och Bohus. Värmlands. Örebro. Kopparbergs. Jämtlands. Västerbottens samt Norrbottens län. skatteche- fen i Kronobergs län. statens industriverk, statens vattenfallsverk. SACO/ SR, Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR). HSB:s riksförbund ek. för. (HSB). KF. LO, Landstingsförbundet. LRF. Svensk industriförening, SAF. Svenska bankföreningen. SBEF. SFR. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska handelskammarförbundet. Svenska kommunförbun- det, Svenska kraftverksföreningen. Svenska revisorsamfundet. Svenska riksbyggen förening u.p.a. (Svenska riksbyggen), Svenska sparbanksför- eningen. Sveriges advokatsamfund. Sveriges aktiesparares riksförbund, SABO. Sveriges fastighetsägareförbund. Sveriges grossistförbund. SHlO- Familjeföretagen, Sveriges industriförbund. Sveriges jordägareförbund, Sveriges köpmannaförbund. Sveriges redareförening. SRF. Sveriges vil- laägareförbund, TOR och TCO. Även Finansbolagens förening. Träd- gårdsodlarnas riksförbund och Kron & Arve AG har inkommit med yttran- den.

Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttranden från lokala skatte- myndigheterna i Stockholms och Södertälje fögderier. länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från lokala skattemyndigheterna i Helsingborgs och Ystads fögderier och från Skånes handelskammare. länsstyrelsen i Hallands län yttrande från lokala skattemyndigheten i Halmstads fögderi samt länsstyrelsen i Kopparbergs län yttrande från lokala skattemyndighe- ten i Falu fögderi. Vidare har SACO/SR bifogat yttrande från Förbundet förjurister, samhällsvetare och ekonomer (.IUSEK) och LO från Sveriges metallindustriarbetareförbund. LRF har åberopat ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlåtande och Sveriges jordägareförbund har anslutit sig till detta. SAF, Svenska bankföreningen, Svenska handelskam- marförbundet, Svenska försäkringsbolags riksförbund samt Sveriges indu- striförbund åberopar ett inom NSD upprättat yttrande. Svenska kraft- 'verksföreningen. Sveriges grossistförbund och Sveriges redareförening ansluter sig till detta yttrande. Svenska bankföreningen. Svenska försäk- ringsbolags riksförbund, Svenska kraftverksföreningen och Sveriges re- dareförening har även inkommit med egna yttranden. SHlO-Familjeföreta- gen och Sveriges köpmannaförbund har avgett gemensamt yttrande.

Ur remissyttrandena över betänkandet Allmän produktionsfaktorskatt har här främst medtagits synpunkter avseende valet av frnansieringsform

• Sida 124
•  Original

Prop. 1981/82: 197 124

för inkomstskattereformen och uttalanden om skattemyndigheternas nuva- rande arbetssituation.

2 Remissinstansernas huvudsakliga inställning

Remissinstanserna är genomgående positiva till förslaget om marginal- skattesänkningar. även om flera av dem anser att sänkningarna borde ha varit större. Beträffande begränsningarna av underskottsavdragens skatte- mässiga värde är meningarna starkt delade och åtskilliga remissinstanser, som i och för sig är positiva till grundtankarna bakom förslaget. ställer sig kritiska till den närmare utformningen eller enskildheter i denna.

Kammarrätten iJönköping anser att det är nödvändigt att marginalskat- terna sänks och motiverat att det skattemässiga värdet av underskottsav- drag minskas.

Länsrätten i Stockholms län anser att förslagen i promemorian är ägnade att leda till de för reformen uppställda målen samt från skattetekniska utgångspunkter i och för sig fullt möjliga att genomföra. Länsrätten fram- håller att förslagen emellertid kommer att leda till ett ännu mer komplicerat och svårtillgängligt skattesystem samt till ett betydande merarbete för skatteförvaltningen och skattedomstolarna. något som från de utgångs- punkter som länsrätten har att företräda borde leda till ytterligare ansträng- ningar att finna andra vägar som leder till de uppställda målen utan att medföra motsvarande olägenheter.

RSV uttalar att det utbredda marginalskattetänkandet givetvis i första hand bör angripas genom en sänkning av marginalskatterna, vilket ju också är ett av reformens mål. att RSV har förståelse för reformens längre gående inriktning att i viss utsträckning också avse avdragen som sådana, något som dock inte kan ske genom den föreslagna metoden utan att bryta de principer som bär upp skattesystemet, samt att — med hänsyn till skatteförvaltningens arbetssituation - ändringar i förenklande syfte måste vidtas. om förslaget genomförs.

Länsstyrelsen i Stockholms län (majoriteten) tillstyrker förslaget om en reformerad inkomstbeskattning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker förslaget om avdragsbe- gränsning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län (majoriteten):

Skatteförslaget kan komma att få icke önskade konsekvenser för nystar- tade företag och verksamheter som av formella skäl skall redovisas som olika förvärvskällor. Med anledning härav föreslår länsstyrelsen vissa ändringar i skatteförslaget.

Länsstyrelsen bedömer de förväntade positiva effekterna av en margi- nalskattesänkning så stora att länsstyrelsen förordar att det av expertgrup- pen utarbetade skatteförslaget genomföres. Vid den slutliga utformningen

• Sida 125
•  Original

Prop. 1981/82: 197 [25

bör de av länsstyrelsen föreslagna ändringarna beaktas. Det fortsatta ut- redningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Angelägenheten härav accen- tueras av den osäkerhet som råder i fråga om förslagets verkningar på sikt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ser det som tillfredsställande att man nu gripit sig an lösningen med de besvärande marginalskatteeffek- tema och anser att den marginalskattesänkning som föreslås kan väntas medföra en del positiva effekter, t.ex. att mer verksamhet förläggs till Sverige, eftersom skattenivån bättre anpassas till vad som gäller i utlandet. Länsstyrelsen anser vidare att det finns skäl att i vissa avseenden begränsa värdet av underskottsavdrag, främst då underskottet härrör från avdrag för privata levnadskostnader, men anser att avdragsbegränsningen för under- skott i näringsverksamhet bör skjutas på framtiden och utredningen om underskottsavdrag och därmed förvärvskällebegreppet bör påskyndas samt att ett alternativ kan vara att medge förlustavdrag i näringsverksam- het vid beräkning av tilläggsbelopp.

Länsstyrelsen i Jämtlands län (majoriteten) uttalat att den främsta åtgär- den för att uppnå i skatteöverenskommelsen angivna syften är att sänka marginalskatterna samt att det är angeläget att stoppa en alltmer utbredd spekulationsekonomi. Länsstyrelsen förordar därför — trots brister i ut- redningen och befarade tillämpningssvårigheter — att regler om begräns- ning av underskottsavdragens värde införs. Länsstyrelsen förutsätter dock dels att frågan om underskottsavdragen vid produktionsinvesteringar utreds så att förslag härom kan läggas fram i propositionen, eftersom strävandena att begränsa de till privat konsumtion hänförliga investering- arna inte får gå ut över de så angelägna verkliga produktionsinvestering- arna, dels att den redan ansträngda skatteförvaltningen får den resursför- stärkning som erfordras för att klara det merarbete som reformen uppen- barligen medför.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker förslagets huvudpunkter om sänkning av marginalskatterna och begränsning av värdet av underskotts- avdrag. Länsstyrelsen uttalar att avdragsbegränsningen som sådan strider mot de grundprinciper på vilka inkomstskattelagstiftningen bygger, att en marginalskattesänkning inte torde kunna genomföras utan att frågan om begränsning av underskottsavdragen samtidigt behandlas, att kontrollen av den föreslagna lagstiftningen med nuvarande resurser inom skattead- ministrationen inte kan läggas på en acceptabel nivå samt att såväl försla- get om underskottsavdragen som skattereglerna på andra områden därför måste förenklas, om ökade resurser inte ställs till förfogande.

Skattechefen i Kronobergs län noterar med tillfredsställelse att margi- nalskatten sänks för de flesta inkomsttagare, något som måhända kan leda till en bättre skattemoral, men uttalar att det från rent skatteadministrativ synpunkt finns anledning att ställa sig negativ till inkomstskattereformen, som medför ytterligare komplikationer både för de skattskyldiga och för myndigheterna.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1981/82: 197 126

Lokala skattemyndig/teten [ Stockholms fögderi tillstyrker reformen som sådan men avstyrker den administrativa och tekniska utformningen.

SACO/SR ser med stor tillfredsställelse att en bred politisk uppslutning nu finns för en marginalskattesänkning. samtidigt som organisationen avvi- sar den begränsning som föreslås för indexregleringen. Vidare anser orga- nisationen att en annan modell borde ha valts för en eventuell avdragsbe- gränsning.

F inansbolagens förening är positiv till förslaget om sänkta marginalskat- ter, eftersom de höga marginalskatterna påverkar arbetsvilja. investering- ar, sparande och skattemoral mycket negativt. men avstyrker förslaget om en begränsning av underskottsavdragen och anser att underskott upp- komna ur rörelse borde undantas från förslaget om avdragsbegränsningar.

Föreningen Sveriges fögderitjänstemän. som anför kritiska synpunkter på förslaget,vill ändå rent principiellt betona det positiva i att något radi- kalt görs dels åt marginalskatterna. dels åt den ständigt ökande skattefrnansieringen av utgifter för privat konsumtion och spekulation. Från denna utgångspunkt anser föreningen det föreliggande förslaget. trots sina brister, ha sådana kvaliteter att det kan genomföras. Föreningen har dock mycket stora farhågor beträffande de resursmässiga konsekvenserna för de lokala skattemyndigheterna.

Föreningen Sveriges skattechefer understryker att avdrag för under- skott numera förekommer i en utsträckning som är besvärande för skat— teadministrationen samt att marginalskattetänkandet har medfört en stor okänslighet för de kostnader som ger anledning till underskotten. främst . ränteutgifter. Vidare anför föreningen att såväl en förändrad inriktning som en väsentlig förstärkning av skattekontrollen krävs samt att pro- blemen med förvärvskällemetoden klart har underskattats.

Handelsanställdasförbund:

Behovet av marginalskattesänkningar för normala inkomstskikt har un- der senare år ökat. ] ännu högre grad har behovet av en begränsning av underskottsavdragen gjort sig gällande. Den starka ökningen av avdragen har gjort att tilltron till skattesystemet minskat. Förbundet vill därför instämma i huvudsyftena med reformen. nämligen att minska marginal- skatterna i normala inkomstskikt samt att begränsa underskottsavdragens värde och göra dem mer lika värda för olika individer.

Hyresgästernas riksförbund:

Sammanfattningsvis anser förbundet att en sänkning av marginalskatter- na och en begränsning av värdet av ränteavdragen vid höga inkomster är ett steg i rätt riktning för att komma till rätta med den snabba ökningen av subventioner till boendet som icke är bostadssocialt motiverade. Den besparing på 1,4 miljarder kr. som åstadkommes genom begränsningen av värdet av ränteavdragen bör tillföras bostadssektorn och användas till bostadssocialt angelägna stödåtgärder.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1981/82:197 127

KF ansluter sig till den föreslagna marginalskattesänkningen samt till uppfattningen att avdragsrätten för kostnader bör begränsas men anser att den föreslagna förväerkällemetoden medför sådana komplikationer och svåröverskådliga effekter att den inte bör genomföras utan en annan metod för avdragsbegränsning utredas. Bland tänkbara alternativ nämner KF en begränsning grundad på uppdelningen i A- och B-inkomst eller att undanta ränteintäkter helt eller delvis från beskattning och ta bort eller reducera avdragsrätten för räntor.

LO uttalar att en reform av avdragssystemet är nödvändig och välkom- nar det första steg som består i att underskottsavdragens värde begränsas till i princip 50 % av avdragets belopp. Vidare uttalar LO att en avdragsre- form i sig skapar utrymme för marginalskattesänkningar utan att den genomsnittliga fördelningen av inkomsterna efter skatt förändras till det sämre.

Landstingsförbundet (majoriteten):

De viktigaste delarna i den föreslagna skattereformen är att marginal- skatterna skall sänkas och att underskottsavdragens värde skall begränsas. Dessa förslag ställer sig styrelsen positiv till. Om de genomförs bör de kunna få en gynnsam effekt på samhällsekonomin. Lägre marginalskatter bör exempelvis underlätta avtalsrörelserna. En minskning av underskotts- avdragens värde bör motverka tendenserna till spekulation. Reformen torde också leda till att produktiva insatser och sparande blir mer lönande för den enskilde.

Sammanfattningsvis anser styrelsen att reformen bör genomföras. Den ger bl. a. goda möjligheter till lägre inflationstakt vilket är till gagn även för landstingen. Finansieringsformens effekt på den kommunala ekonomin måste dock beaktas.

LRF ställer sig bakom förslaget att en marginalskattesänkning genom- förs och att åtgärder vidtas mot avarter av underskottsavdrag men finner att det. framlagda förslaget kännetecknas av stora brister i analyserna, vilket inte gör det möjligt att överblicka effekterna av detsamma för olika inkomstgrupper. LRF vill särskilt understryka att problemen kring för- värvskällebegreppet inte har beaktats och att kvittningsrätt måste föreligga inom inkomstslaget jordbruksfastighet samt mot förvärskällor i inkomst- slagen annan fastighet, rörelse och kapital. LRF anser att dessa problem måste få en godtagbar lösning, innan förslaget kan göras till föremål för lagstiftning.

NBD:

Skattereformens förslag om sänkta marginalskatter tillstyrks av Bygg- nadsdelegationen.

Effekterna av avdragsreformen däremot medför så betydande störningar på bostadsmarknaden. risker för nedgång i bostadsproduktionen och där- med försämrad sysselsättning på byggarbetsmarknaden, byggmaterial— industrin och i trähusfabrikationen, att Byggnadsdelegationen bestämt måste avstyrka denna del av förslaget.

• Sida 128
•  Original

Prop. 1981/82:197 128

NSD anser marginalskattesänkningarna. framför allt i de skikt där mar- ginalskatten i dag överstiger 50 %, vara ett betydelsefullt första steg för att åstadkomma positiva effekter inom samhällsekonomin. att ytterligare mar- ginalskattesänkningar bör ske, varigenom de effekter som man ansett speciellt besvärande i dagens inflationsekonomi automatiskt undanröjs och en begränsning av underskottsavdragen blir onödig, samt att den ordning som föreslagits i promemorian har allvarliga principiella och praktiska verkningar. inte minst på risktagandet. NSD anser att godtyckliga och Slumpmässiga resultat skulle uppkomma vid beskattningen beroende på hur kapital har placerats i olika förvärvskällor och att dessa verkningar är så allvarliga att de inte kan undanröjas ens med väsentligt utvidgade kvittningsmöjligheter. Mot denna bakgrund avstyrker NSD varje begräns- ning av den föreslagna arten.

Skånes handelskammare och Sveriges aktiesparares riksförbund anser den föreslagna marginalskattesänkningen utgöra ett riktigt steg på vägen mot lösningen av ett centralt ekonomiskt problem och mot att återvinna balans i den svenska ekonomin, att sänkningen inte är tillräcklig, att den föreslagna avdragsbegränsningen får ses mot bakgrund av den utpräglade låneekonomi som uppkommit samt att begränsningarna är omotiverade och hämmande såvitt avser inkomstslagcn rörelse och jordbruksfastighet. Riksförbundet rekommenderar att förslaget inte läggs till grund för lagstift- 'ning.

SBC tillstyrker förslaget om marginalskattesänkningar men anser att det borde ha utsträckts till högre inkomstskikt samt avstyrker förslaget om begränsning av underskottsavdragen och anser att räntor på lån som avser bostaden bör undantas och i annat fall den särskilda beskattningen av bostadsrättshavare avvecklas.

Svensk industriförening menar att en marginalskattereform är utomor- dentligt nödvändig och bör genomföras snarast möjligt samt att förslaget om avdragsbegränsning har så många svåröverskådliga konsekvenser och är så dåligt analyserat att det inte bör läggas till grund för lagstiftning.

Svenska bankföreningen tillstyrker en sänkning av marginalskatterna men avstyrker en avdragsbegränsning tills effekterna är närmare analyse- rade och man har fått erfarenheter av marginalskattesänkningarnas följder.

