Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om säkerheten vid järnväg. tunnelbana och spårväg, järnvägssäkerhetslagen. Banverket får bestämma till vilket av dessa trafikslag en spåranläggning hör. De olika tralikslagen delas upp i tre verksamhetsgrenar, nämligen spårinnehav. trafikutövning och särskild trafikledningsverksamhet. Dessa verksamheter skall enligt lagen drivas så att skador till följd av dem förebyggs. och de åtgärder och försiktighets- mått skall vidtas som behövs för en betryggande säkerhet.

Specificerade säkerhetskrav uppställs i fråga om organisation. personal. materiel och säkerhetsordning. Ansvaret för säkerheten åvilar verksam- hetsutövaren.

För verksamhet enligt lagen fordras tillstånd av järnvägsinspektionen. Särskilda krav av personlig och ekonomisk natur ställs på den som skall få tillstånd att driva sådan verksamhet. Om dessa krav inte längre uppfylls. kan ett tillstånd återkallas. Statens järnvägar och banverket får driva verksamhet utan tillstånd.

Nya spåranläggningar eller anläggningar som har byggts om väsentligt får inte upplåtas för trafik utan godkännande av järnvägsinspektionen. Nya eller väsentligt ombyggda fordon får inte tas i bruk på en spåranlägg- ning utan sådant godkännande.

Tillsynsmyndighet är banverket. I fråga om elektriska anläggningar ut- övas dock tillsynen av statens cnergiverk.

Det är förenat med straffansvar att driva verksamhet enligt lagen utan tillstånd och att bl. a. eftersätta säkerhetskraven enligt lagstiftningen.

Ordningsföreskrifterna om förbud att beträda spårområden förjärnväg och om ingripande i anledning av sådan överträdelse samt reglerna om

• Sida 2
•  Original

nykterhetsbrott i 6 kap. järnvägstrafiklagen (1985: 192) flyttas över till Prop. 1990/9l:l järnvägssäkerhetslagen. Bestämmelserna om bemyndigande för regeringen att utfärda bestäm- melser om säkerheten i spårbunden trafik eller ordningens upprätthållande i samband med sådan trafik samt om avgifter för granskning eller kontroll i dessa hänseenden i lagen (1975z88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och' kommunikationer förs över till den nya lagen. Lagen (191 1:53) om järnvägsaktiebolag och lagen (1930: 267) om bokfö- ring vid enskild järnväg upphävs.

• Sida 3
•  Original

Propositionens lagförslag

1. Förslag till

Järn vägssäkerhetslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 5 Denna lag gäller säkerheten vid järnväg. tunnelbana och spårväg. Banverket bestämmer om en spåranläggning ärjärnväg. tunnelbana eller spårväg.

2 5 Till spåranläggningar hör spår och de övriga fasta anordningar som behövs för spårens bestånd, drift eller brukande. signal- och säkerhetsan- läggningar i övrigt, trafikledningsanläggningar samt anordningar för elför- sörjning av trafiken.

3 & Järnvägs-, tunnelbane- och spårvägsverksamhet består av drift av spåranläggningar (spårinnehav) och drift av Spårtrafik (trafikutövning). ] driften av spåranläggningar ingår trafikledning. Trafikledning är dock en särskild verksamhetsgren om den som driver spåranläggningen har överlå- tit ansvaret härför till någon annan (särskild trafikledningsverksamhet).

Regler för verksamheten 'I'i/Ixtånd m. m.

4 & Spåranläggningar eller Spårtrafik eller särskild trafikledningsverk- samhet får drivas endast av den som har tillstånd till verksamheten. För verksamhet som drivs av statens järnvägar eller banverket behövs inte något tillstånd.

Tillstånd får beviljas den som med hänsyn till yrkeskunnande. laglydnad samt ekonomiska och andra förhållanden av betydelse kan anses uppfylla kraven i denna lag och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

5 & Frågor om tillstånd att driva spåranläggningar eller Spårtrafik eller - särskild trafikledningsverksamhet prövas av banverket. 6 5 Ett tillstånd kan meddelas tills vidare eller för viss tid. 7 5 I samband med att tillstånd meddelas eller under ett tillstånds giltig- hetstid får banverket föreskriva de villkor för verksamheten som behövs från säkerhetssynpunkt.

• Sida 4
•  Original

Återkallelse av tillstånd

8 5 Ett tillstånd att driva spåranläggningar, Spårtrafik eller särskild tra- fikledningsverksamhet får återkallas, om förutsättningarna för tillstånd enligt 49' inte längre uppfylls eller om tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 21 &.

9 & Frågor om återkallelse av tillstånd enligt 85 prövas av banverket.

Grundläggande bestämmelser

10 & Spåranläggningar, spårtrafik och särskild tralikledningsverksamhet skall med hänsyn till verksamhetens art och övriga förhållanden drivas så att skador till följd av verksamheten förebyggs. Därvid skall de åtgärder och försiktighetsmått vidtas som behövs för att upprätthålla en betryggan- de säkerhet.

11 5 För verksamheten skall den organisation finnas som krävs för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett säkert sätt.

12 5 Den som är sysselsatt i verksamheten skall ha god kännedom om de förhållanden. föreskrifter och villkor som gäller för verksamheten och som berör hans arbetsuppgifter.

Arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten får utföras endast av den som med hänsyn till yrkeskunnande, hälsotillstånd och personliga förhål- landen i övrigt anses lämplig.

_13 & Spåranläggningar, fordon och annan materiel som används i verk- samheten skall vara av sådan beskaffenhet att skador till följd av verksam- heten förebyggs.

14 5 För verksamheten skall det finnas en säkerhetsordning med sådana säkerhetsbestämmelser som behövs utöver denna lag och de föreskrifter som är utfärdade med stöd av lagen. '

15 5 Den som driver verksamheten ansvarar för att dei 10—14ääangiv— na kraven uppfylls.

I.äkarundemäkni/m och avstängning

16 & Den som driver verksamhet får inte tilldela någon arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten utan att denne har genomgått läkarundersök- ning som utvisar att hinder av hälsoskäl inte föreligger.

Den som har arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten skall regelbun- det genömgå läkarundersökning. Verksamhetsutövare får från sådana ar- betsuppgifter avstänga den som inte följer ett åläggande att genomgå undersökning.

• Sida 5
•  Original

Godkännande av spåranläggningar eller fordon

17 5 En spåranläggning eller en del av den får inte upplåtas för trafik utan att den har godkänts av banverket. Detsamma gäller vid en väsentlig

ombyggnad.

18 5 Ett fordon får inte framföras på en spåranläggning utan godkännan- de av banverket. Detsamma gäller ett fordon som har byggts om väsentligt.

19 & Banverket skall före godkännande enligt 17 eller 18ä granska kon- struktionsunderlaget för spåranläggningen eller fordonet och kontrollera och prova materielen i den omfattning som verket finner nödvändig.

Tillsyn m. m.

20 & Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen utövas av banverket.

Angående elektriska anläggningar finns särskilda föreskrifter i lagen (1902z7l s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggning- ar.

21 5 Den som driver eller avser att driva verksamhet enligt denna lag skall på begäran av banverket

l. lämna myndigheten de upplysningar och tillhandahålla de handling- ar som behövs för tillsynen,

2. ge myndigheten tillträde till anläggningar. fordon och annan materi- cl. lokaler och områden som berörs av verksamheten för de undersökning— ar som behövs för tillsynen,

3. vid provkörningar och andra materielprov utan kostnad tillhanda- hålla erforderlig personal. materiel och liknande.

Polis- och tullmyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för tillsy- nen.

22 & Banverket får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller de föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

23 & Förelägganden och förbud enligt 229' får förenas med vite.

24 5 Om det inträffar en olycka vid användningen av ett fordon på en spåranläggning och medför olyckan att flera personer avlider eller blir allvarligt skadade eller att fordonet, spåranläggningen eller egendom som inte transporteras med fordonet får omfattande skador, skall den som driver verksamheten rapportera det inträffade. Han skall också rapporte- ra. när det funnits någon allvarlig fara för att en sådan olycka skulle inträffa eller när något har hänt som tyder på ett väsentligt fel hos fordo- net. spåranläggningen. trafikledningen eller på andra väsentliga brister i säkerhetshänscende.

• Sida 6
•  Original

Regeringen får föreskriva att rapportering av händelser som är av bety- delse för spårtrafikens säkerhet skall ske också i andra fall än som anges i första stycket.

Om undersökning från säkerhetssynpunkt av järnvägsolyckor och andra händelser som berör spårtrafiken finns bestämmelser i lagen (l990:000) om undersökning av olyckor.

Ordning

25 5 Utan spårinnehavarens eller trafikutövarens tillstånd får inte någon beträda spårområden förjärnväg och tunnelbana utom på platser där det av skyltar, utjämning av höjdskillnaden mellan spåren och markplanet, gångfållor eller andra anordningar klart framgår att allmänheten har till- träde.

Utan spårinnehavarens eller trafikutövarens tillstånd får inte någon beträda en sådan del av en spårvägs spårområde för vilken det genom stängsel eller skyltar eller på annat liknande sätt klart framgår att allmän- heten inte har tillträde.

26 & En befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg får från järnvägens område avlägsna den som överträder förbudet i 255 första stycket, den som uppträder berusad eller stör ordningen och den som genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten i järnvägsdriften. Om det är absolut nödvändigt, får han omhänderta en sådan person. Om så sker, skall polisen omedelbart underrättas. Den omhändertagne får hållas kvar till dess att han har överlämnats till en polisman eller det inte längre finns skäl till omhändertagande, dock längst sex timmar.

27 5 För att verkställa en åtgärd enligt 269" får befattningshavaren inte använda strängare medel än förhållandena kräver. Han bör i första hand försöka tala personen till rätta genom upplysningar och anmaningar.

Våld får tillgripas endast när andra medel inte hjälper. Om våld tillgrips. skall den lindrigaste form användas som kan förväntas leda till det avsed- da resultatet. Våld får inte brukas längre än som är absolut nödvändigt.

28 & Föreskrifter om undersökning av resgodskollin eller godssändning- ar. omhändertagande av handresgods samt avlägsnande. oskadliggörande och förstörelse av resgodskolli eller handresgods samt av visst farligt gods finnsi 6kap. järnvägstrafiklagen (1985: 192).

Straff'bestämmelser

295. Till böter eller fängelse i högst ett år skall den dömas som

1. utan tillstånd driver tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag,

2. av uppsåt eller grov oaktsamhet i sin verksamhet anlitar någon att utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten eller använder materiel som inte uppfyller säkerhetskraven enligt 12 eller 135 eller inte uppfyller kravet enligt 145 på säkerhetsordning.

Prop. 1990/9lzl

• Sida 7
•  Original

3. av uppsåt eller oaktsamhet bryter mot villkor som meddelats med stöd av 75,

4. av uppsåt eller oaktsamhet i verksamheten använder materiel som inte har godkänts enligt 17 eller 18 5.

Den som har underlåtit att följa ett föreläggande vid vite eller som överträtt ett vitesförbud skall inte dömas till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

30 5 Den som för ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelba- na efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkon- centrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i hans blod eller 0,10 milligram per liter i hans utandningsluft döms till böter eller fängelse 1 högst sex månader.

Till samma straff doms också den som för ett sådant fordon och då' är så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kan föra fordonet. Detsamma gäller om föraren är lika påverkad av något annat medel.

Är ett brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, skall föraren dömas till fängelse 1 högst ett år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om

]. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,5 promille i hans blod eller 0,75 milligram per liter i hans utandningsluft,

2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel. eller

3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksä- kerheten.

Den som utan att föra fordon som avses i första stycket vid järnväg eller tunnelbana fullgör tjänst, i vilken ingår uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten och då är så påverkad av alkohol eller något annat medel att det kan antas att han inte kan utföra dessa upgifter på betryggande sätt döms till böter eller fängelse i högst ett år. _

I fråga om den som för spårvagn finns bestämmelser i lagen (l951:649) om straff för vissa trafikbrott.

31 5 Verksamhetsutövare som försummar att rapportera enligt 245 förs- ta eller andra stycket skall dömas till böter.

32 5 Den som bryter mot förbudet i 255 skall dömas till böter, högst 1 000 kronor.

33 5 Till ansvar enligt 29 eller 31 5 skall inte dömas i ringa fall.

Till ansvar enligt 29, 31 eller 325 skall inte dömas om gärningen är- belagd med straffi brottsbalken. Till ansvar enligt 325 skall inte heller dömas om gärningen är belagd med straffi lagen (l951:649) om straff för vissa trafikbrott.

• Sida 8
•  Original

Ytterligare föreskrifter

34 5 Regeringen får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från denna lag. Regeringen får också meddela ytterligare föreskrifter som avses i 8 kap. 3 och 555 regeringsformen i de avseenden som anges i denna lag samt föreskrifter om avgifter för granskning och kontroll enligt lagens bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen. Regeringen får överlåta dessa befogenheter till banverket.

Överklagande m.m.

35 5 Beslut som banverket i särskilt fall har meddelat enligt denna lag eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut av banverket får överklagas hos regeringen.

36 5 Ett beslut enligt denna lag gäller omedelbart. Ett beslut om återkal- lelse av tillstånd gäller dock inte förrän det har vunnit laga kraft, om det inte finns särskilda skäl att bestämma annat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. då förordningen (1967:604) om enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar skall upp- höra att gälla.

2. Den som vid denna lags ikraftträdande drev spåranläggning, spårtra- fik eller särskild trafikledningsverksamhet får fortsätta att driva verksam- heten i samma omfattning till utgången av december 1993 utan tillstånd enligt 45 denna lag.

3. Den som enligt 2. har rätt att driva verksamhet utan tillstånd och som'vill fortsätta med verksamheten efter den 1 januari 1994 skall senast den 30juni 1992 ansöka om tillstånd enligt 45. .

4. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en före— skrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

• Sida 9
•  Original

2. Förslag till

Lag om ändring ijärnvägstrafiklagen (1985: 192)

Härigenom föreskrivs i fråga om järnvägstrafiklagcn (1985: 192) dels att 6 kap. 1—455 skall upphöra att gälla. dels att 1 kap. 1 5 och rubriken till 6 kap. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

Ordning och säkerhet vid järnvägv- tra/ik

Järnvägs undersökningsrätt

1 kap.

Denna lag tillämpas påjärnvägstra- fik på bana inom Sverige eller på svensk tågfärja. Vad som föreskrivs om järnväg i 1 kap.. 2 kap. 1—455 och 5 kap. tillämpas också på tun- nelbana och spårväg.

Bestämmelserna i 6 kap. tilläm- pas oekså på tunnelbana och spår- väg i den utsträckning som anges där.

Denna lag tillämpas på järnvägs- trafik på bana inom Sverige eller på svensk tågfärja. Vad som föreskrivs om järnväg i 1 kap.. 2 kap. 1—455 och 5 kap. tillämpas också på tun- nelbana och spårväg.

Av 2 kap. 35 och 3 kap. 15 följer att vissa bestämmelser i lagen kan tillämpas även på befordran med annat transportmedel än som anges i första stycket. 1 fall som avses i 2 kap. 35 kan därvid bestämmelser i lagen tillämpas på befordran även utom Sverige. Enligt 3 kap. 1 5 och 4 kap. 1 5 skall lagen i vissa fall inte tillämpas på befordran av gods eller inskrivet resgods i trafik med utlandet.

