om ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen m.m.

da Regeringens proposition

E 1990/91:135

om ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen m. m.

Regeringen förelägger riksdagen vad som tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 mars 1991 för de åtgärder och det ändamål sont

framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Odd Engström

Bengt Lindqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att huvudmannaskapet för administrationen av

ersättning som utges från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för resekostnader i samband med läkarvård m.m.

fr.o.m. år 1992 flyttas över från de allmänna försäkringskassorna och

riksförsäkringsverket till sjukvårdshuvudmännen. Förslag läggs fram om de lagstiftningsåtgärder som behövs för att genomföra överflyttningen. Förslagen grundar sig på en överenskommelse som träffats med företräda-

re för sjukvårdshuvudmännen. Överenskommelsen innefattar också att

den förut i princip beslutade överflyttningen av ansvaret för luftburna akuta sjuktransporter till sjukvårdshuvudmännen skall genomföras den I

januari 1992. |

I Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 135

1¶Förslag till

Lag om resekostnadsersättning vid sjukresor

Härigenom föreskrivs följande.

18 Landstingskommuner och kommuner som inte tillhör någon lands-

tingskommun (sjukvårdshuvudmän) skall, i fråga om personer som omfat-

tas av sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

lämna ersättning för resekostnader

I. enligt 2 kap. 6 § nämnda lag,

2, i samband med rådgivning enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.,

3. vid resor till och från sjukhus eller läkare som föranleds av en

undersökning enligt förordningen (1975:1 157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m. m.

I fråga om resekostnader enligt första stycket 2 skall ersättning lämnas

även när rådgivningen bedrivs av organisationer med socialstyrelsens tillstånd. För resekostnader som avses i 2 kap. 6 § första stycket första meningen

lagen om allmän försäkring behöver ersättning lämnas endast om vården eller behandlingen getts med anledning av sjukdom eter förlossning.

28 Resckostnadsersättning enligt 1§ beräknas enligt de grunder som sjukvärdshuvudmannen bestämmer, dock med den begränsning som kan ha föreskrivits med stöd av 2 kap. I $ andra stycket lagen (1962:381) om

allmän försäkring.

38 Frågor om resekostnadsersättning enligt denna lag prövas. efter ansö-

kan om sådan ersättning, av den sjukvårdshuvudman inom vars område sökanden är bosatt. Ersättningen betalas av sjukvårdshuvudmannen.

48 Om en internationell överenskommelse om social trygghet innefattar åtagande för Sverige att svara för resekostnader i samband med sjukresor,

skall ersättning för dessa kostnader lämnas av den sjukvårdshuvudman

inom vars område vård för sjukdomen har getts.

Denna lag träder i kraft den I januari 1992 och tillämpas på ersättning för kostnader för resa som päbörjas efter ikraftträdandet.

bo

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring

Härigenom föreskrivs att 2 kap. I och 788 lagen (1962:381) om allmän

försäkring! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse

2 kap.

18 Om skyldighet för landstings- Om skvldighet för landstings-

kommun och kommun som inte kommun och kommun som inte

tillhör landstingskommun att cr- tillhör landstingskommun att cr-

bjuda hälso- och sjukvård före- bjuda hälso- och sjukvård samt att

skrivs i hälso- och sjukvårdslagen ersätta kostnader för resor i sam-

(1982:763). För denna vård och för band med vård m.m: föreskrivs i

den sjukvård som meddelas av an- hälso- och sjukvårdslagen (1982:

nan vårdgivare samt för tandvård, 763) och lagen (1991:000) om reseliksom för resor i samband med kostnadsersättning vid sjukresor. vården, utges ersättning enligt vad För denna vård och för den sjuknedan sägs. vård som meddelas av annan vård-

givare samt för tandvård, liksom

för kostnadsansvaret för resor i

samband med värden, utges ersätt-

ning enligt vad nedan sägs.

I grunderna för ersättning enligt I grunderna för ersättning enligt

2,3. 5 och 6 §§ kan regeringen dels 2, 3 och 5§§ kan regeringen dels bestämma den högsta patientavgift bestämma den högsta patientavgift och. såvitt avser 3 och 5 3§, det och, såvitt avser 3 och 5 §§, det högsta arvode som fär tas ut av en högsta arvode som får tas ut av en vårdgivare som är ansluten till: för- vårdgivare som är ansluten till försäkringen, dels meddela närmare säkringen, dels meddela närmare

föreskrifter för verksamhetens be- föreskrifter för verksamhetens be-

drivande hos vårdgivaren och om drivande hos vårdgivaren och om

skyldighet för denne att lämna upp- skyldighet för denne att lämna upp-

gifter om verksamheten. gifter om verksamheten. I grunder-

na för ersättning enligt 6 § kan rege-

ringen bestämma den högsta resc-

kostnad som den försäkrade skall

svara för samt det lägsta belopp.

som skall beräknas för kostnad för

resa med bil sam inte går i allmän

trafik.

78 Har arbetsgivare för sjöman jäm- Har arbetsgivare för sjöman jämlikt sjömanslagen (1973:282) haft likt sjömanslagen (1973:282) haft

I fagen omtryckt 1982:120.

> Senaste lydelse 1984:686.

I Scnaste lydelse 1985:324.

tl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 135

att vid sjömans sjukdom vidkännas att vid sjömans sjukdom vidkännas kostnad som avses i 2—6 §§, äger kostnad som avses i 2—5 §8, äger han hos allmän försäkringskassa er- han hos allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse för kostnaden en- hålla gottgörelse för kostnaden enligt bestämmelserna i denna lag. ligt bestämmelserna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den I januari 1992. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om ersättning för resa som har påbörjats före ikraftträdandet.

3¶Förslag till Prop. 1990/91:1

Lag om ändring i lagen (1990: 1466) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 och 10 §§ lagen (1962:381) om allmän

försäkring! i paragrafernas lydelse enligt lagen (1990: 1466) om ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen

(1990: 1466) skall ha följande lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

2 kap.

6§

Har en försäkrad med anledning Förresekostnader i samband

av sjukdom erhållit Väkarvård eller med läkarvård eller annan sjuk vårannan : sjukvårdande behandling, dande behandling. som avses i 2 som avses i 2 eller 5§, celler sjuk- eller 5§&, eller sjukhusvård enligt

husvård enligt 4 §, utges ersättning 43. utges ersättning enligt grunder för resekostnader i samband som regeringen fastställer. Detsammed värden enligt grunder som re- ma gäller resekostnader i samband

geringen fastställer. Detsamma gäl- med ler resekostnader i samband med 1. tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad. 2. tandvård som avses 13 §,

3. besök med anledning av sjukdom hos läkare eller sjukgymnast inom

företagshälsovård, för vilken bidrag lämnas efter beslut av vrkesinspektio-

nen,

4, besök med anledning av sjukdom hos läkare inom studerandeorgani-

sationernas hälsovård. för vilken statsbidrag utbetalas av högskolestyrelse.

