Prop. 1987/88:55
om frseningsavgifter m.m.
Regeringens proposition
1987/88z55
om förseningsavgifter m.m. Prop. 1987/88: 55
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 15 oktober 1987.
På regeringens vägnar
Kjell-OlofFeldl
Bengt KÄ Johansson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om försenings- avgift pä beskattningsområdet.
I fråga om förseningsavgiften som påförs när en självdeklaration lämnas för sent föreslås att denna tas ut med ett fast belopp om 1000 kr. för aktiebolag och 500 kr. för andra. Har deklaration inte lämnats senast den 1 augusti under taxeringsåret. föreslås att avgift påförs med 4000 kr. för aktiebolag och 2 000 kr. för andra. Förseningsavgiften beträffande deklara— tion för punktskatter och tull, som för närvarande är 100 eller 200 kr.. föreslås bli höjd till 300 resp. 600 kr.
Propositionen innehåller också ett förslag om muntlig förhandling i mål om skatte-. avgifts- och tulltillägg samt förseningsavgift.
1. Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen 19561623
Härigenom föreskrivs att 116g och 116påå taxeringslagen (.1956:623)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
116gä2
Har skattskyldig. som utan an- maning skall avge siälvdeklarutirm. inte kommit in med självdeklara- tion inom föreskriven tid. påförs honom särskild avgift (förse- ningsavgift). Sådan avgift på- förs annan skattskyldig än aktiebo- lag med en procent av den högsta beskattningsbara inkomsten vid taxeringen av den skattskyldige för inkomst [ kommunen. samt med tre tiondels procent av den vid taxe- ringen fastställda skattepliktiga förmögen/teten i den mån den över- stiger skattefritt belopp som till— kommer den skattskyldige vid för- mögenhetsbeskattningen, dock med högst 300 kronor för en skatt— skyldig vid en och samma taxering. Aktiebolag påförs förseningsavgift enligt detta stycke med 500 kronor.
Har skattskyldig trots anmaning icke avgivit sjr'ilvdeklaration inom föreskriven tid. bestäms förse- ningsavgiften till två gånger det be- lopp som utgår enligt första styc- ket. dock lägst till 100 kronor för annan skattskyldig än aktiebolag. Detsamma gäller. om skattskyldig som avgivit förenklad självdeklara- tion har att fullgöra sin deklara- tionsskyldighet genom att avlämna en allmän självdeklaration och han inte efterkommit en anmaning att avge sådan deklaration inom den tid som föreskrivs i anmaningen.
Har skattskyldig inom föreskri- ven tid avlämnat deklarationshand- ling. som ej är behörigen under- tecknad. utgår förseningsavgift en- dast om handlingen icke fullständi-
' Lagen omtryckt 19712399. Senaste lydelse av lagens rubrik 19742773. 3 Senaste lydelse 19851406.
Har dek/arationsskyldig inte kommit in med självdeklaration inom föreskriven tid. påförs honom särskild avgift (förseningsav-' gift). Sådan avgift påförs annan skattskyldig än aktiebolag med 500 krattor. Aktiebolag påförs förse- ningsavgift med 1000 kronor.
Har skattskyldig. som utan an- maning skall avge självdeklaration. inte kommit in med deklaration se- nast den I augusti under taxerings- året. bestäms förseningsavgiften till fyra gånger beloppet enligt förs- ta stycket.
Fr'jrseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har avgett förenklad självde- klaration och som inte efterkommit en anmaning att avge en allmän ..tjälvdeklaration inom den tid som föreskrivs i anmaningen.
Har skattskyldig inom föreskri- ven tid avlämnat deklarationshand- ling. som ej är behörigen under- tecknad, utgår förseningsavgift cn- dast om handlingen icke fullständi-
I'd
Nuvarande lydelse
gas med underskrift inom tid som föreskrivs i anmaning. I sådant fall beräknas avgiften enligt andra styc- ket.
Fr'ireslagen lydelse
gas mcd underskrift inom tid som föreskrivs i anmaning. ] sådant fall beräknas avgiften enligt första styc- ket.
llopä-l
Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.
