Prop. 1985/86:171

om särskilda medel för bekämpningen av AIDS.

Regeringens proposition & 1985/86:171 www

om särskilda medel för bekämpningen av AIDS rop. 1985/861'171

Regeringen föreläggcr riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 10 april 1986 för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

Pii regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

G . Sigurdscn

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att särskilda medel anvisas för bekämpningen av - AIDS.

I propositionen redovisas ett samlat åtgärdsprogram mot AIDS som om- fattar insatser för information och psykosocialt stöd till berörda riskgruppcr m. fl.. insatser för att begränsa smittspridningcn bland homo- och bisexuella män samt insatser för vård och behandling av narkotikamissbrukare. [ pro- positionen anmäls också en skvndsam utredning om ökade insatser för att intensifiera forskningen om AIDS.

Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den lll april 1986

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande. och statsråden Lundkvist. Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. I—Ijelm-Walle'n. Peterson. Andersson. Bod- ström. Göransson. Gradin. Dahl. Holmberg. Hellström. Wickbom. Johans- son. Hulterström

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Proposition om särskilda medel för bekämp- ningen av AIDS

1. Inledning

Sjukdomen AIDS (Acquired Immune Del'iciency Syndrome) förvärvad im- munbrist utgör ett nytt och allvarligt hot mot folkhälsan. AIDS kan utveck- las hos den som smittas med ett virus som vanligtvis benämns HTLV-III. Bland dem som smittats med detta virus har ca 20 (..?-”2 utvecklat sjukdomen AIDS inom 5 är. Dödligheten hos de smittade som utvecklat AIDS är myck- et hög. Enligt vad man hittills erfarit har ca 80 '="'? avlidit inom två är och i stort sett alla inom fem år.

Efter det att sjukdomen AIDS blev känd i vårt land har en rad atgärder snabbt vidtagits av de ansvariga myndigheterna föratt begränsa spridningen av det virus HTLV-III som framkallar sjukdomen. Regeringen har inrättat en särskild delegation. AIDS—delegationen. för att samordna arbetet inom alla samhällets områden med att begränsa spridningen av IITLV-III.

Regeringens beslut — efter ft'fu'slag av AIDS-delegationen — att hänföra in- fektion av HTLV-III till de veneriska sjukdomarna genom ändring i smittskyddskungörelscn ( 19681234) bör ses som ett led i kampen mot AIDS. Det huvudsakliga ansvaret för det praktiska arbetet med att begränsa sprid- ningen av HTLV-III vilar på landsting och kommuner. Smittan har hittills fatt sin största spridning i storstadsomrädcna. Särskilda insatser krävs därför i storstadsomradena. Kraftfulla insatser i dessa områden behövs ocksa för att förhindra spridning till övriga delar i landet. Det svenska samhället har i jämft'fuelse med andra länder goda fi.")rutsättningar att bekämpa smittsprid- ningen. llälso- och sjukvarden är väl utbyggd och ger alla möjlighet att på lika villkor ta del av den värd som erbjuds.

I budgetpropositionen för 1980587 har regeringen ft'öreslagit riksdagen att särskilda medel. 5 milj.kr.. anvisas under anslaget E 17. Epidcmiberedskap m. m. för angelägna forskningsändamal för att snabbt få fram ett vaccin eller botemedel mot sjukdomen samt för särskilda insatser för information till be- rörda malgrupper. Den fortsatta snabba spridningen av sjukdomen inom vis- sa grupper har uppmärksammat AIDS-delegatitmen och regeringen på be- hovet av ytterligare skyndsamma åtgärder för att förhindra att smittan far fäste i de stora befolkningslagren. Tidsfaktorn är av avgörande betydelse

l-J

när det gäller att begränsa antalet smittade. Kraftfulla insatser som sätts in i ett skede när smittspridningen ännu är relativt begränsad bör kunna för- hindra uppkomsten av en annars mycket allvarlig situation.

Jag kommer i det följande att föreslå ett samlat åtgärdsprogram mot AIDS som omfattar insatser för information och psykosocialt stöd till berör- . da riskutsatta grupper samt särskilda insatser för vård och behandling av nar- kotikamissbrukare. Vidare anmäls en skyndsain utredning om ytterligare in- satser för att främja forskningen på detta område. Det är angeläget att alla ansträngningar görs för att snabbt få fram ett vaccin och botemedel mot sjuk- domen. De föreslagna åtgärderna stär i god överensstämmelse med social- utskottets uttalande i betänkande (WS$/86:15) om anslag till Epidemibc— redskap m. m. Jag föreslår att en medelsram anvisas för genomförande av åtgärdsprogrammet. Jag har beräknat denna till 75 milj. kr. för vartdera. av budgetåren 1986187 och 1987/88. Härutöver föreslår jag att ett extra bidrag utgår till landsting och kommuner för är 1987 med 50 milj. kr. Fördelningen av bidraget framgår av det följande.

Jag avser att senare föreslå regeringen att i särskild proposition förelägga riksdagen vissa lagstiftningsförslag rörande sekretess m. m. för att underlät- ta genomförandet av smittskyddslt-igens skyddsåtgärder. Också detta bör ses som ett led i det samlade ätgärdsprogrammet.

2. Allmänna utgångspunkter

2.1. Sjukdomen och dess spridning

AIDS. förvärvad immunbrist. är ett tillstånd som utgör slutstadiet i en sjuk- domsutveckling. som i regel har börjat flera år tidigare genom virusinfek- tion. Viruset benämns HTLV-III (Humant T-lymfotropt virus typ III) eller LAV (Lymfadenopati-Associerat virus). I det följande används beteckning- en IITLV-III. Det är ett s. k. retrovirus. som utmärks av att det bygger in sig i lymfocyternas och cellernas arvsmassa och stannar kvar där livet ut. Det angriper bl. a. T-lymfocyterna. som är av särskild betydelse för kroppens infektionsförsvar.

Tidigast en månad efter smittotillfället men oftast många månader eller t. o. rn. år senare kan hos en del personer uppträda lymfkörtelsvullnad i Ijumskar. axelhälor och på halsen. I de fall att lymfkörtelsvullnaden kvarstår talar man om Iymfadenopatisyndromet. LAS.

Symtomen vid fullt utvecklad AIDS är starkt varierande. Trötthet. diarré. avmagring och feberpcrioder är vanligt förekommande. I slutstadiet inträf- far ofta en speciell lunginflammation. Pneumocystis carinii. eller en speciell tumörsjukdom. Kaposis sarkom. Viruset kan också angripa centrala nerv- systemet. .

Hittills vunna erfarenheter tyder på att endast en del av dem som har smit- tats med I-ITLV-III kommer att utveckla sjukdomen AIDS. Bland dem som smittats har ca 20 % utvecklat sjukdomen inom fem år. Det är för tidigt att säga hur många av de smittade som på sikt kommer att utveckla AIDS. Död- ligheten i sjukdomen är mycket hög. Enligt vad man hittills erfarit har ca

',»

80 [..-7”:- av dem som drabbats av sjukdomen avlidit inom två år och i stort sett alla inom fem år.

HTLV-llI-virus finns i blodet hos de smittade och förekommer i hjärti- vävnad och i kroppsvätskor. såsom sädesvätska. slidvätska. saliv. tårvätska. bröstmjölk och ryggmärgsvätska. Smittan sprids främst vid sexuellt um- gänge och genom blodkontakt. Förekomsten av HTLV-III i blod. sädesvät- ska och slidvätska har stor betydelse för smittspridningen. Förekomsten av viruset i andra kroppsvätskor kan under speciella omständigheter ha bety- delse för smittspridningen. HTLV-III-virus överförs inte vid vanliga sociala- eller familjekontaktcr. Detta har bl. a. visats i erra vetenskapliga studier.

