Prop. 1995/96:48
Lagstiftning med anledning av den av Förenta nationerna inrättade tribunalen för Rwanda m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 oktober 1995
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås lagändringar som gör det möjligt för Sverige att i samma utsträckning som i förhållande till den av Förenta nationernas säkerhetsråd inrättade s.k. Jugoslavientribunalen verkställa framställningar om utlämning och andra former av internationell rättshjälp till den internationella tribunalen för Rwanda som Förenta nationernas säkerhetsråd inrättade genom beslut den 8 november 1994.
Vidare föreslås att lagstiftningen angående tribunalerna kompletteras med bestämmelser som gör det möjligt att i Sverige verkställa fängelsestraff som ådömts en svensk medborgare eller en utlänning med hemvist i eller på annat sätt med stark anknytning till Sverige. Dessutom föreslås att lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall skall omfatta Rwandatribunalen och till denna anknutna personer.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien,
2. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:569)
med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien
dels att lagens rubrik samt 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, samt
närmast före 12 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien
Lag om Sveriges samarbete med de internationella tribunal-
erna för brott mot internationell humanitär rätt
1 §
Om den av Förenta nationernas säkerhetsråd inrättade
internationella tribunalen för lagföring av personer som är
ansvariga för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt begångna på f.d. Jugoslaviens territorium sedan 1991 begär att det i Sverige skall vidtas en åtgärd i anledning av ett sådant brott, skall den begärda åtgärden vidtas enligt vad som sägs i
denna lag.
Denna lag gäller i förhållande
till – den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 25 maj 1993
inrättade internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien och
– den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 8 november 1994 inrättade internationella tribunalen för Rwanda.
Om någon av tribunalerna
begär rättsligt biträde av Sverige, skall den begärda åtgärden vidtas enligt vad som sägs i denna lag.
Straffverkställighet m.m.
12 a §
Har en svensk medborgare
eller en utlänning med hemvist i eller på annat sätt stark anknytning till Sverige av tribunalen dömts till fängelse, kan regeringen besluta att straffet får verkställas i Sverige. Regeringen får i varje enskilt beslut meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten här.
Vid verkställigheten tillämpas
25 § lagen ( 1972:260 ) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Verkställigheten skall upphöra, om tribunalen upplyser att den har beviljat den dömde nåd eller meddelat något annat avgörande som innebär att den utdömda påföljden inte längre får verkställas.
I fråga om transport genom
Sverige av en person som berövats friheten enligt ett avgörande av tribunalen tillämpas 40 § lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fal l
1
skall ha följande lydelse.
Bilag a
2
Immunitet och/eller privilegier gäller för Tillämplig internatioföljande nell överenskommelse
Internationella organ
1Lagen omtryckt 1994:717.2Bilagans lydelse enligt prop. 1995/96:41.
Fysiska personer
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
45. Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien
Tribunalens ledamöter, åklagaren och dennes personal, registratorn och dennes personal samt personer som på annat sätt medverkar i tribunalen
Stadga för Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien fastställd genom FN:s säkerhetsråds resolution 827 den 25 maj 1993 - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
48. Internationella tribunalen för Rwanda
Tribunalens ledamöter, åklagaren och dennes personal, registratorn och dennes personal samt personer som på annat sätt medverkar i tribunalen
Stadga för Internationella tribunalen för Rwanda fastställd genom FN:s säkerhetsråds resolution 955 den 8 november 1994
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Ärendet och dess beredning
Förenta nationernas säkerhetsråd beslutade den 25 maj 1993, genom att anta resolution 827 (1993), att inrätta en internationell tribunal för brott i f.d. Jugoslavien (Jugoslavientribunalen). Sverige har därefter genomfört lagstiftning om Sveriges skyldighet att bistå tribunalen med utlämning och andra former av internationell rättshjälp (prop. 1993/94:142, bet. 1993/94:JuU29, rskr. 1993/94:376, SFS 1994:569-571).
Den 8 november 1994 antog säkerhetsrådet resolution 955 (1994) om att inrätta en internationell tribunal för att beivra folkmord och andra allvarliga brott mot internationell humanitär rätt som begåtts under 1994 i Rwanda eller av medborgare i Rwanda på angränsande staters territorium (Rwandatribunalen). Säkerhetsrådets resolution 955 (1994) i engelsk originaltext och i svensk översättning finns i bilaga 1. Den av rådet beslutade stadgan för den internationella tribunalen i engelsk originaltext och i översättning till svenska finns i bilaga 2.
I detta ärende föreslås den lagstiftning som krävs för att Sverige skall kunna uppfylla de förpliktelser som följer av resolutionen om inrättandet av Rwandatribunalen. Vidare behandlas frågan om fängelsestraff, som utdömts av någon av tribunalerna, skall kunna verkställas i Sverige.
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen har getts tillfälle att lämna synpunkter på ett utkast till lagrådsremiss. Utkastets lagförslag, vilka bortsett från vissa språkliga skillnader överensstämmer med regeringens förslag, finns i bilaga 3. Myndigheterna har lämnat lagförslagen utan erinran.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 28 september 1995 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som utarbetats i ärendet. Förslagen som remitterades till Lagrådet finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet har lämnat synpunkter på lagförslaget angående straffverkställighet i Sverige. Regeringen har följt Lagrådets förslag. Vi återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 5. Vissa redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten. Vidare har tillkommit en följdändring i lagförslag 2.2.
Rwandatribunalen
Historisk bakgrund
Förenta nationernas säkerhetsråd beslutade genom resolutionerna 808 (1993) och 827 (1993) att upprätta en
internationell tribunal för lagföring av personer ansvariga för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt begångna i f.d. Jugoslavien sedan 1991. Beslutet fattades med åberopande av FN-stadgans kapitel VII, vilket innebär att beslutet är bindande för alla FN:s medlemsstater.
Jugoslavientribunalen var det första fallet där en internationell tribunal för att beivra krigsförbrytelser inrättats sedan krigsförbrytarrättegångarna i Nürnberg respektive Tokyo efter andra världskrigets slut. Under större delen av efterkrigstiden har man dock inom FN:s folkrättskommission (ILC) arbetat på dels en internationell strafflag, dels en stadga för en permanent brottmålsdomstol. Ett förslag till stadga för en permanent brottmålsdomstol överlämnades 1994 av ILC till FN:s generalförsamling. Denna har tillsatt en ad hoc-kommitté för ärendets vidare behandling. Sverige tillsammans med övriga nordiska länder stöder aktivt detta arbete.
Rwandatribunalens tillkomst och status
Den 6 april 1994 omkom Rwandas och Burundis presidenter vid en flygolycka intill flygplatsen i Rwandas huvudstad Kigali. Händelsen utlöste omfattande stridigheter och massakrer på etnisk grund som enligt rapporter också innebar allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt.
I resolution 918 (1994) den 17 maj 1994 uttryckte Förenta nationernas säkerhetsråd stark oro över de fortlöpande rapporterna om omfattande, systematiska och flagranta kränkningar av internationell humanitär rätt i Rwanda. Rådet påtalade särskilt att gärningar som begås i avsikt att, helt eller delvis, förinta en etnisk grupp utgjorde ett brott mot folkrätten. Vidare fastställde rådet i samma resolution att situationen i Rwanda utgjorde ett hot mot fred och säkerhet i området.
I säkerhetsrådets resolution 935 (1994) den 1 juli 1994 anmodades generalsekreteraren att snarast tillkalla en opartisk expertkommission för att undersöka om det fanns bevis för att svåra överträdelser av internationell humanitär rätt, inklusive folkmord, förekom i Rwanda.
I en interimsrapport konstaterade kommissionen att allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt och brott mot folkrätten hade begåtts i Rwanda. Kommissionen rekommenderade att de ansvariga ställdes inför rätta inför en oberoende och opartisk internationell tribunal. I sin slutrapport, som överlämnades till generalsekreteraren den 3 december 1994, fastställde kommissionen att det fanns överväldigande bevis för att folkgruppen tutsier hade utsatts för folkmordsbrott av folkgruppen hutuer på ett planerat, systematiskt och metodiskt sätt i strid med artikel II i 1948 års folkmordskonvention och att brott mot mänskligheten och allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt hade begåtts av båda parter i konflikten. (FN-dokumentet
S/1994/1405 finns tillgängligt i Utrikesdepartementet.)
I ett brev till FN:s generalsekreterare den 6 augusti 1994 framförde Rwandas regering att en internationell tribunal, liknande Jugoslavientribunalen, skulle bidra till att uppnå fred och försoning i landet. Regeringen åtog sig att förhindra summariska avrättningar och att låta häkta personer misstänkta för folkmord i avvaktan på att de kunde lagföras av en internationell tribunal.
I resolution 955 (1994) den 8 november 1994 fastställde säkerhetsrådet att situationen i Rwanda fortsatte att utgöra ett hot mot internationell fred och säkerhet och beslutade, med stöd av kapitel VII i Förenta nationernas stadga, att inrätta en internationell tribunal för lagföring av personer ansvariga för brott mot den humanitära rätten i Rwanda och dess grannstater under 1994 och att anta en stadga för tribunalen. Tribunalens fullständiga namn är Internationella brottstribunalen för lagföring av personer som är ansvariga för folkmord och andra allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt, begångna på Rwandas territorium och för lagföring av rwandiska medborgare skyldiga till folkmord och andra liknande brott som har begåtts på grannländernas territorium mellan den 1 januari 1994 och den 31 december 1994.
Bestämmelserna i kapitel VII ger säkerhetsrådet behörighet att vidta åtgärder för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Detta betyder att beslutet att inrätta Rwandatribunalen och bestämmelserna i dess samtidigt antagna stadga är bindande för alla FN:s medlemsstater på samma sätt som beslutet om inrättande av Jugoslavientribunalen med dess stadga.
I resolution 977 (1995) den 21 februari 1995 beslutade säkerhetsrådet att Rwandatribunalen skall ha sitt säte i Arusha i Tanzania.
Domarna (d.v.s. de sex domarna i tribunalens båda rättegångskamrar) valdes av FN:s generalförsamling i en sluten omröstning den 25 maj 1995. Bland dessa finns en svensk, rättschefen i Civildepartementet Lennart Aspegren.
Av generalsekreterarens tredje periodiska rapport den 25 augusti 1995 om Rwandatribunalen framgår att tribunalens processordning ("Rules of Procedure and Evidence") antogs av tribunalens domare den 29 juni 1995.
Rwandatribunalen kommer att ha viss institutionell samhörighet med Jugoslavientribunalen. Sålunda är kammaren för överklagande identisk med Jugoslavientribunalens. Vidare är åklagarämbetet gemensamt för de båda tribunalerna. Ett mindre sambandskontor kommer därför att inrättas i Haag. Åklagarämbetets undersökningar skall dock bedrivas med utgångspunkt i kontoren i Kigali och Arusha.
Beträffande förundersökningsläget framhåller generalsekreteraren i samma rapport att åklagarens
målsättning är att de första åtalen skall väckas före årets slut. Generalsekreteraren noterar dock att den information som ställts till åklagarens förfogande ännu inte lett till att förundersökning inletts mot någon av de personer som sitter fängslade i de rwandiska fängelserna.
Rwandatribunalens stadga
Folkrättsligt är situationen i Rwanda delvis annorlunda än i f.d. Jugoslavien. Kriget på Balkan anses som utgångspunkt vara en internationell, mellanstatlig konflikt, medan händelserna i Rwanda betraktas som en i huvudsak intern konflikt. Detta synsätt återspeglas i jurisdiktionsbestämmelserna och den rättsliga grunden för tribunalen.
