Prop. 1999/00:45

Överförande av straffverkställighet utan den dömdes samtycke

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 13 januari 2000

Göran Persson

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågan om Sveriges tillträde till ett tilläggs­ protokoll till Europarådets konvention från 1983 om överförande av dömda personer (tilläggsprotokollet). Propositionen behandlar även vissa bestämmelser (artikel 67–69) i 1990 års tillämpningskonvention till 1985 års Schengenavtal (Schengenkonventionen).

Europarådets konvention från 1983 om överförande av dömda personer kräver att den dömde personen samtycker till att verkställigheten av på­ följden överförs till ett annat land. Tilläggsprotokollet gör det möjligt att i två olika situationer överföra straffverkställigheten utan att den dömda personen har lämnat sitt samtycke. Den ena situationen är när personen har flytt till sitt hemland innan påföljden har verkställts. Den andra är när personen i samband med domen utvisas på grund av brottet. Motsvarande bestämmelser om att samtycke inte krävs när den dömde har flytt till sitt hemland innan påföljden verkställts finns i Schengenkonventionen.

I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen (1972:260) om inter­ nationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom och lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge an­ gående verkställighet av straff m.m. för att anpassa lagstiftningen till be­ stämmelserna i tilläggsprotokollet och till nämnda artiklar i Schengen­

konventionen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

provisions of this Protocol. detta protokoll.

Article 2

Persons having fled from the sentencing State

1. Where a national of a Party who is the subject of a sentence imposed in the territory of another Party as a part of a final judgment, seeks to avoid the execution or further execution of the sentence in the sentencing State by fleeing to the territory of the former Party before having served the sentence, the sentencing State may request the other Party to take over the execution of the sentence.

2. At the request of the sentencing State, the administering State may, prior to the arrival of the documents supporting the request, or prior to the decision on that request, arrest the sentenced person, or take any other measure to ensure that the sentenced person remains in its territory, pending a decision on the request. Requests for provisional measures shall include the information mentioned in paragraph 3 of Article 4 of the Convention. The penal position of the sentenced person shall not be aggravated as a result of any period spent in custody by reason of this paragraph.

3. The consent of the sentenced person shall not be required to the transfer of the execution of the sentence.

Artikel 2

Personer som har flytt från domslandet

1. Om en medborgare i en för­ dragsslutande stat som har ådömts en påföljd som vunnit laga kraft i en annan fördragsslutande stat för­ söker att undandra sig att påföljden verkställs eller att vidare verkstäl­ lighet av denna fullföljs i doms­ landet genom att fly till den först­ nämnda fördragsslutande statens territorium innan påföljden har verkställts, får domslandet begära att den förstnämnda fördragsslut­ ande staten övertar verkställig­ heten av påföljden.

2. På framställning från doms­ landet får verkställighetslandet, innan de handlingar på vilka fram­ ställningen grundas har mottagits eller innan något beslut med anled­ ning av framställningen har fattats, anhålla och häkta den dömde eller vidta andra åtgärder för att säker­ ställa att denne stannar kvar inom dess territorium tills beslut med anledning av framställningen har fattats. En framställning om sådana provisoriska åtgärder skall innehålla de uppgifter som anges artikel 4.3 i konventionen. Den dömdes ställning i straffrättsligt hänseende får inte försämras genom dennes frihetsberövande grundat på denna punkt.

3. Den dömdes samtycke skall inte krävas för överförande av verkställigheten av påföljden.

Article 3

Sentenced persons subject to an expulsion or deportation order

1. Upon being requested by the sentencing State, the administering State may, subject to the provisions of this Article, agree to the transfer of a sentenced person without the consent of that person, where the sentence passed on the latter, or an administrative decision consequential to that sentence, includes an expulsion or deportation order or any other measure as the result of which that person will no longer be allowed to remain in the territory of the sentencing State once he or she is released from prison.

2. The administering State shall not give its agreement for the purposes of paragraph 1 before having taken into consideration the opinion of the sentenced person.

3. For the purposes of the application of this Article, the sentencing State shall furnish the administering State with:

a) a declaration containing

the opinion of the sentenced person as to his or her proposed transfer, and

b) a copy of the expulsion or

deportation order or any other order having the effect that the sentenced person will no longer be allowed to remain in the territory of the sentencing State once he or she is released from prison.

Artikel 3

Dömda personer som är föremål för utvisnings­ och avvisnings­ beslut

1. På framställning av domslandet får verkställighetslandet, i enlighet med bestämmelserna i denna artikel, lämna sitt samtycke att överföra av en dömd person utan dennes samtycke om den påföljd som personen har ådömts, eller om ett administrativt beslut fattat till följd av denna påföljd, innehåller beslut om utvisning eller avvisning eller någon annan åtgärd som har till följd att den dömde inte längre har rätt att uppehålla sig inom domslandets territorium sedan han eller hon har försatts på fri fot.

2. Verkställighetslandet skall inte ge sitt samtycke för de syften som avses i punkt 1 i denna artikel förrän det har beaktat den dömdes yttrande.

3. För tillämpningen av denna artikel skall domslandet förse verkställighetslandet med följande handlingar:

a) en förklaring innehållande

den dömdes yttrande om det begärda överförandet av honom eller henne,

b) en kopia av beslutet om

utvisning eller avvisning eller av annat beslut som innebär att den dömde inte längre har rätt att uppehålla sig inom domslandets territorium sedan han eller hon har försatts på fri fot.

4. Any person transferred under the provisions of this Article shall not be proceeded against, sentenced or detained with a view to the carrying out of a sentence or detention order, for any offence committed prior to his or her transfer other than that for which the sentence to be enforced was imposed, nor shall he or she for any other reason be restricted in his or her personal freedom, except in the following cases:

a) when the sentencing State

so authorises: a request for authorisation shall be submitted, accompanied by all relevant documents and a legal record of any statement made by the convicted person; authorisation shall be given when the offence for which it is requested would itself be subject to extradition under the law of the sentencing State or when extradition would be excluded only by reason of the amount of punishment;

b) when the sentenced

person, having had an opportunity to leave the territory of the administering State, has not done so within 45 days of his or her final discharge, or if he or she has returned to that territory after leaving it.

5. Notwithstanding the provisions of paragraph 4, the administering State may take any measures necessary under its law, including proceedings in absentia, to prevent any legal effects of lapse of time.

6. Any contracting State may, by way of a declaration addressed to the Secretary General of the

4. Den som överförts i enlighet med bestämmelserna i denna artikel skall inte lagföras, dömas eller berövas friheten om detta syftar till att verkställa en påföljd eller ett häktningsbeslut för något annat brott som begåtts före överförandet av honom eller henne än det brott som omfattas av den påföljd som skall verkställas; inte heller skall hans eller hennes personliga frihet inskränkas annat än i följande fall:

a) med domslandets tillstånd,

varvid en framställning om tillstånd skall överlämnas, åtföljd av alla erforderliga handlingar samt protokoll över berättelser som den dömde avgivit; tillståndet skall lämnas om det brott för vilket det begärs är sådant att utlämning enligt domslandets lag skulle kunna ske eller om utlämning skulle vara utesluten endast på grund av straffets längd,

b) om den dömde, efter att ha

haft möjlighet att lämna verkställighetslandets territorium, inte har gjort det inom 45 dagar efter det att han eller hon slutgiltigt försatts på fri fot eller har återvänt dit efter att ha lämnat territoriet i fråga.

5. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 4 får verkställighetslandet vidta alla nödvändiga åtgärder som är förenliga med dess lagstiftning, inklusive lagföring i den tilltalades frånvaro, för att förhindra presk­ ription.

6. En fördragsslutande stat kan genom en förklaring ställd till Europarådets generalsekreterare

Council of Europe, indicate that it will not take over the execution of sentences under the circumstances described in this Article.

meddela att den inte avser att överta verkställighet av påföljder enligt bestämmelserna i denna artikel.

Article 4

Signature and entry into force

1. This Protocol shall be open for signature by the member States of the Council of Europe and the other States signatory to the Convention. It shall be subject to ratification, acceptance or approv­ al. A Signatory may not ratify, accept or approve this Protocol unless it has previously or simultaneously ratified, accepted or approved the Convention. Instruments of ratification, acceptance or approval shall be deposited with the Secretary General of the Council of Europe.

2. This Protocol shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the deposit of the third instrument of ratification, acceptance or approval.

3. In respect of any signatory State which subsequently deposits its instrument of ratification, acceptance or approval, the Protocol shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of deposit.

Artikel 4

Undertecknande och ikraft­ trädande

1. Detta protokoll är öppet för undertecknande av Europarådets medlemsstater och de övriga stater som har undertecknat konven­ tionen. Det skall ratificeras, godtas eller godkännas. En signatärstat får inte ratificera, godta eller godkänna detta protokoll om den inte tidigare eller samtidigt har ratificerat, godtagit eller godkänt konventionen. Ratifikations­, god­ tagande­ och godkännande­ instrument skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.

2. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter deponeringen av det tredje ratifikations­, godtagande­ eller godkännande­ instrumentet.

3. I förhållande till en signatärstat som senare deponerar sitt ratifikations­, godtagande­ eller godkännandeinstrument träder protokollet i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter dagen för deponeringen.

Article 5 Artikel 5

Accession

1. Any non­member State which has acceded to the Convention may accede to this Protocol after it has entered into force.

2. In respect of any acceding State, the Protocol shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of the deposit of the instrument of accession.

Anslutning

1. En icke­medlemsstat som har anslutit sig till konventionen får ansluta sig till detta protokoll efter det att det har trätt i kraft.

2. I förhållande till en stat som ansluter sig träder protokollet i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då anslutningsinstrumentet deponerades.

Article 6

Territorial application

1. Any State may at the time of signature or when depositing its instrument of ratification, acceptance, approval or accession, specify the territory or territories to which this Protocol shall apply.

2. Any Contracting State may, at any later date, by declaration addressed to the Secretary General of the Council of Europe, extend the application of this Protocol to any other territory specified in the declaration. In respect of such territory the Protocol shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of receipt of such declaration by the Secretary General.

3. Any declaration made under the two preceding paragraphs may, in respect of any territory specified in such declaration, be withdrawn by a notification addressed to the

Artikel 6

Territoriell tillämpning

1. Varje stat kan vid underteck­ nandet eller vid deponeringen av instrument rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller an­ slutning närmare ange det eller de områden beträffande vilka proto­ kollet skall tillämpas.

2. Varje fördragsslutande stat kan vid vilken som helst senare tid­ punkt, genom förklaring ställd till Europarådets generalsekreterare, utsträcka tillämpningen av detta protokoll till vilket som helst annat område som anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant om­ råde träder protokollet i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då generalsekreteraren mottog förkla­ ringen.

3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående punkterna kan, beträffande område som har angetts i förklaringen, återtas genom en underrättelse

Secretary General. The withdrawal shall become effective on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of receipt of such notification by the Secretary General.

ställd till generalsekreteraren. Återtagandet träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då generalsekreteraren mottog under­ rättelsen.

Article 7

Temporal application

This Protocol shall be applicable to the enforcement of sentences imposed either before or after its entry into force.

Artikel 7

Temporär tillämpning

Detta protokoll skall tillämpas på verkställighet av påföljder som ådömts såväl före som efter protokollets ikraftträdande.

Article 8

Denunciation

1. Any Contracting State may at any time denounce this Protocol by means of a notification addressed to the Secretary General of the Council of Europe.

2. Such denunciation shall become effective on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of receipt of the notification by the Secretary General.

3. This Protocol shall, however, continue to apply to the enforcement of sentences of persons who have been transferred in conformity with the provisions of both the Convention and this Protocol before the date on which such denunciation takes effect.

Artikel 8

Uppsägning

1. En fördragsslutande stat kan när som helst säga upp detta protokoll genom en till Europa­ rådets generalsekreterare ställd underrättelse.

2. Uppsägningen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då generalsekreteraren mottog under­ rättelsen.

3. Detta protokoll skall emellertid fortsätta att tilllämpas på verk­ ställighet av påföljder beträffande personer som har överförts i enlighet med bestämmelserna både i konventionen och i detta protokoll före den dag då en sådan uppsägning träder i kraft.

4. Denunciation of the Convention automatically entails denunciation of this Protocol.

4. Uppsägning av konventionen medför automatiskt uppsägning av detta protokoll.

Article 9

Notifications

The Secretary General of the Council of Europe shall notify the member States of the Council of Europe, any Signatory, any Party and any other State which has been invited to accede to the Convention of:

a) any signature;

b) the deposit of any

instrument of ratification, accept­ ance, approval or accession;

c) any date of entry into

force of this Protocol in accord­ ance with Articles 4 or 5;

d) any other act, declaration,

notification or communication relating to this Protocol.

Artikel 9

Underrättelser

Europarådets generalsekreterare skall underrätta Europarådets medlemsstater, signatärstaterna, varje fördragsslutande stat och varje annan stat som har inbjudits att ansluta sig till konventionen om

a) undertecknande,

b) deponering av ratifika­

tions­, godtagande­, godkännande­ eller anslutningsinstrument,

c) dagen för protokollets

ikraftträdande enligt artiklarna 4 eller 5, samt

d) andra åtgärder, förklaring­

ar, underrättelser eller medde­ landen som rör detta protokoll.

In witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto, have signed this Protocol.

Done at Strasbourg, this eighteenth day of December 1997, in English and in French, both texts being equally authentic, in a single copy which shall be deposited in the archives of the Council of Europe. The Secretary General of the Council of Europe shall transmit certified copies to each member State of the Council of Europe, to the other States signatory to the Convention and to any State invited to accede to the Convention.

Till bekräftelse härav har under­ tecknade, därtill vederbörligen be­ fullmäktigade, undertecknat detta protokoll.

Upprättat i Strasbourg den 18 december 1997 på engelska och franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar, som skall förvaras i Europarådets arkiv. Europarådets generalsekreterare skall översända bestyrkt avskrift därav till alla medlemsstaterna i Europarådet, till de övriga stater som har undertecknat konven­ tionen samt till de stater som har inbjudits att ansluta sig till den.

Utdrag ur 1990 års konvention om tillämpningen av 1985 års Schengenavtal

Artikel 67

Följande bestämmelser avser att komplettera Europarådets konvention av den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer mellan de avtalsslutande parter som tillträtt denna konvention.

Artikel 68

1. Om en medborgare i en avtalsslutande part som genom lagakraft­ vunnen dom dömts till frihetsstraff eller någon annan frihetsberövande åtgärd genom att fly till sitt eget land undandragit sig verkställighet av detta straff eller denna åtgärd, kan den avtalsslutande part som lagföringen ägt rum hos göra en framställning till den andra parten om verkställighet av straffet eller åtgärden, om den dömde påträffas på den senares territorium.

2. I avvaktan på de handlingar som åberopas i framställningen om verk­ ställighet av frihetsstraff eller annan frihetsberövande åtgärd eller återstående del av straff och på beslut i samband med framställningen, kan den berörda anmodade parten på begäran av den ansökande parten kvarhålla den dömde eller vidta andra åtgärder för att säkra dennes närvaro på den anmodade partens territorium.

Artikel 69

Det överförande av verkställighet som avses i artikel 68 kräver inte sam­ tycke av den som dömts till frihetsstraff eller annan frihetsberövande åtgärd. Övriga bestämmelser i Europarådets konvention av den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer skall gälla i tillämpliga delar.

Sammanfattning av Ds 1999:23 Överförande av straffverkställighet utan den dömdes samtycke

I promemorian behandlas frågan om Sveriges tillträde till ett tilläggspro­ tokoll till Europarådets konvention om överförande av dömda personer. Promemorian behandlar även vissa bestämmelser (artikel 67–69) i 1990 års tillämpningskonvention till 1985 års Schengenavtal. Syftet med tilläggsprotokollet är att i vissa situationer göra det möjligt att överföra dömda personer utan den dömdes samtycke, som annars är ett ovillkorligt krav enligt överförandekonventionens bestämmelser. De två situationer som berörs är när den dömde flytt till sitt hemland innan påföljden till verkställts i den andra staten och när den dömde i samband med domen utvisas på grund av brottet. Motsvarande bestämmelser om att samtycke inte krävs när den dömde har flytt till sitt hemland innan påföljden har verkställts finns i angivna artiklar i Schengenkonventionen. I promemo­ rian föreslås att Sverige tillträder tilläggsprotokollet. Vidare innehåller promemorian förslag till vissa lagändringar för att anpassa lagstiftningen till bestämmelserna i tilläggsprotokollet och aktuella artiklar i Schengen­ konventionen.

Promemorians lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

dels att nuvarande 25 b § skall betecknas 25 g §,

dels att 2, 3, 25, 25 a, den nya 25 g, 26, 27, 34, 34 a, 35 och 41 §§ samt

rubrikerna närmast före 26 och 34 a §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 5 § skall lyda: ”Verkställighet i Sverige

enligt brottmålsdomskonventionen”,

dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 25 b–25 f, 25 h och

34 b §§, samt närmast före 25 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Avser förordnande enligt 1 § verkställighet enligt den i Haag den 28 maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen) gäller 4–24, 26 och 28–41 §§, i den mån ej annat anges i förordnandet.

Avser förordnande enligt 1 § verkställighet enligt den i Stras­ bourg den 21 mars 1983 under­ tecknade konventionen om över­ förande av dömda personer (över­ förandekonventionen) gäller 25 a,

25 b, 34 a, 35 och 37–41 §§.

