Prop. 1995/96:192
Tillstånd för internationell järnvägstrafik
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Bommersvik den 24 mars 1996
Göran Persson
Ines Uusmann (Kommunikationsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till ändring i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) för att införliva rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag. Eftersom nuvarande lagstiftning redan i stor utsträckning tillgodoser kraven i direktivet är det endast fråga om mindre ändringar. Vidare justeras lagtexten på så sätt att det klart framgår när olika uppgifter åligger Järnvägsinspektionen resp. Banverket.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157).
Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157)
Härigenom föreskrivs i fråga om järnvägssäkerhetslagen (1990:1157 )
1
dels att 6 § skall upphöra att gälla, dels att i 5, 7, 9, 17–20, 22, 34 och 35 §§
2
ordet "Banverket"
skall bytas ut mot "Järnvägsinspektionen",
dels att 1, 4, 8, 21 och 29 §§ skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 a och 19 a §§, och närmast före 19 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1Jfr rådets direktiv 95/18/EG av den 19 juni 1995 om tillstånd för järnvägsföretag, EGT L143, 19.6.1995, s. 70 (Celex 395L0018) och rådets direktiv 95/19/EG av den 19 juni 1995 om tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av infrastrukturavgifter, EGT L143, 19.6.1995, s. 75 (Celex 395L0019).2Senaste lydelse av 35 § 1195:79.
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg.
Banverket bestämmer om en spåranläggning är järnväg, tunnelbana eller spårväg.
Banverket har ett samlat
ansvar för säkerheten. Inom Banverket handhas vissa säkerhetsfrågor självständigt av Järnvägsinspektionen.
1 a §
Järnvägsinspektionen
bestämmer om en spåranläggning är järnväg, tunnelbana eller spårväg.
4 §
Spåranläggningar eller spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet får drivas endast av den som har tillstånd till verksamheten. För verksamhet som drivs av statens järnvägar och banverket behövs inte något tillstånd.
Spåranläggningar eller
spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet får drivas endast av den som har tillstånd till verksamheten. För verksamhet som drivs av Statens järnvägar och Banverket behövs inte något tillstånd. För Statens järnvägar behövs dock licens för sådan trafik som avses i 19 a §.
Tillstånd får beviljas den som med hänsyn till yrkeskunnande, laglydnad samt ekonomiska och andra förhållanden av betydelse kan anses uppfylla kraven i denna lag och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Tillståndsmyndigheten får
anpassa kraven med hänsyn till verksamhetens art och omfattning. I fråga om drift utomlands av internationell järnvägstrafik skall dock alltid kraven i andra stycket och 10–16 §§ gälla. Järnvägsföretag som beviljas tillstånd enligt denna paragraf samt sammanslutningar och företag som beviljas licens enligt 19 a § skall genom försäkring eller på annat likvärdigt sätt ha täckt den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma till följd av järnvägstrafiken.
6 §
Ett tillstånd kan meddelas för viss tid eller tills vidare.
8 §
Ett tillstånd att driva spåranläggningar, spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet får återkallas, om förutsättningarna för tillstånd enligt 4 § inte längre uppfylls eller om tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 21 §.
Ett tillstånd att driva
spåranläggningar, spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet eller ett säkerhetsintyg enligt 19 a § får återkallas, om förutsättningarna för tillståndet eller intyget inte längre uppfylls eller om tillståndshavaren eller innehavaren av intyget inte fullgör sina skyldigheter enligt 21 §.
Om konkursförfarande eller
ackordsförfarande har inletts mot en tillståndshavare eller en innehavare av säkerhetsintyg, skall tillståndet eller intyget återkallas, om det finns grundad anledning att anta att en tillfredsställande finansiell omstrukturering inte kan åstadkommas inom rimlig tid.
Vissa internationella transporter
19 a §
Internationella
sammanslutningar av järnvägsföretag inom EES som vill utföra transittrafik i eller mellan de EES-länder där järnvägsföretagen har sitt säte och järnvägsföretag i EES-land som vill utföra internationella kombinerade godstransporter skall ha särskilt tillstånd (licens) som utfärdas av behörigt organ i det land där sammanslutningen eller företaget har sitt säte. För sammanslutningar och företag med säte i Sverige som uppfyller villkoren för tillstånd till spårtrafik enligt denna lag utfärdar Järnvägsinspektionen sådan licens.
För sammanslutningar och
företag med licens utfärdad i annat EES-land krävs för att få driva järnvägstrafik i Sverige därutöver ett säkerhetsintyg som utfärdas av Järnvägsinspektionen efter kontroll av att kraven i 10–14, 16 och 18 §§ är uppfyllda.
21 §
Den som driver eller avser att driva verksamhet enligt denna lag skall på begäran av Banverket
1. lämna myndigheten de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen,
2. ge myndigheten tillträde till anläggningar, fordon och annan materiel, lokaler och områden som berörs av verksamheten för de undersökningar som behövs för tillsynen,
Den som driver eller avser att driva verksamhet enligt denna lag skall på begäran av Järnvägsinspektionen.
1. lämna inspektionen de
upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen,
2. ge inspektionen tillträde till
anläggningar, fordon och annan materiel, lokaler och områden som berörs av verksamheten för de undersökningar som behövs för tillsynen,
3. vid provkörningar och andra materielprov utan kostnad tillhandahålla erforderlig personal, materiel och liknande.
Polis- och tullmyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för tillsynen.
29 §
Till böter eller fängelse i högst ett år skall den dömas som
1. utan tillstånd driver tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag,
1. utan tillstånd driver
tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag eller driver verksamhet i strid med 19 a §,
2. av uppsåt eller grov oaktsamhet i sin verksamhet anlitar någon att utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten eller använder materiel som inte uppfyller säkerhetskraven enligt 12 eller 13 § eller inte uppfyller kravet enligt 14 § på säkerhetsordning,
3. av uppsåt eller oaktsamhet bryter mot villkor som meddelats med stöd av 7 §,
4. av uppsåt eller oaktsamhet i verksamheten använder materiel som inte har godkänts enligt 17 eller 18 §.