Grundvalen för säkerhetsrådets agerande är dock dess konstaterande att konflikten i Rwanda utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet, vilket möjliggör ett agerande under kapitel VII i FN-stadgan.
Tribunalens stadga överensstämmer i huvudsak med stadgan för Jugoslavientribunalen, vilken har utförligt kommenterats i proposition 1993/94:142 (s. 14-22). Kommentarerna till stadgan kommer därför här att huvudsakligen inriktas på de delar där de två stadgorna skiljer sig åt.
Tribunalen skall, enligt artikel 1 och artikel 7 i stadgan, ha kompetens att lagföra personer som är ansvariga för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt begångna på Rwandas territorium och att lagföra rwandesiska medborgare som är ansvariga för sådana brott begångna på grannstaters territorier mellan den 1 januari 1994 och den 31 december 1994 i enlighet med vad stadgan föreskriver.
Således kan alla misstänkta, oavsett nationalitet, bli föremål för lagföring om brotten begåtts på rwandesiskt territorium, medan endast rwandesiska medborgare kan lagföras för brott begångna i grannstaterna. Tribunalens namn antyder en skillnad i kvalitativ mening avseende åtalbara handlingar på och utom Rwandas territorium. Inom Rwandas gränser sägs att jurisdiktionen avser folkmord och andra allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt medan jurisdiktionen utom Rwandas territorium anges till folkmord och andra liknande brott. De olika uttrycken torde emellertid inte åsyfta någon skillnad i sak.
I likhet med vad som gäller för Jugoslavientribunalen gäller principen om individuellt och personligt straffansvar. Endast enskilda personer kan lagföras. En tilltalads officiella ställning, oavsett om vederbörande är stats- eller regeringschef eller en ansvarig statlig tjänsteman, kan inte frita denne från straffansvar eller lindra straffet. Vidare slås i stadgan fast att en person i överordnad tjänsteställning under vissa omständigheter kan göras straffrättsligt ansvarig för en
underlydandes handlingar. Handlande enligt order fritar inte från straffansvar men kan beaktas som en förmildrande omständighet.
De folkrättsliga normerna för Rwandatribunalens domsmakt framgår av artikel 2-4.
Artikel 2 om folkmord överensstämmer i sak med artikel 4 i
Jugoslavientribunalens stadga. Med folkmord förstås vissa avsiktliga handlingar som riktas mot en folkgrupp som sådan. Till grund ligger 1948 års folkmordskonvention.
Artikel 3 avser brott mot mänskligheten och motsvaras i sak
av artikel 5 i Jugoslavientribunalens stadga. Med brott mot mänskligheten förstås brott som begås som en del av ett omfattande eller systematiskt angrepp riktat mot varje civilbefolkning på nationell, politisk, etnisk, rasmässig eller religiös grund och som avser mord, utrotning, förslavning, deportering, fängslande, tortyr, våldtäkt, förföljelse på politiska, rasmässiga och religiösa grunder samt andra inhumana handlingar.
Definitionen i Rwandatribunalens stadga synes mer begränsad i denna fråga än Jugoslavientribunalens. Möjligen har detta sin bakgrund i de olika händelseförloppen i respektive konflikt och ett önskemål att begränsa jurisdiktionen till de allvarligaste brotten som förekommit. Gemensamt för de båda tribunalerna är att brott mot mänskligheten utgör en andrahandsrubricering i förhållande till artikeln om folkmord.
Av artikel 4 framgår tydligt att säkerhetsrådet betraktar händelserna i Rwanda som en i huvudsak intern konflikt. Jugoslavientribunalen har, enligt artikel 3 i dess stadga, att tillämpa krigets lagar och sedvanerätt. Rwandatribunalens kompetens i detta avseende anges på ett annat sätt och avser brott mot den gemensamma artikel 3 i 1949 års Genèvekonventioner och mot 1977 års andra tilläggsprotokoll till dessa konventioner. Artikel 3 i Genèvekonventionerna anger en viss standard för behandling av offer i interna konflikter och av personer som gett upp deltagandet i en sådan intern konflikt. Genom 1977 års tilläggsprotokoll utvecklades och kompletterades den gemensamma artikel 3 i konventionerna. De handlingar, som räknas upp i artikel 4 i stadgan för Rwandatribunalen, utgör exempel på överträdelser som är straffbara. Dessa är i huvudsak hämtade ur en uppräkning i det andra tilläggsprotokollet från 1977. Häri ingår brott mot liv och hälsa, frihet och frid, sexualbrott m.m.
Sverige har tillträtt samtliga nämnda konventioner. Rwandatribunalen har parallell behörighet med nationella domstolar. Tribunalen tillerkänns dock, liksom Jugoslavientribunalen, företräde framför nationella domstolar och har rätt att anmoda dessa att överföra pågående lagföring till tribunalen. Staterna är skyldiga att åtlyda ett sådant beslut av tribunalen.
Tribunalen består av tre i förhållande till varandra
självständiga delar: domstolen, åklagarmyndigheten och registratorskontoret. Domstolen är i sin tur uppdelad på två rättegångskamrar och en kammare för överklaganden. Denna senare kammare består som nämnts av medlemmarna i Jugoslavientribunalens överklagandekammare. De båda rättegångskamrarnas domare väljs av FN:s generalförsamling på förslag av säkerhetsrådet enligt en i stadgan närmare angiven procedur (artikel 12). Tribunalens domare skall välja en president.
Åklagarmyndigheten är ansvarig för förundersökning och åtal. Chefsåklagaren är densamme som vid Jugoslavientribunalen. Den ytterligare personal som är nödvändig utnämns av FN:s generalsekreterare på rekommendation av chefsåklagaren.
Registratorskontoret är ansvarigt för tribunalens administration. Dess chef, registratorn, utnämns av FN:s generalsekreterare efter konsultation med tribunalens president.
Vissa centrala bestämmelser om förundersökning och rättegång framgår av stadgan (artikel 17-28). Närmare föreskrifter om rättegången skall antas av domstolens ledamöter (artikel 14).
Bestämmelserna om påföljd, straffverkställighet och nåd är i allt väsentligt identiska med dem som gäller för Jugoslavientribunalen. Endast fängelsestraff kan utdömas. Om nya omständigheter blir kända kan en dom bli föremål för omprövning. Bestämmelsen angående straffverkställighet innebär att ett fängelsestraff skall avtjänas i en stat som utsetts av respektive tribunal från en lista över stater vilka för säkerhetsrådet uppgivit att de är villiga att ta emot personer som förklarats skyldiga till brott. Fängelsestraffet skall avtjänas i enlighet med tillämplig lag i den berörda staten, under överinseende av respektive tribunal. Frågor om nåd skall upptas av respektive tribunals president i samråd med övriga domare.
Tribunalens arbetsspråk är engelska och franska. Säkerhetsrådets beslut är som nämnts ovan folkrättsligt bindande. Alla stater är således, enligt artikel 28 i tribunalens stadga, skyldiga att samarbeta med tribunalen angående förundersökning och åtal. Staterna skall vara den behjälplig i alla stadier av ett ärende och säkerställa att nationella myndigheter lämnar tribunalen rättsligt bistånd vid insamlande av bevis, hörande av vittnen, misstänkta och experter, identifiering och lokalisering av personer och delgivning. Medlemsstaterna skall vidare bistå tribunalen med att gripa eller häkta personer och överlämna eller överföra en tilltalad till tribunalen.
Staterna är vidare skyldiga att tillförsäkra tribunalens tjänstemän privilegier och immunitet (artikel 29). Motsvarande förpliktelser gäller beträffande Jugoslavientribunalen.
Lagstiftningsåtgärder
Regeringens förslag: Lagstiftningen med anledning av inrättandet av Jugoslavientribunalen skall gälla även i förhållande till Rwandatribunalen.
Bilagan till 1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall kompletteras så att lagen även omfattar Rwandatribunalen och till denna anknutna personer.
Skälen för regeringens förslag: Förenta nationernas säkerhetsråd har i resolution 955 (1994) åberopat samma stöd – bestämmelserna i kapitel VII i FN-stadgan – för inrättandet av
Rwandatribunalen som för beslutet om Jugoslavientribunalen. Resolutionen är således omedelbart bindande för samtliga FN:s medlemsstater och medlemsstaterna åläggs att åtgärda framställningar från tribunalen om utlämning och andra former av internationell rättshjälp. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs i fråga om den interna rättsordningen för att uppfylla detta krav. Situationen är sålunda densamma för medlemsstaterna som då säkerhetsrådet inrättade Jugoslavientribunalen.
I propositionen 1993/94:142 Lagstiftning med anledning av den av Förenta nationerna inrättade tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien lämnades en redovisning av vilka lagstiftningsåtgärder som var nödvändiga för att uppfylla bestämmelserna i Jugoslavientribunalens stadga (s. 22 ff.). Slutsatsen var att det krävdes lagstiftning beträffande stadgans bestämmelser om utlämning och andra former av internationell rättshjälp, överförande av lagföring och doms rättskraft. I propositionen anfördes vidare att rätten till offentlig försvarare respektive målsägandebiträde och frågan om ersättning till personer som skall höras inför tribunalen borde regleras. Regeringen anförde vidare att frågan om straffansvar för osann utsaga inför tribunalen skall omfattas av svensk domsrätt inte kunde bedömas förrän Jugoslavientribunalens processordning antagits av dess domare (s. 26 f.).
Lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien utformades utifrån dessa överväganden. Lagen gör det möjligt att bistå Jugoslavientribunalen med olika åtgärder såsom utlämning, husrannsakan och beslag, bevisupptagning, förhör under förundersökning, delgivning och överlämnande av egendom som frånhänts någon genom brott. När det gäller förfarandet m.m. för de olika åtgärderna hänvisar lagen i stor utsträckning till den befintliga lagstiftningen om utlämning och andra former av internationell rättshjälp. Eftersom säkerhetsrådets resolution inte lämnar utrymme för att det ställs villkor för att en viss åtgärd skall vidtas av en medlemsstat, hänvisas det inte till de villkor av olika slag som i andra sammanhang gäller för att en
begäran om någon form av åtgärd skall utföras. Lagen reglerar frågorna om överföring av lagföring och doms rättskraft på det sätt som föreskrivs i stadgan. Vidare kan offentlig försvarare för misstänkta respektive målsägandebiträde för målsägande förordnas i de fall personen i fråga berörs av ett förfarande i Sverige. Slutligen har vittnen, målsägande och sakkunniga, som skall inställa sig inför tribunalen, enligt lagen möjlighet att få ersättning för sina kostnader för inställelsen.
Som anförts i det föregående överensstämmer stadgan för Rwandatribunalen i mycket stora delar med Jugoslavientribunalens stadga. Regler om överförande av lagföring, doms rättskraft och internationell rättshjälp finns i artikel 8, 9 respektive 28.
Artikel 28 innehåller föreskrifter om internationell rättshjälp. Enligt denna skall FN:s medlemsstater bistå tribunalen med att identifiera och lokalisera personer, ta upp vittnesmål och annan bevisning samt med att delge handlingar. Medlemsstaterna skall vidare bistå tribunalen med att gripa eller häkta personer och överlämna eller överföra en tilltalad till tribunalen. Av artikeln framgår att uppräkningen inte är uttömmande. Enligt artikel 8 i stadgan är tribunalen parallellt behörig med nationella domstolar, men tribunalen kan alltid begära att en lagföring förs över till tribunalen. Vidare får enligt artikel 9 en gärning, som prövats av tribunalen, inte bli föremål för prövning av en nationell domstol. Däremot kan tribunalen under vissa förutsättningar pröva en gärning som redan prövats av en nationell domstol. Om den nationella domstolens bedömning av brottet inte stämmer överens med vad gärningen är att bedöma som enligt stadgan, eller om handläggningen vid den nationella domstolen inte varit opartisk, oberoende eller endast genomfördes för skens skull, kan tribunalen ändå komma att ta upp gärningen till prövning.
