Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i sjölagen (1891:35 s. 1) och lagen (1975: 88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transpor- ter och kommunikationer (bemyndigandelagen). Flertalet ändringar är för- anledda av regeringsformens krav på lagform för vissa föreskrifter.

Ändringarna i sjölagen innebär att bestämmelserna i sjötrafikförordning- en (1962: 150) om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och obehörigt avvi- kande från olycksplats arbetas in i sjölagen. som redan innehåller likartade ansvarsbestämmelser. Vidare överförs bestämmelserna i sjötrafikkungö- relsen (1962: 267) om prejning och visitering till sjölagen.

Sjötrafikkungörelsen innehåller ett kapitel med särskilda bestämmelser för krigsförhållanden. Den som bryter mot dessa bestämmelser kan dömas till fängelse. Denna ansvarsbcstämmelsc föreslås ersatt med en straffbe- stämmelse i bemyndigandelagen. Vidare föreslås att i denna lag skall införas bemyndigande för regeringen att meddela tillstånd att bruka svä- vare. I samma lag föreslås också ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om sjövägmärkcn.

Flertalet föreslagna ändringar i sjölagen liksom övriga lagförslag i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehål- ler därför tre huvuddelar: lagrådsremissen ('s. 8), lagrådets yttrande (s.21) och föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 23).

För att få skälen till lagförslagen helt klara för sig måste läsaren ta del av alla tre texterna.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag Prop. 1985/86: 85 1 Förslag till Lag om ändring i sjölagen (1891 : 35 s. 1)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891: 35 s. l)' dels att 2235 skall Upphöra att gälla. dels att nuvarande 326. 327 och 328—33Zåå skall betecknas 327. 328 respektive 330—334 så.

dels att 62. 200. 233. 299. 301. 302. 324. 325 och 35059" samt nya 328. 332 och 33455 skall ha följande lydelse.

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 59a. 326 och 32955. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse 59u &”

Om ett_fl'u't_vg prejus uv behörig t'ivil eller militiir myndighet, är be- fälhavaren skyldig att åtlydd prej- ningen. Om det efter pre/"ning eller annars begärs av en behörig m_vn- dighet. ("ir luffiilhavuren också skyl- dig att lätufilrtyget visiteras. Rege- ringen eller den myndighet som re- geringen bestämmer meddelar när- mure föreskri/ier om prejning och visitering.

62%

Råkar fartyget i sjönöd. är befälhavaren skyldig att göra allt som står i hans makt för att rädda de ombordvarande samt bevara fartyg och last. Han skall, i den mån det är möjligt, sörja för att dagböcker och andra skeppshandlingar föras i säkerhet samt föranstalta om bärgning av fartyg och gods. Sålänge rimlig utsikt finnes att fartyget kan räddas. fär befälha- varcn ej övergiva det titan att hans liv äri allvarlig fara.

Anträffar befälhavaren någon i sjönöd. är han skyldig att lämna all hjälp som är möjlig och behövlig för att rädda den nödställde. såvitt det kan ske utan allvarlig fara för det egna fartyget eller de ombordvarande. Får befälhavaren i annat fall kännedom om att någon är i sjönöd eller får han kunskap om fara som hotar sjötrafiken. är han under förutsättning som nyss angivits skyldig att vidtaga åtgärder för att rädda den nödställde eller avvärja faran i enlighet med föreskrifter som regeringen meddelat för sådana fall.

Bestämmelser om skyldighet för befc'ilhavaren att lämna hjälp, när fartyget stött samman med annat fartyg. meddelas i2239',

2005 Bestämmelserna i l78å får inte åsidosättas genom avtal. Avtalsvillkor som inskränker passagerarens rättigheter enligt 181 —- 198 ss. 337? andra stycket och 368 & första stycket 6 och 7 är ogiltiga

' Lagen omtryckt 1985: l7()_

IJ

• Sida 3
•  Original

Nuvarande [_vdelse Föreslata'n [_vdelse

1. vid befordran inom Sverige. 1. vid befordran inom Sverige. Danmark. Finland eller Norge eller Danmark. Finland eller Norge eller till från någon av dessa stater. oav- till eller från någon av dessa stater. sett vilken lag som i övrigt är till- oavsett vilken lag som i övrigt är lämplig på befordringen; tillämplig på befordringen:

2. vid annan befordran om svensk lag är tillämplig på befordringen enligt allmänna svenska lagvalsregler.

Övriga bestämmelser i detta kapitel gäller endast om inte något annat är avtalat eller följer av sedvänja.

233 &

Redarcn är ansvarig för skada som befälhavaren. medlem av besättning- en eller lots orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten. Redaren är också ansvarig, om skada vällas av annan, när denne på redarens eller befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.

Skadestånd som redaren sålunda betalat har han rätt att kräva tillbaka av den som vållat skadan.

Bestämmelser om inskränkning Bestämmelser om inskränkning av redares ansvarighet finns. utom i av redares ansvarighet finns. utom i detta kapitel. i 5 och 6 kap. samt i detta kapitel. i 5 och 6 kap. lagen (l936:277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års inter- nationella konvention rörande ko-

nossement. 299sq Ytterligare föreskrifter om för- Ytterligare föreskrifter om för- ande av dagbok meddelas av sjö- ande av dagbok meddelas av rege- fartsverket. ringen eller den myndighet som re-

geringen bestämmer.

3015

Sjöförklaring skall äga rum för svenskt handelsfartyg eller fiskefartyg

1. när någon. medan fartyget var på väg. i samband med fartygets drift har eller kan antagas hava avlidit eller erhållit svår kroppsskada:

2. när i annat fall i samband med fartygets drift någon ombordanställd eller annan som medföljer fartyget har eller kan antagas hava avlidit eller erhållit svår kroppsskada;

3. när någon som avlidit ombord begravts i sjön;

4. när allvarlig förgiftning har eller kan antagas hava inträffat ombord;

5. när fartyget stött samman med annat fartyg eller stött på grund;

6. när fartyget försvunnit eller övergivits i sjön;

7. när i samband med fartygets drift skada av någon betydenhet har eller kan antagas hava uppkommit antingen på fartyget eller, medan fartyget var på väg. på egendom utanför fartyget; eller

8. när brand. eprOsion eller förskjutning av någon betydenhet inträffat i lasten.

Bestämmelser om undantag här- Bestämmelser om undantag här- ifrån i vissa fall meddelas i 3085 ifrån i vissa fall meddelas i 308?" andra stycket samt i 312 och 314 %. tredje stycket samt i 312 och 314 5.5.

