2

De föreslagna ändringarna i befälhavarekapitlet är främst redaktionella.

Huvuddelen av bestämmelserna flyttas från nuvarande 3 kap. till ett nytt

4 kap., medan återstående bestämmelser flyttas till andra kapitel. Vissa

detaljerade bestämmelser om befälhavarens plikter av nautisk art er­

sätts med en allmän föreskrift för befälhavaren att sörja för att fartyget

framförs och handhas på sätt som är förenligt med gott sjömanskap. Nu­

varande regel om jämkning av skadestånd som befälhavare är skyldig utge

blir tillämplig även på lots.

Sjölagens materiella regler i 7 kap. om gemensamt haveri ersätts med

de internationellt vedertagna regler som är kända under benämningen

York-Antwerpen-reglerna 1950.

I sammanstötningskapitlet — 8 kap. — föreslås endast redaktionella

ändringar.

I ett nytt 12 kap. sammanförs från de nuvarande befälhavare- och rätte-

gångskapitlen helt reviderade bestämmelser om dagböcker, sjöförklaring

och besiktning, Dagboksplikten anknyts till handels- och fiskefartyg av

viss dräktighet och i fråga om dagboksföringen behålls endast de grund­

läggande reglerna i sjölagen. Rätten att ta del av dagboks innehåll utvid­

gas till att omfatta även dagbok på danskt, finskt och norskt fartyg i

svensk hamn. Å andra sidan begränsas samma rätt i viss mån när det

gäller sammanstötning med annat fartyg, till vars dagbok det inte ges

motsvarande tillgång. De båda utredningsinstituten sjöförklaring och sjö­

förhör slås samman till ett gemensamt institut, benämnt sjöförklaring.

I vissa uppräknade fall skall sjöförklaring vara obligatorisk. Inom landet

skall sjöförklaring liksom nu äga rum inför domstol. Antalet sjöförkla-

ringsdomstolar inskränks till endast sju. I Danmark, Finland och Norge

skall sjöförklaring för svenska fartyg äga rum inför där behörig domstol.

I övrigt skall sjöförklaring utomlands hållas inför särskilt bemyndigade

konsuler. Gäller sjöförklaring sammanstötning med annat fartyg kan den

hållas inom stängda dörrar, om motsvarande utredning beträffande det

andra fartyget inte sker samtidigt eller över huvud inte kommer till stånd.

I det senare fallet kan den också helt underlåtas. För vissa svåra sjöolyckor

skall särskild undersökningskommission kunna tillsättas.

Ansvarsbestämmelserna flyttas från 12 till 13 kap. Bland nyheterna

märks att nuvarande bestämmelse om ansvar för befälhavare som vållar

sjöolycka utvidgas till att omfatta ansvar för var och en som på fartyg full­

gör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss och därvid

brister i gott sjömanskap till förekommande av sjöolycka. Denna bestäm­

melse kompletteras med en särskild bestämmelse om straff för onykter­

het till sjöss. Båda bestämmelserna avses bli tillämpliga på all sjöfart. I

övrigt underkastas ansvarsreglerna viss förenkling och modernisering.

Rättegångsbestämmelserna flyttas till ett nytt 14 kap. Samtidigt har reg­

lerna om dispaschprocessen blivit föremål för en översyn, som främst in­

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1966

4

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1966

1) Förslag

till

Lag

om ändring i sjölagen

Härigenom förordnas,

dels

att 5 a, 6, 23, 24, 58—61, 69, 101, 211—221,

223, 276, 283, 284, 296, 310, 313—317, 319, 320, 323, 326 samt 328—332 §§

sjölagen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels

att till

sjölagen skola fogas följande nya paragrafer, betecknade 62—68, 70 222,

297—309, 311, 312, 318, 324, 325, 327, 33Ö-343, 345 och 346 §§,

dels

att 58—

70 §§ skola utgöra fjärde kapitlet, 336—343 §§ fjortonde kapitlet samt

345 och 346 §§ femtonde kapitlet,

dels

att i sjölagen skola upptagas nedan

angivna rubriker,

dels

att rubriken tredje kapitlet skall utgå,

dels

att 26—

43, 48, 49, 52—54, 187—210, 223 a, 286—288, 290—295 och 321 §§ skola

upphöra att gälla.1

(Nuvarande lydelse)

5

Fartyg skall, när det nyttjas till

sjöfart, vara sjovärdigt, försett med

erforderliga anordningar till före­

byggande av ohälsa och olycksfall,

behörigen lastat eller barlastat samt

bemannat på betryggande sätt.

Om

vad i förenämnda avseenden

skall iakttagas för att trygga

säker­

heten på fartyg gälla särskilda be­

stämmelser.

(Föreslagen lydelse)

a §.

Fartyg skall, när det nyttjas till

sjöfart, vara sj ovärdigt, försett med

erforderliga anordningar till före­

byggande av ohälsa och olycksfall,

bemannat på betryggande sätt,

till­

räckligt provianterat och utrustat

samt så lastat eller barlastat att sä­

kerheten för fartyg, liv eller gods ej

äventyras.

Om säkerheten på fartyg gälla

särskilda bestämmelser.

6

§•

Fartyg, som lidit skada, skall an- Fartyg, som lidit skada, skall an­

ses icke vara iståndsättligt, ej

alle-

ses icke vara iståndsättligt, ej

en-

nast

när iståndsättning är omöjlig

dast

när iståndsättning är omöjlig

eller,

där

iståndsättningen måste äga eller,

om

iståndsättningen måste äga

1 Senaste lydelse

av 5 a, 26, 27 och 286 §§ se SFS 1965: 720; av 6, 317 och 320 §§ se 1914:347; av 28,

31, 48, 49, 52, 54, 59, 60, 101, 190, 209, 218 och 276 §§ se 1936: 276; av 32 § se 1917: 235;

av 34 § se 1962:572; av 34 a och b §§ se 1914:348; av 35 § se 1932:321; av 36 § se

1952:531; av 37, 61, 69, 296 och 310 §§ se 1922:271; av 41 och 332 §§ se 1964:658-

av 188, 220 och 283 §§ se 1928: 161; av 216 § se 1964: 85; av 223 och 223 a §§ se 1912: 326-

av 284, 287, 288 och 290—295 §§ se 1964: 728; av 314, 316, 319 och 328—330 §§ se 1946: 847’

Jfr betr. 6, 40, 296, 315, 320 och 321 §§ även 1955: 389.

Upphört att gälla ha

25 och 62—68 §§, rubriken fjärde kapitlet, 70, 289 och 298—309 §§ enligt 1922:271-

222 § enligt 1928:161; 311 och 312 §§ enligt 1964:728; 318 § enligt 1914:347; 322 §

enligt 1906:19 s. 4; 324 och 325 §§ enligt 1946:847 samt 327 § enligt 1901:38 s. 30.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1966

taga fartygets förande, om

han där­

till är behörig; kan ej överenskom­

melse

träffas om lönevillkoren,

sko­

la dessa bestämmas

av skiljemän.

61 §.

Är befälhavare själv delägare i

fartyget till mer än hälften, äge

domstol på medredares käromål

skilja honom från befattningen, om

giltiga skäl

därtill äro.

(Nuvarande lydelse)

26 §.

Befälhavaren skall, innan resa an-

trädes, tillse att fartyget är

i behö­

rigt skick i samtliga de hänseenden

som avses i 5 a §.

Under resan skall befälhavaren

vaka över att fartyget hålles i be­

hörigt skick.

Angående

fel eller brist i farty­

gets behöriga skick,

som ej genast

kan avhjälpas,

skall befälhavaren

ofördröj ligen underrätta redaren el­

ler den som i redarens ställe har be­

fattning med fartyget.

32 §.

Befälhavaren

åligge att tillse: att

vaktmanskap finnes å däck; att, när

fartyget icke ligger förtöjt i hamn el­

ler eljest å säker ankarplats, sjö-

vakt hålles; att behörig utkik hålles;

att icke såsom utkiksman eller så­

som rorsman nyttjas annan än den,

som enligt läkares intyg, ej över fyra

år gammalt, äger normalt färgsinne

samt tillräcklig syn- och hörselför-

måga; att behörigt vaktbefäl stän­

digt för kommandot ombord; att nö­

diga ortsbestämningar och devia-

tionsbestämningar företagas; samt

att lödning verkställes, då sådan av

tygets förande, om

han är behörig

därtill. Kan överenskommelse ej

träffas om lönevillkoren,

fastställas

dessa

av

tre

skiljemän

enligt be­

stämmelserna i lagen om skiljemän.

Om den som har större del i far-

tyget än hälften är befälhavare, skall

rätten på annan delägares talan

skil­

ja honom från befattningen, om gil­

tiga skäl

föreligga.

FJÄRDE KAPITLET

Om fartygs befälhavare

58 §.

