om tjänsteexportfrågor
Regeringens proposition
1984/85: 140
om tjänsteexportfrågor;
beslutad den 14 mars 1985.
Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
MATS HELLSTRÖM
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen redovisas en rad åtgärder för att främja tjänsteexporten. En tjänstehandelsdelegation med representanter för myndigheter och nä-
ringslivet m. fl. avses tillsättas av regeringen. Delegationen skall tjäna som
ett forum för informationsutbyte och diskussion i syfte att främja och utveckla tjänstehandeln. Sveriges exportråd föreslås få en större roll vad
avser exportfrågor på tjänsteområdet. Det särskilda konsultstödet, riktat
mot u-länder och administrerat av exportrådet, utvidgas till att omfatta samtliga länder. Vidare avses en del av medlen för stöd tll svensk projektexport under en försöksperiod administreras i Singapore av nämnden för
svensk projektexport i särskild sammansättning. Försök inleds även med en datoriserad förmedling av information kring internationella projekt.
Reglerna för exportkreditgarantigivning ses över så att tjänsteexportområdet ges en klarare markering. De ändamål för vilka allmänna och särskilda investeringsfonder nu får tas i anspråk utsträcks till att avse även kostnader för att främja tjänsteexport. I anslutning härtill läggs förslag till änd-
ringar i lagstiftningen om investeringsfonder.
I Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 140
I Förslag till Lag om ändring i lagen (1979: 609) om allmän investeringsfond
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1979: 609) om allmän investeringsfond skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
Sy!
Allmän investeringsfond får tas i anspråk för följande ändamäl, nämligen för
a) kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på en här i riket belägen byggnad, som inte utgör omsättningstillsgång i rörelse eller är avsedd att användas som bostad, och för avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av en sådan byggnad,
b) avskrivning av inventarier b) avskrivning av inventarier som, om de inte utgör transportme- som, om de inte utgör transportmedel i internationell trafik, är av- del i internationell trafik, är avsedda att användas i här I riket be- sedda att användas här i riket, samt driven verksamhet, samt ombygg- ombyggnad av fartyg eller luftfarnad av fartyg eller luftfartyg och tyg och kostnader för reparation av kostnader för reparation av fartyg fartyg eller luftfartyg, eller luftfartyg,
c) kostnader för främjande av skogsbruk eller för reparations- och andra underhållsarbeten på en här i riket belägen markanläggning, som inte utgör omsättningstillgång i rörelse, och för avskrivning av den del av en sådan markanläggnings anskaffningsvärde som får dras av genom ärliga värdeminskningsavdrag,
d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller tillredningsarbete i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,
€e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos företaget,
f) kostnader för att främja avsätt- f) kostnader för att främja avsättningen utomlands av varor som till- ningen utomlands av tjänster från verkas här i riket. svenska företag och varor som till-
verkas här i riket.
Belopp, som har avsatts till allmän investeringsfond, får tas i anspråk endast för arbete som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför sig till tid efter bokslutsdagen.
lanspråktagande av allmän investeringsfond för ändamål som anges i första stycket e) får göras endast av företag som bedriver industriell tillverkning.
Ianspråktagande av allmän inves- Ianspråktagande av allmän investeringsfond får inte avse begagnade teringsfond får inte avse begagnade inventarier. I fråga om inventarier inventarier. I fråga om inventarier som företaget har anskaffat från nä- som företaget har anskaffat från näringsidkare med vilken företaget är ringsidkare med vilken företaget är
! Senaste lydelse 1983: 668.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
förbundet i väsentlig ekonomisk förbundet i väsentlig ekonomisk
intressegemenskap får fonden tas i intressegemenskap får fonden tas i anspråk endast om inventarierna anspråk endast om inventarierna
bar tillverkats under beskattnings- har tillverkats under beskattnings-
året. året. Om det finns särskilda skäl.
Jår regeringen medge undantag
från det i första stycket b) angivna
kravet på att inventarierna skall
vara avsedda att användas här i
riket.
Om allmän investeringsfond enligt beslut enligt 4 § fär tas i anspråk för
arbete som avses i första stycket a) eller c), får företaget, såvida arbetet
hänför sig till flera beskattningsår och avdrag på grund av arbetet inte redan har skett, under det sista året ta investeringsfonden i anspråk för
avskrivning av tillgångarna eller för täckande av kostnaderna med högst ett
belopp som svarar mot uppkomna kostnader under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts gäller också i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg eller i fråga om byggnadsinventarier och markinventarier enligt
kommunalskattelagen (1928: 370).
Med byggnader, inventarier och markanläggningar förstås vid tillämpning av första stycket tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas
enligt de bestämmelser som gäller för byggnader, maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier respektive markanläggningar.
Som inventarier anses inte tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
2¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1982: 1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1982: 1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
78!
Särskild investeringsfond får tas I anspråk för följande ändamål, nämligen för
a) kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på här i riket
belägen byggnad, som inte utgör lagertillgång eller är avsedd att användas
som bostad, och för avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av sådan
byggnad,
b) avskrivning av inventarier b) avskrivning av inventarier
som, om de inte utgör transportme- som, om de inte utgör tränsportmedel i internationell trafik, är av- del i internationell trafik, är av-
sedda att användas i här i riket be- sedda att användas här i riket, samt
driven verksamhet, samt ombygg- ombyggnad av fartyg eller luftfarnad av fartyg eller luftfartyg och tyg och kostnader för reparation av
kostnader för reparation av fartyg fartyg eller luftfartyg, eller luftfartyg,
c) kostnader för främjande av skogsbruk eller underhåll av markanlägg-
ning här i riket och för avskrivning av sådan del av anskatfningsvärdet av
markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,
d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller tillred-
ningsarbete i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,
e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos företaget.
f) kostnader för att främja avsätt- f) kostnader för att främja avsättningen utomlands av varor som till- ningen utomlands av tjänster från verkas här i riket. svenska företag och varor som till-
verkas här i riket.
Belopp, som har avsatts till särskild investeringsfond, får tas i anspråk
endast för arbete som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför sig till tid efter bokslutsdagen. lanspråktagande av särskild investeringsfond för ändamål som anges i
första stycket e) får göras endast av företag som bedriver industriell
tillverkning.
lanspråktagande av särskild in- lanspråktagande av särskild in-
vesteringsfond får inte avse begag- vesteringsfond får inte avse begag-
nade inventarier. I fråga om inven- nade inventarier. I fråga om inventarier som företaget har anskaffat tarier som företaget har anskaffat från näringsidkare med vilken före- från näringsidkare med vilken före-
taget är förbundet i väsentlig eko- taget är förbundet i väsentlig eko-
! Senaste lydelse 1983: 671.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
nomisk intressegemenskap får fon- nomisk intressegemenskap får fon-
den tas i anspråk endast om inven- den tas i anspråk endast om inven-
tarierna har tillverkats under be- tarterna har tillverkats under be-
skattningsåret. skattningsåret. Om det finns sär-
skilda skäl, får regeringen medge
undantag från det i första stycket b)
angivna kravet på att inventarierna
skall vara avsedda att användas
här i riket.
Om särskild investeringsfond enligt beslut enligt 6 § får tas i anspråk för arbete som avses i första stycket av eller c), får företaget. såvida arbetet
hänför sig till flera beskattningsår och avdrag på grund av arbetet inte
redan har skett, under det sista året ta fonden i anspråk för avskrivning av
tillgångarna eller för täckande av kostnaderna med högst ett belopp som
svarar mot uppkomna kostnader under de ifrågavarande åren. Vad nu
sagts gäller också i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och i fråga om byggnadsinventarier och markinventarier.
Med byggnader, inventarier och markanläggningar förstås vid tillämp-
ning av denna lag tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de
bestämmelser som gäller för byggnader, maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier respektive markanläggningar. Motsvarande gäller i fråga om byggnadsinventarier och markinventarier. Som inventarier anses dock inte tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928: 370).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
3¶Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979: 610) om allmän investeringsreserv
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
88 Allmän investeringsreserv får tas i anspråk för följande ändamål, nämligen för
a) kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på en här i
riket belägen byggnad, som inte utgör omsättningstillgång i rörelse eller är avsedd att användas som bostad, och för avskrivning av ny-, till- eller
ombyggnad av en sådan byggnad,
b) avskrivning av inventarier b) avskrivning av inventarier
som, om de inte utgör transportme- som, om de inte utgör trunsportme-
del i internationell trafik, är av- del i internationell trafik, är avsedda att användas i här i riket be- sedda att användas här i riket, samt driven verksamhet, samt ombygg- ombyggnad av fartyg eller luftfarnad av fartyg eller luftfartyg och tyg och kostnader för reparation av
kostnader för reparation av fartyg fartyg eller luftfartyg,
eller tuftfartyg. c) kostnader för främjande av skogsbruk eller för reparations- och andra underhållsarbeten på en här i riket belägen markanläggning, som inte utgör omsättningstillgång i rörelse, och för avskrivning av den del av en sådan markanläggnings anskaffningsvärde som får dras av genom årliga värde-
minskningsavdrag, d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller tillred-
ningsarbete i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket, e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utveck-
lingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos den skatt-
skyldige, f) kostnader för att främja avsättningen utomlands av varor som här i riket tillverkas.
Belopp, som har avsatts till allmän investeringsreserv, får tas i anspråk
endast för arbete som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför sig till tid efter bokslutsdagen.
Ianspråktagande av allmän investeringsreserv för ändamål som anges i
första stycket e) får göras endast av skattskyldig som bedriver industriell
tillverkning. lanspråktagande enligt första stycket d)-f) får göras endast
efter särskilt medgivande av regeringen eller, efter regeringens bemyndi-
gande, statens industriverk. lanspråktagande av allmän investeringsreserv får inte avse begagnade inventarier och föremål avsedda för utsmyckning av kontorslokaler. I fråga om inventarier som den skattskyldige har förvärvat från näringsidkare med vilken han är förbunden i väsentlig ekonomisk intressegemenskap får allmän investeringsreserv tas i anspråk endast om inventarierna har tillverkats under beskattningsåret.
I Senaste lydelse 1983:669.
Nuvarande lydelse Föresla gen Ivdelse
I fråga om anskaffning av personbil som avses i vägtrafikkungörelsen (1972:603) får allmän investeringsreserv tas i anspråk endast om bilen är avsedd för yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse.
I fråga om anskaffning av båt som avses i 2 § sjölagen (1891: 35 s. 1) får
allmän investeringsreserv tas ti anspråk endast om båten är avsedd för yrkesmässigt bedrivet fiske.
Med byggnader, inventarier och markanläggningar förstås vid tillämpning av första stycket tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för byggnader, maskiner och andra för
stadigvarande bruk avsedda inventarier respektive markanläggningar. Som inventarier anses inte tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningar-
na till 29. & kommunalskattelagen (1928: 370).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1980: 456) om insättning på tillfälligt vinstkonto
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1980: 456) om insättning på uillfälligt vinstkonto skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
78!
Vinstfond får tas i anspråk för följande ändamål, nämligen för
a) kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på här i riket belägen byggnad, som inte utgör lagertillgång eller är avsedd att användas som bostad, och för avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av sådan byggnad.
b) avskrivning av inventarier b) avskrivning av inventarier som, om de inte utgör transportme- som, om de inte utgör transportmedel i internationell trafik, är av- del i internationell trafik, är avsedda att användas / här i riket he- sedda att användas här i riket, samt driven verksamhet, samt ombygg- ombyggnad av fartyg eller luftfarnad av fartyg eller luftfartyg och tyg och kostnader för reparation av kostnader för reparation av fartyg fartyg eller luftfartyg, eller luftfartyg,
c) kostnader för främjande av skogsbruk eller underhåll av markanläggning här i riket och för avskrivning av sådan del av anskaffningsvärdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,
d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller tillredningsarbete i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,
e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utveck- Engsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos företaget,
f) kostnader för att främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas här I riket.
Belopp. som har avsatts till vinstfond, får tas i anspråk endast för arbete som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför sig till tid efter bokslutsdagen.
Ianspråktagande av vinstfond för ändamål som anges i första stycket e) får göras endast av företag som bedriver industriell tillverkning.
Janspråktagande av vinstfond får inte avse begagnade inventarier. I fråga om inventarier som företaget har anskaffat från näringsidkare med vilken företaget är förbundet i väsentlig ekonomisk intressegemenskap får fonden tas i anspråk endast om inventarierna har tillverkats under beskattningsåret.
Om vinstfond enligt beslut enligt 6 § får tas i anspråk för arbete som avses i första stycket a) eller c), får företaget, såvida arbetet hänför sig till flera beskattningsår och avdrag på grund av arbetet inte redan har skett, under det sista året ta fonden i anspråk för avskrivning av tillgångarna eller för täckande av kostnaderna med högst ett belopp som svarar mot uppkomna kostnader under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts gäller också i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg eller i fråga om
! Senaste lydelse 1983: 670.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tillgångar som avses i punkt 3 tredje stycket och punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § samt i punkt 7 andra och tredje styckena och punkt
16 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 29 § kommunalskattela-
gen (1928: 370).
Med byggnader, inventarier och Med byggnader, inventarier och
markanläggningar = förstås = vid markanläggningar — förstås = vid tillämpning av första stycket till- tillämpning av första stycket tillgångar som vid inkomsttaxeringen gångar som vid inkomsttaxeringen
behandlas enligt de bestämmelser behandlas enligt de bestämmelser
som gäller för byggnader, maskiner som gäller för byggnader, maskiner och andra för stadigvarande bruk och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier respektive avsedda inventarier respektive
markanläggningar. Som inventarier markanläggningar. Som inventarier anses dock inte tillgångar som anses dock inte tillgångar som
avses i punkt 5 av anvisningarna till avses i punkt 6 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. 29 § kommunalskattelagen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
Utdrag UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1985-03-14
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon. Hjelm-Wallén, Boström, Bodström,
Göransson, Gradin, R. Carlsson. Holmberg, Hellström, Thunborg, Wick-
bom
Föredragande: statsrådet Hellström
Proposition om tjänsteexportfrågor
1¶Inledning
Mot bakgrund av den växande betydelsen av den internationella tjänstehandeln har en särskild utredare! haft i uppdrag att studera möjligheterna att stimulera och utveckla den svenska tjänsteexporten inom den privata
sektorn. Utredaren har presenterat sina förslag i betänkandet
(SOU 1984: 33) Handla med tjänster. En sammanfattning av betänkandet
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Betänkandet har
remissbehandlats. En sammanställning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Olika former av främjande av export av tjänster har förekommit tidigare. Den exportfrämjande verksamhet som redan nu bedrivs av Sveriges exportråd har visserligen haft sin tyngdpunkt på varuområdet men såväl tjänster som olika kombinationer mellan varor och tjänster har även tidi-
gare fått stöd. De medel som står till exportrådets förfogande har därvid använts för såväl varu- som tjänsteexport. Ett ökat inslag av stöd till
tjänsteexport är naturligt i framtiden med hänsyn till denna exports växande betydelse.
Därutöver har särskilda insatser inletts för att främja tjänsteexporten från speciella sektorer. Åtgärder har här vidtagits för att öka exporten av
tjänster från statliga myndigheter och bolag bl. a. i syfte att komplettera det
privata kunnandet (prop. 1980/81: 171, NU 58, rskr 426). Vidare har åtgärder inletts för att främja en ökad export av tjänster från den kommunala
! Generaldirektören Lars Ag.
och landstingskommunala sektorn i samverkan med näringslivet (prop
1983/84: 168, NU 40, rskr 382). Enligt vad jag har erfarit avser chefen för
civildepartementet att föreslå regeringen att lägga fram förslag senare i vår om ytterligare insatser för att främja sådan export.
Bevakningen av olika internationella organ som finansierar utvecklingsprojekt har under senare tid förstärkts (prop 1980/81:141, NU 58. rskr 426). Sådana projekt har i många fall ett stort tjänsteinnehåll som väl
passar svenskt kunnande. Sedan budgetåret 1977/78 utgår statligt stöd till förinvesterings- och förprojekteringsstudier för särskilda exportfrämjande projekt avseende konsultföretag vilka arbetar med förstudier eller anbud som omfattar vissa utvecklingsprojekt i u-länder (prop 1976/77:83, NU 47, rskr 332). Stöd
lämnas även till förprojekterings-, seminarie- och utbildningsverksamhet samt till anbudskostnader för att främja den svenska exporten av systemleveranser till stora industri- och anläggningsprojekt (prop 1978/79:123
bil. 2, NU 59, rskr 415 och prop 1983/84:190 bil. 5, NU 40, rskr 382).
Dessa stöd utgör en påtaglig stimulans till exporten av tjänster.
Turismen är en sektor med ökande betydelse inom den internationella tjänstehandeln. Turismens betydelse för betalningsbalansen och syssel-
sättningen är stor. Staten har under senare år förstärkt insatserna för att främja turismen. Bl.a. har det exportfrämjande inslaget i Sveriges turist-
råds verksamhet fått en ökad betydelse (prop 1983/84: 145, KrU 22 rskr 353).
Den nu presenterade tjänsteexportutredningen belyser förutsättningarna för en ökad tjänsteexport från privata företag men syftar också till att ta ett mer samlat grepp på tjänsteexportområdet.
I betänkandet presenteras uppgifter om den svenska tjänstesektorn, svensk tjänstehandel samt internationell tjänstehandel. Vidare diskuteras
förutsättningar och möjligheter för en ökad svensk tjänsteexport bl. a. mot bakgrund av olika angivna hinder för tjänstehandel. 1 betänkandet ges
också förslag som är inriktade på generella stöd och som skall vara tillgängliga för alla intresserade företag.
Riksdagen har nyligen uttalat att den betraktar tjänstesektorn som ett mycket intressant utvecklingsområde för svensk utrikeshandel (NU 1984/85:2, rskr 85).
Jag avser att i avsnitt 2 behandla olika bakgrundsfaktorer i samband med
tjänsteexport och i avsnitt 3 ta upp vissa förslag som syftar till att främja en ökad tjänsteexport. De frågor som jag tar upp i avsnitt 3 har till övervägande del behandlats av tjänsteexportutredningen.
2¶Bakgrund
2.1 Den långsiktiga samhällsomvandlingen
De långsiktiga förändringarna i produktion och efterfrågan har historiskt sett följt ett ganska likartat mönster i olika länder. Till en början domineras
den ekonomiska verksamheten av jordbruksnäringar. Detta utvecklingsstadium avlöses så småningom av en industriell period då svsselsättningen inom jordbruket sjunker och ersätts med en industriell expansion.
Denna industriella utvecklingsfas — som för Sveriges vidkommande nådde sitt maximum under 1960-talet — avlöses sedan av en allt starkare
tillväxt inom tjänstesektorerna. Detta har ibland kallats den postindustri-
ella utvecklingsfasen. En stor del av de högst utvecklade industriländerna i väst anses sedan ett antal år ha inlett denna tredje utvecklingsfas.
Denna allmänna utvecklingsbild kan behöva nyanseras i väsentliga av-
seenden. Under senare årtionden har vi exempelvis sett uppkomsten av nya industriländer som aldrig — bl. a. av territoriella skäl — har utvecklat sitt jordbruk utan mer eller mindre direkt gått in i en industriell utvecklingsepok. Exempel på detta är Hongkong och Singapore.
Även en del av de högst utvecklade industriländerna befinner sig just nu i en period när industrin på nytt växer. Bakgrunden till detta är stora balansrubbningar orsakade av bl.a. de kraftigt höjda oljepriserna. För att betala en snabbt växande oljenota har flera viktiga industriländer fått lägga
en ökad vikt vid den industriella produktionen för att därigenom skapa
produkter som kan exporteras som motvikt till de stigande oljekostnaderna.
Sammantaget gäller emellertid att en allt större del av efterfrågan riktar sig mot tjänsteområdet och en allt större del av sysselsättningen återfinns i produktionen av privata och offentliga tjänster. För svenskt vidkommande har en stor del av tillväxten inom tjänstesektorerna under efterkrigstiden skett i offentlig regi. Men den grundläggande bilden är ändå densamma
även i länder som USA där en del av motsvarande verksamhet sker i privat
regi. I såväl USA som Sverige ligger andelen sysselsatta inom tjänsteproduktionen i vid mening vid ca två tredjedelar av totala antalet sysselsatta. Varuproduktionen, inkl. jordbruk, extraktiv verksamhet och byggande.
svarar för den återstående tredjedelen. Trots att det i många fall finns en enkel och klar åtskillnad mellan varu-
och tjänsteproduktion är det tydligt att varu- och tjänsteproduktionen ofta
står i ett ömsesidigt beroende tll varandra. Detta gäller exempelvis mellan utbildnings- och forskningsinsatserna i ett land och den industriella utveck-
lingen. Utan bredd och djup i utbildningen har industrin små möjligheter att utvecklas. Utan ordentliga satsningar på såväl grundforskning som
tillämpad forskning kommer ett lands industri att ha svårt att hävda sig i den internationella konkurrensen. Likaså kan man peka på den allmänna betydelse för produktionsvillkoren som samhällets insatser för hälsovård
och sjukvård etc. har. Den offentliga tjänsteproduktionen tillhandahåller
således en rad av de bastjänster som är en förutsättning för näringslivets
egen verksamhet.