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse F'c'ireslagen lydelse

302 %

Sjöförklaring skall vidare äga rum för svenskt fartyg. när i anled- ning av händelse som har eller kan antagas hava inträffat i samband med fartygets drift sjöfartsverket förordnar därom eller befälhavaren eller redaren finner det påkallat. Detsamma gäller när lastägare eller lastförsäkringsgivare i annat fall än som avses i 308ä andra stycket el- ler i 3145 begär det för att vinna upplysning om orsaken till skada av någon betydenhet på godset. vilken har eller kan antagas hava Uppkom- mit i samband med fartygets drift.

Sjöförklaring skall vidare äga rum för svenskt fartyg. när i anled— ning av händelse som har eller kan antagas hava inträffat i samband med fartygets drift sjöfartsverket förordnar därom eller befälhavaren eller redaren finner det påkallat. Detsamma gäller när lastägare eller lastförsäkringsgivare i annat fall än som avses i 3085 tredje stycket el- ler i 31412? begär det för att vinna upplysning om orsaken till skada av någon betydenhet på godset. vilken har eller kan antagas hava uppkom- mit i samband med fartygets drift.

Förordnar sjöfartsverket, att sjöförklaring skall äga rum. skall underrät- telse därom tillställas befälhavaren eller redaren. Hos endera av dem skall lastägares eller lastförsäkringsgivares begäran om Sjöförklaring göras.

3245

Brister den som på fartyg _fitllgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss i gott sjöman- skap till förekommande av sjö- olycka. dömes till böter eller fängel- se i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fäng- else i högst två år. '

Den som brister i gott sjöman- skap till förekommande av sjö- olycka döms. om ej oaktsamheten är ringa, för vårdslöshet i sjötrafik till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt. döms till fängel- se i högst två år.

325 %

Är den som på fartyg fullgör upp- gift av väsentlig betydelse för sä- kerheten till sjöss så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. att det måste an- tagas, att han icke på betryggande sätt kan utföra vad som därvid ålig- ger honom. dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Är dcn som framför fartyg eller eljest på fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss så påverkad av alkoholhal- tiga drycker eller annat berusnings— medel, att det måste antagas. att han inte på ett betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger ho- nom, döms han till böter eller fäng- else i högst ett år.

326 55

Om den som med eller utan skuld haft del i uppkomsten av sjön/veka. genom att utan tvingande skäl av- lägsna sig från olycksplatsen eller på annat sätt. undandrar sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, som olyckan skäligen bör

föranleda. döms han till böter eller fängelse i högst ett är. Detsamma

• Sida 5
•  Original

Nut-'aratzde lydelse

3275

Försummar befälhavare vad som åligger honom enligt 62å andra stycket när annan är i sjönöd eller när fara hotar sjötraliken eller en- ligt 223 9" närfartyget stött samman med annat fartyg, döntes till böter eller fängelse i högst två är.

330 9"

_ Har någon gjort sig skyldig till gärning som avses i 323, 324. 325. 326 eller 3275 och därigenom visat sig olämplig att utöva sådan befatt- ning på fartyg. för vilken särskilda behörighetsvillkor gäller, skall domstolen besluta att han för viss tid eller för alltid inte skall ha rätt att utöva befattningen. Beslutet får även avse andra befattningar än den i vilken gärningen begåtts.

Föreslagen lydelse

gäller den som undandrar sig att uppge namn och hemvist eller att lämna upplysningar om lu't'na'elsen. Befälhavare på fartyg som är infört i fartygsregistret skall dessutom uppge fartygets namn och hemort liksom den ort eller hamn varifrån fartyget kommer och den dit det

skall gå.

32855 Försummar befälhavaren vad som åligger honom enligt 62 å andra stycket när annan är i sjönöd eller när fara hotar sjötrafiken, döms han till böter eller fängelse i högst två år.

329 5

Försummar befälhavaren vad som enligt 59a5 eller enligt före- skrifter meddelade med stöd av 59:15 åligger honom vid prejning eller visitering, döms han till böter elle/"fängelse i högst sex månader.

332 5

Har någon gjort sig skyldig till gärning som avses i 323, 324. 325, 326. 327, 328 eller 3295 och därige- nom visat sig olämplig att utöva så- dan befattning på fartyg, för vilken särskilda behörighetsvillkor gäller. skall domstolen besluta att han för viss tid eller för alltid inte skall ha rätt att utöva befattningen. Beslutet får även avse andra befattningar än den i vilken gärningen begåtts.

Meddelas ett sådant beslut. skall domstolen ofördröjligen underrätta sjöfartsverket. I fråga om radiotelegrafist skall även televerket underrät-

tas.

Vidtas åtgärd för att anställa åtal. får sjöfartsverket i uppenbara fall meddela beslut enligt första stycket för tiden intill dess lagakraftägande dom föreligger eller domstolen, sedan åtal väckts, förordnar annorlunda. Finns det inte längre fog för beslutet, skall detta omedelbart hävas. Rätten till besvär hos regeringen över sjöfartsverkets beslut är inte inskränkt till viss tid.

'Jl

• Sida 6
•  Original

Nut-'aram'le lydelse Föreslagen lydelse

332 55 3345 Hava flera medverkat till gärning l-Iar flera medverkat till gärning som avses i 323. 324. 325. 326 eller som avses i 323. 324. 325. 326. 327. 327 &. gäller 23 kap. brottsbalken. 328 eller 329 %. gäller 23 kap. brotts- balken.

Straff ädömes ej enligt denna lag. om gärningen är belagd med strängare straffi brottsbalken.

3505

Bestämmelserna i detta kapitel gäller begränsningsfond som upprättas enligt 2405 (globalfond).

Bestämmelserna i 352—364äs' till- Bestämmelserna i 352—364ås till— lämpas också i vissa delar i fråga lämpas också i vissa delar i fråga om begränsningsfond som upprät- om begränsningsfond som upprät- tas enligt Så lagen (1973: 1198) om tas enligt 65 lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss. ansvarighet för oljeskada till sjöss.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1986.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1975: 88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik. transporter och kommunikationer]

dels att 1 s" skall ha följande lydelse. dels att det i lagen skall införas en ny paragraf. 3 &. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse ” Föreslagen lydelse

1.53

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 55 regeringsformen. om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten.

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till komplettering av eller som ersättning för järnvägsbcfordran som avses under 1. ”

3. säkerheten i spårbunden trafik eller ordningens upprätthållande i samband med sådan trafik,

4. postbefordran eller telekommunikationer,

5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt far- Wg,

' Lagen omtryckt 1978: 233. 2 Senaste lydelse 1985: 18.

• Sida 7
•  Original

Nuvarande lydelse

6. trafikregler eller säkerhetsan- ordningar för sjötrafiken inom Sve- riges sjöterritorium eller för sjötra- fiken med svenska fartyg. sjöflyg— plan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium.

