Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att överförmyndarnämnderna och överförmyndarna får rätt att delegera vissa ärenden i vilka de i dag måste besluta själva (19 kap. 14 § föräldrabalken). Kommunfullmäktiges bemyndigande skall inte krävas för rätten att delegera.

Vidare föreslås en följdändring till den nyligen genomförda förmynderskapsreformen i fastighetsbildningslagen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.

• Sida 2
•  Original

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988).

• Sida 4
•  Original

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 14 § föräldrabalken

1

skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

¹Balken omtryckt 1995:974.

• Sida 5
•  Original

Föreslagen lydelse

• Sida 6
•  Original

19 kap.

14 §

Om kommunfullmäktige bestämmer det, får överförmyndarnämnden uppdra åt en ledamot, en ersättare som har kallats till tjänstgöring eller en kommunal tjänsteman med erforderlig kompetens att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall anges i fullmäktiges beslut. Kommunfullmäktige kan på motsvarande sätt bestämma att överförmyndaren får uppdra åt en kommunal tjänsteman med erforderlig kompetens att avgöra ärenden på överförmyndarens vägnar.

En framställning eller ett yttrande till kommunfullmäktige får dock inte beslutas på något annat sätt än av nämnden samfällt eller av överförmyndaren själv. Detsamma gäller vid beslut att förordna eller entlediga en god man eller förvaltare, häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller förelägga vite.

Finner den som fått ett uppdrag som avses i första stycket att samtycke, tillstånd eller förordnande i ett visst fall inte bör meddelas, eller anser han eller hon frågan tveksam, skall ärendet hänskjutas till nämnden eller överförmyndaren. Beslut i ett ärende enligt denna balk vilket har fattats på grund av ett uppdrag som avses i första stycket behöver inte anmälas för nämnden eller för överförmyndaren.

• Sida 7
•  Original

Överförmyndarnämnden får

uppdra åt en ledamot, en ersättare som har kallats till tjänstgöring eller en kommunal tjänsteman med den kompetens som behövs att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden. Nämnden skall i sitt beslut ange vilka slag av ärenden som uppdraget omfattar. Överförmyndaren får på motsvarande sätt uppdra åt en kommunal tjänsteman med den kompetens som behövs att avgöra ärenden på överförmyndarens vägnar.

En framställning eller ett ytt-

rande till kommunfullmäktige får dock inte beslutas på något annat sätt än av nämnden samfällt eller av överförmyndaren själv. Detsamma gäller beslut enligt 11 kap. 20 § att entlediga eller skilja en god man eller förvaltare från uppdraget och beslut att häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller att förelägga vite.

Finner den som fått ett

uppdrag som avses i första stycket att samtycke, tillstånd, förordnande, upphörande eller entledigande i ett visst fall inte bör meddelas eller beslutas, eller anser han eller hon frågan tveksam, skall ärendet hänskjutas till nämnden eller överförmyndaren. Beslut i ett ärende enligt denna balk vilket har fattats på grund av ett uppdrag som avses i första stycket behöver inte anmälas för nämnden eller för överförmyndaren.

20 kap.

11 §

Beslut som tingsrätten har meddelat under rättegången i frågor som avses i 6 kap. 20 §, 7 kap. 15 §, 10 kap. 16 eller 17 § eller 11 kap. 18 §, 20 § andra stycket eller 23 § tredje stycket skall överklagas särskilt.

• Sida 8
•  Original

Beslut som tingsrätten har

meddelat under rättegången i frågor som avses i 6 kap. 20 §, 7 kap. 15 §, 10 kap. 16 eller 17 § eller 11 kap. 18 § eller 23 § tredje stycket skall överklagas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

• Sida 9
•  Original

Förslag till lag om ändring i fastighets-

bildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 12 § fastighetsbildningslagen

2

(1970:988) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

²Lagen omtryckt 1992:1212.

• Sida 10
•  Original

Föreslagen lydelse

4 kap.

12 §

Om förrättningen rör en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, får rätten förordna god man som avses i 11 kap. föräldrabalken att företräda sammanslutningen vid förrättningen.

Om god man enligt första stycket eller annan god man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken behöver förordnas, skall fastighetsbildningsmyndigheten anmäla detta hos rätten.

• Sida 11
•  Original

Om förrättningen rör en

fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, får överförmyndaren förordna god man som avses i 11 kap. föräldrabalken att företräda sammanslutningen vid förrättningen.

