om ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen m.m.
Prop.
1990/91:135
Regeringen förelägger riksdagen vad som tagits upp i bifogade utdrag urregeringsprotokollet den 7 mars 1991 för de åtgärder och det ändamål somframgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Odd Engström
Bengt Lindqvist
I propositionen föreslås att huvudmannaskapet för administrationen aversättning som utges från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) omallmän försäkring för resekostnader i samband med läkarvård m.m.fr. o. m. år 1992 flyttas över från de allmänna försäkringskassorna ochriksförsäkringsverket till sjukvårdshuvudmännen. Förslag läggs fram omde lagstiftningsåtgärder som behövs för att genomföra överflyttningen.Förslagen grundar sig på en överenskommelse som träffats med företräda-re för sjukvårdshuvudmännen. Överenskommelsen innefattar också attden förut i princip beslutade överflyttningen av ansvaret för luftburnaakuta sjuktransporter till sjukvårdshuvudmännen skall genomföras den 1januari 1992.
1¶Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 135
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Landstingskommuner och kommuner som inte tillhör någon lands-tingskommun (sjukvårdshuvudmän) skall, i fråga om personer som omfat-tas av sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,lämna ersättning för resekostnader
1. enligt 2 kap. 6 § nämnda lag,
2. i samband med rådgivning enligt lagen (1974:525) om ersättning förviss födelsekontrollerande verksamhet m. m.,
3. vid resor till och från sjukhus eller läkare som föranleds av enundersökning enligt förordningen (1975:1 157) om ersättning för vissaläkarutlåtanden m. m.
I fråga om resekostnader enligt första stycket 2 skall ersättning lämnasäven när rådgivningen bedrivs av organisationer med socialstyrelsens till-stånd.
För resekostnader som avses i 2 kap. 6 § första stycket första meningenlagen om allmän försäkring behöver ersättning lämnas endast om vårdeneller behandlingen getts med anledning av sjukdom eller förlossning.
2 § Resekostnadsersättning enligt 1 § beräknas enligt de grunder somsjukvårdshuvudmannen bestämmer, dock med den begränsning som kanha föreskrivits med stöd av 2 kap. 1 § andra stycket lagen (1962:381) omallmän försäkring.
3 § Frågor om resekostnadsersättning enligt denna lag prövas, efter ansö-kan om sådan ersättning, av den sjukvårdshuvudman inom vars områdesökanden är bosatt. Ersättningen betalas av sjukvårdshuvudmannen.
4 § Om en internationell överenskommelse om social trygghet innefattaråtagande för Sverige att svara för resekostnader i samband med sjukresor,skall ersättning för dessa kostnader lämnas av den sjukvårdshuvudmaninom vars område vård för sjukdomen har getts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas på ersättningför kostnader för resa som påbörjas efter ikraftträdandet.
Härigenom föreskrivs att 2kap. 1 och 7 §§ lagen (1962:381) om allmänförsäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
Om skyldighet för landstings-kommun och kommun som intetillhör landstingskommun att er-bjuda hälso- och sjukvård före-skrivs i hälso- och sjukvårdslagen(1982:763). För denna vård och förden sjukvård som meddelas av an-nan vårdgivare samt för tandvård,liksom för resor i samband medvården, utges ersättning enligt vadnedan sägs.
I grunderna för ersättning enligt2, 3, 5 och 6 §§ kan regeringen delsbestämma den högsta patientavgiftoch, såvitt avser 3 och 5 §§, dethögsta arvode som får tas ut av envårdgivare som är ansluten till för-säkringen, dels meddela närmareföreskrifter för verksamhetens be-drivande hos vårdgivaren och omskyldighet för denne att lämna upp-gifter om verksamheten.
Om skyldighet för landstings-kommun och kommun som intetillhör landstingskommun att er-bjuda hälso- och sjukvård samt attersätta kostnader för resor i sam-band med vård m. m. föreskrivs ihälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen (1991:000) om rese-kostnadsersättning vid sjukresor.För denna vård och för den sjuk-vård som meddelas av annan vård-givare samt för tandvård, liksomför kostnadsansvaret för resor isamband med vården, utges ersätt-ning enligt vad nedan sägs.
I grunderna för ersättning enligt2, 3 och 5 §§ kan regeringen delsbestämma den högsta patientavgiftoch, såvitt avser 3 och 5 §§, dethögsta arvode som får tas ut av envårdgivare som är ansluten till för-säkringen, dels meddela närmareföreskrifter för verksamhetens be-drivande hos vårdgivaren och omskyldighet för denne att lämna upp-gifter om verksamheten, I grunder-na för ersättning enligt 6 § kan rege-ringen bestämma den högsta rese-kostnad som den försäkrade skallsvara för samt det lägsta belopp,som skall beräknas för kostnad förresa med bil som inte går i allmäntrafik.
7§3
Har arbetsgivare för sjöman jäm- Har arbetsgivare för sjöman jäm-
likt sjömanslagen (1973:282) haft likt sjömanslagen (1973:282) haft
1 Lagen omtryckt 1982:120,
2 Senaste lydelse 1984:686.
3 Senaste lydelse 1985:324.
fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 135
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
att vid sjömans sjukdom vidkännaskostnad som avses i 2 — 6 §§, ägerhan hos allmän försäkringskassa er-hålla gottgörelse för kostnaden en-ligt bestämmelserna i denna lag.
att vid sjömans sjukdom vidkännaskostnad som avses i 2 —5 §§, ägerhan hos allmän försäkringskassa er-hålla gottgörelse för kostnaden en-ligt bestämmelserna i denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter gällerfortfarande i fråga om ersättning för resa som har påbörjats före ikraftträ-dandet.
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 och 10 §§ lagen (1962:381) om allmänförsäkring1 i paragrafernas lydelse enligt lagen (1990:1466) om ändring inämnda lag samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen(1990:1466) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
6§
Har en försäkrad med anledningav sjukdom erhållit läkarvård ellerannan sjukvårdande behandling,som avses i 2 eller 5 §, eller sjuk-husvård enligt 4 §, utges ersättningför resekostnader z sambandmed vården enligt grunder som re-geringen fastställer. Detsamma gäl-ler resekostnader i samband med
För resekostnader i sambandmed läkarvård eller annan sjukvår-dande behandling, som avses i 2eller 5 §, eller sjukhusvård enligt4 §, utges ersättning enligt grundersom regeringen fastställer. Detsam-ma gäller resekostnader i sambandmed
1. tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad,
2. tandvård som avses i 3 §,
3. besök med anledning av sjukdom hos läkare eller sjukgymnast inomföretagshälsovård, för vilken bidrag lämnas efter beslut av yrkesinspektio-nen,
4. besök med anledning av sjukdom hos läkare inom studerandeorgani-sationernas hälsovård, för vilken statsbidrag utbetalas av högskolestyrelse,
5. konvalescentvård som lämnas i konvalescenthem som har tagits upppå förteckning som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringenbestämmer.
6. vistelse vid en sådan vårdin-rättning som enligt lagen (1990:1402) om övertagande av vissasjukhem och andra vårdinrätt-ningar övertagits av kommunen.
