Prop. 2015/16:94

Genomförande av det omarbetade direktivet om explosiva varor

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 11 februari 2016

Stefan Löfven

Anders Ygeman (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen lämnar förslag till de ändringar i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor som krävs för att genomföra det omarbetade direktivet om explosiva varor inom EU. Direktivet syftar främst till att anpassa det tidigare explosivvarudirektivet till ett beslut inom EU om en gemensam ram för saluföring av produkter. Regeringen föreslår att det uttryckligen regleras i lagen att export av explosiva varor omfattas av krav på tillstånd och att ekonomiska aktörer som inte tar fysisk befattning med explosiva varor också ska omfattas av aktsamhetskravet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2016.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor

Härigenom föreskrivs1 att 1, 5, 6, 16, 18, 19 och 36 §§ och rubriken närmast efter 5 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller hantering, överföring och import av brandfarliga och explosiva varor samt sådana förberedande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion.

Denna lag gäller hantering, överföring, import och export av brandfarliga och explosiva varor och sådana förberedande och efterföljande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken och till konsekvenserna av en brand eller en explosion.

Lagens syfte är att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor. Lagen ska även förebygga obehörigt förfarande med varorna.

5 §

I denna lag avses med

1. hantering: tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, återvinning, destruktion, saluförande, underhåll, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.

2. överföring: varje fysisk förflyttning inom Sverige eller till Sverige från land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. Förflyttning inom en och samma anläggning utgör dock inte överföring.

3. import: införsel till Sverige från annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor.

4. export: utförsel från Sverige

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/28/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (omarbetning), i den ursprungliga lydelsen.

till annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor.

Krav vid hantering, överföring

och import av brandfarliga och

explosiva varor

Krav vid hantering, överföring, import

eller export

av

brandfarliga och explosiva varor

6 §

Den som hanterar, överför eller importerar brandfarliga eller explosiva varor ska vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna samt för att förebygga obehörigt förfarande med varorna.

Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar brandfarliga eller explosiva varor ska vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna och för att förebygga obehörigt förfarande med varorna.

Aktsamhetskravet omfattar även den som tillhandahåller en explosiv vara på marknaden utan att hantera varan.

16 §

Den som hanterar, överför eller importerar explosiva varor och den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till det.

Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar explosiva varor och den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till det.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för hantering av brandfarliga varor som avser transport i sådan rörledning för vilken koncession har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar eller enligt naturgaslagen (2005:403). Verksamheten ska dock uppfylla kraven för tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag.

18 §

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska pröva frågor om tillstånd till explosiva varor som avser

1. tillverkning, bearbetning, behandling, destruktion, underhåll och återvinning,

2. annan hantering som sker i anslutning till sådan hantering som nämns i 1,

3. gränsöverskridande överföring,

4. import, och

4. import,

5. export, och

5. sådan hantering som Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket behöver ha tillstånd till.

6. sådan hantering som Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket behöver ha tillstånd till.

Frågor om tillstånd till hantering och överföring av explosiva varor i övriga fall ska prövas av den kommun där varorna ska hanteras. Gäller frågan förvaring i flyttbart förråd och ska förvaringen ske i mer än en kommun, ska frågan prövas av den kommun där sökanden är bosatt eller där verksamheten huvudsakligen ska bedrivas.

19 §

Tillståndsmyndigheten ska pröva om den som söker tillstånd och dess föreståndare, om föreståndaren ska godkännas enligt 9 §, har förutsättningar för att hantera, överföra och importera brandfarliga och explosiva varor i enlighet med lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.

Tillståndet ska begränsas till viss tid och innehålla de villkor som behövs för att hanteringen, överföringen eller importen ska ske i enlighet med 1 § andra stycket.

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till brand- eller explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion, får tillståndsmyndigheten besluta om nya eller ändrade villkor för tillståndet.

Tillståndsmyndigheten ska pröva om den som söker tillstånd och dess föreståndare, om föreståndaren ska godkännas enligt 9 §, har förutsättningar för att hantera, överföra, importera eller exportera brandfarliga och explosiva varor i enlighet med lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.

Tillståndet ska begränsas till viss tid och innehålla de villkor som behövs för att hanteringen, överföringen, importen eller exporten ska ske i enlighet med

1 § andra stycket.

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till brand- eller explosionsrisken och till konsekvenserna av en brand eller en explosion, får tillståndsmyndigheten besluta om nya eller ändrade villkor för tillståndet.

36 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka varor som på grund av sina egenskaper eller sin sammansättning eller av annan orsak ska anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor,

2. klassificering av brandfarliga och explosiva varor,

3. brandfarliga och explosiva varors egenskaper och utförande,

4. undantag från lagens tillämpning i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring och import,

4. undantag från lagens tillämpning i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring, import eller export,

5. åtgärder och försiktighetsmått som anges i 6 §,

6. utredning som anges i 7 §,

7. kompetens som anges i 8 §,

8. föreståndare som anges i 9 §,

9. byggnad, annan anläggning och anordning som anges i 10 § samt att sådan byggnad, anläggning och anordning inte får användas, saluhållas eller säljas om den inte efter kontroll genom teknisk provning, besiktning eller annan undersökning har befunnits vara betryggande från skyddssynpunkt,

10. förvaring och förpackning som anges i 11 §, 11. godkännande som anges i 12 §, 12. vad som ska förstås med plastiska sprängämnen som anges i 13 § samt om hur sådan märkning med spårämne ska ske,

13. information som anges i 14 §, 14. hantering av frågor om tillstånd, 15. att hantering, överföring eller import av en brandfarlig eller explosiv vara ska vara förbjuden, om ett sådant förbud är av särskild betydelse med hänsyn till brand- eller explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion, och

15. att hantering, överföring, import eller export av en brandfarlig eller explosiv vara ska vara förbjuden, om ett sådant förbud är av särskild betydelse med hänsyn till brand- eller explosionsrisken och till konsekvenserna av en brand eller en explosion, och

16. avgifternas storlek enligt denna lag.

Kommunen får meddela föreskrifter om avgifternas storlek enligt denna lag när det gäller den egna verksamheten.

En kommun får meddela föreskrifter om avgifternas storlek enligt denna lag när det gäller den egna verksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2016.

3. Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 26 februari 2014 direktiv 2014/28/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (omarbetning) [det omarbetade explosivvarudirektivet]. Direktivet, som trädde i kraft den 18 april 2014, ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 19 april 2016 och de nya bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra direktivet ska tillämpas från och med den 20 april 2016. Direktivet bifogas som bilaga 1.

Direktivet är en omarbetning av rådets direktiv 93/15/EEG av den 5 april 1993 om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (det tidigare explosivvarudirektivet).

Det omarbetade explosivvarudirektivet innebär inga ändringar av tillämpningsområdet för eller av de väsentliga skyddskraven i det tidigare explosivvarudirektivet, utan är främst ett led för att anpassa olika produktdirektiv till Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG. Beslutet fungerar som en mall för hur rättsakter som reglerar produkter ska utformas. Direktivet har tillsammans med åtta andra harmoniserade produktdirektiv anpassats till beslutet genom det s.k. anpassningspaketet (eng. alignment package). Genom att följa samma mall är tanken att rättsakterna ska bli mer enhetliga när det gäller definitioner, skyldigheter för ekonomiska aktörer (exempelvis tillverkare och distributörer), krav på anmälda organ som kontrollerar produkter och marknadskontroll. Anpassningen av direktivet till beslutet innebär bl.a. att vissa definitioner lagts till, att de ekonomiska aktörernas skyldigheter har klargjorts och att anmälningskriterierna för anmälda organ har skärpts.

I propositionen föreslås de lagändringar som bedöms nödvändiga för att genomföra direktivet i svensk rätt. Utöver de föreslagna ändringarna kan vissa anpassningar på förordningsnivå behöva göras. Huvuddelen av genomförandet av direktivet förutsätter emellertid åtgärder på myndighetsföreskriftsnivå. Ett sådant genomförandearbete bedrivs av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), huvudsakligen med stöd av bemyndiganden i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor och förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor.

Inom Justitiedepartementet har promemorian Genomförande av det omarbetade explosivvarudirektivet (Ju2015/05400/L4) utarbetats. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning över remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2015/05400/L4).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 17 december 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. I propositionens lagförslag görs några mindre språkliga justering i förhållande till lagrådsremissens lagförslag. Vidare föreslås ett tidigare ikraftträdande. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

4. Den svenska regleringen av explosiva varor

Den svenska regleringen av explosiva varor finns huvudsakligen i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor (LBE), i förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor (FBE) och i myndighetsföreskrifter. LBE trädde i kraft den 1 september 2010 och ersatte då lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor. LBE är en allmänt hållen ramlag och regelverket får sitt konkreta innehåll genom bestämmelser som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. LBE omfattar såväl brandfarliga som explosiva varor. Detaljbestämmelser av utpräglat teknisk karaktär har undvikits på lag- och förordningsnivå. Den typen av bestämmelser har i stället utfärdats på myndighetsnivå. Myndighetsföreskrifter har tidigare meddelats av Sprängämnesinspektionen samt, efter 2001 och fram till utgången av 2008, av Statens räddningsverk. Statens räddningsverks verksamhet på området har fr.o.m. den 1 januari 2009 övertagits av MSB. Myndigheten kungör sina föreskrifter i sin författningssamling (MSBFS).

I det följande redogörs kortfattat för de bestämmelser, framförallt i lagen, som är relevanta för genomförandet av det omarbetade explosivvarudirektivet.

4.1. Lagen om brandfarliga och explosiva varor

4.1.1. Tillämpningsområde och syfte

LBE syftar till att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor. Lagen syftar även till att förebygga obehörigt förfarande med brandfarliga eller explosiva varor (1 § andra stycket). LBE gäller för hantering, överföring och import av brandfarliga och explosiva varor samt för sådana förberedande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken. Lagen gäller även beträffande konsekvenserna av en brand eller en explosion (1 § första stycket).

Till brandfarliga varor hänförs brandfarliga gaser, brandfarliga vätskor och brandreaktiva varor (3 §). Till explosiva varor hänförs explosiva

ämnen och blandningar, explosiva föremål och andra ämnen, blandningar och föremål som tillverkas i avsikt att framkalla en verkan genom en explosion eller en pyroteknisk effekt (4 §).

4.1.2. Aktsamhetskrav

Den som hanterar, överför eller importerar brandfarliga eller explosiva varor ska vidta de åtgärder och försiktighetsmått som behövs för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom. Aktsamhetskravet sträcker sig inte bara till förebyggande av brand eller explosion orsakad av varorna utan även till att förebygga obehörigt förfarande med varorna (6 §). Med obehörigt förfarande avses till exempel stöld eller sabotage.

4.1.3. Godkännandekrav

För att en explosiv vara ska få släppas ut på marknaden ska den ha bedömts överensstämma med vad som ska godtas enligt bestämmelser som gäller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller, om det inte finns sådana bestämmelser, ha godkänts av behörig myndighet (12 §), dvs. av MSB (4 § FBE).

4.1.4. Tillstånd

Den som hanterar, överför eller importerar explosiva varor ska ha tillstånd till det. Samma sak gäller den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor (16 § första stycket). MSB prövar frågor om tillstånd i fråga om explosiva varor, när det rör tillverkning, bearbetning, behandling, destruktion, underhåll, återvinning och annan hantering som sker i anslutning till sådan hantering. Detsamma gäller gränsöverskridande överföring, import och sådan hantering som Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket behöver ha tillstånd till (18 § första stycket). Beträffande tillstånd för hantering och överföring av explosiva varor i övrigt är det den kommun där hanteringen ska ske som är ansvarig. Om frågan gäller förvaring i förråd som är flyttbart ska frågan prövas av den kommun där sökanden är bosatt eller där verksamheten huvudsakligen ska bedrivas (18 § andra stycket).

4.1.5. Tillsyn och marknadskontroll

Den som prövar ansökan om tillstånd (MSB eller en kommun) har också, inom sitt verksamhetsområde, tillsyn över efterlevnaden av lagen och föreskrifter och beslut som meddelats i anslutning till lagen (21 § första stycket). Försvarsmakten kan efter medgivande av MSB utöva viss tillsyn över Försvarsmaktens, Försvarets materielverks, Totalförsvarets forskningsinstituts och Fortifikationsverkets hantering och import av brandfarliga och explosiva varor (21 § andra stycket).

MSB utövar marknadskontroll över brandfarliga och explosiva varors egenskaper, utsläppande och tillhandahållande på marknaden, samt sådana produkter som används för hantering av brandfarliga och explosiva varor och för vilka myndigheten har utfärdat föreskrifter (22 §). MSB är på detta område marknadskontrollmyndighet enligt artiklarna 19, 24.2, 26, 27.2, 28 och 29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (23 § FBE). Det innebär till exempel att MSB ska säkerställa att produkter som utgör en allvarlig risk dras tillbaka eller förbjuds. MSB ska vidare i enlighet med förordningen (EG) nr 765/2008 bl.a. inrätta förfaranden för att kunna följa upp klagomål och rapporter om risker relaterade till brandfarliga och explosiva varor, bevaka olyckor och skador som ovan nämnda produkter misstänks ha orsakat, kontrollera att korrigerande åtgärder har vidtagits samt följa upp vetenskaplig och teknisk kunskap i säkerhetsfrågor.

4.1.6. Ansvar

Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot aktsamhetskravet i 6 § döms till böter eller fängelse i högst ett år (28 § första stycket). Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot något av kraven vid hantering, överföring och import av explosiva varor, som finns i 7–15 §§ (exempelvis utredningskravet och kompetenskravet) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 36 §, under förutsättning att ansvar inte kan dömas ut enligt 28 § första stycket (28 § andra stycket 1).

Till böter kan även den dömas som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i en ansökan eller annan handling som ska lämnas enligt LBE eller en föreskrift som har meddelats i anslutning till lagen (28 § andra stycket 2). Detsamma gäller den som underlåter att komma in med upplysningar eller handlingar som en tillsynsmyndighet har begärt för att kunna utöva tillsyn (28 § andra stycket 3). Den som av oaktsamhet bryter mot tillståndsplikten döms till böter. Begås brottet med uppsåt eller av grov oaktsamhet döms till böter eller fängelse högst ett år (29 § första och andra stycket). Om ett uppsåtligt brott avser explosiva varor och är att anse som grovt döms till fängelse lägst sex månader och högst fyra år (29 § tredje stycket).

I ringa fall döms det inte till ansvar (30 § första stycket). Till ansvar enligt 28 § eller enligt 29 § första eller andra stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

4.1.7. Bemyndiganden

I 36 § finns bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter på området. Bestämmelsen innehåller 16 punkter, bl.a. omfattar föreskriftsrätten vilka varor som ska anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor, undantag från LBE i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring och import,

åtgärder och försiktighetsmått med anledning av de aktsamhetskrav som ställs upp i 6 §, vilken information den som tillverkar, överför eller importerar brandfarliga ämnen eller explosiva varor ska lämna.

5. Det omarbetade direktivet om explosiva varor

Direktivet är framtaget som ett led i genomförandet av det s.k. varupaketet som antogs av EU i juli 2008. I varupaketet ingår bl.a. beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter. Beslutet är tänkt att fungera som en mall för hur kommande och reviderade EU-rättsakter som reglerar produkter ska utformas. Det innehåller referensbestämmelser när det gäller t.ex. definitioner, skyldigheter för ekonomiska aktörer (dvs. tillverkare, distributörer, importörer m.fl.) och krav på anmälda organ som kontrollerar produkter. I varupaketet ingår även Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter. För svensk del innebär ackreditering i korthet att Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), som är Sveriges nationella ackrediteringsorgan, har bedömt att de företag eller organisationer som utför bedömning av överensstämmelse har den specifika kompetens som krävs för att utföra denna uppgift. Förordningen innehåller också bestämmelser om marknadskontroll och gränskontroll. Marknadskontroll innebär kontroll av att produkter som gjorts tillgängliga på den inre marknaden uppfyller gällande krav. Sedan den 1 januari 2010 är bestämmelserna i förordningen direkt tillämpliga i samtliga medlemsstater.

Bestämmelserna i beslut nr 768/2008/EG och förordning (EG) nr 765/2008 hör nära samman och kompletterar varandra. Till skillnad från förordningen är bestämmelserna i beslutet inte direkt tillämpliga utan har integrerats i direktivet som sedan ska genomföras i nationell rätt. Anpassningen till beslut nr 768/2008/EG innebär inga ändringar av tillämpningsområdet för eller de väsentliga skyddskraven i det tidigare explosivvarudirektivet.

Direktivet består av åtta kapitel med sammanlagt 55 artiklar och sex bilagor. I kapitel 1 finns allmänna bestämmelser, i kapitel 2 behandlas de ekonomiska aktörernas skyldigheter, i kapitel 3 säkerhetsbestämmelser, i kapitel 4 den explosiva varans överensstämmelse med kraven, i kapitel 5 anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse, i kapitel 6 marknadskontroll, kontroll av explosiva varor som förs in på unionsmarknaden och unionens förfarande i fråga om skyddsåtgärder, i kapitel 7 delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter samt kommittéförfarande och i kapitel 8 finns övergångsbestämmelser och slutbestämmelser som bl.a. behandlar sanktioner.

6. Genomförande av det omarbetade direktivet om explosiva varor

Den svenska lagstiftningen uppfyller i stor utsträckning redan det omarbetade explosivvarudirektivets krav. Det kan noteras att en stor del av regelverket på området sedan tidigare är genomfört genom myndighetsföreskrifter. Bedömningen är att även de ändringar som krävs för genomförandet av direktivet till största delen bör göras på myndighetsföreskriftsnivå. Detta till följd av att bestämmelserna i direktivet i stor utsträckning är av detaljerad och teknisk karaktär. Nedan följer en genomgång av direktivet och överväganden gällande genomförandeåtgärder i form av lagändringar.

6.1. Allmänna bestämmelser (artiklarna 1

Regeringens bedömning: Inga lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 1−4.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast Swedac har kommenterat denna del.

Swedac påpekar att det i promemorian anges att det av godkännandekravet i 12 § LBE följer särskilt att för att en explosiv vara ska få släppas ut på marknaden ska den av MSB ha bedömts överensstämma med vad som ska godtas enligt bestämmelser som gäller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Detta strider enligt Swedac bl.a. mot artikel 3 om fri rörlighet i det omarbetade explosivvarudirektivet.

Skäl för regeringens bedömning: Artikel 1 anger att direktivet ska tillämpas på explosiva varor för civilt bruk. Artikeln anger vidare att direktivet inte ska tillämpas på explosiva varor som enligt nationell lagstiftning är avsedda för användning av försvarsmakten och polisen, pyrotekniska artiklar som omfattas av direktiv 2013/29/EU och ammunition, om annat inte följer av artiklarna 12

  • Artikeln anger vidare att direktivet inte hindrar medlemsstaterna från att i nationell lagstiftning ange vissa ämnen, som inte omfattas av direktivet, som explosiva varor. I artikel 2 finns definitioner och i artikel 3 stadgas om fri rörlighet för varor som uppfyller direktivets krav. I artikel 4 föreskrivs att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att explosiva varor får tillhandahållas på marknaden endast om de uppfyller kraven i direktivet.

Beträffande artikel 1 och ett antal definitioner i artikel 2, vilka motsvaras av artiklar i det tidigare explosivvarudirektivet, så har dessa omhändertagits i samband med genomförandet av det direktivet. I artikel 2 har det dock tillkommit en rad nya definitioner till följd av att direktivet har anpassats till beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram

för saluföring av produkter. De definitioner som är nya och kräver genomförande i nationell rätt kommer att behandlas i anslutning till de delar av direktivet som de hänför sig till.

Artikel 3 som avser fri rörlighet riktar sig till medlemsstaterna och kräver inga genomförandeåtgärder. I fråga om artikel 4 om tillhandahållande på marknaden kan konstateras att LBE redan innehåller såväl aktsamhets- som godkännandekrav, se bl.a. 6–15 §§ LBE. Genom denna reglering uppställs krav på att den som hanterar, överför eller importerar explosiva varor ska vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna (6 §). Såsom Swedac påpekar anges i promemorian att det av godkännandekravet i 12 § LBE följer särskilt att för att en explosiv vara ska få släppas ut på marknaden ska den av MSB ha bedömts överensstämma med vad som ska godtas enligt bestämmelser som gäller inom EES. Enligt 12 § LBE följer dock att för att en explosiv vara ska få släppas ut på marknaden ska den ha bedömts överensstämma med vad som ska godtas enligt bestämmelser som gäller inom EES eller, om det inte finns sådana bestämmelser, ha godkänts av den myndighet som regeringen bestämmer. Som framgår av paragrafen finns det inget krav på förhandsgodkännande av en nationell myndighet för att en vara ska få släppas ut på marknaden. 12 § LBE står därför enligt regeringens bedömning inte i strid med artikel 3 om fri rörlighet i direktivet.

6.2. De ekonomiska aktörernas skyldigheter (artiklarna 5

Regeringens förslag: I lagen om brandfarliga och explosiva varor ska ett tillägg göras så att även åtgärder efter befattning med explosiva varor omfattas av lagens tillämpningsområde. Vidare ska ett tillägg göras som klargör att aktsamhetskravet även gäller för den som utan att hantera en explosiv vara tillhandhåller en sådan på marknaden.

Regeringens bedömning: Inga ytterligare lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 5–10.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås inte något tillägg i 6 § LBE.

Remissinstanserna: MSB anför att nuvarande reglering i LBE och i

FBE inte ger myndigheten möjlighet att meddela föreskifter så att artikel 8, som rör distributörernas skyldigheter, kan införlivas fullt ut.

MSB, Kompetenscentrum Energetiska Material (KCEM) och Innovations- och Kemiindustrierna i Sverige AB (IKEM) anför att om artikel 5.1 ska tillämpas bokstavligt innebär detta att explosiva varor som tillverkaren inte avser att släppa ut på marknaden utan använder själv ska

CE-märkas. Detta medför enligt remissinstanserna konsekvenser för explosivvaruindustrin som, enligt KCEM och IKEM, är orimliga.

Swedac anför i denna del att styrelsen har svårt att utläsa att befintliga bemyndiganden i LBE täcker de nya krav som riktas mot enskilda

ekonomiska aktörer och att det vore en fördel om nödvändiga bemyndiganden angavs mer tydligt och transparent.

Kommerskollegium bedömer att de föreslagna föreskrifterna inte är anmälningspliktiga enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskifter, World Trade Organisation (WTO)

Agreement on Technical Barriers to Trade (TBT-avtalet) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden.

Skäl för regeringens förslag och bedömning

Bestämmelserna om de ekonomiska aktörernas skyldigheter bör till största del genomföras i myndighetsföreskrifter

I artikel 5 regleras tillverkarnas skyldigheter, bl.a. ska tillverkare utarbeta viss teknisk dokumentation och låta utföra det relevanta förfarandet för bedömning av överensstämmelse som avses i artikel 20, upprätta EUförsäkran om överensstämmelse, anbringa CE-märkning och se till att de explosiva varor som släpps ut på marknaden åtföljs av bruksanvisningar och säkerhetsinformation. Enligt artikeln ska vidare en tillverkare som har skäl att tro att en explosiv vara som han eller hon släpper ut på marknaden inte överensstämmer med kraven omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att få den explosiva varan att överensstämma med kraven eller, om så är lämpligt, dra tillbaka eller återkalla varan. Tillverkaren får, enligt artikel 6, genom skriftlig fullmakt utse en representant att utföra vissa av de skyldigheter som åligger tillverkaren. I artiklarna 7 och 8 beskrivs importörernas respektive distributörernas skyldigheter. Dessa ska bl.a. se till att den explosiva varan är försedd med CE-märkning, åtföljs av bruksanvisning och säkerhetsinformation och återkalla en explosiv vara som de har skäl att tro inte överensstämmer med kraven. I artikel 9 behandlas fall där tillverkarens skyldigheter är tillämpliga på importörer och distributörer, exempelvis då en importör eller distributör släpper ut en explosiv vara på marknaden under eget namn. Avslutningsvis behandlas i artikel 10 identifiering av ekonomiska aktörer, vilket gäller de fall en explosiv vara inte omfattas av det system för identifiering och spårning som beskrivs i artikel 15. De ekonomiska aktörerna ska då på begäran av marknadskontrollmyndigheterna identifiera ekonomiska aktörer som levererat en explosiv vara till dem och ekonomiska aktörer som de har levererat en explosiv vara till.

Bestämmelserna i artiklarna 5–10, som följer av att direktivet har anpassats till beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter, är till största delen nya och kräver, enligt regeringens mening, genomförande i nationell rätt. Detta gäller också definitionerna i artikel 2 av begrepp som förekommer i artiklarna (artiklarna 2.9

2.15, 2.19 och 2.24).

Av godkännandekravet i 12 § LBE följer att för att en explosiv vara ska få släppas ut på marknaden ska den ha bedömts överensstämma med vad som ska godtas enligt bestämmelser som gäller inom EES. MSB har med stöd av 36 § första stycket 11 LBE jämfört med 25 § första stycket 7

FBE fått föreskriftsrätt i fråga om sådana godkännanden. MSB har även föreskriftsrätt vad gäller de åtgärder och försiktighetsmått som anges i 6 §, se 36 § första stycket 5 LBE jämfört med 25 § första stycket 7 FBE. Det omarbetade explosivvarudirektivet ställer emellertid krav på de ekonomiska aktörerna även efter att de tagit befattning med den explosiva varan (se exempelvis artiklarna 5.3, 5.7, 6.2, 7.6, 7.7 och 8.4). För att direktivet ska kunna genomföras även i detta avseende ska 1 §, som tar upp lagens syfte och tillämpningsområde, kompletteras på så sätt att även efterföljande åtgärder med varorna omfattas.