SBEF tillstyrker de föreslagna marginalskattesänkningarna men är starkt kritiskt till de föreslagna reglerna om begränsning av underskottsav- drag och anser att förslaget i denna del inte bör läggas till grund för lagstiftning. [ vart fall saknas enligt SBEF helt skäl för att låta reglerna omfatta också näringsverksamhet, varför denna bör lämnas utanför till- ]ämpningsområdet. Om detta inte är möjligt anser SBEF att ytterligare möjligheter bör öppnas för en gemensam inkomstberäkning för verksam- heter med naturlig anknytning till varandra.

SFR är positivt till marginalskattesänkningarna men anser dem otillräck- liga. Riksförbundet avstyrker den föreslagna avdragsbegränsningen och

• Sida 129
•  Original

Prop. 1981/82: 197 129

anser det som ett absolut minimikrav att underskott i förvärvskälla fullt ut får kvittas mot överskott i samma förvärvskälla senare år.

Svenska kommunförbundet (majoriteten): Styrelsen ställer sig positiv till den föreslagna sänkningen av marginal- skatterna samt till att det skattemässiga värdet av de s.k. underskottsav- dragen begränsas. Reformen bör enligt styrelsens mening få en gynnsam effekt på samhällsekonomin. Så bör t. ex. marginalskattesänkningen pre- miera produktiva insatser och sparande samt motverka spekulation och inflation.

Svenska metallindustriarbetareförbundet anser att en skattereform som begränsar värdet av avdragen samtidigt som marginalskatterna sänksär angelägen och framhåller att genom skattesänkningarna kan löneökningar- na hållas på en relativt låg nivå, varigenom det finns förutsättningar att dämpa inflationstakten. Förbundet ställer sig positivt till de grundläggande tankarna bakom reformen.

Svenska sparbanksföreningen:

Svenska sparbanksföreningen har i åtskilliga sammanhang framfört krav på snara förändringar i det nuvarande skattesystemet. Sådana förändringar måste syfta till att minska de f.n. mycket negativa effekterna av höga marginalskatter i kombination med ett dåligt fungerande avdragssystem. Sparbanksföreningen är väl medveten om svårigheterna att på kort sikt förändra ett sedan länge etablerat skattesystem utan att övergångsproblem uppstår. Nu föreliggande förslag kan på vissa punkter principiellt ifrågasät— tas men torde dock som helhet representera en så långt möjligt väl avvägd lösning.

Svenska sparbanksföreningen tillstyrker att den föreslagna skatteom- läggningen genomförs i sina huvuddrag.

SA LF ställer sig mycket positivt till den föreslagna sänkningen av margi- nalskatterna och accepterar förslaget till begränsning av underskottsavdra- gens skattemässiga värde. .

Sveriges fastighetsägareförbund tillstyrker förslaget om sänkta margi— nalskatter. uttalar att förslaget bör ses som ett första steg och ytterligare sänkningar ske, delar inte uppfattningen att det är önskvärt eller nödvän- digt att kombinera marginalskattesänkningarna med en begränsning av underskottsavdragen och anser att det vore olyckligt om förslaget skulle förverkligas utan de förändringar som förbundet har påkallat.

SFF anser en naturligare lösning på föreliggande problem vara att un- danta en viss andel av räntekostnaderna/intäkterna från avdragsrätt resp. beskattning. I fråga om schablontaxerad annan fastighet för föreningen fram tanken på att höja inkomstschablonen så att den återtar tidigare relation till räntenivån. Om förslaget genomförs i sina huvuddrag föreslår föreningen den förändringen att realisationsvinster/förluster på fondpapper hänförs till inkomstslaget kapital eller i andra hand att underskott i kapital får kvittas mot överskott av tillfällig förvärvsverksamhet. 9 Riksdagen 1981/82. ! sant!. Nr 197

• Sida 130
•  Original

Prop. 1981/82: 197 130

Sveriges grossistft'irbund uttalar att förbundet anser sig kunna tillstyrka förslaget i dess huvuddrag. då en sänkning av marginalskatterna länge framstått som en oundgängligen nödvändig reform och då en koppling till en begränSning av underskottsavdragen sannolikt varit nödvändig. att större marginalskattesänkningar hade varit önskvärt. att förbundet förut- sätter att reglerna om avdragsbegränsning blir tillfälliga samt att kvittning i fråga om jordbruksfastighet. konventionellt taxerad annan fastighet och rörelse bör få ske inom inkomstslaget.

SHIO — Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:

3 Sänkningen av marginalskatterna m. m.

4 Begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värde — utom fastighetssektorn

Det övervägande antalet remissinstanser riktar kritik mot den föreslagna avdragsbegränsningen. Kritiken går i huvudsak ut på att förslaget strider mot vedertagna principer inom beskattningen. skulle ha allvarliga negativa verkningar för näringslivet och ge upphov till tillämpningsproblem.

Länsrätten i S totkholms län :

Avdragsbegränsningens utformning medför att avsteg görs i olika hänse- enden från den grundläggande huvudprincipen om symmetri i skattesyste- met. Detta kan få oförutsedda och inte önskvärda samt svårkontrollerade effekter i fråga om t.ex. räntebehandlingen skattemässigt hos låntagare contra långivare samt även ensidigt hos låntagare. Avdragsbegränsningen syftar till att i möjligaste mån uppnå likformiga och rättvisa taxeringar. Det synes emellertid som om personer med goda ekonomiska resurser bättre än andra kommer att kunna utnyttja möjligheter till omdispositioner eller kringgäendeåtgärder och därigenom motverka eller undgå effekterna av avdragsbegränsningsförslaget.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län:

Förvärvskällemetoden bygger på att rätten att utnyttja underskott be- gränsas till förvärvskällan. Begreppet förvärvskälla infördes för vinnande av ordning och reda vid deklarations- och taxeringsförfarandet och för att tillgodose kommunens rätt att beskatta inkomsten från varje förvärvskälla. som är hänförlig till kommunen (kommunalskattekommitténs betänkande 1924 s. 403). Rättspraxis har i obetydlig omfattning dragit upp gränser mellan olika förvärvskällor. Expertgruppens förslag innebär att förvärvs- källebegreppet får stor aktualitet i skatteprocesserna. Svårigheter kan förutses i fråga om möjligheterna att kontrollera i vilken förvärvskälla ett lån egentligen är nedlagt. Det ärinte ovanligt att lånade medel används till flera ändamål och fördelas på konsumtion och investeringar. Man kan förutse ett ökat ”skattetänkande" genom att investeringar styrs till för- värvskällor i vilka full avdragsrätt är sannolik, något som i och för sig är en naturlig följd. Med nuvarande lagstiftning saknar överföringar mellan för- värvskällor större betydelse. men vid genomförande av förslaget kan vän- tas ett ökat intresse för omplaceringar mellan förvärvskällor. De frågor som hänger samman med till vilken förvärvskälla en inkomst eller utgift skall hänföras kan väntas medföra vissa tillämpningsproblem och en del processer i skattedomstolarna.

En annan fråga som länsrätten anser kan ge upphov till åtskilliga speku- lationer och därmed också kontroll- och tillämpningssvårigheter är det förhållandet att en ränteintäkt alltid är beskattningsbar under det att en räntekostnad genom begränsningsreglerna i många fall endast delvis blir avdragsgill. Förutom att det är ett avsteg från den i andra skatterättsliga sammanhang gällande reciprocitetsregeln är det uppenbart att ett sådant förhållande kan fresta många människor till lånetransaktioner som undan- hålls skattemyndigheterna till båtnad för båda parter.

• Sida 145
•  Original

Prop. 1981/82:197 |45

Sta tskantaret:

Utredningen har inte närmare berört möjligheterna att kontrollera de inkomstskattskyldigas tillämpning av de nya regler som föreslås. De störs- ta problemen torde uppstå genom att underskottsavdrag skall ingå som underlag för tilläggsbelopp. Tidigare har underskott i en förvärvskälla i princip fritt kunnat kvittas mot överskott i en annan. Från skatteadmini- strationens sida har det varit mindre betydelsefullt att kontrollera om en vinst eller förlust uppstått i en bestämd förvärvskälla eftersom det var nettot som beskattades. Med de föreslagna reglerna får frågan en helt annan betydelse. Berörda skattskyldiga kommer naturligtvis att i ett tidigt skede försöka styra utvecklingen i olika förvärvskällor dithän att överskot- tet eller underskottet blir så litet som möjligt. Det räcker inte längre för skatteadministrationen att konstatera att en viss transaktion ägt rum utan man skall också avgöra om den redovisats i rätt förvärvskälla. Det senare avgörandet kan vara betydligt svårare och mer diskutabelt än det förra. Antalet besvär och processer kan därför förväntas öka.

RRV anför att tilläggsskatten bryter den symmetri som hittills har gällt i skattesystemet, att det inte framgår om utredningen med statistiskt materi- al granskat möjligheten att kvitta exempelvis underskott mot B—inkomster. att investeringar i fast egendom ofta är belånade, att personer med stora underskott och kapitalinkomster kommer att försöka kvitta ut skulder mot tillgångar för att minimera effekterna av tilläggsskatten. att detta medför en större tröghet på marknaden samt att RRV anser att ytterligare utredning krävs av kvittningsförfarandet och av förlustavdragen. innan förslaget om tilläggsskatt genomförs.

RS V:

Den grundläggande principen för vårt inkomstskattesystem är skatt efter förmåga. I enlighet härmed har systemet utformats så att det är inkomsten efter avdrag för alla omkostnader för dess förvärvande som är beskatt- ningsunderlaget. [ praktiken har visserligen åtskilliga avsteg under årens lopp gjorts från en strikt tillämpning av skatteförmågeprincipen men dessa har gällt begränsade områden och i stort sett inneburit en likabehandling av alla berörda skattskyldiga. Mot det nu framlagda förslaget kan invändas att konstruktionen innebär exempelvis att ränta för vissa skattskyldiga blir helt avdragsgill men för andra endast delvis avdragsgill. Detta blir så mycket allvarligare som den som mottar räntan alltid blir skattskyldig härför. [ denna del innebär förslaget ett avsteg från reciprocitetsprincipen.

Förslaget medför en väsentlig principiell förändring för gransknings- och kontrollarbetet. Genom att underlaget för tilläggsbelopp innefattar under— skott i förvärvskälla blir det av stor betydelse att avdragsgilla kostnader belastar rätt förvärvskälla. Detta gäller inte enbart räntekostnader — och därmed frågeställningen var kapital är nedlagt — utan också de flesta. övriga kostnader, exempelvis material- och arbetskostnader. Det säger sig självt att reformen kommer att innebära att de skattskyldiga i möjligaste mån strävar efter att fördela dessa kostnader så att en tyst kvittning sker

l0 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 197

• Sida 146
•  Original

Prop. 1981/82: 197 146

förvärvskällor emellan vad gäller underskott och vinst. Om en sådan tyst kvittning skall kunna stävjas krävs både en förändrad inriktning och en väsentlig förstärkning av skattekontrollen. Att denna fråga dessutom kan leda till besvärliga och långdragna skatteprocesser är uppenbart. Den kvittning som den skattskyldige anser önskvärd kan också genomföras på olika sätt som är accepterade, exempelvis genom förvandling av tillgångar i vissa inkomStSIag till tillgångar i inkomstslaget kapital. Såsom framhålls i promemorian är visserligen fördelningen av intäkter och kostnader på förvärvskälla i dag av betydelse för den kommunala beskattningen. Av detta förhållande kan emellertid inte dras den slutsatsen att systemet fungerar tillfredsställande — framför allt inte i ett läge där fördelningen får så stor betydelse som enligt förslaget. Enligt RSV har problemen med den s.k. förvärvskällemetoden klart underskattats. Det är från denna synpunkt synnerligen betydelsefullt att det utredningsarbete som skisseras på s. 147 f. blir klart till ikraftträdandet.

Vid ett val av den s.k. förvärvskällemetoden bör således beaktas att det nuvarande beskattningssystemet inte i någon större utsträckning ställt krav på en riktig redovisning av i vilken förvärvskälla visst kapital varit nedlagt. Av argumenteringstekniska skäl torde det exempel som redovisas på s. 89 andra stycket i praktiken i dag redovisas på motsatt sätt till det som i promemorian sägs vara det riktiga. Det torde nämligen vara lättast att trovärdigt ange att kapitalet nedlagts i den tillgång som utgör säkerhet för kapitalanskaffningen. Det kan därför antas att en omfördelning av skulder och därmed skuldräntor mellan olika förvärvskällor kommer att påyrkas. trots att några ytterligare transaktioner inte har vidtagits.

Länsstyrelsen i Östergötlands län :

Då nuvarande regelsystem inte utan vidare passar in vid en avdragsbe- gränsning utformad på sätt expertgruppen föreslagit kommer nya skatte- problem att dyka upp. Det kan främst förväntas bli tvister om till vilket inkomstslag och vilken förvärvskälla som ränteinkomster resp. ränteav- drag skall hänföras. Med nuvarande regler har frågan om rätt förvärvskälla oftast inte haft någon betydelse, varför kontrollen härav i stort varit obefintlig. Expertgruppen. som har uppmärksammat problemen. har före- slagit att frågan om förvärvskällomas utformning och reglerna om fördel- . ning av räntekostnader bör bli föremål för utredning. Enligt länsstyrelsens mening är det angeläget att dessa frågor får en snabb lösning, eftersom de kommer att aktualiseras omedelbart efter ett genomförande av skatterefor- men.

Beträffande underskott i inkomstslaget kapital uppkommer dessa ofta på grund av ränteavdrag för lån, som upptagits för privata investeringar eller privat konsumtion. Eftersom sådana räntor närmast kan ses som privata utgifter finns skäl till begränsning av underskottens värde.

En avdragsbegränsning i övriga inkomstslag kan av principiella skäl anses mindre motiverad. För rörelser av hobbybetonad karaktär kan en avdragsbegränsning doek anses skälig. I inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse finns med nuvarande skatteregler stora möjligheter att reglera resultatet mellan beskattningsåren. En begränsning av underskottsavdra- gens värde för rörelseidkare och jordbrukare torde därför sällan få någon praktisk betydelse. För att tilläggsbelopp skall utgå måste dessutom sum-

• Sida 147
•  Original

Prop. 1981/82: 197 147

man av inkomsterna före underskottsavdrag överstiga 16 basenheter. Av skatteadministrativa skäl bör enligt länsstyrelsens mening alla typer av underskott behandlas på samma sätt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att den föreslagna metoden för avdragsbegränsning har flera svagheter och anför. efter att ha instämt i uttalandet i promemorian att den alternativa modellen. grundad på indel- ningen i A- och B-inkomst. skulle vara svår att tillämpa:

Detsamma kan emellertid anföras även beträffande förvärvskällemeto- den. lndelningen i förvärvskällor har inte utformats för att vara:-underlag för en avdragsbegränsning. Med vissa undantag har ett avdrags inplacering i rätt förvärvskälla inte haft någon betydelse för skattedebiteringen. I det praktiska taxeringsarbetet har denna bedömning haft mest betydelse vid avgörande om en kostnad skall vara avdragsgill vid den kommunala taxe- ringen. Det vanligaste fallet torde vara att avgöra huruvida en räntekost- nad skall anses vara hänförlig till förvärvskällan inkomst av kapital eller inkomst av annan fastighet i de fall fastigheten är belägen i annan kommun än hemortskommunen. Enligt anvisningarna till 44 & kommunalskattelagen gäller: ”Vid prövning av frågan, huruvida ett upplånat kapital i verklighe- ten hänför sig till den ena eller andra förvärvskällanlär det i regel av underordnad betydelse, att tillgångar tillhörande den ena eller andra för- värvskällan lämnats såsom säkerhet för lånet. Vad utredningen skall avse att visa är. att det upplånade kapitalet kan anses hava använts i eller disponerats för viss förvärvskälla." Det är uppenbart att kontrollmöjlighe- terna vid avgörande av om en räntekostnad avdrages i rätt förvärvskälla är begränsade. Med tillämpning av förvärvskällemetoden kommer antalet fall där deSSa svåra bedömningar blir aktuella att öka. Det kommer att förelig- ga ett intresse av att hänföra en räntekostnad till en förvärvskälla som ger överskott i stället för att redovisa underskott. Kontrollsvårigheterna kom- mer att innebära en ökad arbetsbelastning på taxeringsmyndigheterna.

