om försäljning av fast egendom som tillhör allmänna arvsfonden
Prop.
1990/91:132
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp ibifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 28 februari 1991.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Georg Andersson
I propositionen föreslås ändringar i lagen (1928:281) om allmännaarvsfonden. Förslaget innebär att regeringen eller den myndighet somregeringen bestämmer får besluta om försäljning av fast egendom ochtomträtt som har tillfallit allmänna arvsfonden. Syftet med förslaget är attförenkla sådana försäljningar.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.
1¶Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 132
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfondenskall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om försäljning av fast egendom,som tillfallit fonden, gäller vad medavseende å kronans fasta egendom äri allmänhet stadgat. Regeringen ellerden myndighet regeringen bestäm-mer förordnar om försäljning avtomträtt, som tillfallit fonden.Annan lös egendom skall av godemannen försäljas å offentlig auktion,där ej kammarkollegiet annat medgi-ver. Fordringar må försäljas allenasti den män de ej kunna indrivas.
För indrivning av fordran, somtillfallit fonden, äge gode mannenanhängiggöra och utföra talan utanbemyndigande av kammarkollegiet.
Åro genom testamente särskildaföreskrifter lämnade, skola dessa ländatill efterrättelse.
Regeringen eller den myndighetsom regeringen bestämmer beslutarom försäljning av fast egendom ellertomträtt som har tillfallit fonden.Annan lös egendom än tomträtt skallgode mannen försälja på offentligauktion, om inte kammarkollegietmedger annat. Fordringar får försälj-as endast i den mån de inte kandrivas in.
För att driva in en fordran som hartillfallit fonden får gode mannenväcka och utföra talan utan bemyn-digande av kammarkollegiet.
Om särskilda föreskrifter har läm-nats genom ett testamente, skall detillämpas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
2.1 fråga om försäljningar som har påbörjats före ikraftträdandet gälleräldre föreskrifter.
lSenaste lydelse 1978:239.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 februari 1991
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden S.
Andersson, Dahl, R. Carlsson, G. Andersson och Lönnqvist
Föredragande: statsrådet G. Andersson
Om det inte finns någon annan arvinge till en avliden person, tillfallerarvet allmänna arvsfonden (5 kap. 1 § ärvdabalken). Fonden kan fåegendom även genom gåva eller testamente. Närmare regler om fondenfinns i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden (arvsfondslagen). Av1 § framgår att fonden skall förvaltas av kammarkollegiet. Medel urfonden skall delas ut för att främja vård och fostran av barn och ungdomliksom omsorg om handikappade.
I 8 § arvsfondslagen finns regler om försäljning av egendom som tillfallitallmänna arvsfonden. Kammarkollegiet har i en skrivelse till regeringenföreslagit vissa ändringar i dessa regler såvitt avser fast egendom ochtomträtt. Skrivelsen har remissbehandlats.
Till protokollet i detta ärende bör fogas dels skrivelsen jämte en inomkammarkollegiet upprättad promemoria som bilagorna 1 och 2, dels enförteckning över remissinstanserna som bilaga 3. En remissammanställningfinns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 89-2437 i justitiedepartementet).
Jag avser nu att ta upp frågan om försäljning av fast egendom ochtomträtt som tillhör allmänna arvsfonden. Kammarkollegiets övriga förslagövervägs för närvarande av domstolsutredningen (Ju 1989:06). Jag tardärför inte upp dem i detta lagstiftningsärende.
Jag har i ärendet samrått med cheferna för finansdepartementet ochcivildepartementet.
2.1.1¶Försäljning av fast egendom
Egendom som har tillfallit arvsfonden får närmast anses tillhöra staten (seSOU 1967:2 s. 71 och prop. 1969:83 s. 49; jfr Gösta Walin, Kommentartill Ärvdabalken del 1, tredje upplagan, 1986, s. 84). Egendomen ingåremellertid inte i den statliga budgeten. Den förvaltas av kammarkollegietsom en särskild fond utan sammanblandning med andra medel.
Enligt 8 § första stycket första meningen arvsfondslagen skall de reglersom i allmänhet gäller för försäljning av kronans fasta egendom gälla ävenför försäljning av fast egendom som har tillfallit arvsfonden.
Enligt 1809 års regeringsform (77 §) fordrades riksdagens samtycke förförsäljning eller annan avhändelse av statens fasta egendom. Sådantsamtycke lämnas sedan år 1942 genom generella försäljningsbemyndigan-den. Enligt den nuvarande regeringsformen (9 kap. 8 §) står statensmedel och dess övriga tillgångar till regeringens disposition. Detta gällerdock inte tillgångar som i lag har avsatts till särskild förvaltning.Grunderna för förvaltningen av statens egendom och förfogandet överden fastställs enligt regeringsformen (9 kap. 9 §) av riksdagen i denomfattning som behövs. Enligt övergångsbestämmelserna till den nyaregeringsformen, punkt 6 första stycket, har förutsatts att tidigare givnabemyndiganden skall gälla till dess riksdagen bestämmer annorlunda.
När det gäller försäljning av staten tillhörig mark till kommun församhällsbyggnadsändamål m.m. har riksdagen (prop. 1967:99, JoU 23,rskr. 279) medgivit att Kungl. Maj:t tills vidare, utan riksdagens samtyckei varje särskilt fall, får besluta om försäljningen. Av Kungl. Maj:ts cirkulär(1967:879) framgår att bestämmelserna i tillämpliga delar skall gälla ävenfast egendom som har tillfallit allmänna arvsfonden.
Enligt bemyndigande (prop. 1981/82:100 bil. 11, FiU 26, rskr. 281) fårregeringen tills vidare, utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall,besluta om försäljning eller byte av staten eller allmänna arvsfondentillhörig fast egendom, om taxeringsvärdet på egendomen - eller, omtaxeringsvärde inte är åsatt, egendomens saluvärde - uppgår till högst5 milj. kr.
