Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås två ändringar i lagen (2005:1248) om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel. Den ena ändringen innebär att de bensinstationer eller andra försäljningsställen som årligen tillhandahåller allmänheten 1 500 kubikmeter eller mer konventionella bränslen ska ha en skyldighet att även tillhandahålla förnybara drivmedel. Ändringen har betydelse för säljställen som under ett år säljer mellan 1 000 och 1 500 kubikmeter motorbensin och dieselbränsle. Avgörande för om ett försäljningsställe under ett visst kalenderår träffas av kravet att tillhandahålla förnybara drivmedel är försäljningsvolymen av motorbensin eller dieselbränsle under kalenderåret två år före. Den andra ändringen gäller möjligheten till dispens från kravet på att tillhandahålla förnybara drivmedel. Förarbetena till den nuvarande dispensbestämmelsen har medfört att dispenser sällan getts för längre tid än ett år. Den föreslagna lagändringen innebär att möjligheten att få dispens i det enskilda fallet permanentas. En dispens får ges för så lång tid som skälen för dispens kan antas finnas kvar.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2014.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:1248) om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel.

• Sida 4
•  Original

2. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:1248) om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel

Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen (2005:1248) om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

En bränslesäljare skall på säljställe som ingår i bränslesäljarens verksamhet genom en eller flera bränslepumpar eller på annat likvärdigt sätt tillhandahålla minst ett förnybart drivmedel

1. från och med den 1 april 2006 till och med den 28 februari 2007, om säljstället under kalenderåret 2004 haft en försäljningsvolym överstigande 3 000 kubikmeter motorbensin eller dieselbränsle,

2. från och med den 1 mars 2007 till och med den 29 februari 2008, om säljstället under kalenderåret 2005 haft en försäljningsvolym överstigande 2 500 kubikmeter motorbensin eller dieselbränsle,

3. från och med den 1 mars 2008 till och med den 28 februari 2009, om säljstället under kalenderåret 2006 haft en försäljningsvolym överstigande 2 000 kubikmeter motorbensin eller dieselbränsle, och

4. från och med den 1 mars till och med den 31 december 2009, om säljstället under kalenderåret 2007 haft en försäljningsvolym överstigande 1 000 kubikmeter motorbensin eller dieselbränsle, samt

5. från och med den 1 januari 2010 och varje därpå följande kalenderår, om säljstället under kalenderåret två år före haft en försäljningsvolym överstigande 1 000 kubikmeter motorbensin eller dieselbränsle.

En bränslesäljare ska på ett säljställe som ingår i bränslesäljarens verksamhet genom en eller flera bränslepumpar eller på annat likvärdigt sätt tillhandahålla minst ett förnybart drivmedel från och med den 1 januari varje kalenderår, om säljstället under kalenderåret två år före haft en försäljningsvolym överstigande 1 500 kubikmeter motorbensin eller dieselbränsle.

• Sida 5
•  Original

7 §¹

Transportstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från skyldigheterna i 3 § om det finns särskilda skäl. En sådan dispens skall vara tidsbegränsad.

Transportstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från skyldigheten i 3 § om det finns särskilda skäl. En sådan dispens ska vara tidsbegränsad och får ges för så lång tid som skälen för dispens kan antas finnas kvar.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

¹ Senaste lydelse 2008:1383.

• Sida 6
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Transportstyrelsen fick i sitt regleringsbrev för budgetåret 2011 i uppdrag att se över dispensförfarandet i lagen (2005:1248) om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel. Syftet med uppdraget var bland annat att mildra konsekvenserna för mindre försäljningsställen av fordonsbränsle i glesbygd. Uppdraget redovisades i april 2011 (Regeringskansliets dnr N2010/8029/TE, N2010/7042/TE och N2010/1313/TE m.fl.), med en komplettering i mars 2012 (dnr M2011/1835/Kl). I skrivelserna 2011/12:75 och 2012/13:75 till riksdagen har regeringen redogjort för Transportstyrelsens uppdrag.

Efter beredning i Regeringskansliet har en promemoria om avgifter för tillsyn och handläggning samt skyldigheten att tillhandahålla förnybara drivmedel och möjligheter till dispens från det kravet upprättats i Miljödepartementet. Promemorian innehöll förslag till ändringar i drivmedelslagen (2011:319) och lagen om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel. I denna proposition behandlas förslaget om ändring i lagen om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel. Promemorians lagförslag i denna del återges i bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissvaren och en sammanställning av svaren finns tillgängliga i Miljödepartementet (dnr M2011/1835/Kl).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 20 februari 2014 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som återges i bilaga 3. Lagrådsremissen innehöll också ett förslag till lag om ändring i drivmedelslagen. Det lagförslaget behandlas i propositionen Avgifter för tillsyn enligt drivmedelslagen (prop. 2013/14:180). Lagrådets yttrande återges i bilaga 4. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 7. Regeringen har följt Lagrådets synpunkter.

