Prop. 1984/85:166

om livsmedelspolitiken

Prop. 1984/85: 166 Regeringens proposition 1984/85zl66

om livsmedelspolitiken;

beslutad den l-l mars 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

Pä regeringens vägnar

OLOF PALM E

SVANTE LUNDKVIST

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1984: 86) Jord- bruks- och livsmedelspolitik

Livsmedelskommittén har haft till uppgift att utforma förslag till en jordbruks- och livsmedelspolitik. Huvudmålet för-en satnlad livsmedels- politik och därmed ocksä för jordbrukspolitiken är enligt gällande riks- dagsbeslut att trygga vart lands livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under avspärrning och krig. Vidare gäller enligt riksdagsbeslutet som likställda delmål att konsumenterna får tillgång till livsmedel av god kvalité till rimliga priser och att jordbrukarna får en med andra jämför- bara grupper likvärdig standard. I kommitténs uppdrag ingår att belysa och analysera förhållandena i hela livsmedelskedjan, dvs. alla de led som medverkar i produktion. förädling och distribution av livsmedel. Detta skiljer sig från de uppdrag som tidigare utredningar haft inom området. Dessas arbete har nämligen främst avsett jordbrukets förhäl- landen.

Kommittén har haft att utreda frågor om bl. a. produktionsmål'för jordbruket. förhållandena inom livsmedelsindustrin och -handeln. in- komstmäl för jordbruket, konsumentinflytande m. m., livsmedelsför- sörjningens sårbarhet och jordbruksprisregleringens utformning.

Kommittén har haft att med förtur behandla vissa frågor om bättre balans mellan produktion och konsumtion av jordbruksprodukter samt kompensationsystcm förjordbruket. Beträffande dessa frågor har kom- mittén avlämnat ett förtursbetänkande. vilket bl. a. utgjort underlag för statsmakternas överväganden rörande prissättningen på jordbrukspro- dukter för regleringsåret 1984/85.

Sammantagna utgör livsmedelskedjans led en betydande del av det svenska näringslivet. Konsumtionen av livsmedel (exkl. alkoholdrycker och tobak) uppgår till ca 80 miljarder kronor. dvs. runt 20 % av den totala privata konsumtionen av varor och tjänster. Sysselsättningen inom livs- medelskedjan omfattar ca 15 % av det totala antalet årsarbetsinsatser eller ca 500000 personer, varav ca 130 000 inom jordbruk, trädgårdsnä- ring och Fiske. ca 75 000 inom livsmedelsindustrin och ca 115 000 inom livsmedelshandeln.

Sedan ca 50 år tillbaka har vi i vårt land en reglering av priserna på jordbruksprodukter. Denna har kombinerats med andra åtgärder på jordbruksområdet och därigenom har en jordbrukspolitik formats. vars syfte och inriktning varierat under åren. Grundläggande faktorer har varit produktionens omfattning med hänsyn tagen till beredskap och avsättningsmöjligheter inom landet. prissättningen på jordbrukspro- l Riksdagen 1984/85. I sam/. Nr I66. Bilagcdvl

• Sida 92
•  Original

Prop. 1984/85: 166

IQ

dukter under hänsynstagande till konsumenternas intresse av livsmedel av god kvalité till rimliga priser och inkomstmälsättningen för jordbru- karna samt en fortgående rationalisering av jordbruksnäringen. D 1 kap. 2 redovisar kommitten ll'l-'.$'I71€(]('/.$'.$'Pklor/ISSlå/[ningM'h utveck- Iingi det svenska samhället.

Vad som är typiskt för utvecklingen i de industrialiserade länderna är att livsmedelsproduktionen tar i anspråk en allt mindre del av våra resurser för att klara försörjningen med livsmedel.

Avtagande köpkraft hos konsumenterna sotn lett till fallande kon- sumtion av främst animaliska livsmedel och minskade sysselsätt- ningstillfällen inom andra sektorer i förening med en ökad livsme- delsproduktion har under de senaste åren lett till överskottsproblem. Denna obalans utgör i dag ett problem för både jordbruket och livsmedelsindustrin. Läget bland övriga västeuropeiska industrilän- der är likartat.

Olika tendenser kan skönjas i den aktuella debatten om livsmedel. Som exempel på mycket aktuella frågor kan nämnas matens kvalité. Ett mycket diskuterat ämne är livsmedelstillsatsernas nödvändighet och deras effekter. En annan aktuell kvalitetsfräga är stordriftens för— och nackdelar inom livsmedelsindustrin. Jordbrukets produk- tionsmetoder är ytterligare en fråga som är föremål för debatt. Hit hör användningen av handelsgödsel. bekämpningsmedel. fodertillsatser m.m. Även djuruppfödning i stora enheter har diskuterats. Mycket av denna utveckling innebär att kostnaderna för att få fram våra livsmedel har kunnat begränsas. Denna fördel mäste emellertid vägas mot de. nackdelar för livsmedelkvaliten som kan uppstå.

Livsmedelskedjans olika led har under efterkrigsären blivit alltmer beroende av varandra. Jordbruket behöver en livsmedelsindustri med sådan kapacitet att dess produkter kan förädlas och föras vidare till konsumenterna. Samtidigt är större delen av livsmedelsindustrin be- roende av ett jordbruk som kontinuerligt kan förse den med behöv- liga råvaror av god kvalité. Beroendet förstärks av den prisreglering som främst omfattar råvaruproduktionen inom jordbruk och fiske. Denna reglering påverkar emellertid i hög grad även de efterföljande leden. En annan viktig faktor i sammanhanget är de ägarsamband som Finns mellan olika led. Ett exempel på detta är lantbrukskoope- rationens starka ställning. Blockbildningen inom livsmedelshandcln utgör ett annat exempel på sådant samband. Cl Jordbrukspolitik har hittills definierats som de statliga åtgärder som direkt påverkarjordbrukets förhållanden. Jordbrukspolitiken omfat- tar en pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter, en av staten stödd rationaliseringsverksamhet med syfte att effektivisera produktionen och en särskild jordlagstiftning. I vidare bemärkelse kan även inräknas forskning. undervisning och rådgivning på jord- brukets område. Kommittén anger i kap. 3 att med Iit'smedelspulitik bör i analogi härmed avses de statliga åtgärder som direkt påverkar hela livsmedelssektorn.

Detta innebär att de statliga åtgärder som vidtas beträffande jord- bruket och som mer direkt tar sikte på livsmedelskedjans övriga led,

• Sida 93
•  Original

Prop. 1984/85:166

f.".l

l...l

'.'—J

1. ex. livsmedelslagstiftning. kommer att ingå i en lit-'striedelspolitik.

Vad gäller den globala Iit'sm(:'(/clAj/i'irsr'ir'iningen konstateras (kap. 4latt omkring en halv miljard människor i dag är allvarligt undernärda. Det är realistiskt att räkna med en Stl-procentig ökning av antalet svältande människor fram till kommande sekelskifte. Det råder sain— tidigt inte något tvivel om att världens resurser i sig räcker för att mätta en befolkning som är avsevärt större än den nuvara-tnde. lndu- striländerna har i regel en väl fungerande livsmedelsförsörjning. U-ländernas f("irsörjning är mycket ojämnt fördelad mellan fattiga och rika befolkningsgrupper. Det övervägande intrycket av ett antal studier är att stigande realpri- seri världshandeln med jordbruksråvaror och livsmedel är den mest sannolika utvecklingen på längre sikt. Faktorer finns emellertid ock- så som talar emot stigande priser. Priserna på spannmål kati komma ätt utvecklas mera fördelaktigt från exportörernas synpunkt sett än priserna på animalier. Stödet till det svenskajordbruket utgörs i dag främst av ett skydd mot kraftiga störningar från låga priser på världsmarknaden. Det är enligt kommitténs mening nu ej möjligt att ensidigt avveckla stödet utan allvarliga konsekvenser för näringen och för landets försörjningsbe- redskap. Kommittén anser emellertid att Sverige bör verka för att åtgärder i liberaliserande riktning vidtas, omfattande alla länder men med hänsyn tagen till det grundläggande målet om försörjningstrygg- het. Även om en sådan avveckling skulledröja — vilket förefaller troligt — är det angeläget att upprätthålla en import av jordbruksrå— varor och livsmedel för att uppfylla bl. a. handels-. bistånds- och konsumentpolitiska mål. Med hänsyn till livsmedelsberedskapens krav måste emellertid även under överskådlig framtid den helt över- vägande delen av de livsmedel som konsumeras inom landet komma från svenskt jordbruk. l kap. 5lämnar kommittén en utförlig ekonomisk-statistisk analys av hela livsmedelssektorn. Bl.a. redovisas olika leds andel av konsu- menternas livsmedelsutgifter, den s. k. markmnans fördelning.

Av den totala livsmedelskonsumtionen 1983 om ca 80 miljarder kro- nor gär ca 60 0.4, till sådana livsmedel som i råvaruledet omfattas av jordbruksprisregleringen. Av de sistnämnda livsmedlen utgjorde 1982 i sin tur jordbruksandelen av konsumenternas matkrona ca 37 %. varav ca 7 % gick tilljordbrukarnas inkomster. lndustriledet tog l7 'ta-, handeln 2411-21, importvaror stod för 4 fi:-'i) och mervärdeskatten slutligen tog 18 % av matkronan vad gäller jordbruksprisreglcrade livsmedel. För övriga livsmedel. som omfattar ca 40 % av livsmedels- utgifterna, är handelns. industrins och mervärdeskattens andelar re- lativt likartade, medan importandelen är betydligt större och primär- produktionens andel betydligt mindre än vad som gäller för de jord— brukprisreglerade livsmedlen. Räknat för samtliga livsmedel tar pri— märproduktionen 27 % av matkronan. l kap.6 redovisasförhållandena inom de! svenska jordbruket. l kap. 7behandlas frågor om livsmedelskvalite och konsumentinlly- tande.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1984/85: 166 4

(] Den främsta garantin för en fortsatt hög och förbättrad livsmedelskva- liie' är ett gott kvalitetsmedvetande hos såväl konsumenter som dem som är verksamma i livsmedelskedjans olika led. Ett omfattande kvalitetsarbete bedrivs av såväl myndigheterna genom bl.a. livsme— delslagstiftningen och prisregleringen som företagare och arbetstaga- re inom näringslivet. Denna strävan mot förbättrad livsmedelskvalité bör enligt kommitténs uppfattning starkt understödjas.

Trots det allmänt sett goda läget i fråga om svenska livsmedels kvalité finns givetvis utrymme för förbättringar inom åtskilliga om- råden. Kommittén vill i sammanhanget peka på de risker för kvali- tetsarbetet som vissa utslag av marknadsföringen medför samt genom de strukturförändringar som skett i livsmedelskedjan mot ökad stor— skalighet. Kommittén vill också understryka att. man så långt möjligt vidtar åtgärder som minskar användningen av kemikalier i hela livs- medelskedjan.

Frågan om livsmedlens kvalité bedömer kommittén därför vara av allra största betydelse. Samtidigt innehåller den åtskilliga aspekter av vilka flera är mycket komplicerade. Dessutom pågår andra utred- ningar som berör hela kvalitetsproblemet. Kommittén anser därför att hela denna fråga nu bör göras till föremål för en samlad utvärde- ring.

[] Kommittén anser det angeläget att konsumentintresset även fortsätt— ningsvis ges ett betydande inflytande vid jordbruksprisöverläggning- arna.

Vad gäller konsumentdelegationens sammansättning anser kommit- tén att delegationen bör förstärkas med näringsl'ysiologisk expertis. Det är vidare angeläget att delegationen ges sådana resurser att den kan fylla sin roll som en med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation jämställd part.

vår livsmedelskonsumtion med hänsyn till_r'ulkhälsosynpunklcr (kap. 8). Kommitténs medicinska och näringsfysiologiska expertis har lagt fram rekommendationer som förutsätter förändringar av nuvarande kostvanor, främst minskningar i konsumtionen av fett och socker. Konsumtionen av Spannmålsprodukter och potatis bör ökas. Även konsumtionen av alkoholdrycker bör ytterligare begränsas. Rekom- mendationerna syftar i första hand till att förbättra hälsa och vitalitet under människornas livslopp. Enligt kommitténs mening bör de av expertisen förordade kostförändringarna i stort kunna utgöra riktlin- jer i detta avseende inom den framtida livsmedelspolitiken. l:] Kommittén utgår från att livsmedelsindustrin i sin produkiu/veckli'ng beaktar kostrekommendationerna liksom att företagen anpassar sin marknadsföring. såväl när det gäller reklam som prissättning. Kom- mittén anser att livsmedelsverket bör få i uppdrag att undersöka möjligheterna att pröva ett nytt märkningssystem för fett- och socker- halter för någon eller några lämpliga varugrupper. D Prispolitiken utgör generellt sett enligt kommitténs mening ett relativt trubbigt vapen för att genomföra kostförändringar. Möjligheterna att med priset som medel ändra kosten är dock olika för skilda livsmedel.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1984/85:166

'.Il

Prispolitiken bör emellertid när så är möjligt användas i syfte att ändra konsumtionen enligt de riktlinjer för kostförändringar som kommittén redovisat. Självklart är också att prispolitiska åtgärder som motverkar kostförändringar i gynnsam riktning inte bör komma till användning. Ett område där aktiva prispolitiska åtgärder bör kunna komma till användning är prisrelationerna mellan mjölk av olika fetthalt. Här bör enligt kommitténs mening vid jordbrukspris— överläggningarna hänsyn tas till de rekommendationer om minskad fettkonsumtion som kommitten redovisat. Kommittén anser det mycket angeläget att statsmakterna verkar för att en samordning sker av berörda myndigheters infortmttionsverk- samhet inom livsmedelsomrädet. Härvid skulle befintliga resurser kunna utnyttjas på ett betydligt effektivare sätt.

Mot bakgrund av vad kommitten anfört om behovet av kostföränd- ringar behövs en samordning av de åtgärder som vidtas i syfte att åtstadkomma ändrade kost- och dryckesvanor. l kap. I ()behandlar kommitten Iitas-made/.r/örxörjningen.? sårbarhet vid avspärrning och krig. Kommittén har som en utgångspunkt haft den inriktning av försörjningsberedskapen som fastlades i 1982 års för- svarsbeslut. Detta innebär bl.a. att samhällets minimibehov av livs- medel skall kunna tillgodoses med hög säkerhet i kriser och krig. Det önskvärda målet är att livsmedelsproduktionen kan ställas om till i huvudsak självförsörjning. Härvid understryks vikten av en geogra— fiskt väl differentierad produktion. Kommittén anser det angeläget att försörjningsberedskapen även i framtiden har detta syfte bl. a. med hänsyn till trovärdigheten i vår säkerhetspolitik såväl inåt gent- emot den egna befolkningen som utåt gentemot omvärlden.

Vid en längre kris måste omställningar ske både av vår konsumtion och produktion av livsmedel. Konsumtionen måste genom bl. a. ran- soneringar ställas om mot en kost med mera vegetabilier och mindre animalier. Mjölkkonsumtionen bör dock behållas ungefär oföränd- rad. Denna s. k. kriskost utgör en från näringsfysiologisk synpunkt acceptabel miniminivå. Produktionen måste också ställas om mot en mera resurssnål vegetabilieproduktion. Vissa faktorer är särskilt be- tydelsefulla för att klara livsmedelsförsörjningen vid en kris. Detta gäller särskilt tillgången på arbetskraft, handelsgödsel och vissa and- ra kemikalier, proteinfoder samt reservdelar och utsäde. Tillgången på bl. a. råvaror för handelsgödsel samt proteinfoder och vissa ma- skiner är i stor utsträckning i'mportberoende. Vid en långvarig kris räknar kommitten med ett mycket stort importbortfall, vilket innebär att tillgången på de nämnda produktionsmedlen kommer att starkt begränsas med åtföljande minskningar i jordbruksproduktionen. Genom nämnda omställningar av såväl konsumtion som produktion beräknas emellertid befolkningens nödvändiga livsmedelsbehov kunna tillgodoses. Kommittén vill särskilt framhålla den utomordenligt viktiga roll som tillgången till handelsgödselkvävcspelar för vår livsmedelsberedskap. För tillverkningen är ammoniak den mest betydelsefulla råvaran. Tillverkningen av ammoniak i Sverige täcker f. n. bara ca 15 % av vårt

• Sida 96
•  Original

Prop. 1984/85: 166

Cl

fredsbehov. Kommittén anser därför att de planer som finns på att starta ytterligare ammoniakproduktion inom landet bör understöd- jas. Dessa planer. bl. a. det s. k. Nynäshamnskombinatct, avser pro- duktion av ammoniak som en biprodukt. Om en ökad tillverkning av ammoniak kan komma till stånd, minskar behovet av och kostnader- na för att beredskapslagra handelsgödsel. Enligt kommitténs mening bör försörjningsansvariga myndigheter få i uppdrag att söka nå en uppgörelse med berörda företag och övriga intressenter om en ökad fredstida ammoniakproduktion inom landet. I fråga om livsmedelsindustrins och -handelns roll i en avspärrning anser kommittén att företagens chibilitet ger en god grund för att de snabbt skall kunna anpassa sig till ändrade förhållanden. Som exem— pel härpå kan nämnas ett starkt minskat livsmedelssortiment och samtransporter. Kommitténs genomgång har visat att försörjningen med nödvändiga livsmedel vid en avspärrning torde bli acceptabel under första — och troligen andra — krisåret. En längre avspärrning skulle medföra svåra påfrestningar på försörjningen. Om Sverige blir indraget i krig måste man lita till att ett långtgående samarbete mellan myndigheter. näringsliv och försvarsmakt kan klara de omedelbara behoven för befolkningens försörjning.

1 kap. 11 tar kommittén ställning till jardbrukxproduk!iunens lämpliga uni/mining med hänsyn till våra behov såväl i fredstid som under avspärrning och krig. Kommittén skall enligt direktiven utgå från att näringen själv måste bära kostnaderna för en produktion utöver den samhällsekonomiskt motiverade. Stöd skall ges för den mängd jordbruksprodukter som behövs för vår fredstida konsumtion, vår livsmedelsberedskap i en— lighet med 1982 års försvarsbeslut och för de utfästelser Sverige gjort i det internationella samarbetet mot världssvälten. För överskjutande mängd jordbruksprodukter skall jordbruket bära kostnaderna. Nä- ringen bör i princip ges stor frihet att producera den volym som utifrån näringens utgångspunkter framstår som fördelaktig, främst då för en lönsam export. Kommittén anser att det liksom hittills torde bli nödvändigt att staten också medverkar i en marknadsreglering. För kött-, fläsk-, ägg— och broilerproduktionen förordar kommittén att den volym som bör stödjas genom prisregleringen i stort sett bör motsvara konsumtionen. Kommittén vill emellertid understryka att det måste finnas utrymme för viss import av utbytes- och komplette- ringskaraktär samt möjligheter att utveckla och marknadsföra nya produkter. Mjölkproduktionen bör på sikt; under hänsynstagande till kravet på en god livsmedelsberedskap, anpassas till en nivå som ungefärligen motsvarar konsumtionsutrymmet för mjölk och mejeriprodukter i fred samt självklart till lönsam export. Därvid bör dock beaktas behovet av viss import — främst ost — samt utrymme för utveckling och marknadsföring av nya produkter. Kommittén vill i detta sam- manhang understryka angelägenheten av att mjölkproduktionen är geografiskt väl differentierad.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1984/85: 166 7

[] Kommitténs analyser visar att den inhemska pratein/bderpruduktio— nen kan förväntas öka framöver. Utan att någon särskild styråtgärd sätts in beräknas ärtarealen öka. Även oljeväxtodlingen beräknas framöver ta ytterligare viss åkerareal i anspråk. D Kommittén anser det lämpligt att frågan om framställning av socker och andra sötmedel. sprit samt stärkelse görs till föremål för en sär— skild utredning innan ställning mer långsiktigt tas till omfattningen av sockerbets— och fabrikspotatisodlingen liksom till frågan om stär- kelseframställningen. Cl Enligt kommitténs mening bör en produktion på överskottsarealen t. v. liksom hittills utgöras av spannmål. Detta spannmålsöverskott kan, om animalieproduktionen i enlighet med kommitténs förslag anp" as, komma att med nuvarande avkastningsutveckling ytterli- gare öka. Analysen visar att vårt behov av åkerareal för vår egen livsmedelsförsörjning med nuvarande trender i fråga om arealavkast- ning understiger den nu brukade arealen. Frågan om åkerarealens storlek bör emellertid inte ses enbart från vår egen försörjning med livsmedel utan rymmer flera ytterligare aspekter som bör vägas in i bilden såsom alternativa användningsmöjligheter för åkerarealen, restriktioner i användningen av handelsgödsel och växtskyddsmedel, åkerarealens betydelse för landskapsbilden, sysselsättning och regio- nalpolitik m.m.

Den samhällsekonomiska kostnaden för den beräknade överskotts- arealen är relativt begränsad. Samtidigt medför den ökade arealen icke obetydliga fördelar för samhället itform av ett öppet odlingsland- skap och förbättrad livsmedelsberedskap samt från sysselsättnings- och regionalpolitisk synpunkt.

Det är vidare svårt att f.n. bedöma den framtida betydelsen av energiproduktion. Under vissa förutsättningar kan dock produktion av etanol eller annan energigrödeproduktion på sikt bli ett konkur- renskraftigt alternativ. Likaså är det svårt att bedöma huruvida ytter- ligare restriktioner för användning av t.ex. handelsgödsel och växt- skyddsmedel kommer att införas vilka påverkar behovet av åker. Den närmaste framtiden rymmer åtskilliga möjligheter för jordbruket att utöver nuvarande användning av åkerarealen finna lönsamma alter- nativ för användning av den.

Samhället bör ta ett delansvar för överskottsarealens kostnader. Andelen för samhället bör vara 40%, medan näringen svarar för 60 ”.f'o. räknat vid normalskörd. Samhällets kostnader beräknas första året bli l60 milj. kr. för att därefter minska. En uppskattning av kostnaden beräknas för en femårsperiod till 600 milj. kr.

Det ankommer i första hand på jordbruket att aktivt arbeta för att anpassningsåtgärderna på vegetabilieområdet leder fram till att sam- hällets delansvar i finansieringen av överskottsproduktionen kan upphöra. En utvärdering av anpassningsåtgärderna skall ske efter femårsperiodens slut, varvid en bedömning görs om uppställda an- passningsmäl uppnåtts också beträffande kostnadsansvaret.

En totall'tnansiering av samhällets kostnader skall ske. Denna bör ske inom jordbrukssektorns ram, t. ex. genom minskade livsmedels-

• Sida 98
•  Original

Prop. 1984/85: 166 8

subventioner eller prispåslag med avräkning av mervärdeskatteeffek- terna på prishöjningarna.

Vad gäller de spannmålskvantiteter som åtgår för att uppfylla Sve— riges utfästelser i det internationella samarbetet mot världssvälten anger direktiven att de bör ingå i den volym för vilka priserna fast- ställs inom ramen förjordbruksprisregleringen. Det bör ankomma på statsmakterna att precisera dessa kvantiteter. (] Det omfattande arbete som under åren lagts ned på att analysera jordbrukarnas inkomst- och levnadsstandard och jämföra denna med andra gruppers redovisas i kap. 12. Den analys av jordbrukarnas inkomster som lämnats ger inte någon entydig bild av jordbrukarnas inkomster och levnadsstandard i relation till andra gruppers. Huru— vida inkomstmålet uppfyllts eller ej kan heller enligt kommitténs uppfattning aldrig exakt fastställas. Det blir här endast fråga om översiktliga och fortlöpande avstämningar dels gentemot andra yr- kesgrupper, dels mellan olika jordbrukarkategorier. Dessa bedöm- ningar kan endast ske i efterhand när material föreligger. De bör då avse en följd av år som bör ses i ett sammanhang. Jordbrukarnas inkomster påverkas av exportkostnaderna för överskotten. Vid in- komstjämförelser måste hänsyn tas till attjordbruket skall bära kost- naderna för en produktion utöver den samhällsekonomiskt motive- rade. Detta innebär att jordbrukarnas inkomster kan vara lägre än jämförelsegruppernas på grund av exportkostnader. Lämplig korri- gering av exportkostnadens inverkan på inkomsten bör därför göras för här aktuella inkomstjämförelser. D Det är enligt kommitténs mening angeläget att ytterligare material kan tas fram som belyser jordbrukarnas inkomster jämförda med andra småföretagargruppers. Härvid bör också prövas möjligheterna att utföra s. k. typgårdsberäkningar (modelljordbrukl). D Kommittén anser att stödformen lån med uppskjuten ränta bör av- vecklas.

Kommittén vill i detta sammanhang särskilt peka på den utsatta situation som vissa nyetablerade och högt skuldsatta jordbrukare be- finner sig i. För att åstadkomma en nödvändig förbättring för dessa kategorierjordbrukare bör övervägas om möjligheterna till finansiell rekonstruktion av företagen kan ökas ytterligare. Problemen är enligt kommitténs mening av en sådan omfattning att det därutöver är angeläget att det snarast görs en särskild översyn att de utsatta jord- brukarnas situation. Översynen bör även omfatta hur man i framti- den med risk för stigande kapitalkostnader skall få till stånd en nyetablering utan att den som etablerar sig har ett mycket stort eget kapital. El Kommittén har, som framgår av kap. 13, funnit att både livsmedels- industrin och -handeln, trots vissa brister, i stort fungerar bra. En utgångspunkt för analyserna har varit att konkurrensen är en förut- sättning för att dessa led skall fungera effektivt. [] Det är enligt kommitténs mening väsentligt att stora företag inte utnyttjar sin dominerande ställning i vissa branscher till att påverka konkurrensen inom andra områden på ett otillbörligt sätt. Ägarkon-

• Sida 99
•  Original

Prop. 1984/85 : 166 9

E]

centratiOnen har påverkat utvecklingen mot ökad storskalighet i till- verkningsprocesserna. En nackdel kan därvid vara riskerna för mins- kad variationsrikedom och i vissa fall minskad färskhet. Om produk- tion och lagerhållning fjärmas från de konsumentmarknader de skall betjäna kan det medföra att transport- och förpackningskostnader stiger oroväckande och att hållbarhetsbehandling blir ett återkom- mande inslag i hanteringen. Kommittén har också haft till uppgift att belysa de utlandsägda företagens roll på livsmedelsområdet. Kommittén kan konstatera att dessa spelar en internationellt sett begränsad roll inom det svenska livsmedelssystemet. lnom vissa enskilda branscher och varuområden är dock deras andelar betydelsefulla. De utlandsägda företagen är i stor utsträckning verksamma inom delbranscher som ligger utanför jordbruksprisregleringen. Att de har en så begränsad betydelse inom det jordbruksprisreglerade området torde enligt kommitténs mening få tillskrivas lantbrukskooperationens starka ställning där. Kommittén har särskilt låtit studera hur livsmedelshandeln fungerar. Kommittén har därvid funnit att den i stort sett fungerar väl. Att på samma självklara sätt som var vanligt på 1960-talet uppfatta den svenska dagligvaruhandeln som höggradigt effektiv är dock enligt kommitténs mening knappast rimligt. En slutsats från den genomför- da analysen är att det i fråga om butiksyta lokalt finns en inte obetydlig överkapacitet. Att konsumentpriserna totalt sett av detta skulle ha påverkats mer än ytterst marginellt förefaller enligt kom- mitténs analyser dock knappast troligt. Analysen av handelns förhål- landen har dock försvårats av bristen på ändamålsenliga data. varför det enligt kommitténs mening är angeläget att det statistiska under- laget förbättras. Kommittén anför i kap. 14 att de speciella förhållanden som råder i norra Sverige särskilt bör beaktas vid jordbrukspolitikens utformning. Främst beredskapsskäl men även sysselsättnings- och miljöskäl talar enligt kommitténs mening för att en jordbruksproduktion av i stort sett nuvarande omfattning bibehålls i norra Sverige.

Stödet till jordbruket i norra Sverige bör enligt kommitténs mening liksom hittills utgå i form av prisstöd och regionalt rationaliserings- stöd. Prisstöd bör utgå till mjölk, kött, fläsk, modersuggor och getter samt till potatis.

Det regionala rationaliseringsstödet bör utformas så att likviditeten och den ekonomiska stabiliteten i företagen förbättras framför allt under de första åren efter en investering har utförts. Stöd bör utgå i form av räntebidrag. investeringsbidrag och startbidrag.

Kommittén föreslår även en samordning av glesbygdsstödet och rationaliseringsstödet.

Om kommitténs förslag beträffande Norrlandsstödet skall kunna genomföras, vilket innebär att jordbruksproduktionen i norra Sveri- ge i stort måste bibehållas framför allt från regionalpolitisk synpunkt och av beredskapsskål, måste man räkna med ökade medel för detta. 1 kap. 1.5 redovisas kommitténs olika ågärder för att anpassa jord- bruksproduktion('n till konsumtionen. När det gäller begränsningar av

• Sida 100
•  Original

Prop. 1984/85: 166 10

produktionen är det svårt att finna åtgärder som samtidigt har en snabb verkan och dessutom verkar på längre sikt. Kortsiktiga selek- tiva ätgärder. t. ex. utslaktningspremier, bör användas restriktivt och i princip endast i kombination med åtgärder som också har en lång- siktigt verkande effekt.

Beträffande produktionsanpassning för mjölkproduktionen ställer sig kommittén med hänsyn till dess stora regionala betydelse tveksam till generell lönsamhetsförsämring för denna produktionsgren. Frå— gan om ett tväprissystem för mjölk har diskuterats inom kommittén bl. a. som ett medel för att åstadkomma långsiktig balans. Kommittén erinrar härvid om att riksdagen våren l984 bemyndigat regeringen att besluta om ett eventuellt tvåprissystem för mjölk. Jordbruksnämnden och jordbruket skall härvid först undersöka de tekniska möjligheter— na att införa ett sådant system.

Vad gäller övriga produktionsgrenar inom animalieområdet skall, som framgår av kap. ll. kommittén enligt direktiven utgå från att näringen själv måste bära kostnaderna för en produktion utöver den samhällsekonomiskt motiverade. Därför bör jordbruket ges stor fri- het att producera den volym som utifrån näringens utgångspunkter framstår som fördelaktig. Detta innebär att marknadsekonomin bör ges betydande spelrum. Det kan dock uppkomma särskilt besvärliga anpassningssituaiioner där samhällets medverkan i särskilda produk- tionsstyrandc åtgärder är påkallad.

Kommittén har funnit att något behov av fortsatt investeringsförbud inte föreligger. lnvesteringsförbudet bör därför upphöra den 30 juni l985.

Kommittén har utvärderat den styrning av ägg- och fläskproduktio- nens utbyggnad som sker genom differentierade avgifter och pristill— lägg. Kommittén ifrågasätter det befogade i att fortsättningsvis till- lämpa differentieringen. Kommittén föreslår därför att de angivna differentierade avgifterna och tilläggen tas bort så snart som möjligt, förslagsvis fr.o.m. den 1 januari 1986. Finansiering av den del av äggregleringen som f. n. sker genom den differentierade produktions- avgiften för ägg bör i stället kunna ske genom en icke differentierad avgift av lämplig storlek. Cl Frågor rörande stödet till jon/bruket och prisregleringens utformning behandlas i kap. lö. Kommittén har som framgår av kap. 4 ansett att de förhållanden som råder på den internationella marknaden innebär att jordbruket måste ges ett särskilt stöd. Detta stöd har hittills utgått i form av ett prisstöd samt en pris- och marknadsreglering på jord- brukets produkter (s. k. producentprislinje eller högprislinje). EJ Alternativet till ett prisstöd är att gejordbrukarna önskvärda inkoms- ter på annat sätt än som nu där stödet i huvudsak betalas via höjda konsumentpriser. Ett sådant alternativt stöd kan utgå t. ex. i form av inkomsttillägg eller genom subventionering av produktionfaktorer— na. En väg som grundligt diskuterats i tidigarejordbruksutredningar är att övergå till en s.k. världsmarknadsprislinje (ibland benämnd lågprislinje eller frihandelslinje)i vilken priserna fritt anknyts till den internationella prisnivån. Stödet till jordbrukarna finansieras då ge-

• Sida 101
•  Original

Prop. 1984/85: 166 ll

nom skattemedel eller genom avgifter på konsumtionen. Stödet kan sedan utbetalas till jordbrukarna t. ex. i form av areal— eller pristil- lägg. Även direkta inkomstöverföringar har diskuterats. Frågan om införandet av en världsmarknadsprislinje har vid samtliga tidigare tillfällen som frågan prövats av tidigare utredningar avvisats av ut- redningarna och statsmakterna. både av statsfinansiella och andra skäl. Kommittén har inte bedömt att förutsättningarna för införande av en sådan prislinje är större nu än tidigare. E] Kommittén anser att en åtskild redovisning för företag med verksam- het såväl inom som utom prisregleringen bör genomföras snarast möjligt. Kommittén anser det vara rimligt att den berörda förädlings- industrin frivilligt prövar möjligheterna att dela upp verksamheten i friståendejuridiska enheter. Om uppdelning eller särredovisning inte kommer till stånd i önskvärd omfattning och man finner att verkning- arna av sådana uteblivna åtgärder från allmän synpunkt har skadlig verkan får vid senare tidpunkt övervägas om andra åtgärder med anledning härav behöver vidtas.

Vid prisöverläggningarna bör fortsättningsvis anges hur den före— slagna partiprishöjningen förväntas höja producentpriserna.

Det vanligaste medlet som jordbruksnämnden har att tillgå för att rätta till uppkommande konkurrensproblem inom prisregleringen är förhandling med aktuella företag. Detta har hittills i huvudsak fun- gerat väl. Nämnden har också vissa begränsade medel att ingripa mot konkurrensbegränsningar som förekommer inom prisregleringen ge- nom att utnyttja de instrument som finns inom regleringen. Kommit- tén föreslår att nämnden också ges möjligheter till vitesföreläggan- den. [3 Jordbruksnämnden bör i fortsättningen särskilt följa i vilken ut- sträckning företagsuppdelningar kommer till stånd liksom övriga konkurrensfrågor inom prisregleringens område. D Jordbruksprisregleringen bör enligt kommittén vara utformad så att den inte försvårar eller hindrar utveckling av nya produkteroch deras införande på marknaden.

Kommittén anser att styrning av nya produkter dock bör äga rum i de fall en okontrollerad utveckling hotar det övergripande livsme- delspolitiska försörjningsmålet som fastlagts av statsmakterna.

Det kan hävdas att prissättningen inom regleringen bidragit till en högre prisnivå för vissa produkter medan prisnivån för andra hållits nere. Kommitténs ståndpunkt är att sådana modifieringar av priser och avgifter. vilket redan nu gäller. bör kunna göras som ett led i prisöverläggningarna på jordbrukets område.

Kommittén anser att utnyttjande av varor, vilka inordnats i jord- bruksprisregleringen. för framställning av tekniska produkter eller för annan användning än som livsmedel eller fodermedel bör få ske fritt eller med andra ord vara fri från restriktioner.

[] Kommittén förordar att ordningen med i princip obundna överlägg- ningarinom jordbruksprisregleringen bibehålls t. v. för att man bl.a. skall få större erfarenheter. B En undersökning vid lantbruksuniversitetet om maskinkapat'iret ty-

• Sida 102
•  Original

Prop. 1984/85: 166 12

LJ

der som anges i kap. 17 inte på att jordbruket har en olämplig maskinkapacitet. Det finns en viss tendens att man vid mindre gårdar har för hög kapacitet oftare än vad fallet är för de större gårdarna. Någon ytterligare förbättring av lånegarantivillkoren eller införande av nya stödformer för att främja samverkan synes inte vara motiverat. Rådgivning i samverkansfrågor bör emellertid ges hög prioritet i bl. a. den verksamhet som lanbruksnämnderna bedriver. Nu gällande riktlinjer för ralionaliseringspoliriken har enligt kommit- téns mening i stort sett fungerat väl under den tid de har tillämpats. Kommittén anser det därför inte motiverat. att med anledning av de överväganden som kommitten gör beträffande jordbrukspolitiken i politiken.

En begränsning av inflödet av vissa resurser i jordbruket är enligt kommitténs mening nödvändig under de närmaste åren för att åstad— komma en bättre balans mellan produktion och behov av främst animalieprodukter. Detta bör komma till uttryck i såväl rådgivningen som tillämpningen av den markpolitiska lagstiftningen och det stat- liga linansieringsstödet.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1984/85: 166 11

Bilaga .?

Remissammanställning —— 1983 års livsmedelskommittés huvudbetänkande (SOU 1984: 86) Jordbruks- och livsme- delspolitik

Innehåll

l

'?

'.)J

Förteckning över remissinstanserna Allmänna synpunkter 2.1 Mål och medel 2.2 Vissa speciella synpunkter Internationell bakgrund 3.1 Handelspolitik 3.2 Exportfrågor 3.3 Bistånd

Konsumentfrågor och livsmedlens kvalitet 4.1 Livsmedlens kvalitet — allmänt

4.2 Kvalitet och pris 4.3 Märkning av livsmedel 4.4 Konsumentinflytande 4.5 Information om prisregleringen Kost- och hälsofrågor 5.1 Kostrekommendationer 5.2 Utbildning och upplysning 5.3 Livsmedelslagstiftning 5.4 Prispolitiska åtgärder 5.5 Samordnad information och fortsatt utveckling 6 Livsmedelsberedskapen — sårbarhets- och omställningsfrågor 7 Produktionsmål för jordbruket 7.1 Jordbruksproduktionens omfattning — animalier 7.2 Vegetabilier och åkermark 7.3 Konsekvenser av resursanpassningen samt överskottsarealens fi- nansiering 7.4 Miljörestriktioner och alternativa odlingsformers inverkan på be- hovet av produktionsresurser 7.5 Förutsättningar för produktion av proteinfoder och energigrödor lnkomstmål för jordbruket lndustri- och handelsledcn i livsmedelskedjan 9.1 Inriktningen av utredningsarbetet 9.2 Allmänna synpunkter 9.3 Strukturfrågor 9.4 Effektivitet

9.5 Sambanden mellan jordbrukspolitiken och förhållandena inom in- dustri— och handelsledcn samt lantbrukskooperationens ställning 9.6 Konkurrens

• Sida 104
•  Original

Prop. 1984/85: 166 14

9.7 Prismärkning 9.8 Behov av förbättrat statistiskt material samt fortsatt utredning och forskning 11) Stödet tilljordbruket i norra Sverige. m.m. 11 Åtgärder för att åstadkomma bättre balans mellan produktion och konsumtion avjordbrukSprodukter .. Prisstöd och jordbruksprisreglering 12.1 Behov av fortsatt prisreglering och regleringens allmänna utform- ning 12.2 12.3 Särredovisning av verksamhet inom resp. utom prisregleringen 12.4 Vitessanktioner vid konkurt'ensbegt'änsningar till följd av prisreg- leringen

Val av prisregleringslcd

12.5 Jordbruksnämndens konkurrensbercdnings uppgifter 12.6 Nya produkter 12.7 Kompensationssystemet 12.8 Prisregleringen för vissa produkter 13 Vissa rationaliseringsfrägor

• Sida 105
•  Original

Prop. 1984/85: 166 15 ] Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av styrelsen för internationell utveckling, kommerskollegium. överbefälhavaren. översty- relsen för ekonomiskt försvar. socialstyrelsen. generaltttllstyrelsen. kon- junkturinstitutet. näringsfrihetsombudsmannen. statens pris- och kartell- nämnd. konsumentverket. universitets- och högskoleämbetet. skolöver- styrelsen. lantbruksstyrelsen. statens livsmedelsverk. statens jordbruks- nämnds konsumentdelegation. statens naturvårdsverk. statens planverk. statens industriverk. statens energiverk, statskontoret. riksrevisionsver- kct. statistiska centralbyrån. Sveriges lantbruksuniversitet. skogs- och jordbrukets forskningsråd. länsstyrelserna i Södermanlands. Östergöt- lands. Jönköpings. Kronobergs. Gotlands. Kristianstads. Malmöhus. Gö- teborgs och Bohus. Älvsborgs, Skaraborgs. Värmlands. Gävleborgs. Väs- ternorrlands. Jämtlands och Norrbottens län. Ccntralorganisationen SACO/SR. Familjejordbrukarnas riksförbund. glesbygdsdelegationen. Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor. Handelsanställdas förbund. Hushållningssällskapcns förbund. Institutet för storhushåll. Kooperativa förbundet. Landsorganisationen i Sverige. Landstingsförbundet, Lantbru- karnas riksförbund. Svenska fabriksarbetareförbundet. Svenska lantarbe- tareförbundet. Svenska livsmedelsarbetareförbundet, Sveriges livsmedels- handlareförbund. Svenska livsmedelsinstitutet. Svenska sockerfabriks AB. Sveriges betodlares centralförening. Sveriges fiskares riksförbund. Sveriges grossistförbund. Sveriges industriförbund. Sveriges livsmedelsin- dustriförbund, Tjänstemännens centralorganisation samt 'l'rädgårdsnäring- ens riksförbund.

Vissa remissinstanser har överlämnat av dem inhämtade yttranden. Skrivelser har dessutom inkommit från ett antal institutioner. företag och organisationer.

Fiskeristyrelsen. statens jordbruksnämnd. länsstyrelsen i Blekinge län. Svenska arbetsgivareföreningen och sårbarhetsberedningen har meddelat att de beslutat avstå från att avge yttrande. Remissyttranden som inkom- mit efter remisstidens utgång har inte kunnat beaktas.

2 Allmänna synpunkter

2.1 Mål och medel

2.1.5 Socialstyrelsen: — — — Mot denna bakgrund välkomnade socialsty— relsen tillsättandet av en livsmedelskommitte med uppdrag att ge underlag för en samlad livsmedelspolitik där hela kedjan skttlle beaktas. Särskilt positivt ansåg styrelsen det vara att de hälsopolitiska aspekterna på livs-

• Sida 106
•  Original

Prop. 1984/85: 166 lö

medelspolitiken skulle belysas. Socialstyrelsen ansåg det också vara av stort värde att konsumentmälet skulle vara likställt med producentmålet.

Enligt socialstyrelsens mening har betänkandet Jordbruks- och livsme- delspolitik knappast blivit det underlag för en samlad livsmedelspolitik som förutskickades. Socialstyrelsen anser därför att det finns behov av ytterligare utredning. så att samtliga led i livsmedelskedjan blir tillfreds- ställande belysta och. inte minst. att konsumentperspektivet i högre grad blir beaktat.

2.1.8 Näringsfrihetsombudsmannen: NO hari samband med tidigare utred- ningar på detta område framfört principiella uppslag och efterlyst idéer till system som utan administrativt krångel och snedvridande effekter kan uppfyllajordbrukspolitikens mål. — — —

NO anser — — — att det bör övervägas att tillsätta en ny utredning med uppdrag att förutsättningslöst pröva olika vägar till avreglering av jordbru- ket sä att man kommer ur den onda cirkeln att reglering föder reglering allt längre och längre in i ett krävande regelsystem. Utredningens uppgifter skulle med nödvändighet innefatta också överväganden beträffande målen för livsmedelssektorn. Utredningen borde ges uppdraget att lägga fram alternativa förslag till olika grader av successiv liberalisering. De i utred- ningen engagerade personerna borde ha en fristående ställning utan bind- ningar till några intressenter i jordbruk eller förädlingsindustri. Reglerings- myndigheter och partsintressen skulle dock vara företrädda. de senare eventuellt som referensgrupp. Det är vidare väsentligt att rimlig tid för utredningens arbete. remissbehandling och övrig beredning av slutliga förslag inplaneras.

2.1.9 Statens pris- och kartellnämnd: Den allmänna utgångspunkten för utformningen och omfattningen av den framtida jordbrukspolitiken bör. enlig SPKs mening. vara att jordbruksområdet avregleras så långt detta är möjligt utan att väsentliga samhällsmål åsidosätts. Den långtgående regle- ringen och nuvarande utformning av denna har en mängd nackdelar och negativa bieffekter. Regleringen är idag så omfattande att en total avregle- ring i ett slag framstår som närmast utopisk. — — — Enligt SPKs uppfattning innebär inte LMKs förslag en samlad livsme- delspolitik. bl. a. saknas explicita målformuleringar för leden i livsmedels- kedjan mellan jordbrukare och konsumenter.

2.1.10 Konsumentverket: Tyngdpunkten i utredningen ligger på primärpro— duktionen inom jordbruket. dvs. det som innefattas avjordbrukspolitiken. — — — Bl.a. saknas helt en hushållsekonomisk ansats som visar hur den föreslagna jordbrukspolitiken återverkar på olika hushållstypers ekonomi. — — — Betänkandet har — — — inte givit ett tillfredsställandc bedömnings- underlag för en samlad livsmedelspolitik.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1984/85: 166 17

2.l.l3 Lantbruksstyrelsen: — — — anser det — — — angeläget att samban- den mellan jordbruks- och regionalpolitik vad gäller mål och medel preci- seras.

2.1.14 Statens livsmedelsverk: — — — Det är därför ett steg i rätt riktning när livsmedelsutredningen (LMK) fått i uppdrag att sätta injordbrukspoli- tiken i ett vidare sammanhang och se den i ett livsmedelspolitiskt perspek- tiv som sträcker sig ända fram till konsumenterna. — — —

2.1.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegalion: Produktionen syf- tar till konsumtion —— det är en självklarhet. som man dock ibland tenderar att glömma bort ijordbrukspolitiska sammanhang. Det är tillfredsställande att den nu avslutade utredningen haft som direktiv att sätta injordbrukspo- litiken i ett vidare. livsmedelspolitiskt perspektiv och därmed föra in konsumenternas intressen i centrum.

2.1.18 Statens naturvårdsverk: — — —— finner det angeläget att ett jord-

brukspolitiskt beslut även innehåller ett miljömål. Detta bör i princip innehålla:

— bevarande av genetisk variation i odlingslandskapet — hushållning med resurserna mark. vatten och växtnäring — användning av miljövänliga odlingsmetoder och -tekniker

— bevarande av värdefulla delar av fauna och flora i odlingslandskapet

— bevarande av värdefull landskapsbild och värdefulla natur- och kultur- miljöer föratt bl.a. främja friluftsliv och rekreation.

2.1.23 Statskontoret: Enligt Statskontorets mening har utvecklingen inom det jordbrukspolitiska området under den senaste tioårsperioden medfört ökade inslag av offentligrättslig styrning och regleringar. Statskontoret anser att LMKs arbete har förbättrat förutsättningarna för en mer allsidig offentlig debatt om livsmedelspolitikens inriktning. även om det hade varit värdefullt om ett mer radikalt förändringsalternativ till nuvarande regle- ringsekonomi kunnat presenteras.

2.1.2-t Riksrevisionsverket: Enligt RRVs mening borde LMK — — — ha försökt att förutsättningslöst analysera existerande regelsystem för pris- reglering och rationalisering av jordbruket. En sådan analys kunde sedan ha legat till grund för vidare överväganden om hur rcgelsystemen skall kunna förenklas och de offentliga insatserna skall kunna minskas.

2.1.26 Sveriges lantbruksuniversitet: —— — finner det särskilt anmärk- ningsvärt att utredningen inte redovisar en samlad modell över det system man avser att analysera. Av en sådan modell bör framgå systemets del- komponenter. deras inbördes beroende. avgränsningar mot andra system. 2 Riksdagen [984.185. I .t'uml. Nr 166. Hffugt'dt'f

• Sida 108
•  Original

Prop. 1984/85: 166 [3

systemets mål. dess problem. hur det kan styras och slutligen hur förslagen från utredningens alla arbetsgrupper kan inpassas för att förbättra syste- mets funktion. Utan ett sådant försök till systembeskrivning är det inte möjligt att analysera förändringari livsmedelssystemet på ett effektivt sätt eller ge förslag till en samlad livsmedelspolitik. — — —.

-— — — mot bakgrund av det dynamiska skede som livsmedelssektorn befinner sig i liksom svårigheterna att överblicka framtida utveckling. ifrågasätter vi om det nu är möjligt att på grundval av utredningens betän- kande utforma en rationell och mera bestående livsmedelspolitik.

2.1.33 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Med hänvisning till — — — väsent- liga områden som inte alls eller endast knapphändigt blivit belysta anser länsstyrelsen att livsmedelskommitténs utredning inte kan läggas till grund för en framtida jordbrukspolitik.

2.1.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Trädgårdsnäringen har endast be- rörts i liten utsträckning av kommittén. Enligt länsstyrelsens uppfattning borde näringen getts större utrymme eftersom delar av trädgårdsnäiingcn t. ex. fältmässig köksväxtodling i Kristianstads län ofta utgör en integrerad del av lantbruksföretagen.

2.1.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: En långsiktig målsättning bör vara att minimera antalet regleringar och styrinstrument inom livsmedelssektorn.

2.1.53 Familjejordbrukarnas riksförbund: Faktum är att det kvarstår många frågetecken att räta ut. varför denna utredning inte kan ligga till grund för ett politiskt beslut — åtminstone inte i nuvarande form — om utformningen avjordbrukets struktur och den framtida jordbrukspolitiken.

2.1.56 Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor: — — — vill — — -— fram- hålla angelägenheten av att den framtida jordbruks- och livsmedelspoli- tiken i ökad grad utformas efter marknadsekonomiska värderingar med konkurrensneutralitet och effektivitet som givna utgångsförutsätt- ningar. — - —

Vi vill också understryka det angelägna i att den omfattande byråkrati som successivt utformats inom jordbruksområdet medvetet och konsek- vent begränsas och att regleringar och styrinstrument av alla de slag så långt möjligt reduceras.

2.1.63 Landstingsförbundets styrelse: — -— — vill — — —- understryka vikten av ett hälsopolitiskt synsätt och anser att hälsopolitiska aspekter bör utgöra en grund för bestämningen av livsmedlens kvalitet och prissättning.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1984/85: 166 19

2.1.64 Lantbrukarnas riksförbund: LMK har inte inventerat möjligheterna och aktivt sökt se påjordbruket som en utvecklingsbar resurs i samhället. LMK har enligt LRFs uppfattning inte tagit fram beslutsunderlag som kan läggas till grund för en samlad livsmedelspolitik. — — — — — — det är enligt LRFs uppfattning motiverat att som tidigare utforma en sammanhållen politik för den areella produktionen med inriktning på rationella familjeföretag inom jord- och skogsbruket. —— - —

2.1.66 Svenska fabriksarbetareförbundet: Marknadskrafterna måste därför i ökande grad ersätta olika statliga regleringar och liknande för att uppnå balans mellan produktion och marknad vad gäller jordbruks- och livsme- delsprodukter. — _ _ De särskilda mål som samhället kan ha liksom de eventuella stödåtgär- der dessa kan motivera bör därför behandlas inom ramen för motsvarande mål och stödvcrksamheter inom andra delar av samhället.

2.1.67 Svenska lantarbetareförbundet: För att det rådande systemet inte skall förhindra eller försvåra en sund utveckling av jordbruksnäringen. är det angeläget att förenklingen i regleringsmekanismen kan genomföras.

2.l.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: — — — livsmedelspolitiken måste omfatta alla offentliga styråtgärder som berör sektorn. inklusive livsmedelssubventioner.

Vidare måste livsmedelspolitiken vara långsiktig samt inriktas på att balansera sektorn och inte förstärka svängningarna i marknaden.

2.1.70 Svenska livsmedelsinstitutet: Det förefaller som om livsmedelssek- torn. trots sin storlek ändå är för snäv. Den hade vunnit på att behandlas i ett större agro-aqua-sammanhang. En sådan behandling hade gett ytterli- gare någon frihetsgrad genom att livsmedelsproduktionen kunde ingå i en jämvikt med annan produktion. baserad på samma råvaror eller alternativa råvaror från areal av samma art.

2.1.75 Sveriges grossistförbund: Vi har redan i tidigare sammanhang påpe- kat att vår jordbrukspolitik i sig inrymmer förhållanden och värderingar. som egentligen bon beaktas separat och därmed kanske också värderats annorlunda. — — —

— — — snarast bör en förändring i detta hänseende genomföras sålunda. att ovan nämnda företeelser blir föremål för separata värderingar och inte som nu ofta får en avgörande betydelse för jordbrukspolitiska beslut och åtgärder — inte. alla gånger rationella. _ -— —

— — —- vi vill peka på det angelägna i att ökade inslag av marknadsekono- miskt tänkande och en successiv avveckling av den nu synnerligen kompli- cerade regleringsapparaten blir bärande utgångspunkter för en ny jord-

• Sida 110
•  Original

Prop. 1984/85: 166 20

bruks- och livsmedelspolitik. Såväl vårt effektivajordbruk som konsumen- terna skulle vinna på en sådan ordning.

2.1.76 Sveriges industriförbund: Förbundet anser — — — att följande grundläggande krav måste ställas på jordbruks- och livsmedelspolitiken:

Konkurrensnemm/ite! bör räda mellan olika företag och produkter.

Produktionen i alla led skall ske så fire/(tivt och till sä låga kostnader som möjligt. - — —

En breddning av jordbrukspolitiken får inte innebära flera regleringar och styrinstrument och ökad byråkrati. Tvärtom måste strävan vara att inskränka regleringsekonomin till ett minimum och låta marknadsekono- min fungera i största möjliga utsträckning i avvaktan på att en fullständig avreglering skall bli möjlig.

2.1.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: En samlad livsmedelspolitik enligt 1984 ars riksdagsbeslut kan — — — rimligen inte genomföras utan att träd- gårdsnäringen innefattas.

2.1.8] Sveriges allmänna hypoteksbank: På grund av de brister. som — — — måste anses vara förknippade med kommitténs förslag. finner banken det svårt att ta en definitiv ställning till förslaget. Detta kan därför inte utan ytterligare och omfattande omarbetning läggas till grund för en proposition till riksdagen.

2.2 Vissa speciella synpunkter

2.2.11 Universitets- och högskoleämbetet: — — — vill särskilt framhålla vik- ten av ökad samordning av forskningen utmed hela kedjan från primärpro- (luktion till konsumtion.

2.2.21 Statens industriverk: Då många regleringsfrågor i stor utsträckning direkt berör den privata industrin bör även denna enligt industriverkets mening vara representerad ijordbruksnämndens styrelse.

2.2.58 Hushållningssällskapens förbund: Om man nu verkligen vill hjälpa konsumenterna till att få pengar över till mat av högvärdig kvalitet. skall vi då här i landet ha en mervärdeskatt på baslivsmedel som vida överstiger vad man har i flertalet jämförbara länder”?

2.2.64 Lantbrukarnas riksförbund: —— — — vill erinra om att Sverigeji-imfört med andra länder har en mycket hög moms på livsmedel. Detta skapar en dålig grund för att uppnå den vällovliga ambitionen att få fram livsmedel till "rimliga priser".

• Sida 111
•  Original

Prop. 1984/85: 166 21

2.2.67 Svenska lantarbetareförbundet: — -— — efterlyser — — — ett genom- arbetat förslag till forskning som griper genom alla led. frän primärproduk- tion och förädling till distribution och handel för att verkligen få en reell bedömning av de olika ledens roll fram till den färdiga produkten såväl i kvalitetsavseende som beträffande prissättning.

2.2.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Ur Livs perspektiv är det na- turligt att befintliga livsmedelssubventioner betraktas som ett livsmedels- politiskt medel av första rang. likväl behandlas det ej inom ramen för LMK. — — —

Ur Svenska Livsmedelsarbetareförbundets perspektiv är det centralt att forskning kring framtida produktion och konsumtion av mat ökas. Livs syfte är att uppnå bättre varor i en mer småskalig produktion under former som bättre tillvaratar och utvecklar livsmedelsarbetarnas yrkeskunskaper.

En viktig förutsättning för ökat konsumentinflytande och bättre livsme- delskvalite' är fristående resurser för forskning och utveckling med detta som mål.

Livsmedelsarbetarcförbundet förordar också att ett särskilt utvecklings- bolag bildas med representation från samhället, de anställda och livsme- delsindustrin. Utvecklingsbolagets inriktning bör vara att underlätta infö- rande av nyteknik med den inrikning som — — -— angivits kring forskning.

2.2.76 Sveriges industriförbund: Förbundet vill — — — ännu en gång uppre- pa det sedan lång tid tillbaka framförda önskemålet att den enskilda indu- strin får en egen representant ijordbruksnämndens styrelse.

2.2.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM anser att enskild industri skall vara representerad i Jordbruksnämndens styrelse. där viktiga och betydelsefulla frågor för livsmedelsindustrins ekonomi och konkurrensför- hållanden beslutas.

2.2.79 Tjänstemännens centralorganisation: Enligt TCOs mening bör kon- sumentintresset ijordbruksnämndens styrelse förstärkas.