Innehållet i artiklarna 5−10 är av detaljerad karaktär och regeringen delar promemorians bedömning att det därför är mindre lämpligt att genomföra dessa i lag. De ska i stället till största delen genomföras på myndighetsföreskriftsnivå. Genom bemyndigandet i 36 § första stycket 5 och 11 LBE jämfört med 25 § första stycket 7 FBE kan MSB meddela dessa föreskrifter. Regeringen anser således att de befintliga bemyndigandena är tillräckliga för att MSB ska kunna meddela nödvändiga föreskrifter för genomförandet av direktivet i denna del. Några förtydligande i enlighet med vad Swedac efterfrågar behövs därför inte.

Direktivet ställer krav på att medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av bestämmelser i nationell rätt som har utfärdats med tillämpning av direktivet (se artikel 50). Förslagen innebär att ekonomiska aktörer kommer att omfattas av det straffansvar som finns i 28 § LBE (se avsnitt 4.1.6). Se vidare avsnitt 6.8.

Ekonomiska aktörer som inte tar fysisk befattning med explosiva varor

MSB har anfört att med begreppet hantering i LBE avses fysisk hantering. Direktivets bestämmelser om distributörerers skyldigheter gäller, enligt MSB, oavsett om dessa aktörer tar en fysisk befattning med de explosiva varorna eller inte. Det kan, enligt MSB, finnas fall där distributören av den explosiva varan inte tar fysisk befattning med varan i samband med ett tillhandahållande utan endast agerar mäklare mellan importören och slutanvändaren. MSB anser att dessa fall inte träffas av bestämmelsen i 6 § och att myndigheten därför inte kan meddela föreskrifter med stöd av sitt befintliga bemyndigande. MSB anser därför att myndigheten inte kan införliva bestämmelsen om distributörens skyldigheter fullt ut i svensk rätt och föreslår att ett tillägg görs i 6 §

LBE.

Med tillhandahållande på marknaden avses enligt artikel 2.7 i direktivet varje leverans av en explosiv vara för distribution eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller kostnadsfritt. En distributör är enligt artikel 2.12 en fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, förutom tillverkaren eller importören, som tillhandahåller en explosiv vara på marknaden.

Direktivet bör förstås så att distributörernas tillhandahållanden av en explosiv vara på marknaden inte är begränsat till att distributören tar fysisk befattning med varorna. Hanteringsbegreppet i 5 § lagen om brandfarliga och explosiva varor kan uppfattas så som endast innefattande fysisk hantering av explosiva varor (se prop. 2009/10:203 s.

37 och s. 68). Regeringen delar därför MSB:s bedömning att myndigheten enligt gällande rätt inte kan meddela föreskrifter som omfattar distributörer som inte tar fysisk befattning med de explosiva varorna. För att direktivet ska kunna genomföras bör därför 6 § LBE ändras så att det tydliggörs på vilket sätt aktsamhetskravet gäller även för den som tillhandhåller en explosiv vara utan att ta fysisk befattning med den.

Som anförs ovan ställer direktivet krav på att medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av bestämmelser i nationell rätt som har utfärdats med tillämpning av direktivet (se artikel 50). Förslaget innebär att även ekonomiska aktörer som inte tar fysisk befattning med explosiva varor kommer att omfattas av det straffansvar som finns i 28 § LBE (se avsnitt 4.1.6). Se vidare avsnitt 6.8.

CE-märkning av explosiva varor som tillverkats för tillverkarens egna ändamål

Flera remissinstanser har påpekat att det får stora konsekvenser för explosivvaruindustrin om tillverkarna även ska CE-märka explosiva varor som de använder för egna ändamål och inte avser att släppa ut på marknaden. KCEM anför bl.a., med stöd av IKEM, att exempel på sådana konsekvenser är att utvecklingen av nya produkter kommer att avsevärt försvåras, för att inte säga omöjliggöras, om företag inte kan genomföra tester på produkter under utvecklingsarbetet. Vidare anförs att sådan märkning skulle leda till kostnadsökningar, vilket kommer att göra produkterna orimligt dyra utan att någon säkerhetsmässig vinst gjorts.

MSB har anfört att det ur ett säkerhetsperspektiv inte är nödvändigt med

CE-märkning av alla explosiva varor som tillverkats för tillverkarens egna ändamål. När en tillverkare framställer explosiva varor i små mängder i samband med produktutveckling, forskning och liknande kommer tillverkarens förmåga att utföra sin verksamhet på ett säkert sätt prövas i samband med att denne söker tillstånd för verksamheten hos MSB. Det är först i samband med större serietillverkning och då tillverkaren mera regelbundet använder och tillgodogör sig sprängkraften i egentillverkade explosiva varor som CE-märkningen torde tillföra tillräckligt mycket säkerhetsmässigt.

Av artikel 5.1 framgår att tillverkarna ska, när de släpper ut sina explosiva varor på marknaden eller använder dem för egna ändamål, se till att de konstruerats och tillverkats i enlighet med de grundläggande säkerhetskraven i bilaga II. Enligt artikel 5.2 ska tillverkarna bl.a. låta utföra det relevanta förfarandet för bedömning av överensstämmelse som avses i artikel 20. Om bedömningen har visat att en explosiv vara uppfyller de tillämpliga kraven ska tillverkarna upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse och anbringa CE-märkning Av direktivtexten följer således att även explosiva varor som tillverkaren avser att använda för egna ändamål ska CE-märkas.

CE-märkning är en viktig angivelse för att en produkt överensstämmer med EU-lagstiftningen. Tillverkare eller importörer intygar genom CEmärkningen att en produkt som man saluför på den inre marknaden uppfyller gällande krav såsom grundläggande krav på hälsa och säkerhet,

men i vissa fall även andra produktegenskaper. CE-märkta produkter har fri rörlighet på den inre marknaden.

Någon definition av begreppet ”användning för egna ändamål” finns inte i direktivet. Kommissionen lämnade därför den 28 maj 2015 i ett meddelande sin tolkning av begreppet. Av meddelandet framgår bl.a. att

use for own purposes in Article 5(1) of Directive 2014/28/EU […] should be interpreted as only covering the manufacturer’s use for own purposes relating directly to the blasting effect of the explosives, and not to the manufacturer´s use for other purposes such as R&D, trials, education, experiments, incorporation into a formulation or article, disposal or extraction for disposal

I dessa fall ska det, enligt kommissonen, inte krävas att tillverkarna gör en bedömning av överensstämmelse eller CE-märker den explosiva varan. Vidare framgår av meddelandet att undantaget enligt kommissionen endast gäller ekonomiska aktörers användning för egna ändamål.

En medlemsstat är inte bunden av ett tolkningsmeddelande. Detta hindrar dock inte att en medlemsstat använder sig av tolkningsmeddelandet som vägledning till hur en rättsakt ska tolkas. Regeringen anser, med beaktande av CE-märkningens syfte, vad som anges i tolkningsmeddelandet och vad MSB har anfört, att endast sådana explosiva varor som tillverkarna avser att använda för egna ändamål med syfte att utnyttja sprängkraften, bör omfattas av kravet på CE-märkning.

I likhet med Kommerskollegium bedömer regeringen att de föreslagna ändringarna i LBE inte är anmälningspliktiga enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (det tidigare anmälningsdirektivet 98/34/EG), WTO:s TBT-avtal eller tjänstedirektivet 2006/123/EG.

6.3. Säkerhetsbestämmelser (artiklarna 11

Regeringens förslag: En definition av export läggs till i lagen om brandfarliga och explosiva varor. Därutöver kompletteras lagen med ett uttryckligt krav på tillstånd för export av explosiva varor och med att det är MSB som ska pröva sådana ansökningar om tillstånd.

Följdändringar med anledning av att export ska kräva tillstånd görs även.

Regeringens bedömning: Inga ytterligare lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 11–18.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: MSB framför att myndighetens föreskriftsbemyndigande medför mycket små möjligheter att vidta alla sådana åtgärder som avses i artikel 13. MSB har t.ex. inga möjligheter att genom myndighetsföreskrifter stoppa en påbörjad överföring av explosiva varor eller ammunition. Myndigheten kan heller inte vidta särskilda åtgärder

vid gränspassager eller ställa särskilda krav på personkontroller av dem som är inblandade i hanteringen av explosiva varor. MSB framhåller vidare att det är angeläget att regeringen inom en överskådlig framtid ändrar 18 § LBE så att MSB även blir tillståndsmyndighet för sådana överföringar inom Sverige som sker i anslutning till tillverkning av explosiva varor. Detta har även påtalats av KCEM och IKEM.

Tullverket anser att vissa brandfarliga och explosiva varor bör läggas till i varulistan i 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid

Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen för att verket ska kunna kontrollera, ingripa och lagföra när det inte finns tillstånd till överföring. Tullverket anger att ett aktuellt exempel på när verket saknar befogenhet att ingripa är vid införsel av handgranater.

Inspektionen för strategiska produkter (ISP) konstaterar att det även fortsättningsvis kommer att krävas två, och ibland till och med tre, tillstånd för utförsel (export) av ammunition (all ammunition utgör explosiva varor) utanför EES. För utförsel (överföring) av ammunition inom EES gör ISP bedömningen att det fortsättningsvis kommer att krävas tre tillstånd.

Skäl för regeringens förslag och bedömning

Inga lagändringar krävs för att genomföra artiklarna 11, 12, 17 och 18

Artiklarna 11 och 12 behandlar överföring, dvs. fysisk förflyttning av explosiva varor och ammunition inom EU. Artiklarna ställer upp ett antal krav som måste vara uppfyllda för att överföring ska få ske. Enligt artikel 17 ska en medlemsstat när den ger licens eller tillstånd till tillverkning av explosiva varor särskilt kontrollera att de ekonomiska aktörerna är kapabla att uppfylla de tekniska förpliktelser de tar på sig. I artikel 18 finns bestämmelser om beslag om det finns tillräckliga bevis för att den explosiva varan kommer att bli föremål för förvärv, användning eller handel som sker olagligt.

Vad avser artiklarna 11, 12, 17 och 18 motsvaras dessa av artiklar i det tidigare explosivvarudirektivet och har omhändertagits i samband med genomförandet av det direktivet. Direktivets krav på att medlemsstaterna ska tillämpa aktuella artiklar tillgodoses därmed av gällande rätt.

Undantag av säkerhetsskäl, utbyte av information samt identifiering och spårning av explosiva varor

Enligt artikel 13 får en medlemsstat vid allvarliga hot eller angrepp på den allmänna säkerheten till följd av olagligt innehav eller bruk av explosiva varor eller ammunition, vidta alla nödvändiga åtgärder i fråga om överföring av explosiva varor eller ammunition för att förebygga detta olagliga innehav eller bruk. Medlemsstaterna ska vidare enligt artikel 14, för genomförandet av artiklarna 11 och 12, upprätta nätverk för informationsutbyte, underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om vilka nationella myndigheter som ansvarar för att sända och ta emot informationen och genomföra de förfaranden som föreskrivs i artiklarna 11 och 12. Medlemsstaterna ska därutöver se till att övriga medlemsstater och kommissionen har tillgång till uppdaterad information om ekonomiska aktörer som innehar sådana licenser eller

tillstånd som avses i artikel 16. Artikel 15 behandlar identifiering och spårning av explosiva varor. Artikeln ger också kommissonen rätt att anta genomförandeakter på området.

Undantaget av säkerhetsskäl som medlemsstaterna får göra enligt artikel 13 har sin motsvarighet i artikel 11 i det tidigare explosivvarudirektivet. MSB kan med stöd av bemyndigandet i 36 § första stycket 5 LBE och 25 § första stycket 7 FBE använda sig av undantaget för att förebygga olagligt innehav och bruk. MSB har anfört att det angivna bemyndigandet medför mycket små möjligheter för myndigheten att vidta alla sådana åtgärder som avses i den aktuella artikeln. Regeringen gör bedömningen att den föreskriftsrätt MSB har är tillräcklig för att uppfylla direktivets krav i denna del.

Vad sedan avser artikel 14.1 första stycket finns redan ett nätverk för informationsutbyte som Sverige deltar i. Sådan tillgång till uppgifter som avses i artikel 14.1 andra stycket är inte särskilt reglerat och det har inte framkommit att det finns något sådant behov.

Artikel 15 innehåller detaljerade bestämmelser om identifiering och spårning av explosiva varor. Liknande bestämmelser finns även i det tidigare explosivvarudirektivet. MSB har med stöd av 25 § FBE meddelat föreskrifter om identitetsmärkning och registrering av explosiva varor för civilt bruk. Direktivets krav i nu aktuellt hänseende bedöms därigenom tillgodosett.

Tillstånd för export av explosiva varor införs

I artikel 16 föreskrivs att ekonomiska aktörer ska inneha en licens eller ett tillstånd som ger dem rätt att tillverka, förvara, använda, importera, exportera, överföra eller bedriva handel med explosiva varor. Detta gäller inte anställda hos en ekonomisk aktör som innehar en licens eller ett tillstånd. Kravet på tillstånd regleras i 16 § LBE som bl.a. stadgar att den som hanterar, överför eller importerar explosiva varor eller den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till detta. Definitioner av vad som avses med hantering, överföring och import finns i 5 § LBE. I bestämmelserna regleras emellertid export inte uttryckligen. Med hantering avses enligt 5 § LBE ”tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, återvinning, destruktion, saluförande, underhåll, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden”. I praktiken torde den som ska exportera en vara även hantera varan som ett led i exporten och befattningen med varan därmed omfattas av regelverket i LBE. Enligt gällande rätt måste därför den som vill exportera en brandfarlig eller explosiv vara ansöka om tillstånd för hanteringen av varan som ett led i exporten (se prop. 2009/10:203 s. 37). För att tydliggöra att det svenska regelverket omfattar export bör emellertid det begreppet läggas till i 1 § LBE, som reglerar syftet med och tillämpningsområdet för lagen. I enlighet därmed bör det även i 5 § införas en definition av export på så sätt att med export avses ”utförsel från Sverige till annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor”. Även i 16 § LBE bör en komplettering göras, så att det av den bestämmelsen framgår att även den som exporterar explosiva

varor ska ha tillstånd till det. MSB bör även uttryckligen ges i uppgift att pröva frågor om exporttillstånd, vilket föreslås tas in i 18 § LBE. Som en följd av att exportbegreppet förs in i LBE behöver export även läggas till i 6 § som reglerar aktsamhetskrav, 19 § där ytterligare bestämmelser om tillståndsprövning finns och 36 § som innehåller bemyndiganden.

Direktivet ställer krav på att medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av bestämmelser i nationell rätt som har utfärdats med tillämpning av direktivet (se artikel 50). Förslagen innebär att ekonomiska aktörer kommer att omfattas av det straffansvar som finns i 28 och 29 §§ LBE (se avsnitt 4.1.6). Se vidare avsnitt 6.8.

MSB anför att den nuvarande regleringen i 18 § LBE medför att den som tillverkar explosiva varor dels ska söka tillstånd till hantering och den gränsöverskridande överföringen hos MSB, dels måste söka tillstånd för överföring inom Sverige hos den kommun där varorna hanteras. Detta innebär en onödig administrativ börda för sökande och den berörda kommunen anser MSB tillsammans med KCEM och IKEM. Dessa remissinstanser föreslår därför att MSB även blir tillståndsmyndighet för sådana överföringar inom Sverige som sker i anslutning till tillverkning av explosiva varor. Beredningsunderlaget medger emellertid inte att denna synpunkt beaktas inom ramen för detta lagstiftningsarbete.

Gällande Tullverkets synpunkt på att vissa brandfarliga och explosiva varor bör läggas till i 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen) har en utredare den 17 november 2015 fått i uppdrag att bl.a. se över bestämmelserna i inregränslagen avseende detta. Tullverkets synpunkt kommer således att omhändertas i det arbetet.

6.4. Den explosiva varans överensstämmelse med kraven (artiklarna 19

Regeringens bedömning: Inga lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 19–23.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har invänt mot bedömningen. Skäl för regeringens bedömning: Artikel 19 behandlar presumtion om överensstämmelse för explosiva varor. Förfaranden för bedömning av överensstämmelse, dvs. den process som visar om de grundläggande säkerhetskraven i direktivet för en explosiv vara har uppfyllts behandlas i artikel 20. I artikel 21 finns bestämmelser om EU-försäkran om överensstämmelse. Genom att upprätta en sådan försäkran tar tillverkaren ansvar för att den explosiva varan överensstämmer med kraven i direktivet. Artikel 22 anger att CE-märkning ska omfattas av de allmänna principerna som fastställs i artikel 30 i förordningen (EG) nr 765/2008.

CE-märkning innebär att tillverkaren eller importören intygar att den produkt som saluförs på den inre marknaden uppfyller gällande krav. Kapitlet avslutas med artikel 23 som rör regler och villkor för anbringande av CE-märkning.

Vad först avser artiklarna 19, 20 och 23 rör dessa villkor för utsläppande av explosiva varor på unionsmarknaden. MSB har redan

med stöd av sitt bemyndigande i 36 § första stycket 11 LBE jämfört med

25 § första stycket 7 FBE antagit föreskifter avseende presumtion om överensstämmelse för explosiva varor, förfarande för bedömning av överensstämmelse och CE-märkning. Eventuella ändringar i föreskrifterna som kan behöva göras med anledning av att de aktuella artiklarna har formulerats om i förhållande till det tidigare explosivvarudirektivet täcks av befintligt bemyndigande.

Artikel 21 om EU-försäkran om överensstämmelse är ny. Bestämmelsen är av detaljerad och teknisk karaktär och regeringen anser därför att artikeln lämpligen bör genomföras genom myndighetsföreskrifter. Eftersom artikel 21 gäller förutsättningar för godkännande av en explosiv vara är bedömningen vidare att MSB med stöd av bemyndigandet i 36 § första stycket 11 LBE jämfört med 25 § första stycket 7 FBE kan meddela föreskrifter avseende EU-försäkran om överensstämmelse.

Vad avser artikel 22 om allmänna principer för CE-märkning hänvisar den till artikel 30 i förordningen (EG) nr 765/2008. EU-förordningar är enligt artikel 288 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. Kompletterande bestämmelser till ovan nämnd förordning har införts i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll

(14−17 §§).

Sammantaget gör regeringen bedömningen att några lagändringar inte krävs för att genomföra direktivets krav i denna del.

6.5. Anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse (artiklarna 24

Regeringens bedömning: Inga lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 24–40.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt över promemorians bedömning i denna del.

Skäl för regeringens bedömning: De aktuella artiklarna innehåller skärpta krav på anmälda organ. När det gäller denna del av direktivet fick

Swedac i regleringsbrevet för budgetåret 2015 i uppdrag att utarbeta föreskrifter för att genomföra eller komplettera bestämmelser om anmälda organ i rättsakter som anpassats till beslut 768/2008/EG. Den 1 juli i år trädde Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) föreskrifter och allmänna råd om anmälda organ inom vissa områden (STAFS 2015:6) i kraft. Genom dessa föreskrifter har Swedac tagit fram sektorsövergripande föreskrifter om anmälda organ för att genomföra bl.a. det omarbetade explosivvarudirektivet. Enligt föreskrifterna ska äldre bestämmelser tillämpas till den 20 april 2016 för ett organ som är eller vill bli anmält enligt aktuella bestämmelser för uppgifter i samband med bedömning av överenstämmelse av explosiva varor. Dessa föreskrifter kommer att behöva kompletteras med anledning av krav som framgår av direktivets bilagor (se närmare under avsnitt 7), vilket kan ske

på samma författningsnivå. Några lagändringar krävs således inte för genomförandet av de aktuella artiklarna.

6.6. Marknadskontroll i unionen, kontroll av explosiva varor som förs på unionsmarknaden och unionens förfarande i fråga om skyddsåtgärder (artiklarna 41

Regeringens bedömning: Inga lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 41–45.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: MSB anför att myndighetens befogenhet att som marknadskontrollsmyndighet kräva ett tillbakadragande eller återkallande av en explosiv vara från marknaden av en aktör i enlighet med artikel 42.1 är alltför otydligt reglerat i nuvarande lagstiftning.

Swedac påpekar att artikel 45 om bristande överensstämmelse rör marknadskontroll. Swedac anför vidare att det i promemorian anges att artikel 45 hanteras inom det tillsynförfarande som MSB och kommunerna bedriver. Om avsikten är att även kommunerna ska bedriva marknadskontroll krävs enligt Swedac en lagändring.

Enligt Swedac kan det vidare ifrågasättas om det finns bemyndigande för marknadskontrollmyndigheten att beakta en väl fungerande inre marknad i sin tillsyn och beivra illojal konkurrens då syftet med LBE endast är att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga och explosiva varor samt förebygga obehörigt förfarande med varorna. Swedac anför att det är angeläget att lagstiftningen utformas på ett transparent sätt för att möjliggöra en effektiv marknadskontroll som inte bara beaktar olyckor och skador utan även behovet av att skydda seriösa företag mot illojal konkurrens och att syftet med den svenska lagstiftningen sammanfaller med det direktiv som den avser att genomföra.

Skäl för regeringens bedömning

Marknadskontroll i unionen och förfarande för att på nationell nivå hantera explosiva varor som utgör en risk

I artikel 41 föreskrivs bl.a. att artiklarna 16–29 i förordningen (EG) nr 765/2008 ska tillämpas på explosiva varor. I artikel 42 regleras förfarandet för att på nationell nivå hantera explosiva varor som utgör en risk och hur marknadskontrollmyndigheterna och de ekonomiska aktörerna ska agera om det konstateras att en explosiv vara som omfattas av direktivet inte uppfyller dess krav. Marknadskontroll innebär att ansvariga myndigheter (marknadskontrollmyndigheterna) kontrollerar att produkter som finns på marknaden uppfyller krav i gällande lagstiftning, till exempel att de är märkta och prövade enligt regelverket.

Vad först avser artikel 41 första stycket bedöms direktivets krav i denna del tillgodosett genom den marknadskontroll som MSB utövar (se

22 § LBE samt 23 och 24 §§ FBE). Vad avser andra stycket får godkännandekravet i 12 § LBE och det tillstånds-, tillsyns- och marknadskontrollssystem som regleras genom lagen i övrigt anses motsvara sådana lämpliga åtgärder som avses. Även i denna del får direktivets krav anses uppfyllt.

Artikel 42 reglerar explosiva varor som utgör en risk och hur marknadskontrollmyndigheten och de ekonomiska aktörerna då ska agera. De delar av artikeln som kräver åtgärder på lagnivå får genom bestämmelserna om aktsamhet, kompetens m.m. för de som hanterar, överför eller importerar explosiva varor (6–15 §§ LBE), tillståndskravet och därtill hörande bestämmelser (16, 19 och 20 §§ LBE) och bestämmelserna om tillsyn och marknadskontroll (se 21 § LBE samt 23 och 24 §§ FBE), anses vara genomförda.

MSB har anfört att myndighetens befogenhet att i egenskap av marknadskontrollsmyndighet kräva ett omedelbart tillbakadragande eller återkallande av en produkt (artikel 42.1) är alltför otydligt reglerat i 24 § 4 FBE, som anger att MSB i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 och i fråga om brandfarliga och explosiva varor ska utföra de uppgifter som

följer av artiklarna 20−22 och 23.2. Marknadskontroll består av ett antal förfaranden, vars syfte är att säkerställa ett ändamålsenligt och enhetligt system för marknadskontroll i EU. Marknadskontrollmyndigheterna följer dessa förfaranden när de hanterar produkter som utgör en risk i enlighet med artikel 16.2 i förordning (EG) nr 765/2008 samt artiklarna R31 och R32 i bilaga 1 till beslut nr 768/2008/EG. Artikel R31 motsvaras av artikel 42 i det omarbetade explosivvarudirektivet. När det gäller produkter som utgör en allvarlig risk och därför kräver ett snabbt ingripande agerar myndigheterna enligt artiklarna 20 och 22 i förordning (EG) nr 765/2008. Enligt 24 § 4 FBE ska MSB i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 och i fråga om brandfarliga och explosiva varor utföra de uppgifter som följer av artiklarna 20−22 och 23.2. Av artikel 20 framgår att medlemsstaten ska säkerställa att produkter som utgör en allvarlig risk, även en allvarlig risk utan omedelbar effekt, och som kräver snabbt ingripande återkallas, dras tillbaka eller att tillhandhållandet på deras marknad förbjuds, och att kommissionen utan dröjsmål informeras i enlighet med artikel 22.

EU-förordningar är, i enlighet med artikel 288 andra stycket i EUFfördraget, till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. De ska tillämpas av domstolar och myndigheter i medlemsstaterna som direkt gällande rätt och de kan åberopas av enskilda. En EU-förordning får inte genomföras i nationell rätt och medlemsstaterna får inte utfärda bestämmelser i sådana frågor som regleras i förordningen. En EU-förordning hindrar emellertid inte att en medlemsstat antar kompletterande bestämmelser. Exempelvis kan det behövas regler om vilken myndighet som ansvarar för tillämpningen av förordningens bestämmelser. Förordning (EG) nr 765/2008 är således bindande och direkt tillämplig i Sverige. Genom 24 § 4 FBE har det säkerställts att MSB ska och kan utföra de uppgifter som följer av artikel 20 i förordningen (EG) nr 765/2008. Regeringen anser utifrån det som redogjorts för ovan att något förtydligande i denna del inte behöver göras.