Den som har underlåtit att följa ett föreläggande vid vite eller som överträtt ett vitesförbud skall inte dömas till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. _____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
Ärendet och dess beredning
Riksdagen har beslutat bl.a. att statens spåranläggningar skall öppnas för konkurrens för godstrafik (prop. 1995/96:92, bet. 1995/96:TU12, rskr. 1995/96:108). Med anledning av riksdagsbeslutet beslöt regeringen att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att bl.a. föreslå utformning, finansiering och lokalisering av förändrade myndighets- och förvaltningsuppgifter inom järnvägssektorn som en konsekvens av kommande förslag till nya regler för järnvägstrafiken. Utredningen har antagit namnet Banverksutredningen.
Den 19 juni 1995 antog rådet två nya direktiv av betydelse för järnvägssektorn. Det är rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och rådets direktiv 95/19/EG om tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av infrastrukturavgifter.
Banverksutredningen har avlämnat delbetänkandet (SOU 1996:9) Om järnvägens trafikledning m.m. I delbetänkandet lämnas tre lagförslag och förslag till ändringar i vissa förordningar. Utredningens förslag till lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen finns i bilaga 1. Delbetänkandet har sänts ut till ett antal myndigheter, företag och sammanslutningar tillsammans med en inbjudan till en s.k. hearing rörande lagförslagen den 23 februari 1996 samtidigt som myndigheterna, företagen och sammanslutningarna gavs tillfälle att skriftligen lämna synpunkter på övriga delar av betänkandet till den 15 april 1996. En förteckning över vilka myndigheter, företag och sammanslutningar som det här är fråga om finns i bilaga 2. I bilagan finns också en förteckning över vilka som infann sig till hearingen. En sammanställning över deras synpunkter finns att tillgå i Kommunikationsdepartementets akt (dnr K96/246/3). De synpunkter som lämnades vid hearingen betecknas i det följande som kommande från remissinstanserna.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 7 mars 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. Lagrådet tillstyrker förslaget till lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen med vissa justeringar, men ställer sig tveksamt till förslaget att särskilt utpeka Järnvägsinspektionen i ett antal paragrafer. Däremot avstyrker Lagrådet förslaget till lag om Järnvägsnämnden. Regeringen finner därför för närvarande inte skäl att fullfölja det lagförslaget, utan behandlar i denna proposition endast förslaget till lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157).
Allmänt om lagförslaget
Terminologiska frågor
Regeringens förslag: När en viss myndighetsuppgift skall åligga en självständig enhet inom Banverket bör detta framgå av lagtexten.
Utredningen har inte behandlat frågan.
Remissinstanserna: Vid hearingen betonades vikten av att det i författningarna framgår vilken myndighet eller vilken enhet inom en myndighet som skall fatta beslut, utföra kontroller och vidta andra myndighetsåtgärder.
Skälen för regeringens förslag: I dag finns det två enheter inom Banverket som självständigt fattar beslut och har andra myndighetsuppgifter fristående från verkets generaldirektör eller styrelse. Det är Järnvägsinspektionen och Delegationen för köp av viss kollektivtrafik. Enligt riksdagens beslut skall även den nya enheten för banfördelning och trafikledning bildas som en självständig enhet inom Banverket. Det är av vikt att beslutsordningarna klarläggs och att man, där det låter sig göras, anpassar författningsspråket och anger vilken självständig enhet som skall ansvara för myndighetsutövningen. Det har även tidigare i olika sammanhang påtalats att det leder till tolkningssvårigheter när man i järnvägssäkerhetslagen bara nämner Banverket oavsett om man avser själva verket eller Järnvägsinspektionen.
Regeringen föreslår därför att ordet "Banverket" i järnvägssäkerhetslagen byts ut mot "Järnvägsinspektionen" i alla lagrum utom i 4 §.
Detta sätt att i lagtext ange självständiga enheter inom en myndighet är ovanligt. Metoden kan dock ha sina fördelar. Det är här fråga om lagstiftning som ofta läses av branschfolk utan närmare juridiska kunskaper, och för vilka det uppfattas som förvirrande när det i lagtexten står att det är Banverket som meddelar olika tillstånd, fast det i praktiken är Järnvägsinspektionen som har dessa uppgifter. Även inom områdena sjöfart och luftfart föreligger likartade problem med dagens lagstiftning och ett förtydligande också där skulle sätt sannolikt tas emot på ett positivt sätt.
Något om det tidigare förslaget om
Järnvägsnämnden
I lagrådsremissen fanns även med ett förslag till lag om Järnvägsnämnden. Tanken med att tillskapa Järnvägsnämnden var att få en första överprövningsinstans som kunde pröva
besluten snabbt och under domstolsliknande former och som till stor del skulle bestå av personer med järnvägserfarenhet. Beslut fattade av Järnvägsnämnden skulle kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Eftersom Lagrådet avstyrkt lagstiftning på nuvarande stadium och i den föreslagna formen avser regeringen att bereda frågan vidare.
Ikraftträdande
Lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.
Kostnadskonsekvenser
De nu föreslagna ändringarna i järnvägssäkerhetslagen kan inte antas medföra några nämnvärda ekonomiska effekter för staten.
