Prop. 1981/82:197

om reformerad inkomstbeskattning

Prop. 1981/82: 197

Regeringens proposition 1981/82: 197

om reformerad inkomstbeskattning

beslutad den 1 april 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagitsi ' bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN ROLF WIRTEN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs förslag fram om en reformerad inkomstbeskatt- ning. Reformen, som i huvudsak bara berör den statliga inkomstskatten för fysiska personer. har två väsentliga inslag.

För det första sänks marginalskatterna kraftigt och skattesatsen i den statliga inkomstskatten föreslås uppgå till högst 20% för huvuddelen av de heltidsarbetande inkomsttagarna. För det andra begränsas det skattemäs- siga värdet av underskottsavdragen och då också till 20% vid den statliga beskattningen. Med antagande om 30% kommunal skattesats innebär det- ta att både marginalskatten och det skattemässiga värdet av underskotts- avdrag begränSas till 50%.

För skattskyldiga med inkomster över den s.k. brytpunkten vid 16 basenheter, vilket motsvarar 110400 kr. innevarande år, skall den särskil- da avdragsbegränsningen verka. För att uppnå detta föreslås att den stat- liga inkomstskatten klyvs i två delar vilka kallas grundbelopp och tilläggs- belopp.

I fråga om grundbeloppet föreslås att det liksom dagens inkomstskatt tas ut på den beskattningsbara inkomsten. dvs. på inkomsten efter under- skottsavdrag. Den högsta skattesatsen för grundbeloppet blir 20 %. Denna skattesats skall gälla även för inkomstdelar över brytpunkten och utan någon begränsning uppåt.

Tilläggsbelop'pet skall däremot beräknas i princip på inkomsten före underskottsavdrag. Detta underlag benämns underlag för tilläggsbelopp. Tilläggsbelopp skall bara tas ut om underlaget överstiger brytpunkten. ] Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 197

Prop. 1981/82:197 ' z

skatteskalan för tilläggsbeloppet har därför ett nollskikt upp till brytpunk- ten. När underlaget för tilläggsbeloppet växer därutöver stiger skattesat- serna från 5% till som högst 30%. Progressiviteten i den statliga inkomst- skatten kommer därmed över brytpunkten att ligga helt i skatteskalan för tilläggsbeloppet. Reglerna om tilläggsbelopp beräknas komma att beröra endast ca 10% av samtliga inkomsttagare.

Reformen medför ändringar även i fråga om ett antal särskilda regler för skatteberäkningen. Bl. a. begränsas sambeskattningen av makars B-in- komster och vidare förenklas tillämpningen av den s.k. marginalskatte- spärren.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering. Genomförandet av reformen föreslås ske under en treårsperiod. Såväl marginalskattesänkningen som avdragsbe- gränsningen föreslås alltså ske successivt.

Ändring föreslås även ifråga om sjömansskatten för att anpassa denna" till skattereformen.

Samtidigt läggs förslag fram om vissa förenklingar i syfte att underlätta taxeringsförfarandet. Ett schablonavdrag om 1000 kr. föreslås för löntaga- re. Vidare föreslås att avdragsrätten för s. k. frivilliga periodiska understöd samt för premier på kapitalförsäkringar slopas. Dessa ändringar. som berör även den kommunala beskattningen, föreslås gälla fr.o.m. 1984 års taxering.

Slutligen föreslås att skattereformens första steg skall finansieras genom införande av en allmän löneavgift om två procentenheter från den 1 januari 1983. Avgiften föreslås helt följa de regler som gäller för socialavgifter.

Prop. 1981/82: 197

1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947: 576) om statlig inkomst-

skattl

dels att i 205 7 mom. angivna 105 3 mom. och 11 $ 1 mom. skall bytas ut mot 10bå respektive 11 ä 3 mom . dels att 95 1 och 3— 5 mom., 12.5 skall ha nedan angivna lydelse,

1051-3 mom., 10 aå. 115 1 mom. samt

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 9 8.5, 105 4—6 mom., 10 blå och 1 l 5 3 mom.. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

95 be-'

1 mom.2 Skattskyldigs skattningsbara inkomst skall. med iakttagande av vad ne- dan i ll & stadgas, fastställas enligt de i 2—4 mom. angivna grunder.

3 mom.3 Ha makar. som under beskattningsåret levt tillsammans och under någon del därav varit bo- satta här i riket, båda haft taxerad inkomst. skall beskattningsbar A- inkomst och beskattningsbar B-in- komst för dem båda beräknas en- ligt följande.

Föreslagen lydelse

1 mom. Skattskyldigs beskatt- ningsbara inkomst skall, med beaktande av bestämmelserna i 11 &, fastställas enligt de i 2 och 4 mom. angivna grunderna.

3 mom. Inkomst utgör A-in- komst eller B-inkomst enligt föl- jande.

Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst. dock icke periodiskt under- stöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 315 kommunal- skattelagen. samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skatt- skyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Med B- inkomst förstås övriga inkomster.

Beskattningsbar A-inkomst ut- görs av det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges A-inkomst minskat med allmänna avdrag, för- lustavdrag och sådant avdrag som avses i 2 mom. första stycket. Be- skattningsbar A-inkomst avrundas nedåt till helt hundratal kronor. så att överskjutande belopp. som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst ut- görs av skillnaden mellan den

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974. 770. 2Senaste lydelse 1970: 163.

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse

skattskyldiges beskattningsbara in- komst. beräknad enligt 2 eller 4 mom.. och den beskattningsbara A-inkomsten.

4 mom.4 För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör den taxerade inkomsten tillika beskatt- ningsbar inkomst. Denna ska/! för fysisk person. oskift dödsbo och fa- miljestiftelse, varom förmäles i 105 I mom., angivas i helt hundratal krattor, så att överskjutande be- lopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller. I frå- ga om makar, som levt tillsamtnans men icke varit här i riket bosatta under någon del av beskattnings- året och som båda haft taxerad in- komst. skall beskattningsbar A-in- komst och beskattningsbar B-in- komst beräknas för dem båda, var- vid 3 mom. gäller i tillämpliga de- lar. -

5 mom.5 Skatteplikt till statlig inkomstskatt inträder. då beräknad beskattningsbar inkomst för skatt- skyldig uppgår till minst 100 kro- nor.

Föreslagen lydelse

4 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör den taxerade inkomsten tillika beskatt- ningsbar inkomst.

5 mom. Skatteplikt till statlig in- komstskatt inträder i fråga om skattskyldiga som avses i 10 a 5 , då beräknad beskattningsbar inkomst uppgår till minst 100 kronor.

9115

Statlig inkomstskatt utgår iform av grundbelopp och tilläggsbelopp. Tilläggsbelopp beräknas bara för skattskyldiga som avses i 105 1 mom.

Den beskattningsbara inkomsten är underlag för grundbeloppet. Un- derlaget för tilläggsbelopp fast- ställs enligt bestämmelserna i 10 ä' 3 mom.

Nuvarande lydelse

105

1 mom.6 (första-tredje styckena) Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning be- stämd procent av nedan angivna grundbelopp.

3 Senaste lydelse 1979: 1156. ** Senaste lydelse 1970: 163. 5 Senaste lydelse 1970: 163. 6 Senaste lydelse 1981: 1000.

Prop. 1981/82:197 5

Nuvarande lydelse

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977: 1071) om basenhet enligt 105 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

2 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger ] basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men icke 7 basenheter. grundbeloppet for 4 basenheter och 4 % av återstoden.

7" " 8" .' "' 7" " 9%' " 8" " 9" :" " 8" " 14% " " 9" " 10" :" " 9" " 23%" " 10" " 12" :" ." 10" " 26%" " 12" " 13 " ' " 12" _ " 29%" 13 " " 14 " .' " ' " 13 " " 33% " " 14 " " 15 " : " " 14 " " 38% " " 15" " 16" " 15" " 44%" " 16" " 17” :" " 16" " 45%" " 17" " 20" " 17" " 48%"

20" " 30" :" - " 20" ' ' " 53%" "

30basenheter :" " 30" ' ' " 58%" "

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Föreslagen lydelse .

105"

1 mom. För fysiska personer, dödsbon och 'familjestiftelser beräknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande skalor.

Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977: 1071) om basenhet;

3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 1 basenhet; . .

när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men inte 9 basenheter: grundbeloppet for 4 basenheter och 4 % av återstoden ; 9 " " IO " :' . 9 " " 15%” 10 basenheter : " " 10 " " 20%'

Tilläggsbeloppet utgör: . _

när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basen- heter:

5 procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenheter;

när underlaget överstiger

Prop. 1981/82: 197

Föreslagen lydelse

19 men inte 21 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 10% av återstoden ;

211: |; 23” '.!I 23 n n 26" :” 26" ' " 45" :"

45 basenheter

Nuvarande lydelse

1 mom. (fjärde stycket) Med fa- miljesttftelse avses i denna lag stif- telse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsak- ligt ändamål att tillgodose viss fa- miljs, vissa familjers eller bestäm- da personers ekonomiska intres- sen.

vi

" 2! " " 15%" " " 23" " 20%" " 26" " 25%" " 45 " " 30% " '"

Föreslagen lydelse.

105

2 - mom. Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som en- ligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ända- mål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

3 m om. Underlaget för tilläggs- belopp utgörs av den skattskyldiges beskattningsbara inkomst

[ . ökad med belopp varmed av- drag har medgetts enligt 4 5 1 mom. för eget underskott i förvärvskälla, om inte annat följer av 4 mom., eller enligt 11 5 [ mom.för makes underskott i Hirvärvskälla

2. ökad med förlust för vilken av- drag har medgetts enligt 4 a .5

3. minskad med underskott som skall avräknas enligt 5 mom.

4. ökad med räntetillägg enligt 6 mom.

Har summan av skattskyldigs un- derskottsavdrag och övriga all- männa avdrag överstigit det sam- manlagda beloppet av inkomsterna från olika förvärvskällor, skall den skattskyldige anses ha fått avdrag för underskott först sedan övriga allmänna avdrag har utnyttjats. Motsvarande gällerför detfall att, sedan den skattskyldiges egna all- männa avdrag har utnyttjats,_av- räkning har skett av andra makens icke utnyttjade avdrag.

Underlaget för tilläggsbelopp av- rundas nedåt till helt hundratal kro- nor. "4 mom. Vid tillämpning av 3 mom. första stycket I skall den

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skattskyldiges underskott av fastig- het som avses i 24.5 2 mom. kom- munalskattelagen (1928:370) mins- kas med den "vid taxeringen fast- ställda inkomsten av kapital, dock högst 30000 kronor. Vidare skall om den skattskyldige yrkar det -— den skattskyldiges underskott av kapital minskas med den vid taxe- ringen fastställda inkomsten

a v tjänst: i den mån underskot- tet hänför sig till ränta på skuld avseende förvärv av den skattskyl- dige vid beskattningsårets utgång tillhöriga aktier eller andelar i få- mansföretag som är aktiebolag el- ler ekonomisk förening. dock att underskottet inte får minskas med större belopp än vad den skattskyl- dige under beskattningsåret har uppburit i kontant lätt från företa- get,

av. jordbruksfastighet, annan fastighet som avses i 2451mom. kommunalskatte- lagen eller rörelse: i den mån underskottet hänför sig till

a) ränta på skuld för arvsskatt eller gåvoskatt avseende fastighe- ten eller rörelsen eller

b) ränta på den skattskyldiges skuld avseende förvärv av andelar i handelsbolag som innehar eller be- driverhzstigheten eller rörelsen.

5 nt-o m. Underskott av jord- bruksfastighet, . annan fastighet som avses i 24 34 I mom. kommunal- skattelagen ( ] 928:3 70) eller rörelse får —— om den skattskyldige yrkar det avräknas vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp vid en senare taxering, dock högst med belopp motsvarande den vid taxe- ringen fastställda inkomsten av samma förvärvskälla. Avräkning får ske senast vid den taxering som sker sjätte året efter det då taxering för underskottsåret ltor ägt rum. Avräkningenfår fördelas på två el- ler flera år. A vräkning får ske bara för underskott som har uppkommit

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

under beskattningsårför vilket den skattskyldige enligt 225 1 mom. första stycket 1 , 2 eller3 eller tredje stycket taxeringslagen(1956:623) har varit skyldig att avlämna själv- deklaration och även har fullgjort deklarationsskyldigheten under taxeringsåret. Den skattskyldige skall visa i vad mån rätt till avräk— ningföreligger.

6 mom. Skall den skattskyldige ta upp värde av bostadsfirmån som intäkt av jordbruksfastighet skall vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp tillägg göras med ett belopp motsvarande den del av räntekostnaderna på låneskulderna iförvärvskällan som belöper på den egna bostaden. På bostadsbyggna- den och därtill hörande tonrtmark skall anses belöpa så stor del av dessa räntekostnader som byggtra- dens och tomtmarkens taxerings- värde utgör av värdet av samtliga tillgångar i förr-'ärvskt'illan.

Vid tillämpning av första stycket skall räntetillägget minskas med

dels underskott som har upp- kommit i den ifrågavarande för- värvskällan,

dels den vid taxeringen fast- ställda inkomsten av kapital, dock högst 30000 kronor, till den del denna inkomst inte har avräknats enligt 4 mom.

Har den skattskyldige vid beräk- ning av inkomst av fastighet eller rörelse yrkat avdrag för kostnader för en i räkenskaperna upptagen bil. båt eller liknande tillgång skall tillägg göras med ett belopp mot- svarande en beräknad ränta på till- gångens värde i den mån denna har använts för privat bruk. '

Har den skattskyldige erhållit lån från arbetsgivare eller uppdragsgi- vare och understiger den faktiskt erlagda räntan på lånet sedvanlig ränta skall tillägg göras med ett be- lopp motsvarande skillnaden. Så- dant tillägg skall göras även om

Prop. 1981/82:197

Nuvarande lydelse

10 5 2 mom.7

Den' statliga inkomstskatten ut- gör:

a) för svenska aktiebolag, spar- banker, sparbankernas säker/tets- kassa. ekonomiska föreningar som ingå i jordbrukskasserörelsen, svenska aktiefonder, svenska för- säkringsanstalter som icke äro ak- tiebolag samt sådana utländska ju- ridiska personer som ej beskattas enligt 1 mom.:

fyrtio procent av den beskatt— ningsbara inkomsten. [ den mått skatten icke skall beräknas enligt c) här nedan;

b) för andra svenska ekonomis- ka föreningar ätt sådana. som ingå i jordbrukskasserörelsen, och sam- bruksföreningar ävensom för S veri- ges allmänna hypoteksbank, Ko- nungariket Sveriges stadshypoteks- kassa, hypoteksföreningar satnt så- dana juridiska personer sont enligt författning eller på därmedjämför— ligt sätt bildats för att förvalta sant- fällighet och sotn skola erlägga skatt för inkomst:

trettiotvå procent av den beskatt- ningsbara inkomsten;

c) för livförsäkringsanstalter så- vitt angår försäkringsrörelsen:

tio procent av den beskattnings- bara inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga ätt dem som avses i 1 mom. eller under a). b) eller c) här ovan:

7 Senaste lydelse 1975: 261.

Föreslagen lydelse

lånet ltar lämnats till sådan den skattskyldige närstående person som avses i 35 5 I (1 mom. niottde stycket kommunalskattelagen (1928:370). Med lån från arbetsgi- vare eller uppdragsgivare likställs annat lån om det finns anledning attta att denne ltarförntedlat lånet. Bestämmelserna i detta stycke till- läntpas inte ifall som avses i fjärde stycket av nyssnämnda moment.

10 a 5

För nedan angivna skattskyldiga utgör grundbeloppet:

a) för svenska aktiebolag, spar- banker, sparbankernas säker/tets- kassa, ekonomiska föreningar som ingår i jordbrukskasserörelsen, svenska aktiefimder. svenska för- säkringsanstalter som inte är aktie- bolag santt sådana utländska juri- diska personer som ej beskattas ett- ligt 10 5 ! mom.:

fyrtio procent av den beskatt- ningsbara inkomsten, i den mån skatten inte skall beräknas enligt c) här nedan;

b) för andra svenska ekonomis- ka föreningar än sådana, som ingår ijordbrukskasserörelsen, och sant- bruksyQ'ireningar ävensom för Sveri- ges allmänna hypoteksbank, Ko- nuttgariket Sveriges stads/typoteks- kassa, hypoteksz'irenin gar samt'så— dana juridiska personer som enligt författning eller på därmedjämför- ligt sätt bildats för attförvalta sant— fällighet och som skall erlägga skatt för inkomst:

trettiotvå procent av den beskatt- ningsbara inkomsten; _

c) för livförsäkringsanstalter så- vitt angår försäkringsrörelsen:

tio procent av den beskattnings- bara inkomsten; samt _

d) för andra skattskyldiga än dent som avses i ]0 5 1 mom. eller under a). b) eller c) här ovan:

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse

femton procent av den beskatt- nittgsbara inkomsten.

10 & 3 mom.”1 -

Statlig inkomstskatt skall utgå i helt antal kronor. därvid iakttages att skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid att- nat öretal avrundas nedåt till när- maste ltela krontal.

10

Föreslagen lydelse

femton procent av den beskatt- ningsbara inkontsten.

10 b 5

Statlig inkomstskatt skall utgå i helt antal kronor. varvid skattebe- loppet vid öretal över_ emtio skall avrundas uppåt och vid annat öre- tal nedåt till närmaste ltela krontal.

11.5

1 mom.9 Äkta makar, som un- der beskattningsåret levt tillsam- mans, taxeras en var för sin in- komst. varvid anvisningarna till 52.6 kommunalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande tillämpning.

Har vid dylik taxering avdrag. varotn i4 & ] ntottt. förmäles. helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena tttaketts inkomst. må bris- ten avräknas å den andra ntakens inkomst.

1 mom. Äkta makar. som under beskattningsåret levt tillsammans. taxeras envar för sin inkomst, var- vid anvisningarna till 52 & kommu- nalskattelagen (1928: 370") tilläm- pas.

Har ena maken helt eller delvis inte kunnat utnyttja sådant avdrag sotn avses i 4 9' 1 mom., avräknas bristen från andra makens inkomst.

Avdrag. som i 95 2 mom. första stycket sägs, beräknas för vardera maken för Sig, varvid bestämmelserna i 525 1 mom. fjärde och femte styckena kommunalskattelagen (1928: 370) tillämpas.

! fall då endast ena maken ltar beskattningsbar inkomst. beräknas skatten på hans beskattningsbara inkomst utatt uppdelning i beskatt- ningsbar A-inkomst och beskatt- ningsbar B-inkontst .

Har båda makarna beskattnings- bar inkomst, beräknas skatten ett- ligt sjätte—åttonde styckena.

Skatt på beskattningsbar A-in- komst beräkttasför vardera ntakett för sig.

Beskattningsbar B-inkomst hos ntake. som ltar den lägsta beskatt- ningsbara A-ittkomsten, samman- läggs nted attdra makens beskatt- ningsbara inkomst. Därefter beräk- nas skatt nted tillämpning av 10 5 ! mom. på summan av nämnda B- inkomst och andra makens beskatt-

* Senaste lydelse 1953: 275. 9 Senaste lydelse 1979: 1156.

3 mom. Vid beräkning av till— läggsbelopp för makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, gäller följande.

Har tttakartta B—inkomster som sammanlagt överstiger 5000 kro- nor skall A-underlag och B-under- lag beräknas för var och en av dent

enligtföljande.

B—uttderlag utgörs av den skatt- skyldiges B-ittkomst. Av B-ittkoms- ten behandlas dock som A-ittkomst ett belopp om 2500 krattor samt i förekommande fall — det belopp varmed andra "makens B-inkomst understiger 2500 kronor. B-uttder- laget, som avrundas nedåt till helt hundratal kronor, får inte överstiga underlaget för tilläggsbelopp.

A-underlag utgörs av skillnaden

Prop. 1981/82: 197

Nuvarattde lydelse

ningsbara inkomst. Skattett på ma- karnas B*ittkomster utgör skillna- den mellan dett sålunda beräknade skattett och den skatt som belöper på den i nämnda sumttta ingående beskattttingsbara A-inkontsten. Skattett på B-inkomst fördelas på makarna efter förhållandet tttellatt deras beskattningsbara B-inkoms- ter. Bestätntttelserna i 10 5 3 tttotn. skall därvid iakttas.

Vid tilläntpttittg av detta moment skall, om det sammanlagda belop- pet av makars B-inkomster inte överstiger 2000 kronor, dessa in- kontster anses som A-inkomst. Vi- dare skall minst 4500 kronor av vardera tnarketts beskattttingsbara ittkontst anses som beskattningsbar A-inkotnst.

Sammanlagda beloppet av skatt på makes beskattttittgsbara A-in- komst och B-inkontst utgör makes statliga inkotttstskatt.

10 a ål"

Vid beräknittg av statlig inkomst- skatt gäller följande i fråga om fysisk person, sotn varit bosatt ltäri riket under ltela eller ttågon del av beskattningsåret. och för oskiftat dödsbo efter den satn vid sitt död var bosatt här.

Statlig inkomstskatt tas inte ut i den tnån den tillsammans ttted kommunal inkomstskatt överstiger 80 procent av någott del av den be- skattttittgsbara inkomsten upp till 30 basettheter och 85 procent av någon del av den beskattningsbara nkomsten därutöver.

Har skattskyldig inkomst som ett- ligt kommunalskattelagen (1928: 370) beskattas i annan kommun ätt hetttortskontmunett attses inkomst i hetttortskommutten utgöra den högsta delen av den sammanlagda inkomsten. Har skattskyldig in- komst i två eller flera kommuner utom hetnortskotnmutten skall den största av dessa ittkomster anses

'" Senaste lydelse 1979: 1156.

1 ! Föreslagen lydelse

mellan underlaget för tilläggsbe- lopp och B-uttderlaget. '

Tilläggsbelopp på A-underlag beräkttas för vardera maken för sig.

B-underlag hos make. som ltar det lägsta A-underlaget, samman- läggs ttted andra makens underlag för tilläggsbelopp. varefter tilläggs- belopp beräknas på suttttttan. Skill- naden mellan det sålunda beräkna- de tilliiggsbeloppet och tilläggsbe- loppet på det i ttäntttda sutttttta itt- gående A-underlaget fördelas på tttakartta efter förltållattdet nte/lan deras B-underlag. Vad som belöper på vardera tttaken utgör. avruttdat enligt bestämmelserna i [Ob 9". till- liiggsbelopp på tttaketts B-under- lag.

Sammanlagda beloppet av så- luttda beräknade tilläggsbelopp på makes A-underlag och B—underlag utgör makens tilläggsbelopp.

12 5

Vid beräkning av tilläggsbelopp gäller följande i fråga om fysisk person, sattt har varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret. satttt för dödsbo efter den som vid sitt död var bosatt här.

Tilläggsbelopp tas inte ut i den tttån det på någon del av underla- get överstiger vad som tttotsvarar 60 procent minskat ttted den kom- tnunala skattesatsen.

Med den kommunala skattesat- sen avses skattesatsen i den kont- mun, där den skattskyldiges till komtttunal inkomstskatt beskatt- ningsbara inkomst är störst. Är därvid inkomsterna lika stora i två eller flera kommuner, avses den högsta av skattesatserna i dessa kommuner. Om inkomsten i den kommun, vars skattesats enligt vad nu sagts skall ligga till grund för beräknittgen, skall beskattas i flera församlingar, gäller tnotsvarattde i

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse

utgöra den högsta delen av den sammanlagda inkomsten i nämnda kommuner. Uppgår inkomst i två eller flera konttnutter till sattttna be- lopp ska/I inkomst i den kommun sattt har den högsta skattesatsen, anses utgöra den högsta delen av den sammanlagda inkomsten. Mot- svarande skall gälla vid sådan för- delning sotn avses i 60 5 kommu- nalskattelagen.

Skall makars ittkomster läggas samman ettligt 11 5 ] tttont. beräk— ttas statlig inkomstskatt med ut- gångspunkt i de regler som ettligt tredje stycket ovan gäller för make som ltar den högsta beskattnings- bara A-inkotnsten. Bestämmelser- na tillämpas därvid som om detttte make var skattskyldig även för and- ra makens beskattnittgsbara B-in- komst. Har makarna skilda Item- ortskotnmuner anses hemortskom- mutten för maken ttted den högsta beskattningsbara A-inkotnsten vara makarnas gemensamma. Är makarnas beskattttingsbara A-in- kotnster lika stora skall den kont- mun där skattesatsen anses som hemortskommun.

[2 5

Varje år bestämmes med vilka procettttal av de i 10 55 I tnom. om- förmälda gruttdbelopp statlig in- komstskatt skall ittgä iprelitttinär skatt dels för nästkonttttattde bud- getårs förra hälft dels ock för detta budgetårs senare hälft: därvid iakt- tages att procettttalet för nästkom- mande budgetårs förra hälft skall vara lika nted procenttalet för det löpande budgetårets senare hälft. Slutlig skatt på gruttd av taxering visst år skall utgå efter det procent- tal av grundbeloppen, som be- stämts nted avseende å preliminär skatt för året näst före taxerings- året.

är högst '

Föreslagen lydelse

fråga om skattesatserna [ de olika församlingarna.

Vid beräkning av tilläggsbelopp på uttderlag, sotn santntattläggs ett- ligt 11 5 3 mom.. tillämpas den kommunala skattesats sotn enligt tredje stycket gäller för den make som har det högsta A-underlaget eller om makarnas A-underlag är lika stora — den högsta komntunala skattesats som enligt tredje stycket gäller för någott av makarna.

Föreskrifter om ikraftträdandet av denna lag meddelas i lagen (1982: 000) om ikraftträdande av lagen (1982:000) om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

Prop. 1981/82: 197 13

2. Förslag till

Lag om ikraftträdande av lagen (1982: 000) om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Lagen (1982: 000) om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomst- skatt träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering om inte annat följer av 2— 13 55 nedan. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

2 5 Vid 1984 års taxering utgör grundbeloppet i stället för vad som anges i 105 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977: 1071) om basenhet:

3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger ] basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger 4 men inte 7 basenheter: grundbeloppet för 4 basenheter och 4 % av återstoden;

7” " 8" : ” 7” 7%" " 8" " 9' :” ' " 8' " 11%” ”' 9” " 10" : ” " 9” ” 20%" " 10” ” 12” : ” "- 10" " 24%" " 12" " 13 :". " 12" " 26%" ” 13 " 14 " : " " 13 " 29% " ” 14 " 15 " : ” " 14 ” ” 32% " ” 15 ” " 17” :" 15" " 36%” " 17 " " 19" . : ” " 17" ” 38%" " 19" 20" : " " 19" -” 39%” " 20 26 " : " 20 " " 40% " " 26 " " 30 " : '” 26 " 41% ” " 30 basenheter : " _ 30 " " 44% " "

3 5 Vid 1984 års taxering utgör tilläggsbeloppet i stället för vad som angesi 105 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:

när underlaget inte överstiger 19 basenheter enligt lagen (1977: 1071) om basenhet:

2 procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenheter; när underlaget överstiger 19 men inte 20 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 3 % av återstoden;

20 " 23 ” : ” " 20" ” S%" ” 23 ” " 26" :” 23" '_' 7% " ” 26 " " 45 ” : " " 26 " 8% ” " 45 basenheter : ” " 45 " " 10% " "

4 5 Vid 1985 års taxering utgör grundbeloppet i stället för vad som anges i 105 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977: 1071) om basenhet:

, )

Y

Prop. 1981/82: 197 14

3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 1 basenhet: när beskattningsbar inkomst överstiger 4 men inte 7 basenheter: grundbeloppet för 4 basenheter och 4% av återstoden;

7'” ” - 8” : " 7 ' " 6% " '” : 8” ” 9” : " 8” " 79' ” '” ; 9” " 10” :" " 9" " 17%" ” : 10 " " 12 " : " '” 10 " " 22% '” ” ; 12 " " 13 ”' :" " 12 ” " 23% " " '. 13” " 14" : " " 13" " 25% " " ; 14 '” " 15 ” : " '” 14 " 26%" ”' '. 15 " " 16 :" ' " 15 " " 28% " " ; 16" '” 20” :" " 16" " 29% ' '” : 20" '” 30” :" 20" ” 30%” " : 30 basenheter :” ” 30” - " 32%" "

5 [Q' Vid 1985 års taxering utgör tilläggsbeloppet i stället för vad som angesi 10% 1 mom. lagen (1947: 576)-om statlig inkomstskatt: när underlaget inte överstiger 19 basenheter enligt lagen (1977: 1071) om basenhet: 3 procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenheter: när underlaget överstiger 19 men inte 20 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 7% av återstoden;

20" " 21 ” : ” 20" " 89'. " " 21 " " 23 ” : " " 21" " 109' ”' ” 23 " ”' 26 ”- : '” ” 23 " " 139' ” ”' 26 " 45 " : ”' " 26 " " 179' " " 45 basenheter : '” " 45 " " 209" ” ”'

6 5 Vid 1984 och 1985 års taxeringar skall de nya bestämmelserna i 11 ä 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt inte tillämpas. ] stället tillämpas vid dessa taxeringar äldre bestämmelser i 3 och 4 mom. samt 1 l ä 1 mom. fjärde—nionde styckena samma lag. Därvid skall dock, i stället för de äldre bestämmelsernai 11 5 1 mom. åttonde stycket första meningen nyssnämnda lag. tillämpas de nya bestämmelserna r ils 3 mom. tredje stycket andra meningen samma lag.

7 & Vid 1984 års taxering skall. i stället för de nya reglerna i lZå andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. gälla att grundbelopp inte skall tas ut i den mån det överstiger ett belopp motsvarande

72 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar som inte överstiger 30 basenheter,

76 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar som överstiger 30 men inte 45 basenheter.

74 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar som överstiger 45 basenheter.

8 5 Vid 1985 års taxering skall. i stället för de nya reglernai 12å andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, gälla att grundbelopp inte skall tas ut i den mån det överstiger ett belopp motsvarande

63 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar som inte överstiger 30 basenheter.

Prop. 1981/82: 197 15

65 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar som överstiger 30 men inte 45 basenheter.

62 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar som överstiger 45 basenheter.

9 5 Vid 1984 och 1985 års taxeringar skall vad som i 12 5 första och fjärde styckena lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt sägs om tilläggsbelopp. A-underlag och B-underlag i stället avse grundbelopp, beskattningsbar A- inkomst och beskattningsbar B-inkomst.

10 5 Vid 1984 års taxering skall i fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret har börjat före den 17 april 1982 iakttas följande. Underla- get för tilläggsbelopp skall inte ökas med sådant avdrag för underskott i förvärvskällan som avses i 105 3 mom. första stycket 1 lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i den mån underskottet belöper på tid före nyss- nämnda dag. Härvid skall om den skattskyldige inte visar annat så stor del av underskottet anses hänförligt till tid före den 17 april 1982 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före nämnda dag och hela beskattningsåret. Motsvarande skall gälla i fråga om räntetillägg enligt 105 6 mom. första—tredje styckena.

115. Vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp skall den beskattnings- bara inkomsten inte ökas med

förlustavdrag som hänför sig till beskattningsår för vilket taxering skall ske år 1983 eller tidigare,

avdrag för underskott som hänför sig till beskattningsår som nyss nämnts men enligt 45 1 mom. första stycket 3 lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt inte fått dras av,

underskott som har uppkommit till följd av att reparationskostnader hänförliga till sådant beskattningsår som nyss nämnts fördelats med stöd av reglerna i punkt 8 av anvisningarna till 255 kommunalskattelagen (1928:370).

12 5 Vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp får avräkning enligt de nya bestämmelserna i 105 5 mom. lagen (_1947: 576) om statlig inkomstskatt inte ske av underskott som har uppkommit under beskattningsår för vilket taxering skall ske år 1983 eller tidigare.

13 5 Beslut enligt äldre bestämmelser i 125 lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tillämpas sista gången i fråga om förra hälften av budgetåret 1982/83. -

Prop. 1981/82: 197

3. Förslag till

16

Lag om ändring i lagen (1977: 1071) om basenhet enligt 105 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1977: 1071) om basenhet enligt 105 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt 1—3 55 lagen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om basenhet

Nuvarande lydelse

Basenhet enligt 105 1 mom. la- gen (1947: 576) om statlig inkomst- skatt fastställes av regeringen varje år före utgången av september må- nad.

1 5

Föreslagen lydelse

Basenhet enligt 105 1 mom. la- gen (1947:576) om statlig inkomst- skatt fastställes av regeringen från och med år 1985 varje år före ut- gången av september månad.

25'

Basenhet utgör för varje taxe- ringsår ett belopp som motsvarar 6400 kronor multiplicerat med årets jämförelsetal. Basenheten av- rundas nedåt till helt hundratal kro- nor.

Basenhet utgör för varje taxe- ringsår ett belopp som motsvarar 8100 kronor multiplicerat med årets jämförelsetal. Basenheten av- rundas nedåt till helt hundratal kro- nor.

352

Jämförelsetalet för taxeringsåret är det tal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i au- gusti månad två år före taxerings- året och augusti månad år 1980. Därvid skall förändringarna i det allmänna prisläget beräknas med bonseende från indirekta skatter, tullar, avgifter och ändringar i ener- gipriser samt tillägg göras för sub- ventioner. '

Jämförelsetalet för taxeringsåret är det tal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i au- gusti månad två år före taxerings- året och augusti månad år 1984. Därvid skall förändringarna i det allmänna prisläget beräknas med bortsecnde från indirekta skatter. tullar. avgifter och ändringar i mer- gipriser samt tillägg göras för sub- ventioner.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering. Basenheten skall vara 7300 kronor för taxeringsåret 1984. 7700 kronor för taxeringsåret 1985 och 8 100 kronor för taxeringsåret 1986.

1 Senaste lydelse 1980: 1060. 2 Senaste lydelse 1980: 1060.

Prop. 1981/82:197

4. Förslag till

17

Lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 3—6 55 lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fallI skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

352

Vid prövning av skattebegräns- ningen fastställes ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattnings- bara inkomst som beräknats för den skattskyldige enligt lagen ( 1947: 576) om statlig inkomstskatt för det år vartill skatten hänför sig.

Den beskattningsbara inkoms- ten, minskad med 4500 kronor, skall

ökas med särskilt investeringsav- drag,

ökas med påförda egenavgifter enligt lagen ( 1981 :691 ) om social- avgifter och avdrag för avsättning för egenavgifter.

minskas med restituerade, avkor- tade eller avskrivna egenavgifter samt till beskattning återfört av— drag för avsättning för egenav- gifter,

allt under förutsättning att den skattskyldige vid beräkningen av den beskattningsbara inkomsten erhållit avdrag eller beskattats för intäkt av här angivet slag.

Om den skattskyldige erlagt sjö- mansskatt under beskattningsåret, skall den beskattningsbara inkoms- ten ökas med den till sjömansskatt beskattningbara inkomsten och en- ligt ] 5 2 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt skattepliktig dagpen- ning.

Vid prövning av skattebegräns- ningen fastställs ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattnings- bara inkomst och det underlag för tillläggsbelopp som beräknats för den skattskyldige enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, i förekommande fall efter sådan ju- stering som skall ske enligt andra och tredje styckena.

Den beskattningsbara inkomsten och underlaget för tilläggsbelopp skall ökas med vid taxeringen med- givet särskilt investeringsavdrag.

Om den skattskyldige erlagt sjö- mansskatt under beskattningsåret. skall den beskattningsbara inkoms- ten och underlaget för tilläggsbe- lopp ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och dagpenning som är skattepliktig en- ligt ] 52 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 772. 2 Senaste lydelse 1981: 1151. 2 Riksdagen I98l/82. ] saml. Nr 197

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges en- ligt första stycket beskattningsbara inkomst, ökad eller minskad enligt andra och tredje styckena, som ej överstiger 30 basenheter enligt la- gen ll977.'1071) om basenhet enligt 10 5 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 85 procent av övers/tjutande belopp.

18

Föreslagen lydelse

Spärrbeloppet utgörs av summan av

1. 50 procent av den justerade beskattningsbara inkomsten,

2 . 25 procent av det justerade un- derlaget för tilläggsbelopp till den del detta underlag inte överstiger 45 basen/reter enligt lagen (1977: 1071) om basenhet.

3. 30 procent av detjusterade un- derlaget för tilläggsbelopp till den del detta underlag överstiger 45 basenheter enligt nämnda lag.

4.53

Spärrbelopp enligt 3 5 jämförs med sammanlagda beloppet av stat- lig inkomstskatt, förmögenhets- skatt. kommunal inkomstskatt och egenavgifter enligt lagen (l98l'69l) om socialavgrfter som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebelop- pet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skatt- skyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Spärrbelopp enligt 35 jämförs med sammanlagda beloppet av stat- lig inkomstskatt. förmögenhets- skatt och kommunal inkomstskatt som beräknats för den skattskyldi- ge på grund av taxeringen (skatte- beloppet). l skattebeloppet inräk- nas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt un— der beskattningsåret.

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 5 4 mom. uppbördslagcn (1953: 272), 2 5 lagen (1978: 423) om skattelättnader för vissa sparformer eller 5 5 lagen (1980: 1047) om skattereduktion för ak- tieutdelning eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda före- skrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas som om skattere- duktion eller avräkning av skatt inte hade skett.

554

Om skattebeloppet enligt 4 5 är högre än Spärrbeloppet nedsätts den statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten med över- skjutande belopp. Förmögenhets- skatten får dock med tillämpning av denna lag inte bli lägre än skatten på 50 procent av den skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet.

3 Senaste lydelse 1981: 1151. " Senaste lydelse 1981: 1151.

Om skattebeloppet enligt 45 är högre än Spärrbeloppet nedsätts den statliga inkomstskatten och för- mögenhetsskatten med överskju- tande belopp. Nedsättning av stat- lig inkomstskatt får avse både grundbelopp och tilläggsbelopp. Tilläggsbelopp får dock inte ned- sättas med större belopp än som motsvarar tilläggsbelopp beräknat på den beskattningsbara inkomsten enligt lagen (1947:576) om statlig

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse

Nedsättning sker av den statliga förmögenhetsskatten om inte en an- nan ordning kan antas vara förmån- ligare för den skattskyldige. Skat- tenedsättning som avses i 4 5 andra stycket verkställs sedan nedsätt- ning har skett enligt första stycket i denna paragraf.

För makar som levt tillsammans under beskattningsåret skall, såvitt angår senare beskattningsår än det under vilket äktenskapet ingåtts, skattebegränsningen ske med hän- syn till makarnas sammanlagda be- skattningsbara inkomst och deras sammanlagda skattebelopp enligt 4 5.

19

Föreslagen lydelse

inkomstskatt. Förmögenhetsskat- ten får inte nedsättas så att skatten blir lägre än skatten på 50 procent av den skattskyldiges beskattnings- bara förmögenhet.

Nedsättning sker av den statliga förmögenhetsskatten om inte en an- nan ordning kan antas vara förmån- ligare för den skattskyldige. Ifråga om inkomstskatt skall nedsättning i första hand ske av grundbelopp. Skattenedsättning som avses i 4 5 andra stycket verkställs sedan ned- sättning har skett enligt första stycket i denna pragraf.

65

För makar som levt tillsammans under beskattningsåret skall. såvitt angår senare beskattningsår än det under vilket äktenskapet ingåtts, skattebegränsningen ske med hän- syn till makarnas sammanlagdajus- terade beskattningsbara inkomst, sammanlagda justerade underlag för tilläggsbelopp och samman- lagda skattebelopp enligt 4 5. Det belopp, varmed nedsättning av till- läggsbelopp högst får medges en- ligt 5 5' första stycket. beräknas dock med utgångspunkt i den be- skattningsbara inkomsten för var och en av makarna. Har vid beräk- ning av tilläggsbelopp B—underlag hos ena maken samtnanlagts med andra makens underlag för till- läggsbelopp skall vid denna beräk- ning motsvarande belopp av först- nämnda makes beskattningsbara inkomst. dock högst hela denna in- komst, sammanläggas med den andra makens beskattningsbara in- komst. Är makarnas A-underlag lika stora skall sammanläggningen ske hos den make, vars beskatt- ningsbara inkomst med lägst be- lopp understiger underlaget för till- läggsbelopp. Spärrbelopp och det belopp, varmed nedsättning av till- läggsbelopp högst får medgivas, fördelas på makarna efter förhål-

Prop. 1981/82: 197 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

landet nte/lan deras justerade be- skattningsbara inkomster.

Om beskattningsbar förmögenhet fastställes gemensamt för makar eller för föräldrar och barn enligt 125 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall beräkning enligt 5 5 första stycket av den statliga förmögenhetsskatten ske på 50 procent av den gemensamt bestämda bc- skattningsbara förmögenheten.

1 fall som avses i andra stycket fördelas det belopp. varmed nedsättning av skatt högst får medgivas, på makar och barn efter förhållandet mellan deras skattepliktiga förmögenheter.

Bestämmelserna i första. andra och tredje styckena om makar äger motsvarande tillämpning på skattskyldiga som avses i 65 5 sista stycket kommunalskattelagen (1928: 370).

Denna lag träderikraft den Ijuli 1982 och tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1984 års taxering. ] fråga om 1984 års taxering skall dock de i 3 5 tredje stycket angivna procenttalen vara 67. 8 och 10 samt i fråga om 1985 års taxering 58, 17 och 20.

Prop. 1981/82:197

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 7 och 8 55. 9 5 2 mom., 12 5 1 mom. samt de tabeller som avses i 7 5 1 mom. och 8 5lagen (19581295) om sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

7 5 Här i riket bosatt sjöman samt sjöman bosatt i Danmark, I mom.

Föreslagen lydelse

Finland, Island eller Norge skall erlägga sjömansskatt på beskattningsbar månadsinkomst.

a) vid anställning ombord på far— tyg. som huvudsakligast användes i fjärrfart. enligt vid denna lag fogad tabell F, samt

b) vid anställning ombord på an— nat fartyg enligt vid denna lagfogad tabell N .

Därvid erlägger

a) vid anställning ombord på far- tyg. som huvudsakligast användes i fjärrfart. enligt vid denna lag fo- gade tabellerna F och FT, samt

b) vid anställning ombord på an- nat fartyg enligt vid denna lag fo- gade tabellerna N och NT.

1. ogift sjöman utan barn skatt enligt kolumn 1.

2. gift sjöman skatt enligt kolumn 2—3, samt

3. ogift sjöman med barn skatt enligt kolumn 4. Skattebelopp enligt tabellerna utgår i helt krontal, varvid öretal över" femtio avrundas uppåt och annat öretal bortfaller.

Bestämmelserna i 65 5 kommunalskattelagen äga motsvarande tillämp- ning i fråga om sjömansskatt.

2 mom.3 ] särskilda fall må sjö- mansskattenämnden föreskriva, att sjömansskatt skall erläggas enligt tabell Fjämväl vid anställning om- bord på fartyg. som huvudsakligast användes i närfart. '

Nämnden må i särskilda fall med- giva, att denna lag tillämpas vid an- ställning ombord på lastfartyg, som huvudsakligast användes i inre fart, om fartyget har certifikat för stor kustfart och tidvis även nyttjas i så- dan fart samt är försett med giltig sjömansrulla. Därvid skall sjö— mansskatt erläggas enligt tabell N.

(Se vidare anvisningarna.)

' Lagen omtryckt 1970. 933.

2 mom. 1 särskilda fall må sjö- mansskattenämnden föreskriva, att sjömansskatt skall erläggas enligt tabellerna F och FTjämväl vid an— ställning ombord pä fartyg, som hu- vudsakligast användes i närfart. .

Nämnden må i särskilda fall med- giva, att denna lag tillämpas vid an- ställning ombord på lastfartyg, som huvudsakligast användes i inre fart. om fartyget har certifikat för stor kustfart och tidvis även nyttjas i så- dan fart samt är försett med giltig sjömansrulla. Därvid skall sjö- mansskatt erläggas enligt tabel- lerna N och NT.

(Se vidare anvisningarna.)

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777. 2 Senaste lydelse 1974: 777. Senaste lydelse 1974: 777

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse

lx) lx)

Föreslagen lydelse

854

För sjöman, som icke skall erlägga sjömansskatt enligt 75 1 mom. (utländsk sjöman). skall sjömansskatt utgå på beskattningsbar månadsin- komst

a) vid anställning ombord på fartyg. som huvudsakligast användes i fjärrfart, enligt vid denna lag fogad tabell F kolumn U, samt b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna lag fogad tabell N kolumn U.

Skatt enligt första stycket utgår icke. om sjömannen på godtagbart sätt visar, att han är skattskyldig i annat land för inkomsten ombord.

Bestämmelserna i 7 5 1 mom. tredje stycket och 7 5 2 mom. äga motsvarande tillämpning i fråga om

skatt enligt denna paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

2 mom.5 Skatten på engångsbe- lopp beräknas för sig och utgår med den procentandel. som skatten på den beskattningsbara månads- inkomsten under den månad, när engångsbeloppet avräknas. utgör av månadsinkomsten jämte värdet av fri kost. Har sjömannen icke va- rit anställd i redarens tjänst under nämnda månad, bestämmes pro- centtalet med hänsyn till hans när- mast dessförinnan uppburna må- nadsinkomst och värdet av fri kost. Ojämnt procenttal jämnas uppåt till närmast hela tal. Skatten på en- gångsbelopp erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

4 Senaste lydelse 1974: 777. 5 Senaste lydelse 1971: 814.

Bestämmelserna i 7 5 1 mom. tredje stycket och 7 5 2 mom. till- Iämpas också i fråga om skatt enligt denna paragraf. Därvid skall dock i fall som avses i 7 5 2 mom. första stycket skatt erläggas enligt tabell F kolumn U och ifall som avses i andra stycket av samma lagrum en- ligt tabell N kolumn U.

(Se vidare anvisningarna.)

95

2 mom. Skatten på engångsbe- lopp bcräknas för sig och utgår med den procentandel, som skatten på den beskattningsbara månads— inkomsten under den månad. när engångsbeloppet avräknas. utgör av månadsinkomsten jämte värdet av fri kost. Beräkningen skall i före- kotnmande fall ske särskilt för skatt enligt tabell F och skatt enligt ta— bell FT eller skatt enligt'tabe/l N och skatt enligt tabell NT. Har Sjö- mannen icke varit anställd i reda— rens tjänst under nämnda månad. bestämmes procenttalet med hän- syn till hans närmast dessförinnan uppburna månadsinkomst och vär- det av fri kost. Ojämnt procenttal jämnas uppåt till närmast hela tal. Skatten på engångsbelopp erlägges i helt antal kronor, varvid överskju- tande öretal bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Prop. 1981/82: 197 23 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 5

I mom.6 Gör sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt 7 5, sanno- likt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt lagen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag för

a) underskott å egen eller makes förvärvskälla,

b) utbetalning av periodiskt understöd,

c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 5 2 mom. första stycket 6) kommunalskattelagen (1928: 370).

d) sådant underhåll av icke hemmavarande barn, som avses i 46 5 2 mom. första stycket 4) kommunalskattelagen, eller

6) nedsatt skatteförmåga . må genom beslut om jämkning föreskrivas. att den eljest beskattningsba- ra inkomsten skall minskas mcd belopp motsvarande vad av sådant avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering.

Jämkning i fall som avses vid a)— Jämkning i fall som avses vid 21)— d) må dock endast medgivas. om d) må dock endast medgivas, om den till sjömansskatt beskattnings- den till sjömansskatt beskattnings- bara inomsten därigenom nedsättes bara inkomsten därigenom ned- med minst 600 kronor. sättes med minst 600 kronor. [fall

som avses vid a) skall minskning av inkomsten inte ske vid bestämman- de av skatt enligt tabell FT eller NT.

& Senaste lydelse 1978: 916.

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse

Tabeller för beräkning av sjömansskatt'1

Fjärrfart Tabell F kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre kr. gräns. kr.

1770— 1800 12.40 1 800— 2400 22 2400— 3000 217 3 000— 3 600 421 3 600— 4 200 649

4 200— 4 800 901 4800— 5400 1 192 5 400— 6000 1 501 6 000— 6 600 1 840

6600— 7 200 2 209 7200— 7800 2617 7800— 8400 3052 8 400— 9 000 3 499

9000— 9600 3955 9600—10000 4417 10000—14400 4741 14400— 8 261

Tabell F kolumn 2—3 (Gift sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre kr. gräns. kr.

2250— 2400 11,25 2 400— 3 000 60 3 000— 3 600 267 3 600— 4 200 492

4 200— 4 800 744 4 800— 5 400 1 032 5 400— 6 000 1 344 6 000— 6 600 1 680

6 600— 7 200 2 049 7 200— 7 800 2 454 7 800— 8 400 2 889 8400— 9000 3339

9 000— 9 600 3 795 9600— 10000 4254 10000—14400 4578 14 400— 8 098

4 Senaste lydelse 1979: 1160

Bilaga

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

+32.0 % +32.5 % +34,0 % +3x.0 % +42.0 %

+48.5 % +51.5 % +56.5 % +61.5 %

+68.0 % +72.5 % +74.5 (7 +76,0 9

+77.0 9 +81.0 % +80.0 % +85,0 %

%* 0

xQ'Å

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

+32.5 % +34.5 % +37.5 % +42.0 %

+48.0 % +52.0 % +56.0 %- +61.5 %

+67,5 % +72,5 % +75.0 % +76.0 %

+76.5 % +81.0 % +80.o % +85.0 %

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse.

Tabell F kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre. utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns 2420— 3000 11.70 +33.5 % 3 000— 3 600 206 +37.0 % 3600— 4200 428 +40.5 % 4200— 4800 671 +46.5 % 4800— 5400 950 +50.5 % 5400— 6000 1253 +55.0 % 6000— 6600 1583 +60.5 % 6600- 7200 1 946 +65.5 % 7200— 7800 2339 +71.5 % 7 800— 8 400 2 768 +74.0 % 8400— 9000 3212 +76.0% 9000— 9600 3668 +76.0 % 9600— 10000 4124 +80.0 % 10000—14600 4444 +80,0 % 14600— 8124 +85.0% Tabell F kolumn U (Utländsk sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns 1850— 2400 10.00 + 8,0 % 2400— 3000 54 +3l.'0 % 3 000— 3 600 240 +34.0 % 3 600— 4200 444 +37.5 % 4200— 4 800 669 +43.5 %- 4800— 5 400 930 +46,5 % 5400— 6000 1209 +50,5 % 6000— 6600 1512 +55.0% 6600— 7200 1842 +6l,0 % 7200— 7800 2208 +65.5 % 7800— 8400 2601 +67.0 % 8400— 9000 3003 +68.5 % 9000— 9600 3414 +69.0 % 9600—10000 3828 +73,0% 10000—14400 4120 +72,0 %- 14400— 7288 +76.5 %

Prop. 1981/82: 197 26

Nuvarande lydelse

Närfart Tabell N kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadginkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre gräns 850— 1 200 11.00 +30,0 % 1200— 1800 116 . +31.()% 1800— 2400 302 +32.5 % 2 400— 3 000 497 +35.0 % 3 000— 3 600 707 +39.0 % 3 600— 4200 941 ' +44.0 % 4200— 4800 1 205 +49,0 %- 4800— 5 400 1499 +53.0 % 5400— 6000 1817 +58,0% 6000— 6600 2165 +63.5 % 6600— 7200 2546 _ +69.5 % 7200— 7800 2963 +72.5 % 7 800— 8 400 3 398 +75,5 % 8400— 9000 3 851 +76.0 % 9000— 9600 4 307 +78.5 % 9600—10000 4778 +80.5 % 10000—14200 5100 +80.0 % 14 200— 8 460 +85.0 %

Tabell N kolumn 2—3 (Gift sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre gräns 1370— 1800 11,70 +3l,0% 1800— 2400 145 +32,5 % 2400— 3 000 340 +35.0 % 3 000— 3 600 550 +39.0 % 3600— 4200 784 +44.0 % 4 200— 4800 1048 +49,0 % 4800— 5400 1342 +52.5 % 5400— 6000 1657 +58.0 % 6000— 6600 2005 +63.0 % 6600— 7 200 2383 +69.5 % 7200— 7800 2800 +72.5 % 7800— 8400 3235 +75.5 % 8400— 9000 3688 +76,0 % 9000— 9600 4144 +78.5 % 9600— 10000 4615 +80.5 % 10000—14200 4937 +80.0 % 14200— 8297 +85,0 %

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse

Tabell N kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skutt på inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre kr. gräns. kr.

1530— 1800 11.00 1 800— 2 400 92 2 400— 3 000 284 3 000— 3 600 491 3 600— 4 200 719

4 200— 4 800 968 4 800— 5 400 1 259 5 400— 6 000 1 568 6 000— 6 600 1 907

6 600— 7 200 2 273 7200— 7800 2681 7 800— 8 400 3 1 13 8 400— 9 000 3563

9000— 9600 4019 9 600— 10 000 4 478 10000—14400 4802 14 400— 8 322

Tabell N kolumn U (Utländsk sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre kr. gräns. kr. 870— 1 200 10.95 1 200— 1 800 72 1 800— 2 400 186

2 400— 3 000 306 3 000— 3 600 495

3 600— 4 200 705 4 200— 4 800 942 4 800— 5 400 1 206 5 400— 6 000 1 491 6 000— 6 600 1 803

6600— 7200 2145 7200— 7800 2520 7 800— 8 400 2 913 8 400_ 9 000 3 321

9 000— 9 600 3 729 9600—10000 4152 10 000— 14 200 4 444 14200— 7468

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

+30.0 % +32,0 % +34.5 % +38.0 %- +41.5 %

+48.5 % +51.5 % +56.5 % +6|,0 %

+68.0 % +72.0 % +75.0 % +76.0 %

+76.5 % +81.0 % +80.0 %- +85.0 %

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

+18,5 % +19.0 % +20.0 % +3l,5 % +35.0 %

+39.5 % +44.0 % +47.5 % +52.0 % +57.0 %-

+62.5 % +65,5 % +68,0 % +68,0 %

+70.5 % +73.0 % +72,0 % +76,5 %

Prop. 1981/82: 197 28 Bilaga

Föreslagen lydelse

Tabeller för beräkning av sjömansskatt Fjärrfart Tabell F kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar Skatt inkomst Skatt inkomst

månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre gräns 2310— 3600 10.30 +33.0 % 3 600— 4200 436 +34.0 % 4 200— 4 800 640 +37,0 % 4 800— 5 400 862 +42.0 %- 5400— 6000 1114 +50.0 % 6000— 7200 1414 +53.0 % 7 200— 7 800 2 050 +56.0 % 7 800— 8 400 2 386 +58.5 % 8400— 9000 2737 +61.5 % 9000—10200 3106 +65.0 % 10200—11400 3886 +67.0 % 11400—12000 4690 +68,5 % [2000—15600 5101 +69.0 % 15600— 18000 7585 +70.0 % 18000— 9265 +73,0%

Tabell F kolumn 2—3 (Gift sjöman)

Beskattningsbar

Skatt inkomst Skatt inkomst

månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns 2770— 3600 12.10 +33.0 % 3 600— 4 200 286 +34.0 % 4200— 4 800 490 +37.0 % 4800— 5400 712 +42.0 %- 5400— 6000 964 +50.0 % 6000— 7200 1264 +53.0 % 7 200— 7 800 1900 +56.0 % 7 800— 8400 2 236 +58,5 % 8400— 9000 2587 +6l.5 % 9000— 10200 2956 +65,0 % 10200—11400 3736 +67.0 % 11400—12000 4540 +68.5 % [2000—15600 4951 +69.0 % 15600—18000 7435 +70.0 % l8000— 9115 +73.0%

Prop. 1981/82: 197 29

Föreslagen lydelse

Tabell F kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skatt inkomst Skatt inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns 2930- 4200 9.90 +33.0 % 4 200- 4 800 429 +36.0 % 4800— 5 400 ' 645 +40,0 % 5400— 6000 885 +48.5 % 6000— 7200 1176 +53,0 % 7200— 7800 1812 +54,5 % 7800— 8400 2139 +58,0 % 8400— 9000 2487 +60,5 % 9000— 9600 2850 +64,5 % 9600—10200 3237 +65.0 % 10200—11600 3627 +67.0 % 11 600— 12200 4565 +68,0 % 12200—15800 4973 +69,0 % 15 800—18200 7457 +70.0 % 18200— ' 9137 +73.0 % Tabell F kolumn U (Utländsk sjöman)

Beskattningsbar Skatt inkomst Skatt inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre gräns 2370— 2400 9,85 +10.5 % 2400— 3000 13 +11.0% 3000— 3600 79 +29,5 % 3600— 4200 256 +30,5 % 4200— 4800 439 +33,_5 % 4800— 5400 640 +38.0 % 5400— 6000 868 +45,0 % 6000— 6600 1 138 +47.5 % 6600— 7200 1423 +48.0 % 7200— 7800 1711 +50.0 % 7800— 8400 2011 +52.5 % 8400— 9000 2326 +55,5 % 9000— 9600 2659 +59,0 % 9600—10200 3013 +60.5 % 10200—11400 3376 +62.0 % 11400—12000 4120 +64,5% 12000— 13 800 . 4507 +66.5 % 13800—15600 5704 +68,5 % 15 600—18000 6937 +70.0 % 18 000—27 200 8617 +73,0 %

27200— 15333 +74.5 %

Prop. 1981/82: 197

Föreslagen lydelse

Tabell FT kolumn 1—3 (Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre kr. gräns, kr.

9 000— 9 600 0 9 600—1 I 400 3 11 400— 12 000 39 12 000— 13 800 57

13 800— 15 600 147 15 600—27 200 273

1 201

30

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

O(nxl s.)-LJNO OOO COO'J' XR TX

& 53 se

." 33333

+++ ++++

27 200—

Tabell FT kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst utöver skiktets

månadsinkomst. vid skiktets nedre kr. gräns. kr. nedre gräns 9 600— 11 600 0 11 600— 12 200 40 12 200— 14 000 58

14000—15800 148 15 800—27 400 274 27 400— 1 202

Prop. 1981/82:197 31

Föreslagen lydelse

Närl'art Tabell N kolumn ] (Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar Skatt inkomst Skatt inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre gräns 1050— 1800 11.00 +32.0 % 1800— 3600 251 +33.0 % 3 600— 4200 845 +35,0 % 4200— 4800 1055 +38.5 % 4800— 5400 ' 1286 +46.0 % 5400— 6000 1562 +51.5 % 6000— 6600 1871 +53.0 % 6600— 7200 2189 +54.0 % 7200— 7800 2513 +57.0% 7 800— 8400 2 855 +59.5 % 8400— 9000 3212 +63,5 % 9000— 9600 3 593 +65.0 % 9600—11000 3983 +66.5 % 11000—11800 4914 +68.0 % 11800—15400 5458 +69.0 % 15400—17800 7942 +70.0 % 17 800— 9622 +73.0 %

Tabell N kolumn 2—3 (Gift sjöman)

Beskattningsbar . Skatt inkomst Skatt inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns, kr. nedre gräns 1520— 1800 11.40 +32.0 % 1800—- 3 600 101 +33.0 % 3 600— 4 200 695 +35.0 % 4200— 4 800 905 +38.5 % 4800— 5400 1 136 +46.0 % 5400— 6000 1412 +5|.5 % 6000— 6600 1721 +53.0 % 6600— 7200 2039 +54.0 % 7200— 7800 2363 +57.0 % 7 800— 8 400 2 705 +59.5 % 8400— 9000 3 062 +63.5 % 9000— 9600 3 443 +65.0 % 9600—11000 3833 +66,5 % 11000—11800 4764 +68.0 % 11800— 15 400 5 308 +69,0 % 15400—17800 7792 +70.0 % 17800— 9472 +73.0 %

Prop. 1981/82: 197

'...) IQ

Föreslagen lydelse

Tabell N kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skatt inkomst Skatt inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns 1680— 1800 9.60 +32,0 % 1800— 2400 48 +32.5 % 2400— 3 600 243 +33.0 % 3 600— 4200 639 +34.0 % 4200— 4 800 843 +37.5 % 4800— 5400 1068 +43.5 % 5400— 6000 1329 +50.5 % 6000— 6600 1632 +53,0 % 6600— 7200 1950 +53.5 % 7200— 7800 2271 . +56.0 % 7 800— 8 400 2 607 +59,0 % 8400— 9000 2961 +62,0 % 9000— 10000 3 333 +65.0 % 10000—11200 3 983 +67.0 % 11200—11800 4787 +68,0 % 11800—15600 5195 +69,0 % 15600—18000 7817 +70.0 % 18000— 9497 +73.0 %

Tabell N kolumn U (Utländsk sjöman)

Beskattningsbar Skatt inkomst Skatt inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns 1070— 1200 11.75 +22,5 % 1200— 1800 41 +22.0 % 1 800— 2400 173 +23.0 % 2400— 3000 311 +22.5 % 3000— 3600 446 +30.0 % 3 600— 4200 626 +31,5 % 4200— 4800 815 +34,5 % 4800— 5400 1022 +41.5 % 5400— 6000 1271 +46.0 % 6000— 6600 1547 +48.0 % 6600— 7200 1835 +49.0 % 7200— 7800 2129 +51,0 % 7800— 8400 2435 +53.5 % 8400— 9000 2 756 +57.0 % 9000— 9600 3098 +59.5 % 9600—11000 3455 +62.0 % 11000—11800 4 323 +63.5 % 11800—13600 4831 +67.0% 13 600—15400 6037 +68.0 % 15400—17800 7261 +70.5 % 17 800—27 000 8953 +73.0 % 27 000— 15 669 +74,5 %

Prop. 1981/82: 197

Föreslagen lydelse

Tabell NT kolumn 1—3 (Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre kr. gräns, kr.

9 000— 9 600 0 9 600— 1 1 000 6 11000—11800 34 11800—13600 62 13600—15400 152 15 400— 27 000 278 27 000— 1 206

Tabell NT kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar Skatt på inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre kr. gräns, kr.

9 000— 9 600 0 9 600— 1 1 200 3 11200—11800 35 [1800—13600 53 13600—15600 143 15 600—27 000 283 27 000— ' 1 195

33

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

+++ ++++ 0003 i”??? 000 O'JIOO

assa

ass

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

+ 0.5 %. + 2.0 % + 3,0 % + 5.0 % + 7.0% + 8,0 % +10.0%

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre lydelse gäller beträffan- de sjömansskatt som har erlagts eller skulle ha erlagts före ikraftträdandet.

3 Riksdagen l98l/82. ! saml. Nr 197

Prop. 1981/82: 197

6 Förslag till

34

Lag om ändring i kommunalskattelagen ( 1928: 370)

Härigenom föreskrivs att 33 5 2 mom.. 46 ä 2 mom.. 65 &. punkt 9 av anvisningarna till 29 &. punkt 6 av anvisningarna till 41 & samt punkt 5 av anvisningarna till 46.5 kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 335

2 mom.1 Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, skall anses hava haft utgifter. som i ] tnom. sägs, till ett belopp av minst [00 kronor. Ör-wrstiger sumtnan av de utgifter, för vilka avdrag må ske, 100 kro- nor. skall avdraget, därest nämnda sutnma icke utgör helt hundratal kronor, avrundas uppåt till det hela hundratal kronor. som är närmast högre än summan av utgifterna.

Vad i första stycket sägs skall icke gälla, om summan av utgif- terna uppgår till eller överstiger summan av intäkterna. ej heller i den mån avdraget genom tillämp- ning av nämnda stycke skulle kom- ma att överstiga summan av intäk- terna.

(Se vidare anvisningarna.)

2 mom. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst i form av kontant lön eller sådan annan ersättning. som enligt ll kap. 2 ä' lagen (l962:381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av anställ- ning. skall utöver kostnader som avses ipunkterna 3 och 4 av anvis- ningarna anses ha haft utgifter till ett belopp av minst [000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga fem procent av intäkten avrundat till närmast högre hundratal kro- nor. _

Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, i annat fall än som avses i första stycket. skall anses ha haft utgifter som avses i [ mom. till ett belopp av minst 100 krattor.

Vad i första och andra styckena sägs skall inte gälla, om summan av utgifterna uppgår till eller över- stiger summan av intäkterna. och inte heller i den mån avdraget ge- nom tillämpning av nämnda stycken skulle komma att överstiga sum- man av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

465

2 mom.2 1 hemortskommunen får skattskyldig, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, dessutom göra avdrag:

]) för periodiskt understöd eller därmedjämförlig periodisk utbetalning. som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den ut- sträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

' Senaste lydelse 1955: 122. 2 Senaste lydelse 1981: 1202.

'.'.) 'Jl

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (l981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

3) för premier och andra av- gifter. som skattskyldig erlagt för försäkringar av följande slag. vilka ägs av honom själv eller, i förekom- mande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapital- försäkring, till den del avdrag för premien ej medges enligt punkt 2 av anvisningarna till 22 5 eller punkt 9 av anvisningarna till 29 Q', arbets- löshetsförsäkring. om avdrag ej medges enligt nyssnämttda lagrutn eller punkt 6 av anvisningarna till 33 s, satnt sådan .sjuk-- eller olycks- fallsförsäkring, därunder inbegri- pen avgift till sjukkassa för begrav- ningshjälp. som ej avses i 33 å och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen (l962:38l) om all- män försäkring:

4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat skriftligt bevis under beskattningsåret har betalat för eller tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess bar— net fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om det genomgår grundskola. gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning. dock högst med 3000 kronor för varje barn;

6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, om försäkringen ägs av den skattskyldige.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjö- mansskatt, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsför- säkring och underhållsbidrag, som anges i första stycket 4) och 6). endast i den mån hänsyn inte tagits till understödet. avgiften eller-underhållsbidra- get vid beräkningen av sjömansskatt. _

Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskatt- ningsåret. medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter som avses i första stycket 3) medges inte med högre belopp än 250 krattor. Har skattskyldig un- der beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra tnaken, medges dock sådant avdrag för dem båda gemensamt med högst 500 krattor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor medges vi- dare om skattskyldig under beskatt-

Prop. 1981/82: 197 . - 36 Nuvarande lydelse . Föreslagen lydelse

ningsåret varit ogift —— varmedjäm- ställs änka. änkling eller frånskild — och haft hemmavarande barn under [8 år.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får inte överstiga den skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. I fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse eller som hänför sig till anställning. om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 29 s. får avdraget uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (196238!) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans med A- inkomst enligt föregående mening inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke fär avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angi- vet basbeloppjämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfas- tighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9t 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt l ä 2 mom. nämnda lag skatteplik- tig dagpenning. '

Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med högre bclopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig. som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pcnsionsrätt i anställning. får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för in- komst av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits ] föregående stycke. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryg- gande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk föreningvari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 c femte stycket av anvisningarna till 29 &. Har skattskyldig, som själv eller genom förmedling av juridisk person — drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse. upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksam- hetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd. får avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 9 & 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som B—inkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit jordbruket. skogsbruket eller rörelsen. dock högst för tio år. Hänsyn

Prop. 1981/82: 197 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i första stycket 6). Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskäl- lan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlå- telse av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligt punkt I tredje stycket av anvisningarna till 31 å medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger riksskatteverket det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan inte föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i femte stycket, medges avdrag för ej utnyttjat be- lopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sist- nämnda år överstiger vad som anges ifemte stycket.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i fjärde stycket. medges avdrag för ej utnyttjat be- lopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sist- nämnda år överstiger vad som anges ifja'rde stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift som avses i första stycket 6) i hemortskommunen inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor. som är skattepliktiga i kommunen. och övriga anrag enligt denna para- graf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) inte utnyttjas i hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som medges vid taxeringen i kom- munen. Avdrag. sotn på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades. får utnyttjas senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga av- drag enligt denna paragraf gjorts.

65 53

Fråga. huruvida skattskyldig haft barn eller icke eller om barn är att räkna såsom hemmavarande eller icke, liksom ock fråga om barns ål- der skall bedömas efter förhållan- dena den I november året näst före

3 Senaste lydelse l97l: 894.

Fråga. huruvida skattskyldig haft barn eller icke eller om barn är att räkna såsom hemmavarande eller icke, liksom ock fråga om barns ål- der skall bedömas efter förhållan- dena den i november året näst före

Prop. 1981/82:197

Nuvarande lydelse

taxeringsåret. Med barn avses jäm- väl styvbarn och fosterbarn. Barn, som bor hos sina föräldrar, skall, såvitt avser föräldrarnas rätt till av- drag enligt 46 5 2 mom. första stycket vid 3) och 465 3" mom., anses som hemmavarande endast hos den ena av dem.

38

Föreslagen lydelse

taxeringsåret. Med barn avses jäm- väl styvbarn och fosterbarn; Barn, som bor hos sina föräldrar. skall. såvitt avser föräldrarnas rätt till av- drag enligt 46 5 3 mom., anses som hemmavarande endast hos den ena av dem.

I fråga om skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret. skola de bestämmelser som avse gift skattskyldig, om ej annat följer av vad som stadgas i sista stycket, äga tillämpning först vid taxering för det därpå följande beskattningsåret. '

Bestämmelser som avse gift skattskyldig skola i fråga om makar. som levt tillsammans, tillämpas jämväl under det beskattningsår. varunder make avlidit. Skattskyldig vars make avlidit före den I juli året näst före taxeringsåret är dock berättigad till avdrag enligt 46% 3 mom. fjärde stycket.

Har eljest under beskattningsåret ändring inträtt i förhållande. som har betydelse för tillämpning av bestämmelserna angående taxering av gift skattskyldig. skall det förhållande, som rätt under större delen av beskatt- ningsåret, vara bestämmande för taxeringen.

Bestämmelser i denna lag om gift skattskyldig skola äga tillämpning jämväl i fråga om dem som, utan att vara gifta, leva tillsammans, om de tidigare varit förenade i äktenskap eller gemensamt hava eller hava haft barn. '

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 29 5

9.4 Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpelavgifter, tull- och hamnumgälder m. m. dyl. Däremot får svenska allmänna skatter inte dras av (se 20 å)- Premie för grupplivförsäkring,-

som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkost- nad i rörelsen. Om den ersättning. som kan komma att utfalla på grund av förSäkringen. utgår efter förmån- ligare grunder än vad som gäller en- ligt grupplivförsäkring för befatt- ningshavare i statens tjänst. skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för

" Senaste lydelse 1981: 1150.

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk-person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkost- nad i rörelsen. Om den ersättning. som kan komma att utfalla på grttnd av försäkringen, utgår efter förmån- ligare grunder än vad som gäller en- ligt grupplivförsäkring för befatt- ningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för

Prop. 1981/82:197

Nuvarande lydelse

nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen. För den del av premien som t' enlighet här- med inte utgör omkostnad i rörel- sen erhålls allmänt avdrag under de firutsättningar som anges i46 5 2 mom.

39

Föreslagen lydelse

nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen.

Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 ä 3 mom. tredje stycket.

Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 5 om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av rörelse.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna" till 33 & om avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen gäller också beträffande inkomst av rörelse.

till 4l ?

6.5 Fysisk person. som skall ef- terbeskattas enligt 95 lagen (l9781970) om uppskov med be- skattning av realisationsvinst, får vid efterbeskattningen göra avdrag för avgift för pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i 465 2 mom. utan hinder av att avgiften betalas efter utgången av det be- skattningsår som efterbeskattning— en avser. Detta gäller dock endast vid efterbeskattning av sådan reali- sationsvinst som har uppkommit vid avyttring av jordbruksfastighet eller fastighet som använts i den skattskyldiges rörelse. Avdraget får inte överstiga det belopp som skall efterbeskattas. En förutsättning för avdrag är att avgiften inte betalas senare än inom tre månader från den dag då framställningen om ef- terbeskattning delgavs den skatt- skyldige. Har han före utgången av nämnda tid skriftligen ansökt om medgivande enligt 46.5 2 mom. sjätte stycket får dock betalning av avgiften göras inom tre månader från dagen för riksskatteverkets be- slut med anledning av ansökningen.

6. Fysisk person. som skall ef- terbeskattas enligt 9.5 lagen (l978z970) om uppskov med be- skattning av realisationsvinst. får vid efterbeskattningen göra avdrag för avgift för pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i 46å 2 mom. utan hinder av att avgiften betalas efter utgången av det be- skattningsår som efterbeskattning- en avser. Detta gäller dock endast vid efterbeskattning av sådan reali- sationsvinst som har uppkommit vid avyttring av jordbruksfastighet eller fastighet som använts i den skattskyldiges rörelse. Avdraget får inte överstiga det belopp som skall efterbeskattas. En förutsättning för avdrag är att avgiften inte betalas senare än inom tre månader från den dag då framställningen om ef- terbeskattning delgavs den skatt- skyldige. Har han före utgången av nämnda tid skriftligen ansökt om medgivande enligt 46% 2 mom. femte stycket får dock betalning av avgiften göras inom tre månader från dagen för riksskatteverkets be- slut med anledning av ansökningen.

Har en skattskyldig med stöd av första stycket erhållit avdrag för avgift för pensionsförsäkring för det beskattningsår som efterbeskattningen avser får avdrag för avgiften inte göras vid taxeringen för annat beskattningsår.

5 Senaste lydelse 1980: 7].

Prop. 1981/82: 197 40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 46 ä

5.6 Förutsättning för allmänt avdrag för periodiskt understöd eller där- med jämförlig periodisk utbetalning enligt denna punkt är att understödet inte utgått till mottagare i givarens hushåll eller, om understödet inte utgjort skadestånd, till mottagare under 18 år eller till mottagare vars utbildning inte är avslutad. Avdrag medges med utgivet belopp för periodiska utbetalningar till make eller förutvarande make sedan underhållsskyldigheten dem emellan reglerats: till tidigare anställd: som utgör skadestånd. dock vid personskada endast med belopp som för mottagaren utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat underhåll: som utgör livränta eller därmed jämförligt vederlag vid förvärv av egen- dom genom köp. byte eller därmed jämförligt fång: på grund av föreskrift i testamente; från juridisk person.

För annat periodiskt understöd eller därmedjämförlig periodisk ut- betalning medges avdrag med högst 5 000 kronor. Utger skattskyl- dig sådana understöd till mer än en person med belopp som summan- lagt överstiger 5 000 kronor. skall avdraget_fördelas mellan dessa un- derstöd på sätt den skattskyldige önskar.

Denna lag träder i kraft den I juli [982 och tillämpas första gången i fråga om 1984 års taxering.

Beträffande periodiska utbetalningar som utgår på grund av bindande förpliktelser. som uppkommit före den 9 november 1973. skall de bestäm- melser som gällde före den i januari 1974 alltjämt tillämpas.

" Senaste lydelse 1980: 1062.

Prop. 1981/82: 197 41

7 Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 45 3 mom.. 255 samt 27.5 1 mom. uppbördsla- gen (l953: 272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse I—"(Tireslagen lydelse

4.5

3 mom.2 Skattetabellerna skall 3 mom. Skattetabellerna skall ange den preliminära skatten under ange den preliminära skatten under förutsättning att statlig inkomst- förutsättning att kommunal in- skatt beräknas med tillämpning av komstskatt beräknas för skattekro- det procenttal av grundbeloppet. na och Skatteörc till vissa i hela som har bestämts för inkomståret ' krontal bestämda belopp. som rege- samt att kommunal inkomstskatt ringen eller myndighet som rege- beräknas för skattekrona och skat- ringen bestämmer fastställer för teöre till vissa i hela krontal be- varje inkomstår. stämda belopp. som regeringen el- ler myndighet som regeringen be- stämmer fastställer för varje in- komstår.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får dock beträf- fande Stockholm. Göteborg eller Malmö, efter framställning av vederbö- rande kommun. upprätta särskild tabell för inom kommunen skattskyldiga. avseende en skattesats för kommunalt ändamål i femtiotal ören. samt meddela de närmare föreskrifter. som kan behövas för tillämpning av tabellen. Den merkostnad. som kan uppkomma för upprättandet av sådan tabell. skall betalas av vederbörande kommun.

25 53

Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering skall iakttas:

att egenavgifter uträknas med att egenavgifter uträknas med ledning av bestämmelserna i lagen ledning av bestämmelserna i lagen (l98lz691) om socialavgifter; (19811691) om socialavgifter samt

attför skattskyldiga. som avses i 10.6 ! mom. lagen ( 1947:576 ) om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkamståret; samt

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats. som för inkomståret gäller i beskattningsorten; dock får regeringen eller den

' Lagen omtryckt 1972175.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 77l. 1 Senaste lydelse l979: 1159. 3 Senaste lydelse 1981: 1156.

Prop. 1981/82:197 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

myndighet regeringen bestämmer, om det föreligger särskilda omständig- heter. förordna att utdebitcring i hemortskommunen får läggas till grund vid debitering av preliminär B-skatt för fysisk person eller dödsbo även om beskattningsorten är en annan.

27 ä ] mom.4 Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas:

att för skattskyldiga, som avses i 105 ! mom. lagen ( 1947:576 ) om statlig inkomstskatt. sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som harjastställls att gälla för den pre— liminära skatt. vilken skall avräk- nas mot den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den-skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt uträknas i en post. varvid skattebeloppet vid öretal över 50 avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas enligt bestämmelserna i 1 5 lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift;

att hyreshusavgift uträknas enligt bestämmelserna i lagen ( 1982: 000) om hyreshusavgift'. .

att kommunal inkomstskatt debiteras med belopp som har uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen; '

att egenavgifter debiteras med ledning av bestämmelserna i lagen (1981 : 691) om socialavgifter och på grundval av uppgifter om försäkrings- förhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan, varvid öretal bortfaller; samt

att i 1 & nämnd annuitet eller, om skattskyldig har att erlägga flera annuiteter. summan av dessa påförs i helt antal kronor, varvid öretal bortfaller.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i fråga om debitering av preliminär skatt för år 1983 och slutlig skatt på grund av 1984 års taxering.

" Lydelse enligt prop. 1981/82: 124.

Prop. 1981/82: 197 43

8 Förslag till

Lag om allmän löneavgift "Härigenom föreskrivs följande.

1 & Arbetsgivare skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgift till folkpensione- ringen enligt lagen ( 1981 : 691) om socialavgifter.

2 & Försäkrad som avses i 1 kap. 2 9 lagen (l981:6.9l) om socialavgifter skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som enligt nämnda lag gäller för egenavgift till folkpensionering- en.

3 5 Allmän löneavgift utgår med två procent av avgiftsunderlaget och tillfaller staten.

I fråga om sjömän skall allmän löneavgift beräknas efter den lägre procentsats som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer årligen fastställer. Procentsatsen skall sättas ned enligt de grunder som anges i 2 kap. 2 & andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter.

4 & I fråga om allmän löneavgift gäller bestämmelserna i 5. kap. lagen (1981:691) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna författningar är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:

1. kommunalskattelagen (1928: 370) taxeringslagen(1956: 623) skattebrottslagen(1971 : 69) lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. lagen ( 1978: 401) om exportkreditstöd lagen (1979: 610) om allmän investeringsreserv lagen (1979: 61 1) om upphovsmannakonto . lagen (1980: 953) om särskilt investeringsavdrag för inventariean- skaffning

9. lagen (1980: 954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m.m.

10. lagen (1982: 2) om uppfinnarkonto.

mseveww

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas på ersättningar enligt 1 %$ som har utgetts efter utgången av år 1982 samt på inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 & lagen (1962: 381) om allmän försäkring och som skall tas upp till beskattning vid 1984 och senare års taxeringar. Inkomst som hänför sig till tiden före den 1 januari 1983 skall dock inte beaktas. Omfattar beskattningsår tid såväl före som efter utgång- en av år 1982. skall så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före den 1 januari 1983 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före- utgången av år 1982 och hela beskatt- ningsåret.

Prop. 1981/82: 197 44 9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981: 691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 .5 lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 1.5' I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den all- männa försäkringen och vissa andra sociala ändamål.

Att denna lag tillämpas även [ fi'äga om allmän löneavgift fram— går av gen ( l982.'()00) om allmän löneavgift.

Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns särskil- da bestämmelser.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1982.

' Lydelse enligt prop. 1981/82: 113.