Lagen tillämpas inte på postbefordran med järnväg.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1991.

• Sida 10
•  Original

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1 975: 88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs att 15 lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer] skall ha

följande lydelse.

1452

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 55 regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1.

3. säkerheten i spårbunden trä./ik eller ordningens upprätthållande [ samband med sådan Ira/ik,

4. postbefordran eller telekommunikationer, 5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt

fartyg.

6. trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium,

7. skeppsmätning, 8. trafik på väg eller i terräng.

9. fordons beskaffenhet och utrustning, 10. registrering eller annan kontroll av fordon, 11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter och andra uppgifter som rör förhållandena i trafiken,

12. riksfärdtjänst. 13. tillstånd att bruka svävare. Regeringen bemyndigas att med- dela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt be- stämmelse som avses i första styc- ket 3, 9. 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta före- skrifter om avgifter för farledsverk- samheten samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för till— stånd enligt första stycket 5.

Regeringen bemyndigas att med- dela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt be- stämmelse som avses i första styc- ket 9, 10 eller 13. Regeringen be- myndigas också att besluta före- skrifter om avgifter för farledsverk- samheten samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för till- stånd enligt första stycket 5.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

' Lagen omtryckt 1978z233. : Senaste lydelse 1986:298.

• Sida 11
•  Original

4. Förslag till

Lag om ändring i körkortslagen (1 977: 477)

Härigenom föreskrivs att 16 och 21—2355 körkortslagen (1977:477)l skall ha följande lydelse.

1653

Ett körkort skall återkallas

1. om körkortshavaren har bru— tit mot 15 andra stycket, 45 eller 4a5 lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2,9'jörs- ta, andra eller tredje stycket järn— vägstra/iklagen ( 1 985 : 1 92).

1. om körkortshavaren har bru- tit mot 15 andra stycket, 45 eller 4a5 lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 309" första, andra eller tredje stycket järnvägs- säkerhetslagen (] 990: 000).

2. om körkortshavaren har brutit mot 55 lagen om straff för vissa trafikbrott och överträdelsen inte kan anses som ringa,

3. om körkortshavaren genom upprepade förseelser i väsentlig grad har visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon eller spårvagn,

4. om körkortshavaren i annat fall vid förandet av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har överskridit högsta tillåtna hastighet, kört mot rött ljus. underlåtit att iaktta stopplikt, kört om vid övergångsställe eller brutit mot någon annan från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel, allt om överträdelsen inte kan anses som ringa,

5. om körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende ej bör ha körkort.

6. om det med hänsyn till brottslig gärning som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antagas att han ej kommer att respektera trafikreg- lerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i övrigt ej kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon,

7. om körkortshavarens förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från trafiksäkerhetssynpunkt ej vidare bör ha körkort,

8. om körkortshavaren ej följer föreläggande att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov.

9. om körkortshavaren ej följer föreläggande att förnya körkort.

10. om körkortshavaren begär att körkortet skall återkallas.

2153

Om det vid prövningen av en an- sökan om förhandsbesked eller kör— kortstillstånd finns hinder mot att meddela körkortstillstånd på grund av sökandens personliga förhållan— den eller om ett körkort eller ett körkortstillstånd återkallas med stöd av 165 1—6, skall en spärrtid

' Lagen omtryckt 1980:977. 3 Senaste lydelse 1990: 151. 3 Senaste lydelse 1990: 151.

Om det vid prövningen av en än- sökan om förhandsbesked eller kör- kortstillstånd finns hinder mot att meddela körkortstillstånd på grund av sökandens personliga förhållan- den eller om ett körkort eller ett körkortstillstånd återkallas med stöd av 165 1—6, skall en spärrtid

• Sida 12
•  Original

på lägst en månad och högst tre år bestämmas. Vid brott som avses i 15 andra stycket eller 4a5 lagen (l951:649) om straff för vissa tra- fikbrott eller 6 kap. 25 tredje stycket järn vägstrafiklagen ( I 985 : I 92) skall spärrtiden bestämmas till lägst ett år.

på lägst en månad och högst tre år bestämmas. Vid brott som avses i 15 andra stycket eller 4a5 lagen (1951:649) om straff för vissa tra- fikbrott eller 305 tredje stycketjärn- vägssäkerhetslagen ( 1 990: 000) skall spärrtiden bestämmas till lägst ett år.

2254

I stället för att körkortet eller körkortstillståndet återkallas skall kör- kortshavaren, utom då han avsevärt överskridit högsta tillåtna hastighet. meddelas varning i sådana fall som avses i 165 2—6. om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

Detsamma gäller om körkorts- havaren har brutit mot 45 första stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2,5" första stycket järnvägstra/iklagen (1985:/92) och alkoholkoncentra- tionen under eller efter färden inte uppgick till 0,5 promille i hans blod eller 0,25 milligram per liter i hans utandningsluft.

Ett körkort skall omhändertas

Detsamma gäller om körkorts- havaren har brutit mot 45 första stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 30,5jörsta stycket järnvägssäkerhetslagen (1990: 000) och alkoholkoncentra- tionen under eller efter färden inte uppgick till 0,5 promille i hans blod eller 0,25 milligram per liter i hans utandningsluft.

355

1. om körkortshavaren vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har företett tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller annat ämne.

2. om det på sannolika skäl kan antas att körkortet kommer att återkal- las enligt 165 1 eller 4,

3. om till följd av sjukdom, skada eller dylikt körkortshavaren saknar förutsättningar att föra körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt, eller

4. om körkortet är återkallat. Att ett körkort inte gäller när det är omhändertaget framgår av 15 5. Om ett körkort skall omhändertas på grund av brott som avses i 165 4, får dock körkortshavaren medges att trots omhändertagandet föra fordon av det slag som körkortet berättigar honom till. Ett sådant medgivande skall avse en tid av tre dagar och får lämnas om det kan ske utan fara för

trafiksäkerheten.

Misstänks att körkortshavaren vid förande av ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnel- bana har brutit mot 6 kap. 2,5järn- rägstra/iklagen (1985.'192). gäller bestämmelserna i första stycket 2 i tillämpliga delar.

Misstänks att körkortshavaren vid förande av ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnel- bana har brutit mot 30,5]ärnvägssä- kerhetslagen (1990: 000) gäller be- stämmelserna i första stycket 2 i tillämpliga delar.

Denna lagträder i kraft den ljanuari 1991.

4 Senaste lydelse 1989: 151. 5 Senaste lydelse 1989:591.

• Sida 13
•  Original

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Härigenom föreskrivs att 15 lagen (1958:205) om förverkande av alko- holhaltiga drycker m.m. skall ha följande lydelse.

Alkoholhaltiga drycker eller and- ra berusningsmcdel. vilka påträffas hos den som brutit mot 45 eller 4 a5 lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. 6 kap. 2,5 järnvägstra- _fiklagen (1985: 192), 13 kap. 1 5 luftfartslagen (1957z297) eller 3255 sjölagen (1891:35 s. 1) skall förkla- ras förverkade om det inte finns särskilda skäl mot det.

Alkoholhaltiga drycker eller and- ra berusningsmedel, vilka påträffas hos den som brutit mot 4 5 eller 4a5 lagen (1951 :649) om straff för vissa trafikbrott, 30,5 järnvägssäkerhets- lagen (l990.'000). 13 kap. 15 luft- fartslagen (19571297) eller 3255 sjölagen (1891:35 s. 1) skall förkla- ras förverkade om det inte finns särskilda skäl mot det.

Detsamma skall gälla om sådana drycker eller berusningsmedel påträf- fas hos den som medföljt vid tillfället. om berusningsmedlen kan antas ha varit avsedda även för den som begått gärningen.

Medför någon i strid mot gällande bestämmelser spritdrycker. vin eller starköl vid en offentlig tillställning. skall dessa också förklaras förverkade, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse 1990: 151.

• Sida 14
•  Original

6. Förslag till

Lag om upphävande av lagen (191 1:53) om järnvägsaktiebolag

Härigenom föreskrivs att lagen (1911:53) om järnvägsaktiebolag skall upphöra att gälla vid utgången av december 1990.

• Sida 15
•  Original

7. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1930: 267) om bokföring vid enskild järnväg

Härigenom föreskrivs att lagen (1930:267) om bokföring vid enskild järnväg skall upphöra att gälla vid utgången av december 1990.

• Sida 16
•  Original

Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur DFOtOkOII Vid regeringssammanträde den 17 maj 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm— Walle'n. Göransson. Gradin, Dahl, R. Carlsson. Hellström. Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist. Thalc'n, Freivalds. Wallström, Lööw, Molin, Sahlin, Larsson Åsbrink

Föredragande: statsrådet G. Andersson

Proposition om säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg, m.m.

1. Inledning

Inom kommunikationsdepartementet har utarbetats en promemoria (Ds 1989:66) Säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg, m.m. Prome- morian innehåller bl.a. förslag till en järnvägssäkcrhetslag med bestäm- melser om säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg. En samman- fattning av promemorian och den föreslagna författningstextcn bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagor 1 och 2.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- scrna bör fogas till protokollet som bilaedi En sammanställning av re- missyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i lagstiftningsärendct (Dnr 2635/89).

Bakgrunden till departementspromemorian är följande. Statensjärnvä- gar (SJ) har fram till den nya trafikpolitikens genomförande (prop. l987/883 50) haft i Uppgift både att drivajärnvägstrafik och att ansvara för den nödvändiga infrastrukturen. dvs. spåranläggningarna. SJ har varit sin egen säkerhetsmyndighet och själv utfärdat normer och föreskrifter, ut- övat tillsyn och utrett olyckor. De enskilda järnvägarna, spårvägarna och tunnelbanorna har stått under tillsyn av vägverket.

Genom 1988 års trafikpolitiska beslut har i enlighet med den s.k. vägtra- fikmodellen ansvaret förjärnvägstrafiken och för statens spåranläggningar delats upp mellan SJ och det den ljuli 1988 inrättade banverket. SJ:s huvuduppgift är att driva järnvägstrafik medan banverkets huvuduppgif- ter är att främja järnvägens utveckling, driva och förvalta statens spåran- läggningar och ha hand om säkerhetsfrågor för Spårtrafik. Banverket har därvid beträffande säkerhetsfrågorna också från vägverket övertagit upp- giftcn att utöva tillsyn över enskildajärnvägar, tunnelbanor och spårvägar.

Vissa bestämmelser om säkerheten vid de av staten ägda järnvägarna finns i förordningen (1988: 1379) om statens spåranläggningar (FSA). 1 övrigt gäller de föreskrifter som SJ eller banverket har utfärdat. För andra spåranläggningar finns säkerhetsföreskrifter i förordningen (1967: 604) om

• Sida 17
•  Original

enskilda järnvägar. tunnelbanor och spårvägar. Vidare innehåller järn- vägstrafiklagen (1985:192) i 6kap. vissa bestämmelser om ordning och säkerhet vid järnvägstrafik m.m., bl.a.i fråga om straff för den som för spårfordon under inverkan av alkolhol eller annat berusningsmedel, tillträ- de till spårområden och befogenhet för befattningshavare att från järnvä- gens område avlägsna den som stör ordningen eller äventyrar säkerheten.

Inom banverket finns en järnvägsinspektion. Inspektionen har ett själv- ständigt ansvar för säkerhetcn vid spårtrafiken. Direktören för järnvägs- inspektionen skall enligt förordningen (1988:707) med instruktion för banverket fatta beslut om

1. säkerhetssystem för Spårtrafik och tillsyn över systemens tillförlitlig- het,

2. säkerhetsföreskrifter för Spårtrafik och tillsyn över att föreskrifterna följs,

3. undersökning av olyckor och olyckstillbud samt

4. undersökningar av sådana driftstörningar som berör säkerheten. Bakgrunden till att en särskild järnvägsinspektion har inrättats hos banverket är bl.a. att det på principiella grunder kan riktas invändningar mot att ett trafikföretag är sin egen säkerhetsmyndighet. Järnvägsinspek- tionen har inrättats efter mönster av de hos sjöfartsverket och luftfartsver— ket inrättade sjöfarts- resp. luftfartsinspektionerna. — I det följande kom— merjärnvägsinspektionen att anges. om det är detta organ inom banverket som i praktiken avses.

SJ har under årens lopp utfärdat en mängd säkerhetsföreskrifter för den spårtrafik som bedrivs på det staten tillhöriga järnvägsnätet. Dessa gäller enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna till FSA till utgången av år 1992, om de inte upphävs dessförinnan. Eftersom föreskrifterna i princip är bindande endast för SJ:s egen personal, har de kunnat utfärdas utan att något särskilt bemyndigande från riksdagens eller regeringens sida har krävts.

När det gäller enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar har beho— vet av säkerhetsföreskrifter kunnat tillgodoses genom en bestämmelse i förordningen (1967:604) om enskilda järnvägar, tunnelbanor och spår- vägar (FEJ) att tillstånd att upplåta en sådan anläggning—för allmän trafik inte får meddelas innan en säkerhetsordning med de trafiksäkerhetsföre— skrifter som behövs har fastställts av järnvägsinspektionen. tidigare väg- verket. Föreskrifterna skall så nära som möjligt ansluta till motsvarande bestämmelser för SJ. '_ .

Så länge SJ var ensam trafikutövare på det statliga järnvägsnätet har det för den trafiken knappast funnits något behov av säkerhetsföreskrifter utöver dem som SJ själv utfärdat. Genom det trafikpolitiska beslutet har saken kommit i ett annat läge. Järnvägstrafik på det statliga nätet kan nu komma att bedrivas även av andra än SJ, t.ex.av trafikhuvudmännen. Andra trafikutövare måste naturligtvis också rätta sig efter föreskrifter för trafiken. Det är emellertid i stor utsträckning fråga om föreskrifter som, för att vara bindande för enskilda, kräver antingen lagform eller bemyndi- gande av riksdagen.

• Sida 18
•  Original

De bestämmelser som nu finns i FEJ är i stor utsträckning föråldrade och dessutom ofullständiga.

När det gällerjärnvägsinspektionens tillsynsfunktion finns det ännu inte några närmare bestämmelser om hur den tillsynen skall bedrivas och vilka befogenheter som inspektionen har utöver vad som finns i banverkets instruktion och i FEJ. Bestämmelserna behöver därför kompletteras i åtskilliga hänseenden.

Den nya lagstiftningen tar inte sikte på säkerheten för arbetstagarna i ett spårtrafikföretag, låt vara att dessa indirekt berörs av lagen och av före- skrifter som utfärdats med stöd av den. I detta hänseende gäller i första hand arbetsmiljölagen (1977: 1160) och anslutande föreskrifter. Tillsynen är en uppgift för arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. Arbetar- skyddsstyrelsen meddelar vidare de föreskrifter som "behövs för tillämp- ningen av arbetsmiljölagen. När det gäller föreskrifter som rör arbetstagar- nas säkerhet bör arbetarskyddsstyrelsen och järnvägsinspektionen samråda.

Lagrådsgranskni ng

Regeringen beslöt den Smars 1990 att inhämta lagrådets yttrande över inom kommunikationsdepartementet upprättade förslag till järnvägssä- kerhetslag och till viss följdlagstiftning. De till lagrådet remitterade försla- gen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Lagrådet yttrade sig över förslagen den 9 april 1990. Yttrandet bör fogas till protokollet som bilaga 5.

