om ändring i rättegångsbalken (advokatfrågor)

Regeringens proposition ÅN

. PIE

1987/88:26 NY

om ändring i rättegångsbalken

o

(advokatfrågor)

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 8 oktober 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås några ändringar i rättegångsbalkens regler om vilka som får bli ledamöter av Sveriges Advokatsamfund.

Advokatsamfundets styrelse föreslås få rätt att medge undantag från kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för den som vill bli svensk advokat. Det nuvarande ovillkorliga kravet på svensk juridisk examen behålls däremot.

Enligt förslaget skall styrelsen också kunna tillåta att en advokat som upphör att vara svensk medborgare får kvarstå som ledamot av samfundet.

Det nuvarande kravet på att ha uppnått 25 års ålder för att få inträde i Advokatsamfundet föreslås slopat.

Slutligen föreslås en justering av de i rättegångsbalken uppställda kraven på att den som vill bli advokat skall ha genomgått viss utbildning utöver att ha avlagt juridisk examen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

1 Riksdagen 1987!88.1 saml. Nr 26

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 och 7 §§ rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

Till ledamot av advokatsamfun- Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som är det får endast den antas som svensk medborgare, har hemvist I. är svensk medborgare, inom riket och fyllt tjugufem år 2. har hemvist i Sverige, samt avlagt för behörighet till do- 3. har avlagt de kunskapsprov marämbete föreskrivna kunskaps- som är föreskrivna för behörighet prov och förvärvat sådan praktisk till domarämbete, utbildning, som föreskrivs i sam- 4. har genomgått för advokatfundets stadgar. Han skall ha gjort verksamhet — erforderlig praktisk sig känd för redbarhet och även i och teoretisk utbildning, övrigt bedömas lämplig att utöva 5. har gjort sig känd för redbaradvokatverksamhet. het, och

6. även i Övrigt bedöms lämplig

att utöva advokatverksamhet.

Advokatsamfundets styrelse får i

enskilda fall medge undantag från

antagningskraven såvitt gäller förs-

ta stycket I och 2.

Den som är omyndig eller försatt i konkurs får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m. m. är förbjuden att utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får inte antas till ledamot; inte heller den som annars är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag. Vad som nu sagts gäller dock inte befattningshavare vid allmän advokatbya rå.

a

7§

Advokat, som Ii sin verksamhet En advokat, som i sin verksamuppsåtligen gör orätt eller som el- het uppsåtligen gör orätt eller som jest förfar oredligt, skal uteslutas annars förfar oredligt, skall uteslu-

ur advokatsamfundet. Äro omstän- tas ur advokatsamfundet. Är om-

digheterna mildrande, må 1 stället ständigheterna mildrande, får i stälvarning tilldelas honom. let varning tilldelas honom.

Åsidosätter eljest advokat de Åsidosätter en advokat annars plikter. som åvila honom som ad- sina plikter som advokat, får varvokat, må varning eller erinran ning eller erinran meddelas honom. meddelas honom. Åro omständig- Är omständigheterna synnerligen

? Senaste lydelse 1982:1114.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse heterna synnerligen försvårande, försvårande, får han uteslutas ur

må han uteslutas ur samfundet. samfundet. Tilldelas advokat varning, får Tilldelas en advokat varning, får

han, om särskilda skäl föreligger, han, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift även åläggas att utge en straffavgift

till samfundet med lägst ettusen och till samfundet med lägst ettusen och

högst femtontusen kronor. högst femtontusen kronor.

Frågor om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift eller erinran prövas av samfundets styrelse eller, i den mån så bestämts i stadgarna, av

annat samfundets organ. Har prövningen av sådana frågor överlämnats till

ett sådant organ, är en advokat skyldig att lämna detta organ de uppgifter

som behövs för prövningen.

Upphör advokat att vara svensk Inträder beträffande en advokat

medborgare eller inträder beträf- sådan omständighet att han enligt

fande honom sådan omständighet, 2 § tredje eller fjärde stycket inte

att han enligt 2 § andra eller tredje får antas till ledamot av samfundet,

stycket icke må antagas till leda- är han skyldig att genast utträda ur mot av samfundet, vare han skyldig samfundet. Om han inte gör det, att genast utträda; gör han det ej, skall styrelsen förordna om hans

förordne styrelsen om hans uteslut- uteslutning. Detsamma gäller, om

ning. Samma lag vare, om advokat en advokat upphör att vara svensk flyttar ur riket och styrelsen ej med- - medborgare eller flyttar ur riket giver, att han må kvarstå såsom Ie- och styrelsen inte medger att han

damot av samfundet. får stå kvar som ledamot av sam-

fundet.

I beslut, varigenom någon uteslu- I beslut varigenom någon uteslu-

tits ur samfundet, må förordnas, att tits ur samfundet får förordnas att beslutet genast skall gå i verkstäl- beslutet genast skall verkställas.

lighet.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 8 Brott mot tystnadsplikt enligt 4 §

första stycket tredje meningen må första stycket tredje meningen får

ej åtalas av annan än justitiekans- inte åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal må väckas endast om det lern. Åtal får väckas endast om det

är påkallat från allmän synpunkt. är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988. Bestämmelsen i 7 § om straffavgift tillämpas dock inte i fråga om förhållande som hänför sig till tiden före den 1 januari 1983.

ÖJ

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1987

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström. Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström,

Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss om ändring i rättegångsbalken (advokatfrågor)

1¶Inledning

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund har i skrivelser till justitiedepartementet den 7 februari 1985 och den 14 maj 1987 hemställt om vissa ändringar i 8 kap. 2 och 7 §§ rättegångsbalken (RB). Ändringsförslagen innebär bl. a. att man slopar den nedre åldersgränsen för inträde i Advokat-'

samfundet, som är 25 år, och att samfundets styrelse ges möjlighet att

meddela dispens från kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för att bli advokat. Styrelsen har vidare hemställt om fastställelse av vissa ändringar i 3 och 48 §§ i samfundets stadgar.

1985 års framställning har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av

justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), domstolsverket, statens invand-

rarverk, Svea hovrätt, Uppsala tingsrätt, Norrköpings tingsrätt. Göteborgs tingsrätt, länsrätten i Stockholms län, Sveriges domarceförbund och JUSEK. RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholms åkla-

gardistrikt och Göteborgs åklagardistrikt samt från länsåklagarna i Älvs-

borgs län och Värmlands län.

Frågan om att slopa kravet på svenskt medborgarskap för att bli advokat har även övervägts av diskrimineringsutredningen (A 1978:06), som i delbetänkandet (Ds A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning föreslog att kravet på svenskt medborgarskap för bl. a. advokater skulle avskaffas. Utredningens förslag remissbehandlades och lades till grund för en proposition (prop. 1985/86:7) om utlänningars rättsliga ställning. Under hänvisning till förevarande lagstiftningsärende förklarade föredraganden, statsrå-

det Gradin, att hon inte var beredd att föreslå några ändringar med anledning av utredningens förslag när det gällde advokaterna (prop. s. 26).

Jag avser att nu ta upp de frågor i Advokatsamfundets förslag som kräver lagstiftning. Jag kommer att senare för regeringen anmäla frågan om

att fastställa de stadgeändringar som samfundet beslutat om.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels styrelsens skrivelse den 7 februari 1985 med bilagor som bilaga I , dels utårag ur Advokatsamfundets

fullmäktiges protokoll från sammanträdet den 30 maj 1986 med bilagor som

bilaga 2 , dels styrelsens skrivelse av den 14 maj 1987 som bilaga 3 . En sammanställning av remissyttrandena över 1985 års skrivelse har gjorts inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr

601—85 och 87—1502).

2¶Allmän motivering

2.1¶Utgångspunkter

RB:s reglering av advokatväsendet bygger på att advokatverksamhet är en fri yrkesutövning. Syftet med regleringen är att tillgodose allmänhetens behov av kvalificerade ombud och rättegångsbiträden. För att uppnå detta

syfte har föreskrivits att det skall finnas ett allmänt advokatsamfund med stadgar fastställda av regeringen och således med en offentligrättslig karaktär. Endast den som är medlem i Advokatsamfundet får kalla sig advokat. För medlemskap uppställs vissa kompetenskrav. Tillsyn över ledamöternas verksamhet utövas i princip av medlemmarna själva genom styrelsen och cen disciplinnämnd. Men även JK har viss tillsyn över advokatverk-

samheten och får ingripa om han anser att en advokat har brustit i sina

skyldigheter som advokat. Mot styrelsens och disciplinnämndens beslut

kan i vissa fall talan föras i högsta domstolen. Att advokatkåren uppfyller högt ställda krav på omdöme och kunnighet

är en viktig del av vår rättssäkerhet och ofta en förutsättning för männi-

skors skydd i rättsliga angelägenheter. De kompetenskrav som en inträdessökande måste uppfylla för att få inträde i Advokatsamfundet syftar till att

säkerställa att endast den som besitter tillräckliga kunskaper och i övrigt är lämplig för advokatyrket skall få bli advokat. På motsvarande sätt skall reglerna om disciplinära åtgärder medverka till att den som är advokat på ett tillfredsställande sätt sköter sin uppgift att tillhandagå allmänheten.

Samtidigt som kraven på den som vill bli eller är advokat således syftar till att i den rättssökande allmänhetens intresse upprätthålla en hög kvalitet

inom advokatkåren får villkoren inte utformas på sådant sätt att någon som

i och för sig är lämpad att vara advokat onödigtvis utestängs från advokat-

yrket. I detta sammanhang kommer också den av diskrimineringsutred-

ningen behandlade frågan om i vilka fall det är befogat att ha särbestämmelser för utländska medborgare in i bilden.

2.2¶Medborgarskap och hemvist

Mitt förslag: De generella kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för den som vill antas till ledamot av Advokatsam-

fundet behålls. Samfundets styrelse får dock rätt att medge undan-

tag från dessa antagningskrav. En advokat som upphör att vara

svensk medborgare skall i princip vara skyldig att utträda ur samfun-

det. Om han inte gör det skall han uteslutas, såvida inte styrelsen

medger att han får stå kvar som ledamot av samfundet. Motsvaran- -

de regler gäller redan i dag för en advokat som flyttar ur riket.

Gällande ordning: I dag råder ett ovillkorligt krav på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för den som antas till ledamot av Advokatsamfundet (8 kap. 2 3 första stycket RB). Upphör en advokat att vara svensk medborgare är han skyldig att genast utträda ur samfundet. Om han inte gör det skall styrelsen utesluta honom. Den omständigheten att en advokat flyttar utomlands och alltså upphör att ha hemvist i Sverige innebär däremot inte ovillkorligen att han är skyldig att utträda ur samfundet. I detta fall kan styrelsen medge att han får stå kvar som ledamot (8 kap. 7 § femte stycket RB).

Enligt 8 kap. 8 §& RB får den som vägrats inträde i Advokatsamfundet eller uteslutits ur det föra talan mot beslutet vid högsta domstolen. Besvär anses dock inte kunna föras över att styrelsen vägrar dispens från antagningskrav enligt t.ex. 8 kap. 2 § RB och inte heller över att styrelsen vägrar advokat att kvarstå i samfundet trots att han flyttat utomlands (lagrådet i NJA II 1943 s. 84 och NJA 1957 s. 629).

Även rättegångsombud skall vara svenska medborgare med hemvist i Sverige (12 kap. 2 § RB). Dessa krav är dock inte ovillkorliga utan rätten får tillåta även andra att vara ombud om det är lämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter.

Till offentlig försvarare skall förordnas en advokat som är lämplig till det (21 kap. 5 § RB). Om det föreligger särskilda skäl får rätten dock utse en annan lämplig person, som avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov.

Tidigare förslag: Diskrimineringsutredningen (A 1978:06) föreslog som jag tidigare nämnt i betänkandet (Ds A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning att kravet på svenskt medborgarskap för advokater skulle avskaffas. Ett villkor för att en utländsk medborgare skulle kunna bli advokat föreslogs dock vara att denne vid tiden för-ansökningen ägde fast hemvist i Sverige sedan minst tre år. Vidare föreslog utredningen dels att endast den som är svensk medborgare skulle få förordnas till offentlig försvarare i mål som rör rikets säkerhet och liknande mål, dels att samtliga ledamöter i rättshjälpsnämnd — av vilka två skall vara advokater — skulle vara svenska medborgare. Utredningen föreslog inte några ändringar 1 fråga om övriga antagningsvillkor som bl.a. innebär att den som vill bli advokat måste ha avlagt svensk juridisk examen.