Prop. 1981/82:197 45

Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-08

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten. Wikström, Friggebo, Dahlgren. Åsling, Söder. Johansson. Wirtén, An- dersson. Boo. Petri, Eliasson. Gustafsson. Tillander, Ahrland. Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Lagrådsremiss om reformerad inkomstbeskattning

1 Inledning

I april 1981 träffade centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna en överenskommelse om grunderna för en inkomstskattereform. En expert- grupp' med företrädare för de tre partierna fick i uppdrag att utforma konkreta förslag angående sänkta marginalskatter. begränsning av under- skottsavdragens skattemässiga värde och utformningen av intlationsskyd- det för skatteskalan. På grundval av expertgruppcns överväganden utarbe- tades inom budgetdepartementet departementspromemorian (Ds B 1981: 16) Reformerad inkomstbeskattning. Sammanfattningen och författ- ningsförslagen i promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 och bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Remissbehandling har under samma tid skett av bruttoskattekommit— te'ns2 (B 1979:04) huvudbetänkande (Ds B 1981: 15) Allmän produktions— faktorskatt. innehållande en teknisk modell för en allmän produktionsfak— torskatt. Remissinstanserna har därvid tagit upp frågan angående finansi— eringen av inkomstskattereformen och vissa allmänna administrativa syn- punkter. Remissyttrandena i dessa delar redovisas i den nyss nämnda remissammanställningen.

'Statssekreterarna Bengt Westerberg och .Göran Johansson, sakkunnig Percy Bargholtz samt utredningssekreterarna Erik Åsbrink och Harald Fälth. : Gcneraldirektören Sten Walberg. ordförande. direktören K. Olov Andersson. sakkunnig Percy Bargholtz och docenten Carl Johan Åberg.

Prop. 1981/82: 197 . 46

På grundval av vad som framkommit vid remissbehandlingen har över- läggningar ägt rum mellan regeringen och socialdemokraterna. Jag avser nu att ta upp frågan om en reformerad inkomstbeskattning.

2 Allmän motivering

2.1 Skattereformens inriktning

Skattepolitiken bör utformas så att den uppmuntrar arbete. produktiva insatser och sparande och bekämpar inflation. spekulation och skattefusk. Det har därför blivit alltmer uppenbart att ett centralt inslag i en offensiv ekonomisk politik måste vara en reform av inkomstskatten. Inkomstskat- ten måste avlastas genom en kraftig sänkning av marginalskatterna. Samti- digt bör också en avdragsreform genomföras för att motverka de snedvri- dande effekter som följt av den hittillsvarande obegränsade avdragsrätten.

Mot denna bakgrund slöt centerpartiet. folkpartiet och socialdemokra— terna den nyss nämnda överenskommelsen om att genomföra en skattere- form med början inkomståret 1983. Målet skulle vara att sänka marginal- skatten till högst 50% för huvuddelen av de heltidsarbetande inkomstta- garna och att samtidigt begränsa det skattemässiga värdet av underskotts- avdrag till högst 50% av avdragsbeloppet. Vidare skulle formen för infla- tionsskyddet i skatteskalan ändras. Ett förslag med detta innehåll skulle föreläggas riksdagen under våren 1982.

Expertgruppen har utarbetat ett konkret förslag till reform att genomfö- ras i tre steg åren 1983. l984 och 1985. Förslaget omfattar skatteskalor med successivt sänkta marginalskatter och särskilda regler för att åstadkomma avdragsbegränsningen. I fråga om inflationsskyddet föreslås att uppräk— ningen av den s. k. basenheten bestäms på förhand för de tre åren under reformperioden.

Reformen får enligt förslaget stor omfattning och innebär att mer än en fjärdedel av den statliga inkomstskatten lyfts av. En marginalskattesats om högst 50% beräknas år 1985 — vid antagande om 30% kommunal skatte- sats komma att gälla för ca 80% av alla heltidsarbetande och för ca. 90% av samtliga skattskyldiga. Samtidigt begränsas det skattemässiga värdet av underskottsavdrag också till 50% även för de inkomsttagare som fortfaran- de kommer att ha en högre marginalskatt på en inkomstökning.

[ överenskommelsen mellan de tre panierna fastslås att inkomstskatte- lättnaderna bör finansieras i sin helhet. Den avlastning av inkomstskatten som sker skall med andra ord statsfmansiellt kompenseras genom ett ökat uttag av andra skatteformer. I överenskommelsen anges att det som här kan komma i fråga är en höjd arbetsgivaravgift av nuvarande slag eller en ny. vidare produktionsfaktorskatt. Parallellt med att expertgruppen utar- betat sitt förslag har också bruttoskattekommittén slutfört sin tekniska utredning om utformningen av en sådan ny skatt. Varken kommittén eller

Prop. 1981/82: 197 47

expertgruppen har emellertid haft i uppdrag att ta ställning till frågan om produktionsfaktorskatten bör införas eller ej. _

Förslaget till skattereform har vid remissbehandlingen givit upphov till en livlig debatt.

Det ligger i sakens natur att omdömena om en så omfattande skattere- form som den nu föreslagna blir skiftande. Vid den höga nivå på skatteutta- get som föreligger kan även detaljändringar i skattereglerna få stor betydel- se. Hushåll och företag har på olika sätt inrättat sig efter rådande marginal- skatter och avdragsregler och deras villkor kan nu'i vissa fall komma att rubbas avsevärt. Det är då närmast "oundvikligt att ett stort "skattepaket” måste komma att ha inslag som uppfattas som nackdelar av olika grupper. Särskilt uppenbart blir detta när det rör sig om en omläggning som, räknat för hushållen som grupp. skall ske inom ramen för ett kortsiktigt oföränd- rat skatteuttag.

Jag vill inte heller bestrida att det finns brister i det framlagda reform- förslaget. Jag menar emellertid att åtskilliga remissinstanser Skjutit betyd- ligt över målet i sin kritik mot enskildheter i förslaget. I vissa fall, t. ex. i fråga om de synpunkter som framförts på den föreslagna utformningen av makebeskattningen, är de framförda kraven motstn'dande. ] andra fall synes kritiken vara formulerad mot bakgrund av en alltför glättad bild av dagens skattesystem, vars ofullkomligheter glöms bort. Slutligen synes man på sina håll inte fullt ut ha beaktat att mer långtgående marginalskatte- sänkningar i vissa hänseenden t. ex. i fråga om låntagares kapitalkost- nader får samma verkningar som den avdragsbegränsning som de anges skola ersätta.

Vad gäller marginalskattelättnadernas omfattning och utformningen av skatteskalans inflationsskydd är detta i första hand frågor som fått bedö- mas från politiska utgångspunkter. I fråga om avdragsbegränsningen gör sig också mer renodlat tekniska synpunkter gällande och vid remissbe- handlingen har också åtskilliga sådana framförts. Något egentligt alternativ till den av expertgruppen valda metoden har emellertid inte framkommit. Den har vissa nackdelar, men bör ändå väljas. I ett viktigt avseende, som jag snart skall återkomma till, bör den emellertid modifieras så att vissa negativa verkningar för den seriösa näringsverksamheten kan undvikas. ] övrigt är avsikten, som också expertgruppen föreslagit. att såväl kommit- tén (B 1980: 05) om underskottsavdrag som 1980 års företagsskattckom- mitté (B 1979: 13) inom kort skall få tilläggsdirektiv att arbeta vidare med vissa frågor som direkt rör avdragsbegränsningens utformning och verk- ningar. Därvid bör givetvis de synpunkter som nu framförts vid remissbe- handlingen tas med i bilden.

Av vad jag nu sagt följer att inkomstskattereformen bör genomföras väsentligen enligt expertgruppens förslag. Det finns emellertid skäl att ta fasta på den kritik som från främst administrativa utgångspunkter riktats mot reformen. Arbetssituationen för myndigheterna är pressad vid den

Prop. 1981/82: 197 48

årliga taxeringen och även om de nya avdragsreglerna endast behöver tilllämpas i fråga om en minoritet av de skattskyldiga blir det fråga om ett visst merarbete. Särskilt gäller detta givetvis inledningsyis. när såväl de skattskyldiga som myndigheterna är obekanta med reglerna. Det är därför angeläget att söka underlätta taxeringsarbetet i andra avseenden så mycket som möjligt. I detta syfte kommer jag att föreslå vissa förenklingar i fråga om några av de avdrag som rör ett stort antal skattskyldiga och där erfarenhetsmässigt många fel förekommer eller tvister ofta uppstår. Jag vill. också framhålla att reformförslaget innefattar en mycket avsevärd in— skränkning i fråga om antalet makar för vilka reglerna om sambeskattning av s.k. B-inkomster blir aktuella. Även detta bör medföra lättnader i taxeringsarbetet.

Den förenkling av avdragsreglerna somjag nyss nämnt innebär samman— taget ett visst bortfall av skatteinkomster. Bl.a. för att kompensera detta bör en höjning av skattesatsen från 2% till 3% göras i det första skikt i skatteskalan där skatt utgår. Med denna enda förändring förordar jag skatteskalor för de olika åren i enlighet med expertgruppens förslag. För skattskyldiga utan underskottsavdrag kan då följande jämförande uppställ- ning redovisas.

Beskattningsbar inkomst Skattesatser statligt (%) Basenheter Inkomstskikt 1982 1983 1984 1985 år 1982 (kr.)

— 1 — 6 900 0 0 0 0 1— 4 6900— 27600 2 3 3 3 4— 7 27 600— 48 300 4 4 4 4 7— 8 48 300— 55200 9 ”__ 7 6 4 8— 9 55200— 62100 14 11 7 4 9—10 62100— 69000 23 20 17 15 10— 12 69 000— 82 800 26 24 22 20 12— 13 82 800— 89 700 29 26 23 20 13— 14 89 700— 96600 33 29 25 20 14— 15 96 600— 103 500 38 32 26 20 15— 16 103 500—110400 44 36 28 20 16—17 110400—117300 45 38 32 25 17—19 ”7300—131 100 48 40 32 25 19—20 131100—138000 48 42 36 30 20—2l 138000— 144900 53 45 38 30 21—23 144900—158 700 53 45 40 35 23—26 158 700—179400 53 47 43 40 26—30 179 400— 207 000 53 49 47 45 30—45 207 OOO—310500 58 52 49 45

58 54 52 50

45— 310500—

Vad gäller inflationsskyddet för skatteskalan bör också expertgrdppens förslag följas. Basenheten. som för 1982 års inkomster är 6900 kr.. bör således för de tre reformåren fastställas till 7300. 7700 resp. 8100 kr. Vidare bör den s. k. marginalskattespärrcns nivå successivt-justeras så att den för år 1985 blir 80% generellt. 1 dag är den 85 % för inkomstdelar _ överstigande 30 basenheter.

Prop. 1981/82: 197 49

Avdragsbegränsningen bör. somjag redan har angivit, utformas i princip efter den modell som beskrivs i promemorian. Det betyder att den statliga inkomstskatten delas i två delar med olika regler för behandlingen av underskottsavdragen. För inkomster som inte överstiger den s.k. bryt- punkten vid 16 basenheter (motsvarande 110400 kr. år 1982) blir bara ena delen — kallad grundbelopp aktuell och där gäller nuvarande regler om underskottsavdrag m.m. oförändrade, liksom vid den kommunala taxe- ringen. För inkomster som överstiger brytpunkten _tas också den andra. delen — som kallas tilläggsbelopp ut och avdragsbegränsningen åstad- koms därvid genom att underskottsavdrag i princip inte medges vid be- stämningen av beskattningsunderlaget. Jag återkommer strax till närmare detaljer i det tekniska förfarandet och vill nu endast kort redovisa hur den motsvarande uppdelningen av statsskatteskalan ser ut när reformen är helt genomförd, dvs. år 1985.

Beskattningsbar inkomst Skattesats för (basenheter) grundbelopp (%) - 1 0 l— 4 3 4— 9 4 9—10 15 10— 20

Underlag för tilläggs- Skattesats för belopp (basenheter) tilläggsbelopp (%) _ —16 0 16—19 5

l9—21 .- 10 21—23 15 23—-26 20 26—45 25 45— 30

Uppdelningen i grundbelopp och tilläggsbelopp börjar omedelbart år 1983, men sker på så sätt att avdragsbegränsningen liksom marginalskatte— sänkningen genomförs i tre ungefär lika stora steg.

Även i övrigt, dvs. vad avser de undantag som i vissa fall bör göras från avdragsbegränsningen liksom de tillägg till bcskattningsunderlaget som skall göras i andra fall. makebeskattningens utformning m.m. bör försla- gen i promemorian i princip följas. Några ändringar, bl.a. den av mig redan berörda, bör dock göras och detta kommer jag strax att närmare redovisa.

I överenskommelsen mellan de tre partierna anges. som jag redan har nämnt, att skattereformen i sin helhet bör finansieras genom en höjning av arbetsgivaravgiften eller genom införande av en vidare produktionsfak- torskatt. Vid remissbehandlingen har denna ståndpunkt fått uttryckligt stöd från några remissinstanser men också framkallat åtskilliga gensagor.

4 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 197

Prop. 1981/82:197 50

Från vissa håll har t. ex. hävdats att någon Finansiering av inkomstskatte- lättnaderna inte är behövlig i nuvarande samhällsekonomiska läge.

Mot denna bakgrund bör det slås fast att den aktuella reformen har karaktär av en skatteomläggning. som i sig inte är avsedd att medföra någon ändring av det samlade skatteuttaget. Utgångspunkten i detta ärende är alltså att inkomstskattelättnaderna i sin helhet skall finansieras. Huruvida det av finanspolitiska eller andra skäl är lämpligt med ett ändrat skatteuttag får bedömas fristående från skattereformen och i det avseendet innebär den nyss nämnda överenskommelsen givetvis ingen bindning för reformperioden. '

I de överläggningar som förevarit efter det att remissbehandlingen av- reformförslaget avslutats har de tre partierna beslutat göra ett gemensamt uttalande av följande innehåll. '

Socialdemokraterna, centern och folkpartiet kom i april 1981 överens om följande: .

”Skattereformen bör i sin helhet finansieras genom en höjning av arbets- givaravgiften eller genom införande av en vidare produktionsfaktorskatt. Bruttoskattekommittén som utreder förutsättningarna för en sådan pro- duktionsfaktorskatt beräknas avsluta sitt arbete efter sommaren."

Bruttoskattekommittén har därefter lagt fram sitt slutbetänkande och detta har remissbehandlats.

De tre partierna har nu enats om att finansieringen av skattereformens första steg, som tas 1983. sker genom en höjd arbetsgivaravgift med 2 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1983. Beslut härom bör fattas av riksdagen under våren 1982.

Finansieringen av de två återstående stegen. 1984 och 1985. förutsätts ske på det sätt som anges i principöverenskommelsen.

Regeringspartiernas huvudlinje är att skattereformen bör finansieras genom höjd arbetsgivaravgift.

Socialdemokraternas huvudlinje är att skattereformen bör finansieras genom införande av en produktionsfaktorskatt. .

Socialdemokraterna har av administrativa skäl accepterat att det första steget finansieras med en höjd arbetsgivaravgift. Det merarbete för skatte— myndigheterna som skattereformen inledningsvis kommer att medföra. bör inte kompliceras av att en ny skatt samtidigt införs. Remissyttrandena över bruttoskattekommitténs förslag visar dessutom att vissa frågor behö- ver utredas ytterligare. Det kan gälla sådana frågor som avgränsningen av skatteunderlaget, olika möjligheter att ytterligare förenkla den administra- tiva hanteringen av en sådan skatt samt frågan hur en produktionsfaktor- skatt skall utformas mot bakgrund av behovet att stimulera främst indu- strins-investeringar under de kommande åren.

Förutsättningar föreligger inte .att nu fatta beslut om formen för finansi- eringen för åren 1984 och 1985 . *

De tre partierna är överens om att en fortsatt teknisk översyn av produk- tionsfaktorskatten skall ske, samt om att undersöka förutsättningarna för införande av ett avgiftsfritt belopp i botten av egenföretagarinkomsten därest finansieringen av reformen åren 1984 och 1985 sker genom höjda arbetsgivaravgifter. Socialdemokraterna skall delta i översynsarbetet.

Prop. 1981/82: 197 51

I enlighet med det återgivna bör finansieringen av skattereformens första steg ske genom en höjd arbetsgivaravgift om 2 procentenheter fr. o. m. den 1 januari 1983. Eftersom syftet inte har någon anknytning till det sociala försäkringssystemet eller motsvarande förefaller det naturligast att for- mellt införa en ny avgift, av principiellt samma karaktär av indirekt skatt som den tidigare allmänna arbetsgivaravgiften. Denna benämning passar emellertid numera mindre väl, med hänsyn till den terminologi som införts i den särskilda lagen (1981:691) om socialavgifter. Enligt denna förstås med arbetsgivaravgift endast den del av avgiften som tas ut från arbetsgi- vare, medan avgiften som tas ut från rörelseidkare och jordbrukare be- nämns egenavgift. Mot denna bakgrund föreslår jag att den nya avgiften kallas allmän löneavgift. Tekniskt sett bör den helt inordnas i det system som numera är etablerat för samtliga liknande avgifter. I denna fråga har jag samrått med chefen för socialdepartementet.

2.2 Den närmare utformningen av skattereformen

2.2.1 Allmän uppläggning Skattereformen berör i princip endast den statliga inkomstskatten för fysiska personer. dödsbon och familjestiftelser för vilka beskattningen f.n. sker efter en progressiv skala. Den kommunala beskattningens regler ändras inte annat än i samband med de avdragsförenklingar som jag förut nämnt. och för aktiebolag m.f1. som beskattas proportionellt ändras inte heller den statliga skatten. Reformen har två väsentliga inslag. För det första sänks marginalskat- terna kraftigt. Skattesatsen i den statliga inkomstskatten kommer att uppgå till högst 20 % för huvuddelen av de heltidsarbetande inkomsttagarna. För det andra begränsas det skattemässiga värdet av underskottsavdragen och då också till 20% vid den statliga beskattningen. Med antagande om 30% kommunal skattesats motsvarar detta den 50-procentsnivå som anges i överenskommelsen mellan partierna. Marginalskattesänkningen innebär tekniskt sett inga särskilda komplika- tioner. Den avsedda begränsningen av underskottsavdragens skattemäs- siga värde uppnås också automatiskt för alla inkomsttagare med inkomst —— före underskottsavdrag som inte när utöver nivån för 20% statlig in- komstskatt. Endast i fråga om skattskyldiga med högre inkomst än detta behövs särskilda ingrepp för att uppnå avdragsbegränsningen. Jag vill betona att detta innebär att reformen — åter med bortseende från de särskilda förenklingsåtgärderna kommer att lämna de materiella skatte- reglerna helt oförändrade för den helt dominerande delen av inkomsttagar- na. Skiktet med 20% statlig inkomstskatt sträcker sig enligt förslaget till 16 basenheter (motsvarande 110400 kr. innevarande år). Över denna nivå, som i promemorian kallas brytpunkten. skall den särskilda avdragsbe-

Prop. 1981/82: 197 5 IJ

gränsningen verka. För att uppnå detta har, som jag redan antytt, i prome- morian föreslagits att den statliga inkomstskatten klyvs i två delar. De två delbeloppen kallas grundbelopp och tilläggsbelopp.

I fråga om grundbeloppet föreslås att det liksom dagens inkomstskatt tas ut på den beskattningsbara inkomsten. dvs. på inkomsten efter under- skottsavdrag. Den högsta skattesatsen för grundbeloppet blir 20 %. Denna skattesats skall gälla även för inkomstdelar över brytpunkten och utan någon begränsning uppåt.

Tilläggsbeloppet skall däremot beräknas i princip på den beskattningsba- ra inkomsten mcd tillägg för underskottsavdragen. Detta underlag be- 'nämns underlag för tilläggsbelopp. Tilläggsbelopp skall bara tas ut om underlaget överstiger brytpunkten. Skatteskalan för tilläggsbeloppet har därför ett nollskikt upp till brytpunkten. När underlaget för tilläggsbelop- pet växer därutöver stiger skattesatserna från 5% till som högst 30%. Progressiviteten i den statliga inkomstskatten kommer därmed över bryt— punkten att ligga helt i skatteskalan för tilläggsbeloppet.

Vad jag nu nämnt om skatteskalor m.m. avser läget när reformen är fullt genomförd. ] promemorian föreslås emellertid att genomförandet skall ske under tre år, med ungefärligen lika stora steg varje år. Såväl marginalskat- tesänkningen som avdragsbegränsningen uppnås alltså successivt. Tek- niskt innebär det att en successivt växande del av den statliga inkomstskat- ten förs över från grundbeloppet till tilläggsbeloppet. Brytpunktens nivå bestäms dock redan första året till 16 basenheter.

För ombordanställda utgår inkomstskatt enligt reglerna i lagen (1958: 295) om sjömansskatt. SjL. Sjömansskatten bygger bl. a. på reglerna för den statliga inkomstskatten. Detta samband bör gälla även framdeles. vilket innebär att de ombordanställda får del av marginalskattesänkning- arna men samtidigt får vidkännas avdragsbegränsningarna.

Skattereformen bör, somjag redan angivit. genomföras med väsentligen det innehåll som föreslås i promemorian. På några punkter är emellertid ändringar i förhållande till promemorian motiverade och dessa tarjag upp i sitt sammanhang i den följande redovisningen av reformens närmare ut- formning. Sist i redovisningen tarjag också upp de särskilda förenklingsåt- gärder som bör genomföras samtidigt med skattereformen.

2.2.2 Beräkning av underlag för tilläggsbelopp 2.2.2.l Inledning

Som framgått av den tidigare redogörelsen föreslås att den statliga inkomstskatten klyvs i två delar. Den ena delen. grundbeloppet, skall beräknas efter de regler som gäller i dag. För den andra delen av den statliga inkomstskatten, tilläggsbeloppet. skall däremot i princip avdrag för underskott inte medges. De nya reglerna innebär följande.

I en första omgång fastställs den beskattningsbara inkomsten och detta sker efter de regler som nu gäller. Den beskattningsbara inkomsten ligger

Prop. 1981/82:197 53

till grund för beräkningen av grundbeloppet. Den beskattningsbara in- komsten framkommer sedan man lagt ihop den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor och därefter gjort avdrag för underskott och andra allmänna avdrag samt förlustavdrag.

Den beskattningsbara inkomsten bildar även utgångspunkt när underla- get för tilläggsbelopp skall beräknas. Detta underlag skall utgöras av den beskattningsbara inkomsten ökad med i första hand medgivna underskotts- avdrag. Avdragsbegränsningen ästadkommes alltså genom att tilläggsbe- loppet bestäms med bortseende från underskottsavdrag, På samma sätt som årets underskott inte skall reducera beskattningsunderlaget skall det- samma i princip gälla för underskott som härrör från tidigare år. Även medgivna förlustavdrag bör därför läggas till. Den beskattningsbara in- komsten skall också ökas med vissa tilläggsposter somjag återkommer till i det följande.

Den nu beskrivna metoden att bestämma underlaget för tilläggsbelopp bygger på gällande regler om indelningen i olika förvärvskällor. Det kan alltså få stor betydelse om en utgift skall hänföras till den ena eller andra förvärvskällan. Detta är också något som kritiserades under remissbe- handlingen närmast med utgångspunkt i att de nuvarande förvärvskällereg- lerna har skapats av andra skäl än att ligga till grund för en avdragsbe- gränsning av nu aktuellt slag. Man påtalade även de svårigheter som kan uppkomma när det gäller att kontrollera att en inkomst eller en utgift verkligen hänförts till rätt förvärvskälla.

Som framgår redan av promemorian har man varit medveten om dessa problem. För att undvika en del svårigheter har också särskilda undantag gjorts från förbudet att dra av underskott från inkomster av andra förvärvs- källor (kvittningsförbudet). Jag återkommer strax till detta och tar då även upp frågan om ytterligare undantag. Kvar står emellertid att förvärvskälle- begreppet i sin nuvarande utformning erbjuder vissa problem. Några mer genomgripande ändringar i detta kan emellertid inte göras nu. Frågan är så pass invecklad att det krävs fortsatt utredningsarbete. Som jag redan har nämnt, avserjag också att inom kort föreslå regeringen att kommittén om underskottsavdrag får tilläggsdirektiv med uppgift bl.a. att med förtur utreda förvärvskällebegreppet. En sådan översyn bör enligt min mening mycket väl kunna leda till att behovet av undantag från kvittningsförbudet blir mindre eller att undantagen kan ges en annan form.

Jag avser nu att först behandla frågan om undantag från kvittningsförbu- det och därefter de olika tilläggsposter som skall ingå i underlaget för tilläggsbelopp. Därefter behandlas frågan om olika Specialregler för skatte- beräkning och hit hör bl. a. makebeskattningen, marginalskattespärren och begränsningsregeln för sammanlagd skatt.

2.2.2.2 Undantag från kvittningsförbudet

Undantagen från kvittningsförbudet har alla det gemensamt att de är en

Prop. 1981/82: 197 54

följd av förvärvskällornas nuvarande utformning. Undantagen återspeglar genomgående sådana situationer där det i och för sig skulle kunna disku- teras om inte den situation som undantaget i fråga avser att reglera är sådan att åtgärder i stället skulle kunnat ha vidtagits i fråga om själva förvärvskällan. Som jag nyss antydde innebär emellertid sådana ändringar ofta så djupa ingrepp i förvärvskällesystematiken att de inte låter sig genomföras utan mer ingående utredningsarbete av eventuella följdef- fekter.

Under remissbehandlingen har de föreslagna undantagen i regel godta— gits. Samtidigt har man uttryckt önskemål om ytterligare undantag. Jag delar emellertid väsentligen den bedömning som gjorts i promemorian angående omfattningen av de undantag som nu bör göras. Bara på en punkt anser jag att en komplettering bör göras och denna avser rätten att spara tidigare underskott i vissa fall.

Det första undantaget från kvittningsförbudet har tillkommit med tanke på att ett förbud att kvitta underskott av schablontaxerad fastighet mot överskott av kapital kan ge upphov till ojämnheter i beskattningen och skapa icke önskvärda styrningseffekter i fråga om sparandet. Det blir skattemässigt lönsamt för personer med inkomst över brytpunkten att realisera lös egendom och använda de frigjorda medlen för att lösa befint- liga fastighetslån. Effekter i form av t. ex. minskat bank- och aktiesparande hos villaägare är i sig inte önskvärda. Till bilden hör även en form av skuldebrev som på senare år har blivit vanliga. nämligen de s.k. säljarre- verserna. En säljarrevers utfärdas i samband med en fastighetsaffär när säljaren skall ligga kvar med en del av köpesumman för fastigheten såsom lån till köparen. Vidare utfärdar vissa kapitalmarknadsinstitut s.k. kapital- marknadsreverser och där så har skett övertar dessa reverser helt eller delvis säljarreversernas roll. Gemensamt i de båda fallen är att säljaren är i besittning av en revers som löper med ränta och som normalt inte kan sägas upp under löptiden (vanligen 5— 10 år), Räntan beskattas som intäkt av kapital och om säljaren därefter köper en ny fastighet skall skuldrän- toma dras av under inkomst av annan fastighet. Ett kvittningsförbud leder då förutsatt att inkomsten ligger över brytpunkten — till en större skattebelastning än om både intäkts- och utgiftsräntorna hänförts till sam- ma förvärvskälla.

Ett undantag från det allmänna kvittningsförbudet är således motiverat på den här aktuella punkten. Ett underskott av en schablontaxerad fastig- het bör alltså få kvittas mot inkomst av kapital vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp. Det bör dock sättas en övre gräns för de belopp som får kvittas.

I enlighet med promemorieförslaget bör gränsen sättas vid 30000 kr. Vad gäller de schablontaxerade fastigheterna bör man alltså tillåta att ett överskott av kapital får i nyss angiven omfattning neutralisera ett under- skott. Det finns också fall där det finns anledning att tillåta kvittning av underskott av kapital mot överskott av en annan förvärvskälla.

Prop. 1981/82: 197 55

Ett sådant fall är när en person har köpt aktier i ett fåmansägt aktiebolag och finansierat förvärvet med lån. Ränteutgiften får dras av under inkomst av kapital och ett uppkommande underskott skulle i och för sig elimineras om aktieägaren fick utdelning från bolaget med ett lika stort belopp. Fåmansägda aktiebolag lämnar emellertid i allmänhet inte någon utdelning. Ränteunderskottet bör i stället få kvittas mot tjänsteinkomst som den skattskyldige har från bolaget.

En motsvarande situation uppkommer om det i stället är andelar i ett handelsbolag som den skattskyldige har förvärvat. Även här bör kvittning få ske mot inkomst från handelsbolaget i den eller de förvärvskällor som blir aktuella. .

Den beskrivna situationen kan uppkomma inte bara genom köp utan också när en person fått ärva en näringsverksamhet. Personen i fråga kan då begära anstånd med att betala arvsskatten. Beviljas anstånd får han betala ränta på skattebeloppet. Alternativt kan han ta upp ett lån och betala arvsskatten omedelbart. I båda fallen bör det underskott som rän- teutgiften kan föranleda få kvittas mot inkomster från näringsverksamhe- ten. Samma regel bör gälla i fråga om ränta på skuld som avser gåvoskatt.

Jag anslttter mig till promemorieförslagen i denna del. Jag avser nu att ta upp frågan om ett ytterligare undantag från kvittnings- förbudet.

Som framgått av den tidigare redovisningen innebär de nya reglerna att underskott inte utom i särskilt angivna fall — får avräknas mot den skattskyldiges inkomster från andra förvärvskällor vid beräkningen av underlag för tilläggsbelopp. Motsvarande begränsningar föreslås även i fråga om förluster som är hänförliga till tidigare beskattningsår. Detta innebär att ett underskott i en förvärvskälla inte heller får avräknas mot överskott som under senare år kan uppkomma i samma förvärvskälla.

Under remissbehandlingen framfördes emellertid från liera häll den syn— punkten att om man inte beaktade tidigare underskott i en förvärvskälla så skulle de nya reglerna allvarligt försvåra startandet och vidareutvecklandet av näringsverksamhet. De första svåra åren. då underskott ofta uppkom- mer, borde rimligen på något. sätt beaktas när verksamheten med tiden börjar ge vinst. Också i andra situationer kan resultatet i en näringsverk- samhet fluktuera starkt mellan åren. Ett ovillkorligt förbud mot kvittning mellan de äldre underskotten och senare vinster skttlle leda till betydande ojämnheter vid beskattningen. Med dagens regler kan i dessa fall i den mån underskottet inte kunnat dras av från det tidigare årets inkomster en utjämning ske mellan åren enligt reglerna om förlustavdrag.

Problemet uppmärksammades i och för sig redan i promemorian, men man ansåg sig där inte kunna framlägga en konkret lösning, utatt hänvisade till det föreslagna fortsatta utredningsarbetet. Enligt min mening bör man emellertid söka tillgodose de nämnda önskemålen redan på detta stadium. Det är önskvärt att de framtida reglerna får en sådan utformning att inte

Prop. 1981/82:197 56

onödiga hinder läggs i vägen för nyetablering och vidareutveckling av näringsverksamhet. Å andra sidan får beaktas att varje ny särregel i sig ger upphov till ökad svåröverskådlighet av regelsystemet. Det är därför viktigt att en undantagsbestämmelse av det slag som nu är aktuell görs så enkel som möjligt.

För det första bör nya regler begränsas till att avse näringsverksamhet. dvs. främst inkomster av jordbruksfastighet och rörelse. Till följd av skattereglernas utformning kan i vissa fall närliggande verksamheter anses utgöra inkomst av annan fastighet. ett exempel utgör grustäkt. Sådan inkomst bör därför tas med. dock ej fastigheter som skall beskattas enligt s.k. schablonmetod. Den i promemorian föreslagna förlängningen av tiden för avdrag för större reparationer på konventionellt beskattade fastigheter kan då i stället undvaras. .

För det andra bör reglerna ta sikte på att möjliggöra ett senare tillgodo- räknande av tidigare underskott i samma förvärvskälla. De nya reglerna får alltså inte ge en avräkningsmöjlighet under det senare året mot inkomster i andra förvärvskällor. Den principiella avdragsbegränsningen gentemot andra inkomster skall upprätthållas.

Detta innebär att man inte kan använda de regler som finns för förlustav- drag. Om en skattskyldig. som startar en rörelse. även har tjänsteinkoms- ter, kan mycket väl rörelsen gå med underskott utan att för den skull ett förlustavdrag uppkommer. När sedan rörelsen visar överskott bör det tidigare underskottet kunna få utnyttjas vid beräkning av tilläggsbelopp. Rätten att spara tidigare underskott måste ges en fristående utformning. En annan sak är att problemen kring förlustavdrag och sparade under- skottsavdrag har åtskilligt gemensamt varför en viss samordning likväl bör kunna göras.

De nya reglerna bör alltså möjliggöra för en näringsidkare att utnyttjat ett tidigare underskott mot ett senare överskott som han färi samma förvärvs- källa. Normalt bör det inte vara förenat med några större svårigheter att avgöra vad som skall anses vara samma förvärvskälla. Givetvis kan verk- samhetens inriktning ha ändrats under åren. Huruvida samma förvärvs- källa alltjämt är för handen får då avgöras enligt de regler som finns rörande vad som skall kunna ingå i en och samma förvärvskälla. Man får göra en bedömning om den tidigare och den nuvarande inriktningen är sådan att man vid en prövning under ett och samma år skulle ansett en förvärvskälla föreligga.

Rätten till avräkning bör vidare vara individualiserad. dvs. rätten skall tillkomma den skattskyldige personligen. Säljer en rörelseidkare sin verk- samhet till någon annan bör alltså de tidigare underskotten inte längre kunna utnyttjas. Däremot saknas i detta sammanhang anledning att ställa krav på s.k. ägaridentitet. Om t.ex. den nyss nämnde rörelseidkaren i stället överlåtit hälften av sin rörelse så bör han likväl fortfarande ha rätt att kvitta tidigare underskott mot den del av senare överskott som kan

Prop. 1981/82: 197 57

tillkomma honom. Avlider en näringsidkare så bör tidigare underskott få utnyttjas av dödsboet under det beskattningsår när dödsfallet inträffade men inte vid senare års taxeringar. Vidare bör den nu föreslagna avräk- ningsrätten —— liksom övriga undantag från kvittningsförbudet — inte kunna överföras mellan makar.

Rätten att utnyttja tidigare underskott bör vara tidsbegränsad liksom fallet är med förlustavdragen. dvs. till sex år från underskottsåret. Under denna tid bör den skattskyldige ha rätt att efter gottfinnande fördela ett tidigare underskott. En övre gräns ligger givetvis i att avräkning aldrig kan ske med större belopp än som svarar mot inkomsten från förvärvskällan i fråga.

Avräkning för ett tidigare underskott bör ske bara om den skattskyldige yrkar det. Denne skall också förebn'nga utredning om underskottets stor- lek. Ofta kan situationen emellertid vara den att underskottet utnyttjats vid beräkningen av beskattningsbar inkomst och i sådana fall bör utrednings- frågan vara enkel. Huvudprincipen bör dock f.n. liksom i fråga om förlustavdragen — vara att avdragets storlek bestäms först vid den taxering där det skall avräknas.

De nya reglerna om avdragsbegränsning skall" inte avse förluster som hänför sig till tidigare taxering än år 1984. Den nu redovisade kvittningsrät- ten bör därför bara avse underskott som uppkommit senare.

2.2.2.3 Tilläggsposter i vissa fall Ränta på lån för privata konsumtionsändamål skall normalt redovisas i inkomstslaget kapital eller. om det rör sig om ett villalån. i inkomstslaget annan fastighet. Uppstår ett underskott träder avdragsbegränsningen in om den skattskyldige har inkomst över brytpunkten. Har den skattskyldige inkomst av rörelse. jordbruksfastighet eller konventionellt taxerad annan fastighet görs däremot i vissa fall ränteavdraget i förvärvskällan och mins- kar således direkt nettointäkten. Något underskottsavdrag att återföra vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp uppstår alltså inte. Särskilda— regler behövs därför i syfte att verkningarna av avdragsreformen skall bli likformiga för olika kategorier av inkomsttagare. Även här har under remissbehandling framförts olika önskemål. Den kritik som framförts tar sikte på både de materiella effekterna och de administrativa svårigheter som reglerna kan vålla. Enligt min mening är det emellertid knappast möjligt att undvara de i promemorian föreslagna ätgärdema. På några punkter bör dock ändringar ske. Det är mycket vanligt att en personbil redovisas som tillgång i en enskild näringsverksamhet. Kostnaderna för bilen belastar då verksamhetens re- sultat. I den mån bilen används privat sker vid beskattningen en fördelning av kostnaderna mellan den privata användningen och den yrkesmässiga. När det är fråga om verksamhet i enskild firma. enkelt bolag eller handels— bolag gäller således inte de regler om särskilt förmånsvärde vid inkomst-

Prop. 1981/82: 197 58

taxeringen som tillämpas i fråga om anställda med bilförrnån i tjänsten. Vid beräkningen av inkomsten av näringsverksamheten beaktas det-privata utnyttjandet i stället på så sätt att avdrag inte medges för den del av bilkostnaderna som motsvarar det privata nyttjandet. Vid fördelningen beaktas normalt-kostnader för underhåll, försäkring, skatt. drivmedel och värdeminskning däremot inte eventuella ränteutgifter i samband med upp- tagandet av lån för bilköpet. Skälet till att räntan inte fördelas är att den under alla omständigheter f.n. är avdragsgill. Efter införandet av nya regler för underskott skulle emellertid näringsidkare kunna komma i bättre läge än andra skattskyldiga om hänsyn inte togs till ränteutgifterna. Detta bör lämpligen, som föreslagits i promemorian, kunna ske genom att — i likhet med vad som gäller för löntagare — påföra den som beskattas för näringsverksamheten ett särskilt schablonmässigt bestämt förmånsvärde. Detta förmånsvärde, som bara skall påföras vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp, bör motsvara värdet av att inte privat behöva redovisa en räntekostnad för bilförvärvet. Förmånsvärdet bör bestämmas schablon- mässigt och anknyta till det s.k. finansieringstillägg som ingår i värdet av bilförmån för löntagare. I den mån annan rörelsetillgång än bil — exempel- vis båt eller flygplan - har utnyttjats privat bör den skattskyldige påföras ett motsvarande förmänsvärde även för denna tillgång. Det bör ankomma på RSV att utfärda närmare anvisningar om förmånsvärdet.

En principiellt likartad situation uppståri fråga omjordbrukets bostäder. Jordbrukarens bostadsbyggnad betraktas i inkomstskattehänseende som en driftbyggnad. Avdragsbegränsningen berör således inte jordbrukarens låneräntor för bostadsändamål under förutsättning att jordbruket visar överskott. För villaägare leder räntorna däremot regelmässigt till ett un- derskott och därmed blir avdragsbegränsningen en realitet.

Även här bör ett särskilt tillägg göras för de räntor som kan anses belöpa på bostadsdelen. I detta fall bör dock de faktiska ränteutgifterna ligga till grund för tillägget. När det gäller att beräkna hurstor del av räntorna som skall anses belöpa på bostadsdelen vill jag med anledning av påpekanden under remissbehandlingen föreslå en viss ändring i promemorieförslaget. Efter förebild av vad som gäller i fråga om kapitalskattelättnaderna för familjeföretag bör i sammanhanget endast beaktas de räntekostnader som hänför sig till låneskulderna i förvärvskällan.

Uppkommer ijordbruket ett underskott bör naturligtvis hänsyn tas till detta eftersom ränteavdraget då helt eller delvis inte kunnat utnyttjas. Det särskilda tillägget bör liksom i villafallet kunna kvittas mot ett överskott i inkomstslaget kapital inom samma ram som ett villaunderskott.

Däremot är jag inte beredd att biträda förslaget om ett motsvarande tillägg i fråga om bostad i konventionellt beskattat flerfamiljshus eller i fråga om rörelse. Den frågan kräver ytterligare överväganden bl.a. med tanke på de skiftande situationer som kan föreligga. Som ett exempel kan jag nämna fallet att fråga är om ett s. k. andelshus. I sammanhanget vill jag

'Jr ©

Prop. 1981/82: 197

nämna att förslaget i promemorian inte avsåg att göra någon ändring för de fall där någon driver rörelse i den egna villan. I sådana fall skall rörelsede- len brytas ut och boendedelen beskattas för sig enligt schablonmetoden.

I promemorian diskuterades även en annan situation där en lösning skulle kunna tänkas efter den nu nämnda modellen. nämligen räntefria lån från arbetsgivare till anställda. Någon lösning av detta problem föreslogs inte utan saken ansågs böra övervägas ytterligare. Flera remissinstanser har emellertid ansett att frågan bör lösas i detta sammanhang. .! ag delar den uppfattningen.

Ett räntefritt lån från en arbetsgivare till en annan anställd än en delägare i ett fåmansföretag anses i paxis (RÅ 1977 Aa 206) i dag inte innebära någon skattepliktig förmån för den anställde. Förmånen ingår inte heller i underlaget för arbetsgivaravgifter.

Skattefriheten kan sägas innebära en tyst kvittning mellan olika in- komstslag. Man menar då att räntefriheten ersätter höjd lön. Om mark- nadsmässig ränta hade utgått för lånet skulle arbetstagaren fått kompen- seras genom höjd lön, Den högre lönen hade medfört större skatt för arbetstagaren. Rätten till avdrag för räntan skulle emellertid eliminera skatteökningen. Även för arbetsgivaren blir beskattningsresultatct oför- ändrat.

1 och med att avdragsbegränsningen införs faller uppenbarligen grunden för det återgivna resonemanget.. Ett underskott i kapital kan inte längre fritt kvittas mot en höjd lön. Räntefriheten kan för skattskyldiga med inkomst över brytpunkten ge upphov till en klar skatteförmån. Till detta kommer att arbetsgivaren inte behöver betala socialavgifter. Räntefria län kan i detta läge komma att bli eftertraktade substitut för höjda löner. Någon form av reglering av skattesituationen vid räntefria lån ter sig därför nödvändig.

Det är enligt min mening angeläget att man väljer en enkel och lätthan- terlig lösning. Tidigare förslag i ämnet har kritiserats just för att de skulle vålla praktiska svårigheter. Jag tänker här på det förslag som Brottsföre- byggande rådet (BRÅ) lade fram i BRÅ PM l980: 02. Det förslaget innebar att förmånen av ett räntefritt lån skulle jämställas med lön till den anställde och även ingå i avgiftsunderlaget. Bl. a. svårigheterna i fråga om avgiftsde- len åberopades som ett skäl mot det förslaget. Jag begränsar mig mot denna bakgrund till att nu föreslå regler som står i direkt samband med avdragsbegränsningen.

De nya reglerna bör enligt min mening inriktas på att hindra ett kring- ' gående av avdragsbegränsningarna. Mot denna bakgrund faller det sig naturligt att beakta de räntefria lånen när underlaget för tilläggsbelopp skall bestämmas. Härigenom undviker man också svårigheterna pä avgifts- sidan. Detta innebär att förmånen av ett räntefritt län eller ett lån mot lägre ränta än normalt bör tas upp som en särskild tilläggspost. Närmare bestämt innebär mitt förslag följande. '

Prop. 1981/82: 197 (ut)

De lån som bör träffas av de nya reglerna är räntefria eller lågtörräntade lån från arbetsgivare till anställda. Även uppdragsförhållanden bör tas med eftersom även här räntefriheten kan vara ett alternativ till kontant ersätt- ning. '

Ett problem är att avgöra vilka låntagare som skall omfattas av reglering- en. Om endast den anställde omfattas kan reglerna kringgås genom att den anställdes make eller annan närstående beviljas lånet. Även dessa fall bör därför omfattas av regleringen. Mot bakgrund av att lånet grundar sig på förhållandet mellan den anställde och arbetsgivaren är det lämpligt att den anställde blir skattesubjekt även när en närstående formellt är gäldenär. Som närstående bör här betraktas den närståendekrets som anges i få- mansföretagslagstiftningen. 35% l a mom. nionde stycket KL.

För att skatteplikten inte skall kunna kringgås genom att det räntefria lånet ges av annan än arbetsgivaren. t.ex. arbetsgivaren närstående före- tag, måste denna situation också regleras. Med lån från arbetsgivaren bör jämställas lån från annan. om det finns anledning att anta att lånet förmed- lats av arbetsgivaren. Med annan avses såväl annan fysisk person som annat företag. stiftelse eller förening.

I princip bör alla penninglån till anställda omfattas av de nya reglerna. Det är knappast möjligt att undanta kortfristiga lån eller mindre belopp. Riskerna för missbruk genom kringgående liksom svårigheterna att göra godtagbara avgränsningar måste beaktas. Ett kortfristigt län .kan t.ex. återbetalas och beviljas på nytt i kortare intervaller. Små lånebelopp kan ackumuleras. Å andra sidan skall beskattning bara ske i sådana fall där det verkligen är fråga om lån i vedertagen mening. Så kan knappast t.ex. förskott på lön anses vara ett lån om inte särskilda omständigheter förelig- ger. Detsamma får sägas gälla i fråga om kreditköp hos arbetsgivaren.

Om ett räntefritt lån eller ett sådant mot låg ränta lämnas skall beskatt- ning ske för värdet av denna förmån. Här bör förmånen värderas med utgångspunkt i en normalränta på samma sätt som tillämpas i fråga om fåmansföretagen. Det får ankomma på RSV att utfärda närmare anvisning- ar härom.

Ett särskilt problem är hur de nya reglerna skall förhålla sig till de bestämmelser som finns i fråga om räntefria lån från fåmansföretag till företagsledare i sådana företag (35% la mom. fjärde stycket KL). De särskilda reglerna för fåmansföretag har en annan inriktning än de som jag nu tagit upp. Fåmansföretagsreglerna tar sikte på att begränsa möjligheten till kringgående av reglerna att utdelning och lön skall beskattas. Nuvaran- de bestämmelser för dessa fall bör därför behållas. Den nu föreslagna bestämmelsen bör därför inte tillämpas om 35 ä 1 a mom. fjärde stycket KL är tillämpligt.

Även dessa regler bör tillämpas första gången vid l984 års taxering. Detta bör gälla oavsett vid vilken tidpunkt lånet lämnats.

Prop. 1981/82: 197 61

2.2.3 Makebeskaltningen

Jag avser nu att ta upp frågan om de ändringar som avdragsreformen påkallar i fråga om beskattningen av makar.

En första fråga blir hur sambeskattningen bör vara utformad för framti- den. Med sambeskattning avser man i allmänhet det förhållandet att en del av den ena makens inkomst vid den statliga taxeringen sammanläggs med den andra makens inkomst och därigenom beskattas hårdare än vad som annars blivit fallet. Det finns emellertid andra sambeskattningsregler. Vid tillämpning av den s.k. begränsningsregeln behandlas makar som en skatt- skyldig och följden kan bli en hårdare beskattning än om makarna beskat- tats individuellt. Andra inslag av sambeskattning verkari motsatt riktning. Det s.k. sparavdraget under inkomst av kapital får fördelas mellan ma- karna. En liknande regel gäller i fråga om skattereduktion för aktieutdel- ning. Vidare får underskottsavdrag. andra allmänna avdrag och förlustav- drag. som inte kunnat utnyttjas av den make som är berättigad till avdra- get, föras över till den andra maken. _

Sambeskattningen tar sikte på s. k. B—inkomster och hit hör främst inkomst av annan fastighet och kapital. Ifråga om s. k. A-inkomster. vartill räknas inkomst av tjänst och annat förvärvsarbete, sker däremot en indivi- duell beskattning. Sambeskattningen innebär att B-inkomster vid beräk- ningen av den statliga inkomstskatten skall_läggas på toppen hos den make som har den högsta A-inkomsten. Sambeskattning blir alltså bara aktuell i de fall maken med den lägsta A-inkomsten också har B—inkomst.

Uppgår makarnas sammanlagda B-inkomster till högst 2000 kr. räknas de som A-inkomst. Vidare gäller att minst 4500 kr. av vardera makens beskattningsbara inkomst alltid behandlas som beskattningsbar A—in- komst.

De nuvarande sambeskattningsreglerna är mycket svårtillgängliga och försvårar även tillämpningen av andra skatteregler. Erfarenheten visar att många skattskyldiga inte klarar av att räkna ut sin skatt i dessa fall. Även för skattemyndigheterna medför sambeskattningsreglerna högst betydande administrativa bekymmer. Under remissbehandlingen har också åtskilliga önskemål framförts om en avveckling av sambeskattningen. Jag delar den uppfattningen att stora förenklingsvinster är att hämta på detta område. Man måste emellertid samtidigt beakta att ett slopande av sambeskattning- en i en del fall öppnar möjligheter till skattevinster i en omfattning som är besvärande från fördelningspolitiska utgångspunkter. Enligt min mening är en avveckling av sambeskattningen i och för sig önskvärd men detta fordrar ytterligare överväganden. När det sedan gäller att avgöra hur den skall ändras med anledning av skattereformen är det å andra sidan nödvän- digt att ta till vara alla möjligheter till förenklingar.

I promemorian har man också stannat för att begränsa sambeskattningen till att avse beräkning av tilläggsbelopp. Det är främst där en samman- läggning av inkomsterna får påtaglig betydelse för skattens storlek. Någon

Prop. 1981/82: 197 62

sambeskattning föreslås alltså inte förrän brytpunkten passeras och häri ligger givetvis en stor förenklingsvinst genom att antalet sambeskattnings- fall starkt begränsas. I samma riktning verkar förslaget att ändra det nuvarande grän-sbeloppet. 2000 kr., till ett grundavdrag om 5 000 kr. Anta- let samtaxcringsfall kan efter dessa ändringar antas minska från ca 800000 till ca 120000. Förslaget innebär alltså att sambeskattningen begränsas till beräkningen av tilläggsbelopp. Den nuvarande indelningen i A-inkomst och B-inkomst behålls för detta ändamål. Jag vill erinra om att dessa begrepp används inte bara i samband med beskattningen av makar. Så är t. ex. rätten till förvärvsavdrag och avdrag för pensionsförsäkringsavgifter i princip knuten till storleken av den skattskyldiges A—inkomst.

Jag föreslår att promemorieförslaget genomförs med den ändringen att höjningen av sambeskattningsgränsen bör genomföras redan inkomståret 1983 i stället för först är 1985. I sambeskattningen i övrigt föreslårjag inte ändringar. Så bör makar även i fortsättningen behandlas som en skattskyl- dig vid tillämpning av begränsningsregeln för sammanlagd skatt. Likaså bör möjligheten finnas kvar att föra över inte utnyttjade allmänna avdrag och förlustavdrag till den andra maken. Detta får då betydelse vid beräk— ningen av grundbelopp och vid kommunaltaxeringen. Å andra sidan måste makes underskott i förvärvskällor lika väl som egna underskott återföras vid beräkningen av underlag för tilläggsbelopp.

Jag vill slutligen ta upp en speciell sambeskattningsfråga. Jag har tidigare föreslagit att den skattskyldige vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp skall få räkna av ett överskott av kapital mot ett underskott av en scha- blontaxerad fastighet intill en gräns om 30000 kr. Denna kvittningsrätt bör dock endast gälla egna underskott och inte om underskottet finns hos den ena maken och överskottet hos den andra maken. En sådan kvittning mellan makarna skulle nämligen kräva detaljerade regler för att täcka alla fall. Den skulle också innebära att ett underskott skulle komma att kvittas på olika sätt vid beräkningen av beskattningsbar inkomst resp. underlag för tilläggsbelopp. Vad jag nyss nämnt om behovet av förenklingar talar därför mot att medge kvittning mellan makar. Jag vill. i anledning av invändningar mot denna lösning som framkommit vid remissbehandlingen. erinra om att även dagens regler utesluter överföring av underskott så länge bägge makarna har inkomst.

2.2.4 Margi/zalskattespärren

Marginalskattespärren innebär att statlig inkomstskatt inte tas ut i den mån den tillsammans med kommunal inkomstskatt överstiger 80% av någon inkomstdel upp till 30 basenheter och 85 % av inkomst däröver. Har den skattskyldige inkomst som skall beskattas i flera kommuner. kan beräkningen komma att ske med utgångspunkt i olika skattesatser i fråga om skilda inkomstdelar. Vid gemensam skatteberäkning för makar tilläm- pas spärren som om maken med den största beskattningsbara A—inkomsten var skattskyldig även för andra makens beskattningsbara B-inkomst.

Prop. 1981/82: 197 63

I promemorian föreslås att spärren för framtiden skall tillämpas vid beräkningen av tilläggsbelopp och inte vid beräkningen av grundbelopp. Detta är nödvändigt med tanke på makefallen eftersom sambeskattningen av dessa som nyss nämnts har anknutits till tilläggsbeloppet. Spärren har utformats så att tilläggsbelopp inte skall tas ut i den mån det på någon inkomstdel skulle utgå med högre belopp än som motsvarar 60% minskat med den kommunala skattesatsen. Detta innebär tillsammans med ett grundbelopp efter 2 % en spärr vid en rnarginalskatt om 80%. I fråga om den kommunala skattesatsen tillämpas i dag den ordningen att man för varje del av den statligt beskattningsbara inkomsten tar hänsyn till den kommunala skattesatsen för motsvarande del av den kommunalt beskatt- ningsbara inkomsten. varvid antas bl.a. att inkomsten i hemortskom- munen anses utgöra den högsta delen av denna inkomst. Särskilda regler gäller om inkomsten finns i flera andra kommuner än hcmortskommunen.

Marginalskattespärren är i dag administrativt mycket betungande, sär- skilt då gemensam skatteberäkning skall ske för makar med inkomster i flera kommuner. Även om de tidigare redovisade förslagen till nya skatte- skalor kommer att kraftigt begränsa antalet fall där spärren behöver tilläm- pas bör ytterligare förenklingsmöjligheter tillvaratas.

I promemorian har man också föreslagit att beräkningarna skall grundas på en enda kommunal skattesats för hela inkomsten. Det föreslås att skattesatsen i den kommun där inkomsten är störst skall tillämpas.

De förslag som redovisats rörande marginalskattespärren innefattar be- tydande förenklingar och bör enligt min mening genomföras.

2.2.5 - Bégränsningsregeln

I lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall finns regler som syftar till att hindra att det sammanlagda skatteuttaget blir för högt. Regler- na innebär i korthet följande.

Först bestäms ett spärrbelopp. Underlaget för detta utgörs av den stat- ligt beskattningsbara inkomsten minskad med 4500 kr. och ökad med bl.a. investeringsavdrag och avdrag för egenavgifter. Spärrbeloppet är 80 % av underlaget upp till 30 basenheter och 85% av den överskjutande delen. Därefter beräknas ett skattebelopp som utgör summan av statlig och kom- munal inkomstskatt. förmögenhetsskatt, egenavgifter samt sjömansskatt.

Begränsningsregeln tillämpas när skattebeloppet överstiger spärrbelop- pet. Överskjutande skattebelopp kan då falla bort helt eller delvis. Det är dock bara förmögenhetsskatten och den statliga inkomstskatten som kan sättas ned.

Begränsningsregeln gäller för fysiska personer och dödsbon. För makar tillämpas regeln på grundval av deras sammanlagda inkomster, förmögen- heter och skattebelopp. Begränsningsregeln syftar i princip till att begränsa skatteuttaget på förmögenhet som ger en låg avkastning. Det har inte ansetts rimligt att den samlade inkomst- och förmögenhetsskatten skall ta

Prop. 1981/82: 197 64

hela inkomsten i anspråk eller ännu mer. De skäl som.åberopats för bestämmelser av den typ som begränsningsregeln representerar har sam- ma giltighet även sedan skattereformen har genomförts. Regeln måste dock utformas på ett annat sätt än hittills med tanke på de nya avdragsbe- gränsningarna.

I promemorian föreslås att regeln för framtiden konstrueras på följande sätt. I spärrbeloppet inräknas dels 50% av den statligt beskattningsbara inkomsten. dels en viss andel av underlaget för tilläggsbelopp. Denna andel föreslås normalt vara 25 %. Är underlaget för tilläggsbelopp större än 45 basenheter föreslås att tillägget skall avse 30% av det överskjutande beloppet. ] skattebeloppet skall inräknas all statlig inkomstskatt. således även den del av skatten som kan sägas belöpa på underskottsavdrag. Denna del av skatten skall inte få sättas ned. .

Beträffande regelns uppbyggnad i övrigt har man i promemorian sökt göra de förenklingar som kan göras eftersom beaktandet av underskottsav- dragen fört in ett nytt. komplicerande moment på ett redan komplicerat område.

I promemorian föreslås också att egenavgifterna inte längre skall få påverka skattenedsättningen. Man pekar på att hänsynstagandet till egen- avgifterna ger egenföretagaren en omotiverad skatteförmån jämfört med den som bedriver sin näringsverksamhet genom exempelvis ett helägt aktiebolag. Någon möjlighet för aktieägaren/företagsledaren att vid tillämpning av begränsningsregeln beakta de av bolaget erlagda avgifterna föreligger ju inte. Inte bara önskemålet om neutralitet mellan olika före- tagsformer utan även det faktum att egenavgifterna i sammanhanget ger upphov till åtskilliga praktiska problem anförs som skäl för att undanta egenavgifterna.

Begränsningsregeln föreslås således i fortsättningen bara gälla statlig och kommunal inkomstskatt. förmögenhetsskatt och sjömansskatt. I för- enklingssyfte föreskrivs vidare att 4500-kronorsregeln slopas. Jag ansluter mig till de framlagda förslagen. Den närmare utformningen av de nya reglerna behandlas i specialmotiveringen.

2.2.6 Särskildafrågor 2.2.6.l Extra avdrag

F.n. kan extra avdrag medges vid inkomsttaxeringen för i huvudsak tre grupper skattskyldiga. En grupp utgörs av folkpensionärer och en annan av dem som till följd av stor försörjningsbörda eller annan särskilt angiven orsak kan åberopa existensminimireglerna. En tredje grupp består av skattskyldiga med särskilda sjukdomskostnader. I promemorian föreslås att extra avdrag för framtiden skall medges enligt samma regler både vid beräkning av beskattningsbar inkomst och underlag för tilläggsbelopp. Jag biträder detta förslag.

Prop. 1981/82: 197 65

2.2.6.2 Sjömansbeskattningen

De som är anställda ombord på svenska handelsfartyg skall erlägga sjömansskatt enligt bestämmelserna i lagen om sjömansskatt. SjL. I kort- ' het gäller följande såvitt nu är av intresse. '

Sjömansskatten är en definitiv källskatt _som tas ut av ombordanställda. Detta innebär att sjömannen inte skall deklarera sin sjöinkomst. Någon särskild taxering sker inte heller av sjöinkomst. Om en sjöman däremot har inkomster även i land beskattas dessa efter i stort sett samma regler som gäller för andra skattskyldiga. Någon sammanläggning görs inte av sjöin- komst och landinkomst utan de båda inkomstdelarna beskattas i princip Var för sig.

Under vissa omständigheter kan sjömansskatten jämkas. Så är enligt lZå ] mom. fallet om en sjöman kan göra sannolikt att han vid taxering till statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag för t.ex. underskott i egen eller makes förvärvskälla. I sådant fall skall den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten jämkas med belopp motsvarande vad som kan antas inte bli utnyttjat vid taxeringen i land.

Sjömansskatten är bestämd med anknytning till den statliga inkomst- skatten samt en viss genomsnittlig kommunal utdebitcring. Även andra komponenter bestämmer sjömansskatten. Hänsyn tas till värdet av fri kost och vidare medges bl. a. ett schablonmässigt beräknat omkostnadsavdrag. På grundval av nu redovisade förhållanden fastställs särskilda tabeller för sjömansskatten och dessa är fogade till SjL. Olika tabeller gäller för när- och fjärrfart (tabell N och F) och vidare anges i särskilda kolumner grun- den för skatt med hänsyn till sjömannens civilstånd. Med anledning av dessa tabeller fastställer sedan riksskatteverket de egentliga sjömansskat- tetabellerna som behövs för beräkning av sjömansskatten i de enskilda fallen.

I promemorian föreslås att de marginalskattelättnader och avdragsbe- gränsningar som skall gälla för inkomsttagare i land även skall gälla ombordanställda. I fråga om marginalskattelättnaderna föreslås att den nuvarande modellen för tabellernas utformning skall användas. Med tanke på avdragsbegränsningarna blir det däremot nödvändigt att arbeta med dels en tabell som bygger på vad som skulle kunna kallas sjömansskattens grundbelopp och dels en som på motsvarande sätt bygger på tilläggsbe- loppsdelen. Jämkning för underskott föreslås inte få avse den sistnämnda delen av sjömansskatten.

För utomnordiska sjömän föreslås däremot att det alltjämt skall räcka med en tabell för fjärrfart och en för närfart. För dessa gäller nämligen en mer schablonmässig beskattning.

Jag föreslår att de nu redovisade förslagen genomförs. Jag avser att inom kort återkomma med förslag till nya tabeller.

Prop. 1981/82: 197 66

2.2.7 Vissaförenklingsåtgärder

Vid åtskilliga tillfällen har framförts önskemål om förenklingar inom skattesystemet. Inte sällan har kritiken tagit sikte på de svårigheter som förekomsten av olika avdrag ger upphov till. Inte minst i inkomstslaget tjänst förekommer ett stort antal avdragsyrkanden och då i de flesta fall på mindre belopp. Av dessa föranleder en stor andel förfrågningar till de skattskyldiga från taxeringsmyndigheternas sida. Förhållandevis lång tid måste läggas ned på utredning av dessa avdragsyrkanden. Det är ett för skattemyndigheterna tidskrävande arbete som ofta möts av de skattskyldi- ga med irritation. Jag anser att det nu i samband med den föreslagna. skattereformen är ett lämpligt tillfälle att påbörja arbetet med att söka förenkla taxeringsförfarandet. Jag avser att först ta upp frågan om ytterli- gare schablonavdrag i inkomstslaget tjänst vid sidan om det nuvarande på 100 kr. Därefter tarjag upp två allmänna avdrag som bör kunna avskaffas.

Schablonavdrag från intäkt av tjänst

I 33 & KL anges de kostnader för vilka avdrag får åtnjutas i inkomstsla- get tjänst. Hit hör kostnader för resor till och från arbetet. Andra sådana poster är avdrag för resekostnader och ökade levnadskostnader vid arbete utanför verksamhetsorten. Härutöver förekommer avdragsposter av vari- erande slag. såsom för facklitteratur. arbetsrum. arbetskläder m.m. Dessa avdrag uppgår som regel till förhållandevis små belopp. "Endast undantags- vis rör det sig om belopp av någon större omfattning.

Enligt gällande regler får skattskyldig som haft intäkt av tjänst göra avdrag med minst 100 kr. — s.k. schablonavdrag —- även om hans avdrags- gilla kostnader i förvärvskällan understiger detta belopp. Avdraget får göras av alla som haft inkomst av tjänst i KL:s mening, alltså även av dem som haft enbart pension. livränta o.d. Schablonavdraget får inte i något fall överstiga bruttointäkten. Detta schablonavdrag bör behållas. För att förenkla taxeringsarbetet bör emellertid ett ytterligare schablonavdrag in- föras. Detta bör utformas enligt följande.

I och för sig skulle det enklaste vara att låta ett sådant schablonavdrag avse alla kostnader som är avdragsgilla under tjänst. Det är emellertid än så länge knappast möjligt, utan tills vidare måste minst två avdragsposter ligga utanför sehablonen. Så bör avdrag för kostnader för resor till och från arbetet medges vid sidan av ett sådant schablonavdrag. Reglerna för så- dana reseavdrag har nyligen ändrats med verkan fr. o. m. 1983 års taxering (prop. l980/8l: 118 bil. 2, SkU 1980/81: 44, rskr l980/81: 285, SFS 1981z341). Här bör alltjämt avdrag medges med den del av kostnaderna som överstiger 1000 kr.. Även avdrag för resekostnader och ökade lev- nadskostnader vid tjänsteresa eller dubbel bosättning bör medges enligt nuvarande regler och alltså utgå vid sidan om det nya sehablonavdraget. Ett skäl för detta är att skattereglerna på detta område är olika för olika personalkategorier. Anställda i offentlig tjänst beskattas inte för kostnads-

Prop. 1981/82: 1.97 67

ersättningar men har å andra sidan i princip inte heller rätt till avdrag för sina kostnader. Övriga löntagare beskattas för uppburen ersättning men har rätt till avdrag för sina kostnader. Om dessa kostnader omfattades av sehablonen skulle anställda i offentlig tjänst få dels indirekt fullt avdrag och dels avdrag enligt sehablonen. Övriga skulle däremot bara få sehablon- avdraget. Av bl.a. denna anledning bör det nya sehablonbeloppet inte heller omfatta avdrag för kostnader på grund av tjänsteresa eller dubbel bosättning. Övriga avdragsposter i inkomstslaget tjänst bör däremot om- fattas av det nya schablonavdraget.

Omkostnader för intäkternas förvärvande föreligger i princip endast då inkomsten härrör från utfört arbete. Det nya sehablonbeloppet bör därför begränsas till att avse inkomst av sådant arbete. Från rätten till schablon- avdraget bör därför undantas skattskyldiga vilkas inkomst av tjänst härrör helt från t.ex. folkpension eller periodiskt understöd. Det betyder att de inkomster som berättigar till avdrag är kontanta bruttolöner och sådana intäkter som enligt 11 kap. 2 % lagen (1962: 381) om allmän försäkring är att jämställa med inkomst av anställning. Hit räknas bl. a. sjukpenning. föräl- drapenning och kontant arbetsmarknadsstöd. I tydlighetens intresse vill jag framhålla att även pensionärer givetvis är berättigade till det nya schablonavdraget, om de vid sidan av pensionen har lön eller annan inkomst som här avses. _

Det nya schablonavdraget bör bestämmas till ett belopp som är så anassat att det omfattar ett så stort antal skattskyldiga som möjligt för att därigenom uppnå största möjliga förenklingsvinst. Det får å andra sidan inte sättas så högt att opåkallat höga skattelättnader uppkommer. Med beaktande av dessa synpunkter finner jag det lämpligt att föreslå att det nya schablonavdraget bestäms till 1000 kr. Avdraget bör dock inte få överstiga 5% av intäkten. I det sistnämnda fallet skall det framräknade beloppet avrundas till närmast högre hundratal kr.

Den som haft kostnader som överstiger sehablonen får på sedvanligt sätt yrka avdrag för dessa. Den nuvarande regeln om att kostnadsavdraget skall avrundas till närmast högre jämna hundratal kronor bör enligt min mening slopas. Det har nämligen visat sig att avrundningen i praktiken föranleder åtskilliga felräkningar. Som jag nyss nämnt bör det nuvarande 100-kronorsavdraget vara kvar. Detta kommer då att kunna utnyttjas främst av skattskyldiga som t. ex. bara har pensionsinkomster. De båda schablonavdragen skall givetvis inte kunna utnyttjas samtidigt. Man kan uttrycka saken så att alla hari och för sig rätt till ett avdrag på minst 100 kr. För vissa slag av inkomster kan emellertid det högre schablonavdraget bli aktuellt. I sådant fall är det lägre schablonavdraget så att säga konsumerat.

De nya reglerna bör tillämpas fr. o. m. 1984 års taxering.

Frivilliga periodiska understöd

Ett annat område där förenklingar kan göras är beträffande avdraget för

Prop. 1981/82: 197 , 68

frivilliga periodiska understöd ."Önskemål härom har framförts vid åtskilli- ga tillfällen. Periodiska understöd brukar indelas i legala och frivilliga. Med legala understöd avses då sådana som nämns i punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 46 & KL. Hit hör främst underhållsbidrag till förutvaran- de make. Övriga periodiska understöd kallas frivilliga.

Tidigare medgavs avdrag för periodiska understöd i obegränsad omfatt- ning. Genom lagstiftning 1973 begränsades emellertid rätten till avdrag för frivilliga periodiska understöd till 5000 kr. per år och mottagare. Därefter har avdragsrätten ytterligare begränsats. Fr.o.m. 1982 års taxering gäller nämligen att avdrag bara medges med 5000 kr. oavsett antalet mottagare. Avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd vållar kontrollsvårigheter och vidare får det anses att behovet av sådana understöd har minskat. Jag föreslår att avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd slopas. De nya reglerna bör tillämpas fr.o.m. 1984 års taxering.

En särskild övergångsregel behövs emellertid. Med frivilliga understöd avses nämligen i skattesammanhang inte bara sådana som utgår utan att det finns någon skyldighet för givaren att betala. utan även vissa understöd som fått enjuridiskt bindande form. När avdragsrätten begränsades genom 1973 års lagstiftning tog man genom övergångsbestämmelserna hänsyn till understöd som utgick på grund av bindande förpliktelser som tillkommit före tidpunkten då propositionen blev offentlig. För sådana utbetalningar skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas. Vid införandet av den senaste begränsningsregeln infördes inga nya övergångsbestämmelser men de år 1973 införda fick alltjämt gälla. Detsamma bör gälla i fråga om det förslag jag nu lägger fram.

Det kan nämnas att vad jag har anfört inte berör avdraget för underhåll av icke hemmavarande barn. Detta avdrag regleras i särskild ordning.

Kapitalförsäkringsavdruget

Avdrag får enligt 46 & 2 mom. KL göras för premier och andra avgifter för kapitalförsäkring samt sjuk- eller olycksfallsförsäkring. Rätt till avdrag enligt dessa regler föreligger dock inte i vissa fall då premien i stället är avdragsgill enligt särskilda bestämmelser och inte heller för avgift till sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avdraget är maximerat till 250 kr. för ensamstående och till 500 kr. för sammanlevande makar gemensamt och för ensamstående med hemmava— rande barn.

Riksdagen har vid flera tillfällen haft att ta ställning till motionsyrkanden om höjning av avdraget ifråga. Sådana yrkanden har emellertid avvisats varvid det erinrades om de försäkringsförmåner som anställda i allmänhet åtnjuter och om att jordbrukare och rörelseidkare fr.o.m. taxeringsåret 1977 har rätt till avdrag i förvärvskällan för premier för grupplivförsäkring. om förmånerna inte är större än för befattningshavare i statlig tjänst.

Från skattemyndigheternas sida har vid ett flertal tillfällen framförts

Prop. 1981/82: 197 69

önskemål om ett slopande av avdraget eftersom det visat sig medföra ett inte obetydligt merarbete vid taxeringen. Med hänsyn till förenklingsvins- terna föreslår jag därför att avdraget slopas. De nya reglerna bör tillämpas första gången vid 1984 års taxering.

2.2.8 Övergångrregler Skattereformen aktualiserar vissa övergångsfrågor. Den följande ge- nomgången anknyter till de tidigare'redovisade förslagen. Lämpligen bör övergångsreglerna tas in i en särskild lag.

De nya reglerna bör träda i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första- gången vid 1984 års taxering. Jag föreslår emellertid att reglerna i viss utsträckning skall få verkan redan före nämnda dag. Detta har betydelse med tanke på sådana skattskyldiga som har räkenskapsår som börjar före ikraftträdandet. Den 1 maj 1982 är i och för sig den tidpunkt då det tidigaste av de i bokföringslagen och jordbruksbokföringslagen godkända räken- skapsåren börjar som kan ligga till grund för 1984 års taxering. 1 det följande redovisar jag de viktigaste punkterna i fråga om ikraftträdande- bestämmelserna. Beträffande den närmare utformningen av dessa regler hänvisas till specialmotiveringen.

Avdragsbegränsningen sätter in redan vid 1984 års taxering i anslutning till att den statliga inkomstskatten klyvs i ett grundbelopp och ett tilläggs- belopp. Syftet är alltså att underskott vid detta och senare års taxeringar skall beröras.

Förlustavdrag skall behandlas på samma sätt som underskottsavdrag i det nya systemet. I fråga om dessa behövs emellertid en undantagsregel. Avdrag för förlust som hänför sig till 1983 års taxering eller tidigare bör inte läggas till den beskattningsbara inkomsten när underlaget för tilläggs- belopp bestäms. Motsvarande bör gälla även i vissa andra fall när avdrag får förskjutas. Kvittningsreglerna bör liksom bestämmelserna om till- läggsposterna tillämpas redan fr.o.m. 1984 års taxering. Reglerna om rätten att avräkna tidigare underskott bör bara tillämpas i fråga om sådana som uppkommer fr.o.m. taxeringsåret 1984.

Skatteskalorna för de tre åren är utformade så att sänkningen av margi- nalskatterna liksom avdragsbegränsningen görs i tre steg. Tekniskt bör detta ske så att skattesatserna i skikten över 7 basenheter successivt sänks samtidigt som en allt större del av den statliga inkomstskatten i skikten- över 16 basenheter förs över till tilläggsbeloppet.

Den nuvarande sambeskattningen av B-inkomster skall i det nya syste- met inskränkas till tilläggsbeloppsdelen. I fråga om grundbeloppet skall någon sambeskattning av B-inkomster inte förekomma. Under övergångs- åren alltså vid 1984 och 1985 års taxeringar bör emellertid sambeskath ningen avse grundbeloppet.

Vidare bör marginalskattespärren och begränsningsregeln på grund av sitt nära samband med skatteskalorna på samma sätt som dessa successivt ges ett nytt innehåll.

Prop. 1981/82: 197 70

I detta sammanhang vill jag avslutningsvis nämna att ändringarnai den statliga inkomstbeskattningen påkallar en viss översyn av reglerna för taxeringsförfarandet. Det blir här bl. a. fråga om ändringar av administrativ eller redaktionell art. De ändringar som kan bli aktuella i förevarande sammanhang kommer företrädesvis att avse hur underlaget för tilläggsbe- loppet skall redovisas i deklarationsblanketter, längder och slutskattesed- lar. Även vissa begreppsbestämningar kan behöva ses över.

På några punkter behövs å andra sidan en del materiella ändringar. Jag avser här bl.a. reglerna i lagen (1951: 763) om beräkning av statlig inkomst- skatt för ackurnulerad inkomst.

Jag avser att återkomma till dessa frågor.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom budgetdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ikraftträdande av lagen (1982: ()00) om ändring i lagen ( 1947: 576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1977: 1071) om basenhet enligt 109'1 mom.- lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen ("1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt, lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370). lag om ändring i uppbördslagen (19531272). lag om allmän löneavgift, lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. Förslaget under 9 harupprättats i samråd med chefen för socialdeparte- mentet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4'. Det är angeläget att förslagen kan föreläggas riksdagen i sådan tid att de hinner behandlas under innevarande riksmöte. Med hänsyn härtill bör lagrådets yttrande inhämtas endast över förslaget till lag om ändring i lagen om statlig inkomstskatt. som innehåller huvudpunkterna i inkomstskatte- reformen, samt den därtill anknytande särskilda ikraftträdandelagen.

9.00???”

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är" fogade till propositionen frånsett redaktionella ändringar samt att tabeller för sjömansskatt tillkommit i förslaget under 5.

Prop. 1981/82: 197 71

4 Specialmotivering 4.1 Lagen om statlig inkomstskatt

Inkomstskattereformen föranleder flera nya bestämmelser i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL. varjämte några bestämmelser har i väsentligen oförändrat skick flyttats till andra lagrum än tidigare.

9 ä' [ mom.

I lagrummet finns bestämmelser om beräkning av beskattningsbar in- komst. Som nämnts i den allmänna motiveringen skall sambeskattningen av makar i framtiden ske endast vid beräkning av tilläggsbelopp. Reglerna om A- och B-inkomst får då inte längre betydelse vid beräkning av beskatt- ningsbar inkomst och hänvisningen i detta lagrum till bestämmelserna därom i 9.5 3 mom. utgår. '

9 53 mom.

Lagrummet innehåller f.n. vissa grundläggande regler för makebeskatt- ningen. bl.a. en definition av A- och B-inkomst som har betydelse även i andra sammanhang. Vidare finns regler i vilka fall och hur beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst skall beräknas för makar. Nå- _ gon ändring i definitionerna av A- och B-inkomst är inte aVSedd och bestämmelserna står således kvar. Eftersom sambeskattningen av B-in- komster i fortsättningen skall ske endast vid beräkning av tilläggsbelopp utgår reglerna angående beskattningsbar A- och B-inkomst. Motsvarande bestämmelser i fråga om underlag för tilläggsbelopp har tagits in i 11 ä 3 mom.

9 s*” 4 mom.

Medan bestämmelserna i 9.5 3 mom. endast avser makar som bor i Sverige. finns det i detta moment bl.a. bestämmelser om sambeskattning av makar som är bosatta utomlands. Bestämmelserna. som hänvisar till 915 3 mom.. utgår ur lagrummet. Dessutom har en i lagrummet intagen regel om avrundning av beskattningsbar inkomst blivit överflödig genom att numera taxerad inkomst för fysiska personer m.fl. skall avrundas till helt hundratal kronor. Även denna bestämmelse utgår ur lagrummet.

9 55 mum.

I lagrummet föreskrivs att Skatteplikt till statlig inkomstskatt inträder _ först då den beskattningsbara inkomsten uppgår till minst 100 kr. Bestäm- melsen har f.n. betydelse endast för aktiebolag och andra proportionellt beskattade skattskyldiga. vars beskattningsbara inkomst avrundas till helt tioml kronor. Någon ändring häri är inte avsedd men inkomstskatterefor- men medför att detta måste uttryckligen framgå av lagtexten. Fysiska

Prop. 1981/82:197 72

personer och andra progressivt beskattade kan nämligen i framtiden kom- ma att påföras statlig inkomstskatt iform av tilläggsbelopp utan att ha någon beskattningsbar inkomst.

9a.$

I lagrummets första stycke anges att den statliga inkomstskatten för framtiden skall ha två beståndsdelar, nämligen grundbelopp och tilläggsbe- lopp. Begreppet grundbelopp får med förslaget en annan innebörd än den nuvarande. Framdeles kommer grundbeloppet att utgöra en del av den statliga inkomstskatten. för proportionellt beskattade subjekt hela denna skatt. I dag är grundbeloppet ett tekniskt begrepp i ett system som ger en möjlighet att ändra skatteuttaget utan att ändra skatteskalan. Denna möj- lighet har emellertid inte utnyttjats på de senaste 25 åren. Samma effekt — nämligen en proportionell ändring av skatten för alla inkomsttagare — kan åstadkommas även på annat sätt. Något behov av att behålla det hittillsva- rande systemet föreligger därför knappast.

Det nu sagda innebär att regler som anknyter till det gällande grundbe- loppsbegreppet måste ändras. Regler med sådan anknytning finns i 10.5 1 mom. och 125 SIL samt i 45 3 mom.. 25.5 och 275 1 mom. uppbördslagen ( 1953:272).

Underlagen för inkomstskattens båda delar anges i andra stycket. I fråga om underlaget för tilläggsbelopp sker det i form av en hänvisning till 10 % 3 mom.

[0 9' ] mom.

Lagrummet innehåller skalorna för beräkning av grundbelopp och till- läggsbelopp för fysiska personer. dödsbon och familjestiftelser. Begreppen grundbelopp och tilläggsbelopp har redovisats i kommentaren till 9aå.

10 55 2 mom.

Till detta moment har från förutvarande 10 ä 1 mom. fjärde stycket överflyttats definitionen av familjestiftelse. Skattesatserna för aktiebolag. föreningar m.fl.. som tidigare fanns i lagrummet, har flyttats till 10a 5.

10 5 3 mom.

Av lagrummet framgår att underlaget för tilläggsbelopp utgörs av den beskattningsbara inkomsten med vissa tilläggs- eller avdragsposter. 1 4—6 mom. finns närmare bestämmelser om hur dessa poster skall fastställas.

Vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp gäller enligtförsru stycket ] som huvudregel att den beskattningsbara inkomsten skall ökas med eget eller från make överfört underskottsavdrag. Det vid beräkning av beskatt- ningsbar inkomst och följaktligen grundbelopp medgivna avdraget återförs således vid fastställandet av underlaget för tilläggsbelopp. Detta innebäri praktiken att underskottet inte är avdragsgillt vid beräkningen av tilläggs-

Prop. 1981/82: 197 73

belopp. Med underskott avses i detta sammanhang även sådan del av underskott av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelsc som enligt 45 lmom. första stycket3 inte har fått dras av under det år då kontrakts- eller överavskrivningen ägde rum utan först under en efterföljande sexårsperi- od. Med anledning av ett påpekande under remissbehandlingen vill jag understryka att ett underskott är att anse som medgivet endast om det har kunnat effektivt avräknas vid bestämmande av beskattningsbar inkomst. Närmare bestämmelser om i vilken ordning avdrag skall anses utnyttjade ges i andra stycket.

