Sammanfattning

Summary

1. Uppdraget 1.1 1.2

Utredningsarbetet Avgränsning av uppdraget

2 Den svenska tjänstesektorn — en resurs för export 2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 Vad avses med begreppet tjänster? Tjänstesamhällets framväxt

Karakteristika för tjänster . . . . Tjänstesektoms samhällsekonomiska betydelse 1 Sverige Sammanfattning och slutsatser

3. Tjänstehandel 3.1 3.2 3.3 3.4 3.5

3.6

Medel för överföring av tjänster Leveransformer för internationell tjänstehandel Tjänstehandelns koppling till varuhandeln Svårigheter vid export av tjänster Avgörande faktorer vid utveckling och intemationalisen'ng av ett tjänsteföretag Sammanfattning och slutsatser

4. Den svenska tjänstehandeln 4.1

4.2 4.3 4.4

Tjänstehandelns omfattning och fördelning på transaktions- slag . . . . .

Jämförelse med annan statistik

Bytesbalansen . . . .

Sammanfattning och slutsatser

5. Internationell tjänstehandel 5.1

5.2 5.3 5.4

Svårigheter vid beskrivning av den internationella tjänste- handeln Hur ser världshandeln ut? Vari består den internationella tjänstehandeln? Sammanfattning och slutsatser

19

27 27 33

35 35 36 37 38

45 45 45 47

49

51

53

54 57 59

61

62 62

69

• Sida 6
•  Original

6 Hinder för handel med tjänster . . . . . . . . . . . 71 6.1 Generella hinder 1 Sverige för tjänstehandel . . . . . . 72 6.2 Branschvis redovisning av regleringar som kan vara av hinder för svensk tjänstehandel . . . . . . . . . . . . . . 74 6.3 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . 82 7 Arbetet med tjänstehandelsfrågor i olika internationella organ . 85 7.1 OECD . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 7.2 GATT . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 7.3 UNCT AD . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 7.4 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . 87 8 Tjänsteexportens kopplingar till biståndsarbetet . . . . . . 89 8.1 Bilateralt utvecklingssamarbete . . . . . . . . . . 90 8.2 Multilateralt bistånd . . . . . . . 90 8.3 Beredningen för internationellt tekniskt samarbete (BITS) . 91 8.4 Fonden för industriellt samarbete med u—länder (Swedfund) 91 8.5 Institutionella konsulter . . . . . . . . . 91 8.6 Samarbete SIDA och Sveriges exportråd . . . . . . . 92 8.7 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . 93 9 Vidtagna åtgärder för att främja svensk tjänsteexport . . . . 93 9.1 Utrikesdepartementets handelsavdelning . . . . . . . 93 9.2 Sveriges exportråd . . . . . . . . . . . . . . . 96 9.3 Exportkreditn'ämnden . . . . . . . . . . . . . 97 9.4 AB Svensk Exportkredit . . . . . . . . . . . . 98 9.5 Sveriges turistråd . . . . . . . . . . . . . . . 100 9.6 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . 103 10 Olika länders främjande av tjänsteexport . . . . . . . . 103 10.1 Policyarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 10.2 Programfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . 107 10.3 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . 109 11 Tjänstesektorns institutionella hemvist . . . '. . . . . . 109 11.1 Departementen . . . . . . . . . . . . . . . . 109 11.2 Verk och myndigheter . . . . . . . . . . . . . 110 11.3 Företag och"branschorganisationer . . . . . . . . . 111 11.4 Fackliga organisationer . . . . . . . . . . . . . 112 11.5 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . 112 12 Branschöversikter . . . . . . . . . . . . . . . . 115 12.1 Varuproducerande industri m m . . . . . . . . . . 119 12. 2 Byggnadsindustri . . . . . . . . . . . . . . . 121 12.3 Varuhandel . . . . . . . . . * . . . . . . . 124 12.4 Samfärdsel samt post- och televerk . . . . . . . . . 126 12.4.1 Samfärdsel . . . . . . . . . . . . . . . 126

12.4.2 Post och telekommunikationer . . . . . . . . 130

• Sida 7
•  Original

12.5. Banker och försäkringsbolag

12.6 12.7 12.8 12.9

12.5.1 Banker . . . 12.5.2 Försäkringsbolag Uppdragsverksamhet m m . Övriga tjänster

Turism . . . Sammanfattning och slutsatser

13 Sveriges framtida tjänsteexport 13.1 13.2 13.3 13.4 13.5 13.6 Tjänster som komplement till varor Tjänster baserade på anläggningskapital Tjänster baserade på organisation, logistik m m Anläggningsexport Finansiella tjänster Sammanfattning och slutsatser

14. Tjänstehandelns villkor 14.1 14.2 14.3

Allmänna förutsättningar för ökad tjänsteexport Statsrnaktens roll

Sammanfattning och slutsatser

15. Förslag 15.1 15.2

15.3

15.4

15.5

15.6

15.7

Tjänstehandelsberedning

Skatter 15. 2. 1 Särskild fond för marknadsföring och avsättning av tjänster i utlandet . 15.2.2 Ändring av ”ettårsregeln”

Marknadsföringsåtgärder 15.3.1 Projektförmedling 15.3.2 Tjänstehandelsseminarier

15.3.3 Massmediastödd information . . . .

15. 3. 4 Stipendier till näringslivet via Svenska institutet

Statistik . .

15.4. 1 Publicering av tjänstehåndelsstatistik . . . 15. 4. 2 Engångsundersökning av tjänstemas andel av industrins förädlingsvärde och handel Medel för främjande av tjänsteexport . .

15.5.1 Anbudskostnadsstöd till konsulter genom Svensk pro— jektexport (SPE) . . . 15. 5. 2 Decentraliserat stöd för marknadsvärdering mom SPE

15.5.3 Utvärdering av statlig tjänsteexport

15. 5. 4 Exportkreditnämnden . . 15. 5.5 Medel till regeringens disposition . . .

Valutaregleringens anpassning till tjänstehandelns villkor, till- läggsdirektiv till valutakommittén och kreditmarknadskommit-

tén . . . . .

Kostnadsberäkning

1130 130 133 134 137 139 142

145 146 149 153

. 157

160 161

165 166 174 178

181 181 182

182 185 186 186 188 189 190 191 191

192 192

192 193 194 194 195

196 197

• Sida 8
•  Original

Bilaga 1 Utredningens direktiv

Bilaga 2 Sammanfattning av tjänsteexportutredningens överväganden och förslag rörande turism (Ds UD 1983:6) Bilaga 3 System för hantering av information kring internationella säljuppdrag............... Bilaga 4 Exportstimulerande vinstavsättningar i tjänsteproducerande företag Bilaga 5 Statlig tjänsteexport

Bilaga 6 Statistik över export och import av tjänster. Behov, tillgänglig statistik och förbättringsmöjligheter Bilaga 7 Bankernas arbete i utlandsrörelsen Bilaga 8 Pengar över gränserna

199

203 205 215 221

223 233 259

• Sida 9
•  Original

Sammanfattning

De villkor och regler som styr näringslivets utveckling är anpassade till företag som producerar varor. Sveriges export har också hittills varit inriktad på varor. En vanlig föreställning är att tjänsteexport antingen är tekniska konsulttjänster eller försäljning av tjänster ifrån den svenska förvaltningen. Tjut har haft ambitionen att visa att tjänsteexport är mycket mer än så, nämligen ett medvetet utnyttjande av den kunskapsbas som finns inom alla delar av det svenska samhället i syfte att förbättra Sveriges bytesbalans. Resultatet av en ökad tjänstehandel innebär också en förädling av den svenska resursbasen genom att den utsätts för konkurrens på exportmark- naden och, inte att förglömma, genom konkurrens på hemmamarknaden från import av utländska tjänster.

Tjut tror att i ett makroekonomiskt perspektiv endast begränsade exportintäkter kan åstadkommas när man avskilt säljer sin arbetstid. Kunnandet måste istället kopplas till exempelvis finansiella resurser, anläggningskapital eller tekniska hjälpmedel. Sveriges framtida tjänsteex- port kommer att bestå av kombinationer av varor och tjänster (t ex robotar med avancerade styrsystem), tjänster baserade på anläggningskapital (t ex tillhandahållande av högt specialiserade, teknikutnyttjande fartyg), tjänster baserade på systemkunnande och logistik (t ex uppbyggnad av infrastruktur, fabriker, sjukhus, avancerade lokalvårdsystem) samt finansiella tjänster, dvs kunnande kopplat till tillgång på finansiella resurser. Denna utveckling är en spegelbild av industrins framsteg, där produkterna numera består mer av kunnande än av vara.

Den utländska turismen — tj änsteexport med hemmaleverans — som har en stor betydelse för Sveriges tjänsteintäkter är beroende av investeringar i anläggningstillgångar och infrastruktur.

Sveriges produktion av tjänster är till stor del under offentligt inflytande, antingen genom att den helt sker inom stat, kommun eller landsting eller genom att den av olika skäl står under stark offentlig kontroll (t ex bank, försäkring, transporter). I förhållande till varuproduktionen är tjänstepro- duktion därigenom starkt reglerad. Näringslivets arbetsförutsättningar är, som tidigare nämnts, i stort avpassade efter den varuproducerande industrin och i många viktiga sammanhang glöms tjänsteföretagen helt bort.

Tjut menar att det bästa sättet att främja svensk tjänsteexport är att dels utveckla den svenska resursbasen, dels göra en konsekvent genomgång av det regelsystem som styr svenskt näringsliv i Sverige och i utlandet. Det är nödvändigt att häri bygga in hänsyn till de företag vars slutprodukter är att

• Sida 10
•  Original

betrakta som tjänster. Därtill bör i högre grad ett kommersiellt kunnande tillåtas prägla den tjänsteproduktion som sker i offentlig regi.

Det måste således skapas ett klimat som stimulerar de enskilda företagen till export och reglerna måste inriktas på att göra det lätt för företagen att arbeta.

Denna princip måste även gälla det organ som staten och näringslivet inrättat för att hjälpa företagen att marknadsföra sig i utlandet, nämligen Sveriges exportråd (SE). SE bör inte detaljstyras av staten, utan exportrådets ambition måste vara att framstå som ett professionellt konsultföretag, vars ledning har frihet att utforma och prioritera olika typer av aktiviteter. Verksamheten skall styras av näringslivets efterfrågan på tjänster och vilja till finansiering.

Tjänsteexport har möjlighet att utvecklas från alla delar av näringslivet. Framgången avgörs av företagets tillgångar i form av ledning, organisation, personal, specifikt kunnande och finansiella resurser. Tjut anser det därför felaktigt att utpeka någon bransch som har speciellt goda förutsättningar och av det skälet särskilt bör stödjas.

Den svenska tjänstesektorn — en resurs för export

Tjänsterna utgör, enligt den officiella statistiken, 62 procent av Sveriges BNP, varav 37 procent inom de privata sektorn, samt 64 procent av antalet sysselsatta, varav drygt hälften finns inom den privata sektorn. Produktivi- tetsutvecklingen inom den privata tjänstesektorn har sedan mitten av 1970-talet varit genomsnittligt högre än inom industrin. Inom vissa tjänste- branscher, tex transportnäringarna, har det procentuella, genomsnittliga förädlingsvärdet under samma period ökat med mellan 15 och 20 procent per år.

Under hela efterkrigstiden, dvs i en tid av snabb ekonomisk tillväxt och goda exportinkomster, har Sverige byggt upp ett stort kunskapskapital som vi nu använder för att förbättra vår utrikeshandel. Medvetenhet om att det vi nu exporterar, även från industrin, är kunnande snarare än varor måste börja prägla förvaltning och uppbyggnad av skatte- och andra regelsystem.

Investeringar i kunnande är i framtiden nödvändigt för att stimulera tjänstesektorn till att utvecklas och bli internationellt konkurrenskraftig. Det är därför på tiden att vi inte enbart betraktar investeringar i real— och anläggningskapital vid bedömningar av Sveriges möjligheter till framtida ekonomisk tillväxt.

Synen på tjänstesektorn som någonting helt separat från industrin anser Tjut vara vilseledande. Det finns dock skillnader mellan varuproduktion och tjänsteproduktion i så motto att resultatet av tjänsteproduktionen är någonting icke gripbart, något immateriellt som i sin egentliga form inte kan transporteras, säljas vidare eller lagras. Denna skillnad och de därav följande konsekvenserna finns det anledning att ta fasta på.

Sveriges tjänstehandel

Den svenska exporten av tjänster uppgick år 1982 till 60 miljarder kr och importen var under samma år 70 miljarder kr. Av exporten svarade

• Sida 11
•  Original

näringslivet för 50 miljarder kr, medan ca 7 miljarder kr utgjordes av resevaluta (dvs från hushållen). Näringslivets export bestod av finansiella tjänster (framförallt ränteinkomster och försäkringar) till 40 procent och reala tjänster (framförallt varutransporter och entreprenader) till 60 procent.

För närvarande publiceras inte löpande någon statistik över Sveriges totala t jänstehandel. Tjuts uppgifter är baserade på en specialbearbetning utförd av statistiska centralbyrån.

Den internationella tjänstehandeln

Enligt Committee on Invisible Exports (COIE) i London uppgick världens försäljning av tjänster är 1981 till närmare 600 miljarder USD. COIE sammanställer årligen världens tjänstehandel på basis av den valutastatistik som de flesta länder rapporterar in till Internationella valutafonden. Tjänstehandeln skulle därmed utgöra ca 1/4 av världens totala handel. USA har den största andelen av tjänstehandeln (ca 21 procent) följt av Frankrike, Storbritannien och Västtyskland. Enligt denna statistik har Sverige drygt en procent av världshandeln. Tjänstehandeln har ökat med ca 18 procent om året och andelen av totalhandeln ökar långsamt. Tjänstehandeln registreras i valutastatistiken i fyra underrubriker, transporter (23 procent), resevaluta (17 procent), avkastning på kapital (38 procent) samt övriga tjänster (22 procent). Avkastning på kapital har ökat från 29 procent år 1969 till nu ca 38 procent.

I samband med en redogörelse för storleken av den internationella tjänstehandeln måste man ha i minnet att den internationella statistiken är mycket bristfällig. Den statistik som används är till för att mäta flödet av valutor över gränserna, inte för att ge en riktig bild av handeln med tjänster.

Hinder för handel med tjänster

Varuhandeln har varit föremål för liberaliseringsförhandlingar inom GATT sedan 1960-talet. Här har stora framgångar nåtts och inom Västeuropa har frihandel i princip uppnåtts. Nu har uppmärksamheten börjat att riktas mot tjänstehandeln. Inom OECD, GATT och UNCT AD liksom i en rad andra multilaterala och nationella organ diskuteras fn hur tjänstehandeln skall kunna regleras och liberaliseras. Första steget i detta arbete är att söka kartlägga de hinder som finns för handeln med tjänster. Hinder som identifierats är av olika slag, dels sådana som försvårar eller förhindrar etablering i ett annat land, dels sådana som försvårar flödet över gränserna. Exempel på hinder är rena etableringsförbud, statliga monopol, immigra- tionsregler, olika skatteregler för inhemska och utländska företag, subven- tioner, administrativa regler och valutarestriktioner.

I Sverige utförs en stor del av tjänsteproduktionen i offentlig regi, vilket utestänger såväl svenska som utländska företag från den svenska marknaden. Därtill har vi restriktiva regler för exempelvis svenska bankers verksamhet i utlandet och ännu så länge ett förbud mot utländska banker i Sverige. 1

• Sida 12
•  Original

kapitel 6 görs en redovisning av de hinder som olika företag, branschorga- nisationer och myndigheter upplever dels för utländsk verksamhet i Sverige samt import, dels för svensk verksamhet i utlandet samt export.

Generellt kan sägas att tjänstehandeln är omgärdad av en rad större och mindre hinder. Det politiska intresset för tjänstesektorn resulterar i regleringar och kontrollfunktioner som försvårar ett fritt flöde av tjänster över gränserna. Kopplingen mellan politiska ambitioner och det offentliga inflytandet över tjänstesektorn kommer att göra det svårare att liberalisera tjänstehandeln än vad det varit att liberalisera varuhandeln. Därtill kommer problemet att skilja mellan varuhandel och tjänstehandel.

Det internationella arbetet med tjänstehandeln försvåras också av de olika intressen som u-länder och i-länder har i denna fråga. U-länderna ifrågasätter starkt det positiva för deras del av en liberalisering av tjänstehandeln.

Främjande av tjänsteexport

Den största insatsen för att öka Sveriges tjänsteexport görs naturligtvis av företagen själva. Den svenska staten påverkar dock exporten genom att ange villkoren för företagsamheten. Tj änstesektorns arbetsbetingelser styrs av en rad olika departement och myndigheter. Transporterna hanteras av kom- munikationsdepartementet, sjöfartsverket, luftfartsverket osv. Bankernas verksamhet styrs av finansdepartementet, riksbanken, bankinspektionen etc. Turismen handläggs av jordbruksdepartementet och Sveriges turistråd. Sjukvården styrs av socialdepartementet, socialstyrelsen, Landstingsförbun- det och landstingen. Uppräkningen kan göras lång och ingående. Syftet är att visa att det bästa sättet att främja svensk tjänsteexport är att alla dessa instanser blir kunniga om t jänstehandelns villkor och medvetet strävar efter att underlätta den.

Därtill kan staten hjälpa företagen genom att bidra med marknadsföring, krediter och kreditgarantier, vilket i viss utsträckning görs genom Sveriges exportråd (SE), Svensk Exportkredit och Exportkreditnämnden (EKN). Inom SE och EKN kan dock åtgärder vidtas för att ytterligare höja medvetenheten om det svenska tjänsteutbudet.

Tjut vill även framhålla etablerade kontaktnät som en värdefull resurs för tjänsteexporten, där ju förtroende och referenser är särskilt betydelsefullt. Kontaktnät finns på flera nivåer, politiska, fackliga, inom universitet och forskningsorgan, utrikesrepresentationen, handelskontor, handelskamrar samt inom näringslivet.

Det svenska samhället har en väl etablerad organisationsstruktur såväl inom de politiska och fackliga områdena som industri och handel. Det kan dock konstateras att tjänsteföretagen ännu inte har någon stark organisation som företräder deras intressen. Tjut anser det därför angeläget att den privata tjänstenäringen bildar en grupp som driver tjänsteföretagens policyintressen och främjar en vidgad kunskap om tjänstehandelns vill- kor.

Andra länder har inte hunnit så mycket längre än Sverige när det gäller medvetenhet om tjänstesektorns betydelse. Längst har USA och Storbri-

• Sida 13
•  Original

tannien kommit, som tillsammans svarar för en tredjedel av världshandeln med tjänster. Dessa länder har höjt tjänstesektorns status genom att visa vilken betydelse den har för den nationella och den internationella ekonomin. I USA uppstår praktiskt taget alla nya arbetstillfällen inom tjänstesektorn och i Storbritannien räcker tjänsteinkomsterna från utlandet till att betala för halva deras totala import.

Branschöversikter och den framtida tjänsteexporten

I betänkandet presenteras statistik över den svenska tjänstesektorn och dess utrikeshandel på det sätt den finns att tillgå. Uppdelningen i branscher är mycket traditionell och egentligen inte relevant för att beskriva tjänstemas förekomst och betydelse i det svenska samhället nu och i framtiden. Vidare görs en horisontell beskrivning av tjänstehandeln, där avsikten är att belysa det faktum att tjänster skär över alla branscher och att hela den svenska exporten egentligen består av kombinationer mellan varor och tjänster, men där andelen tjänster kan variera från i princip 0 till 100 procent. Ofta är det en strategifråga om man väljer att marknadsföra sin produkt som en vara eller en tjänst, exempelvis om man säljer de borrplattformar man tillverkar eller hyr ut dem. Skillnaden mellan den traditionella synen på tjänsteproduktion och varuproduktion och den Tjut vill hålla fram belyses i kapitlen 12 och 13.

I kapitel 12 görs analysen utifrån det traditionella betraktelsesättet enligt svensk näringsgrensindelning. I kapitel 13 delas i stället tjänstehandeln upp i ren tjänstehandel, dvs försäljning av enbart tid och kunnande, tjänster som komplement till varor, tjänster baserade på anläggningskapital, tjänster baserade på organisation och logistik, anläggningsexport samt finansiella tjänster, dvs tjänster kopplade till tillgång på finansiella resurser. Denna indelning är avsedd att leda tankarna till kreativa kombinationer som skall kunna öka Sveriges export av såväl varor som tjänster. De olika delarna illustreras med konkreta exempel på genomförda affärsidéer.

Tjänstehandelns Villkor

Den vikt som Tjut lägger vid kunskapen om tjänstehandelns villkor löper som en röd tråd genom betänkandet. Beskrivningen av villkoren utgår från följande nyckelbegrepp: kunskap, tillgänglighet, uthållighet, betalningsför- måga, kultur- och språkgemenskap och utvecklingsnivå.

Uppkomsten av tjänstehandel härrör ur vårt behov av att köpa och sälja kunskap på olika områden. Med kunskap avses då den rent professionella kunskapen som förvärvats av individer och företag genom utbildning och erfarenhet. För att handel ska uppstå krävs också en kommersiell kunskap om hur man prissätter, marknadsför och levererar en tjänst. Därtill underlättas tjänstehandel av en allmän kunskap och medvetenhet hos statsmakterna, dvs hos dem som beslutar om lagar, exportfrämjande etc.

För att handeln skall utvecklas måste utbudet göras tillgängligt för marknaden, dvs utländska köpare måste få kännedom om vad Sverige har att

• Sida 14
•  Original

erbjuda. Genom att tjänster i hög grad säljs genom personliga kontakter och förtroendeskapande upprädande kan marknadsföringen underlättas genom utnyttjande av olika nätverk, politiska, fackliga, vetenskapliga och givetvis näringslivets egna. Det svenska tjänstekunnandet kan också föras ut genom massmedia och därmed bli en del av Sverigebilden i utlandet.

Framgångsrik tj änsteexport skapas genom relationer som ger intäkter över en längre tidsperiod. Detta förutsätter en strategi som ger möjlighet till uthållighet i marknadsbearbetningen, vilket vanligtvis åstadkoms genom etableringi utlandet i hel- eller delägda (joint-venture) dotterbolag. Detta är ett sätt att göra den nödvändiga lokala anpassningen dels av produkten, dels av det praktiska försäljningsarbetet. Utlandsinvesteringar kräver dock finansiella resurser, vilket gör att tjänsteexport är en uppgift för framgångs- rika, vinstgivande företag. En förutsättning är att företagen ges möjlighet att använda sina i Sverige upparbetade vinstmedel för exportsatsningar. Sveriges exportfrämj ande bör sträva efter att underlätta en sådan utveckling snarare än att ge finansiella bidrag till vissa typer av exportkostnader, för viss typ av export och till vissa särskilda marknader. Detta är att detaljstyra företagen, speciellt de mindre framgångsrika, som kanske överhuvudtaget inte skall ägna sig åt export. Sådana bidrag riskerar att på lång sikt bli bortkastade pengar.

Tjut menar också att det är viktigt att fastslå att om det överhuvudtaget skall vara någon mening med att överföra det svenska kunnandet till utlandet så måste köparen betala det pris som tjänsten är värd. Att själv betala för sin export är i längden ohållbart. Om tjänsteöverföringen blir ett bistånd så bör den inrymmas under biståndspolitiska överväganden.

Vid försäljning av tjänster bör också företagen överväga om marknadens utvecklingsnivå överensstämmer med den produkt man har att erbjuda samt sätta sig in i den språkliga och kulturella miljö i vilken tjänsten skall komma till nytta. Det är dock värt att framhålla att handel i sig är ett fenomen som man förstår överallt och som har förutsättning att utveckla relationer mellan parter utan gemensamt språk och även i övrigt kulturellt åtskilda.

Ovanstående resonemang och överväganden bör ingå i varje tjänsteföre- tags strategi för internationalisering och även utgöra grund vid utformningen av den statliga exportpolitiken.

Förslag

Tjut anser att exportfrämjandet skall inrikta sig på generella stöd, i princip tillgängliga för alla företag på det sätt de finner lämpligt. Vi ser inte tjänsteexporten som någon ”bransch”, utan som en integrerad del i den totala exporten. Tidigare har framhållits att förmågan till kombinationer mellan varor och tjänster kan komma att bli Sveriges konkurrensfördel i framtiden. I det perspektivet ser Tjut det som olyckligt om Sveriges närings- och handelspolitik utformas enbart med tanke på den varuprodu- cerande industrin. Förslagen siktar därför till att jämställa tjänstehandelns status och villkor med varuhandelns. För att åstadkomma detta krävs i inledningsskedet en uttalad, stark och målmedveten policy för att underlätta Sveriges handel med tjänster. Tjut anser också att det i exportfrämjandet

• Sida 15
•  Original

måste finnas ett visst mått av risktagande och experimentlusta. Det går inte att genom noggrann planering och förvaltning förutse om en viss åtgärd skall få avsedd effekt. I stället krävs innovation och flexibilitet. Tjuts förslag innehåller därför olika former av försöksverksamhet för att pröva och utvärdera.

2. Skatter

Särskild fond för avsättning av tjänster i utlandet

Som tidigare har sagts bör företagen ges möjlighet att i första hand använda sina vinstmedel för exportsatsningar. I reglerna för investeringsfonderna ges fn möjlighet till avsättning av vinstmedel (dvs skattekredit) för marknads- föringsåtgärderi samband med avsättning av varor i utlandet. Tjut menar att samma stimulans även bör ges för avsättning av tjänster i utlandet. I stället för att göra ett tillägg till reglerna för investeringsfondens användning föreslår Tjut en avsättningsmöjlighet för marknadsföring av tjänster i utlandet som ansluter till reglerna för avsättning till resultatutjämnings- fond.

Ändring av ”ettårsregeln”

Försäljning av tjänster kräver ofta att personalen i ett företag måste lämna Sverige för en längre eller kortare tid. Ofta understiger dock engagemanget utomlands ett år, dvs den gräns som f 11 finns för att personalen skall befrias från skatt i Sverige. I syfte att underlätta företagens möjligheter att skicka sin personal utomlands understödjer Tjut det förslag som utarbetats inom finansdepartementet om att sänka tidsgränsen för skattebefrielse till 6 månader. Ett visst procentuellt avdrag bör kunna göras från den skatteplik-

• Sida 16
•  Original

tiga inkomsten redan efter två månader, för att stegvis ökas till 100 procent efter 6 månader.

I anslutning till den föreslagna ändringen bör även reglerna om tillhörighet till svensk försäkringskassa och skyldighet att betala arbetsgivaravgift ses over.

6. Tilläggsdirektiv till valutakommittén och kreditmarknadskommittén

Bankernas möjligheter att i större utsträckning bidra till att öka Sveriges finansiella tjänsteintäkter väger inte särskilt tungt i direktiven till valuta- kommittén och kreditmarknadskommittén. Tjut anser därför att dessa kommittéer bör ges tilläggsdirektiv så att detta intresse tillgodoses när beslut skall fattas om Sveriges framtida valutapolitik och bankernas m fl framtida reglering. Valutakommittén bör, enligt Tjut, t ex se över möjligheterna att låta svenska banker i större utsträckning engagera sig i affärer som inte är relaterade till Sveriges handel med omvärlden, dvs även i affärer som inte har ”svensk anknytning”.

• Sida 19
•  Original

Summary

The rules and conditions governing the development of enterprise are concerned with commodity-producing enterprises, and this hitherto has been the main emphasis of Swedish exports. Invisible trade is commonly supposed to involve technical consultancy services or the sale of Swedish administrative services. The Commission's aim has been to show that invisible exports amount to far more than this, namely a conscious utilisation of the cognitive base existing in all sectors of Swedish society, with the aim of improving Sweden's balance of current payments. The augmentation of invisible exports also implies an upgrading of Sweden*s resource base through exposure to competition in export markets and, not least, through competition from imported services in the home market.

The Swedish service sector — an export resource

Official figures put services at 62 per cent of Sweden's GNP, comprising 37 per cent in the private sector and 64 per cent of the working population, half of which is to be found in the private sector. Average productivity growth in the private service sector has been out-pacing industry since the mid-1970s. In certain service sectors, e.g. transport, the average value added increased during the same period by between 15 and 20 per cent annually.

Throughout the post-war era, i.e. in a time of rapid economic growth and good export earnings, Sweden has built up a large cognitive capital which we are now using to improve our international trade. The realisation that we are now exporting — even where industry is concerned — knowledge rather than goods must now be made to leave its mark on administration, the taxation systern and other regulatory systems.

Investments in knowledge will in future be a necessary means of encouraging the service sector to develop and become intemationally competitive. It is therefore high time we stopped confining our attention to investments in real and fixed capital when sizing up Sweden's economic growth prospects.

Sweden's invisible exports

Swedish exports of services in 1982 totalled SEK 60,000m. , while imports the same year amounted to SEK 70,000m. Enterprise accounted for SEK 50,000m. of exports, while about 7,000m. consisted of travel funds (i.e. from

• Sida 20
•  Original

households). Exports by enterprise consisted of 40 per cent financial services (above all interest income and insurance) and 60 per cent real services (mainly carriage of goods and contract work).

At present there are no continuous statistics published concerning Sweden's total invisible trade, and the Commission's figures are based on a special analysis performed by the Central Bureau of Statistics (SCB).

International invisible trade

The Committee on Invisible Exports (COIE) in London estimates world sales of services in 1981 at almost USD 600,000m. COIE compiles annual figures for world invisible exports on the strength of exchange statistics reported by most countries to the International Monetary Fund. Invisible exports would thus seem to comprise roughly a quarter of total world trade. The USA holds the largest share of this invisible trade (21 per cent approx.), followed by France, the UK and West Germany. According to these figures Sweden controls just over one per cent of world trade. Invisible exports have grown by about 18 per cent annually. Their proportion of total trade is growing slowly. Invisible exports are entered in exchange statistics under four sub-headings, viz transport (23 per cent), travel (17 per cent), return on capital (38 per cent) and other services (22 per cent). Return on capital has risen from 29 per cent in 1969 to about 38 per cent at present.

When discussing the size of invisible exports, one has to bear in mind the serious shortcomings of international statistics. The statistics used exist for measuring the flow of currency across national boundaries and not as a means of accurately gauging invisible exports.

Barriers to invisible exports

Commodity trade has been a subject of liberalisation measures under the GATT ever since the 19605. Great success has been scored in this connection and free trade has been virtually achieved in Western Europe. Attention has now begun to focus on invisible exports. Within the OECD, GATT and UNCT AD and many other multilateral and national agencies, ways are now being discussed of regulating and liberalising invisible trade.

Generally speaking, invisible exports are subject to a variety of barriers large and small. Political interest in the service sector produces regulations and control functions which have the effect of impeding a free flow of services across national boundaries. The link between political aims and influence in the service sector will make invisible trade more difficult to liberalise than was the case with commodity trade, added to which there is the problem of distinguishing between commodity trade and invisible trade.

Promotion of invisible exports

The biggest efforts to augment Sweden's invisible exports are of course made ny companies themselves, but the Swedish Government influences exports by defining conditions for enterprise to comply with. Working conditions in

• Sida 21
•  Original

the service sector are regulated by a number of ministries and authori- ties.

In addition, the State can assist companies by providing marketing assistance, credit facilites and credit guarantees. To a certain extent these measures are channelled through the Swedish Trade Council, Swedish Export Credit Corporation and the Swedish Export Credits Guarantee Board. Measures can be taken, however, to enhance awareness of the services which Sweden can offer.

Sweden has a firmly established structure of organisations in politics, in trade union affairs and in industry and commerce. One finds, however, that service enterprises do not yet have any powerful organisation to represent their interests, and the Commission therefore finds it essential for private service enterprises to set up a group to pursue their policy interests and to disseminate a broader knowledge of the conditions applying to invisible trade.

Other countries have not made much more headway than Sweden where realisation of the importance of the invisible sector is concerned. The USA and the UK, which between them account for one-third of the world's invisible exports, have advanced furthest in this respect. These two countries have elevated the status of the service sector by demonstrating its importance to the national and international economics.

Sectorial surveys and the future of invisible exports

The report includes available statistics, such as they are, concerning the Swedish service sector and its international trade. In addition, a horizontal description of the invisible sector is presented with the aim of showing how services cut across trade boundaries and how the whole of Sweden”s exports really consist of combinations of goods and services, though the proportion of services can vary in principle from zero to 100 per cent.

The traditional analysis is based on the conventional classification of Swedish enterprise. In the horizontal description invisible exports are instead divided into pure services, i.e. sales of time and knowledge only, services supplementing goods, services based on fixed capital, services based on organisation and logistics, exports of whole projects and financial services, i.e. services connected with access to financial resources.

The conditions of invisible trade

The importance attached by the Commission to a knowledge of the conditions governing invisible trade is one of the consistent themes of this report. Those conditions are described in terms of the following key concepts: knowledge, access, perseverance, payment capacity, cultural and linguistic community and development level.

Invisible trade exists because we need to buy and sell knowledge in various fields, knowledge being taken to mean the purely professional knowledge acquired by individuals and corporations as a result of education and experience. In order for trade to materialise, there is also a need for commercial knowledge concerning the way in which a service is priced,

• Sida 22
•  Original

marketed and delivered. In addition, invisible trade is facilitated by widespread knowledge and awareness on the part of national authorities, i.e. the agencies responsible for legislation, export promotion measures etc.

In order for trade to develop, the supply must be made available to the market, i.e. foreign purchasers must be made aware of what Sweden has to offer. Since services are to a great extent sold by means of personal contacts and confidence-building behaviour, marketing can be facilitated by the utilisation of different networks — political networks, trade union networks, scientific networks and of course the networks possessed by enterprise itself.

Successful invisible exports are achieved through relations yielding income over a longer period of time. This requires a strategy permitting marketing perseverance, which is usually achieved by setting up fully- or partowned (joint-venture) subsidiaries abroad. This is one way of achieving the necessary local adjustment of the product and of practical marketing.

The Commission is at pains to stress that if there is to be any point in transmitting Swedish knowledge to other countries, the purchaser must pay the price which the service is worth. Paying for one's own exports is an untenable policy in the long run. If the transfer of services becomes a form of international assistance, it will have to be included in policy deliberations on that subject.

When selling their services, companies should also consider whether the development level of the market matches the product offered, and they must penetrate the linguistic and cultural environment in which the service is to be used. It is, however, worth pointing out that trade in itself is a universally comprehended phenomenon and one which is capable of developing relations between parties not having a common language or culture.

The above arguments and deliberations should be included in the internationalisation strategy of every service enterprise and should also constitute the foundation of national export policy.

Recommendations

The Commission takes the view that export promotion must focus on general support, available in principle to all companies on the terms which they find appropriate. We do not regard invisible exports as a ”branch" but as an integral part of total exports. Earlier we have observed that the capacity to combine goods and services may come to be Sweden's plus point in the future. Our recommendations are therefore aimed at equating the status and conditions of invisible trade with those of commodity trade. To achieve this, an explicit, powerful and deliberate policy is needed in the introductory phase to facilitate Sweden”s invisible exports. The Commission also takes the view that export promotion must include a certain measure of risk-taking and experimentation. It is impossible to predict, by means of careful planning and administration, whether a certain measure will have the intended effect. Instead it is innovation and flexibility that are needed. The Commission's recommendations therefore include various forms of experimentation for purposes of testing and evaluation.

• Sida 23
•  Original

I . Invisible exports committee

The Foreign Trade Department of the Ministry for Foreign Affairs has the task of designing export promotion measures and facilitating Swedish trade. To make trade policy a more prominent part of the decision-making documentation used by other Ministries when framing laws and regulations for various parts of the service sector, the Commission recommends the establishment of & Invisible Trade Committee under the direct authority of the Foreign Trade Department. In order for this Committee to play the active part envisaged here, an expert appointment should be established for the purely practical management of the questions concerned.

2. Taxation Special fund for invisible exports

Companies should be given the oppornity of devoting their profits to export ventures. The existing rules governing investment reserves make it possible for profits to be allocated for marketing measures in connection with commodity exports. The Commission feels that the same incentive should also be provided for invisible exports. Instead of an amendment of the rules governing withdrawals from investment reserves, the Commission recom- mends a facility for invisible export marketing appropriations geared to the rules governing transfers to profit equalisation reserves.

Amendment of the ”one-year rule”

Invisible exports often make it necessary for company employees to be stationed abroad for a longer or shorter period of time. Frequently, however, this foreign service lasts for less than a year, i.e. falls short of the existing minimum for tax exemption in Sweden. As a means of making it easier for companies to station employees abroad, the Commission seconds the proposals drawn up within the Ministry of Finance for a reduction of the tax exemption qualifying period to six months. It should be made possible, however, for a certain percentage deduction to be made from taxable income after only two months, rising successively to 100 per cent after six months.

In conjuction with the proposed amendment, a review should be undertaken of the rules governing eligibility for Swedish social security and the payability of employers” social security contributions.

3. Markering measures

The Commission recommends four measures aimed at bringing Swedish services and foreign markets closer together.

Project placement

In its discussions with invisible trade enterprises, the Commission has found them to be interested in an efficient project placement system. For several

• Sida 24
•  Original

years now the Swedish Trade Council has provided a service whereby ideas have been conveyed to enterprise, based on information obtained primarily from the World Bank, the regional development banks and other UN angencies. The Commission finds it essential for the project placement system to make use of the resource constituted by Swedish export industry stationed abroad. In this way the information will be evaluated by somebody with commercial experience both of the local market and of Swedish conditions. A pilot study concerning a possible project placement organisa- tion based on modern computer and information technology has been conducted on the Commission's behalf.

The Commission recommends the use of this pilot study by the Swedish Trade Council as documentation on which to base the specification and procurement of the service from a private contractor. The scheme should be regarded as an experiment qualifying for State grants and should be based on a central entrepöt, e.g. London, where a number of suitable interests are established.

Invisible exports seminars

In the course of its inquiries, the Commission has convened and taken part in invisible exports seminars in two essentially different markets, viz Singapore and San Francisco. Further seminars will be held during the year in other markets and with a different project team and funding source. These seminars should be based on the principle of utilising existing networks of contacts to achieve interest and authority and to give companies the opportunity of visiting potential customers or partners. The Commission recommends the continuation of these activities, subject to continuous evaluation.

Information supported by the mass media

The Commission recommends marketing Swedish service know-how abroad by making it part of the Sweden image disseminated by various mass media.

Swedish Radio includes a department, Radio Sweden International, producing films for sale abroad. Radio Sweden is in touch with radio and television companies all over the world and has regular exchanges of information programmes. As part of this international exchange, news features can be produced and distributed which, without constituting advertising, publicise Swedish competence in the service sector. The Commission recommends that Radio Sweden be allotted hnancial resources to facilitate the production and launch of about fifteen 6—12 minute spots concerning Swedish service know-how, to be placed for example in technical magazine programmes on foreign television channels.

The Commission also recommends a special study by the Swedish Trade Council of selected news agencies and their distribution channels, with a view to drawing up a programme for improving the dissemination abroad of information concerning Swedish services.

• Sida 25
•  Original

Business fellowships via the Swedish Institute

The Swedish Institute is a State foundation engaged in extensive information and contact-forming activities. The Institute is also accustomed to distribu- ting scholarships and fellowships, above all to researchers and students. The Commission recommends that awards of this kind also be made available in future as a means of encouraging international business contracts.

4. Statistics Annual statistics

The Commission recommends that the Central Bureau of Statistics (SCB), using material available internally and from the Central Bank of Sweden, compile and published an annual review of invisible trade containing statistics of Sweden*s total invisible exports.

Special study

In addition to annual statistics, the Commission believes that special studies should be made possible on behalf of various interests in order to shed light on particular aspects of invisible trade. The Commission recommends that the first such study be devoted to the share of services in the output and trade of ”commodity-producing industry”.

5. Funds to encourage invisible exports Tendering subsidies for consultants through Swedish Project Exports

'Ihe Commission recommends that the special consultancy subsidies be abolished and that consultants instead be offered financial assistance through Swedish Project Exports (SPE). The Commission sees no reason for a special subsidisation scheme focusing on consultancy exports to developing count- ries. SPE will encourage co-operation and exports to markets with a high payment capacity.

Decentralised market evalutation within SPE

To investigate whether SPE could be put to somewhat different use, the Commission recommends that decisions concerning the deployment of a small proportion of SPE funds, be experimentally decentralised to a particular market, e.g. Singapore. The Government should instruct the Swedish Trade Council to draw up concrete proposals concerning experi- mentation on these lines.

Evaluation of State invisible exports

In the absence of a comprehensive evaluation of the result of the export activities in which a number of national government boards and authorities are currently engaged, the Commission recommends that the authorities and boards concerned be required, in connection with their annual budget

• Sida 26
•  Original

requests, to report on the income and expenditures associated with these activities. This information should then be used as input documentation for the further promotion of State invisible exports.

The Swedish Export Credits Guarantee Board

Since the Ordinance governing the activities of the Swedish Export Credits Guarantee Board (EKN) lays down that guarantees can be furnished for all commodity exports but only for certain specified portions of invisible exports, the Commission recommends that EKN revises its Ordinance in such terms that the award of guarantees will cover all forms of exports.

There may also be cause for an amendment of investment guarantees, so as to make the rules somewhat less restrictive.

Funds at the Government's disposal

The Commission is sceptical regarding earmarked financial support for particular sectors. On the other hand the Commission attaches great value to the availability of funds which can be used selectively and flexibily when measures are needed to ensure that various activities materialise promptly. The Commission therefore recommends that a fund is placed at the Govemment”s disposal under an allocation through the Foreign Trade Department of the Ministry for Foreign Affairs. Acitivities of this kind can, for example, include pilot studies, education, seminars and travel.

1.2. Avgränsning av uppdraget

Tjut är den första statliga utredning som haft till uppgift att studera och analysera förutsättningarna för privat tjänsteexport samt föreslå framtida främjandeåtgärder.

Då frågan inte tidigare behandlats i ett sammanhang saknas en samlad officiell tjänstehandelsstatistik och översiktliga beskrivningar, vilket med den utmätta tidsramen ej gått att helt kompensera under utredningens gång. Detta betyder att djup och bredd i beskrivning och analys till viss del präglas av kvaliteten på tillgängligt material.

Marknadens efterfrågan på tjänster är beroende av utvecklingen av den internationella ekonomin. Tjänsteexportutredningen har inte sökt göra en makroekonomisk analys av förutsättningarna för världsekonomins utveck- ling. En översiktlig analys med särskild tonvikt på tjänstesektorn har, på uppdrag från långtidsutredningen, utarbetats inom Sveriges riksbank, Sveriges Tjänstehandel under 1970-talet (Riksbankens stencilserie 198323).

Utgångspunkten för Tjuts resonemang och förslag är de privata tjänste- exportörerna. Ekonomisk politik, skattepolitik, valutapolitik och internatio- nell ekonomi betraktas som givna restriktioner. Ambitionen har varit att klargöra konsekvenserna av restriktionerna för just den privata tjänsteex- porten. I de fall vi identifierat förändringar till gagn för tjänsteexporten förs dessa fram.

Utredningens direktiv anger begreppet tjänsteexport utan att egentligen precisera dess innebörd. I direktiven omnämns företagna handelsfrämjande insatser för tjänsteområdet och principiella ställningstaganden inför det internationella arbetet med reglering och liberalisering av tjänstehandeln. USA, som varit pådrivande i internationella fora, definierar tjänstehandel som alla sätt att tillhandahålla tjänster på en utlandsmarknad, således även när det sker genom investeringar. Detta innebär att såväl reala som

• Sida 34
•  Original

finansiella tjänster inbegrips i tjänstehandelsbegreppet, dvs både utförda prestationer för utländsk räkning samt kapitaltjänster som försäkringsverk- samhet, bankverksamhet, utlåning av kapital och andra finansiella tjäns- ter.

Utredningen har ej velat förutsäga vilka branscher inom den tjänstepro- ducerande sektorn som har särskilt stor kapacitet och konkurrensfördel. Vi har funnit det mer meningsfullt att ange olika faktorer avgörande för hur ett företag skall lyckas i sina exportansträngningar (se kapitel 14). Det är de framgångsrika företagens samlade resultat som skapar Sveriges exportintäk- ter. Det är dock av intresse att föra resonemang om hur Sverige, genom att kombinera sitt kunnande av både varu— och tjänsteproduktion, skall kunna öka sina exportintäkter i framtiden. Sådana resonemang med konkreta exemplifieringar görs i kapitel 13.

Utredningens ståndpunkt är att, givet de allmänna ekonomisk- och näringspolitiska förutsättningarna, det privata näringslivet självt skall utföra nödvändig fortgående marknadsanalys för eventuella exportsatsningar. Tjut har då sett som sin uppgift att identifiera och föreslå generella insatser för tjänsteexportens främjande och därtill foga ett fåtal selektiva åtgärder, vilka kan beskrivas som ”olja i maskineriet”.

• Sida 35
•  Original

2.1. Vad avses med begreppet tjänster?

Begreppet tjänster definieras vanligen utifrån antingen operationella eller rent teoretiska utgångspunkter. Avgörande är syftet med avgränsningar- na.

Den operationella ansatsen definierar tjänstebegreppet residualt, dvs tjänster är allt som inte är jordbruk, gruvverksamhet eller varuproducerande industri. Denna definition har sin tradition i uppbyggnaden av nationalrä- kenskapssystemets näringsgrenar och annan officiell statistik med samma indelningsgrunder.

Den teoretiska ansatsen utgår från egenskaper hos resultatet av prestatio- nen och definierar alla immateriella prestationer som tjänster. En närmare beskrivning av egenskaper utmärkande för tjänsteproduktion görs i avsnitt 2.3.

I flera internationella studier av tjänstesektorn tillämpas tekniken ”definition by examples”, dvs genom uppräkning av branscher skapas en definition relevant för syftet. Metoden utgår från en pragmatisk syn på vad som är väsentligt och kan därför avlägsna sig från krav på att vara heltäckande.

Som exempel kan nämnas en rapport från United States International Trade Commission, ”The relationship of exports in selected US service industries to US merchandise exports”, där följande branschindelning utgjorde grund för studien.

Communication services Franchising services ( Kommunikationst j änster)

Computer and data processing services Health services (Hälsovård) (Datatjänster)

Construction and engineering services Hotel and motel services (Entreprenader och tekniska tjänster) (Hotell)

Consulting and management services Insurance services (Administrativa konsulttjänster) (Försäkringar)

Educational services Motion picture services (Utbildning) (Biograffilm) Equipment leasing and rental services Transportation services, air (Uthyrning) (Flygtransporter)

Financial services Transportation services, maritime

(Finansiella tjänster) (Sjötransporter)

• Sida 36
•  Original

1Ordförande i US Cham- ber of Commerce Inter- national Service Industry Committee samt i US Government Service Industry Sector Advisory Committee on Trade Policy samt medlem i Coalition of Service In- dustries

21981 Praeger Publishers

3 DSTI/IND/83.49 Ser- vice to Industry

”' I amerikansk litteratur kallad ”The Browning- Singlemann Classifica- tion”. Se The New Ser- vice Economy, Gershuny & Miles, Praeger Publis- hers, New York

Ronald Shelpl , som sedan flera år forskar inom området tjänstehandel, anger i sin bok ”Beyond Industrialization"2 följande beskrivning:

”services encompasse an extremely heterogeneous group of economic activities often having little in common other than that their principal outputs are for the most part intangible products”.

2.2. Tjänstesamhällets framväxt

Tjänstesamhällets utveckling är en konsekvens av industriell framgång. Ökat ekonomiskt välstånd har givit utrymme för konsumtion av mer specialiserade tjänster och genom politisk prioritering har det vuxit fram en rad olika serviceområden.

Industrins och världshandelns utveckling har ställt krav på snabba kommunikationer, vilket lett till uppkomst av avancerade transport- och datasystem.

Resandet har ökat som en följd av dels industrins internationalisering, dels hushållens ökade disponibla inkomster.

Den industriella utvecklingen har även lett till framväxten av det vi kallar industriella tjänster. I en rapport utarbetad inom OECDs industrikommitté3 redovisas att av industrins omsättning i sju EG-länder användes år 1980 13,5 procent för inköp av tjänster, vilket motsvarar en försäljning på 225 miljarder USD. Detta är ökning med 114 procent jämfört med år 1975.

Tjänsteproduktionen kan klassificeras i följande kategorier.4

D Distributionstjänster kompletterar den industriella produktionen genom att distribuera varor och information till den slutlige användaren, nämligen kunden. Denna tjänstekategori växer och diversifieras i samklang med industrin. Exempel på distributionstjänster är transporter, parti- och detaljhandel samt mediabunden informationsförmedling.

D Producenttjänster används som ”input” i andra företags produktion av varor eller tjänster. Även utvecklingen av denna tjänstekategori hänger nära samman med den industriella utvecklingen där tjänsterna bidrar till ökad specialisering och kunskapsutveckling. Exempel på denna typ av tjänster är installations- och underhållstjänster, finansiella tjänster, försäkringar, tekniska tjänster, kamerala och juridiska tjänster samt revision och företagsledning.

El Sociala tjänster är riktade mot individer och har uppkommit dels genom stigande inkomster, dels genom politiska och sociala ambitioner. De sociala tjänsterna utövas i många olika förvaltningsformer. Staten svarar för t ex högre utbildning, läkemedelskontroll, trafiksäkerhet samt livsmedelskontroll, med andra ord för hela den inom det statliga myndighetsansvaret framväxta service— och tillsynsapparaten. Kommu- nerna svarar för sjukvård, barnomsorg, utbildning rn rn. Privata organi- sationer bedriver exempelvis friluftsfrämjande (Svenska Turistförening- en m fl), utbildning (bildningsförbunden ABF, TBV etc), idrottsanlägg- ningar m rn.

• Sida 37
•  Original

D Personella tjänster är individorienterade tjänster mera direkt relaterade till stigande inkomster och masskonsumtion. Exempel är researrange- mang, underhållning, restauration och hotell, tvättinrättningar, frisörer

samt privata dagmammor.

2.3. Karakteristika för tjänster

Tjänster definieras ofta, som tidigare nämnts, genom att man anger egenskaper och karaktärsdrag. Dessa kan åskådliggöras genom en jämförel- se med förhållanden för varor.5

Varor

Varor är påtagliga

Varor kan demonstreras före köp

Indirekt kontakt möjlig (t ex broschyrer och varuprov)

Produktion skild från konsumtion (där emellan ligger tex lagring och tran- sport)

Äganderätt övergår vid inköp

Kan säljas vidare

Kan lagras hos säljare och köpare

Avskrivning möjlig på lager och anlägg- ningskapital

Kan transporteras

Tjänster Tjänster är immateriella

Tjänster kan ej effektivt demonstreras, utan säljs genom beskrivningar och refe- renser

Direktkontakt oftas nödvändig

Produktion och konsumtion hänger ihop och är ofta samtidiga (t ex tandvård). Kunden är ibland deltagande i processen (t ex utbildning)

Ingen äganderätt övergår normalt (undantag t ex när tjänsten är inkapsladi en vara eller vid överlåtelse av rättigheter genom licenser)

Kan ej normalt säljas vidare (samma undantag som i punkten innan)

Kan ej lagras

Bokförs som kostnad (gäller kostnaden för själva tjänsten)

Kan ej transporteras såvida inte tjänste- innehållet finns inrymt i en vara eller överförs via media, t ex elektroniskt

För att ge ytterligare en dimension till tjänstesektoremas karaktärsdrag och en illustration till hur dessa kan variera mellan olika typer av tjänster presenteras nedan en ram6 inom vilken de flesta tjänster kan rymmas.

Enkel och repetitiv (städning)

Personlig kontakt (detaljhandel) Kapitalintensiv (transporter) Konsumenttjänst (tvätt) En enhet (enskild restaurang) Låg status (sophämtning)

— Specialarrangerad och professionell (konsulttjänster)

— Kontakt med ett system (bankomat) — Personalintensiv (vård, utbildning) — Industritjänst (teknologisk tjänst)

— Nätverk (Mac Donalds)

Hög status (läkare)

5Beskrivningen huvud- sakligen inspirerad av Lars Åhrell, Export av service, Management Media

6 Hämtad från Lars Åh- rell, Export av service, Management media

• Sida 38
•  Original

Syftet med denna genomgång har varit att ge en känsla för att tjänstesektorn rymmer ett mycket vitt spektrum av ekonomiska aktiviteter samtidigt som det finns vissa drag som skiljer tjänster från varor.

2.4. Tjänstesektorns samhällsekonomiska betydelse i Sverige

Tjänstesektorn har i Sverige visat en stadig tillväxt under hela efterkrigstiden bådei antal sysselsatta och i andel av Sveriges totala produktion (BNP). I det följande skall visas vilken betydelse tjänstesektorn har för Sverige mätt i några för samhällsekonomin betydelsefulla mått.

Andel av BNP

I de svenska nationalräkenskaperna indelas ekonomin i produktionssekto- rer. Dessa fördelas på näringsgrenar, varvid varje bransch klassificeras som antingen varu- eller tjänsteproducerande. Då exempelvis tillverkningsindu- strin innehåller både varu- och tjänsteproduktion innebär detta en stor felkälla vid beräkning av bl a tjänstesektorns andel av BNP.

Till de tjänsteproducerande branscherna räknas varuhandel, hotell- och restaurangverksamhet, samfärdsel, post och tele, bank och försäkring, fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet och övriga tjänster. Noteras bör att byggbranschen, som står för en betydande tjänsteproduktion, ej är inräknad.

Utvecklingen av dessa tjänstebranschers andel av BNP har varit följan- de:

Tabell 2.1 Närlngsgrenarnas andelar av den totala produktionen i löpande priser åren 1965-1982. Procent av BNP.

Nåringsgrenar 1965 1970 1975 1982 Jordbruk, fiske och skogsbruk 7 5 5 4 Industri 31 31 30 23 El—, gas—, värme— och vattenverk 2 2 2 3 Byggnadsverksamhet 11 10 8 8 Summa varu— och kraftproduktion 51 48 45 38 Privata tjänster 35 35 35 37 Offentliga tjänster 14 17 20 25 Summa tjänsteproduktion 49 52 55 62 Totalt 100 100 100 100

Källa: Nationalräkenskaperna

Av detta följer att drygt 60 procent av Sveriges BNP kommer från tjänstesektorn, att jämföra med knappt 25 procent från industrin. Andelen har stigit från 49 procent år 1965 till 62 procent år 1982. Ökningen består nästan uteslutande av en nära nog fördubbling av den offentliga tjänstesek— torn. Den privata tjänstesektorn har ökat i mycket lägre takt.

• Sida 39
•  Original

Mäter man tjänstemas andel av BNP i fasta priser så visar det sig att den privata tjänstesektorns andel ökat än mindre.

Det finns en allmän uppfattning om att det krävs en expansion av industrin för att Sverige skall kunna ta sig ur den ekonomiska krisen. En kommentar till denna uppfattning görs av Ragnar Bentzel i (DsI 1983:12) Sveriges ekonomi i ett 30-års perspektiv.

”Till stor del är dock frågan om industriutvecklingen av rent terminologisk karaktär; mycket beror på vad man i framtiden kommer att inlägga i begreppet industri, dvs hur den med industriell varuproduktion förenade tjänsteproduktionen organiseras. Att denna senare produktion kommer att väsentligt öka i betydelse synes vara alldeles klart. Om den då kommer att klassificeras som industriproduktion eller som tjänsteproduktion blir helt avgörande för den statistiskt redovisade industriproduk- tionens utveckling. Den traditionella indelningen i industriproduktion och tjänstepro- duktion är i själva verket inte lämpad för analyser och beskrivningar av situationen i framtidens samhälle.”

Produktivitet

Den privata tjänstesektorn har uppvisat en produktivitetsökning med 2,4 procent per år under åren 1974-1981. Detta kan jämföras med industrins produktivitetsökning under samma år som varit 1,5 procent per år. Produktivitetsutvecklingen inom den offentliga tjänstesektorn är definitions- mässigt lika med noll då förädlingsvärdet7 likställs med kostnaderna för produktionen.

Tabell 2.2 Produktivitetsutveckling inom olika näringsgrenar för åren 1965-1981. Förädlingsvärde per arbetad timme. Genomsnittlig procentuell förändring per år.

Näringsgrenar 1965—1970 [1970—1974 1974—1981 Jordbruk, fiske och skogsbruk 8,9 7,7 1,7 Industri 6,7 5,4 1,5 El—, gas—, värme— och vattenverk 5,5 5,9 7,4 Byggnadsverksamhet 4, 1 4, 3 1, 5 Summa varu— och kraftproduktion 6,8 5,8 2.0 Privata tjänster 3,0 4,5 2,4 Offentliga tjänster 0,0 0,0 0,0 Summa tjänsteproduktion 2,1 2,9 1,3

Kål 1 &: Nati onalråkenskaperna

Statistiska centralbyrån (SCB) har på tjänsteexportutredningens uppdrag framställt följande mer detaljerade tabell över förädlingsvärde per arbetad timme för olika näringsgrenar. Tabell 2.2 visar att den privata tjänstesektorn under senare år i genomsnitt har haft högre produktivitetstillväxt än industrin. En betydande variation föreligger dock mellan olika tjänstebranscher, vilket framgår av tabell 2.3. Liknande iakttagelser har gjorts i USA inom Bureau of Labor Statistics. För 7 _. _. ,. _ _

.. . .. .. .. . . . .. Forsaljnrngsvardet av närvarande publiceras dar varden for 16 ollka branscher, Vilka dock ej ar en produkt minus kost- sammansatta så att direkt jämförelse med Sverige är möjlig. naderna för inköp av

Det är svårt att mäta produktiviteten i tjänstesektorn. Siffrorna torde ändå insatsvaror och tjänster

• Sida 40
•  Original

8Hämtat från ”Trender och tendenser i det svenska samhället". En redigerad sammanställ- ning av uppsatser inför symposiet den 22 februa- ri 1984, Statsrådsbered- ningen, Lars Anell.