7. skeppsmätning. 8. trafik på väg eller i terräng.

Föreslagen lydelse

6. trafikregler. sjöh'iignu'irken el- ler sz'ikerhetsanordningar för sjötra— fiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg. sjöflygplan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium.

9. fordons beskaffenhet och utrustning.

10. registrering eller annan kontroll av fordon, 11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter och andra uppgifter som rör förhållandena i trafiken,

12. riksfärdtjänst.

Regeringen bemyndigas att med- dela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt be- stämmelse som avses i första stycket 3, 9 eller 10. Regeringen be- myndigas också att besluta före- skrifter om avgifter för farleds-verk- samheten samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för till- stånd enligt första stycket 5.

12. riksfärdtjänst.

13 . tillstånd att bruka svär-'ere.

Regeringen bemyndigas att med- dela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt be- stämmelse som avses i första stycket 3. 9. 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta före— skrifter om avgifter för farledsverk- samheten samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för till- stånd enligt första stycket 5.

3 5 Den som överträder föreskrift. som regeringen har meddelat med stöd av ] 9" första stycket 5 eller 6 att gälla då riket är i krig eller krigsfara eller det råder sådana nt- omordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigs- fara vari riket har befunnit sig. döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träderi kraft den 1ju1i 1986.

3. Förslag till

Lag om upphävande av vissa författningar om sjötrafik

Härigenom föreskrivs att följande författningar skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1986. nämligen

1. sjötralikförordningen (1962: 150"). 2. sjötrafikkungörelscn (1962: 267). 3. förordningen (1966: 159) om tillstånd för brukande av svävare.

• Sida 8
•  Original

Kommunikationsdepartementet Prop. 1985/86: 85

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1985.

Närvarande: statsrådet 1. Carlsson. ordförande, och statsråden Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström

Föredragande: statsrådet R. Carlsson

Lagrådsremiss med förslag till ändringar i sjölagen (189lz35 5.1), m.m.

1. Inledning

Då den nya regeringsformen trädde i kraft år 1975 fanns de offentligrätts- liga föreskrifterna som gällde trafik. transporter och kommunikationer i ganska stor utsträckning i författningar som hade beslutats av regeringen. En del av föreskrifterna i dessa författningar innebar åliggande för enskilda eller avsåg i övrigt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhål- landen. I samma mån föll de enligt regeringsformen inom det primära lagomrädet. 'Viss följdlagstiftning för att anpassa lagstiftningen efter den nya statsförfattningen har genomförts. Arbetet är emellertid ännu inte avslutat. Som ett led i detta arbete har inom kommunikationsdepartemen- tet gjorts en genomgång av sjötrafiklagstiftningen för att slutligt anpassa denna efter regeringsformens regler om normgivningsrätten.

2. Motivering 2.1 Gällande ordning i'huvuddrag

Den offentligrättsliga regleringen av trafiken till sjöss återfinns huvudsakli- gen i sjölagen(1891:35 s. 1. omtryckt 1985: 176), sjötrafikförordningcn (1962: 150. omtryckt 1975: 156. ändrad senast 1983: 466) och sjötrafikkun- görelsen (1962: 267. omtryckt 1967: 115. ändrad senast 1982: 652). I förord- ningen (1966: 159) om tillstånd för brukande av svävare ges föreskrifter om sådant tillstand.

Vid tillkomsten av sjötrafikförordningcn inhämtades yttrande av riksda- gen i fråga om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och obehörigt avvikande från olycksplats (4 &) samt om befogenheten att utfärda lokala sjötrafik- föreskrifter (5 $&). Sjötrafikkungörelscn är beslutad av regeringen utan riks- dagens hörande. Förordningen om tillstånd för brukande av svävare beslu— tades efter riksdagens hörande.

1 lagen (1975: 88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik. 8

• Sida 9
•  Original

transporter och kommunikationer (bemyndigandelagen) (omtryckt 1978: 233. ändrad senast 1985: 18) bemyndigas regeringen bl.a. att meddela föreskrifter som gäller sjötrafik. Av prop. 1975: 8 s. 74 f framgår att detta bemyndigande inte innebar någon ändring i beslutanderätten i fråga om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och obehörigt avvikande från olycksplats eller befogenheten att utfärda lokala sjötrafikföreskrifter. I propositionen erinras också om att såväl sjötrafikfi'jrordningen som sjötrafikkungörelsen innehåller straffbestämmelser med fängelse i straffskalan och att dessa bestämmelser måste — i den mån fängelsepåföljden skall behållas — tas upp i lag. Något förslag om detta var det emellertid inte möjligt att lägga fram i den propositionen. ! stället hänvisades till att frågorna övervägdcs inom kommunikationsdepartementet.

2.1.1 Vissa bestämmelser i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Sjölagens fjärde kapitel. 58—70 åå. om fartygs befälhavare innehåller en rad bestämmelser om befälhavarens åligganden. I 59 & första stycket slås fast att befälhavaren skall sörja för att fartyget framförs och handhas på sätt som är förenligt med gott sjömanskap. Han skall också enligt paragra— fens andra stycke göra sig underrättad om de'påbud och föreskrifter rörande sjöfarten. som gäller för de farvatten fartyget skall befara och på de orter det skall anlöpa. 1 62 & första och andra styckena anges vad befälhavaren är skyldig att göra när fartyg eller personer råkar eller befin- ner sig i sjönöd. I paragrafens tredje stycke hänvisas till 223 & såvitt gäller befälhavarens skyldighet att lämna hjälp när fartyget stött samman med annat fartyg.

Sistnämnda paragraf har fått sin plats i sjölagens åttonde kapitel. 220—_ 223 åå. om skada genom fartygs sammanstötning. Enligt 223 så åligger det befälhavare om fartyget stött samman med annat fartyg att lämna det andra fartyget och de ombordvarande där all behövlig och möjlig hjälp för rädd- ning ur den genom sammanstötningen uppkomna faran. såvitt det kan ske utan allvarlig fara för det egna fartyget och de ombordvarande. Befälha- varen skall därjämte för det andra fartygets befälhavare uppge namnet på det egna fartyget och dess hemort samt den ort eller hamn varifrån det kommer och den dit det skall gå.

1 sjölagens tolfte kapitel. 296—322 55. ges bestämmelser om dagböcker. Sjöförklaring och besiktning. I 299 & bemyndigas sjöfartsverket att medde- la ytterligare föreskrifter om förande av dagbok.