Som framhållits i den allmänna motiveringen kan regeln om att under- skottsavdrag skall återföras vid beräkningen av underlaget för tilläggsbe- lopp ibland få obilliga konsekvenser. Dessa undantagsfall är behandlade i 105 4 mom.

Enligt första stycket 2 skall förlustavdrag, som'den skattskyldige med- getts vid beräkning av beskattningsbar inkomst. återföras vid beräkningen av underlaget för tilläggsbelopp. Även avdrag som har sin grund i förlust hos den skattskyldiges make skall återföras.

Ett specialfall. där underskottsavdrag får utnyttjas vid beräkning av tilläggsbelopp tas upp i första stycket 3. Enligt detta skall nämligen i vissa fall underskott avräknas från den beskattningsbara inkomsten. Dessa fall som behandlas i 105 5 mom. avser att möjliggöra att underskott i en viss förvärvskälla under ett år kan dras av från senare överskott i samma förvärvskälla.

I första stycket 4 anges att den beskattningsbara inkomsten i vissa fall skall ökas med räntetillägg enligt 105 6 mom. Bestämmelserna avser förmån av bostad "på jordbruksfastighet, privat nyttjande av en i närings- verksamhet redovisad bil e.d. samt räntefria lån till anställda.

Andra stycket innehåller bestämmelser om den ordning i vilken avdrag skall anses utnyttjade. Reglerna bygger på att underskottsavdrag skall anses utnyttjade endast om de verkligen har lett till lägre beskattningsbar inkomst än den skattskyldige annars skulle ha haft. Underskottsavdrag skall anses medgivna efter övriga allmänna avdrag och makes allmänna avdrag efter egna avdrag.

[0 .5' 4 mom.

I lagrummet behandlas vissa undantag från bestämmelsen att medgivna underskott skall läggas till den beskattningsbara inkomsten vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp.

Det första undantaget gäller den inte ovanliga situationen att den som har underskott av en schablontaxerad fastighet har viss kapitalinkomst. Den skattskyldige redovisar exempelvis ett underskott på den egna villan med 25000 kr. samtidigt som inkomsten av kapital uppgår till 10000 kr. I detta fall skall vid beräkningen av underlaget för tilläggsbeloppet den beskattningsbara inkomsten ökas endast med 15000 kr. Hade inkomsten

Prop. 1981/82: 197 74

av kapital uppgått till minst 25 000 kr. skulle någon återföring av under- skottsavdraget över huvud taget inte ha ägt rum. Den högsta kapitalin- komst som får avräknas mot villaunderskottet är dock 30000 kr. Uppgår exempelvis underskottet av villafastigheten till 35000 kr. måste alltså den beskattningsbara inkomsten under alla förhållanden ökas med minst 5000 kr. Beloppsgränsen 30000 kr. gäller oavsett om den skattskyldige har en eller flera schablontaxerade fastigheter.

Regeln om kvittning mellan villaunderskott och inkomst av kapital skall tillämpas ex officio av taxeringsmyndigheterna. Kvittningsrätten förutsät- ter således inte något yrkande från den skattskyldiges sida.

Det andra undantaget från huvudregeln om återföring av underskottsav- drag avser kombinationen underskott av kapital och inkomst av närings- verksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller av ett av honom ägt företag. Äterföringen får underlåtas om och i den mån kapitalunderskottet beror på räntekostnader som har en direkt anknytning till näringsverksam- heten. Så kan vara fallet om den skattskyldige ådragit sig en skuld i samband med förvärv av aktier i ett sådant aktiebolag (eller undantagsvis andelari en ekonomisk förening) som enligt 355 l a mom. KL räknas som fåmansföretag. Skulden kan avse obetald köpeskilling eller obetald arvs-' eller gåvoskatt för aktierna (andelarna). I tydlighetens intresse kan påpe- kas att reglerna gäller även vid förvärv av aktier vid nyemission. Räntan på skulden är avdragsgill i inkomstslaget kapital medan överskottet av företa- gets verksamhet normalt tas ut i form av lön. Som framgår av lagtexten har den skattskyldige i dessa situationer rätt att avräkna kapitalunderskottet mot löneinkomst från företaget. Avräkningen får dock inte avse större belopp än vare sig den vid taxeringen fastställda inkomsten av tjänst eller vad den skattskyldige uppburit i kontant lön från företaget under det aktuella beskattningsåret.

En grundläggande förutsättning för kvittningsrätten är att räntan hänför sig till en skuld som uppkommit i samband med förvärvet av aktierna eller andelarna i fåmansföretaget. Ränta på en skuld som den skattskyldige ådragit sig vid ett senare tillfälle kan — även om aktierna eller andelarna lämnats som säkerhet för skulden —— inte kvittas mot lön från företaget. Kvittningsrätt bör inte heller föreligga om den skattskyldige inte längre innehar nägra aktier eller andelar i företaget. Som några remissinstanser har påpekat bör detta villkor till skillnad mot vad som föreslogs i promemorian — framgå av lagtexten.

Regeln om att kapitalunderskott skall återföras kan få obilliga verkning- ar även när näringsverksamheten bedrivs av den skattskyldige själv eller ' genom ett handelsbolag i vilket den skattskyldige är delägare. ] dessa fall är det inte fråga om kvittning mellan kapitalunderskott och inkomst av tjänst den skattskyldige kan ju inte vara anställd hos sig själv och räknas vid beskattningen inte heller som anställd i ett eget handelsbolag — utan mellan kapitalunderskott och inkomst av jordbruksfastighet, konventio- nellt taxerad annan fastighet eller rörelse.

Prop. 1981/82: 197 75

Vid direktinnehav kan kvittningsrätten bli aktuell endast när fastigheten eller rörelsen förvärvats genom arv eller gåva. En person som" förvärvar t.ex. en jordbruksfastighet genom köp får ju dra av ränta på obetald köpeskilling som omkostnad i förvärvskällan. Någon särskild kvittningsrc- gel behövs då inte. Som villkor för kvittning gäller sålunda att underskottet av kapital hänför sig till ränta på skuld för arvs- eller gåvoskatt avseende den mottagna förvärvskällan samt att denna har gett ett överskott vid inkomstbeskattningen. Kvittningsrätten förutsätter inte att arvingen fått ett formellt beslut om anstånd med betalning av arvs- eller gävoskatten. Om denne i stället har tagit upp ett lån och betalt skatten, gäller kvittnings- rätten för räntorna på lånet. Rätten till kvittning bortfaller om den skatt- skyldige överlåter förvärvskällan till ny ägare. Han har ju då inte längre någon inkomst från förvärvskällan.

För delägare i handelsbolag kan kvittningsrätten bli aktuell såväl när andelarna i bolaget köpts som när andelarna tillfallit den skattskyldige genom arv eller gåva. Det avgörande är i likhet med vad som gäller i fråga om aktier att kapitalunderskottet beror på räntor som har direkt anknytning till förvärvet av andelarna i handelsbolaget. På samma sätt som ifråga om direktinnehav är det givetvis en förutsättning att den skattskyldi- ge har kvar förvärvskällan och alltså har inkomster från denna.

Det bör understrykas att de i lagrummet angivna undantagen från huvud- regeln i 10ä 3 mom första stycket | om återfön'ng av underskottsavdrag endast gäller den skattskyldiges egna underskott och inkomster. Hänsyn tas alltså inte till eventuella underskott och inkomster som den skattskyldi-' ges make har haft. Den omständigheten att den skattskyldiges make re- dovisar 10000 kr. som inkomst av kapital saknar exempelvis betydelse vid bedömningen av hur stor del av den skattskyldiges villaunderskott som skall återföras.

[0 9' 5 mom.

I detta lagrum behandlas möjligheten att i vissa fall kvitta underskott i en förvärvskälla mot överskott i samma förvärvskälla senare år.

Den särskilda avräkningsrätten gäller bara i fråga om inkomst av jord— bruksfastighet. annan konventionellt taxerad - fastighet och rörelse. Reglerna innebär att avdrag vid beräkning av tilläggsbelopp får göras för underskott som har uppkommit i en sådan förvärvskälla ett tidigare år intill ett belopp motsvarande den vid taxeringen fastställda inkomsten av sam- ma förvärvskälla. Avdragsrätten innebär att underlaget för tilläggsbelopp kan bli lägre än den beskattningsbara inkomsten. när ett äldre underskott utnyttjas på detta sätt.

Förlustavdrag som har medgetts vid taxeringen skall enligt 10% 3 mom. första stycket ?. läggas till den beskattningsbara inkomsten vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp. I ett sådant förlustavdrag kan ingå sådana underskott som får avräknas enligt bestämmelserna i förevarande moment.

Prop. 1981/82: 197 76

Tilläggs- och avdragsposten kommer då att till denna del ta ut varandra. Några särskilda regler härom behövs inte.

I detta sammanhang vill jag också nämna att rätten att utnyttja under- skott från tidigare år kan aktualiseras samtidigt med en annan kvittningsrc- gel. Jag tänker här på bestämmelserna i löå 4 mom. om undantag från kvittningsförbudet för vissa räntor. Kvittningen får dock inte överstiga den vid taxeringen fastställda inkomsten av fastigheten eller rörelsen. l tydlig- hetens intresse bör påpekas att denna inkomst naturligtvis inte kan utnytt- jas för kvittning mer än en gång. Om t.ex. inkomsten av en rörelse uppgår till l00000 kr. och det avräkningsbara underskottet avseende vissa ränte- kostnader till 40000 kr. så kan återstående 60000 kr. användas för att avräkna ett underskott från tidigare år.

Den särskilda avräkningsregeln för äldre underskott kan inte helt sam- ordnas med vad som gäller för förlustavdrag. Detta sammanhänger med att det här är fråga om system som tar sikte på var sitt moment i den nya statliga inkomstskatten. Förlustavdragen är utformade med tanke på det system som grundbeloppet bygger på. medan underskottsfallen är intres- santa för tilläggsbcloppsdelcn. Det kan alltså inte undvikas att ett förlust- avdrag kan komma att delas upp om det innehåller ett avräkningsbart un- derskottsavdrag när det gäller att återföra det vid beräkningen av underlag för tilläggsbelopp.

En förutsättning för avdragsrätt är i likhet med vad som gäller i fråga - om förlustutjämning — att den skattskyldige det år då underskottet upp- kom har varit dcklarationsskyldig på någon annan grund än att han skulle ta upp garantibelopp för fastighet eller hade förmögenhet över skatteplikts- gränsen och att han också har fullgjort deklarationsskyldigheten. En likhet är också att det ankommer på den skattskyldige att framställa yrkande om avräkning och att styrka rätten till avdrag samt att avdraget får fritt fördelas inom en sexårsperiod.

10 5 6 mom.

I detta lagrum ges bestämmelser om räntetillägg i tre skilda fall. Det första gäller bostadsförmån på jordbruksfastighet. det andra privat nytt- jande av bil e.d. som utgör inventarium i näringsverksamhet och det tredje räntefria lån till anställda.

Utgångspunkt för beräkning av räntetillägg för bostadsförmån av jord- bruksfastighet enligt första stycket är de totala räntekostnaderna på låne- skulderna i förvärvskällan. Något räntetillägg blir således inte aktuellt om den skattskyldige inte har några sådana räntekostnader. Förekommer sä- dana räntekostnader skall dessa fördelas schablonmässigt mellan bostads- delen och övriga tillgångar i förvärvskällan med ledning av värdet på bostadsbyggnaden inkl. tomtmark och värdet av samtliga tillgångar i för- värvskällan. Vid denna fördelning bör fastigheten tas upp till taxeringsvär-

Prop. 1981/82: 197 77

det, inventarier till skattemässiga restvärden och omsättningstillgångar till bokförda värden före nedskrivning (före avsättning till lagerreserv).

Ett exempel kan belysa det anförda. En jordbrukares mangårdsbyggnad med tillhörande tomtmark är taxerad till 200000 kr. Värdet av samtliga tillgångar i förvärvskällan är lmilj. kr. och räntekostnaderna på låneskulderna uppgår till 75 000 kr. I detta fall blir räntetillägget 75000 x (200000 : ] 000000) = 15 000 kr.

Av andra stycket framgår att regeln om att den på bostaden belöpande delen av förvärvskällans räntekostnader skall öka tilläggsbeloppets-under- lag inte är undantagslös. Regeln måste modifieras i två avseenden. Det första undantaget gäller när jordbruksfastigheten har gått med underskott. Sådant underskott ökar underlaget för tilläggsbelopp enligt 10.5 3 mom. första stycket 1. Om den skattskyldige samtidigt skulle påföras räntetillägg kommer räntan att helt eller delvis återföras två gånger. Eventuellt under- skott i förvärvskällan måste därför räknas av från räntetillägget.

Det andra undantaget tar sikte på skattskyldiga som har överskott av kapital. Som framgått av det föregående kan högst 30000 kr. av ett villaun— derskott kvittas mot den skattskyldiges inkomst av kapital. De skäl som föranlett denna kvittningsrätt motiverar också en rätt till kvittning mellan räntetillägg enligt första stycket och kapitalinkomst. Sådan kvittning kan dock självfallet inte medges i fråga om kapitalinkomst som redan utnyttjats mot villaunderskott enligt 1055 4 mom.

Beräkningen av räntetillägg enligt tredje stycket görs mycket schablon- mässigt. Hänsyn tas således inte alls till de faktiska räntekostnaderna i den aktuella förvärvskällan eller till den skattskyldiges inkomstförhållanden i övrigt. Samma schablonmässiga beräkning sker vid värdering av anställdas bilförmåner. Avgörande för räntetilläggets storlek är endast värdet på bilen (eller båten e.d.). tillämplig räntesats och omfattningen av privat utnytt- jande. Det får förutsättas att RSV kommer att utarbeta anvisningar vad gäller räntesatsens storlek och beräkningen av värdet på bilen e. d.

Räntetillägg på grund av privat utnyttjande av bil, båt eller liknande tillgång kan belysas med följande exempel. En rörelseidkare har dragit av samtliga kostnader för en personbil i sin rörelse. Bilens värde uppskattas till 40000 kr. och den tillämpliga räntesatsen antas vara 12 %. Den sam- manlagda körsträckan under året är 3 000 mil varav 1 000 mil privat. Ränte- tillägget kan då beräknas till 12 % av 40000 x (1000 : 3 000) = 1 600 kr.

I sammanhanget kan nämnas att sänkningen av marginalskattcrna och begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värde också bör påverka värderingen av anställdas bilförmåner.

Framhållas kan att räntetillägg enligt tredje stycket förutsätter att bilen e.d. redovisats som anläggnings- eller omsättningstillgång i den skattskyl- diges näringsverksamhet eller som tillgång i ett handelsbolag i vilket den skattskyldige är delägare. Regeln är alltså inte tillämplig om tillgången används så obetydligt i näringsverksamheten att det är förenligt med god

Prop. 1981/82: 197 78

redovisningssed att behandla den som en privat tillgång. Detta gäller även om verksamhetens resultat belastas med ett avdrag som svarar mot den del av de totala bilkostnadema som skäligen belöper på utnyttjandet i närings- verksamheten.

I fjärde stycket behandlas det tredje fallet av räntetillägg. nämligen vid räntefria eller lågförräntade lån till anställda. Räntetillägget skall motsvara skillnaden mellan sedvanlig ränta och erlagd ränta. Beräkningen bör kunna ske på samma sätt som f.n. sker i fråga om räntefria lån till företagsledare i fåmansföretag. En förutsättning är att länet har lämnats av arbetsgivaren eller att det finns anledning att anta att det har förmedlats av denne. något som naturligtvis normalt är fallet om det lämnats av någon i intressege— menskap med denne. Även i fall där det inte föreligger någon direkt intressegemenskap kan likväl sådana förhållanden föreligga att arbetsgiva- ren kan sägas ha förmedlat lånet, t.ex. genom att på något sätt lämna låntagaren kompensation för den uteblivna ränteinkomsten. Räntetillägg skall påföras den anställde även om länet har lämnats till vissa släktingar, nämligen till närståendekretsen enligt 35% l a mom. nionde stycket KL. Bestämmelserna skall inte tillämpas när skillnaden mellan sedvanlig, och erlagd ränta skall tas upp som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet enligt fjärde stycket i nyssnämnda moment.

[Oaé'

Skattesatserna för aktiebolag. föreningar m.fl. har flyttats från 10.5 2 mom. till denna paragraf utan annan ändring, frånsett språkliga justeringar. än att begreppet grundbelopp har förts in i lagtexten i stället för statlig inkomstskatt. Bestämmelserna om marginalskattespärren som tidigare fanns i lOaå har tagits ini 12 5.

[0115

Till den nya l0bå har från 10% 3 mom. med endast en språklig ändring överflyttats bestämmelserna om avrundning av statlig inkomstskatt till helt krontal. Skälet till överflyttningen är att bestämmelsen bör följa efter de bestämmelser som har flyttats från 10% 2 mom. till 10a 5.

[[ ä' 1 mom.

I detta moment finns regler om sambeskattning av makars B-inkomster. Dessa bestämmelser har flyttats till nya 11 ä 3 mom.

[ lagrummet finns också i första—tredje styckena regler om taxering av sammanlevande makar. om rätt att utnyttja andra makens underskotts- avdrag och övriga allmänna avdrag samt om beräkning av avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga för makar. Dessa regler är bortsett från språkliga justeringar oförändrade.

Prop. 1981/82: 197 79

l] ä.? mom.

1 första stycket anges att momentet skall tillämpas vid beräkning av tilläggsbelopp för sammanlevande makar.

Av andra stycket framgår i vilka fall sambeskattning skall ske. nämligen om makarnas sammanlagda B-inkomster överstiger 5 000 kr.

I tredje och fjärde styckena finns bestämmelser om beräkning av A- och B-underlag som motsvarar nuvarande bestämmelser i 9å 3 mom. om beräkning av beskattningsbar A- och B-inkomst. Lagtekniskt har de nya reglerna byggts upp med utgångspunkt i B-underlaget. Detta utgörs av B- inkomsten, dock högst hela underlaget för tilläggsbelopp, vilket innebär att avdrag liksom tidigare i första hand avräknas från A-inkomst. Vidare skall från makarnas B-inkomster avräknas 5000 kr.. i första hand med hälften från varderas. En avräkning från i första hand den lägsta B-inkomsten. vilket föreslogs i promemorian. kan visserligenvara något enklare men kan medföra otillfredsställande tröskeleffekter. Bestämmelserna leder till att räntetillägg enligt 105 6 mom. alltid kommer att ingå i A-underlaget.

Skatteberäkningen. som regleras i femte—sjunde styckena. sker på mot- svarande sätt som i dag, med endast den ändringen att den avser beräkning av tilläggsbelopp och grundar sig på A-underlag resp. B-underlag.

12.5

I denna paragraf har tagits in bestämmelser om marginalskattespärren. De nuvarande reglerna finns i 1035.

Första stycket innehåller förutom en bestämmelse om att spärren gäller vid beräkning av tilläggsbelopp i sak oförändrade regler rörande kretsen av skattskyldiga för vilka den tillämpas.

Innebörden av marginalskattespärren anges i andra stycket. Där före- skrivs att tilläggsbelopp inte tas ut i den mån det på någon del av underla- get överstiger vad som motsvarar 60% minskat med den kommunala skattesatsen. Tillsammans med grundbelopp efter 20% uppnås då spärr- gränsen. 80%.

Bestämmelserna om vilken kommunal skattesats som skall ligga till grund för tillämpningen anges i tredje stycket. Till skillnad mot tidigare regler skall en enda skattesats tillämpas för hela inkomsten. Vidare skall det förhållandet inte längre beaktas att den skattskyldige inte tillhör svens- ka kyrkan och alltså betalar en lägre kommunalskatt. Det skall vara skatte- satsen i den kommun. där den skattskyldige har den största kommunalt beskattningsbara inkomsten. Om inte inkomsten är störst i en viss-kom- mun utan lika stor i två eller flera. tillämpas den högsta skattesatsen i dessa kommuner. Om inkomsten i den kommun, där den största inkomsten finns. skall beskattas i flera församlingar med olika skattesats, sker i andra hand valet mellan dessa skattesatser efter motsvarande regler. Om en skattskyldig har lika stora inkomster i flera kommuner och inkomsten i någon av dessa skall beskattas i flera församlingar med olika skattesats.

Prop. 1981/82: 197 80

bör som kommunal skattesats i denna kommun anses skattesatsen i den församling, vars skattesats i andra hand blir bestämmande (dvs. den för- samling där inkomsten är störst eller vid lika stora inkomster där skattesat- sen är högst).

1 fjärde stycket regleras hur marginalskattespärren tillämpas vid gemen- sam beräkning av tilläggsbelopp för makar. Beräkningen sker i likhet med nuvarande ordning som om maken med det högsta A-underlagct var skattskyldig även för andra makens B-underlag. Vilken kommunal skatte- sats som skall ligga till grund för beräkningen skall dock bestämmas med hänsyn endast till förstnämnda makes kommunalt beskattningsbara in- komst. Eftersom olika kommunala skattesatser kan bli tillämpliga för makarna. behövs en särskild regel för det sällsynta fall där makarnas A- underlag är lika stora. 1 så fall bör vid tillämpningen av marginalskattespär- ren B-underlagen anses bli sammanlagda med A-underlaget hos den make för vilken den högsta skattesatsen skall tillämpas.

4.2 Lagen med ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

lnkomstskattereformen skall träda i tillämpning stegvis vid 1984— 1986 års taxeringar. De övergångsbestämmelser som behövs har samlats i en särskild promulgationslag.

I 5

Ändringarna i SIL föreslås bli tillämpade första gången vid 1984 års taxering. För det stora flertalet skattskyldiga som ju har beskattningsår som sammanfaller-med kalenderår — innebär detta att först 1983 års inkomster kommer att beröras av de nya reglerna. Även för skattskyldiga vilka har brutna räkenskapsår som omfattar tid före 1983 års ingång men där taxering skall ske år. 1984 bör de nya reglerna då tillämpas i största möjliga utsträckning. Det är nämligen inte praktiskt genomförbart att vid en taxering ha två skilda system för olika perioder av beskattningsåret eller för olika förvärvskällor. De nya reglerna torde inte kunna träda i kraft tidigare än den ljuli 1982.

Det nu sagda innebär att de nya reglerna kommer att tillämpas i fråga om tid som ligger före ikraftträdandet. Bestämmelserna i grundlagen med förbud mot retroaktiv skattelagstiftning hindrar emellertid inte att de nya reglerna tillämpas vid 1984 års taxering även såvitt avser tid före ikraftträ- dandet men efter det att en proposition med förslag i ämnet har lämnats till riksdagen. Jag beräknar att avlämnandet kan ske den 16 april 1982 och de nya reglerna kan således fullt ut tillämpas fr.o.m. den 17 april 1982. Härigenom torde det endast undantagsvis kunna uppkomma fall med be- skattningsår som skall ligga till grund för 1984 års taxering och som omfattar tid före sistnämnda dag. Sålunda börjar den 1 maj 1982 det tidigaste av de enligt bokföringslagen(1976: 125) ochjordbruksbokförings- lagen (1979: 141) godkända brutna räkenskapsåren av sådant slag.

Prop. 1981/82:197 81

Det kan emellertid inte uteslutas fall där räkenskapsåret omfattar tid före propositionens avlämnande. För dessa fall föreslås en särskild övergångs- regel.

2—5 55 Paragraferna innehåller de skatteskalor för grundbelopp och tilläggsbe- lopp som skall tillämpas under övergångsåren.-

6.6

I paragrafen regleras makebeskattningens utformning under övergångs- åren. Sambeskattningen av B—inkomster skall fram till slutåret ske endast vid beräkning av grundbelopp. Detta innebär alltså att vid 1984 och 1.985 års taxeringar skall de nya bestämmelserna som behandlar sambeskatt- ningen vid beräkning av tilläggsbelopp ( 11 ä 3 mom. SIL) inte tillämpas. I stället skall de tidigare bestämmelserna (9 5 3 och 4 mom. samt 11 ä 1 mom. fjärde—nionde styckena SIL) tillämpas vid beräkning av grundbe— lopp. Höjningen av sambeskattningsgränsen från 2000 kr. till 5 000 kr. och omvandlingen från gränsbelopp till grundavdrag skall dock gälla redan från 1984 års taxering. Vid taxeringama åren 1984 och 1985 kvarstår alltjämt även den nuvarande regeln att minst 4500 kr. av vardera makens inkomst alltid utgör A-inkomst.

7—9 åå

I dessa paragrafer regleras tillämpningen av marginalskattespärren un- der övergångsåren. Den skall då gälla vid beräkning av grundbeIOpp. Detta hänger främst samman med att sambeskattningen av makars B-inkomster då fortfarande sker vid beräkning av grundbelopp.

De procentsatser för högsta tillåtna marginalskatt som skall gälla under övergångsårcn är 80-% resp. 84% för taxeringsåret 1984 och 80% resp. 82% för taXeringsåret 1985. i båda fallen med gränsen mellan procentsat- serna liksom f.n. vid 30 basenheter. De procenttal som anges i lagtexten motsvarar dessa procenttal minskade med det tilläggsbelopp som utgår i inkomstskiktet. Sålunda utgår t.ex. vid 1985 års taxering tillläggshelopp på inkomstdelar mellan 30 och 45 basenheter med 17%. Eftersom spärren skall ligga vid 82 %. får grundbelopp utgå med 65% minskat med den kommunala skattesatsen. Eftersom grundbeloppet enligt skatteskalan för detta år skall utgå med 32% i inkomstskiktet, träder spärren i funktion på denna inkomstdel först om den kommunala skattesatsen överstiger 33 %.

De nya reglerna i 12 & tredje stycket SIL om tillämplig kommunal skatte- sats tillämpas redan vid 1984 års taxering och i den delen behövs alltså inga särskilda övergångsbestämmelser. Annorlunda förhåller det sig med de särskilda reglerna för makar i paragrafens fjärde stycke eftersom dessa bygger på att spärren skall tillämpas vid beräkning av tilläggsbelopp. Vad där sägs om tilläggsbelopp, A- och B-underlag får alltså under övergångs- 6 Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr 197

Prop. 1981/82: 197 82

åren tillämpas på grundbelopp. beskattningsbar A-inkomst och beskatt- ningsbar B-inkomst.

105

I paragrafen finns den särskilda övergångsregeln vid 1984 års taxering för underskott och räntetillägg som hänför sig till tid före propositionens avlämnande till riksdagen. I specialmotiveringcn till 1 & har redogjorts för de allmänna skälen för regeln ifråga.

För att undvika svårigheter när det gäller att avgöra hur stor del av ett underskott eller räntetillägg som skall anses hänförligt till tiden före nämnda avlämnande ges i lagrummet en presumtionsregel. Av t.ex. ett underskott skall så stor del anses belöpa på tiden före den 17 april 1982 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infal- ler före nämnda tidpunkt och hela beskattningsåret. För den sålunda beräknade delen av underskottet eller räntetillägget skall de nya reglerna inte tillämpas. Den skall alltså inte öka underlaget för tilläggsbelopp.

IIS

För att inte de nya reglerna skall bli tillämpliga på underskott som har uppkommit före ikraftträdandet, föreskrivs i denna paragraf att tillägg vid beräkning av tilläggsbelopp inte skall göras för förlust som hänför sig till ett beskattningsår för vilket taxering har skett är 1983 eller tidigare. Som förlustavdrag skall därvid också behandlas sådana underskott i partrederi m.m. som har uppkommit under ett sådant beskattningsår. Motsvarande skall gälla i fråga om underskott som har uppkommit genom att avdrag för reparationer som hänför sig till ett sådant beskattningsår har fördelats enligt punkt 8 av anvisningarna till 25å KL.

2 5

I paragrafen anges att de särskilda reglerna om avräkning av underskott som har uppkommit ett tidigare år mot senare inkomster av samma för- värvskälla inte skall tillämpas i fråga om underskott som hänför sig till tidigare taxering än är 1984. I dessa fall harju underskottet normalt kunnat dras av fullt ut från andra inkomster. Om så inte har varit fallet ingår underskottet i allmänhet i stället i en sådan förlust som enligt 105 promul- gationslagen inte skall återföras vid beräkning av underlag för till- läggsbelopp.

135

Enligt nuvarande system fastställs för varje budgetår det procenttal av grundbeloppet de senaste 25 åren 100% efter vilket den statliga inkomstskatten skall utgå vid uppbörden av preliminärskatt. Systemet föreslås nu upphöra och sådant fastställande skall ske sista gången i fråga om första hälften av budgetåret 1982/83.

Prop. 1981/82: 197 83

4.3 Lagen om begränsning av skatt i vissa fall

35

Lagrummet innehåller bestämmelser om det s.k. spärrbeloppet. F.n. knyts detta till den skattskyldiges beskattningsbara inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Som framgår av första stycket skall spärrbeloppet i fortsättningen knytas även till underlaget för tilläggsbelopp.

Spärrbeloppet beräknas enligt gällande regler inte direkt på den beskatt- ningsbara inkomsten. Av justeringsposterna i andra stycket återfinns en— dast tillägget för särskilt investeringsavdrag i den nya begränsningsregeln. Med anledning av påpekanden vid remissbehandlingen böri tydlighetens intresse anges att det bara är fråga om sådant investeringsavdrag som har medgetts vid inkomsttaxeringen. inte sådant avdrag som ges inom mervär- deskattesystemet. Liksom tidigare skall hänsyn tas till sjöinkomst som den skattskyldige kan ha haft. Detta framgår av tredje stycket.

Efter eventuell justering för särskilt investeringsavdrag och sjöinkomst beräknas spärrbeloppet på grundval av den justerade beskattningsbara inkomsten och det justerade underlaget för tilläggsbelopp. De procent- satser som används vid beräkningen framgår av jiiirde stycket. Det är inget som hindrar att spärrbeloppet blir högre än den beskattningsbara inkoms— ten. Om exempelvis den beskattningsbara inkomsten före underskottsav— drag (== underlaget för tilläggsbelopp) är 320000 kr. och underskottsavdra— gen 180 000 kr. och den beskattningsbara inkomsten således 140 000 kr. blir spärrbeloppet (50% av 140000 + 25 % av 310500 + 30% av 9500 =) 150 475 kr.

4 5 Ändringen är en följd av att egenavgifterna inte längre skall beaktas vid fastställande av skattebelopp och spärrbelopp.

55

Ändringar har gjorts i första stycket. Dessa innebär i princip att den del av den statliga inkomstskatten som kan sägas belöpa på underskottsavdra- gen inte får sättas ned. Denna del av skatten kan uttryckas som skillnaden mellan å ena sidan tilläggsbeloppet beräknat på underlaget för tilläggsbe— lopp oeh å andra sidan tilläggsbeloppet beräknat på belopp motsvarande den beskattningsbara inkomsten. I de fall nedsättning av tilläggsbelopp över huvud taget är aktuell måste alltså detta belopp vid skatteberäkningen klyvas i två delar.

I andra stycket införs en regel att nedsättning av inkomstskatten i första hand skall avse grundbeloppet.

65

Som framgått av den allmänna motiveringen skall även fortsättningsvis

Prop. 1981/82: 197 84

en gemensam beräkning ske för makar vid tillämpning av begränsningsre- geln. Inte bara de beskattningsbara inkomsterna och skattebeloppen skall således läggas samman utan också underlagen för tilläggsbelopp. Första stycket har därför kompletterats på denna punkt. Om mannens underlag för tilläggsbelopp är 220000 kr. och hustruns 1 10000 kr. skall man således vid beräkning av spärrbeloppet utgå från ett underlag om 330000 kr.

Nedsättning av tilläggsbelopp får enligt Så första stycket bara avse den del av tilläggsbeloppet som belöper på den beskattningsbara inkomsten. I detta hänseende måste bedömningen göras för varje make för sig och en regel om detta har också tagits in i första stycket. Om således mannen i exemplet ovan har ett underskottsavdrag om 110000 kr. medan hustrun saknar underskottsavdrag bestäms nedsättningen av tilläggsbelopp inte med utgångspunkt i makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomst (220000 kr.) utan på grundval av vardera makens beskattningsbara in- komst (110000 kr. resp. 110000 kr.). I den mån makarna har B-inkomster och en gemensam beräkning har skett vid beräkning av tilläggsbelopp måste en motsvarande överföring av beskattningsbar inkomst göras vid denna beräkning. Är makarnas A-underlag lika stora skall sammanläggning ske hos den make som har minsta skillnaden mellan underlag för tilläggsbe- lopp och beskattningsbar inkomst. Vidare ges en regel om hur spärrbelopp och den nedsättningsbara delen av tilläggsbeloppet skall fördelas mellan makarna.

4.4 Lagen om sjömansskatt

7 5 I och 2 mom.

1 lagrummet finns de grundläggande reglerna om beskattning av sjömän bosatta i Sverige eller annat nordiskt land. För att inkomstskattereformen skall kunna tillämpas vid denna beskattning krävs att även sjömansskatten delas upp i två komponenter och utgår efter två tabeller. Den ena tabellen. som behåller den nuvarande beteckningen F resp. N, skall motsvara den kommunala inkomstskatten samt grundbeloppet. En ny tabell, betecknad FT resp. NT, motsvarar tilläggsbeloppet och skall alltså utgå bara på inkomster som för år räknat överstiger 16 basenheter.

85—

Paragrafen innehåller bestämmelser om beskattningen av sjömän som inte skall betala skatt enligt 7 % (utländska sjömän). lnkomstskattereformen skall naturligtvis tillämpas även i fråga om dem. Därvid behövs dock inte någon uppdelning av skatten. eftersom någon motsvarighet till under- skottsavdrag inte förekommer. Ändringarna i inkomstbeskattningen kan därför beaktas redan i nuvarande system. Däremot behövs ett förtydli- ' gande i fråga om tillämplig tabell i tredje stycket som hänvisar till bestäm- melserna för nordiska sjömän.

Prop. 1981/82:197 85

9 5

I lagrummet ges särskilda bestämmelser om skatten pä engångsbelopp. På sådana ersättningar utgår skatten särskilt och beräknas efter genom- snittsskatten på månadsinkomsten samma månad (i vissa fall på den senas- te månadsinkomsten). I det nya systemet måste även skatten på engångs- belopp delas upp i två delar om skatt på månadsinkomsten har utgått även efter tabell FT eller NT. Skatt på engångsbeloppet utgår då med dels den andel som skatten enligt tabell F eller N har utgjort av den inkomst som har legat till grund för skatteberäkningen enligt denna tabell. dels den andel som skatten enligt tabell FT eller NT har utgjort av den inkomst som har legat till grund för skatteberäkningen enligt denna tabell. i båda fallen med tillägg för värdet av fri kost.

I? ,6 I mom.

Nordisk sjöman kan enligt lagrummet erhålla jämkning av skatten på så sätt att ett belopp avräknas från inkomsten före skatteberäkningen. Skäl för jämkning är bl.a. att sjömannen vid taxering enligt SIL skulle vara berättigad till underskottsavdrag. De nya bestämmelserna innebär att jämkning på denna grund inte kan ske vid beräkning av skatt enligt tabell FT eller NT.

4.5 Lagen om allmän löneavgift

I 5 ..

Paragrafen innehåller regler om arbetsgivares skyldighet att betala den nya löneavgiften. Som framgår av andra meningen beräknas avgiften på samma underlag som folkpensionsavgiften.

2 t'

Paragrafen innehåller regler om egenföretagares skyldighet att betala löneavgift för inkomst av annat förvärvsarbete. Avgiften beräknas på samma underlag som folkpensionsavgiften.

3 9"

I första stycket anges att den allmänna löneavgiften är 2% av avgiftsun- derlaget och att avgiften tillfaller staten.

Enligt 2 kap. 2 5 lagen (1981: 691) om socialavgifter betalar arbetsgivare sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift enligt en lägre procentsats för sjömän än för andra anställda. Med sjöman avses i detta sammanhang den som skall betala sjömansskatt enligt 1 & 1 mom. första stycket lagen om sjömansskatt. Hur stor nedsättningen blir beror på förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg. Av andra stycket framgår att såvitt gäller sjömän — procentsatsen för

Prop. 1981/82: 197 86

den allmäna löneavgiften skall begränsas i samma relation som sjukför- säkringsavgiften och folkpensionsavgiften.

49

I paragrafen anges för det första att bestämmelserna i 5 kap. lagen om socialavgifter om exempelvis dödsbobefrielse, debitering och uppbörd skall tillämpas även beträffande den allmänna löneavgiften. Vidare anges att de bestämmelser av t.ex. skattemässig och straffrättslig natur som enligt fristående författningar gäller för socialavgifter också skall tillämpas beträffande den allmänna löneavgiften. En erinran om denna koppling mellan den allmänna löneavgiften och socialavgifterna har i klarhetens intresse tagits in även i 1 kap. 1 5 lagen om socialavgifter.

4.6 Övriga lagar

I 33 .Ö' 2 mom. KL, som f.n. innehåller bestämmelser om ett schablonav- drag på 100 kr. från intäkt av tjänst, förs in bestämmelser om ett schablon- avdrag på 1000 kr. för löntagare. Avdraget medges dem som har haft kontant lön eller annan pensionsgrundande inkomst, dvs. i praktiken sådan inkomst som redovisas vid punkterna ] och Z.: under inkomst av tjänst i deklarationsblanketten. Avdraget får dock inte överstiga S% av inkoms- ten. avrundat uppåt till helt hundratal kronor. Avdrag för resekostnader och ökade levnadskostnader i samband med tjänsteresa, tillfälligt arbete på annan ort än bostadsorten eller dubbel bosättning samt för resor till och från arbetet medges oberoende av det nya schablonavdraget. Det tidigare schablonavdraget kvarstår för övriga fall, medan den tidigare regeln om avrundning uppåt av verkliga kostnader slopas.

Slopandet av kapitalförsäkn'ngsavdraget föranleder ändringar i 469" 2 mom., 65 5. punkt 9 av anvisningarna till 29 och punkt 6 av anvisningarna till 415 KL och slopandet av avdraget för s.k. frivilligt periodiskt under- stöd ändringar i punkt 5 av anvisningarna till 465 KL. Dessa ändringar kräver ingen närmare kommentar och detsamma gäller ändringarna i lagen om basenhet och uppbördslagen.

5 Hemställan Jag hemställer att lagrådets yttranden inhämtas över förslagen till 1. lag om ändring i lagen ( 1947: 576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ikraftträdande av lagen (1982:000) om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1981/82:197 _ 87

BHagaI

Sammanfattningen i Ds B 1981: 16

I april 1981 träffades en överenskommelse mellan cen- terpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna om en inkomstskattereform. En expertgrupp med företrädare för de tre partierna har därefter utarbetat ett kon— kret förslag.

Genom den föreslagna skattereformen sänks marginal— skatterna kraftigt. Vidare begränsas det skattemässiga värdet av s.k. underskottsavdrag. Reformen genomförs under tre år med början inkomståret 1983. När reformen är fullt genomförd skall huvuddelen av de heltidsar- betande ha en marginalskatt om högst ca 50 %. Samti— digt skall underskottsavdragens skattemässiga värde också för inkomsttagare med högre marginalskatt ha begränsats till ca 50 % av avdragsbeloppet.

Reformen genomförs helt genom ändringar inom ramen för den statliga inkomstskatten. Den kommunala inkomst— skatten påverkas således inte. Vidare berör de nya reglerna bara fysiska personer och andra som statligt

beskattas efter en progressiv skala.

För en skattskyldig utan underskottsavdrag ser de föreslagna Skatteskalorna för inkomståren 1983—1985 ut så här (jämförelsen görs med den skatteskala för år

1982 som regeringen nyligen har föreslagit).

Prop. 1981/82: 197 88

Beskattningsbar inkcnst Skattesatser statligt (%) år 1981 (kr.)

_ 1 — 6 400 0 0 0 0 1 - 4 6 400 25 600 2 2 2 2 4 7 25 600 44 800 4 4 4 4 7 — 8 44 800 - 51 200 9 7. . 6 4 8 9 51 200 — 57 600 14 11 7 4 9 — 10 57 600 64 000 23 20 17 15 10 — 12 64 000 — 76 800 26 l24 22 20 12 - 13 76 800 - 83 200 29 26 23 20 13 - 14 83 200 89 600 33 29 25 20 14 15 89 600 96 000 38 32 26 20 15 16 96 000 - 102 400 44 ' 36 28 20 16 17 102 400 - 108 800 45 38 32 25 17 19 108 800 — 121 600 48 40 32 25 19 20 121 600 - 128 000 48 42 36 30 20 - 21 128 000 134 400 53 45 38 30 21 — 23 134 400 147 200 53 45 40 35 23 — 26 147 200 — 166 400 53 47 43 40 26 30 166 400 - 192 000 53 49 47 45 30 45 192 000 - 288 000 58 52 49 45

45 288 000 — 58 54 52 50

Prop. 1981/82: 197 89

Den nuvarande skatteskalan har ett automatiskt infla—

tionsskydd. Skiktgränserna räknas således upp årligen_ på grundval av prisutvecklingen. Tekniskt sker detta genom att skikten uttrycks i s.k. basenheter. För inkomståret 1981 är basenheten 6 400 kr. och för inkomståret 1982 Har den nyligen fastställts till

6 900 kr. Enligt förslaget skall basenheten för åren 1983-1985 bestämmas på förhand till resp. 7 300 kr.,

7 700 kr. och 8 100 kr. Detta motsvarar en årlig

uppräkning med i genomsnitt 5,5 %.

Avdragsbegränsningen åstadkoms genom att den nya ska— lan för statsskatten delas upp i två delar. Statlig inkomstskatt utgår enligt förslaget i form av grund- belopp och tilläggsbelopp. Grundbeloppet beräknas liksom dagens statsskatt på den beskattningsbara in— komsten. Där får underskottsavdrag göras precis som nu. För skattskyldiga med inkomst före underskotts— avdrag som inte överstiger den s.k. brytpunkten vid 16 basenheter (102 400 kr. år 1981) tas hela den statliga inkomstskatten ut som grundbelopp. Om inkomsten före underskottsavdrag överstiger brytpunkten utgår både grundbelopp och tilläggsbelopp. Vid beräkningen av detta tilläggsbelopp medges i princip inga under- skottsavdrag. Dessa avdrag kan således bara reducera grundbeloppet och den kommunala inkomstskatten. När

reformen är helt genomförd ger därför underskotts- avdragen en skattelindring om högst ca 50 %.

Uppdelningen i grundbelopp och tilläggsbelopp görs redan i fråga om 1983 års inkomster. Den andel som faller på tilläggsbeloppet växer successivt. När reformen är fullt genomförd, dvs. fr.o.m. inkomståret

1985, ser de två delarna av skatteskalan ut så här.

Prop. 1981/82: 197 90

Beskattning bar inkomst Skattesats för (basenheter? grundbelopp (%) — 1 0 l — 4 2 4 — 9 4 9 10 15

10 — ' 20 Underlag för tilläggs- Skattesats för belopp (basenheter) tilläggsbelopp (%) _ 16 0 16 - 19 5 19 - 21 10 21 -- 23 15 23 _ 26 20 26 _ 45 - 25 45 _ 30

Enligt förslaget begränsas sambeskattningen av makars B—inkomster. I fortsättningen skall 5 000 kr. av den sammanlagda B—inkomsten räknas som A-inkomst (f.n. gäller ett gränsbelOpp om 2 000 kr.). Fr.o.m. inkomst- året 1985 skall sambeskattningen gälla bara vid be— räkning aav tilläggsbelopp. Antalet par som berörs av sambeskattningen minskar därigenom kraftigt.

Enligt nuvarande regler förhindrar en marginalskatte- åEäEE att den kommunala och statliga inkomstskatten på en viss inkomstdel tillsammans tas ut med mer än 85 % i det högsta inkomstskiktet och mer än 80 % i lägre skikt. Förslaget innebär att marginalskattespärren subcessivt sänks till 80 % i det högsta skiktet.

Även den s.k. begränsningsregeln för sammanlagd skatt (tidigare kallad 80/85—procentregeln) föreslås bli

Prop. 1981/82: 197 91

ändrad. F.n. knyts det s.k. spärrbeloppet till den be— skattningsbara inkomsten men i fortsättningen skall den också knytas till underlaget för tilläggsbelopp. Med den nya utformningen av regeln minskar möjligheten att få statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt ned— satt för en skattskyldig som har stora underskottsav— drag.

Som tidigare nämnts skall tilläggsbeloppet beräknas på den beskattningsbara inkomsten ökad med underskotts- avdrag. Vissa undantag föreslås dock vid denna beräk— ning.

- Med hänsyn till bl.a. förekomsten av s.k. säljar- reverser föreslås att underskott av en schablon- taxerad fastighet skall få räknas av mot överskott

av kapital intill en gräns om 30 000 kr.

- Ränta på skuld som uppkommit i samband med förvärv av en näringsverksamhet dras enligt dagens regler av under inkomst av kapital medan avkastningen på verksamheten beskattas i en annan förvärvskälla. Enligt förslaget skall underskott och överskott få kvittas enligt vissa regler. Vissa tilläggsposter föreslås också.

— Jordbrukare kan i jordbruket dra av ränta på bo- stadsbyggnaden. För att skapa neutralitet med villaägarna föreslås att jordbrukare och ägare av konventionellt beskattade fastigheter — i vissa fall skall påföras ett särskilt räntetillägg.

— Näringsidkare som använder bil eller liknande till— gång i verksamheten kan dra av hela räntekostnaden även om bilen e.d. också används privat. Även här

föreslås att ett räntetillägg skall påföras.

Prop. 1981/82:197 92

Förlustavdrag (dvs. avdrag för underskott som inte har kunnat utnyttjas det år de uppkom) skall behandlas på- samma sätt som underskottsavdrag. Detta gäller dock inte om underskottet har uppkommit innan reformen

började genomföras.

Det helt övervägande antalet inkomsttagare får med de nya reglerna en sänkt inkomstskatt. För omkring 40 000 skattskyldiga med förhållandevis hög inkomst och stora underskottsavdrag uppkommer dock vissa skatteskärp—

ningar.

Skattebortfallet har beräknats på 1981 års förhållana den, som om hela reformen hade genomförts detta år. Sänkningen av marginalskatterna beräknas i sig medföra ett skattebortfall om drygt 10 miljarder kr. och av— dragsbegränsningen en ökning av skatteintäkterna med ca 1,4 miljarder kr. Totalkostnaden kan alltså be— räknas till knappt 9 miljarder kr. Finansieringsfrå—

gorna tas inte upp i promemorian.

I promemorian berörs Vidare de samhällsekonomiska effekterna av skattereformen. Eftersom så mycket som två tredjedelar av alla underskott i förvärvskällor belöper på egnahem 11 miljarder kr. av totalt 15,7 miljarder kr. inkomståret 1979 - kommer villamarknaden att påverkas. Med en ökad räntekostnad efter skatt ökar också kostnaden för villaboende. Å andra sidan får hushållen en skattesänkning. En sänkning av pris— nivån är trolig för mycket dyra hus. Det framhålls emellertid att räntenivån och många andra faktorer påverkar prisbildningen och att det därför är vansk—

ligt att bedöma marknadens reaktion på skattereformen.

Prop.1981/82:197 93

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 5 2 mom.2 Ha makar, som under 2 mom. Inkomst utgör A—in— beskattningsåret levt tillsam- komst eller B-inkomst enligt

Egg om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1

dels att 10 5 3 mom. skall upphöra att gälla, dels att 9 S 3 och 4 mom., 10 5 1 och 2 mom., 10 a 5, 11 5

1 mom. samt 12 5 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 9 a och 10 b 55, av nedan angivna lydelse.

mans och under någon del därav följande. varit bosatta här i riket, bå—

da haft taxerad inkomst, skall

beskattningsbar A—inkomst och

beskattningsbar B—inkomst för dem båda beräknas enligt föl- 'ande.

Med A—inkomst förstås inkomst av tjänst, dock icke periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 5 kommunalskattelagen, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Med B-inkomst förstås övriga inkomster. Beskattningsbar A-inkomst . utgörs av det sammanlagda be— loppet av den skattskyldiges

A—inkomst minskat med allmänna

avdrag, förlustavdrag och så-

dant avdrag som avses i 2 mom.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik l974:770. 2 Senaste lydelse 1979z1156.

Prop.198l/82:l97

Nuvarande lydelse

första stycket. Beskattnings- bar A—inkomst avrundas nedåt

till helt hundratal kronor, så

att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundra— tal kronor, bortfaller. Beskattningsbar B—inkomst

utgörs av skillnaden mellan

den skattsk ldiqes beskattnin s— i

bara inkomst, beräknad enli t 1 2 eller 4 mom., och den beskatt—

ningsbara A-inkomsten.

& mom.3 För annan skattskyl—

dig än som i 2 mom. avses ut— gör den taxerade inkomsten till— lika beskattningsbar inkomst.

Denna skall för fysisk person,

oskift dödsbo och familjestif—

1 mom.I angivas i helt hundra— tal kronor! så att överskjutan— de belopD, som icke uppgår till helt hundratal kronor,

bortfaller. som levt tillsammans men icke

I frå a om makan 1

varit här i riket bosatta un-

der någon del av beskattnin s— 1 året och som båda haft taxe- skall beskatt—

ningsbar A—inkomst och beskatt— rad inkomst,

ningsbar B-inkomst beräknas

för dem båda, varvid 3 mom.

gäller i tillämpliga delar.

1

3 Senaste lydelse 1970:163.

94

Föreslagen lydelse

4 mom. För annan skattskyl—

dig än som avses i 2 mom. utgör den taxerade inkomsten också

beskattningsbar inkomst.

Prop. 1981/82:197 ' 95

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 a 5

Statlig inkomstskatt be— står av grundbelopp och till— läggsbeloop. Tilläggsbelopp beräknas bara för skattskyldi— ga som avses i 10 5.

Nuvarande lydelse

10 5

l gog.4 (första-—tredje styckena) Statlig inkomstskatt utgår för fvsiska personer, dödsbon och familjestiftelser med viss i

särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp. Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst icke överstiger 4 basenheter en— ligt lagen (l977:lO7l) om basenhet enligt 10 5 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:

2 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som

överstiger 1 basenhet; när beskattningsbar inkomst överstiger

4 nen icke 7 basenheter: qrundbelgppgt för 4 basenheter och .4 % av återstoden;

7 " " 8 " ; " " 7 " " 9 %" " ; 8 " " 9 " : " 'i 8 '; " 14 %" " ; 9 " " 10 " ; " " 9 " " 23 %" " ; 10 " " 12 " : " ' " 10 " ' " 26 % " " ; 12 " " 13 " : " " 12 " " 29 % " " , 13 " " 14 " : " " 13 " " 33 % " " ; 14 " " 15 " : " " 14 " " 38 % " " ; 15 " " 16 " : " " 15 " " 44 % " " , 16 " " 17" " : " " 16 " " 45 %-" " ; 17 " " 20 " : " " 17 " " 48 % " " ; 20 " " 30 " : " . " 20 " " 53 % " " , 30 basenheter : " " 30 " " 58 % " "

4 Lydelse enligt prop. 1981/82:30.

Prop. 1981/82: 197 96

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Föreslagen lvdelse

10 5

1 mom. För fvsiska personer, dödsbon och familjestiftelser be-

räknas grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande skalor. Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter en-

ligt lagen (1977:1071) om basenhet: 2 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som

överstiger 1 basenhet: när beskattningsbar inkomst överstiger

4 nen inte 9 basenheter: gzppdbelgppgp för 4 basenheter och 4 % av återstoden;

9 II II 10 || : II II 9 II II 15 % II II ; 10 basenheter : " " 10 " " 20 % " " .

Tilläggsbeloppet utgör: när underlaget inte överstiger 19 basenheter:

5 procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenhe- 325: när underlaget överstiger 19 nen inte 21 basenheter: tilläggsbelgppgt för 19 basenheter och 10 % av återstoden;

21 " " 23 " : " " 21 " " 15 % " " ; 23 " " 26 " : " 23 " " 20 % " " ; 3_6__" " 45 " : " " "26 " " 25 % " " ; 45 basenheter " " 45 " . " 30 % " " __

Underlag för tilläggsbelopp utgörs av den skattskvldiges be— skattningsbara inkomst ökad med

1. belo varmed avdra enli t 4 1 mom. eller 11 5 1 mom.

medgetts för eget eller makes underskott i förvärvskälla

2. förlust enli t 4 a för vilken avdra med etts vid

taxeringen 3, räntetillägg enligt sjätte - åttonde stvckena.

Prop. 1981/82:197 97

vid tillämpning av fjärde stycket 1 skall den skattskyldiges - underskott_av_fåstighet som avses i 24 5 2 mom. kommunalskatte—: lagen (1920:3701lminskas_med den vid taxeringen fastställda in?. komsten av kapital! dock högst 30 000 kronor. Vidare skall - om den skattskyldige yrkar det den skattskyldiges underskott av kapital reduceras med den vid taxeringen fastställda inkomsten

av _tjänst: i den mån underskottet hänför sig till ränta på skuld avs een__e aktier eller andelar i ett fåmansföretagl dock att underskottet inte får minskas med högre belopp än vad den skattsledige under beskattningsåret uppburit i kontant lön från företag_et

gv_fgs£1ghgt_ellgr_rprgl_ i den mån underskottet hänför

sig till

e) ränta på skuld för arvsskatt eller gåvoskatt avseende fas—

tigheten eller rörelsen, allt i den mån verksamheten fortfarande

innehas eller bedrivs av den skattskyldige, eller

b) ränta på den skattskyldiges skuld avseende andelar i ett handelsbolag som ippehar eller bedriver fastigheten eller röre — seal & .

Har dep skattskyldige tagit upp värde av bostadsförmån som intäkt av fastighet eller rörelse skall tillägg göras med ett belopp motsvarande den del av förvärvekällans räntekostnader som belöper på den egna bostaden. På bostadsbyggnad i jordbruk.och därtill hörande tomtmark skall anses belöpa så stor del av för— värvskällans räntekostnader som byggnadens och tomtmarkens taxe- ringsvärde utgör av värdet av samtliga tillgångar i förvärvs— källan. I fråga om annan bostadsbyggnad skall förvärvskällans räntekostnader fördelas med utgångspunkt i förhållandet mellan bostadsförmånens värde och samtliga intäkter 1 förvärvskällan.

Vid tillämpning av sjätte stycket skall räntetillägget min—

skas med

dels underskott som uppkommit i den ifrågavarande förvärvs— källan,

dels den vid taxeringen fastställda inkomsten av kapital, =—_____——_—_—

dock högst 30 000 kronor! till den del denna inkomst inte av- ;äknats från underskott som avses i fjärde stvcket 1I Har den skattskyldige vid beräkning av inkomst av fastighet eller rörelse yrkat avdrag för kostnader för en i räkenskaperna. upptagen bil, båt eller liknande tillgång skall tillägg göras

Prop. 1981/82:197

98

med ett belopp motsvarande en beräknad ränta på tillgångens värde till den del denna använts för privat bruk.

_ Underlaget för tilläggsbelopp skall avrundas nedåt till helt

hundratal kronor.

Nuvarande lydelse

5

l pop. (fjärde stycket) Med"

familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar

har till huVudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda

personers ekonomiska intressen.

10 5 2 mom.6 Den statliga inkomstskatt—

en utgör:

a) för svenska aktiebolag,

sparbanker, Sparbankernas sä—

kerhetskassa ekonomiska för-

eningar som ingå.i jordbruks— kasserörelsen, svenska-aktie—

1

1

fonder, svenska försäkrings—

1

anstalter som icke äro aktie- 1

bolag samt sådana'utländska

juridiska personer som ej be—

1

U) W m fl” n. D! U) (D :! |_: |... LQ ('i' _: ä 0 E?

fyrtio procent av den be— 1

skattninngara inkomsten, 1 1 den mån skatten icke skall be—

räknas enligt c) här nedan;

b) för andra svenska eko—

nomiska föreningar än sådanaL

1

5Lydelse enligt prop. 1981/82:30. 6Lydelse enligt 1975:261.

10 &

Eöreslagen lvdelse

-2 momi Med familjestiftelse

avses i denna lag stiftelse,

som enligt de för densamma

gällande stadgar har till hu— vudsakligt ändamål att till— godose viss familjs, vissa fa— miljers eller bestämda perso-

ners ekonomiska intressen.

10 a 5 För nedan angivna skattskyl—

diga utgör grundbeloppet:

a) för svenska aktiebolag,

sparbankerI Sparbankernas sä—

kerhetskassa, ekonomiska förr

eningar som ingå i jordbruks- kasserörelsen, svenska aktie-

fonder, svenska försäkrings-

anstalter som icke äro aktie— bolag'samt sådana-utländska

juridiska personer som ej be— skattas enligt 10 5 1 mom.:

fyrtio procent av den be—

skattningsbara inkomsten, i den mån skatten icke skall be—l räknas enligt c) här nedan;

b) för andra svenska eko—

nomiska föreningar än sådana,

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse

som ingå i jordbrukskasserö—

relsen, och sambruksföreningar ävensom för Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteks föreningar samt 5 ådana

juridiska personer som enligt forfattning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet och som skola erlägga skatt för

inkomst:

trettiotvå procent av den

beskattningsbara inkomsten;

c) för livförsäkringsan— stalter såvitt angår försäk— ringsrörelsen:

tio procent av den beskatt— ningsbara inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga

än dem som avses i 1 mom. b) eller c) eller under a). här ovan:

femton procent av den-be- skattningsbara inkomsten.

10 5 3 mom.7

Statlig inkomstskatt skall

___—___—

utGå i helt antal kronor, där—

vid iakttages att skattebelop— pet vid öretal över femtio av—

___—___—

rundas uppåt och vid annat öre-

___—______————_

tal avrundas nedåt till närmas—

te hela krontal.

7 Senaste lydelse 1953:275.

99

Föreslagen lydelse

som ingå i jordbrukskasserö—

relsen, och sambruksföreningar ävensom för Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

hypoteksföreningar samt sådana juridiska personer som enligt forfattning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet och

som skola erlägga skatt för

inkomst:

trettiotvå procent av den

'beskattningsbara inkomsten;

c) för livförsäkringsan— stalter såvitt angår försäk-” ringsrörelsen:

tio procent av den beskatt— ningsbara inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga

än dem som avses i 10 5 1 mom.

eller under a b eller c

här ovan:

femton procent av den be—

Skattningsbara inkomsten.

10 b 5 Statlig inkomstskatt skall utaå i helt antal kronor,

var-

vid skattebeloppet vid öretal

över femtio skall avrundas upp— åt och vid annat öretal nedåt

till närmaste hela krontal.

Prop. 1981/82: 197 100

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 5 l mop.8 Äkta makar, som un— 1 505. Äkta makar, som un— der beskattningsåret levt till— der beskattningsåret levt till- sammans, taxeras en var för sammans, taxeras envar för

sin inkomst, varvid anvisning— sin inkomst, varvid anvisning— arna till 52 5 kommunalskatte- arna till 52 5 kommunalskatte— lagen (1928:370) äga motsva— lagen (1928:370) tillämpas. rande tillämpning. Vid beräkning av beskattnings—

bar inkomst tillämpas bestäm— melserna i andra och tredje

styckena.

Har vid dylik taxering av— Har ena maken helt eller drag, varom i 4 5 1 mom. för— delvis inte kunnat utnyttja mäles, helt eller delvis ej sådant avdrag som avses i 4 5 kunnat utnyttjas å den ena ma— 1 mom. avräknas återstående

kens inkomst, må bristen av— del från andra makens inkomst. ___—w.”—

räknas å den andra makens in—

komst.

Avdrag, som i 9 5 2 mom. första stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig, varvid bestämmelserna i 52 5 1 mom. fjär—

de och femte styckena kommunalskattelagen (1928z370) tillämpas.

I fall då endast ena maken Har makarna B—inkomster som har beskattningsbar inkomst, sammanlagt överstiger 5 000 beräknas skatten på hans be— kronor skall A—underlag och B- skattningsbara inkomst utan underlag beräknas för dem båda uppdelning i beskattningsbar 'enligt följande. Härvid anses A—inkomst och beskattningsbar som A—inkomst den del av makar— B—inkomst. nas B—inkomster som inte över—

Har båda makarna beskatt- stiger 5 000 kronor. Beloonet ningsbar inkomst, beräknas avräknas i första hand hos den skatten enligt sjätte-åttonde make som har den lägsta B—in— stvckena. komsten.

8 Senaste lydelse 1979z1156.

Prop.198l/82:197 Nuvarande lydelse

Skatt på beskattningsbar A— inkomst beräknas för vardera

maken för sig.

Beskattningsbar B—inkomst hos make, som har den lägsta

beskattningsbara A-inkomsten,

sammanläggs med andra makens beskattningsbara inkomst. Där— efter beräknas skatt med till—

inkomst. Skatten på makarnas

B—inkomster utgör skillnaden

mellan den sålunda beräknade

skatten och den skatt som be—

löper på den i nämnda summa ingående beskattningsbara A-

inkomsten. Skatten på B—in- komst fördelas på makarna ef— ter förhållandet mellan deras beskattningsbara B—inkomster. Bestämmelserna i 10 5 3 mom. skall därvid iakttas.

Vid tillämpning av detta moment skall,

om det samman—

lagda beloppet av makars B— inkomster inte överstiger 2 000 kronor, dessa inkomster

anses som A—inkomst. Vidare

skall minst 4 500 kronor av

vardera makens beskattnings— bara inkomst anses som beskatt—

1

ningsbar A—inkomst.

lOl

Föreslagen lydelse

B-underlag utgörs av det sammanlagda beloppet av den

___—___—

skattskyldiges B—inkomst, dock högst hela underlaget

for tilläggsbelopp. Som B- inkomst anses även sådant

räntetillägg som avses i 10 5 sjätte åttonde stvck- ena. om inkomst av för-

värvskällan utgör B—inkomst. B—-underlaget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

A—underlag utgörs av skill— naden mellan underlaget för tilläggsbelopp och B—under— esse

Tilläggsbelopp på A—under- lag beräknas för vardera ma-

ken för sig. B—underlag hos make,

som

har det lägsta A—underlaget,

sammanläggs med andra makens underlag. Därefter beräknas

tilläggsbelopp med tillämp— ning av 10 5 1 mom. tredje

stycket på summan av nämnda

B-underlag och andra makens underlag. Tilläggsbelopoet på makarnas B—underlag utgör skillnaden mellan det sålunda

beräknade tilläggsbeloppet

och det tilläggsbelopp som belöper på det i nämnda sum— ma ingående A-underlaget.

Prop. 1981/82:197

Nuvarande lydelse

Sammanlagda beloppet av

skatt på makes beskattnings—

bara A—inkomst och B-inkomst

___—___—

utgör makes statliga inkomst- skatt.

10a59

Vid beräkning av statlig in— komstskatt gäller följande i

fråga om fysisk person, som

varit bosatt här i riket under

hela eller någon del av begett- ningsåret, och för oskiftat

dödsbo efter den som vid sin

död var bosatt här. Statlig inkomstskatt tas

inte ut i den mån den tillsam—

mans med kommunal inkomstskatt

overstiger 80 procent av någon del av den beskattningbara in—

komsten upp till 30 basenheter och 85 procent av någon del av 1 den beskattningsbara inkomsten

därutöver.

Har skattskyldig inkomst

som enligt kommunalskattelagen (1928z370) beskattas i annan

1

kommun än hemortskommunen an— 1 ses inkomst i hemortskommunen

utgöra den högsta delen av

1

9 Senaste lydelse 1979:1156.

102

Föreslagen lydelse

Tillä sbelo et å B-under- 1 lag fördelas på makarna efter 1 förhållandet mellan deras B- 1 underlag. Bestämmelserna i 10 b 5 skall därvid iakttas.

Sammanlagda beloppet av

tillä sbeloo å makes A-

underlag och B-underlag ut—

ör makes tillä sbelo o. 1 1

12 5 Vid beräkning av tilläggs—

Tilläggsbelopp tas inte ut i den mån det på någon in—

komstdel överstiger vad som

motsvarar 60 procent minskat med den kommunala skattesat-

sen.

Med den kommunala skatte—

satsen avses skattesatsen i den konr mun, där den skattskyldiges till korr munal inkomstskatt beskattningsbara inkomst är störst. Är därvid

inkomsterna lika stora i två

eller flera kommuner, avses

den högsta av skattesatserna i dessa kommuner. Om inkoms-

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse

den sammanlagda inkomsten. Har

___—___—

skattskyldig inkomst i två e1—

ler flera kommuner utom hem—

ortskommunen skall den största

av dessa inkomster anses utgö— 1 ra den högsta delen av den sammanlagda inkomsten i nämnda kommuner. Uppgar inkomst i två eller flera kommuner till sam—

ma belopp skall inkomst i den kommun som har den högsta skattesatsen, anses utgöra den högsta delen av den sam- manlagda inkomsten. Motsvaran- de skall gälla vid sådan för— gglning som avses i 60 S kommu- nalgkattelagen.

Skall makars inkomster läg—

gas samman enligt 11 5 1 mom.

beräknas statlig inkomstskatt med utgångspunkt i de regler

som enligt tredje stycket ovan gäller för make som har den

hogsta beskattningsbara A—in— komsten. Bestämmelserna till—

lampas därvid som om denne make var skattskyldig även för

andra makens beskattningsbara B—inkomst. Har makarna skilda

hemortskommuner anses hemorts-

kommunen för maken med den

högsta beskattningsbara A—in—

'komsten vara makarnas gemen—

samma. Är makarnas beskatt—

-ningsbara A—inkomster lika

stora skall den kommun där

skattesatsen är högst anses som hemogtskommgg.

103

Föreslagen lydelse

ten i den kommun, vars skatte-

sats enligt vad nu sagts

skall ligga till grund för

beräkningen, skall beskattas i flera församlingar, gäller motsvarande i fråga om skat—

tesatserna i de olika för— 1

samlingarna.

Tilläggsbelopp på underlag

som har sammanlagts enligt

11 5 1 mom., beräknas med ut—

gångspunkt i de regler som enligt tredje stycket ovan gäller för den make som har det högsta A-underlaget. Be— stämmelserna tillämpas därvid

som om denna make var skatt—

___—___—

skvldig även för andra makens B—underlag. Är makarnas A—un-

derlag lika stora skall vid

tillämpning av denna paragraf

makarnas B-underlag anses ha 1 sammanlagts med A—underlaget 1 has den make för vilken den

högsta kommunala skattesatsen gäller enligt tredje stycket.

Prop. 1981/82: 197 104

Nuvarande lidelse Föreslagen lzdelse 12 5

_

Varje år bestämmes med

vilka procenttal av de i 10 5

1 mom. omförmälda grundbelogp statlig inkomstskatt skall ingå i Ereliminär skatt dels för nästkommande budgetårs förra hälft dels ock för detta

budgetårs senare hälft; därvid iakttages att grocenttalet för nästkommande budgetårs förra hälft skall vara lika med

procenttalet för det löpande

budgetårets senare hälft. Slut- lig skatt på grund av taxering visst år skall utgå efter det procenttal av grundbeloppen,

som bestämts med avseende å

Ereliminär skatt för året näst före taxeringsåret.

1

Prop.l981/82:197 105

2 Förslag till

Lag om ikraftträdande av lagen (1982:000) om ändring i lagen

( 1947:576 ) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Lagen (1982:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt träder i kraft den 1 maj 1982 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering om inte annat följer av 2—10 55 ne- dan."

2 5 Vid 1984 års taxering utgör grundbeloppet enligt 10 5:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977z1071) om basenhet:

2 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 1 basenhet; '

när beskattningsbar inkomst överstiger

4 nen inte 7 basenheter: grundbehxxfm för 4 basenheter och 4 % av återstoden; 7' " " 8 " : ' " " 7 " " - 7 % " " , 8 " " 9 " : " " 8 " " 11 % " " ; 9 " " 10 " : " " 9 " " 20 % " " , 10 " " 12 " : " " 10 " 24 % " " ; 12 " " 13 " : " " 12 " " 26 % " " ; 13 " 14 " : " " 13 " " 29 % " " ; 14 " 15 " . : " " 14 " " 32 % " " ; 15 " " ' 17 ' " : " " 15 " " 36 % " " , 17 " 19 " : " " 17 " " 38 % " " ; 19 " " 20 " : " " 19 " " 39 % " " ; 20 " " 26 " : ' " " 20 " " 40 % " " ; 26 " " 30 " : " " 26 " " 41 % " " ; 30 basenheter : " " 30 " " 44 % " "

Prop. 1981/82: 197

19 nen inte 20 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och

ren inte 7 basenheter: grundbeloppet för

35

när underlaget inte överstiger 19 basenheter enligt lagen

106

Vid 1984 års taxering utgör tilläggsbeloppet enligt 10 5:

(1977:1071) om basenhet:

2 procent av den del av underlaget som överstiger 16 bas—

enheter;

när underlaget överstiger

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet: 2 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som

överstiger 1 basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger

20 23 26 45

3 % 5 %

'7%

8 % 0 %

av återstoden;

Vid 1985 års taxering utgör grundbeloppet enligt 10 5:

20 " 23 23 " " 26 26 " " 45 45 basenheter L—E

4

7 " " 8 8 " " 9 9 " " 10 10 " " 12 12 . " " 13 13 " " 14 14 " " 15 15 " " 16 16 " " 20 20 " " 30 30 basenheter

4 basenheter och 4

7 8 9

10

12

13

14

15

16

20

30

||

6

7 17 22 23 25 26 28 29 '30 32

dePdePdePodedededP

av återstoden;

. l l . I

Prop. 1981/82: 197 107

&_5 Vid 1985 års taxering utgör tilläggsbeloppet enligt 10 5: ___När underlaget inte överstiger 19 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet:

3 procent av den del av underlaget som överstiger 16 bas— enheter;

när underlaget överstiger -

19 men inte 20 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 7 % av återstoden;

20 " " 21 " ; " " 20 " " 8 % " " 21 " " 23 " : " " 21 " " 10 % " " 23 " " 26 " : " " 23 " " 13 % " " 26 " " 45 " . : " " 26 " ,_ " 17 % " " 45 basenheter _ | : " " 45 " 20 % " "

6 5 Vid 1984 och 1985 års taxering skall i stället för bestäm-

melserna i 11 5 1 mom. fjärde-nionde styckena vid beräkning av grundbelopp för makar som under beskattningsåret har levt till— sammans tillämpas äldre bestämmelser i 9 5 3 och 4 mom. samt

11 5 1 mom. fjärde—nionde styckena.

Z_å Vid 1984 års taxering skall i stället för de nya reglerna i—12 5 andra stycket gälla att grundbelopp inte skall tas ut i den mån det överstiger ett belopp motsvarande '

72 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomst-

delar som inte överstiger 30 basenheter, 76 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomst— delar som överstiger 30 men inte 45 basenheter,

74 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomst—

delar som överstiger 45 basenheter.

2__ Vid 1985 års taxering skall i stället för de nya reglerna i_12 5 andra stycket gälla att grundbelopp inte skall tas ut i den mån det överstiger ett belopp motsvarande

63 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomst-

delar som inte överstiger 30 basenheter,

—|

Prop. 1981/82:197 108

65 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomst— delar som överstiger 30 men inte 45 basenheter,

62 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomst— delar som överstiger 45 basenheter.

9 5 Vid 1984 och 1985 års taxeringar skall vad som i 12 5 fjärde

stycket sägs om tilläggsbelopp; A—underlag och B—underlag i stället avse grundbelopp, beskattningsbar A-inkomst och beskatt— ningsbar B—inkomst.

10 5 Vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp skall den be— Zäzttningsbara inkomsten inte ökas med förlustavdrag som hänför sig till beskattningsår för vilket taxering skall ske år 1983 el— ler tidigare. Detsamma gäller i fråga om underskott som uppkommit till följd av att reparationskostnader hänförliga till sådant be— skattningsår som nyss nämnts fördelats med stöd av reglerna i punkt 8 av anvisningarna till 25 5 kommunalskattelagen (l928:370).

Prop. 1981/82:197 ' 109

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 5 1 mom.

lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 5 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt att rubriken till lagen samt 1 4 3 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om basenhet

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 Basenhet enligt 10 5 1 mom. Basenhet_enligt 10 5 1 mom._ lagen (1947:576) om statlig lagen (1947:576) om statlig in- inkomstskatt fastställes av komstskatt fastställes av rege— regeringen varje år före ut- ringen från och med år 2985 var— gången av september månad. je år före utgången av september månad. 251 Basenhet utgör för varje Basenhet utgör för varje taxeringsår ett belopp som mot- taxeringsår ett belopp som mot— svarar 6 400 kronor multipli- svarar &_190 kronor multipli- cerat med årets jämförelsetal. cerat med årets jämförelsetal. Basenheten avrundas nedåt till Basenheten avrundas nedåt till helt hundratal kronor. helt hundratal kronor.

35

Jämförelsetalet för taxe- Jämförelsetalet för taxe—

ringsåret är det tal som anger ringsåret är det tal som anger förhållandet mellan det all— förhållandet mellan det all-

1Senaste lydelse 1980 : 1 060. 2 Senaste lydelse 1980:1060.

Prop. 1981/82: 197 1 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

männa prisläget i augusti må- zmänna prisläget i augusti må- nad två år före taxeringsåret 'nad två år före taxeringsåret och augusti månad år 1980. Där— _ och augusti'månad år Lgåi. Där- vid skall förändringarna i det vid skall förändringarna i det allmänna prisläget beräknas " allmänna prisläget beräknas med bortseende från indirekta med börtseende från indirekta skatter, tullar, avgifter och skatter, tullar, avgifter och ändringar i energipriser samt ändringar i energipriser samt tillägg göras för subventioner. tillägg göras för subventioner.

___

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1982 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering. Basenheten skall vara 7 300 kronor för taxeringsåret 1984, 7 700 kronor för taxeringsåret 1985 och

8 100 kronor för taxeringsåret 1986.

Prop. 1981/82:197

4 Förslag till

H]

Lag om ändring i lagen (l970:l72) onlbegränsning av skatt i

vissa fall

Härigenom föreskrivs att 3-6 55 lagen (l970:l72) om begräns—

ning av skatt i vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

.Nuvarande lvdelse

3 5

vid prövning av skattebe— gränsningen fastställes ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknats för den skatt— skyldige enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt för det år vartill skatten

hänför'sig.

Den beskattningsbara in— komsten, minskad med 4 500" kronor, skall

ökas med särskilt investe—

ringsavdrag,

okas med påförda egenavgif- ter enligt lagen ( 1981:691 ) om socialavgifter och avdrag för avsättning för egenavgifter,

. minskas med restituerade) avkortade eller avskrivna egenavgifter samt till_bg— skattning återfört avdrag för

avsättning för egenavgifter,

Föreslagen lydelse

Vid prövning av skattebe— gränsningen fastställs ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattningsbara inkomst och det underlag för tilläggs— belopp som beräknats för den skattskyldige enligt lagen (1947:576) om statlig inkomst— skatt, i förekommande fall efter sådan justering som skall ske enligt andra och tredje styckena.

Den beskattningsbara in— komsten skall ökas med med—

givet särskilt investerings—

avdrag.

Senaste lydelse av lagens.rubrik l974:772. 2 Lydelse enligt prop. 1981/82:10.

Prop. 1981/82: 197

Föreslagen lydelse

allt under förutsättning

att den skattskyldige vid be- räkningen av den beskattnings- bara inkomsten erhållit av— drag eller beskattats för in— täkt av här angivet slag. Om den skattskyldige erlagt

sjömansskatt under beskatt— ningsåret, skall den beskatt- ningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskatt— ningsbara inkomsten och enligt 1 5 2 mom. lagen (l958:295) om sjömansskatt skattepliktig dagpenning.

Spärrbeloppet utgör 80 pro— cent av den del av den skatt—

skyldiges enligt första styck— et beskattningsbara inkomst,

ökad eller minskad enligt and? ra och tredje styckena,-som ej överstiger 30'basenheter en— ' ligt lagen (1977:1071) om bas— enhet enligt 10 5 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst—

skatt och 85 orocent av över—

skjutande belopp.

Nuvarande lydelse

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskatt—. ningsåret, skall den beskatt— ningsbara inkomsten och under— laget för tilläggsbelopp ökas med den till sjömansskatt be- skattningsbara inkomsten och dagpenning som är skatteplik- tig enligt 1 5 2 mom. lagen (l958:295) om sjömansskatt.

Spärrbeloppet utgörs av sum- man av

1. 50 procent av den juste—' rade beskattningsbara inkomst- &,

- 2. 25 procent av det juste— rade underlaget för tilläggs— belopp till den del detta under— laginte överstiger 45 basenheter enligt lagen (1977:1071) om bas—' enhet, .

3. 30 procent av det juste— rade underlaget för tilläggsbe- lopp till den del detta under— lag överstiger 45 basenheter enligt nämnda lag.

Prop. 1981/82:197

Nuvarande lydelse

Spärrbelopp enligt 3 5 jämförs med sammanlagda be- loppet av statlig inkomst— skatt, förmögenhetsskatty kommunal inkomstskatt och egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som beräknats för den skatt— skyldige på grund av taxe— ringen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skatt— skyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

H3

Föreslagen lydelse

Spärrbelopp enligt 3 5 jäm— förs med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, för— mögenhetsskatt och kommunal in— komstskatt som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skattskyl- dige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig

inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 5 4 mom. uppbördslagen (1953:272), 2 5 lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller 5 5 lagen (1980:1047)

om skattereduktion för aktieutdelning eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas som om skattereduktion eller av—

räkning av skatt inte hade skett.

554

Om skattebeloppet enligt 4 5 är högre än spärrbeloppet nedsätts den statliga inkomst— skatten och förmögenhetsskatten med överskjutande belopp. För—

Lydelse enligt prop. 4

Lydelse enligt prop.

8 Riksdagen 1981/82. I sam/. Nr 197

1961/82z30. 1981/82:10.

Om skattebeloppet enligt 4 5 är högre än spärrbeloppet nedsätts den statliga inkomst— skatten och förmögenhetsskatten med överskjutande belopp. Någ—

Prop.1981/82:197

Föreslagen lydelse

mögenhetsskatten får dock med tillämpning av denna lag inte pli lägre än skatten på 50

procent av den skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet.

114

Nuvarande lydelse

sättning av statlig inkomst— skatt får avse både grundbelopp och tilläggsbelopp. Tilläggs— belopp får dock inte nedsättas med större belopp än som mot- svarar tilläggsbelopp beräknat på den beskattningsbara inkomst—

en enligt lagen (1947:576) om stat— lig inkomstskatt. Förmögenhets—

skatten får inte nedsättas så att skatten blir lägre än skat— ten på 50 procent av den skatt—

skyldiges beskattningsbara för— mögenhet.

Nedsättning sker av den statliga förmögenhetsskatten om inte

en annan ordning kan antas vara förmånligare för den skattskyldi—

ge. Skattenedsättning som avses i 4 5 tredje stycket verkställs

sedan nedsättning har skett enligt första stycket i denna para-

graf.

För makar som levt tillsam— mans under beskattningsåret skall, såvitt angår senare be- skattningsår än det under vil— ket äktenskapet ingåtts, skat— tebegränsningen ske med hänsyn till makarnas sammanlagda be— skattningsbara inkomst och gp— pgp sammanlagda skattebelopp enligt 4 5.

6 5

För makar som levt tillsam- mans under beskattningsåret skall, såvitt angår senare be— skattningsår än det under vil- ket äktenskapet ingåtts, skat- tebegränsningen ske med hänsyn till makarnas sammanlagda 15553- rade beskattningsbara inkomst,

sammanlagda justerade underlag

för tilläggsbelopp och samman— lagda skattebelopp enligt 4 5.

Prop. 1981/82: 197 115

Nuvarande lydelse . . Föreslagen lydelse

w av till" sbe " st 'r med— ges enligt 5 & första stycket, beräknas dock med utgångspunkt

i den beskattningsbara inkomsten för var och en av makarna.

Om beskattningsbar förmögenhet fastställes gemensamt för makar eller för föräldrar och barn enligt 12 5 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall beräkning enligt 5 5 förs— ta stycket av den statliga förmögenhetsskatten ske på 50 procent av den gemensamt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

I fall som avses i andra stycket fördelas det belopp, varmed nedsättning av skatt högst får medgivas,på makar och barn efter förhållandet mellan deras skattepliktiga förmögenheter.

