Prop. 1982/83:73

om utvidgad uppgiftsskyldighet vid vissa utlandsbetalningar m.m.

Prop. 1982/83: 73 Regeringens proposition 1982/83: 73

om utvidgad uppgiftsskyldighet vid vissa utlandsbetalningar m. m.;

beslutad den 25 november 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALM E KJELL-OLOF FE LD'l'

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att fåmansföretag och näringsidkare som är fysisk person skall åläggas att i självdeklaration lämna uppgifter om vissa slag av betalningar till utlandet. Vidare föreslås att beviskravet i vissa hänseenden sänks för skattemyndigheterna vid misstanke om inkomst- överföring mellan en svensk näringsidkare och person i utlandet genom oriktig prissättning o.d. Förslagen bygger på en av brottsförebyggande rådet lämnad promemoria, PM 198013. Utlandsbeskattning [.

De nya reglerna avses bli tillämpliga första gången vid [984 ars taxering.

l Riksdagen I 982/83 . I saml. Nr 73

Prop. 1982/83: 73

1. Förslag till

IQ

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs att i taxeringslagen ( l956: 623l' skall införas en ny paragraf. 26 a 5 av nedan angivna lydelse.

Nui-'arande lydelse F äreslagen lydelse

26 aå

Om ett fämansgföretag eller en näringsidkare som ärfi'sisk person gjort avdrag vid inkomstheskatt- ningen för något av fälji'lnde slag av ersättningar vilka har tillgodo- färts mottagare i utlandet. skall i

s_iält'deklurationen lämnas uppgift om ersättningarnas sammanlagda belopp för varje land. Skyldig/teten gäller ersättningar som avser

ränta. utom sådan som utgår därför att betalning inte erlagts i rätt tid.

royalty eller annan erst'ittningjo'r upphovsrätt eller annan därmed jämförlig rättighet såsom rätt till patent. varumärke. mönster samt litterärt oelt konstnärligt rerk.

Denna lag trädcri kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången beträffande självdeklaration som skall avges till ledning för l984 års taxering.

' Lagen omtryckt I97I:399. Senaste lydelse av lagens rubrik l974: 773.

Prop. 1982/83: 73

2. Förslag till

'.'-|

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förskrivs att 43 ; | mom. samt anvisningarna till 41 e s och punkt 1 av anvisningarna till 43 åkommunalskattelagen ( I928: 370) skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

l mom.' Ilar näringsidkare till någon. som är ekonomiskt intres- serad i hans företag eller katt öva inflytande på dess ledning eller i vars företag han är ekonomiskt intresserad eller på vars _Iöretags ledning ltan katt öva inflytande. för- sålt varor till lägre pris eller av ho- nom köpt varor till högre pris än de i allmänhet gällande eller i övrigt med honom avtalat ekonomiska villkor som avvika från vad som skulle hava avtalats mellan två av varandra oberoende näringsidkare och har. i följd härav. inkomsten av _löretaget blivit lägre än den eljest skolat bliva. samt hur tillika den. vilken inkomstett i stället tillförts. icke att utgöra skatt för inkomsten här i riket. skall inkomsten av före- taget beräknas till det belopp. var- till den kan antagas hava uppgått. därest dylika åtgärder ieke vidta- gits.

Föreslagen lydelse

435

1 mom. [lar näringsidkares in- komst blivit lägre till _löljd av att villkor avtalats som avviker från vad sotn skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsid- kare. skall inkomsten beräknas till det belopp som den skulle lta upp- gått till om sådana villkor intejöre- kommit. underförutsättning att

a) den som på grtmd av avtals- villkoren tillförts inkomst inte skall beskattasför denna här i riket.

bj det _linns sannolika skäl att anta att ekonomisk intressege- menskap föreligger mellan nä- ringsidkaren oeh den med vilken avtalet trä/fars och

e) det inte av ontständigheterna framgår att villkoren tillkommit av andra skäl än ekonomisk intresse- gemenskap.

Anvisningar till 41 c så:

För sådan ränta på vinstandelslån som icke är beroende av det länta- gande företagets utdelning eller vinst får företaget avdrag enligt bestäm- melserna i 22. 25. 29. 36 och 39 ss.

Ränta vars storlek är beroende av företagets utdelning eller vinst (rörlig ränta) anses som avdragsgill omkostnad för företaget i den förvärvskälla vari det lånade kapitalet har nedlagts. endast under förutsättning att

a) länet har utbjudits till teckning på den allmänna marknaden. eller

b) ensamrätt eller företrädesrätt till teckning av länet har lämnats någon som icke äger aktier eller an- delar i det låntagande företaget och

Senaste lydelse l9651573. Senaste lydelse 1977: 243. I 7

bt ensamrätt eller företrädesrätt till teckning av länet har lämnats någon som icke äger aktier eller an— delar i det läntagande företaget och

Prop. 1982/83: 73

Nuvarande lydelse

icke har sådan intressegemenskap med företaget som avses i 43 å ] mom. eller 57 ä 3 mom. första stycket samt såvitt gäller fåmans- företag som avses i 35 55 l a mom. — icke heller är företagsledare i före- taget eller närstående till sådan fö— retagsledare eller till aktie- eller an- delsägare i företaget. eller

Föreslagen lydelse

icke har sådan intressegcmenskap med företaget som avses i punkt [ av anvisningarna till 43 s" eller 57 ä 3 mom. första stycket samt såvitt gäller fåmansföretag som avses i 35 ;t 1 a mom. icke heller är före- tagsledare i företaget eller när— stående till sådan företagsledare el- ler till aktie- eller andelsägare i fö- retaget. eller

c) aktierna eller andelarna i det låntagande företaget är noterade på svensk börs eller föremål för liknande notering här i riket och företrädes- rätt till teckning av länet har lämnats aktie- eller andelsägarna i företaget i förhållande till deras innehav av aktier eller andelar. .

l fall som avses i andra stycket c) skall det läntagande företaget dock som intäkt i den förvärvskälla vari det lånade kapitalet har nedlagts upp- taga ett belopp motsvarande det sammanlagda värde som genom företrä- desrätterna kan anses ha tillförts aktie- eller andelsägarna. Beloppet tages till beskattning vid taxeringen för det beskattningsär under vilket teckning- en av länet har avslutats. _

På ansökan av låntagande företag får riksskatteverket under förutsätt- ning att lånevillkorcn med hänsyn till omständigheterna vid länets uppta- gande får antagas ha bestämts på affärsmässig grund besluta att rörlig ränta skall anses som avdragsgill omkostnad för företaget utan hinder av att rätt till teckning av länet har förbehållits person eller personer som äger aktier eller andelar i företaget. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som här avses får talan ej föras.

Är det låntagande företaget sådant fämansföretag som avses i 35 & l a mom.. gäller oberoende av bestämmelserna i andra och tredje styckena att rörlig ränta. som utbetalas till aktie- eller andelsägare eller företagsle- dare i företaget eller dem närstående personer eller någon som på annan grund har intressegemenskap med företaget. icke är avdragsgill.

Uttrycken företagsledare och närstående personer har den innebörd som anges i 35 ä 1 a mom.

till 43 ä

1.3 l 1 mom. denna paragraf l. l 1 mom. denna paragraf med- mcddclas vissa bestämmelser för det fall. att överflyttning av in- komst ägt rum frän här i riket skatt- skyldig näringsidkare till ltärstädes ieke skattskyldig person. Bestäm- melserna gälla bland annat när en näringsidkare direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervak- ningen av en annan näringsidkarcs företag eller äger del i detta företags kapital liksom när samma personer direkt eller indirekt deltaga i led-

] Senaste lydelse l965: 573 och 1979z6l2.

delas vissa bestämmelser för det fall. att överflyttning av inkomst ltar skett/rätt en näringsidkare som är skattskyldig här i riket till en per- son som inte är skattskyldig här. Vid tillämpningen av dessa bestäm- melser skall ekonomisk intressege- menskap anses föreligga då en nä- ringsidkare direkt eller indirekt del- tar i ledningen eller övervakningen av en annan näringsidkares företag eller äger del i detta företags kapital

Prop. 1982/83: 73

Nuvarande lydelse

ningen eller övervakningen av de båda företagen eller äga del i dessa företags kapital.

Vid bedömning av prissättningen vid affärer mellan svenskt moder- bolag och utländskt dotterbolag måste särskild försiktighet iaktta- gas med hänsyn till de av affärs- mässiga skäl betingade omständig- heter som kunna påverka prissätt- ningen i sådana fall.

I 57 ä 3 mom. givas bestämmel- ser för vissa fall av överflyttning av inkomst, där båda kontrahenterna varit häri riket skattskyldiga.

Föreslagen lydelse _

eller då samma personer direkt el- ler indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av de båda företa- gen eller äger del i dessa företags kapital.

[ 57 ä 3 mom. ges bestämmelser för vissa fall av överflyttning av in- komst. där båda kontrahenterna va- rit här i riket skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpats första gången vid 1984 års taxering.

Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om inkomster som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Prop. 1982/83: 73 6

. Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1982-04-15

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Wikström, Friggebo. Dahlgren. Åsling. Söder. Johansson. Wirtén. Boo. Petri. Eliasson. Gustafsson. Elmstedt. 'l'illander. Ahrland. Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Lagrådsremiss om utvidgad uppgiftsskyldighet vid vissa utlandsbetalningar m. m.