Förvärvskällemetoden innebär även att de som driver näringsverksam- het med jordbruk, rörelse eller annan fastighet kan disponera sitt kapital på sådant sätt att avdragsgillhet för räntekostnader föreligger i näringsverk- samheterna. Det är normalt att de förvärvskällor i vilka näringsverksamhe— ten bedrives visar överskott och verkan av avdragsbegränsningen kan på så sätt undvikas.

Skattskyldiga som driver flera förvärvskällor (t.ex. rörelse/jordbruk) kan ha intresse av att hänföra kostnader avseende den förvärvskälla som ger underskott till den som ger överskott. Möjligheterna för taxeringsmyn- digheterna att ingripa i sådant fall då det rör sig om en kostnad som i och för sig är avdragsgill synes mycket små.

Gränsdragningen mellan förvärvskällorna i inkomstslaget rörelse kan ofta.vara diffus. Eftersom överskott och underskott med nuvarande regler oftast kan kvittas fullt ut har det vanligtvis inte funnits anledning att ingripa mot en felaktig redovisning. I det fall en förvärvskälla ger överskott och en annan underskott finns det med de föreslagna reglerna för avdragsbe- gränsning intresse av att redovisa de skilda förvärvskällorna som en. Möjligheterna att i efterhand ingripa och göra en korrekt fördelning är begränsade åtminstone om detta skall ske med rimlig arbetsinsats.

• Sida 148
•  Original

Prop. 1981/82: 197 l48

Länsstyrelsen i Göteborgsoch Bohus län:

Länsstyrelsen är tveksam till förslaget vad gäller avdrag för underskott i näringsverksamhet. dvs. inkomst av rörelse.jordbruksfastighet och hyres- fastighet.

Länsstyrelsen är medveten om att vissa typer av rörelser och iordbruk ligger på gränsen mellan förvärvsverksamhet och hobbyverksamhet eller lyxjordbruk. En väg att lösa problemen med dessa skulle kunna vara att skattemässigt föreskriva en förskjutning av tveksamma underskott till är då verksamheten visar överskott. Detta är emellertid frågor som bör utre- das av kommittén för underskottsavdrag.

Länsstyrelsen vill inte tillstyrka förslaget om begränsning av under- skottsavdragen för seriös näringsverksamhet. Syftet med sådan verksam- het är att uppnå intäkter och företagsekonomisk lönsamhet. Intäkterna kommer att beskattas. Den icke seriösa näringsverksamheten syftar snara- re till att överföra privata levnadskostnader för att uppnå avdragsrätt och att undvika beskattning av de förmåner verksamheten ger ägaren. Sam- hällsekonomiskt kan avdragsbegränsningen hämma innovationer och ny- tänkande inom företagsamheten i landet. Den hämmande effekten för— stärks av att även rätten till förlustavdrag begränsas.

De nu gällande reglerna för avgränsning av förvärvskällor ärinte anpas- sade för den lagstiftning för vilken de nu kommer att utgöra grunden. En grundläggande utredning om förvärvskällebegreppet bör därför ske innan en så genomgripande ändring av underskottsavdragen genomförs.

SACO/SR:

SACO/SR har i de regeringsöverläggningar som föregått skatteförslaget avrått från att kombinera marginalskattesänkningen med en avdragsbe- gränsning av det nu föreslagna slaget. Ett skäl har därvid varit att omlägg- ningen slår så olika på olika individer med samma lön att hänsynstagande till omläggningen i avtalsrörelSerna kan komma att försvåras. Vi har också påpekat att marginalskattesänkningen i sig själv och framför allt en avräk- ning i lönebildningen kommer att drabba just de personer som har stora avdrag. varför ytterligare åtgärder vid samma tidpunkt bedömts som olämpliga.

Den modell som föreslagits tycks i huvudsak ha motiverats av att man önskat uppnå en viss kortsiktig fördelningseffekt. Genom att den inte bibehåller symmetrin i beskattningen av ränteintäkter och räntekostnader är det mycket som talar för att den föreslagna lösningen knappast kan bli en permanent lösning på avdragsproblemen. SACO/SR vill därför ifråga— sätta om inte åtgärder — om sådana nu bedöms som nödvändiga — borde inriktats på att nå en mer generell lösning exempelvis i form av att såväl räntekostnader som ränteintäkter endast får dras av resp. beskattas till 90%. En sådan åtgärd skulle också ligga i linje med de diskussioner som pågår inom realbeskattningskommittén.

Finarishalagens förening:

Den föreslagna begränsningen av underskottsavdragen innebär att sym— metrin i skattesystemet bryts. Eftersom inkomster och utgifter behandlas på olika sätt kommer obalanser att uppstå, vilka i dag endast delvis kan

• Sida 149
•  Original

Prop. 1981/82: 197 149

förutses. De skäl som anförts för en begränsning kan inte anses motivera att flera av skattesystemets fundamentala principer bryts. '

Finansbolagens tjänster attraherar främst innovativa och expansiva småföretag. I många av dessa svarar ägaren/ägarna personligen för en betydande del av det riskkapital som investeras för att få till stånd en expansion. Vidare sätter ofta ägaren/ägarna sin privata egendom i pant för krediter till investeringar. Förslaget om begränsningar i avdragsrätten in- nebär att enskilt ekonomiskt risktagande hämmas. Ett initialt underskott i samband med en investering eller nyetablering får inte helt dras av mot senare års överskott. Kapital kommer därför i ökad utsträckning att söka sig från investeringar och nyetableringar, med osäkra utvecklingsmöjlighe- ter, till placeringar med ”säker" avkastning och s.k. improduktiva inves- teringar. En sådan utveckling är inte ägnad att stärka samhällsekonomin och sysselsättningen. Föreningen anser därför att underskott uppkomna ur rörelse borde undantas från förslaget om avdragsbegränsningar.

Föreningen Sveriges skatter.-lider:

Det framlagda förslaget medför en väsentlig principiell förändring för gransknings- och kontrollarbetet. Då underlaget för tilläggsbelopp innefat- tar underskott i förvärvskälla. blir det av stor betydelse att avdragsgilla kostnader belastar rätt förvärvskälla. De skattskyldiga kommer säkerligen i möjligaste män att sträva efter att fördela sina kostnader så att en kvittning kan ske förvärvskällor emellan vad gäller underskott och över- skott. Om man skall kunna förhindra en sådan kvittning krävs såväl en förändrad inriktning som en väsentlig förstärkning av skattekontrollen. Enligt föreningens uppfattning har problemen med den s.k. förvärvskälle- metoden klart underskattats. Det är därför angeläget att det utredningsar- bete som anges på s. 147 och därav föranledda ändringar blir klara till ikraftträdandet. '

KF anför att inkomstbeskattningen traditionellt bygger på skatteförmå- geprincipen. att inkomsten — om den skall vara ett mått på skatteförmågan — bör utgöras av den totala nettoinkomsten efter avdrag för underskott, att skatteförmågeprincipen överges om sådant avdrag inte medges. att en annan bärande princip är att avdrag får göras för omkostnader för inkoms- ternas förvärvande och bibehållande men inte för personliga levnadskost- nader samt att ett betydande undantag görs från sistnämnda princip genom att skuldräntor är avdragsgilla oavsett om de hänför sig till kapital som investerats i en förvärvskälla eller till lån för bestridandeav privata lev-' nadskostnader. Vidare anför KF:

De nuvarande skattereglerna ger en skattskyldig med höga inkomster möjlighet att till relativt låga kostnader lånefinansiera investeringar, vilket medför en benägenhet till ökat risktagande. Om kostnaden efter skatt ökar får det hållas för troligt att den enskilde inte är fullt så benägen att göra riskfyllda investeringar. Möjligheten till underskottsavdrag medför även att en person med stora inkomster och stort eget kapital vågar taga andra risker än i en situation där underskottsavdrag inte kan ske eller endast kan ske i begränsad utsträckning.

• Sida 150
•  Original

Prop. 1981/82: 197 150

I den allmänna debatten har gjorts gällande att man i förevarande sam- manhang bör skilja mellan önskvärda och icke önskvärda investeringar i inkomstslaget rörelse.

Att skilja ut icke önskvärda investeringar från önskvärda sådana i skat- terättsligt hänseende torde stöta på svåröverskådliga problem. Huruvida en investering är till gagn för samhället visar sig ofta långt efter det att investeringen gjorts. Om enskilda investeringar och enskilda risktaganden över huvud taget är önskvärda. torde det vara överflödigt att påpeka behovet av riskvilligt enskilt kapital vare sig detta är sparat eller upplånat. Det är naturligtvis en truism att påstå att en strikt tillämpning av skatteför- mågeprincipen såsom den tillämpas i det gällande skattesystemet gynnar risktagandet och därmed investeringarna. En konsekvens av de höga mar- ginalskatterna är att med bibehållen avdragsrätt för underskott i förvärvs- källa riskvilligt kapital ställs till förfogande i större utsträckning än om avdragsrätten halveras.

Metoden att begränsa avdragsrätten för underskott i förvärvskälla obe- roende av inkomstslag drabbar såväl önskvärda som icke önskvärda inves- teringar och kommer att medföra en skatteplanering, som i större omfatt- ning än i dag, eftersträvar att omvandla inkomster till kapitalvinster, vilka i regel beskattas förmånligare.

KF ifrågasätter om inte en avdragsbegränsning grundad på indelningen i A- och B-inkomst vore ett bättre alternativ. eftersom man då skulle få möjlighet till kvittning i vissa situationer där sådan är befogad och önsk- värd (varvid dock vissa spärregler kunde bli nödvändiga) och inte behövde gripa in i och förstöra systematiken i lagstiftningen. KF uttalar också att det vore möjligt att i inkomstslaget kapital begränsa eller ta bort avdrags- rätten för ränta på lån för privat konsumtion (med motsvarande ändringar rörande beskattningen av ränteintäkter) 'samt att det — om kostnad för privatbostad i skatterättsligt hänseende skall hänföras till privata levnads- kostnader — bör ske en samordnad utredning rörande finansiering och beskattning av olika boendeformer. Vidare .anför KF:

Skattesystemet är i dag i så måtto symmetriskt att skatteplikt. och av- dragsrätt korrelerar. En stor förändring av denna symmetri medför konse- _ kvenser, som är svåra att förutse och som'med all säkerhet medför nöd- vändiga förnyade ingrepp av lagstiftaren för att förhindra icke önskvärda transaktioner. Traditionellt föregås mer ingripande lagförslag av ett kvalifi- cerat utredningsarbete, som syftar till att uttömmande bereda, förklara och motivera förslaget. Denna tradition skapar trygghet och säkerhet vid den framtida tillämpningen av lagen. Det är en tradition som enligt KF:s uppfattning är väl värd att bevara och som kan skapa garantier för string- ens, konsekvens och förutsebarhet i lagstiftningen.

Ändringar i skattelagstiftningen medför erfarenhetsmässigt att den som anser sig negativt berörd härav, vidtager åtgärder för att inte komma i ett sämre ekonomiskt läge efter ändringarna. Genom mer eller mindre dubiösa transaktioner försöker den skattskyldige försätta sig i samma ekonomiska situation som före ändringarna. '

Den föreslagna avdragsbegränsningen kommer att leda till att tillgångar och skulder transporteras mellan förvärvskällor i syfte att inom förvärvs-

• Sida 151
•  Original

Prop. 1981/82:197 151

källan uppnå samma effekt som om underskottsavdrag hade medgivits. De s.k. nolltaxerarna blir sannolikt inte färre efter förslagets genomförande. Förvärvskällebegreppet får för den enskilde en helt annan betydelse än det hittills har haft. Likartade kostnader kommer att behandlas olika beroende på vilken förvärvskälla de hänförs till. Allt detta medför krav på ökad kontroll och därmed än större belastning på den redan nu hårt ansträngda skatteförvaltningen.

LO:

LO har sedan länge krävt en avdragsreform. .Avdragen lederi sin nuva- rande utformning till stora och systematiska orättvisor. I den mån som avdragen i praktiken avser privata levnadsomkostnader. så som är fallet framför allt med privata räntekostnader, framstår det som helt orimligt att den som har en högre inkomst ska få en större skattesubvention för samma utgift. Därtill kommer dessutom att en högre inkomst skapar ekonomiskt utrymme för större ränteutgifter. Den obegränsade avdragsrätten har med- fört en stark okänslighet för räntekostnader hos privatpersoner och infla- tionen har gjort det extremt lönsamt att via ränteavdrag (och i vissa fall andra avdrag, såsom reparationsavdrag) förvandla högt beskattade arbets- inkomster till lågt beskattade eller Obeskattade realisationsvinster.

Underskottsavdragen, i huvudsak bestående av ränteavdrag. har också växt i mycket hastig takt under senare år. Avdragssystemet har därmed dels urholkat skattesystemets formella progressivitet. dels medverkat till att de spekulativa inslagen i ekonomin har förstärkts på de produktivas bekostnad.

LO anser därför en reform av avdragssystemet nödvändig och välkom- nar det första steg som består i att underskottsavdragens värde begränsas. Vidare uttalar LO att modellen framstår som godtagbar. att fortsatt utred— ningsarbete behövs och att LO förutsätter att kommittén om underskotts- avdrag (KUSK) får i uppgift att grundligt analysera indelningen i förvärvs- källor. Enligt LO kan det vidare ifrågasättas om man inte i inkomstslaget kapital bör skapa särskilda förvärvskällor för kapitalinkomster resp. övriga ränteutgifter. LO understryker behovet av att snarast komma vidare med frågan angående gränsdragningen mellan privat ekonomi och näringsverk- samhet. LO fortsätter:

I detta sammanhang bör även frågan om kommunal hemortsrätt vid beskattningen kunna prövas. De nuvarande reglerna innebär att inkoms— terna (och underskottsavdrag) av rörelse och fastighet ska beskattas kom— munalt där rörelsen och fastigheten är belägen. Resultaten av dessa regler kan delvis framstå som godtyckliga. På detta område kan möjligen regel— ändringar gå i den riktningen att det blir mindre viktigt än det är i dag (ofta visserligen formellt) att hänföra kostnaderna till rätt källa.

LO förutsätter emellertid också att framtida avdragsbegränsningar går utöver den nu föreslagna begränsningen av underskottsavdragens värde.

Fortfarande återstår att underskott av rörelse. jordbruk eller konventio- nellt taxerad fastighet bör begränsas till att enbart få dras från framtida överskott i samma förvärvskälla. Därmed löses problemen med hobbylik— nande verksamheter som travhäströrelser o.d. I andra fall bör ingrepp

• Sida 152
•  Original

Prop. 1981/82: 197 152

göras i själva reglerna för Skatteplikt och avdragsrätt. Så bör t. ex. bosta- den på enjordbruksfastighet schablonbeskattas för attjämställdhet ska nås mellan olika boendeformer. Också de allmänna avdragen bör ses över för att i princip förvandlas till skattereduktioner i stället för avdrag.

LRF anför att förvärvskällebegreppet i fortsättningen får en helt annan betydelse än hittills, att svårigheterna att skilja förvärvskällorna åt är så stora att en begränsning enligt förslaget får helt slumpartade effekter samt att den är så enkel att kringgå att det kan ifrågasättas om ett så komplicerat system är rimligt. LRF anför vidare att reglerna vid l981 års allmänna fastighetstaxering har medfört att i många fall vad som tidigare har varit en förvärvskälla numera utgör flera sådana, att enligt svensk lantbrukstradi- tion mångajordbruk har drivits med flera integrerade delar samt att åtskil- liga gårdar behöver sidoinkomster för att vara bärkraftiga och fortsätter:

Så exempelvis har myndigheterna i turistlänen under flera decennier propagerat för att det skall byggas uthyrningsstugor på fastigheterna. Lika- så har gamla arbetarbostäder och liknande anpassats för uthyrningsverk- samhet. Dessa stugor ger ett i många fall behövligt tillskott till jordbruks- driftcn. Tidigare när det saknade betydelse i vilken förvärvskälla intäk- terna redovisades kunde dessa inkomster alltid användas för att kvitta eventuellt underskott i jordbruket. Nu i och med den nya fastighetstaxe- ringen skall intäkterna redovisas i förvärvskällan annan fastighet och det går följaktligen inte att fritt kvitta mot underskott ijordbruket.