Bestämmelserna i första, andra och tredje styckenacmlmakar äger motsvarande tillämpning på skattskyldiga som avses i 65 5 sista stycket kommunalskattelagen (1928:370).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1984 års taxering. I fråga om 1984 års taxering skall dock de i 3 S tred— je stycket angivna procenttalen vara 67, 8 och 10 samt i fråga om 1985 års taxering 58, 17 och 20.

Prop.1981/82:197

5 Förslag till

116

Lag om ändring i lagen (l958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 7 5 samt 12 51 1 mom. lagen (1958:

295) om sjömansskatt'l

Nuvarande lydelse

7 5

1 mom.

skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Här i riket bosatt sjöman samt sjöman bosatt i Dan-

mark, Finland, Island eller Norge skall erlägga sjömansskatt på beskattningsbar månadsinkomst,

a) vid anställning ombord på fartyg,som huvudsakligast användes i fjärrfart, enligt vid denna lag fogad tabell F, samt

b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna lag fogad tabell N.

Därvid erlägger

a) vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i fjärrfart, enligt vid denna lag fogade tabeller- pg F och FT, samt

b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid

denna lag fogade tabellerna N och NT.

l. ogift sjöman utan barn skatt enligt kolumn 1,

2. gift sjöman skatt enligt kolumn 2-3, samt

3. ogift sjöman med barn skatt enligt kolumn 4. Skattebelopp enligt tabellerna utgår i helt krontal, varvid

öretal över femtio avrundas uppåt och annat öretal bortfaller.

Bestämmelserna i 65 & kommunalskattelagen äga motsvarande

tillämpning i fråga om sjömansskatt.

2 mom. I särskilda fall må sjömansskattenämnden före— skriva, att sjömansskatt

skall erläggas enligt tabell

1

2Senaste lydelse 1974:777. 3Senaste lydelse 1974;777.

2 mom. I särskilda fall må sjömansskattenämnden föreskri— va, att sjömansskatt skall er—

läggas enligt tabell F respek—

Senaste lydelse av lagens rubrik l974:777.

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lvdelse

F jämväl vid anställning om- bord på fartyg, som huvudsak- ligast användes i närfart.

Nämnden må i särskilda fall medgiva, att denna lag tilläm- pas vid anställning ombord på lastfartyg, som huvudsakligast användes i inre fart, om farty— get har certifikat för stor kustfart och tidvis även nytt- jas i sådan fart samt är för— sett med giltig sjömansrulla. Därvid skall sjömansskatt er— läggas enligt tabell N.

(Se vidare anvisningarna.)

12 5

1'mom.4

H7

Föregkriven lydelpp

tive FT jämväl vid anställ—

ning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i närfart.

Nämnden må i särskilda fall medgiva, att denna lag till— lämpas vid anställning ombord på lastfartyg, som huvudsak— ligast användes i inre fart, om fartyget har certifikat för stor kustfart och tidvis även nyttjas i sådan fart samt är försett med giltig sjömans— rulla. Därvid skall sjömans— skatt erläggas enligt tabell N respektive NT.

(Se vidare anvisningarna.)

Gör sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt

7 5, sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering

enligt lagen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag

för

a) underskott å egen eller makes förvärvskälla,

b) utbetalning av periodiskt understöd,

c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 5 2

mom. första stycket 6) kommunalskattelagen (1928:370),

d) sådant underhåll av icke hemmavarande barn, som avses i

46 5 2 mom. första stycket 4) kommunalskattelagen, eller

e) nedsatt skatteförmåga

må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest be—

skattningsbara inkomsten skall minskas med belopp motsvarande

vad av sådant avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu

nämnd taxering.

4 Senaste lydelse 1978:916.

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lydelse

Jämkning i fall som avses vid a)—d) må dock endast med- givas, om den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten där; igenom nedsättes med minst 600 kronor.

118

Föreslagen lydelse

Jämkning i fall som avses vid a)—d) må dock endast med— givas, om den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten där— igenom nedsättes med minst 600 kronor. I fall som avses vid a) skall minskning av inkomsten inte ske vid bestämmande av skatt enligt tabell FT eller

&—

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre bestämmel-

ser gäller beträffande sjömansskatt som har erlagts eller hade skolat-erläggas före ikraftträdandet.

Prop. 1981/82: 197

6 Förslag'till

119

Lag om ändring i-kommunalskattelagen-(l928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 8 av anvisningarna till 25 5

kommunalskattelagen (1928z370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar till 25 5

8.1Har skattskyldig under ett visst beskattningsår haft kost- nader ej understigande 6 000 kro— nor för reparation och underhåll av fastighet, varav intäkterna beräknas enligt 24 5 1 mom., får han utan hinder av 41 5 och anvisningarna till samma para— graf efter eget val göra avdrag för kostnaderna vid taxering för beskattningsåret i fråga e1- 1er för något av de pyå närmast följande beskattningsåren. Av— draget får även fördelas mellan dessa tre år på sätt-den skatt- skyldige önskar.

"I fråga om kostnad för repa— 'ration och underhåll som avses i 25 5 2 mom. första stycket b) gäller följande. Beviljas vid ärendets slutliga avgörande hos lånemyndigheten inte sådant län

eller bidrag som där avses e1—

1Senaste lydelse 1981:295.

8. Har skattskyldig under ett

visst beskattningsår haft

kostnader ej understigande

6 000 kronor för reparation och underhåll av fastighet, varav intäkterna beräknas enligt 24

5 1 mom., får han utan hinder av 41 5 och anvisningarna till

samma paragraf efter eget val

'göra avdrag för kostnaderna vid

taxering för beskattningsåret i fråga eller för något av de Epp närmast följande beskatt— ningsåren. Avdraget får även fördelas mellan dessa 595 år på sätt den skattskyldige öns— kar.

I fråga om kostnad för repa- ration och underhåll som avses i 25 5 2 mom. första stycket b) gäller följande. Beviljas vid ärendets slutliga avgörande hos lånemyndigheten inte sådant lån

eller bidrag som där avses e1—

Prop. 1981/82: 197

Nuvarande lvdelse

ler begränsas långivningen till att avse bara visst slag av om— byggnadsarbeten och skall på grund härav avdrag medges för kostnad för reparation och un— derhåll, efter den skattskyldiges eget

får sådant avdrag ske

val för det beskattningsår då slutligt beslut meddelas i lä- neärendet eller för något av

de åxå närmast följande beskatt- ningsåren. Avdraget får även fördelas mellan dessa år på sätt den skattskyldige önskar. Har värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna i punkt 2 a av anvisningarna tidigare medgi- vits skall motsvarande belopp avräknas från de kostnader, för vilka avdrag får ske enligt vad nyss sagts. Underlaget för be- räkning av värdeminskningsav- drag skall därvid minskas med belopp motsvarande det på vil—

ket avdraget beräknats.

120

Töreslagen lydelse

ler begränsas.1ångivningen till att avse bara visst slag av om— byggnadsarbeten och skall på grund härav avdrag medges för kostnad för reparation och un— derhåll, får sådant avdrag ske efter den skattskyldiges eget val för det beskattningsår då slutligt beslut meddelas i lå— neärendet eller för något av

de ägg närmast följande beskatt— ningsåren. Avdraget får även fördelas mellan desSa år på sätt den skattskyldige önskar. Har värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna i punkt 2 a av anvisningarna tidigare medgi— vits skall motsvarande belopp avräknas från de kostnader, för vilka avdrag får ske enligt vad nyss sagts. Underlaget för be— räkning av värdeminskningsavere drag skall därvid minskas med belopp motsvarande det på vil- ket avdraget beräknats.

Innebär det nya beslutet att län eller bidrag beviljas med hög-

re belopp än som följer av det tidigare beslutet, eller ändras det

tidigare beslutet på sådant sätt att avdrag för reparation eller

underhåll för tidigare beskattningsår av annat skäl medgivits med

för högt belopp, skall därav föranledda tillägg till den för ti—

digare år fastställda inkomsten och övriga ändringar i stället

Prop. 1981/82: 197 121

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vidtagas för det beskattningsår under vilket det nya beslutet om

lån eller bidrag meddelats.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1982 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om kostnader som den skattskyldige haft under beskattningsår för vilket taxering i första instans skett år 1981 eller tidi— gare samt i fråga om slutligt beslut söm meddelats under tid som

nu sagts.

Prop. 1981/822197 122

Remissammanställning

1 Remissinstanserna m. m.

Efter remiss har yttranden över betänkandet (Ds B 1981: 16) Reformerad inkomstbeskattning avgetts av kammarrätten i Jönköping. länsrätterna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. statistiska central- byrån (SCB). statskontoret, riksrevisionsverkct (RRV). riksskatteverket (RSV). länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Blekinge. Malmöhus. Göteborgs och Bohus, Jämtlands samt Norrbottens län, skattechefen i Kronobergs län. Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Finansbo- lagens förening. Föreningen Sveriges fögderitjänstemän, Föreningen Sve- riges skattechefer, Försäkringstjänstemannaförbundet, Hyresgästernas riksförbund. Kooperativa förbundet (KF ). Landsorganisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund ( LRF). Näringsli— vets byggnadsdelegation (NBD). Stockholms bostadsföreningars central- förening (SBC-'). Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningcn (SAF), Svenska bankföreningen. Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF), Svenska företagares riksförbund (SFR). Svenska försäkringsbo- lags riksförbund. Svenska försäkringsmäklares och försäkringskonsulters riksförbund (SFFF), Svenska handelskammareförbundet, Svenska kom- munförbundet. Svenska sparbanksföreningen. Sveriges aktiesparares riks- förbund. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Sveriges arbets- ledareförbund (SALF). Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening. Sveri- ges fastighetsägareförbund, Sveriges finansanalytikcrs förening (SFF). Sveriges grossistförbund. Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagcn), Sveriges industriförbund. Sveriges köpmannaförbund. Sveriges redareförening. Sveriges redovis- ningskonsulters förbund (SRF). Sveriges villaägareförbund. Taxerings- nämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens centralor— ganisation (TCO). " ' Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttrande från lokala skatte- myndigheten i Stockholms fögderi. länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från lokala skattemyndigheten i Malmö fögderi och Skånes handelskam- mare samt LO yttranden från Handelsanställdas förbund och Svenska metallindustriarbetareförbundet. LRF har åberopat ett inom Lantbrukar- nas skattedelegation upprättat yttrande. SAF. Svenska bankföieningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska handelskammaiförbun- det och Sveriges industriförbund har åberopat ett inom Näringslivets skat- tedelegation (N SD) upprättat yttrande. Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund har även inkommit med egna ytt-

Prop. 1981/82:197 123

randen. SHlO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund har av— gett gemensamt yttrande. Försäkringstjänstemannaförbundet har hänvisat till yttrandet från SFFF.

Efter remiss har yttranden över betänkandet (Ds B 1981:15) Allmän produktionsfaktorskatt avgetts av kammarrätten i Sundsvall. bokförings- nämnden. riksförsäkringsverket. SCB, bankinspektionen. statskontoret. RRV. RSV. länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands. Gotlands, Ble- kinge. Malmöhus. Hallands. Göteborgs och Bohus. Värmlands. Örebro. Kopparbergs. Jämtlands. Västerbottens samt Norrbottens län. skatteche- fen i Kronobergs län. statens industriverk, statens vattenfallsverk. SACO/ SR, Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR). HSB:s riksförbund ek. för. (HSB). KF. LO, Landstingsförbundet. LRF. Svensk industriförening, SAF. Svenska bankföreningen. SBEF. SFR. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska handelskammarförbundet. Svenska kommunförbun- det, Svenska kraftverksföreningen. Svenska revisorsamfundet. Svenska riksbyggen förening u.p.a. (Svenska riksbyggen), Svenska sparbanksför- eningen. Sveriges advokatsamfund. Sveriges aktiesparares riksförbund, SABO. Sveriges fastighetsägareförbund. Sveriges grossistförbund. SHlO- Familjeföretagen, Sveriges industriförbund. Sveriges jordägareförbund, Sveriges köpmannaförbund. Sveriges redareförening. SRF. Sveriges vil- laägareförbund, TOR och TCO. Även Finansbolagens förening. Träd- gårdsodlarnas riksförbund och Kron & Arve AG har inkommit med yttran- den.

Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttranden från lokala skatte- myndigheterna i Stockholms och Södertälje fögderier. länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från lokala skattemyndigheterna i Helsingborgs och Ystads fögderier och från Skånes handelskammare. länsstyrelsen i Hallands län yttrande från lokala skattemyndigheten i Halmstads fögderi samt länsstyrelsen i Kopparbergs län yttrande från lokala skattemyndighe- ten i Falu fögderi. Vidare har SACO/SR bifogat yttrande från Förbundet förjurister, samhällsvetare och ekonomer (.IUSEK) och LO från Sveriges metallindustriarbetareförbund. LRF har åberopat ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlåtande och Sveriges jordägareförbund har anslutit sig till detta. SAF, Svenska bankföreningen, Svenska handelskam- marförbundet, Svenska försäkringsbolags riksförbund samt Sveriges indu- striförbund åberopar ett inom NSD upprättat yttrande. Svenska kraft- 'verksföreningen. Sveriges grossistförbund och Sveriges redareförening ansluter sig till detta yttrande. Svenska bankföreningen. Svenska försäk- ringsbolags riksförbund, Svenska kraftverksföreningen och Sveriges re- dareförening har även inkommit med egna yttranden. SHlO-Familjeföreta- gen och Sveriges köpmannaförbund har avgett gemensamt yttrande.

Ur remissyttrandena över betänkandet Allmän produktionsfaktorskatt har här främst medtagits synpunkter avseende valet av frnansieringsform

Prop. 1981/82: 197 124

för inkomstskattereformen och uttalanden om skattemyndigheternas nuva- rande arbetssituation.

2 Remissinstansernas huvudsakliga inställning

Remissinstanserna är genomgående positiva till förslaget om marginal- skattesänkningar. även om flera av dem anser att sänkningarna borde ha varit större. Beträffande begränsningarna av underskottsavdragens skatte- mässiga värde är meningarna starkt delade och åtskilliga remissinstanser, som i och för sig är positiva till grundtankarna bakom förslaget. ställer sig kritiska till den närmare utformningen eller enskildheter i denna.

Kammarrätten iJönköping anser att det är nödvändigt att marginalskat- terna sänks och motiverat att det skattemässiga värdet av underskottsav- drag minskas.

Länsrätten i Stockholms län anser att förslagen i promemorian är ägnade att leda till de för reformen uppställda målen samt från skattetekniska utgångspunkter i och för sig fullt möjliga att genomföra. Länsrätten fram- håller att förslagen emellertid kommer att leda till ett ännu mer komplicerat och svårtillgängligt skattesystem samt till ett betydande merarbete för skatteförvaltningen och skattedomstolarna. något som från de utgångs- punkter som länsrätten har att företräda borde leda till ytterligare ansträng- ningar att finna andra vägar som leder till de uppställda målen utan att medföra motsvarande olägenheter.

RSV uttalar att det utbredda marginalskattetänkandet givetvis i första hand bör angripas genom en sänkning av marginalskatterna, vilket ju också är ett av reformens mål. att RSV har förståelse för reformens längre gående inriktning att i viss utsträckning också avse avdragen som sådana, något som dock inte kan ske genom den föreslagna metoden utan att bryta de principer som bär upp skattesystemet, samt att — med hänsyn till skatteförvaltningens arbetssituation - ändringar i förenklande syfte måste vidtas. om förslaget genomförs.

Länsstyrelsen i Stockholms län (majoriteten) tillstyrker förslaget om en reformerad inkomstbeskattning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker förslaget om avdragsbe- gränsning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län (majoriteten):

Skatteförslaget kan komma att få icke önskade konsekvenser för nystar- tade företag och verksamheter som av formella skäl skall redovisas som olika förvärvskällor. Med anledning härav föreslår länsstyrelsen vissa ändringar i skatteförslaget.

Länsstyrelsen bedömer de förväntade positiva effekterna av en margi- nalskattesänkning så stora att länsstyrelsen förordar att det av expertgrup- pen utarbetade skatteförslaget genomföres. Vid den slutliga utformningen

Prop. 1981/82: 197 [25

bör de av länsstyrelsen föreslagna ändringarna beaktas. Det fortsatta ut- redningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Angelägenheten härav accen- tueras av den osäkerhet som råder i fråga om förslagets verkningar på sikt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ser det som tillfredsställande att man nu gripit sig an lösningen med de besvärande marginalskatteeffek- tema och anser att den marginalskattesänkning som föreslås kan väntas medföra en del positiva effekter, t.ex. att mer verksamhet förläggs till Sverige, eftersom skattenivån bättre anpassas till vad som gäller i utlandet. Länsstyrelsen anser vidare att det finns skäl att i vissa avseenden begränsa värdet av underskottsavdrag, främst då underskottet härrör från avdrag för privata levnadskostnader, men anser att avdragsbegränsningen för under- skott i näringsverksamhet bör skjutas på framtiden och utredningen om underskottsavdrag och därmed förvärvskällebegreppet bör påskyndas samt att ett alternativ kan vara att medge förlustavdrag i näringsverksam- het vid beräkning av tilläggsbelopp.

Länsstyrelsen i Jämtlands län (majoriteten) uttalat att den främsta åtgär- den för att uppnå i skatteöverenskommelsen angivna syften är att sänka marginalskatterna samt att det är angeläget att stoppa en alltmer utbredd spekulationsekonomi. Länsstyrelsen förordar därför trots brister i ut- redningen och befarade tillämpningssvårigheter att regler om begräns- ning av underskottsavdragens värde införs. Länsstyrelsen förutsätter dock dels att frågan om underskottsavdragen vid produktionsinvesteringar utreds så att förslag härom kan läggas fram i propositionen, eftersom strävandena att begränsa de till privat konsumtion hänförliga investering- arna inte får gå ut över de så angelägna verkliga produktionsinvestering- arna, dels att den redan ansträngda skatteförvaltningen får den resursför- stärkning som erfordras för att klara det merarbete som reformen uppen- barligen medför.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker förslagets huvudpunkter om sänkning av marginalskatterna och begränsning av värdet av underskotts- avdrag. Länsstyrelsen uttalar att avdragsbegränsningen som sådan strider mot de grundprinciper på vilka inkomstskattelagstiftningen bygger, att en marginalskattesänkning inte torde kunna genomföras utan att frågan om begränsning av underskottsavdragen samtidigt behandlas, att kontrollen av den föreslagna lagstiftningen med nuvarande resurser inom skattead- ministrationen inte kan läggas på en acceptabel nivå samt att såväl försla- get om underskottsavdragen som skattereglerna på andra områden därför måste förenklas, om ökade resurser inte ställs till förfogande.

Skattechefen i Kronobergs län noterar med tillfredsställelse att margi- nalskatten sänks för de flesta inkomsttagare, något som måhända kan leda till en bättre skattemoral, men uttalar att det från rent skatteadministrativ synpunkt finns anledning att ställa sig negativ till inkomstskattereformen, som medför ytterligare komplikationer både för de skattskyldiga och för myndigheterna.

Prop. 1981/82: 197 126

Lokala skattemyndig/teten [ Stockholms fögderi tillstyrker reformen som sådan men avstyrker den administrativa och tekniska utformningen.

SACO/SR ser med stor tillfredsställelse att en bred politisk uppslutning nu finns för en marginalskattesänkning. samtidigt som organisationen avvi- sar den begränsning som föreslås för indexregleringen. Vidare anser orga- nisationen att en annan modell borde ha valts för en eventuell avdragsbe- gränsning.

F inansbolagens förening är positiv till förslaget om sänkta marginalskat- ter, eftersom de höga marginalskatterna påverkar arbetsvilja. investering- ar, sparande och skattemoral mycket negativt. men avstyrker förslaget om en begränsning av underskottsavdragen och anser att underskott upp- komna ur rörelse borde undantas från förslaget om avdragsbegränsningar.

Föreningen Sveriges fögderitjänstemän. som anför kritiska synpunkter på förslaget,vill ändå rent principiellt betona det positiva i att något radi- kalt görs dels åt marginalskatterna. dels åt den ständigt ökande skattefrnansieringen av utgifter för privat konsumtion och spekulation. Från denna utgångspunkt anser föreningen det föreliggande förslaget. trots sina brister, ha sådana kvaliteter att det kan genomföras. Föreningen har dock mycket stora farhågor beträffande de resursmässiga konsekvenserna för de lokala skattemyndigheterna.

Föreningen Sveriges skattechefer understryker att avdrag för under- skott numera förekommer i en utsträckning som är besvärande för skat— teadministrationen samt att marginalskattetänkandet har medfört en stor okänslighet för de kostnader som ger anledning till underskotten. främst . ränteutgifter. Vidare anför föreningen att såväl en förändrad inriktning som en väsentlig förstärkning av skattekontrollen krävs samt att pro- blemen med förvärvskällemetoden klart har underskattats.

Handelsanställdasförbund:

Behovet av marginalskattesänkningar för normala inkomstskikt har un- der senare år ökat. ] ännu högre grad har behovet av en begränsning av underskottsavdragen gjort sig gällande. Den starka ökningen av avdragen har gjort att tilltron till skattesystemet minskat. Förbundet vill därför instämma i huvudsyftena med reformen. nämligen att minska marginal- skatterna i normala inkomstskikt samt att begränsa underskottsavdragens värde och göra dem mer lika värda för olika individer.

Hyresgästernas riksförbund:

Sammanfattningsvis anser förbundet att en sänkning av marginalskatter- na och en begränsning av värdet av ränteavdragen vid höga inkomster är ett steg i rätt riktning för att komma till rätta med den snabba ökningen av subventioner till boendet som icke är bostadssocialt motiverade. Den besparing på 1,4 miljarder kr. som åstadkommes genom begränsningen av värdet av ränteavdragen bör tillföras bostadssektorn och användas till bostadssocialt angelägna stödåtgärder.

Prop. 1981/82:197 127

KF ansluter sig till den föreslagna marginalskattesänkningen samt till uppfattningen att avdragsrätten för kostnader bör begränsas men anser att den föreslagna förväerkällemetoden medför sådana komplikationer och svåröverskådliga effekter att den inte bör genomföras utan en annan metod för avdragsbegränsning utredas. Bland tänkbara alternativ nämner KF en begränsning grundad på uppdelningen i A- och B-inkomst eller att undanta ränteintäkter helt eller delvis från beskattning och ta bort eller reducera avdragsrätten för räntor.

LO uttalar att en reform av avdragssystemet är nödvändig och välkom- nar det första steg som består i att underskottsavdragens värde begränsas till i princip 50 % av avdragets belopp. Vidare uttalar LO att en avdragsre- form i sig skapar utrymme för marginalskattesänkningar utan att den genomsnittliga fördelningen av inkomsterna efter skatt förändras till det sämre.

Landstingsförbundet (majoriteten):

De viktigaste delarna i den föreslagna skattereformen är att marginal- skatterna skall sänkas och att underskottsavdragens värde skall begränsas. Dessa förslag ställer sig styrelsen positiv till. Om de genomförs bör de kunna få en gynnsam effekt på samhällsekonomin. Lägre marginalskatter bör exempelvis underlätta avtalsrörelserna. En minskning av underskotts- avdragens värde bör motverka tendenserna till spekulation. Reformen torde också leda till att produktiva insatser och sparande blir mer lönande för den enskilde.

Sammanfattningsvis anser styrelsen att reformen bör genomföras. Den ger bl. a. goda möjligheter till lägre inflationstakt vilket är till gagn även för landstingen. Finansieringsformens effekt på den kommunala ekonomin måste dock beaktas.

LRF ställer sig bakom förslaget att en marginalskattesänkning genom- förs och att åtgärder vidtas mot avarter av underskottsavdrag men finner att det. framlagda förslaget kännetecknas av stora brister i analyserna, vilket inte gör det möjligt att överblicka effekterna av detsamma för olika inkomstgrupper. LRF vill särskilt understryka att problemen kring för- värvskällebegreppet inte har beaktats och att kvittningsrätt måste föreligga inom inkomstslaget jordbruksfastighet samt mot förvärskällor i inkomst- slagen annan fastighet, rörelse och kapital. LRF anser att dessa problem måste få en godtagbar lösning, innan förslaget kan göras till föremål för lagstiftning.

NBD:

Skattereformens förslag om sänkta marginalskatter tillstyrks av Bygg- nadsdelegationen.

Effekterna av avdragsreformen däremot medför så betydande störningar på bostadsmarknaden. risker för nedgång i bostadsproduktionen och där- med försämrad sysselsättning på byggarbetsmarknaden, byggmaterial— industrin och i trähusfabrikationen, att Byggnadsdelegationen bestämt måste avstyrka denna del av förslaget.

Prop. 1981/82:197 128

NSD anser marginalskattesänkningarna. framför allt i de skikt där mar- ginalskatten i dag överstiger 50 %, vara ett betydelsefullt första steg för att åstadkomma positiva effekter inom samhällsekonomin. att ytterligare mar- ginalskattesänkningar bör ske, varigenom de effekter som man ansett speciellt besvärande i dagens inflationsekonomi automatiskt undanröjs och en begränsning av underskottsavdragen blir onödig, samt att den ordning som föreslagits i promemorian har allvarliga principiella och praktiska verkningar. inte minst på risktagandet. NSD anser att godtyckliga och Slumpmässiga resultat skulle uppkomma vid beskattningen beroende på hur kapital har placerats i olika förvärvskällor och att dessa verkningar är så allvarliga att de inte kan undanröjas ens med väsentligt utvidgade kvittningsmöjligheter. Mot denna bakgrund avstyrker NSD varje begräns- ning av den föreslagna arten.

Skånes handelskammare och Sveriges aktiesparares riksförbund anser den föreslagna marginalskattesänkningen utgöra ett riktigt steg på vägen mot lösningen av ett centralt ekonomiskt problem och mot att återvinna balans i den svenska ekonomin, att sänkningen inte är tillräcklig, att den föreslagna avdragsbegränsningen får ses mot bakgrund av den utpräglade låneekonomi som uppkommit samt att begränsningarna är omotiverade och hämmande såvitt avser inkomstslagcn rörelse och jordbruksfastighet. Riksförbundet rekommenderar att förslaget inte läggs till grund för lagstift- 'ning.

SBC tillstyrker förslaget om marginalskattesänkningar men anser att det borde ha utsträckts till högre inkomstskikt samt avstyrker förslaget om begränsning av underskottsavdragen och anser att räntor på lån som avser bostaden bör undantas och i annat fall den särskilda beskattningen av bostadsrättshavare avvecklas.

Svensk industriförening menar att en marginalskattereform är utomor- dentligt nödvändig och bör genomföras snarast möjligt samt att förslaget om avdragsbegränsning har så många svåröverskådliga konsekvenser och är så dåligt analyserat att det inte bör läggas till grund för lagstiftning.

Svenska bankföreningen tillstyrker en sänkning av marginalskatterna men avstyrker en avdragsbegränsning tills effekterna är närmare analyse- rade och man har fått erfarenheter av marginalskattesänkningarnas följder.

SBEF tillstyrker de föreslagna marginalskattesänkningarna men är starkt kritiskt till de föreslagna reglerna om begränsning av underskottsav- drag och anser att förslaget i denna del inte bör läggas till grund för lagstiftning. [ vart fall saknas enligt SBEF helt skäl för att låta reglerna omfatta också näringsverksamhet, varför denna bör lämnas utanför till- ]ämpningsområdet. Om detta inte är möjligt anser SBEF att ytterligare möjligheter bör öppnas för en gemensam inkomstberäkning för verksam- heter med naturlig anknytning till varandra.

SFR är positivt till marginalskattesänkningarna men anser dem otillräck- liga. Riksförbundet avstyrker den föreslagna avdragsbegränsningen och

Prop. 1981/82: 197 129

anser det som ett absolut minimikrav att underskott i förvärvskälla fullt ut får kvittas mot överskott i samma förvärvskälla senare år.

Svenska kommunförbundet (majoriteten): Styrelsen ställer sig positiv till den föreslagna sänkningen av marginal- skatterna samt till att det skattemässiga värdet av de s.k. underskottsav- dragen begränsas. Reformen bör enligt styrelsens mening få en gynnsam effekt på samhällsekonomin. Så bör t. ex. marginalskattesänkningen pre- miera produktiva insatser och sparande samt motverka spekulation och inflation.

Svenska metallindustriarbetareförbundet anser att en skattereform som begränsar värdet av avdragen samtidigt som marginalskatterna sänksär angelägen och framhåller att genom skattesänkningarna kan löneökningar- na hållas på en relativt låg nivå, varigenom det finns förutsättningar att dämpa inflationstakten. Förbundet ställer sig positivt till de grundläggande tankarna bakom reformen.

Svenska sparbanksföreningen:

Svenska sparbanksföreningen har i åtskilliga sammanhang framfört krav på snara förändringar i det nuvarande skattesystemet. Sådana förändringar måste syfta till att minska de f.n. mycket negativa effekterna av höga marginalskatter i kombination med ett dåligt fungerande avdragssystem. Sparbanksföreningen är väl medveten om svårigheterna att på kort sikt förändra ett sedan länge etablerat skattesystem utan att övergångsproblem uppstår. Nu föreliggande förslag kan på vissa punkter principiellt ifrågasät— tas men torde dock som helhet representera en så långt möjligt väl avvägd lösning.

Svenska sparbanksföreningen tillstyrker att den föreslagna skatteom- läggningen genomförs i sina huvuddrag.

SA LF ställer sig mycket positivt till den föreslagna sänkningen av margi- nalskatterna och accepterar förslaget till begränsning av underskottsavdra- gens skattemässiga värde. .

Sveriges fastighetsägareförbund tillstyrker förslaget om sänkta margi— nalskatter. uttalar att förslaget bör ses som ett första steg och ytterligare sänkningar ske, delar inte uppfattningen att det är önskvärt eller nödvän- digt att kombinera marginalskattesänkningarna med en begränsning av underskottsavdragen och anser att det vore olyckligt om förslaget skulle förverkligas utan de förändringar som förbundet har påkallat.

SFF anser en naturligare lösning på föreliggande problem vara att un- danta en viss andel av räntekostnaderna/intäkterna från avdragsrätt resp. beskattning. I fråga om schablontaxerad annan fastighet för föreningen fram tanken på att höja inkomstschablonen så att den återtar tidigare relation till räntenivån. Om förslaget genomförs i sina huvuddrag föreslår föreningen den förändringen att realisationsvinster/förluster på fondpapper hänförs till inkomstslaget kapital eller i andra hand att underskott i kapital får kvittas mot överskott av tillfällig förvärvsverksamhet. 9 Riksdagen 1981/82. ! sant!. Nr 197

Prop. 1981/82: 197 130

Sveriges grossistft'irbund uttalar att förbundet anser sig kunna tillstyrka förslaget i dess huvuddrag. då en sänkning av marginalskatterna länge framstått som en oundgängligen nödvändig reform och då en koppling till en begränSning av underskottsavdragen sannolikt varit nödvändig. att större marginalskattesänkningar hade varit önskvärt. att förbundet förut- sätter att reglerna om avdragsbegränsning blir tillfälliga samt att kvittning i fråga om jordbruksfastighet. konventionellt taxerad annan fastighet och rörelse bör få ske inom inkomstslaget.

SHIO Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:

Sammanfattningsvis tillstyrker organisationerna att marginalskatterna sänks men avstyrker reformens andra moment. dvs. begränsningsreglerna. som medför att skattesystemet ytterligare försämras i olika avseenden och motverkar produktiva satsningar. nyinvesteringar och nyföretagande.

Sveriges redareförening ansluter sig till NSD:s yttrande och anför vidare att reformen inte bör beröra sjömansbeskattningen eller medföra ytterliga- re inskränkningar i rätten till avdrag för underskott i partrederi.

SRF tillstyrker ytterligare marginalskattesänkningar i de högre in- komstskikten men motsätter sig förbud mot kvittning av underskott mot överskott i olika förvärvskällor inom samma inkomstslag.

Sveriges villaägareförbund godtar marginalskattereformen med hänsyn till dess stora positiva verkningar. trots att också den medför betydande relativa försämringar för villaägarna och övriga skattebetalare med under- skottsavdrag jämfört med hyresgäster och övriga skattebetalare utan un- derskottsavdrag, men kan inte godta avdragsbegränsningen och yrkar i första hand att denna inte genomförs. i andra hand att avdrag för räntor för ägda bostäder undantas och i tredje hand en lång övergångstid eller andra särskilda övergångsåtgärder.

TOR anser sig från de synpunkter förbundet har att företräda inte kunna , tillstyrka förslaget.

TCO tillstyrker de föreslagna marginalskattesänkningarna och anser att reformen bör kompletteras med en begränsning av avdragsrätten för såväl räntekostnader som underskott men förespråkar en annan metod än den som föreslås i promemorian. Enligt TCO bör räntekostnaderna föras ur förvärvskällorna och behandlas på det sätt som föreslås för underskott, medan underskott exkl. räntekostnader endast bör få dras av mot framtida kostnader i samma förvärvskälla.

3 Sänkningen av marginalskatterna m. m.

3.1. Behovet av marginalskattesänkningar

Åtskilliga remissinstanser har uppehållit sig vid de negativa verkning- arna av höga marginalskatter och uttalat att marginalskattesänkningar är synnerligen angelägna.

Prop. 1981/82: 197 B!

RR V: Det statliga skattesystemet utgör ett väsentligt stabiliserings- och fördel- ningspolitiskt medel och påverkar därigenom det ekonomiska trygghets- systemet. Det statliga inkomstskattesystemets betydelse för att föra över resurser till den statliga sektorn har successivt minskat. RRV anser att skattesystemet alltmer kan ses som en del av det ekonomiska trygghets- systemet. '

Andra väsentliga medel i fördelningspolitiken är generella och inkomst- prövade bidrag till olika grupper. Ytterligare medel i fördelningspolitiken som här har relevans är de avgiftssystem för olika tjänster som skilda grupper är i behov av. Kommunerna är ofta huvudmän för dessa verksam- heter och bestämmer således över utformningen av nämnda avgiftssystem.

Ändringar av de olika medlen i fördelningspolitiken bör bygga på analy- ser av hela det ekonomiska trygghetssystemet. Det förslag som expert- gruppen har lagt fram om sänkta marginalskatter bygger emellertid inte på någon analys av dettaslag. Detta kan få till följd att man genom förslaget kanske inte löser de problem som man avser att lösa.

Syftet med förslaget till marginalskattesänkning är enligt expertgruppen att bl.a. uppmuntra till arbete. produktiva insatser och sparande. Detta torde möjliggöras genom att vissa grupper får behålla en större del av en inkomstökning än vad som i dag är möjligt. Vilka grupper som genom skattelättnader skall uppmuntras till arbete etc. är en politisk fråga. I promemorian har emellertid inte det förhållandet beaktats, att hur mycket den enskilde får behålla av en inkomstökning inte endast avgörs genom skattesystemet utan även av utformningen av olika system för inkomstprö- vade bidrag och inkomstrelaterade avgifter. Av en inkomstökning är det således inte ovanligt att en del faller bort i såväl ökad skatt som minskade bostadsbidrag och ökade avgifter för barnomsorg. De samlade effekterna av dessa system vid en inkomstökning nedan kallade marginaleffekter — kan ofta vara betydande.

RRV anför vidare att höga marginaleffekter förekommer i inte särskilt ovanliga familjesituationer. även efter skattereformens genomförande. och att den åsyftade effekten alltså torde bli relativt liten i fråga om dessa grupper. RRV anser mot denna bakgrund att frågan om samlade marginal- effekter måste beaktas i de fortsatta övervägandena om åtgärder i samma syfte.

SACO/SR: En marginalskattesänkning har enligt SACO/SR:s mening sedan länge varit nödvändig. De alltför höga marginalskatterna utgör ett allvarligt hot mot en effektiv samhällsordning. Höga direkta marginalskattesatser i kom- bination med den allt större betydelse som inkomstberocnde taxor och bidrag fått för de enskilda hushållens ekonomi har börjat få mycket påtag- ligt negativa konsekvenser. lnställningen att mer engagerade arbetsinsat- ser och studier är något som ekonomiskt inte lönar sig har blivit allt vanligare. Rekryteringen till mer ansvarskrävande befattningar försvåras och rörlighet och dynamik i arbetslivet försvagas.

LRF anför att det är absolut nödvändigt med en marginalskattesänkning.

Prop. 1981/82: 197 1 '.;J r.)

NSD:

En marginalskattesänkning har länge varit eftersträvad och sedan de' ekonomiska förhållandena i Sverige ändrats väsentligt sedan mitten av l970-talet har den framstått såsom allt nödvändigare för allt större medbor- gargrupper.

De stora nackdelarna med så höga marginalskatter som de vi under senare år haft i Sverige för både heltidsarbetande industriarbetare och ' ' högre tjänstemän och företagschefer har ofta påtalats. Från näringslivets sida har framhållits att marginalskattenivåer av den höjd som tillämpas i Sverige har en kostnadsfördyrande effekt för företagen. ökar svårigheterna att föra förhandlingar om löneavtal mellan arbetsmarknadens parter. ver- kar förödande på initiativ-kraften. i praktiken gör det omöjligt att få perso- nal att utföra övertidsarbete och extra insatser. De har vidare ökat företa- gens kostnader för anlitande av utländska experter något som uppmärk- sammats i teknikhandelskommitténs betänkande (Ds H 1981 : 3) samt lett till att välutbildad personal alltmer söker arbete utomlands. "[ en öppen ekonomi som den svenska kan man därför inte ha ett skattesystem och ett skattetryck som i väsentliga avseenden skiljer sig från våra konkurrent- länder.

Sedan inflationen förvärrats under senare delen av 1970-talet har ytterli— gare nackdelar med det höga marginalskattetrycket uppenbarats. Vi har i Sverige fått vad som brukar kallas en låneekonomi och en tilltagande ränteokänslighet för skattskyldiga även i vanliga inkomstlägen. En ny generation har allt snabbare lärt sig att anpassa sig till denna situation.

En god planering av skatteekonomin har blivit allt viktigare för levnads- standarden samtidigt som ett ökat intresse visats att i stället för förbättrade löneförmåner erhålla skattefria inkomster och förmåner.

De negativa effekterna har förstärkts av att kombinationen av hårt beskattade inkomster och med högre inkomster avtagande bidrag av olika art medfört. att även personer i förhållandevis låga inkomstlägen fått känning av kraftiga sammanlagda marginaleffekter.

Näringslivets skattedelegation har därför länge yrkat att de extremt höga marginalskatterna i Sverige sänks väsentligt. Vi har också kritiserat de omläggningari inkomstbeskattningen som har skett under senare år och där tyngdpunkten i de kostnadskrävande skattesänkningarna ofta förlagts till inkomstlägen. där marginalskatteuttaget inte varit mycket mer än 40 a 45 %. En avsevärd del av de inkomsttagare som befinner sig i sådana inkomstlägen har utgjorts av deltidsarbetande. och förhållandevis få hel- tidsarbetande, som i första hand bort komma i åtnjutande av marginalskat- tesänkningar. har befunnit sig där.

Skånes handelskammare och Sveriges aktiesparares riksförbund anför att en sänkning av marginalskatterna är nödvändig bl.a. för att minska kostnadsinflationen. stimulera till ökade arbetsinsatser och minska incita- mentet till skatteflykt och Skattefusk samt att det reella utfallet emellertid kommer att bli beroende av om de förutsättningar man har ställt upp beträffande återhållsamhet i löneutvecklingen och möjligheterna att be- gränsa inflationen kommer att uppfyllas.

Svensk industriMreni/ig: De höga inkomstskatterna har även i lägre inkomstlägen fått effekter som starkt motverkar arbetsviljan hos stora. delar av löntagarna. Behovet

Prop. 1981/82:197 l33

av en marginalskattesänkning är uppenbar. — — — Sverige är i detta hänse- ende tämligen unikt, vilket bl.a. medfört att företagsledare och högre tjänstemän inte ges tillräcklig motivation för att ta på sig det ansvar och den press som chefsbefattningar alltid medför. Inom industrin kan dessut- om noteras svårigheter att rekrytera utländsk teknisk personal på hög nivå på grund av marginalskattekonsekvenserna.

Svenska hankföreningen: För kreditmarknaden är en sänkning av marginalskatterna av särskild betydelse, eftersom man härigenom lättare skulle kunna uppnå viktiga kreditpolitiska mål såsom lägre räntenivå och ökat sparande. Detta be- handlas närmare i det följande.

Sänkta marginalskatter skulle öka räntekänsligheten hos hushållen och därmed minska dessas efterfrågan på krediter. Detta gäller i synnerhet efterfrågan på högräntekrediter utanför banksystemet. varför effekten san- nolikt blir en kreditminskning för hushållen. framför allt inom den oregle- rade kreditmarknaden. Samhällsekonomiskt sett är detta en positiv ut- veckling. Även hushållens kreditefterfrågan i bankerna skulle minska.

En minskning av kreditefterfrågan till följd av lägre marginalskatter skulle leda till bättre balans på kreditmarknaden. En sådan utveckling är redan klart märkbar till följd av skattedebatten.

De nuvarande höga marginalskatterna har lett till att många hushåll varit tämligen okänsliga för höga låneräntor. Riksbanken har därför befarat att hushållen i konkurrens om knappa kreditmöjligheter skulle vara beredda att acceptera höjda låneräntor. vilket i sin tur skulle driva upp även låneräntorna för näringslivet med negativa effekter för investeringarna. Detta har utgjort riksbankens motiv för regleringen av bankernas utlå- ningsräntor.

Vid sänkta marginalskatter och därmed minskad kreditefterfrågan från hushållen föreligger inte längre samma risk för räntestegringar. Marginal- skattesänkningen verkar dämpande på utlåningsräntorna. vilket är positivt inte minst för näringslivets investeringsverksamhet. Vid sänkta marginal- skatter och större räntekänslighet hos hushållen är det således ännu mind- re motiverat att bibehålla ränteregleringen för bankerna. En återgång till en lägre räntenivå skulle vidare i sig verka dämpande på inflationen.

Sänkta marginalskatter ökar den nominella avkastningen på finansiellt sparande efter skatt. Detta gör det givetvis attraktivare att spara. För bankspararna ökar möjligheten att få en positiv realavkastning efter skatt. Ökat sparande är också angeläget för den samhällsekonomiska balansen.

En från kreditpolitisk synpunkt negativ effekt av de höga marginalskat- terna är att hushållen är tämligen ointresserade av ränteskillnader mellan olika sparformer. eftersom så stor del av en något högre ränta måste betalas i skatt. Detta gör det mycket svårt att få hushållen att medverka i finansieringen av samhällsekonomiskt viktiga områden såsom statens, bostadssektorns och näringslivets långsiktiga upplåning. Sänkta marginal— skatter skulle givetvis medföra att hushållen skulle bli villigare att placera sparmedel i mer långfristiga sparformer med högre ränta än i kortfristiga sparalternativ.

SFR: Den kännbara marginalbeskattningen vid även relativt måttliga inkoms- ter har länge varit en hämsko på intresset för bl.a. extraarbete och inte så sällan utgör marginalskattesituationen ett skäl för vissa personer att över

Prop. 1981/82: 197 134

huvud taget inte anta ett arbete som står dem till buds. Marginalbeskatt- ningen innebär därmed ofta svårigheter för företag att förmå anställda att vid arbetstoppar åtaga sig uppgifter utöver den normala arbetstiden.

[ ett vidare perspektiv måste dessa förhållanden vara menliga för sam- hällsekonomin. Produktiviteten i näringslivet blir inte vad den kunde ha varit. Investeringar i dyra utbildningar utnyttjas inte i full utsträckning. Många andra negativa effekter av våra höga marginalskatter skulle kunna anföras.

Mot den här bakgrunden är varje insats för att lätta på marginalbeskatt- ningen välkommen.

SALF anför att de höga marginalskatterna leder till en rad negativa konsekvenser, bl. a. genom att försvåra möjligheterna att skydda löntagar- nas disponibla inkomster inom en samhällsekonomiskt rimlig total löneök- ning och därigenom bidra till att öka inflationen.

SHIO —— Familjcfr'iremgen och Sveriges köpmannaförbund: D_et höga skattetrycket och de höga marginalskatterna hämmar f.n. arbetsvilja, produktiva insatser och sparande samt snedvrider investering- arna. Gcnom en kraftfull sänkning av marginalskatterna skulle det huvud- sakliga syftet med reformen uppnås. nämligen att uppmuntra till arbete, produktiva insatser och sparande samt att motverka spekulation och infla- - tion.

Vid sänkta marginalskatter ökar nettokostnaderna för avdragen. Skatt- skyldiga med höga marginalskatter, som i dag är relativt okänsliga för räntenivån och storleken av andra avdragsgilla kostnader. kommer vid sänkta marginalskatter att väga dessa kostnader mot alternativa utgifter eller sparande. Sänkta marginalskatter för med andra ord med sig ett sundare ekonomiskt handlande. Man kan förmoda att känsligheten för räntekostnader ökar påtagligt. Organisationerna förordar således att mar- ginalskatterna sänks.

3.2. Skatteskalorna och marginalskattespärren

Flera remissinstanser framför önskemål om ytterligare eller fortsatta sänkningar av marginalskatterna på högre inkomster. Från något håll fram- förs kritik mot sänkningen av marginalskatten i lägre inkomstskikt och från ett annat önskas snabbare höjning av procentsatserna ovanför Stl-pro- centsskiktet.

RR V:

Ett alternativt sätt att hantera marginalskattesänkningar är metoden med avtrappande skattereduktion. Denna typ av skattereduktion skulle minska den genomsnittliga skattesänkningen för personer med högre inkomster utan att för den skull öka marginalskatten. Om skattereduktionen skulle vara helt avtrappad vid exempelvis inkomster över 16 basenheter. skulle kostnaden för reformen minska med drygt 500 milj. kr.

Prop. 1981/82:197 ' 135

Länsstyrelsen iJämtlana's Iän godtar förslaget till skatteskala men kon- staterar att en höjning av brytpunkten till 19 basenheter skulle minska antalet som berörs av tilläggsbelopp med hälften. eller ca 300000, och således väsentligt reducera det merarbete som reformen förorsakar skat— teadministrationen.

Länsstyrelsen [ Nörrbatrens län: Uppdelningen av statsskatten i två delar. grundbelopp och tilläggsbe- lopp. torde inte komma att medföra några större problem vid skattedebi- teringen. Nivån för den s. k. brytpunkten är enligt länsstyrelsens mening väl avpassad för att tilläggsbelopp inte skall drabba normala inkomsttaga- re.

SAC O/SR:

Enligt vår mening kommer det också i fortsättningen att framstå" som angeläget att gå vidare med fortsatta marginalskattesänkningar under res- ten av 80-talet. Redan under den nu aktuella perioden är det enligt SACO/ SR angeläget att vissa ytterligare sänkningar görs i skikten över 23 basen- heter. Marginalskattetaket bör fram till till 1985 sänkas från föreslagna 80 % till 75 %. '

En sådan ytterligare neddragning av progressiviteten i systemet är moti- verad också därför att skillnaderna i de s.k. utbyteskvoterna på så sätt bättre kommer att utjämnas. vilket bör underlätta kommande avtalsrörel- ser.

1 den av arbetsgruppen-föreslagna skalan ifrågasätter vidare SACO/SR de ytterligare sänkningar till marginalskattetal lägre än 50 % som föresla- gits mellan 7 Och 10 basenheter. Det gäller här marginalskatteskikt i vilka mycket få heltidsarbetande befinner sig. För det stora flertalet löntagare ger denna del av skattepaketet endast en krontalseffekt. Den största nack- delen med en sådan sänkning är att den drar ned utbytestalen vid kom— mande löneökningar för alla inkomsttagare med inkomster över de aktuella skiktgränserna. Detta kommer att försvåra framtida avtalsuppgörelser. Även om således kortsiktiga fördelningsskäl kan tala för sänkningar'i denna del av skalan bör långsiktiga överväganden kring behovet av att ha ett över tiden något så när stabilt skattesystem motivera återhållsamhet med denna typ av progressivitetshöjande åtgärder. Den stora kostnad som just denna del av reformen för med sig förvärrar naturligtvis finansierings- problemen kraftigt samtidigt som sänkningen har mycket begränsad bety- delse när det gäller att komma till rätta med marginalskatteproblemet.

Finansbalagens förening anser att marginalskatten borde begränsas till 50 % även i högre inkomstskikt.

Föreningen Sveriges j?)gderitjiinstemän: Föreningen tar i princip inte ställning till skatteskalornas utformning. Från rent administrativ synpunkt anser föreningen dock, att den s.k. brytpunkten borde sättas högre än i förslaget. På så sätt nedbringas antalet skattskyldiga som_över huvud taget berörs av tilläggsbelopp. Detta be- dömer föreningen som väsentligt, då svårigheterna med reformen i huvud- sak uppstår när underlag för tilläggsbelopp ska beräknas.

Prop. 1981/82:197 136

LO uttalar att de sammanlagda fördelningseffekterna blir sådana att de kan godtas bara under vissa förutsättningar. av vilka den första är uppfylld genom vissa skattesänkningar för lägre inkomster. Den andra samman- hänger med avtalsrörelsen. '

LRF anser att brytpunkten 16 basenheter har valts utan tillräckligt beslutsunderlag. .

NBD och SBC anser att ytterligare sänkningar borde ha gjorts i högre inkomstskikt. SBC även att nivån för marginalskattespärren borde ha sänkts ytterligare.

NSD föreslår att omläggningen fullföljs med ytterligare höjning av 50— procentsgränsen. i ett första skede till åtminstone 20 basenheter. i ett andra till åtminstone 25 basenheter och slutligen till 30 basenheter samt att marginalskattetaket förhållandevis snabbt nedbringas till 70 % och så små- ningom till 60 %. Även Svenska bankföreningen uttalar sig för ytterligare sänkningar och för att marginalskattetaket bör nedbringas till 60 %

Skånes hamlelskmnnmre och Sveriges akriesparares riksförbund anser att den föreslagna marginalskattesänkningen inte på något sätt är tillräcklig och framhåller att Sverige även efter sänkningen ligger i topp internatio- nellt sett, något som bl. a. negativt påverkar. möjligheterna att behålla framstående företagare och forskare inom Sveriges gränser och knyta kvalificerad utländsk personal till företag i Sverige.

Svensk industrzfi'irening anser att ytterligare sänkningar borde ha gjorts i de högre inkomstskikten samt att marginalskattegränsen helst genast och i 'vart fall inom några är bör trappas ned till 70 %.

SFR anser att de föreslagna sänkningarna vid första påseendet verkar vara ordentligt tilltagna och tillräckliga, men att man vid närmare eftertan- ke finner att de inte är tillnärmelsevis tillräckliga för att föra Sverige ner till andra länders nivå. Förslaget får enligt förbundet ses som ett första steg mot en marginalbeskattning på högst 50 % för samtliga inkomsttagare.

Svenska merallindustriarberareförbundet anför att det skulle underlätta avtalsrörelserna om marginalskatten för tilläggsbelopp ändrades från 5 % resp. 10 % till 15 % i skiktet 16—19 basenheter.

Sveriges faslig/1etsägareförbund tillstyrker förslaget men vill framhålla att marginalskatterna alltjämt ligger på en hög nivå internationellt sett.

SHIO — Familjeföretagen och S veriges köpmannaförbund anser att den föreslagna sänkningen är alltför blygsam och föreslår att högre marginal- skatt än 50 % skall inträda först vid 20 basenheter samt att högsta margi- nalskatt skall vara 70 % och inträda vid 50 basenheter.

SRF: Vidare anser vi att marginalskattesänkningarna ej blivit erforderligt sto- ra för att uppnå de eftersträvade målen. En tillräckligt stor marginalskatte- sänkning skulle exempelvis ha gjort de komplicerade avdragsbegränsning- arna överflödiga, eftersom lönsamheten av ett avdrag då blir mindre.

Prop. 1981/82: 197 137

TCO finner skatteskalan väl avvägd.

] fråga om marginalskattespärrens tekniska utformning har endast ett fåtal remissinstanser uttalat sig, vilka med ett par undantag godtar försla- get.

Kammarrätten i Jönköping: 1 promemorian föreslås att skattesatsen i den kommun där inkomsten är störst skall ligga till grund för beräkningen. Denna metod leder emellertid till att skattebegränsningen för en skattskyldig som har ungefär lika stora inkomster i två kommuner, varav den ena är en lågskattekommun och den andra en högskattekommun. kan komma att variera påtagligt mellan olika år beroende på i vilken kommun inkomsten är störstjust det året. För att uppnå en bättre likformighet bör en metod med den skattskyldiges genom- snittliga kommunala skattesats tillämpas.

Skaltechefen i Kronobergs län: En förutsättning för denna spärr måste vara. att skattedatorerna kan programmeras för de härför erforderliga beräkningarna. En särbeskattning av makar skulle i hög grad minska problemen med hanteringen av margi- nalskattespärren.

Lokala skattemyndigheten i Malmö fögderi uttalar att de föreslagna reglerna innebär dels en betydande nedgång i antalet fall, dels avsevärt lättare hantering.

LRF anför att två nivåer bör finnas för spärren liksom f.n.. att en lämplig nivå kan vara 70 % vid 25 basenheter, att man därigenom förhind- rar att en inkomstutveckling som avviker från bedömningen i promemorian på några få år antingen fönar effekterna av omläggningen eller tvingar fram årliga justen'ngar av skatteskalorna samt att LRF inte har någon invänd- ning mot den tekniska lösningen.

NSD:

I och för sig kommer åtskilliga av de problem som är förenade med det nuvarande marginalskattetaket att försvinna även om å andra sidan vissa ojämnheter finns kvar.

Vi Vill också erinra om att en marginalskattespärr i princip behövs även med de skattesatser vi föreslagit. Vi kan emellertid acceptera att tekniken kan följa den i promemorian a_ngivna ordningen.

SRF anser att man har gjort redan befintliga svårigheter mera komplice- rade, uttalar att stora förhoppningar hade knutits till att dessa komplicera- de bestämmelser skulle försvinna när inkomstskattereformen skulle ge- nomföras och motsätter sig regelsystemet.

Prop. 1981/82:197 ' 138

3.3. Inflationsskyddet för skatteskalorna

Vissa remissinstanser är starkt kritiska mot förslaget till ändring av nuvarande regler om inflationsskydd under genomförandeperioden, medan andra främst tar upp frågor angående inflationsskyddets utformning på längre sikt. _

RRV anför att om inflationen överstiger 5,5 % kommer skattetrycket att öka under förutsättning att lönerna helt följer inflationen, varvid den reala brytpunkten förskjuts nedåtoch antalet personer med tilläggsskatt ökar. RRV understryker vikten av att det under reformperioden görs noggranna uppföljningar av hur utvecklingen av löneavtal. inflation och finansiering påverkar inkomstfördelningen efter skatt. .

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att oklarheten om infla- tionsskyddets utformning efter 1985 är en negativ faktor som kan minska effekten av förslagets positiva sidor.

SACO/SR:

Med den fortsatt starkt progressiva skatteskala som nu föreslås är en fortsatt indexreglering nödvändig. Skalan'har till sin utformning betydligt större likheter med 1982 års skala än vad som gällde 1970. Visserligen innebär den nya skalan att inflationens skatteomfördelande effekter kraf- tigt begränsas i inkomstskikten kring 100000 kr. i årsinkomst och en god bit däröver, men problemet att hålla en rimlig neutralitet för alla inkomstta- gare består lika fullt. SACO/SR har ett ansvar att verka för en acceptabel reallöneutveckling för grupper från mycket låga inkomster till mycket höga. Detta blir i praktiken omöjligt utan en fortsatt indexreglering av skatteskalan.

SACO/SR anser det således principiellt felaktigt att som nu föreslås indexuppräkningen begränsas till 5,5% per år under genomförandepen'o- den.

Huruvida indexomräkningen skall ske på grundval av registrerad prisut- veckling eller med utgångspunkt från ett löneindex är i första hand en praktisk fråga. Goda skäl kan anföras för båda ansatserna. Prisutveckling- en är lättare att i relativt okontroversiella former registrera. medan huvud- syftet med indexregleringen kan sägas vara att hålla skattesystemets om- fördelande effekter stabila. l sak finns det anledning att tro att ett lönein- dex kommer att stiga snabbare än ett prisindex åtminstone efter det att skattereformens finansieringskrav är avklarade.

LRF anser att förslaget får oacceptabla effekter. om inflationen skulle bli avsevärt högre än man utgår från i promemorian. och att en förutsättning för att skattereformen skall få avsedd effekt alltså är att en sådan ekono- misk politik kan föras att inflationen kan begränsas till ungefär hälften av vad den har varit i genomsnitt under senare år.

NSD anser att låsningen av indexjusteringen i realiteten innebär ett inkomstpolitiskt ingrepp som väcker starka betänkligheter och inte är ägnat att underlätta fleråriga löneavtal, eftersom en förutsättning för så- dana är att skattebelastningen av olika relativa inkomstskikt kan förutses.

Prop. 1981/82: 197 139

något som är möjligt med nuvarande indexreglering men inte med den föreslagna. NSD anser därför inte den gjorda begränsningen acceptabel och vill starkt understryka att statsmakterna redan nu i samband med den aktuella lagstiftningen klan bör uttala sina avsikter att inte minska inlla- tionsskyddet i statsskatteskalorna efter 1985.

Skånes handelskammare anser att förslaget kan accepteras endast under förutsättning att statsmakterna tar ett direkt ansvar för löne- och inflations- utvecklingen under perioden, eftersom i annat fall marginalskattesänkning- en kommer att urholkas och det totala skattetrycket att öka. Vidare finner handelskammaren det anmärkningsvärt att ställning inte har tagits till hur inflationsskyddet bör utformas efter 1985.

SBC beklagar att värdet av marginalskattesänkningarna och skattetaket kommer att successivt urholkas genom det sämre inflationsskyddet.

SFR: Dels innebär förslaget att man för övergångsperiodcn 1983—1985 låst indexeringen av skatteskalan på en alltför låg nivå. Redan en normal inflation innebär därför en marginalskatteskärpning. Ingen tror väl att inflationen för de nämnda åren kan hållas nere på nivå 5,5 % per är.

Svenska metallindnstriarbetan'förbnndet anser att det skulle underlätta löneförhandlingarna om basenheten räknades upp med 300 kr. om året i stället för 400 kr. och anför:

Lagtekniskt sett har basenheten 1983—85 fastställts genom att man gör ett avsteg från gällande regler. Utan ytterligare ändringar kommer basen- heten efter 1985 att räknas upp med föregående års inflation på samma sätt som tidigare. Detta är av många skäl en mycket olämplig teknik att väga in effekterna av inflationen i skatteskalorna. [ och med att marginalskatterna sänks för det stora flertalet får ändringarna av basenheten mindre betydel- se än tidigare men Metall anser ändå att en annan teknik för basenhetcns uppräkning måste väljas. Den tekniken mäste mer ta sikte på den infla- tionsnivå som man kan acceptera under det kommande året än på den historiska inflationen.

SALF: Under de tre år då marginalskatterna sänks kraftigt föreslås ett undantag från nuvarande indexreglering av skatteskalorna. För vart och ett av dessa tre år föreslås i stället en fast uppräkning av basenheten med 400 kr. Härigenom kan man i förväg exakt beräkna vad reformen kommer att innebära inom olika inkomstskikt.

Huvudfrågan för oss har varit att uppnå största möjliga sänkning av marginalskatterna. Den föreslagna reformen tillgodoser väl denna målsätt- ning. Med så kraftiga marginalskattesänkningar som föreslås är indexregle- ringen under genomförandeperioden av mindre betydelse. SALF accepte- rar därför att basenheten under genomförandeperioden höjs med endast 400 kr. per år.

Av regeringens och socialdemokraternas överenskommelse framgår att indexregleringen i sin nuvarande utformning efter 1985 bör ersättas av en

Prop. 1981/82: 197 140

annan form av skydd mot inflationen. SALF reagerar starkt mot att man inte i anslutning till beslutet om skattereformen också tar ställning till hur " skatteskalorna skall indexregleras efter genomförandeperioden.

SALF anser att en framtida indexreglering av skatteskalorna bör bygga på en kombination av nettoprisindex och löneindex. Nuvarande indexreg- lering. som i huvudsak bygger på nettoprisindex. leder till en icke avsedd överkompensation under år med reallönesänkningar. Om löneökningarna ligger under det prisindexet kommer nämligen nuvarande system för in- dexreglering att i särskilt hög grad överkompensera höginkomsttagarna. Denna effekt elimineras om indexuppräkningen grundas på ett löneindex under de år då detta index understiger nettoprisindex. Med ett sådant kombinerat indexsystem skulle man uppnå de mål som vi ursprungligen syftade till när vi krävde en indexreglering av skatteskalorna.

SHIO Faniilie/öretagen och Sveriges köpmanniiförhund vill med bestämdhet framföra att skatteskalorna även i framtiden bör vara infla- tionsjusterade fullt ut, eftersom inflationen inte bör medföra automatiska skatteskärpningar och risk dessutom finns för att allt ller kommer ovanför brytpunkten, trots att det är motsatsen som man bör sträva efter.

TCO:

Indexeringen av skatteskalorna föreslås bli modifierad under omlägg- ningsperioden, dvs. 1983— 1985 så att den motsvarar en årlig uppräkning på 5.5 %. TCO betraktar detta som ett uttryck för statsmaktens strävan att hålla inflationen nere på denna nivå. Om inte dessa ambitioner förverkligas skärps marginalskatterna och reformen urholkas.

TCO menar att när skatteskalan fått en utformning som gör att årliga skatteomläggningar inte är nödvändiga är det viktigt att skatteskalan infla- tionsskyddas. Erforderliga förändringar av den reella skattebelastningen bör redovisas öppet såsom skärpningar eller lättnader. Man får därigenom möjlighet att diskutera den faktiska målinriktningen av skattepolitiken.

3.4. Särskilda frågor

Några remissinstanser tar upp reformens betydelse för löneförhandling- arna.

SACO/SR:

Det är omöjligt att redan nu — och i detta sammanhang — göra några bestämda uttalanden om vilka konsekvenser förslaget kommer att få på kommande avtalsrörelser. Det är ändå SACO/SR:s förhoppning att det skall visa sig möjligt att efter ett mer definitivt skattebeslut åstadkomma löneöverenskommelser som inte är inflationsdrivande. En förutsättning för detta är emellertid att återhållsamhet visas över hela arbetsmarknaden. De kalkyler som gjorts över den kombinerade effekten av marginalskatte- sänkning och avdragsbegränsning visar att det inte behövs någon större utjämning av bruttoinkomsterna för att en rimlig neutralitet mellan genomsnittspersoner inom olika inkomstgrupper skall uppnås. Framför allt är det uppenbart att skatteomläggningen inte kan motivera några hårda reglerande ingrepp från statsmakternas sida av typ frysning av alla inkoms-

Prop. 1981/82:197 i4i

ter över någon viss gräns etc. Inte ens vid löneökningar som är förenliga med de 5.5 procents årlig inflationstakt som utredningsgruppen arbetat med är något sådant möjligt.

' Handelsanställdas förbund:

En reform som syftar till att göra beskattningen av lönehöjningar mera rimlig. får med nödvändighet stora omfördelningseffekter mellan olika inkomsttagargrupper. Denna omfördelning är inte ett syfte med reformen utan måste ses som en bieffekt. Det är därför, enligt vår mening, viktigt att vidtaga åtgärder som motverkar omfördelningen.

De partier som står bakom förslaget har också uppmärksammat denna problematik och gjort ett särskilt uttalande om lönepolitiken. Man förutsät- ter i uttalandet att arbetsmarknadens parter inriktar lönepolitiken på att ge de grupper, som får litet utbyte av reformen, de största lönepåslagen. I annat fall tvingas man ompröva reformen.

Handelsanställdas förbund vill mycket starkt understryka behovet av att löneuppgörelserna fr.o.m. 1983 görs betydligt mera låglöneinriktade än hittills. I annat fall får skattereformen helt oacceptabla effekter för stora låglönegrupper. Ett genomförande av skattereformen utan att beakta den- na i kommande löneuppgörelser skulle mycket snabbt omintetgöra många års strävanden att minska löneskillnaderna på svensk arbetsmarknad. Vi ser det därför som mycket viktigt att skattereformen omprövas om lönepo- litiken inte skulle få den avsedda inriktningen.

LO anser det nöd vändigt att hänsyn tas till skattereformen i avtalsrörel- serna och att höglönegrupperna måste visa stor återhållsamhet till förmån för låg- och mellaninkomstgrupperna. LO vill starkt understryka det ge- mensamma uttalande som socialdemokraterna, centerpartiet och folkpar- tiet gjorde i anslutning till skatteuppgörelsen.

Svenska ntetallindustriarbetareförbundet anför att det är synnerligen angeläget att statsmakterna följer löneutvecklingen för olika grupper under tiden för skattereformens genomförande och år från är verkligen genomför de justeringar av skatteskalorna som visar sig motiverade.

SALF anser det uppenbart att löntagarorganisationerna i kommande lönerörelser inte kan bortse från så betydande skattelättnader och att man därvid måste beakta det faktum att högavlönade enligt förslaget kommer att få en kraftigare skattesänkning än lägre avlönade. Med tanke på de betydande effekterna av den föreslagna sänkningen av marginalskatterna och för att göra det möjligt att ta hänsyn till dessa effekter i samband med lönerörelsen anser SALF det nödvändigt att reformen genomförs stegvis under en treårsperiod.

- RRV:

Genom att reformen föreslås genomföras i flera steg kommer olika anpassningsprocesser att komma till stånd så snart beslut om reformen fattas. Eftersom avräkning och återhållsamhet i löneförhandlingarna ingår som väsentliga moment för att nå åsyftade resultat med reformen anser RRV att statsmakterna bör redovisa kraven på den avräkning och på den övergripande löneprofil som är nödvändiga för att nå reformens syften.

' Prop. 1981/82:197 142

Kammarrätten i Jönköping: Basenheten föreslås uppräknad med ca 5.5% årligen. lndexuppräk- ningen bör enligt promemorian hållas på en låg nivå eftersom brutto- inkomsterna kommer att öka långsammare än vad de skulle göra reformen förutan. En svag löneutveckling anses bli en nödvändig följd av de bidrag till hushållens disponibla inkomster som marginalskattesänkningen kom- mer att ge. .

Det anförda må ha sin giltighet om marginalskattereformen ses isolerad. Genom kopplingen till de nya reglerna om begränsning av underskottsav- dragens skattemässiga värde blir riktigheten av antagandet om en svag löneutveckling mer tveksam. Den samlade effekten av de nya reglerna kommer nämligen att påverka skattskyldiga med inkomster över brytpunk- ten mycket olika beroende på underskottsavdragens storlek i det enskilda fallet. För många skattskyldiga kommer därför den samlade effekten av skattereformen att medföra inget eller endast ett obetydligt bidrag till den disponibla inkomsten.

Inflationen torde i huvudsak bestämmas av internationella förhållanden. Anledning saknas till antagande att inflationen under kommande år kom- mer att väsentligt avvika från vad som varit fallet under de senaste åren. alltså ca 10% årligen.

Mot den nu redovisade bakgrunden kan det bli svårt för arbetstagarnas fackliga organisationer att acceptera den förutsatta återhållsamheten i kommande lönerörelser. Löneutvecklingen kommeri så fall att avvika från den förutsatta inriktningen.

Skulle de angivna farhågorna besannas kan enligt det på s. 41 åter- givna uttalandet — stegen i marginalskattesänkningen omprövas. Det har emellertid inte angivits hur underskottsavdragens värde skall påverkas i en sådan situation. Risken finns att vad som från början i huvudsak var avsett som en marginalskattereform förvandlas till ett regelsystem som enbart begränsar underskottsavdragens värde.

Några remissinstanser tar upp frågan om kommunalskatternas betydelse för den totala beskattningen. '

Länsstyrelsen iJämtIana's län: Länsstyrelsen vill emellertid i detta sammanhang påtala de orättvisa skillnaderna i skattetryck mellan lågskatte- och högskattekommuner som i hög grad drabbar skattskyldiga i Jämtlands län. Det är därför också viktigt att finna vägar att utjämna kommunalskatten mellan olika kommuner.

Skånes handelskammare: I anslutning till vad sist sagts vill Handelskammaren också betona bety— delsen av kommunalskatternas utveckling. Expertgruppen har här utgått från en genomsnittsnivå på 30 kr.. en gräns som redan passerats i åtskilliga kommuner. Skulle kommunalskatterna fortsätta att stiga är enligt Handels- kammarens mening ett ingripande från statsmakternas sida nödvändigt. Det bör här även framhållas att en finansiering av marginalskattereformen i form av höjda indirekta skatter eller avgifter automatiskt medför en ökad kostnadsbelastning för kommunerna.

Prop. 1981/82: 197 143

NSD:

Ett viktigt inslag i en omläggning av denna art är att hejda den kommuna- la utdebitcringsstegringen. Risk finns annars för att i samband med margi- nalskattesänkningen viss överflyttning sker från statlig till kommunal in- komstskatt. Erfarenheterna från de första åren av l970-talet är i detta hänseende avskräckande. Det är därför nödvändigt att statsmakterna ser till att kommunala utdebiteringshöjningar inte beskär marginalskattesänk- ningens positiva verkningar.

Frågor angående marginalskattereformens betydelse för den kommunala ekonomin tas upp av Landstingsförhimdet och Svenska kommunförbun- det.

Landstingsförbumiet (majoriteten) påpekar att reformen inte direkt be- rör den kommunala beskattningen. medan kommunsektorn däremot be- rörs av finansieringen. I den mån finansieringen sker genom arbetsgivarav- gifter eller en produktionsfaktorskatt. som avses skola avräknas mot utrymmet för löneökningar. kommer landsting och kommuner enligt för- bundet att drabbas genom en lägre skatteunderlagstillväxt två år efter det att skatten införs. Förbundet anser att landstingen och kommunerna bör kompenseras för denna effekt. Förbundet framhåller också att landstingen kommer att drabbas av den förutsatta låglöneprofrlen på avtalen. eftersom landstingen ijämförelse med arbetsmarknaden som helhet har en högre andel låginkomsttagare bland sina anställda. Enligt förbundet medför detta risk för betydande utdebiteringshöjningar och är det angeläget att lands- tingens sparade medel inte. som regeringen föreslagit. överförs till staten samt att landstingen kompenseras för den effekt som skattereformens finansiering kan få på dess ekonomi.

Svenska kommunfi'jrbundet (majoriteten):

Förslaget innebär att skatteskalan skall korrigeras för prishöjningar med cirka 5,5 % per år under åren 1983 till 1985. I ett gemensamt uttalande i anslutning till expertgruppens rapport har regeringspartierna och socialde- mokraterna framhållit att marginalskattesänkningen måste påverka löneut- vecklingen under genomförandetiden. Bägge förhållandena bör kunna medföra att inflationsförväntningarna dämpas. En sänkning av prisök- ningstakten är synnerligen eftersträvansvärd såväl för kommunerna som för samhället i övrigt. Styrelsen delar uppfattningen att hänsyn måste tas till skattereformens effekter vid disposition av det utrymme som blir till- gängligt för löneökningar. Styrelsen noterar dock att om utrymmet för löneökningar i huvudsak skall tillfalla de inkomsttagare som i begränsad utsträckning får fördelar av marginalskattesänkningen kan detta leda till en snabbare lönekostnadsutveckling än i andra sektorer i samhället. Anled- ningen härtill är lönestrukturen inom den kommunala sektorn.

Expertgruppens förslag till ändringar berör inte direkt underlaget för den kommunala inkomstskatten. Enligt styrelsen kan man emellertid inte bort- se ifrån att de begränsningar som nu föreslås vad gäller underskottsavdra- gens skattemässiga effekter kan leda till försök till anpassningsåtgärder som kan få effekter också på det kommunala skatteunderlaget. Styrelsen förutsätter därför att regeringen noggrant följer utvecklingen och korri- gerar för sådana icke avsedda effekter.

Prop. 1981/82:197 144

4 Begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värde — utom fastighetssektorn

Det övervägande antalet remissinstanser riktar kritik mot den föreslagna avdragsbegränsningen. Kritiken går i huvudsak ut på att förslaget strider mot vedertagna principer inom beskattningen. skulle ha allvarliga negativa verkningar för näringslivet och ge upphov till tillämpningsproblem.

Länsrätten i S totkholms län :

Avdragsbegränsningens utformning medför att avsteg görs i olika hänse- enden från den grundläggande huvudprincipen om symmetri i skattesyste- met. Detta kan få oförutsedda och inte önskvärda samt svårkontrollerade effekter i fråga om t.ex. räntebehandlingen skattemässigt hos låntagare contra långivare samt även ensidigt hos låntagare. Avdragsbegränsningen syftar till att i möjligaste mån uppnå likformiga och rättvisa taxeringar. Det synes emellertid som om personer med goda ekonomiska resurser bättre än andra kommer att kunna utnyttja möjligheter till omdispositioner eller kringgäendeåtgärder och därigenom motverka eller undgå effekterna av avdragsbegränsningsförslaget.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län:

Förvärvskällemetoden bygger på att rätten att utnyttja underskott be- gränsas till förvärvskällan. Begreppet förvärvskälla infördes för vinnande av ordning och reda vid deklarations- och taxeringsförfarandet och för att tillgodose kommunens rätt att beskatta inkomsten från varje förvärvskälla. som är hänförlig till kommunen (kommunalskattekommitténs betänkande 1924 s. 403). Rättspraxis har i obetydlig omfattning dragit upp gränser mellan olika förvärvskällor. Expertgruppens förslag innebär att förvärvs- källebegreppet får stor aktualitet i skatteprocesserna. Svårigheter kan förutses i fråga om möjligheterna att kontrollera i vilken förvärvskälla ett lån egentligen är nedlagt. Det ärinte ovanligt att lånade medel används till flera ändamål och fördelas på konsumtion och investeringar. Man kan förutse ett ökat ”skattetänkande" genom att investeringar styrs till för- värvskällor i vilka full avdragsrätt är sannolik, något som i och för sig är en naturlig följd. Med nuvarande lagstiftning saknar överföringar mellan för- värvskällor större betydelse. men vid genomförande av förslaget kan vän- tas ett ökat intresse för omplaceringar mellan förvärvskällor. De frågor som hänger samman med till vilken förvärvskälla en inkomst eller utgift skall hänföras kan väntas medföra vissa tillämpningsproblem och en del processer i skattedomstolarna.

En annan fråga som länsrätten anser kan ge upphov till åtskilliga speku- lationer och därmed också kontroll- och tillämpningssvårigheter är det förhållandet att en ränteintäkt alltid är beskattningsbar under det att en räntekostnad genom begränsningsreglerna i många fall endast delvis blir avdragsgill. Förutom att det är ett avsteg från den i andra skatterättsliga sammanhang gällande reciprocitetsregeln är det uppenbart att ett sådant förhållande kan fresta många människor till lånetransaktioner som undan- hålls skattemyndigheterna till båtnad för båda parter.

Prop. 1981/82:197 |45

Sta tskantaret:

Utredningen har inte närmare berört möjligheterna att kontrollera de inkomstskattskyldigas tillämpning av de nya regler som föreslås. De störs- ta problemen torde uppstå genom att underskottsavdrag skall ingå som underlag för tilläggsbelopp. Tidigare har underskott i en förvärvskälla i princip fritt kunnat kvittas mot överskott i en annan. Från skatteadmini- strationens sida har det varit mindre betydelsefullt att kontrollera om en vinst eller förlust uppstått i en bestämd förvärvskälla eftersom det var nettot som beskattades. Med de föreslagna reglerna får frågan en helt annan betydelse. Berörda skattskyldiga kommer naturligtvis att i ett tidigt skede försöka styra utvecklingen i olika förvärvskällor dithän att överskot- tet eller underskottet blir så litet som möjligt. Det räcker inte längre för skatteadministrationen att konstatera att en viss transaktion ägt rum utan man skall också avgöra om den redovisats i rätt förvärvskälla. Det senare avgörandet kan vara betydligt svårare och mer diskutabelt än det förra. Antalet besvär och processer kan därför förväntas öka.

RRV anför att tilläggsskatten bryter den symmetri som hittills har gällt i skattesystemet, att det inte framgår om utredningen med statistiskt materi- al granskat möjligheten att kvitta exempelvis underskott mot B—inkomster. att investeringar i fast egendom ofta är belånade, att personer med stora underskott och kapitalinkomster kommer att försöka kvitta ut skulder mot tillgångar för att minimera effekterna av tilläggsskatten. att detta medför en större tröghet på marknaden samt att RRV anser att ytterligare utredning krävs av kvittningsförfarandet och av förlustavdragen. innan förslaget om tilläggsskatt genomförs.

RS V:

Den grundläggande principen för vårt inkomstskattesystem är skatt efter förmåga. I enlighet härmed har systemet utformats så att det är inkomsten efter avdrag för alla omkostnader för dess förvärvande som är beskatt- ningsunderlaget. [ praktiken har visserligen åtskilliga avsteg under årens lopp gjorts från en strikt tillämpning av skatteförmågeprincipen men dessa har gällt begränsade områden och i stort sett inneburit en likabehandling av alla berörda skattskyldiga. Mot det nu framlagda förslaget kan invändas att konstruktionen innebär exempelvis att ränta för vissa skattskyldiga blir helt avdragsgill men för andra endast delvis avdragsgill. Detta blir så mycket allvarligare som den som mottar räntan alltid blir skattskyldig härför. [ denna del innebär förslaget ett avsteg från reciprocitetsprincipen.

Förslaget medför en väsentlig principiell förändring för gransknings- och kontrollarbetet. Genom att underlaget för tilläggsbelopp innefattar under— skott i förvärvskälla blir det av stor betydelse att avdragsgilla kostnader belastar rätt förvärvskälla. Detta gäller inte enbart räntekostnader och därmed frågeställningen var kapital är nedlagt utan också de flesta. övriga kostnader, exempelvis material- och arbetskostnader. Det säger sig självt att reformen kommer att innebära att de skattskyldiga i möjligaste mån strävar efter att fördela dessa kostnader så att en tyst kvittning sker

l0 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 197

Prop. 1981/82: 197 146

förvärvskällor emellan vad gäller underskott och vinst. Om en sådan tyst kvittning skall kunna stävjas krävs både en förändrad inriktning och en väsentlig förstärkning av skattekontrollen. Att denna fråga dessutom kan leda till besvärliga och långdragna skatteprocesser är uppenbart. Den kvittning som den skattskyldige anser önskvärd kan också genomföras på olika sätt som är accepterade, exempelvis genom förvandling av tillgångar i vissa inkomStSIag till tillgångar i inkomstslaget kapital. Såsom framhålls i promemorian är visserligen fördelningen av intäkter och kostnader på förvärvskälla i dag av betydelse för den kommunala beskattningen. Av detta förhållande kan emellertid inte dras den slutsatsen att systemet fungerar tillfredsställande framför allt inte i ett läge där fördelningen får så stor betydelse som enligt förslaget. Enligt RSV har problemen med den s.k. förvärvskällemetoden klart underskattats. Det är från denna synpunkt synnerligen betydelsefullt att det utredningsarbete som skisseras på s. 147 f. blir klart till ikraftträdandet.

Vid ett val av den s.k. förvärvskällemetoden bör således beaktas att det nuvarande beskattningssystemet inte i någon större utsträckning ställt krav på en riktig redovisning av i vilken förvärvskälla visst kapital varit nedlagt. Av argumenteringstekniska skäl torde det exempel som redovisas på s. 89 andra stycket i praktiken i dag redovisas på motsatt sätt till det som i promemorian sägs vara det riktiga. Det torde nämligen vara lättast att trovärdigt ange att kapitalet nedlagts i den tillgång som utgör säkerhet för kapitalanskaffningen. Det kan därför antas att en omfördelning av skulder och därmed skuldräntor mellan olika förvärvskällor kommer att påyrkas. trots att några ytterligare transaktioner inte har vidtagits.