Förslaget att avskaffa kravet på svenskt medborgarskap för advokater fick ett blandat mottagande under remissbehandlingen. Flertalet av de remissinstanser som gick in på frågan var negativa. Sålunda avstyrkte bl.a. domstolsverket, RÅ, Advokatsamfundet och kammarrätten i Jönköping förslaget.

I propositionen 1985/86:7 om utlänningars rättsliga ställning anförde föredragande statsrådet i denna del följande.

För att bibehålla medborgarskapskravet för advokater som huvudregel talar bl. a. den centrala roll som advokaterna spelar inom det svenska rättsväsendet. Det behov som kan finnas av att låta utländska medborgare bli advokater i Sverige är inte så starkt att det bör medföra att detta krav helt avskaffas. Behovet skulle i stället, som några remissinstanser också påpekat, kunna tillgodoses genom att möjligheter till dispens införs.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund har i en den I mars 1985 till justitiedepartementet inkommen skrivelse hemställt om ändringar i rätte-

gångsbalken och, under förutsättning av fullmäktiges beslut, om fastställel-

se av ändrad lydelse av stadgarna för samfundet. Förslaget innebär bl. a. att advokatsamfundets styrelse skall kunna medge undantag från kravet på

svenskt medborgarskap och bosättning inom riket. Framställningen bereds

f.n. i departementet.

Frågan om hur en dispensregel närmare bör vara utformad kommer att

övervägas inom justitiedepartementet under den fortsatta beredningen med anledning av advokatsamfundets skrivelse. Därvid får även behovet

av eventuella följdändringar i fråga om reglerna för offentliga försvarare och i rättshjälpslagen (1972:429) prövas. Jag är därför inte beredd att nu

föreslå några ändringar med anledning av utredningens förslag 1 de delar som här har berörts. Det kan nämnas att utredningens förslag till ändringar

i rättshjälpslagen även omfattas av rättshjälpskommitténs förslag till lag

om rättshjälp i dess betänkande (SOU 1984:66) Den allmänna rättshjälpen,

vilket f.n. övervägs inom justitiedepartementet.

Advokatsamfundets förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De flesta har ingenting att erinra mot Advokatsam-

fundets förslag. Ett par instanser är dock positiva endast såvitt avser möjligheten att dispensera från kravet på hemvist i Sverige men anser att det ovillkorliga kravet på svenskt medborgarskap för advokat bör behållas.

Svea hovrätt anser sig inte utan stöd av närmare utredning kunna ta

ställning till frågorna om dispens från kravet på svenskt medborgarskap och hemvist inom riket i sådana fall då den inträdessökande både är

utländsk medborgare och har hemvist utom riket. Hovrätten har däremot

ingenting att erinra mot en dispensmöjlighet för en svensk medborgare som saknar hemvist i Sverige eller mot att en utländsk medborgare som stadig-

varande vistas i Sverige får inträde i samfundet. Länsrätten i Stockholms län avstyrker att kravet på svenskt medborgarskap för ledamot av samfun-

det slopas och ställer sig tveksam till att en dispensmöjlighet införs från

kravet på att en inträdessökande har hemvist i Sverige då en ansökan prövas.

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande ordning kan den som inte är

svensk medborgare eller som saknar hemvist i Sverige inte bli ledamot av Advokatsamfundet. Så snart det brister i den ena eller båda av dessa förutsättningar saknar det således helt betydelse om en person i övrigt uppfyller de krav som uppställs för att bli advokat, t. ex. att ha avlagt en

svensk juridisk examen. Med den utvidgning av de internationella kontakterna som skett under senare år kan de nuvarande reglerna om medborgarskap och hemvist ha nackdelar i vissa fall. En invandrare kan ha starka personliga motiv för att behålla sitt medborgarskap i ett annat land även om han har skaffat sig en svensk utbildning

och avser att vara yrkesverksam här.

Det blir vidare allt vanligare att svenska advokater som sysslar med internationell affärsjuridik söker sig utanför det egna landets gränser. Det

är då ibland ett önskemål för de svenska advokaterna att bli antagna som ledamöter av ett utländskt advokatsamfund, något som i sin tur kan aktua-

lisera frågan om ömsesidighet i regelsystemen.

En utländsk medborgare som har avlagt en svensk juridisk examen och är verksam på en svensk advokatbyrås filialkontor utomlands kan också ha ett intresse av att få bli svensk advokat. Det kan alltså inte uteslutas att det finns fall där det är ändamålsenligt att även en utlänning som saknar hemvist i Sverige får bli svensk advokat.

När det gäller kravet på hemvist i Sverige kan det givetvis också förekomma att en person med svenskt medborgarskap, som stadigvarande är bosatt utomlands och arbetar på eu filialkontor till en svensk advokatbyrå. önskar bli medlem i det svenska advokatsamfundet. Det nuvarande kravet på hemvist i Sverige medför att en inträdessökande som tjänstgör som biträdande jurist vid ett filialkontor i utlandet måste återvända till Sverige i sådan tid att han hinner få hemvist här innan hans ansökan om inträde behandlas i samfundet.

Dessa exempel visar enligt min uppfattning att det finns anledning att överväga om det finns tillräckligt starka skäl för att behålla de ovillkorliga kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för den som vill vinna inträde i Advokatsamfundet.

I propositionen om utlänningars rättsliga ställning framhölls att den centrala roll som advokater spelar inom det svenska rättsväsendet talar för att kravet på svenskt medborgarskap för advokater behålls som huvudregel. Jag delar den uppfattningen. Det behov som kan finnas av att låta utländska medborgare bli advokater i Sverige är inte så starkt att det bör medföra att detta krav helt avskaffas.

Motsvarande kan sägas i fråga om det nuvarande obligatoriska kravet på hemvist i Sverige. Att en advokat har hemvist här är av betydelse bl. a. med hänsyn till att han härigenom får svara i rättegångar inför svensk domstol. Att generellt slopa kravet på hemvist skulle därför kunna medföra processuella nackdelar för bl.a. klienterna till advokater med hemvist utomlands. Samtidigt finns det inte heller något praktiskt behov av att . generellt slopa hemvistkravet.

Det behov som finns av att i vissa fall låta utländska medborgare eller personer med hemvist utomlands bli ledamöter av Advokatsamfundet kan i stället — som samfundet föreslår — tillgodoses genom en möjlighet för samfundet att vid behandlingen av en inträdesansökan ge dispens från kravet på svenskt medborgarskap och/eller svenskt hemvist.

Det är å andra sidan varken behövligt eller lämpligt att personer utan varje anknytning till Sverige blir ledamöter i Sveriges Advokatsamfund. Redan kravet på svensk juridisk examen för att få bli advokat — ett krav som det inte är aktuellt att rubba på — utgör givetvis en viss garanti för att sökanden har anknytning till Sverige. Det bör dessutom krävas att sökanden i det enskilda fallet även i övrigt kan visa sådan anknytning till Sverige att det är sakligt befogat att han blir svensk advokat trots bristen på svenskt medborgarskap och/eller hemvist. Som exempel på fall där det kan övervägas att bevilja dispens får jag hänvisa till de situationer jag nyss nämnt.

Ett par remissinstanser har varit negativa vad gäller att öppna en möjlighet att samtidigt dispensera från såväl kravet på svenskt medborgarskap som kravet på hemvist i Sverige. Man ifrågasätter dels behovet av en

sådan dispensmöjlighet, dels samfundets styrelses möjlighet att utöva tillsyn över en i utlandet bosatt utländsk ledamot.

Den som ansöker om inträde i Advokatsamfundet och blir ledamot åtar sig frivilligt att följa samfundets stadgar och därmed också att underkasta sig eventuella disciplinära åtgärder. För möjligheterna att komma till rätta

med ett indisciplinärt handlande av en advokat har det knappast någon avgörande betydelse om advokaten är svensk eller utländsk medborgare.

Inte heller kan den omständigheten att advokaten är bosatt utomlands i sig vara avgörande, så länge han har kvar någon form av anknytning till

Sverige: det bör i det sammanhanget påpekas att Advokatsamfundet redan i dag har möjlighet att medge en advokat som flyttar utomlands att kvarstå i samfundet. Jag vill understryka att det endast sällan torde förekomma fall då en utländsk medborgare som är bosatt utomlands har en svensk juridisk

examen och har en sådan anknytning till Sverige att det är motiverat att

han får bli ledamot av Advokatsamfundet. Med hänsyn till vad jag tidigare

anfört angående det krav på ömsesidighet som kan komma att väckas för

att svenska advokater skall få bli ledamöter i utländska samfund kan det

emellertid inte uteslutas att en sådan dispensmöjlighet kan ha ett värde. .

Att göra undantag för dessa situationer skulle dessutom komplicera regle-

ringen på ett sätt som knappast är motiverat. Jag delar därför samfundets

uppfattning att dispensmöjligheten bör omfatta även utländska medborga-

re med hemvist utomlands.

Som jag nämnde nyss kan Advokatsamfundet — genom sin styrelse — redan nu medge att en svensk advokat som flyttar utomlands får kvarstå som ledamot i samfundet. Som en följd av den nu föreslagna möjligheten att som ledamöter anta utländska medborgare med svenskt eller utländskt hemvist bör styrelsen i fortsättningen även kunna medge att en advokat som inte längre är svensk medborgare får fortsätta att vara ledamot i samfundet. Möjligheten att medge den som förlorar sitt svenska hemvist att fortsätta vara advokat bör i fortsättningen även gälla en advokat som är utlänning och som flyttar från Sverige till utlandet.

Som påpekats tidigare anses den dispensprövning som förekommer redan nu helt åvila Advokatsamfundets styrelse. Styrelsens beslut i en dispensfråga får sålunda inte överklagas till högsta domstolen. Även frågan om cen advokat som flyttar utomlands skall få kvarstå som ledamot i samfundet är undantagen från högsta domstolens prövning. Enligt min mening saknas det anledning att inta någon annan ståndpunkt när det gäller den nu föreslagna dispensprövningen. Liksom i de redan nu förekomman-

de dispenssituationerna bör det ankomma uteslutande på samfundets sty-

relse att göra de nödvändiga avvägningarna. Inte heller i dessa fall bör

således frågan om att bevilja dispens eller frågan om undantag från huvudregeln om uteslutning ur samfundet vid flyttning utomlands kunna bli

föremål för prövning i högsta dömstolen.

Om det blir möjligt att dispensera från kraven på svenskt medborgarskap

och hemvist i Sverige saknas det anledning att föreslå någon ändring vad

beträffar möjligheten att uppträda som ombud i rättegång. Redan i dag får den som är utlänning och saknar hemvist i landet vara rättegångsombud

anser det lämpligt (12 kap. 2 § andra stycket RB).

Enligt 21 kap. 5 § första stycket RB skall till offentlig försvarare förordnas ”advokat, som finnes lämplig därtill”. Diskrimineringsutredningen ansåg, som jag tidigare nämnde, att den föreslagna möjligheten för utlänningar att bli advokater krävde ett uttryckligt förbud för utlänningar att vara offentliga försvarare i bl. a. mål som rör rikets säkerhet.

Liksom diskrimineringsutredningen anser jag att det i sådana mål som är känsliga med hänsyn till rikets säkerhet i allmänhet är olämpligt att en utländsk medborgare är offentlig försvarare med den möjlighet att ta del av hemlig information som ett sådant förordnande medför. Enligt min mening är det emellertid inte nödvändigt med en uttrycklig reglering i detta hänseende. Redan den nuvarande lydelsen av 21 kap. 5 § första stycket RB ger tillräckliga möjligheter för domstolen att låta bli att förordna en utlänning som offentlig försvarare i sådana mål där det skulle vara olämpligt med hänsyn till rikets säkerhet. :

Diskrimineringsutredningen ansåg vidare att den som inte är svensk medborgare inte bör vara behörig som ledamot i rättshjälpsnämnderna och besvärsnämnden för rättshjälpen. Enligt utredningen gör dessa organs domstolsliknande funktion att ledamotskap i dem bör förbehållas svenska medborgare.