Direktivet om tillstånd för
järnvägsföretag
Rådets direktiv 95/18/EG behandlar frågor om tillstånd för järnvägsföretag. Inledningsvis är det värt att notera att detta direktiv endast är tillämpligt på sådan trafik som avses i artikel 10 i rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om utvecklingen av gemenskapens järnvägar. Denna artikel har i dag följande lydelse:
"Artikel 10
1. Internationella sammanslutningar av företag skall ha tillgång till och rätt att utföra transittrafik i de medlemsstater där de till sammanslutningen hörande järnvägsföretagen har sitt säte, liksom rätt till transittrafik i andra medlemsstater för internationell trafik mellan de medlemsstater där de företag som ingår i dessa sammanslutningar har sitt säte.
2. Järnvägsföretag som omfattas av artikel 2 skall på skäliga villkor beviljas tillträde till infrastrukturen i de andra medlemsstaterna för att utföra internationella kombinerade godstransporter.
3. Järnvägsföretag som utför internationella kombinerade godstransporter och internationella sammanslutningar av företag skall träffa de nödvändiga administrativa, tekniska och ekonomiska överenskommelserna med förvaltarna av den järnvägsinfrastruktur som nyttjas för att lösa frågor om
trafikledning och säkerhet som berör de internationella transporttjänster som anges i punkt 1 och 2. De villkor som styr sådana överenskommelser får icke vara diskriminerande."
Det är således i dag endast internationella sammanslutningar av järnvägsföretag som utför internationell trafik samt järnvägsföretag som utför internationella kombinerade godstransporter som omfattas av direktivets bestämmelser.
De krav som ställs upp i direktivet om tillstånd för järnvägsföretag motsvarar i stor utsträckning vad som redan gäller här i landet enligt järnvägssäkerhetslagen (1990:1157). I betänkandet föreslås att järnvägssäkerhetslagen kompletteras i de hänseenden som direktivet innehåller utförligare regler och att de tillstånd som regleras i direktivet skall prövas av Järnvägsinspektionen.
Kommissionen har lagt ett förslag till direktiv om ändring av direktiv 91/440/EEG om utvecklingen av gemenskapens järnväga r
3
. I förslaget föreslås en ny lydelse av ovan nämnda artikel 10. När och hur det förslaget kommer att genomföras går det inte att i dag ha någon säker uppfattning om.
Direktivet om tilldelning av
järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av infrastrukturavgifter
Rådets direktiv 95/19/EG behandlar tilldelning av infrastrukturkapacitet och uttag av infrastrukturavgifter. Även detta direktiv är begränsat till att gälla endast sådan trafik som avses i artikel 10 i rådets direktiv 91/440/EEG (jämför avsnitt 5 ovan). Reglerna i direktivet är delvis komplicerade. Därtill kommer att den svenska versionen av direktivet har fått en lydelse som inte riktigt motsvaras av vad som framgår av exempelvis de franska och engelska versionerna.
Syftet med detta direktiv, vilket anges i artikel 1, är att definiera de principer och förfaranden som skall tillämpas vid tilldelningen av järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av avgifter för användningen av denna kapacitet för de järnvägsföretag som vill utföra sådan trafik som avses i artikel 10 i direktiv 91/440/EEG.
Varje medlemsstat skall utse ett tilldelningsorgan, som skall ha kännedom om alla tillgängliga tåglägen (kallas för "järnvägsspår" i den svenska versionen av direktivet). Tågläge ("järnvägsspår") definieras i direktivet som "den infrastrukturkapacitet som krävs för att köra ett visst tåg mellan två platser vid en given tidpunkt". Tilldelningen av tåglägen skall ske på rättvisa och icke-diskriminerande grunder samt med vissa undantag på ett sätt som ger en optimal och effektiv användning av infrastrukturen. De undantag som kan
3EGT nr C 321, 1.12.1995, s. 10.
medges från denna huvudprincip avser dels företräde för sådan trafik som utförs som allmän trafikplikt enligt rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar, dels företräde för sådana tjänster som helt eller delvis utförs på infrastruktur som byggts eller utvecklats för vissa specifika tjänster (specialiserade höghastighetståg eller specialiserade fraktlinjer). Vidare får undantag göras om detta är nödvändigt för att säkerställa en från allmän synpunkt tillfredsställande trafikförsörjning eller en effektiv användning av infrastrukturkapaciteten eller för att möjliggöra finansiering av ny infrastruktur.
I artiklarna 6–9 återfinns regler om hur avgifterna för utnyttjandet av infrastrukturanläggningar skall utformas.
Detta direktiv berör det nu aktuella lagförslaget endast såvitt gäller reglerna om säkerhetsintyg. Regeringen avser att återkomma senare med förslag till regler för att införliva övriga delar av direktivet.
Författningskommentarer
Allmänt
De flesta av förslagen till ändringar i järnvägssäkerhetslagen är avsedda att införliva rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag. Det är här fråga om ett generellt tillstånd som skall gälla inom hela Europeiska unionen och inom EES och som skall utfärdas efter en prövning av järnvägsföretaget utifrån en ekonomisk och säkerhetsmässig bedömning. Därtill kommer att företaget och de som ansvarar för dess skötsel skall ha gott anseende, dvs. inte ha dömts för allvarligare brott eller överträdelse av regler på transportområdet samt inte ha varit föremål för konkursförfarande. Slutligen skall företaget vara tillräckligt försäkrat eller ha vidtagit likvärdiga arrangemang för att täcka sin ansvarsskyldighet i händelse av olyckor gentemot passagerare, bagage, gods, post eller tredje man. Detta detta generella tillstånd benämns licens i våra nordiska grannländer, varför denna benämning även valts i det svenska lagförslaget.
Av artikel 11 i rådets direktiv 95/19/EG om tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av infrastrukturavgifter följer att även ett speciellt säkerhetsintyg skall företes innan trafiken får påbörjas. Den prövning som därvid skall göras motsvarar till delar den säkerhetsprövning som föreskrivs i nu gällande järnvägssäkerhetslag.
Kommentarer till de enskilda paragraferna
1 § Denna lag gäller säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg.