1 Inledning

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) överlämnade till budgetdepartementet iaugusti 1980 en promemoria. PM 1980: 3. Utlandsbeskattning l. utarbetad inom rådets organisation för översyn av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet. [ promemorian föreslås ändringar i bl. a. kommu- nalskattelagen (1928: 370"). KL. och taxeringslagen (1956: 623). TL. i syfte att underlätta för skattemyndigheterna att tillämpa de materiella beskatt- ningsregler som vi har idag. Detta skall åstadkommas genom att ålägga den skattskyldige större krav på bevis om att vissa slag av utlandstransaktioner verkligen sker av affärsmässiga skäl och inte i skatteundandragande syfte. Vidare föreslås en förstärkt medverkansskyldighet för den skattskyldige vid utredning av transaktioner med utlandet. Slutligen innehåller prome- morian ett förslag om att skärpa kraven för att bli frikallad från skatt i Sverige enligt den s. k. ettårsregeln. Lagrådsremissen tar upp de i prome— morian lämnade förslagen med undantag av dels de ändringar som föreslås i ettårsregeln. dels förslaget om förstärkt medverkansskyldighet.

Till protokollet i detta ärende bör BRÄ:s promemoria fogas som bilaga I.' Beträffande nuvarande svenska och utländska förhållanden samt rådets närmare överväganden hänvisas till promemorian. Promemorian har re- missbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 2 fogas en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras ytt- randen.

' Bilagan utesluten i propositionen.

Prop. 1982/83: 73 7

2 Föredragandens överväganden 2.1 Allmänna utgångspunkter

Den svenska huvudlinjen för att komma" till rätta med internationell skatteflykt är att försöka främjainternationelltsamarbete på detta område. Detta sker också bl.a. inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) samt genom bilaterala eller multilaterala internationel- Ia avtal. t. ex. handräckningsavtal och dubbelbeskattningsavtal. I ett längre perspektiv är detta enligt min uppfattning det bästa sättet att komma till rätta med internationell skatteflykt. Internationellt samarbete är emel- lertid i regel tidsödande och positiva resultat nås ofta endast på lång sikt. Vissa länder är dessutom. i varje fall f.n.. inte intresserade av ett utvidgat samarbete på detta område. Jag tänker i första hand på sådana länder som har som politik att locka till sig utländskt kapital och dessutom omgärdar ekonomiska och finansiella transaktioner med en sträng sekretess även gentemot de egna skattemyndigheterna. Det är därför nödvändigt att över- väga om man inte på svensk sida bör införa ensidiga regler som underlättar för de svenska skattemyndigheternaatt komma till rätta med internationell skatteflykt.

2.2. Utvidgad uppgiftsskyldighet i fråga om vissa utlandstransaktioner

BRÅ föreslår att det i anvisningarna till ?.Oä KL skall införas en ny punkt. Förslaget kallas i promemorian ”omvänd bevisbörda". Närmare bestämt innebär detta att vissa betalningar till utlandet inte skall vara avdragsgilla som omkostnad i förvärvskällan om mottagaren blir föremål för en förmånlig beskattning. såvida det inte kan visas att betalningen varit nödvändig av affärsmässiga eller därmed jämförliga skäl. De betalningar som avses är ränta. royalty eller annan ersättning för patent. varumärke. mönster eller annan därmed jämförlig rättighet. eller ersättning för konsult- uppdrag. marknadsföring. hyra. forskning. know-how. mellanhandsupp— drag eller liknande.

Rcmissinstanserna har överlag framhållit att det är angeläget att lag- stiftningsåtgärder vidtas mot internationell skattellykt och att man hindrar eller försvårar transaktioner som företas för att otillbörligen undvika be- skattning i Sverige. Sådan lagstiftning får dock inte utformas så att den allvarligt försvårar seriösa transaktioner eller så att kravet på rättssäkerhet eftersätts. Remissinstanserna har ansett att BRÄzs förslag på flera punkter inte uppfyller dessa krav. Kritiken riktas främst mot två delar av förslaget. För det första har framhållits att det vore något fundamentalt nytt i svensk företagsbeskattning att låta skattemyndigheterna göra en bedömning av vad som varit nödvändigt av affärsmässiga skäl. I efterhand. med facit i hand. kan en sådan transaktion bli bedömd på ett helt annat sätt än då en näringsidkare står i begrepp att ingå avtalet i fråga. En så genomgripande

Prop. 1982/83: 73 g

förändring kräver närmare överväganden. För det andra har framhållits svårigheterna med att ange vissa länder som länder med förmånlig beskatt- ning. Om detta skall ske efter annan grund än en uppräkning av länderna i fråga. anser flera remissinstanser att rättssäkerheten sätts på spel. En skattskyldig måste på förhand veta om det kan bli nödvändigt att prestera mer kvalificerad bevisning än normalt för att ett avdrag skall medges.

För egen del vill jag framhålla följande. Det är ett för alla seriösa näringsidkare rimligt krav att skattelagstiftningen utformas så att man stoppar transaktioner med utlandet som sker för att otillbörligt undgå svensk skatt. Lagstiftningen måste emellertid utformas på ett sådant sätt att man inte onödigtvis hindrar den seriösa utrikeshandeln. Den avgräns- ning som BRÅ gör till vissa transaktioner som ofta tjänar som täckmantel i skatteflyktssammanhang är enligt min mening väl avvägd. då den undantar de allra flesta transaktioner som normalt görs av företag med utlandsaf- färer. Självklart betalar även seriösa företag den typ av ersättningar som det här är fråga om. men-antalet sådana transaktioner måste vara förhållan- devis begränsat. Remissinstanserna har inte heller haft några invändningar mot denna avgränsning.

Beträffande begränsningen av den föreslagna regeln till länder med förmånlig beskattning måste jag i allt väsentligt hålla med remissinstanser- na om de problem som föreligger. Det måste enligt min mening anses som ett rimligt krav att den skattskyldige på förhand vet. om den transaktion som han tänker göra enligt svenska skattemyndigheter anses ske med ett lågskatteland. För att tillfredsställa ett sådant krav på rättssäkerhet måste någon form av uppräkning av de länder som kan komma i fråga göras i lagstiftningen eller i annan bindande form. Svårigheterna att räkna upp de länder som enligt svensk måttstock har för låg skatt torde vara mycket stora. Skattesatserna i ett och samma land kan variera avsevärt beroende t.ex. på i vilken juridisk form verksamheten bedrivs eller om tillfälliga skattelättnader medges i syfte att stimulera en viss utveckling e. d. En lista av det här slaget skulle snabbt bli inaktuell och kräva att personella resurser ägnades åt att i detalj följa förändringar i skattelagstiftningen världen över. Även andra skäl. t. ex. att det kan störa Sveriges relationer med ett land som upptagits på en sådan lista. bör i sammanhanget beaktas.

Enligt den av BRÅ föreslagna regeln skall man utgå ifrån att en kostnad inte är avdragsgill till dess motsatsen bevisas av den skattskyldige. Enligt BRÅ måste den skattskyldige för att få avdrag kunna visa på ett överty— gande sätt att en utgiven ersättning varit nödvändig av affärsmässiga eller därmed jämförliga skäl. Detta innebär för näringsidkare ett krav på att transaktionen skall framstå som ett naturligt led i den skattskyldiges för- värvsverksamhet. Den skattskyldige skall också kunna bevisa att den prestation som tillförts honom varit till verklig nytta och att betalningen för den inte har överstigit vad som kan anses normalt. Enligt min mening måste BRÅ härmed avse att särskilt kvalificerade krav måste ställas för att

Prop. 1982/83: 73 9

avdrag skall medges. Det räcker således inte att enbart visa att det är fråga om en driftkostnad i rörelsen. Från skattemyndigheternas sida måste alltså en prövning göras i det enskilda fallet om en kostnad varit nödvändig av affärsmässiga skäl. Jag anser för min del att en sådan prövning skulle leda till många svårbedömda fall. Även med en generös bedömning från fiskalt håll skulle risken för att "nyttan" av en transaktion uteblir kunna leda till en ökad osäkerhet vid affärsuppgörelser och ibland också till en ej avsedd ökad skattebelastning. Jag är med hänsyn härtill inte f. n. beredd att införa en regel som förutsätter att särskilda kvalificerade krav skall ställas för att en kostnad skall vara avdragsgill. Jag ser inte heller någon annan möjlighet att lägga en ökad bevisbörda på den skattskyldige utan att detta i någon form är förenat med en ändring av de materiella reglerna. En ökad bevis- skyldighet måste om den inte uppfylls följas av en sanktion för att inte bli verkningslös.

Trots de svårigheter som i detta fall uppenbarligen föreligger att införa en regel i svensk skattelagstiftning som försvårar internationell skattellykt utan att i alltför hög grad försvåra även den seriösa utrikeshandeln. måste enligt min mening — parallellt med ett ökat internationellt samarbete — en sådan åtgärd prövas. Det bör i detta sammanhang framhållas att omfatt- ningen av de illojala transaktioner som man med sådan lagstiftning vill stoppa är dåligt dokumenterad och litet känd. Det kunde därför vara lämpligt att för vissa klart avgränsade transaktioner föreskriva uppgifts- skyldighet i deklarationen om till vilket land och med vilka belopp sådana ersättningar utbetalas. Syftet härmed skulle i första hand vara att skatte- myndigheterna får en upplysning om sådana betalningar för att sedan kunna bedöma om en taxeringsrevision behöver göras. Resurser kan såle- des pä ett tidigt stadium sättas in för stickprovskontroll av att de redovi- sade utbetalningarna verkligen stär i överensstämmelse med vår skattelag- stiftning. Skulle det visa sig att t.ex. ett patent överlåtits till någon i utlandet till för lågt belopp. kanjustering i regel ske enligt de bestämmelser som gäller redan i dag. l andra hand kan en uppgiftsskyldighet av detta slag också ge visst underlag för en bedömning av omfattningen av dessa trans- aktioner.

En bestämmelse av det slag som nu förordas bör utformas som en skyldighet att i deklarationen lämna dessa upplysningar. Bestämmelsen kan lämpligen tas in i en ny paragraf. 26 a &. i TL. Det är svårt att bestämt uttala sig om hur betungande en allmän uppgiftsskyldighet skulle bli beträf- fande alla de slag av transaktioner som BRÅ nämner. Det är därför lämp- ligt att gå försiktigt fram och försöka begränsa såväl kretsen av uppgifts- skyldiga som uppgiftsskyldighetens omfattning.