3 Internationell bakgrund 3.1 Handelspolitik

3.1.2 Kommerskollegium: Svensk jordbrukspolitik bör enligt kollegiets uppfattning så vitt möjligt utformas i överensstämmelse med den principi- ' ellt frihandelsvänliga inställning som generellt hävdas från svensk sida. Om Sverige internationellt vill verka för en liberalisering synes det också vara angeläget att man kan visa på svenska liberaliseringsåtgärder. Det kan noteras att det svenskajordbruket — om samma förutsättningar gäller — är konkurrenskraftigt vid en internationell jämförelse. framförallt vad gäller brödsäd. —- — —

• Sida 112
•  Original

Prop. 1984/85: 166 ”

LMK föreslår — — — att möjligheterna till reglering av importen av kött av åsna. buffel och get prövas. — — — Kollegiet har inget att invända mot att en sådan prövning företas. Härvid får en utvärdering av importutveck- ling och konkurrensförhållanden utvisa om behov föreligger av eventuella åtgärder och om den handelspolitiska kostnaden för en eventuell sådan åtgärd — bl.a. i form av kompensationserbjudanden som i första hand torde få sökas inom jordbrukssektorn — är motiverad med hänsyn till marknadssituationen. — — —

Om det bedöms som angeläget att begränsa användningen av fiskmjöl kunde man bl.a. med hänsyn till EFTA-åtagandena överväga att söka begränsa användningen genom åtgärder som inte enbart riktar sig mot importen.

3.1.8 Näringsfrihetsombudsmannen: — — — kan tillstyrka att Sverige bör verka för åtgärder i liberaliserande riktning. NO kan också — liksom i sitt tidigare yttrande — instämma i uppfattningen att det är angeläget att upprätthålla en import av jordbruksrävaror och livsmedel för att uppfylla bl.a. handels-. bistånds- och konsumentpolitiska mål. Däremot kan NO inte ansluta sig till LM Ks mening när man utan närmare motivering anser att möjligheten att reglera importen av vissa produkter som nu saknar gränsskydd (tiskmjöl. kött av åsna. buffel och get) bör prövas.

3.1.14 Statens livsmedelsverk: — — — kommittén noterar att Sverige helt saknar gränsskydd för bl.a. kött av åsna. buffel och get. Det nuvarande systemet medför problem ur redlighetssynpunkt. Livsmedelsverket till- styrker därför att möjligheterna till en reglering av denna import under— söks. Detta bör genomföras snabbt.

3.1.58 Hushållningssällskapens förbund: Enligt kommitténs mening är en ensidig avveckling av skyddet för det svenska jordbruket inte möjlig utan allvarliga konsekvenser för näringen och landets försörjningsberedskap, Förbundet delar självfallet denna uppfattning. särskilt som detta skydd ofta är väsentligt sämre utvecklat häri landet än i många andrajämförbara industriländer. Över huvud taget måste man ifrågasätta. varför man inte också i Sverige kan slå vakt om en inhemsk jordbruksproduktion på det betydligt mer betryggande sätt som i exempelvis övriga nordiska länder.

3.1.61 Kooperativa förbundet: — — —- tillstyrker att Sverige även interna- tionellt försöker arbeta i liberaliserande riktning också inom jordbruks- och livsmedelsomrädet.

3.1.62 Landsorganisationen i Sverige: LO instämmer — — — i LMKs re- kommendation att Sverige i möjligaste mån liksom hittills internationellt försöker att arbeta i liberaliserande riktning även inom jordbruks- och livsmedelsområdet.

• Sida 113
•  Original

Prop. 1984/85: 166 23

3.1.64 Lantbrukarnas riksförbund: LMK anser — — — att Sverige bör ver- ka för att åtgärder i liberaliserande riktning vidtas som omfattar alla länder. dock med hänsyn tagen till de grundläggande målen om försörjningstrygg- het. Samtidigt uttrycker LMK att inget talar för att en sådan avveckling skulle komma till stånd under överskådlig tid. LRF instämmer i detta och vill också betona att förhållandena på den internationella marknaden inte kan få bli avgörande för den inhemskajordbruksproduktionens omfattning och inriktning.

3.1.66 Svenska fabriksarbetareförbundet: Rent principiellt borde även fiskmjölsfoder inrymmas i det regleringssystem som finns för livsmedels- försörjningen. Enligt förbundets uppfattning bör det allvarligt prövas att åstadkomma detta.

3.1.76 Sveriges industriförbund: — — — instämmer helhjärtat i kommitténs åsikt att Sverige bör verka för att åtgärder i liberaliserande riktning vad gäller handeln med livsmedel vidtas. omfattande alla länder och med hänsyn tagen till det grundläggande målet om försörjningstrygghet. Härige— nom skulle utöver gränsskyddet även övriga nationella regleringar kunna minskas.

3.1.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Beträffande de handelspolitiska bindningarna enligt bl.a. GATT-avtalet. har Sverige gjort betydligt fler åtaganden än våra grannländer. Norge och Finland har kvantitativa im- portbegränsningar. EG har för flera produkter högre tullar än Sverige. Dessutom tillämpar man exportsubventioner på en så viktig produkt som tomater. Tyvärr är alltså inte nuvarande GATT-överenskommelser ömsesidiga och därför kan inte ett fritt varuutbyte ske.

3.1.8] Sveriges allmänna hypoteksbank: — — —— delar kommitténs uppfatt- ning. att Sverige bör verka för att åtgärder vidtas i liberaliserande riktning i alla länder och med hänsyn tagen till det grundläggande målet om försörj- ningstrygghet.

3.2 Expertfrågor

3.2.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: — —— —— vill kraftigt understryka att exportmöjligheterna tas tillvara både för att öka livsmedelsindustrins ex- pansionsmöjligheter och för att öka jordbrukets avsättning till livsmedels- industrin samt att högförädling och export stimuleras.

3.2.62 Landsorganisationen i Sverige: I likhet med kommittén vill också LO understryka vikten av att alla möjligheter tillvaratas för att främja en på sikt lönsam export avjordbruksråvaror och att åtgärder härför övervägs.

• Sida 114
•  Original

Prop. 1984/85: 166 34

3.2.64 Lantbrukarnas riksförbund: — — — enligt LRFs mening har export— frågorna inte fått den allsidiga och förutsättningslösa behandling. som de förtjänar. Livsmedelsexportens betydelse och möjligheterna att förbättra dess villkor är en viktig byggsten i en jordbruks- och livsmedelspolitik.

Enligt LRFs uppfattning måste det svenskajordbrukcts helt domineran- de uppgift även framöver vara att förse den inhemska marknaden med de livsmedel som efterfrågas. Detta kan synas självklart. men efter den senas- te tidens diskussioner om frihandelsjordbruk. jämförelser med Danmark m.m.. så måste noteras att livsmedelssektorn inte kan specialiseras och ingå i det internationella varuutbytet på det sätt som vårt övriga näringsliv har gjort. — —- —

Detta utesluter inte att det samtidigt förekommer en ganska omfattande export av jordbruksråvaror och livsmedel. Enligt LRF är en sådan angelä- gen. men det gäller att ha proportionerna klara för sig. — — —

LRF ser huvuddelen avjordbruksöverskotten och därmed också huvud- delen av vår livsmedelsexport som en följd av värjordbrukspolitik. särskilt då försörjningskravet. Exporten ger samtidigt samhället en rad fördelar. Enligt LRFs uppfattning motiverar detta statens medverkan. Omfattning- en och finansieringen härav bör prövas i särskild ordning. Med hänsyn till att överskotts- och exponproduktionen motiveras med bl.a. beredskaps- skäl. regionalpolitik och sysselsättning. synes det rimligt att vissa delar tas över budgeten och inte över livsmedelspriserna. — —- —

Livsmedelsexporten har ofta kommit i skymundan i de handelspolitiska sammanhangen och i några fall t.o.m. hamnat i strykklass. Ett fastare agerande till förmån för livsmedelsexporten är nödvändigt framöver.

3.2.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Exporten har på vissa håll i den Iivsmedelspolitiska debatten setts som lösningen på överskottsproble- men. Detta är en orealistisk syn som måste tillbakavisas. Däremot kan ökad export ha stor betydelse för utvecklingen av många livsmedelsindu- stn'företag med inriktning på högförädlade produkter. — — — De flesta svenska livsmedelsföretagen är för små för att etablera sig själva på mer än någon enstaka utländsk marknad. — —- — En väg att lösa problemet är att ett gemensamt exportbolag bildas. Detta skulle då vara gemensamt för flera svenska företag som tillverkar högför- ädlade livsmedel. Dessa företag borde ingå som delägare tillsammans med staten. Ett sådant företag skulle kunna få en så stor volym att det borde kunna vara representerat på de flesta marknader som är intressanta ur svensk synpunkt. De tillverkande företagens utvecklingsmöjligheter i svensk ägo skulle då tryggas. Centralt är att detta bolag dels arbetar på kommersiella villkor dels inte får ta ansvar för olönsam överskottsexport av råvaror.

• Sida 115
•  Original

IJ U|

Prop. 1984/85: 166

3.2.76 Sveriges industriförbund: — — — vill särskilt understryka angelägen- heten av ett ökat statligt engagemang vad gäller handelspolitiska åtgärder med syfte att minska olika former av handelshinder — såväl tariffära som icke tariffära.

3.2.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: — — — det är viktigt att också trädgårdsråvarorna innefattas i de exponåtgärdcr som vidtas.

3.3 Bistånd

3.3.1 Styrelsen för internationell utveckling: Styrelsen finner det inte orim- ligt att räkna med ett ökande utnyttjande av svenska livsmedel. främst vete och vegetabilisk olja. för katastrofändamål. Någon kraftig ökning av Iivs- medelsbiståndet torde dock inte kunna bli aktuell på grund av det ökande behovet av andra biståndsformcr finansierade från katastrof—anslaget.

3.3.21 Statens industriverk: — — — förordar att frågan om stöd till svensk spannmålsexport till u-länder analogt med det stöd som utgår till svensk industricxport till u-länder utreds.

3.3.41 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen vill — — — peka på den obalans som finns mellan världens länder när det gäller tillgången på mat. Sålänge Sverige har ett produktionsöverskott på livsmedel bör det övervä- gas om inte svenska jordbruksprodukter i större omfattning än nu borde användas för internationella hjälpinsatser.

3.3.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Enligt länsstyrelsens uppfattning finns det anledning att ytterligare höja beredskapen när det gäller bistånd med livsmedel i samband med katastrofsituationer. En angelägen forsk- ningsuppgift borde vara att framställa en ”katastrofhjälpkost” i granulerad form.

3.3.58 Hushållningssällskapens förbund: Allt talar — — — för att det krävs fortsatta och betydligt större insatser i form av livsmedelsbistånd från de rikare länderna. till vilka också vårt land hör. Förbundet anser därför. att vi skall utnyttja våra produktionsresurser till ett ökat sådant bistånd.

3.3.62 Landsorganisationen i Sverige: Kommitténs slutsats. vilken LO helt delar. är att världens svältproblem endast marginellt kan påverkas genom biståndsinsatser av traditionellt slag. Vad som krävs är mängdubblade insatser för uppbyggnad av infrastrukturer i de fattiga länderna. som ökar deras ekonomiska styrka och ger större möjligheter till egen varuproduk- tion och ökad andel i det internationella handelsutbytet.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1984/85 : 166 26

3.3.64 Lantbrukarnas riksförbund: Den på längre sikt bästa lösningen på livsmedelsproblemet i u-länderna är. enligt såväl internationella som svenska biståndsorgan. att söka bygga upp ländernas egen förmåga att producera livsmedel. LRF delar helt denna ttppfattning. — — -— LRF ser emellertid ingen motsättning mellan dessa ansträngningar och ett utökat svenskt livsmedelsbiständ. — — —

Enligt LRFs uppfattning bör därför Sverige spela en aktiv roll i bistånds- verksamheten.

3.3.67 Svenska lantarbetareförbundet: Vad gäller den globala livsmedels- försörjningen slår visserligen kommittén fast att det svenska biståndet till utvecklingsländerna även i fortsättningen bör vara inriktat på stöd till utvecklingen på landsbygden. Det hade emellertid varit värdefullt om kommitten på ett mer el'tertryekligt sätt slagit fast att den svenska över- skottsproduktionen av livsmedel inte på sikt kan vara en acceptabel form för svenskt bistånd till de fattiga länderna. Från många håll anförs att Sverige bör odla all åkermark för att skänka livsmedel till utvecklingslän- derna för avhjälpande av svältsituationen i dessa länder. Förbundet anser detta vara en felaktig metod, som i grunden endast skulle bidraga till att konservera — eller rent av försämra den redan dåliga standarden. Däremot borde insatser i form av katastrofhjälp i större utsträckning ske med i Sverige producerade livsmedel i stället för att göra upphandlingar på världsmarknaden.

3.3.8] Sveriges allmänna hypoteksbank: Hypoteksbanken ftnner det själv- klart att jordbruksprodukter, som inte vinner användning för inhemsk konsumtion eller export inom ramen för reguljära internationella handels- förbindelser. i större utsträckning bör utnyttjas som en betydande del av det svenska U-landsbiståndet.

4 Konsumentfrågor och livsmedlens kvalitet 4.1 Livsmedlens kvalitet — allmänt

4.1.7 Konjunkturinstitutet: Omfattningen av den i direktiven anförda oron för hälsorisker är på det hela taget okänd och kan i stort sett endast bli föremål för spekulation. Till sin karaktär är den troligen delvis irrationell och delvis rationell. Oavsett vilket. innebär den givetvis i sig förlust i välfärd. Är den irrationell och därtill leder till att allmänheten antingen undviker delar av utbudet av livsmedel till förmän för alternativ som är onödigt dyra att producera eller väljer en sammansättning av kosten som ur näringsfysiologisk synpunkt är mindre välavvägd. adderas ytterligare välfärdsförluster. Till dessa får slutligen adderas de förlusteri välfärd som eventuella faktiska giftskador skapar.

• Sida 117
•  Original

Prop. 1984/85: 166 27

Om man inte anser det tillfyllest att söka begränsa sistnämnda typ av välfärdsförluster. måste man tydligen införskaffa direkt information från allmänheten via exempelvis intervjuundersökningar angående attityderna till livsmedelsutbudet. Endast med sådana som grund blir det möjligt att effektivt styra samhällets insatser i form av forskning. upplysningsverk- samhet och livsmedelskontroll så att irrationell oro och därmed samman- hängande snedvridande och således standardsänkande konsumtionsmöns- ter elimineras.

4.1.10 Konsumentverket: Konsumentverket anser att livsmedelssystemet uppvisar flera från konsumentsynpunkt allvarliga brister med avseende på tttbudets kvalitet och pris. Klagomål från konsumenter visar också att varuutbudet är dåligt målgruppsanpassat. Av gjorda konsumentundersökningar framgår att konsumenterna vär- derar färska livsmedel särskilt högt. liksom att konsumenterna är rädda för att livsmedlen innehåller olika giftiga ämnen. På grund av stordriften i livsmedelssystemets olika led är önskemålet om färskhet svårt att tillgodose. Produktionen har i stället inriktats på att med hjälp av bl. a. hållbarhetsbehandling samt lagring. transport och distribu- tion ttnder låga temperaturer förlänga den tid. under vilken livsmedlen håller sig fräscha. Brister i kylkedjan under transport och saluhållande samt brister i detaljistledet gör emellertid att många varor är långt ifrån fräscha då de når konsumenten. — — —

Konsumenternas välgrundade rädsla för gifter i maten motiverar enligt Konsumentverkets uppfattning att användningen av kemikalier i hela livs- medelskedjan drastiskt minskas.

Konsumentverket delar kommitténs uppfattning att kvalitetsfrågan är mycket komplicerad och att en samlad utvärdering behövs för att på sikt komma tillrätta med problemen. ] dag erbjuds konsumenterna köttfärs med innehåll av kycklingdelar. häst m. m.. kyckling med fisksmak liksom korvar där innehållet inte motsvarar innehållsdeklarationen. Verket menar att det redan nu finns anledning för producenter. förå'tdlingsindustri och detaljister att praktiskt påverka situationen. Så sker också på sina håll. Det förtjänar exempelvis att framhållas att fler bagerier övergått till att märka sitt bröd med bakningsdag för att tillförsäkra konsumenten ett färskt bröd. Vidare att ett ökande antal dagligvarubutiker börjat tillhandahålla alterna- tivt odlade grönsaker och rotfrukter vid sidan av de traditionellt odlade.

4.1.13 Lantbruksstyrelsen: — —— -— vill — — — framhålla att sambanden mel- lan livsmedlens kvalitet och olika produktionsmetoder inom jordbruket bör ägnas särskild uppmärksamhet vid utredningar och forskning om kvali- tetsproblemen. Härutöver måste självfallet även kvalitetsfrågor i föräd— lingsledet uppmärksammas. Härvid bör även kvalitetspåverkan till följd av miljöpåverkan från omvärlden. t. ex. luftföroreningarna ingå. En vidareut-

• Sida 118
•  Original

Prop. 1984/85: 166 28

veckling av livsmedelsråvarornas kvalitet kan positivt påverka avsätt- ningsmöjlighetcrna.

4.1.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: — —- — anser att konsumenternas oro för livsmedlens kvalitet är berättigad och bör tas på allvar. KD vill särskilt framhålla användningen av kemiska preparat i primärproduktionen och den vidare tillverkningen. Storskaligheten i livs- medelsindustrin innebär längre distributionsvägar och därmed större krav på hållbarhet. vilket i sin tttr lett till ökad användning av konserveringsme- del. Även andra aspekter förtjänar att framhållas. t.ex. den minskande proteinhalten i det svenska vetet. Generellt kan sägas att kvaliteten inte premieras tillräckligt inom jordbruksregleringen bl.a. vid avräkningcn till jordbrukarna.

KD instämmer i LMKs uttalande att en gemensam satsning för förhöjd livsmedelskvalitet bör göras och att frågan i hela sin vidd bör bli föremål för en samlad utvärdering. KD menar dock att en sådan ansats inte får fördröja åtgärder som redan nu kan planeras eller vidtas. Forskningen på detta område bör ges hög prioritet.

4.1.24 Riksrevisionsverket: RRV anser att det kan vara värdefullt att kvali- tetsfrågorna utreds närmare. Utgångspunkten för ett fortsatt utredningsar- bete bör emellertid tas i de resonemang som utredningen för — — — om olika orsakssamband som kan förklara eventuella imperfektioner i livsme- delssystemets funktionssätt. — — —

RRV vill — — — framhålla att en förutsättning för att den föreslagna utvärderingen skall bli framgångsrik är att de som genomför utvärderingen förmår beskriva och analysera — — —— i ett "utifrånpcrspektiv".

4.1.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: -— — — tillstyrker — — — förslaget att frågan om livsmedlens kvalité görs till föremål för en samlad utredning.

4.1.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: —- — — inskränker sig till att konsta- tera att det är ett gemensamt intresse från konsumenter och producenter att kvalitetskraven skärps. Det finns t. ex. anledning att överväga om inte fler produkter än falukorv borde namnskyddas. Differentierade kvalitets- krav kan vidare få stor betydelse för de mindre livsmedelsföretagen. Högre kvalitet till högre priser kan vara ett fruktbart verksamhetsfält för dessa företag.

Pågående utredning om livsmedelskontrollen kan komma att skärpa kvalitetskraven. vilket kan stärka den inhemska produktionen.

4.1.52 Centralorganisationen SACO/SR: ] priset till jordbrukarna bör i högre utsträckning än nu vägas in kvalitetsaspekter. - — — Veterinärmedicinska aspekter avseende miljö. skötsel och djurhälsa i

• Sida 119
•  Original

Prop. 1984/85: l66 29

stordriftssystem måste beaktas i avsikt att stimulera en djurhållning som garanterar friska djur och därmed en god livsmedelskvalitet och hygien.

4.1.55 Glesbygdsdelegationen: — — — anser att en ökad satsning bör ske på kvalitet i livsmedelsprodttktionen. Insatser bör också göras för att påverka konsumenterna i denna riktning. Enligt delegationens mening är färska. lokalt framtagna livsmedel producerade med ett minimum av bekämp- ningsmedel och innehållande ett minimum av tillsatser allt mer efterfrå- gade av konsumenterna. Det är av största vikt att företrädare för de olika leden i livsmedelskedjan tillvaratar konsumenternas intressen vad gäller valmöjligheterna och synen på kvalitc'.

4.l.56 Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor: — — — vill i detta sam- manhang också understryka angelägenheten av att Å"t'tlffl('(.S'tlA'pe/(It'l'lll'l i råvaruproduktionen ägnas ökad uppmärksamhet. ] dagsläget kan åtskilliga exempel redovisas som understryker behovet härav. Sålunda har t.ex. under senare är stora delar av vår produktion av brödspannmål varit av sådan kvalitet. att mjölet knappast varit bakningsdugligt. För fläsk förelig- ger också ett klart behov av kvalitetsförbättringar: bl.a. kan noteras att ett ökat inslag av fiskmjöl i foderblandningarna ger fläsket fisksmak. — — —

Enligt vår mening har aldrig konsumenternas valmöjligheter varit större än nu. — - — Den genomsnittliga livsmedelsbutiken erbjuder sina kunder en valmöjlighet mellan olika pris— och kvalitetsnivåer inom snart sagt varje varugrupp. — — —

Vi tycker också att det är betydelsefullt att understryka att de långa transportavstånden i sig inte behöver innebära att varornas färskhet för- sämras. — — — En vara som tillverkas i Skåne. transporteras under natten till Norrland och när butikerna nästa dag. är inte mindre färsk än en vara som produceras och distribueras i Norrland under samma tidsmässiga betingelser.

Kommittén föreslår en särskild utvärdering av kvalitetsfrågorna. Vi har inget att invända mot detta förslag — — —.

4.1.58 Hushållningssällskapens förbund: [ detta sammanhang borde det också varit på sin plats att framhålla. att våra svenskodlade jordbrukspro- dukter har en mycket hög kvalitet. Detta kan bl. a. belysas av de tusentals analyser som gjorts av livsmedelsverket beträffande förekomsten av even— tttella restsubstanser. — — —

Dessutom borde man ha klart för sig. att bekämpningsmedel inom jord- bruket inte bara används för att nå höga skördar utan också för att garante— ra friska prodttktcr utan rester av exempelvis giftiga ämnen från olika mögelsvampar.

• Sida 120
•  Original

Prop. l984/85: 166 30

4.1.6! Kooperativa förbundet: KF vill betona vikten av goda och bra råvarukvaliteter. Hur omsorgsfull förädling av råvarorna industrin eller hushållen än presterar är det svårt att eliminera brister hos råvaran. — — —

KF delar LMKs slutsatser att ökade krav på större kvalitetsmedvetande mäste ställas i alla led och att ett närmare samarbete i kvalitetsfrågorna mellan berörda parter måste komma till stånd för att tillgodose konsumen— ternas berättigade krav.

— —— — det är KFs mening att för produkter där det ur konsumentens synpunkt är ändamålsenligt med kort tid mellan produktion och konsum- tion — exempelvis för de flesta brödsorter —— skall detta också i största möjligaste mån tillgodoses.

— — — kvalitets- och hygicnkraven är ofta lättare att tillgodose i mo— derna produktionsanläggningar än i mindre och äldre tillverkningslokaler.

4.1.62 Landsorganisationen i Sverige: —— — —— anser att svenska livsmedel på det hela taget har en internationellt sett god kvalité och att de har en hög hygienisk standard. Kvalitetsfrågan har dock varit föremål för en debatt som är viktig att ta på allvar. — — —

LO delar LMKs slutsats att frågan om livsmedelskvalité bör knytas samman i hela dess vidd och nu göras till föremål för en samlad utvärde- ring.

4.1.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF vill — — — nämna att det från näringens och lantbrukskooperationens sida görs betydande insatser för att upprätthålla och utveckla produkter och kvaliteter anpassade till kon- sumenternas varierande efterfrågan. — — —

LRF ser kvalitetsförbättringar liksom annan produktutveckling i första hand som ett resultat av ett samspel mellan konsumenterna och livsme- delsproducenterna. På vissa områden kan dock lagstiftning eller andra ingripanden från samhällets sida vara nödvändiga för att skydda konsu- menten mot skadliga eller i övrigt olämpliga livsmedel och för att garantera redlighet i produktion och handel. Ett självklart krav därvidlag är konkur- rensneutralitet säväl mellan olika inhemska producenter som mellan svensk produktion och import. — — —

Enligt LRFs uppfattning är det angeläget att ytterligare åtgärder vidtas i syfte att förbättra produktkvalitcten. — — —

LRF anser det självklart att man inte skall tillföra mer växtnäring och växtskyddsmedel än vad som motiveras av växternas behov med beaktan- de av kvalitetskraven.

Kommittén föreslår med hänvisning till kvalitetsfrågans stora betydelse och komplexitet att den blir föremål för en samlad utvärdering. LRF hari och för sig inget att erinra mot detta. Ökade statliga insatser på såväl forsknings- och utvecklingsområdet som för rådgivning och utbildning synes oss dock mer angelägna än ytterligare offentliga utredningar. — - —

• Sida 121
•  Original

Prop. 1984/85: 166 31

LRF vill betona att de krav som ställs på produkternas kvalité måste följas upp i de ekonomiska och andra villkor som gäller för produktionen. Det är också angeläget att de budskap och råd som utgår från bl.a. statliga myndigheter till producenterna harmoniserar med de kvalitetssträvanden som samhället vill främja.

4.1.67 Svenska lantarbetareförbundet: Kommittén tar upp begreppet stor- skalighet i produktionen och tenderar därvidlag att sätta likhetstecken mellan storskalighet och miljöovänlighct. Även i fråga om kvalité på pro- dukterna anses storskalig drift innebära en försämring. —— — -— Förbundet är kritiskt till kommitténs ytliga ställningstagande i dessa frågor. — — — att t. ex. kyckling smakar fisk. kanju inte vara produktions- formens fel. Det äri stället resultatet av en felaktig tttfodringsmetod — — —.

Det torde — — -— vara så att de större jordbruksföretagen oftast har en bättre företagsekonomisk planering och av detta skäl på ett bättre sätt optimerar givorna av handelsgödsel och bekämpningsmedel. — — —

Det bör också observeras att användningen av kväve i det svenska jordbruket är genomsnittligt klart lägre per arealenhet än vad som är fallet i flertalet länderi Europa.

— — — en ökad forskning i leden efter primärproduktionen är angelägen i avseende på kvalitén. Det hade varit välkommet om kommitten fått möjlig- het att mer ingående belysa förädlings- och handelsledets roll både vad gäller kvalitetsfrågor och kostnader för konsumenterna.

I den omfattande diskussionen kring kvalitén på livsmedlen har mjöl- kens kvalite glömts bort. — — — Vad gäller bakterichalten borde andra klass sättas vid 100000 och varningsklass vid 60000 bakterier per ml mjölk. Det kan nämnas att ett flertal andra länder i Europa redan har denna klassificering.

Många kor har också en mycket hög cellhalt i mjölken. Om en sanering av djur med en cellhalt överstigande 500000 kunde ske, skulle säväl mjölkkvalitén som djurhälsotillståndet avsevärt kunna förbättras. — — —

Förbundet vill — — — peka på att användning av kemiska bekämpnings- medel inte enbart avser att säkerställa hög skörd utan också en viss kvalité på produkterna, som t.ex. för att skydda grödan för angrepp av mögel- svampar m.m. Detta faktum borde ägnas mer uppmärksamhet i informa— tionen till konsumenterna.

4.1.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: — — — kan i stort instämmai LMKs analys men anser att ätgärdsförslagen inte är tillräckligt längtgäen- de. Konsumenternas möjlighet att i sina inköp beakta kvaliten pä livsmed- len förutsätter cn begriplig kvalitetsinformation direkt på varan i butiken. Detta mäste alltså vara den lägsta acceptabla ambitionsnivån för en samlad översyn av kvalitetsfrågorna. Livs instämmer i vikten av ett högt kvalitetsmedvetande hos de verk-

• Sida 122
•  Original

Prop. 1984/85: 166

l.») I—J

samma i livsmedelskedjan. Det mäste emellertid framhållas att den fort— gående koncentrationcn. parat med den tekniska utvecklingen. försvårar för livsmedelsarbetarna att ta sitt ansvar i denna del. Livsmedelsarbetar- nas yrkeskunskaper förskjuts frän inriktning på varan och produkten till en inriktning på kunskaper om maskiner och processteknik samtidigt som överblicken minskar.

4.1.70 Svenska livsmedelsinstitutet: — — — att livsmedels kvalitet "görs till föremål för en samlad utvärdering" vill vi gärna tillstyrka -— — —. samt att man därvid speciellt beaktar definiering. mätning och styrning av kvalitets- egenskaper. samspel mellan olika kvalitetscgenskaper och hur de påverkas av råvara. process. beredning etc.. liksom sambandet mellan fysikalisk- kemiska mätningar av kvalitet och konsumenternas attityder".

4.1.76 Sveriges industriförbund: — — — instämmeri kommitténs uppfatt- ning att möjligheterna att i ökad omfattning använda kvalitetsbetalning inom prisregleringen bör tas tillvara.

4.1.77 Sveriges livsmedelsindustriförhund: Den främsta garantin för en fortsatt hög och förbättrad livsmedelskvalitet är enligt kommitténs mening ett gott kvalitetsmedvetande såväl hos konsumenter som hos dem som är verksamma i livsmedelskedjans olika led. SLIM instämmer i kommitténs uppfattning att denna strävan mot förbättrad livsmedelskvalitet bör starkt understödjas.

4.1.79 Tjänstemännens centralorganisation: TCO delar LM Ks uppfattning att livsmedlens kvalitet bör göras till föremål för en samlad utvärdering. TCO vill i sammanhanget understryka betydelsen av en effektiv och välut- byggd livsmedelskontroll när det gäller att upprätthålla kvaliteten. inte minst på det som importeras.

4.1.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Det är viktigt att man. inte minst frän offentliga myndigheter. talar om att svenska livsmedel håller en hög kvalitativ standard. Detta gäller i särskilt hög grad frihet från främmande ämnen och bakteriologisk renhet. — — — Beträffande speciella konsumentönskningar beträffande produkter fram- ställda på visst sätt. bör det vara näringens uppgift att ta fram dessa produkter. Däremot kan det inte vara statens uppgift att stimulera en produktionsform gentemot en annan så länge dessa ryms inom de ratnar samhället angett för producenterna. TRF har inga avvikande synpunkter ifråga om satsning på kvalitet. Det är dock nödvändigt att staten ocksä hjälper till att informera om de spe— ciella kvalitetskrav som gälleri Sverige och att dessa krav ocksä skyddas på ett sådant sätt att inte satsningen blir verkningslös genom att svenska

• Sida 123
•  Original

'_oJ

Prop. 1984/85 : l66 3

produkter ersätts av importerade. för vilka inte samma kvalitetskrav gäl- ler. Detta gäller t. ex. när vi förbjuder användning av vissa kemiska medel. men dessa får användas på produkter som exporteras till Sverige.

4.2 Kvalitet och pris

4.2.8 Näringsfrihetsombudsmannen: Man kunde — — — vänta sig att LMK mot den angivna målsättningen skulle ha gjort en summerande_analys av orsakerna till att priserna på livsmedel i Sverige under en följd av är stigit mer än priserna på totala konsumtionen. — —— —

I stället för att göra en sådan. i och för sig svär. analys riktar LMK när det gäller konsumenternas intressen mera in sig på varukvalité och kostfrä- gor. trots att prisfrågan för flertalet konsumenter i dagens läge torde vara mera aktuell. När konsumtionen av t. ex. kött i Sverige är avsevärt lägre än i andra länder beror detta sannolikt i första hand påjust de höga priserna.

NO vill — — — en'nra om att priset är ett viktigt konkurrensmedel. inte minst på livsmedelsområdet. Svenska livsmedelslagstiftningcn torde vi- dare cffektivt motverka påtagliga kvalitetsförsämringar. Förutsättningarna för kvalitetskonkurrens försämras emellertid av den starka koncentra- tionen i förädlingsledet men kanske i ännu högre grad av gränsskyddet som hindrar det stora internationella utbudet att komma in på den svenska marknaden annat än i begränsad omfattning. Ett breddat utbud är sanno- likt den effektivaste vägen att höja kvaliteten.

4.2.56 Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor: I betänkandet hävdas. att handeln och industrin i marknadsföringen fokuserat intresset till varor- nas pris snarare än deras kvalitativa egenskaper. Det är här angeläget att understryka. att samhället genom olika åtgärder underbyggt en sådan ökad fokusering. både från näringslivets och konsumenternas sida. — — — Utredningen hävdar också. att ett särskilt problem i fråga om pris och kvalitet är att handeln i stor utsträckning använder procentuella margina— ler. — — — Avgörande för en varas pris i detta avseende är inte procenttek- niken i sig. utan snarare den marginalnivå som åsätts varje vara. Man kan inte efter ett studium av handelns prissättningsprinciper ensidigt hävda. att dyrare varor har en högre marginalnivå än billigare.

4.2.6! Kooperativa förbundet: KFs principiella inställning är att konsu- menten skall ha så stor valfrihet som möjligt i avvägningen mellan pris och kvalitet. och att valet skall kunna baseras dels på en tillfredsställande varu- och prisinformation. dels på ett acceptabelt utbud vad avser sortiment. service m.m.

3 Rikxdugcn 1984/85. I sum/. Nr 166. Bilaga/el

• Sida 124
•  Original

Prop. 1984/85: 166 34

4.2.67 Svenska lantarbetareförbundet: Kommittén anför att det gamla syn- sättet om ett billigt pris på livsmedlen som lockmedel mäste omvärderas. Större vikt måste läggas på kvalitetsaspekten. Detta resonemang är säkert riktigt. Vad man vill ställa sig frågande till är kommitténs slutsats att bättre kvalité också alltid måste medföra ett högre pris på produkten. Förbundet anser nämligen inte att förhållandet mellan bra kvalité och högt pris måste vara parallellt. Utan en bättre kontroll och en bättre upplysning i kvalitetsfrågorna kan uppenbar risk föreligga att förädlings- och handelsledct drar fördelar genom oskäliga prishöjningar på produk- terna med betoning på kvalité.

4.2.75 Sveriges grossistförbund: Redan i råvaruproduktionslcdet råder för- hållanden. som vare sig ur kvalitets- eller prissynpunkt kan sägas vara konsumentvänliga. Att det ytterst bör vara konsumentens prioriteringar och val som blir vägledande för produktionsinriktning och prisavvägning har ännu inte i tillräcklig hög grad vunnit gehör och uppriktig förståelse i sammanhanget.

4.3 Märkning av livsmedel

4.3.68 Svenska Iivsmedelsarbetareförbundet: — — — konsumenten själv har svårt att bedöma kvaliteten. Detta gäller speciellt olika typer av indu- striellt förädlade. ofta blandade livsmedel.

Denna fråga är viktig och Livsmedelsarbetareförbundet kan inte accep- tera att den avfärdas med hänvisning till praktiska svårigheter. Kan vi inte få ett för konsumenten informativt märkningssystem finns stor risk för ökad misstro mot livsmedel i allmänhet och industriellt bearbetade livsme- del i synnerhet. På sikt skulle en sådan misstro allvarligt hota livsmedels— industriutvecklingen och sysselsättningen.

Ett system för kvalitetsmärkning måste vara enkelt. konsumentorien- terat och omfatta alla eller nästan alla industriellt bearbetade livsmedel. Det bör fånga upp aspekter av objektiv typ. Däremot bör subjektiva egenskaper inte tas in. Kvalitetsmärkningen bör utformas enkelt och slag- kraftigt.

Kvalitetsmärkning måste vara konsumentorientcrad också i det avseen- det att det är hög kvalitet ur konsumentsynpunkt som beaktas. Det kan vara svårare att kontrollera kvaliteten på en importerad produkt. Detta kontrollproblem kan angripas genom att importören åläggs uppgiftsskyl— digheter.

Som komplement till kvalitetsmärkningen hör ett system med ur- sprungsmärkning införas. Detta bör kunna utformas med beklädnadsområ- det som förebild.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1984/85: 166 35

4.4 Konsumentinf'lytande

4.4.5 Socialstyrelsen: — — — delar kommitténs uppfattning att konsument- intresset bör ges ett betydande inflytande inom prisregleringen. Socialsty— relsen tillstyrker förslaget att konsumentdelegationen utökas med närings- fysiologisk expertis. Styrelsen vill därtill föreslå att delegationen förstärks med ekonomisk expertis så att konsumentintressena får en än starkare ställning gentemot bl. a. lantbruket och handeln.

4.4.8 N-äringsfrihetsombudsmannen: Konsttmentdelegationen bör enligt LMK —— — — få sådana resurser att den kan fylla sin roll som en med Lantbrukarnas förhandlingsdclegation jämställd part. NO kan instämma i den — — — synpunkten. eftersom konsumentintressena enligt NOs upp— fattning bör få betydligt större tyngd än de har nu. — — — Ett sätt att stärka konsumentdelegationcn kan vara att utöka dess ekonomiska expertis.

4.4.9 Statens pris- och kartellnämnd: — — — det är nödvändigt att slå fast vilken roll konsumentdelegationcn skall spela.

4.4.10 Konsumentverket: — — — önskar — — — framhållaatt konsumentin- tresscna i en framtida livsmedelspolitik måste beaktas på ett helt annat sätt än vad hittills varit fallet inomjordbrukspolitiken. Verket menar att det är nödvändigt att kunskaperna om konsumenternas behov och situation byggs upp och får utgöra underlag för att i framtida förhandlingar tillgodo— se konsumentintresset. Hushållsckonomiska analyser kan tillsammans med Jordbruksnämndens statistik ge konsumentdelegationcn stöd att häv- da förbrukarsidans intressen i kommande överläggningar.

Konsumentverket anser mot ovannämnda bakgrund att konsumentsidan kraftigt mäste förstärkas inom konsumentdelegationen. Konsumentverket ser med tillfredsställelse att Iivsmedelskommittén föreslår att delegationen förstärks med näringsfysiologisk expertis. Enligt verkets åsikt är det från konsumentsynpunkt av synnerlig vikt att delegationen även förstärks med hushällsekonomisk expertis.

4.4.14 Statens livsmedelsverk: Såsom LMK föreslagit bör en näringsfysio- logisk expert ingå i konsumentdelegationen.

4.4.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: — — — konstaterar med tillfredsställclse att konsumentintresset enligt LMK även framöver bör ha en betydande funktion inom prisregleringen och att KD bör ges sådana resurser att delegationen kan fylla sin roll som en med Lantbrukar- nas förhandlingsdelegation jämställd part. — — —

KD föreslår att instruktionen för delegationen ändras till bättre överens- stämmelse med de. faktiska förhållandena. bl.a. beträffande KDs roll i

• Sida 126
•  Original

Prop. 1984/85: 166 36

prisöverläggningarna. Därvid bör också namnet ändras från jordbruks- nämndens konsumentdelegation till enbart konsumentdelegationen. Det bör påpekas att KD inte med dessa förslag avser att släppa den organisato- riska samhörigheten med statens jordbruksnämnd (JN). KD bör även i fortsättningen få repliera på JNs resurser. — — —

KD är väl medveten om vikten av en god kosthållning men anser att en sådan bättre uppnås genom information till och utbildning av konsumen- terna än genom att näringsfysiologisk expertis deltar ijordbruksprisöver- läggningarna. KD förutsätter då att. liksom hittills. experthjälp på detta område ställs till delegationens förfogande vid behov. — — —

KD anser det önskvärt att ett närmare samarbete etableras mellan KD och SPK. bl.a. som ett informationsutbyte.

4.4.2] Statens industriverk: Konsumentdelegationen bör — — — ges ett betydande inflytande vid jordbruksprisöverläggningarna och ges sådana resurser att den kan fylla sin roll som en med Lantbrukarnas förhandlings— delegation jämställd part.

4.4.26 Sveriges lantbruksuniversitet: ] utredningens betänkande betonas behovet av ökat inflytande för konsumenterna i livsmedelssystemet. Efter- som vissa förändringar i systemet. bl.a. de som beror på FoU. har en långsiktig verkan, är det en viktig fråga hur detta konsumentinflytande skall organiseras. SLU vill i detta sammanhang framhålla behovet av konsumentinflytande såväl överjordbruks- som livsmedelsforskningen.

4.4.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: -— — — tillstyrker —- — — förslaget att näringsfysiologisk expertis bör ingå i konsumentdelegationcn. Vidare tillstyrks förslaget att denna ges sådana resurser att denna kan fylla sin roll som en med lantbrukarnas förhandlingsdelegation jämställd part.

Länsstyrelsen anser det också viktigt med ett ökat konsumentinflytande utanför det prisreglerade området. Länsstyrelsen delar därför kommitténs uppfattning att det är angeläget att finna fasta former för ett sådant infly- tande.

4.4.52 Centralorganisationen SACO/SR: Konsumenternas roll kan inte vara betydande i ett så detaljerat regleringssystem. Även om konsumen- terna ges en — i formell mening — stärkt roll genom ökad representation i de olika organ som hanterarjordbruksregleringen. så kommer konsumen- ternas inflytande aldrig att kunna bli betydande i verklig mening eller i jämförelse med deras inflytande på en fungerande marknad. —- -— — Om vi emellertid utgår från att den nuvarande regleringen består så är det nödvändigt att konsumenterna representeras i de viktiga beslutsor- ganen och att de ges resurser så att de kan fylla sin roll som konsumentfö- reträdare och som förhandlingspart.

• Sida 127
•  Original

b.: XI

Prop. 1984/85: 166

4.4.56 Handelns samarbetsorgan i jordhruksfrågor: Kommittén föreslår — — — att Konsumentdelegationen bör förstärkas i olika avseenden för att bli mer jämställd med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation. Vi under- stödjer detta förslag. Större tveksamhet känner vi inför förslaget att — på något av kommittén outtalat sätt -— tillskapa ett "utökat konsumentinflytande för att bättre kunna följa upp avvägning mellan pris och kvalitet i livsmedelskedjans olika led". — -— —

Såvitt vi förstår skulle — —— — industrins och handelns frihet att prissätta produkterna från marknadsmässiga utgångspunkter begränsas. Vi ställer oss helt främmande inför en sådan åtgärd.

4.4.6] Kooperativa förbundet: — — — vill framhålla Konsumentdelegatio- nens stora betydelse i samband med jordbruksprisöverläggningarna med jordbrukarsidan (med förhoppningen att den direkta förhandlingsformen mellan jordbruket och staten endast blir en parentes). Samtidigt får vi framhålla att Konsumentdelegationen i första hand replierar på Jordbruks- nämndens utredningsresurser. Detta bör man ta hänsyn till vid den till- tänkta förstärkningen av sekretariatets resurser som KF tillstyrker. — — ——

Kooperationen är — — — den enda konsumentorganisationen i landet som för 1,9 milj. medlemshushålls räkning dn'ver verksamhet såväl inom livsmedelsindustri och -handel och därigenom har en samlad överblick över hela livsmedelsområdet. Vi fäster mycket stor vikt vid KFs vidare medverkan i delegationens arbete för att den vägen stärka konsumentinfly— tandet. — — — KF får — — — framhålla att näringsfysiologisk expertis liksom hittills i olika sammanhang kan utnyttjas — eventuellt genom en adjungering till Konsumentdelegationen.

4.4.62 Landsorganisationen i Sverige: LO anser liksom kommittén det angeläget att konsumentintresset fortsättningsvis ges ett betydande infly- tande såväl vid överläggningarna som i övrigt inom prisregleringen. LMK föreslår att delegationen bör förstärkas med näringsfysiologisk expertis. LO anser att erforderlig expertis av olika slag bör kunna kontak- tas i förekommande fall. — — —

LO stöder kommitténs mening att det är angeläget att delegationen ges sådana resurser att den kan fylla sin roll som en med Lantbrukarnas förhandlingsdelegationjämställd part.

4.4.64 Lantbrukarnas riksförbund: — -— — kan endast betrakta staten som motpart vid jordbruksprisöverläggningarna. Det ankommer sålunda på staten att överlämna erforderliga befogenheter åt det organ som företräder staten vid dessa överläggningar till grund för ömsesidiga utfästelser. — — —

LMK föreslår att konsumentdelegationcn skall utökas med näringsfysio- logisk expertis. LRF ställer sig tveksamt till att sådan expertis kopplas till en partsroll. Denna typ av expertis bör vara gemensam.

• Sida 128
•  Original

Prop. 1984/85: 166 38

LMK föreslår att ett utökat konsumentinllytande vad gäller avvägning mellan pris och kvalitet på livsmedlen i livsmedelskedjans olika led bör eftersträvas. — — — LRF anser att även producentintressena bör ges mot- svarande möjligheter.

4.4.67 Svenska lantarbetareförbundet: Kommittén föreslår att konsument- delegationen förstärks med näringsfysiologisk expertis. Förbundet vill inte motsätta sig detta men vill påpeka att det inte kan ses som någon absolut garanti för att konsumenterna får ett större inflytande — — —.

4.4.6?! Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Det måste slås fast att livsme- delssektorn trots allt är till för konsumenterna och att de verksamma inom sektorn är en försumbar minoritet den dag konsumenternas förtroende för livsmedelspolitiken gått förlorad! — — —

Livsmedelspolitiken. eller snarare jordbrukspolitiken. domineras av lantbrukarna samt deras intressen och organisationer. — — —

Det måste skapas ett mer balanserat system. Ett viktigt första steg är att stärka konsumenternas ställning i sektorn. De skall kunna agera mer påjämbördig fot med lantbrukets och företagens intressen. Det skulle kunna göras genom att konsumentsidan ijordbruks- nämnden och ijordbruksprisförhandlingarna förstärks.

En allmän utbyggnad av konsumentinflytandet bör ske genom att konsu- mentdelegationcn vid statens jordbruksnämnd byggs ut och förstärks. Konsumentdelegationens informationsmöjligheter bör förstärkas och byg- gas ut genom att delegationens kansli får utökade resurser. Dessa resurser bör möjliggöra för konsumentsidan att analysera utvecklingen samt kom- ma med egna förslag och krav. Konsumentsidans resurser bör kunna balansera lantbrukarsidans. En översyn bör ske av delegationens samman- sättning. syftande till att bygga ut representationen för konsumentintres- set. Det bör vidare övervägas om inte konsumentdelegationcn bör erhålla en i förhållande till jordbruksnämnden självständigare ställning. — — —

Konsumentsidans möjligheter att påverka utvecklingen inom livsme- delsförsörjningens område är vidare beroende av utvecklingen inom livs- medelsindustri och distribution. Ett inflytande i detta led måste utformas med beaktande av den kooperativa karaktären inom betydande delar av företagen. Kvalitetsmärkning är vidare centralt för konsumentens påver- kan via produktval.

För att stärka och samordna konsumentsidan såväl i samhällsdebatten som i olika organ, bör det enligt Livs övervägas att upprätta ett särskilt organ. Detta bör vara folkrörelsebaserat och ha karaktären av en friståen- de konsumentrörelse.

4.4.72 Svenska sockerfabriks AB: Vi är mycket frågande — och negativa — till förslaget att delegationen bör förstärkas med näringsfysiologisk exper-

• Sida 129
•  Original

Prop. 1984/85: 166 39

tis. Vid de överläggningar som här avses och där delegationen är en part är ju syftet att komma fram till uppgörelser beträffande hur den eller/i'ågun som _finns på olika produkter skall kunna tillgodoses på sätt som kan godtagas av både konsumenter och producenter. Att [detta sammanhang blanda in eventuella synpunkter på hur denna efterfrågan borde se ut och hur den skttlle kunna förändras ser vi som både orationellt och direkt felaktigt. Den typen av frågor — liksom en mängd andra frågor inom livsmedelsområdet — bör behandlas i andra sammanhang där de hör bättre hemma.

4.4.76 Sveriges industriförbund: Förbundet noterar med tillfredsställelse att kommittén anser att den enskilda livsmedelsindustrin även i fortsätt- ningen bör vara representerad i Konsumentdelegationen.

4.4.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund: — — — anser det — — — angelä- get att Konsumentdelegationen även fortsättningsvis ges ett betydande inflytande såväl vid överläggningarna som i övrigt inom prisregleringen.

4.4.79 Tjänstemännens centralorganisation: I den reglerade delen av livs- medelskedjan utövas konsumentinflytandet bäst på reglerings- eller plan- ekonomins villkor. det vill säga genom direkt inflytande på de strategiska besluten. Inom den icke reglerade delen utövas konsumentinflytandet bäst på marknads- eller blandekonomins villkor. det vill säga dels genom de individuella konsumenternas köpbeslut, dels i mer indirekta former. ge- nom lagstiftning och myndighetsbeslut som drar upp de ramar inom vilka de olika företagen skall konkurrera med varandra. — — — Det är enligt TCOs mening viktigt att stärka konsumentinflytandet i det regleringssystem som måste finnas. — — — Skall det ligga något i statsmakternas uttalande att konsumentmålet i livsmedelspolitiken är lika viktigt som inkomstmålet bör konsumentdele- gationen och lantbrukarnas förhandlingsdelegation både formellt och reellt betraktas som likvärdiga parter. Det är därför önskvärt att återgå till den tidigare förhandlingsordningen och nödvändigt att ge konsumentdelega- tionen väsentligt förstärkta kansliresurser. Enligt TCOs mening bör också konsumentdelegationcn renodlas. det vill säga handels- och industriföre- trädarna utgå. Handelns och industrins berättigade intresse av insyn och inflytande i regleringssystemet bör kunna tillgodoses i andra former. 1 en renodlad konsumentdelegation bör ordföranden utses på förslag av konsu— mentintressets företrädare.

4.4.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: l konsumentdelegationcn finns i dag företrädare för vissa led i livsmedelskedjan. Eftersom man kan förut- sätta att denna delegation framdeles får vidgade befogenheter inom livsme- delspolitiken. är det viktigt att delegationen får en sammansättning som

• Sida 130
•  Original

Prop. 1984/85: 166 40

representerar konsumenterna. I dag består den till stor del av företrädare för led i kedjan som redan har stort inflytande och möjligheter att påverka beslutsprocessen.

4.5 Information om prisregleringen

4.5.8 Näringsfrihetsombudsmannen: NO kan — — — instämma i synpunk- ten att det finns ett stort informationsbehov hos olika intressenter i hela livsmedelssektorn, inte minst rörande jordbruksprisregleringen och dess effekter. som bör tillgodoses. — — — Oeksä insynen ijordbruksförhand- lingarna borde förbättras. Hittills har konsumentinsynen varit begränsad till i stort sett resultatet av förhandlingarna uttryckt i prisförändringar på enskilda produkter. Redan innan överenskommelse träffas borde parternas ståndpunkter presenteras offentligt och så lättförståeligt som möjligt. En sådan ordning skulle ge upphov till en offentlig debatt som speglade konsu- mentreaktionerna och gav konsumentdelegationen viss vägledning för sitt fortsatta agerande i förhandlingarna.

4.5.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD har inte tillde— lats medel för information och JNs resurser härvidlag är begränsade. Det står i stark kontrast till de betydande resurser och den väl fungerande informationsapparat. som jordbrukets organisationer förfogar över. information om prisregleringen påjordbruksprodukter m. m. får i första hand ses som en statens angelägenhet. KD instämmer med LMK i att en samordning skulle vara av värde mellan de myndigheter som nu informerar på detta område. Det gäller främst JN. SPK. SCB. lantbruksekonomiska samarbetsnämnden och konsumentverket. Det är emellertid ocksä angelä— get att särskilt KD och JN ägnar informationsfrägan ökad uppmärksamhet. När den föreslagna ökningen av KDs sekretariat realiseras. skulle KD kunna ägna en del av sina personella resurser ät information. JNs anslag för information höjdes — — — i samband med att statens lantbruksinforma- tion upphörde — — —. KD föreslår att dessa medel får användas för konsu- mentinriktad information.

4.5.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi vill gärna under— stryka behovet av en kraftigt förbättrad konsumentinformation rörande jordbruksprisregleringens effekter. — — — Enligt vår mening borde det ankomma på i första hand Statens jord- bruksnämnd att svara för de erforderliga informationsresurserna.

4.5.6] Kooperativa förbundet: När det gäller konsumentinformation om jordbruks- och Iivsmedelsfrägor instämmer KF i utredningens åsikt att sådan information till stor del är en statlig angelägenhet. men frågan om hur detta bäst skall ske bör närmare övervägas.

• Sida 131
•  Original

Prop. 1984/85: 166 41

Därutöver anser KF det väsentligt att KF och övriga intresseorganisa- tioner informerar sina resp. medlemmar genom tillgängliga media omjord- bruksprisregleringen och dess problem.

4.5.62 Landsorganisationen i Sverige: — — — anser att informationsresur- serna bör ökas då ett stort informationsbehov rörande jordbruksprisregle- ringen föreligger.

4.5.64 Lantbrukarnas riksförbund: Ett ökat konsumentinflytande bör ock- så kopplas med ökade kunskaper om jordbrukspolitiken och dess mäl och medel. Samhället har ett övergripande ansvar härför. Därför föreslår för- bundet att statsmakterna satsar mer på bred konsumentupplysning vad gällerjordbruks- och livsmedelspolitiken.

4.5.79 Tjänstemännens centralorganisalion: Manga myndigheter har an- svar för delar av livsmedelspolitiken och den information som behöver ges, bland annat livsmedelsverket. konsumentverket. lantbruksstyrelsen. jordbruksnämnden och socialstyrelsen. Det bör enligt TCOs mening prö- vas om informationen skulle kunna förbättras genom samverkan mellan dessa myndigheter. Lämpligen skulle Konsumentverket kunna ges i upp- drag att svara för en sådan samordning av informationsinsatser och anvisas de resurser som skulle krävas. Den av Konsumentverket utgivna tidskrif- ten Råd och Rön skulle kunna utnyttjas i sammanhanget.

5 Kost- och hälsofrågor 5.1 Kostrckommendationer

5.1.5 Socialstyrelsen: — — — ställer sig bakom rekommendationerna om kostförändringar. Ett förverkligande av dessa skulle på längre sikt ge betydande vinster för folkhälsan. Kommittén framhåller att man i samman- hanget inte får bortse från matens kulinariska betydelse och måltidens värde för trivsel och samvaro. Enligt socialstyrelsens mening finns det inga motsättningar mellan dessa aspekter och kraven på bra näringskvalitet. Snarare är de förutsättningar för att de rekommenderade målen skall nås.

5.1.14 Statens livsmedelsverk: — — — tillstyrker LMKzs förslag. Enligt ver— kets mening kan det vara svårt att uppnå de skisserade målen men målsätt— ningen ärinte orealistisk under förutsättning att statsmakterna är beredda till massiva informationsinsatser och andra åtgärder. De vinster som står att finna i form av minskad sjuklighet och ökat välbefinnande hos medbor- garna motiverar att en allvarlig satsning på kostfrägorna nu kommer i gång.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1984/85: 166 4.3

5.1.26 Sveriges lantbruksuniversitet: — — — vill — — -— framhålla att nå- ringsintag och matvanor sannolikt varierar starkt mellan olika grupper. Jämfört med den omfattande kartläggningen av och datainsamlingen från primärproduktionens omräde. finns här en brist på kunskap om vad olika grupper faktiskt äter, vilket gör det svårt att på ett underbyggt sätt behand- la kostfrågorna i livsmedelspolitiken.

5.1.48 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — — från folkhälsosynpunkt är tillgången till god och näringsriktig kost synnerligen viktig och kostfak- torer återfinns ofta bakom uppkomst av ohälsa. Västernorrlands län har i förhållande till riket (. ex. en orsaksspecifik överdödlighet i magcancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Likaså är diabetes överrepresenterad i länet. LMK:s förslag att i ökad grad föra in hälsoaspekter vid produktion av livsmedel är därför utomordentligt välmotiverat.

Länsstyrelsen delar — — — [uppfattningen] att folkhälsoaspekterna i ökad grad blir vägledande för samhälletsjordbruks— och livsmedelspolitik. På olika sätt bör från denna utgångspunkt produktion och konsumtion av grovt bröd. frukt. grönsaker och rotfrukter stimuleras.

5.1.6] Kooperativa förbundet: KF delar LMKs uppfattning att de förorda- de kostförändringarna kan utgöra allmänna riktlinjer i detta avseende för den framtida livsmedelspolitiken.

5.1.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF har — — — ingen anledning att ifrågasätta de förslag till förändringar av den svenska folkkosten som rekommenderas. i första hand en minskad konsumtion av fett och socker. Förbundet vill dock anföra synpunkter på avvägningen mellan å ena sidan generella koständn'ngar och å andra sidan ändringar för särskilda riskgrup- per samt på vilka medel som bör användas. — — —. LRF utesluter inte att en viss minskning av flertalet individers fettkon- sumtion är motiverad. En sådan strävan bör dock kompletteras med insat- ser riktade mot särskilda riskgrupper. Detta skulle snabbare leda till de önskade målen. Väsentligt är också på vad sätt fettminskningen sker. Konsumtionen av matfett har alltid stått i centrum i diskussionerna om minskat fettintag. Anledningen till detta är att det är enklast att där göra en minskning. Däremot ifrågasätter LRF lämpligheten med en kraftig minsk- ning av fettintaget från mjölk. ost och delvis även vissa charkvaror.