I sjölagens trettonde kapitel. 323—335 åå. upptas ansvarsbestämmelser. Några bestämmelser med beteckningen 333—335 åå har inte införts i lagen. I 324 & stadgas straff för vårdslöshet i sjötrafik. Brister den som fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss i gott sjömanskap till förekommande av sjöolyeka döms han till böter eller fängelse i högst sex månader. Vid grovt brott är straffet fängelse i högst två år. 1 325 & finns en bestämmelse om straff för onykterhet till sjöss. Om den som på fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss är så påver- kad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. att det måste antas, att han inte på betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger

• Sida 10
•  Original

honom. döms han således till böter eller fängelse i högst ett år. Enligt 326 å stadgas straff för befälhavare som överger sitt fartyg eller som inte fullgör sina skyldigheter när fartyget är i sjönöd eller fara. 1 327 å stadgas böter eller fängelse i högst två år för den befälhavare som försummar vad som åligger honom när annan är i sjönöd eller när fara hotar sjötrafiken eller när fartyget stött samman med annat fartyg.

2.1.2 Sjötrafikförordningen (1.962: 150)

] sjötrafikförordningens inledande bestämmelser föreskrivs att den i Lon- don den 20 oktober 1972 avslutade konventionen om internationella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss (de internationella sjövägsreg- lerna), med de ändringar som beslutades av den Internationella Sjöfartsor— ganisationen (IMO) den 19 november 1981. skall med vissa tillägg och undantag tillämpas i fråga om trafik med fartyg och sjöflygplan inom Sveriges sjöterritorium. Detsamma skall — om det inte strider mot tillämp- lig lag i främmande stat — gälla trafik med svenskt fartyg eller sjöflygplan även utanför Sveriges sjöterritorium. 1 4—7 åå finns kompletterande före- skrifter. för Sveriges sjöterritorium och i 8— 16 åå för inre vatten. Därefter följer ansvarsbestämmelseri 17. 17 a och 18 åå.

Enligt 4 å förSta stycket gäller att man vid förande av fartyg eller vid dess förankring eller förtöjning skall iaktta den omsorg och varsamhet som till förekommande av sjöolyeka betingas av omständigheterna. Den som bryter mot denna bestämmelse döms enligt 17 å första stycket. om oakt- samheten inte är ringa. till böter. 1 4 å andra stycket föreskrivs att den som med eller utan egen skuld haft del i uppkomsten av sjöolyeka inte får. såvida inte tvingande skäl föreligger. avlägsna sig från olycksplatsen eller på annat sätt undandra sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder som olyckan skäligen föranleder. Som exempel på sådana åtgärder anges omhändertagande av nödställd eller skadad person. Han får inte heller undandra sig att uppge namn och hemvist eller att lämna upplysningar om händelsen. I stället för namn och hemvist får befälhavare på fartyg som är infört i fartygsregistret uppge fartygets namn och hemort. Den som uppsåt- ligen underlåter att fullgöra skyldighet enligt 4 å andra stycket döms enligt 17 å andra stycket till böter eller fängelse i högst sex månader.

Genom 5 å första stycket bemyndigas sjöfartsverket att meddela före— skrifter som är påkallade med hänsyn till sjösäkerheten vid förande av fartyg. Enligt andra stycket får länsstyrelsen efter samråd med sjöfartsver- ket meddela föreskrifter om fartbegränsning, förbud mot ankring eller begränsning i rätten att utnyttja vattenområde för båttävling. vattenskidåk- ning eller liknande sport. Länsstyrelsen får också enligt tredje stycket efter samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om andra begränsningar eller andra förbud mot användning av vattenområde för trafik med fartyg om åtgärden behövs från miljösynpunkt eller av andra säkerhetsskäl än som anges i paragrafens första stycke eller för att skydda fiskodling eller liknande företag och åtgärden inte gäller handelssjöfarten i allmän farled. Länsstyrelsen får slutligen enligt fjärde stycket efter samråd med sjöfarts- verket meddela andra föreskrifter om begagnande av Sveriges sjöterrito-

Prop. 1985/86185

• Sida 11
•  Original

rium när föreskrifterna är av tillfällig art. Den som bryter mot föreskrift meddelad med stöd av 5 å döms enligt 17 å tredje stycket till penningböter.

Enligt 5 å sjunde stycket får den myndighet som meddelar föreskrift enligt 5 å besluta att sjövägmärke skall sättas tipp och var detta skall ske. Sjöfartsverket svarar för att sjövägmärkc sätts tipp och underhålls. Kost- naden för sjövägmärken samt för anbringande och underhåll av märkena åvilar sjöfartsverket. Den myndighet som beslutat om föreskrift meddelad uteslutande i en kommuns eller enskilds intresse får bestämma att avgift motsvarande kostnaderna för uppsättning och underhåll av sjövägmärken skall betalas av kommunen eller den enskilde.

2.1.3 Sjötrafikkungörelsen (1962: 267)

Kungörelsen inleds med allmänna hestämmelseri 1— 14 åå. Därefter följer särskilda bestämmelser för krigsförhållanden m.m. i 15—20 åå. Ansvars- bestämmelser ges i 21 och 22 åå.

Kungörelsens allmänna bestämmelser omfattar bl. a. regler om prejning och visitering. 1 11 å slås fast att om fartyg prejas av fartyg eller luftfartyg som tillhör försvarsmakten. polisen, sjöfartsverket eller tullverket eller prejas från land av militärt förband, polisman. lots eller tulltjänsteman så är befälhavaren skyldig att. om de nautiska förhållandena medger det. stoppa det eller lägga bi omedelbart eller om det behövs ankra. ] paragra- fen ges också detaljföreskrifter om vad befälhavaren skall iaktta om farty- get prejas. I 12 å första stycket stadgas att fartygsbefälhavare är skyldig att låta fartyget underkastas visitering av behörig civil eller militär myndighet. Därefter regleras bl.a. befälhavarens skyldigheter i samband med visite— ring av fartyget i de fyra efterföljande styckena.

Kungörelsens bestämmelser för krigsförhållanden m.m. inleds med ett stadgande i 15 å om att dessa bestämmelser skall tillämpas endast i den mån regeringen vid krig eller krigsfara. vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga. av krig föranledda förhållanden förordnar om det.

1 ansvarsbestämmelsema stadgas böter eller fängelse i högst sex måna- der för den som bryter mot bestämmelse i kungörelsen eller mot föreskrift som meddelats med stöd av sådan bestämmelse utom då det gäller brott mot en bestämmelse om skyldighet att ha nationalitetsfiaggan hissad. Brott mot denna bestämmelse kan bara medföra penningböter.