Hur en begränsning bäst bör göras kan det naturligtvis råda delade meningar om. Ett alltför omfattande informationsflödc till skattemyndighe- terna kan i vart fall till att börja med innebära att de uppgifter som lämnas inte kan utnyttjas på rätt sätt. Tills erfarenhet vunnits bör därför +| Riksdagen 1982/83. 1 rum/. Nr 73

Prop. 1982/83: 73 IO

enligt min mening från kretsen av uppgiftsskyldiga undantas de som i allmänhet gör ett mycket stort antal utlandstransaktioner. nämligen de stora exportinriktade aktiebolagen och bankerna. Detta kan till stor del åstadkommas genom att de uppgiftsskyldiga begränsas till fåmansföretag och fysiska personer som är näringsidkare. Vidare bör de transaktioner som omfattas av uppgiftsplikt begränsas jämfört med BRÄzs förslag. Med hänsyn till svårigheterna att på ett entydigt sätt begränsa uppgiftsskyldig- heten till vissa tjänsteprestationer anserjag det lämpligt att helt undanta dessa.

De transaktioner som således kommer att omfattas av uppgiftsskyldig- heten är ränta. royalty och annan ersättning för upphovsrätt eller därmed jämförlig rättighet. Lagtexten har i mitt förslag utformats så att endast ränta på skuld omfattas av uppgiftsskyldighet. Avsikten är att utesluta ränta som utgår på fakturerat belopp på grund av sen betalning och liknan- de mcr straffbetonade belopp som betecknas som ränta. Beträffande de immateriella rättigheterna omfattar uppgiftsskyldigheten givetvis såväl pe- riodiska betalningar som engångsbelopp.

Beträffande den praktiska utformningen av förslaget kan detta ske ge- nom att i deklarationsformulåret införs en fråga om vederbörande har tillgodofört någon i utlandet ersättning av ifrågavarande slag. Besvaras frågan med "nej". behöver inga ytterligare uppgifter lämnas. För det stora flertalet deklaranter medför således den föreslagna regeln ingen extra arbetsbörda. För dem som svarar ”ja" skall en precisering ske i deklara- tionen. Uppgifterna bör enligt min mening kunna inskränkas till ersättning- arnas sammanlagda belopp uppdelat på varje land.

Om det uppdagas att en skattskyldig svarat "nej" men trots detta gjort utbetalningar till utlandet av här ifrågavarande slag, finns det starka skäl att ifrågasätta om utbetalningarna uppfyller förutsz'ittningarna för avdrags— rätt. Visar det sig att det är fråga om en skatteflyktstransaktion. kan eftertaxcring ske och skattetillägg påföras.

Möjligheterna till rättelse genom eftertaxering är i normala fall öppna även om frågan besvarats med "ja" och uppgifter lämnats om ersättningar- nas storlek för varje land. Den uppgiftsskyldighet som här föreslås ärju inte utformad så att det kan hävdas att den som lämnar uppgifterna fram— ställer ett sådant öppet yrkande att förutsättningarna för rättelse genom eftertaxering skulle gå förlorade. __

Det bör framhållas att om frågan besvaras med "”nej” trots att utbetal- ningar till utlandet har gjorts eller att frågan besvarats med "ja" men uppgifterna i deklarationen inte upplyser om alla transaktioner som omfat- tas av uppgiftsskyldigheten. straffansvar kan komma i fråga för osann eller vårdslös försäkran enligt 15 kap. 10 % brottsbalken .

Skulle det efter det att denna bcstämtnelse varit i kraft någon tid visa sig att det i stor omfattning förekommer att felaktiga eller ofullständiga upp- gifter Iämnas. får en utbyggnad av sanktionssystemet tas upp till prövning.

Prop. 1982/83: 73 | 1

2.3 lntressegemenskap mellan företag

Enligt 43 & 1 mom. KL kan en justering av en näringsidkares inkomst äga rum då överflyttning av vinst ägt rum till ett utländskt företag med vilket ekonomisk intressegcmcnskap föreligger. BRÄ pekar på att det i förhållande till länder med sträng sekretess på detta område kan vara mycket svårt för skattemyndigheterna att visa att intressegcmcnskap verk- ligen föreligger. BRÄ föreslår därför ett tillägg till 43 ä ] mom. KL av innebörd att det i förhållande till lågskatteländer skall vara tillräckligt att visa att en vinstöverföring ägt rum för att enjttstering av inkomsten skall kunna ske. Rekvisitct intressegcmcnskap behöver i sådana fall således inte föreligga. Även om den svenska näringsidkaren lyckas visa att intressege- mcnskap inte föreligger. skulle alltså enjustering i princip kunna äga rum.

Flera remissinstanser har ställt sig avvisande till att slopa kravet på intressegcmcnskap i 43 ä 1 mom. KL på sätt BRÄ föreslagit. Många har förordat att regeln i stället utformas som en bevisregel. Vidare har remiss- instanserna även här pekat på svårigheterna att begränsa tillämpningen av den föreslagna regeln till lågskatteländer.

De skäl som jag redovisat under föregående avsnitt mot att begränsa en skatteregel till lågskatteländer har samma styrka i förevarande fall. Jag kan således inte acceptera en regel utformad på det sätt BRÅ föreslagit. Det är emellertid klart otillfredsställande att en inkomstjustering inte skall kunna äga rum bara därför att uppgifter om ägarförhållanden m. m. inte går att få fram på grund av sekretessbestämmelscri utlandet. Behov av att på något sätt ändra 43 .5 1 mom. KL finns alltså. En sådan ändring bör emellertid bli generell utan begränsning till lågskattcländer. Jag anser då att rekvisitet intressegcmcnskap i princip mäste behållas men att det skall räcka att man från det allmännas sida gör sannolikt att intressegemenskap föreligger. Vid bedömningen av vad som skall anses utgöra sannolika skäl för att intresse- gemenskap skall föreligga bör den oriktiga prissättningen som sådan kunna utgöra en indikation för att intressegcmcnskap råder. Det är dock inte tillräckligt att bara konstatera eller göra sannolikt att intresscgemenskap föreligger: det måste också finnas ett samband mellan intressegemenska- pen och den oriktiga prissättningen. Det kan nämligen förekomma att till synes "felaktig” prissättning beror på annat än intressegemenskap. Jag tänker exempelvis på fallet då ett företag vill introducera en vara på en ny marknad eller liknande fall. Det är då vanligt att företaget. i varjefall under en kortare tid. tillämpar en prissättning på varan som inte ger tillräcklig vinst eller fttll kostnadstäckning. Det kan också förekomma att en vara på en marknad måste säljas till lägre pris än på en annan. beroende på konkurrenssituationen. I sådana fall skall alltså ingen inkomstjttstering ske. I det framlagda förslaget har bevisbördan för att prissättningen beror på andra orsaker än intressegcmcnskap i princip lagts på näringsidkaren. Detta är naturligt. eftersom denne bör ha lättare än skattemyndigheterna

Prop. 1982/83: 73 12

att ta fram uppgifter som förklarar en prisavvikclse. Härvid bör enligt min mening skattemyndigheterna acceptera att priserna kan variera från mark- nad till marknad utan att detta nödvändigtvis beror på intressegemenskap. Jag vill alltså betona. att en viss försiktighet måste iakttas vid dejämförel— ser som här kan komma i fråga. I nuvarande stycke 2 av anvisningarna till 43 & KL- finns en erinran om att särskild försiktighet skall iakttas vid affärer mellan svenskt moderbolag och utländskt dotterbolag så att prisju- stering inte äger rum i de fall avvikelsen beror på affärsmässiga skäl. Med hänsyn till den uppmjukning av det allmännas bevisskyldighet som jag nu föreslår i 43 .b" 1 mom. KL bör nämnda stycke utgå. Bevissituationen blir alltså i fortsättningen densamma för alla näringsidkare. Jag anser det alltså inte angeläget att i anvisningsform särskilt betona försiktigheten i modcr/ dotterbolagsförhållandet utan anser det tillräckligt med de uttalanden om försiktighet som jag gjort i förevarande sammanhang.

De övriga ändringar somjag föreslår i 43 s 1 mom. KL och i anvisningar- na till nämnda paragraf är endast av redaktionell art och avser inte att ändra bestämmelserna i sak. Dessa redaktionella ändringar medför att hänvisningen till 43 å [ mom. KL i anvisningarna till 4l c & måste ändras till att avse punkt 1 av anvisningarna till 43 s.

2.4. Ikraftträdande

Den föreslagna regeln i 26 a & TL bör träda i kraft två veckor efter det att lagen utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Med hänsyn till att företagen kan behöva viss tid för att se över sina rutiner bör lagen tillämpas först vid 1984 års taxering. Ändringarna i kommunalskattelagen bör träda i kraft den ljanttari [983 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande gälla i fråga om in- komster som hänför sig till tiden före ingången av år 1983.

3. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom budgetdepartementct upprättats förslag till

1. lag om ändring i taxeringslagen(1956: 623).