En rättshjälpsnämnd består av en ordförande som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, samt fyra andra ledamöter. Av dessa skall två vara advokater medan de övriga två skall vara svenska medborgare och myndiga. Besvärsnämnden för rättshjälpen består av ordförande och sex andra ledamöter. Ordföranden och ytterligare en ledamot skall våra lagfarna och erfarna i domarvärv. Av övriga ledamöter skall två vara advokater och de återstående tre vara svenska medborgare och myndiga. '

Möjligheten att meddela dispens från kravet på svenskt medborgarskap för advokater kan antas komma att utnyttjas i så begränsad omfattning att det enligt min uppfattning saknas anledning att nu uppställa ett krav på att advokatledamöterna i rättshjälpsnämnderna eller besvärsnämnden skall vara svenska medborgare.

Advokater får, liksom biträdande jurister på advokatbyråer, bevilja allmän rättshjälp i vissa angelägenheter. Att bevilja allmän rättshjälp är en sådan förvaltningsuppgift som enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen kan överlämnas till en enskild individ. Eftersom det är fråga om en uppgift som innefattar myndighetsutövning skall detta ske med stöd av lag. Lagstödet finns i rättshjälpslagen (1972:429).

Enligt min mening utesluter inte den nämnda bestämmelsen i regeringsformen att en förvaltningsuppgift överlämnas till en enskild individ som inte är svensk medborgare. Så har redan skett exempelvis i fråga om biträdande jurister på advokatbyråer, som inte behöver vara svenska medborgare för att få bevilja rättshjälp, och i fråga om notarius publicus, som får ta upp växel- och checkprotester. |

Av anförda skäl anser jag inte att möjligheten att dispensera från svenskt medborgarskap kräver någon ändring såvitt avser rätten för advokat att bevilja allmän rättshjälp. 10

med uppmärksamhet. Det får ankomma på JK att inom ramen för sin tillsynsverksamhet hålla sig underrättad om utvecklingen.

2.3¶Åldersgränser

Mitt förslag: Det nuvarande kravet på att ha uppnått 25 års ålder för att få inträde i Advokatsamfundet slopas.

Advokatsamfundets förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft någonting att erinra mot att den nedre åldersgränsen avskaffas.

Skälen för mitt förslag: Genom en lagändring år 1973 (prop. 1973:30, JuU 17, rskr. 168, SFS 1973:239) togs det tidigare kravet på minst 25 års ålder bort beträffande lagfarna domare. Regeln ansågs inte längre fylla någon praktisk funktion (prop. s. 66).

När det gäller advokater innebär redan de uppställda kraven på juridisk och annan utbildning att inträde i samfundet i allmänhet inte kommer i fråga för andra än personer som uppnått 25 års ålder. Det finns emellertid "knappast anledning att för denna yrkeskategori behålla den uttryckliga åldersgränsen. Jag instämmer därför i Advokatsamfundets uppfattning, vilken lämnats utan erinran vid remissbehandlingen, att åldersgränsen kan slopas.

I sin ursprungliga framställning ville Advokatsamfundet att en övre åldersgräns för inträde i samfundet skulle införas. I denna del bemöttes förslaget i huvudsak negativt av remissinstanserna. Samfundets fullmäktige har också i sitt beslut förkastat förslaget om en övre åldersgräns. Jag har ingen anledning att på eget initiativ ta upp frågan om en övre åldersgräns för inträde i Advokatsamfundet.

2.4¶Utbildningskrav

Mitt förslag: Det nuvarande kravet på att den som antas till ledamot av Advokatsamfundet skall ha genomgått sådan praktisk utbildning, som föreskrivs i samfundets stadgar” ändras till ett krav på att sökanden skall ha förvärvat ”erforderlig praktisk och teoretisk utbildning”.

Advokatsamfundets förslag: Samfundets slutliga förslag innebär att i lagen tas in ett krav på att den som antas till ledamot av Advokatsamfundet genomgått ”sådan annan utbildning som föreskrivs i samfundets stadgar”.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft något att erinra mot att Jagtexten utformas så att den ger utrymme för att genom bestämmelser i stadgarna kräva även annan än praktisk utbildning. Länsrätten i Stockholms län har dock betonat dels att det i stadgarna måste anges mer

advokatetik och liknande bör komma i fråga som obligatoriska.

Skälen för mitt förslag: Det nuvarande i lag uppställda kravet på praktisk utbildning motsvaras av den i stadgarna (3 § första stycket 4) angivna förutsättningen att till ledamot får antas endast den som ”under minst fem år på tillfredsställande sätt utövat praktisk juridisk verksamhet, varvid han under minst tre år skall hava ägnat sig åt att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten antingen såsom biträde hos advokat eller å rättshjälpsanstalt eller för egen räkning”.

Advokatsamfundet anordnar sedan många år tillbaka regelbundet preparandkurser angående bl. a. advokatetik och advokatekonomi. Enligt samfundet är värdet av dessa kurser allmänt omvittnat. Att göra dessa kurser obligatoriska för dem som önskar inträde i Advokatsamfundet har därför från samfundets sida bedömts som en åtgärd som är ägnad att främja en god standard på advokatkåren.

Med hänsyn till det allmänna intresset av en yrkesskicklig, omdömesgill och rättrådig advokatkår delar jag samfundets uppfattning att det för att upprätthålla en god advokatstandard är lämpligt att uppställa krav även på viss teoretisk utbildning utöver den juridiska universitetsutbildningen. Behovet av kurser i advokatyrkets etik och teknik har utan tvivel ökat under senare år till följd av att många som söker inträde i samfundet inte har fullgjort den praktiska utbildningen vid någon advokatbyrå utan bedrivit egen juridisk verksamhet. |

Av regeringsformen följer att normgivande verksamhet inte kan delegeras till andra än regeringen och myndigheter. Advokatsamfundet är inte att jämställa med cn myndighet, och det är därför numera inte möjligt att i lag uppdra åt samfundet att i sina stadgar föreskriva viss utbildning som villkor för ledamotskap. Villkoren bör således framgå av lagen. Jag före-

samfundet skall ha genomgått erforderlig praktisk och teoretisk utbildning.

Det åligger samfundets styrelse att vid prövning av om en sökande skall få bli advokat ta ställning till om han uppfyller lagens krav på utbildning. För att uppnå en enhetlig och förutsebar tillämpning av lagens krav i detta hänseende bör samfundet, liksom hittills, i sina stadgar kunna precisera vilken utbildning man anser att en sökande bör ha för att uppfylla kravet på erforderlig praktisk och teoretisk utbildning.

Den av mig föreslagna regleringen innebär den praktiska skillnaden gentemot dagens konstruktion att den som blir vägrad inträde i samfundet på den grunden att han enligt samfundets mening inte uppfyller kraven på utbildning kan överklaga samfundets beslut till högsta domstolen. Högsta domstolen får då ta ställning till om de av samfundet uppställda kraven kan anses stämma överens med lagens krav på utbildning.

Reglerna i 8 kap. 2 och 7 §§ RB bör ändras i enlighet med det sagda.

Dessutom bör vissa språkliga ändringar göras i paragraferna.

3¶Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1988. Några särskilda övergångsbestämmelser torde inte behövas.

4¶Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4 .

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om

ändring i rättegångsbalken.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987—09—-30

Närvarande: f.d. justitierådet Hult, justitierådet Freyschuss, regeringsrådet Bouvin.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1987 har

regeringen på hemställan av statsrådet Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ann- Louise Eksborg.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Enligt rättshjälpslagen (1972:429) får allmän rättshjälp i vissa rättsliga angelägenheter beviljas av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå.

Fråga är här om en åt enskilda individer överlämnad förvaltningsuppgift.

som tillika innefattar myndighetsutövning.

I lagrådsremissen har föredraganden funnit att möjligheten att dispensera från kravet att advokat skall vara svensk medborgare inte kräver någon

ändring i rättshjälpslagen beträffande rätten för advokat att bevilja rättshjälp.

Regeringsformens huvudstadgande, när det gäller möjligheten att anför-

tro förvaltningsuppgifter åt andra än svenska myndigheter, återfinns i 11 kap. med rubriken Rättskipning och förvaltning. Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket kan förvaltningsuppgift överlämnas till bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller enskild individ. Innefattar uppgiften myndighetsutövning

skall det ske med stöd av lag.

Av betydelse i sammanhanget är emellertid också vissa bestämmelser i 10 kap. med rubriken Förhållandet till andra stater. Enligt 10 kap. 5 § tredje stycket kan rättskipnings- eller förvaltningsuppgift, som inte direkt grundar sig på regeringsformen, genom beslut av riksdagen överlåtas till annan stat, till mellanfolklig organisation eller till utländsk eller internatio-

nell inrättning eller samfällighet. Riksdagen får också i lag bemyndiga

regeringen eller annan myndighet att i särskilda fall besluta om sådan överlåtelse. Innefattar uppgiften myndighetsutövning, skall riksdagens förordnande ske genom ett beslut. varom minst tre fjärdedelar av de röstande

förenar sig. Riksdagens beslut i fråga om sådan överlåtelse kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. I belysning av innehållet i 10 kap. 5 § tredje stycket synes I1 kap. 6 §

tredje stycket innebära, att överlämnande av förvaltningsuppgift kan ske till enskild individ även i fall där denne inte är svensk medborgare. Så synes också ha skett beträffande exempelvis konsuler, notarii publici och

biträdande jurister på advokatbyråer: i dessa fall har inte uppställts något krav på svenskt medborgarskap hos den som anförtros förvaltningsupp-

gift.

Från nu angivna utgångspunkter delar lagrådet föredragandens uppfatt-

ning, att rättshjälpslagen inte behöver ändras i förevarande sammanhang.

Även i övrigt lämnar lagrådet det remitterade förslaget utan erinran.

Lagrådet vill tillägga, att dess uppfattning om innebörden av regeringsformen 10 kap. 5 § tredje stycket och 11 kap. 6 § trejde stycket — sammanställda med varandra — inte är oomtvistad. I ett tidigare ärende har sålunda lagrådet i annan sammansättning hävdat annan innebörd av regeringsformen såvitt nu är i fråga (se prop. 1987/88:3 s. 194).

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström. Göransson, Gradin, Dahl. R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i rättegångsbalken (advokatfrågor)

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 24 september 1987) över förslag till

lag om ändring i rättegångsbalken. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

I lagrådsremissen uttalades att möjligheten att dispensera från kravet att

advokat skall vara svensk medborgare inte förutsätter någon ändring i

rättshjälpslagen beträffande rätten för advokat att bevilja rättshjälp. Lagrå-

det har efter en ingående redogörelse för vad regeringsformen föreskriver när det gäller möjligheten att anförtro förvaltningsuppgifter åt andra än svenska myndigheter sagt sig dela uppfattningen att rättshjälpslagen inte behöver ändras i förevarande sammanhang. Även i övrigt har lagrådet lämnat förslaget utan erinran.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet granskade förslaget med en ändring av redaktionell natur.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden lagt fram.

Bilaga I

Till Justitiedepartementet

Sveriges Advokatsamfunds styrelse får härmed hemställa om ändring av bestämmelserna i 8 kap. 2 § och 7 8 5 stycket rättegångsbalken avseende antagande av ledamot av advokatsamfundet.

Ärendets hittillsvarande behandling inom advokatsamfundet Antalet personer som söker inträde i Sveriges Advokatsamfund har ökat

markant under senare år. Det kärva arbetsmarknadsläget för nyblivna

jurister har fått som följd att en allt större del, numera drygt tio procent, av de sökande saknar erfarenhet från arbete vid domstol eller advokatbyrå.

De har sålunda inte den traditionella grunden i form av notariemeritering och genomgången praktik vid advokatbyrå. Detta har ingivit betänklighe-

ter och har föranlett advokatsamfundet att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att upprätthålla en god advokatstandard. Ett väsentligt led i sådana strävanden har varit att tillse att kraven på dem som söker inträde i samfundet får en lämplig avpassning samt att prövningen av deras inträdesansökningar grundas på en tillfredsställande utredning. I samband därmed har även en allmän översyn av antagningsreglerna befunnits behövlig.

