SOU 1991:30

Särskolan

Till statsrådet Göran Persson

Den 11 maj 1989 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden som rör sko- lan att tillkalla en kommitté (1989:08) för att utreda frågan om ett generellt överförande av ansvaret för särskolan från landstingskommunerna till primärkom- munerna. Samtidigt fastställdes direktiv för utredning- en (Dir. 198920).

Som ledamöter tillkallades genom beslut den 30 au- gusti 1989 generaldirektören Christina Rogestam, ord- förande, 1:e sekreteraren i Landstingsförbundet Inger Dahlberg, särskolchefen Matti l—liitti, sekreteraren i Svenska Kommunförbundet Randolph Norberg och dåvarande vice ordföranden i Riksförbundet FUB Gudrun Sandström.

Sekretariatet har bestått av skolinspektören Per— Erik Eriksson och särskolchefen Lars Ekblad (fr.o.m. 1989—11—20).

Som sakkunniga har medverkat undervisningsrådet Kenneth Eklindh, departementssekreterarna Carl Lec- zinsky och Monica Martinson.

Som experter har medverkat departementssekretera— ren Lillemor Johansson (fr.o.m. 1989—09—25), rektorn Margaretha Extergren (1990—10—08——12—21) och stu- dierektorn Ing—Britt Ling (1990—10—17——12—06).

Utredningen har arbetat under namnet Särskole- kommittén.

Kommittén har haft 15 sammanträden.

Kommittén har besvarat remisser om överförandet av huvudmannaskapet för särskolan från landstings- kommun till primärkommuner i Östergötlands, Kop- parbergs, Jämtlands, Skaraborgs och Hallands län.

Kommitténs sekretariat har samrått med sekretera- ren i skolverkskommittén, med den särskilda utred- ningsmannen för myndighet för stöd till handikappa- de elevers skolgång m.m., med representanter för ar- betsmarknadsverket och centrala studiestödsnämnden, med handikappkommitténs sekretariat och med sär— vuxkommitténs dåvarande sekreterare.

Kommitténs sekretariat har medverkat vid informa— tion till förvaltningschefer vid omsorgsförvaltningar, till särskolchefer och till olika intressentgrupper.

Särskolekommitténs sekretariat har studerat motsva- rande skolformer i de nordiska länderna och i Italien. Sekretariatet har vidare avlagt studiebesök vid riks- centralen för pedagogiska hjälpmedel för rörelsehind- rade elever (RPl—l—Rl—I) i Bräcke Östergård, vid riks- centralen för pedagogiska hjälpmedel för särskolan (RPH—Sär) i Umeå och vid vissa skolenheter bl.a. vid Dammsdalskolan och Salbohedskolan.

Särskolekommittén får efter avslutat arbete härmed avlämna sitt betänkande.

Stockholm den 3 april 1991

Christina Rogestam

Inger Dahlberg

Matti Hiitti

Randolph Norberg /Per—Erik Eriksson

Gudrun Sandström Lars Ekblad

InnehaH 1 Sammanfattning och förslag .......... 11 2 Dagens särskola ................... 17 2.1 Inledning ........................ 17 2.2 Huvudmannaskap ................. 18 2.3 Undervisningen ................... 18 2.4 Personkretsen .................... 19 2.4.1 Psykiskt utvecklingsstörda elever 19 2.4.2 Elever med hjärnskador ....... 19 2.4.3 Elever med barndomspsykos . . . 19 2.4.4 Elever med tilläggshandikapp . . . 20 2.5 Skolplikten ...................... 20 2.6 Fortsatt utbildning efter skolpliktens upphö- rande ......................... 21 2.7 Utvecklingsnivåer ................. 21 2.8 Särskolans former ................. 23 2.8.1 Inledning .................. 23 2.8.2 Obligatoriska former av särskola . 23 2.8.3 Frivilliga former av särskola . . . . 24 2.8.3.1 Inledning .................. 24 2.8.3.2 Yrkessärskola ............... 24 2.8.3.3 Särskola för vuxna utvecklingsstörda ......................... 25 3 Huvudmannaskap — bakgrund — nuläge . . 27 3.1 Inledning ........................ 27 3.2 Begreppet huvudmannaskap ......... 27 3.3 Tiden före 1949 ................... 28 3.4 Tiden 1950—1970 .................. 29

3.4.1 1951 års sinnesslövårdsutredning 29 3.4.2 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna 30 3.4.3 1961 års mentalsjukvårdsberedning 30 3.4.4 1967 års omsorgslag .......... 32 3.5 Utredningen Skolan, Staten och Kommu- nerna ......................... 33

w PPPPh wwww

Pga

99

999 xlO'NUI

ssu

owqö

AMN—*

AI.»)

Omsorgskommittén ................ 36 Omsorgsberedningen ............... 40 Det aktuella läget ................. 42 Sammanfattning ................... 44 Integration — normalisering .......... 47 Definition av begreppen — tillbakablick . 47 Utvecklingslinjer .................. 50 Forskning och utveckling ............ 51 Läroplan — samsyn ................. 54 Primärkommunalt huvudmannaskap för sär- skolan? ......................... 55 Elevfrågor ....................... 61 Skolplikten ...................... 61 Val av skolform och skolenhet ........ 65 6.2.1 Allmänt ................... 65 6.2.2 Variationer i elevpopulationen . . 65 6.2.3 Beslut om mottagande i särskola . 66 6.2.4 Val av skola ................ 67 6.2.5 Vårdnadshavares inflytande . . . . 67 Definition av individintegrering ....... 68 Särskolan och de särskilda omsorgerna — samband och gränsdragningsfrågor ..... 70 6.4.1 Särskild omsorg ............. 70 6.4.2 Elevsociala anordningar ....... 71 6.4.3 Skola och fritid ............. 71 Skola och arbetsliv — uppföljningsansvar 72 Assistentstöd ..................... 76 Skolanknutet elevboende ............ 77 6.7.1 Allmänt ................... 77 6.7.2 Dammsdalskolan och Salbohed- skolan .................... 78 6.7.2.1 Huvudmannaskap ........... 78 6.7.2.2 Tillsyn .................... 83 6.7.3 Träningsboende för elever i yrkesut— bildning ................... 84 6 7 4 Bidragsregler rörande särskolans elever .................... 86 Personalfrågor .................... 89 Särskolans personal ................ 89 Skolledningsresurser ............... 89 7.2.1 Bakgrund .................. 90 7.2.1.1 Grundskolan ............... 90 7.2.1.2 Särskolan .................. 90

>!» Ab.)

7.5

8.2

8.3 8.4

8.5

9.2

7.2.1.3 Särskolans skolledning under

primärkommunal huvudman . . . 90 Lärarpersonal .................... 92 Konsulenter ...................... 93 7.4.1 Bakgrund .................. 93 7.4.2 Landstingskommunala tjänster som

konsulenter i särskolan ........ 95 7.4.3 Konsulenter för praktiskt/estetiska

ämnen .................... 97 Fortbildning och personalutveckling . . . . 98 7.5.1 Inledning .................. 98 7. 5. 2 Statens ansvar .............. 99 7. 5.3 Kommunernas ansvar ........ 100 7. 5. 4 Målgrupper ............... 101 7. 5. 4. 1 Politiker .................. 101 7. 5. 4. 2 Grund— och gymnasieskolans

personal .................. 101 7. 5. 4. 3 Särskolans personal ......... 102 Organisatoriska frågor ............. 105 Allmänna planeringsförutsättningar . . . 105 8.1.1 Hemkommunens ansvar ...... 105 8.1.2 Skolplan ................. 106 8.1.3 Elevgrupper med särskilda behov —

samverkan mellan kommuner . . 108 Skolledning ..................... 110 8.2.1 Allmänt .................. 110 8.2.2 Exempel på användning av sär-

skolans Skolledningsresurser . . . 111 8. 2. 2. 1 Kommunövergripande ....... 111 8. 2. 2. 2 Kommunvis ............... 111 Beslut om mottagande och placering 1 särskola ........................ 112 Elevvården ..................... 113 8.4.1 Allmänt .................. 114 8.4.2 Nulägesbeskrivning ......... 115 8.4.3 Elevvården för särskolan under

primärkommunal huvudman . . 117 Studie- och yrkesorienteringen i sär- skolan ........................ 118 Ett nytt statsbidrag för särskolan ..... 123 Inledning ....................... 123 9.1.1 Direktiv och ändrade förutsätt-

ningar ................... 123 9.1.2 Grundläggande diskussion . . . . 125 Nuläge ........................ 126 9.2.1 Andel särskoleelever ........ 126

9.3

9.4 9.5

000. D—Åh—Ö— .OPC boki'o

10.3

11

9.2.2 Vad påverkar resursfördelningen? 128 9.2.3 Elever med tilläggshandikapp. Resurser för konsulentinsatser 9.2.4 Användning av kompletterings— resursen. Prioriteringar ....... 9.2.5 Slutsatser och sammanfattande diskussion ................ Det nya statsbidragssystemet för grund- skola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna .............. 9.3.1 Beslutets innehåll ........... 9.3.2 En jämförelse mellan grundskola och särskola ............... Utgångspunkter för ett förändrat stats— bidragssystem för särskolan ......... Principer för ett nytt bidrag ......... 9. 5.1 Inledning ................. 2 Ett generellt finansiellt stöd för särskola till samtliga kommuner 3 En schabloniserad resurstill- delning .................. 4 Beräkningsmodell för särskolan 4.1 Inledning ................. 4.2 Modellkonstruktion ......... 4. 3 Hemspråksresurser m.m. ..... 9. 5. 4. 4 Konsekvenser av olika alternativ Kommunala kostnader ............. Skatteväxling .................... Genomförande ................... 9.5. 95. 9.5. 9.5. 9.5. 9.5

Uppföljning, utvärdering och tillsyn Inledning ....................... Bakgrund ...................... 10.2.1 Länsskolnämnderna ......... 10.2.2 Skolöverstyrelsen ........... 10.2.2.1Tillsynsverksamhet .......... 10.2.2.2 Forsknings— och utvecklingsverk- samhet (FoU) .............. 10.2.3 Planeringsberedningarna ..... 10.2.4 Sammanfattning ............ Tillsyn, utvärdering och utveckling i en ny organisation .................. 10.3.1 Kommunernas ansvar ........ 10.3.2 Skolverkets ansvar ..........

Översyn av gällande bestämmelser

130 130 131

134 134

136

136 139 139

140

141 142 142 143 146 147 149 150 151

155 155 155 155 157 157

159 161 162

162 162 164

167

12 Genomförande av en generell kommuna- lisering av särskolan ............... 171 12.1 Bakgrund ...................... 171 12.2 Tidplan för en huvudmannaskaps- förändring ...................... 172 12.3 Genomföranderesurs — statsbidrag . . . . 175 Reservationer och särskilda yttranden ....... 179 Käll— och litteraturförteckning ............ 187 Bilagor Bilaga ] Lagförslag .................... 193 Bilaga 2 Kommittédirektiv 1989z20 ........ 209

Bilaga 3 Särskolekommitténs förslag till rikt- linjer (1989—12—20) för kommuner och landsting inför planläggningen av verksamhet med inriktning mot ett ändrat huvudmannaskap för särskolan ..................... 215

Bilaga 4 Tabeller och diagram ............ 223

1. Sammanfattning och förslag

Utgångspunkter för Särskolekommitténs arbete har va- rit de i maj 1989 fastställda direktiven, vilka delvis byggde på riksdagens beslut i december 1988 om sko- lans utveckling och styrning.

Det grundläggande direktivet för särskolekommittén har varit att utbildningen för Särskolans elever inte skall försämras om och när primärkommunerna över- tar huvudmannaskapet för särskolan. Detta har varit vägledande i kommitténs arbete, som utgått från sär- skoleelevernas behov och intressen.

Kommitténs arbete har därutöver påverkats av riks- dagens beslut i december 1989 med anledning av pro- positionen om kommunalt huvudmannaskap för lära- re, skolledare, biträdande skolledare och syofunktio- närer, dess beslut i juni 1990 om ändring i skollagen, vilket innebär lättnader vid transaktioner mellan landstingskommun och kommun och mellan kommu- ner inom en landstingskommun samt dess beslut i de- cember 1990 med anledning av propositionen om an- svaret för skolan.

Till detta skall läggas regeringens proposition 1 feb— ruari 1991 om gymnasieskolan och vuxenutbildningen, vilken har betydelse för främst utbildning av psykiskt utvecklingsstörda vuxna (särvux), men också för sär- skolans yrkesskola. I slutskedet av kommitténs arbete dvs. i senare delen av mars 1991, avgav regeringen en proposition om vissa skollagsfrågor.

Dessa samlade styrdokument jämte kommitténs ut- redningsarbete ger underlag för de beskrivningar, för- slag och bedömningar, vilka sammanfattas nedan.

I kapitel 2 ger vi en sammanfattande beskrivning av särskolan som skolform och dess elever.

I kapitel 3 tecknar vi bilden av särskolans utveck- ling från att ha varit en del av mentalsjukvården till en alltmer integrerad del av kommunernas övriga skolväsende. Ett samlat primärkommunalt huvudman- naskap för grundskola, gymnasieskola, särskola, kom— munal vuxenutbildning och särvux är ett logiskt steg i denna utveckling.

I kapitel 4 redogör vi för olika former av integration av särskola och enskilda särskoleelever, ett viktigt in- slag i processen att närma särskolan till den övriga ungdomskolan.

I kapitel 5 föreslår vi att huvudmannaskapet för särskolan överförs till

kommunerna. Grundvalen är dels ovannämnda analyser, dels den pågående spontana processen i landsting och kommu- ner mot ett ändrat huvudmannaskap för särskolan. Särskolan bibehålls som skolform. Vi anser att en än- nu högre grad av samverkan mellan särskolan och det övriga kommunala skolväsendet är en utveckling på längre sikt. Förslagen i den följande delen av betän— kandet är utformade så att de skall öppna vägen för en sådan utvecklingsprocess.

I kaptitel 6 behandlar vi elevfrågor. Vi föreslår att 9—årig skolplikt införs för elever i särskolan med oförändrad rätt till fortsatt frivillig utbildning till 21, i vissa fall 23 år, att en formell prövning av personkretstillhörigheten behålls, att Vårdnadshavares inflytande i uttagningsprocessen stärks, att vårdnadshavare liksom hittills skall ha rätt att överklaga beslut om mottagande i särskola, att skolgången om möjligt skall ske i samma skola som för andra elever i samma bostadsområde,

att

att

att

att

att

att

att

att

begreppet individintegrering begränsas till att omfatta sådana elever som får sin undervisning i vanlig klass minst halva antalet veckotimmar, som enligt timplanen gäller för aktuell årskurs, kommunen ansvarar för alla de verksamheter inom särskolan som är motiverade av pedagogis- ka och elevvårdsmässiga skäl, elever från särskolan under vissa förutsättningar skall ha tillträde till gymnasieskolans individuella program,

hemkommunen skall hålla sig underrättad om hur de psykiskt utvecklingsstörda ungdomar som inte deltar i frivillig utbildning inom särskolan är sysselsatta, Dammsdalskolan och Salbohedskolan som är sär- skolor med riksupptagning av elever med svåra beteendestörningar skall vara specialskolor och ha staten som huvudman. Statens institut för han- dikappfrågor i skolan (SIH) får förvaltningsansva- ret, tillsynen för utbildning och boende vid Damms— dalskolan och Salbohedskolan bör ingå i ansvars— området för en och samma myndighet, och att denna myndighet bör vara statens skolverk, medel överförs från anslaget B 9. Bidrag till drif— ten av Särskolor m.m. till anslaget B 13. Special- skolor, och

reglerna för barnbidrag, studiehjälp och sjukbi- drag till elever inom särskolan bör ses över.

I kapitel 7 behandlas personalfrågor. Vi bedömer att det är av vikt

att de kommuner som nu har särskola i princip över- tar särskolans personal för att bibehålla den kom— petens som är en förutsättning för särskolan som skolform.

Vi föreslår vidare

att

att

styrelsen för särskolan beslutar om ledningsorga— nisationen, handikappkunskap och specialpedagogiskt kun- nande bör finnas inom ledningen i de kommuner

som kommer att vara värdkommuner för utbild- ning av psykiskt utvecklingsstörda elever,

att nuvarande utbildningskrav för särskolans lärare behålls, att all konsulentverksamhet för pedagogiskt stöd till elever med handikapp inom det offentliga skolvä— sendet för barn och ungdom skall bedrivas eller samordnas av statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH), att 9,6 Mkr. överförs från anslaget B 9. Bidrag till driften av särskolor m.m. till anslaget B 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan för inrättan— de av tjänster som konsulent för elever med flera handikapp i särskolan, att SIH tillförs medel för en successiv uppbyggnad av konsulentstödet motsvarande särskolans be— hov, att staten bör ansvara för vissa fortbildningsinsatser i ett inledningssskede, med anledning av den cen- tralt beslutade reformen om primärkommunalise- ring av särskolan, att handikappkunskap bör vara obligatoriska inslag i skolledarutbildningen,

att" statens skolverk har ansvaret för att tillsammans med kommunerna utveckla och utvärdera fort- bildningen, och att kommunerna vidtar åtgärder för att lokalt anord- na fortbildning i handikappkunskap för i första hand politiker, skolledare och elevvårdspersonal.

I kapitel 8 behandlas organisatoriska frågor. Vi före- slår att elevens hemkommun skall ha ett grundansvar för alla elevers skolgång, även för psykiskt utveck- lingsstörda elever, att skolverkets fältorganisation får en stödjande funk- tion för kommunernas särskoleverksamhet,

att särskolan skall omfattas av den kommunala skol- planen och att kommunerna ansvarar för att det bildas lämpliga elevupptagningsområden för låg- frekventa utbildningar inom särskolan,

att behovet av specialskola för kommunikationsstör- da elever utreds, att styrelsen för skolväsendet i elevens hemkommun beslutar om mottagande i särskola, att om beslut om placering i särskola delegeras, detta bör ske till en klart angiven och ansvarig tjänste- man, som har god kunskap om psykisk utveck- lingsstörning, att elevvården för särskolan skall vara en kommunal uppgift och dess personal bör utgöra en del av skolpersonalen, och att den nuvarande yrkesvägledningsfunktionens kompetens för särskolans elever behålls, med ton— vikt på verksamhetens innehåll och arbetsuppgif- ter.

I kapitel 9 lämnas förslag till ett nytt statsbidrag för särskolan som i sin grundkonstruktion liknar det bi- dragssystem för det offentliga skolväsendet för barn, ungdom och vuxna som riksdagen fattat beslut om. Bidragsdelen till särskolan skall beräknas efter särskil- da normer och ingå som en tydligt identifierbar, skol- formsspecifik del i sektorsbidraget till kommunernas skolväsende. Bidragen föreslås beräknade på antalet invånare i åldern 7—20 år och fördelas till samtliga kommuner. Det nya bidragssystemet föreslås bli infört i hela landet fr.o.m. den 1 juli 1992 utan koppling till en huvudmannaskapsförändring i de olika landstings- kommunerna.

I kapitel 10 behandlas uppföljning, utvärdering och tillsyn. Vi föreslår att kommunerna ansvarar för uppföljning och utvär- dering av särskolan. Individuella undervisnings- program och utvecklingsplaner kopplade till un- dervisningsprocess och resursförbrukning bör ut— göra permanenta instrument i denna process, att skolverkets olika delar bör ha kompetens när det gäller utbildning av psykiskt utvecklingsstörda elever, och

att den samlade kunskap, som i dag finns hos de sär— skolchefer som har specialpedagogisk kompetens, tas till vara i detta sammanhang.

I kapitel 11 redogör vi för de ändringar i skollagen som erfordras med anledning av förslagen om bl.a. ändrad skolplikt, om att skolgången om möjligt skall ske i samma skola som för andra elever i bostadsom- rådet samt om kommunens skyldighet att hålla sig un- derrättad om hur ungdomar som slutat den obligato- riska särskolan men inte valt frivillig utbildning är sys— selsatta.

[ kapitel 12 behandlas genomförandet av en generell kommunalisering av särskolan. Vi föreslår att överförandet av huvudmannaskapet för särskolan från landstingen till kommunerna bör ske succes- sivt, och vara genomfört senast tre år efter riksda— gens principbeslut om primärkommunalisering av särskolan, att staten som en genomföranderesurs bör avsätta 6 Mkr. att fördelas under en treårsperiod, med bör- jan budgetåret efter riksdagsbeslut om kommuna- lisering, att medlen erhålls genom omfördelning ur anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet, och att huvudmännen också bör planera och ansvara för information och fortbildning med anledning av reformen.

2. Dagens särskola

2.1. Inledning

Som en introduktion för läsare som inte har ingående kunskaper om dagens särskola, har särskolekommittén bedömt det som motiverat att ge en sammanfattande beskrivning av särskolans personkrets och om särsko- lans olika former.

***

För barn och ungdomar som inte kan gå i grund— skolan och gymnasieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda finns särskolan. Detsamma gäller även för personer som fått betydande och bestående begåvningshandikapp på grund av hjärnskada, föran- ledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, samt per- soner med barndomspsykos.

Statsbidrag lämnas till huvudmännen för kostnader för löner åt skolledare och av lärare m.m. Budgetåret 1989/90 utgick i genomsnitt 8,3 lärarveckotimmar per elev exkl. undervisning i hemspråk och svenska som andraspråk. Det kan jämföras med motsvarande stats— bidrag för grundskolan, vilket är ca 2 lärarveckotim- mar per elev.

Utbildning i särskola är kostnadsfri för eleverna. De skall ha tillgång till den skolmateriel som behövs för att tillgodogöra sig utbildning. Huvudmannen skall kostnadsfritt anordna skolskjuts om sådan behövs. Om elev behöver bo utanför det egna hemmet med anled— ning av skolgången gäller bestämmelserna i 4 & 4punkten omsorgslagen (1985z568). Bestämmelserna

för yrkessärskolans elever är således fördelaktigare än bestämmelserna för elever i gymnasieskolan.

2.2. Huvudmannaskap

Särskolan ingår tillsammans med grundskolan, gymna- sieskolan, specialskolan och sameskolan i det offentli- ga skolväsendet för barn och ungdom.

Landsting och i vissa fall kommuner är huvudmän för särskolan. Om inget annat bestämts är landstingets omsorgsnämnd lokal styrelse för särskolan. l kommun är skolstyrelsen styrelse för Särskolan.

Särskolan har endast ansvar för elevernas utbild— ning. Behandling av vissa slag, som t.ex. sjukgymnas- tik, som ofta sker i skolan, på skoltid, utgår ofta som s.k. särskild omsorg enligt omsorgslagen (1985z568). Ansvaret för denna för eleven viktiga men frivilliga omsorg åvilar visserligen landstinget och omsorgs- nämnden, men inte i sin egenskap av styrelse och hu- vudman för särskolan, utan i egenskap av styrelse och huvudman för omsorgsverksamheten enligt omsorgsla- gen.

Ledningen och/eller driften av särskolan kan överlå- tas från landstinget till kommuner. Skollagen (1985:1100) innehåller bestämmelser om detta (6 kap.).

2.3. Undervisningen

Undervisningen i särskolan sker utifrån särskilda läro- planer. 1990 års läroplan för den obligatoriska särsko- lan (Lsä 90) beskriver särskolans undervisning på föl— jande sätt:

”Särskolans ordinarie undervisning är av specialpedagogisk karaktär. Därutöver behövs speciella insatser. Dessa skall— riktas till elever som har särskilt komplicerade inlärnings— svårigheter eller känslomässiga störningar. Sådana insatser kan också gälla elever med tilläggshandikapp eller elever med svårigheter av mera tillfällig art. För att tillgodose des-

sa elevers särskilda behov av pedagogisk stimulans skall sko- lan tillse att personal med speciell kompetens finns tillgäng- lig för direkt stöd till den enskilde eleven samt för informa- tion och handledning till skolans personal. Så långt det är möjligt skall insatsernas utformning diskuteras med eleven och alltid med föräldrarna.”

2.4. Personkretsen 2.4.1 Psykiskt utvecklingsstörda elever

Psykiskt utvecklingsstörda elever indelas vanligtvis i tre grupper

* lätt psykiskt utvecklingsstörda * måttligt psykiskt utvecklingsstörda * gravt psykiskt utvecklingsstörda.

För den närmare innebörden av ovanstående indel- ning finns en ingående beskrivning i 1973 års Läro- plan för särskolan (Lsä 73).

2.4.2. Elever med hjärnskador

Barn som från födelsen är normalbegåvade, men som senare råkat ut för sådana hjärnskador vilka skadat den intellektuella utvecklingen eller i en del fall sud- dat bort delar av den, tillhör denna grupp. Orsak till sådana hjärnskador kan vara trafikolyckor, infektions- sjukdomar, förgiftningsskador och liknande.

Dessa barn hänförs till kategorierna för utvecklings- störning beroende på deras förmåga, på samma sätt som de barn som fötts med psykisk utvecklingsstör— ning.

2.4.3. Elever med barndomspsykos

Med barndomspsykos menas en djupgående personlig- hetsstörning med debut i regel före sju års ålder. Den tar sig uttryck i bland annat omfattande avvikelser i sociala och känslomässiga relationer samt svåra stör—

ningar i språkförmågan. Kombinationen barndomspsy- kos/psykisk utvecklingsstörning är inte ovanlig. Alla barndomspsykotiska elever oavsett begåvning och som inte kan tillgodogöra sig undervisningen i grund— eller gymnasieskolan, skall tas emot inom särskolan.

2.4.4. Elever med tilläggshandikapp

Bland särskolans elever är syn—, hörsel—, rörelse— och kommunikationshandikapp vanliga liksom psykiska särdrag. Det är inte heller ovanligt att ett och samma barn har flera s.k. tilläggshandikapp. Betydelsen av goda diagnosresurser för en rätt utformad individuell utbildning och träning kan därför knappast överskat- tas.

2.5. Skolplikten

Barn som tillhör personkretsen och som inte kan gå i grundskolan har särskild skolplikt enligt 3 kap. 3 & skollagen. Särskild skolplikt fullgörs normalt i särsko- lan. Barn som på grund av syn—, hörsel— eller talskada inte kan gå i särskolan skall tas emot i specialskolan.

En del barn och ungdomar som är begåvningshan— dikappade kan genom vissa stödåtgärder klara skol- gång i grundskolan eller gymnasieskolan. Särskild skolplikt gäller därför bara psykiskt utvecklingsstörda som inte kan gå i grundskolan. Det förutsätts att möj- ligheten att fullgöra vanlig skolplikt i grundskola först har övervägts och i vissa fall prövats med insättande av de stödåtgärder som grundskolan förfogar över.

Det finns ingen entydig definition av ”psykisk ut— vecklingsstörning”. Tvärtom begagnas begreppet i bå- de omsorgslagen och skollagen som en sammanfattan- de benämning på flera tillstånd.

Följaktligen kan svårigheter ibland uppstå vid be— dömningen av gränsfall. Det avgörande vid bedöm— ning av vilken skolform eleven skall fullgöra sin skol- gång i bör då vara dennes faktiska möjligheter att kla-

ra en skolgång i grundskolan eller gymnasieskolan med hänsyn till elevens praktiska funktionsnivå vid kunskapsinhämtande och med hänsyn till effekterna av stödinsatser från skolan i ett tidigare skede.

Den särskilda skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår eleven fyller 17 är.

2.6. Fortsatt utbildning efter skolpliktens upphörande

Psykiskt utvecklingsstörda ungdomar har enligt 3 kap. 19 & skollagen rätt till fortsatt utbildning sedan skol- plikten upphört till 21 års ålder, i vissa fall till 23 års ålder. Utbildningen är frivillig. Normalt sker fortsatt skolgång inom särskolans yrkesskola. Många utveck- lingsstörda får också fortsatt utbildning vid folkhög— skolor, inom särvux och i några fall inom gymnasie- skolor med särskilt stöd.

2.7. Utvecklingsnivåer

Eleverna i särskolan karaktäriseras av stora variatio- ner i utbildningsbehoven. Detta beror ofta på speciel- la svårigheter i form av s.k. tilläggshandikapp, vilka också kräver speciella åtgärder. Därför är kravet på anpassning av undervisningen efter varje elevs indi- viduella nivå och särart inom olika inlärnings— och träningsområden särskilt stort.

Utvecklingspsykologisk forskning har lärt oss att ut- vecklingen av förståndsprocesser och föreställningsty— per sker i en bestämd ordning som förenklat brukar indelas i tre etapper. Olika inlärningsformer är möjli- ga på de olika stadierna.

l ”Begåvning och begåvningshandikapp” (ala 39/366, 1981) beskriver Gunnar Kylén detta och inde- lar eleverna i tre nivåer, A, B och C, som kort kan sammanfattas enligt följande:

Förståndsprocesser Funktionsnivå Föreställnings— hos utvecklings— typer störda Förmåga till med— C Förmåga att vetna, systematiska läsa och förstå tankeoperationer skrivet språk Förmåga att organi— B Förmåga att sera i rum och tid, tolka bild— klass, serie och antal symboler Förmåga till vissa B Förmåga att spontana handlingar tala och/eller förstå tal Förmåga att uppleva, A Förmåga att minnas och jämföra, känna igen, agera

uppleva behov, känslor konkret

Utvecklingsstörning är främst en avvikelse i fråga om utvecklandet av föreställningstyper och förstånds- processer. Utvecklingsstörda utvecklas långsammare genom de tidigare nämnda stadierna och kan som vuxna kvarstanna på något av dem. Detta innebär, att de inom ramen för varje stadium hinner skaffa sig mer erfarenheter och kunnande än ett barn på mot— svarande nivå, under förutsättning att fostran och un- dervisning hjälper dem med detta. Det är således fel att jämföra utvecklingsstörda vuxna med barn och an— vända begrepp som utvecklingsålder och liknande.

En utvecklingsstörd på nivå A kan använda samma förståndsprocesser och samma föreställningstyper som ett barn på tidigt utvecklingsstadium, men har en längre tids erfarenhet och har då fyllt sin föreställ- ningsvärld med ett större, mer eller mindre använd- bart innehåll av konkreta upplevelse— och rörelse- mönster.

En utvecklingsstörd som förblir på A—nivå även som vuxen kommer att utvecklas med hjälp av de erfaren- heter som bygger på A—nivåns förståndsprocesser och föreställningstyper.

En utvecklingsstörd som stannar på B—nivå som vuxen har i regel lämnat A—nivån vid 5—16 års ålder.

En utvecklingsstörd som når upp till C—nivå som vuxen har i regel lämnat A—nivån vid 2,5—5 års ålder och B—nivån vid 9—16 års ålder.

En person som utvecklas över C—nivån som vuxet. är inte utvecklingsstörd. (Ur Lsä 73, Allmän del)

2.8. Särskolans former

2.8.1. Inledning

Särskolan är indelad i olika former med hänsyn till att eleverna hänförs till de olika utvecklingsnivåerna. Barn och ungdomar i åldrarna 7—17 år och som tillhör A- och B—nivåerna går som regel i särskolans trä- ningsskola och i yrkesträning eller verksamhetsträning i den frivilliga yrkessärskolan mellan 17 och 21/23 års ålder. För elever på C—nivå är motsvarande former grundsärskola resp. yrkesutbildning.

2.8.2 Obligatoriska former av särskola

Den obligatoriska formen av särskolan består av grundsärskola och träningsskola.

Det som karaktäriserar eleverna i grundsärskolan är, förenklat uttryckt, att de kan lära sig läsa och skri- va, och med hjälp av dessa färdigheter skaffa sig nya kunskaper. Innehållet i undervisningen ligger nära grundskolans, men inlärningstakten är individuellt av— passad. Det är numera inte ovanligt att vissa elever får fullgöra sin särskilda skolplikt som särskoleelever in- dividintegrerade i hemortens grundskola. Eleven och klassläraren får då som regel stöd av en lärare från särskolan. Grundsärskolan innehåller 10 årskurser in- delade i låg—, mellan- och högstadium.

Undervisningen i träningsskolan, som liksom grund- särskolan är 10—årig, är inriktad på social träning och praktiska färdigheter. Kommunikationsträning intar en framträdande plats. Som regel kan träningsskolans elever inte lära sig läsa och förstå skriven text, men

många lär sig läsa enligt ordbildmetoden. Behovet av individanpassad undervisning är mycket stort i trä— ningsskolan.

Både grundsärskolans och träningsskolans elever omfattas av den särskilda skolplikten.

2.8.3 Frivilliga former av särskola 2.8.3.1 Inledning

Särskolans elever har rätt till fortsatt skolgång i sär- skola tills de fyller 21 år, i vissa fall 23 år. Som regel fullgörs den fortsatta skolgången i särskolans yrkessko— la. I vissa fall, som t.ex. på grund av långa sjukdoms- perioder under barndomsåren, kan delar av den fort- satta, frivilliga skolgången fullgöras i grundsärskolan eller träningsskolan.

2.832 Yrkessärskola

Yrkessärskolan är som regel 4—årig. Beroende på tidi— gare skolgång deltar eleverna i yrkesutbildning, yrkes- träning eller verksamhetsträning.

Yrkesutbildningen förbereder eleverna för arbete på den öppna arbetsmarknaden efter avslutad utbild- ning. Kraven är alltså höga på att eleverna skall kun- na klara de krav som ställs på en vanlig arbetsplats.

De flesta eleverna utbildas vid landstingets yrkessär- skolor, men några är individintegrerade i gymnasie— skolans yrkesinriktade klasser.

Yrkesutbildning erbjuds inom ett antal olika linjer, som oftast är spridda över landstingsområdet. Då lämplig utbildningslinje saknas i hemlandstinget kan yrkesutbildning ske vid skolenhet i annat landstings— område.

Yrkesträning är en form av yrkessärskolan för före- trädesvis elever från särskolans träningsskola. Verk- samheten syftar till att eleven efter utbildningen skall kunna klara anställning inom Samhall (Samhällsföre-

tag) eller på den öppna arbetsmarknaden med lönebi— drag samt på dagcenter. Undervisningen omfattar så- väl social träning som arbetsträning.

Verksamhetsträning är en form av yrkessärskolan som är avsedd för elever på tidig utvecklingsnivå och som tidigare gått i särskolans träningsskola. Verksam- heten syftar till att förbereda eleven för daglig verk- samhet vid t.ex. dagcenter som vuxen, och omfattar t.ex. träning i att arbeta längre pass, verksamhetsträ- ning av olika slag och naturligtvis social träning. Ele— verna har ofta tilläggshandikapp och behöver särskilt stöd eller behandling under skoldagen.

Den obligatoriska och frivilliga särskolan omfattade läsåret 1989/90 11 306 elever, vilket motsvarade 0,95 % av elevpopulationen i den övriga ungdomssko- lan det läsåret.

2.8.3.3 Särskola för vuxna utvecklingsstörda

Riksdagen beslöt vid 1987/88 års riksmöte (prop. 1987/88:113, UbU 33, rskr. 323) att försöksverksamhe- ten med vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstör- da skulle upphöra och från och med den 1 juli 1988 ersättas med en reguljär kompetensinriktad vuxenut- bildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux).

Utbildningen vänder sig till vuxna över 21 år som behöver utbildning på grundsärskolans nivå.

Kurserna är framför allt avsedda för dem som inte förut deltagit i motsvarande utbildning i skolan, men även för dem som fått nya intressen, nyväckt motiva— tion eller behöver en grund för yrkesutövning.

Regeringen tillsatte 1988 en kommitté — Särvux— kommittén - som i betänkandet (SOU 1990:11) Vid- gad vuxenutbildning för utvecklingsstörda föreslagit en vidgning av den krets psykiskt utvecklingsstörda som bör ha tillgång till vuxenutbildning, bl.a. genom viss utbildning på träningsskolenivå. Regeringen behand- lar frågan i propositionen (1990/91:85) Växa med kun- skaper — om gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Som framgår av beskrivningen är särskolan en skol— form där alla elever kräver speciella insatser och kun- skaper från samhällets sida. I det följande beskrivs detta mer ingående.

För ytterligare information hänvisas till följande ta- beller:

Tabell 1: Särskolans elever i förhållande till folk— mängd och ungdomsskolans elevpopula-

tion.

Tabell 2: Elevernas fördelning på former av särsko- la, samt individintegrering.

Tabell 7: Elevernas fördelning på särskolans olika former.

Tabell 8: Förekomsten av tilläggshandikapp hos särskolans elever.

3. Huvudmannaskap - bakgrund — nuläge

3.1. Inledning

Särskolekommittén har i sitt arbete utgått från det pe— dagogiska och elevsociala perspektivet och det är med den utgångspunkten man skall betrakta huvudmanna- skapet. Enligt vår mening är en huvudmannaskapsför- ändring ett logiskt steg i en process som pågått under ett antal år. En process som stegvis har försvagat ban- den mellan särskolan och landstingens vårdorganisa- tion samtidigt som banden mellan särskolan och kom- munernas övriga ungdomsskola successivt har stärkts.

I följande avsnitt skall vi försöka att beskriva denna process. Utgångspunkt är de olika utredningar och be- slut samt den debatt som under de senaste decennier- na i varierande grad har berört särskolan. Den som önskar att ytterligare fördjupa sig i denna utveckling hänvisas till käll— och litteraturförteckningen i slutet av detta betänkande.

3.2. Begreppet huvudmannaskap

En utgångspunkt för att diskutera begreppet huvud- mannaskap är direktiven till huvudmannautredningen (SOU 1968:63). Där konstaterades att huvudmanna- skapsbegreppet fått sin viktigaste användning inom stats— och förvaltningsrätten.

I direktiven förutsattes att begreppet huvudmanna- skap på skolans område var att huvudmannen har an- svar för verksamhetens planering, och organisation samt har det ekonomiska ansvaret för verksamhetens

fortgång. Huvudmannen äger undervisningsanstalterna och personalen är anställd hos denne. Huvudmanna- skap kan som regel utövas av den som äger eller för— fogar över erforderliga ekonomiska resurser. Staten och kommunerna har var för sig beskattningsrätt, och kan således uppfylla dessa förutsättningar.

3.3. Tiden före 1949

Undervisning av barn med psykisk utvecklingsstörning startade under 1860—talet i form av filantropisk verk- samhet, men redan under det följande decenniet bör- jade landstingen engagera sig i denna verksamhet. Under perioden 1875—1915 skaffade sig alla landsting egna särskoleinternat eller del i sådana.

Att skolan fick form av internat berodde bl.a. på att det inte fanns kommunikationsmöjligheter för att transportera barnen mellan hem och skola. Det fanns också ett annat skäl — ofta bortglömt — nämligen att skolan i nästan samtliga fall rekryterade sina elever från socialt svaga hem, som inte kunde erbjuda bar- nen önskvärd omvårdnad. På annat sätt kan man inte förklara varför det inte anordnades undervisning för hemmaboende elever. Ett undantag utgjorde Norrkö- ping som redan år 1900 påbörjade s.k. externatunder- visning. Alla andra större städer placerade sina ut- vecklingsstörda barn på internat. Malmö stad hade t.ex. egen internatskola, medan Stockholm sände sina elever till den av Föreningen för sinnesslöa barns vår— dande anordnade internatskolan på Slagsta.

Det anstaltsväsende som byggdes upp under slutet av 1800—talet och början av 1900—talet kom att prägla särskolan under hela dess första sekel. Det var först under efterkrigstiden som man började inrätta exter— natskolor, men ända fram till 1967 års omsorgslag do- minerade olika former av internatundervisning.

Med början är 1946 arbetade två utredningar. Den ena, 1946 års skolkommission, presenterade 1948 i sitt betänkande (SOU 1948:27) förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling. Detta betänkan-

de och den följande propositionen (1950z70) innebar början till de stora reformerna på i första hand den obligatoriska skolans område. Syftet var en genomgri- pande förändring, vilken innebar ett avskaffande av parallellskolesystemet och vidgade möjligheter för alla elever att få en likvärdig utbildning.

Mer i skymundan diskuterades vid denna tid hu— vudmannaskapet för särskolan. Det betraktades inte som en principiellt intressant fråga, och diskussioner- na som hade en utpräglad vårdprofil fördes inom ra- men för 1946 års sinnesslövårdsutredning som lade fram ett betänkande (SOU l949:ll), med förslag till lag om vård och undervisning av sinnesslöa. Lagför- slaget omfattade såväl de s.k. ”bildbara” som de ”obildbara” i alla åldrar. Banden mellan vård och un- dervisning markerades tydligt.

Huvudmannaskapet skulle enligt förslaget delas, så att landstingen och de landstingsfria städerna skulle vara huvudmän för all vård och undervisning av de sinnesslöa, medan tyngre vårdfall och s.k. obildbara även i fortsättningen skulle vistas på anstalter med statlig huvudman.

3.4. Tiden 1950—1970

3.4.1 1951 års sinnesslövårdsutredning

Denna utredning byggde vidare på 1946 års utred- ning, och perspektivet var detsamma, vilket innebar en stark koppling mellan vård och undervisning. Be- träffande huvudmannaskapet lämnades samma förslag som den tidigare utredningen hade gjort. Uttryckssät- tet präglades beträffande särskolan av en konserveran- de vårdfilosofi och utredningen konstaterade att landstingen hade ”en omfattande skol— och anstaltsor- ganisation” och att det ”hos många landsting torde ha samlats värdefulla erfarenheter på detta undervis- nings— och vårdområde”. Utredningens förslag publi- cerades i en stencilerad upplaga 1952.

3.4.2 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna

1952 års förslag utgjorde ett förarbete till 1954 års lag (1954z483). Den obligatoriska folkskolan och försöks- skolan i landet omfattade alla elever som kunde gå i dessa skolformer. De gravt utvecklingsstörda eleverna med tilläggshandikapp var emellertid fortfarande ute- stängda från reguljär undervisning. Lagen innebar emellertid en förbättrad skolsituation för de psykiskt utvecklingsstörda eleverna utan tilläggshandikapp. [ propositionen (1954z26) med förslag till lag om under— visning och vård av vissa psykiskt efterblivna föreslogs bl.a. att landstingen skulle svara för att de psykiskt ef- terblivna inom landstingsområdet erhöll undervisning och vård. Skolplikten föreslogs omfatta åldrarna 7—21 år, med möjlighet att i vissa fall kunna förlängas till 23 års ålder. Detta slogs fast i riksdagens beslut och i den nya lagen.

1954 års lag kan trots sin inskränkning av allas rätt till undervisning betraktas som ett steg framåt genom att den för stora grupper utvecklingsstörda elever lade fast en skolplikt och en rätt till undervisning.

3.4.3 1961 års mentalsjukvårdsberedning

Från olika håll krävdes i motion till riksdagen att landstingen skulle ta ett större ansvar för tunga fall och inte slutgiltigt skriva ut personer till statlig anstalt för undervisning och vård. Mot den bakgrunden be- gärde riksdagen en översyn av lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. Regeringen gav uppdraget till 1961 års mentalsjukvårdsberedning. Uppdraget överfördes senare på en särskild sakkunnig som överlämnade betänkandet (SOU 1966:9) Omsor- ger om psykiskt utvecklingshämmade.

En grundval för detta utredningsarbete var den hu- vudmannaskapsreform på mentalvårdens område som hade beslutats av 1963 års riksdag i anledning av rege- ringens proposition 1963:l71. Enligt detta beslut skul—

le landstingen fr.o.m. den 1 januari 1967 överta ansva— ret för den undervisning och vård av psykiskt efter- blivna, som staten genom tidigare beslut och sedvänja svarade för. Undervisning och vård av psykiskt ut— vecklingsstörda med svåra tilläggshandikapp undan— togs emellertid. Dessa skulle även i fortsättningen hänvisas till de statliga specialskolorna.

I den samlade diskussion som förts dels i anledning av regeringsförslaget, dels inom ramen för den särskil— de utredarens arbete, blev särskolan som skolform alltmer tydlig.

Den sakkunnige konstaterade, att en särskild lag om psykiskt utvecklingsstörda alltjämt behövdes och att huvudmannaskapsreformen gjorde det naturligt att en sådan lag blev tillämplig på alla utvecklingsstörda. Landstingen skulle vara skyldiga att sörja för dem al- la. Särskolplikt skulle gälla för alla grupper psykiskt utvecklingsstörda för vilka särskild särskolundervis- ning med hänsyn till deras utveckling kunde anord— nas, oavsett var de för tillfället vistades. Utredaren hänvisade till proposition 1963zl71, i vilken det före- slagits att staten, i likhet med vad fallet var för mot- svarande normalbegåvade elever, skulle ansvara för undervisningen av blinda och döva barn med psykisk utvecklingsstörning. I propositionen hade uttalats att det var rimligt och riktigt att i princip sammanföra ansvaret för all undervisning och vård av psykiskt ef- terblivna under en och samma huvudman och att landstingen därvid skulle ligga närmast till hands för uppgiften.

Trots att utredningsarbetet präglades av ett nytän- kande markerades även i detta sammanhang kopp- lingen till sjukvården mycket tydligt. I propositionen konstaterades ”att undervisningen och värden av psy— kiskt efterblivna visserligen är av särpräglad natur” men att den kunde betraktas som en del av den häl— so— och sjukvård, som ombesörjdes av samhället och som till sin huvudsakliga del sköttes av landstingen. Man ansåg för knappt trettio år sedan, att det, enligt den sjukvårdspolitiska uppfattning som då rådde, inte var försvarligt ”att ha olika organisation för i princip

ett och samma klientel”. Att på detta sätt diskutera elever med somatiska åkommor eller fysiska handi- kapp i det allmänna skolväsendet hade knappast varit möjligt.

Vid en tidpunkt då den nya läroplanen för grund— skolan, Lgr 62, grundad på en bred politisk kompro- miss, hade varit i bruk under några år diskuterades särskolan fortfarande, om än något mindre uttalat, i vårdtermer.

Särskolfrågorna blir emellertid alltmer tydliga i så måtto att det i betänkandet SOU 1966:9 görs en jäm- förelse mellan andra länder, där man har en differen- tiering mellan en mer teoretisk särskola och en sär- skola med ökade praktiska undervisningsmoment av träningskaraktär. Utredaren ansåg att en liknande uppdelning skulle vara att föredra i vårt land. Detta skulle ge alla psykiskt utvecklingshämmade samma rätt till den utvecklingsbefrämjande utbildning, som de kunde tillgodogöra sig. Särskolan för de skolplikti— ga i åldern från 7 till omkring 16 år borde i enlighet därmed delas i två skolformer, dels särskolans grund- skola, avsedd för teoretisk utbildning, dels särskolans träningsskola, avsedd att ersätta de praktiska klasserna och sysselsättningsavdelningarna. Dessa tankegångar och internationella jämförelser utgjorde grunden för de delar av 1967 års omsorgslag som avsåg särskolan.

3.4.4 1967 års omsorgslag

1967 års omsorgslag innebar stora och betydelsefulla förändringar för de psykiskt utvecklingsstörda barnen och ungdomarna och för särskolan. Först genom den fick alla, utan avseende på handikapp, skolrätt och skolplikt. Det är kanske den reform som haft störst betydelse för normaliseringssträvandena under tiden därefter. Lagen innebar nära nog en fördubbling av särskolans elevantal fr.o.m. läsåret 1968/69 och var en starkt pådrivande orsak till att särskolan sökte samver- kan med grundskolan för att lösa bristen på skolloka- ler. De goda erfarenheterna av denna samverkan ac-

celererade utvecklingen till den nästan fullständiga in- tegrering av skollokalerna som nu råder och har i hög grad ökat kunskapen om och förståelsen för de psy- kiskt utvecklingsstörda eleverna hos barn och ungdo- mar i grund— och gymnasieskolan, hos skolpersonal av alla kategorier och hos samhället i allmänhet. ] ett bredare historiskt perspektiv framstår 1967 års om- sorgslag som ett stort steg på vägen mot ett närmande av särskolan till den övriga ungdomsskolan.

3.5. Utredningen Skolan, Staten och Kommunerna

Hösten 1972, dvs. tre år efter det att grundskolan ha- de fått sin andra läroplan (Lgr 69) och året innan sär— skolan fick sin första läroplan (Lsä 73), påbörjade ut- redningen om Skolan, Staten och Kommunerna (SSK—utredningen) sitt arbete. Särskolan diskuterades här i ett pedagogiskt och skolorganisatoriskt samman- hang.

SSK—utredningen skulle, enligt sina direktiv, utreda ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om grundskolan och gymnasieskolan m.m. ] tilläggsdi- rektiv hösten 1974 konstaterades, att strävandena på skolområdet gick mot en ökad integration av handi- kappade barn i det allmänna skolväsendet., ett uttryck för kommunernas vidgade ansvar för samtliga barns och ungdomars skolgång. Tilläggsdirektiven innefatta- de visserligen endast specialskolan, men utredningen fann sådana nära samband mellan specialskolan, sär- skolan och grundskolan att den fann skäl att på grundval av ett analysarbete föra en principdiskussion för den del av den obligatoriska skolan, som inte hade kommunerna som huvudmän. I sitt betänkande (SOU 1975:6) Huvudmannaskapet för specialskolan och sär- skolan gjorde utredningen en genomgång av huvud- mannaskapsdiskussionerna fr.o.m. 1946 och 1951 års sinnesslövårdsutredningar.

Genom 1970—talets stora kommunreform hade det skapats kommuner med ett befolkningsunderlag, som

i större utsträckning än tidigare möjliggjorde särskole- undervisning. En fjärdedel av samtliga kommuner ha- de mindre än 10000 invånare och 60 procent hade mindre än 20000. Vid detta tillfälle fanns det någon form av särskoleundervisning i ca hälften av landets kommuner, och någon påtaglig utökning av kommu- ner med särskola var inte att vänta. Utredningen framhöll emellertid att det från demokratisk synpunkt vore önskvärt att verksamhetsområdet för en kommu— nal verksamhet sammanföll med kommunen. Endast då skulle de som var berörda av verksamheten få lika inflytande på den, inom den kommunala kompeten— sens ram. Utredningen menade, att landstingskommu- nen från denna synpunkt som huvudman för särskole- undervisningen hade ett försteg, eftersom olika sär- skolformer — med undantag av specialsärskola och viss yrkesutbildning — kunde ordnas inom varje landsting.

Utredningen ansåg att en övergång till kommunalt huvudmannaskap skulle nödvändiggöra en interkom— munal samverkan i betydligt större utsträckning än vad fallet var vid ett landstingskommunalt huvudman- naskap. Samtidigt skulle det administrativa dubbelar- betet, genom lokalintegration i den kommunala ung- domsskolan, försvinna. Utredningen påpekade, att sär- skolan skall ge varje enskild elev färdigheter, kunska- per och optimal personlighetsutveckling i den omfatt- ning eleven kan tillgodogöra sig detta genom den spe— ciellt upplagda undervisningen. Särskolan skulle där- igenom i realiteten uppfattas som en specialundervis- ning på grundskolenivå. Steget från denna undervis- ning till den grundskoleundervisning med omfattande inslag av specialundervisning, och som riktade sig till svagpresterande elever, var inte stort. Det fanns alltså ett naturligt samband mellan grundskola och särskola. Det är bland annat det förhållandet som inspirerat till och som underlättat strävandena till integrering. Med den utgångspunkten ansåg SSK—utredningen att det dubbla huvudmannaskapet var en organisatorisk be- lastning. Utredningen ansåg, att ett gemensamt huvud- mannaskap borde kunna förstärka samhörigheten så— väl pedagogiskt som socialt.

Ett samlat huvudmannaskap för det obligatoriska skolväsendet skulle, enligt SSK—utredningens uppfatt- ning, kunna förenkla och underlätta skolplaneringen, i synnerhet som en sådan förändring skulle bygga på en långtgående lokalintegration i det allmänna skolvä- sendet.

SSK—utredningen påpekade vidare att det pågick ett delvis parallellt utvecklingsarbete i grundskola och särskola. En gemensam pedagogisk ledning borde, en- ligt utredningens mening, kunna underlätta utbytet av erfarenheter inom olika sektorer av det obligatoriska skolväsendet.

Det konstaterades vidare att det beträffande utred- ning och inskrivningsprocedur fanns betydande skill- nader mellan placering i särskola och uttagning till specialundervisning i grundskola. Mycket talade för att man här borde ha så likartade regler som möjligt.

Med ett kommunalt huvudmannaskap skulle hela den obligatoriska skolan komma under en gemensam skolstyrelse, en gemensam skolförvaltning och en ge- mensam skolchef. Därmed skulle man få den samord- ning av ledningen för särskola och grundskola, som omsorgslagen öppnat möjlighet till, men som inte ut- nyttjats. Som en följd av ett gemensamt huvudmanna- skap skulle samtliga lärare i den obligatoriska skolan bli anställda hos samma huvudman och i den dagliga skolverksamheten bli underställda en gemensam peda— gogisk ledning. Till detta skulle komma en gemensam elevvårdsverksamhet, gemensamt deltagande för ele- verna i aktiviteter skola—fritid och en samordning av de båda skolsystemens skolskjutsverksamhet.

Det konstaterades, att särskolchefer och rektorer in- om särskoleväsendet i betydande omfattning var upp- tagna av administrativa uppgifter. Den tid de fick över till pedagogiskt utvecklingsarbete var begränsad. Enligt utredningen borde det övervägas i vilka former sakkunskap på detta område kunde tryggas vid ett ge- mensamt kommunalt huvudmannaskap.

SSK—utredningen var en utredning, som till skillnad från de tidigare, behandlade särskolan utifrån ett pe- dagogiskt, elevvårdsmässigt och skolorganisatoriskt

perspektiv utan att samtidigt diskutera särskolans och elevernas anknytning till i första hand övriga omsorgs— former. Utredningens förtjänstfulla analys och tanke- gångar kom inte att direkt läggas till grund för något förslag på särskolområdet, men utgjorde en bas, på vilken omsorgskommittén kunde arbeta vidare.

Sammanfattningsvis kan särskolekommittén konsta- tera att SSK—utredningens ställningstaganden och be- dömningar ligger väl i linje med vad som nu förelagts särskolekommittén i dess direktiv.

3.6 Omsorgskommittén

Regeringen tillkallade 1977 en ny kommitté med upp- drag att utreda frågorna om omsorger för psykiskt ut- vecklingsstörda, psykotiska barn och flerhandikappa- de. I direktiven framhölls att omsorgslagen haft en grundläggande betydelse för utbyggnaden av samhäl- lets insatser för de utvecklingsstörda. Det kunde emel- lertid inte uteslutas att lagens karaktär av särlag för en viss grupp hade utgjort ett hinder för att integrera denna grupp. Kommittén fick därför i uppdrag att pröva om och hur utvecklingsstördas trygghet skulle kunna upprätthållas och förstärkas om man minskade antalet särbestämmelser.

Direktiven framhöll vidare att detta synsätt borde prägla kommitténs bedömningar om huvudmannaska- pet för omsorgsverksamheten. I det fall kommittén skulle föreslå förändringar på detta område, borde så- dana förändringar innebära förbättrade insatser för de utvecklingsstörda. Det betonades att de psykotiska barnen inte var föremål för tillfredsställande omsor- ger. Detta berodde sannolikt på osäkerhet både om handikappets orsaker och om barnens vård, behand— ling och undervisning. Kommittén uppmanades därför att inleda arbetet med att kartlägga dessa barns situa- tion och utreda deras behov av stöd.

I en promemoria (DSS 1978z9) Rapport om omsor- ger om psykiskt utvecklingsstörda, som skulle utgöra ett underlag för en allmän debatt om hur framtida

omsorger om psykiskt utvecklingsstörda borde utfor- mas, förde kommittén'en mer allmän diskussion om omsorgerna. Promemorian skulle "inte ses som en total kartläggning, utan det presenterade materialet skulle utgöra en grund för en kritisk värdering.

Huvudmannaskapsfrågan blev föremål för en grund- ligare genomgång i en promemoria (DSS 1979:10) Un- dervisning av psykiskt utvecklingsstörda. Förslagen i denna promemoria överensstämde på väsentliga punkter med de förslag och ställningstaganden som gjordes i kommitténs slutliga förslag i betänkandet (SOU 1981:26) Omsorger om vissa handikappade.

Kommittén skulle enligt sina direktiv pröva frågan om huvudmannaskapet för undervisningen. Debatten hade rört frågan om att flytta huvudmannaskapet från landstingen till kommunerna.

Det bedömdes som viktigt att nyansera diskussionen och göra en noggrannare analys av begreppet huvud- man och de villkor som är förknippade med ett hu- vudmannaskap.

Med utgångspunkt i omsorgslagens initialstadgande och 1 & skollagen ”den genom samhällets försorg be- drivna undervisningen”, ville kommittén slå fast, att samhället eller det allmänna har det grundläggande ansvaret för alla barns och ungdomars undervisning.