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370). Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1982/83:73: Avsnitt 2

4. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

5. Beslut

Prop. 1982/83: 73 13

Sammanställning av remissyttrandena över brottsföre- byggande rådets (BRÅ) promemoria, PM 1980z3, Ut- landsbeskattning I

1 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av: Justitiekanslern. riksskattcverket (RSV). allmänna ombudet för mellan- kommunala mål. Göta hovrätt. kammarrätten i Stockholm. kammarrätten i Göteborg. länsstyrelserna i Stockholms. Södermanlands. Malmöhus. Gö- teborgs och Bohus. Västmanlands. Norrbottens. Gotlands samt Värm- lands län, bankinspektionen. Familjcföretagens förening. Föreningen Auk- toriserade Revisorer (FAR). Landsorganisationcn i Sverige (LO). Lant- brukarnas Riksförbund (LRF). Svensk Industriförcning. Svenska Arbets- givareföreningen (SAF). Svenska Bankföreningen. Svenska Företagares Riksförbund. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund. Svenska Handels- kammarförbundet. Svenska Maskinbefälsförbundet. Svenska Revisorsam- fundet (SRS'). Svenska Sjt'ifolksförbundet. Sveriges advokatsamfund. Sve- riges Grossistförbund. Sveriges Hantverks- och Industriorganisation-Fa- miljeföretagen (SHIO-Familjeföretagen). Sveriges Industriförbund. Sveri- ges redareförening, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund. Taxerings- nämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens centralor- ganisation (TCO).

2 Remissyttranden över förslaget om omvänd bevisbörda

RS V (majoriteten): RSV anser det vara angeläget att få bestämmelser. som tninskar möjlig- heterna att i praktiken få avdrag för obehöriga utbetalningar eller för obehörigt höga utbetalningar vid sådana utlandsaffärer arbetsgruppen pe— kar på. Vad gäller de nu föreslagna bestämmelserna i en ny punkt 6 i anvisningarna till 20 & KL utgår verket från. att avsikten är att få till stånd dels en bevisbörderegel. dels en materiell regel som inskränker rätten att få avdrag för utbetalning som enligt eljest gällande regler i KL är att anse som driftkostnad. (Enligt 29 ä 1 mom. KL får avdrag göras för "allt. som är att anse som driftkostnad”) RSV ifrågasätter emellertid om den föreslagna lagtexten kan tjäna det syfte som avses.

Till en början kan diskuteras. om en bevisbörderegel kan upprätthållas i dessa fall. Om avdragsgillheten görs beroende av att kostnaden skall "visas” fylla ett visst kvalificerat syfte eller liknande. kan detta uppfattas som ett krav på en generellt utvidgad uppgiftsskyldighet i deklarationen. Så långtgående krav bör dock inte ställas med hänsyn till den seriösa utrikeshandeln. Om en bevisbörderegel införs bör den därför ges en mer

Prop. 1982/83: 73 14

begränsad räckvidd. Kan en lämplig sådan regel inte utformas. får man nöja sig med en materiell regel om inskränkning av avdragsrätten.

Föreligger en sådan inskränkning. kan eftertaxering alltid ske (jfr arbets- gruppen 3. 90). om den skattskyldige yrkat avdrag för en icke avdragsgill kostnad och underlåtit att upplysa om de nödvändiga faktiska omständig- heterna.

Vad gäller inskränkning av avdragsrätten anser RSV. att en sådan knap- past tillkommer genom det föreslagna villkoret att "ersättningen varit nödvändig av affärsmässiga eller därmed jämförliga skäl". Det kan hävdas att en driftkostnad alltid skall vara betingad av affärsmässiga skäl. RSV vill även peka på de gränsdragningsproblem som kan uppkomma när det gäller att bedöma om den uteblivna "nyttan" föranletts av t. ex. felbedömningar från näringsidkarens sida. Vid en inskränkning av avdragsrätten anser RSV vidare. att undantag bör göras för de fall då det visas eller eljest är uppenbart att ekonomisk intressegemenskap inte föreligger. Med häsyn till nämnda komplikationer finner RSV att en begränsningsregel kräver när- mare överväganden. Om en inskränkning antas bygga på krav på viss kvalificerad nytta eller liknande. skulle det materiella stadgandet i princip kunna utformas enligt följande. Avdrag medges inte om betalning gått till lågskatteland. Detta gäller inte. om intressegemenskap inte föreligger eller. om sådan föreligger. i den mån de kvalificerande kraven är uppfyllda.

Beträffande RSV:s syn på uttrycket "betydligt lägre beskattning" hän- visas till avsnitt 3 .

Allmänna ombudet för mellankomnmnala mål tillstyrker i princip försla- get men är tveksam om det på bästa sätt tillgodoser det behov som det är avsett att tillgodose. Vidare sägs:

Enligt gällande lagstiftning föreligger rätt till avdrag för samtliga kostna- der för inkomsternas förvärvande och bibehållande. Det framgår inte om eller på vilket sätt förslaget egentligen innebär någon ändring av denna regel materiellt sett. dvs. om utbetalningar av de angivna slagen endast skall vara avdragsgilla enligt ett snävare omkostnadsbegrepp än det gäng- se. Av motivuttalandena (s. 90) skulle man möjligen kttnna dra den slutsat- sen. Där anförs att den skattskyldige skall kunna bevisa att den prestation som tillförts honom har varit till verklig nytta och att betalningen för den inte överstiger vad som kan anses normalt. Även användningen av ordet ”nödvändig” i förslaget till anvisningstcxt kan tyda på att detta varit avsikten. Om förslaget har denna innebörd innebär det en fundamental nyhet i skattelagstiftningen. I—Iittills torde myndigheterna nämligen inte kunnat tillåtas någon bedömning av en viss transaktions värde för den skattskyldige vid åsättandet av taxering. I de fall som förslaget avser att stävja anserjag det i och för sig inte omotiverat med en sådan bestämmel- se. Grunderna för och räckvidden därav torde dock behöva närmare analy- seras och utvecklas. Det måste också klart utsägas i motiven att omkost- nadsbegreppet skall vara snävare för ifrågavarande kostnadsposter än för andra.

Om avsikten däremot är att endast stärka beviskraven anserjag förslaget otillräckligt. Redan nu krävs för avdrag att en kostnad varit nödvändig av affärsmässiga skäl. Enligt gängse bevisbördefördelningsprineiper torde be- visbördan rörande förefintligheten av en viss kostnad ligga på den som

Prop. 1982/83: 73 15

yrkar avdraget. Har en skattskyldig fått ett avdrag torde han ha ansetts kunna visa "på ett övertygande sätt" att avdraget varit motiverat. ()m t. ex. en patenträtt ägs av ett utländskt dotterbolag torde en ersättning till detta för patentets utnyttjande vara en normal och formellt sett nödvändig licenskostnad. Någon värdering av företagets behov eller nytta av rättighe- ten kan som nämnts inte ske. En annan sak är att patentet kanske överlå- tits tttan ersättning eller att transaktionen är ett led i ett skatteflyktsar- rangemang där det patentägande bolaget är ett brevlådeföretag utan andra intressenter eller affärsförbindelser m.m. än det svenska bolaget. och att därför avdraget kan anses stötande. För att stävja dylika arrangemang torde krävas att den materiella avdragsrätten för vissa slags driftkostnader inskränks.

Erfarenheten visar.att en sådan lagändring inte är omotiverad. Detta torde dock kräva ett ställningstagande till bl.a. om varje utbetalning av ifrågavarande slag till ett lågskatteland skall vara icke avdragsgill eller om detta bara skall gälla utbetalningar till närstående. Även för vissa utgifter till närstående kan det finnas vägande skäl för avdragsrätt. En sådan ytterligare inskränkning av ett tänkt generellt avdragsförbud torde dock genast medföra betydande gränsdragningsproblem och andra tillämp- ningssvårigheter. Att mottagaren inte är närstående torde det böra ankom- rna på den skattskyldige att visa.

Promemorieförslaget lider vidare av den svagheten att det som arbets- gruppen själv anför (s. 86) — är lätt att kringgå genom att bidraget först tillförs ett företag i ett land med tillräckligt hög skattesats. Det bör vara möjligt att. om en taxeringsintendent gör sannolikt att bidraget endast slussats igenom ett eller flera företag för att slutligen hamna i ett lågskatte- land. avdrag skall kunna vägras även i sådant fall.

Kammarrätten i Stock/mim ifrågasätter om den föreslagna regeln verkli- gen skulle få någon nämnvärd effekt med avseende på skattskyldiga som begår skattebrott och anför.

Det kan befaras att dessa skattesubjekt styr över sina betalningar till andra slag av transaktioner. Risk föreligger vidare för att ett strikt upprätthål- lande av bevispresumtionen kommer att välla avsevärda olägenheter för vissa lojala skattskyldiga. Bcvisrcgeln är begränsad till transaktioner med rättssubjekt i lågskatteländer. Avgränsningen av vilka länder som regeln avser är emellertid alltför vag för att kunna godtas från rättssäkerhetssyn- punkt. Vid en samlad bedömning avstyrker därför kammarrätten att den aktuella-regeln införs. '

Ix'ummarrätten [ Göteborg anser att det finns ett behov av en presum- tionsregel av det slag som föreslagits och tillstyrker därför förslaget. Kam- marrätten framhåller dock att avdrag inte bör vägras i de fall då den skattskyldige t.ex. gjort en mindre lyckad affär och han kan visa att han vid tttfästelsen om betalning på goda grunder kunnat räkna med att den motprestation som han skulle erhålla för betalningen skulle medföra verk- lig nytta för honom.

Gäta hovrätt anser att den försämring av rättssäkerheten för den skatt-

Prop. 1982/83: 73 lö

skyldige som förslaget om omvänd bevisbörda medför kan tolereras med hänsyn till de fördelar som bevisbördeomkastningen kan medföra och anför vidare.

Det måste krävas att av författning framgår vilka länder som anses vara länder med låg beskattning. Den som genomför en transaktion som omfat- tas av den föreslagna regeln måste säkra bevisning om att transaktionen varit affärsmässigt betingad. Görs inte detta. finns det risk för att betal- ningen inte kommer att få avdragas vid beskattningen. Den skattskyldige måste redan när avtal ingås ktrnna bedöma om särskild bevissäkring måste ske eller inte. Arbetsgruppens förslag till författningstext ger inte underlag för en sådan bedömning. Hovrätten förordar därför i första hand att de länder som betraktas som lågskatteländer uppräknas i författningstexten. Om en sådan uppräkning inte skulle anses möjlig förordar hovrätten i andra hand att de "tumregler" arbetsgruppen föreslagit för bedömningen av ett lands karaktär av lågskatteland förs in i författningstexten.