Skyddsåtgärder, varor som uppfyller kraven, men utgör en risk och formellt bristande överensstämmelse

Artikel 43 berör unionens förfarande i fråga om skyddsåtgärder. I artikel föreskrivs bl.a. att om en medlemsstats marknadskontrollmyndighet har förbjudit tillhandahållandet av en explosiv vara på den nationella marknaden och det har rests invändningar mot detta ska kommissionen utan dröjsmål inleda samråd med medlemsstaterna och den eller de berörda ekonomiska aktörerna och utvärdera den nationella åtgärden. Det föreskrivs vidare vad medlemsstaterna ska göra om den aktuella nationella åtgärden var berättigad respektive oberättigad. Punkten 1 och 3 riktar sig i första hand till kommissionen. Punkten 2 första meningen omfattas redan av det krav som ställs på medlemsstaterna i artikel 20 i förordning (EG) nr 765/2008, som är direkt tillämplig. Avseende andra meningen i punkten 2 finns en liknande bestämmelse i det tidigare explosivvarudirektivet. Direktivets krav i denna del är således omhändertaget vid genomförandet av det tidigare direktivet och tillgodoses därmed av gällande rätt.

I artikel 44 finns bestämmelser om explosiva varor som visserligen uppfyller kraven i direktivet, men ändå konstaterats utgöra en risk. Medlemsstaterna kan då bl.a. ålägga den ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att den explosiva varan inte längre utgör en sådan risk. Punkterna 1–3 rör explosiva varor som uppfyller kraven, men utgör en risk. Den verksamhet som här avses faller inom ramen för marknadskontrollen och det tillsynsarbete som ska bedrivas. Direktivets krav i denna del får därmed anses vara tillgodosedda.

Formellt bristande överensstämmelse behandlas i artikel 45, t.ex. att CE-märkning saknas, att det inte upprättas någon EU-försäkran om överensstämmelse eller att den tekniska dokumentationen inte är tillgänglig eller komplett. En medlemsstat ska då ålägga den ekonomiska aktören att åtgärda den bristande överensstämmelsen. Kvarstår den bristande överensstämmelsen trots åläggandet, ska den berörda medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder för att begränsa eller förbjuda tillhandahållandet av den explosiva varan på marknaden eller se till att den återkallas eller dras tillbaka från marknaden. Formellt bristande överensstämmelse hanteras inom det tillsynsförfarande som MSB bedriver och inte, som anges i promemorian, av kommunerna. Direktivets krav i detta hänseende tillgodoses således genom gällande ordning och föranleder därför ingen författningsåtgärd.

Swedac har anfört att det är angeläget att lagstiftningen utformas på ett transparent sätt för att möjliggöra en effektiv marknadskontroll som inte bara beaktar olyckor och skador utan även behovet av att skydda seriösa företag från illojal konkurrens. Av förordning (EG) nr 765/2008 framgår att marknadskontroll är den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av de offentliga myndigheterna för att se till att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant harmoniserad gemenskapslagstiftning och inte hotar hälsa, säkerhet eller andra aspekter av skyddet av allmänintresset. Marknadskontroll syftar således till att tillvarata konsumenters och andra användares intressen och till att undvika oseriösa företag och illojal konkurrens på marknaden.

Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Den ska tillämpas från den 1 januari 2010. Marknadskontroll behandlas redan i prop. 2009/2010:203 (s. 51 f.). MSB är, som framgår ovan, marknadskontrollmyndighet och har tilldelats visa uppgifter enligt förordningen (EG) nr 765/2008 (se 22 § LBE samt 23 och 24 §§ FBE). Regeringen anser mot bakgrund av det anförda inte att lagens syfte behöver förtydligas i detta hänseende.

6.7. Delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter samt kommittéförfarande (artiklarna 46

Regeringens bedömning: Inga lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 46–49.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna invänder mot promemorians bedömning i denna del.

Skäl för regeringens bedömning: Enligt artikel 46 har kommissionen rätt att anta delegerade akter. En delegerad akt innebär att rådet och

Europaparlamentet har gett kommissionen befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke-väsentliga delar av en lagstiftningsakt. I artikel 47 fastställs de villkor som gäller för kommissionens rätt att anta delegerade akter, exempelvis att kommissionen så snart den antar en delegerad akt ska delge Europaparlamentet och rådet denna. När det gäller genomförandeakter stadgas det i artikel 48 bl.a. att kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de tekniska formerna för tillämpning av artikel 11, dvs. vid överföring av explosiva varor. Genomförandeakter innebär att kommissionen har fått befogenhet att fatta beslut om villkor för genomförandet. För att medlemsstaterna ska ha kontroll över genomförandet har särskilda genomförandekommittéer inrättats under kommissionen i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Kommittéerna består av representanter för medlemsländerna och en representant för kommissionen som ordförande. Artikel 49 behandlar kommittéförfarandet och stadgar bl.a. att kommissionen ska biträdas av kommittén för explosiva varor för civilt bruk.

Bestämmelserna i artikel 46–49 riktar sig endast mot kommissionen och bedöms därför inte kräva någon åtgärd i svensk rätt.

6.8. Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser (artiklarna 50

Regeringens bedömning: Inga lagändringar krävs för genomförandet av artiklarna 50–55.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i denna fråga.

Skäl för regeringens bedömning: I artikel 50 stadgas att medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av de bestämmelser i nationell rätt som har utfärdats med tillämpning av direktivet. Medlemsstaterna ska vidare vidta de åtgärder som krävs för att se till att sanktionerna tillämpas. Sådana sanktioner får omfatta straffrättsliga påföljder för allvarliga överträdelser. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 51 behandlar övergångsbestämmelser och denna artikel kommer att behandlas nedan i avsnitt 7. Artikel 52 anger bl.a. att medlemsstaterna senast den 19 april 2016 ska anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att de i artikeln angivna bestämmelserna ska följas. Vidare ska de till kommissionen genast överlämna texter till dessa bestämmelser. Medlemsstaterna ska tillämpa bestämmelserna från och med den 20 april 2016. I artikel 53 anges bl.a. att det tidigare explosivvarudirektivet upphör att gälla den 20 april 2016. Avslutningsvis anges i artikel 54 när direktivet träder i kraft och vilka artiklar som ska tillämpas från den 20 april 2016. I artikel 55 anges direktivets adressater, dvs. medlemsstaterna.

Ansvar för aktörerna på området i form av straffsanktioner och förverkande regleras i 28–32 §§ LBE. Av 28 § första stycket följer att den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot aktsamhetskravet (6 § LBE) döms till böter eller fängelse i högst ett år. Enligt 28 § andra stycket LBE döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot något av kraven i 7–15 § (utredningskravet, kompetenskravet, föreståndarkravet m.m.) eller föreskrifter som meddelats med stöd av 36 §, till böter om ansvar inte kan dömas ut enligt första stycket. Vidare döms den till böter, som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om förhållande av betydelse i en ansökan eller annan handling som ska lämnas enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller underlåter att efterkomma en begäran enligt 24 § första stycket, t.ex. då en tillsynsmyndighet har begärt att få upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Den som av oaktsamhet bryter mot tillståndsplikten i 16 § första stycket döms enligt 29 § första stycket till böter. Begås brottet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet är enligt andra stycket straffet böter eller fängelse högst ett år. Om ett uppsåtligt brott är att anse som grovt döms enligt tredje stycket till fängelse lägst sex månader och högst fyra år. I ringa fall döms inte till ansvar enligt LBE. Till ansvar enligt 28 § eller enligt 29 § första eller andra stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Inom ramen för den tillsyn som sker enligt LBE får dessutom tillsynsmyndigheten enligt 25 § LBE meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen och föreskrifter och beslut som har meddelats i anslutning till lagen ska efterlevas. Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Följs inte ett föreläggande eller ett förbud, får tillsynsmyndigheten besluta om rättelse på mottagarens bekostnad.

I lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll regleras vidare ansvar för den, som med uppsåt eller av oaktsamhet, bryter mot bestämmelse i 15 § om när CE-märkning får göras. Swedac får vidare ta ut sanktionsavgifter av den som oriktigt har uppgett sig vara ackrediterad eller anmäld av styrelsen för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse.

Genom gällande lagstiftning om straffansvar, möjlighet till utfärdande av vite och påförande av sanktionsavgifter bedömer regeringen att kravet enligt artikel 50 är uppfyllt. När det gäller övergångsbestämmelser, införlivande och ikraftträdande samt tillämpning (artiklarna 51, 52 och 54), behandlas de i avsnitt 7. Vad gäller artikel 53 om upphävande och artikel 55 om adressater ställer inte direktivet några krav på att dessa artiklar ska genomföras eller tillämpas i nationell rätt.

7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De föreslagna ändringarna ska träda i kraft den 1 juni 2016.

Regeringens bedömning: Inga lagändringar krävs för införlivandet av bilagorna till direktivet.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 20 april 2016.

Remissinstanserna: Swedac är den enda remissinstansen som uttalar sig i denna del. Styrelsen anför att den gör bedömningen att hela det svenska genomförandet bör vara i kraft innan Swedac kan fatta beslut om att anmäla organ till kommissionen och att det är viktigt att den föreslagna lagstiftningen träder i kraft i god tid före tillämpningsdatum med angivande av att den ska börja tillämpas den 20 april 2016. Swedac anför vidare att om regeringen gör en annan bedömning och anser att

Swedac kan fatta beslut med stöd av en beslutad och publicerad, men inte ikraftträdd lagstiftning, är det viktigt att genomförandet i sin helhet är beslutat och publicerat i god tid före tillämpningsdatum. Kan inte styrelsen anmäla i god tid före tillämpningsdatum finns det risk att svenska organ som önskar bli anmälda kan drabbas av konkurrensnackdelar.

Skäl för regeringens förslag och bedömning: Övergångsbestämmelserna i artikel 51 berör huvudsakligen produktkrav som är ett område som regleras av myndighetsföreskrifter. Då de lagändringar som föreslås inte rör krav på produkterna gör regeringen bedömningen att direktivet i denna del bör genomföras genom myndighetsföreskrifter.

Med hänsyn till att medlemsstaterna ska börja tillämpa det omarbetade explosivvarudirektivet från och med den 20 april 2016 (jfr artikel 52) är det önskvärt att de lagändringar som nu föreslås träder i kraft så snart som lagstiftningsprocessen medger. Mot den bakgrunden och med

hänsyn till den tid som de olika leden i lagstiftningsprocessen kan förväntas ta anser regeringen att den 1 juni 2016 framstår som den tidigaste möjliga tidpunkten för ikraftträdande av de lagändringar som föreslås.

De bestämmelser i direktivet som rör anmälda organ kan såväl Swedac som MSB meddela föreskrifter om. Detta görs då med stöd av befintliga bemyndiganden i lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll och förordningen (2011:811) om ackreditering och teknisk kontroll.

Medlemsstaterna har uppmanats att i god tid anmäla organ som uppfyller kraven i de direktiv som ingår i anpassningspaketet till kommissionen. Detta för att undvika köbildning hos kommissionen mot slutet av den tid under vilken direktiven ska genomföras av medlemsstaterna. Kommissionen har anfört att en medlemsstat kan anmäla organ så snart de nationella bestämmelserna har genomförts.

De föreslagna lagändringarna har inte någon betydelse för möjligheten att anmäla organ till EU och det behöver inte i LBE införas någon särskild ikraftträdandebestämmelse i denna del, eftersom lagen inte innehåller några bestämmelser om anmälda organ.

Till direktivet finns ett antal bilagor med diverse bestämmelser på detaljnivå. Innehållet i bilagorna är av sådan detaljerad karaktär att dessa bör genomföras genom myndighetsföreskrifter. Några övergångsbestämmelser krävs därför inte beträffande dessa.

8. Konsekvenser

Regeringens bedömning: De kostnader som lagförslagen kan ge upphov till för MSB kan finansieras inom myndighetens befintliga anslag. Förslagen förväntas inte medföra några större kostnadsökningar för de ekonomiska aktörerna.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast Jordbruksverket har yttrat sig och uppger att verket instämmer i promemorians konsekvensanalys.

Skäl för regeringens bedömning: I de direktiv som är genomförda eller anpassade efter det s.k. varupaketet (se avsnitt 5) har det införts harmoniserade definitioner av termer som är allmänt förekommande.

Bland annat har begreppen tillverkare, tillverkares representant, importör och distributör införts. Dessa utgör ekonomiska aktörer vars skyldigheter tydliggörs i det omarbetade explosivvarudirektivet. I direktivet klargörs det alltså inte bara vilka skyldigheter tillverkaren och tillverkarens representant har, det införs även uttryckliga skyldigheter för importörer och distributörer. Till exempel måste importörerna kontrollera att tillverkarna har gjort den tillämpliga bedömningen av överensstämmelse och upprättat den tekniska dokumentation samt kontrollerat att varorna är märkta i enlighet med kraven och åtföljs av erforderlig dokumentation. De måste också behålla en kopia av försäkran om överensstämmelse och ange sitt namn och sin adress på varan eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen eller i ett medföljande dokument. Distributörerna i sin tur

måste kontrollera att varan är försedd med CE-märkning och tillverkarens och importörens namn samt i förekommande fall att den åtföljs av erforderlig dokumentation och bruksanvisning.

Direktivet innehåller utöver ovanstående krav även bestämmelser som inte direkt avser krav på varornas utförande och märkning. De ekonomiska aktörerna måste vidta vissa åtgärder för att varorna ska vara spårbara samt utföra visst skadeförebyggande arbete.

I Sverige bedöms ett tiotal företag med mellan 10 och 500 anställda beröras av direktivets materiella bestämmelser.

Kommissionen har bedömt att anpassningen av produktdirektiven, däribland det omarbetade explosivvarudirektivet, inte medför några större kostnader för de ekonomiska aktörerna. De ekonomiska aktörer som redan tar sitt ansvar förväntas få mycket små merkostnader eller inga alls. Konsekvenserna förväntas snarare gynna de ekonomiska aktörerna då de nya reglerna kommer att förbättra konkurrenskraften för de företag som tar seriöst på sina skyldigheter och inte försöker kringgå systemet. Detta innebär att den inre marknaden kommer att fungera bättre genom att alla ekonomiska aktörer behandlas lika.

De bestämmelser i direktivet som rör de ekonomiska aktörernas skyldigheter har bedömts huvudsakligen kunna genomföras av MSB på myndighetsföreskriftsnivå genom gällande bemyndiganden. Det kan i sammanhanget nämnas att MSB kommer att ta fram preciserade konsekvensutredningar när myndigheten tar fram nya föreskrifter.

Ändringarna på lagnivå innebär bl.a. att det uttryckligen regleras i lagen att export av explosiva varor omfattas av krav på tillstånd samt ett antal följdändringar med anledning av detta. Med regleringen avses ingen ändring i sak då export i praktiken torde täckas in av det i dag gällande regelverket. Den omständigheten att MSB:s tillståndsprövning uttryckligen ska omfatta även export ska således inte innebära någon ändring av tillståndsprövningen. Mot denna bakgrund bedöms inte införandet av tillståndskrav vid export av explosiva varor medföra några ekonomiska konsekvenser. Vidare föreslås ändringar med anledning av direktivets krav på åtgärder efter befattning med explosiva varor och avseende ekonomiska aktörer som inte tar fysisk befattning med explosiva varor. I denna del kommer innebörden av direktivets krav konkretiseras genom MSB:s föreskrifter. Ändringarna beräknas inte medföra några större konsekvenser för MSB och bedöms kunna hanteras inom myndighetens befintliga ram.

9. Författningskommentar

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor

1 §

Denna lag gäller hantering, överföring, import och export av brandfarliga och explosiva varor och sådana förberedande och efterföljande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken och till konsekvenserna av en brand eller en explosion.

Lagens syfte är att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor. Lagen ska även förebygga obehörigt förfarande med varorna.

Paragrafen innehåller lagens övergripande syfte och tillämpningsområden. Första stycket ändras på så sätt att export och efterföljande åtgärder har lagts till i uppräkningen av lagens tillämpningsområden. En definition av export finns i 5 §. Med efterföljande åtgärder avses bl.a. arkivering av viss dokumentation och skyldighet att vidta åtgärder vid misstanke om att en vara som släppts ut på marknaden inte uppfyller lagstiftningens krav.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2 och 6.3.

I denna lag avses med

5 §

1. hantering: tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, återvinning, destruktion, saluförande, underhåll, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.

2. överföring: varje fysisk förflyttning inom Sverige eller till Sverige från land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. Förflyttning inom en och samma anläggning utgör dock inte överföring.

3. import: införsel till Sverige från annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor.

4. export: utförsel från Sverige till annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor.

Paragrafen innehåller definitioner av vissa begrepp i lagen. I en ny fjärde punkt definieras export, vilket avser utförsel från Sverige till ett land som inte omfattas av EU:s regler för den inre marknaden.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

6 §

Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar brandfarliga eller explosiva varor ska vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna och för att förebygga obehörigt förfarande med varorna. Aktsamhetskravet omfattar även den som tillhandahåller en explosiv vara på marknaden utan att hantera varan.

Paragrafen anger de aktsamhetskrav som uppställs vid olika typer av åtgärder enligt lagen. Ändringen av första meningen innebär att export läggs till och därmed omfattas av aktsamhetskravet. Andra meningen i bestämmelsen är ny och anger att aktsamhetskravet även omfattar den som tillhandahåller en explosiv vara på marknaden utan att hantera varan, t.ex. en distributör som inte tar fysisk befattning med explosiva varor.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2 och 6.3.

16 §

Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar explosiva varor och den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till det.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för hantering av brandfarliga varor som avser transport i sådan rörledning för vilken koncession har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar eller enligt naturgaslagen (2005:403). Verksamheten ska dock uppfylla kraven för tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag.

Paragrafen anger när tillstånd krävs enligt lagen. Export har lagts till i första stycket. Tillstånd krävs härigenom även för den som exporterar explosiva varor.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

18 §

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska pröva frågor om tillstånd till explosiva varor som avser

1. tillverkning, bearbetning, behandling, destruktion, underhåll och återvinning,

2. annan hantering som sker i anslutning till sådan hantering som nämns i 1,

3. gränsöverskridande överföring,

4. import,

5. export, och

6. sådan hantering som Försvarsmakten, Försvarets materielverk,

Totalförsvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket behöver ha tillstånd till.

Frågor om tillstånd till hantering och överföring av explosiva varor i övriga fall ska prövas av den kommun där varorna ska hanteras. Gäller frågan förvaring i flyttbart förråd och ska förvaringen ske i mer än en kommun, ska frågan prövas av den kommun där sökanden är bosatt eller där verksamheten huvudsakligen ska bedrivas.

Paragrafen reglerar i vilka situationer MSB ska pröva frågan om tillstånd av explosiva varor. I första stycket läggs en ny femte punkt till som anger att det är MSB som prövar tillståndsfrågor avseende export.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

19 §

Tillståndsmyndigheten ska pröva om den som söker tillstånd och dess föreståndare, om föreståndaren ska godkännas enligt 9 §, har förutsättningar för att hantera, överföra, importera eller exportera brandfarliga och explosiva varor i enlighet med lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.

Tillståndet ska begränsas till viss tid och innehålla de villkor som behövs för att hanteringen, överföringen, importen eller exporten ska ske i enlighet med 1 § andra stycket.

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till brand- eller explosionsrisken och till konsekvenserna av en brand eller en explosion, får tillståndsmyndigheten besluta om nya eller ändrade villkor för tillståndet.

Paragrafen innehåller närmare bestämmelser om vad tillståndsprövningen ska innefatta och om de villkor som ska ställas upp vid prövningen. Ändringen innebär att export omfattas av tillämpningsområdet. I tredje stycket har en mindre språklig ändring gjorts.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

36 §

1. vilka varor som på grund av sina egenskaper eller sin sammansättning eller av annan orsak ska anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor,

2. klassificering av brandfarliga och explosiva varor,

3. brandfarliga och explosiva varors egenskaper och utförande,

4. undantag från lagens tillämpning i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring, import eller export,

5. åtgärder och försiktighetsmått som anges i 6 §,

6. utredning som anges i 7 §,

7. kompetens som anges i 8 §,

8. föreståndare som anges i 9 §,

9. byggnad, annan anläggning och anordning som anges i 10 § samt att sådan byggnad, anläggning och anordning inte får användas, saluhållas eller säljas om den inte efter kontroll genom teknisk provning, besiktning eller annan undersökning har befunnits vara betryggande från skyddssynpunkt,

10. förvaring och förpackning som anges i 11 §, 11. godkännande som anges i 12 §, 12. vad som ska förstås med plastiska sprängämnen som anges i 13 § samt om hur sådan märkning med spårämne ska ske,

13. information som anges i 14 §, 14. hantering av frågor om tillstånd,

15. att hantering, överföring, import eller export av en brandfarlig eller explosiv vara ska vara förbjuden, om ett sådant förbud är av särskild betydelse med hänsyn till brand- eller explosionsrisken och till konsekvenserna av en brand eller en explosion, och

16. avgifternas storlek enligt denna lag.

En kommun får meddela föreskrifter om avgifternas storlek enligt denna lag när det gäller den egna verksamheten.

Paragrafen ger dels regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter i ett antal frågor som omfattas av lagen (första stycket), dels en kommun rätt att meddela föreskrifter och avgifter i den egna verksamheten (andra stycket). I första stycket punkterna 4 och 15 har export lagts till och omfattas således av föreskriftsrätten. I andra stycket har en mindre språklig ändring gjorts.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/28/EU

av den 26 februari 2014

om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och

övervakning av explosiva varor för civilt bruk (omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

téns yttrande ( 1 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och

av följande skäl:

(1) Rådets

direktiv

93/15/EEG

av

den

5

april

1993

om

har­

monisering av bestämmelserna om utsläppande på mark­

naden och övervakning av explosiva varor för civilt

bruk ( 3 ) har ändrats på väsentliga punkter ( 4 ). Med anled­

ning av nya ändringar bör det direktivet av tydlighetsskäl

omarbetas.

(2)

Det är nödvändigt att i detta direktiv förtydliga att vissa

artiklar har identifierats som pyrotekniska artiklar eller

ammunition i enlighet med Förenta nationernas rekom­

mendationer om transport av farligt gods och därmed

inte omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv.

Kommissionens direktiv 2004/57/EG av den 23 april

2004 om identifiering av pyrotekniska artiklar och viss

ammunition för rådets direktiv 93/15/EEG om harmoni­

sering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden

och kontroll av explosiva varor för civilt bruk ( 5 ), vilket

för närvarande innehåller en förteckning över sådana ar­

tiklar, bör därför upphävas.

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackredite­

ring och marknadskontroll i samband med saluföring av

produkter ( 6 ) innehåller regler för ackreditering av organ

för bedömning av överensstämmelse och ger ett ramverk

för marknadskontroll av produkter och för kontroll av

produkter från tredjeländer samt ger allmänna principer

för CE-märkning.

(4) I

Europaparlamentets

och

rådets

beslut

nr

768/2008/EG

av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring

av produkter ( 7 ) fastställs gemensamma principer och re­

ferensbestämmelser som är avsedda att tillämpas som en

enhetlig grund för översyn eller omarbetning av sektor­

specifik lagstiftning. Direktiv 93/15/EEG bör därför an­

passas till det beslutet.

(5) Säkerheten

under

förvaring

regleras

av

rådets

direktiv

96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för

att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olycks­

händelser där farliga ämnen ingår ( 8 ), där det fastställs

säkerhetskrav för anläggningar där det finns explosiva

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning

L

96/1

( 1 ) EUT C 181, 21.6.2012, s. 105.

( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 februari 2014 (ännu ej

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 20 februari 2014.

( 3 ) EGT L 121, 15.5.1993, s. 20.

( 4 ) Se bilaga V, del A.

( 5 ) EUT L 127, 29.4.2004, s. 73.

( 6 ) EUT L 218, 13.8.2008, s. 30.

( 7 ) EUT L 218, 13.8.2008, s. 82.

( 8 ) EGT L 10, 14.1.1997, s. 13.

Prop. 2015/16:94

Bilaga 1

varor. Säkerheten för explosiva varor vid transport regle­

ras av internationella konventioner och överenskommel­

ser, t.ex. Förenta nationernas rekommendationer om

transport av farligt gods. De aspekterna bör därför inte

omfattas av detta direktiv.

(6)

För

pyrotekniska

artiklar

krävs

åtgärder

för

att

säkerställa

skydd för slutanvändare och säkerheten för allmänheten.

Pyrotekniska artiklar omfattas av Europaparlamentets och

rådets direktiv 2013/29/EU av den 12 juni 2013 om

harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om till­

handahållande på marknaden av pyrotekniska artiklar ( 1 ).

Det här direktivet bör därför inte tillämpas på pyrotek­

niska artiklar.

(7) Detta

direktiv

bör

omfatta

ammunition,

men

endast

vad

gäller reglerna för kontroll av överföring och därtill

knutna bestämmelser. Eftersom ammunition omfattas

av samma överföringsvillkor som vapen bör överföring

av ammunition regleras av samma bestämmelser som de

som gäller för vapen och som fastställs i rådets direktiv

91/477/EEG av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv

och innehav av vapen ( 2 ).

(8) Detta

direktiv

bör

tillämpas

alla

former

av

leveranser,

inklusive distansförsäljning.

(9)

Definitionen av de explosiva varor som omfattas av detta

direktiv bör baseras på den definition av sådana produk­

ter som används i Förenta nationernas rekommendatio­

ner om transport av farligt gods.

(10) För att säkerställa fri rörlighet för explosiva varor är det

nödvändigt att harmonisera lagstiftningen om tillhanda­

hållande på marknaden av explosiva varor.

(11)

De

ekonomiska

aktörerna

bör,

i

förhållande

till

den

roll

de har i leveranskedjan, ansvara för att explosiva varor

överensstämmer med detta direktiv, så att en hög nivå

säkerställs i fråga om skydd av allmänna intressen, såsom

hälsa och säkerhet för personer och allmän säkerhet, och

så att rättvisa konkurrensvillkor på unionsmarknaden ga­

ranteras.

(12)

Alla

ekonomiska

aktörer

i

leverans-

och

distributionsked­

jan bör vidta lämpliga åtgärder för att se till att de endast

tillhandahåller explosiva varor som överensstämmer med

detta direktiv på marknaden. Det är nödvändigt att göra

en tydlig och proportionell fördelning av vilka skyldighe­

ter som motsvarar varje ekonomisk aktörs roll i leverans-

och distributionskedjan.