Befälhavaren skall, innan resa an-

trädes, tillse att fartyget är

sjövär-

digt, försett med erforderliga anord­

ningar till förebyggande av ohälsa

och olycksfall, bemannat på betryg­

gande sätt, tillräckligt provianterat

och utrustat samt så lastat eller bar­

lastat att säkerheten för fartyg, liv

eller gods ej äventyras.

Under resan skall befälhavaren

vaka över att fartyget hålles i behö­

rigt skick

efter vad som nu sagts.

Kan

fel eller brist i fartygets be­

höriga skick

ej avhjälpas genast,

skall befälhavaren ofördröj ligen un­

derrätta redaren eller den som i re­

darens ställe har befattning med far­

tyget.

59 §.

Befälhavaren

skall sörja för att

fartyget framföres och handhaves på

sätt som är förenligt med gott sjö­

manskap.

(Föreslagen lydelse)

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

förhållandena påkallas, särskilt i

tjocka.

Närmare föreskrifter rörande lä­

karintyg, varom ovan sägs, medde­

las av Konungen.

33 §.

Befälhavaren åligge att

göra sig

underrättad om de,

skeppsfarten

rörande, påbud och föreskrifter,

som

äro gällande å

de orter,

vilka han

under resan

skall anlöpa.

I händel­

se av krig eller blockad bär han sö­

ka upplysning om vad han till far­

tygets och lastens säkerhet har att

iakttaga.

27

§.

Befälhavaren

skall hava ombord

å

fartyget

alla nödiga

skeppshand­

lingar

ävensom

ett exemplar av den­

na lag.

Han skall

göra sig underrättad om

de

påbud och föreskrifter rörande

sjöfarten,

som

gälla för de farvatten

fartyget skall befara och på

de orter

det

skall anlöpa.

60 §.

Befälhavaren är ansvarig för att

föreskrivna dagböcker föras på far­

tyget. Bestämmelser om dagböcker

meddelas i 12 kap.

Befälhavaren

är också skyldig att

på

fartyget

medföra andra

skepps­

handlingar

och

ett exemplar av den­

na lag

enligt föreskrifter som med­

delas av Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, sjöfarts-

styrelsen.

31 §.

61 §.

Befälhavaren skall tillse, att lastning och lossning försiggå samt resan

utföres med tillbörlig skyndsamhet.

Innan befälhavaren inlåter sig på bärgning av fartyg eller gods, skall

han noga överväga, om detta är förenligt med hans skyldigheter emot dem

vilkas rätt och bästa han har att bevaka.

43 §.

Råkar

fartyg

i sjönöd,

vare

befäl­

havaren

pliktig

att göra allt

vad i

hans makt står för dess bevarande

och må icke övergiva det, så länge

hopp om dess räddning finnes. Är

räddning omöjlig och faran så ho­

tande, att han nödgas övergiva far­

tyget, åligge honom att i synnerhet

sörja för dagbokens och skeppshand­

lingarnas bevarande ävensom att

draga försorg

om bärgning av far­

tyg och gods

och att därtill söka an­

skaffa nödigt biträde.

62 §.

Råkar

fartyget

i sjönöd,

är

befäl­

havaren

skyldig

att göra allt

som

står i hans makt för att rädda de

ombordvarande samt bevara fartyg

och last. Han skall, i den mån det

är möjligt, sörja för att dagböcker

och andra skeppshandlingar föras i

säkerhet samt föranstalta

om bärg­

ning av fartyg och gods.

Så länge

rimlig utsikt finnes att fartyget kan

räddas, får befälhavaren ej övergi­

va det utan att hans liv är i allvarlig

fara.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr U5 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Ager bärgning rum, har befälha­

varen att leda bärgningsarbetet, där

icke sådant genom ortens lag är ho­

nom förbjudet eller genom avtal om

bärgningen förhindras, över allt,

som bärgas, så ock över antalet av

manskap, som vid bärgningen och

vid godsets forsling till upplagsställe

medverkar, samt det därvid utförda

arbete före befälhavaren, själv eller

genom styrmannen, noggranna an­

teckningar; vare ock skyldig att

granska och genom sin påskrift till

riktigheten bestyrka alla för bärg­

ningen avgivna kostnadsräkningar.

Befälhavaren låte, så snart ske

kan, anordna besiktning, i den ord­

ning il § bestämmer, av fartyget

och av det bärgade godset och sörje

för att detta sättes under lämpliq

vård.

3i a §.

Befälhavare, som anträffar någon

i sjönöd, vare pliktig att, såvitt det

kan ske utan allvarlig fara för eget

fartyg samt besättningen och passa­

gerarna därå, lämna all hjälp, som

är möjlig och behövlig för den nöd­

ställdes räddning.

Om befälhavares plikt att

lämna

hjälp,

då hans fartyg sammanstött

med annat fartyg,

stadgas

i 223 §.

Anträffar befälhavaren någon i

sjönöd, är han skyldig att lämna

all hjälp som är möjlig och behövlig

för att rädda den nödställde, såvitt

det kan ske utan allvarlig fara för

det egna fartyget eller de ombord­

varande. Får befälhavaren i annat

fall kännedom om att någon är i sjö­

nöd eller får han kunskap om fara

som hotar sjötrafiken, är han under

förutsättning som nyss angivits skyl­

dig att vidtaga åtgärder för att räd­

da den nödställde eller avvärja fa­

ran i enlighet med föreskrifter som

Konungen meddelat för sådana fall.

Bestämmelser om skyldighet för

befälhavaren

att lämna hjälp,

när

fartyget stött samman

med annat

fartyg,

meddelas

i 223 §.

3i b §.

Har befälhavare i annat fall, än i

3i a § omförmäles, fått kännedom

om att någon år i sjönöd eller har

befälhavare erhållit kunskap om nå­

gon sjötrafiken hotande fara, vare

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1966

medtaga gods

så ock

passagerare,

där fartyget år avsett för sådan be­

fordran, ävensom kära

i mål angå­

ende fartyget.

Om befälhavarens behörighet att

å redarens vägnar

antaga och av­

skeda fartygets besättning

stadgas

i

sjömanslagen.

W §.

Uppstår behov av penningar

för

ändamål som

i 48 § sägs, äge

befäl­

havaren

anskaffa medel

genom lån

eller genom att sälja av redarens

gods eller, i nödfall, av lasten.

Har befälhavaren utan laga an­

ledning upptagit lån eller verkställt

försäljning, eller har han upptagit

större lån eller sålt mer, än beho­

vet krävde, vare det utan verkan

till förringande av långivares eller

köpares rätt, där lånet upptagits

eller försäljningen skett under så­

dana omständigheter, att långivaren

eller köparen må antagas hava varit

i god tro.

52 § första stycket.

Befälhavaren skall

under resans

fortgång giva

redaren

underrättelse

om de åtgärder

av vikt, som

befäl­

havaren

funnit

erforderliga

för far­

tygets eller de ombordvarandes sä­

kerhet, om resans förlopp och där­

under företagna rättshandlingar

samt angående allt, varom känne­

dom

eljest

kan vara till nytta för

redaren. Innan

åtgärder

av vikt

vid­

tagas,

bör

han, där omständigheter­

na det medgiva,

inhämta föreskrift

av redaren själv eller det ombud,

denne anvisat.

Erfordras penningar

för fartygets behov och kan icke re­

darens föreskrift

avvaktas,

åligge

befälhavaren

att till medlens anskaf­

fande anlita den utväg, som för re­

daren är förenad med minsta upp-

offring.

(Nuvarande lydelse)

medtaga gods

och, på fartyg som är

avsett därför,

passagerare

samt väc­

ka talan

i mål angående fartyget

och utföra denna talan. Bestämmel­

ser om

befälhavarens behörighet att

antaga och avskeda fartygets besätt­

ning

meddelas

i sjömanslagen.

(Föreslagen lydelse)

Medel

för ändamål som

avses i

första stycket

äger befälhavaren

vid

behov skaffa

genom lån eller genom

att

pantsätta eller

sälja av redarens

gods eller, i nödfall, av lasten.

Var

rättshandlingen ej behövlig, är den

ändock bindande om tredje man var

i god tro.

Befälhavaren skall

underrätta

re­

daren

om åtgärd

av vikt som

han

funnit

behövlig

för fartygets eller

de ombordvarandes säkerhet, om

resans förlopp och därunder före­

tagna rättshandlingar samt angående

allt

annat

varom kännedom kan

vara till nytta för redaren. Innan

åtgärd

av vikt

vidtages,

bör

befälha­

varen

inhämta föreskrift av reda­

ren eller det ombud denne anvisat.

Behövas medel

för

fartyget och kan

redarens föreskrift ej

avvaktas,

skall

befälhavaren

anlita den utväg att

skaffa medlen som är förenad med

minsta uppoffring för redaren.

53 §.

65 §.