Viruset är ännu så länge i huvudsak spritt till vissa grupper i befolkningen. Smittan har hittills fått sin största utbredning bland homo- och bisexuella män som har sexuellt timgängc med många partners. En annan grupp som drabbats är intravenösa narkotikamissbrukare. Smittspridningen inom den- na grupp sker huvudsakligen genom blodkontakt när samma spruta används av flera personer.

En tredje grupp som drabbats av smittan är mottagare av blodprodukter. främst de blödarsjuka. Risken för smittspridning genom blod och blodpro- dukter i samband med behandling inom hälso— och sjukvården är numera starkt begränsad. Fr. o. m. hösten 1985 testas samtliga blodgivare i vårt land. Numera framställs blodprodukter endast från testat blod. Ytterligare åtgärder kommer att vidtas av socialstyrelsen för att eliminera smittsprid- ningen genom blod och blodprodukter.

2.2. Geografisk utbredning

Viruset har sannolikt sitt ursprung i de centrala delarna av Afrika. varifrån det har spritt sig till USA.

Sjukdomen beskrevs första gången år 1981 hos homosexuella män i San Francisco och New York. Viruset har sedan dess fått en snabb spridning. främst i USA men också i Europa.

I slutet av mars 1986 hade ca 22 000 fall av AIDS rapporterats till WHO. varav ca 19 700 från Nord- och Sydamerika. ca 2 000 från Europa. 183 från Oceanien. 46 från Asien och endast 31 fall från Afrika. Från Afrika finns ännu inget säkert officiellt underlag. Alla uppgifter pekar dock på en kraftig ökning under de senaste åren i de centralafrikanska länderna.

I Sverige diagnosticerades det första sjukdomsfallet år 1982. Antalet upp- täckta smittbärare i landet var i slutet av mars i är ca 1 000. Det totala antalet uppskattas till 3 ()()(1—5 000. Det fanns vid samma tidpunkt 50 rapporterade fall av AIDS. Av dessa hade 29 avlidit. Man beräknar att antalet AIDS-fall fördubblas f. n. omkring var åttonde månad — tionde månad.

När det gäller kartläggning av sjukdomen och smittan ligger Sverige långt framme vid en internationell jämförelse. Vårt system med obligatorisk rap- portering av HTLV-III-infektioner är av stort intresse för andra länder. Sta- tens bakterit_)logiska laboratorium har av WHO utsetts till "collaborating center" för AIDS.

2.3. Hittills vidtagna åtgärder

Efter det att sjukdomen blev känd i vårt land har en rad åtgärder vidtagits av de ansvariga myndigheterna. främst socialstyrelsen och statens bakterio- logiska laboratorium (SBL). för att begränsa smittspridningen. I prop. 1985/86:13 om ändring i smittskyddslagen lämnade jag en översiktlig be- skrivning av de åtgärder som då vidtagits av de berörda myndigheterna och sjukvårdshuvudmännen. En ingående redogörelse för de olika berörda myn- digheternas åtgärder har nyligen också lämnats i socialutskottets betänkan- de (SoU 1985/86:15) om anslag till Epidemiberedskap m. m. Jag kommer därför inte att här närmare uppehålla mig vid detta.

Jag vill endast helt kort erinra om de föreskrifter socialstyrelsen beslutat under våren 1986. Socialstyrelsen har nyligen meddelat föreskrifter (SOS FS 1986:1) om användning och värmebehandling av bröstmjölk samt föreskrif- ter (SOS FS 1986:6) om smittförebyggande åtgärder vid ögonundersökning inom sjukvården och vid kontaktlinsprovning. Det kan vidare nämnas att socialstyrelsen f. n. förbereder ett s. k. meddelandeblad med rekommenda- tioner om hur smitta skall kunna förebyggas i samband med fotvård. aku- punktur. tatueringar och på frisersalonger. En ny utförligare informations- broschyr om AIDS avsedd för allmänheten beräknar styrelsen ge ut i maj i år.

Statens bakteriologiska laboratorium har under är 1985 och våren 1986 ägnat mycket tid åt informationsinsatser till olika grupper. Material som kan användas för direkt information har tagits fram. I samarbete med socialsty- relsen och skolöverstyrelsen pågår också arbete med ett videomaterial om AIDS för sexualundervisningen i skolan. Det beräknas vara klart senare i vår. . Som jag tidigare nämnt inrättade regeringen i maj 1985 under mitt ordfö— randeskap en särskild delegation, AIDS-delegationen. med uppgift att sa— mordna arbetet inom alla samhällets områden för att begränsa spridningen av HTLV-III. I delegationen ingår företrädare för samtliga riksdagspartier. berörda myndigheter och huvudmän samt för forskningen. Till delegationen har knutits två referensgrupper. en med företrädare för berörda organisatio— ner och en med företrädare för hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i de tre storstadsregionerna. 'I den förra referensgruppen ingår följande orga- nisationer: Föreningen för blödarsjuka i Sverige (FBIS). Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL). Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU). Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare (RFI IL). Riks- förbundet föräldraföreningcn mot narkotika (RFMN). Riksförbundet nar- kotikafritt samhälle (RNS). Venhälsan. LO. TCO och SACO/SR.

AIDS-delegationen fick av regeringen — förutom den övergripande upp- giften att samordna arbetet inom alla samhällets områden för att begränsa spridningen av HTLV-III — särskilt i uppgift att

- följa och initiera angelägen forskning på området samt ta initiativ till de åtgärder som detta kan föranleda

- bedöma behovet av och initiera information till riskgrupper. vårdperso- nal. allmänheten m. fl.

- bedöma och påtala behovet av omedelbara åtgärder t. ex. frågor om

lagstiftning

U|

'- bedöma angelägna resursbehov.

En av de första uppgifterna för delegationen var att ta ställning till frågan om smittskyddslagens tillämpning på infektion av HTLV-III.

AIDS—delegationen har under hösten 1985 ägnat särskild uppmärksamhet åt situationen med den snabba smittspridningen bland narkotikamissbruka- re. Delegationen har därvid haft överläggningar med företrädare för social- tjänsten samt hälso- och sjukvården i de tre storstadsregionerna om behovet av insatser inom narkomanvården. Vidare har AIDS-situationen inom kri- minalvården behandlats.

Delegationen har också diskuterat behovet av ökade insatser för forsk- ningen om AIDS. Ett intensifierat samarbete med berörda organisationer har inletts. Organisationerna har en viktig uppgift i arbetet med att bekämpa smittspridningen genom inft.)rmationsinsatser och kamratstödjande verk- samhet.

Eftcr det att narkotikafrågan behandlades i delegationen har såväl kom- mun- som landstingsförbundet uppmanat sina medlemmar att vidta särskilda åtgärder inom narkotikaområdet. De båda förbunden har tillsammans med socialstyrelsen genomfört olika utbildningsinsa'tser. Såväl socialstyrelsen som kriminalvårdsstyrelsen har också genomfört olika utbilt'lningssemina- rier.

[ syfte att effektivisera smittskyddsarbetet och begränsa den alltjämt snabba smittspridningen har behovet av ytterligare åtgärder på bred front övervägts. Ett förslag till samlat åtgärdsprogram för bekämpningen av AIDS har utarbetats och behandlats av AIDS-delegationen vid dess sam- manträde den 2 april 1986. Förslaget redovisas i det följande.