Men I ett högt utvecklat industriland blir samverkan mellan varu- och tjänsteproduktionen betydligt mera direkt än så. På flera för Sverige vikti-
ga industriella avsnitt sker f.n. en direkt integration mellan varu- och tjänsteproduktionen. En sådan integration kan utgå från investeringar i anläggningar o.d. som kompletteras med tjänster av olika slag. Integrationen kan också utgå från tjänster vilka kompletteras med varor av olika
slag. Detta leder till utveckling av hela system för exportmarknaderna.
Företagen utvecklas därmed till kvalificerade distributörer av hela system
baserade på en mängd underleverantörer eller affärspartners. Denna förskjutning mot en allt högre grad av systemleveranser leder till en förändring av industrisamhället och också till nya typer av sysselsättning. Utvecklingen kommer troligen att ske i allt snabbare takt.
Exempel på integration mellan tjänster och varor är utvecklingen på datorområdet där själva datorn endast utgör en del i den större produkt som inte bara innehåller programmeringen av datorn utan även utgörs av kunskaperna om hur den organisatoriskt skall kunna inpassas i verksamheten och ges en optimal användning.
Ett annat exempel är robottillverkningen där den industriella roboten endast utgör instrument för förverkligandet av en i många fall omfattande omorganisation av tillverkningsprocessen.
Ytterligare exempel kan vara truckföretaget som erbjuder tjänster i form
av handböcker, kurser och datorsimuleringar som komplement till den
traditionella truckleveransen. Vidare kräver en maskinleverans ofta betydande kompletteringstjänster av typ underhåll och service. Serviceföretag
som specialiserar sig på drift av t.ex. hotell kan medverka även vid byggandet.
Försäljningen av en dator eller en robot innefattar således inte längre bara en vara utan kring denna produkt grupperas en större eller mindre krets av tjänster, utan vilka varan knappast kan användas. På motsvarande sätt kan kring en tjänst grupperas olika typer av varor.
Den långsiktiga utvecklingen från ett industri- till ett tjänstesamhälle kan således inte uppfattas som en process där ett utvecklingsstadium avlöser ett annat utan snarare som en fördjupning av den industriella utvecklingen där den strikta åtskillnaden mellan varor och tjänster blir allt svårare att
upprätthålla. De ömsesidiga beroendena mellan varorna och tjänsterna
växer i betydelse. Beskrivningen av den nuvarande utvecklingsfasen som ett postindustriellt samhälle är därför knappast relevant. Snarare torde förändringarna leda till ett ”tjänsteindustriellt” samhälle där varor och tjänster alltmer sammanförs i produktion av integrerade system. Detta
gäller givetvis också inriktningen av den svenska exporten.
I denna allmänna utvecklingsbild ingår självfallet även tramväxten av mer renodlade tjänsteformer. Detta gäller särskilt för viktiga delar av den
offentliga tjänsteproduktionens område där tjänsterna produceras och ef-
terfrågas med en relativt svag knytning till den industriella produktionen.
2.2 De allmänna egenskaperna hos tjänsteprodukterna
Tjänster definieras ofta genom att man anger egenskaper och karaktärsdrag. Dessa kan enligt tjänsteexportutredningen åskådliggöras på följande
sätt genom en jämförelse med förhållanden för varor.
Varor Tjänster År pätagliga År immateriella Kan demonstreras Kan ej effektivt före köp demonstreras, utan säljs genom beskrivningar och referenser Indirekt kontakt möjlig Direktkontakt oftast nöd- (t.ex. broschyrer och vändig varuprov) Produktion skild från Produktion och konsumtion konsumtion (där emellan hänger ihop och är ofta samligger t. ex. lagring och tidig (t.ex. tandvård). transport) Kunden deltar ibland i processen (t. ex. utbildning) Äganderätt övergår vid Ingen äganderätt övergår inköp normalt (undantag t. ex. när tjänsten är inkapslad i en vara eller vid överlåtelse eller upplåtelse av rättigheter genom licenser) Kan säljas vidare Kan normalt ej säljas vidare (samma undantag som ovan) Kan lagras hos säljare Kan ej lagras och köpare
För att ge en ytterligare dimension till tjänstesektorernas karaktärsdrag
och en illustration till hur dessa kan variera mellan olika typer av tjänster
presenteras nedan en ram inom vilken de flesta tjänster kan rymmas.
Enkel och repetitiv — Specialarrangerad och (stådning) professionell (Konsulttjänster) Personlig kontakt — Kontakt med ett system (detaljhandel) (bankomat) Kapitalintensiv — Personalintensiv (vård, (transporter) utbildning) Konsumenttjänst (1 vält) — Industritjänst (teknologisk tjänst) En enhet (enskild restau- — Nätverk rang) trestaurangkedjor)
Tjänstesektorn rymmer således ett mycket stort spektrum av olika ekonomiska aktiviteter. Samtidigt finns det en rad olika egenskaper som skiljer tjänster från varor.
2.3 Den svenska tjänstesektorn
Tjänstesektorn utgör en stor och växande del av den svenska produktionen och sysselsättningen. Tjänstesektorn har visat en stadig tillväxt under hela efterkrigstiden både i antal sysselsatta och i andel av produktionen. Framväxten kan sägas vara en funktion av den industriella ullväxten dels genom de tjänster som utvecklas direkt kopplat till den industriella
produktionen, dels genom att samhällets och individens ökade inkomster skapar en efterfrågan på mer specialiserade tjänster. Tjänsteproduktionen
växer snabbare än bruttonationalprodukten. Ökningen har visserligen till största delen skett inom den offentliga sektorn men det finns en rad mera specialiserade, privata tjänstesektorer som har ökat kraftigt, t.ex. datortjänster.
Varuproduktionen i Sverige mätt i löpande priser har sjunkit från 5192 av
bruttonationalprodukten år 1965 till 3892 är 1982. Samtidigt har tjänstean-
delen ökat från 4996 till 6296. De offentliga tjänsterna har under samma
period ökat från 1496 till 2596.
me, har också visat en posittv utveckling inom den svenska tjänstesektorn. Den genomsnittliga ökningen per år uppgår ull 2,49- för privata tjänster under perioden 1974-1981. Motsvarande tal för industrin ligger på 1,5. Transportsektorn har haft en särskilt hög produktivitetsökning. Detta kan bl.a. förklaras med den allt större användningen av modern teknologi. Den kommersiella tillämpningen av de teknologiska innovationerna, framför allt inom elektroniken, kommer att få betydelse för de flesta branscher. Men det är mycket som tyder på att dessa innovationer kommer att få särskilt stor betydelse för produktiviteten inom tjänstesektorn. Om vi i
Sverige snabbt och på bred front tar tillvara alla de möjligheter som den
tekniska utvecklingen skapar kommer vt också att skapa goda förutsättningar för en internationell konkurrenskraft på tjänsteområdet med stora möjligheter för en framtida tjänsteexport.
En mycket snabb teknisk utveckling sker på området tillämpad teknolo-
gå. framför allt för datorer och teleteknik. Denna utveckling innebär helt nya förutsättningar för industriell automation och för tjänsteproducenternas arbetsmetoder och organisation. Nyckelord i detta sammanhang är kapacitet, snabbhet och miniatyrisering.
Den offentliga sektorn utgör allmänt sett ett stöd och en tillgång för landets samlade exportansträngningar. Inom denna sektor har sedan lång
tid skapats en infrastruktur som även utgör en viktig grund för exportarbetet. Vidare medverkar sektorn till en utveckling av varor och tjänster genom upphandling. Offentliga organ kan också fungera som ”dörröpp-
nare” på vissa marknader. Myndigheterna har dessutom referensobjekt
för utländska köpare. Samspelet mellan den offentliga sektorn och närings-
livet har således stor betydelse för svensk export.
Investeringsnivån för industrin i Sverige sjönk under 1970-talet både absolut sett och mätt i förhållande till bruttonationalprodukten. De kostnader som tjänsteföretag har för att utveckla sin kompetens och framtida konkurrensförmåga betraktas emellertid inte som investering i den offentliga statistiken. En allt större del av bruttonationalprodukten och antalet företag är att hänföra till tjänstesektorn. Dessa företags investeringar avser med all sannolikhet i högre grad kunskap, system, program och ”investeringar” i humankapital. Sådana investeringar redovisas i statistiken som löpande förbrukning, vilket kan vara en av flera förklaringar till den statis-
tiskt sett låga investeringsnivån under senare år.
Tjänstesektorn sysselsatte 2,7 milj. personer år 1982, dvs. ca 6496 av
antalet sysselsatta. Av dessa arbetade ungefär hälften inom den offentliga
sektorn. Den långsiktiga trenden i den framtida sysselsättningen torde vara att allt färre människor kommer att syssla med direkt industriell varuproduktion. Allt fier kommer 1i stället att arbeta med tjänsteproduktion inom
industrin och privata serviceföretag samt inom den offentliga sektorn.
2.4 Den internationella tjänstehandeln
Den internationella tjänstehandeln uppkommer genom att tjänster/kun-
skap och resurser på olika sätt ställs till utländska marknaders förfogande.
Betalningsströmmarna över gränserna uppkommer genom inkomster för
utförda prestationer, räntor på utlånat kapital, inkomster av licenser,
royalties m. m. Den fysiska överföringen kan ske genom individer, elektroniska kommunikationer, licenser m. m.
En stark koppling finns — som nämnts tidigare — mellan varu- och tjänstehandel. De flesta produkter och produktionsprocesser innehåller element av både varor och tjänster. Varuproduktion kräver således i ökad utsträckning industriell service. Tjänsteutförandet i sin tur kräver varuproduktion i form av t.ex. transportmedel, datorer samt anläggningsproduktion i form av fartyg, kraftverk, kabelnät för telekommunikationer och
eldistribution. Detta leder till att internationell handel med varor och
tjänster ofta är integrerad, vilket medför svårigheter att dra en entydig
skiljelinje mellan varuhandel och tjänstehandel. I konventionell statistik är
det också svårt att entydigt ange om betalningsströmmar över gränserna
härrör från varu- eller tjänstehandel. Tjänster kan således ingå i varor, t.ex. utbildningsfilm. Tjänster kan komplettera den internationella varuhandeln och produceras dels för att ge
service till exporterande företag, dels för att betjäna dotterbolag i utlandet.
Genom systemexport sammansätts olika komponenter till en enhet, t. ex. ett kraftverk. Tjänster kan också vara substitut för internationell handel
med varor eller anläggningar, t. ex. leasing eller försäljning av patent.
En genomgång av de strategier som skapar framgångsrika tjänsteexportföretag pekar på den avgörande betydelse som ett företags ledning och
organisation har. Begrepp som kunskap, tillgänglighet, uthållighet och
betalningsförmäga utgör villkor för en framgångsrik tjänstehandel. Det kan
också konstateras att framgångsrika exportaffärer är beroende av ett förtroende mellan köpare och säljare. Detta har särskilt stor betydelse vid tjänstehandel beroende på dess speciella, ofta personliga, karaktär. I flertalet i-länder uppgår tjänsternas andel av bruttonationalprodukten och av sysselsättningen till runt 6096. Exporten av tjänster ligger kring
20-359 av den totala exporten i resp. land. Exempel på sådana länder är
Frankrike, Storbritannien, Norge, Sverige, Västtyskland, Japan och USA. Denna andel har under 1970-talet hållit sig ganska stabil. I nominella tal har
tjänstehandeln ökat med 1896 per år under samma period. Det finns dock betydande brister i det statistiska underlaget. Tillgängliga uppgifter visar
att den internationella tjänstehandeln år 1982 uppgick till ca 585 miljarder US dollar. Den utgör därmed ca en fjärdedel av den totala handeln med varor och tjänster.
Den internationella tjänstehandeln domineras kraftigt av i-länderna.
Tjänsteexporten är också begränsad till relativt få länder. 9396 av all
tjänsteexport kommer från 35 länder. Den störste exportören är USA med
drygt 2096 av världshandeln med tjänster. Därefter kommer Frankrike, Storbritannien och Västtyskland, i samtliga fall med mindre än 1096 varde-
ra. Sverige uppges ha 1,49 av världshandeln. vilket är en lägre andel än
vad Sverige har av varuhandeln. I internationell statistik (redovisas av internationella valutafonden, IMF)
registreras tjänstehandel under fyra rubriker, nämligen transporter, rese-
valuta, avkastning på kapital och övriga tjänster. Fördelningen mellan dessa kategorier var år 1981 för kapitalinkomster 2826, transportinkomster 2396, reseinkomster 1792 och övriga inkomster 2276. Transporternas och resevalutans andelar är sjunkande. Den del av tjänstehandeln som ökar är
avkastning på kapital.
Störste exportör och importör av transporttjänster är Japan följt av
USA. USA har också de största inkomsterna från resor, medan Västtyskland har de största utgifterna. USA är störst exportör och importör avseende avkastning på kapital.
2.5 Svensk tjänstehandel med utlandet
Den svenska exporten har traditionellt varit beroende av råvaror och
kapital. Stora investeringar har gjorts för att höja kunskapsnivån genom satsningarna på universitet och högskolor och på företagens forskningsoch utvecklingsavdelningar. Sverige har således under hela efterkrigstiden
byggt upp ett stort kunskapskapital och har av tradition en hög utveck-
lingsnivå liksom en väl utbyggd utbildningsstruktur. Dessa faktorer har
medverkat till att höja den svenska konkurrenskraften. I detta perspektiv
är det naturligt att Sveriges export blir alltmer kunskapsintensiv. Detta 2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 140
gäller exporten från såväl den traditionella industrin som frän tjänstesektörn.
Svensk export av tjänster uppgick är 1982 till ca 60 miljarder kr., jämfört med ca 50 miljarder kr. år 1981. Näringslivet svarade för ca 50 miljarder kr.
är 1982 (ca 42 miljarder kr. år 1981). Tjänsteexporten utgör drygt 2056 av
den totala exporten. Fördelningen på olika typer av tjänster framgår av följande uppställning.
Nåringslivets, statens, kommunernas och hushållens export och import av tjänster ären 1981 och 1982 fördelad på transaktionsslag, miljarder kr., avrundade belopp
Export Import
1981 1982 1981 1982 Näringslivet
| Finansiella tjänster | 15.8 19.9 21,4 26,9 |
| Räntor | 7.1 71 13,9 17,0 |
| Försäkringar + godsförsäkringar | 5,7 8,5 5,6 7,9 |
Utdelning, royalties, hcenser, patent,
| bidrag, gåvor | 3,0 3,7 1,9 2,0 |
| Reala tjänster | 25,9 30,1 19.1 22,8 |
| Varutransporter | 15,3 15,7 8.1 8.9 |
| Entreprenader, tekniska konsulttjänster | S2 7.1 3,0 3.2 |
| Persontransporter, researrängemang | 2,0 2,6 3,7 4,2 |
Provisioner, administration, övriga centrala vänster, annonsering, reklam, PR, övriga tjänster 3,4 4,7 4,3 6,5 Näringslivet totalt 4,8 50.0 40.5 49,5 Staten (inkl. riksbanken) och kommunerna Räntor 2,2 2,6 6.4 8.5 Hushållen 5,5 7.2 10,9 11.6 Summa näringslivet, staten, kommunerna och hushållen 49,5 59,8 57.8 69.8
Som framgår av uppställningen utgjorde varutransporter den största enskilda posten på exportsidan, följd av försäkringar och entreprenader samt hushållens tjänsteexport i form av resevaluta och privata transfereringar.
Exporten och importen av finansiella tjänster härrör till över 9096 från banker, försäkringsinstitut och den varuproducerande industrin. Handeln med reala tjänster domineras av samfärdseln.
Större delen av den varuproducerande industrins tjänsteexport utgörs enligt statistiken av räntor, utdelningar och tekniska konsulttjänster. Av importen består dock ca 4096 av reala tjänster, framför allt provisioner, konsulttjänster och reklam. Detta visar att de tjänster som i relativt stor utsträckning är kopplade till varuexporten inte särfaktureras som tjänster, utan ofta ingår som en del av varuvärdet. De varuproducerande företagen svarar således för en viss del tjänsteexport. Tjänsteexport härrör inte
enbart från tjänstesektorn utan till en relativt betydande del även från
industrin. Den konventionella statistiken visar inte hela den industriella
tjänsteleveransen eftersom den sällan specificerar tjänstehandel.
Öm man vid en jämförelse mellan export och import av tjänster bortser från räntor på utländska lån, vilket ger en rimligare bild av faktiska förhällanden, erhålls följande uppgifter. Den svenska tjänsteexporten år 1982
uppgår då till ca 50 miljarder kr. jämfört med ca 40 miljarder kr. år 1981. Även importsiffrorna får korrigeras på samma sätt och uppgår då till 44 miljarder kr. år 1982 och ca 38 miljarder kr. år 1981. Därmed erhålls ett
positivt saldo i tjänstehandelsutbytet.
De tjänsteproducerande näringarna är i allmänhet betydligt mindre exportinriktade än industrin. Endast samfärdseln har en exportandel av
produktionsvärdet som är jämförbar med den varuproducerande industrin.
Sjöfarten är den bransch som har i särklass störst tjänsteexport i förhål-
lande till omsättningen, ca 7222. Intäkterna från utlandet uppgick år 1981 till ca 13 miljarder kr. Motsvarande siffror för lufttransporter uppgår till ca
34926 och 2 miljarder kr. För landtransporterande företag är exporten i
förhållande till omsättningen mycket låg, ca 296.
Byggnadsindustrins utlandsverksamhet leder ofta till ett utnyttjande av svenska underleverantörer. Den svenska export som följer på ett byggprojekt blir därmed många gånger betydande. Uppskattningsvis en tredjedel av den svenska byggexporten består av tjänster.
Turismen är en speciell del av tjänsteexporten. Genom turismen finns
mycket att vinna i form av direkta sysselsättningseffekter, utnyttjande och
förädling av den svenska infrastrukturen samt säkerhet i betalningarna. Sveriges export av turism i vid bemärkelse uppgick år 1981 till drygt 9 miljarder kr.
Banker och försäkringsbolag hade år 1981 tjänsteintäkter från utlandet i
form av räntor och försäkringar på sammanlagt ca 12 miljarder kr. Vid en branschvis genomgång av det svenska näringslivet står det klart
att i princip ingen form av tjänsteexport, som uppnått någon volym av betydelse, enbart bygger på en ren konsultativ verksamhet. Kunnandet utsträcks i hög grad till förmågan att utnyttja varor, t. ex. tekniska hjälpmedel eller anläggningskapital. Tjänsteproduktion och tjänstehandel kräver
också ofta tillgång till varor. Likaså kräver varuproduktion tjänster av
olika slag. Avgörande för volymen av tjänsteexporten är i vilken utsträckning säljaren särskilt tar betalt för själva tjänsten. Slutsatsen är således att
förmågan till kombinationer mellan varor och tjänster är en förutsättning
för att både varu- och tjänsteexporten skall kunna utvecklas.
2.6 Den svenska tjänsteexporten och biståndsarbetet
Det svenska biståndet används dels till bilateralt utvecklingssamarbete
genom SIDA, BITS (beredningen för internationellt tekniskt och ekono-
miskt samarbete) m.fl. svenska biståndsorgan, dels till multilateralt utvecklingssamarbete via olika FN-organ och internationella finansieringsprogram. Biståndets koppling till tjänstehandeln sker främst genom svensk och internationell upphandling av konsulter och andra tjänsteföretag. Bi-
ståndsverksamheten har därmed en väsentlig roll såväl bilateralt som
multilateralt för delar av den svenska tjänstesektorn och tjänstehandeln.
2.7 Sveriges framtida tjänsteexport
Sverige ligger väl framme när det gäller tjänstenäringar. Sverige är bland
de fem mest tjänsteintensiva länderna i världen. Exportandelen av tjänste-
produktionen ligger relativt högt men det finns i landet en uppdämd kun-
skaps- och resursbas för ökad tjänsteexport.
