Prop. 1983/84:64

om vissa ändringar i företagsbeskattningen

Prop. 1983/84: 64 Regeringens proposition 1983/84: 64 om vissa ändringar i företagsheskattningen;

beslutad den 20 oktober 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprot(_>koll.

På regeringens vägnar .

OLOF PALME KJELL—OLOF FELDT

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928370).

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

3. lag om ändring i lagen (1982zll85) om inbetalning på särskilt investeringskonto,

4. lag om upphävande av lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt.

De förslag som jag har tagit upp år enligt min uppfattning av så enkel beskaffenhet att lagrådet inte behöver höras.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1983/84:64 17

©

1233??? FINANS- ffå? DEPARTEMENTET

BREDDAT UNDERLAG FÖR PRODUKTIONSFAKTOR- SKATTER

Ds Fi 1983:21

11 bilagan återges de delar av promemorian som avser ändringarna på skatteomradet.

18

• Sida 19
•  Original

Prop. 1983/84:64 19

SAMMANFATTNING

I årets kompletteringsproposition (prop. 1982/83:150) avi— serades tre ändringar i företagsbeskattningen. Enligt propo— sitionen bör för det första företagsbeskattningens bas bred— das genom att utrymmet för lagernedskrivning begränsas från nuvarande 60 % till 50 % av lagrets värde. Detta medför en viss skatteskärpning. Den ökade skattebelastningen kompen— seras dock för bl.a. aktiebolagens del genom den andra avise— rade ändringen, nämligen en sänkning av den statliga bolags— skattesatsen från nuvarande 40 % till den nivå som gäller för flertalet ekonomiska föreningar, dvs. till 32 %. Den tredje frågan gäller lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto. Enligt propositionen skall den 20—procen—

tiga inbetalningsskyldigheten avse också 1984 års vinster.

I denna promemoria redovisas förslag rörande begränsningen av lagernedskrivningen och sänkningen av skattesatsen samt för— längningen av lagstiftningen om inbetalning till särskilt

investeringskonto.

De nya bestämmelserna är i princip'avsedda att tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1984.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1983/84:64 20

Promemorieförslaget

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928z370)

dels att ... punkt 2 av anvisningarna till 41 5 skall ha nedan

angivna lydelse,

Anvisningar

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 41 S

2_5 Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen på tillgångar av— sedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall godtas vid inkomstberäkningen, om värdesättningen inte står i strid med vad nedan i denna punkt eller i punkt 3 sägs.

Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lagertill— gångar, som ligger kvar i den skattskyldiges lager vid beskatt— ningsårets utgång, anses som de av honom senast anskaffade eller

tillverkade.

5Senaste lydelse l981:295.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1983/84:64

[Nuvarande lydelse

Lagret vid beskattningsårets utgång får inte tas upp till lägre belopp än fyrtio procent av lagrets anskaffningsvärde eller, om återanskaffningsvär— det på balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekomman— de fall efter avdrag för in— kurans. För tillgångar, som den skattskyldige framtställt eller bearbetat, skall som anskaff— ningsvärde anses direkta till— verkningskostnader (material— kostnader och arbetslöner) ökade med ett tillägg som sva— rar mot den del av de indirek— ta tillverkningskostnaderna som skäligen belöper på tillgångar— na, därvid hänsyn dock inte be— höver tas till ränta på eget kapital.

21

Promemorieförslaget

Föreslagen lydelse

Lagret vid beskattningsårets utgång får inte tas upp till lägre belopp än femtio procent av lagrets anskaffningsvärde eller, om återanskaffningsvär— det på balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekomman— de fall efter avdrag för in— kurans. För tillgångar, som den skattskyldige framställt eller bearbetat, Skall som anskaff— ningsvärde anses direkta till- verkningskOStnader (material— kostnader och arbetslöner) ökade med ett tillägg som sva— rar mot den del av de indirek— ta tillverkningskostnaderna som skäligen belöper på tillgångar— na, därvid hänsyn dock inte be— höver tas till ränta på eget kapital.

Avdrag för inkurans medges inte med större belopp än vad den

skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogad utredning visar

svara mot den konstaterade värdenedgången på lagret på balansda—

gen. Oaktat vad nu sagts medges dock avdrag för inkurans med fem

procent av det lägsta av lagrets anskaffnings— och återanskaff— ningsvärden om detta inte framstår såsom uppenbart opåkallat,

eller med det högre procenttal som riksskatteverket kan ha angett

för lagren inom vissa branscher eller hos vissa grupper av skatt-

skyldiga.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1983/84:64

Nuvarande lydelse

Lager av djur på jordbruks— fastighet eller i renskötselrö— relse får inte tas upp till lägre belopp än £y££32 procent av den genomsnittliga pro— duktionskostnaden för djur av det slag och den ålderssamman— sättning varom fråga är. Rege— ringen eller efter regeringens bemyndigande riksskatteverket fastställer för varje taxe— ringsår föreskrifter för beräk— ning av produktionskostnaden. Har denna kostnad inte fast— ställts, t.ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret tas upp lägst till ny—

tio procent av det lägsta av

anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.

Uppgår värdet på lagret, beräknat till anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet och i förekommande fall efter avdrag för inkurans, till lägre belopp än som motsvarar medel— talet av värdena på lagren.vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren), får lagret vid beskattningsårets utgång i

stället tas upp till lägst ett

Is) TJ

Promemorieförslaget

Föreslagen lydelse

Lager av djur på jordbruks— fastighet eller i renskötselrö- relse får inte tas upp till lägre belopp än femtio procent av den genomsnittliga proj duktionskostnaden för djur av det slag och den ålderssamman— sättning varom fråga är. Rege— ringen eller efter regeringens bemyndigande riksskatteverket fastställer för varje taxe— ringsår föreskrifter för beräk— ning av produktionskostnaden. Har denna kostnad inte fast—

ställts, t.ex. i fråga om

särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret tas upp lägst till fem—

tio procent av det lägsta av

anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.

Uppgår värdet på lagret, beräknat till anskaffnings— eller återanskaffningsvärdet och i förekommande fall efter avdrag för inkurans, till lägre belopp än som motsvarar medel— talet av värdena på lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren), får lagret vid beskattningsårets utgång i

stället tas upp till lägst ett

• Sida 23
•  Original

Prop. 1983/84:64

Nuvarande lydelse

belopp motsvarande förstnämnda värde på detta lager efter avdrag med sextio procent av sagda medeltalsvärde. Därvid skall lagren vid jämförelse— årens utgång tas'upp till an— skaffningsvärdena eller, om återanskaffningsvärdena på balansdagarna i fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekonmande fall efter avdrag för inkurans. I fråga om djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse gäller dock att värdet av djuren skall tas upp till den genomsnittliga produktionskostnaden eller till det allmänna saluvärdet eller — i förekommande fall — till anskaffningsvärdet. Föreligger sådant fall att sextio procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång medges avdrag även för det överskju— tande beloppet om den skatt— skyldige avsatt motsvarande belopp i räkenskaperna till lagerregleringskonto; Har av— drag medgivits för sådan av— sättning skall avsättningen återföras till beskattning

nästföljande beskattningsår,

IQ 'JJ

Promemorieförslagct

Föreslagen lydelse

belopp motsvarande förstnämnda värde på detta lager efter avdrag med femtio procent av sagda medeltalsvärde. Därvid skall lagren vid jämförelse— årens utgång tas upp till an— skaffningsvärdena eller, om återanskaffningsvärdena på balansdagarna i fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. I fråga om djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse gäller dock att värdet av djuren skall tas upp till den genomsnittliga produktionskoStnaden eller till det allmänna saluvärdet eller - i förekommande fall — till anskaffningsvärdet. Föreligger sådant fall att femtio procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång medges avdrag även för det överskju— tande beloppet om den skatt— skyldige avsatt motsvarande belopp i räkenskaperna till lagerregleringskonto. Har av— drag medgivits för sådan av— sättning skall avsättningen återföras till beskattning

nästföljande beskattningsår,

• Sida 24
•  Original

Prop. 1983/84:64 24

Promemorieförslaget

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

därvid frågan om avdrag för därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning till lager— förnyad avsättning till lager— regleringskonto får prövas regleringskonto får prövas enligt bestämmelserna ovan. enligt bestämmelserna ovan.

Skattskyldig, som ingår i en grupp näringsidkare mellan vilka intressegemenskap råder (moder— och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning), får tillämpa reglerna i före- gående stycke endast under förutsättning att dessa tillämpas av samtliga företag som tillhör gruppen. Vad nu har sagts gäller dock endast i fråga om verksamhet i förvärvskälla som har sådant sam— band med verksamheten i den skattskyldiges förvärvskälla att verk— samheterna skulle ha ansetts utgöra en förvärvskälla om de hade bedrivits av ett enda företag.

Ingår råvaror eller stapelvaror i lagret, får dessa varor eller en del av dem tas upp till lägst sjuttio procent av varornas värde beräknat efter lägsta marknadspris under beskattningsåret eller under något av de närmast föregående nio beskattningsåren. Tillämpas denna regel får lagret inte värderas enligt bestämmel— serna i sjätte stycket.

Är det på grund av överenskommelse om återköp eller annan om- ständighet uppenbart att vissa varor anskaffats för annat ändamål än att ingå i den skattskyldiges normala verksamhet, skall bestäm— melserna i tredje—åttonde styckena inte tillämpas i fråga om dessa varor. Varorna får i sådant fall inte tas upp till lägre belopp än det lägsta av varornas anskaffnings— eller återanskaffningsvärden,

i förekommande fall efter avdrag för inkurans.

Har den skattskyldige vid Har den skattskyldige vid beräkning av inkomst av viss beräkning av inkomst av viss förvärvskälla yrkat avdrag för förvärvskälla yrkat avdrag för avsättning till resultatutjäm— avsättning till resultatutjäm— ningsfond, som avses i 41 d 5, ningsfond, som avses i 41 d 5,

får lagret inte tas upp till får lagret inte tas upp till

• Sida 25
•  Original

Prop. 1983/84:64 25

Promemorieförslaget

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lägre belopp än femtiofem lägre belopp än sextiofem pro— procent av det värde som enligt cent av det värde som enligt tredje—femte styckena skall tredje—femte styckena skall ligga till grund för lagervär— . ligga till grund för lagervär— deringen. Bestämmelserna i deringen. Bestämmelserna i sjätte—åttonde styckena är inte sjätte—åttonde styckena är inte tillämpliga i nu angivna fall.l tillämpliga i nu angivna fall.

Vad som föreskrivits i föregående stycke gäller även i det fall då den skattskyldige ingår i en grupp näringsidkare mellan vilka intressegemenskap råder (moder— och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning) och något av dessa företag yrkat avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond. En sådan avsättning skall dock beaktas endast om den hänför sig till verk— samhet i förvärvskälla som har sådant samband med verksamheten i den skattskyldiges förvärvskälla att verksamheterna skulle ha ansetts utgöra en förvärvskälla om de hade bedrivits av ett enda företag.

Utan hinder av vad som föreskrivits ovan i denna anvisningspunkt om den lägsta värdesättning på lagret, som kan godtas vid inkomst— beräkningen, får det lägre värde på lagret godtas som den skatt— skyldige med hänsyn till föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat.

Nedskrivning av värdet på rättigheter till leverans av lager— tillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt (kontraktsnedskriv— ning) får godkännas endast i den mån det visas, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det görs sannolikt att sådant prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras eller säljs vidare av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat skick. Beträffande värdet på rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej full— gjorda köpekontrakt kan avskrivning (kontraktsavskrivning) godkän— nas endast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontrahe— rade priset, eller det görs sannolikt att sådant prisfall kommer

• Sida 26
•  Original

Prop. 1983/84:64 26

Promemorieförslaget

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att inträffa innan tillgångarna levereras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock allt— jämt tillämpas i fråga om beskattningsår som har påbörjats före ingången av år 1984.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1983/84:64

2 Förslag till

Promemoricförslaget

Lag om ändring i lagen (1947z576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 a 6 lagen (1947z576) om statlig inkomstskattl skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

10 a

För nedan angivna skattskyl— diga utgör grundbeloppet:

a) för svenska aktiebolag, sparbanker, Sparbankernas sä— kerhetskassa, ekonomiska för— eningar som ingår i jordbruks— kasserörelsen, svenska aktie— fonder, svenska försäkringsan- stalter som inte är aktiebolag

samt sådana utländska juridiska

personer som ej beskattas en-

ligt 10 5 1 mom.:

fyrtio procent av den be—

skattningsbara inkomsten, i den mån skatten inte skall beräknas

enligt c) här nedan;

lSenaste lydelse av lagens rubrik 2Senaste lydelse l982:4l6.

Föreslagen lydelse

52

För nedan angivna skattskyl— diga utgör grundbeloppet: a) för svenska aktiebolag,

sparbanker, Sparbankernas sä—

kerhetskassa, andra ekonomiska föreningar än sambruksförening— ar, svenska aktiefonder, sven—

ska försäkringsanstalter som inte är aktiebolag,

utländska juridiska personer som inte beskattas enligt 10 5 1 mom., Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar samt sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att

förvalta samfällighet och som

skall erlägga skatt för in—

komst:

trettiotvå procent av den be— skattningsbara inkomsten,

sådana

i den mån skatten inte skall beräknas

enligt b); 1974:770.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1983/84:64

Nuvarande lydelse

b) för andra svenska eko-

nomiska föreningar än sådana, som ingår i jordbrukskasserö— relsen, och sambruksföreningar ävensom för Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar samt sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet och som skall erlägga skatt för in— komst:

trettiotvå procent av den beskattningsbara inkomsten;

2) för livförsäkringsan— stalter såvitt angår försäk— ringsrörelsen:

tio procent av den beskatt— ningsbara inkomsten; samt

dl för andra skattskyldiga än dem som avses i 10 5 1 mom. eller under a), b) eller El här ovan:

femton procent av den be—

skattningsbara inkomsten.

Promemorieförslaget

Föreslagen lydelse

21 för livförsäkringsan— stalter såvitt angår försäk— ringsrörelsen:

tio procent av den beskatt— ningsbara inkomsten; samt

5) för andra skattskyldiga än dem som avses i 10 9 1 mom. eller under a) eller b) här ovan:

femton procent av den be—

skattningsbara inkomsten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första

gången vid 1985 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock allt—

jämt tillämpas i fråga om beskattningsår som har påbörjats före ingången av år 1984.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1983/84:64

3 Förslag till

29

Promemorieförslageg

Lag om ändring i lagen (l982:ll€5) om inbetalning på särskilt investeringskonto

Härigenom föreskrivs att 1—3 55 lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk spar—

bank skall, om företagets huvudsakliga verksamhet avser jordbruk,

skogsbruk, fastighetsförvaltning eller rörelse, betala in medel på

ett räntelöst konto i riksbanken (särskilt investeringskonto)

enligt bestämmelserna i denna lag.

Regeringen får, om det finns synnerliga skäl, medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala in medel på sär—

skilt investeringskonto.

Företag, som avses i första stycket och som betalar in medel på

särskilt investeringskonto, har rätt till avdrag enligt bestämmel—

serna i 4 5 för det belopp som i räkenskaperna har avsatts till en

särskild fond (särskild investeringsfond).

Aktiebolag eller ekonomisk förening, som avses i 24 5 3 mom. kommunalskattelagen (1928z370), behöver inte betala in medel på särskilt investe-

ringskonto.

lnbetalning på särskilt in— vesteringskonto skall göras med ett belopp som motsvarar 20

procent av företagets justerade

Aktiebolag eller ekonomisk förening, som avses i 24 5 3 mom. kommunalskattelagen (l928:370), får inte betala in medel på särskilt investe—

ringskonto.

lnbetalning på särskilt in— vesteringskonto skall göras med ett belopp som motsvarar 20

procent av företagets justerade

• Sida 30
•  Original

Prop. 1983/84:64

Nuvarande lydelse

årsvinst under det beskatt— ningsår för vilket taxering i första instans sker år 1984 eller - om företaget på grund av förlängning av räkenskaps— året inte skall taxeras detta år — år 1985. Understiger den justerade årsvinsten 1 miljon kronor behöver inbetalning på särskilt investeringskonto inte

göras.