3. Intensifierade informationsinsatser

Min bedömning: En samordning av informationsinsatserna om AIDS inom olika samhällssektorer bör ske och ett program utarbetas för en långsiktig informationsstrategi. Frivillig- och intresseorganisationer- nas roll i informationsarbetet bör uppmärksammas. AIDS-delegatio- nen bör ha ansvaret för detta arbete.

Skälen för min bedömning: Spridningen av HTLV-III är i vårt land i huvudsak begränsad till vissa grupper i befolkningen. För närvarande sker en snabb smittspridning bland injektionsmissbrukare. Det är en grupp som mer än andra kan befaras sprida smittan vidare ut i samhället. Skyndsamma åtgärder är nödvändiga för att förhindra en sådan utveckling och för att hej- da spridningen av smittan inom de riskutsatta grupperna. Allmänheten bör ges förstärkt information om sjukdomens spridning och om riskerna att drabbas av sjukdomen. Tidsfaktorn är av avgörande betydelse när det gäller att begränsa antalet smittade i vårt land.

I brist på vaccin och botemedel mot sjukdomen är kunskapsförmedling och informatirm våra viktigaste instrument för att förebygga en fortsatt

smittspridning. Informationsaktiviteter om AIDS pågår inom olika sam- hällssektorer. Samordningen av insatserna behöver dock förbättras. All- mänheten här ibland delgivits olika budskap om sjukdomens orsak och spridning. Kunskaperna om AIDS är starkt varierande inom befolkningen. '

Myndigheter och organisationer har en grannlaga och svår uppgift i infor- mationsarbetet. Informationen om AIDS berör centrala och emotionellt laddade frågor för varje människa. frågor om sexualiteten och dess olika ytt- ringar. om missbruk och asocialt beteende samt ytterst frågor om livets me- ning. sjuklighet och död.

Dct är enligt min mening nu nödvändigt att en närmare kartläggning av det framtida behovet av information sker. Underlagcn för besluten om infor- mationsinsatser kan förbättras genom undersökningar av allmänhetens kunskaper och attityder på för smittbekämpningen relevanta områden. De erfarenheter som kan finnas av information om AIDS i andra länder bör tas till vara. liksom erfarenheter av tidigare informationskampanjer av liknande slag. En fortlöpande uppföljning och utvärdering av informationsinsatserna är nödvändig.

Massmedia spelar en betydande roll i opinionsbildningen. Bättre förut- sättningar måste skapas för en ansvarsfull och korrekt informationsförmed- ling från massmedia. Detta kan ske genom återkommande journalistsemina- rier eller annan spccialanpassad utbildning för journalister. Berörda myn- digheter. AlDS-delegationen m. fl. bör bidra med insatser för detta.

AIDS-delegationen bör enligt min mening ha det samordnande ansvaret för att initiera informations- och utbildningsinsatser om AIDS på grundval av en långsiktig. genomtänkt informationsstrategi med särskild inriktning på insatser för nyckelinålgrupperna homo- och bisexuella män. injektions- missbrukare m. fl. Allmänhetens behov av information bör dock också upp— märksammas vid planeringen av detta arbete.

3.1. Bidrag till informationsinsatser

Mitt förslag: Särskilda medel skall anvisas under budgetåren 1986/87 och 1987/88 för utarbetande av den långsiktiga informationsstrategin beträffande AIDS samt för vissa inledande insatser bl. a. till utbild- ning av informatörer inom hälso- och sjukvården. socialtjänsten och andra samhällssektorer. Bidrag skall vidare utgå till frivillig- och int- resseorganisationer för deras medverkan i informationsarbetet.

Skälen för mitt förslag: Informationsinsatserna från myndigheter och and- ra samhällsorgan behöver effektiviseras och intensifieras. Utbildning av in- formatörer genom bl. a. vidareutbildning av berörda personalkategoricr på- går inom hälso- och sjukvården. socialtjänsten. kriminalvården och polisen. Detta arbete behöver utvecklas och ges fastare former. Återkommande ut- bildning som behandlar aktuella frågor om AIDS behöver tillskapas. För allt detta behövs ytterligare medel.

Frivillig- och intresseorganisationernas medverkan i informationsarbetet

om AIDS är enligt min mening ett viktigt led i smittbekämpningen. De fack- liga organisationernas kamratstödjande arbete och informationsinsatser är av stor betydelse ochxbör understödjas. RFSL. RFHL och RFMN är exem- pel på organisationer som gör viktiga insatser för homosexuella respektive nz-irkotikamissbrukare och deras anhöriga. RFSU har en viktig uppgift i in- formationsarbetet. Förbundet planerar en kampanj till ungdomar om "säk- rare sex" som kan få stor betydelse för smittbekämpningen. Jag föreslår att särskilda bidrag utgår under de två kommande budgetåren till berörda in- tresse- och frivilligorganisationcr för deras medverkan i informationsarbe- tet. En kartläggning av organisationeras möjligheter att medverka i informa- tionsarbetet pågår inom AIDS-delegationen.

Det behövs inforinationsinsatser av skilda slag. Allmänheten bör ges ("Ska- de kunskaper om AIDS och information om'smittrisker. De riskutsatta grupperna. homo/bisexuella män och narkomaner. måste nås med riktade informationsinsatser. Vissa av dessa är svåra att nå med konventionella me- toder. Det finns också andra grupper som behöver särskilt utformad infor- mation genom speciella kanaler. såsom ungdomar. värnpliktiga m. fl. Den viktigaste och svåraste delen i informationsarbetet är att långsiktigt påverka attityder och beteenden. t. ex. sexualvanor. Informationen bör utformas så att den motverkar diskriminering och f("irdomar mot utsatta grupper. Den bör också förebygga ogrundad oro och rädsla. En viktig f('.'n'utsättning för att detta skall lyckas är. enligt min mening. att informationen anpassas för olika målgrupper.

4. Behovet av psykosocialt stöd

4.1. Sjukvårdshuvudmännens ansvar

Min bedömning: Ett gott psykosocialt stöd i vården bör erbjudas de AIDS-sjuka och I—ITLV-III-smittade. Att ombesörja detta är ett an- svar för sjukvårdshuvudmännen enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982z763).

Skälen för min bedömning: Sjukvårdshuvudmännen har ett ansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen att ge alla patienter en god vård. Till en god vård räknas. förutom det rent medicinska omhändertagandet. ett gott psykoso- cialt omhändertagande. Det psykosociala stödet har stor betydelse i manga vårdsituationer. IIälso- och sjukvården har ett stort ansvar när det gäller att ge stöd och vård till de AIDS-sjuka och till dem som smittats med HTLV— Ill. Ännu saknas möjligheter att bota sjukdomen. Detta. liksom att progno- sen är dålig" för den som utvecklat AIDS. gör att särskilt stor vikt måste läg- gas vid det psykosociala omhändertagandet av de drabbade. Den som har smittats med IlTLV-III kommer sannolikt att bära smittämnet under åter- stoden av sitt liv och utgör således under hela denna tid en potentiell smitt- källa. För att patienten skall ha styrka och tillräcklig motivation att ändra sin livsstil krävs ett starkt stöd där hälso- och sjukvården kan spela en bety-

delsefull roll. Jag finner det också angeläget att de anhörigas och sjukvårds- personalens behov av psykosocialt stöd uppmärksammas av sjukvårdshu- vudmännen.