6. vistelse vid en sådan vårdin-rättning som enligt lagen (1990:1402) om övertagande av vissasjukhem och andra vårdinrätt-ningar övertagits av kommunen,
7. besök för sjukvårdande behand-ling som ges såsom särskild omsorgenligt lagen (1985:568) om särskil-da omsorger om psykiskt utveck-lingsstörda m.fl.
Ersättning för sjuktransporter utges enligt grunder som regeringen fast-ställer.
En allmän försäkringskassa fårträffa överenskommelse med enkommun eller en landstingskom-mun om gottgörelse för kommunenskostnader för åtgärder som kan be-räknas leda till att kassans utgifter
Lagen omtryckt 1982:120.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
för resekostnadsersättning minskar.En sådan överenskommelse skallför att gälla godkännas av riksför-säkringsverket.
10§
Frågor om sjukvårdsersättning prövas i andra fall än som avses i andrastycket av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den försäkrade ärinskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i1 kap. 4 §. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäk-ringskassa att pröva sådana frågor.
Frågor om sjukvårdsersättningenligt 2, 3 och 5 §§ samt ersättningenligt 4 § som inte hänför sig tillvisst vårdtillfälle prövas av den för-säkringskassa inom vars verksam-hetsområde vårdgivaren bedriversin verksamhet. Detsamma gällersjukvårdsersättning i övrigt i de falldär den försäkrade inte är och inteheller under den förutsättning somsagts i första stycket skulle ha varitinskriven hos allmän försäkrings-kassa.
Frågor om sjukvårdsersättningenligt 2, 3 och 5 — 6 §§ samt ersätt-ning enligt 4 § som inte hänför sigtill visst vårdtillfälle prövas av denförsäkringskassa inom vars verk-samhetsområde vårdgivaren bedri-ver sin verksamhet. Detsamma gäl-ler sjukvårdsersättning i övrigt en-ligt 2, 3 och 5 i de fall där denförsäkrade inte är och inte hellerunder den förutsättning som sagts iförsta stycket skulle ha varit inskri-ven hos allmän försäkringskassa.
Frågor om avgift enligt 12 — 12b §§ prövas av den försäkringskassa hosvilken den försäkrade är inskriven.
Denna lag träder i kraft den 1 ja-nuari 1992. Har en kommun och enlandstingskommun kommit över-ens om att under år 1991 föra överen vårdinrättning till kommunenmed stöd av övergångsbestämmel-serna till lagen (1990:1402) omövertagande av vissa sjukhem ochandra vårdinrättningar tillämpasde nya bestämmelserna i 2 kap. 6,10 och 12 b §§, 3 kap. 4 a § och20 kap. 8 § från och med den dagövertagandet skedde för dem somvistas vid vårdinrättningen.
1. Denna lag träder i kraft i frågaom 2 kap. 6 § första stycket andrameningen 7 den 1 juli 1991, och iövrigt den 1 januari 1992.
2. Har en kommun och en lands-tingskommun kommit överens omatt under år 1991 föra över en vård-inrättning till kommunen med stödav övergångsbestämmelserna tilllagen (1990:1402) om övertagandeav vissa sjukhem och andra vårdin-rättningar tillämpas de nya bestäm-melserna i 2kap.6, 10 och 12b §§,3 kap. 4 a § och 20 kap. 8 § från ochmed den dag övertagandet skeddeför dem som vistas vid vård-inrättningen.
3. Äldre föreskrifter i 2 kap. 6 och10 §§ gäller fortfarande i fråga omersättning för resa som har på-börjats före ikraftträdandet.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:525) om ersättning för vissfödelsekontrollerande verksamhet m.m.1
dels att 3 § skall upphöra att gälla,
dels att 4 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Ersättning enligt denna lag bestri- Ersättning enligt denna lag för
rådgivning och i anslutning därtillutlämnade preventivmedel utges avallmän försäkringskassa.
des av allmän försäkringskassa.
Om ersättning för resekostnader isamband med rådgivning enligtdenna lag finns föreskrifter i lagen(1991:000) om resekostnadsersätt-ning vid sjukresor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter skallfortfarande gälla i fråga om ersättning för kostnader för resa som harpåbörjats före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse av 3 § 1988:45.
12¶Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 135
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1991
Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-Wal-lén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, Johansson, Lindqvist, G.Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sah-lin, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Lindqvist
Nuvarande regelsystem for ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen(1962:381) om allmän försäkring (AFL) för resekostnader vid sjukresa hari princip gällt sedan år 1976. Vissa ändringar i detta system genomfördesdock med verkan fr. o. m. den 1 maj 1987, då förordningen (1987:82) omersättning vid sjukresa ersatte sjukreseförordningen (1975:964).
De förändringar i regelsystemet som genomfördes under år 1987 innebarsåväl en anpassning av reglerna till rådande förhållanden som en admini-strativ förenkling av regelsystemet. Det reformerade regelsystemet komdock att bygga på en fortsatt försäkringskasseadministration med ersätt-ning enligt den s. k. återbäringsprincipen. Det innebär att den försäkradesvarar för hela resekostnaden och därefter ansöker hos försäkringskassanom ersättning för resan. Kassan prövar ersättningsrätten och beräknarersättningens storlek enligt nyss nämnda regler och betalar ut ersättning tillden försäkrade. Vid taxiresor kan den försäkrade överlåta sin rätt tillersättning från sjukförsäkringen på taxiföretaget.
Frågan om att överföra ansvaret för administrationen av sjukresornafrån försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen har varit föremål förutredning och diskussion under det senaste decenniet. Med stöd av rege-ringens bemyndigande den 21 juni 1979 tillkallade dåvarande chefen försocialdepartementet en särskild utredare för att göra en översyn av sjuk-försäkringens ersättningssystem vid sjukresor. Utredningen antog namnetsjukreseutredningen. I direktiven (S 1979:09) uttalades bl. a. att mångaförhållanden som inverkade på sjukresorna och som skulle ge möjligheteratt samordna sjukresor framför allt skulle kunna påverkas av landstingen.Som exempel nämndes sjukvårdsenheternas lokalisering och mottagnings-tidernas förläggning. Det fanns mot denna bakgrund anledning att närma-re pröva förutsättningarna för att ge sjukvårdshuvudmännen ett ökatekonomiskt och administrativt ansvar för resor i samband med sjukdom.
Sjukreseutredningen avlämnade i juni 1981 betänkandet (SOU1981:35) Sjukresor — samordning och förenkling. I betänkandet redovisa-
des en utveckling i två steg. Det första steget skulle innebära förenklingarinom ramen för gällande system. Det andra steget avsåg ett överförande avansvaret för sjukresorna till sjukvårdshuvudmännen. Utredningen före-slog också försöksverksamhet med ett landstingsadministrerat ersättnings-system.
Betänkandet remissbehandlades. Remissutfallet var i huvudsak positivt.En förteckning över remissinstanserna samt en sammanställning av re-missyttrandena finns tillgänglig hos socialdepartementet (F 1 597/81).
Sjukreseutredningen avstod från att i detalj föreslå hur ett överförandeav ansvaret för sjukresorna till sjukvårdshuvudmännen skulle ske. Jagfinner därför inte skäl att i den fortsatta framställningen återkomma tillutredningens betänkande.