Jag ansluter mig till lagrådets synpunkter och godtar lagrådets förslag till ändringar av de remitterade förslagen. Det innebär bl.a. att förslaget till järnvägssäkerhetslag fått viss ändrad paragrafiöljd. Vidare har med anled- ning av vad lagrådet anfört bestämmelsen i 355 i det remitterade förslaget om möjlighet för banverket att efter regeringens bemyndigande överlåta en förvaltningsuppgift till någon annan fått utgå.

Jag återkommer till lagrådets ändringsförslag i det följande (5. 28. 43, 47, 48. 50. 51. 56). Lagrådsgranskningen har vidare lett till en del smärre språk- liga justeringar i förhållande till de remitterade förslagen. Det bör också anmärkas att regeringen numera utfärdat lagar med anledning av riksdagens beslut nyligen om trafiknykterhetsbrotten (prop. 1989/90: 2, JuUZ, rskr. 106).

Enligt lagrådsremissen skulle lagändringarna träda i kraft den ljuli 1990. Eftersom riksdagsbehandling inte torde bli aktuell under våren 1990 föreslås att tiden för ikraftträdande sätts till den ljanuari 1991.

2.2. Enskildajärnvägar

Tidigare har utan uttryckligt stöd i lag eller annan författning ansetts att en järnväg m.m. inte fick anläggas utan tillstånd av regeringen. Enligt lagen

• Sida 20
•  Original

(1985: 1075) om rätt att anlägga enskilda järnvägar m. ni. har numera var och en rätt att utan särskilt tillstånd (koncession) av regeringen anlägga en enskildjärnväg. tunnelbana eller spårväg för allmän trafik. Redan bevilja- de koncessioner skall dock fortfarande gälla med undantag för skyldighe- ten att upprätthålla viss trafik.

Bestämmelser om tillsyn m.m. över enskilda järnvägar. tunnelbanor och spårvägar finns i FEJ. Förordningen gäller enskilda järnvägar. tunnel- banor och spårvägar som är avsedda för allmän trafik eller som i andra fall får användas av allmänheten för personbefordran. Frågan till vilken typ en spåranläggning skall hänföras avgörs med ledning av koncessionen, om det ' finns en sådan. Annars bestämmerjärnvägsinspektionen om detta (1 5).

Til/Sju; m. m.

Enskilda järnvägar. tunnelbanor och spårvägar står under tillsyn av järn- vägsinspektionen (2 och 1755). Innehavare av järnväg, tunnelbana eller spårväg, som är upplåten för allmän trafik, är skyldig att lämna de uppgif- ter om anläggningen eller dess trafik som järnvägsinspektionen begär (15 — 1755").

För en järnväg, tunnelbana eller spårväg skall det finnas en säkerhets- ordning med de trafiksäkerhetsföreskrifter som behövs utöver bestämmel- serna i förordningen. Denna Skall så nära som möjligt ansluta till motsva- rande bestämmelser för SJ (3 och 17 55).

Bestämmelser om spåranläggningar och rullande materiel

En järnväg, tunnelbana eller spårväg får inte upplåtas för allmän trafik eller i övrigt för trafik för personbefordran utan tillstånd av järnvägsin- spektionen (4. 16 och 1755). Tillstånd får inte meddelas innan säkerhets- ordningen har fastställts (6 och 1755).

När en järnväg skall anläggas, skall järnvägens innehavare anmäla detta till järnVägsinspektionen. Inspektionen prövar frågan om fastställelse av arbetsplan och kontrollerar arbetets utförande. När en järnväg har anlagts, skall inspektionen avsyna järnvägen efter anmälan av innehavaren. Vid ansökan om tillstånd att upplåta en järnväg eller del därav för allmän trafik eller för trafik för personbefordran utan samband med sådan anmä- lan. skall inspektionen besiktiga järnvägen (5, 6 och 1655).

Om trafiktillstånd meddelas. skall järnvägsinspektionen också meddela bestämmelser om högsta tillåtna hastighet och största tillåtna axeltryck (6 å)—

Järnvägens innehavare skall även inge arbetsplan till järnvägsinspek- tionen om linjesträckningen ändras, större anläggningar som driftsplatser eller broar skall byggas eller byggas om eller om något arbete av avsevärd omfattning, som innebär ändring i planen för järnvägen. skall utföras. I fråga om tillsyn över utförandet av ny anläggning eller ändring av anlägg— ning enligt fastställd plan och om besiktning och godkännande för trafik för sådan anläggning gäller 5 och 6 55 i tillämpliga delar (85).

Rullande materiel som inte tidigare har använts vid en vissjärnväg får

• Sida 21
•  Original

inte tas i bruk vid denna innan materielen har godkänts avjärnvägsinspek- tionen (4 5).

Om en ansökan görs om godkännande av ny rullande materiel utan samband med avsyning eller besiktning av spåranläggning, skall järnvägs- inspektionen besiktiga materielen i den mån det är påkallat (75). Inspek- tionen skall efter ansökan av järnvägens innehavare förberedande granska ritningar över rullande materiel som är avsedd att anskaffas för järnvägen (95). Inspektionen får efter ansökan av innehavaren av en järnväg utse en tjänsteman eller annan lämplig person att kontrollera tillverkningen av rullande materiel för järnvägens räkning (105). Allmänna bestämmelser om rullande materiels konstruktion och utförande meddelas av järnvägs- inspektionen efter samråd med SJ (11 5).

Om det iakttas några brister vid en besiktning, skall besiktningsmannen skriftligen underrätta "järnvägens innehavare om detta och, om det är påkallat, lämna anvisningar eller föreskrifter om åtgärder för att avhjälpa bristerna. Kan bristerna medföra fara för trafiksäkerheten, får besiktnings- mannen förbjuda att t.ex.bandelar och fordon används. Rapport över besiktningen skall ges in till järnvägsinspektionen. Inspektionen kan vidta åtgärder och meddela eller upphäva meddelade förbud (13 5).

Bestämmelserna om spåranläggningar och rullande materiel gäller i tillämpliga delar även spårvägar och tunnelbanor (17 5).

Undantag från bestämmelserna i 4—855 får meddelas av järnvägsin- spektionen i fråga om järnvägar som utan att vara upplåtna för allmän trafik får användas av allmänheten för personbefordran om särskilda skäl föreligger och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten (18 5).

Ansvar och överklagande

Den som upplåter en järnväg, tunnelbana eller spårväg för trafik utan tillstånd eller den som använder rullande materiel som inte tidigare an- vänts vid järnvägen eller ny eller ändrad anläggning utan godkännande av järnvägsinspektionen döms till böter. Detsamma gäller den som använder anläggningar eller rullande materiel i strid mot förbud som meddelats av inspektionen (28 5).

Talan mot beslut av besiktningsman om fel och brister i anläggning eller rullande materiel får föras hos järnvägsinspektionen. Inspektionens beslut enligt förordningen överklagas hos regeringen (305).

Trajkreglerjör spårvägstrafik

FEJ innehåller också ett avsnitt om trafikregler för spårvägstrafik m.m. (20—2755). Bestämmelserna innebär i korthet att spårvagnsförare skall följa de trafikregler som gäller enligt vägtrafikkungörelsen (I972:603) i den mån de passar. För förande av spårvagn krävs körkort med behörighe- ten B. Ytterligarc villkor för rätten att köra spårvagn kan uppställas i säkerhetsordningen.

Bestämmelser finns också om straff för spårvagnsförare som bryter mot trafikreglerna eller föreskrifter i säkerhetsordningen. Om gärningen är

• Sida 22
•  Original

belagd med straffi brottsbalken eller trafikbrottslagen (1951: 649). gäller i stället straflbestämmelserna där (295).

2.3. Banverkets instruktion

Enligt l5förordningcn (1988: 707) med instruktion för banverket är verket central förvaltningsmyndighet för frågor som rör järnvägar. Verkets hu- vuduppgifter är att främja järnvägens utveckling. driva och förvalta sta- tens spåranläggningar samt ha hand om säkerhetsfrågor för Spårtrafik (1 5).

Inom banverket finns en järnvägsinspektion och de andra enheter verket bestämmer. Järnvägsinspektionen leds av en direktör (55). Banverkets styrelse skall bl. a. fastställa drift- och underhållsplaner för statens spåran- läggningar samt sådana investeringsplaner för anläggningarna som upprät- tats med anledning av regeringens planeringsdirektiv (6 5). Direktören vid järnvägsinspektionen skall. som tidigare nämnts. fatta beslut om säker- hetssystem för Spårtrafik och tillsyn över systemens tillförlitlighet, säker- hetsföreskrifter för Spårtrafik och tillsyn över att föreskrifterna följs, un- dersökning av olyckor och olyckstillbud i spårtrafiken samt undersökning- ar av sådana driftstörningar som berör säkerheten (8 5). Direktören vid järnvägsinspektionen får i lämplig utsträckning delegera sin beslutanderätt till andra tjänstemän vid inspektionen (95).

2.4. J ärnvägstrafiklagen

Ijärnvägstraliklagen (1985: 192) finns dels civilrättsliga regler om skade- ståndsansvar förjärnväg och om befordran av resande och gods. dels vissa regler om ordning och säkerhet vid järnvägstrafik. I detta sammanhang är endast de senare bestämmelserna av intresse. .

Enligt 6kap. l 5 döms den till böter. högst 1 000kr., som utan trafikföre- tagets tillstånd beträder spårområden förjärnväg eller tunnelbana utom på platser där det på olika sätt klart framgår att allmänheten har tillträde. Detsamma gäller den som utan spårvägens tillstånd beträder spårområde, där det är klart utmärkt att allmänheten inte äger tillträde.

Den som har fört ett maskindrivet spårfordon påjärnväg eller tunnelba- na efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkon- centrationcn under eller efter färden uppgår till minst 0.2 promille i hans blod eller 0,10 milligram i hans utandningsluft skall enligt 6kap. 25 i dess lydelse från den ljuli 1990 (prop. 1989/90:2. JuU2, rskr. 106) dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff skall också den dömas som för fordon och är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller något annat medel att det kan antas att han inte på betryggande sätt kan föra fordonet. Om brottet är att anse som grovt, skall föraren dömas till fängelse i högst ett år. Härvid skall beaktas om föraren har haft en alkohol- koncentration som har uppgått till minst 1,5 promille i hans blod eller 0,75 milligram i hans utandningsluft, om föraren har varit avsevärt påverkad av alkohol eller annat medel eller om framförandet av fordonet har inne- burit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.

Om någon som utan att föra fordon vid järnväg eller tunnelbana fullgör

lx) IQ

• Sida 23
•  Original

tjänst i vilken ingår uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten och då är så påverkad av alkohol eller något annat medel att det måste antas att han inte kan utföra dessa uppgifter på betryggande sätt. skall han dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

En befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg får från järnvägens område avlägsna den som obehörigen vistas på spårområ- de, uppträder berusad eller stör ordningen och genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten ijärnvägsdriften. Han får också om det är oundgäng- ligen nödvändigt omhänderta en person och hålla honom kvar i högst sex timmar. Polisen skall dock omedelbart underrättas om omhändertagan- det. Befattningshavarcn får vid ingripande inte använda strängare medel än förhållandena kräver. Våld får tillgripas endast om inte andra medel hjälper (6 kap. 3 och 455).

Järnvägen får undersöka resgodskollin och godssändningar om innehål- let är okänt och det finns skäl att misstänka att innehållet utgör en fara för säkerheten. Vidare får resgods undersökas om det med fog kan antas att innehållet är sådant att järnvägen inte transporterar det på det aktuella sättet eller om avsändaren lämnat fel uppgift om det. Vid undersökningen bör vittne vara närvarande och inblandade parter beredas tillfälle att vara närvarande. Särskilda bestämmelser finns för inskrivet resgods i viss inter- nationell trafik (5 5).

Om en tågresenär medför otillåtet handresgods, får järnvägen under vissa omständigheter omhänderta detta (65). Ornhändertagct handres- gods. inskrivet resgods som är farligt och visst annat farligt gods får järnvägen avlägsna. oskadliggöra eller förstöra om det behövs av säker- hetsskäl (75).

Ordningsstadgeutredningen har i betänkandet (SOU 1985124) Ord- ningslag m. m. föreslagit en särskild lag om ordning och säkerhet i kollek- tivtrafik. Denna lag skall enligt förslaget innehålla bl.a.de bestämmelser som nu finns i 6kap. 15järnvägstrafiklagen om ordning och säkerhet vid spårväg och tunnelbana. Förslaget övervägs efter remissbehandling ijusti- tiedepartementct.

2.5. Körkortslagen

I 16 och 21 —23 55 körkortslagen (19771477) finns regler om återkallelse av körkort. spärrtid, varning och omhändertagande av körkort bl.a.i anled- ning av nykterhetsbrott vid framförande av spårfordon på järnväg eller tunnelbana.

2.6. Lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

1 15 lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. föreskrivs bl.a. att alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som har påträffats hos den som brutit mot 6kap. 25 järnvägstrafiklagen skall förklaras förverkade om det inte finns särskilda skäl emot det. Det-

• Sida 24
•  Original

samma gäller sådana drycker eller berusningsmedel som har påträffats hos den som har medföljt vid tillfället om berusningsmedlen kan antas ha varit avsedda även för den som har begått gärningen.

2.7. J ärnvägsaktiebolagslagen och bokföringslagstiftningen

Enligt lagen (191 1:53 5.1) om järnvägsaktiebolag gäller vissa särskilda regler för aktiebolag, som har till ändamål att för allmän trafik bygga eller använda järnväg eller att förvärva och förvalta aktier eller andra andelar i bolag med sådant ändamål. Sålunda skall patent- och registreringsverket underställa regeringen förslaget till bolagsordning. Regeringen skall pröva bolagsordningcns överensstämmelse med lag och författning och om det i övrigt föreligger hinder från det allmännas sida mot godkännande. Rege- ringen har också att godkänna ändring av bolagsordningen (3 5). Bara häri riket bosatta svenska medborgare får vara ledamöter eller suppleanter i styrelsen eller vara firmatecknare (45). Vidare finns bestämmelser om avsättning av vinstmedel. vinstutdelning och beräkning av förlust (5— 755)-

Lagen (1930:267) om bokföring vid enskild järnväg och den anslutande kungörelsen (1930: 369) med närmare bestämmelser om bokföring vid enskild järnväg innehåller regler för bokföring och redovisning utöver vad som stadgades i då gällande bokförings- och aktiebolagslagar.

Enligt 1930 års lag är den bokföringsskyldig som har koncession på en järnvägsanläggning och, med undantag för staten, den som fått järnvägs- drift överlåten på sig (1 5). I lagen föreskrivs vidare särskilt bl. a. om räkenskapsår och krav på bokföringsmässig redovisning (3 5) hur tillgångar skall tas upp i inventariet och balansräkningen (45), förnyelsefond (55), kontot ”kostnader att framdeles täcka" (6 5), amortering av belopp på det senare kontot (75), och närmare bestämmelser om hur posterna skall se ut i en balansräkning samt vinst- och förlusträkning (85). Den bokförings- skyldige skall skicka bl. a.balansräkning och vinst- och förlusträkning till kommunikationsdepartementet m.fl. Straffansvar kan ådömas den som lämnar felaktiga uppgifter i balansräkning eller vinst- och förlusträkning eller som vid upprättandet förfar i strid mot lagen samt den som underlå- ter att lämna in vederbörliga handlingar till myndighet i rätt tid och i behörigt skick.