De psykosociala vårdresurserna bör enligt min mening finnas tillgängliga inom den befintliga sjukvårdsorganisationen vid t. ex. sjukhus. öppenvårds- mottagningar och vårdcentraler. Den närmare organisationen bör självklart anpassas till de olika behov och förhållanden som råder inom varje enskilt landstingsområde. Det är också viktigt att den kommunala socialtjänsten uppmärksammar behovet av psykosocialt stöd inom missbrukarvården.

Socialstyrelsen har utfärdat råd om psykologiskt omhändertagande av HTLV-III-smittade inom hälso- och sjukvården (Meddelandeblad nr 35/85). Råden har distribuerats också till läkare inom narkomanvården och krimi- nalvården samt till intresse- och frivilligorganisationer.

De särskilda behoven av psykosocial stödverksamhet till de AIDS- sjuka och IITLV-III-smittade har också uppmärksammats av Sjukvårdshuvud- männen. Så hart. ex. i Stockholms läns landsting särskild psykiatrisk exper- tis knutits till Roslagstulls sjukhus och Södersjukhuset.

4.2. Bidrag till frivillig- och intresseorganisationer

Mitt förslag: Bidrag skall utgå till intresse- och frivilligorganisationer till insatser för psykosocialt stöd till riskutsatta grupper.

Skälen för mitt förslag: Det psykosociala arbete som bedrivs av frivillig- och intresseorganisationer genom särskilda kontaktgrupper. stödsamtal och kamratstödjande aktiviteter av skilda slag är ett viktigt komplement till den omvå'rdnad som sker inom den offentliga vården. Inom organisationer träf- fas personer med gemensamma intressen och livsvillkor. Den gemensamma bakgrunden gör det lättare att diskuterat och förstå varandras problem. En ideellt baserad verksamhet har också lätt att nå ut till många. Det kan t. ex. nämnas att i San Francisco. där staden starkt stött frivilliga organisationer. har vårdtiderna minskat och livskvaliteten ökat hos de sjuka vid en jämförel- se med förhållandena i t. ex. New York.

AIDS-delegationen har genom den särskilda referensgruppen för organi- sationer ett fortlöpande samarbete med organisationerna om deras medver- kan i smittskyddsarbetet. En kartläggning av organisationernas behov av re- surser för psykosocialt stöd pågår.

Av de medel som jag i det följande kommer att föreslå riksdagen att anvi- sa för bekämpningen av AIDS under de kommande två budgetåren bör bi- drag utgå till berörda organisationer för insatser för psykosocial stödverk- samhet.

5. Insatser för att begränsa smittspridningen bland homo- och bisexuella män

HTLV-III-smittan har hittills fått sin största utbredning bland homo- och bi- sexuella män. I såväl Amerika som Europa utgör de ca 70 % av antalet

Prop. 1985/86zl71

AIDS-fall. Av 50 hittills i Sverige rapporterade fall av AIDS är 44 homo- eller bisexuella män. En uppskattning är att det kan finnas mellan 100 000- 201) ()()0 homo— och bisexuella män i Sverige. Av de homosexuella männen som sökt till venereologiska mottagningar har 10 '.5'23 uppgett sig vara bi— sexuella. Av de hittills rapporterade fallen av HTLV-llI-smitta hos homo- sexuella män är 25 % rapporterade som bisexuella.

5.1. Anonymt HTLV-III-test

Homo- och bisexuella män är enligt de erfarenheter man hittills har den största riskgruppen för att smittas med HTLV-Ill.. Biscxualitet utgör också en allvarlig smittrisk för heterosexuella kontakter. Skyndsamma åtgärder behöver därför vidtas för att nå gruppen homo- och bisexuella män. Många homo— och bisexuella män misstror samhället och vågar inte söka sjukvård på grund av rädslan för registrering. Ett väl etablerat förtroende mellan de homosexuella och hälso- och sjukvården är en förutsättning för ett effektivt _ smittskyddsarbete. Målet bör vara att nå alla smittade med råd för hälsan och den fortsatta livsföringen för undvikande av en vidare spridning av smit- tan. Det har rapporterats från bl. a. Venhälsan i Stockholm att besöksfre- kvensen för provtagning avseende HTLV-III väsentligt minskat under hös- ten 1985. Man är osäker på om de sjunkande talen betyder att de flesta med högriskbeteende tidigare nåtts och testats eller om minskningen av deras an- del beror på att de inte längre vågar söka för provtagning på grund av rädslan för registrering mot bakgrund av den nya patientjournallagen (1985562). Riksdagen har därför nyligen beslutat (SoU 1985/86215. rskr. 154) om en ändring i patientjournallagen som innebär att möjligheter öppnas till ano- nym provtagning avseende HTLV-III. Beslutet bör ses som ett led i smittskyddsarbetet. Det kan väntas få betydelse för att förmå homo- och bi- sexuella män till undersökning och provtagning.

5.2 Psykosocialt stöd m. 111.

Jag har i det föregående behandlat intresse- och frivilligorganisationernas medverkan i informationsarbetet och deras betydelse för det psykosociala stödet. De homo- och bisexuella männen utgör den största riskgruppen för HTLV-III—smitta. Många homosexuella lever i en ständig ångest för att bli smittade. De som smittats utsätts för svåra psykologiska påfrestningar. Ett föredömligt arbete har initierats av Riksförbundet för sexuellt likaberätti- gande (RFSL) genom de särskilda kontaktgrupper som bildats för stöd och rådgivning till smittade och sjuka. Även andra grupper har bildats för att mö- ta detta behov. Detta arbete bidrar till att göra mångas livssituation drägli- gare. men också till att förebygga fortsatt smittspridning. Jag anser att såda- na aktiviteter bör stödjas av samhället.

Viktiga kanaler för att påverka sexualbeteendet utgör den information som RFSL ger ut i form av broschyrer. informationsbulletiner m. m. Här ges bl. a. råd om metoder för sexualteknik som minskar risken för smitt- spridning. '

5.3. Lokaler

Det finns ett stort behov av lokaler där homosexuella kan träffas för sociala och kulturella aktiviteter av olika slag. Lokaler behövs också för den psyko- sociala kontaktverksamhet som bedrivs av de homosexuellas organisationer. Många homosexuella behöver stöd och kontakter för att komma ifrån en- samhet och social isolering. Organisationer och grupper som arbetar med denna typ av ny verksamhet finns. Lämpliga lokaler för de homosexuellas organisationer i t. ex. Stockholm finns att tillgå. Ekonomiska resurser för nödvändig ombyggnad och upprustning saknas. Jag anser att de homosex— uellas organisationer gör värdefulla insatser i smittbekämpningen och föror- dar statligt stöd till samlingslokaler för olika slag av sociala aktiviteter.

lbetänkandct (SOU l984z63) Homosexuella och samhället behandlas fle- ra förslag som rör de homosexuellas ställning i samhället. Betänkandet be- reds för nårvarande inom regeringskansliet. Avsikten är att under hösten förelägga riksdagen ett förslag.

6. Insatser inom narkomanvården

Mitt förslag: llotet att AIDS snabbt skall spridas bland intravenösa narkotikamissbrukare gör att utvecklingsarbetet inom narkomanvår- den måste påskyndas väsentligt. Statligt stöd skall utgå dels för att ut- veckla en offensiv öppenvård. dels till utveckling av ett mer differen- tierat utbud av behandlingshem som är inriktade på vård av eftersatta målgrupper t. ex. prostituerade missbrukare och andra. tungt belasta- de missbrukare. '

Skälen för mitt förslag: De intravenösa missbrukarna är en för smittskyddet mycket strategisk grupp. De löper stor risk att smittas av HTLV-III. Erfarenheterna. bl. a. från USA, tyder dessutom på att sprutnar- komanerna är en grupp som. mer än andra riskgrupper. kan befaras komma ' att sprida AIDS-epidemin till personer utanför de nuvarande riskgrupperna.

