Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en befattning som Barnombudsman inrättas. Vidare föreslås en särskild lag om Barnombudsman.

Ombudsmannen föreslås få till uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall särskilt ägna uppmärksamhet åt att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om barnets rättigheter.

Ombudsmannen skall, utifrån ett barnperspektiv, kunna göra auktorita- tiva uttalanden om barnkonventionens relevans på olika områden. Om— budsmannen bör vidare ägna sig åt opinionsbildning samt ta initiativ till utredningar i frågor som berör barns rättigheter m.m. Utsatta barn och ungdomar skall ägnas särskild uppmärksamhet. Ombudsmannen åläggs att årligen avlägga en rapport till regeringen om de frågor på barn- och ungdomsområdet som myndigheten uppmärksammat och som bedöms böra underställas regeringen för kännedom.

Funktionen som Barnombudsman föreslås bli inrättad vid Barnmiljö- rådet och finansieras via myndighetens budget. Ombudsmannen bör bli chef för myndigheten med generaldirektörs ställning. Funktionen ersätter nuvarande ordförandeskap vid Barnmiljörådet. Till sitt förfogande skall ombudsmannen ha ett råd vars ledamöter utses av regeringen för en bestämd tid. Ombudsmannen skall vara rådets ordförande och leda dess verksamhet. Myndighetens namn föreslås tills vidare oförändrat.

En särskild organisationskommitté tillsätts för att lämna närmare för— slag till detaljutformning av myndighetens organisation, behov av kom-

] Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 173

• Sida 2
•  Original

petens, bemanning m.m. samt för att utforma riktlinjerna för myndig- Pr OP. 1992/931173 hetens arbetsformer. Organisationskommittén skall också vara oförhind— rad att överväga nytt namn på myndigheten. Även behovet av regler om sekretess m.m. skall övervägas av kommittén. Barnombudsmannen föreslås inrättas den 1 juli 1993.

• Sida 3
•  Original

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om Barnombudsman

Härigenom föreskrivs följande.

l & Barnombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

2 & Barnombudsmannen biträds av ett särskilt råd. Ombudsmannen är rådets ordförande och leder dess verksamhet. Regeringen utser ombuds- mannen och rådets övriga ledamöter för en bestämd t1d.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

• Sida 4
•  Original

Socialdepartementet Prop. 1992/93zl73 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdet den 18 februari 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik. Wibble, Björck, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet B. Westerberg

Proposition om en Barnombudsman

1. Inledning

Riksdagen har sedan riksmötet 1987/ 88 årligen behandlat motioner med förSIag att inrätta en statlig bamombudsmannatjänst. Företrädare för de flesta riksdagspartierna har ställt sig bakom förslagen. Det norska barne- ombudet har i återkommande motioner tagits upp som en förebild för en bamombudsman i Sverige.

I vissa motioner har föreslagits att bamombudsmannen bör knytas till Barnmiljörådet. I en motion föreslogs att bamombudsmannen borde placeras vid stiftelsen Allmänna barnhuset och att stiftelsen skulle svara för finansieringen av ombudet med tillhörande kansli. Förslaget ledde till att riksdagen beslutade ge regeringen tillkänna att frågan om inrättan— de av en tjänst som bamombudsman borde utredas.

Efter beslut av regeringen tillkallades den 1 januari 1991 riksdagsleda— moten Ewa Hedkvist Petersen som särskild utredare med uppdrag att närmare utreda förutsättningama för en statligt utsedd bamombudsman. Utredaren lämnade i september 1991 sina förslag i betänkandet (SOU 1991:70) Ombudsman för barn och ungdom. En sammanfattning av ut- redarens förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga]. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser— na bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. En samman- ställning av remissvaren har gjorts inom Socialdepartementet och finns tillgänglig i ärendet (dnr S91/4892/B).

[ årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 6 s. 193) har rege— ringen - mot bakgrund av att beredningen av de frågor som hänger samman med det nämnda betänkandet inte vara avslutad — föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Barnmiljö- rådet för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på 5 199 000 kr. Jag återkommer nu till denna fråga.

Den 20 november 1989 antog Förenta nationerna konventionen om barnets rättigheter. Därmed samlades de rättigheter som tillkommer alla barn och ungdomar för första gången i en konvention som blir folkrätts- ligt bindande för de stater som ansluter sig till denna.

• Sida 5
•  Original

Konventionen trädde i kraft den 2 september 1990 sedan den ratifice— rats av 20 stater, av vilka Sverige var en.