30

Promemorieförslaget

Föreslagen lydelse

årsvinst under de beskattnings— år för vilka taxering i första instans sker år 1984 och 1985 eller - om företaget på grund av förlängning av räkenskaps— året inte skall taxeras ett av dessa år — närmast följande år. Understiger den justerade års— vinsten 1 miljon kronor behöver inbetalning på särskilt inves—

teringskonto inte göras.

Med justerad årsvinst avses årsvinsten enligt fastställd balans—

räkning sedan årsvinsten, i den mån den påverkats av nedan angivna

poster,

a) ökats med erlagda eller beräknade allmänna svenska skatter,

b) ökats med belopp som har avsatts till allmän investeringsfond

enligt lagen (l979:609) om allmän investeringsfond och annan lik—

nande fond,

c) ökats med belopp som har donerats till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål,

d) minskats med restituerade allmänna svenska skatter,

e) minskats med belopp som enligt 6 6 lagen om allmän investe—

ringsfond har återförts från lagerinvesteringskonto jämte tillägg på sådant belopp,

f) justerats med belOpp som har föranlett ändring av årsvinsten

på grund av överföring av allmän investeringsfond och annan lik—

nande fond samt

g) ökats med belopp som har tagits i anspråk för av— eller ned—

skrivningar eller koncernbidrag utöver vad som kan godtas vid

inkomsttaxeringen.

Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv måna—

der skall den justerade årsvinsten jämkas med hänsyn till detta. Skall företaget taxeras för två beskattningsår skall årsvinsten

• Sida 31
•  Original

Prop. 1983/84:64 31 Promomoricförslaget Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för de båda beskattningsåren läggas samman, varefter vinsten jäm— kas med hänsyn till de båda beskattningsårens sammanlagda längd. Har företaget vidtagit några åtgärder som kan antas ha tillkom— mit i syfte att helt eller delvis undgå skyldighet att betala in medel på särskilt investeringskonto skall vid bestämmande av un—

derlaget för insättningsskyldigheten bortses från sådana åtgär— der.

lnbetalning till särskilt investeringskonto skall ha kommit ett riksbankskontor till handa senast den dag, då företaget enligt 34 9 1 eller 2 mom. taxeringslagen (l956:623) skall ha avlämnat allmän självdeklaration för beskattningsåret.

lnbetalning som har gjorts senare än i första stycket sägs men senast den 15 oktober under taxeringsåret skall också godtas. I dessa fall skall företaget betala en särskild avgift till stats— verket. Avgiften är 1 procent av det för sent inbetalade beloppet för den kalendermånad då beloppet rätteligen senast skulle ha betalats in och därefter 1 procent av beloppet för varje påbörjad kalendermånad till dess inbetalning sker.

Den särskilda avgiften skall betalas inom den tid som länssty— relsen bestämmer. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid utgår restavgift enligt 58 5 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953: 272) på avgiftsbeloppet. Den särskilda avgiften och restavgiften

'får drivas in i samma ordning som gäller för indrivning av skatt

enligt uppbördslagen.

Avgifterna är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Skall företaget inte taxeras Skall företaget inte taxeras

år 1984 är företaget skyldigt år 1984 eller år 1985 är före— att göra en preliminär inbetal— taget skyldigt att göra en

ning till riksbanken med belopp preliminär inbetalning till

• Sida 32
•  Original

Prop. 1983/84:64

Nuvarande lydelse

som motsvarar 20 procent av den justerade årsvinsten eller — i förekommande fall — den jämkade årsvinsten, beräknad enligt

2 5, som hänför sig till det eller de beskattningsår för vilket taxering sker år 1983. Inbetalningen skall ha kommit ett riksbankskontor till handa senast den 30 april 1984. Fin— ner företaget, vid avlämnandet av sin allmänna självdeklara— tion till 1985 års taxering, att ett större belopp skall betalas in till särskilt inves— teringskonto än vad som preli— minärt har betalats in, skall företaget betala in vad som fattas senast den dag, då före— taget enligt 34 5 1 eller 2 mom. taxeringslagen skall ha

avlämnat sin deklaration. Be—

stämmelserna i andra—fjärde styckena gäller även företag

som avses i detta stycke.

32

Promemorieförslaget

Föreslagen lydelse

riksbanken med belopp som mot— svarar 20 procent av den juste— rade årsvinsten eller — i förekommande fall - den jämkade årsvinsten, beräknad enligt

2 5, som hänför sig till det eller de beskattningsår för vilket taxering sker år 1983 respektive år 1984. Inbetal— ningen skall ha kommit ett riksbankskontor till handa senast den 30 april 1984 respektive den 30 april 1985. Finner företaget, vid avlämnan— det av sin allmänna självdekla— ration till 1985 respektive 1986 års taxering, att ett

större belopp skall betalas in till särskilt investeringskonto än vad som preliminärt har betalats in, skall företaget betala in vad som fattas senast den dag, då företaget enligt

34 5 1 eller 2 mom. taxerings— lagen skall ha avlämnat deklarationen. Bestämmelserna i andra—fjärde styckena gäller även företag som avses i detta

stycke.

Riksbanken skall lämna bevis till företaget om inbetalning till

särskilt investeringskonto.

Riksbanken skall till arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen översända sådana uppgifter angående de för beskattningsåret gjorda

• Sida 33
•  Original

Prop. 1983/84:64 33

Promemorieförslaget

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inbetalningarna till särskilt investeringskonto senast den 31 maj

under taxeringsåret eller, om beloppet har betalats in vid senare

tidpunkt, snarast därefter.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk för— fattningssamling.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1983/84:64 34

'2 GÄLLANDE RÄTT 2.1 Värdering av omsättningstillgångar

2.1.1 Inledning

I fråga om jordbruksfastighet eller rörelse gäller enligt

41 & kommunalskattelagen (l928:370), KL, att inkomsten skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i den mån dessa grunder inte står i strid med särskilda i KL givna bestämmel— ser. Även inkomst av annan fastighet får i vissa fall beräk— nas enligt bokföringsmässiga grunder. Detta innebär att hän— syn skall tas inte bara till inkomster och utgifter i verk— samheten utan även till lager, fordringar och skulder vid beskattningsårets ingång resp. utgång. Hänvisningen till bokföringsmässiga grunder medför vidare att den skattemässiga inkomstberäkningen skall ske på grundval av de redovisnings— regler som finns i bokföringslagen(1976:125, BFL) och annan civilrättslig lagstiftning samt i jordbruksbokföringslagen (l979:l4l). En grundläggande regel i denna lagstiftning är att bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt som över—

ensstämmer med god redovisningssed.

Syftet med bokföringslagens bestämmelser om värdering av

tillgångar och skulder är i första hand att förhindra över— resp. undervärdering- Någon gräns för undervärdering av tillgångar finns inte i den civilrättsliga lagstiftningen. Det finns således inte något som enligt denna lagstiftning förhindrar att företaget i sitt bokslut värderar sina till- gångar till ett värde som väsentligt understiger anskaff— ningsvärdet eller det verkliga värdet. Därmed skapas reserver i företaget. Redovisas reserven inte öppet i balansräkningen talar man om dold reserv. Av konkurrenSSkäl eller andra skäl kan företag ha intresse av att dölja sina reserver. Beträf— fande aktiebolag krävs enligt 11 kap. 5 5 aktiebolagslagen

• Sida 35
•  Original

Prop. 1983/84:64 35

( 1975:1385 ) öppen redovisning av lagerreserv i balansräkning

och resultaträkning endast i bolag som är skyldiga att ha auktoriserad revisor.

Genom att dolda reserver bildas blir företagets öppet redovi— sade egna kapital lägre än vad det verkligen är. Den dolda reserven — liksom givetvis även en öppet redovisad lager— reserv — tillhör dock inte i sin helhet det egna kapitalet. Upplösning av reserven medför ökning av vinsten med samma belopp. Eftersom vinsten på t.ex. varulager i sin helhet är skattepliktig utgör lagerreserven — till större eller mindre del — en skatteskuld. Skatteskuldens storlek är beroende bl.a. av företagets skattesituation under de beskattningsår då reserven upplöses. Om upplösningen sker under ett förlust- år har reservbildningen fungerat som en resultatutjämnings—

mekanism mellan olika beskattningsår.

Som nyss nämnts finns i civilrättsligt hänseende inte någon undre gräns för värdering av tillgångar. För att motverka en alltför kraftig undervärdering av omsättningstillgångar, vilket skulle medföra en från beskattningssynpunkt oaccepta— bel tidsförskjutning av intäktsredovisningen, finns i skatte— hänseende vissa minimivärderingsregler för lager och pågående

arbeten.

I det följande lämnas först en redogörelse för KL:s allmänna

regler om nedskrivning av varulager. Därefter behandlas de

särskilda regler som gäller för fastigheter och värdepapper.

Vidare behandlas i ett särskilt avsnitt bestämmelserna om

pågående arbeten. Slutligen sammanfattas resultatet av en

i en bilaga intagen undersökning av konsekvenserna av ändrade

procentsatser för nedskrivning av varulager.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1983/84:64 36

2.1.2 De allmänna nedskrivningsreglerna

De generella reglerna om lagernedskrivning finns i punkt 2 av anvisningarna till 4L å KL. Av anvisningspunktens första stycke framgår att den i räkenskaperna gjorda värdesättningen på tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall frångås vid inkomstberäkningen endast om värde— ringen står i strid mot uttryckliga regler i KL. Denna be— stämmelse, som har funnits sedan KL:s tillkomst, uppfattades tidigare som en vidsträckt rätt att genom nedvärdering av varulagret begränsa den vinst som annars skulle beskattas. Med undantag för lager av värdepapper synes man först i slu—

tet av 1940-talet i praxis ha ansett att bestämmelserna möj—

liggjorde begränsning av nedskrivningsrätten.

I betänkandet (SOU 1954zl9) Ändrad företagsbeskattning an- förde företagsbeskattningskommittén att den lämpligaste meto— den att tillskapa striktare värderingsregler var att ange ett lägsta värde till vilket varulagret skulle få upptas. Även en sådan regel kunde dock enligt kommittén medföra inte önsk—

värda effekter. Som exempel nämndes att företagen blev tvung—

na att ta fram reserver vid lagerminskning om lagret vid föregående bokslut var nedskrivet till det lägsta värdet. Vid

stigande priser skulle vidare - även om lagervolymen var

konstant under året " ett lager, som vid årets ingång var nedskrivet till lägsta värdet, inte kunna redovisas till detta värde i den utgående balansen. Företaget skulle alltså komma att beskattas för även inte realiserade vinster. För att komma till rätta med problemet vid lagerminskning före— slogs nedskrivning på grundval av de tre senaste beskatt— ningsårens genomsnittliga lagervärde med möjlighet att redovisa ett negativt värde. Vad gäller problemet att behöva

ta fram orealiserade vinster vid prisstegringar föreslog

kommittén bl.a. en specialregel, som i princip innebar att

• Sida 37
•  Original

Prop. [983/84z64 37

företagen skulle — oberoende av prisstegringar - få redovisa

ett normallager till oförändrat värde.

För att en lägsta gräns för varulagervärderingen skulle bli effektiv ansåg kommittén det nödvändigt att avdraget för inkurans redovisades öppet. Inkuransavdraget borde enligt kommittén motsvara lika stor procent av det verkliga anskaff— ningsvärdet som nedsättningen utgjorde av utförsäljnings— priset för kuranta varor. För att undvika utredningsproblem i alltför många fall föreslogs ett relativt högt schablon— avdrag, 5 %. Då denna procentsats kunde befaras vara otill— räcklig för vissa modebetonade branscher föreslogs dessutom

att dåvarande riksskattenämnden i samråd med berörda bransch—

organisationer skulle kunna fastställa högre procentsatser.

Vid avvägningen av nedskrivningsprocenten skulle enligt kom— mittén hänsyn tas till att de permanenta värderingsreglerna visserligen borde vara liberala men av konjunkturpolitiska skäl mer restriktiva än de då gällande. Då det kunde tänkas att företagen skulle komma att sträva efter att hålla lagren

värderade till den lägsta gränsen ansågs det motiverat att

gränsen inte sattes för lågt. Mot en för låg gräns talade också att de kunde föranleda företagen att behålla lagret

även i tider då det var bättre att minska på lagerhållningen. Vidare skulle beaktas att öppen resultatutjämning (investe— ringsfonder) föreslagits för juridiska personer och att ned— skrivningen vid lagerminskning skulle kunna beräknas på ett

medeltalsvärde. Å andra sidan borde enligt kommittén möjlig—

heten till nedvärdering vara så stor att en säker garanti vid

prisfall erhölls och att därutöver viss möjlighet till

skattefri konsolidering lämnades. På grundval av bl.a. dessa överväganden fann kommitténs majoritet att den lägsta gränsen

för varulagervärdering borde sättas till 50 %. Kommittén

föreslog vidare en alternativ värderingsregel för rå— och

• Sida 38
•  Original

Prop. 1983/84:64 38

stapelvaror. Dessa varor skulle få tas upp till lägsta mark—

nadspris under den senaste 5—årsperioden. Nedskrivning med 30 % av detta värde skulle därefter få ske.

För bl.a. banker och försäkringsföretag och deras lager av värdepapper och lånefordringar samt byggnadsföretag med lager av fastigheter ansågs nedvärdering enligt huvudregeln inte kunna tillåtas. Någon fixerad gräns borde inte införas i lagtexten utan det fick överlåtas till praxis att fastställa lägsta tillåtna gräns. Som norm för nedvärderingen borde gälla att denna skulle ge säker täckning för de risker, som var förenade med lagerhållningen men i övrigt inte ge större utrymme för en konsolidering än vad som kom i fråga för

övriga företag.

I prop. (1955:100) uttalade föredragande departementschefen att det fanns mycket som talade för företagsbeskattnings— kommitténs förslag att begränsa nedskrivningen till 50 %, bl.a. det förhållandet att företagens möjlighet att genom vinstreglerande åtgärder öka sin likviditet — vilket i vissa fall inte var önskvärt — blev mindre. I enstaka fall kunde

dock denna procentsats befaras inte medge en fullt betryg— gande nedskrivning för prisfall. Med hänsyn till detta och då svårigheterna i samband med övergången till de nya regler— na skulle minska betydligt om nedskrivning fick ske till 40 %

föreslogs i propositionen — om än med viss tvekan — denna

procentsats. Riksdagen biföll propositionen i denna del.

Huvudregeln innebär således att lagret vid beskattningsårets

utgång inte får tas upp till lägre belopp än 40 % av lagrets anskaffningsvärde eller återanskaffningsvärde efter avdrag

för inkurans.

Inkuransavdrag får enligt anvisningspunktens tredje stycke

inte medges med större belopp än vad som motsvarar den kon—

• Sida 39
•  Original

Prop. 1983/84:64 39

staterade värdenedgången på lagret på balansdagen. Befarad risk för framtida prisfall berättigar inte till inkurans— avdrag. Sådan risk för prisfall får täckas genom den lager— nedskrivning som är tillåten enligt de allmänna nedskriv— ningsreglerna. Oavsett storleken av verklig eller befarad förlust medges dock inkuransavdrag schablonmässigt med 5 %'av det lägsta av lagrets anskaffnings— eller återanskaffnings— värde, såvida avdraget inte framstår som uppenbart opåkallat, eller med det högsta procenttal som riksskatteverket kan ha

angett för lagren inom vissa branscher eller hos vissa grup—

per av skattskyldiga.