Hittills har ca 5 600 tester gjorts på narkotikamissbrukare. Inom denna grupp är 307 personer I ITLV-III-positiva. Smittan har fått en allvarlig sprid- ning bland heroinmissbrukare i Stockholmsområdet men inte i Skåneregio- nen. Heroinmissbruk förekommer mycket begränsat utanför dessa två re— gioner. Smittspridningen bland centralstimulantiamissbrukare tycks. utifrån tillgängliga testresultat. ännu vara begränsad. Det kan dock vara en tidsfrå- ga innan HTLV-III-viruset kommer att ha spridits till en stor del av de intra- venösa missbrukarna. .

Det finns inte några enkla och snabba åtgärder som i ett slag kan stoppa den vidare smittspridningen bland narkotikamissbrukarna. Det krävs omfat- tande insatser för att begränsa spridningen av AIDS/HTLV-III bland dessa. Eftersom missbrukarnas riskbetecnden är starkt knutna till missbruket är den effektivaste smittskyddsåtgärden en väl fungerande narkomanvård. Al- la andra åtgärder kan isolerade endast få marginella effekter. Socialtjänsten måste i samverkan med hälso- och sjukvården och andra myndigheter utöka

Prop. 1985/865171

och utveckla sina insatser så att samtliga intravenösa missbrukare nås för provtagning. avgiftning och behandling.

Vi har — till skillnad från de flesta andra länder i världen — en relativt väl- organiserad och väl utbyggd narkomanvård. Samtidigt är det uppenbart att narkomanvården har allvarliga brister. Många tunga narkotikamissbrukare saknar kontakt med narkomanvården. Vården är inte utformad så att alla de som själva söker — eller kan förmås att söka vård — kan tas om hand ome- delbart. Tvångsvården för narkotikamissbrukare fungerar inte tillfredsstäl- lande.

Åtgärder inom narkomanvården måste vidtas omedelbart. Det råder bred enighet, särskilt bland politiker i kommuner och landsting i storstadsregio- nerna. om att AIDS-hotet motiverar resursförstärkningar inom narkoman- vården.

Huvudansvaret för insatser inom narkomanvården och för arbetet att för- hindra en vidare spridning av HTLV-III-viruset bland missbrukare åvilar kommuner och landsting. Statsbidrag utgår till huvudmännen som bidrag till missbrukarvården. Statsbidraget för år 1986 är 810 milj. kr. Som jag tidigare föreslagit bör ett extra bidrag för år 1987 om 50 milj. kr. anslås till huvud- männens insatser mot AIDS. Dessa ytterligare medel skall användas bl. a. för insatser inom narkomanvården.

Enbart resursförstärkningar löser dock inte problemen. Det krävs också förändringar inom narkomanvården. En betydligt större del av narkoman- vårdens resurser måste avdelas för uppsökande verksamhet. Vården måste . bli mer lättillgänglig för de missbrukare som söker eller kan motiveras att söka behandling. Flera behandlingshem bör inrättas som är inriktade på särskilda gruppers vårdbehov. Socialtjänstens. hälso- och sjukvårdens och kriminalvårdens insatser måste i större utsträckning samordnas. Resurser måste tillskapas så att tvångsvårdslagstiftningen kan användas i de fall den är tillämplig. Innehållet i tvångsvården måste utvecklas.

Det krävs nu kraftfulla initiativ för att påskynda utvecklingen. Statliga medel bör därför sättas in på de områden inom narkomanvården där de får största möjliga effekt från smittskyddssynpunkt samt användas för att möj- liggöra en snabb utveckling av vårdresurser för eftersatta målgrupper.

Stöd bör utgå till kommuner. landsting och frivilliga organisationer. Frivil- liga organisationer har också svarat för värdefulla pionjärinsatser inom missbrukarvården genom att utveckla nya och okonventionella metoder och vårdformer. Organisationernas engagemang och kunskaper bör tas tillvara. Genom insatser inom strategiskt viktiga områden bör de kunna stimulera framväxten av offensiva och okonventionella arbetsmetoder inom den of— fentliga narkomanvården.

De föreslagna medlen bör lämnas till utvecklingsinsatser inom de områ- den jag anger i det följande.

6.1 Mobilisering av personal inom narkomanvårdens frontlinje

Personalen inom narkomanvårdens öppenvårdsenheter utgör. jämte perso- nalen vid sjukvårdens avgiftningsenheter. narkomanvårdens frontlinje. De har ansvaret för kartläggning av missbruket. uppsökande arbete. motiva- tionsarbete. bedömning av missbrukarnas vårdbehov samt utgör basen/kon-

tinuiteten i behandlingen även då klienter överförs till familjevård. behand- lingshem etc. '

Särskilda ("öppenvårdsenlheter för narkotikamissbrukare finns i många kommuner. Utbyggnaden är dock ojämn. Det finns hela landsdelar som saknar denna resurs. Samtidigt finns kommuner med stora resurser men där värdbasorganisationen fungerar (')tillfredsställande.

Kommuner med specialiserad narkomanvård kan känna till flertalet missbrukare samt ha behandlingskontakt med en stor del av denna grupp. I andra kommuner som saknar denna resurs är det inte ovanligt att social- tjänsten känner till endast en minoritet av missbrukarna. Den uppkomna situationen med en växande AIDS-epidemi innebär att målet för narkoman- vården måste vara att snabbt nå samtliga missbrukare. '

Verksamhetens metoder måste omprövas. Den specialiserade öppna nar- komanvården måste i hög grad omprioritera sitt arbete. Ofta får narkoman- vårdsbaserna arbeta lång tid i öppenvård med missbrukare som egentligen har andra vårdbehov som familjevård. behandlingshem. psykoterapi etc. Detta genom att kringresurserna saknas eller fungerar mindre väl.

De kringresurser som bör finnas för att narkomanvården skall fungera är följande:

- avgiftningskliniker för narkotikamissbrukare - motivationshem för bedömning/behandlingsplanering

- behandlingshem/behandlingskollektiv rn. m.

- organiserad familjevård för vuxna - specialenheter för terapi i öppenvård Öppenvården kan dock aldrig nå alla narkotikamissbrukare utan ett nära samarbete med andra samhällsorgan. Samarbetet med hälso- och sjukvår- den. polisen och kriminalvården är därför centralt. Detta samarbete måste organiseras så att det blir en naturlig del av arbetet.

Många kommuner måste nu utveckla sitt öppenvårdsarbete för narkotika- missbrukarna. Medel bör ställas till förfogande för att snabbt få igång ut- vecklings- och utbildningsprojekt som omfattar alla delar av landet. Medel bör kunna utgå till planeringsarbete. projektering av nya öppenvårdsenhe- ter. utbildnings- och handledningsinsatser. praktiktjänstgöring. m. m.

6.2 Åtgärder för att förebygga spridning av HTLV-III bland unga missbrukare

Ännu finns det inga tecken på att någon missbrukare under 20 år smittats med HTLV-III. Det är dock en tidsfråga innan smittan är spridd också bland de yngre missbrukarna. Denna grupp är mycket strategisk ur smittskyddssynpunkt. De är ofta sexuellt mycket aktiva och har flera sexuel- la kontakter utanför missbrukargruppen än de äldre missbrukarna. Risker- na för att I-ITLV-III-viruset skall spridas bland ungdomar via de yngre miss- brukarna är därför stor. Insatser för att nå och rehabilitera yngre missbruka- re är därför centrala.