2.1.4 Förordningen (1966: 159) om tillstånd för brukande av svävare

Enligt 1 å får luftkuddefarkost (svävare) inte brukas inom riket utan sär— skilt tillstånd. Sådant tillstånd meddelas enligt 2 å av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd skall förenas med de villkor som fordras och begränsas att gälla viss tid. Äsidosätter innehava- ren av tillståndet i väsentlig mån föreskrivna villkor får den myndighet som meddelat tillståndet återkalla det. Enligt 3 å döms föraren av svävare. som brukas utan tillstånd eller i strid mot villkor för tillståndet, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lika med föraren döms ägaren eller den som är i hans ställe. om han inte iakttagit vad som ankommit på honom för att förekomma brottet.

• Sida 12
•  Original

2.1.5 Lagen ("1975: 88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

I 1 å första stycket 5—7 bemyndigas regeringen — såvitt gäller sjötrafik — att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 5 å regeringsformen. om föreskrifterna gäller rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg. trafikregler eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg. sjöflygplan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium eller skeppsmät- ning.

1 paragrafens andra stycke andra meningen bemyndigas regeringen ock- så att besluta föreskrifter om avgifter för farledsverksamheten samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för tillstånd att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg. Enligt 2å får regeringen bl.a. överlåta ät förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter som avses i l å.

2.2. Förslag till ändringar i sjölagen

Mitt förslag: Sjötrafikförordningens bestämmelser om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och för obehörigt avvikande från olycksplats inarbetas i sjölagen som redan innehåller bestämmelser om ansvar i för sådana brott. Sjötrafikkungörelsens huvudregler om prejning och visitering överflyttas till sjölagen. Det i sjötrafikkungörelsen ! intagna kapitlet om särskilda bestämmelser för krigsförhållanden : m.m. ersätts av ett bemyndigande i sjölagen för regeringen att vid krig eller därmed jämförbara förhållanden meddela sådana bestäm- melser om trafiken till sjöss som är av betydelse för totalförsvaret. Slutligen ersätts ett bemyndigande i sjölagen för sjöfartsverket att meddela ytterligare föreskrifter om förande av dagbok av ett bemyn- digande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer att meddela sådana föreskrifter.

___—__|

Skälen för mitt förslag: Förslagen är föranledda av att sjötrafikförord- ningen och sjötrafikkungörelsen innehåller straffbestämmelser med fängel- se i straffskalan och andra föreskrifter som avses i 8 kap. 3 å regeringsfor- men. Dessa regler bör nu tas upp i lag.

Vårdslös/iet i sjötrafik

Som framgått av redogörelsen för gällande ordning finns bestämmelser om vårdslöshet i sjötrafik i såväl sjölagen som sjötrafikförordningcn. Sjölagens bestämmelser innehåller fängelsepåföljd i straffskalan medan sjötrafikför- ordningen endast föreskriver böter.

Den första frågan som inställer sig är om det är lämpligt att i skilda författningar bibehålla två stadganden vari brottsbeskrivningarna i väsent- liga avseenden täcker varandra. Om skälen till att det finns dubbla straff- bestämmelser framgår följande av förarbetena.

• Sida 13
•  Original

lnnan bestämmelsen om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik infördes i sjötrafikförordningcn (prop. 1962: 94 s. 13—15) var endast vårdslöshet som vållat sjöolyeka straffbar enligt sjölagen. För att komma tillrätta med de tratiksäkcrhetsproblem som hade uppkommit med den ökade småbåtstrafi- ken ansågs det befogat att utvidga det straffbara området till att gälla också vårdslöshet oaktat någon skada ej skett. Vid förordningens tillkomst på- gick i sjölagskommittén en revision av sjölagen. Kommittén uppgav att den hade för avsikt att föreslå en likartad utvidgning av bestämmelsen i sjöla- gen. Kommittén hade emellertid inget att erinra mot att det föreslagna stadgandet infördes i sjötrafikförordningen men förutsatte att stadgandets utformning framdeles skulle anpassas till nya regler i sjölagen.

När sjölagens bestämmelse om vårdslöshet i sjötrafik utvidgades till att omfatta också vårdslöshet som inte föranlett sjöolyeka diskuterades (prop. 1966: 145, s. 201 D den nya bestämmelsens förhållande bl.a. till bestäm- melsen om vårdslöshet i sjötrafik i sjötrafikförordningen. Departements- chefen uttalade att den straffbara personkretsen var trängre enligt sjöla- gen. Enligt dcnna lag kunde endast den straffas som fullgjorde uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. Å andra sidan bestraffades enligt sjötrafikförordningcn enbart rent navigatoriska förseelser. Oaktsam— heten skulle således ha ådagalagts vid förande av fartyget eller vid dess förankring eller förtöjning. Det ansågs väl motiverat att för sjölagens ansvarsbestämmelse behålla ett vittgående tillämpningsområde. Om det straffbara området skulle gälla inte bara navigatoriska förseelser utan också vårdslöshet vid utövandet av t. ex. maskin- eller radiotjänst var det emellertid enligt departementschefen befogat att begränsa regelns tillämp- ning till sådana personer som fullgjorde uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. Departementschefen konstaterade slutligen att även efter ändringen av sjölagens ansvarsbestämmelse om vårdslöshet i sjötra- fik ett visst utrymme således fanns kvar för sjötrafikförordningens bestäm- melse i samma ämne. Även om skillnaden kunde antas vara i det närmaste praktiskt betydelselös var han inte då beredd att förorda någon ändring i förordningen.

Vid den översyn av sjötrafikförordningens straffbestämmelser som skett har det synts vara en naturlig utgångspunkt att undersöka om inte tiden nu är mogen för den redan tidigare aviserade tanken att sammanföra de båda bestämmelserna i ett stadgande. Enligt min uppfattning är de båda bestäm- melsernas tillämpningsområde så likartat att det inte är motiverat att ha två ansvarsbestämmelser för vårdslöshet i sjötrafik. En möjlighet är då att ta upp bestämmelser om vårdslöshet i sjötrafikjämte andra sjötrafikbrott i en särskild lag om trafikbrott till sjöss efter mönster från vägtrafiklagstiftning- en. Något skäl för en sådan parallell lagstiftningsteknik finns knappast. Förutsättningarna är också —— sett ur lagstiftningssynpunkt — helt annor- lunda. För sjörättens del finns sedan länge de viktigaste bestämmelserna inom olika områden samlade i sjölagen. Som framgått av min tidigare redogörelse innehåller sjölagen ett särskilt avsnitt med ansvarsbestäm- melser. Att med denna lagtekniska utgångspunkt tillskapa en ny lag synes onödigt och mest ägnat att försvåra förståelsen av sjölagen och den sjötra- fikförordning som skall omarbetas. Det är därför att föredra att arbeta in ansvarsbestämmelsen i 13 kap. sjölagen.