Bankinspektionen anser det angeläget att man kommer till rätta med den skatteflykt som det remitterade förslaget behandlar. Rent allmänt synes förslaget lämpligt men åtskilliga svårbemästrade frågor uppkommer emel- lertid. Särskilt viktigt är att nya regler inte skapar svårigheter för det lojala internationella ekonomiska utbytet. Den omvända bevisbördan skulle komma att omfatta en betydande del av de ekonomiska förbindelserna med läg'skatteländer. bl. a. räntebetalningar på internationella krediter och ban- kernas arbitragehandel. Bankinspektionen anför vidare.

Formellt skulle beträffande varje sådan betalning kunna krävas en om- fattande dokumentation som bestyrker betalningens affärsmässiga karak- tär. Även om man i likhet med arbetsgruppen kan förutsätta att bestäm- melsen skulle tillämpas med förnuft. bör det inte godtagas. att en så omfattande och tillika kvalificerad bevisskyldighet ålägges företagen. En begränsning är nödvändig. Den bör ta sikte på att det i skattetlyktsfallen regelmässigt föreligger någon form av intressegemenskap mellan den svenske skattskyldige och betalningsmottagaren i utlandet. Å andra sidan bör det allmänna inte drabbas av en alltför betungande utredningsskyl- dighet i detta avseende. En rimlig avvägning synes kunna erhållas. om det såsom ytterligare villkor för den omvända bevisbördan föreskrives. att det skall finnas skälig anledning antaga att intressegcmcnskap föreligger mel- lan den skattskyldige och den utländska mottagaren.

Länssfyre/serna i Stockholms samt Göteborgs oeh Bohus län anser att den föreslagna regeln i stort sett är väl avvägd och bör kunna ge avsedda effekter. Tillstyrker förslaget gör också bl.a. Iänsstyrelserna i Norrbot- tens. Värmlands och Gotlands län samt 1.0. Länsstyrelsen i .S'r'iderman- lands län tillstyrker förslaget i dess huvuddrag.

Svenska Arbetsgivare/Yireningen. Svenska Bankfi'ireningen. Svenska Försäkringsbo/ags Riksförbund. Svenska Handelskammat:/örbrrndet och Sveriges Imiastri/i'h-lmnd har avgivit ett gemensamt yttrande i vilket försla—

Prop. 1982/83: 73 17

get avstyrks. De anser att generella åtgärder som Sverige självständigt vidtar kan medföra störningar för den seriösa svenska utrikeshandeln och därmed försvåra exporten. Beträffande den tekniska utformningen fram- hålls bl.a. att det är praktiskt omöjligt och helt främmande för företagsbe- skattningen att skilja mellan "affärsmässiga transaktioner" och "nödvän- diga affärsmässiga transaktioner”.

SHIO-Fanrilie/i'iretagen och Lantbrukarnas r'iksfr'irband har avgivit ett gemensamt yttrande vari befaras att förslaget kan komma att drabba seri- ösa företag medan oseriösa företag även i fortsättningen kommer att vara lika svåra att komma åt.

Svenska Företagares Riksförbund anser att BRÄ inte påvisat missför- hållanden av sådan art att en skärpning av nuvarande regler kan anses befogad. En omvänd bevisbörda när det gäller betalningar för förvärv av licenser och annat tekniskt och kommersiellt kunnande från utlandet vore ett direkt dråpslag. eftersom värdet av immateriella tillgångar av detta slag är svårt att bedöma för andra än branschfolk. Riksförbundet fortsätter.

Redan risken för att få kostnader för utbetalningar för förvärv av till- gångar av detta slag betraktade som icke avdragsgilla skulle avhålla från förvärvet. Om man då betänker att en stor del av vårt näringsliv bygger på tillverkning av utomlands uppfunna produkter och på importerat kunnande i övrigt. förstår man att varje attack mot utomlands förvärvat kunnande är till skada för vår industriella expansion. BRÅzs arbetsgrupp tycks ta lätt på detta faktum. eftersom den inte på något sätt analyserat förhållandet. Den nöjer sig med att på något ställe i promemorian fromt hoppas att den seriösa utrikeshandeln ej skall drabbas.

Sveriges advokatsamfirnd anser att hinder i och för sig inte föreligger att genom en bevisregel förbättra möjligheterna till en riktig taxering. Från praktisk synpunkt finns emellertid flera invändningar. En svårighet som framhållits är att definiera vad som avses med lågskatteland. Samfundet anser att BRÅ misslyckats på den punkten och utvecklar skälen härför.

Det skall villigt erkännas att uppgiften är svår. eftersom det inte räcker att taga hänsyn till beskattningens höjd trtan hänsyn även måste tagas till de starkt skiftande förhållanden av ekonomisk och annan natur. varunder företag i olika länder arbetar. och inverkan härav på beskattningen. Sålun— da kan konstateras att ett stort antal länder för närvarande enligt särskilda regler ger skatteförmåner av ej oväsentlig omfattning till skattskyldiga som etablerar rörelsedrivande företag. Detta medför i sin tur att enligt den föreslagna regeln dessa länder betraktas som lågskatteländer. Regeln skul- le alltså få en ganska vid tillämpning. Detta är ej önskvärt och förefaller heller inte vara avsikten. Av samma skäl bör också uppmärksammas att åtskilliga lågskatteländer utgör eller inrymmer viktiga handelscentra. För att taga ett exempel är Hongkong ett sådant handelscentrum. som dessut- om utgör ett mellanled för praktiskt taget all handel med Kina.

Prop. l982/83: 73 13

TOR har i sak i stort sett inget att erinra mot förslaget men påpekar att reglerna i många fall blir svåra att tillämpa och kräver därför närmare anvisningar och förtydliganden för att inte utrymme för godtycke skall skapas.

3 Remissyttranden över förslaget om åtgärder mot s.k. omfak- tureringsaffärer, 43% 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370)

RSV tillstyrker i princip förslaget men gör följande kommentarer. Uttrycket "betydligt lägre beskattning" enligt allmänt språkbruk är så pass mångtydigt att uttrycket i varje fall inte utan närmare precisering bör användas i lagtexten. Dessutom blir uttrycket oförenligt med uttrycket "jämförlig beskattning" som används i bestämmelsen i punkt 5 anvisning- arna till 54.5 KL om befrielse från skatt på utdelning från utländskt företag. I exemplet på sid. 87 i promemorian anses en skatt av cirka 30%- av inkomsten betydligt lägre än den svenska beskattningen. I prop. l978/ 791210 sid. 159 anför emellertid budgetministern. att man vid tillämpning av punkt 5 anvisningarna till 54.5 KL bör "kunna anse en skatt av ungefär 30 % på beskattningsunderlaget sådant det skulle ha beräknats enligt svenska regler. somjämförlig med svensk bolagsbeskattning". Ytterligare ett problem är att jämförelsen mellan beskattning i de olika länderna kan komma att avse olika slag av skattesubjekt. t.ex. när ett aktiebolag i Sverige försålt varor till en enskild näringsidkare. Skall jämförelse göras mellan ländernas bolagsbeskattning. mellan deras beskattning av fysiska personer eller mellan det ena landets bolagsbeskattning och det andra landets beskattning av fysiska personer?

I det föreslagna andra stycket sägs. att. "även om intressegemenskap inte visas föreligga". bestämmelserna i första stycket skall äga motsvaran- de tillämpning. om den som tillförs inkomsten är föremål för en betydligt lägre beskattning än den här i riket skattskyldige. Till en början bör observeras att även om intressegemenskap inte visas föreligga det kan vara trppenbart att sådan föreligger. Även denna situation bör beaktas. Om intressegemenskap "inte visas föreligga".- kan någon av följande situa- tioner föreligga: l. lntressegemenskap föreligger men det har inte visats eller det är eljest inte uppenbart att sådan föreligger 2. lntressegemenskap föreligger inte men det har inte visats eller det är eljest inte uppenbart att sådan inte föreligger . lntressegemenskap föreligger inte och det har visats eller det är eljest uppenbart att sådan inte föreligger. Om det har visats eller eljest är uppenbart att intressegcmcnskap inte föreligger. bör reglerna i första stycket naturligtvis inte tillämpas. Med en bevisbörda för den skattskyldige förefaller det ofrånkomligt. att första styckets bestämmelser skall tillämpas för situationen både trnder I. och 2. För att vad nu antagits om den föreslagna regelns innebörd skall framgå av lagtexten. måste stycket omformuleras."

Ytterligare ett problem med avfattningen av det föreslagna nya andra stycket föreligger. Som ovan nämndes kan. om ”intressegemenskap inte visats föreligga". situationen under 1. vara för handen. dvs. intressege- menskap föreligger faktiskt men den har inte visats föreligga. Frågan är om man för detta fall — på sätt som föreslagits i andra stycket skall ha en U.)

Prop. 1982/83: 73 19

särskild bestämmelse som säger. att bestämmelserna i första stycket skall äga motsvarande tillämpning. Av en sådan bestämmelse kan man motsätt- ningsvis dra slutsatsen. att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla när intressegemenskap föreligger men inte visats föreligga. Eftersom första stycket är generellt avfattat för den situationen att intressegcmcnskap föreligger. skall det emellertid gälla för samtliga sådana fall. dvs. oavsett om intressegcmcnskap visats föreligga eller ej. En skattskyldig är alltså skyldig att. så snart intressegcmcnskap föreligger. efterleva bestämmelser- na i första stycket och deklarera i enlighet med dem. Om han inte gör det (vilket i praktiken torde vara det vanliga). blir fiscus skyldig visa att intressegcmcnskap föreligger. Misslyckas fiscus med detta. kan sägas. att omräkning enligt första stycket de facto inte skett. därför att det inte visats att intressegcmcnskap förelåg. Men bestämmelserna i första stycket var ändå tillämpliga.