Detsamma gäller grustäkter som under vissa perioder kan ge stora inkomster upp till eller överstigande brytpunkten. Tidigare har dessa in- komster kunnat användas fullt ut i jordbruket men så ej längre. Det märkliga med dessa uppdelningar är att det gäller samma registerfastighet. Det behöver följaktligen inte vara fråga om tillköp eller liknande utan det är samma brukningsenhet som så att säga under årens lopp sönderfallit i flera förvärvskällor på grund av olika tekniska bestämmelser.

Det är mot denna bakgrund anmärkningsvärt att expertgruppen kan — utan några analyser — slå fast att det inte torde vara något större problem med uppdelningen av förvärvskällorna. l kombination med ändrade in_- komstförhållanden och ökad inflationstakt kommer en allt större grupp lantbrukare att hamna över brytpunkten och denna mångfald av förvärvs— källor kommer då att medföra stora negativa effekter.

Säreget är att flertalet av de negativa inslagen går att eliminera tämligen omgående. De lantbrukare som bildar ett aktiebolag som arrenderar lant- bruket och som står för all övrig verksamhet får in samtliga förvärvskällor utom inkomst av tjänst i aktiebolaget och de berörs då inte av avdragsbe- gränsningarna. Före 1976 då det inte gick att dela tipp inkomst mellan makar bildades en del aktiebolag som stod för jordbruksdriften. Dessa i jordbruket främmande företagsformer har i stort sett försvunnit och de är naturligtvis inte välkomna åter. Om avsikten verkligen är att stoppa kvitt- - ningsmöjlighet mellan olika rörelser och rörelse/jordbruk eller jordbruk/ jordbruk och jordbruk/annan fastighet bör detta kunna ske på annat sätt än ett som så enkelt kan kringgås.

Är avsikten i stället att endast begränsa möjligheten att utnyttja under- skottsavdrag för villaägare och liknande bör även detta kunna lösas på ett enklare sätt.

• Sida 153
•  Original

Prop. 1981/82: 197 153

Skattedelegationen anser att kvittningsrätt mäste föreligga mellan för- värvskällorjordbruk/rörelse, jordbruk/jordbruk ochjordbruk/annan fastig- het samt jordbruk/kapital. En genomgripande förändring som'det föreslag- na får inte genomföras utan att en ordentlig analys görs av samtliga effek- ter. Det faktum att det förekommer missbruk med underskottsavdragen får inte medföra att naturliga och nödvändiga kvittningsmöjligheter mellan" olika verksamhetsgrenar'på sammajordbruks- eller rörelseträd förhindras.

I betänkandet framhålls som positivt att reformen skulle gynna produk- tiva satsningar på bekostnad av spekulativa placeringar. Så långt delar delegationen uppfattningen. Vad som emellertid inte berörs är att även produktiva investeringar innehåller ett större eller mindre mått av spekula- tion och att så gott som all näringsverksamhet under ett uppbyggnadsskede är en tämligen osäker satsning.-Om rätten till avdrag för underskott på en seriös verksamhet begränsas i enlighet med förslaget är en sannolik ut- veckling att nystartandet av näringsverksamhet och nyinvesteringar i rö- relse och lantbruk kommer att sjunka.

De av delegationen i detta avsnitt påvisade problemen och effekterna har endast ytligt berörts i betänkandet. Innan en reform med den-nu föreslagna omfattningen genomförts måste en grundlig analys av både finansierings- och marknadseffekter utföras.

NSD uttalar att inkomstskattesystemet bygger på principen om skatt efter förmåga. vilket innebär att vad som skall beskattas är'nettot mellan den skattskyldiges samlade-inkomster ochhans samlade utgifter för in- komsternas förvärvande, samt att rätten till avdrag för räntor på lån för ' privat konsumtion är ett undantag från regeln att levnadskostnader inte är avdragsgilla. ett undantag avsett att jämställa icke kapitalägaren med kapi- talägare. Enligt NSD:s uppfattning är det inte rimligt att bryta sönder de principer på vilka skattesystemet sedan länge har vilat och är de invänd- ningar som kan riktas mot förslagen av så allvarlig art att dessa inte kan" genomföras utan väsentliga omarbetningar. NSD anför vidare:

I promemorian har över huvud taget inte tagits upp frågan om förvärvs- källemetoden är lämplig för att anordna en avdragsbegränsning. Allra minst synes så vara fallet om hänsyn tas till skatteadministrationen: För- värvskällemetoden är i'själva verket full av komplikationer. eftersom reglerna om vad som tillhör en förvärvskälla över huvud taget inte utfor- mats för så stor användning som kommer att uppstå om den föreslagna underskottsavdragsbegränsningen införs.

I promemorian förs visserligen en diskussion om man möjligen skulle tänka sig att använda den nuvarande indelningen i A-inkomst och B- inkomst men detta alternativ avvisas. Några andra alternativ för att tillgo- dose de syften som kan anses ligga bakom avdragsbegränsningen har inte tagits upp till diskussion i promemorian.

Under en lång följd av år har det varit ovanligt att tvister uppstått i frågan om en inkomst tillhört den ena eller andra förvärvskällan. I princip' har detta för fysiska personer endast varit ett problem om verksamhet bedrivs i flera kommuner eller 'den skattskyldige är bosatt i en kommun och har verksamhet i en annan. I de lägre'taxeringsinstans'erna är det endast i undantagsfall som reglerna om' rätt förvärvskälla ställs på sin

• Sida 154
•  Original

Prop. 1981/82:197 ' 154

spets. Det kan därför närmast sägas att en taxeringsnämnd som huvudsak- ligen har att behandla fysiska personers deklarationer knappast haft någon anledning att tränga in i förvärvskällereglerna. '

Än mindre har det stora antalet skattskyldiga haft anledning att ägna dessa frågor någon uppmärksamhet. Det har t. ex. aldrig Spelat någon roll. om en räntekostnad tagits upp under inkomst av kapital eller under in- komst av tjänst. I fortsättningen blir detta av avgörande betydelse. Man får räkna med en medveten strävan att i de aktuella fallen flytta räntekost- nader. som hittills dragits av under inkomst av kapital, till någon förvärvs- källa som ger överskott. Reglerna i 44 & KL är i praktiken utan värde för bedömande av frågan vart ett ränteavdrag hör. I detta hänseende må det vara tillräckligt att hänvisa till de statliga utredningar som har behandlat dessa frågor under de senaste decennierna.

Man kan därför ha anledning att räkna med att endast sådana skattskyl- diga. som inte ägnar skattefrågorna någon som helst planeringsverksam— het. kommer att tillämpa samma ordning som hittills. De skattskyldiga som kan beröras av avdragsbegränsningen kommer helt naturligt att, där så är möjligt. söka minimera underskotten genom omplaceringar av ränteavdrag och andra kostnader såväl mellan olika förvärvskällor hos en och samma skattskyldig som mellan makar inbördes. En teknik kan då också bli att söka. begränsa avskrivningar och nedskrivningar i verksamheten.

NSD uttalar vidare att en nackdel med systemet är att det motverkar risktagande till förmån för direkt avkastningsgivande placeringar. vilket kan medföra att kapital som skulle ha placerats i risktagande projekt flyttas till konsumtion eller konventionella placeringsalternativ. Som en annan nackdel framhåller NSD att verksamheter som i sig har gemensam anknyt- ning kan utgöra skilda förvärvskällor och anför att vid en förutsättningslös bedömning situationer av denna karaktär självfallet inte skulle hänföras till sådana underskott för vilka avdrag skulle vara begränsade utan frågan om underskottsavdrag uppkommit eller ej bedömas med utgångspunkt i resul- tatet i den integrerade verksamheten. NSD anför vidare:

Att omläggningen premierar en bolagsbildning i sådana fall då en verk- samhet innehåller flera förvärvskällor är uppenbart. I sådana fall blir åtminstone underskotten avdragbara efter högre tal än 50%. Huruvida detta är någon av samhället önskad effekt anges inte i promemorian: den avveckling av små aktiebolag som man velat påskynda under de senaste åren motverkas emellertid.

Eftersom inkomsterna från en förvärvskälla beskattas bör underskott under alla omständigheter få räknas av fullt ut. Görs det ej det år då underskott uppkommit, måste det få utnyttjas mot senare uppkomna in- komster i samma förvärvskälla.

I promemorian hävdas att produktiva satsningar gynnas medan mer spekulativa placeringar som väsentligen styrs av skatteöverväganden blir mindre attraktiva. Detta kan i sig vara riktigt så länge det rör sig om personer som befinner sig i ett inkomstläge under brytpunkten. Då det gäller personer i högre inkomstlägen är det diskutabelt hur de produktiva satsningarna påverkas. Den asymmetri som finns i systemet genom att underskottsavdrag endast är värda 50%, medan inkomster beskattas fullt

• Sida 155
•  Original

Prop. 1981/82: 197 155

ut ända upp till 80% i marginalskatt, kommer att få betydande negativa konsekvenser för nyföretagandet och andra produktiva satsningar. Detta har i annat sammanhang utvecklats av professor Lodin. Vidare kommer under alla omständigheter de produktiva satsningarna att kräva större för- beredelsearbete och större eget eller främmande kapital för att kunna genomföras. Sannolikt kommer det att ske i form av bildandet av ett ökat antal aktiebolag.

Skånes handelskammare:

Rådande höga marginalskattetryck i förening med inflationen har lett till en utpräglad låneekonomi. som i sig verkat inflationsdrivande. En radikal sänkning av marginalskatterna skulle automatiskt motverka denna utveck- ling. Den relativt begränsade sänkning av marginalskatterna som föreslås torde däremot inte vara tillräcklig för att ensam åstadkomma en vändning i detta hänseende. Den föreslagna avdragsbegränsningen, mot vilken kritik av principiell karaktär onekligen kan riktas och som otvivelaktigt kommer att medföra negativa konsekvenser för vissa typer av verksamheter och då kanske framför allt för småhusbyggandet. får ses mot bakgrund härav. l förening med den föreslagna marginalskattereformen bör sålunda den före- . slagna avdragsbegränsningen stimulera till ett ökat finansiellt sparande.

Den föreslagna avdragsbegränsningen ger emellertid samtidigt kompli- kationer. som enligt Handelskammarens mening inte till fullo eliminerats med de föreslagna reglerna. Handelskammaren åsyftar härvid i första hand möjligheten att kvitta underskott mot överskott dels mellan-olika förvärvs- källor. dels mellan olika verksamhetsår i inkomstslagen rörelse och jord- bruksfastighet. Det är uppenbart att begränsningarna i avdragsrätten i dessa delar inte bara är omotiverade även mot bakgrund av avdragsbe- gränsningens syfte utan också verkar direkt hämmande för den expansion och förnyelse av näringslivet som eftersträvas. En person som i dag driver en vinstgivande rörelse kan sålunda med de föreslagna reglerna förutsättas bli mindre benägen att parallellt satsa på en ny verksamhet. Ur samhälls- och företagsekonomisk synvinkel framstår det också som anmärkningsvärt att en person med två igångvarande rörelser inte skulle få kvitta fullt ut underskottet i den ena mot överskottet i den andra. Förslaget i denna del kan inte heller sägas vara anpassat till_den verklighet som näringslivet lever i. Uppenbart är ju att en rörelse under en tidsperiod kan uppvisa starka växlingar i resultatet mellan olika är innefattande såväl överskott som underskott. Det sistnämnda gäller också jord- och skogsbruk. Här skall också särskilt betonas den i och för sig omotiverade skillnaden i skattesituationen för en etablerad/kapitalstark företagare/jordbrukare, å ena sidan, och den som har startat nytt eller gjort omfattande nyinveste- ringar med i huvudsak lånat kapital. å andra sidan. Enligt Handelskamma- rens mening är det nödvändigt att regelsystemet justeras på här berörda punkter och detta oberoende av om statistiskt sett antalet berörda skatt- skyldiga kan framstå som relativt litet. Handelskammaren vill härvid också understryka att statsministerns uttalande att kvittning av underskott mel- lan olika förvärvskällor bör tillåtas under de första åren som vederbörande driver en ny rörelse inte innebär att här påtalade brister avhjälps till fullo. Handelskammarens yrkande i denna del får inte heller avvisas av det skälet att verksamhet av hobbybetonad karaktär i dag många gånger rubri- ceras som rörelse. Denna fråga bör i stället lösas genom justeringar i rörelsebegreppet.

• Sida 156
•  Original

Prop. 1981/82:197 156

I stort sett likalydande synpunkter framförs av Sveriges ukriespurures riksförbund. som vidare anför:

De föreslagna reglerna kommer otvivelaktigt att leda till inverkan på investeringskalkyler. Dessa kommer att för många investerare förryckas väsentligt och bli slumpartade. Från samhällsekonomisk synpunkt ratio- nella överväganden kommer att elimineras av skattetänkande. Den ytter- ligt komplicerade bedömningssituation som investeraren många gånger kommer att hamna i torde tendera att ytterligare minska lusten att investe- ra.

SBC uttalar att anledningen till underskottsavdragens ökning är att små- husbyggandet har ökat samt att räntenivån har stigit, att såväl småhusbyg— gandets omfattning som räntenivån bestäms av statsmakterna, att ränteni- vån är dels en funktion av budgetunderskottet. dels en följd av riksbankens valutapolitik, att den senare i sin tur är beroende av den-amerikanska centralbankens penningpolitik samt att ett av huvudargumenten för av- dragsbegränsningen — underskottsavdragens ökning — därför inte är häll- bar. Vidare anför SBC: '

Den grupp, de s.k. ”nolltaxerarna” som avdragsbegränsningen avses komma att drabba, finns inte bland vanliga bostadsrättshavare och villa- ägare. som kommer att få bära den tyngsta bördan av den redan i princip beslutade reformen. "Nolltaxerarna" kommer även fortsättningsvis med hjälp av skatteplanering kunna anpassa sina inkomster och utgifter så att begränsning av kvittningsmöjligheterna 'mellan olika inkomstkällor och i tiden inte kommer att drabba dem i någon större utsträckning.

SBC anser att även det förhållandet att förslaget strider mot en av grundprinciperna — den s.k. symmetriregeln — i det svenska skattesyste- met utgör ett skäl att avstyrka förslaget.

Svensk industräörening:

Förslaget om avdragsbegränsning kan vid första påseendet kanske verka tämligen harmlöst enär marginalskattesänkningen ju medför att den totala skatteeffekten blir tämligen oförändrad för de flesta inkomsttagare. Vid ett närmare betraktande visar det sig emellertid att förslagets genomförande skulle få åtskilliga konsekvenser. som är både obilliga och ekonomiskt stötande. ' Enär ränteintäkter skall tas upp till beskattning är det logiskt att ränteut- gifter fullt ut skall medges avdragsrätt. En ändring -i detta avseende är inkonsekvent och strider mot de skatterättsliga principer som är grundläg- gande för vån skattesystem. Föreningen anser att det framlagda förslaget i vad avser avdragsbegränsningen är dåligt genomtänkt och skulle medföra så allvarliga konsekvenser för både vissa kategorier av privatpersoner och för näringslivet att det inte bör genomföras i föreliggande skick. En så allvarlig och genomgripande reform på skatterättens område måste i vanlig ordning bli föremål för en noggrann utredning, speciellt avseende konse- kvenserna. -

• Sida 157
•  Original

Prop. 1981/82: 197 157

Många mindre företag startas av personer som är specialister inom ett visst yrkesområde och redan har en bra anställning inom ett större företag. Möjligheten att dra av uppkomna underskott i det nystartade företaget mot inkomst från tjänst, har inneburit en stimulans att våga ta steget till ett försök att starta eget. Har detta misslyckats har man alltså inte gjort total förlust genom att samhället har medgett underskottsavdraget och således på sätt och vis stöttat företagsförsöket. Skulle detta upphöra kommer givetvis nyetableringar av företag att påverkas i negativ riktning, vilket vore olyckligt. Föreningen anser det därför vara viktigt att avdragsrätten i nu aktuella fall bibehålles.