(13) För

att

underlätta

kommunikationen

mellan

ekonomiska

aktörer, marknadskontrollmyndigheter och slutanvändare

bör medlemsstaterna uppmuntra ekonomiska aktörer att

utöver postadressen även ange en internetadress.

(14)

Tillverkaren,

som

besitter

detaljkunskap

om

konstruk­

tions- och tillverkningsprocessen, är den som bäst kan

genomföra förfarandet för bedömning av överensstäm­

melse. Därför bör även i fortsättningen endast tillverka­

ren vara skyldig att göra en bedömning av överensstäm­

melse.

(15) Det

är

nödvändigt

att

säkerställa

att

explosiva

varor

från

tredjeländer som förs in på unionsmarknaden överens­

stämmer med detta direktiv, och det måste framför allt

säkerställas att tillverkarna har utfört lämpliga förfaran­

den för bedömning av överensstämmelse av dessa explo­

siva varor. Det bör slås fast att importörer ska se till att

de explosiva varor de släpper ut på marknaden uppfyller

kraven i detta direktiv och att de inte släpper ut varor

som inte uppfyller dessa krav eller som utgör en risk. Det

bör också slås fast att importörerna ska se till att för­

faranden för bedömning av överensstämmelse har ge­

nomförts och att den märkning av explosiva varor och

den dokumentation som tagits fram av tillverkarna är

tillgänglig för kontroll av de behöriga nationella myndig­

heterna.

(16) Distributörerna

tillhandahåller

en

explosiv

vara

mark­

naden efter det att den har släppts ut på marknaden av

tillverkaren eller importören, och de bör iaktta vederbör­

lig omsorg för att se till att deras hantering av den ex­

plosiva varan inte inverkar negativt på varans överens­

stämmelse med de tillämpliga reglerna.

(17) Alla

ekonomiska

aktörer

som

släpper

ut

en

explosiv

vara

på marknaden i eget namn eller under eget varumärke

eller ändrar varan på ett sådant sätt att det kan påverka

överensstämmelsen med detta direktiv, bör anses vara

tillverkare och bör därför ikläda sig tillverkarens skyldig­

heter.

(18)

Distributörer och importörer är nära marknaden och bör

därför vara involverade i de behöriga nationella myndig­

heternas marknadskontroll, och de bör vara beredda på

att delta aktivt genom att förse dessa myndigheter med

alla nödvändiga uppgifter om den berörda explosiva va­

ran.

(19)

En

förutsättning

för

att

kunna

föra

korrekta

och

fullstän­

diga register över explosiva varor genom hela distribu­

tionskedjan är att explosiva varor märks med en unik

identifiering. Detta skulle möjliggöra identifiering och

spårning av en explosiv vara från produktion och utsläp­

pande på marknaden till slutanvändaren i syfte att för­

hindra missbruk och stöld och för att bistå myndighe­

terna med spårning av försvunna eller stulna explosiva

varors ursprung. Med ett effektivt spårbarhetssystem blir

det också lättare för marknadskontrollmyndigheterna att

spåra den ekonomiska aktör som är ansvarig för att på

marknaden ha tillhandahållit explosiva varor som inte

uppfyller kraven. När den information som enligt detta

SV

L 96/2

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

( 1 ) EUT L 178, 28.6.2013, s. 27.

( 2 ) EGT L 256, 13.9.1991, s. 51.

direktiv krävs för identifiering av andra ekonomiska ak­

törer bevaras, bör ekonomiska aktörer inte vara skyldiga

att uppdatera denna information vad gäller andra ekono­

miska aktörer som antingen har levererat en explosiv

vara till dem eller till vilka de har levererat en explosiv

vara.

(20)

Bestämmelserna

i

detta

direktiv

om

tillhandahållande

marknaden bör begränsas till grundläggande säkerhets­

krav för explosiva varor för att skydda dels människors

hälsa och säkerhet, dels egendom och miljö. För att un­

derlätta bedömningen av överensstämmelse med dessa

krav är det nödvändigt att föreskriva om en presumtion

om överensstämmelse för explosiva varor som överens­

stämmer med harmoniserade standarder som har antagits

i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om eu­

ropeisk standardisering ( 1 ) och som innehåller detaljerade

tekniska specifikationer av dessa krav.

(21)

I

förordning

(EU)

nr

1025/2012

fastställs

ett

förfarande

för invändningar mot harmoniserade standarder som inte

helt uppfyller kraven i detta direktiv.

(22)

För att de ekonomiska aktörerna ska kunna visa, och de

behöriga myndigheterna kunna säkerställa, att de explo­

siva varor som har tillhandahållits på marknaden upp­

fyller de grundläggande säkerhetskraven är det nödvän­

digt att fastställa förfaranden för bedömning av överens­

stämmelse. Beslut nr 768/2008/EG innehåller moduler

för mer eller mindre strikta förfaranden för bedömning

av överensstämmelse, allt efter risknivån och den erfor­

derliga säkerhetsnivån. För att säkerställa enhetlighet mel­

lan sektorer och undvika tillfälliga varianter bör förfaran­

dena för bedömning av överensstämmelse väljas från

dessa moduler. Med tanke på explosiva varors egenskaper

och farorna med dem bör de alltid genomgå tredjeparts­

förfaranden för bedömning av överensstämmelse.

(23)

Tillverkarna

bör

upprätta

en

EU-försäkran

om

överens­

stämmelse som innehåller information som enligt detta

direktiv krävs om en explosiv varas överensstämmelse

med detta direktiv och i övrig relevant harmoniserad

unionslagstiftning.

(24)

För

att

säkerställa

faktisk

tillgång

till

information

för

marknadskontrolländamål bör den information som

krävs för att identifiera alla tillämpliga unionsakter finnas

tillgänglig i en enda EU-försäkran om överensstämmelse.

För att minska den administrativa bördan för de ekono­

miska aktörerna kan denna enda EU-försäkran om över­

ensstämmelse utgöras av dokumentation bestående av

enskilda relevanta försäkringar om överensstämmelse.

(25)

CE-märkningen

visar

att

en

explosiv

vara

överensstäm­

mer med kraven och är, i vid bemärkelse, det synliga

resultatet av en hel process, som inbegriper en bedöm­

ning av överensstämmelse. Allmänna principer för CE-

märkning fastställs i förordning (EG) nr 765/2008. Be­

stämmelser för hur CE-märkningen ska anbringas bör

fastställas i detta direktiv.

(26) De

förfaranden

för

bedömning

av

överensstämmelse

som

fastställs i detta direktiv kräver involvering av organ för

bedömning av överensstämmelse, vilka medlemsstaterna

har anmält till kommissionen.

(27)

Erfarenheten har visat att de kriterier i direktiv

93/15/EEG som organen för bedömning av överensstäm­

melse måste uppfylla för att kunna bli anmälda till kom­

missionen är otillräckliga för att säkerställa en enhetligt

hög prestationsnivå hos de anmälda organen i hela unio­

nen. Det är dock av största vikt att alla anmälda organ

utför sina uppgifter på samma nivå och under rättvisa

konkurrensvillkor. Detta kräver att obligatoriska krav

fastställs för de organ för bedömning av överensstäm­

melse som vill bli anmälda för att kunna tillhandahålla

bedömningar av överensstämmelse.

(28) För

att

säkerställa

en

enhetlig

kvalitetsnivå

vid

bedöm­

ning av överensstämmelse är det också nödvändigt att

fastställa krav för de anmälande myndigheterna och an­

dra organ som är involverade i bedömningen, anmälan

och övervakningen av anmälda organ.

(29)

Om

ett

organ

för

bedömning

av

överensstämmelse

visar

att kriterierna i de harmoniserade standarderna är upp­

fyllda bör det anses uppfylla motsvarande krav som fast­

ställs i detta direktiv.

(30) Det

system

som

fastställs

i

detta

direktiv

bör

komplette­

ras av ackrediteringssystemet i förordning (EG)

nr 765/2008. Eftersom ackreditering är mycket viktigt

för att kontrollera kompetensen hos organen för bedöm­

ning av överensstämmelse bör det också användas i sam­

band med anmälan.

(31)

Öppen

ackreditering

enligt

förordning

(EG)

nr

765/2008,

vilken säkerställer nödvändigt förtroende för intyg om

överensstämmelse, bör av de nationella offentliga myn­

digheterna inom unionen betraktas som det bästa sättet

att styrka den tekniska kompetensen hos organen för

bedömning av överensstämmelse. Nationella myndigheter

kan emellertid anse att de har tillräckliga möjligheter att

utföra den bedömningen på egen hand. I så fall bör de

nationella myndigheterna, för att trygga en rimlig trovär­

dighetsnivå på bedömningar utförda av andra nationella

myndigheter, ta fram den dokumentation som krävs för

att visa kommissionen och övriga medlemsstater att de

utvärderade organen för bedömning av överensstämmelse

uppfyller de relevanta kraven.

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning

L

96/3

( 1 ) EUT L 316, 14.11.2012, s. 12.

(32)

Organ

för

bedömning

av

överensstämmelse

lägger

ofta

ut

verksamhet kopplad till bedömningen av överensstäm­

melse på underentreprenad eller anlitar ett dotterbolag.

För att säkerställa den erforderliga skyddsnivån för de

explosiva varor som ska släppas ut på unionsmarknaden

är det viktigt vid bedömning av överensstämmelse att de

underentreprenörer och dotterbolag som utför bedöm­

ningarna uppfyller samma krav som de anmälda organen.

Därför är det viktigt att bedömningen av kompetens och

förmåga hos de organ för bedömning av överensstäm­

melse som ska anmälas och övervakningen av de an­

mälda organen också täcker den verksamhet som bedrivs

av underentreprenörer och dotterbolag.

(33)

Anmälningsförfarandet

måste

bli

effektivare

och

öppnare,

och det måste framför allt anpassas till ny teknik för att

möjliggöra elektronisk anmälan.

(34) Eftersom

de

anmälda

organen

får

erbjuda

sina

tjänster

i

hela unionen bör medlemsstaterna och kommissionen

beredas tillfälle att göra invändningar rörande ett anmält

organ. Därför är det viktigt att en period fastställs under

vilken eventuellt tvivel eller osäkerhet om kompetensen

hos organen för bedömning av överensstämmelse kan

redas ut innan de börjar fungera som anmälda organ.

(35) Av konkurrensskäl är det av avgörande betydelse att an­

mälda organ tillämpar förfarandena för bedömning av

överensstämmelse utan att belasta de ekonomiska aktö­

rerna i onödan. Av samma skäl och för att säkerställa

likabehandling av de ekonomiska aktörerna måste en

enhetlig teknisk tillämpning av förfarandena för bedöm­

ning av överensstämmelse säkerställas. Detta kan bäst

uppnås genom samordning och samarbete mellan de

anmälda organen.

(36) För

att

skapa

rättslig

säkerhet

är

det

nödvändigt

att

klar­

göra att de regler om marknadskontroll i unionen och

kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden

som fastställs i förordning (EG) nr 765/2008 ska tilläm­

pas på explosiva varor. Detta direktiv bör inte hindra

medlemsstaterna från att välja vilka behöriga myndighe­

ter som ska utföra dessa uppgifter.

(37)

Medlemsstaterna

bör

vidta

alla

lämpliga

åtgärder

för

att

säkerställa att explosiva varor släpps ut på marknaden

endast om de, när de förvaras på rätt sätt och används

för sitt avsedda ändamål eller under användningsförhål­

landen som rimligen kan förutses, inte medför fara för

människors hälsa och säkerhet. Explosiva varor bör anses

vara oförenliga med de grundläggande säkerhetskrav som

fastställs i detta direktiv endast om de används under

förhållanden som rimligen kan förutses, det vill säga en

sådan användning som skulle kunna vara resultatet av ett

lagligt och lätt förutsebart mänskligt beteende.

(38)

Det

befintliga

systemet

bör

kompletteras

med

ett

för­

farande genom vilket berörda parter underrättas om pla­

nerade åtgärder när det gäller explosiva varor som utgör

en risk för människors hälsa eller säkerhet eller för egen­

dom eller miljön. Därigenom får marknadskontrollmyn­

digheterna, i samarbete med de berörda ekonomiska ak­

törerna, möjlighet att agera i ett tidigare skede med av­

seende på sådana explosiva varor.

(39) Om

medlemsstaterna

och

kommissionen

är

överens

om

att en medlemsstats åtgärd är berättigad, bör kommissio­

nen inte involveras ytterligare, utom i de fall då den

bristande överensstämmelsen kan anses bero på brister

i en harmoniserad standard.

(40)

Vid

ett

allvarligt

hot

mot

eller

angrepp

den

allmänna

säkerheten till följd av olagligt innehav eller bruk av

explosiva varor eller ammunition bör medlemsstaterna,

under vissa förhållanden, tillåtas att avvika från direktivet

när det gäller överföring av explosiva varor och ammu­

nition i syfte att förhindra sådant olagligt innehav eller

bruk.

(41)

Det

är

viktigt

att

utarbeta

system

för

det

administrativa

samarbetet mellan medlemsstaternas behöriga myndighe­

ter. Därför bör de behöriga myndigheterna utgå från

rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars

1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas

administrativa myndigheter och om samarbete mellan

dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt

tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen ( 1 ).

(42) Detta

direktiv

bör

inte

påverka

medlemsstaternas

befo­

genheter att vidta åtgärder för att förebygga olaglig han­

del med explosiva varor och ammunition.

(43)

I

syfte

att

uppnå

målen

i

detta

direktiv

bör

befogenheten

att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om

Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommis­

sionen när det gäller unionsbestämmelser om anpassning

av detta direktiv till Förenta nationernas rekommendatio­

ner för transport av farligt gods. Det är av särskild bety­

delse att kommissionen genomför lämpliga samråd under

sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När

kommissionen förbereder och utformar delegerade akter

bör den se till att relevanta handlingar översänds sam­

tidigt till Europaparlamentet och till rådet och att detta

sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(44)

För

att

säkerställa

enhetliga

villkor

för

genomförandet

av

detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförande­

befogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet

med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande

SV

L 96/4

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

( 1 ) EGT L 82, 22.3.1997, s. 1.

av allmänna regler och principer för medlemsstaternas

kontroll av kommissionens utövande av sina genom­

förandebefogenheter ( 1 ).

(45) Det

rådgivande

förfarandet

bör

användas

vid

antagandet

av genomförandeakter för att anmoda den anmälande

medlemsstaten att vidta nödvändiga korrigerande åtgär­

der avseende anmälda organ som inte uppfyller eller inte

längre uppfyller kraven för anmälan.

(46)

Granskningsförfarandet

bör

användas

vid

antagandet

av

genomförandeakter för fastställandet av de konkreta for­

merna för driften av systemet för unik identifiering och

spårning av explosiva varor och för att fastställa de tek­

niska arrangemangen för tillämpning av bestämmelserna

om överföring av explosiva varor, särskilt det malldoku­

ment som ska användas.

(47) Granskningsförfarandet

bör

också

användas

vid

antagan­

det av genomförandeakter med avseende på explosiva

varor som överensstämmer med kraven men som utgör

en risk för människors hälsa eller säkerhet eller för andra

aspekter av skyddet av allmänhetens intresse.

(48)

Kommissionen

bör

anta

genomförandeakter

med

ome­

delbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall

med avseende på explosiva varor som är förenliga med

kraven men som utgör en risk för människors hälsa eller

säkerhet eller för egendom eller miljön, är nödvändigt på

grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(49) Den kommitté som inrättas genom detta direktiv kan i

linje med etablerad praxis spela en värdefull roll när det

gäller utredning av frågor som avser tillämpningen av

detta direktiv som tas upp antingen av kommitténs ord­

förande eller av en företrädare för en medlemsstat i en­

lighet med dess arbetsordning.

(50)

När

frågor

som

har

anknytning

till

detta

direktiv,

föru­

tom frågor om tillämpning eller överträdelse av direkti­

vet, behandlas, dvs. i en expertgrupp inom kommissio­

nen, bör Europaparlamentet i överensstämmelse med gäl­

lande praxis få full information och dokumentation och

vid behov en inbjudan att närvara vid sammanträdena.

(51) Kommissionen

bör

genom

genomförandeakter

och,

mot

bakgrund av deras särskilda karaktär, utan att tillämpa

förordning (EU) nr 182/2011, fastställa huruvida åtgärder

som har vidtagits av medlemsstater avseende explosiva

varor som inte uppfyller kraven är berättigade eller ej.

(52)

Medlemsstaterna

bör

föreskriva

sanktioner

för

överträdel­

ser av bestämmelser i nationell lagstiftning som har ut­

färdats i enlighet med detta direktiv och se till att dessa

sanktioner tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva,

proportionella och avskräckande.

(53)

Det

är

nödvändigt

att

fastställa

rimliga

övergångsbestäm­

melser om att explosiva varor som redan har släppts ut

på marknaden i enlighet med direktiv 93/15/EEG före

den dag då nationella åtgärder för att införliva detta

direktiv börjar tillämpas, ska få tillhandahållas på mark­

naden utan att de måste uppfylla ytterligare produktkrav.

Distributörerna bör därför kunna tillhandahålla explosiva

varor vilka har släppts ut på marknaden, det vill säga

varor som redan finns i distributionskedjan före den

dag då de nationella åtgärderna för införlivande av detta

direktiv börjar tillämpas.

(54) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att se till att

explosiva varor på marknaden uppfyller krav som till­

godoser en hög skyddsnivå avseende hälsa och säkerhet

och andra allmänna intressen samtidigt som man säker­

ställer att den inre marknaden fungerar, inte i tillräcklig

utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snara­

re, på grund av dess omfattning och verkningar, kan

uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder

i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördra­

get om Europeiska unionen. I enlighet med proportiona­

litetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte ut­

över vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(55) Skyldigheten

att

införliva

detta

direktiv

med

nationell

lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör

en innehållsmässig ändring i förhållande till de tidigare

direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade be­

stämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(56)

Detta

direktiv

bör

inte

påverka

medlemsstaternas

skyldig­

heter vad gäller tidsfristerna för införlivande med natio­

nell lagstiftning och de datum för tillämpning av det

direktiv som anges i del B i bilaga V.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

1. Detta

direktiv

ska

tillämpas

explosiva

varor

för

civilt

bruk.

2. Detta

direktiv

ska

inte

tillämpas

a) explosiva varor, inklusive ammunition som, i enlighet med

nationell lagstiftning, är avsedda för användning av försvars­

makten eller polisen,

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning

L

96/5

( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

b) pyrotekniska artiklar som omfattas av direktiv 2013/29/EU.

c) ammunition, om inte annat följer av artiklarna 12, 13

och 14.

Bilaga I innehåller en icke-uttömmande förteckning över sådana

pyrotekniska artiklar och sådan ammunition som avses i led b i

denna punkt respektive i artikel 2.2 och som identifierats i

enlighet med Förenta nationernas rekommendationer för trans­

port av farligt gods.

3. Detta

direktiv

ska

inte

hindra

medlemsstaterna

från

att

i

nationell lagstiftning ange vissa ämnen, som inte omfattas av

detta direktiv, som explosiva varor.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

1. explosiva varor: ämnen och artiklar som betraktas som

explosiva varor i Förenta nationernas rekommendationer

om transport av farligt gods och som omfattas av klass

1 i dessa rekommendationer,

2. ammunition: projektiler med eller utan drivladdningar och

lös ammunition som används i handeldvapen, andra skjut­

vapen och artilleri,

3. skydd: förebyggande av olyckor och, där detta misslyckas,

begränsning av deras effekter,

4. säkerhet: förebyggande av användning som strider mot lag

och ordning,

5. tillstånd: det beslut som fattas om att tillåta planerad över­

föring av explosiva varor inom unionen,

6. överföring: fysisk förflyttning av explosiva varor inom

unionen, med undantag för förflyttningar inom en och

samma anläggning,

7. tillhandahållande på marknaden: varje leverans av en ex­

plosiv vara för distribution eller användning på unions­

marknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot

betalning eller kostnadsfritt,

8. utsläppande på marknaden: första gången en explosiv vara

tillhandahålls på unionsmarknaden,

9. tillverkare: fysisk eller juridisk person som tillverkar eller

som låter konstruera eller tillverka en explosiv vara och

saluför denna vara, i eget namn eller under eget varumärke,

eller använder denna vara för egna ändamål,

10. tillverkarens representant: fysisk eller juridisk person som

är etablerad i unionen och som enligt skriftlig fullmakt från

tillverkaren har rätt att i dennes ställe utföra särskilda upp­

gifter,

11. importör: fysisk eller juridisk person som är etablerad inom

unionen och släpper ut en explosiv vara från ett tredjeland

på unionsmarknaden,

12. distributör: fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, fö­

rutom tillverkaren eller importören, som tillhandahåller en

explosiv vara på marknaden,

13. ekonomisk aktör: tillverkaren, tillverkarens representant,

importören, distributören och varje fysisk eller juridisk per­

son som förvarar, använder, överför, importerar, exporterar

eller bedriver handel med explosiva varor,

14. handlare: fysisk eller juridisk person vars sysselsättning helt

eller delvis består av tillverkning, försäljning, utbyte, uthyr­

ning, reparation eller ombyggnad av skjutvapen och am­

munition,

15. teknisk specifikation: dokument där det fastställs vilka tek­

niska krav som en explosiv vara ska uppfylla,

16. harmoniserad standard: harmoniserad standard enligt defi­

nitionen i artikel 2.1 c i förordning (EU) nr 1025/2012,

17. ackreditering: ackreditering enligt definitionen i artikel 2.10

i förordning (EG) nr 765/2008,

18. nationellt ackrediteringsorgan: nationellt ackrediterings­

organ enligt definitionen i artikel 2.11 i förordning (EG)

nr 765/2008,

19. bedömning av överensstämmelse: process där det visas hu­

ruvida de grundläggande säkerhetskraven i detta direktiv

för en explosiv vara har uppfyllts,

20. organ för bedömning av överensstämmelse: organ som

utför bedömning av överensstämmelse, innefattande ka­

librering, provning, certifiering och kontroll,

21. återkallelse: åtgärd för att dra tillbaka en explosiv vara som

redan tillhandahållits slutanvändaren,

SV

L 96/6

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

22. tillbakadragande: åtgärd för att förhindra att en explosiv

vara i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden,

23. harmoniserad unionslagstiftning: unionslagstiftning som

harmoniserar villkoren för saluföring av produkter,

24. CE-märkning: märkning genom vilken tillverkaren visar att

den explosiva varan överensstämmer med de tillämpliga

kraven i harmoniserad unionslagstiftning som föreskriver

CE-märkning.

Artikel 3

Fri rörlighet

Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller hindra tillhan­

dahållande på marknaden av explosiva varor som uppfyller de

krav som ställs i detta direktiv.

Artikel 4

Tillhandahållande på marknaden

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säker­

ställa att explosiva varor får tillhandahållas på marknaden en­

dast om de uppfyller kraven i detta direktiv.

KAPITEL 2

DE EKONOMISKA AKTÖRERNAS SKYLDIGHETER

Artikel 5

Tillverkarnas skyldigheter

1. Tillverkarna

ska,

när

de

släpper

ut

sina

explosiva

varor

marknaden eller använder dem för egna ändamål, se till att de

har konstruerats och tillverkats i enlighet med de grundläggande

säkerhetskraven i bilaga II.

2. Tillverkarna

ska

utarbeta

den

tekniska

dokumentation

som

avses i bilaga III och låta utföra det relevanta förfarandet för

bedömning av överensstämmelse som avses i artikel 20.

Om bedömningen har visat att en explosiv vara uppfyller de

tillämpliga kraven ska tillverkarna upprätta en EU-försäkran om

överensstämmelse och anbringa CE-märkningen.

3. Tillverkarna

ska

behålla

den

tekniska

dokumentationen

och EU-försäkran om överensstämmelse i tio år efter det att

den explosiva varan har släppts ut på marknaden.

4. Tillverkarna

ska

se

till

att

det

finns

rutiner

som

garanterar

att serietillverkningen fortsätter att överensstämma med kraven i

detta direktiv. Det ska tas hänsyn till ändringar i den explosiva

varans konstruktion eller egenskaper och ändringar i de harmo­

niserade standarderna eller andra tekniska specifikationer som

försäkran om överensstämmelse för en explosiv vara hänvisar

till.

5. Tillverkarna ska se till att de explosiva varor som de har

släppt ut på marknaden är märkta med en unik identifiering

enligt det system för identifiering och spårning av explosiva

varor som fastställs i artikel 15. När det gäller explosiva varor

som undantas från det systemet ska tillverkarna

a) se till att de explosiva varor som de har släppt ut på mark­

naden är försedda med typ-, parti- eller serienummer eller

annan identifieringsmärkning eller – om detta inte är möjligt

på grund av den explosiva varans begränsade storlek eller

varans form eller konstruktion – se till att den erforderliga

informationen lämnas på förpackningen eller i ett medföl­

jande dokument,

b) på den explosiva varan ange sitt namn, registrerade firma­

namn eller registrerade varumärke samt den postadress på

vilken de kan kontaktas eller, om detta inte är möjligt, på

förpackningen eller i ett dokument som följer med den ex­

plosiva varan. Den angivna adressen ska ange en enda kon­

taktpunkt där tillverkaren kan kontaktas. Kontaktuppgifterna

ska anges på ett språk som lätt kan förstås av slutanvändarna

och marknadskontrollmyndigheterna.

6. Tillverkarna ska se till att de explosiva varor som de har

släppt ut på marknaden åtföljs av bruksanvisningar och säker­

hetsinformation på ett språk som lätt kan förstås av slutanvän­

darna och som bestämts av den berörda medlemsstaten. Sådana

bruksanvisningar och säkerhetsinformation liksom alla märk­

ningar ska vara tydliga och lättbegripliga.