3.2. Spårinnehav, trafikutövning och trafikledning

Mitt förslag: Drift av järnväg. tunnelbana och spårväg delas upp i verk- sarnhetsgrenarna drift av spåranläggningar (spårinnehav) och drift av spår- trafik (trafikutövning). Trafikledningen, som omfattar tidtabellsplanering och trafikledning, ingår i driften av spåranläggningar. om inte spårinne- havaren har överlåtit ansvaret härför på någon annan. Trafikledningen utgör då en egen verksarnhetsgren (särskild trafikledningsvcrksamhet).

Promemorians förslag överensstämmer med mitt. Remissyttrandena: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget. Enligt BK- tåg bör spårinnehavaren få överlåta trafikledningen endast om en ensam trafikutövare trafikerar spåranläggningen. Näringsfrihctsombudsmanncn (NO) m.fl. har riktat kritik mot att SJ skall ombesörja trafikledningen för statens spåranläggningar.

Skälen för mitt förslag: Som tidigare nämnts är det banverket som har ansvaret för statens spåranläggningar medan SJ och trafikhuvudmännen har trafikeringsrätten. Även andra trafikföretag kan få trafikera spåren. Det är också vanligt att SJ .s godsvagnar trafikerar olika industrispår, som är privatägda. Detta innebär att det oftast är olika rättssubjekt som svarar för driften av spåranläggningarna och som trafikerar dessa. Det kan därför vara lämpligt att i arbetet med säkerhetsfrågor dela upp järnvägs-. tunnel- bane- och spårvägsdrift i två olika verksamhetsgrcnar, nämligen en som avser driften av spåranläggningarna och en som avser trafikutövningcn.

125 FSA finns en definition av vad som hör till statens spåranläggningar som kan tas till utgångspunkt för vad som enligt säkerhetslagstiftningen bör hänföras till begreppet spåranläggningar. Enligt den definitionen hör till statens spåranläggningar järnvägsspår och de övriga fasta anordningar som behövs för järnvägsspårens bestånd. drift eller brukande, signal- och säkerhetsanläggningar samt anordningar för elförsörj ning av trafiken. Det- ta inkluderar banunderbyggnadcr och banöverbyggnader. signaler. fclde- tektorer i banan och andra säkerhetsanordningar, elanläggningar samt

• Sida 31
•  Original

plattformar vid en station, däremot inte själva stationshuset. Därutöver bör nu även trafikledningsanläggningarna hänföras till spåranläggningar- na.

Driften av spåranläggningar bör i enlighet med det anförda omfatta konstruktion, byggande, tillverkning. underhåll och övriga åtgärder som får en bana funktionsduglig för trafik och säkerhetsmässigt godtagbar. Till driften bör hänföras även åtgärder med avseende på fordon och annan materiel som i och för sig inte hör till spåranläggningen men som behövs för att bygga, handha och underhålla banan. Vidare bör elförsörjningen hänföras dit.

Ansvarig för driften av en spåranläggning får i första hand anses vara anläggningens ägare. Denne kan emellertid till någon annan ha överlåtit rätten att förfoga över anläggningen på ett sådant sätt att han själv saknar möjlighet att påverka driften av denna. Ansvarig bör då i stället vara den till vilken rätten att självständigt förfoga över anläggningen har överlåtits. I fråga om den grad av självständighet som bör krävas för att någon annan än ägaren skall anses som innehavare bör gälla detsamma som enligt järnvägstrafiklagen (se prop. 1983/84: 117 s. 83 f).

Övrig verksamhet i samband med järnvägstrafik bör i princip hänföras till trafikutövning. Denna verksamhet omfattar då fordon och annan materiel som behövs för trafiken.

Trafikutövarbegreppet har ingen enhetlig innebörd inom transporträt- ten. I en lag om säkerhet vid Spårtrafik bör som trafikutövare anses den som för egen eller annans räkning faktiskt utför trafiken med helt eller delvis egna resurser. Detta innebär att om en trafikhuvudman uppdrar åt SJ att utföra huvudmannens trafik på länsjärnvägar är det SJ och inte trafikhuvudmanncn som är trafikutövare. Endast en trafikutövare bör således kunna förekomma för en och samma trafik. Detta gäller även om trafikhuvudmanncn gentemot kunderna står som anordnare av trafiken. Detta förhållande ändras inte av att t. ex. SJ i viss utsträckning använder av huvudmannen ägda spårfordon i verksamheten.

1 ett nära samband med trafikutövningen står trafikledningen. Denna innefattar dels tidtabellsplanering, dels trafikledning. Sistnämnda verk- samhet utövas såvitt gällerjärnvägstrafikcn av ccntralt placerade tågledare eller av tågklarerare, vilka styr trafiken med hjälp av det s.k. CTC-syste- met eller är placerade vid olika stationer.

Sambandet mellan trafikutövning och trafikledning talar i och för sig för att trafikledningen får ingå i begreppet trafikutövning och att sålunda ansvaret för denna läggs på trafikutövaren. En sådan ordning kan emeller- tid medföra problem i de fall det finns flera trafikutövare på en bana. Ansvaret för trafikledningen måste självfallet ligga på ett enda subjekt. Huvudregeln bör därför vara att innehavaren av spåranläggningen är ansvarig för trafikledningen. Denne bör emellertid ha möjlighet att överlå- ta uppgiften på trafikutövaren. om denne är en annan än anläggningens innehavare, eller om det finns flera trafikutövare, på någon av dem. Så har skett i fråga om statens spåranläggningar, där SJ såsom den huvudsakliga trafikutövaren svarar för trafikledningen (135 FSA).

Med anledning av vad NO och BK-tåg anfört vill jag framhålla att det

• Sida 32
•  Original

kan tänkas innebära en viss konkurrensfördel att som trafikutövare ombe- sörja trafikledningen även av annan trafik än den egna på en spåranlägg- ning. Denna fördel får i så fall elimineras genom särskilda föreskrifter om trafikledningen och genom upplåtelseavtalen. När det gäller statens spår- anläggningar får enligt 175 förordningen om statens spåranläggningar de som trafikerar anläggningarna klaga hos banverket över statens järnvägars beslut i fråga om trafikledning. Givetvis bör innehavaren av spåranlägg- ningen eller den trafikutövare som svarar för trafikledningen samråda med övriga trafikutövare när det gäller t.ex. att fastställa tidtabeller för den trafik som bedrivs på anläggningen.

3.3. Säkerhetskraven och ansvaret för dem 3.3.1 Allmänt

Järnvägen är ett utpräglat masstransportmedel. I ett enda järnvägståg kan befordras ett stort antal resande och stora mängder gods, ofta i betydande hastighet. Redan dessa förhållanden medför att det måste ställas stora krav på säkerheten i järnvägstrafiken. Möjligheten för järnvägen att hävda sig gentemot andra transportmedel är också, särskilt när det gäller person- transporter, till betydande del avhängig av att järnvägen har namn om sig att vara ett säkert transportmedel.

Vad jag nu sagt gäller i huvudsak även beträffande tunnelbanor och spårvägar. låt vara att förhållandena inte är helt jämförbara. En spårvägs- olycka får naturligtvis mer sällan så drastiska konsekvenser som en järn- vägsolycka kan få, men den omständigheten att spårvägstrafik blandas med annan vägtrafik ställer å andra sidan särskilda krav när det gäller säkerheten. .

De säkerhetskrav som bör ställas måste givetvis anpassas till verksamhe- tens art. Samma säkerhetskrav behöver sålunda inte ställas på trafiken på en museijärnväg som ifråga om fjärrtrafik på järnväg med höghastighets- tåg. På en bana med ett stort antal samtidiga tågrörelser krävs större säkerhetsinsatscr än på banor med ringa trafik osv.

Säkerhetskraven måste omfatta all verksamhet som har betydelse från säkerhetssynpunkt. Kraven bör sålunda omfatta själva infrastrukturen, dvs. spåranläggningen med vad därtill hör. De bör vidare gälla dc spårfor- don som används på anläggningen, vare sig dessa används vid driften av spåranläggningen eller vid trafikutövningen. Även yrkeskunnande och andra personliga kvalifikationer hos personalen har stor betydelse från säkerhetssynpunkt. liksom frågan om hur verksamheten är organiserad och vilka rutiner som gäller hos den som driver en spåranläggning eller utför trafik på den. Trafikledningen skall som tidigare nämnts som huvud- regel skötas av den som driver spåranläggningen men kan också anförtros trafikutövaren. Givetvis måste kravet på personalens kvalifikationer, or- ganisationen hos företaget m.m. anpassas till hur förhållandena gestaltar sig i det enskilda fallet.

Ansvaret för att verksamheten är betryggande från säkerhetssynpunkt måste ytterst vila på den som driver verksamheten. Det är därvid viktigt

• Sida 33
•  Original

att det är klart och entydigt fastställt vem eller vilka personer inom organisationen som ansvarar för säkerhetsfrågorna och att dessa har till- räcklig kompetens och de nödvändiga befogenheterna.

Järnvägsinspektionens roll är bl.a. att utfärda säkerhetsföreskrifter och utöva tillsyn i de hänseenden som har betydelse från säkerhetssynpunkt. Det säger sig emellertid självt att tillsynen inte kan bestå i en kontinuerlig övervakning av att föreskrifterna följs eller att verksamheten i övrigt drivs på ett från säkerhetssynpunkt betryggande sätt. Ansvaret för att så sker måste ligga på den som driver verksamheten. Inspektionen bör utöva tillsynen i huvudsak genom att ställa krav på och granska verksamhetsut- övarnas internkontroll. Därutöver bör tillsyn utövas genom punktvisa kontroller med en viss regelbundenhet eller när det förekommer särskild anledning till det.

I det följande behandlas mer i detalj de olika aspekter på säkerheten i spårtrafik som nu har berörts.

3.3.2. Materiel

Mitt förslag: Verksamhetsutövaren svarar för att spåranläggningar, fordon och annan materiel är av säker beskaffenhet så att skador till följd av verksamheten undviks. En ny eller väsentligt ombyggd spåranläggning får inte upplåtas för trafik utan godkännande av järnvägsinspektionen. Ett fordon får inte framföras på en spåranläggning utan sådant godkännande. Detsamma gäller ett fordon som har byggts om väsentligt.

Promemorians förslag Överensstämmer i princip med mitt. Remissyttrandena: Remissinstanserna har i allmänhet lämnat förslaget utan erinran. Museijärnvägarnas riksorganisation har dock ansett att det skall fordras nytt materielgodkännande om en vagn skall användas för ett nytt ändamål. Enligt NO är det tveksamt om järnvägsinspektionen skall ge synpunkter på utvecklingsarbetet under arbetets gång, eftersom staten kan komma att få ett skadeståndsrättsligt eller i vart fall moraliskt medansvar för produktutformningen, anläggningskonstruktionen o.d. För att under- lätta att utländsk materiel kan användas i Sverige och svensk utomlands bör man enligt NO samordna kraven på materielen med de normer som gäller inom EG med den målsättningen att ett typgodkännande inom EG "automatiskt" skall gälla i Sverige och vice versa.

Skälen för mitt förslag: Det är väsentligt för säkerheten att materielen är fullgod för sitt ändamål. Detta gäller naturligtvis såväl spåranläggningar som fordon och annan materiel. Som tidigare nämnts bör till spåranlägg- ningarna hänföras spår och de övriga fasta anordningar som behövs för Spårens bestånd, drift eller brukande, signal- och säkerhetsanläggningar. trafikledningsanläggningar samt anordningar för elförsörjning av trafiken.

I dag finns regler om materielens beskaffenhet i FEJ och FSA samt i de föreskrifter som utfärdats av SJ och järnvägsinspektionen. I fråga om kraven på de fordon som används och deras utnyttjande finns vissa be— stämmelser i de s.k. UIC-normerna samt i RIV- och RIC-överenskommel- serna om ömsesidigt utnyttjande av godsvagnar resp. personvagnar. Dessa bestämmelser har utarbetats inom den internationella järnvägsunioncn

• Sida 34
•  Original

(UIC), som är ett samarbetsorgan för olika ländersjärnvägsförvaltningar. I framtiden kommer givetvis det utvecklingsarbete som pågår inom EG att följas. Särskilda bestämmelser om elektriska anläggningar finns i lagen (1902: 71 s. 1). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggning- ar.

Som tidigare anförts bör det enligt den nya säkerhetslagstiftningen åligga varje verksamhetsutövare att se till att de grundläggande säkerhetskraven för hans verksamhet uppfylls. Denne har således ansvaret för att den materiel som används i verksamheten är betryggande från säkerhetssyn- punkt och uppfyller de krav som ställs i tillämpliga föreskrifter.

Detta ställer vissa krav på den tekniska kompetensen hos företagets personal. Därvid kan knappast begäras en lika hög kompetens som hos t. ex. en tillverkare av fordon och annan materiel. Det bör emellertid inom varje spårtrafikföretag finnas sådan kompetens att den tillverkning av materiel som sker för företagets räkning fortlöpande kan följas och en bedömning göras av om den uppfyller säkerhetskraven. Detsamma gäller i fråga om materiel som köps in eller förhyrs eller annars används i verk- samheten. Om underhållet av materielen ombesörjs av någon utomståen- de, bör verksamhetsutövaren kunna i vart fall bedöma dennes kompetens och kvaliteten på utfört arbete samt i vilken omfattning materielen behö- ver underhållas.

Föreskrifter om de tekniska krav som skall ställas på den materiel som används vid Spårtrafik bör. med undantag för elektriska anläggningar. liksom för närvarande meddelas avjärnvägsinspektionen. Frågor om elek- triska anläggningar regleras, som jag tidigare nämnt. i särskild ordning. Inspektionen bör vid utarbetandet av sina föreskrifter ta hänsyn till inter- nationella överenskommelser på området och till vad som i övrigt kan anses vara internationell standard.

Järnvägsinspektionen kan utöva sin tillsyn över materielen på olika sätt. Detta kan ske genom verksamhetskontroller av olika slag hos dem som driver spårtrafik eller spåranläggningar. En sådan kontroll bör omfatta all materiel som används i verksamheten oavsett vem som äger den. Kontroll bör också kunna ske hos den som tillverkar t. ex. järnvägsfordon eller den som har underhållsverkstäder. Möjligheter till en sådan kontroll bör lämp- ligen tillskapas genom att det vid upphandlingen av materiel eller under- liållsarbeten ställs som villkor att järnvägsinspektionen får kontrollera det arbete som utförs för spårföretagens räkning. Tillsynen i fråga om elan- läggningar ombesörjs av statens energiverk enligt lagen (l902:7l s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Jag vill i detta sammanhang erinra om de särskilda bestämmelser som finns om farligt gods i lagen (19821821) om transport av farligt gods samt om lagen (1979: 558) om handikappanpassad kollektivtrafik.

Godkännande av .rpåranläggn ingar. jordan och annan materiel

Innan ny materiel av väsentlig betydelse för säkerheten tas i bruk bör järnvägsinspektionen kontrollera att materielen är lämplig för ändamålet och annars betryggande från säkerhetssynpunkt (tillträdeskontroll). Det

• Sida 35
•  Original

kan röra sig om t. ex. en ny linjesträckning, en ny säkerhetsanläggning eller ett spårfordon av en ny typ. Tillträdeskontrollen bör också omfatta om- byggnader av spåranläggningar m.m. och av spårfordon. Hur omfattande tillträdeskontrollcn behöver vara bör bestämmas av järnvägsinspektionen från fall till fall. Vid en bedömning bör UIC-normerna samt RIV- resp. RlC-överenskommelserna beaktas.