Trots svagheter i den internationella statistiken är det mycket som tyder
på att världsmarknaden för tjänster växer relativt snabbt. Detta innebär stora möjligheter till internationalisering för många svenska företag. Det
gäller både rena tjänsteproducerande företag som är framgångsrika t Sverige och som får internationella tillväxtmöjligheter, och företag som främst säljer varor men successivt ökar sitt tjänsteinnehåll och lägger allt större vikt vid s.k. mjukvaror som affärsidé. Det är i detta sammanhang viktigt att understryka det samspel som finns mellan varu- och tjänstehandel och
som har berörts tidigare. Detta kan ske antingen inom ramen för ett företag eller genom samarbete mellan två eller flera företag. Den kunskap som
finns inom offentliga organ är också betydelsefull för en framgångsrik export. Ett samspel mellan privata företag och den offentliga sektorn i syfte att främja exporten är således av intresse. En integration mellan varor och tjänster i form av systemlösningar kommer att få än större betydelse i framtiden inte minst beroende på u-ländernas önskemål om
sådana system.
Det kan konstateras att grunden för den svenska tjänsteexporten är kompetensen hos enskilda individer. De utgör nyckelpersoner i ett tjänsteföretag och kan liknas vid produkter i ett varuproducerande företag. Tjäns-
teexport kan utvecklas i alla delar av näringslivet. Förutsättningen är en specialistkompetens, ett organisatoriskt kunnande om hur man hanterar den egna personalen samt ett relativt tidsmässigt försprång jämfört med presumtiva konkurrenter. Tjänster som huvudsakligen baseras på debitering av tid kan dock på grund av sin natur i regel inte förväntas få någon
större volym. I stället kan detta ske genom olika former av kombinationer
mellan varor och tjänster. Den framtida svenska tjänsteexporten kan grupperas under följande rubriker:
tjänster som komplement till varor,
tjänster baserade på anläggningskapital (t. ex. transporter), tjänster baserade på organisation (1. ex. städning), tjänsteandel i anläggningsexport (systemexport) samt
finansiella tjänster (t. ex. bankverksamhet).
Sveriges möjligheter att öka exporten både av varor och av tjänster ligger främst i en kombination, där styrkan härrör från hög teknisk kompetens. medveten förädling av både tjänste- och varuproduktion. processoch logistikkunnande samt tillförlitlighet i gjorda åtaganden. Tjänster har en unik logistisk roll i dagens näringsliv och samhälle genom de finansiela tjänsterna försäkringstjänster, transporttjänster, kommunikationstjänster m. fl.
Sveriges möjligheter som tjänstenation kan skisseras på följande sätt: —- Tjänsteförädling på basis av gjorda investeringar i anläggningskapital.
Lönsamheten kan förbättras genom att affärstransaktionen inkluderar
såväl förädlingsvärdet från tillverkningen som förädlingsvärdet från
tiänsten med föga extra kapitalinvestering. — Tjänsteexport baserad på kombinations- och systemutvecklingen mel-
lan varor och tjänster. —- Teknologisering och automatisering av tjänstesektorer som leder till
decentraliserad produktion, ökad produktivitet och mer osynliga föräd-
lingskedjor (i form av informationsflöden mellan företag). — Nya professionella tjänstekategorier utvecklas på arbetsmarknaden
vilka ger välfärdseffekter. — Nya typer av företagsformer för kommersialisering av mjukvaror som
byggs upp i systemet mellan företag resp. mellan företag och offentliga
tjänsteorganisationer.
— Spridning av svenska mjukvaror genom ökad internationell etablering
av svenska tjänsteföretag. — Ökad volvm kan erhållas genom att koppla samman insatser för turism
med presentation av svenska tjänster. Detsamma kan ske med utbild-
ningsinsatser av olika slag i Sverige.
Exempel på automatisering och teknologisering av tjänster är bl.a. datoriserad penningförmedling genom bankomatsystem, det framväxande s.k. papperslösa kontoret med elektroniska postsystem, laseravläsningsetiketter och etektroniska utbildningshjälpmedel. En av konsekvenserna av automatiseringen är behovet av ökad kompetens. Den enskilde väktaren blir en kvalificerad systembevakare. Sekreteraren blir kommunikationsspecialist. Automatiseringen och tcknologiseringen av tjänstesektorn förväntas inte leda till förlust av arbetstillfällen utan snarare till en utveckling av sysselsättningen.
Spjutspetsar för svensk tjänsteexport kan hämtas från en rad sektorer.
Sådana kan t. ex. utgöras av — industritjänster, t. ex. underhållsteknik = distributionstjänster, t. ex. informationsförmedling
— sociala tjänster, t. ex. trafiksäkerhet - konsumenttjänster, t. ex. turism.
Den största insatsen för att öka Sveriges tjänsteexport görs naturligtvis
av företagen själva. Den svenska staten påverkar dock exporten genom att
ange vissa villkor för företagsamheten. Därtill kan staten hjälpa företagen genom att bidra till marknadsföring, krediter och kreditgarantier inom ramen för den traditionella exportfrämjande verksamheten. Vidare omfattar den offentliga sektorn, som nämnts tidigare, tjänster som kan komplet-
tera näringslivet. Den offentligt finansierade infrastrukturen har också stor
betydelse. Det gäller såväl den traditionella fysiska infrastrukturen som den ”informationsinfrastruktur” som samhället har skapat för informa-
tions- och kunskapsförmedling.
2.8¶Det internationella arbetet med tjänstehandelsfrågor
Tjänster är ett samlande begrepp på en rad mycket olika aktiviteter alltifrån traditionell sjöfart till nya högteknologiska kommunikationssystem. Transporter och försäkringar är exempel på tjänsteaktiviteter som har varit och är nödvändiga för en utveckling av varuhandeln. Handeln med sådana tjänster har därför sedan länge varit föremål för internationella diskussioner och regleringar genom olika avtal. Under senare år har man dock börjat tala om ett mer övergripande regelsystem för handeln med tjänster. Skälet till detta är i första hand att tjänsteaktiviteter tar en allt större andel av produktion och sysselsättning främst i i-länderna, men
även I en rad u-länder. Handeln med tjänster försvåras dock på olika sätt. Exempel härpå är
förbud mot utländsk etablering (vilket ofta är enda möjligheten att tillhandahålla en tjänst i ett annat land), svårigheter att få arbetstillstånd samt olika regler för inhemska och utländska företag beträffande t. ex. skatter, subventioner och kreditgivning. Ytterligare hinder för tjänstehandeln är valutarestriktioner, som försvårar fria kapitalrörelser, samt diskriminerande regler för statlig upphandling. Vissa hinder är mer relevanta för en del sektorer än för andra, t. ex. är etablerings- och valutarestriktioner kanske särskilt besvärande för bankverksamhet. Vidare skiljer sig hindrens karaktär och betydelse mellan olika sektorer. Flertalet av de faktorer som upplevs som hinder för handel med tjänster har dock ursprungligen tillkommit av helt andra skäl t.ex.t form av nationella regleringar för att skydda konsumenter, kontrollera och styra investeringar etc. För att få
kunskap om vilka hinder som finns, se till att inga nya hinder tillkommer
samt att på sikt även minska befintliga hinder önskar ett antal länder,
däribland Sverige, få till stånd internationella förhandlingar om handeln med tjänster. Ett ytterligare skäl som nämns för förhandlingar om tjänstehandeln är att
de bör kunna påskynda en omstrukturering av i-ländernas ekonomier så att en ökande andel av världens industriproduktion kan utvecklas i u-länderna.
Sveriges tjänstesektor är stor och växande, vilket fört med sig en hög och konkurrenskraftig kompetens på en rad områden. Den svenska rege-
ringen har därför i internationella sammanhang uttryckt ett klart intresse för framtida förhandbingar i syfte att frigöra och förenkla handeln med tjänster. Sverige stöder således det arbete som pågår i olika internationella organisationer för att förbereda sådana förhandlingar och öka kunskapen om tjänstesektorn och dess betydelse för den nationella och internationella utvecklingsprocessen.
Den organisation som hittills ägnat mest arbete åt att analysera handeln
med tjänster är Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.
OECD. Redan i anslutning till att OECD bildades år 1960 antogs koden om
liberalisering av löpande osynliga betalningar och koden om liberalisering
av kapitalflöden. Dessa koder håller f.n. på att revideras i syfte att få ett effektivare instrument för internationellt samarbete på tjänstehandelsom-
rådet. År 1979 inleddes en omfattande kartläggning av hindren för handel med tjänster inom områdena byggnads- och anläggningsverksamhet inkl. teknisk konsultverksamhet, bank- och försäkringsverksamhet samt sjöfart. F.n. pågår arbete med turism. film och audiovisuella tjänster samt datatjänster och telekommunikationer. Parallellt med dessa vertikala
branschanalyser pågår studier av möjligheterna att på tjänstehandeln till-
lämpa de allmänna handelspolitiska principer som är etablerade för varu-
handeln. Ett omfattande arbete bedrivs således inom OECD för att studera
olika delar av tjänstehandeln. förstärka de instrument som OECD förfogar
över och förbereda kommande internationella förhandlingar.
Den svenska inställningen har av flera skät varit att förhandlingar om
tjänstehandeln bäst kan ske inom ramen för det allmänna tull- och han-
delsavtalet, GATT. GATT tillskapades visserligen ursprungligen för att förhandla ner tullar och olika hinder för varor vid gränserna, men under Tokyo-rundan (åren 1973-79) etablerades vissa principer för icke-tariffära handelshinder som borde kunna gälla även för tjänstehandeln. GATT är
det forum som finns för multilaterala handelsförhandlingar och ett sådant forum bör anpassas I takt med att handelns innehåll och mönster förändras. Hinder för handel har dock, som tidigare nämnts, ofta sin grund i
nationella regleringar, som har tillkommit av andra skäl än som handels-
hinder. Det kan därför visa sig bli svårt att minska sådana hinder genom
förhandlingar i GATT.
Tjänstehandeln utgör en viktig del av världshandeln både självständigt
och i kombinationer med varuhandeln. Det vore därför, enligt svensk mening, att föredra att de principer som förhandlas fram för tjänstehandeln i så stor utsträckning som möjligt knyter an till de regler som gäller för
varuhandeln. Detta möjliggör ett samspel mellan åtaganden avseende både
tjänster och varor. I Sveriges intresse ligger också att kommande tjänsteförhandlingar om minskning av handelshinder blir multilaterala och att så många länder som möjligt inkluderas i avtalen. Detta är möjligt om förhandlingarna sker inom GATT.
Vid GATT: s ministermöte år 1982 beslöts att enskilda medlemsländer skulle göra nationella studier med sikte på beslut vid de avtalsslutande parternas möte i november 1984 om, och i så fall hur, GATT skall engagera sig i tjänstehandeln. I november 1984 hade åtta studier notifierats i GATT, bl.a. Sveriges. Sedan dess har ytterligare fem studier tillkommit, alla från
i-länder. Inför mötet presenterade de nordiska länderna ett förslag om
bildande av en arbetsgrupp inom GATT för att studera vissa för tjänstehandeln viktiga frågor. Detta förslag stöddes av ett flertal länder. Andra länder, i första hand u-länderna, ansåg att det var för tidigt att bilda en
arbetsgrupp när så få länder har lämnat in studier. De ville lämna tid för fler länder att bidra till ett material som skulle kunna bilda underlag för vidare analys. Vid mötet i november 1984 beslutades att utbytet av infor-
mation skulle fortsätta och att nödvändigt bistånd skulle erhållas från GATT-sekretariatet. Resultatet tillsammans med arbete från andra internationella organisationer avses utgöra grund för ett beslut hösten 1985
buruvida multilaterala åtgärder inom detta område var lämpliga och önsk-
värda. FN:s konferens för handel och utveckling, UNCTAD, har haft mandat
att behandla handel med tjänster ända sedan organisationen bildades.
Arbetet har hittills främst koncentrerats på sjöfart och försäkringar. Inom sjöfarten har etablerats en uppförandekod för linjekonferenser. Vissa mer allmänna studier om tjänster har gjorts, bl. a. en statistisk analys av tjänstesektorns betydelse nationellt och internationellt. Därtill har en rad sektorstudier genomförts t.ex. om sjöfart och försäkringar. Under den sjätte konferensen i Belgrad år 1983 beslutades att uppmana UNCTAD-sekreta-
riatet att fortsätta de inledda studierna, särskilt med avseende på tjänster-
nas roll i utvecklingsprocessen. Det är framför allt inom OECD, GATT och UNCTAD som allmänna analyser och studier av tjänstehandeln görs. Därutöver pågår ett omfat-
tande arbete i olika organisationer avseende enskilda delar av tjänstehandeln. Exempel på sådana är International Maritime Organization (IMO),
International Civil Aviation Organization (ICAO), International Air Trans-
port Association (IATA), International Telecommunication Union (ITU)
och World Intellectual Property Organization (WIPO). För att kunna bidra konstruktivt i det internationella arbetet samt för att förbereda Sverige för kommande multilaterala förhandlingar om tjänste-
handeln pågår inom utrikesdepartementet ett aktivt arbete med att i första hand klarlägga svenska intressen, men också att söka utforma en förhandlingsuppläggning som kan underlätta en positiv utveckling av världshandeln. Handel med tjänster kommer att bli föremål för intensifierade internationella diskussioner, kanske särskilt inom ramen för en ny multilateral förhandlingsrunda. Med tanke på att flertalet länder ännu inte analyserat och preciserat sina intressen kommer det med all sannolikhet att dröja
innan man kan uppnå konkreta resultat.
Sverige har ett stort tjänstekunnande såväl inom tjänstesektorn som inom industrin. Detta kunnande har potential att i ännu högre grad bidra till en förstärkning av vår bytesbalans. Det ligger därför i svenskt intresse att
ägna ett betydande engagemang åt att förbereda kommande förhandlingar
och påverka utformningen så att den internationella handeln med tjänster underlättas.
3¶Åtgärder för att främja den svenska exporten av tjänster
Jag kommer under detta avsnitt att ta upp tjänsteexportutredningens
olika förslag. Därutöver kommer jag att i avsnitt 3.2.2 behandia en fråga som inte tagits upp av utredningen, nämligen den om utnyttjande av de allmänna och särskilda investeringsfonderna för investeringar i realkapital utomlands.
Förslagen under avsnitt 3.2.1, 3.2.2 och 3.4.4 föreläggs riksdagen för
beslut. Vad jag i övrigt framför som min bedömning kan genomföras efter
beslut av regeringen.
Jag har i de frågor som tas upp i avsnitten 3.2 och 3.3 samrått med chefen
för finansdepartementet. Övrigt samråd framgår under resp. avsnitt.
3.1 Tjänstehandelsdelegation
Min bedömning: Regeringen bör tillsätta en delegation för tjänstehan-
delsfrågor. Delegationen skall tjäna som ett forum för informationsut-
byte och diskussion i syfte att främja och utveckla tjänstehandeln. I delegationen bör finnas representerade såväl departement, myndig-
heter som organisationer och företag med anknytning till tjänstehandelsområdet. Verksamheten skall vara riktad mot utlandsmarknaderna.
Utredningens förslag: Inom utrikesdepartementets handelsavdelning bör
inrättas en särskild tjänstehandelsberedning med uppgift att aktivt granska lagförslag och andra förslag som kan komma att inverka på Sveriges förutsättningar för internationell handel (se betänkandet s. 180-181).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, som har yttrat sig i denna fråga, är positiva till förslaget om en beredning (se bilaga 2, s. 56).
Skälen för min bedömning: Inom utrikesdepartementet bereds frågor avseende Sveriges handel, inkl. handeln med tjänster. Tjänstesektorns arbetsförhållanden i allmänhet styrs eller påverkas av en rad olika departement.
myndigheter och organisationer. Tjänstehandelsfrågorna har under senare tid fått ökad uppmärksamhet, inte minst på det internationella planet. och
förväntas få än större tyngd den närmaste tiden. Ett ökat informationsutbyte och diskussion med intressenter på detta område är därför angeläget i syfte att främja och utveckla tjänstehandeln. Den föreslagna delegationen avses kunna bli ett sådant forum. Delegationen bör således kunna fungera
som ett forum för diskussion, information och impulsgivning vad avser olika förslag och idéer som kan komma att inverka på Sveriges förutsättningar för internationell handel med tjänster. Det arbete som redan be-
drivs, inte minst på det internationella planet, utgör därvid en betydelsefull grund. Vidare kan delegationen tjäna som ett diskussionsforum i det svenska förberedelsearbetet inför de internationella förhandlingarna om tjänstehandel.
Delegationen bör med nödvändighet ges en bred representation med företrädare för en rad tjänstesektorer. Såväl företag/branschorganisationer och liknande som myndigheter och departement bör därför delta. En sådan delegation kommer således att omfatta ett större antal personer. Fördelen härmed är att impulser och förslag i olika frågor kan erhållas från en bred
intressentkrets samtidigt som information kan nå ut till denna krets på ett
snabbt sätt. Det kan vara lämpligt att delegationen sammanträder 2-4
gånger per år. Arbetsgrupper för närmare diskussion av olika frågor kan också med fördel bildas ur delegationen.
Enligt vad jag har erfarit har chefen för kommunikationsdepartementet för avsikt att föreslå regeringen att en beredning för internationella transportfrågor tillsätts. Jag förutser att en nära samverkan mellan beredningen och den av mig förordade delegationen kommer att äga rum.
3.2 Utnyttjande av investeringsfonder m. m.
3.2.1 Umyttjande av investeringsfonder
Mitt förslag: De ändamål för vilka allmänna och särskilda investerings-
fonder nu får tas i anspråk utsträcks till att avse även kostnader för främjande av tjänsteexport.
Utredningens förslag: En särskild fond för marknadsföring och avsättning
av tjänster i utlandet införs. Företagen får rätt att avsätta 1092 av lönesumman till fonden. Avsättningen är avdragsgill. Fondmedlen arbetar vidare i
företaget och skall inte sättas in på räntelöst konto i riksbanken. Fonden måste inom fem år tas i anspråk för sitt ändmål, dvs. för marknadsföring
och avsättning av tjänster i utlandet. Om fonden inte utnyttjas inom fem-
årsperioden, skall den återföras till beskattning. Därvid skall också ett "tillägg på 2096 tas upp som skattepliktig intäkt (se betänkandet s. 182-185).
Remissinstanserna: En del remissinstanser, bl.a. Sveriges industriförbund, SAF och Svenska konsultföreningen, är positiva till förslaget. Andra instanser, t.ex. statens industriverk och riksskatteverket. är positiva till tanken att samma stimulans bör ges för tjänster som för varor vid avsättning i utlandet men anser att investeringsfondssystemet bör anpassas
också till tjänsteexport. Industriverket är tveksamt till om avsättning till en exportfond komer att göras i någon större utsträckning, i synnerhet som speciella villkor är förenade med utnyttjandet (se bilaga 2 s. 56—57).
Skälen för mitt förslag: Tjänsteexportörer kan erhålla selektiva branschinriktade stöd inom ramen för den nuvarande statliga exportfrämjande verksamheten. Det kan t.ex. gälla det särskilda konsultstödet eller stöd till
projektexport, administrerade av Sveriges exportråd. Därutöver kan det
finnas anledning att på samma sätt som för varor ange förutsättningar för ett mer generellt stöd.
Investeringsfondssystemet innebär att företaget medges avdrag vid inkomsttaxeringen med ett lika stort belopp som sätts av till en investeringsfond. För avdragsrätt krävs dock att företaget på räntelöst konto i riksban-
ken betalar in ett belopp som, såvitt avser den allmänna investeringsfon-
den, motsvarar 7527 och, såvitt avser den särskilda investeringsfonden.
1008 av avsättningen. När fonden tas I anspråk för tillåtet ändamål får företaget skattefritt disponera medlen på riksbanken men går samtidigt
miste om avdragsrätten för den del av investeringen som täcks med fonden. Fondavsättning och kontoinbetalning kombinerat med fondutnyttjande och kontoutbetalning leder därför inte till någon definitiv skattelättnad utan endast till att beskattningen skjuts upp. Denna skattekredit är särskilt värdefull om investeringen avser byggnader eller andra tillgångar
med vanligtvis lång avskrivningstid.