Om god man enligt första

stycket eller annan god man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken behöver förordnas, skall fastighetsbildningsmyndigheten anmäla detta hos överförmyndaren.__________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

• Sida 12
•  Original

Ärendet och dess beredning

Från den 1 juli 1995 gäller nya regler beträffande förmyndares, förvaltares och gode mäns förvaltning av egendom samt tillsynen över sådan förvaltning (se prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3, rskr. 1994/95:29 och SFS 1994:1433-1450). Ändringarna, som innebär en modernisering av reglerna på området, syftar bl.a. till en avreglering utan att berättigade skyddsintressen sätts åt sidan. I fråga om handläggningen av förmynderskapsärenden bygger ändringarna på principen att domstolarna skall handlägga enbart sådana frågor som verkligen kräver domstolsprövning. De förmynderskapsärenden som är av övervägande förvaltningsnatur handläggs sålunda i fortsättningen av förvaltningsmyndigheter och inte av domstolar.

Till Justitiedepartementet har framförts synpunkter på vissa enskildheter i bestämmelserna. Inom departementet har därför upprättats en promemoria – Delegering av vissa förmynderskapsärenden m.m. – med förslag till justeringar i dels bestämmelserna i 19 kap. 14 § föräldrabalken (FB) om överförmyndarnämndernas och överförmyndarnas rätt att delegera beslutsbefogenheter, dels bestämmelserna i 4 kap. 12 § fastighetsbildningslagen (1970:988, FBL) om god man i vissa fall vid fastighetsbildningsförrättningar. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju95/2233).

Regeringen tar i detta ärende upp promemorians förslag till lagändringar. Några remissinstanser framför i sina yttranden synpunkter på vissa andra bestämmelser på området. Dessa och andra synpunkter som har framförts till departementet kommer att beaktas vid den utvärdering som departementet avser att göra sedan bestämmelserna varit i kraft en tid.

På grund av ändringarnas enkla beskaffenhet har Lagrådets yttrande över de lagförslag som utarbetats i ärendet inte inhämtats.

Delegeringsbestämmelserna

Överförmyndarnas nya uppgifter och rätten att

delegera beslut

Förmynderskapsreformen innebär att överförmyndarna har övertagit en rad uppgifter av förvaltningskaraktär från domstolarna (beträffande övervägandena, se prop. 1993/94:251 s. 151 f.). Till överförmyndarnas nya arbetsuppgifter hör bl.a. att i många fall förordna och entlediga gode män och förvaltare, att besluta om hävande av avtal om samman-

• Sida 13
•  Original

levnad i oskiftat bo och att förelägga vite. De beslut som överförmyndarna har övertagit från domstolarna är – förutom några som nu saknar intresse – närmare bestämt följande:

1. förordnande av god man för underårig när förmyndaren inte kan utöva förmynderskapet (11 kap. 1 § första stycket FB),

2. förordnande av god man för att vårda den underåriges rätt i oskiftat dödsbo (11 kap. 2 § första stycket FB),

3. förordnande av god man för den som skall företa en rättshandling eller vara part i en rättegång och behöver hjälp men inte kan företrädas av ordinarie förmyndare, god man eller förvaltare (11 kap. 2 § andra stycket FB),

4. förordnande av god man för den som annars har ett intresse som strider mot en ordinarie företrädares (eller dennes anhöriges) intresse (11 kap. 2 § tredje stycket FB),

5. förordnande av god man för arvinge eller testamentstagare på okänd eller avlägsen ort eller för okänd arvinge eller testamentstagare (11 kap. 3 § första stycket 1–3 FB),

6. förordnande av god man för bortavarande i andra fall (11 kap. 3 § första stycket 4 FB),

7. förordnande av god man för blivande ägare (11 kap. 3 § första stycket 5 FB),

8. förordnande av god man när egendom enligt vad som särskilt föreskrivs skall ställas under vård och förvaltning av god man (11 kap. 3 § första stycket 6 FB),

9. förordnande av god man för någon som på grund av sjukdom, psykisk störning eller liknande förhållanden behöver hjälp, utom i samband med beslutet om anordnande av godmanskap (11 kap. 4 § andra stycket FB),

10. förordnande av förvaltare, utom i samband med beslutet om anordnande av förvaltarskap (11 kap. 7 § fjärde stycket FB),