7. Tillverkare som anser eller har skäl att tro att en explosiv

vara som de har släppt ut på marknaden inte överensstämmer

med detta direktiv ska omedelbart vidta de korrigerande åtgär­

der som krävs för att få den explosiva varan att överensstämma

med kraven eller, om så är lämpligt, dra tillbaka eller återkalla

varan. Om den explosiva varan utgör en risk ska tillverkarna

dessutom omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna i

de medlemsstater på vilkas marknad de har tillhandahållit den

explosiva varan, och lämna uppgifter om i synnerhet den bris­

tande överensstämmelsen och de korrigerande åtgärder som

vidtagits.

8. Tillverkarna

ska

motiverad

begäran

av

en

behörig

na­

tionell myndighet ge myndigheten all information och doku­

mentation i pappersform eller elektronisk form som behövs

för att visa att den explosiva varan överensstämmer med kraven

i detta direktiv, på ett språk som lätt kan förstås av den myn­

digheten. De ska på begäran samarbeta med den behöriga myn­

digheten om de åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna

med de explosiva varor som de har släppt ut på marknaden.

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning

L

96/7

Artikel 6

Tillverkarens representanter

1. Tillverkarna

får

genom

skriftlig

fullmakt

utse

en

represen­

tant.

De skyldigheter som anges i artikel 5.1 och skyldigheten att

upprätta teknisk dokumentation enligt artikel 5.2 får inte dele­

geras till tillverkarens representant.

2. Tillverkarens

representant

ska

utföra

de

uppgifter

som

anges i fullmakten från tillverkaren. Fullmakten ska ge tillverka­

rens representant rätt att åtminstone

a) inneha EU-försäkran om överensstämmelse och den tekniska

dokumentationen för att kunna uppvisa dem för de natio­

nella marknadskontrollmyndigheterna i tio år efter det att

den explosiva varan har släppts ut på marknaden,

b) på motiverad begäran av en behörig nationell myndighet ge

den myndigheten all information och dokumentation som

behövs för att visa att en explosiv vara överensstämmer med

kraven,

c) på begäran samarbeta med de behöriga nationella myndig­

heterna om de åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna

med de explosiva varor som omfattas av fullmakten.

Artikel 7

Importörernas skyldigheter

1. Importörerna

får

endast

släppa

ut

explosiva

varor

marknaden som överensstämmer med kraven.

2. Innan

importörerna

släpper

ut

en

explosiv

vara

mark­

naden ska de se till att tillverkaren har utfört bedömningen av

överensstämmelse som avses i artikel 20. De ska se till att till­

verkaren har upprättat den tekniska dokumentationen, att den

explosiva varan är försedd med CE-märkning och åtföljs av de

dokument som krävs samt att tillverkaren har uppfyllt kraven i

artikel 5.5.

Om en importör anser eller har skäl att tro att en explosiv vara

inte överensstämmer med de grundläggande säkerhetskraven i

bilaga II får importören inte släppa ut den explosiva varan på

marknaden förrän den överensstämmer med de tillämpliga kra­

ven. Om den explosiva varan utgör en risk ska importören

dessutom informera tillverkaren och marknadskontrollmyndig­

heterna om detta.

3. Importörerna

ska

den

explosiva

varan

eller,

om

detta

inte är möjligt, på förpackningen eller på ett dokument som

medföljer den explosiva varan ange sitt namn, registrerade fir­

manamn eller registrerade varumärke samt den postadress på

vilken de kan kontaktas. Kontaktuppgifterna ska anges på ett

språk som lätt kan förstås av slutanvändarna och marknadskon­

trollmyndigheterna.

4. Importörerna ska se till att den explosiva varan åtföljs av

en bruksanvisning och säkerhetsinformation på ett språk som

lätt kan förstås av slutanvändarna och som bestämts av den

berörda medlemsstaten.

5. Importörerna

ska,

länge

de

har

ansvar

för

en

explosiv

vara, se till att förvarings- eller transportförhållandena för den

explosiva varan inte äventyrar varans överensstämmelse med de

grundläggande säkerhetskraven i bilaga II.

6. Importörer som anser eller har skäl att tro att en explosiv

vara som de har släppt ut på marknaden inte överensstämmer

med detta direktiv ska omedelbart vidta de korrigerande åtgär­

der som krävs för att få den explosiva varan att överensstämma

med kraven eller, om så är lämpligt, för att dra tillbaka eller

återkalla varan. Om den explosiva varan utgör en risk ska im­

portörerna dessutom omedelbart underrätta de behöriga myn­

digheterna i de medlemsstater på vilkas marknad de har till­

handahållit den explosiva varan, och lämna uppgifter om i syn­

nerhet den bristande överensstämmelsen och de korrigerande

åtgärder som vidtagits.

7. Under

tio

år

efter

det

att

den

explosiva

varan

har

släppts

ut på marknaden ska importörerna hålla en kopia av EU-för­

säkran om överensstämmelse tillgänglig för marknadskontroll­

myndigheterna och se till att dessa myndigheter på begäran kan

få tillgång till den tekniska dokumentationen.

8. Importörerna

ska

motiverad

begäran

av

en

behörig

nationell myndighet ge myndigheten all information och doku­

mentation i pappersform eller elektronisk form som behövs för

att visa att den explosiva varan överensstämmer med kraven, på

ett språk som lätt kan förstås av den myndigheten. De ska på

begäran samarbeta med den behöriga myndigheten om de åt­

gärder som vidtas för att undanröja riskerna med de explosiva

varor som de har släppt ut på marknaden.

Artikel 8

Distributörernas skyldigheter

1. När

distributörerna

tillhandahåller

en

explosiv

vara

marknaden ska de iaktta vederbörlig omsorg för att se till att

kraven i detta direktiv uppfylls.

2. Innan

distributörerna

tillhandahåller

en

explosiv

vara

marknaden ska de kontrollera att den är försedd med CE-märk­

ning, att den åtföljs av de dokument som krävs och av bruk­

sanvisning och säkerhetsinformation på ett språk som lätt kan

förstås av slutanvändarna i den medlemsstat där den explosiva

varan ska tillhandahållas på marknaden och att tillverkaren och

importören har uppfyllt kraven i artikel 5.5 respektive 7.3.

SV

L 96/8

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

Om en distributör anser eller har skäl att tro att en explosiv

vara inte överensstämmer med de grundläggande säkerhetskra­

ven i bilaga II får distributören inte tillhandahålla den explosiva

varan på marknaden förrän den överensstämmer med de till­

lämpliga kraven. Om den explosiva varan utgör en risk ska

distributören dessutom informera tillverkaren eller importören

samt marknadskontrollmyndigheterna om detta.

3. Distributörerna

ska,

länge

de

har

ansvar

för

en

explosiv

vara, se till att förvarings- eller transportförhållandena för den

explosiva varan inte äventyrar varans överensstämmelse med de

grundläggande säkerhetskraven i bilaga II.

4. Distributörer som anser eller har skäl att tro att en ex­

plosiv vara som de har tillhandahållit på marknaden inte över­

ensstämmer med detta direktiv ska försäkra sig om att nödvän­

diga korrigerande åtgärder vidtas för att få den explosiva varan

att överensstämma med kraven eller, om så är lämpligt, för att

dra tillbaka eller återkalla varan. Om den explosiva varan utgör

en risk ska distributörerna dessutom omedelbart underrätta de

behöriga myndigheterna i de medlemsstater på vilkas marknad

de har tillhandahållit den explosiva varan och lämna uppgifter

om i synnerhet den bristande överensstämmelsen och de korri­

gerande åtgärder som vidtagits.

5. Distributörerna

ska

motiverad

begäran

av

en

behörig

nationell myndighet ge myndigheten den information och do­

kumentation i pappersform eller elektronisk form som behövs

för att visa att den explosiva varan överensstämmer med kraven.

De ska på begäran samarbeta med den behöriga myndigheten

om de åtgärder som vidtas för att undanröja riskerna med de

explosiva varor som de tillhandahållit på marknaden.

Artikel 9

Fall där tillverkarens skyldigheter är tillämpliga på

importörer och distributörer

Importörer eller distributörer ska anses vara tillverkare enligt

detta direktiv och ska ha samma skyldigheter som tillverkaren

har enligt artikel 5 när de släpper ut en explosiv vara på mark­

naden i eget namn eller under eget varumärke eller ändrar en

explosiv vara som redan släppts ut på marknaden på ett sådant

sätt att överensstämmelsen med kraven i detta direktiv kan

påverkas.

Artikel 10

Identifiering av ekonomiska aktörerna

När det gäller explosiva varor som inte omfattas av det system

som fastställs i artikel 15 ska ekonomiska aktörerna på begäran

identifiera följande aktörer för marknadskontrollmyndigheterna:

a) Ekonomiska aktörer som har levererat en explosiv vara till

dem.

b) Ekonomiska aktörer som de har levererat en explosiv vara

till.

Ekonomiska aktörerna ska kunna ge den information som avses

i första stycket i tio år efter det att de har fått den explosiva

varan levererad och i tio år efter det att de har levererat den

explosiva varan.

KAPITEL 3

SÄKERHETSBESTÄMMELSER

Artikel 11

Överföring av explosiva varor

1. Explosiva

varor

får

endast

överföras

i

enlighet

med

punk­

terna 2–8.

2. För

överföring

av

explosiva

varor

krävs

att

mottagaren

har

tillstånd från den behöriga myndigheten i mottagarens med­

lemsstat. Den behöriga myndigheten ska kontrollera att motta­

garen har laglig rätt att förvärva explosiva varor och att han har

nödvändiga licenser eller tillstånd. Vid förflyttning av explosiva

varor genom en medlemsstat ska den ekonomiska aktör som

ansvarar för överföringen underrätta de behöriga myndigheterna

i transitmedlemsstaten och erhålla förhandstillstånd från den

berörda transitmedlemsstaten.

3. Om en medlemsstat anser att det är problematiskt att

kontrollera den rättighet att förvärva explosiva varor som avses

i punkt 2 ska denna medlemsstat sända den tillgängliga infor­

mationen i frågan till kommissionen, som ska underrätta de

övriga medlemsstaterna.

4. Om

den

behöriga

myndigheten

i

mottagarens

medlemsstat

godkänner överföringen ska den till mottagaren utställa ett do­

kument som innehåller all den information som föreskrivs i

punkt 5. Detta dokument ska medfölja de explosiva varorna

tills de når den angivna destinationen. Det ska uppvisas på

begäran från de berörda behöriga myndigheterna. Mottagaren

ska behålla en kopia av dokumentet och på begäran lämna

den till den behöriga myndigheten i mottagarens medlemsstat

för granskning.

5. Om

överföring

av

explosiva

varor

kräver

särskild

övervak­

ning för att uppfylla särskilda säkerhetskrav inom en medlems­

stats territorium eller en del av detta, ska mottagaren före över­

föringen förse den behöriga myndigheten i mottagarens med­

lemsstat med följande upplysningar:

a) Namn och adress på de berörda ekonomiska aktörerna.

b) De överförda explosiva varornas antal och mängd.

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning

L

96/9

c) En fullständig beskrivning av de explosiva varorna i fråga

och av hur de kan identifieras, inbegripet Förenta nationer­

nas identifieringsnummer.

d) Om de explosiva varorna ska släppas ut på marknaden, upp­

lysningar om att villkoren för detta är uppfyllda.

e) Transportsättet och transportvägen.

f) Beräknad avgångs- och ankomstdag.

g) Om detta är nödvändigt, de platser där varorna förs in i och

ut ur medlemsländerna.

De upplysningar som avses i första stycket led a ska vara till­

räckligt detaljerade för att det ska vara möjligt för de behöriga

myndigheterna att kontakta de ekonomiska aktörerna och få en

bekräftelse på att de berörda ekonomiska aktörerna har rätt att

ta emot leveransen.

Den behöriga myndigheten i mottagarens medlemsstat ska un­

dersöka under vilka förhållanden överföringen ska ske, särskilt

vad gäller de särskilda säkerhetskraven. Om de särskilda säker­

hetskraven är uppfyllda ska överföringen tillåtas. Vid transit

genom andra medlemsstaters territorium ska även dessa med­

lemsstater undersöka och godkänna detaljerna kring överföring­

en.

6. Om

den

behöriga

myndigheten

i

en

medlemsstat

anser

att

sådana särskilda arrangemang för den allmänna säkerheten som

avses i punkterna 4 och 5 inte är nödvändiga får explosiva

varor överföras på denna medlemsstats territorium eller en del

av detta utan föregående underrättelse enligt punkt 5. Den be­

höriga myndigheten i mottagarens medlemsstat ska i sådana fall

bevilja ett tillstånd för en bestämd period som dock när som

helst av berättigade skäl kan dras tillbakatillfälligt eller perma­

nent. I det dokument som avses i punkt 4 och som ska med­

följa de explosiva varorna tills de når destinationen ska endast

hänvisas till detta tillstånd.

7. Utan att det påverkar de sedvanliga kontroller som den

medlemsstat varifrån varorna avsänts ska utföra på sitt territo­

rium, ska mottagarna och de berörda ekonomiska aktörerna, på

begäran från de berörda behöriga myndigheterna, till myndig­

heterna i den medlemsstat varifrån varorna avsänts och i tran­

sitmedlemsstaten överlämna alla relevanta upplysningar de för­

fogar över vad gäller överföringen av explosiva varor.

8. Ingen

ekonomisk

aktör

får

överföra

explosiva

varor

utan

att mottagaren har erhållit de nödvändiga tillstånden för över­

föringen i enlighet med punkterna 2, 4, 5 och 6.

Artikel 12

Överföring av ammunition

1. Ammunition

får

överföras

från

en

medlemsstat

till

en

annan endast i enlighet med det förfarande som föreskrivs i

punkterna 2–5. Dessa punkter ska också tillämpas på överföring

av ammunition vid postorderförsäljning.

2. Vid överföring av ammunition från en medlemsstat till en

annan ska den berörda personen före avsändandet underrätta

den medlemsstat där ammunitionen finns om följande:

a) Namn och adress på den person som säljer eller överför

ammunitionen, den person som köper eller förvärvar ammu­

nitionen och, i förekommande fall, ägaren.

b) Den adress dit ammunitionen ska sändas eller transporteras.

c) Mängden ammunition som ska sändas eller transporteras.

d) Upplysningar som gör det möjligt att identifiera ammunitio­

nen och en uppgift om att ammunitionen har genomgått en

kontroll i enlighet med konventionen av den 1 juli 1969 om

ömsesidigt erkännande av kontrollstämplar på handeldvapen.

e) Transportsättet.

f) Avgångsdag och beräknad ankomstdag.

Upplysningarna i första stycket leden e och f behöver inte ges

vid överföring mellan handlare. Medlemsstaten ska undersöka

under vilka förhållanden överföringen ska ske, särskilt vad gäller

säkerheten. Om medlemsstaten godkänner överföringen ska den

utfärda en licens som innehåller alla upplysningar enligt första

stycket. Denna licens ska medfölja ammunitionen tills den når

sin destination. Den ska uppvisas på begäran från medlemssta­

ternas behöriga myndigheter.

3. Varje

medlemsstat

får

bevilja

handlare

rätten

att

utföra

överföringar av ammunition från det egna territoriet till en

handlare som är etablerad i en annan medlemsstat utan det

förhandsgodkännande som avses i punkt 2. För detta syfte

ska medlemsstaten utfärda ett tillstånd som gäller i tre år men

som när som helst kan dras tillbaka tillfälligt eller permanent

genom ett motiverat beslut. Ett dokument som hänvisar till

detta tillstånd ska medfölja ammunitionen tills den når sin des­

tination. Den ska uppvisas på begäran från medlemsstaternas

behöriga myndigheter.

SV

L 96/10

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

Innan överföringen genomförs ska handlaren meddela myndig­

heterna i den medlemsstat varifrån överföringen ska ske alla de

upplysningar som anges i punkt 2 första stycket.

4. Varje

medlemsstat

ska

förse

de

övriga

medlemsstaterna

med en förteckning över den ammunition som får överföras

till dess territorium utan att den i förväg gett sitt samtycke.

De handlare som har fått tillstånd att överföra ammunition utan

förhandsgodkännande i enlighet med förfarandet i punkt 3 ska

underrättas om dessa ammunitionsförteckningar.

5. Varje

medlemsstat

ska

sända

all

relevant

information

den

förfogar över angående genomförda överföringar av ammuni­

tion till den medlemsstat till vilkens territorium överföringen

genomfördes.

All information som medlemsstaterna får i enlighet med punk­

terna 2 och 3 ska sändas till mottagarmedlemsstaterna senast

vid tiden för den aktuella överföringen och, i förekommande

fall, till transitmedlemsstaterna senast vid tiden för överföringen.

Artikel 13

Undantag av säkerhetsskäl

Trots vad som sägs i artikel 11.2, 11.4, 11.5 och 11.6 och

artikel 12 får en medlemsstat, vid fall av allvarliga hot mot eller

angrepp på den allmänna säkerheten till följd av olagligt inne­

hav eller bruk av explosiva varor eller ammunition, vidta alla

nödvändiga åtgärder i fråga om överföring av explosiva varor

eller ammunition för att förebygga detta olagliga innehav eller

bruk.

De åtgärder som avses i första stycket ska respektera principen

om proportionalitet. De får varken utgöra ett medel för god­

tycklig diskriminering eller en dold begränsning av handeln

mellan medlemsstaterna.

Varje medlemsstat som vidtar sådana åtgärder ska genast under­

rätta kommissionen om detta. Kommissionen ska underrätta de

övriga medlemsstaterna.

Artikel 14

Utbyte av information

1. Medlemsstaterna

ska

för

genomförandet

av

artiklarna

11

och 12 upprätta nätverk för informationsutbyte. De ska under­

rätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om vilka

nationella myndigheter som ansvarar för att sända och ta emot

information och för att genomföra de förfaranden som före­

skrivs i de artiklarna.

Medlemsstaterna ska se till att övriga medlemsstater och kom­

missionen har tillgång till uppdaterad information om ekono­

miska aktörer som innehar sådana licenser eller tillstånd som

avses i artikel 16.

2. För

tillämpningen

av

detta

direktiv

ska

förordning

(EG)

nr 515/97 gälla i tillämpliga delar, särskilt bestämmelserna om

sekretesskydd.

Artikel 15

Identifiering och spårning av explosiva varor

1. De

ekonomiska

aktörerna

ska

tillämpa

ett

enhetligt

system

för unik identifiering och spårning av explosiva varor; hänsyn

ska tas till deras storlek, form eller konstruktion, förutom när

det inte är nödvändigt att förse varan med en unik identifiering,

eftersom den utgör liten fara med tanke på dess egenskaper och

faktorer såsom dess begränsade sprängverkan, dess använd­

ningsområden och den låga säkerhetsrisk som varan utgör på

grund av de begränsade potentiella konsekvenserna av missbruk.

Systemet ska inte gälla explosiva varor som transporteras och

levereras oförpackade eller i tankbil för att direkt lastas av i

spränghål, eller explosiva varor som tillverkas på sprängplatser,

och som laddas omedelbart efter det att de har tillverkats (s.k.

tillverkning på plats).

2. Det

systemet

ska

sörja

för

insamling

och

förvaring

av

uppgifter, när så är lämpligt på elektronisk väg, och möjliggöra

unik identifiering och spårning av den explosiva varan liksom

märkning av en unik identifiering på den explosiva varan och/

eller dess förpackning som medger tillgång till dessa uppgifter.

Uppgifterna ska avse den explosiva varans unika identifiering,

inklusive dess placering när den innehas av ekonomiska aktörer,

samt identiteten på dessa ekonomiska aktörer.

3. De

uppgifter

som

avses

i

punkt

2

ska

regelbundet

testas

och skyddas mot oavsiktlig eller avsiktlig skada eller förstörelse.

Dessa uppgifter ska förvaras i tio år efter det att transaktionen

ägde rum eller, om de explosiva varorna har använts eller de­

struerats, i tio år efter användningen eller destruktionen, även

om den ekonomiska aktören har slutat bedriva handel. De

måste genast ställas till förfogande på begäran från de behöriga

myndigheterna.

4. Kommissionen får anta genomförandeakter som

a) fastställer de konkreta formerna för driften av det system

med unik identifiering och spårning som avses i punkt 1,

med hänsyn till de explosiva varornas storlek, form och

konstruktion, särskilt den unika identifieringens format och

struktur, enligt vad som fastställs i punkt 2,

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/11

b) fastställer de fall enligt punkt 1 där det, på grund av en

explosiv varas låga faronivå, inte är nödvändigt för de eko­

nomiska aktörerna att tillämpa systemet för unik identifie­

ring och spårning enligt den punkten.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 49.3.

Artikel 16

Licens eller tillstånd

Ekonomiska aktörer ska inneha en licens eller ett tillstånd som

ger dem rätt att tillverka, förvara, använda, importera, exportera,

överföra eller bedriva handel med explosiva varor.

Första stycket gäller inte anställda hos en ekonomisk aktör som

innehar en licens eller ett tillstånd.

Artikel 17

Tillverkningstillstånd

När en medlemsstat ger licens eller tillstånd enligt artikel 16 till

tillverkning av explosiva varor ska den särskilt kontrollera att de

ekonomiska aktörerna är kapabla att uppfylla de tekniska för­

pliktelser de tar på sig.

Artikel 18

Beslag

Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att göra

det möjligt för de behöriga myndigheterna att beslagta en ex­

plosiv vara om det finns tillräckliga bevis för att den explosiva

varan kommer att bli föremål för förvärv, användning eller

handel som sker olagligt.

KAPITEL 4

DEN EXPLOSIVA VARANS ÖVERENSSTÄMMELSE MED

KRAVEN

Artikel 19

Presumtion om överensstämmelse för explosiva varor

Explosiva varor som överensstämmer med harmoniserade stan­

darder eller delar av dem, till vilka hänvisningar har offentligg­

jorts i Europeiska unionens officiella tidning, ska förutsättas över­

ensstämma med de grundläggande säkerhetskrav i bilaga II som

omfattas av dessa standarder eller delar av dem.

Artikel 20

Förfaranden för bedömning av överensstämmelse

När det gäller bedömning av explosiva varors överensstämmelse

ska tillverkaren följa ett av följande förfaranden som avses i

bilaga III:

a) EU-typkontroll (modul B) och, efter tillverkarens eget val, ett

av följande:

i) Överensstämmelse med typ som grundar sig på intern

tillverkningskontroll och övervakade produktkontroller

med slumpvisa intervall (modul C2).

ii) Överensstämmelse med typ som grundar sig på kvalitets­

säkring av produktionen (modul D).

iii) Överensstämmelse med typ som grundar sig på kvalitets­

säkring av produkter (modul E).

iv) Överensstämmelse med typ som grundar sig på produkt­

verifiering (modul F).

b) Överensstämmelse som grundar sig på kontroll av enskilda

produkter (modul G).

Artikel 21

EU-försäkran om överensstämmelse

1. I

EU-försäkran

om

överensstämmelse

ska

det

anges

att

de

grundläggande säkerhetskraven i bilaga II har visats vara upp­

fyllda.

2. EU-försäkran

om

överensstämmelse

ska

utformas

i

enlig­

het med mallen i bilaga IV, innehålla de uppgifter som anges i

de relevanta modulerna i bilaga III och regelbundet uppdateras.

Den ska översättas till det eller de språk som krävs av den

medlemsstat där den explosiva varan släpps ut eller tillhanda­

hålls på marknaden.

3. Om en explosiv vara omfattas av mer än en unionsakt där

det ställs krav på EU-försäkran om överensstämmelse ska en

enda EU-försäkran om överensstämmelse upprättas för alla

dessa unionsakter. I denna försäkran ska det anges vilka unions­

akter som berörs, och det ska lämnas en publikationshänvisning

till dem.

4. Genom

att

upprätta

EU-försäkran

om

överensstämmelse

tar tillverkaren ansvar för att den explosiva varan överensstäm­

mer med kraven i detta direktiv.

Artikel 22

Allmänna principer för CE-märkning

CE-märkningen ska omfattas av de allmänna principer som fast­

ställs i artikel 30 i förordning (EG) nr 765/2008.

SV

L 96/12

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

Artikel 23

Regler och villkor för anbringande av CE-märkning

1. CE-märkningen

ska

anbringas

den

explosiva

varan

att den är synlig, lätt läsbar och varaktig. Om detta inte är

möjligt eller lämpligt på grund av den explosiva varans art,

ska märkningen anbringas på förpackningen och i de medföl­

jande dokumenten.

2. CE-märkningen

ska

anbringas

innan

den

explosiva

varan

släpps ut på marknaden.

3. CE-märkningen

ska

åtföljas

av

det

anmälda

organets

iden­

tifikationsnummer, om organet medverkar i produktionskont­

rollen.

Det anmälda organets identifikationsnummer ska anbringas av

organet självt eller, efter dess anvisningar, av tillverkaren eller

dennes representant.

4. CE-märkningen

och

i

tillämpliga

fall

det

anmälda

organets

identifikationsnummer får åtföljas av ett annat märke som anger

en särskild risk eller ett särskilt användningsområde.

5. När

det

gäller

explosiva

varor

som

tillverkas

för

eget

bruk,

explosiva varor som transporteras och levereras oförpackade

eller i mobila enheter för tillverkning av explosiva varor (ME­

MU) för att direkt lastas av i spränghål och explosiva varor som

tillverkas på sprängplatsen och laddas omedelbart efter det att

de har tillverkats (s.k. tillverkning på plats), ska CE-märkningen

anbringas på de medföljande dokumenten.

6. Medlemsstaterna

ska

utgå

från

befintliga

mekanismer

för

att se till att bestämmelserna om CE-märkning tillämpas korrekt

och vidta lämpliga åtgärder i händelse av otillbörlig användning

av den märkningen.