En inom samfundet tillsatt kommitté (inträdeskommittén) med uppdrag att företa översyn av reglerna för antagande av ledamot av advokatsamfun-

det redovisade i betänkande den 3 februari 1982 sitt arbete till samfundets

styrelse. Kommittén förordade att viss skärpning av inträdeskraven skulle eftersträvas och att man samtidigt från samfundets sida borde söka lämna blivande sökande hjälp att nå erforderliga kvalifaktioner. Vid sin behandling av kommitténs förslag beslöt styrelsen att, till den del kommitténs överväganden berörde ändringar i rättegångsbalken eller samfundets stadgar bordlägga ärendet med uppdrag till presidiet att överväga behovet av ytterligare utredning.

Den 8 april 1983 beslöt styrelsen på förslag av presidiet utse en arbetsgrupp bestående av advokaterna Claes Beyer, Sture Larsson och Torsten Roos, som skulle överväga förslag till ändringar i vissa närmare angivna hänseenden i antagningsreglerna i rättegångsbalken och advokatsamfundets stadgar. Arbetsgruppen framlade resultatet av sitt arbete för styrelsen

den 14 december 1984. Av inträdeskommitténs betänkande och arbetsutskottets skrivelse fram-

går att följande ändringar i antagningsreglerna är påkallade.

I. I bestämmelsen om hur den treåriga kvalifikationstiden skall fullgöras (3 § första stycket punkt 4 i samfundets stadgar) bör orden ”såsom biträde hos advokat” ersättas med formuleringen ”som anställd hos advokat”. vilket skulle klargöra att regelrätt anställning fordras.

2. I nyssnämnda bestämmelse bör utrycket ”rättshjälpsanstalt” ändras till ”allmän advokatbyrå” i anslutning till rättshjälpslagens terminologi.

3. Möjlighet bör öppnas för styrelsen att medge dispens från kravet i 3 8

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 26

första stycket i stadgarna att sökanden yrkesmässigt skall tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter vid tidpunkten för ansökningens prövning.

4. En övre åldersgräns av 60 år bör införas för dem som söker inträde i samfundet. Nuvarande nedre åldersgräns av 25 år bör avskaffas.

5. Möjlighet för styrelsen att lämna dispens från kravet på att inträdessö-

kanden skall vara svensk medborgare bör införas.

6. Möjlighet för styrelsen att lämna dispens från kravet på hemvist inom

riket bör införas.

7. Införande av krav på att inträdessökanden skall ha genomgått av

samfundet anordnade preparandkurser.

I samtliga hänseenden krävs ändringar i samfundets stadgar (3 §). För-

slagen under punkterna 4—7 förutsätter dessutom ändring av 8 kap. 2 och

7 §§ rättegångsbalken.

Terminologiska ändringar i 3 § samfundets stadgar För närvarande föreskrivs i 3 § första stycket punkt 4 i samfundets stadgar att sökanden under minst tre år skall ha ägnat sig åt att yrkesmässigt

tillhandagå allmänheten ”antingen som biträde hos advokat eller å rättshjälpsanstalt eller för egen räkning”. Alternativet ”som biträde hos advokat” bör istället formuleras ”som anställd hos advokat”. Härigenom skul-

le bättre än för närvarande klargöras att det inte kan godtas att treårstiden upptas av tjänstgöring på advokatbyrå utan regelrätt anställning.

13 § första stycket punkt 4 i stadgarna bör vidare uttrycket ”rättshjälpsanstalt” ändras till ”allmän advokatbyrå” för anpassning till rättshjälpsla-

gens terminologi.

Kravet på att sökanden "yrkesmässigt tillhandagår allmänheten” Av bestämmelserna i 3 § första stycket i samfundets stadgar följer att sökanden skall yrkesmässigt tillhandagå allmänheten vid tidpunkten för ansökningens prövning.

Bestämmelsen har vållat praktiska svårigheter för sökande som tidigare. varit ledamot och som önskat uppta egen advokatverksamhet i direkt

anslutning till återgången från annan juristtjänst. För att uppfylla ifrågavarande krav i stadgarna har vederbörande sökande hittills varit tvungen att

först antingen ta tillfällig anställning som biträdande jurist under ansökningens behandling eller att öppna juridisk byrå utan att kunna använda

advokattiteln. Arbetsgruppen har iakttagit att sökande, som bör vara klart berättigade

att vinna inträde, drabbas av ifrågavarande regel. Förhållandet utgör en

formell komplikation som bör undanröjas.

Åldersgränser vid inträde i samfundet

För vissa statliga och kommunala uppdrag finns en övre åldersgräns vid 70 år. Så 1. ex. är den som uppnått sådan ålder inte valbar till nämndeman vid

domstol. Med hänvisning därtill har ibland från domstolshåll uttalats att förordnande som försvarare eller dylikt inte bör ges åt advokat som fyllt 70 år.

Det kan erinras om att samfundets stadgar fram till år 1944 under 3 § upptog en bestämmelse av följande lydelse: ”Den som intill 55 års ålder ägnat sig huvudsakligen åt annat än advokatverksamhet må ej utan synnerliga skäl antagas till ledamot".

Det föreslås att en övre åldersgräns av 60 år införs för den som söker inträde i advokatsamfundet. Samfundets styrelse bör emellertid ha möjlighet att lämna dispens från ålderskravet. Dispensmöjligheten bör huvudsakligen tillämpas för den som tidigare varit ledamot av samfundet. Även andra fall kan tänkas där dispens skulle kunna lämnas. Det förutsätts emellertid att dispensmöjligheten kommer att tillämpas restriktivt. Den nya regeln bör införas i 8 kap. 2 § rättegångsbalken (förslagsvis som ett nytt andra stycke) och i 3 § första stycket i samfundets stadgar.

Det framstår som lämpligt att i detta sammanhang slopa det nuvarande kravet på 25 års ålder för inträde. Denna undre åldersgräns har visat sig inte fylla någon praktisk funktion.

Samma motivering anförde departementschefen i det förslag som ledde till att ålderskravet för domare avskaffades (prop. 1973:30 sid. 66).

Skulle införandet av den föreslagna nya åldersgränsen i 8 kap. 2§ rättegångsbalken ske på det redaktionella sätt som föreslås i bilaga 1 härtill, påkallar åtgärden en följdändring i 8 kap. 7 § femte stycket rättegångsbalken.

Kravet på att inträdessökanden skall vara svensk medborgare På senare tid har i skilda sammanhang framförts uppfattningen att tiden är mogen att slopa kravet i 8 kap. 2 § rättegångsbalken och 3 § samfundets stadgar på att advokat skall vara svensk medborgare. När det gäller person med medborgarskap i annat nordiskt land kan kravet på svenskt medborgarskap framstå som opåkallat. För inte så länge sedan fann sig en norsk jurist förhindrad att vinna inträde i samfundet trots att hon väl behärskade svenska språket, hade svensk examen och uppfyllde inträdeskraven i Övrigt.

Ett totalt slopande av kravet på svenskt medborgarskap skulle enligt samfundets mening leda för långt. Samfundets styrelse bör ha möjlighet att efter prövning i varje enskilt fall medge dispens från medborgarskapskravet. Det kan i sammanhanget konstateras att de nordiska ländernas advokatorganisationer har ovillkorliga krav på inhemskt medborgarskap.

Det blir allt mer vanligt att advokater med verksamhet inom internationell affärsrätt söker sig utanför det enga landets gränser. Inom EG-länderna diskuteras sedan länge villkoren för advokats etablering inom annat medlemsland. Svenska advokater har upprättat filialer i bl.a. England, Frankrike, Nederländerna, Schweiz och USA. I dessa sammanhang är det ibland ett önskemål för berörda svenska advokater att bli antagna som ledamöter av utländsk advokatorganisation. Detta aktualiserar i sin tur ofta frågan om reciprocitet i regelsystemen för berörda länders advokater.

Med hänsyn därtill är det att föredra att kravet på svenskt medborgarskap bibehålls men görs dispensabelt. På så sätt har advokatsamfundet lättare att stödja sina medlemmars expansion på den utländska marknaden.

Kravet på hemvist inom riket De nämnda bestämmelserna i rättegångsbalken och samfundets stadgar upptar kravet på att inträdessökande skall ha hemvist här i landet.

Som nyss nämnts bedriver åtskilliga svenska advokatbyråer verksamhet vid filialkontor i utlandet. En inträdessökande, som tjänstgör som biträdande jurist vid något av dessa kontor, måste med hänsyn till nu gällande regler återvända till Sverige i sådan tid att han hinder ta hemvist där innan hans ansökan om inträde behandlas I samfundet. Av praktiska skäl bör det sålunda föreligga möjlighet för styrelsen att medge dispens från kravet på hemvist inom riket.

Som jämförelse kan här nämnas att bestämmelsen i 8 kap. 7 § femte

stycket rättegångsbalken medför skyldighet för advokat som flyttar ur riket att utträda ur advokatsamfundet, såvida dess styrelse inte medger att han får kvarstå som ledamot av samfundet. För den som antagits till ledamot av samfundet finns sålunda redan möjligheten till dispens.

Införande uv krav på utt inträdessökande skall ha genomgått av samfundet anordnade preparandkurser Advokatsamfundet anordnar sedan många år tillbaka regelbundet preparandkurser angående advokatetik och advokatekonomi samt angående försvararuppdraget. En ny kurs av samma karaktär i ämnet ”Äktenskapsrätt” för blivande advokater har nyligen introducerats. Nyttan av att genomgå dessa kurser är allmänt omvittnad. Att göra dessa kurser obligatoriska för dem som önskar inträde i advokatsamfundet har därför bedömts vara en åtgärd som är ägnad att främja en god advokatstandard.

Kurserna anordnas för närvarande två gånger per år. Avsikten är att alla som önskar genomgå kurserna skall kunna beredas plats vid dessa. Kursavgifterna hålls på en nivå så att de inte skall kunna avskräcka någon från deltagande.

Självfallet kan situationer uppkomma där inträdessökanden visar sig ha tillägnat sig de baskunskaper som förmedlats vid kurserna på annat sätt än genom deltagande i dem. Med hänsyn därtill bör det föreslagna kravet på att sökanden skall ha genomgått av samfundet anordnade preparandkurser göras dispensabelt.

Om den föreslagna ändringen i antagningsreglerna genomförs bör kostnaderna för preparandkurserna fortsättningsvis bäras av samfundet.

Språkliga justeringar Det synes lämpligt att samtidigt med ovan föreslagna sakliga ändringar även företa terminologiska och andra språkliga ändringar i 8 kap. 28 rättegångsbalken.

Enligt 52 §& i samfundets stadgar ankommer det på samfundets fullmäktige att besluta om stadgeändringar. Innan sådant beslut fattas skall tillfälle beredas samfundets avdelningar att på avdelningsmöte behandla föreliggande förslag och avge yttrande däröver. För att fullmäktiges beslut om stadgeändring skall vinna omedelbar giltighet förutsätts att det fattats med kvalificerad majoritet.

Styrelsen avser att förelägga fullmäktige de här ovan angivna förslagen till ändringar i stadgarna för behandling vid årets ordinarie sammanträde den 31 maj 1985. Stadgeändring som då beslutas av fullmäktige skall för att bli gällande fastställas av regeringen. Stadgeändringsfrågan är denna gång kopplad till frågan om ändringar i rättegångsbalken. Med hänsyn därtill och till den tid en sådan lagstiftningsfråga kan väntas kräva tillåter sig samfundet att redan nu hos regeringen aktualisera förevarande ärende.

Styrelsen får sålunda anhålla om regeringens åtgärder för vidtagande av de ändringar i 8 kap. 2 och 7 §§ rättegångsbalken som framgår av bilaga I härtill. Vidare anhåller styrelsen, under förutsättning av fullmäktiges bifall till ändringsförslagen, om fastställelse av 3 8 i stadgarna för Sveriges Advokatsamfund i den lydelse som framgår av bilaga 2 härtill.

Stockholm den 2 februari 1985

FÖR SVERIGES ADVOKATSAMFUNDS STYRELSE

Sven Harald Bauer

Bengt Bergendal

3 Riksdagen 1987/88, I saml. Nr 26

Bil.l

Förslag till ny lydelse av 8 kap. 2 § och 7 § femte stycket rättegångsbalken 2§ Till ledamot av advokatsamfundet får antas endast den som avlagt för behörighet till domarämbetce föreskrivna kunskapsprov och förvärvat sådan utbildning som föreskrivs i samfundets stadgar. Han eller hon skall ha gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt finnas lämplig att utöva advokatverksamhet. Den som är omyndig eller 1 konkurstillstånd fär inte antas till ledamot.