Socialtjänsten har stora möjligheteratt nå samtliga unga narkotikamiss- brukare. Detta kan ske genom ett medgetet ungdomsarbete där den kom- munala socialtjänsten via fältgrupper/ungdomsgrupper samordnar de

kunskaper som finns inom polis. fritidsförvaltning. Skola och inom den övri- ga socialtjänsten. I propositionen (l984/85:19) om en samordnad och inten- sifierad narkotikapolitik (bilaga "2 s. 30-38 och s. 59-61) har jag närmare be- rört hur denna samordning bör ske. Jag vill också i detta sammanhang fram- hålla det önskvärda i att kommunerna utvecklar drogpolitiska handlingspro- gram.

Det finns flera kommuner som har en utvecklad behandlingskedja för unga missbrukare och som planerar förstärkta insatser. Jag vill särskilt peka på det offensiva arbete som pågår i Stockholm och dess kranskonnnuner. Det finns mycket som tyder på att detta arbete har bidragit till att injektions- missbruket bland unga har minskat i Stockholmsregioncn.

Offensiva insatser mot ungdomsmissbruket måste nu utvecklas i andra de— lar av landet. Staten bör medverka till en sådan utveckling genom att ställa medel till förfogande för att kommunerna skall utveckla metoder i socialt behandlingsarbete bland ungdomar i riskzonen och unga missbrukare samt för att utveckla en organisation som möjliggör samordnade insatser mot ung- domsmissbruk på det lokala planet.

6.3 Åtgärder för prostituerade missbrukare

De prostituerade missbrukarna utgör en speciellt viktig målgrupp ur smittskyddssynpunkt.

Det finns inga enkla lösningar när det gäller att få de prostituerade miss- brukarna i behandling eller att mera generellt angripa prostitutionen. Grup- pen utgörs av kvinnor med omfattande problem. För att komma åt dessa problem behövs fi'irebyggande. uppsökande och behandlande insatser på bred front.

Ur smittskyddssynpunkt kan prostitutionen motverkas genom insatser på följande områden:

— information till allmänheten om riskerna för HTLV-III-smitta via pros-

tituerade.

— aktiva fältinsatser från socialtjänsten. — fortsatta aktiva insatser från polisens sida riktade mot koppleri. narkoti- kabrott. m. rn.

Det finns många positiva exempel på framgångsrik verksamhet. I t. ex. Stockholm och Malmö har projekt genomförts för att nå de prostituerade missbrukarna. Erfarenheterna visar att det genom intensivt motivationsar- bete går att nå många prostituerade för vård. Detta kan ske genom samord- nade och offensiva insatser från polisens och socialtjänstens sida. Det visar sig också att förutsättningar för vård enligt LVM ofta föreligger i de fall inte vården kan ske i frivilliga former. Erfarenheterna visar dock att vården mås- te byggas ut och göras mer differentierad för att anpassas till de prostituerade missbrukarnas behov.

Det uppsökande arbetet bland prostituerade missbrukare i främst storstä- derna måste förstärkas kraftigt. Detta kan ske genom förstärkning av so- cialtjänstens resurser men också genom att medel ställs till förfogande för olika organisationer — såsom klient- och kvinnoorganisationer — för att nå dessa grupper.

Vidare är det nödvändigt att olika former av mer långsiktig behandling Prop. 1985/861171 utvecklas som tar fasta på de prostituerade missbrukarnas behandlingshe- hov. Staten bör lämna stöd till sådana utvecklingsinsatser.

i

6.4 Samordnade insatser för narkotikamissbrukare inom kriminalvården

Så gott som alla narkotikamissbrukare som utvecklat ett tungt missbruk ak- tualiseras förr eller senare — för det mesta återkommande — inom kriminal- vården. En stor del av de intagna vid häkten och kriminalvårdsanstalter är narkotikamissbrukare. Många av dessa har ingen behandlingskontakt inom socialtjänsten. Det är därför väsentligt att socialtjänsten i ökad utsträckning samarbetar med kriminalvården för att kunna nå de narkotikamissbrukare som finns på anstalter. i häkten och i frivårdsorganisationen.

Genom ett nära samarbete med kriminalvården har narkomanvården uni- ka möjligheter att nå en mycket stor andel av de grava narkotikamissbrukar- na. Projekt bör stödjas som innebär att narkomanvården i samverkan med kriminalvården försöker nå missbrukare på häkten. anstalter och inom fri- vården för olika motivations- och behandlingsinsatser._ ' '

Samarbetet mellan socialtjänst och kriminalvård haf varit ett område för de utvecklingsinsatser som initierats av socialdepartementet sedan budgetå- ret 1983/84 och som givit goda resultat. Det är angeläget att detta arbete intensifieras och sprids vidare.

En förutsättning för att socialtjänstens insatser skall ge resultat är att det finns kompetens och resurser för motivationsarbete inom kriminalvården. Samtliga regioner och riksanstalter har därför utarbetat särskilda åtgårds-_ planer med avseende på HTLV- III-positiva kriminalvårdsklienter och övri- ga narkotikamissbrukare. Med planerna som grund har kriminalvårdsstyrel- sen utarbetat ett förslag till åtgärdsprogram mot AIDS.

Det är angeläget att kriminalvården utvecklar sin verksamhet inom främst tre områden: den uppsökande verksamheten. motivationsarbetet samt om- händertagandet av smittbärare/AIDS- sjuka i såväl anstalt och häkte som inom frivården. '

Varje narkotikamissbrukare bör utsättas för en intensiv påverkan att upp- höra med sitt missbruk. Missbrukarna bör'också motiveras att lämna prov för HTLV-III-analys.

Häktena är bland de viktigaste platserna där det går att nå de grava miss- brukarna. Det är därför viktigt att häktningstiden tas till vara på ett effekti- vare sått än vad som sker för närvarande. Konkreta behandlingsåtgärder. t. ex. i form av en vistelse utanför anstalt enligt 34 & lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. bör förberedas under denna tid. Man bör sträva efter att. om övriga förutsättningar är uppfyllda. få till stånd sådana placeringar förhållandevis tidigt under straffverkställighetstiden. Detta förutsätter ett närmare samarbete mellan häkte. frivård och socialtjänst liksom att häktes- personalen får ökade möjligheter att aktivt delta i motivationsarbetet.

Det motivationsskapande arbetet måste också intensifieras på såväl de slutna lokalanstalterna som de slutna riksanstalterna. Enligt kriminalvårds- -

styrelsens statistik är inslaget narkotikamissbrukare bland de intagna sär- skilt stort på vissa slutna riksanstalter. Särskilda satsningar bör göras på des- sa anstalter för att nå och motivera missbrukare till behandling. Särskilda program för utbildning och handledning i motivationsarbete bör också ge- nomföras för anstaltspersonal i hela landet. Vidare bör en satsning göras för att öka antalet & 34-placeringar på behandlingshem och i familjevård.

Kriminalvården måste också utveckla sina resurser för att kunna ge det stöd och den vård HTLV-III-positiva intagna är i behov av. Vidare bör kri- minalvården förbereda hur intagna AIDS-sjuka skall beredas värd.

Även frivårdens personal kommeri kontakt med ett ökat antal HTLV—lll- positiva missbrukare och har en viktig uppgift att motivera missbrukare till behandling. Därför bör också denna del av kriminalvården få tillgång till ut- bildning och handledning i motivationsarbete.