En försöksverksamhet med ett landstingsadministrerat ersättningssy-stem genomfördes undertiden november 1984 — juni 1986 inom delar avMalmöhus och Norrbottens län. Syftet var bl. a. att pröva möjligheternatill ökad samåkning med taxi genom en bättre samordning av sjukresor. Ien av socialdepartementet och Landstingsförbundet gemensamt utarbetadrapport angående utvärdering av försöksverksamheten konstaterades atterfarenheterna i stort sett varit goda och att berörda landsting på etttillfredsställande sätt klarat sin uppgift. Samtidigt framhölls att det medexisterande regelsystem knappast var möjligt att klara hanteringen aversättningskraven med mindre resurser än försäkringskassorna behövdeför sin administration. Enligt rapporten behövdes därför ytterligare utred-ning och överväganden i fråga om ersättningsregler och ersättningsstan-dard innan ett beslut kunde fattas om det framtida huvudmannaskapet försjukreseadministrationen.
Frågan om att överföra det ekonomiska och administrativa ansvaret förutgivande av kostnadsersättningar för sjukresorna från försäkringskassor-na till sjukvårdshuvudmännen har därefter berörts i de överenskommelserom ersättningar från sjukförsäkringen som träffats för år 1987 och för åren1988-1989 (prop. 1985/86:167 resp. prop. 1987/88:63). I dessa överens-kommelser konstaterade parterna att någon systemförändring i fråga omsjukreseadministrationen inte var aktuell för tillfället.
I den försäkringsöverenskommelse för år 1990 som träffades i april 1989uttalade parterna att de avsåg att senare under år 1989 träffa en särskildöverenskommelse om en överflyttning av huvudmannaskapet för sjukre-sorna, ekonomiskt och administrativt, till sjukvårdshuvudmännenfr. o. m. år 1991.
Parterna lyckades, trots betydande ansträngningar, inte nå en uppgörel-se i sådan tid att reformen kunde genomföras från den nämnda tidpunk-ten. Parterna har emellertid nu, i december 1990 träffat en principöverens-kommelse om att genomföra reformen fr. o. m. år 1992. Överenskommel-sen omfattar även ett överförande av ansvaret för luftburna akuta luft-transporter från rikspolisstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen från sammatidpunkt. Härigenom får huvudmännen ett samlat ansvar för akuta sjuk-transporter i enlighet med vad riksdagen tidigare har beslutat (prop.1989/90:100,bil.7, SoU 17, rskr. 172).
Jag förordar att de i överenskommelsen angivna huvudmannaskapsför-
ändringarna genomfors på det sätt som redogörs för i det följande. De Prop. 1990/91:135förslag som jag redovisar inbegriper, förutom ny lagstiftning som innefat-tar åliggande för sjukvårdshuvudmännen att lämna resekostnadsersättningvid sjukresa, ändringar i AFL och lagen (1974:525) om ersättning för vissfödelsekontrollerande verksamhet m. m. I övrigt är det på grund av givnabemyndiganden en uppgift för regeringen att fatta erforderliga beslut.Riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av överenskommelsen genom attden fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Jag kommer senareatt föreslå regeringen de förordningsbestämmelser som behövs för genom-förandet av systemförändringen.
Enligt 2 kap. 6 § AFL lämnas ersättning till den försäkrade för resekostna-der i samband med läkarvård eller annan sjukvårdande behandling ellersjukhusvård under förutsättning att vården erhållits med anledning avsjukdom. Vidare lämnas ersättning för resekostnader i samband medtillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad, tandvård, besök medanledning av sjukdom hos läkare eller sjukgymnast inom företagshälso-vård och studerandehälsovård samt konvalescentvård som lämnas ikonvalescenthem. Resekostnadsersättningen utges enligt grunder som re-geringen fastställer. De närmare föreskrifterna har meddelats i förordning-en (1987:82) om ersättning vid sjukresa.
Vidare gäller att om arbetsgivare för sjöman jämlikt sjömanslagen(1973:282) haft att vid sjömans sjukdom vidkännas kostnad för resor förläkarvård eller annan behandling, han har rätt att hos försäkringskassanerhålla gottgörelse för denna kostnad.
Ersättning för resekostnader lämnas enligt återbäringsprincipen, vilkeninnebär att ersättningsanspråken prövas av försäkringskassan först sedansjukresan företagits.
Sammanfattningsvis gäller att den försäkrade betalar en fast avgift (ka-rensbelopp) för varje enkel resa. De resekostnader som överstiger dennaavgift utgör i allmänhet sjukreseersättningen från försäkringen. För resamed allmänna färdmedel är karensbeloppet för närvarande 15 kr., för resamed privatbil 20 kr. och för resa med taxi 30 kr. Vid samåkning i taxi ellerprivatbil utgör karensbeloppet 15 kr. per vårdtagare. Den 1 juli 1990infördes dessutom ett s. k. återbäringstak för sjukresor med taxi. Detta hartill syfte att begränsa försäkringens ersättning i fall av särskilt höga taxi-taxor.
Ersättningen till den försäkrade beräknas — med vissa begränsningar förresa med taxi eller flyg — efter det faktiska färdsätt som använts. Vidsjukresa med taxi eller flyg lämnas ersättning bara om annat och billigarefärdsätt inte kunnat användas med hänsyn till den försäkrades tillstånd,resans längd eller andra omständigheter. Kan ersättning därvid inte beräk-nas för en sådan resa får ersättning ändå lämnas enligt vad som anses
skäligt. För sjukresa med privatbil beräknas ersättningen till 1 kr. per Prop. 1990/91: 135kilometer.
Särskilda ersättningsregler finns för övernattning i samband med sjukre-sa, för följeslagare vid sjukresa samt vid resa för besök i öppen vård medanledning av barns sjukdom eller för besök hos sjukt barn som vårdas påsjukhus. Till ledning för tillämpningen av förordningens bestämmelser harriksförsäkringsverket utfärdat allmänna råd.
Från sjukförsäkringen enligt AFL utges också ersättning för resekostnadi samband med rådgivning som lämnas i födelsekontrollerande syfte ellerom abort eller sterilisering. Detta följer av lagen (1974:525) om ersättningför viss födelsekontrollerande verksamhet m. m. Bestämmelserna i förord-ningen om ersättning vid sjukresa skall tillämpas i dessa fall.
Sjukförsäkringens utgifter för sjukresor har ökat markant under senare år.De har i stort sett tredubblats under de senaste tio åren, vilket kanjämföras med att konsumentprisindex under samma period ungefär för-dubblats. Utgiftsutvecklingen under 1980-talet framgår av följande.
Utgift sår
Resekostnadsersättning
(milj, kr.)
Ökning(milj, kr.)
(%)
15,5
18,7
13,8
13,3
14,5
När det gäller de utbetalda ersättningsbeloppen hos de olika försäkrings-kassorna i landet föreligger stora skillnader. Detta framgår av bilaga 2,som visar utgifternas fördelning mellan försäkringskassorna under år1990. Variationerna beror i huvudsak på geografiska betingelser, kommu-nikationsnätets uppbyggnad och inriktning samt hälso- och sjukvårdensorganisation.
Det finns ingen statistik över sjukresornas fördelning, antals- och ut-giftsmässigt, på olika färdmedel. Av några mindre undersökningar framgårdock att variationerna är stora mellan länen som en följd av nyss nämndafaktorer. Vidare framgår att ca 60% av antalet sjukresor företas medprivatbil och ca 35 % med taxi. Av återstoden sker merparten med allmän-na färdmedel som buss och tåg.