5. konvalescentvård som lämnas i konvalescenthem som har tagits upp på förteckning som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

6. vistelse vid en sådan vårdin- 6. vistelse vid en sådan värdinrättning som enligt lagen (1990: rättning som enligt lagen (1990: 1402) om övertagande av vissa 1402) om Övertagande av vissa

sjukhem och andra vårdinrätt- sjukhem och andra vårdinrättningar Övertagits av kommunen. ningar övertagits av kommunen.

7. besök för sjukvårdande behand-

ling som ges såsom särskild omsorg

enligt lagen (1985:568) om särskil-

da omsorger om psykiskt utveck-

lingsstörda m.fl.

Ersättning för sjuktransporter utges enligt grunder som regeringen fastställer.

En allmän försäkringskassa får

wäfja överenskommelse med en

kommun eller en landstingskommun om gottgörelse för kommunens kostnader för åtgärder som kan beräknas leda till att kassans utgifter

! Lagen omtryckt 1982:120.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

för resekostnadsersättning minskar. En sådan överenskommelse skall för att gälla godkännas av riksjörsäkringsverket.

10§

Frågor om sjukvärdsersättning prövas i andra fall än som avses i andra stycket av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i I kap. 48. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa alt pröva sådana frågor.

Frågor om sjukvårdsersättning Frågor om sjukvårdsersättning enligt 2, 3 och 5 §§ samt ersättning enligt 2, 3 och 5—6 §§ samt ersättenligt 4§ som inte hänför sig till ning enligt 4§ som inte hänför sig visst vårdtillfälle prövas av den för- till visst vårdtillfälle prövas av den säkringskassa inom vars verksam- försäkringskassa inom vars verkhetsområde vårdgivaren bedriver samhetsområde vårdgivaren bedrisin verksamhet. Detsamma gäller ver sin verksamhet. Detsamma gälsjukvårdsersättning i övrigt i de fall ler sjukvårdsersättning i övrigt endär den försäkrade inte är och inte ligt 2, 3 och 5§§ 1 de fall där den heller under den förutsättning som försäkrade inte är och inte heller sagts i första stycket skulle ha varit under den förutsättning som sagts i inskriven hos allmän försäkrings- första stycket skulle ha varit inskrikassa. ven hos allmän försäkringskassa.

Frågor om avgift enligt 12—12b §§ prövas av den försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven.

Denna lag träder 1 kraft den 1ja- 1. Denna lag träder i kraft i fråga nuari 1992. Har en kommun och en om 2kap. 6§ första stycket andra landstingskommun kommit Över- meningen 7 den I juli 1991, och i ens om att under år 1991 föra över övrigt den 1 januari 1992. en vårdinrättning till kommunen 2. Har en kommun och en landsmed stöd av övergångsbestämmel- tingskommun kommit överens om serna till lagen (1990:1402) om att under år 1991 föra över en vårdövertagande av vissa sjukhem och inrättning till kommunen med stöd andra vårdinrättningar tillämpas av Övergångsbestämmelserna till de nya bestämmelserna i 2kap. 6. lagen (1990: 1402) om övertagande 10 och 12b§§, 3kap.4a§ och av vissa sjukhem och andra vårdin- 20kap. 8§ från och med den dag rättningar tillämpas de nya bestämövertagandet skedde för dem som melserna i 2 kap. 6, 10 och 12b §§, vistas vid vårdinrättningen. 3kap.4a§ och 20kap. 8 § från och

med den dag övertagandet skedde

för dem som vistas vid vård-

inrättningen.

3. Aldre föreskrifter i 2kap. 6 och

10 §§ gäller fortfarande i fråga om

ersättning för resa som har på-

börjats före ikraftträdandet.

Lag om ändring i lagen (1974: 525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.!

dels att 3 § skall upphöra att gälla.

dels att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Ersättning enligt denna lag bestri- Ersättning enligt denna lag för des av allmän försäkringskassa. rådgivning och i anslutning därtill

utlämnade preventivmedel utges av

allmän försäkringskassa.

Om ersättning för resekostnader i

samband med rådgivning enligt

denna lag finns föreskrifter i lagen

(1991:000) om resekostnadsersätt-

ning vid sjukresor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fråga om ersättning för kostnader för resa som har påbörjats före ikraftträdandet.

! Senaste lydelse av 3 §1988:45.

12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 135

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1991

Närvarande: statsrådet Engström. ordförande, och statsråden Hjelm-Wal-

lén. S. Andersson. Göransson, Gradin. Dahl, Johansson. Lindqvist, G. Andersson. Lönnqvist, Freivalds. Wallström, Lööw, Persson. Molin, Sah-

lin. Åsbrink

Föredragande: statsrådet Lindqvist

Proposition om ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen m. m.

I Inledning

Nuvarande regelsystem för ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring (AFL) för resekostnader vid sjukresa har i princip gällt sedan år 1976. Vissa ändringar i detta system genomfördes

dock med verkan fr.o.m. den 1 maj 1987. då förordningen (1987:82) om ersättning vid sjukresa ersatte sjukreseförordningen (1975:964).

De förändringar i regelsystemet som genomfördes under år 1987 innebar säväl en anpassning av reglerna till rådande förhållanden som en administrativ förenkling av regelsystemet. Det reformerade regelsystemet kom dock att bygga på en fortsatt försäkringskasseadministration med ersätt-

ning enligt den s.k. återbäringsprincipen. Det innebär att den försäkrade

svarar för hela resekostnaden och därefter ansöker hos försäkringskassan om ersättning för resan. Kassan prövar ersättningsrätten och beräknar ersättningens storlek enligt nyss nämnda regler och betalar ut ersättning till den försäkrade. Vid taxiresor kan den försäkrade överlåta sin rätt till ersättning från sjukförsäkringen på taxiföretaget.

Frågan om att överföra ansvaret för administrationen av sjukresorna från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen har varit föremål för utredning och diskussion under det senaste decenniet. Med stöd av rege-

ringens bemyndigande den 21 juni 1979 tillkallade dåvarande chefen för

socialdepartementet en särskild utredare för att göra en översyn av sjuk-

försäkringens ersättningssystem vid sjukresor. Utredningen antog namnet sjukreseutredningen. I direktiven (S 1979:09) uttalades bl.a. att många

förhållanden som mverkade på sjukresorna och som skulle ge möjligheter att samordna sjukresor framför allt skulle kunna påverkas av landstungen.

Som exempel nämndes sjukvårdsenheternas lokalisering och mottagnings-

tidernas förläggning. Det fanns mot denna bakgrund anledning att närmare pröva förutsättningarna för att ge sjukvårdshuvudmännen ett ökat ekonomiskt och administrativt ansvar för resor i samband med sjukdom.