Investeringsfonderna kan f.n.tas i anspråk bl.a. för kostnader för att främja avsättning utomlands av varor som tillverkas här i riket. Mot bakgrund av den utveckling inom internationell handel som ägt rum under
senare tid är det enligt min mening rimligt att varu- och tjänsteexport
behandlas enligt likartade principer. Fondsystemet bör därför kunna utnyttjas även för kostnader för tjänsteexportfrämjande åtgärder. Jag anser det inte lämpligt att, som utredningen har föreslagit, införa ett fondsystem som utesjutande tar sikte på export av tjänster. Ett sådant system skulle ge
upphov till samordningsproblem med övriga investeringsfonder och föror-
saka merarbete för såväl företagen som myndigheterna.
Jag föreslår därför att utvidgningen av investeringsfondernas ändamål
bör avse det nu befintliga systemet och närmare bestämt de allmänna investeringsfonderna enligt tagen (1979:609) om allmän investeringsfond och de särskilda investeringsfonderna enligt lagen (1982: 1185) om inbetal-
ning på särskilt investeringskonto. Tillräckliga skäl att ändra lagstiftningen
om vinstfonder eller allmänna investeringsreserver föreligger däremot enligt min uppfattning inte.
Mitt förslag innebär således att de allmänna och särskilda investeringsfonderna skall kunna utnyttjas för kostnader som är ägnade att främja
export av tjänster. Härmed avses kostnader för t. ex. reklam, marknadsun-
dersökningar och utbildning med syfte att öka tjänsteexporten. Utvidgningen föranleder tillägg i 5 § första stycket f lagen (1979: 609) om allmän investeringsfond och 7 § första stycket f lagen (1982: 1185) om inbetalning
på särskilt investeringskonto.
3.2.2 Investeringar i utlandet
Mitt förslag: De allmänna och särskilda investeringsfonderna skall kun-
na tas I anspråk i samband med investeringar i maskiner och andra inventarier utomlands.
Skälen för mitt förslag: Fondutnyttjande för investeringar i realkapital
utanför Sveriges gränser är som regel inte tillåtet. Investeringsfonderna får
i princip tas i anspråk endast för inventarier som är avsedda att användas i
här i riket bedriven verksamhet. Från denna regel görs undantag bara för
transportmedel i internationell trafik. Förbudet mot fondutnyttjande för
inventarier i utlandet gäller vare sig verksamheten utomlands drivs självständigt eller genom filial.
Svenska företags investeringar i maskiner och andra inventarier utom-
lands kan få positiva effekter på såväl sysselsättningen här som bytesba-
lansen. Det kan t. ex. vara fråga om uppförande av prov- eller referensanläggningar I andra länder. Enligt min mening är det befogat att i särskilda fall öppna en möjlighet för fondutnyttjande i samband med investeringar av detta slag. En första förutsättning för att en investeringsfond skall få utnyttjas för en utlandsinvestering bör enligt min mening vara att den utländska verksamheten utgör en del av den rörelse som det svenska företaget bedriver i Sverige. Fondutnyttjande för en självständig i utlandet bedriven rörelse
bör alltså inte komma i fråga. Sådan verksamhet beskattas som inkomst av kapital. Likaså synes det uteslutet att tillåta att en fond jämte spärrmedel
förs över till ett utländskt dotterbolag. För att fonden skall kunna användas bör således krävas att det svenska företaget har en filial e. d. i utlandet.
Enligt intern svensk rätt beskattas ett svenskt företag för inkomst avse-
ende filialverksamhet i utlandet på samma sätt som om verksamheten hade bedrivits i Sverige. Ett eventuellt fondutnyttjande utomlands får därmed samma konsekvenser som om investeringen hade skett i Sverige. Saken kan emellertid komma i annat läge om den uttändska verksamheten till
följd av dubbelbeskattningsavtal helt eller delvis undantas från beskattning
i Sverige. I det sammanhanget finns det anledning att skilja mellan credit of tax-avtal och exempt-avtal.
Är avtalet avfattat enligt credit of tax-metoden taxeras det svenska företaget för all inkomst, således även för den som härrör från verksamhe-
ten i utlandet. Vid debiteringen av den svenska skatten fär företaget dock räkna av eventuell påförd utländsk skatt. Ett fondutnyttjande avseende en
filial i utlandet ökar företagets framtida taxeringar (i Sverige) men påverkar inte den utländska skattens storlek. Den skattemässiga effekten blir därmed densamma som om fonden använts i Sverige.
Vid tillämpning av exempt-metoden taxeras företaget endast för den i Sverige bedrivna verksamheten. Utlandsverksamheten beskattas enbart i utlandet. Ett fondutnyttjande leder därför till en definitiv skattelättnad för företaget (taxeringen i Sverige påverkas inte av bortfallet av avskrivnings-
underlag på den utländska anläggningen). —- Tillämpas däremot s.k. alternativ exempt torde resultatet bli detsamma som vid credit of tax.
Vid bedömningen av om investeringsfonder skall få utnyttjas utomlands bör hänsyn rimligen tas till om frisläppet innebär en skattekredit (liksom i
Sverige) eller om företaget får en definitiv skattelättnad. Det torde endast i
undantagsfall vara motiverat att ge en investering i utlandet en större stimulans än en motsvarande investering i Sverige.
Fondutnyttjande utomlands bör medges endast beträffande stora och
lätt identifierbara projekt. Tillstånd bör lämnas bara om investeringen
framstår som önskvärd från allmän synpunkt. Den föreslagna utvidgningen
bör därför utformas som en dispensregel. Möjligheten att medge dispens bör ligga hos regeringen. Den s.k. fria sektorn, dvs. fondutnyttjände utan
särskilt tillstånd, bör inte få anvåndas i samband med investeringar utom-
lands. Vid fondutnyttjande måste beaktas de krav på finansiering i utlandet av direkta investeringar som riksbanken uppställer inom valutareglering-
ens ram. Den av mig skisserade utvidgningen av investeringsfondernas använd-
ningsområde bör begränsas till att avse inventarier. Jag år alltså inte beredd att föreslå att även byggnader utomlands skall kunna finansieras via fondsystem.
Vad jag nu har föreslagit föranleder ett tillägg i 5 § fjärde stycket lagen (1979:609) om allmän investeringstond och 78 fjärde stycket lagen (1982: 1105) om inbetalning på särskilt investeringskonto. Samtidigt bör enligt min mening det något oklara uttrycket ”avsedda att användas i här i riket bedriven verksamhet” i första stycket b nämnda lagrum ändras till ”avsedda att användas här i riket”. Motsvarande ändringar bör göras i 7 § första stycket b lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto och 8§ första stycket b lagen (1979: 610) om allmän investeringsreserv.
3.3 Beskattning vid utlandstjänstgöring
Från utredningens sida framhålls att närvaro på utlandsmarknaden är av
avgörande betydelse för tjänsteexport. Med hänsyn härtill anförs att nuva-
rande ettårsregel enligt kommunalskattelagen bör ändras till en sexmånadersregel (betänkandet s. 185-186). Nuvarande ettärsregel medger undantag för beskattning vid anställning utomlands om anställningen och vistelsen varat minst ett år eller om anställningen enligt anställningsavtal eller på annan grund kan antas komma att vara minst ett år. Chefen för finansde-
partementet kommer senare denna dag att föreslå regeringen att lägga vissa förslag på detta område (prop. 1984/85: 175). Bl.a. föreslås att den
s.k. ettårsregeln ändras och i de flesta fall ersätts med en sexmånadersregel.
Den föreslagna sexmånadersregeln innebär att en person som uppbär inkomst vid utlandstjänstgöring skall undantas från beskattning i Sverige för denna inkomst om tjänstgöringen pågått minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare som driver rörelse från fast driftställe i det land där arbetet utförs. Den som inte är anställd hos sådan arbetsgivare
skall ändock befrias från skatt i Sverige på inkomst från utlandstjänstegöring om vistelsen och anställningen varat minst ett år i ett och samma land.
Förslaget avses vidare innebära, I motsats till gällande regler, att även anställda i stat och kommun kan komma att undantas från skatt i Sverige om staten resp. kommunen driver rörelse från fast driftställe i utlandet.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.
Utredningens förslag på denna punkt kommer därmed att vara tillgodosett i så stor utsträckning som har ansetts möjlig.
3.4 Marknadsföringsåtgärder
3.4.1 Projektförmedling
Min bedömning: Sveriges exportråd bör ges i uppdrag att specificera ett
projekt avseende en försöksverksamhet med datoriserad projektför-
medling och upphandling av tjänster. Projektet kan utföras av Sveriges
exportråd på lämplig utlandsmarknad.
Utredningens förslag: Överensstämmer med min bedömning. Därutöver har utredningen föreslagit att försöksverksamheten läggs ut på entreprenad och att London väljs som förmedlingspunkt (se betänkandet s. 186-188).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget (se bilaga
+ Lv
2, s. 59).
Skälen för min bedömning: De svenska företag som redan arbetar på utlandsmarknaderna är en viktig resurs och kunskapskälla. Närvaron på marknaderna gör att uppslag om projekt kan spåras relativt tidigt. Export-
rådet bedriver sedan lång tid tillbaka en förmedling av information till näringslivet om intressanta projekt finansierade av de internationella finan-
Prop. 1984/85: 140 . 31
sieringsinstitutionerna. En datoriserad förmedling av sådan information
bör prövas. Jag finner det därför naturligt att exportrådet också får uppgif-
ten att specificera ett projekt i syfte att finna en eventuell ytterligare väg att
knyta samman det svenska utbudet med en efterfrågan på utlandsmarkna-
derna. Den utlandsbaserade svenska exportindustrin bör kunna utgöra en
viktig informationskälla i detta hänseende. Arbetet med att specificera
projektet bör självfallet integreras med de prioriteringar av branscher och länder som exportrådet arbetar efter.
3.4.2 Tjänstehandelssymposier
Min bedömning: Tjänstehandelssymposier, som hittills genomförts i bl.a. San Francisco och Singapore, bör fortsättningsvis utgöra en del av Sveriges exportråds löpande verksamhet. Även tjänstehandelssym-
posier arrangerade av andra intressenter bör frän fall till fall kunna stödjas från officiellt håll.
Utredningens förslag: Överensstämmer med min bedömning (se betänkandet s. 188-189).
Remissinstanserna: De instanser som har uttalat sig är positiva till förslaget (se bilaga 2, s. 59—60).
Skälen för min bedömning: Under utredningsarbetets gång har utredningen
initierat tjänstehandelssymposier på några marknader. Sådana symposier
har genomförts bl. a. i San Francisco och Singapore. Aktuella områden har bl. a. varit internationell bankverksamhet, sjukvård och industriellt underhäll. Denna typ av exportfrämjande är ett intressant och viktigt sätt alt göra det svenska utbudet av tjänster känt. Marknadsföringen av tjänster bygger särskilt på att utveckla varaktiga kontakter mellan säljare och köpare. Jag förordar därför att denna typ av verksamhet fortsätter inom ramen för exportrådets löpande verksamhet.
Självfallet kan symposier också initieras och genomföras i privat regi.
Ett officiellt stöd i sådana sammanhang bör kunna ges om så bedöms lämpligt. En prövning får ske från fall till fall.
Intressanta områden för kommande symposier kan bl. a. vara högteknologi, datasäkerhet, banksystem, försäkringssystem, energi, transportpla-
nering, industriunderhåll och sjukvård.
3.4.3 Stipendieverksamhet
Min bedömning: Nu gällande sttpendieformer bör utnyttjas för att främ-
ja tjänsteexporten. Någon ny stipendieform bör inte införas.
Utredningens förslag: Stipendier bör kunna ges till personer i svenskt
näringsliv som önskar praktisera utomlands och till utländska medborgare
som har betydelse för vårt handelsutbyte. Svenska institutet bör under en
försöksperiod om fem år tilldelas 2 milj. kr. per budgetår för denna typ av verksamhet (se betänkandet s. 190-191)
Remissinstanserna: Några remissinstanser uttalar ett allmänt stöd för förslaget. Svenska institutet anser att verksamheten på ett naturligt sätt kan inordnas I dess verksamhet (se bilaga 2, s. 60).
Skälen för min bedömning: Utredningens grundläggande tanke, att utvidga kretsen av personer som bör kunna få stipendier, synes riktig. Enligt vad jag har erfarit finns det emellertid redan olika stipendieformer med mer eller mindre nära anknytning till tanken och syftet med utredningens förslag. Såväl styrelsen för teknisk utveckling som statens industriverk och Svenska institutet bedriver sådan verksamhet. Institutet administrerar också viss stipendieverksamhet riktad mot u-länder på uppdrag av bered-
ningen för internationellt tekniskt och ekonomiskt samarbete (BITS). Vi-
dare kan här pekas på den av Sveriges exportråd administrerade svensk-
franska språkfonden som delar ut stipendier för studier och arbete i Frank-
rike. Mot denna bakgrund finns det enligt min mening inte skäl att, som utredningen föreslagit, nu införa ytterligare stipendier, utan redan existerande stipendiesystem bör i stället utnyttjas. Jag avser att ta initiativ till en
genomgång av de olika institutionernas verksamhet på detta område för att
tillsammans med dessa diskutera om förändringar behöver göras i nuvarande system för att ytterligare tillgodose behoven av stipendier i nu aktuellt avseende.
3.4.4 Konsultstöd
Mitt förslag: Det statliga stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet
vid erhållen order, som Sveriges exportråd beslutar om till sådana
konsultföretag som arbetar med förstudier eller anbud rörande utvecklingsprojekt i u-länder, ändras till ett garantistöd. En tredjedel av kostnaderna skall täckas av stödet. Vidare utvidgas landkretsen till samtliga
länder. Stöd skall kunna ges utan att det är bundet till visst projekt. Beslut i enskilda ärenden skall som hittills fattas av Sveriges exportråd. Garantiramen för konsultstödet sätts till 5,2 milj. kr. Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande att medge att utfästelser om stöd avseende konsultexport får lämnas till detta belopp.
Utredningens förslag: Det särskilda konsultstödet avskaffas och svenska
konsulter får möjlighet till stöd genom verksamheten svensk projektexport
(se betänkandet s. 192-193).
Prop. 1984/85: 140 oe 32
Remissinstanserna: Flera instanser stödjer förslaget. Andra, t.ex. Svenska konsultföreningen, Industriförbundet och SAF motsätter sig förslaget. Konsultföreningen anser bl. a. att nuvarande stödform bör finnas kvar som ett utmärkt och för samhällsekonomin lönsamt komplement till stödet till svensk projektexport. Sveriges exportråd anser att nuvarande ordning bör råda även i framtiden (se bilaga 2, s. 61).
Exportrådet har vidare i en särskild skrivelse föreslagit vissa utvidgningar av nuvarande konsultstöd. Det bör enligt exporträdet även kunna utgå för förberedande marknadsstudier och prekvalificering som introduktion till en etablering på marknaden. Exportrådet föreslår därför att reglerna utformas så att bidrag till kostnader för förstudier även skall kunna utgå till generella sådana avseende viss u-landsmarknad utan att dessa är knutna till visst projekt.
Skälen för mitt förslag: Det särskilda konsultstödet infördes under senare hälften av 1970-talet som ett sätt bland flera att främja export till u-länder (prop. 1976/77:83, NU 47, rskr 332). Stödet utgår som ett individuellt stöd med återbetalningsskyldighet i de fall kontrakt erhålles. Stödet har i praktiken kommit att utformas som ett slags garantistöd eftersom utbetalning i regel sker i efterskott. Detta kan medföra att utfästelse och utbetalning sker under olika budgetår.
Den totala exportfrämjande effekten av konsultstödet bedöms vara god. Under perioden 1977/78-1983/84 har 618 ansökningar om stöd inlämnats varav 405 har erhållit utfästelser. Antal erhållna order uppgår till 68. Ytterligare ett antal har ännu inte avgjorts. Den totala anbudskostnaden för gjorda utfästelser uppgår till drygt 50 milj. kr. varav drygt 20 milj. kr. har täckts genom statsanslag. Det förväntade arvodet för gjorda utfästelser uppskattas till drygt 7 miljarder kr. En stor del av projekten rör infrastrukturprojekt. Den geografiska fördelningen av ansökningarna visar dominans för Mellanöstern. Därefter följer Afrika.
Sedermera har ett stöd införts till projektexport i form av bidrag till samverkande företag (prop. 1978/79: 123 bil. 2, NU 59, rskr 415 och prop. 1983/84: 100 bil. 5, NU 40, rskr 382). Inriktningen av detta stöd är mer allmänt täckande och kan också utgå till tjänsteexportörer. Stödet har numera formen av ett garantistöd med som regel utbetalning i efterskott i de fall ett projekt inte leder till kontrakt.
Konsultföretag kan således få ta i anspråk medel via svensk projektexport. Konsultstödet har emellertid visat sig ha en gynnsam cffekt på konsultföretagens exportverksamhet jämfört med en förhållandevis blygsam belastning på statsbudgeten. Stödformen finns också kvar i Sveriges konkurrentländer. Jag är mot denna bakgrund inte beredd att nu föreslå att konsultstödet avskaffas som egen stödform och inordnas i svensk projektexport.
3 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 140
nuvarande inriktning och utformning av konsultstödet. Hittills har stödet varit förbehållet projekt i u-länder. Det finns dock en rad intressanta projekt i andra delar av världen som inte nu kan komma i åtnjutande av denna stödform. Jag anser därför att konsultföretag bör kunna få stöd för
projekt även i andra länder än u-länder. Länderkretsen bör därför inte
begränsas.
I vissa fall kan det finnas anledning att utföra förstudier m. m. eller att
etablera sig på en marknad utan att detta är bundet till ett visst projekt.
Genom sådana studier eller etablering ökar sannolikt möjligheterna att ge anbud på olika projekt och därmed ökar också intäktsmöjligheterna. Enligt min mening bör stöd kunna utgå också för sådana aktiviteter. Jag förutsät-
ter inte något ökat statligt medelsbehov härför. I de fall utbetalning av stödet sker i förväg bör erhållet stöd återbetalas i den män anbud erhålls
inom rimlig tid efter etableringen eller förstudien har genomförts.
Det har visat sig att garantiformen som stödform har klara fördelar framför bidragsformen med återbetalningsskyldighet, inte minst ur admi-
nistrativ synvinkel. Den utformning konsultstödet har fått i praktiken visar också detta. Jag anser därför att konsultstödet hädanefter bör utgå som ett
garantistöd. Stödet bör täcka upp till en tredjedel av kostnaderna sett över anslaget. En parallell kan här dras till nuvarande regler för stöd till svensk
projektexport. En viss flexibilitet finns emellertid i dessa regler. Små
företag kan nämligen få betalning i förskott med skyldighet att återbetala bidraget om projektet leder till att kontrakt erhålls. Motsvarande flexibilitet som gäller för svensk projektexport vad gäller utbetalning från anslaget till små företag bör självfallet gälla för konsultstödet.
> Det finns uppenbara samband metan konsultstödet och verksamheten
stöd till svensk projektexport. Huvudmotiven för de båda stödformerna liksom branscher, marknader och stödens praktiska utformning i enlighet med vad jag nu har föreslagit är I stor utsträckning desamma. I nämnden
för svensk projektexport, där beslut fattas om stöd till sådan export, förs
diskussioner om val av marknader m. m. Jag finner det naturligt att erfarenheterna från denna nämnd också kommer konsultstödet tillgodo på
lämpligt sätt. Det finns således enligt min mening ett behov av ett utvecklat
samarbete mellan de delar inom exportrådet som administrerar de två
stödformerna. Beslut i enskilda ärenden avseende konsultstödet bör dock som hittills tas utanför nämnden för stöd till svensk projektexport. Garantiramen för konsultstödet bör sättas till samma nivå som nuvarande anslag. Anslaget bör föras upp oförändrat i enlighet med budgetpropositionen för budgetåret 1985/86.
Prop. 1984/85: 140 ee 35
3.4.5 Svensk projektexport
Min bedömning: En mindre del av befintligt stöd via svensk projektexport bör på försök decentraliseras till en utlandsmarknad. Singapore väljs för försöksverksamheten.
Sveriges exportråd bör tillsammans med den svenska företagsföreningen i Singapore utforma ett förslag till en treårig försöksverksamhet. Nämnden för svensk projektexport skall fastställa en lämplig beloppsram för verksamheten. Beslut i frågor som rör Singapore skall fattas av nämnden i särskild sammansättning bestående av ambassadören i Singapore och representanter för svenska företag i området.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med min bedömning (se betänkandet s. 193-194).
Remissinstanserna: Ambassaderna i Singapore och Kuala Lumpur är positiva. Sveriges exportråd, Industriförbundet och SAF anser att en lokal fond i Singapore kan stimulera till nya affärsuppslag men att ansökningar om stöd bör behandlas centralt i Sverige (se bilaga 2, s. 61).