För att lösa de påtalade problemen med undantag för uttrycket "betyd- ligt lägre beskattning" föreslås följande lagtext:

"Ekonomisk lntressegemenskap skall alltid anses föreligga om den som tillförs inkomsten kan antas bli föremål för en betydligt lägre beskattning än den här i riket skattskyldige näringsidkaren och det inte visats eller eljest är uppenbart att sådan gemenskap inte föreligger."

RSV ifrågasätter om regeln inte bör utvidgas till att omfatta även transi- teringsfall. dvs. sådana utbetalningar som är destinerade till ett lågskatte- land men först går via ett annat land. I dessa fall bör bevisbördan för att betalningen slutligen hamnar i ett lågskatteland läggas på fiscus för att inte försvåra seriösa utlandsaffärer.

Allmänna ombtaletft'ir mellankomnrrurala mål tillstyrker i princip försla- get och anför.

Liksom beträffande förslaget i ZOÖ framgår det inte huruvida den före- slagna bestämmelsen är endast en bevisregel eller om en materiell utvidg- ning av tillämpningsområdet avses så att även sådana fall inkluderas där intressegemenskap objektivt sett inte föreligger. Det förefaller vidare olo- giskt att i ett andra stycke föreskriva en regel som (delvis?) gäller redan enligt första stycket. Jag föreslår att första stycket utformas på följande sätt:

Har näringsidkare till någon försålt varor till lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet gällande eller i övrigt med honom avtalat-ekonomiska villkor som avviker från vad som kan antas normalt avtalas mellan två. av varandra oberoende näringsidkare och har i följd härav inkomsten blivit lägre än den eljest skolat bliva. samt har tillika den. vilken inkomsten i stället tillförts. icke att utgöra skatt för inkomsten här i riket. skall inkomsten av företaget beräknas till det belopp. vartill den kan antagas ha uppgått. om dylika åtgärder inte vidtagits. Vad nu sagts gäller inte om det är uppenbart att parterna är av varandra ekonomiskt oberoende.

Närmare definition av begreppet ekonomiskt oberoende kan ges i anvis- ningarna. och synes kunna byggas på den ur mitt förslag utbrutna relativ- satsen i 43ä 1 mom.

Mot en utformning av lagtexten på detta sätt kan visserligen den invänd- ningen göras att den blir tillämplig även vid affärer med företag i andra länder än lågskatteländer. Jag vill dock ifrågasätta om det inte är ett rimligt

Prop. 1982/83: 73 lt)

krav att den skattskyldige alltid skall visa att ekonomiSk intressegemen- skap inte föreligger när onormala avtal träffas med utländskt skattesubjekt. Det åligger ju fortfarande det allmänna att visa att avtalet är onormalt. Visar det sig att avtalet är onormalt synes det inte mera godtagbart att det svenska beskattningsunderlaget reduceras när inkomst överförs till ett närstående företag i ett högskatteland än i lågskatteland. Genom att tillföra beloppet ett (ev. inköpt) förlustföretag i högskattelandet kan beskattning av beloppet f. ö. ändå undvikas.

Den skatteskyldiges bevisbörda torde i de seriösa fallen knappast bli betungande. Många gånger är förefintlighetcn av ekonomiska intressege- m-enskapen en notoritet.

Kammarrätten i Stockholm anser att en regel av förevarande slag sktrlle klart diskriminera affz'irstransaktioner med lågskatteländer. Från rättssä— kerhetssynpunkt är förslaget emellertid acceptabelt.

Kantmarn'itten i Göteborg: Kammarrätten tillstyrkeri princip förslaget men vill peka på följande.

Arbetsgruppen uppger att syftet med förslaget är att genom en bevisre- gel underlätta för det allmännas representant'att föra talan i mål rörande omfaktrrreringsaffärcr. Förslaget innebär emellertid att omräkning enligt 43% l mom. skall kunna ske även om den skattskyldige kan bevisa att intressegcmcnskap inte föreligger. Förslaget innebär härvidlag en skärp- ning av gällande rätt. Den synes befogad. Man kan kanske tycka att regeln inger vissa betänkligheter från renodlade rättssäkerhetssynpunkter. men i praktiken bör nog de korrekta transaktionerna gå fria. Den föreslagna bestämmelsen är inte förenlig med innehållet i våra dubbelbcskattningsav- tal.

Göta hovrätt:

Hovrätten anser inte att en skattskyldig som ingår ett för honom oför- månligt avtal bör beskattas olika om motparten är etablerad i ett lågskatte— land elleri annat land. Vad arbetsgruppen vill vinna med förslaget. nämli- gen att förhindra omfaktureringstransaktioner. kan uppnås genom en regel om omkastad bevisbörda. Även för" denna situation kan enligt hovrättens mening en sådan regel godtagas. Hovrätten föreslår därför att tillägget till 43.5 1 mom. KL får följande innehåll:

”Bestämmelserna i första stycket äger. om det ej visas att intressege- menskap inte föreligger. motsvarande tillämpning om transaktionen skett ' med någon i ett land med låg beskattning."

Jastitiekanslerns yttrande överensstämmer med vad Göta hovrätt an- fört.

Bankinspektionen anser att den föreslagna skärpningen av 43% l mom. KL har blivit för omfattande och fortsätter: X Att helt släppa kravet på intressegcmcnskap mellan den svenske skatt- skyldige och den utländske medkontrahenten innebär sålunda en befogen- het för skattemyndigheterna att i fiskalt intresse granska och ifrågasätta omräkning av en betydande del av priserna i det livliga varuutbytet med

Prop. 1982/83: 73 21

exempelvis Frankrike och Schweiz. Enligt bankinspektionens mening bör kravet på intressegemenskap bibehållas i princip men modifieras därhän att det skall vara tillräckligt att skälig anledning finns att antaga att intres- scgemenskap föreligger. [ så fall synes å andra sidan inte erforderligt att begränsa denna regels giltighet till lågskatteland.

Allmänt positiva till förslaget har bl.a. länsstyrelserna i Nm-rbottens. Värmlands och Gotlands län samt LO varit.

l.änsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län anser att den föreslagna ändringen är motiverad men anser att uttrycket "betydligt lägre beskattning" bör ges en klarare definition.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har anfört följande.

Det kan vara praktiskt taget omöjligt att bedöma om affärstransaktioner i en världsomspännande koncern har inneburit en icke tillåten vinstöver- föring. Man kan därför ifrågasätta det lämpliga i att ha en regel som förutsätter att sådana bedömningar görs. Länsstyrelsen förordar att andra alternativ övervägs för att fastställa vinstöverföringar mellan olika länder.

Svenska Arbetsgivareföreningen. Svenska Bankföreningen. Svenska Färsäkrirrgs'bolags Riksförbund. Svenska Handelskammarfärbundet och Sveriges Industrifr'jrburld har i ett gemensamt yttrande ansett att förslaget inte bör genomföras och till stöd för detta yttrat.

Det synes vara arbetsgruppens uppfattning att svenska företags export och import via i lågskatteländer etablerade handelsföretag och agenter regelmässigt inte har annat syfte än att undanhålla svensk skatt. Om så vore fallet. skulle vi inte ha så mycket att erinra mot gruppens förslag. Verkligheten är dock en annan. Som exempel må nämnas att de mindre och medelstora svenska industriföretagen i regel inte har någon egen organisation för export. För sin utlandsförsäljning anlitar dessa företag utländska representanter med ensamförsäljningsrätt på ett eller flera länder. Att dessa utländska handelsföretag och agenter i viss utsträckning och av olika skäl funnit det lämpligt att etablera sig i länder med låg beskattning är naturligtVis ett förhållande som det ligger utanför de svens- ka företagens möjligheter att påverka.

Om den föreslagna regeln införs kan med säkerhet förutses att de svens- ka företagens möjligheter att organisera sin utrikeshandel på ett effektivt sätt försämras. Arbetsgruppens uppfattning att taxeringsmyndigheternas skyldighet att bevisa att en inkomstöverföring skett är en garanti mot att regeln används även mot seriös affärsverksamhet kan vi inte dela. Efter— som arbetsgruppens utgångspunkt är att de i Iågskatteländerna etablerade representantföretagen tillkommit av skatteskäl. lär det nårnligen bli svårt för de skattskyldiga att övertyga myndigheterna om att trtbetaladc provi- sioner m.m. verkligen är affärsmässigt motiverade.

SI'IIO-Familie/i'iretagen och Lantbrukarnas riksji'irbmrd har i ett gemen- samt yttrandc avvisat den föreslagna utvidgningen av 435 1 mom. Svenska ["(irmagares Riksjörbund m.fl. är också negativa och befarar

Prop. 1982/83: 73 22

att en regel av detta slag är en regel av i det närmaste stoppkaraktär för affärer med lågskatteländer. Förbundet tror inte att någon vill ta risken att få en affärsuppgörelse underkänd vid taxeringen.

Sveriges adt'okatsanrfiurd och TOR har inga principiella invändningar mot förslaget.

Prop. 1982/83: 73

1 Förslag till

IQ I.,.)

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (l956:623)' att i lagen skall införas en ny paragraf. 26 a så. av

Nuvarande lydelse

26 a

nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse 5

Om ett fämansfrfiretag eller en näringsidkare som ärfj'sisk person vid inkonrstlveskattningen gjort av- drag för något av följande slag av ersättningar vilka har tillgodolörts någon i utlandet. skall i självdekla- rationen lämnas uppgift om ersätt— ningarnas sammanlagda belopp för varje land. Skyldigheten gäller er- sättningar till utlandet som avser

ränta på skuld. roya/tv eller annan ersr'ittning_j'o'r upphovsrätt eller annan därmed jämförlig rättighet såsom rätt till patent. varumärke. mönster samt litterärt oeh konstnärligt verk.