Kommittén konstaterade att tre olika huvudmän — staten, landstingskommunerna och primärkommuner- na — svarade för denna undervisning. Kommittén me— nade emellertid att denna fördelning av uppgifter inom svenskt skolväsen inte var en gång för alla gi- ven, och att delegationen till kommunerna inte var to- tal. Sålunda hade staten uttryckligen behållit det över- gripande ansvaret för skolans mål och innehåll. Stats- makterna bestämde med andra ord skolpolitiken i landet. Häri låg att staten var ansvarig för att landet hade ett enhetligt skolsystem och en likvärdig utbild— ningsstandard.

Omsorgskommittén ställde följande krav på en hu- vudman för särskolan.

" * Huvudmannen skall ha förutsättningar att klara uppgiften. Det innebär att ha tillgång till erforderliga resurser för verk-

samheten, dvs. personella, lokalmässiga, materiella och orga— nisatoriska. Det innebär också att frågan om hur finansie- ring av resurserna skall ske måste vara löst.

* Resurserna skall täcka dagens behov men också ge förutsätt— ningar för utveckling. Det innebär att resurserna skall vara så kvantitativt tilltagna att alla som är i behov av dem skall få del av dem. Det innebär också att framtida utveckling skall kunna ske med bibehållande av samma princip om täckande service till alla som behöver.

* Resurserna skall erbjudas i för individen acceptabla former, skall vara anpassade till individuella behov och ge förutsätt— ningar för så normalt Iiv som möjligt. Servicen måste därför både vara adekvat och lättillgänglig."

Kommittén stannade för att föreslå ett kommunalt huvudmannaskap för särskolan. Motivet för kommit— téns ställningstagande var en grundläggande integra— tionstanke. Kommunerna hade sedan länge varit hu- vudmän för den allmänna undervisningen av barn, ungdomar och vuxna.

Ett tungt vägande skäl för kommitténs ställningsta- gande i huvudmannaskapsfrågan var den omfattande och permanenta segregering som förekommit. Ett kommunalt huvudmannaskap för särskolan skulle kunna underlätta övergången mellan i första hand sär- skola och grundskola. Detta var både formellt och praktiskt möjligt men förekom i mycket ringa grad. Det skulle vidare innebära att de utvecklingsstörda eleverna skulle komma in i kommunens planeringsun- derlag. Detta skulle i sin tur innebära att barnens möj- ligheter att gå i vanlig, närbelägen skola skulle öka.

Kommittén menade vidare, att ett överflyttande från landsting till kommuner också skulle ha administrati— va fördelar som skulle påverka berörda elever. Ett samlat huvudmannaskapsansvar skulle därför minska behovet av speciella och särskiljande arrangemang, något som borde vara ett steg i rätt riktning för att uppnå normalare villkor för de handikappade.

När omsorgskommittén gjorde sina analyser och för- beredde sina ställningstaganden hade den andra läro- planen för grundskolan (Lgr 69) fullt ut börjat tilläm— pas på alla tre stadierna. Samtidigt pågick inom skol- 38

överstyrelsen ett arbete med en ny läroplan, grundat dels på erfarenheter av Lgr 69 i skolvardagen, dels på regeringens principförslag (prop. 1975/76:39) med anledning av SIA—utredningens huvudbetänkande (SOU 1974:53) Skolans arbetsmiljö.

Utvecklingen inom grundskolan hade lett till en minskad andel specialundervisning i form av special- klasser. Resurserna för den samordnade specialunder- visningen hade blivit mer rörliga genom det ändrade statsbidragssystem för grundskolan, som började till- lämpas fr.o.m. redovisningsåret 1978/79. Omsorgskom- mittén fann att denna förändring av grundskolans spe- cialundervisning ingalunda var avslutad, men att den pågående processen öppnade möjligheter för en ökad samverkan mellan grundskolan och särskolan samt att det pågående reformarbetet i grundskolan i hög grad berörde särskolan. Man menade att särskolan måste finnas med i den allmänna skolans reformering. Med den utgångspunkten menade kommittén, att skilda huvudmän för grundskolan och särskolan hade en klart hämmande effekt på möjligheten att föra inte- greringen vidare.

Synen på den utvecklingsstörda elevens roll i ett alltmer integrerat skolsystern med allt svagare band till vården utgjorde också grundvalen för kommitténs förslag om överförandet av särförskolan till primär- kommunal huvudman. Kommittén betonade därmed att den ville driva på den pågående utvecklingen från lokalintegrerad till individuellt integrerad undervis— ning. Kommittén utgick ifrån att individuell integre— ring på sikt skulle komma att öka, eftersom den både tillgodosåg barnens behov och sammanföll med för— äldrarnas naturliga önskemål.

Kommittén ansåg att behovet av särskoleklasser skulle komma att urholkas, men gjorde samtidigt den bedömningen, att en särskild klassorganisation för ut- vecklingsstörda skulle vara nödvändig under lång tid framåt.

Diskussionerna i omsorgskommittén påverkades också av beslut om den nya socialtjänstlagen (1980z620) vilken tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1982

och som tilldelar kommunerna ett lagfäst primäran— svar för de människor som vistas inom resp. kommun. Kommunerna skall alltså svara för dessa människors grundtrygghet.

Undantagna från kommunernas ansvar för undervis- ning är landstingskommunal gymnasial utbildning och högskoleutbildning, folkhögskola, undervisningen i statlig specialskola, landstingskommunal särskola, sa- meskola och statens skolor för vuxna.

Omsorgskommittén prövade förutsättningarna för att inlemma särskolan i det allmänna skolväsendet och förutsatte att de statliga driftbidragen skulle bibe— hållas i existerande omfattning. En förutsättning för en organisatorisk samverkan skulle vara en bättre överensstämmelse mellan statsbidragssystemen för sär- skolan, grundskolan och gymnasieskolan. Kommittén satte som villkor att statsbidragen för särskolan skulle baseras på existerande normer för klass, grupp och enskild undervisning.

Omsorgskommittén pekade avslutningsvis på tre al— ternativa vägar att gå mot en förändrad ledning av särskolan.

1. Landstingen behåller huvudmannaskapet men överlämnar ledningen av särskolan till den kom— munala skolstyrelsen. 2.1ntegration baserad på avtal mellan landstinget som huvudman och kommun.

3. Överförande av huvudmannaskapet till kommu— nerna. Vid en samlad bedömning stannade kommittén för att föreslå att särskolan skulle föras in under kommu- nalt huvudmannaskap.

3.7 Omsorgsberedningen

År 1983 hade grundskolan under tre år arbetat efter sin nya läroplan (Lgr 80). Denna läroplan var grun— dad dels på erfarenheter från Lgr 69, dels på tanke- gångar från utredningen om Skolans Inre Arbete (SIA). Dessa tankegångar byggde på en ökad samver-

kan mellan skolan och kommunernas övriga organ, i första hand fritidsverksamheten. Fem år tidigare hade grundskolan fått ett nytt och friare resurssystem, ock- så detta en följd av förslag avgivna av SIA—utredning— en. Särskolan stod på sidan om denna utveckling och först i slutet av år 1983, dvs. cirka två och ett halvt år efter det att omsorgskommittén hade avgivit sitt slut- betänkande, tillkallade regeringen en arbetsgrupp — omsorgsberedningen — för ett fortsatt beredningsarbete med anledning av betänkandet. Bakgrunden var en splittrad remissopinion i huvudmannaskapsfrågan. En majoritet bland remissinstanserna hade motsatt sig omsorgskommitténs förslag om att inlemma särskolan i det allmänna skolväsendet. Den ansåg inte att kom- mittén hade lämnat fullgoda garantier för att ett änd— rat huvudmannaskap skulle medföra förbättringar för de psykiskt utvecklingsstörda. Däremot var remissin- stanserna positiva till ett närmande mellan särskolan och ungdomsskolan genom att särskolan författnings- mässigt reglerades i skollagen. Några remissinstanser motsatte sig en uppdelning av den sammanhållna sär— skolan, som skulle innebära att särförskolan samman- fördes med den kommunala förskolan under gemen- sam huvudman.

Omsorgsberedningen föreslog fortsatt landstings- kommunalt huvudmannaskap och att regler för sär- skolan skulle införas i skollagen. Beredningen pekade på 1967 års omsorgslag, enligt vilken landstingen skul- le bereda psykiskt utvecklingsstörda som var bosatta inom landstingsområdena undervisning, vård och om- sorger i den mån icke någon annan drog försorg om dem. Man pekade på handikappolitiken som hade som mål att i så stor utsträckning som möjligt integre- ra de handikappade eleverna i samhällsgemenskapen och att detta hade medfört att landstingen i allt större utsträckning försökte förlägga särskoleundervisning i kommunernas skolor. Utvecklingen gick mot att kom- munerna fick fler uppgifter inom omsorgsverksamhe- ten. Beredningen ansåg att en successiv huvudmanna-

skapsförändring var att föredra, om en sådan föränd— ring skulle gå smidigt.

Omsorgsberedningen var inte beredd att föreslå ett förändrat huvudmannaskap men fann det naturligt att huvudmannaskapet för särskolan skulle bli föremål för en förnyad prövning vid ett senare tillfälle.

I propositionen (1984/85zl76) med förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. föreslogs bl.a. att landstingen skulle behålla ansvaret för den egentliga särskolan samt att särförskolan skul- le föras över till primärkommunalt huvudmannaskap. Vidare föreslogs att det i skollagen skulle föras in en bestämmelse som skulle göra det möjligt för landsting- en att genom avtal föra över särskolan till kommuner- na. Som skäl för oförändrat huvudmannaskap anfördes att den egentliga särskolan i stor utsträckning samver- kade med det allmänna skolväsendet. Behovet av pe- dagogiska och andra förstärkningsåtgärder tillgodosågs bäst, enligt förslaget, med ett landstingskommunalt huvudmannaskap. Det blev då möjligt att skapa en successiv övergång från landstingen till kommuner ge— nom avtal, i vilka man överlät ansvaret för särskolan.

Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag (SOU 1984/85z27, rskr. 386).

3.8 Det aktuella läget

Vi har tidigare pekat på 1967 års omsorgslag, vilken öppnade vägen till särskoleundervisning för nya grup— per psykiskt utvecklingsstörda elever med tilläggshan- dikapp. Den kan betraktas som en milstolpe i särsko— lans utveckling. Ännu ett betydelsefullt steg togs i och med att särskolan överfördes från omsorgslagstiftning- en till skollagen. [ detta något större perspektiv kan omsorgsberedningen betraktas som en parentes mellan omsorgskommitténs mer långtgående integrationsför— slag och förarbetena till 1985 års skollag (1985:1100).

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1985/86:10, UbU6, rskr. 39) regleras fr.o.m. den 1 juli 1986 skol-

plikten och skolundervisningen för psykiskt utveck- lingsstörda barn och ungdomar i skollagen, och ut- bildningen för dessa elever överfördes till utbildnings- departementets sakområde.

Riksdagen har beslutat (1988/89zUbU7, rskr. 95) i enlighet med propositionen (1988/89:4) om skolans ut- veckling och styrning, vari betonas kommunens över- gripande och samlade ansvar för att de nationella må- len för skolverksamheten förverkligas. Häri bör enligt särskolekommitténs uppfattning även utbildningen för de psykiskt utvecklingsstörda eleverna innefattas.

Riksdagen har också med anledning av propositio- nen 1989/90z41 (UbU9, rskr. 58) beslutat om avveck— ling av den statliga regleringen av tjänster som lärare och skolledare m.fl. vid bl.a. särskolan.

Vidare har 6 kap. 2 & skollagen (1985:1100) ändrats efter förslag av regeringen och beslut av riksdagen (prop. 1989/90:132, SoU 25, rskr. 315, SFS 1990:495). Härigenom underlättas ekonomiska transaktioner mel- lan landstingskommun och primärkommun och mel- lan primärkommuner inom en landstingskommun. Be- slutet innebär, att om en landstingskommun överlåtit särskolan till en kommun som ingår i landstingskom- munen, får landstingskommunen också lämna ekono— miskt bidrag till kommunen. Har en överlåtelse skett till samtliga primärkommuner inom en landstingskom— mun, får kommunerna lämna ekonomiskt bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjämning mel- lan dem. Detta beslut kommer att underlätta en suc- cessiv överföring av huvudmannaskapet för särskolan från landstingen till kommunerna.

I december 1990 beslutade riksdagen (UbU4, rskr. 76) med anledning av proposition 1990/91:18 om an- svaret för skolan om en långtgående decentralisering på skolans område. Särskolan omfattas av de principi- ella resonemangen, men omfattas inte av vissa sakbe- slut, bl.a. beslut om statsbidragssystem. Sålunda har beslut fattats om ett helt nytt och friare statsbidrags- system i form av ett finansiellt stöd till kommunerna som ett sektorsbidrag för det offentliga skolväsendet för barn, ungdom och vuxna, dvs. kommunernas

grundskola, gymnasieskola och vuxenundervisning. Detta sektorsbidrag har olika beräkningsgrunder som inkluderar dagens statsbidrag till skolledning, till hem- språksundervisning och till undervisning i svenska som andraspråk. Dessa är delområden som till och med läsåret 1990/91 i olika grad har varit föremål för statlig reglering. Kommunerna får nu organisera sitt skolväsende betydligt friare än tidigare. Staten anger strikta kvalitetsramar och betonar rättsäkerheten för skolans brukare, men detaljreglerar inte verksamheten genom ekonomisk och administrativ styrning.

Enligt särskolekommitténs bedömning skulle inte särskolans elever och personal förlora på att anknytas till ett sådant system, om förutsättningar skapas för en bibehållen och förbättrad undervisning för de psykiskt utvecklingsstörda eleverna.

För särskoleelever i gymnasial ålder innebär rege- ringens proposition l990/91:85 Växa med kunskaper — om gymnasieskolan i vuxenutbildningen en förändring. I propositionen som visserligen betonar att framtidens gymnasieskola skall vara ”en skola för alla” föreslås att särskolans elever inte skall vara behöriga att delta i de nationella programmen. De individuella pro- grammen är, enligt föredragande statsrådet, inte heller lämpade för elever som fått sin utbildning i särskolan. För dessa ungdomar bör enligt regeringsförslaget sär- skilda regler gälla (5. 54 f.).

Enligt särskolekommitténs uppfattning ligger försla- get inte i linje med den utveckling vi försökt beskriva i det föregående. Kommittén återkommer till frågan i avsnitt 6.5.

3.9 Sammanfattning

Särskolekommitténs huvuduppgift är att utreda konse- kvenserna av ett överförande av särskolan från lands— tingskommunal till primärkommunal huvudman. Vi har tidigare belyst det genombrott som gjordes i och med SSK—utredningens analyser av ett ändrat huvud- mannaskap för särskolan. Det var första gången sär-

skolan diskuterades för sig, utan att betraktas som en mindre del av samhällets omsorger för psykiskt ut- vecklingsstörda. Särskolekommittén går ett steg längre i sina analyser och har därvid bedömt det som angelä- get att placera in huvudmannaskapsdiskussionen i ett något större utbildningsperspektiv. Vi har i denna dis- kussion givetvis påverkats av den starka strävan mot kommunal integration som präglar dagens särskola.

Vi har försökt att teckna en utveckling från en men- talvårdsanknuten, starkt segregerad undervisning, fram till en skola med allt starkare band till kommu— nernas utbildning för barn och ungdom. Vi har haft begränsat utrymme för att beskriva detta förlopp och hänvisar den intresserade i första hand till följande publikationer:

* SSK—utredningens delbetänkande (SOU 1975:6)

Huvudmannaskapet för specialskolan och särsko- lan (s. 31—54). * Omsorgskommitténs promemoria (DsS l979:10) Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda (5.29—55). * Omsorgskommitténs slutbetänkande (SOU 1981:26) Omsorger om vissa handikappade (s. 130—166). För övrigt hänvisas till käll— och litteraturförteck- ningen i slutet av detta betänkande.

***********

4. Integration — normalisering

4.1 Definition av begreppen — tillbakablick

Under de två senaste decennierna har begreppen nor- malisering och integrering varit ledande honnörsord i debatten om handikappades utbildning och vård.

Innebörden av begreppet normalisering är kortfattat att handikappade personer skall ha möjlighet att leva som andra, bland andra genom delaktighet och ge- menskap. Termen normalisering har sedan slutet av 1960—talet använts som en målsättningsterm i hela Norden för en ömsesidig anpassningsprocess mellan individ och samhälle. Betydelsen smälter ihop med betydelsen av termerna integrering och integration som är medel för att uppnå delaktighet och gemen- skap.

Integrationsutredningen (1978), som hade till upp— gift att utreda frågan om integration av handikappade elever i skolväsendet jämte sammanhängande frågor, redogjorde i sitt delbetänkande (SOU 1980:34) Handi- kappad, Integrerad, Normaliserad, Utvärderad för oli- ka definitioner av begreppen, samt hur de kommit till.

Utredningens uppgift var begränsad till de fysiskt och medicinskt handikappade, men dess analys av be- greppen normalisering och integrering är allmängiltig, och är i dessa avsnitt fortfarande aktuell.

Integrationsutredningen räknar upp ett stort antal begrepp för olika former av integration och konstate- rar att orden integration och integrering i de samman— hang de använts är oprecisa och diffusa till sin inne- börd.

Olika tolkningar av mer teknisk natur har gjorts. Det s.k. PRESS-projektet (Projekt för Rörelsehindra- de Elevers Situation i Samhället) vid Göteborgs uni- versitet skrev i sin rapport nr 3/78 bl.a. följande:

”Lokalintegrering avser skolbyggnaderna. I skolan är skol- lokaler för handikappade anknutna till vanliga skolor

Verksamhetsintegrering avser skolorganisationen och un— dervisningen. I skolan kan eleverna vara antingen gruppinte— grerade, dvs. gå i specialklass, specialskolklass eller särskol- klass i vanlig skola, eller individualintegrerade, dvs. gå i van— lig klass med speciella stödåtgärder, t.ex. samordnad special- undervisning

Administrativ integrering betyder, att man inte tillämpar en särlagstiftning för handikappade, utan låter den allmänna lagstiftningen gälla, och att man har samma huvudman för handikappades undervisning och samhällsomsorger som för andra. I fråga om administration och personal söker man så långt möjligt samordna de båda grupperna handikappade och icke handikappade.”

Sociologen Mårten Söder beskriver i en SÖ—rapport från 1980 olika former av integrering. Han skiljer mel— lan fysisk integrering, funktionell integrering, social integrering och samhällelig integrering.

Med fysisk integrering menas att det fysiska avstån- det mellan utvecklingsstörda och icke utvecklingsstör- da elever minskas. Så finns t.ex. skolor, där särskolans klasser är insprängda mellan grundskolans klasser, el- ler också har särskolan en egen korridor eller pavil— jong med sina klasser.

Funktionell integrering innebär, att särskolan och grundskolan utnyttjar gemensamma resurser. Med re— surser menas inte bara utrustning och lokaler, utan det innebär också ett vidare begrepp, t.ex. att grund- skolans och särskolans elever har gymnastik med sam- ma lärare.

Social integrering medför att det sociala avståndet mellan utvecklingsstörda och icke utvecklingsstörda reduceras. Med socialt avstånd avses både avsaknad av social interaktion och den känsla eleven kan ha av att vara utanför gemenskapen. En elev är socialt inte- 48

grerad om det finns regelbundna och spontana kon- takter mellan honom och hans kamrater samt när han känner grupptillhörighet.

Samhällelig integrering betyder att de handikappa- de som vuxna har samma tillgång till samhället som andra; att de har möjlighet att påverka sin egen situa- tion; att de har ett arbete och att de är delaktiga i en social gemenskap.

I proposition 1983/84:27 om åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet m.m., föreslog regeringen vissa åtgärder för sådana elever. Proposi- tionen behandlade inte de psykiskt utvecklingsstörda eleverna av det skälet att särskolan vid den tidpunk- ten inte reglerades genom skollagen. De psykiskt ut- vecklingsstörda stod utanför och deras skolfrågor reg— lerades genom lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

I propositionen anförde föredragande statsrådet be- träffande de fysiskt handikappade att även gravt funk- tionshindrade barn och ungdomar i allt större ut- sträckning integrerats i det allmänna skolväsendet, och att Sverige beträffande den yttre organisationen nått längre än de flesta andra länder. Han konstatera- de att handikapp alltmer uppfattas som brister i den verksamhet och miljö som omger oss och inte som en företeelse hos den enskilde individen. Föredraganden drog den slutsatsen att det utifrån det betraktelsesättet var naturligt att barn med funktionshinder gick i van- liga skolor och bodde hemma i stället för att hänvisas till särskilda skolor långt från hemorten.

Uttalandet kan enligt vår uppfattning lika gärna ha avsett psykiskt utvecklingsstörda elever.

I avhandlingen ”Jämställdhet och frihet. Politiska mål för den svenska grundskolan” (Hadenius, K., Uppsala 1990) lämnas en utförlig redogörelse för den integrationsprocess som under 1960— och 1970—talen förändrade formerna för specialundervisningen i grundskolan, från en omfattande segregerad undervis— ning i specialklasser, till en så gott som totalt integre- rad klinikundervisning.

4.2. Utvecklingslinjer

Särskolekommittén har inte haft möjlighet att genom- föra egna utredningar om t.ex. det pedagogiska värdet av integrationen av utvecklingsstörda i skolan. Vi de- lar dock många av de bedömningar som gjorts av tidi— gare utredningar om framför allt de sociala effekterna av integration, men anser dessutom att den utveckling som skett under 1980—talet kraftigt har bidragit till att ytterligare underlätta verksamhetsintegrering av i var- je fall vissa delar av särskolan.

På många håll i landet pågår ett utvecklingsarbete med inriktning mot en närmare samverkan mellan särskolan och i första hand grundskolan.

Bakom detta ligger bl.a. forskningarbete men också en attitydförändring i samhället som innebär en ökad öppenhet och tolerans för avvikande beteenden hos medmänniskorna.

Den integrering av särskolans skollokaler med grund— och gymnasieskolans — lokalintegrering — som tidigare avsågs med ”integrering”, är nu genomförd i stor omfattning och har blivit så allmänt accepterad att den ses som en självklarhet. Ordet integrering har därför på senare tid mer och mer kommit att stå för individintegrering.

I bl.a. Östergötlands län har sedan slutet av 1970—ta- let genomförts omfattande försök med individ— och gruppintegrering av särskoleelever i grundskolklasser (HELIS-projektet). De utvärderingar som gjorts visar att en betydande del av grundsärskolans elever kan undervisas enskilt eller i grupp inom grundskolan.

Läsåret 1989/90 var drygt 18 % av alla särskoleele- ver i Östergötlands län individintegrerade i grundsko- lan. Ca 98 % av dem utgjordes av grundsärskoleele- ver, och ca 2 % av yrkessärskoleelever.

Motsvarande siffror för landet i sin helhet var sam- ma läsår 8,7 % individintegrerade av totalpopulatio- nen särskoleelever och 16,9 % av grundsärskolans ele- ver. Variationerna är dock mycket stora.

Det som inte framgår av någon redogörelse för indi- vidintegrering av särskoleelever är i vilken tidsmässig

omfattning eleverna deltar i undervisningen i vanlig klass, men det har kommit till särskolekommitténs kännedom att vistelse i klass eller grupp tillsammans med andra elever kan variera mycket. Det är då vår uppfattning att om eleven huvudsakligen hänvisas till enskild verksamhet utanför klassgemenskapen man knappast kan tala om ”integrerad undervisning”, sna— rare om tillsyn och segregering. Vi återkommer till detta i avsnitt 6.3.

Kartläggningen av hur särskolans elevunderlag ut— vecklats under den senaste femårsperioden och av hur långt individintegrationen fortskridit under samma pe— riod ger en bild av stora skillnader mellan landsting- en, men också av stora skillnader mellan särskolans skolformer.

Av ovanstående drar särskolekommittén följande slutsatser: ,

1) Omfattningen av individintegreringen är inte en— bart och kanske inte ens i första hand beroende av geografiska förhållanden eller demografisk struktur. Den kan också vara ett uttryck för en ideologi. Den visar att individintegrering i sin nuvarande utformning är en tänkbar undervisningsform endast för en mindre del av särskolans elever.

2) Elever med mycket stora skolsvårigheter eller med vårdkrävande tilläggshandikapp — träningsskolans elever och motsvarande elever i gymnasieålder — be- höver en så specialanpassad utbildningssituation att den endast med mycket omfattande insatser kan till- godoses inom den vanliga ungdomsskolan.

4.3. Forskning och utveckling

I arbetsrapporten ”Utvecklingsstörda i vanliga skolor” (Arnell—Gustafsson/Söder, 1976) som bl.a. låg till grund för omsorgskommitténs bedömningar, pekade författarna på egenskaper i skolmiljön som har bety- delse för en väl utvecklad integrering och angav några förhållanden som har stor betydelse:

— Den mottagande skolans personal bör ha en all—

mänt positiv inställning till integreringen.

— Den integrerade särskolans anda bör vara positiv. — Man får inte se integreringen enbart som en pla-

neringsfråga. En anda kan inte planeras fram, den kommer av en utveckling. Detta synsätt återkommer i den analys av det kvali— tetsmässiga utfallet av individintegreringen som skol- överstyrelsen (SÖ) låtit utföra genom högskolan i Kristianstad. Projektets resultat redovisas i en serie rapporter (Undervisning av utvecklingsstörda elever i grundskolan, Inge Carlström och Lena—Pia Hagman, Rapport 1 och 2, 1989). Rapporterna utgör en kart- läggning av några utvecklingsstörda elever som under- visas i grundskolan, och deras situation. Studierna omfattar endast 21 grundsärskoleelever, varför det en- ligt särskolekommitténs bedömning är svårt att dra några generella slutsatser utifrån dessa studier. Under- sökningen har utförts dels genom fältstudier av detta urval, dels genom insamlande av enkätmaterial från samtliga särskolchefer, från ansvariga för särskolfrågor på samtliga länsskolnämnder samt från rektorer i grundskolan som har erfarenhet av undervisning av utvecklingsstörda elever i de tre län som ingått i un- dersökningen (Jönköpings, Kopparbergs och Jämt- lands län).

Rapporterna präglas av en positiv attityd till möjlig- heterna att undervisa en stor del av grundsärskolans elever i grundskolans klasser, men också av en klar— syn när det gäller de praktiska förutsättningar som be- höver vara uppfyllda för att elevernas behov skall bli väl tillgodosedda. Den undervisning som passar en elev passar kanske inte en annan. Kravet på flexibili- tet i undervisningen är starkt.

I rapporten betonas de sociala framstegen mest. Be- träffande pedagogiska framsteg är ett vanligt omdöme att eleverna tillgodogjort sig undervisningen efter sin förmåga, dvs. var eleven än hade undervisats, skulle den pedagogiska behållningen ha blivit i stort sett densamma.

En förutsättning för individuell integrering är enligt rapporterna god tillgång till enskild undervisning. De flesta elever som ingick i fältförsöket fick enskild un— dervisning mer än halva skolveckan.

Ett mycket vanligt förhållande och en orsak till att en elev individintegrerats är föräldrarnas motstånd mot särskolan. Det framgår inte klart vad orsaken till detta är, men de formella kraven kring det nuvarande inskrivningsförfarandet nämns som ett exempel.

Enligt rapporterna bör ett antal villkor vara uppfyll— da för att individuell integrering av särskoleelever skall fungera:

— Utvecklingsstörda elever som undervisas i grund- skolan behöver extra resurser i form av extra stöd från speciallärare, kunskapstillskott hos grundsko- lans skolledare, konsulentresurser för lärare med liten undervisningsvana beträffande handikappa- de elever, assistentstöd, särskild planeringstid för lärarna etc. — Optimala pedagogiska förutsättningar. Den mot- tagande personalen måste ha en positiv attityd till eleven och informations— och kommunikations- flödet måste vara tillräckligt. Skolledare och elev- vårdspersonal spelar här en central roll. — Goda sociala förutsättningar vad gäller kamrat- kontakter och kontakter med de vuxna i skolan, framför allt lärarna. I rapporterna framhålls fördelen med att de integre- rade eleverna får ”normalbegåvade modeller”. Vidare framhålls att de övriga klasskamraterna får lära sig att leva med människor av olika slag, att ta den särskilda hänsyn som kan behövas i vissa fall samt att ta ansvar för varandra.

Integrering betyder inte enligt rapporterna att en ut- vecklingsstörd elev bara fogas in i ett färdigt mönster som en ny bit utan att mönstret som helhet ändras.

Utvärdering i mindre skala har också gjorts vid t.ex. lärarhögskölorna i Malmö (Sandling 1989) och Lund (Eriksson ”1989), vilka pekar i samma riktning som den nu refererade.

Den forskning som bedrivits har framför allt varit inriktad mot de sociala effekterna av integrationen medan däremot de pedagogiska blivit mindre belysta.

4.4 Läroplan — samsyn

Läroplanen för grundskolan har en helhetssyn på in- dividen. Den intellektuella utvecklingen går hand i hand med den emotionella och sociala. Den enskilda eleven sätts i centrum.

Läroplanen för den obligatoriska särskolan (Lsä 90) har nyligen anpassats till Lgr 80. Lsä 90 kan utgöra yt- terligare ett instrument mot en ökad integration mel- lan i första hand grundskola och grundsärskola.

Regeringen har den 14 februari 1991 beslutat tillkal- la en kommitté (Dir. 199l:9) som skall lämna förslag till mål och riktlinjer för barnomsorgen och det of- fentliga skolväsendet.

Kommittén skall lämna förslag till riktlinjer och mo- deller för kursplaner. Kommittén skall också bedöma om det är lämpligt att ha ett samlat måldokument med mål och riktlinjer för barnomsorgen och hela det offentliga skolväsendet eller om det är mer funktio- nellt eller motiverat med skilda måldokument.

********

För ytterligare information hänvisas till följande ta- beller:

Tabell 2: Elevernas fördelning på skolformer. Tabell 4: Elevutvecklingen i särskolan.

Tabell 5: Utvecklingen av individ— och gruppinte- greringen av särskolans elever.

Tabell 7: Procentuell fördelning av särskolans ele- ver på särskolans olika former.

5. Primärkommunalt huvudmannaskap för särskolan?

Kommitténs förslag: Ansvaret för särskolan och särvux bör fö- ras över från landstingskommunerna till primärkommunerna. Särskolan bör även i fortsättningen utgöra en egen skolform.

Skälen till vårt förslag: Utgångspunkten för särsko- lekommitténs diskussion och våra ställningstaganden är att särskolan liksom grundskolan skall ge varje en- skild elev färdigheter och kunskaper samt främja en personlighetsutveckling i enlighet med målen för resp. skolform. Ett av målen för grundskolans undervisning, alltsedan de första riktlinjerna för en ny sammanhål- len obligatorisk skola drogs upp i slutet av 1940—talet, är att skolans insatser skall planeras och krav ställas utifrån varje barns aktuella förutsättningar (Lgr 80 s. 14). Organisatoriska hinder, traditioner när det gäl- ler undervisningsmetoder och en lärarutbildning som inte tillräckligt konsekvent utbildar lärarna för att kunna individualisera undervisningen, har ibland mot- verkat detta mål.

För särskolan har den individualiserade undervis- ningen alltid varit ett villkor för en meningsfull un— dervisning, och för att eleverna skall få möjligheter till en "optimal utveckling av kunskaper och färdigheter.

Även när det gäller den elevsociala omvårdnaden uppvisar de båda skolformerna vissa olikheter. De elevsociala insatserna har i särskolan varit en del av det samlade arbetet för hela särskolans personal på ett helt annat sätt än vad som varit fallet i grundskolan. Många elever med låg färdighetsnivå och stora inlär- ningssvårigheter som i dag undervisas i grundskolan, skulle enligt vår uppfattning få en för dem bättre an-

passad undervisning i grundsärskolan. Omvänt skulle vissa elever inom grundsärskolan kanske få ett bättre utbyte av sin skoltid inom grundskolan. För dessa ele- ver finns möjlighet att med stöd av 3 kap. 3 % förord- ningen (1986z572) med vissa tillämpningsföreskrifter till skollagen (1985:1100) på försök få sin undervis- ning i annan skolform. Vidare kan vissa elever efter överenskommelse mellan särskolan och grundskolan individintegreras i vanliga klasser.

Särskolekommittén har bedömt det som angeläget att i någon mån beskriva den debatt och de beslut, som lett fram till dagens situation. Fram tonar bilden av en särskola som under de sista fyrtio åren alltmer kommit att fjärma sig från vårdorganisationen, och som i ökad grad kommit att samverka med den kom- munala ungdomsskolan.

När det gäller huvudmannaskapet för särskolan fö- rekommer det en spontan rörelse i riktning mot ett ändrat huvudmannaskap. En omfattande förändrings— verksamhet pågår ute i landet. Denna verksamhet strävar mot att skilja särskolan från landstingen och införa den under kommunalt huvudmannaskap. Den- na spontana förändringsverksamhet ligger bl.a. till grund för att frågan om ett ändrat huvudmannaskap nu blir föremål för en allsidig belysning.

I kapitel 3 har vi, med utgångspunkt i olika doku— ment, sökt att spegla debatten i huvudmannaskapsfrå— gan och därmed också i någon mån särskolans utveck— ling under efterkrigstiden.

I kapitel 4 har vi beskrivit utvecklingen av integre- ringen. Vår uppfattning är, att denna utveckling en— dast med svårighet kan gå vidare inom nuvarande sys— tem med olika huvudmän.

För att öka förutsättningarna för ökad integrering av psykiskt utvecklingsstörda elever i vanliga skolor och klasser, anser särskolekommittén att ansvaret för hela särskolan bör föras över från landstingen till kommunerna. Vi avser då också vuxenutbildning för utvecklingsstörda, vilket överensstämmer med sär- vuxkommitténs uppfattning i betänkandet

(SOU 1990:11) om vidgad vuxenutbildning för utveck— lingsstörda.

Inom särskolan har under de senaste 10—15 åren be- drivits en kraftig inre pedagogisk utveckling. Särsko- lans inre arbete har därigenom till sin uppbyggnad och struktur alltmer kommit att likna jämförbara de- lar av den övriga ungdomsskolan.

Sjuk— och hälsovårdsfrågorna dominerar idag lands- tingens verksamhet. Inom landstingens omsorgsverk— samhet är de tunga uppgifterna frågor rörande de sär- skilda omsorgerna. Särskolverksamheten utgör därvid en förhållandevis liten del av landstingens samlade verksamhet. Genom ökad integration i olika former och genom ändringar i regelsystemet i samma riktning har särskolans band till omsorgsverksamheten medve- tet försvagats. Eftersom särskolan fortfarande ligger kvar under omsorgsnämndernas eller motsvarande or- gans ansvarsområde behandlas inte Särskolfrågorna tillsammans med övriga utbildningspolitiska frågor, vilka ligger under utbildningsnämnderna.

Detta förhållande grundar sig dels på traditioner men också på det förhållandet, att landstingen under flera år har diskuterat, utrett och planerat för en suc- cessiv överföring av särskolan till kommunerna. I någ- ra län har en sådan överföring redan skett.

Den utveckling som särskolekommittén har försökt beskriva har pågått samtidigt som kommunerna har visat ett ökat intresse för att ta över ansvaret för sär- skolan. Belägg för detta påstående är den spontana översynsverksamhet som för närvarande pågår på oli- ka håll i landet och som syftar till ett primärkommu— nalt huvudmannaskap för särskolan.

De kommunala skolstyrelserna har, i motsats till omsorgsnämnderna eller motsvarande organ, hela sitt intresse riktat mot skolan. Kommunerna har också, med stöd av riksdagens beslut dels med anledning av kommunaliseringspropositionen, dels med anledning av ansvarspropositionen, ansvaret för att organisera och genomföra skolverksamheten i enlighet med av riksdag och regering fastställda mål.

Ett primärkommunalt huvudmannaskap för särsko- lan och särvux skulle innebära att skolstyrelsernas an- svar också skulle komma att omfatta de psykiskt ut- vecklingsstörda barnen, ungdomarna och vuxna. Självfallet skulle dessa elever också komma att omfat- tas av de kommunala skolplanerna. I skolplanerna skall anges hur kommunens skolväsende skall gestal- tas och utvecklas. Särskilt skall framgå de åtgärder som kommunen avser att vidta för att uppnå de natio- nella mål som har uppsatts för skolan. Kommunerna skall även följa upp och utvärdera sin skolplan.

Särskolekommitténs uppgift är att utreda frågan om ett generellt överförande av särskolan från landstings- kommunerna till primärkommunerna. Vi har också diskuterat alternativet att avveckla särskolan som skol— form och i stället inordna hela särskolan i grundsko— lan, gymnasieskolan resp. kommunal utbildning för vuxna. En sådan åtgärd skulle medföra vissa fördelar. Begreppet ”särskola” som har en viss negativ ladd- ning, skulle utmönstras, och alla elever i samma ål- dersgrupp skulle oavsett begåvning och studieförut— sättningar fullgöra sin skolgång i samma skolform. Den f.d. särskolans elever skulle då också automatiskt komma i åtnjutande av de insatser av bl.a. skolsocial art som kommer andra barn och ungdomar till del.

Vi anser att de flesta psykiskt utvecklingsstörda ele- ver behöver undervisas i särskilda undervisningsgrup— per eller klasser för att få sina specifika behov tillgo- dosedda. Dessa behov kan visserligen tillgodoses som en form av permanent specialundervisning inom ra- men för grundskolan och gymnasieskolan. Vi anser emellertid tiden inte vara mogen att nu avskaffa sär- skolan som särskild skolform. Det är, enligt vår me- ning, angeläget att de nya huvudmännen får tid på sig för att lära känna särskoleelevernas utbildningsbehov i nuvarande skolform, innan en avveckling av särskolan kan bli aktuell.

Särskolekommittén anser således att det alltjämt finns behov av att bibehålla särskolan som särskild skolform. Vi anser vidare att kommunerna inom ra— men för sektorsbidraget tills vidare skall tilldelas tyd—

ligt identifierbara resurser, speciellt anpassade till de psykiskt utvecklingsstörda elevernas behov. Även om de nya huvudmännen måste tillskjuta betydande be- lopp till särskolan krävs att nuvarande nivå på statsbi- draget till utbildning av psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar bibehålls. Särskoledelen av sek- torsbidraget beräknas efter särskilda grunder.

Förutsättningen för den av oss förda diskussionen har varit separata skolformer; grundskola, gymnasie- skola, komvux, särskola och särvux under en gemen— sam primärkommunal huvudman. Vårt ställningsta— gande bygger vidare på förutsättningen att kommu- nerna skall kunna samarbeta kring särskolan på sam- ma sätt som man i dag samarbetar kring andra skol- former, där varje kommun inte är självförsörjande.

Vi kommer i kapitel 6 att närmare analysera elever- nas behov och hur dessa behov skall kunna tillgodo- ses under primärkommunalt huvudmannaskap.

I kapitel 7 behandlar vi personal— och fortbildnings- frågor.

Vi kommer vidare i kapitel 8 att analysera de orga- nisatoriska konsekvenserna av en kommunalisering av särskolan.

I kapitel 9 redogör vi för ett förslag till nytt statsbi— drag för särskolan, dvs. en särskild beräkningsgrund för särskolan inom ramen för sektorsbidraget till kom— munernas skolväsende.

Vi har anpassat våra förslag till de beslut som riks- dagen fattat med anledning av dels kommunaliserings— propositionen (prop. 1989/90:41, UbU 9 rskr. 58), dels ansvarspropositionen (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76).

6. Elevfrågor

6.1. Skolplikten

Skälen för vårt förslag: Bestämmelser om skolplikt och rätt till utbildning finns i 3 kap. skollagen (1985:1100).

Elever i särskolan och specialskolan har särskild skolplikt. Den särskilda skolplikten är 10—årig och upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår eleven fyller 17 år. Ungdomar som inte kan gå i gym- nasieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda har rätt att efter skolpliktens upphörande få annan ut- bildning inom det offentliga skolväsendet intill ut- gången av vårterminen det kalenderår de fyller 21 år. Om de inte bereds förlängd utbildning i specialskolan, skall de tas emot i särskolan. [ vissa fall kan elev få fortsätta skolgången till 23 års ålder om det behövs för att slutföra en påbörjad utbildning.

Skolgången efter 17 års ålder är frivillig för eleven, men huvudmännen har skyldighet att tillhandahålla utbildning för alla som tillhör personkretsen och som efterfrågar utbildning. De flesta psykiskt utvecklings- störda eleverna fortsätter skolgången efter det att skolplikten upphört. Av SÖs rapport (R 90:13) om yr- kessärskolan framgår att 9 % av eleverna lämnade grundsärskolan 1988 utan att fortsätta sina studier, samt att 4 % av eleverna inom yrkessärskolans yrkes— utbildning ”hoppat av” sina studier under perioden 1986 (då yrkessärskolan blev frivillig) t.o.m. vårtermi-

nen 1988. Det rör sig här om totalt 164 elever, varav 33 (20 %) hade sin verksamhet inom kommunens uppföljningsverksamhet. En detaljerad redogörelse för dessa ungdomars verksamhet finns i ovannämnda rap- port.

99,7 % av grundsärskolans skollokaler och 94,5 % av träningsskolans lokaler är numera inrymda i vanli- ga grundskolor (lokalintegrering). Detta har medfört att grundskolan och särskolan ofta har gemensamma aktiviteter i form av t.ex. gemensamma friluftsdagar, utflykter, teaterbesök m.m. I många fall förekommer också s.k. verksamhetsintegrerad undervisning, vanli— gen i praktiskt/estetiska ämnen såsom musik, slöjd och idrott, men också i andra ämnen.

Ett annat förhållande av viss betydelse är att omfatt— ningen av individuell integrering av särskoleelever i vanliga grundskoleklasser ökat. För elever i skolplik- tig ålder utgörs de individintegrerade eleverna så gott som uteslutande av grundsärskolans elever, dvs. av elever med lätt psykisk utvecklingsstörning. Individin- tegrering är dessutom vanligast i de lägre årskurserna och avtar, enligt vad kommittén erfarit, kraftigt högre upp i åldrarna och särskilt inför övergången till hög- stadiet.

Sedan läsåret 1985/86 har antalet individintegrerade elever mer än fördubblats och uppgick läsåret 1989/90 till 984 elever eller 8,7 % av samtliga särskoleelever. I vissa landstingsområden uppgick andelen individinte— grerade elever till mer än 18 %. Det finns inget som tyder på att individintegreringen ännu nått den övre gränsen.

Den välutvecklade lokalintegreringen och även in— dividintegreringen gör det naturligt att såväl särsko- lans elever som deras vårdnadshavare ifrågasätter den längre skolplikten.

Vi anser att det finns goda skäl att nu införa 9—årig skolplikt för särskolans elever. Rätten till frivillig ut- bildning till 21 års ålder, i vissa fall till 23 års ålder, bibehålls. Denna rättighet för eleverna skall kopplas till en skyldighet för hemkommunen att erbjuda fort- satt utbildning.

Särskolans elever behöver lång inlärningstid, det ligger i handikappets natur. Men den längre utbild- ningstiden, som är en konsekvens av den långsamma— re inlärningen, är garanterad i skollagen.

Med 9—årig skolplikt och bibehållen rätt till utbild— ning inom den frivilliga särskolan till 21/23 års ålder är det fullt möjligt att tillgodose individuella utbild- ningsbehov inom ramen för den samlade särskolan. Den 10—åriga skolplikten har ingen avgörande bety- delse för att en elev skall få den undervisning som be— hövs. Även om situationen för grundsärskolans elever ser annorlunda ut än den gör för träningsskolans ele- ver, är det ur vare sig etisk eller rent praktisk synvin- kel lämpligt eller möjligt att tillämpa skolplikt av oli- ka längd. 9—årig skolplikt bör därför omfatta alla sär- skolans elever.

Det avgörande är elevens rätt till utbildning efter skolpliktens upphörande. Den frivilliga utbildningen skall anpassas till de individuella behoven.

Med 9—årig skolplikt bör praktisk yrkesorientering (pryo) liksom hittills inta en framträdande plats i tim- planen för årskurs 9. Eleven får genom pryon om- världskunskap som är lika viktig som skolkunskaper- na. Pryon har också en mycket positiv effekt på ele- vernas självkänsla. De får vistas bland vuxna och får känna att de klarar av arbetsuppgifter som de ställs inför.

Det nuvarande tionde skolåret bör övergå till att bli ett förberedande år inför val av utbildning i yrkessär- skolan. Där sker framför allt pryo på olika linjer i yr— kessärskolan men också i gymnasieskolan och närings- livet för att eleven skall kunna göra ett väl underbyggt val av utbildning. Dessutom bör det förberedande året innehålla utbildningsinslag som gör eleven så väl för- beredd som möjligt inför yrkesutbildningen, t.ex. ADL (Anpassning till Dagligt Liv), svenska, matema— tik och samhällskunskap. Utbildningen i särskolans obligatoriska och frivilliga delar skall ses som en sam- manhållen utbildning med samlat pedagogiskt ansvar bl.a. för den långsiktiga utbildningsplaneringen för varje enskild elev. De olika delarna förutsätter var—

andra. Övergången mellan den obligatoriska särskolan och den frivilliga yrkessärskolan bör ske direkt. Det skall ingå i huvudmannens skyldigheter att erbjuda al— la elever fortsatt utbildning i yrkessärskolan eller an- nan lämplig skolform.

Vårt förslag om 9—årig skolplikt kan medföra vissa praktiska problem av lokalmässig karaktär. Det beror på att den obligatoriska särskolan till stor del är lokal- mässigt integrerad med grundskolan medan den frivil- liga yrkessärskolan är förlagd till andra skolenheter. Detta har att göra med strävanden att genomföra s.k. stadieriktig integration, dvs. att förlägga utbildningen till skolor med elever i samma ålder. Vi utgår från att kommunerna beaktar detta vid den framtida plane- ringen för skollokaler.

Genom att för den första årskursen av yrkessärsko- lan bibehålla samma omfattning av undervisningen, som nu gäller för årskurs 10 i grundsärskolan och trä- ningsskolan, uppstår inga ökade kostnader för lärare. Likaså bör konsekvenserna av detta förslag beträffan- de personal bli små eller inga alls. Undervisningen i t.ex. praktiskt/estetiska ämnen bedrivs av samma slags lärare såväl i grundsärskolan och träningsskolan som i yrkessärskolans olika former. Timplanerna är dessut- om flexibla inom vissa ramar. Det finns alltså ett spel- rum i läroplaner och timplaner som dels försvårar en exakt förutsägelse om hur utfallet kommer att bli på personalsidan vid införande av 9—årig skolplikt samti- digt som det blir möjligt för skolhuvudmannen att vid planeringen av undervisningen och inom ramarna för timplanerna ta viss hänsyn till rådande förhållanden.

Vi vill erinra om att elever med barndomspsykos med eller utan begåvningshandikapp kan jämställas i fråga om särskild skolplikt och rätt till fortsatt utbild— ning i särskolan.

Kommitténs förslag: En formell prövning av personkretstillhö- righeten behålls. Vårdnadshavares inflytande i uttagningsprocessen skall stär- kas. Skolgången skall om möjligt ske i samma skola som för andra elever i samma bostadsområde.

Skälen för vårt förslag:

6.2.1. Allmänt

Frågan om rätt skolform (grundskola, särskola eller specialskola) uppkommer i regel första gången inför skolstarten. Frågan kan också aktualiseras under ele- vens hela skolgång.

Många elever med särskild skolplikt har redan i för- skolåldern särskild omsorg enligt omsorgslagen. De har alltså redan före skoldebuten konstaterats tillhöra särskolans personkrets och har ofta en mer omfattan- de psykisk utvecklingsstörning.

När frågan om rätt skolform aktualiseras inför skol- starten kan det — särskilt för elever med lätt utveck- lingsstörning — ibland vara svårt att avgöra vilken skolform som är den rätta.

Lätt utvecklingsstörda barn, för vilka särskild om- sorg inte begärts, börjar ofta sin skolgång i grundsko- lan och går i regel kvar där ett eller flera år innan frå- gan om placering i särskolan aktualiseras. Det är van- ligt att dessa elever kommer över till särskolan i sam- band med ett stadiebyte.

6.2.2. Variationer i elevpopulationen

Vi har funnit att andelen särskoleelever i procent av ungdomsskolans population över femårsperioden 1985/86—1989/90 är tämligen konstant för landet som helhet och endast varierar med några få hundradels procentenheter.

Däremot är variationerna mellan landstingen stora. Det landsting som har lägst andel elever i särskola i förhållande till den totala elevpopulationen i länets grund— och gymnasieskolor redovisar 0,72 %, medan det som har störst andel redovisar 1,40 %, alltså nära dubbelt så stor andel särskoleelever.

Likaså är variationerna mellan landstingen stora i fråga om andelen elever i särskolans olika former. Grundsärskolan omfattar i genomsnitt två tredjedelar av den obligatoriska särskolans elever. De mycket sto- ra variationerna mellan landstingen kan tolkas så att skolhuvudmännen har svårigheter att avgränsa grund- särskolans elevgrupp såväl mot grundskolan som mot särskolans träningsskola. Det är således uppenbart att uttagningsprinciperna varierar över landet.

Enligt vår uppfattning kan det bl.a. bero på olika uttagningsprinciper som gör att en elev med begåv— ningshandikapp fullgör skolplikten i grundskolan, och där blir föremål för särskilda stödinsatser i varierande omfattning, eller placeras i grundsärskolan.

Även om lokala avvikelser från riksgenomsnittet måste accepteras är det svårt att objektivt förklara så stora avvikelser som det här är fråga om. Vi har förut påvisat skolhuvudmännens svårigheter att avgränsa grundsärskolans elevgrupp mot såväl grundskolan som träningsskolan. Detsamma gäller elever i yrkesutbild- ning, yrkesträning och verksamhetsträning. Ytterligare en orsak kan vara att små elevunderlag av blandat slag på en ort sammanslås till en klass för att på så sätt undanröja behovet av att resa till skola på annan ort. Den kan då komma att betecknas som t.ex. grundsärskola oavsett klassens sammansättning.

6.2.3 Beslut om mottagande i särskola

Vi har tidigare i kapitel 5 föreslagit ett generellt över— förande av huvudmannaskapet för särskolan och sär- vux till kommunerna. Härigenom får grundskolan, gymnasieskolan, särskolan och kommunal utbildning för vuxna samma huvudman. Vårt förslag innebär att

styrelsen för skolväsendet i elevens hemkommun i fortsättningen skall pröva och besluta i frågan om rätt skolform (grundskola, gymnasieskola eller särskola). En sådan prövning skall göras efter framställning från elevens vårdnadshavare. Men vårdnadshavaren kan inte alltid antas göra sådan framställning, trots att be- hov kan föreligga. Styrelsen för skolväsendet i elevens hemkommun bör därför även i fortsättningen ha möj- lighet att väcka frågan. Beslut om mottagande i sär- skola skall vara skriftligt och kunna överklagas av vårdnadshavaren.

6.2.4 Val av skola

När det gäller fysiskt handikappade elever som inte har behov av undervisning i specialskola, har hem- kommunen ansvaret för att eleven får lämplig under- visning. Detsamma gäller psykiskt utvecklingsstörda elever som kan gå i grundskola eller gymnasieskola. I och med att kommunerna tar över ansvaret för sär- skolan, får de också ansvaret för de psykiskt utveck- lingsstörda eleverna. Utbildningen bör om möjligt ske i samma skola som för andra elever med samma bo- stadsort. Denna möjlighet skall alltid övervägas före beslut om skolplacering. Endast om tillfredsställande utbildning för eleven i fråga inte kan ges där, skall eleven kunna hänvisas till annan skola i kommunen eller till skola i annan kommun. Elevens val skall med andra ord i större utsträckning styra planeringen av verksamheten. Hemkommunen skall ha ett grundan- svar för att eleven får lämplig utbildning.

6.2.5. Vårdnadshavares inflytande

Elevens vårdnadshavare är i allmänhet de som känner eleven bäst. Deras uppfattning om vilken skolform som är bäst för eleven måste därför tillmätas stor be- tydelse. Placering av elev i särskola får därför ske först efter samråd med eleven och dennes vårdnads-

havare. För att vårdnadshavarna skall ha möjlighet att ta ställning i frågan krävs då ett tydligt, konkret och allsidigt informationsutbyte i positiv anda mellan hem och skola, bl.a. om de olika skolformerna.

För att ett riktigt urval av elever skall kunna göras är det viktigt att kommunen har tillgång till kompe— tens, t.ex. skolledare och skolpsykologer med insikter i särskolans pedagogik.

Det är den lokala styrelsen för särskolan som i dag prövar om barnet skall ha särskild skolplikt. För att barnet skall kunna tas emot i särskolan och få sin ut- bildning i särskolan eller som individintegrerad elev i grundskolan eller gymnasieskolan, krävs att barnet kan identifieras som tillhörande särskolans person— krets. Detta sker bl.a. genom pedagogiska och psyko- logiska utredningar samt genom läkarutlåtanden. Vi vill i detta sammanhang erinra om att endast elever som tillhör särskolans personkrets får tas emot i sär— skola.

De särskilda utredningar som genomförs inför en sådan skolplacering kan upplevas som påfrestande för både eleven och för de anhöriga.

Trots detta anser vi att det är nödvändigt att även i fortsättningen bibehålla en formell prövning av per- sonkretstillhörigheten. Vi anser att prövningen behövs för att kunna garantera att de psykiskt utvecklingsstör— da eleverna tillförsäkras god utbildning.

6.3. Definition av individintegrering

Kommitténs förslag: Begreppet individintegrering begränsas till att omfatta sådana elever som enligt särskilt beslut mottagits för särskoleundervisning men som får sin undervisning i vanlig klass i grundskolan eller gymnasieskolan minst halva antalet vecko- timmar, som enligt timplanen gäller för aktuell årskurs.

Skälen för vårt förslag: I vårt uppdrag ingår bl.a. att överväga hur resurser för individintegrerade elever skall utformas så att å ena sidan dessa elevers extra behov tillgodoses, å andra sidan definitionen av indi- viduellt integrerade elever inte vidgas. 68

Skolans uppgift är att meddela undervisning och förbereda eleverna för vuxenlivet i social samhörighet med andra. Den särskilda läroplan som finns för un- dervisningen av psykiskt utvecklingsstörda elever be- tonar detta.

Undervisningen får anordnas mycket fritt efter de olika krav som kan ställas utifrån elevernas behov och lokala förhållanden. Den kan anordnas som klass— el- ler gruppundervisning och som individuellt integrerad undervisning och som kombinationer av dessa former. Vi har emellertid funnit att vissa elever, vars föräldrar inte accepterar undervisning av sitt barn i särskolans klasser, individintegreras i vanliga klasser på ett sätt som inte tillgodoser elevens behov, utan mer kan lik- nas vid tillsyn med terapeutiska inslag i skolans loka- ler. Detta uppfyller inte de kvalitetskrav vi anser bör ställas, utan är enligt vår uppfattning snarare till för- fång än till fördel för dessa elever. För att göra det möjligt att följa utvecklingen är det enligt vår bedöm- ning nödvändigt att precisera begreppet individinte- grering. Vi föreslår därför att detta begrepp endast används för elever som enligt särskilt beslut mottagits för särskoleundervisning men som deltar i undervis- ning i vanlig klass minst halva antalet veckotimmar, som enligt timplanen gäller för aktuell årskurs. Där- emot behövs inte definitionen för bestämning av stats- bidragets storlek, eftersom detta enligt vårt förslag be- räknas enligt en schablon som är oberoende av for- men för undervisningen. Det bör ankomma på skol- verket att följa utvecklingen.

6.4. Särskolan och de särskilda omsorgerna — samband och gränsdragningsfrågor

Kommitténs förslag: Kommunen ansvarar för alla de verksam— heter inom särskolan som är motiverade av pedagogiska och elevvårdsmässiga skäl.

Skälen för vårt förslag:

6.4.1 Särskild omsorg

Drygt 60 % av särskolans elever erhåller särskild om- sorg enligt omsorgslagen.

I omsorgslagen betonas särskilt kommunernas och landstingens ansvar för socialtjänst resp. hälso— och sjukvård åt alla. Detta ansvar regleras i socialtjänstla- gen (1980:620) och i hälso— och sjukvårdslagen (1982:763).

I många landsting har man byggt upp en organisa- tion för samordnad barnhabilitering bl.a. för att un- derlätta föräldrars kontakter med olika social—, hälso— och sjukvårdsinstanser. Denna är ofta organisatoriskt förenad med de särskilda omsorgerna.

Många av särskolans elever får olika slag av be- handling även i skolan genom samordnad barnhabili— tering och genom omsorgsnämndens distriktsarbetslag för särskilda omsorger. Det kan gälla sjukgymnastisk behandling, insatser av logoped eller arbetsterapeut m.m. Sådan behandling ges också till elever i grund- skolan, t.ex. elever med rörelsehinder. Denna behand— lingsverksamhet är klart avgränsad från skolans vanli- ga pedagogiska verksamhet. Man kan säga att lands- tingen som ansvariga för hälso— och sjukvård och om- sorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda av praktis- ka skäl här utför en del av sina uppgifter genom upp— sökande verksamhet. Någon motsvarande verksamhet kan inte utföras av skolan själv och ingår inte i sko- lans uppgifter. I detta fall gäller samma sak för särsko- lan som för det övriga offentliga skolväsendet.