Genom ratificeringen har Sverige iklätt sig en internationell, folkrätts- lig, förpliktelse att följa konventionens bestämmelser. Till skillnad från situationen i många andra länder är dock internationella konventioner inte direkt tillämplig rätt i Sverige. Domstolar och myndigheter är där- för inte bundna av konventionens regler såsom svensk lag, såvida inte denna införlivats med svensk rätt genom särskild lag. Detta är emellertid i Sverige en mindre vanlig metod. Istället har regeringen att tillse att innehållet i svensk rätt motsvarar den ifrågavarande konventionens be- stämmelser. Konventionsbestämmelsema kan emellertid användas av domstolar och myndigheter när man tolkar svensk rätt.

2. Nuläge och problemområden

De allra flesta barn och ungdomar i Sverige lever under mycket goda förhållanden. Familjen utgör den grundläggande enheten i samhället och har stor betydelse för barnens utveckling och villkor. Den generella välfärdspolitiken ger härutöver förutsättningar för att barn skall kunna växa upp och utvecklas under gynnsamma omständigheter. De flesta barn lever med en materiellt sett hög standard. Det ekonomiska familje- stödet i kombination med en väl utbyggd barnomsorg för de barn vars föräldrar så önskar, samt en väl fungerande mödra- och barnhälsovård stärker familjemas möjligheter att ge barnen en trygg och bra uppväxt. Kunskapen om barn och barns behov har ökat. Barn och ungdomar respekteras som egna individer, med egna rättigheter och integritet, på ett helt annat sätt än tidigare och har i dag oftast ett mer öppet förhållan- de till föräldrar, lärare och andra vuxna än vad tidigare generationer haft.

Trots den i stort positiva utvecklingen kan vi dock se olika grupper av barn och ungdomar som lever under utsatta förhållanden. Barn, som lever i socialt särskilt utsatta miljöer eller i känslomässigt skadliga miljöer, utsätts för försummelse och vanvård. misshandel och över- grepp. Bam och ungdomar i flykting- och andra invandrarfamiljer har ofta problem. Inte sällan innebär kulturkollisioner att de slits mellan lojalitet till sina föräldrar, det liv som kamraterna lever och de krav som det svenska samhället ställer. Funktionshindrade barn har redan från början en svårare situation än andra barn, vilket kan leda till bristande gemenskap och delaktighet och med social isolering som följd. En del barn och ungdomar har sämre möjligheter att ta för sig av och delta i olika kultur- och fritidsverksamheter. Ofta ersätts dessa med torftiga eller riskfyllda fritidsintressen.

En stor del av de barn vars föräldrar har separerat har ingen eller begränsad kontakt med den ene av föräldrarna, oftast pappan. Många ungdomar saknar också djupare kontakter med någon vuxen.

Barndomen innebär i sig utsatthet och beroende. Barn kan inte alltid tydliggöra sina behov. Barnens intressen i samhällslivet får ofta stå

l' Riksdagen 1992/93. ] saml. Nr I 73

• Sida 6
•  Original

tillbaka för de vuxnas intressen. Barn och ungdomar saknar själv- bestämmanderätt och rösträtt. Även om barn och ungdomar uttrycker sina åsikter och blir hörda möts de sällan med samma respekt som vux— na. Lagar och andra författningar som rör barn och ungdomar tolkas inte sällan utifrån ett vuxenperspektiv.

I socialtjänstlagen (1980:620) finns tydligt fastlagt kommunernas an- svar för att barn och ungdom skall kunna växa upp under trygga och goda förhållanden. Socialstyrelsen har tillsyn över socialtjänsten i landet och länsstyrelserna skall se till att socialnämndema fullgör sina uppgif- ter. Riksdagens ombudsmän (JO) har till uppgift att bevaka de kommu- nala tjänsterna bl.a. vad gäller ärenden om socialtjänstens behandling av barn och ungdom. Därtill kommer det komplement som frivilligorgani- sationernas barn— och ungdomsverksamhet utgör, som t.ex. Rädda Barnen, Röda Korset och Bris. Det finns således ett vittförgrenat nät av ansvar och stöd för barn och ungdom.

Under senare år har frågan om barnets rättigheter och intressen fått en allt tydligare markering i allt arbete som rör barn och ungdom. Man talar om behovet av att utveckla ett barnperspektiv och låta barn och ungdom få en mer central plats i det offentliga samtalet och handlandet. Detta gäller såväl i samhällsplaneringen i stort, i verksamheter för och med barn och ungdom som i tillämpningen av lagar och beslut där barn och ungdom berörs. Det råder allt större enighet om att barnperspektivet behöver vidmakthållas och vidareutvecklas och att barnens ställning i samhället behöver stärkas.

Bamperspektivet innebär att försöka se på tillvaron med barnets ögon. Detta kräver kunskap om barns förutsättningar och behov i olika åldrar. Det kräver också att man inhämtar kunskaper från barn och ungdom, att man ser barn och ungdom, lyssnar till dem och ger dem en röst.