Sjukrescutredningen avlämnade i juni 1981 betänkandet (SOU

1981:35) Sjukresor — samordning och förenkling. I betänkandet redovisa- 8

des en utveckling i två steg. Det första steget skulle innebära förenklingar inom ramen för gällande system. Det andra steget avsåg ett överförande av

ansvaret för sjukresorna till sjukvärdshuvudmännen. Utredningen före-

slog också försöksverksamhet med ett landstingsadministrerat ersättningssystem.

Betänkandet remissbehandlades. Remissutfallet var i huvudsak positivt. En förteckning över remissinstanserna samt en sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig hos socialdepartementet (F 1597/81).

Sjukreseutredningen avstod frän att i detalj föreslå hur ett överförande

av ansvaret för sjukresorna till sjukvärdshuvudmännen skulle ske. Jag finner därför inte skäl att i den fortsatta framställningen återkomma till utredningens betänkande.

En försöksverksamhet med ett landstingsadministrerat ersättningssy-

stem genomfördes under tiden november 1984 — juni 1986 inom delar av Malmöhus och Norrbottens län. Syftet var bl.a. alt pröva möjligheterna till ökad samåkning med taxi genom en bättre samordning av sjukresor. I en av socialdepartementet och Landstingsförbundet gemensamt utarbetad rapport angående utvärdering av försöksverksamheten konstaterades att

erfarenheterna i stort sett varit goda och att berörda landsting på ett

tillfredsställande sätt klarat sin uppgift. Samtidigt framhölls att det med existerande regelsystem knappast var möjligt att klara hanteringen av ersättningskraven med mindre resurser än försäkringskassorna behövde för sin administration. Enligt rapporten behövdes därför ytterligare utredning och överväganden i fråga om ersättningsregler och ersättningsstan-

dard innan ett beslut kunde fattas om det framtida huvudmannaskapet för

sjukrescadministrationen.

Frågan om att överföra det ekonomiska och administrativa ansvaret för utgivande av kostnadsersättningar för sjukresorna frän försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen har därefter berörts i de överenskommelser

om ersättningar från sjukförsäkringen som träffats för år 1987 och för åren 1988-1989 (prop. 1985/86:167 resp. prop. 1987/88:63). I dessa överens-

kommelser konstaterade parterna att nägon systemförändring i fråga om sjukrescadministrationen inte var aktuell för tillfället.

I den försäkringsöverenskommelse för år 1990 som träffades i april 1989 uttalade parterna att de avsåg att senare under år 1989 träffa en särskild överenskommelse om en överflyttning av huvudmannaskapet för sjukresorna. eckonomiskt och administrativt, till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1991.

Parterna lyckades. trots betydande ansträngningar, inte nå en uppgörelse i sådan tid att reformen kunde genomföras från den nämnda tidpunkten. Parterna har emellertid nu, i december 1990 träffat en principöverens-

kommelse om att genomföra reformen fr.o.m. år 1992. Överenskommel-

sen omfattar även ett överförande av ansvaret för luftburna akuta lufttransporter från rikspolisstyrelsen till sjuk vårdshuvudmännen från samma tidpunkt. Härigenom får huvudmännen ett samlat ansvar för akuta sjuktransporter i enlighet med vad riksdagen tidigare har beslutat (prop. 1989/90:100,bil.7, SoU17, rskr.172).

Jag förordar att de i överenskommelsen angivna huvudmannaskapsför-

ändringarna genomförs på det sätt som redogörs för 1 det följande. De förslag som jag redovisar inbegriper. förutom ny lagstiftning som innefattar åliggande för sjukvårdshuvudmännen att lämna resckostnadsersättning vid sjukresa, ändringar i AFL och lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m. I övrigt är det på grund av givna bemyndiganden cn uppgift för regeringen att fatta erforderliga beslut. Riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av överenskommelsen genom att den fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I. Jag kommer senare

att föreslå regeringen de förordningsbestämmelser som behövs för genomförandet av svstemförändringen.

2¶Gällande system för sjukreseersättning

2.1¶Förmånssystemcet

Enligt 2 kap. 6 § AFL lämnas ersättning till den försäkrade för reseckostna-

der i samband med läkarvård eller annan sjukvårdande behandling eller

sjukhusvård under förutsättning att vården erhållits med anledning av

sjukdom. Vidare lämnas ersättning för resekostnader i samband med tillhandahållande av hjälpmedel år handikappad, tandvård, besök med anledning av sjukdom hos läkare eller sjukgymnast inom företagshälso-

vård och studerandehälsovård samt konvalescentvård som lämnas i

konvalescenthem. Resekostnadsersättningen utges enligt grunder som regeringen fastställer. De närmare föreskrifterna har meddelats i förordningen (1987:82) om crsättning vid sjukresa.

Vidare gäller att om arbetsgivare för sjöman jämlikt sjömanslagen

(1973:282) haft att vid sjömans sjukdom vidkännas kostnad för resor för

läkarvård eller annan behandling. han har rätt att hos försäkringskassan

erhålla gottgörelse för denna kostnad.

Ersättning för resekostnader lämnas enligt återbäringsprincipen, vilken innebär att ersättningsanspråken prövas av försäkringskassan först sedan sjukresan företagits. |

Sammanfattningsvis gäller att den försäkrade betalar en fast avgift (karensbelopp) för varje enkel resa. De resekostnader som överstiger denna

avgift utgör i allmänhet sjukrescersättningen från försäkringen. För resa

med allmänna färdmedel är karensbeloppet för närvarande 153 kr.. för resa med privatbil 20 kr. och för resa med taxi 30 kr. Vid samåkning i taxi eller privatbil utgör karensbeloppet 15 kr. per vårdtagare. Den 1 juli 1990 infördes dessutom ett s.k. aterbäringstak för sjukresor med taxi. Detta har

till syfte att begränsa försäkringens ersättning i fall av särskilt höga taxitaxor. Ersättningen till den försäkrade beräknas — med vissa begränsningar för

resa med taxi eller flyg — efter det faktiska färdsätt som använts. Vid sjukresa med taxi eher flvg lämnas ersättning bara om annat och billigare

färdsätt inte kunnat användas med hänsyn till den försäkrades utlständ,

resans längd eller andra omständigheter. Kan ersättning därvid inte beräk-

nas för en sådan resa får ersättning ändå lämnas enligt vad som anses

skäligt. För siukresa med privatbil beräknas ersättningen till I kr. per kilometer.

Särskilda ersättningsregler finns för övernattning i samband med sjukresa, för följeslagare vid sjukresa samt vid resa för besök i öppen vård med

anledning av barns sjukdom eller för besök hos sjukt barn som vårdas på

sjukhus. Till ledning för tillämpningen av förordningens bestämmelser har riksförsäkringsverket utfärdat allmänna råd.

Från sjukförsäkringen enligt AFL utges också ersättning för resekostnad

i samband med rådgivning som lämnas 1 födelsekontrollerande syfte eller om abort eller sterilisering. Detta följer av lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m. Bestämmelserna i förord-

ningen om ersättning vid sjukresa skall tillämpas i dessa fall.