För lager av djur på jordbruksfastighet eller i renskötsel— rörelse gäller att det inte får tas upp till lägre belopp än 40 % av den genomsnittliga produktionskostnaden för djur av det slag och den ålderssammansättning varom fråga är. Riks— skatteverket (RSV) fastställer för.varje år föreskrifter för beräkning av produktionskostnaden. Har denna kostnad inte fastställts, t.ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret tas upp lägst till 40 % av det lägsta av anskaffnings—

värdet och allmänna saluvärdet.

Till huvudregeln har fogats en särskild spärregel för de skattskyldiga som tillämpar den fr.o.m. 1981 års taxering gällande möjligheten till lönebaserad reservering. Denna bas

för bildande av skattekrediter infördes på förslag av före— tagsskatteberedningen (prop. l978/79:210, SkU 1978/79z57, rskr 1978/79z389, SFS 1979z6l2). Syftet med resultatutjäm— ningsfonden är i första hand att öka konsolideringsmöjlig—

heterna i företag med begränsad lagerhållning. Reserveringen innebär att den som redovisar inkomst av rörelse eller jord— bruk kan få avdrag för belopp som avsätts till en s.k. resul— tatutjämningsfond. Avsättningen får uppgå till högst 20 % av beskattningsårets lönesumma. I fråga om fysiska personer som

har inkomst av rörelse eller jordbruk får avsättning göras

• Sida 40
•  Original

Prop. 1983/84:64 40

med — förutom 20 % av lönen till anställda — högst 15 % av

den skattskyldiges inkomst före fondavsättningen. Bestämmel—

serna om resultatutjämningsfond finns i 41 d 9 KL.

Har den skattskyldige vid beräkning av inkomst av viss för— värvskälla yrkat avdrag för avsättning till resultatutjäm— ningsfond får lagret enligt punkt 2 tionde stycket av anvis— ningarna till 41 5 KL inte tas upp till lägre belopp än 55 % av lagrets anskaffningsvärde eller återanskaffningsvärde'

efter avdrag för inkurans.

Huvudregeln har kompletterats med tre regler, nämligen de

s.k. supplementärreglerna I och 11 samt regel om rätt till

nedskrivning för prisfallsrisk.

Supplementärregel I är avsedd att förhindra att en tillfällig lagerminskning framtvingar en upplösning och därmed beskatt-

ning av den dolda reserven i lagret. Regeln innebär att lagernedskrivning får göras med utgångspunkt i lagrets medel— värde vid utgången av de två föregående beskattningsåren. Nedskrivning får ske med högst 60 % av nämnda medeltals—

värde.

På förslag av företagsskatteberedningen kompletterades år 1979 supplementärregel I med en särskild skatteflyktsregel. Regeln innebär i princip att en skattskyldig, som ingår i en grupp näringsidkare mellan vilka intressegemenskap råder, får utnyttja supplementärregel I endast under förutsättning att

regeln tillämpas av samtliga skattskyldiga som tillhör gruppen.

Supplementärregel II är avsedd att tillämpas på rå— och sta— pelvaror. Dessa varor får enligt regeln tas upp till lägst 70 % av lägsta marknadspris under beskattningsåret eller under något av de närmast föregående nio beskattningsåren.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1983/84:64 41

Något krav på att rörelsen skall ha bedrivits under minst tio

år föreligger inte, utan tidsrymden har valts med avsikt att inrymma prisfluktuationer under en konjunkturcykels faser.

Vid tillämpning av supplementärregel II medges inkuransavdrag endast undantagsvis. Ingenting hindrar dock att de ordinarie aVSkrivningsreglerna eller supplementärregel I tillämpas även på lager av rå— och stapelvaror, varvid de ordinarie reglerna för inkuransavdrag blir tillämpliga. Medan supplementärregel 11 får tillämpas för viss del av varulagret samtidigt som lagret av andra produkter värderas enligt huvudregeln, får de båda supplementärreglerna inte användas samtidigt.

Det kan inträffa att tillämpning av huvudregeln eller de två supplementärreglerna inte ger ett betryggande lågt värde med hänsyn till prisfallsrisk. Enligt en särskild undantags— bestämmelse kan en skattskyldig i ett sådant fall medges ytterligare nedskrivning. Bestämmelsen skall tillämpas på hela varulagret. Stapelvaror får exempelvis inte brytas ut

och nedskrivas separat enligt supplementärregel II. 2.1.3 Nedskrivning av omsättningsfastigheter

De allmänna nedskrivningsreglerna är inte tillämpliga på omsättningsfastigheter. Tidigare gällde enligt en bestämmelse i KL att lager av fastigheter skulle tas upp till det värde

som med hänsyn till risk för förlust, prisfall m.m framStod

som skäligt. Som komplettering till denna bestämmelse hade

RSV utfärdat anvisningar rörande värdesättningen av lager hos byggnadsföretag m.m. Enligt dessa anvisningar skulle den i räkenskaperna gjorda värderingen godtas så länge värdet inte understeg 85 % av fastigheternas sammanlagda anskaffningsvär— den. I anskaffningsvärdet på fastigheter som bebyggts i rö— relsen inräknades inte indirekta byggnadskostnader. Dessa

fick således dras av omedelbart. Samma värdering godtogs i

• Sida 42
•  Original

Prop. 1983/84:64 42

fråga om aktier och andelar i fastighetsbolag och fastighets- föreningar om aktierna eller andelarna utgjorde lagertill— gångar i byggnadsrörelse. Några motsvarande anvisningar hade

inte utfärdats för värdering av fastigheter i yrkesmässig handel med fastigheter eller tomtrörelse.

Fr.o.m. 1984 års taxering gäller delvis nya regler för värde— ring av omsättningsfastigheter. I punkt 3 av anvisningarna till 41 & KL har således införts uttryckliga regler om ned— skrivning av fastigheter som är omsättningstillgångar i rö— relse. Enligt dessa regler skall det i räkenskaperna angivna värdet godtas om det inte understiger 85 % av summan av till— gångarnas anskaffningsvärden. I anskaffningsvärdet inräknas

såväl direkta som indirekta kostnader.

Lägre värde än vad nyss sagts kan godtas om det med hänsyn till föreliggande risk för prisfall visas att värdet bör vara

lägre.

Lager av byggnadsmaterial av olika slag omfattas inte av bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 41 5 KL. Byggnadsföretagens lager av material skall därför värderas efter de regler som gäller för lager i allmänhet (punkt 2 av

anvisningarna till 41 & KL).

Även byggnadsföretag och företag som driver handel med fas— tigheter har fr.o.m. 1984 års taxering rätt till avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond under samma förutsätt— ningar och med samma kmlopp som övriga företag som har denna reserveringsmöjlighet. Detta innebär bl.a. att utrymmet för lagernedskrivning begränsas, om den skattskyldige väljer att utnyttja den lönebaserade reserveringen. Ett företag som yrkar avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond får således inte ta upp sitt lager av fastigheter och liknande tillgångar till lägre belopp än 90 % — mot normalt 85 % — av

• Sida 43
•  Original

Prop. 1983/84:64 43

tillgångarnas anskaffningsvärden. Har företaget dessutom andra lagertillgångar, exempelvis lager av byggnadsmaterial, reduceras nedskrivningsutrymmet för dessa med 15 procent—

enheter. 2.1.4 Nedskrivning av lager av värdepapper

Köp och försäljning av värdepapper kan beroende på omständig— heterna beskattas antingen enligt rörelsereglerna (handel med värdepapper) eller enligt realisationsvinstreglerna (värde—

pappersförvaltning).

Anses verksamheten utgöra rörelse föreligger i princip rätt till avdrag för nedskrivning. Enligt punkt 3 av anvisningarna till 41 5 KL får lager av värdepapper inte tas upp till lägre belopp än vad som med hänsyn till risk för prisfall m.m. framstår som skäligt. Någon bestånd värdegräns anges således inte. RSV har dock gett ut anvisningar om värdering av bankers, finansbolags och försäkringsbolags lager av värde— papper (RSV Dt l982:29).

Lager av värdepapper innehas i första hand av företag som bedriver penning— eller försäkringsrörelse. Avdrag för av— sättning till resultatutjämningsfond medges inte för dessa företag. Denna begränsning av avdragsrätten hänger samman med kopplingen mellan den lönebaserade reserveringen och reglerna för lagernedskrivning. Det har nämligen ansetts rimligt att utrymmet för reguljär lagernedskrivning reduceras, om den skattskyldige yrkat avdrag för avsättning till resultatutjäm- ningsfond. En motsvarande minskning av nedskrivningsutrymmet har emellertid inte kunnat utformas i fråga om värdepapper, eftersom rätten till nedskrivning på dessa tillgångar inte är

siffermässigt preciserad.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1983/84:64 44

! 2.1.5 Pågående arbeten

Med pågående arbeten menas i allmänhet påbörjade men vid räkenskapsåret utgång inte avslutade uppdrag som en närings— idkare åtagit 519 att utföra för en annan persons räkning- Uppdraget kan avse enbart tjänsteprestationer, som normalt är fallet beträffande uppdrag hos t.ex. konsulter och läkare, medan det andra gånger kan vara förutsatt att uppdragstaga— ren — exempelvis en hantverkare eller en byggmästare — skall

tillhandahålla även materiella tillgångar.

I BFL finns inte några bestämmelser om hur pågående arbeten

skall värderas. Posten pågående arbeten saknas också i BFL:s schema för hur ett företags balansräkning skall ställas upp. I redovisningssammanhang har pågående arbeten betecknats som en branschspecifik post som kan ses som en mellanform av

lager och fordringar.

KL saknade tidigare — liksom BFL — bestämmelser om hur pågå— ende arbeten Skall värderas. RSV hade dock utarbetat anvis— ningar för den skattemässiga behandlingen av pågående arbeten

inom byggnads— och anläggningsbranscherna.

Med tillämpning fr.o.m. 1984 års taxering har uttryckliga regler införts i KL om hur pågående arbeten i byggnads— eller anläggningsrörelse och hantverks— eller konsultrörelse skall behandlas i skattehänseende. Utgångspunkten är att inkomsten av ett pågående arbete skall beräknas antingen enligt reg—

lerna för löpande räkning eller enligt reglerna för fast pris. Med löpande räkning avses att ersättningen för arbetet uteslutande eller så gott som uteslutande skall fastställas på grundval av ett på förhand bestämt arvode per tidsenhet, den faktiska tidsåtgången och uppdragstagarens faktiska ut—

gifter för arbetet.

• Sida 45
•  Original

Prop. l983/84:64 45

Utförs ett pågående arbete på löpande räkning skall intäkts— redovisningen ske i takt med faktureringen. Värdet av arbetet vid räkenskapsårets utgång behöver inte redovisas som till— gång i bokslutet.

I fråga om pågående arbeten som utförs till fast pris skall värdet av nedlagda direkta kostnader aktiveras i bokslutet medan mottagna ersättningar skuldförs. I byggnads— och an— läggningsrörelse samt hantverksrörelse godtas den i räkenska— perna gjorda värderingen om värdet av arbetena inte tas upp till lägre belopp än 85 % av de direkta kostnaderna. Kon— sultföretag skall aktivera samtliga direkta kostnader men har

rätt till ett grundavdrag motsvarande ett basbelopp.

Vid beräkning av det skattemässigt lägsta tillåtna värdet på lager skall, som tidigare anförts, hänsyn normalt tas till om den skattskyldige yrkat avdrag för avsättning till resultat— utjämningsfond. När det gäller lagertillgångar som omfattas av de reguljära nedskrivningsreglerna minskar således före— komsten av en resultatutjämningsfond nedskrivningsrätten från 60 % till 45 % av det lägsta av lagrets anskaffnings— eller återanskaffningsvärde. I fråga om lager av fastigheter minskas nedskrivningsrätten från 15 till 10 %. En motsvarande reducering av nedskrivningsrätten gäller emellertid inte vid kombinationen pågående arbete och avsättning till resultat— utjämningsfond. Som skäl för detta har anförts (prop. l980/81:68 s. 147) att värderingsnivån — 85 % av de direkta kostnaderna — innebär en begränsning av reserveringsutrymmet med 5 procentenheter jämfört med tidigare praxis. Det ansågs vidare finnas anledning att befara att en koppling mellan den skattemässiga behandlingen av pågående arbeten och egna eller närstående företags avsättningar till resultatutjämningsfond skulle vålla svårbemästrade tillämpningsproblem inom bygg—

nads— och anläggningsbranscherna.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1983/84:64 46

2.2 Skattesatsen

F.n. beräknas den statliga skattesatsen för skattskyldiga juridiska personer (med undantag för dödsbon och familjestif— telser) efter fyra olika procentsatser, nämligen 40 %, 32 %, 10 % resp. 15 % av den beskattningsbara inkomsten. Skattesat— sen 40 % utgår för svenska aktiebolag, sparbanker, spar— bankernas säkerhetskassa, ekonomiska föreningar som ingår i jordbrukskasserörelsen, svenska aktiefonder, svenska för- säkringsanstalter som inte är aktiebolag och vissa utländska juridiska personer. För ekonomiska föreningar som inte ingår i jordbrukskasserörelsen är skattesatsen 32 %. Detta gäller också Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och hypoteksföreningarna samt Vissa sam— fälligheter. Skattesatsen på 10 % gäller för livförsäkrings- anstalter såvitt angår försäkringsrörelsen. Skattesatsen på 15 % utgår för övriga juridiska personer, t.ex. ideella för— eningar, flertalet stiftelser och sambruksföreningar.

Tillkomsten av skillnaden i skatteuttag mellan aktiebolag och

ekonomiska föreningar daterar sig till år 1947. Dessförinnan

hade man samma skattesats för de båda skatteformerna — 10 % efter en skattereform år 1939 och 32 % fr.o.m. år 1942. I prop. 1947:2l2 föreslogs att skattesatsen fortfarande skulle vara densamma för aktiebolag och ekonomiska föreningar och höjas till 40 %. Förslaget ändrades emellertid vid riksdags— behandlingen. Bevillningsutskottet (BeU l947:50 s. 66—67) ansåg att skattesatsen för ekonomiska föreningar borde vara lägre än för aktiebolag. Som skäl angavs att medlemmar i ekonomiska föreningar i genomsnitt hade lägre inkomster än delägare i aktiebolag. Man pekade också på att många ekono—_

miska föreningar hade små inkomster.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1983/84:64 47

2.3 Särskilt investeringskonto

Enligt lagen (l982:1185) om inbetalning på särskilt investe— ringskonto är aktiebolag, ekonomiska föreningar och spar— banker, vilkas huvudsakliga verksamhet avser jordbruk, skogs— bruk, fastighetsförvaltning eller rörelse, skyldiga att be— tala in 20 % av årsvinsten till spärrade, räntelösa konton i riksbanken (särskilda investeringskonton). Understiger års— vinsten 1 miljon kr. behöver inbetalning inte göras. Det belopp som skall betalas in beräknas på grundval av företa— gets årsvinst under det beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1984 eller — om företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta år — år 1985. För företag vars räkenskapsår sammanfaller med kalenderår är det alltså 1983 års vinst som ligger till grund för skyldigheten att göra inbetalning på särskilt investe—

ringskonto.

Som huvudregel gäller att det belopp, som skall betalas in till särskilt investeringskonto, skall vara riksbanken till handa senast den dag då företaget senast skall avlämna sin allmänna självdeklaration för beskattningsåret. Om företaget underlåter att betala in föreskrivet belopp till riksbanken, skall som skattepliktig intäkt tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot det belopp som inte har betalats in. Företaget har rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för vad som beta— lats in på särskilt investeringskonto under förutsättning att ett belopp motsvarande inbetalningen i räkenskaperna avsätts

till en särskild investeringsfond.