Skälen för min bedömning: Bedömningen av projekt som kan få stöd via svensk projektexport sker centralt i Sverige. Det stora avståndet till vissa intressanta marknader kan innebära att uppslag till samverkan från svenska dotterbolag inte tas tillvara. I syfte att komma närmare den marknad projektet gäller föreslås ett begränsat decentraliserat stöd till svensk pro- Jektexport under en försöksperiod. Olika marknader kan diskuteras. Jag har dock i likhet med utredningen stannat för Singapore såsom lämpligaste marknad. Skälet är bl. a. att denna marknad har en relativt god kunskap om vad Sverige kan erbjuda i form av tjänstekunnande och att efterfrågan svarar mot detta. Vidare ingår marknaden i en för svensk export intressant och expansiv del av världen.
1 Singapore finns en svensk företagsförening. Jag finner det naturligt att Sveriges exportråd tillsammans med denna förening utformar ett förslag till en försöksverksamhet. Den inriktning som gäller för svensk projektexports verksamhet skall gälla också för verksamheten i Singapore. Stöd till svensk projektexport får under budgetåret 1985/86 medges inom en ram av 35 milj. kr. En mindre del av denna garantiram bör kunna avsättas för projekt i Singapore. Försöksverksamheten bör bedrivas under en begränsad tid, förslagsvis tre år. Därefter bör en utvärdering kunna visa om verksamheten haft avsedd effekt. Beslut i enskilda ärenden inom ramen för försöksverksamheten skall fattas av nämnden för svensk projektexport i särskild sammansättning. När nämnden beslutar i frågor om projektexport i Singapore bör den ledas av ambassadören i Singapore och i övrigt bestå av representanter för svenska företag i området.
Ordtörande i nämnden för svensk projektexport är verkställande direk-
tören i Sveriges exportråd. Övriga ätta ledamöter utses av regeringen,
varav sex efter förslag av exportrådet. Jag finner det naturligt att exportrådet får lämna förslag tull företagsrepresentanter som skall förordnas i nämnden i dess särskilda sammansättning. Jag avser att återkomma till
regeringen med närmare föreskrifter om nämndens verksamhet.
3.4.6 Exportkreditfrågor
Min bedömning: En översyn bör göras av förordningen (1974: 60) om exportkreditgarantigivning i syfte att ge tydligare anvisningar rörande
exportkreditnämndens (EKN) befogenhet att garantera tjänsteexport.
Utredningens förslag: Såväl förordningen om exportkreditgarantigivning
som förordningen om investeringsgarantier föreslås bli föremål för översyn (se betänkandet s. 194-195).
Remissinstanserna: De instanser som har yttrat sig stödjer tanken på en översyn av förordningen om exportkreditgarantigivning. EKN har i sitt
remissvar utförligt redogjort för de olika typer av tjänsteexport som kan resp. inte kan komma i fråga för garantigivning. EKN anför vidare att EKN är beredd att närmare studera förutsättningarna för lämplig utvidgning av garantimöjligheterna, om så bedöms önskvärt.
Endast ett fåtal instanser har uttalat sig särskilt om frågan om investe-
ringsgarantier. Exportrådet stödjer förslaget om en översyn medan LO avstyrker förslaget (se bilaga 2, s. 62).
Skälen för min bedömning: EKN:s garantigivning gäller för all varuexport men inte för alla typer av tjänsteexport. I EKN:s remissvar hävdas att behoven för sådan garantigivning.1 huvudsak är täckta. Jag anser emellertid ändå att det finns skäl att se över förordningen i syfte att undanröja eventuella oklarheter beträffande omfattningen av nämndens garantigivning. Vidare anser jag det vara av betydelse att villkoren för varuexport
och tjänsteexport så långt möjligt blir lika inom de ramar som ges för internationella åtaganden. Frågan om investeringsgarantier berör ett väsentligt större område än det nu aktuella. Jag är därför inte beredd att i detta sammanhang föreslå
någon översyn av gällande regler.
3.5¶Statistikfrågor
Min bedömning: Statistiska centralbyrån (SCB) bör ges i uppdrag att årligen sammanställa och ge ut en särskild tjänstehandelspublikation.
Prop. 1984/85: 140 na 37
Utredningens förslag: Överensstämmer med min bedömning (se betänkan-
det s. 191-192).
Remissinstanserna: De instanser som har yttrat sig är positiva till förslaget (se bilaga 2. s. 61).
Skälen för min bedömning: Den svenska tjänstehandelsstattstiken är inte
lika omfattande som varuhandelsstatistiken. I dagsläget saknas en samlad redovisning. Samtidigt finns det behov av en sådan statistik, bl.a. som
underlag för att samlat beskriva Sveriges externa balans. Vidare har statistiken intresse för konjunkturella bedömningar och som underlag inför
kommande internationella diskussioner avscende reglering och hberalise-
ring av tlänstehandeln. En utökad publicering av tjänstehandelsstatistik är således önskvärd.
SCB har sedan en tid haft i årligen återkommande uppdrag från betal-
ningsbalansdelegation (Fi 1975:02) att samla in årlig tjänstehandelsstatistik. Enligt vad jag har erfarit pågår diskussioner f.n. mellan bl.a. betalningsbalansdelegationen och SCB om hur denna statistik bör utformas.
Jag har också erfarit att Sveriges riksbank planerar att utarbeta mer detaljerade system för Sveriges betalningar med utlandet. Genom ctt sådant tänkt system skulle för tjänstebetalningar information erhållas månadsvis. land- och valutafördelade, samt för samtliga sektorer inkl. hushållen.
En målsättning bör vara att tjänstehandelsstatistiken sammanställs och
publiceras lika ofta och samtidigt som varuhandelsstatistiken. Detta torde dock inte vara praktiskt genomförbart t dagsläget. En årlig publikation,
som utredningen har föreslagit, där en samlad bild ges av tjänstehandeln,
anser jag dock vara en alltför sällan återkommande publikation för framti-
da behov. De pågående diskussionerna om hur en framtida statistik bör
utformas och periodiciteten är därför mycket intressanta. Detsamma gäller
det arbete som pågår inom riksbanken. Jag anser det önskvärt att pågående diskussioner i denna fråga leder fram till en förbättrad tjänstehandelsstatistik inom en snar framtid. Till dess att så blir fallet bör SCB ge ut en sammanhållen årlig tjänstehandelspublikation inom ramen för inbesparade medel (jfr prop. 1984/85: 100 bil. 15 s. 52). Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet.
3.6¶Övriga frågor
I det följande tar jag upp. för riksdagens information, ytterligare några av tjänstecxportutredningens förslag. Beträffande de flesta av förslagen pågår redan ett arbete inom bl. a. regeringskansliet.
3.6.1 Sveriges Radios Utlandsprogram
Utlandsprogrammet inom Sveriges Riksradio AB (UTP) svarar för pro-
gramverksamheten för utlandet. UTP skall producera och på annat sätt
anskaffa och sända ljudradioprogram avsedda för mottagning i utlandet och därmed sprida kunskap om Sverige i utlandet. UTP producerar film för försäljning till bl.a. utlandet. Utredningen har mot denna bakgund anfört att TV, video och pressmedia bör utnyttjas för att sprida kunskap om
Sverige som ett tjänsteintensivt land. De medet som ställs till UTP:s
förfogande över statsbudgetens tredje huvudtitel föreslås ökas med 1,2 milj. kr. Syftet är att producera och lansera ett femtontal 6-12 minuters
avsnitt per år om svenskt tjänstekunnande att placeras i utländska TV-ka-
naler.
Olika insatser för att öka kunskapen om Sverige i utlandet är givetvis
välkomna. Regeringen har nyligen tillsatt en särskild utredning om Sveriges Radios utlandsprogram. Enligt utredningsdirektiven (Dir 1984:49) bör
den särskilde utredaren bl. a. närmare analysera om nuvarande programex-
port bör bedrivas genom ett självständigt produktionsbolag eller lämpligen
bör kvarstå inom ramen för UTP: s normala verksamhet. Vidare bör utre-
daren analysera hur eventuella produktionsuppdrag från utomstående intressenter kan fullgöras i sammanhanget. I syfte att bl.a. pröva förutsättningarna för en uppdragsverksamhet mot betalning bör utredaren kunna
medverka till viss försöksverksamhet. Särskilda medel kan ställas till
förfogande för att under kalenderåret 1985 möjliggöra viss försöksverksamhet med programverksamhet för utlandet i anstutning till utredarens arbete. Samråd med olika berörda organisationer utgör ett naturligt led i detta arbete. I detta sammanhang bör utredaren också belysa konsekvenserna för den journalistiska integriteten och för pressetiken av ett eventu-
ellt genomförande av de nämnda förslagen.
I avvaktan på utredningens kommande förslag är jag inte nu beredd att föreslå ökade medel till Utlandsprogrammet.
3.6.2¶Valuta- och kreditmarknadsfrågor
Enligt tjänsteexportutredningen har många företag inom tjänstesektorn
angett att valutaregleringen innebär direkta och indirckta hinder för tjänsteexporten. Sålunda skapar kravet på upplåning utomlands för finansiering av investeringar särskilda problem för tjänsteexporterande företag. Exempelvis kan man ha svårt att presentera tillräckliga formella säkerheter. Vidare kan storleken på det aktuella tjänsteexportföretaget inverka liksom hur känt företaget är på utlandsmarknaden och hur stor volym som behöver lånas upp vid ett speciellt tillfälle.
Valutakommittén (E 1977:03) anför i sitt remissyttrande att den avser
behandla de problemområden som har tagits upp av tjänstexportutredning-
en. Valutakommittén väntas komma med sitt betänkande inom kort. I
avvaktan härpå vill jag inte lämna några förslag på denna punkt.
Prop. 1984/85: 140 - 39
Tjänsteexportutredningen anför också att banklagstiftningen medför begränsningar i banksektorns möjligheter till utlandsengagemang. Frågan om olika regleringars inverkan på möjligheterna till vidgad tjänstehandel från
företag verksamma inom kreditmarknadssektorn bör särskilt beaktas. Kre-
ditmarknadskommittén (Fi 1983:06) har till uppgift att se över frågan om
kreditmarknadens framtida reglering. Kommittén anför i sitt remissvar att
man avser att behandla de frågor tjänsteexportutredningen har tagit upp i sitt arbete. Kommitténs delbetänkande (Ds Fi 1984: 20) Utländska banketableringar i Sverige bereds f.n.i regeringskansliet. I betänkandet före-
slås att utländska banker under vissa förutsättningar bör ges tillstånd att
bedriva bankverksamhet i Sverige. Jag har erfarit att chefen för finansdepartementet senare i vår kommer att föreslå regeringen att ligga fram förslag i anslutning till kommitténs förslag. — I avvaktan på kommande huvudbetänkande från kreditmarknadskommittén ges inga förslag nu vad avser vidgad tjänstehandel från företag verksamma inom kreditmarknadssektorn.
Det kan i sammanhanget nämnas att riksdagen nyligen har beslutat (prop. 1984/85:77. NU II. rskr HD om vissa ändringar i försäkringsrörel-
selagen (1982: 713). Ändringarna trädde i kraft den I januari 1985. Den nya lagstiftningen innebär bl.a. att den s.k. behovsprincipen har upphävts, vilket gör det lättare för nya bolag att få tillstånd (koncession) att driva
försäkringsrörelse och för befintliga bolag att utvidga sin rörelse till nya försäkringsgrenar. Liksom tidigare är koncessionsvillkoren desamma för svenska försäkringsföretag som för utländska försäkringsföretag som driver försäkringsrörelse i Sverige genom generalagent.
3.6.3 Direktiv till statliga utredningar
Villkor och förutsättningar för tjänstehandel kan beröra en rad olika områden direkt eller indirekt. För att säkerställa att dessa frågor blir belysta på ett fullständigt sätt i kommande offentligt utredningsarbete
föreslår tjänstexportutredningen att framtida direktiv till statliga utredning-
ar bör innehålla en generell anvisning att i arbetet redovisa hur framlagda förslag kan komma att inverka på de internationella handelsmöjligheterna. Fnligt min mening kan detta vara lämpligt i syfte att få tjänstehandelsfrågor så allsidigt belysta som möjligt.
3.64 Kommunal tjänsteexport
Åtgärder har, som nämnts inledningsvis, vidtagits för att öka exporten av tjänster från statliga myndigheter och bolag bl. a. i syfte att komplettera näringslivet på områden där statliga institutioner har en unik kompetens. Som ett ytterligare komplement har åtgärder också vidtagits i enlighet med vad jag anförde i prop. 1983/84: 168 om exportfrämjande verksamhet (av-
snitt 3) för att på motsvarande sätt främja export av tjänster från kommuner och landstingskommuner. Däri framhölls bl.a. att möjlighet att
ställa kommunalt kunnande till förfogande i kombination med export av
varor och i samarbete med näringslivet kan ge resultat som är intressanta från bytesbalanssynpunkt.
Flera hinder av formell och praktisk natur har hittills försvårat en fram-
gångsrik exportsamverkan mellan kommunerna och näringslivet. Det finns flera skäl för en sådan exportsamverkan. Kommunala tjänster kan t.ex.
utgöra en del av ett fullständigt system. Vidare har kommuner och landstingskommuner erfarenhet av hur driften av olika typer av anläggningar
skall organiseras och administreras. Kommuner och landstingskommuner kan också spela en viktig roll i marknadsföringen av system, bl. a. genom
att ställa referensobjekt till förfogande.
Kommuner och landstingskommuner har i vissa fall initierat egna aktivi-
teter. Ett sådant exempel! är Swedehealth AB, som är ett tjänsteexportbolag inom hätso- och sjuk vårdsområdet. Swedehealth AB är ett dotterbolag
till Landstingens Inköpscentral. Bland organ som gör insatser för att marknadsföra svenskt vårdkunnande i utlandet finns också Swecare Foun-
dation, i vilket bl.a. Landstingsförbundet ingår. Diskussioner har också
inletts i såväl Stockholms som Göteborgs kommuner om samarbete med företag. Detta gäller inte minst frågan om gemensam marknadsföring avse-
ende referensanläggningar inkl. drift.
Sveriges exportråd har under innevarande budgetår inlett ett utveck-
lingsprogram för kommunal tjänsteexport i enlighet med vad jag anförde i prop. 1983/84:168 om exportfrämjande verksamhet. Exportrådet samverkar med tio kommuner för att utröna marknadsförutsättningar m. m. för en
kommunal exportmedverkan.
Kommunala åtgärder för att främja svensk export kan i viss mån redan
nu vidtas inom ramen för den kommunala kompetensen. En utvidgning av
den kommunala kompetensen genom lag är nödvändig för att möjliggöra
ett ökat engagemang på detta område. Frågan om en lagstiftning på områ-
det bereds f.n.inom regeringskansliet. Chefen för civildepartementet avser att återkomma till regeringen med förslag till proposition i denna fråga senare under våren 1985. Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet.
4¶Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag anfört i avsnitten 3.2.1 och 3.2.2 har inom utrikesdepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1979: 609) om allmän investeringsfond,
2. lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt
investeringskonto,
3. lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,
4, lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt
vinstkonto.
Prop. 1984/85: 140 N 41
Förslagen har upprättats efter samråd med chefen för finansdepartementet.
Med hänsyn till lagförslagens okomplicerade art anser jag inte att lagrådets hörande är påkallat.
5 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1979: 609) om allmän investeringsfond,
2. lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt
investeringskonto,
3. lag om ändring i lagen (1979: 610) om allmän investeringsreserv,
4. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt
vinstkonto,
dels föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen att medge att utfästelser om stöd avseende konsultexport får lämnas till ett belopp av högst 5 200000 kronor budgetåret 1985/86 (avsnitt 3.4.4),
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om åtgärder för att främja handeln med tjänster.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.
Bilaga I
Sammanfattning
De villkor och regler som styr näringslivets utveckling är anpassade till företag som producerar varor. Sveriges export har också hittills varit inriktad på varor. En vanlig föreställning är att tjänsteexport antingen är tekniska konsulttjänster eller försäljning av tjänster ifrån den svenska förvaltningen. Tjut har haft ambitionen att visa att tjänsteexport är mycket mer än så, nämligen ett medvetet utnyttjande av den kunskapsbas som finns inom alla delar av det svenska samhället i syfte att förbättra Sveriges bytesbalans. Resultatet av en ökad tjänstehandel innebär också en förädling av den svenska resursbasen genom att den utsätts för konkurrens på exportmarknaden och, inte att förglömma, genom konkurrens på hemmamarknaden från import av utländska tjänster.
Tjut tror att i ett makroekonomiskt perspektiv endast begränsade exportintäkter kan åstadkommas när man avskilt säljer sin arbetstid. Kunnandet måste istället kopplas till exempelvis finansiella resurser, anläggningskapital eller tekniska hjälpmedel. Sveriges framtida tjänsteexport kommer att bestå av kombinationer av varor och tjänster (t ex robotar med avancerade styrsystem), tjänster baserade på anläggningskapital (t ex tillhandahållande av högt specialiserade, teknikutnyttjande fartyg), tjänster baserade på systemkunnande och logistik (t ex uppbyggnad av infrastruktur, fabriker, sjukhus, avancerade lokalvårdsystem) samt finansiella tjänster, dvs kunnande kopplat till tillgång på finansiella resurser. Denna utveckling är en spegelbild av industrins framsteg, där produkterna numera består mer av kunnande än av vara.
Den utländska turismen — tjänsteexport med hemmaleverans — som har en stor betydelse för Sveriges tjänsteintäkter är beroende av investeringar i anläggningstillgångar och infrastruktur.
Sveriges produktion av tjänster är till stor det under offentligt inflytande, antingen genom att den helt sker inom stat, kommun eller landsting eller genom att den av olika skäl står under stark offentlig kontroll (t ex bank, försäkring, transporter). I förhållande till varuproduktionen är tjänsteproduktion därigenom starkt reglerad. Näringslivets arbetsförutsättningar är, som tidigare nämnts, i stort avpassade efter den varuproducerande industrin och i många viktiga sammanhang glöms tjänsteföretagen helt bort.
Tjut menar att det bästa sättet att främja svensk tjänsteexport är att dels utveckla den svenska resursbasen, dels göra en konsekvent genomgång av det regelsystem som styr svenskt näringsliv i Sverige och i utlandet. Det är nödvändigt att häri bygga in hänsyn till de företag vars slutprodukter är att
betrakta som tjänster. Därtill bör i högre grad ett kommersiellt kunnande tillåtas prägla den tjänsteproduktion som sker i offentlig regi.
Det måste således skapas ett klimat som stimulerar de enskilda företagen till export och reglerna måste inriktas på att göra det lätt för företagen att arbeta.
Denna princip måste även gälla det organ som staten och näringslivet inrättat för att hjälpa företagen att marknadsföra sig i utlandet, nämligen Sveriges exportråd (SE). SE bör inte detaljstyras av staten, utan exportrådets ambition måste vara att framstå som ett professionellt konsultföretag, vars ledning har frihet att utforma och prioritera olika typer av aktiviteter. Verksamheten skall styras av näringslivets efterfrågan på tjänster och vilja till finansiering.
Tjänsteexport har möjlighet att utvecklas från alla delar av näringslivet. Framgången avgörs av företagets tillgångar i form av ledning, organisation, personal, specifikt kunnande och finansiella resurser. Tjut anser det därför felaktigt att utpeka någon bransch som har speciellt goda förutsättningar och av det skälet särskilt bör stödjas.
Den svenska tjänstesektorn — en resurs för export
Tjänsterna utgör, enligt den officiella statistiken, 62 procent av Sveriges BNP, varav 37 procent inom de privata sektorn, samt 64 procent av antalet sysselsatta, varav drygt hälften finns inom den privata sektorn. Produktivitetsutvecklingen inom den privata tjänstesektorn har sedan mitten av 1970-talet varit genomsnittligt högre än inom industrin. Inom vissa tjänstebranscher, t ex transportnäringarna, har det procentuella, genomsnittliga förädlingsvärdet under samma period ökat med mellan 15 och 20 procent per år.
Under hela efterkrigstiden, dvs i en tid av snabb ekonomisk tillväxt och goda exportinkomster, har Sverige byggt upp ett stort kunskapskapital som vi nu använder för att förbättra vår utrikeshandel. Medvetenhet om att det vi nu exporterar, även från industrin, är kunnande snarare än varor måste börja prägla förvaltning och uppbyggnad av skatte- och andra regelsystem.
Investeringar i kunnande är i framtiden nödvändigt för att stimulera tjänstesektorn till att utvecklas och bli internationellt konkurrenskraftig. Det är därför på tiden att vi inte enbart betraktar investeringar i real- och anläggningskapital vid bedömningar av Sveriges möjligheter till framtida ekonomisk tillväxt.