2.2¶Försäkringens utgifter för sjukresor

Sjukförsäkringens utgifter för sjukresor har ökat markant under senare år. De har i stort sett tredubblats under de senaste tio åren, vilket kan jämföras med att konsumentprisindex under samma period ungefär fördubblats. Utgiftsutvecklingen under 1980-talet framgår av följande.

När det gäller de utbetalda ersättningsbeloppen hos de olika försäkringskassorna 1 landet föreligger stora skillnader. Detta framgår av bilaga 2.

som visar utgifternas fördelning mellan försäkringskassorna under år

1990. Variationerna beror i huvudsak på geografiska betingelser. kommunikationsnätets uppbyggnad och inriktning samt hälso- och sjukvårdens organisation.

Det finns ingen statisuk över sjukresornas fördelning, antals- och ut-

giftsmässigt, på olika färdmedel. Av några mindre undersökningar framgår

dock att variationerna är stora mellan länen som en följd av nyss nämnda

faktorer. Vidare framgår att ca 604 av antalet sjukresor företas med

privatbil och ca 35 med taxi. Av återstoden sker merparten med allmänna färdmedel som buss och tåg.

När det gäller fördelningen av utgifterna på de olika färdmedlen beräknas resor med taxi och egen bil svara för närmare 70 respektive närmare

3096 och övriga färdmedel, främst tåg och buss. för återstoden på ca 5 90.

Den starka ökningen av sjukförsäkringens utgifter för sjukresor under

1980-talet har flera orsaker. Andelen resor med taxi synes ha ökat succes- 11

sivl samtidigt som betydande höjningar av färdkostnaderna för taxi har Prop. 1990/91:1 3 5 skett. Till detta kommer att karensbeloppet inte har följt den allmänna kostnadsutvecklingen under perioden, trots den höjning som företogs under år 1987. Det bör nämnas att karensbeloppet för sjukresor med taxi också höjdes i samband med att taxinäringen avreglerades den 1 juli 1990. samtidigt som ett s.k. återbäringstak infördes för att motverka eventuella negativa effekter av att taxesättningen avreglerades.

2.3¶Försäkringskasseadministrationen

Som jag nyss redovisat lämnas ersättning till den försäkrade i efterhand av

försäkringskassan efter framställning från den försäkrade eller vid taxiresor alternativt från taxiföretaget. Detta betyder att försäkringskassorna i praktiken har mycket små möjligheter att ifrågasätta eller påverka den försäkrades val av färdmedel och tidpunkt för resa och därmed även

försäkringsutgifterna.

Ärendena om sjukresecersättning handläggs i första hand vid försäkringskassornas lokalkontor och servicekontor, vilka tillsammans utgör ca 420 enhewer. Med ledning av riksförsäkringsverket nyligen gjorda arbetstidsmätningar har hanteringen av dessa ärenden på kassorna beräknats sysselsälla ca 250 årsarbetare. De totala administrativa kostnaderna för verksamheten har beräknats till drygt 60 milj. kr för år 1990. vilket utgör knappt 74 av de utbetalade resekostnadsersättningarna. Det totala antalet ersatta sjukresor under ett år har uppskattats till närmare 10 milj.

3¶Ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen

3.1¶Allmänt om ändrat huvudmannaskap

Mitt förslag: Huvudmannaskapet för administrationen av ersättning som utges från sjukförsäkringen enligt AFL för sjukresor förs över från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992, Sjukvårdshuvudmännens skyldighet att utge sjukrescersättning till de försäkrade regleras 1 en särskild lag om resekostnadsersättning vid sjukresor.

Skälen för mitt förslag: Sjukförsäkringens utgifter för sjukresor har ökat

snabbare än den allmänna kostnadsutvecklingen under senare år. De medel som står till buds för att bromsa denna utveckling — utan att påtagligt försämra sjukreseförmånen ckonomiskt för de försäkrade — är i första

hand en mer aktiv planering och samordning av sjukresorna. Samtidigt

råder i landet varierande förhållanden med avscende på t. ex. kommunikationsnätets utformning och hälso- och sjukvårdens organisation. Tydligast

framstår skillnaderna mellan storstadsregioner och glesbygd, men även

inom regioner av samma slag kan variationerna vara betydande. Mot den bakgrunden bedömer jag att det inte är möjligt för försäkringskassorna att inom ramen för ett enhetligt och detaljerat ersättningssystem åstadkomma en sådan planering och samordning av sjukresorna som skulle krävas för att bromsa kostnadsutvecklingen. inte ens med betydande personella resursökningar.

Eri överflyttning av ansvaret för sjukrescadministrationen tull sjuk vårdshuvudmännen skulle däremot skapa förutsättningar för ett effektivare resursulnyttjande av de samhällssubventionerade transporterna av äldre.

sjuka och handikappade. Detta gäller under förutsättning att sjukvårdshuvudmännen samtidigt ges möjlighet att i viss utsträckning utforma regel-

system som bättre än det nuvarande kan anpassas till de lokala förhållandena. Huvudmannaskapsförändringen bedöms dessutom skapa större för-

utsättningar att hålla tillbaka de offentliga utgifterna genom att ersättning-

en för dessa transporter, bl.a. vad gäller taxitransporter. kan fastställas

genom avtal med trafikföretag i resp. län. Sjukvårdshuvudmännen har dessutom möjligheter att samordna patienternas besökstider vid de olika

vårdmottagningarna med tillgängliga transporter till och från dessa mottagningar. Till detta kommer att sjukvärdshuvudmännen förfogar över en decentraliserad avgiftsadministration som efter organisatoriska och admi-

nistrativa förändringar kan handha även utbetalningen av resekostnadsersättning vid sjukresa. =

I och med att utbetalningarna av sjukreseersättning kan decentraliseras öppnas också möjligheter för en bättre service gentemot patienten.

En sjukrescadministration i sjukvårdshuvudmännens regi skapar dess-

utom förutsättningar för en samordning av samtliga förekommande samhällssubventionerade transporter. Här vill jag särskilt nämna resorna inom

den kommunala färdtjänsten. En bättre samordning av transporterna av äldre, sjuka och handikappade är en samhällsekonomiskt angelägen uppgift som bör bli lättare att förverkliga om ansvaret för transporterna

koncentreras till färre huvudmän.

Vad jag nu föreslagit innebär en systemförändring som förutsätter ändringar i 2 kap. AFL och i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m. samt att ny lagstiftning införs, lämpligen i form av en särskild lag om resckostnadsersättning vid sjukresor, i vilken skyldigheten för sjuk vårdshuvudman att utge ersättning för resekostnader i samband med läkarvård m. m. läggs fast. Jag återkommer till behovet av lagstiftningsåtgärder i avsnitt 3.3.

Vidare innebär huvudmannaskapsförändringen att sammanlagt ca250

årsarbetare vid försäkringskassorna frigörs fr. o. m. år 1992. Jag avser att i

kompletteringspropositionen återkomma till försäkringskassornas administrativa kostnader för budgetåret 1991/92.