Tabell 2.3 Produktivitet inom olika näringsgrenar åren 1975-1981.

Förädlingsvärde per arbetad timme. Genomsnittlig procentuell förändring

Post— och televerk ln m Banker Försäkringsinstitut Uppdragsverksamhet

per år Industri m m 3,6 Verkstadsindustri 3, 9 El—, gas—, värme— och vattenverk 6,2 Byggnadsindustri 3, 0 Handel 2,2 Restaurang— och hotellrörelse —1, 1 Transporter 7, 1 Landtransporter 3, 3 sj ötransporter 16, 1 Lufttransporter 15, 3 Transportförmedling m m 19 3 1 8 2.0 2 1 2,1

Källa: SCB

peka på att transportnäringama har en exceptionellt hög produktivitetsut- veckling, vilket till en del beror på den allt högre användningen av modern teknologi. Detta kan illustreras med exempel från sjöfarten där fartygen blivit alltmer specialiserade och tekniskt avancerade både avseende drift och lossning/lastning och därmed är ett av skälen till att Sverige har allt färre ombord- och hamnanställda. De låga siffrorna för industrin beror troligen till stor del på bristande kapacitetsutnyttjande. Även post-, tele-, bank- och försäkringsverksamhet har relativt låg produktivitetstillväxt, vilket förmod— ligen kan förklaras av den höga personalintensiteten.

Teknisk utveckling

En mycket snabb teknisk utveckling sker på området tillämpad elektronik, framförallt gällande datorer och teleteknik. Denna utveckling innebär helt nya förutsättningar för industriell automation och för tjänsteproducenternas arbetsmetoder och organisation. Utvecklingen kan sammanfattas på följan- de sätt:8

D miniatyrisering (”genom de 5 k integrerade kretsarna kan en enhet av människohjärnans storlek utföra samma antal kommandon som är 1945 på elektronrörens tid krävde en yta av New Yorks storlek och minskningstrenden fortsätter”) Cl kapaciteten (ett chips kan rymma 100000 bokstäver och de största skivminnena rymmer fem miljarder bokstäver) EI snabbheten (de snabbaste datorerna klarar en miljard operationer per sekund. ”Därmed är datorn ungefär 1 000 miljoner gånger så räknesnabb som en god räknekarl med en räknesnurra” och glasfiberkabeln kan med laseralstrade ljuspulser vidarebefordra en informationsmängd som mot- svarar 10 000 pocketböcker per sekund.)

• Sida 41
•  Original

En insikt om denna utveckling och dess betydelse hör hemma i varje diskussion om framtida sysselsättning, ekonomisk utveckling och handel.

Investeringar

Investeringsnivån används ofta för att mäta tillståndet i och tilltron till ett lands ekonomi samt förutsägelser om den framtida tillväxten. En ökad realkapitalbildning betraktas som nödvändig för en ökning av produktions- kapaciteten.

Under 1970-talet sjönk investeringskvoten (i relation till BNP) från 21,9 procent år 1970 till 18,5 procent år 1981 räknat i 1975 års priserg.

Med investeringar ovan avses investeringar i reala kapitalföremål såsom fastigheter, maskiner och inventarier. Vid statlig stimulans av investeringar genom användande av till investe- ringsfond avsatta medel används ett annat och vidare investeringsbegrepp. Medlen får (enligt SFS 1979:609) användas för följande ändamål a kostnader för reparations— och andra underhållsarbeten b avskrivning av inventarier samt ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och kostnader för reparation av fartyg eller luftfartyg c kostnader för främjande av skogsbruk eller underhåll av markanlägg- ning d kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller tillred- ningsarbete i gruva, stenbrott eller liknande fyndighet här i riket e kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utveck- lingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos företaget f kostnader för att främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas här i riket.

Det kan noteras att systemet med investeringsfond i första hand riktas mot produktion av varor. Regeringen har bemyndigat statens industriverk (SIND) att besluta om ianspråktagande av fonderna.

En översyn av systemet med investeringsfonder pågår fn inom SIND. I denna översyn tas bl a frågan om investeringsfondernas användning för marknadsföringsändamål upp. Medgivande för ianspråktagande kan idag avse kostnader för reklam, marknadsundersökningar, deltagande i mässor och seminarier, resekostnader, utbildning av säljare, konsulttjänster m m.

I prop 1983/84:135 om industriell tillväxt och förnyelse sägs:

'*Marknadsföringsåtgårdernas karaktär förändras emellertid tämligen snabbt och nya former och behov uppstår.

Exempel på nya former av marknadsinvesteringar är när en exportör av en komplett anläggning av köparen tvingas gå in med riskkapital i anläggningens finansiering, när en exportör investerar i en referensanläggning utomlands, när investeringar sker i återförsäljarledet i samband med en marknadsintroduktion av en ny produkt samt när en marknadsinvestering lämpligast sker i form av ett företagsköp eller i samband med en omorganisation.

Jag ser med tillfredsställelse på den översyn av systemet med investeringsfonder som statens industriverk nu genomför ....... Jag räknar med att verket löpande genomför de förändringar i tillämpningen av gällande regler som är påkallade med anledning av

gEnligt beräkningar pre- senterade i SOU 1982:14 Tillväxt eller stagnation.

Avstämning av 1980 års

långtidsutredning

• Sida 42
•  Original

översynen och som ligger inom verkets kompetensområde, samt att verket vidare i övriga fall inkommer till regeringen med förslag till åtgärder."

De kostnader som tjänsteföretag har för att utveckla sin kompetens och den framtida konkurrensförmågan betraktas ej som investeringar vare sig i statistiken eller i investeringsfondssammanhang. I detta resonemang inklu- deras givetvis inte de tjänsteföretag som huvudsakligen baserar sin affärsidé på anläggningskapital (t ex fartyg, hotellbyggnader) eller stort inventariein- nehav (t ex bilpark och datorer).

En allt större andel av BNP och antal företag är att hänföra till tjänstesektorn. Dessa företags investeringar avser troligen i högre grad kunskap, system, program och ”investeringar” i humankapital. Då dessa investeringar i nationalräkenskaperna redovisas som konsumtion och ej som investeringar kan detta vara en av förklaringarna till den låga investerings- nivån under senare år. Detta visar att "parametern” investeringar måste kompletteras med tjänsteföretagens utvecklingskostnader för att skapa ett relevant underlag för en bedömning av ekonomins framtida tillväxtmöjlig- heter. För att skapa större klarhet i dessa förmodanden har Tjut i kapitel 15 föreslagit en studie av tjänstemas betydelse i industrins förädlingsvärde.

Tjut anser att tjänsteföretagen skall få samma stimulans som de varuproducerande företagen att genom fondavsättningar öka sina resurser för marknadsföringsåtgärder i samband med avsättningen av sina produkter (tjänster) utomlands. Vi menar dock att det effektivast kan ske genom en vidgad användning av den teknik som används vid avsättning till resultatut- jämningsfond. Förslag härom läggs i kapitel 15.

Sysselsättning

Under år 1982 sysselsatte tjänstesektorn i Sverige 2,7 miljoner personer, dvs ca 64 procent av antalet sysselsatta. Av dessa arbetade 30 procent inom den offentliga tjänstesektorn. Detta motsvarar en ökning med 54 000 personer eller 2,5 procent per år under perioden 1962—1982.

Under år 1981 hade dock den privata tjänstesektorn en något vikande sysselsättning medan antalet kommunalt anställda ökade med 46 000 mellan åren 1979 och 1980 och med 36 000 mellan åren 1980 och 1981.

Den framtida sysselsättningen är beroende av tillväxten i ekonomin, politiska prioriteringar och den tekniska utvecklingen. Trenden är dock att allt färre människor kommer att syssla med direkt industriell varuproduk- tion. Allt fler kommer istället att arbeta med tjänsteproduktion inom industrin och privata serviceföretag samt inom den offentliga sektorn.

Export

Den svenska exporten har traditionellt varit beroende av råvaror och kapital. De s k basnäringarna har i stor utsträckning byggt på tillgången av i första hand järnmalm och skog. Till en början exporterades råvarorna i stort sett obearbetade, men redan under mellankrigstiden inleddes genom insats av i första hand kapital en utveckling mot ett högre förädlingsvärde. Såväl massa- och pappersindustri som järn- och stålverken är kapitalintensiva

• Sida 43
•  Original

'- c.. | 0. ..””Ooooolooo-

___-_u-u-n-n- __ .-

Diagram 2.5 Sysselsätt- ningsutvecklingen inom tjänste- resp varuprodu- cerande sektorn i Sveri- ge. Åren 1962-1982 i miljontals sysselsatta. Källa: Arbetskraftsun- dersökningar

branscher. Likaså har tillgången till billig energi i form av vattenkraft haft stor betydelse för den svenska exporten.

De konkurrensfördelar som Sverige har haft i den råvarubaserade, kapitalintensiva produktionen har minskat markant. Det stora underskottet i den statliga budgeten gör att en stor del av sparandet inom landet måste tas i anspråk för underskottets finansiering.

Den stora internationella upplåning som Sverige tvingats till har medfört betydande räntebetalningar till utlandet. Dessa måste realt betalas genom ett överskott i handeln med varor och tjänster.

Sverige har gjort stora investeringar för att höja kunskapsnivån inom landet genom satsningen på universitet och högskolor och företagens forsknings— och utvecklingsavdelningar. I detta perspektiv är det naturligt att inriktningen på Sveriges export blir alltmer kunskapsintensiv. Detta gäller zexporten från såväl den traditionella industrin som från den växande tjänstesektorn. Sveriges konkurrenskraft ligger inte längre i råvarorna utan i högklassig utbildning och framgångsrik forskning. Numera kan nästan vilket land som helst förvärva en enkel produktionsteknik för industriell tillverk- ning. Det tar betydligt längre tid att bygga upp ett kunskaps- och

• Sida 44
•  Original

forskningskapital inom landet, en kompetens som i betydande utsträckning finns i Sverige. Detta försprång bör medvetet stimuleras och omvandlas i konkreta exportframgångar. Som framgår av tabell 4.2 i kapitel 4 är Sveriges uppmätta tjänsteexport 27 procent av den totala exporten. Hur stor andel av varuexporten som egentligen är tjänster finns inte statistiskt belagt (se kapitel 15).

2.5. Sammanfattning och slutsatser

Tj änstesamhällets framväxt är en funktion av den industriella tillväxten dels genom de tjänster som utvecklas direkt kopplat till den industriella produktionen, dels genom att samhällets och individens ökade inkomster skapar en efterfrågan på mer specialiserade tjänster.

Tjänsteproduktionen växer snabbare än BNP. Ökningen har huvudsakli- gen skett inom den offentliga tjänstesektorn, som definitionsmässigt inte har någon produktivitetsökning. Om denna trend fortsätter, och varuproduktio- nen inom industrin i framtiden utvecklas svagt, måste en snabb ökning ske av den privata tjänsteproduktionen om vi skall få en tillväxt i ekonomin.

Antalet sysselsatta i den privata tjänstesektorn har varit relativt konstant. Om tendensen står sig måste produktionsökningen skapas genom höjd produktivitet, vilket bl a kan ske genom fortsatt ianspråktagande av nya tekniker.

Transportnän'ngama har under slutet av 1970-talet haft en hög produkti- vitetstillväxt, vilket bl a kan förklaras med större teknikanvändning och kapitalintensitet. De kommersiella tillämpningarna av den tekniska utveck- lingen, framförallt inom elektroniken, kommer att få betydelse för alla branscher, men synes särskilt lämpad för produktivitetshöjande insatser inom handel, post- och tele-, bank- och försäkringsverksamhet. Här har den genomsnittliga takten i produktivitetstillväxten hittills varit ganska låg, vilket kan medge en viss potential för rationalisering. Dessa funktioner har en central roll i världens industrialiserade tjänstesamhällen. Om Sverige ligger väl framme i utvecklingen skapas förutsättningar för en framtida tjänsteex- port.

Av detta följer att tjänsteexportframgångar är beroende av utvecklingen av den svenska resursbasen. Skall några större volymer kunna uppnås måste vi satsa på den framtida tekniken. Regeringens utvecklingsprogram på elektronikområdet och genom industrifonden (se prop 1983/84:135 om industriell tillväxt och förnyelse) är exempel på åtgärder som även gynnar svensk tjänsteexport.

Sveriges konkurrenskraft har försvagats inom våra traditionellt råvaruba- serade exportnäringar. Den internationella upplåningen har medfört svens- ka räntebetalningar till utlandet som ställer krav på överskott i Sveriges affärer med omvärlden.

Sverige har gjort stora investeringar inom utbildning och forskning och våra konkurrensfördelar ligger numera inte i den råvarubaserade industrin utan i den kunskapsintensiva delen av näringslivet. Sveriges försprång i detta avseende måste medvetet stimuleras till att bidra till våra exportintäkter.

• Sida 45
•  Original

3.1. Medel för överföring av tjänster

Tjänster, som egentligen är kunskap som skall ställas till någons förfogande, måste finna olika medel att nå fram till mottagaren. Detta kan ske

D genom inkapsling i en vara (t ex film, tape, böcker)

genom överföring via elektroniska kommunikationer (t ex data, kommer- siell information, underhållning) via kontrakt (t ex banktjänster, försäkringar) via tekniska dokument (t ex teknikhandel) genom individer (t ex konsulttjänster) genom tillhandahållande av kapitalvaror (t ex transportmedel, byggnadsanläggningar, telekommunikationer) genom direkta relationer mellan köpare och _ säljare (t ex handel, restauranger, teater, utbildning)

DUBB []

D

Företaget, vars uppgift är att tillhandahålla sina tjänster på marknaden, väljer sedan beroende på tjänstens art och medel för överföring den organisation och form som krävs för leverans.

3.2. Leveransformer för internationell tjänstehandel

Med internationalisering avses ofta företagens etablering av dotterbolag utomlands. Begreppet kan emellertid lika gärna användas som en samman- fattande benämning på alla ekonomiska relationer som ett företag har med utlandet.

Ett företag kan välja olika sätt att föra ut sin kunskap på utlandsmarkna- den. Det kan exempelvis ske genom: E! leverans av prestationer över gränserna D lokal produktion i ett helt eller delvis ägt dotterbolag D försäljning av licens eller patent till utlandet

Överföringen av kunskap, ”know-how”, mellan länder är en del av företagens internationalisering. Ett företag som skall överleva i den

• Sida 46
•  Original

Figur 3.1 Tjänstehan- delns betalningsflöden vid olika leveransformer

internationella konkurrensen måste tillägna sig det kunnande som utvecklas utomlands både när det gäller produktionsmetoder och produktutveck- ling.

En viktig aspekt på kunskapsöverföringen är de svenska företagens möjligheter att i Sverige tillgodogöra sig utländska erfarenheter. Effekterna kommer den svenska marknaden till del och utgör en nödvändig ingrediens för att upprätthålla konkurrenskraften på exportmarknaden.

Idet följande görs en beskrivning av på vilka olika sätt tjänster distribueras internationellt. Med distribution avser vi hur en innehavare av resurser genom handel levererar och tar betalt för sina tjänster. Matrisen visar tjänstehandelns huvudsakliga leveransformer och utgår från den definition av tjänstehandel som inkluderar utdelningar, räntor, licenser m m. Tjänste- handeln påverkas därigenom både av den konventionella (den varuprodu- cerande) industrin och serviceindustrin.

Handel över gänsema (”Cross- bordertrade")

Lokal etablering i

avtalsform franchising etc

bolagsform

SERVICE- Inkomster av ut- Royalties Utdelning INDUSTRIN förda prestationer Licenser Provisioner

Ränta på utlånat kapital Utdelning på port- följinvesteringar

Provisioner

VARUPRODU- CERANDE INDUSTRIN

Inkomster av levererat » gods __ _

Räntor på utlånat kapital

Roytalties Licenser Provisioner

Utdelning

Utdelning på port- följinvesteringar

Skuggad ruta utgör varuhandel Resterande utgör tjänstehandel

I figur 3.1 struktureras leveransformerna i syfte att klargöra tjänstehan- delns betalningsströmmar. Denna typ av beskrivning, som manifesteras i betalningsbalansen, ger dock en alltför begränsad bild av tjänstehandelns effekter.

Vid ett företags etablering utomlands syns i betalningsströmmarna endast räntor på utlånat kapital, utdelningar på aktier samt betalningar för inköp och försäljning mellan moder- och dotterbolag.

Däremot mäts inte tillgångarna i utlandet. Inte heller mäts värdestegring- en eller värdeminskningen på aktiekapitalet, dvs förmögenhetsutvecklingen i utlandet, den direkta eller indirekta betydelsen för exempelvis övrig export på marknaden (dvs spjutspetseffekten) eller den indirekta sysselsättnings- effekten i Sverige.

• Sida 47
•  Original

I detta sammanhang kan nämnas att i en amerikansk studie1 om tjänstesektorn försök har gjorts att uppskatta försäljningen från alla amerikanska tjänsteföretags filialer (bolag, agenter, partners m m, ”affilia- tes overseas sales”). En insikt om omfattningen, vilken beräknas till ca 105 miljarder USD, påpekas vara av stor betydelse för kunskapen om tjänstesektorns struktur och internationalisering och USAs serviceindustris ställning i denna utveckling.

I denna studie görs också en uppskattning av den varuexport som USAs utlandsetablerade tjänsteföretag genererar. På grund av ett stort bortfall i enkätsvaren har ingen uppräkning gjorts till den totala företagspopulatio- nen. De 67 företag som svarat har dock uppgivit att deras utländska tjänsteverksamhet resulterat i en varuexport från USA på 2,7 miljarder dollar.

I följande figur görs ett försök att illustrera de totala effekterna av den internationella tjänstehandeln.

Handel över Lokal etablering i gränserna (”Cross avtalsform bolagsform bordertrade) franchising etc SERVICE- Fakturainkomster Licenser Värdetillväxt INDUSTRIN för utförda presta- Royalties Utdelning tioner Provisioner Spjutspetseffekt Räntor premier för varu-/tjänste- m m leveranser VARUPRO- Tullklarerad Licenser, Värdetillväxt DUCERANDE handel Royalties, Utdelning INDUSTRIN Faktutainkomster Provisioner Spjutspetseffekt för varu-/tjänste- leveranser Betalningsbalans- Brutto Netto effekt Sysselsättningsef— Direkt Indirekt fekt Resulterar i föl- Betalningförleve- Betalning för rät- Betalning från jande internatio- rerad vara eller ten att leverera vinst som uppar- nella betalnings- tjänst vara eller tjänst betatsgenomleve- transaktioner rans av vara eller

tjänst

Skuggad ruta utgör varuhandel

Resterande utgör tjänstehandel

3.3. Tjänstehandelns koppling till varuhandeln

I tidigare avsnitt har berörts olika definitioner av begreppet tjänster. Vidare har visats det samband som finns mellan den varuproducerande industrins utveckling och uppkomsten av olika typer av tjänstekategorier. Nedan görs en systematiserad genomgång av de kopplingar som finns mellan tjänste- och varuhandel. Ofta uppkommer rent praktiska svårigheter att skilja på vad

Figur 3.2 Tjänstehan- delns effekter vid olika leveransformer

1"The relationship of exports in selected US Service Industries to US Merchandise Exports”, United States Interna- tional Trade Commis- sion, Washington D.C. September 1982.

• Sida 48
•  Original

som är vara och vad som är tjänst. De flesta produkter och produktionspro- cesser innehåller element av både varor och tjänster. Varuproduktion kräver i ökad utsträckning industriell service som redovisats i tidigare nämnd rapport från OECD. Tjänsteutförandet i sin tur kräver varuproduktion i form av exempelvis transportmedel, datorer, laboratorieutrustning, grävma- skiner samt anläggningsproduktion i form av fartyg, borrplattformar, kraftverk, kabelnät för telekommunikation och eldistribution, hotellfastig- heter mm. Detta leder till att handeln med varor och tjänster är väl integrerad, vilket medför svårigheter att dra en entydig skiljelinje mellan varuhandel och tjänstehandel.

Relationerna mellan varu- och tjänstehandel kan beskrivas på följande sätt:

El Tjänster kan innefattas i varor, exempelvis disketter, böcker, film, tape. Dessa typer av tjänster kan lätt transporteras över gränserna, lagras och säljas vidare. D Tjänster kan komplettera varuhandeln och produceras dels för att ge service till exporterande företag, dels för att betjäna dotterbolag i utlandet. I det senare fallet krävs troligtvis en utlandsetablering även av tjänsteföretaget. Det är en vanlig företeelse att svenska tjänsteföretag följer med svenska varuproducerande företag utomlands och har som affärsidé att ge service åt just dessa företag. Denna typ av tjänster innefattar bl a transporter, banktjänster, reklam, juridiska tjänster, konsultföretag m m. El Systemexport. I denna form av handel sammansätts olika komponenter av varor och tjänster till en, av kunden efterfrågad, enhet. Exempel kan vara stora system som flygplatser, mejerier, järnvägar, kraftverk m in. Det kan också vara små system som minidatoranläggningar, smårobotar, automatsvets m m. D Tjänster kan vara substitut för handel med varor eller anläggningar. Det finns vissa företeelser inom tjänstehandeln som kanske på kort sikt kan ersätta varu- och anläggningsförsäljning som t ex försäljning av licenser och patent, franchising, uthyrning (leasing, chartering), reparationer och underhåll (kan också vara komplement till varuhandeln). EJ Det finns också tjänster som säljs utan synbar koppling till varor och anläggningar. Exempel på detta är livförsäkringar och krediter som lämnas mot personsäkerheter (borgen).

Företag som illustrerar dessa relationer finns beskrivna i kapitel 13.

3.4. Svårigheter vid export av tjänster

Trots att tjänstesektorn utgör en så stor andel av i-ländernas nationella ekonomier (ca 60 procent av BNP och sysselsättning) är handeln med tjänster ännu en begränsad del av den totala handeln (ca 25 procent). Detta visar att tjänstesektorn av olika anledningari genomsnitt har lägre exportbenägenhet än varuindustrin, vilket förmodligen till stor del beror på att det är lättare att tillgodose efterfrågan genom inhemsk, kulturellt och på andra sätt väl etablerad lokal produktion av tjänster. (Det bör dock noteras att siffran för

• Sida 49
•  Original

världens tjänstehandel inte avspeglar den tjänstehandel som bedrivs integrerat med varuhandeln.)

Vid beslut om internationalisering sker därför vanligtvis redan i inled- ningsskedet en utlandsetablering för att möjliggöra en anpassning av produkten till den utländska marknaden. En permanent kontakt med marknaden är då så avgörande att företaget istället för att förlita sig på egna resande agenter bildar ett hel- eller delägt dotterföretag, trots att det kräver stora resurser och är riskfyllt.

Livscykeln, dvs den tid under vilken ett företag tjänar pengar på en viss affärsidé, är ofta kort vad avser tjänster. Det är lätt att imitera tjänster som inte infogats i ett unikt koncept. Konkurrenskostnadema för företag som redan finns på marknaden är relativt små. Omfattande marknadsinvestering- ar för den som utifrån vill etablera sig på en ny marknad blir därför avgörande för företagets framgång.

Svenska företag arbetar på en liten hemmamarknad och har därför ofta problem att mobilisera tillräckligt med resurser. Därtill kommer att de tjänsteföretag vars affärer huvudsakligen baserar sig på personella insatser i allmänhet har svårt att konsolidera sig i avsaknad av avskrivningsobjekt och avsättningsmöjligheter. Intemationaliseringen måste bygga på eget kapital, vilket gör att det går långsamt, eller lånat kapital, vilket gör att det blir dyrt.

3.5. Avgörande faktorer vid utveckling och internationalisering av ett tjänsteföretag

Det finns naturligtvis inget enkelt recept för hur man lyckas med att utveckla ett tjänsteföretag och sedan exportera sina tjänster. Framgångsrika tjänste— exportföretag har i begränsad omfattning studerats av utredningen och vissa erfarenheter redovisas i det följande.

I all affärsverksamhet krävs en unik affärsidé. Begreppet innefattar inte bara kompetens på ett visst område utan också en klar uppfattning och sammanvägning av faktorer som organisation, marknadsföring, kostnadslä- ge, kundernas behov och behovsutveckling samt konkurrenternas beteende. Dessa avvägningar måste göras för varje marknad. Utan en klar idé om hur företaget skall nå en lönsam position inom en väl definierad nisch så går det inte att etablera en långsiktig verksamhet. Internationalisering är en kostnadskrävande process som påverkar ett företags strategi och handlings- alternativ och ställer stora krav på initiativkraft och anpassningsförmåga på alla nivåer, först och främst på ledningen.

Det kan hävdas att tjänsteexportframgångar huvudsakligen är beroende av ett tjänsteföretags ledning och organisation.

Följande frågor10 kan sägas vara strategiska vid utveckling och internatio- nalisering av ett tjänsteföretag. Dessa är

tjänstens förädlingsvärde

kundval externt uppträdande och ledarskap personalpolitik

BEIGE]

10Tankarna inspirerade av konsultföretaget The Service Management Group

• Sida 50
•  Original

Varuproducerande företag har sedan länge insett att, i en hårdnande konkurrens, krävs en utveckling mot alltmer förädlade produkter. I detta innefattas det kunnande som byggs in i själva produkten likaväl som kompletterande service i form av exempelvis utbildning och underhåll. Tjänsteföretag måste följa samma mönster, vilket kan ske genom att bättre lära känna en kunds behov. Värdet av en tjänst uppstår genom den nytta som köparen upplever. Genom att identifiera behoven och hitta medel för att tillfredsställa dem förädlas värdet av en tjänst.

Den ovan beskrivna strategin kräver ett mer noggrant val av vilka kunder företaget skall satsa på. Detta kan delvis ske genom en mer aktiv prissättning i avsikt att uppnå en nära koppling mellan priset och värdet av en tjänst. Värdet skall då bedömas i relation till kundens nytta och ej vara en funktion av leverantörens kostnadskalkyl inklusive ett visst vinstpålägg. Med denna strategi tvingas tjänsteleverantören att förädla tjänstens nytta så att kunden finner det värt att betala ett pris som ger utrymme för fortsatt kunskapsut- veckling och investering i framtida kundrelationer.

Utmärkande för lyckosamma tjänsteföretag är personalens enastående känsla för företagets affärsidé. Detta kräver ett utpräglat ledarskap samt en filosofi som betonar att tjänstens kvalitet inte är ett mål i sig utan dels är ett medel för att nå fram till kunderna, dels är förutsättningen för ett totalt engagemang från dem som arbetar med att leverera tjänsten.

Tjänsteföretagens tillväxt i framtiden kommer i hög grad att baseras på devisen ”special services for special customers”. En sådan strategi kräver en satsning på den viktigaste resursen i ett tjänsteföretag, nämligen personalen. ”Sanningens ögonblick” återkommer ofta vid beskrivningar av framgångs- rika tjänsteföretag. Med detta menas mötet mellan servicebäraren och kunden. I detta ögonblick avgörs om tjänsten mottas positivt och kunden blir tillfredsställd. Personalpolitik skall därför inte bedrivas som en stabsfunktion i ett tjänsteföretag. Det är i stället en strategisk fråga för den högsta ledningen oundgängligen kopplad till utvecklingsstrategierna. En strategi i ett tjänste- företag är meningslös om den inte direkt kan tillämpas i utövandet av tjänsten.

Ovan beskrivna strategier är väsentliga vid all utveckling inom tjänstefö- retag, således även för exportverksamheten.

Vad gäller då specifikt för framgångsrik tjänsteexport? Analysen kan sammanfattas med följande nyckelord.

• Sida 51
•  Original

Släkt&— f lll

NÄRVARO

W

fömmoe

KULTURttllTE

Avslut och genomförande grundas till stor del på i vilken grad ett ömsesidigt förtroende kan uppnås. Detta förtroende måste utvecklas i en för säljaren främmande miljö. Tjänstehandel är ”tillämpade kulturrnöten” med allt vad det innebär av krav på lyhördhet och ödmjukhet från säljarens sida. Framgång kräver därför uthållighet både i tid och rum, vilket ofta innebär lokal närvaro på marknaden. På grund av svårigheter att precisera tjänstens innehåll före leverans mäts resultatet mot köparens förväntningar. För att genomförandet skall överensstämma med förväntningarna krävs nära relationer mellan parterna. Hela denna process innebär ett stort risktagande för säljaren. För att lyckas med tjänsteexport måste en samstämmighet uppnås mellan köparens och säljarens upplevelser av nyckelbegreppen. Det är när parterna tillsammans kan få ihop alla bitarna i detta ”tjänstehandels- pussel” som de framgångsrika affärerna kan bli av.

tELArloneR

FönvÄmtuqua

Btollnmuq

3.6. Sammanfattning och slutsatser

Tjänster är kunskap som för att ge intäkter måste ställas till användarens förfogande. Överföringen kan ske genom individer, elektroniska kommuni- kationer, licenser m m. Att kunskap tillförs Sverige utifrån är nödvändigt för att vi skall utvecklas och upprätthålla en hög kompetens, vilket i sin tur utgör förutsättningen för vår tjänsteförsäljning till utlandet. Regeringen har

Figur 3.3 Nyckelord vid framgångsrik tjänsteex- port

• Sida 52
•  Original

bemyndigat (Dir 1984:9) chefen för finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över beskattningen av utländska forskare med tillfällig anställning i Sverige. Tjut förutsätter att utrednings— mannen utformar förslag till regler för denna verksamhet som även tillfredsställer tjänsteföretagens behov av utländska specialister.

Den internationella tjänstehandeln uppkommer genom att tjänster och resurser på olika sätt ställs till utländska marknaders förfogande. Betalnings- strömmarna uppkommer genom inkomster för utförda prestationer, räntor på utlånat kapital, utdelning på aktier i utlandet samt genom inkomster av licenser, royalties m m.

De värden som passerar gränserna mäts noggrant, likaså de lån som upptas i utlandet. Däremot görs ingen värdering av svenskt kapital i utlandet och dess utveckling, dvs det finns ingen statistik över företagens utländska förmögenhetsstockar. Detta kan jämföras med om företagen enbart skulle studera sin vinst- och förlustråkning, delar av skulderna och helt glömma tillgångssidan i balansräkningen. Tjut vill därför fästa uppmärksamheten på tjänstehandelns vidare effekter, dvs förmögenhetsutvecklingen i utlandet, utlandsetableringars effekter på varuexporten samt den indirekta sysselsätt- ningseffekten i Sverige.

I kapitlet visas de nära kopplingarna mellan varu- och tjänstehandeln. På grund av tjänstemas integration med varorna är det svårt att dra en gränslinje som klart anger om betalningsströmmarna härrör från varuförsäljning eller tjänsteförsäljning. Frågan är om det ens är önskvärt eller nödvändigt att dra en sådan linje. Varje gränsdragning kommer att innehålla ett visst mått av godtycke och huvudintresset är ju ändå att på lång sikt maximera summan av intäkterna från både varu- och tjänsteförsäljning.

En genomgång av tjänstehandelns villkor visar att den ofta kräver etablering på utlandsmarknaden som är mycket kostsamt och utsatt för konkurrens från lokala företag. I syfte att stärka den finansiella basen för utlandsengagemang föreslår Tjut i kapitel 15 en metod för vinstavsättning för att generera resurser för framtida exportsatsningar.

En genomgång av de strategier som skapar framgångsrika tjänsteföretag pekar på den avgörande betydelse som ett företags ledning och organisation har. Det har också konstaterats att framgångsrika exportaffärer är beroende av det förtroende som köpare och säljare känner för varandra. Bl a mot bakgrund av dessa resonemang framlägger Tjut förslag angående skattereg- ler, utbildning, information och övrig kontaktfrämjande verksamhet, vilka alla är ämnade att underlätta möten mellan svenskt tjänsteutbud och den internationella efterfrågan. Förslagen har medvetet getts en generell karaktär där nyttan av förslagen och framgången för företagen beror av deras egna tillämpningar.

• Sida 53
•  Original

4.1. Tjänstehandelns omfattning och fördelning på transaktionsslag

Genom att sammanställa ett antal olika befintliga statistikuppgifter kan Tjut presentera nedanstående tabell över tj änstehandelns omfattning och förde]- ning på huvudsakliga transaktionsslag.

Tabell 4.1 Näringslivets, statens, kommunernas och hushållens export och import av tjänster åren 1981 och 1982 fördelad på transaktionsslag, miljarder kr, avrundande beloppz' 3

Export Import

1981 1982 1981 1982 Näringslivet Finansiella tjänster 15,8 19,9 21,4 26,9 fördelat på Räntor , , 1 , 1 . Försäkringar + godsförsäkringar , , , , Utdelning

Royalties, licenser, patent Bidrag, gåvor

OHHm—l too-1034»- owman—| NHDUl—l

Reala tjänster 25,9 30,1 19,1 22,8 fördelat på Varutransporter 15,3 15,7 8,1 8, 9 Entreprenader, tekniska konsult—

tjänster 5.2 7,1 3,0 3,2 Persontransporter, researrangemang 2,0 2,6 3, 7 4,2 Provisioner 1,6 1,9 1,8 3,0 Administration, övriga centrala

tjänster 0,7 0,8 0,5 0,7 Annonsering, reklam, PR 0,2 0,4 0,6 0,6 övriga tjänster 0,9 1,6 1,4 2,2

Näringslivet, totalt 41,8 50,0 40,5 49,5 Staten (inkl riksbanken) och kommunerna

Räntor 2,2 2,6 6,4 8,8 Hushållen

Uppehållskostnader i Sverige resp

i utlandet ("resevaluta") 5,2 6,7 9,9 10,4 Privata transfereringar 0,3 0, 5 1,0 1, 2 Hushållen, totalt 5,5 7,2 10,9 11,6 Summa näringslivet, staten,

kommunerna och hushållen 49, 5 59, 8 57, 8 69, 8

Källa: Tjänstehandelsenkäten år 1981 och 1982,sjöfartsstatistik, riksbankens statistiska årsbok år 1982.

• Sida 55
•  Original

Anmärkning: Riksbanken, som i nationalräkenskaperna ingår i banksektorn, hänförs i tabellen till staten och kommunerna.

För att uppgifterna i tabellen skall kunna användas vid internationella jämförelser förekommer några avvikelser från det svenska sättet att redovisa posterna i bytesbalansen. Sålunda har det statliga u-landsbiståndet, som redovisas på bytesba- lansen, utelämnats. Vidare ingår i posten varutransporter bunkers och skeppsfour- nering, som normalt redovisas på handelsbalansen. Dock har statens, kommunernas och riksbankens ränteinkomster och ränteutgifter tagits med trots att de inte ingår i viss internationell statistik.

Räntor och utdelningar är ersättning för kapitaltjänster, dvs rätten att för en viss tid disponera någon annans sparande. Räntorna omfattar här alla slags räntor till och från utlandet på lån och obligationer. Utdelningar utgörs här av hemtagna vinster från svenska företags dotterbolag i utlandet samt i övrigt avkastning på aktier i utländska företag som tas hem till Sverige.

Försäkringar omfattar såväl försäkringspremier som utbetalda ersättningar. Varutransporter är ett besvärligt område. Exporten av varor registreras fob4 och importen cif 5. Detta bokföringssätt påverkari sin tur registreringen av varutransporter i tjänstebalansen. Som export räknas ersättning till svenska transportföretag för alla transporter till och från Sverige samt mellan utrikes orter oberoende av om företaget får betalt från Sverige eller utlandet samt dessutom utländska transportföretags kostnader i Sverige. Som import räknas svenska transportföretags kostnader i utlandet samt sådana transportkostnader mellan utrikes orter som betalas av övriga svenska företag. —

Entreprenader utgör ersättning för projektering och utförande av byggnads- och anläggningsarbeten som svenska företag utför för utländska uppdragsgivare respektive som utländska företag i Sverige utför för svenska uppdragsgivare.

Tekniska konsulttjänster omfattar olika uppdrag som utförs av arkitektfirmor, byggkonsulter, ingenjörsfirmor etc för industri- och anläggningsprojekt i utlandet. Projektering, montage, reparationer, underhåll, installationer, utbildning och drift är exempel på tjänster som redovisas här. Installations- och monteringsarbeten som ingår i industriföretags ”turn-key" projekt särredovisas alltså som tjänst.

Persontransporter och researrangemang är tjänster som vanligen tillhandahålls av resebyråer och transportföretag. Här bokförs kostnaderna för hela arrangemang med resekostnad, hotellvouchers etc. Importen utgörs av köp av resetjänster utomlands. Här ingår även svenska resebyråers kostnader för arrangemang i utlandet. Export uppstår på motsvarande sätt när utländska resebyråer köper researrangemang i Sverige. Om en svensk turist köper utländska resetjänster i utlandet respektive om utländska turister köper svenska resetjänster i Sverige redovisas däremot kostnaden som "resevaluta".

Provisioner är ersättning för tjänster av tex agenter och mäklare. Som import registreras t ex de svenska företagens kostnader till agenter som säljer svenska varor och tjänster i utlandet. Ersättning från utlandet för tjänster i samband med försäljning av utländska varor och tjänster i Sverige registreras på motsvarande sätt som export.

Administration och övriga centrala tjänster avser transaktioner mellan företag i Sverige och i utlandet som ingår i samma koncern. Här redovisas centrala ledningstjänster, bokföringstjänster och andra tjänster som är gemensamma för koncernföretag.

Annonsering, reklam, PR omfattar uppdrag som utförs av reklam- och annonsby- råer eller reklamavdelningar.

' fob — free on board

5 cif — oost, insurance, freight

• Sida 56
•  Original

6Av praktiska skäl be- traktas här försäkringar i sin helhet som finan- siella tjänster. I princip är emellertid en del av beloppet real tjänst, nämligen den del som motsvaras av löner och driftsöverskott.

Bidrag och gåvor omfattar skadeståndsbetalningar, gratisleveranser, bidrag och andra transaktioner utan reell motprestation.

Som övriga tjänster redovisas tex löner och arvoden, konferenskostnader, datorhyror, lokalhyror etc.

Uppehållskostnader avser köp och försäljning av utländsk valuta i Sverige, växling av svenska sedlar utomlands och utnyttjande av kontokort och resecheckar utomlands och i Sverige. Större delen av uppehållskostnadema avser resevaluta, dvs utländska privatpersoners utgifter i Sverige (export) och svenska privatpersoners utgifter i utlandet (import).

Privata transfereringar omfattar bl a privat u-hjälp, aktieutdelning till hushållen och invandrares överföringar av valuta genom bank till hemlandet.

Uppgifterna avseende näringslivet baseras i första hand på SCBs tjänstehan- delsenkät uppräknad till totalnivå. Enkäten har emellertid kompletterats med data över sjötransporter från sjöfartsstatistiken samt med uppgifter om valutabankemas transaktioner med utlandet.

Uppgifterna om övriga sektorers (staten, kommunerna samt hushållssek- tom, dvs privatpersoner, personliga företag, utländska beskickningar m fl) transaktioner med utlandet har hämtats från riksbankens årsbok.

Finansiella och reala tjänster

En betydande del av tjänstehandelstransaktionerna utgörs av finansiella tjänster, dvs transaktioner som inte direkt tar i anspråk resurser i form av arbetskraft och realkapital (maskiner, transportmedel och anläggningar).

Som finansiella tjänster (i nationalräkenskapssammanhang ofta kallat transfereringar) räknas: räntor, utdelningar, royalties, licenser, patent, försäkringar6 och andra bidrag utan reell motprestation. Andra transaktioner benämns reala tjänster.

Ur tabellen kan utläsas att näringslivets tjänsteutbyte med utlandet skapade ett nettoinflöde år 1982 av valutor på 0,3 miljarder kr. Statens, kommunernas och hushållens transaktioner gav däremot upphov till ett nettoutflöde av valuta. Underskottet i statens och kommunernas tjänsteut- byte uppgick till drygt 6 miljarder kr, vilket kan återföras på ett negativt statligt räntenetto. Underskottet i hushållens tjänstebalans på nästan 4,5 miljarder kr utgjordes till övervägande delen av uppehållskostnader i utlandet.

Man finner i tabellen att en betydande del av tjänsteutbytet består av ersättning i form av räntor och utdelningar. Dessa svarade år 1982 för ca 21 procent av intäkterna och för 37 procent av utgifterna. Denna stora andel av utgifterna är huvudsakligen en följd av att Sverige — i likhet med många andra länder - sedan mitten av 1970-talet har ökat sin upplåning utomlands, vilket medfört att räntebetalningama till utlandet ökat. Men samtidigt har också Sveriges fordringar på utlandet ökat. En betydande del av dessa har uppstått som en följd av svenska företags direkta investeringar i utlandet.

Transporter svarade år 1982 för ca 30 procent av exporten och 19 procent av importen. Sjöfrakterna dominerar såväl export som import.

• Sida 57
•  Original

Uppehållskostnader svarade för 11 procent av valutainkomstema och för 15 procent av valutautgiftema.

Ovan har angivits omfattningen av den tjänstehandel som i statistiken registreras som tjänstehandel. Det kan dock antas att tjänstemas andel av företagens handel är större än vad som framgår av befintlig statistik. Detta beror främst på att när tjänstemomentet är integrerat med en vara, tex montage, garantier, utbildning, programvara sker ofta ingen särredovisning vid varornas tullbehandling utan det som anges är leveransens totala värde.

Tjänsteinnehållet i varuhandeln (handelsbalansen) syns inte i någon tjänstehandelsstatistik. Tjut föreslår därför en engångsundersökning för att få en uppfattning om storleken av tjänstemas andel i industrins förädlings- värde och handel (se kapitel 15).

4.2. Jämförelse med annan statistik

I dagsläget publiceras inte löpande någon särskilt statistik över Sveriges totala export och import av tjänster. Statistik över tjänstehandeln ingår dock, som tidigare nämnts, som en del i riksbankens betalningsbalansstatistik ochi SCBs nationalräkenskaper.

Riksbankens betalningsbalansstatistik baseras på valutaanmälningar och SCBs tjänsteenkät. Resultaten från denna enkät används för att fastställa den s k korrigeringsposten. Nationalräkenskapemas sammanställning över utlandstransaktioner bygger i stort sett på samma källor som riksbankens statistik. Skillnaderna i uppgifterna beror på olikheter i definitioner beträffande såväl varor, tjänster som transfereringar och på olikheter i behandlingen av resultaten från tjänstehandelsenkäten.

Nedan görs en översiktlig genomgång av de viktigaste skillnaderna i redovisningen av Sveriges totala export och import enligt tjänsteexportut- redningen, riksbanken och nationalräkenskaperna.

Tabell 4.2 Total export och import år 1982, miljarder kr.

TJUT Riksbanken Nationalrå— kenskaperna Export Varor, fob 166,6 166,6 167,1 Tjänster, transfereringar 59,8 54, 6 52, 9 Total . 226, 4 221, 2 220, 0 Import Varor, cif 173,7 173,7 177,0 Tjänster, transfereringar 69, 8 70, 0 65, 5 Total 243, 5 243, 7 242, 5

Källa: SCB

• Sida 58
•  Original

De beloppsmässigt största skillnaderna i de tre sammanställningarna förklaras av

1 De svenska försäkringsbolagens export och import av försäkringstjänster är i Tjuts sammanställning hämtade från försäkringsinspektionens statistikblankett (exporten är 8,5 och importen 7,9 miljarder kr). Nationalräkenskaper och riksbank använder valutaanmälningsmaterialet som källa. Detta ger en export och import av försäkringstjänster på 0,9 respektive 2,0 miljarder kr. De låga beloppen i valutaanmälningsmate- rialet beror på att försäkringsbolagen till stor del gör nettobetalningar mot egna konton i utlandet. 2 Tjuts sammanställning innehåller inte det statliga u-landsbiståndet inkl övriga offentliga transfereringar, vilket däremot ingår i de andra två sammanställningama. De offentliga transfereringarna ger en import på 4,4 miljarder kr. 3 I nationalräkenskaperna ingår bunkers och skeppsfournering definitions- mässigt som export och import av varor, medan dessa poster i de andra sammanställningama behandlas som export och import av transporttjäns- ter (sjöfart och luftfart). Bunkers och skeppsfournering bidrar med 0,5 miljarder kr till exporten och med 3,3 miljarder kr till importen. 4 I Tjuts sammanställning har tjänsteenkätens resultat använts direkt både när det gäller export- och importuppgifter. Nationalräkenskaperna och riksbanken använder tjänsteenkäten för att korrigera för bortfallet av valutaanmälningar till riksbanken. Korrige- ringsposten räknas fram som skillnaden mellan export och import av tjänster enligt SCBs enkät och enligt valutaanmälningarna (för företags- sektorn exkl valutabanker och rederier). Eftersom bortfallet i rapporte- ringen till riksbanken främst bör avse export av tjänster ger denna beräkning en positiv differens som i den officiella statistiken i sin helhet läggs in som export. I riksbankens betalningsbalansstatistik ingår korrigeringsposten som tjänsteexport. Korrigeringsposten uppgår till 15,4 miljarder kr år 1982. Någon finare fördelning på transaktionsslag görs fn inte. Fr o m den publikation som anger 1983 års siffror skall dock korrigeringsposten fördelas. I nationalräkenskaperna fördelas korrigeringsposten på exportposterna enligt följande:

Byggentreprenader 3,0 Övriga ”reala” tjänster 5,7 Räntor 1,8 Utdelningar 2,0 Övriga transfereringar 2,9 Total korrigering 15,4

I nedanstående tabell över export och import av tjänster och transfere- ringar har ett försök gjorts att fördela om i den officiella statistiken för att möjliggöra en grov jämförelse.

• Sida 59
•  Original

Tabell 4.3 Export och import av tjänster år 1982, jämförelse mellan tjänsteexportut- redningen, riksbanken och nationalräkenskaperna, miljarder kr.

Export Import TJUT Riks— Nationalrä— TJUT Riks— Nationalrä— banken kenskaper banken kenskaper

Finansiella tjänster Räntor 10,3 8,1 9,9 25,7 24,3 24,3 Utdelning 2,7 0,8 2,7 0,5 0,8 0,8 Royalties, licenser och patent 1,1 0,5 0,5 1,1 1,4 1,4 Försäkringar 8,5 0,4 0,9 7,9 2,0 2,0 övriga transfereringar 0,5 0,5 0,5 1,7 6,1 (4,4)

därav offentliga — — -— — (4,4)

privata (0,5) (0,5) (0,5) (1,7) (1,7) (1,7)

Korrektionspost för transfereringar — -— 2, 9 — — — Summa finansiella tjänster 23,1 10,3 17,4 36,8 34,6 34,6 Reala tjänster Internationella transporter 18, 4 17, 3 14,9 13,0 11,8 7, 5

därav sjöfart (13,4) (13,4) (11,9) (8,6) (8,8) (4,2) Uppehållskostnader 6, 7 6, 4 6, 8 10,4 12,0 12,9

därav resevaluta (6,3) (6,4) (6,4) (10,1) (12,0) (12,0) Entreprenader, tekniska tjänster 7,1 2,8 5, 8 3, 2 4, 2 4, 2 övriga reala tjänster 4,6 2,4 2,4 6,4 7,4 6,3 Korrektionspost för reala tjänster — — 5, 7 — — — Summa reala tjänster 36, 8 28, 9 35, 5 33,0 35, 4 30, 9 Korrigeringspost — 15, 4 — —— — — Summa tjänster och transfereringar 59, 8 54, 6 52, 9 69,8 70,0 65, 5 Källa: SCB

4.3. Bytesbalansen

De tabeller som utredningen tagit fram visar inte hur tjänstehandeln utvecklats över tiden. För detta syfte får en redovisning av utvecklingen av export och import av tjänster och transfereringar enligt betalningsbalanssta- tistiken tjäna som en approximation.

Tjänste- och transfereringsbalansen är en viktig del av bytesbalansen. Underskotten i handels- och transfereringsbalansen har fram to m 1960- talet uppvägts av överskott i tjänstebalansen.

Under 1970-talets andra hälft försämrades snabbt saldot i bytesbalansen framförallt på grund av den snabbt ökande utlandsupplåningen och de därmed följande räntebetalningama, tillväxten i biståndsprogrammet samt nettoutflödet i resevaluta.

• Sida 60
•  Original

1951 53 55 57 59 61

Diagram 4.1 Sveriges export och import av tjänster och transferering- ar, åren 1951—1981, miljarder kr inkl korri- geringsposten i tjänste— balansen åren 1962—1981.

Källa: Tjänstehandelns och Transfereringarnas Inkomst- och Priskäns- lighet — En prognosmo- dell för tjänste- och trans- fereringsposterna i bytes- balansen. Riksbankens stencilserie 19832.

63 65 67

4.4. Sammanfattning och slutsatser

Sveriges export av tjänster uppgick år 1982 till ca 60 miljarder kr, varav närmare 16 miljarder utgjordes av varutransporter. Den finansiella tjänste- exporten uppgick till nära 20 miljarder kr, dvs knappt en tredjedel av den totala tjänsteexporten. Stora enskilda poster är även entreprenader med drygt 7 miljarder kr och "turism” (endast resevaluta) med nära 7 miljarder kr. Övriga transaktionsslag är av mindre storlek, men summerar samman- taget till flera miljarder kr.

För närvarande publiceras inte någon särskild statistik över Sveriges totala export och import av tjänster. Delar av tjänstehandeln ingår dock i riksbankens betalningsbalansstatistik och i SCBs nationalräkenskaper. Tjut föreslår i kapitel 15 att en årlig sammanställning av Sveriges totala tjänstehandel skall publiceras av SCB.

Någon tillförlitlig information om hur den svenska tjänstehandeln utvecklats över tiden finns ej att tillgå. En översiktlig uppfattning kan erhållas genom att studera tjänste- och transfereringsbalansen.

• Sida 61
•  Original

XXXXX'

/ é & X sw

W.

Diagram 5 .] Tjänster som andel av BNP], sysselsättning2 och export? i några olika länder år 1981. IOECD Historical Sta- tistics T jänsteindustrin i USA har fungerat som en pådrivande faktor för det ZOECD Labour Force internationella intresset för tjänstehandeln. Genom intensiv lobbying inför Statistics förberedelserna av Tokyo-rundan innefattandes i US Trade Act från år 1974 SIMP, Balance of pay_ mandat att behandla tjänstehandeln. USA har därefter hårt drivit frågor ments Statistics

• Sida 62
•  Original

** General Agreements on Tariffs and Trade

kring reglering och liberalisering av tjänstehandeln inom OECD och GATI”, vilket vi återkommer till i kapitel 7.

5 .1 Svårigheter vid beskrivning av den internationella tjänstehandeln

De svårigheter som finns beträffande statistiken för den svenska tjänstehan- deln gäller i högsta grad även den internationella. I de flesta länder baseras tjänstehandelsstatistiken enbart på valutaanmälningar till centralbankerna. Det är således huvudsakligen betalningsbalansstatistiken som används för att ge oss en uppfattning om tjänstehandelns omfattning och spridning. Internationella valutafondens (IMF) medlemsländer rapporterar in sin statistik som sedan utgör underlag för en sammanställning i IMFs årliga rapport. De länder som ej är med i IMF, dvs huvudsakligen östländema, har alltså ej sin tjänstehandel medräknad i den internationella statistiken. IMF söker dock kompensera för detta i sina totala sammanställningar.

Committee on Invisible Exports (COIE) har på grundval av IMFs statistik sammanställt uppgifter om den internationella tjänstehandeln i en publika- tion ”World Invisible Trade”. Tjut bygger sin redovisning av den interna- tionella tjänstehandeln på denna statistik.

5 .2 Hur ser världshandeln ut?

Den internationella tj änstehandeln uppgick år 1981 enligt COIE till närmare 585 miljarder USD och utgör därmed ca 1/4 av den totala handeln med varor och tjänster. Denna andel har hållit sig ganska stabil under hela 1970-talet. Olika politiska och ekonomiska händelser har dock påverkat enskilda länders och ländergruppers tjänstehandelsutveckling. Framförallt har detta gällt variationerna i priset på olja. Prisökningarna under 1970-talet påverkade i-ländernas bytesbalanser negativt. I kombination med en allmän ekonomisk nedgång ledde det till att flera i-länder drog på sig stora utlandsskulder med åtföljande höga räntekostnader och försämrade tjänste- balanser.

I OPEC-länderna ökade exportintäktema genom de höjda oljepriserna. Efterfrågan på utländska varor och tjänster växte starkt. Stora investeringar gjordes i syfte att utveckla en väl utbyggd infrastruktur. En stor exportmark- nad uppstod för i-ländernas varu- och tjänsteproducerande företag. Under 1980-talet har i-länderna minskat sin oljekonsumtion och oljepriserna sjunkit. Dessutom har flera länder utanför OPEC börjat utvinna och exportera olja eller andra energislag. OPEC-länderna har därför tvingats till åtstramning, vilket lett till att ett flertal projekt lagts ner eller skjutits på framtiden. Marknaden inom OPEC-länderna har därför under senare år stagnerat.

Under 1970-talet har vissa utvecklingsländer, de 5 k NIC-länderna, haft en kraftig ekonomisk tillväxt. I takt med denna görs i dessa länder stora investeringar, vilket medfört att denna del av världen blivit en allt viktigare marknad för i-ländernas exportindustri. De senare årens internationella

• Sida 63
•  Original

handelskris har dock även påverkat dessa marknader.

Den internationella tjänstehandeln domineras kraftigt av i-länderna. Av IMF-ländemas samlade tjänsteexport svarar i-ländema för ca 85 procent. Tjänsteexporten är också begränsad till relativt få länder. 93 procent av all tjänsteexport kommer från 35 länder. USA svarar för den klart största andelen av världshandeln, följt av Frankrike, Storbritannien och BRD

(Västtyskland).

m

&

XXX” &

lä] SIFFRORNAISFAP- mem | HIUARDER uso

XX

haxxxxxxxxw xxxxxxxxxxxxxxxw

Diagram 5 .2 De främsta tjänsteexporterande län- derna år 1981. Källa: COIE 1983. COIE inhämtar uppgifter från IMF.

& z 1 ? 1 r » 9 / ? i I / 4 / ; 9 i 4 i ? 9 f ? 2 I / &

Det är dock inte enbart i-länder som har betydelsefull export av tjänster. Om man tittar på andelen tjänsteexport av BNP så får man följande bild.

• Sida 64
•  Original

Diagram 5.3 Tjänsteex- portens andel av BNP år 1981? Källa: COIE 1983

5 Rangordning bland de 35 största exportörerna.

Denna tabell visar vilken betydelse tjänsteexporten har för landets ekonomi även för vissa u-länder.

5.3 Vari består den internationella tjänstehandeln?

Tjänstehandel registreras i betalningsbalanserna hos IMF i princip i följande rubriker

[]

EI El El

transporter resevaluta avkastning på kapital övriga tjänster

Av den totala tjänstehandeln, som för år 1981 beräknades till ca 585 miljarder USD, utgjorde 38 procent kapitalinkomster, 23 procent transport- inkomster, 17 procent reseinkomster samt ca 22 procent övriga inkomster.

• Sida 65
•  Original

Diagram 5.4 Världens export av tjänster fördelat på transaktionsslag.

Källa: IMF

Transporter

Handeln består av två huvuddelar, transporter av varor samt persontrans- porter. Varutransportema innefattar även tjänster som vissa försäkringar, hamnavgifter, lagring, lastning. Även bränsle räknas in. Transportinkomstemas andel av den totala tjänstehandeln har minskat från drygt 27 procent år 1969 till ca 23 procent år 1981. Denna minskning kan delvis förklaras av en effektivisering av transporttjänsterna samt att särskilt OPEC- och NIC-ländema nu i ökad utsträckning utför sina egna transporter.

• Sida 66
•  Original

N' NM

n

/ ? X / ; t t i & t .

Diagram 5.5 Export och

import av transporttjäns- .. . .. . _ .. . . m är 1981. Miljarder I stort har de lander som 1 borjan på 1970 talet hade overskott 1 sma

USD. transporttjänster ökat sina överskott och underskottsländerna har ökat sina Källa: COIE 1983 "mersma— Sjöfarten ger stora underskott i såväl Asien, Afrika som Latinamerika. Detta har lett till en ökad protektionism på detta område. Inom UNCT AD kräver u-länderna att en viss fördelning av bulk- och linjetransportema fastställs mellan export- och importländer. En uppförandekod för linjekon- ferenser (karteller) har ratificerats under år 1983. Flyg- och landsvägstransporter fördelas och regleras genom bilaterala förhandlingar. Dessa frågor behandlas närmare i kapitel 6.

Resevaluta

Resevaluta är de utgifter som utländska medborgare (dvs affärsmän, turister, studenter rn m) har under en tillfällig vistelse i ett annat land. Det innefattar bl a kostnader för mat, husrum, transporter inom landet, underhållning och nöjen, hälsovård och utbildning.