För att kontrollen skall kunna ske på ett effektivt sätt är det väsentligt att inspektionen kommer in på ett tidigt stadium i processen. Inspektionen bör redan på projekteringsstadiet få kännedom om planer på investeringar i materiel av olika slag och ges tillfälle att granska konstruktionsritningar. modeller e.d. Detta är i praktiken en förutsättning för att inspektionen skall få ett tillräckligt underlag för sitt beslut om slutgodkännande. En sådan ordning överensstämmer i stort sett med vad som redan i dag gäller enligt FEJ och på sjö— och luftfartsområdena. Till skillnad från NO anser jag att den risk för skadeståndsansvar som staten kan drabbas av vid fel från inspektionens sida, är så liten att den knappast kan få någon betydelse för hur granskningsprocessen bör utformas. Skadeståndsansvar förutsätter att inspektionen gör sig skyldig till fel eller försummelser.

När det gäller serietillverkade fordon bör ett typgodkännande. av det första fordonet vara tillräckligt, förutsatt givetvis att tillverkarens uppgif- ter är pålitliga. Det bör emellertid observeras att spårfordon måste vara anpassade till den typ av anläggning på vilken de är avsedda att användas. Ett typgodkännande kan därför inte vara generellt utan måste vara knutet till användningen av fordonet i en viss verksamhet. Om fordon som redan har godkänts för användning i en verksamhet skall användas också i en annan verksamhet, kan naturligtvis den ytterligare prövning som skall ske göras mer summarisk.

Med anledning av vad museijärnvägarnas riksorganisation har anfört vill jag påpeka att t.ex. en vagn som skall användas för ett nytt ändamål som regel byggs om. Det får således antas att en godsvagn måste av säkerhetsskäl byggas om väsentligt för att kunna användas till persontrans- porter.

En tillträdeskontroll förutsätter att den som avser att ta i bruk materiel eller anläggningar som inte tidigare har använts i verksamheten eller ta i bruk ombyggd materiel skall vara skyldig att anmäla detta till järnvägsin- spektionen. Anmälan bör, som framgår av det tidigare anförda, ske i så god tid att inspektionen vid behov kan vara med i bilden redan på projekteringsstadiet.

Ulländskajbrdon

En tillträdeskontroll bör givetvis också äga rum innan utländska spårfor- don som inskaffats för användning i Sverige tas i bruk här. Den kontrollen bör ske på samma sätt som när det gäller svenska fordon. Undantag från kravet på tillträdeskontroll skall emellertid, i den mån en sådan kontroll är oförenlig med UlC-normerna samt RIV- och RIC-överenskommelserna, göras i fråga om utländska person- och godsvagnar. som har registrerats och godkänts av en utländsk järnvägsförvaltning och som används i Sveri-

• Sida 36
•  Original

ge inom ramarna för nämnda överenskommelser. Det är här fråga om fordon som tillhör en utländsk järnvägsförvaltning eller andra fordon som har satts i trafik genom en sådan förvaltning i enlighet med nyssnämnda överenskommelser. Trafikutövaren svarar givetvis ändå alltid för att såda- na fordon är betryggande från säkerhetssynpunkt. I allmänhet bör han kunna utgå från att fordon tillverkade enligt de fastställda internationella normerna är lämpliga för trafik även på det svenska järnvägsnätet. liksom att registrerade och godkända fordon är i tillfredsställande skick.

Utländska fordon som får användas i Sverige utan tillträdeskontroll bör. på samma sätt som svenska fordon. vid behov kunna kontrolleras av järnvägsinspektionen.

3.3.3. Personal och organisation

Mitt förslag: Den som är anställd vid en järnväg, tunnelbana eller spårväg skall ha god kännedom om verksamheten och de regler som gäller för denna och som berör hans arbetsuppgifter. Särskilda lämplighetskrav i fråga om yrkeskunnande. hälsotillstånd och personliga förhållanden i öv- rigt ställs upp för dem som arbetar i säkerhetstjänst. Den som har arbets- uppgifter av betydelse för säkerheten bör också genomgå regelbundna läkarkontroller. Det är av säkerhetsskäl väsentligt att varje verksamhetsut- övare har en väl fungerande organisation.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissyttrandena: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.

Skälen för mitt förslag: Från säkerhetssynpunkt är det viktigt att den personal som arbetar med drift av spåranläggningar eller med Spårtrafik har tillräckliga kunskaper på sitt arbetsområde. Detta gäller givetvis i särskilt hög grad beträffande dem som är direkt sysselsatta i säkerhets- tjänst. För den personalen måste därför gälla särskilda kompetenskrav.

Säkerhetspersonal i spårtrafiken utgörs av fordonsförare, tågbefälhava- re. bangårdspersonal och verkstadspersonal samt dessas överordnade i den mån de inte själva räknas till dessa kategorier. Dit hör också vid driften av spåranläggningar ledare för arbetslag. A-, B- och C-fordonsförarc (s.k. småfordonsförare), tillsyningsmän och den personal som sysslar med spår-, signal- och teleunderhåll. Vidare räknas tågledare och tågklarerare liksom dessas chefer såsom sysselsatta i säkerhetstjänst. Ytterligare grupper som kan höra hit men inte alltid gör det är konstruktörer. matericltillverkare m.fl.

Rent allmänt måste av var och en som arbetar i en verksamhet för drift av spåranläggningar eller för utövande av Spårtrafik fordras att han har ett tillräckligt yrkeskunnande såvitt rör hans arbetsuppgifter. För personal i säkerhetstjänst bör dessutom krävas att vederbörande har en teoretisk och praktiSk utbildning med inriktning på säkerhetsfrågor och en medvetenhet om dessa frågors betydelse. Det bör också av personal i säkerhetstjänst krävas att den som har ett visst ansvarsområde har sådana kunskaper också om övriga ansvarsområden att han kan bedöma och påtala säker- hetsrisker inom dessa senare områden. Över huvud taget är det önskvärt

• Sida 37
•  Original

att all personal i företaget känner till vad som är viktigt från säkerhetssyn- punkt så att de vet när deras egen verksamhet berör sådana frågor.

På säkerhetspcrsonalen måste även ställas krav i fråga om personliga egenskaper. Kraven måste givetvis anpassas efter den befattning det är fråga om. För stora grupper av säkerhetspcrsonalen måste krävas ett gott hälsotillstånd. t.ex. god hörsel och syn — bl.a. färgsinne — samt god fysisk status i övrigt. Vissa personalkategorier såsom lokförare bör regelbundet genomgå läkarundersökning som utvisar att de inte är från hälsosynpunkt olämpliga för sitt säkerhetsarbete.-Även när det gäller andra kategorier bör detta kunna krävas.

Bestämmelser om läkarundersökning av anställda i statligt reglerade anställningar, som t.ex. säkerhetspersonal hos statens järnvägar, finns i () och mg" anStällningsförordningen (l965:601. omtryckt 1990298) och i 13kap. Zg lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA. omtryckt 1987: 1000. ändrad senast l989:665). Dessa stadganden har —— bortsett från att de endast gäller statligt reglerade anställningar -— en i detta sammanhang begränsad räckvidd. Med stöd av bestämmelserna i anställ- ningsförordningen kan en myndighet utfärda föreskrifter om att läkarintyg skall lämnas vid nyanställning. nämligen om arbetsuppgifterna i tjänsten är sådana, att särskilda krav måste ställas på innehavarens hälsotillstånd i något visst hänseende. Bestämmelsen i LOA är tillämplig under pågående anställning och innebär att läkarundersökning mot arbetstagarens vilja endast är tillåten om arbetstagarens bristande tjänstduglighet sannolikt beror på sjukdom eller därmed jämförligt förhållande.

I frågan om läkarundersökningar har företrädare för kommunika- tionsdepartementet samrått med företrädare för LOA—utredningen ((T 1989107). som har tillsatts för att se över lagstiftningen om offentlig anställning. Enligt direktiven (Dir. 1989150) bör utredningen bl.a. särskilt överväga frågan om periodiska hälsoundersökningar i vissa tjänster. Den- na fråga har tidigare behandlats i promemoriorna (Ds C 1986: 6) Hälsoun- dersökningar i statlig tjänst m.m.med sammanställning av remissyttran- dena (DsC 198721) och (Ds 1989:45) Periodiska hälstuundersökningar i vissa offentliga anställningar.

Även god psykisk balans kan vara viktig. Ansvarskänsla, attityden till regler och normer. förhållandet till droger, anpassningsförmåga t.ex.när det gäller att klara en oregelbunden dygnsrytm är andra omständigheter av betydelse.

Det kan ifrågasättas om inte fordonsförare i likhet med t.ex.piloter borde ha ett särskilt certifikat för att få köra spårfordon. Enligt min uppfattning kan emellertid kontroll av fordonsförarnas lämplighet göras fortlöpande inom ramen för den normala verksamheten. Det viktiga är att en lämplighetskontroll sker med viss regelbundenhet och ett krav på certi- fikat skulle knappast tillföra något nytt från säkerhetssynpunkt. Som nämnts krävs i dag Bäkörkort av spårvagnsförare. Det kravet bör fortfaran- de gälla eftersom spårvägstrafiken blandas med annan vägtrafik.

Närmare föreskrifter om lämplighetskraven för dem som arbetar med drift av spåranläggningar eller med Spårtrafik bör meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. avjärnvägsinspektionen. Ifråga om

• Sida 38
•  Original

föreskrifter som rör hälsotillstånd bör järnvägsinspektionen därvid samrå- da med socialstyrelsen.

Personalen måste givetvis vara väl dimensionerad för verksamheten. Organisationen måste vara uppbyggd på ett sådant sätt att den personal, som enligt särskilda krav skall ha en viss kompetens, fungerar väl tillsam- mans. En god organisation är även en förutsättning för att den som driver verksamheten skall kunna förvissa sig om att de krav som ställs på honom är uppfyllda. Vidare är en god organisation en förutsättning för att järn- vägsinspektionen i sin tillsynsverksamhct skall kunna göra sig en bild av hur verksamheten i stort fungerar så att den kan sätta in sin kontroll t. ex. genom inspektioner på rätt ställe.

Även i detta hänseende bör regeringen eller, efter regeringens bemyndi- gande. järnvägsinspektionen få utfärda de föreskrifter som behövs. Exem- pel på sådana föreskrifter kan vara krav på att vissa befattningar skall finnas i en organisation.

3.3.4 'I'illståndsfrågor

Mitt förslag: Tillstånd erfordras för att få driva spåranläggningar, spårtra- fik eller särskild trafikledningsverksamhet. SJ och banverket får dock driva sådan verksamhet utan tillstånd. Tillstånd får beviljas den som med hänsyn till personliga och ekonomiska förhållanden bedöms lämplig att bedriva verksamhet enligt denna lag. Ett tillstånd får återkallas om förut- sättningarna för tillstånd inte längre föreligger eller om tillståndshavaren underlåter att lämna tillsynsmyndigheten det bistånd för tillsynen som föreskrivs i lagen. Tillståndsmyndighet är järnvägsinspektionen.

Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer med mitt. Enligt pro- memorian skall dock inte staten i något fall behöva tillstånd för att få driva verksamhet enligt lagen.

Remissyttrandena: Remissinstanserna har huvudsakligen instämt i för- slaget. NO. Svenska lokaltrafikföreningen och BK-tåg har dock ansett att även staten skall ha tillstånd för att få driva verksamhet. NO har vidare anfört att kraven på ekonomisk lämplighet inte får ställas så högt att det bli omöjligt med nyetablering.

Skälen för mitt förslag: För närvarande krävs inte något särskilt tillstånd för att få anlägga eller driva en enskild järnväg. tunnelbana eller spårväg. Däremot får sådana anläggningar inte upplåtas för allmän trafik innan de har godkänts av järnvägsinspektionen.

Det kan i och för sig diskuteras om det i fortsättningen bör föreskrivas ett formligt tillståndskrav eller om det kan räcka med en skyldighet att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller anmäla till järn- vägsinspektionen att en viss verksamhet skall påbörjas. Under alla om- ständigheter måste det emellertid företas en kontroll av sökandens lämp- lighet för dcn ifrågavarande driften och verksamhetens uppläggning. In- spektionen måste också ges möjlighet att komma in på ett tidigt stadium för att sättas i tillfälle att följa projektering. granska ritningar m.m. Det ligger då närmast till hands att fortsättningsvis kräva tillstånd i likhet med

• Sida 39
•  Original

vad som gäller enligt t.ex.yrkestrafiklagen (l988z263). Järnvägsinspek- tionen bör vara tillståndsmyndighet.

Övervägande skäl talar för att SJ och banverket undantas från till- ståndsplikten. Det förefaller föga meningsfullt att SJ skulle behöva söka tillstånd för att driva en verksamhet som statsmakterna ålagt SJ som myndighet att driva. Inte heller banverket bör rimligen behöva ett särskilt tillstånd för att driva spåranläggningar. Däremot måste givetvis såväl SJ som banverket vara underkastade kontroll via järnvägsinspektionen. Vi- dare bör tillståndskravet gälla för friståendejuridiska personer som ägs av staten.

Frågan i vad mån tillstånd bör krävas av andra redan etablerade utövare av spårdrift eller Spårtrafik behandlas i avsnitt 3.5.

Tillståndsprövningen bör innefatta en prövning av om sökanden har förutsättningar för att driva en från säkerhetssynpunkt betryggande verk- samhet av den art som ansökningen om tillstånd avser. Som tidigare anförts kan därvid olika kravnivåer vara aktuella. Högre krav måste t. ex. ställas för en bana som används för persontrafik än för en som används för enbart godstrafik. Ett företag som driver en omfattande järnvägstrafik måste givetvis uppfylla högre krav i fråga om kompetens och ha en mer omfattande organisation än ett företag som endast driver trafik på en kortare linje osv. Detta innebär att sökanden måste tillhandahålla ett tillräckligt omfattande underlag för att järnvägsinspektionen skall kunna bedöma sökandens lämplighet. En ansökan måste sålunda innehålla bl.a. uppgifter om den avsedda verksamhetens omfattning, företagets organisa- tion och tänkta funktion. uppgifter om vilka personer inom företaget som har från säkerhetssynpunkt viktiga befattningar samt om den materiel som skall användas i verksamheten.

Om någon söker tillstånd att driva Spårtrafik utan att ägajärnvägen eller om någon söker särskilt tillstånd att ombesörja trafikledning på en bana. bör järnvägsinspektionen ha tillgång till det upplåtelseavtal och andra överenskommelser som ligger till grund för verksamheten. Vidare bör till ansökan fogas en säkerhetsordning (se avsnitt 3.3.5).

Ett tillstånd bör som huvudregel avse en verksamhet av ett visst slag och en viss omfattning. Större förändringar i verksamheten bör fordra ett nytt tillstånd. Om dessa förändringar innebär en inte oväsentlig ökning av trafikeringen. måste kanske helt andra krav ställas på de ansvariga i företaget och på företagets kapacitet.

Prövningen av en sökandes personliga och ekonomiska förutsättningar bör främst omfatta yrkeskunnande, laglydnad och ekonomisk lämplighet. När det gäller yrkeskunnandet är det främst branscherfarenhet samt admi- nistrativt och ekonomiskt kunnande som skall prövas. Vid prövningen bör sökandens tillgång till kvalificerade medhjälpare givetvis beaktas. Ett krav på laglydnad syftar. på motsvarande sätt som i yrkestrafiklagen (1988z263). till en garanti så långt möjligt för att verksamheten skall drivas efter de föreskrifter som reglerar verksamheten och efter de villkor som järnvägsinspektionen i övrigt ställer.