• Sida 14
•  Original

Den nya bestämmelsen bör omfatta personkretsen enligt sjötrafikförord- ningcn. Detta uppnås genom att den nuvarande begränsningen enligt sjöla- gen till personer som fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss tas bort. Den nya bestämmelsen bör avse även andra förseelser än rent navigatoriska. Sjölagens bestämning av det straffbara området bör därför behållas. Den som brister i gott sjömanskap till förekommande av sjöolyeka skall således kunna bestraffas. l prop. 1966: 145 framhölls att uttrycket gott sjömanskap passade mindre väl för den enklare nöjessjöfar- ten då detta begrepp inte kunde förväntas ha trängt in i det allmänna medvetandet inom nöjessjöfarten. Det har emellertid nu gått nästan 20 år och med den utveckling av smäbåtstraftken som varit och den upplysnings- och utbildningsverksamhct som bedrivits menarjag att innebörden av gott sjömanskap är känd också inom nöjessjöfarten. Straffbarheten bör emel- lertid — liksont enligt bestämmelsen i trafikbrottslagen — begränsas till fall då oaktsamheten inte är ringa. Begränsningen kommer emellertid att få mindre praktisk betydelse i sjölagen. Redan förutsättningen att gärnings- mannen skall ha brustit i gott sjömanskap innebär nämligen att åtskilliga ej straff—värda beteenden faller utanför det straffbara området. Straffskalan i sjölagen bör bibehållas. Detta innebär att straffskalan bör vara böter eller fängelse i högst sex månader och för grova brott fängelse i högst två år.

Det förslag jag nu lagt fram innebär — åtminstone teoretiskt — en viss utvidgning av det straffbara området. Således kan framdeles personer som inte kan sägas fullgöra uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss komma att dömas för andra förseelser än rent navigatoriska. Utvidg- ningen torde emellertid i praktiken bli närmast utan betydelse. Det är en tämligen vid krets av personal som anses fullgöra tjänst av väsentlig betydelse till sjöss. Hit räknas nämligen också t.ex. radiotelegrafister. maskinister. rorgängare och utkiksmän. Genom att det för straffbarhet krävs att gärningsmannen skall ha brustit i gott sjömanskap faller vidare var och en som inte deltar i fartygets säkra framförande utanför den straffbara kretsen. Om emellertid undantagsvis en sjöman deltar i fartygets säkra framförande utan att det kan sägas att han på fartyget fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss är det enligt min mening fullt motiverat att straffbelägga även andra än rent navigatoriska förseelser som han gör sig skyldig till. En ytterligare begränsning utgör då kravet på att oaktsamheten inte får vara ringa.

Jag vill i detta sammanhang meddela att jag mot bakgrund av den nordiska rättslikhcten på sjörättens område har samrått med företrädare för övriga nordiska länder.

Obehörigt avvikande från olycksplats

Även beträffande detta brott finns. som jag tidigare framhållit i avsnittet gällande ordning, bestämmelseri såväl sjölagen som sjötrafikförordningcn. [ båda fallen kan fängelse följa på brottet. Sjölagen har en strängare straffskala. Om orsakerna till de dubbla straffbestämmelserna för detta brott framgår följande av förarbetena.

• Sida 15
•  Original

Då bestämmelsen om ansvar för obehörigt avvikande från olycksplats infördes i sjötrafikförordningcn konstaterade departementschefen (prop. 1970189 s.9 f) att bestämmelsen i sjölagen om skyldighet för befälhavare att vid fartygssammanstötning lämna uppgifter om sitt fartyg i rättstillämp- ningen ansetts tillämplig på handelsfartyg men inte på fritidsbåtar. Någon annan regel om åliggande för den som haft del i sjöolyeka att lämna identitetsuppgiftcr fanns inte i svensk lagstiftning. Därför borde komplette- rande föreskrifter införas. Departementschefen ansåg att flera omständig- heter talade för att de kompletterande föreskrifterna togs upp i sjölagen. Av flera skäl borde emellertid inte sjölagens regler då ändras. Föreskriften borde därför — åtminstone tills vidare — ha sin plats i sjt'ötrafikförordning- en. Bestämmelsen tttformades med utgångspunkt i vägtrafiklagstiftningens bestämmelse om obehörigt avvikande frän tralikolycksplats. Denna lag- stiftning stadgade — då liksom nu -— inte bara skyldighet att lämna identi- tetsuppgifter utan även viss skyldighet att vidta åtgärder som olyckan skäligen föranleder. Departementschefen ansåg att sjölagens bestämmel- ser om att befälhavare vid sammanstötning mellan fartyg och vid fall som jämställs med sammanstötning skall lämna det andra fartyget och de om— bordvarande där allt behövligt och möjligt bistånd var tillämpliga på alla slag av fartyg. Sjölagens regler gällde emellertid endast i fråga om samman- stötningar och därmed jämställda fall. Det fanns därför. ansåg departe- mentschefen, ändå behov av en föreskrift i sjötrafikförordningcn om skyl- dighet att i mån av förmåga medverka till de åtgärder som en sjöolyeka skäligen föranleder. Som sjöolyeka är nämligen att betrakta inte bara sammanstötning mellan fartyg och därmed jämställda situationer utan ock- så när ett fartyg på annat sätt skadar t.ex. person. sjömärke eller brygga. Frågan om samordning av de nordiska ländernas lagstiftning ansågs böra anstå. Vid det nordiska samrådet fick behandlas bl.a. frågan om nya bestämmelser borde inarbetas i de nordiska ländernas sjölagar.

Bestämmelsen i sjötrafikförordningcn täcker i allt väsentligt sjölagens bestämmelser om ansvar för obehörigt avvikande från olycksplats. Det finns inte längre några skäl för att inte inarbeta förordningens bestämmel- ser i sjölagen. Som jag nyss nämnt har det vid det nordiska samråd som skett i förevarande lagstiftningsärende inte framförts någon erinran mot den nu förordade ordningen. Jag föreslår därför att förordningens bestäm- melser efter vissa — i huvudsak redaktionella — ändringar överflyttas till sjölagen. Sjölagens nuvarande regler i ämnet kan då upphävas. De båda nuvarande bestämmelserna har inte samma straffskala. Jag förordar att straffet för brott mot den nya paragrafen bestäms till böter eller fängelse i högst ett år. Den nya bestämmelsen har sin plats i 13 kap. sjölagen. Den bör placeras efter 325 & om ansvar för onykterhet till sjöss. Jag förordar att det samtidigt görs en mindre omformulering av sistnämnda paragraf för att tydligare framhäva att bestämmelsen avser också dem som framför fritids- båtar. Nuvarande 326 & liksom efterföljande paragrafer bör numreras om. Härvid kan man delvis utnyttja kapitlets tre sista paragrafer som f.n. inte upptar några bestämmelser.