Finnes vid prövning av besvär i taxeringsmål att taxeringen skall nedsät- tas. skall även vidtagas därav föranledd ändring i beslut om särskild avgift.
Vid handläggningen i kammar- rätt och länsrätt av mål om särskild avgift skall mmttlig förhandling hållas. om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte. om det inte finns anled- ning anta att avgift kommer att utgå.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1988. Bestämmelsernai ll6gå i sin nya lydelse tillämpas första gången i fråga om deklaration som avser 1988 års taxering.
” Senaste lydelse 1978: 196.
&)
2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt
Härigenom föreskrivs att 64 h 5 lagen (1968:430) om mervärdeskattl skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
64h5
Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.
Finnes vid prövning av beslut om skatt att skatten skall nedsättas eller tillgodoräknas med ytterligare belopp, skall även vidtas därav föranledd ändring i beslut om skattetillägg.
Vid handläggningen i kammar- rätt och länsrätt av mål om särskilt! avgift skall muntlig förhandling hållas. om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anled- ning anta att avgift kommer att utgå.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1988.
' Lagen omtryckt 19792304. Senaste lydelse av lagens rubrik 19742885.
3. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984: 15 1) om punktskatter och
prisregleringsavgifter
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 5 och Såå lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
Har den som är deklarationsskyl- dig inte kommit in med deklaration vid den tidpunkt då deklarationen senast skulle ha lämnats. påförs han en särskild avgift (förse- ningsavgift).
Förseningsavgiften är [00 kro- nor. Avgiftcn är dock 200 kronor om den skattskyldige
1. anmanats att lämna deklara- tion men inte fullgjort denna skyl- dighet inom den tid som föreskri- vits, eller
2. underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående redovis- ningsperioderna.
Har den som är deklarationsskyl— dig inte kommit in med deklaration vid den tidpunkt då deklarationen senast skulle ha lämnats. påförs han en särskild avgift (förse- ningsavgift).
Förseningsavgiften är 300 kro- nor. Avgiften är dock 600 kronor om den skattskyldige
1. anmanats att lämna deklara- tion men inte fullgjort denna skyl- dighet inom den tid som föreskri- vits, eller
2. underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående redovis- ningsperioderna.
Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts. i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.
Beslutas ändring av tidigare beslut om skatt, skall även därav föranledd nedsättning i beslut om skattetillägg vidtas.
Vid handläggningen i kammar- rätt av mål om särskild avgift skall muntlig förhandling hållas. om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att av- gift kommer att utgå.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1988. Bestämmelserna i 7 kap. Såi sin nya lydelse tillämpas i fråga om deklaration som avser en redovisnings- period som slutar efter ikraftträdandet eller en skattepliktig händelse efter ikraftträdandet.
4. Förslag till
Lag om ändring i lagen ('1984:668) om uppbörd av socialavgiftet' från arbetsgivare
Härigenom föreskrivs att 47%?" lagen (1984:668) om uppbörd av socialav- gifter från arbetsgivare skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
47%
Bestämmelserna i 43ä om eftergift av avgiftstillägg skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts. i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet.
Om arbetsgivaravgiftcrna sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om avgiftstillägg som nedsättningen kan föranleda.
Vid handläggningen i kammar- rätt och länsrätt av mål om avgifts- tillägg skall muntlig förhandling hållas, om arbetsgivaren begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att avgiftstillägg kommer att utgå.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1988.
5. Förslag till
Lag om ändring i tullagen (0000z000)
Härigenom föreskrivs att 86 och 90% tullagen (0000:000)' skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
865
Om den som tagit hand om en vara med stöd av hemtagningstill- stånd inte har kommit in med tull— deklaration vid den tidpunkt då de- klarationen senast skulle ha läm- nats, påförs han en särskild avgift (förseningsavgift).
Förseningsavgiften är [00 kro- nor. Avgiften är dock 200 kronor. om den tullskyldige anmodats att lämna tulldeklaration men inte full- gjort skyldigheten inom den bc- stämda tiden.
Om den som tagit hand om en vara med stöd av hemtagningstill- stånd inte har kommit in med tull- deklaration vid den tidpunkt då de- klarationen senast skulle ha läm- nats, påförs han en särskild avgift (förseningsavgift).