Banverket har ett samlat ansvar för säkerheten. Inom Banverket handhas vissa säkerhetsfrågor självständigt av Järnvägsinspektionen.
1 a § Järnvägsinspektionen bestämmer om en spåranläggning är järnväg, tunnelbana eller spårväg.
Syftet med denna justering av inledningen till lagen är att möjliggöra att det i lagen i övrigt skall kunna anges särskilt när det är Järnvägsinspektionen som beslutar eller är ansvarig för vissa åtgärder. Regeringen har här följt Lagrådets förslag.
4 § Spåranläggningar eller spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet får drivas endast av den som har tillstånd till verksamheten. För verksamhet som drivs av
Statens järnvägar och Banverket behövs inte något tillstånd. För Statens järnvägar behövs dock licens för sådan trafik som avses i 19 a §.
Tillstånd får beviljas den som med hänsyn till yrkeskunnande, laglydnad samt ekonomiska och andra förhållanden av betydelse kan anses uppfylla kraven i denna lag och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Tillståndsmyndigheten får anpassa kraven med hänsyn till verksamhetens art och omfattning. I fråga om drift utomlands av internationell järnvägstrafik skall dock alltid kraven i andra stycket och 10–16 §§ gälla. Järnvägsföretag som beviljas tillstånd enligt denna paragraf samt sammanslutningar och företag som beviljas licens enligt 19 a § skall genom försäkring eller på annat likvärdigt sätt ha täckt den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma till följd av järnvägstrafiken.
Utredningen konstaterar att det i dag krävs tillstånd enligt järnvägssäkerhetslagen från Järnvägsinspektionen för alla som vill driva järnvägstrafik med undantag för den verksamhet som
Statens järnvägar och Banverket bedriver. Någon möjlighet för ett sådant undantag finns inte enligt rådets direktiv 95/18/EG, varför ett tillståndskrav måste införas för Statens järnvägar för den trafik som omfattas av direktivet. Utredningen konstaterar också att de villkor för tillstånd som gäller enligt EG-direktivet i stort motsvarar nuvarande järnvägssäkerhetslag, och att det är lämpligt att låta Järnvägsinspektionen hantera den ytterligare tillståndsprövning som följer av direktivet.
Regeringens förslag överensstämmer i stort med utredningens.
Remissinstanserna:
Konkurrensverket har satt i fråga om
det inte är snedvridande för konkurrensen att Statens järnvägar
och Banverket är undantagna från tillståndskravet enligt järnvägssäkerhetslagen. Lagrådet har inte kommenterat lagrummet.
Skälen för regeringens förslag: För internationell trafik inom EES måste även Statens järnvägar inneha licens eftersom de aktuella direktiven inte innehåller någon möjlighet till undantag för järnvägsföretag som ägs eller kontrolleras av medlemsstaterna. För trafik på statens egna spåranläggningar har det enligt riksdagsbeslut hittills inte ansetts erforderligt med tillståndskrav för den trafik som staten själv bedriver genom myndigheterna Statens järnvägar och Banverket.
I det nya tredje stycket lagregleras vad som redan i dag tillämpas för järnvägstrafik inom landet, nämligen att kraven får anpassas utifrån verksamhetens art. Det är orimligt att ställa samma höga krav på ett litet företag som endast utför godstransporter på en bana som inte utnyttjas för andra ändamål som på ett företag som utför persontransporter på banor som även utnyttjas av andra operatörer. För internationell trafik skall dock inte någon sådan anpassningsmöjlighet föreligga. I stycket klarläggs vidare att skyldigheten att ha erforderligt försäkringsskydd inte bara gäller de internationella järnvägstransporter som avses i EGdirektiven, utan också gäller generellt för järnvägstrafik i Sverige med undantag för Statens järnvägar och Banverket.
6 §
Paragrafen föreslås utgå.
Utredningen konstaterar att det enligt EG-direktivet inte finns någon generell möjlighet att tidsbegränsa ett tillstånd.
Kontrollen skall i stället ske genom att tillståndet fortlöpande omprövas. Utredningen påpekar att slopandet av tidsbegränsningen kommer att gälla alla verksamhetsgrenar på vilka järnvägssäkerhetslagen är tillämplig.
Regeringens förslag överensstämmer med utredningens. Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat denna del.
8 § Ett tillstånd att driva spåranläggningar, spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet eller ett säkerhetsintyg enligt 19 a § får återkallas, om förutsättningarna för tillståndet eller intyget inte längre uppfylls eller om tillståndshavaren eller innehavaren av intyget inte fullgör sina skyldigheter enligt 21 §.
Om konkursförfarande eller ackordsförfarande har inletts mot en tillståndshavare eller en innehavare av säkerhetsintyg, skall tillståndet eller intyget återkallas, om det finns grundad anledning att anta att en tillfredsställande finansiell omstrukturering inte kan åstadkommas inom rimlig tid.
Utredningen konstaterar att det enligt järnvägssäkerhetslagen i dess nuvarande lydelse finns möjlighet att återkalla tillstånd på den grund att tillståndshavaren blir föremål för konkursförfarande. Denna återkallelsegrund bör dock påpekas för tydlighetens skull.
Regeringens förslag överensstämmer med utredningens med det tillägget att även säkerhetsintyg som utfärdats för internationella transporter enligt 19 a § skall kunna återkallas.
Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat denna del.
Lagrådet har föreslagit vissa justeringar för att
åstadkomma en bättre överensstämmelse med rådets direktiv 95/18/EG.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 11.7 i direktiv 95/18/EG föreskrivs att en tillståndshavare inte skall få behålla sitt tillstånd om ett konkursförfarande eller liknande har inletts och om tillståndsmyndigheten är övertygad om att det inte föreligger realistiska möjligheter att åstadkomma en tillfredsställande finansiell omstrukturering inom rimlig tid.