Avser förordnande enligt 1 § verkställighet enligt den i Stras­ bourg den 21 mars 1983 under­ tecknade konventionen om över­ förande av dömda personer (över­ förandekonventionen) gäller 25 a,

25 g, 34 a, 35 och 37–41 §§. Avser förordnandet verkställighet också enligt det i Strasbourg den 18 december 1997 undertecknade tilläggsprotokollet till överför­ andekonventionen (tilläggsproto­ kollet) gäller även 25 b–25 f, 25 h och 34 b §§.

Avser förordnande enligt 1 § verkställighet enligt artikel 67–69 enligt den i Schengen den 19 juni 1990 undertecknade tillämpnings­ konventionen till Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (Schengen­ konventionen) gäller 25 a §, 25 b § första stycket 1, 25 c–25 g, 34 a, 35 och 37– 41 §§.

Gäller förordnande enligt 1 § verkställighet enligt annan överenskommelse med främmande stat än som anges i första eller

andra stycket, meddelar rege­

ringen bestämmelser om prövning av fråga om verkställighet i Sverige av påföljd eller för­ verkande som ådömts, ålagts eller beslutas i den främmande staten eller fråga om verkställighet i den främmande stat en av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i Sverige. Be­ stämmelserna i 25–34 §§ gäller dock i tillämpliga delar.

Gäller förordnande enligt 1 § verkställighet enligt annan överenskommelse med främmande stat än som anges i första–tredje stycket, meddelar regeringen bestämmelser om prövning av fråga om verkställighet i Sverige av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutas i den främmande staten eller fråga om verkställighet i den främmande stat en av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i Sverige. Bestämmelserna i 25–34 §§ gäller dock i tillämpliga delar.

3 §

Om synnerliga skäl föreligger, kan regeringen, även om förordnande som avses i 1 § ej meddelats, för visst fall förordna, att frihetsberövande påföljd som ådömts svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige genom dom eller annat avgörande meddelat av domstol eller annan behörig myndighet i främmande stat får verkställas i Sverige enligt denna lag, eller att verkställighet av frihetsberövande påföljd som här i landet ådömts eller ålagts medborgare eller någon som har hemvist i viss främmande stat, får anförtros myndighet i den främmande staten. Det sistnämnda gäller dock inte verkställighet av något annat beslut om över­ lämnande till särskild vård än överlämnande till rättspsykiatrisk vård.

I fall som avses i första stycket äger 2 § tredje stycket motsvar­ ande tillämpning.

I fall som avses i första stycket äger 2 § fjärde stycket motsvar­ ande tillämpning.

25 §

Skall enligt förordnande som avses i 2 § tredje stycket eller 3 § verkställighet ske här i landet av påföljd för brott, för vilket lag­ föring ägt rum i främmande stat, gäller i fråga om sådan verk­ ställighet vad som är föreskrivet om verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols lagakraftägande dom, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Skall enligt förordnande som avses i 2 § fjärde stycket eller 3 § verkställighet ske här i landet av påföljd för brott, för vilket lag­ föring ägt rum i främmande stat, gäller i fråga om sådan verk­ ställighet vad som är föreskrivet om verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols lagakraftägande dom, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Skall verkställigheten ske i Sverige utan att ny påföljd bestämts här i landet av domstol eller annan myndighet enligt svensk lag, får verk­ ställighet äga rum utan hinder av att påföljden är strängare än som enligt svensk lag kunnat följa på brotten. Ådömda böter får verkställas, även

om bötesbeloppet överstiger det högsta bötesbelopp som kunnat ådömas enligt svensk lag. Innebär den ådömda påföljden frihetsberövande, gäller bestämmelserna i svensk lag om verkställighet av påföljd av närmast motsvarande art.

Verkställighet i fall som avses i denna paragraf får icke i något fall ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den påföljd som ådömts i den främmande staten. Vid verkställighet enligt andra stycket skall, i den mån det kan ske och följer av den överenskommelse med främmande stat som är i fråga, den dömde räknas till godo vad han kan ha utstått av påföljden i den främmande staten samt tid varunder han med anledning av brott som avses med påföljden varit anhållen eller häktad i den främmande staten eller här i landet.

Verkställighet i Sverige enligt överförandekonventionen m.m.

25 a §

Verkställighet enligt överför­ andekonventionen av frihetsberöv­ ande påföljd som på grund av brottslig gärning har ådömts eller beslutats av domstol i stat som har tillträtt nämnda konvention får ske i Sverige, om

den dömde är svensk med­ borgare eller har hemvist här,

den dömde har samtyckt till att verkställighet sker i Sverige,

den gärning som påföljden avser motsvarar brott enligt svensk lag, och

den tid för frihetsberövande som återstod när framställning om verkställighet kom in uppgick till minst sex månader eller särskilda skäl talar för att verkställigheten ändå förs över till Sverige.

Verkställighet enligt överför­ andekonventionen av frihetsberöv­ ande påföljd som på grund av brottslig gärning har ådömts eller beslutats av domstol i stat som har tillträtt nämnda konvention får ske i Sverige, om

den dömde är svensk med­ borgare eller har hemvist här,

den dömde har samtyckt till att verkställighet sker i Sverige,

den gärning som påföljden avser motsvarar brott enligt svensk lag, och

den tid för frihetsberövande som återstod när framställning om verkställighet kom in uppgick till minst sex månader eller särskilda skäl talar för att verkställigheten ändå förs över till Sverige.

Verkställighet enligt första stycket får dock ske i Sverige utan den dömdes samtycke

1. enligt tilläggsprotokollet i fall som avses i 25 b § 1 eller 2 när den andra staten har tillträtt nämnda protokoll, eller

2. enligt Schengenkonventionen i fall som avses i 25 b § 1 när den andra staten har anslutit sig till eller slutit avtal om samarbete

Framställning om verkställighet i Sverige görs av behörig myndig­ het i den främmande staten hos utrikesdepartementet och prövas av regeringen. Regeringen kan

också själv göra framställning hos

främmande stat om att verkställig­ heten skall ske i Sverige.

enligt Schengenkonventionen.

Framställning om verkställighet i Sverige görs av behörig myndig­ het i den främmande staten hos Utrikesdepartementet och prövas av regeringen. I fall som avses i

första stycket kan regeringen själv

göra framställning hos främmande stat om att verkställigheten skall ske i Sverige.

25 b §

Verkställighet enligt 25 a § andra stycket får ske endast,

om den dömde försöker undvika verkställigheten av en frihetsbe­ rövande påföljd, som har ådömts genom en lagakraftvunnen dom i den andra staten, genom att fly till Sverige innan frihetsberövandet till fullo har verkställts, eller

om påföljden, eller ett beslut som har fattats av administrativ myndighet, till följd av denna påföljd, innebär att den dömde ut­ visas från den stat som meddelat domen eller på annat sätt förbjuds att vistas i den staten efter det att han eller hon försätts på fri fot.

25 c §

I fall som avses i 25 b § 1 och som kan föranleda en framställ­ ning om överförande av straffverk­ ställighet får den dömde, på be­ gäran av behörig myndighet i den andra staten, häktas om det finns risk för att han eller hon avviker eller på något annat sätt undan­ drar sig verkställigheten av på­ följden.

Beslut om häktning fattas av rätten på framställning av åkla­ garen enligt vad som i rättegångs­ balken stadgas om brottmål.

I fråga om anhållande och häktning gäller i tillämpliga delar 24 kap. 1 § tredje stycket, 4 § första och andra stycket, 5 § första

stycket, 6 § första och tredje stycket, 7 § första stycket, 8 § andra och tredje stycket, 9–11 §§, 12 § första och tredje stycket, 13– 15 §§, 16 § första och tredje stycket, 20 § första stycket 2 och andra stycket, 22 § första stycket samt 23 24 §§ rättegångsbalken .

En ny förhandling om häktning skall, om den häktade begär det, äga rum inom två veckor efter det att beslut senast meddelats.

25 d §

Finns det skäl att anhålla eller häkta den dömde men kan det antas att syftet därmed kan till­ godoses genom reseförbud eller anmälningsskyldighet får åklaga­ ren eller rätten meddela beslut om detta. I fråga om reseförbud och anmälningsskyldighet gäller i tillämpliga delar 25 kap. 1 § tredje stycket, 2–5, 7 § första och andra stycket och 9 § rättegångs­ balken.

25 e §

Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det att fram­ ställningen om överförande har beviljats.

Beslut om anhållande, häktning eller reseförbud och anmälnings­ skyldighet skall hävas om inte framställning ges in inom fyrtio dagar efter det att den dömde anhölls eller beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet medde­ lades. I annat fall gäller beslutet till dess framställning om över­ förande av verkställighet har av­ gjorts eller, om framställningen bi­ falls, till dess att påföljden börjar verkställas. Ett beslut om anhåll­ ande eller häktning skall upphävas senast när det finns skäl att anta att den sammanlagda tid som den dömde har varit berövad

friheten här i landet i anledning av denna bestämmelse och i den andra staten uppgår till den tid som den dömde skulle varit berövad friheten för det fall verk­ ställighet av påföljden hade skett i den andra staten.