Länsstyrelsen i Östergötlands län :

Då nuvarande regelsystem inte utan vidare passar in vid en avdragsbe- gränsning utformad på sätt expertgruppen föreslagit kommer nya skatte- problem att dyka upp. Det kan främst förväntas bli tvister om till vilket inkomstslag och vilken förvärvskälla som ränteinkomster resp. ränteav- drag skall hänföras. Med nuvarande regler har frågan om rätt förvärvskälla oftast inte haft någon betydelse, varför kontrollen härav i stort varit obefintlig. Expertgruppen. som har uppmärksammat problemen. har före- slagit att frågan om förvärvskällomas utformning och reglerna om fördel- . ning av räntekostnader bör bli föremål för utredning. Enligt länsstyrelsens mening är det angeläget att dessa frågor får en snabb lösning, eftersom de kommer att aktualiseras omedelbart efter ett genomförande av skatterefor- men.

Beträffande underskott i inkomstslaget kapital uppkommer dessa ofta på grund av ränteavdrag för lån, som upptagits för privata investeringar eller privat konsumtion. Eftersom sådana räntor närmast kan ses som privata utgifter finns skäl till begränsning av underskottens värde.

En avdragsbegränsning i övriga inkomstslag kan av principiella skäl anses mindre motiverad. För rörelser av hobbybetonad karaktär kan en avdragsbegränsning doek anses skälig. I inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse finns med nuvarande skatteregler stora möjligheter att reglera resultatet mellan beskattningsåren. En begränsning av underskottsavdra- gens värde för rörelseidkare och jordbrukare torde därför sällan få någon praktisk betydelse. För att tilläggsbelopp skall utgå måste dessutom sum-

Prop. 1981/82: 197 147

man av inkomsterna före underskottsavdrag överstiga 16 basenheter. Av skatteadministrativa skäl bör enligt länsstyrelsens mening alla typer av underskott behandlas på samma sätt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att den föreslagna metoden för avdragsbegränsning har flera svagheter och anför. efter att ha instämt i uttalandet i promemorian att den alternativa modellen. grundad på indel- ningen i A- och B-inkomst. skulle vara svår att tillämpa:

Detsamma kan emellertid anföras även beträffande förvärvskällemeto- den. lndelningen i förvärvskällor har inte utformats för att vara:-underlag för en avdragsbegränsning. Med vissa undantag har ett avdrags inplacering i rätt förvärvskälla inte haft någon betydelse för skattedebiteringen. I det praktiska taxeringsarbetet har denna bedömning haft mest betydelse vid avgörande om en kostnad skall vara avdragsgill vid den kommunala taxe- ringen. Det vanligaste fallet torde vara att avgöra huruvida en räntekost- nad skall anses vara hänförlig till förvärvskällan inkomst av kapital eller inkomst av annan fastighet i de fall fastigheten är belägen i annan kommun än hemortskommunen. Enligt anvisningarna till 44 & kommunalskattelagen gäller: ”Vid prövning av frågan, huruvida ett upplånat kapital i verklighe- ten hänför sig till den ena eller andra förvärvskällanlär det i regel av underordnad betydelse, att tillgångar tillhörande den ena eller andra för- värvskällan lämnats såsom säkerhet för lånet. Vad utredningen skall avse att visa är. att det upplånade kapitalet kan anses hava använts i eller disponerats för viss förvärvskälla." Det är uppenbart att kontrollmöjlighe- terna vid avgörande av om en räntekostnad avdrages i rätt förvärvskälla är begränsade. Med tillämpning av förvärvskällemetoden kommer antalet fall där deSSa svåra bedömningar blir aktuella att öka. Det kommer att förelig- ga ett intresse av att hänföra en räntekostnad till en förvärvskälla som ger överskott i stället för att redovisa underskott. Kontrollsvårigheterna kom- mer att innebära en ökad arbetsbelastning på taxeringsmyndigheterna.

Förvärvskällemetoden innebär även att de som driver näringsverksam- het med jordbruk, rörelse eller annan fastighet kan disponera sitt kapital på sådant sätt att avdragsgillhet för räntekostnader föreligger i näringsverk- samheterna. Det är normalt att de förvärvskällor i vilka näringsverksamhe— ten bedrives visar överskott och verkan av avdragsbegränsningen kan på så sätt undvikas.

Skattskyldiga som driver flera förvärvskällor (t.ex. rörelse/jordbruk) kan ha intresse av att hänföra kostnader avseende den förvärvskälla som ger underskott till den som ger överskott. Möjligheterna för taxeringsmyn- digheterna att ingripa i sådant fall då det rör sig om en kostnad som i och för sig är avdragsgill synes mycket små.

Gränsdragningen mellan förvärvskällorna i inkomstslaget rörelse kan ofta.vara diffus. Eftersom överskott och underskott med nuvarande regler oftast kan kvittas fullt ut har det vanligtvis inte funnits anledning att ingripa mot en felaktig redovisning. I det fall en förvärvskälla ger överskott och en annan underskott finns det med de föreslagna reglerna för avdragsbe- gränsning intresse av att redovisa de skilda förvärvskällorna som en. Möjligheterna att i efterhand ingripa och göra en korrekt fördelning är begränsade åtminstone om detta skall ske med rimlig arbetsinsats.

Prop. 1981/82: 197 l48

Länsstyrelsen i Göteborgsoch Bohus län:

Länsstyrelsen är tveksam till förslaget vad gäller avdrag för underskott i näringsverksamhet. dvs. inkomst av rörelse.jordbruksfastighet och hyres- fastighet.

Länsstyrelsen är medveten om att vissa typer av rörelser och iordbruk ligger på gränsen mellan förvärvsverksamhet och hobbyverksamhet eller lyxjordbruk. En väg att lösa problemen med dessa skulle kunna vara att skattemässigt föreskriva en förskjutning av tveksamma underskott till är då verksamheten visar överskott. Detta är emellertid frågor som bör utre- das av kommittén för underskottsavdrag.

Länsstyrelsen vill inte tillstyrka förslaget om begränsning av under- skottsavdragen för seriös näringsverksamhet. Syftet med sådan verksam- het är att uppnå intäkter och företagsekonomisk lönsamhet. Intäkterna kommer att beskattas. Den icke seriösa näringsverksamheten syftar snara- re till att överföra privata levnadskostnader för att uppnå avdragsrätt och att undvika beskattning av de förmåner verksamheten ger ägaren. Sam- hällsekonomiskt kan avdragsbegränsningen hämma innovationer och ny- tänkande inom företagsamheten i landet. Den hämmande effekten för— stärks av att även rätten till förlustavdrag begränsas.

De nu gällande reglerna för avgränsning av förvärvskällor ärinte anpas- sade för den lagstiftning för vilken de nu kommer att utgöra grunden. En grundläggande utredning om förvärvskällebegreppet bör därför ske innan en så genomgripande ändring av underskottsavdragen genomförs.

SACO/SR:

SACO/SR har i de regeringsöverläggningar som föregått skatteförslaget avrått från att kombinera marginalskattesänkningen med en avdragsbe- gränsning av det nu föreslagna slaget. Ett skäl har därvid varit att omlägg- ningen slår så olika på olika individer med samma lön att hänsynstagande till omläggningen i avtalsrörelSerna kan komma att försvåras. Vi har också påpekat att marginalskattesänkningen i sig själv och framför allt en avräk- ning i lönebildningen kommer att drabba just de personer som har stora avdrag. varför ytterligare åtgärder vid samma tidpunkt bedömts som olämpliga.

Den modell som föreslagits tycks i huvudsak ha motiverats av att man önskat uppnå en viss kortsiktig fördelningseffekt. Genom att den inte bibehåller symmetrin i beskattningen av ränteintäkter och räntekostnader är det mycket som talar för att den föreslagna lösningen knappast kan bli en permanent lösning på avdragsproblemen. SACO/SR vill därför ifråga— sätta om inte åtgärder — om sådana nu bedöms som nödvändiga borde inriktats på att nå en mer generell lösning exempelvis i form av att såväl räntekostnader som ränteintäkter endast får dras av resp. beskattas till 90%. En sådan åtgärd skulle också ligga i linje med de diskussioner som pågår inom realbeskattningskommittén.

Finarishalagens förening:

Den föreslagna begränsningen av underskottsavdragen innebär att sym— metrin i skattesystemet bryts. Eftersom inkomster och utgifter behandlas på olika sätt kommer obalanser att uppstå, vilka i dag endast delvis kan

Prop. 1981/82: 197 149

förutses. De skäl som anförts för en begränsning kan inte anses motivera att flera av skattesystemets fundamentala principer bryts. '

Finansbolagens tjänster attraherar främst innovativa och expansiva småföretag. I många av dessa svarar ägaren/ägarna personligen för en betydande del av det riskkapital som investeras för att få till stånd en expansion. Vidare sätter ofta ägaren/ägarna sin privata egendom i pant för krediter till investeringar. Förslaget om begränsningar i avdragsrätten in- nebär att enskilt ekonomiskt risktagande hämmas. Ett initialt underskott i samband med en investering eller nyetablering får inte helt dras av mot senare års överskott. Kapital kommer därför i ökad utsträckning att söka sig från investeringar och nyetableringar, med osäkra utvecklingsmöjlighe- ter, till placeringar med ”säker" avkastning och s.k. improduktiva inves- teringar. En sådan utveckling är inte ägnad att stärka samhällsekonomin och sysselsättningen. Föreningen anser därför att underskott uppkomna ur rörelse borde undantas från förslaget om avdragsbegränsningar.

Föreningen Sveriges skatter.-lider:

Det framlagda förslaget medför en väsentlig principiell förändring för gransknings- och kontrollarbetet. Då underlaget för tilläggsbelopp innefat- tar underskott i förvärvskälla. blir det av stor betydelse att avdragsgilla kostnader belastar rätt förvärvskälla. De skattskyldiga kommer säkerligen i möjligaste män att sträva efter att fördela sina kostnader så att en kvittning kan ske förvärvskällor emellan vad gäller underskott och över- skott. Om man skall kunna förhindra en sådan kvittning krävs såväl en förändrad inriktning som en väsentlig förstärkning av skattekontrollen. Enligt föreningens uppfattning har problemen med den s.k. förvärvskälle- metoden klart underskattats. Det är därför angeläget att det utredningsar- bete som anges på s. 147 och därav föranledda ändringar blir klara till ikraftträdandet. '

KF anför att inkomstbeskattningen traditionellt bygger på skatteförmå- geprincipen. att inkomsten — om den skall vara ett mått på skatteförmågan bör utgöras av den totala nettoinkomsten efter avdrag för underskott, att skatteförmågeprincipen överges om sådant avdrag inte medges. att en annan bärande princip är att avdrag får göras för omkostnader för inkoms- ternas förvärvande och bibehållande men inte för personliga levnadskost- nader samt att ett betydande undantag görs från sistnämnda princip genom att skuldräntor är avdragsgilla oavsett om de hänför sig till kapital som investerats i en förvärvskälla eller till lån för bestridandeav privata lev-' nadskostnader. Vidare anför KF:

De nuvarande skattereglerna ger en skattskyldig med höga inkomster möjlighet att till relativt låga kostnader lånefinansiera investeringar, vilket medför en benägenhet till ökat risktagande. Om kostnaden efter skatt ökar får det hållas för troligt att den enskilde inte är fullt så benägen att göra riskfyllda investeringar. Möjligheten till underskottsavdrag medför även att en person med stora inkomster och stort eget kapital vågar taga andra risker än i en situation där underskottsavdrag inte kan ske eller endast kan ske i begränsad utsträckning.

Prop. 1981/82: 197 150

I den allmänna debatten har gjorts gällande att man i förevarande sam- manhang bör skilja mellan önskvärda och icke önskvärda investeringar i inkomstslaget rörelse.

Att skilja ut icke önskvärda investeringar från önskvärda sådana i skat- terättsligt hänseende torde stöta på svåröverskådliga problem. Huruvida en investering är till gagn för samhället visar sig ofta långt efter det att investeringen gjorts. Om enskilda investeringar och enskilda risktaganden över huvud taget är önskvärda. torde det vara överflödigt att påpeka behovet av riskvilligt enskilt kapital vare sig detta är sparat eller upplånat. Det är naturligtvis en truism att påstå att en strikt tillämpning av skatteför- mågeprincipen såsom den tillämpas i det gällande skattesystemet gynnar risktagandet och därmed investeringarna. En konsekvens av de höga mar- ginalskatterna är att med bibehållen avdragsrätt för underskott i förvärvs- källa riskvilligt kapital ställs till förfogande i större utsträckning än om avdragsrätten halveras.

Metoden att begränsa avdragsrätten för underskott i förvärvskälla obe- roende av inkomstslag drabbar såväl önskvärda som icke önskvärda inves- teringar och kommer att medföra en skatteplanering, som i större omfatt- ning än i dag, eftersträvar att omvandla inkomster till kapitalvinster, vilka i regel beskattas förmånligare.

KF ifrågasätter om inte en avdragsbegränsning grundad på indelningen i A- och B-inkomst vore ett bättre alternativ. eftersom man då skulle få möjlighet till kvittning i vissa situationer där sådan är befogad och önsk- värd (varvid dock vissa spärregler kunde bli nödvändiga) och inte behövde gripa in i och förstöra systematiken i lagstiftningen. KF uttalar också att det vore möjligt att i inkomstslaget kapital begränsa eller ta bort avdrags- rätten för ränta på lån för privat konsumtion (med motsvarande ändringar rörande beskattningen av ränteintäkter) 'samt att det om kostnad för privatbostad i skatterättsligt hänseende skall hänföras till privata levnads- kostnader bör ske en samordnad utredning rörande finansiering och beskattning av olika boendeformer. Vidare .anför KF:

Skattesystemet är i dag i så måtto symmetriskt att skatteplikt. och av- dragsrätt korrelerar. En stor förändring av denna symmetri medför konse- _ kvenser, som är svåra att förutse och som'med all säkerhet medför nöd- vändiga förnyade ingrepp av lagstiftaren för att förhindra icke önskvärda transaktioner. Traditionellt föregås mer ingripande lagförslag av ett kvalifi- cerat utredningsarbete, som syftar till att uttömmande bereda, förklara och motivera förslaget. Denna tradition skapar trygghet och säkerhet vid den framtida tillämpningen av lagen. Det är en tradition som enligt KF:s uppfattning är väl värd att bevara och som kan skapa garantier för string- ens, konsekvens och förutsebarhet i lagstiftningen.

Ändringar i skattelagstiftningen medför erfarenhetsmässigt att den som anser sig negativt berörd härav, vidtager åtgärder för att inte komma i ett sämre ekonomiskt läge efter ändringarna. Genom mer eller mindre dubiösa transaktioner försöker den skattskyldige försätta sig i samma ekonomiska situation som före ändringarna. '

Den föreslagna avdragsbegränsningen kommer att leda till att tillgångar och skulder transporteras mellan förvärvskällor i syfte att inom förvärvs-

Prop. 1981/82:197 151

källan uppnå samma effekt som om underskottsavdrag hade medgivits. De s.k. nolltaxerarna blir sannolikt inte färre efter förslagets genomförande. Förvärvskällebegreppet får för den enskilde en helt annan betydelse än det hittills har haft. Likartade kostnader kommer att behandlas olika beroende på vilken förvärvskälla de hänförs till. Allt detta medför krav på ökad kontroll och därmed än större belastning på den redan nu hårt ansträngda skatteförvaltningen.

LO:

LO har sedan länge krävt en avdragsreform. .Avdragen lederi sin nuva- rande utformning till stora och systematiska orättvisor. I den mån som avdragen i praktiken avser privata levnadsomkostnader. så som är fallet framför allt med privata räntekostnader, framstår det som helt orimligt att den som har en högre inkomst ska få en större skattesubvention för samma utgift. Därtill kommer dessutom att en högre inkomst skapar ekonomiskt utrymme för större ränteutgifter. Den obegränsade avdragsrätten har med- fört en stark okänslighet för räntekostnader hos privatpersoner och infla- tionen har gjort det extremt lönsamt att via ränteavdrag (och i vissa fall andra avdrag, såsom reparationsavdrag) förvandla högt beskattade arbets- inkomster till lågt beskattade eller Obeskattade realisationsvinster.

Underskottsavdragen, i huvudsak bestående av ränteavdrag. har också växt i mycket hastig takt under senare år. Avdragssystemet har därmed dels urholkat skattesystemets formella progressivitet. dels medverkat till att de spekulativa inslagen i ekonomin har förstärkts på de produktivas bekostnad.

LO anser därför en reform av avdragssystemet nödvändig och välkom- nar det första steg som består i att underskottsavdragens värde begränsas. Vidare uttalar LO att modellen framstår som godtagbar. att fortsatt utred— ningsarbete behövs och att LO förutsätter att kommittén om underskotts- avdrag (KUSK) får i uppgift att grundligt analysera indelningen i förvärvs- källor. Enligt LO kan det vidare ifrågasättas om man inte i inkomstslaget kapital bör skapa särskilda förvärvskällor för kapitalinkomster resp. övriga ränteutgifter. LO understryker behovet av att snarast komma vidare med frågan angående gränsdragningen mellan privat ekonomi och näringsverk- samhet. LO fortsätter:

I detta sammanhang bör även frågan om kommunal hemortsrätt vid beskattningen kunna prövas. De nuvarande reglerna innebär att inkoms— terna (och underskottsavdrag) av rörelse och fastighet ska beskattas kom— munalt där rörelsen och fastigheten är belägen. Resultaten av dessa regler kan delvis framstå som godtyckliga. På detta område kan möjligen regel— ändringar gå i den riktningen att det blir mindre viktigt än det är i dag (ofta visserligen formellt) att hänföra kostnaderna till rätt källa.

LO förutsätter emellertid också att framtida avdragsbegränsningar går utöver den nu föreslagna begränsningen av underskottsavdragens värde.

Fortfarande återstår att underskott av rörelse. jordbruk eller konventio- nellt taxerad fastighet bör begränsas till att enbart få dras från framtida överskott i samma förvärvskälla. Därmed löses problemen med hobbylik— nande verksamheter som travhäströrelser o.d. I andra fall bör ingrepp

Prop. 1981/82: 197 152

göras i själva reglerna för Skatteplikt och avdragsrätt. Så bör t. ex. bosta- den på enjordbruksfastighet schablonbeskattas för attjämställdhet ska nås mellan olika boendeformer. Också de allmänna avdragen bör ses över för att i princip förvandlas till skattereduktioner i stället för avdrag.

LRF anför att förvärvskällebegreppet i fortsättningen får en helt annan betydelse än hittills, att svårigheterna att skilja förvärvskällorna åt är så stora att en begränsning enligt förslaget får helt slumpartade effekter samt att den är så enkel att kringgå att det kan ifrågasättas om ett så komplicerat system är rimligt. LRF anför vidare att reglerna vid l981 års allmänna fastighetstaxering har medfört att i många fall vad som tidigare har varit en förvärvskälla numera utgör flera sådana, att enligt svensk lantbrukstradi- tion mångajordbruk har drivits med flera integrerade delar samt att åtskil- liga gårdar behöver sidoinkomster för att vara bärkraftiga och fortsätter:

Så exempelvis har myndigheterna i turistlänen under flera decennier propagerat för att det skall byggas uthyrningsstugor på fastigheterna. Lika- så har gamla arbetarbostäder och liknande anpassats för uthyrningsverk- samhet. Dessa stugor ger ett i många fall behövligt tillskott till jordbruks- driftcn. Tidigare när det saknade betydelse i vilken förvärvskälla intäk- terna redovisades kunde dessa inkomster alltid användas för att kvitta eventuellt underskott i jordbruket. Nu i och med den nya fastighetstaxe- ringen skall intäkterna redovisas i förvärvskällan annan fastighet och det går följaktligen inte att fritt kvitta mot underskott ijordbruket.

Detsamma gäller grustäkter som under vissa perioder kan ge stora inkomster upp till eller överstigande brytpunkten. Tidigare har dessa in- komster kunnat användas fullt ut i jordbruket men så ej längre. Det märkliga med dessa uppdelningar är att det gäller samma registerfastighet. Det behöver följaktligen inte vara fråga om tillköp eller liknande utan det är samma brukningsenhet som så att säga under årens lopp sönderfallit i flera förvärvskällor på grund av olika tekniska bestämmelser.

Det är mot denna bakgrund anmärkningsvärt att expertgruppen kan utan några analyser — slå fast att det inte torde vara något större problem med uppdelningen av förvärvskällorna. l kombination med ändrade in_- komstförhållanden och ökad inflationstakt kommer en allt större grupp lantbrukare att hamna över brytpunkten och denna mångfald av förvärvs— källor kommer då att medföra stora negativa effekter.

Säreget är att flertalet av de negativa inslagen går att eliminera tämligen omgående. De lantbrukare som bildar ett aktiebolag som arrenderar lant- bruket och som står för all övrig verksamhet får in samtliga förvärvskällor utom inkomst av tjänst i aktiebolaget och de berörs då inte av avdragsbe- gränsningarna. Före 1976 då det inte gick att dela tipp inkomst mellan makar bildades en del aktiebolag som stod för jordbruksdriften. Dessa i jordbruket främmande företagsformer har i stort sett försvunnit och de är naturligtvis inte välkomna åter. Om avsikten verkligen är att stoppa kvitt- - ningsmöjlighet mellan olika rörelser och rörelse/jordbruk eller jordbruk/ jordbruk och jordbruk/annan fastighet bör detta kunna ske på annat sätt än ett som så enkelt kan kringgås.

Är avsikten i stället att endast begränsa möjligheten att utnyttja under- skottsavdrag för villaägare och liknande bör även detta kunna lösas på ett enklare sätt.

Prop. 1981/82: 197 153

Skattedelegationen anser att kvittningsrätt mäste föreligga mellan för- värvskällorjordbruk/rörelse, jordbruk/jordbruk ochjordbruk/annan fastig- het samt jordbruk/kapital. En genomgripande förändring som'det föreslag- na får inte genomföras utan att en ordentlig analys görs av samtliga effek- ter. Det faktum att det förekommer missbruk med underskottsavdragen får inte medföra att naturliga och nödvändiga kvittningsmöjligheter mellan" olika verksamhetsgrenar'på sammajordbruks- eller rörelseträd förhindras.

I betänkandet framhålls som positivt att reformen skulle gynna produk- tiva satsningar på bekostnad av spekulativa placeringar. Så långt delar delegationen uppfattningen. Vad som emellertid inte berörs är att även produktiva investeringar innehåller ett större eller mindre mått av spekula- tion och att så gott som all näringsverksamhet under ett uppbyggnadsskede är en tämligen osäker satsning.-Om rätten till avdrag för underskott på en seriös verksamhet begränsas i enlighet med förslaget är en sannolik ut- veckling att nystartandet av näringsverksamhet och nyinvesteringar i rö- relse och lantbruk kommer att sjunka.

De av delegationen i detta avsnitt påvisade problemen och effekterna har endast ytligt berörts i betänkandet. Innan en reform med den-nu föreslagna omfattningen genomförts måste en grundlig analys av både finansierings- och marknadseffekter utföras.

NSD uttalar att inkomstskattesystemet bygger på principen om skatt efter förmåga. vilket innebär att vad som skall beskattas är'nettot mellan den skattskyldiges samlade-inkomster ochhans samlade utgifter för in- komsternas förvärvande, samt att rätten till avdrag för räntor på lån för ' privat konsumtion är ett undantag från regeln att levnadskostnader inte är avdragsgilla. ett undantag avsett att jämställa icke kapitalägaren med kapi- talägare. Enligt NSD:s uppfattning är det inte rimligt att bryta sönder de principer på vilka skattesystemet sedan länge har vilat och är de invänd- ningar som kan riktas mot förslagen av så allvarlig art att dessa inte kan" genomföras utan väsentliga omarbetningar. NSD anför vidare:

I promemorian har över huvud taget inte tagits upp frågan om förvärvs- källemetoden är lämplig för att anordna en avdragsbegränsning. Allra minst synes så vara fallet om hänsyn tas till skatteadministrationen: För- värvskällemetoden är i'själva verket full av komplikationer. eftersom reglerna om vad som tillhör en förvärvskälla över huvud taget inte utfor- mats för så stor användning som kommer att uppstå om den föreslagna underskottsavdragsbegränsningen införs.

I promemorian förs visserligen en diskussion om man möjligen skulle tänka sig att använda den nuvarande indelningen i A-inkomst och B- inkomst men detta alternativ avvisas. Några andra alternativ för att tillgo- dose de syften som kan anses ligga bakom avdragsbegränsningen har inte tagits upp till diskussion i promemorian.

Under en lång följd av år har det varit ovanligt att tvister uppstått i frågan om en inkomst tillhört den ena eller andra förvärvskällan. I princip' har detta för fysiska personer endast varit ett problem om verksamhet bedrivs i flera kommuner eller 'den skattskyldige är bosatt i en kommun och har verksamhet i en annan. I de lägre'taxeringsinstans'erna är det endast i undantagsfall som reglerna om' rätt förvärvskälla ställs på sin

Prop. 1981/82:197 ' 154

spets. Det kan därför närmast sägas att en taxeringsnämnd som huvudsak- ligen har att behandla fysiska personers deklarationer knappast haft någon anledning att tränga in i förvärvskällereglerna. '

Än mindre har det stora antalet skattskyldiga haft anledning att ägna dessa frågor någon uppmärksamhet. Det har t. ex. aldrig Spelat någon roll. om en räntekostnad tagits upp under inkomst av kapital eller under in- komst av tjänst. I fortsättningen blir detta av avgörande betydelse. Man får räkna med en medveten strävan att i de aktuella fallen flytta räntekost- nader. som hittills dragits av under inkomst av kapital, till någon förvärvs- källa som ger överskott. Reglerna i 44 & KL är i praktiken utan värde för bedömande av frågan vart ett ränteavdrag hör. I detta hänseende må det vara tillräckligt att hänvisa till de statliga utredningar som har behandlat dessa frågor under de senaste decennierna.

Man kan därför ha anledning att räkna med att endast sådana skattskyl- diga. som inte ägnar skattefrågorna någon som helst planeringsverksam— het. kommer att tillämpa samma ordning som hittills. De skattskyldiga som kan beröras av avdragsbegränsningen kommer helt naturligt att, där så är möjligt. söka minimera underskotten genom omplaceringar av ränteavdrag och andra kostnader såväl mellan olika förvärvskällor hos en och samma skattskyldig som mellan makar inbördes. En teknik kan då också bli att söka. begränsa avskrivningar och nedskrivningar i verksamheten.

NSD uttalar vidare att en nackdel med systemet är att det motverkar risktagande till förmån för direkt avkastningsgivande placeringar. vilket kan medföra att kapital som skulle ha placerats i risktagande projekt flyttas till konsumtion eller konventionella placeringsalternativ. Som en annan nackdel framhåller NSD att verksamheter som i sig har gemensam anknyt- ning kan utgöra skilda förvärvskällor och anför att vid en förutsättningslös bedömning situationer av denna karaktär självfallet inte skulle hänföras till sådana underskott för vilka avdrag skulle vara begränsade utan frågan om underskottsavdrag uppkommit eller ej bedömas med utgångspunkt i resul- tatet i den integrerade verksamheten. NSD anför vidare:

Att omläggningen premierar en bolagsbildning i sådana fall då en verk- samhet innehåller flera förvärvskällor är uppenbart. I sådana fall blir åtminstone underskotten avdragbara efter högre tal än 50%. Huruvida detta är någon av samhället önskad effekt anges inte i promemorian: den avveckling av små aktiebolag som man velat påskynda under de senaste åren motverkas emellertid.

Eftersom inkomsterna från en förvärvskälla beskattas bör underskott under alla omständigheter få räknas av fullt ut. Görs det ej det år då underskott uppkommit, måste det få utnyttjas mot senare uppkomna in- komster i samma förvärvskälla.

I promemorian hävdas att produktiva satsningar gynnas medan mer spekulativa placeringar som väsentligen styrs av skatteöverväganden blir mindre attraktiva. Detta kan i sig vara riktigt så länge det rör sig om personer som befinner sig i ett inkomstläge under brytpunkten. Då det gäller personer i högre inkomstlägen är det diskutabelt hur de produktiva satsningarna påverkas. Den asymmetri som finns i systemet genom att underskottsavdrag endast är värda 50%, medan inkomster beskattas fullt

Prop. 1981/82: 197 155

ut ända upp till 80% i marginalskatt, kommer att få betydande negativa konsekvenser för nyföretagandet och andra produktiva satsningar. Detta har i annat sammanhang utvecklats av professor Lodin. Vidare kommer under alla omständigheter de produktiva satsningarna att kräva större för- beredelsearbete och större eget eller främmande kapital för att kunna genomföras. Sannolikt kommer det att ske i form av bildandet av ett ökat antal aktiebolag.

Skånes handelskammare:

Rådande höga marginalskattetryck i förening med inflationen har lett till en utpräglad låneekonomi. som i sig verkat inflationsdrivande. En radikal sänkning av marginalskatterna skulle automatiskt motverka denna utveck- ling. Den relativt begränsade sänkning av marginalskatterna som föreslås torde däremot inte vara tillräcklig för att ensam åstadkomma en vändning i detta hänseende. Den föreslagna avdragsbegränsningen, mot vilken kritik av principiell karaktär onekligen kan riktas och som otvivelaktigt kommer att medföra negativa konsekvenser för vissa typer av verksamheter och då kanske framför allt för småhusbyggandet. får ses mot bakgrund härav. l förening med den föreslagna marginalskattereformen bör sålunda den före- . slagna avdragsbegränsningen stimulera till ett ökat finansiellt sparande.

Den föreslagna avdragsbegränsningen ger emellertid samtidigt kompli- kationer. som enligt Handelskammarens mening inte till fullo eliminerats med de föreslagna reglerna. Handelskammaren åsyftar härvid i första hand möjligheten att kvitta underskott mot överskott dels mellan-olika förvärvs- källor. dels mellan olika verksamhetsår i inkomstslagen rörelse och jord- bruksfastighet. Det är uppenbart att begränsningarna i avdragsrätten i dessa delar inte bara är omotiverade även mot bakgrund av avdragsbe- gränsningens syfte utan också verkar direkt hämmande för den expansion och förnyelse av näringslivet som eftersträvas. En person som i dag driver en vinstgivande rörelse kan sålunda med de föreslagna reglerna förutsättas bli mindre benägen att parallellt satsa på en ny verksamhet. Ur samhälls- och företagsekonomisk synvinkel framstår det också som anmärkningsvärt att en person med två igångvarande rörelser inte skulle få kvitta fullt ut underskottet i den ena mot överskottet i den andra. Förslaget i denna del kan inte heller sägas vara anpassat till_den verklighet som näringslivet lever i. Uppenbart är ju att en rörelse under en tidsperiod kan uppvisa starka växlingar i resultatet mellan olika är innefattande såväl överskott som underskott. Det sistnämnda gäller också jord- och skogsbruk. Här skall också särskilt betonas den i och för sig omotiverade skillnaden i skattesituationen för en etablerad/kapitalstark företagare/jordbrukare, å ena sidan, och den som har startat nytt eller gjort omfattande nyinveste- ringar med i huvudsak lånat kapital. å andra sidan. Enligt Handelskamma- rens mening är det nödvändigt att regelsystemet justeras på här berörda punkter och detta oberoende av om statistiskt sett antalet berörda skatt- skyldiga kan framstå som relativt litet. Handelskammaren vill härvid också understryka att statsministerns uttalande att kvittning av underskott mel- lan olika förvärvskällor bör tillåtas under de första åren som vederbörande driver en ny rörelse inte innebär att här påtalade brister avhjälps till fullo. Handelskammarens yrkande i denna del får inte heller avvisas av det skälet att verksamhet av hobbybetonad karaktär i dag många gånger rubri- ceras som rörelse. Denna fråga bör i stället lösas genom justeringar i rörelsebegreppet.

Prop. 1981/82:197 156

I stort sett likalydande synpunkter framförs av Sveriges ukriespurures riksförbund. som vidare anför:

De föreslagna reglerna kommer otvivelaktigt att leda till inverkan på investeringskalkyler. Dessa kommer att för många investerare förryckas väsentligt och bli slumpartade. Från samhällsekonomisk synpunkt ratio- nella överväganden kommer att elimineras av skattetänkande. Den ytter- ligt komplicerade bedömningssituation som investeraren många gånger kommer att hamna i torde tendera att ytterligare minska lusten att investe- ra.

SBC uttalar att anledningen till underskottsavdragens ökning är att små- husbyggandet har ökat samt att räntenivån har stigit, att såväl småhusbyg— gandets omfattning som räntenivån bestäms av statsmakterna, att ränteni- vån är dels en funktion av budgetunderskottet. dels en följd av riksbankens valutapolitik, att den senare i sin tur är beroende av den-amerikanska centralbankens penningpolitik samt att ett av huvudargumenten för av- dragsbegränsningen underskottsavdragens ökning därför inte är häll- bar. Vidare anför SBC: '

Den grupp, de s.k. ”nolltaxerarna” som avdragsbegränsningen avses komma att drabba, finns inte bland vanliga bostadsrättshavare och villa- ägare. som kommer att få bära den tyngsta bördan av den redan i princip beslutade reformen. "Nolltaxerarna" kommer även fortsättningsvis med hjälp av skatteplanering kunna anpassa sina inkomster och utgifter så att begränsning av kvittningsmöjligheterna 'mellan olika inkomstkällor och i tiden inte kommer att drabba dem i någon större utsträckning.

SBC anser att även det förhållandet att förslaget strider mot en av grundprinciperna — den s.k. symmetriregeln — i det svenska skattesyste- met utgör ett skäl att avstyrka förslaget.

Svensk industräörening:

Förslaget om avdragsbegränsning kan vid första påseendet kanske verka tämligen harmlöst enär marginalskattesänkningen ju medför att den totala skatteeffekten blir tämligen oförändrad för de flesta inkomsttagare. Vid ett närmare betraktande visar det sig emellertid att förslagets genomförande skulle få åtskilliga konsekvenser. som är både obilliga och ekonomiskt stötande. ' Enär ränteintäkter skall tas upp till beskattning är det logiskt att ränteut- gifter fullt ut skall medges avdragsrätt. En ändring -i detta avseende är inkonsekvent och strider mot de skatterättsliga principer som är grundläg- gande för vån skattesystem. Föreningen anser att det framlagda förslaget i vad avser avdragsbegränsningen är dåligt genomtänkt och skulle medföra så allvarliga konsekvenser för både vissa kategorier av privatpersoner och för näringslivet att det inte bör genomföras i föreliggande skick. En så allvarlig och genomgripande reform på skatterättens område måste i vanlig ordning bli föremål för en noggrann utredning, speciellt avseende konse- kvenserna. -

Prop. 1981/82: 197 157

Många mindre företag startas av personer som är specialister inom ett visst yrkesområde och redan har en bra anställning inom ett större företag. Möjligheten att dra av uppkomna underskott i det nystartade företaget mot inkomst från tjänst, har inneburit en stimulans att våga ta steget till ett försök att starta eget. Har detta misslyckats har man alltså inte gjort total förlust genom att samhället har medgett underskottsavdraget och således på sätt och vis stöttat företagsförsöket. Skulle detta upphöra kommer givetvis nyetableringar av företag att påverkas i negativ riktning, vilket vore olyckligt. Föreningen anser det därför vara viktigt att avdragsrätten i nu aktuella fall bibehålles.

Svenska bankföreningen:

Den föreslagna begränsningen av effekterna av ränteavdragen medför den asymmetrin att ränteinkomster skall upptas till 100 % medan ränteut- gifter bara får dras av till 50 % (i den mån de inte kan kvittas mot intäkter i samma förvärvskälla). Denna asymmetri medför risk för en ökad kredit- givning direkt mellan hushållen i syfte att minska låntagarens och långiva- rens sammanlagda skattebelastning. Avdragsbegränsningen skulle således skapa förutsättningar för "svarta" lånetransaktioner och leda till skadliga effekter på kreditströmmarna i samhällsekonomin. En sådan utveckling bör givetvis förhindras. Detta är enligt bankföreningens uppfattning ett starkt skäl mot den föreslagna avdragsreformen.

SBEF anser att förslaget kan få allvarliga konsekvenser för hela det svenska näringslivet, att de föreslagna reglerna innebär ett allvarligt avsteg från strävandena att skapa neutralitet vid beskattningen mellan olika före- tagsformer, att avdragsbegränsningen kan komma att verka avhållande på viljan och möjligheten till risktagande i verksamheten och därigenom utgö- ra en hämsko för samhällsekonomiskt önskvärda strävanden till expansion av en verksamhet samt att också viljan att nystarta en rörelse kan komma att minska på grund av de aktuella reglerna. Det är enligt SBEF oaccepta- belt att underskott som uppkommer på grund av stora investeringar o.d. i ett inledningsskede inte får kvittas fullt ut mot överskott av annan närings- verksamhet eller mot överskott under senare år i samma verksamhet. SBEF, som är kritisk mot avdragsbegränsningen. anser att i vart fall all näringsverksamhet bör lämnas utanför tillämpningsområdet eller åtminsto— ne undantag medges i större utsträckning än enligt promemorian.

SFR anför att förslaget till avdragsbegränsning har fått en oacceptabel utformning och strider mot väsentliga principer för hela vårt skattesystem, att det föreslagna systemet förutsätter en mer stringent gränsdragning mellan olika förvärVSkällor än den som krävs f. n., att många gånger rent slumpmässiga förhållanden avgör i vilken förvärvskälla en räntekostnad skall dras av, att det ligger nära till hands att misstänka att de skattskyldiga kommer att sträva efter att förlägga sina avdrag till den förvärvskälla där utbytet av dem blir störst, att ökad misstänksamhet och kontroll därför blir nödvändig från frskalt håll och en redan hårt ansträngd skatteadministra- tion alltså belastas med nya och mycket besvärliga kontrollproblem, att

Prop. 1981/82: 197 158

behovet av skatteplanering kommer att öka samt att en investering som i och för sig är dåligt lönsam kan bli lönsammare än andra objektivt sett bättre —— därför att den kan placeras in i en förvärvskälla där underskott finns. Vidare anför förbundet:

De s.k. nolltaxerarna har i den allmänna debatten framställts som tillin- tetgjorda om förslaget genomfördes. Verkligheten är emellertid att det inte är den gruppen som drabbas särskilt hårt. Det ligger nämligen i nolltaxe- randets natur att ha en stor och lättrörlig förmögenhetsmassa. Om det föreslagna systemet förverkligas kommer dessa personer självfallet att omdisponera sin förmögenhet på sådant sätt, att underskott inte uppkom- meri någon förvärvskälla.

Intresset för att starta en rörelse måste minska om de föreslagna reglerna införs, för så vitt inte den tillämnade verksamheten kan beräknas visa vinst redan från början. Om verksamheten visar förlust får ju företagaren själv bära minst 50 % av denna. Om den däremot visar vinst får han i minimifal- let blott behålla 20 %. Nyföretagandets villkor från skattesynpunkt kan sägas i dag vara 1: 1 men blir med det nya systemet 2: 5. Detta måste vara ett viktigt förhållande att betänka för framtidens entreprenörer och kan komma att innebära att en säkrare placering. än den nyföretagandet kan erbjuda, väljes. '

Under senare år har en mängd rörelser på grund av aktiebolagsreformen överförts från aktiebolag till enskild firma samtidigt som nyföretagandet inom aktiebolagsramen avtagit. Genom de nu föreslagna skattereglerna skulle villkoren för drift av rörelse i enskild firma förändras därhän att en ström åt motsatt håll, nämligen från enskild firma till aktiebolag. kan förutses. Detta kan inte vara av aUmänt intresse och står i vart fall i strid mot tanken bakom de åtgärder på skatte- och bolagsstiftningens områden. som på senare år satts in mot fåmansbolag.

Det vi anfört beträffande avdragsbegränsningens betydelse för rörelse- verksamhet gäller i lika hög grad för innehavare av jordbruk och hyresfas- tigheter. Det gäller med andra ord alla slag av verksamheter med ojämnt inkomstflöde.

Svenska merallindustriarherarcförbunder, som anser att en skattereform som begränsar värdet av avdragen samtidigt som marginalskatterna sänks är angelägen. anför:

Begränsningen av underskottsavdragens värde är ett djupt ingrepp i de nuvarande skattereglerna. Likväl har expertgruppen föreslagit att denna ändring ska inarbetas i befintligt regelsystem vilket ofrånkomligen leder till vissa praktiska problem. Till alla delar kommer man inte att lyckas täppa till kryphålen för människor med mycket god ekonomi och höga avdrag. Men av tidsskäl finns knappast någon annan väg att gå än den som expertgruppen föreslagit. Men det är enligt Metalls mening angeläget att ett brett upplagt utredningsarbete snarast kommer i gång för att anpassa skattereglerna till begränsningen av underskottsavdragens värde. Förbun- det anser också att det är nödvändigt med en hög beredskap som gör att man redan under genomförandeperioden åren 1983—85 snabbt kan justera regler som visar sig få alltför stötande effekter.

Prop. 1981/82: 197 . ' 159

SFF anför att problemen med ränteavdragen i allt väsentligt är en följd av inflationen. att det vid konstant. penningvärde och en räntenivå på 3— 4 % inte finns-anledning att ifrågasätta det berättigade i motsvarande avdrag för räntekostnader resp. beskattning av ränteintäkter. att det kan vara motiverat att räkna med lägre inflationstakt under l980-talet utan motsvarande sänkning av räntenivåerna, att förslaget kan visa sig vara en fördröjd reaktion på ett inte längre akut problem samt att det kunde vara en naturlig lösning att anknyta lösningsförslagen till inflationstakten. För- eningen ansluter sig därvid till det i debatten framförda förslaget att en viss andel av räntekostnaderna/intäkterna skulle undantas från avdragsrätt resp. beskattning och uttalar att detta förslag bättre torde kunna anknytas till realbeskattningsutredningens kommande förslag. Vidare anför för- eningen att ett sådant system skulle kunna inkomstdifferentieras. om detta anses påkallat, och att åtgärden i vart fall skulle vara temporär och inte långsiktigt skada skattesystemets utformning.

Sveriges grassistfc'irbund anför att förbundet i stort tillstyrker förslaget men anser det helt nödvändigt att vissa korrigeringar för i vart fall in- komstslaget rörelse görs. eftersom materiellt stötande resultat uppkommer som inte kan accepteras ens under en övergångsperiod i inkomstslagen rörelse, jordbruksfastighet och annan fastighet med undantag för schablon- taxerad villa samt fortsätter:

Som framgått av ovan, innebär förvärvskällemetoden. att även rörel- seunderskott skall omfattas av avdragsbegränsningen. En ekonomisk verksamhet kan ha mycket skiftande årsresultat, och inte minst under en rörelses uppbyggnadsskede kan stora underskott uppstå. Dessa kan i många fall vara en del av den affärsmässiga risken ("investeringen”). Som förslaget nu utformats, får ett sådant underskott, vid beräkning av tilläggs- belopp. vare sig kvittas mot överskott från andra förvärvskällor inom samma inkomstslag, eller mot senare års överskott inom samma förvärvs- källa. I sammanhanget skall erinras om att reformen i princip berör rörel— seidkare som är fysiska personer och icke alls rörelseidkare som ärjuridis- ka personer. Till de snedvridande effekterna hör dessutom att lagstiftaren i annan ordning genom tvingande åtgärder åstadkommit en decimering av antalet aktiebolag i Sverige.

Förslagets effekter till denna del innebär. förutom den bristande symme- trin, ett klart avsteg från ett fundament i vår skattelagstiftning. nämligen skatteförmågeprincipen. Förslaget är dessutom inkonsekvent i inkomstsla- get annan fastighet.

En fysisk person som äger ett flertal fastigheter, vilka i normalfallet torde utgöra en förvärvskälla. kan ju kvitta de olika fastigheternas över- resp. underskott fullt ut. Detta är dock inte möjligt om samma person äger ett flertal rörelser. I detta fall kan även påpekas. eftersom ej heller några fördelningspolitiska analyser eller effekter av förslaget redovisas. att "fler- fastighetsägare" normalt får ett materiellt bättre resultat av sin fastighets- förvaltning jämfört med "enfastighetsägare" som ju inte har samma kvitt- ningsrätt.

Enligt vår mening kan ovanstående anomalier i förslaget och dess effek- ter relativt enkelt elimineras, varvid två möjligheter torde stå till buds.

Prop. 1981/82: 197 160

Antingen kan kvittning medges för olika förvärvskällor inom samma in- komstslag eller också kan kvittning enligt förlustutjämningsprincipen medges inom resp. förvärvskälla under en flerårsperiod. [ detta fall bör dock tiden för förlustutjämning. i likhet med vad som gäller för aktiebolag och ekonomiska föreningar, utsträckas till 10 år. Båda alternativen torde vara administrativt hanterbara och kontrollaspekterna kunna tillgodoses; principen med förlustutjämning inom samma förvärvskälla har ju tilläm- pats för s.k. partrederier. och hittills vunna erfarenheter synes icke visa på några allvarligare nackdelar med en sådan lagstiftningsteknik.

Med tanke på att förvärvskällebegreppet hittills inte blivit föremål för någon enhetlig tolkning och praxis förordar vi emellertid att kvittningsrätt medges inom ett och samma inkomstslag.

SHIO F amine/öreragen och Sveriges köpmannaförbund anför att den föreslagna metoden för minskning av värdet av ett underskottsavdrag är ett nytt och främmande inslag i vån inkomstskattesystem. att skatteförmå-' geprincipen och likabehandlingsprincipen upphör att gälla. när avdrag inte medges för verkliga kostnader och när kostnader behandlas på olika sätt beroende på i vilken förvärvskälla kostnaden hör hemma, samt att organi- sationerna ställer sig klart avvisande till att åtminstone med nuvarande beslutsunderlag införa begränsningsregler som innebär att skattesystemet inte är symmetriskt. Vidare anför organisationerna:

Genom att knyta minskningen av värdet av ett underskottsavdrag till förbud mot kvittning mellan förvärvskällorna kommer indelningen av en skattskyldigs ekonomiska verksamhet i förvärvskällor att tillmätas en ej avsedd betydelse. Den nuvarande lagstiftningen om förvärvskälleindel- ningen är inte avsedd för och inte heller lämpad för det ändamål förslaget avser. Nuvarande regler tar i första hand sikte på att avgöra vad som är skattepliktiga intäkter resp. avdragsgilla kostnader och för att åstadkomma en riktig fördelning av beskattningsunderlaget för kommunal beskattning. Den i förslaget förordade '”förvärvskällemetoden" kräver särskild lagstift- ning som tar sikte på vad som är en ekonomisk enhet med utgångspunkt från de förhållanden som kan anses vara lämpliga för aktuellt ändamål.

För den skattskyldige får det i fortsättningen avgörande betydelse till vilken förvärvskälla intäkter och kostnader hänförs. Verksamheter kom- mer att av skattetekniska skäl sammanföras till en förvärvskälla även om andra skäl talar emot detta. Olika former av omdisposition mellan för- värvskällorna kommer att vidtas. Investeringar kommer inte längre endast att styras av förväntad avkastning utan även av i vilken förvärvskälla den skall ske t.ex. genom att den görs i förvärvskälla där överskott finns och inte där den är mest '"ekorioniisktl'motiverad.

Rent skattemässigt betingade åtgärder kommer med säkerhet att vidtas redan innan reformen är genomförd. Kvittningsförbud mellan förvärvskäl- lorna kommer således att påverka allokeringen av resurser och riskera att- bli hämmande för utvecklingen av näringsverksamheten inom främst de små företagen.

Såsom också framhålles i promemorian kan ett underskott i en av en skattskyldigs förvärvskällor utgöra _en del av resultatet för en naturlig större ekonomisk enhet. Vidare framhålles i promemorian att en begräns-

Prop. 1981/82:197 161

ning i kvittningsrätten kan leda till ökat risktagande vid nysatsningar och att kapitalanvändningen riskerar att snedvridas av ovidkommande fakto- rer. I promemorian förutsätts att fortsatt utredningsarbete företas för att lägga grunden för en mer ändamålsenlig lösning på längre sikt. Enligt organisationemas uppfattning måste emellertid frågorna kring kvittnings- förbudet klarläggas genom utredning innan beslut fattas om att införa begränsningsregler. Organisationerna kan inte godta den föreslagna för- värvskällemetoden.

Även underskott i rörelse och jordbruksfastighet omfattas av avdragsbegränsningen. Underskott i förvärvskälla i rörelse och jordbruks- fastighet får enligt förslaget inte kvittas mot inkomst av annan förvärvs- källa. Undantag från kvittningsförbudet medges inte ens för kvittning mellan två förvärvskällor inom resp. inkomstslag. Rörelseunderskott får inte heller avräknas från senare års vinster i samma förvärvskälla, efter- som förlustavdrag skall behandlas på samma sätt som underskottsavdrag vid beräkning av tilläggsbelopp. Den inverkan som förslaget i-denna del kan få på nyföretagande. nyinvesteringar rn. rn. bedöms av organisationer- na som klart negativa.

Organisationerna framhåller vidare att förslaget inte är neutralt i förhål- lande till verksamhetens organisationsform och att detta är oacceptabelt särskilt med hänsyn till den aktiebolagsreform som nyligen har genom- förts, varigenom ett betydande antal aktiebolag med aktiekapital under 50000 kr. har förmåtts övergå till handelsbolag eller enskild firma. Organi- sationerna anser också att en rad tillämpningsproblem kommer att upp- komma och nämner som exempel att det är mycket svårt och i en del fall närmast omöjligt att med säkerhet bestämma i vilken förvärvskälla en räntekostnad egentligen hör hemma för en person med komplicerade eko- nomiska förhållanden.

SRF:

Effekterna av generellt förbud mot kvittningsrätt i olika förvärvskällor inom samma inkomstslag vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp blir, att den skattskyldiges bedömning om till vilken förvärVSkälla intäkter resp. kostnader hör får så stor betydelse. att risk för ”tyst kvittning" i många fall blir följden. Vi anser det ej heller vara riktigt att stifta en lag som på så sätt utsätter en enskild person för felbedömningar. som kan leda till åtal.

Då ingen rörelseidkare startar en rörelse för att få mindre skatt, anser vi att kvittning av underskott mot överskott i olika förvärvskällor inom samma inkomstslag skall vara tillåten. '

TOR .'

Att nämnda förslag innebär komplikationer framstår såsom uppenbart. Huruvida dessa är oundvikliga för att uppnå en lämplig avdragsbegräns- ning synes inte vara tillräckligt utrett. Förbundet vill här betona de svårig- heter som förvärvskällemetoden medför. Denna ställer krav på en riktig fördelning av kostnader och intäkter olika förvärvskällor emellan. Att en sådan fördelning redani dag är av betydelse för den kommunala beskatt- ningen kan inte tas som intäkt för att en sådan uppdelning är problemfri.

ll Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 197

Prop. 1981/82: 197 162

De hittillsvarande erfarenheterna, främst vad avser schablontaxerad villa- eller fritidsfastighet, visar snarare på att det är synnerligt svårt att förhind- ra kringgående. Det nu föreliggande förslaget medför härvidlag än större problem.

Förslaget kommer också att ställa stora krav på själva avgränsningen av resp. förvärvskälla. De nuvarande avgränsningarna olika förvärvskällor. emellan är enligt förbundets'mening inte tillräckligt precisa för att uppfylla kravet på enkelhet. Att basera en reform på dessa begrepp medför naturligt att reformen försvårar medlemmarnas arbetssituation. Någon möjlighet att effektivt stävja tyst kvittning av vinst mot underskott olika förvärvskällor emellan synes mot bakgrund härav och andra möjligheter till kringgående inte möjligt. Annat än ren formell granskning kan då knappast komma i fråga.

Beskattningssystemet vilar på ett flertal principer. Dessa principer har visserligen redan tidigare i viss mån fått vika för ändringar i beskattnings- reglerna. Det nu framlagda förslaget omkullkastar såväl skatteförmåge- principen som reciprocitetsprincipen. Enligt förbundets mening kan starkt ifrågasättas om nödvändigheten att ingripa mot underskottsavdrag moti- verar att dessa principer bryts. De effekter förslaget får för de enskilda är endast kortfattat berört. Att de enskilda får det synnerligt svårt att fram- deles räkna ut sin skatt är uppenbart. Men vilka effekter nu nämnda principbrott kan medföra är svårare att överblicka.

Ur de synpunkter TOR företräder anser sig förbundet inte kunna tillstyr- ka förslaget.

TCO:

Den nuvarande generella avdragsrätten för underskott i en förvärvskälla innebär att man som skattskyldig har rätt att räkna av en förlust i en verksamhet mot inkomster i andra förvärvskällor. Denna obegränsade avdragsrätt har motverkat skattesystemets förmåga att fördela skattebör- dan efter olika individers bärkraft.

TCO menar att avdragsrätten för underskott skall skiljas från avdrags- rätten för räntekostnader. Enligt TCO:s mening bör det ske genom att underskottsavdragen exkl. eventuella räntekostnader behandlas på ett sätt medan räntekostnader oberoende av förvärvskälla och om underskott uppkommit eller ej behandlas på ett annat, för alla inkomsttagare likfor- migt sätt. Avdragsrätten för förluster bör begränsas till en rätt att räkna av dessa mot framtida vinster i samma förvärvskälla och inte som nu mot inkomster i andra förvärvskällor.

Den nuvarande obegränsade avdragsrätten för räntekostnader måste direkt kopplas till de höga inkomstskatterna. Den faktiska kostnaden för de räntor som låntagarna själv svarar för har vid stigande inkomstskattebe- lastning liksom vid stigande inflationsnivå blivit allt mindre. Vi har nått ett läge där mycket stora grupper nästan är okänsliga för höga räntenivåer. Detta har också påtagligt återspeglats i företagens handlingsmönster där kreditgivning till ansenliga räntenivåer blivit ett allt mer naturligt inslag i verksamheten för de företag som har den direkta kontakten med den växande. nära nog ränteokänsliga gruppen konsumenter.

För räntekostnader bör avdragsrättens värde enligt TCO vara oberoende av om räntorna tillsammans med andra kostnader och intäkter leder till

Prop. 1981/82: 197 163

underskott eller ej. En begränsning i avdragsrätten för räntekostnader bör därför skiljas från behandlingen av underskottsavdrag.

Ett ytterligare motiv för att behandla avdragsrätten för räntekostnader likformigt. oberoende av i vilket inkomstslag de uppträder, är att det är nästan omöjligt att skilja mellan privata räntor och verksamhetsräntor. Det går inte att öronmärka lån och räntekostnader.

När man söker komma till rätta med de problem som en obegränsad avdragsrätt ger upphov till, är det viktigt att inte välja ett tillvägagångssätt som missgynnar den som har inkomst av tjänst. Det är också självklart att en omläggning av rätten till avdrag för räntekostnader inte får leda till att vanliga inkomsttagares möjligheter att förvärva ett eget hem försvåras. Den enda lösning som då står till buds är att behandla samtliga räntor på samma sätt, oberoende av i vilket inkomstslag eller vilken förvärvskälla de förekommer. Om räntorna tillsammans med övriga kostnader och intäkter ger ett pösitivt eller negativt resultat bör från beskattningssynpunkt vara utan betydelse. Det nuvarande förvärvskällebegreppet är inte så definierat att det på ett rättvist sätt kan lösa de problem som följer av den föreslagna begränsningsregeln. Frågor som tidigare varit betydelselösa blir om försla- get genomförs av avgörande betydelse. Exempelvis blir en räntekostnad som redovisas 1 en förvärvskälla som ger överskott mer värd än om den 1 stället redovisats där underskott uppkommit.

TCO anför vidare att det i fråga om egenföretagare är omöjligt att i praktiken skilja ut räntor som hänför sig till verksamheten från privata räntor, att följden därför blir att företagarefår bibehålla en obegränsad avdragsrätt om' inte särskilda bestämmelser införs samt att det är oaccepta- belt att endast begränsa löntagarnas avdragsrätt. Även om det kan synas självklart att avdrag skall medges för näringsräntor liksom för alla andra kostnader i verksamheten anser TCO att egenföretagarna måste acceptera en begränsning så länge man inte kan finna en metod att skilja näringsrän- tor från privata räntor eller driva verksamheten i sådan form att man klart kan skilja den privata ekonomin från verksamheten. något som f.n. kan ske bara beträffande aktiebolag. TCO vill påpeka att den s. k. stakctmodell som nämns i promemorian innebär en långtgående reform och därmed är förknippad med betydande svårigheter vid ett genomförande. TCO anför vidare:

För att upprätthålla konsekvens i beskattningen krävs att man inte bara betraktar ränteutgifterna utan också ser till nettot av ränteinkomster och ränteutgifter. vilket ocksa föreslagits.

Den skattskyldige bör separat redovisa sina ränteförhållanden. Vid ex- empelvis ränteintäkter på 5000 kr. och ränteutgifter på 15000 kr. bör det bli saldot, dvs. 10000 kr.. som blir föremål för avdragsbegränsning. Detta gäller oberoende av i vilken förvärvskälla dessa poster finns redovisade. Att beskatta inkomsträntorna fullt ut och begränsa avdragsrätten för ut- giftsräntorna vore inkonsekvent. Speciellt svårt blev det att förstå en sådan inkonsekvens för de relativt stora grupper av villaägare som har inkomsträntor från reverser på tidigare ägda fastigheter och där dessa inkomsträntor används för att täcka de egna utgiftsräntorna. För att få en fördelningspolitiskt försvarlig "nettomodell” kan det vara skäl att begrän-

Prop. 1981/82:197 164

sa omfattningen av intäktsräntor som räknas av från utgiftsräntor till den nivå som angivits dvs. 30000 kr.

För att så långt som möjligt ge ränteavdraget samma värde för individer med olika inkomster. bör man utforma avdraget så att skattelättnaden i möjligaste mån inte påverkas av den enskildes marginalskattenivå. Den princip som föreslagits och som innebär att ett underskottsavdrag får en högsta Skattelättnad av 50% bör även kunna tillämpas vid en begränsning som enbart gäller ränteavdragsrätten. Därigenom har man så långt möjligt utformat avdragsrätten så att värdet blir oberoende av inkomsternas stor- lek.

5 Begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värde — fastighetssektorn

Flera remissinstanser riktar kritik mot förslagets effekter för bostads- rättshavare, villaägare och andra fastighetsägare samt för byggnadsindu- strin. Några remissinstanser anser emellertid att den föreslagna begräns- ningen eller andra åtgärder är särskilt befogade på detta område eller att effekterna är otillräckliga.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län (majoriteten) tar upp det fallet att två personer med samma inkomst äger likartade villor. varav den ena är belägen i ett storstadsområde med höga Villapriser och den andra i ett glesbygdsområde med betydigt lägre priser. ifrågasätter om det är förenligt med skatteförmågeprincipen att begränsa ränteavdragen för den som har betydligt högre kostnader och påpekar att sådana variationer kan förekom- .- ma även för villor elle'r radhus som är belägna i samma område. beroende på när och på vilka villkor fastigheten har anskaffats.

RRV uttalar att de regionala prisskillnaderna medför skillnader i upplå- ' ning och därmed underskottsavdrag. att de nuvarande skillnaderna i boen- dekostnader kommer att öka om förslaget genomförs samt föreslår att statistik över de totala underskotten på kommun- och länsnivå bearbetas och analyseras för att belysa de regionala olikheterna av tillläggsskatten. Vidare anför RRV:

RRV skall här endast beröra de ändringar som kommer att uppkomma efter reformens genomförande för villor med resp. utan statliga räntebi- drag. RRV har beräknat skattesänkningen för personer med samma in- komster och samma bruttounderskott av villor. Personer med statliga län och räntebidrag redovisar lägre nettounderskott av villor. eftersom under- skottet redovisas efter det att räntebidraget dragits av från räntorna. Kon- sekvenserna av reformen blir att personer med räntebidrag i nästan samtli- ga fall får en betydligt större sänkning av skatten. — — — Effekten av detta torde bli att efterfrågan ökar på villor med räntebidrag och minskar på villor utan räntebidrag. Ett sätt att minska dessa snedvridande effekter, även om neutralitet ej uppnås. är att vid beräkningen av tilläggsskatten låta räntebidraget ingå i skatteunderlaget. — — — Med detta skatteunderlag finns fall där villaägare med räntebidrag kommer i ett sämre läge jämfört

Prop. 1981/82: 197 - . 165

med villaägare utan räntebidrag. Dessa skillnader är dock ganska små. Förslaget bör utredas vidare för att konsekvenserna skall bli bättre klar- lagda.

Länsstyrelsen i Östergötlands län: Beträffande underskott av schablontaxerad fastighet bör först klargöras bakgrunden till nuvarande regler. År 1974 antog riksdagen ett omfattande bostadspolitiskt program som i stora delar gäller även i dag. Där slogs fast att likartade bostäder skall ha samma boendekostnad oavsett besittnings- form. Subventioner infördes för flerfamiljshus och enfamiljshus genom räntebidrag utifrån en garanterad räntenivå. Den garanterade räntenivån för flerfamiljshus var 3.9% (i dag 3,0 %) och för enfamiljshus med statliga lån 6,0% (i dag 5.5 %). Skillnaden i subventioner mellan flerfamiljshus och enfamiljshus motiverades med att villabeskattningen fungerar som ett stöd till boende i egnahem. Detta var ett nytt synsätt på villabeskattningen och en konsekvens härav borde enligt länsstyrelsens mening ha varit att medge varje villaägare lika stor "skatterabatt” oavsett marginalskatt. Genom den successiva ökningen av marginalskatterna och höjda räntekostnader har denna "skatterabatt" blivit större för varje år. Enligt länsstyrelsens me- - ning får det därför anses principiellt riktigt att vidta åtgärder beträffande underskottsavdragen för villaägare-och att införa regler som gör att under- skottsavdragen i regel får samma värde oavsett marginalskatt.

Länssryrelsen i Göteborgs och Bohus [än: En reducering av villaunderskotten kommer att leda till ökade ojämn- heter i boendekostnaden mellan olika delar av landet. I områden med hög produktionskostnad, högt marknadspris och därmed stor räntekostnad får avdragsreduceringen en mer kännbareffekt än i andra områden. Denna förstärks av de högre schablonintäkterna som följer av högre taxeringsvär- den. Genomsnittligt taxeringsvärde för villafastigheter utgör i Stockholms län 347000 kr., Göteborgs och Bohus län 302000 kr. och för hela riket 231000 kr. Det 'är således skattskyldiga inom storstadsregionerna som sannolikt drabbas hårdast av avdragsbegränsningen. Denna snedvridande effekt på boendekostnaden och därmed disponibel inkomst kan länsstyrel- sen inte acceptera.

Hyresgästernas riksförbund:

Samhällets stöd till boendet har ända sedan mitten på 1970-talet titVeck- lats på ett från bostadssocial synpunkt mycket negativt sätt. Enligt bo- stadsdepartementet har stödet ökat från 8 miljarder kr. år 1975 till drygt 20 miljarder kr. år 1980. Inriktningen av stödet har under denna tid ändrats radikalt. År 1975 svarade det stöd som i någon form är behovsprövat och som bestäms genom bostadspolitiska beslut, dvs. bostadsbidragen och räntebidragen till statligt belånade hus, för tre fjärdedelar av det totala stödet till boendet. År 1980 hade dessa stödformers andel sjunkit till hälften. Detta år var skattesubventionen genom-villaägarnas ränteavdrag nästan 10 miljarder kr. eller hälften av stödet till boendet. Subventionerna över skatten gynnar framför allt höginkomsttagama och har i hög grad styrt bostadsbyggandet på ett sätt som medverkat till ett alltmer segregerat boende. Storleken och priserna på villorna har drivits upp på grund av de förmånliga skattereglerna. Det är nu alldeles nödvändigt att denna ur- bostadssocial synpunkt mycket negativa utveckling bryts. De resurser som

Prop. 1981/82:197 166

satsas på boendet måste fördelas efter de behov som finns. Sänkningen av marginalskatterna och begränsningen av värdet av underskottsavdragen innebär att de skattemässiga fördelarna för villaägare reduceras framför allt för de som har höga inkomster. De mest stötande subventionerna kan därvid begränsas. Som en följd av detta kommer förmodligen priserna på dyrare villor att falla något.

Förslaget till reformerad inkomstbeskattning medför emellertid inte att subventionerna genom villaägarnas underskottsavdrag kommer att minska i omfattning. Ökningstakten kommer att begränsas något. men underskot- ten kommer troligen enligt förbundets mening även i fortsättningen att öka med ett par miljarder kronor årligen.

Förbundet framhåller vidare att villaägarnas möjligheter att göra infla- tionsvinster kommer att bestå, att problemen beror på att skattesystemet inte är anpassat till inflationen samt att dessa problem inte löses genom den föreslagna reformen utan kräver andra åtgärder.

SBC anför att flertalet politiska partier inför valet 1979 avgav löften om oinskränkta avdrag för landets villaägare, att även om de boende med bostadsrätt inte utryckligen innefattades i löftet de familjer som sedan 1979 har skaffat sig bostad i ett föreningshus har baserat sina boendekal- - kyler på att löftet om oinskränkt avdragsrätt skulle hållas. att det är etiskt oförsvarligt att vidta oförberedda åtgärder som medför ekonomiskt av- bräck och rättsförluster för de boende samt att tidpunkten för beslut om ytterligare boendekostnadshöjningar är synnerligen illa vald med hänsyn till dels redan inträffade höjningar, dels att många lån kommer att konver- teras under samma period som avdragsbegränsningen skall träda i kraft med starkt ökade räntekostnader. som följd. Vidare anför SBC att det vid stark inflation är möjligt att bo i nyare hus endast om de initiala räntorna antingen subventioneras bort,-varvid huvuddelen av kapitalkostnaderna betalas via statskassan, eller omfördelas över tiden genom antingen reallån eller paritetslån eller också via en skattekredit som skall återbetalas. att underskottsavdragen medför en sådan omfördelning över tiden genom att avdragen ger en skattekredit på räntekostnaderna, vilken återbetalas på grund av att schablonintäkten beräknas på ett taxeringsvärde som skall återspegla marknadsvärdet och därmed inflationen, samt att avdragen därför över tiden blir en mindre belastning på statskassan och skattebeta- larna än vad subventionerna blir. SBC uttalar också att bostadsrätterna. speciellt bostadsrätterna utan statliga lån. har högre nettokostnader för kapital än andra boendeformer redan'före avdragsbegränsningen. att bo- stadsrätterna är dubbelbeskattade och missgynnade på kreditmarknaden samt att inflationsvinsterna vid förvärv av äldre bostadsrätter är små jämfört med sekundärköp av småhus. SBC fortsätter:

SBC vill erinra om att denna individuella intäktsschablon främst motive- rades med systemets tidigare brist på symmetri. Bostadsrättshavarna fick sålunda göra fullt avdrag mot egen marginalskattesats för räntor på lån till kontantinsatsen (som för äldre bostadsrätter ofta motsvarar nästan hela

Prop. 1981/82:197 167

totalpriset). För intäkt av fastighet skattade endast föreningen. vars skatte- sats är ca 50 %. ”Schablonintäkten i bostadsföreningen träffas således av en marginalskattesats om ca 50% medan bostadsrättshavarens ränteav- drag normalt torde göras vid en avsevärt högre skattesats”. (Prop. 1978/ 79: 209). Genom att underskottsavdragen från 1985 får göras mot högst 50%. bortfaller detta argument för dubbelbeskattningen. Eftersom för- eningens skattesats är ca 50% kommer symmetri att råda mellan avdrags- sida och intäktssida 50% på båda utan någon individuell schablon. Skatteomläggningen 1983—85 tillgodoser alltså i huvudsak det syfte som den nya intäktsschablonen från 1980 nu tjänar. Om nu två skilda medel sätts in för att tillgodose detta mål, blir följden en skärpning av den redan höga beskattningen på bostadsrätter, jämfört med andra boendeformer. SBC anser därför att skatteomläggningen i sig är ett argument för att den individuella bostadsrättsbeskattningen slopas. i den takt underskottsav- dragen reduceras till 50 %.

NBD:

Marginalskattesänkningen medför en begränsning av skattelättnaderna vid ränteavdrag för lånekostnader till egnahem. Sänkta maginalskatte- satser kan sägas öka hushållens räntekänslighet. Å andra sidan uppstår ett ökat betalningsutrymme för bl. a. boendekostnader.

Dessa effekter är tillräckligt starka för att avsevärt påverka kostnadsbil- den för småhusboende, så att det ställer sig dyrare än förut jämfört med hyresboende. dvs. kostnadsneutraliteten mellan boendeformerna påver- kas.

Läggs till detta avdragsreformen förstoras denna fördyring av villa- boende högst avsevärt jämför angående det sagda följande schematiska resonemang hämtat ur det framlagda förslaget "Om marginalskatten t. ex. sänks från 80% till 65 % innebär det schematiskt att räntekostnaden efter skatt ökar med så mycket som 75 %. Om avdragets skattemässiga värde sedan ytterligare sätts ner genom en begränsning av underskottsavdrag leder detta till att kostnaden stiger med ytterligare 43 %". Denna kostnads- ökning antyder att förutsättningarna för småhusägande kommer att föränd- ras drastiskt.

Den sannolika följden blir en kraftig minskning av småhusägande bland hushållen i framtiden, och detta i sin tur för med sig en försvagning av bostadsbyggande och byggsysselsättning. som närmare kommer att disku- teras i det följande.

Till detta kommer en ofrånkomlig försämring för redan etablerat små- husboende som kan bli särskilt kännbar bland hushåll som förvärvat hus framför allt under den senaste femårsperioden. Omläggning av lån i sam- band med konverteringar kan förstora denna grupp av berörda hushåll.

Egna hemmen har fått och kommer att få vidkännas kraftiga kostnadsök- ningar alldeles oberoende av skattereformen. Kostnadsökningen beror bl.a. på höjning av taxeringsvärden och intäktsprocenten, höjd ränta. höjda energipriser och kommunala taxor. Dessutom stiger produktions- kostnadema klart snabbare än inflationen.

NBD anför vidare att marknaden för frifrnansierade småhus torde upp- höra, att detsamma i stor utsträckning också gäller fritidshus. som uppförs på likartade eller för hushållen ännu kännbarare finansieringsvillkor, att statens ansträngningar att minska bostadssubventionerna kan komma att

Prop. 1981/82: 197 168

medföra att den garanterade räntan och/eller upptrappningstakten vid stat- lig belåning höjs, att detta i kombination med minskning av avdragens värde gör att även den statligt belånade produktionen kan komma att ytterligare minska samtatt till detta resultat också torde bidra småhusens efter reformen betydligt ökade boendekostnader jämfört med hyresbo- städer. NBD fortsätter:

Nyproduktionen av småhus för egnahemsboende har redan mötts av avsättningssvårigheter. Dessa kommer att bestå och helt säkert öka efter hand som reformen blir fullt genomförd. Prisfallet i det befintliga bestån- det, liksom den bristande neutraliteten mot hyresboende. kommer att förstärka denna effekt. .

Sysselsättningen inom byggnadssektorn står redan inför allvarliga pro- blem. Dessa kommer nu att förvärras. och avdragsreformen får betraktas som en ny riskfaktor i orsakssammanhanget. Småhusboendet begränsas för framtiden som framgått också med den uttalade ekonomiska styrning mot hyresboende. som avdragsbegränsningen innebär.

Produktionen av hyresbostäder är låg, trots nuvarande subventionsnivå. Småhusproduktion har alltmer fungerat som en bas för bostadsbyggandet. Den kommer nu delvis falla bort. I vad mån detta bortfall kan ersättas till någon del med produktion av hus med bostadsrätt är ovisst. Också här finns risk för störningar, t.ex. som följd av de rådighetsinskränkningar som Bostadsrättskommittén nyligen föreslagit när det gäller rätten för bo- stadsrättshavare att fritt sälja sina lägenheter.

Skattereformen medför därför en ytterligare allvarlig nedgång i bostads- produktionen och sysselsättningen på byggnadsmarknaden. Detta är ett starkt vägande skäl för justering av skatteförslaget.

NBD uttalar att prisförändringarna på småhusmarknaden kan komma att bli mycket omfattande. även om det exakta utfallet kan vara svårt att- uppskatta, att villakollektivet som helhet kommer att utsättas för ett myc- ket betydande värdefall räknat i realvärde, att värdefallet i åtskilliga fall kan betyda att fastigheterna inte längre utgör fullgod säkerhet för ingångna förbindelser. att underhåll och reparationer på småhussektorn försvåras genom att nettokostnaden för finansieringen ökar, att småhusbeståndcts skötsel därmed kommer att försämras samt att till detta kommer vissa näringspolitiska effekter i det att småhus i mindre utsträckning än före reformen kan utnyttjas som säkerhet för finansiering av näringsverksam- het —— av intresse särskilt för hantverk, handel och småindustri. NBD anser att i vart fall räntor på bostadslån bör undantas från avdragsbegränsningen.

NSD: Det hävdas att särskilt större och dyrare villor redan blivit utsatta för en prispress. Detta är givetvis en verkan av skatteomläggningen som betyder att innehavarna av sådana villor redan innan omläggningen genomförts fått en ren kapitalförlust vars storlek vida överstiger de skattesänkningar som de får genom marginalskattesänkningarna. Detta inträffar oavsett om villa- ägaren har avdrag för räntor på villan eller inte. ,

Givetvis hade redan en marginalskattesänkning" utan avdragsbegräns-

Prop. 1981/82: 197 169

ning lett till prissänkningar. Emellertid hade dessa då varit mer naturliga och inte så påfallande stora som nu blir fallet. Detta är ytterligare ett skäl till att nöja sig med att genomföra marginalskattesänkning utan att i sam- band därmed genomföra avdragsbegränsningen. .

Svenska bankföreningen : l remissyttrandet från NBD beskrivs varför skatteförslaget medför kraf- tigt sänkta värden för småhus och fritidshus. En sådan utveckling har redan skett och skulle ytterligare pådrivas om effekten av ränteavdragen begränsas. Många av dessa fastigheter är högt belånade och såväl husägare ' som kreditgivare måste nu räkna med en allvarlig sänkning av värdet på kreditsäkerheten — i vissa fall till och med under den faktiska belåningen." Detta gäller givetvis även när fastigheterna har använts som säkerhet för lån till finansiering av näringsverksamhet såsom hantverk. småindustri och handel.

Boendekostnaderna för ett stort antal småhus- och fritidshusägare och bostadsrättsinnehavare ökar kraftigt till följd av en kombinerad marginal— skatte— och avdragsreform. Bankföreningen anser att många hushåll inte kommer att klara av den nya situationen. Risken för ett starkt ökat antal exekutiva auktioner är Uppenbar.

Bankföreningen anser att även de i detta avsnitt diskuterade omständig—' heterna starkt talar mot den föreslagna avdragsbegränsningen. De efter- strävade effekterna bör i stället uppnås genom den av bankföreningen ovan" föreslagna sänkningen av högsta marginalskattesats 'till 60%. Om stats- makterna ändå Skulle anse att en särskild avdragsreform är nödvändig, bör man enligt bankföreningens uppfattning närmare utreda om en sådan re- form kan utformas på sådant sätt att de nu föreslagna och kritiserade asymmetriska effekterna undviks.

Svensk industriförening:

De inkomsttagare som drabbas är i första hand personer som under senare år köpt egnahem i storstadsområden-där marknadspriserna ligger högt, även för tämligen anspråkslösa villor. Dessa personer. som oftast är yngre, har naturligt nog gjort husköpet _för att skaffa sig och sin familj en hygglig bostad. Någon spekulation i framtida stora kapitalvinster har så- kert inte varit ledmotivet. Ett genomförande av förslaget skulle medföra stora ekonomiska problem för dessa personer och kanske därigenom även beröva dem motivationen för en bra arbetsinsats i förvärvslivet. För hus- byggnadsindustrin och alla dess underleverantörer skulle förslagets ge.- norrrförande komma att få synnerligen negativa konsekvenser under lång tid framöver. Utöver de nu angivna konsekvenserna för villaägare och . byggnadsindustrin skulle givetvis avdragsbegränsningen få allvarliga kon- sekvenser för praktiskt taget alla tillverkare av kapitalvaror.

SBEF ansluter sig till uttalandet i promemorian att det finns skäl för en gemensam inkomstberäkning, då fastigheter som utgör omsättningstill- gångar i byggnadsrörelse hyrs ut, anser att regler redan nu bör utformas som medger detta och anför: '

Ett flertal i praktiken vanliga situationer kan tänkas då förhållandena är sådana att fullständig resultatutjämning mellan förvärvskällorna rörelse '

Prop. 1981/82: 197 170

och annan fastighet ter sig naturlig. Vanligt är sålunda att i en som enskild firma bedriven byggnadsrörelse ingår fastigheter som utgör omsättnings- tillgångar i rörelsen. Fastigheterna behandlas därvid dels såsom ingående i rörelse — vilket'tar sig uttryck bl. a. i att en eventuell fastighetsförsäljning redovisas i rörelsen och i att fastigheterna vid värderingen behandlas enligt reglerna för lager av fastigheter med åtföljande rätt till nedskrivning på fastigheterna och dels som ingående i en fastighetsförvaltning. Det senare tar sig uttryck i att de löpande fastighetsinkomsterna redovisas i inkomstslaget annan fastighet.

Överskott eller underskott från fastighetsförvaltningen bör i dylika fall enligt SBEF:s uppfattning alltid få avräknas mot underskott resp. över- skott i rörelsen. ] bägge verksamheterna — fastighetsförvaltningen och byggnadsrörelsen - kan med hänsyn till verksamheternas speciella art kraftiga variationer i resultatet förekomma år från år. Sålunda kan resulta- tet av fastighetsförvaltningen bl. a. påverkas av utförda reparations- och underhållsarbeten o.d. Den föreslagna förlängningen av tiden för fördel- ning av reparationsavdrag är inte tillräcklig för att åstadkomma motiverade resultatutjämningar mellan åren. Resultatet i byggnadsrörelsen å andra sidan varierar vanligen mellan åren bl.a. på grund av det ekonomiska utfallet av i rörelsen utförda större entreprenadåtaganden. Resultatet av ett sådant arbete påverkar i stor utsträckning företagets hela årsresultat. Att notera i sammanhanget är dessutom att ett byggföretag ofta förvärvar egna fastigheter för att i konjunktursvackor genom arbeten på de egna fastighe- terna bibehålla en jämn sysselsättning. Det anförda talar enligt SBEF:s mening ytterligare för den uppfattning som framförts i promemorian om att gemensam inkomstberäkning (eller fullständig kvittning av överskott resp. underskott) bör få ske mellan förvärvskällorna annan fastighet och byggnadsrörelse i det fallet samma fastigheter ingår dels som omsättnings- tillgångar i byggnadsrörelsen och dels som förvaltningsobjekt i förvärvs- källan annan fastighet. Som redan anförts bör detta tillåtas även om en eventuell avdragsbegränsning i andra avseenden genomförs.

En motsvarande situation föreligger f.ö. då en person på grund av ägande och verksamhet i ett byggföretag också personligen anses bedriva byggnadsrörelse. lnnehavda fastigheter eller aktier/andelar i fastighetsför- valtande företag utgör då oftast omsättningstillgångar i denna rörelse. Personen i fråga som alltså är vad man brukar kalla byggmästarsmittad kan då tänkas redovisa inkomst av tjänst (från byggföretaget) inkomst av annan fastighet (förvaltningsresultatet av omsättningsfastigheter) underskott i rö- relse (nedskrivning av omsättningsfastigheter/aktier eller andelar). ] alla dessa fall bör enligt SBEF en gemensam inkomstberäkning tillåtas för de ' skilda förvärvskällorna personen redovisar eftersom personens samtliga ovan angivna inkomster i grunden emanerar från en och samma rörelse. nämligen byggnadsrörelsen. Värt att notera i det sammanhanget är att reglerna om värdering av omsättningsfastigheter/lageraktier, lagerandelar nyligen varit föremål för lagstiftning (SFS 1981: 295). Att tämligen omgåen- de förta effekterna av denna lagstiftning ter sig enligt SBEF högst anmärk- ningsvärt.