5.1.67 Svenska lantarbetareförbundet: Förbundet instämmer i kommitténs bedömning av att kosten är av stor betydelse för folkhälsan. Förändrade kostvanor kan emellertid på sikt också förändra produktionsinriktningen. Det är därför angeläget att tillskapandet av en svensk nutritionspolitik inte blir en från svensk_iordbrukspolitik isolerad företeelse.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1984/85: 166 43

5.1.7" Svenska livsmedelsinstitutet: - — — stöder varmt de — — — fram— lagda förslagen, med viss reservation —— — — när det gäller komplexet smörfett. fettimport etc.. ——— sockerkonsumtionens verkliga nivå ——— [samt sockrets] effekter ——— på hållbarhet. konsistens och smaklighet.

5.l.72 Svenska sockerfabriks AB: Det statistiska underlaget för — — — rekommendationer beträffande förändringar i sockerkonsumtionen är bristfälligt och bör — — —— utredas närmare. —— — — Först när denna är utredd kan några egentliga rekommendationer utfärdas.

Rekommendationcrna att sänka konsumtionen av "produktgruppen hushällssocker" motiveras inte. Socker används i hushållen framför allt till konservering och bakning. Denna del av sockerförbrukningen bidrar i väsentlig grad till att frukt- och andra trädgårdsprodukter tillvaratas och till inbesparade kostnader för hushållen. En sänkning av konsumtionen av "hushällssocker" skulle därför sannolikt snarare negativt påverka hushäl— lens ekonomi än positivt hushållsmedlemmarnas hälsotillstånd.

Sockret är viktigt inte enbart som konserveringsmedel utan det ger också volym och konsistens, framhäver arom och färg, ger näring ät jäst m.m. Hittills har inget ersättningsmedel visat sig kunna ersätta sockrets mångsidiga egenskaper i livsmedelssammanhang.

5.l.73 Sveriges betodlares centralförening: — — — vill påpeka. att man in- ternationellt räknar med en svinnandel på 25 % dvs. att sockerintaget utgör 75 % av totalförbrukningen inom kostscklorn (enl. World Sugar Research Organization). Svinn är då inte bara lika med "spill" utan inne- fattar framförallt det socker, som gör tjänst somjästnäring. konserverings- spad m. m.

För att undvika missförstånd föreslår SBC att ordet "konsumtion" förbehålles det socker som intages med födan och att för totala socker- mängden användes antingen termen "förbrukning” eller "användning".

5.1.77 Sveriges Iivsmedelsindustriförbund: - — — anser det vara en allvar- lig brist. att konsumtionsutvecklingen inte mer i detalj har redovisats under en period av t. ex. de senaste trettio åren. En sådan redovisning kunde ha möjliggjort en analys av vilka faktorer -— ekonomiska, attitydmässiga och andra — som påverkar vårt val av livsmedel och därmed sammansättning- en av kosten. — — —

Vi vill påpeka att fettreduktionsmålet är onödigt högt ställt. och att stora. långsiktiga och systematiska insatser i så fall måste göras för att inom ramen för ett fritt val av livsmedel kunna nä fram till det målet.

SLIM anser att — — — [förslagen] i fråga om matfettet är motstridiga och orealistiska. Margarinet är för närvarande det enskilda livsmedel som ger

• Sida 134
•  Original

Prop. 1984/85: 166 44

det största bidraget till konsumtionen av tleromättat fett. samtidigt som det ger relativt litet mättat fett. En förbättring av fettets sammansättning — -— — ärinte möjlig, om konsumtionen av margarin minskas avsevärt. Vi kommer att få en minskning i konsumtionen av fler—omättat fett samtidigt som vi konsumerar i stort sett lika mycket mättat fett som nu —- — —.

SLlM finner — — — 'liiörslagen] i fråga om matfettet mer dikterade av strävan att finna avsättning för det mättade mjölkfett som produceras inom landet än omsorg om folkhälsan.

—- — — LMK anser att de av experterna förordade kostförändringarna i ston kan utgöra riktlinjer för den framtida livsmedelspolitiken. Vi delar denna uppfattning men beträffande sänkning av sockerkonsttmtionen vill vi dock framhålla, att denna är motiverad främst i den mån detta erfordras för att medge en acceptabel näringstäthet i kosten. Socker är en beprövad livsmedelskomponent och en av våra viktigaste och billigaste energikällor. Konsumtion av socker och sockerrika produkter ligger inom ramen för ett bra kosthåll. En omåttlig konsumtion av vilken produkt som helst är icke att rekommendera. eftersom den kan leda till att individen inte får fullvär- dig kost. — — ——

SLIM anser inte att det föreligger ett klart samband mellan socker och tandsjukdomarna karies och parodontit och inte heller att det betydelse- fulla för bakterieangrepp på tänderna är blir ofta man äter sackaros utan

hur ofta man äter förjäsbara kolhydrater ("bl. a. stärkelse). —— — — Kommit- tén — — — antyder att en minskning av sackaros automatiskt leder till en förbättrad tandhälsa. vilket är helt missvisande.

5.1.79 Tjänstemännens centralorganisation: LMK har uppmärksammat matens och matvanornas betydelse. för hälsotillståndet. Detta är enligt TCOs mening en viktig aspekt på livsmedelspolitiken. Kommitténs huvud- rekommendation att fett- och sockerkonsumtionen bör minska och kostti- berkonsumtionen öka är välgrundad.

5.2 Utbildning och upplysning

5.2.5 Socialstyrelsen: — —— — delar — — — uppfattningen att kostfrågorna bör uppmärksammas i högre grad i skolan och i olika former av utbildning. Även skolmåltiderna bör användas för att skapa goda kostvanor hos ele- verna. lnom förebyggande hälsovård och sjukvård bör kosten beaktas mer än vad som är fallet i dag.

Det gäller såväl upplysning och rådgivning som kosthållet inom institu- tioner av olika slag.

5.2.10 Konsumentverket: Livsmedelskommittén anser att information och utbildning samt produktutveckling inom livsmedelsindustrin bör utgöra de främsta vägarna för att uppnå en förbättring av kosten. Konsumentverket delar denna uppfattning.

• Sida 135
•  Original

Prop. 1984/85: 166 45

Vad gäller kostinformation mäste konstateras att de kampanjer som genomförts under mer än tio år inte lett till önskvärda konsumtionsföränd- ringar. — — — Konsumentverket ser därför som nödvändigt att den framti- da kostinformationen görs mer mälgruppsinriktad än tidigare. — — —

lnom utbildningen är det enligt Konsumentverkets mening av stor vikt att grundskolans läroplan ändras så att det inom undervisningen blir möj- ligt att förmedla praktiska kunskaper om hur livsmedel lämpligen skall lagras. förvaras. beredas och kombineras för att ge både näringsmässigt och kulinariskt bra mältider. Konsumentverket menar att just bristen på praktiska kunskaper hos många av dagens unga hushäll utgör en orsak till att mathållningen blivit onödigt resurskrävande.

Konsumentverket önskar framhålla skolmåltiden sorti ett viktigt pedago- giskt instrument. Schemalagda mältider. där eleverna deltar i tillagning och servering av maten. bör därför utökas. Skolmåltiden. som för många skolungdomar utgör dagens enda mera fullständiga mältid. har också stor hushällsekonomisk betydelse.

5.2.12 Skolöverstyrelsen: SÖ anser —— — — att goda kunskaper i kostkun- skap är en förutsättning för att förstå sambandet mellan kost och hälsa och för den enskildes möjligheter att förstå och tillämpa olika typer av kostråd

SÖ instämmer i kommitténs åsikt att skolan har ett stort ansvar för att kostvanorna i landet förbättras men vill understryka att skolan inte ensam kan äta sig hela detta ansvar. Samverkan mellan skolan och andra berörda lokala och regionala organ borde etableras och tillgängliga resurser gemen- samt utnyttjas bättre tex inom konsumentvägledning och konsumentinfor- mation.

SÖ anser att den utbildning som anordnas i kost- och hälsofrågor inom såväl ungdomsskolan som vuxenutbildningen är mycket värdefull. Den resurs som de välutbildade eleverna från ovannämnda gymnasie- och vuxenutbildningar utgör borde utnyttjas betydligt bättre än vad som sker i dag bl. a. för att åstadkomma bättre kostvanor hos befolkningen. Utbild- ning i kost- och hälsofrägor borde efterfrågas vid anställning inom hela livsmedelssektorn i högre utsträckning än vad fallet är för närvarande.

Förutom att göra goda insatser inom yrkeslivet har elever från konsum- tionslinjen. livsmedelsteknisk linje m.fl. utomordentliga möjligheter att i sina egna hem. på arbetsplatser av skilda slag. i föreningsverksamhet och i lokala och regionala organ verka för bättre kostvanor och bättre konsu— mentkunnande.

Slutligen vill SÖ instämma i den åsikt som livsmedelskommitten framför i flera olika sammanhang i sitt betänkande nämligen att utbildning inom kostområdet är av största vikt. SÖ anser att de utbildningar som i dag anordnas i bl. a. gymnasieskolan fyller en viktig funktion och att de utbil- dade ungdomarna utgör en värdefull resurs i samhällets samlade strävan

• Sida 136
•  Original

Prop. 1984/85: 166 46

mot goda kostvanor och bättre hälsa. SÖ följer med intresse utvecklingen inom omrädet och arbetar kontinuerligt för att anordna adekvata utbild— ningar.

S.2.l3 Lantbruksstyrelsen: Enligt lantbruksstyrelsens bedömning tar an- passning av kostvanor förhållandevis lång tid med hänsyn till att en sådan anpassning knappast kan ske genom annat än upplysning och rådgivning till konsumenterna.

5.2.14 Statens livsmedelsverk: lnformationskampanjer för bättre kostvanor har nu pägätti mer än tio år. Dessa kampanjer har säkerligen gjort svenska folket mer kostmedvetet och ökat kunskaperna pä nutritionsområdet. Konsumtionsmönstren tycks dock samtidigt vara svåra att rubba. Intaget av fett och socker har således inte förändrats. Som LMK föreslagit mäste flera samverkande åtgärder komma till stånd för att ändra kostvanorna. Information i olika former kommer att bli det bästa medlet att föra ut kostbudskapet. — — — Skolväsendet kommer att få en grundläggande betydelse i detta sam- manhang. Kost- och näringsfrägor bör säsom LMK föreslagit få en ökad plats i undervisningen. Skolan har också möjlighet att genom skolmälti- derna päverka elevernas kostintresse och -kunskaper.

5.2.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: — — -— delar LM Ks uppfattning att information och utbildning är de viktigaste styrmedlen för en näringsriktig kosthållning. KD vill särskilt framhäva skolans stora bety- delse. inte bara med avseende på undervisningen utan också på Skolmålti- derna. De senare bör ha en kvalitet och inriktning som kan lägga grunden till goda kostvanor. Ett stort ansvar vilar här på kommunerna. Det är angeläget att den ekonomiska åtstramningen inte får negativa konsekven- ser pä detta område.

5.2.27 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Enligt kommitténs uppfatt— ning bör information och utbildning samt produktutveckling inom livsme- delsindustrin utgöra de främsta vägarna för att uppnå en förändring av kosten — — —. SJFR vill betona att även forsknings- och utvecklingsarbetc inom primärproduktionen har stor betydelse från hälsosynpunkt. Så bör det t.ex. finnas möjligheter att med hjälp av avel och lämplig utfodring förändra djurens fettansättning och minska animaliernas fettinnehåll. Det bör också finnas möjligheter att med växtförädling och odlingstekniska åtgärder väsentligt förbättra en rad olika vegetabiliers kvalitet på ett sådant sätt att det även sett från hälsosynpunkt är acceptabelt att konsumtionen ökar.

• Sida 137
•  Original

Prop. 1984/85: 166 47

5.2.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: —— — — vill särskilt framhålla bety- delsen av skolmaten som en möjlighet att hos eleverna inskärpa värdet av goda kostvanor. Det är bl. a. av detta skäl olyckligt "att pågående bespa- ringar riktar sig mot skolmältiderna.

5.2.52 Centralorganisationen SACO/SR: Konsumenterna skall ha valfrihet bland marknadens livsmedel — enligt direktiven för LMK. SACO/SR anser att ett val som skapar efterfrågan på mat som är värd sitt pris. förutsätter att konsumenterna har kunskaper om det egna behovet av mat. av energi och näring. Det är angeläget att på olika sätt stimulera till ökad konsumtion av basliVsmedlen. En förutsättning för det är att konsumenterna har kunskap om hur man kan öka sin egen omsättning genom motion, val av fiberrika livsmedel. att man äter tillräckligt många måltider och att dessa är allsidigt sammansatta. Kunskaper behövs också om vilka livsmedel som svarar mot behovet av näring och volym som ger mättnad och hur maten tillagas.

Rådgivningen från dietister verksamma inom primärvården och upplys- ningsverksamhet via den kommunala konsumentrådgivningen bör kunna utvecklas ytterligare för information om mat. Enligt socialstyrelsen —— — — har endast ett fåtal konsumentvägledare kompetens för rådgivning i kost- oeh näringsfrågor.

5.2.56 Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor: Vi delar helt kommit- te'ns uppfattning. att information och utbildning är de mest effektiva sätten att på sikt åstadkomma varaktiga förändringar i livsmedelskonsumtionen och matvanorna.

Vi anser. att kostfrågorna borde få en betydligt mer framträdande plats i skolundervisningcn. liksom också att skolmältiderna är viktiga när det gäller att grundlägga elevernas matvanor. Det är från denna utgångspunkt olyckligt. om kommunerna drar ner på anslagen till dessa — en ökad satsning vore mer motiverad.

5.2.59 Institutet för storhushåll: Utredarna har uttalat att utbildning i kost- frågor inom skolan och hälso- och sjukvården är av stor betydelse. ISR delar denna uppfattning. men vill peka på storhushållens möjligheter att nå andra mycket stora grupper av konsumenter. — — — drygt varannan svensk äter dagligen ett mål mat utanför hemmet. Detta ger storhushållen tillfälle att genom lämpliga förändringar i matsedlar och recept servera näringsriktiga måltider enligt avgivna rekommendationer och därigenom påverka kostvanorna hos dessa konsumenter. Möjligheten att i anslutning till dessa måltider dessutom ge lämplig information om kost och kostvanor är mycket goda och bör tillvaratas.

• Sida 138
•  Original

Prop. 1984/85: 166 48

Utbildning av personal i storhushållen i Sverige har under många år varit eftersatt. En viss förbättring kan konstateras under senare år. men ytterli- gare kraftfulla åtgärder erfordras.

Möjligheten att fortbilda nu yrkesverksam personal bör beaktas — — —. Institutet för Storhushåll m.fl. organisationer arbetar intensivt med sådan utbildning. främst genom framtagning av utbildningsmaterial. men ytterli— gare resurser horde avdelas för uppgiften. — — —

— — — en utökning av FoU-insatser förordas.

lSR instämmer i detta och vill betona att forskning och utveckling behövs såväl inom livsmedelsområdet som beträffande utrustning. tillag- ningsmetoder och förvaringsteknik m.m. inom storhushållsområdet.

5.2.61 Kooperativa förbundet: Det är enligt KFs mening betydligt viktigare [än ändrade märkningsbestämmelserj att man bedriver en genomtänkt utbildning och information om näringsfrågor till alla konsumenter alltifrån grundskolan och gymnasiet till arbetsliv och hem. storhushåll ctc. — — — KF vill fästa uppmärksamheten på att den konsumentkooperativa livs- medelsindustrin beaktar näringsaspekter vilket bl.a. framgår av alla de relativt magra. sockerfria och andra nya produkter som framkommit under senare år.

5.2.62 Landsorganisationen i Sverige: — — — delar kommitténs uppfattning att information och utbildning samt produktutveckling inom livsmedelsin- dustrin bör utgöra de främsta vägarna för att uppnå en förändring av kosten.

5.2.63 Landstingsförbundet: Beträffande hälso- och sjukvårdens roll i kost- och hälsofrågor understryker kommittén bl.a. vikten av kunskaper hos sjukvårdens personal om kostens betydelse för hälsa och tillfrisknande. Styrelsen konstaterar för sin del att det för närvarande pågår en kompetensuppbyggnad i det här avseendet inom landstingen. Detta sker parallellt med att funktioner utvecklas för information i enlighet med landstingens vidgade ansvar för befolkningens hälsa.

5.2.64 Lantbrukarnas riksförbund: — — — delar kommitténs uppfattning att målgruppsanpassad information och utbildning samt produktutveckling inom livsmedelsindustrin är de främsta medlen att uppnå vissa koständringar.

5.2.67 Svenska lantarbetareförbundet: En bättre information i skolorna och till allmänheten om värdet av rätt kost anser förbundet mycket viktig. För närvarande är information i kostfrågor alltför mycket betingad av mer eller mindre seriösa forskares eget tyckande.

• Sida 139
•  Original

Prop. l984/85: 166 49

5.2.70 Svenska livsmedelsinstitutet: Vi anser — — — det — — — befogat att rekommendera omedelbara klarläggande undersökningar av sockerkon- sumtionens verkliga nivå för att snarast konftrmera [rekommendationer- na]. samt att sänkning bör ske som ett resultat av nära samarbete mellan myndigheter. forskare och industri. inriktat på utbildning. information. forskning och produktutveckling. — — — Hellre än att ersätta sötnings- effekten från socker med sötningsmedel borde man i så fall informations- vägen försöka påverka konsumenterna att välja mindre söta produkter.

5.2.72 Svenska sockerfabriks AB: — — — drar —— — — liksom kommittén. slutsatsen att information och utbildning samt produkttttveckling bör utgö- rade främsta vägarna om man vill uppnå en förändring av kosten.

5.2.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund: — i— — stöder förslaget att teo— retisk kostkunskap borde kunna vara obligatörisk på alla gymnasielinjer. Praktisk kostkunskap skulle kunna vara tillvall.

De specialutbildade hushällslärarna bör kunna användas i större ut- sträckning i undervisningen. Fortbildning av lärare och produkter av lämp- liga läromedel har också stor betydelse.

LMK trycker på skolmåltidernas betydelse för grundläggande av goda kostvanor. Vi tror att man skall utvidga detta till att gälla också för måltider inom den offentliga sektorn i övrigt. .— — —

Av LMKs skrivning kan man få intrycket' att utveckling av nya pro- dukter är nödvändig för att nå de kostmål som angivits. lnom dagligvaru- handeln finns i stort sett redan nu hela det sortiment av livsmedel som LMK önskar i detta hänseende. Man får inte heller glömma bort att vid produktutveckling av t.ex. ett lättsortiment. den nya produkten i kulina— riskt hänseende måste vara lika bra som förebilden. Vad som behövs är information som kan behöva vara mer konkret än dagens mera allmänt hållna.

5.2.79 Tjänstemännens centralorganisation: TCO har inte samma tilltro som LMK till att livsmedelsnäringens olika led i tillräcklig grad beaktar kost- och kvalitetsaspekterna när dessa kommer i konflikt med de kom- mersiella hänsynen. — — — Det är viktigt att den mat storhushållen serverar är god. vällagad och näringsriktigt sammansatt. På den punkten finns av allt att döma många brister. Inte minst brukar kritik riktas mot den mat som serveras i många skolmatsalar.

Storhushållen är viktiga när det gäller att påverka människors smak och matvanor. Det är ocksåjämförelsevis lätt att nå storhushållen med närings- information. TCO delar LMKs uppfattning att det är viktigt att kost- och näringsfrågor får ökad plats i utbildningen av storhushållspersonal.

4 Riksdagen [984/85. I saml. Nr 166. Bilaga/cl

• Sida 140
•  Original

Prop. 1984/85: 166 50

5.2.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: — — — instämmer i önskemålen om mer forskning inom kost- och hälsoområdet och att man då också speciellt beaktar trädgårdsprodukternas roll i sammanhanget.

5.3 Livsmedelslagstiftning

5.3.2 Kommerskollegium: — — — finner det angeläget att man i Sverige i görligaste mån undviker att införa nya nationella märkningskrav som av- viker från internationella rekommendationer och/eller motsvarande regel- system i t.ex. Norden eller Västeuropa i övrigt.

5.3.5 Socialstyrelsen: — — — delar — — — kommitténs uppfattning att livs- medelslagstiftningen bör utnyttjas för att i möjligaste mån främja kostre- kommendationerna. Möjligheterna att fastställa livsmedelsstandards bör då i första hand användas. - —— Styrelsen tillstyrker — — — att Idet föreslagna nya märkningssystemet] prövas av livsmedelsverket.

5.3.10 Konsumentverket: Varje åtgärd för att förbättra och förenkla den produktanknutna informationen. t.ex. om varans kvalitet och samman- sättning. är utomordentligt viktig. Konsumentverket ser mycket positivt på förslaget att livsmedelslagstiftningen t.ex. genom att fastställa livsme- delsstandard eller att införa en förenklad märkning med L. M och H utnyttjas för att i möjligaste mån främja kostrekommendationerna.

5.3.14 Statens livsmedelsverk: De nuvarande principerna för såväl inne- hålls- som näringsdeklarationer följer de förslag som arbetats fram inom Codex Alimentarius och som redan tillämpas inom många länder. LMH- märkningen avviker däremot från internationella regler och kan — om den införs obligatoriskt — medföra handelshinder. Livsmedelsverket kommer att ta upp hela frågan om förenkling av innehålls- och näringsdeklarationerna för att försöka att göra dessa mer lättförståeliga för konsumenterna. Därvid kommer verket också att disku— tera LMH-märkningen. — — —— Verket ställer sig positivt till förslaget att använda livsmedelsstandarder som ett redskap att minska fettintaget hos konsumenterna. Standarderna för smör och margarin. glassvaror. namnskyddade charkvaror och grädd- produkter kan vara lämpliga för detta syfte.

5.3.52 Centralorganisationen SACO/SR: — — — kan inte finna att [LMH- systemet] underlättar för konsumenterna att kunna välja bra mat. Det är inte ytterligare detaljkunskaper om enstaka livsmedels särskilda egenska- per konsumenterna behöver utan övertygelsen om att mat har grundläg- gande betydelse för hälsa. humör och allmän trivsel.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1984/85: 166 5]

5.3.56 Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor: LMK föreslär att ett nytt märkningssystem för livsmedel skulle övervägas — — —. Även om det är angeläget med en enkel och informativ märkning känner vi en viss tveksamhet till att ytterligare bygga ut livsmcdelsinformationen utöver den som redan finns. Dessutom skulle ett system av ovan angivna innebörd medföra en mängd definitions- och avgrå'insningsproblem. Vi tror. att det är bättre att satsa mer på den information som redan finns — bl. a. innehålls- och näringsdeklarationer — och göra den mer lättillgäng- lig och begriplig.

5.3.6l Kooperativa förbundet: Kommittén anser att livsmedelsverket skall undersöka möjligheten att pröva [LMH—systemet] för någon eller några lämpliga varugrupper.

KF motsätter sig inte att livsmedelsverket gör en sådan undersökning. men vill framhålla att man härvid även beaktar andra märkningsförslag som har kommit fram under det senaste året så att man inte får flera märkningssystem på paketerade livsmedel. KF anser att den viktigaste informationen på förpackade livsmedel i dessa hänseenden är innehålls- oeh näringsdeklarationer som ger konsumenterna behövliga basfakta. KF ifrågasätter starkt om en L. M. H-märkning som är så relativ till sin karaktär överhuvud taget kan få något förnuftigt innehåll.

5.3.64 Lantbrukarnas riksförbund: — — — ser såväl vissa principiella som praktiska problem med [LMH-systemet] och tillstyrker därför att statens livsmedelsverk närmare utreder förutsättningarna.

5.3.67 Svenska lantarbetareförbundet: Kommittén föreslår också genom- förande av ett märkningssystem som anger halten av t. ex. fett i graderna Låg (L). Medel (M) eller Hög (H) i förhållande till normal nivä. Förbundet ställer sig tveksamt till värdet av detta, då det säkerligen kommer att vara svårt att få en riktig definition ochjämförbarhct av vad som är normalt för varje vara. Det kan lätt leda till en felaktig sammansättning av kosten. då konsumenten kan förledas att överdriva inköp av livsmedel som är L- märkta.

5.3.77 Sveriges Iivsmedelsindustriförbund: — — — anser. att lLMH-märk- ning] leder till oklarheter och missuppfattningar ibland t.o.m. är vilsele- dande för konsumenten. eftersom den skulle bygga på konsumentens förväntan på socker- och fetthalt i den enskilda produkten. Det nuvarande vedertagna systemet för näringsdeklaration med angivande av protein, fett. kolhydrat och energi måste på lång sikt vara det system som ger den mest korrekta och bästa informationen till konsumenten. En mer konse- kvent användning av detta märkningssystem — som dessutom överens- stämmer med internationell praxis — kombinerad med en ökad utbildning är att föredra framför den föreslagna LMH-märkningen. — — —

• Sida 142
•  Original

Prop. 1984/85: 166 52

LMK föreslår också att livsmedelslagstiftningen bör ändras så att mini- mihalten fett i smör och margarin sänks från nuvarande 80% till 75%. Förändringen — — — innebär en höjning av vattenhalten med 30%. Denna höjning försämrar de användningstekniska egenskaperna både vid matlag- ning och vid bakning. Man bör komma ihåg att vid matlagning används ca 40 % av matfettet och att det då inte är mängden matfett utan mängden fett som är avgörande. Vidare skulle Sverige avvika från den norm som Codex Alimentarius fastlagt och som hittills följts. SLIM vill erinra om att konsu- menterna redan i dag kan välja mellan olika matfettalternativ med lägre fetthalter — både 60 % och 40 91 —. vilka är resultat av företagens produkt- utveckling.

5.3.79 Tjänstemännens eentralorganisation: Ett väl genomtänkt och enkelt utformat system för obligatorisk produktinformation är angeläget för att upprätthålla en god kvalitetsnivå på produkterna. TCO tillstyrker därför förslaget att livsmedelsverket ges i uppdrag att undersöka möjligheterna att pröva ett nytt märkningssystem som visar till exempel fett- och socker- halten i produkterna.

5.4 Prispolitiska åtgärder

5.4.5 Socialstyrelsen: — — — instämmer i kommitténs uppfattning att pris- politiken är ett trubbigt vapen för att genomföra kostförändringar. — — — hushållen är olika känsliga för prisförändringar. Man vet dock inte hur inköpsvanorna och kostkvalitetcn i enskilda hushäll påverkas av generella prisförändringar. Dessa förhållanden bör utredas närmare. Socialstyrelsen delar dock kommitténs uppfattning att man inte bör använda prispolitiska åtgärder som motverkar kostförändringar i gynnsam riktning.

5.4.14 Statens livsmedelsverk: Enligt livsmedelsverkets mening torde pris- sättningen vara ett av de mest effektiva medlen att ändra kostvanorna och bör -— som en följd av de nya livsmedelspolitiska signalerna — kunna användas i betydligt ökad utsträckning.

5.4.17 Statens _iordhruksnämnds konsumentdelegation: Även om jord- bruksprisrcgleringen inte kan få stor betydelse i dessa sammanhang är det dock givet att näringsfysiologiska aspekter i görligaste mån bör beaktas vid prissättningen. — — —- Av [omtanke om barnfamiljernas ekonomi] kan KD inte tillstyrka LM lxs förslag att den 34:76-iga mjölken skulle fördyras på näringsfysiologiska grunder. En i sig önskvärd reducering av fettintaget kan bättre åvägabring- as genom minskad förbrukning av i andra avseenden mindre nyttiga pro- dukter.

• Sida 143
•  Original

Prop. 1984/85: 166 53

5.456 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi har en generellt tveksam inställning till att använda livsmedelspriserna som styrmedel för konsumtionen. — — — Konsumenterna måste —— — ha rätt att välja i utbudet. utan att behöva drabbas av prismässiga pekpinnar från samhället.

5.4.6] Kooperativa förbundet: KF har ofta konstaterat att prispolitiken är ett mycket ofullständigt instrument för att styra människors matvanor över till en mera näringsriktig sammansättning. — — — KF anser dock att där det är möjligt och till nytta för konsumenten bör man främja kostföränd- ringar i gynnsam riktning genom prissättningen.

Däremot anser KF det olämpligt att följa LMKs rekommendation att man vid jordbruksprisöverläggningarna skulle göra den 3-procentiga mjöl- ken avsevärt dyrare än den 0.5-procentiga lättmjölken enbart i syfte att minska den totala fettkonsumtionen. En sådan politik blir diskriminerande för barnfamiljer —— — —.

5.4.62 Landsorganisationen i Sverige: I betänkandet förs också en diskus- sion huruvida man med hjälp av prissättningar och prispolitiken kan ge- nomföra kostförändringar. — — —

LO vill — -— — varna för att använda jordbruksprisregleringen i dessa sammanhang.

Dänill anser LO det helt fel att följa LMKs rekommendation att man vid jordbruksprisöverläggningarna skulle påverka prisrelationerna mellan mjölk av olika fetthalt.

5.4.64 Lantbrukarnas riksförbund: Förbundet vänder sig — — — mot tan- ken att använda priset som styrinstrument. Detta gäller i särskilt hög grad om man som LMK väljer ut en enda produktgrupp — mjölk — och i denna en egenskap — mjölkens fetthalt — till en s.k. näringsfysiologisk prissätt- ning. — — —

Enligt LRFs bedömning måste prisskillnaderna mellan varianterna vara mycket stora för att man skulle kunna uppnå dc konsumtionsändringar som eftersträvas. De prishöjningar som därvid kommer på standardmjölk kan uppfattas som orättvisa mot vissa konsumentgrupper. Pn'shöjningarna kan också få till följd att konsumtionen av standardmjölk hos skolbarn och kroppsarbetande blir lägre än vad som ur kost- och näringssynpunkt rc- kommenderas.

5.4.66 Svenska fabriksarbetareförbundet: Den föreslagna särskilda pris- höjningen på 3-procentig mjölk i förhållande till 0.5-proccntig mjölk skulle ytterligare öka överproduktionen av smör. En ur hälsosynpunkt önskvärd minskad fettkonsumtion bör i stället uppnås genom ett totalt minskat fettintag.

• Sida 144
•  Original

Prop. 1984/85: 166 54

5.4.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: — — —- ställer sig tveksamt till om prisdifferentiering på mjölk efter fetthalt är ett effektivt medel för att sänka fettkonsumtionen.

5.4.72 Svenska sockerfabriks AB: Det kan inte anses belagt att åtgärder som påverkar konsumentpriset på socker och sockerrika produkter har någon effekt på längre sikt på konsumtionen.

5.4.77 Sveriges liVsmedelsindustriförbund: — — — delar kommitténs upp- fattning att priset är ett trubbigt vapen för att genomföra kostförändringar. — — — Ett område där aktiva prispolitiska åtgärder. enligt kommittén, bör användas är att få till stånd vissa prisrelationer mellan mjölk och olika fetthalt — — —. SLIM vill ifrågasätta om detta resonemang från — — — kommitténs sida är tillämpligt för att styra fettkonsumtionen via mjölken. Den feta standardmjölken bör i första hand konsumeras av barn, som på grund av sin aktivitet, gör av med fettet. Lättmjölken bör konsumeras av vuxna om de över huvud taget skall konsumera mjölk. Genom att stan- dardmjölken skulle vara dyrare enligt kommitténs förslag blir barnfamil- jerna ekonomiskt lidande, medan hushåll bestående av vuxna som dricker lättmjölk skall premieras.

5.4.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Under alla förhållanden bör det inte ske en prismässig favorisering av andra produkter än de som man ur folkhälsosynpunkt anser skall ha en ökad konsumtion. Grönsaker, frukt och bär är därvidlag i lika stor utsträckning baslivsmedel som de jord- bruksreglerade livsmedlen.

5.5 Samordnad information och fortsatt utveckling

5.5.5 Socialstyrelsen: En förändring av opinioner och normer är — — — nödvändig om bra kostvanor skall kunna grundläggas i större delar av befolkningen. Detta är ett arbete på lång sikt som kräver medverkan av många intressenter. Det är också ett område för tvärvetenskaplig forskning och utveckling för vilket det enligt socialstyrelsens uppfattning krävs öka- de insatser.

Socialstyrelsen instämmer med kommittén att det är angeläget med samordning av berörda myndigheters informationsverksamhet i kost- frågor. Viss samordning men i synnerhet samverkan förekommer redan — — —. Samordningen och samarbetet kan naturligtvis bli effektivare. Det kan också finnas skäl att utöka samarbetet — — —.

Socialstyrelsen och livsmedelsverket har sedan en tid diskuterat möjlig- heten att gemensamt tillsätta en medicinsk expertgrupp för kost och hälso- frågor. Gruppen skulle förslagsvis följa kunskapsutvecklingen på områden

• Sida 145
•  Original

'Jl

Prop. 1984/85: 166 5

som har samband med kost-hälsa; utarbeta och vid behov revidera kost- och näringsrekommendationer: påtala eventuella behov av åtgärder. Ge- nom en sådan grupp skulle kontakter med universitet och forskningsinsti- tutioner. vetenskapsakademi etc. kunna kanaliseras. Ledamöterna skulle också kunna svara för viss bevakning av den internationella utvecklingen.

] fråga om det samlade ansvaret för åtgärder för att förändra kost- vanorna vill socialstyrelsen påminna om att hälso- och sjukvården ge- nom hälso- och sjukvårdslagen har fått ett delvis nytt ansvar för folkhäl- san. — — —

Med tanke på att det skett ett långvarigt och omfattande uppbyggnadsar- bete. att verksamheter på olika nivåer har förankrats och syns expandera. samt att socialstyrelsen under alla förhållanden kommer att bedriva kost- upplysning som ett huvudområde inom hälsotipplysningen. anser styrelsen att den som hittills bör ha det samordnande ansvaret för upplysnings- och informationsarbetet.

Socialstyrelsen vill också erinra om förslaget från HS 90 om att hälso- och sjukvårdsberedningen får funktionen av nationellt hälsopolitiskt råd. Rådet skulle följa utvecklingen av sektorövergripande hälsopolitiska frä- gor, i enlighet med rekommendationer av WHO. Detta arbete skulle givet- vis i tillämpliga delar samordnas med liVsmedelsberedningen. — — —

Socialstyrelsen vill understryka vad kommittén anför om behovet av ytterligare forskning inom kost och hälsoområdet och särskilt behovet av kontinuerliga kostvaneundersökningar.

5.5.10 Konsumentverket: — — — delar kommitténs uppfattning att det be- hövs en samordning av de åtgärder som vidtas i syfte att förbättra kost- vanor. Samordningsansvaret bör kunna ges till Livsmedelsverket eller Socialstyrelsen. Dessutom behövs ett statligt vetenskapligt organ för att ta fram sakunderlag för samhällets kostupplysning. Dess uppgift skulle vara att sammanställa forskningsresultat på området samt att initiera forskning.

5.5.13 Lantbruksstyrelsen: — — — delar kommitténs uppfattning att det är mycket angeläget att en samordning sker av berörda myndigheters infor- mationsverksamhet inom livsmedelsområdct. Lantbruksstyrelsen vill sär- skilt framhålla behovet av relevant och välgrundad information till allmän- heten om bl.a. olika kvalitetsfrågor inom livsmedelsomrädet och samban- det mellan kvalitet och produktionsmetoder inom jordbruket och träd- gårdsnäringen.

5514 Statens livsmedelsverk: Genom det initiativ som regeringen tagit — — — och som innebär att livsmedelsfrågorna ses i ett samlat perspektiv har ett centralt ansvar lagts inom regeringskansliet på jordbruksdepartc- mentet. En följd härav blir att detta departements myndigheter får motsva- rande ansvar på vcrksnivå — — —. Livsmedelsverket blir därigenom det

• Sida 146
•  Original

Prop. 1984/85: 166 56

sammanhållande organ på [kost— och näringsområdetl som LMK efterly- ser. — — —

Att livsmedelsverket får dessa uppgifter ter sig naturligt. Verket spelar redan nu en central roll i dessa frågor. Verket ger ut kostrekommenda- tioner och det har en vid erfarenhet av kostundersökningar. Verket har skaffat sig ett särskilt datasystem på området med en omfattande data- bank. Verkct deltar också i det nordiska och det övriga internationella samarbetet. På verket finns också ett kvalificerat livsmedelslaboratorium samt basresurser inom information och administration. — — —

Till livsmedelsverket tillsammans med socialstyrelsen bör knytas ett råd för kost- och hälsofrågor med uppdrag att initiera. stimulera och följa de många slag av åtgärder som behövs på det nutritionspolitiska området.

Som tidigare nämnts har livsmedelsverket en basorganisation lämplig för att ta emot uppgifter inom kost— och näringspolitiken. Omfattningen av de åligganden som läggs på verket får avgöra de förstärkningar och omfördel- ningar av statliga och andra resurser som kan bli nödvändiga.

5.5.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD vill här begag- na tillfället att upprepa sitt i andra sammanhang ofta framförda önskemål om mer frekventa men enklare hushållsbudgetundersökningar. Härigenom skulle man bl. a. erhålla värdefull information om konsumtionsutveck- lingen för olika kategorier av konsumenter. LMK har lagt fram en plan för utökad information om kost och hälsa. I detta sammanhang vill KD gärna framhålla det intressanta initiativ som tagits av ALA-gruppen vid Sveriges lantbruksuniversitet. Representanter för olika konsumentgrupper och skribenter på livsmedelsområdet har sam- lats till seminarier för information och diskussion kring konsumenternas synpunkter och önskemål beträffande forskningen om livsmedel. Fortsatt verksamhet på detta område bör stödjas — — —.

5.5.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen instämmer i betän- kandets synpunkter när det gäller vikten av att i ökad utsträckning avdela resurser för information till konsumenterna i kost- och hälsofrågor.

5.5.52 Centralorganisationen SACO/SR: — — —— den offentliga verksamhe- tens och livsmedelskedjans informationsresurser borde samordnas för rikstäckande upplysning om att svensk mat, inte minst internationellt sett, är av god kvalitet och har en god hygienisk standard. — — — LMK föreslår att ett nytt upplysningsorgan om kost inrättas och knyts till livsmedelsberedningen. Det måste vara mer ekonomiskt och rationellt att livsmedelsverkct får det statliga övergripande ansvaret för informatio- nen om mat. Denna bör ha en mera positiv inriktning än vad den nu har och handla om betydelsen av att äta mat som man mår bra av — livsmedel från

• Sida 147
•  Original

Prop. 1984/85: 166 57

kostcirkelns alla grupper — i stället för om vad man inte skall äta eller minska på. Åter man den "näringstäta" mat man behöver orkar man inte den "cnergitäta". näringsfattiga.

5.5.56 Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor: Vi delar helt LMK"s uppfattning. att en samordning av myndigheternas informationsinsatser är nödvändig. Enligt vår uppfattning bör det främst ankomma på Statens livsmedelsverk att svara för dessa.

5.5.6] Kooperativa förbundet: KF tillstyrker — — — utredningens förslag att en samordning om möjligt bör ske av berörda myndigheters informa- tionsverksamhet om livsmedel. deras egenskaper. näringsriktighct osv. KF anser att Jordbruksdepartementets livsmedelsberedning bör ges detta samordningsansvar. — — —

KF tillstyrker LMKs rekommendation att man satsar på mera forskning och utvecklingsarbete inom kost- och hälsoområdet. KF får härvid särskilt peka på angelägenheten av att det görs kontinuerliga kostundersökningar där det klarare än hittills framgår hur konsumtionsvanorna inom olika befolkningsgruppcr utvecklas. — — — KF får dock här framhålla att forsk- ning inom hälsoområdet till stor del är ett statligt ansvar — inte minst med hänsyn till matvanornas betydelse för hälsa resp. sjukdom och med hänsyn till att ökade hälsoinsatser genom en näringsriktig kostordning minskar sjukt-'ärdskostnaderna.

5.5.62 Landsorganisationen i Sverige: LO tillstyrker — —— —- utredningens förslag att en samordning bör ske av berörda myndigheters informations- verksamhet om livsmedel. deras egenskaper. näringsriktighct osv. LO anser att Livsmedelsberedningen bör ges detta samordningsansvar. Vi tillstyrker givetvis också LM Ks rekommendation att man satsar på mera forskning och utvecklingsarbete inom kost- och hälsoområdet.

5.5.63 Landstingsförbundet: — — — kan notera att eaneerkommitte'n före- slagit att en rådgivande hälsodelegation knyts till rcgeringskansliet. Beho- vet av en sektorövergripande samordning har också identifierats av HS 90. För att åstadkomma en samlad lösning bör det förslag som nu lämnas av livsmedelskommittén beredas tillsammans med de förslag som HS 90 och cancerkommitte'n presenterat.

5577 Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM anser det vara utomor- dentligt angeläget att få klarhet i vad vi egentligen komsumerar och vill föreslå att Livsmedelsverket åläggs ansvaret för kontinuerliga kostunder- sökningar. — — — SLIM delar uppfattningen att en samordning [av information! är nödvän- dig och anser. att en enda myndighet — Statens livsmedelsverk — bör ha

• Sida 148
•  Original

Prop. 1984/85: 166 58

det övergripande informationsansvaret i kost- och näringsfrz'igor. Livsme- delsverket blir därigenom den sammanhållande länk i dessa frågor som den enskilda livsmedelsindustrin länge önskat. Den medicinska expertgrupp i kost- och näringsfrågor som håller på att bildas bör enligt vår bestämda åsikt knytas till Livsmedelsverket.

5.5.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Kommittén har i allmänna orda- lag framhållit behovet av information i kostfrägor. Man förutsätter att detta skall lösas genom handelns och livsmedelsindustrins åtgärder. Vissa insat- ser från statens sida förutsätts och att dessa samordnas. — — — [Det] borde övervägas om man kan få till stånd ett informationsrådgivningsorgan för hela livsmedelssektorn i den form som främjandena inom trädgårdssektorn i dag har.

6 Livsmedelsberedskapen — sårbarhets- och omställningsfrågor

6.3 Överbefälhavaren: Från försvarsmaktens utgångspunkter är det viktigt att landet har en för beredskapssituationer och krig erforderlig självförsörj- ningsförmåga och uthållighet vad avser livsmedel. Utöver ovanstående övergripande krav är det av största betydelse att även landets olika regioner har en tillfredsställande självförsörjningsför- måga. Det är också synnerligen angeläget att produktions- och distribu- tionsresurserna har en låg sårbarhet och känslighet för störningar. Landet i sin helhet bedöms för närvarande ha en tillfredsställande själv- försörjningsförmäga och uthållighet jämfört med det totala behov som föreligger vid beredskap och krig. Regionalt föreligger det dock en påtaglig obalans såväl vad avser jord- bruksproduktionen som förädlingsindustrin. Detta har bl.a. lett till att Norrland i flera avseenden måste bedömas vara ett underskottsområde. Förädlingsindustrin har koncentrerats till ett fåtal anläggningar främst placerade inom södra delarna av Sverige. Flera viktiga industrier är dess- utom förlagda till områden som måste bedömas som sannolika operations- områden i händelse av krig. Försörjningen av livsmedel bygger på och förutsätter ett väl utvecklat och väl fungerande distributionssystem. Med ovanstående som grund bedömer Överbefälhavaren att landets livsmedelsförsörjning i vidaste bemärkelse är sårbar och känslig för de störningar som kan komma att inträffa vid krig. Dessutom har Norrland begränsad självförsörjningsförmåga vilket kan allvarligt reducera försvars- förmägan inom denna region. — — — Det är mot denna bakgrund viktigt att åtgärder vidtas för att nuvarande obalans i den regionala basproduktionen inte förstärks ytterligare. Så långt det är möjligt bör obalansen elimineras.

• Sida 149
•  Original

Prop. 1984/85: 166

'Jt C-

Utveeklingen inom livsmedels- och förädlingsindustrin mot ökande kon- centration och förläggning till Syd— och Mellansverige måste hejdas. Det är angeläget att åtgärder i detta syfte vidtas. Om möjligt bör trenden brytas för att tillgodose regionala beredskapsbehov.

6.4 Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: Livsmedelsprogrammet är ett av de prioriterade programmen inom det ekonomiska försvaret. — — — Från strikt beredskapssynpunkt har de av LMK redovisade variationer- na i åkerareal (2.9 milj. ha. 2.6 milj. ha resp. 2.4 milj. ha) inte någon avgörande betydelse. Detta förutsätter dock tillgång till nödvändiga insats- varor. ÖEF anser det nödvändigt attjordbruket i Norrland kan upprätthållas på minst nuvarande nivå.

Med hänsyn till mjölkens stora betydelse i den s. k. kriskosten bör ett större. fredstida koantal än 550000 behållas. — — —

Behovet av kvävegödselmedcl i kris bör främst tillgodoses genom freds- tida inhemsk produktionskapacitet. krisimport och ev. beredskapslagring.

ÖEF framhåller att den starka centralisering som kännetecknat utveck- lingen inom livsmedelsindustrin under senare är har medfört en sårbarhet som inte är acceptabel från beredskapssynpunkt. ÖEF pekar också på det problem som betingas av industrins växande beroende av elektronik. För att en större tålighet ska uppnås måste större hänsyn tas till beredskapen i den fredstida samhällsplaneringen och industriutvecklingcn. - — —

Pluncringsfc'irursättningar. — — — Livsmedelsprogrammet skiljer sig från huvuddelen av övriga program genom att arbeta med en treårig om- ställningsperiod utan någon import av insatsvaror efter det första krisåret. Övriga program arbetar med kortare krisperspektiv och räknar med viss import — 20 % om inte särskilda skäl föreligger för något annat antagande.

Självfallet kan det vara motiverat med en särskilt hög säkerhet när det gäller livsmedelsberedskapen. Enligt ÖEFs mening måste emellertid en treårig kris utan någon import alls anses vara ett mycket osannolikt fall.

Det är —— — — inte säkert att man i avvägningsprocessen inom hela det ekonomiska försvaret kan avdela medel så att nivån 90% [säkerhet] kan nås eftersom det, som nämnts tidigare, handlar om en politisk bedömning av vilka risker man är beredd att ta och vilken balans man vill ha inom det ekonomiska försvaret.

1982 års försvarsbeslut innebar att ökad hänsyn ska tas till riskerna för ett angrepp med mycket kort förvarning — s.k. överraskande angrepp. Detta krav har enligt ÖEFs mening inte beaktats nöjaktigt av LMK. Det aeeentuerar behovet av regional balans i produktion och konsumtion lik- som behovet av lagring av livsmedel i Norrland. — — —

• Sida 150
•  Original

Prop. 1984/ 85: 166 60

Sårbar/teten inom jordbruket. — —— — En fortsatt minskning av antalet sysselsatta inomjordbruket på sikt kan få allvarliga beredskapskonsekven- ser.

Eftersom behovet av specialkunskaper är stort blir tillgången på reserv- arbetskraft liten. Detta kan få allvarliga konsekvenser för produktionen i kris och krig. Från försörjningssynpunkt är det en fördel om värnpliktiga och eivilförsvarspliktiga sysselsatta i jordbruket som hittills kan få upp- skov med sin tjänstgöring vid försvarsmakten och civilförsvaret. En hittills förjordbruket outnyttjad resurs utgör vapenfria tjänstepliktiga. Hur dessa ska kunna användas bör övervägas. — —- —

Vad avser växtskyddsmedel och växtnäringsämnen vill ÖEF understry- ka att med något ändrade beräkningsgrunder. bl.a. avseende krisimport. som bättre ansluter till dem som används för det ekonomiska försvaret i övrigt. minskar lagringsbehoven i betydande grad. — — —

ÖEF anser att förslaget att basera beredskapsplaneringen på byggandet av en elektrolysbaserad ammoniakfabrik i kristid inte är realistiskt. l stället bör eftersträvas en fredstida inhemsk produktion. De förslag härvidlag som presenterats om ammoniaktillverkning i Nynäshamn är synnerligen intressanta ur beredskapssynpunkt. — — —

Möjligheterna att framställa pekiloprotein i kris och eventuellt även i fred bör analyseras närmare. — — —

!nhemxk eranolpmduktion. — — — Etanolens beredskapsbetydelse är — — — störst som basråvara för den kemiska industrin.

Om en eventuell etanolproduktion skulle baseras påjordbruksprodukter får detta dock inte inkräkta på erforderlig livsmedelsproduktion i en kris. Från den synpunkten är en etanolproduktion baserad på skogsråvara för- delaktigare.

6.13 Lantbruksstyrelsen: Vid en bedömning av livsmedelsberedskapen vill lantbruksstyrelsen framhålla skillnaden i planeringsförutsättningar mellan en situation med avspärrning och en akut krigssituation. De beredskapsåt— gärder som kan vidtagas är främst ägnade att klara livsmedelsförsörjning vid längre avspärrning. Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning är nuvarande och av kommittén föreslagna beredskapsåtgärder otillräckliga. Utvecklingen inomjordbruket och trädgårdsnäringen har under senare år kännetecknats av en ökad specialisering samtidigt som produktionen blivit tekniskt sett alltmer kom- plicerad. Detta förhållande har inte uppmärksammats i tillräcklig utsträck- ning vid beredskapsplanläggningen. Lantbruksstyrelsen vill peka på att tillgången på i första hand handelsgödsel. bekämpningsmedel. protein- foder. reservdelar. tttsäden och drivmedel har en helt avgörande betydelse för möjligheterna att klara livsmedelsförsörjningen vid en avspärrning. En avgörande förutsättning för att försörjningen skall kunna upprätthål- las i ett läge med partiell eller total mobilisering är att arbetskraft och

• Sida 151
•  Original

Prop. 1984/85:166 61

traktorer i största möjliga utsträckning stannar ijordbrtrket. Livsmedels- försörjningens behov beaktas enligt styrelsens erfarenheter f. n. inte på ett tillfredsställande sätt vid planläggningen av försvarsmaktens uttagning av traktorer. Lantbruksstyrelsen vill i sammanhanget föreslå att jordbruket och trädgårdsnäringen fortsättningsvis blir föremål för generella uppskov och undantag vad gäller arbetskraft och traktorer.

Lantbruksstyrelsen vill — — -— kraftigt understryka betydelsen av att en ökad inhemsk tillverkning av ammoniak kommer till stånd. Vidare krävs ökade insatser för att trygga försörjningen med bekämpningsmedel och proteinfoder. Åtgärder bör även vidtagas för att trygga elförsörjningen.

6.17 Statens jordhruksnämnds konsumentdelegation: LMK har i sina be-

räkningar — — — utgått från ett s. k. grundalternativ. — —— — Antagandena speglar -— — — en mycket extrem situation och avviker från dem. som tillämpas vid övrig totalförsvarsplanering. —— —— — KD anser att det hade

varit till fördel om dessa redan från början utformats i enlighet med försvarsdepartementets anvisningar. — — —

— — — KD är tveksam till att planeringen — — — binds till en kost som det av naturliga skäl kan bli många variationer kring i praktiken. KD menar att en större öppenhet inför möjliga alternativa kriskoster bör prägla det fortsatta arbetet.

_ — — Vid en fullständig avspärrning är tillgången på kvävegödselme- dcl eller råvaran ammoniak — otillräcklig även vid nuvarande åkerareal och kan inte åberopas som skäl emot en minskning av åkerarealen. Om en kristillverkning skall igångsättas kan den lika gärna dimensioneras för en åkerareal av 2.4 eller 2,6 milj. ha som 2.9 milj. ha.

LMK framhåller att den bästa lösningen av problemen med kvävetillför- seln i kris är en redan i fredstid utökad ammoniakproduktion. KD vill mycket starkt understryka angelägenheten av att frågan får en snar och ändamålsenlig lösning. — - —

KD vill här framhäva vad LMK anfört om osäkerheten i beräkningarna som avser behovet av animalieprodukter. Vidare redovisas alternativa beräkningar med mindre mjölk i kriskosten och antagande om viss krisim- port. vilka leder till ett mindre behov av resurser i mjölkproduktionen.

6.26 Sveriges lantbruksuniversitel: Trots den mycket omfattande genom- gången av särbarhetsfrägorna som utredningen har gjort, präglas behand- lingen ändä av brist på studier av alternativa handlingsmöjlighcter. Här behövs en mera genomgripande analys av livsmedelssektorns möjligheter att tillgodose de krav som ställs på den vid olika slag av yttre hot. Det- samma gäller frågan om fredstida anpassning av produktionen som alterna- tiv till traditionella lagrings- och beredskapsätgärder. Sårbarheten i insats- vartrledet behöver ytterligare studeras. — — —

• Sida 152
•  Original

Prop. 1984/85: 166 62

SLU anser — — — att frågan om kvävcförsörjning fått en alltför sum- marisk behandling av utredningen. Det är ännu oklart htrr det så kallade Nynäshamnskombinatet kan utvecklas. En närmare analys av kostnaderna för en utbyggd kväveproduktion inom landet jämfört med beredskapslag— ring hade varit av stort värde. Detta gäller även andra delar av insatsvaru- ledet. inte minst andra gödselmedel.

Det räder en betydande osäkerhet om vad som händer på nationell nivå med avkastningen vid begränsad kvävetillgång. De anpassningar som kan tänkas Ske. bl.a. på grund av att tillgängliga kväveresurser, inklusive stallgödsel och biologiskt fixerat kväve, får ett ökat värde, har inte stude- rats i någon större omfattning. Klart är att resultaten från enskilda kväve- gödslingsförsök ger en alltför pessimistisk bild av försörjningssituationen. om de extrapoleras till riksnivå. De försök som har gjorts att analysera de totala effekterna av en begränsad kvävetillgång tyder på detta. SLU vill i detta sammanhang peka på behovet av fördjupade studier kring anpass- ningsmekanismer på detta område. Innan detta har gjorts, är det svårt att på ett adekvat sätt utforma ett politiskt ställningstagande till beredskaps- frågorna.

6.30 Länsstyrelsen i Södermanlands län: F. n. är vi helt importberoende av kväve. Vid landets enda kvarvarande ammoniakfabrik i Köping produ- ceras som kommittén påpekar mindre än hälften av krisbchovet eller ca 15 % av normala åtgången. Länsstyrelsen anser det därför nödvändigt att snara åtgärder vidtages för att utöka den fredstida inhemska ammoniak— produktioncn åtminstone till de 40% som anses vara ett minimibehov i ett krisläge. — — — Kommittén anser det möjligt med en viss krisimport av bl.a. protein- foder. Länsstyrelsen ställer sig tveksam till att räkna med detta i krispla- neringen. Målet bör i stället vara att i den fredstida produktionen planera för en inhemsk försörjning av proteinfoder. som täcker behovet i krisläget.

Länsstyrelsen vill — — -— starkt understryka vad kommittén antyder att bcredskapsaspekterna ges större betydelse i det regionala utvecklingsarbe- te som länsstyrelserna bedriver, men också att näringslivet självt inkl. jordbrukets egna organisationer ålägger sig ett hänsynstagande till bered— skapsaspekterna i sin planering.

6.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen tillstyrker LMK:s för- slag att den fredstida ammoniakproduktionen inom landet byggs ut exem— pelvis genom att Nynäshamnskombinatet och andra liknande projekt reali- seras. Även när det gäller växtskyddsmedel och proteinfodermedel är det en fördel för vår beredskap med en fredstida produktion inom landet. Länsstyrelsen föreslår därför att ansvariga myndigheter får i uppdrag att

• Sida 153
•  Original

Prop. 1984/85:166 63

studera möjligheten av att få till stånd sådan produktion i större omfattning än vad som nu är fallet inom landet.

6.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Det är viktigt att arbetet fortsätter med att ftnna inhemska substitut och produktionsmöjligheter för viktiga importerade insatsvaror — t. ex. ammoniak. proteinfoder. etanol. En ökad forskning för att utveckla odlingsformer som kräver en mindre insats av handelsgödsel och växtskyddsmedel bör stimuleras. Därtill kommer vita- minpreparat. mineralfoderrävaror och foder-urea. Bristen på inhemsk pro- duktion av handelsgödsel framstår i sammanhanget som det största proble- met.

[ betänkandet redovisas att utvecklingen inom livsmedelsproduktionen bl.a. inneburit allt större produktionsenheter. Detta konstaterande borde kompletteras med synpunkten att omlokaliseringar eller nedläggningar av sådana enheter i fredstid bör prövas även ur bcredskapssynpunkt. På samma sätt är det viktigt att mjölkproduktionens geografiska spridning. inte minst inom rena glesbygdsområden, även bedöms ur beredskapssyn- punkt.