När det gäller fördelningen av utgifterna på de olika färdmedlen beräk-nas resor med taxi och egen bil svara för närmare 70% respektive närmare30 % och övriga färdmedel, främst tåg och buss, för återstoden på ca 5 %.
Den starka ökningen av sjukförsäkringens utgifter for sjukresor under1980-talet har flera orsaker. Andelen resor med taxi synes ha ökat succes-
sivt samtidigt som betydande höjningar av färdkostnaderna för taxi har Prop. 1990/91: 135skett. Till detta kommer att karensbeloppet inte har följt den allmännakostnadsutvecklingen under perioden, trots den höjning som företogs un-der år 1987. Det bör nämnas att karensbeloppet för sjukresor med taxiockså höjdes i samband med att taxinäringen avreglerades den 1 juli 1990,samtidigt som ett s. k. återbäringstak infördes för att motverka eventuellanegativa effekter av att taxesättningen avreglerades.
Som jag nyss redovisat lämnas ersättning till den försäkrade i efterhand avförsäkringskassan efter framställning från den försäkrade eller vid taxire-sor alternativt från taxiföretaget. Detta betyder att försäkringskassorna ipraktiken har mycket små möjligheter att ifrågasätta eller påverka denförsäkrades val av färdmedel och tidpunkt för resa och därmed ävenförsäkringsutgifterna.
Ärendena om sjukreseersättning handläggs i första hand vid försäkrings-kassornas lokalkontor och servicekontor, vilka tillsammans utgör ca 420enheter. Med ledning av riksförsäkringsverket nyligen gjorda arbetstids-mätningar har hanteringen av dessa ärenden på kassorna beräknats syssel-sätta ca 250 årsarbetare. De totala administrativa kostnaderna för verk-samheten har beräknats till drygt 60 milj, kr för år 1990, vilket utgörknappt 7% av de utbetalade resekostnadsersättningarna. Det totala antaletersatta sjukresor under ett år har uppskattats till närmare 10 milj.
Mitt förslag: Huvudmannaskapet för administrationen av ersätt-ning som utges från sjukförsäkringen enligt AFL för sjukresor försöver från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen fr. o. m.år 1992. Sjukvårdshuvudmännens skyldighet att utge sjukreseersätt-ning till de försäkrade regleras i en särskild lag om resekostnadser-sättning vid sjukresor.
Skälen för mitt förslag: Sjukförsäkringens utgifter för sjukresor har ökatsnabbare än den allmänna kostnadsutvecklingen under senare år. De me-del som står till buds för att bromsa denna utveckling — utan att påtagligtförsämra sjukreseförmånen ekonomiskt för de försäkrade — är i förstahand en mer aktiv planering och samordning av sjukresorna. Samtidigtråder i landet varierande förhållanden med avseende på t. ex. kommunika-tionsnätets utformning och hälso- och sjukvårdens organisation. Tydligastframstår skillnaderna mellan storstadsregioner och glesbygd, men även
inom regioner av samma slag kan variationerna vara betydande. Mot denbakgrunden bedömer jag att det inte är möjligt för försäkringskassorna attinom ramen för ett enhetligt och detaljerat ersättningssystem åstadkommaen sådan planering och samordning av sjukresorna som skulle krävas föratt bromsa kostnadsutvecklingen, inte ens med betydande personella re-sursökningar.
En överflyttning av ansvaret för sjukreseadministrationen till sjukvårds-huvudmännen skulle däremot skapa förutsättningar för ett effektivareresursutnyttjande av de samhällssubventionerade transporterna av äldre,sjuka och handikappade. Detta gäller under förutsättning att sjukvårdshu-vudmännen samtidigt ges möjlighet att i viss utsträckning utforma regel-system som bättre än det nuvarande kan anpassas till de lokala förhållan-dena. Huvudmannaskapsförändringen bedöms dessutom skapa större för-utsättningar att hålla tillbaka de offentliga utgifterna genom att ersättning-en för dessa transporter, bl. a. vad gäller taxitransporter, kan fastställasgenom avtal med trafikföretag i resp. län. Sjukvårdshuvudmännen hardessutom möjligheter att samordna patienternas besökstider vid de olikavårdmottagningarna med tillgängliga transporter till och från dessa mot-tagningar. Till detta kommer att sjukvårdshuvudmännen förfogar över endecentraliserad avgiftsadministration som efter organisatoriska och admi-nistrativa förändringar kan handha även utbetalningen av resekostnadser-sättning vid sjukresa.
I och med att utbetalningarna av sjukreseersättning kan decentraliserasöppnas också möjligheter för en bättre service gentemot patienten.
En sjukreseadministration i sjukvårdshuvudmännens regi skapar dess-utom förutsättningar för en samordning av samtliga förekommande sam-hällssubventionerade transporter. Här vill jag särskilt nämna resorna inomden kommunala färdtjänsten. En bättre samordning av transporterna aväldre, sjuka och handikappade är en samhällsekonomiskt angelägen upp-gift som bör bli lättare att förverkliga om ansvaret för transporternakoncentreras till färre huvudmän.
Vad jag nu föreslagit innebär en systemförändring som förutsätter änd-ringar i 2 kap. AFL och i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelse-kontrollerande verksamhet m. m. samt att ny lagstiftning införs, lämpligeni form av en särskild lag om resekostnadsersättning vid sjukresor, i vilkenskyldigheten för sjukvårdshuvudman att utge ersättning för resekostnader isamband med läkarvård m. m. läggs fast. Jag återkommer till behovet avlagstiftningsåtgärder i avsnitt 3.3.
Vidare innebär huvudmannaskapsförändringen att sammanlagt ca 250årsarbetare vid försäkringskassorna frigörs fr. o. m. år 1992. Jag avser att ikompletteringspropositionen återkomma till försäkringskassornas admini-strativa kostnader för budgetåret 1991/92.
13¶Mitt förslag: För finansiering av sjukvårdshuvudmännens kostna-der för sjukresor lämnas en schablonmässig ersättning från sjukför-säkringen. Storleken på och fördelningen av denna ersättning fast-ställs årsvis efter överläggningar mellan staten och företrädare forsjukvårdshuvudmännen.
Skälen för mitt förslag: Eftersom avsikten är att resekostnadsersättning isamband med läkarvård m. m. också efter huvudmannaskapsförändringenskall anses som en socialförsäkringsförmån är det naturligt att finansi-eringen av denna sker på samma sätt som hittills, dvs. genom sjukförsäk-ringsavgifter och, till viss del, statsmedel. Det är av administrativa skälockså naturligt att denna ersättning schabloniseras när den skall utges tillsjukvårdshuvudmännen och fördelas dem emellan. Storleken på och för-delningen av ersättningen från sjukförsäkringen bör fastställas årsvis efteröverläggningar mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen.Inledningsvis bör därvid utgångspunkten vara försäkringskassornas faktis-ka utgifter för sjukreseförmåner under den senaste ettårsperioden, dvs.budgetåret 1990/91. Enligt överenskommelsen skall storleken av det totalaersättningsbelopp som skall utges från sjukförsäkringen för år 1992 fast-ställas senast den 1 oktober 1991 genom en särskild överenskommelsemellan staten och sjukvårdshuvudmännen. Denna särskilda överenskom-melse kommer därefter att redovisas för riksdagen.