Som fri/nansjöretag anses före- tag som enligt 35 s ] a inom. sjunde stycket kommunalskattelagen ( ] 928 : 3 70) räknas som jämansjäre- tag.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången beträffande självdeklaration som skall avges till ledning för 1984 års taxering.

' Lagen omtryckt l97l: 399. . Senaste lydelse av lagens rubrrk 1974: 773.

Prop. 1982/83: 73 2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att 43 s 1 mom. samt anvisningarna till 4l c åoch punkt 1 av anvisningarna till 43 & kommunalskattelagcn ( l928: 370) skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse I—"öreslagen lydelse

43ä

] mom.l Har näringsidkare till någon. som är ekonontiskt intres- serad i hans företag eller katt öva itt/lytande på dess ledning eller i vars företag han är ekonomiskt intresserad eller på vars företags ledning han katt öva inflytande. för- sålt varor till lägre pris eller av ho— nont köpt varor till högre pris än de i allmänhet gällande eller i övrigt med ltonom avtalat ekonomiska villkor som avvika från vad sotn skulle ltava avtalats nte/latt två av varandra oberoende näringsidkare och har. ijöljd härav. inkomsten av _ji'iretaget blivit lägre än den eljest skolat bliva. samt har tillika den. vilken inkomsten i stället tillförts. icke att utgöra skat/jär inkomsten här i riket. skall inkomsten avjöre— taget beräknas till det belopp. var- till den katt antagas hava uppgått. därest dylika åtgärder icke vidta- gits.

l m om. Har tu'iringsidkares in- komst blivit lägre till följd av att villkor avtalats som avviker från vad som skttlle ha avtalats nte/lan tvä sinsemellan oberoende närings- idkare, skall inkomsten beräknas till det belopp som den skttlle ha uppgått till om sådana villkor inte

förekommit. ttnder.fli/"utsättaing att

a) den som i stället tillförts in- komsten inte skall beskattas för denna här i riket.

I)) det finns sannolika skäl att anta att ekonomisk intressege- menskap föreligger nte/lan nä— ringsidkaren och den nted vilken avtalet träffats. och

(') det inte av o'tnsländigheterna framgår att villkoren tillkontntit av andra skäl än ekonomisk intresse- gemenskap.

Anvisningar

till 41 e s: För sadan ränta på vinstandclslån som icke är beroende av det länta- gande företagets utdelning eller vinst får företaget avdrag enligt bestäm- melserna i 22. 25. 29. 36 och 39 ss.

Ränta vars storlek är beroende av företagets utdelning eller vinst (rörlig ränta) anses som avdragsgill omkostnad för företaget i den förvärvskälla vari det lånade kapitalet har nedlagts. endast Linder förutsättning att

a) länet har utbjudits till teckning på den allmänna marknaden. eller

b) ensamrätt eller företrädesrätt till teckning av länet har lämnats någon som icke äger aktier eller an- delar i det låntagande företaget och icke har sådan intressegemenskap ' Senaste lydelse l965: 573.

3 Senaste lydelse 19771243.

h) ensamrätt eller företrädesrätt till teckning av länet har lämnats någon som icke äger aktier eller an- delar i det läntagande företaget och icke har sådan intressegcmcnskap

Prop. l982lS3: 73

Nuvarande lydelse

med företaget som avses i 43 & I mom. eller 57 ä 3 mom. första stycket samt såvitt gäller fåmans- företag som avses i 35 5 1 a mom. icke heller är företagsledare i före- taget eller närstående till sådan fö- retagsledare eller till aktie- eller an- delsägare i företaget. eller

Föreslagen lydelse

med företaget som avses i punkt 1 av anvisningarna till 43 & eller 57 a' 3 mom. första stycket samt — såvitt gäller fåmansföretag som avses i 35 ä 1 a mom. — icke heller är före- tagsledare i företaget eller när- stående till sådan företagsledare el- ler till aktie- eller andelsägare i fö-

. retaget. eller

c) aktierna eller andelarna i det låntagande företaget är noterade på svensk börs eller föremål för liknande notering här i riket och företrädes- rätt till teckning av länet har lämnats aktie- eller andelsägarna i företaget i förhållande till deras innehav av aktier eller andelar. '

I fall som avses i andra stycket c) skall det låntagande företaget dock som intäkt i den förvärvskälla vari det lånade kapitalet har nedlagts upp- taga ett belopp motsvarande det sammanlagda värde som genom företrä- desrätterna kan anses ha tillförts aktie- eller andelsägarna. Beloppet tages till beskattning vid taxeringen för det beskattningsår under vilket teckning- en av länet har avslutats.

På ansökan av låntagande företag får riksskatteverket under förutsätt- ning att lånevillkoren med hänsyn till omständigheterna vid lånets uppta- gande får antagas ha bestämts på affärsmässig grund besluta att rörlig ränta skall anses som avdragsgill omkostnad för företaget utan hinder av att rätt till teckning av länet har förbehållits person eller personer som äger aktier eller andelar i företaget. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som här avses får talan ej föras.

Är det låntagande företaget sådant fämansförctag som avses i 35 ä 1 a mom.. gäller oberoende av bestämmelserna i andra och tredje styckena -— att rörlig ränta. som utbetalas till aktie- eller andelsägare eller företagsle- dare i företaget eller dem närstående personer eller någon som på annan grund har intressegcmcnskap med företaget. icke är avdragsgill.

Uttrycken företagsledare och närstående personer har den innebörd som anges i 35 s 1 a mom.

till 43 ä

1.3 l l mom. denna paragraf meddelas vissa bestämmelser för det fall. att överflyttning av in- komst ägt rum från häri riket skatt- skyldig näringsidkare till härstädes icke skattskyldig person. Bestäm- melserna gälla bland annat när en näringsidkare direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervak- ningen av en annan näringsidkares företag eller äger del i detta företags kapital liksom när samma personer direkt eller indirekt deltaga i led- ningen eller övervakningen av de

3 Senaste lydelse 1965: 573 och 1979: 612.

1. l 1 mom. denna paragraf med- delas vissa bestämmelser för det fall. att överflyttning av inkomst har skettfrån en näringsidkare som är skattskyldig här i riket till en per- son som inte är skattskyldig här. Vid tillämpningen av dessa bestäm- melser skall ekonomisk intressege- menskap anses föreligga då en nä- ringsidkare direkt eller indirekt del- tar i ledningen eller övervakningen av en annan näringsidkares företag eller äger del i detta företags kapital eller då samma personer direkt el-

Prop. 1982/83: 73 Nuvarande lydelse

båda företagen eller äga del i dessa företags kapital.

Vid bedömning av prissättningen vid (affärer mellan svenskt moder- bolag och utländskt dotterbolag mäste särskild försiktighet iaktta- gas med hänsyn till de av affärs- mässiga skäl betingade omständig- heter som kunna påverka prissätt- ningen i sådana fall.

I 57 ä 3 mom. givas bestämmel- ser för vissa fall av överflyttning av inkomst, där båda kontrahenterna varit häri riket skattskyldiga.

Föreslagen lydelse

ler indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av de båda företa- gen eller äger del i dessa företags kapital.

1 57 ä 3 mom. ges bestämmelser för vissa fall av överflyttning av in- komst. där båda kontrahenterna va- rit här i riket skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gängen vid 1984 års taxering.

Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om inkomster som hänför sig till tiden före ingången av år 1983.

Prop. 1982/83: 73 27

Utdrag LAG RÄDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-09-30

Närvarande: justitierådet Fredlund. regeringsrådet Brodén. justitierådet Palm

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 15 april 1982 har rege- ringen på hemställan av chefen för budgetdepartementet statsrådet Wirtén beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1965: 623) och

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370). Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Staf- fan Estberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

]. Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen

26 a &

Bland de transaktioner som avses bli omfattade av uppgiftsskyldighet ingår räntebetalningar till mottagare i utlandet. Enligt vad departements- chefen anför skall emellertid "”ränta som utgår på fakturerat belopp på grund av sen betalning och liknande mer straffbetonade belopp som be- tecknas som ränta" undantas. Uttrycket "ränta på skuld" som valts i den föreslagna författningstextcn uttrycker enligt lagrådets mening inte tydligt vad som skall innefattas och uteslutas. Lagrådet föreslår att uttrycket byts ut mot orden "ränta, utom sådan som utgår därför att betalning inte erlagts i rätt tid".

2. Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

435 1 mom.

Enligt lagrådets mening skulle lagtexten bli mera lättillgänglig med för- slagsvis följande lydelse:

"Har näringsidkare med någon. som på sannolika skäl kan antas ha ekonomisk intressegemenskap med honom." träffat avtal om försäljning av varor till lägre pris eller om köp av varor till högre pris än som i allmänhet gäller eller annars avtalat villkor som avviker från vad som brukar före- komma mellan sinsemellan oberoende näringsidkare och har näringsidka- rens inkomst härigenom blivit lägre än den i annat fall skulle ha blivit. skall inkomsten beräknas till belopp som den skulle ha uppgått till om sådana villkor inte förekommit. Detta gäller dock inte. om den som på detta sätt i stället tillförts inkomst skall beskattas för denna här i riket eller om det framgår av omständigheterna att villkoren tillkommit av andra skäl än ekonomisk intressegemenskap."

Prop. 1982/83: 73 28

Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-1 1-25

Närvarande: statsminister Palme. ordförande och statsråden l. Carlsson. Lundkvist. Feldt. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peter- son. S. Andersson, Rainer. Boström. B. Andersson. Göransson, Gradin. Dahl och Holmberg.

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om utvidgad uppgiftsskyldighet vid vissa utlandsbetalningar m.m.

1 Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till 1. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623).