11. interimistiskt förordnande av god man eller förvaltare och ändring av sådant interimistiskt förordnande (11 kap. 18 § andra resp. fjärde stycket FB); beträffande god man enligt 11 kap. 4 § och förvaltare måste rätten först besluta att anordna godmanskap resp. förvaltarskap,

12. beslut att vissa godmanskap skall upphöra för att de inte längre behövs och beslut att god man eller förvaltare skall entledigas på egen begäran (11 kap. 19 § FB),

13. entledigande av god man eller förvaltare som inte är lämplig för uppdraget (11 kap. 20 § första stycket FB),

14. beslut att god man eller förvaltare interimistiskt skall skiljas från uppdraget (11 kap. 20 § andra stycket FB),

15. beslut om jämkning av godmanskaps omfattning (11 kap. 23 § fjärde stycket FB),

16. beslut att förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren skall ställa säkerhet för den förvaltade egendomen samt prövande av säkerheten och beslut om hur den skall förvaras (12 kap. 13 § FB),

17. beslut att häva ett avtal om sammanlevnad i oskiftat

• Sida 14
•  Original

dödsbo (15 kap. 7 § FB), och

18. beslut att förelägga en förmyndare, god man eller förvaltare vid vite att fullgöra vissa av sina skyldigheter (16 kap. 13 § FB).

Till skillnad från vad som gäller i övriga ärenden får beslutanderätten i de flesta av de ärenden som överförmyndarna övertagit från domstolarna inte delegeras. Det framgår av 19 kap. 14 § andra stycket andra meningen FB. I första meningen sägs att en framställning eller ett yttrande till kommunfullmäktige inte får beslutas på annat sätt än av överförmyndarnämnden samfällt eller av överförmyndaren själv. Därefter stadgas i andra meningen:

Detsamma gäller vid beslut att förordna eller entlediga en god man eller förvaltare, häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller förelägga vite.

Bestämmelsen tillkom efter ett påpekande av Lagrådet att bestämmelsen i paragrafens tredje stycke (andra stycket i lagrådsremissen) inte syntes beakta den omständigheten att efter lagändringarna ett antal nya ärenden skulle komma att handläggas av överförmyndarna (se prop. 1993/94:251, bilagedelen, s. 200 f.). I propositionen anfördes (s. 292) att det framstod som motiverat att iaktta försiktighet med möjligheterna att delegera sådana beslut beträffande vilka överförmyndarna inte tidigare haft befogenhet. Det anfördes också att det kunde finnas anledning att överväga om delegationsmöjligheten borde utvidgas sedan det vunnits tillräcklig erfarenhet av den nya beslutsordningen.

Behovet av en lagändring

I en framställning till Justitiedepartementet har överförmyndarnämnderna i Kalmar, Örebro och Sundsvall (härefter anmälarna) anhållit att departementet snarast tar initiativ till en ändring av reglerna, så att i vart fall beslut om förordnande och entledigande av god man och förvaltare kan delegeras av överförmyndarnämnd.

Sammanträden med överförmyndarnämnder hålls relativt sällan. Enligt anmälarna sammanträder många nämnder mindre än sex gånger per år. I de kommuner där överförmyndarverksamheten leds av en överförmyndarnämnd blir därför, anför anmälarna, den nya handläggningsordningen ohanterlig och orimlig.

Som anmälarna påpekar blir ärendena hos överförmyndarnämnderna med den nya ordningen betydligt fler än tidigare och inte sällan brådskande. Anmälarna pekar som ett exempel på ärenden om förordnande av god man för att bevaka en underårigs rätt i ett dödsbo. Bland andra beslut som kan vara brådskande kan nämnas förordnande av god

• Sida 15
•  Original

man för underårig när förmyndaren inte kan utöva förmynderskapet, förordnande av god man för den som skall företa en rättshandling eller vara part i en rättegång och förordnande av god man för arvinge eller testamentstagare på okänd eller avlägsen ort. Som anmälarna framhåller innebär den införda handläggningsordningen att inte heller interimistiska beslut kan delegeras.

Den nya ordningen ställer uppenbarligen nya krav på överförmyndarverksamheten. Många beslut måste kunna fattas snabbare än som kan ske om beslutet måste tas av en överförmyndarnämnd som sammanträder endast ett fåtal gånger per år. Med de nya arbetsuppgifter som lagts på överförmyndarna kan det visserligen förväntas att de kommuner som har överförmyndarnämnder ser till att nämnderna kan fatta beslut snabbare än förut. Det kan dock i dessa kommuner innebära stora praktiska svårigheter att alltid få fram ett beslut så snabbt som rimligen måste krävas, om inte möjligheterna att delegera beslutsrätten vidgas.