För tiden efter år 1992 skall parterna enligt den nu träffade överenskom-melsen efter förhandlingar fastställa ersättningsbeloppet senast den 1 okto-ber året före det år ersättningen avser. Enligt min bedömning bör dettaersättningsbelopp kunna fastställas tillsammans med övriga schablonisera-de ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen i sam-band med de s. k. Dagmaröverläggningarna. I överenskommelsen anges attparterna vid en senare tidpunkt skall pröva möjligheterna att samordnadenna ersättning med den allmänna sjukvårdsersättningen.
Den nu träffade överenskommelsen är att betrakta som en principöver-enskommelse om de olika huvudvillkoren för att överfora huvudmanna-skapet för sjukreseadministrationen till sjukvårdshuvudmännen fr. o. m.år 1992. Därvid har parterna kunnat enas om storleken på ersättningen föradministrativa merkostnader som bedöms uppkomma för sjukvårdshu-vudmännen genom det nya åtagandet. För år 1992 skall ersättningsbelop-pet avseende samtliga sådana kostnader utgöra 100 milj, kr., varav 20 milj,kr. avser ett engångsbelopp för olika initialkostnader i anslutning tillgenomförandet. Med initialkostnader avses i huvudsak kostnader for orga-nisations- och systemuppbyggnad samt utbildnings- och informationsin-satser riktade till både personal och allmänhet. Fördelningen av engångs-beloppet mellan sjukvårdshuvudmännen framgår av bilaga 1 till överens-kommelsen. En fördelning av de 80 milj. kr. som avser övrig administra-tion skall göras senare på basis av det förväntade antalet ersättningsären-
den. Ett underlag för fördelningen skall inhämtas från försäkringskassorna Prop. 1990/91:135genom riksförsäkringsverkets försorg.
I den överenskommelse för år 1992 som förutsätts bli träffad före den 1oktober 1991 skall ersättningsbeloppet på 80 milj, kr läggas samman medbeloppet for resekostnadsersättning vid fördelningen på resp, sjukvårdshu-vudman. Av detta följer också att de administrativa kostnaderna därefterinte skall behandlas separat.
När det gäller tidpunkterna för utbetalning av ersättningsbeloppen harparterna enats om att sjukreseersättningen av försäkringskassan skall utbe-talas till respektive sjukvårdshuvudman med halva beloppet vardera den 1april och den 1 oktober det år ersättningen avser. Ersättningsbeloppet förinitialkostnader skall däremot — med hänsyn till att dessa i huvudsakavser kostnader under år 1991 — utbetalas av försäkringskassan till re-spektive huvudman med halva beloppet vardera den 1 januari och den 1juli 1992.
Ersättningsbeloppen till sjukvårdshuvudmännen samt de i övrigt gällan-de grunderna för ersättning för år 1992 avses bli fastställda av regeringenunder hösten 1991 och tas lämpligen in i förordningen (1984:908) omvissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligtlagen (1962:381) om allmän försäkring.
Mitt förslag: Ett bemyndigande i AFL för regeringen att bestämmagrunder för ersättningar från sjukförsäkringen för resor i sambandmed läkarvård m. m. behålls. 1 övrigt slopas med några undantagden statliga regleringen av hur ersättningen skall beräknas i indivi-duella fall. Grunderna för beräkning av resekostnadsersättning skalli huvudsak bestämmas av resp, sjukvårdshuvudman.
Möjligheten för arbetsgivare för sjömän att få gottgörelse frånförsäkringskassa för kostnad för reseersättning som utgetts enligtsjömanslagen (1973:282) slopas.
I AFL införs en bestämmelse som klargör att ersättning för rese-kostnad skall utges vid besök för sjukvårdande behandling som skerinom ramen för de särskilda omsorgerna om psykiskt utvecklings-störda.
Skälen för mitt förslag: Det primära syftet med huvudmannaskapsför-ändringen är som framgår av vad jag nyss framhållit att få till stånd enbättre samordning av de samhällssubventionerade transporterna av äldre,sjuka och handikappade. En förutsättning för att sjukvårdshuvudmännenskall kunna bedriva en sådan planering och samordning av sjukresornasom förutsätts enligt den träffade överenskommelsen är att ersättningssy-stemet ger utrymme för ett tillräckligt hänsynstagande till de varierandelokala förhållandena. Mot den bakgrunden är det enligt min bedömningnödvändigt att den statliga regleringen av hur ersättningen i individuella 15
fall skall beräknas slopas i största möjliga utsträckning. I stället bör varje Prop. 1990/91: 135sjukvårdshuvudman få möjlighet att utfärda lokalt anpassade föreskrifterom detta med hänsyn till huvudmannens speciella möjligheter och förut-sättningar. Detta kan gälla t. ex. val av färdmedel och tidpunkt för resan.Härigenom skapas nödvändiga förutsättningar för samåkning. Enligt minbedömning bör dessa regelförändringar kunna leda till betydande admini-strativa förenklingar i förhållande till nuvarande ordning.
Detta innebär att de detaljerade bestämmelserna om beräkningen avresekostnadsersättning som finns i förordningen (1987:82) om ersättningvid sjukresa kan avvecklas. Av nuvarande statliga reglering behöver ihuvudsak endast kvarstå bemyndigandet i 2 kap. 6 § AFL för regeringenatt bestämma grunder för ersättningar från sjukförsäkringen för resor isamband med läkarvård och andra vårdinsatser som anges i lagrummet. Ianslutning härtill bör klargöras att regeringen i grunderna kan föreskrivaett maximum för den resekostnad som den försäkrade skall svara för samtett lägsta belopp som skall tillämpas vid beräkningen av ersättning vidsjukresa med privatbil.
Vad jag nu föreslagit leder till ändringar av olika bestämmelser i 2 kap.AFL. Vidare fordras anpassning av vissa bestämmelser om resekostnads-ersättning i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerandeverksamhet m. m. Jag avser senare att föreslå regeringen de förordnings-bestämmelser som behövs vid ett genomförande av det nya systemet.
I anslutning till att ändring enligt det sagda görs i bl. a. 2 kap. 6 § AFL villjag föreslå en komplettering av detta lagrum så att ersättning för resekost-nad skall kunna utges vid besök för sjukgymnastik och annan sjukvårdan-de behandling även när sådan behandling utförs som ett led i särskildaomsorger (personligt stöd) enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorgerom psykiskt utvecklingsstörda m. fl. Reseersättning från sjukförsäkringentorde hittills genomgående ha lämnats i fall då dessa sjukvårdande be-handlingar har utförts genom landstingskommunernas försorg. Däremothar, enligt vad jag erfarit, ersättning nekats i fall då en primärkommun harövertagit ansvaret för särskilda omsorger av detta slag från landstingskom-munen och sålunda behandlingarna utförts av primärkommunalt anställdpersonal. Mitt förslag innebär att ersättning skall kunna utges för resekost-nader i samband med besök för de sjukvårdande behandlingarna även närde utförs i primärkommunal regi. Förslaget bör i denna del genomförasden 1 juli 1991.