Befälhavaren skall under resan hava noggrann vård om lasten samt i

övrigt iakttaga lastägarens rätt och bästa.

12

Kungi. Maj. ts proposition nr U5 år 1966

föra redaren till godo all särskild

gottgörelse, som han erhållit av be­

traktare, lastägare, leverantörer eller

andra, med vilka han i sin egenskap

av befälhavare haft att skaffa,

där

han icke fått redarens uttryckliga

medgivande att den behålla.

28 §.

Utan redarens samtycke

må

be­

fälhavaren ej medtaga handelsvaror

för egen eller annans räkning; sker

det, skall befälhavaren erlägga frakt

och ersätta uppkommen skada.

52 § andra och tredje styckena.

Varder fartyget å

utländsk ort

taget

i mät eller

för gäld belagt

med

kvarstad,

och finnes av skeppshand­

lingarna, att fartyget är för gäld in­

tecknat, åligge

befälhavaren

att

oför­

dröj ligen

om utmätningen eller kvar-

staden underrätta inteckningshava-

ren, där denne är för honom känd.

Huruledes

bevis om intecknings-

åtgärd

må biläggas

skeppshandling­

arna,

därom förordnar Konungen.

*0

§.

Inträffar, medan fartyg till sjö­

fart nyttjas, någon händelse, som

vållar skada å fartyg eller last eller

som skäligen kan antagas hava så­

dan skada till följd, eller har ge­

nom olyckshändelse någon av be­

sättningen eller någon ombordvaran­

de person ljutit döden eller lidit

svårare kroppsskada, eller har till

följd av sammanstötning med an­

nat fartyg eller annat föremål el­

jest timat skada eller olycka, som

nyss är sagd, eller har någon av be­

sättningen begått självmord, eller

har ombord yppats ett flertal fall

av smittosam sjukdom eller något

fall av skörbjugg, beri-beri eller för­

giftning, åligger det befälhavaren dels

att inom riket till sjöfartsstyrelsen

eller utom riket till närmast varan­

de svenske konsul ofördröjligen av-

(Nuvarande lydelse)

föra redaren till godo all särskild

gottgörelse, som han erhållit av be-

fraktare, lastägare, leverantörer eller

andra, med vilka han i sin egen­

skap av befälhavare haft att skaffa.

(Föreslagen lydelse)

Utan redarens samtycke

får

be­

fälhavaren ej medtaga handelsvaror

för egen eller annans räkning. Sker

det, skall befälhavaren erlägga frakt

och ersätta uppkommen skada.

69 §.

Om fartyg, som enligt vad skepps­

handlingarna utvisa är intecknat för

fordran, på

utländsk ort

tages

i mät

eller

belägges

med kvarstad

för ford­

ran, skall

befälhavaren ofördröjligen

underrätta kända inteckningshavare

om utmätningen eller kvarstaden.

Bevis om inteckningsåtgärd

bär

fogas vid skeppshandlingarna. När­

mare bestämmelser härom meddelas

av Konungen.

70 §.

Befälhavare på handelsfartyg eller

fiskefartyg skall ofördröjligen av­

giva skriftlig rapport till sjöfarts­

styrelsen

1. när någon i samband med far-

tygets drift har eller kan antagas

hava avlidit eller erhållit svår

kroppsskada;

2. när någon ombordanställd i an­

nat fall har eller kan antagas hava

avlidit eller erhållit svår kropps­

skada;

3. när någon i annat fall än som

avses under 1 och 2 har eller kan an­

tagas hava drunknat från fartyget

eller avlidit ombord och begravts i

sjön;

i. när allvarlig förgiftning har el­

ler kan antagas hava inträffat om­

bord;

5. när fartyget stött samman med

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1966

giva skriftlig rapport om händelsen,

dels ock att, så snart ske kan, angå­

ende händelsen avgiva sjöförklaring.

(Nuvarande lydelse)

1

rapporten, som upprättas enligt

ett

av sjöfartsstyrelsen

fastställt for­

mulär, vartill blankett av sjömans­

hus och av svensk konsul tillhanda-

hålles,

skall

lämnas en

utförlig

framställning av den timade

händel­

sen och

av vad som kan

tjäna till

ledning för bedömandet av

orsaker­

na därtill. Rapporten skall innehålla

fullständig avskrift av vad som

må

vara i fartygets dagbok angående

händelsen antecknat.

Inom riket avgives sjöförklaring

inför rådstuvurätt i stapelstad; och

skall befälhavaren hos rättens ord­

förande anmäla sig till förklarings

avgivande. Sådan anmälan skall gö­

ras skriftligen med uppgift å hela

besättningen och de personer, vilka

antagas kunna lämna upplysning i

saken, ävensom, såvitt ske kan, å

de personer, vilka saken kan angå,

eller deras ombud, samt vara åt­

följd av avskrift av den ovannämn­

da rapporten.

Ä utrikes ort avgives sjöförkla­

ringen inför den myndighet, som

därstädes är behörig att upptaga så­

dan, eller ock, efter anmälan i den

ordning, som ovan sagts, inför

svensk konsul; åliggande det i varje

fall befälhavaren att för svenske

konsuln å orten, eller, om där icke

finnes sådan tjänsteman, för den

annat fartyg eller stött på grund;

6. när fartyget övergivits i sjön;

7. när i samband med fartygets

drift skada av någon betydenhet har

eller kan antagas hava uppkommit

på fartyget eller lasten eller på egen­

dom utanför fartyget; eller

8. när förskjutning av någon be­

tydenhet inträffat i lasten.

Befälhavare på fartyg skall vida­

re avgiva rapport till sjöfartsstyrel-

sen, när i anledning av händelse

som inträffat eller kan antagas ha­

va inträffat i samband med farty­

gets drift styrelsen påfordrar det

eller siöförklarinq skall avgivas en­

ligt 302 §.

Rapporten, som upprättas enligt

formulär som fastställes

av sjöfarts-

styrelsen, skall

innehålla

utförlig

redogörelse för

händelsen och

de

omständigheter som kunna

tjäna till

ledning för bedömandet av

dess or­

saker. Den skall upptaga

fullstän­

dig avskrift av vad som

antecknats

om händelsen i fartygets dagböcker

och kladdar till dem.

(Föreslagen lydelse)

Bestämmelser om sjöförklaring

och befälhavares åligganden därvid

meddelas i 12 kap.

14

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

svenske konsul, som under resan

först anträffas, uppvisa dagboken

och å densamma taga konsulns in­

tyg om uppvisandet.

101

§.

Från godsets----------------------— och bästa.

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1966

SJUNDE KAPITLET

Om

haveri

187 §.

Såsom gemensamt haveri räknas

all skada, som till räddning ur en

fartyg och last gemensamt hotande

fara med avsikt tillfogas fartyg eller

last, ävensom all annan uppoffring,

som göres för sådant ändamål, så

ock skada och kostnad, som vållas

eller uppkommer till följd av dylik

åtgärd. Gemensamt haveri skall gäl­

das av fartyg, frakt och last i för­

hållande till varderas värde, beräk­

nat på sätt här nedan i 207—211 §§

sägs.

213 §.

Utredning och fördelning av ge­

mensamt haveri

skall äga rum å den

ort, dår fartyg och last skiljas åt

eller där dispasch för den ort van­

ligen upprättas, efter där gällande

lag.

Dispasch

upprättas

här i landet

av

därtill för ordnad tjänsteman

(dis-

paschör).

Har gods förkommit, minskats

eller skadats, skall bortfraktaren

snarast underrätta lastägaren eller,

om denne ej är känd, avlastaren.

SJUNDE KAPITLET

Om

haveri

211

§.

Om innebörden av gemensamt ha­

veri och fördelningen därav på far­

tyg, frakt och last gälla York-Ant-

werpen-reglerna 1950 i den mån an­

nat ej är avtalat.

Konungen tillkännagiver regler­

nas lydelse i engelsk text och svensk

översättning.

212

§.

Utredning och fördelning av ge­

mensamt haveri

verkställes, om an­

nat ej avtalats, genom dispasch (ge­

neraldis pasch) på den ort som reda­

ren bestämmer eller, om han ej be­

stämmer orten, på den ort där dis­

pasch vanligen uppgöres för redarens

hemort.

Dispasch

uppgöres

här i landet av

dispaschör.

Dispaschör förordnas av

Konungen. Han skall vara lagfaren.

Rättegångsbalkens bestämmelser

om jäv mot domare gälla i fråga om

dispaschör.

213 §.

Bestämmelser om besiktning för

utredning och värdering av skada

eller kostnad, som drabbat fartyg el­

ler gods, meddelas i 12 kap.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1966

fördelas d dennas värde och den

frakt, som

för godset utgår.

Där någon, som har del i sådant

haveri, det äskar, skall utredning

och fördelning av haveriet verkstäl­

las av vederbörande dispaschör.

(Nuvarande lydelse)

214 § tredje stycket.