Mitt förslag: För finansiering av sjukvårdshuvudmännens kostnader för sjukresor lämnas en schablonmässig ersättning från sjukför-

säkringen. Storleken på och fördelningen av denna ersättning fastställs årsvis efter överläggningar mellan staten och företrädare för

sjukvårdshuvudmännen.

Skälen för mitt förslag: Eftersom avsikten är att resekostnadsersättning i

samband med läkarvård m. m. också efter huvudmannaskapsförändringen skall anses som cen socialförsäkringsförmån är det naturligt att finansicringen av denna sker på samma sätt som hittills, dvs. genom sjukförsäkringsavgifter och, till viss del. statsmedel. Det är av administrativa skäl

också naturligt att denna ersättning schabloniseras när den skall utges till sjukvärdshuvudmännen och fördelas dem emellan. Storleken på och fördelningen av ersättningen från sjukförsäkringen bör fastställas årsvis efter överläggningar mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen. Inledningsvis bör därvid utgångspunkten vara försäkringskassornas faktis-

ka utgifter för sjukreseförmåner under den senaste ettårsperioden, dvs.

budgetåret 1990/91. Enligt överenskommelsen skall storleken av det totala ersättningsbelopp som skall utges från sjukförsäkringen för år 1992 fast-

ställas senast den 1 oktober 1991 genom en särskild överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. Denna särskilda överenskommelse kommer därefter att redovisas för riksdagen.

För tiden efter är 1992 skall parterna enligt den nu träffade överenskom-

melsen efter förhandlingar fastställa ersättningsbeloppet senast den 1 okto-

ber året före det år ersättningen avser. Enligt min bedömning bör detta ersättningsbelopp kunna fastställas tillsammans med övriga schabloniserade ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen i samband med de s.k. Dagmaröverläggningarna. I överenskommelsen anges att parterna vid en senare tidpunkt skall pröva möjligheterna att samordna

denna ersättning med den allmänna sjukvårdsersättningen.

Den nu träffade överenskommelsen är att betrakta som en principöverenskommelse om de olika huvudvillkoren för att överföra huvudmanna-

skapet för sjukreseadministrationen till sjukvårdshuvudmännen fr. o. m. år 1992. Därvid har parterna kunnat enas om storleken på ersättningen för

administrativa merkostnader som bedöms uppkomma för sjukvårdshu-

vudmännen genom det nya åtagandet. För år 1992 skall ersättningsbelop-

pet avseende samtliga sådana kostnader utgöra 100 milj. kr.. varav 20 milj.

kr. avser ett engångsbelopp för olika initialkostnader i anslutning till genomförandet. Med initialkostnader avses i huvudsak kostnader för orga-

nisations- och svstemuppbyggnad samt utbildnings- och informationsin-

satser riktade till både personal och allmänhet. Fördelningen av engångs-

beloppet mellan sjukvårdshuvudmännen framgår av bilaga 1 till överens-

kommelsen. En fördelning av de 80 milj. kr. som avser övrig administra-

tion skall göras senare på basis av det förväntade antalet ersättningsären-

genom riksförsäkringsverkets försorg.

I den överenskommelse för år 1992 som förutsätts bli träffad före den 1 oktober 1991 skall ersättningsbeloppet på 30 milj. kr läggas samman med beloppet för resckostnadsersättning vid fördelningen på resp. sjukvårdshu-

vudman. Av detta följer också att de administrativa kostnaderna därefter

inte skall behandlas separat.

När det gäller tidpunkterna för utbetalning av ersättningsbeloppen har parterna enats om att sjukreseersättningen av försäkringskassan skall utbetalas till respektive sjukvårdshuvudman med halva beloppet vardera den I april och den 1 oktober det år ersättningen avser. Ersättningsbeloppet för

initialkostnader skall däremot — med hänsyn till att dessa i huvudsak

avser kostnader under år 1991 — utbetalas av försäkringskassan till re-

spektive huvudman med halva beloppet vardera den I januari och den 1 juli 1992.

Ersättningsbeloppen till sjuk vårdshuvudmännen samt de i övrigt gällan-

de grunderna för ersättning för år 1992 avses bli fastställda av regeringen under hösten 1991 och tas lämpligen in i förordningen (1984:908) om

vissa crsättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

3.3¶Ändringar i regelsystemet för resekostnadsersättning

Mitt förslag: Ett bemyndigande i AFL för regeringen att bestämma

gtunder för ersättningar från sjukförsäkringen för resor i samband

med läkarvård m. m. behålls. I övrigt slopas med några undantag

den statliga regleringen av hur ersättningen skall beräknas i indivi-

duella fall. Grunderna för beräkning av resekostnadsersättning skall

1 huvudsak bestämmas av resp. sjukvårdshuvudman. Möjligheten för arbetsgivare för sjömän att få gottgörelse från

försäkringskassa för kostnad för reseersättning som utgetts enligt

sjömanslagen (1973:282) slopas.

I AFL införs en bestämmelse som klargör att ersättning för resc-

kostnad skall utges vid besök för sjukvårdande behandling som sker

inom ramen för de särskilda omsorgerna om psykiskt utvecklings-

störda.

Skälen för mitt förslag: Det primära syftet med huvudmannaskapsförändringen är som framgår av vad jag nyss framhållit att få till stånd en bättre samordning av de samhällssubventioncrade transporterna av äldre, sjuka och handikappade. En förutsättning för att sjukvårdshuvudmännen skall kunna bedriva en sådan planering och samordning av sjukresorna

som förutsätts enligt den träffade överenskommelsen är att ersättningssy-

stemet ger utrymme för ett tillräckligt hänsynstagande till de varierande

lokala förhållandena. Mot den bakgrunden är det enligt min bedömning

nödvändigt att den statliga regleringen av hur ersättningen i individuella

fall skall beräknas slopas i största möjliga utsträckning. I stället bör varje sjukvårdshuvudman få möjlighet att utfärda lokalt anpassade föreskrifter

om detta med hänsyn till huvudmannens speciella möjligheter och förutsättningar. Detta kan gälla t. ex. val av färdmedel och tidpunkt för resan. Härigenom skapas nödvändiga förutsättningar för samåkning. Enligt min

bedömning bör dessa regelförändringar kunna leda till betydande admini-

strativa förenklingar i förhållande till nuvarande ordning. Detta innebär att de detaljerade bestämmelserna om beräkningen av

resekostnadsersättning som finns 1 förordningen (1987:82) om ersättning vid sjukresa kan avvecklas. Av nuvarande statliga reglering behöver i huvudsak endast kvarstå bemyndigandet i 2 kap. 6 § AFL för regeringen

att bestämma grunder för ersättningar från sjukförsäkringen för resor i samband med läkarvärd och andra vårdinsatser som anges i lagrummoet. 1

anslutning härtill bör klargöras att regeringen i grunderna kan föreskriva ett maximum för den resckostnad som den försäkrade skall svara för samt ett lägsta belopp som skall tillämpas vid beräkningen av ersättning vid

sjukresa med privatbil. Vad jag nu föreslagit leder till ändringar av olika bestämmelser i 2 kap.