Bestämmelserna om internationell rättshjälp, överförande av lagföring och doms rättskraft är identiska med motsvarande bestämmelser i stadgan för Jugoslavientribunalen. Det finns inte några nytillkomna bestämmelser i Rwandatribunalens stadga som ställer krav på lagstiftning. Rätten till offentlig försvarare och målsägandebiträde samt frågan om ersättning till dem som från Sverige skall inställa sig för att höras inför Rwandatribunalen, bör regleras på samma sätt som skedde beträffande Jugoslavientribunalen. I de processordningar, som antagits av domarna vid Jugoslavientribunalen respektive Rwandatribunalen regleras frågan om osann utsaga på så sätt att åtal skall väckas vid den aktuella tribunalen. Det saknas därför skäl för att låta svensk domsrätt omfatta straffansvar för osann utsaga inför någon av tribunalerna.
Lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien är, som rubriken låter förstå, endast tillämplig i förhållande till Jugoslavientribunalen. Den lämpligaste metoden är enligt
regeringens mening att ändra lagen så att den omfattar rättsligt bistånd till båda tribunalerna. Rubriken till lagen bör samtidigt justeras.
Rwandatribunalens stadga innehåller i artikel 29 bestämmelser om tribunalens status och privilegie- och immunitetsbestämmelser. Reglerna är identiska med de för Jugoslavientribunalen. Frågor om immunitet och privilegier för internationella organ m.m. regleras genom lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Enligt 4 § denna lag åtnjuter vissa i bilagan till lagen uppräknade internationella organ och personer med anknytning till sådana organ immunitet och privilegier enligt vad som har bestämts i stadga eller avtal som är i kraft i förhållande till Sverige. Bilagan bör, liksom skedde i fråga om Jugoslavientribunalen, kompletteras så att den omfattar Rwandatribunalen och till denna anknutna personer.
Verkställighet i Sverige av tribunalernas
domar
Regeringens förslag: Fängelsestraff, som av Jugoslavieneller Rwandatribunalen ådömts en svensk medborgare eller en utlänning med hemvist i eller på annat sätt stark anknytning till Sverige, skall kunna verkställas i Sverige.
Skälen för regeringens förslag: Stadgorna för
Jugoslavien- respektive Rwandatribunalen innehåller i allt väsentligt likalydande bestämmelser om påföljd, överklagande, straffverkställighet och nåd. Tribunalerna kan endast utdöma fängelsestraff. Det finns en gemensam kammare för överklagande. Ett överklagande av en rättegångskammares dom skall enligt Jugoslavientribunalens processordning göras inom 30 dagar. Om nya omständigheter blir kända kan en dom bli föremål för omprövning. Bestämmelsen angående straffverkställighet innebär att ett fängelsestraff skall avtjänas i en stat som utsetts av respektive tribunal från en lista över stater vilka för säkerhetsrådet uppgivit att de är villiga att ta emot personer som förklarats skyldiga till brott. Fängelsestraffet skall avtjänas i enlighet med tillämplig lag i den berörda staten, under överinseende av respektive tribunal.
Frågor om nåd skall enligt tribunalernas stadgor upptas av respektive tribunals president i samråd med övriga domare. Lydelsen av respektive stadga ger visst utrymme för olika tolkning av frågan om det är tribunalen eller verkställighetslandets myndigheter som skall fatta det formella beslutet om nåd. Lagrådet har anfört att de artiklar i tribunalernas stadgor som behandlar nåd är utformade så att de skulle kunna innebära att tribunalen – genom presidenten –
endast skall underrätta verkställighetslandet om den anser att nåd kan beviljas. Själva nådebeslutet skulle i så fall meddelas i verkställighetslandet. Regeringen finner dock inte skäl för att utgå från annat än att tribunalerna, genom sin respektive president, också kan avgöra frågor om nåd. Detta påverkar inte den formella makt regeringen har enligt regeringsformen att bevilja nåd i enskilda fall.
Av respektive stadgas artikel angående straffverkställighet följer att tribunalerna inte kan tvinga någon stat att ombesörja verkställigheten av ett utdömt fängelsestraff. Har en stat väl erbjudit sig att verkställa straff torde dock innehållet i artikeln vara tvingande, dvs. det går inte att sätta upp villkor som strider mot dess innehåll.
Sverige har till Jugoslavientribunalens registrator anmält att regeringen erbjuder "... prison accommodation for Swedish citizens and for other persons residing in Sweden who have been sentenced to imprisonment by the International Tribunal".
Sverige har härigenom åtagit sig att verkställa fängelsestraff som ådömts en svensk medborgare eller en utlänning med hemvist i Sverige. Som framgått av redogörelsen ovan är en av förutsättningarna för att tribunalerna skall kunna fullgöra sitt uppdrag att enskilda stater åtar sig att verkställa fängelsestraff. Tribunalens möjlighet att verka förutsätter således att det finns en beredvillighet hos stater att medverka vid verkställighet av straff som tribunalerna utdömt. Sveriges åtagande skall ses mot denna bakgrund.
Frågan om straffverkställighet har också en annan aspekt. Tribunalstadgorna ställer krav på att stater utlämnar även egna medborgare. I propositionen (prop. 1993/94:142) Lagstiftning med anledning av den av Förenta nationerna inrättade tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien anfördes att skyddet för svenska medborgare mot landsförvisning i 2 kap. 7 § regeringsformen kunde innebära ett krav på att långa fängelsestraff, som ådöms en från Sverige till tribunalen utlämnad person, skall verkställas i Sverige (s. 30). Skyddet mot landsförvisning bör nämligen enligt lagrummets förarbeten (bet. 1975/76:KU56 s. 32) uppfattas så att det även avser det fall då utlämning av en svensk medborgare på grund av brott skulle ge anledning till antagandet att den utlämnade skulle bli berövad friheten under så lång tid att han knappast skulle kunna någonsin återvända till Sverige. I vissa situationer kunde det därför vara en förutsättning för att utlämning kan ske, att ett eventuellt fängelsestraff verkställs i Sverige.
Genom lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien har införts möjlighet att utlämna svenska medborgare. Däremot infördes inte möjligheten att i Sverige verkställa straff som utdömts av Jugoslavientribunalen.
Med hänsyn till det anförda bör därför nu öppnas möjlighet
att verkställa straff i enlighet med det av Sverige gjorda åtagandet.
Vad beträffar Rwandatribunalen har något åtagande om straffverkställighet ännu inte gjorts av Sverige. De överväganden som föranledde noten till Jugoslavientribunalen får dock anses gälla även i förhållande till Rwandatribunalen, även om det är mindre sannolikt att det kommer att finnas förutsättningar för verkställighet beträffande någon som döms av den tribunalen. Reglerna om straffverkställighet bör därför gälla i förhållande till båda tribunalerna.
Under vissa förhållanden kan det vara särskilt motiverat att Sverige åtar sig att verkställa ett fängelsestraff även om detta ådömts en person som inte är svensk medborgare och inte heller har sitt hemvist här. Så kan t.ex. vara fallet om den dömde nyligen haft hemvist i Sverige eller på annat sätt har stark anknytning till Sverige och förutsättningar saknas att verkställa straffet i något annat land. Bestämmelserna bör därför göra det möjligt att verkställighet kan ske i Sverige även i sådana undantagsfall.
I det föregående (se avsnitt 4.4) har regeringen föreslagit att bestämmelserna i lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien skall gälla även i förhållande till Rwandatribunalen. För att möjliggöra verkställighet här av fängelsestraff som utdömts av endera tribunalen bör lagen kompletteras med en bestämmelse härom, i vilken hänvisning sker till relevanta bestämmelser i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen). Den lagtekniska lösningen behandlas närmare i författningskommentaren.
I likhet med vad som gäller beträffande t.ex. utlämning till tribunalerna och överförande av straffverkställighet enligt internationella verkställighetslagen, bör frågan om verkställighet här avgöras av regeringen.
Eftersom tribunalernas stadgor inte lämnar utrymme för Sverige att ställa villkor beträffande den dömdes samtycke, dubbel straffbarhet etc., skall någon hänvisning till internationella verkställighetslagens villkor för överförande inte göras. Det finns inte heller anledning att hänvisa till reglerna om påföljdsomvandling eller anpassning till motsvarande svensk påföljd. I bestämmelsen bör dock skapas ett utrymme för regeringen att i enskilda fall, inom de ramar som tribunalens avgörande uppställer, precisera formerna för verkställigheten. Vidare bör det öppnas en möjlighet att tillåta transport genom Sverige av en person som av någon av tribunalerna ådömts ett fängelsestraff som skall verkställas i en annan stat.
Ekonomiska konsekvenser
Vid den bedömning som kan göras i dag kan det förutsägas att Sverige i mycket liten utsträckning kommer att beröras av framställningar från Rwandatribunalen om åtgärder på den internationella rättshjälpens område. De kostnader som kan bli aktuella får belasta de befintliga resurserna för rättsväsendet.
Det går inte att bedöma i vilken utsträckning det kan bli aktuellt att fängelsestraff, som utdömts av någon av tribunalerna, skall verkställas i Sverige. Enligt regeringens mening torde förslaget i denna del inte medföra några mer betydande kostnader. Även dessa kostnader torde därför kunna rymmas inom ramen för de befintliga resurserna.
Ikraftträdande
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1996. Några övergångsbestämmelser är inte påkallade.
Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:569)
med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien
Rubriken och 1 § Paragrafen anger bl.a. tillämpningsområdet för lagen. Ändringen innebär att lagen gäller även i förhållande till Rwandatribunalen. Eftersom lagtexten i detta hänseende endast skall identifiera de organ vars framställningar skall åtgärdas enligt vad som sägs i lagen, har beskrivningen av tribunalerna förenklats i förhållande till den ursprungliga lagtextens beskrivning av Jugoslavientribunalen. Rubriken till lagen har anpassats till det utökade tillämpningsområdet för lagen.
12 a §
Första stycket anger ramarna för när regeringen kan tillåta att
verkställighet får ske i Sverige. I första hand kan detta ske om fängelsestraffet ådömts en svensk medborgare eller en utlänning med hemvist här. Regeringen får dock besluta att fängelsestraff får verkställas här även i andra fall då en person på annat sätt har stark anknytning hit. Det kan t.ex. bli aktuellt om en person, som haft hemvist i Sverige en längre tid men begett sig härifrån inom en inte alltför lång tid innan brotten begicks, fälls till ansvar och ådöms fängelsestraff av någon av tribunalerna. Även i fråga om personer som av andra orsaker har en mycket nära anknytning till Sverige, utan att vara svenska medborgare eller ha hemvist här, kan det bli aktuellt
att Sverige i det enskilda fallet erbjuder sig att ansvara för straffverkställigheten. Det anförda gäller särskilt om det inte finns förutsättningar att verkställa straffet i gärningslandet eller i något annat land.
Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag.
Genom hänvisning till 25 § internationella verkställighetslagen klargörs till en början att verkställigheten skall ske enligt svensk lag. Hänvisningen till svensk lag innebär också att reglerna om villkorlig frigivning blir tillämpliga. Vidare följer av 25 § andra och tredje styckena internationella verkställighetslagen att verkställighet får äga rum utan hinder av att påföljden är strängare än vad som enligt svensk lag kunnat följa på brotten, att verkställighet inte får ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än vad tribunalen bestämt samt att den dömde får tillgodoräkna sig den tid han redan kan ha utstått av påföljden och anhållande- och häktestid.