Såvida advokatsamfundets styrelse inte medger undantag får till ledamot antas endast den som är svensk medborgare och bosatt inom riket och som inte har fyllt 60 år.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får inte antas till ledamot. Den som annars är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat får inte antas till Icdamot såvida inte advokatsamfundets styrelse medger undantag. Vad som nu sagts gäller dock inte befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

(Femte stycket:) Upphör advokat att vara svensk medborgare eller inträder beträffande honom sådan omständighet, att han enligt 2 § icke må antagas till ledamot av samfundet, vare han skyldig att genast utträda; göre han det ej, förordne styrelsen om hans uteslutning. Samma lag vare, om advokat flyttar ur riket och styrelsen cj medgiver, att han må kvarstå såsom ledamot av samfundet.

Förslag till ny lydelse av 3 § stadgarna för Sveriges Advokatsamfund Till ledamot av samfundet må antagas allenast den som yrkesmässigt tillhandagår allmänheten i rättsliga angelägenheter och - . är svensk medborgare med hemvist inom riket,

. ej fyllt 60 år, WII . avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov,

BR . därefter under minst fem år på tillfredsställande sätt utövat praktisk

juridisk verksamhet, varvid han under minst tre år skall hava ägnat sig

åt att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten antingen som anställd hos

advokat eller å allmän advokatbyrå eller för egen räkning,

'n . genomgått av samfundet anordnade preparandkurser för inträdessö-

kande samt 6. gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt finnes lämplig att utöva

advokatverksamhet.

Om särskilda omständigheter därtill föranleda må till ledamot antagas sökande, som icke utövar eller utövat praktisk juridisk verksamhet av

sådant slag eller under sådan tid som i första stycket punkt 4 sägs. Detsam-

ma gäller den som icke uppfyller kraven i första stycket punkterna 1, 2 och 35. Ej må den antagas till ledamot som är omyndig eller i konkurstillstånd.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmänna åklagare eller utmätningsman må ej antagas till ledamot. Ej heller må till

ledamot antagas den som eljest är anställd i statens eller kommunens tjänst eller hos annan enskild än advokat, med mindre styrelsen medgiver undantag. Vad som sagts nu gäller dock ej befattningshavare vid allmän advokat-

byrå.

Bilaga 2

Protokoll fört vid ordinarie möte med SVERIGES

ADVOKATSAMFUNDS FULLMAKTE i Kommunaltjänstemannaförbundets sessionssal, Kungsgatan

28 A, Stockholm, fredagen den 30 maj 1986 kl. 10.00

Ändrade regler om antagande av ledamot. Styrelsens reviderade förslag

till ändring av 3 §i samfundets stadgar, m.m.

Till grund för ärendets behandling låg en skrivelse, vilken fogas härtill

Claes Bever presenterade de föreslagna ändringarna och betonade härvid, med särskild tanke på förslaget om införande av en övre åldersgräns

vid 65 år, vikten av att fullmäktige kunde komma fram till ett beslut varom

tämligen allmän enighet rådde.

Den härpå följande debatten gällde i första hand 65-årsregeln. Allan Lindén yrkade avslag på styrelsens förslag i denna del. I sin motivering härför gjorde han sig till tolk för den kritik som kommit till uttryck inom Västra avdelningen. Enligt denna var det av mindre betydelse huruvida åldersgränsen sattes vid 60 eller 65 år. Det avgörande var att man ej borde acceptera en dispensregel, vars tillämpning uteslutande skulle bestämmas

av styrelsen, utan rätt för sökanden att få dess avgörande överprövat. Kritik mot åldersgränsen framfördes även av Stig Rindborg, Göran Luterkort och Anders Wikare, medan Per Björkman, Bengt Elfgren och Magnus

Lindahl uttalade sitt stöd för styrelsens förslag.

Även Göran Ramberg förklarade sig i princip gilla styrelsens förslag.

Han menade emellertid att man borde söka finna en samlande lösning på

frågan. Under hänvisning till den åldersregel, som fram till år 1944 fanns i

samfundets stadgar, föreslog han att fullmäktige skulle besluta om följande regel, vilken öppnade möjlighet till överklagande:

"Den som intill 65 års ålder ägnat sig huvudsakligen åt annat än advokatverksamhet må ej utan särskilda skäl antagas till ledamot.”

Magnus Bongenhielm anförde som ett ytterligare skäl för att inte införa någon övre åldersgräns förhållandet att det i gällande antagningsregler finns ett verksamhetskriterium. Den verksamhet som cen sökande ägnar sig

åt vid ansökningstillfället skall ha sådan omfattning att han kan försörja sig på den. Vidare skall han visa viss uthållighet i denna verksamhet. Endast

om dessa förutsättningar är uppfyllda är verksamheten yrkesmässig.

Även Ulf Ahlstedt uttalade sig mot införande av den föreslagna ålders-

gränsen.

En härefter företagen provomröstning visade att flertalet fullmäktige, dock ej tre fjärdedelar av dem. röstade för styrelsens förslag om införande

av en Övre äldersgräns vid 65 år.

Härefter avbröts förhandlingarna för lunch.

Då fullmäktige återupptog förhandlingarna tillkännagav Bengt Ljung-

qvist att styrelsen vid överläggningar under pausen beslutat återta den del

av sitt förslag som avsåg den omdiskuterade åldersgränsen.

Härefter förekom viss diskussion huruvida formell möjlighet förelåg att vid dagens sammanträde fatta beslut i enlighet med Göran Rambergs förslag, eftersom detta inte varit föremål för remiss i den ordning som stadgarna föreskriver.

Göran Ramberg ändrade därefter sig yrkande till att avse uppdrag åt styrelsen att utreda och till avdelningarna remittera ett förslag till åldersgräns av den utformning som han föreslagit.

Bengt Elfgren anförde att han ansåg det beklagligt att styrelsen dragit tillbaka sitt förslag till åldersgräns och därigenom betagit fullmäktige möj-

ligheten att ta ställning till förslaget. Han framställde därför styrelsens förslag som sitt eget och yrkade att fullmäktige skulle besluta i frågan.

Fullmäktige beslöt härefter dels att en övre åldersgräns sådan som först styrelsen och därefter Bengt Elfgren föreslagit inte skulle införas i reglerna om antagande av ledamot, dels att uppdra åt styrelsen att utreda och till

avdelningarna remittera Göran Rambergs förslag om införande av följande

bestämmelse: "Den som intill 65 års ålder ägnat sig huvudsakligen åt annat än advokatverksamhet må ej utan särskilda skäl antagas till ledamot.” > Vid härefter följande behandling av återstående delar av styrelsens förslag till ändrade antagningsregler förkom följande.

Magnus Lindahl klargjorde att han ogillade uttrycket ”preparandkurser | i advokatyrkets etik och teknik”. Enligt hans mening ledde ordet teknik

tanken till ingenjörskonst. Lindahl förordade att man i stället skulle välja

formuleringen ”preparandkurser i advokatyrkets etik samt villkoren i övrigt för advokatyrkets bedrivande”.

Bengt Bergendal erinrade om att uttrycket ”advokatyrkets teknik” använts under åtskilliga år i de arbetsgivarintyg, som samfundet infordrar i inträdesärendena. Ordet teknik borde kunna täcka allt som berör det speciella sätt på vilket en advokat utövar sitt yrke. Han vände sig mot tanken att samfundet skulle ordna kurser om villkoren för advokatyrkets bedrivande, vilket ju måste syfta på de antagningsregler i 3 8 i stadgarna som just nu var under diskussion.

Göran Luterkort hänvisade till att delar av innehållet i samfundets nuvarande kurser för biträdande jurister avsåg just sådant som inte kunde beskrivas bättre än med orden ”yrkets teknik”.

Göran Ramberg förordade Magnus Lindahls förslag i förenklad form: ”preparandkurser angående advokatyrkets etik och bedrivande”.

Gösta Heilborn påpekade att Norra avdelningens förslag att man skulle

använda formuleringen ”advokatyrkets etik och ekonomi” berodde på att

man inte förstått vad som lades in i ordet teknik. Med den förklaring Göran

Luterkort nu givit bortföll Norra avdelningens kritik mot denna del av styrelsens förslag.

Ordföranden sammanfattade diskussionen och fann att det endast kvarstod ett yrkande, nämligen bifall till styrelsens förslag till ändring av 3 § i samfundets stadgar, dock med uteslutande av bestämmelsen om den övre

åldersgränsen. ta in

Fullmäktige beslöt enhälligt att 3 § i samfundets stadgar under förutsättning av regeringens fastställelse skall erhålla följande nya lydelse:

”Till ledamot av advokatsamfundet får antas endast den som avlagt för

behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov och gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet. Den som är omyndig eller försatt i konkurs får inte antas till ledamot.

Inte heller får den antas till ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om

förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m. m., är förbjuden att

utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid domstol eller allmän åkla-

gare eller kronofogde får inte antas till ledamot.

Den som är anställd i statens eller kommuns tjänst i annan befattning än

som sägs i föregående stycke eller hos annan enskild än advokat får inte

antas till ledamot såvida inte styrelsen medger undantag. Vad som nu sagts gäller dock inte befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

Såvida samfundets styrelse inte med hänsyn till föreliggande särskilda

omständigheter medger undantag får till ledamot antas endast den som

1. är svensk medborgare med hemvist inom riket,

2. under minst fem år efter ovannämnda kunskapsprov på tillfredsställan-

de sätt utövat praktisk juridisk verksamhet, varvid han under minst tre

år skall ha ägnat sig åt att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter antingen som anställd hos advokat eller på allmän

advokatbyrå eller för egen räkning och som vid tiden för ansökningens

prövning tillhandagår allmänheten på sådant sätt samt

3, genomgått av samfundet anordnade preparandkurser i advokatyrkets

etik och teknik.” |

Fullmäktige beslöt vidare, på styrelsens förslag, att uppdra åt denna, att hemställa hos regeringen om såväl nämnda fastställelse som sådan lagändring, att RB 8:2 och 8:7 femte stycket erhåller det sakinnehåll, som bilaga 2 till styrelsens förslag utvisade. (Se bilaga 2. sid 15.) Beslutet var enhälligt.

Bilaga 2

Ändrade regler om antagande av ledamot

— reviderat förslag till ändring i 3 § i samfundets stadgar, m. m. Tidigare framlagt förslag Vid ordinarie möte med samfundets fullmäktige den 31 maj 1985 behandlades ett av styrelsen framlagt förslag till ändrade regler om antagande av ledamot. Fullmäktige beslöt att återremittera förslaget till styrelsen.

Enligt förslaget i dess dåvarande utformning skall antagningsreglerna ändras I följande hänseenden.

1. I bestämmelsen om hur den treåriga kvalifikationstiden skall fullgöras (för närvarande i 3 § första stycket punkt 4 i samfundets stadgar) bör orden "såsom biträde hos advokat” ersättas med formuleringen ”som anställd hos advokat”, vilket skulle klargöra att regelrätt anställning fordras.

2. I nyssnämnda bestämmelse bör uttrycket ”rättshjälpsanstalt” ändras till allmän advokatbyrå” i anslutning till rättshjälpslagens terminologi.

3. Möjlighet bör öppnas för styrelsen att medge dispens från kravet i 3 §

första stycket i stadgarna att sökanden yrkesmässigt skall tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter vid tidpunkten för ansökningens prövning.

4. En övre åldersgräns av 60 år bör införas för dem som söker inträde i

samfundet. Nuvarande nedre äldersgräns av 25 år bör avskatfas.

5. Möjlighet för styrelsen att lämna dispens från kravet på att inträdessökanden skall vara svensk medborgare bör införas.

6. Möjlighet för styrelsen att lämna dispens från kravet på hemvist inom

riket bör införas.

7. Införande av krav på att inträdessökanden skall ha genomgått av samfundet anordnade preparandkurser.

I samtliga hänseenden krävs ändringar i samfundets stadgar (3 §). Förslagen under punkterna 4—7 förutsätter dessutom ändring av 8 kap och 2

och 7 §§ rättegångsbalken.