På grund av vad som anförts finns det skäl att på nytt överväga vilka av de beslut som överförmyndarna övertagit från domstolarna som bör kunna delegeras.

Nya bestämmelser om rätten att delegera

beslutanderätt

Allmänna överväganden

De angivna inskränkningarna i delegeringsmöjligheterna medför inga stora svårigheter när uppgifterna handhas av en överförmyndare. Problemen gäller i stället de kommuner som arbetar med överförmyndarnämnder. Delegeringsreglerna bör dock, som framhålls i promemorian, utformas med utgångspunkt från beslutens art och de garantier som måste finnas för rättssäkerheten och beslutens kvalitet i övrigt. Avgörande är sålunda att de kompetenskrav som måste ställas är uppfyllda. Med den utgångspunkten saknas det anledning att göra skillnad mellan olika kommuner.

Självklart kan en person med långvarig rutin och säkert omdöme anförtros fler och svårare beslut än den som har begränsade erfarenheter och kunskaper. Man bör kunna utgå från att överförmyndarnämnderna och överförmyndarna noga prövar vilka beslut som kan delegeras, att de bedömer vilka kunskaper och vilken erfarenhet som krävs och att de tar ansvar för att den person till vilken beslutsrätt överlämnas uppfyller de krav som måste ställas.

Av betydelse för frågan om i vilken mån beslut skall kunna delegeras är också bestämmelsen i 19 kap. 14 § tredje stycket första meningen FB. Där stadgas:

Finner den som fått ett uppdrag som avses i första stycket att samtycke, tillstånd eller förordnande i ett visst fall inte bör meddelas, eller anser han eller hon frågan tveksam, skall

• Sida 16
•  Original

ärendet hänskjutas till nämnden eller överförmyndaren.

Avsikten med bestämmelsen är att den som fått beslutsrätt delegerad till sig inte skall besluta i svåra fall eller i situationer som avviker från det vanliga. Det måste förutsättas att detta klargörs för den som tillerkänns beslutsrätt.

Beaktas måste också att överförmyndarbeslut enligt föräldrabalken kan överklagas hos tingsrätten (20 kap. 6 § FB).

I promemorian görs, mot angiven bakgrund, den bedömningen att rätten att delegera beslut bör kunna göras mer vidsträckt än i dag. Regeringen delar den uppfattningen.

I det följande diskuteras vilka av de ifrågavarande besluten som bör kunna delegeras.

Förordnande och entledigande av god man och

förvaltare

Regeringens förslag: De beslut om förordnande av god man och förvaltare som ankommer på överförmyndarna skall kunna delegeras enligt samma regler som gäller för andra överförmyndarbeslut. Detsamma skall gälla för beslut om upphörande av godmanskap för att det inte längre behövs och beslut om entledigande av en god man eller en förvaltare på dennes egen begäran. Beslut att entlediga en god man eller en förvaltare på grund av att han eller hon inte är lämplig för uppdraget skall inte kunna delegeras.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 8 f.).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan utom en tillstyrker promemorians förslag.

Överförmyndarnämnderna i Örebro och Sundsvall anser dock att även beslut om entledigande av en god man eller förvaltare på grund av bristande lämplighet bör kunna delegeras. En remissinstans (Länsstyrelsen i Stockholms län) föreslår att överförmyndarnämnderna skall få delegera beslut om att interimistiskt skilja en god man eller en förvaltare från uppdraget till ordföranden eller någon annan ledamot. Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna (FUB) menar att en utvidgad delegationsrätt inte bör omfatta beslut om förordnande av god man enligt 11 kap. 4 § andra stycket FB eller förvaltare enligt 11 kap. 7 § fjärde stycket FB.

Skälen för regeringens förslag: Flera av de beslut som förts över till överförmyndarna kunde enligt den gamla ordningen delegeras till biträdespersonal vid tingsrätterna (18 a § förordningen [1979:572] med tingsrättsinstruktion). Det gällde förordnande av god man i de situationer som nämns i punkterna 1–6 i avsnitt 4.1. Vidare gällde rätten att delegera för beslut om entledigande av god man i de nämnda fallen.