Med hänsyn till tribunalernas rätt att meddela nåd och ompröva domar föreskrivs vidare att verkställighet som pågår här i landet till följd av tribunalernas domar skall upphöra med anledning av underrättelse om ett avgörande av respektive tribunal som innebär att påföljden inte längre får verkställas. Genom hänvisningen i tredje stycket till 40 § internationella verkställighetslagen öppnas möjligheten att ge tillstånd till transport genom Sverige av en person som skall verkställa ett av en tribunal ådömt straff i en annan stat.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661)
om immunitet och privilegier i vissa fall
Förslaget har behandlats i avsnitt 4.4.
Förenta nationens säkerhetsråds resolution 995 (1994)
RESOLUTION 955 (1994)
Adopted by the Security Council at its 3453rd meeting, on 8 November 1994
RESOLUTION 955 (1994)
Antagen av säkerhetsrådet vid dess 3453:e möte den 8 november 1994
The Security Council,
Reaffirming all its previous resolutions on the situation in
Rwanda,
Having considered the reports of the Secretary-General pur-
suant to paragraph 3 of resolution 935 (1994) of 1 July 1994 (S/1994/879 and S/1994/906), and having taken note of the reports of the Special Rapporteur for Rwanda of the United Nations Commission on Human Rights (S/1994/1157, annex I and annex II),
Expressing appreciation for the work of the Commission of
Experts established pursuant to resolution 935 (1994), in particular its preliminary report on violations of international humanitarian law in Rwanda transmitted by the Secretary-General's letter of 1 October 1994 (S/1994/1125),
Expressing once again its grave concern at the reports
indicating that genocide and other systematic, widespread and flagrant violations of international humanitarian law have been committed in Rwanda,
Determining that this situation continues to constitute a
threat to international peace and security,
Determined to put an end to such crimes and to take
effective measures to bring to justice the persons who are responsible for them,
Convinced that in the particular circumstances of Rwanda,
the prosecution of persons responsible for serious violations of international humanitarian law would enable this sim to be achieved and would contribute to the process of national reconciliation and to the restoration and maintenance of peace,
Believing that the establishment of an international tribunal
for the prosecution of persons responsible for genocide and the other above-mentioned violations of international humanitarian law will contribute to ensuring that such violations are halted and effectively redressed,
Stressing also the need for international cooperation to
strengthen the courts and judicial system of Rwanda, having regard in particular to the necessity for those courts to deal with large numbers of suspects,
Considering that the Commission of Experts established
pursuant to resolution 935 (1994) should continue on an urgent basis the collection of information relating to evidence of grave violations of international humanitarian law committed in the territory of Rwanda and should submit its final report to the Secretary-General by 30 November 1994,
Acting under Chapter VII of the Charter of the United Nations,
1. Decides hereby, having received the request of the Government of Rwanda (S/1994/1115), to establish an international tribunal for the sole purpose of prosecuting persons responsible for genocide and other serious violations of international humanitarian law committed in the territory of Rwanda and Rwandan citizens responsible for genocide and other such violations committed in the territory of neighbouring States, between 1 January 1994 and 31 December 1994 and to this end to adopt the Statute of the International Criminal Tribunal for Rwanda annexed hereto;
2. Decides that all States shall cooperate fully with the International Tribunal and its organs in accordance with the present resolution and the Statute of the International Tribunal and that consequently all States shall take any measures necessary under their domestic law to implement the provisions of the present resolution and the Statute, including the obligation of States to comply with requests for assistance or orders issued by a Trial Chamber under Article 28 of the Statute, and
requests States to keep the Secretary-General informed of such
measures;
3. Considers that the Government of Rwanda should be notified prior to the taking of decisions under articles 26 and 27 of the Statute;
4. Urges States and intergovernmental and non-governmental organizations to contribute funds, equipment and services to the International Tribunal, including the offer of expert personnel;
5. Requests the Secretary-General to implement this resolution urgently and in particular to make practical arrangements for the effective functioning of the International Tribunal, including recommendations to the Council as to possible locations for the seat of the International Tribunal at the earliest time and to report periodically to the Council;
6. Decides that the seat of the International Tribunal shall be determined by the Council having regard to considerations of justice and fairness as well as administrative efficiency, including access to witnesses, and economy, and subject to the conclusion of appropriate arrangements between the United Nations and the State of the seat, acceptable to the Council, having regard to the fact that the International Tribunal may meet away from its seat when it considers it necessary for the efficient exercise of its functions; and decides that an office will be established and proceedings will be conducted in Rwanda, where feasible and appropriate, subject to the conclusion of similar appropriate arrangements;
7. Decides to consider increasing the number of judges and Trial Chambers of the International Tribunal if it becomes necessary;
8. Decides to remain actively seized of the matter.
Säkerhetsrådet,
som bekräftar alla sina
tidigare resolutioner om läget i Rwanda,
som har behandlat general-
sekreterarens rapporter avgivna i enlighet med punkt 3 i resolution 935 (1994) den 1 juli 1994 (S/1994/879 och S/1994/906), och som har noterat rapporterna från den särskilde rapportören för Rwanda i FN:s kommission för mänskliga rättigheter (S/1994/1157, bilaga I och II),
som uttrycker uppskattning
för det arbete som har utförts av den expertkommission som inrättades i enlighet med resolution 935 (1994), särskilt dess preliminära rapport om överträdelser av internationell humanitär rätt i Rwanda, vilken överlämnades med generalsekreterarens skrivelse den 1 oktober 1994 (S/1994/1125),
som ånyo uttrycker sin
allvarliga oro över de rapporter som visar att folkmord och andra systematiska, omfattande och flagranta överträdelser av internationell humanitär rätt har förövats i Rwanda,
som fastställer att denna
situation fortsätter att utgöra ett hot mot internationell fred och säkerhet,
som föresatt sig att sätta
stopp för sådana brott och att vidta effektiva åtgärder för att lagföra personer som är ansvariga för dessa,
som är övertygat om att,
under de särskilda omständigheter som råder i Rwanda, lagföringen av personer som är ansvariga för allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt skulle göra det möjligt att uppnå detta syfte och bidra till nationell försoning och till att fred återställs och upprätthålls,
som hyser tron att
upprättande av en internationell tribunal för lagföring av personer som är ansvariga för folkmord och andra ovannämnda överträdelser av internationell humanitär rätt kommer att bidra till att säkerställa att sådana överträdelser upphör och att rättvisa skipas,
som även betonar behovet
av internationellt samarbete för att stärka domstolarna och rättssystemet i Rwanda med särskilt avseende på nödvändigheten av att dessa domstolar skall kunna handskas med ett stort antal misstänkta,
som anser att den expert-
kommission som inrättades enligt resolution 935 (1994) skall fortsätta i brådskande ordning att insamla bevismaterial som har avseende på allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt på Rwandas territorium och skall framlägga sin slutrapport till generalsekreteraren senast den 30 november
1994,
som agerar med stöd av
kapitel VII av Förenta nationernas stadga,
1. beslutar härmed, efter
att ha mottagit en begäran från Rwandas regering (S/1994/1115), att upprätta en internationell tribunal med det enda syftet att lagföra personer som är ansvariga för folkmord och andra allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt begångna på Rwandas territorium och av rwandiska medborgare som är ansvariga för folkmord och andra liknande brott som har begåtts på grannstaternas territorier mellan den 1 januari 1994 och den 31 december 1994 och att i detta syfte antaga stadgan för Internationella brottstribunalen för Rwanda, vilken biläggs denna resolution,
2. beslutar att alla stater
skall samarbeta fullt ut med Internationella tribunalen och dess organ i enlighet med denna resolution och Internationella tribunalens stadgar och att därför alla stater skall vidtaga erforderliga åtgärder med stöd av sin nationella lagstiftning för att uppfylla bestämmelserna i denna resolution och i stadgan, däribland skyldighet för staterna att efterkomma varje begäran om biträde eller beslut utfärdat av en rättegångskammare enligt artikel 28 i denna stadga och uppmanar staterna att hålla generalsekreteraren underrättad om sådana åtgärder,
3. anser att Rwandas
regering skall underrättas på förhand om beslut enligt artiklarna 26 och 27 i stadgan,
4. uppmanar stater och
mellanstatliga och icke-statliga organisationer att bidra med penningmedel, utrustning och tjänster till Internationella tribunalen, däribland tillhandahållande av experter,
5. anmodar general-
sekreteraren att skyndsamt verkställa denna resolution och särskilt att vidtaga praktiska åtgärder för att Internationella tribunalen skall kunna fungera effektivt, och däribland rekommendera säkerhetsrådet lämpliga orter för att snarast möjligt inrätta Internationella tribunalen samt att periodiskt rapportera till säkerhetsrådet,
6. beslutar att
Internationella Rwandatribunalens säte skall bestämmas av säkerhetsrådet, varvid hänsyn skall tas till rättvisa, liksom till administrativ effektivitet, innefattande tillgång till vittnen, och sparsamhet, varvid lämpliga arrangemang, som är godtagbara för säkerhetsrådet, skall överenskommas mellan Förenta nationerna och staten där domstolen har sitt säte, varvid skall iakttagas att Internationella Rwandatribunalen skall kunna mötas på annan ort än där dess säte är beläget när så bedöms erforderligt för att effektivt kunna fullgöra sina åligganden; och
beslutar att ett kontor skall inrättas och att åtgärder skall
vidtagas i Rwanda där så är möjligt och lämpligt under förutsättning av avslutande av liknande lämpliga arrangemang;
7. beslutar att överväga att
vid behov öka antalet domare och rättegångskammare i Internationella tribunalen,
8. beslutar att
fortsättningsvis aktivt följa frågan.
Stadga för Rwandatribunalen
Having been established by the Security Council acting under Chapter VII of the Charter of the United Nations, the International Criminal Tribunal for the Prosecution of Persons Responsible for Genocide and Other Serious Violations of International Humanitarian Law Committed in the Territory of Rwanda and Rwandan citizens responsible for genocide and other such violations committed in the territory of neighbouring States, between 1 January 1994 and 31 December 1994 (hereinafter referred to as ”the International Tribunal for Rwanda”) shall function in accordance with the provisions of the present Statute.
Efter att ha inrättats av
säkerhetsrådet enligt kapitel VII i Förenta nationernas stadga skall Internationella brottmålstribunalen för lagföring av personer som är ansvariga för folkmord och andra allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt begångna på Rwandas territorium, och av rwandiska medborgare som är ansvariga för folkmord och andra liknande brott som har begåtts på grannländernas territorium mellan den 1 januari 1994 och den 31 december 1994 (nedan kallad ”Internationella Rwandatribunalen”) skall verka i enlighet med bestämmelserna i denna stadga.
Article 1
Competence of the International Tribunal for Rwanda
The International Tribunal for Rwanda shall have the power to prosecute persons responsible for serious violations of international humanitarian law committed in the territory of Rwanda and Rwandan citizens responsible for such violations committed in the territory of neighbouring States, between 1 January 1994 and 31 December 1994, in accordance with the provisions of the present Statute.
Artikel 1
Internationella Rwandatribunalens behörighet
Internationella Rwandatribu-
nalen skall ha behörighet att lagföra personer som är ansvariga för allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt begångna på Rwandas territorium, och rwandiska medborgare skyldiga till sådana brott begångna på grannländernas territorier mellan den 1 januari 1994 och den 31 december 1994 i enlighet med bestämmelserna i denna stadga.