Synen på tjänstesektorn som någonting helt separat från industrin anser Tjut vara vilseledande. Det finns dock skillnader mellan varuproduktion och tjänsteproduktion i så motto att resultatet av tjänsteproduktionen är någonting icke gripbart, något immateriellt som i sin egentliga form inte kan transporteras, säljas vidare eller lagras. Denna skillnad och de därav följande konsekvenserna finns det anledning att ta fasta på.
Sveriges tjänstehandel
Den svenska exporten av tjänster uppgick år 1982 till 60 miljarder kr och importen var under samma år 70 miljarder kr. Av exporten svarade
näringslivet för 50 miljarder kr, medan ca 7 miljarder kr utgjordes av resevaluta (dvs från hushållen). Näringslivets export bestod av finansiella tjänster (framförallt ränteinkomster och försäkringar) till 40 procent och reala tjänster (framförallt varutransporter och entreprenader) till 60 procent.
För närvarande publiceras inte löpande någon statistik över Sveriges totala tjänstehandel. Tjuts uppgifter är baserade på en specialbearbetning utförd av statistiska centralbyrån.
Den internationella tjänstehandeln
Enligt Committee on Invisible Exports (COIE) i London uppgick världens försäljning av tjänster år 1981 till närmare 600 miljarder USD. COIE sammanställer årligen världens tjänstehandel på basis av den valutastatistik som de flesta länder rapporterar in till Internationella valutafonden. Tjänstehandeln skulle därmed utgöra ca 1/4 av världens totala handel. USA har den största andelen av tjänstehandeln (ca 21 procent) följt av Frankrike, Storbritannien och Västtyskland. Enligt denna statistik har Sverige drygt en procent av världshandeln. Tjänstehandeln har ökat med ca 18 procent om året och andelen av totalhandeln ökar långsamt. Tjänstehandeln registreras i valutastatistiken i fyra underrubriker, transporter (23 procent), resevaluta (17 procent), avkastning på kapital (38 procent) samt övriga tjänster (22 procent). Avkastning på kapital har ökat från 29 procent år 1969 till nu ca 38 procent.
I samband med en redogörelse för storleken av den internationella tjänstehandeln måste man ha i minnet att den internationella statistiken är mycket bristfällig. Den statistik som används är till för att mäta flödet av valutor över gränserna, inte för att ge en riktig bild av handeln med tjänster.
Hinder för handel med tjänster
Varuhandeln har varit föremål för liberaliseringsförhandlingar inom GATT sedan 1960-talet. Här har stora framgångar nåtts och inom Västeuropa har frihandel i princip uppnåtts. Nu har uppmärksamheten börjat att riktas mot tjänstehandeln. Inom OECD, GATT och UNCTAD liksom i en rad andra multilaterala och nationella organ diskuteras fn hur tjänstehandeln skall kunna regleras och liberaliscras. Första steget 1 detta arbete är att söka kartlägga de hinder som finns för handeln med tjänster. Hinder som identifierats är av olika slag, dels sådana som försvårar eller förhindrar etablering i ett annat land, dels sådana som försvårar flödet över gränserna. Exempel på hinder är rena etableringsförbud, statliga monopol, immigrationsregler, olika skatteregler för inhemska och utländska företag, subventioner, administrativa regler och valutarestriktioner.
I Sverige utförs en stor del av tjänsteproduktionen i offentlig regi, vilket utestänger såväl svenska som utländska företag från den svenska marknaden. Därtill har vi restriktiva regler för exempelvis svenska bankers verksamhet i utlandet och ännu så länge ett förbud mot utländska banker i Sverige. I
kapitel 6 görs en redovisning av de hinder som olika företag, branschorganisationer och myndigheter upplever dels för utländsk verksamhet i Sverige samt import, dels för svensk verksamhet i utlandet samt export.
Generellt kan sägas att tjänstehandeln är omgärdad av en rad större och mindre hinder. Det politiska intresset för tjänstesektorn resulterar i regleringar och kontrollfunktioner som försvårar ett fritt flöde av tjänster över gränserna. Kopplingen mellan politiska ambitioner och det offentliga inflytandet över tjänstesektorn kommer att göra det svårare att liberalisera tjänstehandeln än vad det varit att liberalisera varuhandeln. Därtill kommer problemet att skilja mellan varuhandel och tjänstehandel.
Det internationella arbetet med tjänstehandeln försvåras också av de olika intressen som u-länder och i-länder har i denna fråga. U-länderna ifrågasätter starkt det positiva för deras del av en hberalisering av tjänstehandeln.
Främjande av tjänsteexport
Den största insatsen för att öka Sveriges tjänsteexport görs naturligtvis av företagen själva. Den svenska staten påverkar dock exporten genom att ange villkoren för företagsamheten. Tjänstesektorns arbetsbetingelser styrs av en rad olika departement och myndigheter. Transporterna hanteras av kommunikationsdepartementet, sjöfartsverket, luftfartsverket osv. Bankernas verksamhet styrs av finansdepartementet, riksbanken, bankinspektionen etc. Turismen handläggs av jordbruksdepartementet och Sveriges turistråd. Sjukvården styrs av socialdepartementet, socialstyrelsen, Landstingsförbundet och landstingen. Uppräkningen kan göras lång och ingående. Syftet är att visa att det bästa sättet att främja svensk tjänsteexport är att alla dessa instanser blir kunniga om tjänstehandelns villkor och medvetet strävar efter att underlätta den.
Därtill kan staten hjälpa företagen genom att bidra med marknadsföring, krediter och kreditgarantier, vilket i viss utsträckning görs genom Sveriges exportråd (SE), Svensk Exportkredit och Exportkreditnämnden (EKN). Inom SE och EKN kan dock åtgärder vidtas för att ytterligare höja medvetenheten om det svenska tjänsteutbudet.
Tjut vill även framhålla etablerade kontaktnät som en värdefull resurs för tjänsteexporten, där ju förtroende och referenser är särskilt betydelsefullt. Kontaktnät finns på flera nivåer, politiska, fackliga, inom universitet och forskningsorgan, utrikesrepresentationen, handelskontor, handelskamrar samt inom näringslivet.
Det svenska samhället har en väl etablerad organisationsstruktur såväl inom de politiska och fackliga områdena som industri och handel. Det kan dock konstateras att tjänsteföretagen ännu inte har någon stark organisation som företräder deras intressen. Tjut anser det därför angeläget att den privata tjänstenäringen bildar en grupp som driver tjänsteföretagens policyintressen och främjar en vidgad kunskap om tjänstehandelns villkor.
Andra länder har inte hunnit så mycket längre än Sverige när det gäller medvetenhet om tjänstesektorns betydelse. Längst har USA och Storbri-
tannien Kommit, som tillsammans svarar för en tredjedel av världshandeln med tjänster. Dessa länder har höjt tjänstesektorns status genom att visa vilken betydelse den har för den nationella och den internationella ekonomin. I USA uppstår praktiskt taget alla nya arbetstillfällen inom tjänstesektorn och i Storbritannien räcker tjänsteinkomsterna från utlandet till att betala för halva deras totala import.
Branschöversikter och den framtida tjänsteexporten
I betänkandet presenteras statistik över den svenska tjänstesektorn och dess utrikeshandel på det sätt den finns att tillgå. Uppdelningen i branscher är mycket traditionell och egentligen inte relevant för att beskriva tjänsternas förekomst och betydelse i det svenska samhället nu och i framtiden. Vidare görs en horisontell beskrivning av tjänstehandeln, där avsikten är att belysa det faktum att tjänster skär över alla branscher och att hela den svenska exporten egentligen består av kombinationer mellan varor och tjänster, men där andelen tjänster kan variera från i princip 0 till 100 procent. Ofta är det en strategifråga om man väljer att marknadsföra sin produkt som en vara eller en tjänst, exempelvis om man säljer de borrplattftormar man tillverkar eller hyr ut dem. Skillnaden mellan den traditionella synen på tjänsteproduktion och varuproduktion och den Tjut vill hålla fram belyses i kapitlen 12 och 13. I kapitel 12 görs analysen utifrån det traditionella betraktelsesättet enligt svensk näringsgrensindelning. I kapitel 13 delas i stället tjänstehandeln upp i ren tjänstehandel, dvs försäljning av enbart tid och kunnande, tjänster som komplement till varor, tjänster baserade på anläggningskapital, tjänster baserade på organisation och logistik, anläggningsexport samt finansiella tjänster, dvs tjänster kopplade till tillgång på finansiella resurser. Denna indelning är avsedd att leda tankarna till kreativa kombinationer som skall kunna öka Sveriges export av såväl varor som tjänster. De olika delarna illustreras med konkreta exempel på genomförda affärsidéer.
Tjänstehandelns villkor
Den vikt som Tjut lägger vid kunskapen om tjänstehandelns villkor löper som en röd tråd genom betänkandet. Beskrivningen av villkoren utgår från följande nyckelbegrepp: kunskap, tillgänglighet, uthållighet, betalningsförmåga, kultur- och språkgemenskap och utvecklingsnivå. Uppkomsten av tjänstehandel härrör ur vårt behov av att köpa och sälja kunskap på olika områden. Med kunskap avses då den rent professionella kunskapen som förvärvats av individer och företag genom utbildning och erfarenhet. För att handel ska uppstå krävs också en kommersiell kunskap om hur man prissätter, marknadsför och levererar en tjänst. Därtill underlättas tjänstehandel av en allmän kunskap och medvetenhet hos statsmakterna, dvs hos dem som beslutar om lagar, exportfrämjande etc. För att handeln skall utvecklas måste utbudet göras tillgängligt för marknaden, dvs utländska köpare måste få kännedom om vad Sverige har att
erbjuda. Genom att tjänster i hög grad säljs genom personliga kontakter och förtroendeskapande upprädande kan marknadsföringen underlättas genom utnyttjande av olika nätverk, politiska, fackliga, vetenskapliga och givetvis näringslivets egna. Det svenska tjänstekunnandet kan också föras ut genom massmedia och därmed bli en del av Sverigebilden i utlandet.
Framgångsrik tjänsteexport skapas genom relationer som ger intäkter över en längre tidsperiod. Detta förutsätter en strategi som ger möjlighet till uthållighet i marknadsbearbetningen, vilket vanligtvis åstadkoms genom etablering i utlandet i hel- eller delägda (joint-venture) dotterbolag. Detta är ett sätt att göra den nödvändiga lokala anpassningen dels av produkten, dels av det praktiska försäljningsarbetet. Utlandsinvesteringar kräver dock finansiella resurser, vilket gör att tjänsteexport är en uppgift för framgångsrika, vinstgivande företag. En förutsättning är att företagen ges möjlighet att använda sina i Sverige upparbetade vinstmedel för exportsatsningar. Sveriges exportfrämjande bör sträva efter att underlätta en sådan utveckling snarare än att ge finansiella bidrag till vissa typer av exportkostnader, för viss typ av export och till vissa särskilda marknader. Detta är att detaljstyra företagen, speciellt de mindre framgångsrika, som kanske överhuvudtaget inte skall ägna sig åt export. Sådana bidrag riskerar att på läng sikt bli bortkastade pengar.
Tjut menar också att det är viktigt att fastslå att om det överhuvudtaget skall vara någon mening med att överföra det svenska kunnandet till utlandet så måste köparen betala det pris som tjänsten är värd. Att själv betala för sin export är i längden ohållbart. Om tjänstcöverföringen blir ett bistånd så bör den inrymmas under biståndspolitiska överväganden.
Vid försäljning av tjänster bör också företagen överväga om marknadens utvecklingsnivå överensstämmer med den produkt man har att erbjuda samt sätta sig in i den språkliga och kulturella miljö i vilken tjänsten skall komma till nytta. Det är dock värt ati framhålla att handel i sig är ett fenomen som man förstär överallt och som har förutsättning att utveckla relationer mellan parter utan gemensamt språk och även i övrigt kulturellt åtskilda.
Ovanstående resonemang och överväganden bör ingå i varje tjänsteföretags strategi för internationahisering och även utgöra grund vid utformningen av den statliga exportpolitiken.
Förslag
Tjut anser att exportträmjandet skall inrikta sig på generella stöd, i princip tillgängliga för alla företag på det sätt de finner lämpligt. Vi ser inte tjänsteexporten som någon ”bransch”, utan som en integrerad del i den totala exporten. Tidigare har framhållits att förmågan till kombinationer mellan varor och tjänster kan komma att bli Sveriges konkurrensfördel i framtiden. I det perspektivet ser Tjut det som olyckligt om Sveriges närings- och handelspolitik utformas enbart med tanke på den varuproducerande industrin. Förslagen siktar därför till att jämställa tjänstehandelns status och villkor med varuhandelns. För att åstadkomma detta krävs i inledningsskedet en uttalad, stark och målmedveten policy för att underlätta Sveriges handel med tjänster. Tjut anser också att det i exportfrämjandet
måste finnas ett visst mått av risktagande och experimentlusta. Det går inte att genom noggrann planering och förvaltning förutse om en viss åtgärd skall få avsedd effekt. I stället krävs innovation och flexibilitet. Tjuts förslag innehåller därför olika former av försöksverksamhet för att pröva och utvärdera.
1¶Tjänstehandelsberedning
Utrikesdepartementets handelsavdelning har till uppgift att utforma exportfrämjandet och underlätta Sveriges handel. Den svenska tjänstesektorns olika delar styrs emellertid av departement och myndigheter vars primära uppgift inte är att underlätta möjligheterna till exportintäkter. De medel som fn står till buds för handelsavdelningen för att utöva inflytande över Sveriges tjänstehandel är begränsade. I syfte att låta handelspolitiken i större utsträckning bli en del av beslutsunderlaget när andra departement fastställer lagar och regler för olika delar av tjänstesektorn föreslår Tjut inrättande av en tjänstehandelsberedning. Beredningen bör vara direkt underställd departementsledningen på handelsavdelningen. För att denna beredning skall kunna bli den aktiva instans som här eftersträvas bör en sakkunnigtjänst inrättas för att rent praktiskt verkställa och driva frågorna. Därutöver bör de handläggare på handelsavdelningen som är specialister på tjänstehandelsfrågor stå till förfogande som resurs till den sakkunnige. En viktig samtalspartner för beredningen blir den grupp av privata tjänsteföretag som slutit sig samman för att företräda tjänstehandelns intressen.
2 Skatter
Särskild fond för avsättning av tjänster i utlandet
Som tidigare har sagts bör företagen ges möjlighet att i första hand använda sina vinstmedel för exportsatsningar. I reglerna för investeringsfonderna ges fn möjlighet till avsättning av vinstmedel (dvs skattekredit) för marknadsföringsåtgärder i samband med avsättning av varor i utlandet. Tjut menar att samma stimulans även bör ges för avsättning av tjänster i utlandet. I stället för att göra ett tillägg till reglerna för investeringsfondens användning föreslår Tjut en avsättningsmöjlighet för marknadsföring av tjänster i utlandet som ansluter till regierna för avsättning till resultatutjämningsfond.
Åndring av ”ettårsregeln”
Försäljning av tjänster kräver ofta att personalen i ett företag måste lämna Sverige för en längre eller kortare tid. Ofta understiger dock engagemanget utomlands ett år, dvs den gräns som f n finns för att personalen skall befrias från skatt i Sverige. I syfte att underlätta företagens möjligheter att skicka sin personal utomlands understödjer Tjut det förslag som utarbetats inom finansdepartementet om att sänka tidsgränsen för skattebefrielse till 6 månader. Ett visst procentuellt avdrag bör kunna göras från den skatteplik-
tiga inkomsten redan efter två månader, för att stegvis ökas till 100 procent efter 6 månader.
I anslutning till den föreslagna ändringen bör även reglerna om tillhörighet till svensk försäkringskassa och skyldighet att betala arbetsgivaravgift ses över.
3¶Marknadsföringsåtgärder
Tjut föreslår fyra åtgärder för att föra det svenska utbudet och de utländska marknaderna närmare varandra.
Projektförmedling
Tjut har i diskussioner med tjänstehandelsföretag funnit att det finns intresse för en effektiv projektförmedling. Exportrådet har i flera år tillhandahållit en service som förmedlat uppslag till näringslivet baserad på information från i första hand världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna och övriga FN-organ. Tjut anser det angeläget att i projektförmedlingen ta tillvara den resurs som den svenska utlandsstationerade exportindustrin utgör. Informationen värderas därigenom av en person med kommersiell erfarenhet av såväl den lokala marknaden som av svenska förhållanden. På uppdrag av Tjut har datakonsultföretaget Enator AB gjort en förstudie om hur en projektförmedling baserad på modern data- och informationsteknik skulle kunna se ut.
För att det föreslagna systemet så småningom skall kunna integreras med exporträdets projektbevakning föreslår Tjut att exportrådet använder Enators förstudie som underlag för specifikation och upphandling av tjänsten från privat entreprenör. Verksamheten bör betraktas som en försöksverksamhet med statsbidrag och utgå från en central förmedlingspunkt, förslagsvis London, där ett antal lämpliga intressenter finns etablerade.
Tjänstehandelsseminarier
Tjut har under utredningstiden initierat och deltagit i tjänstehandelsseminarier på två marknader med helt olika förutsättningar, nämligen Singapore och San Francisco. Ytterligare seminarier kommer att hållas under året på andra marknader och med annan projektledning och finansiering. Principen för seminarierna bör vara att utnyttja befintliga kontaktnät för att åstadkomma intresse och tyngd samt att ge företagen möjligheter till ”bembesök” hos potentiella kunder eller partners. Tjut föreslår att verksamheten efter kontinuerlig utvärdering fortsätter.
Massmediastödd information
Tjut anser att det svenska tjänstekunnandet skall marknadsföras i utlandet genom att låta det ingå som en del av den Sverigebild som förs ut genom olika massmedia.
Inom Sveriges Riksradio AB, Utlandsprogrammet, finns en avdelning, Radio Sweden International, som producerar film för försäljning till 4 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 140
utlandet. Radio Sweden har kontakt med radio- och TV-bolag över hela världen och utbyter regelmässigt informationsprogram. Inom ramen för detta internationella utbyte har man möjlighet att producera och distribuera nyheter som, utan att vara reklam, framhäver svensk kompetens på tjänsteområdet. Tjut föreslår att Radio Sweden fär 1,2 miljoner kr för att möjliggöra produktion och lansering av ett femtontal 6—12 minuters avsnitt om svenskt tjänstekunnande att placeras exempelvis i tekniska magasinprogram i utländska TV-kanaler.
Tjut föreslår också att Sveriges exportråd gör en specialstudie av några utvalda nyhetsbyråer och deras distributionskanaler i syfte att utforma ett program för hur de bättre skall kunna förmedla kunskap till andra länder om det svenska tjänsteutbudet.
Stipendier till näringslivet via Svenska institutet
Svenska institutet är en statlig stiftelse med bred informations- och kontaktskapande verksamhet. Institutet har även erfarenhet av att fördela stipendier framförallt till forskare och studenter. Tjut föreslår att stipendier i fortsättningen även skall kunna användas för att främja näringslivets kontakter med utlandet. För denna verksamhet föreslår Tjut 2 miljoner kr per år, i första hand under en period på fem år.
4 Statistik
Årlig statistik
Tjut föreslår att statistiska centralbyrån (SCB), genom att utnyttja tillgängligt material från SCB och Sveriges riksbank, årligen sammanställer och ger ut en tjänstehandelspublikation med statistik över Sveriges totala tjänstehandel. För detta ändamål beräknar Tjut 75 000 kr per år.
Specialstudie
Utöver den årliga statistiken anser Tjut att på uppdrag av olika intressenter särskilda studier skall kunna göras för att belysa speciella aspekter av tjänstehandeln. Tjut föreslår att den första blir en specialstudie av tjänsteandelen i” den varuproducerande industrins” produktion och handel. Lämplig uppdragsgivare är utrikesdepartementets handelsavdelning.
5¶Medel för främjande av export av tjänster
Anbudskostnadsstöd till konsulter genom Svensk projektexport
Tjut föreslår att det särskilda konsultstödet avskaffas och att konsulterna i stället får möjlighet till finansiell hjälp via Svensk projektexport (SPE). Att ha ett särskilt stöd inriktat på konsultexport till u-länder är enligt Tjut inte motiverat. Genom SPE ges stimulans till samverkan och export till betalningsstarka marknader.