Reseintäkternas andel av den totala tjänstehandeln har sjunkit från knappt 21 procent år 1969 till drygt 17 procent år 1981. Under åren 1973 och 1974

• Sida 67
•  Original

sjönk OECD-ländemas resevalutainkomster kraftigt. Den direkta orsaken var oljeprishöjningarna som väsentligt fördyrade transporterna. För att skydda den ansträngda bytesbalansen vidtog dessutom flera länder åtgärder för att minska utförseln av valuta.

[:| INKOMSTER UTGIFTER

Det är i-länderna som i första hand står för resandet. Alla u-landsgrupper Diagram 5.6 Export och (Afrika, utom Sydafrika, Mellanöstern, Asien och Latinamerika) samt ""Pa" av "små"—"" år .. .. 1981. Miljarder USD. sydeuropa ar nettoexportorer av resetjanster. — Källa: COIE 1983

Avkastning på kapital

Inkomster av kapital kommer från direktinvesteringar, portföljinvesteringar samt utlåning. Kapitalinkomstemas andel av den totala tjänstehandeln har ökat från drygt 29 procent år 1969 till ca 38 procent år 1981. OPEC-ländernas exportintäkter ökade, som tidigare nämnts, kraftigt efter oljeprishöjningar- na åren 1973 och 1974. Deras samlade bytesbalansöverskott ökade från knappt 7 miljarder USD år 1973 till 68 miljarder USD år 1974. Hälften av överskottet placerades kortfristigt hos utländska banker, vilket medförde snabbt Ökande tjänsteinkomster i form av avkastning på kapital. I-länderna

var istället tvungna att låna upp kapital internationellt för att finansiera sina 6 Se vidare Riksbankens bytesbalansunderskott, vilket alltså medförde stora ränteutgifter.6 stencilserie 19833.

• Sida 68
•  Original

Diagram 5. 7 Export och import av finansiella tjänster år 1981. Miljar- der USD.

Källa: COIE 1983

[:| INKOMSTER UTGIFTER

En stor del av i-ländemas exportöverskott härstammar från avkastning på kapital.

Övriga tjänster

Övriga tjänster innehåller det som inte täcks av övriga rubriker. Det innebär dels avgifter, royalties och licenser från patent, copyright, teknikhandel, franchising m m och dels andra tjänster såsom bankinkomster, försäkring, reklam, redovisning, advokatverksamhet, mäklararvoden, byggnad och konstruktion, tekniska och andra konsulter. Detta är således en mycket heterogen grupp och troligen mycket underskattad i statistiken. Vissa tjänster som i den internationella statistiken inordnas under rubriken övriga tjänster har Tjut i tabell 4.1 definierat som finansiell tjänst. Detta gäller försäkringar, licenser och royalties.

Intäkterna från övriga tjänster utgjorde år 1969 22,6 procent av den totala tjänstehandeln. Den minskade till knappt 22 procent år 1981.

• Sida 69
•  Original

D INKOMSTER UTGIFTER

man

/ / ?

XX

w

ÅWN'

Diagram 5.8 Export och import av övriga tjänster ' år 1981. Miljarder USD. 5.4 Sammanfattning och slutsatser Källa.. COIE 1983

I ett flertal i-länder uppgår tjänstemas andel av BNP och antal sysselsatta i tj änstesektom till runt 60 procent av totalsiffroma. Handeln med tjänster är dock enligt nuvarande statistik endast 20—35 procent av den totala handeln. Andelen har under 1970-talet hållit sig ganska stabil. I absoluta nominella tal har tjänstehandeln ökat med ca 18 procent per år. Den internationella statistiken bygger på betalningsbalansstatistik, dvs valutaanmälningar till centralbankerna. Denna kan ej betraktas som tillförlitlig för syftet att beskriva tjänstehandeln i världen. Det är dock den enda som finns att tillgå och kan ändå ge en viss uppfattning om tjänstehandelns storlek och fördelning. Enligt den sammanställning som görs av Committee on Invisible Exports (COIE) i London uppgick år 1982 världens sammanlagda tjänste- export till ca 585 miljarder USD. Den störste exportören är USA med ca 21 procent av världshandeln. Sverige uppges i denna statistik ha 1,4 procent av världshandeln.

Tjänstehandeln registreras i betalningsbalansen i fyra rubriker, transpor- ter, resevaluta, avkastning på kapital samt övriga tjänster. Transporternas andel av den totala tjänstehandeln är sjunkande och uppgår nu till ca 23

• Sida 70
•  Original

procent. Störste exportör av transporttjänster är Japan följt av USA, vilka även har de högsta importutgiftema. Resevalutans andel är också sjunkande och uppgår nu till drygt 17 procent. De i särklass största inkomsterna från resor har USA. De största utgifterna för resor har Västtyskland. Den del av tjänstehandeln som växer är avkastning på kapital. Andelen har ökat från 29 procent år 1969 till nu ca 38 procent av den totala tjänstehandeln. USA är både störste exportör och importör.

Övriga tjänster är en rubrik under vilka alla tjänster registreras som inte kan innefattas i de övriga rubrikerna.

Av följande kan utläsas att tjänstehandeln ökar nominellt, men ej särskilt mycket mätt i andel av totalhandeln. Transporter och resevaluta minskar sina andelar av tjänstehandeln medan de finansiella tjänsterna (avkastning på kapital) ökar.

• Sida 71
•  Original

6.1. Generella hinder i Sverige för tjänstehandel

En utgångspunkt för diskussion om hindren för tjänstehandel (export från svenska företag och import till Sverige från utländska företag) är att betrakta den svenska tjänstemarknaden.

Ökningen av antalet sysselsatta inom tjänstesektorn under efterkrigstiden har huvudsakligen skett inom den offentliga sektorn. Den offentliga förvaltningsformen har traditionellt motiverats av att många serviceområden såsom sjukvård, arbetsförmedling, utbildning, socialförsäkring m m är allmänna rättigheter och skall vara tillgängliga för alla utan hänsyn till betalningsförmåga. De offentliga verksamhetsmonopolen har därför base- rats på direkt lagstiftning och/eller de facto etablerats genom bidrags- och avgiftssystemens konstruktion. Mätt i antalet sysselsatta innebär den valda

• Sida 73
•  Original

Tabell 6.1 Exempel på regler som kan vara av hinder för tjänsteexport från USAs tjänsteindustri till Sverige1

Sektorer Etableringshinder

Inskränkningar i verksamhetsfor- Administrativa och ekonomiska hin- men det

Tele- och eterkommunikationer Statligt tele-,TV- och radiomonopol

Datatjänster

Konstruktions- och tekniska tjäns- ter

Datalagen. offenlig egenregiverk- Bristande patent och copywright samhet skydd

Offentlig egenregiverksamhet (plan- väsendct, byggnadsstyrelsen)

Svensk byggnorm Finansiella bidrag

Organisations- och företagslednings- konsulter

Utbildning Finansierings- och bidragssystemet helt inriktat på offentlig regi på grund- och universitetsutbildning

Leasing och uthyrning

Banktjänster Banklagen, lagen om finansbolag,

lagen om kreditaktiebolag

Franchising

Hälsovård

Valutaregleringen Valutaregleringen

Försäkringssystemet och bidragsreg- lerna inriktade på vård huvudsakli- gen i offentlig regi

Hotell- och restaurangverksamhet

Utskänkningstillstånd

Försäkrings" nster Lagen om försäkringsrörelse och

anskaffningsöverenskommelsen

Biograffilm

Lufttransporter

Sjöfart

Koncessionspliktig verksamhet, be- hovsprincip etablerad

Diskriminerande skatteregler

Finansiella stöd till svenska produ- center

Koncessionspliktig verksamhet, be- hovsprincip

Vissa resebyråer ger fördelar till SAS. SAS ger rabatter till vissa rese- närer

lnre sjöfart och kustfart förbehållet svenskt tonnage ' Tabellen bygger på uppgifter från Office of the Special Representative for Trade Ncgotiations. Draft lnventory. Selected lmpediments to Trade in Services by Industry and Type of Action samt av Tjut uppmärksammade regleringar.

• Sida 74
•  Original

förvaltningsformen att närmare halva tjänstesektorn utestänger såväl utländska exportörer som svenska entreprenörer. Framgångsrik tjänsteex- port är ofta förknippad med en stark hemmamarknadsposition. Av denna anledning finns det skäl att karakterisera otillgängligheten för svenska tjänsteentreprenörer till den svenska servicemarknaden som ett exporthin- der.

Till bilden bör även fogas att på nästan alla offentliga förvaltningsområden finns en långt gången strävan till egenregiverksamhet. Detta gäller även på arbetsområden som i sig inte direkt har med det offentliga ansvaret för det professionella serviceutövandet att göra. Sådana arbetsområden är databe- handling, mathållning, lokalvård och tvätt, reproduktionsarbete samt transporter vilka utförs i offentlig regi trots att det finns professionella entreprenörer som i många fall efter anbudskonkurrens skulle kunna anförtros uppgiften.

En översiktlig illustration till hur tex USA skulle karakterisera etable- rings- och verksamhetsmöjligheterna i Sverige kan utformas enligt Tabell 6.1.

Utgångspunkt är de 14 största servicenäringama i USAs internationella tjänstehandel. Angivna hinder/regler är en kombination av det som finns upptaget i en amerikansk rapport från Office of the Special Representative for Trade Negotiations ”Selected Impediments to Trade in Services by Industry and Type of Action”, June 1979, och erfarenheter från Tjuts utredningsarbete. Genomgången har inte ambitionen att ge en heltäckande bild av alla de hinder som kan finnas i Sverige för export och import av tjänster.

I den amerikanska studien om tjänstehandel som omnämndes i kapitel 3 redovisas en uppskattning av effekterna av hindren för tjänstehandeln. Hälften av alla tillfrågade företag uppgav att deras intäkter skulle öka om hindren för tjänstehandel avlägsnades. En fjärdedel av företagen menade att deras affärer inte skulle påverkas.

6.2. Branschvis redovisning av regleringar som kan vara av hinder för svensk tjänstehandel

Underlaget till följande branschvisa redovisning av olika regleringar har delvis hämtats från en undersökning gjord av kommerskollegium (KK) och presenterad i PM 1982-02-04 ”Hinder för den internationella handeln med tjänster”. Inför arbetet med tjänstehandeln inom GATT fullföljer och utvidgar KK f n detta arbete. I övrigt bygger avsnittet på material insamlat av Tjut.

Bankverksamhet

Med stigande internationalisering genom ökad världshandel, internationell investeringsverksamhet och ekonomiskt samarbete över gränserna har bankernas utlandsverksamhet haft en kraftig tillväxt. Finansieringen av det underskott i bytesbalansen som ett flertal i-länder fick under 1970-talet och utvecklingen av Eurodollarmarknaden ledde till en expansion av den

• Sida 75
•  Original

internationella upplåningen. Eftersom bankerna fungerat som förmedlare av lån mellan långivare och låntagare på den internationella kreditmarknaden har det lett till en omfattande ökning av de internationella bankernas utlandsetableringar. Denna utveckling har också gällt svenska banker.

Svenska bankers verksamhet i Sverige och utomlands regleras genom banklagstiftningen och valutaregleringen.

Svenska företag med utlandsverksamhet har vanligen medgivande att använda valutakonto för transaktioner rörande import och export. Däremot får svenska banker normalt inte delta i utländska lånekonsortier, där svenska företag inte är låntagare eller som inte har samband med projekt som svenskt företag eller svenska staten är engagerad i. Vid exempelvis projektexport i samverkan med utländska företag bör finansieringen hålla sig inom ramen för den svenska exportandelen. Svenska banker får heller inte normalt öppna eller bekräfta remburser i samband med handel direkt mellan två främmande länder eller ställa garanti för utländska bankers engagemang i sådana affärer.

Valutabankerna har tillstånd av riksbanken att driva handel med utländska betalningsmedel och utländska fordringar, s k valutahandelstillstånd. I dessa tillstånd har dock bankerna tilldelats maximi- och minimilimiter för sina nettoinnehav av valutor.

Valutaregleringen medför även vissa hinder för svenskars utnyttjande av utländska bankers tjänster. Betalningar till och från utlandet skall prövas enligt valutaregleringen och måste ske genom svensk valutabank. Valutareg- leringen gör två viktiga undantag dels för alla betalningar för export och import av varor och tjänster, 5 k löpande betalningar, dels för normala leverantörskrediteri anslutning till varubetalningar. En 5 k valutainlänning2 får inte utan riksbankens medgivande öppna konto i utlandet — annat än i samband med vistelse där — eller göra transaktioner över sådant konto. Valutainlänning får normalt heller inte göra finansiella placeringar (portfölj- investen'ngar) i utlandet eller där förvärva eller dit överföra värdepapper. Motsvarande restriktioner gäller för valutautlänning i Sverige. Vidare kräver svensk upplåning i utlandet tillstånd av riksbanken. I praktiken har dock tillstånd lämnats i de flesta fall. Svenska banker tillåts inte genom nuvarande tolkning av banklagen att etablera filialer utomlands (se vidare i avsnitt 12.5.1). Banklagstiftningen medger inte heller att utländska banker etablerar dotterbolag eller filialer i Sverige, vilket visat sig vara ett direkt hinder för svenska bankers etablering av dotterbolag i exempelvis Norge eller Italien, som hävdat reciprocitet som en förutsättning för tillstånd. För att svensk bank skall få bedriva verksamhet utomlands genom utländska dotterföretag eller delägda företag fordras regeringens tillstånd. Ansökningarna har normalt bifallits. (Dessutom krävs vid direktinvesteringar i samband med svenska bankers utlandsetablering valutatillstånd från riksbanken).

Sverige har bl a med anledning av dessa restriktioner gjort ett antal förbehåll till OECDs stadga rörande liberalisering av kapitalrörelser. Denna kod, liksom koden för löpande osynliga betalningar, övervakas av kommit- tén för kapitalrörelser och osynliga betalningar, i vilken en expert från riksbanken deltar.

En detaljerad redogörelse för hinder för tjänstehandel inom banksektorn i

2Enligt den svenska va- lutaregleringen dels svensk medborgare med fast bostad i Sverige, dels utländsk medborga- re med fast bostad i Sverige under de tre senaste kalenderåren, vidare svenskt företag, stiftelse m m liksom utländskt företags filial i Sverige

• Sida 76
•  Original

Sverige och i övriga OECD-länder finns i OECDs dokument CMF (83) 10, lst Revision, från den 26 september 1983.

Tilläggas bör att dessa frågor f n ses över inom valutakommittén samt kreditmarknadskommittén.

I bilaga 7 presenteras utförligare de hinder som finns för en expanderad bankverksamhet.

Gränsområdet mellan bank- och försäkringstjänster

Det finns en typ av finansiella tjänster där svenska leverantörer omfattas av svenska lagregler och praxis i den utsträckningen att detta utgör ett hinder i konkurrensen med utländska banker och försäkringsbolag.

Det gäller alla former av bankgarantier och kreditförsäkringar där uppdragen är av den storleken att de blir intressanta för utländska garantigivare.

För de svenska bankernas garantigivning gäller samma kapitaltäcknings- krav som för krediter. (För 5 k entreprenadgarantier är dock täckningskravet halverat.) För att få lönsamhet måste instituten därför ta ut ett pris som inte är konkurrenskraftigt gentemot stora kunder där anbud tas in även från utländska, konkurrerande garantigivare. Prisskillnaden kan exemplifieras med att en svensk bank måste ta runt en procent av garantisumman i avgift, medan sådana utländska konkurrenter som arbetar med lägre kapitaltäck- ningsregler kan nöja sig med mellan 0,15 -- 0,3 procent. Gentemot kunder med god kreditvärdighet har de svenska instituten i vissa fall tillämpat rabattering.

Dessutom finns ett direkt förbud för banker och finansbolag att sälja tjänster som av tradition anses vara försäkringar (t ex att garantera ett företags kundkrediter mot säkerhet i fakturafordringarna). Något motsva- rande förbud för utländska försäkringsbolag att sälja bankgarantier finns inte.

Svenskt försäkringsbolag får inte ge kreditförsäkring. För detta krävs särskild koncession. Sedan ett halvsekel har bara ett bolag, Svenska Kredit AB, haft sådan koncession. Under år 1983 har ett par mindre och nybildade bolag fått koncession och startat verksamhet.

Sedan 5—7 år tillbaka har storkundernas efterfrågan på kreditförsäkringar vuxit snabbt. Svenska garantigivare har inte haft resurser och bankerna har varit obenägna att ta förlustaffärer i konkurrens med utländska företag. Garantiaffärerna har därför företrädesvis placerats i utländskt institut. Därmed har resultatet blivit att svenska företag har importerat garantitjäns- ter.

Ökad efterfrågan och utländsk konkurrens har på senare år vitaliserat marknaden. Men de svenska leverantörerna har med nuvarande lagregle- rade begränsningar av villkoren för denna verksamhet små möjligheter att bjuda effektiv importkonkurrens och ännu mindre export av garantitjänster- na.

Försäkringsverksamhet

Försäkringsbolag bedriver internationell verksamhet genom utbytet med andra försäkringsbolag av återförsäkringsaffärer. Flera svenska försäkrings-

• Sida 77
•  Original

bolag driver dessutom verksamhet i form av direkt eller indirekt försäkring från driftsställen utomlands. Svenska försäkringsbolags verksamhet regleras iförsäkringsrörelselagen (1982z713). Denna lag innehåller inga regler som på ett avgörande sätt försvårar svenska försäkringsbolags verksamhet i utlan- det.

För att ett bolag skall få bedriva direkt försäkringsverksamhet utomlands skall bestämmelse härom vara intagen i bolagsordningen. För att få bedriva försäkringsverksamhet i Sverige erfordras koncession, som beviljas av regeringen. Koncession beviljas om verksamheten är behövlig och även eljest är ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Detta gäller såväl svenska som utländska försäkringsbolag. Försäkringsverksam- hetskommittén föreslår dock i sitt betänkande (SOU 1983:5) Koncession för försäkringsrörelse, att behovsprövningen skall avskaffas och att regeringen ska bevilja koncession ”om den planerade verksamheten inte bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet”.

De frågor som kommittén behandlat planerar regeringen att ta upp i en proposition till riksdagen detta år. Remissinstansema har överlag varit positiva till kommitténs förslag.

Svensk fysisk och juridisk person har frihet att teckna försäkring utomlands med undantag för den obligatoriska trafikförsäkringen och atomansvarighetsförsäkring, som skall godkännas av regeringen eller försäkringsinspektionen.

Enligt uppgift från försäkringsbranschen utgör valutaregleringen ett visst hinder för att bolagen skall fritt kunna engagera sig i internationell verksamhet.

Inom praktiskt taget alla länder finns nationella lagar och förordningar som reglerar försäkringsväsendet. Dessa omfattar ofta etableringsbestäm- melser och krav på försäkringsföretagens soliditet.

De största hindren finns huvudsakligen inom u-länderna och gäller restriktioner för transportförsäkringar. Orsaken till restriktionerna är u-ländernas strävan att dirigera transportförsäkringarna till respektive länders lokala försäkringsmarknader. Syftet är dels att bygga upp en premievolym i det egna landet, dels att förhindra valutautflöde. Både svensk direkt försäkringsverksamhet — i första hand sjö- och transportförsäkring jämte industriförsäkring — och svensk återförsäkringsverksamhet drabbas av dessa restriktioner. Problem skapas också för försäkringskunder i Sverige (industri- och exportföretag), som hindras att utnyttja de praktiska och ekonomiska fördelar som ett avtalsförhållande med ett svenskt försäkrings- bolag innebär. Dessa problem kan dock delvis elimineras genom att man bildar ett återförsäkringscaptive. I sådant fall tecknas försäkringsavtal med lokal försäkringsgivare som enligt avtalet skall återförsäkra större delen i captivebolaget, vilket sedan kan administreras av t ex en svensk försäkrings-

givare. Svenska försäkringsbolags riksförbund har beräknat att premiebortfallet

för svensk sjö- och transportförsäkring under år 1982 uppgår till mellan 20—30 miljoner kr på grund av restriktioner i andra länder som hindrar importörer att teckna försäkring utomlands.

Sedan ett par år pågår i OECD en allmän översyn av den s k liberali-

• Sida 78
•  Original

seringskoden och de reservationer som olika medlemsländerna gjort på försäkringsområdet.

Sjöfart

Sjöfarten utgör den största andelen av Sveriges tjänsteexport. Under år 1981 uppgick den till 13 miljarder kr. Svensk sjöfart intjänar ca 80 procent av sina bruttofraktintäkter i trafik mellan utländska hamnar. Det ligger således starkt i Sveriges intresse att motverka alla hinder i internationell trafik på sjötransportområdet. Beräkningar visar att 10—15 procent av linjetranspor- terat styckegods är förbehållet visst tonnage genom olika konkurrensbegrän- sande åtgärder. Inom UNCTAD eftersträvas generellt en företrädesrätt för tonnage från u-länderna att transportera sådant gods man själv genererar. Vidare har Sveriges Redareförening vid flera tillfällen föreslagit svensk beredskapslagstiftning för att möta priskonkurrens från öststaterna, främst Sovjetunionen. Ett sådant lagförslag presenterades i oktober 1981 lagrådet av kommunikationsdepartementet.

Export av sjöfartstjänster från Sverigebaserade rederier möter i princip inga hinder från svensk sida. Hinder man stöter på i utlandet utgörs av unilaterala, bilaterala och multilaterala åtgärder som begränsar möjligheter- na för företag och tonnage från utomstående länder att fritt konkurrera om laster. Exempel på hinder är UNCTADs uppförandekod för linjekonferen- ser som också berör svenska linjerederier, vilka traditionellt bedrivit en omfattande tredjelandstrafik. I denna sägs att endast 20 procent av konferensbunden lin jesjöfart skall lämnas fri för konkurrens mellan rederier från tredje länder. Resten skall delas upp lika mellan export- och import- länder, dvs 40/40 procent.

Möjlighet finns dock till undantag från denna strikta uppdelning genom att EG-länderna har enats om en reservation som innebär att man i stort sett bibehåller nuvarande konkurrenssituation i trafik mellan i-länder inbördes. I trafik mellan i-länder och u-länder kan u-ländernas rederier disponera upp till 40 procent av trafiken medan återstoden omfördelas på kommersiell basis.

Den kostnadsskillnad som finns mellan svenska och utländska fartyg beroende på de höga svenska skatterna, arbetsgivaravgifterna och de sociala avgifterna upplevs av de svenska redarna som ett hinder. Det krävs t ex minst två kompletta besättningar för varje svenskt fartyg på grund av att besättningen föredrar att ta ut övertidsersättning i form av kompensations- ledighet istället för pengar. I Norge däremot behövs det enligt uppgift endast 1,5 besättningar per fartyg. Genom de senaste devalveringarna har dock svensk sjöfarts relativa driftskostnader förändrats till det bättre.

För att komma till rätta med de höga driftskostnaderna Önskade rederierna registrera sina fartyg i länder med ”billigare flagg”. Detta hindras av den s k överlåtelselagen, som begränsar möjligheterna att med bibehållet driftsin- flytande, överföra svenskflaggat tonnage till andra länder. Lagen har fr o m den 1 januari 1984 förlängts i ytterligare 3 år.

I oktober 1983 träffades dock ett avtal mellan Sveriges Redareförening och de fackliga organisationerna där man enades om att under vissa förutsätt-

• Sida 79
•  Original

ningar utflaggning skall kunna ske även till land med öppet register.3 Parternas gemensamma syn på utflaggningsfrågorna som den kommer till uttryck i det 5 k internationaliseringsavtalet kommer att underlätta myndig- heternas handläggning av de enskilda ärendena.

Inom sjöfarten gäller samma regler som för direktinvesteringar i allmän- het, dvs att riksbankens tillstånd normalt förenas med föreskrift om att investeringen skall finansieras genom upplåning i utlandet. Likaså är portföljinvesteringar förbjudna, vilket medför svårigheter att förvärva minoritetsandelar i utländskt tonnage.

Sverige är öppet för konkurrens från utländskt tonnage med två undantag, vilket f ö är vanligt förekommande även inom andra OECD-länder. S k inre fart, tex trafik mellan två hamnar i Vänern, är helt förbehållen svenskt tonnage. Vidare är kustfart, dvs trafik enbart mellan två svenska hamnar, i princip förbehållen svenska fartyg enligt 1724 års s k produktplakat. Emellertid får utländska fartyg generellt tillstånd till sådan kustfart under förutsättning att Sverige med den främmande flaggstaten ingått överenskom- melse om ömsesidig rätt till sådan trafik. Sådana överenskommelser har träffats med ett antal betydande sjöfartsnationer. Även då sådana överens- kommelser inte föreligger kan dispens ges av sjöfartsverket.

Ytterligare exempel på hinder kan vara kravet på tillstånd av generaltull- styrelsen vid etablering av färjetrafik mellan hamn i Sverige och utländska orter. Orsaken till bestämmelsen är att erforderliga resurser för tullkontroll måste finnas innan trafik etableras.

OECDs kod för liberalisering av osynliga betalningar innehåller en särskild not med klart formulerad målsättning för en liberal sjöfartspolitik, dessutom har sjöfartskommittén inom OECD nyligen gjort en omfattande kartläggning av konkurrenshinder i medlemsländernas relationer till omvärl- den.

En liknande kartläggning har också gjorts beträffande medlemsländernas inbördes relationer.

Landsvägstransporter

År 1947 tillkom inom ECE (Economic Committee of Europe) en särskild konvention om vägens frihet. Denna har inte fått någon nämnvärd betydelse och utvecklingen i Europa har blivit en annan. Bilaterala — vanligen hårt reglerade — avtal har ingåtts mellan staterna. Krav på tillstånd och kvoteringar avgör tillträdet för lastbilar på främmande marknader. Även den transiterande lastbilstrafiken underkastas samma begränsningar.

Under 1960- och 70-talet ingick Sverige bilaterala avtal med de flesta europeiska länder. I vissa avtal har fri trafik såkerställts men i många länder gäller krav på kvoter som årligen omförhandlas (t ex Västtyskland, Italien Sådana lände'__som

. . . .. .. tillater andra landers far-

och Jugoslavren). Dessa, 1 Vissa fall mycket begränsade, kvoter for tyg att ingå i det natio- internationella vägtransporter utgör hinder för såväl svensk varuexport som nella registret (t ex Libe- intäkter av landsvägstransporter. ria, Panama).

• Sida 80
•  Original

F lygtransporter

Den reguljära flygtrafiken bedrivs i princip efter bilaterala avtal mellan staterna. Där föreskrivs villkor för flygverksamheten såsom tillträde till marknaden, kapacitetsinsats, tariffkoordinering och tariffgodkännande, valutatransfereringar, tullfrihet etc.

De internationella transporterna har nyligen behandlats av utredningen av vissa problem beträffande Sveriges internationella transporter (SOU 1984:17).

Dataöverföring och telekommunikationer

I Sverige finns särskilda bestämmelser om automatisk databehandling främst i datalagen. Ytterligare bestämmelser som i praktiken har betydelse på dataområdet finns i bokföringslagen, kreditupplysningslagen och inkassola- gen. Tillämpningen av datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen kontrolleras av datainspektionen. Syftet med de lagarna är att skydda enskilds personliga integritet. Bestämmelserna innebär givetvis vissa restrik- tioneri hanteringen av personuppgifter. Kostnaderna för datainspektionens verksamhet skall täckas genom avgifter.

Den som önskar inrätta personregister skall anmäla detta till datainspek- tionen som tillställer vederbörande bevis (licens) härom. En årlig avgift utgår för licens, vilket möjligen kan ha negativa effekter för svenska dataservice- byråer med utländska kunder. Visserligen kan ett obegränsat antal register hållas på varje licens, men en dataservicebyrå kan inte skaffa en gemensam licens för alla sina uppdrag. I stället måste varje kund skaffa sig en licens. I datalagens mening är det nämligen inte servicebyrån utan kunden som håller registret.

Kreditupplysningsverksamhet tillåts i Sverige endast om den utövas utan utländskt ägarinflytande.

Som huvudregel gäller enligt datalagen att personuppgifter inte får lämnas ut för automatisk databehandling i utlandet utan särskilt tillstånd från datainspektionen. Tillstånd krävs inte när det är fråga om stat som anslutit sig till Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling. Konventionen avser att garantera ett minimiskydd i samtliga konventionsstater och därmed göra det möjligt med ett i princip ”fritt flöde” mellan konventionsstater utom beträffande vissa särskilt känsliga data. Konventionen väntas träda i kraft under år 1984. Samma idéer ligger bakom av OECDs råd antagna icke bindande riktlinjer för personda- taflöden och skydd för personlig integritet. Sverige har både i Europarådet och i OECD arbetat mycket aktivt för att få de nämnda överenskommelserna till stånd. Ansvaret har i första hand åvilat justitiedepartementet.

Genom ett nyligen ingånget avtal har ett av de svenska datanäten kopplats samman med Euronet, vilket är ett särskilt datanät inom EG-området. I överenskommelsen ingår ett åtagande att inte från svensk sida ansluta databaser till nätet utan att den för basen ansvarige har förbundit sig att inte diskriminera vid handel av informationstjänster. Motsvarande bestämmelse finns inom EG. Euronet tillkom främst för att främja distributionen av teknisk och vetenskaplig information.

• Sida 81
•  Original

På telekommunikationssidan pågår arbete med att sammanknyta olika nationella allmänna datanätstjänster, vilket är beroende av internationellt standardiseringsarbete. Själva dataflödet är, med få undantag (bl a Brasili- en), liksom telefontrafiken inte underkastad några restriktioner. Det finns dock i enlighet med internationella rekommendationer restriktioner för samutnyttjande m m beträffande hyrda linjer. Det förekommer en hel del nationella regleringar vad beträffar den utrustning som får anslutas till näten. Detta fungerar i en del fall som hinder för utnyttjandet av datatjänster. Ett internationellt arbete med syfte att harmonisera reglerna pågår dock i olika internationella organ som ITU, EG och OECD. Arbetet möter emellertid svårigheter genom att den tekniska utvecklingen är mycket snabb.

Frågor kring det internationella dataflödet kartläggs för närvarande inom utredningen om dataflöden över Sveriges gränser (B 1982:07).

Byggnation och anläggningsverksamhet, inklusive tekniska konsulttjänster

Sverige har under senare decennier haft ett omfattande byggande av bostäder och infrastruktur. Det medförde en stor kapacitet i byggnadsbran— schen som under 1970-talet, när ”miljonprogrammet” var genomfört kom att användas för utlandsverksamhet. Denna har stadigt ökat och uppgår nu till ca 23,5 miljarder kr, dvs ca 15 procent av Sveriges totala export. Huvuddelen av byggexporten är byggmaterial. Tjänstedelen uppskattas till ca 7 miljarder kr. Byggmaterialindustrins utlandsandel uppgår f n till ca 34 procent, byggkon- sultföretagens till 11 procent och byggentreprenadföretagens till 5 pro- cent.

I kommerskollegiums analys av vilka hinder som förekommer för tjänstehandeln inom detta område delas hindren upp i två kategorier D hinder som medfört att en affärsuppgörelse inte kommit till stånd D hinder som verkat fördyrande eller försvårande på en affär som dock kommit till stånd.

Inom den förstnämnda kategorin har förekommit problem som dumping och olika slag av subventioner. Kreditgivning i samband med byggexport framstår som ett alltmer viktigt konkurrensmedel, vilket enligt företagen medför att OECDs Consensus-regler (överenskommelse om maximalt tillåten subventionering av exportkrediter) förbigås på olika sätt. Subven- tioner ges även i form av stöd till forsknings- och utvecklingskostnader samt genom användning av olika former av bistånd.

Andra hinder inom denna kategori är regler om offentlig upphandling, tekniska handelshinder (normer och standard), bilaterala handelsavtal, nationella köpkampanjer, bojkottaktioner, embargopolitik, multipla affärs- uppgörelser med politisk inblandning o dyl.

Konsultexport finansieras till stor del genom olika utvecklingsbanker och FN-organ. Företagen uppger att de större industriländerna ofta utövar lobbyverksamhet och andra påtryckningar av politisk natur, vilket gör att mindre länders konsultföretag inte kan konkurrera på lika villkor i samband med dessa organisationers upphandling av konsulttjänster.

Till den andra kategorin hör hinder som påverkar allokering av produk-

• Sida 82
•  Original

tionen, omföring av kapital och arbetskraft samt problem i samband med införsel av varor. Det mest frekventa av dessa hinder är motköpsaffärer i statshandelsländer, problem i samband med viseringar samt arbets- och uppehållstillstånd, skatte- och valutafrågor, krav på lokal produktion i köparlandet, krav på företagsregistrering samt problem i samband med tullklarering.

Inom öststaterna är det vanligt med motköpskrav, som skall täcka hela eller delar av kontraktssumman. Byggföretagens organisationer är emeller- tid oftast inte uppbyggda för att hantera detta.

Ett betydande hinder är svårigheten att erhålla visa och arbetstillstånd för specialiserad arbetskraft från exportlandet med kvalificerade arbetsuppgif- ter som montage, installationer, reparationer och underhåll. Ett problem är att skattelagstiftningen ofta tillämpas godtyckligt i utvecklingsländerna. Exempelvis kan nämnas att varierade importskattesatser tillämpas på konsulttjänster beroende på varifrån tjänsten kommer.

I ett betydande antal OECD-länder begär potentiella köpare av svensk utrustning för anläggningsprojekt att produktionen av ifrågavarande utrust- ning förläggs till projektlandet. Detta ofta nämnda hinder försvårar planläggningen, fördyrar offerten, eliminerar eventuellt hela affären samt snedvrider under alla omständigheter konkurrensförhållandena.

Hinder som dumping, subventioner och offentlig upphandling emanerar nästan uteslutande från OECD-området, liksom hinder där politisk inbland- ning o dyl förekommit. Övriga hinder är mer jämnt fördelade mellan OECD-, utvecklings— och statshandelsländer.

Frågor kring bygg- och konsultexport har nyligen behandlats i regeringens proposition 1983/84:168.

6.3. Sammanfattning och slutsatser

Tjänstehandeln är omgärdad av en rad större och mindre hinder. Generellt kan sägas att det politiska intresset för verksamheten inom tjänstesektorn skapar regleringar och kontrollfunktioner som hindrar ett fritt flöde av tjänster över gränserna. Det gäller särskilt bank- och försäkringsväsendet samt sådana delar av tjänstesektorn som främst bedrivs i offentlig regi t ex sjukvård, utbildning och transporter. Banknäringens export av finansiella tjänster försvåras genom valutareglering och banklagstiftning. Detta behandlas särskilt i kapitel 14 samt i bilaga 7.

Även inom den viktiga transportnäringen finns hinder som medfört en kraftig minskning av svenskt tonnage. Genom den s k överlåtelselagen begränsas möjligheterna att med bibehållet driftsinflytande överföra svenskt tonnage till andra länder. Därmed säljs fartygen och Sverige förlorar intäkterna av dessa fartygs frakter. Rederierna har dock mött detta genom en ökad inhyrning av fartyg och en stark specialisering som gör att intäkterna av sjöfarten ändå ökar.

Halva den svenska tjänstesektorn bedrivs i offentlig regi och är ämnad att tillgodose svenskars efterfrågan på tjänster. Där saknas de kommersiella kunskaper och erfarenheter som behövs för att dessa tjänster skall kunna tillhandahållas på exportmarknaden. En närmare diskussion om detta görs i

• Sida 83
•  Original

kapitel 14. Dessutom begränsas hemmamarknaden för de privata tjänstefö- retagen som därigenom får mindre möjligheter till utveckling av kunskaper, erfarenhet och finansiella resurser, vilket är en nödvändig förutsättning för exportverksamhet.

Det kan således konstateras att Sverige på vitala delar av tjänstesektorn har regler och lagar som förhindrar en expansion av tjänsteexporten.

Vid Tjuts försök att kartlägga hinder för tj änstehandeln nämner företagen nästan uteslutande hinder i Sverige. Därnäst påpekas det arbete som bedrivs i olika internationella organ för att komma till rätta med hindren. Det har inte under utredningens gång varit möjligt att få en uppfattning om vilka hinder på olika utlandsmarknader som inverkar mest menligt på den svenska tjänsteexporten. Detta blir dock en nödvändig del av förberedelsearbetet inför de internationella förhandlingarna i GATT om reglering och liberali- sering av tjänstehandeln, vilket närmare berörs i kapitel 7.

Som framgår av vår beskrivning är stora delar av tjänstesektorn föremål för särskilda utredningar under en rad olika huvudmän, vilka löpande har ansvar för verksamheten. Kunskapen är således spridd på handläggare inom olika departement, vilket kräver en gedigen samordningsinsats och en avvägning mellan handelspolitiska och andra intressen. Tjut menar att handelspolitiken måste ha en större tyngd i dessa avvägningar än vad som hittills varit fallet. I kapitel 15 redovisas förslag för hur detta skall uppnås.

• Sida 84
•  Original

"t- gas ; ut Ig- us-t t Mitt-ia ut.-55

lh |” in, _. "'_' |. >,. . ll x' __M'l'lltc- l

lir-fit. F.. . ""?l' _ _ i'll.

" 7-5-3'

?? =". . : ":i n,, F.n. in.

,ir

ll

w.. '

• Sida 85
•  Original

7. Arbetet med tjänstehandelsfrågor i olika internationella organ

Som framkommit i tidigare kapitel pågår ett omfattande arbete kring tjänstehandelsfrågor i en rad multilaterala organ och andra sammanslutning- ar. Nedan berörs endast de viktigaste.

7.1. OECD

Arbetet i OECD med tjänstehandelsfrågor berör ett flertal kommittéer. Främst har dock arbetet bedrivits inom handelskommittén och kommittén för kapitalrörelser och osynliga betalningar (CMIT) i nära samarbete med ett antal specialiserade kommittéer inom organisationen.

Inom handelskommittén inleddesår 1979 en omfattande kartläggning av hindren för handel med tjänster. Arbetet koncentrerades ursprungligen på branschanalyser av byggnads- och anläggningsverksamhet inklusive tekniska konsulttjänster, bank- och försäkringsverksamhet samt sjöfart. Andra branscher som tillkommit år turism, film och audiovisuella tjänster samt data- och telekommunikationer. Parallellt med dessa analyser studeras även möjligheterna att tillämpa GATT-systemets allmänna handelspolitiska principer på handeln med tjänster. Vidare har ett arbete inletts inom handelskommitténs ram syftande till att söka förbättra tjänstehandelsstatis- tiken.

Genom de liberaliseringskoder som antogs redan år 1961 då OECD bildades (koden om liberalisering av löpande osynliga betalningar och om liberalisering av kapitalflöden) har medlemsländerna iklätt sig vissa förplik- telser att liberalisera handeln med tjänster. Enligt den förstnämnda skall i princip alla löpande osynliga transaktioner vara fria. Banktjänster har ännu inte inkorporerats i koden. Länder som inte fullt ut kan acceptera koderna kan reservera sig.

Dessa koder administreras av kommittén för kapitalrörelser och osynliga betalningar (CMIT) och håller f n på att uppdateras och revideras i syfte att få ett effektivare instrument för internationellt samarbete på tjänstehandels- området. Även kapitalliberaliseringskoden är föremål för revidering i syfte att utvidga förpliktelsema med vissa aspekter avseende etableringsrätt. Detta arbete bedrivs i nära samarbete med kapitalmarknadskommittén (CMF) och kommittén för internationella investeringar och multinationella företag (CIME). Inom CIME har tidigare antagits en deklaration som bl a innehåller principen om likabehandling (”National Treatment Instrument”),

• Sida 86
•  Original

vilken är relevant även för tjänstesektorn. Bankernas verksamhet berörs även av arbetet inom kapitalmarknadskommittén, som bl a studerar frågor om etableringsrätt och behandlingen av utlandskontrollerade banker i medlemsländerna.

Industrikommittén analyserar vissa aspekter på tjänster inom de olika medlemsländerna (industriservice). Dessutom kan nämnas OECDs kommit- téer för försäkring, sjöfart och turism, vilka diskuterar policyfrågor inom respektive bransch. Även frågor om internationella, finansiella transaktio- ner och dataflöden över gränserna behandlas mom olika kommittéer. Dessa kommittéer bidrar aktivt i den pågående analysen av hinder för handeln med tjänster.

Ett omfattande och mångfacetterat arbete läggs således ner i OECD syftande till att förstärka det internationella samarbetet på tjänstehandels- området. Det finns dock vissa gränser för hur långt man kan komma inom OECD i liberaliseringssträvandena. Dels är enbart i-länderna represente- rade, dels saknar OECD legalt bindande regler för den internationella handeln motsvarande GA'ITs, t ex för regleringar av tvister. Dessa omständigheter har åberopats av vissa länder, inte minst av USA, som ett motiv för att tjänstehandelsfrågan skall tas upp inom GATT.

7.2. GATT

GA'IT har hittills huvudsakligen befattat sig med varor. Undantagen omfattar sådana tjänster som kompletterar eller stödjer handeln med varor, exempelvis transportförsäkringar.

En början till vändning kom med US Trade Act år 1974, som tillkom i samband med Tokyo-rundan. Den inleddes med att i definitionen av ”trade” inkludera tjänster. Detta var ett resultat av ett inhemskt påtryckningsarbete från ett fåtal amerikanska tjänsteföretag, framförallt inom försäkrings-, byggnads- och transportsektorn. Ett visst motstånd fanns då inom administ- rationen till att innefatta tjänstehandeln i GATT då man inte kände sig tillräckligt förberedd på hemmaplan och då det fanns en viss rädsla att ett sådant förfarande skulle försvåra förhandlingarna på andra områden. Ett beslut fattades dock om att tillsätta en utredning för att studera tjänstesek- torn med speciell inriktning mot GATT-förhandlingama.

Denna studie rekommenderade efter ett års arbete att tjänstehandeln skulle inkluderas. Därmed kom tjänster att innefattas i förberedelsearbetet inför Tokyo-rundan åren 1973—1979.

Efter flera års diskussioner tog USA i november 1977 initiativ till att vissa tjänstefrågor väcktes i GATT. Det gällde dels bilaterala tjänstehandelsfrå- gor, dels inkluderande av tjänster i olika koder för icketariffära handelshin- der, i första hand koden om statlig upphandling.

Tjänstehandeln diskuterades även på GA'lTs ministerrnöte i november 1982. Vid detta tillfälle beslöt man att de enskilda medlemsländerna skall göra nationella studier med sikte på beslut i slutet av år 1984 om, och i så fall hur, GATT skall befatta sig med denna fråga. GATT-sekretariatet kan i detta arbete användas som clearingcentral. Däremot fick GATT inget mandat att självt ta upp frågan för utredning. Ett antal informella möten har

• Sida 87
•  Original

sedan hållits angående de nationella studiernas utformning. Detta har dock skett under stort motstånd från u-länderna, som vill att frågorna skall behandlas inom UNCT AD, och ej i GATT. U-länderna äri princip negativa till liberaliseringar som skulle kunna innebära fritt fram för etablering av utländska tjänsteföretag (exempelvis banker) på bekostnad av den inhemska tjänsteindustrin. I-länderna skulle då i ännu högre grad än nu dominera tjänsteproduktionen i världen. Därtill finns hos u—länderna en rädsla för att börja tillämpa GATT-reglerna på tjänstehandeln så att hinder på tjänstesi- dan skulle kunna bemötas med exempelvis tullhöjningar på varusidan.

I januari 1984 träffades en kompromiss beträffande det fortsatta arbetet i GATT. U-länderna har accepterat att delta i framtida informella möten och motsätter sig inte heller att sekretariatet sammanställer inkomna nationella studier. Inget tyder dock på att de ändrat uppfattning i sakfrågan.

7.3. UNCTAD

UNCT AD upprättades på u-ländernas initiativ och arbetsfältet täcker de ekonomiska relationerna mellan i- och u-länder. Ända sedan UNCT AD bildades har vissa tjänstehandelsfrågor funnits på dagordningen. Huvudint- resset har hittills riktats mot försåkrings- och transportbranscherna.

På försäkringssidan hävdar UNCT AD att varje u-land skall bygga upp en egen försäkringsverksamhet. Skälen är, förutom nationellt oberoende, att bygga upp en premievolym som kan användas för angelägna ändamål inom det egna landet samt att minimera ansträngningarna på betalningsbalansen. Försäkringsfrågorna har främst avhandlats inom kommittén för "Invisibles and Financing Related to Trade”.

Inom UNCTADs sjöfartskommitté är arbetet inriktat på att öka u- ländernas andel av världstonnaget. Som ett steg i denna riktning får man se uppförandekoden för linjekonferenser som anger andelen mellan export-, import- och tredjeland till 40/40/20.

Inom UNCT AD diskuteras även frågor om bulksjöfart, containerhante- ring, bekvämlighetsflagg m m.

Även frågor om tekniköverföring behandlas inom en särskild teknologi- kommitté.

Tjänstehandelsfrågor berörs även i ett antal andra organisationer, exempelvis IMO (International Maritime Organization), ICAO (Internatio- nal Civil Aviation Organization), IATA (International Air Transport Association), WTO (World Tourism Organization), ITU (International Telecommunication Union) och WIPO (World Intellectual Property Orga- nization).

Under år 1983 har även EG och EFTA gjort egna studier kring handeln med tjänster.

7.4. Sammanfattning och slutsatser

Handeln med tjänster diskuteras inom en rad olika organisationer, främst OECD, GATT och UNCT AD samt inom olika branschvisa organisationer.

• Sida 88
•  Original

I-länder och u-länder har vissa motstridiga intressen beträffande den internationella tjänstehandeln, vilket ställts på sin spets i diskussionerna inom GATT. I-länderna (främst USA) gör bedömningen att en reglering och/eller liberalisering av tjänstehandeln dels kan öka den totala tjänstehan- deln, dels kan medföra en effektivisering såtillvida att tjänsterna produceras av den som gör det bäst, dvs har komparativa fördelar. I detta ligger implicit att i-länderna ytterligare kan öka sina andelar av den totala tjänsteproduk- tionen och tjänstehandeln. U-länderna har en önskan att skydda delar av sin tjänstesektor från allt för hård konkurrens och vill inte att skydd mot tjänsteimport skall försämra deras möjligheter till varuexport. Denna intressekonflikt har på ett påtagligt sätt kommit i fokus i och med att vissa länder driver ståndpunkten att tj änstehandelsfrågorna skall förhandlas inom GATT-systemet.

Sverige deltar aktivt i diskussionerna inom GATT och förbereder nu en nationell studie.

Statsmakterna måste inför dessa förhandlingar klargöra hur Sverige skall ställa sig. Det är särskilt viktigt eftersom den svenska tjänstesektorn i stora stycken genom legala, administrativa och finansiella arrangemang är så inrättad att utländska leverantörer utestängs. Detta gäller såväl för offentliga tjänster som för privata tjänster (bank, försäkring, etermedia, telekommu- nikationer, byggande in 111).

Sverige måste inför förhandlingsarbetet även göra prioriteringar och avvägningar avseende marknader där vi vill uppnå fördelar.

USA är världens största tjänstemarknad. Likheten med den svenska beträffande utvecklingsnivå gör den särskilt intressant för våra tjänsteföre- tag. Hinder och regleringar finns ofta på delstatsnivå. Därför kräver frågan om hur Sverige skall värdera den amerikanska regeringens möjligheter att reellt förhandla för de självständiga delstaterna särskild uppmärksamhet. USAs drivande roll i upptakten till det föreslagna förhandlingsarbetet emanerar framförallt från den USA-baserade multinationella industrin. Denna vill på världsmarknaden säkra sina etableringsmöjligheter och rätt att fritt förfoga över kapital och avkastning samt förhindra att en hämmande reglering för dataflöden över gränserna växer fram.

Det kan dock med säkerhet sägas att detta internationella arbete måste ses på lång sikt, vilket kan vara en fördel för Sverige då det ger oss tid att ta ställning till vilka avregleringar vi själva är beredda att göra.

• Sida 89
•  Original

8. Tjänsteexportens kopplingar till biståndsarbetet

Detta kapitel har till syfte att visa på vilka sätt det svenska biståndet bidrar till att finansiera svenska företags försäljning av tjänster till utlandet.

Sveriges bistånd går till de allra fattigaste länderna och kommer under de närmaste åren inriktas på att höja effektiviteten inom de direkt produktiva sektorerna. En ökad andel skall gå till jordbruk och landsbygdsutveckling. Inom industrin skall insatserna i första hand syfta till att höja effektiviteten i befintliga anläggningar, vilket kan ske dels genom leveranser av reservdelar och insatsvaror och dels genom åtgärder för underhåll, personalutbildning, konsultinsatser, förbättrad företagsledning m 111.

För budgetåret 1983/84 har 6,5 miljarder kr anslagits för biståndsverksam— het.

8.1. Bilateralt utvecklingssamarbete

Av det totala biståndsanslaget avser 3,7 miljarder kr bilateralt utvecklings- samarbete genom SIDA. Huvuddelen av det bilaterala biståndet utgår till 18 länder i Afrika, Asien och Mellanamerika. Anslaget används även till katastrofbistånd, humanitärt bistånd samt bidrag till enskilda organisationer som gör biståndsinsatser.

Av de bilaterala biståndsinsatserna går drygt 60 procent till direkt finansiellt bistånd, 25 procent är varubistånd och 15 procent personalbistånd. Av det bilaterala biståndet används ca 48 procent för upphandling av varor och tjänster i Sverige.

En del av anslaget, det 5 k importstödet, kan delvis disponeras relativt fritt av mottagarlandet för import av i huvudsak varor. I vissa fall har det dock bundits till upphandling i Sverige och även kompletterats med rätt att inkludera konsulttjänster.

Av biståndet avsätts också medel till konsult- och personalfonder. Syftet med dessa fonder är att mottagarländema själva skall använda dem för upphandling av tjänster. I några fall är dessa fonder bundna till upphandling av konsulttjänster i Sverige. Ett exempel på detta är personal- och konsultfonden inom ramen för biståndet till Zimbabwe. Syftet med att binda konsultfonden (och i detta fall även importstödet) är bl a att biståndet på kommersiellt intressanta marknader kan verka som spjutspets för svenska företag.

• Sida 90
•  Original

8.2. Multilateralt bistånd

Det svenska multilaterala biståndet kanaliseras i huvudsak via olika FN-organ och internationella finansieringsprogram. Anslaget för budgetåret 1983/84 uppgår till ca 1,8 miljarder kr.

Ca 1/5 av anslaget går till FNs utvecklingsprogram (UNDP). UNDP är FN -systemets centrala källa för finansiering av tekniskt bistånd. UNDP skall främja mottagarländernas utveckling genom olika former av kunskapsöver- föring och för investeringsstudier. De huvudsakliga biståndsformerna är expertrådgivning, stipendier, leveranser av utrustning och konsulttjänster. UNDP använder konsulter dels för formulerande av projekt och dels som verkställande organ.

Bidrag ges också till Världsbanken samt de regionala utvecklingsbankerna och utvecklingsfonderna.

Utvecklingsbankerna fungerar som mellanled på den internationella kapitalmarknaden. U-länderna kan därigenom låna upp och vidareförmedla lån på villkor som är förmånligare än vad de skulle få om de själva skötte upplåningen. Många av de fattigaste u-länderna klarar emellertid inte återbetalning av utvecklingsbankernas relativt förmånliga lån. Därför har utvecklingsfonder upprättats som komplement till bankerna. De lämnar krediter som närmast kan betraktas som gåvor. De svenska bidragen till de internationella finansieringsprogrammen har koncentrerats till utvecklings- fonderna, dvs Internationella utvecklingsfonden (IDA), Afrikanska utveck- lingsfonden (ADF), Asiatiska utvecklingsfonden (ASDF) och Intemationel- la jordbruksutvecklingsfonden (IFAD). För budgetåret 1983/84 uppgår de samlade bidragen till 731 miljoner kr.

Sverige finansierar via detta anslag också en tredjedel av driftskostnaderna för ett internationellt sjöfartsuniversitet som i IMOs regi påbörjade sin verksamhet den 1 juli 1983 i Malmö. Universitetet skall ge högre utbildning på sjöfartsområdet och därmed stärka de regionala utbildningscentra som finns i en rad u—länder. Möjligheten att på detta sätt utbilda utländska sjöbefäl i Sverige bör vara av stort värde för Sveriges export av sjöfartskun- nande.

Återflödet till svenska leverantörer från det multilaterala biståndet är svårt att mäta. Det registrerbara återflödet motsvarar ungefär en tredjedel av det multilaterala anslaget. Om leveranser till världsbanksfinansierade projekt inräknas stiger siffran till 50 procent.

8.3. Beredningen för internationellt tekniskt samarbete (BITS)

BITS har som uppgift att genom 5 k tekniskt samarbete främja Sveriges förbindelser med vissa u-länder utanför kretsen av huvudmottagare för det bilaterala biståndet. Det tekniska samarbetet skall i första hand bestå av kunskapsöverföring på områden där Sverige är väl rustat med kunnande och kapacitet.

Stöd som förmedlas via BITS gäller följande områden: D svenska konsultinsatser och förinvesteringsstudier

• Sida 91
•  Original

El samarbete mellan institutioner i Sverige och u-länder |:| bilaterala utbildningsinsatser och korta Specialkurser i Sverige El kulturellt samarbete och personutbyte.

Konsultinsatser har främst gällt energisektorn. Institutionssamarbetet har i huvudsak avsett forskningsinstitut knutna till universitet och högskolor. Utbildningsinsatserna har gällt olika industriella områden men också omfattar kurser i förebyggande underhåll, projektledning, marknadsföring, kvalitetskontroll m 111.

8.4. Fonden för industriellt samarbete med u-länder (Swedfund)

Swedfund är en statlig stiftelse som har till uppgift att stimulera och stödja etablering av företag i u-länder i samverkan med svenskt näringsliv. Fonden finansierar sina insatser genom att mot statsgaranti ta upp län eller utfärda lånegarantier. Fondens huvuduppgifter är att El medverka till etablering av företag samägda av u-landspartners och svenska företag El förmedla kontakter mellan intressenter i u-länder och svenska företag EI medverka till att förinvesteringsstudier genomförs och bidra till finansie- ring av dessa El bidra med aktiekapital och lån samt ge garantier vid genomförande av projekt.

Swedfund skall i första hand samarbeta med länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete och insatserna är inriktade på tillverkningsindustrin samt vissa projekt inom tex transport- och distribu- tionssektorn och reparations- och underhållsverksamhet.

8.5. Institutionella konsulter

För att bredda basen för framförallt konsultinsatser, dokumentation, rekrytering och utbildning har SIDA slutit långsiktiga samarbetsavtal med ett antal svenska myndigheter och organisationer vilka benämns institutio- nella konsulter. Omfattningen av SIDAs samarbete med institutionella konsulter uppgick under budgetåret 1982/83 till omkring 13 miljoner kr. Verksamheten styrs genom årliga ramar från SIDA.

8.6. Samarbete SIDA och Sveriges exportråd

SIDA och Sveriges exportråd har etablerat samarbete för att bredda relationerna mellan SIDA och svensk exportindustri. Ett led i detta är att informera om biståndsavtalen med mottagarländema samt om SIDAs upphandlingsregler. Insatser görs också för att öka kunskapen om den

• Sida 92
•  Original

svenska resursbasen hos SIDA och i mottagarländema. SIDA och export- rådet har också tillsammans gjort en flerspråkig katalog som presenterar svenska företags varor och tjänster av särskilt intresse för biståndsländer.

8.7. Sammanfattning och slutsatser

Sverige anslår drygt 6,5 miljarder kr för bistånd till de fattigaste länderna. Det används dels till bilateralt utvecklingssamarbete genom SIDA, dels till multilateralt bistånd via olika FN-organ och internationella finansieringspro- gram. Biståndets koppling till tjänstehandeln sker främst genom svensk och internationell upphandling av konsulter och tjänsteföretag inriktade på infrastrukturuppbyggnad.

Under senare år har näringslivets medverkani biståndsverksamheten ökat högst väsentligt genom större bindning och upphandling i Sverige samt nya stödformer som exempelvis förmånliga u-landskrediter (se kapitel 9).

Tjut finner det inte motiverat att initiera ytterligare steg i denna riktning. Denna fråga måste primärt bedömas utifrån biståndspolitiska aspekter. En alltför favoriserad ställning för svenska företag kan minska effektiviteten i biståndet genom att företagen undandras stimulerande konkurrens från utländska företag. Det kan även innebära en icke avsedd inkomstomfördel- ning från den svenska allmänheten, via biståndsbudgeten, till ägare och anställda i ifrågavarande företag. Självklart finns det skäl för att engagera svenskt näringsliv i biståndsarbetet, men det bör endast ske i den utsträckning som företagen i olika avseenden kan hävda sig i den internationella konkurrensen. När så är fallet bör givetvis inte svenska företag diskrimineras vid upphandling för svenska biståndsmedel.

• Sida 93
•  Original

9. Vidtagna åtgärder för att främja svensk tjänsteexport

Sveriges offentliga exportfrämjande sker i huvudsak genom utrikesdeparte- mentets handelsavdelning, Sveriges exportråd, Exportkreditnämnden, Svensk exportkredit och Sveriges turistråd.

Detta avsnitt har till syfte att visa vad som i dessa organisationer görs för att främja svensk export av tjänster.