KAPITEL 5

ANMÄLAN AV ORGAN FÖR BEDÖMNING AV ÖVERENS­

STÄMMELSE

Artikel 24

Anmälan

Medlemsstaterna ska anmäla till kommissionen och övriga med­

lemsstater vilka organ som fått i uppdrag att utföra bedöm­

ningar av överensstämmelse i enlighet med detta direktiv.

Artikel 25

Anmälande myndigheter

1. Medlemsstaterna

ska

utse

en

anmälande

myndighet

med

ansvar för att inrätta och genomföra de förfaranden som krävs

för bedömning och anmälan av organ för bedömning av över­

ensstämmelse och för övervakning av anmälda organ, inklusive

överensstämmelse med artikel 30.

2. Medlemsstaterna

får

besluta

att

den

bedömning

och

över­

vakning som avses i punkt 1 ska utföras av ett nationellt ac­

krediteringsorgan i den betydelse som anges i och i enlighet

med förordning (EG) nr 765/2008.

Artikel 26

Krav på anmälande myndigheter

1. En

anmälande

myndighet

ska

vara

inrättad

ett

sådant

sätt att det inte uppstår någon intressekonflikt med organen för

bedömning av överensstämmelse.

2. En

anmälande

myndighet

ska

vara

organiserad

och

fun­

gera på ett sådant sätt att dess verksamhet är objektiv och

opartisk.

3. En

anmälande

myndighet

ska

vara

organiserad

ett

så­

dant sätt att alla beslut som rör anmälan av ett organ för

bedömning av överensstämmelse fattas av annan behörig per­

sonal än den som har gjort bedömningen.

4. En

anmälande

myndighet

får

inte

erbjuda

eller

utföra

så­

dan verksamhet som utförs av organ för bedömning av över­

ensstämmelse och får inte heller erbjuda eller utföra konsult­

tjänster på kommersiell eller konkurrensmässig grund.

5. En

anmälande

myndighet

ska

sörja

för

att

erhållen

infor­

mation behandlas konfidentiellt.

6. En

anmälande

myndighet

ska

ha

tillgång

till

tillräckligt

med personal med lämplig kompetens för att kunna utföra

sina uppgifter.

Artikel 27

Anmälande myndigheters informationsskyldighet

Medlemsstaterna ska informera kommissionen om sina för­

faranden för bedömning och anmälan av organ för bedömning

av överensstämmelse och för övervakning av anmälda organ

samt om eventuella ändringar.

Kommissionen ska offentliggöra denna information.

Artikel 28

Krav avseende anmälda organ

1. När

det

gäller

anmälan

ska

organ

för

bedömning

av

över­

ensstämmelse uppfylla kraven i punkterna 2–11.

2. Ett

organ

för

bedömning

av

överensstämmelse

ska

inrättas

enligt en medlemsstats nationella rätt och vara en juridisk

person.

3. Ett

organ

för

bedömning

av

överensstämmelse

ska

vara

ett

tredjepartsorgan som är oberoende av den organisation eller

explosiva vara som den bedömer.

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/13

4. Ett

organ

för

bedömning

av

överensstämmelse,

dess

högsta ledning och den personal som ansvarar för att utföra

bedömningen av överensstämmelse får inte utgöras av den som

konstruerar, tillverkar, levererar, installerar, köper, äger, använ­

der eller underhåller explosiva varor och inte heller av den som

företräder någon av dessa parter. Detta ska inte hindra att ex­

plosiva varor som är nödvändiga för verksamheten inom orga­

net för bedömning av överensstämmelse används eller att de

explosiva varorna används för personligt bruk.

Ett organ för bedömning av överensstämmelse, dess högsta

ledning och personalen som ansvarar för att utföra bedöm­

ningen av överensstämmelse får varken delta direkt i konstruk­

tion, tillverkning, marknadsföring, installation, användning eller

underhåll av explosiva varor eller företräda parter som bedriver

sådan verksamhet. De får inte delta i någon verksamhet som

kan påverka deras objektivitet och integritet i samband med den

bedömning av överensstämmelse för vilken de har anmälts.

Detta ska framför allt gälla konsulttjänster.

Organ för bedömning av överensstämmelse ska se till att deras

dotterbolags eller underentreprenörers verksamhet inte påverkar

konfidentialiteten, objektiviteten eller opartiskheten i organens

bedömningar av överensstämmelse.

5. Organ

för

bedömning

av

överensstämmelse

och

deras

personal ska utföra bedömningen av överensstämmelse med

största möjliga yrkesintegritet, ha teknisk kompetens på det

specifika området och vara fria från alla påtryckningar och all

påverkan, i synnerhet ekonomiska, som kan påverka deras om­

döme eller resultaten av deras bedömning av överensstämmelse;

detta gäller särskilt påtryckningar och påverkan från personer

eller grupper av personer som berörs av denna verksamhet.

6. Ett

organ

för

bedömning

av

överensstämmelse

ska

kunna

utföra alla de uppgifter avseende bedömning av överensstäm­

melse som fastställs i bilaga III för ett sådant organ och för vilka

det har anmälts, oavsett om dessa uppgifter utförs av organet

för bedömning av överensstämmelse eller för dess räkning och

under dess ansvar.

Vid alla tidpunkter och för varje förfarande för bedömning av

överensstämmelse och för varje typ eller kategori av explosiva

varor för vilka det har anmälts ska organet för bedömning av

överensstämmelse ha följande till sitt förfogande:

a) Erforderlig personal med teknisk kunskap och tillräcklig er­

farenhet för att utföra bedömningen av överensstämmelse.

b) Erforderliga beskrivningar av förfaranden enligt vilka bedöm­

ningar av överensstämmelse utförs; dessa beskrivningar ska

säkerställa tydlighet och reproducerbarhet hos förfarandena.

Organet ska ha lämpliga rutiner och förfaranden för att skilja

mellan de uppgifter som det utför i sin egenskap av anmält

organ och annan verksamhet.

c) Förfaranden som gör det möjligt för organet att utöva sin

verksamhet med vederbörlig hänsyn tagen till ett företags

storlek, bransch och struktur, den berörda produktteknikens

komplexitet och eventuell massproduktion eller serietillverk­

ning.

Organet för bedömning av överensstämmelse ska ha nödvän­

diga medel för att korrekt kunna utföra de tekniska och ad­

ministrativa uppgifterna i samband med bedömningen av över­

ensstämmelse och ska ha tillgång till den utrustning och de

hjälpmedel som är nödvändiga

7. Den

personal

som

ansvarar

för

att

utföra

bedömningen

av

överensstämmelse ska ha

a) fullgod teknisk och yrkesinriktad utbildning som täcker all

slags bedömning av överensstämmelse på det område inom

vilket organet för bedömning av överensstämmelse har an­

mälts,

b) tillfredsställande kunskap om kraven för de bedömningar

som de gör och befogenhet att utföra dessa bedömningar,

c) lämplig kännedom och insikt om de grundläggande säker­

hetskraven i bilaga II, de tillämpliga harmoniserade standar­

derna och de relevanta bestämmelserna i den harmoniserade

unionslagstiftningen och nationell lagstiftning,

d) förmåga att upprätta intyg, protokoll och rapporter som

visar att bedömningarna har gjorts.

8. Det

ska

garanteras

att

organ

för

bedömning

av

överens­

stämmelse, deras högsta ledning och den personal som ansvarar

för att utföra bedömningen av överensstämmelse är opartiska.

Ersättningen till den högsta ledningen och den personal som

ansvarar för att utföra bedömningen av överensstämmelse vid

ett organ för bedömning av överensstämmelse får inte vara

beroende av antalet bedömningar som görs eller resultaten av

bedömningarna.

9. Organ

för

bedömning

av

överensstämmelse

ska

vara

an­

svarsförsäkrade, om inte staten tar på sig ansvaret enligt natio­

nell lagstiftning eller medlemsstaten själv tar direkt ansvar för

bedömningen av överensstämmelse.

10. Personalen

vid

ett

organ

för

bedömning

av

överensstäm­

melse ska iaktta tystnadsplikt beträffande all information som

de erhåller vid utförandet av sina uppgifter enligt bilaga III eller

bestämmelser i nationell rätt som genomför den, utom gente­

mot de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där verk­

samheten bedrivs. Äganderättigheter ska skyddas.

SV

L 96/14

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

11. Organ

för

bedömning

av

överensstämmelse

ska

delta

i,

eller se till att deras personal som ansvarar för att utföra be­

dömningen av överensstämmelse känner till, det relevanta stan­

dardiseringsarbetet och det arbete som utförs i samordnings­

gruppen för anmälda organ, som inrättats i enlighet med rele­

vant harmoniserad unionslagstiftning, och de ska som generella

riktlinjer använda de administrativa beslut och dokument som

är resultatet av gruppens arbete.

Artikel 29

Presumtion om överensstämmelse för organ för

bedömning av överensstämmelse

Ett organ för bedömning av överensstämmelse som kan visa att

det uppfyller kriterierna i de relevanta harmoniserade standar­

derna eller delar av dem till vilka hänvisningar har offentligg­

jorts i Europeiska unionens officiella tidning ska förutsättas uppfylla

kraven i artikel 28, förutsatt att dessa krav omfattas av de till­

lämpliga harmoniserade standarderna.

Artikel 30

Dotterbolag och underentreprenörer till anmälda organ

1. Om det anmälda organet lägger ut specifika uppgifter med

anknytning till bedömningen av överensstämmelse på underen­

treprenad eller anlitar ett dotterbolag ska det se till att unde­

rentreprenören eller dotterbolaget uppfyller kraven i artikel 28

och informera den anmälande myndigheten om detta.

2. Anmälda

organen

ska

ta

det

fulla

ansvaret

för

underen­

treprenörernas eller dotterbolagens uppgifter, oavsett var dessa

är etablerade.

3. Verksamhet

får

läggas

ut

underentreprenad

eller

utföras

av ett dotterbolag endast om kunden samtycker till det.

4. Anmälda

organen

ska

hålla

de

relevanta

dokumenten

rö­

rande bedömningen av underentreprenörens eller dotterbolagets

kvalifikationer och det arbete som utförts av dem enligt bilaga

III tillgängliga för den anmälande myndigheten.

Artikel 31

Ansökan om anmälan

1. Organet

för

bedömning

av

överensstämmelse

ska

lämna

in en ansökan om anmälan till den anmälande myndigheten i

den medlemsstat där det är etablerat.

2. Ansökan om anmälan ska åtföljas av en beskrivning av de

bedömningar av överensstämmelse, den eller de moduler för

bedömning av överensstämmelse och den eller de explosiva

varor som organet förklarar sig ha kompetens för samt ett

ackrediteringsintyg, om det finns ett sådant, som utfärdats av

ett nationellt ackrediteringsorgan och där det intygas att organet

för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i

artikel 28.

3. Om organet för bedömning av överensstämmelse inte kan

uppvisa något ackrediteringsintyg ska det ge den anmälande

myndigheten alla underlag som krävs för kontroll, erkännande

och regelbunden övervakning av att det uppfyller kraven i

artikel 28.

Artikel 32

Anmälningsförfarande

1. Anmälande

myndigheterna

får

endast

anmäla

de

organ

för

bedömning av överensstämmelse som har uppfyllt kraven i

artikel 28.

2. De

ska

anmäla

till

kommissionen

och

de

andra

medlems­

staterna med hjälp av det elektroniska anmälningsverktyg som

utvecklats och förvaltas av kommissionen.

3. Anmälan

ska

innehålla

detaljerade

uppgifter

om

bedöm­

ningarna av överensstämmelse, modulerna för bedömning av

överensstämmelse och de berörda explosiva varorna samt ett

relevant intyg om kompetens.

4. Om

en

anmälan

inte

grundar

sig

ett

ackrediteringsintyg

som avses i artikel 31.2 ska den anmälande myndigheten ge

kommissionen och de andra medlemsstaterna de skriftliga un­

derlag som styrker att organet för bedömning av överensstäm­

melse har erforderlig kompetens och att de system som behövs

för att se till att organet övervakas regelbundet och fortsätter att

uppfylla kraven i artikel 28 har inrättats.

5. Det

berörda

organet

får

bedriva

verksamhet

som

anmält

organ endast om kommissionen eller de andra medlemsstaterna

inte har rest invändningar inom två veckor efter anmälan, i de

fall då ett ackrediteringsintyg används, eller inom två månader

efter anmälan, i de fall då ingen ackreditering används.

Endast ett sådant organ ska anses vara ett anmält organ i en­

lighet med detta direktiv.

6. Den

anmälande

myndigheten

ska

underrätta

kommissio­

nen och de andra medlemsstaterna om alla relevanta ändringar

av anmälan.

Artikel 33

Identifikationsnummer och förteckningar över anmälda

organ

1. Kommissionen

ska

tilldela

varje

anmält

organ

ett

identifi­

kationsnummer.

Organet ska tilldelas ett enda nummer även om det anmäls

enligt flera unionsakter.

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/15

2. Kommissionen

ska

offentliggöra

förteckningen

över

de

organ som anmälts enligt detta direktiv, inklusive de identifika­

tionsnummer som de har tilldelats och den verksamhet som de

har anmälts för.

Kommissionen ska se till att förteckningen hålls uppdaterad.

Artikel 34

Ändringar i anmälan

1. Om

en

anmälande

myndighet

har

konstaterat

eller

har

informerats om att ett anmält organ inte längre uppfyller de

krav som anges i artikel 28 eller att det underlåter att fullgöra

sina skyldigheter, ska myndigheten i förekommande fall, bero­

ende på hur allvarlig underlåtenheten att uppfylla kraven eller

fullgöra skyldigheterna är, begränsa anmälan eller tillfälligt eller

permanens dra tillbaka den. Den ska omedelbart underrätta

kommissionen och de andra medlemsstaterna om detta.

2. I

händelse

av

begränsning,

tillfällig

eller

permanent

till­

bakadragande av anmälan eller om det anmälda organet har

upphört med verksamheten ska den anmälande medlemsstaten

vidta lämpliga åtgärder för att det anmälda organets dokumen­

tation antingen ska behandlas av ett annat anmält organ eller

hållas tillgänglig för de ansvariga anmälande myndigheterna och

marknadskontrollmyndigheterna på deras begäran.

Artikel 35

Ifrågasättande av de anmälda organens kompetens

1. Kommissionen

ska

undersöka

alla

fall

där

den

tvivlar

att ett anmält organ har erforderlig kompetens eller att ett

anmält organ fortsatt uppfyller de krav och fullgör de skyldig­

heter som det omfattas av, och även alla fall där den gjorts

uppmärksam på att det föreligger sådana tvivel.

2. Den anmälande medlemsstaten ska på begäran ge kom­

missionen all information om grunderna för anmälan eller hur

det berörda anmälda organets kompetens upprätthålls.

3. Kommissionen

ska

se

till

att

all

känslig

information

som

har erhållits i samband med undersökningarna behandlas kon­

fidentiellt.

4. Om

kommissionen

konstaterar

att

ett

anmält

organ

inte

uppfyller eller inte längre uppfyller kraven för anmälan ska den

anta en genomförandeakt för att anmoda den anmälande med­

lemsstaten att vidta erforderliga korrigerande åtgärder, inbegri­

pet att vid behov dra tillbaka anmälan.

Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgi­

vande förfarande som avses i artikel 49.2.

Artikel 36

De anmälda organens operativa skyldigheter

1. Anmälda

organ

ska

utföra

bedömningar

av

överensstäm­

melse i enlighet med förfarandena för bedömning av överens­

stämmelse i bilaga III.

2. Bedömningar

av

överensstämmelse

ska

utföras

ett

pro­

portionellt sätt så att de ekonomiska aktörerna inte belastas i

onödan. Organen för bedömning av överensstämmelse ska när

de utför sin verksamhet ta vederbörlig hänsyn till ett företags

storlek, bransch och struktur och till produktteknikens kom­

plexitet och eventuell massproduktion eller serietillverkning.

Samtidigt ska de dock respektera den noggrannhet och den

skyddsnivå som krävs för att den explosiva varan ska överens­

stämma med detta direktiv.

3. Om

ett

anmält

organ

konstaterar

att

en

tillverkare

inte

har

tillämpat de grundläggande säkerhetskraven i bilaga II eller mot­

svarande harmoniserade standarder eller andra tekniska specifi­

kationer, ska det begära att tillverkaren vidtar korrigerande åt­

gärder, och inget intyg om överensstämmelse ska utfärdas.

4. Om

ett

anmält

organ

vid

övervakning

av

överensstäm­

melse efter det att ett intyg har utfärdats konstaterar att en

explosiv vara inte längre uppfyller kraven, ska det begära att

tillverkaren vidtar korrigerande åtgärder, och vid behov ska

intyget tillfälligt eller permanent dras tillbaka.

5. Om

inga

korrigerande

åtgärder

vidtas

eller

om

de

inte

får

önskat resultat, ska det anmälda organet i förekommande fall

belägga intyget med restriktioner eller tillfälligt eller permanent

dra tillbaka det.

Artikel 37

Överklagande av de anmälda organens beslut

Medlemsstaterna ska se till att det finns ett förfarande för över­

klagande av de anmälda organens beslut.

Artikel 38

Anmälda organs informationsskyldighet

1. Anmälda

organ

ska

informera

den

anmälande

myndighe­

ten om följande:

a) Avslag, begränsningar och tillfällig eller permanent tillbakad­

ragande av intyg.

b) Omständigheter som inverkar på omfattningen av eller vill­

koren för anmälan.

SV

L 96/16

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

c) Begäran från marknadskontrollmyndigheterna om infor­

mation om bedömningar av överensstämmelse.

d) På begäran, bedömningar av överensstämmelse som gjorts

inom ramen för anmälan och all annan verksamhet, inklu­

sive gränsöverskridande verksamhet och underentreprenad.

2. De

anmälda

organen

ska

ge

de

andra

organ

som

anmälts

enligt detta direktiv och som utför liknande bedömningar av

överensstämmelse som täcker samma explosiva varor, relevant

information om frågor som rör negativa och, på begäran, po­

sitiva resultat av bedömningar av överensstämmelse.

Artikel 39

Utbyte av erfarenhet

Kommissionen ska sörja för att erfarenhetsutbyte förekommer

mellan de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för

riktlinjerna för anmälan.

Artikel 40

Samordning av anmälda organ

Kommissionen ska säkerställa att lämplig samordning och

lämpligt samarbete sker mellan de organ som anmälts enligt

detta direktiv och att detta bedrivs på ett tillfredsställande sätt

genom en sektorspecifik grupp bestående av anmälda organ.

Medlemsstaterna ska se till att de organ som de har anmält

deltar i arbetet i den sektorsspecifika gruppen, direkt eller ge­

nom utsedda representanter.

KAPITEL 6

MARKNADSKONTROLL I UNIONEN, KONTROLL AV

EXPLOSIVA VAROR SOM FÖRS PÅ UNIONSMARKNADEN

OCH UNIONENS FÖRFARANDE I FRÅGA OM

SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 41

Marknadskontroll i unionen och kontroll av explosiva

varor som förs in på unionsmarknaden

Artiklarna 16–29 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillämpas

på explosiva varor.

Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säker­

ställa att explosiva varor släpps ut på marknaden endast om de,

när de förvaras på rätt sätt och används för sitt avsedda ända­

mål, inte medför fara för människors hälsa och säkerhet.

Artikel 42

Förfarande för att på nationell nivå hantera explosiva varor

som utgör en risk

1. Om

en

medlemsstats

marknadskontrollmyndigheter

har

tillräckliga skäl att anta att en explosiv vara som omfattas av

detta direktiv utgör en risk för människors hälsa och säkerhet

eller för egendom eller miljön, ska de göra en utvärdering av

den explosiva varan omfattande alla relevanta krav som fastställs

i detta direktiv. De berörda ekonomiska aktörerna ska när så

krävs samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna i det syf­

tet.

Om marknadskontrollmyndigheterna vid den utvärdering som

avses i första stycket konstaterar att den explosiva varan inte

uppfyller kraven i detta direktiv ska de utan dröjsmål ålägga den

berörda ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga korrigerande

åtgärder för att den explosiva varan ska uppfylla dessa krav, dra

tillbaka den explosiva varan från marknaden eller återkalla den

inom en rimlig period som de fastställer i förhållande till typen

av risk.

Marknadskontrollmyndigheterna ska informera det berörda an­

mälda organet om detta.

Artikel 21 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillämpas på de

åtgärder som avses i andra stycket i denna punkt.

2. Om

marknadskontrollmyndigheterna

anser

att

den

bris­

tande överensstämmelsen inte bara gäller det nationella territo­

riet, ska de informera kommissionen och de andra medlems­

staterna om utvärderingsresultaten och om de åtgärder som de

har ålagt de ekonomiska aktörerna att vidta.

3. De

ekonomiska

aktörerna

ska

se

till

att

alla

lämpliga

kor­

rigerande åtgärder vidtas i fråga om alla berörda explosiva varor

som de har tillhandahållit på unionsmarknaden.

4. Om

den

berörda

ekonomiska

aktören

inte

vidtar

lämpliga

korrigerande åtgärder inom den period som avses i punkt 1

andra stycket, ska marknadskontrollmyndigheterna vidta alla

lämpliga tillfälliga åtgärder för att förbjuda eller begränsa till­

handahållandet av den explosiva varan på sin nationella mark­

nad, dra tillbaka varan från den marknaden eller återkalla den.

Marknadskontrollmyndigheterna ska utan dröjsmål informera

kommissionen och de andra medlemsstaterna om dessa åtgär­

der.

5. I

den

information

som

avses

i

punkt

4

andra

stycket

ska

alla tillgängliga uppgifter ingå, särskilt de uppgifter som krävs

för att kunna identifiera den explosiva vara som inte uppfyller

kraven, dess ursprung, vilken typ av bristande överensstämmelse

som görs gällande och den risk den explosiva varan utgör,

vilken typ av nationell åtgärd som vidtagits och dess varaktighet

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/17

samt den berörda ekonomiska aktörens synpunkter. Marknads­

kontrollmyndigheterna ska särskilt ange om den bristande över­

ensstämmelsen beror på någon av följande omständigheter:

a) Den explosiva varan uppfyller inte kraven med avseende på

människors hälsa eller säkerhet, eller skyddet av egendom

eller miljön.

b) Det förekommer brister i de harmoniserade standarder som

avses i artikel 19, vilka ger presumtion om överensstämmel­

se.

6. Andra

medlemsstater

än

den

som

inledde

förfarandet

en­

ligt denna artikel ska utan dröjsmål informera kommissionen

och de andra medlemsstaterna om vidtagna åtgärder och om

eventuella kompletterande uppgifter som de har tillgång till med

avseende på den berörda explosiva varans bristande överens­

stämmelse med kraven samt eventuella invändningar mot den

vidtagna nationella åtgärden.

7. Om

varken

en

medlemsstat

eller

kommissionen

inom

tre

månader efter mottagandet av den information som avses i

punkt 4 andra stycket har rest invändningar mot en tillfällig

åtgärd som vidtagits av en medlemsstat ska åtgärden anses vara

berättigad.

8. Medlemsstaterna

ska

se

till

att

lämpliga

begränsande

åt­

gärder, till exempel tillbakadragande av den explosiva varan från

marknaden, utan dröjsmål vidtas i fråga om den explosiva va­

ran.

Artikel 43

Unionens förfarande i fråga om skyddsåtgärder

1. Om

det,

efter

det

att

förfarandet

i

artikel

42.3

och

42.4

slutförts, har rests invändningar mot en åtgärd som en med­

lemsstat vidtagit eller om kommissionen anser att en nationell

åtgärd strider mot unionslagstiftningen, ska kommissionen utan

dröjsmål inleda samråd med medlemsstaterna och den eller de

berörda ekonomiska aktörerna och utvärdera den nationella

åtgärden. På grundval av utvärderingsresultaten ska kommissio­

nen anta en genomförandeakt för att fastställa om den natio­

nella åtgärden är berättigad eller inte.

Kommissionen ska rikta beslutet till alla medlemsstater och

omedelbart delge beslutet till dem och den eller de berörda

ekonomiska aktörerna.

2. Om

den

nationella

åtgärden

anses

vara

berättigad

ska

alla

medlemsstater vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att

den explosiva vara som inte uppfyller kraven dras tillbaka från

deras marknader och underrätta kommissionen om detta. Om

den nationella åtgärden anses oberättigad ska den berörda med­

lemsstaten upphäva den åtgärden.

3. Om

den

nationella

åtgärden

anses

vara

berättigad

och

den

explosiva varans bristande överensstämmelse kan tillskrivas bris­

ter i de harmoniserade standarder som avses i artikel 42.5 b i

detta direktiv ska kommissionen tillämpa det förfarande som

föreskrivs i artikel 11 i förordning (EU) nr 1025/2012.

Artikel 44

Explosiva varor som uppfyller kraven men utgör en risk

1. Om

en

medlemsstat,

efter

att

ha

utfört

en

utvärdering

i

enlighet med artikel 42.1, konstaterar att en explosiv vara vis­

serligen uppfyller kraven i detta direktiv men utgör en risk för

människors hälsa eller säkerhet, eller för egendom eller miljön,

ska den ålägga den berörda ekonomiska aktören att vidta alla

lämpliga åtgärder antingen för att säkerställa att den berörda

explosiva varan när den har släppts ut på marknaden inte längre

utgör en sådan risk eller för att dra tillbaka eller återkalla varan

från marknaden inom en rimlig period som medlemsstaten fast­

ställer i förhållande till typen av risk.

2. De

ekonomiska

aktörerna

ska

se

till

att

det

vidtas

korri­

gerande åtgärder i fråga om alla berörda explosiva varor som de

har tillhandahållit på unionsmarknaden.

3. Medlemsstaten

ska

omedelbart

underrätta

kommissionen

och de andra medlemsstaterna. Informationen ska innehålla alla

tillgängliga uppgifter, särskilt de uppgifter som krävs för att

kunna identifiera den explosiva varan, dess ursprung och leve­

ranskedja, den risk den explosiva varan utgör, vilken typ av

nationella åtgärder som vidtagits och deras varaktighet.