6.4.2. Elevsociala anordningar

Annorlunda förhåller det sig med det som vanligen går under benämningen elevvård i skolan, dvs. skol- hälsovård samt skolpsykologisk och skolkurativ verk- samhet. Inom grund— och gymnasieskolan utgör dessa verksamheter ett viktigt inslag i en skolas inre organi- sation, vilket mera sällan är fallet inom särskolan. I stället är psykologer och kuratorer oftast en del av landstingens organisation för särskild omsorg enligt omsorgslagen.

Alla de verksamheter inom särskolan som är moti- verade av pedagogiska hänsyn bör ingå i kommunens ansvar och där tillhöra samma ansvarsområde som det Övriga skolväsendet. Däremot är det särskilt viktigt för särskolans elever att det upprättas goda kontakter mellan skolan och samhällets olika sociala och be— handlingsinriktade organ. Det praktiska fullgörandet av detta bör i första hand ligga på skolans rektor och på elevvårdspersonalen.

6.4.3. Skola och fritid

Vi måste här också peka på de utvecklingsstörda barnens behov av och rätt till en bra fritidsverksam— het, i likhet med vad som erbjuds andra barn. I den mån den kan bedrivas i eller i nära anslutning till sko— lans lokaler är det av stor vikt att särskolans elever omfattas av planeringen för denna liksom av annan planering för fritidsverksamhet i kommunen. I synner- het kan detta gälla svårt skadade barn för vilka det kan vara av stor betydelse att slippa onödiga förflytt- ningar under dagen och att få vistas i en trygg och in— vand miljö.

Vi förutsätter att särskolans elever kommer att ha samma tillgång som alla andra till alla de resurser som kan komma att tillskapas i detta avseende.

6.5 Skola och arbetsliv — uppföljningsansvar

Kommitténs förslag: Elever som gått i särskola skall ha rätt till utbildning inom gymnasieskolans individuella program, om de bedömts kunna tillgodogöra sig utbildningen där, och om mot— svarande utbildning inom yrkessärskolan inte kan erhållas i hemorten.

Kommunen skall hålla sig underrättad om hur de psykiskt ut- vecklingsstörda ungdomar som inte deltar i frivillig utbildning inom särskolan är sysselsatta.

Skälen för vårt förslag: I skollagen regleras kommu— nens ansvar för de ungdomar som slutat skolan. Hit- tills gällande bestämmelser omfattar inte dem som på grund av psykisk utvecklingsstörning haft särskild skolplikt. För dessa finns i stället en ovillkorlig rätt att erhålla fortsatt utbildning till och med utgången av vårterminen det år de fyller 21 år, i vissa fall 23 år.

De ungdomar som inte vill utnyttja denna rätt har genom omsorgslagen (1985z568) rätt till daglig verk- samhet om de begär det. Dessutom kan de enligt la- gen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos of- fentliga arbetsgivare få särskild inskolningsplats fr.o.m. 20 års ålder. I budgetpropositionen (1990/91:100 bil. 12) föreslår arbetsmarknadsministern att de skall få denna möjlighet direkt efter avslutad särskild skol- plikt, således när de fyller 17 år.

Enligt skolöverstyrelsens rapport Yrkessärskolan 1989 (R 90:13) var det omkring 9 % av särskolans ele- ver som 1988 lämnade årskurs 10 av den obligatoriska särskolan utan att fortsätta inom den frivilliga yrkes- särskolan. Under läsåren 1987/88 och 1988/89 hoppa- de ca 4 % av yrkessärskolans elever av från utbild- ningen.

Enligt uppgift från skolöverstyrelsen utgörs drygt 30% av särskolans elever av personer som inte sökt någon särskild omsorg enligt omsorgslagen. De flesta av dem som inte utnyttjat yrkessärskolan eller avbrutit utbildningen hör sannolikt till denna kategori. De har formellt inte omfattats av kommunens uppföljningsan- svar som var reglerat i 3 kap. 18 & skollagen

(1985:1100) eftersom detta ansvar endast omfattade elever som lämnat grundskolan. De ingår inte heller i omsorgshuvudmannens ansvar, eftersom de inte be- gärt särskild omsorg. Trots skollagens bestämmelse har ändå en del av dessa ungdomar funnits inom kommunernas tidigare uppföljningsverksamhet. Det har uppenbarligen funnits ett engagemang från många kommuners sida att inkludera ungdomar med utveck- lingsstörning i uppföljningsansvaret. Detta motsvaras också av behov hos ungdomarna, som många gånger inte vill ha kontakt med särskolan eller omsorgsverk- samheten.

Enligt riksdagens beslut med anledning av ansvars- propositionen skall statsbidrag för det kommunala uppföljningsansvaret för ungdom ingå i sektorsbidra— get. Statsbidraget är beräknat på antalet 16—19—åringar i samtliga primärkommuner. Bidraget beräknas utifrån antalet gymnasieungdomar som kan komma ifråga för sådana uppföljningsinsatser.

I regeringens proposition (1990/91:85) Växa med kunskaper — om gymnasieskolan och vuxenutbildning- en föreslår föredragande statsrådet att nuvarande reg- lering av kommunernas uppföljningsansvar upphävs och ersätts av ett åtgärdsansvar som utökas och får en starkare inriktning mot utbildning. Hemkommunen får en skyldighet att erbjuda alla 16—19—åringar som lämnat grundskolan en gymnasieutbildning, vilket medför att kommunens åtgärdsansvar för ungdomar utan genomförd gymnasieutbildning höjs från 18 till 20 år. Denna inriktning mot utbildning medför att det hittillsvarande uppföljningsansvaret kommer att ingå som en naturlig del av gymnasieskolan.

För att stimulera studietrötta eller studiesvaga ung- domar till studier i gymnasieskolan införs individuella studieprogram i vilka stor hänsyn kan tas till de en- skilda elevernas behov och förutsättningar.

Vare sig gymnasieskolans nationella eller individu— ella program är emellertid tillgängliga för elever som fullgjort sin skolplikt i särskolan (prop. 1990/91:85 s. 55). Beträffande de nationella programmen instäm— mer kommittén i föredragandens bedömning. När det

gäller de individuella programmen däremot innebär uteslutandet av alla elever som gått i särskola en skärpning som kan innebära att den påbörjade indi- vidintegreringen av elever från särskolans yrkesutbild- ning försvåras eller kan tvingas upphöra.

Vi menar att det elevutbyte som redan nu finns mellan gymnasieskolan och särskolans yrkesutbildning och som i ökande omfattning har pågått sedan början av 1980—talet, måste få utvidgas och underlättas. Sär- skilt efter ett överförande av huvudmannaskapet från landstingen till primärkommunerna kan det ha stor betydelse för elevernas tillgång till ett mer differentie— rat utbud av valmöjligheter i närområdet och innebä- ra ökade möjligheter till yrkesutbildning på hemorten. Motsatsen kan innebära både minskade valmöjligheter och ett tvång att söka utbildning på annan ort. Det se- nare kan medföra onödiga kostnader för boende och resor. Särskolekommittén vill i stället föreslå att de in- dividuella programmen i gymnasieskolan hålls öppna för sådana elever från särskolan som kan klara dem med det stöd särskolan kan ge. Det bör också vara fördelaktigt för huvudmännen, eftersom elevunderla- get för bildande av undervisningsgrupper för svag- presterande elever därigenom kan breddas något.

Enligt kunskapspropositionen omfattas särskolans elever inte av kommunernas ansvar för information, vägledning och rekrytering för elever i gymnasiesko- lan.

Situationen för psykiskt utvecklingsstörda ungdomar som valt att avsluta sin skolgång då skolplikten upp- hört är alltså för närvarande den, att ingen har det formella uppföljningsansvaret, vilket är mycket otill- fredsställande.

Enligt särskolekommitténs uppfattning bör det vara en kommunal skyldighet att sörja för uppföljning av elever som efter avslutad skolplikt lämnat särskolan och som inte deltar i annan utbildning eller som sak- nar sysselsättning. Uppgiften bör kunna inrymmas i yrkesvägledningsfunktionens verksamhet. Huvudsyftet med uppföljningen bör vara att motivera ungdomarna för fortsatt utbildning, främst inom yrkessärskolan. Ett

hjälpmedel för dessa elever bör liksom för tidigare nämnda elever i gymnasieskolan vara individuella ut- bildningsplaner. En sådan utbildningsplan bör enligt ansvarspropositionen innehålla t.ex. personlig studie— och yrkesorientering, kurser, praktik eller liknande verksamhet, samt syfta till att hjälpa den unge att så snart som möjligt övergå till reguljär utbildning eller stadigvarande arbete. För utvecklingsstörda ungdomar kan det då röra sig om t.ex. yrkessärskola eller sär- skild inskolningsplats.

Ansvaret för uppföljning av de elever som lämnar yrkessärskolan efter avslutad utbildning bör ligga på arbetsmarknadsmyndigheterna. Särskolans yrkesvägle- dare kan t.ex. vara den, som tillsammans med eleven upprättar en plan, där det anges vem som är kontakt- person inom t.ex. länsarbetsnämnd, socialtjänst eller omsorgsverksamhet, och behåller sedan kontakten med eleven och hjälper vid behov denne att få andra kontaktpersoner. En rimlig tid för denna efterkontakt från skolans sida är ett år efter avslutad utbildning.

1 skola—arbete—utredningens betänkande (SOU 1989:113) Ungdomars kompetens. Vägar in i framti- dens kunskapssamhälle, konstateras bl.a. vikten av kontinuitet i personkontakterna, samt att åtgärderna inom uppföljningsansvaret skulle kunna utgöra en till- läggsresurs för utvecklingsstörda ungdomar. Särskole— kommittén anser att särskolans hittillsvarande yrkes- vägledningsfunktion genom sin specialpedagogiska kompetens och individuella personkännedom utgör en resurs för eleverna som inte utan nackdelar kan undvaras eller ersättas av t.ex. syofunktionärer utan dessa kunskaper och erfarenheter. Även om huvud- männen föredrar en annan organisatorisk lösning än särskolans nuvarande, krävs ändå samma kompetens sorp i dag finns inom särskolan.

Arligen lämnar ca 850 elever särskolan efter avslu- tad frivillig yrkessärskola. Av dessa kommer ca 400 från klasser för yrkesutbildning. Det är främst dessa elever som är aktuella för uppföljning eftersom de of- ta väljer att söka anställning på den öppna arbets— marknaden i stället för daglig sysselsättning som sär-

skild omsorg. Kostnaden för uppföljningsverksamhe- ten är budgeterad hos arbetsmarknadsverket genom arvoden till särskolans yrkesvalslärare, varför någon extra kostnad inte väntas uppstå.

6.6. Assistentstöd

Enligt läroplanen för den obligatoriska särskolan (Lsä 90) åligger det den lokala styrelsen för särskolan att på basis av en ingående kännedom om elevernas förutsättningar fördela statsbidragsresurser och kom- munala resurser så att varje elevs behov tillgodoses. Detta kan innebära att vissa elever behöver extra stöd av assistent, för att de skall kunna tillgodogöra sig un- dervisningen och fungera i skolmiljön.

En mycket stor del av särskolans elever är under sin vistelse i skolan beroende av assistans av olika slag ut- över den som lärarpersonalen kan ge. Det kan t.ex. gälla hjälp med förflyttningar, hjälp vid måltider, toa— lettbesök, praktisk hjälp i undervisningssituationen el- ler att använda tekniska hjälpmedel för synskadade, hörselskadade eller rörelsehindrade eller att fungera som hjälp—jag för barndomspsykotiska elever. För det- ta finns i särskolan särskilt anställda elevassistenter. Deras utbildningsbakgrund är som regel gymnasiesko- lans tvååriga vårdlinje, gren BU, eller grund— och på- byggnadskurs för vård av psykiskt utvecklingsstörda i förening med yrkespraktik.

Elevassistenten är en viktig resurs för klassen/grup- pen såväl i undervisningen som för stöd och hjälp i skolan och är ofta en förutsättning för att lärarna skall kunna genomföra undervisningen. Den förstärkning som elevassistenten utgör i klassen innebär att den el- ler de elever i klassen som för tillfället behöver mest hjälp också kan få det.

För mycket svårt handikappade elever är tillgången till personlig assistent i skolan ibland en nödvändig förutsättning för att skolplikten skall kunna fullgöras liksom för resorna till och från skolan. En personlig assistent är en person som tillsätts för ett bestämt barn

med svåra funktionsnedsättningar och som följer bar- net i olika aktiviteter under dagen. Den personliga as— sistenten skall hjälpa barnet med allt som denne inte kan göra själv på grund av handikappet. Personliga assistenter utgör inte särskild omsorg enligt omsorgsla- gen (Regeringsrätten 21/12 1990), och bekostas därför endast i undantagsfall av omsorgshuvudmannen. I stället bekostas denna resurs av elevens hemkommun liksom för elever i grundskolan som har sådant behov. Frågan om personliga assistenter även för elever med psykisk utvecklingsstörning utreds av handikapputred- ningen (S 1988:02).

Elevassistentresurserna varierar mellan 2,8 och 9,4 veckotimmar per elev. Medelvärdet är 5,1 veckotim- mar per elev.

Elevassistenter i särskolan bekostas helt av huvud— mannen för särskolan och personliga assistenter be- kostas ofta av socialtjänsten i hemkommunen. Ett ändrat huvudmannaskap bedöms inte behöva innebä- ra några ändrade kostnader, endast ändrade kostnads- bärare i vissa fall. Särskolekommittén förutsätter att eleverna skall få det assistentstöd de behöver för att kunna fullfölja sin skolgång

6.7. Skolanknutet elevboende

6.7.1. Allmänt

För psykiskt utvecklingsstörda i skolåldern (7—21/23 år) som behöver bo utanför det egna hemmet bl.a. med anledning av skolgången, är sådant boende en särskild omsorg enligt 6 kap. 12 & skollagen (1985:1100). Landstingets omsorgsnämnd är om inget annat bestämts huvudman för sådana elevhem. Boen- det är avgiftsfritt för eleverna. Skälig avgift för kost och logi får dock tas ut av dem som har sjukbidrag el- ler pension. För elever i gymnasieskolan finns möjlig- het till ekonomiskt stöd vid behov av inackordering av samma skäl.

I vissa fall, när behovet av att bo utanför hemmet enbart är betingat av lång skolväg, är inte alltid om- sorgsnämndens elevbostad den bästa boendeformen. Om möjlighet till annan form av boende finns, t.ex. på elevhem för andra elever än särskolans, bör även särskolans elever i sådana fall som här avses få bo på dem, om eleven och dennes vårdnadshavare och skol- huvudmannen är överens om det. Boendet skall även då vara avgiftsfritt för eleven.

Tillgången till en boendemiljö med kvalificerat stöd och hjälp är nödvändig för vissa elever. För elever där sådana skäl motiverar boende utanför föräldra- hemmet är boende som särskild omsorg troligen mera relevant.

Behovet av att bo på elevhem på grund av behov av särskilt stöd och hjälp utreds för närvarande av 1989 års handikapputredning.

6.7.2. Dammsdalskolan och Salbohedskolan

Kommitténs förslag: Staten blir huvudman för Dammsdalskolan och Salbohedskolan.

Benämningen på skolorna ändras till specialskola. Statens institut för handikappfrågor i skolan får förvaltnings— ansvaret för skolorna.

Tillsynen för utbildning och boende bör ingå i ansvarsområ— det för statens skolverk.

De statsbidrag som hittills utgått till värdlandstingen för drif— ten av Dammsdalskolan och Salbohedskolan överförs från ansla— get B 9. Bidrag till driften av särskolor m.m. till anslaget B 13. Specialskolor.

Skälen för vårt förslag:

6.7.2. 1 Huvudmannaskap

Dammsdalskolan i Vingåker och Salbohedskolan i Sa- la är före detta specialsärskolor. Enligt 3 5 lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt ut— vecklingsstörda, vilken reglerade särskolan till år

1986, då bestämmelser om särskolan överfördes till skollagen (1985:1100), var specialsärskolornas uppgift att ta emot elever som var psykiskt utvecklingsstörda, som kunde gå i särskola, men hade svårt att anpassa sig till verksamheten i skolan eller för vilkas undervis- ning det fordrades särskilda anordningar. I den nya skollagen togs begreppet specialsärskola bort, men verksamheten vid skolorna har fortsatt och utvecklats under sina tidigare huvudmän och med oförändrade statsbidrag.

Ursprungligen ägdes och drevs skolorna med elev— hem av staten, men överläts 1968 till värdlandstingen utan kostnad. Som motprestation åtog sig värdlands- tingen att driva skolorna och att ta emot elever från övriga huvudmän till självkostnadspris. Staten uppför— de ett helt nytt skolhem — den nuvarande Dammsdal- skolan — som överlämnades till Södermanlands läns landsting 1970. Utöver de nämnda skolorna fanns också en specialsärskola för enbart flickor, Tivedsko- lan i Laxå. På skolöverstyrelsens initiativ lades denna ned 1981 och verksamheten samlades i de två nuva— rande skolenheterna. Salbohedskolan har därefter ge— nomgått en genomgripande ombyggnad och upprust— ning som stod klar 1985. Både Dammsdalskolan och Salbohedskolan håller en hög standard på såväl verk- samhet som tillhörande fastigheter.

Dammsdalskolan och Salbohedskolan har, liksom statens specialskolor, i princip riksupptagning.

De elever som behövt placeras vid skolorna har gra- va beteendestörningar, andra omfattande psykiska störningar eller kombinationer av störningar. Detta, ofta tillsammans med störda relationer till föräldrar, andra vårdnadshavare eller skola, har gjort det svårt eller omöjligt att ge dem en lämplig utbildning och behandling i hemlandstingen.

Eleverna på Salbohedskolan representerar särsko- lans yrkesutbildning och yrkesträning, men till Dammsdalskolan antas huvudsakligen elever från 15 år och uppåt till särskolans alla former. Båda skolorna tar emot såväl pojkar som flickor. Den genomsnittliga behandlingstiden är cirka tre år. De vanligaste orsa-

kerna till placering vid skolorna är beteendestörning och psykiska störningar. Beteendestörning är ofta ma- nifesterat i utagerande beteende. Många elever har på ett eller annat sätt satt skräck i sin omgivning — ho- tat, slagits, farit våldsamt fram, handlat impulsivt ag- gressivt i olika situationer, men alltid på ett för om- givningen ohanterbart sätt. När det gäller psykiska störningar har många elever behandlats vid barnpsy- kiatriska avdelningar. Störningarna har bedömts som allvarliga och tagit sig uttryck på mycket varierande sätt, men har inte varit hanterbara för vårdnadshavar— na. En del av placeringarna kan jämföras med omhän- dertagande enligt lagen om vård av unga (LVU). Barndomspsykoser, schizofrenier, psykoser, border- linetillstånd och psykopatier är störningar som är starkt representerade i elevgruppen.

Placering sker alltid i samråd med vårdnadshavaren. Ofta fyller placeringen också ett akut behov av avlast- ning för vårdnadshavaren.

Kommitténs undersökningar visar att båda skolorna utnyttjas till sin fulla kapacitet och att det därutöver finns en efterfrågan på platser. Läsåret 1990/91 utnytt- jas platserna vid de två skolorna av femton landsting och eleverna kommer från 45 kommuner. Tillgänglig beläggningsstatistik visar att förhållandet är perma- nenL

Det utmärkande för skolorna är deras miljöterapeu- tiska arbetssätt med en sammanhållen resurs för sär- skola, boende och fritid med hjälp av allsidigt sam- mansatt behandlingsexpertis.

Kommittén anser att det finns ett behov av de båda skolorna även i framtiden. Vid en kommunalisering av särskolan är det inte osannolikt att behovet kom- mer att öka ytterligare, i varje fall i ett inledningsske- de, beroende på den minskade överblick över tänkba- ra alternativa skolplaceringar som, i varje fall tempo— rärt, kan bli resultatet av ett ändrat huvudmannaskap. Det är i och för sig önskvärt att tillräckliga resurser finns tillgängliga i varje kommun eller i varje fall för en grupp samverkande kommuner och det bör vara målsättningen på sikt. Det behövs emellertid tid för

sådana resurser att växa fram och bli funktionsdugli— ga. Att lösa de aktuella elevernas utbildningssituation lokalt i varje kommun är sannolikt ett mycket dyrbart och relativt orealistiskt alternativ. Inte heller är det realistiskt att tänka sig att specialenheternas under lång tid uppbyggda kompetens helt kan ersättas i kommunerna. Däremot bör den kunskap och erfaren— het som finns vid specialenheterna spridas ut till de huvudmän som skall bygga upp egen eller utveckla redan befintlig kompletterande verksamhet. Skolorna bör således kunna bli resurscentra som stöd för hu- vudmännen när de utvecklar egen verksamhet.

Huvudmän för de två specialenheterna är i dag SÖ- dermanlands läns landsting för Dammsdalskolan och Västmanlands läns landsting för Salbohedskolan.

Vad beträffar det framtida huvudmannaskapet för dessa skolor kan vi se tre olika alternativ, nämligen kommunerna där de ligger, värdlandstingen eller sta- ten.

Vid ett överförande av huvudmannaskapet för den vanliga särskolan från landstingen till kommunerna kunde det förefalla logiskt att även överföra skolorna till resp. värdkommuner, Vingåker och Sala.

Detta skulle emellertid innebära att relativt små kommuner påtar sig en uppgift som kan bli övermäk- tig, och även innebära ett onormalt beroende av en enskild kommun. Konkret skulle det, med utgångs- punkt i organisationen för läsåret 1990/91 innebära att t.ex. Vingåkers kommun skulle administrera, organisa- toriskt och budgetmässigt, en specialenhet med 35 ele- ver från för närvarande 27 kommuner.

Vid t.ex. underbeläggning kan värdkommunen löpa risk att bli tvingad att täcka underskott med egna kommunala medel. Ett annat alternativ kan bli att de huvudmän som utnyttjar platser drabbas av högre dagkostnader. Ingendera lösningen är rimlig. ] stället bör då staten gå in med ett särskilt, behovsprövat statsbidrag, eventuellt enligt samma modell som före- slås i proposition 1990/91:18 om ansvaret för skolan (5. 86 ff.).

Alternativet med värdlandstinget som huvudman skulle visserligen innebära att det i varje fall i ett in- ledningsskede skulle finnas kompetens och erfarenhet att leda och administrera verksamheten. Vi har dock erfarit att det i Södermanlands län sedan en tid tillba- ka finns planer på att överföra även omsorgsverksam- heten till kommunerna. Det är en trolig utveckling i alla landsting på sikt. Dammsdalskolan skulle då bli den enda verksamheten med inriktning mot psykiskt utvecklingsstörda barns och ungdomars utbildning som skulle finnas kvar hos landstinget om särskolan i övrigt blir kommunal. Detta skulle i sin tur innebära en risk för isolering av personalen med åtföljande svå- righeter för personal— och verksamhetsutveckling.

Det förslag till nytt statsbidragssystem för särskolan som vi redovisar i kapitel 9, innebär att det finansiella stödet för särskoleundervisning tillfaller elevernas hemkommuner. De landsting som är värdkommuner för Dammsdal och Salbohed kommer således inte att få statsbidrag för denna verksamhet. Skolorna kan vis- serligen drivas som särskilda resultatenheter, där kost- naderna helt bestrids av elevernas hemkommuner, men detta medför extra belastningar av kameral art. Vid en eventuell underbeläggning eller vid behov av kostnadskrävande förändringar är det, liksom om kommunerna blir huvudmän, nödvändigt med riktade statsbidrag till värdlandstingen för att inte belasta des- sa landsting med kostnader för verksamhet, vars fort- bestånd huvudsakligen är ett riksintresse.

Det är inte möjligt för staten att ställa krav på att en viss primär— eller landstingskommun skall ha skyldig- het att driva en verksamhet för andra kommuners räkning. Om en kommun eller ett landsting driver verksamhet för andra huvudmäns räkning, måste det ske frivilligt. Huvudmannen för skolan kan då också lägga ned verksamheten genom ett ensidigt beslut. Att bedriva en rikstäckande verksamhet på sådana villkor förefaller inte lämpligt.

Det tredje alternativet är att staten övertar huvud- mannaskapet för Dammsdalskolan och Salbohedsko- lan. Staten är redan nu huvudman för de fem regiona-

Ia specialskolorna för döva och hörselskadade elever samt för specialskolorna med riksupptagning, nämli- gen Hällsboskolan i Sigtuna för talskadade elever, Ekeskolan i Örebro för gravt synskadade psykiskt ut— vecklingsstörda elever, och Åsbackaskolan i Gnesta för döva psykiskt utvecklingsstörda elever.

Från och med den 1 juli 1991 kommer statens insti- tut för handikappfrågor i skolan (SIH) att ha förvalt- ningsansvaret för specialskolorna. Såväl specialskolor- na som Dammsdalskolan och Salbohedskolan har i princip riksupptagning och är i lika grad beroende av hög specialistkompetens. A_lla kommer att ingå i skol- verkets tillsynsansvar. Det finns ingen principiell olik- het mellan skolorna som motiverar olika huvudmän.

I den uppkomna situationen ser vi det som den mest logiska och praktiska lösningen att staten åtar sig huvudmannaskapet även för Dammsdalskolan och Salbohedskolan. Vi ser det som naturligt att de i fort— sättningen benämns specialskolor för elever med grav beteendestörning eller omfattande psykisk störning. Gravt synskadade och döva psykiskt utvecklingsstörda elever finns redan i dag vid specialskolorna Ekeskolan och Asbackaskolan.

Vi föreslår därför att Dammsdalskolan och Salbo- hedskolan blir statliga specialskolor, med SIH som driftansvarig och skolverket som tillsynsmyndighet. Det skulle också innebära att förutsättningar skapas för den särskilda personal— och verksamhetsutveckling som är en nödvändig förutsättning för bibehållande av den kompetens som i dag finns vid skolorna.

De statsbidrag som hittills utgått till värdlandstingen för driften av specialenheterna överförs från anslaget B 9. Bidrag för driften av särskolor m.m. till anslaget B 13. Specialskolor. Övriga kostnader täcks genom avgifter från respektive elevs hemkommun.

6. 7.2.2 Tillsyn

En förutsättning för att eleverna skall kunna tas emot vid Dammsdalskolan och Salbohedskolan är att ele-

verna kan bo på elevhem eller motsvarande i anslut— ning till skolorna. Verksamheten vid skolorna förut— sätter och präglas också av en helhetssyn på eleverna, där boende och utbildning är lika viktiga för de en— skilda eleverna.

För närvarande har skola och elevhem olika till- synsmyndigheter. Skolöverstyrelsen är ansvarig för skoldelen och socialstyrelsen för elevhemmen.

Särskolekommittén anser att skola och elevhem ut- gör en odelbar enhet i det pedagogiska arbetet och elevvårdsarbetet och att både skola och elevhem i fortsättningen bör finnas inom ansvarsområdet för en och samma statliga tillsynsmyndighet. Oavsett vem som kommer att vara huvudman för Dammsdalskolan och Salbohedskolan bör det enligt vår mening vara statens skolverk som är huvudtillsynsmyndighet.

Eventuell medicinsk eller annan behandling ingår givetvis fortfarande i resp. sjukvårdshuvudmans och i socialstyrelsens ansvarsområde.

6.7.3. Träningsboende för elever i yrkesutbildning

Yrkessärskolans yrkesutbildning är som regel koncen- trerad till ett fåtal orter i ett län, ibland till en enda. Skälet är att elevunderlaget är litet och sällan medger en mer decentraliserad lokalisering såvida man vill behålla ett någorlunda brett utbud av yrkesutbildning- ar. Detta förhållande leder ofta till behov av elev- hemsboende på skolorten av rent geografiska skäl.

Man har kunnat konstatera att elever som bor på elevhem blir självständigare och över huvud taget lär sig hantera sin vardagstillvaro på ett bättre sätt än kamraterna som bor hemma.

De elever som inte bor på elevhem har motsvaran- de behov att träna sig i att bo utanför föräldrahem- met, med målet att senare klara ett självständigt boen- de. Det behöver för dessa elever finnas någon form för träningsboende som eleverna, i varje fall period— vis, kan utnyttja. I en SÖ—rapport (90:13) Yrkessärsko-

lan 1989 konstateras det uppenbara behovet av sådant träningsboende.

Boende av ovan nämnt slag finns sedan länge i t.ex. Kristianstads och Stockholms läns landsting. Utan att behöva begära det som en särskild omsorg enligt om— sorgslagen, kan särskoleelever i yrkesutbildning bo av- giftsfritt på landstingets bekostnad, såvida de ej har sjukbidrag. I sådant fall betalar de en avgift som mot- svarar det inackorderingstillägg som vissa gymnasie— elever hittills kunnat få.

En väsentlig del av skolans ADL—undervisning (ADL = Anpassning till Dagligt Liv) kan också på ett naturligt sätt knytas till elevhem och träningsbostäder där många inlärningssituationer uppstår, vilka annars skulle behöva konstrueras i skolan. Särskolans elever måste få möjligheten att utgå från sina egna erfaren- heter, bygga vidare på dem och på så sätt knyta ihop vardagskunskap och skolkunskap för att nå livskun- skap.

Särskolans elever har redan en omfattande yrkesori- entering och praktik på arbetsplatser, men denna be- höver kompletteras med praktisk boendeträning.

Målet för särskolans yrkesutbildning är att göra ele- verna självständiga, att förbereda dem för arbete, eget boende och en meningsfull fritid. Yrkessärskolan har genom sin kombination av skolundervisning och prak— tik kommit ett gott stycke på väg när det gäller att förbereda eleverna för arbete. Det är ändå väl känt att åtskilliga elever, som fått ett arbete som de både trivts med och klarat bra, ändå har misslyckats på grund av en torftig fritid och oförmåga att klara ett eget boen- de.

Skolans insatser måste alltså intensifieras, dels när det gäller att hjälpa eleverna till en meningsfull fritid, dels när det gäller boendeträning. Fritidsundervisning kan med fördel kopplas till boendeträning.

Särskolekommittén vill betona det pedagogiska vär- det av träningsboende som en del av yrkessärskolans utbildning. Denna träning i eget boende kan också bidra till ett mindre beroende av samhällets stödresur- ser då särskoleeleverna slutat skolan och gått ut i vux-

enlivet. Det är därför angeläget att nu befintliga trä— ningsbostäder överförs till kommunerna och att verk- samheten byggs ut där den nu saknas.

6.7.4. Bidragsregler rörande särskolans elever

Kommitténs förslag: Reglerna för barnbidrag, studiehjälp och sjukbidrag till elever inom särskolan bör ses över.

Skälen för vårt förslag: En elev i särskolan har inte rätt till studiehjälp, men erhåller förlängt barnbidrag fr.o.m. kvartalet efter det eleven fyllt 16 år och så länge denne går kvar i yrkessärskolan. Detta utbetalas av försäkringskassan. Många elever uppbär också sjukbidrag. Å andra sidan förekommer det inom and- ra handikappgrupper att en elev i gymnasieålder kan uppbära dels pension/sjukbidrag, dels studiebidrag, samtidigt som eleven har fri bostad och uppehälle vid skolan. Särskolans elever är ensamma om att uppbära barnbidrag efter det att skolplikten är fullgjord. Det finns nu enligt vår bedömning anledning att se över även denna fråga.

Studiehjälp — som således utgår till alla andra ung— domar som genomgår fortsatt utbildning inom ung- domsskolan — består dels av studiebidrag som är lika stort som barnbidraget, dels av olika tillägg som är be- hovsprövade.

Bland eleverna inom särskolans yrkesutbildning finns många elever som inte vill söka särskild omsorg och för vilka det inte heller finns skäl att medge sjuk- bidrag. Målet för särskolans yrkesskola är dessutom att föra ut dessa ungdomar på den öppna arbetsmark- naden. Det bör därför vara angeläget att i mån av möjlighet göra dem oberoende av särskild omsorg och sjukbidrag/förtidspensionering eller annat extraordi- närt stöd från samhällets sida.

Vi anser att reglerna för i första hand sjukbidrag be- höver granskas. Enligt vad kommittén erfarit förekom— mer det inte sällan att elever i yrkessärskolan som be- döms kunna klara en yrkesutbildning och en anställ-

ning är sjukbidragstagare. Förutom att det har en ne- gativ psykologisk effekt i form av minskat självförtro- ende, kan det leda till social segregation.

Enligt vår uppfattning bör sjukbidrag inte utgå mer eller mindre automatiskt till ungdomar som genomgår särskola, utan prövas ingående. Det ligger emellertid inte inom särskolekommitténs uppdrag eller kompe- tensområde att utreda detta, men vi föreslår att frågan blir föremål för översyn.

Inom centrala studiestödsnämnden pågår ett utred- ningsarbete med översyn av reglerna för bl.a. studie- hjälp — förlängt barnbidrag. Särskolekommittén har hos utredningen aktualiserat sådana frågor rörande särskolans elever.

Utgångspunkt för ett förändringsarbete bör enligt särskolekommitténs uppfattning vara att barnbidrag utgår längst till och med det den obligatoriska skol— gången avslutats. En logisk konsekvens bör då vara att alla ungdomar som deltar i fortsatt utbildning inom yrkessärskolan har rätt till studiebidrag och hjälp till boende utanför hemorten, då boendet är betingat av att lämplig utbildning saknas på hemorten och då be- hov av boende som särskild omsorg på grund av han- dikappets art och omfattning inte finns.

*****

Tabeller och diagram till kapitel 6:

Tabell 1: Särskolans elever i förhållande till folk- mängd och ungdomsskolans elevpopulation.

Tabell 2: Elevernas fördelning på former av särskola, samt individintegrering.

Tabell 4: Elevutvecklingen i särskolan. Faktiska tal 1985—1989, samt procentuell andel av det sammanlagda elevantalet i grundskolan och gymnasieskolan.

Tabell 6:

Tabell 7:

Tabell 8:

SOU 1991:30 Utvecklingen av individ— och gruppintegre- ringen av särskolans elever, i grund— och gymnasieskolan.

Lokalintegrerad särskoleundervisning läns- vis.

Procentuell fördelning av eleverna mellan särskolans olika former.

Förekomsten av tilläggshandikapp hos sär- skolans elever. Beläggningen vid Dammsdal- skolan och Salbohedskolan.

7. Personalfrågor

7.1. Särskolans personal

Kommitténs bedömning: De kommuner som nu har särskola övertar i princip särskolans personal.

Skälen för vår bedömning: Vi har tidigare föreslagit att kommunerna tar över ansvaret för särskolan. För att huvudmannaskapsförändringen skall kunna ske smidigt är det viktigt att kommunerna också tar över den kompetens som finns i dagens särskola.

Särskolans personal har stor och unik kunskap i att arbeta med handikappade och deras anhöriga. För att kunna behålla och utveckla kvaliteten i utbildningen av de psykiskt utvecklingsstörda eleverna krävs bibe— hållen kompetens, kontinuitet och trygghet för elever- na. Vi är övertygade om att kommunerna kommer att ta vara på den kunniga personalkår som särskolan har inom alla sina verksamhetsområden. Det är enligt vår uppfattning en viktig förutsättning för bibehållande av kompetensen och för en bibehållen kvalitet på särsko- lans utbildning och elevvård.

7.2. Skolledningsresurser

Kommitténs förslag: Styrelsen för särskolan beslutar om led— ningsorganisationen.

Handikappkunskap och specialpedagogiskt kunnande bör fin— nas inom ledningen i de kommuner som kommer att vara värd— kommuner för utbildning av psykiskt utvecklingsstörda elever.

Skälen för vårt förslag:

7.2.1. Bakgrund 7.2.1.1 Grundskolan

Enligt riksdagens beslut med anledning av ansvarspro— positionen (1990/91:18, UbU4, rskr. 76) kommer nuva- rande skolledningsresurs för grundskolan att ingå som en del i det statliga sektorsbidraget till skolverksamhe- ten i kommunen. Kommunerna får själva avgöra om- fattningen och organisationen av sin skolledning.

7.2. 1.2 Särskolan

För särskolans del gällde fram t.o.m. utgången av år 1990 att det inom landstingsområdet skulle finnas minst en lönetjänst som rektor. Under vissa angivna förutsättningar kunde SÖ medge inrättande av fler lö- netjänster som rektor samt en eller flera lönetjänster som studierektor. Vid särskolan skulle det också fin- nas arvodestjänster som tillsynslärare och lärare som fullgjorde vissa specialfunktioner.

Läsåret 1989/90 fanns särskola i 178 av landets kom- muner. Antalet inrättade tjänster som rektor och stu- dierektor var emellertid endast 145. Det räckte såle- des inte för att förse alla 178 särskolekommunerna med en tjänst. Om man däremot utgår från den sam- manlagda skolledningsresurs som rektorer, studierek- torer, tillsynslärare och specialfunktionärer utgjorde, disponerade särskolorna i genomsnitt 0,65 veckotim- mar/elev för skolledning.

7.2.1.3 Särskolans skolledning under primärkommunal huvudman

Särskolans skolledare är välutbildade. De har en yr— keskunskap rörande undervisning av flerhandikappa-

de som är unik och som de i regel förvärvat under tjänstgöring som lärare och skolledare för elever med handikapp. De måste därför ses som en viktig resurs, som kommunerna bör ta till vara när särskolan över- går till kommunalt huvudmannaskap.

I ansvarspropositionen (s. 35) poängterade föredra— gande statsrådet statsmaktens ansvar för utbildningens kvalitet och likvärdighet och för att rättssäkerhets— aspekten tillgodoses. Av dessa skäl förordade föredra- ganden att en viss reglering beträffande skolledningen skulle bibehållas. Propositionens lagförslag beträffan- de skolledningen antogs av riksdagen. Enligt de nya bestämmelserna som finns i 2 kap. 2 & skollagen skall det för ledningen av utbildningen i skolorna finnas rektorer. Som rektor får bara den anställas som ge— nom utbildning och erfarenhet har förvärvat pedago- gisk insikt.

Vi anser att de skolledare som nu finns inom sär- skolan utgör en viktig kunskaps— och erfarenhetsre- surs för kommunerna i samband med och efter över— förandet av huvudmannaskapet för särskolan. Det är vår bedömning att kvalificerad handikappkunskap även i framtiden behöver finnas inom skolledningen i de kommuner som kommer att vara värdkommuner för utbildning av psykiskt utvecklingsstörda elever. Vi anser därför att specialpedagogisk utbildning och erfa— renhet är viktig för blivande skolledare med ansvar för utbildning av elever med handikapp.

Varje kommun måste få organisera skolledningen så att lokala behov bäst tillgodoses. Vi vill påtala vik- ten av att kommunerna även i framtiden tillförsäkrar sig skolledare med kunskap om handikappgruppen.

Vi anser att varje kommun som är värdkommun för särskolan inom sin samlade skolledning bör ha kom- petens för utbildning av psykiskt utvecklingsstörda elever.

7.3. Lärarpersonal

Skälen för vårt förslag: Särskolans lärarkår är välut- bildad. Det är ingen överdrift att säga att det alltid finns ett mycket medvetet yrkesval bakom utbildning till och anställning som lärare i särskolan. Utan ett personligt engagemang går det inte att arbeta fram- gångsrikt med elever med handikapp och vinna deras anhörigas förtroende.

Inom särskolan finns lärarkategorier som inte äter— finns inom det Övriga offentliga skolväsendet. Det gäl- ler t.ex. träningsskolans lärare som oftast har en grundutbildning som förskollärare eller fritidspedago- ger, eller grundsärskolans speciallärare som ofta har en mer omfattande speciallärarutbildning än vad som är fallet för motsvarande yrkesgrupper inom grund- skolan eller gymnasieskolan. Samtidigt finns många av framför allt grundskolans lärarkategorier också inom särskolan. Det gäller t.ex. lärare i praktiskt/estetiska ämnen.

Vissa lärare i särskolan har således samma grundut- bildning som gäller för det övriga skolväsendet. Många lärare har emellertid en på väsentliga punkter avvikande grundutbildning och en mer omfattande speciallärarutbildning än grundskolans och gymnasie- skolans lärare.

För att bibehålla kompetensen för undervisning av psykiskt utvecklingsstörda elever — ofta med svåra till- läggshandikapp — måste nuvarande kompetensnivå hos särskolans lärare behållas liksom specialinrikt- ningen på vissa tilläggshandikapp vilket understryks i ansvarspropositionens förslag till allmänna behörig- hetskrav. Vi tänker då särskilt på speciallärare för syn— och/eller hörselskadade och för barndomspsyko— tiska elever.

7.4. Konsulenter

Kommitténs förslag: All konsulentverksamhet för pedagogiskt stöd till elever med handikapp inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom bedrivs eller samordnas av SIH.

9,6 Mkr. överförs från anslaget B 9. Bidrag till driften av sär- skolor m.m. till anslaget B 2. Statens institut för handikappfrå— gor i skolan för inrättande av tjänster som konsulent för elever med flera handikapp i särskolan.

Konsulentorganisationen vid SIH byggs successivt ut för att täcka särskoleelevernas omfattande behov.

Skälen för vårt förslag:

7 .4.1 Bakgrund

Enligt förordningen (1984:75) om regional samverkan i fråga om undervisning för elever med handikapp är landet sedan den 1 april 1984 indelat i fem plane- ringsregioner. I varje region finns en planeringsbered- ning som skall samordna och planera insatserna så be- fintliga resurser utnyttjas på bästa möjliga sätt. Bud- getåret 1990/91 får högst 22 Mkr. användas för regio- nala åtgärder för elever med handikapp planerade i samverkan med planeringsberedningarna. Dessa me- del utgår till kommunerna och avser elever med syn- skador, hörselskador och rörelsehinder i grundskolan och gymnasieskolan samt elever i särskolan med flera handikapp. Medlen kan också utgå till teckenspråks- undervisning för hörande barn med döva föräldrar el- ler syskon.

Inom den regionala stödorganisationen för elever med handikapp finns nu 25 konsulenter för rörelse- hindrade (RH—konsulenter), 30 konsulenter för syn- skadade, 9 1/2 konsulenter för dövblinda vuxna (DB— konsulent), samt 30 konsulenter för synskadade för— skolebarn. Konsulenterna biträder med rådgivning och stöd i verksamheten för de handikappade elever- nas skolgång. I mån av tid kan konsulenterna även ge stöd till särskolans elever.

Vid de fem planeringsberedningarna finns därut- över tio tjänster som konsulent för blinda och döva utvecklingsstörda elever i särskolan (BU— och DU— konsulenter), två inom varje planeringsregion, med i huvudsak samordnande uppgifter. Behovet av konsu- lentinsatser för särskolans elever är mycket stort och omfattar betydligt fler handikappgrupper än de syn— och hörselhandikappade. Totalt gäller det ca 10000 barn och ungdomar med flera handikapp än psykisk utvecklingsstörning, vilket skall jämföras med 55 kon- sulenter för ungefär lika många icke utvecklingsstörda barn och ungdomar. Jämfört med motsvarande resur- ser riktade till övriga elever i ungdomsskolan är sta— tens regionala stöd till särskolan således blygsamt, om man tar i beaktande den höga frekvensen elever med flera och svåra handikapp i särskolan.

Planeringsberedningarnas verksamhet kommer fr.o.m. den 1 juli 1991 att inordnas i statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH).

I propositionen (1990/91:18) om ansvaret för skolan anför föredragande statsrådet (s. 87) att det är viktigt, att verksamheten som bedrivs för elever med handi— kapp kan fortsätta som hittills. Detta innebär att många av särskolans elever även i fortsättningen inte kommer att omfattas av SIHs verksamhet.

Särskolekommittén har i annat sammanhang beto- nat vikten av att elevvårdande verksamhet och tillhö- rande personal är gemensam för skolans verksamhet. Det synsättet gäller även den statliga konsulentverk- samheten.

Det är angeläget och ett rättvisekrav att de psykiskt utvecklingsstörda eleverna som har tilläggshandikapp får samma rätt som elever i grund— eller gymnasiesko— lan att få del av de samlade konsulentresurserna som SIH kommer att förfoga över. Det är också angeläget att successivt bygga ut det regionala konsulentnätet med hänsyn till särskoleelevernas omfattande behov av konsulentstöd.

7.4.2 Landstingskommunala tjänster som konsulenter i särskolan

I särskolan finns lärare som i sin tjänstgöring kan in- räkna tjänstgöring som konsulent. Tjänsterna har intill utgången av år 1990 inrättats med stöd av 63 & särsko- leförordningen (1986:573). Kostnaderna för tjänsterna har finansierats av statsbidraget till lärarlönekostna- derna.

Konsulenterna skall ge råd och stöd till lärare i praktiskt/estetiska ämnen i grundskolan som undervi- sar särskoleelever.

Dessutom har huvudmännen för särskolan inrättat konsulenttjänster med inriktning mot olika handi— kapp. Även sistnämnda tjänster har ofta finansierats med statsbidraget till lärarlönekostnaderna. Stöd för detta har saknats i såväl särskoleförordningen som i statsbidragsförordningen för särskolan.

Under läsåret 1989/90 disponerade skolhuvudmän— nen följande resurser för handikappkonsulenter:

— för synskadade/blinda totalt 443 lärarveckotim- mar, motsvarande ca 17 heltidstjänster för konsulen- ter,

— för hörselskadade/döva totalt 411 lärarveckotim- mar, motsvarande ca 16 heltidstjänster,

— för rörelsehindrade 149 lärarveckotimmar, mot- svarande ca 6 heltidstjänster,

— för kommunikationshindrade 14 lärarveckotim- mar, motsvarande ca 0,5 tjänst,

— för barndomspsykotiska 131,5 lärarveckotimmar, motsvarande ca 5 heltidstjänster.

Totalt togs resurser i anspråk motsvarande ca 44,5 landstingskommunala handikappkonsulenter.

Vid en kommunalisering av särskolan utgör som re- gel den enskilda kommunen ett för litet underlag för en komplett konsulentorganisation. Behov av alla slag av handikappkonsulenter kommer inte heller att fin- nas kontinuerligt i alla kommuner.

Det är därför enligt vår bedömning inte realistiskt att ersätta landstingens reselärar/konsulentorganisation med en motsvarande kommunal organisation för stöd

till elever med flera handikapp i särskolan. Det skulle bl.a. kräva en omfattande samordning över flera kom- muner, troligen över minst ett län. Däremot behöver kommunerna ha tillgång till råd och stöd i handikapp— frågor som rör även särskolans elever. Denna uppgift bör läggas på statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH), vars verksamhet skall vara riktad direkt till enskilda elever.

Vi anser att den regionala konsulentverksamheten för särskolans elever i första hand behöver förstärkas med konsulenter för rörelsehindrade, barndomspsyko- tiska och kommunikationsstörda. Vi beräknar att hu- vudmännens nuvarande löneomkostnader för konsu- lentverksamheten som motsvarar 44,5 befattningar, uppgår till ca 13,5 Mkr. inklusive lkp. Vi föreslår att SIH tillförs medel motsvarande dessa tjänster för att starta en första utbyggnad av konsulentstödet riktat till psykiskt utvecklingsstörda elever. Vi föreslår därför att 9,6 Mkr. (motsvarande statsbidraget, eller 95 % av lönekostnaderna till landstingens konsulenttjänster i handikappkunskap) förs över från anslaget B 9. Bi- drag till driften av särskolor m.m. till anslaget B 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan för inrät- tande av konsulenttjänster med inriktning mot olika handikapp för särskolans elever vid det nyinrättade institutet. Dessutom behöver institutet tillföras 7,4 Mkr. varav 3,9 Mkr. för att täcka mellanskillnaden, lkp m.m, samt 3,5 Mkr. till kostnader för resor och kansliresurser. Det bör ankomma på SIH att återkom— ma med förslag till regeringen i denna fråga.

Regeringen har genom omprioriteringar genomfört en programenlig utbyggnad av konsulentverksamheten för rörelsehindrade elever. Det kan nämnas att inte- grationsutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1982:19) Handikappade elever i det allmänna skolvä- sendet föreslog en successiv utbyggnad med 25 tjänster för RH—konsulenter. Föredragande statsrådet förorda- de i propositionen 1983/84z27 om åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet m.m. en utbyggnad med fem sådana tjänster för redovisnings- året 1984/85. Riksdagen biföll förslaget (UbU8,

rskr. 112). Riksdagen har under senare delen av 1980— talet beviljat medel till ytterligare tjänster som RH— konsulent.

Den av huvudmännen uppbyggda konsulentverk- samheten för elever med flera handikapp visar stora variationer över landet, från 0 lärarveckotimmar kon— sulenttid per elev till 0,3 lärarveckotimmar per elev. För att ge ett likvärdigt stöd till alla elever med fler- handikapp i särskolan skulle en utökning behöva gö— ras motsvarande ytterligare ca 20 heltidstjänster eller 6 Mkr. Till detta kommer kostnader för resor och kansliservice. 3

Vi föreslår att detta behov täcks genom successiv ut- byggnad av konsulentorganisationen vid SIH. Denna successiva utbyggnad finansierar vi inte.

7.4.3. Konsulenter för praktiskt/estetiska ämnen

Enligt 63 & särskoleförordningen (1986:573) i dess ly- delse vid utgången av år 1990, kunde tjänstgöring som konsulent i särskolan få inräknas i tjänst som lärare i ämne eller ämnen som kunde ingå i tjänsten, om i tjänsten ingick undervisning i tjänstens ämne eller äm— nen som motsvarade minst halvtidstjänstgöring.

Med ämnen avsågs ämne som förekommer i timplan för elevernas undervisning. Handikappen som sådana utgjorde inte ämnen.

Det slag av konsulenter som avsågs i särskoleförord- ningen var således ämneskonsulenter, främst med tan— ke på att särskolan under de senaste 20 åren i ökande grad anlitat fyllnadstjänstgörande lärare från grund— skolan i ämnena idrott, hemkunskap, slöjd, musik och bild. Dessa lärare hade dels ett relativt litet antal un— dervisningstimmar per vecka i särskoleklass, dels ock- så mera sällan någon specialpedagogisk påbyggnadsut- bildning. Det ansågs därför motiverat att genom äm— neskonsulenter från särskolan ge handledning till så- dana lärare.

Förutsättningarna för detta har varit att det inom särskolan funnits lärare i dessa ämnen, med stor erfa-

renhet av undervisning i särskolan som de kunnat de- la med sig av. I takt med den tilltagande decentralise- ringen av särskolan minskar förekomsten av speciella ämneslärare i särskolan och på så sätt minskar också möjligheten att rekrytera nya konsulenter/handledare. De konsulenter som funnits har fyllt en viktig funk- tion och varit efterfrågade.

Förutsättningarna för att i fortsättningen bibehålla en konsulentorganisation i praktiskt/estetiska ämnen i särskolan minskar givetvis ytterligare vid överförande av ansvaret för särskolan på kommuner. Underlag kommer helt enkelt inte att finnas i varje kommun, men även i detta fall kan kommunerna genom sam- verkan och avtal bibehålla konsulenterna. Det är dock stor risk att denna resurs går förlorad, trots att beho- ven av pedagogisk handledning kommer att öka.

7.5. Fortbildning och personalutveckling

Kommitténs förslag: Staten ansvarar för vissa fortbildningsinsat— ser, med anledning av förslaget om primärkommunalisering av särskolan.

I skolledarutbildningen bör handikappkunskap ingå som ett obligatoriskt inslag.

Statens skolverk har liksom för övriga skolformer ansvaret för att utveckla och utvärdera fortbildningen tillsammans med kommunerna.

Skälen för vårt förslag:

7.5.1. Inledning

I ansvarspropositionen (1990/91:18) uttalar föredra— gande statsrådet att staten har ett särskilt ansvar för att det finns tillgång till sådana fortbildningsinsatser som är betingade av centralt beslutade reformer och för en likvärdig utbildning i landet.

Det ändrade huvudmannaskapet kommer att vara en centralt beslutad reform. Den kommer i ett inled— ningsskede att kräva fortbildning av ansvariga kom—

munalpolitiker, chefstjänstemän och skolpersonal i all- mänhet.

7.5.2 Statens ansvar

En överföring av huvudmannaskapet för särskolan till kommunerna innebär att dessa kommer att få ansva- ret för helt nya elevgrupper med från grundskolan och gymnasieskolan mycket avvikande behov. Det är av största vikt att kunskap om de handikappade ele- vernas behov i olika avseenden finns hos berörda po- litiker och tjänstemän redan i inledningsskedet och att denna kunskap sedan successivt kompletteras.

Det kommer att finnas ett behov av att anordna fortbildningskurser i detta syfte för t.ex. skolpolitiker, skolledare, lärare och elevvårdspersonal. Särskolans skolledare är i dag målgrupp för olika former av per- sonalutbildning och personalutveckling. Dels deltar de i program, vilka innefattar mer generell ledarskapsut- veckling inom ramen för landstingens åtaganden, dels omfattas de av befattningsutbildning direkt riktad till skolledare. Detsamma gäller de kommunala skolledar- na i flera kommuner. Den förstnämnda utbildningen utvecklar skolledarna i landsting och kommuner och vidgar deras perspektiv mera generellt, medan skolle- darutbildningen i olika former avser att höja deras pe— dagogiska och skoladministrativa professionalism.

Den statliga skolledarutbildningen är för närvarande föremål för översyn, men även i framtiden kommer det att finnas en särskild utbildning direkt riktad till skolledare parallellt med kommunernas program för ledarutbildning. Den direkta befattningsutbildningen för skolledare planeras innefatta bl.a. pedagogiskt le- darskap, läroplansanalys, utvärdering och rättssäker- hetsfrågor. Vi anser, att den skolledarutbildning som kommer att bedrivas av skolverket och av olika hög- skolor som obligatoriska utbildningsmoment skall in- nehålla elementär handikappkunskap. Därutöver bör, enligt vår mening, även fördjupningskurser på detta

område förekomma. Enbart allmän information är en- ligt vår mening helt otillräcklig.

Särskolekommittén anser att det skall ingå i skolver- kets skyldigheter att utveckla och utvärdera fortbild- ningen tillsammans med kommunerna.

7.5.3 Kommunernas ansvar

Kommitténs förslag: Kommunerna vidtar åtgärder för att lokalt anordna fortbildning i handikappkunskap för i första hand poli— tiker, skolledare och elevvårdspersonal.

Skälen för vårt förslag: Enligt 2 kap. 7 & skollagen skall varje kommun se till att fortbildning anordnas för den personal som har hand om utbildningen. Här- av följer att kommunerna skall svara för att fortbild- ning i handikappkunskap kommer till stånd och att berörd skolpersonal omfattas av denna.

Även om särskolan i många fall sedan länge finns etablerad som en lokalintegrerad del i skolanläggning- ar för grundskola eller gymnasieskola innebär inte det förhållandet med säkerhet att personalen utanför sär— skolan har någon djupare kunskap om vad särskolan står för. I varje fall innebär det inte någon garanti för att personal vid andra skolor i kommunen har fått ökade kunskaper om handikappade elevers situation och behov. Ansvaret för elevurval, undervisningens anordnande m.m. har hela tiden åvilat landstingskom- munala instanser.

Med kommunen som huvudman kommer även skol- personalens roll att delvis förändras. Hemkommunen får ett fullständigt ansvar för att eleverna får rätt ut— bildning oavsett var den sker. Detta måste leda till ett ökat engagemang för alla i skolan, eftersom allt fler kommer i kontakt med särskolans elever. För att på ett bra sätt kunna klara att ta ett ökat ansvar för en ny elevgrupp krävs fortbildning av all skolans personal. Inte bara lärare och skolledare behöver utbildas för sin nya uppgift, utan elevvårdspersonal, föräldrar, ad- ministrativ personal m.fl. 1 lika hög grad.

7.5.4. Målgrupper 7.5.4.1 Politiker

Överförandet av särskolan till kommunens ansvarsom- råde kommer att ställa de förtroendevalda inför delvis nya uppgifter och ställningstaganden som kräver spe— ciell insikt i handikappfrågor. De som har ansvar för skolfrågor bör ges tillfälle till dels direkt utbildning, dels studiebesök och gärna också praktisk erfarenhet av arbete i en särskoleklass. Särskolans personal måste här själva ta initiativ och vara aktiva, visa öppenhet och underlätta så långt möjligt för dem som vill skaffa sig information. De avlämnande huvudmännen/lokala styrelserna för särskolan kan också göra en stor insats redan före ett överlämnande till kommunerna.