Medel som innestår på särskilt investeringskonto är spärrade i två år räknat från inbetalningsdagen. Under denna period får utbetalning i princip ske endast om beslut har meddelats att företaget skall eller får ta sin särskilda investerings— fond i anspråk. Enligt förordningen (l983:55, ändrad 1983:

674) om frisläpp av särskilda investeringsfonder får statens

• Sida 48
•  Original

Prop. 1983/84:64 48

industriverk efter ansökan medge att ett företag tar i an— språk sin särskilda investeringsfond för byggnadsarbeten, arbeten på markanläggningar, arbeten i skogsbruk samt av— skrivning av inventarier. Efter tvåårsperiodens utgång har alla företag rätt att efter uppsägning hos banken återfå det inbetalade beloppet. Därvid skall en mot återbetalningen svarande del av fonden omedelbart tas upp som skattepliktig

intäkt i den förvärvskälla där fondavsättningen har gjorts.

Särskild investeringsfond som har tagits i anspråk enligt lagen utgör inte skattepliktig intäkt. Å andra sidan får sådana utgifter, för vilka fonden har tagits i anspråk, inte dras av som driftkostnad. Har fonden tagits i anspråk för initialnedskrivning av en anläggningstillgång skall vid be— räkning av avskrivningsunderlaget för tillgången beaktas endast den del av utgifterna som inte har täckts av det ian—

språktagna beloppet.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1983/84:64 49

3 - ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 3.1 Allmänna synpunkter

De inkomster som skapas i produktionen beskattas i princip först hos företagen i form av produktionsfaktorskatter. De inkomster som tillfaller hushållen beskattas därefter hos dessa i form av inkomstskatter. Slutligen beskattas in— komsterna då de konsumeras i form av konsumtionsskatter.

Man kan således tala-om en trippelbeskattning av inkomster.

De klassiska produktionsfaktorerna är kapital (inkl. mark) och arbete. Socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter utgör — åtminstone till en del — skatt på pro— duktionsfaktorn arbete medan bolagsskatten kan anses som en produktionsfaktorskatt på företagens egna kapital. Någon produktionsfaktorskatt på företagens lånade kapital finns inte och inte heller någon allmän produktionsfaktorskatt

(proms).

I fråga om egenföretagare uppkommer vissa svårigheter vid en produktionsfaktorskatt av arbetskraft. Egenföretagarens in— komst av verksamheten är nämligen i allmänhet att se delvis som ersättning för den egna arbetskraften och delvis som en avkastning på det egna kapitalet. Att göra en rättvisande fördelning på dessa slag av inkomst är i regel inte möjligt. Man har därför valt att anse hela inkomsten som arbets— inkomst. I konsekvens härmed anläggs motsvarande synsätt vid beräkning av pensionsförmåner m.m. Det kan i sammanhanget nämnas att det i fråga om den tidigare gällande allmänna. arbetsgivaravgiften infördes ett avgiftsfritt grundbelopp vid

avgiftsberäkningen.

Produktionsfaktorskatten på arbete är inte heltäckande. En

viktig inkomst som undgår beskattning är pensioner, vilka kan

• Sida 50
•  Original

Prop. l983/84z64 50

ses som uppskjuten arbetsersättning. Arbetsgivar— och egen— avgifter utgår inte heller i fråga om personer som har fyllt 65 år. Andra avgiftsfria inkomster är enskilda personers intäkter av t.ex. rotpostförsäljningar och arrendeinkomster, inkomster av fastighetsförvaltning och vissa "passiva" rörel— seinkomster. Sådana inkomster är inte heller förmånsgrundande

i socialförsäkringshänseende.

De lagstadgade arbetsgivaravgifterna uppgår f.n. till drygt 35 % av lönesumman. Bolagsskatten utgår med omkring 58 % av den beskattningsbara inkomsten. Denna inkomst understiger dock normalt den "verkliga vinsten", varför den effektiva skattesatsen i allmänhet är betydligt lägre. Den lägre effek— tiva skattesatsen beror främst på den gynnade behandlingen av företagens investeringar i realkapital. Som exempel kan näm— nas att företagens lager får skrivas ned ända till 40 % av värdet. Vidare medför de generösa avskrivningsreglerna på inventarier att betydande'skattekrediter kan skapas. Investe- ringar i byggnader och maskiner stimuleras dessutom f.n. genom extra avdrag vid inkomsttaxeringen och i mervärde— skatteSystemet. Värdet av dessa extra investeringsstimulanser

under år 1983 kan uppskattas till omkring 2 miljarder kr.

Det finns således f.n. inte någon samordnad och neutral skat— temässig behandling av löne— och kapitalinkomster. Investe— ringar i realkapital subventioneras på'arbetskraftens bekost— nad. Det finns därför skäl att-ändra beskattningen av produk— tionsfaktorerna så att det jämfört med i dag blir billigare att utnyttja arbetskraft. En allmän produktionsfaktorskatt har denna effekt. '

Frågan om att införa produktionsfaktorskatter i skattesyste— met har belysts av företagsskatteberedningen i dess slut— betänkande (SOU'1977z86 och 87) Beskattning av företag och av bruttoskattekommittén i betänkandena (Ds B'l979:3) Brutto—

• Sida 51
•  Original

Prop. 1983/84:64 51

skatter och (Ds B 1981:15) Allmän produktionsfaktorskatt. Sistnämnda betänkande innehåller även ett förslag till lag om allmän produktionsfaktorskatt. Enligt förslaget skall skatten beräknas enligt den s.k. additionsmetoden. Denna metod byg— ger på det nuvarande nettovinstskattesystemet. Vissa frågor är emellertid inte helt lösta. Det gäller bl.a. hur ränte- begreppet skall definieras, behandlingen av bostadskapitalet och konkurrensneutraliteten. Därtill kommer att den allmänna produktionsfaktorskatten inte är avsedd att ersätta den van— liga inkomstskatten utan skall påföras parallellt med denna. Detta medför naturligtvis betydande svårigheter både för de skattskyldiga och skatteadministrationen. Svårigheterna kom— mer att öka ytterligare om en särskild vinstdelningsavgift

införs.

Alla dessa problem sammantagna gör det angeläget att under— söka alternativa lösningar för utformningen av-produktions— faktorbeskattningen. Dessa alternativ bör ta sikte på att skapa en rättvisare beskattning av löne— och kapitalinkoms— ter. Den av bruttoskattekommittén-utarbetade allmänna produk— tionsfaktorskatten löser ju inte det nuvarande rättvise— problemet eftersom den är tänkt att belasta samtliga produk—

tionsfaktorer med samma lågprocentiga skattesats.

Ett alternativ till att införa en allmän produktionsfaktor— skatt är att reformera företagsbeskattningen genom ändringar

av de existerande skatteformerna. Härigenom kan de önskemål

som legat bakom en proms tillgodoses på ett både enklare och effektivare sätt; Vad gäller bolagsskatten skulle det inne— bära en vidgning av basen — alltså-mindre avdrag och reserve— ringsmöjligheter — samt en sänkning av den nominella skatte— satsen. Ett steg i denna riktning aviserades, som nämnts i det föregående, i årets kompletteringsproposition (prOp. l982/83:150). I denna anfördes att utrymmet för lagerned—

skrivning borde begränsas från nuvarande 60 % till 50 % av

• Sida 52
•  Original

ro

Prop. l983/84z64 5

lagrets värde samt att den statliga bolagsskattesatsen skulle sänkas från 40 % till den nivå som i dag gäller för flertalet. ekonomiska föreningar, dvs. till 32 %. Kompletteringspropo— sitionen innehöll vidare ett uttalande om att de nuvarande extra investeringsstimulanserna avseende inventarier och

byggnader inte skulle förlängas.

På längre sikt kan det finnas skäl att uppnå en mer långt— gående likformighet vid beskattningen av produktionsfaktorer. Som teoretiskt slutmål kan uppställas ett system som är ut— format så att samtliga produktionsfaktorer — arbete samt eget och främmande kapital — träffas av samma skattebelastning. För att ett sådant system skall få avsedd effekt krävs att storleken av de olika produktionsfaktorerna skall kunna mätas

på ett rättvisande sätt. Detta är dock ingen lätt uppgift.

Vad först gäller produktionsfaktorn arbete bör en heltäckande skatt omfatta samtliga ersättningar från företaget/arbets— givaren till den anställde. Skatten bör alltså baseras inte bara på kontantlön utan även på värdet av naturaförmåner och pensioner och andra framtida utbetalningar. En annan fråga som måste besvaras är om de nuvarande socialavgifterna skall behandlas som skatter eller om de — åtminstone till en del —

skall anses utgöra försäkringspremier.

Som grund för en produktionsfaktorbeskattning av det egna kapitalet läggs traditionellt företagets vinst och som grund för beskattningen av det främmande kapitalet företagets räntekostnader (netto). Vinsten är emellertid inte något entydigt begrepp. Det vinstbegrepp som används i den nuva- rande företagsbeskattningen bygger som bekant på nominalis- tiska principer och tillåter vidare i stor utsträckning att vinst redovisas vid senare tidpunkt än då den egentligen

uppkommit. En vinst som beräknas på detta sätt utgör uppen—

• Sida 53
•  Original

Prop. 1983/84:64

U| LN

barligen ett dåligt mått på den verkliga avkastningen av det egna kapitalet.

Även vid beräkningen av ersättningen till det främmande kapi— talet bör i ett likformigt system hänsyn tas till föränd— ringar i penningvärdet. Är räntesatsen 12 % och inflationen 10 % kan en produktionsfaktorbeskattning av hela räntebelop— pet te sig stötande när kapitalägarens reala avkastning efter

inkomstskatt redan i utgångsläget är negativ.

De nu antydda problemen är så omfattande att det är helt uteslutet att i denna promemoria utarbeta ett förslag till likformig produktionsfaktorbeskattning. Hur produktionsfak— torbeskattningen i detta vidare perspektiv skall utformas får i stället behandlas i det fortsatta utredningsarbetet. I anslutning till det arbetet bör ställning också tas till avvägningen mellan uttaget av produktionsfaktorskatt och uttaget av inkomstskatt och konsumtionsskatter. I det föl— jande behandlas därför — utöver de i kompletteringsproposi— tionen aviserade förslagen — endast en åtgärd i syfte att åstadkomma en mer likformig produktionsfaktorbeskattning. Förslaget gäller närmare bestämt införande av en grundavgift

i socialförsäkringssystemet.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1983/84:64

3.2

54

Begränsning av utrymmet för lagernedskrivning

Regler om nedskrivning av olika slag av omsättningstillgångar finns i 41 5 KL och i anvisningarna till paragrafen. Som

framgår av nedanstående uppställning är systemet ganska

komplicerat-

Huvudregel

Djur på jordbruks— fastighet

Supplemen— tärregel I (av intresse vid lager— minskning)

Supplemen— tärregel II (gäller rå» och stapel» varor)

Lager av fastigheter

Pågående arbeten

Lager av värdepapper

Nedskrivningsutrymme

Företaget har inte gjort avsättning till resultat— utjämningsfond

Lägsta skattemässigt god— tagbara värdet är 40 % av (det lägsta av) anskaff— nings— eller återanskaff— ningsvärdet. Lagerre- serven är således 60 % av lagervärdet.

Lägsta värdet är 40 % av djurens produktionskost— nad. Lagerreserven är således 60 % av produkti— onskostnaden.

Nedskrivning tillåts med 60 % av de tre senaste årens genomsnittliga lagervärden.

Lägsta godtagbara värde är 70 % av lägsta mark— nadspris under de senaste tio åren-

Lägsta godtagbara värde är 85 % av anskaffnings— värdet. Lagerreserv såle— des 15 % av anskaffnings— värdet.

Lägsta värde 85 % av de direkta kostnaderna. Re— serven således 15 % av de direkta samt de indirekta kostnaderna.

Fasta regler saknas. En— ligt anvisningar från RSV godtas att fordringar skrivs ned med omkring 5 % och att aktier värde— ras till 60 % av mark— nadsvärdet.

Företaget har gjort avsättning till re— sultatutjämningsfond

Lägsta godtagbara värde är 55 % av lagervärdet. Lager— reserv således 45 % av lagervärdet.

Lägsta värdet är 55 % av produktionskostna— den. Lagerreserven är således 45 % av pro— duktionskostnaden.

Kombination ej tillåten.

Kombination ej tillåten.

Lägsta värde 90 % av anskaffningsvärdet. Lagerreserv således lO % av anskaffnings— värdet-

Lägsta värde 85 % av de direkta kostnader— na. Nedskrivnings— rätten påverkas såle— des ej av avsättning till resultatutjäm— ningsfond.

Företag som driver handel med värdepap— per får inte avdrag för avsättning till resultatutjämnings— fond.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1983/ 84:64

'Jl 'Jl

Frågan är om en minskning av den vanliga lagernedskrivningen (inklusive djuren) från 60 % till 50 % bör påverka övriga nedskrivningsregler. Det synes till en början helt klart att en sådan begränsning bör slå igenom vid tillämpning av supplementärregel I och också när lagernedskrivningen kombi— neras med avsättning till resultatutjämningsfond. Väljer den skattskyldige att utnyttja fondavsättningen synes lagerreser—

ven böra begränsas från 50 % till 35 %. Läget blir alltså

följande.

Lagerreserv RU—fond Lagerreserv RU—fond Nuläge 60 % — 45 % 20 % Förslag 50 % — 35 % 20 %

Begränsningen av lagernedskrivningen bör inte påverka utrym— met för avsättning till resultatutjämningsfond. Även i fort— sättningen blir den således högst 20 % av lönesumman. Vidare bör supplementärregel II behållas oförändrad. Inte heller i övrigt bör några begränsningar nu göras i nedskrivningsrätten på övriga omsättningstillgångar, dvs. fastigheter, pågående

arbeten och värdepapper.

De föreslagna begränsningarna i nedskrivningsrätten bör gälla samtliga kategorier av näringsidkare. Något undantag bör således inte göras för egenföretagare_och andra skattesubjekt

som inte får del av sänkningen av den statliga bolagsskatte—

satsen.

De nya reglerna bör i princip tillämpas första gången vid 1985 års taxering. Skall den skattskyldige vid 1985 års taxe— ring taxeras för ett beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet, bör dock bestämmelserna tillämpas första gången vid den närmast följande taxeringen.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1983/84:64 56

Bilaga .?

Remissammanställning 1 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet (Ds Fi 198321) Breddat underlag för produktionsfaktorskatter avgetts — i den delen betänkandet avser ändringar på skatteområdet — av kammarrätten i Göteborg. riksskatte- verket (RSV). statskamtoret. länsstyrelserna i Stockholms. Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. Centralorgz-tnisationen SACO/SR (SACO/ SR). Företagareförbundet SFR. Kooperativa förbundet (KF). Landsorgani- sationen i Sverige (LO). Landstingsl'örbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Post— och kreditbanken (PK-banken). Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen (Sl llO-Familjeföretagen). Svenska arbctsgivareföreningcn (SAF) samt Svensk industriförcning. Yttranden har också kommit in från Svenska bankföreningen. Svenska byggnadsentrepre- nörföreningen (SBEF). Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska handelskammarförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska revisor— samfundet SRS. Svenska sparbanksföreningen. Sveriges advokatsamfund. Sveriges föreningsbankers förbund. Sveriges grossistförbund. Sveriges indu- striförbund. Sveriges redareförening. Taxeringsnämndsordförandenas riks- förbund (TOR) samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

LRF har åberopat ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlåtande. SAF. Svenska bankföreningen. Svenska handelskammarförbun- det och Sveriges industriförening åberopar ett inom Näringslivets skattede- legation (NSD) upprättat yttrande. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Sveriges grossistförbund och Sveriges redareförening ansluter sig till NSD:s yttrande. Sveriges advokatsamfund har bifogat yttrande från advokat Gösta llcilborn Jr.

2 Allmänna synpunkter SACO/SR anför:

Det förslag om en allmän produktionsfaktorskatt som senast (1981) redovisades innebar att många problem skapades. Svårigheter uppstod både för de skattskyldiga och i skatteadministrationcn. SACO/SR avvisade i sitt remissvar bl. a. av dessa skäl införandet av en allmän produktionsfaktor- skatt.