Förseningsavgiften är 300 kro- nor. Avgiften är dock 600 kronor. om den tullskyldige anmodats att lämna tulldeklaration men inte full- gjort skyldigheten inom den be- stämda tiden.
905
Bestämmelserna om eftergift av tulltillägg och förseningsavgift skall beaktas. även om yrkande om detta inte har framställts. i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg
eller förseningsavgift.
Om tull eller annan skatt sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om tulltillägg som nedsättningen kan föranleda.
Vid handläggningen i kammar- rätt av mål om tulltillägg eller för- seningsavgift skall muntlig för- handling hällas, om den tal/skyldi- ge begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte. om det inte finns anledning anta att tulltillägg eller förseningsavgift kommer att utgå.
Denna lag träderi kraft den dag regeringen bestämmer.
' Med tullagen (00001000) avses det i prop. 1986/87:166 upptagna förslaget till tullag.
F inansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1987
Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gus- tafsson. Leijon, Peterson. Bodström, R. Carlsson, Holmberg, Hellström. Wickbom. Johansson. Hultcrström. Lindqvist
Föredragande: statsrådet Feldt
Proposition om förseningsavgifter m.m.
I det följande kommer jag att lägga fram förslag om några ändringar i lagstiftningen om det administrativa sanktionssystemet på skatte- och av- giftsområdet. Huvudsakligen gäller det den del av systemet som avser sanktioner då deklaration inte har lämnats i rätt tid. dvs. förseningsavgif- terna.
Frågan om förseningsavgifterna har aktualiserats bl. a. genom två skrivelser från riksskatteverket (RSV) från den 8 april 1986 resp. den 3 september samma år. RSV har föreslagit att reglerna förenklas och dessut- om ges en utformning som på ett bättre sätt svarar mot syftet att ge eftertryck åt vikten av att deklaration lämnas. Generaltullstyrelsen (GTS) hari sin anslagsframställning för år 1987/88 fört fram förslag till ändring av förseningsavgifterna på tullområdet.
RSV:s skrivelser och G'l'S framställning har varit föremål för en gemen- sam rcmissbehandling. Yttranden har avgetts av GTS. kammarrätten i Stockholm. länsrätterna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län, länssty- relserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs samt Norrbot- tens län, skatteförcnklingskommittén ("B 1982z03). Företagens uppgiftsläm- nardelegation. Landsorganisationcn i Sverige (10). Lantbrukarnas riks- förbund, SHIO-Familjeföretagen. Sveriges industriförbund, Sveriges re- dovisningskonsulters förbund och Tjänstemännens centralorganisation.
Jag kommer också att lägga fram ett förslag som avser såväl försenings- avgifter som den andra formen av särskild avgift inom beskattningsområ- det. nämligen skatte-, avgifts- eller tulltillägg. Förslaget gäller förfarandet i domstol vid handläggningen av mål om särskild avgift.
2.1. Taxeringslagen
Mitt'förslag: Förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) skall påföras med fasta belopp, för aktiebolag med 1 000 kr. och för andra med 500 kr. Har självdeklaration inte lämnats senast den 1 augusti under taxeringsåret, skall förseningsavgiften i stället bestämmas till 4000 kr. för aktiebolag och 2 000 kr. för andra.
RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt vad gäller de enkla avgifterna. RSV anser att de nuvarande dubbla förseningsavgifterna kan slopas.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks i allmänhet. En remissinstans anser att förseningsavgift bör påföras med dubbelt belopp i det fall deklara- tion kommer in efter den 15juni under taxeringsårct.
Skälen för mitt förslag: Förseningsavgiften enligt 116gå taxeringslagen är en administrativ sanktion som påförs om en skattskyldig inte lämnar sin självdeklaration i rätt tid. Avgiften påförs andra skattskyldiga än aktiebo- lag med en procent av den högsta beskattningsbara inkomsten vid taxe- ringen av den skattskyldige för inkomst i kommunen och med tre tiondels procent av den skattepliktiga förmögenhet som överstiger skattefritt be- lopp. dock högst 300 kr. Avgift som inte uppgår till 100 kr. påförs inte. För aktiebolag utgår förseningsavgiften med ett fast belopp av 500 kr.