Article 2
Genocide
l. The International Tribunal for Rwanda shall have the power to prosecute persons committing genocide as defined in paragraph 2 of this article or of committing any of the other acts enumerated in paragraph 3 of this article.
2. Genocide means any of the following acts committed with intent to destroy, in whole or in part, a national, ethnical, racial or religious group, as such:
a) Killing members of the group;
b) Causing serious bodily or mental harm to members of the group;
c) Deliberately inflicting on the group conditions of life calculated to bring about its physical destruction in whole or in part;
d) Imposing measures intended to prevent births within the group;
e) Forcibly transferring children of the group to another group.
3. The following acts shall be punishable:
a) Genocide;
b) Conspiracy to commit genocide;
c) Direct and public incitement to commit genocide;
d) Attempt to commit genocide;
e) Complicity in genocide.
Artikel 2
Folkmord
1. Internationella Rwandatribunalen skall ha behörighet att lagföra personer som begår folkmord enligt definitionen i punkt 2 i denna artikel eller någon av de andra gärningar som uppräknas i punkt 3 i denna artikel.
2. Med folkmord avses vilka som helst av följande gärningar som begås i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp, nämligen
a) att döda medlemmar av
gruppen,
b) att tillfoga medlemmar
av gruppen svår kroppslig eller själslig skada,
c) att uppsåtligen påtvinga
gruppen levnadsvillkor som är avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis,
d) att påtvinga åtgärder
som är avsedda att förhindra födslar inom gruppen,
e) att med våld överföra
barn från gruppen till en annan grupp.
3. Följande gärningar skall
vara straffbara:
a) folkmord,
b) stämpling till folkmord,
c) omedelbar och offentlig
uppmaning till folkmord,
d) försök till folkmord,
e) delaktighet i folkmord.
Article 3
Crimes against humanity
The International Tribunal for Rwanda shall have the power to prosecute persons responsible for the following crimes when committed as part of a widespread or systematic attack against any civilian population on national, political, ethnic, racial or religious grounds:
a) Murder;
b) Extermination;
c) Enslavement;
d) Deportation;
e) Imprisonment;
f) Torture;
g) Rape
h) Persecutions on political, racial and religious grounds;
i) Other inhumane acts.
Artikel 3
Brott mot mänskligheten
Internationella Rwandatribu-
nalen skall ha behörighet att lagföra personer som är ansvariga för följande brott, när de begås som del av ett vidsträckt och systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning av nationella, politiska, etniska, rasmässiga eller religiösa skäl:
a) mord,
b) utrotning,
c) förslavning,
d) deportering,
e) fängslande,
f) tortyr,
g) våldtäkt,
h) förföljelse på politiska,
rasmässiga och religiösa grunder,
i) andra inhumana
handlingar.
Article 4
Violations of Article 3 common to the Geneva Conventions and of Additional Protocol II
The International Tribunal for Rwanda shall have the power to prosecute persons committing or ordering to be committed serious violations of Article 3 common to the Geneva Conventions of 12 August 1949 for the Protection of War Victims, and of Additional Protocol II thereto of 8 June 1977. These violations shall include, but shall not be limited to:
a) Violence to life, health and physical or mental well–being of persons, in particular murder as well as cruel treatment such as torture, mutilation or any form of corporal punishment;
b) Collective punishments;
c) Taking of hostages;
d) Acts of terrorism;
e) Outrages upon personal dignity, in particular humiliating and degrading treatment, rape, enforced prostitution and any form of indecent assault;
f) Pillage;
g) The passing of sentences and the carrying out of executions without previous judgement pronounced by a regularly constituted court, affording all the judicial guarantees which are recognized as indispensable by civilized peoples;
h) Threats to commit any of the foregoing acts.
Artikel 4
Brott mot artikel 3 gemensam för Genèvekonventionerna och mot dess tilläggsprotokoll II
Internationella Rwandatribu-
nalen skall ha behörighet att lagföra personer som begår eller beordrar allvarliga brott mot den gemensamma artikel 3 i Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 för skydd av krigsoffer och mot tilläggsprotokoll II den 8 juni 1977. Dessa brott skall omfatta, men inte vara begränsade till:
a) våld mot liv, hälsa och
fysiskt och mentalt välbefinnande för personer, särskilt mord liksom grym behandling såsom tortyr, stympning eller varje form av fysiskt kroppsstraff,
b) kollektivt straff,
c) tagande av gisslan,
d) terrorism,
e) överträdelse av personlig
värdighet, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling, våldtäkt, prostitution och varje form av nesligt våld,
f) plundring,
g) utfärdande av domar och
verkställande av avrättningar utan tidigare dom avkunnad av en reguljär domstol som tillhandahåller alla rättsliga garantier vilka är erkända som tvingande av civiliserade folk,
h) hot att begå någon av ovannämnda gärningar.
Article 5
Personal jurisdiction
The International Tribunal for Rwanda shall have jurisdiction overnatural persons pursuant to the provisions of the present Statute.
Artikel 5
Domsrätt över fysiska personer
Internationella Rwandatribu-
nalen skall ha domsrätt över fysiska personer i enlighet med bestämmelserna i denna stadga.
Article 6
Individual criminal responsibility
l. A person who planned, instigated, ordered, committed or otherwise aided and abetted in the planning, preparation or execution of a crime referred to in articles 2 to 4 of the present Statute, shall be individually responsible for the crime.
2. The official position of any accused person, whether as Head of State or Government or as a responsible Government official, shall not relieve such person of criminal responsibility nor mitigate punishment.
3. The fact that any of the acts referred to in articles 2 to 4 of the present Statute was committed by a subordinate does not relieve his or her superior of criminal responsibility if he or she knew or had reason to know that the subordinate was about to commit such acts or had done so and the superior failed to take the necessary and reasonable measures to prevent such acts or to punish the perpetrators thereof.
4. The fact that an accused person acted pursuant to an order of a Government or of a superior shall not relieve him or her of criminal responaibility, but may be considered in mitigation of punishment if the International Tribunal for Rwanda determines that justice so requires.
Artikel 6
Personligt straffansvar
1. Den som har planerat, anstiftat, beordrat, begått eller på något annat sätt medverkat vid planering, förberedelse eller utförande av ett brott som avses i artiklarna 2 – 4 i denna stadga skall vara personligen ansvarig för brottet.
2. Den anklagades officiella ställning, vare sig som stats- eller regeringschef eller som ansvarig statstjänsteman, skall inte frita honom eller henne från straffansvar eller lindra straffet.
3. Den omständigheten att någon av de gärningar som avses i artiklarna 2 – 4 i denna stadga begåtts av en underordnad fritar inte hans eller hennes överordnade från straffansvar, om han eller hon känt till eller haft anledning att känna till att den underordnade stod i begrepp att begå sådana gärningar eller redan hade gjort det och den överordnade underlåtit att vidta nödvändiga och rimliga åtgärder för att förhindra sådana gärningar eller för att straffa den som begått sådana gärningar.
4. Den omständigheten att en anklagad person handlat på order av en regering eller av en överordnad skall inte frita honom eller henne från straffansvar men kan beaktas såsom en förmildrande omständighet vid straffmätningen om Internationella Rwandatribunalen fastställer att rättvisan så kräver.
Article 7
Territorial and temporal jurisdiction
The territorial jurisdiction of the International Tribunal for Rwanda shall extend to the territory of Rwanda including its land surface and airspace as well as to the territory of neighbouring States in respect of serious violations of international humanitarian law committed by Rwandan citizens. The temporal jurisdiction of the International Tribunal for Rwanda shall extend to a period beginning on 1 January 1994 and ending on 31 December 1994.
Artikel 7
Territoriell och temporal domsrätt
Internationella Rwandatribu-
nalens territoriella domsrätt skall omfatta Rwandas territorium innefattande dess landyta och luftrum liksom även grannstaters territorier med avseende på allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt begångna av rwandiska medborgare. Internationella Rwandatribunalens temporala domsrätt skall omfatta tiden från och med den 1 januari 1994 till och med den 31 december 1994.
Article 8
Concurrent jurisdiction
1. The International Tribunal for Rwanda and national courts shall have concurrent jurisdiction to prosecute persons for serious violations of international humanitarian law committed in the territory of Rwanda and Rwandan citizens for such violations committed in the territory of neighbouring States, between 1 January 1994 and 31 December 1994.
2. The International Tribunal for Rwanda shall have primacy over the national courts of all States. At any stage of the procedure, the International Tribunal for Rwanda may formally request national courts to defer to its competence in accordance with the present Statute and the Rules of Procedure and Evidence of the International Tribunal for Rwanda.
Artikel 8
Jämlöpande domsrätt
1. Internationella Rwandatribunalen och nationella domstolar skall ha jämlöpande domsrätt i fråga om att lagföra personer för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt begångna inom rwandiskt territorium och rwandiska medborgare för brott begångna inom en grannstats territorium mellan den 1 januari 1994 och den 31 december 1994.
2. Internationella Rwandatribunalen skall ha företräde framför nationella domstolar i alla stater. I varje skede av förfarandet får Internationella Rwandatribunalen formellt anmoda nationella domstolar att överföra lagföring till Internationella Rwandatribunalen i enlighet med denna stadga och Internationella Rwandatribunalens förfarande- och bevisregler.
Article 9
Non bis in idem
l. No person shall be tried before a national court for acts constituting serious violations of international humanitarian law under the present Statute, for which he or she has already been tried by the International Tribunal for Rwanda.
2. A person who has been tried by a national court for acts constituting serious violations of international humanitarian law may be subsequently tried by the International Tribunal for Rwanda only if:
a) The act for which he or she was tried was characterized as an ordinary crime; or
b) The national court proceedings were not impartial or independent, were designed to shield the accused from international criminal responsibility, or the case was not diligently prosecuted.
3. In considering the penalty to be imposed on a person convicted of a crime under the present Statute, the International Tribunal for Rwanda shall take into account the extent to which any penalty imposed by a national court on the same person for the same act has already been served.
Artikel 9
Non bis in idem
1. Ingen får ställas inför rätta vid en nationell domstol för gärningar som utgör allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt enligt denna stadga och för vilka han eller hon redan har dömts av Internationella Rwandatribunalen.
2. En person som har dömts av en nationell domstol för gärningar som utgör allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt får senare dömas av Internationella Rwandatribunalen endast om
a) den gärning som han
eller hon har dömts för har betecknats som ett vanligt brott eller
b) den nationella
rättegången inte har varit opartisk eller oberoende, har syftat till att skydda den anklagade från internationellt straffansvar eller målet inte har handlagts på ett omsorgsfullt sätt.
3. Vid övervägande av vilket straff som skall ådömas en person som har dömts för ett brott enligt denna stadga skall Internationella Rwandatribunalen ta hänsyn till i vilken utsträckning ett straff som utmätts av en nationell domstol för samma person och för samma gärning redan har avtjänats.
Article 10
Organization of the International Tribunal for Rwanda
The International Tribunal for Rwanda shall consist of the following organs:
a) The Chambers, comprising two Trial Chambers and an Appeals Chamber;
b) The Prosecutor; and
c) A Registry.
Artikel 10
Internationella Rwandatribunalens organisation
Internationella Rwandatribu-
nalen skall bestå av följande organ:
a) kamrarna, som omfattar
två rättegångskammare och en kammare för överklaganden,
b) åklagaren och,
c) ett registratorskontor.