Dispaschören åligge att, när dis-

pasch begäres, så fort ske kan, ge­

nom kungörelse, som eu gång infö­

res i allmänna tidningarna samt i

tidning inom orten, anmana dem,

vilka i haveriet hava del, att inom

viss förelagd kort tid skriftligen an­

föra vad de till bevakande av sin

rätt akta nödigt ävensom ingiva de

handlingar, vilka de vilja åberopa;

finnas ingivna handlingar ofullstän­

diga, bär dispaschören, så fort ske

kan, infordra nödig upplysning av

vederbörande. Sedan den i kungö­

relsen förelagda tid gått till ända

eller, där ej å sagda tid fullständiga

handlingar inkommit, efter det så­

dant skett, åligge dispaschören att

inom två månader, å dag, som ge­

nom anslag å stadens rådstuva samt

kungörelse i allmänna tidningarna

och i tidning inom orten tillkännagi-

ves, hava dispaschen upprättad och

tvefalt utskriven med därå tecknad

underrättelse, inom vilken tid den

missnöjde bör till sin talans beva­

rande göra målet anhångigt vid dom­

stol; utgive ock det ena exemplaret

till den, som dispaschen begärt, och

hålle det andra övriga delägare i ha­

veriet till handa.

215 §.

Kommer föremål, som i dispasch

upptagits såsom förlorat i gemen­

samt haveri, senare till rätta, eller

varder

skada, som upptagits till för­

delning, senare

ersatt

av den,

vilken

ersättningsskyldighet ålegat,

skall

värde och den frakt som

utgår för

godset.

Utredning och fördelning av ha­

veri som avses i andra stycket verk­

ställes genom dispasch på begäran

av någon som har del i haveriet.

Därvid gälla i tillämpliga delar be­

stämmelserna i detta kapitel om ge-

neraldispasch.

217 §.

När dispasch begäres, skall dis­

paschören, så snart det kan ske, på

ändamålsenligt sätt och i den om­

fattning han anser behövlig anma­

na dem som hava del i haveriet att

skriftligen framställa sina yrkanden

samt anföra de skäl och ingiva de

handlingar som de vilja åberopa.

Kungörelse om anmaningen skall in­

föras i allmänna tidningarna, om

det ej är uppenbart att okänd ha­

veridelägare icke finnes. Är handling

ofullständig, skall dispaschören sna­

rast infordra upplysning av den som

ingivit handlingen.

Sedan fullständiga handlingar in­

kommit, skall dispaschören uppgöra

dispaschen så snart det kan ske.

/

dispaschen skall angivas vad den har

att iakttaga som vill föra talan mot

den. Av dispaschen skall ett exem­

plar utgivas till den som begärt

densamma. Andra delägare i have­

riet som äro i behov av dispaschen,

skola tillställas exemplar därav. Öv­

riga delägare skola i den omfattning

som finnes påkallad genast på ända­

målsenligt sätt underrättas om dis-

paschens utgivande.

(Föreslagen lydelse)

218 §.

Har

skada

eller kostnad,

som

upptagits till fördelning

genom dis­

pasch,

senare

ersatts

av den

som är

ersättningsskyldig,

skall dispaschen

genom tilläggsberäkning

rättas där­

efter. Dispaschens upprättande får

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

För skada, som vid sammanstöt­

ningen skett å person, vare de skyl­

diga ansvariga en för båda och båda

för en,

med rätt för den, som utgivit

mera än

vad enligt bestämmelserna

här ovan å honom belöper,

att ut­

taga det överskjutande hos

andra

parten

under åtnjutande av den sjö­

panträtt, som tillkommer ersätt­

ningen;

i fråga om annan skada sva-

re de skyldiga endast var för sin del

av ersättningen.

Vid bedömande av fråga om vål­

lande till sammanstötning skall

rät­

ten taga i särskilt betraktande, hu­

ruvida

tiden medgav överläggning

eller icke.

221

Finnes

sammanstötning

hava ti-

mat

av våda, eller kan det ej utre­

das, att den orsakats av vållande

å

endera sidan,

dragé

vardera sidan

sin skada.

223 a §.

Lika med

sammanstötning,

varom

i denna lag sägs, skall anses där i

följd av fartygs manövrering eller

eljest

skada av ett fartyg

förorsakas

å

annat fartyg eller

därå varande

personer eller gods, utan att

sam­

manstötning emellan fartygen äger

rum.

223

Stöta fartyg samman med varand­

ra, åligger en var av befälhavarna

att,

såvitt det kan ske utan allvarlig fara

för

eget fartyg samt besättningen

och passagerarna därå, ej mindre

lämna det andra fartyget,

dess be­

sättning och passagerare all hjälp,

som är möjlig och behövlig

för rädd­

ning ur den genom sammanstötning­

en uppkomna faran,

än även för det­

tas

befälhavare uppgiva namnet d

sitt eget fartyg,

dess hemort samt

den ort eller hamn, varifrån det

kommer, och den, dit det skall gå.

Vardera sidan svarar endast för

sin del av ersättningen. För skada

på person svara dock båda sidor so­

lidariskt,

med rätt för den

sida

som

utgivit mera än

vad som belöper på

den

att uttaga det överskjutande hos

den andra sidan

under åtnjutande

av den sjöpanträtt som tillkommer

ersättningen.

Vid bedömande av fråga om vål­

lande till sammanstötning skall

sär­

skilt beaktas om

tiden medgav över­

läggning eller icke.

§•

Har

sammanstötning

inträffat

av

våda eller kan det ej utredas, att

den orsakats av vållande

på

endera

sidan,

svarar

vardera sidan

för

sin

skada.

222

§.

Bestämmelserna i denna lag om

sammanstötning

mellan fartyg äga

tillämpning även när till

följd av

fartygs manövrering eller

på annat

sätt

skada av ett fartyg

orsakas på

annat fartyg eller personer eller gods

därpå,

utan att

fartygen stöta sam­

man.

§•

Har fartyg stött samman med an­

nat fartyg, åligger det befälhavaren

att lämna det andra fartyget

och de

ombordvarande där all behövlig och

möjlig hjälp

för räddning ur den

genom sammanstötningen uppkom­

na faran, såvitt det kan ske utan

allvarlig fara för

det egna fartyget

och de ombordvarande. Han skall

därjämte för det andra fartygets

be­

fälhavare uppgiva namnet

på det

egna fartyget och

dess hemort samt

den ort eller hamn, varifrån det

kommer och den dit det skall gå.

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1966

ses enligt stadgandet under 6

för­

fallna till betalning, på den grund,

att borgenären äger fordra förskott

eller avbetalning.

Har fordran,

varom ovan sägs,

kommit under dispaschörs behand­

ling,

vare så ansett, som om den

blivit genom talan bevakad.

(Nuvarande lydelse)

grund av tjänsteavtal icke förfallna

till betalning på den grund att borge­

nären äger fordra förskott eller av­

betalning.

Har fordran

som avses i första

stycket

kommit under dispaschörs

behandling,

anses talan om fordring­

en väckt.

(Föreslagen lydelse)

284 8.

Nedanstående fordringar

skola

upphöra, vare sig ansvarigheten för

dem är begränsad eller obegränsad,

om talan

icke i laga ordning an-

hängiggöres:

1. för

fordran

å

bärgarlön — inom

två år från det bärgningsföretaget

slutförts

samt, såvitt avser

fordran

å

andel i bärgarlön enligt 229 § 1

mom. andra stycket, inom ett år

från det vederbörande av redaren

erhållit underrättelse om bärgarlö­

nens och andelens storlek;

2. för

fordran

å

ersättning för sam­

manstötning

och händelser, som om-

förmälas i 223 a §

— inom två år

från den dag, skadan

timade, samt,

vad angår

fordran

å

utbekommande

av belopp som någon jämlikt be­

stämmelsen i 220 § tredje stycket

erlagt utöver

vad å honom belöpt en­

ligt fördelning varom där sägs,

inom

ett år efter det beloppet

av honom

själv utgivits;

3. för

fordran

å

ersättning på

grund av att last eller resgods

bort-

kommit

eller skadats eller att i ko-

nossement lämnats oriktiga eller

ofullständiga uppgifter — inom ett

år från den dag,

då

avlämnande ägt

eller bort äga rum;

4. för

fordran

å

bidrag till

gäldan­

de av

gemensamt haveri eller

av

kostnad, som skall fördelas efter

enahanda grund

— inom ett år från

dispaschens dag.