Av den föreslagna ramen bör särskilda resurser avsättas för insatser för narkotikamissbrukare inom kriminalvården. Utvecklings- och utbildnings- projekt bör stödjas som utgår dels från socialtjänstens samverkan med kri- minalvården dels från att kriminalvården skall utveckla sin egen verksamhet. För att en effektiv samordning av utvecklingsinsatserna skall komma till stånd avser jag att uppdra åt regeringens samordningsorgan för narkotika- frågor att inrätta en särskild beredningsgrupp med uppgift att föreslå rege- ringen konkreta insatser.

Jag har beträffande förslagen i fråga om kriminalvården samrått med che- fen för justitiedepartcmentet.

6.5 Åtgärder för att förbättra möjligheterna till avgiftning och behandlingsplanering

Avgiftningsklinikerna utgör en central och viktig del av narkomanvården. De kan också spela en avgörande roll för ett effektivt smittskyddsarbete bland narkotikamissbrukarna. Klinikerna kan samordna provverksamheten och vid behov erbjuda inläggning av klient vid t. ex. positivt provsvar. Det är därför otillfredsställande att antalet avgiftningsplatser i landet är så be- gränsat. Särskilda avgiftningskliniker finns i princip bara i Stockholmsområ- det. Det är f. n. dock brist på platser där. Stockholms läns landsting har be- slutat om en utbyggnad av avgiftningsvården liksom Malmö kommun.

F. n. sker flertalet inläggningar på avgiftningsklinikerna endast då det finns en konkret behandlingsplan och i allmänhet i direkt anslutning till en placering på ett behandlingshem.

Klienter som kommer spontant till klinikerna avvisas ofta. Öppenvården har inga möjligheter att använda avgiftningen som ett terapeutiskt instru- ment i behandlingsplanering. utredning och i det motivationsskapande arbe- tet.

Avgiftningsvården måste därför utökas så att alla missbrukare som kan motiveras till avgiftning omedelbart kan få vård. Metoderna för den delen av vårdkedjan måste också utvecklas.

En förutsättning för att avgiftningsvården skall fungera effektivt är att missbrukare kan erbjudas lämplig långsiktig behandling direkt efter avgift-

ningen. Bristen på behandlingshemsplatser bromsar upp genomströmningen på avgiftningsklinikerna. Därför bör narkomanvården få tillgång till fler s. k. motivationsenheter. Det finns ett antal sådana enheter som kan karak- täriseras som lågtröskelenheter. Målsättningen med placeringen är att missbrukaren skall motiveras till fortsatt vård i öppen-. institutions- eller fa- miljevård. Statligt stöd bör utgå för att utveckla fler motivationshem som kan kopplas direkt till avgiftningsvården.

6.6 Åtgärder för att stimulera utbyggnaden av olika be- handlings hem

F. n. finns omkring 900 platser på behandlingshem för narkotikamissbruka- re. Efterfrågan på behandlingshemsplatser är mycket stor. Med en ökad satsning på uppsökande och motiverande verksamhet kommer behovet av fler behandlingshemsplatser att öka. Det finns också behov av att utveckla behandlingshem som är inriktade på särskilda grupper av missbrukare.

Statligt stöd bör därför kunna användas för att snabbt få igång nya bc- handlingshem främst inriktade på eftersatta målgrupper. l-lärmed avses prostituerade missbrukare. andra tungt belastade och omotiverade missbru- kare. missbrukare som är 11TLV-111-positiva samt missbrukare som kan pla- ceras enligt 34 å lagen om kriminalvård i anstalt. Bidraget bör vara av en- gångskaraktär och täcka kostnader för projektering och anordning. Bidrag bör också kunna utgå för utveckling av befintliga behandlingshem för att de skall kunna inrikta sin verksamhet på målgrupper som är viktiga från smittskyddssynpunkt.

6.7 LVM—vård av narkotikamissbrukare

När lagen (l981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall. LVM. trädde i kraft den- 1 januari 1982 fanns inga hem som särskilt anpassats för tvångsvård av vuxna narkotikamissbrukare. Uppgiften kom därför att läggas på de f. d. nykterhetsvårdsanstalterna vilka saknade erfarenhet av narkomanvård. Det är fortfarande brist på institutioner som är beredda att ta emot narkotika- missbrukare. Endast en institution har inrättat en speciell avdelning för nar- kotikamissbrukare. Institutionerna har haft betydande svårigheter att tillgo- dose narkotikamissbrukarnas vårdbehov. Först i februari 1986 inrättades det första LVM-hemmet för narkotikamissbrukare — i Stockholm.

Som jag tidigare framhållit motiverar risken för en mer omfattande AIDS- epidemi bland narkotikamissbrukarna en utbyggnad av narkomanvården. 1 första hand rör-,det sig självfallet om en utbyggnad av den frivilliga narko- manvården. Det är emellertid ett realistiskt antagande att många narkotika- missbrukare inte direkt kommer att kunna motiveras för frivillig behandling. Det är därför enligt min mening ofrånkomligt att överväga en utvit gad an- vändning av tvångsvård för denna grupp. Det är därför viktigt att antalet LVM-platser snabbt ökar samt att vardinnehållet anpassas till narkotika- missbrukarnas behov.

Socialberedningen ägnar sig nu helt åt att göra en översyn av LVM. Den- na översyn beräknas vara avslutad under första halvåret 1987.

Prop. 1985/86:171.

7. Särskilda medel för bekämpningen av AIDS

Mitt förslag: En medelsram skall ställas till förfogande för genornfö- rande av det i det föregående redovisade samlade åtgärdsprt.>grarnrnet för bekämpningen av sjukdomen AIDS. Jag beräknar medelsbchovet till 75 milj. kr. för vartdera av budgetåren 1986/87 och 1987/88. Jag föreslår att 75 milj. kr. anvisas för budgetåret 1986/87 under ett nytt reservationsanslag Särskilda medel för bekämpningen av AIDS.

Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående redovisat ett samlat åt- gärdsprogram mot AIDS som omfattar insatser för information och psyko- socialt stöd till berörda riskgrupper m. fl.. insatser för att begränsa smitt- spridningen bland homo- och bisexuella män samt insatser för vård och be- handling av narkotikamissbrukare. Under budgetåret 1986/87 behövs för än- damålet 75 milj. kr. som bör anvisas ttnder ett nytt reservationsanslag Särskilda medel för bekämpningen av AIDS. Socialdepartementet bör be- sluta om den närmare fördelningen av medlen.

8. Extra bidrag till landsting och kommuner

Mitt förslag: För att stödja smittskyddsarbetet inom landsting och kommuner skall ett extra bidrag för år 1987 utgå till de landsting och kommuner där HTLV-lll-smittan är särskilt utbredd. Bidraget har beräknats till 50 milj. kr. och föreslås fördelas med 25 milj. kr. till Stockholms läns landsting. med 10 milj. kr. till Stockholms kommun och med 5 milj. kr. till vardera Göteborgs kommun. Malmö kommun och Malmöhus läns landsting. Bidraget utbetalas med halva beloppet för ett vart av budgetåren 1986/87 och 1987f88. Kostnaderna bör be- lasta femte huvudtitelns anslag E 19. Bidrag till allmän sjukvård m. m.