Ett mål med en allmän produktionsfaktorskatt — en mer neutral beskatt- ning av kapital och arbete — kan närmas genom ändringar av de existerande skatteformerna. Vad gäller bolagsskatten föreslär arbetsgruppen att skatte- basen vidgas genom mindre dispositionsmöjligheter— tillåten lagernedskriv- ning reduceras frän 60 procent till 50 procent — samt en sänkning av den nominella bolagsskatten från 40 procent till 32 procent. Enligt SACO/SR är det en bra åtgärd. Den bidrar till en rörligare kapitalmarknad.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1983/84:64 57

De nuvarande reglerna med generösa avskrivnings- och dispositionsmöj- ligheter i kombination med dubbelbeskattning av utdelade vinstmedel har sannolikt haft ogynnsamma effekter på industrins långsiktiga tillväxt och finansieringsmöjligheter. En "inläsning" av vinsterna sker i företagen. Kapitalanskaffning genom nyemissioner har inte tett sig särskilt attraktivt. Det steg som nu föreslås är i rätt riktning. På längre sikt kan det bidra till att stärka nyemissionsverksamheten, en verksamhet som är nödvändig för att omstruktureringen och förstärkningen av industrin skall komma till stånd.

Företagareförbunder SFR anför:

De föreslagna ändringarna betr. utrymmet för lagernedskrivning, förläng- ning av skyldigheten att göra inbetalningar på särskilt investeringskonto samt införandet av grundavgift i socialft'fnsäkringen är renodlade skattehöjningar i enda avsikt att öka det allmännas intäkter. De syftar alltså inte till att täppa till något hål eller att på annat sätt undanröja orättvisor i skattesystemet. De syftar inte heller till att styra näringslivets resurser på visst från allmän synpunkt önskvärt sätt.

Förbundet vänder sig starkt mot ytterligare pålagor på företagsamheten. Skatte- och avgiftshöjningar kväver näringslivets vilja att expandera. Där- med ökas inte skatteförmågan. Vill man erhålla ökade skatteintäkter skall man i stället stimulera näringslivets expansionskraft — kanske genom skattelindringar. Då uppmuntras till nyföretagande. investeringar och nyan- ställningar.

Det antyds i promemorian (sid 69) att man från statsmakternas sida vill föra in element i beskattningen som uppmuntrar ökad användning av arbetskraft på andra produktionsfaktorers bekostnad. Med en sådan målsätt- ning borde förslaget om täckning av lagerreserveringsutrymme kombineras med ökade möjligheter till avsättning till resultatutjämningsfond. En förbätt- rad sådan avsättningsrätt är dessutom motiverad av andra förhållanden. Ett företag med anställda har en latent förpliktelse. Med hänsyn till uppsägnings- tider. sociala avgifter m. m., torde dessa företag ständigt ha åtaganden för framtiden som motsvarar 30—40 'if- av en årslön. En höjning av avsättnings— rätten från 20 till i vart fall 30 % är alltså motiverad av inte bara nyssnämnda politiska målsättning utan även av sakliga skäl.

Tankarna på införandet av proms i Sverige går emot utvecklingen i andra europeiska länder. Således har man i Frankrike nyligen avskaffat sin "taxe professionelle". Nu har också Västtyskland slagit in på samma linje. Där har funnits en kommunal "'Gewärbesteuer" som baserats dels på kapitalavkast- ningen. dvs. summan av räntekostnader och vinst. dels på företagets förmögenhet beräknat på visst sätt. 1983 skall endast 60 % av räntekostna- derna räknas in i det skattepliktiga underlaget. 1984 tas de bort helt och hållet. I praktiken kommer då den tyska promsen att ha förvandlats till en traditionell nettovinstskatt.

På basis av de erfarenheter som alltså bland annat Frankrike och Västtyskland har av proms bör vi i Sverige helt skrinlägga tankarna på en sådan skatteform.

LO anför:

[ likhet med utredningen anser LO att det i produktionsledct föreligger en betydande skillnad och obalans i den effektiva beskattningen av arbets- och

• Sida 58
•  Original

Prop. 1983/84:64 _ 58

kapitalinkomster. Det bör därför vara en primär skattepolitisk målsättning att på sikt få till stånd en mera neutral. rättvis och likformig produktionsbe- skattning av löne- och kapitalinkomster.

Den bristande neutraliteten i produktionsbeskattningen medför allvarliga konsekvenser för såväl skattesystemet som den offentliga sektorns ekonomi. Bland annat kommer sannolikt i ett långsiktigt perspektiv det höga skatteut- taget på arbetsinkomster att urholka skatteunderlaget för produktionsbe- skattningen. Med nuvarande skillnad i skattebclastning tenderar företagen, oberoende av andra teknikstimulerande faktorer. att påskynda sin utveck- ling mot en mera kapitalintensiv produktion genom en påtaglig ökning av de rationaliseringsinvesteringar som syftar till att ersätta arbetskraften. Som en följd av denna utveckling kommer sannolikt skatteunderlaget (löneandelen) att minska vilket i sin tur kan fördjupa de nuvarande finansieringsproblemen i den offentliga sektorn. En mycket allvarlig brist i dagens produktionsbe- skattning är sålunda dess snedvridande effekter på valet av produktionstek- nik samt på skatteunderlaget.

Det har visserligen inte legat inom utredningens uppdrag att utforma konkreta förslag till en fullständigt likformig produktionsfaktorbeskattning. Men för att åstadkomma en mera neutral produktionsbeskattning förordar utredningen hellre en reformering av företagsbeskattningen än att införa en allmän produktionsfaktorsskat't (proms). l åtskilliga sammanhang. senast i remissyttrandet över bruttoskattekommitténs förslag (DSB l979:3) har LO pekat på promsens administrativa, fiskala och samhällsekonomiska fördelar. Promsens allmänna fördelar beror givetvis på vilken teknisk utformning denna slutligen får. Tillräckligt starka sakskäl har dock ännu inte presente- rats som föranleder LO att frångå sin tidigare principiella uppfattning om promsen. Självklart kan ett införande av promsen kombineras med olika reformer av företagsbeskattnin gen.

Vid en samlad bedömning av utredningsförslagen anser LO att dessa inte på långt när är tillräckligt långtgående för att åstadkomma en rättvis och neutral produktionsfaktorbcskattning. Enligt LO kan förslagen betraktas endast som ett led i strävandena mot en mera rättvis produktionsbeskattning.

Lan(Istingsfr'irbundet (majoriteten) anför:

Enligt promemorian beräknas de framförda förslagen öka statens inkoms- ter med några hundra miljoner kr. om året. Några beräkningar som visar förslagens effekter på den kommunala ekonomin redovisas inte. Styrelsen anser att detta borde ha gjorts. Statliga kommittéer skall ju enligt gällande direktiv "...noga beakta de kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade förslag och redovisa ett genomarbetat underlag som medger bedömningar i dessa avseenden". (Dir 198020). '

Tre av de i promemorian framförda förslagen har betydelse för landsting- ens ekonomi. Vad gällcr företagsbeskattningen förutsätter här Landstings- förbundets styrelse. i enlighet med vad styrelsen i flera andra sammanhang krävt. att landstingen återfår skatteunderlaget från juridiska personer fr. o. m. 1.985. Nedan följer styrelsens bedömning av hur de tre förslagen påverkar landstingens ekonomi.

Begränsningen av lagernedsl-Lrivningen bör öka landstingens skatteunder- lag. Det är dock osäkert hur mycket. Den simulering som redovisas i promemorian för perioden 1972—1980 visar att i genomsnitt för perioden ökar den föreslagna begränsningen företagens skattekostnader med 2.5 procent

• Sida 59
•  Original

Prop. 1983/84:64 ' 59

jämfört med de nuvarande reglerna. För landstingen skulle detta innebära en inkomstökning på ca 75 milj. kr. per år räknat på 1983 års preliminära taxeringsutfall.

Förlängningen av lagstiftningen om inbetalning till särskilt investerings- konto att gälla även 1984 års vinster är det andra förslaget som berör landstingen. Effekten blir en reducering av landstingens skatteunderlag. Räknat på 1983 års preliminära taxeringsutfall skulle landstingen förlora ca 470 milj. kr. per år.

Styrelsen har inget att erinra mot de framförda förslagen i sig. Deras effekter på den kommunala ekonomin bör dock beaktas i kommande överläggningar mellan regeringen och kommunförbunden.

NSD anför:

Frågan om användningen av produktionsfaktorskatter och om en allmän produktionsfaktorskatt har varit föremål för utredning och remissbehandling vid flera tillfällen under senare år. Den omfattande remisskritik som mötte det senaste förslaget ”Allmän produktionsfaktmskatt" från år 198l har påverkat arbetsgruppen såtillvida att man bedömer denna konstruktion som alltför komplicerad för att genomföras. Däremot ställer sig arbetsgruppen uppenbarligen bakom de ekonomisk-politiska motiv som promsens tillskyn- dare tidigare anfört dä den förordar att de önskemål som legat bakom promsen skall tillgodoses genom ändringar inom det existerande systemet.

I våra yttranden över såväl nyssnämnda betänkande från år 1981 som tidigare utredningsft'jrslag har vi bestämt avvisat tanken på en allmän produktionsfaktorskatt med hänsyn till de'mycket allvarliga negativa effek— ter en sådan skatt skulle få för svenskt näringsliv. De undersökningar som därefter gjorts har inte givit oss anledning att ändra vår uppfattning, som kan sammanfattas på följande sätt.

Eftersom den pr(')ms_ som diskuterades av bruttoskattekommitten. enkelt kan beskrivas som en kombination av en arbetsgivartwgift och en skatt på kapitalanvändningi företagen så är det till att börja med klart att den måste ha löneskattens kostnadsuppdrivande effekter. Detta betyder att en proms leder till ökad inflation. försämrad internationell konkurrenskraft. företags- nedläggningar och vikande sysselsättning.

Påståendet att höjda arbetsgivaravgifter inte ger negativa effekter av detta slag därför att det skulle ske en avräkning från löneutrymmet är enligt flera undersökningar felaktigt.

Med hänsyn till den svenska kapitaltmtrknadens starka och växande internationella beroende är det helt orealistiskt att tro att en skatt på kapital i företagen skulle komma att omedelbart. eller ens på sikt. avräknas från ägarnas avkastning. Företagen måste helt enkelt uppfylla ett internationellt bestämt förräntningsanspråk från ägarnas sida om de skall få disponera kapitalresurser.

En proms ger därför — förutom arbetsgivaravgiftens negativa effekter — också stigande kostnader för nyinvesteringar i produktivt kapital. Resultatet skulle bli att den inhemska invesleringsvolymen sjunker. Företagens naturli- ga reaktion vore att öka sina utlandsinvesteringar samtidigt som andra länders investeringar i Sverige reducerades. Dessutom skulle promsen uppmuntra till placeringar i ickeproduktiva f("irmögenhetsobjekt.

Den totala pr0duktiva kapitalvolymen i Sverige skulle alltså på grund av promsens kapitaldel få en ogynnsam utveckling. Detta betyder att reallöne-

• Sida 60
•  Original

Prop. 1983/ 84:64 60

utvecklingen skulle bli sämre än annars. En slutsats blir att promsens kapitaldel. liksom lönedelen. efter några år övervältras på löntagarna.

Ff'irdelningspolitiskt är det därmed ingen skillnad på proms och arbetsgivaravgifter. Båda skatterna bärs på längre sikt i sin helhet av löntagarna. Däremot är det klart att de negativa effekterna på investeringar och tillväxt blir mer påtagliga med promsen.

I den nu remitterade promemorian talas om andra lösningar än proms för att utforma en produktionsfaktorbeskattning. Det bör därför understrykas att en övergång mot jämnare beskattning av lönc- och kapitalinkmnster via breddad och skärpt vinstbeskattning skulle komma att ge samma typ av verkningar som ovan angavs för promsens kapitaldel. nämligen bl. a. en krympande industrisektor och obetydliga fördelningspolitiska vinster.

Till detta kan läggas att en allmän produktionsfaktorbeskattning skulle bryta den kongruens vårt skattesystem visar mot omvärlden. Enbart detta förhållande utgör ett tillräckligt skäl mot att införa en sådan skatteform.

Vi avvisar sålunda tanken på en allmän produktionsfaktorbeskattning oavsett vilken teknik som används härför.

Även SBEF har lämnat en del synpunkter i frågan om en allmän produktionsfaktorskatt (jfr avsnitt 3 ).

Svenska kommunförbtmdel (majoriteten) anför:

Den största effekten uppstår dock på kommunernas inkomstsida eftersom avsättningen till särskilt investeringskonto är avdragsgillt vid taxeringen. Detta leder till ett bortfall av skatteinkomster på cirka 200 mkr per år.

Styrelsen motsätter sig inte genomförande av förslagen men vill påpeka att de innebär en finansiell belastning för kommunerna. vilket måste beaktas när kommunernas ekonomiska situation skall bedömas för de närmaste åren.

TCO anför:

TCO har länge förordat införandet aven generell produktit'msfaktorskatt som uppfyller målsättningen att vara neutral i sin beskattning av produk- tionsfaktorerna. De studier som gjorts i syfte att förverkliga denna målsätt- ning har emellertid visat på ett antal praktiska problem. Den nu presenterade utredningen är avsedd att ses som ett alternativ till de tidigare förslag som presenterats men inom ramen för de existerande skatteformerna. Förslaget innebär sålunda heller inte något förslag till likformig produktionsfaktorskatt utan endast en mer likformig produktionsfaktorbeskattning än den nuvaran- de. Den grundavgift som är tänkt att tas ut på passiva rörelseidkare och jordbrukare liksom på fysiska personers fastighetsinkomster motsvarar den andel av socialförsäkringsavgifterna som rätteligen är att betrakta som skatter. Dvs. de förmåner som dessa avgifter finansierar tillkommer samtliga medborgare oberoende av om de haft inkomster eller inte. Det är därför enligt TCOs mening också principiellt helt riktigt att dessa avgifter som rätteligen borde rubriceras skatter även tas ut på andra inkomster än arbetsinkomster. TCOs tillstyrkan till förslaget i denna del som för övrigt är helt i linje med vad TCO bl. a. påtalat i den år 1979 publicerade skriften ”Lika skatt för lika inkomst" innebär ingalunda att organisationen ändå inte ser det som en angelägen uppgift att skyndsamt utarbeta ett mer komplett system för en generell produktionsfaktorskatt.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1983/ 84:64 61

3 Lagernedskrivningen och den statliga bolagsskattesatsen RSV anför:

1 Begränsning av utrymmet för Iagernedskrii-ning Den föreslagna begränsningen från 60 till 50 % föranleder inga särskilda problem av kontrollteknisk art. Det hade däremot enligt RSVs mening varit en fördel om arbetsgruppen något analyserat frågan om huruvida någon kategori av företag kan få likviditetsproblem på grund av en påtvingad reservupplösning. Begränsningarna i nedskrivningsrätten kompenseras ju inte för andra rörelseformer än aktiebolag av någon sänkning av skatten.

2 Sänkning av den statliga skattesatsen för bolag

Förslaget att en enhetlig skattesats skall tillämpas för aktiebolag. sparban- ker m. fl. och ekonomiska föreningar medför en förenkling.

Enligt 13 % uppbördslagen skall preliminär B-skatt utgå med 120 % av den slutliga skatt. som har påförts den skattskyldige året före inkomståret. Om förslaget till sänkning av bolagsskattesatsen genomförs kan övergångsvis en sänkning av den preliminära skattedebiteringen också behöva övervägas för denna kategori av skattskyldiga.