Detta bör på ett tydligt sätt framgå av texten. Regeringen godtar Lagrådets förslag till justering av texten.
19 a § Internationella sammanslutningar av järnvägsföretag inom EES som vill utföra transittrafik i eller mellan de EESländer där järnvägsföretagen har sitt säte och järnvägsföretag i
EES-land som vill utföra internationella kombinerade godstransporter skall ha särskilt tillstånd ( licens) som utfärdas av behörigt organ i det land där sammanslutningen eller företaget har sitt säte. För sammanslutningar och företag med säte i Sverige som uppfyller villkoren för tillstånd till spårtrafik enligt denna lag utfärdar Järnvägsinspektionen sådan licens.
För sammanslutningar och företag med licens utfärdad i annat EES-land krävs för att få driva järnvägstrafik i Sverige därutöver ett säkerhetsintyg som utfärdas av Järnvägsinspektionen efter kontroll av att kraven i 10–14, 16 och 18 §§ är uppfyllda.
Utredningen har i sitt förslag direkta hänvisningar till de två järnvägsdirektiven.
Regeringens förslag: Regeringens förslag följer i stort utredningens förslag, med undantag för att de direkta hänvisningarna till de två direktiven skrivits om. Regeringen har även gjort vissa redaktionella ändringar i texten till följd av påpekanden under föredragningen i Lagrådet.
Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat denna del.
Skälen för regeringens förslag: Första stycket av den föreslagna paragrafen lagreglerar det krav på tillstånd, licens, som föreskrivs i direktiv 95/18/EG.
Andra stycket reglerar de säkerhetsintyg som
Järnvägsinspektionen skall utfärda för järnvägsföretag som utför internationell trafik för den del av transporten som utförs i Sverige. Kravet på säkerhetsintyg återfinns i artikel 11 i direktiv 95/19/EG. Utredningen har konstaterat att dessa intyg utgör en form av tillståndsprövning, som bör kunna överklagas, liksom alla andra beslut som Järnvägsinspektionen meddelar med stöd av järnvägssäkerhetslagen.
21 § Den som driver eller avser att driva verksamhet enligt denna lag skall på begäran av Järnvägsinspektionen.
1. lämna inspektionen de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen,
2. ge inspektionen tillträde till anläggningar, fordon och annan materiel, lokaler och områden som berörs av verksamheten för de undersökningar som behövs för tillsynen,
3. vid provkörningar och andra materielprov utan kostnad tillhandahålla erforderlig personal, materiel och liknande.
Polis- och tullmyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för tillsynen.
Utredningen har inte behandlat lagrummet.
Regeringens förslag innebär endast en språklig anpassning med anledning av att "Banverket" ersatts med "Järnvägsinspektionen".
29 § Till böter eller fängelse i högst ett år skall den dömas som
1. utan tillstånd driver tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag eller driver verksamhet i strid med 19 a §,
2. av uppsåt eller grov oaktsamhet i sin verksamhet anlitar någon att utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten eller använder materiel som inte uppfyller säkerhetskraven enligt 12 eller 13 § eller inte uppfyller kravet enligt 14 § på säkerhetsordning,
3. av uppsåt eller oaktsamhet bryter mot villkor som meddelats med stöd av 7 §,
4. av uppsåt eller oaktsamhet i verksamheten använder materiel som inte har godkänts enligt 17 eller 18 §.
Den som har underlåtit att följa ett föreläggande vid vite eller som överträtt ett vitesförbud skall inte dömas till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Utredningen har inte behandlat lagrummet.
Skälen för regeringens förslag: Under föredragningen för
Lagrådet har påtalats att straffbestämmelserna även bör gälla för den som driver internationell trafik i strid med bestämmelserna i 19 a §.
Betänkandets lagförslag i den del som behandlas i denna proposition
Förslag till Lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen
Härigenom föreskrivs i fråga om järnvägssäkerhetslagen (1990:1157)
dels att 4 och 8 §§ skall ha följande lydelse, dels att 6 § skall upphöra att gälla. dels ock att i lagen skall införas en ny paragraf, 19 a §, och före paragrafen en rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Spåranläggningar eller spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet får drivas endast av den som har tillstånd till verksamheten. För verksamhet som drivs av statens järnvägar och banverket behövs inte något tillstånd.
Spåranläggningar eller spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet får drivas endast av den som har tillstånd till verksamheten. För verksamhet som drivs av Statens järnvägar och Banverket behövs inte något tillstånd. För Statens järnvägar behövs dock tillstånd för att utom Sverige utföra sådana internationella transporter som avses i rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag.
Tillstånd får beviljas den som med hänsyn till yrkeskunnande, laglydnad samt ekonomiska och andra förhållanden av betydelse kan anses uppfylla kraven i denna lag och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Tillståndsmyndigheten får
anpassa kraven med hänsyn till verksamhetens art och omfattning. I fråga om drift utom landet av internationell järnvägstrafik som avses i rådets direktiv 95/18/EG skall de krav som uppställs i artiklarna 6--9 i direktivet vara uppfyllda.
6 §
Ett tillstånd kan meddelas för viss tid eller tills vidare.
8 §
Ett tillstånd att driva spåranläggningar, spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet får återkallas, om förutsättningarna för tillstånd enligt 4 § inte längre uppfylls eller om tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 21 §.
Om konkursförfarande eller ackordsförfarande har inletts mot en tillståndshavare, skall tillståndet återkallas om det kan hållas för visst att företagets ekonomiska svårigheter kommer att bli bestående.
Vissa internationella transporter
19 a §
Internationella
sammanslutningar av järnvägsföretag och järnvägsföretag med säte i annan EES-stat som ämnar utföra sådana internationella transporter som avses i rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag skall ha tillstånd som anges i direktivet. Vidare skall företagen uppfylla de krav som uppställs i 10--13 §§ och i 18 § denna lag.