I prop. 1987/88:100 bil. 9 föreslogs, beträffande statlig lokalförsörjning,att beloppsgränsen skulle justeras så att regeringen skulle bemyndigas attbesluta om försäljning upp till 50 milj. kr. per objekt i de fall det interörde sig om samhällsbyggnadsändamål m.m. Som riktlinje för försäljningskulle gälla att överskottet normalt skulle återanvändas för investeringari form av byggproduktion eller inköp samt planeras och genomföras så attstatens samlade förmögenhet inte urholkades, d.v.s. så att ingen netto-utförsäljning av statens egendom skulle ske. Utskottet hemställde (FiU1987/88:26) att riksdagen skulle bemyndiga regeringen att besluta om
försäljning av fast egendom till ett värde av högst 50 milj. kr. i enlighet Prop. 1990/91:132med bl.a. ovan angivna riktlinjer. Riksdagen (rskr. 338) biföll utskottetshemställan. - Allmänna arvsfondens fastigheter berördes inte i dettasammanhang. Värdegränsen för regeringens bemyndigande att utanriksdagens samtycke sälja fondens fastigheter får därför anses uppgå till
5 milj. kr.
Regeringen kan delegera sin beslutanderätt inom värdegränser somregeringen bestämmer för varje förvaltningsmyndighet. Detta har skettgenom förordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fastegendom, m.m. (försäljningsförordningen) som också innehåller närmarebestämmelserom försäljningsförfarandet. Av förordningen framgår bl.a.att länsstyrelsen får besluta om försäljning av fast egendom som tillhörarvsfonden, om taxerings- eller saluvärdet inte överstiger 800 000 kr.
Enligt försäljningsförordningen skall arvsfondens fasta egendom säljasså snart det kan ske. Innan ett försäljningsförfarande inleds, skalllänsstyrelsen emellertid inhämta uppgift från kammarkollegiet omhuruvida egendomen bör säljas omedelbart eller försäljningen bör anståi avvaktan på prövning enligt 4 eller 5 § arvsfondslagen av framställningom godkännande av testamente som berör egendomen eller om avståendeav arvsfondens rätt till denna.
När en försäljning aktualiseras skall länsstyrelsen underrätta kommunenom detta, om det med hänsyn till egendomens läge eller beskaffenheteller annars bedöms vara av intresse för kommunen. Om det är fråga omen jordbruksfastighet, skall yttrande inhämtas från lantbruksnämndenangående sättet för försäljningen.
Sedan egendomen har värderats skall den försäljas på offentlig auktioneller genom infordrande av anbud, om det inte är fråga om försäljning avmark till kommun för samhällsbyggnadsändamål m.m. Särskilda reglergäller för försäljning av bostadsfastighet för permanent bruk. Den säljandemyndigheten skall se till att köpeskillingen blir den högsta möjliga och attden i varje fall inte understiger egendomens saluvärde.
Det ankommer på kammarkollegiet eller den av tingsrätten förordnadegode mannen att vidta en del åtgärder som har samband med försäljning-en av arvsfondens fasta egendom. Den gode mannen svarar således t.ex.för tillsynen över fastigheten till dess den har tillträtts av köparen.Kammarkollegiet skall övervaka att den gode mannen fullgör sinaskyldigheter. Enligt 3 § arvsfondslagen talar och svarar kammarkollegieti mål som rör fonden, varför kollegiet har att t.ex. ansöka om fas-tighetsbildning samt svara i mål om nedsättning av köpeskillingen pågrund av fel i fastigheten.
2.1.2¶Försäljning av tomträtt
Enligt 8 § första stycket andra meningen arvsfondslagen förordnarregeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om försäljningav tomträtt som har tillfallit fonden. Regeringen har inte delegerat till
1’ Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 132
någon myndighet att besluta om försäljning av tomträtt som har tillfallit Prop. 1990/91:132arvsfonden.
Tomträtt är således i dessa sammanhang inte likställd med fast egendomsom annars ofta är fallet. Regeringen beslutar utan värdemässig begräns-ning om försäljning i varje särskilt fall.
I dödsbon där egendom tillfaller allmänna arvsfonden ingår en eller flerafastigheter i omkring 100 fall per år. Av dessa är omkring 50 jordbruks-fastigheter.
Det har blivit allt vanligare att fritidsfastigheter i utlandet ingår blandtillgångarna. Bemyndigandet för länsstyrelserna att intill viss beloppsgränssälja arvsfondens fasta egendom omfattar inte egendom som är belägeni utlandet. Alla sådana ärenden måste därför underställas regeringens, ochi förekommande fall riksdagens, prövning.
Som framgått av redogörelsen för den nuvarande ordningen är fleramyndigheterm.m. inblandade i försäljningsförfarandet. Handläggningenbör därför förenklas för att den totala handläggningstiden skall kunnaförkortas. Som det är nu kan kapitalförluster uppstå. Det föreligger bl.a.risk för att fastigheter minskar i värde -1.ex. på grund av väderleksförhåll-anden och minimal tillsyn - under den tid som försäljningsförfarandetpågår.
Den 1 juli 1991 träder en reform beträffande den regionala statligaförvaltningen i kraft (prop. 1988/89:154, BU 1989/90:4 och 9, rskr. 89).En ny länsstyrelse bildas då. Den nya länsstyrelsen skall bl.a. främja länetsutveckling och befolkningens bästa, verka som ett sammanhållanderegionalt statligt organ med ansv.ar för uppföljning och utvärdering avgjorda insatser från ett samlat regionalt perspektiv samt svara förmyndighetsutövning, tillsyn och rättstillämpning. Den nuvarande lantbruks-nämnden kommer att utgöra en enhet, lantbruksenheten, i den nyalänsstyrelsen.