Skälen för mitt förslag: Det huvudsakliga ansvaret för det praktiska arbe- tet med att begränsa spridningen av HTLV-III vilar på landsting och kom- muner. Varje landsting skall således enligt hälso- och sjukvårdslagen ('1982z763) erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstingskornrnunen. Sjukvårdshuvudmännen bär huvudansvaret för prov- tagning och föratt erbjuda smittade och sjuka medicinsk vård och psykoso- cialt stöd. Det åligger kommunerna enligt smittskyddslagen (1968z231) att vidta erforderliga åtgärder till skydd mot smittsamma sjukdomar. Det hu- vudsakliga arbetet med att bekämpa de veneriska sjukdomarna skcr dock inom hälso- och sjukvården. Här har smittskyddsläkaren tillagts betydande befogenheter i smittskyddslagen. Socialstyrelsen har den högsta tillsynen över bekämpandet av smittsamma sjukdomar i riket. Socialstyrelsen skall meddela föreskrifter och allmänna råd till ledning för smittskyddsarbetet.

Under anslaget E 17. Epidemiberedskap m. m. disponerar socialstyrelsen särskilda medel för information och rådgivning. SBL är regeringens expert- organ i smittskyddsfrågor och biträder socialstyrelsen såsom fackorgan i epi- demiologiska frågor. Även SBL disponerar medel från nämnda anslag för bevakning av epidemiläget och för särskilda insatser för att bekämpa smitt- samma sjukdomar. m. m.

Socialtjänsten har ett ansvar för att genom en effektiv narkomanvård fö- rebygga en vidare spridning av llTLV-lll bland narkomaner. Skyndsamma åtgärder för vård och behandling behöver vidtas för att begränsa den snabba spridningen av HTLV-III som för närvarande sker bland injektionsrnissbru- kare. Sprutnarkomaner är en grupp som. mer än andra riskgrupper. kan be- faras komma att sprida smittan till personer utanför de nuvarande risk- grupperna.

Den snabba spridningen av IITLV-III-smittan är koncentrerad till i första hand Stockholrnsområdet. Risken för en snabb spridning också i Göteborg och Malmö är dock överhängande. Ett särskilt ansvar vilar på huvudmän- nen i de tre storstadsområdena. Ett effektivt smittskyddsarbete inom de mest utsatta områdena gagnar övriga huvudmän i landet. Tidsfaktorn är av avgörande betydelse när det gäller att begränsa antalet smittade.

Det är enligt min mening angeläget att en förstärkning sker av smittskyddsorganisationen i de berörda områdena. Medlen bör i övrigt stå till huvudmännens disposition för sådana åtgärder som huvudmännen finner bäst gagna smittskyddsarbetet för att begränsa spridningen av IITLV-III inom varje enskilt område. Fördelningen av bidraget har skett med utgångs- punkt i antalet kända fall av smitta.

Kostnaderna bör belasta femte huvudtitelns anslag E 19. Bidrag till all- män sjukvård m. ni. Jag har tidigare denna dag i min anmälan av proposition om vissa ersättningar till s_iukvärdshtrvudmännen m. m. redovisat förslag som belastar detta anslag med 5.5 milj. kr. för budgetåret 1986-"87. Tillsam- mans med det förslag jag nu tar upp angående extra bidrag till landsting och kommuner för att stödja smittskyddsarbetet kan merbelastningen av ansla- get för budgetåret 1986/"87 beräknas till 30.5 milj. kr.

9. Behovet av intensifierade forskningsinsatser

Min bedömning: Forskningen om sjukdomen AIDS bör intensifieras i syfte att snabbt få fram ett vaccin och botemedel mot sjukdomenx.

Skälen för min bedömning: Under anslaget E 17. Epidemiberedskap m. rn. har för nästa budgetar beräknats 5 milj. kr. för angelägna forsknings- ändarnål samt för särskilda insatser för information om sjukdomen AIDS till berörda målgrupper. Medicinska ft'rrskningsrådet har beslutat att anslå 3.3 milj. kr. för forskningsprojekt om AIDS.

Kunskapsutvecklingen om sjukdomen och den fortsatta spridningen har ytterligare understrukit behovet av skynt'lsamma forskningsinsatser. Unik

Prop. 1985/346: 171

kunskap-på detta område när det gäller utveckling av vaccin och antivirala medel för behandling av sjukdomen finns i några forskargrupper i vårt land. För att kunskapen bedöms som unik talar bl. a. det faktum att denna forsk- ning i stor utsträckning stöds med bidrag från USA. Den svenska forskning- en kan kanske komma att ge ett avgörande bidrag till forskningsresultaten i världen.

Intensifierade forskningsinsatser kan förväntas inge riskgrupperna ett ökat förtroende för hälso- och sjukvården och därigenom förmå flera att sö- ka sig till undersökning och testning. Det skulle få en positiv effekt för smittskyddsarbetet.

Min avsikt är att föreslå regeringen att besluta om en utredning för att närmare analysera förutsättningarna för ett väsentligt utbyggt svenskt forsk- ningsprogram mot AIDS. I uppdraget bör ingå att lämna en redogörelse för kunskapsläget i Sverige inom högskoleforskningen. SBL och läkemedelsin- dustrin samt en närmare bedömning av svensk forsknings ställning interna- tionellt. Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Resultatet av uppdraget bör ligga till grund för ett slutligt ställningstagande till frågan om intensifierade insatser för forskning om AIDS.

1.0. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen att dels till Särskilda medel för bekämpningen av AIDS för budgetåret "1986/87 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 75 000 000 kr.. dels med ändring av förslag i prop. 1985/86:100. bil. 7 till Bidrag till allmän sjukvård m. m. för budgetåret 1986/87.anvisa ett förslagsan- slag av 4 564 182 000 kr. Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det föregående om behovet av informa- tion. psykosocialt stöd och forskning.

11. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

Innehåll Prop. .1985/86:171

Sid." Propositionen ......................................... 1 Propositionens huvudsakliga innehåll .................... '. . . l Utdrag ur protokoll vid regeringssamrnanträde den 10 april 1986 . . 2 1 Inledning ......................................... 2 2 Allmänna utgångspunkter ............................ 3 2.1 Sjukdomen och dess spridning .................... 3 2.2 Geografisk utbredning .......................... 4 2.3 I-Iittills vidtagna åtgärder ........................ 5 3 Intensifierade informationsinsatser ..................... 6 3.1 Bidrag till informationsinsatser ............ - ....... 7 4 Behovet av psykosocialt stöd .................... ' ...... 8 4.1 Sjukvårdshuvudtnänncns ansvar ............... I. . . 8 4.2 Bidrag till frivillig- och intresseorganisationer ........ 9 5 Insatser för att begränsa smittspridningen bland homo- och bi— sexuella män ...................................... 9 5.1 Anonymt HTLV-lll-test ........................ 10 5.2 Psykosocialt stöd m. m ......................... 10 5.3 Lokaler ..................................... 11 6 Insatser inom narkomanvården ........................ 11

6.1 Mobilisering av personal inom narkomanvårdens front- linje ........................................ 12 6.2 Åtgärder för att förebygga spridning av HTLV-III bland unga missbrukare ............................. 13 6.3 Åtgärder för prostituerade missbrukare ............ 14 6.4 Samordnade insatser för narkotikamissbrukare inom kri- minalvården ................................. 15 6.5 Åtgärder för att förbättra möjligheterna till avgiftning och behandlingsplanering ....... ' ................ 16 6.6 Åtgärder för att stimulera utbyggnaden av olika behand- lingshem ..... ' ............................... 17 6.7 LVM-vård av narkotikamissbrukare ............... 17 7 Särskilda medel för bekämpningen av AIDS .............. 18 8 Extra bidrag till landsting och kommuner ................ 18 9 Behovet av intensifierade forskningsinsatser .............. 19 10 Hemställan ....................................... 20 .11 Beslut ........................................... . 20