Svenska bankföreningen:

Den föreslagna begränsningen av effekterna av ränteavdragen medför den asymmetrin att ränteinkomster skall upptas till 100 % medan ränteut- gifter bara får dras av till 50 % (i den mån de inte kan kvittas mot intäkter i samma förvärvskälla). Denna asymmetri medför risk för en ökad kredit- givning direkt mellan hushållen i syfte att minska låntagarens och långiva- rens sammanlagda skattebelastning. Avdragsbegränsningen skulle således skapa förutsättningar för "svarta" lånetransaktioner och leda till skadliga effekter på kreditströmmarna i samhällsekonomin. En sådan utveckling bör givetvis förhindras. Detta är enligt bankföreningens uppfattning ett starkt skäl mot den föreslagna avdragsreformen.

SBEF anser att förslaget kan få allvarliga konsekvenser för hela det svenska näringslivet, att de föreslagna reglerna innebär ett allvarligt avsteg från strävandena att skapa neutralitet vid beskattningen mellan olika före- tagsformer, att avdragsbegränsningen kan komma att verka avhållande på viljan och möjligheten till risktagande i verksamheten och därigenom utgö- ra en hämsko för samhällsekonomiskt önskvärda strävanden till expansion av en verksamhet samt att också viljan att nystarta en rörelse kan komma att minska på grund av de aktuella reglerna. Det är enligt SBEF oaccepta- belt att underskott som uppkommer på grund av stora investeringar o.d. i ett inledningsskede inte får kvittas fullt ut mot överskott av annan närings- verksamhet eller mot överskott under senare år i samma verksamhet. SBEF, som är kritisk mot avdragsbegränsningen. anser att i vart fall all näringsverksamhet bör lämnas utanför tillämpningsområdet eller åtminsto— ne undantag medges i större utsträckning än enligt promemorian.

SFR anför att förslaget till avdragsbegränsning har fått en oacceptabel utformning och strider mot väsentliga principer för hela vårt skattesystem, att det föreslagna systemet förutsätter en mer stringent gränsdragning mellan olika förvärVSkällor än den som krävs f. n., att många gånger rent slumpmässiga förhållanden avgör i vilken förvärvskälla en räntekostnad skall dras av, att det ligger nära till hands att misstänka att de skattskyldiga kommer att sträva efter att förlägga sina avdrag till den förvärvskälla där utbytet av dem blir störst, att ökad misstänksamhet och kontroll därför blir nödvändig från frskalt håll och en redan hårt ansträngd skatteadministra- tion alltså belastas med nya och mycket besvärliga kontrollproblem, att

• Sida 158
•  Original

Prop. 1981/82: 197 158

behovet av skatteplanering kommer att öka samt att en investering som i och för sig är dåligt lönsam kan bli lönsammare än andra — objektivt sett bättre —— därför att den kan placeras in i en förvärvskälla där underskott finns. Vidare anför förbundet:

De s.k. nolltaxerarna har i den allmänna debatten framställts som tillin- tetgjorda om förslaget genomfördes. Verkligheten är emellertid att det inte är den gruppen som drabbas särskilt hårt. Det ligger nämligen i nolltaxe- randets natur att ha en stor och lättrörlig förmögenhetsmassa. Om det föreslagna systemet förverkligas kommer dessa personer självfallet att omdisponera sin förmögenhet på sådant sätt, att underskott inte uppkom- meri någon förvärvskälla.

Intresset för att starta en rörelse måste minska om de föreslagna reglerna införs, för så vitt inte den tillämnade verksamheten kan beräknas visa vinst redan från början. Om verksamheten visar förlust får ju företagaren själv bära minst 50 % av denna. Om den däremot visar vinst får han i minimifal- let blott behålla 20 %. Nyföretagandets villkor från skattesynpunkt kan sägas i dag vara 1: 1 men blir med det nya systemet 2: 5. Detta måste vara ett viktigt förhållande att betänka för framtidens entreprenörer och kan komma att innebära att en säkrare placering. än den nyföretagandet kan erbjuda, väljes. '

Under senare år har en mängd rörelser på grund av aktiebolagsreformen överförts från aktiebolag till enskild firma samtidigt som nyföretagandet inom aktiebolagsramen avtagit. Genom de nu föreslagna skattereglerna skulle villkoren för drift av rörelse i enskild firma förändras därhän att en ström åt motsatt håll, nämligen från enskild firma till aktiebolag. kan förutses. Detta kan inte vara av aUmänt intresse och står i vart fall i strid mot tanken bakom de åtgärder på skatte- och bolagsstiftningens områden. som på senare år satts in mot fåmansbolag.

Det vi anfört beträffande avdragsbegränsningens betydelse för rörelse- verksamhet gäller i lika hög grad för innehavare av jordbruk och hyresfas- tigheter. Det gäller med andra ord alla slag av verksamheter med ojämnt inkomstflöde.

Svenska merallindustriarherarcförbunder, som anser att en skattereform som begränsar värdet av avdragen samtidigt som marginalskatterna sänks är angelägen. anför:

Begränsningen av underskottsavdragens värde är ett djupt ingrepp i de nuvarande skattereglerna. Likväl har expertgruppen föreslagit att denna ändring ska inarbetas i befintligt regelsystem vilket ofrånkomligen leder till vissa praktiska problem. Till alla delar kommer man inte att lyckas täppa till kryphålen för människor med mycket god ekonomi och höga avdrag. Men av tidsskäl finns knappast någon annan väg att gå än den som expertgruppen föreslagit. Men det är enligt Metalls mening angeläget att ett brett upplagt utredningsarbete snarast kommer i gång för att anpassa skattereglerna till begränsningen av underskottsavdragens värde. Förbun- det anser också att det är nödvändigt med en hög beredskap som gör att man redan under genomförandeperioden åren 1983—85 snabbt kan justera regler som visar sig få alltför stötande effekter.

• Sida 159
•  Original

Prop. 1981/82: 197 . ' 159

SFF anför att problemen med ränteavdragen i allt väsentligt är en följd av inflationen. att det vid konstant. penningvärde och en räntenivå på 3— 4 % inte finns-anledning att ifrågasätta det berättigade i motsvarande avdrag för räntekostnader resp. beskattning av ränteintäkter. att det kan vara motiverat att räkna med lägre inflationstakt under l980-talet utan motsvarande sänkning av räntenivåerna, att förslaget kan visa sig vara en fördröjd reaktion på ett inte längre akut problem samt att det kunde vara en naturlig lösning att anknyta lösningsförslagen till inflationstakten. För- eningen ansluter sig därvid till det i debatten framförda förslaget att en viss andel av räntekostnaderna/intäkterna skulle undantas från avdragsrätt resp. beskattning och uttalar att detta förslag bättre torde kunna anknytas till realbeskattningsutredningens kommande förslag. Vidare anför för- eningen att ett sådant system skulle kunna inkomstdifferentieras. om detta anses påkallat, och att åtgärden i vart fall skulle vara temporär och inte långsiktigt skada skattesystemets utformning.

Sveriges grassistfc'irbund anför att förbundet i stort tillstyrker förslaget men anser det helt nödvändigt att vissa korrigeringar för i vart fall in- komstslaget rörelse görs. eftersom materiellt stötande resultat uppkommer som inte kan accepteras ens under en övergångsperiod i inkomstslagen rörelse, jordbruksfastighet och annan fastighet med undantag för schablon- taxerad villa samt fortsätter:

Som framgått av ovan, innebär förvärvskällemetoden. att även rörel- seunderskott skall omfattas av avdragsbegränsningen. En ekonomisk verksamhet kan ha mycket skiftande årsresultat, och inte minst under en rörelses uppbyggnadsskede kan stora underskott uppstå. Dessa kan i många fall vara en del av den affärsmässiga risken ("investeringen”). Som förslaget nu utformats, får ett sådant underskott, vid beräkning av tilläggs- belopp. vare sig kvittas mot överskott från andra förvärvskällor inom samma inkomstslag, eller mot senare års överskott inom samma förvärvs- källa. I sammanhanget skall erinras om att reformen i princip berör rörel— seidkare som är fysiska personer och icke alls rörelseidkare som ärjuridis- ka personer. Till de snedvridande effekterna hör dessutom att lagstiftaren i annan ordning genom tvingande åtgärder åstadkommit en decimering av antalet aktiebolag i Sverige.

Förslagets effekter till denna del innebär. förutom den bristande symme- trin, ett klart avsteg från ett fundament i vår skattelagstiftning. nämligen skatteförmågeprincipen. Förslaget är dessutom inkonsekvent i inkomstsla- get annan fastighet.

En fysisk person som äger ett flertal fastigheter, vilka i normalfallet torde utgöra en förvärvskälla. kan ju kvitta de olika fastigheternas över- resp. underskott fullt ut. Detta är dock inte möjligt om samma person äger ett flertal rörelser. I detta fall kan även påpekas. eftersom ej heller några fördelningspolitiska analyser eller effekter av förslaget redovisas. att "fler- fastighetsägare" normalt får ett materiellt bättre resultat av sin fastighets- förvaltning jämfört med "enfastighetsägare" som ju inte har samma kvitt- ningsrätt.

Enligt vår mening kan ovanstående anomalier i förslaget och dess effek- ter relativt enkelt elimineras, varvid två möjligheter torde stå till buds.

• Sida 160
•  Original

Prop. 1981/82: 197 160

Antingen kan kvittning medges för olika förvärvskällor inom samma in- komstslag eller också kan kvittning enligt förlustutjämningsprincipen medges inom resp. förvärvskälla under en flerårsperiod. [ detta fall bör dock tiden för förlustutjämning. i likhet med vad som gäller för aktiebolag och ekonomiska föreningar, utsträckas till 10 år. Båda alternativen torde vara administrativt hanterbara och kontrollaspekterna kunna tillgodoses; principen med förlustutjämning inom samma förvärvskälla har ju tilläm- pats för s.k. partrederier. och hittills vunna erfarenheter synes icke visa på några allvarligare nackdelar med en sådan lagstiftningsteknik.

Med tanke på att förvärvskällebegreppet hittills inte blivit föremål för någon enhetlig tolkning och praxis förordar vi emellertid att kvittningsrätt medges inom ett och samma inkomstslag.

SHIO — F amine/öreragen och Sveriges köpmannaförbund anför att den föreslagna metoden för minskning av värdet av ett underskottsavdrag är ett nytt och främmande inslag i vån inkomstskattesystem. att skatteförmå-' geprincipen och likabehandlingsprincipen upphör att gälla. när avdrag inte medges för verkliga kostnader och när kostnader behandlas på olika sätt beroende på i vilken förvärvskälla kostnaden hör hemma, samt att organi- sationerna ställer sig klart avvisande till att åtminstone med nuvarande beslutsunderlag införa begränsningsregler som innebär att skattesystemet inte är symmetriskt. Vidare anför organisationerna:

Genom att knyta minskningen av värdet av ett underskottsavdrag till förbud mot kvittning mellan förvärvskällorna kommer indelningen av en skattskyldigs ekonomiska verksamhet i förvärvskällor att tillmätas en ej avsedd betydelse. Den nuvarande lagstiftningen om förvärvskälleindel- ningen är inte avsedd för och inte heller lämpad för det ändamål förslaget avser. Nuvarande regler tar i första hand sikte på att avgöra vad som är skattepliktiga intäkter resp. avdragsgilla kostnader och för att åstadkomma en riktig fördelning av beskattningsunderlaget för kommunal beskattning. Den i förslaget förordade '”förvärvskällemetoden" kräver särskild lagstift- ning som tar sikte på vad som är en ekonomisk enhet med utgångspunkt från de förhållanden som kan anses vara lämpliga för aktuellt ändamål.

För den skattskyldige får det i fortsättningen avgörande betydelse till vilken förvärvskälla intäkter och kostnader hänförs. Verksamheter kom- mer att av skattetekniska skäl sammanföras till en förvärvskälla även om andra skäl talar emot detta. Olika former av omdisposition mellan för- värvskällorna kommer att vidtas. Investeringar kommer inte längre endast att styras av förväntad avkastning utan även av i vilken förvärvskälla den skall ske t.ex. genom att den görs i förvärvskälla där överskott finns och inte där den är mest '"ekorioniisktl'motiverad.

Rent skattemässigt betingade åtgärder kommer med säkerhet att vidtas redan innan reformen är genomförd. Kvittningsförbud mellan förvärvskäl- lorna kommer således att påverka allokeringen av resurser och riskera att- bli hämmande för utvecklingen av näringsverksamheten inom främst de små företagen.

Såsom också framhålles i promemorian kan ett underskott i en av en skattskyldigs förvärvskällor utgöra _en del av resultatet för en naturlig större ekonomisk enhet. Vidare framhålles i promemorian att en begräns-

• Sida 161
•  Original

Prop. 1981/82:197 161

ning i kvittningsrätten kan leda till ökat risktagande vid nysatsningar och att kapitalanvändningen riskerar att snedvridas av ovidkommande fakto- rer. I promemorian förutsätts att fortsatt utredningsarbete företas för att lägga grunden för en mer ändamålsenlig lösning på längre sikt. Enligt organisationemas uppfattning måste emellertid frågorna kring kvittnings- förbudet klarläggas genom utredning innan beslut fattas om att införa begränsningsregler. Organisationerna kan inte godta den föreslagna för- värvskällemetoden.

Även underskott i rörelse och jordbruksfastighet omfattas av avdragsbegränsningen. Underskott i förvärvskälla i rörelse och jordbruks- fastighet får enligt förslaget inte kvittas mot inkomst av annan förvärvs- källa. Undantag från kvittningsförbudet medges inte ens för kvittning mellan två förvärvskällor inom resp. inkomstslag. Rörelseunderskott får inte heller avräknas från senare års vinster i samma förvärvskälla, efter- som förlustavdrag skall behandlas på samma sätt som underskottsavdrag vid beräkning av tilläggsbelopp. Den inverkan som förslaget i-denna del kan få på nyföretagande. nyinvesteringar rn. rn. bedöms av organisationer- na som klart negativa.

Organisationerna framhåller vidare att förslaget inte är neutralt i förhål- lande till verksamhetens organisationsform och att detta är oacceptabelt särskilt med hänsyn till den aktiebolagsreform som nyligen har genom- förts, varigenom ett betydande antal aktiebolag med aktiekapital under 50000 kr. har förmåtts övergå till handelsbolag eller enskild firma. Organi- sationerna anser också att en rad tillämpningsproblem kommer att upp- komma och nämner som exempel att det är mycket svårt och i en del fall närmast omöjligt att med säkerhet bestämma i vilken förvärvskälla en räntekostnad egentligen hör hemma för en person med komplicerade eko- nomiska förhållanden.

SRF:

Effekterna av generellt förbud mot kvittningsrätt i olika förvärvskällor inom samma inkomstslag vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp blir, att den skattskyldiges bedömning om till vilken förvärVSkälla intäkter resp. kostnader hör får så stor betydelse. att risk för ”tyst kvittning" i många fall blir följden. Vi anser det ej heller vara riktigt att stifta en lag som på så sätt utsätter en enskild person för felbedömningar. som kan leda till åtal.

Då ingen rörelseidkare startar en rörelse för att få mindre skatt, anser vi att kvittning av underskott mot överskott i olika förvärvskällor inom samma inkomstslag skall vara tillåten. '

TOR .'

Att nämnda förslag innebär komplikationer framstår såsom uppenbart. Huruvida dessa är oundvikliga för att uppnå en lämplig avdragsbegräns- ning synes inte vara tillräckligt utrett. Förbundet vill här betona de svårig- heter som förvärvskällemetoden medför. Denna ställer krav på en riktig fördelning av kostnader och intäkter olika förvärvskällor emellan. Att en sådan fördelning redani dag är av betydelse för den kommunala beskatt- ningen kan inte tas som intäkt för att en sådan uppdelning är problemfri.

ll Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 197

• Sida 162
•  Original

Prop. 1981/82: 197 162

De hittillsvarande erfarenheterna, främst vad avser schablontaxerad villa- eller fritidsfastighet, visar snarare på att det är synnerligt svårt att förhind- ra kringgående. Det nu föreliggande förslaget medför härvidlag än större problem.