Regeringen eller chefen för Justitiedepartementet får häva en åtgärd som meddelats enligt 25 c eller 25 d §§.

Den tid som den dömde har varit berövad friheten enligt denna bestämmelse skall enligt be­ stämmelserna i 33 kap. 5 § brottsbalken avräknas från det straff som skall verkställas.

25 f §

I fall som avses i 25 b § 1 skall offentligt biträde förordnas för den dömde, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

I ärende hos regeringen fattas beslut om förordnande av offentligt biträde och ersättning till denne för dennes arbete i ärendet hos regeringen av den departementstjänsteman som regeringen utser.

Beslut enligt andra stycket överklagas till allmän förvalt­ ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

25 g §

Skall verkställighet enligt över­ förandekonventionen ske i Sverige av frihetsberövande påföljd, kan regeringen efter omständigheterna antingen

Skall verkställighet enligt över­ förandekonventionen och, i före­

kommande fall, tilläggsprotokollet eller Schengenkonventionen ske i

Sverige av en frihetsberövande påföljd, kan regeringen efter omständigheterna antingen

1. själv meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställig­ heten i Sverige, eller

2. överlämna åt Riksåklagaren att göra ansökan hos rätten om att ny påföljd skall bestämmas enligt vad i svensk lag är föreskrivet om påföljd för motsvarande gärning. 62

Vid verkställighet enligt denna paragraf tillämpas 24 § första och andra styckena.

I fall som avses i första stycket 1 gäller i tillämpliga delar 25 § andra och tredje styckena.

I fall som avses i första stycket 2 gäller i tillämpliga delar 9 §, 10 § andra stycket samt 11­13 och 15 §§. Påföljden får inte bestämmas till enbart böter. I fråga om anhållande, häktning, reseförbud och anmäl­ ningsskyldighet gäller 24 och 25 kap. rättegångsbalken.

25 h §

Skall verkställighet ske i Sverige enligt 25 b § 2 gäller i tillämpliga delar 23 § första stycket.

Verkställighet utomlands av

svensk brottmålsdom.

Verkställighet utomlands enligt

brottmålsdomskonventionen m.m.

26 §

Fråga om verkställighet i främmande stat av här i landet ådömd eller ålagd påföljd enligt förordnande som avses i 2 § första eller tredje stycket upptas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av över­ lämnande till rättspsykiatrisk vård, Socialstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av böter eller för­ verkande, annan myndighet som regeringen bestämmer. Om det föreligger särskilda skäl, får en myndighet som här avses med eget yttrande överlämna ett ärende till regeringen för avgörande. Fram­ ställning om verkställighet får ej göras, om med motsvarande tillämpning av 5 § andra stycket 1­­8 hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antas föreligga.

Fråga om verkställighet i främmande stat av här i landet ådömd eller ålagd påföljd enligt förordnande som avses i 2 § första eller fjärde stycket upptas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av över­ lämnande till rättspsykiatrisk vård, Socialstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av böter eller för­ verkande, annan myndighet som regeringen bestämmer. Om det föreligger särskilda skäl, får en myndighet som här avses med eget yttrande överlämna ett ärende till regeringen för avgörande. Fram­ ställning om verkställighet får ej göras, om med motsvarande tillämpning av 5 § andra stycket 1­­8 hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antas föreligga.

Framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd får ej göras, om den dömde är svensk medborgare och själv motsätter sig åt­ gärden. Uppkommer fråga om verkställighet av frihetsberövande påföljd som ådömts eller ålagts annan än svensk medborgare, skall Statens invandrarverk höras, om icke den dömde samtycker till åtgärden. Avstyrker Invandrarverket att framställning göres, underställes ärendet regeringen för avgörande.

Har regeringen enligt 3 § förordnat att verkställighet av påföljd i visst fall får anförtros myndighet i främmande stat, ombesörjer Kriminal­ vårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av överlämnande till rättspsykiatrisk vård, Socialstyrelsen att framställning om verkställighet görs i den främmande staten.

27 §

I mål och ärenden angående verkställighet utomlands av fri­ hetsberövande påföljd skall offen­

tligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

I mål och ärenden angående verkställighet utomlands av fri­ hetsberövande påföljd gäller 25 f

§ i tillämpliga delar.

Beslut enligt denna bestämmelse av Kriminalvårds­ styrelsen eller Socialstyrelsen överklagas till allmän förvalt­ ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

34 §

På begäran av behörig myndighet i främmande stat, i vilken efter fram­ ställning enligt 26 § verkställighet skall ske av påföljd som ådömts någon vilken vid överförandet till den främmande staten var berövad friheten, kan regeringen medge att den dömde, utan hinder av tillämpliga be­ stämmelser i artikel 9 i brottmålsdomskonventionen eller motsvarande bestämmelser i annan överenskommelse som Sverige ingått med den främmande staten eller av utfästelse som avses i 33 §, får åtalas, dömas eller berövas friheten i den främmande staten för verkställighet av påföljd eller tvångsåtgärd eller underkastas annan inskränkning i sin personliga frihet med anledning av brott som begåtts före hans överförande till den främmande staten och som ej omfattas av framställningen om verk­ ställighet. Sådant medgivande får lämnas endast om utlämning för brottet kunnat lagligen äga rum eller om utlämning skulle ha varit utesluten endast på grund av straffets längd.

Framgår av handlingarna i ärendet att medgivande icke kan lagligen lämnas, skall begäran omedelbart avslås. I annat fall prövas frågan av högsta domstolen, om det begäres av den som avses med framställningen. Finner högsta domstolen att hinder möter, får medgivande ej lämnas.

Framgår av handlingarna i ärendet att medgivande icke kan lagligen lämnas, skall begäran omedelbart avslås. I annat fall prövas frågan av Högsta domstolen, om inte den som avses med framställningen har samtyckt

till denna. Finner Högsta dom­

stolen att hinder möter, får medgivande av regeringen ej lämnas.

Verkställighet enligt överför­ andekonventionen

Verkställighet utomlands enligt överförandekonventionen

34 a §

Fråga om verkställighet enligt överförandekonventionen i främmande stat av här i landet ådömd påföljd upptas av Kriminal­ vårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av överlämnande till rättspsykiatrisk vård, av Social­ styrelsen. Framställning om sådan verkställighet får inte göras, om med motsvarande tillämpning av 25 a § första stycket hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antas föreligga.

Fråga om verkställighet enligt första stycket på begäran av främmande stat prövas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av över­ lämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen med motsvaran­ de tillämpning av 25 a § första stycket.

Fråga om verkställighet enligt överförandekonventionen och, i

förekommande fall, tilläggsproto­ kollet eller Schengenkonventionen

i främmande stat av här i landet ådömd påföljd upptas av Kriminal­ vårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av överlämnande till rättspsykiatrisk vård, av Social­ styrelsen. Framställning om sådan verkställighet får inte göras, om med motsvarande tillämpning av 25 a § första och andra stycket hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antas före­ ligga.

Fråga om verkställighet enligt

överförandekonventionen

enligt

första stycket på begäran av främmande stat prövas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av över­ lämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen med motsvar­ ande tillämpning av 25 a § första stycket.

Kriminalvårdsstyrelsen eller Socialstyrelsen får, om det föreligger särskilda skäl, med eget yttrande överlämna ett ärende om verkställighet till regeringen för avgörande.

I fall som avses i denna paragraf gäller 27­29 och 33 §§ i tillämpliga delar.

34 b §

Har en person, som utöver ådömd påföljd utvisats på grund av brottet, överförts från Sverige till en annan stat med tillämpning av överförandekonventionen och tilläggsprotokollet gäller i tillämp­ liga delar 34 §.

35 §

Laga domstol i mål eller ärende Laga domstol i mål eller ärende

som avses i denna lag är Stock­ holms tingsrätt.

som avses i denna lag är Stock­ holms tingsrätt, om inte annat

följer av 25 c, 25 d, 25 f och 27 §§.

41 §

Talan mot kriminalvårdsstyrel­

sens beslut enligt denna lag eller i anslutning till lagen meddelade tillämpningsföreskrifter föres hos regeringen genom besvär.

Kriminalvårdsstyrelsens

eller

Socialstyrelsens

beslut enligt

denna lag eller i anslutning till lagen meddelade tillämpningsföre­ skrifter överklagas till regeringen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2 Förslag till ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff att det skall införas tre nya paragrafer, 5 a–5 c §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 a §

I de fall den dömde försöker undvika verkställigheten av ett fri­ hetsstraff genom att fly till Sverige innan frihetsberövandet till fullo har verkställts får den dömde på begäran av behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge häktas, om det finns risk för att han eller hon avviker eller på något annat sätt undandrar sig verkställigheten av straffet.

Beslut om häktning fattas av rätten på framställning av åkla­ garen enligt vad som i rättegångs­ balken stadgas om brottmål.