SBEF uttalar vidare att skiftande årsresultat ofta förekommer inom byggbranschen. där mindre och medelstora företag inte har så många stora projekt på gång samtidigt, att ett år kanske vinstavräkning sker för ett förlustarbete varvid negativt rörelseresultat uppkommer, att nästa år vinst-

Prop. 1981/82: 197 171

avräkning kan ske av ett projekt som ger vinst, varvid positivt rörelseresul- tat uppkommer, att det är i högsta grad otillfredsställande att fullständig resultatutjämning då inte får ske mellan åren samt att effekterna av de nya reglerna om behandlingen av pågående arbeten på löpande räkning, vilka leder till mer eller mindre slumpmässiga årsresultat. leder till att effekterna blir än mer otillfredsställande. SBEF anför vidare:

Framhållas skall också att avdragsbegränsningen helt allmänt torde få negativa effekter för den som äger och förvaltar hyresfastigheter. Under senare år har omfattande begränsningar i fråga om rätten till avdrag för reparationskostnader gjorts. Om man till dessa begränsningar lägger de nu föreslagna reglerna torde det stå klart att möjligheterna och viljan hos fastighetsägare att utföra större reparations- och underhållsarbeten på sina fastigheter kommer att minska. Marknaden för reparations- och ombygg- nadsarbeten torde därmed sannolikt komma att påverkas i negativ rikt- ning. En sådan utveckling kan ur. samhällsekonomisk synvinkel inte på något sätt vara önskvärd. vare sig med tanke på fastighetsbeståndet eller med tanke på sysselsättningen inom byggsektorn.

SFR uttalar att kostnadsnivån för hushållen inte kommer att medge något nämnvärt boende i frifinansierade småhus i framtiden. att kanske också friliggande statligt belånade hus kommer i farozonen, om nuvarande räntebidrag minskar, vilket är sannolikt. att allt detta inte kan undgå att få konsekvenser för småhusproduktionen. att det leder till prisfall på småhus- marknaden samt att däri också ligger en ganska kraftig styrning mot hyres- och bostadsrättsboende. SFR anför vidare:

För hyresfastigheter har visserligen det antal år. på vilka ett större reparationsarbete får fördelas som avdrag vid beskattningen. utökats. Det- ta torde dock inte vara tillräckligt för att motverka de negativa effekterna av avdragsbegränsningen. Reparationsarbeten är numera så kostsamma att de i många fall skulle undvikas helt eller i vart fall skjutas på framtiden. om rätten till omedelbart avdrag beskäres eller begränsas i värde.

SABO (majoriteten): Förslaget får endast marginella effekter på bostadssektorn. Den före- slagna avdragsbegränsningen medför att underskottsavdragen på småhus- sidan minskar med ca 1 miljard utifrån 1981 års förhållanden, dvs. knappt 10%, eller omkring två tredjedelar av ett års volymökning. Således kvar- står de av SABO vid tidigare remisstillfällen påtalade ekonomiska orätt- visorna inom bostadssektorn.

Sveriges fastighetsägareförbund. som anser att man, om förslaget om begränsning av underskottsavdragens skattemässiga värde genomförs, bör undanta bostadssektorn eller i vart fall genomföra denna del av reformen med lång övergångstid. anför att förslaget kan förmodas leda till ett mer eller mindre utbrett skatteplanerande i avsikt att neutralisera överskott i en förvärvskälla mot underskott i en annan. att det är synnerligen olyckligt att en skattskyldig som råkar äga två fastigheter utgörande skilda förvärvskäl-

Prop. 1981/82:197 172

lor skall ”straffbeskattas” till skillnad från den som har sina hyresfastig- heter i en förvärvskälla samt att den som endast har en fastighet som ger underskott år efter år på samma sätt som villaägaren kan drabbas hårt av förslaget. Förbundet föreslår att kvittningsmöjligheter tillskapas inom in- komstslaget, eftersom man i annat fall riskerar en rad konstlade skattetransaktioner och eftersom förvärvskällebegreppet är föråldrat och ej konstruerat för detta syfte. Förbundet noterar den förbättring som utsträckningen av reparationsavdraget till sex år innebär och anser att detta kan i någon mån initiera en ökning av reparationsverksamheten i de enskilda hyreshusen. l sammanhanget kritiserar förbundet de ogynn- samma effekter som uppkommit genom inskränkningarna i avdragsrätten för reparationer vid statlig belåning och uttalar att detta har försvårat en önskvärd saneringsverksamhet i kommunernas äldre stadsdelar. Vidare anför förbundet:

Ett gammalt krav från förbundets sida är införandet av någon form av reparations- och/eller investeringsfonder. Denna fråga bör nu tas upp till förnyad behandling. lfrågavarande angelägna reform bör kunna underlät- tas av bl.a. genomförda ändringar i bokföringslagen. varigenom praktiskt taget alla ägare av hyresfastigheter blivit bokföringsskyldiga. I samman- hanget kan man erinra om att fr.o.m. taxeringsåret 1980 har enskilda rörelseidkare fått möjlighet att sätta av 50% av rörelseresultatet till en investeringsreserv i förvärvskällan rörelse. Det är därför en naturlig ut- veckling. att även ägare av hyresfastigheter bör likställas med andra före- tagare och således beredas möjlighet att reservera medel för framtida behov genom avdrag för avsättning till investerings- och/eller reparations- fond. För hyreshusens del skulle en fond kunna leda till ytterligare förbätt- ring av husens underhåll. Som läget är i dag föreligger stora svårigheter att låna till reparationer och underhåll. Man skulle. om någon form av konton infördes för hyreshusens del, kunna överföra överskott från vissa år till kontot för att sedan under ett annat år av stora reparationer kunna uttaga ' medel från kontot. Ett sådant system skulle även vara till gagn för hyres"- gästerna i form av förbättrat underhåll.

Förbundet uttalar också att intresset för lånefinansierade energibespa- ringsåtgärder troligen kommer att minska samt att vissa ytterligare skatte- frågor, rörande rätt till avdrag för pensionsförsäkringspremier på grundval ' av inkomst av annan fastighet samt löneri fastighetsförvaltande bolag eller föreningar. bör övervägas i detta sammanhang.

SFF:

Enligt utredningen hänför sig omkring två tredjedelar av underskottsav- dragen till underskott av schablontaxerad fastighet. Utredningen diskute- rar inte den lösning av ”avdragsproblemet" som därvid genast anmäler sig. Enligt föreningens uppfattning är det barockt att rasera nuvarande nettobeskattningssystem och skapa mängder av svåröverblickbara följd- verkningar i stället för att helt enkelt höja inkomstschablonerna så att de något återtar tidigare relation till räntenivån.- Naturligtvis måste en sådan

Prop. 1981/82: 197 - 173

förändring ske stegvis under en viss tid men att över huvud taget inte ta upp denna åtgärd till seriös diskussion är ett uttryck för undfallenhet mot villaägarnas "kravmaskin" .Och ändå är det väl känt att 70- talets ekono- miska vinnare är just villaagarna.

Sveriges villaägareförbund uttalar att förlusterna på grund av omlägg- ningen i flertalet fall blir av förhållandevis begränsad storlek, högSt ca 2 000 kr. per år, att försämringarna för en mindre men ändå betydande grupp uppskattningsvis ca 100000 småhusägare blir av större omfattning samt att de säkert i många fall kommer att medföra att fastigheterna måste säljas, varvid risk föreligger för direkta förluster. Förbundet anför vidare:

Vid bedömningen av skatteomläggningens konsekvenser måste som re- dan framhållits beaktas, att höjningen av räntan. oljepriset, taxeringsvär- dena. de kommunala avgifterna. tomträttsavgälderna. m.m. redan lett till en kraftig höjning av boendekostnaderna. Köpare av småhus måste därför normalt ta i anspråk alla tillgängliga reserver för att finansiera fastighetskö- pet och för att kunna betala de höga kostnaderna för att bo i husen. Varje yterligare kostnadsökning kan därför vara direkt avgörande för om fas- tighetsköpet kan komma till stånd eller inte och vilket pris som de presum- tiva köparna kan betala.

De möjligheter som ofta finns att lösa bostadsfrågan på annat sätt än genom köp av småhus leder vidare ofta till betydligt lägre kapitalkost- nader. Detta gäller särskilt nya hyreshus och kooperativa bostadsrättshus. I dessa är den garanterade räntan låg. tre procent. samtidigt som de fördelaktiga lånereglerna är tillämpliga för praktiskt taget hela produk- tionskostnaden genom produktionskostnadsbelåningen. I många fall kom- mer därför hyra eller köp av sådana bostadsrätter att framstå som väsent- ligt bättre alternativ än köp av småhus.

Det är därför troligt att fastighetspriserna kommer att sjunka speciellt i vissa prisklasser. Hur stort prisfallet blir är det i praktiken nästan omöjligt att beräkna, och meningarna härom är uppenbarligen mycket delade.

Hur utvecklingen blir i verkligheten är det dock som nämnts svårt att förutse. Genomförandet av skattereformen _under tre år kommer möjligen att medverka till att, i löpande priser uttryckt, prisfallen inte blir så stora utan följden i stället huvudsakligen blir att den prisökning, som annars skulle ha uppkommit. uteblir. Uttryckt i fast penningvärde blir det dock med säkerhet en fortsatt värdesänkning. Under de båda senaste åren har det förekommit en sådan realvärdesänkning på ca 25 % r genomsnitt. Även vid en sådan utveckling uppkommer ofta förluster för ägarna, eftersom den höga räntan innefattar en ersättning för penningvärdeförsämringen och förutsätter en häremot svarande nominell fastighetsvärdeökning. För de dyraste husen kan dock förutses ett prisfall även i nominella belopp. Detta gäller särskilt storstadsområdena. där kostnadsökningen redan varit sär- skilt stor bl. a. på grund av de höjda taxeringsvärdena och ändrade villa- skattereglerna samt de höjda räntorna. De billigare husen har förmodligen något större möjligheter att hävda sig i konkurrensen om läget 1 förhållande till kommunikationer och annan service är någorlunda gott.

Det prisfall på småhus som kan befaras och som f. ö. i viss utsträck- ning redan ägt rum kommer att leda till direkta förluster för de småhus-

Prop. 1981/82: 197 ' 174

ägare som av någon orsak måste sälja och som därvid inte kan finna köpare som är beredda att betala samma pris som säljarna själva betalat.

Helt naturligt kommer de kraftigt förändrade förhållandena i fråga om boendekostnader och fastighetspriser att påverka också möjligheten att bygga och sälja nya småhus. För de befintliga småhusen kan, som framgått av det föregående. följden ofta bli att den naturliga och av penningvärde- försämringen betingade pris- och värdeökningen uteblir. För nyproduk- tionen leder däremot kostnadsutvecklingen till att priserna måste kunna stiga för att produktionskostnaderna skall täckas. Eftersom det på markna- den förekommer både äldre och nya hus, medför en oförändrad prisnivå på de förra att det successivt uppkommer en allt större prisskillnad mellan de äldre och de nyproducerade husen. som medför att de nya husen inte kan säljas. Eftersom kostnadsökningen kan väntas bli ca 10% per år kan detta leda till att produktionen av nya småhus med äganderätt upphör efter ett fåtal år.

Denna utveckling är redan i full gång särskilt för frifinansierade hus och gruppbyggda småhus med äganderätt. Produktionen av de förra har redan praktiskt taget upphört. och igångsättningen av de senare minskar nu enligt uppgifter från bostadsstyrelsen med 35 % per år.

Denna utveckling får mycket allvarliga konsekvenser inte bara för bygg- företagen utan också för sysselsättningen inom de berörda industrigre- nama och orterna.

Övergångsvis behöver verkningarna för bostadsförsörjningen inte bli allvarliga genom att varje års produktion utgör en mycket liten del av beståndet. Genom att de ifrågavarande företagen till stor del slås ut och arbetskraften övergår till annan sysselsättning finns dock risk för bostads- brist längre fram. eftersom bostadsbeståndet då inte kan öka i den takt som krävs, på grund av att byggnadsindustrins kapacitet då har reducerats starkt. Verkningarna av skatteomläggningen blir därför mycket allvarliga också för den framtida bostadsförsörjningen.

Förbundet uttalar vidare att skatteförslaget innebär ett avsteg från de utfästelser som partiledarna gjorde 1979 och som villaköparna och villa- ägarna har haft anledning räkna med skulle gälla, att vissa delar av skatte- förslaget klart strider mot grunderna för grundlagens retroaktivitetsförbud. att den kostnadsparitet mellan olika bostads- och dispositionsformer som samtliga politiska partier har varit ense om sedan 1975 sätts ur spel. att skattebetalare med eget kapital till stor del undgår att drabbas av skatteom- läggningens negativa konsekvenser samt att avdragsbegränsningen får all- varliga sociala skadeverkningar för känsliga medborgargrupper. ofta barn- familjer med hårt ansträngd ekonomi. Förbundet fortsätter:

Av det föregående har framgått att villaägareförbundet inte kan godta den avdragsbegränsning, som utgör en del av skatteförslaget.

Med marginalskattereformen förhåller det sig annorlunda. Också den medför visserligen betydande relativa försämringar för villaägarna och övriga skattebetalare med underskottsavdrag jämfört med hyresgäster och övriga skattebetalare utan underskottsavdrag. Dessa relativa försämringar torde uppgå till miljardbelopp. Med hänsyn till marginalskattereformens stora positiva verkningar för samhället bör dock dessa försämringar kunna godtas.

Prop. 1981/82:197 _ 175

Förbundets förstahandsyrkande blir därför att avdragsbegränsningen dras bort från förslaget.

Om detta yrkande inte kan bifallas blir förbundets yrkande i andra hand följande. _

Ett syfte med avdragsbegränsningen har sagts vara. att komma till rätta med "nolltaxeringen". Detta är givetvis angeläget. Det bör dock kunna ske med enklare medel, exempelvis med utnyttjande av generalklausulen, och utan att tusentals vanliga villaägare, som rättat sig efter hittillsvarande regler och vad politikerna lovat. ska få sin ekonomi spolierad. Det miss- bruk av avdragsreglerna som kan förekomma och som kan leda till noll- taxering torde normalt inte bero på höga villaavdrag. Om inte avdragsbe- gränsningen i sin helhet kan tas bort från förslaget bör den därför inskrän- kas till andra avdrag än för räntor för ägda bostäder.

Om inte heller detta yrkande kan bifallas bör införas en lång övergångs- tid för avdragsbegränsningen. Såsom framgått av professor Hagstedts utredning strider plötsliga förändringar av skattereglerna mot grunderna för grundlagens retroaktivitetsförbud. För att kunna anpassa sig till en ny situation krävs en lång övergångstid med särskilda regler. Dessa kan utformas på olika sätt. förslagsvis så, att procentsatsen för avdragets värde successivt sänks från den föreslagna högsta marginalskattesatsen (80%) till 50 %. En så utformad regel skulle exempelvis kunna innebära att procentsatsen sätts till 75 % för 1983 och därefter sänks med fem procent- enheter varje år fram till 1988, då den skulle komma att utgöra 50 %.

En annan möjlighet skulle kunna vara, att de nya avdragsreglerna endast införs för nya lån. medan hittillsvarande avdragsregler bibehålls för lån av den omfattning som förekom exempelvis då de nya reglerna införs.

Som en tredje möjlighet skulle kunna tänkas att införa ekonomiska skyddsregler för dem som drabbas värst av skatteomläggningen. Sådana regler med behovsprövning i varje särskilt fall skulle dock antagligen leda till byråkrati och svårigheter vid tillämpningen. Antalet berörda fastighets- ägare torde bli mycket stort. Mera generellt verkande regler är därför att föredra.

Både de borgerliga partiernas oreserverade avståndstagande under val- rörelsen 1979 till varje form av begränsning av avdragsrätten och det socialdemokratiska partiets uttalande, att ingen ska drabbas oskäligt av de regler som kan komma i framtiden, utgör starka argument för att någon form av övergångsregler införs.

Av det föregående har framgått att de värsta verkningarna uppkommer för dem som under senare är köpt småhus och därvid tvingats betala höga priser och ta stora lån, ofta med dåliga villkor.

I de fall priserna har varit höga har också fastighetstaxeringsvärdena blivit höga och villabeskattningen särskilt kännbar. Detta har främst inträf- fat i de fall då den undre gränsen för den progressiva villabeskattningen (450000 kr.) överskridits. De nya skattereglerna torde komma att leda till prissänkning särskilt för dessa villor. För att kompensera för detta bör procentsatserna 4—8% i intäktsschablonen sänkas och progressiviteten helst helt tas bort.

Förbundet vill avslutningsvis peka på de möjligheter som finns att ge- nom en ny låneform komma till rätta med eller i varje fall starkt begränsa de problem som varit anledning till att förslaget om avdragsbegränsningen lagts fram. Att underskottsavdragen vuxit och också i fortsättningen kommer att växa till mycket stora belopp är främst en följd av den höga

Prop. 1981/82:197 176

inflationen och den höga räntan. Utgiftsräntorna och därmed räntef och underskottsavdragen och skattebortfallet genom avdragen skulle kunna starkt begränsas om en möjlighet infördes till partiellt reala lån av det slag som villaägareförbundet föreslagit. — — -— Förbundet får härmed upprepa sitt tidigare yrkande att en utredning snarast sker av denna finansierings- och låneform.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför angående förlängningen av tiden för reparationsavdrag: '

Fördelningen av reparationsavdrag på sex år kommer att kunna medföra skatteadministrativa problem. Hur stort reparationsavdrag som totalt sett skall medges prövas i många fall inte förrän det sista år då avdraget yrkas. Detta kan redan i dag i extremfall innebära att reparationsavdraget inte prövas förrän nio år efter det år då reparationen skett, nämligen i det fall då reparationsavdraget har medfört underskott som utnyttjats genomframti- da förlustavdrag. I sådana fall finns inte de ursprungliga deklarationerna bevarade, eftersom dessa bara sparas i sex år. Vid kontrollen av repara- tionsavdrag måste alla mellanliggande års deklarationer tas fram. En utred- ning om reparationsavdragets storlek upp till tio år efter det år reparatio- nen skett är naturligt nog svår att utföra och ger ofta ett bristfälligt resultat, då nödvändiga uppgifter inte kan erhållas.

Länsstyrelsen ifrågasätter därför lämpligheten av att låta reparationsav- drag uppdelas på sex år och förordar i stället att nuvarande uppdelning på tre år bibehålls. Det torde enligt länsstyrelsens mening dessutom inte bli lika vanligt med stora reparationsavdrag i framtiden med hänsyn till de skärpta regler som gäller från och med l98l års taxering för reparations- kostnader när statliga lån erhålls.

Om reparationsavdrag trots allt skall få uppdelas på sex år anser länssty- relsen att det är nödvändigt att det totala reparationsavdraget fastställs redan det första taxeringsåret efter reparationen. Detta skulle vara till fördel både för den skattskyldige och för skattemyndigheterna.

6. Närmare om avdragsbegränsningen

6.1. Kvittning mellan beskattningsåren

Flera remissinstanser är kritiska mot att förlustavdrag inte får göras ens

mot senare års inkomster av samma förvärvskälla och några anser att detta . .

utgör ett incitament till felaktig redovisning. Kammarrätten iJönköping:

En nystartad verksamhet går regelmässigt med förlust i initialskedet. Efter en tid kan förlusten komma att vändas till vinst. ] de fall verksamhe- ten utgör endast en av flera i samma förvärvskälla — t.ex. i ett större företag kan förlusten ofta avräknas helt. Denna möjlighet bortfaller emellertid när förvärvskällan enbart består av den ifrågavarande verksam- heten. Den föreslagna ordningen skulle alltså främst drabba mindre företag vid nyetablering eller med så skiftande årsresultat att dessa ibland ger vinst och ibland förlust.

Prop. 1981/82: 197 177

Kammarrätten anser rätten till förlustutjämning i förevarande fall så väsentlig, att ytterligare försök bör göras att finna en tillfredsställande metod för skatteberäkningen, eventuellt genom en sådan dispensregel som redovisas i promemorian (s. 86 f.) och som där med rätta avvisas som en allmän lösning för undantag från kvittningsförbudet.

RR V:

Problemet med nystartade rörelser som ofta redovisar underskott de första åren och inte skall få nyttja underskottsavdraget som förlustavdrag kommande är bör lösas. Det är troligt att viljan att investera i mer risk- fyllda projekt annars minskar eller upphör.

Länsstyrelsen i Malmöhus län (majoriteten):

I promemorian redovisas två alternativ till den föreslagna metoden med tillägg av förlustavdraget vid beräkning av underlaget för tilläggsbelopp. Det första alternativet är att ändra förlustutjämningsreglerna så att avdrag för underskott i förvärvskälla får utnyttjas endast såsom en form av förlustavdrag från senare års inkomster i samma förvärvskälla. Det andra alternativet är att ha särskilda regler för förlustutjämning inom förvärvs- källan vid beräkning av underlaget för tilläggsbelopp.

Det första alternativet avvisas av expertgruppen. eftersom det skulle innebära en mer långtgående avdragsbegränsning än som är avsett. Det andra alternativet skulle innebära mycket stora komplikationer. Det skulle t.ex. kunna innebära att förvärvskällomas resultat blev olika vid beräk- ning av beskattningsbar inkomst resp. underlag för tilläggsbelopp. Även detta alternativ avvisas därför.

Länsstyrelsen delar expertgruppens uppfattning att det andra alternati- vet får anses olämpligt med hänsyn till de komplikationer metoden skulle innebära. Beräkningen av underlaget för tilläggsbelopp skulle med denna . metod komma att belastas med ytterligare arbetsmoment.

Det första alternativet att ett underskott i en förvärvskälla endast skall . kunna utnyttjas mot senare års överskott i samma förvärvskälla kommer" som expertgruppen påpekat, att innebära en större avdragsbegränsning än som var avsedd. Länsstyrelsen anser emellertid att de ovan påtalade effekterna av avdragsbegränsningen i viss mån kunde elimineras genom att medge valfrihet mellan den i dag gällande metoden för förlustutjämning och den av expertgruppen som första alternativ beskrivna metoden.

Den skattskyldige skulle alltså ha möjlighet att spara ett underskott i en förvärVSkälla för att ett kommande år utnyttja detta mot ett överskott i samma förvärvskälla. Vid val av denna metod skulle det sparade under— skottet minska även underlaget för tilläggsbelopp. Nackdelen för den skattskyldige skulle med denna metod inskränkas till den förskjutning i tiden som blir följden då underskottet utnyttjas vid ett senare tillfälle. Metoden skulle föredragas av de som förväntar att verksamheten i framti— den kommer att. ge överskott som tillsammans med övriga inkomster innebär att brytpunkten passeras. . . _

Skulle den skattskyldige välja att utnyttja ett förlustavdrag enligt dagens regler skulle således avdragsbegränsningen inträda. En sådan valfrihet mellan de beskrivna metoderna synes stå i överensstämmelse med princi- perna för avdragsbegränsningen.

12 Riksdagen 198l/82. I saml. Nr 197

Prop. 1981/82: 197 178

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

En annan viktig fråga är kvittningsrätten mellan olika beskattningsår inom samma förvärvskälla. I promemorian har denna fråga skjutits på framtiden. Oklarheten om detta gör att förslagets konsekvenser är omöj- liga att överblicka. Detta försvårar naturligtvis framför allt företagarnas skatteplanering. Däremot har expertgruppen underlättat för fastighetsäga- re att få full avdragsrätt för underskott genom att föreslå en förlängning av tiden för fördelning av reparationskostnader. Mot denna bakgrund synes det anmärkningsvärt att inga förslag till lindringar för övrig näringsverk- samhet lämnats.

Skattechefen i Kronobergs län är kritisk mot att kvittningsrätt inte föreligger mellan åren och uttalar att effekten sannolikt kan leda till att många goda idéer aldrig kommer att förverkligas.

LRF:

Då även ett förlustavdrag skall läggas till vid beräkning av underlag för ' tilläggsbelopp kommer dessa avdrag att behandlas på samma sätt som underskott mellan olika förvärvskällor. Nystartade rörelser och jordbruk redovisar ofta underskott under de första åren. Genom de föreslagna reglerna kan dessa underskott endast utnyttjas till 50% i samband med förlustavdragen. Detta innebär helt naturligt en mycket kraftig skärpning av marginalbeskattningen av enskilda rörelseidkare och jordbrukare. För aktiebolag föreligger inte samma förhållande och konkurrensneutraliteten mellan företagsformerna är därigenom upphävd. Det måste därför vara ett oavvisligt krav att förlustavdrag kan utnyttjas fullt ut inom förvärvskällan.

En annan märklighet i förslaget är att övergångsreglerna föreskriver att" de förluster som uppkommer vid 1982 och 1983 års taxering får utnyttjas fullt ut i det nya systemet. De företagare som har dåliga eller medelmåttiga resultat f. n. kan följaktligen genom att tillskapa förluster dessa år vinna en fördel jämfört med de företagare som får förluster under kommande år. Detta är en osund princip som också belyser bristerna i förslaget.

NSD uttalar att det genom att beskattningsperioden är så kort som ett år inte går att undvika att vissa rörelseidkare då och då drabbas av förluster. att riskerna naturligtvis är särskilt stora i fråga om nystartade företag, samt att det är ett minimikrav att förluster mellan åren är kvitt- ningsbara fullt ut. NSD anför vidare:

Enligt nya regler för beskattning av försäkringsersättning (fr.o.m. 1984 års taxering) får nu företagare vid totalskada på byggnad göra utrangeringsavdrag det år skadan inträffat. Försäkringsersättning som en- ligt de nya reglerna blir skattepliktig intäkt balanseras normalt mot detta avdrag.

Skulle emellertid försäkringsersättningen inte betalas ut under samma år som utrangeringsavdrag görs, kan förslaget få icke önskvärda konsekven- ser.

Den skattskyldige kan genom avdraget få ett betydande underskott i rörelse. Detta underskott kan genom förslaget inte fullt ut balanseras mot

Prop. 1981/82: 197 179

senare uppburen försäkringsersättning. Förlustavdraget skall enligt försla- get behandlas som underskottsavdrag och blir då underlag för tilläggsskatt.

Vi har i olika sammanhang fört fram tanken på att förluster skall få avräknas inte endast mot framtida inkomster något som blev nödvändigt för ett 20-tal år sedan — utan även att en företagare skall få avräkna förluster mot tidigare havda inkomster. Detta skulle leda till en betydande minskning av problemen med så korta beskattningsår som ett år. Inte minst underslutet av 1970-talet har dessa olägenheter i denna del av det svenska systemet framträtt med full styrka. Vi förnyar vårt tidigare fram- förda yrkande.

SBEF riktar kritik mot att kvittning mellan åren inte tillåts ens inom samma förvärvskälla och anser att metoden inte kan försvaras med rent administrativa svårigheter. SBEF anser att det inte torde vara förenat med oöverstigliga hinder att efter erforderlig utredning finna en hanterlig väg att lösa problemet. '

SFR:

Som ett absolut minimikrav om gällande regler ej kan behållas finner förbundet ett system, där man berättigas att fritt få kvitta underskott i förvärvskälla mot överskott i samma förvärvskälla ett senare år. Därige- nom skulle nyföretagandet inte drabbas så hårt som annars sker. Vidare skulle den typen av verksamheter som har underskott permanent, såsom hobbyrörelser och lyxjordbruk. inte gynnas. Vid sidan av den föreslagna möjligheten skulle som för alla andra finnas kvar möjligheten att till högst 50% värde göra underskottsavdraget mot överskott i andra förvärvskällor redan samma år. '

Sveriges fastig/tetsägareförbrmd anser att det i promemorian inte har presenterats några som helst bärande skäl för att inte medge kvittningsrätt mellan åren inom en förvärvskälla. att detta framför allt gäller konventio- nellt beskattad fastighet samt att förlängningen av avdragsrätten för repa- rationer från tre till sex år inte löser detta problem.

SHIO Familieföretagen och Sveriges köpmannaförbund:

Enligt promemorian bör inte någon undantagsregel införas som medger kvittning mellan beskattningsåren vid beräkning 'av tilläggsbelopp med hänsyn till de komplikationer av administrativ art som en sådan undantags- regel skulle medföra. Som professor Lodin visat i en artikel i Skattenytt 1981 s. 545 skulle de administrativa problemen vara överkomliga, särskilt i jämförelse med de problem reformen i övrigt åstadkommer. Organisatio- nen anser, att kvittning mellan beskattningsåren bör medges, i vart fall. vid beräkning av tilläggsbelopp.

SRF motsätter sig att förlustavdrag skall ingå i underlaget för tilläggsbe- lopp. Länsstyrelsen i Malmöhus län:

En skattskyldig kan i den ovan beskrivna situationenha intresse av att föra över kostnader från det första verksamhetsåret till det andra. Detta

Prop. 1981/82:197 180

skulle kunna ske genom felaktiga periodiseringar. Taxeringsmyndigheten - skulle i ett sådant fall behöva kontrollera vad som i dag normalt sett inte behöver utföras, nämligen kontrollen av att de kostnader som hänför sig till ett visst är verkligen har-kostnadsförts detta år.

LRF:

Behandlingen av underskott i det föreslagna systemet kommer i många fall att aktualisera de ramar som bokföringslagens (BL) och jordbruksbok- föringslagens (JBL) värderingsregler och begreppet god redovisningssed ger. I en underskottssituation i viss förvärvskälla där man samtidigt har överskott i annan förvärvskälla med utrymme att styra överskottets stor- lek kommer behandlingen av underskottet i det nya systemet att leda till att underskottet helt naturligt minimeras med hjälp av uppvärderingar av omsättningstillgångar och aktiveringar av kostnader. Man kan befara att gränsöverskridanden i förhållande till BL och JBL kommer att bli vanliga. Samtidigt kan konstateras att värderingsreglerna och begreppet god redo- visningssed inte är entydiga. Risken för skattetvister är alltså stor. Det är enligt delegationens mening olyckligt att den föreslagna lagstiftningen fö- der konfliktsituationer av detta slag. Hittills har sådana frågor normalt gällt den motsatta situationen, nämligen att alltför försiktiga värderingar gjorts. I den situationen finns inte något civilrättsligt problem. Det uppkommer däremot i det nya läget. Skattemässigt blir det då fördelaktigt att överskri- da de civilrättsliga reglerna eller att i vart fall röra sig inom de inte sällan tänjbara gränsområdena. Delegationen menar att skattelagstiftning inte skall ges sådan utformning.

I detta sammanhang vill delegationen också peka på att inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse behandlas på annat sätt än inkomstslaget annan fastighet (konventionellt beskattad). Flertalet hyresfastigheter faller under BL. Det vanligaste skälet till underskott på sådana fastigheter är stora reparationskostnader. Dessa kostnader får enligt förslaget skatte- mässigt fördelas på sex år. Detta bör normalt medföra att underskott kan undvikas. I konventionellt beskattad fastighet kan alltså i bokföringen redovisas ett resultat som står i överensstämmelse med god redovis- ningssed utan att de negativa skattemässiga effekterna av ett underskott behöver tas. I jordbruksfastighet och rörelse föreligger inte denna möjlig- het. Skall i dessa inkomstslag uppnås motsvarande fördelar måste antingen kostnaderna som föranleder underskott läggas ned under en följd av år — vilket oftast är företagsekonomiskt felaktigt eller också måste de perio- diseras på ett sätt som kan. vara tvivelaktigt med utgångspunkt 'i god redovisningssed. Lagförslaget är i detta avseende inkonsekvent och orätt- vrst.

SHIO —- Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:

Regler om begränsad effekt av ett underskottsavdrag kan också leda till att näringsidkare genom olika bokföringsåtgärder försöker undvika att redovisa underskott i förvärvskälla. De bokföringsåtgärder som kan bli aktuella är att aktivera sådana utgifter som borde vara kostnad. värdera lagret till för högt belopp, redovisa osäkra fordringar till för högt belopp, redovisa för låg kostnad för framtida garantikostnader m. m. Genom dessa och andra bokföringsåtgärder kan man undvika att redovisa underskott. Det är helt felaktigt ur redovisningssynpunkt att verksamheten inte utvisar

Prop. 1981/82: 197 181

ett rättvisande resultat. Detta förhållande är vilseledande för banker, leve- rantörer och andra intressenter.

6.2 Räntetillägg vid bostadsförmån eller privat nyttjande av bil Förslaget angående räntetillägg vid bostadsförmån har väckt stark kri- tik. Ätskilliga remissinstanser anser att förslaget leder till otillfredsställan- de resultat eller är sakligt omotiverat. Kammarrätten i Jönköping anser att beskattningsresultatet av förslaget - blir mindre tillfredsställande och anser att man i första hand bör utreda hur stor del av räntekostnaderna som belöper på bostaden, i andra hand försöka utforma en schablonregel med ledning av 44 & kommunalskattela- gen och först i tredje hand använda den som föreslås i promemorian. Länsrätten i Stockholms län:

Enligt förslaget skall, om värde av bostadsförmån tagits upp som intäkt av hyresfastighet, jordbruksfastighet eller rörelse, tillägg göras med den del av förvärvskällans räntekostnader som belöper på den egna bostaden. Här måste förslagsställarna ha gjort sig skyldiga till ett tankefel. Hyreshus- ägaren har nämligen redan tagit upp som intäkt det fulla marknadsmässiga hyresvärdet av sin bostad. Enligt förslaget skulle det bli dyrare att bo i lägenhet i det egna hyreshuset än att hyra en motsvarande lägenhet i grannhuset. Motsvarande gäller i huvudsak beträffande bostad på jord- bruksfastighet och rörelsefastighet.

Länsrätten i Malmöhus län:

I 10 ä 1 mom. sjätte stycket behandlas s.k. räntetillägg för bostadsför- mån. Enligt förslaget skall härvid skilda beräkningssätt tillämpas såvitt avser å ena sidan jordbruksfastighet och å andra sidan hyresfastighet resp. rörelsefastighet. När det gäller jordbruksfastighet föreslås en proportione- ring (schablonmässig) mellan bostadsdelen (taxeringsvärdet på bostadse byggnad inkl. tomtmark) och övriga tillgångar i förvärvskällan. Länsrätten vill framhålla att förutom de i promemorian omnämnda tillgångsslagen även bl. a. kontanter, bankmedel, andelar i ekonömiska föreningar, medel tillhörande olika slags insättningskonton kan komma i fråga. Enligt länsrät- tens mening kan problem uppkomma när det gäller värdering av de olika slagen av tillgångar samt gränsdragning mellan rörelsetillgångar och andra tillgångar, det sista inte minst i fråga om rörelsekapital i form av bankme- del. Det vore därför värdefullt om det t. ex. i anvisningar kunde närmare anges hur värdering och gränsdragningen skall ske; jämför punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 55 lagen om statlig förmögenhetsskatt.

När det gäller bostadsförmån i den skattskyldiges egen hyresfastighet eller egen rörelsefastighet (hotell eller liknande) skall räntekostnaderna i motsats till vad som föreslagits i fråga om jordbruksfastighet — fördelas mellan bostadsförmånens värde och summan av samtliga intäkter 1 för- värvskällan. Denna beräkningsgrund finner länsrätten vara, åtminstone i de allra flesta fallen, helt riktig. Man får då fram en korrekt andel av- räntekostnaderna på ägarens lägenhet. Länsrätten ifrågasätter om det ej vore enklare. även om ej teoretiskt riktigt, att använda samma beräknings- grund som föreslås för hyres- och rörelsefastighet också för jordbruksfas- tighet.

Prop. 1981/82: 197 182

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län:

Schablonregeln för bostadsbyggnad i jordbruk leder till att en jordbruka- re får räntetillägg även om samtliga lån lagts ned på investeringar i maski- ner och driftbyggnader. Vid det omvända förhållandet, .dvs. då lånen finansierat bostadsbyggnaden medan investeringarna i maskiner och drift- byggnader är obetydliga. blir jordbrukaren inte beskattad fullt ut för sin privata konsumtion. Dessa effekter är inte acceptabla och bör inte tilläm- pas ens övergångsvis i avvaktan på ett bättre system. Frågan bör lösas innan reformen genomförs.

RRV uttalat att det naturligtvis inte finns någon logisk förklaring till den skatteökning som kan uppkomma t.ex. på grund av tillbyggnad till en ladugård 1 ett jordbruk.

Läns styrelsen i Östergötlands län avstyrker förslaget och anför.

Expertgruppen torde ha gjort sig skyldig till en felsyn beträffande till- läggshelopp för räntekostnad avseende egen bostad på jordbruksfastighet resp. 1 hyreshus. För egen bostad bestäms enligt 42 & KL ett förmånsvärde efter ortens pris. Detta pris inkluderar räntekostnader. Det finns således inget motiv för att göra ett räntetillägg i dessa fall. Liknande synpunkter framförs av Föreningen Sveriges fögderitjänstemän.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att motiv inte föreligger för räntetillägg i fråga om konventionellt beskattad annan fastighet med hän- syn till att förmånsvärdet normalt torde kunna sättas så att fastigheten visar överskott. Vidare anför länsstyrelsen att bostadsförmån vanligen inte förekommer inom inkomstslaget rörelse. att fördelningsregeln leder till olämpliga resultat i fråga om jordbruksfastighet samt_att räntetillägg i många fall kommer att helt falla bort genom kvittning mot kapitalinkoms- ter. Mot bakgrund härav och av administrativa skäl avstyrks förslaget. Liknande synpunkter framförs av Föreningen Sveriges skattechefer.

Länsstyrelsen l Göteborgs och Bohus län: '

1 de fall bostadsförmån skall redovisas har expertgruppen föreslagit att visst räntetillägg skall ske vid beräkning av tilläggsbeloppet. Grundprinci- pen. såsom den är uttryckt i 42 & kommunalskattelagen, är att bostadsför- mån skall redovisas med ortens pris. I detta marknadsvärde torde då även kapitalkostnaden ingå. I den mån förmånsvärdena anses för lågt redovi- sade är det i detta avseende som uppjusteringar bör ske. Den föreslagna tilläggsposten för ränta synes därför obefogad. Aven ur praktisk taxerings- synpunkt är förslagets utformning olämplig. En höjning av det deklarerade förmånsvärdet för hyresfastigheter kommer alltid att följas av en ändring av tilläggsposten ränta. Regeln om proportionering av utgiftsräntorna är dessutom krånglig och kan i vissa fall leda till icke önskvärda effekter. Så blir t.ex. fallet i förvärvskällor med stora lån och räntekostnader för driftsinventarier. Om tilläggsposter för räntor skall beräknas förordas där- för ett schablonmässigt tillägg av samma typ som föreslagits beträffande bilkostnader.

Prop. 1981/82:197 ' 183

Även länsstyrelsen [' Jämtlands län avstyrker förslaget och anser bc- stämmelserna svårtillgängliga och i vissa fall orättvisa samt att det kan ifrågasättas om grund för bestämmelsen föreligger med hänsyn till för- månsvärdet som skall tas upp. Liknande synpunkter anförs av skatter-he- fen i Kronobergs län. Länsstyrelsen i Norrbottens län avstyrker räntetill- lägg vid bostadsförmån av administrativa skäl.

LRF:

Expertgruppen konstaterar att boendet är privat även på jordbruksfas- tigheter och att en proportionering skall göras av räntorna mellan bostads- byggnaden och därtill hörande tomtmark och samtliga tillgångar i förvärvs- källan. Vid inkomsttaxeringen blir lantbrukaren beskattad för bostadsför- månsvärdet beräknat efter byggnadens taxeringsvärde och därvid tas inte hänsyn till tomtmarken. Det borde vara rimligt att samma begränsning tillämpas även beträffande räntefördelningen eftersom tomtmarken nor- malt är helt schablonmässigt tillskapad. Beträffande proportioneringen gäller att det är värdet av samtliga tillgångar i förvärvskällan som skall användas. Någon precisering av vad som förstås med "värdet" ges inte. Det är väl därför troligt att det är det värde som används på K4-blanketten som skall ligga till grund för proportioneringen. Även här finns ett inbyggt systemfel i resonemanget. Om t.ex. hustrun är lagfaren ägare tilljordbru- ket och mannen står för driften bör proportioneringen ske enbart utifrån fastighetens taxeringsvärde. Förhållandet blir detsamma om verksamheten drivs i handelsbolagsform eller om ett aktiebolag arrenderar fastigheten.

Skillnaderna mellan små och stora jordbruk är i många fall allt för stora för att en schablonregel av detta slag skall vara tillfredsställande. På flera stora jordbruk har bostadsbyggnaden åsatts låga värden på grund av att de K-stämplats eller att de ansetts dyra i underhåll. På mindre jordbruk representerar byggnadsvärdet en stor del av totala värdet. Resultatet härav är att räntebelastningen på den privata delen blir förhållandevis mycket större på det mindre jordbruket. Detta i kombination med att värdet av samtliga tillgångar kan hanteras olika mer eller mindre beroende på slum- pen gör att regeln inte är tillfredsställande.

Det måste vara ett förbiseende av expertgruppen att inte beakta intäkter av bostadsförmånsvärdet innan räntefördelningen görs.

Även NSD är kritisk till förslaget om räntetillägg vid bostadsförmån och invänder att det blir dyrare att själv bo i bostaden än att hyra ut den samt att man glömt bort att i schablonbeskattningen ligger inbakat ett avdrag för reparations- och andra kostnader. vare sig de uppkommit under ett visst är eller ej. och att underskottet på villor inte består av hela räntekostnaden. Liknande synpunkter framförs av Sveriges fastighetsägartförbund. som framhåller att i hyresvärdet ingår påslag för att täcka finansiella kostnader, SHIO Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund. SRF anser beräkningssättet för jordbruksfastigheter vara helt felaktigt.

Räntetillägget för privat användning av bil c. (1. som utgör inventarium kritiseras från flera remissinstanser för att orsaka alltför mycket merarbete i förehållande till de belopp det kan bli fråga om. Förslaget anses på andra håll som alltför schabloniserat och andra lösningar förespråkas.

Prop. 1981/82: 197 184

Länsrätten i Göteborgs och Bohus lärt:

Förslaget att schablonmässigt beräkna ett förmånsvärde för personbil e.d., som redovisas som tillgång i en enskild näringsverksamhet. torde innebära merarbete för skattemyndigheterna. Av principiella skäl kan sät- tas i fråga om inte den privata delen av räntekostnaderna bör hänföras till inkomstslaget kapital. Den lösning som expertgruppen föreslår medför en alltför schablonmässig behandling av de skattskyldiga och kan uppfattas som felaktig och orättvis. Länsrätten förordar därför att förslaget inte genomförs i denna del. Gruppen har föreslagit att 1980 års företagsskatte- kommitté utreder frågan om att sätta ett "staket" kring rörelseförmögen- heten. Frågan om ränteutgifternas fördelning för personbil c. d. i närings- verksamhet bör i samband därmed förhoppningsvis kunna lösas på ett bättre sätt.

RSV anser det tveksamt om räntetilläggen är befogade och anför:

Räntetillägget avses motsvara den del av finansieringskostnaden som är hänförlig till det privata nyttjandet av bilen. RSV vill ifrågasätta om en sådan korrigering är nödvändig. Enligt de nuvarande skatterättsliga princi- . perna är nämligen förutsättningen för att bilen skall få behandlas som ett inventarium i rörelsen att bilen är nödvändig för verksamheten. Detta gäller även om bilen kan nyttjas för privat körning.

Följaktligen måste kapitalanskaffningskostnaden för bilen i sin helhet anses vara en rörelsekostnad. ! detta sammanhang vill RSV påpeka att någon jämförelse med de s.k. bilförmånsvärdena inte kan göras. Bilför- månsvärdena bygger nämligen på principen att den som disponerar bilen skall beskattas för vad det skulle ha kostat om han själv anskaffat bilen. Någon hänsyn till att bilen även används för tjänstekörning tas inte. Om någon bil däremot inte är erforderlig för rörelsen eller i tjänsten medges inte i något fall avdrag. '

Länsstyrelsen i Östergötlands län avstyrker förslaget och anför:

Expertgruppen föreslår räntetillägg vid beräkning av inkomst av fastig- het eller rörelse för bil. båt eller liknande tillgång till den del sådan tillgång använts för privat bruk. En tillämpning av denna regel skulle innebära stora kontrolltekniska och administrativa problem. Räntetilläggen blir dessutom i de enskilda fallen ofta beloppsmässigt små. Dessutom kan ifrågasättas om inte redan nuvarande regler innebär att som privat andel av bilkostnaderna skall upptas den del av räntekostnaderna som belöper på det privata nyttjandet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län (majoriteten):

Länsstyrelsen anser såvitt gäller bilkostnaderna att de sehablonmässiga räntetilläggen bör förutsätta schablonmässigt beräknade förmånsvärden. Den metod som f.n. tillämpas är att de totala bilkostnaderna fördelas mellan den privata användningen och den yrkesmässiga. [ de totala bil- kostnaderna borde även inräknas ränta avseende bilen. Av praktiska skäl göres emellertid inte detta då räntan under alla omständigheter är avdrags- gill. Vid denna praktiska tillämpning beaktas emellertid inte att nettointäkt av rörelse och jordbruk även skall användas som utgångspunkt för beräk-

Prop. 1981/82: 197 185

ning av underlaget för egenavgifter och socialförsäkringsförmåner. Läns- styrelsen anser att-den nu föreslagna skattereformen kommer att innebära en omföring av privat andel av räntekostnader från näringsverksamheten till inkomst av kapital blir ett nödvändigt led i taxeringsarbetet. Den alternativa metoden är således att föredra enligt länsstyrelsens uppfatt- ning. Likformigheten med andra skattskyldiga kan uppnås på ett bättre sätt eftersom avdragsbegränsningen endast inträder om inkomst av kapital verkligen visar underskott. Metoden innebär en tillämpning av de nuvaran- de reglerna, varför speciell lagstiftning således ej behöver komma ifråga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Teoretiskt sett torde inte samma invändning kunna riktas mot förslaget om räntetillägg för privat andel av bilkostnader i rörelse eller jordbruk. Länsstyrelsen bedömer dock förslaget som ett utslag av alltför långt driven exakthet vid beräkning av tilläggsbelopp. Förenklingsintresset bör här få ta över önskemålet om absolut exakthet. Oklarheten beträffande behandling- en av räntefria lån från arbetsgivare till anställd talar också för att man åtminstone bör av'vakta med införandet av tilläggsbelopp för räntedelen av de privata bilkostnaderna.

Även länsstyrelserna iJämtlands och Norrbottens län avstyrker försla- get av administratiVa skäl. Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar därvid att beloppen i allmänhet skulle bli försumbara. Skattechefen i Kronobergs län anser förslaget mindre motiverat.

Föreningen Sveriges fögderitjänstemän:

Föreningen ifrågasätter också förslaget till räntetillägg för skuld på bil m.m. Förfarandet innebär otvivelaktigt en ytterligare komplikation vid deklarationsgranskningen. Det rör sig dock om relativt små belopp, vilket innebär att de inte torde komma att ägnas någon större uppmärksamhet vid granskningen. Bestämmelsens efterföljd kan därför väntas bli dålig, och skatteintäkterna obetydliga.

Föreningen Sveriges skattechefer:

Vad beträffar räntetillägget för bil m.m. i förvärvskälla finns skäl att vara än mer tveksam. Detta tillägg måste i motsats till tillägget för' bostad — baseras på flera mer eller mindre osäkra uppskattningar, nämli- gen av bilens värde. räntekostnaden och privatkörningen. Detta kommer säkerligen att ge upphov till tvister och processer med de skattskyldiga. Då det här rör sig i regel om relativt måttliga belopp, ibland rena struntsum- mor. avstyrker föreningen därför förslaget i denna del.

LRF anser förslaget medföra stora praktiska och administrativa svårig— heter.

NSD:

Det riktiga förfarandet vore naturligtvis att man gjorde en uppdelning även av räntekostnaderna på en privat del och en del för användning i verksamheten. Den förra delen skulle då behandlas som en räntekostnad

Prop. 1981/82: 197 186

under inkomst av kapital. Något skäl att jämföra—med vad som ingår i värdet av en anställds bilförmån finns inte. så mycket mindre som dessa förmåner värderas efter samma grunder oavsett vederbörande förmånsta- gares marginalskatteförhållanden.

Sveriges bilindustri- och bilgrossistjörening:

I betänkandet tas vissa frågor upp som berör bilområdet. Bl. a. föreslås att en enskild näringsidkare som använder bil i verksamheten skall påföras ett räntetillägg för den del som bilen används privat. Förslaget motiveras med att näringsidkare inte skall komma i bättre läge än andra skattskyldiga som beskattas för räntekostnader via bilförmånsvärdet.

Vi har naturligtvis inget att invända mot att man försöker uppnå en rättvis beskattning, men denna form av millimeterrättvisa torde kosta mer än den smakar. Ökat krångel och ökade kostnader både för beskattnings- myndigheter och skattskyldiga skulle bli följden om förslaget genomför- des. Ytterligare bördor skulle läggas på småföretagen. Den näringsidkare som köpt bilen kontant skulle påföras en räntekostnad som inte existerar i verkligheten. Vi avstyrker förslaget om räntetillägg för näringsidkare.

SRF:

Schablontaxering av bilförmån enligt RSV:s anvisningar bör gälla alla inkomstslag. I denna schablon finns räntefaktor med, varför det får anses onödigt att tillföra denna bestämmelse.

Några remissinstanser tar upp särskilda frågor. främst avseende beräk- ningen och de ändringar som reformen kan föranleda i fråga om värdering- en av anställds bilförmån.

Länsrätten i Malmöhus län:

När det gäller beräkningen av räntetillägg för bil bör det klart framgå av lagtext eller anvisningar vilket värde som skall läggas till grund för räntebe- räkningen. Enligt lagtextförslaget synes det vara värdet enligt räkenska- perna ("tillgångens värde") medan författningskommentarerna i prome- morian talar om ”värdet på bilen" resp. "värdet på bilar av olika märken och årsmodeller", i exemplet dessutom om "uppskattat värde".

Länsrätten vill också med hänsyn till den mångfald mål som rör bilar, privatkörning osv. — framhålla önskvärdheten av att det införs ett lägsta belopp. då ändring ej bör företagas vid taxering, t. ex. om antalet mil vid privatkömingen ändras. Förslagsvis kan alla ändringsbelopp under 500 kr. falla bort.

RS V:

Om ett räntetillägg efter andra överväganden ändå anses böra införas bör dock en annan metod användas än den som nu gäller för att beräkna finansieringskostnaden vid bilförmån. Denna beräkning grundar sig nämli- gen på den s.k. återanskaffningsmetoden och återspeglar vad det skulle ha kostat den skattskyldige själv att årligen skaffa en ny bil. Om denna metod används blir räntetillägget större än vad som motsvarar den faktiska finan- sieringskostnaden. I stället bör finansieringskostnaden schablonmässigt

Prop. 1981/82: 197 187

beräknas efter en viss procentsats på bilens verkliga anskaffningsvärde och redovisas i den specifikation över bilkostnader på blankett R ] resp. R 5, som utgör en sammanställning av de i räkenskaperna bokförda bil- kostnaderna. Detta värde bör dessutom vara oberoende av bilens ålder. Alternativt kan näringsidkaren åsättas ett schablonmässigt beräknat be- lopp oberoende av anskaffningskostnad, bilens ålder och privat kör- sträcka.

Hur än schablontillägget beräknas skall beloppet inte återföras på blan- ketterna R 1 eller R 5 utan endast på blanketten "Uppgift om beräkning av underlag för tilläggsbelopp' '.

Vidare föreslås det i promemorian att den reducering av finansierings- kostnaden som nu görs när bilförmånsvärdena räknas fram skall upphöra. Det skulle medföra att hela finansieringskostnaden skulle belöpa på den anställde i form av bilförmånsvärde. Detta kan inte anses rimligt med hänsyn till att en förutsättning för att värdering enligt RSV:s anvisningar skall få ske är att bilen även används i tjänsten. I annat fall skall den skattskyldige påföras företagets totala kostnad som inkomst. Följaktligen skulle beskattningseffekterna bli olika mellan anställda och dem som har bil i rörelsen. Reduceringen sker i dag så att den anställde står för 33 % av finansieringskostnaden. Detta motsvarar ungefär den vanligaste fördel- ningen för rörelseidkare vid redovisning av bilkostnader, nämligen att 40% av kostnaderna återförs. Vid bilförmånsvärden'ngen justeras dessutom anskaffningskostnaden årligen och motsvaras av nybilspn'set den 15 juli inkomståret, vilket ju inte sker vid beräkning av den skattemässiga förmå- nen att privat använda rörelsebil.

Någon ändring av reduceringen av finansieringskostnaden kan med hän- syn till det anförda inte anses nödvändig. Sker en sådan justering så måste emellertid även den statliga bilersättningen och avdraget för bilresor till arbetet justeras. I beräkningsunderlaget för dessa belopp ingår nämligen en beräknad finansieringskostnad som en kompensation för anskaffningen av bilen.

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening förutsätter att principen om reduktion av finansienngskostnadsdelen i bilförmånsvärdet bibehålls. då rätten till avdrag ju kommer att finnas kvar även efter skattereformens genomförande, om än i reducerad form.

6.3 Undantag från kvittningsförbudet .

De remissinstanser som har yttrat sig i fråga om undantagen från kvitt- ningsförbudet är i allmänhet positiva till förslaget, men flera av dem anser att ytterligare undantag behövs.

Länsrätten i Malmöhus län ifrågasätter om inte kvittningsrätten mellan å ena sidan inkomst av fastighet eller rörelse och å andra sidan underskott som hänför sig till ränta på skuld i samband med förvärv av förvärvskällan också bör gälla dödsbo efter den skattskyldige, så länge dödsboet taxeras för sig. eftersom någon skatteskärpning inte synes vara avsedd att inträda om den skattskyldige avlider.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län har inte något att invända mot förslagen i fråga om kvittningsrätt i vissa situationer, delar uppfattningen

Prop. 1981/82: 197 188

att kvittningsmöjligheterna bör framgå av lagtexten och inte avgränsas genom dispenser'samt uttalar att det bör klarläggas i vilka ytterligare fall kvittning bör få ske, innan reformen genomförs.

RRV anför att en generell rätt att kvitta underskott mot inkomster av kapital upp till 30000 kr. skulle medföra ett ytterligare skattebortfall om endast 124 milj. kr. jämfört med den föreslagna kvittningsrätten villa— kapital, att en begränsad kvittningsrätt dels medför ökad administration, dels försvårar skattemyndigheternas kontrollmöjligheter samt att RRV anser det bättre att tillåta en generell kvittning eller_helt ta bort kvittnings- rätten. _

Länsstyrelsen i Östergötlands län:

Det i promemorian föreslagna undantaget från kvittningsförbudet mellan underskott av schablontaxerad fastighet och inkomst av kapital tillstyrks av länsstyrelsen. De övriga undantagen från kvittningsförbudet kan läns- styrelsen däremot inte tillstyrka. Som skäl härtill kan anges dels att regler- na bör göras så enkla och enhetliga som möjligt och dels att dessa'fall inte kan anses som så särskilt angelägna att kvittning bör få ske. Det kan dessutom anföras många andra situationer där undantag från kvittningsför- budet framstår som minst lika angelägna. Därför bör undantagen från kvittningsförbudet vara så få som möjligt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län (majoriteten):

Förslaget till avdragsbegränsning innebär en generell begränsning. Ex- pertgruppen har emellertid ansett det motiverat med kvittning vid beräk- ning av tilläggsbeloppet i vissa angivna fall. 1 promemorian diskuteras möjligheten att införa en dispensregel för kvittningsfallen. Tanken på detta avvisas med hänsyn till bl. a. den ökning av arbetsbelastningen som detta skulle innebära för riksskatteverket. Länsstyrelsen delar expertgruppens uppfattning att undantag från kvittningsförbudet bör vara särskilt angiven i lagen om statlig inkomstskatt och inte utformas som en dispensregel. Länsstyrelsen anser emellertid att utöver de i lagen intagna undantagen från kvittningsförbudet det i vissa angivna fall kunde vara motiverat med kvittning. En dispensregel skulle således kunna utformas på så sätt att riksskatteverket kan medge undantag från kvittningsförbudet i dessa fall. Detta borde gälla de förut påpekade fallen där avdragsbegränsningen kan tänkas ha en hämmande effekt på nyföretagandet och där de formella reglerna medför att verksamheter som framstår som en ekonomisk enhet måste redovisas var för sig. En sådan dispensregel skulle enligt länsstyrel- sens mening komma att tillämpas i begränsad omfattning och arbetsbelast- ningen för riksskatteverket bör därför kunna hållas på rimlig nivå.

Expertgruppen föreslår att underskott av schablontaxerad fastighet skall kvittas mot inkomst av kapital. Kvittningsregeln är enligt länsstyrelsens uppfattning välmotiverad.

Det har tidigare påpekats'de kontrollsvårigheter som föreligger vid avgö- rande om en räntekostnad skall anses vara hänförlig till inkomst av kapital eller annan fastighet. Underskott av schablontaxerad fastighet skall enligt förslaget få kvittas mot inkomst av kapital med upp till 30000 kr. Kvitt- ningsregeln innebär—således att dessa kontrollproblem till stor del elimine- ras. Ur administrativ synpunkt bör en sådan kvittning ej föranleda något merarbete då den kan företagas som en direkt följd av taxeringen.

Prop. 1981/82: 197 189

Undantag från kvittningsförbudet skall enligt expertgruppens förslag medges i ytterligare tre fall. Dessa motiveras med att det är fråga om ränteutgifter som skall dras av under inkomst av kapital trots att de sakligt sett hör samman med intäkter som redovisas i andra förvärvskällor. De tre fallen gäller ränta på skuld avseende aktier och andelar i fåmansföretag, ränta på skuld för arvsskatt eller gåvoskatt avseende fastighet eller rörelse samt ränta på skuld avseende andelar i handelsbolag som äger fastighet eller bedriver rörelse. Länsstyrelsen anser det motiverat att kvittning vid underskott av kapital medgives i dessa fall. Förfarandet med kvittning medför att ifrågavarande räntekostnader måste särbehandlas vid taxering- en. Metoden kommer därför att medföra merarbete då räntekostnaden dels skall medges som ett avdrag under inkomst av kapital och dels minska underlaget för tilläggsbelopp om inkomst av kapital visar underskott.

Den i promemorian angivna alternativa metoden att medge avdrag för ifrågavarande räntor i resp. förvärvskälla skulle därför enligt länsstyrel- sens mening vara att föredra. Med denna metod blir beräkningen av underlaget för tilläggsbelopp inte skilt från taxeringen. Metoden innebär emellertid också konsekvenser i andra avseenden som expertgruppen an- ser bör prövas i den allmänna översynen av förvärvskällereglerna som motiveras av reformen. Det är länsstyrelsens uppfattning att förfarandet med beräkning av underlaget för tilläggsbelopp som en särskild omgång utöver att fastställa den taxerade inkomsten bör ske på sådant sätt att taxeringsarbetet inte kompliceras. Den av expertgruppen föreslagna meto- den bör därför endast övergångsvis accepteras.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Kvittning mellan förvärvskällor inom olika inkomstslag skall enligt pro- memorian kunna ske i vissa fall. Dessa kvittningsmöjligheter tillrättalägger vissa av de mest besvärande olägenheterna med den föreslagna avdragsbe- gränsningen. Det finns även andra fall då kvittningsmöjligheten kan vara befogad. Som exempel kan nämnas kvittning av underskott i jordbruk eller rörelse mot realisationsvinster uppkomna vid försäljning av däri ingående fastigheter. Dessa frågor bör utredas vidare.

Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker förslagen om undantag från kvittningsförbudet.

Skatterrhefen i Kronobergs län."

Utredningen föreslår bl.a. att räntor som är hänförliga till inköp av aktier i ett fåmansägt aktiebolag bör få kvittas mot tjänsteinkomster som den skattskyldige lyft från bolaget. Enligt min uppfattning bör då även ränteunderskott som uppkommer på grund av inköp av aktier i börsnote- rade bolag få kvittas mot vinster på försålda aktier av samma slag. Börsbo- lagen har av tradition låga utdelningar. Det måste i och för sig vara önskvärt ur samhällsekonomisk synpunkt att denna utdelningspolitik bibe- hålls.

Utredningens förslag innebär att det blir förmånligare för en aktieägare med inkomster över brytpunkten att bolaget höjer utdelningen än att värdet på bolagets aktier ökar. En stor andel av de personer söm berörs av avdragsbegränsningen är villaägare och har således normalt underskotts-

Prop. 1981/82:197 190

avdrag. I praktiken har det därför inte någon större betydelse om aktierna är lånefinansierade eller inköpta med egna medel. Det blir i båda fallen förmånligare för aktieägaren att bolaget höjer utdelningen än att aktievär- det ökar.

Om förslaget om kvittningsförbud förverkligas kommer aktieägarna san— nolikt att ställa krav på höjda aktieutdelningar. Uppfylls inte dessa krav kommer dessa personer (om de handlar rationellt, vilket man kan förutsät- ta) att lämna aktiemarknaden.

Enligt utredningen kommer ca 10% av de heltidsarbetande att drabbas av avdragsbegränsningen. Utan att ha någon tillgänglig statistik kan man med fog anta att dessa personer äger en betydligt större andel än 10 % av . de börsnoterade aktierna. Som bekant kan mycket små störningar på en marknad ('t. ex. ökat utbud) skapa svårbemästrade situationer.

Jag har velat belysa problemen men ställer mig i princip skeptisk till kvittning i fråga om aktier i såväl fåmansbolag som börsnoterade bolag. Om man anser sig vilja gå med på kvittning för aktier i fåmansbolag, bör detta ske genom ett dispensförfarande.

Motsvarande bör gälla såvitt avser ränta på lån för att betala arvs- och gåvoskatt.

Föreningen Sveriges fögderitjänstemän :

Kvittning mellan underskott av schablontaxerad fastighet och inkomst av kapital verkar i sig inte komplicerad. och torde inte kräva några kon- trollinsatser utöver den rent tekniska granskningen. Däremot utgör kvitt- ningen naturligtvis ett tillkommande moment i granskningsarbetet.

Vad beträffar kvittning för ränta på skuld avseende aktier m.m. uppstår problem. Det är i det närmaste omöjligt för skattemyndigheterna att kon- trollera hur lånade medel används. Detta gäller i synnerhet när en sådan prövning ska göras i efterhand, kanske flera år efter det att skulden uppkommit.,Det finns därför risk för missbruk av denna kvittningsrätt, allra helst som skattemyndigheternas kontrollresurser är begränsade och deras användning därför måste prioriteras hårt. Föreningen vill varna för varje skatteteknisk åtgärd som innebär att lånat kapitals användning måste utredas.

LRF anför att exakt samma effekt som beskrivs i promemorian i fråga om två personer med eget kapital som köper fastighet resp. aktier för detta och aktier resp. fastighet för lånade medel kan uppkomma i jordbruk. där verksamheten sönderfaller i olika förvärvskällor. LRF fortsätter:

Enligt förslaget skall följaktligen inkomst av kapital upp till 30000 kr. få kvittas mot underskott i Villafastighet. Detta är i och för sig en rimlig tanke men den kommer helt naturligt att föda avarter. Den som kan påverka sin inkomstsituation på annat sätt kan nå stora fördelar med detta förslag. Dessa personer kan med tämligen enkla transaktioner byta ut en del av inkomsten av tjänst mot inkomst av kapital upp till 30000 kr. och härige- nom vinna en kvittningsmöjlighet som andra grupper saknar.

Det föreslås att en person som köpt aktier i ett fåmansägt aktiebolag och finansierat förvärvet med lån skall få dra av ränteutgiften under inkomst av kapital och få kvitta denna mot tjänsteinkomst från bolaget. Motsvarande

Prop. 1981/82: 197 191

skall gälla för person som ärver näringsverksamhet och som får anstånd med att betala arvsskatten. De underskott som ränta på grund av anståndet kan åstadkomma skall få kvittas mot inkomster från näringsverksamheten. Detsamma skall gälla ränta som avser skuld på gåvoskatt. Dessa förslag är naturligtvis välmotiverade men de innehåller samtidigt stora brister. då det inte tas tillräcklig hänsyn till de olika kombinationer som kan uppkomma mellan förvärvskällorna. Ej heller beaktas effekterna av utbyte av gälde- narer.

NSD anför att man i promemorian har dragit den i och för sig riktiga slutsatsen av exemplet angående olika beteenden vid förvärv av fastighet och aktier att man måste införa en kvittningsrätt beträffande schablontaxe- rade egnahem. att en sådan kvittningsrätt är lika naturlig i fråga om andra fastigheter, rörelse och jordbruk, samt att beloppsspärren utgör ett onödigt komplicerande inslag i lagstiftningen och leder till otillfredsställande resul- tat. Beträffande kvittningsrätt i fråga om underskott på grund av ränta på skuld för inköp av aktier i fåmansbolag e. d. anför NSD:

En sådan kvittningsrätt framstår som självklar. Vi vill emellertid peka på följande regel, som torde komma att vålla åtskilliga komplikationer i prak- tiken.

Det åligger enligt förslaget den skattskyldige att visa att räntan avser ett sådant lån som av honom använts för förvärv av aktierna eller andelarna i fråga. Den grundläggande förutsättningen för kvittningsrätten är att räntan hänför sig till en skuld som uppkommit i samband med förvärvet av aktierna i fåmansföretaget. Det åligger den skattskyldige att visa att så är fallet. Någon kvittning föreligger således inte i de fall då han ådragit sig skulden vid ett senare tillfälle eller om han lämnat aktierna som säkerhet för skulden.

Eftersom det hittills varit likgiltigt till vilken förvärvskälla ett ränteav- drag hänfört sig (bortsett från den kommunala beskattningen i vissa fall) har taxeringsmyndigheterna oftast ingen som helst kännedom om vari den skattskyldiges skuldsättning består. Det blir för den som har förvärvat aktier t. ex. genom köp för några år sedan en ren tillfällighet om han gjort avbetalning på det lånet eller något annat lån som han innehar. Dessvärre kan man räkna med att den, som varit skötsam och amorterat för att frigöra sina tillgångar i aktier från lån t.ex. för att kunna disponera friare över aktierna, drabbas värre än den som över huvud taget inte gjort några amorteringar eller gjort amorteringarna på lån som avser annat än inköpet av aktierna. Något motiv varför en sådan olika behandling skall införas i samband med omläggningen har inte angivits i betänkandet. Praktiskt blir det därför av stor betydelse att taxeringsmyndigheterna kan klarlägga vart olika lån hänför sig och hur mycket som har amorterats på de olika lånen. Det kommer uppenbarligen i praktiken att leda till besvärliga gränsdrag- ningsproblem. För att undgå dessa bör kvittning tillåtas mot ränta på de lån, som föreligger vid tidpunkten för reglernas ikraftträdande.

NSD anför vidare att regeln endast kan användas då den skattskyldige kan ta ut tillräckliga lönemedel ut företaget, något som kan vara svårt i fråga om nystartade företag, att det även i andra fall kan uppkomma situationer där företaget inte kan betungas med tillräckliga löneuttag. t. ex.

Prop. 1981/82: 197 192

om företagaren är sjuk och uppbär sjukpenning från försäkringskassan i stället för lön från företaget eller tillfälligt måste lägga ner verksamheten och söka sig annat arbete, samt att dessa effekter inte är godtagbara. NSD fortsätter:

Liknande undantag från kvittningsförbudet har även uppställts i det fall då underskottet hänför sig till inkomst av fastighet eller inkomst av rörelse och beror på att den skattskyldige ådragit sig ränta på skuld för arvsskatt eller gåvoskatt som avser fastigheten resp. rörelsen, vilken verksamhet fortfarande innehas eller bedrivs av den skattskyldige. Motsvarande för- slag gäller beträffande kapitalunderskott som uppkommer på grund av att den skattskyldige utger ränta på skuld som avser andelar i ett handelsbolag - som innehar eller bedriver fastigheten eller rörelsen.

De invändningar vi framfört då det gäller kvittning av kapitalunderskott beträffande aktier är även giltiga i de förevarande fallen.

Vi vill emellertid särskilt understryka att i gåvoskattefallet en avgjord risk finns för en inlåsningseffekt. Om den skattskyldige överlåter rörelsen men behåller skulden kommer nämligen förbudet mot kvittning att inträda. Denna inlåsningseffekt bör undvikas genom lämplig uppmjukning av un- dantagsregeln.

Specialregler är vidare erforderliga för den händelse den skattskyldige som har skulden själv avlidit och hans arvingar övertagit företaget och i samband därmed också övertagit den avlidnes arvsskatteskuld.

S rensk industriförening: Enligt förslaget skall det i två speciella fall vara tillåtet att göra avdrag för underskott vid beräkning av tilläggsbelopp. Ett av dessa undantag har tillkommit för att inte försvåra förvärv av små och medelstora företag. I dessa fall skall ränta som uppkommit i samband med förvärvet få dras av mot överskott från näringsverksamhet. Föreningen har naturligt nog ingen invändning mot denna undantagsregel. men anser att den även bör utsträc- kas till de fall då ränta uppkommer i samband med ökning av aktiekapitalet genom nyemission i fåmansbolag.

Svenska sparbanksföreningen anser att det föreslagna undantaget från kvittningsförbudet —- upp till 30000 kronors inkomst av kapital — kan visa sig otillräckligt för sina syften.

SABO ( majoriteten):-

SABO har vidare noterat förslaget att underskott av schablontaxerad fastighet ska kunna kvittas mot överskott av kapital upp till ett belopp av 30000 kr. Innebörden av detta blir. i motsats till skattereformens inten- tioner. att avdragseffekten under ovan relaterade betingelser är lika med marginalskatteeffekten. Detta förhållande kan endast komma småhusägare med god ekonomi till godo och detta bör undvikas.

Sveriges fastighetsägarefårbund: Som ett av de bärande skälen till kvittning av underskott av schablon- taxerad fastighet mot överskott av kapital har angetts att ett förbud skulle

kunna "ge upphov till ojämnheter i beskattningen och skapa icke önsk- värda styreffekter i fråga om sparande". Vidare sägs det i förslaget: "Vad

Prop. 1981/82:197 193

gäller icke schablontaxerade fastigheter finns givetvis ibland samma argu- ment men där tillkommer det förhållandet att underskott många gånger hänger samman med stora avdrag för reparationskostnader. I sådana fall är . kvittning mot kapitalinkomster knappast naturlig .. Ett sådant synsätt är helt felaktigt. Underskottsavdrag som är hänförligt till exempelvis re- parationskostnader motsvaras av faktiska kostnader. Genom att på detta sätt försvåra för fastighetsägaren att företa genomgripande reparationer, kommer förslaget att leda till ett minskat underhåll av fastighetsbeståndet.

Som förbundet tidigare påpekat härrör villaunderskotten från den ofull- ständiga beskattningen genom schablonintäkten. Detta medför att den skattskyldige i dessa fall tjänar på underskottsavdragen. Att denna grupp av skattskyldiga dessutom skall gynnas genom kvittningsmöjligheten mot kapitalöverskott framstår som oöverlagt. Det finns givetvis inga ekono- miskt bärkraftiga motiv bakom förslaget i denna del. Förbundet föreslår därför att de regler som gäller för schablontaxerade fastigheter — såvitt avser kvittning mot kapitalöverskott -— skall gälla även för konventionellt beskattade fastigheter.

SHIO — Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:

Enligt förslaget föreligger vissa undantag från kvittningsförbudet. Vad avser de fall där underskott av kapital får kvittas mot inkomst av tjänst resp. fastighet eller rörelse kan följande anföras.

Reglerna bör utformas så att alla räntekostnader avseende förvärv av förvärvskälla eller aktier eller andelar i företag undantas från kvittningsför- budet. Som undantagsreglerna är utformade i den föreslagna lagtexten är det tveksamt om räntekostnaden för alla i praktiken förekommande för- värv verkligen är undantagna, såsom exempelvis räntor på skuld för att lösa ut syskon vid arvskifte.

6.4. Speciella frågor

Ett flertal speciella frågor angående avdragsbegränsningens närmare utformning tas upp av remissinstanserna.

SFF:

Av de problem som skapas av utredningens förslag om avdragsbe- gränsning vill föreningen speciellt framhålla de som sammanhänger med förvärvskälleavgränsning. För en placering i aktier eller obligationer är utdelning/ränta reSp. värdeförändring två sidor av samma sak. Det nya förslaget innebär att det blir viktigt att skilja på dessa båda sidor eftersom den ena hänföres till förvärvskällan kapital och den andra till tillfällig förvärvsverksamhet.

Eftersom emellertid faktum kvarstår att utdelning/ränta och värdesteg- ring är två sidor av samma sak kommer den föreslagna begränsningen inte att vara effektiv för dem för vilka en utjämning är tillräckligt betydelsefull. Marknaden tillhandahåller redan nu mängder av möjligheter att utjämna inkomsterna inom de båda förvärvskällorna. Det är att vänta att nya former och tillämpningar av förlustkälleutjämning kommer fram såväl i institutionell som i privat form.

För dem som har underskott av kapital genom att de belånat en värde- pappersportfölj aktualiserar förslaget frågan om hur gäldräntan skall anses

13 Riksdagen 1981/82. ] sum/. Nr 197

Prop. 1981/82: 197 ' 194

fördelad mellan de båda förvärvskällorna kapital och tillfällig förvärvs- verksamhet. Anvisningarna i kommunalskattelagen är inte entydiga på denna punkt. De tycks förutsätta att den belånade tillgången hänför sig till en och endast en förvärvskälla. Så är fallet under ett år då endast utdel- ning/räntor erhållits från portföljen. Men om den skattskyldige också gjort realisationsvinster aktualiseras fördelningsproblemet. Skall därvid gäld- räntan i första hand avräknas mot utdelning eller realisationsvinst? Eller skall den proportioneras? Frågorna illustrerar det godtyckliga i avgräns- ningen mellan de båda förvärvskällorna.

Föreningen föreslår att därest utredningens _skatteförslag i sina huvud- drag genomföres den förändringen dock sker att realisationsvinster/förlus- ter av fondpapper hänföres till förvärvskällan kapital. I andra hand föreslår föreningen att underskott i förvärvskällan kapital får kvittas mot överskott i förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet.

NSD:

Man kan räkna med att de som f.n. har underskott i förvärvskällan kapital kommer att söka göra sådana omplaceringar att kapitalet ger så hög avkastning som möjligt för att därigenom underskottet skall nedbringas.

Detta kommer i sig att betyda att det blir mindre intressant att placera pengar i aktier. som i sig inte ger särskilt stor direkt avkastning i form av utdelning men möjligen en avkastning i form av värdestegring som kom- penserar den låga utdelningen. Det finns därför risk för att aktieplacerarna — vilka i mycket hög grad torde befinna sig bland inkomsttagare på inkomstnivån ovan brytpunkten kommer att fly viss del av aktiemarkna- den.

Sveriges aktiesparares riksförbund:

Ett särskilt problem uppstår såvitt avser det undantag från det allmänna kvittningsförbudet som föreslås innebärande att underskott av schablon- taxerad fastighet skall kunna kvittas mot inkomst av kapital. För att kunna utnyttja denna rätt till kvittning av maximalt 30000 kr. kommer en strävan efter finansiella kapitalplaceringar med hög direktavkastning att uppstå. Detta kan leda till att aktier framstår som ett sämre alternativ än andra motsvarande placeringar beroende på att i avkastningen på aktier också ligger en förväntad värdestegring och direktavkastningen därför är relativt låg. För att komma till rätta med denna situation som inte stämmer överens med statsmakternas intentioner att verka för ett expansivt näringsliv bör övervägas om inte kvittning också borde få ske mot realisationsvinst på aktier. Ett alternativ härtill är att parallellt med reformen genomföra lätt- nader i realisationsvinstbeskattningen för aktier. En kvittning mot realisa- tionsvinst på aktier är motiverad även av det faktum att totalavkastningen på ett aktieinnehav utgöres av två element nämligen utdelning och eventu- ell värdestegring. Dessa ligger ibland mycket nära varandra och är delvis utbytbara. Man behöver bara tänka på alternativet till att uppbära utdel- ning nämligen att sälja en aktie med kupong strax före bolagsstämman.

Liknande synpunkter framförs av Skånes handelskammare. Svenska försäkringsbolags riksförbund: Kapitalförsäkringar tecknas i stor utsträckning i syfte att trygga ett företags fortbestånd vid generationsväxling eller vid en kompanjons döds-

Prop. 1981/82: 197 195

fall. Utfallande försäkringsbelopp är avsett att användas till att erlägga arvsskatt eller att lösa ut arvinge eller kompanjon från del i ett familjeföre- tag. Sådana försäkringar tecknas utan belåning, men möjligheten till fram- tida livförsäkringslån — mot rimliga kostnader kan vara avgörande för om försäkring skall tecknas. Med livförsäkringslån avses sådana lån som försäkringsbolagen enligt av Försäkringsinspektionen fastställda regler lämnar mot säkerhet i försäkringen.

Önskar en familjeföretagare belåna en redan tecknad kapitalförsäkring kommer ränteutgiften att hänföras till förvärvskällan kapital. Om denna ränteutgift är så stor att den överstiger övriga intäkter inom förvärvskällan kommer förvärVSkällan kapital att utvisa underskott. Detta underskott kan då komma att bilda underlag för tilläggsbelopp. För den enskilde försäk- ringstagaren kommer i vissa fall kostnaderna att framstå som orimligt höga. Om en försäkring redan är belånad finns också möjlighet att avveck- la lånet genom att annullera eller nedsätta försäkringen. Annullation eller nedsättning av en försäkring innebär dock alltid en ekonomisk förlust för försäkringstagaren. Om dödsfallsskyddet i den nedsatta försäkringen skall behållas på samma nivå som dödsfallsskyddet netto före nedsättningen (försäkringsbeloppet minus lånet) krävs i regel därutöver en avsevärd höjning av den tidigare årspremien. I många fall torde ett familjeföretag inte kunna klara en sådan höjning. Följden blir då att dödsfallsskyddet helt eller delvis raseras, vilket kan få allvarliga konsekvenser för ett familjefö- retags fortbestånd.

Enligt den föreslagna lydelsen till 1055 lagen om statlig inkomstskatt skall ränta på skuld avseende förvärv av rörelse eller fastighet få kvittas fullt ut mot inkomster från näringsverksamheten. Detta skall gälla oavsett om verksamheten drivs i direktägd form eller via aktiebolag eller handelsbo- lag.

På motsvarande sätt skall ränta på skuld för arvs- eller gåvoskatt avseen- de rörelse eller fastighet få kvittas fullt ut mot inkomster från verksamhe- ten.

Riksförbundet instämmer helt i tankegångarna bakom nämnda förslag men anser att samma möjlighet till full kvittningsrätt mot inkomster från näringsverksamheten bör föreligga för livförsäkringslån avsedda att finan— siera livförsäkringar som tecknas för att säkerställa kapital som behövs för att betala arvsskatter och/eller förvärva rörelse eller fastighet i samband med generationsskifte.

Kapitalförsäkringarnas betydelse vid generationsskiften inom familje- företagen har framhållits bl. a. av depanementschcfen i propositionen 1979/80: 77 s. 20.

Att generellt medge full kvittningsrätt för livförsäkringslåneränta för personer som har sådan inkomst av näringsverksamhet som avses i försla- get till 105 lagen om statlig inkomstskatt och som skulle varit berättigade till full kvittning för låneränta avseende förvärv eller arvs- och gåvoskatt synes principiellt väl överensstämma med innebörden av den föreslagna 10? i övrigt. Presumtionen för att sådana livförsäkringar, tecknade på näringsverksamhetens ägare eller makes liv, avser att underlätta genera- tionsskifte och betalning av arvsskatter, torde vara så stark att ytterligare kriterier för full kvittningsrätt inte behöver uppställas. Möjlighet till full kvittning mot inkomst av näringsverksamheten bör också medges blivande arvinge som tecknat livförsäkring på den som driver näringsverksamheten. Detta förutsätter att den blivande arvingen redan har inkomst från den näringsverksamhet han avses överta vid arvfall.

Prop. 1981/82: 197 . |96

Skulle ytterligare begränsning ändå anses erforderlig bör denna ske genom att full kvittningsrätt medges intill viss nivå. Denna nivå borde i så fall med ett strikt betraktelsesätt vara relaterad till företagets resp. fastig- hetens värde. Eftersom detta i praktiken kan leda till komplikationer föreslår riksförbundet i stället att eventuell begränsning görs till viss be- stämd nivå angiven i visst antal basenheter eller på annat sätt indexerad.