I propositionen (s. 15) anförde chefen för civildepartementet bl.a.följande: "Ett centralt inslag i reformen är att organisatoriska förändringargörs. Syftet med detta är att de frågor som har stor betydelse för länetsutveckling och framtid och som har en naturlig koppling till de verksam-heter dagens länsstyrelse bedriver skall handhas av en och sammaorganisation - en ny länsstyrelse. Det är också viktigt att verksamheter avmer marginellt intresse för länets utveckling - och där lämpligt alternativfinns - handhas utanför den nya länsstyrelsen så att denna organisationinte i onödan tyngs av verkställighetsbeslut i ärenden som inte har direktsamband med dess huvuduppgift." Departementschefen påpekade vidare(s. 17) att det inom den nuvarande länsstyrelsen finns ärenden ochuppgifter som inte har direkt beröring med den nya länsstyrelsenshuvudfrågor samt att sådan verksamhet bör, om lämpliga alternativ påsikt finns, föras från den nya länsstyrelsen.
Länsstyrelsernas åliggande att sälja allmänna arvsfondens fastigheter Prop. 1990/91:132synes vara en uppgift av sådant slag som departementschefens uttalandesyftar på. Kammarkollegiets förslag bör därför bedömas mot bakgrund avlänsstyrelsereformen. Försäljningsärendena bör föras bort från länsstyr-elserna, om det kan ske utan olägenheter.
Genom kammarkollegiets skrivelse aktualiseras emellertid i första handden mer grundläggande frågan hur kompetensen att besluta om försälj-ning av arvsfondens fastigheter skall fördelas mellan riksdagen ochregeringen. Som har framgått av det föregående finns i den nuvaranderegleringen vissa inkonsekvenser och andra brister. Dessa bör om möjligtundanröjas.
Mitt forslag: Regeringen får utan värdegräns besluta om försäljningav fast egendom eller tomträtt som har tillfallit arvsfonden.
Kammarkollegiets förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker kammar-kollegiets förslag eller lämnar det utan erinran. Statskontoret avstyrkerdock förslaget med motiveringen att det riskerar att ge upphov tillkomplexa handläggningskedjor samt otydliga och kostsamma myn-dighetsrutiner.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande ordning skall riksdagen beslutaom försäljning av staten eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom,om egendomens värde överstiger en viss gräns. När det gäller egendomsom tillhör arvsfonden är värdegränsen 5 milj. kr.
Försäljningen av statens fasta egendom sker i allmänhet för attfastighetsbeståndet fortlöpande skall anpassas till ändrade förutsättningarför det statliga lokalbehovet. En utredning (Fi 1990:05) om statensfastighetsförvaltning ser för närvarande över bl.a. målet för statensinnehav av fastigheter.
När det gäller arvsfondens fasta egendom är däremot det primära syftetatt egendomen skall avyttras så snart som möjligt för att medel skallkunna tillföras fonden. Därefter skall medel delas ut ur fonden för attfrämja vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handi-kappade.
Syftet med att sälja arvsfondens fasta egendom är således ett helt annatän när det gäller statens fasta egendom. De skäl som kan anföras för attriksdagen bör medverka då statens fasta egendom säljs gör sig integällande i fråga om arvsfondens fastigheter. Det ter sig över huvud tagetinte behövligt eller motiverat att riksdagen belastas med arvsfondensförsäljningsärenden. Regeringen bör därför, som nu är fallet beträffande
tomträtt, utan värdegräns få besluta om försäljning av fondens fasta Prop. 1990/91:132egendom.
Mitt förslag: Regeringen får bemyndiga den myndighet som regeringenbestämmer att besluta om försäljning av fast egendom eller tomträttsom har tillfallit arvsfonden.
Kammarkollegiets förslag: Regeringen får bemyndiga kammarkollegiet(alternativt den myndighet som regeringen bestämmer) att besluta omförsäljning av fast egendom eller tomträtt som tillfallit fonden.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna godtar kammarkollegietsförslag eller lämnar det utan erinran. Några, bl.a. lantbruksstyrelsen ochde länsstyrelser som har yttrat sig, anser emellertid att länsstyrelsernaäven i fortsättningen skall få besluta om försäljningen intill en vissvärdegräns. Vissa av dessa myndigheter anser vidare att länsstyrelsernabör få utökad behörighet. Som alternativ anger bl.a. riksskatteverket attkronofogdemyndigheterna kan bemyndigas att sälja fastigheterna.Statskontoret framhåller att komplexa handläggningskedjor kan uppståsamt att kostnadseffekterna för staten och fonden inte utretts.
Skälen För mitt forslag: Det kan inte komma i fråga att regeringen skallbesluta i varje ärende om försäljning av en fastighet som har tillfallitallmänna arvsfonden. Liksom enligt den nuvarande ordningen börregeringen ha rätt att delegera beslutanderätten i försäljningsärenden tillen underordnad myndighet. Härigenom kan regeringens ärendehanteringbegränsas och ett smidigt försäljningsförfarande komma till stånd. Påsedvanligt sätt bör det överlåtas åt regeringen att bestämma till vilkenmyndighet som beslutanderätten skall delegeras.
I kammarkollegiets förslag om ändring i arvsfondslagen ingår en ny regelom att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fårmeddela närmare föreskrifter om försäljningen. Detta gäller dock utan attdet särskilt anges i arvsfondslagen, se 8 kap. 13 § regeringsformen. Enligtmin mening finns det därför inte anledning att införa någon sådan regeli arvsfondslagen.
Under remissbehandlingen av kammarkollegiets skrivelse har huvudin-tresset riktats mot frågorna om vilken myndighet som skall ha hand omförsäljningsärendena och om hur förfarandet i ärendena skall läggas upp.Som jag nyss berörde bör det liksom hittills ankomma på regeringen attbesluta om dessa frågor. Jag vill emellertid redan nu något beröra hur jagser på dem.
Enligt nu gällande ordning får länsstyrelsen besluta om försäljning avarvsfondens fasta egendom när taxerings- eller saluvärdet inte överstiger800 000 kr. Detta gäller dock bara egendom belägen i Sverige. Alla
försäljningsärenden beträffande fast egendom i utlandet måste under- Prop. 1990/91:132ställas regeringens, och i förekommande fall riksdagens, prövning.
I försäljningsärenden som handläggs av länsstyrelsen måste denna i olikasammanhang inhämta uppgifter från kammarkollegiet, och det är kollegietsom i förekommande fall har att ansöka om fastighetsbildning.