Sanktionen är differentierad i enkel och dubbel förseningsavgift. De nyss nämnda beloppen avser enkel förseningsavgift. Dubbel förseningsav- gift, som påförs när någon trots anmaning underlåter att avlämna deklara- tion. kan således uppgå till 600 kr. resp. 1000 kr.
Frågan om förseningsavgifterna har behandlats i det av skattetilläggsut- redningen år 1982 lämnade slutbetänkandet (SOU 1982z54) Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet — Nyansering av skattetillägg m.m. I betänkandet har föreslagits en ytterligare differentiering bl.a. på det sättet att vid beräkning av förseningsavgiften hänsyn skulle tas inte bara till storleken av det sanktionsgrundande beloppet i form av inkomst eller förmögenhet utan också till den tid som förseningen har varat. En tredje nivå på avgiften skulle kunna komma i fråga om den skattskyldige trots anmaning inte har lämnat deklaration.
Kommitténs förslag fick ett övervägande negativt mottagande vid re- missbehandlingen. Det framhölls bl.a. att en reform borde avse en förenk— ling av sanktionsreglerna snarare än en ytterligare differentiering av dem.
Bestämmelserna om förseningsavgift har senare tagits upp som en del- fråga i det arbete med att förenkla olika regler på skatteområdet som bedrivs av en särskild projektgrupp inom RSV. Verket har i två skrivelser till regeringen hemställt att förseningsavgifterna schabloniseras till fasta belopp och att man slopar de dubbla avgifterna.
För egen del ansluterjag mig till uppfattningen att en ändring av bestäm- melserna bör gå i förenklande riktning. Förseningsavgiften är inte en sanktion av så ingripande art att de principiella skäl som kan anses tala för
en ytterligare differentiering träder i förgrunden. [ stället bör avgörande vikt fästas vid det praktiska behovet av lättillämpade regler. Enligt min mening bör man som en första åtgärd slopa anknytningen mellan avgiftens storlek och den skattskyldiges underlag i form av inkomst eller förmögen- het. Avgiften bör således för alla kategorier av skattskyldiga påföras med fasta belopp.
Jag anser vidare att man kan frångå den differentiering som nu finns mellan enkel och dubbel förseningsavgift och som är beroende av om den skattskyldige har anmanats att deklarera eller inte. Motivet till den dubbla förseningsz'tvgiften är att sanktionsnivån skall trappas upp när någon trots anmaning inte har avlämnat deklaration eller kompletterat den på föreskri— vet sätt. 1 den praktiska tillämpningen har det dock visat sig att den dubbla förseningsm'giften är en föga verkningsfull sanktion för att komma till rätta med trcdskande skattskyldiga. Ett förhållande som gör systemet med dubbel avgift tungrott är också att det för att denna skall kunna påföras krävs att en anmaning att lämna deklaration har delgetts den skattskyldige. Anmaningsförfarandet är därmed förhållandevis omständligt och kan lätt saboteras av den skattskyldige.
Enligt min mening bör man kunna förenkla systemet och samtidigt få ett effektivare påtryckningsmedel mot de mest försumliga deklaranterna. Det- ta kan ske genom en ordning där avgiften utgår med ett fast belopp och där förhöjd avgift utgår vid förlängd försening. Förhöjd avgift motiveras också av att taxeringsmyndigheternas möjligheter att bedriva ett effektivt gransk— nings- och utredningsarbete minskar ju längre förseningen är. Man bör emellertid av praktiska skäl nöja sig med endast en tidsgräns. Denna bör då bestämmas med mycket god marginal i förhållande till ordinarie tidpunkter för lämnande av deklarationerna. En lämplig tidsgräns är den 1 augusti under taxeringsåret. Med en sådan regel bör en försummelse att iaktta såväl ordinarc tidsfrist som tidsfristen den 1 augusti medföra att förse- ningsavgift påförs med ett belopp som till följd av försummelsens svårig- hetsgrad är markant större än enkel avgift.