Förslaget kommer också att ställa stora krav på själva avgränsningen av resp. förvärvskälla. De nuvarande avgränsningarna olika förvärvskällor. emellan är enligt förbundets'mening inte tillräckligt precisa för att uppfylla kravet på enkelhet. Att basera en reform på dessa begrepp medför naturligt att reformen försvårar medlemmarnas arbetssituation. Någon möjlighet att effektivt stävja tyst kvittning av vinst mot underskott olika förvärvskällor emellan synes mot bakgrund härav och andra möjligheter till kringgående inte möjligt. Annat än ren formell granskning kan då knappast komma i fråga.

Beskattningssystemet vilar på ett flertal principer. Dessa principer har visserligen redan tidigare i viss mån fått vika för ändringar i beskattnings- reglerna. Det nu framlagda förslaget omkullkastar såväl skatteförmåge- principen som reciprocitetsprincipen. Enligt förbundets mening kan starkt ifrågasättas om nödvändigheten att ingripa mot underskottsavdrag moti- verar att dessa principer bryts. De effekter förslaget får för de enskilda är endast kortfattat berört. Att de enskilda får det synnerligt svårt att fram- deles räkna ut sin skatt är uppenbart. Men vilka effekter nu nämnda principbrott kan medföra är svårare att överblicka.

Ur de synpunkter TOR företräder anser sig förbundet inte kunna tillstyr- ka förslaget.

TCO:

Den nuvarande generella avdragsrätten för underskott i en förvärvskälla innebär att man som skattskyldig har rätt att räkna av en förlust i en verksamhet mot inkomster i andra förvärvskällor. Denna obegränsade avdragsrätt har motverkat skattesystemets förmåga att fördela skattebör- dan efter olika individers bärkraft.

TCO menar att avdragsrätten för underskott skall skiljas från avdrags- rätten för räntekostnader. Enligt TCO:s mening bör det ske genom att underskottsavdragen exkl. eventuella räntekostnader behandlas på ett sätt medan räntekostnader oberoende av förvärvskälla och om underskott uppkommit eller ej behandlas på ett annat, för alla inkomsttagare likfor- migt sätt. Avdragsrätten för förluster bör begränsas till en rätt att räkna av dessa mot framtida vinster i samma förvärvskälla och inte som nu mot inkomster i andra förvärvskällor.

Den nuvarande obegränsade avdragsrätten för räntekostnader måste direkt kopplas till de höga inkomstskatterna. Den faktiska kostnaden för de räntor som låntagarna själv svarar för har vid stigande inkomstskattebe- lastning liksom vid stigande inflationsnivå blivit allt mindre. Vi har nått ett läge där mycket stora grupper nästan är okänsliga för höga räntenivåer. Detta har också påtagligt återspeglats i företagens handlingsmönster där kreditgivning till ansenliga räntenivåer blivit ett allt mer naturligt inslag i verksamheten för de företag som har den direkta kontakten med den växande. nära nog ränteokänsliga gruppen konsumenter.

För räntekostnader bör avdragsrättens värde enligt TCO vara oberoende av om räntorna tillsammans med andra kostnader och intäkter leder till

• Sida 163
•  Original

Prop. 1981/82: 197 163

underskott eller ej. En begränsning i avdragsrätten för räntekostnader bör därför skiljas från behandlingen av underskottsavdrag.

Ett ytterligare motiv för att behandla avdragsrätten för räntekostnader likformigt. oberoende av i vilket inkomstslag de uppträder, är att det är nästan omöjligt att skilja mellan privata räntor och verksamhetsräntor. Det går inte att öronmärka lån och räntekostnader.

När man söker komma till rätta med de problem som en obegränsad avdragsrätt ger upphov till, är det viktigt att inte välja ett tillvägagångssätt som missgynnar den som har inkomst av tjänst. Det är också självklart att en omläggning av rätten till avdrag för räntekostnader inte får leda till att vanliga inkomsttagares möjligheter att förvärva ett eget hem försvåras. Den enda lösning som då står till buds är att behandla samtliga räntor på samma sätt, oberoende av i vilket inkomstslag eller vilken förvärvskälla de förekommer. Om räntorna tillsammans med övriga kostnader och intäkter ger ett pösitivt eller negativt resultat bör från beskattningssynpunkt vara utan betydelse. Det nuvarande förvärvskällebegreppet är inte så definierat att det på ett rättvist sätt kan lösa de problem som följer av den föreslagna begränsningsregeln. Frågor som tidigare varit betydelselösa blir om försla- get genomförs av avgörande betydelse. Exempelvis blir en räntekostnad som redovisas 1 en förvärvskälla som ger överskott mer värd än om den 1 stället redovisats där underskott uppkommit.

TCO anför vidare att det i fråga om egenföretagare är omöjligt att i praktiken skilja ut räntor som hänför sig till verksamheten från privata räntor, att följden därför blir att företagarefår bibehålla en obegränsad avdragsrätt om' inte särskilda bestämmelser införs samt att det är oaccepta- belt att endast begränsa löntagarnas avdragsrätt. Även om det kan synas självklart att avdrag skall medges för näringsräntor liksom för alla andra kostnader i verksamheten anser TCO att egenföretagarna måste acceptera en begränsning så länge man inte kan finna en metod att skilja näringsrän- tor från privata räntor eller driva verksamheten i sådan form att man klart kan skilja den privata ekonomin från verksamheten. något som f.n. kan ske bara beträffande aktiebolag. TCO vill påpeka att den s. k. stakctmodell som nämns i promemorian innebär en långtgående reform och därmed är förknippad med betydande svårigheter vid ett genomförande. TCO anför vidare:

För att upprätthålla konsekvens i beskattningen krävs att man inte bara betraktar ränteutgifterna utan också ser till nettot av ränteinkomster och ränteutgifter. vilket ocksa föreslagits.

Den skattskyldige bör separat redovisa sina ränteförhållanden. Vid ex- empelvis ränteintäkter på 5000 kr. och ränteutgifter på 15000 kr. bör det bli saldot, dvs. 10000 kr.. som blir föremål för avdragsbegränsning. Detta gäller oberoende av i vilken förvärvskälla dessa poster finns redovisade. Att beskatta inkomsträntorna fullt ut och begränsa avdragsrätten för ut- giftsräntorna vore inkonsekvent. Speciellt svårt blev det att förstå en sådan inkonsekvens för de relativt stora grupper av villaägare som har inkomsträntor från reverser på tidigare ägda fastigheter och där dessa inkomsträntor används för att täcka de egna utgiftsräntorna. För att få en fördelningspolitiskt försvarlig "nettomodell” kan det vara skäl att begrän-

• Sida 164
•  Original

Prop. 1981/82:197 164

sa omfattningen av intäktsräntor som räknas av från utgiftsräntor till den nivå som angivits dvs. 30000 kr.

För att så långt som möjligt ge ränteavdraget samma värde för individer med olika inkomster. bör man utforma avdraget så att skattelättnaden i möjligaste mån inte påverkas av den enskildes marginalskattenivå. Den princip som föreslagits och som innebär att ett underskottsavdrag får en högsta Skattelättnad av 50% bör även kunna tillämpas vid en begränsning som enbart gäller ränteavdragsrätten. Därigenom har man så långt möjligt utformat avdragsrätten så att värdet blir oberoende av inkomsternas stor- lek.

5 Begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värde — fastighetssektorn

Flera remissinstanser riktar kritik mot förslagets effekter för bostads- rättshavare, villaägare och andra fastighetsägare samt för byggnadsindu- strin. Några remissinstanser anser emellertid att den föreslagna begräns- ningen eller andra åtgärder är särskilt befogade på detta område eller att effekterna är otillräckliga.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län (majoriteten) tar upp det fallet att två personer med samma inkomst äger likartade villor. varav den ena är belägen i ett storstadsområde med höga Villapriser och den andra i ett glesbygdsområde med betydigt lägre priser. ifrågasätter om det är förenligt med skatteförmågeprincipen att begränsa ränteavdragen för den som har betydligt högre kostnader och påpekar att sådana variationer kan förekom- .- ma även för villor elle'r radhus som är belägna i samma område. beroende på när och på vilka villkor fastigheten har anskaffats.

RRV uttalar att de regionala prisskillnaderna medför skillnader i upplå- ' ning och därmed underskottsavdrag. att de nuvarande skillnaderna i boen- dekostnader kommer att öka om förslaget genomförs samt föreslår att statistik över de totala underskotten på kommun- och länsnivå bearbetas och analyseras för att belysa de regionala olikheterna av tillläggsskatten. Vidare anför RRV:

RRV skall här endast beröra de ändringar som kommer att uppkomma efter reformens genomförande för villor med resp. utan statliga räntebi- drag. RRV har beräknat skattesänkningen för personer med samma in- komster och samma bruttounderskott av villor. Personer med statliga län och räntebidrag redovisar lägre nettounderskott av villor. eftersom under- skottet redovisas efter det att räntebidraget dragits av från räntorna. Kon- sekvenserna av reformen blir att personer med räntebidrag i nästan samtli- ga fall får en betydligt större sänkning av skatten. — — — Effekten av detta torde bli att efterfrågan ökar på villor med räntebidrag och minskar på villor utan räntebidrag. Ett sätt att minska dessa snedvridande effekter, även om neutralitet ej uppnås. är att vid beräkningen av tilläggsskatten låta räntebidraget ingå i skatteunderlaget. — — — Med detta skatteunderlag finns fall där villaägare med räntebidrag kommer i ett sämre läge jämfört

• Sida 165
•  Original

Prop. 1981/82: 197 - . 165

med villaägare utan räntebidrag. Dessa skillnader är dock ganska små. Förslaget bör utredas vidare för att konsekvenserna skall bli bättre klar- lagda.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: Beträffande underskott av schablontaxerad fastighet bör först klargöras bakgrunden till nuvarande regler. År 1974 antog riksdagen ett omfattande bostadspolitiskt program som i stora delar gäller även i dag. Där slogs fast att likartade bostäder skall ha samma boendekostnad oavsett besittnings- form. Subventioner infördes för flerfamiljshus och enfamiljshus genom räntebidrag utifrån en garanterad räntenivå. Den garanterade räntenivån för flerfamiljshus var 3.9% (i dag 3,0 %) och för enfamiljshus med statliga lån 6,0% (i dag 5.5 %). Skillnaden i subventioner mellan flerfamiljshus och enfamiljshus motiverades med att villabeskattningen fungerar som ett stöd till boende i egnahem. Detta var ett nytt synsätt på villabeskattningen och en konsekvens härav borde enligt länsstyrelsens mening ha varit att medge varje villaägare lika stor "skatterabatt” oavsett marginalskatt. Genom den successiva ökningen av marginalskatterna och höjda räntekostnader har denna "skatterabatt" blivit större för varje år. Enligt länsstyrelsens me- - ning får det därför anses principiellt riktigt att vidta åtgärder beträffande underskottsavdragen för villaägare-och att införa regler som gör att under- skottsavdragen i regel får samma värde oavsett marginalskatt.

Länssryrelsen i Göteborgs och Bohus [än: En reducering av villaunderskotten kommer att leda till ökade ojämn- heter i boendekostnaden mellan olika delar av landet. I områden med hög produktionskostnad, högt marknadspris och därmed stor räntekostnad får avdragsreduceringen en mer kännbareffekt än i andra områden. Denna förstärks av de högre schablonintäkterna som följer av högre taxeringsvär- den. Genomsnittligt taxeringsvärde för villafastigheter utgör i Stockholms län 347000 kr., Göteborgs och Bohus län 302000 kr. och för hela riket 231000 kr. Det 'är således skattskyldiga inom storstadsregionerna som sannolikt drabbas hårdast av avdragsbegränsningen. Denna snedvridande effekt på boendekostnaden och därmed disponibel inkomst kan länsstyrel- sen inte acceptera.

Hyresgästernas riksförbund:

Samhällets stöd till boendet har ända sedan mitten på 1970-talet titVeck- lats på ett från bostadssocial synpunkt mycket negativt sätt. Enligt bo- stadsdepartementet har stödet ökat från 8 miljarder kr. år 1975 till drygt 20 miljarder kr. år 1980. Inriktningen av stödet har under denna tid ändrats radikalt. År 1975 svarade det stöd som i någon form är behovsprövat och som bestäms genom bostadspolitiska beslut, dvs. bostadsbidragen och räntebidragen till statligt belånade hus, för tre fjärdedelar av det totala stödet till boendet. År 1980 hade dessa stödformers andel sjunkit till hälften. Detta år var skattesubventionen genom-villaägarnas ränteavdrag nästan 10 miljarder kr. eller hälften av stödet till boendet. Subventionerna över skatten gynnar framför allt höginkomsttagama och har i hög grad styrt bostadsbyggandet på ett sätt som medverkat till ett alltmer segregerat boende. Storleken och priserna på villorna har drivits upp på grund av de förmånliga skattereglerna. Det är nu alldeles nödvändigt att denna ur- bostadssocial synpunkt mycket negativa utveckling bryts. De resurser som

• Sida 166
•  Original

Prop. 1981/82:197 166

satsas på boendet måste fördelas efter de behov som finns. Sänkningen av marginalskatterna och begränsningen av värdet av underskottsavdragen innebär att de skattemässiga fördelarna för villaägare reduceras framför allt för de som har höga inkomster. De mest stötande subventionerna kan därvid begränsas. Som en följd av detta kommer förmodligen priserna på dyrare villor att falla något.

Förslaget till reformerad inkomstbeskattning medför emellertid inte att subventionerna genom villaägarnas underskottsavdrag kommer att minska i omfattning. Ökningstakten kommer att begränsas något. men underskot- ten kommer troligen enligt förbundets mening även i fortsättningen att öka med ett par miljarder kronor årligen.

Förbundet framhåller vidare att villaägarnas möjligheter att göra infla- tionsvinster kommer att bestå, att problemen beror på att skattesystemet inte är anpassat till inflationen samt att dessa problem inte löses genom den föreslagna reformen utan kräver andra åtgärder.

SBC anför att flertalet politiska partier inför valet 1979 avgav löften om oinskränkta avdrag för landets villaägare, att — även om de boende med bostadsrätt inte utryckligen innefattades i löftet — de familjer som sedan 1979 har skaffat sig bostad i ett föreningshus har baserat sina boendekal- - kyler på att löftet om oinskränkt avdragsrätt skulle hållas. att det är etiskt oförsvarligt att vidta oförberedda åtgärder som medför ekonomiskt av- bräck och rättsförluster för de boende samt att tidpunkten för beslut om ytterligare boendekostnadshöjningar är synnerligen illa vald med hänsyn till dels redan inträffade höjningar, dels att många lån kommer att konver- teras under samma period som avdragsbegränsningen skall träda i kraft med starkt ökade räntekostnader. som följd. Vidare anför SBC att det vid stark inflation är möjligt att bo i nyare hus endast om de initiala räntorna antingen subventioneras bort,-varvid huvuddelen av kapitalkostnaderna betalas via statskassan, eller omfördelas över tiden genom antingen reallån eller paritetslån eller också via en skattekredit som skall återbetalas. att underskottsavdragen medför en sådan omfördelning över tiden genom att avdragen ger en skattekredit på räntekostnaderna, vilken återbetalas på grund av att schablonintäkten beräknas på ett taxeringsvärde som skall återspegla marknadsvärdet och därmed inflationen, samt att avdragen därför över tiden blir en mindre belastning på statskassan och skattebeta- larna än vad subventionerna blir. SBC uttalar också att bostadsrätterna. speciellt bostadsrätterna utan statliga lån. har högre nettokostnader för kapital än andra boendeformer redan'före avdragsbegränsningen. att bo- stadsrätterna är dubbelbeskattade och missgynnade på kreditmarknaden samt att inflationsvinsterna vid förvärv av äldre bostadsrätter är små jämfört med sekundärköp av småhus. SBC fortsätter:

SBC vill erinra om att denna individuella intäktsschablon främst motive- rades med systemets tidigare brist på symmetri. Bostadsrättshavarna fick sålunda göra fullt avdrag mot egen marginalskattesats för räntor på lån till kontantinsatsen (som för äldre bostadsrätter ofta motsvarar nästan hela

• Sida 167
•  Original

Prop. 1981/82:197 167

totalpriset). För intäkt av fastighet skattade endast föreningen. vars skatte- sats är ca 50 %. ”Schablonintäkten i bostadsföreningen träffas således av en marginalskattesats om ca 50% medan bostadsrättshavarens ränteav- drag normalt torde göras vid en avsevärt högre skattesats”. (Prop. 1978/ 79: 209). Genom att underskottsavdragen från 1985 får göras mot högst 50%. bortfaller detta argument för dubbelbeskattningen. Eftersom för- eningens skattesats är ca 50% kommer symmetri att råda mellan avdrags- sida och intäktssida — 50% på båda — utan någon individuell schablon. Skatteomläggningen 1983—85 tillgodoser alltså i huvudsak det syfte som den nya intäktsschablonen från 1980 nu tjänar. Om nu två skilda medel sätts in för att tillgodose detta mål, blir följden en skärpning av den redan höga beskattningen på bostadsrätter, jämfört med andra boendeformer. SBC anser därför att skatteomläggningen i sig är ett argument för att den individuella bostadsrättsbeskattningen slopas. i den takt underskottsav- dragen reduceras till 50 %.