För att syftet med den nya regionala statliga förvaltningen skall uppnåsbör bl.a. länsstyrelsens roll renodlas. Uppgifter som inte direkt harberöring med länsstyrelsens huvudfrågor bör, om lämpligt alternativ finns,föras från länsstyrelsen. Som jag redan har varit inne på kan försäljningav fastigheter som har tillfallit arvsfonden inte sägas ha direkt beröringmed länsstyrelsens uppgift att vara ett planerande och samordnande organför regionen.
Lantbruksnämndernas nuvarande uppgifter kommer från och med den
1 juli 1991 att handhas av länsstyrelsen. Enligt nu gällande försäljningsreg-ler skall länsstyrelsen inhämta yttrande från lantbruksnämnd angåendesättet för försäljning av en fastighet som tillhör arvsfonden, om det ärfråga om en jordbruksfastighet. Länsstyrelsen skall före försäljningen avfastigheten låta beskriva och värdera den för att utröna saluvärdet.Länsstyrelsen kan därvid vända sig till lantbruksnämnden. Det äremellertid inte ovanligt att lantbruksnämnden kan vilja förvärva en sådanfastighet för rationaliseringsändamål. Sådana fastighetsförvärv bokförs påen särskild fond, jordfonden, som förvaltas av lantbruksstyrelsen.Jordfondens fastigheter används för att främja en från allmän synpunktlämplig utveckling av företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårds-näringen. Med det beskrivna förfarandet kan det föreligga risk för attkollisioner uppstår mellan arvsfondens intresse att få högsta möjligaköpeskilling för fastigheten och lantbruksnämndens intresse att förvärvaden för jordfondens räkning. Den nya länsstyrelseorganisationen medföratt denna risk accentueras, eftersom lantbruksnämndernas nuvarandeuppgifter då kommer att inordnas i länsstyrelsen.
Min slutsats av det anförda är att uppgiften att sälja fast egendom somhar tillfallit allmänna arvsfonden nu bör föras bort från länsstyrelserna.Frågan är då vilken myndighet som bör bemyndigas att besluta omförsäljning av arvsfondens fasta egendom och tomträtter.
Arvsfonden förvaltas av kammarkollegiet. Kollegiet företräder arvsfon-dens intressen, talar och svarar i mål som rör fonden och ser till att ettdödsbo vari fonden har del avvecklas på ett riktigt sätt. Kammarkollegietfår godkänna ett testamente till förmån för annan än fonden. Kollegiet fårför arvsfondens räkning även besluta om avstående från arv, om värdetav egendomen enligt bouppteckningen inte överstiger 500 000 kr. Dengode mannen, som sköter det praktiska arbetet med boet, står underkammarkollegiets tillsyn. När boutredningen är klar skall den godemannen redovisa sin förvaltning till kammarkollegiet och betala in demedel som finns kvar till fonden.
Kammarkollegiet har alltså huvudansvaret för de flesta frågor som rörallmänna arvsfonden. Redan på grund härav framstår det som naturligt
att kollegiet får ansvaret också för att se till att fondens fastigheter säljs Prop. 1990/91:132på ett ändamålsenligt sätt. Till detta kommer att kollegiet även enligt dennuvarande ordningen har vissa uppgifter i försäljningsärcndena. Myckettalar alltså för att handläggningen blir enklare och snabbare, ombeslutanderätten anförtros åt kammarkollegiet.
Enligt min bedömning bör kammarkollegiet kunna uppdra åt ett ombud,t.ex. en mäklare eller den gode mannen, att sköta det praktiska arbetetmed försäljningen i syfte att uppnå högsta möjliga pris. Kompetensen idet enskilda ärendet får därvid, beträffande olika typer av fastigheter iolika regioner, sökas där den finns. Det kan även tänkas att kammar-kollegiet i ett enskilt fall kan anlita lantbruksenheten i den nya länsstyrel-seorganisationen eller kronofogdemyndigheten att sköta försäljningen.
Beslutanderätten beträffande de mest värdefulla fastigheterna börförbehållas regeringen. Om kammarkollegiet får uppgiften att säljaarvsfondens fasta egendom och tomträtter, bör en värdegräns införas förkammarkollegiets rätt att besluta om försäljningen. Denna gräns skullekunna sättas vid ett taxeringsvärde om 10 milj. kr. eller - där någottaxeringsvärde inte har fastställts - ett marknadsvärde, som angetts vid ensärskild värdering, om 10 milj. kr. När närmare erfarenheter av den nyaförsäljningsorganisationen har vunnits kan det finnas anledning att på nyttöverväga vid vilka värden som denna gräns skall sättas. Det kan ocksåbehöva ske med hänsyn till penningvärdesförsämringen. Även i övrigt kanfrågan om fördelningen av arbetsuppgifter och förfarandet vid försäljning-en av arvsfondens fasta egendom och tomträtter behöva övervägas på nyttav regeringen när närmare erfarenheter av den nya försäljningsorganisa-tionen har vunnits.
Enligt 13 § arvsfondslagen får kammarkollegiets beslut i frågor omavstående av egendom som har tillfallit fonden överklagas till regeringen.I övrigt får kammarkollegiets beslut enligt arvsfondslagen inte överklagas.Kammarkollegiets försäljning av arvsfondsfastigheter är - liksom den godemannens försäljning av lös egendom - ett led i avvecklingen av egen-domen för att tillföra fonden medel. Enligt min mening finns det intenågot skäl för att kammarkollegiets beslut i frågor om försäljning avarvsfondsfastigheter skall få överklagas.
Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft samtidigt med reformenbeträffande den regionala statliga förvaltningen, dvs. den 1 juli 1991.
Då lagändringen träder i kraft torde försäljningsförfarande pågåbeträffande flera fastigheter. Dessa försäljningar bör avslutas enligt degamla reglerna. En lämplig avgränsning är att de nya reglerna inte börtillämpas då försäljningen har påbörjats före ikraftträdandet av lagändring-en.