Arendets behandling hos avdelningarna Innan förslaget förelades fullmäktige hade samfundets avdelningar beretts tillfälle att behandla förslaget och avge yttrande däröver. I samband därmed hade förslaget utsänts till samfundets samtliga ledamöter med cirkulär

nr 7/1985.

Avdelningarnas inställning till det remitterade förslaget kan sammanfat-

tas sålunda.

Norra avdelningen tillstyrker förslaget under uttalande av önskemål om att det preciseras i vilken utsträckning sökande kan erhålla dispens

från att genomgå preparandkurserna. Om absolut krav skulle uppställas på

genomgång av vissa kurser borde dessa endast avse frågor med direkt yrkesanknytning. såsom advokatetiska och yrkesekonomiska frågor. Då ärendet behandlades vid avdelningens årsmöte framfördes förslag om att -

dispens inte borde kunna meddelas från genomgång av preparandkurserna.

Detta förslag avslogs med stöd av ordförandens utslagsröst.

Mellersta avdelningen tillstyrker förslaget i dess helhet.

Stockholmsavdelningen avstyrker införande av en övre åldersgräns vid 60 år. I övrigt tillstyrker avdelningen ändringsförslaget.

Under avdelningens behandling av ärendet gjordes påpekanden av redaktionell karaktär, nämligen dels att RB 8:7 femte stycket i sin föreslagna

nya lydelse tvingade advokat att utträda ur samfundet vid uppnådd ålder

av 60 år samt dels att ordet ”han” i samma stycke borde ersättas med ”han eller hon” i konsekvens med föreslagen ändring av RB 8:2.

Östra avdelningen tillstyrker de föreslagna ändringarna i antagningsreglerna men påpekar behovet av redaktionella justeringar i det fram-

lagda utkastet till ny lydelse av RB 8:2 och 8:7 femte stycket. Västra avdelningen tillstyrker förslaget i dess helhet, dock under

förutsättning att ledamöter som uppnår 60 års ålder inte skall behöva

utträda ur samfundet. Södra avdelningen föreslår att man i den nya lydelsen av 38

punkt 5 i samfundets stadgar byter uttrycket ”preparandkurser” mot

”utbildning”. Vidare förordar avdelningen att de som deltar i nyssnämnda

kurser själva skall svara för sina kostnader. I övrigt tillstyrker avdelningen ändringsförslaget.

Justitiedepartementets remissförfarande i ärendet

Med hänsyn till att frågan om stadgeändring förutsatte ändringar i rättegångsbalken, hade styrelsen i skrivelse den 7 februari 1985 till justitiede-

partementet — under förbehäll om fullmäktiges bifall till styrelsens förslag — hemställt om regeringens medverkan till genomförande av ändringarna.

Samfundets skrivelse remitterades den 8 mars 1985 av departementet till ett antal statliga och enskilda remissinstanser.

Mcd anledning av justitiedepartementets remiss har yttrande avgivits av justitiekanslern, riksåklagaren, domstolsverket, Statens invandrarverk, Svea hovrätt, Uppsala tingsrätt, Norrköpings tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, länsrätten i Stockholms län. Sveriges domareförbund och JUSEK. Riksåklagaren har till sitt yttrande fogat remissvar som han själv inhämtat

från överåklagarna i Stockholms åklagardistrikt och Göteborgs åklagar-

distrikt samt från Jänsåklagarna i Älvsborgs län och Värmlands län.

Justitiekanslern, domstolsverket, invandrarverket

och domareförbundet har inte haft någon erinran mot samfundets

förslag. Göteborgs tingsrätt och JUSEK har tillstyrkt förslaget. Uppsala tingsrätt har ”i allt väsentligt” tillstyrkt förslaget.

Beträffande de enskilda delarna av samfundets förslag har remissinstanserna anfört följande.

Allmänt Riksåklagaren framhåller som ett övergripande intresse att inträdes-

kraven inte görs alltför generella; med en mycket liberal utformning av

inträdesvillkoren skulle kunna riskeras en sänkning av advokatkårens höga kvalitet. Motsatsvis skulle man riskera ett ökande och därigenom betungande antal beslut där den sökande vägrades inträde.

Länsrätten framhåller att de krav som uppställs för att bli advokat huvudsakligen bör ses från konsumentskyddssynpunkt. Länsrätten är allmänt tveksam till ett alltför ymnigt bruk av dispensbestämmelser. En ordning med dispens i stället för generell reglering minskar förutsebarheten för de inträdessökande. Mot att fler dispensbeslut knyts till advokatsamfundets styrelse kan också invändas att insynen när det gäller dispensgivningen kommer att bli begränsad, eftersom dispensbeslut inte torde vara överklagbara.

Terminologiska ändringar ("såsom anställd hos advokat” och "allmän advokatbyrå”)

Ingen av remissinstanserna har haft någon erinran mot dessa ändringar.

Kravet att sökanden ”yrkesmässigt tillhandagår allmänheten Domareförbundet förordar att tillägget ”utövar eller” görs i 3 § första stycket i stadgarna istället för som föreslagits i andra stycket. Förbundet

påpekar att sådant förslaget nu föreligger anges en möjlighet att som ledamot antaga en sökande som aldrig yrkesmässigt gått allmänheten till-

handa i rättsliga angelägenheter.

Länsrätten anför följande: "För den som i övrigt uppfyller inträ-

deskraven bör det kanske räcka med en viljeförklaring att vederbörande

har för avsikt att yrkesmässigt biträda allmänheten i rättsliga angelägenheter. Ett annat alternativ skulle kunna vara någon form av villkorat inträde, t.ex. i form av att inträde beviljas under förutsättning att vederbörande senast viss dag börjat tillhandagå allmänheten.”

o

Åldersgränser Ingen remissinsans har något att invända mot att den nuvarande nedre åldersgränsen avskaffas.

Flertalet remissinstanser har invändningar mot eller synpunkter på införande av en övre åldersgräns vid 60 år. Domstolsverket har däremot ingen erinran mot förslaget i denna del, och Norrköpings tingsrätt

tillstyrker.

Justitiekanslern, Norrköpings tingsrätt, Göteborgs tingsrätt och domareförbundet påpekar behovet av redaktionell

omarbetning för att inte advokat skall bli skyldig att söka utträde ur samfundet när han fyller 60 år. Uppsala tingsrätt gör samma slags

påpekande och ifrågasätter dessutom behovet och lämpligheten av den

föreslagna åldersgränsen. Riksåklagaren uttalar tveksamhet inför den föreslagna sextioårsre-

geln. I första hand föreslår RÅ en övre åldersgräns vid 65 år. I andra hand kan han tillstyrka den föreslagna åldersgränsen under förutsättning att den

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 26

ning.

RÅ:s motivering härtill är i första hand följande: Gruppen jurister som kring pensionsåldern börjar verka som juridiska konsulter präglas av utmärkta juridiska kunskaper, stor skicklighet och gedigen erfarenhet. Deras

önskan att fortsätta med juridisk verksamhet även vid relativt hög ålder

bör därför anses som en i sig avsevärd tillgång. Den kan emellertid endast i undantagsfall tagas tillvara på andra områden än den fria advokatverksamheten.

Svea hovrätt avstyrker införandet av den föreslagna övre åldersgränsen. Gränser av detta slag bör övervägas endast om mycket starka

tivering för en sådan åldersgräns.

Länsrätten avstyrker förslaget 1 denna del. Länsrätten anför: ”Det

får i många fall antas att exempelvis före detta domare eller bankjurister är väl så skickade att ägna sig åt advokatverksamhet som tidigare advoka-

ter.”

JUSEK anser att dispens från den föreslagna nya åldersgränsen bör tillämpas mer liberalt än vad som anges i samfundets framställning.

Kravet på svenskt medborgarskap respektive bosättning i riket

Justitiekanslern påpekar att det ur principiell synpunkt kan ifrågasättas om man bör införa regler som innebär att en utländsk medbotfgare som visserligen är svensk advokat men bosatt utomlands skulle kunna under-

kastas prövning av bl.a. svensk domstol för åtgärd som han låtit komma

sig till last utomlands. Han anser dock att de föreslagna reglerna kan

accepteras.

Även Svea hovrätt är inne på samma tankegång. Hovrätten anser sig

inte utan stöd av en närmare utredning kunna ta ställning till frågorna om

dispens från kraven på svenskt medborgarskap och hemvist inom riket i

sådana fall, då den inträdessökande både är utländsk medborgare och har hemvist utom riket.

Statens invandrarverk erinrar om att diskrimineringsuttredningen i promemorian (Ds A 1984:6) ”Om utlänningars rättsliga ställning”

föreslagit att kravet på svenskt medborgarskap för behörighet att vara advokat skulle avskaffas. Ett villkor för att en utlänning skulle kunna bli

advokat skulle enligt diskrimineringsutredningen vara att inträdessökan-

den vid tiden för ansökningen i advokatsamfundet ägde fast hemvist i Sverige sedan minst tre år, alltså i princip samma krav som gäller för att

utländsk medborgare skall ha kommunal rösträtt.

Invandrarverket anser det möjligt att tillgodose de intressen som ligger till grund för detta diskrimineringsutredningens ställningstagande också med advokatsamfundets förslag. Om samfundets förslag genomförs förutsätts dock att en utländsk inträdessökande med stark anknytning till Svert- :

ge regelmässigt får dispens från krav på svenskt medborgarskap.

Norrköpings tingsrätt anser att det nu gällande kravet på svenskt medborgarskap för inträde bör bibehållas. 30

Även länsrätten avstyrker att kravet på svenskt medborgarskap slopas för ledamot av samfundet. En dispensregel avstyrks under alla

förhållanden. Länsrätten påpekar att om kravet på svenskt medborgarskap

tas bort, måste uppmärksammas att komplikationer kan uppkomma vid förordnande av offentlig försvarare i brottmål rörande rikets säkerhet.

Länsrätten ställer sig också tveksam till att en dispensmöjlighet införs från

kravet på att den inträdessökande har hemvist i Sverige då ansökan prö-

vas.

Preparandkurser

Flertalet remissinstanser tillstyrker samfundets förslag i denna del.

Länsrätten anser inte att det är godtagbart att krav på att genomgå

utbildning i samfundets regi införs utan att det i stadgarna anges mer

preciserat vilken form av utbildning som avses. Endast kurser i advokat-

etik o. dyl. bör komma i fråga som obligatoriska.

Styrelsens behandling av det återremitterade förslaget samt skälen till vidtagna ändringar däri

Fullmäktiges beslut att återremittera ärendet till styrelsen fattades utan

något ställningstagande i sak till de föreslagna ändringarna.

Vid förnyad behandling av ärendet har styrelsen övervägt de synpunkter

som framkommit i avdelningarnas yttranden och i samband med justitiede-

partementets remissbehandling. För att styrelsen skulle bli informerad om departementets syn på ärendets fortsatta behandling har generalsekreteraren på styrelsens vägnar den 6 november 1985 haft förnyade överläggningar om stadgeändringsärendet med tjänstemän inom departementet. Från departementets sida har härvid bl.a. påpekats att i den proposition som

följde på diskrimineringsutredningens förslag angavs att frågan om krav på

svenskt medborgarskap som villkor för inträde i advokatsamfundet skulle behandlas i samband med advokatsamfundets framställning om ändring i

rättegångsbalken.

Styrelsen har härefter vid ställningstagande i saken beslutat att åter framlägga förslaget utan andra sakliga ändringar däri än såvitt avser den

övre åldersgränsen och kravet på genomgång av preparandkurser. Därut-

över har styrelsen funnit lämpligt att göra vissa formella justeringar i de föreslagna stadge- och lagtexterna.

Det sålunda reviderade förslaget ill ny lydelse av 3 § i samfundets

stadgar fogas härtill som bilaga I . Motsvarande textförslag avseende RB

8:2 och 7 återfinns som bilaga 2 .

Som skäl till det nu föreliggande förslaget anför styrelsen följande.

1. Beträffande den övre åldersgränsen anförde styrelsen i skrivelse till fullmäktige den 7 februari 1985 bl. a. följande.