7.5.4.2 Grund— och gymnasieskolans personal

Här gäller det främst att vissa nyckelgrupper omedel- bart vid och helst före genomförandet av en kommu- nalisering av särskolan får en introduktionsutbildning och därefter möjlighet till en fördjupningsutbildning i handikappkunskap med inriktning mot psykisk ut- vecklingsstörning och de vanligaste tilläggshandikap- pen.

Alla som kan komma att medverka i en utrednings- process som syftar till en utbildning i särskolan eller som kan komma att fatta beslut i en sådan fråga behö— ver ha en ingående kunskap om handikapp och om den specialpedagogik som skall tillämpas. Det räcker därför inte att skolledare och elevvårdspersonal på den eller de skolenheter som har särskoleverksamhet hos sig, har kunskap. Elever med varierande handi- kapp förekommer vid alla skolor och skolledning och elevvårdspersonal överallt bör därför kunna tillräck- ligt mycket för att förstå elevens behov och vidta lämpliga åtgärder.

1 ett inledningsskede är det därför angeläget att alla kommuner, således även de som inte för närvarande

är värd för särskola, vidtar åtgärder för fortbildning av de nämnda personalgrupperna.

Särskolans nuvarande personal bör kunna spela en viktig roll i fortbildningen av övrig skolpersonal när det gäller handikappfrågor. De om några är experter på området.

7.5.4.3 Särskolans personal

Särskolans personalkår kommer att utgöra en minori- tet i kommunens personalkår, vilket kan komma att försvåra anordnande av kvalitativt god fortbildning för dem inom kommunen. Särskolans personalkår är dessutom sammansatt av flera specialistgrupper som i vissa fall behöver olika slag av fortbildning. Som ex— empel kan nämnas lärare och elevassistenter. Bland lärarna finns skilda behov för lärarna i särskolans oli- ka former. Lärare i grundsärskolan har t.ex. ett helt annat fortbildningsbehov än lärare i verksamhetsträ- ning, liksom lärare för blinda, döva eller barndoms- psykotiska särskoleelever. Ofta är länet det naturliga planeringsområdet för studiedagar och annan fortbild- ning. Landstingen samarbetar ofta över länsgränserna. Fortbildningen för särskolans lärare behöver därför i regel samordnas för flera kommuner.

****

Tabeller och diagram till kapitel 7: Tabell 10: Skolledningsresurserna i särskolan.

Tabell 11: Volymen av konsulentresurser samt kost- nadsbärare.

Diagram N: Skolledningsresursen i särskolan. Sam-

manställning av resurser för R/Str + TI + Specialfunktioner.

SOU 1991:30 Diagram O: Utbildningsbakgrunden för särskolans

rektorer.

Diagram P: Utbildningsbakgrunden för särskolans studierektorer.

Diagram T: Resursinsatser för konsulenter och rese- lärare.

8. Organisatoriska frågor 8.1 Allmänna planeringsförutsättningar 8.1.1 Hemkommunens ansvar

Kommitténs förslag: Elevens hemkommun har ett grundansvar för alla elevers skolgång, även för psykiskt utvecklingsstörda ele— ver.

Skälen till vårt förslag: Försök med ändrade verk— samhetsformer för utbildning av psykiskt utvecklings- störda barn och ungdomar har pågått framför allt un- der 1980—talet och på initiativ av såväl kommuner som landsting. Alla har haft till syfte att på olika vä- gar åstadkomma en så gemensam ungdomsskola som det är möjligt med beaktande av de mycket särskilda behov som vissa elever har, utan att man därför givit avkall på kvalitetskraven.

Utvecklingen under 1970— och 1980—talen har lett till att särskolan är så gott som helt lokalintegrerad i grund— och gymnasieskolan. Utvecklingen har visat att det krävs ett differentierat utbud av utbildningsmöjlig— heter för att alla psykiskt utvecklingsstörda elever skall kunna få en för dem tillräckligt individuellt an— passad utbildning. Vi tänker då särskilt på elever med omfattande psykisk utvecklingsstörning och elever med tillläggshandikapp, vilka i många fall också är i behov av speciell omvårdnad samt på elever i gymna— sieålder som behöver kunna välja vissa bestämda ut— bildningslinjer.

Hemkommunen skall ha det primära ansvaret för elevens skolgång. Om en elev på grund av mycket

speciella svårigheter behöver en annan sorts utbild- ning än den som kan anordnas i hemkommunen, skall eleven erhålla sådan vid annan skola där den finns, även i annan kommun.

Eleverna skall ha rätt till ett differentierat utbud av utbildningstillfällen i minst samma omfattning som hittills.

För att barn med handikapp och andra barn skall kunna få en optimalt anpassad utbildning, måste sko- lan kunna erbjuda olika möjligheter.

För att detta skall kunna ske även i ett längre per- spektiv måste specialpedagogiskt kunnande och ut- veckling av specialmetodik i undervisningen kunna garanteras.

Det är inte troligt att detta alltid kan ske med en- bart den enskilda skolan som grund, troligen inte hel- ler inom en enskild kommuns skolväsende.

8. 1 .2 Skolplan

Kommitténs förslag: Särskolan skall omfattas av den kommuna- la skolplanen.

Skolverkets fältorganisation får en stödjande funktion för kommunernas sårskolverksamhet.

Skälen för vårt förslag: Enligt särskoleförordningen (1986:573) åligger det den lokala styrelsen för särsko- lan att upprätta en plan för Särskolverksamheten i landstingsområdet. Länsskolnämnden skulle fastställa planen.

Enligt de anvisningar som fanns till 1967 års om- sorgslag (1967z940) skulle planen ange lokalisering, di— mensionering och inriktning av Särskolverksamheten i landstingsområdet under femårsperioder. Syftet var dels att upplysa kommunerna om och säkerställa sär- skolans lokalbehov, dels också att förbereda en till— fredsställande organisation för olika särskilda behov som finns, t.ex. särskolans olika former — grundssär- skola, träningsskola, yrkessärskola — eller för elever med vissa tilläggshandikapp eller andra speciella be-

hov t.ex. visst slag av yrkesutbildning. Planen fastställ- des av skolöverstyrelsen efter yttrande av bl.a. läns— skolnämnden. Statsbidrag utgick till verksamhet som fanns upptagen i fastställd plan.

Planeringsanvisningarna i omsorgslagen och den samlade statliga skoladministrationens medverkan i planeringsprocessen har i hög grad bidragit till den positiva utveckling som integrationen av handikapp- undervisningen haft i vårt land under tiden mellan 1967 års omsorgslag och 1985 års skollag.

Det delade huvudmannaskapet har icke sällan inne- burit att särskolans lokalbehov har haft en relativt låg prioritet i den kommunala skolplaneringen. Med ett samlat och enhetligt huvudmannaskap blir det natur- ligt att även särskolans behov blir föremål för plane- ring och beslut i samband med att kommunerna be- handlar den övriga delen av sitt offentliga skolväsen— de.

Genom att kommunerna blir huvudmän också för särskolan ökar deras ansvar för dessa kommuninnevå- nare. Detta innebär att särskolan kommer att ingå i den kommunala skolplanen, omfattas av den samlade kommunala skolplaneringen och från början vara med i fördelningen av skollokaler och övriga resurser. Det administrativa dubbelarbete som i dag förekommer, kommer att försvinna och all verksamhet kommer att samlas under en gemensam styrelse och en gemensam skoladministration. Detta är av stor betydelse, i syn- nerhet som särskolekommitténs undersökningar har visat att gränsen mellan i första hand grundskolans specialundervisning och grundsärskolan dels är diffus och svårdefinierad, dels varierar över landet. Det är bl.a. med den utgångspunkten vi ansett att det delade huvudmannaskapet är en belastning i strävandena att skapa en sammanhållen och samverkande skola för al- la barn och ungdomar i kommunerna.

Särskolans samlade långsiktiga resurs— och personal- behov får enligt vår mening en naturlig plats i den kommunala skolplanen. I den kan också behandlas planer för samverkan med andra kommuner för att trygga särskolans behov på längre sikt.

8.1.3 Elevgrupper med särskilda behov — samverkan mellan kommuner

Kommitténs förslag: Kommunerna ansvarar för att det bildas lämpliga elevupptagningsområden för lågfrekventa utbildningar inom särskolan. Behovet av specialskola för kommunikationsstörda elever bör utredas.

Skälen för vårt förslag: Särskolans elever omfattar en stor andel barn och ungdomar som förutom psy— kisk utvecklingsstörning också har ett eller flera till- läggshandikapp.

För en rätt planering av utbildning för alla elever tillhörande särskolans personkrets behöver huvud- mannen ha ingående kunskap om olika handikapp och om vad de ställer för krav på lokaler, utrustning och personal, samverkan och utveckling.

För den nuvarande särskolans ansvariga politiker och tjänstemän har det tagit tid att kartlägga behov och organisera utbildning och andra insatser på ett riktigt sätt och ännu återstår mycket att göra för ele- ver med tilläggshandikapp inom särskolan.

När huvudmannaskapet skall överföras till kommu- nerna anser vi det angeläget att framhålla vad detta innebär i planeringshänseende. Nuvarande huvudmän har här ett stort ansvar för att informera de nya hu- vudmännen om planering så att skolsituationen för dessa elever inte skall behöva försämras.

1989 års handikapputredning har i sitt delbetänkan- de (SOU 1990:19) Handikapp och välfärd — en läges- rapport redovisat (s. 127) frekvenser av skador och sjukdomar som kan medföra funktionsnedsättningar. Enligt denna är psykisk utvecklingsstörning den klart vanligaste orsaken till funktionshinder med cirka 850 personer per åldersklass varav cirka hälften med svår utvecklingsstörning. En stor del av dem har flera han- dikapp.

Enligt en kartläggning som särskolekommittén gjort för läsåret 1989/90 genom insamlande av uppgifter från särskolans rektorer är andelen psykiskt utveck- lingsstörda elever med ett eller flera tilläggshandikapp 108

mycket stor. Som exempel kan nämnas att man räk— nar med att det föds ca 55 barn med barndomspsykos varje år i hela landet. Motsvarande siffra för döva barn är ca 65 per åldersklass och för synskadade ca 200 varav 40 % eller ca 80 barn är psykiskt utveck- lingsstörda. Handikappen kan vart och ett för sig ut— göra underlag för klasser i särskolan eller i varje fall motivera särskilda förstärkningsresurser för den eller de elever som har ett eller flera av handikappen.

En elevgrupp med kombinationen psykisk utveck— lingsstörning och ett eller flera tilläggshandikapp är vanligtvis så liten att det är osannolikt att en kommun med undantag för de allra största har eget underlag för att kunna anordna en rimlig undervisningssitua- tion för dessa elever.

I förarbetena till 6 kap. 2 & skollagen (1985:1100, ändrad 1990:495) har förutsatts att en kommun kan äta sig att driva särskoleverksamhet för en annan kommuns räkning, dvs. utbilda elever som bor i en annan kommun.

Huvudskälet till att landstingen hittills varit och är huvudmän för särskolan är, att vissa elever har behov av en mer tillrättalagd undervisning än den som kan erbjudas i hemkommunen. Skälen kan vara flera, t.ex. grav psykisk utvecklingsstörning eller tilläggshandi— kapp såsom rörelsehinder, synskada eller barndoms- psykos eller att eleven behöver en speciell yrkesut- bildning. Dessa grupper är små och det är knappast möjligt att inom en och samma kommun med bibe— hållen kvalitet anordna en god skolsituation för dem.

För vissa grupper såsom gravt syn—, tal— eller hör- selskadade räcker inte ens hela län som upptagnings- område.

För att bibehålla kvaliteten i undervisningen, är det viktigt att understryka betydelsen av att kommunerna genom samverkansavtal kommer överens om var ut- bildningen skall anordnas.

Enligt vår mening är det nödvändigt att flera kom- muner samarbetar och att vissa kommuner åtar sig värdskapet för viss undervisning som övriga kommu- ner har avtalad tillgång till. Kommunerna behöver

också kunna samverka med varandra när det gäller vissa mycket lågfrekventa utbildningar, t.ex. inom yr— kessärskolan.

Det pekar också på behovet av stöd från statens skolverk, från statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) och fortsatt tillgång till de statliga spe- cialskolorna och resurscentra.

För de kommunikationsstörda finns dessutom behov av översyn av resursbehovet. Särskolekommittén före- slår att den frågan utreds av SIH.

För att åstadkomma tillräckligt stora områden som kan ge underlag för en differentierad skolverksamhet för elever med särskilda behov, behövs upptagnings- områden, ofta bestående av flera kommuner, ibland av hela län.

8.2. Skolledning 8.2.1 Allmänt

Särskolan är nu organiserad på ett sätt som mycket nära överensstämmer med organisationen för grund- skolan. Skillnaden ligger i sådant som rektorsområde- nas storlek, personalkårens sammansättning, tim— och kursplaner och elevvårdens uppbyggnad. Särskolan har en egen skolförordning, särskoleförordningen (1986:573), som reglerar frågor som är speciella för särskolan.

Enligt riksdagsbeslut hösten 1989 har särskolans lä- rare, skolledare och biträdande skolledare i likhet med motsvarande kategorier i grundskolan och gym— nasieskolan fr.o.m. den 1 januari 1991 en arbetsgivare — landsting resp. kommuner — som har ett samlat och odelat arbetsgivaransvar.

När det gäller skoladministrativa frågor har således särskolans liksom grundskolans och gymnasieskolans skolledare i huvudsak samma utgångsläge.

Vid ett kommunalt huvudmannaskap för särskolan kan därför skolledningsorganisationen smidigt lösas

SOU 1991:30 på flera olika sätt med bibehållen kvalitet för verk- samheten.

8.2.2. Exempel på användning av särskolans skolledningsresurser

8.2.2.I Kommunövergripande

Särskolans rektorsområden omfattar nästan alltid flera kommuner i ett landstingsområde. En modell kan där- för vara att i ett inledningsskede bibehålla områdesin— delningen med tillhörande skolledartjänster, varvid en av kommunerna påtar sig att vara arbetsgivare för skolledarna och genom avtal förser övriga kommuner med skolledarservice. Innehållet i skolledartjänsterna kan därvid variera. Således kan rektor vid de grund— resp. gymnasieskolor, där särskola är förlagd, vara an- svarig för drift och personal, medan särskolans skolle— dare är ansvariga för pedagogisk ledning, valda delar av personalutvecklingen och planering av utbildnings- organisationen för de utvecklingsstörda eleverna i den eller de kommuner som utgör arbetsområdet.

En annan möjlighet är att särskolans skolledare bi- behåller alla sina nuvarande funktioner. Fördelen med det första alternativet är att utbildningen för de utvecklingsstörda eleverna blir en del av alla skolleda- res ansvar. Med det andra alternativet kan det finnas en risk för att utbildningen av utvecklingsstörda ele- ver fortsätter att vara en främmande verksamhet trots det ändrade huvudmannaskapet.

8.2.2.2 Kommun vis

En helt annan modell är att kommunerna fördelar skolledningsresurserna mellan sig proportionellt efter antalet psykiskt utvecklingsstörda elever i kommuner— na. Eftersom särskolans nu befintliga skolledare vid en Övergång till kommunal huvudman enligt vår mening

bör erbjudas en likvärdig funktion i den nya organisa- tionen, kommer kommunerna övergångsvis att ha kompetens av olika slag. Detta behöver inte innebära någon nackdel, men kan innebära olika organisatoris— ka lösningar i olika kommuner.

8.3. Beslut om mottagande och placering i särskola

Kommitténs förslag: Styrelsen för skolväsendet i elevens hem— kommun beslutar om mottagande i särskola.

Sådant beslut kan delegeras till tjänsteman. Med utgångs- punkt i rättssäkerhetskrav för särskolans elever, bör detta i så fall ske till klart angiven och ansvarig tjänsteman, som har god kunskap om psykisk utvecklingsstörning.

Skälen för vårt förslag: I 1967 års omsorgslag (1967z940) lades ansvaret för urvalet av elever till sär- skolan på landstingets särskolchef. Särskolchefens be- slut kunde överklagas hos landstingets beslutsnämnd vars ordförande skulle vara en domarkompetent jurist. Sista besvärsinstans var rikets psykiatriska nämnd.

Särskolchefens rätt och skyldighet att fatta beslut i inskrivningsärenden kunde inte delegeras till annan tjänsteman. Ansvarsfördelningen var med andra ord mycket tydlig enligt tidigare lagstiftning.

I 1985 års skollag överflyttades beslutanderätten i ärenden om mottagande i särskola från särskolchefen till den lokala styrelsen för särskolan, som i sin tur med stöd av 3 kap. 12 å andra stycket kommunallagen (1977:179) kan delegera beslutanderätten till tjänste- man som är anställd hos huvudmannen. Detta har också skett i full utsträckning. Vanligtvis har till sär— skolchefen delegerats beslutanderätten om mottagan- de i särskola, med andra ord urvalet av elever som skall få tillgång till särskolans resurser av skilda slag. Beslut om placering i grundsärskola, träningsskola el- ler olika delar av yrkessärskolan samt beslut om pla- cering vid skolenhet har däremot som regel delegerats till särskolans rektorer.

Bestämmelsen i 2 kap. 2 5 förordningen (1986:572) med vissa tillämpningsföreskrifter till skollagen (1985:1100) att varje landsting och kommun som är huvudman för särskola skall ha en särskolchef har ny- ligen upphävts (SFS 1990:1475). Vi anser att beslut om urval av elever till särskolan bör fattas på hög ni— vå och under medverkan av personer med särskild kompetens inom handikappområdet. Det främsta skä— let för detta är rättssäkerheten för eleven. Beslutande- rätten bör därför ligga på styrelsen för hemkommu- nens skolväsende. Intet hindrar att styrelsen med stöd av kommunallagen delegerar beslutanderätten till lämplig befattningshavare.

Om lämplig utbildning i hemkommunen inte kan anordnas, skall eleven hänvisas till annan kommun. Det blir då den mottagande kommunen som får beslu— ta om t.ex. form av särskola och vid vilken skolenhet eleven skall placeras.

Oavsett på vilken nivå besluten fattas kräver, enligt vår mening, rättssäkerheten att det är fullständigt klart vem som skall fatta besluten och därmed ansvara för dem. I propositionen om ansvaret för skolan (1990/91:18 s. 36), betonar föredragande statsrådet detta och att beslutsfattaren ”skall ha en med tanke på uppgifterna lämplig kompetens”. När det gäller elevärenden som rör särskolans personkrets bör det sista innebära krav på särskild kunskap om psykisk ut— vecklingsstörning. Särskolans skolledare bör därvid kunna spela en viktig roll som rådgivare till kommu— nens ledning för skolverksamheten.

8.4. Elevvården

Kommitténs förslag: Elevvården för särskolan skall vara en kommunal uppgift och dess personal bör utgöra en del av skol- personalen.

Skälen för vårt förslag:

8.4.1. Allmänt

Elevvård i vid bemärkelse omfattar skolans hela socia- la och fysiska miljö. Med elevvård menas också de speciella åtgärder som skolan behöver vidta för att hjälpa elever med särskilda svårigheter.

Ansvaret för elevvården vilar på rektor, klassföre- ståndare och övrig personal som arbetar i skolan. Elevvårdspersonalen utgör tillsammans med eleverna, skolledningen och skolans övriga personal det arbets- lag som har att utveckla skolans arbetsklimat och pe- dagogiska kvalitet, dvs. utveckling av samspelet mel- lan individer och grupper så att den blir så gynnsam som möjligt.

I skollagen finns föreskrifter om skolhälsovården som är en obligatorisk del av det man menar med skolans elevvård. Skolläkare och skolsköterska skall finnas och eleverna skall genomgå vissa kontroller. För elever i särskolan och specialskolan ingår särskil- da undersökningar som föranleds av deras handikapp.

Som komplement till den obligatoriska elevvården finns i de allra flesta kommuner också skolpsykologer och skolkuratorer. Skolöverstyrelsen har i sin rapport (1987:14) Den särskilda elevvårdspersonalen utförligt redovisat situationen för grundskolans och gymnasie- skolans del.

De olika personalgrupperna förutsätts finnas till- gängliga i alla skolor. I elevvårdskonferens ingår för- utom skolledare och lärare bl. a. skolläkare, skolpsyko— log, skolsköterska och skolkurator.

Även om föreskrifter eller anvisningar således finns om elevvårdens uppgifter, är den i ekonomiskt hänse- ende en rent kommunal angelägenhet. Statsbidrag ut- går således inte till någon del.

Elevvårdskonferensen är det forum där åtgärder dis- kuteras och beslutas som rör enskilda elever med oli— ka slag av skolproblem. Den sammanträder på kallel- se av rektor och utgör ett viktigt samordningsorgan

för skolans elevvård. Det är viktigt att alla skolans elever kan behandlas där på lika villkor.

Vid ett överförande av huvudmannaskapet för sär- skolan till kommunerna får man räkna med att dessa kommer att behöva de elevvårdsresurser som särsko- lan i dag förfogar över. För att elevvården skall bli en naturlig del av skolverksamheten och för att möjliggö- ra ledningen av den är det viktigt att elevvården, för alla elever som undervisas i skolenheten, ingår i sam- ma kommunala organisation och har gemensam led- ning.

8.4.2. Nulägesbeskrivning

Det har visat sig att skolhälsovården, som särskolan i mycket stor utsträckning erhåller från värdskolan, fungerar utmärkt. I många fall får den integrerade sär- skolans elever också del av skolpsykologiska och skol- kurativa tjänster från värdskolan.

För elever som också har särskild omsorg enligt om- sorgslagen kan det finnas behov av ett nära samarbete mellan skolans elevvård och de särskilda omsorgerna, inte minst för att minska antalet kontaktytor för den utvecklingsstörde själv eller för vårdnadshavarna. Här gäller dock särskilda sekretessregler. Eleven eller om— bud för denne bestämmer vad skolan skall få veta om de särskilda omsorger som eleven och dennes familj erhåller och om omständigheter som föranlett dessa.

Inom särskolan är det inte vanligt att skolan förfo- gar över egen elevvårdspersonal, med undantag av Skolläkare och skolsköterska som vanligen erhålls från värdskolorna genom avtal mellan landsting och kom— mun. Psykolog och kurator är oftast anställda av landstinget för i första hand serviceuppgifter inom de särskilda omsorgerna. Mera sällan är särskilda medel anvisade i särskolans budget till egna eller för köp av tjänster för Skolpsykolog eller skolkurator. Hälften av huvudmännen kan inte uppge vilken omfattning skol- psykolog— eller kuratorsverksamheten uttryckt i tjänst- göringstid eller budgetomslutning har i särskolan.

Särskolans skolledare och lärare kan därför i många fall inte heller ställa preciserade krav på insatser i skolan och att elevvårdsfunktionärerna skall närvara vid t.ex. elevvårdskonferenser, vilket särskoleförord- ningen förutsätter. Det har under en följd av år varit till nackdel för särskolans elever och även inneburit en otydlig arbetsledarroll för rektorer och studierekto- rer inom särskolan gentemot distriktsarbetslagens eller den samordnade barnhabiliteringens psykologer och kuratorer. Sådana förhållanden blir givetvis omöjliga vid en förändring av huvudmannaskapet.

En utbredd uppfattning är också att särskolans elev- vård har kommit i ett sämre läge efter den I juli 1986, då särskola och omsorger kom att regleras i olika la— gar och det bl.a. kom att råda olika sekretessregler för skolans elevvård och för de särskilda omsorgerna. Oavsett vem som är huvudman för särskolan måste naturligtvis elevvården inom denna skolform fungera minst lika bra som den gör inom andra skolformer.

Vid kommunalt huvudmannaskap för särskolan är det viktigt att kommunerna själva har kompetens för att kunna urskilja de elever som tillhör särskolans personkrets. Elevvården för särskolans och även för övriga skolformers del saknar på många håll tillräckli- ga resurser, vilket är ett problem vid överförandet av huvudmannaskapet för särskolan från landsting till kommunerna. I nära hälften av landstingen finns me— del för särskolans elevvård inte budgeterade i särsko- lans budget och kan inte identifieras utan ingår i om- sorgsverksamhetens totalbudget.

De uppgifter som huvudmännen lämnat om elev- vårdens omfattning i fråga om personal och budget- omslutning är mycket bristfälliga, i synnerhet när det gäller tjänster för skolpsykolog eller skolkurator. De beräkningar som ändå gjorts antyder att det i genom- snitt har avsatts för:

skolläkare ca 1,3 årstimmar/elev skolsköterska ca 0,7 veckotimmar/elev skolpsykolog ca 0,25 veckotimmar/elev skolkurator ca 0,15 veckotimmar/elev

vilket motsvarar en årskostnad av 3—6 % av den ge- nomsnittliga totala årsnettokostnaden per elev.

8.4.3 Elevvården för särskolan under primärkommunal huvudman

Kommittén har i sitt arbete i en enkät sökt att kartläg- ga organisation, omfattning och kostnader för särsko- lans elevvård. Fördjupade undersökningar och kom- mitténs egna erfarenheter har visat att elevvården på sina håll är den svaga länken i de samlade insatser som omger de psykiskt utvecklingsstörda eleverna. Enligt kommitténs bedömning bör detta uppmärksam- mas vid övergången till ett kommunalt huvudmanna— skap. Det ankommer på kommunerna att inom sin samlade organisation verka för ett smidigt samarbete mellan kommunernas olika organ. Det är särskole- kommitténs förhoppning att utbildning och elevvård då, på ett bra sätt kommer att samverka för att ge sär- skolans elever den individanpassade undervisning, ge- nom bl.a. individuella studieplaner, som ger dem en optimal utveckling och förberedelse för vuxenlivet.

Ett sätt kan vara att inordna elevvården inom sam- ma organisation som skolan. Kommittén vill för sin del, på grundval av sina erfarenheter av dagens orga- nisation, rekommendera en sådan lösning. Det är emellertid kommunerna som har att fatta beslut om vilken organisation man bedömer vara till mest gagn för de psykiskt utvecklingsstörda eleverna.

Det är också viktigt att skolans elevvårdspersonal har ett nära samarbete med omsorgsverksamheten lik- som med t.ex. den sociala verksamheten i kommunen.

Sättet att erhålla specialistkompetens kan variera, men bör för visst område kunna erhållas genom t.ex. avtal med omsorgsverksamheten, samordnad barnha- bilitering etc.

8.5. Studie— och yrkesorienteringen i särskolan

Kommitténs förslag: Den nuvarande yrkesvägledningsfunktio— nens kompetens för särskolans elever bör behållas, med tonvikt på verksamhetens innehåll och arbetsuppgifter.

Skälen för vårt förslag: Målet för särskolan är att ge eleverna kunskaper och färdigheter och därigenom förbereda de unga för livet som vuxna och då även för delaktighet i bl.a. arbetslivet. En del av skolans underaning utgörs av shuhe— och yrkesonentenng (SYO) som enligt Lsä 90 är det sammanfattande be- greppet för inslag i undervisningen som syftar till att ge eleverna förberedelser för framtida yrkesval och kunskaper om arbetslivet. När eleven i yrkessärskolan bedöms vara färdigutbildad och skall lämna särskolan, bör skolan medverka till att någon form av anställning ordnas för honom (Lsä 73). Detta är en betydelsefull delisyon.

Syon skall planeras och utvärderas i skolans arbets- plan. För särskolans elever är praktisk yrkesoriente- ring (pryo) och praktikinslagen i yrkessärskolans ut- bildning, de viktigaste instrumenten för förberedelse av framtida yrkesval och kunskaper om arbetslivet. Men pryo och praktikinslag ger dessutom så mycket mer. Det är då erfarenheter från arbetslivet kan kny— tas samman med skolkunskaper och utvecklas till livs-

kunskap. VARDAGSKUNSKAP SKOLKUNSKAP

LIVSKUNSKAP

Bilden är hämtad ur skola—arbete—utredningens be- tänkande (SOU 1989:14) Livlina för livslångt lärande. I denna utredning påvisas just samma effekter av pryo som särskolans lärare observerat, nämligen socialisa- tionseffekter och positiva effekter på självkänslan. Ele— ven får också en uppfattning om sina möjligheter och förutsättningar i relation till de krav som arbetsplatsen ställer. Denna självkännedom utgör basen i de vägled- ningssamtal där eleven väljer fortsatt utbildning eller diskuterar sina förväntningar på ett framtida arbete.

För eleverna i yrkessärskolan har praktiken som syf- te att ge dels ökade kunskaper inom yrkesområdet, dels möjligheter till en anställning. Dessa elever har ringa möjlighet att söka arbete på sina betyg utan måste visa i sitt arbete att de är användbara på arbets— marknaden.

Praktiken i yrkessärskolan är därför omfattande men med stora individuella variationer. 1 årskurs 3 i yrkesutbildningen varierar praktiken t..ex mellan sex veckor och femton veckor, och i årskurs 4 från åtta veckor till hela läsåret. Under de sista årskurserna an- vänder sig många yrkessärskolor också av företagsut- bildning. Det innebär att eleverna får den praktiska utbildningen på ett företag 3— 4 dagar i veckan medan skolan svarar för teoriundervisning 1—2 dagar i veck- an.

Varje pryoplats och inte minst praktikplats som för- hoppningsvis skall leda till en fast anställning, kräver ett omfattande förberedelsearbete, kunskap om den lokala arbetsmarknaden, handikappkunskap, elevkän- nedom och kontakter med anhöriga och med myndig- heter för att få ”rätt man på rätt plats”.

Huvudansvariga för denna viktiga verksamhet i sär- skolan är för närvarande särskilt utbildade lärare — yr- kesvalslärare. Ca 80 % av yrkesvalslärarna har sär- skild speciallärarutbildning. 90 % av dem är också knutna till länsarbetsnämnderna genom arvodesan- ställning. Som komplement till yrkesvalslärarna finns s.k. kontaktlärare inom högstadiet och yrkessärskolan. Kontaktläraren på yrkessärskolan är oftast en yrkeslä- rare som vet vilka kunskaper eleven har i yrkesämnet

och hur han bäst kan omsätta dessa kunskaper på en arbetsplats.

I enstaka fall utnyttjas grundskolans eller gymnasie— skolans personal för studie— och yrkesorientering.

Vi har i annat sammanhang utgått från att primär- kommunerna vid ett förändrat huvudmannaskap i princip bör överta särskolans personal. Denna perso- nal besitter en speciell kompetens och erfarenhet av psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar. Sär— skolekommittén har, som tidigare nämnts, utgått från det pedagogiska och elevsociala perspektivet. Med den utgångspunkten blir en bibehållen hög kvalitet på särskolans undervisning och elevvård av central betydelse även efter ett byte av huvudman. Vi utgår från att kommunerna är medvetna om detta och for- mulerar därför våra förslag i allmänna kvalitetstermer. Vi gör emellertid ett par undantag. Det ena undanta— get gäller skolledare, vilka diskuteras i avsnitt 7.2.1.3.

Det andra undantaget gäller den personal som sva- rar för särskolans yrkesvägledning, i regel yrkesvalslä- rare. En god yrkesvägledning, vilken innefattar bl.a. uppföljning av elevernas skolgång, val av utbildnings— väg vid övergången till särskolans frivilliga utbildning- ar och aktiv hjälp vid individuell placering efter av- slutad särskoleutbildning, kan för denna grupp elever vara av livsavgörande betydelse. Alternativet till me- ningsfull verksamhet efter avslutad särskola kan vara ett mer passivt liv, låt vara med ekonomiskt stöd från samhället.

För att rätt kunna hjälpa den psykiskt utvecklings- störde under och efter skolgången krävs av yrkesväg- ledaren att denne har en gedigen erfarenhet av psy- kiskt utvecklingsstörda människor, ofta förvärvad ge- nom mångårig verksamhet inom särskolan. Det krävs vidare en ingående kännedom om den begränsade ar- betsmarknad och de institutioner som står till särsko— leelevernas och de vuxna utvecklingsstördas förfogan— de. En gedigen kännedom om den lokala arbetsmark— naden och dess olika aktörers vilja och möjligheter att ta hand om människor med psykisk utvecklingsstör-

SOU 1991:30 ning är en kunskaps— och erfarenhetsuppbyggnad på

lång sikt.

Det är vår bestämda uppfattning, att särskolans yr- kesvägledare vid en huvudmannaskapsförändring inte är utbytbara mot den yrkesvägledningspersonal som i dag arbetar inom det övriga primärkommunala skol- väsendet. Under avsevärd tid efter ett övertagande av särskolan måste kommunerna beakta detta förhållan- de vid sin planering av särskolans yrkesvägledning. Rent praktiskt leder detta sannolikt till att flera kom- muner behöver samarbeta kring särskolans yrkesväg- ledningspersonal. På längre sikt är det möjligt att bredda kunskaper och erfarenheter om psykiskt ut- vecklingsstörda och deras arbetsvillkor till en större krets av aktiva yrkesvägledare, och därigenom göra organisationen mer flexibel. Detta är en uppgift för de nya huvudmännen.

***** Tabeller och diagram till kapitel 8:

Tabell 5: Utvecklingen av individ— och gruppinte— greringen.

TabellSa: Förekomsten av tilläggshandikapp hos särskolans elever.

Tabell8b: Förekomsten av tilläggshandikapp hos särskolans elever.

Tabell 8 c: Elever vid specialsärskolor. Tabell 10: Skolledningsresurserna i särskolan.

Tabell 13: Yrkesvalslärare, kontaktlärare och syo— konsulenter i särskolan.

Diagram F: Utvecklingen av individ— och gruppinte- greringen.

SOU 1991:30 Diagram I: Elever i särskolan med tilläggshandi—

kapp. Diagram K: Elever i särskolan med tilläggshandi-

kapp.

Diagram N: Skolledningsresurserna i särskolan.

Diagram O: Utbildningsbakgrund för särskolans rek— torer.

Diagram P: Utbildningsbakgrund för särskolans stu- dierektorer.

Diagram R: Förekomst av tjänster inom särskolan för psykologer och kuratorer.

Diagram S: Särskolans elevvård. För särskolan bud- geterade medel.

Diagram W: Den totala yrkesvägledningsresursen.

9. Ett nytt statsbidrag för särskolan

9.1. Inledning

9.1.1. Direktiv och ändrade förutsättningar

Enligt direktiven har särskolekommittén till uppgift att utgå från ett statsbidrag till särskolan som så långt det är möjligt ligger på den resursnivå som följer av nuvarande regler även vid ett överförande av huvud— mannaskapet. Kommittén bör vidare se över utform— ningen av statsbidraget till kostnader för löner åt rek- torer och studierektorer i syfte att schablonisera bidra- get och om möjligt knyta det till statsbidraget till skol- ledningen i grundskolan. Därutöver bör kommittén överväga regler för och resurser till särskoleelever som är individintegrerade i grundskol— eller gymna— sieskolklasser.

Sedan regeringsbeslutet om direktiven togs i maj 1989 har viktiga beslut fattats av riksdagen, vilka be- rör statsbidragen till bland annat lärar— och skolledar- tjänster. Genom beslut i anledning av kommunalise- ringspropositionen (1989/90:41, UbU9, rskr. 58) har berörda personalkategorier i särskolan fr.o.m. den 1 januari 1991 landstingskommunala och kommunala tjänster. Den statliga regleringen av tjänsterna har därmed upphört.

De statliga driftbidragen till skolväsendet har varit föremål för utredning inom regeringskansliet (Ds 1990:32). Genom riksdagens beslut i anledning av propositionen 1990/91:18 om ansvaret för skolan (an- svarspropositionen) (UbU4, rskr. 76) får grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna ett

helt nytt, förenklat och schabloniserat statligt sektors- bidrag, vilket utan ansökningsförfarande tilldelas samtliga kommuner.

En annan omständighet, som kan ha en avgörande betydelse i sammanhanget, är kommunalekonomiska kommitténs (Fi l990:04) arbete. Kommittén har i upp- drag att utforma ett nytt system för statens bidrag till kommuner och landsting. Inriktningen av kommitténs arbete är att de statliga bidragen bör samordnas och i framtiden så långt möjligt fördelas efter generella principer. Kommunalekonomiska kommitténs förslag kan komma att beröra också de statliga bidragen till särskolan liksom till alla andra skolformer.

Kommitténs arbete bör enligt sina direktiv vara av- slutat senast den 31 oktober 1991. I avvaktan på för— slaget lämnar särskolekommittén enligt sina direktiv förslag om hur statsbidrag för särskolan kan tänkas gå in i ett sektorsbidrag för skolväsendet.

Enligt direktiven skall särskolekommittén anpassa särskolans bestämmelser till det kommunala skolvä- sendet i övrigt, varvid utgångspunkten bör vara, att utbildningen för särskolans elever inte får försämras om och när primärkommunerna övertar huvudmanna— skapet för särskolan.

Särskolekommittén föreslår därför ett nytt, förenklat och schabloniserat statsbidrag direkt riktat till elever- nas hemkommuner. Bidraget skall beräknas efter sär- skilda normer, men som en tydligt identifierbar del ingå i sektorsbidraget till kommunernas skolväsende. Avsikten med det nya bidragssystemet är att i allt vä- sentligt följa förarbetena som ligger till grund för an- svarspropositionen.

Skälen till att föreslå ett helt nytt bidrag är dels ovannämnda riksdagsbeslut, dels behovet av en förut- sättningslös översyn av nuvarande bidragssystem för särskolan. Bakgrunden till detta ställningstagande re- dovisas i det följande.

9.1.2. Grundläggande diskussion

Särskolekommittén har under sitt arbete funnit att re- sursfördelningen mätt i lärarveckotimmar per elev va- rierar kraftigt mellan de olika huvudmännen. Vi frå- gar oss, om det är rimligt att olika landstingskommu- ner för att sköta samma uppgift — att utbilda de psy- kiskt utvecklingsstörda eleverna — uppbär statsbidrag av så olika omfattning som i dag, mätt i lärarvecko- timmar per elev.

Det vi i första hand vill peka på är de mycket stora skillnader som finns ifråga om tilldelning av den be— hovsprövade kompletteringsresursen. Den varierar mellan 0,66 och 2,73 lärarveckotimmar per elev och medeltalet läsåret 1989/90 var 1,36 lärarveckotimmar. I några fall har det funnits goda skäl för stora behov av kompletteringsresurs, t.ex. förekomst av specialsär— skola inom huvudmannens ansvarsområde eller extre- ma glesbygdsförhållanden. [ andra fall är det svårare att finna motiv.

Det kan å ena sidan sägas vara bra att lokala behov och initiativ tillgodoses, vilket kan betyda att stora va- riationer kan finnas. Å andra sidan kan ett sådant syn- sätt konservera obefogade skillnader, vilka uppkom- mit slumpmässigt och som har en tendens att perma- nentas utan en mer ingående omprövning.

Visserligen är elevgruppen mycket heterogen till sin sammansättning. Vissa elever i t.ex. grundsärskolan klarar sig med måttliga resurser, medan andra, t.ex. elever med tilläggshandikapp är ytterst resurskrävan- de. Elevgruppen inom varje landstingsområde är emellertid så stor att det genomsnittliga resursbehovet bör vara jämförbart. Däremot kan en uppdelning av elevunderlaget på kommunerna tillfälligt innebära, att en kommun har en eller flera elever med särskilt stort resursbehov eller att man inte har några särskoleele- ver alls. Sådana förhållanden måste det finnas former för att bemästra (se avsnitt 9.5.3).

Det finns olika sätt att skapa en jämnare resursför- delning. Vi anser det viktigt att inför ett huvudmanna-

skapsbyte, skapa ett ändrat och mer enhetligt statsbi- dragssystem till särskolan.

Ett sätt skulle då kunna vara att fastställa entydiga kriterier för inskrivning i särskola och att därefter till- dela huvudmannen ett specialdestinerat statsbidrag för varje elev. Urvalsförfarandet skulle kräva betydligt noggrannare diagnoser än nu, och någon form av standardiserade mätmetoder skulle behövas. Vi tror inte att det är realistiskt att gå denna väg.

Ett annat sätt är att utgå från antagandet att före- komsten av psykisk utvecklingsstörning är i stort sett jämnt fördelad över landet och fördela statsbidrag till kommunerna utifrån en schablon. Man skulle helt en— kelt utgå från att en given andel av ungdomsskolans elevpopulation har behov av särskola och utifrån ett så erhållet underlag fördela statsbidrag.

En generell klart identifierbar bidragsdel med utbe— talning direkt till alla kommuner skulle innebära stora förenklingar vid statsbidragsfördelningen men ändå kunna förenas med styrning vid användningen på det lokala planet.

9.2. Nuläge

9.2.1 Andel särskoleelever Elevantalet i särskolan är sett över en längre tid rela— tivt konstant. För de tre senaste läsåren är elevantalet följande:

Yrkes- Verk- träning samhets- träning

*) lnkl. 85 elever i särskild undervisning eller ingen un-

dervisning.

**) Inkl. 76 elever i särskild undervisning eller ingen un— dervisning. ***) Inkl. 97 elever i särskild undervisning eller ingen un- dervisning.

Relaterad till den totala folkmängden var andelen elever i särskolan läsåret 1989/90 som mest 0,19 % (Gävleborgs län) och som minst 0,09 % (Stockholms län). Medeltalet var 0,13 %. Motsvarande andel rela- terad till elevantalet i ungdomsskolan varierar mellan 1,4 % (Gävleborgs län) och 0,72 % (Stockholms län).

Dessa båda variabler uppvisar tydliga samband (er = 0,98), vilket innebär att vilken som helst av de två variablerna kan användas vid en jämförelse mel- lan de olika huvudmännen i landet.

Man kan få en uppfattning om skillnaderna mellan de båda extremerna genom följande jämförelser:

Om elevantalet i Stockholms läns landsting skulle utgöra samma andel som i Gävleborgs län, skulle det ökas med drygt 1 700 elever, och om det skulle ligga på medeltalet för riket skulle det öka med drygt 700 elever. Omvänt skulle elevantalet i Gävleborgs län minskas med drygt 280 elever om detta län skulle lig— ga på andelsmässigt samma nivå som Stockholms län och med drygt 160 elever om det skulle ligga på ge- nomsnittet för riket.

En naturlig frågeställning är då, om det finns en högre andel psykiskt utvecklingsstörda i vissa län jäm- fört med andra län. En källa vid en sådan jämförelse är socialstyrelsens meddelandeblad nr 7/90 (tabell 1), vilket redovisar antalet personer som år 1988 erhållit särskilda omsorger. Materialet är uppdelat efter lands—

ting och åldersgupper. En regressionsanalys mellan andelen särskoleelever i procent av den totala befolk- ningen och samtliga personer, oavsett ålder, vilka er- hållit särskilda omsorger i procent av den totala be- folkningen ger värdet rxy = 0,40, dvs. ett mindre starkt samband.

En jämförelse mellan andelen elever i särskola i procent av den totala befolkningen och andelen per- soner i åldern 7—20 är, vilka erhållit särskilda omsor- ger i andel av den totala befolkningen ger ett sam- band av rxy = 0,48, dvs. även det ett mindre starkt samband.

9.2.2. Vad påverkar resursfördelningen?

För varje elev som tillhör personkretsen och som är inskriven i särskolan beräknas enligt nuvarande be- stämmelser en grundresurs med sju veckotimmar. Därutöver kan huvudmännen tilldelas en behovsprö- vad kompletteringsresurs. Vid antagandet att de psy- kiskt utvecklingsstörda eleverna överallt utgör en lika stor andel av alla invånare i åldersgruppen 7—20 år, och att deras genomsnittliga resursbehov är i stort sett lika (elevpopulationer av ett läns storlek har i stort sett jämförbara resursbehov), bör de olika huvudmän- nens resursbehov per elev i genomsnitt vara ganska li- ka. Resurserna till särskolan bör då utgöra en relativt konstant andel av statsbidragen till i första hand grundskolan. Med den utgångspunkten skulle de bi- drag som ges för att bibehålla en god skolorganisation i glesbygd positivt påverka bidragsgivningen också till särskolan.

Om vi i stället utgår från att acceptera dagens ojäm- na elevfördelning skulle följande resonemang gälla. I län med en hög andel elever inskrivna i särskolan, sannolikt beroende på att många elever med lätt ut- vecklingsstörning undervisas i särskola, skulle elevpo- pulationen i särskolan vara relativt sett mindre resurs— krävande än i län med en låg andel särskoleelever. Dessa olikheter borde avspegla sig i resursförbruk-

ningen per elev. Så är inte fallet. Tillgängliga data vi- sar på motsatsen. En jämförelse mellan andel elever i särskolan i förhållande till elevantalet i ungdomssko- lan och beviljad kompletteringsresurs (lärarveckotim— mar per elev) visar på praktiskt taget obefintliga sam- band.

Ett annat samband av intresse i denna diskussion är elevernas fördelning på olika former av särskola. Även här uppvisar länen stora olikheter.

._____..__________.____—-_—_——.

Andel särskoleelever (procent) Obl. skolformer Friv. skolformer

Grundsär— Tränings- Yrkesut- Yrkestr. skola skola bildning Verks.tr.

l ovanstående tabell avseende läsåret 1989/90 har endast vissa extremvärden för de båda grupperna av skolformer redovisats. Av vår undersökning framgår att Stockholms, Västerbottens och Norrbottens län uppvisade en relativt jämn fördelning av elever mel- lan grundsärskola och träningsskola. [ Kristianstads län däremot gick nästan åtta av tio elever i grundsär- skola. För frivilliga skolformer uppvisades motsvaran- de obalanser. Det är här värt att notera att landets tredje kommun i storleksordning — Malmö — läsåret 1989/90 ännu inte hade inrättat någon yrkesutbild— ning. Överrepresentationen av yrkesutbildning i Gäv-

leborgs län förklaras av att yrkesutbildningen i Boll- näs kommun för närvarande svarar för hela länets yr— kesutbildning av särskoleelever.

9.2.3. Elever med tilläggshandikapp. Resurser för konsulentinsatser

Om kompletteringsresursen skall vara ett instrument med vilket man kan ge extra resurser till elever med tilläggshandikapp visar tabellerna 8 a och 8 b dels på förekomsten av tilläggshandikapp, dels på förbrukning av kompletteringsresurs länsvis. Sambandet mellan dessa två faktorer är helt obefintligt (er = — 0,03).

I tabell 11 görs en jämförelse mellan volymen kon— sulentresurser mätt i lärarveckotimmar per elev läns- vis och frekvensen elever med tilläggshandikapp. Aven här är sambandet obefintligt (er = — 0,02). 9.2.4 Användning av kompletteringsresursen. Prioriteringar

En undersökning som gjorts beträffande de olika hu- vudmännens prioriteringar vid äskande och förbruk- ning av kompletteringsresurs visar på följande bild.

Av cirka 14000 lärarveckotimmar är cirka 3000 timmar (21,3 %) redovisade helt ospecificerade, utan prioritering. Om man beaktar prioriteringar inom ra- men för de återstående cirka 11000 lärarveckotim- marna erhålls följande rangordning (inom parentes anges andelen av redovisad förbrukning av komplette— ringsresurs i hela landet):

Elever med fysiska tilläggshandikapp (37,6 %) Klass för elever med barndomspsykos (22,4 %) Samordnad specialundervisning (15,0 %) Delning av klass/grupp av elevsociala skäl (11,7 %) Bibehållande av organisation i glesbygd (6,0 %) Delning av klass/grupp allmänt (5,9 %).

PSAS”?

95!”

SOU 1991:30 Resterande 1,4 % redovisas som förbrukning till

elevassistentpersonal på grund av stor vårdtyngd, kon— sulentinsatser (ett län redovisar drygt tre tjänster, övri- ga län särredovisar inget), en yrkesvägledartjänst och en halv tjänst för personalsociala skäl (lärarpersonal).

Det är intressant att notera att 60 % av den samlade kompletteringsresursen i landet redovisas som för- brukning till stöd för elever med olika former av till- läggshandikapp utöver den psykiska utvecklingsstör- ningen. Emellertid finns det, som ovan påvisats, inget samband mellan frekvensen av sådana elever och för- brukningen av kompletteringsresursen. Detta måste innebära, att elever med tilläggshandikapp blir före- mål för väsentligt olika insatser, i första hand kvanti- tativt (men sannolikt också kvalitativt), beroende på i vilken del av landet de är bosatta.

9.2.5. Slutsatser och sammanfattande diskussion

Benägenheten att skriva in elever i särskola varierar uppenbarligen starkt mellan de olika huvudmännen. Detta kan bero på att grundskolan i en del kommuner tar emot en större andel elever med lätt utvecklings- störning, medan man på andra håll placerar motsva- rande elever i särskolan. Detta i sin tur leder till att sammansättningen av elevpopulationerna i såväl sär- skolan som den övriga ungdomsskolan varierar mellan olika län. Detta borde avspegla sig i den nuvarande resursförbrukningen, mätt i lärarveckotimmar per elev.

Särskolekommittén grundar sina ståndpunkter på enkäter, kompletterande undersökningar och muntlig information från huvudmännen. Härav framgår att ut- tagningsprinciperna dels till särskolan som skolform, dels till de olika formerna inom särskolan varierar starkt över landet. Några belagda samband mellan elevpopulationernas relativa tyngd i olika län och re— sursförbrukningen per elev har inte kunnat konstate- ras. Möjligen kan man finna, att kompletteringsresur- sen i vissa fall används för att på ett tillfredsställande

sätt upprätthålla en differentierad och tillräckligt spridd särskoleorganisation i glesbygd. Dessa iaktta- gelser gäller både för de obligatoriska och frivilliga formerna av särskola.

Uttagningsprinciperna till särskolans frivilliga skol- former uppvisar i stort sett samma mönster som elev- placeringarna i de obligatoriska formerna av särsko- lan. Emellertid grundar sig placeringarna i de olika frivilliga formerna på en analys av de enskilda elever— nas förutsättningar att fullfölja vald undervisning. Det- ta borde rent teoretiskt leda till en relativt lika sprid- ning mellan de olika formerna av frivillig utbildning över landet. Så är emellertid inte fallet.

I dag tilldelas grundresursen lika efter elevantal, medan kompletteringsresursen är behovsprövad. Ut— gångspunkter för denna tilldelning borde då vara an— delen elever med lättare eller tyngre tilläggshandi- kapp, vilka kräver mindre klasser dvs. ökad lärartät— het och behov av olika former av konsulentinsatser. Ovanstående analys har visat att sådana samband ge- nerellt sett inte existerar.

Tidigare reglerades resursfördelningen till särskolan av 39 & stadgan (1968zl46) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingstörda (39 å i lydelse enligt 1979:626). Föreskrifterna i stadgan var mycket detalj- erade och styrde till väsentliga delar organisationen. De skapade också en långsiktig struktur för tjänsteor— ganisationen som till stora delar har kommit att bli bestående. Det nya resurssystem som tillämpas från och med den 1 juli 1986 är ett friare och mer elevre— laterat system, men bygger på det gamla systemets to- talram och delramar. Detta innebär, att det aldrig har skett någon kritisk granskning av det berättigade i de olika differenserna i resursförbrukning mellan olika landsting, och på vilka grunder besluten om resurstill- delning har fattats.

En förklaring till de stora differenserna i resurstill- delning och resursförbrukning mellan de olika huvud- männen kan vara att besluten om resurstilldelning har fattats av 24 olika länsskolnämnder på grundval av olika icke jämförbara data och utan uppföljning av

den centrala tillsynsmyndigheten SÖ. Kunskaper om särskolans verkliga behov har sannolikt också varierat mellan olika länsskolnämnder. Vi återkommer till det- ta förhållande i kapitel 10.

Vi har i annat sammanhang pekat på kommitténs uppdrag att så långt det är möjligt anpassa särskolans bestämmelser till skolväsendet i övrigt. Sådana åtgär- der får inte ses isolerade utan som ett led i strävande- na att närma särskolan till det övriga offentliga skol— väsendet för barn och ungdom.

Genom riksdagsbeslutet om ett nytt statsbidragssys- tem för grundskola, gymnasieskola och kommunal ut— bildning för vuxna har förutsättningar skapats för en allsidig översyn av statsbidraget även för särskolan i syfte att dels skapa en mer enhetlig tillämpning över landet, dels skapa ett bidrag för särskolan som är mer likformigt i jämförelse med bidragen för det övriga skolväsendet. Utgångspunkten måste emellertid vara att skapa garantier för en bibehållen total resursnivå för undervisning av psykiskt utvecklingsstörda elever i landet inom en bibehållen kostnadsram.

Regeringens proposition 1990/91:18 har som en bä- rande utgångspunkt att huvudmännen, i detta fall kommunerna, inte skall kunna påverka bidragsgiv- ningen från staten. Överfört på särskolan skulle detta innebära att man initialt utgår från följande två hu— vudantaganden:

* Andelen psykiskt utvecklingsstörda elever beräk- nad på antingen ungdomsskolepopulationen, antalet 7—20—åringar eller den totala befolkningen i olika län är spridda över landet efter samma mönster som nå- gon av dessa jämförelsegrupper.

* Proportionerna mellan elever i behov av grund- särskola/yrkesutbildning och elever i behov av trä- ningsskola/yrkesträning/verksamhetsträning bör uppvi- sa mycket små variationer mellan de olika landstings- områdena eller kommunerna.

I den resursmodell vi utvecklar och föreslår, med början i avsnitt 9.5, utgår vi från invånare i åldern 7-20 år.

9.3. Det nya statsbidragssystemet för grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna

9.3.1. Beslutets innehåll

Med det nya statsbidragssystemet — ett sektorsbidrag för grundskola, gymnasieskola och kommunal utbild- ning för vuxna — får kommunerna ansvaret för att or— ganisera och genomföra skolverksamheten. Kommu- nerna skall utöva detta ansvar utan att hindras av en traditionell och omfattande regel— och resursstyrning.

För grundskolan har det presenterade modellarbetet inriktats mot att med hjälp av generella strukturella kriterier skapa en schabloniserad bedömning av kom- munernas behov. Arbetet har utgått från att grunda resursförslaget på sådana kriterier, som kommunerna inte kan påverka och således genom strategisk plane— ring inte heller påverka tilldelningen av statsbidrag.

Beräkningsmodellen för grundskolan omfattar grundresurs och två specialresurser.

Grundresursens relation till dagens bidragsdelar re— dovisas i avsnitt 6.5.1 av propositionen. Specialresur- sernas relationer till dagens bidragsdelar redovisas i avsnitt 6.5.2.

I det nya statsbidraget inräknas de bidrag som i dag är permanenta. Utanför ligger de särskilda stimulans- bidrag som är anvisade för kortare perioder, och delar av det nuvarande SIS—anslaget som är avsedda för un- dervisningsinsatser av regional art för elever med han- dikapp och andra särskilda behov.

Modellarbetet har haft två olika utgångspunkter, en för grundresursen och en för specialresurserna. Grundresursen skall ge ett minimum av omfördel— ningseffekter mellan kommunerna. Detta är en håll- bar utgångspunkt, eftersom ingen i dag har hävdat att nuvarande fördelning mellan kommunerna är orättvis. Modellen tar därvid hänsyn till dagens resursfördel- ning; Vidare beaktar modellen, över tiden, även kom- munernas skilda strukturella förutsättningar avseende befolkningstäthet (elever/km2).

När det gäller modeller för fördelning av specialre- surserna har utgångspunkten varit en annan. Eftersom specialresurserna är tänkta för särskilda stödbehov i skolan kan de tänkas ge omfördelningseffekter. I för- slaget har man delvis strävat mot att fördela resurser- na mer rättvist mellan kommunerna, dvs. en fördel— ning som bättre svarar mot behoven. Man har inte va- rit främmande för att åstadkomma omfördelningsef- fekter. Problemet har varit att i den offentliga statisti— ken finna underlag för lämpliga behovsindikatorer.

Syftet med beräkningsmodellen — Specialresurs 1 — är att inom den givna resursramen lyfta fram kommu- ner med ett relativt större behov av stödinsatser till enskilda elever.

Med hjälp av följande tre strukturella kriterier — andelen invånare i kommunen med enbart grundskoleutbildning eller kortare

— andelen barn i hushåll som uppbär socialbidrag i kommunen

— andelen barn (i skolpliktig ålder 7—15 år) i kom- munen boende med en förälder

fastställs för varje kommun en sammanvägd faktor. Valet av kriterier har gjorts mot bakgrund av empi- risk kunskap. I kommuner med hög andel av dessa kriterier behöver relativt sett flera elever extra stödin- satser. Vid sammanvägningen av kriterierna har de olika faktorerna erhållit olika viktning.

Specialresurs 2 bygger på dagens resurser för under- visning i och på hemspråk, studiehandledning på hemspråk samt undervisning i svenska som andra- språk. Kriterierna är antal barn med utländska föräld- rar och aktivitetsgraden som varierar mellan landets kommuner.

Utgångspunkten för bidragssystemet är att det dels skall vara kostnadsneutralt för staten, dels ge så små förändringar som möjligt för landets kommuner. Med få undantag ligger de kommuner som vunnit på det nya systemet i relativt glest befolkade kommuner, me- dan 23 av de 26 kommuner, vilka förlorar på bidrags- systemet, i huvudsak återfinns i de tre största tätorts- regionerna.