Article 11
Composition of the Chambers
The Chambers shall be composed of eleven independent judges, no two of whom may be nationals of the same State, who shall serve as follows:
a) Three judges shall serve in each of the Trial Chambers;
b) Five judges shall serve in the Appeals Chamber.
Artikel 11
Kamrarnas sammansättning
Kamrarna skall vara
sammansatta av elva oberoende domare, som skall vara medborgare i olika stater och som skall tjänstgöra enligt följande:
a) tre domare skall
tjänstgöra i vardera rättegångskammaren,
b) fem domare skall
tjänstgöra i kammaren för överklagande.
Article 12
Qvalification and election of judges
1. The judges shall be persons of high moral character, impartiality and integrity who possess the qualifications required in their respective countries for appointment to the highest judicial offices. In the overall composition of the Chambers due account shall be taken of the experience of the judges in criminal law, international law, including international humanitarian law and human rights law.
2. The members of the Appeals Chamber of the International Tribunal for the Prosecution of Persons Responsible for Serious Violations of International Law Committed in the Territory of the Former Yugoslavia since 1991 (hereinafter referred to as ”the International Tribunal for the Former Yugoslavia”) shall also serve as the members of the Appeals Chamber of the International Tribunal for Rwanda.
3. The judges of the Trial Chambers of the International Tribunal for Rwanda shall be elected by the General Assembly from a list submitted by the Security Council, in the following manner:
a) The Secretary–General shall invite nominations for judges of the Trial Chambers from States Members of the United Nations and non–member States maintaining permanent observer missions at United Nations Headquarters;
b) Within thirty days of the date of the invitation of the Secretary–General, each State may nominate up to two candidates meeting the qualifications set out in paragraph 1 above, no two of whom shall be of the same nationality and neither of whom shall be of the same nationality as any judge on the Appeals Chamber;
c) The Secretary–General shall forward the nominations received to the Security Council. From the nominations received the Security Council shall establish a list of not less than twelve and not more than eighteen candidates, taking due account of adequate representation on the International Tribunal for
Rwanda of the principal legal systems of the world;
d) The President of the Security Council shall transmit the list ot candidates to the President of the General Assembly. From that list the General Assembly shall elect the six judges of the Trial Chambers. The candidates who receive an absolute majority of the votes of the States Members of the United Nations and of the non Member States maintaining permanent observer missions at United Nations Headquarters, shall be declared elected. Should two candidates of the same nationality obtain the required majority vote, the one who received the hiqher number of votes shall be considered elected.
4. In the event of a vacancy in the Trial Chambers, after consultation with the Presidents of the Security Council and of the General Assembly, the Secretary–General shall appoint a person meeting the qualifications of paragraph 1 above, for the remainder of the term of office concerned.
5. The judges of the Trial Chambers shall be elected for a term of four years. The terms and conditions of service shall be those of the judges of the International Tribunal for the Former Yugoslavia. They shall be eligible for re–election.
Artikel 12
Domarnas kvalifikationer och val av domare
1. Domarna skall vara personer kända för hög moral, opartiskhet och integritet och besitta de kvalifikationer som krävs i deras respektive länder för att utnämnas till de högsta domarposterna. Vid sammansättningen av kamrarna i sin helhet skall vederbörlig hänsyn tas till domarnas erfarenhet av straffrätt och internationell rätt innefattande internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter.
2. Medlemmarna i överklagandekammaren i Internationella tribunalen för lagföring av personer som är ansvariga för allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt begångna på f.d. Jugoslaviens territorium sedan 1991 (härnedan kallad ”Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien”) skall tjäna som medlemmar i kammaren för överklagande i Internationella Rwandatribunalen.
3. Domarna i rättegångskamrarna i Internationella Rwandatribunalen skall väljas på följande sätt av generalförsamlingen från en lista som överlämnats av säkerhetsrådet:
a) Generalsekreteraren skall
uppmana Förenta nationernas medlemsstater och icke–medlemsstater som upprätthåller permanenta observatörsdelegationer vid Förenta nationernas högkvarter att nominera domare till rättegångskamrarna,
b) Varje stat får inom trettio
dagar från dagen för generalsekreterarens uppmaning nominera högst två kandidater som uppfyller de i punkt 1 ovan angivna kvalifikationerna och som inte får vara av samma nationalitet som någon domare i kammaren för överklaganden.
c) Generalsekreteraren skall
vidarebefordra de mottagna nomineringarna till säkerhetsrådet. Från mottagna nomineringar skall säkerhetsrådet upprätta en lista med minst tolv och högst aderton kandidater, varvid vederbörlig hänsyn tas till en lämplig representation av de viktigaste rättssystemen i världen.
d) Säkerhetsrådets
ordförande skall överlämna listan över kandidaterna till generalförsamlingens ordförande. Från denna lista skall generalförsamlingen välja de sex domarna till rättegångs-
kamrarna. De kandidater som erhåller en absolut majoritet av rösterna från Förenta nationernas medlemsstater och de icke– medlemsstater som upprätthåller permanenta observatörsdelegationer vid Förenta nationernas högkvarter skall förklaras valda. Skulle två kandidater av samma nationalitet få den nödvändiga röstmajoriteten, skall den som erhållit det största antalet röster anses vald.
4. I händelse av att en post blir vakant i rättegångskamrarna skall generalsekreteraren, efter samråd med säkerhetsrådets och generalförsamlingens ordförande, utse en person som uppfyller de i punkt 1 ovan angivna kvalifikationerna för den återstående delen av den ifrågavarande tjänstgöringsperioden.
5. Domarna i rättegångskamrarna skall väljas för en fyraårsperiod. Tjänstgöringsvillkoren skall vara desamma som för domarna i Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien. De skall kunna omväljas.
Article 13
Officers and members of the Chambers
l. The judges of the International Tribunal for Rwanda shall elect a President.
2. After consultation with the judges of the International Tribunal for Rwanda, the President shall assign the judges to the Trial Chambers. A judge shall serve only in the Chamber to which he or she was assigned.
3. The judges of each Trial Chamber shall elect a Presiding Judge, who shall conduct all of the proceedings of that Trial Chamber as a whole.
Artikel 13
Tjänstemän och medlemmar av kamrarna
1. Domarna i Internationella Rwandatribunalen skall välja en president.
2. Efter samråd med Internationella Rwandatribunalens domare skall presidenten utse domarna till rättegångskamrarna. En domare får tjänstgöra endast i den kammare som han eller hon har utsetts til.
3. Domarna i varje rättegångskammare skall välja en domare som ordförande att leda alla förhandlingar i den fullsuttna kammaren i fråga.
Article 14
Rules of procedure and evidence
The judges of the International Tribunal for Rwanda shall adopt, for the purpose of proceedings before the International Tribunal for Rwanda, the rules of procedure and evidence for the conduct of the pre–trial phase of the proceedings, trials and appeals, the admission of evidence, the protection of victims and witnesses and other appropriate matters of the International Tribunal for the Former Yugoslavia with such changes as they deem necessary.
Artikel 14
Förfarande- och bevisregler
Internationella Rwandatribu-
nalens domare skall anta samma förfaranderegler och bevisregler för det förberedande skedet inför rättegångar och överklaganden, tillåtande av bevis, skydd av brottsoffer och vittnen samt beträffande andra hithörande frågor som Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien med de eventuella modifieringar de bedömer som erforderliga.
Article 15
The Prosecutor
l. The Prosecutor shall be responsible for the investigation and prosecution of persons responsible for serious violations of international humanitarian law committed in the territory of Rwanda and Rwandan citizens responsible for such violations committed in the territory of neighbouring States, between 1 January 1994 and 31 December 1994.
2. The Prosecutor shall act independently as a separate organ of the International Tribunal for Rwanda. He or she shall not seek or receive instructions from any Government or from any other source.
3. The Prosecutor of the International Tribunal for the Former Yugoslavia shall also serve as the Prosecutor of the International Tribunal for Rwanda. He or she shall have additional staff, including an additional Deputy Prosecutor, to assist with prosecutions before the International Tribunal for Rwanda. Such staff shall be appointed by the Secretary–General on the recommendation of the Prosecutor.
Artikel 15
Åklagaren
1. Åklagaren skall ansvara för undersökning och åtal av personer som är ansvariga för allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt, begångna på Rwandas territorium och rwandiska medborgare skyldiga till sådana överträdelser som har begåtts på grannländernas territorium, mellan den 1 januari 1994 och den 31 december 1994.
2. Åklagaren skall handla självständigt som ett från Internationella Rwandatribunalen åtskilt organ. Han eller hon får inte begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller från något annat håll.
3. Åklagaren i Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien skall också tjänstgöra som åklagare i Internationella Rwandatribunalen. Han eller hon skall ha extra personal innefattande ytterligare en biträdande åklagare som skall biträda med åklagande inför Internationella Rwandatribunalen. Hans personal skall utses av generalsekreteraren på rekommendation av åklagaren.
Article 16
The Registry
l. The Registry shall be responsible for the administration and servicing of the International Tribunal for Rwanda.
2. The Registry shall consist of a Registrar and such other staff as may be required.
3. The Registrar shall be appointed by the Secretary–General after consultation with the President of the International Tribunal for Rwanda. He or she shall serve for a four–year term and be eligible for reappointment. The terms and conditions of service of the Registrar shall be those of an Assistant Secretary–General of the United Nations.
4. The staff of the Registry shall be appointed by the Secretary–General on the recommendation of the Registrar.
Artikel 16
Registratorskontoret
1. Registratorskontoret skall ansvara för administration och tjänster till Internationella Rwandatribunalen.
2. Registratorskontoret skall bestå av en registrator och sådan annan personal som kan erfordras.
3. Registratorn skall utnämnas av generalsekreteraren efter samråd med Internationella Rwandatribunalens president. Han eller hon skall tjänstgöra under en fyraårsperiod och skall kunna omväljas. Tjänstevillkoren för registratorn skall vara desamma som för en biträdande generalsekreterare vid Förenta nationerna.
4. Registratorskontorets personal skall utnämnas av generalsekreteraren på rekommendation av registratorn.
Article 17
Investigation and preparation of indictment
1. The Prosecutor shall initiate investigations ex–officio or on the basis of information obtained from any source, particularly from Governments, United Nations organs, intergovernmental and non–governmental organizations. The Prosecutor shall assees the information received or obtained and decide whether there is sufficient basis to proceed.
2. The Prosecutor shall have the power to question suspects, victims and witnesses, to collect evidence and to conduct on– site investigations. In carrying out these tasks, the Prosecutor may, as appropriate, seek the assistance of the State authorities concerned.
3. If questioned, the suspect shall be entitled to be assisted by counsel of his or her own choice, including the right to have legal assistance assigned to the suspect without payment by him or her in any such case if he or she does not have sufficient means to pay for it, as well as to necessary translation into and from a language he or she speaks and understands.
4. Upon a determination that a prima facie case exists, the Prosecutor shall prepare an indictment containing a concise statement of the facts and the crime or crimes with which the accused is charged under the Statute. The indictment shall be transmitted to a judge of the Trial Chamber.
Artikel 17
Förundersökning och förberedelse av stämningsansökan
1. Åklagaren skall inleda förundersökningar på eget initiativ eller på grundval av information som erhållits från olika håll, särskilt från regeringar, Förenta nationernas organ samt mellanstatliga organisationer och frivilligorganisationer. Åklagaren skall bedöma den mottagna eller insamlade informationen och avgöra om det finns tillräcklig grund att gå vidare.
2. Åklagaren skall ha behörighet att förhöra misstänkta, brottsoffer och vittnen, att samla bevis och att bedriva undersökningar på platsen. Vid utförandet av dessa uppgifter får åklagaren på lämpligt sätt begära biträde av berörda statliga myndigheter.