Decentraliserad marknadsvärdering inom Svensk projektexport
För att undersöka om SPE delvis skulle kunna utnyttjas på annat sätt än vad som nu sker föreslår Tjut att besluten över användningen av en liten del av SPE-medlen, förslagsvis 2 miljoner kr. på försök decentraliseras direkt till en marknad, förslagsvis Singapore. Regeringen bör uppdra åt exportrådet att utforma ett konkret förslag till försöksverksamhet.
Utvärdering av statlig tjänsteexport
Då nägon samlad utvärdering av resultatet av den exportverksamhet som nu bedrivs inom ett antal statliga verk och myndigheter ännu ej gjorts föreslår Tjut att aktuella myndigheter och verk i samband med det årliga inlämnandet av anslagsframställningen redovisar intäkter och kostnader av verksamheten. Denna information bör sedan bilda underlag för det fortsatta främjandet av den statliga tjänsteexporten.
Exportkreditnämnden
Då den förordning som styr Exportkreditnämndens (EKN) verksamhet anger att garantier kan utgå till all varuexport, men endast till vissa, specifikt angivna, delar av tjänsteexporten föreslår Tjut att EKNS förordning ses över så att garantigivningen täcker all form av export.
Det kan också finnas skäl att ändra utformningen av investeringsgarantierna så att reglerna inte är fullt så restriktiva.
Medel till regeringens disposition
Tjut ställer sig tveksam till specialdestinerade, finansiella branschstöd. Däremot anser Tjut att det ligger ett stort värde i att det finns tillgång till medel att användas selektivt och flexibelt när behov uppstår att agera för att olika aktiviteter snabbt skall komma igång. Tjut föreslår därför att 10 miljoner kr skall ställas till regeringens disposition på anslag inom utrikesdepartementets handelsavdelning. Exempel på sådana aktiviteter kan vara förstudier, utbildning, seminarier, resor m m.
6 Tilläggsdirektiv till valutakommittén och
kreditmarknadskommittén
Bankernas möjligheter att i större utsträckning bidra till att öka Sveriges finansiella tjänsteintäkter väger inte särskilt tungt i direktiven till valutakommittén och kreditmarknadskommittén. Tjut anser därför att dessa kommittéer bör ges tilläggsdirektiv så att detta intresse tillgodoses när beslut skall fattas cm Sveriges framtida valutapolitik och bankernas m fl framtida reglering. Valutakommittén bör, enligt Tjut, t ex se över möjligheterna att låta svenska banker i större utsträckning engagera sig i affärer som inte är relaterade till Sveriges handel med omvärlden, dvs även i affärer som inte har ”svensk anknytning”.
Prop. 1984/85: 140 'n ta
Biluga 2
Sammanfattning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1984:33) Handla med tjänster
Efter remiss har yttranden över betänkandet (SOU 1984:33) Handla med tjänster avgivits av styrelsen för internationell utveckling (SIDA), svenska institutet. kommerskollegium. exportkreditnämnden (EKNI riksskatteverket (RSV). statistiska centralbyrån (SCB), valutakommitten (E 1977:03), kommittén med uppdrag att göra översyn av kreditmarknadens struktur (Fi 1983:06), Sveriges riksbank, riksgäldskontoret. ambassaden i Bonn, Haag, Wien, Singapore, Kuala Lumpur, Mexico och Nairobi, Sveriges exportråd, Svensk-internationella pressbyrån, rikstörsäkringsverket, postverket, telcverket, sjöfartsverket, luftfartsverket, bankinspektionen, Internationella handelskammarens svenska nationalkommitté, näringsfrihetsombudsmannen (NO), universitetet i Göteborg, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens industriverk (SIND), datainspektionen, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), riksrevisionsverket (RRV), Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska konsultföreningen. Sveriges Radio AB, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges redareförening, Svenska bankföreningen, Svenska handelskammarförbundet, Tjänstefrämjandet,
delssekreteraren i Jeddah, ASEA Robotics, Securitas, Stenu AB, Skandinaviska enskilda banken, Indevo, Consultus, Skandia och Statskonsult International AB (SINTAB).
Ambassaden i Bonn har samrått med handelssekreteraren i Dässeldorf och ambassaden i Wien med handelsseckreteraren i Wien. Ambassaden i Singapore bifogar en skrivelse från the Swedish Business Association of Singapore (SBAS).
Sveriges Radio AB översänder cen skrivelse från Sveriges Riksradio AB och meddelar att den står bakom de synpunkter som har lämnats av Riksradion. Riksgäldskontoret och Svenska kommunförbundet avstår från att yttra sig. Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen har lämnat ett gemensamt yttrande. Sveriges allmänna exportförening och
Handelsbanken har tagit del av yttrandet från Skandinaviska enskilda banken och instämmer däri.
Västsvenska handelskammaren, Utlandssvenskarnas förening, Kooperativa förbundet och Scaan Consultants har lämnat synpunkter.
Prop. 1984/85: 140 'n Kr
Inledning
Flera remissinstanser understryker inledningsvis betänkandets betydel-
se för en fördjupad diskussion om den framtida tjänsteexporten. Flertalet menar också att villkoren för tjänsteexport måste likställas med dem för varuexport. Ett antal instanser har lämnat sitt stöd för utredningens förslag
i stort men har i de direkta kommentarerna begränsat sig till ett fåtal av förslagen. Det allmänna tillstyrkandet stöds i många fall av att man har
funnit att den principiella syn som utredningen har redovisat som grund för
åtgärder på tjänstehandelsområdet är riktig och bör vara vägledande för
det fortsatta arbetet.
Sveriges exportråd ser det som en viktig uppgift att arbeta med främjande av tjänsteexport inom näringsliv, stat och kommun. At se tjänsteexporten som en integrerad del i den totala exporten är ett synsätt som
exportrådet länge har tillämpat. Exportfrämjande åtgärder tar därför sikte
på att jämställa och fokusera tjänstehandelns villkor i relation till varuhandeln. Mot bakgrund härav kommer rådet i sin planering att ta sikte på att öka tillgängligheten i det svenska tjänsteutbudet. Exportrådet anför vidare att resurserna koncentreras till att fokusera tjänsteexportens möjligheter i
kombination med den varuexport som redan är i gång.
Televerket anför att den breda ansats utredningen har valt innefattande praktiskt taget allt tjänstecxport är välgrundad. Skälet är det starka ömsesidiga samband som råder på flera plan mellan privat och statlig verksamhet. Sjöfartsverket anser att utredningen har gett en god bild av den svenska tjänsteexportens omfattning och betydelsen av dess fortsatta utvecklande. Vad gäller de internationella hindren tar sig dessa uttryck i
protektionistiska åtgärder i många länder. Verket betonar vikten av att
sjöfartsfrågorna får en central behandling i regeringskansliet.
NO delar i stort utredningens syn på tjänstehandelsfrågorna och fram-
håller att utredningen bör kunna utgöra ett positivt tillskott i arbetet för en
friare tjänstehandel. NO anför vidare att det från konkurrenssynpunkt är väsentligt att ett eventuellt exportstöd i olika former är generellt och inte ensidigt gynnar vissa branscher eller företag. Vidare anser NO att ett ökat engagemang från svenska bankers sida i internationella sammanhang kan öka bankernas know-how och också komma den svenska marknaden till
godo. Möjligheterna till ett ökat internationellt engagemang är dock begränsade om inte Sverige samtidigt tillåter en friarg etablering av utländska
banker i Sverige. Denna reciprocitetsprincip torde gälla även andra områden där Sverige har vidtagit åtgärder som kan verka handelshindrande. NO
ansluter sig också helt till utredningens synsätt att den offentliga egenregiverksamheten på olika förvaltningsområden bör kunna minska.
SIND anser i likhet med utredningen att det är en kombination av varor
och tjänster som har framtiden för sig. Vidare anför SIND att det är olämpligt att peka ut enskilda branscher, vars tjänsteexport bör främjas.
Den typ av produktion Sverige bör inrikta sig på finns i alla branscher. I 5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 140
den män tjänsteexport skall stödjas bör detta motiveras med att det förekommer avvikelser mellan företagsekonomiska och samhällsekonomiska kostnader och intäkter, som leder till att tjänsteexporten blir för liten samhällsekonomiskt sett.
Ambassaden i Bonn anser att utredningen har åstadkommit en mycket värdefull kartläggning av tjänstehandelns omfattning och struktur samt
belyst de villkor som gäller för densamma. Vidare har utredningen pekat
på att exporten av tjänster från Sverige har en outnyttjud potential som bör kunna exploateras. Ambassaden delar den grundläggande syn som kommer till uttryck i betänkandet, nämligen att handeln med tjänster mäste betraktas som intimt förknippad med och i många fall helt integrerad med den traditionella varuhandeln. Om möjligt bör därför likvärdiga villkor gälla för båda formerna av handel. Ambassaden understryker också vikten av att Sverige fortsätter att aktivt verka för en internationell liberalisering av handeln med tjänster.
Enligt RRY:s uppfattning bör strävan vara att gränsen mellan tjänsteoch varuexport borttages och att regler och stödformer uttormas generellt, bl.a. beroende på de stora svårigheterna att definiera och avgränsa vad
som är tjänstehandel.
Landstingsförbundet delar utredningens bedömning att handeln med tjänster kan och bör bli en växande del av en svenska utrikeshandeln. Det är därför värdefullt att åtgärder vidtas för att ta till vara möjligheterna till en ökad tjänsteexport. Förbundet har inga invändningar mot förslagen vilka också kan bli uillämpliga för offentlig tjänsteexport. En betydande del
av den svenska tjänsteproduktionen sker i offentlig regi. Mycket av det kunnande som skapas där kan ge framgångar på exportmarknaden. Därför
betonas vikten av att ansträngningarna att främja svensk tjänsteexport tar
sikte på både offentligt och privat producerade tjänster.
Internationella handelskammarens svenska naätionalkommitté välkomnär varje försök att komma till rätta med de problem som har sin grund i
olika slag av hinder för ett fritt handelsutbyte på serviceområdet. Kommit-
tén sätter stort värde på de positiva effekter utredningens arbete redan har
haft vad avser såväl projekt på det praktiska planet som den ökade kun-
skap och medvetenhet om handeln med tjänster som uppmärksamheten
kring utredningsarbetet har bidragit till. IVA menar att utredningen genomfört en intressant analys av tjänstehandelns sammansättning och kan i stora delar ansluta sig till den anda som genomsyrar utredningen. Tjänster måste enligt IVA som regel knytas till visst kunnande, komplettera varor eller vara delar av ett system. Utvecklingspotentialen inom privat tjänsteverksamhet har därvid större intresse
än offentlig tjänsteverksamhet.
Industriförbundet/SAF anser att det bör finnas förutsättningar att få till stånd en ökad tillväxttakt i den svenska tjänsteexporten. Tjänsteexporten måste ses som en integrerad del i Sveriges export och de exportfrämjande
åtgärder som vidtas bör syfta till att jämställa tjänstehandelns villkor med de som gäller för varuhandeln. Organisationerna framhåller att utredningen på ett förtjänstfullt sätt har kartlagt bl.a. den svenska resursbasen, villkor och de regelsystem som idag är styrande för den svenska handeln med tjänster. Organisationerna anför att de exportfrämjande åtgärder som vidtas bör vara av generell natur och därmed vara konkurrensneutrala
såväl vad gäller förhållandet mellan varu- och tjänsteexport som förhållandet mellan olika branscher. Vidare framhålls att verksamheten skall styras av näringslivets efterfrågan och vilja till finansiering. Organisationerna framhåller också att en viktig förutsättning för en ökad tjänsteexport är att
svenska företag får möjlighet att visa upp referensobjekt på hemmamark-
naden. En viktig princip anges vara att den offentliga tjänstesektorn inte
medges några fördelar framför den privata. Det skall generellt sett vara de privata tjänsteproducerande företagen som utgör spjutspetsen i exportsatsningarna.
Svenska försäkringsbolags riksförbund pekar på det förhållandet att det
nu för första gången i ett sammanhang gjorts en bred studie och analys av förutsättningarna för svensk tjänsteexport. Svenska konsultföreningen ställer sig bakom utredningens syn att jämställa tjänstehandelns status och
villkor med varuhandelns. Vidare anses det riktigt att exportfrämjandet
inriktar sig på generella stöd även om det är angeläget att också vissa
branscher kan åtnjuta speciella stödformer. TCO menar att utredningen blivit ett värdefullt bidrag till en fördjupad
förståelse för tjänsteexportens betydelse och omfattning. En given ut-
gångspunkt i det framtida arbetet bör vara att tjänsteexporten jämställs
med varuhandelns status och villkor.
Svenska handelskammarförbundet refererar till Serviceföretagsgrup-
pens arbete. Förbundet delar utredningens uppfattning att det är företagen som primärt skall svara för exporten. Den offentliga sektorn bör på olika
sätt vara företagen behjälpliga vid export. Olika samverkansprojekt mellan näringslivet och den offentliga sektorn kan ha stora möjligheter att lyckas på exportsidan. Förbundet framhåller vidare behovet av referensobjekt på hemmamarknaden, vilket i sin tur förutsätter att den offentliga egen-regiverksamheten begränsas till förmån för serviceföretagen. Förbundet anser
också att det är en angelägen uppgift att under de kommande åren söka
begränsa handelshinder, liksom att verka för en liberalisering av handeln internationellt.
Tjänstefrämjandet framhåller också vikten av att hemmamarknaden är öppen och medger att företagen kan utveckla sin professionella kompetens och sin finansiella styrka. Skandinaviska enskilda banken delar bedömningen att inslaget av tjänster i den svenska exporten både kan och bör öka. Vidare ska tjänstehan-
deln inte betraktas som en särskild gren av exporten utan integrerad i denna.
Tjänstehandelsberedning m.m.
1. Ett antal remissinstanser såsom konimerskollegium, ambassaden i Haug, televerket, IVA, Svenska försäkringsbolags riksförbund, TCO, Sveriges redareförening, Svenska bankföreningen, Svenska handelskammarförbundet, Tjänstefrämjandet samt företagen Consulius och Skandia är positiva till att en tjänstehandelsberedning tillsätts inom regeringskanshet.
Ambassaden i Bonn anser sig inte kunna bedöma behovet av en beredning men vill understryka vikten av en fast integrering av tjänstehandelsfrågor i övrig handelspolitisk och exportfrämjande verksamhet inom UD:s handelsavdelning.
Industriförbundet/SAF anför att en dylik beredning kan ha en positiv roll att spela för att ta tillvara tjänsteexportens intressen visavi olika myndigheter. Sveriges redareförening finner det rimligt och riktigt att en sådan beredning ger erforderlig plats och tyngd åt sjöfartsintressen. Sjöfarten
måste integreras som en aktiv del i handelspolitiken.
LO vill inte förorda en särskild beredning vid sidan om existerande exportfrämjandeberedning utan lämnar denna fråga öppen. Securitas avstyrker detta förslag och förordar att Sveriges exportråd i stället ges ökade
resurser.
2. Endast ett fåtal instanser har behandlat frågan om en särskild sakkunnig i tjänstehandelsfrågor. TCO är tveksam härtill och anser att tjänstehandelsfrågorna bör integreras i den ordinarie departementsorganisationen. Svenska försäkringsbolags riksförbund stöder förslaget om en särskild sakkunnig. LO motsätter sig inte personalförstärkningar för typiska tjäns-
tehandelsfrågor.
3. Kommerskollegium tar upp frågan om kollegiets handelspolitiska
årsrapport. Den första årsrapporten kommer i slutet av år 1984. Kollegiet
instämmer i behovet av en förbättrad tjänstehandelsstatistik och avser pröva i vad mån utvecklingen av tjänstehandeln kan belysas på ett mer utförligt sätt i kommande årsrappotter. -
Skattefrågor
1. Utredningens förslag om ett generellt statligt stöd till tjänstehandelsföretag i form av en särskild fond för marknadsföring och avsättning av tjänster i utlandet har fått ett blandat mottagande.
Sveriges exportråd har inget att erinra mot synsättet att samma stimu-
lans bör ges för varor som för tjänster vid avsättning i utlandet. Industriför-
bundet/SAF tillstyrker förslaget eftersom det är att föredra att företagen
får använda egna vinstmedel för sina exportsatsningar framför stöd i form av olika statliga bidrag. Skandinaviska enskilda banken och Svenska konsultföreningen ser positivt på förslaget liksom Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Den senare framhåller att fonden skulle innebära en välbehövlig stimulans för företag inom byggnads- och anläggningsindustrin
att satsa på utlandsmarknaden. KF finner förslaget väl värt att pröva.
Consultus anser att företag bör ges möjlighet att avsätta vinstmedel för exportsatsningar på tjänster. LO instämmer i förslaget med vissa inskränk-
ningar avseende bl.a. vilka kostnadstyper som skall omfattas. Securitas
liksom SINTAB tillstyrker förslaget.
Sveriges ambassad i Singapore framhåller vikten av att ett så brett
begrepp som möjligt används såsom kvalifikation för att få ta fonden i
anspråk.
SIND anför att förslaget innebär att marknadsföring av tjänster utom-
lands förknippas med särskilda förmåner jämfört med varor. Företag har olika möjligheter till vinstdispositioner varför det kan vara tveksamt om avsättningar till en eventuell exportfond kommer att göras i någon utsträckning, i synnerhet som speciella villkor är förenade med utnyttjundet. Av allt att döma kommer företagen att i första hand göra avsättning till resultatutiämningsfond. Vidare pekar SIND på svårigheten att i enskilda
fall avgränsa ett företag som skall få möjlighet att utnyttja fonden. SIND
finner det inte samhällsekonomiskt motiverat att marknadsföring av tjäns-
ter utomlands erhåller särskilda förmåner, varför förslaget avstyrks. SIND är emellertid i princip positiv till att även tjänsteproducerande företag får
möjlighet att utnyttja investeringsfonder för att täcka kostnader för mark-
nadsföring i utlandet.
Kommerskollegium anför att sävitt kollegiet kan bedöma är det föreslagna fondarrangemanget ej oförenligt med nu gällande internationella åtagan-
den i den mån det kan begränsas till verksamhet som är att hänföra till ren tjänsteexport. Kollegiet vill ändå avråda från förslaget. Skälen härtill anges
vara risken för att Sverige startar en internationell utveckling med ökad
subventionering av exporten. Vidare bör gränsdragningsproblemet mellan varor och tjänster beaktas. Förslaget bör enligt kollegiet modifieras endera
genom att bestämmelserna utformas med sikte på allmän resultatutjämning eller med sikte på att vissa utvecklingsinsatser skall främjas.
RSV kan inte tillstyrka förslaget. Ett stöd genom skattekredit till tjänste-
exportörer bör i stället utformas inom ramen för de generella regler som
finns för investeringsstimulans, dvs. investeringsfondssystemet. RSV an-
ser att man genom en ändring av investeringsfondreglerna bör skapa möj-
ligheter för tjänsteexportörer att använda dessa fonder på samma villkor som varuexportörer.
RRV är tveksam till förslaget att ett specifikt stöd inrättas inriktat på tjänsteexpon. TCO är inte beredd att tillstyrka förslaget. Ambitionen bör
vara att så långt möjligt jämställa tjänstehandel med varuhandel. En vidg-
ning av användningen av investeringsfonerna ligger nära till hands.
Ambassaden i Haag anför att förslaget tycks gynna större företag. Det
är enligt ambassaden angeläget att studera vad som borde göras för små tjänsteföretag med inriktning på export.
2. Även förslaget avseende den nuvarande s.k. ett-årsregeln har fått ett
blandat mottagande. Några av de instanser som har yttrat sig, bl.a. RSV, riksförsäkringsverket och Industriförbundet/SAF, hänvisar till de synpunkter som lämnats med anledning av betänkandet (Ds Fi 1984:6) Beskattning av lön vid utlandstjänstgöring. Dessa är negativa till att förslag genomförs i den form den utredningen har angett. LO har tidigare tillstyrkt nämnda förslag.
Sveriges exportråd, Svenska konsultföreningen, SACOISR, Bankföre-
ningen, Skandinaviska enskild banken, KF, SINTAB och Securitas anstuter sig till förslaget att sänka tidsgränsen för skattebefrielse i Sverige till
sex månader. Postverket och luftfartsverket stödjer förslaget. Landstingsförbundet anser att förslaget är riktigt för att svenska företag inte skall komma i en sämre situation än sina utländska konkurrenter.
Industriförbundet/SAF anser det motiverat att införa någon form av skattelindring för dem som arbetar utomlands under kortare tid. En tänk-
bar lösning vore att ett avdrag om 2596 skulle kunna medges från den inkomst som är hänförlig till utlandstjänstgöringen om denna varar minst
två månader. Nuvarande regler om beskattning av utlandstraktamenten är otillfredsställande enligt organisationerna. För att underlätta korttidsupp-
drag är det angeläget att de förslag rörande utlandsförrättning genomförs vilka framförts av Traktamentsbeskattningssakkunniga.
