Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås åtgärder för en fortsatt anpassning av den svenska jordbruks- och livsmedelssektom till de förhållande som råder inom EG. Om- ställningsprogrammet, som utformades i enlighet med 1990 års livsmedelspo— litiSka beslut, kommer att förändras i viss mån. Ändringarna består bl.a. av att odlingsbegränsningen och kvoteringen baserad på 1990 års odling upphör fr.o.m. budgetåret 1994/95. Kravet på återbetalning kommer att differentie- ras. För de jordbrukare som inte har vidtagit en varaktig åtgärd för att ställa om åkermarken före den 1 juli 1996 men i övrigt uppfyllt kraven i omställ- ningsprogrammet bör återbetalningskravet uppgå till 2 000 kr/ha. De jordbru- kare som har brutit mot övriga villkor i omställningsprogrammet kommer där- emot att krävas på återbetalning av hela det utbetalade beloppet.

Inlösenpriset för spannmål budgetåret 1994/95 föreslås bli 1.05 kr/kg och arealbidraget 900 kr/ha för aktuell odling av de grödor som ingår i stödarea- len. Direktbidraget till mjölkproduktionen avvecklas fr.o.m. budgetåret 1994/95.

En miljöavgift på kadmium i handelsgödsel införs fr.o.m. den 1 januari 1994.

• Sida 2
•  Original

Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på

gödselmedel

Härigenom föreskrivs att 2 & lagen (1984z409) om avgift på gödselmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Avgift skall erläggas med 60 öre för varje helt kilogram kväve och en krona 20 öre för varje helt kilogram fosfor i gödselmedlet, om andelen kväve respektive fosfori medlet är minst två procent.

Avgift skall inte erläggas för göd- selmedel iform av tabletter, pastiller eller dylikt eller i förpackningar med en bruttovikt som inte överstiger 10 kilogram.

Föreslagen lydelse 2å1

Avgift skall betalas med 60 öre för varje helt kilogram kväve i göd- selmedlet, om andelen kväve i med— let är minst två procent.

Avgift skall betalas med 30 kro- nor för varje helt gram kadmium i gödselmedlet, till den del kadmium- innehållet överstiger 50 gram per ton

fosfor.

penna lag träderi kraft den ljanuari 1994. Aldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgiftsskyldighet som inträtt före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1988:639.

• Sida 3
•  Original

J ordbruksdepartementet Prop. 1993/943

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 juni 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, af Ugglas, Thurdin, Hellsvik, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Olsson

Proposition om villkoren för vegetabilieproduktionen efter budgetåret 1993/94

1. Inledning

Regeringen föreslog i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 10) åtgärder för att anpassa villkoren för den svenska vegetabilieproduktionen till de villkor som gäller inom EG.

I propositionen om vissa frågor rörande jordbruket och trädgårdsnäringen (prop. 1992/93:183) aviserade jag min avsikt att lägga fram förslag till riks— dagen om ytterligare steg i anpassningen till EG av de pris- och stödnivåer som avser budgetåret 1994/95.

Mot bakgrund av regeringens förslag till anpassning av omställningspro— grarnmets utformning i budgetpropositionen har riksdagen sedermera beslutat (bet. 1992/93zJoU13, rskr. 1992/93z231) att godkänna regeringens förslag om en fortsatt tillämpning av systemet med inlösenpriser samt ett införande av arealbidrag fr.o.m. år 1993. Riksdagens beslut innebär att inlösenpriset och arealbidraget för 1993 års spannmålsskörd skall uppgå till 1,05 kr/kg resp. 700 lcr/ha. Vidare har riksdagen fastställt arealbidragets omfattning och angi- vit riktlinjerna för en fortsatt anpassning av omställningsprogrammet. Jord- bruksutskottet anförde att "regeringens förslag frångås såvitt avser kravet på omställning av stödarealen som villkor för arealbidrag under budgetåren 1993/94 och 1994/95". Vidare föreslog utskottet att regeringen skulle verka för att omställningsprogrammet i största möjliga utsträckning anpassas till EG:s trädesprogram. Utskottet var medvetet om att en sådan anpassning för- utsätter överväganden om både tekniska frågor och mer övergripande ekono- misk-politiska frågor, såsom t.ex. trädesvillkoren, varaktigheten och återbe- talning av omställningstödet. Med anledning av detta har frågan om kravet på varaktighet, odlingsbe gränsning, återbetalning och trädesvillkor inom om- ställningsprogrammet beretts inom regeringskansliet.