Jag kommer alltså fram till att avgifterna skall påföras med fasta belopp och att de skall vara högre när förseningen är av en betydande längd. Avgiftens storlek bör enligt min mening i normalfallet vara 1000 kr. för aktiebolag och 500 kr. för andra skattskyldiga. Den förhöjda avgiften. som bör påföras om deklaration inte har kommit in senast den 1 augusti under taxeringsåret. bör vara 4000 kr. för aktiebolag och 2000 kr. för annan skattskyldig.
För närvarande påförs dubbel avgift också skattskyldig som har att lämna deklaration först efter anmaning och som inte har kommit med sådan handling trots anmaning. Detsamma gäller i vissa andra fall. bl. a. då skattskyldig fått del av anmaning att fullständiga deklarationshandlingen med sin underskrift men inte efterkommit anmaningen inom föreskriven tid. Enligt min mening bör dessa fall undantas från sådana förhöjningar av förseningsavgifterna som jag nyss föreslagit. Avgift bör i stället påföras med enkelt belopp. dvs. 1000 kr. för aktiebolag och 500 kr. för annan skattskyldig.
Förslaget föranleder ändringari ll6gå taxeringslagen.
Hänvisningar till S2-1
- Prop. 1987/88:55: Avsnitt F inansdepartementet
2.2. Andra skattelagar
Mitt förslag: Förseningsavgift enligt lagen (1984: 151) om punktskat- ter och prisregleringsavgifter, LPP. och tullagen (0000:00), se prop. 1986/871166. skall påföras med 300 kr. Om deklaration trots anma- ning inte Iämnas inom föreskriven tid. skall avgiften vara 600 kr. Samma avgift skall enligt L-PP påföras. om den skattskyldige under- låtit att avge deklaration inom föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperiodcrna.
RSV:s förslag: Förseningsavgiften enligt LPP skall vara 500 kr. Någon dubbel avgift skall inte förekomma.
GTS förslag: Förslaget som avser förseningsavgifter på tullområdet överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Flertalet instanser tillstyrker de båda förslagen. Någ- ra anser att förseningsavgifterna på tullområdet bör vara utformade på samma sätt som i fråga om beskattningen i övrigt.
Skälen för mitt förslag: Enligt LPP och tullagen är förseningsavgiften 100 kr. Avgiften utgår dock med dubbla beloppet. om den skatt- eller tullskyldige anmanats att lämna deklaration men inte följt anmaningen. Dubbel avgift utgår enligt LPP också om den skattskyldige underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperiodena.
För mervärdeskattens del finns regler om förseningsavgift som motsva- rar LPP:s. Liknande regler finns också beträffande för sent lämnad upp- bördsdeklaration.
RSV har för punktskatteområdet föreslagit en höjning av förseningsav- giften från nuvarande 100 kr. till 500 kr. och ett slopande av de dubbla avgifterna. För kilometerskatt har dock föreslagits att höjningen av den enkla avgiften begränsas till 300 kr. I fråga om deklaration för mervärde- skatt har RSV föreslagit att avgiften slopas. Bakgrunden till förslagen är att avgifterna enligt RSV:s mening för närvarande är för låga för att ha någon nämnvärd effekt som medel för att göra de skattskyldiga benägna att lämna in deklarationerna. För mervärdeskattens del menar RSV att ett särskilt förhållande föreligger till följd av att en och samma handling används för både deklaration och betalning av skatten. Det egentliga påtryckningsmed- let för att förmå de skattskyldiga att lämna in deklaration för mervärde- skatt är i stället restavgiften. som tas ut när betalning inte har skett i rätt tid. Förseningsavgiften är nämligen i det närmaste försattmbar om en för sent lämnad deklaration utvisar att skatt skall betalas med ett högt belopp.
Även GTS har påtalat att de nuvarande förseningsavgifterna är för låga för att utgöra ett effektivt påtryckningsmedel i fråga om att lämna deklara- tioner i rätt tid. Styrelsen. som föreslår att avgifterna höjs till 300 resp. 600kr., framhåller att det ligger en risk i att slopa de dubbla avgifterna. Mot en deklarationsskyldig som påförts en förseningsavgift skulle nämli- gen då inte linnas något påtryckningsmedel vid sidan av vitesföreläggande.