9.3.2. En jämförelse mellan grundskola och särskola

Vi har i annat sammanhang pekat på den ojämna för— delningen av särskoleelever över landet. Vi har vidare antagit att vissa tätortsregioner med lägre andel sär- skoleelever än riksgenomsnittet sannolikt har en stör- re andel mer resurskrävande elever kvar i grundsko- lan, och av det skälet borde ha en större resurstilldel- ning till grundskolan mätt i lärarveckotimmar per elev än riksgenomsnittet. I konsekvens med ovannämnda antagande har sannolikt särskolan i första hand i de tre tätortslänen en större andel av mer resurskrävande elever. Sammantaget borde således såväl särskolan som grundskolan i dessa regioner uppvisa en större resursförbrukning, mätt i lärarveckotimmar per elev, i jämförelse med andra mellansvenska och sydsvenska län utan påtaglig glesbygd. Så är inte fallet. De tre storstadslänen uppvisar de högsta elevmedeltalen per klass i grundskolan och därmed den lägsta resursför— brukningen per elev. Detta förhållande har i huvud- sak sin förklaring i föreskrifter om klassmedeltal på mellanstadiet jämte vissa fördelar med närhet mellan skolenheter och stordrift. Med dessa inbyggda regio— nala obalanser på den samlade ungdomsskolans områ- de, är det, enligt särskolekommitténs bedömning, svårt att direkt anknyta ett resurssystem för särskolan till det nya resurssystemet för den övriga ungdomssko— lan.

I konsekvens därmed föreslår vi i det följande en särskild beräkningsmodell för särskolan med en annan beräkningsgrund än modellen för grundskolan.

9.4. Utgångspunkter för ett förändrat statsbidragssystem för särskolan

Vi har i kapitel 5 föreslagit att ansvaret för särskolan förs över till kommunerna med bibehållna resurser för särskolan. Ett skäl för att inte avveckla särskolan som skolform är bl.a. behovet att under åtminstone en

övergångsperiod inom ramen för sektorsbidraget bibe- hålla särskilt beräknade och redovisade resurser som möjliggör att undervisningen av de psykiskt utveck— lingsstörda eleverna även i fortsättningen kan bedrivas på nuvarande kvantitativa och kvalitativa nivå.

Om bidraget för särskolan skulle utgöra en ospecifi— cerad andel av sektorsbidraget till kommunerna, be— räknat på grundval av samma kriterier som gäller för grundskolan, skulle konsekvenserna kunna bli följan- de.

En kommun med t.ex. en låg andel lågutbildade in- vånare, med låg andel hushåll som uppbär socialbi- drag och med låg andel barn i skolpliktig ålder boen- de med enbart en förälder erhåller en mindre relativ andel av specialresurs 1 för grundskolan.

Om en del av statsbidraget till särskolan skulle be- räknas på samma kriterier som för grundskolan skulle en sådan kommun få en sämre bidragstäckning gener— ellt sett, för sin särskoleundervisning.

En resurskrävande särskoleelev i en sådan kommun med lägre resurstilldelning per elev än riksgenomsnit- tet skulle därigenom komma att belasta kommunen med större nettoutlägg än en elev med samma resurs- behov i en kommun med högre resurstilldelning än riksgenomsnittet. Detta skulle kunna leda till spän- ningar mellan olika intressegrupper och därigenom motverka strävandena att närma särskolan till den öv- riga ungdomsskolan.

Vi föreslår i likhet med vad som gäller för det nya statsbidragssystemet för grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna, att samtliga kommuner erhåller statsbidrag som ett finansiellt stöd för särskoleundervisning, oavsett om de har särskola i sin skolorganisation eller inte. Detta bidrag skall an- vändas för att finansiera utbildningen av kommunens särskoleelever, oavsett i vilken kommun denna utbild- ning äger rum. Målsättningen bör vara ett bidrag som — i likhet med resurserna för grundskolan och gymna- sieskolan — så långt det är möjligt tillgodoser kommu- nernas behov av långsiktig ekonomisk planering av skolan.

Kommittén har inte kunnat finna att det finns några belagda samband mellan andelen psykiskt utvecklings— störda elever och dessa elevers olika behov och de strukturella kriterier som ligger till grund för beräk- ning av det nya statsbidraget för grundskolan. Vi har inte heller kunnat finna att det existerar något sam— band mellan dessa kriterier och frekvensen elever med större behov av resursinsatser än genomsnittet, t.ex. elever i träningsskola, yrkesträning och verksam- hetsträning. Mot den bakgrunden föreslår vi helt and- ra beräkningsgrunder för ett nytt bidrag för särskolan än de som legat till grund för beräkningen av sektors- bidraget till grundskolan.

Den av oss föreslagna modellen är inte helt invänd— ningsfri. Riksdagens beslut beträffande tilldelningen till gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna bygger på tanken, att det i samtliga kommuner finns elever som deltar i dessa utbildningsformer även om de inte anordnas av resp. hemkommuns skolvä- sende. När det gäller psykiskt utvecklingsstörda elever är det inte lika självklart, att det varje läsår i varje kommun kommer att finnas elever i behov av särsko- leundervisning. Att då tilldela alla kommuner ett visst statligt bidrag är en eftergift åt uniformiteten och hel- heten. Vi menar att över en längre tidsperiod kommer det sannolikt att jämna ut sig i flertalet av kommuner- na.

En annan frågeställning kan också uppkomma. Kommer ett system med särskilt rubricerat bidrag att stimulera kommunerna till en ökad — och kanske fel— aktig — individintegrering inom kommunens skolvä- sende till förfång för en grundligare analys av elever- nas utbildningsbehov och en riktig skolplacering av dessa elever? Kommitténs undersökningar och analy- ser pekar entydigt på att det huvudsakligen är elever på grundsärskolenivå med lättare utvecklingsstörning som individintegreras, och det är knappast troligt att ett ändrat system för resurstilldelning ensamt skulle komma att ändra på detta mönster. Kommunernas vil- ja att ge alla sina elever en god och för varje elev rätt anpassad utbildning i kombination med ett ökat för—

äldrainflytande och en kompetent statlig stöd— och tillsynsorganisation kommer, enligt vår bedömning, att även i framtiden garantera att de psykiskt utvecklings- störda eleverna får en rätt skolplacering och en för dem anpassad utbildning oavsett hemortskommun. Ett förändrat och förenklat resurssystem får i detta sam- manhang inte leda till en försämrad undervisning för de psykiskt utvecklingsstörda eleverna.

9.5. Principer för ett nytt bidrag 9.5.1 Inledning

I likhet med vad fallet är beträffande grundskolan har dagens bidragssystem för särskolan en stark och auto- matisk koppling dels till en av länsskolnämnderna godkänd skolorganisation som bygger på elevernas fördelning på skolformer och skolenheter, dels till vis- sa bestämda kostnader, i första hand de över landet varierande veckotimpriserna för lärarlöner. Detta har medfört en låsning till befintlig organisation och verk- samhetsvolym och är, enligt kommitténs mening, ett starkt argument för en förändring av systemet. I viss utsträckning har systemet verkat för ett bibehållande av en spridd särskoleorganisation i glesbygd, ett för— hållande som måste uppmärksammas även med ett nytt statsbidragssystem för särskolan.

I förarbetena till det nya statsbidragssystemet för bland annat grundskolan framhålls, att det nuvarande statsbidraget med sin kostnadsrelatering och nära koppling till befintlig skolorganisation, styr verksam— heten på ett sådant sätt att de inte går att förena med ett decentraliserat verksamhetsansvar för kommuner- na (prop. 1990/91:18 s. 55). Förhållandet är detsamma beträffande nuvarande statsbidragssystem för särsko- lan, där dagens organisation och kostnadsfördelning har en historisk förklaring med rötter i det gamla ge— nomreglerade och styrande statsbidragssystemet. Om primärkommunerna, i enlighet med vårt förslag, skall ta över ansvaret också för särskolan, är det rimligt att

för denna skolform föreslå ett bidrag som i sin kon- struktion liknar det bidrag som kommer att tillämpas för den övriga delen av det kommunala skolväsendet.

9.5.2. Ett generellt finansiellt stöd för särskola till samtliga kommuner

Kommitténs förslag: Ett finansiellt stöd i form av ett statsbidrag för särskoleundervisning skall utbetalas till samtliga kommuner. Bidraget skall beräknas i form av ett krontal. Bidraget skall in— gå i sektorsbidraget. Beräkningsmodellen skall redovisas och lig- ga till grund för utbetalningen av sektorsbidraget.

Den statliga styrningen genom statsbidragssystemet av under- visningsvolymen upphör.

Skälen för vårt förslag: I likhet med vad fallet är be— träffande det nya bidragssystemet för grundskolan skall principen vara ett mål— och resultatorienterat styrsystem, där verksamhetsansvar och ansvaret för de finansiella resuserna kopplas samman. Vårt förslag in- nebär att bidragen för särskolan fördelas till samtliga kommuner inom ramen för ett generellt finansiellt stöd (sektorsbidraget).

Undervisningsvolymen kommer inte längre att di— mensioneras genom statsbidragssystemet. Inte heller kommer den inre organisationen att behöva påverkas. Skollokalisering samt klass— och gruppstorlekar kom- mer på sikt att kunna förändras med utgångspunkt i elevernas behov i olika delar av landet med olika be- folkningstäthet och bebyggelsestruktur. Även om det i samband med särskolans verksamhet inte direkt går att tala om effektivitetsmått, bör ett förändrat bidrags— system kunna leda till en effektivare resursanvändning i särskolan, utan att detta är till nackdel för eleverna. Vårt förslag till beräkningsmodell anknyter till grund- konstruktionen för modellerna i sektorsbidraget. För att ge kommunerna bästa möjliga planeringsförutsätt- ningar föreslår vi att särskolemodellen, liksom övriga modeller, och de ingående variabelvärdena, redovisas i beräkningsunderlaget för sektorsbidraget. En sådan redovisning gör det möjligt för kommunerna att sär-

skilja alla beräkningar som ligger till grund för sek— torsbidraget.

9.5.3. En schabloniserad resurstilldelning

Kommitténs förslag: En schabloniserad behovsrelaterad beräk- ning av statsbidragen skall göras. Vid beräkningen skall vissa kriterier som bygger på offentlig nationell statistik användas. Bi— dragets storlek skall inte kunna påverkas av kommunala beslut rörande särskolan.

Beräkningsmodellen skall beakta vissa demografiska och be- byggelsemässiga olikheter i kommunerna. Den utgår initialt från dagens bidragsnivåer hos de olika huvudmännen men siktar mot en förändring innebärande omfördelningar av bidragen över lan- det.

För elever med mycket speciella och omfattande resursbehov skall en kommun om särskilda skäl föreligger kunna få behovs— prövat bidrag. Medel bör därför föras över från anslaget B 9. Bi- drag till driften av särskolor m.m. till anslaget B 7. Särskilda in- satser på skolområdet.

Bidrag till undervisning i hemspråk och svenska som andra- språk beräknas på samma sätt som specialresurs 2 till grundsko— Ian.

Skälen för vårt förslag: Det nuvarande beräknings- systemet har en stark koppling dels till en bestämd skolorganisation, dels till ett visst kostnadsslag — lärar- lönekostnaderna — i dag med varierande veckotimpris för olika huvudmän. Statsbidragen relateras till lärar- timmar och bestämmer på så sätt en viss undervis- ningsvolym. Systemet bygger på ett delat huvudman- naskap, där staten också som part har ett inflytande över lönenivån för lärare och skolledare och därige- nom också indirekt styr verksamheten i skolsystemet.

Genom riksdagens beslut vid 1989/90 års riksmöte (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58) upphörde den stat— liga regleringen av lärar— och skolledartjänster med utgången av år 1990. Avvecklingen av den statliga regleringen innebär dels att den statliga styrningen via statsbidragen till lärarlönerna upphör, dels att kom- munerna får större frihet att anpassa skolväsendet till lokala behov.

Det av riksdagen beslutade sektorsbidraget (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) till övriga kommunala skolformer bygger på vissa strukturella kriterier. Dessa är inte till alla delar tillämpliga på särskolan.

För att tillförsäkra elever med extraordinära behov resurser utöver vad som täcks av schablonbidraget fö- reslår vi att skolverkets eller statens institut för handi- kappfrågor i skolan (SIH) fältorganisation disponerar medel som fördelas till kommunerna efter särskild framställning och prövning, i likhet med vad som nu gäller enligt 1 5 första stycket 2 förordningen (1987:738) om statsbidrag till särskilda insatser inom skolområdet.

9.5.4. Beräkningsmodell för särskolan 9.5.4/.] Inledning

Reformeringen av statsbidragen till alla kommunala skolformer, där särskolan föreslås ingå, har som prin- cipiell utgångspunkt att landets alla kommuner skall tilldelas finansiellt stöd i kronor till den utbildning som motsvarar de uppställda målen. Statens bidrag riktas direkt till kommunerna.

Detta innebär att det nuvarande bidragssystemet för resurstilldelningen i grunden måste reformeras. Nuva- rande system bör ersättas av ett förenklat och behovs- relaterat statsbidrag som baseras på några få statistiskt angivna, men objektiva och generella kriterier.

I proposition 1990/91:18 om ansvaret för skolan har motiven och förutsättningarna för ett sådant behovsre- laterat, schabloniserat sektorsbidrag till kommunernas skolverksamhet utvecklats.

Sammanfattningsvis syftar reformeringen till att; — bidragen inte längre skall reglera utbildningens organisation i kommunerna,

— bidragen skall ge möjligheter till en fri resursan- vändning i kommunerna,

— bidragen skall uppmuntra till ett vardagligt ratio- naliseringsarbete,

— bidragen skall stimulera till en ökad samverkan mellan olika utbildningsanordnare i en kommun och mellan kommunerna.

9.5.4.2 Modellkonstruktion

Den nya statsbidragsdelen till särskolan omfattar föl- jande bidragsdelar:

— grundresurs - kompletteringsresurs

— resurser till särskild undervisning — resurser till undervisning av individintegrerade elever

— löner till rektor och studierektor

— bidrag till lokal skolutveckling - bidrag till ATP—avgifter.

Undantag görs för bidraget till hemspråksundervisning och undervisning i svenska som andraspråk.

Den på detta sätt definierade resursen omfattade budgetåret 1989/90 totalt ca 751 Mkr. Utgångspunkten för beräkning av kommunernas bidrag är det faktiska slutreglerade statsbidraget för ett år, basåret 1989/90. Bidraget till kommunerna för basåret/utgångsåret be- räknas genom att kommunerna tilldelas sin andel av det totala bidraget basåret. Kommunens andel beräk- nas i denna modell utifrån tre kriterier som fångar upp de strukturella förändringarna i kommunen.

De tre kriterierna är: — en behovsvariabel, antalet invånare i åldern 7—20 ar

— en särskolestrukturvariabel, andelen elever in— skrivna i särskolan i relation till andelen 7—20—åringar och

- en glesbygdsfaktor, andelen 7—20—åringar per km2.

För de tre kriterierna fastställs för varje kommun en sammanvägd faktor. Faktorn uttrycker kommunens andel av kriterierna i relation till genomsnittet för ri- ket.

Resultat från kommitténs undersökningar har visat, att det i ett antal landsting är mindre god överens— stämmelse mellan ett landstings andel av särskoleele- verna i landet och samma landstings andel av samtliga invånare i åldern 7—20 år. Förhållandet gäller såväl på landstingsnivå som på kommunnivå. I de fall över- ensstämmelsen inte är tillfredsställande kan detta un— der en övergångsperiod justeras med särskolestruktur— variabeln. Variabeln fångar upp om en kommun i dag har större eller mindre andel inskrivna särskoleelever jämfört med andelen 7—20—åringar.

Variabeln antal inskrivna särskoleelever bör inrap- porteras årligen dels av kommunen, där eleven är folkbokförd, dels av särskolan där eleven undervisas. Uppgiften från kommunen bör omfatta antalet in- skrivna särskoleelever och i vilken kommun eleven är inskriven. Utbildningsanordnaren inrapporterar antal elever och deras resp. folkbokföringskommuner. Prin- ciperna för inskrivning av elever i särskolan varierar, som vi tidigare konstaterat, över landet. Enligt vår be- dömning måste det nya fördelningssystemet tvingas acceptera vissa variationer om alternativet skulle vara någon form av generellt använda standardiserande diagnosinstrument. Strukturvariabeln kommer, med det system för resursfördelning vi föreslår, att med ti- den få en mindre betydelse.

Undersökningen har även visat att det i många fall är dyrare att bedriva särskoleverksamhet i glesbygd jämfört med tätort. Modellen bör av detta skäl inne- hålla en glesbygdsfaktor.

Kriterierna bör sinsemellan viktas med hänsyn till deras betydelse som schabloniserade behovsindikato- rer. Därtill bör vikterna justeras successivt över en femårsperiod så att strukturfaktorn andelen särskole- elever i förhållande till andelen 7—20—åringar i kom- munen ges en lägre vikt till förmån för behovsvaria- beln. Justeringen kan förslagsvis från början ske med 10 procentenheter per läsår.

Viktningen bör, enligt vår bedömning, justeras på följande sätt:

Alternativ 1: År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 Behovsvariabel 10 % 20 % 30 % 50 % 70 % Särskoleelevs— 87,5 % 77,5 % 67,5 % 47,5 % 27,5 % strukturen

Glesbygdsfaktor ___—konstant 2,5 %

Vi har även diskuterat att inledningsvis (År 1) utgå från följande viktning:

Alternativ 2:

Behovsvariabel 30 % Särskoleelevs— 67,5 % strukturen

Glesbygdsfaktor 2,5 %

med en stegvis förändring av behovsvariabeln med + 10 procent och en motsvarande minskning av sär- skolevariabeln med 10 procent per läsår. Effekterna årl av det förstnämnda alternativet kan avläsas i ta— bell 17.

Konsekvenserna av de olika ansatserna redovisas i avsnitt 9.5.4.4.

En kommun som har en hög andel särskoleelever i förhållande till andelen 7-20—åringar och till andelen 7—20—åringar per km2 erhåller inledningsvis ett högre bidrag per 7-20-åring än en kommun med lägre andel av någon av dessa variabler.

Kommunernas sammanvägda faktor bör, enligt vår uppfattning, beräknas varje år bl.a. av det skälet att antalet särskoleelever i förhållande till andelen 7—20— åringar varierar över tiden.

Sedan det totala bidraget till kommunen framräk- nats kommer beloppet att justeras enligt de principer som gäller för kostnadskompensation i skolsektorn (indexkonstruktion). Det totala särskolebidraget, som skall fördelas enligt denna modell, bör dessutom årli- gen justeras utifrån förändringar i behovsvariabeln, 7-20—åringar.

Den schabloniserade behovsrelaterade beräknings— modellen för statsbidrag till särskolan kan schematiskt sammanfattas i följande figur:

Totalt bidrag till särskolan

* Behovsvariabel — Antalet 7—20—åringar

* Strukturvariabel

— Andelen särskoleelever i förhållande till andelen 7—20—åringar

* Glesbygdsfaktor — Antalet 7—20—åringar/km2

Särskolebidrag i kronor till kommunen

9.5.4.3 Hemspråksresurser m.m.

[ det föregående har följande resursslag inte berörts, nämligen,

— undervisning i hemspråk, — studiehandledning på hemspråket och

— svenska som andraspråk.

För budgetåret 1989/90 uppgick det samlade statsbi— draget för undervisning för dessa ändamål till ca 24 Mkr., vilket skall jämföras med det övriga stats- bidraget till särskolan på ca 751 Mkr. Beträffande grundskolan grundar sig resursfördelningen till hem- språk m.m. (Specialresurs 2) på bl.a. deltagande ele- ver, dvs. en aktivitetsgrad.

Omfattningen av ovannämnda undervisning varierar starkt över landet både i grundskolan och i särskolan. För särskolans del är det, enligt särskolekommitténs 146

mening, inte möjligt att för en liten, mycket spridd grupp elever i särskolan, vilka förbrukar en relativt li- ten resurspost, arbeta med en särskild beräknings- grund för ett stort antal kommuner.

Vi föreslår att statens bidrag till undervisningen av hemspråkselever i särskolan beräknas efter samma normer (specialresurs 2) som gäller för grundskolan.

9.5.4.4 Konsekvenser av olika alternativ

Vi har i det föregående beskrivit två olika alternativ för resursfördelning till särskolan. lnledningvis (år 1) får de två modellerna följande konsekvenser:

förändring Alternativ 1 Alternativ 2 10%—87,5 %—2,5% 30%—67,5%—2,5%

72 22

2 + 10% +5—+9,99% + 4,99-—4,99% 208 —5——9,99% S—10%

4

El

52

|| ll Illll

Av ovanstående framställning framgår att den mju- kaste initiala förändringen erhålls vid alternativ 1, där under det första året (År 1) behovsvariabeln viktas med 10 %, särskolestrukturvariabeln med 87,5 % och glesbygdsfaktorn konstant med 2,5 %. Denna mjukare ansats kan sedan, som vi föreslagit, kompenseras med ett snabbare förändringsförlopp fr.o.m. år 3.

För att mer konkret beskriva utfallet av den före- slagna modellen väljer vi två kommuner i Gävleborgs län, Nordanstig och Ockelbo. Utgångsläget är att vi skall försöka beskriva hur kostnadsutfallet kan bli vid en inledningsvis tillämpning av 10 % resp. 30 % vikt- ning av behovsvariabeln. Länet hade år 1989 en netto- kostnad för särskolan med 47,234 Mkr.

Vid 30 % viktning av behovsvariabeln får länet ett utfall som innebär att nettokostnaden ökar till 51,133 (+ 3,899 Mkr.). Vid 10 % viktning blir motsvarande

belopp 49,177 (+ 1,943 Mkr.). Detta ger en ny netto- kostnad per elev med 94 867 kr./elev (30 %) resp. 91239 kr./elev (10 %).

Följande jämförelser gäller:

Nordanstigs kommun 1 955 Ockelbo kommun 1 064

Om vi antar att alla elever i resp. kommuner inom samma landstingsområde (län) svarar för samma snitt- kostnad och att vi gör en genomsnittlig skatteväxling kan följande beräkningar göras utifrån 30 %—model- len:

I länet finns 539 särskoleelever på 48 335 invånare i åldern 7—20 år (1,12 %). För Nordanstigs kommun blir motsvarande värde 1,79 %. Med en analog beräk- ning borde kommunen ha 21,8 elever men har i stål- let 35 elever dvs. en överrepresentation med 13,2 ele- ver som man inte får betalt för enligt ny skatteväxling och utfall av statsbidrag. Merkostnaden för kommu- nen blir alltså 13,2 x 94 876 = 1 252 244 kr.

Sätts denna Summa i relation till ett beräknat skatte- underlag (inkl. tillskott) för 1989 (1988 + 10 %) med— för överepresentationen av särskoleelever en kommu- nal skattehöjning med ca 16,2 öre (1252244: 7718 277), om inga omfördelningar görs inom kom- munen.

En liknande beräkning för Ockelbo kommun visar på en underrepresentation med 2,6 särskoleelever. Detta ger ett intäktsöverskott på ca 417145 kr. Satt i relation till skatteunderlaget innebär det en minskad skattebelastning av 10,1 Öre.

Om man i stället för 30 % utgår från en viktning av behovsvariabeln med 10 % blir utfallet för Nordan- stigs kommun en ökning med ca 15,8 Öre och för Ockelbo komun en minskning med ca 10,8 Öre.

Enhet (kommun/län) Antal invånare Antal 7— 20 ar särskoleelever

Gävleborgs län 48 335 __ _ .

Man kan således konstatera, att de två olika alterna— tiven av statbidragsansats har en relativt marginell in- verkan på den totala finansieringen. Den avgörande faktorn torde i stället vara den genomsnittliga skatte- växlingen. Den tillsammans med det faktum att kom— munen har fler eller färre särskoleelever än genom- snittet för länet är det som påverkar den kommunala utdebiteringen.

9.6 Kommunala kostnader

De landstingskommunala kostnaderna för att driva särskola redovisas i tabellerna 16 a—d och i diagram- men Z och A.

Utgångspunkten är den teoretiska ansatsen att staten svarar för 95 % av de statsbidragsberättigade lönerna för lärare och skolledare m.fl. Det verkliga statliga täckningsbidraget för lärarlönekostnaderna är emeller- tid ca 73,4 % men varierade budgetåret 1989 mellan 83,7 % och 64,9 %.

Betraktar man de samlade kostnaderna för att driva särskola är statens bidrag i genomsnitt ca 36,4 % med variationer mellan 30,4 % och 46,1 %. Andelarna för de olika kostnadsslagen varierar starkt mellan de olika huvudmännen. Ett sådant exempel är transportkostna- derna i form av Skolskjutsar m.m. Genomsnittskostna- den per elev budgetåret 1989 var i Stockholms län nästan 28000 kr., medan den i Gävleborgs län var en- dast drygt 6000 kr. Det kan finnas flera förklaringar till dessa anmärkningsvärda skillnader. Som vi i annat sammanhang påpekat utgör dessa båda län extremer när det gäller särskoleorganisation, mätt i relation till elevpopulationen i den Övriga ungdomsskolan. Stock— holms län har en elevpopulation som är relativt sett mer resurskrävande när det gäller efterfrågan på spe- cialiserad utbildning, inte alltid lokaliserad nära bo- staden. Samtidigt kräver dessa elever i större utsträck- ning daglig skolskjuts till och från skolan. 1 Gävle- borgs län är sannolikt förhållandena de motsatta trots att delar av länet är glesbygd. Genom att staten för

närvarande ger ett frikostigare stöd, mätt i lärarvecko— timmar per elev, till detta län innebär detta beträffan— de skolskjutskostnaderna också ett indirekt stöd till landstingets finansiering av denna kostnadspost.

Det har inte varit möjligt för kommittén att ytterli— gare analysera dessa kostnader, men sannolikt kan mer eller mindre förmånlig upphandling av transport- tjänster också påverka kostnadsbilden. Det har inte heller varit möjligt att närmare analysera och kom- mentera de övriga landstingskommunala kostnaderna för att driva särskola. Kommittén har emellertid ansett det vara av värde med en summarisk redovisning av de nuvarande huvudmännens kostnader för att därige- nom ge en så fullständig bild som möjligt av de sam— hälleliga kostnaderna för särskolan.

9.7 Skatteväxling

Kommitténs förslag: Från och med det kalenderår beslut fattas om att överföra särskolan från landstingskommun till primär— kommunerna inom ett landstingsområde sänker resp. landsting sin skattesats varvid kommunerna inom resp. landstingsområde tillåts höja sin skattesats motsvarande landstingets sänkning. Storleken av det skatteutrymme som växlas bestäms så att den sammanlagda minskningen av ett landstings ekonomiska ut- rymme genom förändrad skattesats och förändringar i skatteut- jämningssystemet jämte statsbidragen så nära som möjligt mot- svarar den nettoavlastning som landstinget får genom huvud- mannaskapsförändringen.

Skälen för vårt förslag: Genom en växling av skatte- utrymme kan en ekonomisk resurs föras över från landstingskommun till primärkommunerna inom sam- ma landsting. Eftersom skatteinkomsterna är den vik— tigaste inkomstkällan för kommuner och landsting är det av stor betydelse hur villkoren för beskattning ser ut.

Enligt vårt förslag bör underlaget för skatteväxling- en beräknas på följande sätt. Kommuner och lands- ting skall tillsammans beräkna den ekonomiska om- fattningen av huvudmannaskapsförändringen. Det är

den beräknade nettoavlastningen till följd av föränd- ringen som skall utgöra grunden för skatteväxlingen. Med nettoavlastning menas här bruttokostnaderna för den aktuella verksamheten med reducering för i första hand statsbidraget till särskolan.

Genom att relatera den framräknade nettoavlast- ningen för varje landsting till landstingets skatteunder- lag kan den förändring i skattesats som behövs för att reglera den framräknade summan beräknas. Kommu- nerna inom landstingsområdet tillåts höja sin skatte- sats lika mycket som landstinget sänker sin skattesats. Härigenom kommer huvudmannaskapsförändringen ej att påverka den sammanlagda skatteutdebiteringen i ett län.

Vårt förslag grundar sig för närvarande på riksda- gens beslut att genom en lag (1990z608) tillfälligt be- gränsa landstingens och kommunernas rätt att för åren 1991 och 1992 ta ut skatt.

För övrigt får särskolekommittén hänvisa till rege- ringens proposition 1990/91:14 om ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m.m., i vilken (s. 123 ff.) ett liknande resonemang förs. Riksdagens behandling av samma fråga redovisas i socialutskottets betänkande 1990/91:SoU9 i första hand på s. 77 ff.

9.8 Genomförande

Kommitténs förslag: Under förutsättning av riksdagens beslut bör det föreslagna statsbidragssystemet för särskolan generellt börja tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1992.

Skälen för vårt förslag: Kommunerna kommer fr.o.m. den 1 juli 1991 att tillämpa det nya statsbi— dragssystemet för grundskola, gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning. Särskolekommittén har tidigare redovisat att den vill behålla särskolan som skolform under ett primärkommunalt ansvar med en egen klart identifierbar statsbidragsdel, men ser ingen koppling mellan statsbidragets konstruktion och hu- vudmannaskapsfrågan. Helt oavsett vilka beslut som

kommer att fattas beträffande takten i överförandet av särskolan från landstingen till kommunerna måste till- lämpning av ett nytt bidrag för särskolan ske samtidigt i hela landet. Vi föreslår att det nya statsbidraget för särskolan skall börja tillämpas generellt fr.o.m. den ljuli 1992 på följande sätt utan koppling till huvud- mannaskapsfrågan.

I de fall landstinget fortfarande är huvudman för särskolan beräknas särskolans statsbidragsdel efter un- derlaget för de olika kommunerna inom ett lands- tingsområde, varefter det samlade beloppet av denna bidragsdel betalas ut till landstinget. I de fall kommu— nerna inom ett landstingsområde har blivit huvudmän för särskolan betalas statsbidragen ut till resp. kom- muner tillsammans med de övriga delarna av sektors- bidraget.

Tabeller och diagram till kapitel 9:

Tabell 1 a: Elevantalet i särskolan läsåren 1987/88— 1989/90.

Tabell 3: Befolkning i åldrarna 7—20 år 1989 samt antal och andel särskoleelever läsåret 1989/90.

Tabell 4: Elevutvecklingen i särskolan 1985—1989.

Tabell 7: Elevernas fördelning på särskolans olika former läsåret 1989/90.

Tabell 8 a: Förekomsten av tilläggshandikapp hos särskolans elever läsåret 1989/90.

Tabell 8 b: Elever i särskolan med tilläggshandikapp läsåret 1989/90.

Tabell 9 a: Utveckling av kompletteringsresursen.

Tabell 11: Volymen av konsulentresurser och kost— nadsbärare läsåret 1989/90.

Tabell 14:

Tabell 16 a:

Tabell 16 b:

Tabell 16 c:

Tabell 16 (1:

Tabell 17:

Diagram A:

Diagram B:

Diagram E:

Diagram G:

Diagram H:

Diagram K:

Diagram L:

Sammanställning av statsbidrag läsåret 1989/90.

Kostnader för särskoleverksamheten budgetåret 1989.

Specificerad budget för särskoleverksam- heten budgetåret 1989/90.

Kostnadsfördelning mellan staten och huvudmännen budgetåret 1989/90.

Kostnader (kronor/elev) för olika kost— nadsslag i särskolan budgetåret 1989/90.

En ny statsbidragsmodell för särskolan.

Andel elever i procent av ungdomssko- lans elevpopulation läsåret 1989/90.

Andel elever i särskola i procent av folk- mängden. Länsvis 31/12 1989.

Antal invånare 7—20 är per kvadratkilo— meter 1989.

Elevernas fördelning på särskolans olika former. Obligatoriska skolor läsåret 1989/90.

Elevernas fördelning på särskolans olika former. Frivilliga skolor läsåret 1989/90.

Förekomst av tilläggshandikapp hos sär— skolans elever läsåret 1989/90. Procent av hela elevpopulationen.

Kompletteringsresursens omfattning. Lä- rarveckotimmar per elev läsåret 1989/90.

Diagram X: Diagram Y:

Diagram Z:

Diagram A:

Kompletteringsresursens användning. Landstingens prioritering läsåret 1989/90.

Statsbidrag läsåret 1989/90.

Statsbidrag Kkr/elev läsåret 1989/90.

Statsbidragsandel av löner till lärare m.m. budgetåret 1989/90.

Statsbidragsandel av totala kostnader budgetåret 1989.

10. Uppföljning, utvärdering och tillsyn

10.1. Inledning

I regeringens ansvarsproposition (1990/91:18) betonas vikten av att uppföljning och utvärdering blir en del av verksamheten i skolan. Dessa insatser skall ge un- derlag för att bedöma resultaten av arbetet och främja utveckling av verksamheten. Uppföljning och utvärde— ring skall bedrivas såväl i den enskilda skolan som på kommunal och nationell nivå. Detta arbete skall full— göras av den statliga skoladministrationen, idag bestå— ende av skolöverstyrelsen (SÖ) och länsskolnämnder- na. Vi skall i det följande försöka beskriva bakgrund och nuläge samt lämna förslag till statliga insatser för uppföljning, utvärdering och tillsyn med inriktning mot särskolan.

10.2. Bakgrund

10.2.1 Länsskolnämnderna

Länskolnämnderna tillkom den 1 juli 1958. Fr.o.m. 1961 var nämndernas roll tvåfaldig. Dels skulle nämn- derna fatta en rad beslut rörande ekonomi, organisa- tion och personal, dels skulle de i växande omfattning bedriva fortbildning och utvecklingsarbete i kommu- nerna. För de förstnämnda arbetsuppgifterna svarade skolinspektörer och administrativa handläggare. Fort- bildningsarbetet bedrevs av fortbildningskonsulenter, fr.o.m. 1963 under ledning av fortbildningsledare. Ar-

betet vid varje länsskolnämnd leddes av en länsskolin- spektör.

Efter förslag av skolforskningskommittén i betän- kandet (SOU 1980:2) Skolforskning och skolutveckling och den skoladministrativa kommittén i betänkandet (SOU 1980:5) Förenklad skoladministration, samt viss överarbetning fattade riksdagen på grundval av pro— positionerna 1980/81:97 (UbU 37, rskr. 385) och 1980/81:107 (UbU 38, rskr. 395) beslut om ändrade rollfördelningar inom den statliga tillsyns—, stöd— och fortbildningsverksamheten. Länsskolnämndernas fort— bildningsverksamhet överfördes till kommunerna och till de sex fortbildningsnämnderna. FÖr fullgörande av dessa uppgifter tilldelades kommunerna särskilda stat- liga bidrag. Länsskolnämndernas fortbildningsavdel— ningar avvecklades. I gengäld fick nämnderna en ny grupp av tjänstemän, kvalificerade pedagogiska hand- läggare, vilka skulle biträda skolinspektörerna med aktiv tillsyn.

Länsskolnämnderna hade svårt att finna sin roll i det nya systemet både vad avser arbetsuppgifter och intern arbetsfördelning. SÖs roll som överordnad länsskolnämnderna markerades tydligare i både för- ordning och i det vardagliga arbetet. De tydligaste ex- emplen på detta var dels SÖs verksamhetsplanering för hela den samlade statliga skoladministrationen, dels skolformsvisa konferenser.

Både inom SÖ och vid länsskolnämnderna kom tolkningen av besluten inför 1982 års omorganisation att leda till en nedtoning av den formella inspektions- verksamheten. Till en del berodde detta på att en viss del av inspektionsverksamheten hade varit kopplad till beslut, vilka nu hade flyttats över till kommuner- na.

För särskolans del innebar denna nya verksamhets— inriktning bland annat att de formella lokalbesiktning— arna försvann. Ett godkännande av särskolans lokaler för viss angiven verksamhet under viss tid var tidigare ett villkor för att huvudmännen skulle erhålla statsbi- drag. Det innebar samtidigt en möjlighet för länsskol- nämndens inspektörer att på ett naturligt sätt komma

i kontakt med särskolans verksamhet och denna skol- forms speciella problem.

Särskolekommittén gjorde under våren 1990 en en— kät till samtliga 24 länsskolnämnder. Frågorna gällde

* huruvida särskolan berördes i verksamhetsplaner-

na för verksamhetsåren 1988/89-1990/91, * huruvida inspektionsrapporter eller motsvarande

hade upprättats, * förekomsten av kompetens på särskoleområdet. Verksamhetsåret 1988/89 ingick särskolan i verk- samhetsplanerna vid 14 av de 24 länsskolnämnderna. För verksamhetsåret 1990/91 hade siffran stigit till 19, men det innebär att för innevarande verksamhetsår redovisar fortfarande fem länsskolnämnder, att de inte har planerat någon tillsyns— eller stödverksamhet för särskolan.

Endast två länsskolnämnder redovisar förekomsten av granskningsrapporter. Ett par nämnder redovisar att handläggning av ärenden rörande särskolan sker helt informellt och muntligt.

13 länsskolnämnder redovisar en tillgång på sak- kunskap rörande psykiskt utvecklingsstörda inom den fast anställda personalen. Fem nämnder redovisar som grund för denna sakkunskap att de har befattningsha- vare, pedagogiska avdelningsdirektörer (biträdande skolinspektörer), med psykologutbildning. Nämnden i ett av de större länen redovisar en expertinsats mot- svarande 20 arbetsdagar per år för utvärdering av sär— skolan. Dessa insatser motsvarar ca 4 % av länsskol- nämndens utvärderingsinsatser.

10.2.2. Skolöverstyrelsen 10.2.2J Tillsynsverksamhet

Skolöverstyrelsen har varit central tillsynsmyndighet för särskolan och haft att varje år begära medel till denna skolform, även under de år särskolan behandla- des under socialdepartementets huvudtitel. Före år 1982 fanns på planeringsavdelningen en särskolin-

spektör och på skolavdelningen en biträdande särskol— inspektör. Till denna kompetens skall läggas skolkon- sulenter och handläggare, som hade psykiskt utveck— lingsstörda elever inom sina arbetsområden.

I samband med omorganisationen 1982 minskades SÖs personalstyrka på detta område. Inom avdelning- en för obligatoriska skolformer, O-avdelningen, hade personalen med ansvar för handikappfrågor skurits ner relativt sett mer än andra sektorer inom myndig- heten. Samtidigt har länsskolnämnderna tillförts kon- sulenter på handikappområdet. Dessa konsulenter är emellertid inte handläggare utan arbetar till största delen med individuell rådgivning till elever, föräldrar och skolpersonal kring de handikappade eleverna.

Genom de strukturella förändringarna blev den stat— liga skoladministrationens pedagogiska profil mindre tydlig, samtidigt som förarbetena betonade att den skulle ägna mer tid åt just pedagogiska arbetsuppgif- ter. Det fanns således en bristande logik mellan mål- sättningarna i förarbetena och de beslut som ledde fram till den nya organisationen. Samtidigt som de pedagogiska arbetsuppgifterna för den samlade statli- ga skoladministrationen betonades, avskaffades tjäns- terna som särskolinspektör och skolkonsulenter vid SÖ och som fortbildningskonsulenter vid länsskol- nämnderna. Den av SÖ och dess personal anordnade kursverksamheten, i första hand för små målgrupper, däribland särskolepersonal, försvann i den dåvarande formen.

Den nuvarande organisationen på SÖs O—avdelning med direkt anknytning till särskolan består av två handläggartjänster. Dessa båda skall svara för beslut, beredning av anslagsframställning och central tillsyn rörande särskolan. Till detta kommer också ansvaret för skolutveckling inom särskolan såsom utarbetande av läroplaner med åtföljande kommentarmaterial för särskolans olika verksamhetsformer liksom ansvaret för viss centralt anordnad fortbildning och informa- tion. I jämförelse med organisationen före år 1982 är detta en kännbar kapacitetsminskning.

Den bristande strukturen i den statliga tillsynen av skolväsendet blev föremål för debatt, och ledde till att regeringen gav SÖ i uppdrag att utarbeta ett program för en mer landsomfattande och strukturerad utvärde- ring. Detta ledde fram till ett program för nationell utvärdering (NU—programmet), som startade läsåret 1988/89. Särskolan omfattades läsåret 1989/90 inte av detta utvärderingsprogram.

10.222. Forsknings— och utvecklingsverksamhet (FoU)

SÖ disponerar dels ett anslag för forskning inom skol— väsendet, dels ett anslag för centralt utvecklingsarbete. Det förra uppgår budgetåret 1990/91 till ca 25 Mkr., det senare till ca 15,7 Mkr. Medlen inom forsknings— anslaget disponeras för projekt och forskartjänster vid universitet och högskolor. Tre miljoner kronor av forskningsmedlen skall enligt regleringsbrev dispone- ras för forskning i anslutning till lärarutbildning.

Medlen till centralt utvecklingsarbete disponeras för läroplansarbete och kursplanearbete inom obligatorisk skola, gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning samt för centralt utvecklingsarbete inom särskola, spe- cialskola och rörande invandrare och nationella mino- riteter inom ungdomsskolan och vuxenutbildningen. Drygt nio miljoner kronor av de 15,7 disponeras för kursplanearbete inom gymnasieskolan, i första hand inom försöksverksamheten med treåriga yrkesinrikta- de utbildningar. Exempel på medelsanvändning inom särskola är SÖs finansiering av uppföljning och ut- veckling av särskolans läroplan till en kostnad av 1,4 Mkr. över en 7—årsperiod.

Genom främst ökade lönekostnader samt, vad gäller forskningsmedlen, även ökade avgiftsuttag från hög- skoleförvaltningarna, har de båda anslagen successivt urholkats.

Forskningskontakterna sker så gott som uteslutande med olika högskoleinstitutioner. Kontakter med SÖs fältorganisation, länsskolnämnderna, inskränks till en—

staka handläggare med forskarkompetens vid nämn- derna. Resultaten av forskningsprojekten redovisas huvudsakligen till SÖ och till ansvariga inom de olika verksamheterna. Den viktigaste kanalen för vidarefö— ring av forskningsresultat och erfarenheter är de läro- planer som utarbetas inom SÖ samt de olika kom- mentar— och servicematerial som hör till dessa. Infor- mationsöverföringen mellan projekt och den reguljära tillsyns— och uppföljningsverksamheten på regional ni— vå är mindre påtaglig och får därigenom inte alltid ef- fekt på skolutvecklingen. Däremot sker givetvis sam- manställningar och analyser av olika former av infor— mation inom SÖ som ett led i myndighetens löpande översyns— och utvecklingsarbete.

I detta sammanhang är forskningsprojekten på sär- skoleområdet av intresse. Nedanstående projekt är ex- empel på insatser på särskoleområdet under åren 1983/84—1991/92 (planering), vilka finansierats över anslaget för forskning resp. centralt utvecklingsarbete:

* Uppföljning och utveckling av särskolans läro-

plan.

* Handikappgrupper i utbildning och samhälle. * Datorbaserade hjälp- och läromedel i särskolan. * Integrering av särskoleelever i grundskola och

gymnasieskola.

* Invandrarelever i särskola och specialskola. * Särskolans funktion i ett arbetsmarknadsperspek-

tlv.

* Särskola och arbetsmarknad. * Läs— och skrivprocessen hos barn med Downs

syndrom.

Det stora problemet, när det gäller forskningsinsat— ser på särskoleområdet är de stora relativa kostnader- na i förhållande till den erhållna informationsmäng— den. Vid kontakter med projektansvariga hänvisar de till detta problem. Det i kapitel 4 redovisade projektet med integrerade särskoleelever i grundskola och gym- nasieskola byggde på intervjuer med skolpersonal och personal vid länsskolnämnder. Det centrala var emel- lertid uppföljning av endast 21 individintegrerade sär—

455 000 kr. fördelade på fyra budgetår.

Mot den bakgrunden är det enligt kommitténs me- ning, viktigt att skolverket tillförs och beslutar om att disponera resurser för forskningsinsatser på särskole- området. I anslagsframställningen för budgetåret 1983/84 framhåller SÖ betydelsen av forskning på handikappområdet och konstaterar, att forskning och utvecklingsarbete om dessa grupper och deras speciel— la villkor alltid måste ha sin givna plats i SÖs forsk- ningsprogram. Kommittén instämmer i detta.

10.2.3. Planeringsberedningarna

Planeringsberedningarna inrättades från och med den 1 april 1984 på grundval av riksdagens beslut i anled- ning av proposition 1983/84:27 (UbU 8, rskr. 112) om åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet m.m.

Beslutet grundade sig på integrationsutredningens slutbetänkande (SOU 1982:19) Handikappade elever i det allmänna skolväsendet.

Planeringsberedningarnas verksamhet regleras i för- ordningen (1984:75) om regional samverkan i fråga om undervisning för elever med handikapp, men dess ställning i organisationen är något oklar. De fem pla— neringsberedningarna är administrativt knutna till fem länsskolnämnder, och deras uppgift är att samordna insatser för handikappade elever i landets fem regio- ner. Deras samverkan med berörda länssskolnämnder, såväl nämnderna på stationeringsorterna som andra nämnder inom resp. regioner, uppvisar olika mönster. En av länsskolnämnderna som administrerar en pla- neringsberedning redovisar att den saknar egen sak— kunskap på särskoleområdet, men att det förekommer viss samverkan med planeringsberedningen. Samma länsskolnämnd redovisar samtidigt ingen formell till- syn av särskolan. Några tillsynsrapporter finns ej.

Den statliga skoladministration som verkat under de senaste åren har inom ramen för tilldelade personella resurser inte ansett sig ha möjligheter att kontinuerligt tillse och följa versamheten i särskolan. Detta har, som vi tidigare påpekat, avspeglat sig i resurstilldel- ning och resursuppföljning. Detta har bl.a. lett till att landstingskommunernas resursäskanden mera sällan har ifrågasatts. SÖs personella situation har varit så— dan, att myndigheten inte haft möjligheter att göra kontinuerliga nationella kvantitativa uppföljningar, vilka skulle kunna ha lett till vissa direktiv till läns- skolnämnderna. Beträffande den kvalitativa tillsynen och uppföljningen har förhållandet varit detsamma. Inför ett förändrat och mera spritt huvudmannaskap för särskolan måste, enligt särskolekommitténs upp— fattning, den statliga tillsynen och uppföljningen av särskolan väsentligt förstärkas.

10.3. Tillsyn, utvärdering och utveckling i en ny organisation

10.3.1 Kommunernas ansvar

Kommitténs förslag: I samband med att primärkommunerna övertar ansvaret också för särskolan skall de, som en del av ar— betet med de lokala skolplanerna, utarbeta program för en upp— följning och utvärdering också av särskolan. Individuella under— visningsprogram och utvecklingsplaner kopplade till undervis- ningsprocess och resursförbrukning bör utgöra permanenta in- strument i denna process.

Skälen för vårt förslag: Enligt 2 kap. 8 & skollaget. skall kommunerna arbeta fram lokala skolplaner. Des— sa planer är viktiga styrinstrument, när det gäller upp— följning och utvärdering av kommunens skolväsende. Särskolan kommer enligt vårt förslag att bli en del av detta skolväsende.

Det måste vara av stort intresse för de politiskt an- svariga för skolan och för kommunernas skolledningar 162

på olika nivåer att erhålla säkra uppgifter om skolans verksamhet. I ett större perspektiv har samhället ett starkt intresse av att skolans verksamhet utvärderas. En resultatredovisning kan bland annat tjäna som un- derlag för beslut om resurstilldelning.

För en så resurskrävande verksamhet som särskolan bör olika former av uppföljning och utvärdering kun- na leda till ett bättre utnyttjande av samhällets resur- ser på detta område. Eftersom en spridd särskoleorga- nisation är en skör och känslig verksamhet är det knappast rimligt att i detta sammanhang diskutera ra- tionaliseringar och besparingar inom ramen för de di- rekta undervisningsinsatserna. För vissa andra kost- nadskrävande insatser, t.ex. Skolskjutsar, kan däremot en kommun finna fördelaktiga ekonomiska lösningar utan att undervisningen för särskolans elever försäm- ras.

Utvärderingen av skolan fyller i huvudsak följande två funktioner:

1. Att ge information om elevernas studieresultat.

2. Att ge information om skolan och hur den för-

mår att uppnå de uppställda målen.

Den traditionella utvärderingen av skolan har hu- vudsakligen uppehållit sig vid elevernas kunskaper och färdigheter. En utvärdering av särskolan måste, enligt vår bedömning, ske på en bredare bas av infor- mation. En viktig del vid utvärdering av särskolan är ett studium av undervisningsprocessen, varvid resulta- ten inte kan uppehålla sig vid snäva kunskapsmått. Utvärderingen måste bygga på konkreta och fortlö- pande eleviakttagelser dokumenterade i individuella undervisningsprogram och utvecklingsplaner. I dag är det vanligt att s.k. åtgärdsprogram upprättas, men det är inte formellt tvingande för skolan att utforma såda- na. Kvaliteten liksom kontinuiteten varierar också mycket. Enligt vår mening är ett villkor för att kunna utvärdera resursinsatser för enskilda elever och grup- per av elever, att det finns individuella program för de enskilda särskoleeleverna. Särskolekommittén vill i detta sammanhang peka på det projekt för resursupp- följning genom individuella program för flerhandikap—

SOU 1991:30 pade särskoleelever som bedrivs vid mellersta plane—

ringsregionen i Örebro.

10.3.2 Skolverkets ansvar

Kommitténs förslag: Med en ökad decentralisering, varav pri- märkommunalt huvudmannaskap är en del, Ökar kravet på kva- liteten hos den statliga tillsynen. Av det skälet bör skolverkets olika delar ha kompetens när det gäller utbildning av psykiskt utvecklingsstörda elever.

Skälen för vårt förslag: Den nationella uppföljning- en och utvärderingen skall utformas så att den kan ge en samlad bild av skolans verksamhet. I detta arbete kommer det nya skolverket att spela en central roll. I ansvarspropositionen (1990/91:18) betonas behovet av uppföljning, utvärdering och tillsyn. Denna verksam- het bör omfatta såväl utbildningens resultat som orga- nisation och kostnader. Detta behov har alltid funnits och kommer, enligt särskolekommitténs bedömning, inte att minska i ett läge då en detaljerad regelstyr- ning lämnar plats för en mål— och resultatstyrning samtidigt som särskolan delas upp på ett stort antal nya huvudmän med ringa eller ingen erfarenhet av psykiskt utvecklingsstörda elever.

Som vi tidigare framhållit åligger det i första hand de enskilda skolorna och kommunerna att svara för sin egen utvärdering. Det finns och kommer alltid att finnas ett behov av viss uppföljning, utvärdering och tillsyn av organ som är fristående från de enskilda skolenheterna och kommunernas skolväsende.

De samlade iakttagelserna på kommunal nivå bör ligga till grund för den regionala och nationella utvär- deringen. Även om skolverkets fältorganisation inte kommer att ha några beslut om resurstilldelning, är det ändå på den nivån som utvärdering av skolverk— samheten på regional nivå skall ske. En viktig del av denna utvärdering är att klarlägga huruvida samhälls— målen för särskolan kan uppnås inom existerande or- ganisatoriska och ekonomiska ramar.

En huvuduppgift för skolverket är att förse riksdag och regering med en samlad, tydlig och tolkbar natio- nell bild av skolans utveckling och problem. Tillsynen kompletterar uppföljningen och utvärderingen och syftar till att rätta till brister och förhållanden som in- te kan ge utslag i en samlad utvärdering, men som kan ha stor betydelse för enskilda brukare och intres— senter. Skolverkets sektorsforskning är av stort värde i detta sammanhang, under förutsättning att den sam- verkar med andra former av uppföljning och utvärde— ring.

Vad gäller särskolan och dess intressenter är det av centralt intresse att skolverksamheten kontinuerligt följs och utvärderas. För en uppföljnings— och tillsyns- verksamhet som skall stödja verksamheten och inge förtroende hos huvudmän och skolpersonal är det nödvändigt att det på det nya skolverkets båda nivåer finns personer med kunskap om psykiskt utvecklings- störda elever.

Den nuvarande särskoleorganisationen med lands- tingskommunalt huvudmannaskap har inom sig rymt kompetens för utbildning av utvecklinggstörda barn och ungdomar. Vi har i det föregående utförligt be- rört detta. '

I en primärkommunal särskoleorganisation saknas för närvarande denna kompetens. Det är naturligt, som vi tidigare påpekat, att vissa kommuner vid ett övertagande av särskolan tillförs sådan sakkunskap i samband med att de också Övertar lärare och skolle- dare från de tidigare huvudmännen.

Enligt direktiven skall särskolekommittén utreda hur den kompetens som de särskilda tjänsterna som särskolchef varit avsedda att garantera skall kunna tillgodoses på annat sätt.

På regional nivå inom den nuvarande statliga till- synsorganisationen är, som vi tidigare visat, kunskaper om och erfarenheter av undervisning av psykiskt ut- vecklingsstörda företrädda i endast ringa omfattning. Det är, enligt vår mening, av vital betydelse för ett framgångsrikt huvudmannaskapsbyte att de nya hu- vudmännen, kommunerna, både vid genomförandet

och i det fortsatta löpande arbetet dels har den exper- tis som behövs, dels kan få vägledning av en sakkun— nig statlig stöd— och tillsynsorganisation på regional nivå. Det är i det sammanhanget naturligt att utnyttja den sakkunskap och kompetens som i dag finns hos de särskolchefer som har pedagogisk bakgrund och praktisk erfarenhet av den aktuella personkretsen.

Skolverksutredningen har i sitt förslag till skolminis- tern föreslagit att skolverkets fältorganisation inled- ningsvis skall bestå av 8 regioner. Inom dessa regioner varierade elevantalet i särskolan läsåret 1989/90 från 603 elever till 1 950 elever. Elevantalet är inte omfat— tande, men i gengäld är dessa elever utspridda över flera län och får sin undervisning inom varje region i ett stort antal olika skolanläggningar. Enligt kommit- téns bedömning är det av stor betydelse för att kvali- tativt kunna stödja de nya huvudmännen vid genom- förande av förändringen och i det fortsatta arbetet med särskola på kommunnivå att det inom dessa re- gioner finns personer med kunskap om särskolan.

En komplikation i särskolekommitténs arbete, när det gäller att lämna konkreta förslag beträffande upp- byggnaden av det centrala och regionala uppföljnings— och tillsynsansvaret för särskolan, är det samtidigt på- gående utredningsarbetet rörande skolverket och den nya statliga handikappmyndigheten. I det läget får kommittén peka på det angelägna i att det nya skol- verket på såväl central nivå som inom fältorganisatio— nen har kompetens på särskoleområdet. Vi har i det föregående pekat på behovet, med utgångspunkt i da- gens förhållanden. Behovet av en förstärkt kompetens på särskolområdet kan lösas genom att personer med kunskap om särskolan anställs i den nya organisatio— nen. De nuvarande särskolcheferna besitter sådan kunskap.

11. Översyn av gällande bestämmelser

På skolområdet pågår ett intensivt arbete med att för- ändra skolan från en regelstyrd till en målstyrd skola. Följande dokument utgör steg i denna förändring:

* Ansvarsfördelning och styrning på skolområdet. Ett beredningsunderlag utarbetat inom utbildningsde— partementet (DsU 1987:1).

* En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolområdet. Betänkande från beredningen om an- svarsfördelning och styrning på skolområdet (SOU 1988:20).

* Propositionen 1988/89:4 (UbU7, rskr. 95) om sko— lans utveckling och styrning (Styrpropositionen).

* Propositionen 1989/90:41 (UbU9, rskr. 58) Kom- munalt huvudmannaskap för lärare m.fl. på skolområ- det (Kommunaliseringspropositionen).

* Propositionen 1990/91:18 (UbU4, rskr. 76) om an- svaret för skolan (Ansvarspropositionen).

* Propositionen 1990/91:85, Vägen till kunskap — om gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

* Propositionen 1990/91:115, om vissa skollagsfrå- gor m.m.

Beslutet med anledning av styrpropositionen ledde fram till vissa principer rörande styrning på skolområ- det. Beslutet med anledning av kommunaliseringspro- positionen ledde bl.a. fram till att skolförordningen och personalbestämmelser i särskoleförordningen upphävdes med utgången av år 1990. Beslutet med anledning av ansvarspropositionen ledde bl.a. till vissa ändringar i skollagen. Regeringen har nyligen i propo- sitionen 1990/91:115 om vissa skollagsfrågor m.m. fö- reslagit ytterligare ändringar i skollagen. Ändringarna

bygger på principerna om en mål— och resultatorien- terad styrning av skolan, varvid vikt läggs vid bestäm- melser om vad som skall — eller i vissa fall bör - upp— nås. Däremot begränsas föreskrifter om hur de angiv- na målen skall nås till vad som bedöms nödvändigt för att säkerställa kvaliteten, en nationellt likvärdig skola och den enskildes rättssäkerhet. Lagstiftningen utformas med tanke på att uppföljning och utvärde— ring blir viktiga instrument för att utveckla styrningen.