Svarar

i andra fall än ovan om-

förmälas gäldenären

för ersättning

eller för annan fordran med be­

gränsning av redareansvaret eller

al-

Nedanstående fordringar upphöra,

vare sig ansvarigheten för dem är

begränsad eller obegränsad, om talan

ej väckes i laga ordning i fråga om

1.

fordran

på

bärgarlön, inom två

år från det bärgningsföretaget slut­

förts;

2.

fordran

på

andel i bärgarlön

enligt 229 § 1 mom. andra stycket,

inom ett år från det vederbörande

av redaren erhållit underrättelse om

bärgarlönens och andelens storlek;

3.

fordran

på

ersättning för sam­

manstötning, inom två år från den

dag skadan

inträffade;

4.

fordran

på

utbekommande av

belopp som någon enligt 220 § tred­

je stycket erlagt utöver

vad som rät­

teligen belöper på honom,

inom ett

år efter det beloppet

utgivits av ho­

nom;

5.

fordran

på

ersättning på grund

av att last eller resgods

förkommit

eller skadats eller att i konossement

lämnats oriktiga eller ofullständiga

uppgifter, inom ett år från den dag

avlämnande ägt eller bort äga rum;

6.

fordran

på

bidrag till gemen­

samt haveri eller

annan

kostnad,

som skall fördelas enligt

samma

grund (136 och 216 §§),

inom ett år

från dispaschens dag.

Svarar

gäldenären i andra fall än

som avses i första stycket

för ersätt­

ning eller för annan fordran med be­

gränsning av redareansvaret eller

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1966

36 §.

Skeppsdagboken föres av befälha­

varen eller, under hans tillsyn, av

styrmannen. Maskindagboken föres,

under befälhavarens tillsyn, anting­

en av maskinchefen eller, under

dennes tillsyn, av maskinisten. An­

teckningarna i dagboken

skola göras

efter tidsföljden,

i hamn för varje

dygn och till sjöss för varje vakt;

vad under en vakt förekommer må

tills vidare upptecknas å en kladd,

men det antecknade skall före dyg­

nets utgång införas i dagboken.

Dagboken skall

föras med ordning

och tydlighet;

vad däri blivit infört

må icke

utplånas, överstrykas eller

på annat sätt göras

oläsligt, utan

bör i händelse oriktig anteckning

skett, rättelse införas å vederbörligt

ställe i dagboken.

(Nuvarande lydelse)

37 §.

I skeppsdagboken

böra

noggranna

uppgifter införas om

allt, som under

resan förefaller och varom känne­

dom

kan vara till nytta för redare,

lastägare, försäkringsgivare eller an­

nan, vars rätt kan vara beroende av

resans utgång.

Däri bör sålunda an­

tecknas:

1) när besättningen inträder i

tjänst och därifrån avgår samt be­

manningen vid avgång från hamn;

när proviant och vatten tagas om­

bord samt vattenförrådets storlek

vid avgång från hamn; när lastning

eller lossning börjar och slutar, eller

arbetet avbrytes, samt huru mycket

för varje dag inlastas eller lossas;

när barlast intages, dennas beskaf­

fenhet och ungefärliga vikt samt hu­

ru den är anbragt, ävensom de an­

ordningar, som vidtagits för att

hindra dess förskjutning; om och i

vilken utsträckning främmande ar­

betsbiträde användes; fartygets

(Föreslagen lydelse)

Anteckningar i dagbok

skola gö­

ras

i tidsföljd,

i hamn för varje dygn

och till sjöss för varje vakt.

Vad

som förekommer under en vakt får

tillsvidare antecknas i en kladd. Så­

dan anteckning skall införas i dag­

bok så snart det kan ske.

Dagbok och kladd till dagbok

skola

föras med ordning och tyd­

lighet.

Anteckning däri får ej

ut­

plånas, överstrykas eller på annat

sätt göras

oläslig. I händelse av

misskrivning skall rättelse göras

genom särskild anteckning.

298 §.

Fartygs dagböcker föras under be­

fälhavarens tillsyn.

Föres skeppsdagboken ej av befäl­

havaren, skall den föras av den

främste av styrmännen.

I skeppsdag­

boken

skola

noggranna uppgifter in­

föras om

vad som inträffar under

resa i den mån kännedom därom

kan vara till nytta för redare, last­

ägare, försäkringsgivare eller annan

vars rätt kan vara beroende av re­

sans utgång.

24

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

någon för arbete eller såsom passa­

gerare ombordvarande insjuknar,

skadas eller dör, omständigheterna

därvid samt de åtgärder, som vidta­

gas för beredande av vård åt den sju­

ke eller skadade eller för begravning

av den avlidne och utredning av hans

kvarlåtenskap; när och av vilken an­

ledning någon vägras tillstånd att gå

i land, såvida han begär, att anteck­

ning därom skall göras; när befäl­

havaren anlitar polismyndighet för

någons inställande i tjänsten samt

anledningen därtill; när någon rym­

mer så ock befälhavarens åtgärd med

avseende å den rymdes kvarlämnade

tillhörigheter och innestående hyra;

när och av vilken anledning befälha­

varen låter taga i förvar, föra i land

eller kasta över bord varor eller an­

nat, som någon ombord olovligen

medtagit; när och av vilken anled­

ning befälhavaren finner nödvändigt

föreskriva nedsättning eller omväx­

ling i kosten; när från besättning­

ens sida framställning göres om för­

rättande av syn för utrönande av

fartygets sjövärdighet, de anförda

skälen till framställningen samt be­

fälhavarens åtgärd med anledning av

densamma; eller när någon begår

brott eller gör sig skyldig till fel el­

ler försummelse i tjänsten, samt vad

vid förhör, som med anledning här­

av hålles, förekommer;

4-) när ofall träffar fartyg eller

last, under angivande tillika av an­

ledningen till olyckan, därmed sam­

manhängande omständigheter samt Maskindagboken föres av maskin­

den åtgärd, som vidtages.

chefen eller, efter dennes bestäm-

I maskindagboken skall uppgivas

mande, av den främste av det övri-

förrådet vid fartygets avgång från

ga maskinbefälet.

I maskindagboken

hamn av

kol och övriga för maski-

skall uppgivas förrådet vid fartygets

nens drift nödiga ämnen, förbruk-

avgång från hamn av

de för maski­

ningen för varje dygn av samtliga neriets drift erforderliga förnöden-

dessa ämnen

samt

eljest

allt, som rör

heterna, förbrukningen därav för

maskinens

gång och skötsel.

Anteck- varje dygn

samt allt

annat av vikt

ningar skola där särskilt göras om

som rör

maskineriets

gång och sköt-

maskinens slagantal per minut, om

sel. Vid angivande av tid skall följas

länsrörs och ventilers beskaffenhet,

samma ortstid som i skeppsdagbo-

om

tankars fyllning och länsning,

ken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1966

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1966

innehåll undfå nödig kännedom och

att därav taga skriftligt utdrag. Dag­

bok skall av redaren förvaras minst

två år efter dess avslutning och, i

händelse med anledning av däri an­

tecknad resa tvist inom nämnda tid

anhängiggforts, till dess den tvist

blivit genom lagakraftägande dom

avgjord.

(Nuvarande lydelse)

317 §.

Har sjöolycka av större omfattning

eller av svårare art inträffat, såsom

när fartyg förolyckats eller av besätt­

ningen övergivits i sjön, eller förlust

av människoliv eller avsevärd ska­

da uppstått därigenom, att fartyget

råkat på grund eller stött tillsam­

mans med annat fartyg eller annat

föremål, eller när fartyget sprungit

läck i sjön, så att bärgningshjälp

måst anlitas eller det sökt nödhamn,

eller explosion eller eldsvåda av nå­

gon betydenhet ägt rum ombord, el­

ler lasten eller barlasten förskjutit

sig, eller av last större mängd, som,

då fråga är om däckslast, beräknas

till minst tjugu procent av densam­

ma, spolats eller kastats över bord;

eller har olyckshändelse träffat nå­

gon av besättningen eller någon för

arbete eller såsom passagerare om-

tyg, som befinner sig i svensk hamn,

skall hållas tillgänglig för var och en

som vill taga del av dess innehåll i

den mån hans rätt är beroende där­

av. I fråga om anteckning som äger

samband med sammanstötning med

annat fartyg, till vars dagbok mot­

svarande tillgång icke finnes, gäller

detta dock icke förrän sjöförklaring

eller undersökning enligt 314 § hål­

les offentligt eller talan väckts på

grund av sammanstötningen.

Dagbok skall förvaras av redaren

minst tre år efter dess avslutning.

Väckes inom nämnda tid talan i an­

ledning av händelse varom anteck­

ning gjorts i dagboken, skall boken

förvaras till dess målet avgjorts ge­

nom lagakraftvunnen dom.

Bestämmelserna i första och andra

styckena gälla även i fråga om kladd

till dagbok samt på teknisk väg

gjord uppteckning rörande fartygs

navigering och gången av dess ma­

skineri.

(Föreslagen lydelse)

S jöförklaring

301 §.