I betänkandet (SOU 1992:14) Mindre kadmium i handelsgödsel föreslås ett införande av miljöavgift på kadmium i handelsgödsel.

• Sida 4
•  Original

2. Åtgärder inom vegetabiliesektom efter budgetåret 1993/94

2.1. Inlösenpris och arealbidrag budgetåret 1994/95

Mitt förslag: Inlösenpriset för 1994 års skörd fastställs till 1,05 kr/kg spannmål och arealbidraget till 900 kr/ha för 1994 års odling av spann- mål, oljeväxter, proteingrödor, sockerbetor, potatis, konservärter, bru- na bönor eller frövall.

Skälen för mitt förslag: Riksdagens beslut med anledning av 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 10, bet. 1992/93:JOU13, rskr. 1992/93z231) innebär att ett system med inlösenpriser i kombination med arealbidrag för odling av spannmål, proteingrödor, oljeväxter, sockerbetor, potatis etc. skall gälla under budgetåret 1994/95. Jag återkommer nu till frå- gan om nivåerna för inlösenpriser och arealbidrag för budgetåret 1994/95.

Ett viktigt led i regeringens strategi för jordbruket inför ett EG-medlem- skap är att medverka till att svenska jordbruksföretag som har goda förutsätt- ningar att producera och konkurrera på EG:s villkor skall kunna bestå under övergångsperioden. EG:s stöd till vegetabiliesektom ligger på ett antal områ- den avsevärt över Sveriges stöd till jordbrukarna. Med deprecieringen av den svenska kronan har skillnaden förstärkts ytterligare. En flytande kronkurs för- svårar jämförelsen av den långsiktiga stödnivån för jordbrukare i Sverige och inom EG, men under antagande om att den gröna kronkursen är 1 ECU = 10 SEK blir stödnivån inkl. arealbidrag ca 1,45 kr/kg. Jag föreslår ett inlösen- pris på 1,05 kr/kg och ett arealbidrag på 900 kr/ha. Det innebär att den svens- ke jordbrukaren får ca 1,27 kr/kg spannmål. Eftersom den svenska kronan inte är bunden till EG:s ECU finns det givetvis en viss osäkerhet om vad stöd- relationen kommer att vara vid tidpunkten för ett EG-medlemskap. Jag vill erinra om att tidigare i år i propositionen om vissa frågor rörande jordbruket och trädgårdsnäringen (prop. 1992/93:183) föreslogs att regeringen skulle kunna justera referensprisema om beräkningsgrundema såsom valutakurser etc., förändras.

Ett differentierat arealbidrag kommer att lämnas för 1994 års odling av spannmål, oljeväxter, proteingrödor (matärt, foderärt, åkerbönor samt vicker till mognad), sockerbetor, matpotatis, potatis för stärkelse och råsprit, kon- servärter, bruna bönor och frövall under förutsättning att odlingen inte sker på omställningsareal. Min bedömning är således att arealbidraget inte bör kvo- teras individuellt för varje enskild företagare utifrån 1990 års odling av pris- reglerade grödor. Med en dylik utformning öppnas en möjlighet för jordbru- kare att anpassa sin odling till de nya villkor som råder vid ett EG—medlem- skap. Resurserna kan därmed omfördelas effektivt mellan brukningsenheter.

• Sida 5
•  Original

2.2. Omställningsprogrammet budgetåren 1994/95 och 1995/96

Mitt förslag: Omställningsprogrammet skall omformas för att till vis—

sa delar överensstämma med EG:s regelverk. Kraven på odlingsbe— gränsning skall upphöra fr.o.m. 1994 års växtodlingssäsong. Återbetal- ningskravet och övriga regler kvarstår dock under hela omställningspe- rioden t.o.m. den 30 juni 1996 med ett undantag. För de jordbrukare som inte har genomfört en varaktig omställning före den 1 juli 1996 men följt övriga omställningsvillkor uppgår återbetalningskravet till 2 000 lcr/ha.

Skälen för mitt förslag: Riksdagen gav, i samband med sin behandling av 1993 års budgetproposition (bet. 1992/93:JOU13, rskr. 1992/932231), re- geringen i uppdrag att pröva frågan om en EG-anpassning av omställningspro- grammet till EG:s trädesprogram. I Jordbruksutskottets betänkande angavs att anpassningen av omställningsprogrammet bör genomföras snabbare än vad som föreslogs i budgetpropositionen och att programmet bör anpassas i störs- ta möjliga utsträckning. Sveriges arnbition är att bli medlem i EG fr.o.m. den 1 januari 1995. Mot bakgrund av riksdagens beslut måste därför beslut om en anpassning av omställningsprogrammet fattas för 1994 års växtodling. Jag fö- reslår därför följande EG-anpassning av omställningsprogrammet.