För järnvägsföretag som
uppfyller de krav som avses i första stycket andra meningen, skall Banverket utfärda säkerhetsintyg som avses i artikel 11 i rådets direktiv 95/19/EG om tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av infrastrukturavgifter.______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
Deltagare vid hearing m.m.
Förteckning över de myndigheter, företag och sammanslutningar som inbjudits till hearingen och lämnats tillfälle att lämna skriftliga synpunkter på delbetänkandet (SOU 1996:9).
Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Statens järnvägar, Banverket, Järnvägsinspektionen, Statens vägoch transportforskningsinstitut, Kommunikationsforskningsberedningen, Riksrevisionsverket, Konkurrensverket, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Industriförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), A-Train AB, BK-Tåg AB, BSX Tåg AB, Dalatåg AB, Föreningen Framtida Järnvägstrafik, Inlandsbanan AB, Järnvägshistoriska riksförbundet, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB), Rail Combi AB, Facket för Service och Kommunikation (SEKO), Shortline Väst i Falköping AB, Svenska Järnvägsföreningen, Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF), Länstrafiken i Malmöhus län, Sydtåg AB, TGOJ AB, Tågåkeriet i Bergslagen AB, Woxna Express AB
Vid hearingen den 23 februari 1996 medverkade företrädare för:
Överstyrelsen för civil beredskap, Statens järnvägar, Banverket, Järnvägsinspektionen, Statens vägoch transportforskningsinstitut, Kommunikationsforskningsberedningen, Konkurrensverket, Svenska Kommunförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), A-Train AB, BK-Tåg AB, BSX Tåg AB, Dalatåg AB, Föreningen Framtida Järnvägstrafik, Inlandsbanan AB, Rail Combi AB, Facket för Service och Kommunikation (SEKO), Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF), Länstrafiken i Malmöhus län, TGOJ AB, Tågåkeriet i Bergslagen AB, Woxna Express AB och Banverksutredningen (K 1995:03)
De till Lagrådet remitterade lagförslagen
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157)
Härigenom föreskrivs i fråga om järnvägssäkerhetslagen (1990:1157 )
4
dels att 6 § skall upphöra att gälla, dels att i 1, 5, 7, 9, 17–22, 34 och 35 §§
5
ordet "Banverket"
skall bytas ut mot "Järnvägsinspektionen vid Banverket",
dels att 4 och 8 §§ skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 19 a §, och närmast före paragrafen en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
4Jfr rådets direktiv 95/18/EG av den 19 juni 1995 om tillstånd för järnvägsföretag, EGT L143, 19.6.1995, s. 70 (Celex 395L0018) och rådets direktiv 95/19/EG av den 19 juni 1995 om tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av infrastrukturavgifter, EGT L143, 19.6.1995, s. 75 (Celex 395L0019).5Senaste lydelse av 35 § 1195:79.
Föreslagen lydelse
4 §
Spåranläggningar eller spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet får drivas endast av den som har tillstånd till verksamheten. För verksamhet som drivs av statens järnvägar och banverket behövs inte något tillstånd.
Spåranläggningar eller spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet får drivas endast av den som har tillstånd till verksamheten. För verksamhet som drivs av Statens järnvägar och Banverket behövs inte något tillstånd. För Statens järnvägar behövs dock tillstånd för sådan trafik som avses i 19 a §.
Tillstånd får beviljas den som med hänsyn till yrkeskunnande, laglydnad samt ekonomiska och andra förhållanden av betydelse kan anses uppfylla kraven i denna lag och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Tillståndsmyndigheten får anpassa kraven med hänsyn till verksamhetens art och omfattning. I fråga om drift utom landet av internationell järnvägstrafik skall dock alltid kraven i 4 § andra stycket och 10–15 §§ gälla. Järnvägsföretag som meddelas tillstånd enligt 4 § eller särskilt tillstånd enligt 19 a § skall genom försäkring eller på annat likvärdigt sätt ha täckt sin ansvarighet för eventuella skadeståndskrav till följd av järnvägstrafiken.
6 §
Ett tillstånd kan meddelas för viss tid eller tills vidare.
8 §
Ett tillstånd att driva spåranläggningar, spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet får återkallas, om förutsättningarna för tillstånd enligt 4 § inte längre uppfylls eller om tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 21 §.
Om konkursförfarande eller ackordsförfarande har inletts mot en tillståndshavare, skall tillståndet återkallas om det är uppenbart att företagets ekonomiska svårigheter kommer att bli bestående.
Vissa internationella transporter
19 a §
Internationella sammanslutningar av järnvägsföretag inom EES som vill utföra transittrafik i eller mellan de EES-länder där järnvägsföretagen har sitt säte och järnvägsföretag i EES-land som vill utföra internationella kombinerade godstransporter skall ha särskilt tillstånd, licens, som utfärdas av behörigt organ i det land där företaget har sitt säte. För företag med säte i Sverige som uppfyller villkoren för tillstånd till spårtrafik enligt denna lag utfärdar Järnvägsinspektionen vid Banverket sådan licens.
För järnvägsföretag med
licens utfärdad i annat EES-land krävs för att få driva järnvägstrafik i Sverige därutöver ett säkerhetsintyg som utfärdas av Järnvägsinspektionen vid Banverket efter kontroll att företaget uppfyller kraven i 10–14, 16 och 18 §§ i denna lag. ______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
Lag om Järnvägsnämnden
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Beslut som meddelats av Trafikledningen vid Banverket i fråga om tilldelning av tåglägen, banfördelning och trafikledningsbeslut av principiell betydelse överklagas till
Järnvägsnämnden.
Med tågläge avses ett tågs planerade läge i tidtabellen. Med banfördelning avses fördelning av tåglägen.