Sjöförklaring skall äga rum för

svenskt handelsfartyg eller fiskefar­

tyg

1. när någon, medan fartyget var

på väg, i samband med fartygets drift

har eller kan antagas hava avlidit

eller erhållit svår kroppsskada;

2. när i annat fall i samband med

fartygets drift någon ombordanställd

eller annan som medföljer fartyget

har eller kan antagas hava avlidit el­

ler erhållit svår kroppsskada;

3. när någon som avlidit ombord

begravts i sjön;

4. när allvarlig förgiftning har el­

ler kan antagas hava inträffat om­

bord;

5. när fartyget stött samman med

annat fartyg eller stött på grund;

6. när fartyget försvunnit eller

övergivits i sjön;

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1966

(Nuvarande lydelse)

320 §.

Har fartyg förolyckats, utan att

någon, som kunnat göra anmälan om

olyckan, blivit räddad, eller har el­

jest sjöförhör med anledning av så­

dan olyckshändelse, som i 317 § om-

förmäles, uteblivit, äge sjöfartssty-

relsen förordna om sjöförhörs an­

ställande å ort, där sådant lämpli­

gen kan företagas. I fråga om sådant

förhör lände i tillämpliga delar till

efterrättelse vad i 315, 316, 317 och

319 §§ stadgas.

föremål, vilka

antagas

kunna tjäna

till upplysning,

skola granskas. I

den mån det kan antagas främja ut­

redningen skall syn hållas på farty­

get eller den plats där händelsen in­

träffat.

(Föreslagen lydelse)

304- §.

Om hinder ej möter, skall sjöför­

klaring äga rum i den hamn där hän­

delsen inträffat eller, om händelsen

inträffat till sjöss, i den första hamn

till vilken fartyget eller befälhavaren

därefter anländer. Med sjöförklaring

får anstå tills fartyget anlöper annan

hamn, om avsevärd besparing i kost­

nader för fartyget eller annan vä­

sentlig fördel kan vinnas därigenom

utan att syftet med sjöförklaringen

åsidosättes. Om sådant anstånd och

anledningen därtill skall befälhava­

ren eller redaren genast skriftligen

underrätta sjöfartsstyrelsen.

Medan fartyget befinner sig i

hamn som angivits i första stycket

kan sjöförklaringen hållas även i an­

nan ort, om särskilda skäl föranleda

det.

Sjöförklaring med anledning av

att fartyg försvunnit eller befälhava­

ren och envar som kunnat träda i

hans ställe omkommit äger rum i

den ort sjöfartsstyrelsen bestämmer.

305 §.

Sjöklaring inom riket hålles

av den allmänna underrätten för

Luleå, Sundsvall, Stockholm, Kal­

mar, Malmö, Göteborg eller Karl-

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1966

utsetts, gått till ända, vare han dock

skyldig att tjänstgöra vid fortsatt be­

handling av mål, i vars handlägg­

ning han förut deltagit.

(Nuvarande lydelse)

319 § första stycket.

Det i 317 § föreskrivna sjöförhör

skall utom riket anställas av veder­

börande konsul, därest sjöförklaring

inför honom avgives, i sammanhang

med dess upptagande, och eljest så

snart han genom den i 40 § omför-

mälda rapport, dagboken, eller an-

norledes erhållit kännedom om olyc­

kan. Till sjöförhöret inkalle konsuln

befälhavaren, med åläggande för ho­

nom att medhava dagboken även­

som de personer, vilka antagas kun­

na giva upplysning angående olyc­

kan. Där

det lämpligen kan ske,

bö­

ra

vid

förhöret

biträda två av kon­

suln tillkallade, i sjöväsendet kunni­

ga,

helst svenska män,

mot vilka ej

förekommer jäv, som gäller mot do­

mare.

(Föreslagen lydelse)

I Danmark, Finland och Norge

hålles sjöförklaring för svenskt far­

tyg av domstol som år behörig en­

ligt landets lag.

1 övrigt hålles sjöförklaring utom

riket av svensk konsul, som enligt

bemyndigande av ministern för ut­

rikes ärendena äger utföra sådan

förrättning. Om

det lämpligen kan

ske,

skola

vid

sjöförklaringen

bi­

träda två av konsuln tillkallade, i

sjöväsendet kunniga

personer, helst

svenska, danska, finska eller norska

medborgare,

mot vilka ej förekom­

mer jäv som gäller mot domare.

Är

i visst fall biträde av person med

särskild sakkunskap ändamålsenligt,

äger konsuln tillkalla även sådan

person. I ort, där behörig svensk

konsul ej finnes, hålles sjöförkla­

ring av behörig dansk, finsk eller

norsk konsul.

I fråga om sjöförklaring inför kon­

sul gälla i tillämpliga delar bestäm­

melserna om sjöförklaring vid dom­

stol. Konsul äger dock ej upptaga

ed eller försäkran eller meddela vi­

tesföreläggande.

306 §.

När sjöförklaring skall äga rum,

skall fartygets befälhavare snarast

möjligt göra anmälan därom hos den

domstol som skall hålla sjöförkla­

ringen. Göres ej anmälan av befäl­

havaren, svarar redaren för att an­

mälan göres. Detsamma gäller när

redaren mottagit underrättelse eller

begäran enligt 302 § andra stycket.

Anmälningen skall vara skriftlig

med uppgift på hela besättningen

och på de personer, bland besättning­

en eller i övrigt, vilka antagas kun­

na lämna upplysning i saken samt,

såvitt det kan ske, på sakägarna och

deras ombud. Den skall vara åtföljd

av ett exemplar av rapport enliqt

70 §.

31

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Göres anmälningen efter förord­

nande eller begäran enligt 302 §,

skall den även innehålla uppgift där­

om.

Kungl. Maj:ts proposition nr tio år 1966

315 §.

När anmälan till sjöförklarings

avgivande skett på sätt i iO § är stad­

gat, sammanträde rätten, så snart

ske kan, till sjöförklaringens uppta­

gande. Till sammanträdet inkalie

ordföranden befälhavaren, med för-

ständigande att medhava alla de per­

soner, som antagas kunna lämna

upplysning i saken, ävensom att fö­

rete dagboken i huvudskrift, där den

finnes i behåll. Ordföranden äge

jämväl till sammanträdet särskilt

inkalla vissa personer av besättning­

en ävensom andra, som antagas kun­

na lämna upplysning i saken, samt

underrätte, senast dagen förut, ge­

nom kungörelse i en i orten utkom­

mande tidning och, där så ske kan,

genom särskilt meddelande de per­

soner, vilka saken kan angå, eller

deras ombud om tiden för samman­

trädet ävensom var och när den

om händelsen ingivna anmälan

med

därtill hörande handlingar finnes

tillgänglig.

Är saken av beskaffen­

het att påkalla sjöförhör, underrätte

ordföranden ofördröjligen vederbö­

rande åklagare samt, där så erford­

ras medelst telegram, sjöfartssty-

relsen om tiden för sammanträdet.

De särskilda ledamöterna skola

om inkommen anmälan till sjöför­

klarings avgivande underrättas så

snart ske kan, och åligge det dem

att

taga del av

anmälan bilagda

handlingarna samt att för rättens

ordförande

före sammanträdet

skriftligen angiva de förhållanden,

om vilka från

sjöteknisk

synpunkt

med avseende å olyckans art upplys­

ningar påkallas.

307 §.

När anmälan gjorts skall rätten

utsätta sammanträde för sjöförkla­

ring att äga rum så snart det kan

ske. Om det är ändamålsenligt, skall

sammanträdet hållas ombord på far­

tyget.

Till sammanträdet kallar rätten

på lämpligt sätt fartygets befälhava­

re och de övriga personer som skola

höras. Medlemmar av besättningen

kan kallas genom befälhavaren.

Befälhavaren skall föreläggas att

till sammanträdet medföra fartygets

dagböcker och kladdar till dem, så­

vitt de finnas i behåll. Befälhavaren

eller annan kan föreläggas att vid

sammanträdet förete andra hand­

lingar eller föremål, som antagas

kunna tjäna till upplysning i sa­

ken. Föreläggande kan meddelas vid

vite.

I den mån det kan ske skola sak­

ägarna genom särskilda meddelan­

den underrättas om tid och plats för

sammanträdet samt var och när an­

mälningen om sjöförklaring

med

därtill hörande handlingar finnes

tillgänglig.

Sjöfartsstyrelsen skall

alltid underrättas om tid och plats

för sammanträdet. Gäller sjöförkla­

ringen händelse, som angår säker­

heten på fartyg, skall även fariygs-

inspektören underrättas.

De särskilda ledamöterna skola ta­

ga del av

anmälningshandlingarna.

Om tiden medgiver det, skola de

för ordföranden

före sammanträdet

skriftligen angiva de förhållanden

om vilka

de finna

upplysning vara

påkallad från

nautisk, teknisk eller

annan

synpunkt.

32

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

308 §.