4. Kommissionen

ska

utan

dröjsmål

inleda

samråd

med

med­

lemsstaterna och den eller de berörda ekonomiska aktörerna

och utvärdera de nationella åtgärderna. På grundval av utvär­

deringsresultaten ska kommissionen genom genomförandeakter

besluta om den nationella åtgärden är berättigad eller inte, och

vid behov föreslå lämpliga åtgärder.

De genomförandeakter som avses i första stycket i denna punkt

ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i

artikel 49.3.

Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsam­

het med avseende på skyddet för människors hälsa och säkerhet

eller skyddet för egendom eller miljön ska kommissionen anta

genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det

förfarande som avses i artikel 49.4.

5. Kommissionen

ska

rikta

beslutet

till

alla

medlemsstater

och omedelbart delge beslutet till dem och den eller de berörda

ekonomiska aktörerna.

SV

L 96/18

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

Artikel 45

Formell bristande överensstämmelse

1. Utan

att

det

påverkar

tillämpningen

av

artikel

42

ska

en

medlemsstat, om den konstaterar något av följande, ålägga den

berörda ekonomiska aktören att åtgärda den bristande överens­

stämmelsen:

a) CE-märkningen har anbringats i strid med artikel 30 i för­

ordning (EG) nr 765/2008 eller artikel 23 i detta direktiv.

b) CE-märkningen saknas.

c) Det anmälda organets identifikationsnummer har, i de fall

organet medverkar i produktionskontrollen, anbringats i

strid med artikel 23 eller saknas.

d) Det har inte upprättats någon EU-försäkran om överens­

stämmelse.

e) EU-försäkran om överensstämmelse har inte upprättats på

ett korrekt sätt.

f) Den tekniska dokumentationen är antingen inte tillgänglig

eller inte komplett.

g) Den information som avses i artikel 5.5 eller artikel 7.3

saknas, är felaktig eller ofullständig.

h) Något annat av de administrativa krav som fastställs i arti­

kel 5 eller artikel 7 är inte uppfyllt.

2. Om

sådan

bristande

överensstämmelse

som

avses

i

punkt

1 kvarstår ska den berörda medlemsstaten vidta lämpliga åtgär­

der för att begränsa eller förbjuda tillhandahållandet av den

explosiva varan på marknaden eller se till att den återkallas eller

dras tillbaka från marknaden.

KAPITEL 7

DELEGERADE BEFOGENHETER OCH GENOMFÖRANDEBEFO­

GENHETER SAMT KOMMITTÉFÖRFARANDE

Artikel 46

Delegerade befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

enligt artikel 47 och uppdatera bilaga I för att anpassa den

till Förenta nationernas rekommendationer om transport av

farligt gods.

Artikel 47

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten

att

anta

delegerade

akter

ges

till

kommissio­

nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den

befogenhet

att

anta

delegerade

akter

som

avses

i

artikel 46 ska ges till kommissionen för fem år från och med

den 18 april 2014. Kommissionen ska utarbeta en rapport om

delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången

av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom

tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida

inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan för­

längning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenheter som avses i artikel 46 får

när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett

beslut om återkallande innebär att delegeringen av den befogen­

het som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan

dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella

tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påver­

kar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i

kraft.

4. Så

snart

kommissionen

antar

en

delegerad

akt

ska

den

samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En

delegerad

akt

som

antas

enligt

artikel

46

ska

träda

i

kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort

invändningar mot den delegerade akten inom en period av två

månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och

rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före ut­

gången av den perioden, har underrättat kommissionen om

att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas

med två månader om Europaparlamentet eller rådet så begär.

Artikel 48

Genomförandeakter

Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de

tekniska formerna för tillämpning av artikel 11, särskilt det

malldokument som ska användas.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 49.3.

Artikel 49

Kommittéförfarande

1. Kommissionen

ska

biträdas

av

kommittén

för

explosiva

varor för civilt bruk. Den kommittén ska vara en kommitté i

den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/19

2. När

det

hänvisas

till

denna

punkt

ska

artikel

4

i

förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3. När

det

hänvisas

till

denna

punkt

ska

artikel

5

i

förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

4. När

det

hänvisas

till

denna

punkt

ska

artikel

8

i

förord­

ning (EU) nr 182/2011, jämförd med artikel 5 i den förord­

ningen, tillämpas.

5. Kommissionen

ska

höra

kommittén

angående

alla

frågor

för vilka samråd med sektorsexperter krävs enligt förordning

(EU) nr 1025/2012 eller enligt annan unionslagstiftning.

Kommittén får dessutom undersöka alla andra frågor som avser

tillämpningen av detta direktiv som tas upp av dess ordförande

eller av en företrädare för en medlemsstat i enlighet med dess

arbetsordning.

KAPITEL 8

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 50

Sanktioner

Medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner för ekonomiska ak­

törers överträdelser av bestämmelser i nationell rätt som har

utfärdats med tillämpning av detta direktiv och ska vidta de

åtgärder som krävs för att se till att dessa sanktioner tillämpas.

Sådana sanktioner får omfatta straffrättsliga påföljder för allvar­

liga överträdelser.

Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckan­

de.

Artikel 51

Övergångsbestämmelser

1. Medlemsstaterna

får

inte

förhindra

att

explosiva

varor

som

omfattas av och är förenliga med direktiv 93/15/EEG och som

släppts ut på marknaden före den 20 april 2016 tillhandahålls

på marknaden.

2. Intyg

som

utfärdats

i

enlighet

med

direktiv

93/15/EEG

ska

vara giltiga enligt det här direktivet.

3. Kommissionens

direktiv

2008/43/EG

av

den

4

april

2008

om inrättandet av ett system för identifiering och spårning av

explosiva varor för civilt bruk i enlighet med rådets direktiv

93/15/EEG ( 1 ) ska gälla fram till att det ersätts av åtgärder

som antagits i enlighet med artikel 15 i det här direktivet.

Artikel 52

Införlivande

1. Medlemsstaterna

ska

senast

den

19

april

2016

anta

och

offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar

som är nödvändiga för att följa artiklarna 2.2, 2.7–2.13,

2.15–2.24, 3–10, 14.1, 15, 16, 20 a i, 21–27, 28.1–28.4,

28.6–28.7, 28.10–28.11, 29–45, 50 och 51 och bilagorna III

och IV. De ska till kommissionen genast överlämna texten till

dessa bestämmelser.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 20 april

2016.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla

en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis­

ning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om

att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det

direktiv som upphävts genom det här direktivet ska anses som

hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur

hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras

ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna

ska

till

kommissionen

överlämna

texten

till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de

antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 53

Upphävande

Direktiv 93/15/EEG, ändrat genom de förordningar som för­

tecknas i del A i bilaga V, och direktiv 2004/57/EG ska upphöra

att gälla med verkan från och med den 20 april 2016, utan att

det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de

tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och datum

för tillämpning av direktivet som anges i del B i bilaga V.

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvis­

ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jäm­

förelsetabellen i bilaga VI.

Artikel 54

Ikraftträdande och tillämpning

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 1, 2.1, 2.3–2.6, 2.14, 11, 12, 13, 14.2, 17–19, 20 a

ii–iv, 20 b, 28.5, 28.8, 28.9, 46, 47, 48 och 49 samt bilagorna

I, II, V och VI ska tillämpas från och med den 20 april 2016.

SV

L 96/20

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

( 1 ) EUT L 94, 5.4.2008, s. 8.

Artikel 55

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 26 februari 2014.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

D. KOURKOULAS

Ordförande

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/21

BILAGA I

ARTIKLAR SOM I DE RELEVANTA FN-REKOMMENDATIONERNA ANSES VARA PYROTEKNISKA ELLER

AMMUNITION

FN-num­

mer

Namn och beskrivning

Undergrupp/huvud­

grupp

Glossarium (får endast användas i informationssyfte)

Grupp G

0009 Brandammunition,

med

eller utan central-,

separerings- eller

drivladdning

1.2 G Ammunition

Allmän beteckning huvudsakligen gällande artiklar för militärt

bruk samt omfattande alla slags bomber, granater, raketer,

minor, projektiler och andra liknande anordningar.

Ammunition, antändbar

Ammunition med antändbart ämne. Utöver att sammansätt­

ningen kan vara explosiv i sig själv innehåller den en eller flera

av följande anordningar: drivladdning med tändsats och deto­

nator, tändrör med central- eller separeringsladdning.

0010 Brandammunition,

med

eller utan central-,

separerings- eller

drivladdning

1.3 G Se

under

FN-nummer

0009

0015 Rökammunition,

med

eller utan central-,

separerings- eller

drivladdning

1.2 G Ammunition,

rök-

Ammunition med rökalstrande ämne. Utöver att ämnet kan

vara explosivt i sig själv innehåller det en eller flera av följande

anordningar: drivladdning med tändsats och detonator, tän­

drör med central- eller separeringsladdning.

0016 Rökammunition,

med

eller utan central-,

separerings- eller

drivladdning

1.3 G Se

under

FN-nummer

0015

0018 Tårgasammunition

med

central-, separerings- eller

drivladdning

1.2 G Ammunition,

tårframkallande

med

spräng-,

utskjutnings-

och

drivladdning

Ammunition med tårframkallande ämne. Den innehåller des­

sutom en eller flera av följande anordningar: ett pyrotekniskt

ämne; en drivladdning med tändsats och detonator; tändrör

med central eller separeringsladdning.

0019 Tårgasammunition

med

central-, separerings- eller

drivladdning

1.3 G Se

under

FN-nummer

0018

0039 Fotobomber 1.2

G Bomber

Explosiva varor som fälls från flygplan. De kan innehålla en

antändbar vätska med sprängladdning eller en fotobombsam­

mansättning. Beteckningen omfattar fotobomber.

0049 Blixtljuspatroner 1.1

G Blixtljuspatroner

Blixtljuspatroner. Artiklar med en hylsa, en tändsats och blixt­

ljuspulver, allt samlat i ett och klart för avfyrning.

0050 Blixtljuspatroner 1.3

G Se

under

FN-nummer

0049

0054 Signalpatroner 1.3

G Signalpatroner

Signalpatroner. Artiklar utformade för avfyrning av färgade

ljussignaler eller andra signaler från lyspistoler m.m.

SV

L 96/22

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

FN-num­

mer

Namn och beskrivning

Undergrupp/huvud­

grupp

Glossarium (får endast användas i informationssyfte)

0066 Stubintråd 1.4

G Stubintråd

Stubintråd. Artikel bestående av textiltrådar överdragna med

svartkrut eller någon annan explosionsartat brinnande pyro­

teknisk sammansättning och med ett böjligt skyddsöverdrag;

eller bestående av en kärna av svartkrut överdragen med en

böjlig väv: den brinner i längdriktningen med en yttre låga och

används för att överföra tändning från en anordning till en

laddning.

0092 Bloss,

yttäckande 1.3

G Bloss,

yttäckande

Artiklar

med

pyrotekniska

ämnen

avsedda

att användas för upplysnings-, identifierings-, meddelande- el­

ler varningssignaler.

0093 Luftlys 1.3

G Se

under

FN-nummer

0092

0101 Icke-detonerande

stubintråd

1.3 G Icke-detonerande

stubintråd/Tändrör

(Engelska

fuse/fuze)

Även om dessa båda ord har gemensamt ursprung (franska

fusée, fusil) och ibland endast betraktas som skilda stavningar

är det viktigt att bibehålla det vedertagna bruket att fuse (icke-

detonerande stubintråd) betecknar en trådliknande tändnings­

anordning medan fuze (tändrör) betecknar en anordning med

mekaniska, elektriska, kemiska eller hydrostatiska bestånds­

delar för att initiera en tändserie genom explosionsartad för­

bränning eller detonation.

Snabbverkande, icke-detonerande stubintråd

Artikel bestående av bomullstrådar impregnerade med fint

svartkrut (stubintråd). Den brinner med yttre låga och används

för serietändning av fyrverkerier m.m.

0103 Antändningsrör,

metallöverdragen,

rörformig tändare

1.4 G Metallöverdragen,

rörformig

tändare

Artikel bestående av ett metallrör med en kärntråd av hastigt

förbrinnande explosiva ämnen.

0171 Lysammunition,

med

eller utan central-,

separerings- eller

drivladdning

1.2 G

Lysammunition, med eller utan central-, separerings- eller driv­

laddning

Ammunition utformad för att frambringa en enda stark ljus­

källa för att upplysa ett område. Beteckningen omfattar lys­

patroner, lysgranater och lysprojektiler, samt lys- och måliden­

tifieringsbomber.

0191 Signalbloss

hand 1.4

G Artiklar

utformade

för

att

alstra

signaler

0192 Signaler

för

järnväg 1.1

G Se

under

FN-nummer

0191

0194 Nödsignaler 1.1

G Se

under

FN-nummer

0191

0195 Nödsignaler 1.3

G Se

under

FN-nummer

0191

0196 Röksignaler 1.1

G Se

under

FN-nummer

0191

0197 Röksignaler 1.4

G Se

under

FN-nummer

0191

0212 Spårljus

för

ammunition 1.3

G Spårljus

för

ammunition

Förslutna artiklar med pyrotekniska ämnen utformade för att

spåra en projektilbana.

0254 Lysammunition,

med

eller utan central-,

separerings- eller

drivladdning

1.3 G Se

under

FN-nummer

0171

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/23

FN-num­

mer

Namn och beskrivning

Undergrupp/huvud­

grupp

Glossarium (får endast användas i informationssyfte)

0297 Lysammunition,

med

eller utan central-,

separerings- eller

drivladdning

1.4 G Se

under

FN-nummer

0254

0299 Fotobomber 1.3

G Se

under

FN-nummer

0039

0300 Brandammunition,

med

eller utan central-,

separerings- eller

drivladdning

1.4 G Se

under

FN-nummer

0009

0301 Tårgasammunition,

med

eller utan central-,

separerings- eller

drivladdning

1.4 G Se

under

FN-nummer

0018

0303 Rökammunition,

med

eller utan central-,

separerings- eller

drivladdning

1.4 G Se

under

FN-nummer

0015

0306 Spårljus

för

ammunition 1.4

G Se

under

FN-nummer

0212

0312 Signalpatroner 1.4

G Signalpatroner

Artiklar utformade för avfyrning av färgade ljussignaler eller

andra signaler från lyspistoler.

0313 Röksignaler 1.2

G Se

under

FN-nummer

0195

0318 Övningsgranater,

hand

eller gevär

1.3 G Övningsgranater

Artiklar utformade för att kastas med handen eller utskjutas

från ett gevär. Beteckningen omfattar övningsgranater, hand

eller gevär.

0319 Tändpatron 1.3

G Tändpatron

Artiklar bestående av en tändsats för tändning och en hjälp­

laddning av ämnen med explosionsartad förbränning såsom

svartkrut och använda för att tända drivladdningen i en pa­

tronhylsa för t.ex. en kanon.

0320 Tändpatron 1.4

G Se

under

FN-nummer

0319

0333 Fyrverkeri 1.1

G Fyrverkeri

Pyrotekniska artiklar utformade för underhållning.

0334 Fyrverkeri 1.2

G Se

under

FN-nummer

0333

0335 Fyrverkeri 1.3

G Se

under

FN-nummer

0333

0336 Fyrverkeri 1.4

G Se

under

FN-nummer

0333

0362 Övningsammunition 1.4

G Övningsammunition

Ammunition utan huvudladdning men med ett sprängmedel

eller en utskjutningsladdning. Den innehåller normalt också

tändrör och drivladdning.

0363 Provningsammunition 1.4

G Provningsammunition

Ammunition med pyrotekniska ämnen som används för att

prova brisans och styrka hos ny ammunition, vapenbestånds­

del eller vapentillbehör.

0372 Övningsgranater,

hand

eller gevär

1.2 G Se

under

FN-nummer

0318

SV

L 96/24

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

FN-num­

mer

Namn och beskrivning

Undergrupp/huvud­

grupp

Glossarium (får endast användas i informationssyfte)

0373 Signalbloss,

hand 1.4

S Se

under

FN-nummer

0191

0403 Luftlys 1.4

G Se

under

FN-nummer

0092

0418 Bloss,

yttäckande 1.2

G Se

under

FN-nummer

0092

0419 Bloss,

yttäckande 1.1

G Se

under

FN-nummer

0092

0420 Luftlys 1.1

G Se

under

FN-nummer

0092

0421 Luftlys 1.2

G Se

under

FN-nummer

0092

0424 Projektiler,

barlastade

med spårljus

1.3 G Projektiler,

barlastade

med

spårljus

Artiklar såsom en granat eller kula som utskjuts från en kanon

eller annan artilleripjäs, gevär eller annat handeldvapen. Be­

teckningen omfattar barlastade projektiler med spårljus.

0425 Projektiler,

barlastade

med spårljus

1.4 G Se

under

FN-nummer

0424

0428 Pyrotekniska

artiklar

för

tekniska ändamål

1.1 G Pyrotekniska

artiklar

för

tekniska

ändamål

Artiklar som innehåller pyrotekniska ämnen och som används

för tekniska ändamål såsom värme- eller gasalstring, teater­

effekter osv. Beteckningen utesluter följande artiklar som för­

tecknas separat: all ammunition; signalpatroner; kabelavbitare;

fyrverkerier; luftlysraketer; marklysraketer; sprängutlösnings­

anordningar; sprängnitar; handsignalanordningar; nödsignals­

raketer; signaler för järnväg; röksignaler.

0429 Pyrotekniska

artiklar

för

tekniska ändamål

1.2 G Se

under

FN-nummer

0428

0430 Pyrotekniska

artiklar

för

tekniska ändamål

1.3 G Se

under

FN-nummer

0428

0431 Pyrotekniska

artiklar

för

tekniska ändamål

1.4 G Se

under

FN-nummer

0428

0434 Projektiler

med

eller

utan

central-, separerings- eller

drivladdning

1.2 G Projektiler

Artiklar såsom en granat eller kula som utskjuts från en kanon

eller annan artilleripjäs, gevär eller annat handeldvapen. De

kan vara med eller utan spårljus, eller innehålla en central-,

separerings- eller drivladdning.

0435 Projektiler

med

eller

utan

central-, separerings- eller

drivladdning

1.4 G Se

under

FN-nummer

0434

0452 Övningsgranater,

hand

eller gevär

1.4 G Se

under

FN-nummer

0372

0487 Röksignaler 1.3

G Se

under

FN-nummer

0194

0488 Övningsammunition 1.3

G Övningsammunition

Ammunition utan huvudladdning men med ett sprängmedel

eller en utskjutningsladdning. Den innehåller normalt också

tändrör och drivladdning. Beteckningen utesluter följande ar­

tiklar som förtecknas separat: övningsgranater.

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/25

FN-num­

mer

Namn och beskrivning

Undergrupp/huvud­

grupp

Glossarium (får endast användas i informationssyfte)

0492 Signal

för

järnväg 1.3

G Se

under

FN-nummer

0194

0493 Signal

för

järnväg 1.4

G Se

under

FN-nummer

0194

0503 Gasgeneratorer

för

krockkuddar eller

krockkuddemoduler eller

bältesförsträckare

1.4 G

Grupp S

0110 Övningsgranater,

hand

eller gevär

1.4 S Se

under

FN-nummer

0318

0193 Signal

för

järnväg 1.4

S Se

under

FN-nummer

0194

0337 Fyrverkeri 1.4

S Se

under

FN-nummer

0334

0345 Projektiler,

barlastade

med spårljus

1.4 S Projektiler,

barlastade

med

spårljus

Artiklar såsom en granat eller kula som utskjuts från en kanon

eller annan artilleripjäs, gevär eller annat handeldvapen. Be­

teckningen omfattar barlastade projektiler med spårljus.

0376 Tändpatron 1.4

S Se

under

FN-nummer

0319

0404 Luftlys 1.4

S Se

under

FN-nummer

0092

0405 Signalpatroner 1.4

S Signalpatroner

Artiklar utformade för avfyrning av färgade ljussignaler eller

andra signaler från lyspistoler m.m.

0432 Pyrotekniska

artiklar

för

tekniska ändamål

1.4 S

SV

L 96/26

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

BILAGA II

GRUNDLÄGGANDE SÄKERHETSKRAV

I. Allmänna

krav

1. Varje

explosiv

vara

ska

utformas,

tillverkas

och

levereras

ett

sådant

sätt

att

det

medför

en

minimal

risk

för

människors liv och hälsa, och att skador på egendom och miljö förebyggs under normala, förutsebara förhållanden,

särskilt vad gäller säkerhetsregler och normal praxis, tills den är förbrukad.

2. Varje

explosiv

vara

ska

ha

de

funktionsegenskaper

som

tillverkaren

har

specificerat

för

att

säkerställa

högsta

säkerhet

och pålitlighet.

3. Varje explosiv vara ska utformas och tillverkas på ett sådant sätt att den med hjälp av passande teknik kan destrueras

på ett sätt som ger minsta möjliga miljöeffekter.

II. Särskilda

krav

1. I förekommande fall ska, som ett minimum, följande upplysningar och egenskaper beaktas eller testas:

a) Konstruktion och karakteristiska egenskaper, inbegripet kemisk sammansättning, blandningsgrad och, i före­

kommande fall, dimensioner och kornstorleksfördelning.

b) Den explosiva varans fysiska och kemiska stabilitet under alla miljömässiga förhållanden som den kan komma

att utsättas för.

c) Känslighet för stötar och friktion.

d) Förenlighet mellan alla beståndsdelar vad gäller deras fysiska och kemiska stabilitet.

e) Den explosiva varans kemiska renhet.

f) Den explosiva varans beständighet mot vatten, om den är avsedd att användas under fuktiga eller våta förhål­

landen och om dess säkra användning eller pålitlighet kan påverkas negativt av fukt.

g) Beständighet mot låga och höga temperaturer, om den explosiva varan ska förvaras eller användas vid sådana

temperaturer och dess säkra användning eller pålitlighet kan påverkas negativt av nedkylning eller upphettning

av en beståndsdel eller av själva den explosiva varan.

h) Den explosiva varans lämplighet för användning i farliga miljöer (t.ex. vid förekomst av gruvgas eller het

omgivning), om den ska användas under sådana förhållanden.

i) Skyddsanordningar

som

ska

förhindra

för

tidig

eller

oavsiktlig

initiering

eller

antändning.

j) Den

explosiva

varans

korrekta

laddning

och

funktion

när

den

används

avsett

sätt.

k) Passande anvisningar och, om nödvändigt, märkning angående säker hantering, förvaring, användning och

destruktion.

l) Förmågan hos den explosiva varan, dess hölje och övriga beståndsdelar att motstå försämring under förvaringen

fram till den ”används före”-dag som specificerats av tillverkaren.

m) Specifikation av alla anordningar och tillbehör som krävs för att den explosiva varan ska fungera pålitligt och

säkert.

2. Varje

explosiv

vara

ska

provas

under

realistiska

förhållanden.

Om

detta

inte

är

möjligt

i

ett

laboratorium

ska

provningarna utföras under samma förhållanden som råder där den explosiva varan ska användas.

3. Krav

för

de

olika

kategorierna

av

explosiva

varor

3.1 Sprängämnen ska även uppfylla följande krav:

a) Den föreslagna initieringsmetoden ska säkerställa att sprängämnet detonerar eller, beroende på vad som är

lämpligt, deflagrerar säkert, pålitligt och fullständigt. Vad gäller svartkrut är det förmågan att deflagrera som

ska kontrolleras.

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/27

b) Sprängämnen i form av patroner ska fortplanta detonation säkert och pålitligt genom hela raden av patroner.

c) Gaser som förorsakas av sprängämnen som ska användas under jorden får endast innehålla kolmonoxid, nitrösa

gaser, andra gaser, ångor eller luftburna restpartiklar i mängder som inte under normala driftsförhållanden skadar

hälsan.

3.2 Detonerande stubin, krutstubin, andra stubiner och stötvågsledare ska även uppfylla följande krav:

a) Höljen till detonerande stubiner, krutstubiner, andra stubiner och stötvågsledare ska ha tillräcklig mekanisk styrka

och tillräckligt väl kunna skydda det explosiva innehållet när detta utsätts för normal mekanisk påfrestning.

b) Parametrarna för bränntider hos krutstubin ska anges och följas.

c) Detonerande stubin ska kunna initieras pålitligt, ha tillräcklig initieringskapacitet och uppfylla kraven på förvaring

även under särskilda klimatförhållanden.

3.3 Sprängkapslar (inbegripet sprängkapslar med fördröjning) och detonationsöverförare ska även uppfylla följande krav:

a) Sprängkapslarna ska pålitligt initiera detonation hos de sprängämnen som ska användas tillsammans med dem

under alla förutsebara användningsförhållanden.

b) Detonationsfördröjare för detonerande stubin ska kunna initieras pålitligt.

c) Initieringsförmågan får inte påverkas negativt av fukt.

d) Fördröjningstiderna hos sprängkapslar med fördröjning ska vara tillräckligt enhetliga för att säkerställa att san­

nolikheten för överlappning av intilliggande fördröjningstider är obetydlig.

e) De elektriska egenskaperna hos elektriska sprängkapslar ska anges på förpackningen (t.ex. övre gränsvärde för

icke-tändning och resistans).

f) Ledningarna hos elektriska sprängkapslar ska, med hänsyn till den avsedda användningen, ha tillräcklig isolering

och mekanisk styrka, och hållfastheten hos förbindelsen till sprängkapseln ska vara tillräcklig.

3.4 Drivmedel och raketdrivmedel ska även uppfylla följande krav:

a) Dessa material får inte detonera när de används på avsett sätt.

b) Drivmedel ska om nödvändigt (t.ex. om de är baserade på nitrocellulosa) stabiliseras mot nedbrytning.

c) Fast raketdrivmedel i pressad eller gjuten form får inte innehålla oavsiktliga sprickor eller gasbubblor som medför

fara för dess funktion.