3. Inrättande av en Barnombudsman

Mitt förslag: Regeringen utser en Barnombudsman, som i kraft av en särskild lag skall bevaka frågor som angår barns och ung- domars rättigheter och intressen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna ställer sig bakom utredningens förslag. De remissinstanser som avstyrkt förslaget för- ordar att bevakningen av barns intressen bör ske genom redan befintliga organ, myndigheter och ideella organisationer.

Skälen för mitt förslag: Enligt min mening skulle en nationell om- budsman för barn och ungdom med uppgift att, utifrån ett barn- och ungdomsperspektiv, bevaka barns och ungdomars intressen fylla en viktig funktion i samhället. En sådan bevakning ligger i linje med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om barnets rättigheter.

• Sida 7
•  Original

] diskussionen om en Barnombudsman har farhågor framförts för att ombudsmannafunktionen tunnas ut om allt fler medborgargrupper får sin egen ombudsman. I syfte att bl.a. diskutera denna fråga lät jag kalla till en hearing i Socialdepartementet hösten 1991 med justitieombudsmännen (JO), jämställdhetsombudsmannen (Jämo) och tidigare diskriminerings- ombudsmannen Peter Nobel, företrädare för de större barn- och ung- domsorganisationerna m.fl. Att man bör vara återhållsam med att inrätta ombudsmän var de flesta eniga om. Dock ansågs i allmänhet barnen vara den grupp i samhället, som genom sin utsatthet och sårbarhet nu i första hand borde få en egen ombudsman. Om detta råder det också, enligt remissvaren, stor enighet.

Andra viktiga frågor gällde avgränsningen gentemot andra myndig- heter, statliga och kommunala, som har ansvar för barn och ungdom, samt hur en ombudsman för barn och ungdom kan samverka med fri— villigorganisationemas barn- och ungdomsarbete.

] detta förslag har jag tagit hänsyn till dessa och andra synpunkter som i remissyttrandena framförts från såväl myndigheter som frivilligorgani— sationerna.

Inrättandet av en Barnombudsman får inte innebära att kommunernas eller tillsynsmyndighetemas ansvar minskas. Inte heller skall ombuds- mannen överta det arbete som frivilligorganisationema utför för barn och ungdom.

Jag anser att starka principiella skäl talar för att ombudsmannen, myn- digheter och frivilligorganisationer skall ha olika funktioner i arbetet med barn- och ungdomsfrågor. Såväl socialtjänsten som flertalet fri- villigorganisationer arbetar individinriktat. Socialtjänsten har det ytter- sta ansvaret för barns och ungdomars välbefrnnande. Barn och ung- domar som riskerar att fara illa skall få det skydd och stöd som behövs. JO med flera tillsynsorgan har till uppgift att granska bl.a. hur myndig- heter uppfyller dessa åligganden. Jag anser att det varken är lämpligt eller ändamålsenligt att en ombudsman tilldelas uppgifter av detta slag.

Barnombudsmannen skall i första hand svara för en övergripande be- vakning av barn- och ungdomsfrågorna utifrån FN:s barnkonvention och svensk lagstiftning.

Enligt min uppfattning bör dock barn, ungdomar och andra kunna vända sig till myndigheten om de anser att rättigheter kränkts och få svar eller hänvisning vart de skall vända sig. Det är viktigt att ombuds- mannen har direktkontakt med barn och ungdomar. De kommer också att finna det naturligt att vända sig till ombudsmannen i olika frågor som rör dem själva. Brev och telefonsamtal från barn och ungdomar bör kunna tas emot av myndigheten och svar eller hänvisningar bör ges till dem vart de skall vända sig. Problemet idag är nämligen att många barn och ungdomar som känner sig utsatta inte alltid vet vart de kan vända sig. De får inte heller alltid det stöd och den hjälp de skulle behöva och en del möter även svårigheter i kontakten med myndigheter. Det är därför av stor betydelse att barn och ungdomar kan vända sig till Barn- ombudsmannen för att få lämpligt stöd och hjälp.

Min uppfattning är att Sveriges åtaganden med anledning av ratifice- ringen av FN:s konvention om barnets rättigheter, är ett tungt vägande

• Sida 8
•  Original

skäl till att nu inrätta en Barnombudsman. Det bör noteras att FN:s barnkonvention omfattar barn i alla åldrar upp till 18 år, men att man i allmänhet använder termen ungdom för äldre barn. En ombudsmanna- funktion som arbetar med konventionen som grunddokument bör således vara en ombudsman för barn och ungdom.

Barnkonventionen är ett av de viktigaste instrumenten som tillkommit under senare år för att värna om barns och ungdomars levnadsvillkor, rättigheter och intressen. De stater som ratificerat konventionen har åtagit sig att se till att barnets bästa alltid kommer i främsta rummet när åtgärder som berör barn vidtas. Jag anser att vi i Sverige har anledning att fästa stor vikt vid detta rättighetsdokument för barn och ungdom.