Omtällningsprogrammet fr.o.m. 1994 års växtodlingssäsong

Med varaktig omställning avses i det frivilliga svenska omställningsprogram- met att den areal som anslutits till programmet skall ha-ställts om till annan an— vändning än traditionell livsmedelsproduktion före den 1 juli 1996 och att den- na areal under tiden fram till detta datum inte används för odling av s.k. pris- reglerade grödor för livsmedelsproduktion. Efter den 1 juli 1996 ställs inga krav på omställningsarealens användning.

EG:s trädesprogram kan beskrivas som ett obligatoriskt trädesprogram som i princip skall gälla för all framtid. Trädeskravet fastställs varje år beräk- nat på årets odling. De till synes stora skillnaderna mellan omställningspro- grammet och EG:s trädesprogram är principiellt viktiga, men i praktiken är programmen tämligen lika och effekten av dem blir i stort densamma. Det svenska omställningsprogrammet bör mot bakgrund av riksdagens uttalande nu justeras ytterligare för att kunna likställas med EG:s u'ädesprogram.

Det är ca 370 000 ha åkermark som anslutits till omställningsprogrammet. Jordbrukama har erhållit en ersättning med ca 3,1 miljarder kr för omställning— en. Den 1 april 1992 hade åtgärder vidtagits på ungefär hälften av arealen. Av den resterande anslutna åkermarken fanns det planer på varaktig omställning för hälften av arealen och den övriga marken, dvs. totalt 25 % låg i s.k. vän-

Prop. 1993/945

• Sida 6
•  Original

teläge. Omställningsprogrammet har medfört ett minskat spannmålsöverskott och därmed minskade exportkostnader. Det har inte heller lämnats något in- komststöd för omställningsarealema. Enligt min mening är det angeläget att en omställning kommer till stånd och jag anser därför att kravet på att jordbru- karna genomför en varaktig omställningsåtgärd före den 1 juli 1996, förblir oförändrat.

Med mitt tidigare förslag om att lämna arealbidrag för aktuell odling bör det bli möjligt även för jordbrukare som är anslutna till omställningsprogram- met att anpassa sin odling till förhållandena inom EG. De bör inte missgynnas av att de har anslutit sig till omställningsprogrammet och därmed bidragit till att Sverige under dessa fem år kommer att ha en lägre kostnad för Spannmåls- export än vad som annars hade varit fallet. Mot denna bakgrund anser jag att kravet på odlingsbegränsning bör slopas för att bl.a. motverka en snedvrid- ning av konkurrensen mellan svenska jordbrukare. Inom EG förekommer inte några motsvarande bestämmelser.

Med ett slopat krav på odlingsbegränsning samt en anpassning till EG:s regler av vad som får odlas på omställd areal sker ytterligare en anpassning till EG:s trädesprogram. Till skillnad från EG:s jordbrukare som endast bin- ' der sig för ett år i taget kommer de svenska jordbrukarna inte att kunna odla livsmedel eller livsmedelsprodukter som konkurrerar med befintlig produk- tion under en period om fem år.

Kravet på återbetalning, för de som bryter mot villkoren i omställningspro— grammet, bör vara kvar. De jordbrukare som har erhållit ersättning för om- ställning av mark har, även med föreslagna förändringar, förbundit sig att un- der en femårsperiod inte odla sådana grödor som tidigare prisreglerades, på omställningsmark. För att undvika att någon bryter mot denna grundläggande del av avtalet bör lcravet på återbetalning stå fast. För de jordbrukare som inte har vidtagit en varaktig åtgärd för att ställa om åkermarken före den 1 juli 1996 men i övrigt uppfyllt kraven i omställningsprogrammet bör återbetalnings— lcravet uppgå till 2 000 kr/ha.

Arealbidrag och trådeskrav under en övergångsperiod

En utgångspunkt för förhandlingarna med EG är att Sverige skall fullfölja sitt omställningsprogram.