Jag kan instämma i att förseningsavgifterna i det stora hela är för låga för
att få avsedd effekt. För att fylla sin funktion bör de höjas påtagligt. Samtidigt har restavgiften, åtminstone på vissa områden. den verkan att den förmår de skattskyldiga att lämna deklarationer även om den egentli— gen inte syftar till att påverka redovisningen utan bara betalningen av skatten. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om inte förseningsavgif- ten kan avskaffas i fråga om bl. a. mervärdeskatt.
Restavgiften har emellertid brister som påtryckningsmedel, bl. a-. i fall där beloppen är låga. Det finns därför skäl att behålla förseningsavgifterna. Nämnas bör att skatteindrivningsutredningen (B 1981 :02) avser. enligt vad jag har erfarit, att närmare utreda möjligheten att ändra konstruktionen av restavgiften så att dess storlek blir beroende av längden på betalningsförse- ningen. En sådan ändring är motiverad för att restavgiften skall kunna verka för en betalningsvilja även efter förfallodagen. Ett förslag om detta torde skatteindrivningsutredningen lägga fram nästa år.
Även om det mot bakgrund härav om något år kan bli aktuellt med ändringar i sanktionerna på grund av icke lämnade deklarationer och för sena betalningar anser jag det nu vara nödvändigt att höja de nuvarande förseningsavgifterna på punktskatte- och tullområdena till 300 resp. 600 kr.
Bestämmelserna om förseningsavgift beträffande vägtrafikskatt bör dock gälla oförändrade. Detsamma är förhållandet i fråga om motsvarande bestämmelser för mervärdeskatte- och uppbördsdeklarationer.
Mitt förslag: 1 mål om skatte-, avgifts- eller tulltillägg eller förse- ningsavgift skall kammarrätt och länsrätt hålla muntlig förhandling, om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas om det inte finns anledning anta att tillägg eller avgift kommer att utgå.
Skälen för mitt förslag: Förfarandet i förvaltningsdomstolarna är skrift- ligt men muntliga förhandlingar förekommcr också. Bestämmelser om detta finns i 9.5 förvaltningsprocesslagen (19711291), FPL. Enligt andra stycket i denna paragraf får muntlig förhandling ingå i handläggningen. när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgö- rande av målet. Vidare föreskrivs i tredje stycket att bl. a. kammarrätt och länsrätt skall hålla muntlig förhandling. pm enskild som för talan i målet begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det.
Bestämmelserna i FPL. som också reglerar förfarandet i skatte- och avgiftsmålen. har sålunda en utformning som markerar att domstolen skall ta stor hänsyn till den enskildes önskemål i frågan huruvida muntlig för- handling skall äga rum. Den enskilde har dock inte getts det avgörande inflytandet. Vid tillkomsten av lagrummet framförde departementschefen bl. a. att ett särskilt skäl mot att anordna muntlig förhandling kunde vara
målets bagatellartade karaktär eller att kostnaderna för förhandlingen var Stora i förhållande till tvisteföremålets värde (prop. 1971 :30 s. 537).
Av det anförda framgår att domstolen skall ta stor hänsyn till den enskildes önskemål i frågan om muntlighet. Men enligt min mening finns det anledning att ta ett ytterligare steg och låta den enskildes önskemål bli utslagsgivande i vissa mål. framför allt i mål om skattetillägg. Jag tänker då i första hand på att domstolen i sådana mål ofta måste beakta reglerna om eftergift och därför ta hänsyn till vad som har framkommit om den enskil- des personliga förhållanden. exempelvis sjukdom eller bristande erfaren- het av den aktuella lagstiftningen. En muntlig förhandling bör inte sällan medföra att eftergiftsgrunderna blir belysta på ett bättre sätt samtidigt som den enskilde skulle kunna finna det stötande om han eller hon inte munt- ligen fick föra fram sina synpunkter rörande mera personliga omständighe— ter i en fråga som ju gäller en sanktionsavgift. Jag anser därför att en enskild som begär muntlig förhandling bör tillförsäkras att en sådan kom- mer till stånd. Även mål om avgifts- och tulltillägg och om förseningsavgift bör omfattas.