6.47 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Ett längre avbrott i transponverksam- heten kommer att drastiskt försämra försörjningssituationen i de avskurna delarna av landet. Åtgärder för att öka transportförmägan i krigstid skulle väsentligt förbättra beredskapen på livsmedelsomrädet. Av särskild bety- delse är därvid att öka uthälligheten i transportsystemen till Norrland. Mycket skulle vara vunnet i bcredskapshänseende om lagerhållningen på livsmedelsomrädct spreds bättre över landet. — — —

Länsstyrelsen anser att det är av stor betydelse att man slår vakt om den jordbruksproduktion. livsmedelsindustri och de lagercentraler. som i dag finns i länet och i övriga delar av norra Sverige. .

Länsstyrelsen vill också understryka betydelsen av att självförsörjning- en med handelsgödselkväve förbättras och vill i detta sammanhang peka på riskerna att en eventuell kväveindustri i ett krigstillstånd lätt slås ut. Då kväve kan kompenseras med åkerareal är det angeläget att detta beaktas när det gäller bedömning av det framtida behovet av åkermark. — — ——

Dä proteintillgångcn spelar en avgörande roll för att i ett krisläge uppnå . en tillräcklig mjölkproduktion vill länsstyrelsen peka på riskerna om koan- talet sjunker för kraftigt. Ett större koantal kan kompensera en viss brist på proteinfoder. Dä länet och övriga delar av norra Sverige i dag inte är helt självförsörjande med mjölkprodukter anser länsstyrelsen att det är viktigt ur beredskapssynpunkt att slå vakt om och verka för en viss ökning av mjölkproduktionen i denna landsända.

• Sida 154
•  Original

Prop. 1984/85: 166 64

6.49 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Från beredskapssynpunkt är det — — — angeläget att ytterligare utgiesning och nedläggning av enheter ej tenderar att öka. Det innebär inte bara försämringar vad avser livsmedelsproduk- tionen titan även att befolkningsunderlaget för närrekrvterade militära förband försämras. — — -—

Ur allmän beredskapssynpunkt är det — — — viktigt att den fredstida produktionen och förädlingcn kan ske så nära konsumtionen som möjligt och då lägst till de kvantiteter som ingår i en kriskonsumtion. Det är därför bl.a. angeläget att bibehålla förädlingsindustrier i t.ex. Norrlands inland.

Nuvarande förhållanden med redan i fredstid kontinuerlig tillförsel av vissa livsmedel från andra delar av landet är inte tillfredsställande frän beredskapssynpunkt.

6.51 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Under tiden 1965—83 har folkmäng- den i glesbygdskommuncrna i östra Norrbotten minskat med över 30%. samtidigt som ålderssammansättningen blivit allt ogynnsammare. — — — För bl.a. försvaret får de. allvarliga befolkningsförändringarna svära följder. Militärbefälhavaren har framhållit att befolkningen i östra Norrbot- ten och Malmfälten inte får uttunnas ytterligare. ] övre Tornedalen saknas för närvarande i stor utsträckning människor i värnpliktsåldern. Fortsätter utvecklingen hotas våra säkerhetspolitiska intressen och det blir en oba- lans på hela Nordkalotten.

6.52 Centralorganisationen SACO/SR: Vid kris förutsätts konsumtionen av mjölk öka med ca 25 % jämfört med fredstida konsumtion. Med denna förutsättning så kan den fredstida mjölkproduktionen inte sjunka särskilt mycket under nuvarande nivä. Samtidigt föreslär emellertid kommitténs majoritet att avvecklade mjölksubventioner skulle vara ett sätt för staten att finansiera spannmålsöverskotten. Enligt SACO/SR:s uppfattning ver- kar inte detta helt konsekvent. — -— —

6.53 Familjejordhrukarnas riksförbund: Livsmedelskommittens övervä- gande och förslag anser vi är för optimistiska och vilar inte på säker grund och baseras till stor del på prognoser och teoretiska beräkningar.

6.55 Glesbygdsdelegationen: — — - anser att kmnmittén inte dragit riktiga slutsatser av de studier som gjorts av jordbrukets sårbarhet. Detta gäller förmågan att producera vissa insatsvaror i kristid och särskilt möjligheter- na att hålla en god beredskap med den nuvarande centraliserade förädling- en av livsmedlen. Delegationen anser att en lokal vidareförädling är en förutsättning för en effektiv försörjning i kristid.

• Sida 155
•  Original

Prop. 1984/85: 166 65

6.56 Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor: Vi menar att det vore rimligt att man frän samhällets sida —— — tog ett samlat ekonomiskt ansvar för beredskaps- och särbarhetsaspekterna. vilka ytterst är en unge- lägenhet, som berör samhället totalt. Vi är medvetna om att finansieringen härav är ett i dagsläget besvärligt statsfinansiellt problem. — -— — Detta skulle kunna ske på så sätt, att vissa belopp av den nu inflytande mervärdeskatten fick utgöra samhällets sam- lade ekonomiska ansvar för beredskaps- och sårbarhetsaspekterna i vår livsmedelspolitik.

6.58 Hushållningssällskapens förbund: Mycket talar för att sårbarheten i vårt lands jordbruk och därmed försörjningsmöjligheterna vid en mer omfattande krisavspärrning underskattats av utredningen. Det ringa anta— let sysselsatta inom jordbruket, värt beroende av importerade produk- tionsmedel. koncentrationen till större enheter och specialisering är exem— pel pä faktorer som gjort vårtjordbruk mycket sårbart. Detta gäller inte minstjordbrukets försörjning med olika produktionsme- del. varav tillgången på handelsgödsclkväve spelar en väsentlig roll vid bedömning av arcalbehovet vid en mera långvarig krissituation. Den nuva- rande produktionskapacitetcn av handelsgödselkväve inom landet är inte tillräcklig vid en kris. Vid en mera långvarig sådan torde inte heller en ökad beredskapslagring vara tillräcklig. Förbundet vill därför tillstyrka kommit- téns förslag om en ökad fredstida ammoniakproduktion i landet. Det- samma bör för övrigt gälla produktionen av olika växtskyddsmedel. — -— — Potatisodling och sockerbetsodling är mycket angelägna ur beredskaps- synpunkt. Skall vi klara en övergång till kriskost. gäller det att slå vakt om nuvarande arealer av dessa grödor. Att exempelvis helt plötsligt trcdubbla potatisarealen måste vara i det närmaste omöjligt. om man inte i fredstid ser till att bibehålla nuvarande arealer av mat- och fabrikspotatis. — - — Det synes — — — angeläget att utvecklajordbrukets möjligheter till en ökad proteinproduktion. med t.ex. ärter och dubbellåga rapssorter samt som biprodukt vid etanolframställningen, än att förlita sig på det hittills helt oprövade pekiloproteinet. som enligt förbundet är att betrakta som en skrivbordsprodukt. Däremot skulle en satsning på etanolproduktion trygga en stor delav proteinförsörjningen. Samtidigt måste förbundet varna för en övertro på ärtodlingens möjligheter i en krissituation. Inga andra grödor är så känsliga för årsmånsvariationer som ärter. — — — Förbundet vill också betona vikten av att man inom landet stimulerar utvecklingen av foder- sädsorter med högre proteinhalt.

6.61 Kooperativa förbundet: [ grundaltcrnativet för kommitténs beräk- ningar förutsätts att ingen krisimport förekommer. KF anser detta vara en osannolik situatiOn under någon längre tid och anser att det kommer att kunna ske en viss om än oförutsebar import av flera olika varor — säväl 5 Riksdagen 1984/85. ! saml. Nr 166. Bilagedel

• Sida 156
•  Original

Prop. 1984/85: 166 66

jordbruksvaror och livsmedel som insatsvaror. Det är dock omöjligt att med någon säkerhet planera en sådan import. — — — KF anser det — — — mindre troligt att en kris blir så långvarig att man får 3 års avspärrning. Man bör därför med relativt hög säkerhet i planeringen kunna utgå från en något kortare varaktighet. — —— -—

KF vill i likhet med LMK förorda att man söker förverkliga planer på något projekt med ammoniakproduktion i kombination med en gasprodu- cerande industri. varigenom man skulle få en fredstida ammoniakproduk- tion i landet. KF föreslår därför att frågan ytterligare utreds och att man överväger en från sårbarhetssynpunkt lämplig lokalisering.

6.62 Landsorganisationen i Sverige: I grundalternativet för kommitténs beräkningar förutsätts att ingen krisimport förekommer. LO anser detta vara en osannolik situation under någon längre tid och anser att det kommer att kunna ske en viss om än oförutsebar import av flera olika varor — såväljordbruksvaror och livsmedel som insatsvaror m.m. men att det är omöjligt att med någon säkerhet planera en sådan import. — — — För tillverkning av kvävegödsel är ammoniak den mest betydelsefulla råvaran. LO anseri likhet med LMK att de planer som finns på att starta ytterligare ammoniakproduktion inom landet måste understödjas och upp- muntras.

6.64 Lantbrukarnas riksförbund: — — — konstaterar -— — — att Sverige f.n. inte har den försörjningsförmäga för livsmedel. som förutsätts i 1982 års försvarspolitiska beslut. — — —

De beräkningar och bedömningar av produktionen som görs i det s.k. grundalternativet kan —- — — inte anses sakligt underbyggda. De utgår visserligen från ungefär dagens åkerareal, men lägger därtill förutsättning- ar som f. n. inte föreligger eller måste anses som mindre sannolika. LRF anser att utgångspunkten borde varit de olika resurser som finns tillgäng- liga inom landet i det fredstida utgångsläget (resursalternativet). — — — Med utgångspunkt härifrån skulle egentligen behövas en åkerareal om 3.3—3.4 milj. ha för att producera kriskosten. Att utöka arealen till denna nivå är självfallet inte möjligt. men illustrerar sakläget vad gäller livsme- delsförsörjningen. — — —

Olika tilläggsberäkningar visar också att sårbarheten ökar vid mins- kande arcal. Det får bl. a. av detta skäl därför anses vara i hela nationens intresse att all brukningsvärd åker bevaras.

Statens jordbruksnämnd har tidigare slagit fast att det vid beräkning av behovet av beredskapslager inte kan förutsättas en krisimport av ammo- niak. Inte heller den försvarspolitiska utredningen införde sådana antagan- den. — — —

Även om viss import av varor kan förekomma i ett krisläge torde det vara mindre sannolikt att ammoniak kan importeras. Denna vara är nämli—

• Sida 157
•  Original

Prop. 1984/85: 166 67

gen strategisk och används vid tillverkning av sprängämnen och plaster. Det alternativ. där sådan import (It)???) förutsätts. får därför bedömas som mindre trovärdigt. Trots detta antagande är det inte möjligt att uppnå den miniminivå som kriskosten utgör. — — —

Jordbrtrksprodtrktioncn måste ställas om radikalt för att kriskosten skall uppnås. Någon analys av de redovisade styrmedlens effektivitet har inte gjorts. Erfarenheterna från andra världskriget visar att möjligheterna till en mer betydande omställning var ganska begränsad. Att idag göra en kraftig omställning skulle vara ännu svårare. - — —

LRF vill också peka på jordbrukskooperationens stora betydelse för omställningsprocessen ttnder andra världskriget - en resurs som kommit- ten synes ha förbisett.

Vid bedömningen av omställningen av produktionen och konsumtionen har de regionala förhållandena inte analyserats. Inte heller har följdverkan av att delar av landet utsätts för krig eller ockupation tagits med i bedöm- ningarna. Det torde stå helt klart att produktionsmedel och jordbrukspro- dukter inte kan utnyttjas på det optimala sätt som beräkningarna förutsät- ter. beroende pä den regionala obalans mellan produktion och befolkning som råder redan i dagsläget. Som en följd härav borde i beräkningarna produktionen ha dimensionerats för en större volym än den som kriskosten kräver. De regionala balansproblemen ökar samtidigt som åkerarealen minskar — ett förhållande som inte beaktats vid diskussionerna om möjlig- heterna att försörja befolkningen vid en åkerareal om exempelvis 2,4 eller 2.6 milj. ha. — — —

LRF anser av ovan redovisade skäl att kommittén inte gjort sådana analyser av sårbarhetsfrågorna att resultatet kan ligga till grund för beslut om ett produktionsmål. om detta skall ligga i linje med vad som krävs enligt 1982 års försvarsbeslut.

LRF vill särskilt understryka att kraven på tryggad livsmedelsförst'irj- ning i ofred och avspärrning starkt motiverar att ntrvarande åkerareal bibehålls. Dessutom bör koantalet under tiden fram till omkring l990 inte tillåtas att understiga 625000.

6.66 Svenska fabriksarbetareförbundet: Ett långvarigt krig med åtföljande avspärrning av den typ som vi upplevde under andra världskriget synes vara ett orealistiskt framtida antagande. Det gäller också andra typer av mångåriga totala avspärrningar. Ett politiskt spänningstillstånd med för- svårad importförsörjningssituation trnder en begränsad tid synes vara ett mer realistiskt krisalternativ. —— — —

I samband med förbundets agerande för att rädda ammoniakfabriken i Kvarntorp genom att göra denna till ett förgasningsforskningscentrum konstaterades att det vid Studsvik pågick en mycket lovande forskning på biomassaförgasning (det s.k. MlNO-projektct). Det kan finnas skäl att diskutera en samordning av MlNO-konceptet med ett fortsatt utvecklings-

• Sida 158
•  Original

Prop. 1984/85: l66 68

arbete av SKFs plasmaprocess för ammoniakproduktion baserad på torv- och biomassa.

Förbundet konstaterar också med förvåning att ett så totalt orealistiskt projekt som en elektrolysbaserad kristidsammoniakfabrik fortfarande över huvud taget diskuteras som ett alternativ. Enligt förbundets uppfattning bör detta "alternativ" snarast föras bort ur diskussionen.

Tre idéer till ammoniakproduktion i landet diskuteras för närvarande: Nynäshamns ammoniakcentrtrm. Malmö ammoniakproduktion och Malm— fältens ammoniakproduktion.

Nynäshamns ammoniakcentrum är det klart intressantaste projektet. Förbundet bedömer att dess etablering skulle stärka den långsiktiga över- levnaden av Supras gödselmedelsproduktion i Köping. Nynäsprojektet har möjlighet att etableras på kommersiell grund.

6.67 Svenska lantarbetareförbundet: Kommittén har diskuterat bered- skaps-. sårbarhets- och omställningsfrågor utifrån samma utgångspunkt som gällde för situationen under andra världskriget. Det måste betecknas som förvånande och verklighetsfrämmande. Det torde vara högst osanno- likt att en avspärrningssituation på tre år skall uppstå med den krigs- utrustning som supermakterna i dag besitter. — — —

Det är tillgången på handelsgödsel. bekämpningsmedel. drivmedel och reservdelar som har en avgörande betydelse för våra försörjningsmöjlig- heter. Förbundet vill bedöma tillgången till dessa förnödenheter som mer betydelsefulla för livsmedelsförsörjningen vid avspärrning än åkerarealens omfattning i fredstid.

6.74 Sveriges fiskares riksförbund: Utredningens tro på det kustnära fisket är — — — betydligt överdriven. Det är trålfisket. som svarar för de stora fångsterna och det är därför av största vikt att detta fiske kan upprätthål- las. Trålfiskarna som utgör ca 40 %- av kåren fångar fått—90% av den fisk som landas. Om fisket. genom att fanygen tas i anspråk av marinen, reduceras allt för kraftigt kommer detta att få återverkningar på folkförsörjningen. Ut- redningen säger — — — att ”En omställning av fisket vid kris blir lättare om det fredstida fisket sker med mindre båtar lämpade även för kustnära fiske". Att dra en sådan slutsats blottar den stora okunnighet som utred- ningen äger. Det är inte möjligt att nämnvärt öka denna flottas infiskning, då det på många områden är allt för trångt om utrymmet — — —.

6.76 Sveriges industriförbund: [Kommittén har] som s. k. grundalternativ valt ett scenario. vars realism starkt kan ifrågasättas och som dessutom inte är konsistent med planeringen i andra delar av totalförsvaret. — — — Ett sådant krisscenario — med praktiskt taget total avspärrning under tre

• Sida 159
•  Original

Prop. 1984/85:166 69

år —- är säkerligen ett av de mest osannolika i dagens och framtidens situation och tillämpas inte heller för andra sektorer av näringslivet. — — —

Förbundet anser att beredskapspolitiken pa livsmedelsområdet bör ut- formas efter samma grunder och krisscenarier som gäller för andra delar av totalförsvaret. — — —

Såväl åkerarealen som antalet mjölkkor är mer än tillräckligt för att klara försörjningen även vid en lång avspärrning. Vad gäller produktionsmedlen — främst kvävegödsel. växtskyddsmedel och proteinfoder — måste till- gången tryggas genom beredskapslagring och ökad fredstida produktion inom landet. — — —

Vi vill — — — starkt understryka vikten av att redan i fredstid säkra en inhemsk ammoniaktillverkning. Detta kan ske genom att det s. k. Nynäs- kombinatet och/eller andra liknande projekt snarast realiseras.

6.77 Sveriges livsmedelsindusfriförbund: — — — finner det anmärknings- värt att LMK. när det gäller kriskostens sammansättning. endast arbetar med ett alternativ. nämligen en kriskost som främst är baserad på mjölk och vegetabilier. Utredningen borde ha utarbetat flera olika — näringsfy- siologiskt och kalorimässigt fullt acceptabla — alternativ för kriskostens sammansättning. Därefter borde kostnaderna för de olika alternativen ha jämförts både vad avser kostnaderna under normala tider och i ett avspärr- ningsläge.

7 Produktionsmål för jordbruket 7.1 Jordbruksproduktionens omfattning — animalier

7.1.13 Lantbruksstyrelsen: Investeringarna i [mjölkjproduktionen är — — - omfattande och av långsiktig karaktär. Därför är det motiverat att även i fortsättningen mera preciserat ange gränserna för produktionens omfatt- ning. Lantbruksstyrelsen finner att de senaste 5-10 årens konsumtion av mjölk och mejeriprodukter inom landet har motsvarat en mjölkproduktion som gott och väl tillgodoser de resursbehov som kommittén bedömt vara nödvändiga från beredskapssynpunkt. — — —

Lantbruksstyrelsen vill — — — understryka mjölkproduktionens betydel— se i norra Sverige samt i skogs- och mellanbygderna. I dessa områden finns knappast något alternativ till mjölk- och köttproduktion inom jordbruket. Sysselsättningsalternativen utanför jordbruket är dessutom färre än i de bättre jordbruksbygderna. — — — En trolig utveckling är — — — att en anpassning av denna produktion leder till en viss fortsatt minskning av den sämre jordbruksmarken i skogs- och mellanbygderna. — — — Lantbruks- styrelsen anser — —— — att ytterligare åtgärder för att styra mjölkproduktion till skogs- och mellanbygder f.n. inte bör vidtas under förutsättning att prisrelationerna mellan mjölk- och vegetabilieprodukter hålls sådan att vegetabilieproduktion förblir konkurrenskraftig i slättbygderna.

• Sida 160
•  Original

Prop. 1984/85: l66 70

7.1.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD tillstyrker LMKs förslag att resurserna i mjölkproduktionen bör anpassas till den fredstida konsumtionen med beaktande av importutrymme för framför allt OSI. '— — _

Trots att LMK anger att dessa produktionsgrenar [kött. fläsk. broiler och ägg] ur planeringssynpunkt är av kortsiktig natur. antar man att pro- duktionsanpassningen kommer att ta en betydande tid. Det hade enligt KD varit önskvärt att ett mer preciserat program uppställts. i syfte framför allt att balans snabbare skulle kunna uppnås.

7.l.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen anser att mjölkpro- duktionen bör vara väl fördelad över landet. Länet har f.n. ett lågt antal kor per invånare och produktionen är i stor utsträckning förlagd till omrä- den som inte lämpar sig för ren vegetabilieproduktion. Av ovanstående skäl bör en produktionsminskning ske endast i mycket begränsad omfatt- ning i länet. — — —-

[ länet sker en betydande produktion [av övriga animalier] — — — men produktionen är inte överdimensionerad i förhållande till foderarealerna. Neddragningar inom dessa produktionsomräden bör enligt länsstyrelsens mening i första hand styras av produktionsenheternas konkurrensförmåga.

7.1.47 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länet är i dag nästan självförsör- jande på mjölkprodukter. Med hänsyn till sårbarhetsaspekten är dock en viss ökning av mjölkproduktionen önskvärd. —- — —-

Fläskproduktionen täcker endast ca 15 % av behovet i länet. Om fläsk- produktionen skall kunna fungera i framtiden är det nödvändigt med en viss ökning. Samtidigt har länet ett betydande överskott av foderspannmål som ur såväl sårbarhetssynpunkt som sysselsättningssynpunkt i större utsträckning borde förädlas inom länet. Därigenom skulle också större förutsättningar skapas för att behålla och förbättra den förädlingsindustri som finns bl. a. slakteriet i Bollnäs.

7.1.48 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Oroande tecken vad gäller mjölkinvägningen har konstaterats. Andra halvåret 1983 och första halv- året 1984 redovisades en nedgång av invägningen samtidigt som landet som helhet uppvisade en ökning. Under det andra halvåret 1984 har en viss återhämtning skett men fortfarande ökar invägningen i hela landet mera än i Västernorrlands län.

Mot denna bakgrund är det av mycket stor vikt hur Västernorrlands län liksom även övriga norrlandslän kan komma att behandlas vid ett eventu- ellt införande av ett tvåprissystetn på mjölk. Ytterligare störningar. som orsakar ännu mer försämrad lönsamhet och minskad produktion inom länet. kan få allvarliga konsekvenser.

• Sida 161
•  Original

Prop. 1984/85: 166 7l

7.1.56 Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor: Vi har naturligtvis inga invändningar mot principen. att den erforderliga anpassningen sker med hänsyn till den enskildes sociala och ekonomiska trygghet under förutsätt— ning dock att den ofrånkomliga anpassningsprocessen inte av olika anled— ningar med hänvisning härtill fördröjs. Under de senaste åren har obalansen mellan produktion och konsumtion av främst kött och fläsk förvärrats på ett sådant sätt. att omgående och radikala åtgärder erfordras för att åstadkomma en anpassning av produk- tionen mot vad konsumenterna i Sverige efterfrågar. En sådan anpassning måste ske medelst säväl produktionsbegränsande åtgärder som konsum- tionsstimulerande insatser av långsiktig karaktär. — — — I dagsläget är enligt vår mening produktionsresurserna för mjölkproduk- tion väsentligt större än vad som erfordras såväl med hänsyn till behovet vid en avspärrning som för vårt fredstida behov av mjölk och mjölkpro- dukter. Den av sårbarhetsgruppen angivna beräkningen angående behovet av antalet kor för att tillgodose vårt behov vid en avspärrning — ca 550000 st — finner vi rimlig. — — — Därigenom minskar produktionen av såväl mjölk som nötkött.

7.1.58 Hushållningssällskapens förbund: Framförda förslag att man under en krissituation skulle klara den så viktiga mjölkproduktionen med ett koantal på 550.000 i initialskedet. anser förbundet orealistiskt. Även mjölkkorna måste i ett sådant läge nöja sig med en "kriskost" med de följder detta får för avkastningen.

7.1.61 Kooperativa förbundet: KF anser — — — att förslagen är oklart definierade och föreslår att produktionen av i första hand kött och fläsk — men även av ägg — så skyndsamt som möjligt anpassas till konsumtionsbe- hovet så att den önskvärda balansen uppnås. Denna målsättning måste prioriteras.

Medlet för att nå balans bör i huvudsak vara priset. Det råder redan i dag en stark prispress på produkterna utan att detta för den skull kommer konsumenterna tillgodo. — — —

KF uppfattar kommitténs konsumtionsprognoser för l990-talet på 3.2— 3.3 miljarder kg mjölk per år som realistiska vid oförändrade subventioner. Om subventionerna tas bort beräknar kommittén att konsumtionen kom- mer att minska med [00 miljoner kg mjölk per år. vilket KF anser vara i underkant. — — —

KF vill — — — framhålla den stora osäkerhet som finns i behovet av mjölkråvara på längre sikt. Det synes dock vara fler faktorer som talar för ett något mindre behov av mjölk under 90-talet än tvärtom.

7.1.62 Landsorganisationen i Sverige: LO anser att anpassningen av pro- duktionen av kött. fläsk och ägg skyndsamt måste anpassas efter konsum-

• Sida 162
•  Original

Prop. 1984/85: 166 72-

tionen. Vi bedömer att en fördröjd anpassning på sikt ökar svårigheterna för berörda parter.

7.l.64 Lantbrukarnas riksförbund: Produktionsmålet för mjölk. vilket är den viktigaste proteinkällan i en krissituation. kan enligt LRFzs mening inte grundas på bedömningar om vare sig tillverkning av pekiloprotein eller krisimport. Enligt förbundets mening måste den realistiska slutsatsen ut- ifrån LM Ks eget material dras att antalet mjölkkor år 1990 inte får under— stiga 625 000. l annat fall saknas trovärdighet i vår livsmedelsberedskap och därmed uppfylls varken l982 års försvarspolitiska beslut eller riks- dagsbeslutet från 1984 angående livsmedelspolitiken.

7.1.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund: Antalet mjölkkor är en föga lämplig utgångspunkt när det gäller att beräkna de framtida överskottens storlek. Med hänsyn bl.a. till den framtida produktivitetsutvecklingen — som vi anser att kommittén underskattat vad gäller mjölk — är en definition i kvantitativa former av total mjölkproduktion att föredra. — — — I första hand bör balansen återställas när det gäller mjölkproduktionen. Därigenom löses också i stort sett problemen inom köttproduktionen. Genom den kraftiga produktivitetsförbättring som det finns potential för inom mjölkproduktionen. kommer en allt mindre kostam att svara för tillräckliga mängder mjölk. Kalvproduktionen kommer att minska och därmed köttöverskotten — såvida inte en utökning sker av de rena köttra- serna.

7.2 Vegetabilier och åkerareal

7.2.2 Kommerskollegium: Preciserade uttalanden rörande åkerarealens omfattning görs såvitt kollegiet kunnat finna inte i betänkandet. Betänkan- det kan emellertid tolkas så — — — att det finns ett samhällsintresse av att bibehålla en överskottsareal som används för en överskottsproduktion av spannmål. En sådan överskottsproduktion som med hjälp av subventioner mäste avsättas på exponmarknaden utgör ett handelspolitiskt problem.

7.2.13 Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen finner det osannolikt att enbart en anpassning av animalieproduktionen totalt kommer att leda till en snabbt ökad arealminskning. Det är i stallet troligt att spannmålsarea- lerna kommer att öka något. Därmed kan gapet mellan behovet a ' åker- areal för livsmedelsförsörjningen inom landet och den totalt brukade area- len komma att växa. Kommittén pekar på flera osäkra faktorer vad gäller det framtida arealbehovet för såväl livsmedelsproduktion som annan pro- duktion.

• Sida 163
•  Original

Prop. 1984/85: 166 73

7.2.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Enligt LMKs be- räkningar skulle beredskapsmålet kunna tillgodoses med en åkerareal av 2.4 milj ha. Med mycket hög säkerhet beträffande skördevariationerna skulle en areal av 2.6 milj ha vara tillräcklig. LMK föreslår emellertid inte att åkerarealen skall minskas. Samtidigt förutsätter man dock att näringen skall genomföra en alternativ användning av överskottsarcalen och att detta till stor del skall kunna ske på fem år. Enligt KDs mening bör samhället i en så betydelsefull fråga inte undandra sig ställningstagande och anvisande av handlingsvägar, gemensamt med näringen.

7.2.18 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket anser inte att det utifrån miljösynpunkter går att hävda att åkerarealen skall uppgå till en viss. bestämd storlek. Totala åkerarealen bör bestämmas med hänsyn till andra ting än miljövård. Däremot har verket synpunkter på hur och i viss män var jordbruket bör bedrivas ur miljösynpunkt och vilka biotoper ijord- brukslandskapet som det är mest angeläget att bibehålla. Landskapets utseende i stort måste rimligen avspegla efterfrågan på eller värderingen av olika varor. miljöer och tjänstcri samhället. Den hittillsvarandejordbruks- politiken har inte varit särdeles gynnsam för miljövärden i alla avseenden: specialisering, monokulturer, kemikalisering. utlakning av kväve och fos- for till grundvatten. vattendrag. sjöar och kustvatten. En stor del av från ' natur- och friluftslivssynpunkt särskilt värdefulla marker har försvunnit.

Om åtgärder inte snabbt sätts in kommer snart hela den naturliga ängs- och hagmarken att försvinna. Det handlar om i storleksordningen 50000 ha i syd- och mellansverige som på sikt endast kan bevaras genom riktade åtgärder.

Enligt naturvårdsverkets mening är det mycket angeläget att dessa marker bevaras för framtiden. — —— ——

Genom riksdagens beslut förra året reserverades inkomsterna från den s.k. handelsgödselavgiften till särskilda insatser för forskning m.m. be- träffande bl. a. jordbrukets miljöfrågor. Inkomsterna från denna avgift vars användning f.n. övervägs i rcgeringskansliet. borde vara väl lämpade att finansiera också bevarandet av det utdöende gamla odlingslandskapet.

Vissa statsbidrag utgår f.ö. redan idag till landskapsvård i odlingsbygd (betes- och hagmarker). Det är dock fråga om helt otillräckliga belopp (totalt ca 1/2 mkr,/år) som på ett olyckligt sätt måste konkurrera med skötseln av våra nationalparker och naturreservat.

7.2.23 Statskontoret: Om — - — marken inte —- — — kan brukas lönsamt för andra ändamål (energigrödor. nya slag av specialodlingar etcl kan det bli aktuellt att ta olönsam åker ur produktion i större omfattning än som förutsattes. när skötsellagen beslutades. Fråga uppkommer då om samhäl- let - stat eller kommun — kan lämna stöd för att ha kvar åkermark. t. ex.

• Sida 164
•  Original

Prop. 1984/85 : 166 74

av naturvårdsskäl. eller om staten enligt s'l0 skall lösa in marken. Mot denna bakgrund anser statskontoret att konsekvenserna för statsbudgeten av denna lagreglering bör belysas närmare. Statskontoret anser också att lagens krav på myndighetsingripanden för att styra inriktningen av driften på enskilda företag dåligt stämmer överens med LMKs överväganden och förslag.

7.2.30 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen instämmer i kom— mittens bedömning att nuvarande åkerareal bör bibehållas. Styrelsen anser härvid det viktigt att ta fasta på de möjligheter nya rön inom forskningen ger att med åketjorden som basresurs även framställa produkter för ener- giändamål och för industrin.

7.2.35 Länsstyrelsen i Gotlands län: Genom [att] —— — — sockerproduk— tionen på Gotland ges en sådan långsiktighet att nödvändiga investeringar kan genomföras i jordbruksföretagen torde det gotländska jordbrukets avgörande betydelse för länet — — — kunna beaktas — — —.

7.2.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen har — — — konstaterat den betydelse potatis- och sockerbetsodlingen har för Malmöhus län och också för landet som helhet i ett avspärrningslägc. Länsstyrelsen tillstyr- ker därför att den föreslagna särskilda utredningen genomförs innan en mer långsiktig ställning tas till produktionsmålen för såväl fredstid som ett avspärrningsläge.

] Malmöhus län utgörs den jordbruksmark som har störst betydelse från natttr- och landskapsvårdssynpunkt av mark som i första hand skulle komma att tas ur produktion vid en minskning av jordbruksarealen. Sär- skilt gäller detta betesmarker för kött- och mjölkproduktion. De marker som i generationer utnyttjats för betesdrift innehåller biotoper av stort naturvetenskapligt intresse och utgör en framtida genbank genom sitt stora inslag av kulturberocnde växt- och djurarter. Länsstyrelsen förutsätter att även överväganden av detta slag ligger bakom utredningens ställningsta- gande för ett bibehållande av nuvarande åkerareal.

7.2.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: En omvandling alternativt nedlägg- ning av åkermark i länet kommer sannolikt att i första hand beröra margi- nalmarker i kantzonerna mellan odlingslandskapet och skogsmarken. Des- sa marginalmarker ger variationer i landskapsbilden och har vissa ekolo- giska naturvärden. Därtill kommer en icke önskvärd påverkan på kulturhistoriskt värdefulla naturmiljöer. Det bör dock observeras att så- dana omvandlingsprocesser är ständigt pågående utan att alltid stå i direkt samband medjord- och skogsbruksnäringens ekonomiska förutsättningar. En minskning av djurhållningen skulle på samma sätt på sina håll få en icke önskvärd påverkan på landskapsbilden och naturmiljön. Det är inte

• Sida 165
•  Original

Prop. 1984/85: 166 75

osannolikt att landskapsvärdande insatser i efterhand kan komma att bli relativt kostnadskrävande beroende på vilka ambitioner man har i detta avseende.

7.2.47 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Potatisodlingen. som har goda pro- duktionsförutsättningar i länet. bör minst fördubblas. Detta främst ur sårbarhetssynpunkt men även urjordbruks— och konsumentsynpunkt.

7.2.56 Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor: Av l-MK:s värdering- ar framgår att livsmedelsförsörjningens krav på längre sikt i och för sig skulle kunna tillgodoses med 2,4 milj. ha åker. Med hänsyn till att den svenska försörjningen med handelsgödselkväve är starkt begränsad vid en eventuell avspärrning uttalar LMK att det av främst detta skäl är motiverat att bibehålla en åkerareal om 2.6 milj. ha. Vi delar denna uppfattning.

7.2.58 Hushållningssällskapens förbund: Med anledning — — — [av] den stora sårbarheten vid en krissituation. det globala ansvaret. landskapsvär- den m. m. anser förbundet, att den nuvarande åker-urmien bör bibehållas. Även om man med nuvarande produktionsteknik har möjligheter att klara landets sji'ilvft'irsöijning under fredstid med en mindre åkerareal, är det viktigt. att hela arealen brukas på ett sådant sätt att en omställning lätt kan äga rum vid en krissituation eller om förutsättningarna i övrigt ändras på marknaden. Av denna anledning hade det varit tacknämligt, om LMK lagt fram mera konkreta och framåtsyftande förslag beträffande alternativa möjligheter att utnyttja delar av nuvarande åkerareal.

7.2.6] Kooperativa förbundet: Av utredningen framgår att livsmedelsför- sörjningcns krav på längre sikt kan tillgodoses med 2.4 milj. ha åker. Med hänsyn till att särskilt handelsgödselkvävc kan bli en bristvara vid en eventuell avspärrning har kommitténs experter beräknat att den åkerareal som — med hänsyn tagen till skördevariationen — på sikt behövs för Sveriges livsmedelsförsörjning uppgår till ca 2.6 milj. ha. KF delar expert- gruppens uppfattning.

—— — — Motiven för att inte föreslå någon anpassning av åkerarealen efter det behov som expertgruppen räknat fram är — — — frågor av allmänpoli- tisk karaktär och har en mycket ringa anknytning till vårt behov av livsme- del. Måhända kan Sveriges befolkning vara villig att betala för ett öppet landskap liksom för olika regionala och sysselsättningspolitiska stöd- former. — — —

KF tillstyrker LMKs förslag om en särskild utredning av sockerbets— och foderpotatisodlingen liksom till hela frågan om stärkelseframställning- en. KF delar LM Ks uppfattning beträffande produktionsmälet för matpo- tatis nämligen att konsumtionen i huvudsak skall täckas med inhemsk produktion.

• Sida 166
•  Original

Prop. 1984/85 : 166 76

7.2.62 Landsorganisationen i Sverige: Av utredningen framgår att Iivsme— delsförsörjningens krav på längre sikt kan tillgodoses med 2.4 milj. ha åker. Med hänsyn till att särskilt handelsgödselkväve kan bli en bristvara vid en eventuell avspärrning har kommitténs experter beräknat att den åkerareal som — med hänsyn tagen till skördevariationen — på sikt behövs för Sveriges livsmedelsförsörjning uppgår till ca 2.6 milj. ha. LO delar expertgruppens uppfattning.

— — — Motiven för att inte föreslå någon anpassning av åkerarealen efter det behov som expertgruppen räknat fram är således frågor av allmänpoli- tisk karaktär och har en mycket ringa anknytning till vån behov av livsme— del. Måhända kan Sveriges befolkning vara villigt att betala för ett öppet landskap liksom för olika regionala och sysselsättningspolitiska stöd- former. — — —

LO tillstyrker LMKs förslag om en särskild utredning av sockerbets- och foderpotatisodlingen liksom till hela frågan om stärkelseframställning- en.

Vi delar LMKs uppfattning beträffande produktionsmålet för matpotatis nämligen att konsumtionen i huvudsak skall täckas med inhemsk produk- tron.

7.2.63 Landstingsförbundet: Landstingsförbundets styrelse finner det — — — angeläget att ett kommande beslut om produktionsmål för jordbruket innebär ett klarare ställningstagande till konsekvenser ifråga om syssel- sättnings-. miljö- och naturvårdsaspekter och hur dessa skall hanteras, än vad som framgår av livsmedelskommitte'ns betänkande.

7.2.64 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt förbundets mening har kommit- tén inte gett några som helst belägg för att vår livsmedelsförsörjning i en krissituation kan ske med hög säkerhet vid en areal om 2.6 milj ha. Skälen som talar för ett bibehållande av nuvarande åkerareal är ur beredskapssyn— punkt starkare nu än 1977 och 1982 då de senaste jordbrukspolitiska och försvarspolitiska besluten togs. Så länge kriskosten inte ens kan tillgo- doses med nuvarande areal och ammoniakproduktion är det helt oförklar- ligt att LMK diskuterar ett produktionsmål som skulle kunna tillåta en nedläggning av åker och därmed en försvagning av livsmedelsförsörjning- en i en krissituation. — — — Förbundet [anser] att samhället på sikt måste ta det fulla ansvaret för åkerarealen samt lägga fast detta som en mera långsiktig politik. LRF förutsätter att finansieringen sker med budgetmedel.

Förbundet delar — — — uppfattningen. att spannmålskvantiteter som åtgår för att uppfylla Sven'ges internationella utfästelser och biståndsv åtaganden bör betalas med inhemskt pris. '

7.2.66 Svenska fabriksarbetareförbundet: Regeringen bör ställa krav på Cardo/Sockerbolagct att utveckla nya verksamheter vid sockerbruksor—

• Sida 167
•  Original

Prop. 1984/85: 166 77

terna och samtidigt genom fortsatt stödpolitik ge dem ett tidsmässigt utrymme att uppfylla kraven. l avvaktan på en långsiktig förnyelse förblir förbundets krav: fortsatt 100-procentig inhemsk självförsörjningsgrad och drift av samtliga nuvarande sockerbruk.

Livsmedelskommitte'n föreslår att frågan om sockernäringcn tas upp till förnyad utredning tillsammans med frågorna om vetesocker samt stärkelse från spannmål eller fabrikspotatis. Förbundet tillstyrker detta. — — —

Bl.a. bör frågan om en koppling av sockerbaserad och spannmålsba- serad etanolproduktion då utredas. Då stärkelse- och foderproduktionen i ett spannmålskombinat ger de största ekonomiska bidragen. kan en sådan koppling vara intressant för att minimera användningen av stärkelse till etanolproduktionen.

En ersättning av sockerfoderimporten med inhemsk produktion av soc— kerbaserat foder skulle också ge ökade möjligheter att bevara produk- tionen vid samtliga sockerbruk och bör också ses över i detta samman- hang.

7.2.67 Svenska lantarbetareförbundet: Förbundet anser det rimligt att pro- duktionen anpassas till den omfattning som vi behöver i fredstid. Åkerare- alen skulle därmed kunna minskas med ca 300 000 ha. Med hänsyn till att beräkningarna av den samhällsekonomiska vinst som skulle uppstå vid en nedläggning av åkerarealen är beroende på möjligheten att finna ny pro- duktiv sysselsättning för den ijordbruket överflödiga arbetskraften. kan dock förbundet acceptera en i princip oförändrad åkerareal. — — — I fråga om sockerbetsodlingen och fabrikspotatisodlingen föreslår kom- mittén en särskild utredning. Förbundet vill inte motsätta sig detta. Dessa odlingar är av mycket stor betydelse i södra delarna av landet samt på Gotland. inte minst ur sysselsättningssynpunkt är det viktiga inslag. För- bundet finner det märkligt att regeringen 1983 beslutade sänka den av Sockernäringskommittén föreslagna arealen.

7.2.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Beträffande sockerbets— och fabrikspotatisodlingen m.m. instämmer Livs i behovet av en särskild samlad långsiktig översyn.

7.2.72 Svenska sockerfabriks AB: Vi beklagar att kommittén inte ansett sig kunna avge något mera konkret förslag till beslut beträffande sockernä- ringen. Vi hade behövt ett sådant. Naturligtvis deltar vi gärna i den föreslagna utredningen men anser egentligen att en sådan är onödig. Soe- kernäringen har nyligen utretts (enligt betänkandet SOU l982:6) och de intressanta sambanden självförsörjningsgrad — fabriksutnyttjande — till- verkningskostnader — fabriksstruktur — sysselsättning är tillräckligt väl kända för att rationella beslut om näringens framtid skulle kunna tagas.

• Sida 168
•  Original

Prop. 1984/85: 166 78

7.2.73 Sveriges hetodlares eentralförening: Enligt SBC1s uppfattning kan nyttan av en ny särskild sockerutredning starkt ifrågasättas. när så pass nyligen som ijanuari 1982 Soekernäringskommittén lade fram sitt betän- kande "Sockernäringen". Där föreslås en sockerbetsodling baserad på en självförsörjningsgrad av 95 %. vilket SBC ansluter sig till och därmed delar den uppfattning. som framförs av LMK-ledamoten Einar Larsson i sin reservation till LMK-betänkandet — _ —.

Att bibehålla en betodling av ungefär nuvarande omfattning är av stor betydelse för jordbruk. näringsliv och sysselsättning i berörda delar av landet. Vi anser det inte nödvändigt att här upprepa alla sockerbetsodling- ens positiva sidor men vill rent allmänt göra rellektionen, att det i en situation präglad av överskottsproblem inom många produktionsgrenar av lantbruket synes egendomligt att föreslå nedskärning av en underskotts- gröda som sockerbetorna och därmed ytterligare förvärra överskottspro- blemet för andra växtslag. SBC motsätter sig därför bestämt Sveriges uttalande på sockerkonferensen i Geneve om en minskning av odlingen till "85—90 ':'/2- av konsumtionen".

På en punkt. som tidigare inte så mycket observerats. vill vi fasta uppmärksamhet på sockerbetsodlingens värde. nämligen i fråga om miljön. Senare års undersökningar vid lantbruksuniversitetct har visat. att socker- betorna genom sin långa vegetationsperiod bättre än de flesta andra grödor hämmar urlakningen av kväve (Börje Lindén. Inst. för markvetenskap).

7.2.76 Sveriges industriförbund: Industriförbundet vill. vad gäller spann- målmrealcns omfattning. redovisa följande synpunkter: ] princip bör även i fråga om vegetabilieprodukter eftersträvas bättre balans mellan produk— tion och inhemsk konsumtion. Kommittén torde avsevärt ha underskattat den framtida produktivitetsutveeklingen inom spannmålsodlingen. Växtförädlarc i USA har för spannmål konstaterat en årlig avkastnings- ökning om 1.5 %iår under perioden 1970—1985. Under perioden 1985—2000 räknar man med en motsvarande årlig ök- ning om 1.7 %lår. Svensk växtförädlingsexpertis håller för sannolikt att vi kan räkna med en motsvarande ökning av produktiviteten ] vårt land. något som ytterliga- re avsevärt skulle öka de förväntade spannmålsöverskotten. Om man bibehåller en större areal än den som erfordras för att med tillräcklig säkerhetsmarginal täcka våra försörjningskrav i fred och kris bör de alternativ som i så fall måste redovisas för att motivera överskottsarea- len vara på sikt ekonomiskt försvarbara såväl ur jordbrukets som samhäl- lets synpunkt.

7.2.79 Tjänstemännens centralorganisation: Äkermarken är en viktig na— turresurs som bör användas på bästa sätt. Vad detta i praktiken innebär är en politiskt känslig fråga. Enligt TCOs mening är det nödvändigt att statsmakterna förutsättnings— löst utreder och tar ställning till den nuvarande åkermarkens framtida

• Sida 169
•  Original

Prop. 1984/85: 166 79

användning. Att fortsätta som hittills med växande överskott som följd kan efter en tid skapa en samhällsekonomiskt och statsfinansiellt ohållbar situation som tvingar fram en planlös nedläggning av jordar som med en mer förutseende inställning hade kunnat få en alternativ användning.

7.2.8] Sveriges allmänna hypoteksbank: En utgångspunkt förjordbrukspo- Iitiken bör vara att den brukningsvärda åkerarealen bibehålls och utnyttjas maximalt för jordbruksproduktion. Med denna utgångspunkt tryggas en maximal försörjning inom lantbruket samtidigt som en god livsmedelsbe- redskap upprätthålls.

7.3 Konsekvenser av resursanpassningen samt överskottsarealens fittan- siering

7.3.8 Näringsfrihetsombudsmannen: Ifråga om finansieringen av samhäl- lets delansvar för överskottsarealens kostnader delar NO den uppfattning som uttrycks i det särskilda yttrandet av Walter Brangmo m.fl. (s 521 ). På ytterligare en punkt vill NO ansluta sig till detta yttrande. nämligen röran- de frågan om uttagningen av förmalningsavgift för finansiering av spann- målsöverskotten som nu belastar endast brödsäd. LMK anser att denna fråga bör ägnas uppmärksamhet och att ytterligare material bör tas fram. LMK anser att hithörande frågor lämpligen behandlas vid jordbrukspris- överläggningarna. Walter Brangmo m.fl. vill peka på att kostnaderna bör få belasta all spannmål, vilket NO från flera synpunkter anser rimligt.

7.3.9 Statens pris- och kartellnämnd: Hur överskottskostnader [för mjölk] ska finansieras framgår inte klart. Jordbruksnäringen ska generellt sett bära överskottskostnader, utom i viss män för spannmål. samtidigt som lönsamhetsförsämringar anses olämpligt för mjölkproduktionen. Det är enligt SPKs uppfattning angeläget att denna finansieringsfråga klargörs. —

För övriga animalieprodukter säger kommittén att näringen själv ska bära kostnaderna för överskotten. Därför bör den ges stor frihet att själv bestämma produktionsvolymen. Enligt kommittén finns det för dessa pro- dukter inga samhällsekonomiska motiv att upprätthålla en produktion som överstiger den inhemska konsumtionen. Enligt SPKs mening bör därför statsmakterna ange medel som syftar till att sänka produktionen till denna nivå. — — —

Kommittén föreslår — — — att samhället ska stå för en del av överskotts— kostnadcrna under en femårsperiod. Kostnaden föreslås tott-"tllinansieras. Kommittén ger exempel på hur finansieringen kan ske. men ger inget förslag. SPK anser att det måste konkretiseras hur finansieringen ska ske. De två exempel LMK har gett skulle båda innebära att konsumentpriserna skulle höjas. SPK är bl.a. mot bakgrund av den vikande livsmedelskon- sumtionen och de nuvarande överskotten av jordbruksprodukter negativ till att konsumenterna via livsmedelspriserna ska bära dessa kostnader.

• Sida 170
•  Original

Prop. 1984/85: 166 80

7.3.10 Konsumentverket: Utredningens förslag till produktionsmäl har ut— ifrån ett konsumentpolitiskt perspektiv klara brister. Förslaget innebär bl. a. att ökad produktivitet inom cerealieproduktionen föranleder prishöj- ningar och ökade levnadskostnader i konsumentledet. Detta är helt oac— ceptabelt från konsumentsynpunkt. Konsumentverkets uppfattning är att efterfrågan skall vara avgörande för produktionens storlek. Verket anser dessutom att detta bör uppnås på kortare tid än fem år. Livsmedelskommitten uppger att en totalfinansicring av samhällets kostnader skall ske och anser att den bör ske inomjordbrukssektorns ram. t.ex. genom minskade livsmedelssuhventioner eller prispåslag. Konsu- mentverket ställer sig synnerligen tveksamt till att de enskilda hushållen genom minskade livsmedelssuhventioner på mjölk eller genom prispåslag på säd och sädesprodukter för human konsumtion skall belastas med kostnaderna för överskottsproduktionen. Ansvaret för eventuellt över- skott mäste framgent vara jordbruksnäringens.

Vidare anser verket att en totalfinansiering genom höjda matpriser skul- le träffa barnhushåll och hushåll med låg disponibel inkomst hårt. Nämnda grupper tvingas redan i dag att lägga en större andel av sina disponibla medel på matkontot än de 20 % som utgör genomsnitt för befolkningen. Det är inte rimligt att dessa grupper skall lägga större delar av sina dispo- nibla inkomster än den övriga befolkningen på att bekosta försvars-. sys- selsättning-. regional- och naturvårdspolitiska insatser. Konsumentverket föreslår därför att finansieringen till dessa delar sker över budgeten.

7.3.13 Lantbruksstyrelsen: Livsmedelskommitte'ns samhällsekonomiska analyser antyder att samhällets marginalkostnader är relativt små för en fortsatt spannmålsodling på den areal på 200-300 tusen hektar som över- stiger de redovisade beredskapsbehoven. Lantbruksstyrelsen bedömer förutsättningarna vara goda för att under en relativt lång period bedriva en sådan produktion till relativt låga samhällsekonomiska kostnader. En snabb minskning av åkerarealen som i så fall kommer att avse de sämst avkastande arealerna. medför också problem i de utpräglade glesbygderna där jordbruket är av störst betydelse ur regionalpolitisk synpunkt. Enligt styrelsens mening talar därför flera skäl för att särskilda åtgärder ej är motiverade för att från samhällets sida påskynda nedläggning av bruk- ningsvärdjordbruksmark. Å andra sidan bör om vitala samhällsintressen ej motverkas hinder ej uppställas mot att sämrejordbruksmark tas ur produk- tion. Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla att erfarenheten visar att nedlagd jordbruksmark med användning av modern teknik på relativt kort tid kan sättas i stånd. — — —

Mot bakgrund av det anförda samt med hänsyn till osäkerheten om de framtida marknadsutsikterna och arcalbehoven tillstyrker lantbruksstyrel- sen kommitténs förslag om gemensamt ansvar för staten och näringen att lösa finansieringen av kostnaderna för vegetabilieexporten.

• Sida 171
•  Original

Prop. 1984/85: 166 81

7.3.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD vill — — -— framhålla attjordbrukarna och deras organisationer måste ta sitt ansvar för produktionsmålet och ställa upp även när det gäller förpliktelser inom jordbruksregleringen. — — —

Enligt LMKs förslag skulle samhällets tinansieringsansvar [för spann- mål] utvidgas till 40 % av kostnaderna vid normalskörd. (Om "vid nor- malskörd" även gäller när faktisk skörd är lägre än normalt. blir samhällets delansvar större än 40 % av den faktiska kostnaden.) LMK beräknar kostnaderna till 160 milj kr första året och totalt över en femårsperiod till 600 milj kr. Det förefaller vara en orealistiskt läg uppskattning av kostna— derna. både med hänsyn till den troliga exportkostnaden per dt och till möjligheterna att reducera spannmålsöverskotten.

l'finansieringen förutsätts ske antingen genom överföring frän livsme- delssubventionen på mjölk eller genom prishöjningar på andra livsmedel. Finansieringen skulle alltså belasta medborgarna i deras egenskap av livs- medelskonsumenter och inte som skattebetalare. KD har i andra samman- hang motsatt sig att konsumenterna via priserna på livsmedel skall betala för kostnader av regionalpolitiska eller andra skäl. som inte sammanhänger med själva livsmcdelskonsumtionen. KD intar samma ståndpunkt beträf- fande spannmålsöverskotten.

Beloppen ovan gäller den regleringsekonomiska kostnaden för spann- mälsöverskotten. Det kan ifrågasättas om inte LMKs förslag leder till att konsumenterna får betala två gånger för spannmålsöverskotten. Harjord- bruket uppnått inkomstföljsamhet vid "normalt" överskott på spannmål. vilket KD anser är fallet. bör det åvila jordbruket att självt ordna den interna utjämningen mellan det pris som uppnås inom landet och cxportpri- set.

Enligt LMK ankommer det päjordbruksnäringcn att aktivt arbeta för att anpassningsåtgärderna inom vegetabilieproduktionen leder fram till att "statens" delansvar kan minskas. Som tidigare anmärkts. ges inga mer konkreta anvisningar hur detta skall gå till och det finns heller inga garanti- er föratt näringen agerar.

Sammanfattningsvis motsätter sig KD bestämt LMKs förslag beträffan- de åkerarealen och spannmålsövcrskotten.

KD kan tänka sig två alternativa handlingsvägar beträffande åkerarea- len:

— Av strikt samhällsekonomiska skäl bör samhället verka för en åker- areal om högst 2.6 milj ha. Det bör anmärkas att även vid denna areal uppkommer ett exportbehov i normalfallet. som vid balans i animaliepro- duktionen kan uppskattas till 600—1000 milj kg per år. Arealmålet får givetvis tid efter annan omprövas med beaktande av avkastningsföränd- ring och dylikt.

— l977 års beslut om åkerarealen kvarstår under ytterligare några år medan man utreder förutsättningarna och kostnaderna för en övergång till alternativa odlingsformer. KD utesluter nämligen inte att konsumenterna långsiktigt kan vara beredda att stödja en odlingsform som tar större 6 Riksdagen 1984/85. I sum/. Nr 166. Bilugedt'l '

• Sida 172
•  Original

Prop. 1984/85: 166 82

ekologiska hänsyn och vid vilken kemikalieberoendet minskas. Även när det gäller husdjursuppfödningen finns en opinion för förbättrad uppföd- ningsmiljö. Detta skulle också leda till förbättrad kvalitet hos slutproduk- ten. Etanolfrågan. kring vilken många frågetecken fortfarande finns, kan då också penetreras.

7.3.23 Statskontoret: Statskontoret saknar en samlad analys av konse- kvenserna av att jordbruket får bära en större del av kostnaderna för överskotten. En ökad press på lönsamheten kan väntas leda till att de enskilda producenterna försöker höja produktiviteten för att hålla nere kostnaderna. Dessa effektiviseringssträvanden kommer enligt statskonto- rets bedömning sannolikt att gynna en geografisk koncentration till de bästa jordbruksområdena och stordrift i specialiserade företag. Förutsatt att jordbruket i norra Sverige även i fortsättningen får särskilt stöd. torde omställningsproblemen komma att öka påtagligt i mellersta och södra Sveriges skogsbygder. En sådan utveckling ställer särskilda krav på regio- nalpolitiska insatser i dessa områden. bl. a. för att skapa förutsättningar för kombinationssysselsättning.

7.3.26 Sveriges lantbruksuniversitet: Utredningen har främst behandlat frågorna kring produktionsmål och arealbehov i ett relativt kortsiktigt perspektiv. SLU har ingen anledning att ta ställning till den politiska kompromiss som har blivit resultatet när det gäller att kortsiktigt finansiera spannmålsöverskottet. Vi noterar dock att förslagen inte överensstämmer med utredningens direktiv enligt vilka kommittén skall utgå ifrån att nä- ringen själv skall bära kostnaderna för en produktion utöver den samhälls- ekonomiskt motiverade.

De samhällsekonomiska beräkningar som expertgruppen har gjort kring överskottsarcalen lider av stora brister. Detsamma gäller den utredning som gjorts av lantbrukets utredningsinstitut och som finns som bilaga till livsmedelskommitte'ns betänkande. En välfärdsteoretisk analys vilken är det vanliga sättet att beräkna samhällsekonomiska effekter. bör också innefatta skattebetalarnas och konsumenternas kostnader. liksom framtida producenters ökade produktions- och etableringskostnader. De samhälls- ekonomiska kostnaderna har mot den bakgrunden underskattats i kommit— téns analyser. — — —

Det finns inte — — — något som tyder på att utredningens förslag skulle medföra en förbättrad balans. Vi kan därför antagligen räkna med ”över- skottsarealer" på mellan en halv och en miljon ha kring eller strax efter sekelskiftet.

Mot bakgrund av detta perspektiv. har de val som görs inom livsmedels- politiken i dag en avgörande betydelse för utvecklingen inom jordbruks- näringen och på landsbygden under de kommande decennierna. Om man väljer att efter hand krympa resurserna inom näringen. skulle det bli fråga om att fortlöpande minska areal och arbetskraftinsats med betydande effekter för såväl landskap som samhällsekonomi inom många regioner.

• Sida 173
•  Original

Prop. 1984/85: 166 83

Detta gäller även södra och mellersta Sverige. Att behålla och utnyttja produktionsresurserna ijordbruksnäringen fullt ut framöver. kräver å and- ra sidan en Offensiv satsning på bl.a. export och alternativ produktion. SLU noterar att livsmedelskommitte'n undviker att ta ställning i denna strategiska fråga.

SLU förordar den senare handlingslinjen med hänsyn till de stora möjlig- heter vi ser att genom FoU långsiktigt utnyttja våra biologiska produk- tionsresurscr på ett för samhället fördelaktigt sätt. Vad gäller exponsats- ningar krävs dessutom sannolikt en ökad anpassning till världsmarknaden och nya organisatoriska lösningar.