• Sida 7
•  Original

4. Lättnad i skyldigheten att tillhandahålla förnybara drivmedel samt generösare möjlighet till dispens

Regeringens förslag: Skyldigheten för en bränslesäljare att på ett säljställe som ingår i bränslesäljarens verksamhet tillhandahålla minst ett förnybart drivmedel under ett visst kalenderår gäller endast om säljstället under kalenderåret två år före haft en försäljningsvolym överstigande 1 500 kubikmeter motorbensin eller dieselbränsle.

Om det finns särskilda skäl, får Transportstyrelsen i det enskilda fallet ge dispens från skyldigheten att tillhandahålla förnybara drivmedel. En sådan dispens ska vara tidsbegränsad och får ges för så lång tid som skälen för dispens kan antas finnas kvar.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna har med två undantag tillstyrkt förslaget. Statens jordbruksverk och Statens energimyndighet anser att det är viktigt att tillgängligheten för förnybara drivmedel inte minskar i Sverige utan i stället ökar. Sveriges kommuner och landsting, Tillväxtanalys och Svensk Bensinhandel har anfört att förslagen innebär att förutsättningarna för att fortsätta driva tankställen i glesbygd kommer att förbättras. Transportstyrelsen har tillstyrkt förslaget i stort, men har anfört att med hänsyn till investeringskostnaderna är en försäljningsvolym överstigande 2 000 kubikmeter en rimligare gräns än 1 500 kubikmeter. Statens energimyndighet har samtyckt till en utökad dispensmöjlighet, men är tveksam till att dispenser kan ges permanent eller under en mycket lång tid, med hänsyn till utvecklingen på marknaden för alternativa drivmedel. En utökad maxgräns för dispens på ett antal år bör därför i stället fastställas.

Länsstyrelsen i Örebro län och Svenska Bioenergiföreningen har avstyrkt förslaget och anfört att en lättnad i kravet på att tillhandahålla förnybara drivmedel innebär en ökad risk för att inte nå målen om en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen år 2030 och målen om en resurseffektiv energiförsörjning utan nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären år 2050.

Kommerskollegium har anfört dels att de förslagna ändringarna i drivmedelslagen kan behöva anmälas enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster, dels att den lättnad som föreslås i skyldigheten att tillhandahålla förnybara drivmedel kan behöva anmälas enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden.

Skälen för regeringens förslag: Lagen om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel syftar till att öka tillgängligheten av förnybara drivmedel i hela Sverige. Tillgängligheten har bedömts vara ett av de största hindren mot en ökad användning av förnybara drivmedel (se prop.

• Sida 8
•  Original

2005/06:16 Skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel). I lagens 3 § anges vilka säljställen som omfattas av skyldigheten att tillhandahålla förnybara drivmedel och när denna skyldighet inträder. Sedan 2009 är alla säljställen med en försäljningsvolym överstigande 1 000 kubikmeter motorbensin eller dieselbränsle skyldiga att tillhandahålla minst ett förnybart drivmedel. Avgränsningen till 1 000 kubikmeter sattes för att undvika att de riktigt små bensinstationerna skulle drabbas av en investeringskostnad som inte stod i rimlig proportion till säljställets försäljningsvolym. Enligt 7 § finns det en möjlighet att i särskilda fall ge en tidsbegränsad dispens från skyldigheten att tillhandahålla förnybara drivmedel. Enligt prop. 2005/06:16 s. 17 f. bör en dispens inte ges för längre tid än ett år.

Hittills har majoriteten av de försäljningsställen som omfattas av lagen investerat i bränslepumpar för etanolbränslet E85. Det har varit det billigaste förnybara drivmedlet på marknaden i jämförelse med exempelvis fordonsgas. Sedan lagen infördes 2005 har marknadsförhållandena ändrats och försäljningen av etanolbilar och etanolbränslet E85 har minskat sedan 2010.