I fråga om den ekonomiska lämpligheten är det främst sökandens ekono- miska förutsättningar att driva verksamheten efter uppställda normer som

• Sida 40
•  Original

bör prövas. Om sökandens ekonomiska kalkyl är alltför optimistisk finns det nämligen risk för att man i verksamheten underlåter att uppfylla sådana säkerhetskrav som kostar pengar utan att ge någon intäkt. Sökan- dens allmänna kreditvärdighet kan i det sammanhanget ha betydelse.

Som NO framhållit bör givetvis, utan att säkerheten eftersätts. rimliga krav ställas på den som vill börja driva järnväg. tunnelbana eller spårväg. Jag vill framhålla att den nya järnvägspolitiken innebär att en livskraftig Spårtrafik skall skapas bl.a.genom möjligheter till nyetablering och ökad konkurrens.

I fråga om aktiebolag och ekonomiska föreningar bör tillståndsprövning— en avse bolagets eller föreningens ledning. i fråga om handelsbolag bolags- männen oeh i fråga om ideella föreningar deras styrelse. Den ekonomiska prövningen skall dock främst avse bolaget eller föreningen.

Vad nu sagts tar närmast sikte på enskilda personer eller företag. När tillstånd söks av något annat statligt organ än SJ och banverket, en kom— mun eller ett kommunalt företag får naturligtvis prövningen av t.ex.den ekonomiska lämpligheten anpassas efter vad som gäller om verksamhet som drivs av det allmänna.

Ett tillstånd bör kunna tidsbegränsas. Den möjligheten kan behöva utnyttjas när det gäller en helt nyetablerad företagare. Ett tillstånd bör vidare kunna förenas med villkor. Det bör dock påpekas att generella krav på en utövare som regel inte bör utformas som tillståndsvillkor utan som föreskrifter.

Återkallelse av tillstånd

Ett meddelat tillstånd bör kunna återkallas om verksamheten inte längre drivs med betryggande säkerhet. Detta får anses vara fallet om det upp- kommer brister vad avser rörelsens organisation, personal, materiel eller säkerhetsordning eller om tillståndshavaren inte längre är lämplig som verksamhetsutövare. Om bristerna inte är av allvarlig art bör dock järnvägsinspektionen i stället för återkallelse kunna ingripa med föreläg- ganden och förbud (se avsnitt 3.3.8). Dessa medel bör dock inte tillgripas om det rör sig om upprepade missförhållanden eller om det av annat skäl finns anledning att befara att förelägganden eller förbud skulle vara verk- ningslösa. [ sådana fall bör tillståndet återkallas direkt. Beslut om återkal- lelse av tillstånd bör fattas av järnvägsinspektionen.

3.3.5. Säkerhetsordningar

Mitt förslag: För varje verksamhet skall det finnas en säkerhetsordning med sådana säkerhetsbestämmclscr som behövs utöverjärnvägssäkerhets- lagen med följdförfattningar.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt.

Remissyttrandena: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget. Järnvägs- inspektionen anscr dock att "säkerhetsordning” är ett sedan länge allmänt förekommande, djupt rotat begrepp för trafiksäkerhetsregler. i vissa fall kompletterade med kunskaps- och hälsomässiga fordringar på personal i

• Sida 41
•  Original

säkerhetstjänst och att för undvikande av missförstånd en annan beteck- ning skulle väljas i detta sammanhang.

Skälen för mitt förslag: Enligt 35 FEJ skall det för järnväg. spårväg och tunnelbana finnas en av järnvägsinspektionen fastställd säkerhetsordning med de trafiksäkerhetsföreskrifter som behövs utöver bestämmelserna i FEJ. Föreskrifterna i säkerhetsordningen skall så nära som möjligt ansluta till motsvarande bestämmelser för SJ.

Även i fortsättningen bör ställas krav på att det skall finnas en säkerhets- ordning hos var och en som driver spåranläggningar eller Spårtrafik. Som nämnts bör det vara en förutsättning för tillstånd att sökanden presenterar en godtagbar säkerhetsordning för sin verksamhet. Någon formlig faststäl- lelse i enlighet med vad som nu sker enligt FEJ torde dock inte behövas. Vid tillståndsgivningen bör i stället uppställas som villkor att den ingivna säkerhetsordningen följs i vissa angivna, från säkerhetssynpunkt väsentli- ga delar. En ändring i säkerhetsordningen i dessa delar innebär att verk- samhetsutövaren frångår villkoren för sitt tillstånd. Sådana ändringar måste därför underställasjärnvägsinspektionens prövning. Andra delar av Säkerhetsordningen bör däremot kunna revideras av vcrksamhetsutövaren själv.

Säkerhetsordningen bör innehålla de ytterligare detaljerade regler för verksamheten som är specifika för denna och som därför inte lämpligen bör tas in i den nya lagen eller anslutande författningar. l säkerhetsord- ningen bör tas in t.ex.de särskilda regler som behövs för en bana beträf- fande det signalsystem som används. de hastighetsbestämmelser som er- fordras samt specifika bestämmelser om personalens arbetsuppgifter vid en viss verksamhet. I stort kan alltså säkerhetsordningarna utformas som de nuvarande. med den skillnaden att föreskrifter för en verksamhet som är av mer generell art bör beslutas av järnvägsinspektionen.

Järnvägsinspektionen har ansett att begreppet "säkerhetsordning" för närvarande har en delvis annan innebörd och att därför en annan termino- logi bör väljas. För egen del menarjag att det nuvarande begreppet inte på något avgörande sätt skiljer sig till sin innebörd från det som föreslås. Jag anser därför att den i promemorian föreslagna terminologien bör kunna godtas.

3.3.6. Ordningen vid Spårtrafik m.m.

Mitt förslag: Bestämmelserna om ordning och säkerhet i 6kap. l, 3 och 455 järnvägstrafiklagen flyttas till järnvägssäkerhetslagen.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissyttrandena: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget. Vissa re- missinstanser ha ansett att ordningsreglerna för samtliga trafikslag skall tas in ijärnvägssäkerhetslagen. Svenska lokaltrafikföreningcn har föreslagit att reglerna kompletteras med ett förbud att placera föremål inom ett spårområde för spårväg.

Skälen för mitt förslag: 1 6kap.järnvägstrafiklagcn (19851192) finns vissa bestämmelser om ordning och säkerhet vid järnvägstrafik. Bestäm-

• Sida 42
•  Original

melserna är i viss utsträckning tillämpliga också i fråga om tunnelbanor och spårvägar.

Bestämmelserna omfattar dels förbud mot att utan trafikföretagets till- stånd beträda spårområden för järnväg och tunnelbana, dels förbud att utan tillstånd av spårvägen beträda de delar av spårområdet för en spårväg som är inhägnade eller där det genom skyltning eller på annat sätt klart framgår att allmänheten inte har tillträde.

Förjärnvägens del är förbudet kopplat till en befogenhet för befattnings- havare i säkerhets- och ordningstjänst att avlägsna den som överträder förbudet. Motsvarande befogenhet finns beträffande den som uppträder berusad eller stör ordningen och genom sitt uppträdande äventyrar säker- heten. Befogenheten omfattar omhändertagande av vederbörande i fall då detta är oundgängligen nödvändigt. Vidare finns bestämmelser om trafik- nykterhetsbrott för förare av maskindrivna fordon på järnväg eller tunnel- bana samt för vissa personalkategorier i säkerhetstjänst. Därutöver inne- håller ordnings- och säkerhetsreglerna rätt förjärnvägen att undersöka och omhänderta resgodskollin, godssändningar och handresgods.

Bestämmelserna om förbud att beträda spårområde, trafiknykterhets- brott och ingripanden mot personer som är berusade eller stör ordningen och genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten rör i sådan grad säker- hetsfrågor att de bör tas in i en ny järnvägssäkerhetslag. Däremot kan diskuteras om reglerna om undersökning av gods m.m.bör behållas i järnvägstrafiklagen eller om de skall tas in i den nya säkerhetslagen. I betänkandet (SOU 1980:37) Förslag till järnvägstrafiklag m. m. framhölls att undersökningsrätten ibland är huvudsakligen motiverad av säkerhets- skäl, ibland huvudsakligen av det kommersiella intresset för järnvägen att kunna kontrollera avsändarens uppgifter om godsets art. Enligt utredning- en borde reglerna om undersökningsrätten samlas på ett ställe i järnvägs- trafiklagen och, eftersom säkerhetsaspekten enligt utredningen var den dominerande. tas in i kapitlet om ordning och säkerhet.

Vid en ny säkerhetslagstiftning kan emellertid andra avvägningar göras. Onekligen har bestämmelserna om undersökningsrätten i den mån de betingas av ett partsintresse snarare sin plats i den civilrättsliga järnvägs- trafiklagen än i en ny säkerhetslagstiftning. Dessa bestämmelser bör därför stå kvar i 6 kap.järnvägstrafiklagen. Detta hindrar inte att de motsvarande bestämmelser som behövs från säkerhetssynpunkt tas in i säkerhetslagen, lämpligen genom en hänvisning tilljärnvägstrafiklagen.

Övriga ordningsbestämmelser i 6kap.järnvägstrafiklagen bör lämpligen flyttas över till den nya säkerhetslagen.

Ordningsstadgeutrcdningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1985124) lagt fram ett förslag till en särskild lag om ordning och säkerhet i kollektiv- trafik. Lagen föreslås gälla i fråga om trafik med tunnelbana och spårväg samt yrkesmässig trafik för persontransporter enligt yrkestrafiklagen. Bland ordningsföreskrifterna i den föreslagna lagen återfinns förbudet att utan tillstånd beträda spårområdet för tunnelbana eller spårväg. Vidare föreslås regler om ingripande av polis eller ordningsvakt eller trafiktjänste- man mot den som trotsar förbudet. Förslaget har remissbehandlats. En

• Sida 43
•  Original

proposition på grundval av förslaget och remissbehandlingen av det kan komma att föreläggas riksdagen tidigast under hösten 1990.

I det remitterade förslaget föreslogs att av de nuvarande bestämmelser- na i järnvägstrafiklagen om förbud att beträda spårområden (6 kap. 15) endast förbudet att beträda spårområdet för järnväg skulle föras över till den nya järnvägssäkerhetslagen. De övriga tillträdesförbuden skulle tills vidare stå kvar ijärnvägstrafiklagen i avvaktan på ställningstagandet till ordningsstadgeutredningens betänkande. Genomförs det förslaget. behövs nämligen bestämmelser i järnvägssäkerhetslagen om tillträdesförbud en- dast såvitt gällerjärnväg.

Lagrådet har emellertid i stället förordat den lösningen att bestämmel- serna om tillträdesförbud hålls samman i avvaktan på ställningstagandet till ordningsstadgeutredningens förslag och att sålunda även bestämmel- serna om förbud att beträda spårområden för tunnelbana och spårväg förs över till den nya lagen. För den lösningen talar att någon lagändring i det aktuella hänseendet inte behövs om det skulle visa sig att ordningsstadge- utredningens förslag inte genomförs i den aktuella delen. Jag har inte något att erinra mot en sådan lösning utan godtar lagrådets förslag på denna punkt.

Jag är inte beredd att i detta sammanhang ta upp frågan om förbud att placera föremål inom spårområde.

3.3.7. Straffansvar

Mitt förslag: Det skall vara straffbart att bedriva verksamhet enligt den nya lagen utan tillstånd, att underlåta att uppfylla kraven i fråga om personal, materiel och säkerhetsordning m.m. Bestämmelserna om trafik- nykterhetsbrott i 6kap. 25 järnvägstrafiklagen tas in ijärnvägssäkerhets- lagen.

Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer med mitt utom vad gäller straffansvar for verksamhetsutövare som bryter mot de i lagen uppställda säkerhetskraven och vad gäller promillegränserna för trafiknykterhetsbrott.

Remissyttrandena: Riksåklagaren har anfört att de grundläggande an- svarsreglerna är så allmänt formulerade att de knappast kan åberopas som underlag för ett brottspåstående. Den föreslagna regeln om straffansvar för den som bryter mot dessa bestämmelser bör alltså utgå. Några remissin- stanser har ansett att även bestämmelserna om trafiknykterhetsbrott som begås vid spårväg skall tas in i lagen.

Skälen för mitt förslag: För närvarande gäller enligt 285 FEJ att den som upplåter en järnväg för allmän trafik innan tillstånd meddelats eller som tar i bruk rullande materiel eller anläggning som inte är godkänd (4 &) skall dömas till böter. Detsamma gäller den som bryter mot en besiktningsmans förbud i vissa fall (13%). I fråga om brott av spårvagnsförare mot trafikreg- lerna gälleri stor utsträckning 1649' vägtrafikkungörelsen (1972:603) och i övrigt 295 andra stycket FEJ, enligt vilken bestämmelse straffet är böter, högst 1 000 kr.

I saklig överensstämmelse med vad som nu gäller enligt FEJ bör det vara

• Sida 44
•  Original

straffbart att börja driva järnväg. tunnelbana eller spårväg utan tillstånd eller att använda materiel eller anläggningar i en verksamhet utan veder- börligt godkännande. Ett tillstånd kan vara förenat med vissa villkor av säkerhetsskäl. Verksamhetsutövare som bryter mot sådana villkor bör också kunna dömas till ansvar.

Om en verksamhet inte drivs efter säkerhetsnormerna i den nya lagen eller i föreskrifter med stöd av denna kan tillståndet för verksamheten återkallas. Vidare kan järnvägsinspektionen genom förelägganden fram- tvinga åtgärder från verksamhctsutövarens sida för att uppfylla kraven. Järnvägsinspektionen kan vid missförhållanden också förbjuda t.ex. en viss trafik. Trots dessa möjligheter till ingripanden. får säkerhetskraven anses så väsentliga att det också bör vara förenat med straffansvar att åsidosätta kraven att endast personal som uppfyller ställda krav anlitas för säkerhetstjänst, att materielen är av tillfredsställandc beskaffenhet och att det för verksamheten skall finnas en säkerhetsordning. Detta innebär en precisering av straffansvaret i förhållande till promenrorians förslag i anledning av riksåklagarens invändning mot promemoricförslaget i detta avseende.

När det gäller underlåtenhet att efterkomma förelägganden eller överträ- delse av förbud som beslutats av järnvägsinspektionen kan diskuteras om några straffbestämmelser behövs. Mot straffbestämmelseri dessa fall talar dels att förelägganden och förbud kan förenas med vite. dels att en verk- samhetsutövare som inte iakttagit sådana förelägganden och förbud i mer flagranta fall får anses ha underlåtit att efterleva säkerhetskraven. varför straff kan ådömas på den grunden. Det finns därför knappast något behöv av att särskilt straffbelägga underlåtelser vad avser förelägganden och förbud.

Som konstaterats i det föregående åligger det varje verksamhetsutövare att se till att säkerhetskraven uppfylls i hans verksamhet. Detta talar för att inte bara uppsåtlig försummelse utan även oaktsamhet bör vara straffbar. När det gäller brott mot vissa av de allmänna säkerhetskraven i den nya lagen bör dock fordras grov oaktsamhet med hänSyn till att kravbestäm- melserna är tämligen allmänt hållna.