Riksdagens beslut med anledning av ansvarsproposi- tionen innebär också att skolöverstyrelsen och läns- skolnämnderna skall avvecklas vid utgången av juni 1991. Ett nytt ämbetsverk, statens skolverk, och en ny myndighet, statens institut för handikappfrågor i sko- lan, kommer att inrättas den 1 juli 1991.

Med utgångspunkt i de särskilda motiveringarna på resp. avsnitt i betänkandet har upprättats förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100). Följande för- slag av kommittén kräver ändringar i 1, 3, 5—7 och 12 kap. skollagen:

1. Förslaget att huvudmannaskapet för särskolan skall överföras till kommunerna (kap. 5).

2. Förslaget om 9—årig skolplikt för särskolans ele— ver (avsnitt 6.1).

3. Förslaget att skolgången för en elev om möjligt skall ske i samma skola som för andra elever i samma bostadsområde (avsnitt 6.2.4).

4. Förslaget att elever från särskolan under vissa förutsättningar skall ha tillträde till gymnasieskolans individuella program (avsnitt 6.5).

5. Förslaget om kommunens skyldighet att hålla sig underrättad om hur psykiskt utvecklingsstörda ungdo- mar som inte deltar i utbildning i frivillig utbildning är sysselsatta (avsnitt 6.5).

6. Förslaget om statligt huvudmannaskap för de två specialsärskolorna Dammsdalskolan och Salbohedsko- lan (avsnitt 6.7.2).

Större delen av de paragrafer som föreslås ändrade har nyligen föreslagits få ändrad lydelse också i pro- positionerna 1990/91:85 och 1990/91:115. När så är fal- let har som ”nuvarande lydelse” i förevarande skol— lagsförslag tagits in den föreslagna lydelsen i de nämn- da propositionerna. För Överskådlighetens skull har alla paragrafer i 6 kap. Särskolan tagits med, alltså även de paragrafer som inte här föreslås ändrade.

Förslag till ändrad lydelse redovisas i bilaga I .

12. Genomförande av en generell kommunalisering av särskolan

12.1. Bakgrund

Särskolekommittén har tagit del av de utredningar och det utvecklingsarbete som gjorts i de olika lands- ting, vilka överlämnat eller står i begrepp att överläm— na huvudmannaskapet för särskolan till kommuner. I flera fall har kommittén avgivit yttranden till regering— en rörande sådana framställningar. I några fall har kommittén skaffat sig detaljerad kunskap om det pla- nerade tillvägagångssättet för huvudmannaskapsskifte genom studiebesök och samråd på platsen med berör— da parter. Vi har också genom egna detaljstudier — si- muleringsmodeller — sökt bilda oss en uppfattning om vilka svårigheter som kan uppstå vid ett byte av hu- vudmannaskap.

Vi har tidigare redovisat de problem som beror på elevgruppens komplexa sammansättning och därav följande behov av individualiserad och differentierad undervisning. Vi har också diskuterat behovet av fort— bildning och en ny form för statsbidrag.

I detta kapitel skall vi beröra tidsschemat vid en eventuell kommunalisering, samt behovet av statligt stöd i form av en särskild genomföranderesurs.

12.2. Tidplan för en huvudmannaskapsförändrin g

Kommitténs förslag: Överförandet av huvudmannaskapet för särskolan från landstingen till kommunerna bör ske successivt, och vara genomfört senast tre år efter riksdagens principbeslut om kommunalisering av särskolan.

Skälen för vårt förslag: Som tidigare har påpekats, har frågan om överlämnande av huvudmannaskapet för särskolan från landstingen till kommunerna varit aktuell tidigare, senast år 1981. Omsorgskommittén föreslog då i sitt betänkande (1981:26) Omsorger om vissa handikappade att genomförandet borde kunna variera från län till län i takt med lokala förutsättning- ar, men att reformen borde vara genomförd i hela landet inom tre år från riksdagens beslut i frågan.

Intresset för en huvudmannaskapsförändring har Ökat påtagligt under senare år. Regeringen har redan medgivit ändrat huvudmannaskap för särskolan i flera län och i många andra län pågår utredningar inom landsting och kommuner om ett ändrat huvudmanna- skap för särskolan och ibland också för de särskilda omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda.

Regeringen har således medgivit huvudmannaskaps- Överlåtelser enligt följande:

Fr.o.m. 1 januari 1990 till Linköpings och Norrkö— pings kommuner från Östergötlands läns landsting,

fr.o.m. 1 januari 1991 till alla kommuner i Hallands och Jämtlands län från respektive landsting,

till Lidköpings och Vara kommuner från Skaraborgs läns landsting,

till Avesta kommun från Kopparbergs läns lands- ting,

till Södertälje kommun från Stockholms läns lands— tlng.

Långt framskridet utredningarbete finns utfört i t.ex. Stockholms, Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs samt Norrbottens läns lands- ting.

Verksamhet med ändrat huvudmannaskap med stöd av 6 kap. 2 & skollagen har alltså pågått dels under mycket kort tid, dels i ringa omfattning. Det är såle- des inte möjligt att ännu dra några generella slutsatser av vad ett förändrat huvudmannaskap ger för konse- kvenser för särskoleverksamheten.

Försök med Överlåtelse av driftansvaret med stöd av 6 kap. 4 & skollagen från landsting till värdkommun för särskola har förekommit i t.ex. Södertälje och Hel— singborgs kommuner. Utvärdering av försöksverksam- heten har gjorts, och givit ett delvis blandat och svår- tolkat resultat. Göteborgs stad, som är landstingsfri, har sedan länge varit huvudman för särskolan. I sam— band med indelning av kommunen i 21 självständiga stadsdelar, gjordes försök med decentraliserat driftan- svar för särskolan till skolledarna i grundskolan. Det har prövats under 1990, men fallit mindre väl ut. Ett samlat driftansvar återgår nu, enligt vad kommittén erfarit, till särskolans skolledning.

Den slutsats som kan dras av försöken är att det krävs en mycket noga genomtänkt planering före en huvudmannaskapsförändring, för att denna inte skall upplevas som negativ av föräldrar och personal.

Det är emellertid ingen överdrift att säga att en så gott som allmän kommunalisering av särskolan är på väg, oavsett centrala beslut. De centrala beslutens uppgift blir då att påskynda, tidsbestämma och styra en påbörjad process.

Särskolekommittén vill förorda, att en generell kommunalisering av särskolan får ske successivt, un- der en treårsperiod.

Skälet till detta är det mycket varierande utgångslä- get för de olika kommunerna och landstingen. Vi an- ser att det är av vikt att alla berörda parter får tid på sig för en noga genomtänkt planering för särskolan in- om och mellan kommunerna i ett län eller en region. De överlåtelser av huvudmannaskap som hittills skett har alla föregåtts av omfattande utrednings— och pla- neringsarbete. Visserligen bör återstående kommuner och landsting kunna dra nytta av utredningsarbete som gjorts på annat håll, men mycket är beroende av

lokala förhållanden. Erfarenheten visar att en huvud- mannaskapsförändring behöver minst två års förbere— delser för planering och upprättande av avtal mellan landsting och kommuner. I flera av de aktuella fallen har utredningsarbete pågått betydligt längre.

Särskolekommittén förordar därför att en huvud— mannaskapsförändring skall ske inom högst tre år från ett riksdagsbeslut om ett generellt Överförande av hu- vudmannaskapet för särskolan från landstingen till kommunerna.

En annan fråga är om det är lämpligt med ett suc- cessivt överlåtande till ett antal kommuner inom ett län, alltså på så sätt att kommunerna inom ett lands- tingsområde Övertar huvudmannaskapet för särskolan vid olika tidpunkter under genomförandeperioden.

Särskolekommittén vill för sin del avråda från en sådan metodik. Skatteväxling mellan landsting och kommuner omöjliggörs i sådant fall. Likaså blir plane- ringsansvaret oklart, vilket blir till nackdel för verk- samheten och försvårar kommunernas ekonomiska planering.

Särskolekommittén förordar att huvudmannaskapet för särskolan inom ett landstingsområde överlämnas till alla kommuner i länet vid en och samma tidpunkt. Erfarenheter från andra omorganisationer inom sär- skolan visar att det kan vara en fördel att överläm- nandet sker per den 1 januari, emedan både lands- tingen och kommunernas budgetar löper kalenderårs- vis. Dessutom kan det vara en fördel fÖr de nya hu— vudmännen att överta en fungerande skolorganisation och ha tid till förberedelser inför ett nytt läsår.

I kapitel 9 har vi förslagit att ett nytt statsbidragssys- tem för särskolan införs fr.o.m. den 1 juli 1992 utan koppling till ett ändrat huvudmannaskap. Primärkom- munerna kommer att utgöra beräkningsgrund även om de flesta landstingskommuner fortfarande är hu— vudmän för särskolan och driver den. Med stöd av 6 kap. 2 & skollagen (1985:1100) kan kommunerna un- der en övergångstid genom avtal köpa tjänster av landstingen. Derma möjlighet kan också utnyttjas för

en stegvis Övergång och introduktion av särskolan i den kommunala förvaltningen.

12.3 Genomföranderesurs — statsbidrag

Kommitténs förslag: Staten bör som genomföranderesurs avsätta 6 Mkr. att fördelas under en treårsperiod, med början budget— året efter riksdagsbeslut om kommunalisering.

Medlen föreslås erhållas genom omfördelning ur anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet.

Huvudmännen bör också planera och ansvara för informa- tion och fortbildning med anledning av reformen.

Skälen för vårt förslag: I avsnitt 7.5 ”Fortbildning och personalutveckling” har vi dragit upp riktlinjerna för hur överförandet av huvudmannaskapet för sär- skolan skall förberedas och följas upp genom informa- tion och fortbildning av olika intressentgrupper. Vi konstaterar också, att om riksdagen beslutar att hu- vudmannaskapet för särskolan skall föras Över från landstingen till kommunerna, blir det en centralt be— slutad reform, för vilkens genomförande staten bör ta på sig ett kostnadsansvar, vilket betonas i ansvarspro- positionen (1990/91:18).

Ett ansvar vilar också på landstingen och kommu— nerna för att ett Överförande och mottagande kommer att ske i en positiv anda. [ synnerhet är detta angelä- get i ett förberedande skede, eftersom särskolan för många, såväl politiker som tjänstemän ute i kommu- nerna, är en relativt okänd verksamhet, ibland också omgiven av fördomar.

Särskolekommittén har i hela denna utredning sökt ge en allsidig bild av vilka behov av tillrättalagd un- dervisning som elevgruppen har. Vi har också redovi— sat vilka kunskaper som krävs av beslutsfattare och personal på olika nivåer och av olika slag. Vi uppre- par därför inte argumenten här.

Kommunerna kommer att ha ett behov av att förbe- reda reformen genom t.ex. utbildningsinsatser. Visst informationsmaterial finns redan nu att tillgå vid

Rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel för särsko— lan, Umeå.

Fortbildning och information med anledning av hu- vudmannaskapsförändringen kan även ses som en samverkansåtgärd mellan olika skolformer.

Särskolekommittén föreslår en minsta omfattning av information och fortbildning till de prioriterade mål- grupperna enligt följande:

Målgrupp: Utbildningens omfattning: Förtroendevalda 8 timmar

Skolledare och elevvårdspersonal 40 timmar

Ovanstående fortbildning omfattar således minst 48 utbildningstimmar per kommun eller totalt 13728 ut- bildningstimmar till en beräknad kostnad av ca 12 Mkr.

Förtroendevalda i skolstyrelser och motsvarande torde utgöra ca 4000 inklusive suppleanter. Skolleda- re och elevvårdspersonal uppskattas uppgå till minst 6000 befattningshavare. Det är således ca 10000 per- soner fördelade på 286 kommuner, som behöver nås av utbildning och information.

Även föräldrar till särskolans elever samt all övrig skolpersonal bör erhålla information om vad ett för- ändrat huvudmannaskap för särskolan innebär.

Kostnaderna för fortbildningen utgörs t.ex. av kost- nader för föreläsare och kursmaterial, framställning av kursmaterial, kostnader för eventuella vikarier samt resekostnader.

Särskolekommittén föreslår att staten bidrar med medel för framställning och tillhandahållande av kurs- material samt för föreläsararvoden.

Eftersom alla kommuner, oavsett storlek, behöver genomföra minimifortbildningen i handikappkunskap, bedömer särskolekommittén det rimligt att tilldela alla kommuner ett lika stort bidrag till kursmaterial och föreläsare för denna. Kostnaden härför beräknas till 6Mkr., som bör fördelas under en treårsperiod, räk-

nad från riksdagens beslut om ett generellt Överföran- de av huvudmannaskapet. Vi föreslår att stimulerings— medel utgår ur anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet alt. B 6. Fortbildning m.m.

Särskolekommittén föreslår att skolverket efter sam- råd med statens institut för handikappfrågor i skolan och kommunförbundet får disponera medlen, dels för produktion av kursmaterial, dels för utbildning. Skol- verket bör också kunna fördela medlen för utbildning, efter rekvisition från kommunerna, vartefter behovet uppstår.

Huvudmännen bör också planera och ansvara för information och fortbildning med anledning av refor- men.

Särskilt yttrande

av ledamoten Matti Hiitti

l särskolekommitténs direktiv sägs bl.a. att ”utbild- ningen för särskolans elever inte skall försämras om och när primärkommunerna Övertar huvudmannaska- pet”. Detta har varit en ledstjärna i kommitténs arbe- te, vilket inneburit att vi ansett att betänkandet skall ge en relativt noggrann beskrivning av särskolans bak- grund och nuläge. Beskrivningen behövs också som informations— och utbildningsmaterial för dem som ska ta Över och ansvara för verksamheten om riksda— gen beslutar om ett ändrat huvudmannaskap för sär- skolan.

Särskolekommitténs arbete har präglats av det med stor intensitet pågående arbetet med en långtgående decentralisering och överförande av ansvaret till kom- munerna. Kommunförbundet har i kommittén med kraft drivit frågan om kommunernas vilja och förmåga att ta över särskolan utan att det är förknippat med några som helst villkor eller styrande anvisningar. Varje förslag till förtydliganden på dessa punkter har betecknats som ”pekpinnar” och ”otillåten styrning av den kommunala demokratin”. De har bl.a. berört den statliga skoladministration som nu är under upp- byggnad. Där har kommunförbundets representant in- te velat föreslå några arbetsuppgifter som skulle kun- na innebära samordnande uppgifter, när det gäller or- ganisationen av särskolan.

Andra exempel gäller särskolans personal. Där har kommunförbundet inte velat binda sig för skrivningar att ta över särskolans personal, och inte heller velat godta skrivningar om att elevvårdspersonalen skall va- ra underställd skolledningen i kommunerna.

Ett schabloniserat statsbidrag föreslås för särskolan. I den ursprungliga skrivningen fanns uttrycket ”riktat till särskolan”. Det uppfattades som styrande och togs bort.

Exemplen skulle kunna utökas ytterligare. Det finns ett flertal exempel som visar denna känslighet mot s.k. påverkan, styrning av tänkt kommunal verksamhet. Anledningen till detta kan man fundera över, men jag ser dessa styrningar mer som en hjälp på vägen till dess de nya huvudmännen har fått grepp om särsko- lan, än att bevara befintlig organisation. Steget däref- ter är utveckling och rationalisering.

Jag anser att kommittén på olika ställen i betänkan- det borde ha haft mer distinkta och gärna styrande formuleringar, eftersom betänkandet är ett viktigt för- arbete, som man vid olika tolkningstvister kommer att återvända till.

Med existerande mer allmänna skrivningar lämnas fältet öppet för en organisation av morgondagens sär- skola, som kanske inte alltid tillgodoser särskoleele- vernas behov och intressen.

Särskilt yttrande

av ledamoten Gudrun Sandström

6.2.4 Val av skola

Undertecknad vill stärka vårdnadshavarens inflytande vid val av skola enligt följande:

Hemkommunen har ett grundläggande ansvar för att alla elever får lämplig undervisning. Därför skall alla möjligheter prövas att lösa den utvecklingsstörde elevens undervisning i samma skola som för andra elever i samma bostadsområde. Endast i samråd med förälder/vårdnadshavare och av särskilda skäl skall eleven kunna anvisas till annan skola i kommunen el- ler till skola i annan kommun.

Också på denna punkt vill undertecknad stärka vård- nadshavarens inflytande enligt följande:

FÖräldrarna/vårdnadshavarna är de som bäst känner barnets behov och möjligheter.

När frågan om val av skolform väcks och om föräl- der/vårdnadshavare anser att deras barn skall gå i vanlig klass trots att lärare och skolledning avråder — då skall vårdnadshavaren ha rätt att få pröva individ- integrering och erforderliga resurser sättas in.

I frågan om kommitténs förslag till statligt huvudman— naskap för specialskolorna Dammsdal och Salbohed

kan jag konstatera att förslaget strider mot FUBs mål om att alla barn/elever skall få sin undervisning på hemorten. Därför anser jag att kommunerna, med samma övergångstid som föreslås för genomförd kom- munalisering skall ges ansvar för att bereda även des- sa elever en god undervisning.

_ sou 1991:30 Särskilt yttrande

av sakkunnige Carl Leczinsky

Särskolekommittén föreslår att staten blir huvudman för Dammsdalskolan och Salbohedskolan och att des- sa båda skolor som specialskolor skall ingå under sta- tens institut för handikappfrågor i skolans ansvarsom— råde. Bakom kommitténs fÖrslag ligger ett konstate- rande att vare sig kommun eller landsting kan stå som huvudman för dessa skolor, som har hela riket som upptagningsområde.

Kommittén drar då paralleller till specialskolorna för synskadade, dÖva, hörselskadade eller talskadade elever, för vilka skolor staten redan är huvudman.

Eleverna vid Dammsdals— och Salbohedskolorna skall förutom psykisk utvecklingsstörning även förete svåra beteendestörningar. [ de allra flesta fall orsakas beteendestörningar av sociala komplikationer och otrygghet under de första levnadsåren. I mycket få fall torde beteendestörningar ha sin grund i kroppsliga skador eller sjukdomar.

Att på så naturligt sätt som möjligt kompensera bristerna i elevernas uppväxt genom att ge dem en trygg tillvaro, måste därför stå som inriktning för både skola och omsorger. Detta bör enligt min mening ske i elevens naturliga miljö, där man kan bygga på de re- lationer som eleven har och som är betydelsefulla i elevens framtid. Därtill kommer att de långsiktiga stödinsatser som eleven behöver, från bl.a. barn— och ungdomspsykiatrin, omsorgsverksamhet och social- tjänst, bör ges med kontinuitet och i det sammanhang där eleven hör hemma.

Av denna anledning ser jag specialskolorna som en i grunden felaktig skolform. Relationsstörningar hos

en ung människa är inte något som kan botas långt hemifrån och avskiljt från de människor som är bety- delsefulla för honom/henne. Denna min uppfattning torde också delas av många andra, något som också kan spåras i att många landsting inte längre använder sig av specialsärskolor utan bygger upp egna speciella stödresurser.

Det naturliga är därför enligt min uppfattning, att det för dessa elever byggs upp ett stöd i skola och om- sorger i elevens hemkommun, eller om det inte går el- ler är lämpligt, i samverkan mellan två eller flera kommuner så nära elevens hemort som möjligt.

Om så inte blir fallet i alla landsting eller om de be- fintliga specialsärskolorna behöver användas under en övergångsperiod, förordar jag kommunalt huvudman— naskap för dessa, bl.a. för att undvika att placering i sådan skola kan frammanas av att kostnader och an— svar för en elev med ungdomsproblematik avlastas elevens hemkommun av annan huvudman.

Kommittén föreslår att statens skolverk skall vara huvudtillsynsmyndighet för både den pedagogiska verksamheten och elevhemsverksamheten i specialsär- skolorna. Placering på specialsärskola är en genomgri- pande åtgärd i en ung människas liv, som i regel inte är föranledd av enbart pedagogiska skäl, utan också av sociala och psykologiska orsaker. Liksom då det gäller de särskilda ungdomshemmen, torde socialsty— relsen vara den centrala myndighet som har kompe- tens då det gäller att bedöma elevens sociala situation och att ge råd och stöd om sociala åtgärder. Jag föror— dar därför att socialstyrelsen kvarstår som tillsynsmyn- dighet för den del av specialsärskolans verksamhet som inte är undervisningsanknuten.

Särskilt yttrande

av sakkunniga Monica Martinson

Som skäl för sitt förslag att förstatliga Dammsdalsko- lan och Salbohedskolan anger särskolekommittén bl.a., att skolorna i likhet med vissa specialskolor i princip tar emot elever från hela landet. Kommittén ser därför vissa paralleller med Ekeskolan i Örebro och Äsbackaskolan i Gnesta.

Dessa skolor är specialskolor med riksupptagning. Ekeskolan tar emot synskadade elever, som också är döva eller hörselskadade eller psykiskt utvecklings- störda. Äsbackaskolan tar emot döva eller hörselska- dade elever som också är psykiskt utvecklingsstörda.

De vanligaste orsakerna till placering av elever vid Dammsdalskolan och Salbohedskolan är — enligt kom- mittén — beteendestörningar, andra omfattande psykis- ka störningar eller kombinationer av störningar.

Jag motsätter mig kommitténs förslag att göra Dammsdalskolan och Salbohedskolan till specialsko- lor och därigenom föra Över ansvaret för skolorna och dess elever till staten. Mina motiv är följande:

I de flesta fall orsakas beteendestörningar av sociala komplikationer och otrygghet under de första levnads- åren. 1 mycket få fall torde beteendestörningar ha sin grund i kroppsliga skador eller sjukdomar. Därmed kan — enligt min uppfattning - inte någon parallell dras till de statliga specialskolorna. Kommittén borde därför ha prövat andra lösningar på huvudmanna- skapsfrågan, lösningar som står i bättre överensstäm- melse med förhållandena för barn som fullgör vanlig skolplikt. Jag anser att en sådan lösning dessutom står i bättre överensstämmelse med kommitténs direktiv.

SOU 1991:30 Vård på särskilda institutioner, ofta långt från hem- met, bör inte sättas in annat än som en absolut sista- handslösning. Omsorgen om barnet måste vara den faktor som avgör vårdformen. För en kommun kan det vara ekonomiskt fördelaktigt att ett barn placeras i specialskola i stället för i särskola. Därmed kan eko— nomiska skäl komma att påverka önskemålen om skolplacering, vilket vore olyckligt.

Som en följd av mitt ställningstagande bortfaller skälen till de föreslagna ändringarna av 1 kap. 6 & och 7 kap. 1 & skollagen (1985:1100).

KÄLL— OCH LITTERATURFÖRTECKNING

KÄLLOR: Offentliga utredningar:

SOU 1948:27, Riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling. Betänkande från 1946 års skolkommission.

SOU 1949:11, Om sinnesslövården. Betänkande av 1946 års sin- nesslövårdsutredning.

1952, Betänkande med förslag till lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna m ni, av 1951 års sinneslövårdsutred- ning (Stencil).

SOU 1966:9, Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. Betän- kande av särskild sakkunnig.

SOU 1974:36, Skolan, staten och kommunerna. Betänkande av utredningen om skolan, staten och kommunerna — SSK.

SOU 1974:53, Skolans arbetsmiljö. Betänkande av Utredningen om skolans inre arbete — SIA.

SOU 1975:6, Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. Betänkande av utredningen om skolan, staten och kommunerna — SSK.

SOU 1976:10, Skolans ekonomi. En redovisning av de ekonomis- ka förhållandena i skolväsendet. Betänkande av utredningen om skolan, staten och kommunerna — SSK.

SOU 1979:50, Huvudmannaskapet för specialskolan. Betänkande av integrationsutredningen.

SOU 1980:5, Förenklad skoladministration. Betänkande av skol- administrativa kommittén.

SOU 1980:34 Handikappad, Integrerad, Normaliserad, Utvärde- rad. Delbetänkande från integrationsutredningen.

SOU 1981:26, Omsorger om vissa handikappade. Betänkande från omsorgskommittén.

SOU 1981:27, Omsorger om vissa handikappade — sammanfatt- ning, lagförslag, specialmotiveringar. Betänkande från omsorgs- kommittén.

SOU 1982:19, Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. Betänkande från integrationsutredningen.

SOU 1983:63 ”Utslagningen i grundskolan” — en analys av hur reglerna om anpassad studiegång, skolgångsbefrielse och särskild undervisning tillämpas i praktiken.

SOU 198820, En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolområdet. Betänkande från beredningen om ansvarsfördelning och styrning på skolområdet.

SOU 1989:113. Ungdomars kompetens . Vägar in i framtidens kunskapssamhälle. Betänkande av skola—arbete—utredningen.

SOU 1989:114. Livlina för livslångt lärande. Betänkande från skola—arbete—utredningen.

SOU 1990:19. Handikapp och välfärd — en lägesrapport. Betän— kande av 1989 års handikapputredning.

Riksdagstryck:

Proposition 1950:70, angående riktlinjer för det svenska skolvä- sendets utveckling, SäU 1, rskr. 341.

Proposition 1954:26, förslag till lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna, L2U 27, rskr. 239.

Proposition 19632171, angående landstingskommunernas Överta- gande av statens mentalvård m.m., SU 201, rskr. 403.

Proposition 1965:70, angående blind— och dövskoleväsendets or- ganisation m m, SU 101, rskr. 275.

Proposition 1965:118, förslag till lag om ändring i skollagen, L2U 53, rskr. 318.

Proposition 19671142, med förslag till lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda m m., L2U 67, rskr. 400.

Proposition 1975/76c39, om skolans inre arbete, UbU 30, rskr. 367.

Proposition 1978/79:180, om läroplan för grundskolan m.m, UbU 45, rskr. 422.

Proposition 1979/80zl, om socialtjänsten, SoU 44, rskr. 385.

Proposition 1983/84:27 om åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet m.m., UbU 8, rskr. 112.

Proposition 1984/85:176, med förslag till lag om särskilda omsor- ger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., SoU 27, rskr. 386.

Proposition 1985/86:10, ny skollag m.m., UbU 6, rskr. 39.

Proposition 1988/89:4, om skolans utveckling och styrning, UbU 7, rskr. 95.

Proposition 1989/90:132, om vissa ändringar i omsorgslagstift— ningen m.m., SoU25, rskr.315.

Proposition 1989/90:41, om kommunalt huvudmannaskap för lä- rare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer, UbU9, rskr. 58.

Proposition 1990/91:18 om ansvaret fÖr skolan, UbU4, rskr. 76.

Proposition 1990/91:85 Växa med kunskaper — om gymnasiesko— lan och vuxenutbildningen

Proposition 1990/91:100 Bilaga 10 Utbildningsdepartementet Proposition 1990/91:100 Bilaga 12 Arbetsmarknadsdepartementet Proposition 1990/91:115 om vissa skollagsfrågor m.m.

Utbildningsutskottets betänkande 1988/892UbU4, Vissa skolfrågor, rskr. 22.

Svensk författningssamling (SFS):

Lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna (1954:483).

Skollagen (1962z319).

Specialskolförordningen (19653478).

Lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (1967:940).

Stadgan angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (1968:147).

Skolförordningen (197lz235). Omsorgsstadgan (1972z456). Studiestödslag (19731349) Studiestödsförordningen (1973z418)

Förordningen om mål och riktlinjer i 1980 års läroplan för grundskolan (1980:64).

Socialtjänstlagen (1980:620). Socialtjänstförordningen (19811750).

Lagen om särskilda omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (19852568).

Skollagen (1985:1100).

Förordningen om statsbidrag till driftkostnader för särskolan m.m. (1986:188).

Lag om förlängt barnbidrag (1986:378)

Förordningen om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstör— da m fl. (1986:565).

Särskoleförordningen (1986:573).

Ds—serien:

D55 197819 Rapport om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Promemoria från omsorgskommittén.

DsS 1979:10 Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda. Prome- moria från omsorgskommittén.

DsU 1987:1 Ansvarsfördelning och styrning på skolområdet. Pro- memoria från en arbetsgrupp i utbildningsdepartementet.

SOU 1991:30 Rapporter:

Rapport från omsorgsberedningen (1984—12-18). BDU—gruppens principförslag (1974—02—28)

K.G. Stukat. Integration, forskning — utvecklingsarbete — praktik. Symposierapport. Göteborgs Universitet. Institutionen för prak— tisk pedagogik. 1982.

Inge Carlström och Lena—Pia Lindholm. Problem vid undervis— ning av utvecklingsstörda elever i grundskolan. Ett utrednings- uppdrag för Skolöverstyrelsen. Forum för pedagogisk orientering och debatt serie B nr. 21. Högskolan i Kristianstad 1986.

Inger Eriksson. Integrering av särskoleklasser i grundskolan. Lä- rarhögskolan, Lunds Universitet, Institutionen för pedagogik och specialmetodik, 1989.

Ingvar Sandling. Några grundskolelevers syn på psykiskt utveck- lingsstörda — ett försök att påverka attityder. Lärarhögskolan i Malmö, speciallärarlinjen. 1989. (Stencil).

Carlström I. och Hagman L—P. Undervisning av utvecklingsstörda elever i grundskolan. Synpunkter från särskolechefer, ansvariga på länsskolnämnder samt rektorer i grundskolan. Rapport 1. Fo- rum för pedagogisk orientering och debatt serie A Nr. 109. Hög- skolan i Kristianstad. 1989.

Inge Carlström och Lena-Pia Hagman. Undervisning av utveck- lingsstörda elever i grundskolan. Redovisning av fälterfarenheter. Rapport 2. Pedagogisk metodisk utveckling. Serie A, nr. 112. Högskolan i Kristianstad. 1989.

Roger Lindblom. Som andra i grundskolan? Om individualinte- grering av utvecklingsstörda barn. Allmänna Barnhuset i samarbe- te med Riksförbundet FUB. 1990.

Elever med flerhandikapp i särskolan. Rapport 199012 från plane- ringsberedningen i Östra regionen och rapport l990:8 från plane— ringsberedningen i mellersta regionen.

Skolöverstyrelsen:

Läroplan för grundskolan (Lgr 69). Allmän del. SÖ och Liber Ut- bildningsförlaget. 1969.

Läroplan för särskolan (Lsä 73). Allmän del. SÖ och Liber Ut- bildningsförlaget. 1973.

Läroplan för grundskolan (Lgr 80). Allmän del. SÖ och Liber Ut- bildningsfÖrlaget. 1980.

Läroplan för den obligatorisk särskolan (Lsä 90). Allmän del. SÖ och Liber Utbildningsförlaget. 1990.

Yrkessärskolan 1989. SÖ, rapport R 90:13.

övan LITTERATUR:

Hadenius, Karin. Jämlikhet och frihet. Politiska mål för den sven- ska grundskolan. Acta Universitatis Upsaliensis. Almqvist och Wiksell. 1990.

Kylén, Gunnar. Begåvning och begåvningshandikapp. ala 39/366 1981. Stiftelsen Ala.

Rosenqvist, Jerry. Särskolan i ett arbetsmarknadsperspektiv. Om lärares och handledares uppfattningar av arbete och elevernas framtid i arbetslivet. Studia Psychologica Et Paedagogica. Series Altera LXXXIX. Almqvist & Wiksell 1988.

Söder, Mårten. Tränings— och grundsärskolans fysiska och funk- tionella integrering. Uppsala Universitet: Sociologiska institutio- nen, 1978.

Söder, Mårten. Skolintegrering av utvecklingsstörda — begrepps- analys, forskning och forskningsbehov. Forskning och utveck- lingsarbete om integration av handikappade elever i det allmänna skolväsendet. Stockholm, Skolöverstyrelsen 1979.

Österling, Olle. The efficacy of special education. A comparative study of classes för slow learners. Studia Scientiae Paegogicae Up- saliensia. Sv. Bokförlaget. 1967.

Förslag till

Bilaga I

Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Härigenom föreskrivs

(1985:1100)

i fråga om skollagen

dels att 12 kap. 4 5 skall upphöra att gälla, dels att 1 kap. 5, 6 och 10 åå, 3 kap. 4, 10, 13 och 14 åå, 5 kap. 13 5, 6 kap. 3, 5 och 6 åå, 7 kap. 1 & samt 12 kap. 3, 5, 7 och 9—11 åå skall ha följande ly— delse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 kap. 9 och 10 åå, av följande lydelse.

Nuvarande lydelsel Föreslagen lydelse

] kap. Allmänna föreskrifter

5å2

För barn och ungdo- mar som inte kan gå i grundskolan och gymna- sieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda finns särskolan. Lands- tingskommuner och i vis- sa fall kommuner är hu- vudmän för särskolan.

För barn och ungdo- mar som inte kan gå i grundskolan och gymna- sieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda finns särskolan. Kommu- nerna är huvudmän för särskolan.

osa

För barn som på grund av synskada, dövhet, hör- selskada eller talskada in— te kan gå i grundskolan eller motsvarande del av särskolan finns special- skolan. Staten är huvud- man för specialskolan.

För barn som på grund av synskada, dövhet, hör- selskada eller talskada in— te kan gå i grundskolan eller motsvarande del av särskolan samt för psy- kiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar med grav beteendestörning el- ler omfattande psykisk störning som inte kan gå i särskolan finns special- skolan. Staten är huvud- man för specialskolan.

' I dess lydelse enlig; pro . 1990/91:85, såvitt avser 10 5. 2 Senaste lydelse 19 0:14 7. 3 Senaste lydelse 1990:1477.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

105

Kommuner och landstingskommuner är huvudmän för komvux.

Landstingskommuner och i vissa fall kommuner är huvudmän för särvux. Kommunerna är hu- Kommunerna är hu— vudmän för sfi. vudmän för särvux och sfi.

Nuvarande lydelsel

Föreslagen lydelse

3 kap. Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

4å

Huvudmannen för sär- skolan prövar om ett barn skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid. Fråga om mottagande får väckas av barnets vård- nadshavare eller av bar- nets hemkommun.

Huvudmannen för spe- cialskolan prövar om ett barn skall tas emot i spe- cialskolan under sin skol- pliktstid. Fråga om motta- gande får väckas av bar- nets vårdnadshavare, bar- nets hemkommun eller huvudmannen för särsko— la där barnet har tagits emot.

Om ett barn, som har tagits emot i särskolan, bedöms kunna gå över till grundskolan skall huvud- mannen för särskolan be— sluta att barnet inte lång— re skall vara elev där. Motsvarande gäller för huvudmannen för special— skolan, om den som tagits emot i specialskolan, be- döms kunna gå över till grundskolan eller särsko- lan.

Styrelsen för utbild- ningen i hemkommunen prövar om ett barn skall tas emot i särskolan un- der sin skolpliktstid. Frå- ga om mottagande får väckas av barnets vård- nadshavare eller av bar- nets hemkommun.

Huvudmannen för spe- cialskolan prövar om ett barn skall tas emot i spe- cialskolan under sin skol— pliktstid. Fråga om motta- gande får väckas av bar- nets vårdnadshavare eller av barnets hemkommun.

Om ett barn, som har tagits emot i särskolan, bedöms kunna gå över till grundskolan, skall styrel- sen för utbildningen be- sluta att barnet inte lång- re skall vara elev där. Motsvarande gäller för huvudmannen för special- skolan, om den som tagits emot i specialskolan, be- döms kunna gå över till grundskolan eller särsko— lan.

l I dess lydelse enligt prop. 1990/91:115, såvitt avser 4, 10, 13 och 14 55.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

105

Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 16 år eller, om bar— net har särskild skolplikt, 17 år.

Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 16 år eller, om bar- net fullgör särskild skol- plikt i specialskolan, 17 år.

Om barnet dessförinnan tillfredsställande slutför högsta årskursen i grundskolan eller motsvarande i någon annan skola där barnet får fullgöra sin skol- plikt, upphör därmed denna. Skolplikten upphör ock- så, om barnet vid särskild prövning visar att det har motsvarande kunskaper. Sådan prövning anordnas av styrelsen för utbildningen.

Beslut av styrelsen för utbildningen i ärende om skolpliktens upphörande får Överklagas hos skolväsen-

dets Överklagandenämnd.

135

Kommunen skall se till att skolpliktiga elever i dess grundskola fullgör sin skolgång. Kommunen skall också se till att skol- pliktiga barn, som är bo— satta i kommunen men inte går i dess grundskola, på något annat sätt får fö- reskriven utbildning.

Huvudmannen för sär- skolan eller specialskolan skall se till att skolpliktiga elever i skolor under dess ledning fullgör sin skol-

gång.

Kommunen skall se till att skolpliktiga elever i dess grundskola och sär- skola fullgör sin skolgång. Kommunen skall också se till att skolpliktiga barn, som är bosatta i kommu- nen men inte går i dess grundskola eller särskola, på något annat sätt får fö- reskriven utbildning.

Huvudmannen för spe- cialskolan skall se till att skolpliktiga elever i sko— lor under dess ledning fullgör sin skolgång.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

14å

Om en skolpliktig elev i en skola utanför det of- fentliga skolväsendet för barn och ungdom är från- varande i stor utsträck- ning utan giltig orsak, skall huvudmannen för skolan anmäla förhållan- det till barnets hemkom- mun. Kommunen skall röva om barnet skall aläggas skolgång i grund- skolan eller, om skäl före- ligger, överlämna anmä- lan till huvudmannen för särskolan eller specialsko- lan, som skall pröva om barnet skall åläggas skol— gång där.

Om en skolpliktig elev i en skola utanför det of— fentliga skolväsendet för barn och ungdom är från— varande i stor utsträck- ning utan giltig orsak, skall huvudmannen för skolan anmäla förhållan- det till barnets hemkom- mun. Kommunen skall röva om barnet skall aläggas skolgång i grund- skolan eller särskolan el- ler, om skäl föreligger, överlämna anmälan till huvudmannen för special- skolan, som skall pröva om barnet skall åläggas skolgång där.

Beslut om att ålägga barnet skolgång får överklagas hos kammarrätten.

Nuvarande lydelse1

Föreslagen lydelse

5 kap. Gymnasieskolan 13 5

Varje kommun är skyl- dig att erbjuda gymnasie- utbildning i form av indi— viduella program för de ungdomar i kommunen som avses i 1 & och som inte har tagits in på något nationellt program. I frå-

Varje kommun är skyl- dig att erbjuda gymnasie- utbildning i form av indi- viduella program för de ungdomar i kommunen som avses i 1 5 och som inte har tagits in på något nationellt program. Elev

ga om elever från särsko- från särskolan får utan lan gäller dock särskilda bestämmelser.

hinder av kravet på avslu- tad grundskoleutbildning i 105 första stycket genom- gå utbildning på individu— ella program, om eleven bedöms ha förutsättning att tillgodogöra sig utbild- ningen.

Ett individuellt program bör motsvara ett nationellt program eller syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett sadant program.

Utbildningen på ett individuellt program skall följa en plan, som skall fastställas av styrelsen för utbild—

ningen.

1 ] lydelse enligt prop. 1990/91:85.

Nu varande lydelsel Föreslagen lydelse

6 kap. Särskolan 1 &

Utbildningen i särskolan syftar till att ge psykiskt ut- vecklingsstörda barn och ungdomar en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i grundskolan och gymnasieskolan.

25

Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbild- ning utformas. Omfattningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter deras ålder, mognad och förutsättningar i övrigt.

313”

Särskolan omfattar grundsärskola, träningsskola och

yrkessärskola.

Grundsärskolan och träningsskolan skall ha tio årskurser. Av dessa utgör 1—3 lågstadium, 4—6 mel- lanstadium och 7—10 hög- stadium. Träningsskolan är avsedd för elever som inte kan gå i grundsärsko- lan. Styrelsen för utbild— ningen avgör om en elev som tas emot i särskolan skall gå i grundsärskolan eller träningsskolan.

Grundsärskolan och träningsskolan skall ha nio årskurser. Av dessa utgör 1—3 lågstadium, 4-6 mellanstadium och 7—9 högstadium. Träningssko— lan är avsedd för elever som inte kan gå i grund- särskolan. Styrelsen för utbildningen avgör om en elev som tas emot i sär- skolan skall gå i grund— särskolan eller tränings- skolan.

Yrkessärskolan bygger på grundsärskolan och trä- ningsskolan. Styrelsen för utbildningen avgör om en elev i yrkessärskolan skall få yrkesutbildning, yrkesträ— ning eller verksamhetsträning.

Styrelsen för utbild- ningen skall samråda med eleven och dennes vård- nadshavare före beslut som avses i denna para- graf—

' ] lydelse enligt prop. 1990/91:115.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

4å

Utbildningen i särskolan skall vara avgiftsfri för ele- verna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som be- hövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleven.

55

För var och en som en- ligt denna lag har rätt att ga i särskolan skall hem- landstingskommunen sör- ja för att sådan utbildning kommer till stånd. Mot- svarande gäller för kom- muner som inte ingår i någon landstingskommun.

En landstingskommun får komma överens med en kommun som ingår i landstingskommunen om att kommunen skall över- ta skyldigheten att sörja för särskoleutbildning så- vitt avser barn och ungdo- mar i kommunen. Kom-

För var och en som en- ligt denna lag har rätt att ga i särskolan skall hem- kommunen sörja för att sådan utbildning kommer till stånd.

Denna skyldighet skall fullgöras genom att hem— kommunen anordnar sär- skola i den omfattning som krävs för att bereda utbildning åt samtliga i kommunen som har rätt till sådan eller kommer överens med annan kom— mun att denna i sin sär— skola skall ta emot elever vars särskoleutbildning hemkommunen har att sörja för.

Nu varande lydelse

munen får därvid i sin särskola ta emot barn från andra kommuner om den som har att sörja för barnens särskoleutbild- ning medger det. Om en överlåtelse av huvudman— naskapet har skett får landstingskommunen läm- na ekonomiskt bidrag till kommunen. Har överlåtel- se skett till samtliga kom- muner i landstingskom- munen får kommunerna samverka med varandra för att anordna utbild- ningen och lämna ekono- miska bidrag till varand— ra, om det behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna.

En landstingskommun får med bibehallande av huvudmannaskapet över- låta ledningen av en enhet av särskolan till den kom- mun där enheten är belä- gen, om kommunen sam- tycker till detta.

Föreslagen lydelse

65

Landstingskommun och kommun som anord- nar särskola är skyldiga att så långt det är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen att bo utanför det egna hemmet på__ grund av skolgången. Aven i Övrigt

Varje kommun som an— ordnar särskola är skyldig att så långt det är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen att bo utanför det egna- hemmet på" grund av skolgången. Aven i övrigt skall kommunen vid ut-

Nuvarande lydelse

skall huvudmannen vid utformningen av sin sär— skoleverksamhet beakta vad som ur kommunika—

Föreslagen lydelse

formningen av sin särsko— leverksamhet beakta vad som ur kommunikations- synpunkt är ändamålsen-

tionssynpunkt är ända- målsenligt för eleverna.

ligt för eleverna. Kommu- nen skall eftersträva att eleverna vid fördelningen på olika skolor placeras så att de får så kort skol- väg som möjligt.

Varje huvudman är skyldig att för eleverna i sin sär- skola anordna kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, elevens handikapp eller någon annan särskild omstän- dighet.

I lagen (1985z568) om särskilda omsorger om psy— kiskt utvecklingsstörda m.fl. finns föreskrifter om sär— skilda omsorger i form av boende i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

75

Ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda har rätt att efter skolpliktens upphörande tas emot i särskolan intill ut- gången av vårterminen det kalenderår då de fyller 21 ar om de inte bereds utbildning i specialskolan.

En elev som har påbörjat yrkesutbildning eller mot- svarande i särskolan före utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 21 år, skall beredas möjlig- het att fortsätta i särskolan till utgången av vårtermi- nen det kalenderår då eleven fyller 23 år, om det be- hövs för att slutföra utbildningen.

85

Beslut som styrelsen för utbildningen fattar enligt 75 om att en elev inte skall tas emot i särskolan där- för att denne bedöms kunna gå i gymnasieskolan trots att eleven är utvecklingsstörd får överklagas av eleven eller företrädare för denne hos skolväsendets överkla— gandenämnd.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

95

En kommun som i sin särskola har tagit emot en elev som inte är hemma- hörande i kommunen, har rätt till ersättning för sina kostnader för elevens ut- bildning från elevens hemkommun.

105

Hemkommunen skall hålla sig underrättad om hur psykiskt utvecklings- störda ungdomar som lämnat grundsärskolan el- ler träningsskolan är sys- selsatta. Har de inte fast anställning eller stadigva- rande sysselsättning på annat sätt skall kommu- nen erbjuda dem individu- ella utbildningsplaner, som innehåller personlig studie— och yrkesoriente- ring, kurser, praktik eller annan liknande verksam- het. Denna skyldighet gäl- ler intill utgången av vår- terminen det kalenderår då ungdomarna fyller 21 ar.

Nu varande lydelsel

Föreslagen lydelse

7 Kap. Specialskolan 1 %

Utbildningen i special- skolan skall syfta till att ge barn och ungdomar med synskada, dövhet, hörselskada eller talskada en till varje elevs förut— sättningar anpassad ut- bildning som så långt det är möjligt motsvarar den utbildning som ges grundskolan.

Utbildningen i special— skolan skall syfta till att ge barn och ungdomar med synskada, dövhet, hörselskada eller talskada samt psykiskt utvecklings- störda barn och ungdo- mar med grav beteende— störning eller omfattande i psykisk störning en till

varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den utbildning som ges i grundskolan.

Därutöver kan specialskolan tillhandahålla sådan utbildning som avses i 6 5 andra stycket.

1 1 lydelse enligt prop. 1990/91:115.

Nu varande lydelsel

Föreslagen lydelse

12 Kap. Vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstör- da (särvux)

3?

Landstingskommuner- na skall erbjuda särvux. De skall härvid sträva ef- ter att erbjuda utbildning

som svarar mot behov och efterfrågan. En landstingskommun

får överlåta till en kam- mun som ingår i lands- tingskommunen att erbju— da särvux, om kommunen medger det.

Kommunerna skall er- bjuda särvux. De skall härvid sträva efter att er- bjuda utbildning som sva- rar mot behov och efter— frågan.

Så

Varje landstingskom- mun skall informera om möjligheterna till särvux samt verka för att vuxna psykiskt utvecklingsstörda deltar i sådan utbildning.

Varje kommun skall informera om möjlighe- terna till särvux samt ver- ka för att vuxna psykiskt utvecklingsstörda deltar i sådan utbildning.

7å

En landstingskommun är skyldig att till sin sär- vux ta emot en sökande som kommer från en an- nan landstingskommun, om hemlandstingskommu- nen har åtagit sig att sva- ra för kostnaderna för elevens utbildning.

En kommun är skyldig att till sin särvux ta emot en sökande som kommer från en annan kommun, om hemkommunen har åtagit sig att svara för kostnaderna för elevens utbildning.

95

Landstingskommuner får uppdra åt andra att

1 l lydelse enligt prop. 1990/91:85.

Kommuner får uppdra åt andra att anordna sär-

Nu varande lydelse

anordna särvux. Rege- ringen får meddela före— skrifter om vem som får ges ett sådant uppdrag och om villkor för det.

Föreslagen lydelse

vux. Regeringen får med— dela föreskrifter om vem som får ges ett sådant uppdrag och om villkor för det

105

För sådan särvux som anordnas av någon annan än en kommun eller en landstingskommun gäller inte bestämmelserna i 2 kap. 4— 7 55.

11

Den som vill delta i särvux skall ansöka om detta hos styrelsen för ut- bildningen i sin hem- landstingskommun. Om ansökan avser en utbild- ning som en kommun el- ler en annan landstings- kommun anordnar eller låter anordna skall styrel- sen skyndsamt sända an- sökan vidare till styrelsen för utbildningen där. Till ansökan skall styrelsen fo- ga ett yttrande av vilket det framgår om hem- landstingskommunen åtar sig att svara för kostna- derna för elevens utbild- ning, såvida det inte på grund av tidigare över- enskommelse är onödigt.

För sådan särvux som anordnas av någon annan än en kommun gäller inte bestämmelserna i 2 kap.

4—75å.

Den som vill delta i särvux skall ansöka om detta hos styrelsen för ut- bildningen i sin hemkom- mun. Om ansökan avser en utbildning som en an- nan kommun anordnar eller låter anordna skall styrelsen skyndsamt sända ansökan vidare till styrel- sen för utbildningen där. Till ansökan skall styrel- sen foga ett yttrande av vilket det framgår om hemkommunen atar sig att svara för kostnaderna för elevens utbildning, så- vida det inte på grund av tidigare överenskommelse är onödigt.

1. Denna lag träder i kraft den ......

2. En landstingskommun skall senast inom tre år från ikraftträdandet överlåta till de kommuner som ingår i landstingskommunen att anordna särskola och särvux för dem som är bosatta i kommunerna. Overlå- tandet skall ske vid samma tidpunkt till samtliga kom- muner i landstingskommunen. Fram till den tidpunkt då sådant överlåtande sker gäller följande föreskrifter i sin äldre lydelse, nämli- gen - 1 kap. 5 och 10 55,

3 kap. 4, 13 och 14 %$, 6 kap. 5 och 6 55 samt 12 kap. 3, 5, 7 och 9—11 55.

3. Föreskrifterna i 6 kap. 10 5 skall tillämpas från och med den tidpunkt då sådant överlåtande sker som avses i punkten 2.

Bilaga 2

Kommittédirektiv &

ww &

Dir. 1989220

Kommunalisering av särskolan

Dir. 1989120

Beslut vid regeringssammanträde 1989—05-11.

Statsrådet Persson anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att utreda frågan om huvudman- naskapet för särskolan Kommitténs huvuduppgift bör vara att överväga frå- gan om ett generellt överförande av ansvaret för särskolan från landstings- kommunerna till primärkommunerna och i så fall lämna förslag till hur ett sådant överförande skall genomföras.

Innan kommitténs betänkande föreligger, måste regeringen emellertid ta ställning till ansökningar från vissa landstingskommuner om att få överlåta huvudmannaskapet för särskolan till kommuner enligt bestämmelser i 6 kap. 2 & skollagen. För dessa prövningar behöver regeringen få de principiella konsekvenserna i ett antal avseenden belysta. Kommittén bör därför utreda behovet av underlag inför dessa ställningstaganden. Den senare uppgiften bör kommittén behandla med förtur samt redovisa resultatet till regeringen senast den 1 december 1989.

Bakgrund

Skolplikten och skolundervisningen för psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar regleras fr.o.m. den 1 juli 1986 i skollagen (1985:1100), i för- ordningen (1986z572) med tillämpningsföreskrifter till skollagen (1985:1100) samt i särskoleförordningen (1986:573). Från samma tidpunkt gäller även nuvarande omsorgslag, lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. Bestämmelserna baseras på riksdagens beslut med anledning av propositionen med förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (prop. 1984/85:176, SOU 27, rskr. 386) samt propositionen om ny skollag m.m. (prop. 1985/86:10, UbU 6, rskr. 39)

I omsorgspropositionen konstaterade dåvarande socialministern att en så gott som enig remissopinion motsatte sig omsorgskommitténs förslag att bl.a. överföra särskolan till primärkommunalt huvudmannaskap. Däremot var remissinstanserna positiva till ett närmande mellan särskolan och ung— domsskolan genom att författningsmässigt reglera särskolan i skollagen.

I omsorgspropositionen framhölls vidare att utvecklingen går mot att kommunerna får fler uppgifter inom omsorgsverksamheten, men att kom— munernas möjligheter och förutsättningar att snabbt bygga upp en bra verk- samhet för psykiskt utvecklingsstörda är såväl begränsade som olika i skilda delar av landet.

För att underlätta en successiv överföring av verksamheten till kommunalt huvudmannaskap infördes i omsorgslagen en bestämmelse som gör det möj- ligt för landstingskommuner att genom avtal föra över verksamheten för de särskilda omsorgerna till primärkommuner.

Motsvarande bestämmelse infördes i 1985 års skollag för särskolan. För ett sådant överlåtande krävs regeringens medgivande. Flera landstingskom- muner planerar för närvarande att, enligt 6 kap. 2 & skollagen, överlåta hu- vudmannaskapet för särskolan till kommunerna. Vidare har flera landsting- kommuner, enligt 6 kap. 4 & samma lag, på försök överlåtit ledningen av en enhet av särskolan till skolstyrelsen i den kommun där enheten är belägen.

Numera är nästan all särskoleverksamhet lokalt integrerad i primärkom- munernas grundskolor och gymnasieskolor. I viss utsträckning förekommer också individuell integrering av särskoleelever i klasser av grundskolan och gymnasieskolan.

Efter en mångårig försöksverksamhet infördes den 1 juli 1988 vuxenut- bildning för psykiskt utvecklingsstörda, särvux (prop. 1987/88:113, UbU 33, rskr. 323). Föreskrifter om anordnande av särvux finns i vuxenutbildningsla- gen (1984:1118).

Huvudmannaskapet för särvux är landstingskommunalt enligt 1 kap. 3 a & vuxenutbildningslagen. Lagen ger också möjlighet för en landstingskommun att till en kommun som ingår i landstingskommunen överlåta att anordna särvux, om kommunen medger det och regeringen lämnar sitt tillstånd.

När skolplikt infördes för utvecklingsstörda barn var det naturligt att landstingskommunerna blev huvudmän för särskolan bl.a. mot bakgrund av den syn som då fanns på psykisk utvecklingsstörning. Skolan sågs som en del av den totala omsorgen.

I och med att normaliserings- och integreringsprincipen vunnit allt större genomslag i vårt samhälle har det blivit naturligt att ifrågasätta om det skall vara olika huvudmän för utbildning av dessa barn och ungdomar.

Uppdraget

Inom flera landstingskommuner pågår för närvarande förhandlingar med kommunerna om överlåtande av huvudmannaskapet för särskolan enligt 6 kap. 2 & skollagen. Enligt min mening tyder detta på att tiden nu är mogen att på nytt pröva frågan om ansvaret för särskolan generellt bör föras över till primärkommunerna och hur ett sådant överförande i så fall skall genom- föras. En kommitté bör därför tillsättas för att utreda denna fråga.

Kommittén bör inledningsvis ha till uppgift att bedöma behovet av under- lag för regeringens ställningstagande till överenskommelser som planeras el- ler redan har träffats om överlåtande av huvudmannaskapet för särskolan till kommunerna. Syftet bör vara att garantera en likvärdighet i vissa grundläg- gande avseenden. Det kan gälla frågor om t.ex. skolledarorganisationen, be— slut om skolgång i särskolan, beslutsnivån i olika frågor samt frågan om att anordna undervisning för särskoleelever i sådana kommuner som inte har egen särskola. Om kommittén därvid bedömer att det finns behov av sådant underlag bör kommittén utarbeta detta.

Mycket förenklat kan man säga att normaliseringsprincipen innebär att utvecklingsstörda barn och ungdomar så långt möjligt skall kunna leva som andra barn och ungdomar. Liksom andra skolbarn skall de kunna bo hos sina föräldrar under skoltiden. En följd av normaliseringsprincipen är principen om integrering. Den innebär att eleverna antingen undervisas i den klass i grundskolan där de skulle ha gått om de inte varit utvecklingsstörda (indivi- duell integrering) eller att särskolan åtminstone flyttar in sin verksamhet i lokaler i grundskolor och gymnasieskolor (lokal integrering).

Enligt min mening skulle ett överförande av huvudmannaskapet för sär- skolan till kommunerna kunna skapa förutsättningar för att integreringen av de psykiskt utvecklingsstörda eleverna skall kunna utvecklas ytterligare. Självfallet får en sådan utveckling inte leda till att de särskilda insatserna för utvecklingsstörda elever försvåras. Det finns inte elevunderlag för särskola i alla kommuner. Kommittén bör därför särskilt beakta att behovet av kom- munsamverkan uppmärksammas. Detta gäller såväl den obligatoriska delen av särskolan som yrkessärskolan.

Kommittén bör kartlägga såväl vilka vinster som vilka problem som kan uppstå om en kommun tar över ansvaret för särskolan. I detta arbete bör kommittén ta del av det arbete som görs inom olika landstingskommuner för att kommunalisera särskolan. Med utgångspunkt i en sådan kartläggning bör kommittén ta ställning till det framtida huvudmannaskapet för särskolan.

Om kommittén föreslår ett generellt överförande av huvudmannaskapet för särskolan, bör kommittén så långt möjligt anpassa särskolans bestämmel- ser till det kommunala skolväsendet i övrigt.

Utgångspunkten för kommitténs arbete bör därvid vara att utbildningen

för särskolans elever inte skall försämras om och när primärkommunerna övertar huvudmannaskapet för särskolan.

Statsbidrag till särskolan bör därför så långt möjligt ges på den resursnivå som följer av nuvarande regler även vid ett eventuellt överförande av huvud- mannaskapet. Kommittén bör se över utformningen av statsbidraget till kostnader för löner åt rektorer och studierektorer i syfte att schablonisera bidraget och om möjligt knyta det till statsbidraget till skolledningen i grund- skolan.