Eftersom barnkonventionen är ett ovanligt styrinstrument genom att det i så hög grad är ett princip- och normdokument och omfattar alla tänk- bara områden som rör barns och ungdomars rättigheter, finns det anled— ning att tänka radikalt om hur konventionen bör behandlas i vårt land. Jag delar den uppfattning som framförts i bl.a. Rädda Barnens remiss- yttrande att själva tolkningen av principerna i ett nationellt sammanhang är betydelsefull, liksom processen kring de återkommande konventions- rapporterna. Konventionen syftar till att skapa opinion och stimulera till debatt om bamfrågoma och fyller därmed en viktig funktion också i vårt land.

FN:s barnkonvention har varit föremål för en bred informationssats— ning där frivilligorganisationema i hög grad medverkat för att göra kon- ventionens bestämmelser och principer allmänt kända. Vidare har rege- ringen nyligen i enlighet med konventionens bestämmelser lämnat en första rapport till FN som redovisar hur svensk lagstiftning svarar mot konventionen. Jag finner nu anledning att gå vidare genom att skapa en permanent ombudsmannafunktion för barn och ungdom som den särskil- da instans som har till uppgift att bevaka efterlevnaden av konventionen.

4. Lag om Barnombudsman

Mitt förslag: En lag om Barnombudsman bör antas av riksdagen.

Utredningens förslag: Utredningens förslag att ombudsmannafunktio- nen bestäms i lags form och den rättsliga ställning som lagförslaget ger ombudsmannen stämmer i stort överens med mitt.

Remissinstanserna: Flertalet har godtagit att ombudsmannens uppgif- ter ges i lagform men har invänt att lagförslaget innehåller åtskilliga regler som hör hemma i en instruktion. Några remissinstanser har ansett att ombudsmannen bör betraktas som en myndighet. JK har anfört att det bör göras klart att ombudsmannen är en myndighet och inte ett med myndighet jämställt offentligrättsligt organ.

Skälen för mitt förslag: Enligt min mening är lagformen att föredra när det gäller att ange vilken huvudsaklig funktion ombudsmannen skall

• Sida 9
•  Original

ha, medan en reglering av organisation och administration bör ske i en myndighetsinstruktion. I likhet med utredningen anser jag att lagformen ger en extra tyngd åt ombudsmannens uppgifter. Jag anser att lagformen bör väljas också av det skälet att ombudsmannen föreslås få till uppgift att följa hur Sveriges åtaganden enligt FN:s barnkonvention genomförs. Eftersom konventionen är av så grundläggande och allmän natur bör en sådan uppgift framgå av lag.

Enligt min uppfattning bör ombudsmannens huvuduppgifter skrivas in i lagen. Förutom att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen samt följa tillämpningen av barnkonventionen, skall ombudsmannen vara Barnmiljörådets chef. Därmed kommer om- budsmannens arbete med barn- och ungdomsfrågor att ligga på ett gene- rellt plan.

Ombudsmannafunktionen kommer att förenas med chefsskapet för Bammiljörådet, som är en statlig myndighet. Ombudsmannens uppgifter återkommer jag närmare till i följande avsnitt.

I enlighet med det anförda har inom Socialdepartementet upprättats förslag till lag om Barnombudsman.

5. Ombudsmannens verksamhetsområde och uppgifter

Mitt förslag: Ombudsmannen skall bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall därvid särskilt ägna uppmärksamhet åt att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Ombudsmannen skall inte utöva tillsyn över andra myndigheters arbete.

Utredningens förslag: Enligt utredningsförslaget ges ombudsmannen ett vittomfattande arbetsfält som i princip endast begränsas av den re- kommenderade övre åldersgränsen 18 år.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att ombudsmannens verksamhet enligt utredningsförslaget är alltför vittomfattande och att en prioritering, avgränsning och precisering av arbetsuppgiftema är nöd— vändig. Socialstyrelsen förordar klart avgränsade arbetsuppgifter av enbart opinionsbildande karaktär och att ombudsmannen företräder barn och ungdom. Vidare anser styrelsen att ombudsmannen bör kunna ta initiativ till förebyggande åtgärder. Många remissinstanser framhåller FN:s barnkonvention som det grunddokument ombudsmannen bör arbeta utifrån samt att de mest utsatta barnen och ungdomarna bör prioriteras.

• Sida 10
•  Original

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare framhållit bör en ombuds— man för barn och ungdom ha FN:s barnkonvention som grunddokument och utgångspunkt för sitt arbete. Konventionen behandlar alla de rätts— områden som i vår lagstiftning berör barns och ungdomars rättigheter. ] regeringens prop. 1989/90: 107 om godkännande av konventionen har en systematisk genomgång gjorts av konventionens artiklar i förhållande till svensk lagstiftning. Vid riksdagsbehandlingen godkändes konventionen utan förbehåll (bet. 1989/90:80U28, rskr. 1989/90:350).