De allvarligaste gärningarna får anses vara att driva verksamhet utan tillstånd och att åsidosätta säkerhetskraven. Straffskalan bör därför vara strängast för dessa brott. 1 de allvarligaste fallen bör fängelse ett år kunna utdömas. Svårhetsgraden inom varje brottskategori kan emellertid variera - stort. Stralfskalan bör därför även omfatta böter. I lindriga fall bör över huvudtaget inte dömas till ansvar.

Straffbestämmelserna i säkerhetslagcn bör vara subsidiära i förhållande till brottsbalkens och trafikbrottslagens bestämmelser. Det innebär att brottsbalkens regler skall tillämpas om en gärning kan hänföras till båda lagarnas brottsbeskrivningar. De bestämmelser som därvid närmast är av intresse är brotten mot liv och hälsa i 3 kap. brottsbalken och vissa bestäm- melser om allmänfarliga brott i 13 kap. brottsbalken.

Enligt gällande rätt regleras som framgått tidigare trafiknykterhetsbrot- tcn i fråga om järnväg och tunnelbana genom järnvägstrafiklagen. medan motsvarande bestämmelser för spårväg finns i trafikbrottslagen

• Sida 45
•  Original

(l951:649). I likhet med vissa remissinstanser anserjag att det i sig vore värdefullt om samtliga straffbestämmelser med hänseende på säkerheten samlas i järnvägssäkerhetslagen. Med hänsyn emellertid till att trafik- brottslagen reglerar även annan trafikbrottslighet i spårvägstrafik än tra- fikonykterhet anser jag att övervägande skäl talar för att den särskilda ordningen för spårvägstrafiken skall bestå.

3.3.8. Överklagande

Mitt förslag: Banverkets beslut i särskilda fall enligt denna lag eller före- skrifter med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten och andra beslut av banverket hos regeringen.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med mitt. Remissyttrandena: De remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har tillstyrkt förslaget.

Skälen för mitt förslag: Enligt FEJ är regeringen sista instans vid över- klagande av beslut som fattats av banverket som första eller andra instans.

Med hänsyn till den ståndpunkt Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har intagit vid tillämpningen av bestämmelserna om dom- stolsprövning i artikel 6 i den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna måste vissa frågor enligt den nya säkerhetslagen kunna prövas av domstol. Vida- re skall enligt riksdagens riktlinjer för regeringens befattning med besvärs- ärenden (prop. 1983/84z20, KU 23, rskr. 250) överklaganden i princip inte kunna ske till regeringen annat än när det behövs en politisk styrning av praxis. Med politisk styrning i detta sammanhang avses en sådan styrning som ingår som ett naturligt led i utövningen av den styrande makt som enligt regeringsformen tillkommer regeringen.

Enskilda beslut enligt den nya säkerhetslagen saknar enligt min mening i allmänhet inslag som fordrar att regeringen prövar överklaganden av be- sluten. Dessa bör i stället få överklagas till en förvaltningsdomstol. Lämp- ligen bör då kammarrätten väljas.

Det kan ifrågasättas om en högre instans har lika goda möjligheter som järnvägsinspektionen att göra den särskilda bedömning som krävs vid beslut om materielgodkännande och om inte besvärsrätten i sådana fall borde avskäras. Man får emellertid räkna med att sådana frågor också blir aktuella i samband med överklagande av beslut om återkallelse av tillstånd eller förbud att använda viss materiel. Särskilt när det gäller beslut om återkallelse av tillstånd kan besvärsrätten knappast begränsas. Dessutom kan frågor av det slaget vara av stor betydelse för den enskilde. inte minst ekonomiskt. Med hänsyn till detta bör gälla att samtliga beslut i enskilda fall enligt den nya lagen får överklagas hos kammarrätten.

När det däremot gäller övergripande beslut av bindande karaktär torde dessa enligt min mening inte sällan vara av en sådan art att de bör kunna överklagas hos regeringen.

• Sida 46
•  Original

3.3.9. Bemyndiganden

Mitt förslag: Regeringen ges bemyndiganden att medge och föreskriva undantag från lagen samt att utfärda ytterligare föreskrifter till lagen. Regeringen får rätt att delegera sina befogenheter till järnvägsinspek- tionen.

Bemyndigandelagens bestämmelser om delegation av frågor som rör säkerheten och ordningen i samband med Spårtrafik samt avgifter för granskning och kontroll i samband därmed upphävs.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt frånsett att mitt förslag inte innehåller någon möjlighet till bemyndigande för järnvägsinspek- tionen att Överlåta förvaltningsuppgifter.

Remissyttrandena: Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget.

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik. transporter och kommunikationer har regeringen rätt att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 55 regeringsformen. om föreskrifterna gäller säkerheten i spårbunden trafik eller ordningens upprätthållande i samband med sådan trafik samt om de gäller avgifter för granskning eller kontroll i detta avseende.

I den nya lagen bör en del bestämmelser om domstolsprövning och straffansvar i vissa fall tas in. För att regelsystemet skall bli överskådligt och enhetligt bör i lagen även tas in föreskrifter som i och för sig kan meddelas av regeringen med stöd av bemyndigandelagen. Vissa sådana föreskrifter bör emellertid lämnas utanför. Hit hör framför allt trafikreg- lerna. När det nu tillskapas en lag som rör säkerheten i den spårbundna trafiken talar övervägande skäl för att den nuvarande delegationsbestäm- melsen på området tas in i den nya lagen i stället för i bemyndigandelagen. Delegationsbestämmelsen där bör alltså upphävas.

De föreskrifter som behövs på säkerhetsområdet-är i stor utsträckning av den karaktären att föreskriftsrätten måste kunna delegeras vidare till järnvägsinspektionen. Detta gäller främst de föreskrifter som är av mer detaljbetonad karaktär eller som fordrar en teknisk specialistkompetens.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör vidare få bemyndigande att föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från lagens tillämpning. Det torde t.ex.i allmänhet inte behövas järnvägsin- spektionens tillsyn över industrispår med låg tillåten hastighet. Endast om spåren trafikeras i stor omfattning eller t.ex. med farligt gods bör dessa spåranläggningar kontrolleras. Befogenheten att föreskriva eller i enskilda fall medge undantag bör tillkomma inspektionen.

Järnvägsinspektionen har begränsade personella resurser. När det gäller arbetsuppgifter som är tidskrävande och som fordrar en särskild kompe- tens bör inspektionen få anlita särskilda personer att utföra dessa uppdrag. Detta kan främst bli fallet i fråga om besiktning av. teknisk utrustning inför godkännande av materiel enligt l7— 19% eller viss annan teknisk besikt- ning.

Det remitterade förslaget innehöll en särskild bestämmelse (359') som gav banverket möjlighet att efter bemyndigande av regeringen överlåta

• Sida 47
•  Original

förvaltningsuppgifter till någon annan även om uppgifterna innebar myn- dighetsutövning. Lagrådet har påpekat att ett krav på konkretisering av såväl mottagarna av uppgiften som uppgiftsinnehållet har. även om det inte formellt krävs enligt regeringsformen, brukat upprätthållas i liknande fall och att en restriktiv tillämpning är klart påkallad. Enligt lagrådet måste det, om en överlämnandebestämmelse anses påkallad. ske en analys som kan leda till att det kan noggrannare anges i lagen och bestämt preciseras i anslutande uttalanden vad som åsyftas.

Som jag nämnde inledningsvis har jag efter förnyat övervägande kom- mit fram till att behovet av en överlämnandebestämmelse inte är särskilt framträdande. En sådan har därför inte tagits upp i propositionens lagför- slag. Skulle det sedan lagstiftningen har varit i kraft någon tid visa sig att en överlämnandebestämmelse behövs kan saken tas upp på nytt.

3.4. Lagen (191 1:53) om järnvägsaktiebolag och lagen (1930: 267) om bokföring vid enskildjärnväg

Mitt förslag: Järnvägsaktiebolagslagen och lagen om bokföring vid enskild järnväg skall upphöra att gälla.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt. Skälen för mitt förslag:

Järn vägsaktiebo/agslagen

År 1897 antogs en lag. innefattande särskilda bestämmelser om järnvägs- aktiebolag. Lagen innehöll regler om skyldighet att söka Konungens stad- fästelse av järnvägsaktiebolags bolagsordning. Bakgrunden till lagstiftning- en var att tidigare generella bestämmelser om stadfästelse av bolagsord— ningar togs bort genom en ny aktiebolagslag. Det ansågs emellertid att det allmänna hade viktiga intressen att bevaka när det gälldejärnvägsaktiebo- lag och att därför stadfästelse av dessas bolagsordningar fortfarande be- hövdes.

1897 års lag ersattes sedermera av lagen (191 1:53 5. 1) om järnvägsaktie- bolag. Denna föranleddes främst av den nya aktiebolagslagen av år 1910. I järnvägsaktiebolagslagen sägs att aktiebolagslagens regler skall gälla i den mån särbestämmelser inte finns i järnvägsaktiebolagslagen. Av försvars- skäl infördes i lagen regler om att ijärnvägsaktiebolag endast här-i riket bosatta svenska medborgare kan vara styrelseledamöter m.m. Järnvägsak- tiebolagslagen ändrades år 1931 med anledning av den nya lagen (1930:267) om bokföring vid enskildjärnväg. Nya bestämmelser intogs då i lagen för att undvika att de regler i aktiebolagslagen som stred mot den nya bokföringslagen skulle vara tillämpliga på järnvägsaktiebolag. Ytterli- gare en ändring av järnvägsaktiebolagslagen skedde den ljanuari 1948 till följd av 1944 års aktiebolagslag. Lagen har därefter inte ändrats.

Det finns numera inte något skäl att särbehandla järnvägsaktiebolagen. Lagen bör därför upphävas.

• Sida 48
•  Original

Lagen om bok/öring vid enskild järn väg

Lagen (1930:267) om bokföring vid enskild järnväg och kungörelsen (1930: 369) med närmare bestämmelser om bokföring vid enskild järnväg tillkom i syfte att få en enhetlighet beträffande de enskilda järnvägarnas bokföring och redovisning. Behovet av särskild kännedom omjärnvägsfö- retagens ekonomiska ställning ansågs viktig i samband med frågor om statsinlösen av järnväg. taxehöjningar, beskattning samt i fall av ekono- miskt samarbete mellan statliga och enskilda järnvägar och vid bedöman- det av ansökan om statliga lån.

Från statens sida finns knappast längre något intresse av att behålla denna särlagstiftning. då de skäl som låg till grund för denna inte längre föreligger. Lagstiftningen har för övrigt inte tillämpats på många år och får närmast betraktas som obsolet. Lagen med anslutande förordning bör därför upphävas.

3.5 lkraftträdande- och övergångsbestämmelser

Järnvägssäkerhetslagen bör träda i kraft den ljanuari 1991. De särskilda lagarna om järnvägsaktiebolag och om bokföring vid enskild järnväg bör upphävas samtidigt.

Genom säkerhetslagen ges nya förutsättningar för dem som driverjärn- väg. tunnelbana eller spårväg. Bl. a. fordras enligt lagen tillstånd för andra än SJ och banverket att driva en sådan verksamhet. De nuvarande verk- samhetsutövarna måste av praktiska skäl slussas in i det nya systemet successivt. En lämplig övergångstid bör vara tre år. De som redan driver verksamhet som vid lagens ikraftträdande blir tillståndspliktig bör alltså utan tillstånd få fortsätta med verksamheten fram till den ljanuari 1994 i samma omfattning som tidigare.

De verksamhetsutövare som får driva sin verksamhet utan tillstånd fram till den ljanuari 1994 bör. om de vill fortsätta med denna även därefter och utan avbrott. söka tillstånd senast en viss dag. För att järn- vägsinspektionen skall kunna behandla dessa ansökningar före den ljanu- ari 1994 bör den senaste tidpunkten för ingivande av ansökningarna vara den 30juni 1992.

Enligt det remitterade förslaget skulle endast de som drev verksamhet den 31 december 1989 medges undantag från tillståndsplikten. Lagrådet har ansett att en sådan ordning inte är acceptabel. Jag förordar att undan- taget från tillståndsplikten i stället får gälla alla dem som drev verksamhet vid lagens ikraftträdande.

Lagrådet har vidare anmärkt att det saknas övergångsreglering till be- stämmelserna i 17 och 1859' om att en spåranläggning inte får upplåtas för trafik och ett fordon inte framföras på en spåranläggning utan att anlägg- ningen eller fordonet har godkänts av banverket.

För egen del är jag inte övertygad om att någon övergångsreglering till dessa bestämmelser behövs. Såvitt gäller anläggningar och fordon som inte tillhör staten kan godkännandet ha ägt rum enligt FEJ före ikraftträdandet av den nya lagen och kan också. till följd av punkt 2 i övergångsbestämmel-

• Sida 49
•  Original

serna till förordningen (1988:627) om ändring i FEJ. ha meddelats av vägverket. För dem av statens spåranläggningar som är upplåtna för trafik torde frågan sakna betydelse. När det gäller fordon som tillhör staten och som trafikerar statens spåranläggningar torde ett beslut om godkännande som regel föreligga (jfr 11 åFEJ).

Jag föreslår emellertid ändå att det för tydlighets skull tas upp en övergångsbestämmelse i det av lagrådet påtalade hänseendet.

3.6. Resursfrågor

Den föreslagna säkerhetslagen kommer inte att medföra några större kon- sekvenser från resurssynpunkt. Säkerheten i spårtrafiken är god redan i dag.

Järnvägsinspektionen torde kunna fylla sina uppgifter enligt den nya lagen med oförändrade resurser. Inspektionen föreslås emellertid få befo- genhet att anlita utomstående för visst besiktnings- och tillsynsarbete. Detta får bekostas av de medel som har anslagits till inspektionen.

Överklagande föreSIås få ske till domstol i stället för som nu till regering- en. Antalet sådana mål hos domstolarna torde dock bli försumbart. Några extra resurser hos domstolarna för detta ändamål torde inte behövas.

5.2. Lagen om ändring i järnvägstrafiklagen (1985: 192)

Ändringen innebär att 6 kap. 1—455 järnvägstrafiklagen flyttas till järn- vägssäkerhetslagen och att rubriken till kvarvarande bestämmelser i 6 kap. anpassas till dessa. Se vidare avsnitt 3.3.6 och 3.3.7.

5.3. Lagen om ändring i lagen (1975: 88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Det i 1 5 första stycket tredje punkten och andra stycket bemyndigande- lagen intagna bemyndigandena för regeringen att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 55 regeringsformen om säkerheten i spårbunden trafik eller ordningens upprätthållande i samband med sådan trafik samt om avgifter för granskning eller kontroll i anledning av denna bestämmelse upphävs. I 345 järnvägssäkerhetslagen finns intagna bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen föreskriver att utfärda föreskrifter. Bemyndigandena enligt järnvägssäkerhetslagen behandlas i avsnitt3.3.9.

5.4. Lagen om ändring i körkortslagen (1977:477) och lagen om ändring i lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Ändringarna i körkortslagen och förverkandelagen är föranledda av att bestämmelserna om trafiknykterhetsbrott i 6 kap. 25 järnvägstrafiklagen har flyttats till 305 järnvägssäkerhetslagen.

5.5. Lagarna om upphävande av lagarna (191 1:53 5.1) om järnvägsaktiebolag och (1930: 267) om bokföring vid enskild järnväg

Upphävandet av järnvägsaktiebolagslagen och lagen om bokföring vid enskild järnväg har behandlats i avsnitt 3.4.