Bestämmelser om individuell integrering av särskoleelever i grundskole- eller gymnasieskolklasser finns endast i förordningen (1986:188) om statsbi- drag till driftkostnader för särskolan m.m. Enligt 12 & förordningen får högst sju lärartimmar i veckan beräknas för individuellt integrerade särskoleele- ver. Kommittén bör överväga hur regler för resurser för sådana elever skall utformas så att å ena sidan dessa elevers extra behov tillgodoses, å andra sidan att definitionen av individuellt integrerade elever inte vidgas.

Enligt 2 kap. 2 5 förordningen (1986:572) med vissa tillämpningsföreskrif- ter till skollagen (1985:1100) skall varje landstingskommun och kommun som är huvudman för en särskola ha en särskolechef som närmast under den lokala styrelsen leder särskolan. I 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 134) uttalade dåvarande skolministern att avsikten med denna bestämmelse är att en landstingskommun normalt skall ha en heltids- tjänst som särskolechef. Vid en kommunalisering av särskolan kan särskilda kompetenskrav för särskolan inte ställas på skolcheferna i kommunerna. Kommittén bör utreda hur den kompetens som de särskilda tjänsterna som särskolechef varit avsedda att garantera skall kunna tillgodoses på annat sätt. Kommittén bör särskilt överväga en lösning som innebär en kompetens på regional nivå genom att personer med särskolekompetens knyts till läns- skolnämnderna.

Kommittén bör också belysa hur kunskaper om särskolan skall kunna till- godoses på skolledningsnivå.

Enligt 63 & särskoleförordningen ( 19861573) finns möjlighet att i en lärar- tjänst inräkna konsulenttjänstgöring i vissa ämnen. Kommittén bör se över hur denna fråga skall lösas vid en kommunalisering av särskolan.

Det är angeläget att man vid ett förändrat huvudmannaskap uppmärksam- mar hur behovet av konsulenter och stödinsatser med inriktning på flerhan— dikappade elever skall tillgodoses. Redan när man i dag har ett landsting som ”upptagningsområde" finns det elever med så speciella behov och kom- plicerade störningar att det är svårt att bygga upp en kunskap om hur man ger dem en god utbildning och omvårdnad. Mycket talar för att samverkan mellan flera kommuner inom t.ex. ett län blir nödvändig för att kunna er- bjuda kvalificerat stöd till dessa elever och deras lärare.

Regeringen har den 27 oktober 1988 tillkallat en utredning (dir. 1988:60) om verksamhets- och kostnadsansvar m.m. för utbildning av psykiskt ut- vecklingsstörda vuxna, särvux-kommittén. Enligt sina direktiv skall denna kommitté bl.a. framlägga vissa förslag om vuxenutbildning på träningsskole- nivån och överväga behovet av vuxenutbildning motsvarande yrkessärsko- lan. Särvux-kommittén beräknas slutföra sitt arbete under hösten 1989.

Den nu tillkallade kommittén bör efter samråd med särvux-kommittén framlägga förslag i huvudmannaskapsfrågan även beträffande särvux.

Ramar för arbetet, samråd m.m.

Under sitt arbete bör kommittén samråda med berörda myndigheter och utredningar samt inhämta synpunkter från berörda personal-, intresse- och elevorganisationer.

Utredningen bör slutföras senast den 1 december 1990. För kommittén gäller regeringens direktiv (dir. 19845) till samtliga kom- mittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen be- myndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden som rör skolan att tillkalla en kommitté — omfattad av kommittéförordningen (1976:119) — med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda vissa frågor om kommuna- lisering av särskolan,

att utse en av ledamöterna till ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

REGERlNGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL Stodthoin 1909

Bilaga 3 SÄRSKOLEKOMMITTEN 1989—12—20 1 (8) Per—Erik Eriksson Lars Ekblad

Särskolekommitténs förslag till riktlinjer för kommuner och landsting inför planläggningen av verksamhet med inriktning mot ett ändrat huvudmannaskap för särskolan (kommittédirektiven 1989220).

Enligt 6 kap. 2 5 skollagen (1985:1100) får en landstingskommun till en kommun som ingår i landstingskommunen överlåta att an- ordna särskola för barn och ungdomar som är bosatta i kommu- nen, om kommunen medger det och regeringen lämnar sitt till- stånd.

I 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 10 s. 89) uttalade föredragande statsrådet bl.a. följande:

”Inom flera landstingskommuner planeras ett överförande av särskolan till primärkommunalt huvudmannaskap enligt nämnda bestämmelse i skollagen. Det kan vara fråga om att en, flera eller alla kommuner inom en landstingskommun tar över ansvaret för särskolan. Jag ser positivt på en sådan utveckling. Ett problem i sammanhanget är att särskolan också i frågor av övergripande och principiell natur kan komma att organiseras på olika sätt i landet beroende på de överenskommelser som träffas mellan resp. landstingskom- mun och primärkommunerna. Detta kan t.ex. gälla skolled- ning, beslutsnivån i olika frågor och anordnande av under- visning för särskoleelever i små kommuner som inte har egen särskola. ] vissa fall kan t.ex. frågor som rör grundläg- gande regler för skolplikt och beslut om skolgång i särskola komma att beröras. Enligt min mening är dessa frågor av sådan vikt att det bör utredas om regeringen bör utfärda särskilda riktlinjer för vad som skall gälla vid en kommuna- lisering av särskolan. Jag har för avsikt att föreslå regering- en att tillkalla en sådan utredning. Denna bör också övervä- ga om tiden är mogen för att generellt föra över ansvaret för särskolan till kommunerna och i så fall lämna förslag till hur ett sådant Överförande skall ske.” Regeringen beslutade den 11 maj 1989 att tillkalla en kommit- té för att utreda frågan om huvudmannaskapet för särskolan (Dir. 1989:20). Kommittén förordnades den 1 augusti och sekretariatet började arbeta i mitten på september. Kommittén har antagit namnet SARSKOLEKOMMITTEN.

] direktiven till kommittén pekas på behovet av principiella ställningstaganden i frågan, men också på behovet för regeringen att ta ställning till ansökningar från vissa landstingskommuner om att få överlåta huvudmannaskapet för särskolan till kommuner. För dessa prövningar behöver regeringen få de principiella konse- kvenserna i ett antal avseenden belysta. Regeringen uppdrar där- för till kommittén att utreda behovet av underlag inför dessa ställningstaganden och uppdrar åt kommittén att behandla dessa frågor med förtur samt redovisa resultatet till regeringen under senare delen av 1989.

Enligt kommitténs mening är det nödvändigt att den verksam- het med ändrat huvudmannaskap som planeras i kommuner och landsting nära ansluter till de direktiv som ligger till grund för kommitténs arbete. De förslag till riktlinjer som kommittén i det följande redovisar ansluter således i allt väsentligt till direktiven. Även om beslut om överlåtande av huvudmannaskapet för särsko— lan inte i formell mening är att anse som försöksverksamhet, an- vänds i detta förslag begreppen försöksverksamhet och försöksom- råden.

I det följande utgår kommittén från direktivens olika delar och för i anslutning till de olika momenten en diskussion om vilka problem kommittén anser är väsentligt att få belysta i samband med olika former av försöksverksamhet med primärkommunal huvudman.

I . Utgångspunkten skall vara att utbildningen för särskolans ele- ver inte skall försämras om och när primärkommunerna över- tar huvudmannaskapet för särskolan.

Kommittén anser att en förändrad verksamhet med inriktning mot en huvudmannaskapsreform inte i första hand får bli en tek- nisk/ekonomisk reform utan anser, att försöksverksamheten måste ha sin utgångspunkt i pedagogiska och elevsociala frågeställning— ar. Av det skälet bör berörda kommuner och landsting redovisa den grundläggande diskussion som förts med inriktning mot en god kvalitet och utveckling av undervisningen för särskolans ele- ver.

Instrument för en god kvalitet är bland annat bibehållen och utvecklad kompetens, grundad på utbildning och insikt, hos all personal som i sin dagliga verksamhet arbetar i kontakt med de utvecklingsstörda eleverna och deras föräldrar/vårdnadshavare. Kommittén förutsätter att vederbörande huvudmän även i fort- sättningen arbetar mot detta mål.

Landstingen har i dag inom ramen för de samlade statsbidragen tilldelats resurser för personalfortbildning och lokal skolutveck-

ling inom särskolan. Genom en långsiktig planering har det varit möjligt att utnyttja dessa medel mer planmässigt för att fortbilda personalen och därigenom utveckla särskolan. Om dessa medel splittras 1 mindre andelar på flera huvudmän, finns det en risk att en kontinuerlig kvalitativ fortbildning inte kan komma till stånd. Detta kan bli till förfång för särskolans utveckling. I detta sam- manhang måste också beaktas de rent landstingskommunala me- del, vilka i dag satsas på fortbildning och personalutveckling i sär- skolan.

Samtidigt är det naturligt att respektive personalkategorier kommer att omfattas av de utbildnings— och personalutvecklings- program, som i dag finns i kommunerna och som syftar till en ut- veckling av skolverksamheten.

Inom ramen för särskoleorganisationen i ett sammanhållet landsting är det i dag möjligt att erbjuda vissa elever ett val mel- lan olika utbildningslinjer på det gymnasiala stadiet.

Det finns också små elevgrupper i särskolan med behov av ex- tra mycket stöd och stimulans Det gäller då främst flerhandikap- pade elever, som förutom att de är psykiskt utvecklingsstörda kan vara gravt synskadade, döva, dövblinda, gravt tal— och språkska- dade, rörelsehindrade eller barndomspsykotiska. För att barn med sådana svårigheter skall kunna få en individanpassad undervis— ning, är ett samarbete över kommungränserna vanligtvis nödvän— digt Kraven på en individanpassad undervisning måste dock vä- gas mot närhetsprincipen.

Vid ett övertagande av särskolan måste sådana avtal träffas mellan landstingskommunen och berörda primärkommuner eller mellan primärkommunerna så att samtliga elever kan erhålla ade— kvat utbildning inom landstingsområdet. De bärande tankegångar- na är, att utbildningen inte får försämras för någon av särskolans olika elevkategorier. Därför är det angeläget att försöksområdena tydligt redovisar den tänkta organisationen för att tilgodse dessa olika utbildningsbehov för särskolans elever.

2. På nytt pröva frågan om ansvaret för särskolan generellt bör föras över till primärkommunerna. Vinster och problem vid en kommunalisering.

Ett överförande av huvudmannaskapet för särskolan till pri- märkommunerna inom ett landsting kan inledningsvis ta sig olika former. En utredning om ett ändrat huvudmannaskap kan enligt kommitténs uppfattning fullständigt belysa olika vinster och pro— blem endast i det fall särskolan i en hel landstingskommun över- förs till primärkommunerna. Samtidigt kan då en fullständig bild av de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten erhållas.

Det finns för närvarande inget hinder mot att begränsa överlåtel- sen av huvudmannaskapet till några kommuner inom ett lands- ting, och att landstinget har kvar en del av särskoleverksamheten i landstingsområdet.

] detta sammanhang vill vi peka på det aktuella rättsläget. An- svaret för särskolan regleras i 6 kap. 1 och 2 55 jämfört med lkap. 4 5 skollagen (1985:1100). Enligt 6 kap. 1 & skollagen skall varje landstingskommun anordna särskola för psykiskt utveck- lingsstörda barn och ungdomar som är bosatta inom landstings- kommunen. Med psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar avses i skollagen samma personkrets som i l 5 lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (om- sorgslagen). Med psykiskt utvecklingsstörda likställs dels personer som har fått ett betydande och bestående begåvningshandikapp på grund av hjärnskada föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, dels personer med barndomspsykos. Detta innebär bland annat att barn i samtliga grupper skall beredas utbildning i särskolan.

l 6 kap. 2 & skollagen finns bestämmelsen om möjligheten att överlåta uppgiften att anordna särskola på primärkommuner. Med stöd av detta lagrum får en landstingskommun till en kom- mun som ingår i landstingskommunen överlåta att anordna sär- skola för barn och ungdomar som är bosatta i kommunen, om kommunen medger det och regeringen lämnar sitt tillstånd. Vad som skall ingå i en överlåtelse med stöd av 6 kap. 2 5 skollagen framgår inte närmare av vare sig skollagen eller förarbetena (prop. 1985/86:10). Av den allmänna motiveringen (s. 44) framgår dock, att det handlar om överlåtelse av huvudmannaskapet genom avtal. I sammanhanget skall också nämnas att enligt 6 kap. 4 (j skollagen, kan landstingskommun med bibehållande av huvud- mannaskapet överlåta ledningen av en enhet av särskolan till skol- styrelsen i den kommun, där enheten är belägen, om kommunen medger det. Vid en jämförelse av ordalydelsen i 6 kap. 2 5 och 6kap. 4 (j framgår indirekt att en överlåtelse med stöd av först- nämnda bestämmelse avser en överföring av huvudmannaskapet.

Innehållet i huvudmannaskapet har dock inte närmare berörts i propositionen. Överlåtelsen torde — enligt vår tolkning — innebä— ra, att landstingets ansvar helt upphör för den överlåtna verksam- heten. Kommunen får därmed ansvaret för att elever som är be- rättigade till särskola bereds sådan undervisning.

Beträffande begreppet bosatt kan konstateras, med utgångs- punkt i folkbokföringens bestämmelser, att en person i regel kan anses bosatt på den ort, där vederbörande är kyrkobokförd.

I praktiken kompliceras en tillämpning av ovanstående regler av att endast ett fåtal kommuner har ett befolkningsunderlag, och därmed elevunderlag, som gör det möjligt att inom den egna kommunen anordna särskola för alla sina särskoleelever.

l 6 kap. 2 & talas endast om barn och ungdomar som är bosatta i kommunen. Inget sägs däremot om barn och ungdomar som är bosatta i andra kommuner. Frågan berörs dock i propositionen 1985/86:10 s. 110. Där sägs, att när en kommun med stöd av 2 & anordnar särskola för barn som är bosatta i kommunen, bör barn från grannkommuner vid behov tas emot efter överenskommelse i de enskilda fallen. Föredraganden fann dock inte skäl föreslå nå— gon föreskrift om skyldighet i detta hänseende. Motsvarande frå- gor uppkommer även landstingskommuner emellan och förutsätts då kunna lösas utan särskilda bestämmelser.

Den nuvarande särskoleorganisationen kommer i regel att bli utgångspunkten för en överlåtelse. I de kommuner, där särskola inte anordnas utan eleverna bereds undervisning i andra kommu— ner inom samma landstingsområde blir de kommuner, som över- tar särskolan beroende av att elever från andra kommuner kan tas emot. Många kommuner torde inte heller kunna anordna alla ut- bildningsformer inom särskolan, utan vissa elever måste beredas undervisning i andra kommuner.

Särskolans huvudman är för närvarande enligt 5 & särskoleför- ordningen (1986:573) skyldig att upprätta en plan för särskolorga- nisationen avseende viss tid, högst fem år. Planen skall fastställas av länsskolnämnden. Särskolorganisationen skall utgå från en in- delning av landstingsområdet i elevområden. Dessa omfattar i re— gel mer än en kommun.

Särskolekommittén utvecklar inte ytterligare rättsläget i detta skede av sitt arbete, utan återkommer mer utförligt till dessa frå- gor i samband med sina slutliga ställningstaganden. Vi vill emel- lertid hänvisa till omsorgskommitténs slutbetänkande Omsorger om vissa handikappade (SOU 1981:26), 1 vilket dessa frågor be- handlades (s. 63 ff.).

Det är angeläget att försöksområden i sina ansökningar till re- geringen redovisar de diskussioner som föregått förslaget om änd— rat huvudmannaskap. En sådan redovisning bör innehålla avtal mellan berörda parter och en plan för den tänkta verksamheten vilken visar att alla särskoleelever inom försöksområdet kan er- hålla en adekvat undervisning inom särskolans olika utbildnings- former, både vad avser obligatoriska delar av särskolan och yrkes- särskolan. MBL—protokoll över slutförda förhandlingar och beslut av kommunfullmäktige och landstinget bör bifogas ansökan.

3. Definiera normaliseringsprincipen och olika former av integre- ring. Innebär ett överförande av huvudmannaskapet att det ska- pas förutsättningar för att integreringen av de psykiskt utveck- lingsstörda eleverna skall kunna utvecklas ytterligare?

I 3 kap. skollagen (198511 100) finns bestämmelser om skolplikt och rätt till utbildning. Barn som inte kan gå i grundskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda har särskild skolplikt. Särskild skolplikt fullgörs normalt i särskolan.

Barn som har särskild skolplikt kan i vissa fall få sin undervis- ning i en grundskoleklass (individuell integrering).

För en elev som är inskriven i särskolan men som får sin un- dervisning i en grundskole— eller gymnasieskolklass (individuell integrering), utgår en Iärarresurs om högst sju veckotimmar enligt förordningen (1986:188) om statsbidrag till driftkostnader för sär- skolan m.m. Resursen är avsedd för undervisningsinsatser för ele- ven i den skola där eleven är integrerad.

Enligt kommitténs uppfattning är det angeläget att berörda kommuner och landstingskommuner redovisar hur de ser på be- greppen normalisering och integrering dels ideologiskUpedago- giskt, dels praktiskt/administrativt. Det är även angeläget att för- söksområdena redovisar existerande och planerade former av dels lokalmässig integrering, dels individuell integrering.

l kommitténs arbete ingår bland annat att se över gällande be- stämmelser om individuell integrering och överväga hur regler för resurser för sådana elever skall utformas så att å ena sidan dessa elevers extra behov tillgodoses, å andra sidan definitionen av indi— viduellt integrerade elever inte vidgas. ] ett sådant arbete är det av värde, att praktiska erfarenheter från fältet kan ligga till grund för arbetet.

4. Garantera en likvärdighet [ vissa grundlägande avseenden t.ex. — skolledarorganisationen — beslut om skolgång [ särskolan — beslutsnivån i olika frågor — frågan om att ordna undervisning för särskoleelever — i sådana kommuner som inte har egen särskola.

Kommitténs förslag under punkt ! uppehöll sig vid garantier för bibehållen kompetens för personal inom särskolan vid en eventuell kommunalisering. I detta avsnitt behandlas kompeten- sen inom särskolan i samband med handläggning och beslut rö— rande i första hand elevärenden. Vi anser detta vara en väsentlig del av den fortsatta och oförändrade rättstrygghet som måste till- försäkras särskolans elever vid en eventuell kommunalisering.

Utgångspunkten är således en bibehållen rättstrygghet för sär- skolans elever och dessa elevers berättigade krav på kvalitet vid handläggningen av elevärenden. Det är då, enligt vår mening, an- geläget att klargöra den tänkta beslutsnivån i olika frågor, i första hand frågor rörande placering av elever, bedömning av skolform för olika elever m.m. Genom en sådan redogörelse blir det möj— ligt att bedöma den tidigare beskrivningen av särskolans yttre or— ganisation mot den inre organisationen.

5. Vid en kommunalisering av särskolan kan särskilda kompetens- krav för särskolan inte ställas på skolcheferna [ kommunerna. Utreda hur den kompetens som de särskilda tjänsterna som sär- skolechef varit avsedda att garantera skall kunna tillgodoses på annat sätt.

Belysa hur kunskaper om särskolan skall kunna tillgodoses på skolledningsnivå.

I dag möjlighet att i en lärartjänst inräkna konsulenttjänstgöring i vissa ämnen. Se över hur denna fråga skall lösas vid en kom- munalisering av särskolan.

Det är angeläget att man vid ett ändrat huvudmannaskap upp- märksammar hur behovet av konsulenter och stödinsatser med inriktning på flerhandikappade elever tillgodoses.

Samverkan mellan flera kommuner för att kunna erbjuda kvali- ficerat stöd till dessa elever och deras lärare.

Försöksområdena skall beakta dessa frågor och redovisa de oli— ka punkterna i sina framställningar till regeringen. Behovet av fortsatt konsulentverksamhet för särskolan på kommunal nivå bör också redovisas. Därvid bör också finansiering och kostnadsbärare på kort och lång sikt anges.

6. Så långt möjligt anpassa särskolans bestämmelser till det kom- munala skolväsendet i övrigt.

Genom tillkomsten av en skollag, gemensam för både särskolan och det kommunala skolväsendet i övrigt, har ett viktigt steg ta- gits mot ett gemensamt rättssystem för samtliga skolformer. Emellertid finns det en rad bestämmelser som reglerar de olika

SOU 1991:30 skolformernas verksamhet. I samband med kommunernas och landstingskommunernas planeringsarbete med sikte mot ett änd- rat huvudmannaskap för särskolan kommer olika regler att upp- fattas som hinder för en samplanering mellan särskolan och kom- munens övriga skolväsende. I det läget är det angeläget att kom- mande försöksområden i sina ansökningar till regeringen penetre— rar sådana bestämmelser de anser utgöra hinder för verksamhe- ten, och samtidigt kommer med förslag till förenklingar av nu gällande regelsystem.

Bilaga 4

Tabeller till vilka hänvisning sker i betänkandet

Kommentarer till tabellerna

Uppgifterna som ligger till grund för följande sam- manställningar är hämtade dels ur SCBs officiella sta- tistik, dels från skolöverstyrelsen, dels direkt från landstingen genom ett stort antal enkäter.

Uppgifterna om elevförhållanden — frekvenser, för- delning — och resursförbrukning omfattar de tre läs- åren 1986/87—1989/90. I vissa fall omfattar undersök- ningarna även läsåret 1985/86.

Av utrymmesskäl redovisas här som regel endast uppgifter som avser läsåret 1989/90. Detta läsår utgör också basår i våra beräkningar i samband med vårt förslag om införande av ett nytt statsbidragssystem för särskolan.

Inte sällan har det rätt avvikelser mellan de olika källorna. Givetvis är en utvärdering av särskolans ut- veckling svår att göra om det inte finns en kontinuer- lig datainsamling och bearbetning enligt ett flerårigt system. På grund av vissa brister i tillgängligt faktaun- derlag kan föreliggande arbete inte göra anspråk på att vara hundraprocentigt korrekt i alla avseenden men bedöms å andra sidan inte innehålla större avvi- kelser än att resultaten är av värde.

***

SOU 1991:30 Förkortningar som används i tabellerna

Ts — träningsskola Gs — grundsärskola Yu — yrkesutbildning Yt — yrkesträning Vt — verksamhetsträning SU — särskild undervisning lu — ingen undervisning Gr — grundskola Gy — gymnasieskola

***

Tabell 1 a och b, diagram A och B. Sid. 231—233 Elevantalet i särskolan länsvis i förhållande till dels folkmängd, dels elevpopulationens storlek i grundsko- lan och gymnasieskolan läsåret 1989/90, samt till för- delningen 7—20-åringar.

Här redovisas det totala elevantalet i ungdomsskolan inklusive särskolan i förhållande till folkmängden och ; till varandra under läsåret 1989/90. Grund- och gym- 3 nasieskolans andel av befolkningen är tämligen lika mellan länen, medan särskolans andel varierar kraftigt både i förhållande till folkmängden och till elevpopu- lationen i grund— och gymnasieskolan. Bilden är den— samma under alla tre läsåren som kartlagts.

Tabell 2, diagram C—D. Sid. 234—235 Individ— och gruppintegreringen av särskolans elever fördelade på särskolans särskolans skolformer. Länsvis redovisning.

Tabellen visar fördelningen av individ— eller gruppin- tegrerade särskolelever mellan särskolans olika utbild- ningsformer. Det framgår mycket klart att de elever som blir föremål för individintegrering tillhör gruppen lätt psykiskt utvecklingsstörda och är förmodligen de

som återfinns i gränsområdet mot grundskolan eller gymnasieskolan.

Tabell 3, diagram E. Sid. 236—242 Befolkning i åldrarna 7—20 år 1989 och 1990 samt prognos för 1995 och 2000. Andel särskoleelever läs- året 1989/90.

Tabellen visar fördelningen av antalet 7—20—åringar och särskoleelever kommunvis läsåret 1989/90 samt andelen särskolelever i procent av antalet 7—20—åring- ar samma läsår. Andelen särskoleleelever varierar mellan 0 % och 1,79 %. Tabellen innehåller också en prognos över antalet 7—20—åringar åren 1995 och 2000. Diagram E visar antalet invånare i åldersinter- vallet 7—20 är per kvadratkilometer, vilket utgör en faktor vid beräkning av statsbidraget.

Tabell 4. Sid. 243 Elevutvecklingen i särskolan 1985-1989. Absoluta och relativa tal.

Tabellen ger en bild av särskolans elevutveckling un- der femårsperioden 1985—1989. Förändringen från 0,99 procent av elevunderlaget i grund— och gymna- sieskolan 1985 till 0,94 procent 1987 beror sannolikt på de begränsningar i rätten till förlängning av utbild- ningstiden för särskolans äldre elever som genomför- des vid införandet av 1985 års skollag, vilket skedde 1/7 1986 och således påverkar elevunderlaget för sär- skolans yrkesskola fr.o.m. detta läsår. Trenden är dock stigande.

Tabell 5, diagram F. Sid. 243—244 Utvecklingen av individ- och gruppintegreringen 1985—1989. En översikt.

Redovisar utvecklingen av individ— och gruppintegre— ring läsåren 1985/86—1989/90. Trenden är stadigt sti- gande.

Tabell 6. Sid. 245 Lokalintegrerad särskoleundervisning.

Av denna tabell framgår länsvis lokal— och individin- tegrering. 76 % av särskolans elever är lokalintegrera- de i grundskola eller gymnasieskola och 8,7 % är in- dividintegrerade läsåret 1989/90. lntegrationsgraden varierar mellan 66,3 % och 100 %.

Tabell 7, diagram G och H. Sid. 246—247 Elevernas fördelning på särskolans olika former.

Redovisningen är uppdelad mellan den obligatoriska särskolan för elever i åldrarna 7—17 år och den frivilli- ga fortsatta utbildningen i särskolans yrkesskola och visar grundsärskolans och träningsskolans procentuel- la andel av elever med särskild skolplikt respektive yrkesutbildningens, yrkesträningens och verksamhets- träningens andelar av elever som utnyttjar rätten till fortsatt utbildning.

Av sammanställningen framgår att det landstingsvis råder stora skillnader. När det gäller t.ex. grundsär- skolan varierar andelen mellan 53,2 % och 77,3 % av elevunderlaget, och för yrkesutbildningens del mellan 29,7 % och 61,2 %.

Tabell 8 a, b och c, diagram I och K. Sid. 248—250 Förekomsten av tilläggshandikapp lå 1989/90. Elever vid specialsärskolor.

[ tabell 8 a redovisas förekomsten av tilläggshandi- kapp hos särskolans elever. Uppgifterna är hämtade ur landstingens elevredovisning till skolöverstyrelsen per den 15/9 1989. På grund av rapportens konstruk- tion är uppgifterna inte helt entydiga.

I tabell 8 b görs en jämförelse länsvis mellan å ena sidan antalet tilläggshandikapp per 100 elever enligt uppgifter i tabell 8 a och den kompletteringsresurs per elev som tilldelats (tabell 9 a).

Tabell 8 c visar de olika landstingens utnyttjande av specialenheterna Dammsdal och Salbohed. Respektive

värdlandsting visar det högsta utnyttjandet av skolor- na, därnäst Stockholms, Örebro och Kopparbergs läns landsting. Nio landsting, främst norrlandslänens, ut- nyttjar innevarande läsår inte alls specialenheterna. Fördelningen mellan länen varierar emellertid från tid till annan.

Tabell 9 a och b, diagram L och M. Sid. 251—253 Kompletteringsresursen. Utveckling och prognos.

Här redovisas fördelningen av statsbidragsberättigade lärarresurser samt huvudmännens prioritering vid an- vändandet av dem.

Eftersom det för alla elever har beräknats en grund- resurs på 7 lärarveckotimmar är den inget bra jämfö- relsematerial om man vill ha fram skillnader mellan olika landsting eftersom grundresursen uppvisar ett rent lineärt samband relaterat till antalet elever i res- pektive landsting. Inte heller är tilläggsresursen för hemspråksundervisning eller undervisning i svenska som andraspråk lämplig att använda eftersom den en- dast uppvisar olikheter i frekvensen av invandrarele- ver. Däremot borde den behovsprövade komplette- ringsresursen vara en relevant jämförelsegrund.

Av tabell 9 a framgår att det föreligger stora skillna- der i uttaget av kompletteringsresurser. För läsåret 1989/90 redovisas som lägsta uttag 0,66 lärarveckotim— mar per elev och som högsta 2,73 lärarveckotimmar per elev.

Tabell 9 b visar angelägenhetsgraderingen av kom- pletteringsresursen. Fysiska tilläggshandikapp hos ele- verna motiverar ca 30 % av kompletteringsresursen, medan t.ex. bibehållande av klassorganisation i gles- bygd är bakomliggande faktor för endast ca 5 %.

Tabell 10, diagram N—P. Sid. 254—256 Skolledningsresursen.

Läsåret 1989/90 går det i genomsnitt 78 elever på en rektors— eller studierektorstjänst i särskolan. Elevun— derlaget per rektors— eller studierektortstjänst varierar

mellan 46 elever (Gotlands kommun) och 107,5 ele- ver (Gävleborgs läns landsting). Av diagram N fram- går den sammanlagda skolledningsresursen inklusive nedsättningstid för tillsynslärare och specialfunktioner.

Vi har också undersökt utbildningsbakgrunden för särskolans rektorer och studierektorer. Ca 80 % av rektorerna och ca 64 % av studierektorerna var behö- riga även till skolledartjänster i grundskolan enligt till och med utgången av år 1990 gällande bestämmelser. 95 % hade speciallärarutbildning. 84 % av rektorerna och 72 % av studierektorerna hade skolledarutbild- ning.

Diagrammen R och S. Sid. 257

Diagrammen visar översiktligt förekomsten av tjänster för elevvårdspersonal samt var de organisatoriskt fanns placerade och hur de budgeterats. Endast hos fyra huvudmän fanns medel budgeterade inom särsko- lans budget som helt täckte kostnaderna för elevvårds- verksamheten i särskolan. 13 huvudmän har inte alls kunnat ange kostnaderna för särskolans elevvård.

Tabell 11, diagram T. Sid. 258—259 Volymen av konsulentresurser m.m.

Tabellen visar arten och omfattningen av tjänstgöring som konsulent. Av tabellen framgår att konsulentin- satser för elever med tilläggshandikappen syn, hörsel och rörelsehinder dominerar. Cirka 73 % av det redo— visade timtalet går till sådan tjänstgöring, medan t.ex. tjänstgöring som konsulent i praktiskt—estetiska ämnen endast uppgår till drygt 8 % av det sammanlagda tim- talet för konsulenttjänstgöring.

Tabell 12 a och b, diagram U. Sid. 260—262 Elevassistentresurserna.

Tabellerna visar omfattningen av elevassistentresursen i absoluta och relativa tal i såväl veckotimmar som kronor. Maximivärden är 9,4 vecktimmar per elev el-

ler en årskostnad på 34400 kronor per elev. Minimi- värden är 2,8 veckotimmar per elev och som lägsta årskostnad 8 700 kronor per elev. Medelvärden är 5,1 veckotimmar per elev och en årskostnad av cirka 17 000 kronor per elev.

Tabell 13, diagram W. Sid. 263—264 Yrkesvalsresurserna.

Tabellen visar omfattningen av yrkesvalsverksamhe- ten, utbildningsstandarden för yrkesvalslärarna, an— knytningen till Länsarbetsnämnderna samt i vilken ut- sträckning grund— och gymnasieskolans syokonsulen- ter anlitats inorn särskolan.

] genomsnitt åtgår 0,328 veckotimmar per elev för yrkesvalslärare och kontaktlärare. Maximum är 0,586 veckotimmar och minimum 0,163 veckotimmar.

Cirka 80 % av yrkesvalslärarna har särskild utbild- ning för yrkesvalslärare i särskolan och cirka 90 % har anknytning till länsarbetsnämnden genom arvo— desanställning.

Syo—konsulenter anlitas i endast 3 landsting, sam- manlagt 14 veckotimmar av totalt 2053 veckotimmar för yrkesvägledning i särskolan.

Tabell 14, diagram X. Sid. 265—266 Statsbidrag.

Slutreglerat och utbetalat statsbidrag till särskolan ex- klusive undervisning i hemspråk och svenska som an- draspråk. Fördelning på de olika bidragsunderlagen grundresurs, kompletteringsresurs, särskild undervis- ning, individintegrerade elever och skolledning.

Tabell 15, diagram Y. Sid. 267—268 Jämförelse mellan statsbidrag och andel befolkning 7-20 år.

Tabell 16 a—d, diagram 2 och Ä. Sid. 269—273 Kostnader för Särskolverksamheten. Kostnadsfördel- ningen mellan staten och huvudmännen.

Kostnadsredovisning för budgetåret 1989, såväl brut- to— som nettokostnader totalt och per elev, samt kost- nadsfördelningen mellan staten och huvudmännen.

Tabell 17. Sid. 274—279 En ny statsbidragsmodell för särskolan.

Tabellen visar i detta exempel, kommunvis utfallet av statsbidraget för särskolan, beräknat på dels det totala antalet 7—20—åringar i kommunen (behovsvariabeln), dels antalet elever som mottagits i särskola och som är folkbokförda i kommunen (Strukturvariabeln), dels också antalet 7—20—åringar per kvadratkilometer i kommunen (glesbygdsfaktorn).

I exemplet beräknas 10 % av statsbidraget utifrån behovsvariabeln, 87,5 % utifrån Strukturvariabeln och 2,5 % utifrån glesbygdsfaktorn. Den senare är kon- stant, medan de två första förändras successivt. Be- hovsvariabeln kan bli högst 97,5 % och Strukturvaria- beln lägst 0 %, vilket skulle innebära att andelen sär- skoleelever fullständigt motsvarar andelen 7-20—åring- är av kommunens befolkning. Enstaka kommuner (ex. Mora), vilka inte för basåret 1989/90 har redovisat några särskoleelever har, av beräkningstekniska skäl, tillförts en (1) elev. Detta leder till vissa felaktigheter i första hand vad avser den relativa avvikelsen.

Tabell la.

Särskolans elever i förhållande (till folkmängd och ungdomsskolans elevpopulation samt jämförelseberäkning grundad på antagandet att varje landstin

gs särskola skall utgöra lika

stor andel av landets samlade särskola som länets ungdomsskola utgör av landets samlade

ungdomsskola. Läsår 1989/90.

Lands— Folkmängd Elever i

%

264.709 29.394 38.521 253.366 27.684 36.226 399.456 43.128 57.474 306.538 33.954 45.769 176.558 20.377 26.426 239.530 25.639 . 33.458 56.831 6.446 8.202 149.904 16.536 21.789 286.643 32.115 41.605 771.370 79.122 103.870 250.924 28,627 37.644 735.608 69.679 95.691 437.466 48.674 62.627 274.498 31.315 40.084 282.358 29.048 38.539 271.499 28.303 38.074 256.499 26.899 . 36.197 286.621 30.945 . 40.253 288.186 28.860 . 38.560 260.472 27.389 36.709 134.777 14.061 . 18.492 250.079 28. 547 37. 343 262. 784 29. 025é 38. 837W

C D E F G H I K L M N O P R S T U W X Y Z A C

1.629.567 159.890 212.784

Elever i särskola

Gr+Gy Antal % av

xx—n—xs———————s—x

OMHmmeFQMWNHMQNNOQNHKDf—im

—

WMMQMNNOHMmMmmMMMMMMMHMM

——————

särsk

H MMNQQHMOHQQMFMQMMMMQMHMN

—— ——s——— xx—

wmmhmmdmmmmomer—mh—iwwmam

l

xs———— ———————

= överskott, -

Differens andel särskola tot. v. Gr+Gy tot. Antal elever

underskott

Tabell lb.

Andel särskolelever jämfört med fördelningen 7- 20— —aringar i riket (ny= 0 ,.94)

Antal Andel särskol— särskol— 7—20 år elever elever % %

5 C D E F G H I K L M N O P R S T U W X Y Z

11.306 99, 98 1. 468. 294— ;99. 99

0 0.

.0 0 D O O Q

%%

. 15 10

%% %% ååå %% %% %% ååå %% ååå %%

%% ååå %% ååå %%

ååå %% %% %%

W 7. av lol k mängden

0.20

RB

C Diagram B.

Diagram A.

44cecoqococoqocococcqocococoqcu Jo...—ooo?»o...—...är!!!»

Länsvis 31/12 1989.

elevpopulation. Läsåret 1989/90. Andel elever i särskola i procent av folkmängden.

Andel elever i särskola i procent av ungdomss

...-66464. o... . ..ooooooooooo..oo.ooo

ååå—i.. obvbwhowau.

kolan DEFGHIKLMNOPRSTUUXYZ

S

BD

Tabell 2.

Elevernas fördelning på former av särskola, samt individintegrerade. Läsår 1989/90.

___ __

:Därav individ—elle gruppintegrerade i

G 2:

Cd 0

1 >

H

20 ' 27

..___.__.__.____. _. .__ . . xx i ___—___—

mNmNmOmHHLDOtDNIXOOQ'hv—CQMHNQ — — — x _ —

l—I

NDXDQ'LOOINCDCD N 5 5 13 1 17 4

elevpopulationen for respektive form av sarskola. lndivid- eller gruppintegrerade elever i procent av Procent Diagram C.

% YT kXXW YU Ts EEEGS

EEZProcent av elevant.

BD c 4 c . Coco... cocoa. o.d.... .

ym99v9%5 ????!»

1989/90 HC

. 4 | i 1 4 1 4 | ( Ol.4940404010401$404040404 01.4.40101.lö104010164016404OIOCCCQl :PFPPPPQQQQGE !????Jvkbkä %%&%%%&%%%$%oo:?Px

. . o . . oooqooo.....oo..o..wo Q'OQOOOOQOQQQOOQOOO. . OO . .

|OIQ>O|O|Q>Q>Q|05| rev

ésxågéXQY

..

Andel indivi - eller gruppintegrerade sarskoleelever.

Läsåret 1989/90

ecco... ruhh&&hf.

1987/88

såaeaåaea %$.” . www.".vvvvvn . . ....... ................... . . . . . . . sexexeäexezexesaxusexaaexm

Qt...—00040404010101Q.dieten.— »

. . 4 . 4 . 4 . . now”.".nonhou."

ccc.u.o.vq ffhhååwwwwabf9>

.co.cc.&....10.64.40444040.oc.4o.o4o...... . 4. .ooofo'o rosor..

1985/86

4 104.404..0...040.O. 40.04. . OOOOOOO'OOOOCOO åå?$3&3é&.å . 0 . 0 O . O. O O O O.. '. .

D E F G H I K L M N 0 P R S T U U X Y Z

.... . . ... 3.3.9”.

Diagram D.

20 15 10 5 0

Tabell 3, SOU 1991:30 Befolkning i åldrarna 7-20 år 1989 och 1990, prognos för år 1995 och år 2000 samt antal och andel särskole— elever år 1989/90.

Län/ Kommun

7—20—åringar år

Antal Andel % särskole— elever lå 1989/90

1989 1990 1995 2000

7559 7459 6925 7205 4677 4624 4819 5268 6747 6549 6362 6984 4153 4150 4440 4994 11501 11263 10388 10599 4067 4005 4204 4785 13555 13547 13605 14349 14820 14652 14184 14285 3145 3043 3011 3385 13084 12846 12000 12385 6979 6750 6373 6661 4420 4428 4407 4631 11789 11514 10765 10999 . 5273 5277 5062 5295 I0163 Sol 9883 9875 10187 10918 0180 Sth 79949 81526 87073 94276 0181 Söd 15368 15013 14276 14489 0182 Nac 11980 11998 12041 12768 0183 Sun 3499 3547 3746 4217 0184 Soln 5610 5772 5926 6425 0186 Lid 6671 6546 6252 6351 0187 Vax 1294 1322 1524 1700 0188 Nor 7722 7648 8019 8666 0191 Sig 5915 5874 6000 6645 0192 Nyn 4094 4004 3977 4315 C

0305 Håb 3724 3668 3479 3909 0319 Älv ( 1585 1561 1463 1466 0360 Tie 3315 3308 3296 3548 0380 Upp 28619 29023 29892 32251 0381 Enk 6279 6326 6261 6823 0382 Öst 4198 4202 4134 4199 2

0428 Vin 1837 1817 1813 1823 0480 Nyk 11929 11720 11049 11061 0481 Oxe 2379 2262 2116 2266 0482 Fle 3185 3170 3273 3485 0483 Kat 5578 5335 5208 5344 0484 Esk 15451 16070 15395 15928 0486 Str 4963 4729 4811 5132

&

0509 Ode 1146 1105 1096 1113 7 0,61 0512 Ydr 756 757 760 806 4 0,53 0513 Kln 1835 1797 1727 1822 12 0,65 0560 Box 977 951 926 964 8 0,82 0561 Åtv 2475 2442 2353 2390 19 0,77 0562 Fln 4264 4192 3967 3958 22 0,52 0563 Val 1616 1613 1553 1597 10 0,62

0582 Söd 2639 2664 2756 2932 16 0,61 0583 Mot 7496 7350 7121 7383 88 1,17 0584 Vad 1318 1303 1154 1191 6 0,46 0586 Mjo 4934 4905 4664 4720 42 0,85 E

0604 Ane 1406 1398 1415 1455 14 1,00 0617 Gno 2040 2027 2002 2089 21 1,03 0662 Gis 5599 5703 5777 6071 51 0,91 0665 Vag 2539 2498 2435 2487 20 0,79 0680 Jön 19567 19665 19252 20089 225 1,15 0682 Näs 5309 5334 5117 5520 68 1,28 0683 Vår 5761 5891 5804 6108 33 0,57 0684 Säv 2234 2189 2214 2283 16 0,72 0685 Vet 5200 5199 5012 5254 43 0,83 0686 Eks 3268 3311 3315 3418 25 0,77 0687 Tra 3096 3059 2867 2923 20 0,65 8

0760 Upp 1793 1740 1821 1936 20 1,12 0761 Les 1704 1675 1610 1643 13 0,76 0763 Tln 2542 2545 2524 2531 17 0,67 0764 Alv 3744 3784 3786 3848 30 0,80 0765 Alm 2848 2843 2900 3025 32 1,12 0767 Mar 2053 2030 1958 1951 26 1,27 0780 Väx 12994 12776 12070 12445 59 0,45 0781 Lju 5075 5060 4976 5140 38 0,75 a

0821 Hog 1206 1196 1212 1226 11 0,91 0834 Tor 1396 1375 1367 1382 7 0,50 0840 Mör 2598 2590 2598 2642 15 0,58 0860 Hul 2872 2827 2797 2820 32 1,11 0861 Mon 2280 2277 2290 2378 18 0,79 0862 Emm 1831 1802 1700 1716 12 0,66 0880 Kal 9384 9292 9362 9664 84 0,90 0881 Nyb 3565 3523 3510 3622 39 1,09 0882 Osk 5097 4897 4529 4500 32 0,63 0883 Väs 6924 6854 6541 6634 61 0,88 0884 V1m 2793 2733 2727 2766 24 0,86 0885 Bor 1866 1889 1970 2042 12 0,64

5

1060 010 2656 2531 2390 2503 20 0,75 1080 Kar 10559 10450 10227 10338 71 0,67 1081 Ron 5333 5246 5024 5060 21 0,39 1082 Kar 5529 5450 5147 5216 37 0,67 1083 Sol 2831 2802 2713 2755 23 0,81 L

1121 Ö-Gö 2979 2926 2808 2831 31 1,04 1137 Örk 1826 1858 1878 1956 16 0,88 1160 Tom 2147 2137 2174 2286 17 0,79 1162 Bro 2481 2457 2365 2413 16 0,65 1163 Osb 2479 2460 2480 2561 34 1,37 1165 Per 1368 1397 1505 1595 14 1,00 1166 Kll 3071 3001 2909 2991 48 1,56 1167 Åst 2795 2737 2573 2632 34 1,22 1168 Bås 2325 2330 2338 2393 24 1,03 1180 Krl 12555 12604 12459 12905 114 0,91 1181 Slm 3211 3237 3273 3325 31 0,97 1182 Ang 6132 6168 6587 7225 48 0,78 1183 Has 8806 8783 8542 8957 72 0,82 M.Ma

1214 Sva 2487 2509 2520 2731 29 1,17 1230 Sta 4049 3920 3631 3729 19 0,47 1231 Bur 2788 2784 2675 2741 20 0,72 1233 Vel 6100 6005 5800 6078 17 0,28 1260 Bju 2958 2922 2757 2800 35 1,18 1261 Kav 4923 4913 4834 5182 40 0,81 1262 Lom 3627 3480 3404 3679 18 0,50 1263 Sve 4030 3992 3926 3886 18 0,45 1264 Sku 2614 2653 2618 2696 14 0,54 1265 Sjö 2816 2873 2973 3198 19 0,68 1266 Hör 2321 2368 2436 2647 24 1,03 1267 Höö 2414 2498 2710 2959 15 0,62 1280 Mal 31471 31680 32327 34615 167 0,53 1281 Lun 14749 15034 15265 16119 93 0,63 1282 Lan 5869 5901 5645 5757 77 1,31 1283 Hel 16782 16906 16654 17493 128 0,76 1284 Hög 4358 4320 4070 4029 30 0,69 1285 Esl 5003 5030 5108 5591 68 1,36 1286 Yst 4029 4031 4130 4366 42 1,04 1287 Tre 5918 5932 5949 6426 59 1,00 H

1315 Hyl 1934 1906 1932 2099 14 0,72 1380 Hal 14011 13955 13615 14291 95 0,68 1381 Lah 4302 4278 4332 4512 32 0,74 1382 Fal 6934 6905 6929 7323 65 0,94 1383 Var 8939 8893 8902 9435 77 0,86 1384 Kun 10892 10905 11141 12575 62 0,57 238

Här Par Öck

Grä Es s Mul Hab Kar Gul Var Göt Tib Tör Mar Lid Ska Skö Hjo Tid Fal

101

[(I)

1715 1730 1737 1760 1761 1762 1763 1764 1765 1766 1780 1781 1782 1783 1784 1785

1860 1861 1862 1863 1864 1880 1881 1882 1883 1884 1885

Kil Eda Tor Sto Ham Mun For Gru Årj Sun Kar Kri Fil Hag

Säf

Lax Hal Deg Häl Lju Öre Kum Ask Kar Nor Lin

2533 1541 2302 977 2626 654 2536 1914 1744 2108 12092 4378 2057 2416 4278 2988

1320 3165 2166 1420 1038 20498 3400 2147 5461 1969 4454

2507 1542 2236 944 2786 622 2540 1886 1647 2091 12034 4379 1956 2495 4203 2974

1333 3062 2106 1411 1048 20519 3410 2198 5365 1956 4441

2359 1514 2282 895 2864 640 2404 1756 1645 2173 11767 4165 1909 2531 4212 2889

1321 2946 1958 1372 1054 20233 3295 2126 5062 1872 4351

2454 1601 2484 885 2964 677 2459 1766 1737 2373 12282 4180 1943 2726 4478 3025

1370 3034 1944 1462 1094 21263 3367 2049 5362 1905 4525

0,99 0,13 1,09 1,23 0,99 0,92 0,47 0,78 0,92 0,90 0,96 1,10 1,31 0,70 1,03 0,94

1904 1907 1917 1960 1961 1962 1980 1981 1982 1983 1984

Ski Sur Heb Kun Hal Nor Väs Sal Fag Köp Arb

925 2254 2429 1611 3028 1156 20510 3890 2178 4449 2543

860 2149 2371 1590 2889 1134 20191 3800 2095 4475 2472

805 1914 2403 1408 2587 1135 18624 3638 1904 4248 2210

800 1871 2473 1355 2708 1163 18715 3663 1841 4335 2199

195

0,43 1,20 0,99 0,93 1,12 0,87 0,95 0,77 1,38 1,06 0,55

5

2021 Van 1267 1223 1206 1301 8 0,63 2023 Mal 1891 1850 1880 1931 17 0,90 2026 Gag 2002 2011 1964 2036 8 0,40 2029 Lek 2388 2432 2563 2689 7 0,29 2031 Rät 1771 1806 1825 1875 18 1,02 2034 Ors 1224 1235 1290 1363 5 0,41 2039 Älv 1276 1316 1416 1486 8 0,63 2061 Sme 2456 2440 2423 2478 10 0,41 2062 Mor 3754 3749 3750 3753 0 0,00 2080 Fal 9650 9684 9877 10060 89 0,92 2081 Bor 8017 8014 8117 8552 66 0,82 2082 Sat 2239 2279 2399 2542 14 0,63 2083 Hed 2839 2813 2842 2932 21 0,74 2084 Ave 4116 4123 4123 4283 33 0,80 2085 Lud 4786 4759 4615 4732 28 0,59 3

2101 Ock 1064 1080 1070 1098 7 0,66 2104 Hof 1954 1913 1894 2000 26 1,33 2121 Ova 2436 2471 2371 2427 40 1,64 2132 Nor 1955 1940 1879 1943 35 1,79 2161 Lju 3427 3448 3465 3577 43 1,25 2180 Gäv 14382 14140 13903 14496 154 1,07 2181 San 6697 6533 6295 6385 50 0,75 2182 Sod 4817 4756 4516 4471 51 1,06 2183 Bol 4786 4899 4835 4895 67 1,40 2184 Hud 6817 6747 6612 6813 59 0,87 x

2260 Äng 1881 2025 1978 1956 21 1,12 2262 Tlm 3514 3310 2919 2787 31 0,88 2280 Har 5023 4829 4390 4141 49 0,98 2281 Sun 15984 15644 14366 14242 157 0,98 2282 Kra 3867 3819 3542 3406 39 1,01 2283 Sol 3996 4079 4016 3984 54 1,35 2284 Örn 10722 10530 9940 9791 94 0,88 2

2303 Rag 1122 1126 1172 1217 7 0,62 2305 Bra 1437 1436 1456 1420 21 1,46 2309 Kro 2668 2680 2795 2776 19 0,71 2313 Str 2570 2568 2536 2539 18 0,70 2321 Åre 1633 1655 1800 2064 14 0,86 2326 Ber 1312 1300 1330 1372 2 0,15 2361 Har 1971 1924 1870 1870 16 0,81 2380 Öst 10005 9962 9703 9674 77 0,77

gg

2401 Nor 1500 1471 1488 1486 10 0,67 2403 Bju 470 471 452 468 3 0,64 2404 Vln 1164 1137 1114 1137 11 0,95 2409 Rob 1444 1429 1454 1505 15 1,04 2417 Nor 902 901 897 947 14 1,55 2418 Mal 779 777 754 721 1 0,13 2421 Sto 1361 1352 1371 1376 2 0,15 2422 Sor 554 539 550 564 3 0,54 2425 Bor 600 587 538 549 5 0,83 2460 Van 1568 1541 1593 1681 12 0,77 2462 V11 1487 1488 1517 1542 13 0,87 2463 Åse 610 597 596 627 3 0,49 2480 Ume 16309 16363 16729 17985 124 0,76 2481 Lyc 2621 2609 2610 2739 17 0,65 2482 Ske 13896 13796 13475 13700 114 0,82

gg

12505 Arv 1319 1297 1237 125 13 0,99 2506 Arj 570 561 576 599 0 0,00 2510 Jok 1118 1120 1086 1153 7 0,63 2513 öve 714 704 688 680 3 0,42 2514 Kal 3573 3501 3300 3282 34 0,95 2518 Öv.T 1073 1081 1092 1058 8 0,75 2521 Paj 1375 1396 1382 1383 7 0,51 2523 Gäl 3733 3704 3607 3702 32 0,86 2560 Älv 1674 1681 1616 1648 17 1,02 2580 Lul 12118 11941 11266 11640 89 0,73 2581 Pit 7829 7732 7278 7226 65 0,83 ; 2582 Bod 5341 5338 5179 5268 34 0,64 i 2583 Hap 2000 1910 1808 1768 12 0,60 , 2584 Kir 4874 4739 4247 4323 _ 34 0,70 ; _j, ...i—, ..”—.LnfL, .. ,, ...__. rf.. 11.103... . 1.1 ,, _

Diagram E. Antal invånare 7-20 är per kvadratkilometer. 1989.

Hntal

5257—20 åringar

Tabell 4.

Elevutvecklingen i särskolan. Faktiska tal 1985 - 1989, samt procentuell andel av det sammanlagda elevantalet i grundskolan

och gymnasieskolan.

Folk— Elever i mängd Grundsk Gy—sk

89/90 8.526.263 895.657 289.517 1.185.174 13,90 11.306 _ . . H ...—l ,

Tabell 5. Utvecklingen av individ- och gruppintegreringen av särskolans elever i grund- och gymnasreskolan.

Integrerade i % av alla särskol-l elever

Antal individ- eller gruppinte- integrerade elever

1985/86 1986/87 1987/88 1988/89

1989/90

%

Elever i särskola

av % av

Diagram F. Utvecklingen av individ- eller gruppintegreringen av särskolans elever.

1200

1000 800

600

400

200

_——Rntal 0 integr.e1.

1985/86 1986/87 1907/88 1988/89 1989/90

Tabell 6. Lokalintegrerad särskoleundervisning länsvi

s. Läsåret 1989/90.

Landsting Elever 1 Antal lokal— Andel lokal- Antal ind— särskola integrerade integrerade , integr.

___—___L __i __ ____.___

Andel ind-

LDNIO 2 5 9 1 l 6 6 2 7 0 4 7 1 4 5 1 2 8

ää—NN—hä

Integrerade Totalt Antal %

Tabell 7. Elevernas fördelning på särskolans olika former. Läsåret 1989/90.

Därav ].

Obligatoriska skolor(o) Frivilliga skolor( f) Summa : Yu

kolans olika former. t 1989/90.

a särs åre

o

ka skolor. Läs

Elevernas fördelning p

igatoris

Diagram G. Obl

& e 9 Ö Ö Ö Ö d 5 n ..1 n T D U n 5 n r nn V nn VI Du VI Dn T QH G & m & D wNxxxxxxXxxxxNNxxxxxxxxxNxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxh B 4.4.4.......555Sånna...&...-(......a... C nn 2 QNXNXXNNXXNNXNXNXNNEXXXNNNXNNXNNXXNÄ QWOWRO VI VA r 0 6 U r. _| cl re...»..............4..»....ffa. & 5 k ................. R .h wxxxxxxxxxxxxxxxxNxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxs o 'IOIDCDIOIDO'COIUIOIOCOt.!tl'l.l'4.4.llll1.4DCOI'(.10154l40101010101910401040101049401010404|lh DI XNXXNÄxNNXNNXNNNNNNNXNXXNNNXNNXNNXNNNXNNNNNNN S .....d....4..o....4o. 0 m 0- XXNNXNNNXNNXNXNXXNXNNNXNNXXNXXNNäNXXNNXXXNXNNÄ N O / k 0 M S 00 .l 9 L xd ] . . S ...?... ( K 03 6 p r I Da äNNXNNNNNNNNNXXNNNNNNXNN S | IIVCDCI694|03CI||CIQICICPII H n Du ......................................nu..................... .] F 6 r YXNNXXNNXNNXXNNXXNXXNNXNNXNNNNNNXNXNXNNÄ d 0 1.4.434-46484445..oaäoq-coqod. || r E .0 0 . . rl. k D H S S C m a a n g .| B & r ||. nn r e ] 06 V ..W m e .l 5 0 5 0 D 1 r. 7 5 2 E F.

BD HC

DEFGHIKLMNDPRSTUUXYZ

FlB

Tabell 88. Förekomsten av tilläggshandikapp hos särskolans elever. Särskolans elevunderlag läsåret 1989/90: 11.306 elever.

Gs Ts Yu Yt Vt _Il-I-l-l _l-Inu-mi

l Sociala och känslo— mässiga störningar 556 457 138 154 78! 1 383 12,2 immun-allla l i I 7 fil.. nå.., * . .. . i,,..fi,., . _. A.. "Wii. ,. lä.... ..- 1_fif .fi. . __ .". ., 1 _.v. _

Tabell 8b. Elever i särskolan med tilläggshandikapp. Läsåret 1989/90.

[Landsting Antal tilläggs- Kompl. res.

handikapp per omfattning 100 elever Lvtr/elev

(' ,... _ . ... .. A.,”, ..... .. ,

?AAåÄåN-cxscgemw'wozzbbm-cmau-among

Tabell 8c.

Elever vid specialsärskolor läsåret 1990/91. ? Hemlandsting SALBOHED " Elever klass

spec . särsk.

H

2 2 1 2 2 4 1 3 3

_,_1 __ ___—.f__.

Andel av hemlands—

tingets elevpop .