Enligt 2 kap. 7 § AFL har en arbetsgivare för sjöman, om han enligtsjömanslagen (1973:282) haft att vid sjömans sjukdom vidkännas kostnadför bl. a. reseersättning, möjlighet att hos allmän försäkringskassa få gott-görelse för kostnaden. Mitt förslag att slopa denna rätt grundas på attföreskriften i vad avser resekostnad inte längre synes ha någon ekonomiskeller praktisk betydelse.
Ersättning för resekostnader utges också enligt vissa andra författningar,bl. a. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:225) omersättning till smittbärare. Denna ersättning lämnas emellertid inte frånsjukförsäkringen enligt AFL och berörs därför inte av den mellan statenoch sjukvårdshuvudmännen träffade överenskommelsen. Administratio-
nen avseende resekostnadsersättningar som utges enligt sådana författ- Prop. 1990/91: 135ningar kommer därför att ligga kvar hos försäkringskassan och riksförsäk-ringsverket.
Enligt den nu träffade överenskommelsen kommer fr. o. m. år 1992 sjuk-vårdshuvudmännens ansvar för akuta sjuktransporter att även omfattaambulansflygningar med helikopter eller flygplan.
Ansvaret för sådana transporter har hittills åvilat rikspolisstyrelsen.Riksdagen har i princip beslutat om att sjukvårdshuvudmännen redanfr. o. m. den 1 juli 1991 skall ha huvudansvaret för alla sjuktransporteroavsett transportmedel (prop. 1989/90:100. bil.7, SoU17, rskr. 172).
Med anledning av att sjukvårdshuvudmännen förväntas överta huvud-mannaskapet för sjukreseadministrationen fr. o. m. den 1 januari 1992 harparterna ansett att det är lämpligt att ansvaret för de luftburna akutasjuktransporterna förs över till sjukvårdshuvudmännen samtidigt. Rikspo-lisstyrelsens ansvar för dessa transporter skulle därmed komma att upphö-ra fr. o. m. år 1992.
I den försvarspolitiska proposition som regeringen nyligen förelagt riks-dagen (prop. 1990/91:102) har lämnats ett förslag om en ändring i 6§hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) så att lagen ger uttryck för att sjuk-vårdshuvudmännen fr. o. m. år 1992 får ett samlat ansvar för de akutasjuktransporterna.
Huvudmännen skall för det nya åtagandet att svara för akuta ambulans-flygningar med helikopter eller flygplan erhålla ersättning med 16 milj. kr.avseende år 1992. Beloppet skall fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen iförhållande till hur medlen tidigare har utnyttjats. Fördelningen framgårav bilaga 2 till överenskommelsen. Beloppen skall i enlighet med överens-kommelsen läggas samman med övriga ersättningsbelopp vid den slutligafördelningen av sjukreseersättningen på resp, sjukvårdshuvudman för år1992.
I enlighet med vad jag har anfört har inom socialdepartementet upprättatsförslag till
1. lagom resekostnadsersättning vid sjukresor,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1990:1 466) om ändring i lagen (1962:381) omallmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekon-trollerande verksamhet m. m.
1§
Genom paragrafen åläggs landstingskommunerna och de landstingsfriakommunerna att utge ersättning såvitt gäller personer som är sjukförsäkra-de enligt AFL för kostnader för sjukresor i den utsträckning som följer av 2kap. 6 § AFL.
Det gäller således resekostnader i samband med sluten vård på sjukhuspå grund av sjukdom eller förlossning samt läkarvård och annan sjukvår-dande behandling på grund av sjukdom i offentlig öppen vård eller i privatvård som meddelas av försäkringsansluten läkare eller sjukgymnast. Vida-re gäller det resekostnader i samband med att hjälpmedel tillhandahållshandikappad, tandvård genom det allmännas försorg eller av försäkrings-ansluten tandläkare, besök i bidragsberättigad företagshälsovård eller stu-derandehälsovård samt konvalescent vård i av riksförsäkringsverket för-tecknade konvalescenthem.
Enligt punkt 2 i första stycket skall ersättning utges av sjukvårdshuvud-männen även i samband med rådgivning i födelsekontrollerande syfte ellerom abort eller sterilisering. Detta gäller enligt andra stycket även områdgivningen bedrivs av organisation enligt tillstånd av socialstyrelsen.Punkt 3 i första stycket anger att ersättningsskyldigheten också omfattarresor till och från sjukhus eller läkare för undersökning enligt förordningen1975:1 157. Förordningen avser kostnader för utredning i ärenden hosförsäkringskassa rörande sjukpenning, rehabiliteringsåtgärder, förtidspen-sion, handikappersättning, vårdbidrag eller särskild efterlevandepension.
2§
Sjukvårdshuvudmännen skall i princip vara fria att bestämma hur rese-kostnadsersättning skall beräknas. Som framhållits i den allmänna motive-ringen (avsnitt 3.3) skall dock regeringen genom förordning kunna före-skriva begränsningar i fråga om den kostnad som den försäkrade skallsvara för samt beträffande det lägsta ersättningsbelopp som skall beräknasvid resa med privatbil.
Någon särskild regel om överklagande har inte tagits in i lagen. De beslutsom sjukvårdshuvudmännen fattar i fråga om resekostnadsersättning skallsåledes inte kunna överklagas enligt socialförsäkringens bestämmelser förbesvärsprövning.
3§
I paragrafen anges vilken sjukvårdshuvudman som skall pröva uppkomnafrågor om resekostnadsersättning och betala ut ersättning.
4§
Genom bestämmelsen i paragrafen fastläggs att resp, sjukvårdshuvudmanskall svara för sådan kostnad för sjukresa som skall ersättas till följd av enkonvention om social trygghet som Sverige har ingått med annat land. Enuttrycklig bestämmelse om reseersättning finns i den nordiska konventio-nen om social trygghet, vars artikel 14 föreskriver att vid hemresa tillbosättningslandet vistelselandet skall svara för den merkostnad som upp-kommer genom att någon till följd av sitt sjukdomstillstånd måste använ-da dyrare färdsätt än han annars skulle ha använt.
18¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmänförsäkring och förslaget till lag om ändring i lagen(1990:1466) om ändring i lagen (1962:381) om allmänförsäkring
2 kap.
1§
Paragrafens första stycke har kompletterats med en hänvisning till denföreslagna lagen om resekostnadsersättning vid sjukresor. Vidare har iandra stycket gjorts en jämkning och ett tillägg för att ange att regeringenkan bestämma det högsta belopp som den försäkrade skall svara för ochdet lägsta ersättningsbelopp som skall beräknas vid resa med privatbil.
6§
Första stycket har jämkats med hänsyn till att den statliga regleringen avresekostnadsersättning vid sjukresor i huvudsak inte skall avse vilka er-sättningsbelopp som skall lämnas i individuella ärenden.
Vidare har i första stycket tillfogats en bestämmelse som klargör attersättning kan utges från sjukförsäkringen för resor i samband med sjuk-gymnastik eller annan sjukvårdande behandling även om behandlingenutförs som ett led i särskilda omsorger som en landstingskommun ellerlandstingsfri kommun eller — efter överlåtelse av uppgiften — en annankommun svarar för enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger ompsykiskt utvecklingsstörda m. fl. I denna del föreslås att ikraftträdande skerden 1 juli 1991.