• Sida 16
•  Original

Prtjning ()("ll visitering

Jag har tidigare lämnat en kortfattad redogörelse för sjötrafikkungörelsens bestämmelser om prejning och visitering. Att motsätta sig prejning eller visitering är ofta att bedöma som ett tämligen allvarligt brott. Enligt min uppfattning bör dätför fängelsestraff ingå i straffskalan även i fortsättning— en. Föreskrifter om ansvar för brott mot bestämmelser om prejning och visitering måste meddelas genom lag. Sådana ansvarsbestämmelser bör tas ini 13 kap. sjölagen. De kan lämpligen tas in i en ny paragraf. 329 5. Även i fråga om den grundläggande bestämmelsen om skyldighet för befälhavare att underkasta sig prejning eller visitering på begäran av behörig civil eller militär myndighet innebär regeringsformen ett krav på lagform. En sådan bestämmelse bör tas in i 4 kap. som en ny paragraf. 59 a %. Kungörelsens närmare föreskrifter om åtgärder vid prejning och visitering har inte sin plats i sjölagen. Frågan är alltså inte uttömmande reglerad genom bestäm- melsen i 59 aä första stycket sjölagen. Detta kan lämpligen markeras genom att ett andra stycke förs in i paragrafen som en erinran om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om erforderliga verkställighetsföreskrifter.

Särskilda bestämmelser./ör krig

Sjötrallkkungörelsen innehåller ett antal bestämmelser under rubriken Sär- skilda bestämmelser för krigsförhållanden m.m. Av den inledande bestäm- melsen framgår att bestämmelserna äger tillämpning endast i den mån regeringen vid krig eller därmed jämförbara förhållanden förordnar därom. Att bryta mot bestämmelserna kan medföra fängelsestraff.

Fängelse bör alltjämt ingå i straffskalan. Bestämmelserna kräver därför lagform. Föreskrifterna kan tas in i någon existerande lag eller i en särskild ny lag. Det finns ingen nu gällande lag med vilken dessa bestämmelser har ett naturligt samband. Ett relativt omfattande regelsystem som endast skall tillämpas i händelse av krig eller vid krigsliknande förhållanden tynger också onödigt en författning med bestämmelser för fredstid. Att nu föreläg- ga riksdagen en lag som endast har bestämmelser för krig eller liknande krisförhållanden har också sitta nackdelar. Föreskrifterna blir av nödvän— dighet delvis mycket detaljerade och kan allt eftersom förhållandena för- ändrar sig behöva överarbetas. Enligt 13 kap. 6 & regeringsformen är det för förhållanden som avses där emellertid möjligt för regeringen att i förordning meddela föreskrifter som tillhör det obligatoriska lagområdet under förutsättning att riksdagen i lag bemyndigar regeringen härtill. Jag vill därför föreslå att ett sådant bemyndigande ges regeringen i sjölagen såvitt gäller föreskrifter om trafiken till sjöss. Eftersom ett sådant bemyn- digande. skall avse ett visst ämne och eftersom delegationen bör inskränkas till vad som är oundgängligen erforderligt bör bemyndigandet begränsas till sådana föreskrifter om trafiken till sjöss som är av betydelse för totalför- svaret. Bemyndigandet bör placeras sist i 16 kap. som har rubriken Särskil- da bestämmelser.

• Sida 17
•  Original

299 s* sjölagen

Bemyndigandct i denna paragraf för sjöfartsverket att meddela ytterligare föreskrifter om förande av dagbok bör på grttnd av bestämmelsen i 8 kap. 11 & regeringsformen ändras till ett bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela sådana föreskrifter.

2.3. Förslag till ändringar i bcmyndigandelagen m.m.

Mitt förslag: Regeringen för utan riksdagens medverkan besluta om befogenheten att utfärda lokala sjötrafikföreskrifter. Detta fordrar ingen författningsz'indring. ! bemyndigandelagen införs ett bemyndi— gande för regeringen'att meddela föreskrifter om sjövägmärken. Slutligen överflyttas bemyndigandet för regeringen i förordningen om tillstånd för brukande av svävare att meddela sådant tillstånd till bemyndigandelagen.

Skälen för mitt förslag: Befogenheten att utfärda lokala sjötrafikföreskrijier

När riksdagen efter regeringsfortnens ikraftträdande bemyndigade rege— ringen att meddela föreskrifter om bl. a. trafik, transporter och kommuni- kationer var utgångspunkten att regeringen skulle kunna fortsätta att be- sluta om föreskrifter i samma utsträckning som tidigare i den mån detta var möjligt enligt den nya regeringsformen. Det i 1 5 första stycket 6 givna bemyndigandet för regeringen att meddela föreskrifter om trafikregler eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken omfattar även frågor om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och obehörigt avvikande från olycksplats samt frå- gor om befogenheten att utfärda lokala sjötrafikföreskrifter. Vid tillkoms- ten av sjötrafikförordningcn hade emellertid dessa frågor anmälts för riks- dagen (prop. 1962: 94, 3LU 1962: 33). Vid beredningen av bemyndigande- lagen förutskickades en översyn av dessa regler. Det föreslogs därför inga förändringar i dessa begränsningar i regeringens möjligheter att besluta om ändringar i dessa avseenden.

Jag har nyss föreslagit att sjötrafikförordningens regler om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och obehörigt avvikande från olycksplats skall inar- betas i sjölagen. Förslag i dessa frägor mäste således även framgent under- ställas riksdagen. Då det gäller frågan om rätten att utfärda lokala sjötrafik- föreskrifter anser jag emellertid att det är naturligt att det ankommer på regeringen att besluta härom. Någon ändring i bemyndigandelagen behö- ver inte vidtas eftersom — som jag förut framhållit — l & första stycket 6 bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter om dessa gäller bl.a. tra-

fikregler.

Sjövägmärken ] 5 är sjötrafikförordningcn sägs att en myndighet som har_meddelat en föreskrift enligt den paragrafen får besluta att sjövägmärke skall sättas tipp

• Sida 18
•  Original

och var det skall sättas upp. Denna regel har regeringen kunnat besluta med stöd av bemyndigandet i I & 6 bemyndigandelagen att meddela före— skrifter om trafikregler för sjöfarten inom Sveriges sjöterritorium.

i förordningen sägs också att sjöfartsverket svarar för att sjövägmärke sätts upp och underhålls. Kostnaden för uppsättande och underhåll åvilar sjöfartsverket. Verket får emellertid — om föreskriften som har lett till att märket sätts upp har meddelats uteslutande i en kommuns eller enskilds intresse — bestämma att en avgift som motsvarar kostnaderna får tas ut av kommunen eller den enskilde.