2 § Järnvägsnämnden består av fem ledamöter, varav en är ordförande och en vice ordförande. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter skall ha erfarenhet av järnvägsverksamhet.
Ledamöterna utses av regeringen för viss tid. Regeringen får utse ersättare för ledamöterna i den omfattning som behövs.
3 § Järnvägsnämnden är beslutsför med ordföranden eller vice ordföranden jämte två ledamöter.
Ordföranden får ensam fatta beslut som inte innefattar slutligt avgörande samt beslut om avskrivning av ärenden.
Handläggning hos Järnvägsnämnden
4 § I fråga om förfarandet hos Järnvägsnämnden tillämpas förvaltningsprocesslagen (1971:291) utom 15, 26 och 33 §§.
Det som sägs om länsrätt skall därvid gälla Järnvägsnämnden.
5 § Järnvägsnämnden skall avgöra ärendet inom två månader efter det att beredningen av ärendet har avslutats.
Om saken brådskar får Järnvägsnämnden fatta ett interimistiskt beslut.
6 § Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning, tillämpas 16 kap. rättegångsbalken.
7 § Järnvägsnämndens beslut gäller omedelbart om inte annat beslutas.
Överklagande
8 § Järnvägsnämndens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. ____________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-03-14
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif
Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 7 mars 1996 (Kommunikationsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157),
2. lag om Järnvägsnämnden.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättschefen Anders Iacobæus.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen
Enligt lagen i dess nuvarande lydelse har Banverket en rad uppgifter på järnvägssäkerhetsområdet. Det ankommer sålunda på Banverket att bl.a. pröva frågor om tillstånd att driva spåranläggningar eller spårtrafik. I praktiken är det en särskild enhet inom Banverket, Järnvägsinspektionen, som självständigt fattar beslut enligt lagen (jfr. 5 och 12 §§ förordningen, 1988:707, med instruktion för Banverket).
I lagrådsremissen föreslås att det skall anges direkt i lagen att de beslut som det är fråga om fattas av Järnvägsinspektionen. Ordet "Banverket" ersätts sålunda av "Järnvägsinspektionen vid Banverket" i en rad paragrafer.
Att på det angivna sättet i lag peka ut en viss del av en myndighet som beslutsfattare torde vara mindre vanligt. Mot en sådan ordning kan bl.a. invändas att den försvårar framtida ändringar av myndighetens organisation. Lagrådet vill för sin del ifrågasätta om skälen för att nämna Järnvägsinspektionen i lagtexten är tillräckligt starka. Om en sådan lösning väljs, bör emellertid lagens inledande paragraf byggas ut med en bestämmelse där Banverkets och Järnvägsinspektionens uppgifter på säkerhetsområdet kortfattat presenteras. I bestämmelsen kan lämpligen anges att Banverket har ett samlat ansvar för järnvägssäkerhetsfrågorna och att vissa frågor handhas självständigt inom verket av Järnvägsinspektionen.
Till de uppgifter som enligt lagrådsremissen skall åvila Järnvägsinspektionen hör att bestämma om en spåranläggning är järnväg, tunnelbana eller spårväg. Föreskriften härom bör enligt Lagrådets mening flyttas från 1 § till en ny 1 a §.
Lagrådet föreslår sålunda att lagen inleds med följande bestämmelser:
"1 § Denna lag gäller säkerheten vid järnväg, tunnelbana och
spårväg.
Banverket har ett samlat ansvar för säkerheten. Inom Banverket handhas vissa säkerhetsfrågor självständigt av Järnvägsinspektionen.
1 a § Järnvägsinspektionen bestämmer om en spåranläggning är järnväg, tunnelbana eller spårväg."
8 §, som handlar om återkallelse av tillstånd att driva spåranläggningar m.m., skall enligt lagrådsremissen byggas ut, så att den också gäller återkallelse av sådana säkerhetsintyg som regleras i den nya 19 a §. I ett nytt andra stycke har en bestämmelse om återkallelse vid tillståndshavarens konkurs m.m. tagits in. Förslaget i den delen bygger på artikel 11.7 i EG:s direktiv 95/18.
Enligt Lagrådets mening bör andra stycket ändras så att man får en bättre överensstämmelse med den angivna artikeln. I övrigt bör paragraftexten förtydligas på ett par punkter.
Lagrådet föreslår att 8 § ges följande lydelse:
"Ett tillstånd att driva spåranläggningar, spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet eller ett säkerhetsintyg enligt 19 a § får återkallas, om förutsättningarna för tillståndet eller intyget inte längre uppfylls eller om tillståndshavaren eller innehavaren av intyget inte fullgör sina skyldigheter enligt 21 §.
Om konkursförfarande eller ackordsförfarande har inletts mot en tillståndshavare eller en innehavare av säkerhetsintyg, skall tillståndet eller intyget återkallas, om det finns grundad anledning anta att en tillfredsställande finansiell omstrukturering inte kan åstadkommas inom rimlig tid."
Utöver de paragrafer som har föreslagits ändrade i lagrådsremissen bör även 29 § justeras. Punkten 1 i paragrafens första stycke, som straffbelägger fall då någon utan tillstånd driver tillståndspliktig verksamhet enligt lagen, bör sålunda byggas ut, så att den täcker också fall då någon driver verksamhet i strid med 19 a §.
Förslaget till lag om Järnvägsnämnden
Såvitt framgår av remissprotokollet och av vad som upplysts vid föredragningen i Lagrådet är avsikten att, såsom är fallet idag, det i en förordning skall finnas bestämmelser om statens spåranläggningar och att det i en ny lag skall meddelas bestämmelser om enskilda spåranläggningar. En självständig enhet inom Banverket, Trafikledningen vid Banverket, skall inrättas och meddela beslut i frågor om banfördelning m.m. I den föreslagna lagen om Järnvägsnämnden finns bestämmelser
om att beslut som meddelas av Trafikledningen vid Banverket överklagas till den järnvägsnämnd som enligt förslaget skall inrättas och att nämndens beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Vidare finns i lagen bestämmelser om bl.a. nämndens sammansättning och beslutsförhet och om förfarandet hos nämnden.