Konventionen utgår från familjen som den grundläggande enheten i samhället och "erkänner att barnet, för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familje— miljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse."

Konventionens bestänunelser är indelade i olika grupper som tar upp barnets rätt till liv och utveckling, barnets rätt till trygghet och skydd, barnets rätt till egen talan och respekt. I och med att ombudsmannen enligt lagförslaget särskilt skall ägna uppmärksamhet åt att våra lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges förpliktelser enligt konventionen förekommer praktiskt taget inga begränsningar i ombudsmannens verksamhetsområde. Så snart en viss fråga regleras i konventionen faller den inom ombudsmannens kompetensområde. Men även om en viss fråga faller utanför konventio- nens bestämmelser eller vår lagstiftning kan frågan ändå tas upp av ombudsmannen, om den rör den rättighets- och intressesfär som om- budsmannen skall bevaka enligt lagen. Med hänsyn till de många frågor som ombudsmannen på så sätt kommer att behöva ta ställning till är det särskilt viktigt att ombudsmannen arbetar på ett generellt plan. Jag anser att arbetet bör bedrivas så att man med utgångspunkt från de enskilda frågorna lyfter fram principer som kan läggas till grund för ombudsman- nens ställningstaganden. Detta är också angeläget från resurssynpunkt.

Det bör emellertid uppmärksammas att konventionen som sådan inte enligt vår rättstradition kan tillämpas som svensk lag. Konventionen är en överenskommelse mellan Sverige som stat och övriga stater som förbundit sig att följa konventionens bestämmelser. Det innebär att Sverige har förpliktat sig att se till att svensk lagstiftning stämmer öve- rens med konventionens bestämmelser. Att kontrollera den saken kom- mer att vara en särskild uppgift för ombudsmannen. Anser ombudsman- nen att det brister i överensstämmelsen bör denne rapportera det till regeringen.

Av lagförslaget följer att ombudsmannen inom sitt verksamhetsområde har att göra principiella uttalanden om hur en svensk författning för— håller sig till konventionen. Ombudsmannen bör dock inte göra uttalan- den om huruvida en myndighets eller befattningshavares åtgärd i visst fall är olaglig eller är ett tjänstefel. Frågor av den arten bör överlämnas till JO, JK eller annat tillsynsorgan. Och ytterst är det domstolarnas uppgift att avgöra sådana frågor. Det kan emellertid förutsättas att om- budsmannen kommer att få ett förhållandevis stort antal frågor om hur svensk rätt skall tolkas i förhållande till barnkonventionen från barn, ungdomar och andra. När författningstexter tolkas ijämförelse med en

• Sida 11
•  Original

konvention gäller principen att det bör ske i s.k. fördragsvänlig anda. Det innebär att man vid tolkningen av en författningstext skall beakta innehållet i konventionen och, så långt det är möjligt, tolka författnings- texten på så sätt att den inte står i strid med konventionen. Det är då, enligt min mening, betydelsefullt att tolkningen sker med utgångspunkt från ett barn- och ungdomsperspektiv, dvs. utifrån kunskaper om barns och ungdomars förutsättningar och behov. Särskilt viktigt anser jag ett sådant synsätt blir när det gäller frågor som handlar om utsatta barn och ungdomar.

För att ombudsmannen skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett bra sätt fordras enligt min mening att ombudsmannen i olika sammanhang får information direkt från barn och ungdomar. Kunskaper om barns och ungdomars situation bör även inhämtas från dem som är verksamma på barn- och ungdomsområdet. Frivilligorganisationema har ofta samlat goda kunskaper om barn och ungdomar. Ett nära samarbete med dessa organisationer blir därför naturligt.

En annan vikti g källa till kunskapsuppbyggnad hos ombudsmannen och dennes kansli blir att aktivt följa det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs om barn och ungdom. Kännedom om resultaten på olika forskningsområden är nödvändig när ombudsmannen inom sitt verksam- hetsområde deltar i den allmänna debatten, besvarar frågor, gör uttalan— den eller yttrar sig i lagstiftningsfrågor.