Enligt andra meningen i de föreslagna övergångsbestämmelserna till ändringarna i lagen om statlig inkomstskatt skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om beskattningsår som har påbörjats före ingången av år 1984. Följande två administrativa förfaranden kan användas för den praktiska tillämpningen. Den ena innebär att taxeringsnämnderna vid 1985 och 1986 års taxering i varje deklaration särskilt måste uppmärksamma när den skattskyldiges redovisningsperiod börjar och föra in notering om detta på särskild plats i deklarationen från vilken registrering därefter kan ske. Debiteringen kan sedan ske med ledning av denna uppgift. Om en skattskyldig har mer än en förvärvskälla kan olika skattesatser komma att behöva tillämpas för samma skattskyldig. Risken för fel blir därmed naturligtvis stor. Den andra innebär att information hämtas maskinellt från centrala skatteregistret. som har uppgift om de två senaste räkenskapsåren. Skatteregistret innehåller för närvarande emellertid endast uppgifter om räkenskapsår för skattskyldiga till mervärdeskatt. Den senare metoden är därför inte tillräcklig utan kräver en relativt omfattande komplettering och kontroll.

Båda de nu nämnda alternativa lösningarna innebär merarbete. i det första fallet främst för taxeringsnämnderna, i det andra fallet i form av systemarbe- te. Båda lösningarna innebär därutöver merarbete och merkostnader i form av utökat registreringsarbctc hos de lokala skattemyndighcterna.

Statskontoret godtar från de aspekter som myndigheten har att bevaka förslagen beträffande lagernedskrivning och bolagsskatt.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

Motivet för de föreslagna ändringarna är att få till stånd en mera neutral skattemässig behandling av de båda produktionsfaktorerna kapital och arbete. Rent tekniskt anser länsstyrelsen en ändring inom ramen för existerande skatteformer vara att föredra framför att införa en allmän produktionsfaktorskatt.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1983/84:64 62

Från administrativ synpunkt finns inte något att invända mot de förslag som rör företagsbeskattninger..

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (majoriteten) anför:

Sänkningen av skattesatsen kan ses som en kompensation för att möjlighe- terna till lagernedskrivning reduceras med i princip 10 procent. Totalt sett torde förslagen leda till minskade intäkter för det allmänna. Det minskade skatteuttaget blir även ojämnt fördelat mellan olika slag av företag genom att möjligheterna till lagernedskrivning inte är enhetliga. Banker, försäkringsfö- retag och andra företag som driver penningrörelse har i dag mycket begränsade möjligheter att göra lagernedskrivning. De har inte heller rätt att göra avsättning till resultatutjänmingsfond. För detta slag av företag slår sänkningen av skattesatsen igenom fullt ut. För fysiska personer som (iriver rörelser blir effekten den motsatta genom att nedskrivningsmöjligheterna "begränsas utan att skattesatsen sätts ned.

De framlagda förslagen på företagsbeskattningens område får således helt olika effekt på olika slag av företag. Detta är en betydande olägenhet som väger tyngre än önskemålet att reformera det nuvarande skattesystemet i syfte att anpassa detsamma till de allmänna riktlinjer som gäller för en produktionsfaktorbeskattning. Av dessa skäl avstyrker länsstyrelsen de i promemorian framlagda förslagen om en sänkning av bolagsskatten och att begränsa rätten till lagernedskrivning.

Länsstyrelsen i Västernorrlantls län anför:

Enligt förslaget minskas utrymmet för lagernedskrivning från nuvarande 60 % till 50 % av lagrets värde eller om avsättning till resultatutjämnings- fond utnyttjats från nuvarande 45 % till 35 ':'/n. 1 ett inte oväsentligt antal fall har vid 1983 års taxering liksom tidigare års taxeringar maximal lagerreserve- ring utnyttjats. Om man som exempel för att belysa effekterna av den föreslagna ändringen övergångsvis. tar ett lagervärde av 1 miljon kronor. nedskrivet vid 1984 års taxering med maximala 600 000 kronor skulle med tillämpning av nu föreslagen ändring till 1985 års taxering och med antagande att maximal nedskrivning utnyttjas. en reserverad vinst omedelbart bli framtagen med 100 000 kronor. För att lindra sådana effekter bör i övergångsbestämmelserna till den föreslagna ändringen göras ett tillägg med en avtrappningsregel för skattskyldiga som vid 1984 års taxering utnyttjat maximal nedskrivning. Övergången för dessa bör lämpligen ske under förslagsvis en femårsperiod.

Företagareförbundet SFR anför:

Minskningen av lagernedskrivningsutrymmet är en mycket besvärande sak för många företag. Promemorieförfattarna har åberopat statistik rörande företag med mer än 200 anställda. För dessa sägs svårigheterna bli hanterbara — om man som i promemorian behandlar dem i klump.

Sådan statistik är emellertid föga tröst för de småföretagare. vars lagerreserv är fylld och som saknar den flexibilitet i sin skatteplanering som ett storföretag har. Promemoricft'jrfattarna hänvisar till möjligheterna att avsätta till investeringsfond. 'De bortser då från att en sådan avsättning förutsätter att företaget har investeringar. Många företag är emellertid verksamma inom handel. där investeringsbehovet är mycket obetydligt. För dem utgör lagerreserven den enda egentliga möjligheten till konsolidering.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1983/ 84:64 63

Konsolidering är inte ett självändamål utan en nå.”)dvändighet för att erhålla krediter hos banker och leverantörer. för att klara företaget genom konjunktursvackor samt för att skapa trygghet hos företagets ägare och anställda. En god grad av konsolidering är dessutom förutsättningen för expansion.

Det kan vara skäl att betona att avsättning till lagerreserv inte betyder att skatt undvikes. utan endast att beskattningen uppskjutes. Så snart företaget drar ner sin verksamhet och därmed minskar sin lagerhållning utlöses ju beskattningen. Det sägs ibland att våra svenska lagerreserveringsmöjligheter är gynnsamma i jämförelse med reglerna i andra länder. Men då bortser man ofta från att i andra länder tillåtes inte sällan lagervärdering -*nligt LIFO- metoden (sist in först ut). vilket många gånger åstadkommer vida större reserver än våra 60 %. I Sverige godkännes däremot endast FIFO-metoden (först in först ut). Dessutom glömmer man lätt bort att man i andra länder normalt godkänner att förluster avsättes mot tidigare års överskott. så kallad loss-carry-baek. innebärande återbetalning av tidigare år erlagd skatt. I svensk skatterätt får en förlust kvitteras endast mot framtida överskott. så kallad loss-carry-forward. Tillgången på lagerreserv innebär däremot i praktiken en loss-carry-back. Om reserveringsutrymmet inskränkes innebär det alltså en reducering av loss-carry-back-möjligheten.- Detta är särskilt kännbart för företag med stora resultatkast mellan goda och dåliga år.

För välkonsoliderade egenföretagare inom t. ex. handel innebär föränd- ringen av lagerreserveringsreglerna att den upplösta delen av lagerreserven helt omvandlas till skatt och socialavgifter. För inkomståret 1984 är högsta marginalskatten 82 % och egenavgifterna 35 %. Efter hänsyn till att egenavgifterna är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen betyder det ett sam- mantaget skatte- och avgiftsuttag om ca 89 %. Om företagets lager är stort innebär upplösningen alltså en kännbar avtappning av likviditet och soliditet. En del företag kanske kan möta dessa effekter med ökning av sin lagerhållning i sådan män att det inte blir fråga om någon reservupplösning. En utveckling mot ökad lagerhållning av endast skatteskäl är emellertid företagsekonomiskt förkastlig och vore olycklig.

Sänkning av bolagsskattesatser

Att den statliga bolagsskattesatsen sänks från 40 till 32 (.:-72.- har förbundet inga invändningar emot. Man skall dock inte överskatta betydelsen av denna förändring. Hos familjebolag tas som regel överskottet ut i form av lön till arbetande delägare. Överskottet träffas därmed av full personbeskattning. Hos stora företag däremot är utrymtnena för skattemässiga dispositioner som regel sa stora att effektiv beskattning statligt inte uppkommer i någon större utsträckning. Dessutom har. i takt med ökade kommunalskatter. den svenska bolagsskatten på senare år blivit orimligt hög. Andra industriländer har regelmässigt bolagsskatter mellan 40 och 50 (E%-. Med beaktande av att kommunalskatten får dras av vid den statliga taxeringen blir (len nya sammanlagda bolagsskatten ca 53 % i genomsnittskommuner och inte 50 % som påstås i promemorian. Med beaktande av den dubbelbeskattning som ofta blir fallet beträffande bolagsinkomster är skattesatsen även efter sänkningen oacceptabelt hög.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1983/84:64 64

KF anför:

Rent tekniskt anser KF en ändring inom ramen för existerande skattefor- mer vara att föredra framför att införa en allmän produktionsfaktorskatt. I materiellt hänseende finns inget att invända mot att bredda basen för uttag av arbetsgivaravgifter och egenavgifter på sätt föreslagits. I och för sig vill inte KF heller motsätta sig de ändringar som rör företagsbeskattningen. I det sammanhanget finner dock KF det angeläget att återigen påpeka att kooperativa föreningar är jämfört med aktiebolag missgynnade i fråga om möjligheterna till kapitalbildning. KF har senast redovisat sin syn på dessa frågor i remissyttrande över kot')perationsutredningens huvudbetänkande (SOU l98]:60). Den lägre skattesatsen — 32 % jämfört med 40 % för aktiebolag — framställdes i det betänkandet som en förmån för ektmomiska föreningar. Det föranledde KF att kommentera tillkomsten av denna olika behandling och att framhålla att "favören" är relativt marginell vid en total skattemässig jämförelse mellan de båda företagsformerna. Vid en sådan jämförelse framstår i stället den kooperativa föreningen som klart missgyn- nad. något som också kooperationsutredningen kunde konstatera.

När nu en sänkning av skattesatsen för aktiebolag till samma nivå som för ekonomiska föreningar föreslås. motsätter sig KF inte detta. även om det kan konstateras att det framlagda förslaget innebär ett steg i fel riktning. dvs. snarare ökar än minskar klyftan mellan de båda företagsformerna.

Påståendet att investeringar i realkapital subventioneras på arbetskraftens bekostnad ställer sig mot den här bakgrunden helt annorlunda för de kooperativa föreningarnas del Även om den beskrivna relationen måhända i viss mån är för handen är den inte lika uttalad som när det gäller aktiebolagen.

KF tillstyrkte det åtgärdsprogram kooperationsutredningen föreslog för att kapitalbildning och soliditet skulle kunna förstärkas inom den kooperati— va företagssektorn. Något förslag har ännu inte lagts fram av regeringen.

Sammanfattningsvis menar KF att. för de kooperativa företagens (lcl. de nu föreslagna ändringarna av företagsbeskattningen inte kan ses isolerat. De måste sättas in i sitt större sammanhang och först om de kompletteras med de av kooperationsutredningen lämnade förslagen kan de accepteras.

Lantbrukarnas skattedelegarion anför: Företagsskatteberedningen föreslog i sitt slutbetänkande att utrymtnet för lagernedskrivning skulle begränsas till 45 procent av lagrets värde samtidigt som möjlighet infördes till avsättning till resultatutjämningsfond.

Delegationen framförde i sitt remissutlåtande över detta förslag att en sådan begränsning kunde få besvärande effekter för åtskilliga lagerintensiva företag. Vissa företag skulle bli tvungna att återföra en del av sina dolda reserver till beskattning. "Detta kommer i åtskilliga fall att medföra skattekrav och likviditetspåfrestningar. som företagen inte kommer att kunna bemästra. Den utnyttjade skattekrediten finns sällan placerad i likvida medel. I stället har (len bundits i anläggningstillgångar av sådant slag. som inte utan vidare kan realiseras."

Delegationen lät undersöka vad beredningens förslag skulle innebära för medlemsföretagen inom lantbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Under- sökningen visade att Lantmännen- och Skogsägareföreningarna skulle få betydligt sämre konsolideringsmöjligheter. Siffrorna avsåg år 1976 men torde i huvudsak äga giltighet även i dag.

Delegationen fortsatte: "Vad vi behöver här i landet är inte försämrade utan förbättrade konsolideringsmöjligheter. Inte minst den nuvarande

• Sida 65
•  Original

Prop. 1983/84:64 65

långvariga konjunktursvackan talar härför. Vi har under senare tid fått vänja oss vid att även företag, som traditionellt uppfattas som starka även med internationell måttstock, kan svikta. Om vårt skattesystem hade gett sämre möjligheter att bilda dolda reserver. hade säkerligen ytterligare företag tvingats ge upp. Man kan i dag knappast föreställa sig vad beredningens förslag inneburit, om det genomförts redan 1974."

Delegationen föreslog att en alternativregel skulle finnas som gjorde det möjligt att fortfarande skriva ned lagervärdet med 60 procent men atti sådant fall avsättning inte får ske till resultatutjämningsfond.

Lagstiftaren följde således delegationens förslag på denna punkt.

När nu förslag om begränsning av nedskrivningsrätten framförs på nytt motiveras detta (sid 74) med en önskan att lägga om bolagsbeskattningen så att basen vidgas genom att reserveringsmöjligheten minskar men att å andra sidan skattesatsen för bolagen sänks.

Delegationen har inget att erinra mot att skattesatsen för aktiebolag sänks till samma nivå som skattesatsen för ekonomiska föreningar. En sådan ändring skulle neutralisera skattebehandlingen inom koncerner med både ekonomiska föreningar och aktiebolag.

Delegationen finner det märkligt att frågan om skattesats för aktiebolag kopplas ihop med en allmän inskränkning av reserveringsmöjligheten för företag. Dessa frågor har inget med varandra att göra. Det finns ej heller något skäl att kompensera aktiebolagen på bekostnad av övrig företagsam— het. Om kompensationen skall ges bör denna i konsekvensens namn ges åt alla företagsformer.

Delegationen finner det också märkligt att ändra grundläggande regler i företagsbeskattningen i ett läge då man diskuterar införandet av en staketmodell vid beskattning av enskild firma och handelsbolag. 1980 års företagsskattekommitté väntas avlämna ett betänkande om staketmodellen inom kort. Om man går in för att låta den vinst av näringsverksamheten som stannar innanför staketet var lågbeskattad kan det vara tänkbart att i det sammanhanget diskutera en ändring av konsolideringsmöjligheterna. Dele- gationen anser det naturligt att avvakta med lagstiftningsåtgärder till detta sammanhang.

Samtnanfattningsvis vidhåller delegationen att nuvarande lagernedskriv- ningsregler snarare ger för litet än för stort utrymme för konsolidering. Som exempel härpå kan nämnas att skogsföretagen i början av 1970-talet i allmänhet hade gjort maximal lagernedskrivning. Trots detta klarade vissa företag inte upp situationen när svårigheterna tornade upp sig i slutet av 1970-talet utan tvingades gå i konkurs. Om reserveringsmöjligheterna hade varit sämre skulle sannolikt fler företag ha gått samma öde till mötes.

Delegationen anser därför att lagernedskrivningsreglerna inte bör ändras. Om en ändring ändå sker bör alla företagsformer kompenseras och inte bara aktiebolagen. Vidare erfordras övergångsregler som gör det möjligt för de företag som i dag utnyttjat hela nedskrivningsutrymmet att successivt under en övergångsperiod ta fram lagerreserven till beskattning. Förslagsvis bör uppskrivning ske med 2 procentenheter om året under fetn år.

LRF tillägger:

LRF vill emellertid mycket starkt betona att lagernedskrivningsreglerna inte bör ändras. Om en ändring likväl sker. bör alla företagsformer kompenseras och inte bara aktiebolagen.

LRF vänder sig mycket starkt emot att en föreslagen förändring för

• Sida 66
•  Original

Prop. 1983/84:64 66

aktiebolagen samtidigt leder till en enbart negativ förändring för ekonomiska föreningar. [ Kooperationsutredningens huvudbetänkande har påtalats klara brister i jämlikhet mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar vad gäller stimulans för konsolidering och uppbyggnad av eget kapital.

Proposition på Kooperationsutredningens betänkande är aviserad till november. LRF förutsätter att. om ändring av lagernedskrivningsregler för ekonomiska föreningar skall ske. denna effekt tydligt beaktas vid utarbetan— det av ovannämnda proposition. vad gäller stimulans för uppbyggande av eget kapital inom kooperativa föreningar.