Gäller sjöförklaring sammanstöt­

ning med annat fartyg, kan rätten

låta anstå med sjöförklaringen, om

denna därigenom kan äga rum

samtidigt med sjöförklaring eller

motsvarande utredning för det

andra fartyget. Sådant anstånd

får ej beviljas för längre tid än som

är oundgängligen nödvändigt. Vin-

nes icke samtidighet, skall den sjö­

förklaring som äger rum först helt

eller delvis hållas inom stängda dör­

rar, om befälhavaren eller redaren

begär det och synnerliga skäl ej tala

däremot. Vid sjöförklaring inom

stängda dörrar får annan enskild

sakägare än redaren ej närvara utan

redarens samtycke.

Har sammanstötning skett med

utländskt fartyg, för vilket varken

sjöförklaring eller motsvarande ut­

redning äger rum, får sjöförklaring

underlåtas, om sjöfartsstyrelsen ej

bestämmer annat. Hålles sjöförkla­

ring, äga bestämmelserna i första

stycket om handläggning inom

stängda dörrar motsvarande tillämp­

ning.

Särskilda bestämmelser om in­

skränkning i rätten att utbekomma

allmänna handlingar rörande sam­

manstötning mellan fartyg meddelas

i lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att ut­

bekomma allmänna handlingar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1966

309 §.

Vid sjöförklarings början skola

fartygets dagböcker och kladdar till

dem jämföras med varandra och

med det vid anmälningen fogade

exemplaret av rapporten enligt 70 §.

Av dem som skola höras äger en­

dast den som tagit befattning med

dagboksföringen närvara vid genom­

gången, om ej särskilda skäl föran­

leda annat.

Annat skriftligt utredningsmate-

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

kan eljest dagboken från fartyget

undvaras, skall denna jämte proto­

kollet insändas men eljest en full­

ständig avskrift av dagboken i de

delar, som angå sjöförhöret. Är å

utländsk ort sjöförhör verkställt av

vederbörlig myndighet, åligge kon­

suln att till sjöfartsstyrelsen insän­

da avskrift av det vid sjöförhöret

förda protokoll.

Finnes förhör i något avseende

ofullständigt, äge

sjöfartsstyrelsen

förordna

om nytt förhörs anställan­

de å ort, där sådant lämpligen kan

äga rum.

319 § andra stycket.

Har i här omförmälda fall förhör

angående den inträffade olyckan hål­

lits av därtill behörig utländsk myn­

dighet, vare sjöförhör inför konsul

ej av nöden, såvida genom det håll­

na förhöret åstadkommits sådan ut­

redning, som i 317 § avses.

311 §.

Är utredning som vunnits genom

sjöförklaring ofullständig i något av­

seende, kan

sjöfartsstyrelsen för­

ordna,

att den skall fullständigas vid

ny sjöförklaring och därvid bestäm­

ma i vilken ort den nya sjöförkla­

ringen skall äga rum. För sådant

fall äga bestämmelserna i 302 § and­

ra stycket och 306 § motsvarande

tillämpning.

312 §.

Om tillfredsställande utredning

angående händelse som avses i 301 §

är eller kan väntas bliva tillgänglig

i annan ordning, kan sjöfartssty­

relsen medgiva, att sjöförklaring en­

ligt nämnda lagrum underlåtes eller

att den uppskjutes i avbidan på så­

dan utredning.

313 §.

För fartyg hemmahörande i Dan­

mark, Finland eller Norge skall rät­

ten hålla sjöförklaring när befälha­

varen eller redaren eller behörig

myndighet i fartygets hemland fin­

ner det påkallat. För annat utländskt

fartyg hålles i sådant fall sjöförkla­

ring, om skäl äro därtill.

Om utredning av händelse som in­

träffat i samband med utländskt far­

tygs drift är påkallad från sjöfarts-

säkerhetens synpunkt och fartyget

befinner sig i svensk hamn, kan sjö­

fartsstyrelsen förordna, att sjöför­

klaring skall äga rum.

Finner myndighet som angives i

första stycket sjöförklaring påkal­

lad eller förordnar sjöfartsstyrelsen

att sjöförklaring skall äga rum, skall

36

Kungi. Maj.ts proposition nr U5 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

332 §.

De besiktningsmän, som enligt

denna lag böra av rådhusrätt förord­

nas, skola vara tre. I de städer, där

handels- och sjöf artsnämnd finnes,

åligge rådhusrätten att för varje år

från nämnden infordra uppgift å

personer, som till sådant uppdrags

fullgörande anses skickliga.

Erfordras eljest besiktning, äge

part därom anmoda den eller dem,

för vilka han har förtroende; ålig­

gande det rådhusrätten i de städer,

där handels- och sjöfartsnämnd fin­

nes, att efter förslag av nämnden,

för varje år utse lämpligt antal per­

soner, vilka hava att med dylik be­

siktnings verkställande gå parter till

handa, ävensom kungöra förteck­

ning å de sålunda utsedde.

Besiktning

316 §.

För varje fartygsinspektionsdis-

trikt skall finnas förteckning över

personer, som äro skickade att ut­

föra uppdrag att besiktiga fartyg el­

ler last. Förteckningen upprättas år­

ligen av sjöf artsstyrelsen och hålles

tillgänglig hos de underrätter som

sjöf artsstyr elsen föreskriver.

317 §.

Uppstår fråga om fartyg efter in­

träffad skada bär anses vara istånd-

sättligt eller icke, skall yttrande där­

om avgivas av minst tre besiktnings­

män.

Besiktningsmännen förordnas på

ansökan av fartygets ägare, redare

eller befälhavare. Inom riket förord­

nar rätten i den ort där besiktning­

en skall äga rum till besiktningsmän

personer som äro upptagna på för­

teckning enligt 316 §. Utom riket för­

ordnas besiktningsmän av myndig­

het, som är behörig enligt lag eller

sed i besiktningsorten, eller också

av svensk konsul eller, där sådan ej

finnes, dansk, finsk eller norsk kon­

sul.

Vid besiktning inom riket skola

besiktningsmännen avfordra befälha­

varen fartygets nationalitetshand­

ling. Förklaras fartyget icke vara

iståndsättligt, skola de ofördröjli-

gen till sjöfartsstyrelsen insända na­

tionalitetshandlingen, avskrift av

yttrandet och bevis att de äro behö-

38

(Nuvarande lydelse)

(Föreslaqen ludelse)

42

§.

319 §'

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1966

Förekommer anledning att gods

under resa tagit skada, bär befälha­

varen, förrän godset till lastemotta-

garen utlämnas, låta genom tillkal­

lade besiktningsmän, som i 332 §

andra stycket sägs, besiktiga godset;

kan fråga uppstå därom att skadan

må hava vållats genom felaktighet

vid stuvning, garnering eller skalk-

ning av luckorna eller genom annat

dylikt fel, bör befälhavaren tillkal­

la besiktningsmän att närvara redan

vid luckornas öppnande och godsets

undersökning.

TOLFTE KAPITLET

Ansvarsbestämmelser

292 § 2 mom.

Åsidosätter befälhavare de skyl­

digheter, som enligt 26 § åligga ho­

nom, och är ej sådant fall för han­

den, som avses i 1 mom., dömes till

dagsböter. Hava flera medverkat till

sådan gärning, skall gälla vad som

är stadgat i 23 kap. brottsbalken.

Till straff, som sägs i första styc­

ket, dömes redare eller annan, som

i redares ställe haft befattning med

fartyget, om han med vetskap om

att fel eller brist förelegat i hänseen­

de som avses i 5a § underlåtit att,

såvitt det stått i hans makt, föran­

stalta om felets eller bristens av­

hjälpande.

Vill fartygs ägare eller redare el­

ler någon, som i redarens ställe har

befattning med fartyget, eller befäl­

havaren anordna annan besiktning

av fartyg eller gods än som avses i

317 eller 318 § och utser han ej själv

besiktningsmän, skall myndighet

som angives i 317 § på hans ansö­

kan för ordna en eller flera besikt­

ningsmän. Detsamma gäller, om

lastägare eller lastförsäkringsgivare

vill låta besiktiga lasten i annat fall

än som avses i 318 §.

320 §.

Besiktningsman får icke vägras

tillträde till fartyget och lasten för

att utföra besiktningen utom när så­

dant tillträde skulle föranleda oskä­

lig kostnad för fartyget eller annan

väsentlig olägenhet.

TRETTONDE KAPITLET

Ansvarsbestämmelser

323 §.

Försummar befälhavare att enligt

58 § första och andra styckena tillse

att fartyget är i behörigt skick, dö­

mes till böter eller fängelse i högst

sex månader.

Till samma straff dömes redare,

om han försummar att avhjälpa fel

eller brist i fartygets behöriga skick

varom han ägt eller bort äga vet­

skap.