I Transportstyrelsens regleringsbrev för budgetåret 2011 fick myndigheten i uppdrag att se över dispensförfarandet med syftet att mildra konsekvenserna för mindre försäljningsställen av fordonsbränsle i glesbygd. Översynen resulterade i att Transportstyrelsen förordade att alla säljställen med en årlig försäljningsvolym överstigande 1 000 kubikmeter motorbensin eller dieselbränsle skulle vara skyldiga att tillhandahålla förnybara drivmedel, med undantag för säljställen i glesbygd med en årlig försäljningsvolym understigande 2 000 kubikmeter motorbensin eller dieselbränsle (Regeringskansliets dnr M2011/1835/Kl).

Enligt Transportstyrelsen skulle ett undantag för försäljningsställen i glesbygd innebära en lättnad för vissa säljställen i glesbygd och minskade kostnader för dispenshantering hos såväl dessa säljställen som hos myndigheten. Transportstyrelsen anförde att en alternativ lösning vore att undanta samtliga säljställen med en årlig försäljningsvolym som understiger 2 000 kubikmeter motorbensin eller dieselbränsle, oavsett om säljstället ligger i glesbygd eller inte. När det gäller de miljömässiga konsekvenserna bedömde Transportstyrelsen att den förordade lösningen skulle innebära färre negativa effekter än alternativlösningen eftersom investeringar i pumputrustning för förnybara drivmedel sannolikt har störst miljöeffekt i tätorter när fler kör på detta bränsle.

Från konkurrenssynpunkt är den lösning som Transportstyrelsen har förordat inte helt neutral eftersom den gynnar säljställen i glesbygd framför de som är lokaliserade i tätort. Det finns också olika definitioner av glesbygd. Transportstyrelsen har förordat en definition som Tillväxtanalys och Tillväxtverket har använt sig av och som definierar glesbygd som områden med mer än 45 minuters bilresa till närmaste tätort med fler än 3 000 invånare (cirka 3–5 mil i avstånd från närmaste tätort). Det finns inte något entydigt svar på hur lång sträcka en 45 minuters bilresa är eftersom den kan köras med varierad hastighet och det måste avgöras var i tätorten avståndet ska mätas från. I lagtexten bör därför undantag från skyldigheten att tillhandahålla förnybara drivmedel inte avgränsas till säljställen i glesbygd.

• Sida 9
•  Original

Den nuvarande dispensmöjligheten har använts av många säljställen. Transportstyrelsen har hanterat cirka 1 600 dispensansökningar sedan 2009. Under 2012 och 2013 gav Transportstyrelsen cirka 200 dispenser. De vanligaste skälen för att ansöka om dispens är att det saknats entreprenörer som kan installera anläggningarna på säljställena eller andra ekonomiska skäl. Sedan Transportstyrelsen bad sökandena att komma in med underlag med stöd för argumentet om att det saknades installationsentreprenörer har myndigheten inte fått in några fler sådana ansökningar. I några ärenden har förvaltningsrätterna efter överklagande gett dispens. Dispens har getts med hänvisning till EU-rättens krav på proportionalitet, dvs. domstolen har funnit att det inte var proportionerligt att kräva att företaget skulle tvingas investera i en pump för att tillhandahålla förnybart drivmedel, med hänvisning till att investeringskostnaderna inte stod i rimlig proportion till säljställets försäljningsvolym.

Transportstyrelsen har under de senaste åren utvecklat praxis för när dispens ges. För närvarande beviljas normalt sett dispens om säljstället sålt mindre än 1 500 kubikmeter motorbränsle två kalenderår tidigare och i ansökan hänvisat till ekonomiska skäl. Av Transportstyrelsens praxis kan den slutsatsen dras att många medelstora försäljningsställen med försäljningsvolymer under och omkring 1 500 kubikmeter motorbensin eller dieselbränsle per år har haft svårt att anpassa sig till kravet på att tillhandahålla förnybara drivmedel. Praxis, med stöd av avgöranden från förvaltningsrätterna, visar var gränsen för skyldigheten att tillhandahålla förnybara drivmedel bör dras. För att minska den administrativa bördan för bränslesäljare och myndigheter och för ökad förutsebarhet, bör lagen ändras så att den återspeglar utvecklingen i praxis. På så sätt kommer också behovet av dispenser att kraftigt minska. Den ändring som föreslås bör anmälas till kommissionen enligt tjänstedirektivet 2006/123/EG.

Några remissinstanser har påpekat att lättnader i lagen innebär en ökad risk för att målet om en fossiloberoende fordonsflotta inte kommer att nås. Mot bakgrund av att många säljställen har haft dispens från kravet att tillhandahålla förnybara drivmedel, görs bedömningen att ändringen i lagen inte kommer minska tillgängligheten av förnybara drivmedel i någon större grad.