Detta innebär att vid ett EG-medlemskap fr.o.m. den 1 januari 1995 kom- mer arealbidrag att lämnas för 1995 års odling av spannmål, oljeväxter och proteingrödor. Riksdagen avslog regeringens förslag i 1993 års budgetpro— position om ett omställningskrav för budgetåren 1993/94 och 1994/95. Mot denna bakgrund bör det inte ställas något ytterligare omställningskrav under omställningsperioden. Den totala arealen omställd mark i Sverige är ca 370 000 ha. Denna areal överstiger med ca 100 000 ha den areal som skulle behöva tas ur livsmedelsproduktionen med EG:s regler för rörlig träda. Jag har vid denna beräkning beaktat att det reella trädeskravet inom EG blir ca

Prop. 1993/943

• Sida 7
•  Original

13 % med hänsyn tagen till att mindre företag inte berörs av det 15-procentiga Prop. 1993/9423 trädeskravet. Arealen överstiger även den som skulle behöva ställas om med hänsyn till EG:s nyligen beslutade regler för fast träda (20 alt. 18 %). Det arealbidrag som kommer att lämnas till svenska jordbrukare för perioden fram till ett EG-medlemskap är dessutom lägre än EG:s arealbidrag. EG:s trädesbi- drag kommer att vara ca 2 500 lcr/ha och år vid tidpunkten för ett EG-medlem- skap. Med mitt förslag om att behålla omställningsprogrammet t.o.m. växtod- lingssäsongen år 1996 kommer de svenska jordbrukarna att kunna ta del av EG:s trädesbidrag tidigast skördeåret 1997. Dessa aspekter motiverar att det inte nu ställs ett individuellt trädeskrav för att få arealbidrag för aktuell odling. Det är dock viktigt att omställningsarealen inte faller under den nivå som en tillämpning av EG:s regler skulle innebära för tiden fram till ett medlemskap. En avstämning av villkoren för arealbidrag får göras när förhandlingarna med EG avslutats.

2.3. Finansiering

Ett fullföljande av Sveriges omställningsprogram t.o.m. den 30 juni 1996 bör enligt min mening innebära att ett belopp motsvarande de trädesbidrag som skulle lämnas inom ramen för ett svenskt EG-medlemskap under denna pe- riod bör tillgodoräknas svenska staten, som har finansierat omställningspro- grammet. Det kan ses som en kompensation för de utgifter som Sverige har haft för att minska spannmålsöverskottet under denna period, utgifter som vid en full integration före denna periods utgång skulle ha finansierats av EG. I praktiken innebär det att även om Sverige blir medlem i EG den 1 januari 1995 införs EG:s trädesprogram efter 1996 års växtodlingssäsong.

Vid diskussioner om exponkostnaden för spannmål refereras ofta till världsmarknadspriset för vete som under våren 1993 uppgick till drygt 1 kr/kg. Den svenska exporten består dock av endast 30 % vete samt därut- över 40 % kom och råg till ett världsmarknadspris om ca 65 öre/kg och 30 % havre till ett pris om ca 80 öre/kg. Vid export av spannmål tillkommer även kostnader för ränta, lagring, frakt etc., med ca 30 öre/kg. Den genomsnittliga kostnaden för export under budgetåret 1992/93 beräknas bli ca 47 öre/kg.

Den framtida exportkostnaden för spannmål är svår att bedöma. Världs— marknadspriset är beroende av både skördeutfall och valutakurser. Vid ett in- lösenpris om 1,05 kr/kg budgetåret 1994/95 och ett antagande om att export- kostnaden blir mellan 50—60 öre/kg kan den totala kostnaden förväntas bli mellan 610—732 miljoner kr budgetåret 1994/95. När odlingsbegränsningen släpps innebär det att man accepterar en spannmålsodling utöver den tidigare fastställda bidragsberättigade arealen. Vid en jämförelse med faktisk odling under år 1992 har det dock visat sig att odlingen av dessa grödor är ca 70 000 ha mindre än stödarealen.