"Som motivering till att man skall införa en övre åldersgräns vid 60 år

med möjlighet till dispens erinras i förslaget om att samfundets stadgar fram till år 1944 upptog en bestämmelse av följande lydelse: ”Den som

intill 55 års ålder ägnat sig huvudsakligen åt annat än advokatverksamhet

må ej utan synnerliga skäl antas till ledamot”. Att denna bestämmelse avlägsnades ur stadgarna inför nya rättegångsbalkens tillkomst kan antas ha berott på att man såvitt möjligt önskade uppnå enhetliga behörighets-

regler för advokater och domare även i fråga om maximiålder. Stadgeänd-

ringen har i vart fall inte föranletts av en ändrad syn på betydelsen av inträdessökandenas ålder. Att tilltagande ålder kan inverka menligt på en persons lämplighet att

utöva advokatverksamhet är ovedersägligt. De individuella variationerna

är emellertid här stora, vilket gör att frågan måste prövas noga i varje enskilt fall. Ofta är styrelsen hänvisad att bygga sitt avgörande på de

uttalanden om sökandens lämplighet som lämnas av advokater med vilka han haft yrkeskontakt. När uppgiftslämnarna anser sökanden sakna lämp-

lighet på grund av omständigheter som sammanhänger med hans ålder har

de i regel svårt att underbygga sina omdömen med praktiska exempel ur

sökandens verksamhet. Aven i fall där ett avslagsbeslut framstår som klart

befogat har det visat sig att styrelsen har svårt att tillfredsställande förklara sitt ställningstagande då ärendet genom besvär förs under Högsta domsto-

lens prövning. Genom den föreslagna ändringen skulle tillämpningen av 60-årsregeln och prövningen av möjligheter till dispens därifrån utreslutan-

de ligga hos styrelsen. Mot beslut i dispensfråga kan besvär inte anföras.

Förslaget har inte sin udd riktad mot dem som i sitt tidigare yrkesliv under en lång följd av år verkat som advokater eller inom närliggande yrken utan

kommer att framför allt utgöra spärr mot sökande som först efter pensionering inom annat yrke börjar ägna sig åt advokatverksamhet och då visar

svårigheter att anpassa sig till den nya yrkesrollen.”

Vid fullmäktiges behandling av förslaget till ny åldersgräns framfördes samma kritik som tidigare framkommit i Stockholmsavdelningens yttran-

de. Även i remissyttrandena till justitiedepartementet har kritik framförts mot införande av den föreslagna 60-årsregeln.

Styrelsen har tagit hänsyn till den kritik förslaget i denna del väckt i så måtto att åldersgränsen bör bestämmas till 65 år istället för som tidigare

föreslaget 60 år. Med denna ändring mister mycket av den framförda

kritiken sitt berättigande. Det kan knappast anses orimligt att införa viss spärr för tillträde till advokatyrket för sökande som nått den ålder då flertalet inom vår befolkning avslutat sin yrkesaktiva verksamhet.

En grundläggande förutsättning för att någon skall bli antagen som ledamot av advokatsamfundet måste vara att det kan förväntas att vederbörande under överskådlig tid framöver kommer att ha som heltidssysselsättning att tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter. Det är emel-

lertid möjligt för ledamot av samfundet att kvarstå som sådan även sedan han upphört med sin verksamhet eller begränsat denna så att den ej längre

är yrkesmässig. En anmälan härom till samfundet medför dessutom befrielse från skyldighet att erlägga sedvanliga avgifter. Innan styrelsen beslöt att införa sistnämnda möjlighet tvingades många ledamöter att av ekonomiska skäl avsluta en lång yrkesbana med att utträda ur samfundet och avstå från advokattiteln. Möjligheten att inneha advokattiteln utan att vara yrkesverksam och utan avgiftsskyldighet lockar emellertid inträdessökande för vilka den ej var avsedd. Det finns skäl att genom den föreslagna 65-årsregeln söka avhålla dem från att söka inträde i samfundet som finner

samtidig avsikt att yrkesmässigt utöva verksamhet som sådan. Styrelsen vill i detta sammanhang ta avstånd från den tankegång som

ligger bakom följande uttalande i RÅ:s yttrande: ”Gruppen jurister som

kring pensionsåldern börjar verka som juridiska konsulter präglas av ut-

märkta juridiska kunskaper, stor skicklighet och gedigen erfarenhet. Deras önskan att fortsätta med juridisk verksamhet även vid relativt hög ålder bör därför anses som en i sig avsevärd tillgång. Den kan emellertid endast i undantagsfall tagas tillvara på andra områden än den fria advokatverksam-

heten”. Bakom uttalandet synes ligga en nedsättande bedömning av advo-

katens yrkesroll. Har man den uppfattningen att den nämnda gruppen

jurister bör få tillfälle till fortsatt juridisk verksamhet även efter 65 års ålder bör denna möjlighet beredas dem inom det område där de tidigare

verkat. Man bör för övrigt inte föreställa sig att skicklighet inom annat Jjuristyrke garanterar lämplighet som advokat.

2. Under avdelningarnas behandling av förslaget framkom synpunkter

på kravet på genomgång av preparandkurser. Även länsrätten i stockholm berör frågan i sitt yttrande till departementet. Vad länsrätten och Norra

avdelningen i detta sammanhang framfört i sina yttranden finner styrelsen beaktansvärt.

Formuleringen ”preparandkurser för inträdessökande” framstår som

alltför obestämd. Samfundet kan inte göra anspråk på att få efter eget skön

bestämma innehållet och karaktären hos dessa kurser. Avsikten är inte att

bygga ut de krav på juridisk utbildning som redan finns i antagningsregler-

na. I föreliggande förslag föreslår styrelsen därför att det nämnda uttrycket

utbyts mot ”preparandkurser i advokatyrkets etik och teknik”.

3. Med hänsyn till att det under ärendets hittillsvarande behandling inte

framförts någon nämnvärd kritik mot övriga delar av ändringsförslaget,

berör styrelsen inte dessa här utan hänvisar såvitt avser dem till tidigare

utsända handlingar i ärendet.

4, Sedan stadgeändringsförslaget varit föremål för remiss till avdelningarna har styrelsen funnit lämpligt att företa en redaktionell omarbetning av 3 § i samfundets stadgar. Den nuvarande lydelsen är resultatet av flera tidigare tillägg och ändringar, och den kan inte anses väldisponerad. Sty-

relsen föreslår istället att praragrafen avfattas på sådant sätt att den inleds med de dispensabla kraven, uppdelade efter positiv respektive negativ

formulering, samt att man i senare delen av paragrafen samlar de dispensabla kraven.

Beträffande den språkliga formuleringen av RB 8:2 och 7 är att märka att avgörande därom inte tillkommer samfundets organ. I förevarande förslag väljer styrelsen därför att presentera formuleringar som lagstiftaren kan tänkas vilja använda för att tillmötesgå samfundets önskemål i sak. 5. Det torde få överlämnas åt styrelsen att, beroende på behandlingen av

frågan om ändring av RB 8:2 och 7, i samråd med justitiedepartementet ta ställning till behovet av övergångsbestämmelser och bestämmelse om tid-

punkten för tidpunkten för ikraftträdandet av ändringarna i stadgarna.

Sammanfattning

Styrelsen föreslår att fullmäktige beslutar

dels att 3 § it samfundets stadgar, under förutsättning av regeringens

fastställelse, skall erhålla den nya lydelse som bilaga I utvisar;

dels att uppdra åt styrelsen att hemställa hos regeringen om såväl nämn-

da fastställelse som sådan lagändring att RB 8:2 och 8:7 femte stycket erhåller det sakinnehåll som bilaga 2 utvisar.

Stockholm den 24 januari 1986

För SVERIGES ADVOKATSAMFUNDS STYRELSE

Claes Beyer

Bengt Bergendal

Bilaga I

Reviderat förslag till ny Ivdelse av 3 §i stadgarna för Sveriges Advokatsamfund Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3§ 3§

Till ledamot av samfundet må an- Till ledamot av advokatsamfuntagas allenast den som yrkesmäs- det får antas endast den som avlagt sigt tillhandagår allmänheten i för behörighet till domarämbete förättsliga angelägenheter och reskrivna kunskapsprov och gjort

1. är svensk medborgare med sig känd för redbarhet och även i hemvist inom riket, övrigt bedöms lämplig att utöva

2. fyllt 25 år, advokatverksamhet. Den som är

3. avlagt för behörighet till omyndig eller försatt i konkurs får domarämbete föreskrivna kun- inte antas till ledamot. Inte heller skapsprov, får den antas till ledamot som en-

4, därefter under minst fem år på ligt 3 § lagen (1985:354) om förbud tillfredsställande sätt utövat prak- mot yrkesmässig rådgivning i vissa tisk juridisk verksamhet, varvid fall, m.m. är förbjuden att utöva han under minst tre år skall hava rådgivningsverksamhet. ägnat sig åt att yrkesmässigt tillhan- Lagfaren domare i eller befattdagå allmänheten antingen såsom ningshavare vid domstol eller allbiträde hos advokat eller å rätts- män åklagare eller kronofogde får hjälpsanstalt eller för egen räkning, inte antas till ledamot. samt Den som är anställd i statens eller

5. gjort sig känd för redbarhet kommuns tjänst i annan befattning och även i övrigt finnes lämplig att än som sägs i föregående stycke utöva advokatverksamhet. hos annan enskild än advokat får

inte antas till ledamot, såvida inte

styrelsen medger undantag. Vad

som nu sagts gäller dock inte befatt-

ningshavare vid allmän advokatby-

rå.

Om särskilda omständigheter därtill föranleda, må till ledamot antagas sökande, som icke utövat praktisk juridisk verksamhet av sådant slag eller under sådan tid som i första stycket 4 punkten sägs.

Ej må den antagas till ledamot, Såvida samfundets styrelse inte som är omyndig eller i konkurstill- med hänsyn till föreliggande särstånd. skilda omständigheter medger un-

Lagfaren domare 1 eller befatt- dantag. får till ledamot antas enningshavare vid allmän domstol el- dast den som ler allmän åklagare eller utmät- I. är svensk medborgare med ningsman må ej antagas till leda- hemvist inom riket, mot. Ej heller må till ledamot anta- 2. inte har fyllt 65 år, gas den som eljest är anställd i sta- 3. under minst fem år efter ovantens eller kommuns tjänst eller hos nämnda kunskapsprov på tillfredsannan enskild än advokat, med ställande sätt utövat praktisk jurimindre styrelsen medgiver undan- disk verksamhet, varvid han under tag. Vad som sagts nu gäller dock ej minst tre år skall ha ägnat sig åt att befattningshavare vid allmän advo- yrkesmässigt tillhandagå allmänhekatbyrå. ten i rättsliga angelägenheter an-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tingen som anställd hos advokat el-

ler på allmän advokatbyrå eller för

egen räkning och som vid tiden för

ansökningens prövning = tillhandagår allmänheten på sådant sätt, samt

4. genomgått av samfundet an-

ordnade preparandkurser i advo-

katyrkets etik och teknik.

Reviderat förslag till ändringar i RB 8:2 samt 8:7 femte stycket Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 28 28

Till ledamot av advokatsamfun- Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som är det får endast den antas som är svensk medborgare, har hemvist svensk medborgare, har hemvist inom riket och fyllt tjugofem år inom riket samt avlagt för behörigsamt avlagt för behörighet till do- het till domarämbete föreskrivna marämbete föreskrivna kunskaps- kunskapsprov och förvärvat sådan prov och förvärvat sådän praktisk annan utbildning som föreskrivs i utbildning, som föreskrivs i sam- samfundets stadgar. Han skall ha fundets stadgar. Han skall ha gjort gjort sig känd för redbarhet och sig känd för redbarhet och även i även i övrigt bedömas lämplig att övrigt bedömas lämplig att utöva utöva advokatverksamhet samt advokatverksamhet. inte har fyllt 65 år. |

Den som är omyndig eller försatt Advokatsamfundets styrelse får i konkurs får inte antas till ledamot. medge undantag från antagnings- Inte heller får den antas till ledamot kraven såvitt gäller medborgarsom enligt 3 § lagen (1985:354) om skap, hemvist och åldersgräns. förbud mot yrkesmässig rådgivning Den som är omyndig eller försatt i vissa fall, m.m. är förbjuden att i konkurs får inte antas till ledamot.

utöva rådgivningsverksamhet. Inte heller får den antas till ledamot

Lagfaren domare eller befatt- som enligt 3 § lagen (1985:354) om ningshavare vid allmän domstol el- förbud mot yrkesmässig rådgivning ler allmän åklagare eller kronofog- i vissa fall, m.m. är förbjuden att de får inte antas till ledamot; inte utöva rådgivningsverksamhet. heller den som annars är anställd i Lagfaren domare i eller befattstatens eller kommuns tjänst eller ningshavare vid domstol eller allhos annan enskild advokat, om inte män åklagare eller kronofogde får advokatsamfundets styrelse med- inte antas till ledamot, inte heller ger undantag. Vad som sagts nu den som annars är anställd i statens gäller dock inte befattningshavare eller kommuns tjänst eller hos anvid allmän advokatbyrå. nan enskild än advokat, om inte ad-

vokatsamfundets styrelse medger

undantag. Vad nu sagts gäller dock

inte befattningshavare vid allmän.

advokatbyrå.