Som jag tidigare har sagt är lagens huvudinriktning att ombudsman- nens arbetsuppgifter skall ligga på det generella planet. Denna inriktning gäller även när ombudsmannen svarar på frågor från barn och ungdo- mar. Ombudsmannen skall kunna ge dem vägledning om vart de kan vända sig i vissa frågor och göra uttalanden om hur svensk lag enligt ombudsmannens mening bör tolkas i jämförelse med de krav konventio- nen ställer på Sverige som Stat. Den generella inriktningen på uppgif- terna innebär således att ombudsmannen inte skall ägna sig åt enskilda fall, dvs. hur exempelvis en konflikt skall lösas mellan enskilda eller mellan en enskild och en myndighet. Inget hindrar dock att ombudsman- nen uttalar sig om de principer och regler som vår lagstiftning ger ut- tryck för. Denna inriktning innebär även att ombudsmannen inte skall fullgöra någon tillsyn eller granskning av andra myndighetes arbete. Ombudsmannen kan däremot genom opinionsbildning och deltagande i den allmärma debatten utöva en påverkan på myndigheters förhållnings— sätt till olika frågor på barn och ungdomsområdet. Uttalanden som görs i kraft av sakkunskap kan ha en väl så god effekt som en direkt gransk- ning av någon annans arbete. I detta sammanhang bör för tydlighetens skull nämnas att av förvaltningslagen (19861223) följer att myndigheter inom ramen för den egna verksamheten skall besvara varandras remisser och i övrigt bistå varandra i olika frågor. Dessa förhållanden gäller givetvis även ombudsmannen.

Genom att ombudsmannen skall verka på ett generellt plan är jag inte beredd att i nuläget föreslå att ombudsmannen utrustas med några sär- skilda befogenheter vad gäller att fordra in uppgifter från myndigheter och andra organ. Därmed föreligger heller inte något behov av att om-

• Sida 12
•  Original

budsmannens verksamhet omgärdas av sekretess. Det kan emellertid inte helt uteslutas att det kan finnas ett behov av särskilda sekretessregler för handlingar som barn sänder in eller muntligen i förtroende länmar till ombudsmannen. Sekretessregler kan också behövas för att göra det möjligt för ombudsmannen att följa upp tillämpningen av en rättsregel rörande barn även i de fall detta bara kan ske genom att ombudsmannen får ta del av sekretessbelagda uppgifter, t.ex. i utredningar inom social- tjänsten. Den organisationskommitté som jag nedan kommer att föreslå bör överväga även dessa frågor.

Ett skäl till att sekretess inte skall gälla hos ombudsmannen är att arbe— tet då kan bedrivas med större öppenhet. De som vänder sig till om- budsmannen måste dock upplysas om att de uppgifter som de lämnar inte kan hemlighållas om någon begär att uppgifterna skall lämnas ut. Hur informationen kring dessa frågor bäst bör hanteras kan förmodligen avgöras först sedan arbetet i den nya organisationen varit igång en tid och en utvärdering gjorts.

6. Ombudsmannens rätt att ta initiativ och göra uttalanden

Min bedömning: Ombudsmannen bör ha rätt att ta intiativ till olika åtgärder i barns och ungdomars intressen och göra uttalan- den inom sitt sakområde. Ombudsmannen bör ägna sig åt opi- nionsbildning. Ombudsmannen bör åläggas att årligen avlägga en rapport till regeringen avseende de frågor på barn- och ungdoms- området som myndigheten ägnat sig åt och som bedöms böra underställas regeringen för kännedom. I rapporten bör lämnas förslag till de författningsändringar ombudsmannen anser vara påkallade. Särskild redogörelse bör lämnas om principiella ut— talanden angående FN:s barnkonvention.

Utredningens förslag: Ombudsmannen skall ha rätt att uttala sig. En sådan rätt bör vara inskriven i lagen. Utöver rätten att uttala sig skall ombudsmannen ha rätt att ta initiativ till olika åtgärder i barns och ung- domars intressen.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig i frågan fram- håller att utredningens lagförslag innehåller regler som närmast hör hemma i en instruktion.

Skälen för min bedömning: Ombudsmannen skall ha rätt att ta initia- tiv till att exempelvis driva vissa frågor, anordna seminarier, debatter, hearings, initiera utredningar m.m. Dessa åtgärder utgör viktiga led i ombudsmannens opinionsbildning. I dessa sammanhang kan angelägna frågeställningar bli belysta på ett allsidigt sätt. Ombudsmannen kan på så sätt erhålla underlag för att göra nödvändiga prioriteringar inom sin verksamhet och för att föra ut sina kunskaper och påverka attityder till

• Sida 13
•  Original

barn- och ungdomsfrågor. Jag har tidigare framhållit att det av lag— förslaget även följer att ombudsmannen som myndighet har att inom sitt verksamhetsområde göra uttalanden. Ombudsmannen har att i barnens och ungdomarnas intresse driva de frågor som gagnar deras sak. Jag anser därför att ombudsmannens initiativrätt och rätt att göra uttalanden inte skall författningsregleras.

Ombudsmannen bör årligen avge en rapport över sin verksamhet till regeringen. ] rapporten bör lyftas fram frågor som ombudsmannen anser regeringen behöver överväga. Det kan vara förslag i lagstiftningsfrågor eller andra åtgärder. I rapporten bör finnas en sammanställning över de mer principiella uttalanden som ombudsmannen gjort under verksam- hetsåret. Särskilt bör sådana uttalanden tas upp som behandlar författ- ningars överensstämmelse med FN:s barnkonvention och vilka åtgärder som kan behöva övervägas i fall det brister i överensstämmelsen.