Möjligheterna att trygga ett familjeföretags fortbestånd vid generations— växling försämras avsevärt om det remitterade förslaget genomförs så att även räntor för belånade kapitalförsäkringar som tecknas för sådant ända- mål kan komma att bilda underlag för tilläggsbelopp.

Om den av riksförbundet föreslagna kvittningsrätten inte skulle kunna godtas generellt. yrkar riksförbundet dock att för den kategori lån som ovan berörts medges kvittning under en övergångstid om tio år. Detta får anses vara ett minimum för att ge ifrågavarande näringsidkare möjlighet att omstrukturera sina dispositioner för kommande generationsskiften.

SFFF och Försäkring.rtjänsremannaförbmzdet framhåller behovet av kontanta medel i samband med frånfälle och anför att livförsäkringar. där premierna finansieras med lån. ofta är den bästa eller enda möjliga lösning- en, att det nu framlagda förslaget innebär en kostnadsökning som kan leda till att försäkringsskyddet måste reduceras samt att det i tidigare lagstift- ningssammanhang har ansetts angeläget att inte öka nettokostnaderna. Organisationerna pekar också på vikten_av kontinuitet i försäkringsbe- skattningen, bl. a. med hänsyn till försäkringsavtalens långsiktiga karaktär. vilket enligt deras uppfattningbör leda till att nuvarande regler om under- skottsavdrag och förlustavdrag bör bibehållas inte bara i fråga om räntor på familjeföretagares livförsäkringslån. med vilka premierna betalats. utan också för varje annan livförsäkringstagare som har betalat premierna med lån på försäkringen.

RR V:

Utredningen har heller inte motiverat varför enbart underskottsavdra- gen skall ingå i underlaget för tilläggsskatten. De allmänna avdrag som skulle kunna ingå i underlaget är periodiska understöd och pensionsförsäk- ringar. Förvärvsavdraget kan egentligen ses som en del av skatteskalan. Även avdraget för icke hemmavarande barn skulle kunna bakas in i skat- teskalan som en skattereduktion. Utredningen motiverar heller inte, varför inte avdragen under tjänst skall ingå i underlaget för tilläggsskatt. De problem som finns vid beräkningen av tilläggsskatten är så stora att det krävs omfattande utredningsarbete för att lösa dem. Frågan som till sist kvarstår är att finna ett underlag för beskattning som svarar mot personens ekonomiska bärkraft.

Skattechden i Kronobergs län anser sig inte böra inta någon annan ståndpunkt än förslaget då det gäller det allmänna avdraget för pensions- försäkringspremier.

Prop. 1981/82: 197 197 Svenska försäkringsbolags riksförbund:

Kostnaderna för pensionering av anställda utgör inte något allmänt avdrag utan föres inom förvärvskällan rörelse. Kostnaderna kan uppgå till betydande belopp och föranleda underskott i rörelse för vilket avdrag kan göras enligt reglerna om förlustutjämning.

Det föreslagna systemet innebär därför att kostnaderna för pensionering av anställda kan komma att ligga till grund för beräkning av tilläggsbelopp. Enligt riksförbundets uppfattning bör undantag göras för avdragsgilla kost- nader för pensionering av anställda.

I fråga om sjömans- och sjöfartsbeskattningen uttalar Sveriges redare- förening att den i enlighet med sin kritik mot anragsbegränsningen också avvisar motsvarande ändringar i Sjömansbeskattningen samt anför:

Den föreslagna konstruktionen är i och för sig en konsekvent och rimlig överföring till denna typ av beskattning av den föreslagna begränsningen i avdrag för underskott för fysiska personer och föranleder därför icke som sådan särskilda invändningar, men givetvis kommer det ökade antalet tabeller att medföra merarbete och öka risken för misstag. Föreningen noterar också att man icke i betänkandet närmare behandlar de förslag som erfordras i fråga om regler för beskattning av utomnordiska ombordan- ställda.

Svensk rederinäring har gått starkt tillbaka under senare år trots den av riksdagen fastställda målsättningen att vidmakthålla en konkurrenskraftig och betydande handelsflotta under svensk flagg. Den har gjorts till föremål för flera utredningar sedan år 1973 och i dessa har många förslag framförts angående bl.a. viss liberalisering av nu tillämpade beskattningsbestäm- melser. Syftet med dessa förslag har angivits vara att stimulera till investe- ringari en näring av stor betydelse för det svenska samhällets ekonomi och i synnerhet för dess bytesbalans. Riksdagen har anslutit sig till önskemålet att stimulera till investeringar i branschen och i det av Närsjöfartsutred- ningen l981-12-ll avgivna betänkandet "Sjöfartens roll i trafikpolitiken" återfinnes också vissa förslag i fråga om finansiering och beskattning. I detta sammanhang behandlar enmansutredaren också underskottsavdra- gen vid partrederi. (S. 16: 28— 16: 30.) Därvid behandlar utredningsmannen också uttryckligen den nu remitterade promemorian angående reformerad inkomstbeskattning. Närsjöfartsutredningen avslutas i denna del med föl- jande uttalande: "Jag vill i sammanhanget blott understryka vikten av att nybildning av företag på sjöfartsområdet ej försvåras. vilket som redan sagts kräver tillgång till riskvilligt kapital även utanför de seglande delägar- nas krets. Särskilt under de känsliga uppbyggnadsåren, då nya idéer skall visa sin livskraft i konkurrens med etablerade in- och utländska konkurren- ter, är det naturligt att underskott uppstår i rörelsen. Samma tendens skapas av den f.n. snabba kostnadsstegringen och höga räntenivån. Sam- hället bör. i stället för att försvåra utbudet av riskvilligt kapital i detta skede, uppmuntra till sådant."

Sveriges Redareförening ansluter sig fullt ut till Närsjöfartsutredningens kommentarer. Det bör tilläggas att kommunikationsministern också f.n. överväger på vilket sätt sjöfartsnäringens situation kan underlättas och att konkreta förslag i sådan riktning nu diskuteras mellan arbetsmarknadens parter.

Prop. 1981/82: 197 198

Det skulle mot denna bakgrund vara orimligt att nu föreslå ytterligare begränsningar i den redan drastiskt beskurna möjligheten till underskotts- avdrag i partrederirörelse. Sveriges Redareförening hemställer därför att särskilda undantagsregler införes i syfte att upprätthålla minst den redan låga nivå för underskottsavdrag som för närvarande gäller inom denna sektor.

7. Beskattningen av äkta makar

Många remissinstanser har — inte minst av administrativa skäl uttalat sin tillfredsställelse med att förslaget i promemorian innebär en minskning av sambeskattningen. Åtskilliga har önskat längre gående eller fullständig särbeskattning av B-inkomster. Kritik har riktats mot att den särskilda kvittningsrätten villa—kapital inte föreslås gälla mellan makar och även i övrigt mot att makars rätt att utnyttja varandras avdrag minskar. 1 något yttrande framhålls dock att samma synsätt bör läggas på inkomst- och avdragssidan. "Endast i ett yttrande förespråkas uttryckligen en ökad sam- beskattning men även andra påpekar att en ökad särbeskattning leder till att det får större betydelse för familjens skattebelastning hur inkomster och avdrag fördelar sig inom familjen.

Kammarrätten i Jönköping delar inte uppfattningen i promemorian att det inte finns anledning att nu ta upp en principiell diskussion om sambe- skattningcn som sådan. pekar på de administrativa problem som sambe- skattningen av B-inkomster medför och tidigare'överväganden samt anför:

Det förhållandet att nu skall- genomföras en skattereform som innebär att mer än en fjärdedel av hela statsskattens belopp skall lyftas av och ersättas av andra skatteformer motiverar enligt kammarrättens mening att det allvarligt prövas om icke också den redan tidigare utredda makebeskatt- ningen kan reformeras i detta sammanhang. De kraftigt sänkta marginal- skatterna torde bidra till att benägenheten hos makar att genomföra trans— aktioner av skatteflyktskaraktär minskar. Och samhället bör inte skatte- mässigt diskriminera äktenskapet som samlevnadsform genom att bibehål- la den skillnad i beskattning som nu gäller mellan å ena sidan äkta makar och å andra sidan sambor utan barn. Skillnaden kommer till uttryck bl. a. i den mycket vanliga situationen att sambor gemensamt köper ett radhus eller en villa. Motsvarande diskriminering inträder om sambor får barn.

Kammarrätten föreslår den ändringen av makebeskattningen att uppdel- ningen i A-inkomster och B-inkomster slopas vid ikraftträdandet av den nu aktuella reformen av inkomstbeskattningen. I tydlighetens intresse må anmärkas att kammarrättens förslag om en omedelbar makebeskattnings- reform alltså inte berör övriga sambeskattningsregler, t. ex. rätt att fördela avdrag.

Länsrätten i Stockholms län: När det gäller beskattning av makar går utredningen balansgång mellan sär— och sambeskattning på ett sätt som inte verkar-helt genomtänkt. Många exempel kan anföras som visar på betydande skillnader i skatte—

Prop. 1981/82:197 . 199

mässigt utfall beroende på hur makar på olika sätt disponerar en totalt lika förmögenhetsmassa. För makar kommer det därför att bli mycket angelä- get att försöka sammanföra kapitalinkomster, ränteutgifter och villaun- derskott på ett sådant sätt att underskotten kan utnyttjas maxim-alt. Resul— tatet blir en rad skattedikterade transaktioner mellan makar resp. felredo- visningar av inkomster och kostnader med åtföljande stora kontrollpro- blem för skattemyndigheterna och en tung extrabelastning i det praktiska taxeringsarbetet. Förslaget beträffande makars sambeskattning står vidare i ett motsatsförhållande till det familjelagstiftningsarbete som går ut på att förstärka makars möjligheter till individuellt ägande och ekonomiskt obe- roende av varandra.

Länsrätten i Malmöhus län. som starkt understryker vikten av enkla. tydliga och lättillämpade regler och därför med gillande noterar införandet av ett grundavdrag som dessutom höjs till 5000 kr. för A-inkomster. delari stort den uppfattning som framförs i promemorian men anser att kvitt- ningsrätten villa—kapital bör gälla också mellan makar.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län:

Makebeskattningen skall enligt förslaget ändras så att sambeskattningen av inkomster kvarstår endast vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp. Sambeskattning skall ske först om B-inkomsten överstiger ett grundavdrag på 5000 kr. Länsrätten tillstyrker förslaget i denna del. Det kommer utan tvekan att minska antalet fall då de komplicerade sambeskattningsreglerna skall tillämpas. En ännu större förenkling skulle givetvis uppnås om sam- beskattningen av sådana inkomster helt upphörde. Länsrätten anser att vinsterna med en sådan åtgärd är så stora att det allvarligt bör övervägas om det är möjligt att genomföra den, i all synnerhet som de nu lagda förslagen medför nya moment vid skatteberäkningen. För att inte kompli- cera förfarandet har gruppen medvetet föreslagit ett förenklat förfarande som inte alltid ger tillfredsställande resultat.

Expertgruppen föreslår också att rätten till kvittning av underskott mel- lan makar begränsas vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp. F.n. saknar det i stort sett betydelse vid taxeringen hur makar redovisar förmö- genhet sig emellan. Med den kvittningsbegränsning som gruppen föreslår får de förmögenhetsrättsliga frågorna en väsentligt större betydelse vid taxeringen. Sannolikt får kvittningsbegränsningen till följd en mängd trans- aktioner mellan makar för att uppnå skattefördelar. Detta kan väntas medföra att kontrollproblemen ökar och att belastningen på skattedomsto- larna blir högre. Länsrätten anser att expertgruppens förslag i denna del kommer att försvåra taxeringsarbetet och vill därför förorda att kvittnings- rätten mellan makar behålls.

Expertgruppen föreslår att sambeskattningen av makars B-inkomster vid 1984 och 1985 års taxeringar skall avse grundbeloppet medan den vid 1986 års taxering skall avse tilläggsbeloppet. Länsrätten ifrågasätter om det finns anledning att under en så kort tidsperiod tillämpa tre olika regelsystem för sambeskattningen av makars inkomster och förordar i stället att sambeskattningen skall avse tilläggsbeloppet redan fr.o.m. 1984 års taxering.

Prop. 1981/82: 197 200

RRV uttalar att eftersom kvittningsrätten villa—kapital inte skall gälla" mellan makar kommer förmodligen omföringar att ske mellan makarna. visar ett exempel på betydelsen av vem som har inkomst resp. underskott och anför:

Av detta exempel framgår att skatteplanering blir allt viktigare. Sådan planering kommer sannolikt att automatiskt göras av personer med kun- skaper i skattefrågor. För att ovannämnda snedvridande effekt av förslaget . inte skall drabba personer som inte har så ingående kunskaper om skatte- frågor behövs en aktiv information i dessa frågor. Höga krav kommer alltså att ställas på Skattemyndigheter och andra samhällsföreträdare för att informera vanliga inkomsttagare om frågor kring skatteplanering.

RSV (majoriteten) uttalar att ett slopande av B-inkomstbegreppet skulle vara önskvärt från administrativ synpunkt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att de nuvarande sambeskatt- ningsreglerna generellt sett innebär avsevärt merarbete ur skatteadmini- strativ synpunkt. bl. a, stora svårigheter att rätt beräkna skatten i många fall, och finner det därför angeläget att gränsen för sambeskattning höjs kraftigt. gärna till mer än 5000 kr. Länsstyrelsen tillstyrker i och för sig konstruktionen med grundavdrag men anser att den föreslagna avräknings- metoden är olämplig och i stället borde utformas så att 5000 kr. avräk— nades hos vardera maken. Vidare anser länsstyrelsen att höjningen bör gälla fr. o. m. 1984 års taxering och att sambeskattningen som föreslagits bör gälla grundbelopp och inte tilläggsbelopp vid 1984 och 1985 års taxeringar.

Länsstyrelsen i Blekinge län:

Problemen som uppkommer vid beskattning av makar med B-inkomster blir stora. Enklast vore att nu passa på och införa fullständig särbeskatt- ning. Ett mindre antal familjer skulle drabbas hårt och ett mindre antal göra stora vinster. Så sker även på annat sätt i och med de nu föreslagna ändringarna Övergångsbestämmelser kan eventuellt göra övergången mjukare.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Analysen av effekterna av de lagda förslagen om sambeskattningen syns något förvirrande. Helt klart är att man med de föreslagna reglerna mer och mer närmar sig en helt individuell beskattning. Ur förenklingssyn- punkt är detta bra. Länsstyrelsen anser att starka skäl talar för att redan nu ta steget fullt ut och undanröja de kvarvarande inslagen av sambeskatt- ningen åtminstone vad gäller inkomstbeskattningen. Utöver förenklings- hänsynen talar de sänkta marginalskatterna emot att ha kvar sambeskatt- ningen. En ytterligare viktig förenkling som då blir följden är att uppdel- ningen på A- och B-inkomst förlorar i betydelse. De administrativa svårig- heterna med sammanläggning av B-inkomster och inte minst allmänhetens svårigheter att räkna ut sin skatt skulle då också försvinna.

Prop. 1981/82: 197 201

Länsstyrelsen iJämtlands län (majoriteten):

Länsstyrelsen ser med tillfredsställelse att antalet fall med sambeskatt- ning av makars B-inkomster begränsas. Gränsen 2000 kr. för sambeskatt- ning av B-inkomster infördes 1970. Med hänsyn till inflationen är det hög tid att höja beloppet till 5 000 kr. och samtidigt göra det till ett grundavdrag. Utredningens motivering för att vid 1984 och 1985 års taxeringar bibehålla nuvarande bestämmelser kan därför inte anses hållbar. Länsstyrelsen före— slår i stället att de nya reglerna för sambeskattning av B-inkomster på tilläggsbelopp införs redan vid 1984 års taxering och att grundavdraget höjs vid 1986 års taxering.

Skattechefen i Kronobergs län:

Ur administrativ synpunkt skulle mycket vinnas om man helt kunde avskaffa begreppet B-inkomst. Detta vållar f.n. avsevärt merarbete och därmed merkostnader för statsverket. Av betydelse är vidare att bestäm- melserna ofta är svårförståeliga för de skattskyldiga och begränsar dessas möjligheter att själva räkna ut sina skatter. Merintäktema kanske är lägre än de administrativa merkostnaderna för det allmänna.

Vidare anser skattechefen att det vore värdefullt med 'ett uttryckligt uttalande att någon ändring inte avses i möjligheten för ena maken att dra av hela räntekostnaden i fråga om gemensamt ägd villa.

Lokala skattemyndigheten i Malmö fögderi" noterar att de föreslagna- bestämmelserna innebär en betydande nedgång i antalet fall.

Föreningen Sveriges fögderitjänstemän:

Föreningen anser att gränsbeloppet för B-inkomst. som föreslås satt till 5 000 kr., bör höjas ytterligare. Det är viktigt att minska antalet skattskyldi- ga med B-inkomst, då deras skatteuträkning är mycket komplicerad. Den sammanfaller dessutom ofta med andra komplikationer, exempelvis någon av eller båda begränsningsreglerna. Det kan nämnas att huvuddelen av förfrågningarna till LSM i samband med att de slutliga skattsedlarna nyli- gen utsändes avsåg bestämmelserna om B-inkomst. Det höjda gränsbelop- pet bör f. ö. tillämpas redan fr.o.m. 1984 års taxering. Härigenom begrän- sas det antal skattskyldiga som behöver komma i kontakt med de minst sagt inkonsekventa övergångsbestämmelserna.

På sikt bör man sträva efter att helt komma ifrån sambeskattningen.

Föreningen Sveriges skattechefer:

På en punkt anser föreningen att man i förhållande till det framlagda förslaget bör kunna gå längre i förenklingshänseende än vad som föresla- gits. Det gäller uppdelningen på A- och B-inkomst. Det är ett system som f. n. förorsakar såväl de skattskyldiga som myndigheterna mycket besvär. Nu föreslås att B-inkomst under 5 000 kr. skall undantas från samman- läggning. Det är i och för sig ett steg i rätt riktning och undantar flertalet skattskyldiga som i dag befinner sig i denna situation.

Föreningen ifrågasätter emellertid om man inte borde slopa denna be- stämmelse helt. De administrativa vinsterna synes här väga över de fördel-

Prop. 1981/82: 197 _ 202

ningspolitiska betänkligheter man kan ha. Föreningen föreslår därför att reglerna om uppdelning på A- och B-inkomst utgår.

LO:

En avdragsfråga som expertgruppen berör bör emellertid kunna avgöras redan nu. Expertgruppen föreslår att makars sambeskattning av B-inkoms- ter upphör utom vid beräkning av tilläggsskatt och om B-inkomsten över- stiger 5000 kr. Denna regel medför vissa lättnader men utgör en väsentlig förenkling. LO finner därför förslaget godtagbart, särskilt som särbeskatt- ning så långt möjligt bör eftersträvas. En förutsättning bör emellertid vara att samma synsätt tillämpas också ifråga om rätt att föra över inte utnytt- jade allmänna avdrag till den andra maken. Expertgruppen har funnit att starka administrativa och förenklingsskäl talar för att slopa rätten att medge kvittning mellan makar men har inte lagt fram något förslag.

LO finner att en fullständig individualisering av avdragsreglerna är en minst lika naturlig utvidgning av särbeskattningens principer som lättna- derna i sambeskattning av B-inkomster och finner det logiskt att båda reformerna vidtas samtidigt.

LRF kritiserar effekterna av förslaget och anser att makar bör ha rätt att kvitta underskott sinsemellan.

NSD:

Då det gäller de ännu kvarstående inslagen av samtaxering av äkta makars B-inkomster föreslås vissa uppmjukningar i den remitterade pro- memorian. Dessa har onekligen vissa fördelar så till vida att de inte på samma sätt som den hittillsvarande samtaxeringen av kapitalinkomster o.d. kommer att verka direkt hindrande på gifta kvinnors arbetsutbud. Någon principiell lösning har emellertid inte eftersträvats i promemorian. Tvärtom leder den föreslagna begränsningen av underskottsavdrag och förlustavdrag till nya egendomligheter för makar som skall samtaxeras.

En brist är att möjlighet inte finns att kvitta ett underskott på annan fastighet som innehas av den ena maken mot överskott av kapital hos den andra maken. Något bärande motiv varför så inte skulle kunna ske har över huvud taget inte angivits i betänkandet. Man riskerar därför att få ogynnsamma beskattningseffekter beroende endast på en irrationell upp- delning av kostnader och inkomster mellan de båda makarna. Särskilt för sådana makar som av ett eller annat skäl inte kan vidta interna transaktio- ner eller omfördela tillgångar blir effekten stötande. ' Den kritik som riktats mot samtaxeringen från vår sida i flera tidigare sammanhang är därför alltjämt berättigad. Enligt vår uppfattning bör i princip någon samtaxering av B-inkomster för att höja progressionen på sådan B-inkomst över huvud taget inte ske. Bibehålls den, bör den åtmins- tone omfatta endast makarnas sammanlagda B-inkomster efter avdrag för underskott av B-inkomstnatur om detta netto överstiger ett minimibelopp, förslagsvis 25000 kr.

Skånes handelskammare:

Ett annat problem med anknytning till den föreslagna undantagsregeln om kvittning av underskott av schablontaxerad fastighet mot överskott av

Prop. 1981/82:197 203

kapital utgör makars sambeskattning. Det är enligt Handelskammarens mening angeläget att undantaget utvidgas till att avse även överskott av kapital hos den andre maken. Handelskammaren kan inte finna att detta skulle belasta taxeringsarbetet i så hög grad som expertgruppen påstår eller i högre grad än vad sambeskattningen i sig själv medför. Samtidigt ter det sig stötande att familjer som på grund av familjeförhållanden inte anser sig kunna eliminera konsekvenserna av begränsningen i kvittningsrätten genom interna transaktioner-skall drabbas av en hårdare beskattning än typfamiljen. Härtill kommer att fråga är om en kostnad för familjen. Till yttermera visso kan i detta fall sambeskattningen med den föreslagna regeln sägas innebära en dubbel progressivitet.

Likalydande uttalande görs av Sveriges aktiesparares riksförbund.

Svenska företagares riksförbund:

Vi reagerar vidare kraftigt mot att förslaget inte ger fulla möjligheter till utjämning mellan makar. Det måste vara en självklarhet, att det mellan makar skall kunna ske en utjämning mellan överskott och underskott av samma slag utan att omdisponeringar och krumbukter skall till.

SHIO — Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:

Vad avser sambeskattning av makar kan bl. a. anmärkas att förslaget gör det än mer besvärligt för makar att göra en skatteberäkning. Det är vidare anmärkningsvärt att kvittning inte får ske vid beräkning av skatt på B- inkomst mellan ena makens underskott och den andra makens överskott i förvärvskälla.

SRF uttalar att det motsätter sig makebeskattningens utökade särtaxe— ring när det borde vara tvärtom och anför:

Vi motsätter oss helt förbudet mot överföring av allmänna avdrag och underskottsavdrag mellan makar. Samma gäller förbud mot kvittning av inkomst av kapital mot underskott av villaschablon mellan makar.

Vi anser det vidare vara inkonsekvent, att vid förmögenhetsbeskattning- en skall gälla samtaxering men vad gäller avkastningen av förmögenheten skall särtaxering ske. Detta måste anses stötande", då det faktiskt finns många familjer, där fortfarande den ena av makarna är hemmaarbetande.

Skattelagar får inte på detta sätt tillåtas ta överhand över civilrättsliga lagar. vad gäller familjens status. Risken blir i så fall, att skattedelen får för stor betydelse i familjens ekonomi.

Ett angivet skäl att förenklingsvinster ligger i att antalet fall av personer med B-inkomst stärkt begränsas synes vidare vara ett synnerligen svagt argument.

Sveriges villaägareförbund:

För att undvika orättvisor och skattedikterade transaktioner borde sam- beskattningen helst helt upphöra. Alternativt bör möjlighet till kvittning finnas också mellan underskottsavdrag för egna hem och den andra ma- kens inkomst av kapital.

Prop. 1981/82: 197 204

Sveriges fastighetsägareförbund anser det som en orättvisa att inkomst av annan fastighet alltid anses som B-inkomst och sambeskattas och fram- håller också att det komplicerade regelsystemet gör det omöjligt för-en lekman att beräkna makarnas skatt. Förbundet anser det vore naturligt att inkomst av fastighetsförvaltning liksom inkomst av jordbruksfastighet och rörelse utgjorde A-inkomst om den skattskyldige har varit verksam i förvärvskällan, att det är i och för sig positivt att en utökad särbeskattning föreslås samt att man borde kunna helt genomföra särbeskattning även av inkomster från hyreshus. Vidare anser förbundet att kvittningsmöjligheter bör finnas mellan makars fastighetsinkomster.

NSD uttalar att kvittningsrätten lön från fåmansföretag ränta på lån för aktieköp bör gälla även lön till andra maken samt sådan ersättning till make och underåriga barn som taxeras hos aktieägaren. Vidare anser NSD att om makarna gemensamt tagit upp lånet. avräkning bör få ske mot deras sammanlagda inkomst.

8. Övriga skattefrågor

Behandlingen av skattefria lån till anställda tas upp av några remissin- stanser. Länsrätten i Göteborgs och Bohus län:

Länsrätten vill redan i detta sammanhang peka på en annan fråga som hänskjuts till ytterligare utredning. Det gäller frågan om beskattning av räntefria lån till anställda. Det är alldeles uppenbart att förmåner av denna art i hög grad blir eftersträvansvärda. Länsrätten anser därför att det från såväl allmänhetens som tillämpande myndigheters synpunkt måste anses vara ett starkt önskemål att frågan om beskattning av en sådan förmån besvaras innan en sådan omfattande reform som den nu föreslagna genom- förs.

Länsstyrelsen iJämtlands län (majoriteten):

Med de nya bestämmelserna kan förmån av räntefritt lån från arbetsgi- vare ge upphov till en klar skatteförmån för skattskyldiga med inkomst över brytpunkten. Länsstyrelsen vill därför understryka nödvändigheten av att frågan om beskattning av förmån av räntefritt lån får en snar lösning.

Skattechefen i Kronobergs län:

Utredningens förslag om tilläggsbelopp för räntefria lån från arbetsgiva- ren är mer befogat. Risken för missbruk är här betydligt större. Personer med höga inkomster har oftast en ledande (bestämmande inflytande) ställ- ning i företaget och kan därför låta framtida löneökningar utgå i form av räntefria lån.

Enklast torde man kunna komma tillrätta med problemet på det sätt som Brottsförebyggande rådet i annat sammanhang föreslagit dvs. att förmånen upptas till beskattning i sin helhet såsom inkomst av tjänst. Härigenom kan man undvika det betungande förfarandet med tilläggsbelopp.

Prop. 1981/82:197 205 LRF:

Det är självklart att expertgruppen har tagit upp frågan om räntefria lån och det är lika naturligt att expertgruppen anser att de räntefria lånen bör bli föremål för beskattning. Emellertid har expertgruppen inte kunnat göra det lika enkelt för sig beträffande räntefria lån som beträffande många andra frågor. Skälet härtill är att Brottsförebyggande Rådet redan 1980 tog upp denna fråga och föreslog att de räntefria lånen skulle beskattas. Vid remissbehandling framkom så många skäl emot en sådan beskattning att förslaget inte blivit föremål för lagstiftning. Detta har resulterat i att ex- pertgruppen nöjer sig med att konstatera att ”saken bör därför bli föremål för ytterligare överväganden innan lagreglering sker. Det är dock angeläget att frågan snarast får en lösning”. Delegationen nödgas ånyo konstatera att promemorian framtagits under allt för stor brådska och att åtskilliga frågor måste analyseras bättre innan de kan bli föremål för lagstiftning. Samtliga problem hänger på ett eller annat sätt ihop varför helheten kräver att samtliga frågor är färdigutredda innan förslaget läggs till grund för lagstift- ning.

Endast ett fåtal remissinstanser tar upp förslaget till ändring i begräns- ningsregeln (80/85-procentregeln).

LRF delar bedömningen att de nuvarande reglerna måste ändras och att av de båda metoder som diskuteras i promemorian-(A och B) metod A i vissa fall kan ge inte avsedda effekter. varför den inte bör genomföras, samt anför:

I betänkandet motiveras förslaget att inte låta egenavgifterna påverka begränsningsregeln med att neutralitet mellan skilda företagsformer där— igenom inte föreligger. Sedan avgifterna alltmer börjat likna en skatt som tas ut oberoende av företagarens förmåner på grund av avgifterna finns ingen anledning att lämna egenavgifterna utanför bestämmelserna om ned- sättning av skatt. Enligt delegationens uppfattning bör avgifterna således ingå både i spärrbeloppet och skattebeloppet.

Den föreslagna begränsningsregeln innebär ett totalt skatteuttag som ligger på samma nivå som f. n. Enligt trepartiöverenskommelsen skulle marginalskatterna sänkas. Som en följd härav borde rimligen även den inkomsttagare vars skatt bestäms med tillämpning av begränsningsregeln erhålla ett minskat totalt skatteuttag. Spärrbeloppet bör därför bestämmas på annat sätt.

Den nuvarande regeln om att den beskattningsbara inkomsten skall ökas med investeringsavdrag vid bestämning av spärrbeloppet föreslås kvarstå. Sedan nya regler om investeringsavdrag vid inventarieanskaffning införts (SFS 198]: l099) måste 35 andra stycket ändras till . . . ”vid inkomsttaxe- ringen medgivet särskilt investeringsavdrag". I annat fall får den stimu— lanseffekt som investeringsavdraget åsyftar inte avsedd verkan i kombina- tion med begränsningsregeln.

[ de fall begränsningsregeln skall tillämpas och den skattskyldige redovi- sar såväl statligt beskattningsbar inkomst som underskottsavdrag föreslås att både grundbelopp och tilläggsbelopp skall få nedsättas dock skall tilläggsbeloppet inte få nedsättas med större belopp än som motsvarar tilläggsbeloppet beräknat på den beskattningsbara inkomsten. Eftersom skatten på tilläggsbeloppet därför måste delas upp i två delar måste även

Prop. 1981/82: 197 206

anges vilken del —- den beskattningsbara inkomsten eller tillkommande post — som skall anses utgöra den högsta resp. lägsta delen av tilläggsbe- loppet. I förslaget till lagtext saknas detta.

NSD:

Vad vi vill särskilt vända oss emot beträffande detta förslag är —- bortsett från vår uppfattning om avdragsbegränsningen att egenavgifter tagits bort från de skatter, vilka enligt nuvarande regler kan påverka skattened- sättningen. Med hänsyn till att fr.o.m. den I januari 1982 egenavgifterna kommer att få ett ökat inslag av skatt genom att de tas ut även på inkomstdelar, vilka inte påverkar försäkringsförmånerna, finner vi det omotiverat att göra den föreslagna ändringen.

SRF motsätter sig regelsystemet på den grund att det gör redan befmt- liga svårigheter mera komplicerade och anför att stora förhoppningar hade knutits till att dessa komplicerade regler skulle försvinna. när inkomstskat- tereformen skulle genomföras. '

RSV: '

Enligt de förslagna reglerna i fråga om begränsning av skatt skall viss del av det justerade underlaget för tilläggsbelopp beaktas vid fastställande av spärrbelopp. Det är inte alltid lätt att avgöra om begränsningsregeln blir tillämplig förrän skatten har beräknats.

Det är viktigt att man tar till vara förenklingsmöjligheterna i det nya systemet och det är därför önskvärt att begränsningsregeln utformas på annat sätt så att fastställandet av underlag för tilläggsbelopp behöver ske bara i de fall underlaget överstiger brytpunkten.

Lagtexten bör också göras tydligare på så sätt att det anges något om uppdelningen av spärrbeloppet mellan makar.

Lokala skattemyndigheten i Malmö fögderi:

Av de i promemorian diskuterade metoderna för den praktiska hante- ringen av begränsningsregeln delar. myndigheten den uppfattningen att metoden B är lättast att tillämpa. Trots föreslagna förenklingar av begräns- ningsregeln innebär emellertid även tillämpningen enligt metod B att be- räkningsarbetet kompliceras.

De remissinstanser som har tagit upp frågan om beräkning av inkomst- skatt för ackumulerad inkomst anser i allmänhet att de redan befintliga administrativa svårigheterna förvärras.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Expertgruppens analys av svårigheterna med tillämpning av reglerna om beräkning av statlig inkomstskatt har inskränkt sig till valet av skattetabell. Vid en så drastisk förändring av skatteskalorna som nu föreslagits är det förvånande att expertgruppen inte tillvaratagit möjligheten till radikala förenklingar i det mycket krångliga sättet att beräkna den statliga inkomst- skatten. En ingående översyn av dessa regler förordas av länsstyrelsen. Man kan t.o.m. ifrågasätta nödvändigheten av att ha kvar reglerna.

Prop. 1981/82: 197 . 207

Skattevhefen i Kronobergs län:

Hanteringen av ärenden angående ackumulerad inkomst enligt dagens system är ofta mycket komplicerad. I fall som rör makar med A- och B- inkomster där makarna omväxlande har högst A-inkomst och där fördel— ningen skall ske på tio år har vederbörande deklarationsgranskare att i blankett för beräkning av ackumulerad inkomst och hjälpblankett till den- na göra över 500 noteringar. Beräkningen kompliceras ibland av att begränsningsregeln (80/85-procentregeln) blir tillämplig.

Eftersom varken begränsningsregeln eller bestämmelserna om A- och B- inkomsternas beskattning förenklats genom förslaget. lär ej heller beräk- ningen av ackumulerad inkomst i det nya systemet bli enkel. Då realisa- tionsvinst vid försäljning av fast egendom fortsättningsvis kommer att omfattas av reglerna för ackumulerad inkomst, torde antalet ärenden avse- ende ackumulerad inkomst med stor sannolikhet komma att öka.

Särskilda svårigheter orsakar förslaget att tillämpa den skatteskala och de skatteregler som gällde för ettvart av de år som skatteberäkningen avser. Svårigheterna accentueras om man härtill lägger, att deklarations- granskaren. som har att handlägga ärenden om ackumulerad inkomst. årligen får högst ett eller ett par ärenden av detta slag och således för detta] dessa speciella tillfällen har att sätta sig in i en kavalkad av närmast rättshistoriska bilder. För att i någon mån minska dessa olägenheter kunde man dels genomföra en renodlad särbeskattning och dels bibehålla bestäm- melserna om att skatteberäkningen skall ske med ledning av det sista årets skatteskala, dock att man övergångsvis tillämpar sista "konventionella" årets skatteskalor för år som ligger före 1983 och i övrigt använder sista årets skatteskalor och övriga skatteregler.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi anför att-beräkningen av skatt för ackumulerad inkomst. som sker manuellt. ytterligare försvå- ras. vilket givetvis kräver ökade arbetsinsatser från personalen.

Lokala skattemyndigheten i Malmö fögderi:

Statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst kan inte beräknas maski- nellt i ADB— -systemet utan måste alltid räknas manuellt. Föreslagen änd- ring kommer att i viss mån försvåra det redan nu ofta besvärliga utred- nings- och beräkningsarbetet.

Föreningen Sveriges figderitjänstemän:

På 5. 134 föreslås att man vid beräkning av ackumulerad inkomst ska tillämpa den skatteskala och övriga skatteregler som gäller vid taxeringen för de aktuella år under vilka fördelning ska ske. En sådan ordning förut- sätts numera inte vara förenad med samma praktiska svårigheter som tidigare.

Såvitt föreningen kan bedöma. torde de praktiska svårigheterna vara minst lika stora som tidigare. Det bör uppmärksammas att den statliga inkomstskatten i dessa fall inte kan beräknas med hjälp av ADB-systemet. Därtill kommer de komplikationer som uppstår när tillägg av ackumulerad inkomst för visst taxeringsår innebär att den skattskyldiges inkomster kommer över brytpunkten så att underlag för tilläggsbelopp måste beräk-

Prop. 1981/82: 197 208

nas. Hur detta ska lösas har inte berörts i promemorian. Det kan således bli nödvändigt att beräkna tilläggsposter och kvittningsräntor för ett in- komstår som ligger tio år bakåt i tiden. såvida inte begränsningar görs i lagstiftningen. Av intresse ärinte minst vilken instans som ska göra sådana beräkningar.

Föreningen Sveriges skattechefer:

Statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst kan inte beräknas maski- nellt i ADB-systemet utan måste alltid räknas manuellt. Utrednings- och beräkningsarbetet är redan i dag besvärligt. Det nya beräkningssättet kom- mer att än mer försvåra detta arbete. Det är enligt föreningens mening beklagligt att man ej kunnat finna någon enklare form, om man nu skall ha kvar dessa bestämmelser.

Förslagets inverkan i fråga om jämkning av preliminär skatt tas upp i ett par remissyttranden. Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi:

A-skattejämkning

F.n. krävs i flertalet av fallen uppgifter från de skattskyldiga om inkomst från arbetsgivare, övriga inkomster med angivande av storleken av B- inkomster, inkomst för make eller sammanboende med angivande av B- inkomster. specifikation av underskott av s.k. schablonfastighet samt övriga inkomster och avdrag.

Efter reformens genomförande kommer ytterligare specifikation att be- hövas av inkomst av kapital för att eventuell rätt till avräkning av under- skott av schablonfastighet skall kunna bedömas.

LSMS utfärdade under budgetåret 1980/81 totalt GI '277 jämkningsbeslut beträffande A—skatt.

Särskild beräkningsgrund

Det ojämförligt största antalet av denna typ av stående skattejämkning består av nedsättningsbeslut, dvs. att inkomsten nedsätts med ett visst belopp innan skatteavdrag verkställs enligt preliminärskattetabellen. I des— sa fall kontrolleras eller bedöms i första hand avdragssidan då ansökan inkommer första gången. Följande år sker som regel ändring endast efter anmälan från skattskyldig.

Redan hösten 1982. då särskild beräkningsgrund för inkomståret l983 skall bestämmas. kommer de lokala skattemyndigheterna (LSM) att behö- va begära in fullständigajämkningsansökningar. Detta beror på att hänsyn nu måste tas till den förändrade frigränsen för B-inkomster, rätten till avdrag för underskott av schablontaxerad fastighet mot överskott i kapital innan tilläggsbelopp beräknas samt att det måste fastställas om inkomster- na överstiger brytpunkten.

LSMS bedömer att fastställandet av särskild beräkningsgrund kräver avsevärt ökade resursinsatser främst hösten 1982 men även 1983 och 1984 om hänsyn ska kunna tas till den här föreslagna reformen.

LSMS utfärdade under 1981 29 783 beslut om särskild beräkningsgrund.

Prop. 1981/82:97 209

Lokala skattemyndigheten i Malmö fögderi:

Jämkning av preliminär skatt skeri mycket stor utsträckning genom 5. k. årlig jämkning, dvs. grunden för skatteberäkning har angetts på prelimi- närskattesedeln redan då den utsänds. Dessajämkningar föranleds i regel av underskott på fastighet, kostnader för resor till och från arbetet eller utgivna periodiska understöd. Jämkningsbesluten utformas oftast på det sättet att skatt skall beräknas på inkomsten minskad med visst belopp. Som underlag för besluten behövs uppgift om underskottets eller kostna- dens art och storlek samt om eventuella inkomster utöver inkomst från huvudarbetsgivaren. Förfarandet ger god överensstämmelse mellan preli- minär och slutlig skatt.

I de fall jämkning skall ske på grund av underskott i förvärvskälla kan nu tillämpad metod inte oförändrad användas vid inkomster över brytpunkten utan att slutlig skatt i alltför hög grad kommer att avvika från preliminärt uttagen skatt. Skillnaden mellan slutlig skatt och preliminär skatt ökar med stigande inkomster och underskottsavdrag. Metoden att man i sådana fall efter vissa schabloner minskar nedsättningsbeloppet med hänsyn till un- derskottsavdragets och inkomstens storlek synes alltför svårhanterligt. Det kan därför starkt ifrågasättas om metoden med nedsättningsbelopp kan användas vid underskott i förvärvskälla. då den beräknade inkomsten är över brytpunkten.

För ifrågavarande jämkningar behövs utöver ovan nämnda uppgifter även uppgift om årsinkomst. Detta medför att ansökningarna i ökad om- fattning behöver kompletteras genom förfrågningar från lokalskattemyn- dighet. De föreslagna reglerna för beräkning av statlig inkomstskatt kan därför på goda grunder antas medföra betydligt ökat arbete vid jämkning av preliminär skatt. Ökningen av lokal skattemyndighets arbetsbörda kom- mer särskilt göra sig gällande under arbetet med de s.k. årliga jämkning- arna under oktober—november månader. dvs. under den tid då lokala skattemyndigheterna även i övrigt har hård arbetsbelastning.

Föreningen Sveriges fögderitjänstemän:

En allt större del av jämkningarna sker genom beslut redan före inkomstårets ingång. Besluten anges på den preliminära skattsedeln med hjälp av ADB-systemet. Den troligen vanligaste anledningen till sådant beslut är underskott på Villafastighet. Beslutet ges i allmänhet formen av att skatt ska beräknas på inkomsten. minskad med visst belopp. Detta

belopp motsvaras i princip av underskottet på fastigheten, uppdelat på antal lönetillfällen.

Denna beslutsprincip torde i framtiden inte kunna användas för personer med inkomster över brytpunkten. Föreningen har svårt att se hur man på ett någorlunda enkelt sätt ska kunna utforma besluten så att de ger accep- tabel överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Oavsett hur man löser problemet torde jämkningsförfarandet för personer med under- skottsavdrag och inkomster över brytpunkten bli avsevärt mera betungan- de för LSM än i nuläget. '

Ytterligare särskilda frågor tas upp i några yttranden. Länsrätten i Malmöhus län:

Vidare vill länsrätten framhålla att det vore önskvärt om det kunde förtydligas hur de nya reglerna i förslaget kommer att påverka tillämpning- l4 Riksdagen l98l/82. ] saml. Nr 197

Prop. 1981/82:197 210

en av vissa dubbelbeskattningsavtal (enligt länsrättens mening då närmast sådana avtal som tillämpar olika former av exemptmetoden).

Skattechefen i Kronobergs län:

Reglerna om skattetillägg torde inte behöva ändras. Däremot bör utta- lande tas in i propositionen om en relativt liberal tillämpning av bestäm- melserna i förekommande fall under åtminstone de första åren.

De föreslagna reglerna kan försvåra för många skattskyldiga att själva räkna ut sin skatt och därmed också storleken av sina eventuella kvar- stående skatter. För den skull bör reglerna om bestämmande av kvarskat- teavgift ses över och riksskatteverket få i uppdrag att utfärda vägledande anvisningar.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi:

Preliminär B-skatt Merparten av den preliminära B-skatten debiteras på grundval av slutlig skatt för senaste taxeringsår. I de fall den skattskyldige inte påförts slutlig skatt eller taxerad inkomst beräknas öka med minst en femtedel eller då han tidigare haft att erlägga preliminär A-skatt skall han utan anmaning avge preliminär självdeklaration. Även i andra fall har han rätt att inkom- ma med sådan, t. ex. då inkomstförhållandena förändras under inkomståret. Lokal skattemyndighet kan även anmana skattskyldig att inkomma med preliminär självdeklaration.

Eftersom grunderna för debitering av den statliga skatten förändras väsentligt vid genomförande av reformen kommer myndigheten enligt vad nu kan bedömas att främst inför inkomståren 1983 och 1984 (då debitering av B-skatt blir för hög om den sker med stöd av den slutliga skatten) att tvingas handlägga ett mycket stort antal preliminära självdeklarationer. De skattskyldiga kommer givetvis att inkomma med deklaration eftersom B- skatten eljest i många fall blir för hög.

Preliminär självdeklaration skall enligt 185 uppbördslagen avlämnas senast den 1 december året före inkomståret och skattsedel översändas till den skattskyldige senast den 25februari inkomståret (36.5 uppbördslagen). Eftersom tiden för debitering av B-skatt är begränsad kommer arbetsupp- giften att vara mycket betungande under de ovan angivna åren. Särskilda utredningar kommer troligen också att behöva genomföras i många fall t.ex. med hänsyn till att s.k. räntetillägg för näringsidkare. jordbrukare m.fl. kan komma i fråga vid bestämmande av underlag för tilläggsbelopp.

LSMS hade under år 1980 72750 B-skatteskyldiga varav ca 24000 avsåg fysiska skattskyldiga. Samma år behandlades endast 4 179 preliminära självdeklarationer, varav ca 3 200 avsåg fysiska skattskyldiga. under tiden november—februari.

Förhandsuträkning av skatt och förtidsåterbetalning Dessa arbetsuppgifter är rent manuella. För arbetsuppgiften förtidsåter- betalning har de lokala skattemyndigheterna vid l981 års taxering haft visst stöd av ADB-systemet via terminal. Bägge arbetsuppgifterna kom- mer emellertid att bli mer komplicerade och följaktligen mer resurskrävan- de. Ökar antalet förhandsuträkningar och förtidsåterbetalningar ytterligare föreligger risk att myndigheten inte kommer att hinna med att utföra arbetsuppgiften inom för de skattskyldiga acceptabel tid.

Prop. 1981/82: 197 211

Vad beträffar förtidsåterbetalningar kommer troligen antalet fall där remiss till taxeringsnämnden måste ske att öka väsentligt t. ex. i de fall där räntetillägg till underlaget för tilläggsbelopp kan komma i fråga om uppgif- ten inte kan återfinnas i självdeklarationen.

Omräkning av skatt

ADB-systemet tillåter-i dag endast omräkning för det närmast föregåen- de taxeringsåret. På grund av de f. n. stora balanserna hos länsrätten är det endast i undantagsfall som ett länsrättsbeslut kan omräknas maskinellt. Systemet används därför företrädesvis för omräkningar på grund av LSM:s beslut enligt 72 a & TL och krediteringsändringar. I de flesta andra fall måste omräkning ske manuellt. RSV planerar dock att fr. o. m. 1982 års taxering successivt genomföra ett system som tillåter maskinella omräk- ningar för tre år. Det är således bl. a. arbetssituationen hos länsrätten och taxeringsavdelningens besvärsenhet som avgör hur stort merarbetet kom- mer att bli hos LSM när det gäller omräkningar. ] vilket fall som helst kommer dock omräkning av skatt att kompliceras genom reformen.

Vidare påpekar lokala skattemyndigheten att skatteuträkningen i de fall där dubbelbeskattningsavtal skall tillämpas och den därför inte kan ske i ADB-systemet kommer att ytterligare försvåras.

Lokala skattemyndigheten i Malmö fögderi:

Vid beräkning av skattetillägg behövs f. n. endast uppgift om det belopp som grundar tillägget. Med de föreslagna reglerna för beräkning av statlig inkomstskatt måste man beträffande inkomster över brytpunkten även ange till vilka belopp höjd taxering beror på att underskott i förvärvskälla ändrats resp. på t. ex. utelämnad inkomst. Frågan har ej berörts i prome- morian.

Ett par remissinstanser tar upp frågan om en höjning av sparavdraget. Svenska bankföreningen :

Vidare bör det s.k. sparavdraget i deklarationen nu höjas kraftigt i sparstimulerande syfte efter att ha varit oförändrat sedan 1975. Med hän- syn till penningvärdeförsämringen sedan dess borde nu sparavdraget åt- minstone fördubblas. Starka skäl talar för en ytterligare, kraftig höjning av beloppet.

Svenska sparbanksföreningen:

Sparavdraget är en generell åtgärd som långsiktigt och varaktigt stimu— lerar sparandet. En höjning av sparavdraget till de av föreningen föreslag- na beloppen — 2200 resp. 4400 kr. skulle i hög grad förstärka den föreslagna skatteomläggningens positiva effekter på inflationstakt och spa- rande. -

SCB anser det viktigt att en utveckling kommer till stånd av modeller för aktualisering och framskrivning av fördelningsstatistiken liksom för att belysa och simulera effekter på levnadsförhållandena av olika samhällspo— litiska åtgärder. SCB anför vidare att de följdverkningar som omläggningen

Prop. 1981/82:197 212

får för statistiken är svåra att förutse samt att verket förutsätter att det får tillfälle att yttra sig över utformningen av deklarationsblanketter och lik- nande frågor. '

RRV:

Syftet med de i rapporten framlagda förslagen uppges vara att uppmunt- ra till arbete. produktiva insatser och sparande samt att motverka spekula- tion och inflation. Det finns dock inget förslag om uppföljning av skatte- förslagets effekter. Den normala bevakningen av utvecklingen av arbets- kraftsutbud, sparande och inflation genom insamling och bearbetning av statistik kan inte väntas ge direkta svar på. om förändringar i olika avseen- den är hänförliga just till effekter av skatteförslaget. Skattesystemets sty- rande effekter på hushållens beteende är i dag inte kända genom empiriska undersökningar. Det är således särskilt angeläget med en uppföljning av en skattereform vars huvudsyfte bl.a. är att påverka hushållens beteende. Även med hänsyn till att förslagen kan påverka mycket stora delar av befolkningen i flera andra avseenden bör en planerad uppföljning av refor- mens effekter komma till stånd.

Om beslut fattas om genomförande av skatteförslagen, förutsätter RRV därför att beslut samtidigt fattas om uppföljning av förslagens effekter. Exempelvis skulle det vara möjligt — genom tilläggsfrågor i statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar —- att studera hur enskilda indi- vider påverkas av skatteförslaget och vilka totala effekter på arbetskrafts— utbudet som detta medför.

NSD:

] detta sammanhang vill vi ta upp en fråga som har betydelse för sådana företagsägare, som avvecklat innehavda aktiebolag med hjälp av 1974 års lagstiftning (SFS 1974: 990). I denna lagstiftning finns en särskild bestäm- melse (ll &) om att dessa företagare inte får bilda aktiebolag omedelbart utan att då riskera att drabbas av skattekonsekvenser. Avvecklingen har skett utan kännedom om den helt nya situation och den helt nya asymme- triska beskattningen av fysiska personer. som skulle inträda om en be- gränsning av underskottsavdrag införs. Däremot drabbas inte aktiebolag. De som lockats avveckla sina aktiebolag har därmed betagits den praktiska möjligheten att använda den företagsform som de anser vara den riktiga i ett sådant läge. Vi hemställer därför i detta sammanhang att den berörda skatteflyktsklausulen i 1974 års lagstiftning upphävs med omedelbar ver- kan.

Liknande synpunkter framförs av SHIO -— Familjejöreragen och Sveri— ges köpmannaförbund. .

NSD och SBC anser att övergångstiden för avdragsbegränsningen bör förlängas.

Prop. 1981/82: 197 213

9. Lagtexten

Länsrätterna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län anser att avrundningsregeln i 9 5 4 mom. lagen om statlig inkomstskatt bör stå kvar. Länsstyrelsen iÖstergötlands län:

I 10 ä 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt föreslås att i underlag för- tilläggsbelopp skall inräknas belopp varmed avdrag medgetts för eget eller makes underskott i förvärvskälla.

Länsstyrelsen utgår från att med begreppet avdrag som medgetts för. underskott i förvärvskälla avses endast den del av underskottet som kun- nat utnyttjas av den skattskyldige och inte hela underskottsavdraget. I praktiken redovisas nämligen hela underskottsavdraget på deklarations- blanketten, även i de fall då underskott i förvärvskällan överstiger sam-_ manräknad inkomst. Ett förtydligande i denna del bör därför lämpligen ske.

Kammarrätten i Jönköping:

Iden föreslagna lydelsen av 10 & femte stycket lagen om statlig inkomst- skatt ges bl.a. regler om underskott som hänför sig till ränta på skuld avseende aktier och andelar i ett fåmansföretag.

I modern lagstiftning undviks nakna substantiv i det vällovliga syftet att åstadkomma en tämligen normal sakprosa. Detta sker ofta genom att ett substantiv får föregås av den obestämda artikeln en eller ett. Denna metod torde sällan leda till det missförståndet att artikeln skulle vara ett räk- neord.

Vad gäller lagstiftning av förevarande karaktär finns emellertid anled- ning till försiktighet. Denna försiktighet är särskilt påkallad med hänsyn till att obestämd artikel saknas i äldre delar av lagen och även till att den utelämnats på ett flertal ställen i det nu framlagda lagförslaget.

Länsrätten i Malmöhus län:

I [1055 1 mom. femte stycket andra meningen] regleras kvittning av underskott av kapital mot inkomsten av tjänst i den mån underskottet hänför sig till ränta på skuld avseende aktier eller andelar i fåmansföretag. Definition av sistnämnda begrepp återfinns i 35 5 1 a mom. sjunde stycket kommunalskattelagen. Som fåmansföretag anses aktiebolag, ekonomisk förening och handelsbolag. Eftersom kvittningssituation, när det gäller handelsbolag, särskilt regleras i föreslagna 105 1 mom. femte stycket punkten b) — beroende på den olika utformningen av skattskyldighet m. m. mellan aktiebolag och ekonomisk förening å ena och handelsbolag å andra sidan bör uttrycket ”fåmansföretag" utbytas mot ”aktiebolag eller ekonomisk förening”.

] stycket "av tjänst" stadgas också att underskottet inte får minskas med högre belopp än vad den skattskyldige under beskattningsåret upp- burit i kontant lön från företaget.

Reduceringen skall alltså Ske med den vid taxeringen fastställda inkoms— ten av tjänst, dock högst den kontanta lönen från företaget.

Promemorian rör sig härvid med två olika begrepp. dels inkomsten av tjänst. som påverkas av andra intäkter. kostnadsersättningar m.m. och

Prop. 1981/82:197 214

avdrag för intäkternas förvärvande. dels den kontanta lönen från företaget. Sistnämnda begrepp bör väl, såvitt länsrätten förstår, ej kunna omfatta mer än vad som kontant uppburits i lön. Andra ersättningar ävensom naturaförmåner o.d. skall således då ej heller ingå i det kvittningsbara beloppet "kontant lön”. Länsrätten — som inte har något direkt förslag till ändring av lagtexten vill ändå peka på den oklarhet som kan komma att råda i det praktiska taxeringsarbetet. Bestämmelsen, sådan den nu utfor- mats, kommer säkerligen att förorsaka förfrågningar, missförstånd och tvister. Det borde således. enligt länsrättens mening. ändå övervägas om inte stadgandet kunde förtydligas med ett uttalande av departementsche- fen om vad som avses med kontant lön.

Enligt promemorian behövs inte en uttrycklig bestämmelse om att kvitt- ningsrätt ej bör föreligga om den skattskyldige ej längre innehar några aktier eller andelar i företaget. Länsrätten delar ej denna bedömning. Lagtexten bör enligt länsrättens uppfattning i förtydligande syfte komplet- teras med en bestämmelse om att kvittning är tillåten endast så länge aktierna eller andelarna innehas av den skattskyldige eller så länge verk— samheten bedrivs av den skattskyldige. En jämförelse med punkterna a) och b) kan annars lätt leda till den misstolkningen att bestämmelserna under avsnittet "av tjänst" har en annan innebörd i nu avsett hänseende än vad reglerna i a) och b) har.

1 stycket "av tjänst" talas det ej om att räntan skall avse skuld som hänför sig till förvärv av aktier i aktiebolag eller andelar i ekonomisk förening. Länsrätten ifrågasätter om inte större klarhet vinns om lagtexten förses med orden ”förvärv av" mellan ”på skuld avseende" och "aktier eller andelar” samt ordet ”den skattskyldiges” införes mellan ”på" och "skuld” i samma mening.

När det gäller kvittningsrätten av underskott av kapital mot inkomst av fastighet eller rörelse bör det också. enligt länsrättens bedömning, i lagtex- ten under punkten b) anges "förvärv av" mellan ”skuld avseende” och "andelar i ett handelsbolag". Genom dessa förtydliganden kommer det fram att arten av förvärv inte spelar någon roll. Även t. ex. benefrka fång (arv. testamente, gåva. bodelning) skall omfattas, blott alla andra förutsätt- ningar är uppfyllda. Vidare bör det uttryckligen stadgas att kvittnings- utrymmet som avses i kommentaren i promemorian — skall minskas. när delägaren tillförs medel från bolaget i samband med att hans insats i bolaget sätts ned.

Länsstyrelsen iJämtlands län:

Undantaget såvitt avser ränta på skuld för aktier eller andelar i fåmans- företag förutsätter att räntan hänför sig till skuld som uppkommit i sam- band med förvärvet och att den skattskyldige innehar aktierna eller ande- larna. I motsats till utredningen anser länsstyrelsen att en uttrycklig be— stämmelse härom skall tas in i lagtexten för att undvika missförstånd.

RSV:

10 ä 1 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt Den föreslagna lydelsen "Har den skattskyldige tagit upp värde av bostadsförmån ...” bör lämpligen ändras till "Skall den skattskyldige taxeras för värde av bostadsförmån . . .7'.

Prop. 1981/82: 197

lx) _- (J!

10 ä 1 mom. åttonde stycket [ författningskommentaren (s. 161) förutsätts det att RSV kommer att utarbeta anvisningar vad gäller räntesatsens storlek och värdet på bilar av olika märken och årsmodeller.

Enligt 60 a & taxeringskungörelsen skall RSV meddela verkställighets- föreskrifter till de skatteförfattningar som anges i 1 & taxeringslagen. I sistnämnda lagrum nämns kommunalskattelagen och lagarna om statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt.

Vad RSV i enlighet med promemorian skall utarbeta kan inte anses utgöra rena verkställighetsföreskrifter, utan innebär en sådan utfyllnad av en lagregel att ett särskilt bemyndigande därom krävs. Som exempel på andra fall av bemyndiganden i nu aktuellt hänseende kan nämnas förord- ningen (l978: 23) med bemyndigande för riksskatteverket att meddela före- skrifter för värdering av bilförmån och förordningen (1981: 345) med be- myndigande för riksskatteverket att meddela föreskrifter för beräkning av avdrag för bilresor.

Samma synpunkter i fråga om 10 ä 1 mom. sjätte stycket framförs av länsrätten [ Göteborgs och Bohus län samt Föreningen Sveriges skatte- chefer. Länsrätten anför vidare:

11 5 1 mom. fjärde stycket lagen om statlig inkomstskatt Förslaget innebär att av makars B-inkomster 5000 kr. skall avräknas i första hand hos den make som har den lägsta B-inkomsten. Det förekom- mer att makar har lika stora B-inkomster. Hur avräkning skall ske i dessa fall bör göras klart.

RS V:

11 ä 1 mom. femte stycket Här stadgas i andra meningen att även räntetillägg skall utgöra B—in- komst, om inkomst av förvärvskällan utgör B-inkomst. ] författningskom- mentaren (s. 164) sägs att i vissa fall kan ett sådant tillägg avse en förvärvs- källa som lämnar underskott. [ så fall måste alltså bedömas om ett över- skott skulle ha utgjort A- eller B-inkomst.

En sådan bedömning är ett helt nytt inslag i den redan nu invecklade A- B-inkomstproblematiken. Den måste göras av taxeringsnämnderna ”vid sidan om” den egentliga taxeringen.

De räntetillägg det är fråga om är räntetillägg för bostadsförmån och räntetillägg på grund av privat utnyttjande av bil. båt eller liknande.

tillgång.

Dessa räntetillägg torde i regel härröra från förvärvskällor där överskott utgör A-inkomst. Vidare torde det oftast inte vara fråga om några större tillägg, bl.a. med hänsyn till den reducering som skall ske enligt 10 5 1 mom. sjunde stycket.

Med hänsyn till att uppdelningen på A- och B-inkomst i övrigt är scha- blonartad, men trots detta föranleder mycket administrativt merarbete, anser RSV det angeläget att undvika det "fmsnickeri", som bestämmelsen i 11 5 1 mom. femte stycket andra meningen innebär.

Om bestämmelsen får stå kvar måste för det fåtal B-inkomstfall det är fråga om bl.a. samtliga deklarationsblanketters framsida förses med en

Prop. 1981/82: 197 ' 216

särskild ruta för att förse datorn med uppgift om B-räntetilläggets storlek. Skatteuträkningen blir än mer invecklad. '

Om bestämmelsen ändå skall vara kvar bör den vara placerad i fjärde stycket. så att det framgår att den skall beaktas när 5000-kronorsgränsen tillämpas. Eftersom fall kan uppkomma där kapitalinkomster. högst 30000 kr. enligt 10 ä 1 mom. sjunde stycket skall avräknas från såväl A— som B- inkomst, krävs bestämmelser om turordningen för avräkningen. Vidare är "1 mom." utelämnat efter "10 å".

Slutligen anser RSV att det om bestämmelsen skall vara kvar kan ifrågasättas om inte samma sak av rättviseskäl bör gälla även för dei 10 få 1 mom. fjärde stycket 1. och 2. angivna beloppen för underlag för tilläggsbe- lopp. Detta skulle emellertid skapa mycket stora praktiska och administra- tiva problem.

Sjömansbeskattningen

Enligt 9 5 2 mom. sjömansskattelagen (19582295) beräknas skatten på engångsbelopp (t.ex. semesterersättning. retroaktiv lön m.m.) efter den procentandel, som skatten på den beskattningsbara månadsinkomsten un- der den månad. när engångsbeloppet avräknas, utgör av månadsinkomsten jämte värdet av fri kost.

! de fall underlaget för beräkning av grundbelopp skiljer sig från det underlag som skall ligga till grund för beräkning av tilläggsbelopp ger nu nämnda regel inte tillräcklig ledning för att beräkna skatten på engångsbe- lopp. Eftersom det i promemorian (s. 136) förutsätts att de marginalskatte- lättnader och avdragsbegränsningar som skall gälla för inkomsttagare i land även skall gälla för ombordanställda, bör detta även avse engångsbe- loppen. Det krävs därför att någon särskild formel för beräkning av skatt på engångsbelopp utarbetas.

Lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst På 5. 134 i promemorian föreslås att den skatteskala, liksom de övriga skatteregler, som gällde vid taxeringen för de aktuella år under vilka fördelning skall ske, skall tillämpas. Denna nya princip bör lämpligen föras in i 1 % tredje stycket i lagen. Andring bör även ske av punkt 2 av anvisningarna till 1 5.

10. Administrativa frågor

10.1. Beslutsunderlaget

Åtskilliga remissinstanser anser att den föreslagna reformen och dess verkningar borde ha blivit föremål för en djupare analys och att det är omöjligt att bedöma dessa utan kännedom om finansieringen. .

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län (majoriteten) kritiserar att be- skrivningen av effekterna har skett utan hänsyn till finansieringen. Vidare anför länsrätten att effekterna av de föreslagna ändringarna inte i många andra hänseenden kan anses vara tillräckligt belysta samt att stora väsent- liga ändringar. vars effekter inte är ordentligt utredda. är ägnade att medfö- ra stor osäkerhet för berörd allmänhet och stora tillämpningsproblem för såväl skatteförvaltning som förvaltningsdomstolar.

Prop. 1981/82: 197 217

RRV anser att innehållet i promemorian i väsentliga delar avviker från de krav på analys och fullständighet som brukar ställas i det offentliga utredningsväsendet.

RSV framhåller att konsekvenserna för skatteförvaltningen endast be- skrivits i mer övergripande ordalag samt anser att effekterna för enskilda är ofullständigt redovisade.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det otillfredsställande att i prome- morian framläggs förslag som innehåller brister som klart anges och förut- sätter att ansträngningar görs under ärendets fortsatta beredning för att undanröja dessa brister.

SACO/SR anser att den föreslagna begränsningen och dess konsekven- ser är otillräckligt utredda.

Finansbolagens förening:

Ett genomförande av förslagen skulle få omfattande och djupgående effekter i det svenska samhället: Mot den bakgrunden finner föreningen det anmärkningsvärt att rapporten inte innehåller någon analys av effekter- na av de omvälvande förslagen. Inte heller redovisas motiven för vissa av förslagen.

Föreningen S veriges fögderitjänstemän kritiserar att man i förslaget inte redovisat hur reformen skall finansieras, till följd varav det är omöjligt för den enskilde att nu se vilka följder reformen kommer att få för hans ekonomi, samt anför att de reella effekterna naturligtvis också påverkas av en rad okända faktorer såsom inflation, löneutveckling, räntepolitik och kommunalskattens utveckling.

KF:

Den föreslagna skattereformen beräknas medföra en minskning av utta- get av statlig inkomstskatt medomkring 25 % eller ca 9 miljarder kr. Den” expertgrupp inom budgetdepartementet som lagt fram förslaget har inte prövat frågan om skattereformens finansiering, men väl uttalat sig om förslagets marknadseffekter'i olika hänseenden. I den överenskommelse mellan regeringen och socialdemokraterna som ligger till grund för expert- gruppens arbete framhålls att skattereformen i sin helhet bör finansieras genom en höjning av arbetsgivaravgiften eller genom införande av en vidare produktionsfaktorskatt. Enligt KF:s uppfattning hade det varit önskvärt. att expertgruppen i vart fall hade diskuterat och analyserat effekterna av alternativa finansieringsformer. De framlagda förslagen be- rör i allt väsentligt eller så gott som uteslutande inkomstskattens roll som fördelningspolitiskt instrument. Expertgruppen framhåller att det helt övervägande antalet inkomsttagare får med de nya reglerna en sänkt in- komstskatt. Med hänsyn till att reformen har förutsatts bli totalfinansierad skulle det ha varit mycket värdefullt för såväl den enskilde skattebetalaren som samhället att få klarlagt vilka kategorier skattskyldiga som skall finan- siera reformen. Resonemanget om marknadseffekter m.m. är svårt för att inte säga omöjligt att bedöma utan att ha kunskap om på vilket sätt och av vilka reformen skall betalas.

Prop. 1981/82: 197 218

NSD kan inte acceptera att så stor principiell omläggning som förslaget innebär görs på så bristfälligt utredningsmaterial och anser att man bör avvakta ett principbetänkande från kommittén om underskottsavdrag.

SBEF anför att ett så genomgripande förslag som det här är fråga om inte bör genomföras utan att en ordentlig utredning görs om effekterna av förslaget samt att en sådan av naturliga skäl inte har medhunnits. Redan detta förhållande talar enligt SBEF:s mening för att förslagen i nu berörd del inte läggs till grund för lagstiftning.

Svenska företagares riksförbund kritiserar att det inte finns någon utred- ning om vilka effekter på det ekonomiska livet som ett genomförande av förslaget skulle få.

Sveriges aktiesparares riksförbund:

Det är allvarligt om den politiska låsning som uppkommit genom skatte- ' förslaget skulle leda till att de noggranna analyser som borde ägnas dylika avgörande ekonomiska frågor icke kommer till stånd. Förbundet finner att de samhällsekonomiska effekterna av de framlagda förslagen icke är utredda så omsorgsfullt som rimligen bör krävas i dessa utomordentligt viktiga frågor. I stället kännetecknas hela förslaget av en genomgående vårdslöshet mot den enskilda skattebetalaren. Vår rekommendation är att detta lagförslag inte läggs till grund för en lagstiftning. Tillräcklig utredning bör först äga rum.

SHIO Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:

Den nu remitterade promemorian innehåller förslag om en genomgripan- de omläggning av den statliga inkomstbeskattningen. Förslagen har utarbe— tats av en 1981 särskilt tillsatt arbetsgrupp efter att en politisk uppgörelse i skattefrågan träffats mellan centerpartiet, folkpartiet och SAP. Huvud— punkterna i den föreslagna reformen är att marginalskatten skall sänkas, reformens första moment, och att den skatteminskning som följer av rätten att göra underskottsavdrag skall begränsas till högst 50 % av avdragsbe- loppet, reformens andra moment.

Det regelsystem som föreslås i promemorian får anses innebära den mest dramatiska förändringen i svensk beskattning sedan tillkomsten av 1928 års kommunalskattelag.

Organisationerna finner det anmärkningsvärt att förslagspartierna bun- dit sig för en så genomgripande reform utan att besluten föregåtts av en ordentlig analys av förslagen och inte heller någon egentlig belysning av de effekter som reformen kan förmodas medföra för nyetablering, i form av snedvridningseffekter för företag och marknader och allmän påverkan av svensk ekonomi. Det förtjänar även att påpekas att förfarandet att den politiska beslutsprocessen föregår förslag och remissbehandling inte är förenligt med hittillsvarande förvaltningspraxis i vårt land.

SRF anför att det kanske med rätta — hävdas att förslaget innebär den mest genomgripande omläggningen av inkomstbeskattningen efter införan- det av kommunalskattelagen 1928. att då rimligen en däremot svarande inträngande utredning borde ligga till grund, att så uppenbarligen nu inte är fallet samt att SRF beklagar detta. Vidare anför SRF att en reform inte bör

Prop. 1981/82: 197 219

politiskt bindas så hårt att synpunkter från remissinstanserna blir i det närmaste omöjliga att beakta.

Sveriges villaägareförbund beklagar att informationen har varit så brist— fällig och endast belyst inkomstskatten och inte finansieringen. varigenom intrycket blivit alltför positivt och debatten grundad på felaktiga förutsätt— ningar.

10.2. Administrativa frågor

Remissinstanserna påpekar att skattemyndigheterna redan har en svår arbetssituation. att den föreslagna reformen inte minst i förening med en eventuell produktionsfaktorskatt skulle allvarligt förvärra förhållandena, att skattereglerna är alltför komplicerade samt att betydande förenklingar är påkallade.

Kammarrätten iJönköping:

Skattesystemet är redan så komplicerat att behovet av förenklingar framstår som mycket stort. Kammarrätten noterar därför med tillfredsstäl- lelse att kravet på enkelhet varit en viktig utgångspunkt vid utformningen av förslagen. Kammarrätten förutsätter att denna utgångspunkt blir vägle- dande också vid den slutliga utformningen av propositionstexten.

Länsrätten i Stockholms län anser att förslagen i promemorian kommer att leda till ett ännu mer komplicerat och svårtillgängligt skattesystem och påpekar att huvudprinciperna kompletteras med åtskilliga särbestämmel- ser samt att ytterligare sådana kan beräknas tillkomma i framtiden. Läns- rätten anför också att de skattskyldigas befattning med sina deklarationer kompliceras och att uppgiftslämnandet i deklarationerna torde få byggas ut avsevärt samt fortsätter:

Förslagen kommer att leda till ett betydande merarbete för skatteförvalt- ningen och skattedomstolarna i ett läge där dessa redan är hårt arbets- tyngda och arbetar med betydande eftersläpningar. Den samlade över- synen av skattereglerna och skatteprocessen blir än mer angelägen. Taxe- ringsmyndigheterna måste med den föreslagna nya ordningen i ett stort antal fall fastställa ytterligare ett skatteunderlag. Många skattskyldiga mås- te underrättas om grunderna för avvikelse från deklarationerna i detta nya hänseende för att de ska få möjlighet att överväga om de ska föra talan mot taxeringsnämndens beslut om underlag för beräkning av tilläggsbelopp. Antalet uppgifter i skattelängder och skattsedlar på slutlig skatt stiger. Skattedomstolarna kommer att få än flera skattemål att handlägga.

Länsrätten i Malmöhus län:

Från principiell synpunkt kan framhållas att den föreslagna reformen innebär att något helt nytt införs i den svenska skatterätten. Det system som föreslås kan bli svårt att administrera. l promemorian uttalas dock att en utgångspunkt för förslagen är att kravet på enkelhet måste ges hög prioritet, bl.a. för att undvika att öka belastningen på skatteförvaltningen.

Prop. 1981/82: 197 220

Vidare sägs att det nya regelverket inte får bli alltför svåröverskådligt och ohanterligt. Länsrätten vill framhålla vikten av att dessa synpunkter verk- ligen blir beaktade. Skatteadministrationen är f.n. hårt belastad. Länsrät- ten befarar därför att de nya skattereglerna kommer att medföra en ökning av antalet skattemål. Länsrätten vill även i detta sammanhang understryka att rättssäkerhet för de enskilda skattskyldiga också bör vara vägledande vid systemets utformning. Detta kan bl. a. iakttagas genom enkla och lättillämpliga regler samt genom lättillgänglig och god information. Förslaget har, enligt promemorian, utformats så att det inte skall försvå— ra mera långsiktiga lösningar. Det pågår f. n. ett flertal utredningar som kan komma att bli av betydelse för lösningen av de problem som nu finns i fråga om underskottsavdragen. Reformen är tänkt att bli genomförd under tre år, med början kalenderåret 1983. Länsrätten vill i detta sammanhang betona att eftersom det är ett helt nytt system som skall införas nya problem kommer att uppstå. Länsrätten anser det därför vara angeläget att tillämpningssvårigheter och andra övergångsproblem noggrant följs upp. Det är. enligt länsrättens uppfattning. viktigt att de pågående utredningar- na erhåller sådana direktiv att förbättringar av reformen möjliggörs under en övergångstid. Med hänsyn till de praktiska problem som enligt länsrät— tens mening tveklöst kommer att uppstå för de rättstillämpande myndighe- terna är det nödvändigt att denna uppföljningstid ej blir för lång. Enligt länsrättens bedömning bör denna tid kunna knytas till den i promemorian föreslagna övergångstiden 1983—1985. När denna tid har gått till ända (1986 års taxering), bör också övergångsproblemen kunna vara lösta.

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län:

Den tekniska utformningen av avdragsbegränsningen innebär att särskilt debiteringen av statlig inkomstskatt kompliceras. Grundbeloppet skall be- räknas på den beskattningsbara inkomsten, vilket inte torde vålla några svårigheter. Tilläggsbeloppet skall beräknas på den beskattningsbara in- komsten ökad med underskottsavdrag, förlustavdrag och räntetillägg och minskad med inkomst av kapital, dock med högst 30000 kr., och med viss inkomst av tjänst, fastighet eller rörelse. Bestämmandet av underlaget för tilläggsbelopp har sådan vikt att det bör jämställas med fastställandet av taxerad inkomst. Underlaget för tilläggbelopp bör därför antecknas särskilt i skattelängden och vederbörliga ändringar göras i bl.a. 68 & taxeringsla- . gen. Vid ändring i taxering, där tilläggsbelopp beräknas. bör det åligga länsrätt och överinstanser att bestämma underlaget för tilläggsbelopp. För länsrätternas del kan bestämmelse härom lämpligen införas i 50 & taxe- ringskungörelsen. Förslagets genomförande innebär följaktligen att läns- rätternas domsblanketter m. ni. måste göras om.

Expertgruppen har strävat efter att göra tilläggen till det nuvarande regelsystemet så enkla som möjligt. Länsrätten nödgas dock konstatera att de nya reglerna i många avseenden medför en komplicering av systemet, som kommer att ställa myndigheterna inför stora problem av praktisk och principiell art. En del av de enkla och schablonartade bestämmelser, som föreslås om t. ex. räntetillägg. medför klart otillfredsställande resultat och måste kompletteras och därmed också kompliceras för att bli acceptabla bl. 11. från rättvisesynpunkt.

Enligt länsrättens bedömning leder förslaget till ett än mer markerat skattetänkande hos allmänheten. Det kommer att ställa större krav på de

Prop. 1981/82: 197 221

skattskyldiga bl.a. när det gäller redovisning av förmögenhetsrättsliga förhållanden. Reglernas komplexitet kommer sannolikt att leda till ett ökat antal skatteprocesser. Belastningen på skattedomstolarna kommer att öka både i fråga om antal mål och i fråga om målens svårhetsgrad.

Statskontorets allmänna bedömning är att ett förverkligande fullt ut av ' skatteuppgörelsen. trots ansträngningar att hålla tillbaka de administrativa effekterna. kommer att medföra ett inte obetydligt administrativt merar- bete för de skattskyldiga och myndigheterna. Statskontoret anför vidare:

Enligt betänkandet skall förslaget börja tillämpas fr.o.m. inkomståret 1983. Det innebär att de nya reglerna skall vara klara och kunna tillämpas praktiskt under hösten l982. De lokala skattemyndigheterna måste då exempelvis kunna meddela beslut om särskild beräkningsgrund med led- ning av de regler som skall gälla för 1983. För uppbörd av skatt krävs att blanketter, tabeller, ADB-system etc. är utvecklade i god tid före ingången av 1983. Alla skattskyldiga behöver också ha information om de nya reglerna och skatteförvaltningens personal bör vara utbildad i god tid för att kunna svara på allmänhetens frågor..

Med hänsyn till det betydande förberedelsearbete som således krävs. den mycket korta tid som står till buds även vid ett snabbt riksdagsbeslut och den besvärliga arbetssituationen som redan nu råder inom skatteför- valtningen ifrågasätter statskontoret om genomförandetidpunkten är rea- listisk. Avser man att parallellt införa produktionsfaktorskatt är tidpunkten enligt statskontoret bestämda uppfattning definitivt orealistisk.

Statskontoret uttalar också att den omläggning av skattesystemet som föreslås innebär en betydligt ökad beskattning i företagssektorn och en motsvarande minskning hos löntagarna, att detta kräver en anpassning av Skatteadministrationen, att det om de nu aktuella förslagen genomförs blir nödvändigt att omfördela resurser från de lokala skattemyndigheterna till länsstyrelserna, att man därutöver på nytt bör överväga de lokala skattemyndigheternas organisatoriska ställning, att ett mål bör vara att förlägga huvuddelen av beskattningsverksamheten till de lokala skatte- myndigheterna och inordna dessa i länsstyrelserna., att arbetsgivarkontrol- len är eftersatt i förhållande till annan skattekontroll. att denna obalans ytterligare förstärks om produktionsfaktorskatt införs eller avgiftsuttaget ökar samt att det därför numera är mer angeläget än tidigare att. avgiftsad- ministrationen förs över till skatteförvaltningen.

RR V:

Den genom RS-reformen förutsatta utbyggnaden av granskningsorgani- sationen har ännu inte helt genomförts. Åtskilliga inom reformens ram planerade rationaliseringsåtgärder har inte heller kommit till stånd. RS- reformen har hittills inneburit stora påfrestningar på skatteförvaltningen genom'ökad arbetsvolym, störningar i ADB-driften, vakanser m. m.-Den eftersträvade kontrollnivån vid inkomstbeskattningen har härigenom inte uppnåtts.

Prop. 1981/82: 197 227

4.

RSV uttalar att det av resursskäl måste allvarligt prövas om inte ett flertal former av småavdrag. vilkas existens i dag motiveras av skatteför- mågeprincipen, bör kompletteras med ett schablonavdrag samt att en reform med denna inriktning är nödvändig redan för att i dagens situation kunna upprätthålla en godtagbar granskningsnivå. RSV anför vidare:

I promemorian har betonats vikten av enkelhet. Detta främst med tanke på taxeringsorganisationens arbetssituation. Som framgår i det följande av detta yttrande medför förslaget ändå en betydande ökning av skattemyn- digheternas arbete. Det är mot denna bakgrund som de uttalanden som görs i promemorian angående förfmingar av reformen bör ses. RSV har i och för sig förståelse för att förslaget kan behöva kompletteras.

Detta framgår bl. a. av det tidigare anförda. Av den redogörelse som i det följande lämnas över skatteförvaltningens nuvarande arbetssituation och förslagets konsekvenser framgår klart att kompletterande reformer inte är möjliga såvida dessa i sig inte innebär förenklingar eller förenklingar i annat hänseende samtidigt genomförs.

För den nya organisation av taxering i första instans som gäller fr.o.m. 1978 gäller bemanningsresurser som beräknats utifrån de under år 1975 gällande förhållandena. Det sålunda framräknade behovet av tjänster skul- le successivt tillföras organisationen, vilket också har skett t. o. m. är 1980. Av den beslutade bemanningen saknas 160 tjänster. som var avsedda för granskningsorganisationen vid de lokala skattemyndigheterna. Den dekla- rationsvolym som skulle handläggas av dessa granSkare uppgår till ca 650000 deklarationer. Det är enligt RSV:s mening synnerligen angeläget att de ursprungliga bemanningsbesluten verkställs för att i någon mån lindra nuvarande prekära arbetsläge inom taxeringsorganisationen. Här bör särskilt framhållas att antalet deklarationer nu är ca 800000 fler (ca 12%) än 1975. I vissa län uppgår volymökningen till 35 %. Den största delen av ökningen hänför sig till det mera svårgranskade materialet.

Ändringarna i de materiella och formella reglerna har varit omfattande sedan de ursprungliga bemanningsberäkningarna gjordes. Trots att skatte- förvaltningen har en omfattande och intensiv utbildningsverksamhet gör RSV den bedömningen att det inte är möjligt att belasta granskningstjäns— temännen med ytterligare regler utan risk för en kraftig försämring av kvaliteten på granskningen. Det nu sagda skall ses mot bakgrund av att det redan i nuläget inom organisationen hävdas att tolkningen av reglerna många gånger måste göras otillåtet extensiv. Det nu föreliggande förslaget är till sin natur sådant att det tvingar granskarna till en siffergranskning i stället för att rikta in sig på det mera komplicerade skatteundandragandet.