3. Vid förhör skall den misstänkte ha rätt till en försvarare som han eller hon själv valt, innefattande rätt att få sig anvisad ett rättegångsbiträde utan kostnad för honom eller henne i varje sådant mål, om han eller hon saknar tillräckliga medel att betala för ett sådant, liksom rätt till nödvändig översättning till och från ett språk som han eller hon talar och förstår.
4. Efter att ha fastställt att det finns tillräcklig grund för åtal skall åklagaren förbereda en ansökan om stämning innehållande en kortfattad redogörelse för omständigheterna om det eller de brott som den misstänkte anklagas för enligt denna stadga. Åtalet skall överlämnas till en domare i rättegångskammaren.
Article 18
Review of the indictment
l. The judge of the Trial Chamber to whom the indictment has been transmitted shall review it. If satisfied that a prima facie case has been established by the Prosecutor, he or she shall confirm the indictment. If not so satisfied, the indictment shall be dismissed.
2. Upon confirmation of an indictment, the judge may, at the request of the Prosecutor, issue such orders and warrants for the arrest, detention, surrender or transfer of persons, and any other orders as may be required for the conduct of the trial.
Artikel 18
Granskning av stämningsansökan
1. Den domare i rättegångskammaren som åtalet har överlämnats till skall granska detta. Om han finner att åklagaren har framlagt tillräckliga skäl för att väcka åtal, skall han godkänna åtalet. Om han inte gör det, skall åtalet avviusas och målet avskrivas.
2. Efter godkännande av åtalet får domaren, på begäran av åklagaren, utfärda sådana order om gripande, häktning, överlämnande eller överförande av personer samt sådana andra beslut som kan behövas för genomförandet av rättegången.
Article 19
Commencement and conduct of trial proceedings
l. The Trial Chambers shall ensure that a trial is fair and expeditious and that proceedings are conducted in accordance with the rules of procedure and evidence, with full respect for the rights of the accused and due regard for the protection of victims and witneeses.
2. A person against whom an indictment has been confirmed shall, pursuant to an order or an arrest warrant of the International Tribunal for Rwanda, be taken into custody, immediately informed of the charges against him or her and transferred to the International Tribunal for Rwanda.
3. The Trial Chamber shall read the indictment, satisfy itself that the rights of the accused are respected, confirm that the accused understands the indictment, and instruct the accused to enter a plea. The Trial Chamber shall then set the date for trial.
4. The hearings shall be public unless the Trial Chamber decides to close the proceedings in accordance with its rules of procedure and evidence.
Artikel 19
Inledande och genomförande av rättegång
1. Rättegångskamrarna skall svara för att rättegången genomförs rättvist och snabbt och för att förfarande- och bevisreglerna följs i förhandlingarna med full respekt för den anklagades rättigheter och med vederbörlig hänsyn till skyddet av brottsoffer och vittnen.
2. En person mot vilken ett åtal har godkänts skall enligt ett beslut eller en häktningsorder från Internationella Rwandatribunalen häktas, omedelbart informeras om anklagelserna mot honom eller henne och överföras till Internationella Rwandatribunalen.
3. Rättegångskammaren skall läsa åtalspunkterna, försäkra sig om att den anklagades rättigheter respekteras, få bekräftat att den anklagade förstår åtalet och anmoda den anklagade att gå i svaromål. Rättegångskammaren skall sedan fastställa dag för rättegången.
4. Rättegångarna skall vara offentliga, om inte rättegångskammaren beslutar att förhandlingarna skall ske inom stängda dörrar i enlighet med dess förfarande- och bevisregler.
Article 20
Rights of the accused
l. A1l persons shall be equal before the International Tribunal for Rwanda.
2. In the determination of charges against him or her, the accused shall be entitled to a fair and public hearing, subject to article 21 of the Statute.
3. The accused shall be presumed innocent until proved guilty according to the provisions of the present Statute.
4. In the determination of any charge against the accused pursuant to the present Statute, the accused shall be entitled to the following minimum guarantees, in full equality:
a) To be informed promptly and in detail in a language which he or she understands of the nature and cause of the charge against him or her;
b) To have adequate time and facilities for the preparation of his or her defence and to communicate with counsel of his or her own choosing;
c) To be tried without undue delay;
d) To be tried in his or her presence, and to defend himself or herself in person or through legal assistance of his or her own choosing; to be informed, if he or she does not have legal
assistance, of this right; and to have legal assistance assigned to him or her, in any case where the interests of justice so require, and without payment by him or her in any such case if he or she does not have sufficient means to pay for it;
e) To examine, or have examined, the witnesses against him or her and to obtain the attendance and examination of witnesses on his or her behalf under the same conditions as witnesses against him or her;
f) To have the free assistance of an interpreter if he or she cannot understand or speak the language used in the International Tribunal for Rwanda;
g) Not to be compelled to testify against himself or herself or to confess guilt.
Artikel 20
Den tilltalades rättigheter
1. Alla skall var lika inför
Internationella Rwandatribunalen.
2. Vid prövning av anklagelser mot honom eller henne skall den tilltalade ha rätt till en rättvis och offentlig rättegång, med förbehåll för vad som föranleds av artikel 21 i stadgan.
3. Den tilltalade skall betraktas som oskyldig ända tills hans eller hennes skuld har fastställts i enlighet med denna stadga.
4. Vid prövning av varje anklagelse mot den anklagade enligt denna stadga skall den tilltalade fullt ut ha rätt till följande minimigarantier:
a) att omedelbart och i
detalj på ett språk som han eller hon förstår bli underrättad om innebörden av och grunden för anklagelsen mot sig,
b) att få tillräcklig tid och
möjlighet att förbereda sitt försvar och att rådgöra med försvarare som han eller hon själv har utsett,
c) att få sin sak prövad utan
oskäligt dröjsmål,
d) att få sin sak prövad i sin
närvaro och att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som han eller hon själv utsett; om han eller hon inte har rättegångsbiträde, att bli underrättad om sin rätt till sådant, samt att i varje mål där rättvisans intresse så kräver kostnadsfritt få sig anvisat ett rättegångsbiträde, om han eller hon saknar medel att betala för ett sådant,
e) att förhöra eller låta
förhöra de vittnen som åberopats mot honom eller henne och att för egen räkning få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot sig,
f) att kostnadsfritt få biträde
av en tolk om han eller hon inte förstår eller talar det språk som används i Internationella Rwandatribunalen,
g) att inte tvingas vittna
mot sig själv eller erkänna sig skyldig.
Article 21
Protection of victims and witnesses
The International Tribunal for Rwanda shall provide in its rules of procedure and evidence for the protection of victims and witneeses. Such protection measures shall include, but shall not be limited to, the conduct of in camera proceedings and the
protection of the victim's identity.
Artikel 21
Skydd av brottsoffer och vittnen
Internationella Rwandatribu-
nalen skall i sina förfarande- och bevisregler föreskriva skydd för brottsoffer och vittnen. Sådana skyddsåtgärder skall innefatta, men inte begränsas till, förhandlingar inom stängda dörrar och skydd av brottsoffrets identitet.
Article 22
Judgement
l. The Trial Chambers shall pronounce judgements and impose sentences and penalties on persons convicted of serious violations of international humanitarian law.
2. The judgement shall be rendered by a majority of the judges of the Trial Chamber, and shall be delivered by the Trial Chamber in public. It shall be accompanied by a reasoned opinion in writing, to which separate or dissenting opinions may be appended.
Artikel 22
Domar
1. Rättegångskamrarna skall döma och utmäta straff för personer som förklarats skyldiga till allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt.
2. Dom skall beslutas av en majoritet av rättegångskammarens domare och skall meddelas av rättegångskammaren offentligt. Den skall åtföljas av en skriftlig motivering, till vilken kan fogas särskilda yttranden eller skiljaktiga meningar.
Article 23
Penalties
1. The penalty imposed by the Trial Chamber shall be limited to imprisonment. In determining the terms of imprisonment, the Trial Chambers shall have recourse to the general practice regarding prison sentences in the courts of Rwanda.
2. In imposing the sentences, the Trial Chambers should take into account such factors as the gravity of the offence and the individual circumstances of the convicted person.
3. In addition to imprisonment, the Trial Chambers may order the return of any property and proceeds acquired by criminal conduct, including by means of duress, to their rightful owners.
Artikel 23
Straff
1. Det straff som utmäts av rättegångskammaren kan endast utgöras av fängelse. Vid fastställande av strafftiden skall rättegångskammaren följa allmän praxis beträffande domar av domstolarna i Rwanda.
2. Vid straffmätning bör rättegångskamrarna ta hänsyn till sådana faktorer som brottets svårhetsgrad och den dömdes personliga omständigheter.
3. Utöver fängelsestraff får rättegångskamrarna besluta om återlämnande av egendom och intäkter som förvärvats genom brott, inbegripet olaga tvång, till de rättmätiga ägarna.
Article 24
Appellate proceedings
l. The Appeals Chamber shall hear appeals from persons convicted by the Trial Chambers or from the Prosecutor on the following grounds:
a) An error on a question of law invalidating the decision; or
b) An error of fact which has occasioned a miscarriage of justice.
2. The Appeals Chamber may affirm, reverse or revise the decisions taken by the Trial Chambers.
Artikel 24
Överklagande
1. Kammaren för överklagande skall behandla överklaganden från personer som förklaras skyldiga av rättegångskamrarna eller från åklagaren på följande grunder:
a) ett fel i en rättsfråga som
gör domen ogiltig eller
b) ett fel i en sakfråga som
har förorsakat en felaktig dom.
2. Kammaren för överklaganden får fastställa, upphäva eller revidera av rättegångskamrarna fattade beslut.
Article 25
Review proceedings
Where a new fact has been discovered which was not known at the time of the proceedings before the Trial Chambers or the Appeals Chamber and which could have been a decisive factor in reaching the decision, the convicted person or the Prosecutor may submit to the International Tribunal for Rwanda an application for review of the judgement.
Artikel 25
Omprövning
Om en ny omständighet har
upptäckts, som inte var känd vid tidpunkten för förfarandet i rättegångskamrarna eller i kammaren för överklagande och som kunde haft avgörande betydelse för utgången, får den som förklarats skyldig eller åklagaren inlämna en ansökan om omprövning av domen till Internationella Rwandatribunalen.
Article 26
Enforcement of sentences
Imprisonment shall be served in Rwanda or any of the States on a list of States which have indicated to the Security Council their willingness to accept convicted persons, as designated by the International Tribunal for Rwanda. Such imprisonment shall be in accordance with the applicable law of the State concerned, subject to the supervision of the International Tribunal for Rwanda.
Artikel 26
Straffverkställighet
Fängelsestraff skall avtjänas
i Rwanda eller i en stat som av säkerhetsrådet upptagits i en lista på stater som till säkerhetsrådet har uppgivit att de är beredda att ta emot personer som förklarats skyldiga till brott i enlighet med vad som bestämts av Internationella Rwandatribunalen. Sådant fängelsestraff skall avtjänas i enlighet med tillämplig lag i den berörda staten under överinseende av Internationella Rwandatribunalen.
Article 27
Pardon or commutation of sentences
If, pursuant to the applicable law of the State in which the convicted person is imprisoned, he or she is eligible for pardon or commutation of sentence, the State concerned shall notify the International Tribunal for Rwanda accordingly. There shall only be pardon or commutation of sentence if the President of the International Tribunal for Rwanda, in consultation with the judges, so decides on the basis of the interests of justice and the general principles of law.