I 1993 års budgetproposition antogs att vallodlingens konkurrenskraft skulle minska på grund av att proteinfoderregleringen föreslogs upphöra den

• Sida 8
•  Original

1 juli 1993. Med nuvarande depreciering av den svenska kronan torde effek- Prop. 1993/945 ten på kort sikt inte bli av den omfattningen som antogs i budgetpropositio— nen. Dessutom pågår en uppbyggnad av dikobesättningar och därmed en ök- ning av antalet dikor. Jag bedömer mot bakgrund av detta att nettoeffekten av att odlingsbegränsningen upphör blir begränsad. Kostnaderna för spannmåls- regleringen och direktbidragen på animalieområdet bör budgetåret 1994/95, liksom tidigare budgetår, finansieras inom ramen för anvisade direktbidrag och tillgängliga regleringsmedel inkl. inflytande förrnalningsavgifter budget- året 1994/95. Beträffande direktbidragen till animaliesektorn budgetåret 1994/95 bör enligt min mening direktbidragen till am- och dikor, köttdjur samt får och lamm behållas oförändrade. Samtidigt bör i enlighet med Om- ställningskommissionens förslag direktbidraget till mjölkkor avvecklas bud- getåret 1994/95. Som en konsekvens av de åtgärder som vidtagits för att sän- ka kostnaderna inom jordbruket, bl.a. borttagandet av gränsskyddet för pro— teinfoder, sänks prisstödet för andra animalier än mejeriprodukter genom sänkningar av referensprisema. Jag vill i detta sammanhang även erinra om att EG:s miljöprogram för jordbruket, som utgör en del av den gemensamma jordbrukspolitiken, vid ett svenskt medlemskap kommer att ge möjligheter att stödja animalieproduktionen, bl.a. genom stöd till extensiv vallproduktion och till naturliga betesmarker. Inför ett EG-medlemskap måste en plan för en svensk tillämpning av EG:s kompletterande miljöprogram på jordbruksområ- det utarbetas. Jag kommeri höst att föreslå regeringen att en särskild utred- ning får i uppgift att utarbeta förslag till ett sådant program. I enlighet med vad som anfördes i årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 10, s. 24) bör därvid ett förslag till stöd för omläggning till ekologisk produktion inom ramen för EG:s kompletterade miljöprogram ingå.

Jag avser att återkomma till frågan om direktbidrag senast i min anmälan till 1994 års budgetproposition.

3. Miljöavgift på kadmium i handelsgödsel

Mitt förslag: En miljöavgift på kadmium i handelsgödsel införs den 1 januari 1994.

Utredningens förslag: Utredningen för införande av miljöavgift på kad- mium i handelsgödsel förordar två olika gränsvärden för kadmiuminnehåll i handelsgödsel. Vidare redovisas ett alternativ med en avgift på 30 kr per gram kadmium i handelsgödsel. Avgiften bör enligt förslaget införas tidigast år 1995.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker att en avgift in- förs på kadmium i handelsgödsel. Riksskatteverket anser att frågan om en mil- jöskatt på kadmium bör övervägas ytterligare med hänsyn till att produktbe— skattningen bör harmoniseras med EG—reglema på området. Grossistförbun-

• Sida 9
•  Original

det Svensk Handel och Hydro Supra AB menar att styreffekten av en mil- jöavgift på kadmium kan ifrågasättas.

Bakgrunden till mitt förslag: Kadmium är ett grundämne som före- kommer i miljön och som i större mängder kan förorsaka olika störningar på det levande. Kadmium kan hos människan ansamlas i njurarna och kan även ge genetiska skador. Det är därför viktigt att minska kadmiumbelastningen på människor och miljö. Det internationella arbetet på detta område inriktas ock- så på att minska kadmiumhaltema och det råder enighet om att användningen av kadmium på sikt bör upphöra.

Större delen av vårt intag av kadmium sker via födan. Kadmium i åkennar— ken tas upp i grödorna och påverkar via födan människors hälsa. Kadrnium- halten i marken är således av stor betydelse för vårt intag av kadmium. Intaget ligger i Sverige i dag på en sådan nivå att risken för negativa hälsoeffekter be- döms som små för den nu levande generationen. Den nuvarande kadmiumtill- förseln till miljön är emellertid större än bortföringen, vilket innebär att kad- mium ackumuleras i vår miljö, bl.a. i åkermarken. Det är därför angeläget att minska tillförseln av kadmium vilken huvudsakligen sker dels genom nedfall via luften, dels genom användningen av handelsgödsel.

Genomförda utredningar

Miljöavgiftsutredningen (MIA) lämnade i sitt slutbetänkande Sätt värde på mil— jön — Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel (SOU 1990159) bl.a rikt- linjer för det fortsatta arbetet med att minska kadmiummängden i fosforgödsel så långt det är möjligt. I valet av åtgärd förordade utredningen en avgift Den borde fastställas på en sådan nivå att styming sker mot en kadmiumhalt i fos- forgödselrnedel som är lägre än 5 gram per ton fosfor. Kadmiumavgiften skul- le införas först efter så lång tid att tillverkarna dessförinnan haft möjlighet att installera utrustning för kadmiumrenin g eller vidta andra åtgärder för att kraf- tigt minska kadrniumhalten i fosforgödselmedlen. En sådan anpassning borde enligt MIA ha skett till år 1993.