Promemorians förslag att även överförmyndarnämnderna och

• Sida 17
•  Original

överförmyndarna får möjlighet att delegera beslutsrätten i dessa fall har tillstyrkts av remissinstanserna. Regeringen är av samma mening. Promemorieförslaget bör därför följas. Det bör understrykas att det i vissa fall åligger den som fått ett ärende delegerat till sig att hänskjuta det till nämndens eller överförmyndarens prövning (se avsnitt 4.3.1).

Även beslut om förordnande av god man för blivande ägare och förordnande av god man när egendom enligt vad som särskilt föreskrivs skall ställas under vård och förvaltning (11 kap. 3 § första stycket 5 och 6 FB; punkterna 7 och 8 i avsnitt 4.1 i denna proposition) bör, som föreslås i promemorian, kunna delegeras. Dessa beslut är regelmässigt av sådan art att de inte föranleder några tvistigheter eller stora svårigheter i övrigt. Dock ställer de vissa krav på den som beslutar, bl.a. när det gäller att förstå betydelsen av förordnandet.

God man för någon som på grund av sjukdom, psykisk störning eller liknande förhållanden behöver hjälp (11 kap. 4 § andra stycket FB; punkt 9 i avsnitt 4.1 i denna proposition) utses av överförmyndaren endast i de fall då rätten redan beslutat om anordnande av godmanskap. Sedan beslutet om anordnande har fattats är det normalt en enkel uppgift att utse en viss person till god man. Ansvaret för det beslutet bör kunna delegeras. Som anförs i promemorian måste dock beaktas att denna godmansuppgift är svårare än de flesta andra och att valet av person fordrar noggrant övervägande. Detta understryks av FUB som i sitt remissvar framhåller att många utvecklingsstörda behöver hjälp av den gode mannen t.ex. med att utverka beslut om det stöd och den service de är berättigade till enligt bl.a. lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade och med att bevaka att beslut som går dem emot överklagas. Utseende av god man ställer alltså många gånger stora krav på beslutsfattaren och det får förutsättas att överförmyndarnämnderna och överförmyndarna tar ansvar för att den person till vilken beslutanderätten delegeras har de kunskaper och den erfarenhet som behövs.

Det som sagts i föregående stycke gäller också förordnande av förvaltare (11 kap. 7 § fjärde stycket FB; punkt 10 i avsnitt 4.1 i denna proposition).

På grund av vad som tidigare sagts bör även beslut om att interimistiskt förordna god man eller förvaltare och beslut att ändra ett sådant förordnande kunna delegeras (punkt 11 i avsnitt 4.1).

Beslut om att godmanskap skall upphöra eller att en god man skall entledigas (11 kap. 19 § och 20 § första stycket FB; punkterna 12 och 13 i avsnitt 4.1 i denna proposition) är av vitt skilda slag. Att ett godmanskap bör upphöra för att det inte längre behövs är i regel ett lätt avgörande i de fall där överförmyndaren har beslutsrätt. Att märka är därvid att beslut avseende godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB handläggs – liksom

• Sida 18
•  Original

motsvarande beslut avseende förvaltarskap – av domstolen. På samma sätt är beslut om entledigande av en god man eller en förvaltare normalt av enkelt slag i de fall då vederbörande själv begärt sitt entledigande. Dessa beslut bör sålunda, som föreslås i promemorian, kunna delegeras.

Vad gäller beslut om entledigande av en god man eller en förvaltare på grund av bristande lämplighet (11 kap. 20 § första stycket FB) görs i promemorian den bedömningen att de inte bör kunna delegeras. Skälet härför är att sådana beslut typiskt sett är svåra och att de, om de fick delegeras, regelmässigt skulle tillhöra den kategori av beslut som skall hänskjutas till nämnden eller överförmyndaren enligt 19 kap. 14 § tredje stycket FB. Några remissinstanser anser att även nu aktuella beslut bör kunna delegeras och anför att besluten ofta är av brådskande natur och i allmänhet inte föranleder någon tvekan.

Som tidigare sagts bör delegeringsreglerna utformas med utgångspunkt från beslutets art och de garantier som måste finnas för beslutets kvalitet. Beslut om entledigande av en god man eller en förvaltare på grund av bristande lämplighet inrymmer typiskt sett känsliga avvägningar. Det faktum att besluten i vissa fall är brådskande kan inte i sig föranleda att delegering skall få ske. För sådana fall måste det, som anförs i promemorian, finnas en beredskap även i de kommuner som har överförmyndarnämnd att kunna få fram ett snabbt beslut.