När lagen infördes uttalades i förarbetena att en dispens inte skulle ges för längre tid än ett år. Den uttalade tidsgränsen om ett år har bidragit till det stora antalet dispensansökningar. Möjligheten att få dispens bör permanentas med anledning av att det mycket väl kan finnas fall där det vid en ansökan går att bedöma att förutsättningar för att uppfylla lagens krav inte kommer att finnas på många år. Det saknas då skäl för att ålägga den enskilde mackägaren att regelbundet komma in med förnyade dispensansökningar. Om Transportstyrelsen bedömer att det finns förutsättningar för dispens, bör dispens ges för så lång tid som behövs med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, dvs. så länge som behovet kvarstår. Förslaget innebär med andra ord att dispenserna fortfarande är tidsbegränsade. Den tveksamhet som Statens energimyndighet har uttryckt för oåterkalleliga dispenser är därför obefogad. Om den tid som bedömdes som rimlig i en tidigare given dispens inte har räckt för att uppfylla kraven enligt lagen, ska en ny dispens ges om förutsättningarna inte har ändrats väsentligt. Detsamma gäller förstås i den situationen att det vid en förnyad dispensansökan kan konstateras att det inte har funnits – och

• Sida 10
•  Original

inte under överskådlig framtid kommer att finnas – möjligheter att uppfylla kraven enligt lagen. Även fortsättningsvis bör bränslesäljaren redovisa en tidsplan för när skyldigheten bedöms kunna fullgöras.

Genom att möjligheten till dispens på detta sätt permanentas kommer Transportstyrelsens och bränslesäljarnas administrativa börda att minska. Även behovet av förnyade dispenser minskar.

5. Ikraftträdande

Regeringens förslag: Ändringarna träder i kraft den 1 augusti 2014.

Promemorians förslag: Ändringarna träder i kraft den 1 juli 2014. Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på tidpunkten för ikraftträdandet.

Skälen för regeringens förslag: Ändringarna bör träda i kraft så snart det är möjligt.

6. Konsekvenser

Enligt Transportstyrelsens beräkningar innebär förslaget att cirka 1 355 av 2 800 tankställen i Sverige undantas från kravet att tillhandahålla förnybart drivmedel. Detta kan jämföras mot den nuvarande volymnivån om 1 000 kubikmeter, där uppskattningsvis 790 säljställen undantas. Förslaget innebär att ett antal säljställen som tidigare sökt och erhållit tidsbegränsade dispenser från skyldigheten att tillhandahålla förnybart drivmedel inte längre behöver göra detta. För Transportstyrelsen innebär förslaget att myndigheten kommer behöva hantera betydligt färre dispensansökningar och överklaganden av myndighetens beslut i förvaltningsdomstolarna. Även bränslesäljarnas administrativa börda minskar med anledning av förslaget. Förslaget om att ha möjlighet att erhålla längre dispenser för så lång tid som är rimlig i det enskilda fallet innebär även det lättade administrativa kostnader för alla involverade parter.

Förslaget kan innebära en konkurrensnackdel för de säljställen som hunnit göra en investering till skillnad mot de säljställen som sökt dispens.

Ändringen i lagen bedöms inte minska tillgängligheten av förnybara drivmedel i någon större grad eftersom många av de berörda säljställena har haft dispens från kravet att tillhandahålla förnybara drivmedel. Täckningsgraden av E85-stationer bedöms inte komma ändras i någon större utsträckning. De miljömässiga konsekvenserna bedöms därför vara begränsade.

• Sida 11
•  Original

7. Författningskommentar

3 §

7 §

Transportstyrelsen får även fortsättningsvis ge tidsbegränsade dispenser om det finns särskilda skäl. En dispens får ges för så lång tid som är rimlig med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. En dispens bör kunna ges för så lång tid som skälen för dispens kan antas finnas kvar, exempelvis under den tid som investeringskostnaden inte kan anses stå i rimlig proportion till säljställets försäljningsvolym. Andra skäl för dispens kan vara att säljstället berörs av en omläggning av trafiksystemet som kan antas påverka försäljningsvolymen eller berörs av andra yttre omständigheter som gör det nödvändigt att vänta med investeringen. Dispenser bör naturligtvis inte ges på ett sätt som otillbörligt gynnar en viss aktör. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

• Sida 12
•  Original