10 Prop. 1990/91:132
Genom den föreslagna lagändringen avförs försäljningsärendena helt frånriksdagens arbetsuppgifter och regeringen ges möjlighet att bemyndiga enmyndighet att förordna om försäljningen av arvsfondens fastigheter.Härigenom torde vissa besparingar uppstå.
Länsstyrelserna får nu ersättning bara för kostnader för värdering,annonser och dylikt men däremot inte för sina kostnader för arbetet medförsäljningen av arvsfondsfastigheterna. Med den nya ordning som jagföreslår faller länsstyrelsernas kostnader bort.
Som jag tidigare (avsnitt 2.4) har framhållit, är det min uppfattning attregeringens beslutanderätt i försäljningsärendena intill en viss värdegränsbör delegeras till kammarkollegiet. Därmed kan en del initialkostnader förkammarkollegiet antas uppkomma, t.ex. för att utarbeta nya rutiner m.m.Dessa kostnader behöver dock inte bli särskilt stora, eftersom det inomkollegiet finns erfarenhet av försäljningsärenden. Kammarkollegietbedriver nämligen redan nu viss rådgivning till länsstyrelserna beträffandehandläggningen av försäljningsärenden. Detta gäller främst sådanalänsstyrelser där dessa ärenden inte är så vanligt förekommande.Kammarkollegiets kostnader bör, liksom fallet är beträffande kollegietskostnader för finansförvaltningen av fonden och avvecklingen av dödsbonm.m., betalas ur arvsfonden.
Kostnaderna för att sälja arvsfondens fastigheter kommer i det nyasystemet att bli synliga på ett annat sätt än tidigare då länsstyrelsernainte har fått ersättning fullt ut för sina kostnader. Arvodet till den godemannen kan komma att öka, om denne får i uppdrag att sköta försälj-ningen. I andra fall kan t.ex. mäklararvode komma att utgå. Sådanakostnader skall betalas av boet eller av arvsfonden.
Det kan emellertid antas att fastigheterna kommer att kunna försäljassnabbare än vad som nu är fallet. Kapitalförstöringen och kostnaderna förförvaltningen av fastigheterna kommer därmed att minska. Vid ensnabbare försäljning kommer intäkterna fonden till godo tidigare än vadsom nu är fallet. Köpeskillingen kan vidare antas bli högre om bättremöjligheter till en marknadsanpassad försäljning ges.
Sammanfattningsvis räknar jag med att statens kostnader för försälj-ningsförfarandet kommer att minska betydligt. Å andra sidan kommerallmänna arvsfonden att belastas med försäljningskostnader i störreutsträckning än för närvarande. Det framstår dock som riktigare attkostnaderna för försäljningsförfarandet skall belasta arvsfonden och intestaten. Därtill kommer att kostnadsökningarna för fonden torde bli klartmindre än kostnadsminskningarna för staten.
11 Prop. 1990/91:132
I enlighet med vad jag har anfört har inom justitiedepartementetupprättats förslag till lag om ändring i lagen (1928:281) om allmännaarvsfonden.
8 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar omförsäljning av fast egendom eller tomträtt som har tillfallit fonden. Annanlös egendom än tomträtt skall gode mannen försälja på offentlig auktion,om inte kammarkollegiet medger annat. Fordringar får försäljas endast iden mån de inte kan drivas in.
För att driva in en fordran som har tillfallit fonden får gode mannenväcka och utföra talan utan bemyndigande av kammarkollegiet.
Om särskilda föreskrifter har lämnats genom ett testamente, skall detillämpas.
Första stycket innehåller främst bestämmelser om hur egendom som hartillfallit allmänna arvsfonden skall försäljas. I sakligt hänseende har stycketändrats så att rätten att besluta om försäljning av arvsfondens fastaegendom tillkommer regeringen, som dock har möjlighet att delegeradenna rätt till den myndighet som regeringen bestämmer. Frågan harbehandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitten 2.3 och 2.4).
Övriga ändringar i paragrafen är av språklig art.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelse
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
2.1 fråga om försäljningar som har påbörjats före ikraftträdandet gälleräldre föreskrifter.
Punkt 1
Lagändringen träder i kraft samtidigt med reformen beträffande denstatliga regionala förvaltningen.
Punkt 2
De gamla reglerna för försäljning av fast egendom skall tillämpas dåförsäljningen har påbörjats innan lagändringen har trätt i kraft.
Enligt den gamla ordningen påbörjas samtliga försäljningsärendengenom en anmälan till länsstyrelsen om att fastigheten skall säljas. Detta
gäller oavsett om det är riksdagen, regeringen eller länsstyrelsen som Prop. 1990/91:132beslutar om försäljningen. Länsstyrelsen inhämtar därefter hos kam-markollegiet uppgift om huruvida egendomen bör säljas omedelbart ellerförsäljningen bör anstå i avvaktan t.ex. på godkännande av testamentesom berör egendomen. Därefter inleds det egentliga försäljningsförfaran-det, som i vissa avseenden följer olika rutiner beroende på vem sombeslutar om försäljningen.
Om ett försäljningsförfarande har anmälts till länsstyrelsen föreikraftträdandet skall således de gamla reglerna tillämpas, i annat falltillämpas de nya.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lagom ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar attgenom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som före-draganden har lagt fram.
13 Bilaga 1
Bilaga 1
Kammarkollegiet
Arvsfondssektionen
Försäljning av allmanna arvsfonden tillhörig fast egendom m.m.
Kammarkollegiet har i en särskild rapport till civildepartementet, PLAN90, angående verksamhetsinriktning och resurser för perioden 1988/89 -1990/91 föreslagit bl a en utredning av frågan om försäljning av fas-tigheter som tillfallit allmänna arvsfonden.
Departementschefen har därefter i budgetpropositionen 1987/88:100, bil15, uttalat att han förutsätter att kollegiet självt initierar denna och en delandra i rapporten föreslagna ändringar inom arvsfondssektionensverksamhetsområde.