Regeringen delar därför promemorians bedömning att dessa beslut inte bör kunna delegeras.

Till följd av vad som nyss sagts bör inte heller beslut om att interimistiskt skilja en god man eller en förvaltare från uppdraget kunna delegeras (punkt 14 i avsnitt 4.1).

Hävande av avtal om sammanlevnad i oskiftat

dödsbo

Regeringens bedömning: Beslut om hävande av avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo bör inte kunna delegeras.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 10).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i promemorians bedömning eller lämnar den utan invändning.

Överförmyndarnämnderna i Örebro och Sundsvall anser dock att det inte bör finnas några begränsningar i delegationsrätten.

Skälen för regeringens bedömning: Ett avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo är normalt okomplicerat och okontroversiellt men kan ibland ha stor betydelse från ekonomisk eller annan synpunkt. Beslut om att ingå ett sådant avtal kan fattas för huvudmannens räkning av en förmyndare, en god man eller en förvaltare, men det kräver alltid överför-

• Sida 19
•  Original

myndarens samtycke (15 kap. 7 § första stycket FB). Ibland kan det efter en tid visa sig att avtalet är oförmånligt, exempelvis för att den som förvaltar dödsboet vansköter tillgångarna. I sådana situationer kan överförmyndaren häva avtalet ”om det är påkallat för att ta till vara den enskildes intressen” (15 kap. 7 § andra stycket FB; punkt 17 i avsnitt 4.1 i denna proposition).

Som framhålls i promemorian ställer beslut om hävande av avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo stora krav på beslutsfattaren. I motsats till vad som normalt gäller i fråga om överförmyndarens beslut gäller de inte omedelbart (20 kap. 8 § FB). Besluten är, enligt regeringens bedömning, av sådant slag att de inte bör kunna delegeras.

• Sida 20
•  Original

Föreläggande av vite

Regeringens bedömning: Rätten att besluta om föreläggande vid vite bör inte kunna delegeras.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 10 f.).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i promemorians bedömning eller lämnar den utan invändning.

Överförmyndarnämnderna i Örebro och Sundsvall anser dock att det inte bör finnas några begränsningar i delegationsrätten.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt 16 kap. 13 § första stycket FB får överförmyndaren vid vite förelägga en förmyndare, god man eller förvaltare att fullgöra vissa skyldigheter (punkt 18 i avsnitt 4.1). Det gäller bl.a. skyldigheten att ställa säkerhet för förvaltad egendom (12 kap. 13 §

FB), skyldigheten att ge in en förteckning över en omyndigs egendom inför särskild överförmyndarkontroll (13 kap. 3 § FB), skyldigheten för föräldrar att avge årsräkning och sluträkning (13 kap. 14 resp. 15 § FB) och skyldigheten att hålla handlingar tillgängliga för överförmyndarens granskning (16 kap. 3 § andra stycket FB).

Förelägganden för ställföreträdarna är ett led i överförmyndarnas kontrollverksamhet och kan beslutas på delegation. Det är i sig okomplicerat att förena föreläggandet med vite och det försvårar inte heller beslutet påtagligt. Å andra sidan måste beaktas att åtgärden är av ingripande natur för den enskilde och att viteshotet gör att föreläggandet framstår som betydligt allvarligare. Vite kräver noggranna överväganden och bör, som framhålls i promemorian, användas med urskillning. Härtill kommer att det normalt inte är särskilt bråttom att kunna förelägga vid vite.

Regeringen delar promemorians uppfattning att det i varje fall inte ännu bör öppnas en möjlighet att delegera rätten att besluta om föreläggande vid vite. Det kan dock finnas anledning att ompröva denna ståndpunkt sedan ytterligare erfarenheter vunnits.

Övriga beslut som flyttats över till

överförmyndaren

Regeringens bedömning: Samma delegeringsmöjligheter som hittills bör finnas beträffande övriga beslutsbefogenheter som flyttats över till överförmyndaren genom förmynderskapsreformen.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 11).

Remissinstanserna: Remissinstanserna delar bedömningen i promemorian eller lämnar den utan invändning.