9.1. Utrikesdepartementets handelsavdelning

Utrikesdepartementets handelsavdelning svarar för policy och strategi vad avser exportfrämjandet. Det finns också utrymme för vissa operativa insatser genom att särskilda medel avsatts till regeringens disposition. Dessa är avsedda bl a för särskilda exportaktioner, bevakning av olika multilateralt finansierade projekt, information, vissa turismfrämjande åtgärder samt stöd till export av tjänster från statliga myndigheter.

Handelsavdelningen (samt det förutvarande handelsdepartementet) har även varit propositionsskrivare rörande tjänsteexport som baserats på utredningar inom andra departement, t ex Statligt kunnande till salu (SOU 1980:23, budgetdepartementet), Kommunalt kunnande — ett stöd för svensk export (SOU 1983:72, kommundepartementet) samt Ökad export av svensk energiteknik — ett handlingsprogram (D51 198326, industridepartemen- tet).

9.2. Sveriges exportråd

Sveriges exportråd (SE) är den centrala instansen för statliga, operativa exportfrämjande åtgärder. SE är inrättat enligt ett avtal mellan staten och Sveriges allmänna exportförening och består av en hemmaorganisation och ett 30-tal handelskontor på olika utlandsmarknader. Rådet leder och samordnar även den exportfräm jande verksamheten vid svenska ambassader i länder där det inte finns handelskontor. För budgetåret 1984/85 kommer SE att tilldelas närmare 203 miljoner kr av statliga medel. Näringslivet skall genom abonnemangsavgifter och arvoden för särskilt utförda arbeten bidra till 50 procent av den totala finansieringen. SE engagerar sig i stöd till tjänsteexporten genom att tjänsteföretag, liksom vilka andra företag som helst, kan vara abonnenter i SE och därmed få tillgång till de program och

• Sida 94
•  Original

tjänster som rådet erbjuder. Aktiviteter som särskilt berör tjänsteexporten är:

Utvecklingsprogram för export av tjänster från statliga myndigheter och verk

Konsultexportutredningens arbete resulterade i en försöksverksamhet inom exportrådet som syftar till att göra tjänster och kunnande hos intresserade myndigheter och verk tillgängligt för export. Arbetet har hittills inneburit en inventering av affärsmöjligheter, framtagande av en exportkatalog över myndigheternas kunnande (Swedish knowledge for sale) samt en stimulans till praktiskt kommersiellt exportarbete.Verksamheten under de närmaste åren kommer att innehålla attitydutveckling, utveckling av exportstrategier, informationsbrev och besöksprogram för utländska målgrupper samt rekry- tering av internationella projektledare att hyra.

Utbildning i försäljning av konsulttjänster

Sedan år 1982 pågår en utbildning inom exportrådet i marknadsföring och försäljning av konsulttjänster. Syftet är att införa ett tjänstemarknadsorien— terat synsätt inom hela exportfrämjandet och på så sätt lättare kunna sälja de egna konsulttjänsterna. Deltagare i utbildningen är anställda inom Sveriges exportråd, handelskontoren och de kommersiella avdelningarna på ambas- sadema.

Tjut överlämnade i december 1983 till utrikeshandelsministern ett åtgärdsprogram för främjande av svensk tjänsteexport som bl a innehöll ett förslag till en mer omfattande utbildning i tj änstehandelsfrågor. Inriktningen på denna utbildning skulle bl a vara att lära känna det svenska utbudet från den privata tjänstesektorn.

Regeringen beviljade den 9 februari 1984 medel enligt Tjuts förslag. Det ger möjligheter för exportrådet att inom ramen för drygt en miljon kr samordna sin säljutbildning för konsulttjänster med ett bredare program för utbildning i tjänstehandelsfrågor. Exportrådet har fått regeringens uppdrag att påbörja utbildningen under budgetåret 1984/85.

Projektbevakning

Värdet av de internationella projekt som finansieras av de multilaterala och regionala utvecklingsbankerna och fonderna samt av FN-organen uppgår årligen till ca 400 miljarder kr. De största contracting/engineeringföretagen ansvarar för projekt på ungefär 500 miljarder kr årligen. De internationella projekten utgör därför en stor marknad för svenska företag, vilket SE har uppmärksammat.

Under år 1981 fördelade sig de multinationella biståndsorganens upphand- ling på olika grupper enligt följande:

Konsulter 10 procent Entreprenörer 30 procent Varor/övriga tjänster 60 procent

• Sida 95
•  Original

Sveriges andel av den totala upphandlingen är 0,5—1 procent. Konsulterna utgjorde 12 procent av den svenska andelen under åren 1977—1981.

Sedan år 1969 har exportfrämjandet (då Sveriges Allmänna Exportföre- ning) haft en bevakning av de multinationella biståndsprojekten. Denna sker f n genom svenska ambassader och handelskontor i Washington (Världsban- ken och Interamerikanska utvecklingsbanken), New York (FN), Manila (Asiatiska utvecklingsbanken), Abidjan (Afrikanska utvecklingsbanken) samt i Kuwait (Arabfonderna). Även FNs fackorgan i Geneve, Wien, Paris och Rom bevakas. Projektbevakning sker också i mottagarländema, dvs där projekten skall genomföras. Vid handelskontoren i Västtyskland, Italien och Japan har bevakningen inletts av de internationella contracting- och engineeringföretagen med syfte att uppnå samarbete inom projekt i tredje land.

Den insamlade informationen distribueras till svenska företag dels via utrikesdepartementet och exportrådet, dels direkt till aktuella företag. SE sprider i första hand informationen via en veckobulletin kallad Säl juppslag. I denna utannonseras all information om internationella projekt, offentlig upphandlingi olika länder samt köp- och representantförfrågningar. Antalet prenumeranter är ca 350, vilket kan jämföras med totala antalet abonnenteri SE som f n uppgår till ca 3 000. Det svaga intresset för denna information har lett till att ett program för effektivisering av verksamheten nu har inletts genom en treårig försöksverksamhet enligt följande principer: El insatserna koncentreras mot de branscher och länder där svensk industri av SE anses ha de största möjligheterna. Följande branscher har prioriterats: energi, gruvindustri, skogsvård och träbaserad industri, land- och sjötransportsystem samt vattenförsörjning. SE prioriterar också bland de företag som bedöms kunna och vilja ägna sig åt export till internationella projekt. E! företagen skall få tidig information om projekten genom att bevakningen skärps i köparländerna där projekten initieras. Informationen skall snabbt vidarebefordras till företagen. D en strävan är också att höja den personliga motivationen hos alla som är involverade i informationsförmedlingen.

Stöd till svensk projektexport

År 1979 inleddes en försöksverksamhet med finansiellt stöd till svensk projektexport. Med projektexport avses leveranser från minst två samver- kande leverantörer innehållande både varor och tjänster. Stöd kan även ges till enbart tjänsteleveranser. Projekten skall gälla nya marknader, nya projekttyper eller nya samarbetsformer mellan företag och bidragen skall täcka kostnader för anbudsgivning, projekterings-, seminarie- och utbild- ningsverksamhet. Syftet med stödet är att minska företagens risktagande och därigenom ge större affärsmöjligheter för svensk exportindustri. Det skall också stimulera svenska företag till ökad samverkan. Stödet beviljas av en särskild nämnd kopplad till SE (den s k SPE-nämnden).

Stödet till svensk projektexport kommer att fr o rn budgetåret 1984/85 att övergå till ett garantistöd som enbart skall föranleda utbetalning då projekt inte leder till kontrakt. Utbetalningen skall i sin helhet täcka högst 1/3 av

• Sida 96
•  Original

redovisade kostnader. Stödet avses koncentreras till marknader med betalningsförmåga och inriktas mot projekt finansierade av Världsbanken eller andra multilateralt finansierade biståndsorgan. Garanti skall ej lämnas till projekt inriktade mot svenskt bistånd.

Stöd till anbudskostnader för konsultojferter till u-länder

Sedan år 1977 kan statligt stöd ges till konsultföretags export till u-länder. Stödet, som administreras av SE, utgörs av bidrag till anbudskostnader inkl förstudier som behövs för att anbud skall kunna lämnas. Bidraget får uppgå till högst 50 procent av självkostnaderna och skall återbetalas om anbudet antas. Syftet med stödet är dels att genom delat risktagande öka konsulternas benägenhet att avge anbud till u-länderna, dels att öka möjligheterna att lägga ner arbete på anbuden och i marknadsföringen. Följande riktlinjer gäller: D förstudien eller anbudet skall avse ett specifikt projekt i ett u-land Et projektet bör ha en viss exportfrämjande effekt D konsultföretaget måste anses ha en rimlig möjlighet att få uppdraget El förstudier eller anbud som utarbetats på direkt uppdrag från annan mot erhållande av arvode är inte berättigade till bidrag bidrag kan inte heller utgå för förstudie om direkt marknadsföring i princip kan bidrag avse projekt i samtliga u-länder. Regeringen kan dock besluta om begränsningar.

['_lEl

För budgetåret 1984/85 kommer 5,2 miljoner kr att anslås för detta stöd. I exportrådets anslagsframställning för verksamhetsåret 1984/85 görs en statistisk sammanställning över de sex gångna årens verksamhet. Av 340 utfästelser om stöd har 40 resulterat i order. Antalet har sjunkit genom åren och uppgick år 1982/83 endast till två erhållna order. Antal oavgjorda ärenden för det året är dock stort (46 stycken). Totalt arvode för de antagna anbuden beräknas till drygt 693 miljoner kr, för året 1982/83 dock endast 2 miljoner kr.

Exportrådet finner en statlig insats av denna storleksordning för detta ändamål väl motiverad.

Exportsam verkan

SE har under senare år arbetat för att få företag med kompletterande produkter (dvs såväl varor som tjänster) att samverka i exportsammanhang, i s k samverkansgrupper. Verksamheten kommer i fortsättningen att koncen- treras på de som bedöms ha den mest lovande exportpotentialen. Exempel är Waste tech (avfallshantering), Civil defense in Sweden (civilförsvarskunnan- de) samt Swedish Mining group (gruvgruppen).

9.3. Exportkreditnämnden

Exportkreditnämnden (EKN) är ett statligt institut som försäkrar svensk export mot risken för uteblivna betalningar. Garantier ställs för täckning av

• Sida 97
•  Original

förluster på grund av politiska risker eller i kombination med kommersiella risker.

EKNs verksamhet är affärsmässigt upplagd och skall inte innebära någon subvention av exporten. EKN tar ut premier som på sikt beräknas motsvara skadeersättningar och administrationskostnader. Under de senaste åren har dock förluster uppkommit på grund av betalningskriser i vissa länder.

I förordningen (SFS 1979:547) för EKNs verksamhet står

"För täckning av förlust i samband med export eller lagerhållning utomlands får statsgaranti (exportkreditgaranti) beviljas enligt denna förordning.

Som export anses, förutom utförsel ur landet av vara, överlåtelse till utlandet av uppfinning, tekniskt kunnande eller resultat av konsultativ verksamhet eller liknande överlåtelse samt utförande av entreprenadarbete utomlands. Uthyrning av vara till utlandet räknas som export endast om uthyrningen kan jämställas med försälj- ning.”

Förordningen täcker således alla typer av varuexport medan tjänsteföreta- gens möjligheter att erhålla kreditgarantier begränsas till vissa branscher. Detta har föranlett att garantiansökningar för viss tjänsteexport avvisats med hänvisning till förordningen. Exempel som EKN uppgivit är rena frakter (dvs utan varuvärdet), filminspelningar, försäkringsverksamhet och vissa turism- tjänster. EKNs förbindelsegarantigivning fördelades under år 1982/83 enligt

följande:

Försäljningsvärden Miljarder kr Procent Verkstadsprodukter 7,4 70 Skogsindustriprodukter 0,7 7 Livsmedel 0,06 1

Diverse varor 0,4 4 Tekniskt konsulterande verksamhet 0,05 0 Entreprenadarbeten 1,9 18 Royalty och licensavgifter — —

10,5 100

Hittills är det huvudsakligen industriföretag som beviljats garantier. De tjänsteföretag som utnyttjar EKN mest är entreprenadföretagen.

Tjänsteförsäljning sker oftast på kontantbasis och har därför troligen ej lika stort behov av garantier som de stora industriföretagen. Det har dock till Tjut uttryckts behov av exportkreditgarantier exempelvis för frakter.

9.4. AB Svensk Exportkredit

AB Svensk Exportkredit (SEK) grundades år 1962 och ägs till hälften vardera av staten och de svenska affärsbankema. SEK har till uppgift att mot betryggande säkerheter lämna medel- och långfristiga exportkrediter. SEK kompletterar därmed affärsbankemas mer kortsiktiga exportkreditgiv- ning.

• Sida 98
•  Original

kapitalvaror, entreprenadarbeten och konsult- och serviceverksamhet. Medel för sin verksamhet skaffar SEK genom i första hand långfristig upplåning på de utländska kapitalmarknaderna.

I syfte att förbättra de svenska exportörernas konkurrenskraft infördes den 1 juli 1978 ett nytt exportkreditstöd, det 5 k SEK-systemet, som grundar sig på den s k Consensus-överenskommelsen inom OECD samma år. Detta innebär att SEK kan lämna exportkrediter till räntesatser som ligger under de internationella marknadsräntorna. Det underskott som uppkommer för SEK vid denna subventionerade kreditgivning inom SEK-systemet täcks av staten. Under budgetåret 1984/85 beräknas dessa subventioner uppgå till ca 1,5 miljarder kr.

Ren tjänsteexport har sällan längre kredittider. När det förekommer och när tjänster kombineras med varuexport kan dock krediter erhållas genom SEK.

Förmånliga u-Iandskrediter

SEK administrerar även, fn efter beslut av EKN, speciellt förmånliga u-landskrediter med lägre ränta än vad SEK normalt medger och — om särskilda skäl föreligger — förlängd återbetalningstid och/eller återbetal- ningsfri period under kredittidens början.

Systemet avser främja sådan export av kapitalvaror och tjänster från Sverige, som kan anses ha utvecklingsfrämjande effekt i köparlandet och som inte bedöms kunna komma till stånd utan särskild kreditgivning.

9.5. Sveriges turistråd

Sveriges turistråd (ST) är den centrala instansen för främjande av en av våra största tjänsteexportbranscher, nämligen turismen.

ST, som funnits sedan år 1976, är en stiftelse med staten, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet som stiftare. Förutom huvud- kontoret i Stockholm finns utlandskontor i åtta europeiska huvudstäder samt i USA och Brasilien.

ST skall enligt sina stadgar söka tillgodose behovet av semester- och rekreationsmöjligheter hos en bred allmänhet i Sverige och de övriga nordiska länderna. De skall dessutom söka tillvarata möjligheterna till ett växande valutainflöde från utländska turister och att därvid särskilt beakta marknadsföring av ledig kapacitet inom hotell- och turismanläggningar. I proposition 1983/84:145 om turist- och rekreationspolitiken m m föreslås turistrådets arbetsuppgifter vidgas genom att vissa uppgifter tillförs ST från naturvårdsverket och rekreationsberedningen.

Turistrådet har under senare år avsatt betydande resurser på att etablera Sverige som en alternativ semesterdestination för konsumenterna i några prioriterade marknader, framförallt i Västereuropa. Generellt kan sägas atti de nordiska länderna, där Sverige är väl känt, har resurserna i hög grad använts för selektiva insatser där en viss typ av produkter eller ett område marknadsförts gentemot en relativt avgränsad målgrupp. I de övriga länderna har insatserna varit bredare med syftet att tala om att Sverige är en möjlig semesterdestination.

• Sida 99
•  Original

När ST inrättades var marknadsföringen av turismen i Sverige mycket svag och splittrad på de intressenter som svarar för utbudet, nämligen transport- företag, hotell och andra anläggningar. Detta innebar att marknadsföringen blev starkt producentorienterad. Svenska resebyråer och researrangörer samverkade huvudsakligen för att exploatera det stora intresse för utlands- resor som fanns hos svenskarna. Det svenska utbudet var så splittrat att resebyråerna inte fann det lönsamt att satsa på förmedling av Sverigeresor. ST inriktade sig då på att undanröja en av bristerna i marknadsföringen, nämligen förmedlingsarbetet. Därför satsades en hel de] resurser på att få till stånd regionalt baserade bokningsorgan.

Utveckling av bokningshjälpmedel

En effektiv förmedlingsverksamhet kräver moderna hjälpmedel och därför inleddes en metod- och systemutveckling för att bygga upp ett databaserat bokningshjälpmedel.

Turistrådets ambition var att skapa ett rikstäckande datasystem för bokning av svenska turismtjänster. Bokningsarbetets nära koppling till näringens administrativa rutiner motiverade turistrådet att även innefatta administrativa moment i systemutvecklingen. Systemet gavs namnet Bok- ser.

Systemet har mycket vida tillämpningsmöjligheter för produkter och tjänster av skilda slag: D bokning av stugor, stugbyar och hotell transporter med tåg, buss, flyg och båt biljetter till utflykter och evenemang uthyrning av Sportutrustning liftkort, fiskekort och måltidskuponger turistinformation

DDDDD

Bokser-systemet har utformats så att terminaler skall kunna installeras hos turistbyråer, postkontor, receptioner, resebyråer, rederier och flygbolag både i Sverige och utomlands. Från terminalema skall man enkelt kunna få en överblick över turismutbytet, utföra bokningar och få bekräftelser och resedokument utskrivna.

S verigekampanjer

Samtidigt med denna insats för att skapa elementära förutsättningar för en utveckling av svensk turism vidareutvecklades den långsiktiga kampanjinsats riktad till svenskar som initierats av turistrådets föregångare. I den s k ”Sverige är fantastiskt”-kampanjen framhävdes de stora möjligheterna för turism och rekreation i Sverige som ett alternativ till utlandsresor. Kampanjen syftade även till att aktivera de grupper som av olika skäl ej alls företog rekreationsresor.

Genom turistrådets val av samarbetsparter och samfinansiärer av ”Sverige är fantastiskt”-kampan jen har denna under senare år nått en direkt spridning till i princip alla svenska hushåll. I viss utsträckning har den även spridits i grannländerna.

ST har för sin framtida verksamhet identifierat följande fyra roller.

• Sida 100
•  Original

Kunskapsroll

ST har ansvar för att på den svenska marknaden och på övriga marknader som man bearbetar, upprätthålla kunskap om utbud, efterfrågan, företag och organisationer av större betydelse samt om faktorer som påverkar utvecklingen av svensk turism.

Utvecklingsroll

ST har ansvar för att identifiera väsentliga hinder/möjligheter inom turism i alla led från produktion fram till försäljning och att intressera befintliga företag/organisationer för åtgärder som kan undanröja respektive utnyttja sådana hinder och möjligheter.

Informationsroll

ST har till uppgift att bla via massmedia, kommersiell information, turistbyråer presentera såväl kommersiella som icke-kommersiella semester- alternativ och att upplysa allmänheten om hur man får tag på sådan information.

Som central turistisk organisation skall ST också ansvara för att informera allmänhet, politiker, myndigheter, företag mfl om turismens för— och nackdelar, problem och möjligheter med syfte att bereda väg för turismens utveckling.

Operativ roll

ST skall åta sig projektledar- och finansieringsansvar för utvecklingsåtgärder såsom: EJ förändringar som syftar till att förbättra strukturen inom svensk turism samt utveckla försäljningskanaler utomlands D produktutveckling som inte är lönsam i ett kort perspektiv Cl sammankoppling av marknadsåtgärder från olika företag som på sikt leder till effektivare marknadsbearbetning D upparbetnin g av nya marknader/marknadssegment som inte är lönsamma i ett kort perspektiv.

Till dessa uppgifter tillkommer de som regeringen föreslagit i tidigare nämnd proposition om turist- och rekreationspolitik, dvs bidragsfrågor av skilda slag, utvecklingsarbete i fråga om anläggningar för friluftsliv samt rekrea— tionsfrågor.

9.6. Sammanfattning och slutsatser

Den svenska tjänsteexporten ges statligt stöd från framförallt Sveriges exportråd, Sveriges turistråd, Exportkreditgarantinämnden samt Svensk exportkredit.

Det stöd som ges kan huvudsakligen indelas i kunskapshöjande insatser, marknadsföringsåtgärder, kreditgarantier samt direkt finansiellt stöd.

För att tjänsteföretagens andel av det totala exportfrämjandet skall öka

• Sida 101
•  Original

krävs framförallt större kunskaper om tjänstesektorns betydelse för den totala handeln. Inom Sveriges exportråd finns inga hinder för ett större engagemang i tjänsteexporten. Vissa aktiviteter har redan påbörjats för att förstärka denna inriktning, exempelvis det utbildningsprogram för export- främjandet som Tjut föreslagit.

Sveriges turistråd har sedan bildandet verkat starkt för att framhålla Sverige som turistland både för svenskar och utlänningar. Inriktningen i turistrådets verksamhet, dvs att framhålla turismen som en näring av stor betydelse för sysselsättning och export, måste fortsätta, vilket även framhölls i Tjuts promemoria Tjänsteexport med hemmaleverans (DsUD 1983:6) och bekräftats av regeringens proposition 1983/84:145.

EKN ger i viss utsträckning garantier även vid export av tjänster, framförallt till byggentreprenadföretagen. Dock begränsar EKNs förordning garantigivningen till tjänsteexportörer inom vissa områden. Garantier till varuexporterande företag begränsas ej på samma sätt. Vissa garantiansök- ningar från tjänsteföretag har därför, med hänvisning till förordningen, fått avslås. Tjut finner det olämpligt att vissa tjänsteområden diskrimineras redan i EKNs förordning och föreslår därföri kapitel 15 att en översyn görs av förordningen och skälen till dessa begränsningar.

Det finansiella stöd som, utöver SEK och EKN, ges exportfrämjandet av tjänster bör i första hand gälla kunskapshöjande åtgärder, projektbevakning och marknadsföring exempelvis i form av speciella kampanjer, inbjudningar eller tjänstehandelsseminarier med åtföljande möjligheter till direktkontak- ter mellan företagen.

Direkta finansiella bidrag specialdestinerade till företag inom vissa i förväg angivna branscher är enligt vår mening mindre effektivt. Det bör därför i mesta möjliga mån undvikas.

Tjut menar också att statens exportfrämjande bör ges en vidare innebörd. Stimulans av export sker inte enbart genom att stödja den direkta exportaktiviteten. Minst lika viktigt är att stimulera den svenska resursbasen, dvs skapa förutsättningar för kompetenshöjning och erfarenheter samt ge de svenska företagen utrymme att verka utan allt för mycket detaljstyrning. Den svenska tjänstesektorn utgör så vitala delar av vårt samhälle att offentlig delaktighet i verksamheten ofta betraktas som önskvärd, vilket kan få konsekvenser för tjänsteföretagens internationalisering. Dessa frågor ligger i stor utsträckning på departement och myndigheter som inte primärt har till uppgift att främja svensk handel. Främj andet av svensk tjänsteexport kräver att handelspolitiken i högre grad tillåts prägla olika delar av den svenska tjänstesektorn. Detta berörs närmare i kapitlen 11 och 15.

• Sida 102
•  Original

s;». WW ) ”fl H .r.'

• Sida 103
•  Original

10. Olika länders främjande av tjänsteexport1

Genom arbetet med tj änstehandel inom olika internationella organisationer har nu ett flertal länder börjat studera tjänstehandeln och dess konsekvenser för den nationella och internationella ekonomin. Få har dock aktivt börjat vidta åtgärder för att direkt främja den.

Främjandet kan delas upp i policyarbete och programfrågor. Längst har USA och Storbritannien kommit, två länder med kraftigt positiv tjänsteba- lans.

10.1. Policyarbete

För att få bakgrund till olika ställningstaganden beträffande tjänstehandeln inleds arbetet genomgående med utredningar och analyser. I samband med detta har etablerats olika organisationer för att driva arbetet framåt.

Storbritannien tillsatte redan år 1966 en utredning för att analysera och föreslå åtgärder för att främja tjänsteexporten. ”Committee on Invisible Exports” (COIE) lade fram sitt betänkande år 1968 och därefter permanen- tades kommittén. Den består av representanter för de största tjänstebran- scherna, berörda ministerier och Bank of England och finansieras genom bidrag från privata företag och institutioner. COIEs uppgift är att samordna åtgärderna för att främja brittisk tjänsteexport. Den har i stor utsträckning ägnat sig åt att höja tjänstehandelns status genom att ge information om i vilken utsträckning tjänstesektorn bidrar till landets ekonomi. Storbritan- nien har som gammal sjöfartsnation haft ett positivt tjänstenetto i 200 år. Tjänsterna svarar för 1/3 av exportintäkterna och betalar för halva landets import. COIE är således mest ett policyorgan men arbetar också med vissa programfrågor för tjänsteföretag, framförallt delegationsresor på hög nivå och seminarier. Programfrågorna skötsi huvudsak av British Overseas Trade Board (BOTB), som motsvarar Sveriges exportråd.

USA inkluderade, som tidigare nämnts, tjänstehandeln i sin US Trade Act år 1974. I samband med detta bildades Industry Sector Advisory Committee for Services (ISAC), som är kopplad till Department of Commerce. Därtill finns ytterligare en organisation som har till uppgift att vara rådgivare till regeringen, nämligen Services Policy Advisory Committee (SPAC).

I USA är de privata tjänsteföretagen mycket pådrivande i tjänstehandels- frågor. År 1982 bildades en privat organisation ”Coalition of Service

1Innehållet i detta kapi- tel baseras huvudsakli- gen på de enkätsvar som ambassaderna inkommit med till tjänsteexportut— redningen (se kapitel 1).

• Sida 104
•  Original

Industries”, som består av ett 30-tal aktiva företag. Syftet med organisatio- nen är att åstadkomma ökad medvetenhet om tjänstefrågor, likartade förhållanden och villkor för servicehandeln som för varuhandeln samt att vara en länk mellan politiker och näringsliv.

År 1982 bildades inom Department of Commerce en särskild enhet för tjänstefrågor, ”Office of Service Industries”, för att arbeta med policy- och främjandefrågor. Policyarbetet har främst varit inriktat på att reducera handelshinder, medan det konkreta exportfrämjandet inneburit mässor, utställningar, seminarier av work-shop-typ och delegationsresor.

Förutom dessa finns i USA ytterligare ett stort antal organisationer som studerar, analyserar och driver tjänstehandelsfrågorna framåt.

Även utanför USA och Storbritannien har arbete med utredningar och policyfrågor beträffande tjänsthandeln påbörjats.

I Frankrike har planministern, inom ramen för den IX:e långtidsplanen, tillsatt en särskild arbetsgrupp med uppgift att belysa vissa frågor rörande tjänstehandeln. Analysen är främst inriktad på branschanalyser av transpor— ter och försäkringar. Även inom turismen har ett antal studier gjorts. Statsmaktemas syn på tjänsteexporten är ännu ej klarlagd. Man vill göra ytterligare noggranna och genomgripande analyser innan man är beredd till mer långtgående slutsatser och liberaliseringsförhandlingar.

Canada tillhör de länder som har ett negativt tjänstenetto. Där tillsattes år 1981 en grupp för att studera tjänstehandeln i syfte att bilda underlag för en kanadensisk syn på frågorna. Detta mot bakgrund av de allt intensivare diskussionerna inom OECD och senare GATT och UNCTAD. Därtill ställer USA krav på bilaterala liberaliseringsavtal med Canada. Gruppen kom år 1982 med en rapport ”Task Force on Trade in Services”. Dessutom har ett antal statistikstudier gjorts för att förbättra bedömningsunderlaget.

I Japan har finansministeriet tillsatt en grupp för att studera den strukturella förändringen av den japanska ekonomin och de politiska implikationerna. Denna grupp använder begreppet ”softnomization” för att beskriva övergången till tjänstesamhälle.

Studier om tjänstehandel har även gjorts i Västtyskland (Die Internatio- nale Verflechtung des Dienstleistungssektors, Deutsches institut fiir wirt- schaftsforschung), Norge (om statlig tjänsteexport, Systemeksportutvalget) och Danmark (A study of Trade in Services: Some Theoretical Considera- tions and Trends in Denmark*s Trade in Services in the 19705).

10.2. Programfrågor

Beträffande konkreta exportfrämjande åtgärder har de flesta i-länder utarbetat ett system för exportfrämjande med betoning på finansieringsfrå- gor. Detta system innehåller framförallt subventionerade lån och exportkre— diter, exportkreditgarantier, blandade krediter och annan finansiering via biståndet. Biståndet används i ett flertal länder för att gynna den egna exporten av konsulter och systemcxport. Exempelvis fransmännen strävar att i sina bilaterala samarbetsprotokoll inkludera "feasibility studies” och konsultarbete. Dessutom ges ofta bilateralt bistånd i form av konsultfonder där användningen är bunden till givarlandet. Även multilateralt bistånd

• Sida 105
•  Original

används för konsultexport i form av bidrag till ”Technical assistant funds” inom olika utvecklingsbanker.

Förutom finansieringshjälp anordnas i de flesta i-länder mässor, utställ- ningar, delegationsresor och seminarier för att hjälpa exportföretagen. Dessutom tillhandahåller olika offentliga organ rådgivning, marknadsinfor- mation, bibliotek med statistik och annan för handelsfrågor relevant information.

Denna typ av främjande används eller kan användas även för att främja tjänsteexport. Inte något land har dock utarbetat ett speciellt program för detta ändamål. Snarast finns en tendens att hålla isär främjandet för varu- respektive tjänsteexport avseende policyfrågor, men ha ett gemensamt främjande vad avser programfrågor. Arbetet avseende program- och finan- sieringsverksamhet går snarast ut på att göra de olika insatserna kända för tjänsteföretag och öka möjligheterna för dessa att utnyttja det som står till buds.

Det finns dock i ett flertal länder olika former av stöd för enskilda delar tjänstesektorn. Det avser då främst konsultexport, projektexport, avkast- ning på kapital (direktinvesteringar utomlands) och turism.

Konsultexport

Den övervägande delen av det existerande tjänsteexportfrämjandet synes inriktat på att stödja export av konsulttjänster.

I många länder har konsultföretagen slutit sig samman för att gemensamt gå ut och sälja sitt konsultkunnande på exportmarknaden. Exempel på dessa är Norconsult i Norge, Engineering Consulting Firms Association (ECFA) i Japan, NEDECO i Nederländerna samt ABETEXi Frankrike. I Frankrike finns även inom industriministeriet en särskild enhet som har till uppgift att främja tjänsteproduktionen och handeln med tjänster avseende konsultverk- samhet med anknytning till industrin. I Grekland har ett statligt bolag bildats för att främja export av grekiska konsulttjänster, främst inom byggnadsin- dustrin.

Det direkta statliga stödet till konsultexport utgörs oftast av anbudskost- nadsstöd och stöd till ”prefeasibility” och ”feasibility studies”. Det innebär att staten bidrar med en del (ofta 50 procent) av kostnaden för en studie. Detta bidrag måste betalas igen om anbudet antas.

I Frankrike bistås konsultfirmor, genom Agence pour la cooperation Technique, Industrielle et Economique (ACTIME) i samarbete med det franska exportkreditorganet COFACE, med stöd till projektstudier om projektet överstiger en miljon francs och tillhandahålls utan kostnad för kunden. I princip råder dock återbetalningsskyldighet vid kontrakt. Frans- männen ger också, bl a till konsultfirmor, subventionerade långsiktiga lån via COMEX (högst 70 procent av kostnaden) för att befrämja exportkapaciteten hos företag. Likaså ges finansieringsstöd till investeringar som avser främjande av exporten från bl a tjänsteföretag.

I Japan ges skatterabatter vid export av know-how, patent, licenser, konsulter och andra tekniska tjänster. Avdrag kan således göras med det lägre av 16 procent av kontraktsbeloppet eller 40 procent av vinsten på kontraktet förutsatt att företaget ersätts direkt av en utländsk kund.

• Sida 106
•  Original

Många länder ser det som ytterst viktigt att främja just konsultexport då det ofta fungerar som spjutspets för annan export som entreprenörskontrakt, systemexport och varuleveranser. Olika länders konsultetik avgör graden av direkt eller indirekt bindning till följdexport. Italienarna tillhandahåller (liksom fransmännen via ACT IME) ofta konsulttjänster gratis förutsatt att efterföljande leveranser kan knytas till Italien.

Projektexport

Vissa u-länder efterfrågar på grund av bristande upphandlingsförrnåga hela paket, dvs 5 k turn-key-anläggningar eller systemleveranser med varierande kombinationer av varor och tjänster. Ett flertal länder har aktivt börjat stödja denna typ av export.

De nordiska länderna främjar systemexport genom den Nordiska pro jekt- exportfonden (NOPEF). Stödet kan erhållas både av inhemska företag och inom ramen för gemensamma nordiska projekt.

Japanerna söker via Japan Consulting Institute (JCI) ”poola” japanska industriföretags resurser för att bistå u-länderna vid förstudier av industri- projekt. Upp till 75 procent av kostnaderna för förstudier i u-länderna kan täckas inom ramen för det japanska tekniska biståndet.

Storbritannien bildade år 1980 inom ramen för BOTBs exportfrämjande ”The Projects and Export Policy Division (PEP)” för att som spindeln i nätet integrera och koordinera olika statliga stödåtgärder för att främja stora utländska projekt. Koncentrationen läggs på kontrakt överstigande 25 miljoner pund. PEP administrerar "the Overseas Projects Funds” som används för att stödja konsulter och förstudier som föregår de stora projekten. Medlen används selektivt, dvs enbart när chansen finns att ta hem de stora kontrakten och skall återbetalas vid vunnet kontrakt.

PEP arbetar nära tillsammans med en grupp erfarna näringslivsrepresen- tanter, the Overseas Projects Board, som bidrar med den privata industrins ståndpunkter och ger råd avseende medlens användning.

Inom PEP arbetar också en grupp som bevakar och ger råd angående de internationella, multilaterala projekten som finansieras via Världsbanken och olika FN—organ.

Avkastning av kapital i utlandet

Avkastning av kapital utgör, som tidigare sagts, den största delen av den internationella tjänstehandeln. Tveksamhet råder, exempelvis i Frankrike, i vilken utsträckning utlandsinvesteringar bidrar till ett positivt tjänstenetto. Ändå är det Frankrike som mest aktivt stödjer utlandsinvesteringar. Bl a ges där skattelättnader och subventionerade lån för att främja utlandsetablering- ar av mindre franska exportföretag, förutsatt att de kan bevisa att de under en viss period ökar sin export. Även i Spanien har liberaliseringsåtgärder vidtagits för att främja investeringar i utlandet. I Japan har utlandsinveste- ringarna under senare år ökat mycket kraftigt i omfattning, vilket torde bero på gynnsamma regler för investeringar i utlandet.

• Sida 107
•  Original

Turism

Ett flertal länder med naturliga förutsättningar för turism satsar stora summor för att kunna ta emot turistströmmen. Allt eftersom efterfrågan ökar och delvis ändrar karaktär har även andra länder börjat inse vikten av att satsa på turismen som en exportnäring. Exempelvis Frankrike och Sverige har under senare år studerat turismen och vidtagit åtgärder för att främja den.

103. Sammanfattning och slutsatser

Ännu är det endast ett fåtal länder som aktivt ägnar sig åt att främja tjänsteexporten i sin helhet. Längst fram ligger Storbritannien och USA.

Committee on Invisible Exports i London bildades redan år 1968 och har sedan dess främst sökt sprida kunskap om tjänsteexportens betydelse för ett positivt netto i de utrikes affärerna, dvs ett policyinriktat arbete för att höja tj änstesektorns status. Därtill genomförs en hel del programaktiviteter i form av seminarier och delegationsresor.

USAs arbete kring tj änstehandeln har huvudsakligen inriktats på att verka för ett internationellt förhandlingsarbete i syfte att öka de amerikanska företagens möjligheter att bedriva verksamhet på utländska marknader.

Sverige ligger internationellt sett ganska långt framme i och med att en rad aktiviteter på senare tid kommit igång. Flera utredningar har genomförts av delar av tjänsteexporten och Tjut presenterar nu en generell analys av de villkor som präglar tjänstehandel i sin helhet.

Sverige är även en av de mest aktiva länderna i det internationella förhandlingsarbetet. Detta relativa försprång kan rätt utnyttjat vara av stor vikt för Sveriges framtida tjänsteexport.

Det bör dock konstateras att inget land ännu funnit motiv för ett separat, mer permanent, program för främjande av tjänsteexport. I konkreta aktioner kan det vara en fördel att betona kombinationer av varor och tjänster. Många länder menar dock att det i ett inledningsskede finns fog för att policymässigt betona tjänsteexporten i syfte att öka kunskapen om utbudet och tjänstehandelns speciella villkor. De tjänstehandelsseminarier som Tjut föreslår är en del av en process för att höja medvetenheten om tjänstehandeln. Det är givetvis marknaden som skall avgöra seminariernas innehåll och de kan därför utformas så att de innehåller såväl hårdvara som mjukvara.

Den internationella erfarenheten visar att de länder som ägnat tjänste- handeln störst intresse lägger vikten vid policyarbete. Tjut menar att detta även bör gälla i Sverige. I kapitel 11 och 15 diskuteras närmare hur detta bör ske.

Tjut har också till sitt förslag i kapitel 15 om medel till regeringens disposition inspirerats av det brittiska PEF-systemet.

• Sida 108
•  Original

• Sida 109
•  Original

11. Tjänstesektorns institutionella hemvist

Vi har tidigare påpekat den betydelsefulla roll som tjänstesektorn spelar för den svenska ekonomin. Detta faktum avspeglas till viss del av det inflytande som statsmakterna utövar på stora delar av tjänstesektorn, dels har staten genom departement och myndigheter till uppgift att uppställa regler, utöva tillsyn och kontroll, dels är staten och kommunerna själva aktivt engagerade i direkt tjänsteutövning. Först under senare år har engagemanget kommit att omfatta tjänstesektorns handelsvillkor. Intresset för tjänstesektorns framti- da bidrag till Sveriges exportintäkter är numera relativt stort.

11 . 1 Departementen

Kunskap om t jänstehandelns villkor är avgörande för statens möjligheter att främja svensk tjänsteexport. Frågor av central betydelse för olika tjänste- områdens handelsförutsättningar finns fördelade på flera olika departement. Endast det direkta exportfrämjandet och de internationella handelsförhand- lingarna är samordnat under utrikesdepartementets handelsavdelning.

Villkoren för den största delen av tjänsteexporten, nämligen transporter- na, handläggs av kommunikationsdepartementet. Tjänster vilka utgör ett komplement till industriell verksamhet är en del av industridepartementets arbetsområde. Turismen är underställd jordbruksdepartementet. Av stor betydelse för alla tjänstehandelsföretag är skatte- och valutapolitiken, för vilken finansdepartementet svarar. Även frågor rörande bank- och försäk- ringsrörelse hör hemma på finansdepartementet. Vi har betonat värdet av mindre reglering och ökad entreprenörsanda inom tjänstesektorn, då främst med tanke på den del som idag bedrivs inom offentlig förvaltning, vilket är frågor hemmahörande på civildepartementet. De två största delarna av den offentliga tjänstesektorn, sjukvård och utbildning, tillhör socialdepartemen- tet respektive utbildningsdepartementet

En mängd utredningar har gjorts eller pågår fortfarande för en rad olika branscher och områden som mer eller mindre direkt berör tjänsteexporten. De Tjut närmast kommit i kontakt med är: Serviceföretagen — vägar till utveckling (SOU 1979:74, handelsdepartementet), Statligt kunnande till salu (SOU 1980:23, budgetdepartementet), Näringspolitiska effekter av interna- tionella investeringar (SOU 1983:17, industridepartementet), Kommunalt kunnande — ett stöd för svensk export (SOU 1983:72, kommundepartemen- tet), Exportfrämjande stöd till mindre och medelstora företag (Ds UD

• Sida 110
•  Original

19835, utrikesdepartementets handelsavdelning), Ökad export av energi- teknik (DsI 1983z26, industridepartementet), Svensk byggexport (Ds UD 198412, utrikesdepartementets handelsavdelning), Turism och friluftsliv (SOU 1981:28, 1983:45, jordbruksdepartementet), Områden för turism och rekreation (SOU 1983:14, jordbruksdepartementet), utredningen av vissa problem beträffande Sveriges internationella transporter (SOU 1984:17, kommunikationsdepartementet), valutakommittén (E 1977:03, numera finansdepartementet),banklagsutredningen (Fi 1976:04, finansdepartemen- tet), kommittén med uppdrag att göra en översyn av kreditmarknadens struktur (Fi 1983:06, finansdepartementet), försäkringsverksamhetskom- mittén (E 1979z01, numera finansdepartementet), betalningsbalansdelega- tionen (Fi 1975:02, finansdepartementet), 1980 års företagsskattekommitté (B 1979:13, numera finansdepartementet), utredningen om dataflöden över Sveriges gränser (B 1982:07, numera civildepartementet).

Exemplifieringen kan göras ännu längre och mer detaljerad. Den syftar till att skapa en insikt om de begränsade möjligheter som utrikesdepartementets handelsavdelning f n har att leda och administrera en positiv utveckling av tjänsteexporten. Tjut ser därför inrättandet av en interdepartemental tjänstehandelsberedning som en angelägen åtgärd i syfte att öka förståelsen och samordna konsekvensbedömningama av olika regler och villkor för olika tjänsteområden. Förslag härom läggs i kapitel 15.

11.2. Verk och myndigheter

En mängd olika verk och myndigheter ansvarar funktionellt och/eller för kontroll av skilda t jänstebranscher. Verksamheten är i första hand ämnad att tillgodose inhemsk efterfrågan eller att utöva tillsyn av olika slag. Export- engagemanget inskränker sig ofta till hur myndigheterna skall kunna sälja sitt eget kunnande till utlandet snarare än att skapa ett allmänt gynnsamt klimat för tjänstehandel. Iden mån näringslivets exportvillkor uppmärksammas är det av tradition varuhandeln som beaktas.

Sveriges riksbank och statistiska centralbyrån intar en särställning genom sitt aktiva engagemang för tjänstehandelsstatistiken. Under en lång följd av år ha dessa frågor ägnats utredningsinsatser och utvecklingsarbete bla på uppdrag av betalningsbalansdelegationen.

Inom utredande myndigheter såsom statens industriverk och kommerskol- legium har under senare år inletts utredningsarbete kring tjänstehandeln.

Statliga verk och myndigheter kan spela en viktig roll för tjänsteexporten genom det kontaktnät som etableras med t ex systerorganisationer i andra länder. På vissa marknader kan dessa kontakter vara en värdefull tillgång för näringslivet och företagen kan därmed ges en draghjälp av staten.

En organisation tillskapad för att främja kontakterna med andra länder är Svenska institutet, som är en statligt finansierad stiftelse under utrikesdepar- tementet. Institutets uppgift är att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med andra länder och genom informationsverksamhet i utlandet förmedla kunskap om svenskt samhällsliv. Institutet sprider informationen genom publikationer, filmer, utställningar samt en dokumentationstjänst och besöksservice i Sverige. Dessutom bedrivs en omfattande stipendieverksam-

• Sida 111
•  Original

het både för svenskar till utlandet och för utländska medborgare till Sverige.

I budgetpropositionen för verksamhetsåret 1984/85 (prop 1983/842100 bilaga 5) sägs

"Information om Sverige i utlandet omfattar en mängd olika kontakter och verksamheter. Syftet är att sprida kännedom om det svenska samhället samt väcka intresse och förståelse för svenska lösningar på olika samhällsproblem. Informations- verksamheten gör det möjligt för Sverige att aktivt delta i ett ökat erfarenhetsutbyte mellan olika länder och kulturer. Sverige tillhör ett litet språkområde vilket gör det nödvändigt för det svenska samhället att avsätta tillräckligt med resurser för att främja utbytet av idéer och erfarenheter över gränserna. Det svenska kulturlivet är starkt beroende av kontakter och impulser utifrån. Forskning och vetenskapligt arbete förutsätter ett fritt utbyte av erfarenheter. Ett mångsidigt person- och kulturutbyte bidrar också på sikt till ökad förståelse mellan olika länder och folk. I ett hårdnande klimat blir informationen om Sverige och kontakterna med utlandet en allt viktigare del av svensk utrikespolitik."

I propositionen föreslås nära 39 miljoner kr i anslag till Svenska institutet.

Den 1 januari 1983 inlemmades det dåvarande handelsdepartementets utrikeshandelsenheter med utrikesdepartementet. Ambassader och general- konsulat har med tiden fått allt fler kommersiella uppgifter. Därmed ges nu utrymme för en större integration mellan utrikes- och handelspolitiken, vilket bör kunna avspegla sigi institutets verksamhet. Tjut lägger i kapitel 15 fram ett förslag om hur detta kan ske.

11.3. Företag och branschorganisationer

Som ett stöd för företagens och industrins intressen verkar Sveriges industriförbund. Representanter för förbundet har i olika sammanhang hävdat att det, trots den växande tjänstesektorn, är industriproduktionen som är avgörande för Sveriges framtida ekonomiska utveckling. Industriför- bundet ser sig som representant för den traditionella varuproducerande industrin och tjänstesektorerna har inte i någon nämnvärd omfattning beretts plats inom organisationen. Medlemsorganisationerna utgörs av de traditio- nella industribranscherna och den internationella verksamheten presenteras tex i verkställande direktörens årsberättelse genom en redovisning av handelsbalansen, dvs tjänstehandeln exkluderad.

Ingenjörsvetenskapsakademins (IVA) verksamhet har en inriktning som är av stort värde för Sveriges tjänsteexport. IVA har avtal med ett antal systerorganisationeri andra länder och har också medverkat i uppbyggnaden av den svenska teknisk-vetenskapliga attachéverksamheten i en rad länder. Sedan år 1979 finansieras dock verksamheten av staten, men IVA ingår som en av huvudmännen för verksamheten. Genom denna uppbyggnad av internationella kontaktnät, sina framtidsstudier samt genom den utvärdering av ny teknik och nya teknikområden som görs skapas förutsättningar för utveckling av tjänsteexporten.

Stockholms handelskammare är bildad för att företräda det samlade

• Sida 112
•  Original

näringslivet i Stockholms län och utgör en länk i den svenska och internationella kedjan av handelskamrar. Inom Stockholms handelskam- mare har bildats en särskild serviceföretagsgrupp för att bevaka och företräda serviceföretagens samlade intressen. Syftet med gruppens arbete är att öka kunskaperna om serviceföretagens arbetsvillkor i samhället. Medlemmar är ett antal framgångsrika tjänsteföretag.

Även inom den internationella handelskammarens svenska nationalkom- mitte' pågår ett arbete med att främja och stödja tjänstehandeln. Bl a har inom den permanenta referensgruppen för handelspolitiska frågor särskild uppmärksamhet ägnats åt liberaliseringen av handeln med tjänster. Dess- utom finns särskilda referensgrupper för tele- och datafrågor, försäkrings- frågor och transportfrågor.

Från olika branschsammanslutm'ngar på tjänstehandelns område har ställningstaganden i frågor av betydelse för internationaliseringsarbete och export redovisats i anslutning till olika samhälleliga regleringar, tex från Sveriges redareförening, Svenska bankföreningen, Finansbolagens förening, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges grossistförbund, Serviceby- råernas branschorganisation och Svenska konsultföreningen.

11.4. Fackliga organisationer

På det fackliga området har Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Lands- organisationen (LO) och Privattjänstemannakartellen (PTK) samverkat i en särskild arbetsgrupp för utlandstjänstfrågor. Arbetet har avslutats och resulterat i tre delrapporter som redovisar probleminventering och förslag till åtgärder för att underlätta utlandstjänst.

Även Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Svenska Kommu- nalarbetareförbundet har engagerat sig i tj änstehandelsfrågorna. Kommunal- arbetareförbundet redovisade till kongressen sommaren 1983 en omfattande rapport om den offentliga sektorn innefattande bl a resonemang kring den svenska tjänsteexporten.

Inom TCOs utredningssekretariat pågår ett arbete som speciellt intresse- rar sig för tjänsteexportens sysselsättningseffekter. TCOs intresse för dessa frågor motiveras av att EJ tjänstesektorn och tjänsteexporten skapar sysselsättning som är tjänste-

mannaintensiv El ökad tjänsteexport leder till nya organisationer och nya arbetssätt.

I november 1983 hölls inom ramen för TCOs idékonferenser ett endagssym- posium ”Tjänsteexport — en väg till ökad sysselsättning”.

11.5. Sammanfattning och slutsatser

Långsamt börjar tjänstesektorns betydelse för sysselsättning, produktion och handel att avspegla sig i verksamheten inom olika av staten, företagen och de fackliga organen uppbyggda organisationer. Departement, verk och myndigheter skall i första hand ägna sig åt att styra

• Sida 113
•  Original

och bedriva verksamheten så att inhemska önskemål tillgodoses. Hur regler och praxis påverkar verksamheten för de tjänsteföretag som direkt eller indirekt berörs uppmärksammas dock för lite.

Verksamheten inom tjänstesektorn styrs av ambitioner och prioriteringar inom en rad olika departement och myndigheter samt av kommuner och landsting. I hanteringen av ärendena är det sannolikt att konsekvenserna för tjänstesektorns utrikeshandel får en underordnad betydelse eller inte alls beaktas.

Tjut menar att en insikt hos statsmakterna om hur handelsvillkoren påverkas av de åtgärder som löpande vidtas för att vidmakthålla, justera och bygga ut den svenska samhällsmodellen är den allra starkaste drivkraften för utveckling av svensk tjänsteexport. Konsekvenserna för utrikeshandeln bör alltid vara en viktig del av beslutsunderlaget vid utformningen av politiken i ett så handelsberoende land som Sverige. Ansvaret för att detta sker åligger utrikesdepartementets handelsavdelning. Många ärenden som berör utrikes- handeln når dock inte utrikesdepartementets handelsavdelning därför att handläggande tjänstemän på andra departement inte är medvetna om effekterna.

I de fall utrikeshandeln uppmärksammas så är det den varuproducerande industrins villkor, problem och möjligheter som fokuseras. I utredningsdi- rektiv, författningstext, förarbeten m m lyfts varuhandeln fram medan tjänstehandeln glöms bort. Exempel på detta är regler för investeringsfonds- avsättningar (se avsnitt 2.4), del av valutaregleringen (se avsnitt 14.2), industrifondens verksamhet som genom praxis endast kommit att omfatta industriföretag, uppdrag åt KK (se kapitel 15) samt användningen av löntagarfonder. I många fall är tjänstehandeln inte formellt exkluderad utan kan genom en vid tolkning av begreppet ”industri” omfatta även tjänstefö- retag. I praktiken glömmer man dock ofta tjänsteföretagens särart. Det krävs därför en aktiv bevakning av sådana frågor. Genom allmänt kunskapshöjan- de insatser skulle tjänstehandeln kunna ges större uppmärksamhet.

Tjut föreslår därför i kapitel 15 att en tjänstehandelsberedning inrättas inom utrikesdepartementets handelsavdelning.

Det svenska samhället har en väl etablerad organisationsstruktur såväl inom de politiska och fackliga områdena som inom industri och handel. Trots detta har tjänsteindustrins specifika exportvillkor försummats när alla välorganiserade intressegrupper gett sina meningar till känna. Tjut anser därför det angeläget att den privata näringen bildar en intresseorgarsisation som driver tjänstehandelns policyfrågor och främjar en vidgad kunskap om tjänstehandelns villkor.

Tjut har därför tagit kontakt med företrädare för tjänstehandeln. Följande uppgifter har då angetts för en sådan intresseorganisation: D att skapa medvetenhet om tjänstesektorn som ett nödvändigt inslag i vår framtida handel, både för att bevara varuexportens marknadsandelar och för att erövra nya marknader för såväl varor som tjänster och kombina- tioner därav D att verka för ökad kunskap och förståelse för tjänstehandelns speciella villkor i samverkan med motsvarande organ i andra länder D att bevaka hemmamarknadens utveckling. Den speciella struktur som tjänstesektorn med sitt stora offentliga inslag uppvisar kräver uppmärk-

• Sida 114
•  Original

samhet mot regleringar som hindrar marknadstillträde för både svenska och utländska tjänsteleverantörer. Vikten av reciproka handelsvillkor skall hållas levande för att de svenska tjänsteexportörerna inte skall diskrimineras på sina utlandsmarknader D att följa och ge underlag till de internationella förhandlingarna på området Reaktionen hos tjänsteföretagen har varit positiv och arbetet med en sammanslutning för att främja tjänstehandelns intressen har nu kommit igång.

• Sida 115
•  Original

12. Branschöversikter

I detta kapitel presenteras och struktureras den statistik som idag finns att tillgå gällande näringslivets produktion, sysselsättning, export och import av tjänster. Till näringslivet räknas privata företag samt statliga och kommunala affärsverk och aktiebolag.

I tabell 12.0.1 redovisas olika näringsgrenars andel av näringslivets produktion, sysselsättning och intäkter från utlandet. Av tabellen framgår att de tjänsteproducerande näringarna i allmänhet är betydligt mindre export- inriktade än industrin. I själva verket är det bara samfärdseln som har en exportandel av produktionsvärdet som är jämförbar med den varuproduce- rande industrin. Härigenom blir självfallet de tjänsteproducerande näring- arnas andel av intäkterna från utlandet relativt liten.

Tabell 12.0.1 Sysselsättning, produktion, export för olika näringsgrenar år 1981.

Antal Andel i procent av

syssel— näringslivets

satta _—

1000—ta1 Syssel— Produk— Intäkter

sättning tion från ut—

Näringsgren landet Varuproducerande industri m 111 1 209 42 41 80,3 Byggnadsindustri 314 11 10 0, 9 Handel, hotell, restaurang 586 20 14 1,4 Samfärdsel 300 10 9 9, 6 Banker, försäkringsinstitut 75 3 1 7,1 Bostadsförvaltning 35 1 12 0,1 Uppdragsverksamhet 107 4 4 0,6 övriga tjänster 292 10 6 0.1 Näringslivet, totalt 2 915 100 100 100

Källa: Nationalräkenskaper, Tjänsteenkäten 1981

I tabell 12.0.2 redovisas tjänsteutbytet år 1981 fördelat på olika närings- grenar. De finansiella tjänsterna dominerar i den varuproducerande indust- rin, banker och försäkringsinstitut, vilka är 1981 svarade för mer än 90 procent.

Exporten och importen av reala tjänster domineras av samfärdseln. Samfärdseln svarade år 1981 föri runda tal 70 procent av såväl exporten som för importen.

W

OJ owOHwNNUI NOHHAOOQ

N O Ul

Export av va— ror och reala tjänster i procent av produktions— värdet

• Sida 116
•  Original

Tabell 12.0.2 Näringslivets tjänsteutbyte med utlandet år 1981 fördelat på näringsgren.

Export Import

Finansiella Reals Finansiella Reala

Milj Andel i Milj Andel i Milj Andel i Milj Andel i kr procent kr procent kr procent kr procent Varuproducerande industri m m 3 603 23 1 588 6 4 304 20 3 267 18 Byggnadsindustri 67 0 2 633 10 13 0 1 454 8 Handel 462 3 2 134 8 1 067 5 799 4 Samfärdsel 200 1 17 952 70 440 2 12 433 67 Banker 5 340 34 277 1 9 444 45 72 0 Försäkringsinstitut 5 926 37 — — 5 601 27 — — Uppdragsverksamhet 111 m 105 1 941 4 37 0 520 3 övriga tjänster 112 1 65 0 118 o 21 0 Summa 15 821 100 25 963 100 21 352 100 19 137 100

Källa: Se tabell 4.1

I tabellerna 12.0.3 och 12.0.4 har olika näringsgrenars tjänsteutbyte med utlandet fördelats på transaktionsslag. Av tabellerna framgår att en eller två näringsgrenar ofta svarar för större delen av enskilda transaktionsslag.

När det gäller de finansiella tjänsterna svarar bankerna för större delen av de räntebetalningar mellan Sverige och utlandet som hänför sig till näringslivet. Utdelningar från utlandet tillfaller nästan helt industrin medan utdelningar till utlandet domineras av handeln (utländska försäljningsbolag i Sverige). Royalties, licenser och patent domineras av den varuproducerande industrin. Slutligen svarar försäkringsbolagen helt och hållet för försäkrings- utbytet mellan Sverige och utlandet.

Av de reala tjänsterna är transporter det transaktionsslag som entydigast kan hänföras till en viss näringsgren, nämligen samfärdseln. Vidare finner

Tabell 12.0.3 Export av tjänster år 1981 med fördelning på transaktionsslag och näringsgren. Andelar i procent.

Varupro— Byggnads— Handel Sam— Banker Försäk— Uppdrags— Övriga Summa ducerande industri färd— rings— verksam— tjänster industri sel insti— het m rn Transaktionsslag tut Räntor 20 1 1 1 80 2 0 0 100 Utdelning 87 0 8 1 2 1 0 — 100 Royalties m m 74 0 6 0 — — 9 10 100 Provisioner 10 — 62 5 17 — 6 0 100 Entreprenader, konsulttjänster 19 50 9 8 - — 12 1 100 Annonsering m m 52 — 25 13 — — 10 — 100 Transporter 0 — 2 98 - — 0 — 100 Administration 29 — 24 42 — — 4 — 100 Bidrag, gåvor 11 — 64 26 — - — -— 100 övriga tjänster 24 0 18 28 — - 26 _ 100 Försäkringar — — — — — 100 — — 100 ______________________________. Totalt 12 6 6 43 18 14 2 0 100

Källa: Tj änsteenkäten 1981

• Sida 117
•  Original

Tabell 12.0.4 Import av tjänster är 1981 med fördelning på transaktionsslag och näringsgren. Andelar i procent.