Ambassaden i Haag pekar på att en kortare kvalificeringstid är nödvändig för att befordra den internationella rörligheten, främst inom konsult-
branschen. Det är kanske t. o. m. nödvändigt att överväga kortare tid än sex månader. Ambassaden i Singapore pekar på att den danska modelten
borde kunna anpassas till svenska förhållanden.
TCO menar att med en ändring av ett-årsregeln förbättras villkoren för dem som under längre perioder arbetar utomlands. TCO delar uppfattningen att villkoren för de som utlandsstationeras 2—6 månader bör förbättras men är tveksam till att införa ännu ett avdrag i skattesystemet. Det bör i stället prövas om beskattningsreglerna för uttandstraktamenten kan ändras så att dessa bättre anpassas till de faktiska levnadssomkostnaderna vid
meddellånga uppdrag. Skandia pekar på att skattelagstiftningens regelverk skapar speciella
problem för ett tjänsteföretag av Skandias typ. Varje steg mot en större
flexibilitet i dessa regler hälsas med tillfredsställelse. Sjöfartsverket framhåller att frågan om sjömansskatten är av vital betydelse för den svenska sjöfartsnäringen. Kan en tillfredsställande lösning inte vinnas finns en risk för att den svenska handelsflottan snabbt kommer att minska. SIDA pekar på det förhållandet att statsanställda bibehåller full statlig och kommunal beskattning under hela utlandstjänstgöringen. Skattelagstiftningen bör vara likformig för all kategorier utlandsanställda. SIDA
tillstyrker utredningens förslag om en genomgång av de principer som
reglerar utlandstjänstgöring 1 svensk lagstiftning. Riksförsäkringsverket har inget att invända mot att reglerna för utlandsarbete ses över. Verket erinrar samtidigt om olika åtgärder som har vidtagits under senare år. Bankföreningen instämmer i behovet av en total översyn på detta område. Detsamma gör Skandinaviska enskilda banken.
Industriförbundet/SAF anser att regler om tillhörighet till svensk försäkringskassa och skyldighet att betala arbetsgivaravgifter utomlands bör ses över. En omprövning av utsändningsreglerna i soctalförsäkringskonven-
tionerna bör ske. Vidare anser organisationerna att en total översyn bör göras av de regler som gäller för arbete utomlands. TCO tillstyrker också förslaget om en total översyn. Denna bör göras i nära kontakt med SAF/ LO/PTK:s arbetsgrupp för utlandstjänstgöring.
Utlandssvenskarnas förening anför att effektiva åtgärder i syfte att främja en svensk tjänsteexport kräver en ny syn på de utlandsarbetandes allmänna situation. En allmän översyn av gällande socialkonventioners effekter för svensk utlandspersonal är påkallad. Föreningen tillstyrker således förslaget om en total översyn av gällande regler för utlandsarbete.
Marknadsföringsåtgärder
]. Förslaget om försöksverksamhet med projektförmedling förlagd till London tillstyrkes av Industriförbundet/SAF, Svenska konsultföreningen, Svenska bankföreningen. Skandinaviska enskilda banken. kommerskollegium, luftfartsverket, Sveriges exportråd, ambassaden i Haag och Singapore, LO och Securitas.
Datainspektionen framhåller att detta förslag torde innefatta inrättandet
av ett tillståndspliktigt personregister enligt datalagen.
Ambassaden i Haag anför att fler orter än London bör övervägas innan
slutligt beslut fattas om lokalisering av verksamheten. Ambassaden i Singa-
pore anser att lokal serviceorganisation för denna verksamhet bör innefatta representation för berörd ambassad. Ambassad kan också vare ett
alternativ som sådan serviceorganisation.
Skandinaviska enskilda banken anför att systemet med fördel kan drivas i anslutning till bankverksamhet. Banken är inte främmande för att eventuellt med lämplig partner medverka i utvecklingen av ett dylikt system.
Sveriges exportråd framhåller att fördjupade diskussiner om denna verksamhet bör integreras med de prioriteringar av branscher och länder som rådet har gjort och ämnar satsa på under den närmaste treårsperioden vad avser projektbevakning.
SINTAB rekommenderar att projektförmedlingen aktiveras och organi-
seras branschvis fristående från men som ett komplement till verksamhe-
ten vid Sveriges exportråd. handelskontor och ambassader.
2. Utredningen har initierat tjänstehandelsseminarier på ett par markander och föreslår att denna verksamhet bör fortsätta. Industriförbundet/ SAF har inget att invända mot detta. En fortsatt utvärdering bör ske.
Vidarc bör företagens intressen styra valet av seminariernas lokalisering. Ambassaden i Bonn anför att även Västtyskland bör kunna vara en intressant marknad för tjänsteproducenter och att seminarier kan hållas där. Ambassaden i Singapore uttalar sig positivt om denna seminarieform liksom kommerskollegium och Svenska bankföreningen. Detsamma gör Consultus, Indevo, Securitas, SINTAB och LO. 3. IndustriförbundetISAF och Bankföreningen m.fl. uttalar att allmänt stöd för förslagen om massmediastödd information, dvs. bl.a. ökade me-
del till utlandsprogrammet vid Sveriges Radio.
Sveriges Radio ABISveriges Riksradio AB anser det tveksamt om den
föreslagna formen kan förenas med verksamheten inom företaget. Beställ-
ningsverksamhet har hittills inte accepterats. Utlandsprogrammets film-
grupp måste ha rätt att själv bedöma vilka program de skall göra, när de
skall göras liksom hur de skall produceras. Uppgiften att producera den
typ av informationsfilm som föreslås måste därför utformas så att företa-
gets integritet inte skadas och placeringen av produktionen inte försvåras. Filmverksamheten har hittills varit begränsad till den relativt blygsamma budgetens möjligheter. Ur dessa aspekter skulle ett tillskott vara välkom-
met. Sveriges Riksradio anser emellertid att denna form av beställningsproduktion inte är förenlig med de riktlinjer som gäller för programverksamheten vid företaget och kan därför inte förorda den föreslagna verk-
samheten.
4, Svensk-internationella pressbyrån konstaterar att byrån i sin löpande
verksamhet gör exportinriktade svenska företag betydande tjänster. Byrån anser det viktigt att hålla isär nyhetsförmedling under redaktionellt ansvar
och uppdragsverksamhet mot ersättning. I det senare fallet har byrån
pekat på möjligheten att bilda ett separat konsultbolag i nära samarbete med det svenska exportfrämjandet. Byrån hälsar därför med tillfredsställelse förslaget att exportrådet studerar verksamheten vid byrån.
5. Svenska institutet anser att den föreslagna verksamheten med stipendier till näringslivet för att främja handeln med tjänster på ett naturligt sätt
kan inordnas i institutets verksamhet. Omfattningen av verksamheten liksom resursbehovet blir beroende av vilka kostnader stipendierna skall täcka. Vidare måste en rad frågor lösas såsom stipendietidens längd m. m. Försökperioden bör kunna begränsas till 3—4 år. Bankföreningen, Industriförbundet/SAF, kommerskollegium m.fl. utta-
lar ett allmänt stöd för detta förslag. 6. Sveriges redareförening är beredd att medverka vid utformningen av
ett arbetsprogram för gemensam marknadsföring av svenskt sjöfartskun-
nande och då gärna i samarbete med sjöfartsverket och Sveriges exportråd.
Statistik
1. SCB konstaterar att den statistiska belysningen av tjänstesektorn idag inte är tillfredsställande. SCB tillstyrker förslaget om en särskild tjänstehandelspublikation och vill betona vikten av att publiceringen snabbt startas.
Andra instanser som framhåller behovet av bättre och mer ändamålsenligt statistiskt underlag är ambassaden i Bonn, Internationella handelskammarens svenska nationalkommitté, SIND, IVA, Bankföreningen och Industriförbundet/SAF liksom LO.
2. SIND anför att verket har i uppdrag att behandla frågan om en särskild studie av tjänsternas andel av industrins förädlingsvärde och handel i sin utredningsplan. Enligt LO bör denna fråga hänskjutas till betalningsstatistikdelegationen för bedömning och ev. genomförande.
Medel för utt främja tjänsteexport
1. Förslaget att införliva det särskilda konsultstödet vid Sveriges exportråd med verksamheten stöd till svensk projektexport (SPE) har fått ett blandat mottagande. Bankföreningen, kommerskollegium m.fl. uttalar ett allmänt stöd för förslaget. RRVY stödjer förslaget att konsultstödet avskaffas. LO har inte avgörande skäl för att motsätta sig att stödformerna sammanförs. Luftfartsverket biträder samordningen men motsätter sig att stödet därmed skall förbehållas betalningsstarka marknader.
Sveriges exportråd anser att nuvarande ordning bör råda även i framtiden. Konsekvensen av förslaget blir enligt rådet inte ett ökat främjande av konsultexport utan motsatsen eftsom SPE redan idag finns tillgängligt för konsulter på det sätt utredningen föreslår. Svenska konsultföreningen vänder sig bestämt mot förslaget. Föreningen vill kraftigt förorda att nuvarande konsultstöd bibehålls som ett utmärkt och för samhällsekonomin lönsamt komplement till SPE-stödet. Industriförbundet/SAF anser att konsultstödet bör finnas kvar då flertalet konkurrentländer kan erbjuda sina konsulter ett dylikt stöd. SINTAB anser också att nuvarande stödform bör behållas.
2. Även förslaget om ett decentraliserat stöd för marknadsvärdering inom svensk projektexport har fått ett blandat mottagande. Ambassaden i Singapore och i Kuala Lumpur är positiva till förslaget. Den senare ambassaden önskar delta som åhörare i arbetet som utförs i Singapore.
Sveriges exportråd och Industriförbundet/SAF deltar uppfattningen hos nämnden för stöd till svensk projektexport, nämligen att en lokal fond kan stimulera företag till nya affärsuppslag i Singapore men att ansökningarna bör behandlas centralt i Sverige.
LO motsätter sig inte detta förslag.
Ambassaden i Haag uttalar en tveksamhet till förslaget. En decentralisering kan leda till suboptimering genom svårigheter att samordna resurserna.
3. Frågan om en utvärdering av den statliga tjänsteexporten har fått stöd av det fåtal instanser som har uttalat sig. Bland dessa finns SCB, RRV och TCO liksom Skandinaviska enskilda banken och SINTAB. 4. Förslaget om att se över exportkreditnämndens regler får stöd av de instanser som har yttrat sig, såsom Sveriges exportråd, luftfartsverket, Industriförbundet/SAF, IVA, Svenska konsultföreningen, TCO, SINTAB, Sveriges redareförening, Bankföreningen och Skandinaviska enskilda banken. EKN eger i sitt remissvar en detaljerad redogörelse för olika grenar av tjänstehandeln. Av denna framgår att EKN har bemyndigande att lämna
garantier för tjänsteexport i en omfattning som i allt väsentligt kan anses
svara mot de behov som hittills har gjort sig gällande. Om det senare skulle
framstå som önskvärt från allmän exportsynpunkt att lämna garanti av
sådant slag för vilket EKN nu saknar befogenhet att medge garanti, är
EKN beredd att närmare studera förutsättningarna för lämplig utvidgning
av garantimöjligheterna.
Exportrådet finner det väl motiverat att EKN gör en översyn av gällande regler för investeringsgarantier. LO avstyrker förslaget till omprövning av
EKN:s investeringsgarantier. TCO är inte beredd att tillstyrka att dessa regler mjukas upp när det gäller till förutsättningarna i värdlandet.
Valutafrågor Valutakommittén anför att den inte kan avge något yttrande eftersom kommittén är inne i sitt slutarbete. De aspekter på valutaregleringen som utredningen har berört kommer att behandlas i slutbetänkandet vilket
beräknas avlämnas vid slutet av år 1984. Kreditmarknadskommittén anför att den kommer att lämna förslag som
innebär att den svenska kreditmarknaden öppnas för utländska banker. Ett
av syftena är att svenska banker i gengäld skall få större möjlighet till
utlandsengagemang. Därefter skall de grundläggande strukturproblemen
på den svenska kreditmarknaden behandlas. Kommittén kommer därvid
att i största möjliga utsträckning tillgodose de intressen utredningen har
pekat på. Sveriges riksbank avstår från att behandla de frågor utredningen tar upp i avvaktan på valutakommitténs betänkande. Bankinspektionen konstaterar bl.a. att svenskt kunnande i fråga om internationeli banking har visat sig konkurrenskraftigt. De synpunkter och förslag som utredningen har framfört bör beaktas av valutakommittén och kreditmarknadskommittén samt den efterföljande behandlingen av dessa utredningars betänkanden. Detta bör ske i en positiv anda.
NO anser att ett ökat engagemang från svenska bankers sida i internatio-
nella sammanhang kan öka bankernas know how och också komma den svenska marknaden till godo. Möjligheterna till ökat internationellt engagemang är dock begränsade om inte Sverige samtidigt tillåter en friare
etablering av utländska banker i Sverige. Reciproritetsprincipen torde gälla även för andra områden där Sverige vidtagit åtgärder som kan verka handelshindrande. Konkurrens från utlandet utgör i Sverige en väsentlig del av konkurrenstrycket eftersom företagskoncentrationen i många fall är hög. Sådana marknader är bank- och försäkringsväsendet, telekommunikationer samt flera områden inom transportsektorn. Här borde en liberalisering av tjänstehandeln vara speciellt intressant.
IVA anser att synpunkterna på begränsningar i tjänstehandeln i gällande valutareglering och banklagstiftning bör beaktas.
Industriförbundet/SAF understryker valutaregleringens hämmande effekter för tjänsteexporten. Organisationerna förutsätter att flertalet problem på detta område är kända för valutakommittén och att den även utan särskilda direktiv tar del av tjänsteexportutredningens betänkande.
Svenska försäkringsbolags riksförbund stödjer frågan om tilläggsdirektiv till valutakommittén. Förbundet understryker att svensk försäkrings möjligheter att hävda sig på internationell marknad är beroende av största möjliga frihet att anpassa sig till marknadens krav.
Svenska bankföreningen anför att utredningens synpunkter bör beaktas vid beredningen av valutakommitténs kommande förslag. Åtskilliga ändringar i valutaregleringen kan dock göras ändå. Frågan om sådana ändringar bör tas upp direkt med riksbanken. Föreningen kan medverka vid sådana diskussioner. Skandinaviska enskilda banken delar denna uppfattning.
Finansbolagens förening anser att det vore möjligt att utfärda tilläggsdirektiv till valutakommittén. Föreningen pekar på andra problem på detta område, bl.a. har utvecklingen av internationell leasing komplicerats av nationella lagar. Det vore önskvärt om Sverige verkade för en harmonisering på internationell bas. Ytterligare ett problem anges vara det sedan många år införda förbudet för utlänning att etablera finansbolag i Sverige.
Skandia understryker uppfattningen att valutaregleringen bör kunna anpassas så att den inte försvårar tjänsteexporten. Förutom valutaregleringen och skattelagstiftningen utgör koncessionskraven inom försäkringsområdet ett besvärande hinder.
Biståndsfrågor. Utbildningsfrågor
I. Tjänsteexportens kopplingar till biståndet behandlas i ett särskild kapitel. SIDA instämmer helt i de slutsatser som lämnas där. Industriförbundet!SAF ifrågasätter utredningens slutsatser beträffande tjänsteexportens kopplingar till biståndsarbetet. Sverige har vid en internationell jämförelse mycket låg bindningsgrad i biståndet och svenska företag favoriseras inte av biståndsmyndigheterna.
Ambassaden i Nairobi framför bl.a. den uppfattningen att mer uppmärksamhet bör riktas mot behovet av administrativt kunnande inom programländernas förvaltningar. Dels öppnas möjligheter för svensk tjänsteexport, dels förbättras mottagarlandets möjligheter att driva projekt.
SINTAB förordar en mer medveten och aktiv satsning i biståndspolitiken på förvaltningstjänster och därmed sammanhängande export. Vidare anser SINTAB det viktigt för förvaltningsbiståndets framgång att t.ex. SIDA för sådana uppdrag i större utsträckning än hittills anlitar en myndighet, organisation eller bolag I stället för enskilda personer med tjänstledighet. Därmed kan en hel organisations resurser mobiliseras. Beträffande BITS möjligheter att delta i tjänsteexportverksamheten anser SINTAB att länderval för BITS-engagemang bör göras betydligt vidare än idag.
2. Ambassaden i Haag framhåller betydelsen av utökade språkstudier. Universitetet i Göteborg fäster uppmärksamhet vid behovet av en mer ingående utredning om hur universiteten kan förändra sin utbildning för att underlätta verksamhet som har karaktär av tjänsteexport. Åtgärder bör kunna vidtas från universitetsmyndigheternas sida för att utveckla en rad tjänsteinriktade utbildningar för export och internationell tjänst. Svenska försäkringsbolags riksförbund förordar en satsning på utbildningen på universitetsnivå, inriktad på tjänsteexport. SACO/SR understryker att en grundläggande förutsättning för tjänsteexport är den professionella kunskapen. Högskolan kan utnyttjas som anordnare av skräddarsydda språkkurser och kurser om olika länder. Vidare pekar SACO/SR på den offentliga sektorns möjlighet att utgöra komplement till export från näringslivet.
Innehåll
PrOpOSitiONEA Losssseeeereereresrerrerer rer ere ses s rss stress ses 1
Propositionens huvudsakliga innehåll sosssssosssses sees reser serna 1
Propositionens lagförsläg —.sssssssrrsrrerrrsrser er rer ert ere knas 2 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1985 ... 10 1 Inledning sosooseseerererererrrrrer ere arr r reser s ss etsare ss 10 2 Bakgrund ooooosoorreererererer ere resas sees ss rss skr ss ses ess 2 2.1 Den långsiktiga samhällsomvandlingen s.sssssossssssser ens 12
2.3 Den svenska tjänstesektOrf oossssssssssesrersssd esse ess na IS 2.4 Den internationella tjänstehandeln s.ssoososssssss ses ss ss oa 16 2,5 Svensk tjänstehandel med utlandet = sosssosssosssere sosse ens 17
2.7 Sveriges framtida tjänsteeXpOrt —ssssosssssssrsiser reses resa 20
3.1 Tjänstehandelsdelegation sssososssesoesssrresrere serierna 25 3.2 Utnyttjande av investeringsfonder m.mM sossssosossssss soo. 26
3.2.1 Utnyttjande av investeringsfonder —...sssssssssssisea 26
3.2.2 Investeringar i utlandet sosooooosseesss ss ss sr isar sera 2 3.3 Beskattning vid utlandstjänstgöring —.sosssosssssssss..s ses 29 3.4 Marknadsföringsåtgärder oooossossssesssossssssssos ss ess 30
3.4.1 Projektförmedling = sossooosseerssereressers rise rr era 30
3.4.2 Tjänstehandelssymposief sosssssssssssss ess sossarnas 31
3.4.3 Stipendieverksamhet sosossoosssesssrsssesre reses erna 31
3.4.4 KONSUISfÖd oososooseresere rer rrer reser rr rr rs ss sera 32
3.4.5 Svensk projekteXpOrt .ssssossserersrsers sars ers rer sa 35
3.4.6 ExportkreditfrågOr s.sssosssssreresers ses rr sr ses sa 36 3.5 StatistikfrågOr —sosossoesssresereererrrrsr ser ser sees ess rna 36
3.6¶Övriga frågOr ososssssssoserrerrerererrsses ers sr rss ss saa 37
3.6.1 Sveriges Radios Utlandsprogram s.soossoccsssssosso. 38
3.6.2 Valuta- och kreditmarknadsfrågor =o..oossssossssosissa 38
3.6.3 Direktiv till statliga utredningar —..sssoosssssssosose sr 39
3.6.4 Kommunal tjänsteexXpOlt cossossssssssesssssss soo ssa 39 4 Upprättade lagförsläg ssososeoserererrrrrrsssr reser ss ers rss sea 40 5 Hemställäfl ooooooeoeeesrrereserrs rese reser ser r rss ers sr rr sena 41 6 Beslut mosoeseseerer rer rer ere rare rer rss s rr e rr rer ss rss ss ess 41 Bilaga I Sammanfattning av (SOU 1984:33) Handla med tjänster 42 Bilaga 2 Sammanfattning av remissyttranden över betänkandet
SOU 1984:33 dlsooooeooresse rer rsssss ses ses sr es nns 52
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985