7. Organisation och finansiering

Mitt förslag: En befattning som Barnombudsman inrättas, och placeras vid nuvarande Barnmiljörådet. Ombudsmannen. som utses av regeringen för en bestämd tid, blir chef för myndigheten med generaldirektörs ställning. Funktionen ersätter nuvarande ordförandeskap vid myndigheten. Till ombudsmannen knyts ett särskilt råd, som likaledes utses för en bestämd tid.

Utredningens förslag: Utredningsförslaget syftar till att ombudsman- nen förordnas av regeringen. Ombudsmannen föreslås ha ett kansli om- fattande två handläggare och en assistent. Medelsbehovet bedöms uppgå till ca 3 miljoner kr årligen. Ombudsmannen föreslås få en från regering och myndigheter fristående ställning. Utredningen framför två alternativ avseende organisatorisk lösning, antingen att ombudsmannen placeras hos stiftelsen Allmänna barnhuset som värdorganisation och finansiär eller att ombudsmannen underställs regeringen och finansiering sker via statsbudgeten.

Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser framför att de av utred- ningen föreslagna resurserna för ombudsmannen i form av budget och kanslibemanning framstår som en kraftig underdimensionering i för- hållande till det arbetsområde som ålägges ombudsmannen. Bl.a. fram- hålls behovet av egna utredningsresurser och möjlighet att knyta till sig expertis på olika områden.

De remissinstanser som uttalat sig i organisationsfrågan är av delade meningar. Bland de instanser som inte tillstyrker att organisatoriskt och ekonomiskt knyta ombudsmannafunktionen till Allmänna barnhuset framförs främst uppfattningen att ombudsmannen bör kunna anförtros en befintlig myndighet med barnkompetens och finansieras med allmänna medel.

• Sida 14
•  Original

Skälen för mitt förslag: Jag föreslår att Barnombudsmannen placeras hos Barnmiljörådet som chef för myndigheten.

Bammiljörådet är i dag en central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om barns miljö och barns säkerhet. Barnmiljörådet är den enda myndighet i Sverige som har som huvuduppgift att enbart arbeta med frågor som rör barn.

Det är ofta konkreta frågor som har bildat underlag för Bammiljö- rådets arbete. Det kan gälla förhållanden där barn är speciellt drabbade eller där man inte tar tillräcklig hänsyn till konsekvenserna för barn. På olika sätt har Barnmiljörådet visat på barnperspektivet i samhället, lyft fram aktuella problem, gett förslag på fungerande modeller och pekat på konkreta lösningar.

Barnmiljörådet arbetar flexibelt och obyråkratiskt och har snabbt kun- nat ge serviee till olika grupper som arbetar med och för barn. Rådet har byggt upp ett brett kontaktnät över hela landet på lokal, regional och central nivå med personer, organisationer och myndigheter som arbetar med bamf'rågor. Verksamheten är uppskattad av många och är även välkänd internationellt. Barnmiljörådets kunskaper om barns utveckling och beteende, lek och säkerhet har varit och är till stor nytta för andra myndigheter och organ både i Sverige och utomlands.

Barnmiljörådet leds f.n. av en styrelse bestående av ordförande och tio övriga ledamöter. [ styrelsen som utses av regeringen ingår ledamöter med anknytning till bl.a. Socialstyrelsen, Konsumentverket, Trafik- säkerhetsverket och Kommunförbundet. I Barnmiljörådets kansli är, förutom kanslichefen, 12 personer anställda. För innevarande budgetår har ett förslagsanslag på 5 199 000 kr anvisats för Barnmiljörådet.

Genom att inrätta en Barnombudsman förstärks insatserna för barn och ungdom. Tidigare har Barnmiljörådet mest ägnat sig åt barn i förskole- åldrarna och de tidigare skolåldrarna. FN:s barnkonvention. som före— slås bli det grunddokument utifrån vilket myndigheten skall verka, om— fattar barn och unga upp till 18 år. Det innebär att myndigheten måste bredda sin kompetens inom ungdomsområdet. Myndighetens arbetsom- råden kommer även i övrigt att till vissa delar påverkas av dess nya funktion. Det finns dock, enligt min mening, ingen anledning att i detalj binda myndighetens arbete, vilket heller inte varit fallet tidigare.

Barnombudsmannen bör bli myndighetschef och utses av regeringen. Funktionen ersätter nuvarande ordförandeskap vid Barnmiljörådet. Till sitt förfogande bör ombudsmannen ha ett råd, som likaledes utses av regeringen. Ledamöterna i rådet bör vara tillsatta på personliga mandat i kraft av sin kompetens på sakområdet.