7.3.32 Länsstyrelsen i Jönköpings län: LMK har ägnat de regionalpolitiska konsekvenserna av en krympning av jordbrukets resurser mycket litet utrymme i sin utredning. Länsstyrelsen tycker detta är anmärkningsvärt. särskilt som LMK själv konstaterar att en kraftig minskning avjordbruket i vissa områden kan få från samhällsekonomisk synpunkt negativa effekter. Man säger också att en fullständig samhällsekonomisk kalkyl borde upp- rättas varvid negativa effekter skulle beräknas och ställas emot den sam- hällsekonomiska vinst som enligt utförda beräkningar skulle kunna uppnås om produktionen ijordbruket minskas. Någon kalkyl för glesbygderna har dock inte presenterats. Länsstyrel- sen är helt enig med LMK att en fullständig samhällsekonomisk totalana- lys bora'c genomföras men vill skärpa ordvalet till att den måste genomfö- ras. Annars löper vi risken att oersättliga värden i glesbygden förslösas utan bärande ekonomiska motiv. — — —

En begränsning av Sveriges jordbruksproduktion torde i första hand drabba de områden där spannmålsproduktionen är mindre konkurrenskraf- tig. Smålands skogs- och mellanbygder har goda betingelser för produktion av nötkött och mjölk men hävdar sig sämre i fråga om spannmålen. Goda beten, utan alternativt värde om dessa produktionsformer försvinner, samt ett klimat som ger goda resultat för grovfoderproduktion på åkern utgör de faktorer som gör dessa bygder lämpade för boskapsskötsel. Slättbygderna har möjlighet att nå god ekonomi med andra alternativ.

7.3.33 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen anser det självklart att man i den samhällsekonomiska kalkylen även måste ta med kostnader för de regionalpolitiska effekterna. landskapsbilden. serviceförsörjningen m.m. Situationen på arbetsmarknaden är sådan att länsstyrelsen känner tveksamhet till om frigjorda produktionsresurser kan finna en lönsam användning inom andra områden. I övrigt avstår länsstyrelsen från att vidare värdera den samhällsekonomiska kalkylen. Om jordbrukarna inte kan finna lönsamma alternativ till nuvarande produktion. kommer åkermark att tas ur produktion i länet. Med hänsyn till strukturen och inriktningen samt att jordbruket i sju län skall skyddas särskilt kan Kronobergs län komma att drabbas särskilt hårt.

• Sida 174
•  Original

Prop. 1984/85: 166 34

7.3.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Förutom animalieproduktion har sockerbets- och fabrikspotatisodling stor betydelse för länets jordbruk. Kommittén har föreslagit att hela frågan om framställning av socker och andra sötmedel. sprit och stärkelse görs till föremål för en särskild utred- ning. Länsstyrelsen anser det ytterst viktigt att en sådan utredning beaktar konsekvenserna för den regionala sysselsättningen inte enbart inom jord- bruket utan även för andra näringar som är beroende av denna produktion.

Enligt länsstyrelsens mening är det ett framsteg — i förhållande till nu gällande jordbrukspolitiska beslut — att statens ansvar för överskottspro- duktionens kostnader preciserats. Länsstyrelsen tillstyrker därför kommit- téns förslag i denna del under förutsättning att kostnadsfördelningen gäller oavsett skörderesultat.

En väsentlig fråga i sammanhanget är hur nuvarande areal skall kunna behållas. Enligt länsstyrelsens mening är det viktigt att nuvarande äker- areal behålls. Länsstyrelsen delar därför utredningens syn att åkerarealens storlek inte enbart bör ses från vår egen försörjning av livsmedel utan rymmer flera ytterligare aspekter som bör vägas in i bilden såsom alterna- tiva användningsmöjligheter för åkerarealen. restriktioner i användningen av handelsgödsel och växtskyddsmedel. åkerarealens betydelse för land- skapsbilden. sysselsättning och regionalpolitik m.m. Länsstyrelsen vill särskilt betona jordbrukets betydelse för ett öppet landskap liksom för viltvården.

7.3.55 Glesbygdsdelegationen: Kommittén har gjort en samhällsekonomisk kalkyl över kostnaderna för överproduktionen. Det är fråga om en partiell kalkyl. där vissa faktorer som regionalpolitiska effekter samt betydelsen för landskapsbilden inte åsätts något värde. Delegationen vill fästa upp- märksamheten på att ett sådant tillvägagångssätt riskerar att förringa dessa svårmätbara faktorers betydelse. vilket givetvis är otillfredställande. Med tanke på de allvarliga konsekvenser som en krympning av jord- bruksnäringen kan få borde enligt delegationens mening kommittén klarare ha markerat behovet av utvecklingsinsatser av olika slag.

7.3.56 Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor: Enligt vår uppfattning föreligger en uppenbar risk för att de kostnader samhället måste ikläda sig för spannmålsöverskotten framöver blir betydligt högre än det av LMK beräknade totalbeloppet 600 miljoner kronor under en femårsperiod. En förutsättning för att åkerarealen successivt skall kunna begränsas och spannmålsproduktionen reduceras är att begränsningar på grund av natur- lig avgång kompletteras med prispolitiska åtgärder under den angivna femårsperioden. 'l'illägget i LMK's skrivning att samhällets kostnader för spannmåls- överskotten skall finansieras t.ex. genom minskade livsmedelssubven- tioner eller genom prispåslag på andra produkter tar vi bestämt avstånd ifrån. Ätar sig samhället ett delansvar enligt LMK's förslag. som förutsät-

• Sida 175
•  Original

Prop. 1984/85: 166 85

ter att en större åkerareal bevaras än vad som erfordras ur livsmedelsför- söijiningssynpunkt vid en eventuell avspärrning. menar vi att detta slag av kostnader i princip skall betalas över budgeten och inte överföras i pris- hänseende på andra prodttkter.

Vad gällerjordbrukets andel av exportkostnaderna för spannmål finansi- eras dessa regelmässigt till betydande del via en s. k. förmalningsavgift för brödspannmäl. —— — — Vi vill dock redan nu peka på. att andra former för finansering måste sökas. Den nuvarande ordningen är enligt vår mening i realiteten en beskattning av brödpriserna. som vi anser uppenbart negativ ur konsumentsynpunkt. — — —

Enligt vår mening borde i detta sammanhang ett alternativt betraktelse- sätt ktinna vara värt att redovisa. innebärande att principen om att produ- centerna själva svarar för överskottsproduktionen tillämpas genomtmcn- tfe. alltså också beträffande spannmål. Samhällets ansvar i sammanhanget skulle kunna fullgöras på annat sätt.

Jordbrukspolitik är — — — tyvärr inget entydigt begrepp. inom denna ram återfinns olika värderingar rörande regionalpolitiska hänsyn. miljö- aspekter. sysselsättningshänsyn samt i botten beredskaps- och sårbarhets— aspekterna. Genomgående för dessa aspekter och hänsyn är att de samtliga inte prismässigt värderats — de saknar "prislapp”. ] dagsläget belastar de därför genomgående livsmedelspriserna.

Denna ordning är för framtiden knappast hållbar. Nämnda företeelser bör därför, så långt detta är möjligt. värderas och anges till sitt beräknade värde och redovisas separat. ! annat fall flyttas kostnaderna utan att man från det allmännas sida redovisar de ekonomiska konsekvenserna automa— tiskt över på livsmedelskonsumenterna.

7.3.58 Hushållningssällskapens förbund: En bantning av jordbruket får mycket stora konsekvenser för sysselsättningen i alla de led som är invol- verade i livsmedelskedjan och ingalunda är av betydelse enbart för jord— bruket. En minskning av primärproduktionen får dessutom en rad andra samhällsekonomiska och sociala konsekvenser. som i betydligt högre grad borde ha beaktats av utredningen än vad som framgår av det framlagda betänkandet. — — —

Med hänsyn till att hela samhället medverkat till att skapa nuvarande överskottssituation. förefaller det uppenbart. att det ekonomiska ansvaret för denna överskottsproduktion inte enbart får belasta primärproduk- tionen. d.v.s. jordbrukarna. Lika uppenbart är att jordbruksnäringen mås- te ha stöd och styrmedel för att på sikt uppnå en bättre produktionsbalans. Behovet av en sådan medverkan torde vara särskilt utpräglat i fråga om animalieproduktionen. Problemet blir inte mindre av att produktionsbe- gränsande åtgärder kan få icke önskvärda konsekvenser för många effekti- vajordbrukare liksom för sysselsättningen i olika insats- och förädlingsled. Härtill kommer frågor som rör landskapsbild. naturvård. regional- och fÖrSVarspolitik m.m.

• Sida 176
•  Original

Prop. 1984/85: 166 86

7.3.6] Kooperativa förbundet: Förmalningsavgiften som icke — — — har direkt samband med vårt beho ' av spannmål betalas — — — av brödkonsu— menterna. l rak motsats till vad som föreslås av näringsexperterna belastas brödet med en avgift som skall täcka kostnader för ökad beredskap. sysselsättning eller andra utanför de rent livsmedelspolitiska frågorna lig- gande motiv.

Detta är naturligtvis en orimlig belastning på brödet. —- — — LMK före- slår att denna fråga blir föremål fören särskild studie. vilket KF tillstyrker.

KFs inställning att kostnader för regionalpolitiken eller beredskapskost- nader icke bör belasta livsmedel gäller även för denna fråga. Därest en sådan förändring icke bedömes som möjlig för förmalningsavgiften bör dock all spannmål belastas således även foderspannmål. — — —

LMK förväntar sig att jordbruket skall anpassa produktionen inom vegetabilicområdet så att samhällets delansvar upphör inom 5 år.

KF finner inga konkreta förslag i utredningen som skulle innebära att jordbruket vidtar de förväntade åtgärderna. Det synes därför troligt att överskotten kvarstår eller kommer att öka under 1980—talet. Den överopti- mistiska bedömningen som LMK gör synes vara tillkommen i den politiska kompromissens tecken. KF bedömer därför att kostnaderna kommer att bli större än de angivna 600 milj kr och föreslår att den föreslagna utvärde- ringen icke bör skjutas upp så länge som 5 år. — — —

KF anser att det principiellt är oriktigt att spannmålsexponen skall finansieras genom minskade livsmedelssuhventioner på mjölk varvid man till stor del skulle belasta barnfamiljerna i landet med exportförlustcr för spannmål. Väljer man metoden "prispåslag” blir det produkter som kött, fläsk och ost etc. som får bära kostnaden och en sådan överföring anser KF också felaktig. KF hävdar att dessa samhällets kostnader skall betalas över budgeten. särskilt som de till stor del är motiverade av beredskaps- skäl och i varje fall av en önskan att ha en större areal än som erfordras från försörjningssynpunkt.

7.3.62 Landsorganisationen i Sverige: Förmalningsavgiften som icke - — —- har direkt samband med vårt behov av spannmål betalas således av brödkonsumenterna. 1 rak motsats till vad som föreslås av näringsexper- terna belastas brödet med en avgift som skall täcka kostnader för ökad beredskap. sysselsättning eller andra utanför de rent Iivsmedelspolitiska frågorna liggande motiv.

Detta är naturligtvis en orimlig belastning på brödet. — — — LMK före- slår att denna fråga blir föremål för en särskild studie. vilket vi tillstyrker.

Vår inställning att kostnader för regionalpolitiken eller beredskapskost- nader icke bör belasta livsmedel gäller även för denna fråga. Därest en sådan förändring icke bedömes som möjlig för förmalningsavgiften bör dock all spannmål belastas således även foderspannmål. —— — —-

LMK förväntar sig att jordbruket skall anpassa produktionen inom vegetabilieområdet så att samhällets delansvar upphör inom 5 år. LO finner inga konkreta förslag i utredningen som skulle innebära att jordbru-

• Sida 177
•  Original

Prop. 1984/85:166 87

ket vidtar de förväntade åtgärderna. Det synes därför som troligt att överskotten kvarstår eller kommer att öka under 1980-talet. Den överopti— mistiska bedömningen som LMK gör synes vara tillkommen i den politiska kompromissens tecken. LO bedömer därför att kostnaderna kommer att bli större än de angivna 600 milj kr och föreslår att den föreslagna utvärde- ringen icke bör skjutas upp sålänge som 5 år. — -— —

LO anser att det principiellt och praktiskt är oriktigt att spannmålsex— porten skall finansieras genom minskade livsmedelssuhventioner på mjölk varvid man till stor del skulle belasta barnfamiljerna i landet med spann— målsexporten. Väljer man metoden "prispåslag" blir det produkter som kött. fläsk och ost etc. som får bära kostnaden och en sådan överföring anser vi också felaktig. LO hävdar att dessa samhällets kostnader skall belastas över budgeten. särskilt som de till stor del är motiverade av beredskapsskäl och i varje fall av en önskan att ha en större areal än som erfordras från försörjningssynpunkt.

7.3.63 Landstingsförbundet: De förslag som redovisas innebär att en successiv neddragning av mjölkproduktionen är motiverad och att staten under en övergångstid bör dela kostnadsansvaret med jordbruksnäringen för produktion på den överskottsareal som man anser föreligga. Landstingsförbundets styrelse har inget att invända mot principen att den samhällsekonomiskt motiverade produktionen bör vara vägledande för statens kostnadsåtaganden inom ramen förjordbrukspolitiken. Styrel- sen ser heller ingen anledning att ifrågasätta bedömningen att åtgärder bör vidtas som begränsar samhällets kostnader för överskottsproduktion.

7.3.64 Lantbrukarnas riksförbund: Trots vad direktiven anger har — — — LMK. främst av tidsskäl. inte kunnat redovisa heltäckande beräkningar över de totala samhällseffekterna av en resursneddragning ijordbruket. LMKs partiella analyser beaktar t.ex. inte omställningskostnaderna och övriga negativa effekter för samhället i sammanhanget. Tidsperspektivet berörs knappast heller.

LRF har gett Lantbrukets utredningsinstitut. LUI. i uppdrag att kom- plettera kommitténs material och i övrigt granska resultatet. Förbundet vill hänvisa till sammanfattningen av LUI-studien. som ingår i betänkandet.

LUls analys visar till en början att de negativa effekterna av den resurs- överföring LMK räknat med överväger fram till början av 1990-talet. Det är först i början av 1990-talet som intäkterna av resursövcrföringen kan beräknas överstiga de kostnader som den ger upphov till. Den fulla effek- ten av en omställning uppnås först år 2000. Nuvärdet av denna vinst är enligt beräkningarna knappt 550 Mkr. Det bör också noteras att inte heller LUl har haft möjlighet att på den korta tid som stått till förfogande analysera alla effekter.

LMK har inte dragit några operativa slutsatser av sina partiella kalkyler. Därför finner förbundet ingen anledning att här ytterligare kommentera LMKs analys utan hänvisar till LUl-studien.

• Sida 178
•  Original

Prop. l984/85: 166 88

Förbundet anser sammanfattningsvis att LM Ks samhällsekonomiska kalkyler inte kan tas som utgångspunkt för nedläggning av åkerareal eller animalieproduktion.

Utgångspunkten för LMKs överväganden om produktionsmålet är att resurserna ijordbruket bör anpassas till den nivå som kan motiveras för att trygga landets livsmedelsförsörjning i såväl fredstid som under krig eller kan motiveras av andra skäl. Vad som avses med andra skäl har inte LMK närmare utvecklat. Sådana andra skäl är enligt förbundets mening att jordbruket är en tillgång i samhället med betydelse för regionalpolitiken. miljö- och naturvården, vår framtida handlingsfrihet m.m. [ detta samman— hang efterlyser LRF i betänkandet anulyser. överväganden och slutsatser angående jordbrukets och livsmedclsproduktionens betydelse för övrigt näringsliv, samhällsservicen. infrastrukturen särskilt i glesbygden osv. Enligt förbundets uppfattning mäste även sådana förhållanden beaktas vid överväganden om produktionsmålets utformning. — -— —

Vid fastställande av produktionsmålet ifråga om åkerarealen bör enligt LRFs uppfattning beaktas — beredskapsförhållandcn — inhemskt behov av vegetabilier. särskilt proteingrödor —- skördevariationer (risken för missväxt)

— Sveriges internationella åtaganden — regionala effekter inklusive miljö. turism etc. — handlingsfrihet beträffande framtida möjligheter till t.ex. energiodling eller annan alternativ användning avjordbruksprodukter — sysselsättningsförhållanden ijordbruk och annat näringsliv

7.3.67 Svenska lantarbetareförbundet: Förbundet vill som helhet tillstyrka kommitténs förslag att samhället under en femårsperiod tar ett delansvar för kostnaderna för överskottsarealen. Under denna tid bör det ankomma på jordbruket och samhället att gemensamt finna lösningar för en omställv ning av produktionen till en mer för alla parter rimlig situation.

7.3.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Förbundet instämmer i att den redan etablerade principen att näringen skall bära kostnaderna för överskottsproduktionen slås fast. Livs instämmer också i behovet av att under en anpassningsperiod göra avsteg från denna princip så att samhället tar ett delansvar för spannmålsöverskottets kostnader enligt kommitténs förslag. Det föreligger emellertid enligt Livs stor risk för att dels samhällets kostnader under den tänkta övergångsperioden blir betydligt större än de 600 mkr kommittén anger. dels problemen ej kunnat lösas genom anpass- ningsåtgärder inom den föreslagna perioden. Beträffande finansieringen av samhällets kostnader tar Livsmedelsarbetareförbundet bestämt avstånd från kommitténs förslag. Samhällets kostnader bör i första hand ses som en regional— och sysselsättningspolitisk insats vilken bör bekostas över bud- geten. Att belasta konsumenterna med ytterligare prishöjningar på livsme- del. för att finansiera samhällets kostnadsansvar. är oacceptabelt i en

• Sida 179
•  Original

Prop. 1984/85: 166 89

situation där konsumtion och köpkraft redan utvecklas svagt. livsme- delspriserna stiger snabbare än andra priser samt låg- och medelinkomstta- garnas standard urholkats. En finansiering över livsmedelspriserna bidrar dessutom till att hålla uppe inflationsnivån.

7.3.76 Sveriges industriförbund: Vad gäller finansiering av kostnaderna för de överskott som uppkommer inom spannmålssektorn vill vi anföra föl- jande:

— Kostnaderna för de överskott som kan uppkomma inom ramen för den areal som anses erforderlig för att med viss säkerhetsmarginal klara vår livsmedelsberedskap kan sägas utgöra ett slags '"försäkringspremie" för att garantera försörjningen i en krissituation. Det kan då vara rimligt att finansiera dessa överskott via livsmedelspriserna. — Överskott som blir följden av att man bibehåller en större areal än den som behövs av ovan nämnda skäl är emellertid av en annan karaktär. De är resultatet av regionalpolitiska. sysselsättningspolitiska. miljöpolitiska m.fl. överväganden. Kostnaderna för sådana överskott mäste finansi- eras på annat sätt än via livsmedelspriserna. dvs över statsbudgeten. I nuvarande finansieringssystem för spannmålsöverskotten intar för- malningsavgiften för brödsäd liksom prisregleringsavgiften på handelsgöd— sel en central roll. Om nuvarande åkerareal bibehålls. och i än högre grad om hektaravkastningen ökar mera än vad kommittén räknat med, kommer en kraftig ökning av dessa avgifter att krävas. En sådan finansiering ärinte rimlig. En neutral finansieringskälla -— i första hand budgetmedel — är därför nödvändig. — — —

[I en bilagd promemoria redovisas-l en alternativ metod att finansiera exportkostnaderna för spannmål som innebär att förmalningsavgift tas ut på all spannmål. således inte enbart på brödsäd. Vid ett sådant system skulle förmalningsavgiften för brödsäd kunna sänkas frän nuvarande 80 öre per kg till 10 öre per kg.

7.3.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund: Förmalningsavgiften. som re— dan i dag utgör en väsentlig del av konsumentpriset på mjöl och bröd. kommer att öka kraftigt om nuvarande åkerareal bibehålls och i än högre grad om hektaravkastningen ökar mera än vad kommitten räknat med. En kraftig ökning av konsumentpriset på mjöl och bröd är då ofrånkomlig. vilket med största sannolikhet medför en minskad konsumtion. Konsu— menterna och berörd industri får således betala dyrt för avsättningen på export avjordbrukets spannmålsöverskott medan producenterna kan fort— sätta producera till samma pris oavsett om spannmålen avsätts på den inhemska eller exportmarknaden och oavsett volym. Detta är inte rimligt enligt SLlMs bedömning. Kommittén har kortfattat berört förmalningsavgiften på spannmål och aviserat en översyn. Med hänsyn till den inträffade och förväntade kraftiga utökningen av förmalningsavgiften och dess konsekvenser för prisutveck-

• Sida 180
•  Original

Prop. 1984/85: 166 90

lingen på mjöl- och brödprodukter. vill SLIM betona nödvändigheten av att denna översyn genomförs snarast.

7.3.79 Tjänstemännens eentralorganisation: Det är — — — inte självklart att det alltid är bäst att en oundviklig produktionsbcgränsning sker långsamt och under lång tid. En utdragen strukturomvandling kan ibland vara plåg- sammare än en relativt snabb omställning. Det kan gälla både de anställda som inte kan bedöma sin framtid och de effektivaste företagen. som kan utsättas för ökade finansiella påfrestningar och tvingas fatta investerings- beslut under extra stor osäkerhet sålänge strukturomvandlingen pågår. —

Förslaget om att samhället bör ta ett delansvar för överskottsarealens kostnader innebär med LMKs sätt att räkna ett stöd tilljordbruket på 600 miljoner kronor under fem år. Det vore orimligt om ett sådant "omställ- ningsstöd" endast skulle ges till en del av dem som drabbas. Medel bör således även utgå till de sysselsättningsdrabbade i förädlingsleden. — — —

Innan välgrundad ställning tagits till åkermarkens lämpligaste framtida användning måste det enligt TCOs mening accepteras att över- skottsarcalen används för produktion av spannmål. Kostnadsansvaret för denna överskottsproduktion bör som utredningen föreslagit delas mellan staten och näringen så att båda parter känner ansvar för problemets lång- siktiga lösning.

Förslaget att samhället bör ta ett delansvar under en övergångsperiod på fem år för vad det kostar att producera spannmål på överskottsarcalen vore poänglöst om det skulle finansieras inom ramen för jordbruksregle- ringen eller genom minskade livsmedelssubventioner. Det skulle bara vara detsamma som högre matpriser. Då vore det lika bra att lägga hela ansva- ret pä näringen med den övervältring av kostnaden på konsumenterna och den minskade efterfrågan som skulle bli den i stort sett oundvikliga följden av detta.

Samhällets delansvar för överskottsproduktionen bör i stället ses som ett tidsbegränsat och arbetsmarknadspolitiskt motiverat omställningsstöd. vars kostnader bör bäras direkt över statsbudgeten i form av bland annat vissa statsbidrag till regleringsorganen men också i form av mer framtidsin- riktade insatser i syfte att ftnna alternativa användningsomräden för över- skottsarealen.

7.3.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: ] den samhällsekonomiska analy- sen för så relativt kort tid som 5 år. kan inget annat än marginalkostna- derna vara en rimlig värderingsgrund. Först på längre sikt. 10 år och längre. är det meningsfullt att upprätta den form av samhällsekonomisk analys som kommittén försökt göra. Skall samhället göra denna form av värderingar. måste också jordbrukspolitiken ges en långsiktigare mälin—

• Sida 181
•  Original

Prop. 1984/85: 166 9l

riktning. Kortsiktiga ändringar. på grund av opinionsyttringar eller externa påverkningar. måste då också begränsas. åtminstone inom målinriktning- ens ram.

7.3.81 Sveriges allmänna hypoteksbank: Hypoteksbanken kan inte dela uppfattningen. att staten skall undandra sig ansvar för en produktion. för vilken staten är ansvarig genom olika former av produktionsstyrning ge- nom begränsningar, importrestriktioner, prisreglerande åtgärder etc. Ef- tersom jordbruksnäringen på grund av statliga regleringar inte kan åstad- komma en produktion. som är baserad på rent marknadsmässiga lönsam- hetsbedömningar. bör staten ta sin del av det ekonomiska ansvaret. Hypo- teksbanken anser att en lösning av denna fråga är av central betydelse och att livsmedelskommitte'n borde ha grundligt analyserat hithörande pro- blem. Detta har inte gjorts. Även i andra avseenden. t.ex. vad gäller konsekvenserna med tanke på sysselsättningen inomjordbruket i händelse av en nedskärning av detta med exempelvis 15 till 20 %. har några djupare analyser inte gjorts.

7.4 Miljörestriktioner och alternativa odlingsformers inverkan på behovet av produktionsresurser

7.4.18 Statens naturvårdsverk: Den ökade specialiseringen i jordbruket har nödvändiggjort en ökad användning av bekämpningsmedel och han- delsgödsel. Specialiseringen har försvårat en balanserad tillförsel av växt- näring. vilket medfört övergödning i sjöar. vattendrag och i kustområden. Grundvattnet har påverkats av nitratutlakning i vissa områden med inten- siv växtodling. De stora maskinernas krav på ökade åkerytor med rena geometriska mönster har medfört att åkerholmar. öppna diken. små vat- tensamlingar. Våtmarker m.m. eliminerats varvid särskilt i helåkersbygd fauna och flora utarmats. De stora maskinerna för spridning av handels- gödsel och bekämpningsmedel har inte kunnat hanteras så exakt att sprid- ning utanför åkern kunnat undvikas t.ex. på uddar. i diken. på åkerholmar. i skogsbryn. Här hade restbiotoper från det mycket artrika äldre odlings- landskapet annars kunnat överleva. De senare olägenheterna bör kunna minskas genom tillämpning av den nyligen beslutade kompletteringen i skötscllägen om naturvårdshänsyn. Olägcnheterna med bekämpningsmedel och växtnäringsläckage bör kunna motverkas med en rad åtgärder bl.a. med ändrade odlingsformer som förutom effektivitet tar sikte på miljövänlighet. Rådgivning och informa- tion om miljövårdsåtgärder bör integreras i anvisningarna för jordbrukets rationalisering. Bekämpningsmedel innehåller ämnen som är biologiskt aktiva vars in- verkan på miljön samt människors hälsa inte med säkerhet kan över- blickas. Naturvårdsverket har därför en restriktiv syn på användningen av

• Sida 182
•  Original

Prop. 1984/85: 166 92

bekämpningsmedel. Verket stöder principerna om ett integrerat Växtskydd som innebär att man gör sig så långt möjligt oberoende av kemisk bekämp- ning. Detta innebär att odlingsmetoder—na successivt bör inriktas på system där kemisk bekämpning kan reduceras. — — —

Användningen av handelsgödselmedel kan medföra miljöproblem på grund av utlakning av näringsämnen till sjöar. vattendrag och kuster och på genomsläpplig mark orsaka höga nitrathalter i grundvatten. l ytvattnen innebär detta bl.a. kraftig igenväxtning. algblomning, fiskdöd och sämre möjligheter för bad och fiske. För höga nitrathalter i dricksvattnet kan göra detta otjänligt för både människor och husdjur.

Ytterligare en miljöeffekt från handelsgt'.'>dselmedel utgörs av kadmium— innehållet i fosfor—gödselmedel. Importerade räfosfat häller relativt höga kadmiumhalterjämfört med svensk apatit. Fortsatt utredning om möjlighe- terna att utnyttja svensk apatit fordras. bl.a. med hänsyn till arsenikhalten i den svenska råvaran.

7.4.20 Statens planverk: Kommitténs förslag syftar till att nuvarande åker- areal skall bibehållas. Staten föreslås ta ett särskilt ansvar för att en jordbruksproduktion av i stort sett nuvarande omfattning vidmakthålls i norra Sverige. Denna huvudinriktning tillstyrks. Att den kan förverkligas genom de mer detaljerade besluten inomjordbrukspolitiken är av avgöran- de betydelse för många av de värden som skall skyddas genom riksplane» ringen. Bibehållandct av åkerarealen är också av betydelse för möjligheter- na till produktion av energigrödor. Användningen av handelsgödsel och växtskyddsmedel, övergödning och förorening av ytvatten och grundvatten är ett stort problem i vissa regioner. Planverket stöder kommitténs förslag att en begränsning av kemikalieanvändningen tas upp till ytterligare prövning. De ökade produk- tionskostnader detta kan medföra skall vägas mot förbättrade förutsätt- ningar ekonomiskt och kvalitativt för andra verksamheter som fiske och vattenbruk. bättre tillgång till friskt grundvatten m.m.

7.4.26 Sveriges lantbruksuniversitet: Naturresurshushållning. energiför- sötjning och skydd av den fysiska miljön kräver ökad hänsyn i livsmedels- produktionen. Den stora insatsen av hjälpenergi ijordbruket. tunga maski- ner. handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel har på flera sätt med- fört effekter på miljön. Samtidigt har de senaste årtiondenas snabba ut- veckling inom jordbruket också lett till vissa problem inom odling och djurhållning. Det gäller markstruktur. djurhälsa och livsmedelskvalitet. Marknadernas prismekanismer har ej kunnat hantera dessa sidoeffekter. Detsamma gäller traditionella jordbrukspolitiska åtgärder. I stället krävs insatser för att öka kunskaperna och bättre använda forskning. utbildning och rådgivning. Dessutom krävs nya politiska styrmedel för skydd av natun'esurser och miljö. En balanserad syntes mellan traditionella ekono-

• Sida 183
•  Original

Prop. 1984/85: 166 93

miska strävanden och ”ekologiska" hänsyn har blivit en allt viktigare uppgift för en fungerande livsmedelspolitik.

7.4.27 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: SJFR är medvetet om att specialiseringen i mänga fall har varit nödvändig för att kunna förena konsumenternas mål om rimliga livsmedelspriser och jordbrukarnas in— komstmål. Frågan är dock om ytterligare specialisering t.ex. i form av ökad koncentration av djurhållningen är samhällsekonomiskt motiverad under beaktande inte bara av det traditionella effektivitetsmålet utan också av bl.a. beredskaps- och miljömål. SJFR finner det angeläget med en utökad forskning dels om specialiseringens samhällsekonomiska konse- kvenser. dels om uppbyggnad av välbalanserade företag med allsidig och mindre kemikalieberoende produktion. vilka dessutom uppfyller högt ställda effektivitetskrav. Utan ökad satsning på sådana företag blir det svårt och dyrt att minska beroendet av handelsgödsel och kemiska be- kämpningsmedel. SJFR anser att kommittén har lagt ett alltför statiskt betraktelsesätt på möjligheterna att minska kemikalieberoendet. Man in- skränker analysen alltför mycket till nu känd teknik och nuvarande pro- duktionsstruktur. Den forskning om alternativa produktionsformer som nu förbereds inom SJFR kan leda till kunskap som gör det lättare att minska kemikalieberoendet, särskilt på lång sikt. Men möjligheterna till sådana långsiktiga anpassningar påverkas av bl.a. den jordbrukspolitik som förs och av storleken på de resurser som ställs till forskningens förfogande. Så blir det t. ex. svårare att minska kemikalieberoendet om vi får företag med ensidigare växtföljder och ökat särskiljande av växtodling och djurskötsel.

7.4.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Kommittén förordar — — — att en försöksverksamhet i bred skala bedrivs med odlingsformer som kräver mindre insats av handelsgödsel och växtskyddsmedel. Länsstyrelsen stäl- ler sig positiv till detta förslag. som skulle främja en god miljö.

7.4.41 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen anser —— — —— att alter- nativa odlingsformer och ökad odling av energi- och proteingrödor bör stimuleras. Bl.a. kan detta åstadkommas genom intensifierade utveck- lings-. rådgivnings- och utbildningsinsatser. Dessa insatser kunde öka möj- ligheterna till att både bibehålla delar av nuvarandejordbruksareal — något som är fördelaktigt när det gäller att bevara det gamla kulturlandskapet — samtidigt som livsmedelsproduktionen kan minskas. Lantbruksnämnden bör få personella resurser för att öka sina rädgivningsinsatser vad gäller alternativa odlingsformer.

7.4.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: I betänkandet antyds att en minsk- ning av kemikalier inom jordbruket skulle kunna vara en väg till produk- tionsminskning. l Skaraborgs län skulle man i vissa områden med hög kvävebelastning kunna införa begränsningar i tillförseln av kväve.

• Sida 184
•  Original

Prop. 1984/85: 166 94

En ytterligare mer teoretisk produktionsbegränsning skulle kunna ske genom den nya vattenlagen. I samband med'bildande av bevattningssam- fälligheter bör det finnas möjligheter till begränsning av vattentillgång för spannmålsproduktion samtidigt som man ger mer utrymme för vatten till t.ex. trädgårdsodling i olika former. Detta förutsätter dock en kraftig prishöjning på växtnäringsmedel.

Både när det gäller minskat kemikaliebruk och vattenreglering måste givetvis frågan om ersättning till markägaren utredas mycket ingående.

7.4.49 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen vill — — — erinra om en begränsning i den alternativa användningen av åkermarken som förelig- ger i norra Sverige. Äkerarealen används nästan uteslutande för produk- tion av foder för animalieproduktion och förutsättningarna för avsalupro- duktion av någon omfattning är begränsade. ] stora delar av länet är dessutom spannmålsproduktion av klimatiska skäl ej möjlig.

7.4.55 Glesbygdsdelegationen: Delegationen finner det —- — — anmärk- ningsvärt att kommittén inte uttryckt någon klar uppfattning när det gäller önskvärdheten av att så långt möjligt minska användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Någon offensiv satsning för att utveckla den "naturenliga" odlingen föreslås heller inte. Delegationen ser denna defensiva hållning som en stor brist i utredningen.

En relativt omfattande forskning om ”alternativa produktionsformer" har nu påbörjats vid lantbruksuniversitetct. Delegationen ser detta som mycket positivt och därför värt att uppmuntra och stödja. Delegationen vill vidare framhålla att praktiska experiment i glesbygden bör stödjas. Ett exempel är det s.k. ekoprojektet som planeras i Övertorneå. ] detta sammanhang bör också nämnas att växtförädlingen måste få en inriktning som bättre gynnar glesbygdsjordbruket och den naturenliga odlingen.

7.4.64 Lantbrukarnas riksförbund: Under senare tid har allt större upp- märksamhet riktats mot de effekter på bl. a. miljö— och ekosystemet som den moderna jordbrukstekniken har. Också livsmedelskvalitet har blivit mer uppmärksammad. Det gäller inte minst effekterna av användningen av bekämpningsmedel och kcmoterapeutika. Mycket talar för en ökad försik- tighet vid introduktion av ny teknik. Detta bör rimligen leda till en dämpad avkastningsökning både inom växtodling och djurskötsel i framtiden. ] Sverige har statsmakterna också infört skatter i direkt syfte att reducera användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel ijordbruket. Om man bortser ifrån att detta från statsmakternas sida skett som en ensidig pålaga på jordbruket. som LRF inte kan acceptera. talar dock själva åtgärden med ökad tyngd för ett bevarande av åkerarealen. Om landskapsbilden någorlunda skall bevaras krävs ökade naturvårdsin- satser. Enligt beräkningar utförda av LU] skulle det vid en nedläggning av

• Sida 185
•  Original

Prop. 1984/85:166 95

300000 ha åker och 75 000 ha betesmark bli nödvändigt att utföra land- skapsvård på 42000 ha åker och 17000 ha betesmark. Det skulle vara inkonsekvent och ekonomiskt oförsvarligt att först ta åker ur jordbruks- produktionen och sedan lägga ner stora kostnader på att av naturvärdsskäl hälla landskapet öppet.

LRFs bedömning är att naturvårdsskäl. hänsynen till landskapsbilden m.m. även nu talar för ett bibehållande av åkern.

7.4.66 Svenska fabriksarbetareförbundet: Förbundets slutsats är att ökad markkartering och individuell rådgivning synes vara de viktigaste åtgärder- na för att både förbättra det ekonomiska utbytet av handelsgödseln och minska de negativa miljöeffekterna av övergödsling. Naturvårdsverkets förslag om differentierade avgifter bör också seriöst prövas. särskilt mot bakgrund av att det är lokal och individuell övergöds- ling som är problemet.

7.4.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Enligt Livs mäste en inrikt- ning mot mer extensiv drift ijordbruket övervägas. Detta innebär mindre användning av kemikalier. minskad sårbarhet och minskat utlandsbe- roendc. Men det innebär också att den odlade arealen och antalet kör inte minskar på samma sätt som med den nuvarande utvecklingen mot en allt intensivare drift.

Konsumenterna skulle också möta ett livsmedel producerat på detta sätt med större förtroende. Kvaliteten skulle i många fall bli bättre och priset behöver inte bli högre.

Detta kan komma att innebära en utveckling mot ett relativt sett väsent- ligt lägre pris på jordbruksmark och mera mark per jordbrukare samt effektivare mekanisk bearbetning inom lantbruket. Enligt Livs överväger sammantaget de positiva effekterna av en sådan utveckling.

7.4.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Utredningen har i ett kort avsnitt berön alternativa odlingsformer. En stark opinionsbildning har, på ett ibland olyckligt sätt. aktualiserat denna frågeställning. Det hade varit bra om kommittén närmare analyserat samhällets uppgift inom detta område. Detta borde innefatta att bedöma vad som är nyttigt-skadligt ur samhällets synpunkt. Man borde har klargjon vilka åtgärder som står till förfogande. hur de bör användas och vilka effekter detta kan ha påjordbrukspolitikens framtida utformning. Ur jordbrukets synpunkt bör man självfallet på alla sätt se till att tillfredsställa det konsumentbehov som finns av produkter av olika "kvalitet". Bedömer ett tillräckligt stort antal konsumenter att s.k. biologiskt eller biodynamiskt odlade produkter är intressanta. bör de na- turligtvis kunna köpa dem. Däremot kan det inte vara statens eller samhällets uppgift att vrida jordbruksproduktionen mot alternativa odlingsformer såvida det inte före-

• Sida 186
•  Original

Prop. 1984/85: l66 96

ligger starka t.ex. miljö- och hälsoaspekter som talar för detta. I övrigt mäste konkurrensneutralitet fä räda.

7.5 Förutsättningar för produktion av proteinfoder och energigrödor

7.5.13 Lantbruksstyrelsen: Styrelsen delar kommitténs uppfattning att en viss ökning av den inhemska produktionen av proteinfoder är både önsk- värd och möjlig att uppnå under resten av 1980-talet. _ — — Enligt styrel- sens samlade bedömning kommer inte under den närmaste fcmårsperioden en ökad proteinproduktion. en introduktion av energigrödor eller föränd- rad produktionsinriktning i övrigt att mera radikalt kunna päverka arealbe- hovet för avsättning på hemmamarknaden. Inte heller en i övrigt önskvärd utveckling av grönsaksodlingen kommer att öka arealbehovet i någon nämnvärd utsträckning. På något längre sikt kan däremot nya produktions- alternativ bli ekonomiskt intressanta både för jordbruket och samhället_ Ett fortsatt samhällsstöd för utveckling och introduktion av nya marknader och produktionsalternativ bör ske genom forskning, försök och rådgiv- ning.

7.5.21 Statens industriverk: En utvärdering av nuvarande försöksproduk- tion. speciellt biprodukternas pris— och avsättningsmöjligheter. bör — — — göras innan slutlig ställning kan tas till etanolproduktionens framtida möj- ligheter i Sverige.

7.5.22 Statens energiverk: Frågan om etanolproduktion frän jordbruksrä- vara i Sverige [bör] behandlas med utgångspunkt från flera aspekter än de som redovisas av kommittén. Bland annat mäste avnämarsidans hante- rings- och distributionskostnader beaktas i högre grad. Vidare mäste frä— gan om etanolens ekonomiska konkurrenskraft som drivmedel sättas in i ett internationellt sammanhang. Enligt verkets bedömning är sannolikheten för reala prissänkningar pä drivmedel (bensin. diesel) inte obetydlig det närmaste decenniet. Bortom detta tidsperspektiv ter sig utvecklingen mera osäker. Oljeindustrins an- passning till ett förändrat efterfrägcmönster som allt mer domineras av transportsektorn gör dock att även den långsiktiga tillgången på drivmedel kan väntas bli god. - — — Av de råvaror från jordbruket som kan användas för framställning av etanol är enligt kommittén spannmål den från ekonomisk synpunkt mest intressanta om nu överskottsarealer skall behållas. Statens energiverk delar denna uppfattning men vill samtidigt fästa uppmärksamheten på att etanolproduktion i Sverige baserad på skogsrävara framöver kan visa sig vara väsentligt billigare från såväl företagsekonomisk som samhällsekono- misk synpunkt. — — —

• Sida 187
•  Original

Prop. 1984/85: 166 97

Statens energiverk — — —- anser att frågan om etanol som drivmedels- komponent mäste underkastas en mera ingående samhällsekonomisk ana- lys i vilken särskilt möjligheterna att ftnna avsättning för etanol och bipro— dukter granskas. En sådan analys bör göras även om den av flera skäl är svår att genomföra. Detta beror bl. a. på att den s. k. regleringsekonomin inom jordbrukssektorn och konkurrensbcgränsningar i förädlingsleden medför att rådande priser knappast kan uppfattas som samhällsekonomiskt korrekta. Därtill kommer att värderingen av miljöeffekter i samband med jordbruksproduktionen är komplicerad. — — —

[Preliminära kalkyler] antyder att en etanoltillverkare som baserar sin tillverkning på Biostilmetoden och betalar ett spannmålspris motsvarande de kortsiktiga samhällsekonomiska kostnaderna för inhemsk produktion kan framställa etanol till ett pris som kan konkurrera med importerad etanol. Förutsättningen är då att arbetskraft och kapital ijordbruket vär- deras till sitta samhällsekonomiska altcrnativkostnader. — — — På längre sikt ökar sannolikt de samhällsekonomiska produktionskostnaderna för etanol. ] vilken takt detta sker blir beroende på den relativa produktivitets- utvecklingen inom olika näringsgrenar.

Av stor betydelse för lönsamheten i etanolkalkylen är avsättningen av biprodukterna och då särskilt stärkelsen. Kommittén anför också att mark- naden för de ekonomiskt viktiga biprodukterna bedöms begränsa produk- tionsmöjligheterna av etanol från spannmål till ca 200 000 m3/år. Detta begränsar etanolmarknaden till motsvarande ca 4 procent av den årliga bcnsinanvändningen i landet. — — —

— — — Enligt [verkets] bedömningar — — — kan inte etanol ersätta bly- tillsatsen i dagens bensinkvaliteter. Av tillgängliga alternativ har etanol det lägsta tekniska och ekonomiska värdet som oktantalshöjare. Ett beslut om att införa blyfri bensin bör därför enligt verkets mening frikopplas från frågan om låginblandning av etanol i bensinen.

Rafftnaderierna kommer vid framställning av blyfri bensin bland annat att öka användningen av MTBE för att ersätta blyet. På längre sikt kan andra åtgärder komma ifråga. Den ökade användningen av MTBE och specifikationskraven på bensin kommer att begränsa utrymmet för etanol- inblandning i bensin. Detta skulle enligt verkets bedömning då högst kunna bli omkn'ng 3 procent av bensinvolymcn eller ca l50000 mi”. vilket skulle motsvara ca en tredjedel av övcrskottarealen. På längre sikt kan dock ytterligare några procentenheters utrymme tillkomma i takt med att raff- naderiindustrin investerar i isomeriserings- och reformeringsenheter, vil- ket minskar behovet av MTBE.

De bedömningar som görs av kommittén beträffande halmbränsle över- ensstämmer i huvudsak med statens energiverks uppfattning om bränslets ekonomiska konkurrenskraft med olja. När det gäller konkurrenskraften med kol och el är detta ej lika säkert. — — —

7 Riksdagen 1984/85. I sum/. Nr 166. Bi/agedc/

• Sida 188
•  Original

Prop. l984/85: 166 98

Av de framtida alternativa markanvändningarna inom jordbruket som f. n. kan förutses anser statens energiverk med utgångspunkt från resulta- ten av den genomförda utvärderingen av energiskog. att energiskogsodling skulle kunna bli särskilt intressant. Resultaten av utvärderingen visar att bränsle från energiskogsodling på jordbruksmarker i södra och mellersta Sverige på sikt skulle kunna produceras säväl samhällsekonomisk som företagsekonomiskt lönsamt och kunna konkurrera med andra bränslen.

Statens energiverk menar att villkoren för energiskogsodling är särskilt gynnsamma för små och medelstora jordbrukare. Genom att energiskogs— odlingen kan komplettera det traditionella jord- och skogsbruket kan ma- skinutrustningar och andra produktionsresurser som finns tillgängliga ut- nyttjas effektivare.

Vidare skullc energiskogsodlingen kunna bidra till att stärka småjord— brukcts ekonomiska förutsättningar och dessutom medverka till utveck- lingen av landsbygden i hotade områden.

Mot denna bakgrund föreslår statens energiverk att energiskogsodling redan nu försöksvis införs som en intressant alternativ användning av den aktuella överskottsmarken inomjordbruket.

7.5.26 Sveriges lantbruksuniversitet: Ett exempel på nya avsättningsområ- den är energigrödor. De analyser som har gjorts vid SLU om energigrödor. ger vid handen att dessa för närvarande inte är samhällsekonomiskt mer fördelaktiga än spannmålsodling till världsmarknadspris. Andra faktorer. t. ex. beredskapsmässiga. kan likväl motivera en sådan odling. Dock be- hövs en betydande insats av forskning och utvecklingsarbete rörande grödor för energi eller industriella ändamål om man väljer att bevara åkerarealen och satsa på export eller alternativ produktion.

7.5.27 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: SJFR vill understryka att en fantasirik och långsiktig forskning på olika sätt kan bidra till ett bättre och mer varierat utnyttjande av den stora resurs som bördig åkermark utgör. Det kan ske inte bara genom utveckling när det gäller livsmedelsproduk- tionen utan också genom framsteg inom t. ex. fytokemin och genom utnytt- jande av åkermarken för produktion av energiråvaror.

7.5.3] Länsstyrelsen i Östergötlands län: Styrelsen vill — — — peka på de goda förutsättningar som finns i länet att odla råvaror som kan användas för produktion av drivmedel. Möjligheten att i länet lokalisera en etanol- fabrik grundad på råvaror som framställs ijordbrttket måste betraktas som mycket god. Odling av energiskog är en annan möjlig användning.

7.5.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen vill — — - förorda att importerat proteinfoder i största utsträckning ersätts med inhemsk foderprodttktion. — — —

• Sida 189
•  Original

Prop. 1984/85: 166 99

Länsstyrelsen anser att statsmakterna i samband med ett beslut om den framtida livsmedelspolitiken också tar ett beslut som främjar produktion av bl.a. energigrödor. Ett sådant beslut skulle vara mycket gynnsamt för Kristianstads län. där goda förutsättningar finns för produktion av energi- grödor.

7.5.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Ärtodlingen i länet har ökat kraftigt under de senaste åren. Erfarenheterna av denna odling visar att det finns behov av bättre odlingsmaterial. Målmcdvetna insatser inom växtföräd- lingen är därför önskvärda. ] länet pågår både. jämförande försök med olika energigrödor och omfat- tande försöksodlingar av encrgiskog. Länsstyrelsen anser att denna för- söksverksamhet bör fortsätta och utvidgas till att i ökad omfattning avse hur dessa energigrödor. inklusive halm. skall kunna omvandlas till lämpli- ga energiprodukter. Ett samlat erkännande av och ett politiskt handlande som gerjordbruket den roll i energiproduktionen. som etanoltillverkning av bl.a. spannmål och sockerbetor innebär. är synnerligen angeläget. Förstärkt försvarsbe- redskap_ grund för effektivt utnyttjande av nuvarande åkerareal. minskat behov av proteinimport och därtill ett miljövänligare drivmedel. är främsta effekterna av en sådan utveckling.

7.5.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen anser att det finns mycket intressanta utvecklingsmöjligheter inom området växtkemikalie- teknik (fytokemi). — — —-

Att framställa etanol av (överskotts-) spannmål — — — är ———— ett mycket intressant framtidsperspektiv och utvecklingen vid försöksanlägg- ningen i Lidköping bör följas med största uppmärksamhet. Samtidigt är det viktigt att uppföljningen av försöksverksamheten inte fördröjer angelägna åtgärder inom området. Länsstyrelsen konstaterar med tillfredsställelse att riksdagen föreslagit regeringen att återigen pröva frågan om skattefrihet för etanol. Genom en skattebefrielse skulle etanolen behandlas likvärdigt med andra inhemska energislag. — — ——

Länsstyrelsen är medveten om att etanolproduktion frän spannmål och inblandningi bensin är ett tekniskt komplicerat område. Ett annat problem är att det fodermedel som erhålls som delprodukt vid etanolframställning- en har en begränsad marknad i sin egenskap av ersättningsmcdel för impon av bl.a. soja.

Frågan om etanolens framtida betydelse är ur skilda aspekter f. n. före— mål för flera delutredningar och överväganden inom bl.a. rcgeringskans- liet. — -— — Det finns enligt länsstyrelsens uppfattning anledning att tillsätta en särskild utredning med uppgift att framlägga ett sammanhållet förslag till beslut om etanolens framtid. Som framgått ovan bör utredningen påbör- jas innan försöksverksamheten vid etanolfabriken i Lidköping har avslu- tals.

• Sida 190
•  Original

PrOp. 1984/85:166 mo

Den föreslagna utredningen måste med nödvändighet anlägga ett mycket brett synsätt. Utgångspunkten bör vara att man med kraft griper sig an med att lösa de tekniska problemen och därefter framlägger förslag som är sektorsövergripande. — — — lnhemsk produktion av etanol som drivmedel berör alla dessa områden och därför krävs resolut samordning i syfte att förhindra att motstridiga sektorsintressen lamslår utvecklingen.

7.5.58 Hushållningssällskapens förbund: Med ledning av hittills gjorda för— sök och testanläggningar borde det inte vara omöjligt att redan nu målmed- vetet satsa på en produktion av olika energigrödor för framställning av etanol. metanol. fastbränsle m.m. och därmed minska landets oljebe- roende. En förutsättning härför är dock. att denna inhemska energi inte belastas med höga skatter och att man från samhällets sida formulerar en klar målsättning för en sådan produktion och som sedan också genomförs. Detta borde på ett mer konkret sätt ha behandlats av LMK. Vidare har man i årtionden diskuterat möjligheter att använda olika jordbruksgrödor som råvaror till olika industriella produkter. men mycket litet har gjorts för att realisera detta. En kraftig och målmedveten satsning på sådana. alter- nativa användningsområden förjordbruksprodukter efterlyses.

7.5.61 Kooperativa förbundet: lnnan vidare utbyggnad sker till fullskale- projekt är det enligt KFs mening ett oeftergivligt krav att ett flertal viktiga frågor klarlägges genom fördjupade utredningar. Det synes exempelvis inte utan vidare självklart att etanolen kan ersätta blyet och dess oktan- höjande effekt i bensin. Som ytterligare exempel på frågeställningar kan nämnas problemen som uppstår för befintlig proteinfoderproduktion inom landet. hur de ökade distributionskostnaderna för den etanolblandade ben- sinen skall tas ut samt om förlorade statliga intäkter vid skattesubventio- neringen av etanol skall tas ut direkt av konsumenterna genom ökad bensinskatt eller på annat sätt. Det är således mycket ovisst om etanolpro- duktionen kan bli ett konkurrenskraftigt alternativ till spannmålsexport. KF vill även i denna fråga och på detta tidiga stadium kraftigt understry- ka att livsmedlen icke får belastas med kostnader som är hänförbara till annan produktion än livsmedel.

7.5.62 Landsorganisationen i Sverige: LO vill [i fråga om energigrödor-l framföra som sin mening att livsmedlen icke bör belastas med extra kost- nader som är hänförbara till helt andra motiv än livsmedelsproduktion.

7.5.64 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt LRFzs mening är etanolfram- ställning ur jordbruksprodukter en fråga av brett samhällsintresse.

En storskalig etanolproduktion minskar vårt oljeberoende och förbättrar försörjningsläget för drivmedel. teknisk sprit och proteinfoder. Etanolen

• Sida 191
•  Original

Prop. 1984/85:166 | 101 ersätter importerad bensin samt i viss utsträckning de tillsatser som kan behövas vid ev övergång till blyfri bensin. Sverige är också nettoimportör av sprit som industriiävara och har en klart otillfredsställande krisbered- skap på detta område. Det proteinfoder som erhålles som en sidoprodukt vid etanolproduktionen blir också en värdefull ersättare för importerade fodermedel. Det finns anledning att framhålla att det härutövcr finns ut- rymme för en ökad inhemsk produktion och avsättning av rapsmjöl och foderärter. Strävanden att genom dessa specialodlingar förbättra vår pro- teinfoderförsörjning hotas alltså inte av etanolproduktionen.

Utöver etanol och etanolprotein är det möjligt att ta fram en rad andra I produkter ur processen. exempelvis nativstärkelse. gluten och kolsyra. Produkterna kan vidareförädlas för såväl teknisk som livsmedelsanvänd- ning. En genomgångi av alternativa produkter visar att Sverige idag är nettoimportör av samtliga. — — — Storskalig etanolproduktion kan bli en bas för en ny industiibransch med möjligheter till export av utrustning. know-how och specialprodukter.

Enligt LRFs uppfattning finns det goda samhälleliga skäl för en storska- lig etanolproduktion. Etanolen måste emellertid vara ekonomiskt intres- sant för alla berörda parter inkl. jordbruksnäringen. etanolproducentcn och bensinbranschen. Grundläggande härför är att etanolen har ett gent- emot bensin konkurirenskraftigt pris. För att åstadkomma detta krävs ändrade principer föi beskattning av etanol framställd av inhemska jord- bruksprodukter. .

LRF delar uppfattningen att ökad inhemsk proteinodling har många positiva effekter. t.ex. säker tillgång på foderråvaror av hög kvalitet. mindre importberoepde. allsidigare utnyttjande av åkerarealen. Dessa möjligheter bör tillvaratas.

i 75.66 Svenska fabriksarbetareförbundet: —— — — det är förbundets uppfatt- ning att spannmålsråvara till världsmarknadspris är tillräckligt för att göra etanolen konkurrenslkraftig som industriråvara. Av energipolitiska och långsiktigt industripolitiska skäl kan det dessutom vara intressant att med- verka till att etanoletj finns med i bilden på 1990-talet som en inblandnings- komponent bland fleia andra. ()m inte världsmarknadspris på spannmålrå- varan är tillräckligt för att skapa ekonomiska drivkrafter för att möjliggöra detta. bör ett stöd i form av borttagande eller reduktion av skatten på etanol ske. .

Detta stöd bör doåk klart anges som en övergångslösning under den tid som behövs för att de mer långsiktiga förhållandena på tillsatsmarknaden skall utkristallisera sig, vilket bör ske under 1990-talet. Det bör också vara klart angivet att statlsmakterna vid den tidpunkten (eller så snart de läng- siktiga utvecklingsdragen klarnar) har för avsikt att skapa en mellan olika tillsatser och det rena bensinalternativet konkurrensneutral beskattning. i

• Sida 192
•  Original

Prop. 1984/85: 166 102

Ett ytterligare villkor bör vara att den reducerade beskattningen enbart gäller en viss begränsad total etanolproduktionsvolym i landet för inblandf ning och att den bara gäller för att möjliggöra etanol som oktanhöjande tillsats (upp till en viss procentsats) och inte som drivmedelsersättning för bensin.

7.5.67 Svenska lantarbetareförbundet: Kommittén ger inga direkta anvis- ningar om hur den svenskajordbruksproduktionen för framtiden kan se ut. 'l'värtom är man ytterst försiktig i sina bedömningar om möjligheten att övergå till en annan produktionsform. t.ex. energigrödor. Detta är att beklaga. eftersom det försvårar en konkret och effektiv rådgivning för den nödvändiga produktionsförändringen. Om etanoltillvcrkning skall bli lönsammare än export av spannmål till världsmarknadspris, måste politiska beslut till förmån för etanoltillvcrk- ningen fattas. Förbundet förutsätter att så blir fallet. För att medverka till en omställning av jordbruksproduktionen i en såväl för producenterna som för samhället i ston gynnsam riktning förutsätter förbundet att ett sådant beslut fattas utan onödigt dröjsmål.

7.5.76 Sveriges industrit'örbund: Odling av energigrödor resp konvertering av spannmål till etanol är i dagsläget — och inom en rimlig framtid — inte konkurrenskraftiga alternativ. Att nu fatta beslut om etanolframställning i stor skala är inte försvarbart. Det är mer ekonomiskt och mindre riskfyllt att exportera spannmålen. Under alla förhällanden måste kompletterande utredningar göras beträffande etanolbiprodukternas effekter på bl.a. fo- dermarknaden och stärkelsemarknaden. En eventuell framtida skattebe- frielse (=subvention) av etanol får givetvis inte leda till att etanolfodret (agroproteinet) drabbar rapsproteinet och därmed oljeväxtodlingen. som är en viktig beredskapsgröda. Det är likaså anageläget att närmare utreda de möjligheter som sannolikt finns att utnyttja åkerarealen för andra tekniska ändamål.