12.32 Flera hkp.

150 100 50

RB

4.0.1 0... ...coo.ccc. åvwåä$ Vägar-"&!”

C

nu nu 5 P HJ v/IU O mv .. n t.w cd : MW _ P

.....-.....4.................. eäaxxäåxmeaääwåkåxöc

Diagram K.

Kommunik.

då.néödddé4ddnJ4€€€€€€€zi ? f.kägåå393333

Soc

e.o....ocooo. vQNVQPB?PPQP?VB

Förekomst av till Läsåret 1989/90. P

ii

u.......... ..........c...q.... &9vvv&&99?åk$90&$99$99&??$$&??v

12 22.82

Hör

acc-ca.....cqocc 4.14. &thhåähåhhhhhh kQWQFWP.

,

sax

9.32 San

% % '

ashes ...ahwaasaaanau urna.

. o o . . % % .

v .

Géåéådäddiéddädéåädddé

: .. .%ew .suav ansa

. & o . . ' & v . år O.. 0 ;

% Q . ..

% . oå? && 0 .O . &

ggshandikapp hos särskolans elever. rocent av hela elevpopul 7,

o % . ; ' .

.... ............o..c.... vwaw.naa9?kv&&?v?vww?v9vw?aw"ååh

' % 3

'$ . åå? % . . % ... gp .

_.vv gå,. 0. O

.0 . :. O Q . O .

' .

... .. .-.....-......--..... .S?:;k&383838£430&0n

. 3 . o %; o o o o . å .. . ,. . o ..

o . . % . Q . . % ..

.. . o . . O . . c % '

.vc & ooo oå? » ;

.

. .. .. 456” oo " '. Q'. '. .

' . 0 g;

.. Q 0 . ap 0 c 0 J S'

D E F G H I K L M N 0 P R S T U 0 X Y Z BD RC anonen.

15.

&

12 Rh 12.82 E] EEET.handik.

per 100 el flerhkP

Diagram [. Hntal

Elever i sarskolan med tillä handikapp per 100 elever.

ggshandikapp. Antal till Frekvens läsåret 1989/90

aggs—

Tabell %. Utvecklingen av kompletteringsresursen.

Faktiska tal

1988/89 1989/90

l_' 10 277 12. 008 Im. 322 13.501

*/ ofullständiga uppgifter

resurs per elev

Antal

10.530

Prognos 1990/91 Kompl.

14.735

i

Samordnad specialunder— 3.0 2.5 2.0

1.5 1.0

Delning av klass

Andamål HB allmant Visn1ng

Elever m.

............... ... å3$333$ :.

Bibehållande av org glesbygd Diagram L. Lvtr/elev

per elev. Läsåret 1989/90.

Ospecificerat Kompletteringsresursens omfattning. Lararveck

Klass f elever med barndomspsykos (lärarpersonal) Elevsociala ska Personalsociala sk Delning av klass. 1

tilläggshandikapp

fysiska

...om ...uow.uom.n.u.u.uon.

ééidååå %!ädsféäåéäöåo .......'.. .... . . . . . . .

ä Elevassistentpersonal

l.

édiéidäaq kukåäåbbk

p.g. av stor vårdtyngd.

i

iiiäiiii 6 4

*/ exklusive ospecificerat.

.......... hähåh$hååh

Andel brutto

...—....c-qcacqq n&&h&hhhhhhh$h%%ac

Andel netto*/ 5,9%

otimmar

E&ZLvtr per elev

Tabell 9b. Kompletteringsresu rs ens användning. L äså

r 1989/90.

"""HHHHHHHNHHWHthtillil

Diagram M. Kompletteringsresursens användning. Landstingens prioritering. Läsåret 1989/90.

Fysiska t.handik.

Sam.spec.

5.92 Deln.k1ass allmänt

1.02 Värdtgngd

37.62

22.42 Barndoms-

15.02 psykos

Glesbggd 6.02 0.42 Pers.soc

Tabell 10.

Skolledningsresurserna i särskolan. Läsår 1989/90. Rektorer och studierektorer. Landsting, Elevan— skolledningsresurs Tidsinsats per elev 1/1 — tjänst =

39,75 t/v 26 lvtr vtr/elev lvtr/elev

mMHQMHMHHMXDNWle—l 8 5 5 7 6 3 6 2 3 6 1 4 1 7 8 5 5 4 4 5 7 3 6

*/ 1,0 studierektor enl reg. beslut omvandlad till tid för specialfunktion.

Skolledningsresurserna i särskolan. Sammanställning Vtr per elev R/Str +TL+ Spec.funktion. Läsåret 1989/90. Diagram N.

.. d. m . e U .I. D. . .... r _mu. L a & . : i k i n e 1 e 5 . S F n .K _|. & n W 9 m F 9 r m H Y & & _|. En 7. 7. 5 X _ll. . m m ...... m 7. 2. 5. W & 5 r 5 1. 2 7” 5 U ä . äeäässssssssss % H1. B 9 s %% m 2 4. sååå Z 2 &Wååå Y 1 X R m m .WWssssssss U ww T e .,nuu"uuuuunuunsumwu...u.. _ %s%s .. . _.amawww"assa"... R m .”””nu”Nanananananana"....,. & ..?”.roneuen.HONOM—Mono”.Monononouenouocooo , ssåssssssssss 9. mm &%%wwäwaamÄWQQMWMW ooo. % ooo %% 00.009. 000 o o o . . $% 0 k M"mmmmmmwmmwwmmmmwm"mummmemwmmwww. smsssässsssss N % W&%»&&&M&&&m%w%m%%&äa . . & nouono—ONononouononvnonouooouononouoooooooooOOooooquowoooooo så M .s a%&me"wwm”mMM"wwww"mosas?,. sååå L .a ,.www"m"m”mNmM"wm"wwwwwww”wwwwwwwww.. Basssssssssssssssss K pi swmmwämaxmwmwåwwwm%aawf ooo ooooofoooo ooo o.. 0. oo . o o ooo » o o...... ooo . . $..% 1 d . . W DWWWWNMåää H n . ......... /. . .... U M. ;o»...ooo.oo.oooo"o"oNONouonouonououononooouono»oo HD 3 %% G mo . . ......mest......Ämnena.... . ååå F k % M 2 så E m W r. sååå D 0 55% _ . & s...ssxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxs C m.m .! I. G d. ååå % a .m m m e _m I r ll r 8 F 1 g.! ca 1 m 3 5 0 5 0 .m.m"& m_a l l 0 0 nunuup MTI

Lagstadle- lärare

52

18

256 Slöjdlär.

Förskoll. Mellanst.— 1ärare

ookq oo

oooo .oooooooooo . ääiqqaq

o o

. s &

o ; o

o

o & ; o o o &

.. & o . & o o o o o o o o o o o %

o o o o 4 o

o o o o & o o o o o 4

o

o o o % o %

2 Lägstad larare 6.22 Särskoll.

18"

o o gp .

oooo o .

oooooooo oooooooo

oo

o

o o o o . oooo »

o . O..

4

o . oooooooooooooo ooooooooooooo. o o . ooooaafxv.fo . o.mr: & o

o. oooooooooo. .vo.mcxfmvoooooooooosav '%ooooooooo »ooooooof ooooooooo oursaawnrwm- öoooo. &.

1.62 Yrkeslär.

4.72 Hushallsl.

.6 AV 7. .J J I. 1 d 8 p

Diagram P.

Grundutbildning. Läsåret 1989/90. 35. 97. Utbildningsbakgrund for särskolans studierektorer.

Diagram R.

Särskolans elevvård. Förekomst av tjanster inom särskolan för psykologer och kuratorer. Läsåret 1989/90.

Rntal landsting

Diagram S. Särskolans elevvård. För skolan budgeterade medel. Läsåret 1989/90.

5 Hntal landsting

'ooooooooo 100-o......0

W

o o bosocoooo o voovoooo ooo—ooo ?vgeooo

oooooooooo- .....Q...O.Q.O.Q.Q.O.4 00.00.0000. ...QQOOQCÖ' .....OQQOQ' ...OOOOQIQ voo o'o'o'o'o'o'v' ' ' oooooooo

Ingen

uppgl f t

_ Inga 8115 _Bade egna

och omsorg

m Bara

omso FQS

M Egna och

köpta

ME)" alls

budgeterat

Delvis

budge t e ra t

MHelt

budget era t

Tabell ll.

Volymen av konsulentresurser och kostnadsbärare. Läsåret 1989/90.

Antal lärarveckotimmar

(IS—(U

I

AB C D E F G H I K L M,M N O O P R S T U W X Y Z

1) För individintegrerade elever 2) Varav 16 lvtr. för individintegrerade elever

Lvtr/ /elev

Finansiering

Staten

18,5

23 80 44 28

1 82 24 25 58 40 49 52 21

100 104 79 68 26 95

Lands— tinget

Diagram T.

ärare.

konsulenter och resel

Resursinsatser for Läsåret 1989/90.

Vir/elev

co. o..... . oo ...co .. ...—oo.» o...—o... . 599v900&00?30909&99vv

no.-o..... .. . o..—..... >59775k0?559?unwnumhff.

2.222... ........... .... "man." . . . u . ».

coooooodooooooooö woooooooooooo hhå!hhhhh%hhå$o

vv?

HBCDEFGHIKLMNOPRSTUUXYZHC

BD

Tabell 12a. Resurser för elevassistenter inom särskolan läsåret 1989/90. Veckotimmar per elev.

4 Landsting Elevantal Elevassistentresurs vtr Yt Vt

f*** _ _, U. ___—___._

m moea======

*Medeltal vtr!

—————————————————————

kohmwmmq—mvwhmwmwhvmw—rmwmmmmmhwm

—————————

(Jammu—tmv-thommwvmommwmmo—rmmmhmmdwm

'TabeH 12b. Resurser för elevassistenter inom särskolan. Budgeterad kostnad 1989—1991.

Landsting Elevantal Budgeterad kostnad Kostnad per elev 1989 lå 89/90 Kkr

C D E F G H I K L M M N O 0

D)

N*éNZGHmw'U

*/ Exklusive F,U och AC.

Diagram U. Elevassistentresursens omfattning. Läsåret 1989/90.

Vtr/elev

MVH per elev i l

HB D E F G H I K L M N O P R S T U U X Y Z BD C HC

Tabell 13. Yrkesvalslärare, kontaktlärare och syokonsulenter i särskolan läsåret 1989/90.

Yrkesvalslärare Syo—kons. Landsting Elev— Antal underlag y—vals- lärare

DmemHMn-"IE

KU

NNNv—uomNN—rHvHva—tmmmmwmmvmvmwmv zoommmepzxwm NNNWQMNNMHMHHMNHNMNMVNNWNMMNMN 2 2 2 5 6 3 3 3 4 1 4 1 1 4 5 Ma 1 2 3 3 3 5 5 5 4 3 5 3 2 3 4

_______ i; ______J_ # '

HC

D E F G H I K L M N O P R S T U U X Y Z BD

0.6 0.5

väwbbbwn ».

%. QQÖJJcoqoaodéöc 0.0.0...— .o| nor.—oooposooqvoooooo

Läsåret 1989/90. Den totala yrkesvagledni

.......... ........... .... "mknmsfprmfs :Vvvveanunmaaaaashs

..

ice-04. 430404 4.4—40.04.4040404 4.404... 4 . acaocoqoqoqoqoq .04 4 qoaocoqoqä 4 404.404; 4 ... » .c. . vo... popcoopooovo ufo»?! » . u . » oo» for voro .

u....— oc.oc.c. cec vwaah!» hää&%nhf.9?$&h

44444444411 .nu—1444c4414c4u14 monontnhononcbunononon onanonon.nononononcuonouonaucuonono ...J.......oqoqoaoqotoco—ä ooo o... ..!!-o..

. o o o . o . won—m.m.»? om ”om." .

..::... s&hhahåaamr-

anpuwumhåhåhhh.vawr»nahåhäåh&h&hh&håf$hh$ä

-.-.--..- -.-..-.-.... . . ..”.”."."å.......»vvvwvx.".” . . .

ngsresursen. Vtr/elev.

Per elev ||.— nu 1 De TL H 2 nH CJ

iagram W.

Tabell 14. Sammanställning av slutreglerat och utbetalt statsbidrag till särskolan exklusive hemspråksundervisning och svenska som andraspråk. Procentuell andel. Läsåret 1988/89.

Särskild Integrerade

HH

'HwmemHmwmmmemr—owpwuwww

HHOOOOO |_ _ _ _ _ _ _ wowwwa—lu

__ _ _ ____ __ __ _ _ _ _ _ __ __ _ _ _ AmmmquUIUlJå-QUILHÖUIUIONGXONUIAUIONUI _______________________

1_nowbqtooqwqwmmwaqmwomc—oa—:

0,4 0,9 0,1 1,9 0,2 0,1 0,5 0,5 0,5 0,1 1,0 0,6 0,6 0,9

Diagram X. Slutreglerattach utbetalatstatsbidrag Ullsärskolan exklusive undervisning i hemspråk och svenska som andra språk. Läsåret 1989/90. Andel i %. Hela landet.

vv'..'v_ OOQOQQOOV. ..%&%&&&h&&%5» . OOQOQOQOQO OOQOOOOOOO._ OQOQOOOOOOO... .OOOOOQOOQQOOQ_ OOOQOQOQOOQOQOQ QOOOOOOQOOQOOOOQ OOQOOOOOQQOQOOO 000.000. 00.00 OQO. .. %,

'. ;o

& ,. ooo . o'.” . O .

q! & O &

. Q #0 O &

Grundres. 73.82 aggg

O & O . då & . O O 0

”o ; . 0 O O . O O O O O &. .

. .. . % ' JB

..

.. 0 O 0

.

&.

; o o . Q ; e.o. . o . o o *. o

0 % O

. O .

.

.. Q 0 ;

&. . .

o

'o o % o '. o % Q :: O Q

0

O

O O 0 . Q &. O O . Q . . O ., .

. o o o o o o .. *. . ; o . o

. o . o . .. % . . . & .

. . . O 0 o då ;.

4 O . O

. o o

. o .; '5 ' o o o o o o o . . . O O . . 90 o o o o 0 '. o o o o o 0 € . ., o o o .»

oooooQOOJQ. » o o o . o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o %&fWÄPJUåaf0WQPo

oo ooo—oo

. Q . 0 O

&. O . .

Q .. O O O .

.b O iä: O O .,

.

€£$å&£££££&&£#&$ . o o o o o o o o . o.....o'o'o'o*o'o'o'o'o'o'o'o'o oo oooooooooooooooo ooooooooooooooooo ooooooooooooooooo ooooooooooooooooo oo oooooooooooooooooooooooooooooooooo ooo.ooooo.oooooooooooooooooooooooooooo .oooooooooooooo.ooooooooooooooooooooo ooooooooooooooooooooooooooooooeooooo boooooooooooooooooooooocooooooooooooo »ooooooooooooooooooooooooovooooooooooo ......O............Ö....O..O..QQQ...Q poooooooooooooooooooooooooooooooooooo .. oo.ooo.ooooooooooooooooooooooovoooooo ooooo.ooo»...oooooooooooooooooooooooooooooo . ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo ooooo.oooooooooooooooooooooooooooocoo . ooo... >ooooooqooooooooooooo.ooooooooooooooo ooo.- &&&%&&%%%%%%f%&h&%$%&%&&h%h%&%&%&å%% oo %%QNR p,....o.o.o,o,o.o,o,o.o . o o o o o o o . o o o.. . o,..xo.o.o.o.o_o_o_ o;_o_o.o.o_—_ p), ooooooooooooooooooooooom voooooooooooooooooooooooq oooooooooooooooooooooooo >oooooooooovooooooooo ooo—oooooooooooooooo sooooooooooooooooooo oooooooooooooooooo vvvvuk%%&aee&ku . o 0 00.00.0000. . ooo. .

0

.b

4.

. o . &. O O O O

. % Q

'.

. Q . . .b 0 o . . o ' O o

. &. . . 4» . Q . . o ' . . o? o . o o ( oo

$$$

' .

.. ., O

.

.. QQ .

. &. i, . O .O »: .!

p. !

OOOQOQOQOQ' **

.. . 0 . . . .. 0 O .. o

6 O

0 . '$ c:. . . . ., 5

O O O

. O O O » . O O O

>.. 0000. 9$UW%&$PJ3%$fvbo '%£#£$d#$&##5 .. ooooooo oo ».

o

'. Q . O .

ib

. o

.? O '» o . 0 .b .

gp

5.32 R/Str

. O O . . . O O O . .

gp

. O &. 0

O O

..

O 0

. O O O 0 O O . . ., 0 0

.b ”»

O o .

'$ '. o .

. o o . Q 0 o . . O ., . O 0

:o . . &. q, 0 o .. .

O

.

'.

Q 0 0 O O 3; . Q 0

”+ .. O . .b 0 O 0 '0 '$ ., Q 0

. o o o o o o . 00 ”| 0 .

OO Q;

0 .

o

o . € . . . '$ .

O 0

'. o o

då

00. .

.

.

. O

.. Q QQ . Q .. '$

.

.? o '. oo . o o o o . ., . Q 0 o '. O '. .. O o . O . . . 0 O . O O 0 O O O O 0 ., . O 0 .. o då 9 o . » o . o . . o ,o . '$ . o ' . O O . Q . . O . .* .éä,dw%,.%,däaé*%&f5Q s45quapgq;5g;gåp;5o *. . . . . . . Ö . . .. " ”åöååfvåffW%Pik

..

O . Q . O 030 .

14.52 Kompl. res.

. O . O . . . &.Oooood 000.000

& .*qfözäzé

S.u. 0.52 5.92 Individ integr.

Tabell 15. Jämförelse mellan andel statsbidrag (exkl. bidrag till undervis- ning i hemspråk och svenska som andraspråk) till särskolan läsåret 1988/89 och andel befolkning 7 — 20 år.

Statsbidrag Befolkning 7—20 år Kol. 3 — Andel _

|

N H 0 :! 0 H 5 D.. (D |_- 5 (+ DI |_-

5 79 804 480 13,2 265.470 18,0 ”

— |_-

U) — (JJ p.;

l_ l_ + |_ '+- ' 11.879.915 2,

I

O O — |_a

(» & ...

|_|

A

+ 0 — oo

N

!!

"| 18.067.565 3, 41.885 2,8 1 + 0,2

27.176 1, (I)

9.607.978 1,6 L 27.694.714

) m 52.674 3,6 i + 1,0 | 46 038 755 7,6 129.824 8,8 i - 1,2

+ 1— l— l— l—

— C)

46 201 3,1 116.545 7,9

I O _ |...

x! — N

I o — Nl

++i ++ mm 4,3 ' 50 864 3,4 ' + 0,9

w & Nl (.a) — M + 0 — U| 47.596

!

l_ l_ !- +|— l_ l-

Nl_ l_ l- u— +++ 25 455 935 3,1 + 1,1

.b & N

(» & |_u l—l — U1 + + 0 o _ — Ul N

21 502 342 3,6 45.303

19.804 829 3,3 48.043

m 603 891 087 100,1 [___ ,_._ "' 9.970.429 1,7 22 888

(» — M + 0 — 5.1

[*

Landstingsomräde

HB

FÄE:

75000 50000 25000

QQ!!! ooo... %&ål? ?.

%%%%%%W%W$%%d€€t€åo

ooo. %%äåoo

C

%%ä55555%%5%

1.32... i...... o...... :..... .. . .......o...>.....of . . ...—%...»...

F

...... .:vea

Jléééä#låvé Po.

o......

4... 0.0.0 oo!!! .. ooo

ooooo I???#?Pftbo

................. ..-. ......... .. QOOQOOQOOCOQOOOOO QOOOQOQO_ av anaaau.,naaaaauv vnumppppu

QÄWQWQGQQ szabb&h&%

.c. oc oo... ,åshkå

. ...—nowowowomowowowoz

deJéédi & &#&JJJ&J&&4&ÅA w noncmom...w.nouo MononoWOnowou m.m..—now...? 74.401010464010404046t04. (01.1.1 04.404040101010104040104 1.49 h.».nomovuonhouovvu now.?» monom—non.» ».» nom.».nhonono

...a... whom.”

1" F? ES P4 P% )( EZ [) F? #4 L P( I) LJ LJ 22 [3 HK

04.11.44 etc..—ooo oååiääåw.

OIQÅOCQIOQÖCOCOCCÅOCO(.COÅOCOCQCQIQCOCOÅÖJ $&k.9&5&&%£€$%%$hh&&&

E3IJ

4.4.4 ...å—o...... 4.4.4... :?b??0?pahhh&hhhh%.

100000

Kronor

iagram Y.

andraspråk. Läsåret 1989/90. Statsbidrag kr/elev exklusive hemsprak ()

o

ch svenska som

Tabell 1621. Kostnader (Kkr) för Särskolverksamheten budgetåret 1989.

0)

BK= bruttokostnad

I = intäkt (statsbidrag m.m.) NK= nettokostnad

zzozomnzabznxww

Tabell 16b.

Specificerad budget (Kkr) för Särskolverksamheten budgetåret 1989.

,äeawww=Hsa=

(U KU

Övriga

Läro— Hyror Tran—

35858 191863

ofullst.uppg.

180499 264021

33.159 40.224 34.860 47.234 52.134 36.622

81020 1 123 564

'TabeH 16c.

Kostnadsfördelning (Kkr) mellan staten och huvudmännen. Budgetåret 1989.

tb.herättigade löner Övriga ./.stb nettokostn

120927 26388 22320 40519 39113 18039 24539

8053 14701 40483 53696 15012 29742 29796 33212 42888 38208 29330 31323 37005 24706 41077 37032 14875 33072 31763

UQNMQHMÅE

(U (U

IM ;N 1O :O :P R 5S T U W aX Y Z

og .4,m

5

152440 30592 20491 32282 41184 14920 27938

5793 10481 32312 49538 13289 20168 33877 33839 58525 29136 39728 26567 28474 31561 36615 33839 17623 43145

, 25685

644297. L 233522

273367 56980 42811 72801 80297 32959 52477 13846 25182 72795 103234 28301 49910 63673 67051 101413 67344 69058 57890 65479 56267 77692 70871 32498 76217 57448

890042 1 767861

185772 37172 24134 43395 50712 21259 34661

7461 15457 43289 63473 18040 29504 40500 40316 70540 40844 45622 33159 40224 34860 47234 45934 21246 52134 36622

m—J—'______4

1 123564

63, 6

_

SOU 1991:30 Tabell 16d. Kostnader (kronor/elev) för olika kostnadsslag i särskolan. Budgetåret 1989.

Huvud— Undervisningsan— Hyror och Övriga man knutna kostn. transporter kostnader

i—:-

L 70 084 * 9

: f

32 2

, l,? a_n”,

0,0 1,9

Kommentarer: Undervisningsanknutna kostnader = Nettokostnader för statsbidragsberättigade löner + övriga löner + kostnader för läro- medel.

S-län: Hyreskostnader redovisas under övriga driftskostnader.

AC-län: Läromedels- och hyreskostnader redovisas under övriga driftskostnader.

BD-län: Redovisar inga övriga driftskostnader.

*) Här redovisas summan av Undervisningsanknutna kostna— der (inkl. nettokostnader för statsbidragsberättigade löner efter avräkning av statsbidrag), Hyror och transporter, Ovriga kostnader samt Andra intäkter, eftersom det inte gått att klarlägga på vilka kostnadsposter och i vilken

iagram Z. Statsbidragsandel av löner till lärare m.m.

MHndel sb MPH-idel stb

4444444494444 44444444444444444444 444444444444444 444404

..4.4.4. 5.4.4 4.4.4.4.444.4.4.4.o. 4 .4.4.4.4.4.4.4.4.4.4...4. .

Jääåäédédédeåä 444444444 4444444444444 %%8ä3535354BFP. 4 4 ?????? .4W4n4monh4n4wh ”nov"?

44444444444444444 mav?»?v?v?v9vwwwvvk

4444444444444444444444 .4n4u4N4W4n4w4n4w n4m4nowhowouowhowhowhowo.

4444444 44444 444444444444444444444 Non.» nov» .4u4n4w4n4m4u4.4.4w4 n.. " ”bh.???” u4n4n4u4u4n4u4n4n4n4n.

4444 44444444 4u4n4u4u4wo.4.4n4.4n4.4N4W4u4W4n4mou Vä.

4444444. Phono. 4 o 4 &

Statsbidragsandel av totala kostnader for sarskolan.

Budgetåret 1989.

QI 1QIOÅOQOIOQOC. 040.040! I CC....CQCQCCCC ).)O).40>.>Q> .44.h4n4m4n4W4N4W4H4W4u4mou4wh

444.44444444444. annan." . N.N.”.vvvvv ..” $$».va94.445... .. .) r0>040|0|0)04.>07 |

4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 44444444404444444444444 4444444 4 444 4 4

4 44.44.4444 4 4 4 4 4 4 4 4 4 44 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 .... .4.4.4.4...4.4.4.4.4. .4.4...4.4.4.4.44.. . .4.4.4. .4. 4 4 4 4 #34? .4W4n4u4n4wh4m4n4w4n4w..4w4n4wh4won4w4n4n m

104010404040 05404040404 4 4 44 4 444 4»....4....4...> . 04040104400 44 040 . 04.44.44404040 . O. 4 4 O 4 o 4 O O 4

44444444 4.4.4... .4.o.4.4.4.4. 4 4 4.4-43.434. . 4 4 .

.4w4n4w4n4.4.4.4.

%444Jåd€€€€%4 äJJdJJJJJ 44444444 fp????!$..kk5%bk?$ w4u4W4n4n4now

4444444444444444 44 » VV?" n 4 mon4w4n4W4u4W4N445wm

4 4 4 4 4 444.444 444 444 4 4 4 omdiéddanw4éäJJJéJéäé åvkvvvvkäuåkohfhh39339. IQDO.OIO>O>O.OVO.O 04 »..ODOvODQrobprOIO . 4 4444444 444444 444444

??????m”vanQv9vvmu0?v?&?n4

4444444 444444444444 .4.4w4N4W4n4W4n4m4 n4n4W4u4wou4wou44u4n _

a€u€€€%ä4 &&ddd? 444444 444444444444444 444 444 %&??ffaåäääbkkkk ?nooo. .4u4n4.4»4w4u4. 44n4won4W4N4. .4w4N4. . . "om."

Jäddddéddiää 4 meädä 4 4 4 ...4..4..4..... %.... 444u4uu44440044u4444444 4u4u444u4444 4 4 4 4 4 4 4 4

O O O . 0 ' I.!OC'IOQOCOC'QOI | 4040 | 4åwéhn må?wmemwåw4éé bkkapprsPsbPPfå

.. vvvvvvvnå4 ..a.m.”."man.".vvvvvvvvvvu ...

44 44444444444444444444444444444444444444444 .???äv a?»?7?vv#v?v?v?vanufrhhf &hfpbkvvvvvvvww

10.04.1010401040 040.010401040404. 4. 44 4444444 4444444444 44 4444444 .. .. ....... .. .eu now.? oow wonowoåwh 4won4won4w4u4w45. .

.déaawd . äga IICIIQCQGICQIICQ04444|C|C1IQCIC r040>0>0>0>04040> >OVO>QI0>Q> äuwsvammhh&h&&h&hmh&n&h3&&h&hhh

44444444.444444444444444444444444

44444444444444444444444 .o.o.4.4.4>4.4>4.4.4.

. %...!!!4.4.o.4.4.4.4.o.4>4. 44444444444444 44 44444 444 44 444444444444444444444444 4

.Oro.o>o>o>0>o> 4.0..>Q4440. for.» vo O...O.o>0.o.0>o40>o>.|04 >

4 4 4 444404444440444 4 404444444044404 404 4 4

4. me?»?!4.4.4.4.4.4.4.4.4.4.4.4.4.4.4.4.4

44444 444444 unnenuhåhnhhåhh

4 444. 44 404444444044404 404 4 444 4 4 4 4 4 404 4 44404440444444444.

54 4.4.4. 3.4.4. 5.4.4. .4.4.4M4.4won4W4u4.4n4 .4.4.4.4.4 4.4.4.4

o

Diagram A.

aQÄ&W&% 4 4 4 :? 4Jgaåaåaåå&aåa&&å&&&åå . . 0.01. 4.404.404040404010Q010000

44444444444444444 4444444444444 .4. 4.4.4.4.4.4.4.4..

Q».—QDO4Ob'>07040764OVO>$)O|Q>046I .

44 444 44444444444444

kvaahwaväu9?vva?v?W?vwv

444444 .4n4n4W4n4wou44.

444.44444444 4444 4444444 Vuävvvvaahha 45 ovwvwv

Tabell 17. En ny statsbidragsmodell.

Kkod Kommun ;Ett tankt uttatl Resultat enligt lamslaget ayvtem Antalet Iutifrån antalet 10%.87,5% 2.556 .7—20 Särskola— [särskoleelever Awikelse % åringar elever Totalt 751,537407 751.537407 1 468294 1 1583 114 Upplands—Väsby 3.049491 3.059.654 9163 0.30 7.559 47 115 Vallentuna 1,681601 1902235 20.634 1.10 4677 29 117 Osteraker 2.660.195 2.687.193 26.968 1.01 6.747 41 120 Värmdö 1.167.990 1.254522 86.632 7.4.2 4.153 19 123 J'artälla 4.995975 4.962468 -33.508 —0.67 11.501 77 125 Ekerö 2.011 397 1.977996 -33.390 -1 .96 4.067 31 126 Huddinge 5.774569 5.752.469 -22.1OO -0.38 13.555 89 127 Botkyrkn 5.190624 5.309345 119.722 2,29 14.920 80 128 Salem 1.362539 1.356.693 45.946 -O.50 3145 21 136 Haninge 7.007942 6.821.879 495.464 —2.65 13094 108 138 Tyresö 2.919.726 2.915.126 4.600 —0.16 6.979 45 199 Upplands-Bro 1.816719 1.8264664 9.946 0.55 4.420 29 160 Täby 4.022733 4.126066 103.333 2.57 11.789 62 162 Danderyd 1 622 070 1.690.416 69.346 4.21 5273 25 163 Sollentuna 5.060.858 4.935533 424.325 —2.46 9.883 78 190 Stockholm 30.295382 30.55.6672 321.299 1 .06 79.949 466 181 Södertälje 7.850919 7.688.963 463.865 -2.09 15.368 121 182 Nacka 3.992968 4.029899 130.931 3,36 11.980 643 193 Sundbyberg 1.686953 1.655582 -31.371 -1 .36 3.499 26 194 Salnn 1.636959 1.784.119 77.165 4.57 5610 29 186 Lidingö 2.854843 2.340327 46.016 4149 6.571 44 197 Vaxholm 593.945 579.799 4.146 -0.71 1294 9 188 Norrtälje 4.2—147.147 4290423 56.724 -1.30 7.72 67 191 Sigtuna 9.049491 2.986.025 63.466 -2,03 5.915 47 192 Nynäshamn 2.076249 2.042555 -33.685 -1 .62 4.094 32 905 Håbo 1.622.070 1.616.424 -5.646 -0.35 3.724 25 319 Älvkarleby 843.476 828696 -1 4.776 -1.75 1585 13 980 Tierp 2.076249 205945 -1 9304 -0.93 9.315 92 380 Uppsala 15.636753 15.259691 -377.062 —2.41 29.619 241 991 Enköping 2.270999 2.962342 91 .444 4.03 6.279 35 382 Östhammar 1.816.718 1.870863 54.144 2.98 4.198 28 429 Vingaker 979.242 962.446 40.796 -1.11 1.937 15 490 Nyköping 4.412030 4.566643 154.613 3.50 11.929 68 491 Oxelösund 909.959 918.120 9.761 1.07 2379 14 482 Flen 1.751835 1.726594 23.241 -1.33 3.185 27 499 Kntrinahclm 3.693436 9.511.330 422.107 41.96 5.579 56 494 Eskilstuna 6.618045 6.631 .868 13.843 0.21 15.451 102 499 Strängnäs 1.946.494 1.990956 44.372 2.29 4963 30 509 Ödeshög 454.180 475.772 21 .592 4.75 1.146 7 512 Ydre 259.531 296.804 37.273 14.36 756 4 513 Kinda 779.594 826.992 48.399 6.22 1 .995 12 560 Boxholm 519.062 529.310 9248 1,78 977 8 561 Åtvidaberg 1.232773 1.236611 3.837 0.31 2.475 19 562 Finspång 1 .427.421 1.515694 98.273 6.19 4.294 22 563 Valdemarsvik 648.628 694.068 35.240 5.43 1.616 10 590 Linköping 10.965.192 10.709923 —256.370 -2.34 20.492 169 581 Norrköping 8.694294 8.738510 44.615 0.51 20.772 134 592 Söderköping 1.038.125 1.074.113 35.999 3.47 2639 16 583 Motala 5.709696 5.424.735 284.951 4.99 7496 88 584 Vadstena 389.297 416.485 27.188 6,98 1.319 6 586 M|cilby 2,725077 2.662158 -62.920 -2.31 4.934 42

104in

604 517 662 665 680 682 683 684 685 896 687 760 761 763 764 785 767 790 731 821 334 840 860 961 862 990 881 882 883 884 885 980 1060 1030 1081 1082 1083 1121 1137 1160 1162 1153 1165 1166 1167 1168 1180 1191 1182 1183 1214 1230 1231 1233 1260

Kommun

Aneby Gnusiö Gislaved Vaggeryd Jönköping Nässjö Värnamo Sävsjö Vetlanda Eksjö Tranås Uppvidinge Leeeebo Tingsryd Alveala Älmhull Markaryd Växjö Liungby Högsby Tor-sån Mörbylånga Hullslred Mönslerån Emmaboda Kalmar Nybro Oskarshamn Vännen/ik Vimmerby Borgholm Golland Ololslröm Karlskrona Ronneby Karlshamn Sölvesborg Östra—Göinge Orkelliunga Tomelilla Bromölla Osby Perstorp Klippan Äelnrp Båstad Krislianslad Simrishamn Ängelholm Hässleholm Svalöv Sratlanstorp Burlöv Vellinge Bjuv

———i

Ell länld utlall Julilrån antalet särskoleelever

908 359 1 362.539 3.309023 1 297.656 14.598629 4.412.030 2.141 .132 1 0331 25 2.789960 1 622.070 1 297.656 1 297.656 843.476 1 103.008 1 946.484 2.076 249 1 .686 953 3.323085 2.465546 71 3.71 1 454.130 973.242 2.076249 1 167.890 778.594 5.450155 2.530429 2.076 249 3.957.850 1 557187 778.584 6.438279 1 297556 4.606673 1.362539 2.400663 1 .492.304 2.01 1 .367 1 033.125 1 .103.008 1 038.125 2.206015 908.359 3.1 14.374 2206015 1 557,187 7.336639 2.01 1 .367 3.1 14.374 4.671 .561 1 _881 .601 1 232.773 1 297.656 1 .103.008 2.270.898

Resullal enlig! löreslagel eyetem 10%.87.5% .2.5%

890487 1 315950 3.234.129 1 303.363 13,843223 4.174972 2224222 1 053.752 2.776244 1 623.263 1 312.365 1 281 .379 844.01 1 1 143.130 1 939.374 2.003.360 1 604,91 3 4.091 ,168 2.497.334 720.621 490.312 1 015062 2.01 5.182 1 165.953 806499 529291 3 2.450639 2.125.479 3.903044 1 557588 807.621 6.348325 1 289.301 4313995 1 503090 2.406033 1 453.183 1 932292 1.016.552 1093253 1 042.876 2.083571 872.139 2.899483 2.077571 1 491.520 7.171 .866 1 942.291 3.058269 4.596.704 1 .731 .540 1 290851 127901 0 1 283.858 2.143696

Avvikelae

-1 7872 '46589 —74.893 5.707 -755.401 —297.058 83.090 15.627 —1 3.716 1 .193 14.710 —1 6.277 535 40.123 -7.1 10 —72.990 —82.040 263.093 31 .788 6.911 36.133 41 .820 -61 .068 -1 .933 27.906 —1 57.242 -79.730 49.229 -54.806 401 29.027 -1 41.954 —8.355 12.916 140.551 5.375 —33.122 -79.075 —21 .573 -9.755 4.753 -122.444 -36.220 —214.892 -128.444 -65.667 -E4.770 -69.085 -56,105 —74.857 -90.061 58.078 -1 8.646 180.850 -127.1 39

%

-1 .97 -3.42 -2.26 0.44 -5.17 —5.37 3.83 1.51 —0.49 0.07 1.13 —1 .25 0.06 3.64 -0.37 —3.51 —4.86 6.87 1.29 0.97 7.36 4.30 —2.94 -0.17 3.58 -2.99 -3.15 2.37 —1.38 0.03 3.73 —2.19 -0.64 0.27 10.32 0.22 -2.22 —3.93 -2.08 43.88 0.46 —5.55 43.99 45.90 -5.82 4.22 -3.04 -3.43 -1 .80 -1.60 -4.79 4.71 -1.44 16.40 -5.60

Antalet _7-20 åringar

1 .406 2.040 5.599 2.539 19.567 5.309 5.761 2.234 5.200 3.250 3.096 1 .793 1 .704 2.542 3.744 2.843 2053 12.994 5.075 1 .206 1 .396 2.598 2.872 2.280 1 .831 9.334 3.565 5.097 6.924 2.793 1 .866 10.287 2656 10.559 5.333 5.529 2.831 2.979 1 .326 2.147 2.481 2.479 1 .368 3.071 2.795 2.325 12.55 3.21 1 6.132 9.306 2.487 4.049 2.738 6.100 2.353

Särskole— elever

14 21 51

225 68 33 1 6 43

13 17 30 32

59 38 1 1

15 32 13 12 34 39 32 61 24 12 1111

71 21 37

31 16 17 16 34 14 43

114 31

48 19

17 35

Ett tänkt utfall Reaultat enligt löreslaget system Antalet utifrån antalet 10%.87576 2.596 .7-20 Särskole- särakoleelever Avvikelse % åringar elever

Kkod Kommun

1261 Kavlinge 2.595312 2.529.883 -65.429 -2.52 4.923 40 1262 Lomma 1.167990 1.210081 42.190 3.61 3527 13 1263 Svedala 1.167890 1.238185 70.295 602 4 030 18 1264 Skurup 908.359 937.594 29.235 3.22 2.614 14 1265 Sjöbo 1232773 1245473 12.706 1.03 2.016 19 1268 Hörby 1.557187 1.500543 —56.544 43.63 2.321 24 1267 Höör 973.242 988.563 15.321 1.57 2414 15 1280 Malmö 10.835427 11,098850 283.423 2,43 31.471 167 1261 Lund 603410) 6.054.454 20.35 0.34 14.749 93 1232 Landskrona 4.995.975 4.679355 —31 7.621 —6.36 5.969 77 1283 Helsingborg 8.304.998 8.141.61B 463.380 -1.S7 16.782 128 1284 Höganäs 1.946.484 1.932.803 -1 3.681 -0.7D 4.358 30 1285 Eslöv 4412.an 4.135865 -276.165 —6.26 5.003 68 1286 Ystad 2.725077 2.606747 -1 13.331 —4.34 4.029 42 1287 Trelleborg 3.828.085 3.668063 -1 60.002 —4.18 5.918 59 191 5 Hylte 909.359 937.295 29.925 3.18 1 .984 1 4 1 380 Halmstad 6.163.865 6.1 57.063 -6.802 -0.11 1 4.011 95 1391 Laholm 2.076249 2.077.473 1.224 0.06 4.302 32 1382 Falkenberg 4.217382 4.096.116 -121 .266 -2.88 6.934 65 1383 Varberg 4.995975 4,868925 427.050 -2.54 8939 77 1384 Kungsbacka 4.022.733 4.105295 82.561 2.05 10.892 62 1401 Härryda 3.309023 319565 413.327 43.42 5827 51 1402 Penille 2.984609 2.91 4.753 33.85 —2.34 5.673 46 1407 Öckerö 1.103009 1.079.157 -23.851 -2.1 6 2.205 1 7 1415 Stenungsund 1.557.187 1 559.621 2.433 0.16 3.624 24 1419 Tiörn 1.039.125 1.049600 11.475 1.11 2.610 16 1421 Orust [427.421 1.400501 -26.321 -1 .88 2.515 22 1427 Sotenäs 583.945 598.981 15.036 2.57 1.595 9 1430 Munkedal 389.297 476.345 87.549 22.49 2.092 6 1435 Tanum 908.359 938.585 30.226 3.33 1.997 14 1460 Göteborg 33.155106 32.104.437 -1.050.671 -3.17 60.042 511 1481 Mölndal 7.526.404 7059360 —467.045 -8.21 9124 118 1482 Kungälv 2.919726 2.894557 -25.169 -0.66 6.31 3 45 1434 Lysekil 1.157.990 1.169293 1.409 0.12 2.692 13 1485 Uddevalla 4.282264 4.173.311 408.953 -2.54 7756 66 1485 Strömstad 778.594 798.095 17.501 2.25 1 .813 12 1504 Dale-Ed 713.711 711.272 2.439 -0.34 1.045 11 1507 Färgelanda 713.711 725.879 12.168 1.70 1.452 11 1521 Ale 1.946.484 1.389769 43.205 2.22 5.315 30 1524 Lerum 3.179257 3.1 75.624 -3.633 —O.11 7.462 49 1527 Vårgårda 136253? 1 313.230 -49.309 -3.62 1.981 21 1552 Tranemo 903.359 949.656 41.297 4.55 2.357 14 1560 Bengtsfors 454180 539.245 35.065 18.73 1.974 7 1561 Mellerud 324.414 399.647 75.233 23.19 1305 5 1562 Lilla-Edet 1 .557.1 87 1.506576 -50.611 43.225 2.530 24 1568 Mark 3.309023 3.242313 55.709 -2.02 5939 51 1565 Svenljunga 1.427.421 1.SSS.994 27.428 -1 .32 2.1 26 22 1586 Herrliunga 1 297656 1.248990 48.666 -3,75 1.771 20 1580 Vänersborg 2.789960 2.808.062 1 8.102 0.65 6.594 43 1531 Trollhättan 4.671.561 4.552091 —119.470 -2.56 9.707 72 1582 Alingsåe 3.049.4S1 3.008057 41.435 -1.36 6.212 47 1533 Borås 8.759177 8.575795 483.382 -2.09 16.754 135 1584 Ulricehamn 1.946.484 1.961.165 14.681 0.75 4.106 30 1585 Åmål 973.242 985.297 12.055 1 .24 2.183 15 1602 Grästorp 643.826 637.705 41.123 -1.71 1.131 10

Kk-Jd Kawmun Ett tänkt utfall Resultat enligt föreslaget eyetem Antalet

utilran antalet 10%.87536 2.596 .7-20 Särskole- i _____ _ särekoleelever Avvikelse % åringar elever

1603 Essunga 324.414 351.982 27.568 8.50 1.120 5 1622 Mullsjö 1.167890 1.121 .437 -46.453 —3.98 1.765 18 1623 Habo 583.945 641.167 57.222 9.80 2.249 9 1637 Karlsborg 1.038125 1.002.068 -36.057 -3.47 1 .444 16 1643 Gullspång 778.594 752.755 -25.838 -3.32 1 .11 7 12 1660 Vara 2.984.609 2800626 -1 83.982 -6.16 3.068 46 1661 Götene 1.362539 1.353058 —3.460 —0.70 2.780 21 1662 Tibro 2.011.367 1.881.412 —129.955 —6.46 2.177 31 1663 Töreboda 1.427421 1.370886 —56.536 -3.96 1 .894 22 1680 Mariestad 3.049491 2.922974 426.517 —4. 1 5 4.437 47 1681 Lidköping 2.530429 2.567507 37.078 1.47 6.289 39 1682 Skara 1.822070 1.611999 —10.071 —0.62 3.372 25 1683 Skövde 6.553162 6.194.716 -358.446 -5.47 8.396 101 1684 Hio 1.232773 1.181235 61.538 —4.18 1.737 19 1685 Tidaholm . 1.427.421 1.390657 436.764 —2.58 2.302 22 1686 Falköping 2.595.312 2.601350 6.038 0.23 5.510 40 1 715 Kil 1.622 070 1.565.387 -56.683 43.49 2.533 25 1730 Eda 129.766 230.125 100.359 77.34 1.541 2 1737 Torsby 1.622.070 1.728.565 106.495 6.57 2.302 25 1 760 Stortore 778.594 749.299 -29.295 —3.76 977 1 2 1761 Hammarö 1.686953 1.613083 —78.870 4.38 2626 26 1762 Muntdora 389.297 380.560 -8.737 —2.24 654 6 1763 Forshaga 778.594 827.124 48.530 6.23 2.536 12 1764 Grums 973.242 967.172 —6.070 -0.62 1.91 4 1 5 1755 Anang 1.038125 1.062.413 24.289 2.34 1.744 16 1786 Sunne 1.232773 1.245.889 13.116 1.06 2.108 19 1780 Karlstad 7.526.404 7.257754 268.650 -3.57 12.092 116 1781 Kristinehamn 3.114.374 2.983310 431.065 —4.21 4.378 48 1782 Filipstad 1.751 .835 1.708816 43.020 -2.46 2.057 27 1783 Hagfors 1.103.008 1.172.671 69.663 6.32 2.416 17 1784 Arvika 2.854.843 2.782329 -82.014 -2.1 7 4.278 44 1785 Sältla 1.816.718 1.798.304 -18.414 —1.01 2.988 28 1 860 Laxå 973.242 944.963 28.279 -2.91 1 .320 1 5 1861 Hallsberg 1.751.835 1.724.573 -27.262 -1.66 3.165 27 1862 Degerlora 1.557187 1.491 .063 —66.124 —4.25 2.166 24 1863 Halletora 843.476 856.244 12.768 1.51 1.420 13 1864 Liusnareberg 843.476 817.663 —25.823 -3.06 1.038 1 3 1880 Örebro 10.251 .482 10.103.355 448.126 -1.44 20.498 158 1881 Kumla 2.465546 2.340.842 424.704 -5.06 3.400 38 1882 Aakereund 1.297.656 1.282863 44.792 —1.14 2.147 20 1883 Kanakoga 2.335.781 2.344.856 9.075 0.39 5.461 36 1884 Nora 1.232773 1.207.913 —24.860 —2.02 1.969 19 1885 Lindesberg 2335781 2.334.976 -804 —0.03 4.454 36 1904 Skinnskatteberg 259.531 304.703 45.172 17.41 925 4 1907 Surahammar 1.761 .835 1.663.980 -87.85 -5.02 2.254 27 1917 Heby 1.557.187 1.540.329 46.858 -1.08 2.429 24 1960 Kungsör 973.242 943.310 -29.932 -3.08 1.611 15 1961 Hallstahammar 2.206015 2.093.072 -1 12.943 -5.12 3.028 34 1562 Norberg 648.828 646.164 —2.664 -0.41 1.156 10 1980 Västera's 12.652145 12.164.144 -488.001 -3.86 20.510 195 1981 Sata 1.946484 1.955.900 9.416 0.48 3.890 30 1982 Fagersta 1.946.484 1.827022 419.462 —6.14 2.178 30 1983 Köping 3.049.491 2.923.784 —1 25.707 -4.12 4.449 47 1984 Arboga 908.359 939.797 31.438 3,46 2.543 14 2021 Vansbro 519.062 589.922 70.860 13.65 1.267 8

"Rida

2023 2020 2029 203 1

2034 2039 2061

2052 2080 2091

2032 2033 2084 2085 2101 2104 2 1 2 1 2192 2151

2180 2191 2182 2183 2104 2250 2262 2280 2201 2202 2283 2204 2309 2305 2909 2313 2321 2326 2351

2680 2401 2403 2404 2409 2417 2419

* 2421

2422 2425 2450 2452 2463 2400 2401

2432 2505

Kommun

Malung Gagnel Leksand Rättvik Orsa Alvdalen Smedjebacken Mora (0) Falun Borlänge Säter Hedemora Avesta Ludvika Ockelbo Hotora Ovanåker Nordanstig Liuadal Gävle Sandviken Söderhamn Bollnäs Hudiksvall Ånge Timra Härnösand Sundsvall Kramtore Sollefteå Örnaköldavik Ragunda Bräcke Krokom Strömsund Åre Berg Härjedalen Östersund Nordmaling Bjurholm Vindeln Robertslore Norsjö Malå Storuman Sorsele Dorotea Vännaa Vilhelmina Åaele Umea Lycksele Skelteltea' Arvidsjaur

Ett tänkt uttall utilrån antalet ,sänkolgLever 1 103.008 519.052 454.180 1 167.890 324.414 519.062 646.826 84.888 5.774.569 4.282264 908.359 1 362.539 2.141 .132 1 816,718 454.160 1 686.953 2.595 312 2.270.998 2.789.960 9.991 .950 3.244.14O 9.309023 4.347.147 3829085 1 362.539 2.01 1 .367 3.179257 10.186599 2.530429 8.509671 609698!) 454180 1 362.539 1 282.773 1 167.890 908.359 129.766 1 038.125 4.995.975 648.829 194.646 718.71 1 973.242 908.359 64.883 129.766 194.646 824.414 779.594 849.476 194.648 8.045466 1 .103.008 7.396639 840.476

Resultat enlignöreelaget synen; 10%.87.5% 2.536

1 249.679 591.929 575.755

1.200942 426.226 835.597 737.016 978.194

5.640.496

4.184.137 935.664

1 375973

2.1 12.283

1 903.210 500.012 1.594870

2.481 .634 2.150148 2.858700

9.552.405

3.234686 3.190515

4.132271 3812641

1 428.646

1 975789

3.087629

9.877988 2.489939 3.51B.682

6.1 76.665 570.384

1 423.686

1.499206 1 635.6(5 1.213.578 443.265 1.530699 4.985444 700.313 254.584 805.161 984.844 921.134 1 70.282 525.412 541 .308 442.709 785.928

1 .195.433 398.836 7.980465

1 356.964 7.495984 1.066546

Awikelne

146.672 72.868 121 .575 33.052 101 .812 315535 68.1 90 31 8.81 1 —134.072 -98.1 27 27.305 13.335 -28.849 98.492 46.633 -92.099 —1 1 3.578 -1 20.755 68.740 —439.545 -9.454

-1 18.508 -214.B76 45.444 66.107 435579 —91 .628 —808.61 1 —40.490 15.01 1 79.602

1 16.204 61 .1 47 286.433 467.716 305.219 31 3.499 492.563 -1 0.531 52.075 59.935 91 .450

1 1 .602 12.775 105.400 395.647 346.660 1 1 8.295 7.335 941 .955 204.188 —65.001 253.956 99.345 223.069

%

13.30 14,04 25.77 2.83 31.38 5099 13.59 482.89 -232 -229 201 0.98 4.35 475 1027 -545 -4.38 —5,32 246 —4.40 -O.29 -259 4.94 -0.40 4.85 -1_77 -220 -203 -L60 043 1.31 2559 4.49 21 ,61 4005 33.60 241,59 4145 -0.21 8... 30.79 12,81 119 1.41 16245 30499 178,10 3545 094 40,54 10490 -O.B1 2202 m34 2545

Antalet .7-20 Särskole— a_ringar elever 1.891 17 2.002 9 2.368 7 1.771 18 1.224 5 1.276 8 2.456 10 3.754 1 9.650 89 8.017 66 2.239 14 2.839 21 4.116 33 4.786 28 1.064 7 1.954 26 2.436 40 1.955 35 3.427 43 14.382 154 6.697 50 4.817 51 4.786 67 6.817 59 1.861 21 8.514 81 5.023 49 15.984 157 3.867 39 3.996 54 10.722 94 1.122 7 1 .437 21 2.668 19 2.570 18 1.633 14 1.312 2 1.971 15 10.005 T) 1.500 10 470 3 1.164 11 1.444 15 902 14 779 1 1.361 2 554 3 800 5 1.568 12 1.487 13 610 3 16.309 124 2.621 17 13.896 114 1319 13

Kl-iod Kommun Eli tänkt ullall Resultat enligt löreslagol oyalom Anlalel utilrån anlalel 10%,87596 .2.5% .7—20 Särskole- särskoleelever Awikelse % åringar elever

2506 Aneplog (U) 64.883 677,81 5 61 2.932 944,58 570 1 2510 Jokkmokk 454.190 1.284.193 930.01 3 182,75 1,110 7 2513 Överkalix 194.648 334.449 139.801 71 .82 714 3 2514 Kalix 2.208015 2.195405 -10.810 -0,48 3.573 34 2518 Överlorneå 519.062 617.644 98.582 18.99 1.073 8 2521 Pajala 454.180 828.353 374.174 82.38 1.375 7 2523 Gällivare 2.076249 2.739.158 652.309 31 .33 3.733 32 2580 Älvsbyn 1 .103008 1.129.098 28.089 2.37 1.874 17 2580 Luleå 5.774569 5.755540 —1B.329 4133 12.118 88 2531 Piteå 421 7.392 4.232071 14.690 0.35 7.929 65 2582 Boden 2.206015 2.400.085 194070 880 5.341 34 2583 Haparanda 778.594 825.824 47.031 6.04 2.000 1 2 2584 Kiruna 2.206016 3.068879 862.864 39,11 4.874 34

KUNGL. BIBL. 1991-05—1 6 STOCKHOLM

Statens offentliga utredningar 1991

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena, m.m. [21]

Utrikesdepartementet

Statens roll vid främjande av export. [3]

Försvarsdepartementet Kapitalkostnader inom försvaret. Nya former för finansiell styrning. [20]

Socialdepartementet

Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut-värde- ring av medicinsk metodik. [6]

Lokala sjukförsälo'ingsregister [9]

Informationens roll som handlingsunderlag - styrning och ekonomi. [15]. Gemensamma regler - lagstiftning, klassifikationer och informationsteknologi. [16]. Forskning och utveckling - epidemiologi, kvalitetssä- kring och Spris utvecklingsprojekt. [17]. Informationsstruktur för hälso- och sjukvården - en utvecklingsprocess. [18].

Kommunikationsdepartementet

Den regionala bil- och körkortsadministrationen. [14] Storstadens trafiksystem. Överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmö- regionema. [19]

Finansdepartementet

Finansiell tillsyn. [2] Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. [7] Beskattning av kraftföretag. [8] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Tre expertrapporter. [27]

Utbildningsdepartementet Särskolan - en primärkommunal skola. [30]

Arbetsmarknadsdepartementet

Bostadsdepartemntet Ett nytt BFR - Byggforskningen på 90-talet. [23]

Industridepartementet Översyn av lagstiftningen om träfiberråvara. [22]

Civildepartementet

Affärstiderna. [10] Affärstiderna. Bilagedel. [11] Ungdomarna och makten.[12] Visst går det att! Del 1, 2 och 3. [24] Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöken med en friare nämndorganisation. [25] Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys av rättsläget och det statliga regelverkets roll. [26] Konkurrensen i Sverige - en kartläggning av konkur- rensförhällandena i 61 branscher. Del 1 och 2. [28] Periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar. C. [29]

Mil jödepartementet Miljölagstifmingen i framtiden. [4] Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys. [5]

Statens offentliga utredningar 1991

Kronologisk förteckning

Flykting- och immigrationspolitiken. A. Finansiell tillsyn. Fi.

Statens roll vid främjande av export. UD. Miljölagstiftningen i framtiden. M.

Miljölagstifmingen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys. M. Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut- värdering av medicinsk metodik. S.

7. Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. Fi.

8. Beskattning av kraftföretag. Fi

9. Lokala sjukförsäkringsregister. S. 10. Affärstidema. C. 11. Affärslidema. Bilagedel. C. 12. Ungdomarna och makten. C. 13. Spelreglerna på arbetsmarknaden. A. 14. Den regionala bil- och körkortsadministrationen. K.

15.1nformationens roll som handlingsunderlag - styrning och ekonomi. S. 16. Gemensamma regler - lagstiftning, klassifrkationer och informationsteknologi. S.

17. Forskning och utveckling - epidemiologi, kvalitets- säkring och Spris utvecklingsprojekt. S.

18.1nformationsstruktur för hälso- och sjukvården - en utvecklingsprocess. S.

19. Storstadens trafiksystem. Överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmöregionerna. K. 20. Kapitalkostnader inom försvaret. Nya former för finansiell styrning. Fö. 21.Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieomrädena, m.m. Ju. 22. Översyn av lagstiftningen om träfiberråvara. I. 23. Ett nytt BFR - Byggforskningen på 90-talet. Bo. 24. Visst går det an! Del 1, 2 och 3. C. 25. Frikommunförsöket Erfarenheter av försöken med en friare nämndorganisation. C. 26. Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys av rättsläget och det statliga regelverkets roll. C. 27. Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Tre expertrapporter. Fi. 28. Konkurrensen i Sverige - en kartläggning av konkur- rensförhållandena i 61 branscher. Del 1 och 2. C. 29.Periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar. C.

30. Särskolan - en primärkommunal skola. U.

FRA!—”P:"

_ax