Kollegiet föreslår att 8 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfondenändras på så sätt att första meningen utgår och att andra och tredjemeningarna får följande lydelse: Regeringen eller efter regeringensbemyndigande kammarkollegiet (alt den myndighet regeringen bestämmer)förordnar om försäljning av fast egendom eller tomträtt som tillfallitfonden. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande kammarkollegiet(alt den myndighet regeringen bestämmer) får också meddela föreskrifterangående försäljningen. Annan lös egendom än tomträtt skall av —.
En promemoria om skälen till den föreslagna ändringen och ett förslagtill förordning om försäljning av allmänna arvsfonden tillhörig fastegendom, m m bifogas. Förslaget till förordning förutsätter ändringar iförordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom,m m.
Om den föreslagna ändringen kommer till stånd, kommer kollegiet attfå merarbete med att lägga upp nya rutiner och utarbeta föreskrifterm.m. Vidare kommer personalen att behöva utbildas. För detta ändamålanhåller kollegiet om ersättning ur arvsfonden med ett engångsbeloppsom senare kommer att preciseras.
I PLAN 90 har kollegiet även föreslagit en utredning av frågan omuppgiften att utse god man för arvsfonden kan läggas på kollegiet. Ävendenna förändring har departementschefen förutsatt att kollegiet självtinitierar. Kollegiet har tagit upp frågan i sitt yttrande 1989-04-21 överpromemorian (Ds 1989:2) Domstolarna i framtiden - en idéskiss. Kopiaav yttrandet bifogas. (Se under punkten 3.2.2 Förmynderskap.) Skulledomstolarna befrias från samtliga uppgifter som rör frågor om förmynder-skap, bör de enligt kollegiets mening även befrias från uppgiften attförordna god man för allmänna arvsfonden, vilken uppgift i stället börläggas på kollegiet. Kopia av PLAN 90 i den del som gäller förordnandeav god man för arvsfonden bifogas.
14 Även om förmynderskapsfrågorna skulle bli kvar hos domstolarna, Prop. 1990/91:132föreslås att kollegiet i stället för rätten får förordna god man för fonden. Bilaga 1Kollegiet föreslår att 7 § arvsfondslagen ändras på så sätt att rätten bytsut mot kammarkollegiet.
Skulle en utredning av frågan om vem som skall utse god man förfonden innebära att en ändring av arvsfondslagen vad gäller försäljning avfondens fastigheter fördröjs, anser kollegiet emellertid att en sådanutredning får anstå till ett senare tillfälle.
Sven-Eric NilssonGeneraldirektör
Agneta MöllerAdvokatfiskal
15 Bilaga 2
Bilaga 2
PM 1989-08-28
Försäljning av allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, m m
Gällande regler
Enligt 8 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden gäller om försäljningav fast egendom, som tillfallit fonden, "vad med avseende å kronans fastaegendom är i allmänhet stadgat". Regeringen eller den myndighetregeringen bestämmer beslutar om försäljning av tomträtt, som tillfallitfonden.
Genom ett allmänt försäljningsbemyndigande som fr o m år 1967 (prop1967:99) gäller tills vidare har riksdagen lämnat sitt samtycke tillförsäljning av staten eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom.Med stöd av bemyndigandet får regeringen och, efter delegation, vissamyndigheter under angivna förutsättningar överlåta staten eller allmännaarvsfonden tillhörig egendom.
Riksdagens samtycke har inhämtats rörande vissa värdegränser ochriktlinjer för bl.a. bestämmande av pris och övriga villkor samt självaförsäljningsförfarandet. De riktlinjer för det allmänna försäljningsbemyndi-gandet som 1942 års riksdag bestämde (prop. 1942:241, JoU 1942:55,rskr 1942:388) gäller alltjämt i väsentliga delar. Se även prop. 1971:175.
Bestämmelser om försäljning av staten eller allmänna arvsfondentillhörig fast egendom finns i förordningen (1971:727) om försäljning avstaten tillhörig fast egendom, m.m., ändrad senast 1986:426. Regeringenhar inte delegerat till någon myndighet att besluta om försäljning avallmänna arvsfonden tillhörig tomträtt.
I försäljningsförordningen finns föreskrifter rörande värdegränser förrätten att överlåta, förutsättningar för försäljning och förberedandeåtgärder samt försäljningsförfarandet.
I Kungl Maj:ts cirkulär (1967:879) om bemyndigande att sälja statentillhörig mark till kommun för samhällsbyggnadsändamål m.m., sägs attbestämmelserna i tillämpliga delar gäller överlåelse till kommun avallmänna arvsfonden tillfallen fast egendom. Försäljningsförordningen talarbara om försäljning av staten tillhörig mark till kommun för samhällsbygg-nadsändamål. Någon hänvisning om att bestämmelserna gäller även fastegendom som tillhör arvsfonden finns inte. Från stats - kommunalamarknämnden har upplysts att nämnden har ansett att bestämmelsengäller även arvsfonden tillhörig mark. De ärenden rörande sådan marksom handlagts av nämnden sedan dess tillkomst år 1968 har främstaktualiserats från Göteborgs och Bohus län.
I försäljningsförordningen görs skillnad mellan egendom som tillhörstaten och egendom som tillhör arvsfonden. Detta stämmer överens medkollegiets uppfattning att fonden uppfyller kraven på en stiftelse och får
anses vara ett eget rättssubjekt. Den förvaltas av kollegiets fondbyrå ochredovisas som en särskild fond, skild från statskapitalet.
Enligt regeringsformen krävs inte riksdagens samtycke för försäljning avstaten eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom. Enligt övergångs-bestämmelserna till regeringsformen, som trädde i kraft i januari 1975, p6 första stycket skall dock tidigare givna bemyndiganden gälla tillsriksdagen bestämmer annorlunda.