7.5.79 Tjänstemännens eentralorganisation: LMK diskuterar bland annat produktion av etanol och andra energigrödor i detta sammanhang. Härtill kommer olika möjligheter till följd av framstegen inom biotekniken. TCO anser det mycket angeläget med ökade statliga satsningar på grund- läggande forskning inom dessa områden. När det gäller den lika angelägna tillämpade forskningen och utvecklingen har näringen ett klart ansvar för att erforderliga resurser anslås.

• Sida 193
•  Original

Prop. 1984/85: 166 KB 8 Inkomstmål för jordbruket

8.7 Konjunkturinstitutet: Exportkostnaderna, definierade som skillnaden mellan det prisjordbruket erhåller på den svenska marknaden och det man får ut pa export. skall räknas bort vid inkomstjämförelserna. lnkomstmålet innebär alltså att jordbrukarna före avräkning av exportförluster skall få en med andra jämförbara grupper likvärdig standard — ett mål som av olika skäl är mycket svårt att precisera. Institutet anser det troligt att det vid stora exportförluster finns en stor risk att kostnaderna övervältras på konsumenterna. eftersom jordbruksinkomsterna i det föreslagna systemet med obundna förhandlingar inte torde kunna pressas för lågt och inkomst- målet dessutom i sig är obestämt. Om stor överskottsproduktion uppstår och denna — tvärtemot den av kommittén angivna inkomstmålsättningen — ej leder till sänkt standard för jordbrukarna utan till höga priser för konsumenterna. förblir överskotts- produktionen stor. Denna kan ju bringas att upphöra endast genom sänkta produktpriser. dvs. genom sänkning av jordbrukarnas inkomster. Det av kommittén föreslagna systemet att dels ange inkomstmål förjordbrukarna räknat före exportförluster dels rekommendera obundna förhandlingar kan med andra ord misslyckas med att eliminera överskottsproduktion av jordbruksprodukter.

8.8 Näringsfrihetsomhudsmannen: NO vill — — — göra den kommentaren att det förefaller mycket svårt att klarlägga hur man med priset på jord— bruksprodukter kan påverka jordbrukarnas inkomster och standard när mindre än hälften avjordbrukarnas inkomster härrör från jord- och skogs— bruk. lnkomstvariationerna torde vara mycket stora och det kan ifrågasät— tas om det finns något rättvisande medelvärde.

8.9 Statens pris— och kartellnämnd: Kommittén har den uppfattningen att det aldrig är möjligt att exakt fastställa huruvida inkomstmålet uppfylls, d.v.s. om en "likvärdig standard"" uppnås. Med tanke på detta, och att i begreppet standard torde inbegripas så mycket mer än inkomst. är det något förvånande att LMK finner det angeläget att ta fram ytterligare material som belyser jordbrukarnas inkomster. Detta är förvånande speci- ellt med tanke på det omfattande ntaterial som redan producerats i denna fråga för kommitténs räkning. och att det av detta framgår att mindre än hälften av den svenska jordbrukarfamiljens inkomster kommer från jord- och skogsbruk. — — — Dessutom framgår det enligt SPKs uppfattning inte hur standard ska värderas eller hur inkomstjämförelserna ska användas. SPK vill poängtera vikten av att det klart preciseras hur inkomstmålet ska näs och att det definieras vad som avses med jordbrukarnas standard och inkomster vid inkomstjämförelser.

• Sida 194
•  Original

Prop. 1984/85: 166 104

Enligt SPKs uppfattning framstår slutligen inte priset på jordbrukspro— dukter som det bästa medlet för att söka päverkajordbrukarnas inkomster väsentligen och därmed uppnå målet "att jordbrukarna får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard" eftersom. som sagts. mindre än hälften avjordbrukets inkomster kommer från jord- och skogsbruk.

8.13 Lantbruksstyrelsen: Styrelsen framhöll i sitt yttrande över livsme- delskommittens betänkande (0th) 1983110) Vissa jordbrukspolitiska för— tursfrågor att det finns anledning att pröva om nuvarande metodik för analyser av jordbrukarnas inkomstförhållanden är tillfyllest mot bakgrund av utvecklingen under senare år. Härmed avses den förändring som skett genom specialiseringen av produktionen under senare år. Numera är ofta en produktionsgren. t.ex. växtodling för avsalu. mjölkproduktion. fläsk- produktion etc. av dominerande betydelse för det enskilda företagets eko- nomi. Vidare har skillnader i kapitalkostnader för företag i olika utveck- lingsstadier blivit allt mer framträdande. Detta förhållande har för övrigt lett till särskilda åtgärder i form av räntestöd och etableringsstöd. Lantbruksstyrelsen vill även peka på de betydande skillnader i arbetsin- tensitet som kan föreligga mellan företag med olika produktionsinriktning. Särskilt inom mjölkproduktionen är det långsiktiga beroendet av inkoms- terna från enbart jordbruket stort. Lantbruksstyrelsen vill också under- stryka den ökade betydelse som deltidsjordbruket fått under senare år. Den andel av jordbruksföretagen som är helt beroende av inkomster från jordbruket har därför successivt minskat. Över huvud taget bör utveck- lingen av jordbruksföretagarnas inkomster vid sidan av jordbruket tillmä- tas större betydelse än för närvarande. Den häri korthet skildrade utvecklingen och de inträffade förändringar- na bör enligt styrelsens uppfattning beaktas i ökad utsträckning vid fortsat- ta analyser av inkomstförhållanden inom jordbruket. I likhet med kommit- tc'n anser lantbruksstyrelsen att ytterligare material som belyser jordbru- kets inkomstförhållanden behöver tas fram. Av intresse i sammanhanget är förutomjämförelser med andra småföretagargrupper ävenjämförelser mel- lan olika grupper av jordbrukare. Likaså bör de ändrade inkomstförhållan— dena. som sannolikt blir bestående under en relativt lång tid beaktas vid överväganden om förändringar behöver ske i prisregleringssystemets ut- formning i syfte att nå en jämnare ekonomisk fördelning mellan olika grupper av jordbruksföretagare. Även om selektiva åtgärder med syfte att påverka inkomstfördelningen mellan olika grupper av jordbrukare kräver förhållandevis stora administrativa resurser kan ytterligare åtgärder i den- na riktning ändå behövas. — -— — Med hänsyn till överskottSsituationen inom mjölkproduktionen och den avvecklingsersättning som f.n. utgår till mjölkproducenter som upphör med produktionen ifrågasätter lantbruksstyrelsen om leveranstillägget skall bibehållas.

• Sida 195
•  Original

Prop. 1984/85: 166 105

Räntestödet till jordbrukare med särskilt höga räntekostnader är f.n. under avveckling och upphör med utgången av år 1985. Enligt lantbruks— styrelsens bedömning kommer lönsamhetssituationen inom jordbruket att vara pressad sålänge betydande överproduktion föreligger. Den återbetal- ning av del av stödbeloppen som skall ske enligt gällande regler kommer därför att medföra betydande problem för en stor del av de jordbrukare som erhållit räntestöd. Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning kan det där— för finnas anledning att överväga en avskrivning av stödbeloppen eller att senarelägga återbetalningen. Denna fråga bör tas tipp i den av kommittén föreslagna översynen av de utsattajordbrukarnt'ts situation. Återbetalning av räntestödet bör generellt anstå i avvaktan på resultatet av en sådan översyn. Eftersom återbetalning av de först utbetalda stöden skall börja under hösten 1985 behövs ett ställningstagande i denna fråga under våren 1985.

Enligt lantbruksstyrelsens hittillsvarande erfarenheter har etablerings- stödet förbättrat de nystartade lantbrukarnas situation. Styrelsen delar dock kommitténs uppfattning att stödet bör utvärderas och att formerna ses över. Denna fråga bör behandlas i samband med den av kommittén föreslagna särskilda översynen av de utsattajordbrukarnas situation.

För att åstadkomma en förbättring av den situation som vissa nyetable- rade och högt skuldsatta jordbrukare befinner sig i bör enligt kommitténs uppfattning möjligheterna till finansiell rekonstruktion av företagen ökas ytterligare. Lantbruksstyrelsen delar i princip denna uppfattning men vill samtidigt framhålla att rekonstruktion endast bör komma i fråga i de fall den besvärliga ekonomiska situationen har förorsakats av omständigheter som den enskilde jordbrukaren inte har kunnat råda över. Vidare bör möjligheterna till varaktig förbättring av lönsamheten bedömas vara goda om en rekonstruktion skall genomföras med statliga insatser.

Problemen för vissa nyetablerade och högt skuldsatta jordbrukare är enligt kommitténs uppfattning av en sådan omfattning att det är angeläget att det snarast görs en särskild översyn av de utsattajordbrukarnas situa- tion. Översynen bör enligt kommitténs förslag även omfatta hur man i framtiden med risk för stigande kapitalkostnader skall få till stånd en nyetablering utan att den som etablerar sig har ett mycket stort eget kapital. Enligt lantbruksstyrelsens mening bör den av kommittén föreslag— na översynen utvidgas till att ge en samlad bild av nyetableringen vid olika typer av företag inom jordbruket. Härvid bör bl.a. formerna för nyetable- ring och de nyetablerades kapitalsituation belysas.

8.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Redan i sitt yttrande över LMKs förtursbetänkande framhöll KD attjordbrukarna är företagare och att de beträffande inkomster och levnadsstandard följaktligen främst börjämföras med andra småföretagare och inte med löntagare. Hög priori- tet bör därför ges åt det arbete. som påbörjats inom lantbruksekonomiska

• Sida 196
•  Original

Prop. 1984/85: 166 106

samarbetsnämnden. i syfte att förbättra inkomstmaterialet för småföreta- gare. — -— —

KD har vid prisöverläggningarna hävdat att hänsyn måste tas till export- kostnaderna vid inkomstjämförelserna. Detta innebär att jordbrukarcns inkomster kan vara lägre än jämförelsegruppernas pågrund av exportkost— nader. Det är tillfredsställande att LMK har kommit till samma ståndpunkt med sitt förslag att lämplig korrigering av exportkostnadernas inverkan på jordbrukarnas inkomster bör göras vid nämnda jämförelser.

8.21 Statens industriverk: lndustriverket förordar — — — att som en konse- kvens av att jordbruket skall bära kostnaderna för en produktion utöver den samhällsekonomiskt motiverade. får jordbruket som helhet vid över- produktion acceptera en sämre inkomst- och standardutveckling än de grupper inkomstföljsamheten kopplas till — —- —.

8.23 Statskontoret: Med hänsyn till den stora betydelse som inkomstmålet har tillmätts ijordbrukspolitiken under lång tid. är det förvånande att det inte har varit möjligt att få fram något mått på måluppfyllelsen. Om det inte är möjligt att göra några rimliga jämförelser. kan enligt statskontorets mening ifrågasättas om inkomstmålet bör tillmätas den betydelse. vid sidan av konsumentmålet. som det nu har. Vill man ta inkomstmålet på allvar. måste det tas fram material som möjliggör jämförelser. Statskon- toret anslutcr sig till kommitténs förslag att utföra s.k. typgårdsberäkning- ar.

8.24 Riksrevisionsverket: Enligt RRVs uppfattning kan det ifrågasättas om det är meningsfullt att sträva mot mer exakta jämförelser mellan jordbru- kare och andra grupper än vad nuvarande statistik medger. För det första är jordbrukare i likhet med andra företagare en mycket heterogen grupp. Detta medför att rättvisajämförelser är svåra att göra. För det andra skiljer sig enligt RRVs uppfattningjordbrukarnas situation från både andra företa- gargruppers och löntagares. Förutom de sysslor som genererar de faktiska intäkterna ijordbruket spelar även andra sysslor en viktig roll för många jordbrukare. Det är sysslor som syftar till att minimera jordbrukarhushål- lets utgifter, t. ex. egna reparationer eller tjänster och gentjänster gentemot andra jordbrukare. Man skulle kunna uttrycka det så att jordbrukarna jämfört med andra grupper utför en större andel av sitt arbete inom vad som brukar kallas den informella ekonomin. RRV ställer sig mot den här redovisade bakgrunden tveksamt till värdet av att avsätta ytterligare re- surser för inkomstjämförelser mellan jordbrukare och andra grupper.

8.25 Statistiska centralbyrån: SCB delar kommitténs uppfattning vad gäl- ler behovet av underlag för att belysa inkomster och inkomstutveckling i jordbruket. lnförandet av det nya typklassificeringssystemet i de lant-

• Sida 197
•  Original

Prop. 1984/85: 166 107

bruksckonomiska undersökningarna påbörjas i samband med urvalsdrag- ningen under 1984185. — — —

Kommittén återger i sitt betänkande resultat från de försöksvisa bear- betningar som SCB utfört av JEU-materialct enligt nya kalkylmodeller. SCB anser det önskvärt att de nya kalkylmodellerna ersätter hittillsvaran- de JEU-beräkningar. vilka inte på ett konsekvent sätt beaktar inflationens effekter. Frågan rörande införandet av de nya kalkylmodellerna i JEU kommer att behandlas i inkomstgruppen under vintern 1984/85. — — —

SCB vill i detta sammanhang understryka att införandet av den nya typklassificeringen i de lantbruksekonomiska undersökningarna i hög grad förbättrar förutsättningarna för utveckling av typgårdar/modelljordbruk. Behovet av en gruppering av jordbruksföretagen efter typ torde ha ökat under senare år, då företagen sinsemellan blivit alltmer olika vad gäller driftsinriktning. kapital- och arbetsinsats etc. — — —

SCB vill i detta sammanhang framhålla att nyetablerade jordbrukare är en grupp för vilken det finns flera olika relevanta avgränsningar. SCB vill peka på det projekt med syfte att förbättra den statistiska redovisningen av ägare-lbrukareförhållanden i lantbruket som genomförts vid SCB på upp- drag av lantbruksekonomiska samarbetsnämnden. Bakgrunden till projek- tct har varit brister i den nuvarande statistiken orsakade av svårigheter att kombinera data för företag. företagare resp ägare. — — —

Vad gäller inkomstgruppens inkomstjämförelser mellan jordbrukare och löntagare anser SCB att de i fortsättningen främst bör baseras på HlNK- material. Kommittén pekar på problemet som följer av skillnaderna i resursinsats (arbete. kapital) mellan de båda grupperna. Det är av vikt att det i olika resultatredovisningar klart anges till vilken resursinsats resulta- tet skall relateras. d.v.s. om det är fråga om en arbetsinkomst eller en arbets- och kapitalinkomst.

— — — överslagsmässiga korrigeringar av jordbrukarnas inkomster för exportkostnader torde kunna utföras.

8.26 Sveriges Ianthruksuniversitet: När det gäller inkomstmålet. vill SLU peka på ytterligare svårigheter som tillkommit genom att jordbruksnäring— en tenderar att bli alltmer heterogen. Detta har bl.a. orsakats av att deltidslantbrukct har ökat och detta har medfört att en allt större del av familjeinkomsten vid många jordbruk kommer från källor utanför lant- bruksföretaget. Samtidigt sker en utveckling mot nya företagsformer. Be- hovet av och motiven för ett allmänt inkomstskydd är därför inte lika framträdande som tidigare. Lönsamhetsproblemen är dock påtagliga för många yngre. högt skuldsattajordbrukare. Detta är delvis en sidoeffekt av prisregleringen. Vi noterar att LMK skjuter även dessa frågor till en särskild översynsutredning. Detta gör att betänkandet på ytterligare en

• Sida 198
•  Original

Prop. 1984/85: 166 108

punkt inte kan utgöra underlag för en mera långsiktig livsmedelspolitik. ej heller för att lösa de kortsiktiga problemen inom sektorn.

8.30 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen är medveten om svårigheterna att jämföra jordbrukarnas inkomster som företagare med löntagares och tillstyrker förslaget att i ställetjämförelser göres med andra strtåföretagare. Det är angeläget att material för sådana jämförelser fram- tages och att metodikcn utvecklas för att utföra s. k. typgårdsberäkningar (modelljordbruk).

Länsstyrelsen är tveksam till en permanentning av nuvarande etable- ringsstöd och tillstyrker förslaget att en utvärdering av nuvarande stöd sker. — — — Styrelsen anser — — — att i ett mer långsiktigt perspektiv en strävan bör vara att nyetableringar kan ske inom ramen för en normalt fungerande kapitalmarknad men där så visar sig nödvändigt statliga garan- tilån utan selektiva stöd till vissa nyetablerare.

8.41 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen är medveten om de ny- startade jordbrukarnas besvärliga ekonomiska situation. Nuvarande låne- former och etableringsstöd synes inte vara tillräckligt stöd för nystartandc utan eget stort kapital.

8.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Det är också önskvärt att kommitténs förslag om en översyn av de särskilt utsattajordbrukarnas situation snarast kommer till stånd.

8.47 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen vill starkt understryka att en analys av de högt skuldsatta jordbrukarnas situation kommer till stånd. Speciellt för många av dem som investerade eller nyetablerade sig i slutet av 70—talet och senare är ekonomin hårt ansträngd. Förslag till åtgärder bör föreligga i så god tid att de kan ersätta nuvarande räntestöd fr.o.m. 1986.

8.48 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen anser att — — — LMKzs förslag om en översyn av förhållandena för nystartade och högt skuldsatta företag är mycket angeläget och bör skyndsamt genomföras. —

8.51 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker att den av LMK föreslagna lönsamhetsutredningen omgående tillsätts — — —.

8.55 Glesbygdsdelegationen: Delegationen vill framhålla att ett glesbygds- företag som byggs ut i enlighet med allmänna riktlinjer kan komma att få en

• Sida 199
•  Original

Prop. 1984/85: 166 109

kapitalkostnadsbelastning som gör företagen ytterst känsliga och som mot- verkar möjligheterna till en stabil uppbyggnad. Delegationen förordar en successiv företagsuppbyggnad. l glesbygden är vidare kombinationsföre- tag oftast betydligt mer ändamålsenliga än stora ensidigt inriktade företag.

8.58 Hushållningssällskapens förbund: Förbundet vill —— — — understryka nödvändigheten av att man noga analyserar de effekter som kan förväntas uppstå som en följd av olika. av kommittén aktualiserade anpassningsåt- gärder. Enligt förbundets uppfattning saknas utrymme för generella åtgär- der. som leder till en ytterligare försämring av lönsamheten i produk- tionen. Sädana åtgärder kan för 'äntas leda till att många företag som nyligen bytt brukare. eller på vilka större investeringar genomförts. ham- nar i mycket stora ekonomiska svårigheter. Risk föreligger därmed för att ett antal av våra mest rationella företag slås ut. De nyetablerade lantbru- karnas problem måste i detta sammanhang särskilt beaktas. Det är således av väsentlig betydelse för jordbruket. att ersättning fortsättningsvis er- hälles för faktiska kostnadsökningar i produktionen.

Som mycket illavarslande vill förbundet också påtala det förhållande att allt fler av dagens familjejordbrukztre måste söka sig inkomstmöjligheter utanför det egentliga jordbruket för att kunna klara räntor och andra mycket höga fasta kostnader, som är utmärkande för dagensjordbruk.

8.61 Kooperativa förbundet: Vid inkomstjämförelser med andra företagar- grupper och löntagargrupper instämmer KF i bedömningen attjordbruket skall bära kostnaden för den icke samhällsekonomiskt motiverade över- skottsproduktionen. varför deras inkomster kan vara lägre än jämförelse— gruppernas som följd härav. — — —— KF tillstyrker i övrigt även LMKs förslag att Ieveranstillägget för mjölk till mindre producenter kan bibehållas. att lån med uppskjuten ränta av- vecklas. att etableringsstödet utvärderas och att man snarast gör en sär- skild översyn av vissa nyetablerade och högt skuldsatta. jordbrukarnas situation. Likaledes bör givetvis de sociala stödformerna. stöd till avbytar- verksamheten. företagshälsovftrden etc kvarstå. LMK har diskuterat möj- ligheterna att ge Stöd till jordbrukare som är mycket bundna. särskilt mjölkproducenter. så att man kan ta ut längre sammanhållande ledighet. LMK ser detta främst som ett internt problem förjordbruket som kan lösas genom en omfördelning mellan olika jordbrukargrupper. Därför föreslår kommittén att hithörande frågor vid behov tas upp vid jordbruksprisöver- läggningarna vilket KF tillstyrker.

8.62 Landsorganisationen i Sverige: Vid inkomstjämförelser med andra företagargrupper och löntagargrttpper instämmer LO i bedömningen att jordbruket skall bära kostnaden för den icke samhällsekonomiskt motive-

• Sida 200
•  Original

Prop. 1984/85:166 110

rade överskottsprodtrktionen. varför deras inkomster kan vara lägre än jämförelsegruppernas som följd härav: — — —

LO tillstyrker i övrigt även LMKs förslag att leveranstillägget för mjölk till mindre producenter kan bibehållas. att lån med uppskjuten ränta av- vecklas. att etableringsstödet utvärderas och att man snarast gör en sär- skild översyn av de utsatta. som vissa nyetablerade och högt skuldsatta. jordbrukarnas sitttation. Likaledes bör givetvis de sociala stödreformerna. stöd till avbytarverksamheten. företagshälsovården etc kvarstå. LMK har diskuterat möjligheterna att ge stöd tilljordbrukare som är mycket bundna. särskilt mjölkprodtrcenter. så att man kan ta ut längre sammanhållande ledighet. LMK ser detta främst som ett internt problem förjordbruket som kan lösas genom en omfördelning mellan olika jordbrukargrupper. Därför föreslår kommitten att hithörande frågor vid behov tas upp vid jord- bruksprisöverläggningarna vilket vi tillstyrker.

8.64 Lantbrukarnas riksförbund: Trots att LMK förklarat att den sett som en av sina uppgifter att precisera de mål som fastlagts av riksdagen. genomförs inte någon analys av eller företas några överväganden över hur t.ex. avvägningen skall ske gentemot "det likställda konsumentmålet". Någon diskussion om jordbrukarnas möjligheter att nå inkomstmålet och i vilken mån ansvaret för överskotten påverkar förutsättningarna att nå inkomstmålet förekommer heller inte. Enligt LRFs uppfattning är detta en stor brist. Vid inkomstjämförelser måste enligt LMK hänsyn tas till att jordbruket skall svara för kostnader för produktion utöver den samhälls- ekonomiskt motiverade. LMK har emellertid inte ens försökt precisera de kvantiteter av olika produkter som ligger inom produktionsmålct. —— — — Möjligheterna att uppnå inkomstmålet. som det formulerats av LMK. har ett direkt samband med produktionsbalansen. LRF konstaterar att LMK inte beaktat detta viktiga samband. LMK accepterar i stället en direkt prispress med de konsekvenser detta får för jordbrukarfamiljen. En jord- brukares konkurs är ofta lika med personlig ruin. LRF kan inte acceptera den brist på ansvar gentemot jordbrukarna som ett genomförande av LMKs förslag kommer att innebära. lnkomstmålet bör sålunda enligt LRFs uppfattning för det första avse en godtagbar inkomst- och standardnivå för jordbrukarna i nuet och följsam- het i fortsättningen mcd andra grupper i samhället. -— — — I inkomstmålet [bör] ingå att jordbruket skall ges sådana villkor att fullgod företagsekonomisk lönsamhet uppnås vid rationellt skötta familje— jordbruk, där brttkaren med familj utför 1.5 år 2 årsverken mätt med en för andra näringar normal arbetsinsats. Sådana villkor är nödvändiga för att livsmedelsförsörjningen skall kunna tryggas på lång sikt. — — — För det första visar det av LMK redovisade inkomstmaterialet entydigt att jordbrukarna under en följd av år haft klart lägre inkomster än såväl

• Sida 201
•  Original

Prop. 1984/85: 166 1 1 1

jämförbara grupper löntagare som andra småföretagare. Detta är fallet trots att det ijämförelserna inte har tagits ftrll hänsyn till insatsen av eget arbete och eget kapital. För det andra visar materialet att inkomstklyftorna ökat och att lönsamhetsutvecklingen under senare år varit alltmer ogynn- sam ijordbrtrket. -— — —

Redan tidigare har gällt att produktionsöverskott och exportkostnader fått återverka på jordbrukarnas inkomster. LMR tycks nu mena. att ex- portkostnader för produktion utöver den samhällsekonomiskt motiverade skall bekostas av jordbrukarna genom något slags avräkningsft'irfarande vid prisöverläggningarna. Enligt detta sktrlle man vid inkomstjämförel- serna addera exportkostnaderna till jordbrukarinkomsterna. Ett sådant förfarande kan LRF självfallet inte acceptera. Exportkostnader kan inte titan vidare jämställas med icke samhällsekonomiskt motiverad produk- tion. LMK har enligt förbundets mening inte klarlagt vad som menas med icke samhällsekonomiskt motiverad produktion. — — —

Utöver produktion för inhemsk konsumtion framkommer ifråga om ani- maliska produkter överskott för att täcka säsongvariationer. ett överskott som jordbruket enligt LRFs uppfattning inte skall behöva bära det ekono- miska ansvaret för. Vidare kan viss "överproduktion" motiveras av regio- nalpolitiska och andra skäl. LMK har tyvärr underlåtit att belysa alla dessa frågor, trots att kommittén varit väl medveten om att inkomstmålet ej har infriats. LRF anser att dessa frågeställningar måste ges en hög prioritet i kommande överläggningar mellan näringen och staten. — — —

Enligt LRFs uppfattning bör ett system med ett antal modelljordbruk utvecklas och användas för att belysa såväl lönsamhetssituationen som inkomstutvecklingen vid företag med olika produktionsinriktningar. Mo- delljordbruk kan också användas som underlag för bedömning över vilka prishöjningar som fordras för att lantbruk med olika produktionsinriktning- ar skall få tillfredsställande lönsamhet. Det är därför med tillfredsställelsc LRF noterar. att LMK föreslagit att man i fortsättningen bör pröva sådana beräkningar.

LRF delar också LMKs bedömning att det är angeläget att ytterligare material tas fram som belyser andra småföretagares inkomstsituation på ett sådant sätt attjämförelse kan göras nted jordbrukarnas inkomster. trots att detta som förut framhållits kommer att" erbjuda stora svårigheter.

Inkomstmaterial från andra företagargrupper kan i första hand användas för attjämföra inkomstnivåcr inför nya avtalsperioder. lnkomstutveckling- en trnder avtalsperioderna torde även fortsättningsvis i första hand böra baseras på jämförelser med löntagarkollektiv. — — —

LMK behandlar särskilt problemen för nyetablerade och högt skuldsatta lantbrukare och betonar angelägenheten av att en särskild översyn snarast görs av dessa jordbrtrkares situation. LRF vill framhålla att den främsta

• Sida 202
•  Original

Prop. 1984/85:166 ! 12

åtgärden för att stärka bl.a. de nyetablerades situation är att generellt sett förbättra lönsamheten ijordbruket. — — —

[Det] bör prövas att ge dem som planerar att starta företag möjlighet att under ett antal år i förväg avsätta Obeskattade medel på någon form av etableringskonto. — — —

Etableringsstödets nuvarande omfattning kan accepteras men andra vä- gar måste sökas för att ytterligare utjämna kapitalkostnaderna över tiden. LRF vill i detta sammanhang erinra om den form av "startstöd" som Norrlandskommittén föreslagit som ett nytt inslag i rationaliseringspoliti- ken i norra Sverige.

Även räntestödet, som nu är under avveckling. finansieras med kollek- tiva medel. LRF förutsätter att detta stöd avvecklas enligt föreliggande plan. LRF kan också acceptera att lån med uppskjuten ränta avvecklas.

Samhället bör aktivt medverka till en utbyggnad av avbytarverksamhe- ten som ger animalieproducenterna bättre möjligheter till ledighet. som något så när kan jämföras med andra yrkesgruppers semester. Det skulle samtidigt medföra ett betydande sysselsättningstillskott på landsbygden. LRF vill erinra om att i både Norge och Finland har samhället tagit på sig ett betydligt större ansvar för detta område.

8.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Förbundet instämmer i kom- mitténs synpunkter — — — men vill särskilt framhålla att det centrala är ett bättre standardmått för lantbrukare så att jämförelse med andra grupper blir meningsfulla. Risken för en överkompensering åt lantbrukarna. även vid jämförelse med småföretagargrupper, måste beaktas.

8.79 Tjänstemännens centralorganisation: Ett skäl till svårigheterna att göra standardjämförelser mellan bönder och löntagare är dålig statistik. Den bristen bör vara möjlig att komma till rätta med. Svårare är det att göra något åt förhållandet att jämförelser mellan jordbrukare och företaga- re å enda sidan och anställda å den andra lätt snedvrids. Företagarna har genomjttstering av lager och avskrivningar möjlighet att påverka resultatet mellan de olika åren. vilket är en påtaglig skillnad i beskattning av jordbru- kare/företagare och löntagare. Löntagarnas arbetsinkomster beskattas ge- nomgående hårdare. — — — LMK pekar på den svåra situation som vissa nyetablerade och högt skuldsattajordbrukare befinner sig i. Kommittén föreslår att det bör prö- vas om möjligheterna till finansiell rekonstruktion av sådana företag kan förbättras ytterligare. — —— — TCO tillstyrker förslaget att en särskild över- syn av de utsattajordbrukens situation görs. Vid en sådan översyn borde man pröva möjligheterna att göra det nuvarande utpräglade generella stödet något mer selektivt och inriktat på

• Sida 203
•  Original

Prop. 1984/85: 166 113

dejordbruksft'åretag som äri störst behov av stöd. Med en sådan förändrad inriktning av stödet borde det vara möjligt att åstadkomma en något mer dämpad prisutveckling på livsmedel utan att sätta produktiva. men finansi- ellt svaga företag i svårigheter.

8.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Eftersom trädgårdsnäringen, mer än någon annan yrkesgrupp. är beroende av hurjordbrukspolitiken utfor- mas. är det också viktigt att man blir delaktig av samma förmåner. Detta gäller såväl företagsstöd i form av lån och bidrag som sociala stödformer. De former av stöd till avbytarverksamhet. socialförsäkringar och företags- hälsovård som finansieras inom jordbruksregleringen. borde för trädgårds- näringens utövare bekostas av statsmedel. Bundenheten är också i många trädgårdsförctag att jämföra med mjölkproduktion. Motivet för att dessa åtgärder också bör gälla trädgårdsnäringens utövare. är att jordbruksreg- leringarna höjer kostnadsnivån även för trädgårdsnäringens förnödenheter utan att producentpriserna. som är konkurrensberoendc. höjs på motsva- rande sätt.

9 lndustri- och handelsledcn i livsmedelskedjan

9.1 Inriktningen av utredningsarbetet

9.1.24 Riksrevisionsverket: RRV konstaterar att LMK i sin genomgång av de senare leden i livsmedelskedjan inte lyckats integrera detta material med det betydligt mer omfattande materialet om primärproduktionsledet. Enligt RRVs uppfattning var utredningens möjligheter att göra detta smä på grund av den korta utredningstid som kommittén haft till förfogande.

9.1.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Kommittén borde i större tit- sträckning behandlat förädlings-. distributions- och handelsledens betydel- se för konsumentpriserna. Konkurrensbegränsningar i alla dessa led bör ägnas större uppmärksamhet.

9.1.53 Familjejordbrukarnas riksförbund: Vi finner att livsmedelskommit- tén har ingående analyserat och diskuterat jordbruket och dess del i Iivs- medelskronan. — — — När det gäller övriga led i livsmedelskedjan. så är det endast de bondekoopcrativa företagen som blivit mera ingående grans- kade. medan övrig livsmedelsindustri behandlats mera summariskt — de- taljhandelsledet allra minst. Det beror säkerligen på den tidspress som kommittén arbetat under.

9.1.58 Hushållningssällskapens förbund: Det hade — — — funnits mycket stor anledning för LMK att verkligen undersöka. om det inte går att göra någonting åt de stora andelar av livsmedelspriserna som förädling. distri- X Riksdagen 1984/85. I sam/. Nr 160. Bilugedel

• Sida 204
•  Original

Prop. 1984/85:166 114

bution och handel belastar dessa priser med i stället för att koncentrera sig på jordbrukets ringa andel.

9.1.64 Lantbrukarnas riksförbund: LMK har emellertid inte tagit fram något egentligt nytt material på [effektivitetsomrädetl eller fördjupat analy- sen av befintlig statistik. Förbundet hade med hänsyn till direktivens formuleringar förväntat att kommittén skulle tränga djupare in i dessa frågor än vad som nu blivit fallet. En svårighet är att bedöma vilken effektivitetsutveckling som kan anses som rimlig för livsmedelskedjan som helhet och för de olika leden. LMK pekar därvid på möjligheten till internationellajämförelser. LRF beklagar att kommittén inte gjort några allvarliga försök till sådana jämförelser.

Bristerna kan till stor del förklaras av den korta tid som stått till utredar- nas förfogande. Uppenbart är också att analyserna av i vart fall handeln försvårats av bristen på ändamålsenliga data. — — —

Enligt LRFs uppfattning har kommittén inte heller ägnat tillräcklig tipp- märksamhet åt hur kostnadsförändringen i det jordbruksprisreglerade le- det förs vidare i efterföljande led fram till konsumenten.

9.2 Allmänna synpunkter

9.2.8 Näringsfrihetsombudsmannen: NO kan —— — instämma i LMKs slutsats att både livsmedelsindustrin och -handeln trots vissa brister i stort fungerar bra. De brister som enligt NO i första hand föreligger samman- hänger med frågan om kostnadsövervältring mellan olika verksamhets- grenar i förädlingsindustrin — — —.

9.2.57 Handelsanställdas förbund: Med anledning av det stora antalet out- redda problem och avsaknaden av relevant statistiskt material. finner förbundet det tveksamt att man. som kommittén gör. dra slutsatsen att livsmedelshandeln i stort fungerar väl.

9.2.62 Landsorganisalionen i Sverige: Med anledning av det stora antalet outredda problem och avsaknaden av relevant statistiskt material. finner LO det tveksamt att man. som kommittén gör. dra slutsatser att livsme- delshandeln i stort fungerar väl.

92.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Förbundets bild av effektivi-

tet. struktur och funktion inom livsmedelsindustri och handel är en annan än kommitténs. — — —

• Sida 205
•  Original

Prop. 1984/85:166 ”5

9.3 Strukturfrågor

9.3.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen noterar med en viss förvåning att kommittén inte behandlat de problem som ibland uppkommer i samband med etableringar av s. k. stormarknader med livsmedelsförsälj- ning. I de fall detta sker i områden där täckningsgraden redan är hög utsätts de mindre butikerna för stora påfrestningar. Detta går i sin tur ut över de konsumenter som inte har möjligheter att förflytta sig över stora avstånd. Därtill kommer givetvis problem ur sysselsättningssynpunkt. Särskilt i samband med butiksnedläggningari glesbygdsområdena ttpp— kommer kostnader för staten och kommunerna i form av färdtjänst och hemsändningsstöd. Ett par uppmärksammade fall i länet under senare tid har visat att lagstiftningen inte alltid förfogar över tillräckliga instrument för att hindra en ur allmän synpunkt inte önskvärd etablering. De olika myndigheter som är engagerade i planeringsproeessen inom detta område är givetvis medvetna om problemet och det finns en bred enighet att man här måste hävda den allmänna nyttan före det enskilda affärsintresset. Det finns anledning att — — — framhålla det ansvar som särskilt kommunerna måste ta för att planeringsprineiperna skall få ett konkret innehåll.

9.3.55 Glesbygdsdelegationen: Den strukturomvandling som fortfarande pågår inom livsmedelsindustrin är enligt delegationen ett allvarligt hot mot förädlingsföretagen främst i norra Sverige. Det är mycket viktigt att livs- medelsindustrin har en betydande regional spridning och därför måste åtgärder övervägas från samhällets sida för att inte koncentrationsproces- sen skall fortsätta.

Samtidigt som denna process tycks fortgå finns tecken som tyder på en motsatt utveckling. Förutsättningarna för att driva verksamhet i små enhe- ter förbättras igen. De förhållanden som talar för detta är främst den nya tekniken. höjda fraktkostnader och krav på ökad kvalitet på livsmedlen.

Det är enligt delegationens mening främst en uppgift för producent- och konsumentkooperationen att finna former för en utveckling av småskalig decentraliserad livsmedelshantering. Det är emellertid ändä anmärknings- värt att utredningen inte uppmärksammat och än mindre analyserat dessa nya tendenser och möjligheter.

9.3.56 Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor: Det är naturligtvis rik- tigt att företagskoncentration i vid mening automatiskt medför vissa risker — om den drivs för långt. En monopolisering av dagligvaruhandeln vore exempelvis helt otänkbar ur alla synvinklar. Å andra sidan kan en koncen- tration också innebära stora fördelar inom en bransch. om den sker i balanserad och välmotiverad omfattning. Den företagsgruppering som

• Sida 206
•  Original

Prop. 1984/85: 166 116

skett inom dagligt-'aruhandeln har sin grund i den starka effektivisering som ägt rum inom partihandeln under efterkrigstiden. lnom detaljhandelsområ- det är strukturen smäföretagsdominerad. och på den enskilda sidan är parti- och detaljhandelsverksamheterna klart åtskilda, även om det före- kommer funktionsorienterad samverkan om olika områden.

Utvecklingen har medfört bl.a. utökade resurser för alla parter på mark- naden att vidmakthålla en intensiv konkurrens, liksom också att betjäna hela den svenska marknaden med butiker och livsmedelsprodukter. Det är inte säkert att glesbygdshandeln skulle kunna bestå på det sätt som nu sker. om det inte funnits rikstäckande partihandelsföretag som möjliggjort en effektiv glesbygdsdistribution.

De som är uttalat kritiska mot strukturutvecklingen inom handeln har -— oss veterligen — aldrig uttalat några konkreta önskemål om hur det idealis— ka alternativet skulle se ut.

9.3.6] Kooperativa förbundet: Kommittén framhåller den stora ägarkon- eentrationen inom livsmedelsindustrin och livsmedelshandeln — — — och den ömsesidiga påverkan som ägt och äger rum mellan industrin och handeln. KF vill erinra om att detta i och för sig är naturligt med hänsyn till att livsmedelsindustrin huvudsakligen är en hemmamarknadsindustri och att den svenska marknaden — — — är liten och geografiskt utspridd. — — - KF tillstyrker kommitténs förslag att man gör en översyn av olika tänkbara konsumentekonomiska följder av en långtgående koncentration och ut- veckling av stordrift inom livsmedelsområdet — inte minst i samband med en utvärdering av — — — kvalitetsrisker —- — —.

9.3.62 Landsorganisationen i Sverige: LO tillstyrker kommitténs förslag att man gör en översyn av olika tänkbara konsumentekonomiska följder av en långtgående koncentration och utveckling av stordrift inom livsmedelsom- rådet.

9.3.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF vill i likhet med kommittén fram- hålla den växelverkan som finns mellan koncentrationstendenserna inom industrin resp handeln. Enligt förbundets uppfattning är en samverkan mellan kooperativa föreningar på olika nivåer nödvändig för att säkerställa rimliga avsättningsvillkor för producenterna. De enskilda jordbrukarna kan var för sig inte hävda sig mot de fåtaliga. specialiserade och ekono- miskt starka uppköparna. — — - Kooperativ samverkan ökar också förut— Sättningarna för kostnadsbesparande effektivisering och produktutveck- ling, vilket gagnar säväl producent som konsument. Detta är grunden för lantbrukskooperationens uppbyggnad och expansion. Utvecklingen inom livsmedelskedjans övriga led gör att behovet av samverkan snarare ökar än minskar.

• Sida 207
•  Original

Prop. 1984/85:166 117

Situationen är delvis likartad för mindre och lokalt arbetande förädlings- företag och kan säkert förklara en stor del av den koncentration som nu sker inom den privata livsmedelsindustrin.

9.3.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Förenklat ser LMK inget problem i koncentrationen inom handelsledet eftersom man menar att en fungerande konkurrens föreligger. Med Livs synsätt kan detta starkt ifrå- gasättas. — — — Grossistledet är det hårdast koncentrerade ledet i hela livsmedelskedjan. Därigenom har det ett maktövertag i hela systemet. Butikernas självständighet undergrävs. De blir för kapital. marknadsfö- ring. service och Ieveranser alltmer beroende av en enda grossist. Livsme— delsindustrin håller på att hamna i en underleverantörssituation till grossis- terna. Denna sänker på sikt lönsamheten och hämmar industrins utveck- lingsförmåga. [ detta perspektiv måste koncentrationen inom livsmedelsindustrin. främst till lantbrukskooperationen. ses. Koncentrationen i industriledet är en följd av maktkamp med grossisterna där industrin verkar förlora allt- mer.

9.3.79 Tjänstemännens eentralorganisation: Det finns enligt TCOs mening två dominerande problem förknippade med livsmedelsindustrins nuvaran- de struktur. Det ena är ägarkoncentrationen. främst men dock inte enbart lantbrukskooperationens fullständiga dominans av vissa branscher. — — — Det andra problemet är den långt gående koncentrationen av produk— tionen till ett fåtal enheter. Denna koncentration är delvis ett uttryck för strävan att uppnå teknisk rationalitet men det kan inte uteslutas att den ibland mera varit en effekt av ägarkoncentrationen än av effektivitetsöver- väganden. — — — Även om LMK pekar på de risker som är förknippade med den ökande koncentrationen tar utredningen förvånansvärt lätt på konsekvenserna av en sådan. Enligt TCOs uppfattning kan detta bero på att LMKs analys inte går tillräckligt djupt in i problemställningarna.

Kommittén har t.ex. endast kortfattat berört grossistblockens roll i livsmedelskedjan. TCO menar att dessa i mycket hög grad styr livsmedels— industrin. med klara negativa effekter på bl. a. produkternas kvalitet och prissättning. 1 detta avseende har LMK inte levt upp till direktiven.

9.3.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: — — — inom trädgårdsnäringen — — — skall även små lokala leveranser till lagercentraler "redovisas” genom de stora kedjornas grossistföretag. På grund av de stora volymer som erfordras vid försäljning till dessa kommer därför stora inhemska företag eller importörer att få en fördel även för produkter som på grttnd av närproduktion borde favoriseras. Detta förhållande förstärks ytterligare genom att de större företagen liksom importörerna har väsentligt större möjligheter till marknadsföring än små och lokala leverantörer.

• Sida 208
•  Original

Prop. 1984/85: 166 118

9.4 Effektivitet

9.4.56 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Det saknar enligt vår mening värde att analysera utvecklingen inom en servicenäring med tillämpning av samma synsätt som på produktion och tillverkning. Utbudet av butiker. varor och tjänster styrs av konsumenternas — hela tiden — föränderliga behov. Avgörande för detaljhandelns "effektivitet" är dess anpassningsförmåga till konsumenternas krav på exempelvis när- het. öppethållande. service etc. — — — lnom detaljhandelsområdet kan vi konstatera att det alternativa butiks— utbudet aldrig varit så stort som nu. — — — Gårdagens butiker var mycket mer likartade i storlek och profil. och priskonkurrensen avsevärt svagare.

9.4.6] Kooperativa förbundet: KF instämmer — — — i LMKs slutsats att den svenska livsmedelsindustrin har ett stort utbud av produkter med i huvudsak god kvalitet och att produktutvecklingen är aktiv. KF har i olika sammanhang kunnat konstatera att den svenska livsmedelsindustrin och livsmedelshandeln vid en jämförelse med andra i-länder får anses vara synnerligen effektiv.

9.4.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF vill betona att det är både ett konsument— och ett producentintresse att effektiviteten är hög även i ledet efterjordbruksregleringen.

9.5 Sambanden mellan jordbrukspolitiken och förhållandena inom industri- och handelsledcn samt lantbrukskooperationens ställning

9.5.9 Statens pris- och kartellnämnd: SPK delar kommitténs mening att det är väsentligt att lantbrukskooperationen inte utnyttjar sin dominerande ställning i vissa branscher till att påverka konkurrensen inom andra områ- den på ett otillbörligt sätt — — —.

9.5.6] Kooperativa förbundet: KF får understryka att det är önskvärt att jordbrukspolitiken utformas med hänsyn till det ömsesidiga sambandet mellan denna och förhållandena inom förädlings- och distributionsleden.

9.5.62 Landsorganisationen i Sverige: Enligt kommitténs mening är det väsentligt att lantbrukskooperationen inte utnyttjar sin dominerande ställ- ning i vissa branscher till att påverka konkurrensen inom andra områden på ett otillbörligt sätt. LO instämmer naturligtvis i detta —- — —.

9.5.64 Lantbrukarnas riksförbund: Rent allmänt synes LMK ha en klart positiv inställning till lantbrukskooperationen såväl vad gäller dess grund- läggande syfte och principer som vad den uträttat för det svenska jordbru-

• Sida 209
•  Original

Prop. 1984/85: 166 1 19

ket och livsmedelssystemet i övrigt. Förbundet saknar dock en samlad redovisning och värdering av dessa förhållanden. — — — l..-RF anser att konkurrcnslagstiftningen inte får hindra lantbrukskooperationen att verka i enlighet med sina grundsatser och förutsättningar. — — —

LRF vill starkt betona att jämställdhet ännu inte råder mellan kooperati- va föreningar och aktiebolag vad gäller statlig stimulans för uppbyggnad av riskkapital. En förbättring av betydelse skttlle härvid kunna ske om koo- perationsutredningens — — — förslag genomförs.

9.5.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Utredningen pekar på att jord— bruksregleringen och dess utformning kan ha bidragit till den starka kon- centrationen och minskat konkurrenstryck. Samma och om möjligt star- kare koncentration har också skett inom områden som inte varit reglerade. t. ex. läskedrycks- och öltillverkning och frukt- och grönsaksindustrin.

9.6 Konkurrens

9.6.9 Statens pris- och kartellnämnd: SPK anser — — — att det är mycket väsentligt att det finns så stort utrymme som möjligt för fungerande kon- kurrens på livsmedelsområdet och att jordbruksprisregleringen i minsta möjliga utsträckning inskränker detta utrymme. SPK anser att dessa för konsumenterna och företagen på dessa marknader så viktiga frågor borde få större utrymme i en samlad livsmedelspolitik än vad kommitténs förslag innebär. Med hänsyn till bl.a. den korta utredningstiden är det dock förklarligt att kommittén lagt tonvikten påjordbruksledet.

— — — en väl fungerande konkurrens bör eftersträvas inom livsmedels- kedjans industri- och handelsled. Samhälleliga åtgärder som påverkar des- sa led bör därför anpassas så att de inte mer än nödvändigt försämrar konkurrensens funktionsförmåga.

SPK vill — — — framhålla att det varit en fördel om LMK hade preciserat vilka åtgärder som bör vidtas för att befrämja den önskade utvecklingen på dessa områden.

9.6.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD instämmeri att en välfungerande konkurrens bör eftersträvas inom livsmedelskedjan. Det bör liksom hittills ankomma på de konkurrensvärdande myndigheterna, NO och SPK. att bevaka detta och vidta de åtgärder som kan rymmas inom gällande konkurrenslagstiftning.

9.6.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: LMK — — — betonar —— — — att en väl fungerande konkurrens är en förutsättning för — — — effektivitet. Läns- styrelsen instämmer i kommitténs synpunter i detta avseende och vill samtidigt poängtera vikten av att även samhälleliga åtgärder som på olika sätt påverkar livsmedelskedjans industri- och handelsled i största möjliga utsträckning vidtas på ett konkurrensneutralt sätt.

• Sida 210
•  Original

Prop. 1984/85: 166 120

9.6.57 Handelsanställdas förbund: — — — förbundet menar att kommuner- nas ansvar för cn väl fungerande varuförsörjning och konkurrens bör stärkas. Vi menar att obligatoriska varuförsörjningsplaner som fastställer strukturen på varuhandeln skulle vara positivt för både konsumenterna och handeln.

9.6.61 Kooperativa förbundet: KF tillstyrker LM Ks förslag att inom indu- stribranscher med begränsad konkurrens bör en särskild bevakning kunna ske från samhällets sida.

9.6.64 Lantbrukarnas riksförbund: En — — — viktig konkurrensfråga är statliga och kommunala bidrag till industrietablcringar. Sysselsättnings- och regionalpolitiskt motiverat stöd till enskilda företag fär lätt snedvri- dande effekter och bör så långt som möjligt undvikas.

9.6.76 Sveriges industriförbund: Kommittén anser — — — att en väl funge- rande konkurrens bör eftersträvas inom livsmedelskedjans industri- och handelsled. Samhälleliga åtgärder som påverkar dessa led bör därför av- passas så att de inte mer än nödvändigt försämrar konkurrensens funk- tionsförmåga. Förbundet instämmer i detta uttalande.

9.7 Prismärkning

9.7.57 Handelsanställdas förbund: Förbundet — — — anser — — — det vara ytterst betänkligt att i samband med införandet av datoriserade kassater- minalcr slopa prismärkningen på enskilda varor inom dagligvaruhandeln.

9.8 Behov av förbättrat statistiskt material samt fortsatt utredning och forskning

9.8.13 Lantbruksstyrelsen: Mot bakgrund av att en ökande andel av konsu- menternas totala kostnader för livsmedel härrör från förädlings- och han- delsledcn vill lantbruksstyrelsen understryka vikten av att produktiviteten inom dessa led av livsmedelskedjan i fortsättningen fortlöpande analyse- ras.

9.8.14 Statens livsmedelsverk: En fortsatt undersökning av livsmedelsin- dustn'n och -handeln finner livsmedelsverket -— — — önskvärd. — — —-

Bl.a. gäller detta urvalsmöjligheterna och varornas kvalitet till följd av de långa distributionsvägarna. En annan intressant fråga är hur de storska- liga grossistföretagen förhåller sig till mer småskaliga svenska produk- tionsgrenar såsom trädgårdsnäring samt fisk- och mussclodling. Även be- redskapsaspektcr kan tas in. — — —

• Sida 211
•  Original

Prop. 1984/85: 166 121

Det finns flera exempel på livsmedel som legotillverkas vilket gör att en eller ett fåtal producenter svarar för praktiskt taget all produktion. Sådan ”dold" koncentration bör naturligtvis också omfattas av undersökningen.

9.8.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Utredningen om in- dustri- och handelsleden har försvårats av bristen på data. KD instämmer med LMK att det är angeläget att det statistiska underlaget förbättras och att forskning rörande dessa led prioriteras. Det bör kunna få ankomma på SCB och SPK att tillsammans med handel och industri lägga fram en plan för arbetet med de mest angelägna uppgifterna.

9.8.26 Sveriges lantbruksuniversitet: SLU stödjer den uppfattning som — — — LMK anför att det är nödvändigt att i framtiden ägna forskningsfrä- gorna inom leden efter rävaruproduktionen ökat intresse. Dataunderlag och analyser saknas för att bl. a. kunnajämföra effektiviteten i det svenska livsmedelssystemct med andra länders. Detsamma gäller för- och nackde- lar med den kooperativa företagsformens dominerande ställning i det svenska systemet. Sådana analyser är av central betydelse för att klarare än utredningen gjort. belysa handels- och industriledens roll i livsmedels- systemet. särskilt dess produktivitetsutveckling.

9.8.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen instämmer — — —— i LMK:s krav på att det statistiska underlaget för analyser av handelns förhållanden snarast bör förbättras.

9.8.57 Handelsanställdas förbund: Förbundet — — — menar — -— — det väl motiverat att —— — — föreslå att "Vidare bör forskning rörande livsmedels- industrins oeh handelns förhållande prioriteras".

Ett sätt att snabbt initiera och samordna utrednings- och planeringsfrå- gor för varuhandeln vore att ge det av lndustridepartementet tillsatta Rådet för handels- och distributionsfrågor direktiv. status och resurser så att detta kan komma till stånd. — — —

Livsmedelshandeln kännetecknas av en mycket stark koncentration till tre stycken block. Konsekvenserna av denna starka maktkoncentration, som har betydelse både för industriledet och konsumentledet. är — — — ett exempel på frågor som bör utredas. — — —

Tillgång till bättre statistiskt material behövs.

9.8.6! Kooperativa förbundet: KF fär understryka angelägenheten av att man får fram enhetliga och ändamålsenliga grunddata inom livsmedelshan- delns område liksom att i framtiden en utökad forskning rörande livsme- delsindustrins och handelns förhållande prioriterats.

9.8.62 Landsorganisationen i Sverige: Vi ser naturligtvis fram emot att det statistiska underlaget förbättras. — — — LO anser också att forskning rörande livsmedelsindustrins och handelns förhällanden bör prioriteras.

• Sida 212
•  Original

Prop. 1984/85: 166 122

9.8.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF instämmer i kommitténs uppfatt- ning att det är angeläget att det statistiska underlaget förbättras.

9.8.67 Svenska Ianlarbetareförbundet: — — — förädlings- och handelsle- dets bctydelse för prisutvecklingen framgår inte på ett tillfredsställande sätt. Förbundet vill ifrågasätta om det inte är nödvändigt att snarast tillsät- ta en ny utredning med uppgift att behandla dessa frågor.

9.8.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: — — -— många observatörer i USA förutser att partihandelsledets makt i relation till livsmedelsindustrin kommer att öka.

Enligt Livs mening måste denna utgångspunkt vara central vid fördjup- ning av livsmedelspolitiken vad avser industri- och handelsledet. Vid en sådan fördjupning av" livsmedelspolitikcn är. förutom maktförhällandena. styrmedlen och målstrukturen av central betydelse. — — —

Ur Livs perspektiv är detta problem den centrala livsmedelspolitiska frågan. Ett fortsatt utredningsarbete kring handels— och industrifrågor med denna utgångspunkt är nödvändigt. — — —

Det behövs fortsatt utredning inom industri- och handelsledet. En grundlig genomlysning av dessa sektorers funktion i hela livsmedelssyste- met är nödvändig för att kunna formulera en heltäckande livsmedelspolitik i Sven'ge. Livs instämmer i kommitténs krav på bättre statistiskt underlag och ökad forskning inom detta område.

9.8.79 Tjänstemännens centralorganisation: En särskild studie av makt- strukturen inom grossist- och handelsledcn bör — — — ingå i en fördjupad analys av livsmedelskedjans samtliga led. Det synes vara nödvändigt för att få ett ordentligt underlag för valet av styrmedel på det här området av livsmedelspolitiken.

9.8.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Livsmedelskommitténs slutsats att analysen av handeln försvårats på grund av brist på data. är i detta sammanhang förvånande. Av denna anledning finner vi det angeläget att kommitténs förslag om att forskning rörande livsmedelsindustrins och handelns förhållanden prioriteras. Det är då viktigt att undersökningarna i större utsträckning än hittills görs vertikala för att på begripligt sätt redo- göra för konsumenterna vilka olika funktioner som konstituerar konsu- mentpriserna. Det borde också vara rimligt att en samhällsekonomisk analys över handelsledet och dess olika funktioner görs.

• Sida 213
•  Original

Prop. 1984/85: 166 123 10 Stödet till jordbruket i norra Sverige. m.m.

10.13 Lantbruksstyrelsen: Vad gällerjordbruket i norra Sverige vill lant- bruksstyrelsen —- — — framhålla att produktionen i dessa delar av Sverige är relativt sett känsligare för lönsamhetsförsämringar än vad den är i landet i övrigt. Lantbruksnämnderna i norra Sverige har —— — — påtalat att om inga särskilda åtgärder vidtas kommer nu extensivt utnyttjade äkerarealer i dessa delar av landet att tas ur produktion även vid en i stort sett bibehål- len produktionsvolym. Med hänsyn till betydelsen för sysselsättningen m.m. vill lantbruksstyrelscn understryka att produktionen i norra Sverige bör bibehållas på i stort sett oförändrad nivå. Styrelsen anser det däremot inte möjligt att —— såsom framhållits som önskemål från regionala instanser — f.n. ha som mål att ytterligare öka jordbruksproduktionen i norra * Sverige genom uppbyggnad av nyajordbruksföretag i någon mera betydan- de omfattning. Detta och den ökade sysselsättning som därigenom kan nås bör enligt lantbruksstyrelsens mening anstå tills produktionsläget inom jordbruket nått en bättre balans. Det särskilda prisstödet till norra Sverige bör dock successivt räknas upp så att det realt bibehålles oförändrat. Lantbruksstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag till områdesindclning för prisstödet. — — — Enligt lantbruksstyrelsens bedömning bör investeringarna ijordbruket i norra Sverige i huvudsak utgöras av ersättningsinvesteringar för att bibe— hålla nuvarande produktionsvolym. Med hänsyn härtill och då investering- arna i betydande utsträckning förväntas ske successivt bör en överarbet- ning av det föreslagna räntestödet göras innan det införs. Samspelet mellan de föreslagna räntebidragen och det räntebidrag som ingår i det s.k. etableringsstödet bör också närmare studeras. Lantbruksstyrelsen föreslår därför att finansieringsstödet till jordbruket i norra Sverige behandlas i samband med den av kommittén föreslagna översynen av de utsattajord- brukarnas situation. 1 avvaktan härpå bör nuvarande regler för finansie- ringsstöd till företag i norra Sverige kunna bibehållas oförändrade. Lantbruksstyrelsen delar uppfattningen att stöd till markanläggningar i form av investeringsbidrag till företag i norra Sverige i fortsättningen bör kunna utgå utan föregående prövning av företagets utvecklingsmöjligheter. Lantbruksstyrelsens erfarenheter från administration av stödgivningen till jordbruket i non'a Sverige talar för att glesbygdsstöd och rationalise- ringsstöd bör vara väl samordnat.