Regeringen bemyndigade i juni 1991 chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel. I uppdraget ingick även att föreslå en högsta till- låten kadmiumhalt i handelsgödsel. I januari 1992 avlämnade utredningen sitt betänkande Mindre kadmium i handelsgödsel (SOU 1992: 14). Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens sammanfattning av betänkandet som bi- laga I. En sammanställning av remissyttrandena över betänkandet finns till- gänglig i Jordbruksdepanementet. Utredaren förordar att två olika gränsvär- den för kadmiuminnehåll i handelsgödsel införs dels ett gränsvärde på 50 gram kadmium per ton fosfori NPK- och NP—gödselmedel, dels ett gränsvär— de på 100 gram kadmium per ton fosfori P- och PK-gödselmedel. Vidare re- dovisas ett alternativ med en avgift som styrmedel. Avgiften, som enligt för- slaget bör införas tidigast år 1995, har angetts till 30 kr per gram kadmium.

• Sida 10
•  Original

Denna avgiftsnivå har valts med hänsyn till att den kan tänkas göra rening av fosforsyra intressant utan att innebära en allvarlig belastning för jordbruket eller för konsumenterna i det fall styreffekten (reningen) skulle utebli.

Regeringen uppdrog i juni 1992 åt Statens jordbruksverk att utvärdera de miljöstyrande effekterna av prisreglerings- och miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Uppdraget redovisades i december 1992. Utvärde- ringen har lett fram till förslag som innebär att miljöavgiftema på handelsgöd- sel kan avvecklas medan det för bekämpningsmedel bör införas en miljöavgift som ersätter den tidigare prisregleringsavgiften. I fråga om avgifter på han- delsgödselfosfor anför utredningen bl.a att sådana avgifter endast har liten ef- fekt på fosforutlakningen från jordbruksmarken. Fosforutlakningen är i hu- vudsak beroende av yterosion och klimatbetingade faktorer varför andra åtgär- der, t.ex. vinterbevuxen mark och förbättrad stallgödselhantering, har betyd- ligt större miljöeffekt. Avgifter på fosfor har därför enligt utredningen ingen viktig miljöskyddande funktion. Utredningen har remissbehandlats och ären- det bereds för närvarande i regeringskansliet.

Kadmium i åkermark

Kadmium tillförs åkermarken huvudsakligen genom nedfall via luften och ge— nom användningen av handelsgödsel. Andra kadrniumkällor — om än i betyd- ligt mindre omfattning — är slam, jordbrukskalk och foderfosfat. Totalt tillförs den svenska åkermarken ca 1 600 kg kadmium per år (1990/91) med fosfor- gödselmedlen. vilket motsvarar ca 40 % av den totala tillförseln.

Förbrukningen av fosforgödselmedel har sedan 1970-talet minskat kraftigt och uppgår i dag till ca 25 000 ton per år. Den minskade fosforgödslingen och utnyttjandet av råvaror med låg kadmiuth har bidragit till att kadmium- tillförseln till den svenska åkermarken har minskat från ca 3,3 gram kadmium per ha år 1970 till ca 0,6 gram kadmium per ha år 1991. Tillförseln av kad- mium till åkermarken är cirka tio gånger större än bortföringen. Kadmium ackumuleras därför i åkermarken.

Den största tillförseln av kadmium sker genom nedfall från luften. Det to- tala nedfallet är ca 2 300 kg kadmium per år. vilket motsvarar 57 % av till- förseln. Åkermarkens pH-värde har en väsentlig inverkan på hur mycket kad- mium som tas upp av grödorna. Idag ökar kadmiumhalten imarken och sam- tidigt sjunker pH-värdet genom försumingen. Vid de pH—värden som normalt råderi marken ökar upptaget av kadmium i de flesta grödor med 2—3 gånger för varje sänkning av pH-värdet med en enhet.

I memarionellt arbete

Kadmium är ett välkänt problem intemationellt och itlera internationella fora pågår arbete att uppnå gemensamma bestämmelser för hur man skall minska tillförseln av kadmium till miljön.