AFL. Vidare fordras anpassning av vissa bestämmelser om resekostnads-

ersättning i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande

verksamhet m. m. Jag avser senare att föreslå regeringen de förordnings-

bestämmelser som behövs vid ett genomförande av det nya systemet. I anslutning till att ändring enligt det sagda görs i bl.a. 2 kap. 6 § AFL vill jag föresla en komplettering av detta lagrum så att ersättning för resckost-

nad skall kunna utges vid besök för sjukgymnastik och annan sjukvårdan-

de behandling även när sådan behandling utförs som ett led 1 särskilda omsorger (personligt stöd) enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger

om psykiskt utvecklingsstörda m. tl. Reseersättning från sjukförsäkringen torde hittills genomgående ha lämnats i fall da dessa sjukvårdande behandlingar har utförts genom landstingskommunernas försorg. Däremot har, enligt vad jag erfarit. ersättning nekats i fall då en primärkommun har övertagit ansvaret för särskilda omsorger av detta slag från landstingskommunen och sälunda behandlingarna utförts av primärkommunalt anställd

personal. Mitt förslag innebär att ersättning skall kunna utges för resekost-

nader i samband med besök för de sjukvårdande behandlingarna även när de utförs i primärkommunal regi. Förslaget bör i denna del genomföras

den 1 juli 1991.

Enligt 2 kap. 7 § AFL har en arbetsgivare för sjöman, om han enligt

sjömanslagen (1973:282) haft att vid sjömans sjukdom vidkännas kostnad för bl.a. reseersättning, möjlighet att hos allmän försäkringskassa få gottgörelse för kostnaden. Mitt förslag att slopa denna rätt grundas på att

föreskriften i vad avser resekostnad inte längre synes ha någon ckonomisk

eller praktisk betydelse.

Ersättning för resekostnader utges också enligt vissa andra författningar. bl. a. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:225) om

ersättning till smittbärare. Denna ersättning lämnas emellertid inte från sjukförsäkringen enligt AFL och berörs därför inte av den mellan staten och sjukvärdshuvudmännen träffade överenskommelsen. Administratio-

nen avseende resekostnadsersättningar som utges enligt sådana författningar kommer därför att ligga kvar hos försäkringskassan och riksförsäkringsverket.

4¶Ändrat huvudmannaskap för akuta luftburna sjuktransporter

Enligt den nu träffade överenskommelsen kommer fr.o.m. år 1992 sjukvåärdshuvudmännens ansvar för akuta sjuktransporter att även omfatta ambulansflygningar med helikopter eller flygplan.

Ansvaret för sådana transporter har hittills åvilat rikspolisstyrelsen. Riksdagen har i princip beslutat om att sjukvårdshuvudmännen redan fr.o.m. den 1 juli 1991 skall ha huvudansvaret för alla sjuktransporter oavsett transportmedel (prop. 1989/90:100, bil.7. SoU17. rskr. 172).

Med anledning av att sjukvårdshuvudmännen förväntas överta huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen fr.o.m. den I januari 1992 har parterna ansctt att det är lämpligt att ansvaret för de luftburna akuta sjuktransporterna förs över till sjukvårdshuvudmännen samtidigt. Rikspolisstyrelsens ansvar för dessa transporter skulle därmed komma att upphöra fr.o.m, år 1992.

I den försvarspolitiska proposition som regeringen nyligen förelagt riksdagen (prop. 1990/91:102) har lämnats ett förslag om en ändring i 6 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) så att lagen ger uttryck för att sjukvärdshuvudmännen fr.o.m. är 1992 får ett samlat ansvar för de akuta sjuktransporterna.

Huvudmännen skall för det nya åtagandet att svara för akuta ambulansflygningar med helikopter eller flygplan erhålla ersättning med 16 milj. kr. avseende år 1992. Beloppet skall fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen i förhållande till hur medlen tidigare har utnyttjats. Fördelningen framgår av bilaga 2 till överenskommelsen. Beloppen skall i enlighet med överenskommelsen läggas samman med övriga ersättningsbelopp vid den slutliga fördelningen av sjukrescersätltningen på resp. sjukvårdshuvudman för år 1992.

5¶Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om resekostnadsersättning vid sjukresor,

2. lag om ändring I lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1990: 1 466) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m. 17

6 Specialmotivering

Förslaget till lag om resekostnadsersättning vid sjukresor

Genom paragrafen åläggs landstingskommunerna och de landstingsfria

kommunerna att utge ersättning sävitt gäller personer som är sjukförsäkrade enligt AFL för kostnader för sjukresor i den utsträckning som följer av 2 kap. 6 § AFL.

Det gäller således resekostnader i samband med sluten värd på sjukhus

på grund av sjukdom eller förlossning samt läkarvård och annan sjukvårdande behandling på grund av sjukdom i offentlig öppen vård eller i privat

vård som meddelas av tförsäkringsansluten läkare eller sjukgymnast. Vidare gäller det resekostnader i samband med att hjälpmedel tillhandahålls handikappad. tandvård genom det allmännas försorg eller av försäkrings-

ansluten tandläkare, besök i bidragsberättigad företagshälsovärd eller studerandehälsovård samt konvalescentväård i av riksförsäkringsverket förtecknade konvalescenthem.

Enligt punkt 2 i första stycket skall ersättning utges av sjukvårdshuvud-

männen även i samband med rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller

om abort eller sterilisering. Detta gäller enligt andra stycket även om rådgivningen bedrivs av organisation enligt tillstånd av socialstyrelsen.

Punkt 3 i första stycket anger att ersättningsskyldigheten också omfattar resor till och från sjukhus eller läkare för undersökning enligt förordningen

1975:1157. Förordningen avser kostnader för utredning i ärenden hos försäkringskassa rörande sjukpenning. rehabiliteringsåtgärder. förtidspension, handikappersättning, vårdbidrag eller särskild efterlevandepension.

28 . Sjukvårdshuvudmännen skall i princip vara fria att bestämma hur resekostnadsersättning skall beräknas. Som framhållits i den allmänna motive-

ringen (avsnitt 3.3) skall dock regeringen genom förordning kunna föreskriva begränsningar i fråga om den kostnad som den försäkrade skall : svara för samt beträffande det lägsta ersättningsbelopp som skall beräknas vid resa med privatbil.

Någon särskild regel om överklagande har inte tagits in i lagen. De beslut som sjukvårdshuvudmännen fattar i fråga om resckostnadsersättning skall således inte kunna överklagas enligt socialförsäkringens bestämmelser för besvärsprövning.

38§

I paragrafen anges vilken sjukvårdshuvudman som skall pröva uppkomna

frågor om resekostnadsersättning och betala ut ersättning.