Varupro— Byggnads— Handel Sam— Banker Försäk— Uppdrags— övriga Summa ducerande industri färd— rings— verksam— tjänster . industri sel insti— het in in Transaktionsslag tut Räntor 23 o 4 3 68 o o 0 100 utdelning 38 — 57 o _ — 3 2 100 Royalties m m 68 — 21 0 — — 1 10 100 Provisioner 86 — 13 1 0 _ 0 100 Entreprenader , konsulttjänster 26 48 3 13 — — 6 — 100 Annonsering m m 55 0 20 3 — — 21 0 100 Transporter 0 — 1 99 — — — — 100 Administration 54 — 32 5 — — 8 1 100 Bidrag, gåvor 94 — 6 o — — — — 100 övriga tjänster 31 — 14 27 7 - 19 1 100 Försäkringar — — — — — 100 -— — 100 Totalt 20 4 5 27 28 15 2 0 100 Källa: Tjänsteenkåten 1981 man bl a att inkomster i form av provisioner i första hand tillfaller handeln och bankerna, men även i viss mån den varuproducerande industrin medan provisioner till utlandet nästan helt faller på industrin (ersättning till generalagenter och återförsäljare i utlandet). Exporten av entreprenader och konsulttjänster faller huvudsakligen på byggnadsindustrin, tillverkningsin- dustri mm samt uppdragsverksamhet. Importen av dessa tjänster faller huvudsakligen på varuproducerande industri, byggnadsindustri och samfärd- sel. I tabell 12.0.5 syns att den varuproducerande industrin tillsammans med byggnadsindustrin (som i nationalräkenskaperna ej räknas till tjänstesek- Tabell 12.0.5 Olika nyckeltal år 1981 fördelade på näringsgrenar. Andel Medel— Antal Avkastning på: Export Import av antal företag _— av av BNP anställda 1000—ta1 Totalt Eget tjänster tjänster 1000—tal kapital kapi tal Miljoner Mi ljoner Näringsgren procent procent kr kr Varuproducerande industri in in 32 937 19 7,0 6,7 5 192 7 570 Byggnadsindustri 8 192 9 8,0 30,3 2 700 1 467 Handel, restaurang, hotell 11 420 33 8,2 18, 7 2 595 1 865 Samfärdsel 7 160 6 6,2 4,9 18 152 12 873 Banker 38 0,8 11,0 28,5 5 618 9 516 Försäkringsinstitut 35 0,5 6,0 10,9 5 926 5 600 Uppdragsverksamhet m m 12 88 9 7,0 22, 7 1 045 557 övriga tjänster 5 97 8 15,9 50,4 177 140 ___—___— Näringslivet 78 41 784 40 489

___—___—

Kalla: Andel av BNP: Nationalråkenskaper. Antal anställda, antal företag (alla företag som inte är enmansföretag), avkastning på totalt och eget kapital: Finansstatistik Export, import av tjänster och transfereringar: Tjänsteenkäten

• Sida 118
•  Original

torn) utgör 40 procent av BNP och den privata tjänstesektorn ca 35 procent. Återstoden av BNP härrör således från den offentliga sektorn. Flest antal anställda finns i den varuproducerande industrin samt i handel, restaurang, hotell. Den senare näringsgrenen har också flest antal företag. Störst avkastning på det egna och det kapitalet har bankerna. Den största exporten och importen av tjänster har näringsgrenen samfärdsel, följd av banker, varuproducerande industri och försäkringsinstitut.

I tabell 12.0.6 visas att den varuproducerande industrin har 42 procent av sysselsättningen i näringslivet, 41 procent av näringslivets produktion och 80 procent av de totala exportintäktema. Inom tjänstesektorn har samfärdsel samt banker och försäkringsinstitut största andelen exportintäkter. Den största exporten i procent av produktionsvärdet har den varuproducerande industrin och samfärdsel. Den högsta arbetskraftskostnaden per sysselsatt finns inom banker och försäkringsinstitut medan kapitalstocken per syssel- satt är i särklass högst inom bostadsförvaltningen.

Tabell 12.0.6 Sysselsättning, produktion, export, arbetskraftskostnad per sysselsatt, kapitalstock per sysselsatt för olika näringsgrenar år 1981.

Kapi tal— stock per sys— selsatt

1000—tal kr

377 58 107 421 188

1 607 114 51

Antal Andel i procent av närings— Export av Arbets-— syssel— livets: varor och krafts— satta ___—— reala kostnad 1000— Syssel— Produk— Export— tjänster per sys— tal sätt— tion in— i procent selsatt ning konster!I av produk— 1000—ta1 tionsvår— kr Näringsgren det ______________________—— Varuproducerande industri m m 1 209 42 41 80,3 35,6 86 Byggnadsindustri 314 11 10 0, 9 2, 0 93 Handel, restaurang, hotell 586 20 14 1,4 2,0 76 Samfärdsel 300 10 9 9, 6 33, 4 78 Banker, försäkringsinstitut 75 3 1 7,1 1,1 121 Fastighetsförvaltning 35 1 12 0,1 0,1 77 Uppdragsverksamhet m ln 107 4 4 0,6 3,0 112 övriga tjänster 292 10 6 0,1 0,2 68 Näringslivet, totalt 2 915 100 100 100 20,5 84

* Export av varor och tjänster till utlandet

Källa: Nationalräkenskaper

427

• Sida 119
•  Original

12.1. Varuproducerande industri m m

Branschbeskrivning

Med varuproducerande industri m m avses här: jordbruk, skogsbruk, fiske, gruvor, tillverkningsindustri samt el-, gas-, värme- och vattenledningsverk. År 1981 sysselsattes sammanlagt 1,2 miljoner människor i dessa näringar, vilket motsvarar drygt 40 procent av sysselsättningen i hela näringslivet. Tillverkningsindustrin är den dominerande näringsgrenen. Den sysselsatte år 1981 drygt 900000 personer. Därnäst kommer jordbrukssektorn som sysselsatte drygt 200 000 personer.

Tabell 12.1.1 Varuproducerande industri. Antal sysselsatta år 1981 samt utvecklingen av förädlingsvärde, antal arbetade timmar och förädlingsvärde per timme åren 1970—198L Antal Genomsnittlig procentuell förändring syssel— per år 1970—1981 satta år 1981 Förädlings— Antal Förädlings— 1000— värde i arbetade värde per tal 1975 års timmar timme priser Jordbruk, skogsbruk, fiske 224 -0,2 —4,1 4,3 Gruvor 16 —2,2 —2,7 4,9 Tillverkningsindustri 936 0, 7 -—2, 4 3, 1 El—, gas—, värme— och vattenverk 33 2, 3 0, 3 2, 0 Varuproducerande totalt 1 209 0,8 —2,6 3,3

Käl la: Nati onalräkenskaper

Som framhållits många gånger är gränsen mellan varuproduktion och tjänsteproduktion flytande. Funktioner som forskning, utveckling, planering och projektering, administration, finansiering, marknadsföring, distribu- tion, underhåll och service utgör idag en betydande del av industriföretagens verksamhet. Detta har bl a tagit sig uttryck i att tjänstemännens andel av industrins sysselsättning ökat. När tjänsterna blir mer resurskrävande och specialiserade kan det bli för dyrt för ett enskilt företag att själva hålla sig med kunnandet. Detta gäller givetvis inte minst de mindre företagen. I den mån företagen väljer att köpa tjänster utifrån registreras det i statistiken som tjänsteproduktion. Om däremot tjänsterna produceras av företagets egna anställda registreras de som industriproduktion.

Under 1970-talet har svenska företag i ökad utsträckning deltagit som huvudentreprenörer eller underentreprenörer i s k systemleveranser. Sys- temleveranser kan utgöras av s k nyckelfärdiga fabriker eller stora anlägg- ningsprojekt (kraftverk, bevattningsanläggningar, hamnar, flygplatser etc). Karakteristiskt för sådana projekt är att de består av såväl varor som tjänster.

Systemleveranser uppskattas idag svara för ungefär 10 procent av den

• Sida 120
•  Original

' Aktueut i industripoli- tiken, 1981:1 s 3

totala svenska varuexporten.1 Tjänsteinnehållet i sådana projekt är ofta stort (30—50 procent av det fakturerade värdet).

Utlandsverksamheten

Den samlade varuexporten uppgick år 1981 till 145 miljarder kr, varav 140 miljarder kr utgjordes av industriprodukter. Exporten av industriprodukter svarade år 1981 för drygt 70 procent av de totala valutainkomstema. Ungefär hälften av industrivaruexporten utgörs av verkstadsindustriprodukter. År 1981 utgjorde exporten 33 procent av den varuproducerande industrins produktionsvärde. I flera branscher, för att inte tala om enskilda företag, är exportens andel av produktionen betydligt större.

När utlandsmarknadernas betydelse växer krävs ofta att marknadsföring och service läggs utomlands. Många gånger är det också en fördel att viss tillverkning läggs närmare konsumenterna. De stora svenska industrikon- cernema är därför i högsta grad intemationeIla företag med dotterbolag över hela världen, varav ungefär två tredjedelar är försäljningsbolag. Verksam- heten i Sverige inriktas på forskning och utveckling, tillverkning av mer komplicerade produkter samt på administration av en alltmer geografiskt spridd verksamhet.

Exporten och importen av tjänster fördelad på transaktionsslag

I tabell 12.1.2 redovisas de varuproducerande näringarnas tjänsteutbyte med utlandet enligt 1981 års tjänsteenkät. Intäkterna uppgick till drygt 5 miljarder kr, vilket motsvarar 12 procent av näringslivets tjänsteexport. Importen uppgick till 7,5 miljarder kr, vilket motsvarar 20 procent av näringslivets tjänsteimport.

Större delen av den varuproducerande industrins tjänsteexport med utlandet utgörs av finansiella tjänster (räntor, utdelning, royalties, licenser, patent, bidrag och gåvor). Närmare bestämt svarade de för nära 70 procent av intäkterna och för nära 60 procent av kostnaderna. Räntor och utdelning svarade för drygt hälften av intäkterna och för 45 procent av kostnaderna. Av

Tabell 12.1.2 Den varuproducerande industrin. Export och import av tjänster är 1981 fördelad på transaktionsslag, miljoner kr.

Export Import Räntor 1 399 3 130 Utdelning 1 380 224 Royalties, licenser och patent 795 765 Provisioner 158 1 568 Entreprenader, tekniska konsulttjänster 983 794 Annonsering, reklam, PR 112 336 Persontransporter, researrangemang 1 16 Administration, övriga centrala tjänster 189 258 Bidrag, gåvor 29 185 Övriga tjänster 145 ' 295 Totalt 5 192 7 570

Källa: Tjänsteenkåten 1981

• Sida 121
•  Original

tabellen framgår att skuldräntorna år 1981 översteg intäktsräntoma. Det negativa räntenettot motverkades till stor del av överskottet i utdelningar, dvs den del av avkastningen på aktier som tas hem till Sverige.

Industrins utbyte med utlandet av reala tjänster, dvs prestationer som tar i anspråk reala resurser, var 1981 negativt. Underskottet uppgick till 1,7 miljarder kr.

Verkstadsindustrin svarar för en betydande del av de varuproducerande

näringarnas tj änsteutbyte med utlandet. Fördelningen på transaktionsslag år 1981 redovisas i tabell 12. 1.3.

Tabell 12.1.3 Verkstadsindustri. Export och import av tjänster år 1981, fördelad på transaktionsslag, miljoner kr.

Export Import Räntor 1 073 1 412 Utdelning 728 137 Royalties, licenser och patent 403 340 Provisioner 78 740 Entreprenader, tekniska konsulttjänster 676 499 Annonsering, reklam, PR 22 241 Persontransporter, researrangemang —- 10 Administration, övriga centrala tjänster 135 127 Bidrag, gåvor — 153 Övriga tjänster 51 185 Totalt 3 165 3 844

Källa: Tjänsteenkäten 1981

Sammanfattning

Den varuproducerande industrin svarade år 1981 för cirka 12 procent av näringslivets tjänsteexport och för drygt 20 procent av tjänsteimporten. Större delen av utbytet avser räntor, utdelning, royalties, licenser och patent. De reala tjänsterna svarade bara för en knapp tredjedel av intäkterna och domineras av tekniska konsulttjänster. De reala tjänstemas andel av importen var år 1981 drygt 40 procent. Närmare hälften av tjänsteimporten utgjordes av provisioner.

Den registrerade tjänstehandeln från den varuproducerande industrin utgjordes således huvudsakligen av finansiella tjänster.

12.2 Byggnadsindustri

Branschbeskrivning

Till byggnadsindustrin hör alla företag som huvudsakligen sysslar med byggnads- och anläggningsverksamhet — allt ifrån schaktning och andra grundarbeten till VVS- och elinstallationer m m.

I byggnadsindustrin ingår däremot inte företag som levererar byggnads- material eller maskiner och andra investeringsvaror till byggnadsföreta- gen.

• Sida 122
•  Original

Byggnadsindustrin sysselsatte år 1981 omkring 314 000 personeri Sverige. De tre största svenska byggnadsföretagen Skånska Cementgjuteriet, ABV och BPA sysselsatte år 1981 tillsammans drygt 56 000 personer i Sverige.

Utlandsverksamheten

Byggnadsindustrin var länge en utpräglad hemmamarknadsindustri. Bygg- företagens utlandsverksamhet fick en större omfattning först under 1970- talet i samband med att byggandet i Sverige minskade. Att bygga i utlandet var ett sätt att kompensera nedgången i den inhemska efterfrågan. Tyngdpunkten i utlandsbyggandet låg till en början i de nordiska länderna, Östeuropa och Sovjet. Det verkliga uppsvinget kom emellertid under senare hälften av 1970-talet när OPEC-ländema i Mellersta Östern satsade på stora anläggningsprojekt. Under de senaste åren har byggexporten till främst de nordafrikanska länderna ökat. År 1981 uppgick det fakturerade värdet av de svenska byggnadsentreprenöremas utlandsverksamhet till 4 miljarder kr. Av denna summa svarade projektet i Europa för 20 procent och projekt i Mellersta Östern och Afrika för vardera 30 procent.

De utomlands verksamma svenska byggföretagen måste i stor utsträckning söka sig till u-länder, eftersom det är svårt att etablera sig i länder som har en välutvecklad inhemsk byggnadsindustri. Utlandsverksamheten är förenad med stora risker, bl a störningar vid leveranser av material och utrustning, förseningar i betalningarna av kontraktsenligt förskott och månadsbetalning- ar, valutakriser och politiska risker. I gengäld är vinstmarginalema på utländska projekt ofta avsevärt större än på svenska projekt.

Sedan mitten av 1970-talet har 15—20 svenska byggföretag varit verksam- ma utomlands. Antalet förefaller dock att ha minskat år från år. De flesta av företagen har relativt små engagemang utomlands. Detta avspeglas i tabell 12.2.1 där det framgår att tjänsteexportens (dvs utlandsentreprenademas) andel av omsättningen år 1981 för företag med minst 20 anställda i genomsnitt bara uppgick till knappt 4 procent. I själva verket är det bara ett par av de svenska byggföretagen som idag har utlandsverksamhet i större omfattning, nämligen Skånska Cementgjuteriet och ABV. I dessa företag svarade utlandsfaktureringen år 1982 för 20—25 procent av omsättningen.

Tabell 12.2.1 Byggnadsindustri. Antal företag, antal anställda och tjänsteexport som andel av omsättningen år 1981.

Antal Antal Tj änsteex— företag anställda port 1 pro— cent av om—

sättningen Samtliga företag 8 621 192 209 2,5 Företag med minst 20 anställda 1 144 146 765 3,7 Företag med minst 20 anställda med tjänsteexport enligt tj änsteenkäten 1981 13 44 602 11,2

Källa: Finansstatistiken, Tjänsteenkäten 1981

Endast en del av kontraktsumman för ett utlandsprojekt utgörs av export från byggnadsindustrin. Vanligen är endast en mindre del av de utlandsan-

• Sida 123
•  Original

ställda svenskar. Från Sverige rekryteras huvudsakligen tekniker, ekonomer och ibland specialarbetare. De senare tjänstgör ofta som instruktörer för den utländska arbetskraften. Den centrala organisationen i Sverige bistår dock utlandsprojekten med konstruktioner, inköp, transporter, personalservice osv. En betydande del av det fakturerade värdet används för inköp av tjänster, byggnadsmaterial och maskiner. Ofta utnyttjar byggföretagen sina svenska underleverantörer. Enligt uppgifter från SCB svarade inköp av tjänster, underentreprenader och byggmaterial från Sverige under åren 1979—1982 i genomsnitt för 35 procent av nedlagda kostnader i utlandspro- jekt. Då är inte maskiner medräknade.

Exporten och importen av tjänster fördelad på transaktionsslag

Byggnadsindustrins tjänsteexport uppgick år 1981 till 2,7 miljarder kr och dess tjänsteimport till 1,5 miljarder kr. Detta motsvarar nära 7 procent av näringslivets intäkter och nära 4 procent av dess kostnader avseende tjänster. Såväl intäkter som kostnader utgörs så gott som helt av entreprenader, vilket framgår av tabell 12.2.2. I entreprenadernas exportvärde ingår kostnader för varor och tjänster som köps i utlandet samt kostnader för både den svenska och den utländska arbetskraften då dessa bokförs på det svenska företaget. Lönerna för den utländska arbetskraften liksom för utländska underentrep- renörer bokförs som import av entreprenadtjänster. Om verksamheten drivs i konsortieform eller om ett lokalt bolag har bildats registreras endast nettot av exporten och importen av tjänster och i vissa fall endast utdelningen från det lokala bolaget.

Tabell 12.2.2 Byggnadsindustri. Export och import av tjänster är 1981 fördelad på transaktionsslag, miljoner kr.

Export Import Räntor 59 13 Utdelning 5 — Royalties, licenser, patent 3 — Entreprenader, tekniska konsulttjänster 2 630 1 451 Annonsering, reklam, PR — 3 Övriga tjänster 3 — Totalt 2 700 1 467

Källa: Tj ånsteenkäten 1981

Sammanfattning

Även om de svenska byggföretagens utlandsverksamhet ökat är byggnads- industrin främst en hemmamarknadsindustri. Endast för några av de största byggföretagen svarar utlandsentreprenaderna för någon betydande del av verksamheten. Utlandsverksamhet är förenad med stora risker och svårig- heter, vilket delvis torde förklara att färre företag arbetar utomlands idag än vid mitten av 1970-talet. Samtidigt har emellertid den totala volymen ökat, vilket innebär att utlandsverksamheten koncentrerats.

• Sida 124
•  Original

Export från den svenska byggnadsindustrin utgör bara en mindre del av utlandsprojektens fakturerade värde. Större delen av de anställda i utlandet är utländsk arbetskraft. En betydande del av projektkostnadema utgörs av tjänster, underentreprenader, byggnadsmaterial och maskiner som upp— handlas utanför byggnadsindustrin. En del av dessa inköp görs i Sverige. Härigenom skapas sysselsättning och export i näringar utanför byggnadsin- dustrin.

12.3 Varuhandel

Branschbeskrivning

Varuhandeln är den förmedlande länken mellan konsumenterna och producenterna. I distributionen ingår lagerhållning, transporter, marknads- föring och administration. Detaljhandeln säljer varor direkt till hushållen, medan partihandeln sköter försäljningen till detaljhandeln och distributio- nen av insatsvaror och investeringsvaror till näringslivet. I statistiken klassificeras all importverksamhet som partihandel. Antalet anställda inom varuhandeln uppgick år 1981 till närmare 520000 personer.

I tabell 12.3. 1 redovisas uppgifter från finansstatistiken över antal företag, antal anställda och tjänsteexportens andel av omsättningen inom varuhan- deln. Tjänsteexportens andel av omsättningen är mycket låg. Siffrorna i tabellen är emellertid ej direkt jämförbara. Om man räknar med att handelsmarginalerna utgör 5 procent av omsättningen blir exportens andel räknat på marginalerna i genomsnitt 10 procent för samtliga företag, 2 procent för företag med minst 20 anställda samt 10 procent för företagen i tjänsteenkäten 1981 med minst 20 anställda. Exportandelen är således högre för de minsta företagen.

Tabell 12.3.1 Varuhandel. Antal företag, antal anställda och tjänsteexportens andel av omsättningen år 1981.

Antal Antal Tj äns teex— företag anställda port 1 pro— cent av om—

sättningen Samtliga företag 29 796 381 594 0,5 Företag med minst 20 anställda 2 082 264 414 0,1 Företag med minst 20 anställda med tjänsteexport enligt tjänsteenkäten 1981 94 39 713 0,5

Källa: Finansstatistiken, Tjänsteenkäten 1981

Utlandsverksamheten

Det är främst företagen inom partihandeln som har någon betydelse för exporten och importen av tjänster. Där ingår bl a handelsföretag som A Johnson & Co, Ekman & C0 och Gadelius, de multinationella oljebolagens svenska dotterbolag, OK, Svenska petroleum liksom försäljningsbolag som

• Sida 125
•  Original

är knutna till svenska och utländska industriföretag. Här ingår även många små företag som är verksamma med importvaruförmedling. Detaljhandeln har i allmänhet inte något nämnvärt utbyte med utlandet, bortsett från att utlänningar nyttjar svenska butiker (vilket registreras som resevaluta). Vissa stora detaljhandelskedjor (t ex Saba, KF, ICA) importerar dock själva sina varor, vilket bidragit till att handelshusens importverksamhet minskat. Några svenska företag inom detaljhandeln, tex Ikea2 och Hennes & Mauritz, har butiker och varuhus utomlands. Sådana etableringar avspeglar sig i tjänstehandelsstatistiken t ex i form av utdelningar samt ersättning för administrativa tjänster inom koncernen.

Exporten och importen av tjänster fördelat på transaktionsslag

Varuhandelns tjänsteutbyte med utlandet redovisas i tabell 12.3.2. Intäkter- na uppgick till 2,6 miljarder kr, vilket motsvarar 6 procent av näringslivets tjänsteexport. Provisioner och tekniska konsulttjänster svarade tillsammans för 60 procent av intäkterna. Som provisioner räknas handelsmarginalerna i de företag som ägnar sig åt internationell varuhandel.

Kostnaderna uppgick år 1981 till sammanlagt 1,9 miljarder kr, vilket var 5 procent av näringslivets tjänsteimport. Drygt hälften av kostnaderna avsåg räntor, utdelningar och royalties m m. Provisioner svarade bara för 13 procent.

Tabell 12.3.2 Varuhandel. Utlandstransaktioner år 1981, miljoner kr.

Export Import Räntor 94 484 Utdelning 128 334 Royalties, licenser och patent 66 237 Provisioner 1 009 234 Entreprenader, tekniska konsulttjänster 494 90 Annonsering. reklam, PR 53 124 Persontransporter, researrangemang 0 3 Varutransporter 311 65 Administration, övriga centrala tjänster 158 152 Bidrag. gåvor 173 11 övriga tjänster 110 132 Totalt 2 595 1 865

Källa: Tjänsteenkäten 1981

Sammanfattning

Varuhandeln genererade år 1981 intäkter på 2,6 miljarder kr och kostnader på 1,9 miljarder kr. Detta motsvarar 6 respektive 5 procent av näringslivets tjänsteexport och import. Provisioner (dvs handelsmarginaler) och tekniska konsulttjänster svarade för 60 procent av intäkterna, Det är främst partihandeln som har någon betydelse för tjänstehandeln. Däri ingår handelshusen, de multinationella oljebolagens svenska dotterföretag, för- säljningsbolag knutna till svenska och utländska industriföretag samt småföretag verksamma med importvaruförmedling.

2 Ikea-gruppen ägs dock ej av något svenskt Ikea- bolag

• Sida 126
•  Original

12.4 Samfärdsel samt post- och televerk

12.4.1 Samfärdsel

Branschbeskrivning

Samfärdsel består av branscherna landtransporter, sjötransporter, lufttrans- porter samt transportförmedlings- och lagringsrörelse. År 1981 var enligt nationalräkenskaperna omkring 209 000 personer sysselsatta inom samfärd- seln. Detta motsvarar 7 procent av den totala sysselsättningen i de tjänsteproducerande näringarna.

Landtransporter är den dominerande branschen inom samfärdseln. Här sysselsattes år 1981 enligt finansstatistiken 107 000 personer. Landtranspor- ter omfattar person- och godsbefordran på järnväg och landsväg samt vissa kompletterande tjänster såsom biljettförsäljning o dyl. Vidare ingår uthyr- ning av bilar och bussar med eller utan förare, bilbärgning samt tillhanda- hållande av parkeringsplatser och garage. Slutligen ingår också transporter i rörsystem, tex olje- och gasledningar.

Det största företaget i landtransportnäringen är Statens järnvägar (SJ) (moderbolaget), som har närmare 40 000 anställda.

Sjötransportnäringen sysselsatte år 1981 enligt finansstatistiken omkring 21 000 personer. Här ingår person- och godsbefordran med fartyg och båtar, uthyrning av fartyg eller båtar för yrkesmässig trafik, stuveriverksamhet, tillhandahållande av hamn eller kajanläggning, bogsering och andra till sjöfarten anknutna tjänster. Bland Sveriges mest betydelsefulla rederier finns Transatlantic, Johnson Line, Stena AB, Walleniusrederierna och Saléninvest AB.

Luftfartsnäringen sysselsatte år 1981 enligt finansstatistiken omkring 12 000 personer. I branschen ingår person-, post- och godsbefordran med flygplan samt flygplatstjänster och andra stödtjänster inom luftfarten. De största företagen inom luftfarten är SAS, Scanair och Linjeflyg.

I näringsgrenen transportförmedlings- och lagringsrörelse sysselsattes år 1981 enligt finansstatistiken omkring 19 000 personer. Här ingår resebyrå- verksamhet samt lagrings— och magasineringsverksamhet. Branschen domi- neras av speditionsföretagen. De största speditörerna är ASG, Bilspedition och Scansped, vilka tillsammans har uppemot 10 000 anställda.

Tabell 12.4.1a Landtransporter. Antal företag, antal anställda och tjänsteexportens andel av omsättning år 1981.

Antal Antal Tjänsteex— företag anställda port 1 pro— cent av om— sättningen Samtliga företag 5 224 107 381 1,9 Företag med minst 20 anställda 455 85 165 2,2 Företag med minst 20 anställda med tjänsteexport enligt tjänsteenkäten 1981 16 40 970 7,1

Källa: Finansstatistiken, Tjänsteenkäten 1981

• Sida 127
•  Original

Expertens andel av omsättningen är speciellt hög inom sjöfartsnäringen, vilket framgår av tabell 12.4.1b. Här uppgick exportandelen år 1981 för samtliga företag i finansstatistiken till i genomsnitt drygt 70 procent. Motsvarande andel för lufttransporterna var omkring 35 procent, för transportförmedlings- och lagringsrörelse 17 procent och för landtranspor- terna bara 2 procent.

Tabell 12.4.lb Sjötransporter. Antal företag, antal anställda och tjänsteexportens andel av omsättningen år 1981.

Antal Antal Tjänsteex— företag anställda port i pro— cent av om— sättningen Samtliga företag 300 21 401 71,7 Företag med minst 20 anställda 87 20 486 71,9 Företag med minst 20 anställda med tjänsteexport enligt tjänsteenkäten 1981 — _ _

Källa: Pinansstatistiken, Tjänsteenkåten 1981

Anm: vissa uppgifter ej tillgängliga på grund av sekretess

Tabell 12.4.lc Lufttransporter. Antal företag, antal anställda och tjänsteexportens andel av omsättningen år 1981.

Antal Antal Tj änsteex— företag anställda port i pro— cent av om— sättningen Samtliga företag 46 11 852 34,2 Företag med minst 20 anställda 11 11 612 35,0 Företag med minst 20 anställda med tjänsteexport enligt tjänsteenkäten 1981 5 11 424 37,8

Källa: Finansstatistiken, Tjänsteenkäten 1981

Tabell 12.4.1d Transportförmedlings- och lagringsrörelse. Antal företag, antal anställ- da och tjänsteexportens andel av omsättningen år 1981.

Antal Antal Tjänsteex— företag anställda port i pro— cent av om— sättningen Samtliga företag 599 18 987 17,2 Företag med minst 20 anställda 105 16 186 16,8 Företag med minst 20 anställda med tgänsteexport enligt tjänsteenkäten 1981 33 11 941 25,5

Källa: Finansstatistiken, Tjänsteenkäten 1981

• Sida 128
•  Original

Utlandsverksamheten

Exporten av transporttjänster domineras av sjöfarten. Av samfärdselns samlade intäkter från utlandet år 1981 på drygt 8 miljarder svarade rederierna för drygt 13 miljarder kr. Sjöfarten är i själva verket en av de mest exportinriktade näringarna. Under senare delen av 1970-talet har den svenska handelsflottan emellertid skurits ned kraftigt. Under åren 1975—81 såldes fartyg på sammanlagt 3,8 miljoner bruttoton, vilket motsvarar mer än hälften av handelsflottans tonnage när den var som störst är 1975. I motsats till den svenska handelsflottan har världshandelsflottan ökat stadigt under 1970-talet, vilket medfört att Sveriges andel av denna minskat från 2,3 procent till 0,9 procent mellan 1975 och 1981. En betydande del av de svenska rederiernas bruttointäkter seglas numera in med tidsbefraktade utländska fartyg. År 1981 kom ca 40 procent av rederiernas intäkter från förhyrda fartyg.

Den svenska handelsflottan används bara i liten utsträckning för transpor- ter till och från Sverige. Bara 20 procent av inklarerade lastfartygi direkt fart mellan Sverige och utlandet var år 1981 svenska. Svenska lastfartyg sysselsätts främst i sjöfart mellan ”tredje länder”. Sådan sjöfart svarar för ungefär 80 procent av rederiernas bruttofraktintäkter.

Lastfart (linjefart, bulklast och oljelast) svarade år 1981 för 70 procent av rederiernas bruttointäkter, passagerartrafik för 11 och tidshyror för 16 procent.

Till sj öfartsnäringen räknas också uthyrning av borriggar, bostadsplattfor- mar och servicefartyg som används vid utvinning av olja till havs. Ett antal företag, bla några rederier, har under senare år engagerat sig i denna verksamhet.

Landtransportnäringen är huvudsakligen sysselsatt med inhemska trans- porter. SJs viktigaste utlandslinje har sedan länge varit malmtransporterna mellan Kiruna och Narvik. När det gäller utrikes persontransporter har flyget expanderat på järnvägarnas bekostnad. Under senare år har emellertid godstrafiken per järnväg till kontinenten ökat, från 3,6 miljoner ton år 1970 till 4,9 miljoner ton år 1981. Utlandstrafiken med lastbil började på allvar under 1960—talet. Trafiken till de nordiska länderna och de västeuropeiska länderna dominerar. På senare år har emellertid trafiken utsträckts till Sovjet, Östeuropa och Mellersta Östern.

För luftfarten dominerar persontransporterna. Exporten av luftfartstjäns- ter uppgick år 1981 till 2 miljarder kr.

Transport och researrangemang som förmedlas till kunder i utlandet av speditionsföretag och resebyråer motsvaras i tjänstebalansen av provisioner, dvs ersättning för förmedlingstjänsten.

Exporten och importen av tjänster fördelad på transaktionsslag

Samfärdseln svarar för en betydande del av tjänsteutbytet med utlandet. År 1981 uppgick de totala intäkterna till drygt 18 miljarder kr. Kostnaderna uppgick år 1981 till nära 13 miljarder kr. Samfärdseln svarade därmed för inte mindre än 40 procent av näringslivets tjänsteexport och för 30 procent IV tjänsteimporten.

• Sida 129
•  Original

I tabell 12.4.2 redovisas exporten och importen av tjänster är 1981 fördelad på transaktionsslag. Omkring 90 procent av såväl intäkterna som utgifterna avsåg transporttjänster. Exporten av transporttjänster utgörs nästan helt av varutransporter. När det gäller importen är varutransportemas dominans inte lika stor. En betydande del av importen av varutransporter utgörs av rederiernas hyror för tidsbefraktade fartyg.

Tabell 12.4.2 Samfärdsel. Utlandstransaktioner år 1981, miljoner kr.

Export Import Räntor 107 436 Utdelning 19 1 Royalties, licenser och patent 3 2 Provisioner 85 11 Entreprenader, tekniska konsulttjänster 438 382 Annonsering, reklam, PR 27 18 Persontransporter, researrangemang 1 958 3 694 Varutransporter 15 000 8 041 Administration, övriga centrala tjänster 274 23 Bidrag, gåvor 71 I övriga tjänster 169 264 Totalt 18 152 12 873

Källa: Tjänsteenkäten 1981 och Sjöfartsstatistik

I tabell 12.4.3 redovisas tjänsteutbytet med utlandet år 1981 för några av branscherna inom samfärdseln.

Sjöfartsnäringens intäkter från utlandet uppgick år 1981 till drygt 13 miljarder kr och kostnaderna till 8,5 miljarder kr. Sjöfartsnäringen skapade år 1981 ett nettoinflöde av valuta på 4,6 miljarder kr. Detta netto är dock inte direkt jämförbart med det sk sjöfartsnettot3 som ofta används som ett mått på sjöfartens bidrag till bytesbalansen. Sjöfartsnettot uppgick år 1981 till 5 miljarder kr. Skillnaden är främst att biljetter och researrangemang ingår här men ej i sjöfartsnettot. Näringen transportförmedlings- och lagringsrörelse hade år 1981 ett balanserat tjänsteutbyte med utlandet. Närmare bestämt uppgick såväl intäkterna som kostnaderna till drygt 2 miljarder kr. Intäkternas respektive kostnadernas fördelning på transaktionsslag skiljer sig dock åt. Sålunda svarade varutransporter för tre fjärdedelar av intäkterna medan kostnaderna så gott som helt avsåg persontransporter.

Tabell 12.4.3 Samfärdselns utlandstransaktioner år 1981 fördelade på olika branscher.

Export Andel Import Andel Bransch Milj kr procent Milj kr procent Landtransporter 464 3 454 4 sjötransporter 13 157 72 8 512 66 Lufttransporter 2 062 11 1 617 13 Transportförmedlings— och lagringsrörelse 2 469 14 2 290 18 Samfärdsel, totalt 18 152 100 12 873 100

Källa: Tjänstehandelsenkäten 1981 och sjöfartsstatistik

3Sjöfartsnettot = Brut- tointäkter i utrikes fart ./. Rederiemas kostna- der i utlandet ./. passa- gerarbiljetter i utrikes- fart erlagda i svenska kr + utländska fartygs utgifter i Sverige

• Sida 130
•  Original

12.4.2 Post och telekommunikationer

År 1981 var enligt nationalräkenskaperna drygt 90 000 personer sysselsatta inom post och telekommunikationer. För verksamheten svarar två statliga affärsverk: postverket och televerket.

Postverkets huvuduppgift är att svara för landets postservice, inklusive betalningsförmedling via postgirot. Postgirot hänförs dock i nationalräken- skaperna till banknäringen. För postutväxling med utlandet samarbetar postverket med postförvaltningarna i andra länder.

Televerkets verksamhetsområde är telekommunikation inklusive telean- knutna informationssystem för tal, text och bild. Telefonin dominerar verksamheten, men under senare år har text- och datakommunikation samt larmrörelsen expanderat. Den tekniska utvecklingen har inneburit att gränsen mellan talkommunikation och andra teleanknutna informationssys- tem efter hand blivit mindre skarp. Tyngdpunkten i televerkskoncernens verksamhet kommer därför successivt att förskjutas mot sammansatta kommunikationssystem där tal, data och bild integreras.

Postverkets och televerkets utlandstransaktioner är i detta sammanhang blygsamma. År 1981 uppgick intäkterna från utlandet till drygt 300 miljoner kr och kostnaderna till drygt 400 miljoner kr.

Sammanfattning

Samfärdseln bidrog år 1981 med ett positivt inflöde av valutor på 5,3 miljarder kr, varav sjöfarten svarade för 4,6 miljarder kr. En väsentlig del av de svenska rederiernas bruttointäkter seglas numera in med tidsbefraktade utländska fartyg. År 1981 kom ca 40 procent av rederiernas intäkter från förhyrda fartyg. Importen av varutransporter utgörs till betydande del av rederiernas hyror för dessa fartyg. Endast 20 procent av inklarerade fartyg i direkt fart mellan Sverige och utlandet var år 1981 svenska. Svenska lastfartyg sysselsätts till 80 procent i sjöfart mellan "tredje länder."

Även om sjöfartens betydelse minskat under 1970-talet svarar den alltjämt för en betydande del av näringslivets tjänsteutbyte med utlandet. Närmare bestämt utgjorde intäkter av sjötransporter år 1981 omkring 30 procent av näringslivets totala tjänsteexport och för nära hälften av den reala tjänsteexporten.

Intäkterna från utlandet till post- och televerket understeg år 1981 kostnaderna med ca 100 miljoner kr.

12.5 Banker och försäkringsbolag

12.5.1 Banker

Branschbeskrivning

Till kreditväsendet hör förutom affärsbanker, sparbanker och föreningsban- ker, hypoteksinstitut, kreditbolag, finansbolag, investmentbolag m fl. Sys- selsättningen uppgick år 1981 till närmare 55 000 personer.

• Sida 131
•  Original

Bankernas viktigaste uppgift är att slussa finansiella resurser från sektorer med överskott på sparande till sektorer med underskott. Men bankerna utför också en rad andra tjänster, tex betalningsförmedling, valutatransaktioner, värdepappersförvaltning samt juridisk och ekonomisk rådgivning. Ersätt- ning för dessa tjänster utgår i form av provisioner och avgifter.

Samtliga affärsbanker, postverket och tre stora sparbanker har av riksbanken fått status som valutabanker. Valutabankerna har, vid sidan av riksbanken, ensamrätt att handla med valutor inom landet samt att förmedla betalningar och värdepapperstransaktioner mellan Sverige och utlandet. Villkoren för handeln med valutor anges i det 5 k valutahandelstillståndet. Nettoinnehavet av utländska valutor får placeras i vissa kategorier av utländska värdepapper, som inlåning i utländska banker och som lån till inhemska och utländska företag (med svensk anknytning). Valutabankerna skall även pröva huruvida betalningar får genomföras enligt gällande generella regler eller om betalningarna kräver riksbankens prövning.

Finansbolagen ger krediter till såväl företag som privatpersoner. Av krediter till företag märks finansiell leasing och factoring. Finansbolagens kreditgivning expanderade kraftigt under 1970-talet. Detta berodde delvis på att den tidigare inte reglerades på samma sätt som bankerna, men kanske främst på grund av att finansbolagen kompletterar kreditmarknaden med krediter som i mycket liten utsträckning förekommer i andra institut. Flertalet av de större finansbolagen är knutna till banker, varav tre är särskilt framträdande, nämligen Svenska Finans (Handelsbanken), Finans Scandic (SE-banken) och PKfinans (PKbanken). Dessa tre företag svarar tillsam- mans för nära hälften av kreditvolymen i finansbolagen.

Utlandsverksamheten

Affärsbankernas utlandsverksamhet har ökat i betydelse i takt med näringslivets ökade internationalisering. Bankernas verksamhet i Sverige och utomlands är emellertid strängt reglerad via banklagstiftningen och valutalagstiftningen. Banklagarna innehåller visserligen inget förbud för svenska banker att etablera filialer utomlands, men eftersom valutaregle- ringen förhindrar vissa kapitalrörelser (portföljinvesteringar) mellan Sverige och utlandet förhindras i praktiken sådana etableringart De svenska affärsbankerna kan emellertid få tillstånd av regeringen att köpa aktier i utländska banker eller i utländska företag ”vars ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna". De svenska bankerna har numera ganska omfattande etableringar av dotterbolag och delägda bolag. Ett dotterbolag i utlandet kan inte på samma sätt som en filial för sin utlåning repliera på moderbolagets kapital, vilket är ett hinder i utlandsverksamhe- ten.

Idag har svenska banker intressen i ett tjugotal konsortiebanker och dotterbanker utomlands. Därtill har bankerna minoritetsintressen i utländs- ka banker. Dessutom har bankerna dryga 30-talet representationskontor utomlands.

De svenska affärsbankemas internationalisering motiverades ursprungli- gen främst med att bankerna ville förbättra servicen för de internationellt verksamma svenska industriföretagen och att de önskade få även deras

4Se även resonemanget om bankfilialer i utlan- det i direktiven till kre- ditmarknadskommittén (Dir 198338)

• Sida 132
•  Original

utländska dotterbolag som kunder. I och med att de svenska bankernas upplåning och utlåning i utländsk valuta sedan mitten av 1970-talet ökat har ytterligare ett motiv tillkommit till etableringen på den internationella kreditmarknaden.

Under de senaste åren har också finansbolagens utlandsverksamhet ökat. Än sålänge är denna verksamhet dock koncentrerad till ett fåtal bolag. Dessa finansbolag har för närvarande intressen i ett 40-tal helt eller delvis ägda dotterbolag utomlands. Utlandsverksamheten kan ses som ett led i finansbolagens strävan att ge service åt de internationellt verksamma svenska företagen.

De svenska banklagarna förbjuder i princip utlänningar att bedriva bankrörelse i Sverige. År 1973 fick dock utländska banker möjlighet att efter medgivande av regeringen öppna representationskontor i Sverige. Denna möjlighet har hittills utnyttjats av närmare tjugo utländska banker. Ett representationskontor kan endast förmedla krediter. Kontoren används därför för att knyta kontakter mellan svenska företag och den egna banken eller mellan utländska och svenska företag. Målgruppen torde i första hand vara de svenska multinationella företagen. Sedan våren 1983 gäller även förbud för utländska intressen att förvärva aktier i svenska finansbolag och kreditaktiebolag. Denna lagstiftning rubricerades som interimistisk i avvak- tan på kreditmarknadskommitténs förslag, som väntas under år 1985.

Exporten och importen av tjänster fördelad på transaktionsslag

I tabell 12.5.1 redovisas bankernas tjänsteutbyte år 1981 på transaktionsslag. Totalt uppgick exporten till 5,6 miljarder kr och importen till 9,5 miljarder kr. Bankerna svarade därmed för 13 procent av näringslivets tjänsteexport och för 23 procent av importen av tjänster. Utlandstransaktionerna utgörs praktiskt taget helt av räntor.

Tabell 12.5.1 Banker. Utlandstransaktioner år 1981, miljoner kr.

Export Import Räntor 5 302 9 444 Utdelning 38 — Provisioner 277 1 Övriga tjänster — 71 Totalt 5 618 9 516

Källa: Tjänsteenkäten 1981 och Riksbankens statistiska årsbok 1981

• Sida 133
•  Original

12.5.2 Försäkringsbolag

Branschbeskrivning

Den privata försäkringsnäringen består av försäkringsbolagen och under- stödsföreningarna. År 1981 var drygt 20 000 personer sysselsatta i försäk- ringsnäringen.

Man brukar dela in försäkringsbolagen, med hänsyn till deras verksamhet, i liv- och sjukförsäkringsbolag, skadeförsäkringsbolag och återförsäkrings— bolag.

Försäkringsbolagen verkar ofta i koncerner. De största koncernerna i Sverige (i termer av storleken på förvaltat kapital) är SPP, Skandia och Trygg Hansa. I branschen finns också ett flertal samarbetsavtal. Vid utgången av år 1981 förvaltade ett tjugotal bolagsgrupper eller fristående bolag 98 procent av samtliga försäkringsbolags tillgångar. De fem största bolagen svarade för inte mindre än 79 procent av tillgångarna och 72 procent av premieintäkter- na.

Vid sidan av de svenska bolagen är omkring 20 utländska försäkringsbolag verksamma i Sverige.

Utlandsverksamheten

Försäkringsutbytet med utlandet är i tillväxt. Flera svenska försäkringsbolag bedriver internationell verksamhet i form av återförsäkringar samt direkt eller indirekt försäkring från driftsställen utomlands. Utlandsverksamheten drivs i olika former via agenturer, filialer, dotterbolag eller andelar i utländska bolag. Skandia är den marknadsledande tjänsteexportören på försäkringssidan, men även TryggHansa, Folksam och Ansvar har redovisat ambitioner att öka sin utlandsverksamhet.

Exporten och importen med tjänster fördelad på transaktionsslag

I tabell 12.5.2 redovisas försäkringsbolagens utlandstransaktioner år 1981. Såväl intäkter som kostnader avser så gott som helt försäkringar, vari ingår både premier och utbetalda ersättningar. Försäkringsinstituten svarade år 1981 för 14 procent av näringslivets intäkter från utlandet i form av tjänsteexport samt för 15 procent av kostnaderna.

Tabell 12.5.2 F örsäkringsinstitut. Utlandstransaktioner år 1981, miljoner kr.

Export Import Räntor 161 15 Utdelning 22 — Försäkringar 5 743 5 586 Totalt 5 926 5 601

Källa: Tjänsteenkäten 1981 Sammanfattning

Industrins internationalisering samt Sveriges under senare år ökade finan- siella beroende av utlandet har medfört att bankernas utlandsverksamhet har

• Sida 134
•  Original

ökat. Bankerna svarade ar 1981 för 13 procent av näringslivets tjänsteexport och 23 procent av tjänsteimporten. Även försäkringsbolagen har ett visst utbyte med utlandet, främst i form av återförsäkringar. När det gäller bankerna består utlandstransaktionerna nästan helt av räntor och när det gäller försäkringsbolagen av försäkringar, dvs både premier och utbetalda ersättningar. Försäkringsinstituten svarade år 1981 för 14 procent av näringslivets tjänsteexport och 15 procent av tjänsteimporten.

12.6 Uppdragsverksamhet m rn

Branschbeskrivning

Näringsgrenen uppdragsverksamhet och maskinuthyrningsrörelse omfattar olika slags teknisk och administrativ uppdragsverksamhet, som advokatkon- tor, revisionsbyråer, datamaskincentraler, arkitektföretag, byggkonsultföre- tag, reklambyråer, skrivbyråer, bevakningsbolag etc samt maskinuthyr- ningsrörelse. Omkring 107 000 personer var år 1981 sysselsatta i uppdrags- verksamhet, vilket motsvarar knappt 4 procent av antalet sysselsatta i näringslivet. Uppdragsverksamheten utmärker sig bl a såtillvida att syssel- sättningen mätt i antal arbetade timmar har ökat under 1970-talet, närmare bestämt med i genomsnitt 2 procent per år. I flertalet näringsgrenar har ju antalet arbetade timmar minskat.

Tabell 12.6. 1 Uppdragsverksamhet. Antalet sysselsatta med utvecklingen av förädlings- värde, antal arbetade timmar och förädlingsvärde per timme åren 1970— 1981.

Antal Genomsnittlig procentuell förändring syssel— per år 1970——1981 satta år 1981 Förädlings— Antal Förädlings— 1000— värde i arbetade värde per tal 1975 års timmar timme priser Uppdragsverksamhet 107 4,5 2,0 2,1 Hela näringslivet 2 915 1,5 — 1,6 3,1

Källa: Nationalräkenskaper

Närmare hälften av de anställda i de företag i finansstatistiken som tillhör näringsgrenen uppdragsverksamhet och maskinuthyrningsrörelse sysselsätts i teknisk uppdragsverksamhet (se tabell 12.6.2). De tekniska konsulterna utför uppdrag åt staten, landstingen, kommunerna, näringslivet och i ökande utsträckning även åt utländska uppdragsgivare. Uppemot hälften av uppdragsverksamheten avser industri- och anläggnings- samt byggnadspro- jektering.

Till branschen maskinuthyrning hänförs s k ”Finansiell leasing” ingår i banknäringen.

De flesta företagen inom uppdragsverksamhet är små, vilket framgår av tabell 12.6.2. Detta gäller i synnerhet företagen inom den juridiska och kamerala uppdragsverksamheten. Många av konsultfirmorna är personliga företag och kommer därmed inte med i finansstatistiken. Detta förklarar

77

operationell leasing”.

• Sida 135
•  Original

differensen mellan antalet sysselsatta i samtliga företag i tabell 12.6.2a och det totala antalet sysselsatta (företagare och anställda) i näringsgrenen uppdragsverksamhet, som enligt nationalräkenskaperna år 1981 uppgick till 107 000 personer. Några företag är dock stora med mellan 1 000 och 2 000 anställda. De största företagen är VBB, ÅF Energikonsult, K-konsult och Jacobson & Widmark. Samtliga dessa företag tillhör den tekniska konsult- verksamheten.

Ägandeförhållandena varierar. Ett flertal mycket små konsultföretag är som nämnts personliga företag. Många företag är personalägda. Ett tiotal företag ägs av staten och ungefär lika många är kommunalt ägda.

Exportens andel av omsättningen i företagen är i genomsnitt låg. Exportandelen är högst för företagen i den tekniska uppdragsverksamheten. Genomgående är exportens andel av omsättningen störst i de större företagen (företag med minst 20 anställda).

För de företag med minst 20 anställda som ingår i 1981 års tj änsteenkät var exportens andel av omsättningen i genomsnitt nära 36 procent för de fyra företagen i juridisk och kamera] uppdragsverksamhet och i genomsnitt 12 procent för de dryga tjugotalet företag inom teknisk uppdragsverksam- het.

Tabell 12.6.2 Uppdragsverksamhet och maskinuthyrningsrörelse. Antal företag, antal anställda samt tjänsteexportens andel av omsättningen år 1981.

a. Samtliga företag

Antal Antal Tj änsteex— företag anställda port i pro— cent av om—

Bransch sättningen Juridisk och kameral 1 710 11 662 1,2 Teknisk 3 889 39 244 5,3 Marknadsföring 1 175 8 575 0,8 Datamaskincentral, övriga uppdrag

samt maskinuthyrning 2 258 28 475 1,5

Uppdragsverksamhet och maskin— uthyrning, totalt 9 032 87 956 3,0

Källa: Finansstatistiken, Tjänsteenkäten 1981

b. Företag med minst 20 anställda

Antal Antal Tj ansteex— företag anställda port 1 pro— cent av om—

Bransch sättningen Juridisk och kameral 61 6 494 2,9 Teknisk 183 26 091 5,4 Marknadsföring 55 3 032 4,8 Datamaskincentral, övriga uppdrag

samt maskinuthyrning 159 22 930 0,4

Uppdragsverksamhet och maskin— uthyrning, totalt 458 58 547 3,4

Källa: Finansstatistiken, Tjänsteenkåten 1981

• Sida 136
•  Original

c. Företag med minst 20 anställda med tjänsteexport enligt tjänsteexportenkä- ten år 1981 Antal Antal Tjänsteex— företag anställda port 1 pro— cent av om— Bransch sättningen Juridisk och kameral 4 313 35,7 Teknisk 23 7 572 11,8 Marknadsföring — — — Datamaskincentral, övriga uppdrag samt maskinuthyrning _ _ _

Uppdragsverksamhet och maskin— urhyrning, totalt 38 11 338 11,2

Källa: Finansstatistiken och Tjänsteenkäten 1981

Anm: Uppgifter för vissa branscher är inte tillgängliga på grund av sekretess.

Utlandsverksamheten

Den inhemska marknaden för konsultbranschen har varit svag under de senaste åren. Nedgången i bostadsbyggandet och i de kommunala investe- ringarna har minskat uppdragen inom dessa båda områden. Konsultföreta- gen har emellertid i viss mån kunnat kompensera sig genom att investering- arna ökat inom den sk ROT-sektom (reparationer, om- och tillbyggnad), inom energiförsörjningen, inom miljövärden samt genom att de exporterat mer.

Svenska konsultföretag är idag verksamma i ett 50-tal länder. Mellersta Östern är en av de viktigaste marknaderna. Svenska konsultfirmor arbetar också i u-länder i projekt som finansieras av Världsbanken och av olika biståndsorgan samt i s k nya industriländer. I de industrialiserade länderna dominerar de inhemska konsulterna och det är mycket svårt för utländska konkurrenter att göra sig gällande om de inte besitter en unik kompetens inom ett visst område.

För att öka riskspridning och minska kostnaderna har flera konsultföretag gått samman i konsortier. Störst av dessa är Sweco, vars medlemmar sammanlagt har drygt 2 000 anställda. Sweco har kontor i Egypten, Saudiarabien, Kuwait och Irak. Ett annat konsortium i samma storleksord- ning när det gäller antal sysselsatta är Eastechnology.

Exporten och importen av tjänster fördelad på transaktionsslag

I tabell 12.6.3 redovisas tjänsteutbytet år 1981 fördelat på transaktionsslag. De sammanlagda intäkterna uppgick till ca 960 miljoner kr, varav transaktionsslagen entreprenader, tekniska konsulttjänster samt övriga tjänster tillsammans svarade för drygt 80 procent. Konsultföretagens tjänsteimport uppgick till sammanlagt ca 560 miljoner kr. De viktigaste transaktionsslagen var entreprenader, tekniska konsulttjänster, annonse- ring, reklam, PR samt övriga tjänster.

• Sida 137
•  Original

Utlandstransaktionema domineras av de tekniska konsulterna. De svarade för närmare 70 procent av de sammanlagda valutaintäkterna för företagen i näringsgrenen uppdragsverksamhet inkl maskinuthyrningsrörel- se. Drygt 20 procent av valutaintäkterna tillföll företagen inom branschen datamaskincentral, övriga uppdrag samt maskinuthyrning. Juridisk och kamera] uppdragsverksamhet samt marknadsföring svarade tillsammans för 10 procent av valutaintäkterna år 1981.

När det gäller importen av tjänster svarar företagen inom den tekniska uppdragsverksamheten samt inom datamaskincentral, övriga uppdrag och maskinuthyrningsrörelse för vardera drygt 40 procent.

Tabell 12.6.3 Uppdragsverksamhet inkl maskinuthyrningsrörelse. Utlandstransaktio- ner år 1981, miljoner kr.

Export Import Räntor 5 9 Utdelning 3 15 Royalties 97 13 Provisioner 13 6 Entreprenader, tekniska konsulttjänster 617 165 Annonsering, reklam, PR 22 125 Persontransporter, researrangemang 3 3 Administration, övriga centrala tjänster 27 37 övriga tjänster 170 184 Totalt 957 557

Källa: Tjänsteenkäten 1981

Sammanfattning

Exporten av konsulttjänster har växt under en följd av år. Konsultföretagen har på så sätt i viss mån kompenserat sig för en vikande inhemsk efterfrågan. Konsultexporten är emellertid liten. Tjänsteexporten uppgick år 1981 till inte fullt en miljard kr, vilket motsvarar 2 procent av näringslivets intäkter från utlandet i form av tjänsteexport.

Konsultexporten domineras av ett litet antal företag som utför en betydande del av sina uppdrag för utländska uppdragsgivare, företrädesvis i Mellersta Östern.

De internationellt verksamma konsultföretagens bidrag till exporten är visserligen liten, men företagen kan indirekt bidra till export av entreprena- der, utrustning och material. Tyvärr finns inget underlag för att bedöma storleken på denna effekt.

12.7 Övriga tjänster

Branschbeskrivning

Näringsgrenen övriga tjänster innehåller en mängd olika slags tjänster för vilka det inte går att finna någon gemensam nämnare. Under denna rubrik har samlats verksamheter som inte passar in någon annanstans. Därmed blir

• Sida 138
•  Original

det givetvis svårt att ge en översiktlig beskrivning som samtidigt uppfyller kravet på att vara meningsfull.

Tabell 12.7.1 visar de olika branscherna som ingår i näringsgrenen övriga tjänster samt medelantalet sysselsatta år 1981.

Tabell 12.7.1 Medelantalet sysselsatta år 1981 i olika branscher inom näringsgrenar övriga tjänster.

Medelantal sysselsatta

Näringsgren 1000—tal Städningsrörelse m m 40 Privat undervisning, forskning, sjukvård m m 109 Rekreationsverksamhet, kulturell service 42 Reparations—, tvätteri och annan verksamhet 101 Övriga tjänster, totalt 292

Källa: Nationalräkenskaper

År 1981 var uppemot 300 000 personer sysselsatta i företag som i statistiken hänförs till näringsgrenen övriga tjänster. Övriga tjänster svarar därmed för 10 procent av sysselsättningen i näringslivet och för 17 procent av sysselsättningen i de icke varuproducerande näringarna. De största bransch- erna är privat undervisning, forskning, sjukvård m m samt reparationsverk- samhet, tvätteri, vilka vardera sysselsatte i runda tal 100 000 personer.

I branschen städningsrörelse m m ingår olika slags renhållningsverksam- het, tex renhållningsentreprenörer, städbolag, sotare, desinficerare m fl.

I privat undervisning, forskning, sjukvård m m ingår körskolor, privata läkare och tandläkare m fl.

Rekreationsverksamheten omfattar radio och TV, biografer, teatrar, grammofoninspelningar och författartjänster.

Reparationsverksamhet, tvätteri m m innehåller skomakare, TV- repara- törer, bilreparationsverkstäder, tvätterier och annan personlig serviceverk- samhet.