• Sida 11
•  Original

Inom EG har de negativa verkningarna av kadmium uppmärksammats och åtgärderna omfattar hittills bl.a. ett direktiv med gemensamma regler för åter- vinning och särskilt omhändertagande av nickel/kadmiumbattetier. Vidare finns direktiv som begränsar användningen av kadmium vid tillverkningen av vissa varor. Som en av de planerade åtgärdemai EG:s handlingsprogram in- går att utveckla metoder för en minskad kadmiumhalt i de råvaror som an- vänds för framställning av fosforgödselmedel.

Samtliga nordiska länder har ansett att det av miljö- och hälsoskäl är ange- läget att begränsa kadmiumhalten i handelsgödsel. Bestämmelser om gräns- värden finns i Danmark, Norge och Finland. Även Schweiz har ett gränsvär- de för kadmium i handelsgödsel. Gränsvärdena varierar från 50 gram kad- mium per ton fosfor till 150 gram kadmium per ton fosfor.

Skälen för mitt förslag: De åtgärder som ärmöjliga för att minska kad- miumhalten ihandelsgödsel är dels ett gränsvärde som förbjuder försäljning och användning av handelsgödsel med kadmiumhalt över en viss nivå, dels en avgift relaterad till innehållet av kadmium i handelsgödsel eller en kombina- tion av dessa.

Regeringen beslutade hösten 1992 att införa ett gränsvärde för kadmium i handelsgödsel fr.o.m. den 1 januari 1993. Gränsvärdet, som ligger på 100 gram kadmium per ton fosfor, kommer framför allt att eliminera riskerna för att Sverige blir ett dumpningland för gödselmedel med höga kadmiumhalter. Det finns en ökad risk att detta annars kan bli fallet då allt fler EFI'A- och EG- länder inför gränsvärden. Sverige kommer även fortsättningsvis att agera i in- ternationella fora för att få till stånd ytterligare sänkta kadmiumhalter. Det fri- villiga arbete som bedrivs för att nedbringa kadrniumhaltema är också av stor vikt i detta sammanhang.

Jag anser emellertid att Sverige nu bör gå vidare i detta arbete och vidta yt- terligare åtgärder för att minska kadmiumhaltema i handelsgödsel.

S tyrmedel

Åtgärder mot miljöproblem har hittills i stor utsträckning vidtagits i form av förbud mot användning eller kvantitativa begränsningar. Ekonomiska styrme- del har däremot umyttjats i mindre utsträckning. Dessa styrmedel har princi- piellt den egenskapen att de överlåter till företagen eller de enskilda att välja vilken väg till anpassning som skall företas. Pådetta sätt kan ekonomiska styr- medel bidra till att leda utvecklingen i en gynnsam riktning medan förbud och andra begränsningar kan anses konservera den rådande strukturen.

Målet för att införa en avgift på kadmium är att avgiften skall ge incitament till rening och därmed bidra till en snabbare utveckling av renare teknik. Det finns redan i dag känd teknik för att avlägsna kadmium ur handelsgödsel och vissa processer är provade i mindre skala. En avgift på kadmium skulle, sär- skilt om avgift infördes i flera länder, sannolikt stimulera tillverkarna att in- vestera i ny reningsteknik.

Prop. 1993/943

• Sida 12
•  Original

I likhet med vad som anförts i betänkandet Mindre kadmium i handelsgöd- sel anser jag att en sådan styreffekt i Sveriges fall skulle ha blivit tydligare om Sverige hade haft en egen tillverkning av fosforgödsel. Sverige blir nu allt mer integrerade i europarnarknaden och blir därmed beroende av produktio- nen av handelsgödsel i de europeiska länderna. Det är dock tänkbart att de producenter i Europa som har tillgång till särskilt ren råvara (apatit e.d.) väljer att styra en del av sina renaste kvaliteter till den svenska marknaden. Om flera länder ställer krav på lägre gränsvärden eller inför miljöavgifter ökar sanno— likheten för att en marknad uppstår för rening. Detta ökari sin tur möjlighe- terna för att flera länder skall få tillgång till handelsgödsel med låg kadmium- halt.