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (19:18:370). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför:

2 Inledning

Som framgår av lagrådsremissen bygger förslagen på en av brottsföre— byggande rådet utarbetad promemoria, PM 1980: 3. Utlandsbeskattning l. Promemorian innehöll också förslag som inte tagits upp i lagrådsremissen. Det var dels ett förslag om en förstärkt medverkansskyldighet för skatt- skyldiga vid utredning av transaktioner med utlandet. dels ett förslag om en skärpning av kraven för att bli frikallad från skatt i Sverige enligt den s.k. ettårsregcln. Jag avser att i detta sammanhang kommentera dessa förslag. Men först villjag helt kort ta upp en annan fråga.

Min företrädare har i lagrådsremissen avvisat BRÄzs förslag att det i anvisningarna till 205 KL skall införas en ny punkt om s.k. omvänd bevisbörda. Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till de skäl som anförts till stöd för att inte genomföra förslaget. Frågan bör emellertid inte en gång för alla avföras från dagordningen. Att försöka finna andra former för att nå det resultat som BRÅ åsyftat med sitt förslag kan vara en uppgift för den kommission mot ekonomisk brottslighet som regeringen inom kort kom- mer att tillsätta.

* Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 15 april 1982.

Prop. 1982/83: 73 29

Behovet av att snabbt få till stånd åtgärder som kan begränsa skatte- brottslighetcn i samband med utlandsbetalningar är emellertid stort. I avvaktan på att effektivare åtgärder kan komma att utarbetas ärjag därför beredd att pröva det system med uppgiftsskyldighet i vissa fall som före- slås i lagrådsremissen.

3 De remitterade förslagen

Förslaget till lag om ändring i taxerings/agen (I956:623)

Jag godtar lagrådets förslag till förtydligande. Dessutom har jag själv vidtagit vissa språkliga ändringar i förtydligande syfte. Vidare har sista stycket fått utgå eftersom en sådan hänvisning redan flnns i 2 & 3 mom. första stycket TL.

Förslaget till lag om it'ltdring [ kommmzalskuttelugen ( 1928: 370)

Lagrådets yttrande föranleder inte andra ändringar än att "två" stryks före "sinsemellan oberoende näringsidkare" i 43 ä 1 mom. KL och att under a) i samma paragraf ett par ändringar av språklig natur görs i förtydligande syfte. Förstnämnda ändring syftar till att förtydliga att det givetvis kan vara flera personer inblandade i en transaktionskedja som kan föranledajustering av resultatet hos en svensk näringsidkare.

Med hänsyn till att riksdagen inte torde hinna behandla propositionen före ingången av år 1983 bör en justering av ikraftträdandebestämmelscn ske sa att lagen träder i kraft två veckor efter den dag då den enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4 Brottsförebyggande rådets övriga förslag

Förstärkt medverkanssky/u'ig/u-ft

BRÅ föreslår att en utvidgad skyldighet införs för den skattskyldige att skaffa fram upplysningar och handlingar från utlandet. Det skall ske på så vis att den skattskyldige åläggs att "genom medverkan av annan" skaffa fram viss information. Bakgrunden till förslaget är att det är svårt att få tillgång till uppgifter från länder med vilka Sverige inte har handräcknings- avtal eller dubbelbeskattningsavtal. Det är enligt BRÅ naturligt att den som har den största kännedomen om berörda förhållanden har största möjligheten att få fram nödvändigt faktaunderlag och därför också bör ha ansvaret för att utredningen blir tillfredsställande.

Flera remisSinStanser har påpekat att den regel som i dag finns i 31 s 2 mom. TL också omfattar handlingar i utlandet samt att den upplysnings- plikt som åvilar den skattskyldige inte är begränsad till förhållanden inom Sverige. Vidare har framhållits att man med laga verkan inte kan ålägga någon att "genom medverkan av annan" skaffa fram viss information.

Prop. 1982/83: 73 30

Jag delar de vid remissbehandlingen framförda synpunkterna om att de befogenheter som skattemyndigheterna i dag har även omfattar upplys- ningar som avser förhållanden i utlandet och handlingar som finns där. Mot bakgrund härav skulle ett genomförande av BRÄzs förslag inte ge skatte- myndigheter och domstolar större befogenheter än vad de har i dag. Om den skattskyldige motsätter sig att efter anmaning förebringa t.ex. hand- lingar som domstolen vet att den skattskyldige förfogar över och som finns i utlandet påverkar givetvis den skattskyldiges bristande medverkan enligt redan gällande regler bevisvärderingen i målet. om handlingarna kan antas ha betydelse för utgången av skatteprocessen.

Ettårsregcln

Ettårsregeln innebäri sin nuvarande utformning att en fysisk person som tar anställning utomlands frikallas från skattskyldighet i Sverige för än- ställningsinkomsten under förutsättning att anställningen och vistelsen i utlandet varat minst ett år eller enligt anställningsavtal eller på annan grund kan antas komma att vara minst ett år. Ettårsregeln gäller inte vid anställning hos bl.a. svenska staten. svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg. Enligt rådande praxis kan i normala fall besök ske i Sverige under högst 52 dagar under ett är. inkl. semester. utan att utlandsvistelsen på grund härav anses avbruten.

BRÄ föreslår tre ändringar av ettårsregcln.

l) Vistelsen utomlands skall faktiskt ha varat i minst ett är. Det räcker således inte att avsikten att stanna ute ett år funnits. En kontroll i efter- hand skall alltid ske innan skattefrihet medges. Bakgrunden till detta ändringsförslag är att regeln enligt BRÅ har missbrukats. Det har hänt att anställningsavtal har utformats som om vistelsen skulle vara minst ett är fast det från början stått klart att utlandsvistelsen inte skulle få sådan längd att skattebefrielse skulle inträda.

2) Tillfälliga besök i Sverige skall få uppgå till högst 52 dagar per år. Detta är en maximigräns för vistelsen i Sverige. oavsett vad som är orsaken till avbrottet i vistelsen. BRÅ anser vidare att regeln inte bör få tillämpas på det sättet att den medgivna tiden för tillfälliga besök i Sverige helt eller delvis förläggs mot slutet av utlandsvistelsen. så att denna fak- tiskt varar kortare tid än ett år.

3) BRÅ föreslår att anställningsinkomst ombord på fartyg generellt un- dantas från skattefrihet enligt ettårsregeln. F.n. är bara anställda ombord på svenska fartyg undantagna från skattefrihet enligt ettärsregeln. Försla- get motiveras med att nuvarande regel ger möjlighet till obehöriga skatte- lättnader genom möjligheten till anställning på utflaggade fartyg.

Praktiskt taget samtliga remissinstanser har varit klart negativa till de under 1) och 2) redovisade förslagen till ändringar av ettårsregeln. I all- mänhet har svårigheten att rekrytera personal till utlandstjänstgöring fram— hållits som ett viktigt skäl att inte skärpa ettårsregcln. Vidare har man

Prop. 1982/83: 73 31

framhållit den stelbenthet i bedömningen som skulle bli följden. om en absolut tidsgräns för besök i Sverige skrevs in i lagtexten. Remissutfallet var mer blandat i fråga om det under 3) redovisade ändringsförslaget.

För egen del villjag framhålla följande. Ettårsregelns utformning har vid flera tillfällen aktualiserats och dess betydelse för svensk exponindustri har ofta framhållits. Å ena sidan har man velat ge regeln en sådan utform- ning att den skulle öka intresset för utlandstjänstgöring men å andra sidan har röster höjts för en skärpning av kraven för skattebefrielse. Vidare har arbete länge pågått inom ramen för det nordiska skattesamarbetet för att försöka få till stånd en gemensam nordisk ettårsregel. Jag räknar med att resultatet av detta arbete inom kort kommer att presenteras. l avvaktan på resultatet avdet nordiska samarbetet villjag inte nu ta ställning till om och i vilken mån ettårsregeln behöver ändras.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen med vid- tagna ändringar. 6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandcns överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan— den har lagt fram.

Prop. 1982/83: 73 Innehåll Propositionen ...................... . ................ - .......... Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ Lagförslag ................................................... 1 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623) ........... 2 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) . . . . UTDRAG AV PROTOKOLL VID REGERINGSSAMMANTRÄDE 1982-04-15 ................................................... 1 Inledning .................................................. 2 Föredragandens överväganden ...................... . ......... _ 2.1 Allmänna utgångspunkter ................................ 2.2 Utvidgad uppgiftsskyldighet i fråga om vissa utlandstransak- tioner .................................................. 2.3 lntressegemenskap mellan företag ..................... '. . . . 2.4 Ikraftträdande .......................................... 3 Upprättade lagförslag ....................................... 4 Hemställan ...................... . .......................... 5 Beslut . . ." .................................................. Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena över brottsförebyggande rå- dets (BRÄ) promemoria. PM 1980:3. Utlandsbeskattning] ......... 1 Remissinstanserna .......................................... 2 Remissyttranden över förslaget om omvänd bevisbörda ......... 3 Remissyttranden över förslaget om åtgärder mot s. k. omfakture- ringsaffärer. 43 %$ 1 mom. kommunalskattelagen(1928: 370) ...... Bilaga 3 1 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623) ........... 2 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) . . . . UTDRAG AV LAGRÅDETS PROTOKOLL 1982-09-30 .......... 1 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen ................... 2 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen ............. UTDRAG AV PROTOKOLL VID REGERINGSSAMMANTRÄDE 1982-1 1-25 ................................................... 1 Anmälan av lagrådets yttrande ............................... 2 Inledning .................................................. 3 De remitterade förslagen ..................................... 4 Brottsförebyggande rådets övriga förslag ...................... 5 Hemställan ................................................ 6 Beslut .....................................................

xlxIONON www—_—

IJ N 10 I'J x!

18

23 24 27 27 27

28 28 28 29 29 31 31

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982