4§

Genom bestämmelsen 1 paragrafen fastläggs att resp. sjukvårdshuvudman

skall svara för sådan kostnad för sjukresa som skall ersättas till följd av en konvention om social trygghet som Sverige har ingått med annat land. En

uttrycklig bestämmelse om reseersättning finns i den nordiska konventio-

nen om social trygghet. vars artikel 14 föreskriver att vid hemresa till bosättningslandet vistelselandet skall svara för den merkostnad som uppkommer genom att någon till följd av sitt sjukdomstillstånd måste använda dyrare färdsätt än han annars skulle ha använt.

försäkring och förslaget till lag om ändring i lagen (1990: 1466) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

2 kap.

18 Paragrafens första stycke har kompletterats med en hänvisning till den föreslagna lagen om resekostnadsersättning vid sjukresor. Vidare har i

andra stycket gjorts en jämkning och ett tillägg för att ange att regeringen

kan bestämma det högsta belopp som den försäkrade skall svara för och det lägsta ersättningsbelopp som skall beräknas vid resa med privatbil.

68§

Första stycket har jämkats med hänsyn till att den statliga regleringen av resckostnadsersättning vid sjukresor 1 huvudsak inte skall avse vilka ersättningsbelopp som skall lämnas i individuella ärenden,

Vidare har i första stycket tillfogats en bestämmelse som klargör att ersättning kan utges från sjukförsäkringen för resor i samband med sjukgymnastik cller annan sjukvårdande behandling även om behandlingen utförs som ett led i särskilda omsorger som en landstingskommun eller landstingsfri kommun eller — efter överlåtelse av uppgiften — en annan

kommun svarar för enligt lagen (1985:568) om-särskilda omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda m. f1. I denna del föreslås att ikraftträdande sker

den Ijuli 1991.

Tredje stvcket har fått utgå eftersom sådana överenskommelser som där avses inte längre blir aktuella efter en övergång till landstingskommunal

administration av sjukreseersättningen.

Paragrafen har nyligen ändrats genom lagen 1990:1 466. som träder i kraft den I januari 1992. De nu aktuella ändringarna får därför ske genom

ändring i sistnämnda lag.

7§

I paragrafen har hänvisningen till 6 § slopats som följd av förslaget (avsnitt 3.3) att gottgörelse för resekostnader inte längre skall utges från försäkringskassan till årbetsgivare för sjömän.

108 Bestämmelserna 1 paragrafens andra stycke om vilken försäkringskassa som är behörig att pröva frågor om sjukvårdsersättning har ändrats som följd av alt försäkringskassorna inte längre skall utge ersättning till de

försäkrade för resekostnader enligt ATL.

Av samma skäl som nämnts under 6 § får den aktuella ändringen ske genom ändring i lagen 1990:1 466.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.

38 Paragrafen, som reglerar rätten till resckostnadsersättning i samband med rådgivning enligt lagen, föreslås upphävd.

48

Komplettering har gjorts med en hänvisning till den föreslagna lagen om

resekostnadsersättning vid sjukresor. Samtidigt har angetts för vilka andra ersättningar enligt lagen som försäkringskassan skall svara.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår

riksdagen att anta förslagen till

I. lag om resekostnadsersättning vid sjukresor,

2, lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1990:1466) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4, lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födel-

sekontrollerande verksamhet m. m.

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av

vad jag anfört om ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårds-

huvudmännen för övertagandet av huvudmannaskapet för sjukreseadmi-

nistrationen och av ansvaret för luftburna akuta sjuktransporter.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för

de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

huvudmannaskapet för sjukrescadministrationen Bilaga I

samt luftburna akuta sjuktransporter till sjukvårdshuvudmännen fr. o. m. år 1992

Efter överläggningar mellan företrädare för staten och sjukvärdshuvud-

männen har överenskommelse träffats om villkor och förutsättningar för

en överflyttning av huvudmannaskapet för sjukresorna. ekonomiskt och administrativt, från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen

fr.o.m. år 1992. Överenskommelsen gäller under förutsättning av riksdagens godkännan-

de av erforderliga ändringar i bl. a. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

1¶Nuvarande ersättningssystem för sjukreseersättning

De grundläggande bestämmelserna om den försäkrades rätt till ersättning

för resekostnader i samband med vård m.m. finns i 2 kap. 63 lagen

(1962:381) om allmän försäkring (AFL). De närmare bestämmelserna för

beräkning av ersättningens storlek m. m. finns i förordningen (1987:82,

senast ändrad 1990:3539) om ersättning vid sjukresa. Denna förordning trädde i kraft den 1 maj 1987 då sjukreseförordningen (1975:964) upphör-

de att gälla.

Regelsystemet för sjukrescersättning är utformat enligt den s.k. återbä-

ringsprincipen. vilket innebär att den försäkrades anspråk på ersättning bedöms av försäkringskassan först efter det att sjukresan företagits. Sammanfattningsvis gäller att den försäkrade alltid betalar en fast av-

gift (karensbelopp) för varje enkel resa. För resa med allmänna kommunikationsmedel är karensbeloppet 15 kronor. för resa med egen bil 20 kronor och för resa med taxi 30 kronor. Vid samäkning i taxi eller med egen bil utgör karensbeloppet 15 kronor per vårdtagare.

Ersättningen till den försäkrade beräknas, med vissa begränsningar för

resa med taxi eller flyg, efter det faktiska färdsätt som använts. Vid resa

med taxi eller flyg lämnas ersättning endast om annat billigare färdsätt inte kunnat användas på grund av den försäkrades tillstånd, resans längd eller andra omständigheter. Kan ersättning därvid inte beräknas för sådan resa

medger dock reglerna att ersättning ändå lämnas enligt vad som är skäligt.

För sjukresa med privatbil beräknas ersättningen till I krona per kilome-

ter.

Förordningen innehäller dessutom särskilda ersättningsbestämmelser

för övernattning, följeslagare och resa med anledning av besök hos sjukt

barn under 16 år som vårdas på sjukhus. Riksförsäkringsverket har utfär-

dat rekommendationer i form av allmänna råd (1987: 11) om tillämpningen av nämnda förordning.

2¶Grunder för ändrat huvudmannaskap

Sjukförsäkringens utgifter för sjukresor har ökat betydligt under det senaste decenniet. Orsakerna härtill är flera. En är den förändrade värdstruktu-

ren, vilken bl. a. medfört en ökning i antalet resor till öppenvårdsmottag- 21

ningar i stället för sluten vård. En annan viktig orsak är att försäkringskas- — Prop. 1990/91:135

sorna har begränsade möjligheter att inom ramen för gällande ersättnings- = Bilaga I regler och rådande ansvarsfördelning mellan olika huvudmän bedriva en sådan planering och samordning av sjukresorna som skulle vara nödvän-

dig för att motverka de ökade färdkostnaderna. En överflyttning av huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen

från kassorna till sjukvårdshuvudmännen möjliggör införandet av ett er-

sättningssystem för sjukresor som bättre bör kunna anpassas till de skiftan-

de förutsättningarna vad gäller t. ex. geografiska förhållanden, transportsystem och sjukvårdens organisation.