Tredje stycket har fått utgå eftersom sådana överenskommelser som däravses inte längre blir aktuella efter en övergång till landstingskommunaladministration av sjukreseersättningen.
Paragrafen har nyligen ändrats genom lagen 1990:1466, som träder ikraft den 1 januari 1992. De nu aktuella ändringarna får därför ske genomändring i sistnämnda lag.
7§
I paragrafen har hänvisningen till 6 § slopats som följd av förslaget (avsnitt3.3) att gottgörelse för resekostnader inte längre skall utges från försäk-ringskassan till arbetsgivare för sjömän.
10 §
Bestämmelserna i paragrafens andra stycke om vilken försäkringskassasom är behörig att pröva frågor om sjukvårdsersättning har ändrats somföljd av att försäkringskassorna inte längre skall utge ersättning till deförsäkrade för resekostnader enligt AFL.
Av samma skäl som nämnts under 6 § får den aktuella ändringen skegenom ändring i lagen 1990:1 466.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1974; 525) om ersättningfor viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.
3§
Paragrafen, som reglerar rätten till resekostnadsersättning i samband medrådgivning enligt lagen, föreslås upphävd.
4§
Komplettering har gjorts med en hänvisning till den föreslagna lagen om
resekostnadsersättning vid sjukresor. Samtidigt har angetts för vilka andra Prop. 1990/91:135ersättningar enligt lagen som försäkringskassan skall svara.
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslårriksdagen att anta förslagen till
1. lag om resekostnadsersättning vid sjukresor,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1990:1466) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födel-sekontrollerande verksamhet m. m.
Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del avvad jag anfört om ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårds-huvudmännen för övertagandet av huvudmannaskapet för sjukreseadmi-nistrationen och av ansvaret för luftburna akuta sjuktransporter.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar attgenom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört förde åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.
20¶Överenskommelse om överflyttning avhuvudmannaskapet för sjukreseadministrationensamt luftburna akuta sjuktransporter tillsjukvårdshuvudmännen fr. o. m. år 1992
Efter överläggningar mellan företrädare för staten och sjukvårdshuvud-männen har överenskommelse träffats om villkor och förutsättningar fören överflyttning av huvudmannaskapet för sjukresorna, ekonomiskt ochadministrativt, från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännenfr. o. m. år 1992.
Överenskommelsen gäller under förutsättning av riksdagens godkännan-de av erforderliga ändringar i bl. a. lagen (1962:381) om allmän försäkring.
1¶Nuvarande ersättningssystem för sjukrese-ersättning
De grundläggande bestämmelserna om den försäkrades rätt till ersättningför resekostnader i samband med vård m. m. finns i 2 kap. 6 § lagen(1962:381) om allmän försäkring (AFL). De närmare bestämmelserna förberäkning av ersättningens storlek m.m. finns i förordningen (1987:82.senast ändrad 1990:539) om ersättning vid sjukresa. Denna förordningträdde i kraft den 1 maj 1987 då sjukreseförordningen (1975:964) upphör-de att gälla.
Regelsystemet för sjukreseersättning är utformat enligt den s. k. återbä-ringsprincipen, vilket innebär att den försäkrades anspråk på ersättningbedöms av försäkringskassan först efter det att sjukresan företagits.
Sammanfattningsvis gäller att den försäkrade alltid betalar en fast av-gift (karensbelopp) för varje enkel resa. För resa med allmänna kom-munikationsmedel är karensbeloppet 15 kronor, för resa med egen bil 20kronor och för resa med taxi 30 kronor. Vid samåkning i taxi eller med egenbil utgör karensbeloppet 15 kronor per vårdtagare.
Ersättningen till den försäkrade beräknas, med vissa begränsningar förresa med taxi eller flyg, efter det faktiska färdsätt som använts. Vid resamed taxi eller flyg lämnas ersättning endast om annat billigare färdsätt intekunnat användas på grund av den försäkrades tillstånd, resans längd ellerandra omständigheter. Kan ersättning därvid inte beräknas för sådan resamedger dock reglerna att ersättning ändå lämnas enligt vad som är skäligt.För sjukresa med privatbil beräknas ersättningen till 1 krona per kilome-ter.
Förordningen innehåller dessutom särskilda ersättningsbestämmelserför övernattning, följeslagare och resa med anledning av besök hos sjuktbarn under 16 år som vårdas på sjukhus. Riksförsäkringsverket har utfär-dat rekommendationer i form av allmänna råd (1987:11) om tillämpning-en av nämnda förordning.
2¶Grunder för ändrat huvudmannaskap
Sjukförsäkringens utgifter för sjukresor har ökat betydligt under det senas-te decenniet. Orsakerna härtill är flera. En är den förändrade vårdstruktu-ren, vilken bl. a. medfört en ökning i antalet resor till öppenvårdsmottag-
Bilaga 1
ningar i stället för sluten vård. En annan viktig orsak är att försäkringskas- Prop. 1990/91:135sorna har begränsade möjligheter att inom ramen för gällande ersättnings- Bilaga 1regler och rådande ansvarsfördelning mellan olika huvudmän bedriva ensådan planering och samordning av sjukresorna som skulle vara nödvän-dig för att motverka de ökade färdkostnaderna.
En överflyttning av huvudmannaskapet för sjukreseadministrationenfrån kassorna till sjukvårdshuvudmännen möjliggör införandet av ett er-sättningssystem för sjukresor som bättre bör kunna anpassas till de skiftan-de förutsättningarna vad gäller t. ex. geografiska förhållanden, transportsy-stem och sjukvårdens organisation.
Till detta kommer att sjukvårdshuvudmännen har bättre administrativaförutsättningar att samordna patienternas besökstider med olika lämpligatransportmedel. Vidare har huvudmännen en decentraliserad avgiftsadmi-nistration som kan byggas ut till att omfatta även denna nya funktion.
Mot denna bakgrund är parterna överens om att sjukvårdshuvudmännenfr. o. m. år 1992 bör överta såväl det ekonomiska som det administrativaansvaret för sjukresorna. Parterna är också ense om att de allmännagrunderna för sjukreseersättning enligt 2 kap. 6 § AFL i princip skallbibehållas samt att sjukvårdshuvudmännens skyldighet att utge sådanersättning till försäkrade bör regleras i en särskild lag om sjukreseersätt-ning. I denna nya lag bör vidare anges att beräkningarna om ersättning tillde försäkrade skall ske enligt grunder som huvudmännen bestämmer. Iden mån angivna förutsättningar ändras, t. ex. genom införande av hög-kostnadsskydd skall överläggningar om konsekvenserna härav tas upp.
Parterna är överens om att senast den 1 oktober 1991 träffa en särskildöverenskommelse om storleken av den slutgiltiga sjukreseersättningen förår 1992, varvid konsekvenserna av taxinäringens avreglering den 1 juli1990 skall beaktas. Ersättningen för år 1992 skall därvid grundas på detfaktiska utfallet av försäkringens utgifter för sjukreseersättning avseendebudgetåret 1990/91 och därefter beloppsmässigt anpassas till den förvänta-de utvecklingen på området för år 1992.