Av tabell 12.7.2 framgår att näringsgrenen övriga tjänster innehåller ett mycket stort antal små företag. I genomsnitt är tjänsteexportens andel av omsättningeni företagen obetydlig. Men för de 5 företag som ingåri 1981 års tjänsteenkät svarade tjänsteexporten för i genomsnitt 20 procent av omsättningen.

Tabell 12.7.2 Övriga tjänster. Antal företag, antal anställda och tjänsteexportens andel av omsättningen år 1981.

Antal Antal Tjänsteexport företag anställda i procent av omsättningen Samtliga företag 8 383 97 218 0,2 Företag med minst 20 anställda 457 65 819 0,3 Företag med minst 20 anställda med tj änsteexport enligt tjänsteenkäten 1981 5 1 994 23.3

Källa: Finansstatistiken, Tjänsteenkäten 1981

• Sida 139
•  Original

Exporten och importen av tjänster fördelad på transaktionsslag

I tabell 12.7.3 redovisas tjänsteutbytet med utlandet år 1981 fördelat på transaktionsslag. Det rör sig om relativt små belopp. Vare sig de samlade intäkterna eller kostnaderna i utländsk valuta kom år 1981 upp i 200 miljoner kr. Det dominerande transaktionsslaget är royalties m ni, som svarade för 60 procent av intäkterna och för drygt 75 procent av kostnaderna. Betalning- arna avser licenser, copyrights m m för böcker, musik, filmer, TV-program etc.

Tabell 12.7.3 Övriga tjänster. Utlandstransaktioner år 1981, miljoner kr.

Export Import Utdelning — 11 Royalties, licenser och patent 112 107 Provisioner 1 — Entreprenader, tekniska konsulttjänster 62 — Annonsering, reklam, PR — 1 Administration, övriga centrala tjänster — 5 övriga tjänster 2 15 Totalt 177 140

Källa: Tj änsteenkäten 1981

Sammanfattning

Näringsgrenen övriga tjänster svarar för en liten andel av tjänsteutbytet med utlandet. Betalningarna mellan Sverige och utlandet uppgick år 1981 totalt till i storleksordningen 100—200 miljoner kr i vardera riktningen. Utlands- transaktionerna domineras av royalties m m för filmer, böcker, musik samt TV och radioprogram.

12.8 Turism

Turismen i Sverige har under 1970-talet utvecklats kraftigt. Svenskarna har i ökad omfattning börjat turista inom landet samtidigt som intresset för Sverige som turistmål ökat från utlandet. Turismen har också i allt högre grad blivit accepterad som en näring med stor kapacitet för export.

En betydande del av de varor och tjänster som produceras för turism exporteras genom utländska turisters besök i Sverige och genererar därmed ett positivt tillskott till bytesblansen. De belopp som svenskar spenderar i utlandet (dvs import) uppgår till ännu större belopp.

I detta sammanhang använder vi följande definition på turist, vilket i stort sett överensstämmer med OECDs och FNs definition.

”Turist är en person som tillfälligt lämnar sin hemort i minst 24 timmar och i samband med denna förflyttning även företar minst en övernattning utanför hemmet. I definitionen innefattas även personer som är genomfartsresenärer eller som besöker området under dagen. Motiv för besöken kan vara rekreation, semester, fritid, sport, studier, släktbesök, affärer, sammanträden, kurser eller kongresser.”

• Sida 140
•  Original

5 Siffrorna är hämtade från en utredning gjord av Sveriges turistråd och K-konsult ”Turismen i Sverige. Regional struk- tur samt påverkan på ekonomi, sysselsättning och näringsliv." Rapport 1983z2

Turismens export och import registreras i posterna persontransporter, researrangemang samt hushållens uppehållskostnader i Sverige respektive utlandet (se tabell 4.1).

Turismen som tjänstesektor är inte jämförbar med övriga i detta kapitel genomgångna branscher då den skär rakt över alla verksamheter. Den innefattar såväl hushållens transaktioner som samfärdsel, handel, transpor- ter, hotell- och restaurang m m. För att understryka att turismen (resor) är en viktig del av tjänstesektorn redovisas i detta sammanhang vissa siffermässiga beskrivningar.5

Omsättning

Turismens totala omsättning är beräknad till ca 20 miljarder kr per år enligt följande fördelning.

___—x

Kategori Omsättning miljarder kr Övernattande 12,0 Båtturister O,35—0,7 Dagsbesökare 2,0—3,0 Genomfartsresenärer 0,5—1,0 Vissa utländska besökare 0,1 Samtliga ca 14,9—16,8 Externa transporter 4,0—5,0

Totalt 189—21,8

___—___—

De utlägg som turisterna gör omsätts i flera led. På basis av svenska och utländska studier kan en multiplikator 1,8 anses rimlig, vilket skulle innebära att turismens samlade inverkan på omsättningen i landet är ca 36 miljarder kr.

Gränshandeln ingår inte i ovanstående siffror. Den beräknades under år 1982 omsätta närmare en miljard kr och ge ett positivt tillskott på bytesblansen med ca 0,8 miljarder kr.

Omsättningens påverkan på näringslivet

Den direkta turismomsättningen fördelar sig på olika utgiftsposter

Mat 3,5 procent (restaurang, bar, kondito- ri, kiosk, livsmedel) Transporter 31,8 procent (färjor, flyg, bensin, taxi, lokaltrafik m rn) Logi 13,9 procent (hotell, vandrarhem, stugby, camping m m) Shopping 10,6 procent (detaljhandel, foto, sport, tobak, souvenirer rn m) Aktiviteter 10,2 procent (fiske, golf, cykelhyra, se-

värdheter, nöjen m m)

• Sida 141
•  Original

Fördelningen av den internationella turismomsättningen i Sverige på olika länder

Utländska besökare som använder kommersiella anläggningar för övernatt- ning i Sverige har en direkt turismomsättning på ca 1,4 miljarder kr, dvs ca 25 procent av den totala omsättningen i kommersiella boendeanläggningar. Omsättningen fördelar sig enligt följande

Norge 26,7 procent Västtyskland 16,5 procent USA 9,5 procent Finland 8,4 procent Danmark 8,2 procent Storbritannien 7,5 procent Holland 5,4 procent Övriga länder 17,8 procent

Omkring 75 procent av utlänningars omsättning härrör från hotellgäster. De högsta genomsnittliga utläggen per gästnatt har besökare från USA, då dessa vanligen övernattar på hotell. En amerikansk turist omsätter därför lika mycket som två norska besökare. För att uppnå samma omsättning som en utländsk hotellgäst krävs vanligtvis minst 3—4 campinggäster.

Sysselsättning

Turismen ger ett direkt sysselsättningstillskott på drygt 105 000 årsarbeten. Det motsvarar ca 3 procent av den totala sysselsättningen i landet. Då antalet deltidsarbetande är stort är det emellertid i praktiken betydligt fler människor, uppskattningsvis ca 200 000, sysselsatta hel- eller deltid inom näringen. Dessa är fördelade på nedanstående verksamhet

__________________-_-

Verksamhet Antal helårsarbetare

___________——

1. Uppförande av anläggningar 1 000

2. Drift och underhåll 63 150

3. Detaljhandel, samfärdsel m m 40 000

4. Direkt turistadministration 1 200

___—__________—— 105 350

___—___;

Export och import

Som framgår av tabell 4.1 utgjorde ”turism”-exporten år 1982 9,3 miljarder kr (dvs persontransporter och researrangemang 2,6 och uppehållskostnader 6,7 miljarder kr). Importen utgjorde samma år 14,5 miljarder kr (dvs persontransporter och researrangemang 4,1 miljarder kr och uppehållskost- nader i utlandet 10,4 miljarder kr).

Överväganden och förslag rörande turismen presenterades av Tjut i Ds UD 198326 Turism-tjänsteexport med hemmaleverans i oktober 1983. En sammanfattning bifogas till betänkandet i bilaga 2.

• Sida 142
•  Original

Sammanfattning

Turismen i Sverige har under de senaste 15 åren utvecklats starkt. Den totala omsättningen i Sverige beräknas till ca 20 miljarder kr och sysselsätter över 100 000 årsarbetare. Om man i turism inbegriper såväl persontransporter, researrangemang som uppehållskostnader så utgjorde år 1982 exporten 9,3 miljarder kr och importen 14,5 miljarder kr.

12.9 Sammanfattning och slutsatser

De tjänsteproducerande näringarna är i allmänhet betydligt mindre export- inriktade än industrin. Endast samfärdseln har en exportandel av produk- tionsvärdet som är jämförbar med den varuproducerande industrin.

Exporten och importen av finansiella tjänster härrör till över 90 procent från banker, försäkringsinstitut och den varuproducerande industrin. Handeln med reala tjänster domineras av samfärdseln. Den privata tjänstesektorn svarar för ca 35 procent av BNP, ca 60 procent av antalet sysselsatta i näringslivet samt 20 procent av exporten. Noteras bör att de varuproducerande företagen svarar för en hel del tjänsteexport, vilket även gäller byggnadsindustrin som i detta sammanhang inte räknas till tjänstesek- torn. Tjänsteexport härrör således inte enbart från den privata tjänstesek— tom utan till en relativt betydande del även från industrin.

Större delen av den varuproducerande industrins tjänsteexport utgörs enligt statistiken av räntor, utdelningar och tekniska konsulttjänster. Av importen bestod dock ca 40 procent av reala tjänster, framförallt provisioner, konsulttjänster och reklam. Detta visar att de tjänster som man ändå kan anta i relativt stor utsträckning är kopplad till varuexporten inte särfakture- ras som tjänster och registreras i tjänsteenkäten, utan nästan genomgående ingår som en del av varuvärdet. Att tjänsterna i framtiden kommer att utgöra en ökande andel av den totala handeln kan vara rimligt att förmoda på grund av den allt större nationella efterfrågan på tjänster i de flesta länder. Huruvida industrin i större utsträckning kommer att tillämpa en strategi att separat ta betalt för kunnandet är dock svårt att förutsäga.

Sjöfarten är den bransch som har i särklass störst tjänsteexport i förhållande till omsättningen, dvs ca 72 procent. Sålunda svarade rederierna för tjänsteintäkter från utlandet år 1981 på ca 13 miljarder kr. Av dessa intäkter kommer 40 procent från förhyrda fartyg, då den svenska handels- flottan mer än halverats sedan år 1975. Inom sjötransporter finns ca 300 företag, vilka sysselsätter drygt 20 000 anställda.

Lufttransporter har ca 34 procent i tjänsteexport i förhållande till omsättningen, vilket motsvarar utlandsintäkter på ca 2 miljarder kr. Antalet företag är 46 och antalet sysselsatta närmare 12 000.

Transportförmedling till kunder i utlandet, dvs provisioner, uppgick år 1981 till drygt 2 miljarder kr, vilket innebär ca 17 procent av omsättningen. Antalet företag inom transportförmedling är ca 600 och antalet sysselsatta närmare 19 000.

För landtransporterande företag är tjänsteexporten i förhållande till omsättningen mycket låg, ca 2 procent. Antalet företag och antalet

• Sida 143
•  Original

sysselsatta är däremot mycket stort, nämligen drygt 5 000 respektive drygt 107 000. De flesta företag har mindre än 20 anställda.

Således kan sägas att inom den exportintensivaste tjänstenäringen, samfärdsel, är det sjöfarten som svarar för exportintäkterna både totalt sett och i förhållande till antalet anställda och omsättningen. Landtransporter däremot svarar endast för 3 procent av Sveriges totala transportintäkter.

Byggnadsindustrin sysselsatte år 1981 omkring 314 000 personeri Sverige. Inom byggnadsnäringen finns ett stort antal företag, men endast ett fåtal har utlandsverksamhet av någon nämnvärd omfattning. I Skånska Cementgju— teriet och ABV svarade dock utlandsverksamheten för ca 20-25 procent av den totala omsättningen. Medeltalet för samtliga företag är dock endast 2,5 procent. Kontraktssumman för utlandsprojekten uppgår till ett betydligt högre belopp än den rena exporten. Endast ett mindre antal av de projektanställda är svenskar, huvudsakligen ekonomer, tekniker och spe- cialarbetare. Den centrala organisationen i Sverige bistår med konstruktio- ner, inköp, transporter, personservice etc. Ofta utnyttjar byggföretagen svenska underleverantörer. Den svenska exporten som följer på ett byggprojekt blir därmed betydande. Ca en tredjedel av den svenska byggexporten utgörs av tjänster. Enligt uppgift från vissa byggföretag består den svenska kompetensen framförallt i att hålla avtalet med avseende på tidpunkten för färdigställande av projektet. De svenska företagens konkur- rensfördel består således framförallt av ett utpräglat logistikkunnande.

Turismen är en alldeles speciell del av tjänsteexporten genom att valutan förs till Sverige av den utländske köparen. Därmed finns mycket att vinna i form av direkta sysselsättningseffekter, utnyttjande och förädling av den svenska infrastrukturen samt säkerhet i betalningarna. Sveriges export av turism i vid bemärkelse uppgick år 1981 till drygt 9 miljarder kr.

Banker och försäkringsbolag hade tjänsteintäkter från utlandet på sammanlagt närmare 12 miljarder kr år 1981. Bankernas intäkter bestod nästan uteslutande av räntor och försäkringsbolagens av försäkringar. Om banker och försäkringsbolag i större utsträckning ville och kunde sälja sitt kunnande exempelvis av hantering av inlåning från många småkunder eller datoriserade administrativa system så skulle dessa delar av tjänstesektorn kunna bidra till intäkter även av andra typer av transaktionsslag.

Uppdragsverksamhet som innefattar den del som de flesta förknippar med tjänsteexport, nämligen administrativ och teknisk konsultverksamhet, svarade sammanlagt för mindre än en miljard kr. Av intäkterna härrör 70 procent från de tekniska konsulterna inklusive maskinuthyrning. Några siffror som styrker den Spjutspetseffekt som ofta uppges härröra från denna form av export finns tyvärr ej att tillgå.

Varuhandeln svarade för tjänsteexportintäkter på drygt 2,5 miljarder kr, främst beroende på partihandeln och dess handelsmarginaler.

Övriga typer av tjänster, exempelvis privat undervisning, sjukvård och forskning, städning, reparationer, tvätt och kulturell verksamhet ger små exportintäkter. För de fem företag inom denna del som har minst 20 anställda och ingår i SCBs tjänstehandelsenkät svarade dock tjänsteexporten för närmare 25 procent av omsättningen.

Vid en genomgång av branscherna som de redovisas i den traditionella statistiken står det klart att i princip ingen form av tj änsteexport som uppnått

• Sida 144
•  Original

någon volym av betydelse enbart bygger på en ren konsultativ verksamhet. Kunnandet utsträcks i hög grad till förmågan att utnyttja varor, exempelvis tekniska hjälpmedel eller anläggningskapital. Tjänsteproduktion och tjäns- tehandel kräver ofta tillgång till varor. Likaså kan med samma rätt hävdas att varuproduktion och handel kräver tjänster av olika slag. Avgörande för storleken på tjänsteexporten är i vilken utsträckning säljaren tar betalt explicit för själva tjänsten.

Slutsatsen är att förmågan till kombinationer mellan varor och tjänster är en förutsättning för att både varu- och tjänsteexporten skall utvecklas i framtiden. I kapitel 13 görs därför en beskrivning av Sveriges tjänsteexport som avser att förmedla insikt om att framgångsrik tjänsteexport består av kombinationer tvärs över alla näringsgrenar. Ett sådant tänkande är enligt Tjut mer fruktbärande än tron att Sveriges framtida tjänsteintäkter står att finna i någon eller några av de traditionella tjänstebranscherna.

• Sida 145
•  Original

13. Sveriges framtida tjänsteexport

Tjänsteexport har förutsättning att utvecklas från i stort sett alla delar av näringslivet genom att begreppet täcker en rad aktiviteter alltifrån finansiella tjänster, via industriell service, till rena konsulttjänster.

Grunden för den svenska tjänsteexporten är företagens kunskapskärna, dvs kompetensen hos exempelvis svenska teletekniker, banktjänstemän eller datatekniker. Individerna är därmed nyckelresurser och kan liknas vid produkterna i ett rent varuproducerande företag. Förutsättningama för tjänsteexport är en utvecklad specialistkompetens, förmåga att i verksam- heten utnyttja den tekniska utvecklingen, ett organisatoriskt kunnande om hur man hanterar den egna personalens aktiviteter i ett internationellt sammanhang samt ett relativt försprång i tiden. Ett sådant försprång kan utnyttjas genom försäljning av kunnande till lägre pris än vad det importerande landet skulle behöva satsa i investeringar för att bygga upp samma kompetens.

Tjut har tidigare betonat vikten av att inte betrakta varuexporten för sig och tjänsteexporten för sig. Tjänster i kombination med hårdvara ses vanligtvis som ett konkurrensmedel som tillhandahålls till ingen eller låg kostnad. Framgångsrika tjänsteexporterande företag ser istället tjänsten som en separat värdefull enhet och en potentiell inkomstkälla.

Den position som Sveriges exportindustrier redan uppnått på världsmark- naden är en ovärderlig resurs för vår framtida tjänstehandel. Dessa stora, lönsamma, välorganiserade, välkonsoliderade företag har alla de grundläg- gande förutsättningarna för att utveckla tjänster till en allt större del av utbudet. De är redan på marknaden, har etablerade kontakter och lokal kunskap. Den finansiella styrkan bäddar för en nödvändig uthållighet även i tjänsteförsäljningen. Det kommersiella kunnandet är en utpräglad del av verksamheten. Industriföretagen hari allt högre utsträckning blivit upphand- lare av industriella tjänster, vilket bör ge impulser till den egna produktut- vecklingen. Den hårdnande konkurrensen för varuproducerande företag har redan tvingat fram en produktförädling genom att exempelvis ett tjänste- moment kopplas till varan. Genom kombinationer ges en flexibilitet som möjliggör att marginalerna (påläggen) tas ut antingen på tjänsten eller på varan beroende på värdet av nyttan hos mottagaren.

Tjut bedömer att den framtida tjänstehandeln främst kommer att ske på följande områden.

• Sida 146
•  Original

Tjänster som komplement till varor

Tjänster baserade på anläggningskapital Tjänster baserade på organisation, logistik m m Anläggningsexport Finansiella tjänster

DDDDD

Inom dessa områden finns de största möjligheterna för Sverige att exploatera sitt kunnande så att exportintäkterna uppnår en tillfredsställande volym.

13.1 Tjänster som komplement till varor

Tjänster kan komplettera varor på ett oändligt antal sätt. Av särskilt intresse är den typ av tjänster som hänger samman med utvecklingen inom elektronik, databehandling och kommunikation.

enatoq

ENA TOR — export av konsulttjänster

Enator bildades år 1977. På sju år har företaget expanderat till 100 miljoner kr i omsättning och 230 anställda. Under år 1983 introduce— rades företaget å OTC-listan. Samma år blev Enator majoritetsägare av fastighetsbo eget Prospector där det internationellt verksamma tekniska konsultföretaget Scandiaconsult ingår. Internationalisering- en startade år 1980 med ett dotterföretag i London. Därefter har bolag bildats även i Hamburg och Oslo. Utlandsvolymen är idag ca 30 procentav omsättningen och sysselsätter ca 60 personer. Ambitionen är att år 1986 ha 50 procent av omsättningen i utlandet.

Enators verksamhetsidé är att fungera dels som ett utvecklingsbo— lag, dels som ett konsultföretag på dataområdet. För att finansiera sin utveckling och få en "planerad tillväxt" inom valda affärsområden avsätts 4 procent av omsättningen inom existerande affärsområden. Inom konsultdelen förenas "management" och datautveckling till ett ansvarsområde. Enator tillhandahåller således hela föråndringspro- cessen från utredning av informationsbehovet till genomförande och installation av eventuellt beslutat system. Konceptet innebär ett långsiktigt åtagande och engagemang hos kunden. Enator har koncentrerat sig på kunder inom detaljhandel, finansföretag och banker samt turism- och resenåringen (bla Sveriges turistråd). Koncentrationen har givit ett antal starka referenser på de nischer som utvecklats i Sverige.

Skälen till att Enator sökt sig utomlands är att få en breddning av marknaden, riskspridning samt möjligheter till utvecklingsimpulser. I praktiken har man följt med sina svenska kunder ut. Internationell-. seringen inleds ofta genom att anställda skickas utsom resurser i olika utlandsprojekt. Därefter etableras egna dotterbolag med stark lokal förankring och bemanning. Valet av marknader grundas på Enators kompetens i Sverige för att skapa förutsättningar för en kunskaps- överföring och uppbackning från moderbolaget.

• Sida 147
•  Original

Den internationella konkurrensen är mycket hård, vilket kräver att leverantören kan peka på lösningar hos befintliga svenska kunder för att bli trovärdig. Enator har därför funnit att hemmamarknad och referenser är av central betydelse för att lyckas på utlandsmarknaden. Det krävs också att företaget kan ställa upp när kunden så önskar, vilket i flertalet fall innebär lokal etablering. Exportmarknadsföring går, enligt Enator, ut på att bygga en relation mellan företaget och den utländske kunden, d v s hitta sociala mönster och samspel över gränserna. Det är därför avgörande att rekrytera rätt personer med okal anknytning och med en filosofi som överensstämmer med den egna affärsidén.

Andra viktiga faktorer för framgång som Enator identifierat är förmågan att ställa krav på köparen och att man antingen i ett tidigt stadium eller stegvis kan definiera köparens och säljarens relationer ur kommersiell synvinkel. Leverantören får inte gentemot kunden inta en underdånig profil. Det är viktigt för att få rätt "image” att den svenske exportören kan relatera till framgång och skapa sådana relationer att kunden kan utvecklas och höja sin kompetens.

En internationalisering startar ofta med en snabb tillväxtfas som bygger på ett intresse för en utländsk framgångsrik leverantör, som exempelvis Enator. Därefter kommer en kritisk fas som kräver uthållighet för att man ska nå en andra tillväxtfas. Det är i detta perspektiv som Enators förvärv av Scandiaconsult skall ses. Samman- slagningen skall bidra till att Enator når den andra tillväxtfasen. Enator har dessutom tillsammans med SAS bildat ett joint-venturebolag - Scanator — för försäljning av system inom transport- och turismnä- ringen. Vidare har samarbete inletts med .SE-banken för att interna- tionellt sälja svensk bankteknologi under firmanamnet Senator.

Den framtidspotential som kan skönjas har att göra med de förutsättningar som finns för en kommersiell massproduktion, exempelvis standardprogram- varor för smådatorer. Vid sidan av massproduktionen av standardvaror erbjuder den nya tekniken oanade möjligheter att utveckla en helt ny form av ”manufaktur”, dvs skräddarsydda lösningar av avancerade problem till överkomliga priser.

Ett företag som konkretiserat dessa nya möjligheter är ASEA HAFO. Det säljer specialdesignade halvledare på grundval av kundens anvisningar. ASEA HAFO har nyligen öppnat ett kontor i San Diego, Californien. Där sker design av halvledare i samarbete mellan kunden och ASEAs ingenjörer och datatekniker. De färdigdesignade ”recepten” sänds med satellitteknik till ASEA i Sverige där själva produktionen sker. Inom någon vecka skickas den färdiga halvledaren till beställaren per post. Inom parentes kan här nämnas att de intäkter som ASEA i Sverige får från denna försäljning med all säkerhet registreras som varuexport. Affärsidén är dock ”specialdesign”, som till sin funktion är en tjänst.

Elektroniken och datorerna har även skapat helt nya möjligheter att utveckla kostnadsbesparande och lätt överblickbara underhållssystem för i princip all verksamhet baserad på industriella processer, maskinutrustning och anläggningar. Datorerna som hjälpmedel i underhållsarbetet är en marknad som endast är i början av sin utveckling. Med de investeringar som plöjts ner i maskinparker och anläggningar inom industrier över hela världen så måste en teknologi som minskar underhålls- och haverikostnaden och

• Sida 148
•  Original

ökar livslängden ha en marknad. Industriunderhåll får en särskilt stor betydelse i en världsekonomi med svag tillväxt och ökat kostnadsmedvetan— de där varje alternativ till nyinvestering måste beaktas.

lDHAMMAR KONSUL TAB — export av kunnande och underhåll och driftsäkerhet

Idhammar Konsult AB bildades år 1973 avsex ingenjörer med 42 000 kr i startkapital. Företaget har idag en omsättning på 20 miljoner kr och sysselsätter40 personer. Tillsammans med City— VarvetAB bildades år 1982 CIMAR Systems AB som utvecklar och marknadsför driftsäker- hetssystem för marinanlä gningar. Under år 1983 startades det helägda dotterföretaget ldghammar Maintenance Centre, IMC AB. Företagets viktigaste exportmarknad är Norge, där cellulosaindustrin och offshore-industrin är de viktigaste kundgrupperna. Idag är exportandelenZS procent och om tre år beräknas den uppgå till minst 50 procent.

Företagets affärsidé är att tillhandahålla unikt kunnande, programo vara, hårdvara och utbildning inom området underhåll och driftsäker- het. Behovet av dessa produkter och tjänster ökaridag starkt på grund av industrins strukturomvandling mot större, mer tekniskt avance- rade och mer kapitalkrävande produktionsenheter. Denna utveckling gör företagen mer beroende av driftsäkerhet än av hög arbetstakt hos personalen. Denna trend har, på grund av bland annat höga persona/kostnader, varit starkare i Sverige än i de flesta andra länder. Sverige är ju idag ett av de robottätaste landet i världen och troligen det land som hunnit längst beträffande driftsäkerhetsteknik. Efterfrå- gan på detta kunnande ökar när andra länders industri utvecklas på samma sätt som den svenska. Idhammars styrka är att man kan erbjuda kunderna kom letta lösningar innehållande såväl program- vara, hårdvara som de kbnsulttjänster och den utbildning som krävs för att bygga upp ett fungerande driftsäkerhetssystem.

Idhammar KonsultAB har allt sedan starten haft för avsikt att täcka in även den norska marknaden. Redan år 1974 erhölls de första uppdragen i Norge och idag betraktar företaget den norska markna— den som en hemmamarknad. Något kontor har inte etablerats där eftersom man bedömt att detta inte nämnvärt skulle stärka företagets position i Norge. Genom samarbete med bland annat Svenska Managementgruppen och SIDA har ett flertal större utbildningsprog- ram genomförts i utvecklingsländer. De kontakter företaget fått i samband med detta har sedan lett till direkta uppdrag. Sedan några år genomförs återkommande utbildningsprogram i Kina. En viss'bear— betnin av den engelska marknaden har också ägt rum och ett dotter olag är därför under bildande i London. Genom detta räknar företaget med att nå en marknad som bedöms vara cirka sex gånger större än den svenska.

Företagsledningens bedömning är att efterfrågan på Idhammar Konsult ABs tjänster och produkter kommer att öka väsentligt på, exportmarknaden under det närmaste decenniet och företaget bereder sig nu på att möta denna efterfrågan.

• Sida 149
•  Original

Ett annat exempel kan hämtas från Atlas Copco, där mjukvaran har fått en mer betydelsefull roll vid försäljning av utrustning. Kunderna ställer krav på applikationskunnande och möjlighet att nå förväntade produktionsresultat. Atlas Copco förutspår att 1980-talet kommer att innebära ännu större krav på marknadsföring av mjukvaruprodukter som förväntas utvecklas till att bli både ett stöd för hårdvaran och separata exportobjekt. Atlas Copco säljer inte kompressorn xyz, utan främst funktionen antal kubikmeter luft till en viss kvalitet och ett visst överenskommet pris med garanti för att luft levereras vid önskad tid. Alternativt säljer man ett antal muttrar åtdragna per tidsenhet i en produktionslinje.

Service- och eftermarknadsområdet har fått allt större vikt i den industriella marknadsföringen. Kundens behov av att köpa en funktion snarare än en enskild produkt blir alltmer uttalad. Livskostnad, tillförlitlighet samt tillgänglig maskintid blir viktiga faktorer vid sidan av pris och prestande vid export av kapitalvaror och komplicerade utrustningar.

Den tillverkare som endast har sin hårdvara att bygga exportargumenta- tionen kring får finna sig i en växande priskonkurrens, dvs ju lägre andel hårdvara, desto högre känslighet för konkurrens. Det ökade tj änsteinnehål- let i varuhandeln förklaras alltså av att man mer och mer söker lösa problem snarare än att sälja maskiner.

Tjänsteexport kan också skapas genom varuimport. Ett exempel är den svenska datafirman Datatronic/Handic Software vars inköp och försäljning av amerikanska datamaskiner har resulterat i en världsvid export av dataprogram som utvecklats i Sverige. Företaget fick 1983 års exportpris.

När tjänster kompletteras med varor eller kompletterar varor är det flexibiliteten i prissättningen som är förutsättningen för de ökade intäkterna. Marginalen kan åstadkommas antingen på tjänsten, varan eller på insikten om en värdefull kombination beroende på vilken nytta som kunden främst sätter värde på.

13.2 Tjänster baserade på anläggningskapital

De klassiska transportnäringama sjöfart, luftfart och landsvägstransporter är i hög grad baserade på anläggningskapital. Sverige har under långa tider haft stora intäkter från sjöfarten. Under flera årtionden var den svenska handelsflottan bland de största i världen. Trots en kraftig minskning av handelsflottan har redarna lyckats att öka sina intäkter från utlandet. Sverige har ett flertal rederier som genom specialisering tagit marknadsandelar och med en effektiv inhyrningspolitik mött konjunktursvängningama.

Svenska linjerederier disponerar idag världens största flotta av ro/ro-fartyg och är i de flesta avseenden marknadsledare. De är också pionjärer avseende containerisering av tunga linjetrader. Stenakoncemen har under senare år förändrat den mest krävande delen av dykeribranschen med sina nya specialfartyg.

• Sida 150
•  Original

Stang/he

STENAKONCERNEN — export av sjöfartstjänster

Stena bedriver utöver rederidelen en omfattande verksamhet inom metall- och oljehandel samt fastigheter. Verksamheten startade redan i slutet av 1930-talet som ett metal/handelsbolag och inköpte efter kri et sitt första fartyg. Idag är verksamheten uppdelad i separata bo ag, där rederidelen sköts av Stena AB-koncernen, vilken har en omsättning på ca 2,7 miljarder kr och sysselsätter ca 2 600 personer. Bolagen har dotterbolag eller kontor i ett stort antal länder spridda över hela världen.

Stena AB bedriver en omfattande verksamhet inom shipping och offshore. Shippingdivisionen förfogar över ett femtontal roro- och passagerarfartyg, som är uthyrda runtom i världen. Affärsidén är att erbjuda ändamålsenliga fartyg efter marknadens behov. Genom att arbeta med korta beslutsvägar kan man snabbt anpassa sig till marknadens svängningar och enskilda kunders behov. Förmågan att snabbt b g a om fartyg efter kundens önskemål, antingen det rör sig om att år ånga ett fartyg eller att bygga om en trailerfärja till en järnvägsfärja, har gjort Stena berömt världen över. Shippingdivisio- nens verksamhet består också till stor del av köp och försäljning av tonnage.

Offshoredivisionen har till sitt förfogande fem mycket sofistikerade "diving-support" fartyg. För att vara närmare den i offshore samman- hang viktiga Nordsjön finns sedan ett antal år tillbaka ett driftskontori Aberdeen. Divisionen har som mål att ligga främst vad gäller teknisk utveckling. Man kan erbjuda kompletta tjänster i form av fartyg med dykare samt faciliteter för tun a lyft, transport och lagning ombord. År 1983 lades en order på två nya ”multi-purpose diving support" fartyg vid ett brittiskt varv.

Stena ABs tekniska avdelning har ett stort nybyggnadsprogram. Förutom ovan nämnda offshore-fartyg byggs f n fyra stora passage- rarfärjori Polen samt en borrplattform i japan, som är unik i sitt slag genom sin stora däcklastförmåga. För snart ett år sedan gick Stena in i den pressade tankmarknaden och köpte sitt första tankfartyg. Därefter har ytterligare ett antal tankfartyg köpts. ! mars 1984 gick man in på börsen med ett nybildat bolag, som skall operera 6 tankfartyg samt idka köp och försäljning av tonnage.

Fårjetrafiken bedrivs av dotterbolaget Stena Line AB. Verksamhe- ten startade i början av 1960-talet med passagerartrafik mellan Danmark och Sverige. Idag har man kombinerad passagerar/frakttra- fik på fem linjer i Skandinavien, Göteborg-Fredrikshavn, Göteborg- Kiel, Oslo-Fredrikshavn, Moss-Fredrikshavn samt via ett helägt dotterbolag trafik Varberg-Grenå. Dessutom bedrivs trailertrafik mellan Göteborg-Travemände och mellan Wallhamn/Esbjerg—Felix— stowe. Linjerna trafikeras av sju moderna passagerarfärjor samt fyra rom-fartyg.

Stena ABs affärsidé är att erbjuda transporttjänster med hög servicegrad så att långtradarchaufförer och passagerare kommer tillbaka och fortsätter ta tjänsterna ianspräk. Varje linje är organiserad som ett eget affärsområde och utnyttjar sina fördelar och tar itu med sina problem. Aven fraktverksamheten är en egen avdelning. Under

• Sida 151
•  Original

de senaste åren har utbudet ökat genom att man idag, förutom rena transporttjänster, erbjuder konferens-, affärs-, nöjes- och semester- resor. Under året 1982/83 transporterades 3,4 miljoner passagerare, 438 000 personbilar och 161 000 Iastenheter med bolagets linjer — en markant ökning jämfört med föregående räkenskapsår.

ConSafe-gruppen lät vid Götaverken bygga världens första hotellplattform och rederiet är idag störst i världen som hotellägare till sjöss.

Hg CONSAFE

CONSAFE —- export av offshoretjänster

Sjökapten ] C Ericsson startade år 1971 företaget Consafe AB. Ursprungsidén var att ersätta kättingar med mjuka band, typ bilbälten, vid surrning av containers. Verksamheten utvidgades till uthyrning av containers och därefter till leverans av specialinredda * containers för bostäder och service till byggnads- och offshoreindust— rin. År 1977 beställde Consafe sin första egna bostadsplattform (en s k semisubmersible, dvs halvt nedsänkbar). Pråmbaserade bostadsen- heter (coastel), jack—up-enheter (står på egna ben på havsbotten) och MSV-plattformar (multi purpose support vessel) ingår nu också i företagets verksamhet.

Dotterbolaget Consafe Offshore AB svarar för 90 procent av koncernens omsättning. Företaget o ererar idag 15 mobila enheter, varav 13 ägs helt eller delvis. Huvucjsjakligen används enheterna för bostads- och serviceändamål. Enheterna hyrs ut inklusive marin besättning. Kontrakten kan vara från några månader till flera år. Consafegruppen har570 anställda, varav430 tillhör sjöpersonalen. Av de landanställda är 35 personer sysselsatta utomlands.

Totalt finns det i världen en flotta på 27 enheter, inklusive nybeställningar, inom segmentet halvt nedsänkbara enheter för dykeri-, bostads- och räddningsändamål. Företaget har en helt dominerande ställning på världsmarknaden. De tre största konkur- renterna inom detta segment har tillsammans fem enheter. Alla Consafes enheter opererar utanför Sverige och alla inkomster från denna verksamhets ren kommer därmed från utlandet. Consafe etablerade år 1978 kontor i London och Stavanger. Nu finns det dessutom kontor i Houston, Aberdeen, Mexico City, Singapore, Paris, Rio de janeiro, Abu Dhabi och Sydney.

Omsättningen upp ick är 1983 till drygt 1 miljard kr. Aktiekapitalet var vid starten 5 000 r. Detta höjdes genom tre fondemissioner till 9000000 kr. I december 1983 introducerades Consafe på börsen. Flertalet större enheter i Consafes flotta är beställda och byggda i Sverige. Finansieringen av investeringarna har i dessa fall till 80-90 procent skett genom statligt garanterade lån. Lånen är förmånliga med en räntenivå som ligger avsevärt under marknadsräntan.

Consafes framgång beror till stor del på en teknisk kompetens och en egen system- och produktutveckling. Företaget byggde upp en stor del avsin erfarenhet när man i mitten av sjuttiotalet onverterade borrplattformar till bostadsplattformar. Consafes storlek och domi- nerande marknadsställning har också blivit en' konkurrensfördel

• Sida 152
•  Original

genom hög leveranskapacitet och stor flexibilitet.

Consafe Engineerin AB svarar för koncernens mjukvarukunnande och har varit en starkt idra ande faktor till den marknadspenetration som uppnåtts. Företaget Ear en stab kvalificerade ingenjörer och levererar och installerar kompletta service- och bostadssystem för egna och andras plattformar samtgenomför inspektionsuppdrag och _ andra konsultuppdrag. Consafe Technology är ett nytt tjänsteföretag som etablerades ilandon ijanuari 1984. Främst skall det syssla med undervattensteknologi och tillhörande teknikutveckling.

Consafe har genom hög teknisk och affärsmässig kompetens skapat sig en världsledande ställning inom konstruktion och upp- byggnad av produktionsanläggningar för offshoreindustrin. Consafe avser att ytterligare stärka sin nuvarande marknadsposition och samtidigt diversifiera verksamheten till alla faser av offshoreindustrin, d vs även oljeprospektering och produktion av olja och gas. Man strävar efter att kunna erbjuda totallösningar med innehåll av både hård- och mjukvara. De största hoten inför framtiden ligger i fallande oljepriser och ökad konkurrens genom nya konkurrenter och/eller ombyggnader av borrplattformar till bostadsplattformar.

Salénkoncernen är pionjär inom kylsjöfarten och har idag en 30-procentig andel av den totala, internationella, öppna kylsjöfarten. Walleniusrederier- na har en betydande marknadsandel vad gäller transport av fabriksnya bilar. Inom den svenska rederinäringen har byggts upp en av världens förnämsta kunskaps- och erfarenhetsbanker som förutsatt rätt marknadsföring bör generera betydande exportintäkter.

En annan viktig del av tjänsteexporten som bygger på anläggningskapital är turismen. En del som anknyter till sjöfarten är de Sverigeseglande färjrederierna, Stena och Nordstjernan (andel i Silja Line) som varje kväll tar ombord tusentals gäster på sina kvalificerade flytande turismanläggningar för transport mellan Sverige och Danmark/Finland. Turismen i Sverige bygger ju även i övrigt på att intäkter genereras genom ett högre utnyttjande av befintliga anläggningar och infrastruktur, såsom hotell, tältplatser, restauranger, idrottsplatser, nöjesanläggningar, vägar, järnvägar m m.

Till denna typ av tjänster hör också de som bygger på uthyrning av bilar, bussar och maskiner av olika slag.

ASG —- export av transporttjänster

ASG AB bildades år 1935 som ett dotterföretag till Rederiaktiebolaget Svea. Anledningen till bildandet var att biltrafiken alltmer började konkurrera ut kusttrafiken. ASG ägs numera till 75 procent av statens järnvägar. Verksamheten sysselsätter ca 4 000 personer och har en omsättning på ca 3,6 miljarder kr exklusive tullar, avgifter och dylikt. ASG har dotterbolag i ett tiotal länder och ombud och filialer i nästan varje land.

ASGs verksamhetsidé är att erbjuda dörr till dörr-transporter, speditionstjänster och lagerservice. Dessutom olika typer av kring-

• Sida 153
•  Original

service och Specialtjänster, allt ifrån vakuumpaketering av kläder, tillskärning av mattor till paraffinering av ost samt administrativa tjänster.

ASG har utvecklats från traditionell spedition med transporter mellan Sverige och andra länder till 5 k crosstrading. Detta innebär att exempelvis Tysklands-kontoret kan förmedla transporter mellan USA och japan. Utrikestrafiken svarar numera för över 60 procent av nettofaktureringen. Den har också större lönsamhet., " "

lnternationaliseringen tog fart först på 1970-talet. Formen för etablering har framförallt varit filialer med lokala ombud eller agenter. Idag finns ca 150 ombud. Dotterbolag har bildats på strategiska platser i tex Västtyskland, USA, England, Australien, japan, Belgien, Danmark, Norge, Hongkong, Tanzania och Kenya. ASGs internationalisering har följt den svenska industrins ex ansion' utomlands och givit en riskspridning, ökad konkurrens raft på hemmamarknaden samt finansiella resurser.

lnrikesverksamheten är fortfarande ASGs kärna. Avgörande är att denna kärna är framgångsrik och att kompetensen kontinuerligt förädlas. ASG hart ex utvecklat ett systemkunnande för terminalver - samhet och kringtjänster som fått stor betydelse för utrikestrafi— ken. _ '

År 1978 bildades ASG Transport Development AB för att exportera det egna kunnandet. Försäljningen sker främsti form av utbildning av andra länders transportföretag samt uthyrning av personal. Idag har bolaget fyra anställda på huvudkontoret och ett fyrtiotal utomlands, varav hälften är kontrakterade svenskar. Företaget omsätter ca 10 miljoner kr med god lönsamhet. ! försäljningsarbetet krävs att företaget kan visa upp referenser och anläggningar samt hänvisning till konkreta nyckeltal för transportproduktiviteten tex den svenska tonkilometerkostnaden som är bland de lägsta i världen.

Marknaden att sälja transportkunnande antas av ASG ha en stor potential. Många länder, speciellt u- och NIC-länder, ärmedvetna om att ett effektivt transportnät är avgörande för ett utvecklat närings- liv.

Den kritiska faktorn för den internationella verksamheten är personalen. Det ärsvårtatt få personerattarbeta snabbt och effektivti en ofta primitiv miljö. Det är också svårt att behålla de lokalt anställda befa ttningshava rna då de som utbilda ts avASG blir mycket attraktiva i sina länder. Det är därför nödvändigt att kontraktera dem över en längre period.

ASG AB hari vissa fall startat sin utlandsverksamhet med att först sälja sina kunskaper om hur man bygger upp inrikestrafiken i ett land och därefter följt efter med utrikestrafiken. *

När tjänster baseras på anläggningskapital uppstår ökade intäkter och stordriftsfördelar genom ett högt kapacitetsutnyttjande.

13.3 Tjänster baserade på organisation, logistik m m

Arbetsfördelningen och specialiseringen inom arbetslivet har inom den industrialiserade världen skapat nya stora marknader för tjänster som storkök, tvätt, städning, vakthållning och sophantering. Dessa tjänster kan med fördel drivas i stordrift där skalfördelarna ligger i systemkunnande i form av arbetsinstruktioner, områdesindelning, hjälpmedelsutveckling, arbetsledning samt effektiv upphandling av hjälpmedel och förnödenheter.

• Sida 154
•  Original

_| ...

SECURITAS

SECURITAS — export av säkerhetstjänster

Securitas är ett av världens största bevakningsföretag med 35 000 anställda i 15 länder. Bolaget grundades för 50 år sedan av Erik Philip Sörensen som ett dotterbolag till Danska ren öringssällskapet ISS. Verksamheten övertogs sedan av sönerna oc kom under hela sin expansionsfas att förbli ett familjeföretag.

Securitas har sedan mitten av 1960—talet i princip varit uppdelati två koncerner, den svenska och den internationella. Den svenska delen sysselsätter drygt 8 000 anställda och omsätter nära 900 miljoner kr. Denna del har nyligen övertagits av de båda investmentbolagen Cardo och Skrinet med sikte på börsintroduktion.

Den internationella delen styrs från koncernhuvudkontoret i London och ägs fortfarande av en av sönerna till grundaren. Denna del berörs ej av övertagandet i Sverige.

I slutet av 1950-talet bildade Securitas ett dotterbolag i England, Group 4. Därefter gjordes likadant i en rad europeiska länder. Senare gjordes ett ”joint-venture" i japan. ln terna tionaliseringen har således gått via bildandet av dotterbolag eller joint-venture inom och utom Europa. Verkställande direktören samt styrelseordföranden i de lokala bolagen har ofta varit svenskar medan personalen varit inhemsk.

idén bakom verksamheten har huvudsakligen varit säkerhet och bevakning av banker och industri. Företaget betraktar sig som ”industrins barnvakt”. "Vi lägger fabriken isäng på kvällen och sörjer för att den är ren och fin när man kommer nästa dag". En annan beskrivning av konceptet är att Securitas skall se till att ”samhällsap- paraten förblir intakt". Verksamheten har vidgats från den rena väktarrollen till att omfatta ett helt systemkunnande för skydd av exempelvis kärnkraftverk.

Vaktmannens uppgifter har förändrats från att ha varit en person som kontrollerar att dörren är läst och persiennerna nerdragna till att nu gå in i en processanläggning, läsa av mätare, göra noteringar och vidta åtgärder. Bevakningen har blivit ett tekniskt avancerat yrke där tjänsterna kräver utbildning. ,

Den huvudsakliga resursen är persona/en. Securitas uppges lägga ner större belopp på rekrytering och utbildning än på det faktis a försäljningsarbetetav sina tjänster. Internationella träningscentra har upprättats i Sverige och England. Förutsättningen för företagets framgång har varit att rekrytera rätt personal, ge den riklig och kvalificerad utbildning samt motivera den att upprätthålla företagets kvaliteter. Det lokala tänkandet hos personalen har gjort det svårt att få medarbetarna rörliga för projekt utomlands. Securitas internatio- nalisering har därför skett ”i takt med medarbetarnas utveckling". Den internationella framgången har bl a byggt på ett lokalt engage- mang och en lokal anpassning av det svenska systemkonceptet. Securitas har strävat efter att liera sig med inflytelserika partners och rådgivare på den lokala marknaden. Policyn är att i varje land åstadkomma en lokal, nationell profil och inte uppträda som ett mzltinationellt företag, vilket är särskilt viktigt då man arbetar med så erhet.

• Sida 155
•  Original

Säkerhet är en marknad i tillväxt. Det kritiska i den internationella expansionen har varit dels att hitta kvalificerade medarbetare, dels att växa med eget kapital. Vissa ska/fördelar har dock kunnat uppnås genom att Securitas är en stor organisation med många lokalt förankrade enheter. Detta er ett nätverk för spridning av kunnandet, attraktionskraft för att re rytera specialister samt volym som ger utrymme för utvecklingsprojekt. För att dra nytta av denna typ av organisation krävs en kvalificerad och erfaren och internationellt erfaren ledning.

Grunden för hela Securitas internationalisering har legat i den personliga drivkraften hos grundaren och hans söner. Innan Cardo och Skrinet tog över den svenska delen av Securitas var bolaget ej längre svenskt då ensamägaren var bosatt i London. Securitas utvecklingskedja hardärför omfattathela processen från startandet av ett litet svenskt bolag, expansion i Sverige, internationalisering samt fullständig avknoppning från etableringslandet.

Denna typ av verksamhet kommer att fortsätta att växa i samma takt som samhällets specialisering fortgår. Det svenska samhället utgör en utmärkt testmarknad och referens för sådana tjänster.

IKEAS respektive Hennes & Mauritz affärsidéer är till stor del byggda på ett systemkunnande innefattande organisation, upphandling, transporter m rn.

Motsvarande gäller också för byggnadsentreprenadtjänster. Ett entrepre- nadprojekt kräver ett gediget upphandlingskunnande. Antalet underentre- prenörer och underleverantörer är vanligen stort. För att kunna kontrollera att leveranser m m sker i tid utnyttjar huvudentreprenören kända företag, gärna svenska. Den styrka som ofta framhålls är de svenska företagens förmåga att genom effektiv logistik hålla gjorda åtaganden.

I spåren av byggandet följer den framtidsbransch vi tidigare nämnde, nämligen underhåll. Länder med svagt utvecklad infrastruktur har ofta problem med drift och underhåll, vari kan ligga en stor affärsmöjlighet i förlängningen av ett entreprenörsåtagande.

Franchise är ett exempel på en organisationsform som lett till en snabb expansion av ett flertal tjänsteföretag.

Dinol

International AB

. mavan 3= 7—6 All!. sim—$% Caso?

DINOL International AB — export av rostskydd

Astra-Dinol inriktades vid starten år 1947 på att utveckla ett rostskyddsmedel för medicinsk tillämpning. Under 1950-talet blev rostskyddsmarknaden för bilar allt större. Successivt förbättrades produkten och arbetsmetoderna. Man började tex att _spruta in medlet i karossens hålrum och utvecklade specialverktyg, År 1961

• Sida 156
•  Original

blev den första tekniska manualen klar som bestod av sprutscheman med anvisningar för olika bilmodeller. . Under 1960— och 70—talen skedde en gradvis övergång från produkt— orientering till marknads— och systemorientering. Nyckelpersoner inom företaget kom i början av 1970-talet i kontakt med franchising i USA. Dagens franchisekedja under varumärket Tuff-Kate Dinol har :växt fram ste is. Kedjan har relativt höga utvecklingskostnader. :*Eribart förnyefs; av sprutscheman kostar ca 0,5 milj kr per år. Aven ' 'franchisetagarna måste göra stora satsningar, eftersom de finansierar sin station helt på egen hand. En nybyggd station kräver en investering på 500—1 500 000 kr. Vid starten av en Tuff-Kate Dinol- station debiteras franchisetagaren en inträdesavgift. Denne måste också betala en löpande royalty på omsättningen.

Kärnan i Tuff-Kate Dinol är rostskyddsmedlet. Detta produceras i anläggningari Hässleholm. Sprutscheman, manualer och anpassad teknisk utrustning är andra viktiga komponenter i det tekniska systemet. Alla franchisetagare och deras anställda får obligatorisk utbildning. Dinol gör oregelbundna kvalitetskontroller som inte förvarnas. Franchisetagaren har garantiansvaret mot kunderna men han kan återförsäkra sig hos franchisegivaren. Franchisegivaren svarar för den centrala marknadsföringen och franchisetagarna för lokal marknadsföring och försäljning. Franchisetagaren kan få kon- sulenthiälp vid kundbesök och lokal marknadsföring och får också en viss administrativ service.

Företagsledningen har haft stora exportambitioner och man har även nått betydande framgångar. År 1972 bildades ett bolag i Detroit, Tuff-Kate Dinol Inc, tillsammans med en amerikansk producent av rostskyddsmedel. Detta gav fotfäste i USA. Dinol International AB uppges idag vara världens största företag inom rostskydd. Man har verksamhet i 63 länder och totalt omfattar kedjan ca 2 000 franchise- tagare. Det nuvarande namnet tog man år 1979 i samband med att Nynäs Petroleum köpte företagetavAstra. Hela kedjans försäljning till konsument bedöms uppgå till 500—600 miljoner kr per år. Sedan starten år 1947 uppges mer än 20 miljoner bilar ha rostskyddats med företagets produkter.

Företagets expansion och framgång beror till stor del på en genomtänkt och genomarbetad uppläggning av marknadsorganisa- tionen. Franchising ger i sig möjlighet till snabb expansion genom tillskottet av nytt kapital och enga erade återförsäljare. Dinol ' ar valt en högkvalitet— och högprisprofi . Flera oberoende tester har givit företaget mycket fina vitsord. Framgången har främjats av en medveten helhetssyn på företagets utbud av produkter och tjänster. Rekrytering, utbildning och stöd till franchisetagarna är också viktiga , faktarer för företagets effektivitet och tillväxt.

' Franchisegivarens verksamhet var lönsam i Sverige under 1950- och 60-talet. Under slutet av 1970-talet sjönk resultatet och man fick också några förlustår. Aven utlandsverksamheten började välla bekymmer Joch- Organisationen i USA fick skäras ned radikalt. Orsakerna till dessa problem uppges vara minskad nybilsförsäljning, omfattande garanti-. "skador—th alltför stora overhead-kostnader. De senaste åren har _restgltatet förbättrats kraftigt och är 1983 gav en god lönsamhet.. "främst. härstammar förbättringen från en ökad direktförsälining» till ' indastn'kunder.

Intäkterna från denna grupp av tjänster som bygger på organisation och logistik uppkommer genom att systemkunnandet kan utnyttjas vid ett stort antal projekt med små justeringar. Därvid förädlas systemet och blir än mer konkurrenskraftigt.

• Sida 157
•  Original

13 .4 Anläggningsexport

I huvudsak kan man skilja på tre olika kategorier av anläggningsprojekt: Cl industrianläggningar El infrastrukturanläggningar ur ekonomisk synvinkel som t ex vägar, kraftförsörjning El infrastrukturanläggningar ur social synvinkel som tex sjukhus.

Exporten av denna typ av anläggningar karakteriseras av att: B leveranserna avser produktionsutrustning, i vissa fall kompletta produk- tionsanläggningar E] anläggningen representerar en stor investering för köparen D samspelet mellan säljare och köpare är mycket omfattande vad gäller tekniska, kommersiella och juridiska aspekter. Tjänsteinnehållet är således inte oväsentligt men varierar beroende av leveransåtagandet.

Anläggningsexport kännetecknas i hög utsträckning av en bredare lösning av en kunds problem än en leverans av ett antal separata komponenter och utrustningsdelar. Lösningen kan inkludera sådana tjänster som förutsätt— ningsanalyser, projektering, detaljplanering, upphandling, tillverkning, montering, igångkörning, driftsledning och ansvar för administration och företagsledning.

ASEA ROBOTICSÅ

ASEA ROBOTICS — export av industriella tjänster

Asea Robotics började sin verksamhet är 1972 och är idag en världens. ledande robottillverkare. Då den första roboten presenterades; åf » 1973 var det världens första helelektriska, mikrodatorstyrda industri-_ robot. idag finns det mer än 3 000 robotar installerade. Expansionen harsåledes varit mycket snabb och försäljningen ökar med 50 procent perår. Under år 1983 tillverkades 1 100 robotar och orderingången var ca 600 miljoner kr. Över 90 procent av avsättningen sker utanför Sverige. Totalt sysselsätter verksamheten 750 personer, varav 350 i ' Sverige. Tillverkning finns i Västerås, USA, lapan, Spanien Och» ' Frankrike. För att föra ut sitt kunnande har til/skapats kanaler i form aV; s k robotcentra med funktioner för försäljning, service, kundutbild-' ning, teknisk kundtjänst för applikationer m m. Robotcentra finns i ett: tjugotal/änder. Robotteknik innefattar kunskap på en rad områden, konstruktion av finmekanik, elektroniksystem baserade på mikrodafj torer med avancerad program vara, produktionsteknik, funktipnssys+ tem inom artificiell intelligens byggd på samspelet mellan människa och maskin etc. ASEAs resursbas för att utveckla denna teknik bygger— framförallt på kännedom och erfarenhet av elektronik, mekanik'och produktionsinriktat applikationskunnande från egna verkstäder. Asea Robotics verksamhetsidé är att erbjuda flexibla system för '_produktionsautomatisering baserade på robotar för tillverkningsin- dustri över hela världen. Företaget tillhandahåller produktivitetshö=

• Sida 158
•  Original

jande system för att effektivisera existerande verksamheter. Den ensamme arbetaren ersätts många gånger med ett team bestående av robot plus operatör. Produktiviteten hos ett sådant team ärirege/Z till 3 gånger hö re än hos en enskild individ. Asea Robotics levererar allt mer system ösningar i form av ett funktionsåtagande bestående av bla följande moduler: förstudier, utvärdering av förstadier, system- analys och design, presentation av systemförslag, projektgenomfö- rande, tillverkning och framtagning av system, dokumentation, installation, igångkörning och underhållsservice. Detta modulsystem specialanpassas oftast för varje kund. För att det inte skall krävas för stora resurser på persona/sidan utvecklas ständigt nya standardmo- duler och metoder. Endast 10—15 procentav leveranserna är avstörre, mer omfattande typ där krav föreligger på större ingenjörsinsatser. Huvuddelen av Asea Rovgtics leveranser består av standardrobotar, minianläggningar och maskingrupper.

Verksamheten bygger i hög grad på lokala problemlösningar och decentraliserad tillämpningsteknik. 70 procent av den explicita tjänsteproduktionen sker därmed utanför Sverige. Inom Sverige finns vid sidan av den största produktionsandelen huvudsakligen — teknisk produkt- och metodutveckling -— utbildning av internpersona/

-— tjänster till svenska företag — tjänster till speciellt svåra utlandsprojekt — samordning av verksamheten runtom i världen.

Asea Robotics exporterar produktivitets- och produktionskunnan- de. Man har valt att inte beteckna verksamheten som tjänsteexport, utan som utvecklad varuexport. Marknaden efterfrågar mer och mer tjänster och Asea har funnit det mest gångbart att använda de avancerade ingenjörstjänstema som ett medel för marknadsföring och konkurrens i varuförsäljningen.

Sammgnfattningsvis kan sägas att Asea Robotics framgångar har berott p - fokusering av lösning på konkreta kundproblem - system för god kundservice genom robotcentra —- stora resurser för högteknologiska lösningar - flexibel organisation vid huvudkontoret med beredskap för pro-

duktutveck/ing -—ett moderbolag med finansiell kapacitet och internationellt gott

rykte

Storleken på tjänsteexporten vid anläggningsexport är svår att ange då tjänsteleveranserna ofta döljs i det totala priset för anläggningen.

Olika bedömare förväntar sig ett växande inslag av systemförsäljning i många varuproducerande företags verksamhet. Världsmarknaden för pro- jektexport är enligt en japansk uppskattning ca 800 miljarder kr per år. Den svenska projektexporten uppskattas i en utredning från industridepartemen- tet (D51 197839) till ca 10—15 miljarder kr om året. Den svenska projektexporten skulle därmed svara för nära 10 procent av den totalt registrerade svenska varuexporten. Den totala omfattningen av mjukvaru— andelen i anläggningsexporten uppskattas till 30—50 procent, vilket innebär en tjänsteexport på ca 5 miljarder kr.