7§ 7§8

(Femte stycket:) Upphör advo- (Femte stycket:) Inträder beträfkat att vara svensk medborgare el- fande advokat sådan omständighet ler inträder beträffande honom så- att han enligt 2 § tredje eller fjärde dan omständighet, att han enligt 2 8 stycket inte får antas till ledamot av andra eller tredje stycket icke må samfundet, är han skyldig att geantagas till ledamot av samfundet, nast utträda ur samfundet. Om han vare han skyldig att genast utträda; inte gör det, skall styrelsen förordgöre han det ej, förordne styrelsen na om hans uteslutning. Detsamma om hans uteslutning. Samma lag gäller om en advokat upphör att vare, om advokat flyttar ur riket vara svensk medborgare eller flytoch styrelsen ej medgiver, att han tar ur riket och styrelsen inte medmå kvarstå såsom ledamot av sam- ger att han får stå kvar som ledamot fundet. av samfundet. 37

Bilaga 3

1987-05-14

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

ANSÖKAN OM FASTSTÄLLELSE AV ÄNDRINGAR I ADVOKAT- SAMFUNDETS STADGAR

I. Regler om antagande uv ledamot

Kvalifikationskraven för att bli antagen som ledamot i Sveriges Advokatsamfund upptas i 8 kap. 2 § rättegångsbalken samt 3 § i samfundets stad-

gar. Även 8 kap. 7 § femte stycket rättegångsbalken upptar bestämmelser av intresse i detta sammanhang.

Sedan man inom samfundet utrett behovet av ändringar i gällande regler om antagande av ledamot, hemställde styrelsen i skrivelse den 7 februari

1985 till justitiedepartementet om regeringens medverkan till vissa tilltänkta ändringar i bestämmelserna. Samfundets skrivelse remitterades den 8

mars 1985 av departementet till ett antal statliga och enskilda remissinstan-

ser. Samtidigt förbereddes inom samfundet en ändring av 3 § i samfundets stadgar. Efter remissbehandling hos samfundets avdelningar framlades

förslag i frågan på möte med samfundets fullmäktige den 31 maj 1985. 1 sin dåvarande utformning upptog förslaget ändringar i samfundets antagningsregler i följande hänseenden.

I. Beträffande bestämmelsen om hur den treåriga kvalifikationstiden skall fullgöras (för nävarande i 3 § första stycket punkt 4 i samfundets stadgar) föreslogs att orden "såsom biträde hos advokat” skulle ersättas med formuleringen ”som anställd hos advokat”, vilket skulle klargöra att regelrätt anställning fordras.

2. I nyssnämnda bestämmelse borde uttrycket ”rättshjälpsanstalt” änd-

ras till ”allmän advokatbyrå” i anslutning till rättshjälpslagens terminolo-

gi.

3. Möjlighet borde öppnas för styrelsen att medge dispens från kravet i

3 § första stycket i stadgarna att sökanden yrkesmässigt skall tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter vid tidpunkten för ansökningens prövning.

4. En övre åldersgräns vid 60 år borde införas för dem som söker inträde i samfundet. Nuvarande nedre åldersgräns av 25 år borde avskaffas.

5. Möjlighet för styrelsen att lämna dispens från kravet på att inträdessö-

kandden skall vara svensk medborgare borde införas. 6. Möjlighet för styrelsen att lämna dispens från kravet på hemvist inom riket borde införas.

7. Dessutom föreslogs införande av krav på att inträdessökanden skall ha genomgått av samfundet anordnade preparandkurser. 38

Vid behandling av ärendet beslöt fullmäktige den 31 maj 1985 att återremittera förslaget till styrelsen.

Ärendet upptogs till förnyad behandling vid ordinarie fullmäktigemöte

den 30 maj 1986. Protokoll från mötet jämte bilagorna 2 och 4 till protokollet medföljer denna framställning i kopia. Den förra av bilagorna innehåller redogörelse för ärendets förberedande behandling. Där omtalas även vilka ändringar som vidtagits i förslaget innan det för andra gången förelades

fullmäktige. Sålunda hade den föreslagna övre åldersgränsen höjts till 65 år

och kravet på genomgång av preparandkurser preciserats till att avse ”preparandkurser i advokatyrkets etik och teknik”. Därutöver hade vissa formella justeringar företagits i den föreslagna stadgetexten.

Fullmäktige beslöt att förkasta styrelsens förslag till övre åldersgräns. I

övrigt beslöt fullmäktige enhälligt att 3 § i samfundets stadgar under förutsättning av regeringens fastställelse skulle erhålla den nya lydelse som

anges i fullmäktiges protokoll (sid 11 f).

I enlighet med fullmäktiges beslut får samfundets styrelse härmed hemställa dels att regeringen fastställer att 3 § i samfundets stadgar skall ha den

ändrade lydelse som beslutats av fullmäktige, dels att i samband därmed åtgärder vidtages för sådan lagändring att RB 8:2 och 8:7 femte stycket erhåller det sakinnehåll, som bilaga 2 till fullmäktiges protokoll utvisar (sid . 15).

Stockholm den 14 maj 1987

För SVERIGES ADVOKATSAMFUNDS STYRELSE

Bilaga 4

Till lagrådet

remitterat lag-

förslag

Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 och 7 §§ rättegångsbalken skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse '

8 kap.

28!

Till ledamot av'advokatsamfun- Till ledamot av advokatsamfun-

det får endast den antas som är det får endast den antas som

svensk medborgare, har hemvist 1. är svensk medborgare,

inom riket och fyllt tjugiufem år 2. har hemvist i Sverige, samt avlagt för behörighet till do- 3. har avlagt de kunskapsprov marämbete föreskrivna kunskaps- som är föreskrivna för behörighet

prov och förvärvat sådan praktisk till domarämbete, utbildning, som föreskrivs i sam- 4. har genomgått erforderlig

fundets stadgar. Han skall ha gjort praktisk och teoretisk utbildning. sig känd för redbarhet och även i 5. har gjort sig känd för redbar-

övrigt bedömas lämplig att utöva het, och

advokatverksamhet. 6. även i Övrigt bedöms lämplig

att utöva advokatverksamhet.

Advokatsamfundets styrelse får i

enskilda fall medge undantag från

antagningskraven såvitt gäller förs-

ta stycket I och 2.

Den som är omyndig eller försatt i konkurs får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m. m. är förbjuden att utöva

rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller all-

män åklagare eller kronofogde får inte antas till ledamot; inte heller den

som annars är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan

enskild än advokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag.

Vad som nu sagts gäller dock inte befattningshavare vid allmän advokatby-

rå.

782 Advokat, som i sin verksamhet En advokat, som i sin verksam-

uppsåtligen gör orätt eller som el- het uppsåtligen gör orätt eller som Jjest förfar oredligt, skall uteslutas annars förfar oredligt, skall utesluur advokatsamfundet. Aro omstän- tas ur advokatsamfundet. Ar om-

! Senaste lydelse 1985:355. > Senaste lydelse 1982: 1114. 40

digheterna mildrande, må i stället ständigheterna mildrande, får i stälvarning tilldelas honom. let varning tilldelas honom.

Åsidosätter eljest advokat de Åsidosätter en advokat annars plikter, som åvila honom som ad- sina plikter som advokat, får varvokat, må varning eller erinran ning eller erinran meddelas honom.

meddelas honom. Äro omständig- Är omständigheterna synnerligen

heterna synnerligen försvårande, försvårande, får han uteslutas ur må han uteslutas ur samfundet. samfundet.

Tilldelas advokat varning, får Tilidelas en advokat varning; får han, om särskilda skäl föreligger, han. om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och till samfundet med lägst ettusen och högst femtontusen kronor. högst femtontusen kronor.

Frågor om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift eller erinran prövas av samfundets styrelse eller, i den mån så bestämts i stadgarna, av annat samfundets organ. Har prövningen av sådana frågor överlämnats till ett sådant organ, är en advokat skyldig att lämna detta organ de uppgifter som behövs för prövningen.

Upphör advokat att vara svensk Inträder beträffande en advokat medborgare eller inträder beträf- sådan omständighet att han enligt fande honom sådan omständighet, 2 § tredje eller fjärde stycket inte att han enligt 2 § andra eller tredje får antas till ledamot av samfundet, stycket icke må antagas till leda- är han skyldig att genast utträda ur mot av samfundet, vare han skyldig sumfundet. Om han inte gör det, att genast utträda; gör han det ej, skall styrelsen förordna om hans förordne styrelsen om hans uteslut- uteslutning. Detsamma gäller, om ning. Samma lag vare, om advokat en advokat upphör att vara svensk flyttar ur riket och styrelsen ej med- medborgare eller flyttar ur riket giver, att han må kvarstå såsom le- och styrelsen inte medger att han damot av samfundet. får stå kvar som ledamot av sam-

fundet.

I beslut, varigenom någon uteslu- I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet. må förordnas, att tits ur samfundet får förordnas att beslutet genast skall gå i verkstäl- beslutet genast skall verkställas. lighet.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket tredje meningen må första stycket tredje meningen får ej åtalas av annan än justitickans- inte åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal må väckas endast om det lern. Åtal får väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt. är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Bestämmelsen i 7 § om straffavgift tillämpas dock inte i fråga om förhållande som hänför sig till tiden före den 1 januari 1983.

PFOPOSItON oosseoseerrereserrrrrreer rr rer rr rr rr rr RK KRA KR rskr 1 Propositionens huvudsakliga innehåll sosoososssssssrsesse ses resa 1 LagförSlåg ..sseesrerererrrrrrrrrr rr rr rr rr rer er rr rr RR KR KRKA 2 Utdrag ur protokollet vid regeringssammanträde den 24 september 1087 oeeeeeeesrseseeseares res rer ers ers rer rr rr rr tr rr KRK ters nt 4 I Inledning ssososeeessrerserrerrrererrre rer rr rer et rr rr rss r tr era 4 2 Allmän MOtivering s.ssmososeersererrrrrrrerrr rr r rr er sr rer rst 5

2.1¶Utgångspunkter soossosssserssrerererrr rss eter rr rer ers es 5

2.2¶Medborgarskap och hemvist s..sssssssssssrer serier rr reser 5

2.3 Åldersgränser o.soomossorsrsreresrsrrr rer rer reser r ena 1

2.4¶UtbildningskraVv soosossmsesesersesersrrrer rer r rr rer rer tes 11

2.5 Lagtekniska frågOr s.ssssseseresesses ret sr rr er reds er erna 13 3 Ikraftträdande sosososseserrerereesserrr sr ere ere ere rr str s ers 13 4 Upprättat lagförslag ssssssmroorrrrrrererrererrer sars rer rea 13 5 Hemställan .ossossoerrerrreeererserrrrrer rer rer ere ess error tsa 13 6 Beslut sosoooessereeereererrerertere rer ere rst rer rr sk Asse 13 Utdrag ur lagrådets protokoll vid sammanträde den 30 september 1987 14 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1987 .. 16

Bilaga J] — Advokatsamfundets styrelses skrivelse den 7 februari 1985

Bilaga 2 Utdrag ur Advokatsamfundets fullmäktiges protokoll från

Bilaga 3 - Advokatsamfundets styrelses skrivelse den 14 maj 1987 .. 38

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987