Om det redan vid den inledande granskningen av handlingarna i ärendet eller målet kan förutses att tillägg eller avgift inte kommer att utgå. exem- pelvis därför att den särskilda avgiften helt bör efterges. finns det inga skäl att. av hänsyn till den enskilde. hålla muntlig förhandling. Från regeln om att muntlig förhandling skall hållas på den skattskyldiges begäran bör därför undantas de fall då det inte finns anledning anta att tillägg eller avgift kommer att utgå. Skulle domstolen vid sitt avgörande av ärendet eller målet ändra uppfattning och komma fram till att tillägg eller avgift — såvitt handlingarna visar — bör utgå. måste muntlig förhandling hållas.
Mitt förslag föranleder ändringar i den processuella regleringen. Med hänsyn till att det gäller en begränsad måltyp föreslår jag att mitt förslag kommer till uttryck i speeialförfattningarna i stället för i FPL. Ändringar bör därför göras i 116på taxeringslagen. 64hå lagen (1968:430) om mer- värdeskatt, 7 kap. 8.5 lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter samt 47% lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifterfrån arbetsgivare. En ändring bör göras ocksåi tullagstiftningen. närmare bestämt i 90% i deti prop. 1986/87:166 upptagna förslaget till ny tullag.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i taxeringslagen (19562623).
2. lag om ändring i lagen (1968z430) om mervärdeskatt,
3. lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisreglerings- avgifter,
4. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgiftcr från arbetsgivare.
5, lag om ändring i tullagen (0000:00).
Det under 4 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementct.
Förslagen är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
| lögå Paragrafen har ändrats på grund av vad som sagts i avsnitt 2.1 om enklare regler om förseningsavgift.
Den nya lydelsen av första stycket innebär att förseningsavgift skall tas ut med fasta belopp. 1000 kr. för aktiebolag och 500 kr. för annan skatt- skyldig. Den senare uttagsnivån. 500 kr.. skall tillämpas också i fråga om den som är deklarationsskyldig först efter anmaning och som inte efter- kommer anmaningen inom angiven tid.
Genom bestämmelsen i andra stycket kan förhöjd avgift tas ut om förseningen är så pass lång att deklaration inte har kommit in senast den I augusti under taxeringsåret. Förhöjd avgift är 4000 kr. för aktiebolag och 2000 kr. för annan skattskyldig. Den som är deklarationsskyldig först efter anmaning kan dock inte påföras förhöjd avgift.
l tredje stycket behandlas nu endast det fallet att den som är skyldig att lämna allmän självdeklaration har lämnat en förenklad deklaration. Till skillnad från gällande rätt. andra stycket sista meningen. skall endast enkel avgift påföras.
Även det nya fjärde stycket. som motsvarar nuvarande tredje stycket, har ändrats så. att endast enkel avgift skall påföras.
1 I6på I paragrafen har i ett nytt tredje stycke angetts att kammarrätt och länsrätt skall hålla muntlig förhandling i mål om skattetillägg och förseningsavgift, om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas om tillägg eller avgift inte skall tas ut. Som framgår av vad som anförts i avsnitt 3.4 utgör de nya bestämmelserna ett komplement till 9å förvaltningsproeesslagen. De nya bestämmelserna skall tillämpas på mål som inte är avgjorda vid ikraftträdandet.
Övriga lagar
I övriga lagar har på motsvarande sätt som i fråga om taxeringslagen föreslagits nya föreskrifter om muntlig förhandling i mål om särskild avgift.
Vidare har bestämmelserna om förseningsavgift enligt lagen om punkt- skatter och prisregleringsavgifter samt tullagen justerats så. att avgiften skall vara 300 resp. 600 kr.
6. Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623). 2. lag om ändring i lagen ( l968:430) om mervärdeskatt. 3. lag om ändring i lagen ( 1984: 151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter. 4. lag om ändring i lagen (l984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 5. lag om ändring i tullagen (0000:00).
7. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987