I fråga om anhållande och häktning gäller i tillämpliga delar 24 kap. 1 § tredje stycket, 4 § första och andra stycket, 5 § första stycket, 6 § första och tredje stycket, 7 § första stycket, 8 § andra och tredje stycket, 9–11 §§, 12 § första och tredje stycket, 13– 15 §§, 16 § första och tredje stycket, 20 § första stycket 2 och andra stycket, 22 § första stycket samt 23 24 §§ rättegångsbalken .

En ny förhandling om häktning skall, om den häktade begär det, äga rum inom två veckor efter det att beslut senast meddelats.

5 b §

Finns det skäl att häkta eller anhålla den dömde men kan det antas att syftet därmed kan till­ godoses genom reseförbud eller

anmälningsskyldighet får beslut meddelas härom. I fråga om rese­ förbud och anmälningsskyldighet gäller i tillämpliga delar 25 kap. 1 § tredje stycket, 2–5, 7 § första och andra stycket och 9 § rättegångsbalken .

5 c §

Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det att fram­ ställningen om överförande har beviljats.

Beslut om anhållande, häktning eller reseförbud och anmälnings­ skyldighet skall hävas om inte framställning ges in inom fyrtio dagar efter det att den dömde anhölls eller beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet medde­ lades. I annat fall gäller beslutet till dess framställning om över­ förande av verkställighet har av­ gjorts eller, om framställningen bifalls, till dess att påföljden börjar verkställas. Ett beslut om anhållande eller häktning skall under alla omständigheter upp­ hävas senast när det finns skäl att anta att den sammanlagda tid som den dömde har varit berövad fri­ heten här i landet i anledning av denna bestämmelse och i Dan­ mark, Finland, Island eller Norge uppgår till den tid som den dömde skulle varit berövad friheten för det fall verkställighet av påföljden hade skett i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Den tid som den dömde har varit berövad friheten enligt denna bestämmelse skall enligt be­ stämmelserna i 33 kap. 5 § brottsbalken avräknas från det straff som skall verkställas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Förteckning över remissinstanser

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av följande instanser:

Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Göte­ borgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län, Domstolsverket, Riksåklagaren. Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrel­ sen, Socialstyrelsen, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Sveriges Advokatsamfund.

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

dels att nuvarande 25 b § skall betecknas 25 g §,

dels att 2, 3, 25, 25 a, den nya 25 g, 26, 27, 34, 34 a, 35 och 41 §§ samt

rubriken före 26 § och rubriken närmast före 34 a § skall ha följande lydelse,

dels att rubriken före 5 § skall lyda: ”Verkställighet i Sverige enligt

brottmålsdomskonventionen”,

dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 25 b–25 f, 25 h och

34 b §§, samt närmast före 25 a § och 25 c § nya rubriker av följande ly­ delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

Avser förordnande enligt 1 § verkställighet enligt den i Haag den 28 maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen) gäller 4–24, 26 och 28–41 §§, i den mån ej annat anges i förordnandet.

Avser förordnande enligt 1 § verkställighet enligt den i Stras­ bourg den 21 mars 1983 under­ tecknade konventionen om över­ förande av dömda personer (över­ förandekonventionen) gäller 25 a,

25 b, 34 a, 35 och 37–41 §§.

Avser förordnande enligt 1 § verkställighet enligt den i Stras­ bourg den 21 mars 1983 under­ tecknade konventionen om över­ förande av dömda personer (över­ förandekonventionen) gäller 25 a,

25 g, 34 a, 35 och 37–41 §§. Avser förordnandet verkställighet också enligt det i Strasbourg den 18 december 1997 undertecknade tilläggsprotokollet till överför­ andekonventionen (tilläggsproto­ kollet) gäller även 25 b–25 f, 25 h och 34 b §§.

Avser förordnande enligt 1 § verkställighet enligt artikel 67–69 i den i Schengen den 19 juni 1990 undertecknade tillämpnings­ konventionen till Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (Schengen­ konventionen) gäller 25 a §, 25 b

1 Senaste lydelse 1984:876

Gäller förordnande enligt 1 § verkställighet enligt annan överenskommelse med främmande stat än som anges i första eller

andra stycket, meddelar rege­

ringen bestämmelser om prövning av fråga om verkställighet i Sverige av påföljd eller för­ verkande som ådömts, ålagts eller beslutats i den främmande staten eller fråga om verkställighet i den främmande staten av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i Sverige. Be­ stämmelserna i 25–34 §§ gäller dock i tillämpliga delar.

§ första stycket 1, 25 c–25 g, 34 a, 35, 37– 39 och 41 §§.

Gäller förordnande enligt 1 § verkställighet enligt annan överenskommelse med främmande stat än som anges i första–tredje

styckena, meddelar regeringen

bestämmelser om prövning av fråga om verkställighet i Sverige av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i den främmande staten eller fråga om verkställighet i den främmande staten av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i Sverige. Bestämmelserna i 25–34 §§ gäller dock i tillämpliga delar.

3 §2

Om synnerliga skäl föreligger, kan regeringen, även om förordnande som avses i 1 § ej meddelats, för visst fall förordna, att frihetsberövande påföljd som ådömts svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige genom dom eller annat avgörande meddelat av domstol eller annan behörig myndighet i främmande stat får verkställas i Sverige enligt denna lag, eller att verkställighet av frihetsberövande påföljd som här i landet ådömts eller ålagts medborgare eller någon som har hemvist i viss främmande stat, får anförtros myndighet i den främmande staten. Det sistnämnda gäller dock inte verkställighet av något annat beslut om över­ lämnande till särskild vård än överlämnande till rättspsykiatrisk vård.

I fall som avses i första stycket äger 2 § tredje stycket motsvar­ ande tillämpning.

I fall som avses i första stycket äger 2 § fjärde stycket motsvar­ ande tillämpning.

25 §3

Skall enligt förordnande som avses i 2 § tredje stycket eller 3 § verkställighet ske här i landet av påföljd för brott, för vilket lag­ föring ägt rum i främmande stat, gäller i fråga om sådan verk­ ställighet vad som är föreskrivet om verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols lagakraftägande dom, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Skall enligt förordnande som avses i 2 § fjärde stycket eller 3 § verkställighet ske här i landet av påföljd för brott, för vilket lag­ föring ägt rum i främmande stat, gäller i fråga om sådan verk­ ställighet vad som är föreskrivet om verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols lagakraftägande dom, om ej annat följer av vad nedan sägs.

2 Senaste lydelse 1991:11443 Senaste lydelse 1984:876

Skall verkställigheten ske i Sverige utan att ny påföljd bestämts här i landet av domstol eller annan myndighet enligt svensk lag, får verk­ ställighet äga rum utan hinder av att påföljden är strängare än som enligt svensk lag kunnat följa på brotten. Ådömda böter får verkställas, även om bötesbeloppet överstiger det högsta bötesbelopp som kunnat ådömas enligt svensk lag. Innebär den ådömda påföljden frihetsberövande, gäller bestämmelserna i svensk lag om verkställighet av påföljd av närmast motsvarande art.

Verkställighet i fall som avses i denna paragraf får icke i något fall ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den påföljd som ådömts i den främmande staten. Vid verkställighet enligt andra stycket skall, i den mån det kan ske och följer av den överenskommelse med främmande stat som är i fråga, den dömde räknas till godo vad han kan ha utstått av påföljden i den främmande staten samt tid varunder han med anledning av brott som avses med påföljden varit anhållen eller häktad i den främmande staten eller här i landet.

Verkställighet i Sverige enligt överförandekonventionen m.m.

25 a §4

Verkställighet enligt överförandekonventionen av frihetsberövande påföljd som på grund av brottslig gärning har ådömts eller beslutats av domstol i stat som har tillträtt nämnda konvention får ske i Sverige, om

1. den dömde är svensk medborgare eller har hemvist här,

2. den dömde har samtyckt till att verkställighet sker i Sverige,

3. den gärning som påföljden avser motsvarar brott enligt svensk lag, och

4. den tid för frihetsberövande som återstod när framställning om verk­ ställighet kom in uppgick till minst sex månader eller särskilda skäl talar för att verkställigheten ändå förs över till Sverige.

Framställning om verkställighet i Sverige görs av behörig myndig­ het i den främmande staten hos utrikesdepartementet och prövas

Verkställighet enligt första stycket får också ske i Sverige utan att den dömde samtycker,

1. enligt tilläggsprotokollet i fall som avses i 25 b § 1 eller 2 när den andra staten har tillträtt nämnda protokoll, eller

2. enligt Schengenkonventionen i fall som avses i 25 b § 1 när den andra staten har anslutit sig till eller slutit avtal om samarbete enligt Schengenkonventionen.

Framställning om verkställighet i Sverige görs av behörig myndig­ het i den främmande staten.