Artikel 27
Nåd eller förvandling av straff
Om, enligt tillämplig lag i
den stat där den dömde är fängslad, han eller hon kan komma i fråga för nåd eller straffnedsättning, skall den berörda staten underrätta Internationella Rwandatribunalen om detta. Nåd eller straffnedsättning kan förekomma endast om presidenten i Internationella Rwandatribunalen i samråd med domarna bestämmer sålunda i rättvisans och allmänna rättsprincipernas intresse.
Article 28
Cooperation and judicial assistance
l. States shall cooperate with the International Tribunal for Rwanda in the investigation and prosecution of persons accused of committing serious violations of international humanitarian law.
2. States shall comply without undue delay with any request for aasistance or an order issued by a Trial Chamber, including, but not limited to:
a) The identification and location of persons;
b) The taking of testimony and the production of evidence;
c) The service of documents;
d) The arrest or detention of persons;
e) The surrender or the transfer of the accused to the International Tribunal for Rwanda.
Artikel 28
Samarbete och rättsligt biträde
1. Staterna skall samarbeta med Internationella Rwandatribunalen vid utredning och lagföring av personer som anklagats för allvarliga överträdelser av humanitär rätt.
2. Staterna skall utan oskäligt dröjsmål efterkomma varje begäran om biträde och beslut fattat av en rättegångskammare, däribland, men inte begränsad till:
a) identifiering och lokalise-
ring av personer,
b) upptagande av
vittnesmål och framtagande av bevis,
c) delgivning av handlingar, d) gripande eller
kvarhållande av personer,
e) överlämnande eller över-
föring av den anklagade till Internationella Rwandatribunalen.
Article 29
The status, privileges and immunities of the International Tribunal for Rwanda
l. The Convention on the Privileges and Immunities of the United Nations of 13 February 1946 shall apply to the International Tribunal for Rwanda, the judges, the Prosecutor and his or her staff, and the Registrar and his or her staff.
2. The judges, the Prosecutor and the Registrar shall enjoy the privileges and immunities, exemptions and facilities accorded to diplomatic envoys, in accordance with international law.
3. The staff of the Prosecutor and of the Registrar shall enjoy the privileges and immunities accorded to officials of the United Nations under articles V and VII of the Convention referred to in paragraph 1 of this article.
4. Other persons, including the accused, required at the seat or meeting place of the International Tribunal for Rwanda shall be accorded such treatment as is necessary for the proper functioning of the International Tribunal for Rwanda.
Artikel 29
Internationella Rwandatribunalens ställning, privilegier och immuniteter
1. Konventionen den 13 februari 1946 rörande Förenta nationernas privilegier och immuniteter skall tillämpas på Internationella Rwandatribunalen, domarna, åklagaren och dennes personal samt på registratorn och dennes personal.
2. Domarna, åklagaren och registratorn skall åtnjuta de privilegier och de immuniteter, de befrielser och de lättnader som medges diplomatiska sändebud i enlighet med internationell rätt.
3. Åklagarens och registratorns personal skall åtnjuta de privilegier och de immuniteter som medges Förenta nationernas tjänstemän enligt artiklarna V och VII i den konvention som avses i punkt 1 i denna artikel.
4. Andra personer, däribland den tilltalade, som behövs vid Internationella Rwandatribunalens säte eller sammanträdesort skall medges den behandling som erfordras för att Internationella Rwandatribunalen skall fungera tillfredsställande.
Article 30
Expenses of the International Tribunal for Rwanda
The expenses of the International Tribunal for Rwanda shall be expenses of the Organization in accordance with Article 17 of the Charter of the United Nations.
Artikel 30
Internationella Rwandatribunalens kostnader
Internationella Rwandatribu-
nalens kostnader skall behandlas som Organisations kostnader i enlighet med artikel 17 i Förenta nationernas stadga.
Article 31
Working languages
The working languages of the International Tribunal shall be English and French.
Artikel 31
Arbetsspråk
Internationella Rwandatribu-
nalens arbetsspråk skall vara engelska och franska.
Article 32
Annual report
The President of the International Tribunal for Rwanda shall submit an annual report of the International Tribunal for Rwanda to the Security Council and to the General Assembly.
Artikel 32
Årsrapport
Internationella Rwandatribu-
nalens president skall till säkerhetsrådet och generalförsamlingen lägga fram en årsrapport om Internationella Rwandatribunalen.
Utkastets lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien
dels att rubriken samt 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 12 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag med anledning av inrättandet av Internationella
tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien
Lag om Sveriges samarbete
med de av Förenta nationernas säkerhetsråd inrättade internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt
1 §
Om den av Förenta nationernas säkerhetsråd inrättade inter-
nationella tribunalen för lagföring av personer som är
ansvariga för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt begångna på f.d. Jugoslaviens territorium sedan 1991 begär att det i Sverige skall vidtas en åtgärd i anledning av ett sådant brott, skall den begärda åtgärden vidtas enligt vad som sägs i
denna lag.
Denna lag gäller i förhållande
till – den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 25 maj 1993
inrättade internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien
och – den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 8 november 1994 inrättade internationella tribunalen för brott i Rwanda.
Om någon av tribunalerna
begär rättsligt biträde av Sverige skall den begärda åtgärden vidtas enligt vad som sägs i denna lag.
12 a §
Har en svensk medborgare
eller en utlänning med hemvist i eller på annat sätt stark anknytning till Sverige av tribunalen dömts till fängelse, kan regeringen besluta att straffet får verkställas i Sverige. Regeringen får meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställigheten här.
Vid verkställigheten tillämpas
24 § första och andra styckena samt 25 § andra och tredje styckena lagen ( 1972:260 ) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.
I fråga om transport genom
Sverige av en av tribunalen frihetsberövad person gäller 40 § lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fal l
3
skall ha följande lydelse.
Bilag a
4
Immunitet och/eller privilegier gäller för Tillämplig internatioföljande nell överenskommelse
Internationella organ
3Lagen omtryckt 1987:341.4Senaste lydelse 1994:000.
Fysiska personer
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
48. Internationella tribunalen för brott i Rwanda
Tribunalens ledamöter, åklagaren och dennes personal, registratorn och dennes personal samt personer som på annat sätt medverkar i tribunalen
Stadga för Internationella tribunalen för brott i Rwanda fastställd genom FN:s säkerhetsråds resolution 955 den 8 november 1994
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Lagrådsremissens lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien
dels att lagens rubrik samt 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, samt
närmast före 12 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien
Lag om Sveriges samarbete med de internationella tribunal-
erna för brott mot internationell humanitär rätt
1 §
Om den av Förenta nationernas säkerhetsråd inrättade
internationella tribunalen för lagföring av personer som är
ansvariga för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt begångna på f.d. Jugoslaviens territorium sedan 1991 begär att det i Sverige skall vidtas en åtgärd i anledning av ett sådant brott, skall den begärda åtgärden vidtas enligt vad som sägs i
denna lag.
Denna lag gäller i förhållande
till – den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 25 maj 1993
inrättade internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien
och – den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 8 november 1994 inrättade internationella tribunalen för brott i Rwanda.
Om någon av tribunalerna
begär rättsligt biträde av Sverige skall den begärda åtgärden vidtas enligt vad som sägs i denna lag.
Straffverkställighet m.m.
12 a §
Har en svensk medborgare
eller en utlänning med hemvist i eller på annat sätt stark anknytning till Sverige av tribunalen dömts till fängelse, kan regeringen besluta att straffet får verkställas i Sverige. Regeringen får i varje enskilt beslut meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten här.
Vid verkställigheten tillämpas
24 § första och andra styckena samt 25 § andra och tredje styckena lagen ( 1972:260 ) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.
I fråga om transport genom
Sverige av en person som berövats friheten av tribunalen tillämpas 40 § lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fal l
5
skall ha följande lydelse.
Bilag a
6
Immunitet och/eller privilegier gäller för Tillämplig internatioföljande nell överenskommelse
Internationella organ
5Lagen omtryckt 1994:717.6Bilagans lydelse enligt prop. 1995/96:41.
Fysiska personer
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
48. Internationella tribunalen för brott i Rwanda
Tribunalens ledamöter, åklagaren och dennes personal, registratorn och dennes personal samt personer som på annat sätt medverkar i tribunalen
Stadga för Internationella tribunalen för brott i Rwanda fastställd genom FN:s säkerhetsråds resolution 955 den 8 november 1994
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-05
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan
Munck, regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 28 september 1995 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:569) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien,
2. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Lars-Johan Eklund och Jan Stålhandske.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1994:569 ) med anledning av inrättandet av Internationella tribunalen för brott i f.d. Jugoslavien
12 a §
Principen att verkställighet här i landet av en påföljd som ådömts någon av de aktuella tribunalerna skall ske i enlighet med vad som är föreskrivet i fråga om verkställighet av en svensk dom föreslås i andra stycket komma till uttryck genom en hänvisning till 24 § första stycket lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen). Sistnämnda paragraf avser emellertid det fallet att en påföljd bestämts av en svensk domstol genom en s.k. påföljdsomvandling i enlighet med 11-16 §§ internationella verkställighetslagen. Någon sådan påföljdsomvandling skall inte ske i de fall som nu är i fråga. Särskilt som det i annat avseende i förevarande paragrafs andra stycke hänvisas till 25 § internationella verkställighetslagen synes det naturligare att låta principen komma till uttryck genom en hänvisning till 25 § första stycket, som behandlar en situation motsvarande den som i förevarande sammanhang är aktuell, nämligen att det är regeringen som har förordnat om verkställighet här i landet.
I andra stycket enligt förslaget föreskrivs också att 24 § andra stycket internationella verkställighetslagen skall tillämpas vid verkställigheten. I nämnda stycke anges bl.a. att verkställigheten skall upphöra, om den främmande staten upptagit en utländsk brottmålsdom till ny prövning. Enligt vad som föreskrivs i stadgan för var och en av de båda tribunalerna får, om en ny omständighet har upptäckts som kunnat ha avgörande betydelse för utgången, den som förklarats skyldig
eller åklagaren inlämna en ansökan om omprövning av domen. Redan den omständigheten att domen har upptagits till omprövning torde emellertid inte utan vidare ha avsetts innebära att verkställighet som pågår på grundval av den ursprungliga domen skall upphöra. I stället bör, utan hänvisning till 24 § andra stycket internationella verkställighetslagen, föreskrivas att verkställigheten skall upphöra, om tribunalen upplyser att den har beviljat den dömde nåd eller meddelat något annat avgörande som innebär att den ådömda påföljden inte längre får verkställas. Såvitt avser frågan om nåd förutsätter detta att beslut om nåd meddelas av tribunalen. De artiklar i tribunalernas stadgor som behandlar nåd eller förvandling av straff är emellertid utformade så att de skulle kunna innebära att tribunalen – genom ordföranden – endast skall underrätta verkställighetslandet om den anser att nåd kan beviljas. Själva nådebeslutet skulle i så fall meddelas i verkställighetslandet.
Med dessa utgångspunkter och under förutsättning att nådefrågan skall avgöras av tribunalen kan andra stycket få följande lydelse:
"Vid verkställigheten tillämpas 25 § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Verkställigheten skall upphöra, om tribunalen upplyser att den har beviljat den dömde nåd eller meddelat något annat avgörande som innebär att den ådömda påföljden inte längre får verkställas."
Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1976:661 ) om immunitet och privilegier i vissa fall
Förslaget lämnas utan erinran.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin, Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1995/96:48 Lagstiftning med anledning av den av Förenta nationerna inrättade tribunalen för Rwanda m.m.