1 åtskilliga fall kan det finnas behov av sjövägmärken utan att de är motiverade av någon meddelad föreskrift. Det kan t. ex. röra sig om varningsmärken eller lokaliseringsmärken. Enligt min mening bör rege- ringen uttryckligen bemyndigas att meddela föreskrifter om sjövägmärken. Däri ligger då också en möjlighet att besluta om att annan än sjöfartsverket får sätta upp. underhålla eller bekosta sjövägmärken.

Tillstånd att bruka snävare

Det bör slutligen i bemyndigandelagen ges ett bemyndigande för regering- en att meddela föreskrifter om tillstånd att bruka svävare. I den nu gällan- de förordningen (1966:159') om tillstånd för brukande av svävare. som antagits efter riksdagens hörande. krävs tillstånd av regeringen att bruka svävare. Förordningen innehåller också ansvarsbestämmelser med fängel— scpåföljd i straffskalan. Samma år som förordningen utfärdades tillsatte chefen för kommunikationsdepanementet en utredning för att utreda frå- gor rörande trafik med svävare. Svävarfartsutredningen lade 1972 fram betänkandet (SOU 1972:21) Svävarfartslag. Efter remissbehandling av betänkandet behandlades frågan av en arbetsgrupp med företrädare för kommunikationsdepartementet. justitiedepartementet. jordbruksdeparte- mentet, Sjöfartsverket och naturvårdsverket. Gruppen presenterade 1983 en promemoria med förslag till ny svävarfartsförordning (Ds K 1983: 1). 1 promemorian, som har remissbehandlats. har regleringen begränsats till frågor om tillståndsprövning och om godkännande och kontroll av främst större svävare. Tillståndsprövningen av svävartrafik i nationell trafik före- slås bli överförd till länsstyrelsen medan tillståndsprövningen för svävar- trafik i internationell fart ligger kvar hos regeringen. Arbetsgruppen föror- dar att regler för svävartrafik lämpligen bör ges i förordningsform. Detta gör det ockSå enklare att ändra och komplettera bestämmelserna om utvecklingen ger anledning till det. För att regeringen skall få meddela vissa av de föreslagna föreskrifterna om bl.a. tillståndsplikt krävs emeller- tid enligt regeringsformen bemyndigande i lag. Arbetsgruppen menar att ett sådant bemyndigande har sin plats i bemyndigandelagen. Arbetsgrup- pen anser slutligen att det kan ifrågasättas om inte redan de i dag i lagen givna bemyndigandena täcker även föreskrifter om tillståndstväng.

Jag delar arbetsgruppens uppfattning att en ny författning om svävarfart bör införas och att detta lämpligen sker i förordningsform. Regeringen har i bemyndigandelagen 1 & första stycket 5. 6 och 8— 10 ett omfattande stöd för en reglering av trafiken med svävare och dit hörande frågor. Då det

• Sida 19
•  Original

gäller frågan om tillståndSplikt för bruk av svävare anserjag emellertid inte att de bemyndiganden som jag nämnt täcker en föreskrift om tillstånd för bruk av svävare. En sådan föreskrift kan varken sägas vara en föreskrift om trafikregler för sjötrafiken eller om trafik på väg eller i terräng. Jag föreslår därför att ett bemyndigande för regeringen att utfärda föreskrifter om tillstånd att bruka svävare tas in i l 5 första stycket bemyndigandela- gen. Däri inbegrips då också regler om godkännande och kontroll av svävare. Med tanke på att svävarfart innefattar trafik både till sjöss och till lands bör bestämmelsen placeras efter övriga bemyndiganden som avser föreskrifter om sjö- och landtralik som en ny punkt 13. Jag vill anmärka att påföljden för att bruka svävare utan tillstånd eller i strid mot i tillståndet föreskrivna villkor enligt min mening framdeles bör bestämmas till böter. Arbetsgruppen har i sitt förslag tagit med ansvarsbestämmelser för vårds- löshet och onykterhet i samband med svävarfart. De ändringar i sjölagen somjag nyss har föreslagit innebär att dessa ansvarsbestämmelser i huvud- sak blir obehövliga. De straffvärda beteenden som inte täcks av de av mig föreslagna reglerna i sjölagen bör inte föranleda annan påföljd än böter och kan därför tas in i en ny svävarfartsförordning.

2.4. Förslag till lag om upphävande av vissa författningar om sjötrafik

Mitt förslag: Sjötratikförordningen. sjötrafikkungörelsen och förord-

ningen om tillstånd för brukande av svävare upphävs genom en särskild lag.

Skälen för mitt förslag: Vissa av bestämmelserna i dessa författningar överförs enligt förslaget till sjölagen eller bemyndigandelagen på grund av regeringsformens krav på lagform. I samband härmed skall resterande bestämmelseri den mån de alltjämt skall gälla tas upp i nya förordningar om sjötrafik och svävarfart eller i något fall i förordningen (1982: 569) om lotsning m.m. De bestämmelser som endast skall tillämpas vid krig eller jämförbara förhållanden tas upp i en särskild författning. De gamla författ- ningarna skall således upphävas. Vissa bestämmelser i sjötrafikförordning- en och förordningen om tillstånd för brukande av svävare bör upphävas genom lag. eftersom de utgör sådana föreskrifter som avses i 8 kap. 3 & regeringsformen. En möjlighet vore att upphäva sjötralikförordningen i omedelbar anslutning till ikraftträdandebestämmelserna till lagen om änd- ring i sjölagen. Så borde då också ske med sjötrafikkungörelsen då några av kungörelsens bestämmelser ersätts av regler i sjölagen. Mot detta tillvägagångssätt talar emellertid att de nya bestämmelserna i sjölagen endast delvis ersätter sjötrafikkungörelsen och sjötrafikförordningen. Här- till kommer att förordningen om tillstånd för brukande av svävare inte kan upphävas i anslutning till ändringen av bemyndigandelagen. Dessa författ— ningar rör inte samma ämne. Denna förordning måste därför upphävas i en särskild lag. Jag har därför stannat för att föreslå att samtliga dessa tre författningar upphävs i en särskild lag.

• Sida 20
•  Original

3. Upprättade lagförslag Pmp- 1985/86185

lenlighet med vadjag nu har anfört har inom kommunikationsdepartemen— tet upprättats förslag till '

1. lag om ändring i sjölagen(1891235 5. l).

2. lag om ändring i lagen (1975: 88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer.

3. lag om upphävande av vissa författningar om sjötrafik. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

4. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

5. Beslut

Regeringen beslutari enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 21
•  Original