Den föreslagna lagen kan enligt Lagrådets mening kritiseras i flera avseenden. Det kan till en början konstateras att de beslut som Järnvägsinspektionen vid Banverket enligt förslaget till ändring i järnvägssäkerhetslagen meddelar skall kunna överklagas direkt till förvaltningsdomstol, under det att beslut som meddelas av Trafikledningen vid Banverket skall kunna överklagas till Järnvägsnämnden och först därefter till förvaltningsdomstol. Av remissprotokollet framgår inte att det skulle föreligga någon skillnad i kompetens mellan Järnvägsinspektionen och Trafikledningen. Det anges (avsnitt 4.2.1) som skäl för inrättandet av Järnvägsnämnden att behovet av snabba avgöranden är av största betydelse och att det inte går att avbryta arbetet med tidtabelläggning för att avvakta ett avgörande av allmän förvaltningsdomstol. Samtidigt föreskrivs dock i 5 § att nämnden skall avgöra ett ärende inom två månader efter det att beredningen av ärendet har avslutats, vilket kan antas i många fall stå i strid med kravet på snabbhet. Det kan också påpekas att det är möjligt att låta de beslut som Trafikledningen vid Banverket fattar i brådskande ärenden gälla omedelbart, såsom föreslagits i 7 § beträffande Järnvägsnämndens beslut.
På grund av vad som anförts ifrågasätter Lagrådet om inte även de beslut som meddelas av Trafikledningen vid Banverket skulle kunna överklagas direkt till allmän förvaltningsdomstol, vilket skulle göra den föreslagna nämnden överflödig.
Vidare kan mot den föreslagna lagen invändas följande. Några bestämmelser om Trafikledningen vid Banverket och de beslut som Trafikledningen skall meddela finns ännu inte och något förslag till sådana bestämmelser har inte presenterats. Det kan inte anses lämpligt att, innan ens något förslag till de grundläggande bestämmelserna föreligger, införa regler om prövningen i högre instans.
Som tidigare nämnts är avsikten att de grundläggande reglerna om statens spåranläggningar skall finnas i en förordning, medan enskilda spåranläggningar skall regleras i en lag. Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas om inte alla typer av spåranläggningar bör bli föremål för lagreglering. Bestämmelsen om såväl statliga som enskilda spåranläggningar skulle i så fall kunna tas in i en och samma lag.
Det kan i varje fall hävdas att, så länge reglerna om prövning i första instans av frågor beträffande statens spåranläggningar finns i en förordning, det saknas skäl att i lag ha regler om prövningen av samma frågor i högre instans.
Såvitt kan utläsas av förarbetena till det nu framlagda lagförslaget synes avsikten vara att Järnvägsnämnden i en framtid skall syssla med frågor om såväl statliga som enskilda spåranläggningar. Även om Järnvägsnämnden får ett sådant verksamhetsområde, synes det ändå inte finnas bärande skäl för att reglera dess verksamhet i lag. Det bör i sammanhanget beaktas att Järnvägsnämnden avses få ställning som förvaltningsmyndighet och inte som domstol.
Med hänsyn till det anförda avstyrker Lagrådet att lagförslaget genomförs.
Om en järnvägsnämnd, trots vad Lagrådet anfört, anses böra inrättas, bör följande beaktas. Synpunkterna har betydelse oavsett om nämndens verksamhet regleras i en lag eller i en förordning.
De materiella bestämmelserna om vilka beslut som skall kunna överklagas bör tas in i den eller de grundläggande författningar som reglerar frågorna om tilldelning av tåglägen, banfördelning och trafikledning. Den särskilda författningen om Järnvägsnämnden bör renodlas och innehålla i första hand sådana bestämmelser som rör nämndens sammansättning, beslutförhet och handläggningsförfarande. Enligt Lagrådets mening bör därför bestämmelserna i 1 § i det remitterade förslaget utgå och ersättas med en erinran om att Järnvägsnämnden har till uppgift att pröva de överklaganden som anges i de grundläggande författningarna. Den i 7 § intagna bestämmelsen om att nämndens beslut gäller omedelbart, om inte annat bestäms, och den i 8 § intagna bestämmelsen om överklagande av nämndens beslut bör likaledes utgå och i stället överföras till samma författningar.
Förslaget att Järnvägsnämndens skall handlägga ärendena i enlighet med förvaltningsprocesslagen (med vissa smärre undantag) kan Lagrådet inte tillstyrka. Förvaltningsprocesslagen gäller rättskipning i allmän förvaltningsdomstol. Den föreslagna Järnvägsnämnden kommer, som tidigare nämnts, inte att vara en domstol utan en förvaltningsmyndighet. För handläggning av ärenden i en förvaltningsmyndighet gäller i princip förvaltningslagen. Det är således bestämmelserna i den lagen som skall tillämpas på förfarandet i Järnvägsnämnden. Detta behöver inte särskilt anges i författningen om Järnvägsnämnden. Om kompletterande föreskrifter behövs, kan sådana däremot tas in i författningen. Det kan t.ex. gälla frågor om omröstning eller hållande av muntlig förhandling. Lagrådet saknar underlag för att närmare bedöma i vilken omfattning sådana kompletterande bestämmelser kan vara motiverade.
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Uusmann
Regeringen beslutar proposition 1995/96:192 Tillstånd för internationell järnvägstrafik.
Rättsdatablad
Författningsrubrik
Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EG-regler
Lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157)
395L0018 395L0019