Riksdagsbehandling
I propositon 1985/86:101 bilaga 3, (finansdepartementet) föreslogs attregeringen utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall skulle få beslutaom försäljning eller byte av staten eller allmänna arvsfonden tillhörig fastegendom. Riksdagen avslog regeringens förslag (Fi U 1985/86:22 rskr267) och uttalade att värdegränserna inte borde slopas förrän frågan omvilka riktlinjer som bör gälla för försäljning av statlig egendom harklarlagts. Riksdagen hemställde därefter hos regeringen om förslag tillriktlinjer för försäljning av staten tillhörig fast egendom m.m.
I proposition 1986/87:100, bilaga 9, uttalade departementschefen att ettregelverk som tar sikte på alla framtida tänkbara situationer om och närförsäljning av statens fastigheter är lämplig, skulle, för att vara heltäckan-de, bli mycket omfattande och därigenom skapa en krångligare hand-läggning. Departementschefen fann mot denna bakgrund det lämpligastatt behålla nuvarande ordning och när så är lämpligt justera bemyndigan-degränsen med hänsyn till penningvärdets förändring eller till nivå påandra jämförbara bemyndiganden. Någon ändring av värdegränserna ellerbestämmelserna i övrigt i den s.k. försäljningsförordningen gjordes inteheller vid detta tillfälle.
I proposition 1987/88:100, bilaga 9, tog departementschefen på nytt uppfrågan om utökade bemyndiganden för försäljning av fast egendom sominte avser samhällsbyggnadsändamål m.m. och föreslog att nuvarandebeloppsgräns - 5 milj.kr. per objekt - justeras så att regeringen bemyn-digas besluta om försäljning upp till 50 milj. kr. per objekt i de fall detinte rör sig om samhällsbyggnadsändamål m.m. Som riktlinje för dennatyp av försäljning skall gälla att överskottet normalt skall återanvändas förinvesteringar i form av byggproduktion eller inköp samt planeras ochgenomföras så att statens samlade förmögenhet inte urholkas, dvs. så attingen nettoutförsäljning av statens egendom sker. Riksdagen beslöt ienlighet med departementschefens förslag. Fast egendom som tillfallitallmänna arvsfonden skall säljas och köpeskillingen tillföras fonden för atttillgodose fondens ändamål. Bemyndigandet att sälja fast egendom till ettvärde av högst 50 milj.kr. får anses omfatta även fast egendom somtillfallit arvsfonden.
Finansutskottet har med anledning av motioner angående försäljning avarvsfonden tillhörig fast egendom vid ett par tillfällen (FiU 1982/83:12och FiU 1983/84:36) framhållit att det inte är tillfredsställande att
Bilaga 2
arvsfondsärenden handläggs med sådan tidsutdräkt att risk för kapitalför- Prop. 1990/91:132störing etc föreligger. Det är angeläget att avvecklingen av arvsfondens Bilaga 2egendom påskyndas. Det kan därför finnas skäl att senare se överformerna för försäljning av den fasta egendomen. Utskottet villeemellertid först avvakta regeringens redovisning av resultatet av en avriksdagen i annat sammanhang begärd översyn av gällande bemyndigandenoch riktlinjer för förfogandet över statens fasta egendom.
Skäl till förändring och dess innebörd
I försäljningsförordningen finns bestämmelser om försäljning av arvsfon-den tillhörig fast egendom genom länsstyrelserna, när taxerings- ellersaluvärdet inte överstiger 800 000 kr. I cirka 100 dödsbon per år ingår eneller flera fastigheter. Av dessa är cirka 50 jordbruksfastigheter. Det harockså blivit allt vanligare att bland tillgångarna ingår fritidsfastighet iutlandet. Vissa åtgärder som har samband med försäljningsärendetankommer det på kammarkollegiet att vidta på grund av att kollegiet ärfondens ställföreträdare och har ansvaret för de eventuella ekonomiskaåtaganden åtgärderna kan innebära, exempelvis att ansöka om fas-tighetsbildning, att ta ställning till frågor om nedsättning av köpeskillingenpå grund av fel eller brister i fastigheten. Andra åtgärder har den avtingsrätten förordnade gode mannen för fonden ansvar för. Han svarart.ex. för tillsyn över fastigheten tills den säljs, för att den är försäkrad osv.Bemyndigandet för länsstyrelserna att sälja arvsfondens fastigheter kaninte anses omfatta sådan fast egendom som är belägen i utlandet. Allasådana ärenden måste därför underställas regeringens prövning.
Ett sätt att förenkla handläggningen av fastighetsärendena och minskaden totala handläggningstidcn för dem skulle kunna vara att ge kollegieträtt att besluta om försäljning av fast egendom eller tomträtt som tillfallitfonden i Sverige och utomlands i enlighet med de riktlinjer som hittillsgällt för länsstyrelsernas försäljning av sådan egendom. Kollegiet skulle dåkunna uppdra åt t.ex. gode mannen för arvsfonden, mäklare ellermyndighet som åtar sig uppdrag av detta slag mot betalning att somombud för allmänna arvsfonden sälja fastigheten eller tomträtten med rättför kollegiet att allt efter omständigheterna i det särskilda fallet förbehållasig den slutliga prövningen av försäljningen.
Kostnader
Länsstyrelserna har i dag inte möjlighet att få ersättning från arvsfondenför sina kostnader för arbetet med försäljning av arvsfondens fastigheter.Endast ersättning för utlägg för värdering, annonser o.d. kan dras avköpeskillingen före redovisningen till kollegiet. Däremot belastasarvsfonden redan i dag av kostnaderna för arvode till gode mannen ochutlägg han haft och kollegiets kostnader för fondens förvaltning ochfullgörandet av kollegiets övriga uppgifter enligt arvsfondslagen. Skulle
gode mannen eller någon annan som fått uppdraget sköta försäljningenskulle kostnaderna för denna i större utsträckning än i dag komma attbelasta arvsfonden. Det är emellertid inte troligt att de totala kostnadernaför arvsfonden på sikt skulle bli större eftersom kapitalförstöringen ochkostnaderna för förvaltningen av fastigheterna under den tid de stårosålda förmodligen skulle minska. Intäkterna kan också antas kommafonden till godo tidigare än vad nu är fallet. De föreslagna åtgärderna fåranses ligga i linje med vad riksdagen uttalat om avvecklingen av arvsfon-dens egendom och vara till fördel för både det allmänna och medborgar-na.