NBD:

Marginalskattesänkningen medför en begränsning av skattelättnaderna vid ränteavdrag för lånekostnader till egnahem. Sänkta maginalskatte- satser kan sägas öka hushållens räntekänslighet. Å andra sidan uppstår ett ökat betalningsutrymme för bl. a. boendekostnader.

Dessa effekter är tillräckligt starka för att avsevärt påverka kostnadsbil- den för småhusboende, så att det ställer sig dyrare än förut jämfört med hyresboende. dvs. kostnadsneutraliteten mellan boendeformerna påver- kas.

Läggs till detta avdragsreformen förstoras denna fördyring av villa- boende högst avsevärt — jämför angående det sagda följande schematiska resonemang hämtat ur det framlagda förslaget "Om marginalskatten t. ex. sänks från 80% till 65 % innebär det schematiskt att räntekostnaden efter skatt ökar med så mycket som 75 %. Om avdragets skattemässiga värde sedan ytterligare sätts ner genom en begränsning av underskottsavdrag leder detta till att kostnaden stiger med ytterligare 43 %". Denna kostnads- ökning antyder att förutsättningarna för småhusägande kommer att föränd- ras drastiskt.

Den sannolika följden blir en kraftig minskning av småhusägande bland hushållen i framtiden, och detta i sin tur för med sig en försvagning av bostadsbyggande och byggsysselsättning. som närmare kommer att disku- teras i det följande.

Till detta kommer en ofrånkomlig försämring för redan etablerat små- husboende som kan bli särskilt kännbar bland hushåll som förvärvat hus framför allt under den senaste femårsperioden. Omläggning av lån i sam- band med konverteringar kan förstora denna grupp av berörda hushåll.

Egna hemmen har fått och kommer att få vidkännas kraftiga kostnadsök- ningar alldeles oberoende av skattereformen. Kostnadsökningen beror bl.a. på höjning av taxeringsvärden och intäktsprocenten, höjd ränta. höjda energipriser och kommunala taxor. Dessutom stiger produktions- kostnadema klart snabbare än inflationen.

NBD anför vidare att marknaden för frifrnansierade småhus torde upp- höra, att detsamma i stor utsträckning också gäller fritidshus. som uppförs på likartade eller för hushållen ännu kännbarare finansieringsvillkor, att statens ansträngningar att minska bostadssubventionerna kan komma att

• Sida 168
•  Original

Prop. 1981/82: 197 168

medföra att den garanterade räntan och/eller upptrappningstakten vid stat- lig belåning höjs, att detta i kombination med minskning av avdragens värde gör att även den statligt belånade produktionen kan komma att ytterligare minska samtatt till detta resultat också torde bidra småhusens efter reformen betydligt ökade boendekostnader jämfört med hyresbo- städer. NBD fortsätter:

Nyproduktionen av småhus för egnahemsboende har redan mötts av avsättningssvårigheter. Dessa kommer att bestå och helt säkert öka efter hand som reformen blir fullt genomförd. Prisfallet i det befintliga bestån- det, liksom den bristande neutraliteten mot hyresboende. kommer att förstärka denna effekt. .

Sysselsättningen inom byggnadssektorn står redan inför allvarliga pro- blem. Dessa kommer nu att förvärras. och avdragsreformen får betraktas som en ny riskfaktor i orsakssammanhanget. Småhusboendet begränsas för framtiden som framgått också med den uttalade ekonomiska styrning mot hyresboende. som avdragsbegränsningen innebär.

Produktionen av hyresbostäder är låg, trots nuvarande subventionsnivå. Småhusproduktion har alltmer fungerat som en bas för bostadsbyggandet. Den kommer nu delvis falla bort. I vad mån detta bortfall kan ersättas till någon del med produktion av hus med bostadsrätt är ovisst. Också här finns risk för störningar, t.ex. som följd av de rådighetsinskränkningar som Bostadsrättskommittén nyligen föreslagit när det gäller rätten för bo- stadsrättshavare att fritt sälja sina lägenheter.

Skattereformen medför därför en ytterligare allvarlig nedgång i bostads- produktionen och sysselsättningen på byggnadsmarknaden. Detta är ett starkt vägande skäl för justering av skatteförslaget.

NBD uttalar att prisförändringarna på småhusmarknaden kan komma att bli mycket omfattande. även om det exakta utfallet kan vara svårt att- uppskatta, att villakollektivet som helhet kommer att utsättas för ett myc- ket betydande värdefall räknat i realvärde, att värdefallet i åtskilliga fall kan betyda att fastigheterna inte längre utgör fullgod säkerhet för ingångna förbindelser. att underhåll och reparationer på småhussektorn försvåras genom att nettokostnaden för finansieringen ökar, att småhusbeståndcts skötsel därmed kommer att försämras samt att till detta kommer vissa näringspolitiska effekter i det att småhus i mindre utsträckning än före reformen kan utnyttjas som säkerhet för finansiering av näringsverksam- het —— av intresse särskilt för hantverk, handel och småindustri. NBD anser att i vart fall räntor på bostadslån bör undantas från avdragsbegränsningen.

NSD: Det hävdas att särskilt större och dyrare villor redan blivit utsatta för en prispress. Detta är givetvis en verkan av skatteomläggningen som betyder att innehavarna av sådana villor redan innan omläggningen genomförts fått en ren kapitalförlust vars storlek vida överstiger de skattesänkningar som de får genom marginalskattesänkningarna. Detta inträffar oavsett om villa- ägaren har avdrag för räntor på villan eller inte. ,

Givetvis hade redan en marginalskattesänkning" utan avdragsbegräns-

• Sida 169
•  Original

Prop. 1981/82: 197 169

ning lett till prissänkningar. Emellertid hade dessa då varit mer naturliga och inte så påfallande stora som nu blir fallet. Detta är ytterligare ett skäl till att nöja sig med att genomföra marginalskattesänkning utan att i sam- band därmed genomföra avdragsbegränsningen. .

Svenska bankföreningen : l remissyttrandet från NBD beskrivs varför skatteförslaget medför kraf- tigt sänkta värden för småhus och fritidshus. En sådan utveckling har redan skett och skulle ytterligare pådrivas om effekten av ränteavdragen begränsas. Många av dessa fastigheter är högt belånade och såväl husägare ' som kreditgivare måste nu räkna med en allvarlig sänkning av värdet på kreditsäkerheten — i vissa fall till och med under den faktiska belåningen." Detta gäller givetvis även när fastigheterna har använts som säkerhet för lån till finansiering av näringsverksamhet såsom hantverk. småindustri och handel.

Boendekostnaderna för ett stort antal småhus- och fritidshusägare och bostadsrättsinnehavare ökar kraftigt till följd av en kombinerad marginal— skatte— och avdragsreform. Bankföreningen anser att många hushåll inte kommer att klara av den nya situationen. Risken för ett starkt ökat antal exekutiva auktioner är Uppenbar.

Bankföreningen anser att även de i detta avsnitt diskuterade omständig—' heterna starkt talar mot den föreslagna avdragsbegränsningen. — De efter- strävade effekterna bör i stället uppnås genom den av bankföreningen ovan" föreslagna sänkningen av högsta marginalskattesats 'till 60%. Om stats- makterna ändå Skulle anse att en särskild avdragsreform är nödvändig, bör man enligt bankföreningens uppfattning närmare utreda om en sådan re- form kan utformas på sådant sätt att de nu föreslagna och kritiserade asymmetriska effekterna undviks.

Svensk industriförening:

De inkomsttagare som drabbas är i första hand personer som under senare år köpt egnahem i storstadsområden-där marknadspriserna ligger högt, även för tämligen anspråkslösa villor. Dessa personer. som oftast är yngre, har naturligt nog gjort husköpet _för att skaffa sig och sin familj en hygglig bostad. Någon spekulation i framtida stora kapitalvinster har så- kert inte varit ledmotivet. Ett genomförande av förslaget skulle medföra stora ekonomiska problem för dessa personer och kanske därigenom även beröva dem motivationen för en bra arbetsinsats i förvärvslivet. För hus- byggnadsindustrin och alla dess underleverantörer skulle förslagets ge.- norrrförande komma att få synnerligen negativa konsekvenser under lång tid framöver. Utöver de nu angivna konsekvenserna för villaägare och . byggnadsindustrin skulle givetvis avdragsbegränsningen få allvarliga kon- sekvenser för praktiskt taget alla tillverkare av kapitalvaror.

SBEF ansluter sig till uttalandet i promemorian att det finns skäl för en gemensam inkomstberäkning, då fastigheter som utgör omsättningstill- gångar i byggnadsrörelse hyrs ut, anser att regler redan nu bör utformas som medger detta och anför: '

Ett flertal i praktiken vanliga situationer kan tänkas då förhållandena är sådana att fullständig resultatutjämning mellan förvärvskällorna rörelse '

• Sida 170
•  Original

Prop. 1981/82: 197 170

och annan fastighet ter sig naturlig. Vanligt är sålunda att i en som enskild firma bedriven byggnadsrörelse ingår fastigheter som utgör omsättnings- tillgångar i rörelsen. Fastigheterna behandlas därvid dels såsom ingående i rörelse — vilket'tar sig uttryck bl. a. i att en eventuell fastighetsförsäljning redovisas i rörelsen och i att fastigheterna vid värderingen behandlas enligt reglerna för lager av fastigheter med åtföljande rätt till nedskrivning på fastigheterna — och dels som ingående i en fastighetsförvaltning. Det senare tar sig uttryck i att de löpande fastighetsinkomsterna redovisas i inkomstslaget annan fastighet.

Överskott eller underskott från fastighetsförvaltningen bör i dylika fall enligt SBEF:s uppfattning alltid få avräknas mot underskott resp. över- skott i rörelsen. ] bägge verksamheterna — fastighetsförvaltningen och byggnadsrörelsen - kan med hänsyn till verksamheternas speciella art kraftiga variationer i resultatet förekomma år från år. Sålunda kan resulta- tet av fastighetsförvaltningen bl. a. påverkas av utförda reparations- och underhållsarbeten o.d. Den föreslagna förlängningen av tiden för fördel- ning av reparationsavdrag är inte tillräcklig för att åstadkomma motiverade resultatutjämningar mellan åren. Resultatet i byggnadsrörelsen å andra sidan varierar vanligen mellan åren bl.a. på grund av det ekonomiska utfallet av i rörelsen utförda större entreprenadåtaganden. Resultatet av ett sådant arbete påverkar i stor utsträckning företagets hela årsresultat. Att notera i sammanhanget är dessutom att ett byggföretag ofta förvärvar egna fastigheter för att i konjunktursvackor genom arbeten på de egna fastighe- terna bibehålla en jämn sysselsättning. Det anförda talar enligt SBEF:s mening ytterligare för den uppfattning som framförts i promemorian om att gemensam inkomstberäkning (eller fullständig kvittning av överskott resp. underskott) bör få ske mellan förvärvskällorna annan fastighet och byggnadsrörelse i det fallet samma fastigheter ingår dels som omsättnings- tillgångar i byggnadsrörelsen och dels som förvaltningsobjekt i förvärvs- källan annan fastighet. Som redan anförts bör detta tillåtas även om en eventuell avdragsbegränsning i andra avseenden genomförs.

En motsvarande situation föreligger f.ö. då en person på grund av ägande och verksamhet i ett byggföretag också personligen anses bedriva byggnadsrörelse. lnnehavda fastigheter eller aktier/andelar i fastighetsför- valtande företag utgör då oftast omsättningstillgångar i denna rörelse. Personen i fråga som alltså är vad man brukar kalla byggmästarsmittad kan då tänkas redovisa inkomst av tjänst (från byggföretaget) inkomst av annan fastighet (förvaltningsresultatet av omsättningsfastigheter) underskott i rö- relse (nedskrivning av omsättningsfastigheter/aktier eller andelar). ] alla dessa fall bör enligt SBEF en gemensam inkomstberäkning tillåtas för de ' skilda förvärvskällorna personen redovisar eftersom personens samtliga ovan angivna inkomster i grunden emanerar från en och samma rörelse. nämligen byggnadsrörelsen. Värt att notera i det sammanhanget är att reglerna om värdering av omsättningsfastigheter/lageraktier, lagerandelar nyligen varit föremål för lagstiftning (SFS 1981: 295). Att tämligen omgåen- de förta effekterna av denna lagstiftning ter sig enligt SBEF högst anmärk- ningsvärt.

SBEF uttalar vidare att skiftande årsresultat ofta förekommer inom byggbranschen. där mindre och medelstora företag inte har så många stora projekt på gång samtidigt, att ett år kanske vinstavräkning sker för ett förlustarbete varvid negativt rörelseresultat uppkommer, att nästa år vinst-

• Sida 171
•  Original

Prop. 1981/82: 197 171

avräkning kan ske av ett projekt som ger vinst, varvid positivt rörelseresul- tat uppkommer, att det är i högsta grad otillfredsställande att fullständig resultatutjämning då inte får ske mellan åren samt att effekterna av de nya reglerna om behandlingen av pågående arbeten på löpande räkning, vilka leder till mer eller mindre slumpmässiga årsresultat. leder till att effekterna blir än mer otillfredsställande. SBEF anför vidare:

Framhållas skall också att avdragsbegränsningen helt allmänt torde få negativa effekter för den som äger och förvaltar hyresfastigheter. Under senare år har omfattande begränsningar i fråga om rätten till avdrag för reparationskostnader gjorts. Om man till dessa begränsningar lägger de nu föreslagna reglerna torde det stå klart att möjligheterna och viljan hos fastighetsägare att utföra större reparations- och underhållsarbeten på sina fastigheter kommer att minska. Marknaden för reparations- och ombygg- nadsarbeten torde därmed sannolikt komma att påverkas i negativ rikt- ning. En sådan utveckling kan ur. samhällsekonomisk synvinkel inte på något sätt vara önskvärd. vare sig med tanke på fastighetsbeståndet eller med tanke på sysselsättningen inom byggsektorn.

SFR uttalar att kostnadsnivån för hushållen inte kommer att medge något nämnvärt boende i frifinansierade småhus i framtiden. att kanske också friliggande statligt belånade hus kommer i farozonen, om nuvarande räntebidrag minskar, vilket är sannolikt. att allt detta inte kan undgå att få konsekvenser för småhusproduktionen. att det leder till prisfall på småhus- marknaden samt att däri också ligger en ganska kraftig styrning mot hyres- och bostadsrättsboende. SFR anför vidare:

För hyresfastigheter har visserligen det antal år. på vilka ett större reparationsarbete får fördelas som avdrag vid beskattningen. utökats. Det- ta torde dock inte vara tillräckligt för att motverka de negativa effekterna av avdragsbegränsningen. Reparationsarbeten är numera så kostsamma att de i många fall skulle undvikas helt eller i vart fall skjutas på framtiden. om rätten till omedelbart avdrag beskäres eller begränsas i värde.

SABO (majoriteten): Förslaget får endast marginella effekter på bostadssektorn. Den före- slagna avdragsbegränsningen medför att underskottsavdragen på småhus- sidan minskar med ca 1 miljard utifrån 1981 års förhållanden, dvs. knappt 10%, eller omkring två tredjedelar av ett års volymökning. Således kvar- står de av SABO vid tidigare remisstillfällen påtalade ekonomiska orätt- visorna inom bostadssektorn.