Sammanfattning av betänkandet

Genom den nya trafikpolitiken har stora förändringar skett i fråga om det statliga järnvägsnätet. Statensjärnvägar. som tidigare var ensam förvaltare och användare av detta. har nu som huvuduppgift att drivajärnvägstrafik medan statens spåranläggningar förvaltas av banverket. Utöver statens järnvägar har trafikhuvudmännen fått viss trafikeringsrätt på dessa an- läggningar. Även andra trafikföretag kan komma i fråga som trafikutövare där. Främst det förhållandet att flera trafikutövare kommer att trafikera statens spåranläggningar innebär att högre säkerhetskrav måste ställas än i dag och att en effektivare tillsyn måste komma till stånd.

Vidare har inrättats en järnvägsinspektion som bl. a. skall ha tillsyn över säkerheten vidjärnväg. tunnelbana och spårväg. Inspektionen har med nu gällande regler inte tillräckliga befogenheter i sin verksamhet. De uppgifter som inspektionen har kräver dock oproportionerligt stora personalresur- ser. Bl. a. med hänsyn härtill och till att en samordning bör ske mellan de olika författningar som reglerar säkerheten vid järnväg. spårväg och tun- nelbana bör lagstiftningen omarbetas.

I denna promemoria föreslås en ny järnvägssäkerhetslag. Lagen skall gälla samtliga järnvägar. tunnelbanor och spårvägar. Detta innebär till skillnad från nuvarande lagstiftning bl.a. att i huvudsak samma regler kommer att gälla för statliga och enskildajärnvägar och att även järnvägar som bara används för godstransporter kommer att regleras av en säker- hetslagstiftning.

I den föreslagna lagen görs skillnad mellan två olika verksamhetsgrenar. nämligen drift av spåranläggningar och trafikutövning. I driften av spåran- läggningar ingår trafikledningverksamhet. Denna utgör dock en egen verk- samhetsgren, om den som driver spåranläggningen har överlåtit ansvaret härför till någon annan.

Den som driver järnväg. tunnelbana eller spårväg skall svara för att säkerheten är betryggande. Särskilda krav skall därvid ställas beträffande organisation, personal och materiel. Verksamhetsutövaren skall se till att det i verksamheten finns den organisation som behövs för en säker drift. Denne skall också se till att personalen har goda kunskaper om verksamhe- ten och de regler som finns för denna. Han skall vidare se till att den som arbetar i säkerhetstjänst är lämplig för sådant arbete med hänsyn till yrkeskunnande. hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt. Mate— rielen skall vara av sådan art och i sådant skick att skador av verksamheten förebyggs. För verksamheten skall det finnas en säkerhetsordning som komplettering till gällande föreskrifter.

Spåranläggningar, spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet skall — utom i fråga om staten —— bara få drivas av den som har tillstånd till verksamheten. Tillstånd skall beviljas den som har sådana egenskaper att han kan uppfylla nämnda säkerhetskrav. Ett tillstånd skall få återkallas

• Sida 60
•  Original

Bilaga 1

om förutsättningarna för tillstånd inte längre föreligger. Järnvägsinspek- tionen skall vara tillståndsmyndighet.

Enligt nuvarande regler skall järnvägsinspektionen i stor utsträckning godkänna materiel innan den får tas i bruk. Trots att ansvaret för materie- len främst åvilar verksamhetsutövaren enligt den föreslagna lagen, skall det även finnas en särskild myndighetskontroll av ny eller ombyggd mate- riel. En ny eller väsentligt ombyggd spåranläggning skall således inte få tas i bruk utan godkännande av järnvägsinspektionen. Likaledes skall bl. a. ett fordon som inte tidigare har använts vid en spåranläggning godkännas av inspektionen. .

Järnvägsinspektionen skall vara tillsynsmyndighet enligt lagen. Inspek- tionen skall därvid ha möjlighet att genom förelägganden och förbud verka för en säker spårtrafik. J ämvägsinspektionen bör också få befogenheter att meddela de föreskrifter som behövs för en säker spårtrafik.

Den som driver spåranläggning eller trafikutövning olagligt, den som av uppsåt eller grov oaktsamhet inte uppfyller de säkerhetskrav som uppställs i lagen samt den som av uppsåt eller vårdslöshet bryter mot de villkor som uppställs i tillståndet för verksamheten eller använder icke godkänd mate- riel i sin verksamhet skall kunna ådömas straff. Bestämmelserna i 6 kap. järnvägstrafiklagen (1985: 192) om trafiknykterhetsbrott i samband med järnvägs- eller tunnelbanedrift flyttas till den nya lagen. Detsamma gäller i fråga om de bestämmelser i 6 kap. järnvägstrafiklagen om ordningens upp- rätthållande som rör järnväg och som huvudsakligen är av Säkerhetska- raktär.

Överklaganden enligt lagen föreslås få ske hos domstol i de flesta fall och i övrigt hos regeringen.

Genom lagen upphävs förordningen (1967:604) om enskilda järnvägar. tunnelbanor och spårvägar. Vidare föreslås följdändringar i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, trans- porter och kommunikationer, körkortslagen (1977:477) samt förordning- en (1988: 1379) om statens spåranläggningar och vägtrafikkungörelsen (1972:603).

Lagen (191 1:53) om järnvägsaktiebolag och lagen (1930:267) om bokfö- ring vid enskild järnväg med följdlagstiftning har i stora delar inte tilläm- pats under lång tid. Denna lagstiftning föreslås bli upphävd.

• Sida 61
•  Original

Författningsförslag 1 Förslag till J ämvägssäkerhetslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 5 Denna lag gäller säkerheten vid järnväg. tunnelbana och spårväg.

2 5 Banverket bestämmer om en spåranläggning är att hänföra till järn- väg, tunnelbana eller spårväg. Därvid skall en spåranläggning för enbart lokal persontrafik anses som tunnelbana, om den i sin helhet går fram på egen banvall väl avskild från annan trafik och utan plankorsningar, och annars som spårväg.

3 5 Till spåranläggningar hör spår och de övriga fasta anordningar som behövs för spårens bestånd, drift eller brukande, signal- och säkerhetsan- läggningar i övrigt. trafikledningsanläggningar samt anordningar för elför- sörjning av trafiken.

4 5 Järnvägs—. tunnelbane- och spårvägsverksamhet består av drift av spåranläggningar och drift av spårtrafik (trafikutövning). I driften av spår- anläggningar ingår trafikledning. Trafikledning utgör dock en särskild verksamhetsgren om den som driver spåranläggningen har överlåtit ansva- ret härför till någon annan (särskild trafikledningsverksamhet).

Regler för verksamheten Grundläggande bestämmelser

5 5 Spåranläggningar, spårtrafik och särskild trafikledningsverksamhet skall med hänsyn till verksamhetens art och övriga förhållanden drivas så att skador till följd av verksamheten förebyggs. Därvid skall de åtgärder och försiktighetsmått vidtas som behövs för att upprätthålla en betryggan- de säkerhet.

6 5 För verksamheten skall den organisation finnas som krävs för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett säkert sätt.

7 5 Den som är sysselsatt i verksamheten skall ha god kännedom om de förhållanden. föreskrifter och villkor som gäller för verksamheten och som berör hans arbetsuppgifter.

Arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten får utföras endast av den

• Sida 62
•  Original

Bilaga 2

som med hänsyn till yrkeskunnande. hälsotillstånd och personliga förhål- landen i övrigt anses lämplig.

8 5 Spåranläggningar. fordon Och annan materiel skall vara av sådan beskaffenhet att skador till följd av verksamheten förebyggs.

9 5 För verksamheten skall det finnas en säkerhetsordning med sådana säkerhetSbestämmelser som behövs utöver denna lag och de föreskrifter som är utfärdade med stöd av lagen.

10 5 Den som driver verksamheten ansvarar för att de i 5—955 angivna kraven uppfylls.

Tillstånd m. m.

11 5 Spåranläggningar eller spårtrafik eller särskild trafikledningsverk- samhet får drivas endast av den som har tillstånd till verksamheten. För verksamhet som drivs av staten behövs inte något tillstånd.

Tillstånd får beviljas den som med hänsyn till yrkeskunnande. laglydnad samt ekonomiska och andra förhållanden av betydelse kan anses uppfylla kraven i denna lag och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

12 5 Frågor om tillstånd att driva spåranläggningar eller spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet prövas av banverket.

13 5 Ett tillstånd kan meddelas tills vidare eller för viss tid.

14 5 I samband med att tillstånd meddelas eller under ett tillstånds giltighetstid får banverket föreskriva de villkor för verksamheten som behövs från säkerhetssynpunkt.

Återkallelse av tillstånd

15 5 Ett tillstånd att driva spåranläggningar, spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet skall återkallas, om förutsättningarna för till- stånd enligt 1 1 5 inte längre uppfylls. Ett tillstånd får också återkallas om tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 215 .

16 5 Frågor om återkallelse av tillstånd enligt 155 prövas av banverket.

Godkännande av spåranläggningar eller fordon

17 5 En spåranläggning eller en del av den får inte upplåtas för trafik utan att den har godkänts av banverket. Detsamma gäller vid en väsentlig

ombyggnad.

18 5 Ett fordon får inte tas i bruk vid en spåranläggning utan godkän-'

• Sida 63
•  Original

Bilaga 2

nande av banverket. Ett fordon som har byggts om väsentligt, får inte användas utan att det har godkänts av banverket.

19 5 Banverket skall före godkännande enligt 17 eller 185 granska kon- struktionsunderlaget för spåranläggningen eller fordonet och kontrollera och prova materielen i den omfattning som verket finner nödvändig.

Tillsyn m. m.

20 5 Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen utövas av banverket.

21 5 Den som driver eller avser att driva verksamhet enligt denna lag skall på begäran av banverket

1. lämna myndigheten de upplysningar och tillhandahålla de handling- ar som behövs för tillsynen,

2. ge myndigheten tillträde till anläggningar, fordon och annan materi- el. lokaler och områden som berörs av verksamheten för de undersökning- ar som behövs för tillsynen.

3. vid provkörningar och andra materielprov tillhandahålla erforderlig personal. materiel och liknande.

Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för tillsynen.

22 5 Banverket får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller de föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

23 5 Beslut enligt denna lag får förenas med vite.

Ordning

24 5 Utan tillstånd från järnvägen får inte någon beträda spårområde för järnväg utom på platser där det av skyltar, utjämning av höjdskillnaden mellan spåren och markplanet, gångfållor eller andra anordningar klart framgår att allmänheten har tillträde.

25 5 En befattningshavare i säkerhets— eller ordningstjänst vid järnväg får från järnvägens område avlägsna den som överträder förbudet i 245 , den som uppträder berusad eller stör ordningen och den som genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten i järnvägsdriften. Om det är absolut nödvändigt. får han omhänderta en sådan person. Om så sker. skall polisen omedelbart underrättas. Den omhändertagne får hållas kvar till dess att han har överlämnats till en polisman eller det inte längre finns skäl till omhändertagande. dock längst sex timmar.

26 5 För att verkställa en åtgärd enligt 255 får befattningshavaren inte använda strängare medel än förhållandena kräver. Han bör i första hand försöka tala personen till rätta genom upplysningar och uppmaningar.

• Sida 64
•  Original

Bilaga 2

Våld får tillgripas endast när andra medel inte hjälper. Om våld tillgrips, skall den lindrigaste form användas som kan förväntas leda till det avsed- da resultatet. Våld får inte brukas längre än som är absolut nödvändigt.

27 5 Bestämmelser om undersökning av resgodskollin eller godssänd- ningar, omhändertagande av handresgods samt avlägsnande, oskadliggö- rande och förstörelse av resgodskolli eller handresgods samt av visst farligt gods finns i 6 kap.järnvägstrafiklagen (1985: 192).

Strafflbestämmelser

285. Till böter eller fängelse i högst ett år skall dömas

1. den som utan tillstånd driver tillståndspliktig verksamhet enligt den- na lag,

2. den som av uppsåt eller grov oaktsamhet bryter mot 5 — 1055 .

3. den som av uppsåt eller oaktsamhet bryter mot villkor som medde- lats med stöd av 145 ,

4. den som av uppsåt eller oaktsamhet i verksamheten använder mate- riel som inte har godkänts enligt 17 eller 185 .

29 5 Om någon har fört ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana och därvid har varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel att det måste antas att han inte kunde föra fordonet på betryggande sätt, skall han dömas till fängelse i högst ett år eller, om omständigheterna är mildrande. till böter.

Den som har fört ett sådant maskindrivet spårfordon som avses i första stycket efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alko- holkoncentrationen under eller efter färden uppgick till minst 1.5 promille i hans blod eller 0,75 milligram per liter i hans utandningsluft. skall anses ha varit så påverkad under färden som anges i första stycket.

Är det inte styrkt att den som har fört ett sådant maskindrivet spårfor- don som avses i första stycket har varit så påverkad som anges där eller hade sådan alkoholkoncentration som anges i andra stycket. men har han fört fordonet efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgick till 0,5 promille i hans blod eller 0.25 milligram per liter i hans utandningsluft, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till fängelse i högst ett år eller, om omständigheterna är mildrande. till böter skall den dömas som på annat sätt än som sägs i första stycket har fullgjort tjänst, i vilken ingår uppgifter av väsentlig betydelse för säkerhe- ten. och därvid har varit så påverkad av berusningsmedel att det måste anses att han inte kunde utföra dessa uppgifter på betryggande sätt.

30 5 Den som bryter mot förbudet i 245 döms till böter. högst 1000 kronor.

315. Till ansvar enligt 285 döms inte i ringa fall. Till ansvar enligt 28 eller 305 döms inte om gärningen är belagd med

• Sida 65
•  Original

Bilaga 2

straffi brottsbalken. Till ansvar enligt 305 döms inte heller om gärningen är belagd med straffi lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

Ytterligare föreskrifter

32 5 Regeringen får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från denna lag. Regeringen får också meddela de ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag.

Regeringen får överlåta dessa befogenheter till banverket.

33 5 Banverket får, efter bemyndigande av regeringen. överlåta förvalt- ningsuppgifter som ansluter till denna lag eller de föreskrifter som är utfärdade med stöd av lagen även om uppgifterna innefattar myndighets- utövning.

Överklagande m. m.

34 5 Banverkets beslut i frågor om tillstånd, godkännande och tillsyn enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut överklagas hos regeringen.

35 5 Ett beslut enligt denna lag gäller omedelbart. Ett beslut om återkal- lelse av tillstånd gäller dock inte förrän det har vunnit laga kraft, om det inte finns särskilda skäl att bestämma annat.

1. Denna lagträder i kraft den ljuli 1990. då förordningen (1967:604) om enskildajärnvägar. tunnelbanor och spårvägar skall upphöra att gälla.

2. Den som driver en spåranläggning eller spårtrafik den 31 december 1989 skall ha rätt att fortsätta att driva verksamheten i samma omfattning till den ljuli 1993 utan tillstånd enligt 115denna lag.

3. Den som har rätt att driva verksamhet utan tillstånd enligt 2. och som vill fortsätta med verksamheten efter den 1 juli 1993 skall senast den 31 december 1991 ansöka om tillstånd enligt 11 5 .

4. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en före- skrift sotn har ersatts genom en bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

• Sida 66
•  Original

Bilaga 2