Underlåter redare att, såvitt det

är honom möjligt, hindra fartyget

att gå till sjöss, när förestående resa

på grund av fel eller brist i fartygets

behöriga skick kan bliva förenad

med allvarlig fara för de ombord va-

40

honom, dömes till böter eller fäng­

else i högst ett år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

291 §.

Avviker befälhavare ur tjänsten

och övergiver

det honom anförtrod­

da

fartyget, dömes till fängelse i

högst

två år eller, om brottet är

ringa, till dagsböter.

Lämnar

befälhavare

fartyget

när

det

är i fara,

utan att iakttaga vad

som stadgas i

43

§ eller vad som el­

jest åligger honom

såsom god sjö­

man, dömes till

dagsböter

eller fäng­

else i högst

ett

år.

294 §.

Har sammanstötning eller händel­

se, som sägs i 223 a §, timat och ur­

aktlåter befälhavaren något av vad

som enligt 223 § åligger honom att

iakttaga i sådant fall, dömes till

dagsböter eller fängelse i högst två

år.

Uraktlåter befälhavare något av

vad som åligger honom enligt 34 a §

första stycket eller 34 b §, dömes till

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

286 §.

Har befälhavare icke ombord å

fartyget ett exemplar av denna lag,

dömes till böter, högst femhundra

kronor.

288 § andra stycket.

Försummar befälhavare att, efter

vad som stadgas i 40 §, avgiva rap­

port eller anmäla sig för sjöförkla-

ring, dömes till dagsböter.

326 §.

Avviker befälhavare ur tjänsten

och övergiver fartyget, dömes till

böter eller

fängelse i högst

ett år.

Försummar

befälhavare

vad som

åligger honom enligt 62 §

första

stycket

eller i övrigt

såsom god sjö­

man när

fartyget

är i fara, dömes

till

böter

eller fängelse i högst

två

år.

327 §.

Försummar befälhavare vad som

åligger honom enligt 62 § andra

stycket när annan är i sjönöd eller

när fara hotar sjötrafiken eller en­

ligt 223 § när fartyget stött samman

med annat fartyg

,

dömes till böter

eller fängelse i högst två år.

328 §.

Befälhavare dömes till böter,

1. om han försummar att enligt

58 § tredje stycket underrätta reda­

ren om fel eller brist i fartygets be­

höriga skick,

2. om han försummar att enligt

60 § andra stycket på

fartyget

med­

föra skeppshandlingar eller

ett exem­

plar av denna lag,

3. om han försummar att avgiva

rapport enligt 70 § eller uppsåtligen

eller av oaktsamhet lämnar oriktig

eller vilseledande uppgift i sådan

rapport,

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1966

lyg, för vars utövande särskilda vill­

kor äro stadgade.

Om sådan påföljd

skall domsto­

len ofördröj ligen underrätta sjöfarts-

styrelsen.

(Nuvarande lydelse)

310 §.

Vad i detta kapitel stadgas angå­

ende brott av befälhavare, gälle ock

om brott av den, som är satt i befäl­

havarens ställe.

TRETTONDE KAPITLET

Om laga domstol och rättegång i

sjörättsmål

313 §.

Rådstuvurätt vare

första domstol i

mål, som skall bedömas efter den­

na lag.

Att sådant mål i visst fall må upp­

tagas av häradsrätt är särskilt stad­

gat.

323 §.

Om rådhusrätts behörighet att

upptaga tvistemål enligt denna lag

gäller i tillämpliga delar vad som är

stadgat angående laga domstol i

tvistemål i allmänhet.

Talan

må ock

väckas vid rådhusrätten i den ort

där fartyget finnes eller,

såvitt an­

går fordran för vilken hos myndig­

het säkerhet ställts

till befrielse från

kvarstad eller annan handräckning,

hos

rådhusrättten i den ort där sä­

kerheten ställts. Talan

må väckas

klara honom för viss tid eller för

alltid förlustig behörighet att utöva

sådan tjänst.

Meddelas förklaring enligt första

stycket,

skall domstolen ofördröj li­

gen underrätta sjöfartsstyrelsen.

I

fråga om radiotelegrafist skall även

telestyrelsen underrättas.

331 §.

Vid tillämpning av bestämmelser­

na i detta kapitel jämställes med be­

fälhavare den som trätt i befälhava­

rens ställe och med redare den som

i redarens ställe haft befattning med

fartyget.

332 §.

Hava flera medverkat till gärning

som avses i 323, 324, 325, 326 eller

327 §, gäller 23 kap. brottsbalken.

Straff ådömes ej enligt denna lag,

om gärningen är belagd med stränga­

re straff i brottsbalken.

FJORTONDE KAPITLET

Om laga domstol och rättegång i

sjörättsmål

336 §.

Rådhusrätt är

första domstol i

mål, som skall bedömas efter denna

lag.

Om häradsrätts behörighet i

vissa fall att upptaga sådant mål gäl­

la särskilda bestämmelser.

(Föreslagen lydelse)

337 §.

Bestämmelserna om laga domstol i

tvistemål i allmänhet äga motsva­

rande tillämpning i fråga om råd­

husrätts behörighet att upptaga tvis­

temål enligt denna lag.

Talan

får

även

väckas vid rådhusrätten i den

ort där fartyget finnes.

När säkerhet

för fordran ställts hos myndighet

till befrielse från kvarstad eller an­

nan handräckning,

får talan väckas

vid

rådhusrätten i den ort där sä­

kerheten ställts. Talan

angående

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1966

För att i deras ställe, vid inträffat

förfall, tjänstgöra skola tillika tre

suppleanter utses; uppstår hinder

jämväl för dem, äge rättens ordfö­

rande efter samråd med de lagfarna

ledamöterna för varje särskilt fall

tillkalla andra.

De särskilda ledamöterna njute

ersättning av allmänna medel enligt

bestämmelser, som meddelas av

Konungen. Om skyldighet för part

att återgälda sådan ersättning äge

vad i 18 kap. 13 § rättegångsbalken

är stadgat motsvarande tillämpning.

(Nuvarande lydelse)

329 §

(utom 1 mom. fjärde stycket).

1 mom. Den som vill klandra dis-

pasch skall inom trettio dagar från

den dag, då dispaschen utgavs, till

rådstiwurätten inkomma med skrift­

lig inlaga i två exemplar. I inlagan

skola fullständigt upptagas alla kla­

gandens påståenden jämte skälen

därtill. Vid inlagan skola oek fogas

den klandrade utredningen samt de

handlingar klaganden åberopar.

Finnes uppenbart, att talan icke

kan upptagas till prövning, skall den

omedelbart avvisas; beslut härom

må meddelas av rättens ordförande.

Avvisas ej klandertalan, äge kla­

gandens vederpart utbekomma ena

exemplaret av klagandens inlaga.

Vill vederparten bemöta klandret,

äge han inom två veckor efter klan­

dertidens utgång till rådstuvurätten

inkomma med skriftlig förklaring i

två exemplar. Vid förklaringen sko­

la fogas de handlingar förklaranden

åberopar, där de ej redan äro ingiv­

na. Ej må å någondera sidan mer än

eu skrift ingivas.

2 mom. Vill part bliva muntligen

hörd, göre därom anmälan inom fy-

upptagas minst tolv personer, som

äro kunniga i handel och sjöfart och

som äro skickade att tjänstgöra som

särskilda ledamöter i dispaschmål.

Bland dem som upptagits i denna

förteckning utser rätten för varje

mål tre för tjänstgöring som särskil­

da ledamöter. Om på grund av förfall

eller annat hinder föreskrivet antal

ledamöter ej kan utses från förteck­

ningen, utser rätten annan lämplig

person att vara särskild ledamot.

Särskild ledamot skall vara svensk

medborgare och hava fyllt tjugofem

år. Den som är omyndig eller i kon­

kurstillstånd får ej vara ledamot.

Särskild ledamot äger uppbära er­

sättning av allmänna medel enligt

bestämmelser som meddelas av

Konungen.

342 §.

Vill någon klandra dispasch, skall

han inom fyra veckor från dispa-

schens dag till rådhusrätten inkom­

ma med klanderinlaga. Med de avvi­

kelser som följa av tredje stycket i

denna paragraf äga i övrigt bestäm­

melserna i 52 kap. 2, 3, 5, 6 och

8—12 §§ rättegångsbalken motsva­

rande tillämpning i mål om klander

av dispasch. Bestämmelse som avser

hovrätt gäller därvid i stället råd­

husrätten.

(Föreslagen lydelse)

Upptages klander av dispasch,

äger motpart utan avgift få ut en

avskrift av klanderinlagan. Vill han

bemöta klandret, skall han senast fy­

ra veckor efter fullföljdstidens ut­

gång till rådhusrätten inkomma

med skriftlig förklaring. Om denna

rätt att få del av klandret och att

avgiva förklaring bär rådhusrätten

sända meddelande till varje känd

sakägare.

Rätten äger hålla förhör eller för­

handling även för annat ändamål