Framställningen skall göras hos

4 Senaste lydelse 1984:876

av regeringen. Regeringen kan också själv göra framställning hos främmande stat om att verkställig­ heten skall ske i Sverige.

Utrikesdepartementet och prövas av regeringen. I fall som avses i

första stycket kan regeringen också

själv göra framställning hos främmande stat om att verk­ ställigheten skall ske i Sverige.

25 b §

Verkställighet enligt 25 a § andra stycket får ske endast,

1. om den dömde försöker undandra sig verkställigheten av en frihetsberövande påföljd, som har dömts ut genom en dom som vunnit laga kraft i den andra staten, genom att fly till Sverige innan frihetsberövandet till fullo har verkställts, eller

2. om påföljden, eller ett beslut som har fattats av en administrativ myndighet till följd av denna påföljd, innebär att den dömde ut­ visas från den stat som meddelat domen eller på annat sätt förbjuds att vistas i den staten efter det att han eller hon försätts på fri fot.

Tvångsmedel när den dömde har flytt till Sverige

25 c §

I fall som avses i 25 b § 1 och som kan föranleda en framställ­ ning om överförande av straffverk­ ställighet får den dömde, på be­ gäran av behörig myndighet i den andra staten, häktas om det finns risk för att han eller hon avviker eller på något annat sätt undan­ drar sig verkställigheten av på­ följden.

Beslut om häktning fattas av rätten på framställning av åkla­ garen enligt vad som i rättegångs­ balken stadgas om brottmål.

I fråga om anhållande och häkt­ ning tillämpas följande bestäm­

melser i 24 kap. rättegångsbalken : 1 § tredje stycket, 4 § första och andra stycket, 5 § första stycket, 6 § första och tredje stycket, 7 § första stycket, 8 § andra och tredje stycket, 9–11 §§, 12 § första och tredje stycket, 13–15 §§, 16 § första och tredje stycket, 20 § första stycket 2 och andra stycket, 22 § första stycket samt 23–24 §§.

En ny förhandling om häktning skall, om den häktade begär det, hållas senast två dagar efter en sådan begäran kommit in till rätten. En förhandling behöver dock inte hållas tidigare än efter två veckor efter det att beslut i häktningsfrågan senast meddelats.

25 d §

Om det finns skäl att anhålla eller häkta den dömde enligt 25 c § och samma syfte kan uppnås genom reseförbud eller an­ mälningsskyldighet får åklagaren eller rätten meddela beslut om detta. I fråga om reseförbud och anmälningsskyldighet tillämpas 25 kap. 1 § tredje stycket, 2–5 §§, 7 § första och andra stycket och 9 § rättegångsbalken .

25 e §

Beslut om tvångsmedel enligt 25 c och 25 d §§ kan meddelas även efter det att framställningen om överförande av verkställighet har beviljats.

Åklagaren eller rätten skall häva ett beslut om anhållande, häktning, reseförbud och anmäl­ ningsskyldighet om inte en fram­ ställning om överförande av verkställighet lämnas in inom fyrtio dagar efter det att den dömde anhölls eller beslut om reseförbud eller anmälnings­

skyldighet meddelades. I annat fall gäller beslutet till dess att framställningen har avgjorts eller, om framställningen bifalls, till dess att påföljden har börjat verk­ ställas. Åklagaren eller rätten skall häva ett beslut om anhåll­ ande eller häktning senast när det finns skäl att anta att den samman­ lagda tid som den dömde har varit berövad friheten, här i landet med stöd av 25 c § och i den andra staten, uppgår till den tid som den dömde skulle ha varit berövad fri­ heten för det fall verkställighet av påföljden hade skett i den andra staten.

Regeringen får vid prövningen av en framställning om över­ förande av verkställighet häva en åtgärd som meddelats enligt 25 c eller 25 d §. Chefen för Justitie­ departementet får i brådskande fall också häva en sådan åtgärd.

25 f §

I fall som avses i 25 b § 1 skall offentligt biträde förordnas för den dömde, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

I ärenden hos regeringen prövas frågor om offentligt biträde av den departementstjänsteman som regeringen utser.

Beslut om offentligt biträde eller om ersättning till denne över­ klagas hos allmän förvaltnings­ domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar­ rätten.

25 g §5

Skall verkställighet enligt över­ förandekonventionen ske i Sverige av frihetsberövande påföljd, kan regeringen efter omständigheterna antingen

Skall verkställighet enligt över­ förandekonventionen och, i före­

kommande fall, tilläggsprotokollet eller Schengenkonventionen ske i

Sverige av en frihetsberövande

5 Senaste lydelse 1984:876

påföljd, kan regeringen efter omständigheterna antingen

1. själv meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställig­ heten i Sverige, eller

2. överlämna åt Riksåklagaren att göra ansökan hos rätten om att ny påföljd skall bestämmas enligt vad i svensk lag är föreskrivet om påföljd för motsvarande gärning.

Vid verkställighet enligt denna paragraf tillämpas 24 § första och andra styckena.

I fall som avses i första stycket 1 gäller i tillämpliga delar 25 § andra och tredje styckena.

I fall som avses i första stycket 2 gäller i tillämpliga delar 9 §, 10 § andra stycket samt 11–13 och 15 §§. Påföljden får inte bestämmas till enbart böter. I fråga om anhållande, häktning, reseförbud och anmälningsskyldighet gäller 24 och 25 kap. rättegångsbalken.

I fall som avses i första stycket 2 gäller i tillämpliga delar 9 §, 10 § andra stycket samt 11–13 och 15 §§. Påföljden får inte bestämmas till enbart böter. I fråga om anhållande, häktning, reseförbud och anmälningsskyldighet gäller 24 och 25 kap. rättegångsbalken,

om inte bestämmelserna i 25 c § är tillämpliga.

25 h §

Skall verkställighet ske i Sverige enligt 25 b § 2 tillämpas 23 § första stycket.

Verkställighet utomlands av

svensk brottmålsdom.

Verkställighet utomlands enligt

brottmålsdomskonventionen m.m.

Allmänna bestämmelser

26 §6

Fråga om verkställighet i främmande stat av här i landet ådömd eller ålagd påföljd enligt förordnande som avses i 2 § första eller tredje stycket upptas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av över­ lämnande till rättspsykiatrisk vård, Socialstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av böter eller för­ verkande, annan myndighet som regeringen bestämmer. Om det

Fråga om verkställighet i främmande stat av här i landet ådömd eller ålagd påföljd enligt förordnande som avses i 2 § första eller fjärde stycket upptas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av över­ lämnande till rättspsykiatrisk vård, Socialstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av böter eller för­ verkande, annan myndighet som regeringen bestämmer. Om det

6 Senaste lydelse 1993:205

föreligger särskilda skäl, får en myndighet som här avses med eget yttrande överlämna ett ärende till regeringen för avgörande. Fram­ ställning om verkställighet får ej göras, om med motsvarande tillämpning av 5 § andra stycket 1­ 8 hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antas föreligga.

föreligger särskilda skäl, får en myndighet som här avses med eget yttrande överlämna ett ärende till regeringen för avgörande. Fram­ ställning om verkställighet får ej göras, om med motsvarande tillämpning av 5 § andra stycket 1–8 hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antas föreligga.

Framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd får ej göras, om den dömde är svensk medborgare och själv motsätter sig åt­ gärden. Uppkommer fråga om verkställighet av frihetsberövande påföljd som ådömts eller ålagts annan än svensk medborgare, skall Statens invandrarverk höras, om icke den dömde samtycker till åtgärden. Avstyrker Invandrarverket att framställning göres, underställes ärendet regeringen för avgörande.

Har regeringen enligt 3 § förordnat att verkställighet av påföljd i visst fall får anförtros myndighet i främmande stat, ombesörjer Kriminal­ vårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av överlämnande till rättspsykiatrisk vård, Socialstyrelsen att framställning om verkställighet görs i den främmande staten.

27 §7

I mål och ärenden angående verkställighet utomlands av frihetsbe­ rövande påföljd skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

Beslut av Kriminalvårdsstyrel­ sen eller Socialstyrelsen enligt första stycket överklagas hos all­ män förvaltningsdomstol. Pröv­ ningstillstånd krävs vid över­ klagande till kammarrätten.

34 §8På begäran av behörig myndighet i främmande stat, i vilken efter fram­ ställning enligt 26 § verkställighet skall ske av påföljd som ådömts någon vilken vid överförandet till den främmande staten var berövad friheten, kan regeringen medge att den dömde, utan hinder av tillämpliga be­ stämmelser i artikel 9 i brottmålsdomskonventionen eller motsvarande bestämmelser i annan överenskommelse som Sverige ingått med den främmande staten eller av utfästelse som avses i 33 §, får åtalas, dömas eller berövas friheten i den främmande staten för verkställighet av påföljd eller tvångsåtgärd eller underkastas annan inskränkning i sin personliga frihet med anledning av brott som begåtts före hans överförande till den främmande staten och som ej omfattas av framställningen om verk­ ställighet. Sådant medgivande får lämnas endast om utlämning för brottet

7 Senaste lydelse 1996:16368 Senaste lydelse 1984:876

kunnat lagligen äga rum eller om utlämning skulle ha varit utesluten endast på grund av straffets längd.