Tjänsteandelen vid leveranser av anläggningar inkluderar bla: D frakter EI licenser m m El administration

• Sida 159
•  Original

[:| entreprenader El montage m ut

Av ovanstående har största tillväxten varit för frakter, licenser och entreprenader. Administrations- och montageexporten har to m minskat.

SIPOREX — export av anlägg- ningar och licenser

SIPOREX AB är en division inom EUROC-koncernen och ett företag med en ledande position inom området lättbetong. Totalt sysselsätter verksamheten ca 1 100 personer och omsätter ca 400 miljoner kr, varav 80 procent avsätts utomlands. Företaget har fem fabriksanlägg— ningar och 26 Iicenstagare runt om i världen.

Grunden för verksamheten är en svensk uppfinning på 1920-talet som gjorde att lättbetong kunde användas som byggmaterial. Sedan 1930-talet sa'/jer INTERNATIONELLA SIPOREX AB i Malmö hela produktionsprocesser till utlandet, d v s fabriker eller processer för lättbeton tillverkning inklusive patenterade maskiner och hela det tekniska unnandet. ! paketet ingår bl a processdesign, uthyrning av personal, managementkontrakt, specialutrustning, utbildning samt forskningssamarbete ända fram till nyckelfärdiga fabriker.

SIPOREX' idé är att kunden skall få en fabrik som kan börja leverera Iättbetongprodukter redan 24 månader efter ett licensavtal. Företaget erbjuder en garanti för att köparen skall få en acceptabel kvalitet. Garantiåtagande och kunskapsutveckling bygger på successiv föräd' ling vid centralenheten i Malmö. SIPOREX bedriver därför en avancerad forskning och produktutveckling, vilket har lett till att modern teknologi i form av robotar och minidatorer numera är en del av produktionsprocessen. ! anslutning till laboratoriet i Malmö finns även en pilotfabrik för testverksamhet. Genom den erfarenhet som årtionden av produkt- och applikationsutveckling givit stärks SIPO- REX konkurrenskraft. *

SIPOREX framgång bygger på en kontinuerlig utveckling av tjänste- och patentportföljen och en etablerad marknadsrelation i form av licenstagare med något över 30 fabriker i olika länder.

Erfarenheten av SIPOREX långa utlandsverksamhetäratt det ärsvårt att separat sälja tjänster och få betalt för dem. För att skapa kontinuerliga intäkter över en längre period måste mjukvaran kopplas till hårdvara. Trovärdigheten gentemot kunden byggs upp med hjälp av de kombinerade paket/everanserna och de därtill kopplade garantierna.

SIPOREX har sedan länge insett betydelsen av nätverksbyggande och relationsutveckling. Företagets nätverk består huvudsakligen av licenstagarna och de trettiotalet fabrikerna. Detta är ett kapital som måste underhållas. Ett system för relationsutveckling har därför utarbetats, vilket bygger på bl a en systematiserad seminarieverksam- het för befattningshavare på olika nivåer. På detta sätt skapas distributionskanaler för kunskapsflödet runt om i världen.

• Sida 160
•  Original

Projektexporten är koncentrerad till ett fåtal större företag och sker till ett begränsat antal länder, huvudsakligen OPEC-länder, NIC-länder och vissa statshandelsländer. Intressant är dock den sk spjutspetseffekten där de större företagen har möjlighet att engagera mindre och medelstora företag som underleverantörer.

Som illustration kan nämnas ”spin—off” effekten av byggentreprenadex- porten. Svenska Byggentreprenörföreningen (SBEF) uppskattar sysselsätt— ningseffekten i Sverige till mellan 15 000— 18 000 arbetstillfällen. Ett konkret exempel är Skånska Cementgjuteriets hotellbygge i Bagdad för 1,2 miljarder kr som sysselsatte 400 tjänstemän, varav 300 i Sverige. Dessutom lades beställningar ut för 825 miljoner kr hos underleverantörer i Sverige, vilket motsvarar cirka 2 000 arbetstillfällen, bl a Specialtjänster från svenska konsult- och serviceföretag, installationer för el och WS, inredningsdetal- jer, teknisk utrustning samt byggmaterial.

De svenska storföretagen fungerar i samband med anläggningsprojekt närmast som handelshus som koordinerar, tar ansvar och risker. Genom- loppstiden för denna typ av större projekt (start, fullgörande, avslut och överlämnande) är mellan 3 och 5 år.

Andra betydelsefulla effekter är: B hjälp över tröskeln för mindre tjänsteexportörer

introduktion i nya nätverk på nya marknader ökat förtroende för svenska tjänsteexportörer sammanlänkning med medlemmar i andra konsortier internationalisering av tjänste- och varuutbudet, dvs en anpassning till andra än svenska normer.

BEIGE]

Anläggningsexporten är sällan en fråga om rutinaffärer utan gäller oftast omfattande specialprojekt som kräver stor exportinvestering med kort avskrivning och stora risker.

Att erbjuda systemlösningar kan vara ett effektivt konkurrensmedel, men kan också, på grund av den höga kostnaden, ge upphov till ett inköpsmot- stånd hos kunden. Systemförsäljningen ger djupare engagemang i kunderna vilket ökar möjligheter till framtida export i samband med underhåll och förnyelse. Samtidigt kan försäljningsvolymen minska därför att kunderna kräver att deras konkurrenter inte skall få tillgång till samma systemlösrjng. Marknaden blir därmed begränsad. Finansieringen av anläggningsexpcrten är därtill en av de stora trösklarna.

13.5 Finansiella tjänster

Sveriges export av finansiella tjänster uppgick år 1982 till närmare 20 miljarder kr, varav de svenska försäkringsbolagen svarade för 8,5 genom sin internationella rörelse för återförsäkringar. Bankerna tilläts först under 1970-talet att etablera utlandsverksamhet, dock i ganska begränsade fomer. Finansbolagen som på de senaste 15 åren växt starkt i Sverige har också påbörjat en viss utlandsverksamhet. De stora svenska industrikoncernernas finansavdelningar kan bedriva viss finansiell verksamhet inom ramen för de sk Höganäsvillkoren (regler för begränsning av fondering av utländska

• Sida 161
•  Original

dotterbolags vinstmedel i utlandet) i valutaregleringens och bolagsordning- ens rörelsegrensregler. Denna verksamhet sker med hjälp av de elektroniska system för kontoavstämning och cash management som de stora bankerna tillhandahåller.

Enligt valutaregleringen så skall bankernas internationella verksamhet ha svensk anknytning. Detta innebär att en stor andel av den växande världsmarknaden av finansiella tjänster inte är tillgänglig för svenska företag. Den internationella marknaden arbetar under mycket hård konkurrens och det allmänna kreditläget är f n osäkert med betalningskriser och stora valutarisker. Svenska banker och försäkringsbolag måste därför inrikta sig på betalningsstarka marknader och det kan också sägas vara angeläget att medverka till finansiering där det är möjligt. Detta är därför motiverat att statsmakterna ser över vilka delar av valutaregleringen och annan lagstift- ning som kan mildras till förmån för en större frihet för företagen att bedriva internationella affärer på finansmarknaden. Närmare resonemang om detta görs även i kapitel 14, 15 och i bilaga 7. I det arbete som nu görs av valutakommittén och kreditmarknadskommittén ges inte de finansiella tjänstemas förutsättningar för export den vikt som de skulle förtjäna. Tjut föreslår därför i kapitel 15 tilläggsdirektiv till valuta- och kreditmarknads- kommittéerna.

Ett tlertal delar av den framtida tjänstehandeln har i detta kapitel illustrerats med praktikfall från framgångsrika tjänsteexportföretag. Tjut har valt att illustrera framtidsperspektivet för marknaden för internationella betalningar genom att i bilaga 8 återge ett föredrag av Dee W Hock, president för Visa International. Det beskriver den snabba utvecklingen på data- och kommunikationsområdet och hur detta enligt Dee Hocks mening kan komma att få en avgörande inverkan på hela den finansiella marknadens struktur och organisationsformer.

13.6 Sammanfattning och slutsatser

Grunden för den svenska tjänsteexporten är kompetensen hos enskilda individer. De utgör nyckelresurser i ett tjänsteföretag och kan liknas vid produkterna i ett varuproducerande företag. Tjänsteexport kan dock utvecklas från alla delar av näringslivet. Förutsättningen är en specialistkom- petens, ett organisatoriskt kunnande om hur man hanterar den egna personalen samt ett relativt tidsmässigt försprång. Därtill krävs ett utpräglat kommersiellt kunnande.

Inom den ”rena” tjänsteexporten har utvecklats en rad företag som sammantaget har stor betydelse för Sveriges exportintäkter. Men för det enskilda företaget finns vid ”ren” tjänsteexport svårigheter att generera större belopp över en längre tidsperiod. Tjänster som huvudsakligen baseras på försäljning av tid kan på grund av sin natur aldrig beräknas få några större volymer. Istället kan detta ske genom olika former av kombinationer mellan tjänster och varor.

Skälen till att kombinationer ger större förutsättningar för exportintäkter är följande B kombinationer mellan vara och tjänst har möjlighet att på en gång

• Sida 162
•  Original

uppfylla både kraven på stordrift (skalfördelar) och kundanpassning. Kostnaden för nedlagt kapital på varuinvesteringar blir mindre för varje tjänst som säljs. I tjänstemomentet anpassas produkten till den specifike köparen D genom kombinationer ges en flexibilitet som möjliggör att marginalerna (påläggen) tas ut antingen på tjänsten eller på varan beroende på värdet av nyttan eller förväntningar hos mottagaren D de svenska varuproducerande företagen är redan etablerade i större delen av världen. Det är naturligt att en stor del av Sveriges tj änsteexport utgörs av en förädling av det utbud som dessa företag tillhandahåller.

Tjuts bedömning är att Sveriges framtida tjänsteexport kommer att kunna ingrupperas under följande rubriker: tjänster som komplement till varor, tjänster baserade på anläggningskapital, tjänster baserade på organisation, logistik m m, tjänsteandel i anläggningsexport samt finansiella tjänster.

Dessa grupper har inga klara skiljelinjer utan täcker varandra delvis. De anger dock en inriktning av den framtida svenska tjänsteexporten.

Det ökade tjänsteinnehållet i varuhandeln kan förmodligen förklaras av att man alltmer söker lösa problem snarare än att sälja maskiner.

De klassiska transportnäringarna sjöfart, luftfart och landsvägstransporter är i hög grad baserade på anläggningskapital. Denna typ av tjänster är ofta beroende av förmågan att utveckla och utnyttja högt specialiserat industri- kunnande.

Även tjänster baserade på organisation och logistikkunnande kräver investeringar, nämligen i systemkunnandet. Det ligger stora kostnader och bred erfarenhet bakom de företag som idag exporterar tjänster i form av exempelvis sophantering, städning och entreprenader.

Service- och eftermarknadsområdet har fått en allt större vikt i den industriella marknadsföringen. Kundens behov av att köpa en funktion snarare än en enskild produkt blir mer uttalat. Livskostnad, tillförlitlighet samt tillgänglig maskintid blir i samband med kapitalvaruexport Viktiga faktorer vid sidan av pris och prestanda.

Möjligheter till export av anläggningar kan ha stor betydelse för svensk framtida tjänsteexport. Storleken är svår att precisera då tjänstedelen av leveransen ofta döljs i priset för det totala projektet. Anläggningsexport kännetecknas i hög utsträckning av en bredare lösning av en kunds problem än en leverans av ett antal separata komponenter och utrustningsdelar. En intressant konsekvens av anläggningsexport är ett större företags möjlighet att i stor utsträckning engagera mindre och medelstora företag, som underleverantörer.

De finansiella tjänsterna växer starkt. Det finns anledning att överviga om inte svenska banker skall få tillgång till en större andel av den finansiella marknaden, dvs även den som inte har svensk anknytning. Detta övervä- gande bör göras inom den nu sittande valutakommittén och/eller kredtmark- nadskommittén.

Sveriges möjligheter att öka exporten både av varor och tjänster igger i kombinationer, där styrkan härrör från hög teknisk kompetens, medveten förädling av både tjänste- och varuproduktion, process- och logistikkmnan- de samt tillförlitlighet i gjorda åtaganden. Vår framtida handel måstei olika

• Sida 163
•  Original

avseenden bygga på de marknader, det internationella rykte och kontaktnät som redan är etablerat.

• Sida 164
•  Original

IH.- . .. lj. ,.

'in'-ru*: » Hf.: ”. ' .H.-" &

' II' _.4 n.

i .lb ':ifw

:

"*.-.. . u , | M II ! l'l ' .' tj. ut,... .q. _|. ',

F-fi ”:a-'.' hi!-"lh (i. i '-

|' , ]l|.--I

.” HF ”., |

• Sida 165
•  Original

VARA cen TJÄNSI'

KONSTPIMC— KDNSIRUK- TION

SRV ICE UNDERHJOÄLL

Figur 14.]. Moment som tillsammans utgör en produktionsprocess vil- ken kan resultera anting- en i en vara eller i vara och tjänst.

UNDERHÅLL

tjänstehandeln, utan kan i flera fall vara giltiga även för varuexport. Vad som enligt vår mening främst skiljer tjänstehandeln från varuhandeln är det större behovet av ett väl fungerande samspel mellan köpare och säljare. Nedan- stående resonemang tar fasta på denna skillnad och syftar i huvudsak till att beskriva det som är specifikt för handeln med tjänster.

14.1 Allmänna förutsättningar för ökad tjänsteexport

Världsmarknaden för tjänster är stor och stadd i tillväxt. Tjänstesektorn i i-länder och vissa u-länder utvecklas snabbt. Frågan är hur svenska intressen genom tjänsteexport och/eller utlandsetablering skall kunna dra fördel av denna snabba efterfrågetillväxt.

Resurser för tjänsteexport finns inom alla delar av näringslivet. Utveck- lingen av den industriella produktionen mot större innehåll av programvaror, utbildning, service, underhåll och garantier m m innebär att tjänster ofta är en integrerad del av varuexporten. Vårt intryck är att industrin inte utvecklat metoder att mer direkt ta betalt för de särskilda tjänster som kopplas till varuutbudet. Dessa har av tradition mera kommit att användas som ett konkurrensmedel för att underlätta varuförsäljningen och där kostnaden för tjänsten inkluderas i priset för varan.

Det går inte att sätta upp några fasta regler för när det är ändamålsenligt för ett industriföretag att särfakturera tjänstekomponenten i varuförsäljning- en. En utgångspunkt för företagets val av strategi kan dock vara att söka bedöma hur särpräglat tj änsteinnehållet är i förhållande till konkurrenternas utbud. När tjänsten är specifik, medan varan alltmer kommer att likna

• Sida 167
•  Original

konkurrenternas varor, kan det vara lämpligt att övergå till att fakturera vara för sig och tjänst för sig. Då det på vissa marknader kan vara lättare att etablera sig som varuförsäljare kan företaget använda tjänsten enbart som konkurrensmedel medan man bygger upp en marknadsledande ställning. När positionen är nådd utnyttjas marknadspositionen till att förbättra marginalerna genom särfakturering av tjänster och varor. Denna flexibilitet kan vara en styrkefaktor som bidrar till att öka både Sveriges varuexport och tjänsteexport.

I kapitel 13 gjordes en översiktlig beskrivning på makronivå av hur Sveriges tjänsteexport ser ut och kommer att se ut i framtiden. Beskrivningen illustrerades med exempel på hur ett antal företag gått tillväga för att exportera sina tjänster. Det är således i första hand företagen själva som kan avgöra hur, när och var exportsatsningar bör göras. I detta kapitel söker vi därför beskriva vilka faktorer som företagen måste beakta för att uppnå en framgångsrik exportverksamhet. Innehålleti en internationaliseringsstrategi kan sammanfattas i följande begrepp.

TlLLGÄNGLlQHéT

urvscrcuuésmvÅ

serALuinasfömÅaA

SPRÅK- om KULTUR- &EHENSKAP

Figur 14.2. Förutsätt- ningar för framgångsrik tjänsteexport

En värdering av dessa faktorer bör göras både i det enskilda företagets prioritering av exportsatsningar och vid utformning av det allmänna exportfrämjandet.

Kunskap

Kunskap om tjänstehandelns villkor är, enligt vad utredningen erfarit, relativt dåligt spridd inom såväl företag som offentlig förvaltning. Givetvis har de företag som bedriver framgångsrik tjänstehandel en ansenlig kunskap om den egna verksamheten. Det brister dock i den generella och översiktliga

• Sida 168
•  Original

insikten om vad som är gemensamt för tjänsteföretagen och hur man skall skapa förståelse och åstadkomma förändringar i villkoren till båtnad för tjänsteexporten. Förbättrade kunskaper om tjänstehandelns villkor och betydelse är därför en av förutsättningarna för att tjänsteexporten skall utvecklas.

Tjut har under utredningstiden ägnat stor uppmärksamhet åt informa- tionsspridning via massmedia, företagskontakter, seminarier m m i avsikt att öka kunskapen om tjänstehandeln. Allmänt översiktliga kunskaper måste också i fortsättningen med olika medel upprätthållas och spridas för att skapa en positiv miljö för tjänsteexportörer. De flesta av de förslag som ges i kapitel 15 leder till ökad kunskap om tjänstehandel.

Den grundläggande förutsättningen för tjänsteexport utgörs givetvis av den rent professionella kunskapen. Den har växt fram inom den svenska tjänstesektorn som en följd av industriella framsteg, hög utbildningsnivå och befolkningens, med stigande inkomster, större anspråk på tjänster.

Tjänsteexportörer har redan ett starkt stöd i det svenska utbildningsvä- sendet som tillhandahåller allmänna kunskaper i form av främmande språk, kultur och vetenskap. Tjänstesektorn har också kunnat bygga upp sin professionella kunskap genom att samhället i princip svarar för all grundläggande utbildning och för en stor del av forskningen.

Vad som dock slutligen kommer att bestämma omfattningen av tjänste- exporten är den kommersiella miljön. Utredningen vill starkt betona kommersiell kunskap som den på kort sikt viktigaste drivkraften för en utvecklad export från den stora resursbas som den omfattande svenska tjänstesektorn utgör. Exporten i förhållande till sektorns produktion är för industrin 50 procent, för den privata tjänstesektorn 10 procent och för den offentliga sektorn mindre än en promille. Den varuproducerande industrin har tidigt inriktat sin expansion på möjligheten att exportera medan de privata tjänsteproducenterna kunnat expandera hemma på en marknad med ekonomisk tillväxt. I en ekonomi med svag eller ingen tillväxt kan etablerade tjänsteföretag förväntas söka sig utomlands för att exploatera den kompetens man skaffat sig på hemmamarknaden. Den offentliga sektorn, styrd av politiska beslut och formad för att ge service åt det svenska folket, har först på senare år på ett medvetet sätt öppnats för export. Det framstår som självklart att det mesta av kommersiell kraft finns inom den konventionella exportindustrin, som etablerat nätverk och replipunkter spridda över hela världen. Sverige har trots sin litenhet en stor andel multinationella företag med tiotusentals anställda utomlands. Den svenska tjänsteindustrins inter- nationalisering har delvis skett genom att följa varuindustrin ut på världsmarknaden. Från de fotfästen som det privata näringslivet på så sätt fått kan de främsta förhoppningarna om en ökad tjänsteexport knytas.

Den kommersiella kunskap som krävs för tjänsteexport är i princip likartad den för varuexporten. Marknadskunskap, förmåga att anpassa de professionella kunskaperna till efterfrågan, förmågan att se kombinationer och fördelar som köparen inte klart artikulerat, förmågan att introducera de professionella kunskaperna i rätt tid, dvs timing, är exempel på kvaliteter som utvecklats inom näringslivet.

En utpräglad känsla för risktagande och medvetenheten om att satsningar görs med begränsade resurser förädlas i teknik för kalkylering och

• Sida 169
•  Original

prissättning. En offert måste utformas med tillfredsställande vinstmarginaler för att även oundvikliga misstag och förlorade affärer skall kunna finansie- ras.

Internationell marknadsföring ställer särskilt stora krav på företagsledning och organisationskunnande. Sannolikheten att misslyckas går troligen att relatera till avståndet från Sverige. En organisation som arbetar med att utveckla avlägsna marknader måste i extra hög grad lita till målstyrning och ett decentraliserat beslutsfattande. Formerna för försäljningsarbetet varierar starkt beroende på bransch, marknad och etableringsform. I vissa samman- hang kan affärerna skötas från Sverige, i andra krävs lokala kontor och försäljningsbolag. Flera marknader är inte öppna om inte verksamheten bedrivs i ” joint venture” med lokala intressenter. Valet av marknadsförings- och leveransform kräver breda erfarenheter och måste kombineras med kunskaper om internationell förhandlingsteknik och förmåga till avslut. Avsluten skall i sin tur omformas till formella avtal, vilket är en hel disciplin i sig, där olika marknaders lokala jurisdiktion måste vävas samman med de juridiska traditionerna i Sverige och parternas ömsesidiga avsikter och ambitioner med avtalet.

Den kommersiella miljö som här beskrivits står inte på kort sikt till buds inom några andra organisationer än de som det marknadsorienterade näringslivet redan utvecklat. De steg som under senare år tagits för att i exportsammanhang utnyttja professionellt kunnande i den offentliga förvalt- ningen kan förmodligen inte på lång tid ge annat än begränsade resultat om inte dess professionella kunnande kan kombineras med näringslivets kommersiella kompetens. Denna förmodan har tidigare framförts av konsultexportutredningen och delades av statsmakterna.

Om man vill finna former för att stimulera den privata sektorns tj änsteexport kan det vara intressant att i tillämpliga delar föra över avsnitt av den offentliga förvaltningens serviceupgifter till entreprenadverksamhet i regi av privata eller offentligt ägda bolag. Därigenom förenas professionell och kommersiell förmåga på ett mer påtagligt sätt eftersom bolagens möjlighet att överleva bestäms av deras egen framgång. Detta skapar erfarenheter som bidrar till att föra ut det svenska tjänstekunnandet på världsmarknaden. När myndighets- eller kommunal verksamhet förs över till bolag riskerar dock förvaltningen att till dessa förlora sina mest attraktiva medarbetare. Det vällovliga syftet att stärka exporten måste därför vägas mot risken att försvaga myndigheternas kompetens och service till det svenska samhället.

Att Sverige har ett stort professionellt kunnande inom den offentliga sektorn innebär således inte nödvändigtvis att detta kunnande lönsamt går att föra ut på världsmarknaden. Det kan vara på sin plats att särskilt granska lönsamhet och kalkylmodeller i myndigheternas verksamhet på exportmark- naden. Det finns risk för att svensk privat tjänsteindustri här möter en otillbörlig konkurrens. Regeringen framhöll i proposition 1980/81:71 ”att prissättningen av de statliga tjänsterna måste vara sådan att konkurrens med privata företag kan ske på så lika villkor som möjligt”. För att eliminera risken för otillbörlig konkurrens bör de statliga tjänsteexportörernas prissättning bevakas av näringsfrihetsombudsmannen (NO).

Den offentliga förvaltningens stöd till tjänsteexporten i form av referenser,

• Sida 170
•  Original

utbildning och internationella kontaktnät bör särskilt betonas. Från den privata tjänsteexportens utgångspunkt är detta betydelsefulla resurser för exportens utveckling. Det bör också framhållas att offentliga tjänster kan vara värdefulla kompletteringar till näringslivets projektexport och att verk, myndigheter och kommuner på vissa marknader kan tjäna som ”dörröpp- nare”.

Tillgänglighet

Under begreppet tillgänglighet har vi sammanfattat faktorer, stora som små, som gör att marknaden får tillgång till vad Sverige har att erbjuda. Tjänster tillhandahålls den utländske köparen i stor utsträckning genom att bäraren av kunskapen befinner sig direkt på marknaden antingen det är med det svenska företaget som bas eller genom ett dotterbolag i utlandet. En direktrelation med kunden är oftast nödvändig vid tjänstehandel då tjänster är svårare än varor att förhandsgranska eller, vid missnöje, reklamera. Förmågan att skapa förtroende blir då avgörande.

Förekomsten av relationer och personliga nätverk inom den redan etablerade svenska exportindustrin utgör därför viktiga resurser för tjänste- handeln. Flera intensivt personrelaterade branscher som t ex finans-, jurist-, revisions-, organisationskonsultation och annonsbyråtjånster har inlett sin internationalisering genom att följa med de svenska varuexporterande företagen ut i världen och sälja sina tjänster till dessa företags försäljnings- kontor och dotterbolag i utlandet och deras utländska partners.

Den för tjänstehandeln avgörande kopplingen till personinsatser kan utgöra både ett handikapp och en tillgång. Långa avstånd kan på varusidan kompenseras genom att man tillhandahåller varuprover, specifikationer över prestanda och garantier. För en tjänsteleverans ger långa avstånd så stora extrakostnader fört ex resor att affären kan försvåras. Å andra sidan låter sig en upparbetad förtroendefull relation mellan exempelvis en advokat och hans klient inte brytas av någon annan advokat med fullgoda referenser. Eller, ett sedan lång tid utvecklat samarbetsmönster mellan en datoranvän- dare och hans systemleverantör blir så integrerat med köparens produktions- förutsättningar att kostnaderna och omställningarna vid ett byte till annan leverantör svårligen kan motiveras av de utfästelser till bättre insatser som en konkurrent ställer i utsikt. Det övertag som upparbetade relationer och förtroenden ger innebär att tjänster kan utvecklas till för köparen speciella kvaliteter jämfört med vad konkurrenterna kan leverera. Då värdet av tjänsten uppstår just i samspelet är det svårt att övertyga en köpare av tjänster att bryta redan etablerade relationer.

Framgångsrik tjänsteexport fordrar intensiv närvaro på marknaden. Det innebär ofta personliga uppoffringar av dess utövare eftersom verksamheten kräver tröttsamma resor med kort varsel och ständiga miljöbyten. Svårighe- ter att förutse tidpunkt och varaktighet är påfrestande även för den hemmavarande familjen. I Sverige har under senare år i allt högre grad hushållen kommit att förena två förvärvsarbetande med delat ansvar för hemarbete och vård av barn. Det finns en uppenbar konflikt mellan denna trend och kraven på personliga insatser, vilket kan komma att begränsa möjligheterna att öka tjänsteexporten. Ur denna synvinkel har Tjut funnit

• Sida 171
•  Original

att de nuvarande skatte- och traktamentsbestämmelserna ytterligare minskar viljan för personal att äta sig korttidsuppdrag utomlands.

Tjut har i kontakter med upphandlare av konsulttjänster, t ex inom FN-systemet, erfarit att det svenska utbudets tillgänglighet ofta försvåras av relativt banala orsaker, t ex gör tidsskillnaden att tjänstemän på FN i New York hellre ringer till företagen i Canada på arbetstid än till Sverige på övertid. I den utsträckning svenska företag önskar komma ifråga för denna typ av omedelbar upphandling som sker utan pappersbundet anbudsförfa- rande måste de se till att de kan nås även efter ordinarie kontorstid i Sverige.

I detta sammanhang bör också påtalas de legala och administrativa hinder som utgör komplikationer på i stort sett alla marknader. I många fall kan de övervinnas genom anpassning av verksamheten till vad reglerna förutsätter. På vissa marknader råder dock etableringsförbud eller verksamhets- och finansieringsvillkor som de facto innebär ett utestängande av konkurrens.

Tillgänglighet kräver också aktiva marknadsföringsåtgärder för att göra det svenska utbudet känt i utlandet. I detta syfte föreslår Tjut i kapitel 15 olika åtgärder bl a tjänstehandelsseminarier, massmediastödd information samt system för projektförmedling.

Uthållighet

Om export av tjänster skall ge intäkter av annat än engångskaraktär fordras uthållighet i marknadsbearbetningen. Tjänsterna måste därför tillhandahål- las utlandsmarknaden i den form som skapar bästa förutsättningen för ett kontinuerligt inkomstflöde över en längre period. En strategi måste därvid utformas som tillfredsställer behovet av resurser för att faktiskt befinna sig på marknaden utan att ge ifrån sig alltför mycket av det specifika kunnandet. Ofta leder denna strategi till bildande av ”joint-venture” med lokala företag. Därmed går en del av de omedelbara inkomsterna förlorade. I utbyte skapas genom den lokala anknytningen förutsättningar för mer långsiktiga åtagan- den.

Många företag inleder sin marknadsbearbetning genom att engagera en lokal agent. I detta förfarande finns, särskilt beträffande tjänsteförsäljning, uppenbara risker för att agenten efter en tid tillägnat sig så stora delar av konceptet att det blir frestande att bryta partnerförhållandet och starta egen rörelse. Kombinationen mellan det tjänstekunnande han tillägnat sig och erfarenheter och kontakter på den lokala marknaden gör det möjligt att konkurrera ut den svenske f d partnern. Det enda som den svenske tjänsteexportören i detta fall uppnått är att han i utbyte mot vissa intäkter under en kort tid blivit av med en del av sitt kunnande och öppnat en marknad för en konkurrent. För att säkerställa ett långsiktigt inkomstflöde i utbyte mot levererade tjänster är det därför i många fall bättre att samarbetet etableras i gemensamt ägda bolag, då helst med svenskt ledningsansvar. Givetvis eliminerar detta inte alla risker. ”Avknoppning” genom att kunniga medarbetare lämnar företaget är vanligt bland tjänsteföretag.

En långsiktig exportsatsning förutsätter även finansiell uthållighet, vilket kräver goda reserver från en framgångsrik hemmaverksamhet. Internatio- nell marknadsföring är oftast så kostsam och förenad med sådana risker att

• Sida 172
•  Original

det är orealistiskt att betrakta tjänsteexport som något slags krisstrategi för företag som inte går särskilt bra hemma. Företagen måste prioritera sin bearbetning av marknaderna så att de endast öppnas i den takt som leveranskapaciteten utvecklas. För att uppnå uthållighet krävs alltså en realistisk uppfattning om marknadspotentialer, tillgång till kunnig och engagerad personal med vilja att möta de uppoffringar som kan komma ifråga samt en insikt om den tid det tar att etablera sig.

Uthålligheten hos exportörerna kan också ökas genom en koncentration på en eller några få marknader, vilket bör kunna uppnås genom att exportörer med likartad kompetens prövar former för specialisering på olika delar av utlandsmarknaden. Tjut kan inte avgöra var gränsen går mellan stimuleran- de konkurrens och när ett splittrat svenskt uppträdande omintetgör en upphandling från svenska företag på grund av att de enskilda företagen var för sig inte är tillräckligt kvalificerade för att få vara med i slutronden. Det har till Tjut från flera håll framförts att upphandlare får ett negativt intryck när ett flertal, konkurrerande, företag från Sverige deltar i internationell anbudsgivning.

En väg att skapa större uthållighet för de svenska tjänsteexportörerna vore således en högre grad av samverkan. Exportrådet har sedan ett antal år arbetat med att utveckla en teknik för samarbete i form av närmast permanenta grupper inom bestämda intresseområden, s k samverkansgrup- per. Det finns delade meningar om dessa gruppers effektivitet. Tjänstepro- duktionens sammansatta natur kan göra det svårt att låsa tj änsteföretagen till fasta grupperingar. Det är därför troligen riktigare att arbeta mera ad hoc och forma grupper kring specifika aktualiserade projekt.

Betalningsförmåga

Export av tjänster sker på grund av produkternas karaktär främst mot kontant betalning. Helt avgörande för lönsam tjänsteexport blir då marknadens förmåga att betala för prestationerna i konvertibla valutor. Även på marknader med starka valutor måste givetvis köparen ha finansiella resurser att infria sin betalningsskyldighet. För tjänsteexportören gäller det att även bedöma i vilken utsträckning en relation, ett kontrakt, kan förväntas ge upphov till en uthållig affärsrelation och ett kontinuerligt flöde av inkomster. Industriländerna kan generellt sett lämna de mest betalningssäk- ra åtagandena, även om varje enskilt fall självklart kräver en bedömning av köparens kreditvärdighet. Utvecklingsländer har ofta valutor som inte kan växlas och befinner sig i flera fall i skuggan av en stor utländsk upplåning ochi stark beroendeställning till olika biståndsformer. Exportsatsningar kan visserligen i början finansieras av biståndsmedel. Dock kvarstår problemet att finna former för kontinuerliga inkomster som motiverar kostnader för att etablera sig och ta risker på osäkra, outvecklade och betalningssvaga marknader, ofta med instabila politiska förhållanden. På dessa marknader måste exportörerna räkna med att lägga ner ett större engagemang på en mer allmän riskbedömning. I allmänhet innebär detta ett krav på direkt avkastning och kontant betalning i konvertibel valuta så att en betryggande vinst säkerställs.

Till och med länder, vars inkomster baserats på ”säkra” exportintäkter

• Sida 173
•  Original

tex från petroleumprodukter, har i ett längre perspektiv visat sig inte vara tillräckligt betalningsstarka för att tjänsteexportörerna skall kunna tillför- säkras kontinuerliga inkomster. Åtskilliga länder har under senare år radikalt skurit ner sina utvecklingsprogram och flera svenska leverantörer har tappat möjligheten att där upprätthålla verksamhet.

Språk- och kulturgemenskap

Den svenska språkundervisningen har under efterkrigstiden blivit alltmer anglosaxisk, vilket skulle kunna ge anledning att förmoda att det är marknader som har engelska som språk som ger bäst förutsättningar för svenska tjänsteexportsatsningar. Man kan dock konstatera att det förekom- mer en omfattande export även till länder där andra språk än engelska talas och framgångsrik tjänsteexport har etablerats to rn i Kina. Företag inom serviceområdet hävdar att utsända svenskars språkkunskaper ändå inte är avgörande för att lyckas i affärer. För att överbrygga språkbarriären söker man sig gärna till en lokal partner som behärskar landets språk. Det är på honom det sedan ankommer att sköta den kommunikation där språket är en förutsättning för att uppnå den önskade kontakten med marknaden.

Språket är dock bara en del av den kultur som innefattar såväl kommersiel- la relationer som samhällslivet i allmänhet. Det är banalt att konstatera att affärer underlättas i den utsträckning som parterna förstår och känner varandras villkor. Det är lika lätt att konstatera hur enskilda lyckade affärer kommit till stånd utan yttre konstaterbara gemensamma föreställningar. Det är då själva affärsidén som skapar grunden för samförstånd och affärsavslut. Man skulle kunna hävda att handel i sig utgör ett fenomen som man förstår överallt och som har förutsättning att utveckla relationer mellan språkligt och i övrigt kulturellt isolerade parter.

Utvecklingsnivå

Efterfrågan på tjänster sammanhänger i stor utsträckning med landets utvecklingsnivå. Med högre utveckling följer ett samhälle med mer differentierad tjänstekonsumtion. Infrastrukturen rymmer större inslag av internationella kontakter, språkkunskaper samt erfarenheter av internatio- nell handel. Det är sådana samhällens efterfrågan på tjänster som generellt sett bäst svarar mot de svenska tjänsteföretagens kunskaper och utbud. Men även industriländer erbjuder problem för enskilda företag framför allt på grund av konkurrensen med annan redan inarbetad tjänsteindustri samt legala och administrativa hinder.

En helt dominerande " andel av den svenska varuexporten går till industriländer. Eftersom det saknas en heltäckande länderfördelad tjänste- handelsstatistik kan samma slutsats inte lika bestämt slås fast för tjänsteex- porten. Tjänstehandelns nära koppling till varuhandelsströmmarna och uppgifterna om vilka företag och transaktionstyper som är dominerande på tjänsteexportområdet styrker dock tesen att tjänsteföretagen också har sina största marknader i industriländerna. Detta motsägs inte av att enskilda företag också vinner framgångar i mindre utvecklade länder. Byggnads- och anläggningsentreprenörer och konsulter som har specialiserat sig på olika

• Sida 174
•  Original

moment i uppbyggnaden av infrastrukturen i de mindre utvecklade länderna har i åtskilliga fall tagit hem uppdrag med god avkastning. Dock har under senare år villkoren hårdnat på grund av dels ren utbudskonkurrens, dels att finansieringshjälp blivit ett oundgängligt konkurrensmedel. De svenska företagen kämpar där mot mer eller mindre direkta statssubventioner av konkurrenternas offerter.

14.2 Statsrnaktens roll

I det föregående har övervägts de villkor som utredningen betraktar som väsentliga för att uppnå framgång i tjänsteexport. Det utmynnar i en insikt om att det är inom företagen som en kultur för framgångsrik tjänsteexport måste tillskapas. Men det står också klart att förståelsen för tjänsteproduk- tionens särart måste finnas hos samhällets alla aktörer.

I utredningens direktiv sägs att statens roll när det gäller främjande av export ligger i att skapa bästa möjliga förutsättningar för företagens eget handlande. _

Samspelet mellan staten och företagen kan översiktligt beskrivas på följande sätt

Moment/Funktion Ansvar Medel för genomförande Finansiering företaget ägartillskott, vinst, lån staten konsolideringsregler, bidrags-

och låneformer valutaregleringen Kontakter företaget företagsledning och organisation staten exportrådsgruppen utrikesrepresentationen forskningsinstitutioner

utbildningsanstalter Näringsbetingelser staten etableringsregler konkurrensneutralitet valutaregleringen skatteregler förhandlingsmandat i internatio- nella organ Marknadsanalys företaget företagsledning och organisation staten exportrådsgruppen, kommers- kollegium, SCB Produktutveckling företaget företagsledning, forskning och utveckling (FoU) staten STU, forskningsråd industrifon- den m m Konkurrensmedel företaget företagsledning och organisation staten kontroll och tillsyn genom NO Exportfrämjande staten finansiering, organisation, regler företaget bidrag till exportrådets finansie- ring via abonnemang samt direkta avgifter

Av beskrivningen kan utläsas att staten har ett inflytande över väsentliga delar av företagens verksamhet. Det som vanligtvis betecknas som export- främjande är endast en liten del av det ansvar som staten har för den svenska exporten.

• Sida 175
•  Original

Huvuddelen av anslagen till exportfrämjandet (undantaget medel för subventionerade exportkrediter och exportkreditgarantier) går till Sveriges exportråd, som kommer att ha ett operativt ansvar även för främjandet av svensk tjänsteexport. Tjut finner det därför motiverat att föra fram vissa synpunkter på rådets framtida verksamhet.

Inom exportrådet finns speciella program för statlig tjänsteexport, systemexport, konsultexport, byggexport, energiexport, export från mindre och medelstora företag, sjukvårdsexport samt inom kort kommunal tjänste- export etc. I anslutning till dessa program har tillskapats särskilda organ.

Allteftersom betydelsen av svensk export kommit i fokus har även andra organ visat ambitioner att engagera sig i olika exportfrämjande insatser, byggforskningsrådet har tilldelat medel till exportorienterade projekt, utvecklingsfonderna och statens industriverk stöder vissa sektorer, en del av STUs verksamhet orienteras mot exportstöd, medel från energiupphand- lingsdelegationen har använts för en utredning om export av kunnande inom energisektorn etc.

Tjut anser det olämpligt att statens exportfrämjande verksamhet under längre tid inriktas på branschvisa finansiella stöd. Resultatet är svårt att överblicka och systemet medverkar till en stelhet i exportstödet. Effektivi- teten blir med tiden låg och riskerar att sluta med stöd till mindre framgångsrika företag.

SEs administrativt centrala roll för kanalisering av de statliga exportfräm- jande insatserna bör upprätthållas. Av denna anledning är det olämpligt att rådets direkta ansvar tunnas ut genom att dit knyta ett flertal styrgrupper, referensgrupper, särskilda styrelser etc för att markera olika exportbransch- ers särskilda vikt. Exportrådet bör genom sin ordinarie styrelse och verkställande ledning ges förtroende att leda sin verksamhet samt utan formella låsningar knyta de kontakter och genomföra de samråd som de finner lämpliga för de olika exportfrämjandeprojekt rådet vill pröva. Tjut föreslår således att ett ökat ansvar tilldelas rådets ledning. SE bör i dessa frågor hämta inspiration från vanligt kommersiellt utvecklings- och konsult- arbete och inte från de formaliserade samverkansformer som är ett vanligt mönster inom offentliga förvaltningar och intresseorganisationer.

I Tjuts direktiv sägs bl a ”Statens roll när det gäller främjande av export ligger i att skapa bästa möjliga förutsättningar för företagens eget handlande. Den under hösten 1982 genomförda devalveringen är ett viktigt led i detta avseende. Det förbättrade konkurrensläge som företagen nu har fått gör det enligt min mening naturligt att de själva får bära en betydande del av ansvaret för att åstadkomma en nödvändig och möjlig expansion av tjänsteexporten. F n genomförs vissa statliga insatser, ofta med subventionselement, för att/ främja tjänsteexporten. Graden av statligt stöd bör mot denna bakgrund kunna minska. Detta förhållande bör beaktas i utredarens förslag.”

Tjut ser inga nackdelar i att näringslivet får ett större inflytande över SES inriktning och finansiering. Näringslivets behov av exportrådet kan effekti- vast bedömas genom viljan att betala för insatserna. Därigenom görs de prioriteringar och axÄgägningar som bäst gagnar exporten. För att minska subventionselementet i exportfrämjandet bör näringslivets del i rådets finansiering under en femårsperiod planmässigt ökas.

Statsmaktemas ansvar för den svenska kunskapsbasens bestånd och

• Sida 176
•  Original

förnyelse får dock inte minska. Det är för tjänsteexporten avgörande att landets samlade kunnande kan utvecklas utifrån starka institutioner inom vetenskap, utbildning, kultur och förvaltning. Där har vi ännu komparativa fördelar som kan stimulera till nya affärsidéer. Därför är också till synes ”smala" och unika institutioner på t ex universitet och högskolor viktiga. Särpräglade studievägar som på kort sikt kan kännas udda har också sitt värde. De nätverk som dessa, ofta internationellt orienterade, institutioner byggt upp under många decenniers tålmodigt arbete bör kunna utnyttjas bättre också för kontaktskapande verksamhet och därigenom bli ett stöd för Sveriges tjänsteexport. I detta avseende kan Svenska institutet och liknande organ vara viktigare att stödja med statliga medel än Sveriges exportråd som ändå har näringslivet som finansiär.

Det bör sålunda framhållas att statens mer konventionella exportfrämjan- de insatser är av begränsat värde jämfört med den stimulans som kan ges till exporten med andra medel.

Som en illustration till statens roll som lagstiftare vill Tjut ta upp valutaregleringens och banklagstiftningens betydelse för den svenska tjäns- teexporten.

Den svenska valutaregleringen innebäri många avseenden inskränkningar i svenska företags möjligheter till utlandsengagemang. Detta gäller i särskilt hög grad företag som arbetar inom området finansiella tjänster.

Exempelvis utgör inskränkningarna i utrymmet för portföljinvesteringar en minskning av möjligheten att inbringa utdelningsinkomster från utlandet. Vidare begränsas utlandsengagemang inom bank- och finansverksamhet av olika krav på affärernas mer eller mindre direkta anknytning till Sverige. I en särskild bilaga redovisar Jan Ekman, Svenska Handelsbanken, hur valuta- regleringen enligt hans mening lägger hinder för en expansion av bankernas tj änsteexport. (Bilaga 7). Liknande synpunkter på valutaregleringen som ett hinder för ökad tjänsteexport kan redovisas av övriga banker, finansbolag, fondkommissionärer, försäkringsbolag och de stora industri- och invest- mentbolagens finansavdelningar.

I ett antal bestämmelser i valutaregleringen finns formuleringar som exkluderar tjänstesektorn från enskilda tillämpningar. T ex i det undantag för tillståndsplikt som säger ”. .. normala leverantörskrediter i anslutning till varubetalningar” och i bestämmelserna för direktinvesteringar där det sägs ”... kan upplåningskravet helt eller delvis frånfallas, beroende på andelen svenska varor som avsätts” (Tjuts kursiveringar).

Valutaregleringen är sedan år 1977 föremål för en total översyn av valutakommittén. Tjut anser att den ambition som under senare år uttryckts angående tjänstesektorns möjligheter att bidra till ökade inkomster från utlandet motiverar en särskild betoning av hur valutaregleringen skulle kunna anpassas till att underlätta tjänsteexporten. Det bör därvid övervägas om de kapitalrörelser som från företagens utgångspunkter ingår i strategin för att på sikt stärka sina internationella marknadspositioner skulle kunna frigöras utan att strida mot de valutapolitiska ambitionerna.

Det internationella läget, med stora valutarisker på grund av osäkerheten i världsekonomin, gör att delar av den finansiella marknaden är mycket osäker. Det finns dock tillräckligt med utrymme för mer säkra affärer där svenska banker skulle kunna gå in och konkurrera. En dylik utveckling måste

• Sida 177
•  Original

dock ske försiktigt och stegvis. Om inga anpassningar görs finns risk för att den framtida tjänsteexporten inte utvecklas i den takt som det finns förutsättningar och kompetens för inom de svenska företagen.

Förutom valutaregleringen utgör banklagstiftningen begränsningar i bank- sektorns möjligheter till utlandsengagemang. Den förhindrar också utländs- ka banker att etablera sig i Sverige, vilket medfört att svenska banker förvägrats etableringsrätt i exempelvis Norge och Italien. Hela kreditmark- nadens framtida reglering är f n föremål för särskild utredning. (Dir 198338). Tjut anser att i detta sammanhang frågan om olika reglering- ars inverkan på möjligheterna till vidgad tjänstehandel från företag verksamma inom kreditmarknadssektorn särskilt bör beaktas. I internatio- nella sammanhang har under senare är särskilt uppmärksammats1 hur det svenska banksystemet genom systemtänkande, automatisering och samarbe- te utvecklats till ett av världens mest effektiva. Detta kunnande kan vara intressant att förvärva för banker i andra länder. Denna möjlighet bör tillgodoses när bankernas rörelsegrensregler tolkas och utformas.

Följande exempel är en illustration till hur regler för den inhemska verksamheten inom ett område på grund av ”omedvetenhet” i hanteringen får konsekvenser för vår tjänsteexport.

Vi har under senare år upplevt att Sveriges aktiehandel över gränserna ökat bl a på grund av att tillgången på fria aktier blivit större genom ett flertal emissioner till utlandet. Denna verksamhet har skett parallellt med att den svenska aktiemarknaden expanderat kraftigt. Resultatet har blivit att fler fondkommissionärfirmor etablerats. Internationell börsmäklarverksamhet är en relativt ny svensk tjänsteexport, men utvecklingen pekade på goda framtida tillväxtmöjligheter. I detta läge beslutade riksdagen om att påföra en omsättningsavgift på aktiehandel i Sverige och reglerna kom att utformas så att de även drabbar handel som en svensk mäklare medverkar i även om både köpare och säljare är utlänningar.

Internationell börshandel kan inte i den knivskarpa konkurrens som gäller för uppdragen bära speciella pålagor. Då tar sig handeln vägar förbi Sverige istället. Effekten av avgiften har blivit att den andel som svenska mäklare hade av förmedling av handel i svenska aktier mellan utlänningar har minskat.

Näringspolitik och exportstöd

Under senare år har den allmänna näringspolitiken orienterats bort från stöd för att upprätthålla vikande branscher och svaga företag. Istället önskar regeringen stimulera framtidsinriktade företag inom sådana tillväxtområden som elektronik och biokemi. Sysselsättningen stöds genom mer direkt arbetsmarknadspolitiska åtgärder och inte genom bidrag till olönsamma företag. När stödresurserna kommit att dras tillbaka från de näringspolitiska organen så motiveras nu branschvisa företagsstöd genom hänvisning till en eventuell exportpotential. Vi har funnit att det är framgångsrika företag som har störst sannolikhet att lyckas med export oavsett inom vilken bransch , Th . .

.. . .. .. .. . .. .. . e retail banking foretaget verkar. Det ter srg darfor for Tjut främmande att foreslå specrfika revolution, Frue, & branschstöd som i praktiken kan komma att innebära stöd till de mindre Vitas, Laffeny Publica- framgångsrika företagen. Tjut utpekar därför inte någon eller några tions, 1982-

• Sida 178
•  Original

branscher som särskilt lämpliga för exportfrämjande insatser.

Tjut har i det föregående presenterat sin syn på t jänstehandelns villkor. Vi är övertygade om att det är generella medel, i princip tillgängliga för all tjänsteexport och användbara efter de enskilda företagens egna bedömning- ar, som på sikt ger bäst förutsättningar för en ökad tjänstehandel mellan Sverige och omvärlden.

14.3 Sammanfattning och slutsatser

Det finns många benämningar på den typ av samhälle som har avlöst eller är på väg att avlösa industrialismen: postindustrialism, tjänstesamhälle, infor- mationsålder osv.

Utveckling och förädling av kända tekniker, nya revolutionerande forskningsrön och kommersiella tillämpningar hör hemma inom såväl den konventionella industrin som inom de rena tjänsteproducerande företagen. Tjut vill därför vidga den traditionella synen på tjänstesamhället till att omfatta alla delar av produktionen vars funktioner till stor del är baserade på kunskap. Vad som sedan statistiskt betraktas som tjänster är beroende på hur samhällsproduktionen är organiserad och vilken del av produktionsproces- sen som säljaren väljer att explicit ta betalt för. Resonemanget syftar till att visa att utveckling kräver ett dynamiskt växelspel mellan varu- och tjänste- produktion.

När detta är konstaterat återstår dock att beskriva den skillnad som det ändå är att sälja det som i sista ledet resulterar i en produkt som är immateriell, dvs en tjänst. Skillnaden består, enligt vår mening, främst i att tjänstehandel kräver ett större mått av förtroendefullt och väl fungerande samspel mellan köpare och säljare. Detta konstaterande bygger på de skillnader i karaktär som finns mellan tjänstefunktioner och varuproduce- rande funktioner och som vi redovisade redan i kapitel 2.

Där sas att tjänster ej kan lagras, transporteras, är svårare att precist beskriva och reklamera osv. Med utgångspunkt från detta vill Tjut framhålla de begrepp som vi menar utgör villkor för framgångsrik tjänstehandel, nämligen kunskap, tillgänglighet, uthållighet, betalningsförmåga samt en samstämmig utvecklingsnivå.

Tjänstehandel är som vi många gånger konstaterat kunskap, som skall överföras till någon som är villig att betala för den. Det vi då främst menar är den professionella kunskapen, dvs den rena yrkeskunskapen. För att den skall kunna inbringa exportintäkter måste den kopplas till kommersiell kunskap, dvs kännedom om hur man prissätter, marknadsför och levererar en tjänst så att en långsiktig affärsrelation uppstår. Dessutom vill vi betona vikten av den allmänna kunskapen om tjänstehandel hos de beslutsfattare som bestämmer om lagar, exportfrämjande och näringslivets verksamhets- villkor så att tjänsteföretagens förutsättningar tillräckligt uppmärksam- mas.

Utbudet måste finnas tillgängligt för marknaden för att affärer skall komma till stånd. Vid försäljning av tjänster där förtroende mellan köpare och säljare är avgörande får förekomsten av relationer och personliga nätverk en markerad betydelse. Att bearbeta kontaktvägar på politisk,

• Sida 179
•  Original

vetenskaplig, facklig och personlig nivå är därmed ett sätt att stimulera näringslivets tjänstehandel.

Bland det svåraste med tjänstehandel är att generera inkomster över en längre period. Tjänsteexport kan lätt bli engångsaffärer. En väg ur detta som många tjänsteföretag väljer är bildande av ”joint-venture” med lokala företag. Därmed åstadkoms marknadstillträde, lokal anpassning samt långsiktiga inkomster. Uthållighet kräver också finansiella resurser, vilket gör att utlandsverksamhet ofta grundas på en framgångsrik, vinstgivande hemmaverksamhet. Tjänsteexport är således ingen krisstrategi för företag som går dåligt i Sverige. Uthållighet kan också åstadkommas genom marknadskoncentration och företagssamverkan.

För att det skall vara någon mening för Sverige och svenska företag att lära ut sitt kunnande så skall köparna ha betalningsförmåga. Annars är det bistånd och skall betraktas som bistånd. I företagens val av marknader bör en bedömning ingå av med vilka företag och länder en långsiktig och lönsam affärsrelation kan åstadkommas.

När en köpare och säljare skall göra affärer hävdas det ofta att det är nödvändigt att tala samma språk. Språket är dock endast en del av den kultur som innefattar såväl kommersiella relationer som samhällslivet i övrigt. Affärerna underlättas om parterna förstår, känner och framförallt respek- terar varandras villkor. Handel i sig utgör dock ett fenomen som man överallt förstår och som har förutsättning att utveckla relationer även mellan språkligt och i övrigt kulturellt isolerade parter.

Tjänsteförsäljning bygger på en anpassning av produkten till köparen. Det är därför viktigt vid val av marknad att utvecklingsnivån är förenlig med den produkt man har att erbjuda. I ett industrialiserat samhälle som Sverige innebär detta att våra tjänster är mest lämpade för andra i-länder. Även i u- och NIC- länder finns dock en marknad för svenska företag, särskilt beträffande uppbyggnad och underhåll av infrastrukturen.

Inom exportfrämjandet har Sveriges exportråd en central operativ funktion. Dess inriktning har med tiden blivit alltmer branschinriktad och sektoriserad, vilket ger organisationen en stelhet. I anslutning till denna utveckling har inrättats ett antal styrgrupper och referensgrupper så att ledningens direkta ansvar för exportfrämjandet tunnats ut. Tjut föreslår dels att ett ökat ansvar tilldelas exportrådets ledning så att den kan agera mera marknadsinriktat, dels att näringslivet tar ett större ansvar för verksamhe- tens inriktning och finansiering. Näringslivets behov av exportrådet kan bäst bedömas genom viljan att betala för insatserna. Därigenom görs de prioriteringar och avvägningar som bäst gagnar exporten. Tjut betonar att andra organ än SE egentligen har större betydelse för exportfrämj andet setti ett vidare perspektiv. Statens ansvar för den svenska kunskapsbasens kvalitet har en avgörande inverkan på hur exporten skall utvecklas och därför är t ex universitet och högskolor viktiga källor från vilka nya affärsidéer kan hämta sin näring.

Som en illustration till hur staten påverkar företagens verksamhetsvillkor tar Tj ut upp valutareglering och banklagstiftning. Valutaregleringen innebär i många avseenden inskränkningar i svenska företags möjligheter till utlandsengagemang. Denna reglering är föremål för en översyn inom valutakommittén. Tjut anser att den ambition som finns angående tjänste-

• Sida 180
•  Original

sektorns möjligheter att bidra till ökade inkomster från utlandet motiverar en särskild betoning inom kommitténs arbete av hur valutaregleringen skulle kunna anpassas till att underlätta tjänsteexporten. Exempelvis kunde övervägas om inte lättnader skulle kunna göras angående kravet på att svenska bankers utlandsverksamhet skall ha ”svensk anknytning". Dess- utom bör formuleringarna i de enskilda bestämmelserna inkludera såväl varu- som tjänsteexport. Även banklagstiftningen verkar hindrande för svenska bankers möjligheter till tjänstehandel, vilket är viktigt att beakta i den pågående översynen inom kreditmarknadskommittén.

Ovan har redovisats vilka villkor som tjänsteföretagen måste beakta för att nå framgångsrik tjänsteexport. Slutsatsen av denna genomgång är att det är inom företagen som en exportkultur måste skapas. Staten har dock en betydelsefull roll genom de villkor för näringslivet som anges genom lagstiftning, skatteregler etc. Det som vanligtvis betecknas som exportfräm- jandet är endast ett av dessa villkor.

Tjut anser att exportfrämjandet skall inrikta sig på generella stöd, i princip tillgängliga för alla företag på det sätt de finner lämpligt. Vi ser inte tjänsteexporten som någon ”bransch”, utan som en integrerad del i den totala exporten. Tidigare har framhållits att förmågan till kombinationer mellan varor och tjänster kan komma att bli Sveriges konkurrensfördel i framtiden. I det perspektivet ser Tjut det som olyckligt om Sveriges närings- och handelspolitik utformas enbart med tanke på den varuproducerande industrin. Förslagen siktar därför till att jämställa tjänstehandelns status och villkor med varuhandelns. För att åstadkomma detta krävs i inledningsskedet en uttalad, stark och målmedveten policy för att underlätta Sveriges handel med tjänster. Tjut anser också att det i exportfrämjandet måste finnas ett visst mått av risktagande och experimentlusta. Det går inte att genom noggrann planering och förvaltning förutse om en viss åtgärd skall få avsedd effekt. I stället krävs innovation och flexibilitet. Tjuts förslag innehåller därför olika former av försöksverksamhet för att pröva och utvärdera.

• Sida 181
•  Original

15.1. Tjänstehandelsberedning

I kapitel 11 redogjordes för tjänsteexportens institutionella hemvist. Där framkom att tjänstesektorn väsentligen styrs av departement och myndighe- ter vars primära uppgifter inte är att bedöma förutsättningarna för tjänsteföretags förmåga att bedriva handel. I realiteten avgör de dock företagens möjligheter till export. Ansvaret för att driva handelsfrågoma åvilar utrikesdepartementets handelsavdelning. Handelsavdelningen i sin tur saknar ofta relevant information eller får denna alltför sent för att kunna påverka de beslut som är avgörande för tjänstehandelns utveckling. Därför bör inom handelsavdelningen inrättas en särskild tjänstehandelsberedning underställd departementsledningen. Denna skall ha till uppgift att aktivt granska lagförslag och andra förslag som kan komma att inverka på Sveriges förutsättningar för internationell handel. Beredningen skall vara en tentakel mot övriga departement samt deras myndigheter och utredningar för att tu.. att handelsmöjlighetema blir en del av beslutsunderlaget vid utveckling av olika delar av samhället. I framtida direktiv till statliga utredningar och kommittéer bör inrymmas en generell anvisning att i arbetet redovisa hur framlagda förslag kan komma att inverka på de intemationalla handelsmöj- lighetema.