Till detta kommer att sjukvärdshuvudmännen har bättre administrativa förutsättningar att samordna patienternas besökstider med olika lämpliga transportmedel. Vidare har huvudmännen en decentraliserad avgiftsadmi-

nistration som kan byggas ut till att omfatta även denna nya funktion.

3¶Det nya regelsystemet

Mot denna bakgrund är parterna överens om att sjukvårdshuvudmännen

fr.o.m. år 1992 bör överta säväl det ekonomiska som det administrativa

ansvaret för sjukresorna. Parterna är också ense om att de allmänna

grunderna för sjukreseersättning enligt 2 kap. 6§ AFL i princip skall

bibehållas samt att sjukvårdshuvudmännens skyldighet att utge sådan ersättning till försäkrade bör regleras i en särskild lag om sjukreseersättning. F denna nya lag bör vidare anges att beräkningarna om ersättning till de försäkrade skall ske enligt grunder som huvudmännen bestämmer. I den mån angivna förutsättningar ändras, 1. ex. genom införande av högkostnadsskydd skall överläggningar om konsekvenserna härav tas upp.

4¶Den ekonomiska regleringen

Parterna är överens om att senast den I oktober 1991 träffa en särskild

överenskommelse om storleken av den slutgiltiga sjukreseersättningen för år 1992. varvid konsekvenserna av taxinäringens avreglering den 1 juli

1990 skall beaktas. Ersättningen för år 1992 skall därvid grundas på det

faktiska utfallet av försäkringens utgifter för sjukreseersättning avseende

budgetåret 1990/91 och därefter beloppsmässigt anpassas till den förväntade utvecklingen på området för år 1992, | Sjukreseersättningen för år 1992 skall i huvudsak fördelas mellan huvudmännen på samma sätt som försäkringskassornas faktiska utbetalningar fördelar sig mellan försäkringskasseområdena för budgetåret 1990/91. Denna särskilda överenskommelse om sjukrescersättningens storlek bör

av regeringen under hösten 1991 redovisas för riksdagen.

Vidare är parterna ense om att de administrativa merkostnader som

uppkommer för sjukvårdshuvudmännen till följd av det nya åtagandet skall ersättas av försäkringen. Till dessa kostnader räknas under år 1992

även initialkostnader i samband med genomförandet, t.ex. kostnaderna [NS ta

för örgåtiisätion- och systemuppbyggnad samt olika utbildnings- och infor- — Prop. 1990/91:135 matiöonsinsatser riktade till personal och allmänhet. Bilaga I

Pärternå har enats om att ersättningsbeloppet för sjukvårdshuvudmännens administrativa merkostnader skall vara 80 milj. kr. för år 1992. Vidäre skall 20 milj. kr lämnas som ersättning för initialkostnaderna, vilken skäll utges som ett engångsbelopp. Parterna är också ense om att ersättnitigsbeloppet avseende administration skall fördelas mellan sjukvårdshuvudinännen med utgångspunkt från förväntat antal ersättningsärenden och därefter läggas samman med sjukrescersättningen vid fördelningen av det sammanlagda ersättningsbeloppet på respektive sjukvårdshuvudman. Engångsbeloppet på 20 milj. kr för initialkostnader fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen i enlighet med vad som framgår av bilaga 1.

Ersättningen från sjukförsäkringen för tiden efter år 1992 fastställs vid förhandlingar mellan företrädare för staten och Landstingsförbundet senast den I oktober året innan det år ersättningen avser.

5¶Luftburna akuta sjuktransporter

Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall sjuk vårdshuvudmännen svara för att det finns en ändamålsenlig organisation för att till och från sjukhus eller läkare transportera personer. vilkas tillständ kräver att transporten utförs med fordon som är särskilt inrättade för ändamålet. Ansvaret har hittills inte ansetts omfatta akuta luftburna sjuktransporter.

Enligt riksdagsbeslut (prop. 1989/90:100. bil.7. SoU17. rskr.172) är ävsikten att sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. den I juli 1991 skall ha ett fullständigt huvudansvar för sjuktransporter enligt hälso- och sjukvårdslagen. Rikspolisstyrelsens ansvar för luftburna akuta sjuktransporter skulle därmed upphöra.

Parterna är överens om att sjukvårdshuvudmännens ansvar för akuta sjuktransporter bör gälla fr.o.m. år 1992 och att huvudmännen för detta nya åtagande att svara för akuta ambulansflygningar med helikopter eller flygplan skall erhålla ersättning med 16 milj. kr. avseende det året. Beloppet fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen i förhållande till hur medlen tidigare utnyttjats. Denna fördelning framgår av bilaga 2. Beloppen skall läggas samman med övriga ovannämnda ersättningsbelopp vid den slutliga fördelningen av det sammanlagda ersättningsbeloppet på respektive sjukvårdshuvudman för år 1992. För tiden därefter gäller vad som angetts under avsnitt 4 sista stycket.

6 Utbetalningsregler m. m.

Ersättningen utbetalas av försäkringskassan till respektive sjukvårdshuvudman utan särskild rekvisition med halva beloppet den I april respektive den I oktober det kalenderår beloppet avser. Engångsbeloppet för initialkostnader utbetalas med halva beloppet den I januari respektive den 1 juli 1992. | 23

samordna ersättningsbeloppet för sjukrescersättning och luftburna akuta — Bilaga I sjuktransporter med den allmänna sjukvårdsersättningen.

Under tiden fram till övertagandet skall försäkringskassorna och rikspolisstyrelsen, på begäran av respektive sjukvårdshuvudman, lämna de upp-

gifter i fråga om volymer, resestruktur m. m. som erfordras för huvudman-

nens planering samt I övrigt biträda huvudmannen så att reformens genomförande underlättas.

Denna överenskommelse gäller under förutsättning att den godkänns av regeringen och Landstingsförbundets styrelse samt att riksdagen beslutar

om de lagändringar som är nödvändiga för genomförandet av överenskommelsen. Lagförslag och de författningsförändringar som 1 övrigt behövs för genomförandet av överenskommelsen kommer att utarbetas av

socialdepartementet. För staten För Landstingsförbundet

Anna Hedborg Gunnar Hofring

Bilaga I:1

Bilaga I

Fördelning av ersättning avseende initialkostnader för sjukrescadministrationen för år 1992

Bilaga 1:2

Bilaga 1

Fördelning av ersättning för akuta luftburna ambulanstransporter för år 1992

Försäkringskassornas utgifter för resekostnadsersättning vid sjukresa under år 1990 Bilaga 2

Propositionens huvudsakliga innehåll =.sooosssssseeessr rss sr rr rs Propositionens lagförsläg .ssseeserrsrsreereerrrrtrrr rr rr rer er aa [AS