I ett inledningsskede får man dock räkna med att det blir mera arbeteför kollegiet med att lägga upp rutiner för försäljningsärendena, utarbetaföreskrifter till den som sköter försäljningen, utarbeta normalkontraktm.m. Vidare krävs det utbildning av personalen. För detta bör kollegietfå ersättning ur allmänna arvsfonden med ett engångsbelopp.
Förslag
Det finns skäl att nu slopa hänvisningen i 8 § första stycket förstameningen arvsfondslagen till vad "med avseende å kronans fasta egendomär i allmänhet stadgat" och bryta ut bestämmelserna om försäljning avarvsfonden tillhörig fast egendom från den s.k. försäljningsförordningen,eftersom förutsättningarna för en försäljning av staten tillhörig fastegendom och egendom som tillfallit arvsfonden i huvudsak skiljer sig frånvarandra. Bestämmelserna angående försäljning av arvsfondens egendomskulle därigenom också bli mer tillgängliga.
Regeringen eller efter regeringens bemyndigande kammarkollegiet (altden myndighet regeringen bestämmer) bör få förordna om försäljning avfast egendom eller tomträtt, som tillfallit fonden, och även ges rätt attmeddela föreskrifter angående försäljningen.
Kollegiet bör bemyndigas att i varje särskilt fall besluta om försäljningav allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom eller tomträtt i enlighetmed de riktlinjer som hittills gällt för bl.a. bestämmande av pris ochövriga villkor samt själva försäljningsförfarandet. Kollegiet bör även gesrätt att meddela föreskrifter i dessa hänseenden.
Från bestämmelserna i expropriationslagen och förköpslagen har tagitsundan endast fastighet som tillhör staten. Bestämmelserna får därföranses tillämpliga på arvsfonden tillhörig egendom. Några särskildabestämmelser om försäljning av arvsfonden tillhörig mark till kommunför samhällsbyggnadsändamål synes således inte behövas.
Om någon värdegräns bör bestämmas för kollegiets beslutanderättföreslås att taxeringsvärdet eller, där sådant värde inte fastställts, detmarknadsvärde som angetts vid en särskild värdering inte får överstiga 10milj. kr.
Kollegiets beslut angående försäljning av fast egendom eller tomträttbör inte kunna överklagas. Detta gäller idag kollegiets beslut angående
Bilaga 2
försäljning av lös egendom t.ex. bostadsrätt och det finns inte någon Prop. 1990/91:132anledning att i detta avseende göra någon skillnad mellan de olika slagen Bilaga 2av egendom. Motsätter sig myndighet med vilken samråd har ägt rum iett försäljningsärende försäljningen eller föreskrifterna för den skallärendet kunna hänskjutas till regeringen, när kollegiet anser att försäljningenligt kollegiets förslag ändå bör komma till stånd.
För att den föreslagna ändringen skall få full effekt när det gällerförsäljning genom god man för arvsfonden krävs emellertid att kollegietfår större möjlighet än för närvarande att påverka valet av god man.Kollegiet bör anförtros uppgiften att förordna god man i stället för rätten.Är inte detta möjligt bör tingsrätterna upplysas om att de i de fall där detbland boets tillgångar ingår fast egendom eller tomträtt vid valet av godman bör beakta att denne bör ha erfarenhet av fastighetsförsäljning.Angående frågan om förordnande av god man hänvisas i övrigt tillkollegiets särskilda rapport till civildepartementet, PLAN 90, angåendeverksamhetsinriktning och resurser för perioden 1988/89 - 1990/91.
20 Bilaga 3 Prop. 1990/91:132
Bilaga 3
Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av stats-kommunalamarknämnden, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens lantmäteriverk,domänverket, statskontoret, riksrevisionsverket, länsstyrelsernas or-ganisationsnämnd, länsstyrelsen i Gotlands län, länsstyrelsen i Göteborgsoch Bohus län, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Bankföreningen,Begravningsföreningen Fonus, Sveriges Aktiva FastighetsmäklaresRiksförbund samt Sveriges Fastighetsmäklarsamfund.
Yttranden har också inkommit från riksskatteverket, länsstyrelsen i
Malmöhus län, länsstyrelsen i Värmlands län samt länsassessorn BoLampa.
Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden från lantbruksnämnderna i
Gävleborgs, Hallands, Kristianstads, Kopparbergs, Malmöhus, Stockholms,Uppsala, Vänersborgs, Västernorrlands, Västmanlands, Örebro, ochÖstergötlands län samt länsstyrelsen i Norrbottens län.
Svenska Kommunförbundet och Svenska sparbanksföreningen harberetts tillfälle att avge yttranden men har avstått från att yttra sig.
21 Prop. 1990/91:132
Regeringens proposition..................................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1
Propositionens lagförslag.................................... 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 28 februari 1991 ........................................ 3
1¶Inledning................................................ 3
2¶Allmän motivering ....................................... 4
2.1¶Nuvarande ordning................................. 4
2.1.1¶Försäljning av fast egendom ................... 4
2.1.2¶Försäljning av tomträtt........................ 5
2.2¶Reformbehovet.................................... 6
2.3¶Beslutanderätt beträffande försäljning av fast egendom
eller tomträtt som tillhör allmänna arvsfonden......... 7
2.4¶Delegering av beslutanderätten....................... 8
2.5¶Ikraftträdande och övergångsbestämmelser............ 10
2.6¶Kostnader och resursbehov.......................... 11
3¶Upprättat lagförslag...................................... 12
4¶Specialmotivering ........................................ 12
5 Hemställan.............................................. 13
6 Beslut .................................................. 13
Bilaga 1 Kammarkollegiets skrivelse......................... 14
Bilaga 2 Kammarkollegiets promemoria...................... 16
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser.................... 21
gotab 98146, Stockholm 1991