Sjukreseersättningen för år 1992 skall i huvudsak fördelas mellan hu-vudmännen på samma sätt som försäkringskassornas faktiska utbetalning-ar fördelar sig mellan försäkringskasseområdena för budgetåret 1990/91.
Denna särskilda överenskommelse om sjukreseersättningens storlek börav regeringen under hösten 1991 redovisas för riksdagen.
Vidare är parterna ense om att de administrativa merkostnader somuppkommer för sjukvårdshuvudmännen till följd av det nya åtagandetskall ersättas av försäkringen. Till dessa kostnader räknas under år 1992även initialkostnader i samband med genomförandet, t. ex. kostnaderna
för organisation-och systemuppbyggnad samt olika utbildnings-och infor- Prop. 1990/91: 135mationsinsatser riktade till personal och allmänhet. Bilaga 1
Parterna har enats om att ersättningsbeloppet för sjukvårdshuvudmän-nens administrativa merkostnader skall vara 80 milj. kr. för år 1992.Vidare skall 20 milj, kr lämnas som ersättning för initialkostnaderna,vilken skall utges som ett engångsbelopp. Parterna är också ense om attersättningsbeloppet avseende administration skall fördelas mellan sjuk-vårdshuvudmännen med utgångspunkt från förväntat antal ersättnings-ärenden och därefter läggas samman med sjukreseersättningen vid fördel-ningen av det sammanlagda ersättningsbeloppet på respektive sjukvårds-huvudman. Engångsbeloppet på 20 milj, kr för initialkostnader fördelasmellan sjukvårdshuvudmännen i enlighet med vad som framgår av bilaga1.
Ersättningen från sjukförsäkringen för tiden efter år 1992 fastställs vidförhandlingar mellan företrädare för staten och Landstingsförbundet se-nast den 1 oktober året innan det år ersättningen avser.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall sjukvårdshuvudmännensvara för att det finns en ändamålsenlig organisation för att till och frånsjukhus eller läkare transportera personer, vilkas tillstånd kräver att trans-porten utförs med fordon som är särskilt inrättade för ändamålet. Ansva-ret har hittills inte ansetts omfatta akuta luftburna sjuktransporter.
Enligt riksdagsbeslut (prop. 1989/90:100, bil.7, SoU17, rskr.172) äravsikten att sjukvårdshuvudmännen fr. o. m. den 1 juli 1991 skall ha ettfullständigt huvudansvar för sjuktransporter enligt hälso- och sjukvårds-lagen. Rikspolisstyrelsens ansvar för luftburna akuta sjuktransporter skulledärmed upphöra.
Parterna är överens om att sjukvårdshuvudmännens ansvar för akutasjuktransporter bör gälla fr. o. m. år 1992 och att huvudmännen för dettanya åtagande att svara för akuta ambulansflygningar med helikopter ellerflygplan skall erhålla ersättning med 16 milj. kr. avseende det året. Belop-pet fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen i förhållande till hur medlentidigare utnyttjats. Denna fördelning framgår av bilaga 2. Beloppen skallläggas samman med övriga ovannämnda ersättningsbelopp vid den slutli-ga fördelningen av det sammanlagda ersättningsbeloppet på respektivesjukvårdshuvudman för år 1992. För tiden därefter gäller vad som angettsunder avsnitt 4 sista stycket.
Ersättningen utbetalas av försäkringskassan till respektive sjukvårdshu-vudman utan särskild rekvisition med halva beloppet den 1 april respekti-ve den 1 oktober det kalenderår beloppet avser. Engångsbeloppet förinitialkostnader utbetalas med halva beloppet den 1 januari respektive den1 juli 1992.
23¶Parterna är ense om att vid en senare tidpunkt pröva möjligheterna att Prop. 1990/91: 135samordna ersättningsbeloppet för sjukreseersättning och luftburna akuta Bilaga 1sjuktransporter med den allmänna sjukvårdsersättningen.
Under tiden fram till övertagandet skall försäkringskassorna och rikspo-lisstyrelsen, på begäran av respektive sjukvårdshuvudman, lämna de upp-gifter i fråga om volymer, resestruktur m. m. som erfordras för huvudman-nens planering samt i övrigt biträda huvudmannen så att reformens ge-nomförande underlättas.
Denna överenskommelse gäller under förutsättning att den godkänns avregeringen och Landstingsförbundets styrelse samt att riksdagen beslutarom de lagändringar som är nödvändiga för genomförandet av överens-kommelsen. Lagförslag och de författningsförändringar som i övrigt be-hövs för genomförandet av överenskommelsen kommer att utarbetas avsocialdepartementet.
För staten För Landstingsförbundet
Anna Hedborg Gunnar Hofring
24¶Bilaga 1:1 Prop. 1990/91: 135
Bilaga 1
Sjukvårdshuvudman
ABCDEFGHKLMNO
PR
ST
UW
XY
ZACBD
IMMOG
Ersättningsbelopp
(1000-tal kr.)
2 750
25¶Bilaga 1:2 Prop. 1990/91:135
Bilaga 1
Sjukvårdshuvudman
Ersättningsbelopp(1000-tal kr.)
ABE
H
O
SW
X
Y
Z
AC
BDI
OG
1 800
2 400
26 Prop. 1990/91:135
Bilaga 2
Försäkringskassa
Milj. kr.
AB
147,3
C
26,8
D
23.1 E
31,3
F
34,4
G
27,0
H
41,3
K
18,2
L
29,5
M
36,0
N
22,1
O
30,0
P
49,1
R
29,2
S
44,3
T
28.8 U
21,5
w
39.1 X
35,5
Y
37,1
z
33,8
AC
57,1
BD
61,5
I
12,1
MM
8,1
OG
955,4
27 Prop. 1990/91:135
Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1
Propositionens lagförslag...................................... 2
1¶Förslag till Lag om resekostnadsersättning vid sjukresor ......... 2
2 Förslag till Lagom ändring i lagen (1962:381) om allmän försäk-ring ...................................................... 3
3¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:1466) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring............................. 5
4¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för
viss födelsekontrollerande verksamhet m. m ................... 7
Socialdepartementet .......................................... 8
Proposition om ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministra-tionen m. m.................................................. 8
1¶Inledning.................................................. 8
2¶Gällande system för sjukreseersättning........................ 10
2.1¶Förmånssystemet....................................... 10
2.2¶Försäkringens utgifter för sjukresor ....................... 11
2.3¶Försäkringskasseadministrationen ........................ 12
3¶Ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen.......... 12
3.1¶Allmänt om ändrat huvudmannaskap ..................... 12
3.2¶Den ekonomiska regleringen ............................. 14
3.3¶Ändringar i regelsystemet för resekostnadsersättning ........ 15
4¶Ändrat huvudmannaskap för akuta luftburna sjuktransporter .... 17
5¶Upprättade lagförslag....................................... 17
6¶Specialmotivering.......................................... 18
Förslaget till lag om resekostnadsersättning vid sjukresor .......... 18
Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkringoch förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1466) om ändring ilagen (1962:381) om allmän försäkring.......................... 19
Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för vissfödelsekontrollerande verksamhet m. m.......................... 19
7¶Hemställan................................................ 20
8¶Beslut .................................................... 20
Bilaga 1 ................................................. 21
Bilaga 2 ................................................. 27
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991