PK-banken anför:

Post- och Kreditbanken. PKbanken kan i stort instämma i vad Svenska Bankföreningen och Näringslivets Skattedelegation anfört rörande ändrad lagervärdering och sänkt bolagsskatt. PKbanken anser sig dock inte utan ytterligare utredning kunna rekommendera en övergång till LIFO-metoden (sist in — först ut).

Den begränsning som föreslås beträffande varulagervärderingen berör inte bankväsendet. Vi förutsätter att RSV:s anvisningar inte kommer att ändras annat än i den omfattning som påfordras av kundförluster, valutaris— ker etc. RSV:s anvisningar tar nämligen i allt väsentligt ej hänsyn till konsolideringsaspekten.

Sedan NSD avvisat en utveckling mot en allmän produktionsfaktorskatt (se avsnitt 2 ) anförs i yttrandet följande:

I det följande behandlar vi den föreslagna omläggningen av företagsbe- skattningen som en från produktionsfaktorbeskattningen helt skild'fråga.

Den nominella bolagsskattesatsen i Sverige. ca 58 %. är i dag hög internationellt sett. Den höga skattesatsen motverkas emellertid i någon mån av att de svenska företagens reserveringsmöjligheter är relativt stora.

En sänkning av den nominella skattesatsen ned mot den nivå som tillämpats i de västerländska industriländerna är naturligtvis i och för sig önskvärd. Vi anser att en sådan anpassning bör ske. Arbetsgruppens förslag innebär emellertid att en skattesänkning från 58 % till 52.4 % (vid 30 % kommunal utdebitering) kombineras med en begränsning av lagernedskrivningsmöjlig- heterna från 60 % till 50 %. En sådan skärpning kan vi godta endast under vissa förutsättningar.

Enligt nuvarande svenska regler får lagret tas upp till lägst 40 % av det värde som erhålls vid en värdering enligt den s. k. FIFO-metoden (först in — först ut). I flera länder som saknar formell nedskrivningsrätt får värdering ske enligt LIFO—metoden (sist in — först ut). Under perioden med hög inflationstakt kan tillämpningen av sistnämnda metod ge väl så låga lagervärden som den svenska med 60 % nedskrivning. Vår tillstyrkan till arbetsgruppens förslag bygger därför på att inflationen i Sverige i enlighet med uttalade ambitioner under de kommande åren kan hållas på en sådan nivå att inflationsvinster i lager undantas från beskattning.

Bolagsskattens storlek varierar i dag med den kommunala utdebiteringen. De av oss ovan angivna procenttalen. 58 enligt nuvarande regler och 52.4 enligt arbetsgruppens förslag. gäller som nämnts vid en kommunal utdebite- ring av 30 %. Frågan om att ersätta denna ordning med en enhetlig statlig och kommunal skattesats har diskuterats länge men är fortfarande under utredning. En omläggning av bolagsbeskattningen enligt arbetsgruppens

• Sida 67
•  Original

Prop. 1983/ 84:64 67

förslag bör kombineras med ett genomförande av den enhetliga bolagsskat- ten. Den fastställda skattesatsen bör därefter inte höjas som en följd av höjda kommunala utdebiteringar. Därigenom förhindras att en kommunal skatte- höjning till följd av t. ex. en ändrad kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna skall medföra att bolagsskatten åter höjs.

l finansdepartementets promemoria görs ett ambitiöst försök att illustrera konsekvenserna av att lagernedskrivningsreglerna försämras. Den slutsats som kan dras är att företagens skattebetalningar. sedda över en längre tidsperiod. inte påverkas i nämnvärd utsträckning. Dock kan det antas att investeringsfondsavsättningarna kommer att öka.

Finansdepartementets undersökning baseras på uppgifter från 70-talet — en period som karakteriseras av stora resultatvariationer mellan enskilda är. relativt stora lager och förhållandevis omfattande anläggningsinvesteringar.

80-talet däremot har. i varje fall hittills. präglats av relativt sett minskade lager (till följd av det höga ränteläget) och sjunkande investeringar.

De sjunkande investeringarna gör att lagernedskrivningen ökat i betydelse ur konsolideringssynvinkel i förhållande till andra dispositionsmöjligheter. I kombinationen med en normalisering av lönsamheten och sjunkande eller oförändrade lager har det medfört att fler företag än sannolikt någonsin tidigare utnyttjar lagernedskrivningsreglerna maximalt.

En försämring av dessa regler kommer att leda till kraftigt ökade skattebetalningar. Skattedelegationen har genom en enkät till börsföretagen försökt att uppskatta hur likviditeten kommer att påverkas av de nya reglerna.

Sammanfattning av enkät till ca 100 börsföretag Antal svar 7_5

Av de 75 företag som svarat har 9 obetydliga lager. 22 företag med ett sammanlagt lager på ca 9.7 miljarder kronor påverkas inte av ändringsförslaget därför att lagernedskrivningen inte utnyttjas fullt ut eller på grund av att de tillämpar supplementärregel 2.

44 företag har skrivit ner lagren maximalt eller näst intill. Det totala lagervärdet i dessa koncerner är ca 23 miljarder.

Som enkäten visar kommer ett genomförande av de nya reglerna att övergångsvis få mycket stora konsekvenser. Den negativa likviditetseffekten för de företag som drabbas kan uppskattas till ca 1 miljard även efter det att hänsyn tagits till effekten av att den statliga bolagsskattesatsen sänks. Detta har inte kunnat förutses med hjälp av den företagsstatistik som finns tillgänglig för 70-talet. Det är mot den bakgrunden helt nödvändigt att övergångseffekterna fördelas över en längre period. Enligt vår mening bör så ske genom att begränsningen i lagernedskrivningsrätten genomförs succes- sivt under en femårsperiod.

Svenska fönsäkringsbolags riksförbund anför:

Riksförbundet som vidhåller sin i tidigare remissammanhang framförda avvisande inställning till en allmän produktionsfaktorskatt konstaterar att försäkringsbolagen ej berörs av det nu framlagda förslaget till utvidgad skattebas genom minskat utrymme för lagernedskrivning. De speciella regler som gäller för nedskrivning avlager av värdepapper. lånefordringar och

• Sida 68
•  Original

Prop. 1983/84:64 68

fastigheter, och som får anses vara mer restriktiva än den nuvarande 60 %-regeln för allmänna företag, skall enligt betänkandet ej förändras.

SHlO-Familjeföretagen anför:

SHIO-Familjeföretagens grundläggande inställning är att nuvarande la- gernedskrivningsregler snarare ger för begränsat än för stort utrymme för konsolidering.

Förslaget leder till ökade skattekostnader för företagen och medför en avtappning på likviditet som nödvändiggör ökad upplåning och medför försämrat resultat.

Den försämrade lönsamheten för företagen leder på sikt till minskad investeringsvilja, lägre sysselsättning och minskade skatteintäkter för det allmänna.

De negativa effekterna blir naturligtvis särskilt påtagliga för egenföretaga- re och andra skattesubjekt som inte får del av sänkningen av den statliga bolagsskattesatsen. Om en ändring av reglerna genomförs måste alla företagsformer kompenseras. inte bara aktiebolagen.

De nya reglerna skall enligt förslaget tillämpas första gången vid 1985 års taxering. Några särskilda övergångsbestämmelser har inte föreslagits.

Om de föreslagna ändringarna genomförs är det emellertid enligt organisa- tionens uppfattning nödvändigt att den likviditetspåfrestning. som oundvik- ligt blir följden av att företagens Obeskattade reserver-i varulagret upplöses. lindras genom att minskningen av lagernedskrivningsutrymmet sker stegvis under flera år. En årlig tvåprocentig minskning av lagernedskrivningsutrym- met under en femårsperiod skulle bidra till att minska påfrestningarna.

Egenföretagare drabbas, som framgått ovan. särskilt av en upplösning av lagerreserven. För denna kategori bör därför gälla särskilda övergångsregler. Egenföretagare med en lagerreserv som vid utgången av 1983 uppgår till mer än 50 procent av lagrets värde bör — i vart fall om inte begränsningen av lagernedskrivningsutrymmet genomförs stegvis — få tillämpa reglerna i lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst på den upplösning av lagerreserven sotn skulle bli följden om förslaget genomförs.

SHIO-Familjeföretagen anser sammanfattningsvis beträffande denna del av förslaget att lagernedskrivningsmöjligheterna inte bör försämras. att om sådana ändringar genomförs även andra företagsformer än aktiebolagen bör kompenseras samt att företagen bereds en rimlig övergångstid.

SBEF anför:

Enligt SBEF:s uppfattning innebär en sänkning av statsskatten i sig en åtgärd som kan förväntas få positiva effekter för bl. a. investeringsvilja och investeringsförmåga i företagen. Åtgärden kan därmed bidra till att syssel— sättningen inom landet påverkas i gynnsam riktning. En sänkning av bolagsskatten framstår också ur internationellt perspektiv såsom önskvärd.

Mot förslaget om sänkningen av den statliga inkomstskatten för aktiebolag står dock en samtidig begränsning av utrymmet för varulagernedskrivning. SBEF är medveten om att en sänkning av statsskatten är svår att genomföra i dagens statsfinansiella läge utan att andra kompenserande åtgärder vidtas. SBEF skulle därför kunna vara beredd att acceptera också förslaget om begränsning av lagernedskrivning om förslaget modifieras på vissa punkter.

Den föreslagna omedelbara begränsningen av varulagernedskrivningen från ett år till ett annat kommer sannolikt att innebära att många företag får likviditetsproblem. Mot den bakgrunden bör. enligt SBEF:s uppfattning.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1983/84:64 69

begränsningen av lagernedskrivningen ske successivt. förslagsvis under en övergångsperiod om fem år.

Enligt SBEF:s uppfattning missgynnar vidare de föreslagna reglerna företag som bedrivs i annan fortn än i aktiebolag. För företag som bedrivs i enskild firma eller i handelsbolagsft.)rm begränsas sålunda varulagerned- skrivningen medan någon samtidig sänkning av inkomstskatten inte sker. Förslaget står därmed i strid mot tidigare strävanden från statsmakterna att så långt möjligt åstadkomma en neutral beskattning mellan olika företagsfor- mer. Enligt SBEF:s uppfattning bör begränsningen av lagernedskrivningen därför endast omfatta företagsformer som samtidigt på sikt "kompenseras" genom den sänkta inkomstskatten.

Även om — enligt SBEF:s ovan redovisade uppfattning — de nu behandlade förslagen kan få vissa gynnsamma effekter för samhällsekonomin inger de ändå stor betänksamhet. Detta sammanhänger med de motiv som enligt promemorian ligger bakom förslagen. dvs. att på andra vägar tillgodose de syften som låg bakom tidigare framförda förslag om införande av en allmän produktionsfaktorskatt (proms). Som SBEF påtalat i tidigare sammanhang kan en proms få allvarliga verkningar i olika avseenden för det svenska näringslivet och därmed även för samhällsekonomin. Det torde därvid sakna betydelse i vilken form den genomförs. Under alla förhållanden leder en sådan beskattning enligt SBEF:s uppfattning till ökad inflation och därmed försämrat konkurrensläge i förhållande till omvärlden. Som led i en process som på sikt syftar till en allmän produktionsfaktorskatt i någon form är förslagen enligt SBEF:s uppfattning därför inte acceptabla.

Sammanfattningsvis innebär det sagda att SBEF. med de modifieringar som nämnts ovan. kan acceptera de nu behandlade förslagen endast under förutsättning att de inte följs av en fortsatt försämring av företagens konsolideringsmöjligheter och införandet av en generell produktionsfaktor- beskattning. I sammanhanget skall därvid framhållas att för bygg- och anläggningsföretagens del har redan reserverings- och konsolideringsmöjlig- heterna starkt försämrats. Sålunda har utrymmet för reservering för förlust- risker i pågående arbeten reducerats från 20 procent till 15 procent. Vidare har utrymmet för lagernedskrivning på omsättningsfastigheter begränsats. Dessa försämringar kompenseras inte av att byggföretagen fått möjlighet att göra avsättning till resultatutjämningsfond. eftersom fastighetsnedskrivning- arna då ytterligare begränsas. Redan dessa försämringar. som enligt SBEF:s beräkningar kan uppskattas till belopp i storleksordningen 500—600 milj. kr.. innebär för många företag stora likviditetsproblem. Det är sålunda mycket angeläget att i framtiden inte ytterligare försämringar sker i nämnda avseenden.

Svenska revisorsamfundet SRS anför:

Den föreslagna skärpningen av nedskrivningsreglerna kommer för de företag som i sina bokslut utnyttjat högre avskrivning än 50 % att innebära en tvångsvis framtagning av lagernedskrivning till beskattning. Detta kom- mer att medföra att ifrågavarande företag antingen skattar fram beloppet och på det sättet anpassar sig till (len nya procentsatsen eller att ett mot den tvångsvisa avtappningen svarande nytt varulager anskaffas före bokslutstid- punkten i och för bibehållande av den ingående lagernedskrivningen uttryckt i kronor. Båda alternativen medför likviditetspåkänningar. det första i form av en omedelbar skattekostnad, det andra i form av kapitalbindning i ökat

• Sida 70
•  Original

Prop. 1983/84:64 70

varulager. Valet av strategi för det enskilda företaget kommer förmodligen att styras av en mängd faktorer såsom likviditet. möjligheter till nya krediter i banker eller hos leverantörer. behovet av att av kommersiella skäl ha stora lager etc.

För aktiebolagen föreslås som direkt kompensation för de försämrade möjligheterna till nedskrivning av varulagret en reducering av den statliga inkomstskatten från nuvarande 40 till 32 procent. Effekterna av den föreslagna skärpningen skulle därmed avsevärt reduceras och i tiden sammanfalla med sänkningen av skattesatsen. Någon motsvarande kom- pensation föreslås däremot inte för den stora gruppen övriga skattskyldiga såsom enskilda näringsidkare. handelsbolag m. fl. För dessa inträder därför en skatteskärpning. som kan bli extra kännbar eftersom dessa i det övervägande antalet fall beskattas som fysiska personer med progressiv statlig skatt. Samfundet anser. att godtagbara skäl inte framförts för denna olikartade behandling. och föreslår därför att begränsningen av lagerned- skrivningen kopplas till sänkningen av skattesatsen. Visserligen skulle härigenom olika nedskrivningsgränser komma att gälla för olika kategorier skattskyldiga. men detta bör inte vara förenat med några problem. eftersom klara gränser skulle råda mellan de olika kategorierna.

Under alla förhållanden bör enligt samfundets mening övergångsregler tillskapas så att obilliga effekter av de ändrade reglerna t. ex. i form av likviditetskriser så långt möjligt: undvikes. Övergångsreglerna bör ges den utformningen att den tvångsvisa upplösningen av lagerreserv fär fördelas över ett antal — minst tre — beskattningsår.

Svenska sparbanksföreningen anför:

Svenska sparbanksföreningen har självfallet intet att invända mot åtgärder ägnade att bekämpa inflationen. Föreningen ansluter sig därför iprincip till förslaget om begränsning av lagernedskrivningsutrymmet för bolag m. fl. i förening med den föreslagna minskningen av den statliga bolagsskattesatsen.

Föreningen vill emellertid påpeka att förslaget inte är "neutralt". Förslaget innebär nämligen att en egenföretagare får sitt nedskrivningsutrymme begränsat utan att därför kompenseras med en begränsad statsskattesats. Förslaget kan därför inte betraktas som neutralt.

I anslutning härtill vill föreningen framhålla följande. Grundläggande förändringar på företagsbeskattningens område bör föregås av ett relativt omfattande utredningsarbete. Den interdepartementala arbetsgruppen har emellertid av tidsskäl varit förhindrad att utföra ett sådant arbete.