Skälen för regeringens bedömning: Beslut om jämkning

• Sida 21
•  Original

av omfattningen av ett godmanskap och beslut om att ställföreträdaren skall ställa säkerhet för den förvaltade egendomen (punkt 15 och punkt 16 i avsnitt 4.1) kan delegeras redan i dag. Beträffande jämkning av omfattningen av godmanskap skall anmärkas att överförmyndarens beslutsrätt gäller endast godmanskap enligt 11 kap. 1–3 §§ FB och således inte de normalt mer komplicerade fall som behandlas i 11 kap. 4 § FB. I de fallen fattas eventuella beslut om jämkning av godmanskapet av rätten.

Remissinstanserna godtar bedömningen i promemorian. Regeringen delar uppfattningen att det inte finns skäl att nu begränsa delegeringsmöjligheterna i de ifrågavarande ärendena.

Skyldigheten för den som fått ett uppdrag att

hänskjuta ärendet

Regeringens förslag:

En följdändring görs i

bestämmelserna om skyldighet för den som fått ett uppdrag att i vissa fall hänskjuta avgörandet till överförmyndarnämnden eller överförmyndaren.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (promemorian s. 11 f.).

Remissinstanserna:

Remissinstanserna tillstyrker

promemorians förslag eller lämnar det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: Enligt bestämmelsen i 19 kap. 14 § tredje stycket första meningen FB skall den som fått ett uppdrag i vissa fall hänskjuta avgörandet till överförmyndarnämnden eller överförmyndaren. I uppräkningen av aktuella ärendetyper nämns ”samtycke, tillstånd eller förordnande”.

Regeln är alltså mindre lämpligt avfattad för beslut om att ett godmanskap skall upphöra för att det inte längre behövs och beslut om att en god man skall entledigas på egen begäran (punkt 12 i avsnitt 4.1). Sådana beslut bör, som tidigare sagts, kunna delegeras. Om den som fått uppdraget finner att godmanskapet av någon särskild anledning inte bör upphöra när frågan kommer upp eller att en god man inte bör entledigas trots en egen begäran, bör ärendet hänskjutas. För tydlighets skull bör därför orden ”upphörande” och ”entledigande” läggas till i bestämmelsen.

Kommunfullmäktiges roll vid delegering

Regeringens förslag: Kravet på bemyndigande av kommunfullmäktige för att delegering skall få ske slopas.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 12).

• Sida 22
•  Original

Remissinstanserna:

Remissinstanserna tillstyrker

promemorieförslaget eller lämnar det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag:

De

överförmyndarnämnder som anmält behovet av en ändring i delegeringsbestämmelserna (se avsnitt 4.2) har också hemställt om en ändring i 19 kap. 14 § första stycket FB. Där stadgas att delegering får ske ”om kommunfullmäktige bestämmer det”.

Som anförs i promemorian är det numera en bärande princip i kommunalrätten att kommunala nämnder och myndigheter har ett fullt verksamhetsansvar, vari ingår frågan om hur beslutanderätten delegeras (se prop. 1990/91:117 s. 101 f.).

Det finns knappast skäl att i fråga om förmynderskapsärenden avvika från huvudregeln. Regeringen delar därför uppfattningen att kravet på bemyndigande av kommunfullmäktige bör slopas.

En framställning eller ett yttrande till kommunfullmäktige bör inte heller i fortsättningen kunna beslutas på något annat sätt än av nämnden samfällt eller av överförmyndaren själv (jfr 6 kap. 34 § kommunallagen, 1991:900).

God man vid vissa

fastighetsbildningsförrättningar

Regeringens förslag: Bestämmelserna om god man i 4 kap. 12 § fastighetsbildningslagen ändras i linje med förmynderskapsreformen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 12 f.).

Remissinstanserna:

Remissinstanserna tillstyrker

promemorians förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: I 4 kap. FBL finns bestämmelser om fastighetsbildningsförrättningar. För det särskilda fallet att förrättningen rör en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning finns bestämmelser om god man i 12 § första stycket. Där stadgas att rätten får förordna ”god man som avses i 11 kap. föräldrabalken” att företräda sammanslutningen vid förrättningen.

Vidare sägs, i andra stycket, att fastighetsbildningsmyndigheten skall anmäla till rätten om det behöver förordnas en sådan god man ”eller annan god man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken”.