10.17 Statensjordbruksnämnds konsumentdelegation: KD gör inga invänd- ningar mot LM Ks förslag angående stödet till jordbruket i norra Sverige. Det finns skäl som talar för en geografiskt differentierad jordbruksproduk- tion. l direktiven till LMK understryks den roll. somjordbruket spelar för sysselsättningen i bygder där det råder brist på andra sysselsättningstillfäl- len. KD vill i detta sammanhang. liksom LMK. peka på att liknande

• Sida 214
•  Original

Prop. 1984/85: 166 124

problem inte bara finns i norra Sverige. Här kan Gotland nämnas. Förhål- landena där kan behöva beaktas vid en neddragning totalt sett av jord- bruksproduktionen.

När det gäller finansieringen av det regionalpolitiska stödet vill KD än en gång starkt betona att denna inte får ske över livsmedelspriserna utan bör vara en samhällets angelägenhet (budgetmedel).

KD är inte främmande för att en del av Norrlandsstödet finansieras genom omfördelning av jordbruksstödet. I den mån det totala stödet är påverkat av den högre kostnadsnivån i t. ex. norra Sverige kan en sådan omfördelning väl motiveras.

10.21 Statens industriverk: Utredningen föreslår — — — dels vissa juste- ringar i stödgivningen. dels en klarare prioritering av inlandet gentemot kustområdet. SlND tillstyrker dessa förändringar. som ligger väl i linje med de långsiktiga prioriteringar som föreslås av regionalpolitiska utred- ningen (SOU 1984-.77").

Utredningen föreslår avslutningsvis en ökad samordning mellan delar av jordbruksstödet och glesbygdsstödet som utgör en del av åtgärderna för regionala utvecklingsinsatser. En ökad samordning framstår enligt SIND som motiverad. Det finns en klar risk för att de jämförelsevis små medel som anslås för regionala utvecklingsinsatser skall användas för olika typer av företagsutvecklande åtgärder snabbt skulle urholkas om man som för stödet till jordbruket medger direkta driftssubventioner. Sådana samord- ningsformer avstyrks därför. En ökad samordning kan tillgodoses genom en närmare samverkan mellan de regionala myndigheter som hanterar dessa frågor.

10.23 Statskontoret: Statskontoret ansluter sig till kommitténs förslag be— träffande stödet till jordbruket i norra Sverige, inbegripet förslaget att samordna glesbygdsstödet och rationaliseringsstödet. De bidrag till över- skottsproduktionen som kommer från norra Sverige är marginella. Enligt statskontorets mening måste de statliga insatserna för att främjajordbruket i glesbygderna och överhuvud i skogslänen utformas främst från regional- politiska utgångspunkter.

10.24 Riksrevisionsverket: Om stödet tilljordbruket i norra Sverige väsent- ligen skall ses som ett regionalpolitiskt stöd och om det -— i enlighet med kommitténs förslag — anses önskvärt att samordna rationaliseringsstödet med annat regionalpolitiskt stöd är det viktigt att göra klart. vilka eventuel- la organisatoriska förändringar som krävs för att det sektoriella intresset skall kunna underordnas det regionalpolitiska intresset och stödgivningen verkligen få den avsedda inriktningen. Om regionalpolitiska överväganden skall ligga till grund för det statliga agerandet inom jordbruksområdet i norra Sverige är det vidare viktigt. att

• Sida 215
•  Original

Prop. 1984/85: 166 125

såväl stödgivningen som tillämpningen avjordlörvz'irvslagstiftningen grun- das påen helhetsbcdömning av de speciella förutsättningar som gäller för glesbygdsjordbruket. Detta skall ses mot bakgrund av att jordbruket i glesbygderna ofta är en del av och en viktig bas för kombinerad verksam- hctjordbruk - skogsbruk."'annan verksamhet.

10.26 Sveriges Iantbruksuniversitet: Om man vill uppnåjämnare inkomster mellan brukarna, prioritera de regionalpolitiska aspekterna högre eller hålla markarealer öppna där så önskas av hänsyn till landskapsbilden. är direktstöd till producenterna. t.ex. i form av arealbidrag. sannolikt att föredra.

10.31 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — — i länets glesbygder finns sådana jordruksföretag som kan jämställas med de i norra Sverige. Efter— som länet saknar särskilt regionalt rationaliseringsstöd är det angeläget att länet tilldelas pengar till regionalt utvecklingsarbete som möjliggör effekti- va glesbygdsinsatser. — — —

10.33 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Kraven på omställning inom jord- bruket lcder sannolikt till ökade behov av statliga insatser. Det är därför angeläget att tillräckliga medel. t. ex. inom glcsbygdsstödets ram, ställs till förfogande för att främja alternativa sysselsättningar i kombination med jordbruk.

10.35 Länsstyrelsen i Gotlands län: Om kommitténs förslag att upphäva rådande investeringsförbud inte kompletteras med någon form av investe- ringsbegränsning för stora enheter kan det emellertid medföra att de mind- re, investeringssvaga familjejordbruken. vilka dominerar den gotländska jordbruksnäringen. kommer att få svårt att klara sin fortsatta existens gentemot fåtalet större resursstarkajordbruksföretag. De statliga garanti- lånen bör därför användas sotn ett regionalpolitiskt styrmedel. Det är vidare nödvändigt att animalieproduktionen anpassas till jordbruksfastig- heternas åkerareal. Om inte sådana åtgärder vidtas uppkommer sannolikt en ytterligare styrning av Storproduktion och en ökad koncentration av animalieproduktionen till de sydligaste länen i landet. vilket ur beredskaps- synpunkter inte är önskvärt.

10.40 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Om en produktionsminsk— ning — av den storleksordning som kan förväntas utifrån kommitténs förslag —- bedöms nödvändig finner länsstyrelsen det inte motiverat att en sådan minskning i första hand skulle tillåtas inträffa i "södra och mellersta Sveriges skogsbygder". En sådan utveckling kan heller inte stämma över- ens med den i betänkandet understrukna vikten av en geografiskt väl differentierad produktion.

• Sida 216
•  Original

Prop. 1984/85: 166 126

10.41 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Kommitténs förslag kommer att påtag- ligt motverka länsstyrelsens arbete med glesbygdsfrågorna i norra Dals- land och södra Svenljunga kommun. För att motverka den redovisade negativa utvecklingen i glesbygd fordras enligt länsstyrelsen ett kraftigare regionalpolitiskt stöd än det som för närvarande gäller. Norrlandskommittens förslag till stöd till glesbygder — där Dalsland ingår — bedömer länsstyrelsen inte vara tillräckliga. Mjölkpristillägget blir i det område dit Dals-Eds. Bengtsfors och Åmåls kommuner hör 9.6 örc/ kilo och på andra sidan gränsen mot Värmland 23 öre/kg. Med hänsyn till att förutsättningarna för jordbruksproduktion i stort sett är lika vore det rimligt att mjölkpristillägget höjdes för Dalslandskommunerna. Mjölkproduktionen är i Älvborgs län av stor betydelse både förjordbru- karnas sysselsättning och inkomster. För att få balans fordras en produk- tionsminskning med ca 10%. I våra skogs- och mellanbygder finns få alternativ till mjölkproduktionen. Den eftersträvade minskningen kan en- ligt länsstyrelsens mening i dessa bygder få en icke önskad regionalpolitisk effekt. Förutom minskad _iordbruksbefolkning kan en sådan utveckling leda till betydande förluster från såväl naturvårdssynpunkt som från kul- turminncssynpunkt. Från beredskapssynpunkt är det viktigt med både spridd bebyggelse och produktion.

10.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Produktionsförändringar inom jord- bruket bör — — — ta vederbörlig hänsyn till de förhållanden som råder inom glesbygdsområdena. Av regionalpolitiska skäl finns det anledning att i dessa områden acceptera deltidsjordbruket i den mån det inte försämrar möjligheterna för familjejordbruket. Ett sådant synsätt bör komma till uttryck i en modifiering av jordförvärvslagen. — — — Länsstyrelsen instämmer i betänkandets förslag om att jordbruket i norra Sverige av flera skäl bör särbehandlas. Denna ståndpunkt gäller även i de fall detta kan komma att leda till indirekta negativa konsekvenser för näringen i Skaraborgs län. Länsstyrelsen har tidigare framfört åsikten att rationaliseringsstödet och glesbygdsstödet bör samordnas.

10.43 Länsstyrelsen i Värmlands län: Enligt länsstyrelsens mening är den stora skillnad som den föreslagna områdesindclningen anger mellan Värm- land och t.ex. stora delar av norrlandskusten förvånande. Dessa skillnader kan inte återspegla de verkliga förhållandena utan måste enligt länsstyrel- sens bedömning mer grunda sig på ett synsätt om att en successiv minsk- ning av bidraget är önskvärd. Länsstyrelsen kan ha viss förståelse för detta men vill samtidigt understryka att de skillnaderi bidrag mellan olika delar av Värmland och stora delar av Norrlands kustland som finns i den s. k. Norrlandskommitténs förslag är orimligt stora.

• Sida 217
•  Original

Prop. 1984/85: 166 127

10.47 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Genom prisstöd sker en utjämning mellan vissa mellansvenska områden och norra Sverige. Stödet trappas av från norr till söder även om det beräkningsmässiga underlaget enligt läns- styrelsen inte ger stöd för storleken på avtrappningen. Vid införandet av ett tvåprissystem på mjölk. som kommittén ställt sig positiv till. är det enligt länsstyrelsen angeläget att de trappstegseffektcr som finns i prisstö- det inte förstärks ytterligare genom kvoteringssystemet. Länsstyrelsen vill även understryka vikten av årlig uppräkning av prisstödet varvid den faktiska kostnadsutvecklingcn bör ligga till grund för uppräkningen. ] annat fall är risken stor att stödet snabbt urholkas. — — —

Svinproduktionen i norra Sverige och speciellt i Gävleborgs län är av mycket obetydlig omfattning. Länsstyrelsen anser det dock angeläget att den produktion som finns kan behållas. Det kan dock komma att kräva en viss utbyggnad om erforderlig service skall kunna upprätthållas och föräd- lingssidan fungera effektivt och med den hygieniska standard och köttkon- troll som krävs av ett kontrollslaktcri. För att investeringarna för fläskpro- duktion f.n. skall vara ekonomiskt försvarliga behöver enligt lantbruks- nämndens beräkningar stödet till fläskproduktion öka med ca 2 kr per kg griskött eller att investeringsstödet ökar så att det ger motsvarande effekt. — — — Länsstyrelsen föreslår att investeringsstoppet bibehålls t.v. utom i norra Sverige. att startbidraget i norra Sverige utvidgas att gälla även vid nyetablering. att prisstödet eller investeringsstödet till fläskproduktionen läggs på en sådan nivå att en viss ökning av produktionen är möjlig i norra Sverige.

10.48 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Vad gäller områdesindclningen för prisstöd till mjölk. kött. fläsk och modersuggor finner länsstyrelsen att de föreslagna gränsändringarna. som berör Västernorrlands län. bör ge- nomföras. De föreslagna gränserna för mjölkpristilläggen följer de fram- ställningar som under en följd av år framförts från länet. Länsstyrelsen finner det vidare väsentligt att prisstöd enligt LMK:s förslag införes även för potatisodling. Denna produktionsgren har minskat i omfattning under en följd av år. vilket är negativt inte minst ur bered- skapssynpunkt. Den stimulans. som ett prisstöd kan ge för att bryta denna negativa trend. får anses väsentlig. . LMK föreslår vidare att en uppräkning av prisstödet bör göras varje är. Länsstyrelsen finner även detta förslag mycket väsentligt för att därmed reducera riskerna för en vårdemässig urholkning av stödet. Det är härvid angeläget att kompensation sker med full hänsyn till utvecklingen av PM-index. Detta har inte skett vid uppräkningen för perioden okt 1981— sept 1983. — — — LMK föreslår vidare ett samordningssystem mellan rationaliseringsstöd och glesbygdsstöd. Länsstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag i denna fråga. Länsstyrelsen anser det väsentligt. att jordbruket inte skall behöva

• Sida 218
•  Original

Prop. 1984/85: 166 128

" konkurrera" med andra angelägna regionalpolitiska satsningar. Ett av de tunga argumenten härför är norrlandsjordbrukets särskilda betydelse un- der avspz'irrningsförhällanden till följd av beredskap. oljekriser o.dyl. Vi- dare bör särskilt satsas på kvalitet. eftersom förutsättningarna för detta måste betraktas såsom relativt gynnsamma med hänsyn till klimatet under vegetationsperioden.

10.49 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Det statliga stödet till jordbruket i norra Sverige bör därför ha en sådan inriktning och ligga på en sådan nivä att jordbruksproduktionen kan upprätthållas oberoende av att anpassning av totalproduktionen är aktuell. Det av kommittén uttalade produktions— målet för hela landet innebär dock att resurserna ijordbruket i stort sett bör överensstämma med vad som motiveras för att trygga livsmedelsför- sörjningen i fredstid och vid avspärrning och krig. — — — Effekterna av en sådan utveckling skulle innebära en snabbt accelererad avveckling av jordbruket i länet som helhet samtidigt som det skulle få sväröverskådliga konsekvenser för övrigt näringsliv och samhällsservice. Jordbruksproduktionen borde i stället tillåtas öka i dessa delar av landet även om det skulle ske genom en minskning i andra delar. — -— — Utredningens förslag beträffande områdesindclningcn är identiskt med det av bl.a. länsstyrelsen så hårt kritiserade förslaget som lades fram av kommittén för översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige. Vid lant- bruksnämndens genomgång och analys av de beräkningsmodeller som legat till grund för att räkna fram produktionskostnadsskillnaderna kunde pävisas direkta felaktigheter i underlagsmaterialet. — — — Livsmedelsutredningen innehåller i likhet med norrlandsutredningen inget förslag till prisstöd för äggproduktionen. Av norrlandsutredningen framgår att betydande produktionskostnadsskillnader föreligger mellan norrlandslänen och övriga delar av landet. — —— — Länsstyrelsen anser att det därför är väl motiverat att likaväl som för andra produkter kompensera äggproduktionen för dessa skillnader och föreslår att prisstöd införs för äggproduktionen. — — — Kommitténs förslag ifråga om rationaliseringsstödets utformning och kopplingen till glesbygdsstödet är identiskt med vad som norrlandsutred— ningen föreslog. Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att syftet med stödet skall vara så att likviditeten och den ekonomiska stabiliteten förbättras i samband med att investering sker och de närmaste åren däref- ter. En garanterad lägre ränta med möjlighet att erhålla s.k. Startbidrag kommer att förbättra förutsättningarna för investeringar. Beräkningar vi- sar dock att direkta nyinvesteringar i t.ex. ekonomibyggnader trots de förändrade villkoren. ej är ekonomiskt genomförbara med nuvarande mjölkpris. Förändringarna av stödet för markanläggningar tillstyrks.

• Sida 219
•  Original

Prop. 1984/85: 166 129

10.5] Länsstyrelsen i Norrbottens län: Även om LMK i detta sammanhang inte föreslagit några konkreta åtgärder —— — — anser länsstyrelsen det myc— ket positivt att kommittén klart betonar vikten av en regionalpolitisk syn i fråga omjordbrukets utveckling. Detta har bl. a. kommit till uttryck när det gäller produktionsmålet för mjölk. — — — Några konkreta åtgärder för att stimulera till en sådan utveckling har LM K som ovan nämnts inte framlagt. Däremot diskuteras åtgärder som tar sikte på att minska mjölkproduk- tionen i landet. Bl.a. framgår att kommittén har sympatier för ett tvåpris- system. något som för Norrbottens del direkt skulle strida mot de uppställ- da produktionsmålen. — — —

Enligt den mening styrelsen hävdat vid flera tillfällen måste en avväg- ning ske mellan nackdelarna för jordbruksnäringen i stort av en ökad produktion i Norrbotten och de fördelar en sådan produktion medför för samhället i övrigt.

Eftersom länet har en mycket liten andel av den totalajordbruksproduk- tionen i riket — för mjölkproduktionen är andelen 2 % och för övriga produktionsgrenar ännu mindre — kan en ökad satsning på länetsjordbruk endast få en ytterst marginell inverkan på överproduktionen och därmed på produktptisbildningen. Länsstyrelsen har därför svårt att förstå att denna marginella inverkan kan tillåtas förhindra att från regionalpolitisk synpunkt ytterst angelägna sysselsättningstillfällen etableras. Detta sär- skilt som dessa arbetstillfällen kan tillskapas till förhållandevis smä sam- hällsekonomiska kostnader samtidigt som länets tillgångar i form av bruk- ningsvärd åker och outnyttjad kapacitet i förädlingsindustrin kommer till användning. — — —

Kommittén har — — — inte gjort något försök att bryta ned den jord- brukspolitiska målsättningen till regional nivå. Ej heller föreslår kommit- ten. utöver vad Norrlandskommittén föreslagit. några konkreta åtgärder som skulle stimulera till en regional anpassning av jordbrukets utveckling. Enligt länsstyrelsens mening måste i det fortsatta arbetet kommitténs målsättning leda till särskilda åtgärder för att stimulera jordbruket i länet. Om så ej sker framstår talet om en regionalpolitisk syn ijordbrukspolitiken närmast som tomma ord.

10.55 Glesbygdsdelegationen: Delegationen tillstyrkeri huvudsak kommit- tens förslag om prisstödets utformning. Delegationen vill särskilt framhålla betydelsen av att stödet årligen räknas upp med hänsyn till kostnadsut- vecklingen samt att stöd kan utgå till potatisodlingen i norra Sverige. Beträffande omrftdesindelningen har emellertid delegationen några avvi- kande synpunkter. — — — Beträffande kommitténs förslag om en samordning mellan glesbygdsstö- det och rationaliseringsstödet vill delegationen framhålla att detta i och för sig är en möjlig lösning. men att det vore bättre att utforma bestämmelser- na för det regionala rationaliseringsstödet så att subventionsnivån jäm- 9 Riksdagen 198455. ] saml. Nr 166. Bilaga/cl

• Sida 220
•  Original

Prop. 1984/85:166 130

ställs med glesbygdsstödets inom de av länsstyrelserna avgränsade gles— bygdsområdena. Om möjligheterna dessutom förbättras att lämna regio- nalt rationaliseringsstöd till kombinerade företag skulle konsekvensen bli att väsentligt flerjordbruksinvesteringar i glesbygderna genomfördes med denna typ av stöd.

Delegationen vill också påpeka att kommitténs förslag innebär ökade anspråk på de medel som avsatts för glesbygdsstöd. Kommittén föreslår emellertid inte någon ökning av dessa anslag. Eftersom efterfrågan på dessa medel är stor finns risk för att de stora jordbruksinvesteringar som föreslås ske med glesbygdsstödets hjälp överhuvudtaget inte kan genomfö- ras. Delegationen vill därför understryka att om en samordning sker måste antingen medlen för investeringarna i sin helhet tas ur rationaliseringsstö- dets ram eller medlen till glesbygdsstöd ökas.

10.58 Hushållningssällskapens förbund: LMK anför. att de speciella för- hållandena i norra Sverige bör beaktas vidjordbrukspolitikens utformning. Främst beredskapsskäl men även sysselsättnings- och miljöskäl talar för att en jordbruksproduktion av i stort sett nuvarande omfattning bibehålls i norra Sverige. Förbundet finner det glädjande, att LMK antagit denna utgångspunkt och konstaterar. att LMK ansluter sig till norrlandskommitténs förslag om årlig uppräkning av prisstödet enligt PM-index. regionalt rationaliserings- stöd samt införande av prisstöd även till potatisodlingen.

10.61 Kooperativa förbundet: KF delar kommitténs uppfattning att norra Sverige har speciella förhållanden som måste beaktas ijordbrukspolitiken och att enjordbruksproduktion av ungefär nuvarande omfattning bör bibe- hållas därstädes. KF tillstyrker att stödet även fortsättningsvis utgår i form av prisstöd till bl. a. mjölk. kött. fläsk. potatis samt ett regionalt rationali- seringsstöd bl.a. i form av investeringsbidrag under särskilda förutsätt- ningar. LMK framhåller att om dess förslag beträffande norrlandsstödet skall kunna genomföras av regionalpolitiska och av beredskapsskäl måste man räkna med ökade statliga medel för detta. vilket KF tillstyrker.

10.62 Landsorganisationen i Sverige: LO delar kommitténs uppfattning att norra Sverige har speciella förhållanden som måste beaktas ijordbrukspo- litiken och att en jordbruksproduktion av ungefär nuvarande omfattning bör bibehållas i norra Sverige. LO tillstyrker att stödet även i fortsättning— en utgår i form av prisstöd till bl.a. mjölk. kött. fläsk. potatis samt ett regionalt rationaliseringsstöd bl. a. i form av investeringsbidrag under sär- skilda förutsättningar. LMK framhåller att om dess förslag beträffande norrlandsstödet skall kunna genomföras av regionalpolitiska och av be- redskapsskäl måste man räkna med ökade statliga medel för detta, vilket vi tillstyrker. Skulle jordbruksproduktionen i Norrland minska innebär det dessutom snabbt konsekvenser i förädlingsledet.

• Sida 221
•  Original

Prop. 1984/85:166 131

10.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF vill i sammanhanget erinra om att såväl glesbygdsdelegationen som den regionalpolitiska utredningen har bedömt att särskilda regionalpolitiska hänsyn bör tas i ett betydligt större område än vad LMK utgått ifrån. — —— — LMK föreslår att prisstöd och regionalt rationaliseringsstöd liksom hit- tills bör utgå tilljordbruket i norra Sverige. LRF delar denna uppfattning. LRF delar LMKs uppfattning. att flera skäl talar för en produktion av nuvarande omfattning i norra Sverige. Det är därför av avgörande betydel— se att prisstödet upprätthålls på en sådan nivå. att det verkligen ger full kompensation för de högre produktionskostnaderna i denna del av landet.

Det är positivt. att LMK föreslår en samordning av glesbygdsstödet och rationaliseringsstödet. Förbundet anser det lämpligast. att lantbruksnämn- derna handhar denna stödverksamhct. LMKs förslag beträffande uppräk- ningen av prisstödet är i detaljutformningen klart otillräckligt. Enligt LMKs förslag skall vid den årliga uppräkningen " beaktas att det förekom- mer en fortgående rationalisering ijordbruket. Detta innebär att PM-index i regel inte bör slå igenom fullt ut vid justeringen." Förbundet kan inte tolka denna skrivning på annat sätt än att det "rationaliseringsavdragi' och därtill ett godtyckligt sådant skall reducera den årliga uppräkningen. Detta kan förbundet inte acceptera. LMKs synsätt strider här mot den inledande motiveringen om behovet av särskilt stöd till jordbruket i norra Sverige men framför allt mot glesbygdsdelegationens uppfattning: "Delegationen vill också betona. att kostnadsutvecklingen inte får urholka det statliga stödet till jordbruket i norra Sverige." — — —

Beträffande prisstödet till potatisodlingen kan förbundet inte förstå mo- tiven för föreslagen indelning i prisstödsområden. Förbundet anser. att prisstödsområdena för potatisodlingen bör sammanfalla med prisstödsom- rådena för mjölk. då denna indelning bättre motsvarar odlingsbctingel- serna.

Förbundet tvingas vidare konstatera att den handlingsmodell för jord- bruket i norra Sverige som LMK skisserar leder till att betydande arealer jordbruksmark tas ur bruk och att detta kommer att ske i icke ordnade former. d.v.s. åkermark förbuskas eller återgår i bästa fall till skogsmark.

LRF delar också LMKs uppfattning. att prisstödet bör räknas upp en gång per år och att justeringen bör baseras på förändringen av PM-index. Kommittén föreslår vidare att man vid de årliga justeringarna bör beakta den fortgående rationaliseringen genom att inte låta PM-indexutfallet slå igenom fullt ut. LRF förutsätter att överväganden om eventuella avdrag skall ske utifrån hur rationaliscringseffekterna hanteras ijordbruksavtalet. LMKs förslag får inte innebära att jordbruket i norra Sverige åläggs ett högre rationaliseringskrav än jordbruket i övriga delar av landet. De extra kostnadsökningar på service. transporter m.m. som uppstår till följd av utglesningen inom stödområdena bör också beaktas i detta sammanhang.

• Sida 222
•  Original

Prop. 1984/85: 166 lv

Förbundet vill framhålla att det är angeläget attjordbruksnämnden lik- som hittills fortlöpande kan pröva motiverade förändringar i områdesindcl- ningen. såsom LMK också föreslagit. — - —

SMR har i sitt förslag till tväprissystem för mjölk presenterat ett förslag till teknisk lösning för en särbehandling av övre Norrland, som skulle ge möjlighet att bibehålla nuvarande produktionsvolym av mjölk i området.

En förutsättning för att särreglerna skall kunna införas är att mjölkreg- lering (Föreningen för mejeriprodukter) tillförs de medel som fordras. Erforderligt belopp kan — — — uppskattas till ca 20 Mkr per år. —— — —

LRF föreslår därför att det regionalpolitiska prisstödet utökas med en särskild anslagspost för detta ändamål. — — —

Det är därför angeläget att samhället avsätter tillräckliga resurser för västförädling och sonprovning inom området. Det bör tilläggas att för den norrländska växtodlingen är odlingssäkerhet en mycket viktig egen- skap. — -— —

LMK anför. utan att föreslå en sådan ordning. att det är möjligt att finansiera det regionalpolitiska norrlandsstödet genom olika former av omfördelning av medel sotn tillerkänts jordbrukarkollektivet i kostnads- kompensation. — — — LRF avvisar därför bestämt eventuella förslag till en sådan lösning av finansieringen av uppräkningen av norrlandsstödet. För- bundet vill här också erinra om att riksdagen i början av 1984 avvisade ett sådant förslag.

Det är LRFs bestämda uppfattning att stödet till jordbruket i norra Sverige även fonsättningsvis skall finansieras fullt ut genom sarskilt anslag underjordbruksdepartementets huvudtitel. Även förhållandet att inkomst- målet. enligt l984 ärs riksdagsbeslut. skall gälla i alla delar av landet talar för att norrlandsstödet även framgent finansieras på detta sätt. Det får inte bli så att uppräkningar av norrlandsstödet går ut över andra angelägna regionalpolitiska satsningar.

10.67 Svenska lantarbetareförbundet: Motiven för jordbrukets bibehål- lande i Norrland är främst försvarspolitiska och regionalpolitiska. Det är därför logiskt att medel för stödet tas över budgeten.

10.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: En regionalt väl spridd livs- medelsproduktion är enligt Svenska Livsmedelsarbetareförbundet centralt för sysselsättningen i sysselsättningssvaga områden. Att upprätthålla den nttvarandc spridningen av livsmedelsproduktionen är också ett billigt re- gionalpolitiskt medel. Att skapa nya sysselsättningstillfällen om verksam- heten inom livsmedelsproduktionen drogs ner skulle troligen ställa sig mycket dyrare. Dessutom ”importerar" Norrland redan idag betydande kvantiteter livsmedel.

• Sida 223
•  Original

Prop. 1984/85: 166 l33

Skulle jordbruksproduktionen i Non'land minska innebar det dessutom snabbt konsekvenser i förädlingsledet. Minskad tillförsel av råvaror skulle öka redan allvarliga problem och påskynda koncentrationsprocessen inom livsmedelsindustrin. Det medelsbehov kommitténs förslag resulterar i måste därför anses vara väl använda pengar. — — —

Kommitténs förslag garanterar i princip oförändrad jordbruksproduk- tion och kan även tyckas garantera en vidareförädling av livsmedel i norra Sverige. Vi finner att så inte är fallet på förädlingssidan.

Den affärsdrivande delen av jordbrukskooperationen i form av föräd- lingsindustrin motverkar i praktiken LMKs målsättning vad gäller en väl differentierad och regionalt spridd produktion. Statsmakterna mäste säker— ställa sina regionalpolitiska mål. Detta skulle kunna ske genom de regiona— la kostnadstilläggen till industrin. Dessa tillägg borde. enligt vår mening. även i detalj utredas då fördelningsformen ej prövats i utredningen. Fördel- ningen sker idag länsvis och följer dåligt de uppsamlingsmerkostnader som industrin åsamkas.

ll Åtgärder för att åstadkomma bättre balans mellan produktion och konsumtion av jordbruksprodukter

11.7 Konjunkturinstitutet: Institutet har under hand inhämtat att ett två- prissystem för mjölk är under utarbetande med sikte på att införas vid halvårsskiftet 1985. ] yttrandet över betänkandet Ds Jo l983:l0 Vissa jordbrukspolitiska förtursfrägor. anförde institutet. att ett tvåprissystem som generell metod vid prissättning utan tvekan är ett kraftigt styrmedel för produktionen. Nackdelen är att ett sådant system med åtföljande nya regleringar kräver en betydande administration. Därjämte bidrar det till att låsa strukturen inom såväl producent- som mejerileden. Institutet anser därför att ett sådant system. om det införs. bör göras försöksvis och utvärderas noggrant.

11.8 Näringsfrihetsombudsmannen: — — — Den översikt som gjorts — — — visar att alla redovisade metoder är förenade med nackdelar och i vissa fall dessutom ineffektiva med avseende på ändamålet. Analysen stöder knap- past ett antagande att den prispress. som bör följa av att jordbruket långsiktigt skall bära sina egna kostnader. verkligen leder till en reduktion av överskotten. Tvärtom kan man befara att prispressen på kort sikt leder till att den enskilde jordbrukaren ökar sin produktion trots att det kollek- tivt sett skulle varit fördelaktigt för hela näringen att minska produktionen. Enligt kommittén är det vid nuvarande betalningssystem nästan alltid lönsamt att öka produktionen i vart fall om detta kan ske utan betydande investeringar — - —.

• Sida 224
•  Original

Prop. 1984/85: 166 134

Kommitténs överväganden leder ändå fram till att jordbruket bör ges stor frihet att producera den volym som utifrån näringens utgångspunkter framstår som fördelaktig. Endast ifråga om mjölk tar utredningen vagt ställning för ett tvåprissystem. — — —

Beträffande produktionsbegränsande åtgärder framförde NO i sitt tidi- gare yttrande att man i första hand borde utarbeta en differentierad pn's- sättning eller någon annan form av ersättning baserad på marginalkost- nader. Man skulle därmed få en prissättning som bättre avspeglar produk- ternas faktiska värde på olika marknader och som mera rättvist fördelar de regleringsekonomiska kostnaderna för att avsätta överskottskvantiteterna. NO ansåg också att erfarenheter från utlandet av tvåprissystem borde inhämtas.

NO kan nu bara konstatera att något egentligt nytänkande i dessa frågor inte presenterats. — — — LMK diskuterar i stort sett samma åtgärder som tidigare. Det är möjligt att det inte går att ftnna lösningar för att rätta till negativa effekter av regleringen utan att samtidigt skapa nya regleringar.

NO tillstyrker LMKs förslag att det tillfälliga lnvesteringsförbudet — som enligt NO aldrig bort införas — slopas vid halvårsskiftet 1985.

Beträffande den styrning som sker av animalieproduktionens utbyggnad genom differentierade avgifter och pristillägg för fläsk och ägg anför LMK att det är svårt att bestämt säga om den haft avsedd effekt. LMK föreslår därför att avgifterna och tilläggen tas bort så snart som möjligt. NO ansluter sig till förslaget.

I och för sig finns det goda skäl för att ge jordbruket frihet att själv bestämma den volym som skall produceras. Samtidigt måste man dock befara att den nödvändiga reduktionen av överskotten inte kommer till stånd om man måste förlita sig enbart på att jordbruket skall klara den på egen hand.

Tvåprissystem är ett sätt att fördela ett kollektivt pristryck på de enskil- dajordbrukarna. Ett sådant system kan därför vara ett sätt att komma till rätta med jordbrukets överproduktion.

NO är i grunden starkt negativ till tvåprissystem och liknande system såsom kontraktsproduktion. — — —

Skall överskottsproblematiken lösas med hjälp av tvåprissystem är det — — — enligt NO nödvändigt att systemet blir temporärt. Det måste från början göras klart att systemet skall upphöra vid en viss bestämd tidpunkt. Om detta fastslås redan från början så kommer kvoternas kapitalvärden dels att bli mindre än om de kan få gälla på obestämd tid. dels att sjunka för att nå värdet noll vid tidpunkten för upphörandet.

NO har svårt att ta ställning till tvåprissystem eller liknande system utan en mer ingående analys. — — —

Det är förståeligt att kommittén tvekat inför tvåprissystem särskilt på områden där det finns goda möjligheter för den enskilde lantbrukaren att

• Sida 225
•  Original

Prop. 1984/85: 166 135

själv sälja på marknaden utanför systemet. NO ser det dock såsom en förutsättning för att behålla den nuvarande jordbruksprisregleringen att nran kan lägga fast någon ordning som effektivt bromsar överskottspro— duktionen.

11.13 Lantbruksstyrelsen: Det av Svenska mejeriernas riksförening nyli- gen framlagda förslaget till ett frivilligt tvåprissystem inom mjölkproduk- tionen för att åstadkomma produktionsbalans inom denna produktionsgren är enligt lantbruksstyrelsens mening välbehövligt. 'fvåprissystemet som det nu föreslås bli utformat kan innebära nackdelar för inte minst de nyetablerade jordbrukarna. som kommer att få svårt att finna en ekono- misk grund för sina företag. Blir systemet långvarigt kan det därför behöva kompletteras med andra åtgärder. Det bör ankomma på näringen att kom- ma med förslag till sådana åtgärder. I sammanhanget vill lantbruksstyrel- sen framhålla att införandet av ett tvåprissystem principiellt är att se som ett steg mot kontraktsbtrnden produktion. Styrelsen anser att på sikt en mera allmän övergång till kontraktsproduktion i fråga om animalier vore ett verksamt medel för att produktionen skall kunna hållas i balans. Samti- digt vill dock styrelsen peka på att ett administrativt hanterbart system för kontraktsproduktion inom andra produktionsgrenar är större än inom mjölkproduktionen. lnom fläskproduktionen är det enligt lantbruksstyrelsens mening angelä- get att möjligheterna att bringa produktionen i balans genom tvåprissystem "eller s. k. stallbankssystem eller på annat sätt. undersöks genom berörda organisationers försorg. Om man förlitar sig till att balans skall åstadkom- mas genom en successivt försämrad lönsamhet föreligger betydande risker för att den nödvändiga produktionsminskningen får till effekt — förutom sociala konsekvenser för berörda producenter — en utslagning av "fel" enheter. — —— —

Flera lantbruksnämnder har framhållit att skäl kan finnas för ett fortsatt investeringsförbud. Vid en anpassning av produktionen genom styrning av produktionsvolymen på sätt nyss berörts föreligger enligt lantbruksstyrel— sens uppfattning inte längre samma behov av förbud mot nyinvesteringar. Styrelsen. som förutsätter att utöver mjölkproduktionen även fläskproduk- tionen. kommer att styras på sådant sätt, tillstyrker därför kommitténs förslag.

De differentierade avgifterna och pristilläggen inom fläsk- och äggpro- duktionen har såvitt styrelsen kan bedöma inte haft någon nämnvärd effekt på dessa produktionsgrenars omfattning eller struktur. Med hänsyn härtill och till de lättnader i regleringssystemet som blir följden tillstyrker lant- bruksstyrelsen att de avvecklas.

Kommittén anser att avvecklingsersättningen tilljordbrukare som upp- hör med sin mjölkproduktion tills vidare bör bibehållas med nuvarande villkor. — — — Avvecklingsersättningen kan — — — bedömas vara regle— ringsekonomiskt motiverad.

• Sida 226
•  Original

Prop. 1984/85: 166 136

Avveeklingsersättningen är enligt lantbruksstyrelsens erfarenheter rela- tivt enkel att administrera. Systemet. som har sociala inslag. är frivilligt och därför attraktivt sett från producenternas synpunkt. Systemet innebär att ersättning betalas för mjölk som inte produceras. lnkomsten är sålunda arbetsfri och den enda motprestationen som krävs är att produktionen upphör. En annan nackdel är att systemet medför regleringskostnader även om produktionsbalans skulle uppnås under de närmaste åren. — — —

Sammantaget är enligt lantbruksstyrelsens bedömning systemet ett ef- fektivt instrument för att på kort sikt minska överproduktionen. Lant— bruksstyrelsen delar därför kommitténs uppfattning att avvecklingser- sättning bör bibehållas tills vidare. Enligt nuvarande regler är åldersgrup— pen 60—65 är berättigade till ersättning. Några lantbruksnämnder anser att för att ytterligare förbättra systemets effektivitet kan övervägas att sänka den bidragsberättigade åldern med 2—5 år. Med hänsyn till att en sådan utvidgning medför regleringskostnader under ännu längre tid framöver är lantbruksstyrelsen tveksam till detta förslag och anser att erfarenheterna av tvåprissystemet bör avvaktas. — — —

Skötsellagen innebär också en viss möjlighet för styrning av jordbruks- produktionens omfattning genom lagens principiella krav på att bruknings- värd åkermark skall användas för jordbruksproduktion. Enligt lantbruks- styrelsens mening är emellertid avsikten med skötsellagen att den liksom övrig jordbrukspolitisk lagstiftning skall tillämpas med utgångspunkt i de allmänna jordbrukspolitiska riktlinjerna. Begreppet brukningsvärd åker innebär för övrigt inte endast att hänsyn skall tas till åkerjordens tekniska och biologiska beskaffenhet utan även till dess samhällsekonomiska bety- delse. Styrelsen har i det föregående uttalat sig för att en ur samhällseko- nomisk synpunkt motiverad avveckling eller extensiflering av produk— tionen på viss åker ej bör förhindras. Detta i viss mån ändrade synsätt ryms inom tillämpningen av skötsellagen.

11.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD har redan tidi- gare deklarerat sin principiella inställning att produktionsbalansen endast kan uppnås och upprätthållas genom en väl avvägd pris- och lönsamhets- nivå.

KD hyser mycket starka principiella betänkligheter mot ett tväprissy- stem för mjölk. Det medför en krånglig administration och verkar häm- mande på rationaliseringsutvecklingcn. KD anser det felaktigt att bygga ut regleringssystemet ytterligare.

KD tillstyrker förslagen att investeringsförbudet upphävs och att de differentierade avgifterna/tilläggen på ägg och fläsk tas bort. KD reservera- de sig mot införandet av differentieringen och påpekade att den skulle inverka negativt på rationaliseringsutvecklingen. Därmed skulle den på sikt leda till högre konsumentpriser än som annars skulle uppnås.

• Sida 227
•  Original

Prop. 1984/85: 166 137

11.21 Statens industriverk: När det gäller produktionshalansen på mjölk— området stödjer —— — — industriverket införandet av ett tvåprissystem för mjölk för att nå en balanserad mjölkproduktion och därmed en på sikt eliminering av den samhällsekonomiska kostnaden för överskottsproduk- tionen. lfräga om övriga produktionsgrenar på animalieområdet bör mark- nadsekonomin ges ett avgörande inflytande enligt verkets mening. lnveste- ringsförbudet bör därför. som utredningen föreslår. upphöra den 30 juni 1985.

11.23 Statskontoret: Statskontoret stöder LMKs förslag att bibehålla av- vecklingsersättningen. som är ett ändamålsenligt medel för att underlätta anpassning och rationalisering inom jordbruket.

11.24 Riksrevisionsverket: Sammanfattningsvis anser RRV att det material angående medel för att åstadkomma balans mellan produktion och kon- sumtion liksom de analyser av vilka effekter olika medel skulle få är behäftat med stora brister. LMK har varken förmått presentera lämpliga åtgärder eller redovisa konsekvenser av sådana.

11.26 Sveriges lantbruksuniversitet: Utredningen [harl diskuterat — — — ett tväprissystem för mjölkproduktionen som en möjlighet att uppnå pro- duktionsbalans på detta område. Detta kan förväntas leda till minskat kapacitetsutnyttjande och färre antal kor och därigenom de effekter som åsyftas. En snabb utveckling av ny teknik kan dock minska dessa effekter. Erfarenheterna från andra länder är entydiga när det gäller nackdelarna av systemet. vilket utredningen också påpekar. Systemet med tvåpris gynnar dem som redan är etablerade inom mjölkproduktionen. Dessutom leder det till en fastlåst företagsstruktur och efter hand till ökade spänningar mellan möjligheterna som finns med ny teknik och den struktur som prissystemet genererar. Svårigheterna att avskaffat ett sådant regleringssystem om det införs är också utomordenligt stora.

11.30 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Med hänsyn till mjölkproduk- tionens stora regionala betydelse anser dock kommitten att selektiva åtgär- der är befogade och förordar ett bibehållande av nuvarande avvecklingser- sättning med nuvarande villkor. Länsstyrelsen konstaterar att intresset ökat för en anslutning till systemet och anser att man bör ta tillvara detta intresse och undersöka möjligheterna att bygga ut systemet att omfatta även gruppen jordbrukare över 65 är och mellan 55—60 år. Ett sådant utbyggt avvecklingssystem kan innebära att utrymmet ökar för effektivi— scringar och ger fördelar för dem som nyligen startat i rationellt drivna anläggningar.

11.33 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen förutsätter att den framtida jordbrukspolitiken utformas så att jordbruket även i Kronobergs

• Sida 228
•  Original

Prop. 1984/85: 166 138

län kan bestå och utvecklas. Om det för detta erfordras någon typ av kontroll för etablering av mycket stora djurbesättningar och/eller någon form av prisstyrning till de mindre enheternas fördel kan länsstyrelsen inte avgöra, men utgår från att detta klarläggs innan nuvarande system för styrning upphävs.

Avvecklingsersättningen till äldre mjölkproducenter föreslås vara kvari nuvarande omfattning. Eftersom denna ersättning nu synes få effekt i länet tillstyrker länsstyrelsen förslaget.

11.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: lnvesteringsförbudet och differen- tierade avgifter och pristillägg inom ägg— och fläskproduktionen bör av- skaffas då de haft begränsad effekt. men det är dock tveksamt om balans kan uppnås om näringen inte får tillgång till styrmedel.

11.38 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Kommittén föreslår att investerings- förbudet inom animalieproduktionen och differentierade avgifter och pris- tillägg inom ägg— och fläskproduktionen avskaffas. Länsstyrelsen tillstyr- ker dessa förslag då investeringsförbudet och de differentierade avgifterna och pristilläggen inom ägg- och fläskporduktionen enligt länsstyrelsens mening haft begränsad effekt men är tveksam till om balans kan åstadkom- mas om näringen inte får tillgång till styrmedel. Om sådana saknas återstår möjligheterna att påverka produktionen ge- nom produktpriset. Om lönsamheten för jordbrukaren försämras kan det omedelbara resultatet bli attjordbrukaren för att kompensera sig mot lägre priser ökar produktionen. Resultatet blir då att den totala produktionen på kort sikt stiger.

11.40 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: — — — länsstyrelsen till- styrker kommitténs förslag om att samhället och jordbruksnäringen delar kostnaden för överskottet inom vegetabilieområdet och att ett tvåprissy- stem införs för mjölkproduktionen. Samhället bör dessutom medverka i ansträngningarna att utnyttja en del av åkermarken för andra ändamål än livsmedelsproduktion.

11.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen -— — — [förordar] att den avvecklingsersättning till mjölkproducenterna som infördes 1983 bör utgå även i fortsättningen. Ersättningen bör temporärt kunna utökas till att gälla även för mjölkproducenter som är yngre än 60 är.

11.43 Länsstyrelsen i Värmlands län: Enligt länsstyrelsens mening är det — — — för tidigt att uttala sig om t.ex. investeringsförbudets effekter. Lagen om tillfälligt investeringsförbud bör därför förlängas. Även syste- met med differentierade avgifter och pristillägg bör enligt länsstyrelsens mening finnas kvar. Erfarenheterna hittills bör således inte leda till slutsat-

• Sida 229
•  Original

Prop. 1984/85: 166 139

sen att de skall slopas utan snarare till att de bör justeras för att fylla sin tänkta uppgift. Enligt länsstyrelsens mening bör säväl ett system med investeringsförbud och differentierade avgifter kunna ges en tydlig regio- nal anpassning och därmed vara ett konkret uttryck för statens intresse att ha en regionalt spridd jordbruksproduktion inte minst i skogslänens inre delar. — — —

Enligt länsstyrelsens mening bör ett tvåprissystem för mjölkproduk- tionen kunna ges en klar regionalpolitisk profil. Skogslänen som helhet eller skogslänens inre delar borde enligt länsstyrelsens mening kunna göras till en frizon när det gäller tillämpningen av ett tvåprissystem. — — —

11.47 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen har inte något att erinra mot att ett tvåprissystem på mjölk införes under förutsättning att vissa regionala hänsyn tas — — —.

11.48 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — — länsstyrelsens mening är — — — att. om tväprissystemet införes i mjölkproduktionen. norrlands- länen bör ges möjlighet att producera nuvarande kvantiteter till den högre. inhemska prisnivån. Kostnadsansvaret för detta bör lösas genom förhand- lingar mellan staten och jordbrukets företrädare. Staten bör dock ha hu- vudansvaret för att norrlandslänen särbehandlas i detta avseende på grund av norrlandsjordbrukets stora betydelse av regionalpolitiska. miljömässiga och beredskapspolitiska orsaker. —- — — I och med att överskottsproduktionen har blivit så betydande. att ett komplicerat tvåprissystem för mjölkproduktionen kan komma att införas. är det motsägelsefullt attjust i ett sådant läge ta bort investeringsstoppet. Även om effekterna av ett investeringsstopp för mjölkproduktionen är mindre klara. bör dock förbudet fortsätta att gälla tills utvecklingen för mjölkproduktionen har vänt. Samma betraktelsesätt bör enligt länsstyrel- sens mening gälla investeringsstoppet för kött—. fläsk-. ägg- och fjäderfä- produktion.

11.49 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen avstyrker — — — att man tar bort nuvarande investeringsförbud och de avgifter och pristillägg som tillämpas inom fläsk- och äggproduktionen. — — —

Länsstyrelsen avstyrker — — — att tväprissystem införs för norra Sveri- ge. På samma sätt påverkas de enskilda företagens ekonomi negativt av den kvotering av osttillverkningen som mycket ogynnsamt drabbat till- verkningsindustrin i Östersund pa grund av produktionsökningarna i södra och mellersta Sverige.

11.52 Centralorganisationen SACO/"SR: Ett införande av tväprissystem för mjölk. vilket LMK ser som en möjlighet. skulle innebära att produktions— volymen regleras pä tusentals enskilda gårdar. De redan etablerade skulle

• Sida 230
•  Original

Prop. 1984/85: 166 140

gynnas och det skulle hämma rationaliseringsutvecklingen. SACO/SR är av principiella skäl emot en sådan reglering. — — —

Ett system som finns i bl.a. Kanada är individuella produktionsrätter. De ger prisgaranti för en viss producerad kvantitet. t.ex. av mjölk. Pro- duktionsrätterna kan. till skillnad från det eventuella tvåprissystemet. köpas och säljas på en Öppen marknad. Produktionsstrukturen låses inte som i tväprissystemet. LMK verkar avvisa ett sådant system med att det är främmande för hittillsvarande synsätt i svenskjordbrukspolitik.

Enligt SACO/SR hade det dock varit värdefullt om LMK kunnat analy- sera hur ett system med produktionsrätter skulle ha verkat i Sverige.

11.53 Familjejordbrukarnas riksförbund: I nuvarande sysselsättningspoli- tiska läge skulle det vara högst olyckligt för landet i sin helhet. om vi minskade produktionen av animalier till det beräknade behovet. Detta kommer att slå hårt på sysselsättningen inom livsmedelssektorn. Därför bör andra åtgärder tillgripas. Det synes oss att det mest angelägna vore att komma med åtgärder som stimulerar konsumtionen och det ojämförligt bästa i den riktningen vore att slopa momsen på kött. fläsk, mjölk och spannmålsprodukter. Samtidigt som detta utgör en stor intlationsdäm- pande effekt. skulle det bliva en rejäl standardförbättring för samtliga grupper i samhället och i synnerhet för barnfamiljerna.

11.55 Glesbygdsdelegationen: Delegationen menar att någon form av inve— steringskontroll för att undvika en geografisk koncentration av storskaliga animalieanläggningar inte skall uteslutas. Delegationen beklagar att kom- mittén inte tillräckligt analyserat möjligheterna till åtgärder i denna rikt- ning.

11.56 Handelns samarbetsorgan ijordbrukst'rågor: Vi har i tidigare sam- manhang redan framhållit. att den ofrånkomliga anpassningsprocess av produktionen. som i första hand erfordras för att balans skall uppnås. förutsätter en ökad användning av priset som styrmedel. Likaså förutsätter vi. att en mera flexibel användning av prisinstrumen- tet också börjar tillämpas för att stimulera konsumtionen. Då det gäller kött och fläsk delar vi LMKs värderingar. att kortsiktiga, selektiva åtgärder. t. ex. utslaktningspremier etc. skall användas restriktivt och i princip endast i kombination med åtgärder, som också har en långsik- tigt verkande effekt. Förutsättningarna för att klara en s.k. prispress är självfallet olika för olika kategorier avjordbrukare. Detta till trots anser vi priset som styrme- del vara enda möjligheten för att successivt åstadkomma en förbättring av balansen mellan produktion och konsumtion. Prisstyrande åtgärder bör utformas så. att det är de svenska konsumenterna som gynnas och inte — som för närvarande — utländska köpare.

• Sida 231
•  Original

Prop. 1984/85: 166 141

Beträffande det i dagsläget rådande investeringsförbudet inom animalie- produktionen föreslår LMK att detta inte förlängs vid dess utgång den 30 juni 1985. Vi delar denna uppfattning.

11.58 Hushållningssällskapens förbund: — — — förbundet anser att staten själv i hög grad bidragit till nuvarande obalans. och att därför staten också måste ta på sig sin del av ansvaret för att komma till rätta med dessa problem och tillsammans med jordbruket utarbeta konkreta styrmedel för genomförandet.

Några allmänna lönsamhetssänkande åtgärder för att påverka produk— tionsbalansen kan förbundet inte ur jordbrukets synpunkt acceptera med hänsyn till det mycket kärva ekonomiska läge många lantbrukare redan nu befinner sig i. Införandet av sådana åtgärder skulle dessutom i stället kunna leda till att överskottsproblemen ökar. — — —

Det aviserade tväprissystemet för mjölk bör ses som ett försök att begränsa mjölkproduktionen och därför utvärderas efter några är. Syste— met bör utformas så att mjölkproducenterna i norra Sverige och liknande bygder. där alternativ till mjölkproduktionen saknas. ej drabbas av syste- mets negativa konsekvenser. Likaså anser förbundet. att avvecklingser- sättningen till vissa mjölkproducenter bör bibehållas tills vidare. eventuellt med en sänkning av nu gällande åldersgräns.

Däremot anser inte förbundet. att man nu skall avveckla investeringsför- budet inom animalieproduktionen. Ett långvarigt investeringsförbud fram- står visserligen inte som ändamålsenligt. men i nuvarande läge anser förbundet, att det kan vara väl motiverat att förlänga förbudet ytterligare några år. Administrationen av förbudet är inte särskilt betungande och vid behov finns det möjligheter att ge dispenser för ersättningsbyggnader. som är helt nödvändiga ur t. ex. djurmiljö— eller arbetsmiljt'tsynpunkt. Skärpta krav bör övervägas på arealunderlaget för animalieproduktion. Detta kan bli till fördel för en icke önskvärd utökning av produktionsvolymen samti- digt som det motverkar en negativ inverkan på miljön. —- — —

Förbundet anser därför. att den styrning av ägg- och fläskproduktionen som sker genom differentierade avgifter och tillägg skall vara kvar. Dessa skall dessutom anpassas så att de dels följer den fortlöpande penning- värdesförsämringen och dels korrigeras nominellt föratt nå avsedd effekt.

11.61 Kooperativa förbundet: KF vill inte motsätta sig att ett — — — [två- prissystem för mjölk] införs i syfte att minska mjölkproduktionen. men får framhålla att det används under en relativt begränsad tid och högst så länge som obalansen kvarstår. Det finns nämligen en viss risk att ett sådant system hämmar effektivitetsutvecklingen inom mjölkproduktionen. 1 en krissituation som den nuvarande anser KF att man dock måste acceptera denna nackdel.

• Sida 232
•  Original

Prop. 1984/85: 166 142

KF anser samtidigt att det är en mycket grannlaga uppgift att konstruera och tillämpa ett tvåprissystem på sådant sätt att man inte slår ut många effektiva producenter av olika storlek. Det är också angeläget att man inte åstadkommer en överorganisation med stora inslag av byråkrati och admi_ nistration. KF tillstyrker LMKs förslag att de differentierade avgifterna och pristilläggen för ägg- och fläskproduktionen tas bort från 1 januari 1986. — — -

KF hävdar att marknadskrafterna — pris. konkurrens och lönsamhet — i ökad grad måste ersätta olika statliga regleringar och liknande för att uppnå bättre balans mellan inhemsk konsumtion och produktion av jord- bruksråvaror.

11.62 Landsorganisationen i Sverige: LO vill inte motsätta sig att ett — — —- [tvåprissystem för mjölk] införs i syfte att minska mjölkproduktionen. men får framhålla att det används Linder en relativt begränsad tid och högst så länge som obalansen kvarstår. Det finns nämligen en viss risk att ett sådant system hämmar effektivitetsutvccklingen inom mjölkproduktionen. men i en krissituation som den nuvarande anser LO att man måste acceptera denna nackdel. Vi är dock klara över att det är en mycket grannlaga uppgift att konstruera och tillämpa ett tvåprissystem på sådant sätt att man inte slår ut många effektiva producenter av olika storlek. Det är också angeläget att man inte åstadkommer en alltför stor överorganisation med stora inslag av byråkrati och administration. — — — Vi hävdar att marknadskrafterna — pris. konkurrens och lönsamhet — i ökad grad måste ersätta olika statliga regleringar och liknande för att uppnå bättre balans mellan inhemsk konsumtion ochjordbruksråvaror.

11.64 Lantbrukarnas riksförbund: Med hänsyn till den rådande situa- tionen är det enligt förbundets uppfattning mycket angeläget att finna dels styrmedel som långsiktigt anpassar produktionen till produktionsutrym- met, dels styrmedel som snabbt kan förbättra produktionsbalansen. Därför bör befintliga styrmedel inte avvecklas. I stället bör man pröva om de kan förbättras och göras effektivare. Även nya former av styrmedel måste prövas. — —- — LRF delar LMKs uppfattning, att det är angeläget att så långt möjligt avsätta överskotten inom landet. Därför bör ökade insatser göras för att stimulera konsumtionen. Eftersom samhället på ett högst påtagligt sätt aktivt påverkat konsumtionsutvecklingen bör ansvaret för sådana ökade insatser i första hand åvila samhället. t. ex. genom återställande av subven- tionerna.

lnom ramen för nuvarande jordbruksavtal har vissa medel avsatts för konsumtionsstimulerande åtgärder. LRF är självfallet berett att även i fonsättningen i rimlig omfattning medverka i sådana satsningar.

• Sida 233
•  Original

Prop. 1984/85: 166 143

Enligt LMKs faktaredovisning har investeringarna minskat under den tid som investeringsförbud rått. Likväl anförs att det inte finns något behov av ett fortsatt investeringsförbud. Denna uppfattning kan förbundet inte dela. Det är först nu sedan förbudet varit'i kraft en tid som åtgärden kan börja ge aVsedd effekt.

LRF hävdar att förbudet mot nyinvesteringar inte skall tas bort förrän det kan ersättas med andra långsiktigt verkande åtgärder som reglerar inflödet av nya produktionsresurser. Dä nu en viss erfarenhet vunnits bör en utvärdering ske av tillämpnings- och påföljdsreglerna. — — —

Enligt förhandlingsuppgörclscn våren 1984 fick jordbruket möjlighet att införa ett tvåprissystem för mjölk tidigast fr.o.m. 1 januari 1985. förutsatt att näringen och jordbruksnämnden kunde anvisa lämplig teknik härför. SMR har nu utarbetat förslag till regler för ett frivilligt system.