I kapitel 11 exemplifierades den tendens som finns att nästan genomgå- ende låta den varuproducerande industrins villkor utgöra grunden för statsmakternas åtgärder för att styra och stimulera produktion och export. Den föreslagna beredningen bör verka för att tjänsteföretagens villkor blir underlag för beslut i samma grad som de varuproducerande företagens.

Beredningen blir också en resursi det svenska förberedelsearbetet inför de internationella förhandlingarna om tjänstehandeln som beskrevs i kapitel 7.

Sedan år 1977 har det funnits en arbetsgrupp för utlandstjänstfrågor sammansatt av representanter från SAF, LO och PTK. Gruppen har lämnat tre delrapporter och har nu avslutat sitt arbete. I slutrapporten föreslås att gruppen skall få fortsatt uppdrag att verka som ett permanent gemensamt kontaktorgan i utlandstjänstfrågor mellan SAF , LO och PTK. Något sådant uppdrag har ännu ej erhållits. Gruppen skulle diskutera och behandla frågor som uppkommer inom utlandstjänstområdet samt förse statsmakterna och myndigheter med information, som ytterst skulle syfta till att förbättra anställningsvillkoren för de utlandsanställda och öka de svenska företagens

• Sida 182
•  Original

konkurrenskraft. Tjut vill betona att ett samarbete mellan arbetsmarknadens parteri dessa frågor är oerhört värdefullt och en dylik grupp vore en naturlig kontaktpunkt för den föreslagna tjänstehandelsberedningen.

Regeringen har uppdragit till kommerskollegium att försöksvis samman- ställa en årlig handelspolitisk rapport som skall visa den ekonomiska potentialen på exportmarknaderna. Kommerskollegium förutsätts samverka med exportrådet och EKN. Tjut utgår ifrån att kollegiet får tillgång även till icke offentlig information som utrikesbeskickningarna löpande sänder hem. Tjut föreslår att i detta arbete även tjänsteföretagens behov ägnas tillbörligt intresse. Rapporten bör utformas så att den kan komma till nytta i utbildningsprogrammet för tjänsteexport inom Sveriges exportråd och så att informationen kan göras tillgänglig även för företag inom den exportintres- serade tjänstesektorn. Den bör också kunna utgöra ett värdefullt underlag för tjänstehandelsberedningens arbete.

Inom utrikesdepartementet finns en exportfrämjandeberedning. Hittills har verksamheten inneburit information kring olika exportfrämjande aktiviteter inom kanslihuset. Det finns också en informell tjänstehandels- grupp, med representanter för olika departement, riksbanken osv, vilken endast sammankallas sporadiskt. För att en beredning skall bli ett aktivt forum krävs att någon ägnar sig åt arbetet med engagemang och på heltid. Tjut föreslår att en tjänst som sakkunnig inrättas för att leda arbetet inom den föreslagna tjänstehandelsberedningen. För att integrera beredningens och enheternas arbete bör de två handläggare som har till uppgift att driva tjänstehandelsfrågorna inom handelsavdelningen kunna användas för att förstärka beredningens kompetens. Ett kraftcentrum, som en sådan bered- ning skulle kunna bli, är nödvändigt för att inte alla olika delar av tjänstesektorn skall dra åt var sitt håll och Sveriges möjligheter till tjänsteexport därigenom inte tas tillvara. Det är också i andra sammanhang värdefullt att ha tillgång till den kompetens som en sådan beredning skulle representera. Till beredningen kan vid behov knytas experter med profes- sionell förankringi olika näringars exporterfarenheter. I detta sammanhang vill Tjut påminna om den gruppering bestående av företag inom den privata tjänstesektorn som nu bildats (se kapitel 11). Det blir tjänstehandelsbered- ningens uppgift att ta tillvara de förslag till åtgärder som troligen kommer att bli ett resultat av denna organisations arbete.

15 .2 Skatter

15.2.1. Särskild fond för marknadsföring och avsättning av tjänster i utlandet

Tjänsteexportörens uthållighet stöttas idag inom det etablerade exportfräm- jandet genom selektiva branschinriktade stöd såsom konsultstödet, SPE- stödet m m. Tjut förordar att tj änsteföretagens uthållighet stimuleras genom mer generella åtgärder och att företagen i första hand ges möjlighet att använda sina egna vinstmedel för exportsatsningar. Det är företagen själva som kan och skall bedöma hur, när och var exportansträngningar skall goras.

• Sida 183
•  Original

Export kräver uthållighet och finansiell styrka. Det är vinstrika företag som har bäst förutsättningar att lyckas med export genom att de inte knäcks av enstaka motgångar. Finns denna insikt är det naturligt att föreslå ett exportfrämjande som stimulerar vinstgivande företag att på egna initiativ och bedömningar expandera på exportmarknaden. Tjut har därför gjort ett försök att formulera förutsättningarna för ett generellt stöd som här kallas ”särskild fond för marknadsföring och avsättning av tjänster i utlandet”.

Vårt resonemang utgår från att investeringsfondmedel kan användas för att främja avsättningen av varor i utlandet (se avsnitt 2.4). Härigenom ges företagen en skattekredit avsedd att gynna varuexporten.

Det är statens industriverk som numera beslutar om ianspråktagande av investeringsfondsmedel för att täcka kostnader för avsättning utomlands av varor som tillverkas här i riket. I regeringens proposition 1983/84:135 om industriell tillväxt och förnyelse diskuteras industriverkets översyn av investeringsfondssystemet och dess användning för marknadsföringsända— mål. Föredraganden redogör för exempel på nya former av marknadsinves- teringar och avslutar med följande:

”Jag räknar med att verket löpande genomför de förändringar i tillämpningen av gällande regler som är påkallade med anledning av översynen och som ligger inom verkets kompetensområde, samt att verket vidare i övriga fall inkommer till regeringen med förslag till åtgärder.”

Ingenstans nämns möjligheten att använda investeringsfonden för att stimulera avsättning och marknadsföring av tjänster i utlandet.

Erfarenheten visar att företagen är ytterst obenägna att använda investeringsfonden för omkostnader som ändå är avdragsgilla fullt ut under första året. Tjut anser att tjänsteexportörerna bör stimuleras i samma utsträckning som varuexportörerna, men att denna stimulans bör ges en annan, mer effektiv, utformning, som anpassas till befintliga regler om fondavsättningar i skattelagstiftningen.

I det följande skisseras ett förslag som ansluter till befintligt regelsystem för ”Avsättning till resultatutjämningsfond” och där företagen får rätt att avsätta 10 procent av lönesumman till en speciell fond. Procentsatsen kan givetvis, enligt statsmakternas bedömning av önskvärdheten i exportsats- ningarna, varieras från period till period.

Företag som gjort avsättning till denna fond skall under kommande år bokföra kostnader för exportsatsningar mot fonden. Reglerna för beräkning av exportkostnaderna bör utformas så att de liknar de regler som gäller vid utnyttjande av investeringsfond, dvs ”kostnader för att främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas här i riket”. Därigenom underlättas förståelsen inom företagen och kontrollen för skattemyndighetema.

De olika typer av kostnader som är önskvärda att kunna täckas med medel ur denna fond är exempelvis följande: D kontorsetablering utomlands

rekrytering och utbildning av personal som skall arbeta utomlands marknadsföringskampanjer anbudskostnader för utlandsprojekt resekostnader

DUBB

• Sida 184
•  Original

Kostnader kvalificerade för denna typ av fondavräkning bör i sin slutliga utformning ansluta till de regler som SIND för närvarande utarbetar (se avsnitt 2.4).

För att stävja ”okynnesavsättningar” till fonden skall medlen användas inom 5 år från avsättningsåret. I annat fall skall det avsatta beloppet återföras till beskattning med ett särskilt tillägg på 20 procent. Det är samma teknik och procentsats som gäller vid återföring från allmän investeringsfond.

Avsättning till såväl investeringsfond som den föreslagna fonden innebär en förskjutning av skatten framåt i tiden. Vi antar att företagen som exporterar med hjälp av fonderade medel gör detta med den klara målsättningen att exportintäkterna i framtiden skall överstiga kostnaderna. Effekten på 5—10 år blir då att den skattepliktiga intäkten och därmed statens och kommunernas skatteinkomster blir högre än om man inte infört skisserade avsättningsmöjlighet.

Eftersom avsättningen är avsedd att främja export av tjänster så torde den inte strida mot internationella överenskommelser i samma utsträckning som den nämnda regeln i investeringsfondssystemet. Tjänster är ju ännu inte reglerade internationellt.

Tjut har prövat förslaget på ett antal företag inom olika verksamhetsom- råden. Förslaget har vunnit starkast gehör hos tjänsteföretag med god lönsamhet på väg ut på exportmarknaden. Ett sammandrag av intervjuer och en illustration till avsättningstekniken finns i bilaga 4.

Kostnader

En mer precis kostnadsuppskattning för förslaget om den särskilda fonden för tjänstemarknadsföring är svår att utföra. Följande mer principiella resonemang kan dock tjäna som vägledning och illustrera förslagets konsekvenser.

Kostnaden är den ränteförlust staten gör för den inte inbetalda skatten med avdrag för de tillkommande intäkter av skatter och avgifter som det ökade exportarbetet medför.

Till resultatutjämningsfond avsattes år 1982 enligt SCBs finansstatistik närmare 6 miljarder kr. Detta var en ökning med 33 procent eller ca 1,5 miljarder kr från år 1981.

Tjut gör ett antagande att 10 procent av företagen har exportplaner. (Antagandet baseras på en jämförelse mellan antal företag i Tjuts SNI-indelade statistik över företag med tjänsteexport och antalet företag med avsättning till resultatutjämningsfond enligt SCBs redovisning). I enlighet med detta antagande skulle företagen med tjänsteexport svara för 600 miljoner kr (dvs 10 procent av 6 miljarder kr) i avsättning till resultatutjämningsfond. Om vi har ambitionen att den särskilda fonden får till effekt att antalet exportföretag fördubblas och avsättningsprocenten är 10 procent skulle med Tjuts förslag ytterligare 600 miljoner kr avsättas förutsatt att bolagen har vinstutrymme för ytterligare avsättning. För dessa miljoner kommer lönearbete och upphandling att ske, vilket ökar de direkta intäkterna av skatter och avgifter med ca 50 procent av beloppet ifråga för samma period.

Återstår 300 miljoner kr, varav ca 60 procent skulle inbetalats av företagen

• Sida 185
•  Original

i vinstskatt utan den särskilda fondens avsättningsmöj lighet. Utebliven skatt blir då 180 miljoner kr och medför en intemränteförlust för statsmakterna på grovt 18 miljoner kr.

Tjut betonar att när avsedd exportexpansion åstadkommits med hjälp av fondavsättningen så kommer skatteunderlaget att öka högst väsentligt, både ifråga om direkta skatter och avgifter för i exportarbetet engagerad personal och på sikt i vinstskatt för företagen. Intäkterna för staten kommer då väl att täcka de initiala kostnaderna.

15.2.2. Ändring av ”ettårsregeln”

Export av tjänster är försäljning på utlandsmarknaden av det kunnande som de anställda i företaget besitter. Produkten måste framställas i nära samarbete med kunderna. Av avgörande betydelse för tjänsteexport är därför närvaro på marknaden, dvs det krävs att man är på plats för att göra affärer.

För en positiv utveckling av tjänsteexporten bör de svenska skattereglerna utformas i syfte att underlätta arbetet med att göra våra tjänster internatio- nellt tillgängliga.

Enligt kommunalskattelagen 54 & (ettårsregeln) blir en inkomst av icke offentlig anställning i utlandet inte skattepliktig i Sverige om anställningen och vistelsen varat minst ett år eller kan antas komma att vara minst ett år. Inkomst av tjänstgöring utomlands under kortare tid än ett år (korttidsupp- drag) beskattas till fullo i Sverige.

Försäljning av tjänster bedrivs antingen genom en etablering på utlands- marknaden eller genom att en anställd reser ut, då vanligen på kortare tid än ett år och till och med kortare än 6 månader.

I Danmark finns regler som innebär att man vid arbete i utlandet under en sammanhängande period om minst två månader i deklarationen får göra ett procentuellt avdrag från den kontantlön som uppburits från utlandstjänst- göringen. Avdragets storlek uppgår till 10 procent om arbetet utförts i Västeuropa, annars 25 procent. Reglerna innebär att innan avdraget görs har den anställda möjlighet att från kontantlönen dra sådana kostnader för sitt uppehälle som han själv svarat för 1 utlandet och som kan dokumenteras. Även i andra länder finns förmånliga skatteregler för kortare utlandsupp- drag.

I en promemoria från finansdepartementet (DsFi 1984z6), Beskattning av lön vid utlandstjänstgöring, föreslås att en person som uppbär inkomst vid utlandstjänstgöring skall undantas från beskattning i Sverige för denna inkomst om tjänstgöringen pågår i minst sex månader i ett och samma land. Regeln begränsas till att avse tjänstgöring utanför Norden (inkl kontinen- talsocklarna). Från regeln skall undantas anställda ombord på såväl svenskt som utländskt fartyg. De problem som är förknippade med beskattningen av sjömän skall lösas i annan ordning.

För att underlätta och stimulera exporten av tjänster stöder Tjut förslaget att ettårsregeln ändras till en sexmånadersregel. I anslutning till den föreslagna ändringen bör reglerna om tillhörighet till svensk försäkringskassa och skyldighet att betala arbetsgivaravgifter ses över.

Dessutom bör ett avdrag kunna göras från lön inarbetad utomlands på

• Sida 186
•  Original

uppdrag som varat minst två månader under ett år. Här bör ändringen göras med Danmark som förebild. Dessutom bör frågorna kring beskattningen av sjömän prioriteras.

Tjut har under utredningens gång fått exempel på hur det regelsystem som skapats för förhållandena på arbetsmarknaden i Sverige endast med stora svårigheter och till höga kostnader tillämpas på den "svenska” arbetsmark- naden utomlands. Det finns t ex ett flertal bosättningsbegrepp med varierande tillämpning som reglerar de utlandsanställda svenskarnas förmå- ner och skyldigheter. Vidare har traktamentsbestämmelserna framställts som orimliga och orättvisa i en jämförelse mellan privat och statlig anställning. Det har varit svårt för oss att på den korta tid som stått till buds få en uppfattning om klagomålens berättigande. Vi kan dock konstatera att det nuvarande regelsystemet knappast gynnar den personalintensiva tjänsteex- porten. Tvärtom har vi funnit att flera företag övervägt eller fattat beslut om att inrätta rekryteringsbolag utomlands för att där anställa personal och därmed anpassa sig till bestämmelserna. Det finns också exempel på att företagsenheter flyttats utomlands för att slippa svenskt krångel och byråkrati trots att det i övrigt inte är särskilt lämpligt för företagens verksamhet. För att undanröja onödiga hinder och för att skapa en enhetlig tillämpning för arbete utomlands bör det övervägas om inte tiden nu är mogen för en total översyn av de regler som gäller för utlandsarbete.

15.3. Marknadsföringsåtgärder

För att föra det svenska utbudet och de utländska marknaderna närmare varandra föreslår Tjut följande åtgärder, försöksverksamhet med ett datoriserat projektförmedlingssystem, fortsatta tjänstehandelsseminarier, massmediastödd information om det svenska tjänstekunnandet samt näringslivsstipendier vid Svenska institutet.

15.3.1. Projektförmedling

De svenska företag som redan arbetar på världsmarknaden är, som vi tidigare berört, en viktig resurs och kunskapskälla. Närvaron på fältet gör att uppslag om projekt som kan resultera i internationell upphandling kan spåras relativt tidigt — och i vart fall bra mycket tidigare än när projekten i förekommande fall passerat alla instanser fram till de internationella utvecklingsbankerna och biståndsorganen. Dessutom fångas även sådana projekt upp som finansieras via andra källor, vilket i hög grad är fallet inom industriländerna.

Tjut har i diskussioner med tjänstehandelsföretag funnit att det finns intresse för en effektiv projektförmedling. Exportrådet har i flera år tillhandahållit en service som förmedlat uppslag till näringslivet baserad på information från Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna och övriga FN-organ. Under det senaste året har exportrådet beslutat att effektivisera projektsökningen och koncentrera pro jektförmedlingen till ett antal utvalda länder och branscher. Systemet skall tillhandahållas svenska företag inom

• Sida 187
•  Original

dessa branscher, till en början kostnadsfritt, men efter en inledande testperiod mot någon form av abonnemangsavgift.

Inom UDs handelsavdelning har under år 1983 utarbetats en promemoria med temat projektkoordinatorer/särskilda ambassadörer som på priorite- rade marknader skall arbeta för ökad samverkan mellan det svenska näringslivet och export- och biståndsorgan. Det kan uppfattas som en specialiserad variant av projektbevakning med koppling till den politiska nivån i Sverige och ifrågavarande land.

Tjut kan således notera att näringslivet, exportrådet och handelsavdel- ningen söker nya idéer och former för att knyta samman det svenska utbudet med efterfrågan. För att undersöka om modern data- och kommunikations- teknik kunde effektivisera kontakterna mellan det utlandsstationerade svenska nätverket och den hemmabaserade exportindustrin anlitade Tjut ett konsultföretag med speciell inriktning på databehandling, Enator AB , för att göra en förstudie. Denna redovisas som bilaga 3 till betänkandet. Tjut delari huvudsak den i bilagan redovisade synen på hur en utvidgad projektförmed- ling kan se ut. Det unika med förslaget är att det fullt utbyggt förutses baseras på avancerad data- och kommunikationsteknik och att däri skisseras en belöningsfunktion varigenom skapas förutsättningar för att näringslivet aktivt deltar i sin egen projektbevakning. Enligt vad Tjut erfarit har inget annat land ett liknande system. En stark och konsekvent satsning skulle därför kunna bidra till klara konkurrensfördelar för svensk exportnäring.

Exportrådet har till Tjut framfört ett intresse för idén, men förklarat att man fn måste koncentrera sig på projektbevakning av FN-organen.

Tjut anser det angeläget att tillvarata den resurs som den svenska utlandsstationerade exportindustrin utgör för att tidigt spåra uppslag till affärsidéer. Informationen får genom detta en tung substans därför att den värderas av en person med kommersiell erfarenhet av såväl den lokala marknaden som av svenska förhållanden. Ett system som effektivt hanterar information kring internationella säljuppslag skulle verksamt bidra till det nätverk som den svenska tj änsteexporten måste stödja sig på. Därför föreslår vi att en försöksverksamhet inleds begränsad till en förrnedlingspunkt — förslagsvis London. I London finns världens mest betydande företag representerade och staden är därtill ett finansiellt centrum inom rimligt avstånd från Sverige. Eftersom exportrådet tillsvidare inte har resurser att engagera sig i denna verksamhet bör försöksverksamheten läggas ut på entreprenad. I London finns ett antal svenska företag som skulle kunna vara lämpliga för ett sådant uppdrag. Allteftersom erfarenheterna av försöksverk- samheten tillgodogörs bör sedan en plan för utvidgning av verksamheten utarbetas.

För att så småningom kunna koordinera denna försöksverksamhet med exportrådets nuvarande projektbevakning bör Sveriges exportråd få i uppdrag att specificera projektet och göra upphandlingen av tjänsten.

Då projektet är riskfyllt och möjligheterna att på kort sikt få avkastning på investerat kapital är begränsat föreslår Tjut att ett särskilt statsbidrag utgår för en femårig försöksverksamhet. Kostnaden får avgöras efter anbudsför- farande. I bilaga 3 beräknas kostnaderna för projektet till drygt en miljon kr, då avpassat för två försöksorter. Tjut föreslår att statsbidrag till verksamhe-

• Sida 188
•  Original

ten utformas så att under första året verksamheten helt finansieras och därefter nedtrappas med 20 procent av ursprungsbeloppet per år för att helt upphöra och övergå till full självfinansiering efter fem år. Detta skulle innebära en total kostnadsram till projektets förfogande på 3 miljoner kr, en ram som efter anbudskonkurrens kan komma att underskridas.

15.3.2. Tjänstehandelsseminarier

Det svenska utbudet kan göras känt genom många olika insatser av konventionell art som t ex mässor, konferenser och individuella säljresor. I syfte att utveckla en annorlunda form för marknadsföring av tjänster genomförde Tjut ett tjänstehandelssenrinarium i Singapore, Singapore— Sweden Colloquium on Service Industry Development, i oktober 1983. Seminariet betraktades av arrangörer och deltagare som en klar framgång, mycket beroende på den tydliga marknadsorientering som arrangemanget fick. I april 1984 ledde utrikeshandelsminister Mats Hellström en delegation till San Francisco bestående av svenska företag inom ”banking och software”. Syftet var att skapa affärsrelationer med företag i Californien. Därutöver har Tjut initierat ett antal liknande aktiviteter bl a för London och Stockholm. Dessutom har svenska ambassaden i Haag till Tjut anmält intresse för ett tjänstehandelsseminarium. Förfrågningar har också kommit från Athén, Wien och Toronto.

Det är vår erfarenhet att ett tjänstehandelsseminarium i första hand måste utgå från existerande marknadsförutsättningar och de intressen som deltagande företag representerar.

För att förstärka företagens möjligheter att etablera kontakter är det viktigt att utnyttja de kompletterande nätverk som står till buds, dvs åstadkomma en samverkan mellan diplomatiska, politiska, fackliga och andra professionella resurser inom forskning, undervisning och kultur.

Ett samlat uppträdande av flera företag ger draghjälp genom att det lokala intresset blir starkare och mer lyhört även för det individuella företaget genom att det deltar i ett överordnat sammanhang. Detta är särskilt påtagligt för mindre och medelstora tjänsteföretag som inte av egen kraft kan skapa uppmärksamhet kring sin affärsidé. I samverkan med en större mer välkänd part kan de upplevas som mer intressanta. När man genomför seminariet uppstår en laganda mellan deltagande företag som resulterar i att de enskilda företagen anstränger sig för att göra en bra prestation. Samverkan ger en möjlighet att fördela de fasta kostnaderna för en säljaktivitet på flera parter och därmed kan insatsen göras till lägre kostnad än om företagen går ut individuellt.

Marknadsundersökningar och kontakter på plats med de presumtiva deltagarna öppnar en dialog mellan det svenska utbudet och marknadens efterfrågan. Genom denna dialog kan parternas intressen föras samman och risken för att tjänsteexportörerna missar målet kan minimeras.

Den uppmärksamhet som ägnas de lokala intressenterna skapar engage- mang och förväntningar inför mötet med de svenska deltagarna. Tjänsteex- portseminariemas inramning av en seriös miljö hjälper till att skapa en ”image” av förtroende som de svenska företagen har nytta av i de fortsatta kontakterna på marknaden.

• Sida 189
•  Original

För att förstärka kundorienteringen ingår planerade besök hos företag på platsen. Genom ”hembesök” omedelbart efter själva seminariet skapas en möjlighet att visa upp sin egen profil. Tillfälle ges därigenom att ställa de detaljfrågor som inte kan redovisas i plenum och ”workshops”. Besöken bidrar till att skapa en förtroendefull relation inför den fortsatta dialogen mellan parterna.

Tjut har rekommenderat olika utformningar för skilda marknader med varierande ämnesområden och finansiering. Den föreslagna seminarieserien skall ge svar på frågan om hela finansieringen av den här typen av seminarier kan bäras av deltagande företag helt utan finansiellt stöd av staten. Värdet av en officiell prägel varierar starkt med olika marknader. Utrikesdepartemen- tet bör dock kunna lämna sitt officiella stöd även till tjänstehandelssemina— rier genomförda i privat regi. Där det anses väsentligt bör projekten ges status genom närvaro av någon minister eller person ur förvaltningen. Tjut föreslår att exportrådet i samverkan med engagerade företag utvärderar de olika tjänstehandelsseminarierna och lägger erfarenheterna till grund för fortsatta aktiviteter. De seminarier som i framtiden kommer att hållas i exportrådets regi bör gå in i den ordinarie löpande verksamheten. Kostnaderna får tas genom omprioritering av nuvarande anslag.

15.3.3. Massmediastödd information

Sverigebilden i utlandet har byggts upp genom erfarenheter av svenska varors goda kvalitet — Made in Sweden. Kunskapen om Sverige som ett tjänsteintensivt land är inte lika spridd. Den snabbaste vägen att uppdatera bilden av Sverige så att den även kommer att omfatta kvaliteten i vårt tjänsteutbud går via massmedierna. Därmed skapas en beredskap och ett intresse för de svenska tjänsteföretagens marknadsföring. I detta syfte bör TV, video och pressmedia konsekvent och kontinuerligt utnyttjas.

Utlandsprogrammet (UTP) är den enhet inom Sveriges Riksradio AB som svarar för programverksamheten för utlandet. UTP skall enligt avtalet mellan staten och Sveriges Riksradio AB producera och på annat sätt anskaffa och sända ljudradioprogram avsedda för mottagning i utlandet. UTPs program skall bl a till utländsk publik sprida kunskap om Sverige. Inom UTP finns även en avdelning, Radio Sweden International, som producerar film för försäljning bl a till utlandet.

Radio Sweden har kontakt med radio- och TV-bolag över hela världen och utbyter regelmässigt informationsprogram. Inom ramen för detta internatio- nella utbyte har Radio Sweden möjlighet att producera och distribuera nyheter och information som, utan att vara reklam, framhäver svensk kompetens på tjänsteområdet. Det kan ofta vara svårt att enbart med ord beskriva tjänster exempelvis när man saknar stödet av en referensanlägg- ning. Att då istället ha tillgång till rörliga bilder i professionell produktion torde vara ett intressant alternativ.

Inför det tjänstehandelsseminarium som hölls i San Francisco i april 1984 producerade Radio Sweden, på Tjuts initiativ, en halvtimmeslång film kring vitala delar av svenskt tjänstekunnande att spridas i USA och sedan även på andra intressanta marknader.

I budgetpropositionen 1983/84:100 bilaga 5 föreslogs ett anslag för

• Sida 190
•  Original

budgetåret 1984/85 på drygt 32 miljoner kr till UTP. Av detta går knappt 2 miljoner kr till Radio Sweden. Tjut föreslår att detta anslag utökas med 1 200 000 kr till Radio Sweden för att möjliggöra produktion och lansering av ett femtontal 6—12 minuters avsnitt per år om svenskt tjänstekunnande att placeras i exempelvis tekniska magasinprogram i utländska TV-kanaler.

Tjut har också undersökt möjligheterna att använda tidningspressen som inforrnationsbärare på utlandsmarknaden. Liksom företagen har vi funnit svårigheter att avgöra vilken tidning eller tidskrift som kan ha det största intresset för nyheter inom ett visst produktområde. Företagen har därför behov av professionella krafter som kan utforma budskapet så att det vinner redaktionernas gillande. Tjut har studerat ett specialföretag, Industrial News Service (INS), för redaktionellt arbete med kommersiella nyheter och funnit att dess informationsstrategi har stor genomslagskraft i den internationella pressen. Systemet bygger på en samverkan mellan kvalificerade journalister och modern datateknik, som medger en långt gående selektering av målgrupper. I samband med exempelvis delegationsresor, seminarier och tekniska veckor är stöd från lokala massmedier angeläget. Inför tjänstehan- delsseminariet i San Francisco anlitades INS för att på försök utforma redaktionellt material till mottagare som är intressanta ur de deltagande företagens synvinkel.

Sedan år 1927 producerar Svensk-internationella pressbyrån (SIP) nyhets- material avsett för massmedia över hela världen. SIP är ansluten till Sveriges Allmänna Exportförening och finansieras till ca 75 procent av anslag på utrikesdepartementets huvudtitel. Ibudgetpropositionen 1983/84:100 bilaga 5 föreslogs ett anslag på drygt 1 ,8 miljoner kr till SIP för budgetåret 1984/85. SIP distribuerar sitt nyhetsmaterial på 10 språk till över 6 000 mottagare i 120 länder världen runt. SIP håller regelbunden kontakt med drygt 7 000 tidningar, tidskrifter, nyhetsbyråer, radio- och TV-stationer och frilansjour- nalister. Den typ av information som SIP distribuerar är av mer allmän typ inte riktad mot någon speciell målgrupp. Det är troligt att denna verksamhet med hjälp av modern teknik och en större avgränsning och selektering av information och mottagare skulle kunna bli mer effektiv.

Tjut föreslår att Sveriges exportråd specialstuderar verksamheten inom INS och SIP för att därefter utarbeta ett program för hur nyhetsbrev och annan information direkt ställd till selektivt utvalda målgrupper kan användas för att öka kunskapen i andra länder om det svenska tjänsteutbu- det. Programarbetet bör inledas med en utvärdering av SIPs verksamhet ur denna synvinkel samt av INSs arbete inför San Francisco-seminariet. Efter utvärderingen bör exportrådet inkomma med förslag till åtgärder samt begäran om medel för programarbetet.

15.3.4. Stipendier till näringslivet via Svenska institutet

Vi har i tidigare avsnitt påpekat att handel med tjänster i sin mest effektiva form är ”tillämpade kulturmöten”. Svenska institutets mål och medel stämmer väl in med Tjuts tankar kring nätverksbyggande och kontaktska- pande verksamhet. (Se avsnitt 11.2). I sin breda informations- och kontakt- skapande verksamhet är institutets tjänster väl inarbetade i såväl industri-

• Sida 191
•  Original

världen som i Tredje världen. Institutet har vidare vana att fördela stipendier till främst studenter och forskare när det gäller längre uppehåll, men för kortare perioder också till experter och högt utbildade personer på snart sagt alla samhällsområden, dock främst de offentliga.

I regeringens proposition 1983/84:107 bilaga 5 om forskning sas följan- de:

"Flera instanser har betonat vikten av att forskarstuderande och unga forskare får möjlighet till internationella kontakter genom vistelser utomlands. Det torde vara väsentligt mycket lättare för forskare, vilka varit verksamma ett par är, dels att få särskilda stipendier, resebidrag m ni som SI, forskningsråd m fl delar ut, dels att inom ramen för projekt få medel för vistelse utomlands. Vidare torde det också vara lättare för etablerade forskare att söka stipendier utomlands.

För att stimulera högskoleenheterna till ett ökat forskarutbyte föreslår jag mot denna bakgrund att 4 505 000 kr anvisas. Jag återkommer härtill under anslaget Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål. Medlen bör främst avse forskarstuderande och yngre forskare. Forskarstuderande förutsätts då uppbära utbildningsbidrag eller inneha doktorandtjänst. Bidraget skall således avse merkostnader som uppkommeri samband med utlandsvistelse. Medlen bör också kunna användas för särskilda kostnader i samband med att svenska högskoleenheter tar emot utländska gästforska- re.”

T jut föreslår att stipendier av ovan nämnda slag i fortsättningen även bör kunna ges till personer i svenskt näringsliv som önskar praktisera utomlands och till utländska medborgare som har betydelse för vårt handelsutbyte. Avgränsning kan göras till att gälla vissa speciellt intressanta framtidsområ- den där Sverige har stort behov av att följa utvecklingen, exempelvis inom databranschen eller i informations- och kommunikationsföretag. Med Svenska institutets vana att hantera stipendier både för längre och kortare uppehåll i båda riktningarna samt arrangera studiebesök bör en försöksverk- samhet omgående kunna inledas inom institutet. Tjut föreslår att institutet under en försöksperiod på fem år tilldelas 2 miljoner kr per budgetår för denna typ av stipendieverksamhet.

15.4. Statistik

15.4.1. Publicering av tjänstehandelsstatistik

Tjut har tillsammans med en särskild expertgrupp sammanställt en prome- moria om tjänstehandelsstatistiken och dess utvecklingsmöjligheter (bilaga 6). Tjut har i sitt arbete även konstaterat att den svenska tjänstehandelssta- tistiken internationellt sett redan är relativt väl utvecklad. Att göra ytterligare insamlingar av statistiska uppgifter har vi funnit alltför kostsamt för staten och betungande för uppgiftslämnarna. Vi avstår därför från att föreslå en helt ny insamling av tjänstehandelsstatistik. Vårt förslag är i stället att SCB ges i uppdrag att, med utnyttjande av tillgängligt material från SCB, riksbanken rn ut årligen sammanställa och ge ut en särskild tjänstehandels- publikation. För ändamålet bör SCB tilldelas erforderligt anslag, beräknat till 75 000 kr årligen fr o m budgetåret 1984/85. I den första publikationen bör

• Sida 192
•  Original

även redovisas en retrospektiv serie tabeller för ett antal år. Därmed bedömer Tjut att det allmänna, mer översiktliga informationsintresset tillgodoses.

Uppstår önskemål om statistik för speciella ändamål, branschstudier, internationellt förhandlingsunderlag, strukturpolitiska överväganden m m anser vi att statsmakterna bör ta ställning till dessa från fall till fall. Behoven får då redovisas av de presumtiva användarna.

15.4.2. Engångsundersökning av tjänstemas andel av industrins förädlingsvärde och handel

Tjut har i kapitel 14 vidgat det traditionella tjänstebegreppet till att omfatta även tjänstefunktioner i den industriella produktionsprocessen. Vi har dock ingen uppfattning om hur stor andel av industriproduktionen som utgörs av tjänster. Detta fenomen finns inte närmare beskrivet i av oss kända källor. Våra iakttagelser pekar mot att andelen är i tillväxt. En sådan trend påverkar centrala parametrar som industrins kostnadsstruktur, investeringar, struk- turutveckling och handel, vilket i sin tur bör påverka närings- och handels- politikens utformning. Tjut föreslår att en särskild studie görs av tjänstemas andel av industrins förädlingsvärde och handel.

Studien kan ses som ett underlag för den framtida handelspolitiken och bör göras på uppdrag av utrikesdepartementets handelsavdelning.

15 .5 Medel för främjande av tjänsteexport

15.5.1. Anbudskostnadsstöd för konsulter genom Svensk projektexport (SPE)

I kapitel 9 redogjordes för stödet till konsultexport till u-länderna administ- rerat av Sveriges exportråd. Tjut menar att det på grundval av det av exportrådet visade siffermaterialet är omöjligt att avgöra om stödet är välmotiverat eller inte, dvs om stödet i realiteten medverkar till att Sveriges export ökar i rimlig relation till de satsade medlen.

I kapitel 14 betonades vikten av att t j änsteexporten inriktas på betalnings- starka marknader. Att exportfrämjandet då särskilt stimulerar till konsult- arbete i u-länder är inte konsekvent. I reglerna för SPEs (se kapitel 9) verksamhet står däremot angivet att stödet skall koncentreras till marknader med betalningsförmåga.

Tjut har noterat att de tekniska konsulterna möter en allt hårdare internationell konkurrens och att denna utveckling väntas fortgå. Ett sätt att möta konkurrensen är att genom samverkan förstärka kompetensen. Det nuvarande konsultstödet stimulerar inte till samverkan mellan svenska konsulter, vilket ett stöd via SPE skulle göra.

Tjut förordar därför att det särskilda konsultstödet avskaffas och att svenska konsulter får möjlighet till anbudskostnadsstöd via SPE. Genom SPE stimuleras också projekt som representerar en ny eller vidareutvecklad teknik, vilket vore av värde för förädlingen av det svenska tekniska konsultkunnandet.

• Sida 193
•  Original

För att stödet skall bidra till att öka uthålligheten för avancerad svensk konsultkompetens måste den begränsning som fn gäller för SPEs timtaxa slopas — den nuvarande taxan baseras på den prissättning som gäller för enkel teknisk konsultation. Om Sverige strävar efter att föra ut sitt tjänstekunnande, så bör inte dessa ambitioner hindras av en strikt tillämpning av taxeregler i SPE-stödet.

15 .5.2 Decentraliserat stöd för marknadsvärdering inom SPE

SPE har till syfte att främja system- och tjänsteexport. I kapitel 9 redovisades skälen till och formerna för detta stöd. Bedömningen av projekten sker i en i Stockholm placerad nämnd med företrädare för staten och näringslivet (den s k SPE-nämnden). Det stora avståndet till vissa intressanta marknader kan innebära att uppslag till samverkan från svenska dotterbolag inte tas tillvara. För att föra besluten närmare sakkunskapen på marknaden föreslår Tjut ett försök med ett begränsat, decentraliserat SPE-stöd.

Som framgick av kapitel 1, under avsnittet om utredningsarbetet, har Tjut vidtagit flera åtgärder för att främja tjänsteexport till Singapore. Därmed är Singapore ett av de länder som har ett relativt gott begrepp om vad Sverige har att erbjuda i form av tjänstekunnande. Vi har tidigare i betänkandet framhållit vikten av uthållighet och kontinuitet i exportsatsningama. Vi har också ifrågasatt effektiviteten i specialdestinerade finansiella stöd. För att kombinera dessa tankar föreslår Tjut att en mindre del av en redan befintlig stödform på försök används för att främja Sveriges export till Singapore rn fl länder. Skälet är, som tidigare angavs, att se om stödet kan bli mer effektivt genom att föra besluten närmare marknaden.

I Singapore finns en svensk förening benämnd Swedish Business Associa- tion of Singapore (SBAS). Medlemmar är i princip alla företag som arbetar i Singapore i vilka det finns ett direkt eller indirekt svenskt intresse (f n ca hundra företag). Föreningens syfte är att vara ett forum för diskussioner av gemensamt intresse samt rådgivande organ angående främjande av handel och investeringar mellan Sverige och Singapore.

Tjut och Sveriges ambassadör i Singapore har haft överläggningar med SBAS, om nyttan och formerna för en försöksverksamhet förlagd dit. SBAS har reagerat positivt och engagerar sig gärna att tillsammans med svenska ambassaden genomföra en försöksverksamhet.

Tjut föreslår att regeringen uppdrar åt exportrådet att tillsammans med SBAS utforma ett konkret förslag till försöksverksamhet, enligt nedan: D stödet skall utgå för samma ändamål som SPE-stödet efter tillägg av konsultstödet enligt Tjuts förslag Cl formellt skall försöket bedrivas som en verksamhet delegerad från SPE till en särskild för ändamålet bildad beslutsförsamling i området

I:! besluten bör i efterhand bekräftas av SPE-nämnden — som en löpande uppföljning och utvärdering av värde för SPEs arbete i Sverige El försöket bör tilldelas en budget på 2 miljoner kr som avdelas från de medel som redan anvisats till SPEs disposition. Kostnader för nämndens arbete och kansli (som förutsätts inhyrt på ambassaden eller något av de svenska företagen) skall belasta budgeten D försöket bör bedrivas minst 3 år för att ge tillräckliga erfarenheter för

• Sida 194
•  Original

slutsatser om ev utbyggd liknande verksamhet på annat håll. D beslutsförsamlingen för Singaporeärenden bör utgöra en grupp med 4 ledamöter och med Sveriges ambassadör i Singapore som ordförande. Ambassadens marknadssekreterare bör knytas som sekreterare till gruppen D under det inledande året bör endast projekt med Singaporeanknytning komma ifråga. Sedan arbetet tagit form bör även Malaysia, Brunei och ev Indonesien innefattas. Därvid bör beslutsförsamlingen, i förekommande fall, utvidgas med adjungerad närvaro av representant för ambassaden eller den svenska affärskolonin i landet ifråga.

Förslaget avser pröva om ett decentraliserat exportfrämjande effektivare kan stimulera nya kombinationer och system än den konventionella centraliserade stödformen.

15.5.3. Utvärdering av statlig tjänsteexport

Som ett resultat av konsultexportutredningens arbete (SOU 1980:23) är för närvarande ett tjugotal statliga verk och myndigheter engagerade i försök att utveckla tjänsteexport. Någon utvärdering eller sammanställning av vad som hittills uppnåtts finns inte. Tjut har dock fått uppfattningen att det främst är den export som utförts av de till myndigheterna knutna bolagen som hittills genererat intäkter som överstiger kostnaderna. De ansträngningar som myndigheterna själva genomfört ser hittills ut att i huvudsak ha inneburit kostnader, vilka delvis har finansierats genom bidrag och lån från det särskilda exportfrämjandeanslaget berett av UDs handelsavdelning.

På grund av den osäkerhet som råder om resultaten av satsningen på den statliga tjänsteexporten föreslår Tjut att det till anvisningarna för myndig- heternas anslagsframställningar fogas ett frågeformulär. Tjut har i bilaga 5 redovisat ett förslag till utformning. Ifyllda formulär skall lämnas till fackdepartementen med anslagsframställningen. Detta underlag bör sedan sammanställas av utrikesdepartementets handelsavdelning och bilda under- lag för beslut om framtida inriktning och utformning av den statliga tjänsteexporten.

15.5.4. Exportkreditnämnden

I kapitel 9 gjordes en beskrivning av EKNs verksamhet och den förordning som styr garantigivningen. Garantier kan utgå till all form av varuexport, men endast till tjänsteexport inom vissa angivna branscher. Inriktningen bör vara att garantierna skall kunna omfatta all export. Tjut finner det olämpligt att vissa tjänsteområden diskrimineras redan i EKNs förordning. Tjut föreslår därför att förordningen ses över.

Sedan år 1968 har EKN haft möjligheter att lämna s k investeringsgaran- tier avsedda att täcka förluster till följd av vissa händelser av politisk natur i samband med investeringar utomlands. Med tanke på att tjänster ofta tillhandahålls i utlandet genom etablerade dotterbolag och exportkreditga- rantierna bl a skall vara till för att främja svensk export av tjänster kan det vara motiverat att EKN även ser över reglerna för investeringsgarantierna.

• Sida 195
•  Original

De nuvarande bestämmelserna innehåller ett flertal begränsningar och krav på att investeringen exempelvis skall vara utvecklingsfrämjande, gälla direktinvestering eller nyinvestering, ske genom medelsöverföring från Sverige, ha en godtagbar anknytning till Sverige, ske i ett värdland som har tillfredsställande anställnings- och arbetsvillkor samt visar en positiv inställ- ning till fackföreningsverksamhet inom företaget osv. Det vore troligen av värde för svensk tjänsteexport om förutsättningarna för investeringsgaran- tierna inte vore fullt så avgränsade.

15.5.5. Medel till regeringens disposition

I kapitel 9 redovisades att inom utrikesdepartementets handelsavdelning under anslaget för exportfrämjande finns en särskild post till regeringens disposition. För budgetåret 1984/85 har ca 30,5 miljoner kr anslagits under denna post. Större delen av medlen kommer att användas för att genomföra förslagen i regeringens proposition 1983/84:68 om exportfrämjande verk- samhet. En del av medlen skall dock finnas tillgängliga för särskilda exportfrämjande insatser såsom särskilda exportaktioner, bevakning av olika multilateralt finansierade projekt, information, förstärkt kommersiell representation i utlandet och vissa turismfrämjande åtgärder. Medlen har också beräknats för stöd till export av tjänster från statliga myndigheter.

I kapitel 10 beskrevs kortfattat det engelska ”T he Projects and Export Policy Division (PEP)”. PEP sitter som spindeln i nätet och koordinerar olika statliga stödåtgärder och bidrar med finansiering när chanser finns att ta hem stora kontrakt. Det intressanta med PEP är att man använder tillgängliga medel flexibelt och selektivt.

Tjut har genom att under utredningstiden arbeta aktivt med vissa främjandeprojekt insett värdet av att ha tillgång till icke specialdestinerade medel. På flera marknader är så kallade ”govemment to government —— agreements” ett viktigt led i främjandet av det ömsesidiga handelsutbytet. Utredningen har följt arbetet med samarbetsavtalet mellan Sverige och Singapore. Ett formaliserat samarbete med denna typ av länder står och faller med i vilken utsträckning projektet kan tillföras finansiella resurser.

Huvudansvaret för finansieringen måste även vid ett samarbetsavtal åvila näringslivet. För att överbrygga företagens krav på snabb avkastning och Sveriges långsiktiga politiska intressen av utbyggnad av framtida export- marknader måste dock statliga medel kunna göras tillgängliga. Tjut finner det lämpligt att i de årliga anslagen för exportfrämjandet reserveras en summa på 10 miljoner kr till regeringens disposition att användas när tillfälle ges att snabbt agera på attraktiva exportmarknader. Exempel på aktiviteter som kan bli aktuellt att stödja är studier, praktikarbeten, träningsprogram, seminarier, resor och förutsättningsstudier för framtida kommersiell verk- samhet. Det är insatser som från företagens perspektiv inte alltid kan motiveras på grund av osäkra kortsiktiga avkastningsmöjligheter. Tjut tror att detta är en effektivare användning av pengarna än i förväg preciserade stöd till ett begränsat ändamål.

• Sida 196
•  Original

15.6. Valutaregleringens anpassning till tjänstehandelns villkor, tilläggsdirektiv till valutakommittén och kreditmarknadskommittén

Valutakommittén har sedan år 1976 arbetat med en totalöversyn av den svenska valutaregleringen. Många företag inom tjänstesektorn anger att valutaregleringen innebär direkta och indirekta hinder för tjänsteexporten. Tjut har ingen möjlighet att väga alla i och för sig goda skäl för utformningen av valutaregleringen mot värdet av de uteblivna exportintäkterna. En illustration till regleringens betydelse för'banksektorn återfinns i bilaga 7, för vilken direktör Jan Ekman, Svenska Handelsbanken, svarar. Tjut förutsätter att valutakommittén i sina överväganden fäster vederbörlig vikt vid den betydelse som nu och framgent måste tillmätas tjänsteföretagens exportpo- tential och kapitalrörelsebehov.

Tjut anser att valutakommittén bör utforma sitt förslag med speciell hänsyn till att företagen i den svenska bank- och finanssektorn på grund av teknisk och kommersiell kunskap är väl skickade att agera på den internationella finansmarknaden. Genom nu tillgängliga och framtida elektroniska hjälpmedel kommer denna marknad att i hög utsträckning vara lika tillgänglig för finansiella tjänster som den inhemska marknaden. När kundrelationer väl har etablerats utgör inte avstånd några begränsningar för affärsavslut. De internationella affärscentra som etablerats bl a i London, New York, Ziirich, Singapore och Hongkong innebär marknadsmöjligheter som, med avseende på risker och marginaler, inte behöver innebära någon exponering av de svenska bankerna i högre grad än vad deras traditionella affärer gör.

Tjut anser med denna utgångspunkt att valutakommittén bl a bör se över möjligheten att i större utsträckning låta svenska banker även engagera sig i affärer som inte är relaterade till Sveriges handel med omvärlden.

Förutom valutaregleringen har tidigare nämnts att banklagstiftningen medför begränsningar i banksektorns möjligheter till utlandsengagemang. Hela kreditmarknadens framtida reglering är f n föremål för särskild utredning. (Dir 1983z38). Tjut anser att i detta sammanhang frågan om olika regleringars inverkan på möjligheterna till vidgad tj änstehandel från företag verksamma inom kreditmarknadssektorn särskilt bör beaktas. Det svenska banksystemet genom systemtänkande, automatisering och samarbete utvecklats till ett av världens mest effektiva. Detta kunnande kan vara intressant att förvärva för banker i andra länder. Försäljningsansträngningar med detta syfte har delvis inletts i samband med de tjänstehandelsseminarier som Tjut medverkat i. Det är därför angeläget att även denna aspekt på kreditmarknadsinstitutionernas verksamhetsmöjligheter beaktas i kredit- marknadskommitténs arbete.

• Sida 197
•  Original

15.7. Kostnadsberäkning

Tjuts förslag har kostnadsberäknats enligt nedan:

Sammanfattningsvis kan alltså omsättningsuppgifter och uppgifter om export och import av tjänster jämföras på branschnivå för de branscher som försäljer sina tjänster till marknadspris, under förutsättning att redovisning av endast provisioner eller andra nettningar i omsättningen ej gör jämförel- sen haltande.

Hur detaljerad redovisning tillåter nuvarande statistik?

En sammanställning av tillgänglig statistik till en total bild av Sveriges export och import av tjänster innebär att statistik från olika källor med olika kvalitet måste användas.

Tjänsteexportutredningen har gjort en omfattande genomgång av befintlig statistik för att åstadkomma en så komplett bild som möjligt av svensk tjänstehandel. En del av uppgifterna är totalundersökta, andra urvalsunder- sökta. Vissa är insamlade primärt för statistikändamål, andra hämtade från administrativa material. Information för företagssektorn kommer från enkäten över export och import av tjänster och från sjöfartsstatistiken. Båda dessa insamlas för statistiska ändamål. Den årsvisa sjöfartsstatistiken är en total undersökning av rederiernas intäkter från utrikes transporter. Kostna- derna i utlandet skattas med hjälp av årsuppgiftema i finansstatistiken för företag. I tjänsteenkäten är urvalet för den urvalsundersökta delen så allokerad, att bästa skattning av totalerna erhålls med given urvalsstorlek. Kvaliteten i skattningama för olika branscher, storleksgrupper, transak- tionsslag rn fl grupperingar, är beroende på gruppens storlek och den andel av värdena som de totalundersökta företagen står för. Urvalsosäkerheten blir relativt större ju mindre delgrupper som redovisningen av export och

• Sida 231
•  Original

import görs för. För delgrupper som till stor del är totalundersökta, tex järn- och stålindustri eller massaindustri, är uppgifternas kvalitet bra. För branscher som domineras av företag med begränsad tjänstehandel får man däremot uppgifter med stor urvalsosäkerhet. Detta medför att en redovis- ning av fin branschnivå i dessa fall ej blir särskilt meningsfull med nuvarande urval. Bättre kvalitet på branschuppgifterna och uppgifterna för de enskilda tjänsteslagen kan erhållas genom ett utökat urval.

Finansinstitutens, dvs banker och andra finansiella företag, räntor till utlandet avser till stor del sådana lån som tagits upp för att möjliggöra utlåning i utländsk valuta till företag och andra i Sverige. De ursprungliga räntebetalarna är nästan uteslutande andra än de finansinstitut som i sin bokföring redovisar räntebetalningama till utlandet. Att räntorna-hänförs till finansinstituten i statistiken beror på att dessa är de formella låntagarna i utlandet. De bakomliggande räntetransaktionerna betraktas som inhemska. Uppgifter finns om företagens lån i utländsk valuta i svensk bank. Utifrån dessa uppgifter kan räntekostnader schablonmässigt beräknas och fördelas på respektive företagskategori. Sådana beräkningar är dock osäkra.

Uppgifterna om finansinstitutens intäkter från utlandet utöver räntorna, dvs provisioner, avgifter m m, finns ej specificerade i någon statistik, men kan i viss mån skattas.

Räntorna för valutabanker samt för kommuner och staten framgår av riksbankens valutastatistik, som registrerar alla råntetransaktioner till/från utlandet. Valutabankernas räntor avser prestationer, medan övriga är förfallna betalningar.

Riksbankens valutastatistik omfattar även uppgifter om ”hushållens” betalningar. Här är en viktig del turistvalutastatistik, som dock även innehåller företagsbetalningar i anslutning till affärsresor rn m. Bland ”hushållens” betalningar ingår även personliga företag, ambassader, vissa organisationer, institutioner, stiftelser rn m. Någon fördelning bland dessa kan dock ej göras.

Hur kan en strukturstatistik redovisas?

En samlad redovisning av tjänsteexportens och tjänsteimportens bruttotransaktioner saknas för närvarande. Riksbankens betalningsbalans innehåller för år 1982 en korrigeringspost på mer än 15 miljarder kr. Denna korrigeringspost ersätter det stora bortfallet av tjänsteexport i valutastatis- tiken. Vidare finns behov av en fullständig prestationsbaserad redovisning av export och import av tjänster som kan sättas i relation till produktion och konsumtion av tjänster inom landet.

En sådan redovisning kan åstadkommas med den årsvisa enkäten över företagens export och import av tjänster som grund. Enkätmaterialet behöver kompletteras med sjöfartsstatistik samt resevalutastatistik och hushållens, statens och kommunernas tjänstebetalningar från valutaanmäl- ningsmaterialet. Därutöver måste justeringar göras för dubbeltäckning samt en komplettering med de delar som ej täcks av nuvarande statistik. Utifrån dessa förutsättningar kan en strukturstatistik avseende export- och import- prestationer framställas.

• Sida 232
•  Original

Enkätundersökningen av företagens export och import av tjänster görs för närvarande på uppdrag av betalningsbalansdelegationen. I betalningsbalan- sen finns kravet att tjänsteprestationerna skall redovisas. Tjänsterna i betalningsbalansen redovisades fram till slutet på 1970-talet helt på betalningsbasis. För att kompensera det växande bortfallet av anmälningar för erhållna tjänstebetalningar igångsattes insamlingen av årsvisa presta- tionsdata för företagens export och import av tjänster. Inom riksbanken pågår nu ett arbete med ett nytt statistiksystem för att mäta bl a tjänstebetalningar till/från utlandet. Detta statistiksystem är beroende av att företagens rapporteringsskyldighet inom ramen för valutaregleringen utvid- gas. Riksbanken bedömer att det nya statistiksystemet ger en för betalnings- balansändamål godtagbar skattning av företagens tjänstetransaktioner.

Om betalningsbalansstatistikens registrering av företagens tjänstebetal- ningar skulle få acceptabel kvalitet kan betalningsbalansdelegationens intresse av att finansiera en årlig enkät över företagens export och import av tjänster bortfalla.

Om nuvarande finansiering av enkäten över export och import av tjänster upphör behöver finansieringsfrågan aktualiseras för att en strukturstatistik på prestationsbasis fortsättningsvis skall kunna framställas.

Tidsplan för riksbankens nya statistiksystem

Den översyn och effektivisering av rapporteringsrutinerna för betalningar till och från utlandet, som pågår inom riksbanken, har resulterat i en omläggning av rapporteringssystemet för betalningar till utlandet (importbetalningar). Detta skedde under år 1983.

För betalningar från utlandet (exportbetalningar) befinner sig utvecklings- arbetet i sin slutfas. Vissa kompletterande utredningar kvarstår. Ett systemförslag kommer efter avslutat arbete att framläggas för beslut i riksbanksfullmäktige. Utformningen av ett nytt rapporteringssystem för exportbetalningar kan beräknas kräva en genomförandetid på ca 1— 1 112 år. Detta betyder att helårsuppgifter om export tidigast kan erhållas från är 1986.

Om ett utbyggt rapporteringssystem för betalningar i fortsättningen kommer att vara tillräckligt för betalningsbalansändamål finns ändå för betalningsbalansändamål under en övergångstid behov av data från en företagsenkät över export och import av tjänster.

• Sida 233
•  Original

Bilaga 7 Bankernas arbete i utlandsrörelsen

Bankdirektör Jan Ekman Svenska Handelsbanken April 1984

• Sida 234
•  Original

Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet

Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. 1. Domstolar och Konfliktutredningen. 1. Arbetsmarknadsstriden I. [18] 2. Arbets— eko-brott. [3] 2. Näringstillstånd. [8] 3. Ekonomisk brottslighet i marknadsstriden II. [19] Sverige. Bakgrund, övervägande, åtgärder. [15] Datorer och arbetslivets förändring. [20] 1983 års rösträttskommitté. 1. Rösträtt och medborgarskap. [11] Arbetsmarknadspolitik under omprövning. [31]

2. Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. [12] RF 1015. [14] Förvärv i god tro. [16] Pam'äti- [221 lndustridepartementet Ny konsumentköplag. [25]

. . . . 1 Nya alternativ till frihetsstraff. [32] Socrala aspekter på regional planering [ ]

Förslag till lag om Kooperativa föreningar. [9]

Utrikesdepartementet Handla med tjänster. [33]

Försvarsdepartementet Kompletterande motståndsformer. [10]

Socialdepartementet Samordnad narkotikapolitik. [13]

Kommunikationsdepartementet Sveriges internationella transporter. [17]

Finansdepartementet

Värdepappersmarknaden. [2] Långtidsutredningen. 1. Långtidsutredningen. LU 84. Huvudrap- port. [4] 2. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1. [5] 3. Särskilda studier. LU 84. Bilagedel 2. [6] 4.Långtidsutredningen. LU 84. Bilagedel 3. [7] Förenklad självdeklaration. [21] Banklagsutredningen. 1. Ny banklagstiftning.Del1.8ankrörelse— lag. [26] 2. Ny banklagstiftning. Del 2. Bankaktiebolagslagen. [27]. 3. Ny banklagstiftning. Del 3. Sparbankslag. [28] 4. Ny banklagstiftning. Del 4. Föreningsbankslag. [29]

Utbildningsdepartementet

Folkbibliotak i Sverige. [23] LÄS MERA! [301

Jordbruksdepartementet En bättre information om kemiskprodukter. [24]

• Sida 272
•  Original

__

KUNGL. 57271:—

2984 *05* Ci Å

STOCK H .? i..l'lfl

• Sida 273
•  Original

• Sida 274
•  Original

! 'D .0 Lo's” D u:: ”"NEJ '.'.t: U'” _ A "" ....

"&&-ifs.— l..

. . uÅxlliljnmäg;