• Sida 15
•  Original

8. Genomförandet

Min bedömning: En organisationskommitté bör tillsättas med uppdrag att föreslå detaljutformningen av myndighetens namn, organisation, arbetsformer, behov av kompetens, bemanning, etc. samt överväga behovet av regler om sekretess.

Utredningens förslag: Frågan har inte behandlats i utredningen.

Skälen för min bedömning: Jag kommer senare denna dag att föreslå regeringen att tillsätta en organisationskommitté med uppgift att förbere- da inrättandet av en Barnombudsman. Det är angeläget att inrättandet av ombudsmannafunktionen kan ske så snabbt som möjligt efter det att riksdagen fattat sitt beslut. För att undvika fördröjningar är det enligt min uppfattning viktigt att organisationskommittén kan starta sitt arbete omedelbart. Befattningen som Barnombudsman bör, som jag tidigare föreslagit, inrättas den ljuli 1993.

Organisationskommittén bör i sitt förberedelsearbete bl.a. dra upp

riktlinjerna för myndighetens organisation. Utgångspunkten bör vara att myndigheten för budgetåret 1993/94 dispo- nerar ett ramanslag på 6 586 000 kr. Antalet tjänster vid myndigheten bör därvid kunna utökas. Förutom tjänsten som Bamombudsman/myn- dighetschef bör ytterligare en tjänst kunna inrättas vid myndigheten för att tillgodose behovet av företrädesvis juridisk kompetens. Härutöver bör kommittén ägna uppmärksamhet åt behovet av att säkerställa kompetens inom ungdomsområdet.

Organisationskommittén bör vidare dra upp riktlinjerna för den kompe- tens som myndigheten bör besitta i sin nya funktion, dels inom det råd som avses knytas till ombudsmannen, dels inom dess kansli. En be— dönming bör därvid göras av vilka förändringar inom den befintliga myndigheten som kan bli nödvändiga.

I kommitténs uppdrag bör ligga att utforma förslag till en ny instruk- tion för myndigheten, som har sin utgångspunkt i det delvis förändrade arbetsområdet.

Kommittén bör också utforma riktlinjer för myndighetens arbetsformer t.ex. för kontakter med barn och ungdom samt förhållande till frivillig- organisationer och till andra myndigheter med ansvar för barn- och ungdomsfrågor. Kommittén bör också kunna överväga nytt namn på myndigheten.

Kommittén bör därutöver överväga behovet av kompletterande regler om sekretess m.m. till skydd för enskilds personliga förhållanden i en- lighet med vad jag anfört i avsnitt 5.

• Sida 16
•  Original

9. Anslagsfrågor Prop. 1992/93-.173 Femte huvudtiteln G. Myndigheter under Socialdepartementet

G 11. Barnmiljörådet

1991/92 Utgift 4 991 000 1992/93 Anslag 5 199 000 1993/94 Förslag 6 586 000

Regeringen har i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 6) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition rörande förslag om en Barnombudsman. till Barnmiljörådet för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på 5 199 000 kronor.

Barnmiljörådet

Barnmiljörådet har lämnat en fördjupade anslagsframställning för budgetåret 1993/94-1995/96. Barnmiljörådet föreslår i sin anslagsfram- ställning bl.a. att rådet slipper genomföra en minskning enligt be- sparingskravet om 5 %. Medel begärs för en ny tjänst som handläggare (+ 272 000 kr), samt för teknisk utrustning (+ 200 000 kr).

Föredragandens överväganden

På grund av förslaget om att inrätta en befattning som Barnombudsman som chef för Barnmiljörådet, samt de förändringar av myndighetens arbetsområden som kan bli följden av detta, föreslår jag att Barnmiljö- rådet får en ettårig planeringsrarn.

Anslaget för Barnmiljörådet har budgeterats utan hänsyn till de tek- niska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har redovisats i 1993 års budgetproposition (prop. 1.992/93: 100 bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Barnmiljörådets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Jag beräknar medelsbehovet för Barnombudsmannen och Barnmiljö— rådet under nästa budgetår till 6 586 000 kr. Förslaget innebär, förutom sedvanlig pris- och löneomräkning, att myndigheten tillförs ytterligare 1 miljon kronor för de merkostnade som följer av att en befattning som Barnombudsman inrättas vid Barnmiljörådet.

• Sida 17
•  Original

10. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

dels

anta förslaget till lag om Barnombudsman.

dels

1. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för ombudsman- nens verksamhetsområde och uppgifter (avsnitt 5),

2. godkänna att tjänsten som Barnombudsman inrättas vid Barn- miljörådet i enlighet med de av mig förordade riktlinjerna för organisation och finansiering (avsnitt 7),

3. till Barnmiljörådet för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisa ett ramanslag på 6 586 000 kr.

11. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

• Sida 18
•  Original