Ett tvåprissystcm bör kompletteras med en lämpligt avvägd avveck- lingsersättning. LRF delar LMKs uppfattning att den nuvarande avveck- lingsersättningen bör bibehållas tills vidare.

En produktionsneddragning inom grisköttsproduktionen måste gälla så- väl smågrisproduktionen som slaktsvinsproduktionen. ] första hand bör stallari sämre kondition tas ur produktion tidigare än vad som planerats. Vidare är det en förutsättning att investeringsförbudet tillämpas som avsett för att övriga anpassningsåtgärder skall vara verkningsfulla.

LRF anser att det inte föreligger förutsättningar för tvåprissystem inom grisköttsproduktionen. Skälen är många. framför allt kan man peka på att avsättningskanalerna är flera till skillnad från mjölkproduktionen.

LRF föreslår att ett system med riktad omställnings/avveeklingsersätt- ning införs för smågrisproducenter äldre än 60 är. Det bör prövas om även andra åldersgrupper bör komma ifråga. Motsvarande åtgärd bör erbjudas slaktsvinsproducenter. Även andra åtgärder bör prövas om omställnings- ersättningen inte ger tillräcklig effekt.

Det är nödvändigt med en följsamhet i anpassningen av smågrisproduk- tionen och slaktsvinsproduktionen.

Möjligheterna till punktinsatser av typ smågrisslakt. suggslakt bör finnas kvar.

Möjligheter bör finnas inom slaktsvinsproduktionen att ändra struktur- stödet så att ett belopp om förslagsvis 20 kr per gn's betalas ut upp till 1 500 årssvin. Strukturstödet böri princip höjas i takt med kostnadsutvecklingen (inflationssz'ikras).

Systemet med differentierade produktionsavgifter [i äggproduktionen] måste behållas, vilket innebär att stön'e företag får bära en större del av överskottskostnaderna vad gäller den del näringen skall bekosta. Produk- tionsavgift bör kunna uttas redan vid företag med 500 höns. Vidare bör frivillig kläckningsbegränsning understödjas. — — —

Fältmässig odling av grönsaker är en arbetsintensiv produktion som i ökad utsträckning borde kunna utgöra ett alternativ till animalieproduktion

• Sida 234
•  Original

Prop. 1984/85: 166 144

och import. För detta fordras dock att åtgärder vidtas i syfte att erbjuda tryggare förhållanden för dem som satsar på denna produktionsgren.

11.67 Svenska lantarbetareförbundet: En anpassning av produktionen på animaliesidan till konsumtionen är nödvändig att åstadkomma på relativt kort sikt. Förbundet delar därvidlag kommitténs uppfattning att ansvaret för sådana åtgärder i princip skall åvila näringen. Förbundet har tidigare anfört tveksamhet till genomförande av det av Svenska mejeriernas riksförbund framlagda förslaget om ett tväprissystem på mjölk. Dels är det administrativt betungande. eftersom reglering av produktionen måste ske på varje enskild gård, dels har tveksamhet rätt om huruvida ett sådant system kan vara konkurrensneutralt.

Förbundet vill emellertid nu inte motsätta sig genomförandet av ett sådant system. under förutsättning att formerna blir sådana att fortsatta effektivitetssträvanden och en rationell produktion alltjämt kan främjas. Andra åtgärder såsom stimulerande av konsumtionen måste emellertid drivasjämsides såväl vad gäller mjölk som andra animalieprodukter. — — -

Förbundet hälsar vidare med tillfredsställelse kommitténs förslag om avskaffande av de differentierade produktionsavgifter på ägg och fläsk som klart missgynnat de större och rationella producenterna.

11.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: — — — förbundet delar i stort kommitténs överväganden i berörda avseenden. Det är emellertid angelä- get att föreslagna åtgärder följs upp noggrant från samhällets sida. Av största betydelse är därvid de långsiktiga effekterna ur regionalpolitiska aspekter och effektivitetssynpunkt.

Centralt är vidare enligt Livs att de politiska åtgärderna inom livsme- delspolitiken är långsiktigt inriktade och syftande till balans. Därvid måste effekten av alla samhälleliga åtgärder beaktas. Utan en sådan stabil ram är det omöjligt för näringen att ta ansvar för balans inom sektorn.

11.76 Sveriges industriförbund: Förbundet vill — — — understryka, att — —— [tvåprissystem för mjölk] måste ha karaktären av ett försök att komma till rätta med mjölköverskotten. Systemet bör därför inte behållas som ett permanent regleringsinslag utan skall avvecklas så snart syftet med densamma uppnåtts.

11.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Avsnittet innefattar i huvudsak kortsiktiga åtgärder för en anpassning. Den del som behandlar konsum- tionsstimulerandc åtgärder förbigås utan förslag. Satsning på konsumtions- stimulans vid skolmåltiderna borde inte få begränsas till animalier. Dels snedvrids konkurrenssituationen ytterligare gentemot vegetabilierna. dels grundläggs ur folkhälsosynpunkt felaktiga kostvanor redan på skolstadict. Alla åtgärder som vidtas med statliga medel måste ta hänsyn till dessas

• Sida 235
•  Original

Prop. 1984/85: 166 145

påverkan på konkurrensberoende produktion och verksamhet och inver- kan på konsumtionsmönstret ur folkhälsosynpunkt.

12 Prisstöd och jordbruksprisreglering 12.1 Behov av fortsatt prisreglering och regleringens allmänna utformning

[2.1.2 Kommerskollegium: Med ett lågprissystem skulle enligt kollegiet problemen med prisreglen'ng och rävarukostnadsutjämning undvikas lik- som de speciella kontrollproblem som sammanhänger med prisregle— ringsled högre upp i livsmedelskedjan. Det är dock lätt att inse — — — att det torde vara förenat med avsevärda komplikationer att som enda land i Västeuropa övergå till en "världsmarknadsprislinje". vid priser betydligt under ländernas faktiska produktionskostnader. För att säkerställa bered- .skapsmålen och andra inrikespolitiskt angelägna mål om regional utveck- ling. sysselsättning. inkomstnivå för jordbrukarna m.m. skulle ett nytt stödsystem och en ny administration behöva inrättas. varvid nya kompli- cerade finansieringsfrågor skulle få behandlas. Det synes således för dagen ytterst svårt att bedöma alla de praktiska och ekonomiska konsekvenser en autonom svensk avreglering skulle kunna få. Bilden kompliceras ytterli- gare av rådande system med flytande valutakurser.

12.1.7 Konjunkturinstitutet: Något försök görs ej att kvantifiera effekterna på svensk jordbruksproduktion av en anpassning av de inhemska priserna till världsmarknadens nivå. — —— — Om det t. ex. skulle visa sig att Sverige skulle ha en betydande jordbruksproduktion även vid världsmarknadens prisnivå kanske riktade stödåtgärder är ett mindre kostsamt sätt att realise- ra de jordbrukspolitiska målsättningarna än de nuvarande generella sub- ventionerna.

12.1.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: LMK anser inte att förutså'tttningarna för en övergång till världsmarknadsprislinje skulle vara större nu än vid de tidigare tillfällen frågan diskuterats och avvisats av riksdagen. Kl) kan i och för sig acceptera denna bedömning. Det är dock angeläget att regleringarna begränsas och att mt-trknadskrafterna ges ökat spelrum.

12.1.23 Statskontoret: Statskontoret utgår — — — från att det svenskajord— bruket måstc få någon form av ekonomiskt stöd som skapar stabila förut- sättningar för en långsiktig planering av produktionen. — — — Ett starkt skäl för att ifrågasätta det nuvarande omfattande och svargenomträngliga regleringssystemet är. enligt statskontorets mening. att det är svårt att få klarhet ijordbruksstödets kostnader. Statskontoret anser det önskvärt att en mer långsiktigt ifrågasättande analys av jordbruksstödets utformning 10 Riksdagen 1984/85. 1 mm!. .:N-"r !()6. Bilugudv/

• Sida 236
•  Original

Prop. 1984/85: 166 146

görs som underlag för den utvärdering av anpassningsätgärderna inom jordbruket som föreslås komma till stånd efter fem är.

12.1.24 Riksrevisionsverket: RRV har — — — utfört vissa modellstudicr för att undersöka prisregleringens effekter pä vetemarknaden i olika avseen— den. Ett resultat av dessa modellförsök är att odlarnas veteintäkter under den senaste lö-ärsperioden inte svängt nämnvärt mindre än vad de skulle gjort under ett system där priserna svängt i takt med vi-"trldsmarknadspri— serna. — — —

Bara misstanken att det är möjligt att uppnå i huvudsak samma odlarin- täkter som dem som uppnås Linder nuvarande system men med ett dras— tiskt förenklat rcgleringssystem bör emellertid. enligt RRVs mening. vara tillräckligt för att ägna frågan uppmärksamhet. — — ——

— — — det — — — saknas grundmaterial för en diskussion med reella beslutsalternativ om jordbrukspolitikens framtida utformning.

12.1.26 Sveriges lantbruksuniversitet: Det kan starkt ifrågasättas om det stöd till jordbruksnäringen som i första hand bygger på en reglering av produktpriscrna är optimalt — — —. — — — nuvarande prisstöd. särskilt för spannmål. gynnar i första hand producenterna i de delar av landet som redan har goda förutsättningar att bedriva jordbruksproduktion. — — — direktstöd till producenterna. t.ex. i form av arealbidrag. är sannolikt att föredra. Denna stödform skulle också vara till fördel om man vill åstad- komma en marknadsanpassning genom att producenterna får kontakt med de internationella priserna. — — — SLU efterlyser en mera förutsättningslös analys av olika jordbrukspoli- tiska medel. dess för- och nackdelar. Särskilt gäller detta prisstöd jämfört med andra typer av stöd tilljordbruksnäringen. —- — —

Vi är därför — — — av den bestämda uppfattningen att tiden nu är mogen för en förutsättningslös prövning av regleringssystemet inom livsmedels— sektorn. Det borde vara möjligt att förenkla systemet och begränsa det till särskilt utsatta områden där man klart kan bedöma effekterna av en regle- ring.

12.1.56 Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor: Även om vi sympati- serar med grundprinciperna för en lägprislinje. inser vi de i dagsläget praktiska och i synnerhet statsfinansiella svårigheterna för övergången till en sådanjordbrukspolitik.

12.1.6l Kooperativa förbundet: KF anser — — — att man — — — i princip fär tillämpa ett sådant högprislinjesystem som Sverige har haft sedan 1930-talet med ett gränsskydd. införselavgiftcr m.m. Enligt KFs uppfatt- ning mäste man dock ständigt söka begränsa gränsskyddet och minska de protektionistiska inslagen ijordbruksregleringen.

• Sida 237
•  Original

Prop. 1984/85: 166 147

lZ.l.66 Svenska fabriksarbetareförhundet: — — — kcmsumcntintrcsset skulle gynnas omedelbart och vi skulle ha en bibehållen beredskapsnivå om vi riktade in denjordbruks- och livsmedelspolitiska ambitionsnivån så att det svenska skyddet riktade sig mot dumpingpriserna och de kortsiktiga prissvängningarna på världsmarknaden. Samtidigt bör det inte vara högre än vad som behövs för att etablera ett pris i nivå med vad det inhemska jordbruket skulle leva med vid en normalt fungerande jordbruksmarknad inom Västeuropa.

12.1.76 Sveriges industriförbund: Sett i ett längre perspektiv är förmodli- gen cn total avveckling av såväl gränsskydd som prisregleringar på jord- bruks- och livsmedelsomrädet den bästa lösningen. Förbundet instämmer emellertid i kommitténs uppfattning att en ensidig avveckling av skyddet för det svenska jordbruket nu ej är möjlig titan att detta skulle få allvarliga konsekvenser. Vi vill emellertid beklaga att livsmedelskommittén inte närmare analyserat möjligheterna till och konsekvenserna av att i ett längre perspektiv helt avveckla regleringarna på jordbruks- och livsme— delsområdet.

Mot bakgrund av industrins krav på konkurrensneutralitet samt färre regleringar och styrinstrument inom livsmedelssektorn vill vi dock framfö- ra att — —— — skyddet till jordbruket i princip bör begränsas till ett rimligt avvägt gränsskydd.

12.1.79 Tjänstemännens centralorganisation: Sverige kan inte avstå från en jordbruksreglering så länge andra länder har en sådan och så länge världs- marknadspriserna bestäms av överskottsproduktion som säljs långt under produktionskostnaderna. Ett annat skäl för jordbruksregleringen är öns- kan att trygga en inhemsk produktion. — — —

— — — TCO förespråkar att en del av kostnaden för jordbrukspolitiken finansieras av skattebetalarna via statsbudgeten i stället för av konsumen- terna i form av högre matpriser.

12.1.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Utöver de primära orsakerna till att det behövs en prisreglering tillkommer att alla närliggande länder har någon form av reglering. Övergång till en världsmarknadsprislinje är av denna anledning, och att det inte finns en riktig världsmarknad för livsme- del. inte realistisk.

12.2 Val av prisregleringsled

12.2.8 Näringsfrihetsombudsmannen: NO har — — — tidigare — — — fram- hållit att jordbruksstödet borde koncentreras till producentledet och att denna fråga nu bör ingående analyseras. Orsaken härtill är främst att

• Sida 238
•  Original

Prop. 1984/85:166 148

jordbruksprisreglering av förädlingsverksamheten är onödig och medför risker för snedvridande effekter på konkurrensen. — — — NO kan inte ftnna att LMK visat några bärande skäl mot alternativ l.

12.2.9 Statens pris- och kartellnämnd: SPK anser — främst med hänsyn till risken för negativa och snedvridande effekter på konkurrensen — att jordbruksprisregleringen bör begränsas till primärproduktionen. vilket nämnden också tidigare har hävdat vid ett flertal tillfällen. — — -— Det tyngsta motivet för nuvarande regleringsled har tidigare varit att det är nödvändigt att prisstödet avser produkter av den förädlingsgrad som de har i internationell handel. SPK är nu som tidigare tveksam till denna motivering. — — — SPK har inte heller funnit att kommittén redovisat några andra avgörande sakliga skäl som talar mot att regleringen avgränsas till primi'irproduktionen.

12.2.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Principiella skäl talar för en flyttning av prisregleringen till jordbrukarledct. Jordbrukarna är målgrupp för stödet. Emellertid finner KD — — — att en sådan flyttning skulle kunna leda till ökade kostnader för konsumenterna. bl. a. på grund av den bristande konkurrensen i första förädlingsledet. KD bedömer det som fördelaktigare för konsumenterna att alternativ ll genomförs och tillstyrker detta.

12.2.21 Statens industriverk: lndustriverket är — —— — principiellt för en förläggning av prisregleringen på köttvaruområdet till jordbrukarledct.

12.2.24 Riksrevisionsverket: RRV noterar att utredningen föreslår åtgärder för att ändra gränserna för prisregleringsleden beträffande kött och fläsk. — — -— RRV saknar möjlighet att bedöma huruvida förändringen medför att det nuvarande systemet förenklas eller kompliceras ytterligare. Under alla omständigheter är det en liten reform med tanke på de utomordentliga reformmöjligheter som det finns utrymme för enligt kommitténs direktiv.

12.2.56 Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrågor: Vi har i tidigare sam— manhang då frågan varit aktuell betonat vikten av att jordbruksstödet begränsas till att omfatta jordbrukarna. Denna vår uppfattning kvarstår i dagsläget oförändrad. — - — Vi vill tillstyrka LMKs alternativ ll innebärande att nuvarande prisreg- leringsled bibehålles men att de av kommittén föreslagna åtgärderna sna- rast vidtas. Anledningen till detta vårt ställningstagande är främst att flyttas prisregleringsledet till producentledet finns uppenbara risker för -— om konkurrensen inte blir tillräckligt stor —- att konsumenterna skulle kunna belastas med högre priser. -— — — Vi vill i sammanhanget tillägga. att vi anser det angeläget att de av LMK

• Sida 239
•  Original

Prop. 1984/85: 166 l49

föreslagna förändringarna inom den nu tillämpade ordningen snarast ge- nomföres och att man noggrant följer upp åtgärdernas genomförande.

12.2.62 Landsorganisationen i Sverige: I förhandlingsdiskussionerna fanns inom LO starka sympatier för att övergå från partiprisledet till jordbrukar- ledet och analyserna visade också att det i och för sig förelåg tekniska möjligheter härtill. Emellertid framkom också att man inte skulle uppnå de förenklingar som man hade tänkt sig och att man även enligt alternativ 1 skulle tvingas beakta partipriserna med risk för att detta skulle drabba konsumenterna. LO har därför i utredningen anslutit sig till alternativ 2. som alltså utgår ifrån nuvarande partiprissystem. och under förutsättning av en komplettering med — — — särskilda krav — — —.

12.2.64 Lantbrukarnas riksförbund: Om inte alternativ l skall få förödande konsekvenser för dels enskilda lantbrukare. dels för förutsättningen att bedriva animalieproduktion i stora delar av landet mäste staten ikläda sig ett betydligt större ansvar vad gäller lantbrukarnas avsättningstrygghet och prisgarantier för de producerade kvantiteterna. Detta kommer att leda till en mer invecklad och en mer omfattande statlig administration. —- — — Kommittén anför att de problem som framförts som skäl för en prövning av frågan inte löses bättre med alternativ 1 — ändring av prisregleringsledet — än med alternativ Il. LRF delar i princip denna uppfattning. —— — — LRF vill dock understryka att förbundet är positivt till en fortlöpande översyn som kan förbättra och öka förtroendet för prissystemet.

12.2.76 Sveriges industriförbund: Som ett första steg förordar industrin att prisregleringen för kött och fläsk flyttas tilljordbrukarledet. — — — En flyttning till jordbrukarledet även av prisregleringen för mejeripro- dukter medför speciella problem. främst beroende på att denna sektor är praktiskt taget helt monopoliserad och synnerligen detaljreglerad.

12.2.77 Sveriges |ivsmedelsindustriförbund: SLIM anser. att utgående pris- stöd i största möjliga utsträckning verkligen skall tillfalla jordbrukaren. Kostnader eller investeringar i förädlingsledet i syfte att uppnå konkur- rensfördelar bör inte kunna övervältras på jordbrukaren genom att hans avräkningspris naggas i kanten. Detta kan enligt industrins uppfattning bäst tillgodoses om prisregleringen ligger ijordbrukarledet.

12.2.79 Tjänstemännens centralorganisation: Allmänt sett är det enligt TCOs mening angeläget att regleringsekonomin inom livsmedelssektorn begränsas till vad som är oundvikligt. Strävan bör vara att lägga gränsen för prisregleringen så nära primärproduktionen som möjligt. Minsta möj- liga del av förädlingsindustrin bör ingå i regleringssystemet. Det bör till exempel prövas i vilken utsträckning det är möjligt att avreglera mejeripro- duktionen.

ll Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr 166. lli/agado!

• Sida 240
•  Original

Prop. 1984/85: 166 150

12.2.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: —- — — ett överförande av pris— regleringen till producentledet för vissa produkter [borde] övervägas.

12.3 Särredovisning av verksamhet inom resp. utom prisregleringen

12.3.8 Näringsfrihetsombudsmannen: Den nuvarande kostnadsgranskning- en av förädlingsindustrin innefattar problem av olika slag. bl.a. ifråga om kostnadsfördelningen mellan reglerad och icke reglerad verksamhet. För detta krävs en särredovisning av olika verksamhetsgrenar. Denna bör genomföras enligt de riktlinjer som gäller i uppgörelser mellan NO och slakteriorganisationen. där särredovisning får ses som ett första steg mot en uppdelning av de integrerade företagen i skildajuridiska enheter. — — — Det kan här nämnas att det förhållandet att konkurrenslagen inte medger uppdelning av existerande företag gäller fall där de nybildade enheterna skall ha olika ägare. En uppdelning inom samma ägargrupp får ses som ett avsevärt mindre ingrepp sotn bör kunna ske med stöd av konkurrenslagen.

12.3.9 Statens pris- och kartellnämnd: SPK anser att det inte är tillräckligt att föreslå att företagen i den del av förädlingsindustrin som omfattas av jordbruksprisregleringen bör ha en åtskild redovisning. Målet bör då vara att den jordbruksprisreglerade förädlingsverksamheten bedrivs i separata bolag.

12.3.17 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: När det gäller åt- skild redovisning för reglerad resp icke-reglerad sektor förordar KD att detta sker genom uppdelning av verksamheten i friståendejuridiska enhe- ter.

12.3.61 Kooperativa förbundet: KF — — — tillstyrker — — — att en åtskild redovisning snarast genomförs för företag både inom och utom prisregle- ringen loch att] förädlingsindustrin dessutom frivilligt prövar möjligheter— na att dela upp verksamheten i friståendejuridiska enheter (t.ex. slakteri-, styckning. charkuteritillverkning). Om en sådan uppdelning eller särredo- visning inte kommer till stånd inom rimlig tid och i rimlig omfattning får särskilda åtgärder vidtas.

12.3.62 Landsorganisationen i Sverige: LO — — — tillstyrker -— —— _ att en åtskild redovisning snarast genomförs för företag både inom och utom prisregleringen [och att] förädlingsindustrin dessutom frivilligt prövar möj- ligheterna att dela upp verksamheten i fristående juridiska enheter (t. ex. slakteri-. styckning. charkuteritillverkning). Om en sådan uppdelning eller särredovisning inte kommer till stånd inom rimlig tid och i rimlig omfatt- ning får särskilda åtgärder vidtas.

• Sida 241
•  Original

Prop. 1984/85: 166 151

12.3.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF delar kommitténs uppfattning att det är lämpligt att företag med både prisreglerad och icke prisreglerad verksamhet så långt möjligt gör en uppdelning av redovisningen på regle- rad respektive icke jordbruksprisreglerad verksamhet. — — — Det kan nämnas att fr.o.m. 1985 kommer samtliga slakteriföreningar utom en att tillämpa en åtskild redovisning. Inom mejeriindustrin tillämpas redan en långtgående särredovisning. — — — LRF finner det också rimligt att den berörda förädlingsindustrin frivilligt prövar om det är ändamålsenligt att dela upp verksamheten i fristående juridiska enheter. — — — LRF avvisar bestämt varje åtgärd som syftar till tvångsmässig uppdel- ning av företag i skilda juridiska enheter. — — — ingen svensk lag innehåller bestämmelser avsedda att tvinga företag att byta företagsform för delar av verksamheten för att tillgodose insynsintres- sen. Sådana krav anses strida mot grundläggande svenska näringsfrihets- principer. — — — Krav på tvångsmässig uppdelning av företag som bedriver verksamhet såväl inom som utanför jordbruksprisregleringen innebär att företagsfor- men ekonomisk förening sätts i strykklass. eftersom tvånget praktiskt taget bara skulle drabba lantbrukskooperativa föreningar.

12.3.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Livs vill — — — särskilt framhålla att de integrationsvinster och stordriftsfördelar, som kan finnas genom att ha verksamhet såväl inom som utom jordbruksprisregleringen, inte får motverkas. Sådana effektivitetsvinster måste också fortsättnings- vis få göra sig gällande på marknaden till konsumenternas fromma.

12.3.72 Svenska sockerfabriks AB: I bolaget bedrivs även viss oreglerad

verksamhet. Vi har — — — den uppfattningen att uppdelningen av redovis- ningen pä reglerad och oreglerad verksamhet hittills fungerat utan några större problem. Vi vill — — — framhålla att den i betänkandet diskuterade

"uppdelningen i skilda juridiska enheter" inte bör ses som något slags universalmedel som löser alla problem på det här området. T. ex. frågan om hur man på ett rättvist sätt fördelar kostnaden för resurser som an- vänds gemensamt av de olika verksamheterna lösesju inte lättare om man inför skilda juridiska enheter!

12.3.79 Tjänstemännens centralorganisation: TCO stöder utredningens tanke att prisreglerad verksamhet bör juridiskt skiljas från icke prisreg- lerad. Det skulle minska risken för snedvridning av konkun—ensen inom icke prisreglerade delar av livsmedelskedjan.

• Sida 242
•  Original

Prop. 1984/85:166 l52

12.4 Vitessanktioner vid konkurrenshegränsningar till följd av prisregle- ringen

12.4.8 Näringsfrihetsombudsmannen: NO har — — — ingen erinran mot att en vitesmöjlighet införs ijordbruksprisregleringslagen.

12.4.21 Statens industriverk: Rent principiellt kan det ifrågasättas om den prisreglerande och konkurrensvårdande funktionen inom prisregleringen ska ligga inom samma myndighet. Det naturliga vore snarare att konkur- rensaspekterna åvilade våra vanliga konkurrensvårdande myndigheter — NO. SPK och Marknadsdomstolen. Dessa organ kunde i så fall komplet- teras med en särskild beredning för prisregleringsfrägor med företrädare för statens jordbruksnämnd. enligt verkets mening.

12.4.61 Kooperativa förbundet: KF — —— — tillstyrker — — — attjordbruks- nämnden får möjligheter till vitesförelägganden i samband med uppkom- mande konkurrensproblem inom prisregleringen.

12.4.62 Landsorganisationen i Sverige: LO — — — tillstyrker — — — att jordbruksnämnden får möjligheter till vitesförelägganden i samband med uppkommande konkurrensproblem inom prisregleringen.

12.5 Jordbruksnämndens konkurrensberednings uppgifter

12.5.8 Näringsfrihetsombudsmannen: Sjävfallet är rollen hos beredningen — - — inte "överprövande" utan problemuppfängande. Det måste vara närmast omöjligt att i detalj förutse alla effekter av en reglering i dess inledande skede. Det kan väl visa sig efter en tids tillämpning att man bör göra viss justering i syfte att undanröja eller minska vissa olägenheter av regleringen som kan vidtas utan att syftet med regleringen förfelas. — — — NO anser det angeläget att konkurrensberedningen bibehåller den roll som den fick enligt 1977 års beslut. Redan existensen av ett sådant organ har ett värde i sig. Denna resurs skall endast användas när det föreligger behov av informella kontakter mellan jordbruksnämnden och de pris- och konkurrensvårdande myndigheterna. De uppgifter LMK skisserat kan i och för sig vara lämpliga. — — — [N05 och SPKs prövning av eventuella åtgärder mot nya produkter] —— — — skulle lämpligen kunna ske i konkurrensberedningen.

12.5.9 Statens priS- och kartellnämnd: SPK anser det vara angeläget att formerna preciseras på ett sådant sätt att detta organ i framtiden på ett aktivt sätt kommer att ta del i beredningen av konkurrensfrågor inom ramen förjordbruksprisregleringen. Hittills har emellertid mycket få frågor behandlats i detta forum.

• Sida 243
•  Original

Prop. 1984/85: 166 153

12.5.6l Kooperativa förbundet: KF — — — tillstyrker — — — attjordbruks- nämnden i framtiden särskilt bör följa omfattningen av företagsuppdelning- en och andra konkurrensfrågor inom prisregleringens område.

12.5.62 Landsorganisationen i Sverige: LO — — — tillstyrker — — — att jordbruksnämnden i framtiden särskilt bör följa omfattningen av företags- uppdelningen och andra konkurrensfrågor inom prisregleringens område.

12.5.76 Sveriges industriförbund: Förbundet ställer sig mycket tveksamt till Konkurrensberedningens nuvarande placering. sammansättning och befogenheter.

Vi finner det stötande att en sammanblandning sker av de prisreglerande och konkunensrcglerande momenten. Jordbruksprisregleringen som sa- dan är i sig inte konkurrensneutral. För att i möjligaste mån minska skadeverkningarna av denna reglering. borde konkurrensaspekterna sna- rare ävila de vanliga konkurrensvårdande myndigheterna.

12.6 Nya produkter

12.6.2 Kommerskollegium: Kollegiet inser att det med hittillsvarande pro- duktionsmålsättningar kan uppstå problem i samband med att "nya". i jordbruksprisregleringen inte förutsedda. substitutsprodukter expanderar på den svenska markanden. De internationella marknadsförhållandena och uppmärksamheten på åtgärder inom jordbrukssektorn talar dock för att man bör vara ytterst återhållsam med nya skyddsåtgärder — — —.

12.6.6 Generaltullstyrelsen: Styrelsen vill påpeka att den svenska tullklas- siftceringen baseras på en internationell, konventionsbunden tullnomen- klatur som överförts till svensk lag i form av lagen (1977:975) med tulltaxa. Eftersom jordbruksprisreglcringslagen omfattar endast en mindre del av tulltaxans positioner (_tulltaxenummer) ligger det i sakens natur att "nya" produkter ibland rätteligen måste klassificeras enligt ett nummer som inte omfattas av regleringen. — -— — Kommitténs slutsats att osäkerheten "till största delen” bör försvinna om förhandsbesked kan erhållas kan inte delas av styrelsen.

12.6.8 Näringsfrihetsombudsmannen: NO vill — — — starkt understrykaatt nuvarande inställning bör liberaliseras för att möjliggöra produktutveck- ling och produktförnyelse som är ett betydelsefullt konkurrensmedel. ln- nan eventuella åtgärder tillgrips mot nya produkter bör — — — NO och SPK har prövat frågan.

12.6.9 Statens pris- och kartellnämnd: — — — SPK är positiv till den mer liberala hållning LMK intagit gentemot nya produkter. Det är väsentligt för

• Sida 244
•  Original

Prop. 1984/85: 166 154

konkurrensen och för konsumenterna att det ges utrymme för nya pro- dukter trots jordbruksprisregleringen. Kommittén föreslår att förhands- besked ska kunna ges. Det är dock oklart vad detta innebär. Dessa föreslås inte vara bindande, varför SPK är tveksamt till förhandsbeskedens reella värde. SPK anser att det är nödvändigt att klara och liberala spelregler ges. för att undanröja osäkerheten så att företag vägar utveckla och satsa på nya produkter.

12.6.17 Statensjordbruksnämnds konsumentdelegation: — — — KD instäm- mer i de förslag som framlagts av LMK. Jordbruksprisregleringen bör vara utformad så att den inte försvårar eller hindrar utvecklingen av nya pro- dukter. Detta är ett vitalt intresse för konsumenterna.

12.6.37 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen tillstyrker — — — [förslagen].

12.6.42 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: — — — inskränker sig till att fram- hålla vikten att de eventuella prisstöden och jordbruksprisregleringen inte utformas så att de hindrar nya produkter på marknaden. Detta är en viktig del i en länets strategi för tillväxt av produktion och sysselsättning inom livsmedelsindustrin.

12.6.56 Handelns samarbetsorgan ijordbruksfrägor: LMK uttalar enty- digt, attjordbruksprisregleringen bör vara utformad så. att den inte försvå- rar eller hindrar utveckling av nya produkter och deras införande på marknaden.

Vi delar denna grundinställning. Emellertid kvarstår enligt vår uppfatt- ning den känsla av osäkerhet. som ändock föreligger. baserad på inte minst jordbruksprisregleringens ytterst komplicerade utformning.

Kommitténs mening att erforderliga modifieringar av priser och avgifter bör kunna göras inom ramen för de normala prisöverläggningarna på jordbrukets område kan erfarenhetsmässigt utgöra i hög grad osäkra ele- ment för en producent av med de etablerade jordbruksprodukterna kon- kurrerande varor.

Mot nämnda bakgrund vill vi bestämt betona vikten av att nya produkter lämnas tillfredsställande möjligheter såväl i pris— som avgiftshänseendc. ] annat fall är risken betydande att med svenska jordbruksprodukter kon- kurrerande varor aldrig får reella möjligheter att introduceras. än mindre att få en bärande marknad i Sverige.

12.6.61 Kooperativa förbundet: ' — — KF får understryka att jordbruks- prisregleringen inte skall försvåra eller hindra utvecklingen av nya pro- dukter; dock får nya produkter inte hota det övergripande livsmedelspoli— tiska försörjningsmålet som fastlagts av statsmakterna.

• Sida 245
•  Original

Prop. 1984/851166 155

KF delar LMKs syn att man liksom hittills som ett led i prisöverlägg- ningarna skall kunna göra modifieringar av priser och avgifter så att man kan uppnå rimliga prisrelationer mellan olika produkter.

12.6.62 Landsorganisationen i Sverige: — — — LO får understryka att jord- bruksprisregleringen inte skall försvåra eller hindra utvecklingen av nya produkter; dock får nya produkter inte hota det övergripande livsmedels- politiska försörjningsmålet som fastlagts av statsmakterna. LO delar LMKs syn att man liksom hittills som ett led i prisöverlägg- ningarna skall kunna göra modifieringar av priser och avgifter så att man kan uppnå rimliga prisrelationer mellan olika produkter.

12.6.64 Lantbrukarnas riksförbund: — — — LRF vill framhålla att förbun- det anser det positivt att nya produkter kan utvecklas och introduceras på marknaden.

LRF vill särskilt understryka att i den mån det ärjordbruksprisreglering- en som skapar t. ex. ett prismässigt manöverutrymme för ersättningspro- dukter. måste parterna i överläggningarna kunna vidta lämpliga åtgärder. —— — — En av utgångspunkterna för de överväganden som måste ske i detta sammanhang bör vara att nya produkters introduktion på marknaden inte bör få äventyra åsyftat resultat av de partsöverenskommelser som träffats mellan jordbruket och staten. Det är också enligt förbundets uppfattning naturligt att olika bedömningar kan behöva-göras beroende på vad för slags produkter det är fråga om.

Kommittén förutsätter vidare att samhället tillhandahåller de medel som krävs för att neutralisera de brister i gränsskydd. tullklassitieering m.m. som kan komma att visa sig när en ny produkt blir tillgänglig. LRF vill här understryka att det redan idag finns klara brister i såväl gränsskydd som tullklassiticering. som är angelägna att avhjälpa. Därför bör en kartlägg- ning av sådana brister göras och erforderliga åtgärder vidtas snarast möj- ligt.

12.6.66 Svenska fabriksarbetareförbundet: Med de priser på biorävara som kOmmer fram inom ramen för det svenska jordbrukets regleringssystem blir det som regel omöjligt att producera industriella slutprodukter som kan konkurrera på en fri marknad. Detta motiverar enligt förbundets uppfattning en klar uppdelning av svensk jordbruksproduktion på en reglerad och en oreglerad del. Endast för produkter som ingår i den inhemska livsmedelssektorn bör jordbruks- råvaruproduktionen fördyras genom gränsskydd. ] övrigt bör världsmark- nadspris styra produktion och avsättning. antingen det gäller för export eller till inhemska teknisk/industriella producenter. — — — kostnadsläget (inte minst på marginalen) för flertalet jordbrukare är sådant att även världsmarknadspriser skulle leda till produktion av industriråvaror frän

• Sida 246
•  Original

Prop. 1984/85: 166 156

jordbruket. (Det är för övrigt förbundets övertygelse att det i praktiken kommer att visa sig att många kemiskt industriella verksamheter baserade på jordbruksråvara kommer att kunna bära ett råvarupris som är klart bättre än vad som går att få ut på exportmarknaden.)

12.6.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Möjligheterna att utveckla och marknadsföra nya produkter är av central betydelse för dynamiken inom livsmedelsindustrin. Av allra största vikt i detta avseende är att spelreglerna görs klara och entydiga. ] dagens system är osäkerheten stor om var gränsen går. där en ny produkt kommer att beläggas med avgifter. Denna osäkerhet innebär en mycket allvarlig hämning av intresset att investera i forskning. utveckling och produktion med sikte på nya pro- dukter. Denna oklarhet måste enligt Livs snarast undanröjas.

12.6.72 Svenska sockerfabriks AB: Det bör fastslås att om en jordbruksrå- vara användes till att framställa produkter som ligger inom eller konkurre- rar med produkter som ligger inom det reglerade livsmedelsområdet (och foderområdct) så skall råvaran betalas med fullt svenskt pris. Det bör också snarast klarläggas hur denna viktiga fråga skall hanteras om vid samma företag (kanske t.o.m. i samma process) framställs både produkter för teknisk användning och produkter för användning som livsmedel (och fodermedel).

12.6.76 Sveriges industriförbund: Förbundet hälsar självfallet med till- fredsställelse kommitténs ställningstagande att man bör inta en liberal syn på nya produkter och ha så få restriktioner som möjligt fastlagda från början. -— _ — Vi anser emellertid inte att detta kommitténs principiella ställningstagan- de skapar tillräckliga garantier för en sådan konkurrensneutralitct. — — — Vi vill särskilt understryka angelägenheten av att de eventuella styråt- gärdcr som kan behöva sättas in om det övergripande försörjningsmålet äventyras skall beslutas av regering eller riksdag och således inte kunna förhandlas fram vid exempelvis de årliga jordbruksprisöverläggningarna.

Konkurrensen snedvrids också genom den tillverkningsavgift som drab-

bar vissa fettemulsioner. Vi anser att denna avgift — — — snarast bör avvecklas. 12.6.77 Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM anser det — — — mycket

angeläget, att den kommande jordbruks- och livsmedelspolitiken utformas så att nya produkter kan tillverkas i konkurrens med traditionella jord- bruksprodukter utan att de bestraffas med särskilda tillverkningsavgifter. Befintliga avgifter bör avskaffas snarast.

• Sida 247
•  Original

Prop. 1984/85: 166 157

Det är väsentligt för konsumenterna att kunna välja mellan livsmedel av olika slag. Värnar man icke om denna möjlighet minskas incitamenten till produktutveckling till skada för konsumenten.

12.6.79 Tjänstemännens centralorganisation: TCO vill också understryka det för konsumenterna angelägna i att jordbruksprisregleringen inte utfor- mas sft att den onödigtvis försvårar utveckling av nya produkter och deras införande på marknaden.

12.6.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: lnom ett reglerat område är det viktigt att regleringarna utformas sa konkurrensneutralt som möjligt. Reg— leringar och därigenom högre priser kan vara en extra stimulans till att ta fram "billigare" alternativ. 1 den mån detta sker tack vare regleringarna. bör produkterna kunna belastas med samma avgifter som de reglerade produkterna.

12.7 Kompensationssystemet

12.7.7 Konjunkturinstitutet: Institutet anser det troligt att det vid stora exportförluster finns en stor risk att kostnaderna övervältras på konsu- menterna, eftersom jordbrukarinkomsterna i det föreslagna systemet med obundna förhandlingar inte torde kunna pressas för lågt — — —. — — — Det av kommittén föreslagna systemet att dels ange inkomstmål för jordbru- karna räknat före exportförluster dels rekommendera obundna förhand- lingar kan med andra ord misslyckats med att eliminera överskottsproduk- tion av jordbruksprodukter.

12.7.9 Statens pris- och kartellnämnd: Kommittén förordar obundna för- handlingar. SPK stöder detta men vill samtidigt påpeka att det är ytterst angeläget att formerna för hur överläggningar och förhandlingar skall äga rum preciseras.

12.7.17 Statensjordbruksnämnds konsumentdelegation: I sitt yttrande över LMKs förtursbetänkande förordade KD ett system med obundna över- läggningar om prissättningen på jordbruksprodukter. KD anser att syste- met bör tillämpas framöver.

12.7.21 Statens industriverk: lndustriverket förordar — — — att ordningen med i princip obundna överläggningar inomjordbruksprisregleringen bibe- hålls.

12.7.61 Kooperativa förbundet: KF förordar — — — att en förhandlingsord— ning med i princip obundna överläggningar inom jordbruksprisregleringen bibehålls.

• Sida 248
•  Original

Prop. 1984/85: 166 l58

12.7.62 Landsorganisationen i Sverige: LO förordar — — — att en förhand— lingsordning med i princip obundna överläggningar inom jordbruksprisreg- leringen bibehålls.

12.7.64 Lantbrukarnas riksförbund: LRF vill — —- — framhålla att det alltid finns skäl att. liksom hittills. löpande se över systemets tekniska utform- ning. så att det fungerar på avsett sätt. — — —

Ett kompensationssystem som gcrjordbruket och förädlingsindustrin en rätt avvägd kompensation för inträffade kostnadsökningar är en förutsätt- ning föratt man skall kunna bedöma och värdera innehållet i ett avtalsför- slag. Ett korrekt kompensationssystcm är också en förutsättning för att avtal skall kunna slutas för en längre period. — — —

LRF vill starkt understryka nödvändigheten av att i allt väsentligt behål- la den kompensationsmodell som tillämpats sedan början av 1970-talet t.o.m. 1983. Erfarenheterna av de s.k. obundna överläggningarna som förts enligt 1984 ars nya riktlinjer visar att en överenskommelse även då måste bygga pä en korrekt konstruerad kompensationsmodell. Jordbruket har rätt att kunna påräkna den grundtrygghet det innebär för en näring med krav på långsiktig planering att kostnadsökningar på produktionsmedel skall kompenseras på ett företagsekonomiskt korrekt sätt för den produk- tionsvolym som motsvarar de uppsatta målen.

12.7.67 Svenska lantarbetareförbundet: Förbundet har tidigare uttalat sig för ett system med obundna förhandlingar. Det synes heller inte nu förelig- ga skäl att överge detta system. i vart fall inte förrän ytterligare erfarenhe- ter vunnits.

12.7.68 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: —— — — förbundet delar kom— mitténs bedömning att systemet med obundna förhandlingar bör fortsätta tillsvidare. Utfallet måste emellertid utvärderas.

12.7.76 Sveriges industriförbund: l sitt remissyttrande över betänkandet (Ds Jo 19831l0) rörande vissa jordbrukspolitiska förtursfrågor förordade förbundet ett kompensationssystem med begränsade inslag av automatiskt verkande regler och med sektorsvisa förhandlingar. Vi hänvisar till detta vårt tidigare yttrande och vill här endast tillägga att vid ett system med sektorsvisa förhandlingar bör självfallet transfcrering av regleringsmedel från en sektor till en annan inte få förekomma.

12.7.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: — — — det är viktigt att systemet fastställes gälla för så lång tidsperiod att tillräcklig stabilitet uppnås även för långsiktiga investeringar och satsningar.

• Sida 249
•  Original

Prop. 1984/85: 166 159

12.8 Prisregleringen för vissa produkter

12.8.61 Kooperativa förbundet: KF — — — [föreslår] att en särskild över- syn görs av hela mjölk- och fettvaruregleringen. varvid även prisutveckling och prisrelationer mellan olika mejeriprodukter studeras inklusive pris- kvoten smör/margarin och att en förenkling av mjölkregleringen eftersträ—

vas _ __.

12.8.66 Svenska fabriksarbetareförbundet: Förbundet anser — — — att hela mjölk— och fettvaruregleringen görs till föremål för en särskild översyn och att man i samband därmed också studerar prisutveckling och prisrelatio- nerna mellan de olika produkterna vid mjölkproduktionen av smör. ost. mjölk och fil samt priskvotcrna mellan smör och margarin och hur detta påverkat hela prisbilden. I direktiven för en sådan översyn borde också ingå att förenkla mjölkregleringen och undvika den betydande rundgången i detta system.

12.8.76 Sveriges industriförbund: Vi vill — — — föreslå att en översyn snarast göres av gällande system [för mejeriprodukter] med syfte att ästad- komma en radikal förenkling. så att nuvarande rundgång av utjämningsav- gifter och utjämningsbidrag undvikes. — — —

Vi finner det likaså angeläget att vissa förändringar genomförs inom regleringen för oljeväxter och fettvaror. Vi är medvetna om att de ändring- ar som här föreslås delvis står i motsättning till industrins principiella förord för total avreglering. — — —

En första åtgärd borde vara att foderproteinct äsätts ett högre värde, eventuellt med hjälp av en avgift på foderprotein. Ett högre värde på proteinet ger två fördelar, dels verkar det hämmande på animalieproduk- tionen och kan bidra till att minska överskotten i animalicsektorn, dels ges den inhemska proteinfoderodlingen ett ökat stöd vilket på sikt leder till minskad import samt minskade överskott av spannmål.

Importen av proteinfodermedcl bör betraktas som utbytesimport i likhet med importen av vegetabiliska oljor. För införselavgifter på vegetabiliska oljor gäller att dessa skall finansiera den inhemska produktionen av sådana oljor. Ett med detta konsistent förfarande är att importavgifter på protein- fodermedcl skall finansiera den inhemska produktionen av proteinfoder- medel.

Vi vill i detta sammanhang också framhålla att enligt vår uppfattning talg och ister erhållit en något säregen position inom prisregleringen. De är klassade som biprodukter och skall således cj erhålla något gränsskydd. Trots detta utgår fettvaruavgifter på importen och stundtals ganska bety- dande exportbidrag. Dessa produkters ställning i prisregleringen bör inte vara annorlunda än vad som gäller för de fetter och oljor som de konkurre- rar med. Vi vill därför föreslå att fettvaruavgift även utgår på inhemsk konsumtion av talg och ister.

• Sida 250
•  Original

Prop. 1984/85: 166 160 13 Vissa rationaliseringsfrågor

13.13 Lantbruksstyrelsen: Styrelsen har — — — i sina direktiv till lant- bruksnämnderna angående rådgivningens inriktning prioriterat rådgivning rörande bl. a. produktionsbalansfrågorna. Styrelsen har således sedan flera år tillbaka i huvudsak genomfört vad livsmedelskommittén framhållit rö- rande rådgivningens och rationaliseringsverksamhetens inriktning. Härut- över avser styrelsen bl.a. i samband med införande av ett tvåprissystem för mjölkproduktionen ytterligare intensifiera verksamheten med att ge- nom rådgivning stödja åtgärder för bättre produktionsbalans. — — — Kommittén har bl. a. behandlat frågan om maskinkapacitcten inom jord- bruket. Enligt lantbruksstyrelsens bedömning föranleder inte resultaten från den av kommittén redovisade utvärderingen behov av några ytterliga- re åtgärder från samhällets sida. I sin rådgivning tillmäter lantbruksnämn— derna frågor som rör den för varje företag ekonomiskt lämpliga maskin- kapaciteten stor betydelse.

Beträffande samverkan delar lantbruksstyrelsen kommitténs uppfatt- ning att förbättring av nuvarande villkor för lånegarantier eller nya stöd- former för att främja samverkan inte är motiverad.

13.23 Statskontoret: LMK menar nu att resursinfiödet till jordbruket bör begränsas och att de statliga rationaliseringsåtgärderna bör anpassas efter dessa förutsättningar. Statskontoret delar denna uppfattning men vill påpe- ka att möjligheterna att påverka jordbrukarnas investeringsbeslut genom rådgivning eller genom att inte lämna kreditgarantier är begränsade. Där- emot påverkas investeringsförutsättningarna mycket starkt genom tillämp- ningen av jordförvz'irvslagen. I den situation som råder för jordbruket är det enligt statskontorets mening uppenbart att regionalpolitiska bedöm- ningar vid tillämpningen av jordförvärvslagen måste tillmätas avsevärt stöiTe vikt än tidigare. — — — För övrigt anser statskontoret att behovet av att ha kvarjordförvärvslagen kan ifrågasättas.

13.27 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning av det slag SJFR fått regeringens uppdrag att utreda torde få stor betydelse i ett långsiktigt arbete att finna nya effektiviseringsvägar ijordbruket. Livsmedelskommit- téns arbete inklusive dess reservationer och särskilda yttranden visar att de traditionella effektiviseringsvägarna nu är mera svårframkomliga än tidigare.

13.30 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen har den uppfatt- ningen utifrån erfarenheterna från länetsjordbruk att näringen nu är inne i en utvecklingsfas som ställer ökade krav på de statliga insatserna för rationaliseringsverksamheten och rådgivningen och som i sig rymmer nya möjligheter och utvecklingsvägar. Länsstyrelsen vill också peka på konse-

• Sida 251
•  Original

Prop. 1984/85: 166 161

kvenserna i ett mer långsiktigt perspektiv som växer fram genom exempel- vis miljö- och naturvårdsintressenas ökande influens på primärproduk- tionen. starkare krav på större regionalpolitiskt inflytande ijordbrukspoli- tiken. ökning av s. k. deltidsjordbruk etc.

De antydda utvecklingstendenserna och livsmedelskommitténs nu slut- förda arbete får enligt länsstyrelsens uppfattning konsekvenser för såväl den framtida markpolitiken som rationaliscringsverksamheten och rådgiv- ningen tilljordbruket. Det finns därför ett behov av en allmän översyn av rationaliseringsverksamhetens olika delar.

13.31 Länsstyrelsen i Östergötlands län: En följd av den nedskärning av jordbruksproduktionen som kan bli aktuell är att behovet av rådgivning från främst lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse generellt ökar. Denna rådgivning kan t. ex. avse satsning på alternativ jordbruksproduktion och kompletterande sysselsättning utanförjordbruket. Glesbygdsdelegationen framhåller också i sin rapport (Ds I 1984220) att detta i sin tur kan kräva en omfördelning av resurser inom lantbruksnämnderna.

13.33 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Lantbruksnämnderna bör i sin råd- givning prioritera sådana åtgärder som främjar ett minskat beroende av imponerade produktionsmedel som ett led i det övergripande målet att minska överskottsproblemen. Sysselsättning i verksamheter som kan kombineras med att driva ett bestående jordbruk bör också ges hög priori- tet i rådgivningen. Länsstyrelsen ser positivt på olika former av deltids- jordbruk.

13.35 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen anser att — -— — [jord- brukspolitiken bör ge] möjlighet för familjejordbruken att investera. Lant— bruksnämnden [bör] ges möjlighet att driva en investeringspolitik — bevilja garantilån — anpassad till gotländska förhållanden. — — —

Lantbruksnämnden bör tillförsäkras rådgivningsresurser som inriktas på att utveckla familjejordbruket, t. ex. vad gäller odling av andra grödor.

13.43 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen vill — — — understryka betydelsen av att också rationaliseringspolitikcn i sin tillämpning anpassas till de regionalt olika förutsättningar som finns. Det särskilda rationalise- ringsstöd som utgår tilljordbruket i norra Sverige är ur denna synvinkel av mycket stor betydelse.

Kommittén berör i detta sammanhang också förekomsten av maskin- samverkan och sambruk. Kommittén har enligt länsstyrelsens mening en positiv inställning till samverkan inom jordbruket och betonar de fördelar som en sådan kan medföra. Eftersom efterfrågan på det statliga stödet till samverkan som finns är liten föreslår dock kommittén att stödmöjlighe- terna upphör. Samtidigt konstaterar kommittén att jordbrukarnas kunska-

• Sida 252
•  Original

Prop. 1984/85: 166 162

per om hur t. ex. maskinsamverkan organiseras och den totalta effekten av samverkan synes vara låg. Rådgivning i samverkansfrågor bör därför ges hög prioritet. Enligt länsstyrelsens mening bör en ökad rådgivningsinsats kunna återspegla sig i en ökad efterfrågan på stöd. Samverkan bör därför åtminstone i skogslänen kunna ges en extra stimulans genom ett bibehål- lande av och kanske t.o.m. förbättring av det ekonomiska stödet till samverkan.

13.48 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: LMK föreslår i likhet med norr- landskommittén. att reglerna för det regionala rationaliseringsstödet kom- pletteras med möjligheter till Startbidrag och garanterad ränta vid större investeringar i utvecklingsbara företag. De nya reglerna är avsedda att underlätta mer omfattande investeringar ijordbruksanläggningar med sär- skild hänsyn till likviditetsfrågor under de första åren efter investeringen. Länsstyrelsen finner att dessa nya stödformer bör genomföras. De bör ingå bland de åtgärder som måste till för att vända den kraftigt nedåtgående utvecklingen vad gäller investeringar i bl. a. djurstallar. — — —

13.49 Länsstyrelsen i Jämtlands län: För att hållajordbrukets maskinkost— nader nere föreslår kommittén en högre grad av maskinsamverkan och uppdrar åt lantbruksnämnden att prioritera sin rådgivning i den riktningen. Trots de praktiska svårigheterna på grund av bl.a. klimatiska skäl anser länsstyrelsen att en hel del kan göras inom detta område och avser att öka insatserna för att åstadkomma en mera utbredd samverkan.

13.53 Familjcjordbrukarnas riksförbund: Om vi i Sverige skall kunna ha kvar en levande landsbygd och ett uthålligtjordbruk i framtiden måste den av statsmakterna påbjudna. och av lantbruksnämnderna bedrivna. struk- tur— och storleksrationaliseringen stoppas. innan det är för sent. Det har skapats så stora och kapitalkrävande enheter. att vid generationsväxling är omöjligt för ett ungt par att övertaga och driva ett sådant jordbruk. detta oberoende av hur välutbildade och dugliga de än är. Resultatet av den drivna strukturpolitiken ser vi nu med dessa skuldtyngda unga lantbruka- re. vars företag hålls i gång genom konstgjord andning i form av räntestöd. Detta leder inte till någon sanering av deras ekonomi utan i stället bara ökar skuldbördan och uppskjutcr den slutliga konkursen. med åtföljande personliga tragedier. En måttlig strukturrationalisering har varit befogad. men mindre enheter och deltidsjordbruk måste finnas kvar för att landsbygden skall fungera på ett tillfredsställande sätt för de som bor och verkar där.

13.55 Glesbygdsdelegationen: Delegationen kan inte helt instämma i kom- mitténs slutsats att rationaliseringspolitiken i stort sett fungerat väl under den tid den tillämpats. Delegationen anser att tillräckliga hänsyn inte tagits till glesbygdens speciella förhållanden.

• Sida 253
•  Original

Prop. 1984/85:166 163

Delegationen vill betona vikten av att satsa på kombinerade företag i glesbygden. Strukturpolitiken syftar främst till att stärka utvecklingsbara lantbruksföretag i traditionell mening. Delegationen ifrågasätter grunderna för denna klassificering. Delegationen menar att ett "begränsat utveck- lingsbart" företag mycket väl kan bli ett livskraftigt företag om jord- och skogsbruket kan utvecklas i kombination med annan verksamhet. Det är därför nödvändigt att även sådana företag ges utrymme och stöd i struktur— politiken.

Kommittén antyder att resurserna till åtgärder för att förbättra fastig- hetsstrukturen bör krympas. Delegationen vill framhålla att komplicerade ägar- och ägoförhållanden i glesbygden är ett mycket stort hinder för den utvecklingsinriktade glesbygdspolitiken. En viktig uppgift är att minska det passiva och fjärrstyrda ägandet av marken. Mot denna bakgrund kan inte delegationen ställa sig bakom tankar om att skära ned resurserna för insatser i glesbygden. Tvärtom krävs en intensifiering av rådgivning. mark- köp m. m. i dessa bygder.

13.64 Lantbrukarnas riksförbund: Utifrån regionala aspekter är det viktigt att inte en sjunkande lönsamhet ijordbruket tas till intäkt för en rationali- seringspolitik som är negativ för i första hand glesbygdsft'iretagcn. LRF vill här erinra om att direktiven understryker betydelsen av en geografiskt väl fördelad produktion. Det är därför nödvändigt att större hänsyn än hittills tas till behov av och krav på kompletterande verksamheter utanför den rena jordbruksdriften. Mot denna bakgrund är det angeläget att lantbruks— företagcn får statens aktiva medverkan när det gäller tillskott av t.ex. skogsmark. Det är vidare angeläget att rationaliseringspolitiken inriktas på att beva- ra och utveckla familjeföretag i alla delar av landet. Detta förutsätter en aktiv medverkan från samhället i form av utbildning. rådgivning, forsk- ning. ekonomiskt stöd m.m. för att ge lantbrukarfamiljerna möjlighet till en varierad sysselsättning inom ramen för det kombinerade företaget. Enligt LRFs uppfattning är sådana åtgärder nödvändiga för att inte jord- bruket i dc svagare bygderna helt skall slås ut. — — — LMK har i enlighet med direktiven behandlat maskininvesteringar och maskinsamverkan inom jordbruket. LRF delar kommitténs uppfattning att det inte är möjligt att på grundval av befintligt material uttala sig om huruvida jordbruket är över- eller undermekaniserat. — — — LRF finner därför. liksom kommitten, att det inte finns skäl att anslå resurser för ytterligare undersökningar för att försöka klarlägga denna fråga. LRF kan också dela LM Ks bedömning att rådgivning i samverkansfrå- gor bör ges hög prioritet, bl.a. i lantbruksnämndens verksamhet. Det är härvid väsentligt att inte enbart klargöra fördelar utan också eventuella svårigheter samt hur olika former av maskinsamverkan och övrig samver— kan kan och bör organiseras. Denna rådgivning bör integreras i den lö-

• Sida 254
•  Original

Prop. 1984/85: 166 lo4

pande verksamheten på ett sådant sätt att resurserna för den övriga rådgiv- ningen inte reduceras.

13.80 Trädgårdsnäringens riksförbund: Enligt direktiven har det inte fun- nits anledning att aktualiscra principerna för jordbrukets rationalisering. Det kan dock ifrågasättas om inte utredningen bort överväga statliga lantbruksorganisationens framtida omfattning. Den redan långt gångna strukturrationaliseringen borde innebära att organisationens omfattning kunde minskas. Därigenom skulle större resurser kunna användas till rådgivning och effektiviseringsåtgärder inom företagen.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985