Sverige har ansökt om medlemskapi EG och detta har tidigare bedömts gö- ra införandet av en miljöavgift på kadmium komplicerat. Nya miljöskatter el- ler -avgifter måste utformas så att de inte kräver gränskontroll eller på annat sätt stör varuhandeln enligt EG:s regler. EG:s ministerråd har emellertid i juni 1991 enats om att vissa punktskatter, t.ex. miljöskatter, kan behållas om de inte ger upphov till beskattningsåtgärder i samband med in- och utförsel. Vid ett EG-medlemskap måste ett system med miljöavgifter vara utformat så att gränskontroller inte behövs. Det kan i stället krävas t.ex. ett deklarationsför- farande. Uppbörden av miljöavgift på handelsgödsel sker redan i dag på det sättet. Tillverkare och importörer av handelsgödsel är normalt registrerade hos Statens jordbruksverk och erlägger avgift grundad på deklarationer som lämnas varannan månad. Endasti det fall en importör inte är registrerad skall avgiften tas ut av tullmyndigheten i samband med införseln. Ett sådant dekla- rationsförfarande medför emellertid viss risk för parallellimport och utveck- lingen på detta område bör därför följas uppmärksamt. Jag bedömer att ett eventuth svenskt medlemskap i EG inte innebär något hinder för ett införan- de av en miljöavgift på kadmium.

Jag villi detta sammanhang något beröra en fråga som behandlas i den ut- redning om miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel som redo- visades av Jordbruksverket i december 1992. Riksdagen beslutade år 1988 om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. Kväveläckaget från åkermarken skulle enligt riksdagens beslut halveras fram till år 1995 och fosforförlustema skulle minska väsentligt. Åtgärdsprogrammet genomförs med stöd av lagstift- ning, rådgivning, försök och utveckling samt miljöavgifter på kväve och fos- for.

Utvärderingen av miljöavgiftemas effekter visar i fråga om fosforavgiften att denna endast haft liten effekt på fosforförlustema. Fosfor utlakas huvud- sakligen genom erosion och ytavrinning från marken och påverkas i mindre utsträckning av fosforgödslingen. För att minska fosforförlustema torde and- ra åtgärder, t.ex. vinterbevuxen mark och förbättrad stallgödselhantering, va— ra mer effektiva. Utredningens slutsats är att miljöavgiften på handelsgödsel kan avvecklas. Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds i rege- ringskansliet.

Prop. 1993/9423

• Sida 13
•  Original

Jag anseratt det med hänsyn till behovet av ytterligare åtgärder för att mins- ka kadmiumhalten i handelsgödsel bör införas en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel. Samtidigt avskaffas miljöavgiften på fosfor. Kadmiumavgif— ten bör uppgå till 30 kr per gram kadmium i gödselmedel till den del kadmium innehållet överstiger 50 gram per ton fosfor. Avgiften är anpassad till en nivå som bör kunna ge incitament till rening av fosforgödsel utan att innebära en yt- terligare kostnadsbelastning för svenskt jordbruk och för konsumenterna. Med hänsyn till avgiftens syfte bör den även belasta handelsgödsel i de for- mer som nu är undantagna från avgift Miljöavgiften på kadmium borde enligt utredningens förslag införas år 1995 i samband med att prisregleringsavgiften avvecklades. Eftersom prisregleringsavgiftema emellertid avskaffades år 1992 anser jag att den nya miljöavgiften på kadmium bör införas den 1 janu- ari 1994.

Lagtelmiskt innebär mina förslag ändringari 2 5 lagen (1984z409) om av- gift på gödselmedel. Föreskriften i paragrafens första stycke om avgift på fos- fori gödselmedel tas bort. Den nuvarande bestämmelsen om avgiftsbefrielse för gödselrnedeli viss form eller i små förpackningar ersätts av en bestämmel— se som innebär att avgift skall betalas för kadmiuminnehållet i gödselrnedlet.

Jag anser att Jordbruksverket bör bli ansvarig uppbördsmyndighet för mil- jöavgiften på kadmium i handelsgödsel.

En utvärdering av avgiften bör ske år 1995 för att bl.a. bedöma avgiftens effektivitet. [detta sammanhang bör även övervägas om avgiften kan höjas för att styra kadmiumhaltema mot ännu lägre nivåer.

Upprättat lagförslag

Ienlighet med vad jag nu anfört har inom Jordbruksdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel.

Den föreslagna lagändringen är av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hö- rande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande bör därför inte inhämtas.

4. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna vad jag förordat i fråga om inlösenpris och are albidrag för budgetåret 1994/95 (avsnitt 2.1), 2. godkänna vad jag förordat i fråga om omställningsprogrammet för budgetåret 1994/95 (avsnitt 2.2) samt 3. anta lagförslaget om avgift på gödselmedel.

Prop. 1993/9423

• Sida 14
•  Original

5. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram. '

Prop. 1993/943

• Sida 15
•  Original