Sveriges fastighetsägareförbund. som anser att man, om förslaget om begränsning av underskottsavdragens skattemässiga värde genomförs, bör undanta bostadssektorn eller i vart fall genomföra denna del av reformen med lång övergångstid. anför att förslaget kan förmodas leda till ett mer eller mindre utbrett skatteplanerande i avsikt att neutralisera överskott i en förvärvskälla mot underskott i en annan. att det är synnerligen olyckligt att en skattskyldig som råkar äga två fastigheter utgörande skilda förvärvskäl-

• Sida 172
•  Original

Prop. 1981/82:197 172

lor skall ”straffbeskattas” till skillnad från den som har sina hyresfastig- heter i en förvärvskälla samt att den som endast har en fastighet som ger underskott år efter år på samma sätt som villaägaren kan drabbas hårt av förslaget. Förbundet föreslår att kvittningsmöjligheter tillskapas inom in- komstslaget, eftersom man i annat fall riskerar en rad konstlade skattetransaktioner och eftersom förvärvskällebegreppet är föråldrat och ej konstruerat för detta syfte. Förbundet noterar den förbättring som utsträckningen av reparationsavdraget till sex år innebär och anser att detta kan i någon mån initiera en ökning av reparationsverksamheten i de enskilda hyreshusen. l sammanhanget kritiserar förbundet de ogynn- samma effekter som uppkommit genom inskränkningarna i avdragsrätten för reparationer vid statlig belåning och uttalar att detta har försvårat en önskvärd saneringsverksamhet i kommunernas äldre stadsdelar. Vidare anför förbundet:

Ett gammalt krav från förbundets sida är införandet av någon form av reparations- och/eller investeringsfonder. Denna fråga bör nu tas upp till förnyad behandling. lfrågavarande angelägna reform bör kunna underlät- tas av bl.a. genomförda ändringar i bokföringslagen. varigenom praktiskt taget alla ägare av hyresfastigheter blivit bokföringsskyldiga. I samman- hanget kan man erinra om att fr.o.m. taxeringsåret 1980 har enskilda rörelseidkare fått möjlighet att sätta av 50% av rörelseresultatet till en investeringsreserv i förvärvskällan rörelse. Det är därför en naturlig ut- veckling. att även ägare av hyresfastigheter bör likställas med andra före- tagare och således beredas möjlighet att reservera medel för framtida behov genom avdrag för avsättning till investerings- och/eller reparations- fond. För hyreshusens del skulle en fond kunna leda till ytterligare förbätt- ring av husens underhåll. Som läget är i dag föreligger stora svårigheter att låna till reparationer och underhåll. Man skulle. om någon form av konton infördes för hyreshusens del, kunna överföra överskott från vissa år till kontot för att sedan under ett annat år av stora reparationer kunna uttaga ' medel från kontot. Ett sådant system skulle även vara till gagn för hyres"- gästerna i form av förbättrat underhåll.

Förbundet uttalar också att intresset för lånefinansierade energibespa- ringsåtgärder troligen kommer att minska samt att vissa ytterligare skatte- frågor, rörande rätt till avdrag för pensionsförsäkringspremier på grundval ' av inkomst av annan fastighet samt löneri fastighetsförvaltande bolag eller föreningar. bör övervägas i detta sammanhang.

SFF:

Enligt utredningen hänför sig omkring två tredjedelar av underskottsav- dragen till underskott av schablontaxerad fastighet. Utredningen diskute- rar inte den lösning av ”avdragsproblemet" som därvid genast anmäler sig. Enligt föreningens uppfattning är det barockt att rasera nuvarande nettobeskattningssystem och skapa mängder av svåröverblickbara följd- verkningar i stället för att helt enkelt höja inkomstschablonerna så att de något återtar tidigare relation till räntenivån.- Naturligtvis måste en sådan

• Sida 173
•  Original

Prop. 1981/82: 197 - 173

förändring ske stegvis under en viss tid men att över huvud taget inte ta upp denna åtgärd till seriös diskussion är ett uttryck för undfallenhet mot villaägarnas "kravmaskin" .Och ändå är det väl känt att 70- talets ekono- miska vinnare är just villaagarna.

Sveriges villaägareförbund uttalar att förlusterna på grund av omlägg- ningen i flertalet fall blir av förhållandevis begränsad storlek, högSt ca 2 000 kr. per år, att försämringarna för en mindre men ändå betydande grupp — uppskattningsvis ca 100000 småhusägare — blir av större omfattning samt att de säkert i många fall kommer att medföra att fastigheterna måste säljas, varvid risk föreligger för direkta förluster. Förbundet anför vidare:

Vid bedömningen av skatteomläggningens konsekvenser måste som re- dan framhållits beaktas, att höjningen av räntan. oljepriset, taxeringsvär- dena. de kommunala avgifterna. tomträttsavgälderna. m.m. redan lett till en kraftig höjning av boendekostnaderna. Köpare av småhus måste därför normalt ta i anspråk alla tillgängliga reserver för att finansiera fastighetskö- pet och för att kunna betala de höga kostnaderna för att bo i husen. Varje yterligare kostnadsökning kan därför vara direkt avgörande för om fas- tighetsköpet kan komma till stånd eller inte och vilket pris som de presum- tiva köparna kan betala.

De möjligheter som ofta finns att lösa bostadsfrågan på annat sätt än genom köp av småhus leder vidare ofta till betydligt lägre kapitalkost- nader. Detta gäller särskilt nya hyreshus och kooperativa bostadsrättshus. I dessa är den garanterade räntan låg. tre procent. samtidigt som de fördelaktiga lånereglerna är tillämpliga för praktiskt taget hela produk- tionskostnaden genom produktionskostnadsbelåningen. I många fall kom- mer därför hyra eller köp av sådana bostadsrätter att framstå som väsent- ligt bättre alternativ än köp av småhus.

Det är därför troligt att fastighetspriserna kommer att sjunka speciellt i vissa prisklasser. Hur stort prisfallet blir är det i praktiken nästan omöjligt att beräkna, och meningarna härom är uppenbarligen mycket delade.

Hur utvecklingen blir i verkligheten är det dock som nämnts svårt att förutse. Genomförandet av skattereformen _under tre år kommer möjligen att medverka till att, i löpande priser uttryckt, prisfallen inte blir så stora utan följden i stället huvudsakligen blir att den prisökning, som annars skulle ha uppkommit. uteblir. Uttryckt i fast penningvärde blir det dock med säkerhet en fortsatt värdesänkning. Under de båda senaste åren har det förekommit en sådan realvärdesänkning på ca 25 % r genomsnitt. Även vid en sådan utveckling uppkommer ofta förluster för ägarna, eftersom den höga räntan innefattar en ersättning för penningvärdeförsämringen och förutsätter en häremot svarande nominell fastighetsvärdeökning. För de dyraste husen kan dock förutses ett prisfall även i nominella belopp. Detta gäller särskilt storstadsområdena. där kostnadsökningen redan varit sär- skilt stor bl. a. på grund av de höjda taxeringsvärdena och ändrade villa- skattereglerna samt de höjda räntorna. De billigare husen har förmodligen något större möjligheter att hävda sig i konkurrensen om läget 1 förhållande till kommunikationer och annan service är någorlunda gott.

Det prisfall på småhus som kan befaras — och som f. ö. i viss utsträck- ning redan ägt rum — kommer att leda till direkta förluster för de småhus-

• Sida 174
•  Original

Prop. 1981/82: 197 ' 174

ägare som av någon orsak måste sälja och som därvid inte kan finna köpare som är beredda att betala samma pris som säljarna själva betalat.

Helt naturligt kommer de kraftigt förändrade förhållandena i fråga om boendekostnader och fastighetspriser att påverka också möjligheten att bygga och sälja nya småhus. För de befintliga småhusen kan, som framgått av det föregående. följden ofta bli att den naturliga och av penningvärde- försämringen betingade pris- och värdeökningen uteblir. För nyproduk- tionen leder däremot kostnadsutvecklingen till att priserna måste kunna stiga för att produktionskostnaderna skall täckas. Eftersom det på markna- den förekommer både äldre och nya hus, medför en oförändrad prisnivå på de förra att det successivt uppkommer en allt större prisskillnad mellan de äldre och de nyproducerade husen. som medför att de nya husen inte kan säljas. Eftersom kostnadsökningen kan väntas bli ca 10% per år kan detta leda till att produktionen av nya småhus med äganderätt upphör efter ett fåtal år.

Denna utveckling är redan i full gång särskilt för frifinansierade hus och gruppbyggda småhus med äganderätt. Produktionen av de förra har redan praktiskt taget upphört. och igångsättningen av de senare minskar nu enligt uppgifter från bostadsstyrelsen med 35 % per år.

Denna utveckling får mycket allvarliga konsekvenser inte bara för bygg- företagen utan också för sysselsättningen inom de berörda industrigre- nama och orterna.

Övergångsvis behöver verkningarna för bostadsförsörjningen inte bli allvarliga genom att varje års produktion utgör en mycket liten del av beståndet. Genom att de ifrågavarande företagen till stor del slås ut och arbetskraften övergår till annan sysselsättning finns dock risk för bostads- brist längre fram. eftersom bostadsbeståndet då inte kan öka i den takt som krävs, på grund av att byggnadsindustrins kapacitet då har reducerats starkt. Verkningarna av skatteomläggningen blir därför mycket allvarliga också för den framtida bostadsförsörjningen.

Förbundet uttalar vidare att skatteförslaget innebär ett avsteg från de utfästelser som partiledarna gjorde 1979 och som villaköparna och villa- ägarna har haft anledning räkna med skulle gälla, att vissa delar av skatte- förslaget klart strider mot grunderna för grundlagens retroaktivitetsförbud. att den kostnadsparitet mellan olika bostads- och dispositionsformer som samtliga politiska partier har varit ense om sedan 1975 sätts ur spel. att skattebetalare med eget kapital till stor del undgår att drabbas av skatteom- läggningens negativa konsekvenser samt att avdragsbegränsningen får all- varliga sociala skadeverkningar för känsliga medborgargrupper. ofta barn- familjer med hårt ansträngd ekonomi. Förbundet fortsätter:

Av det föregående har framgått att villaägareförbundet inte kan godta den avdragsbegränsning, som utgör en del av skatteförslaget.

Med marginalskattereformen förhåller det sig annorlunda. Också den medför visserligen betydande relativa försämringar för villaägarna och övriga skattebetalare med underskottsavdrag jämfört med hyresgäster och övriga skattebetalare utan underskottsavdrag. Dessa relativa försämringar torde uppgå till miljardbelopp. Med hänsyn till marginalskattereformens stora positiva verkningar för samhället bör dock dessa försämringar kunna godtas.

• Sida 175
•  Original

Prop. 1981/82:197 _ 175

Förbundets förstahandsyrkande blir därför att avdragsbegränsningen dras bort från förslaget.

Om detta yrkande inte kan bifallas blir förbundets yrkande i andra hand följande. _

Ett syfte med avdragsbegränsningen har sagts vara. att komma till rätta med "nolltaxeringen". Detta är givetvis angeläget. Det bör dock kunna ske med enklare medel, exempelvis med utnyttjande av generalklausulen, och utan att tusentals vanliga villaägare, som rättat sig efter hittillsvarande regler och vad politikerna lovat. ska få sin ekonomi spolierad. Det miss- bruk av avdragsreglerna som kan förekomma och som kan leda till noll- taxering torde normalt inte bero på höga villaavdrag. Om inte avdragsbe- gränsningen i sin helhet kan tas bort från förslaget bör den därför inskrän- kas till andra avdrag än för räntor för ägda bostäder.

Om inte heller detta yrkande kan bifallas bör införas en lång övergångs- tid för avdragsbegränsningen. Såsom framgått av professor Hagstedts utredning strider plötsliga förändringar av skattereglerna mot grunderna för grundlagens retroaktivitetsförbud. För att kunna anpassa sig till en ny situation krävs en lång övergångstid med särskilda regler. Dessa kan utformas på olika sätt. förslagsvis så, att procentsatsen för avdragets värde successivt sänks från den föreslagna högsta marginalskattesatsen (80%) till 50 %. En så utformad regel skulle exempelvis kunna innebära att procentsatsen sätts till 75 % för 1983 och därefter sänks med fem procent- enheter varje år fram till 1988, då den skulle komma att utgöra 50 %.

En annan möjlighet skulle kunna vara, att de nya avdragsreglerna endast införs för nya lån. medan hittillsvarande avdragsregler bibehålls för lån av den omfattning som förekom exempelvis då de nya reglerna införs.

Som en tredje möjlighet skulle kunna tänkas att införa ekonomiska skyddsregler för dem som drabbas värst av skatteomläggningen. Sådana regler med behovsprövning i varje särskilt fall skulle dock antagligen leda till byråkrati och svårigheter vid tillämpningen. Antalet berörda fastighets- ägare torde bli mycket stort. Mera generellt verkande regler är därför att föredra.

Både de borgerliga partiernas oreserverade avståndstagande under val- rörelsen 1979 till varje form av begränsning av avdragsrätten och det socialdemokratiska partiets uttalande, att ingen ska drabbas oskäligt av de regler som kan komma i framtiden, utgör starka argument för att någon form av övergångsregler införs.

Av det föregående har framgått att de värsta verkningarna uppkommer för dem som under senare är köpt småhus och därvid tvingats betala höga priser och ta stora lån, ofta med dåliga villkor.

I de fall priserna har varit höga har också fastighetstaxeringsvärdena blivit höga och villabeskattningen särskilt kännbar. Detta har främst inträf- fat i de fall då den undre gränsen för den progressiva villabeskattningen (450000 kr.) överskridits. De nya skattereglerna torde komma att leda till prissänkning särskilt för dessa villor. För att kompensera för detta bör procentsatserna 4—8% i intäktsschablonen sänkas och progressiviteten helst helt tas bort.

Förbundet vill avslutningsvis peka på de möjligheter som finns att ge- nom en ny låneform komma till rätta med eller i varje fall starkt begränsa de problem som varit anledning till att förslaget om avdragsbegränsningen lagts fram. Att underskottsavdragen vuxit — och också i fortsättningen kommer att växa — till mycket stora belopp är främst en följd av den höga

• Sida 176
•  Original

Prop. 1981/82:197 176

inflationen och den höga räntan. Utgiftsräntorna och därmed räntef och underskottsavdragen och skattebortfallet genom avdragen skulle kunna starkt begränsas om en möjlighet infördes till partiellt reala lån av det slag som villaägareförbundet föreslagit. — — -— Förbundet får härmed upprepa sitt tidigare yrkande att en utredning snarast sker av denna finansierings- och låneform.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför angående förlängningen av tiden för reparationsavdrag: '

Fördelningen av reparationsavdrag på sex år kommer att kunna medföra skatteadministrativa problem. Hur stort reparationsavdrag som totalt sett skall medges prövas i många fall inte förrän det sista år då avdraget yrkas. Detta kan redan i dag i extremfall innebära att reparationsavdraget inte prövas förrän nio år efter det år då reparationen skett, nämligen i det fall då reparationsavdraget har medfört underskott som utnyttjats genomframti- da förlustavdrag. I sådana fall finns inte de ursprungliga deklarationerna bevarade, eftersom dessa bara sparas i sex år. Vid kontrollen av repara- tionsavdrag måste alla mellanliggande års deklarationer tas fram. En utred- ning om reparationsavdragets storlek upp till tio år efter det år reparatio- nen skett är naturligt nog svår att utföra och ger ofta ett bristfälligt resultat, då nödvändiga uppgifter inte kan erhållas.

Länsstyrelsen ifrågasätter därför lämpligheten av att låta reparationsav- drag uppdelas på sex år och förordar i stället att nuvarande uppdelning på tre år bibehålls. Det torde enligt länsstyrelsens mening dessutom inte bli lika vanligt med stora reparationsavdrag i framtiden med hänsyn till de skärpta regler som gäller från och med l98l års taxering för reparations- kostnader när statliga lån erhålls.

Om reparationsavdrag trots allt skall få uppdelas på sex år anser länssty- relsen att det är nödvändigt att det totala reparationsavdraget fastställs redan det första taxeringsåret efter reparationen. Detta skulle vara till fördel både för den skattskyldige och för skattemyndigheterna.