Framgår av handlingarna i ärendet att medgivande icke kan

lagligen lämnas, skall begäran

omedelbart avslås. I annat fall prövas frågan av högsta domstolen, om det begäres av den som avses med framställningen. Finner högsta domstolen att hinder möter, får medgivande ej lämnas.

Framgår det av handlingarna i ärendet att medgivande inte kan lämnas, skall begäran omedelbart avslås. I annat fall prövas frågan av Högsta domstolen, om inte den som avses med framställningen

har samtyckt till denna. Finner

Högsta domstolen att hinder möter, får medgivande av

regeringen inte lämnas.

Verkställighet enligt överför­ andekonventionen

Verkställighet utomlands enligt överförandekonventionen m.m.

34 a §9

Fråga om verkställighet enligt överförandekonventionen i främmande stat av här i landet ådömd påföljd upptas av Kriminal­ vårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av överlämnande till rättspsykiatrisk vård, av Social­ styrelsen. Framställning om sådan verkställighet får inte göras, om med motsvarande tillämpning av 25 a § första stycket hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antas föreligga.

Fråga om verkställighet enligt första stycket på begäran av främmande stat prövas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av över­ lämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen med motsvaran­ de tillämpning av 25 a § första stycket.

Fråga om verkställighet enligt överförandekonventionen och, i

förekommande fall, tilläggsproto­ kollet eller Schengenkonventionen,

i främmande stat av här i landet ådömd påföljd upptas av Kriminal­ vårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av överlämnande till rättspsykiatrisk vård, av Social­ styrelsen. Framställning om sådan verkställighet får inte göras, om med motsvarande tillämpning av 25 a § första och andra stycket hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antas före­ ligga.

Fråga om verkställighet enligt

överförandekonventionen

enligt

första stycket på begäran av främmande stat prövas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av över­ lämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen med motsvar­ ande tillämpning av 25 a § första stycket.

Kriminalvårdsstyrelsen eller Socialstyrelsen får, om det föreligger särskilda skäl, med eget yttrande överlämna ett ärende om verkställighet till regeringen för avgörande.

9 Senaste lydelse 1996:1636

I fall som avses i denna paragraf gäller 27­29 och 33 §§ i tillämpliga delar.

34 b §

Har en person, som utöver utdömd påföljd utvisats på grund av brottet överförts från Sverige till en annan stat med tillämpning av överförandekonventionen och tilläggsprotokollet tillämpas bestämmelserna om immunitet i 34 §.

35 §

Laga domstol i mål eller ärende som avses i denna lag är Stock­ holms tingsrätt.

Laga domstol i mål eller ärende som avses i denna lag är Stock­ holms tingsrätt, om inte annat

följer av 25 c, 25 d, 25 f och 27 §§.

41 §10

Talan mot kriminalvårdsstyrel­

sens beslut enligt denna lag eller i anslutning till lagen meddelade tillämpningsföreskrifter föres hos regeringen genom besvär.

Kriminalvårdsstyrelsens

eller

Socialstyrelsens

beslut enligt

denna lag eller i anslutning till lagen meddelade tillämpningsföre­ skrifter överklagas till regeringen

om inte annat följer av 27 §.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

10 Senaste lydelse 1984:876

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff,

dels att 36 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 5 a–5 c §§, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 a §

I de fall den dömde försöker undvika verkställigheten av ett fri­ hetsstraff genom att fly till Sverige innan frihetsstraffet till fullo har verkställts och som kan föranleda att verkställigheten överförs enligt denna lag får den dömde på be­ gäran av behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge häktas, om det finns risk för att han eller hon avviker eller på något annat sätt fortsätter att undandra sig verkställigheten av straffet.

Beslut om häktning fattas av rätten på framställning av åkla­ garen enligt vad som i rättegångs­ balken stadgas om brottmål.

I fråga om anhållande och häkt­ ning tillämpas följande bestäm­ melser i 24 kap. rättegångsbalken : 1 § tredje stycket, 4 § första och andra stycket, 5 § första stycket, 6 § första och tredje stycket, 7 § första stycket, 8 § andra och tredje stycket, 9–11 §§, 12 § första och tredje stycket, 13–15 §§, 16 § första och tredje stycket, 20 § första stycket 2 och andra stycket, 22 § första stycket samt 23–24 §§.

En ny förhandling om häktning skall, om den häktade begär det, hållas senast två dagar efter en sådan begäran kommit in till rätten. En förhandling behöver

dock inte hållas tidigare än efter två veckor efter det att beslut i häktningsfrågan senast meddelats.

5 b §

Om det finns skäl att anhålla eller häkta den dömde enligt 5 a § och samma syfte kan uppnås genom reseförbud eller an­ mälningsskyldighet får åklagaren eller rätten meddela beslut om detta. I fråga om reseförbud och anmälningsskyldighet tillämpas 25 kap. 1 § tredje stycket, 2–5 §§, 7 § första och andra stycket och 9 § rättegångsbalken .

5 c §

Beslut om tvångsmedel enligt 5 a och 5 b §§ kan meddelas även efter det att framställningen om överförande av verkställighet har beviljats.

Åklagaren eller rätten skall häva ett beslut om anhållande, häktning eller reseförbud och anmälningsskyldighet om inte en framställning om överförande av verkställighet lämnas in inom fyrtio dagar efter det att den dömde anhölls eller beslut om reseförbud eller anmälnings­ skyldighet meddelades. I annat fall gäller beslutet till dess att framställningen har avgjorts eller, om framställningen bifalls, till dess att påföljden har börjat verk­ ställas. Åklagaren eller rätten skall häva ett beslut om an­ hållande eller häktning senast när det finns skäl att anta att den sammanlagda tid som den dömde har varit berövad friheten, här i landet med stöd av 5 a § och i Danmark, Finland, Island eller Norge, uppgår till den tid som den dömde skulle varit berövad friheten för det fall verkställighet

av påföljden hade skett i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Den tid som den dömde har varit berövad friheten enligt 5 a § skall enligt bestämmelserna i 19 a § lagen ( 1974:202 ) om beräkning av strafftid avräknas från det straff som skall verkställas . 11

36 §12

I mål och ärenden angående verkställighet utomlands av frihets­ berövande påföljd skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

Första stycket gäller även i mål och ärenden som avses i 5 a § första stycket.

________________

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

11 Lydelse enligt prop. 1999/2000:26 Effektivisering av förfarandet i allmän domstol12 Senaste lydelse 1996:1631

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999­12­13

Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne Billum, justitierådet Göran Regner.

Enligt en lagrådsremiss den 25 november 1999 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, och

2. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulf Wallentheim.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

Av 2 § fjärde stycket framgår att, när det gäller verkställighet enligt annan internationell överenskommelse än brottmålsdomskonventionen, överförandekonventionen, tilläggsprotokollet eller Schengenkonventio­ nen, regeringen meddelar bestämmelser om prövning av fråga om verk­ ställigheten. I andra meningen i stycket anges att bestämmelserna i 25 ­ 34 §§ dock gäller i tillämpliga delar. Paragrafhänvisningen föreslås inte ändrad i det remitterade lagförslaget. Härigenom kommer den att omfatta också de nya bestämmelserna i 25 b ­ 25 f och 25 h §§. Vid föredrag­ ningen inför Lagrådet har upplysts att avsikten emellertid inte varit att dessa bestämmelser skall gälla i fråga om verkställighet enligt föreva­ rande stycke. En rättelse av hänvisningen bör därför göras.

Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att andra meningen i fjärde stycket ges följande lydelse.

”Bestämmelserna i 25, 25 a, 25 g och 26 ­ 34 §§ gäller dock i tillämpliga delar”.

Rubriken före 25 § lyder: ”Verkställighet i Sverige av annan utländsk brottmålsdom”. Rubriken har i lagförslaget lämnats oändrad. Framför 25 a § i förslaget har förts in en helt ny rubrik ”Verkställighet enligt över­ förandekonventionen”. Den förstnämnda rubriken omfattar efter änd­ ringen endast 25 §. Rubriken bör ges en utformning som bättre täcker innehållet i paragrafen. Lagrådet förordar att rubriken ges följande lydelse:

”Verkställighet i Sverige enligt särskild överenskommelse”.

I 25 b § regleras de två fall, flykt­ och utvisningsfallen, där samtycke från den dömde inte skall vara ett krav för att verkställigheten skall kunna ske i Sverige. Utvisningsfallet tas upp i punkten 2. Där används bl.a. ut­ trycket ”beslut som har fattats av en administrativ myndighet”. I artikel 3

1. i tilläggsprotokollet talas emellertid inte om ”beslut av en administrativ myndighet” utan om ”an administrative decision”. För att nå en överens­ stämmelse med konventionstexten bör därför orden ”beslut som har fattats av en administrativ myndighet” bytas ut mot ”ett administrativt beslut”. Även i övrigt bör i tydlighetens intresse en omredigering ske av lagtexten.

Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.

”Verkställighet enligt 25 a § andra stycket får ske endast

1. om den dömde genom att fly till Sverige försöker att helt eller delvis undandra sig verkställighet av påföljden, om denna har dömts ut genom en dom som vunnit laga kraft i den andra staten, eller

2. om domen angående påföljden, eller ett administrativt beslut till följd av denna dom, innehåller ett förordnande att den dömde skall utvi­ sas från den stat där domen meddelats eller annars inte får vistas i den staten efter det att han försatts på fri fot.”

I 25 c § första stycket och 25 e § första stycket finns bestämmelser om när häktning får äga rum. På motsvarande sätt finns föreskrifter om rese­ förbud och anmälningsskyldighet i 25 d och 25 e §§. Bestämmelserna bör föras ihop först i 25 c och 25 d §§. Vidare bör 25 d § utformas efter före­ bild av 25 c § samt regler införas i paragraferna om att rättegångsbalkens föreskrifter om offentlig försvarare skall gälla offentligt biträde. Med också vissa andra justeringar bör 25 c ­ 25 e §§ ges följande lydelse.

”25 c §

I fall som avses i 25 b § 1 och som kan föranleda en framställning om överförande av verkställighet får den dömde, på begäran av behörig myndighet i den andra staten, häktas om det finns risk för att han avviker eller på något annat sätt undandrar sig verkställigheten av påföljden. Beslut om häktning kan meddelas även efter det att framställningen om överförande av verkställighet har gjorts eller beviljats.

Beträffande häktning och anhållande gäller vad som föreskrivs i rätte­ gångsbalken om brottmål. Vad som där sägs om offentlig försvarare skall gälla offentligt biträde i den mån annat inte följer av 25 f §. Av bestäm­ melserna i 24 kap. rättegångsbalken tillämpas endast 1 § tredje stycket, 4 § första och andra styckena, 5 § första stycket, 6 § första och tredje styckena, 7 § första stycket, 8 § andra och tredje styckena, 9–17 §§, 20 § första stycket 2, 22 § första stycket och 24 §.

En ny förhandling om häktning skall, om den dömde begär det, hållas senast två dagar efter det att en sådan begäran har kommit in till rätten. En förhandling behöver dock inte hållas tidigare än efter två veckor från det att beslut i häktningsfrågan senast meddelats.”

”25 d §

Om det finns skäl att anhålla eller häkta den dömde enligt 25 c § men syftet därmed kan uppnås genom reseförbud eller anmälningsskyldighet, får sådant tvångsmedel beslutas. För det gäller vad som föreskrivs i rätte­ gångsbalken om brottmål. Vad som där sägs om offentlig försvarare skall gälla offentligt biträde i den mån annat inte följer av 25 f §. Av bestäm­ melserna i 25 kap. rättegångsbalken tillämpas endast 1 § tredje stycket, 2­ 5 §§, 7 § första och andra styckena och 9 §.”

”25 e §

Beslut om tvångsmedel gäller till dess att ärendet om överförande av verkställighet har avgjorts eller, om framställningen bifalls, till dess att påföljden har börjat verkställas i Sverige, om beslutet inte hävs dessför­ innan.

Åklagaren eller rätten skall häva ett beslut om anhållande, häktning, rese­ förbud eller anmälningsskyldighet, om inte en framställning om överför­ ande av verkställighet görs inom fyrtio dagar från det att den dömde an­ hölls eller häktades eller beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet meddelades.

Åklagaren eller rätten skall också häva ett beslut om anhållande eller häktning senast när det finns skäl att anta att den sammanlagda tid som den dömde har varit berövad friheten här i landet med stöd av 25 c § och i den andra staten uppgår till den tid som den dömde skulle ha varit berö­ vad friheten för det fall verkställighet av påföljden hade skett i den andra staten.

Regeringen får vid prövningen av en framställning om överförande av verkställighet häva ett beslut som meddelats enligt 25 c eller 25 d §. Även chefen för Justitiedepartementet får i brådskande fall häva ett sådant beslut.”

I 27 § finns bestämmelser om att offentligt biträde i vissa fall skall för­ ordnas för den som åtgärden avser. I remissen föreslås tillägg av ett nytt andra stycke, enligt vilket Kriminalvårdsstyrelsens och Socialstyrelsens beslut enligt första stycket överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Det nya andra stycket innebär ett undantag från huvudregeln i 41 § om att de nämnda myndigheternas beslut enligt lagen överklagas till regeringen. Vid lagrådsföredragningen har upplysts att avsikten med tillägget till 27 § är att alla frågor rörande offentligt biträde, inbegripet frågor om ersätt­

ning till denne, skall prövas av allmän förvaltningsdomstol och inte av regeringen. Enligt Lagrådets mening kommer inte detta till klart uttryck i den föreslagna lagtexten, eftersom första stycket, vartill hänvisas, endast anger när offentligt biträde skall förordnas. Det andra stycket bör därför ges en utformning som klargör att regeln inte endast omfattar frågor om förordnande av biträde (jfr 1 § och 7 § första stycket lagen om offentligt biträde). Vidare saknas anledning att i andra stycket ange beslut av Kri­ minalvårdsstyrelsen och Socialstyrelsen, eftersom det framgår av 26 § att det är dessa myndigheter som handlägger ärenden av nu aktuellt slag. Lagrådet förordar med hänvisning till det anförda att det nya andra stycket utformas enligt följande.

”Beslut om offentligt biträde eller om ersättning till denne överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.”

Förslaget till lag om ändring i lagen om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Bestämmelserna i 5 a–5 c §§ bör utformas på motsvarande sätt som 25 b– 25 e §§ internationella verkställighetslagen och därför ges följande lydelse.

”5 a §

Om den dömde genom att fly till Sverige försöker att helt eller delvis undandra sig verkställighet av ett frihetsstraff och fallet kan föranleda en framställning om överförande av verkställighet, får den dömde, på begä­ ran av behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge, häktas om det finns risk för att han avviker eller på något annat sätt undandrar sig verkställigheten av påföljden. Beslut om häktning kan meddelas även efter det att framställningen om överförande av verkställighet har gjorts eller beviljats.

Beträffande häktning och anhållande gäller vad som föreskrivs i rätte­ gångsbalken om brottmål. Vad som där sägs om offentlig försvarare skall gälla offentligt biträde i den mån annat inte följer av 36 §. Av bestäm­ melserna i 24 kap. rättegångsbalken tillämpas endast 1 § tredje stycket, 4 § första och andra styckena, 5 § första stycket, 6 § första och tredje styckena, 7 § första stycket, 8 § andra och tredje styckena, 9–17 §§, 20 § första stycket 2, 22 § första stycket och 24 §.

En ny förhandling om häktning skall, om den dömde begär det, hållas senast två dagar efter det att en sådan begäran har kommit in till rätten. En förhandling behöver dock inte hållas tidigare än efter två veckor från det att beslut i häktningsfrågan senast meddelats.”

”5 b §

Om det finns skäl att anhålla eller häkta den dömde enligt 5 a § men syftet därmed kan uppnås genom reseförbud eller anmälningsskyldighet, får sådant tvångsmedel beslutas. För det gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om brottmål. Vad som där sägs om offentlig försvarare skall gälla offentligt biträde i den mån annat inte följer av 36 §. Av be­ stämmelserna i 25 kap. rättegångsbalken tillämpas endast 1 § tredje stycket, 2­5 §§, 7 § första och andra styckena och 9 §.”

”5 c §

Beslut om tvångsmedel gäller till dess att ärendet om överförande av verkställighet har avgjorts eller, om framställningen bifalls, till dess att påföljden har börjat verkställas i Sverige, om beslutet inte hävs dessför­ innan.

Åklagaren eller rätten skall häva ett beslut om anhållande, häktning, rese­ förbud eller anmälningsskyldighet, om inte en framställning om överför­ ande av verkställighet görs inom fyrtio dagar från det att den dömde an­ hölls eller häktades eller beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet meddelades.

Åklagaren eller rätten skall också häva ett beslut om anhållande eller häktning senast när det finns skäl att anta att den sammanlagda tid som den dömde har varit berövad friheten här i landet med stöd av 5 a § och i den andra staten uppgår till den tid som den dömde skulle ha varit berö­ vad friheten för det fall verkställighet av påföljden hade skett i den andra staten.

Den tid som den dömde har varit berövad friheten enligt 5 a § skall enligt bestämmelserna i 19 a § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid av­ räknas från det straff som skall verkställas.”

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 januari 2000

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm­ Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Messing, Engqvist, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:45 Överförande av straffverkställighet utan den dömdes samtycke