Sveriges advokatsamfund anför:

I promemorian anges att de föreslagna ändringarna beräknas öka statens inkomster med några hundra miljoner kronor om året. Samfundet liksom andra remissinstanser har i tidigare remissyttranden över ändringar i skattesystemet förordat en total översyn av systemet så att förenklingar däri kan åstadkommas. Samfundet anser därför att det är tveksamt med detaljändringar och införande av nya skatteunderlag som ger så små totala effekter på statens inkomster. Varje förändring tenderar att öka skattesyste- mets komplexitet.

Beträffande förslagen om'ändringar i utrymmet för lagernedskrivning och sänkning av bolagsskatten har arbetsgruppen inte analyserat hur dessa drabbar olika typer av företag. Betydande skillnader i skattebelastningen kan uppstå mellan olika företag. Samfundet påpekar i detta sammanhang att

• Sida 71
•  Original

Prop. 1983/84:64 71

egenföretagarna kan komma att drabbas särskilt hårt med hänsyn till den personliga marginalskatten.

Samfundet anför att det avstyrker genomförandet av ändringarna med den ovan angivna allmänna motiveringen men att det inte har något att erinra mot förslagets tekniska utformning. Samfundet tillägger:

Om ändringarna ändock genomförs vill samfundet förorda en övergångs— regel av den innebörd som föreslås av advokaten Gösta lIeilborn Jr i hans brev till finansdepartementet den 28 september 1983. nämligen att den maximala varulagernedskrivningen blir 55 % första året och 50 % först andra året samt vid kombination med resultatutjämningsfond 40 % respekti- ve 35 %

I det av samfundet åberopade yttrandet anför advokat Gösta Hei/born Jr följande:

Jag vill särskilt peka på likviditetsproblemen för de expansiva och lönsamma men svagt likvida företagen. då bortåt 20 % av varulagerreserven på en gång (ett räkenskapsår) kan behöva upplösas för "vinstning". Jag protesterar inte mot det allmänna syftet att förmå företagen att Vinsta fram mera beskattat kapital i stället för att i det längsta ty sig till en maximal lagerreservering. Men jag ifrågasätter om inte övergången kunde göras något mjukare genom att den maximala nedskrivningen blev 55 % första året och 50 % först andra året. Vid kombinationen med resultatutjämningsfond skulle procenttalen bli 40 resp. 35.

En på endast ett år genomförd skärpning kan framför allt för egenföretaga- re men även för aktiebolag — trots förslaget om sänkning av den statliga bolagsskattesatsen — bli alltför häftig. Det faktiska läget är ju tyvärr att många företagare år efter år utnyttjat lagerreserveringsmöjligheterna max- imalt och inte planmässigt byggt upp ett eget beskattat kapital. En plötslig vinstning i dessa företag ställer stora krav på likviditeten och det ärinte säkert att egen resurser och bankkrediter räcker. I och för sig livskraftiga företag kan då tvingas inställa betalningarna eller i vart fall allvarligt hindras i sin utveckling.

Den ovan påtalade likviditetseffekten torde särskilt gälla för egenföretaga- ren men kan också bli mycket kännbar för det aktiebolag som inte har kommunal skatt att avdra för tidigare år och som 1984 går med vinst. även bortsett från reserveringsupplösningen. Den likvida situationen för ett vinstgivande aktiebolag kan även samma år påverkas av reglerna om tvångsinbetalning till riksbanken enligt lagen om inbetalning på särskilt investeringskonto. Även andra pålagor kan tillkomma.

Jag tror att det allmänna syftet med de nya skattereglerna skulle kunna nås utan alltför påtagliga olägenheter om. som föreslagits ovan. övergången kunde göras något mjukare.

Sveriges föreningsbankers förbund anför:

I betänkandet redovisas bl. a. förslag om att den statliga inkomstskatten för aktiebolag och vissa ekonomiska föreningar sänks från 40 till 32 procent. Detta innebär att ekonomiska föreningar ingående i föreningsbanksrörelsen föreslås få den lägre skattesatsen 32 procent. SFF har inget att erinra mot detta förslag.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1983/84:64 72

TOR anför:

De föreslagna reglerna avses träda i kraft den 1 januari "1984 för att första gången tillämpas vid 1985 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock alltjämt tillämpas i fråga om beskattningsår som har påbörjats före ingången av år 1984.

Ikraftträdandebestämmelserna kan leda till att för ett och samma företag olika statliga skattesatser skall tillämpas för skilda förvärvskällor vid 1985 års taxering. Ett rörelsedrivande företag med räkenskapsåret den 1 september— 31 augusti skall vid 1985 års taxering för beskattningsåret den I september l983 — 31 augusti 1984 beskattas enligt nuvarande regler. Har företaget dessutom haft inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital under kalenderåret 1984 synes också de nya reglerna bli tillämpliga. Det är inte tillåtet att använda brutet räkenskapsår för inkomst av tillfällig förvärvsverk- samhet eller kapital (prop. 1978/79142 s 29 f). Inkomst av tillfällig förvärvs- verksamhet eller kapital under kalenderåret 1984 är därför att hänföra till ett beskattningsår som inte har påbörjats före ingången av år 1984. För sådana inkomster skall enligt ikraftträda ndebestämmelserna de nya reglerna tilläm- pas. Enligt TORs uppfattning böt." ikraftträdandebestämmelserna justeras så att samma regler blir tillämpliga på en skattskyldigs samtliga inkomster.

TOR vill också peka på en praktisk fråga i sammanhanget. Det är nödvändigt att en särskild rutin utarbetas så att debiteringsmyndigheterna under den tid då både en tillämpning av äldre och nya regler kan förekomma görs uppmärksam på vilka regler som skall tillämpas för att kunna använda rätt skattesats vid debiteringen av statlig inkomstsskatt. Lokala skattemyn- digheten torde av de uppgifter som normalt finns tillgängliga inte kunna bedöma vilka regler som skall tillämpas.

TCO anför:

TCO tillstyrker förslaget i den del som avser reduceringen av varulager- nedskrivningen. Därmed inte bara breddar man basen för beskattningsun- derlaget och får ett värde som bättre svarar mot den faktiska vinsten än vad fallet är i dag. Genom en sådan förändring uppnår man också en ökad neutralitet vad gäller skattetryckets fördelning mellan företag med stora respektive små eller obefintliga varulager. Även sett utifrån lagernedskriv- ningens konsolideringsfunktion är förslaget enligt TCOs mening väl avvägt. Den kanske mest avgörande aspekten är emellertid att förslaget torde minska företagens benägenhet att binda kapitalet. ] stället torde den föreslagna åtgärden öka riskkapitalets rörlighet. Den sistnämnda effekten torde inte minst förstärkas av förslaget att sänka skattesatsen för den statliga inkomstskatten. TCO som sedan länge pekat på vikten av att få större rörlighet för riskkapitalet har därför inte heller någon invändning mot förslaget i denna del.

4 Särskilt investeringskonto

Kammarrätten i Göteborg anför: Enligt kammarrättens mening skulle 1 % vinna på att innehållet i fjärde stycket fogades in i första stycket t. ex. antingen så att detta byggdes ut enligt följande. "Svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening — dock ej aktiebolag eller ekonomisk förening som avses i 24 # 3 mom kommunalskatte- lagen (1928:370) —samt svensk sparbank — — — denna lag.” eller så att det till

• Sida 73
•  Original

Prop. 1983/ 84:64 73

stycket lades en andra mening av följande innehåll "Vad nu sagts gäller inte aktiebolag eller ekonomisk förening som avses i 24 ä 3 mom kommunalskat- telagen (l928:370)". .

[2 & första stycket framgår inte med önskvärd tydlighet vilka beskattnings- år som avses i de fall företaget förlänger sitt räkenskapsår. Kammarrätten föreslår därför att stadgandet ges följande lydelse in fine. "— — — eller — om företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras är1984 eller är 1985 — år 1985 och 1986 respektive år I 984 och 1986. "

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har inte något att invända mot att skyldigheten att göra inbetalningar till särskilt investeringskonto utsträcks till att avse även 1984 års vinster.

Företagareförbunde! SFR anför:

Systemet med inbetalning på särskilt investeringskonto är till skada särskilt för expansiva företag. Sådana företag har ofta en god lönsamhet, men på grund av att de äri tillväxt är likviditeten ofta dålig. Genom inbetalningsskyl- digheten dras pengar för ytterligare expansion undan. Särskilt besvärande är detta då det handlar om företag i verksamheter som inte kräver nämnvärda investeringar i utrustning eller byggnader. Då sker en 2-årig räntelös låsning av de inbetalda medlen.

[ detta sammanhang vill vi passa på att förorda liberaliseringar i det frivilliga allmänna investeringsfondsystemet. Användandet av detta system anser vi böra stimuleras. Således bör de på Riksbanken insatta medlen vara räntebärande. Vidare bör reglerna utformas så, att det lättare kan förutses om och när de avsatta medlen får lyftas.

PK-banken anför:

PKbankcn ställer sig liksom tidigare avvisande till att också bankerna skall tvingas göra inbetalning på särskilt investeringskonto och att dispensregeln inte är utformad så att den möjliggör undantag för bl. a. bankerna. Bankernas investeringsbehov är inte av den art och omfattning att bankerna kan dra nytta av de fördelar som det särskilda investeringskontot medför.

SBEF anför:

SBEF anser att lagens tillämplighet inte skall utvidgas sa att den också omfattar 1984 års vinster. SBEF avstyrker därför förslaget.

Om förslaget ändock skulle genomföras finner SBEF det mycket angeläget att en ändring görs i 7 så av den aktuella lagen. Nämnda bestämmelse innebär bl. a. att den särskilda investeringsfondcn inte får tas i anspråk för byggnadsarbeten på fastigheter som är ornsättningstiI/gångar. SBEFanser att denna begränsning under alla förhållanden bör slopas. Bakgrunden härtill är följande.

Lagen om allmän investeringsfond och liknande äldre "frivilliga" fondav- sättningar har innehållit samma begränsning som den nu berörda. Eftersom hitintills enligt praxis alla typer av fastigheter inklusive byggföretagcns egna driftfastigheter utgjort omsättningstillgångar har begränsningen lett till att fonderna endast kunnat utnyttjas av byggföretaget] för maskinim-esteringar o. d. Med hänsyn till det förhållandevis ringa behovet av sådana investering- ar har fondavsättningar i mycket liten utsträckning utnyttjats av företagen.

När den obligatoriska skyldigheten till vinstfondavsättning infördes fanns

• Sida 74
•  Original

Prop. 1983/84:64 74

också i denna lag en begränsning i fråga om möjligheten att använda fonden för investeringar i omsättningsfastigheter. För många byggföretag innebar detta att fondmedlen över huvud taget inte kunde utnyttjas för investeringar. Skatteutskottet. som gjordes uppmärksam på detta förhållande, förordade därför en generös tillämpning av möjligheterna till förtida återbetalning av vinstfondmedlcn. Skatteutskottets uttalande hade emellertid ingen praktisk betydelse eftersom någon ändring i fråga om användningen av fondmedlen inte vidtogs.

En viss förbättring jämfört med tidpunkten för vinstfondsavsättningen har i och för sig skett i så måtto att byggnadsföretagen nu kan använda fondmedlen för investeringar i egna driftfastigheter såsom egna kontor. förråd och liknande. Detta sammanhänger med att dylika fastigheter. som förvärvas av ett byggföretag i princip fr. o. m. den .I januari "1983. inte kommer att utgöra omsättningstillgångar (SFS l9812295).

Som det har visat sig har dock även dessa bestämmelser sin begränsning. De blir sålunda enligt ett avgörande av regeringsrätten inte tillämpliga om driftbyggnadcn uppförs på mark som företaget förvärvat före den nya lagstiftningen. Sådan mark (fastighet) är regelmässigt omsättningstillgång hos ett byggföretag. När företaget uppför en egen driftbyggnad på sådan mark kommer hela fastigheten att förbli omsättningstillgång. Med hänsyn till att uppförandet av egna driftfastigheter mycket ofta bara kan bli aktuellt på redan innehavd mark, är alltså möjligheten att använda den särskilda investeringsfondcn för ändamålet begränsat.

SBEF kan inte se några principiella betänkligheter med att slopa begräns- ningen avseende fastigheter so-zn utgör omsättningstillgångar. I kommunal- skattelagen finns sålunda numera regler av innebörd att en fastighets skattemässiga anskaffningsvärde skall reduceras i den mån investeringsfon- der eller liknande fonder utnyttjats för arbeten på byggnaden. Dessa bestämmelser gäller oavsett vilken skattemässig karaktär fastigheten har.

När ett byggföretag avyttrar en omsättningsfastighet som uppförts med utnyttjande av den särskilda investeringsfondcn. beskattas skillnaden mellan försäljningspris och det mot fonden nedskrivna anskaffningsvärt'lct.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts anser SBEF att —oavsctt om lagen om inbetalning på särskilt investeringskonto utvidgas till att omfatta också 1984 års vinster eller inte — att begränsningen ifråga om utnyttjande av den särskilda investeringsfonden för fastigheter som utgör lagertillgångar bör slopas. Därigenom skulle också ett byggföretag kunna använda fonderna för investeringar, vilket eljest knappast blir möjligt med hänsyn till det förhållandevis begränsade behovet av maskininvcsteringar hos dessa fö- retag.

Svenska jörsäkringsbolags riksförbund anför:

Vad gäller förlängningen av "tagen om inbetalning på särskilt investerings- konto motsätter sig riksförbundet den bestämt för försäkringsbolagens del. Lagen gäller endast aktiebolag och får därmed en konkurrenspåvcrkande effekt för försäkringsaktiebolagen i förhållande till ömsesidiga försäkrings- bolag. Särskilt orimliga blir konsekvenserna av lagen för livförsäkringsak- tiebolag som skulle tvingas sätta av stora belopp på räntelöst konto i riksbanken. Uppkomsten av överskott i livförsäkringsbolag har till stor del sin förklaring i det låga ränteantagande som ingår i de av regeringen och försäkringsinspektionen aktuariellt fastställda grunder för beräkning av premier som enligt försäkringsrörclselagen måste finnas för livförsäkringsbo-

• Sida 75
•  Original

Prop. 1983/84:64 . 75

lag. Skillnaden mellan ränteantagandet i grunderna och de faktiskt rådande räntenivåerna har gjort att överskotten blivit stora. Sådana av speciella förså'tkringstekniska skäl uppkomna överskott kan enligt riksförbundets mening ej jämställas med vinster inom andra delar av näringslivet. Om livförsäkringsaktiebolagen tvingas sätta av pengar på räntelöst konto blir försäkringstagarna direkt lidande genom minskad återbäring. Principen i livförsäkringsverksamheten är att allt överskott skall gå tillbaka till försäk- ringstagarna för att i möjligaste mån inflationsskydda försäkringssparandet. Nya försäkringsrörelselagen (SFS l982z7l3) innehåller ett direkt förbud mot vinstutdelning till aktieägare eller garanter i livbolag.

Även i sakförsäkringsaktiebolag får inbetalning på räntelöst konto negati- va vcrkningar för försäkringstagarna genom att bolagens möjligheter att uppfylla de konsolideringskrav som ställs i försäkringsrörelselagen blir mindre, vilket i sin tur kan leda till premiehöjningar. Sakförsäkringsaktiebo- lag måste vidare — liksom ömsesidiga försäkringsbolag — redovisa en viss öppen konsolidering särskilt med hänsyn till internationella återförsäkrings- förbindelser.

Svenska revisorsamftmdet SRS anför:

Samfundet har inget att erinra mot förslaget att förlänga reglerna om avsättning till den särskilda investeringsfonder] vad gäller justerade vinster över 1 miljon kronor.

TCO anför:

Förlängningen av lagstiftningen om inbetalning till särskilt investerings- konto innebär att man förstärker den investeringsstimulans som denna lag tveklöst innebär. Den stramare styrning av vinsterna mot investeringar är enligt TCOs mening en värdefull ekonomisk-politisk stimulans. TCO vill därför tillstyrka förslaget även i denna del.

• Sida 76
•  Original

minab/gomb Stockholm 1983