RSV uttalar också att det är väsentligt att frågor om uppgiftsskyldighet och utformning av blanketter ägnas stort intresse redan på utredningssta- diet, innan arbetet på en ny lagstiftning har fonskridit för långt, att tiden uppenbarligen inte har medgett utarbetandet av en deklarationsblankett samt att RSV har funnit att förslaget medför stora svårigheter att utforma ändamålsenliga blanketter. RSV beräknar att ca 650000 skattskyldiga be- höver lämna särskilda uppgifter för fastställande av underlag för tilläggsbe- lopp. att granskningen av dessa uppgifter tar i anspråk ca 43 årsarbetskraf-

Prop. 1981/82:197 223

ter, vilket motsvarar ca 86 handläggare under granskningsperioden. samt att huvuddelen av merarbetet torde falla på tjänstemannagranskade dekla- rationer. RSV anför vidare att tjänstegranskama redan i dag har en mängd arbetsmoment att beakta eller utföra, att tillkommande arbetsmoment kan splittra uppmärksamheten och koncentrationen och därför nedsätta granskningshastigheten mer än de tillkommande arbetsmomenten moti- verar. att även arbetet med att informera och besvara frågor från allmänhe- ten kommer att öka samt att även detta merarbete i huvudsak torde falla på tjänstegranskama. RSV:s resursberäkning gäller under förutsättning att förslaget om allmän produktionsfaktorskatt inte genomförs och omfattar inte den ytterligare personal som behövs för beräkning av preliminär skatt m.m. RSV beräknar att registreringskostnaderna ökar med omkring 90000 kr., att den erforderliga utbildningen kostar ca 7 milj. kr.. varav 2,3 milj. kr. utgör direkta merkostnader, samt att ökad information måste ges de skattskyldiga till en kostnad av ca 2,5 milj. kr. I fråga om jämkning av preliminär skatt påpekar RSV att den hittillsvarande normala beräknings- grunden inte kan användas i det nya systemet, att beräkningarna blir svårare samt att arbetsbördan kommer att öka betydligt för de lokala skattemyndigheterna. RSV fortsätter:

Det är inte bara själva beräkningarna som försvåras och tar längre tid. Förfrågningarna från allmänheten kommer givetvis att öka och ta mycken tid i anspråk. Reglerna för skatteuträkningarna är ju redan nu så inveck- lade att många skattskyldiga inte förstår den information som lämnas i bl.a. broschyrer trots alla ansträngningar att göra dem lättillgängliga. Genom reformen införs nya facktermer och begrepp, som inte låter sig översättas till ett vardagligare språk. Problemen blir inte mindre av att reformen genomförs i etapper, där t. ex. skatteuträkningen för inkomståret 1984 kommer att skilja sig avsevärt från 1985. Det blir alltså inte fråga om någon tillfällig arbetstopp utan en förstärkning av personalen är ofrånkom-

lig. Länsstyrelsen i Södermanlands län:

Taxeringsorganisationen har fortfarande inkörningsproblem. RS-refor- men har inte fullföljts. Antalet deklarationer har ökat sedan bemannings- beräkningama gjordes. Ändringar och tillägg i skattelagstiftningen under de senaste åren har förorsakat ett avsevärt merarbete. Budgetdepartemen- tet har nyligen beslutat att deklarationsgranskningen med hjälp av fritids- funktionärer skall skäras ned. I årets budgetproposition föreslås att skat- teadministrationen åter skall omfattas av de generella nedskärningarna av anslagen. Både inkomstskattereformen och promsen är avsedda att ge- nomföras fr.o.m. 1983. Ett mycket stort antal viktiga detaljfrågor är ännu olösta. Länsstyrelsen vill även erinra om att genomgripande ändringar på företagsbeskattningens område beslutats tidigare att tillämpas fr. o. m. 1984 års taxering. Förberedelsearbetet under den korta tid som återstår till genomförandet medför stora påfrestningar för skatteförvaltningen. Läns- styrelsen menar sammanfattningsvis att skatteförvaltningen måste tillföras relativt betydande resurser. om man skall klara av alla nya uppgifter med bibehållen ambitionsnivå i arbetet.

Prop. 1981/82: 197 224

I skilda sammanhang har länsstyrelsen understrukit behovet av förenk— lingar i nuvarande skattesystem och även lämnat ett antal förslag till åtgärder. Länsstyrelsen anser det angeläget att ett reformarbete med detta syfte tidsmässigt samordnas med inkomstskattereformen. Än viktigare ter sig detta om en allmän produktionsfaktorskatt väljs som frnansieringskälla.

Länsstyrelsen iÖstergöt/ands län:

Länsstyrelsen vill först peka på den besvärande arbetssituation som f.n. råder beträffande deklarationsgranskningen vid taxering i första instans. Kontrollen av deklarationerna är sålunda i stor utsträckning alltför ytlig och på många punkter förekommer ingen kontroll alls. Detta är bland annat en följd av ett alltmer komplicerat skattesystem, som dessutom ständigt är föremål för ändringar. Det är därför mycket angeläget att alla möjligheter att förenkla skattesystemet tas till vara. Detta gäller i särskilt hög grad när större skattereformer skall genomföras. l promemorian sägs mycket riktigt att kravet på enkelhet måste ges hög prioritet och förenk- lingar av skattereglerna göras. Om förslagen i promemorian genomförs torde de dock totalt sett helt klart innebära en hel del merarbete för Skatteadministrationen trots att förenklingar på vissa punkter har föresla- gits. ExPertgruppen kan enligt länsstyrelsens mening inte anses ha levt upp till målsättningen att åstadkomma förenklingar av redan existerande skat- teregler. Länsstyrelsen vill därför kraftigt understryka att förenklingar nu måste ske på andra områden inom skattesystemet. Många förslag till sådana förenklingar har redan framförts i de av länsstyrelserna till kom- mundepartementet avlämnade långtidsbedömningarna för budgetåren _1982/83—1985/86. Några exempel härpå är att schablonavdraget under inkomst av tjänst höjs till minst I 000 kr., att avdrag för frivilligt periodiskt understöd slopas. att avdrag för kapitalförsäkringspremier slopas, att för- värvsavdraget slopas, att extra avdrag för nedsatt skatteförmåga på grund av sjukdom slopas.

Länsstyrelsen i Blekinge län:

Från länsstyrelsens sida har liksom från ett flertal representanter för skatteförvaltningen i riket i ett otal sammanhang framhållits, att nuvarande skattesystem blivit så invecklat. att det inte längre kan hanteras på ett tillfredsställande sätt. Behovet av förenklingar har påtalats och förslag väckts. Trots att en del förenklingar i andra sammanhang åstadkommits eller aviserats, är det med bestörtning länsstyrelsen tar del av innehållet i de två betänkandena. Även om förslagsställarna gjort mycket för att välja det enklaste av olika alternativ kommer reformerna att kräva stora ytterli— gare resurscr om inte effektiviteten hos skatteförvaltningen helt skall efter— sättas. Vad värre är är dock, att efter hand nya regler tillskapas i sådan omfattning, att det inte längre är möjligt för den enskilde skattetjänsteman- nen att kunna allt. RS.-reformen syftade bl.a. till att endast en granskning av deklarationen skulle ske och endast en tjänsteman skulle ha kontakter med den skattskyldige. Detta skulle vid ett fullt genomförande innebära att samma tjänsteman skulle klara inkomstbeskattning, pensionsgrundande inkomst och skattetillägg. Redan detta ställer stora krav på den enskilde tjänstemannen. Den reformerade inkomstbeskattningen ställer nya krav och härtill kommer en helt ny skatt promsen som vederbörande måste lära sig.

Prop. 1981/82: 197 225

Skatteförvaltningens resurser är som bekant hårt ansträngda. RS-ut- byggnaden är inte färdig. Besparingar gör att nyrekrytering inte kan ske förrän vakans uppkommit. Eftersom en tjänsteman inte kan granska rörel- sedeklarationer förrän efter två års internutbildning saknas redan i dagslä- get möjlighet att besätta alla existerande tjänster. Ett genomförande av de föreliggande förslagen skulle innebära att ytterligare avsevärd personalför- stärkning behövs. För att personalen skall hinna utbildas måste den. om ändringarna gäller från 1984 års taxering anställas våren—sommaren 1982.

Inte bara för granskning och beredning av deklarationer behövs resurs- förstärkning. Även besvärsenheterna torde komma att drabbas av ökade arbetsuppgifter. Behovet av uppdelning av ränteutgifter mellan förvärvs- källor skapar nya kontliktanledningar. Om inte reformen i detta hänseen- det skall stanna på papperet i avsaknad av kontroll, lär ett mycket stort antal processer, om i och för sig inte särskilt stora belopp. kunna förväntas i skattedomstolarna.

Inte bara för skatteförvaltningen kommer föreslagna reformer att inne- bära ökad börda. Bokföringsmedhjälparna får avsevärt mer att göra och kommer att få ökade personalbehov. Dessa behov täcks delvis genom att personal från skatteförvaltningen erbjuds anställning med åtföljande ytter- ligare rekryterings- och utbildningsbehov inom förvaltningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län konstaterar att skatteförslaget innebär en ökad arbetsbelastning för beskattningsmyndigheterna och kontrollproblem i fråga om hänförande av ett avdrag till rätt förvärvskälla och avgränsning av förvärvskällorna samt att beräkningarna av underlaget för tilläggsbe- lopp kommer att innebära en ökad arbetsbörda.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län :

En stor olägenhet i vårt inkomstskattesystem är de omfattande och krångliga reglerna som tillkommit genom att man inte planmässigt sökt långsiktiga lösningar utan snarare vidtagit åtgärder för att tillrättalägga vissa detaljer. Kritik från allmänheten möter dagligen de tjänstemän som arbetar på fältet med inkomstbeskattningen. Även personalen hos skatte- myndigheterna uttrycker ofta sitt missnöje med det komplexa och krång- liga regelsystem som omgärdar inkomstbeskattningen. Det föreligger ofta svårigheter att få de skattskyldiga att förstå de regler som ligger till grund för beslut i beskattningsfrågor. Länsstyrelsen vill därför även i detta ytt- ' rande framhålla att det är mycket angeläget att man i en lösning på längre sikt mycket starkare än hittills beaktar kravet på förenklingar.

Expertgruppen har på s. 53 i promemorian på ett bra sätt redogjort för sin syn på kravet på enkelhet. Tyvärr måste länsstyrelsen konstatera att kravet på enkelhet i förslagen i alltför hög grad fått ge vika för andra krav. Detta leder till att de nu lagda förslagen ytterligare kommer att komplicera regelsystemet. Inte heller har förenklingar av någon betydelse i gällande regler föreslagits. Länsstyrelsen befarar att de nya reglerna kan leda till svårigheter både för allmänhet och myndigheter. För allmänheten rör det sig om svårigheter att själv planera, deklarera och kontrollera sin skatt. För myndigheterna är risken stor att det praktiska handhavandet blir så arbetskrävande att andra angelägna arbetsuppgifter som skattekontroll måste eftersättas.

Prop. 1981/82: 197 226

Länsstyrelsens bedömning är att förslaget till skattereform leder till ytterligare krångligheter i ett redan alltför invecklat systern. Kraven på såväl allmänhet som skattemyndigheter kommer att öka och den admini- strativa apparaten att växa.

Inom skatteförvaltningen pågår f. n. utvecklingsarbete med metoder för Skattekontroll. En genomgående tankegång i detta arbete är att åstadkom- ma en planenlig kontroll av de skattskyldiga. Risken blir nu att kontrollen alltför mycket kommer att domineras av prövning av underskottsavdrag och förvärvskälleavgränsningar. Detta kan inte ses som en ändamålsenlig utveckling av skattekontrollen. Denna bör i stället riktas mot det väsent- liga skatteundandragandet. Länsstyrelsen anser det viktigt att behovet av kontroll beaktas vid bedömningen av förslaget.

Granskningsmyndigheternas resurser är redan nu hårt ansträngda. Den bemanningsberäkning som gjordes i samband med RS-reformen är inte längre aktuell. Bl.a. har den förlängda taxeringsperioden inte fullt genom- förts och det komplicerade deklarationsmaterialet ökat'i antal. Samtidigt kommer tilldelningen av medel för fritidsgranskning som utgör en buffert för skattemyndigheterna att reduceras. Därtill kommer en allmän nedskär- ning av myndigheternas anslag i besparingssyfte. Av årets statsverkspro- position framgår dessutom att den slutgiltiga utbyggnaden av RS-organisa- tionen får anstå. Det är därför ytterst angeläget att de granskningsresurser som finns används på ett ändamålsenligt sätt och sätts in mot det väsent- liga skatteundandragandet.

Om den nuvarande kontroll- och servicenivån skall kunna bibehållas efter införandet av de ändringar som föreslagits krävs antingen en resurs- förstärkning eller genomförande av betydande förenklingar i nu gällande ordning. Det senare alternativet är det mest tilltalande. Tänkbara förenk- lingar som skulle kunna ge betydande resurstillskott för angelägen kontroll är definitiv källskatt för löntagare ökat schablonavdrag från inkomst av tjänst borttagande av sambeskattningen förlängd taxeringsperiod

m.fl.

Länsstyrelsen i Värmlands län:

Skatteförvaltningen måste fortfarande anses befinna sig i inledningsske- det av en mycket genomgripande omorganisation föranledd av den s.k. "RS-utredningen. Mycket stark kritik har framförts i fråga om förvaltning- ens möjlighet att leva upp till utredningens förslag och målsättning. Kriti- ken måste åtminstone till viss del anses berättigad.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län:

Det är t. ex. orimligt att f.n. innan RS-reformen är helt genomförd lägga ytterligare arbetsuppgifter på lokala skattemyndigheterna, taxeringsenhe- terna och taxeringsnämnderna utan betydande tillskott av personal. I detta sammanhang bör uppmärksammas att under överskådlig tid ett stort antal deklarationer kommer att granskas av s.k. fritidsgranskare. vilket medför en stor extra arbetsbelastning på lokala skattemyndigheterna eftersom fritidsgranskarna inte beräknar pensionsgrundande inkomst eller påför skattetillägg och förseningsavgift. Detta extraarbete utförs i dag av lokala

Prop. 1981/82:197 227

skattemyndigheterna utan att dessa tilldelats några personella resurser härför.

Länsstyrelsen t' Jämtlands län anför att undantagsbestämmclser. som kan vara påkallade från rättvisesynpunkt. innebär ett frångående av före- satsen att de nya bestämmelserna skall utformas enkelt. att förslaget inte beaktar de svårigheter som kan väntas uppkomma. t.ex. i fråga om att hänföra en kostnad till rätt förvärvskälla, samt att det är påtaglig brist att förslaget inte har föregåtts av en analys hur tilläggsbeloppet skall redovisas i deklarationsblanketter. längder och slutskattsedlar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län:

Det förslag som framlagts är enligt länsstyrelsens mening alltför detalje- rat. Ny lagstiftning kräver erfarenhetsmässigt ökad information till de skattskyldiga samt ökad kontroll från skattemyndigheternas sida. Ju mera detaljerad den nya lagstiftningen är desto större blir informations- ,och kontrollbehovet. I detta sammanhang bör också framhållas att vid 1984 års taxeringar tillämpas för första gången många nyligen beslutade ändringar på företagsbeskattningens område. Ett införande av bestämmelser om underskottsavdragen i enlighet med förslaget innebär enligt länsstyrelsens bedömning att kontrollen av den nya lagstiftningen med nuvarande re- surser inom Skatteadministrationen inte kan läggas på en acceptabel nivå. Om ökade resurser för kontrollen inte ställs till förfogande måste därför förslaget om underskottsavdragen förenklas. Vidare måste även skattereg- lerna på andra områden förenklas.

Skattechefen i Kronobergs län:

Det merarbete som en ändring av bestämmelserna skulle medföra för granskarna hänger främst samman med att fastställa underlag för beräk- ning av tilläggsbeloppet. Granskarna skall därvid ta hänsyn till vissa till- Iäggsposter enligt avsnitt 6.3 i förslaget och måste därför bl.a. kontrollera att eventuella överskott under kapital kvittas mot underskott av villafas- tighet. beräkna hur stor del av räntekostnaderna för rörelse samt jord- bruks- eller hyresfastighet som belöper på privatbostaden och därefter kvitta dessa mot eventuella underskott i förvärvskällan eller överskott under inkomst av kapital. Dessutom skall vid beräkning av underlaget för tilläggsbelopp de räntor som belöper på eventuell privat användning av bil i rörelsen samt privat bostad i ovannämnda fastigheter beaktas. liksom lån som använts för anskaffande av näringsverksamhet.

Vid granskning av skattskyldig med inkomst över brytpunkten innebär nämnda arbetsmoment ett betydande merarbete för granskarna. Något egentligt kontrollarbete är det inte fråga om. utan endast att man med hjälp av i deklarationen förhoppningsvis befintliga uppgifter skall kunna få fram ett riktigt debiteringsunderlag. Detta innebär en ytterligare förskjutning av granskningsarbetet från kontroll till beredning av deklarationer.

Ur granskningssynpunkt nödgas man sammanfattningsvis konstatera att lagen ålägger oss att granska alla- avlämnade självdeklarationer liksom att detta skall ske med millimeterrättvisa. I takt med att skattelagstiftningen

Prop. 1981/82: 197 228

byggts på med nya bestämmelser har mer tid fått anslås till den s.k. beslutsredovisningen på deklarationsblanketten. Datahjälpen har blivit ett måste och den kräver att varje belopp finns på sin rätta rad liksom kryssen i sina rätta rutor. Det nu aktuella förslaget kommer med all sannolikhet att medföra än mer avancerad beslutsredovisning. som i sin tur medför att än mer tid av deklarationsgranskningen får tas från kontrollen av innehållet i deklarationerna för att göra dessa klara för registrering av lämnade upp- gifter.

I första hand går nuvarande komplicerade skattelagstiftning ut över de skattskyldiga. Klagomålen och det dåliga humöret går däremot oftast ut över skatteförvaltningarnas personal. De föreslagna ändringarna skärper läget.

Situationen är allvarlig redan i nuläget. Framför allt måste vi värna om rättssäkerheten för de enskilda skattebetalarna/människorna. Kraven på skatteförvaltningen att förverkliga detta mål och att se till att samhället får in erforderliga medel har successivt ökat. 'Disproportionen mellan krav och möjligheter att förverkliga desamma är redan för stor. Om utrymme skall finnas för att i praktiken också tillämpa den föreslagna inkomstskatterefor- men krävs snara åtgärder. 1 första hand måste omgående ske radikala förenklingar av gällande rätt och tillämpningen av denna. I andra hand erfordras personella förstärkningar och icke som i dag i realiteten personal- minskningar. Det är uteslutet att förslagen till reformerad inkomstbeskatt- ning och produktionsfaktorskatt skall kunna administreras med tillgängliga resurser på ett tillfredsställande sätt. Här erfordras utredning om vilka effekter förslagen har på arbetsbelastningen inom skatteadministrationen.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi befarar att reformen kommer att medföra en ytterligare belastning av de redan hårt ansträngda resurserna, eftersom myndigheten redan i dagsläget måste avsätta stora resurser för att klara av upplysning till de skattskyldiga om hur stats- och förmögenhetsskatten har beräknats och uttalar att stora krav kommer att ställas på utbildnings- och informationssektionen hos RSV. Sammanfatt- ningsvis bedömer myndigheten att genomförande av reformen kommer att kräva ökade resurser inte minst under de första åren och anser att refor- men kommer att tillföra skattesystemet nya komplicerade och tidskrä- vande administrativa arbetsuppgifter, något som helt strider mot gjorda uttalanden och önskemål att förenkla skattereglerna.

Lokala skattemyndigheten i Malmöfögderi:

Tillämpningen av de regler som föreslås i promemorian medför för lokala skattemyndigheterna delvis betydande komplikationeri förhållande till vad som gäller f.n. De flesta reglerna skall visserligen tillämpas vid ADB-mässig beräkning av statlig inkomstskatt t. ex. reglerna om makebe- skattning, marginalskattespärr och begränsningsregeln. De skall emellertid även tillämpas i stort antal manuella arbetsmoment bl.a. vid manuella omräkningar av skatt i anledning av ändrad taxering. vid jämkning av preliminär skatt. vid uträkning av förhandsbesked om skatt och vid hand- läggning av förtursrestitutioner.

Prop. 1981/82: 197 229

De föreslagna reglerna. som i stor omfattning skall tillämpas vid manuell beräkning hos lokal skattemyndighet. kommer trots vissa förenklingar att medföra ökade svårigheter i myndighetens arbete.

Genomföres förslagen behöver myndigheten tillföras ökade resurser. Utan resursförstärkning inom serviceområdet framför alltjämkning och omdebitering kommer myndigheten inte kunna bemästra det nya regel- systemet. Lokala skattemyndigheten förutsätter att myndigheternas arbete underlättas genom att riksskatteverket tar fram dels lämpliga arbetsblan- ketter dels program så att terminalsystemet i största möjliga utsträckning kan utnyttjas för beräkningsarbete.

Föreningen Sveriges fögderitjänstemän:

En medveten utgångspunkt för expertgruppens arbete sägs ha varit kravet på enkelhet i skattereglerna. Förvisso kunde reformen ha utformats så att lagstiftningen blivit mera komplicerad än vad som nu är fallet. Föreningen anser ändå att man borde ha gått ännu längre i sin strävan efter förenklingar. Förenklingar i skattelagstiftningen är nödvändiga för att LSM framdeles ska få utrymme för den offensiva roll i kontrollverksamhe-- ten gentemot skattskyldiga och arbetsgivare som förutsatts av statsmak- terna i annat sammanhang.

Föreningen anför vidare att LSM bortsett från de rent taxeringsmässiga konsekvenserna kommer att få känna av en kraftig ökning av den redan nu livliga upplysningsverksamheten gentemot allmänheten. att stora svårighe- ter inte minst tidsmässigt kommer att uppstå vidjämkning av prelimi- _när A-skatt och debitering av B-skatt. främst under "månaderna novem- ber—februari. samt att de tillkommande arbetsuppgifterna kommer att gå ut över den egentliga kontrollverksamheten. .

Föreningen Sveriges skattechefen

På 5. 53 har framhållits att kravet på enkelhet måste ges hög prioritet. Vidare betonas att en rad nya arbetskrävande moment tillkommit i taxe- ringsarbetet under senare år och att detta lett till problem i olika avseen- den. Strävan bör därför vara att förenkla skattereglerna och att undvika att tillföra systemet nya komplicerade och tidskrävande inslag.

Det är angeläget att förenklingar i det nuvarande regelsystemet görs. Flertalet länsstyrelser har i annat sammanhang till regeringen lämnat för- slag till förenklingar som bör kunna genomföras ganska omgående. I första hand bör ett väl tilltaget schablonavdrag under inkomst av tjänst liksom i flertalet andra västeuropeiska länder införas. Vidare bör man rensa i avdragsfloran under allmänna avdrag. Avdraget för premier för kapitalför- säkringar o.d. bör tas bort, liksom avdraget för frivilliga periodiska under- stöd. Även förvärvsavdraget bör försvinna och ersättas av förhöjt barnbi- drag. Med dessa ändringar skulle granskarna få mera tid för väsentligt kontrollarbete. Dessa ändringar skulle enligt föreningens mening kunna genomföras utan större utredningar. Det finns givetvis även andra önske- mål och förslag, vilka framgår av länsstyrelsernas ovan nämnda förslag. För den enskilde blir de av länsstyrelserna föreslagna ändringarna i regel

Prop. 1981/82: 197 230

ganska neutrala. En stor fördel med desamma är naturligtvis. att det blir enklare att deklarera. Ändringar i denna riktning är också nödvändiga om man på sikt vill ha ett system med definitiv källskatt för flertalet löntagare.

En viktig förutsättning för att reformen skall kunna fungera i praktiken är att deklarationsblanketterna jämte bilagor utformas på sådant sätt att underlag för grundbelopp och tilläggsbelopp kan tas fram maskinellt. Det- samma gäller kvittning mellan inkomst av kapital och underskott av scha- blontaxerad fastighet och vissa andra tilläggsposter. Det kan inte godtas att reformen genomförs förrän dataprogram framtagits som fungerar tillfreds- ställande. Det är ett krav att möjliga datorstöd noggrant undersöks. Alltför många skatteprojekt har forcerats fram utan att tillräcklig tid anslagits till programmering och annat förberedande datorarbete.

[ den överenskommelse som träffats mellan regeringen och socialdemo— kraterna — s. l72 i promemorian framhålles. att kampen mot skattefusk och skatteflykt bör fortsätta och intensifieras. Det är emellertid ostridigt att de föreslagna reglerna för inkomstbeskattningen kommer att ställa stora krav på dem som skall handha kontrollen och ta ansenliga resurser i anspråk. Samtidigt föreslås i den nu framlagda budgetpropositionen, att de totala kostnaderna för länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna fr.o.m. budgetåret 1982/83 skall skäras ned med två procent. Även om vissa punktinsatser samtidigt föreslås för revisions- och mervärdeskatteen- heterna vid länsstyrelserna kommer föreslagna nedskärningar att drabba deklarationskontrollen och även arbetet med besvären till länsrätt. kam- marrätt och regeringsrätt. Vidare vill regeringen t.v. inte medge inrättan- det av resterande 160 RS-tjänster samtidigt som budgetdepartementet be- gärt en minskning av fritidsgranskningen fr.o.m. l983 års taxering.

Varken expertgrupperna för reformerad inkomstbeskattning eller promsutredarna har sökt beräkna vilka resurser som erfordras för nya arbetsuppgifter, . utan endast gjon allmänna uttalanden. Dä några förenklingsförslag ej heller framlagts. är det omöjligt att i detta läge beräk— na resursbehovet för att genomföra det framlagda förslaget. Föreningen utgår ifrån att en sådan beräkning görs innan propositionen föreläggs riksdagen och att en sådan beräkning blir föremål för överläggningar mel- lan berörda parter.

KF:

Expertgruppen framhåller att en utgångspunkt för förslagen är att kravet på enkelhet måste ges hög prioritet. Därvid synes gruppen i första hand ha haft skattemyndigheternas arbete i åtanke. KF delar expertgruppens upp- fattning i denna del. ] skilda sammanhang har framhållits att reglerna för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen redan nu är så omfattande och komplicerade att skattemyndigheterna har uppenbara svårigheter att klara av sina uppgifter att åstadkomma en rättvis och likformig taxering. För den enskilde skattskyldige är det omöjligt att överblicka regelsystemet. KF vill hålla för sannolikt att det är få skattskyldiga som med hjälp av skatteregler- na kan konstatera eller kontrollera att de betalar rätt inkomstskatt. Detta är ett förhållande som kan få förödande konsekvenser för respekten för skattereglerna. KF ifrågasätter om skattesystemet över huvud taget tål regler av sådan art att de ytterligare försvårar möjligheterna för den enskil- de att fullgöra sina skyldigheter och att kontrollera riktigheten i myndighe-

Prop. 1981/82:197 231

ternas beslut. Förenklingsbehovet är så påtagligt att vissa rättvisesyn- punkter i det enskilda fallet måste ges en mer begränsad betydelse.

Eftersom avdragsbegränsningen oundvikligen måste innebära en kom— plikation är det nödvändigt att samtidigt ta till vara de möjligheter till förenklingar som kan finnas på andra punkter. framhåller gruppen. Några förslag till förenklingar av gällande regler lämnas emellertid inte, vilket kan vara förklarligt med hänsyn till den korta tid gruppen arbetar. Enligt KF:s uppfattning är det angeläget att en fortsatt översyn av skattereglerna medför konkreta förenklingar för såväl skattemyndigheterna som för den enskilde skattskyldige.

SHIO F amiljeföretagen och Sveriges köpmannaförbund:

Genom reformens andra moment kommer Skatteadministrationen att tillföras nya och omfattande arbetsuppgifter som kräver utbildning av personal och ytterligare personal av stor omfattning. De skattskyldigas svårigheter att på ett korrekt sätt lämna de ytterligare uppgifter som krävs kommer med största sannolikhet att öka frekvensen av tekniska fel. Skat- temyndigheternas kontrollverksamhet kommer att bli omfattande och möta en mångfald frågor som kommer att leda till taxeringsprocesser. Vid gransknings- och kontrollverksamheten kommer med stor sannolikhet en mångfald frågor upp som torde kräva ändrad lagstiftning. Till följd härav kommer ytterligare regler med tillhörande övergångsbestämmelser att be- höva skapas efter hand. En sådan utveckling leder till än större administra- tiva problem och misstro till vårt redan invecklade skattesystem. Genom införande av begränsningsreglerna kommer man att skapa fler problem än man löser. '

Det är oacceptabelt att belasta vårt redan i dag komplicerade skattesy- stem med förslaget regelkomplex. som rubbar symmetrin i systemet och gör skattesystemet ännu svårare att förstå för de skattskyldiga. Att kompli- cera systemet ytterligare kan inte befrämja skattemoralen.

SRF:

Vad som framför allt behövs inom svenskt beskattningsområde är för- enklingar av gällande bestämmelser. Detta inte minst för att en normal- svensk skall ha en rimlig möjlighet att undvika oavsiktliga fel. som kan leda till icke obetydliga ekonomiska och civilrättsliga konsekvenser. Det nu föreliggande förslaget går tyvärr den motsatta vägen. trots att man i det- samma i flera sammanhang säger sig syfta till förenklingar.

Förslagen innebär också i mycket stor omfattning problem beträffande kontrollmöjligheterna. Detta i sin tur kommer att leda till avsevärda risker för stötande orättvisor.

Under senare år har ställts krav från såväl myndigheter som andra grupper att skattebrott och annan ekonomisk brottslighet måste stoppas. Det är också helt klart. att komplicerade skatteregler och ett högt skatte- tryck utgör en god grogrund för ekonomisk brottslighet. Tyvärr tvingas vi konstatera, att det nu framlagda förslaget genom sitt invecklade regelsy- stem ej kommer att underlätta rättstillämpningen eller medverka till en bättre skattemoral.

Slutligen anser vi. att reformen ytterligare krånglat till skattelagarna och därmed gjort det ännu svårare för gemene man att på rätt sätt upprätta sin

Prop. 1981/82: 197 232

deklaration. Att försöka sig på någon form av skatteplanering blir för honom i det närmaste ogörligt.

Vi vill inte underlåta påpeka de stora svårigheter, som kommer att uppstå vid utformning av deklarationsblanketter. Det kan synas trivialt att nämna i detta sammanhang, men sådana överföringar av belopp som i dagens blankett 1. där t. ex. underskott av villaschablon skall skrivas åtta gånger, får bara inte öka. Det vill således till att ordentliga resurser och god tid anslås för att få till stånd användbara blanketter.

TOR :

l promemorian utsägs att en utgångspunkt för förslagen är kravet på enkelhet. Som motivering härför anförs att en rad nya-och arbetskrävande moment har tillkommit i taxeringsarbetet under senare år samt att det är allmänt omvittnat att den ökade belastningen på skatteförvaltningen har lett till problem i olika avseenden.

Förbundet anser med beaktande av medlemmarnas arbetssituation ——

denna motivering välgrundad. RS-reformen har ännu inte följts upp med en tillräcklig utbyggnad av taxeringsorganisationen. Ändå torde de planer som denna utbyggnad vilar på inte ta hänsyn till de ytterligare arbetsmo- ment som tillkommit genom ny och ändrad lagstiftning under senare tid. Taxeringsarbetet har därigenom alltmer blivit inriktat på ren formell granskning. Redan utan ytterligare arbetsbelastning kan därför ifrågasättas om taxeringen uppfyller den målsättning som uppställs härför. ' I promemorian uttalas också att föreslagen avdragsbegränsning ound- vikligen måste innebära en komplikation och att det därför är nödvändigt att samtidigt ta till vara de möjligheter till förenklingar som kan finnas på andra punkter. -

Sammantaget med de effekter det nu också remitterade förslaget om proms medför för taxeringsarbetet vill förbundet allvarligt ifrågasätta om taxeringsarbetet i fortsättningen verkligen kommer att uppfylla den mål- sättning som uppställts härför.

TCO:

TCO vill också avslutningsvis framhålla att förslaget om reformerad inkomstbeskattning medför betydande merarbete för skatteadministra- tionen. De områden som i första hand berörs är deklarationsgranskning. skatteuträkning (preliminärskatt, jämkningar m.m.) och information till allmänheten. Utan resursförstärkningar kommer detta merarbete att resul- tera i att andra arbetsuppgifter blir eftersatta eller måste utföras under stor tidspress. Erfarenhetsmässigt blir resultatet en försämrad arbetssituation. en lägre nivå på skattekontrollen och en sämre service till allmänheten.

TCO menar att det är viktigt att man förebygger att en sådan situation "uppkommer genom att tilldela Skatteadministrationen erforderliga re- surser.

Prop. 1981/82:197 233

Hänvisningar till S10-2

11. Allmän produktionsfaktorskatt och alternativa finansierings- former '

Näringslivsorganisationerna avstyrker genomgående att skattereformen finansieras med en allmän produktionsfaktorskatt. Det framhålls bl.a. att denna skatteform hämmar investeringarna och tillväxten och försvagar de svenska företagens ställning gentemot utländska konkurrenter. I en del yttranden ifrågasätts också behovet av totalfinansering. Löntagarorganisa- tionerna företräder olika synpunkter. En fråga som återkommer i yttrande- na är om den allmänna produktionsfaktorskatten verkligen övervältras bakåt i enlighet med vad kommittén har utgått från.

.SCB:

Verket har inte heller i nu föreliggande sammanhang funnit anledning att ta ställning till de samhällsekonomiska effekterna av om en produktions- faktorskatt införs. En samhällsekonomisk kalkyl över sådana effekter i olika hänseenden står och faller med de antaganden. t.ex. beträffande övervältringsgraden, som den bygger på. Emellertid finns det ej någon möjlighet att i praktiken vare sig belägga eller vederlägga dessa antaganden ens i efterhand.

RR V:

En övervältring bakåt av promsen är liksom av arbetsgivaravgiften beroende av det utrymme som finns för löneökningar och av utfallet av avtalsförhandlingarna. I fråga om skatten på kapitalersättning är det än mindre möjligt att garantera en övervältring bakåt. Det beror främst på förekomsten av priskonkurrens med andra former för kapitalplacering, bl.a. på den internationella kapitalmarknaden.

RRV anser mot bakgrund av angivna förhållanden att införandet av promsen främst kan få psykologisk betydelse genom det särskilt uttalade syftet att utgöra finansiering av inkomstskattereformen och genom beto- ningen av utvidgningen av underlaget för beskattning av kapitalersättning. Denna betydelse skall emellertid ses i belysning av att promsen utgör en riskabel beskattningsform, därför att den kan allvarligt äventyra ansträng- ningarna att förbättra bytesbalansen. om en verklig övervältring av skatten bakåt inte kommer till stånd även i ett längre tidsperspektiv. Enligt RRV:s mening bör därför den erforderliga ökningen av skatteinkomsterna sökas i skatteformer som vid sidan av arbetsgivaravgiften med större säkerhet ger den avsedda övervältringen bakåt. Om promsen införs. är det under alla förhållanden viktigt. att övervältringsetfekterna av de för skattereformens finansiering erforderliga förändringarna i skattesystemet noga följs genom" övervakning av priser och löner samt den ekonomiska utvecklingen i övrigt.

Statens industriverk:

Antag att de avtalsslutande parterna på arbetsmarknaden blir överens om en nivå på de nominella löneökningarna som är förenlig med en bibe- hållen eller något förbättrad konkurrenskraft för industrin. Den föreslagna

Prop. 1981/82: 197 234

inkomstskattesänkningen genomförs då mot att löntagarna minskar sina nominella Iönekrav tills samma reala utfall uppnås. samtidigt som företa- gen belastas med endera mervärdeskatt eller produktionsfaktorskatt. Fö- retagens konkurrrenssituation blir då oförändrad liksom löntagarnas real- inkoms'ter. men med det viktiga undantaget att inkomstskatteskalan har genomgått en betydande förändring. Skulle mervärdeskatten i stället an- vändas för att dra in köpkraften blir skillnaden att den inhemska prisnivån höjs med samma belopp som förändringen i mervärdeskattesatsen. Detta medför förändringar av förmögenhetsfördelningen och utlöser vissa auto- matiska kompensationer liksom kompensationskrav i övrigt som verkar ytterligare inflationsdrivande om inte särskilda kompenserande åtgärder vidtas. Det innebär således en uppenbar nackdel i jämförelse med en finansiering med något av faktorskatterna. Det bör emellertid understrykas att promsens fördelar i detta avseende inte kan uppnås med mindre än att "övervältringen sker fullt ut och i en riktning. Erfarenheter från de s.k. Hagarundorna i början av l970-talet tyder på att detta villkor i praktiken är svårt att uppfylla. Å andra sidan är förmodligen förväntningarna hos före- tagen mer realistiska i dag. Den erfarenhet vi har idag av en industriell kris och dess följdverkningar saknades helt 1974 vilket kan förklara företagens dåvarande överoptimism. Denna ledde till att de nominella löneökningarna blev lika höga som i våra konkurrentländer trots att någon motsvarighet till våra kraftiga höjningar av arbetsgivaravgifterna inte förelåg. Det senaste löneavtalet pekar också på en betydande realism på löntagarsidan. Det är dock som nämnts ovan inte tillräckligt med att övervältringen enbart sker bakåt. lndustriföretagen har visserligen fått en kraftigt förbättrad situation sedan l977 men deras vinstnivåer är inte ännu tillfredsställande. Det med- för att de inte kan bära en betydande del av produktionsfaktorskatten utan att det får sysselsättningskonsekvenser. Uppbindningen av de avtalsslu- tande parterna för att säkerställa en övervältring bakåt bör därför göras kraftigare än som var fallet vid Hagauppgörelsen, annars riskeras 10000- tals arbetstillfällen i den konkurrensutsatta sektorn.

] valet mellan arbetsgivaravgifter och produktionsfaktorskatt väger neu- traliteten tyngre än den initiala investeringshämmande effekten. Det är den relativt arbetsintensiva verkstadsindustrin. inte de mer kapitalintensiva basindustrierna som bör expandera under 1980—talet. Det är dessutom inte motiverat att i dagens läge punktbeskatta arbetskraften. Det slutliga valet står följaktligen mellan produktionsfaktorskatten och mervärdeskatten. För produktionsfaktorskatten talar möjligheten att sänka konsumentprisin- dex och därmed infiationsförväntningarna. För mervärdeskatten talar att regeringen inte behöver välja mellan risken av en konkurrenskraftsför- svagning och risken av en konfiikt med arbetsmarknadens parter som följd av en aktiv roll i löneförhandlingarna. lndustriverket förordar därför att mervärdeskatten utnyttjas för köpkraftsindragning i samband med 1983 års avtalsrörelse och inkomstskattesänkning, om inte garantier kan skapas för att en produktionsfaktorskatt övervältras fullständigt och omedelbart på löntagarna. Detta ställningstagande innebär inte att industriverket gene- rellt förordar produktionsfaktorskatten. När en köpkraftsindragning är aktuell av andra skäl än i den här ovan behandlade sammanhanget med sänkningen av marginalskattesatserna bör mervärdeskatten utnyttjas i stäl- let, om man inte anser att en övervinstsituation är för handen. Men i ett sådant läge utgör en revalvering ett gott alternativ.

Prop. 1981/82:197' 235 SACO/SR:

SACO/SR finner det inte meningsfullt att i detta sammanhang göra några uttalanden om i vilken grad reformen kommer att behöva finansieras. Självfallet kommer det under de närmaste åren att krävas en ansvarsfull ekonomisk politik. vilket bl.a. innebär en successiv begränsning av bud- getunderskotten. Det är dock knappast sannolikt att de skattehöjningar detta förutsätter är just de som i debatten sägs motsvara en totallinansie- ring av den nu föreslagna sänkningen av den direkta statsskatten. Kom- mande års ekonomiska politik kan inte bindas på ett sådant sätt. Sannolikt kommer kommunalskattesatserna att höjas samtidigt som det finns en risk att inflationen urholkar storleken på skattereformen.

Det finns samtidigt inte anledning att tro att förräntningskravet från den som gör investeringar inom näringslivet kommer att förändras. Kapitalets förräntningskrav är starkt beroende av internationella avkastningsmöjlig- heter. En ökad beskattning av kapitalinkomsterna kommer i ett sådant. fall att leda till att kapitalavkastningen efter skatt återställs till den tidigare nivån genom olika anpassningsprocesser. För nyinvesteringar kommer en sådan lönsamhet att krävas att såväl den normala kapitalavkastningen som skatten täcks. Det innebär att anpassningen kommer att ske genom att investeringsvolymen sjunker. vilket medför en lägre kapitalstock per an- ställd och en lägre produktivitet och tillväxttakt än eljest. Vid en given produktionsteknik så kommer den totala kapitalandelen i produktionen att öka på bekostnad av löneandelen. Vid en internationell jämförelse kommer då lönerna att anpassas nedåt. Åtgärder av det slag som innebär att kapitalstockstillväxten hålls tillbaka är enligt SACO/SR:s uppfattning inte något samhällsintresse i dag. utan medför i första hand en sämre reallöne- utveckling och under en övergångstid eventuellt också ökade svårigheter att hålla en full sysselsättning.

De skäl som kan tala för en likformig beskattning av de olika produk- tionsfaktorerna synes därför enligt SACO/SR vila på en svag ekonomisk grund.

Det är enligt SACO/SR:s uppfattning viktigt att de nya skatter som kan komma att införas inte försämrar den internationella konkurrenskraften. Men skatterna bör heller inte verka inflationsdrivande. Dessa båda mål- sättningar torde vara enklare att uppnå med höjda arbetsgivaravgifter än med höjd moms eller införande av allmän produktionsfaktorskatt. Erfaren- heterna från de s.k. Haga-uppgörelserna är att höjda arbetsgivaravgifter vid denna tid inte kom att avräknas fullt ut från löneutrymmet. I stället minskade vinsterna. Dessa erfarenheter innebär-emellertid inte att det- samma behöver ske under 1980-talet. Vid tiden för Haga-uppgörelserna och de därpå följande lönerörelserna fanns sannolikt en mindre medveten- het än i dag om riskerna med för stora lönekostnadsökningar. Det förut- sattes att företagen hela tiden skulle kunna vidta åtgärder som kompense- rade för dessa kostnadsökningar. I dag bör arbetsgivaravgifter kunna han- teras på ett mer medvetet sätt.

Med hänsyn till de betydande finansieringsproblem som f.n. finns i den offentliga sektorn är SACO/SR medveten om att höjningar av såväl arbets- givaravgifter som moms kan bli aktuella. En allmän produktionsfaktor- skatt medförande lägre investeringar framstår i dagens läge som ett sämre alternativ.

Prop. 1981/82: 197 zio

Finansbolagens förening avråder starkt från införandet av en allmän produktionsfaktorskatt. Föreningen anser att en sådan skatt skulle verka inflationsdn'vande och leda till ökade kapitalkostnader för särskilt de små och medelstora företagen.

LO:

En sänkning av de direkta skatterna av den omfattning som här föreslås måste i princip finansieras. _

LO uttalade redan i samband med remissen över föregående betänkande om den s.k. promsen. "Bruttoskatter" (.Ds B 1979z3) att proportionella skatter hellre borde tas ut indirekt än i form av direkta skatter. Arbetsgi- varavgifter var att föredra framför moms. men hade den nackdelen att enbart arbetsinkomster belastas. -,

En allvarlig invändning mot den tekniska lösning som föreslogs 1979 var att såväl företagens räntekostnader som utdelningar undantogs från proms- underlaget. En mycket stor andel av den del av produktionsresultatet som går till ersättning till kapitalet undandrogs därmed den avsedda beskatt- ningen.

LO förordade därför bestämt att ytterligare ansträngningar skulle göras för att inkludera räntor och utdelningar.

Det" är därför med tillfredsställelse LO nu kan konstatera att så har skett. Promsen kan därmed bli en naturlig finansieringskälla för reformen av den direkta skatten. I statsskatteskalan görs ingen skillnad mellan arbetser- sättning och kapitalersättning. De som får sina inkomster från kapitaler- sättning får alltså del av marginalskattesänkningen på precis samma sätt som löntagare och andra med arbetsinkomster. Proms är därför en långt mera rättvis finansieringsform än arbetsgivaravgifter för den skatteomlägg- ning från direkt till indirekt skatt som nu förestår.

Såsom påpekas i Metallindustriarbetareförbundets yttrande medför med nödvändighet en skatt som ska träffa hela förädlingsvärdet en hårdare relativ beskattning av kapitalintensiv verksamhet än en skatt som bara träffar arbetsersättningen. Det ärjust avsikten att skapa större neutralitet mellan valet av människor eller maskiner.

Det är därför också fullt logiskt att investeringarna träffas av proms. Investeringar utgör ingen omedelbar kostnad utan en placering. Kostna- derna uppstår i takt med förbrukningen och avskrivningarna är också avdragsgilla från promsunderlaget.

Redan i de generösa avskrivningsregler som tillämpas i den svenska lagstiftningen ligger en investeringsstimulans. som också kommer att gälla i förhållande till promsen. Snabbare avskrivningar än förslitning ger ett "förskott" på avdraget. men i princip inget extra avdrag utöver vad som ändå utgår så småningom. Omedelbart avdrag för hela investeringen i stället för avdrag för avskrivningar skulle alltså i ännu högre grad än avskrivningsreglerna förskottera avdraget och därmed utgöra en stimulans till ökade investeringar.

LO är i nuvarande läge inte främmande för denna konstruktion av promsen.

Det är, såsom Metallindustriarbetareförbundet också påpekar. naturligt att promsens införande noga följs tipp. Därvid bör särskilt uppmärksam-

Prop. 1981/82: 197 237

mas eventuella tendenser till "dubbla" kreditmarknader som skulle kunna tänkas uppstå till följd av att bara företag betalar proms på sina räntebetal- ningar. Finansföretagen skulle i sämsta fall kunna tänkas få ett intresse av att rikta sin kreditgivning åt andra håll. Detta bör dock vara beroende" av övervältringseffekten av promsen.

Sammanfattningsvis finner LO dock att den föreslagna konstruktionen mycket väl bör kunna utgöra underlag för att införa en proms, som i likhet med alla andra skatter, så småningom får justeras och vidareutvecklas.

Landstingsförhundet:

Styrelsen påvisade produktionsfaktorskattens effekt på den kommunala ekonomin i sitt yttrande över bruttoskattekommitténs delbetänkande (st B 1979: 3) Bruttoskatter. och framförde att om landsting och kommuner tvingas kompensera sig för inkomstbortfallet genom skattehöjningar skulle det angivna syftet med produktionsfaktorskatten förfelas. Om produk- tionsfaktorskatt införs som ett led i en skatteomläggning bör därför lands- ting och kommuner kompenseras för effekterna på deras ekonomi. Styrel- sen står fast vid denna uppfattning.

LRF:

Delegationen har vid sin tekniska granskning av bruttoskattekommitténs betänkande Allmän produktionsfaktorskatt (Ds B 1981: 15) funnit förslaget behäftat med sådana brister att dess genomförande har avstyrkts. Redan detta utgör skäl att avvisa denna finansieringsform. Ur lantbrukets syn- punkt skall deSsutom framhållas att den övervältring bakåt som avses ske med promsen inte är genomförbar utan att lantbrukarnas situation försäm- ras på ett helt oacceptabelt sätt. En sådan förändring skulle dessutom stå i strid mot riksdagens principbeslut om att lantbrukarnas ekonomiska situa- tion skall vara jämförlig med andra gruppers. Eftersom en övervältring bakåt inte kan ske måste en proms på lantbruksprodukter på ett eller annat sätt'drabba konsumenterna. Därtill kommer att promsen i lantbruket i första hand drabbar de nyetablerade lantbrukarna och de som gör större nyinvesteringar. Promskompensationen lär emellertid svårligen kunna- vara öronmärkt varför de hårdast drabbade inte kan få full kompensation.

Om den föreslagna reformen genomförs "och beslut fattas att den skall finansieras genom höjd arbetsgivaravgift påverkas exportindustrins kon- kurrensförmåga i förhållande till utländska konkurrenter i negativ riktning. Även på hemmamarknaden skulle en höjning av arbetsgivaravgifterna ge till resultat att konkurrensläget för svensktillverkade produkter försäm- rades i förhållande till importerade. Nyss angivna effekter på både export- marknaden och hemmamarknaden av höjd arbetsgivaravgift skulle sålunda förta de positiva effekterna av den under 1981 genomförda devalveringen.

Om skattereformen likväl kommer att finansieras via höjda arbetsgivar- avgifter måste utrymme tas ur tillgängligt löneutrymme, för att inte kostna- derna skall försämra näringslivets konkurrenssituation.

En arbetsgivaravgiftshöjning drabbar också egenavgifter för rörelse- idkare och lantbrukare. En sådan kostnadsbelastning kan inte tolereras med hänsyn till lantbrukets försämrade lönsamhet och växande svårighe- ter att få kompensation för ökade kostnader via höjda livsmedelspriser. Ett krav är därför. att ett fribelopp för egenföretagare införs i likhet med tidigare tillämpad princip.

Prop. 1981/82:197 238

NSD diskuterar först effekten av en skatt på arbetsersättning. Omedel- bart leder en höjd löneskatt enligt NSD till ökade kostnader för företagen. Om inte den höjda löneskatten relativt snabbt kompenseras med en däm- pad löneutveckling kan man räkna med en rad negativa effekter på ekono- min störningar i resursallokeringen. svårigheter i den internationella konkurrensen, minskade investeringar. Syftet med Hagaöverenskommel- serna i mitten av l970-talet var. fortsätter NSD. att genom paketlösningar skapa förutsättningar för en omedelbar och snabb övervältring av arbetsgi- varavgifterna på lönerna. Enligt NSD:s uppfattning visar verkligheten att föreställningen att arbetsgivaravgifterna skulle avräknas från löneutrym- met var en illusion. På längre sikt leder en avgiftshöjning enligt NSD till minskade reallöner och lägre produktion. NSD diskuterar också frågan om skatter och inflation. Enligt NSD tyder undersökningsresultat på att in- komstskattehöjningar kan verka infiationsdrivande men att även progressi- vitetssänkningar kombinerade med avtalsreglerade satsningar på låglöne- grupper kan få denna effekt. NSD tillägger att en skattefinansiering av inkomstskattereformen i sig kan verka infiationsdrivande. NSD behandlar därefter skatten på kapitalersättning. NSD framhåller att de avkastnings- krav som möter företagen är internationellt bestämda och att det saknas erfarenheter om hur man via institutionella arrangemang skulle kunna bereda vägen för en bakåtriktad övervältring av en företagsbaserad skatt på kapital. En bakåtriktad övervältring av kapitaldelen ter sig enligt NSD än mer orealistisk än vad gäller lönedelen. NSD fortsätter:

Promsens kapitaldel innebär alltså att kapitalkostnaderna för nyinveste— ringar ökar samtidigt som räntabiliteten efter skatt på tidigare genomförda _ investeringar Sjunker. Företagssparandet och möjligheterna till intern- finansiering av nyinvesteringar reduceras därmed. När vinsterna går ned faller aktiekurserna och möjligheterna till nyemissioner begränsas. Detta betyder att soliditeten går ned.

Det ligger i promsens natur att skatt utgår när förädlingsvärdet är posi- tivt oavsett om vinst uppkommer i verksamheten eller ej. En förlust får visserligen avräknas från skatten på räntekostnaderna men skatten på kapitalersättning blir ändå positiv om räntekostnaderna är mer betydande. Detta kan vara ett besvärande förhållande. särskilt för nyetablerade före- tag.

I ett läge där i jämförelse med utlandet det relativa kostnadsläget är onormalt högt innebär promsen risker att produktionsverksamhet som i en mer balanserad kostnadssituation skulle vara lönsam kan komma i ett kritiskt läge och t.o.m. riskera att slås ut.

Detta är försvarbart endast om det inom näringslivet finns tillräckligt många företag med gynnsamma utvecklingsmöjligheter och om det därtill föreligger tillräcklig rörlighet i produktionsfaktorerna. Man kan hysa tvivel om huruvida detta är fallet i dag. De potentiellt expansiva företagen är för det första tillbakahållna av det höga relativa kostnadsläget. För det andra har det ofta påpekats hur de senaste årens ekonomiska politik har motver- kat rörligheten på kapital— och arbetsmarknaderna. Därför innebär ett införande av en proms betydande risker för att den redan nu otillräckligt

Prop. 1981/82: 197 239

stora industrisektorn krymper ytterligare liksom att arbetslösheten ytterli- gare ökar.

En faktor av stor betydelse för bedömning av promsens långsiktiga effekter är dess verkningar på företagens kapitalkostnader och därmed på investeringarna. Kapitalkostnaden för ett projekt kan definieras som den lägsta internränta som investeringen med hänsyn till olika skatter måste generera för att företaget skall uppfylla det avkastningskrav som riktas mot det av dess finansiärer.

Finansiärernas avkastningskrav är beroende av de alternativa place- ringsmöjligheter som står till buds på inhemska och utländska marknader. På grund av kapitalets internationella rörlighet kan det hävdas att det reala avkastningskravet efter företagsanknutna skatter är internationellt be- stämt. I så fall skulle en övervältring bakåt av promsens kapitaldel som tidigare nämnts vara utesluten. Därmed måste man räkna med att skatten driver upp kapitalkostnaden för nyinvesteringar. Följden blir då negativa effekter på den produktiva investeringsverksamheten inom landet. I stället uppmuntras placeringar i icke-produktiva förmögenhetsobjekt. Promsen gör det också mer lönsamt att flytta kapital och produktion utomlands. Troligen reduceras även utlandsinvesteringarna i Sverige, vilka vi bl. a. av teknologiska skäl har stor anledning att värna om.

Det svenska näringslivet befinner sig nu i en svår lönsamhetskris. Svå- righeterna att undvika en alltför stark minskning av sysselsättningen i näringslivet har varit och är fortfarande stora. Omfattande offentliga stöd- åtgärder har framtvingats av omständigheterna. Att i ett sådant läge införa en proms måste betraktas som helt uteslutet. Återverkningarna på expor- tens konkurrenskraft, sysselsättningen och välståndsutvecklingen skulle bli förödande.

En förutsättning för att industrin skall kunna möta de krav som riktas mot den från olika håll är att investeringarna ökar kraftigt. Detta borde innebära att alla tänkbara åtgärder sattes in för att stimulera industrins investeringar. Varje åtgärd som innebär ett steg i motsatt riktning måste avvisas.

De betydande konkurrenssnedvridande effekter som skulle följa av en produktionsfaktorskatt måste anses som mycket allvarliga.

Den slutsats vi drar av det anförda är att promsens samhällsekonomiska verkningar ter sig mycket ogynnsamma. Denna slutsats understryks ytter- ligare av det faktum att en proms inte används av någon annan nation trots att dess princip är känd även utomlands.

Promsens effekter på vår internationella konkurrenskraft. investeringar- na och inflationstakten skulle vara så allvarliga att vi bestämt yrkar att promsen ej införes.

I överenskommelsen från april 198l mellan mittenpartierna och social- demokraterna anges det att inkomstskattereformen skall finansieras med en skattehöjning. Från näringslivets sida har det vid fiera tillfällen hävdats att en marginalskattereform till stor del finansierar sig själv efter viss tid genom att tillväxten drar upp skatteunderlagen. Det har t. ex. visats att endast relativt måttliga ökningar i den årliga arbetstiden är nödvändiga för att en marginalskattereform skall vara självfinansierande. Skattedelega- tionen avstyrker även av detta skäl promsen.

Prop. 1981/82: 197 240

Om det ändå skulle anses nödvändigt att finansiellt kompensera en marginalskattereform för det kortsiktiga intäktsbortfallet vore det enligt skattedelegationens mening klokast att minska de offentliga utgifterna. Varje skattehöjning motverkar nämligen de positiva effekterna av refor- men.

Om nu en kompenserande skattehöjning blir oundviklig av politiska skäl menar delegationen att momsen borde kunna användas. Momsen är en skatt med i väsentliga avseenden bättre egenskaper än proms och arbetsgi- varavgifter. Detta gäller 1. ex. med avseende på konkurrensneutralitet och investeringsverkningar.

Problemet med momsen anses vara dess framåtriktade övervältring och därmed dess höjande effekt på konsumentprisindex. Detta skulle kunna utlösa kompensationskrav av olika slag. Det finns därför skäl att erinra om att pensioner och andra basbeloppsanknutna transfereringar numera inte automatiskt ökar till följd av en momshöjning. _

Med hänsyn till att inkomstskattereformen innebär en köpkraftsför— stärkning borde kompensationskrav från löntagarnas sida inte behöva ut- lösas.

Sammanfattningsvis anser således skattedelegationen att. om finansi- ering är ofrånkomlig. den bör åstadkommas i första hand genom utgifts- minskningar och i andra hand genom användning av moms.

Skånes handelskammare ifrågasätter starkt om inte en delfinansiering av reformen är tillräcklig. Skulle produktionsfaktorskatten inte övervältras bakåt kan. framhåller handelskammaren, resultatet bli bl.a. ökade kostna- der för kommunern'a som måste täckas genom en höjd kommunalskatt. En sådan höjning skulle drabba näringslivet ytterligare. Handelskammaren anför vidare bl.a. att det finns en risk för att en produktionsfaktorskatt kan ge företag anledning att förlägga produktion utomlands samtidigt som utländska företags investeringari Sverige kan komma att minska.

Enligt Svensk industriförening skulle en allmän produktionsfaktorskatt medföra ökade kostnader för företagen och verka inflationsdrivande. Vi- dare skulle det svenska näringslivets konkurrenskraft försämras och inves- teringsviljan hämmas. Föreningen anför:

En totalfinansiering genom höjda arbetsgivaravgifter skulle enligt gjorda beräkningar kräva en höjning av arbetsgivaravgiften om ca 85% under perioden l982—l985 eller ca 3% per år. Enär företagen som bekant är utomordentligt kostnadskänsliga. skulle en sådan belastning allvarligt för- sämra lönsamheten och därmed även konkurrensförmågan. Möjligheten att övervältra en sådan kostnad på löntagarna genom avräkning på eventu- ella lönekrav vid kommande löneförhandlingar är enligt föreningens me- ning praktiskt taget obefintlig. Erfarenheten visar att sådana avräkningar är utomordentligt svåra att genomföra i praktiken. Slutsatsen av detta resonemang leder till att föreningen bestämt avvisar varje form av ytterli- gare pålagor på näringslivet. .

Därest skattereformen skall genomföras måste således finansieringen ske på annat sätt. Enligt föreningen är enda möjligheten att göra kraftiga nedskärningari statens utgifter, varvid även sådana områden som sjukför- säkring. pensioner och sociala förmåner måste bli föremål för försämring- ar. Vidare torde en ökning av mervärdeskatten bli nödvändig.

Prop. 1981/82: 197 241

Svenska bankföreningen. som åberopar NSD:s yttrande. understryker att det för den samhällsekonomiska balansen i allmänhet och kreditmark- naden i synnerhet är av utomordentlig vikt att budgetunderskottet utan uppskov kraftigt nedbringas, i första hand genom återhållsamhet med de offentliga utgifterna.

SFR ställer sig helt avvisande till en allmän produktionsfaktorskatt. Förbundet anser att det är önsketänkande att räkna med att skatten skall neutraliseras i löneutvecklingen. att skatten skulle försvåra konkurrens— situationen i ett läge där vårt näringsliv har svårigheter att hävda sig på utlandsmarknaden och gentemot lågprisimporten. att skatten också för med sig en ökning av andra kostnader som relaterar sig till varans baspris samt att införandet av skatten skulle hämma investeringsutvecklingen. nyföretagandet och forsknings- och utvecklingsverksamheten.

Svenska försäkringsbolags riksförbund åberopar NSD:s yttrande och konstaterar att en allmän produktionsfaktorskatt skulle leda till ökade kostnader för bolagens skadehantering och påverka premienivån på sak- försäkringar om övervältringen sker på annat sätt än kommittén antagit.

Svenska kommunförbundet (majoriteten) framhåller att förslaget medför inkomstbortfall för kommunerna. Förbundet anför vidare:

Kommittén förutsätter i sitt förslag att produktionsfaktorskatten över- vältras bakåt på ersättningarna för. arbete och kapital. Styrelsen utgår i sin bedömning från att en sådan övervältring kan åstadkommas men vill erinra om vikten av att så sker. Effekten blir eljest prishöjningar som leder till inflation.

Kommittén tar i nu föreliggande betänkande ställning till den tidigare öppna frågan om nettoinvesteringarna och förordar att dessa skall ingå i basen för en allmän produktionsfaktorskatt. Styrelsen känner tveksamhet inför detta i ett ekonomiskt läge där investeringarna särskilt i den konkur- rensutsatta sektorn bör stimuleras.

Som styrelsen framhållit i sitt i dag avgivna yttrande över ”Reformerad inkomstbeskattning" (Ds B l98|:l6) bör den skattereform som den här aktuella produktionsfaktorskatten eller arbetsgivaravgiften är avsedd att finansiera leda till positiva effekter för samhällsekonomin. Bl.a. bör den kunna skapa förutsättningar för en lugnare prisutveckling. vilket får en gynnsam inverkan på den kommunala ekonomin.

Styrelsen kan emellertid inte bortse från att övervältringen av produk- tionsfaktorskatten på ersättningen för arbete och kapital leder till en lång- sammare ökning av skatteunderlaget än om skattesänkningen i stället togs ut i form av löneökning. Detta intäktsbortfall torde enligt styrelsens be- dömning vara större än den positiva effekt reformen kan få på kostnadsut- vecklingen. Även om kommunernas resurser under den överblickbara framtiden kommer att vara mindre än under l970-talet är det därför nöd- vändigt att noga beakta effekterna för kommunerna av skattereformens genomförande och finansiering. vilket kan behöva påverka produktions- faktorskattens storlek.

l6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 197

Prop. 1981/82: 197 242

Svenska kraftverksföreningen framhåller betydelsen av frågan om pro- duktionsfaktorskattens övervältring. Enligt föreningen torde frånvaron av gränskonigering negativt påverka Sveriges konkurrensmöjligheter inom det nordiska elkraftutbytet.

Svenska meta/lindustriarbetareförbundet:

För att promsen dels inte ska driva på inflationen, dels inte försämra konkurrenskraften så måste den räknas av vid avtalsförhandlingarna, dvs. övervältras bakåt. Detta gäller dock bara lönedelen av promsen. Kapital- beskattningarna ska löntagarna självfallet inte betala vid löneförhandling- arna.

Ur näringspolitisk synvinkel är det också viktigt hur promsen påverkar kapitalanvändningen i handel och fastighetsförvaltning samt finansföretag. Det är viktigt att dessa företag får en effektiv beskattning av sitt kapital på motsvarande sätt som nu skulle belasta kapitalintensiv industri. Det är inte möjligt att nu bedöma om den fastslagna promsen i varje detalj kommer att vara tillräckligt effektiv.

Svenska sparbanksföreningen:

Skatteomläggningen förutsättes i överenskommelsen totalfinansieras ge- nom höjda arbetsgivaravgifter eller genom införandet av en allmän produk- tionsfaktorskatt.Föreningen vill starkt understryka sin uppfattning att skatteomläggningens positiva effekter inte urholkas genom att inflations- drivande större budgetunderskott tillåts. Det skattebortfall som omlägg- ningen innebär måste kompenseras av nya intäkter och/eller sänkta statliga utgifter genom fortsatt återhållsam budgetpolitik. Sparbanksföreningen tar inte ställning till alternativa tinansieringsformer men förutsätter att, i det fall en allmän produktionsfaktorskatt införes, införandet sker i sådana former att näringslivets konkurrenskraft gentemot utlandet inte försämras.

Sveriges advokatsamfund:

Erfarenheterna från arbetsgivaravgifterna visar att övervältringen inte fungerar effektivt utan att betydande kostnadsökningar uppstår för nä- ringslivet. Om garantier för övervältringen skall kunna skapas torde krävas kompletterande lagstiftning för arbetsmarknaden och för kapitalmarkna- den. Sådan lagstiftning ärinte förenlig med svensk rättstradition och skulle dessutom allvarligt påverka marknadskrafterna.

I utredningen finns ingen analys av hur skatten påverkar statens och medborgarnas ekonomi vid olika utfall. Hit hör också den viktiga frågan hur skatten kan komma att påverka företagens nyinvesteringar. Det före- faller därför inte väl motiverat att införa en helt ny skatt med okända konsekvenser. Om skattetrycket skall omfördelas måste det enligt samfun— dets mening vara bättre att använda befintliga skatter och avgifter.

Sveriges aktiesparares riksförbund anför att undersökningar tyder på att endast 30—40% av höjningarna av arbetsgivaravgifterna under l970-talet övervältrades bakåt på löntagarna. Enligt förbundet bör en ytterligare

Prop. 1981/82: 197 243

avgiftshöjning i allt fall inte aktualiseras förrän avtalsförhandlingarna har slutförts. Förbundet framhåller att en skatt på vinster och ränteutgifter skulle höja företagens kapitalkostnader och fördyra investeringarna. Enligt förbundet skulle aktiesparandet påverkas negativt och detta skulle få kom- penseras med nya sparstimulanser, något som kan försvåra återgången till en effektivt fungerande kapitalmarknad. I finansieringsfrågan anför för- bundet:

Att som i förslaget utgå ifrån en 100-procentig finansiering av marginal— skattesänkningen genom andra skatter eller avgifter skulle vid en inflation som överstiger 5.5 % innebära en betydande överfinansiering av reformen. Ett höjt totalt skattetryck innebär en utveckling som går stick i stäv mot statsmakternas tidigare intentioner'att stimulera det svenska näringslivet. Det måste för den enskilda människan vara lönsamt att arbeta och att investera. Det kan därför enligt vår mening starkt ifrågasättas om inte en delfinansiering borde vara tillräcklig. Såvitt avser finansieringsformen är en höjd moms att föredra framför proms och höjd arbetsgivaravgift då momsen inte negativt påverkar industrins internationella konkurrenskraft och inte heller bör påverka lönebildningen då löntagarna redan kompense- rats genom lägre direkta skatter. Momsen påverkar till skillnadfrån prom- sen och arbetsgivaravgifterna inte heller sysselsättningen negativt. Därtill kommer promsens negativa inverkan på investeringsviljan.

SALF:

SALF delar uppfattningen att skattereformen skall betalas genom en motsvarande höjning av andra statsinkomster. Det kan i praktiken bara ske genom en höjning av mervärdeskatten eller arbetsgivaravgiften eller ge- nom att införa en produktionsfaktorskatt.

En ensidig höjning av mervärdeskatten utan kompensationsåtgärder drabbar särskilt hårt utsatta grupper i samhället. Högre mervärdeskatt kan också leda till en dämpning av efterfrågan vilket i den svenska ekonomins nuvarande läge vore allvarligt. Den ekonomiska politiken bör i stället inriktas på att höja efterfrågan. i första hand på inhemska produkter. Det är dock svårt att förutse i hur hög grad efterfrågan kommer att minska vid en eventuell höjning av mervärdeskatten eftersom hushållen genom marginal— skattesänkningen samtidigt får en ökad köpkraft. Till mervärdeskattcns fördel hör att den är neutral i konkurrensen på den svenska marknaden mellan inhemska och utländska varor. SALF anser att skattereformen till en del bör finansieras genom en höjning av mervärdeskatten. Därvid bör barnfamiljer och pensionärer med enbart folkpension kompenseras genom höjda barnbidrag och högre pensionstillskott.

En differentiering av mervärdeskatten har diskuterats som en väg att minska de fördelningspolitiskt negativa effekterna av en höjd mervärde- skatt. Eftersom differentierade mervärdeskatter inte har prövats i Sverige är det för närvarande inte praktiskt möjligt att använda detta alternativ för att finansiera skattereformen. På sikt bör man dock överväga möjligheten att införa en differentierad mervärdeskatt på t.ex. baslivsmedel.

Såväl höjda arbetsgivaravgifter som införandet av en produktionsfak- torskatt kommer att belasta produktionen. Arbetsgivaravgiften beräknas på lönesumman medan produktionsfaktorskatten läggs på både arbets—

Prop. 1981/82: 197 244

kraftskostnaderna och kapitalkostnaderna. Produktionsfaktorskatten är därmed neutral i förhållande till produktionsfaktorerna. Arbetsgivaravgif- ten belastar däremot arbetskraftsintensiva verksamheter särskilt hårt. Det- ta förhållande talar till produktionsfaktorskattens fördel.

En höjning av arbetsgivaravgiften eller införandet av en produktionsfak- torskatt kan leda till ökade kostnader för företagen. Till skillnad från mervärdeskatten kan dessa skatter på grund av gällande internationella bestämmelser inte lyftas av produktionen vid export. Därmed riskerar exportindustrins konkurrenskraft att försämras. Också när det gäller hem- mamarknaden kan den svenska industrins konkurrenskraft försämras till följd av höjda arbetsgivaravgifter eller en ny produktionsfaktorskatt. efter- som dessa skatter inte belastar importen.

Ett högre kostnadsläge för den svenska industrin till följd av högre arbetsgivaravgifter eller införandet av en produktionsfaktorskatt vore i och för sig olyckligt med hänsyn till industrins pressade läge. Genom den föreslagna skattereformen kommer huvuddelen av löntagarna att få en väsentligt höjd disponibel inkomst. Det blir därför möjligt att under genom- förandeperioden acceptera lägre löneökningar än vad som annars varit nödvändigt. Härigenom blir ökningen av arbetskraftskostnaderna och där- med också de totala produktionskostnaderna inte högre utan snarare lägre än om skatterna i stället tagits ut i form av inkomstskatt. SALF anser att det bör vara möjligt att införa en produktionsfaktorskatt i anslutning till den föreslagna skattereformen utan att industrins totala produktionskost- nader behöver öka. SALF är för sin del berett att verka för en sådan utveckling.

SALF anser att skattereformen bör finansieras genom en kombination av höjd mervärdeskatt och införandet av en produktionsfaktorskatt.

SHIO Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund anser att företagen skulle få räkna med en ökad och kvarstående kostnad för arbets- ersättning om förslaget genomfördes. Skatten på kapitalersättning kan enligt organisationerna leda till att företagen undviker lånefinansiering och i stället använder egna medel i syfte att inte öka underlaget för skatt och därmed i vissa fall försämrar sin likviditet på ett olyckligt sätt. Att beskatta företagens nettoinvesteringar. bromsa nyanställningar och inte särbe- handla exportinriktad verksamhet måste. anför organisationerna, bedömas som tre förödande konsekvenser för Sveriges ekonomi. Organisationerna anför vidare:

Organisationernas uppfattning är att en marginalskattesänkning till stor del är självfinansierande genom tillväxt i skatteunderlaget på grund av ökad aktivitet i ekonomin och genom minskade incitament för skatteun- dandragande. I den mån reformen måste finansieras bör inte företagen och förctagsamhetcn belastas med denna kostnad. Förslagsställarnas uppfatt- ning att finansieringskostnaden kan övervältras bakåt finner organisatio- nerna vara orealistisk bl. a. med hänsyn till det ekonomiska utrymmet för löneökningar och med hänsyn till företagens nuvarande internationella konkurrenskraft. Vidare kommer en totalfinansiering av reformen att vara inflationsdrivande. Organisationerna motsätter sig därför en finansiering genom produktionsfaktorskatt eller arbetsgivaravgifter.

Prop. 1981/82:197 - 245

I anslutning till diskussionerna om finansiering av förslaget till refor- merad inkomstbeskattning har också diskuterats en eventuell finansiering genom mervärdeskatt. Mervärdeskatten har dock redan nått en betydande höjd. vilket i sig inger betänkligheter. Den privata konsumtionens nedgång 1981 kommer enligt årets finansplan att accentueras under I982. Själva nedgången kommer troligen ej att vara kortsiktig. Att då ytterligare "belas- ta" konsumtionsutgifterna framstår som riskfyllt.

En höjning av mervärdeskattesatsen från dess redan nu höga nivå accen- tuerar påtagligt riskerna för en starkt ökande irreguljär näringslivssektor. Resultatet härav kan mycket väl bli ett stort inkomstbortfall för staten.

Sverigesjordägareförbund ställer sig negativ till en allmän produktions- faktorskatt.

Sveriges redareförening ansluter sig till NSD:s yttrande och framhåller att sjöfartsnäringen är mycket kapitalintensiv och i synnerligen stor om- fattning utsatt för internationell konkurrens.

SRF anser att det inte är en realistisk förhoppning att produktionsfak- torskatten skall kunna räknas av mot sänkta Iönekrav. att de små Och medelstora företagen har dålig lönsamhet och litet eget kapital och därför inte skulle klara av att betala sin del av den nya skatten. att det är motsägelsefullt att i nuvarande läge beskatta investeringarna samt att skatten skulle försämra svenska produkters konkurrensförmåga gentemot utländska produkter. Liknande synpunkter framförs av Trädgårdsnäring- ens riksförbund. Med hänsyn till kravet på konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska produkter anser riksförbundet att den statliga in- komstförstärkningen bör ske genom någon form av mervärdeskatt.

Sveriges villaägarefjrbund anser att reformen bör finansieras genom successiva höjningar av mervärdeskatten. Förbundet förordar finansiering genom arbetsgivaravgifter framför allmän produktionsfaktorskatt och avvisar bestämt finansiering genom höjda energiskatter.

TC 0:

TCO förutsätter att sänkningen av inkomstskatten finansieras på ett sätt som uppfyller kraven på likformighet och rättvisa.

En skatt som skall kompensera för inkomstbortfallet vid sänkning av inkomstskatten måste vara sådan att även inkomster som inte är arbetsin- komster beskattas. En s.k. generell produktionsfaktorskatt uppfyller des- sa krav: produktionsfaktorerna arbete och kapital beskattas lika. Därmed uppnår man också den fördelen att man inte snedvrider konkurrensen mellan olika verksamheter beroende på om de kräver särskilt stora insatser av arbetskraft eller kapital.

Utöver önskemålet att en skatt bör träffa olika verksamheter på ett likartat sätt, oberoende av hur kapital- resp. arbetskraftsintensiva de är. är det av betydelse att man eftersträvar skatter som inte är inflationsdri- vande. Mervärdeskatt och generell produktionsfaktorskatt har samma ef- fekt på prisnivån om löntagarna kräver oförändrade bruttolöner och ägarna en bibehållen avkastning. I båda fallen tvingas företagen höja sina priser för att tillgodose de krav som ägare resp. anställda ställer. Skatternas olika karaktärer ger emellertid förutsättningar för skillnader i prisbildningen.

Prop. 1981/82: 197 "246

Om man väljer att höja mervärdeskatten resulterar det i en motsvarande prishöjning. dvs. man får en övervältring framåt på konsumenterna. Om inte priserna justeras uppåt kan inte företagen tillförsäkras oförändrad avkastning.' liksom löntagarna inte heller kan garanteras bibehållna löner. En allmän produktionsfaktorskatt kan däremot betraktas som liktydig med en definitiv källskatt: den utgår utan avdrag på bruttolönen. och den beskattar kapitalinkomster på samma sätt som arbetsinkomster. Den kan alltså ses som ett alternativ till inkomstskatten. En introduktion av en allmän produktionsfaktorskatt eller en höjning av en redan införd allmän produktionsfaktorskatt kan alltså växlas av mot en sänkning av inkomst- skatten. Med sänkta inkomstskatter kan löntagarna tillförsäkras väl så god reallöneutveckling som om produktionsfaktorskatt inte hade införts.

Eftersom en produktionsfaktorskatt påverkar företagens kostnader som ' en bland många'utgifter. kommer också utrymmet för löneökningar att begränsas i samma utsträckning som produktionsfaktorskatten höjs. Sam- tidigt får löntagarna genom lägre inkomstskatter större nettobehållning av sina löner. När företagen får en extra utgift för produktionsfaktorskatten. minskas deras förmåga att betala löneökningar med exakt den summan som går till produktionsfaktorskatt. Dessa kostnader kommer att övervält- ras bakåt på löntagarna liksom fallet är med de rena lönesummeskatterna. Därigenom kommer löntagarna att få lägre löner än om produktionsfak- torskatt inte hade införts. Tack vare sänkning av inkomstskatten kan produktionsfaktorskatten införas utan att löntagarnas reallöneutveckling försämras. Företagens kostnadsläge kommer heller inte att påverkas av produktionsfaktorskatten. Kostnaderna kommer bara att få en annan rub- ricering. produktionsfaktorskatt i stället för lönekostnader. utan att den totala kostnadsnivån förändras. Företagen har därför heller inget skäl att höja sina priser. Som instrument för att dämpa inflationen är produktions— faktorskatt därför överlägsen mervärdeskatt.

En särskild fördel med mervärdeskatten anses vara att den inte hämmar exporten. Någon möjlighet att avlyfta produktionsfaktorskatt vid export föreligger inte. Produktionsfaktorskatten påstås därför belasta exportpri- serna. Om emellertid produktionsfaktorskatt införs samtidigt med att in— komstskatten sänks. blir effekten att löntagarna inte behöver göra så stora löneyrkanden för att kunna betala sin progressiva inkomstskatt som de skulle bli tvungna till om ingen skatteomläggning gjordes. Härigenom blir arbetskraftskostnadens stegring. och därmed prisstegringen på export- varor, inte högre än om skatten i stället skulle ha tagits ut som inkomst- skatt. Den generella produktionsfaktorskatten blir därför som påtalats- jämförbar med alla andra slag av kostnader utan att den totala kostnadsni— vån påverkas. En generell produktionsfaktorskatt driver alltså inte upp företagens kostnader vid export. trots att den inte. som mervärdeskatten. är avlyftbar. Den innebär bara att kostnaderna inom en given ram fördelas på annat sätt.

Ett speciellt problem gäller dock om investeringar kan undantas från beskattningsunderlaget. TCO anser att om de administrativa problemen med att undanta investeringar" blir för stora bör de inkluderas i beskattningsunderlaget. TCO förutsätter att eventuella negativa effekter på investeringarna då i stället beaktas vid utformningen av skattesystemet i dess övriga delar.

Kostnadsberäkningarna tas upp av RRV som anför:

Prop. 1981/82: 197 247

Förslaget innebär att den statliga inkomstskatten delas upp dels i ett grundbelopp. dels i ett tilläggsbelopp (tilläggsskatt). RRV har beräknat förslagets effekter utifrån den urvalsundersökning som verket genomfört avseende 1979 års inkomster. Inkomst och avdrag har skrivits fram till år 1981 med de antaganden om löner och priser som RRV hade i inkomstbe- räkningen för budgetpropositionen'. [ övrigt har utredningens antaganden använts. RRV avser att förnya beräkningarna så snart undersökningen avseende 1980 års inkomster är klar. Utredningen har beräknat kostnaden för marginalskattereformen till 8900 milj. kr. och RRV till 9650 milj. kr. De olika posterna har beräknats till följande belopp i milj. kr.

Utred- RRV Diffe- ningen rens Sänkta skattesatser för att uppnå målet om högst 20% statlig 'skatt upp till 16 basenheter _ ——4 485 —4 491 6 Sänkta skattesatser i'skikten över 16 basenheter —2 190 —2 766 —576 Justering av marginalskattespärrens nivå ("från 27 % till 30% kommunal skattesats) + 150 + 150 Avdragsbegränsning i skikten över 16 basenheter +1375 +1 123 —252 Sänkta skattesatser i lägre skikt för att åstadkomma en balanserad reformeffekt —3 750 —3 682 + 68 Totalt —8900 —-9 666 —766

Av sammanställningen framgår att RRV beräknat totalkostnaden för reformen till ca 765 milj. kr. mer än utredningen. Sänkningen av skatten över 16 basenheter har utredningen beräknat till 2 190 milj. kr. och RRV till 2766 milj. kr.. dvs. en merkostnad för staten på 576 milj. kr. En del kan förklaras av att RRV har en annan framskrivning till år 1981. Tilläggsskat- ten har