Som anförs i promemorian ligger det bäst i linje med de nya reglerna att ett beslut enligt 4 kap. 12 § första stycket FBL fattas av överförmyndaren. Bestämmelsen uppmärksammades inte i samband med förmynderskapsreformen men bör ändras nu. Samtidigt bör i andra stycket – som nu ger en delvis

• Sida 23
•  Original

felaktig anvisning till fastighetsbildningsmyndigheten – den ändringen göras att anmälan om behov av god man i fortsättningen skall ske till överförmyndaren.

Ikraftträdande

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1996. Några särskilda övergångsregler behövs inte.

Kostnadseffekter

Förslagen om utvidgade delegeringsmöjligheter medför en del rationaliseringsvinster för kommunerna och därmed vissa besparingar. Några negativa kostnadseffekter uppkommer inte av förslagen.

Författningskommentar

Ändringarna i föräldrabalken

19 kap. 14 §

Överförmyndarnämnden får uppdra åt en ledamot, en ersättare som har kallats till tjänstgöring eller en kommunal tjänsteman med den kompetens som behövs att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden. Nämnden skall i sitt beslut ange vilka slag av ärenden som uppdraget omfattar. Överförmyndaren får på motsvarande sätt uppdra åt en kommunal tjänsteman med den kompetens som behövs att avgöra ärenden på överförmyndarens vägnar.

En framställning eller ett yttrande till kommunfullmäktige får dock inte beslutas på något annat sätt än av nämnden samfällt eller av överförmyndaren själv. Detsamma gäller beslut enligt 11 kap. 20 § att entlediga eller skilja en god man eller förvaltare från uppdraget och beslut att häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller att förelägga vite.

Finner den som fått ett uppdrag som avses i första stycket att samtycke, tillstånd, förordnande, upphörande eller entledigande i ett visst fall inte bör meddelas eller beslutas, eller anser han eller hon frågan tveksam, skall ärendet hänskjutas till nämnden eller överförmyndaren. Beslut i ett ärende enligt denna balk vilket har fattats på grund av ett uppdrag som avses i första stycket behöver inte anmälas för nämnden eller för överförmyndaren.

I första stycket har slopats det krav som tidigare gällt på bemyndigande från kommunfullmäktige för delegering av beslutsbefogenheter. Övriga ändringar i stycket är enbart redaktionella.

• Sida 24
•  Original

Ändringarna i andra stycket innebär att överförmyndarnämndernas resp. överförmyndarnas rätt att delegera beslutsbefogenheter har vidgats genom att vissa typer av beslut förts bort från den undantagsregel som anger vilka beslut som kräver beslut av nämnden samfällt eller av överförmyndaren själv.

I tredje stycket har orden "upphörande eller entledigande" lagts till för att klargöra att den föreskrivna hänskjutandeskyldigheten gäller även för de beslut om upphörande av godmanskap och entledigande av god man som får delegeras enligt de nya reglerna.

20 kap. 11 §

Beslut som tingsrätten har meddelat under rättegången i frågor som avses i 6 kap. 20 §, 7 kap. 15 §, 10 kap. 16 eller 17 § eller 11 kap. 18 § eller 23 § tredje stycket skall överklagas särskilt.

Den ändring som gjorts är att en tidigare hänvisning till beslut enligt 11 kap. 20 § andra stycket har tagits bort. Det borde egentligen ha skett tidigare eftersom beslut enligt den paragrafen fattas av överförmyndaren sedan den 1 juli 1995.

Ändringarna i fastighetsbildningslagen

(1970:988)

4 kap. 12 §

Om förrättningen rör en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, får överförmyndaren förordna god man som avses i 11 kap. föräldrabalken att företräda sammanslutningen vid förrättningen.

Om god man enligt första stycket eller annan god man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken behöver förordnas, skall fastighetsbildningsmyndigheten anmäla detta hos överförmyndaren.

Ändringarna utgör en anpassning till förmynderskapsreformen. Hittills har beslut enligt första stycket fattats av rätten.

• Sida 25
•  Original

Sammanfattning av promemorian Delegering av vissa förmynderskapsärenden m.m.

I promemorian föreslås att överförmyndarnämnderna och överförmyndarna får rätt att delegera vissa ärenden i vilka de i dag måste besluta själva (19 kap. 14 § föräldrabalken). Kommunfullmäktiges bemyndigande skall inte krävas för rätt att delegera.

Vidare föreslås en följdändring till den nyligen genomförda förmynderskapsreformen i fastighetsbildningslagen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.

• Sida 26
•  Original