SV

L 96/28

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

BILAGA III

FÖRFARANDEN FÖR BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE

MODUL B

EU-typkontroll

1. EU-typkontroll är den del av ett förfarande för bedömning av överensstämmelse genom vilken ett anmält organ

undersöker en explosiv varas tekniska konstruktion och kontrollerar och intygar att den uppfyller de tillämpliga

kraven i detta direktiv.

2. EU-typkontroll ska utföras i form av en bedömning av den tekniska konstruktionens lämplighet för den explosiva

varan genom granskning av den tekniska dokumentation och de underlag som avses i punkt 3 samt undersökning

av ett provexemplar av den kompletta produkten (kombination av produktionstyp och konstruktionstyp) som är

representativt för produktionen i fråga.

3. Tillverkaren ska lämna in en ansökan om EU-typkontroll till ett valfritt anmält organ.

Ansökan ska innehålla följande:

a) Tillverkarens namn och adress och, om ansökan lämnas in av tillverkarens representant, även dennes namn och

adress.

b) En skriftlig försäkran om att samma ansökan inte har lämnats till något annat anmält organ.

c) Den tekniska dokumentationen. Den tekniska dokumentationen ska göra det möjligt att bedöma om den

explosiva varan uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv och innehålla en tillfredställande analys och

bedömning av riskerna. Den tekniska dokumentationen ska innehålla de tillämpliga kraven och, i den mån

det krävs för bedömningen, även en beskrivning av den explosiva varans konstruktion, tillverkning och funktion.

Den tekniska dokumentationen ska i tillämpliga fall innehålla minst följande:

i) En allmän beskrivning av den explosiva varan.

ii) Konstruktions- och tillverkningsritningar samt scheman över komponenter, delmonteringar, kretsar etc.

iii) Beskrivningar och förklaringar som krävs för att förstå dessa ritningar och scheman och hur den explosiva

varan fungerar.

iv) En förteckning över de harmoniserade standarder som helt eller delvis har följts och till vilka hänvisningar har

offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och, i de fall där de harmoniserade standarderna inte har

följts, beskrivningar av de lösningar som har valts för att uppfylla de grundläggande säkerhetskraven i detta

direktiv, inbegripet en förteckning över andra relevanta tekniska föreskrifter som följts. Om de harmoniserade

standarderna följts delvis ska det i den tekniska dokumentationen specificeras vilka delar som har tillämpats.

v) Resultat av konstruktionsberäkningar och undersökningar etc.

vi) Provningsrapporter.

d) Provexemplar som är representativa för den planerade produktionen. Det anmälda organet kan vid behov begära

in fler provexemplar för att genomföra provningsprogrammet.

e) Underlag som visar att den lösning som valts för den tekniska konstruktionen är lämplig. I underlaget ska alla

dokument som har använts anges, särskilt när de relevanta harmoniserade standarderna inte har tillämpats fullt

ut. Underlaget ska vid behov innehålla resultaten av provningar som utförts i enlighet med andra relevanta

tekniska specifikationer i lämpligt laboratorium som tillhör tillverkaren, eller i något annat provningslaboratorium

för dennes räkning och under dennes ansvar.

4. Det

anmälda

organet

ska

göra

följande:

I fråga om den explosiva varan:

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/29

4.1 Granska den tekniska dokumentationen och underlagen i syfte att bedöma den tekniska konstruktionens lämplighet.

I fråga om provexemplaret eller provexemplaren:

4.2 Kontrollera att provexemplaret eller provexemplaren har tillverkats i överensstämmelse med den tekniska dokumen­

tationen samt identifiera såväl de delar som är konstruerade enligt de tillämpliga bestämmelserna i de relevanta

harmoniserade standarderna som de delar som är konstruerade i enlighet med andra relevanta tekniska specifika­

tioner.

4.3 Utföra eller låta utföra lämpliga undersökningar och provningar för att, i de fall tillverkaren har valt att använda

lösningarna i de relevanta harmoniserade standarderna, kontrollera att dessa lösningar har använts på rätt sätt.

4.4 Utföra eller låta utföra lämpliga undersökningar och provningar för att, i de fall där lösningarna i de relevanta

harmoniserade standarderna inte har tillämpats, kontrollera att de lösningar som tillverkaren använt med tillämpning

av andra relevanta tekniska specifikationer uppfyller de motsvarande grundläggande säkerhetskraven i detta direktiv.

4.5 I samråd med tillverkaren bestämma på vilken plats undersökningarna och de nödvändiga proven ska genomföras.

5. Det anmälda organet ska utarbeta en utvärderingsrapport där det anges vilka åtgärder som har vidtagits i enlighet

med punkt 4 och vad de har resulterat i. Utan att det påverkar det anmälda organets skyldigheter gentemot de

anmälande myndigheterna får organet inte offentliggöra hela eller delar av innehållet i rapporten utan tillverkarens

samtycke.

6. Om typen uppfyller de krav i detta direktiv som är tillämpliga på den berörda explosiva varan ska det anmälda

organet utfärda ett EU-typintyg till tillverkaren. Det intyget ska innehålla tillverkarens namn och adress, slutsatserna

av undersökningen, eventuella giltighetsvillkor samt de uppgifter som krävs för att identifiera den godkända typen.

EU-typintyget kan ha en eller flera bilagor.

EU-typintyget och bilagorna ska innehålla all information som behövs för att bedöma om de tillverkade explosiva

varorna överensstämmer med den undersökta typen och för att kontrollera varorna i bruk.

Om typen inte uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv ska det anmälda organet avslå ansökan om EU-typintyg

och underrätta den sökande om detta samt utförligt motivera avslaget.

7. Det anmälda organet ska följa med i den tekniska utvecklingen, och om det visar sig att den godkända typen inte

längre uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv ska organet fastställa om det krävs ytterligare undersökningar.

Om så är fallet ska det anmälda organet underrätta tillverkaren om detta.

Tillverkaren ska underrätta det anmälda organ som hos sig bevarar den tekniska dokumentationen för EU-typintyget

om alla ändringar av den godkända typen som kan påverka den explosiva varans överensstämmelse med de

grundläggande säkerhetskraven i detta direktiv eller villkoren för det intygets giltighet. För sådana ändringar krävs

ytterligare godkännande i form av ett tillägg till det ursprungliga EU-typintyget.

8. Varje

anmält

organ

ska

underrätta

sin

anmälande

myndighet

om

de

EU-typintyg

och/eller

eventuella

tillägg

till

dessa

som det har utfärdat eller dragit tillbaka, och det ska regelbundet eller på begäran ge den anmälande myndigheten

tillgång till förteckningen över sådana intyg och/eller tillägg till dessa som det har avslagit, tillfälligt dragit tillbaka

eller på annat sätt belagt med restriktioner.

Varje anmält organ ska underrätta de övriga anmälda organen om de EU-typintyg och/eller tillägg till dessa som det

har avslagit, tillfälligt eller permanent dragit tillbaka eller på annat sätt belagt med restriktioner och, på begäran, om

sådana intyg och/eller tillägg som det har utfärdat.

Kommissionen, medlemsstaterna och övriga anmälda organ har rätt att på begäran få en kopia av EU-typintyget

och/eller tilläggen till det. Kommissionen och medlemsstaterna har rätt att på begäran få en kopia av den tekniska

dokumentationen och av resultaten från de undersökningar som utförts av det anmälda organet. Det anmälda

organet ska förvara en kopia av EU-typintyget med bilagor och tillägg samt det tekniska underlaget, inklusive

dokumentation från tillverkaren, så länge som det intyget är giltigt.

SV

L 96/30

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

9. Tillverkaren

ska

för

de

nationella

myndigheterna

kunna

uppvisa

en

kopia

av

EU-typintyget

med

bilagor

och

tillägg

tillsammans med den tekniska dokumentationen i tio år efter det att den explosiva varan har släppts ut på mark­

naden.

10. Tillverkarens representant får lämna in den ansökan som avses i punkt 3 och fullgöra skyldigheterna enligt punk­

terna 7 och 9, förutsatt att de specificeras i fullmakten.

MODUL C 2

Överensstämmelse med typ som grundar sig på intern tillverkningskontroll och övervakade produktkontroller

med slumpvisa intervall

1. Överensstämmelse

med

typ

som

grundar

sig

intern

tillverkningskontroll

och

övervakade

produktkontroller

med

slumpvisa intervall är den del av ett förfarande för bedömning av överensstämmelse genom vilken tillverkaren fullgör

skyldigheterna i punkterna 2, 3 och 4 samt säkerställer och försäkrar på eget ansvar att de berörda explosiva varorna

överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EU-typintyget och uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv.

2. Tillverkning

Tillverkaren ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillverkningen och övervakningen av den ska leda till att de

tillverkade explosiva varorna överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EU-typintyget och med de tillämpliga

kraven i detta direktiv.

3. Produktkontroller

Ett anmält organ, valt av tillverkaren, ska utföra eller låta utföra produktkontroller med slumpvis valda intervall, som

fastställts av det organet, för att kontrollera kvaliteten på den interna kontrollen av den explosiva varan, med

beaktande av bl.a. den explosiva varans tekniska komplexitet och produktionsmängden. Ett lämpligt stickprov av

slutprodukterna, taget på plats av det anmälda organet innan produkterna släpps ut på marknaden, ska undersökas,

och tillämpliga provningar enligt de relevanta delarna av de harmoniserade standarderna och/eller likvärdiga prov­

ningar i andra relevanta tekniska specifikationer, ska utföras för att kontrollera att den explosiva varan överens­

stämmer med typen enligt beskrivningen i EU-typintyget och uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv. Om

stickprovet inte uppfyller en godtagbar kvalitetsnivå ska det anmälda organet vidta lämpliga åtgärder.

Den metod för acceptansprovning som ska användas är avsedd att avgöra om tillverkningen av den explosiva varan

sker inom godkända gränsvärden, för att säkerställa att den explosiva varan överensstämmer med de tillämpliga

bestämmelserna.

Tillverkaren ska, under det anmälda organets ansvar, anbringa det anmälda organets identifikationsnummer under

tillverkningen.

4. CE-märkning

och

EU-försäkran

om

överensstämmelse

4.1 Tillverkaren ska anbringa CE-märkningen på varje enskild explosiv vara som överensstämmer med typen enligt

beskrivningen i EU-typintyget och uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv.

4.2 Tillverkaren ska upprätta en skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse för varje typ av explosiv vara och kunna

uppvisa den för de nationella myndigheterna i tio år efter det att den explosiva varan har släppts ut på marknaden. I

EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges för vilken typ av explosiv vara den har upprättats.

En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska på begäran göras tillgänglig för de berörda myndigheterna.

5. Tillverkarens

representant

Tillverkarens skyldigheter enligt punkt 4 får fullgöras, för dennes räkning och på dennes ansvar, av tillverkarens

representant, förutsatt att dessa skyldigheter specificeras i fullmakten.

MODUL D

Överensstämmelse med typ som grundar sig på kvalitetssäkring av produktionen

1. Överensstämmelse med typ som grundar sig på kvalitetssäkring av produktionen är den del av ett förfarande för

bedömning av överensstämmelse genom vilken tillverkaren fullgör skyldigheterna i punkterna 2 och 5 samt säker­

ställer och försäkrar på eget ansvar att de berörda explosiva varorna överensstämmer med typen enligt beskrivningen

i EU-typintyget och uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv.

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/31

2. Tillverkning

Tillverkaren ska tillämpa ett godkänt kvalitetssystem för tillverkning, slutkontroll och provning av de berörda

explosiva varorna i enlighet med punkt 3 och kontrolleras i enlighet med punkt 4.

3. Kvalitetssystem

3.1 Tillverkaren ska hos ett valfritt anmält organ ansöka om att få sitt kvalitetssystem för de berörda explosiva varorna

bedömt.

Ansökan ska innehålla

a) tillverkarens namn och adress och, om ansökan lämnas in av tillverkarens representant, även dennes namn och

adress,

b) en skriftlig försäkran om att samma ansökan inte har lämnats till något annat anmält organ,

c) alla upplysningar av betydelse för den avsedda kategorin av explosiva varor,

d) dokumentation av kvalitetssystemet,

e) den tekniska dokumentationen för den godkända typen, och en kopia av EU-typintyget.

3.2 Kvalitetssystemet ska säkerställa att de explosiva varorna överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EU-

typintyget och med de tillämpliga kraven i detta direktiv.

Alla faktorer, krav och bestämmelser som tillverkaren tagit hänsyn till ska dokumenteras på ett systematiskt och

överskådligt sätt i form av skriftliga riktlinjer, förfaranden och instruktioner. Dokumentationen av kvalitetssystemet

ska möjliggöra en enhetlig tolkning av kvalitetssystemets program, planer, manualer och protokoll.

Dokumentationen ska framför allt innehålla en fullgod beskrivning av

a) kvalitetsmål och organisationsstruktur samt ledningens ansvar och befogenheter beträffande produktkvaliteten,

b) de motsvarande metoder, processer och systematiska förfaranden för tillverkning, kvalitetskontroll och kvalitets­

säkring som kommer att användas,

c) de undersökningar och provningar som kommer att utföras före, under och efter tillverkningen samt hur ofta

dessa kommer att utföras,

d) kvalitetsdokumenten, t.ex. granskningsrapporter, provningsresultat, kalibreringsresultat och redogörelser för den

berörda personalens kvalifikationer etc.,

e) metoder för övervakning av att den erforderliga produktkvaliteten uppnås och att kvalitetssystemet fungerar

effektivt.

3.3 Det anmälda organet ska bedöma kvalitetssystemet för att avgöra om det uppfyller kraven i punkt 3.2.

Det anmälda organet ska förutsätta att dessa krav är uppfyllda i fråga om de delar av kvalitetssystemet som

överensstämmer med motsvarande specifikationer i relevant harmoniserad standard.

Utöver erfarenhet av kvalitetsledningssystem ska minst en av revisionsgruppens deltagare ha erfarenhet av bedöm­

ning av det aktuella produktområdet och den berörda produkttekniken, och känna till de tillämpliga kraven i detta

direktiv. Revisionen ska även omfatta en inspektion hos tillverkaren. Revisionsgruppen ska granska den tekniska

dokumentation som avses i punkt 3.1 e för att kontrollera att tillverkaren känner till de relevanta kraven i detta

direktiv och kan utföra de undersökningar som krävs för att säkerställa att den explosiva varan överensstämmer med

kraven.

Tillverkaren ska meddelas beslutet. Meddelandet ska innehålla slutsatserna från revisionen och det motiverade

beslutet.

SV

L 96/32

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

3.4 Tillverkaren ska åta sig att fullgöra de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet och att

upprätthålla det så att det förblir ändamålsenligt och effektivt.

3.5 Tillverkaren ska underrätta det anmälda organ som har godkänt kvalitetssystemet om alla ändringar som planeras i

systemet.

Det anmälda organet ska bedöma de föreslagna ändringarna och avgöra om ett ändrat kvalitetssystem fortfarande

uppfyller de krav som avses i punkt 3.2 eller om en ny bedömning är nödvändig.

Organet ska meddela skälen till beslut. Meddelandet ska innehålla slutsatserna från undersökningen och det moti­

verade beslutet.

4. Kontroll

under

det

anmälda

organets

ansvar

4.1 Syftet med kontrollen är att försäkra sig om att tillverkaren fullgör de skyldigheter som är förenade med det

godkända kvalitetssystemet.

4.2 För att möjliggöra en bedömning ska tillverkaren ge det anmälda organet tillträde till lokaler för tillverkning,

kontroll, provning och förvaring och tillhandahålla all nödvändig information, särskilt i fråga om

a) dokumentationen av kvalitetssystemet,

b) kvalitetsdokumenten, t.ex. granskningsrapporter, provningsresultat, kalibreringsresultat och redogörelser för den

berörda personalens kvalifikationer etc.

4.3 Det anmälda organet ska regelbundet genomföra revisioner för att försäkra sig om att tillverkaren upprätthåller och

tillämpar kvalitetssystemet och ska lämna en revisionsberättelse till tillverkaren.

4.4 Det anmälda organet får dessutom göra oanmälda besök hos tillverkaren. Under sådana besök får det anmälda

organet vid behov utföra eller låta utföra produktprovningar för att kontrollera att kvalitetssystemet fungerar korrekt.

Det anmälda organet ska lämna en besöksrapport till tillverkaren och, om provning har utförts, en provningsrapport.

5. CE-märkning

och

EU-försäkran

om

överensstämmelse

5.1 Tillverkaren ska anbringa CE-märkningen och, under ansvar av det anmälda organ som avses i punkt 3.1, organets

identifikationsnummer på varje enskild explosiv vara som överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EU-

typintyget och uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv.

5.2 Tillverkaren ska upprätta en skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse för varje typ av explosiv vara och kunna

uppvisa den för de nationella myndigheterna i tio år efter det att den explosiva varan har släppts ut på marknaden. I

EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges för vilken typ av explosiv vara den har upprättats.

En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska på begäran göras tillgänglig för de berörda myndigheterna.

6. Tillverkaren

ska

under

en

period

som

upphör

tio

år

efter

det

att

tillverkningen

av

en

artikel

har

upphört

kunna

uppvisa följande för de nationella myndigheterna:

a) Den dokumentation som avses i punkt 3.1.

b) Information avseende sådana godkännanden av ändringar som avses i punkt 3.5.

c) Sådana beslut och rapporter från det anmälda organet som avses i punkterna 3.5, 4.3 och 4.4.

7. Varje

anmält

organ

ska

underrätta

sin

anmälande

myndighet

om

de

godkännanden

av

kvalitetssystem

som

det

har

utfärdat eller dragit tillbaka och ska regelbundet eller på begäran ge den anmälande myndigheten tillgång till

förteckningen över de godkännanden av kvalitetssystem som det har avslagit, tillfälligt dragit tillbaka eller på annat

sätt belagt med restriktioner.

Varje anmält organ ska underrätta de övriga anmälda organen om de godkännanden av kvalitetssystem som det har

avslagit, tillfälligt eller slutgiltigt eller dragit tillbaka eller på annat sätt belagt med restriktioner och, på begäran, om

de godkännanden av kvalitetssystem som det har utfärdat.

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/33

8. Tillverkarens

representant

Tillverkarens skyldigheter enligt punkterna 3.1, 3.5, 5 och 6 får fullgöras, för dennes räkning och på dennes ansvar,

av tillverkarens representant, förutsatt att dessa skyldigheter specificeras i fullmakten.

MODUL E

Överensstämmelse med typ som grundar sig på kvalitetssäkring av produkter

1. Överensstämmelse

med

typ

som

grundar

sig

kvalitetssäkring

av

produkter

är

den

del

av

ett

förfarande

för

bedömning av överensstämmelse genom vilken tillverkaren fullgör skyldigheterna i punkterna 2 och 5 samt säker­

ställer och försäkrar på eget ansvar att de berörda explosiva varorna överensstämmer med typen enligt beskrivningen

i EU-typintyget och uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv.

2. Tillverkning

Tillverkaren ska använda ett godkänt kvalitetssystem för slutkontroll och provning av de berörda explosiva varorna i

enlighet med punkt 3 och kontrolleras i enlighet med punkt 4.

3. Kvalitetssystem

3.1 Tillverkaren ska hos ett valfritt anmält organ ansöka om att få sitt kvalitetssystem för de berörda explosiva varorna

bedömt.

Ansökan ska innehålla

a) tillverkarens namn och adress och, om ansökan lämnas in av tillverkarens representant, även dennes namn och

adress,

b) en skriftlig försäkran om att samma ansökan inte har lämnats till något annat anmält organ,

c) alla upplysningar av betydelse för den planerade kategorin av explosiv vara,

d) dokumentation av kvalitetssystemet,

e) den tekniska dokumentationen för den godkända typen, och en kopia av EU-typintyget.

3.2 Kvalitetssystemet ska säkerställa att de explosiva varorna överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EU-

typintyget och med de tillämpliga kraven i detta direktiv.

Alla faktorer, krav och bestämmelser som tillverkaren tagit hänsyn till ska dokumenteras på ett systematiskt och

överskådligt sätt i form av skriftliga riktlinjer, förfaranden och instruktioner. Dokumentationen av kvalitetssystemet

ska möjliggöra en enhetlig tolkning av kvalitetssystemets program, planer, manualer och protokoll.

Dokumentationen ska framför allt innehålla en fullgod beskrivning av

a) kvalitetsmål och organisationsstruktur samt ledningens ansvar och befogenheter beträffande produktkvaliteten,

b) de undersökningar och provningar som ska utföras efter tillverkningen,

c) kvalitetsdokumenten, t.ex. granskningsrapporter, provningsresultat, kalibreringsresultat och redogörelser för den

berörda personalens kvalifikationer, etc.,

d) metoder för övervakning av att kvalitetssystemet fungerar effektivt.

3.3 Det anmälda organet ska bedöma kvalitetssystemet för att avgöra om det uppfyller kraven i punkt 3.2.

Det anmälda organet ska förutsätta att dessa krav är uppfyllda i fråga om de delar av kvalitetssystemet som

överensstämmer med motsvarande specifikationer i relevant harmoniserad standard.

SV

L 96/34

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

Utöver erfarenhet av kvalitetsledningssystem ska minst en av revisionsgruppens deltagare ha erfarenhet av bedöm­

ning av det aktuella produktområdet och den berörda produkttekniken, och känna till de tillämpliga kraven i detta

direktiv. Revisionen ska även omfatta en inspektion hos tillverkaren. Revisionsgruppen ska granska den tekniska

dokumentation som avses i punkt 3.1 e för att kontrollera att tillverkaren känner till de relevanta kraven i detta

direktiv och för att utföra de undersökningar som krävs för att säkerställa att den explosiva varan överensstämmer

med kraven.

Tillverkaren ska meddelas beslutet. Meddelandet ska innehålla slutsatserna från revisionen och det motiverade

beslutet.

3.4 Tillverkaren ska åta sig att fullgöra de skyldigheter som är förenade med det godkända kvalitetssystemet och att

upprätthålla det så att det förblir ändamålsenligt och effektivt.

3.5 Tillverkaren ska underrätta det anmälda organ som har godkänt kvalitetssystemet om alla ändringar som planeras i

systemet.

Det anmälda organet ska bedöma de föreslagna ändringarna och avgöra om ett ändrat kvalitetssystem fortfarande

uppfyller de krav som avses i punkt 3.2 eller om en ny bedömning är nödvändig.

Organet ska meddela tillverkaren sitt beslut. Meddelandet ska innehålla slutsatserna från undersökningen och det

motiverade beslutet.

4. Kontroll

under

det

anmälda

organets

ansvar

4.1 Syftet med kontrollen är att försäkra sig om att tillverkaren fullgör de skyldigheter som är förenade med det

godkända kvalitetssystemet.

4.2 För att möjliggöra en bedömning ska tillverkaren ge det anmälda organet tillträde till lokaler för tillverkning,

kontroll, provning och förvaring och tillhandahålla all nödvändig information, särskilt i fråga om

a) dokumentationen av kvalitetssystemet,

b) kvalitetsdokumenten, t.ex. granskningsrapporter, provningsresultat, kalibreringsresultat och redogörelser för den

berörda personalens kvalifikationer etc.

4.3 Det anmälda organet ska regelbundet genomföra revisioner för att försäkra sig om att tillverkaren upprätthåller och

tillämpar kvalitetssystemet och ska lämna en revisionsberättelse till tillverkaren.

4.4 Det anmälda organet får dessutom göra oanmälda besök hos tillverkaren. Under sådana besök får det anmälda

organet vid behov utföra eller låta utföra produktprovningar för att kontrollera att kvalitetssystemet fungerar korrekt.

Det anmälda organet ska lämna en besöksrapport till tillverkaren och, om provning har utförts, en provningsrapport.

5. CE-märkning

och

EU-försäkran

om

överensstämmelse

5.1 Tillverkaren ska anbringa CE-märkningen och, under ansvar av det anmälda organ som avses i punkt 3.1, organets

identifikationsnummer på varje enskild explosiv vara som överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EU-

typintyget och uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv.

5.2 Tillverkaren ska upprätta en skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse för varje typ av explosiv vara och kunna

uppvisa den för de nationella myndigheterna i tio år efter det att den explosiva varan har släppts ut på marknaden. I

EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges för vilken typ av explosiv vara den har upprättats.

En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska på begäran göras tillgänglig för de berörda myndigheterna.

6. Tillverkaren

ska

under

tio

år

efter

det

att

den

explosiva

varan

har

släppts

ut

marknaden

kunna

uppvisa

följande

för de nationella myndigheterna:

a) Den dokumentation som avses i punkt 3.1.

b) Information avseende sådana godkännanden av ändringar som avses i punkt 3.5.

c) Sådana beslut och rapporter från det anmälda organet som avses i punkterna 3.5, 4.3 och 4.4.

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/35

7. Varje

anmält

organ

ska

underrätta

sin

anmälande

myndighet

om

de

godkännanden

av

kvalitetssystem

som

det

har

utfärdat eller dragit tillbaka och ska regelbundet eller på begäran ge den anmälande myndigheten tillgång till

förteckningen över de godkännanden av kvalitetssystem som det har avslagit, tillfälligt dragit tillbaka eller på annat

sätt belagt med restriktioner.

Varje anmält organ ska underrätta de övriga anmälda organen om de godkännanden av kvalitetssystem som det har

avslagit eller tillfälligt eller permanent dragit tillbaka och, på begäran, om de godkännanden av kvalitetssystem som

det har utfärdat.

8. Tillverkarens

representant

Tillverkarens skyldigheter enligt punkterna 3.1, 3.5, 5 och 6 får fullgöras, för dennes räkning och på dennes ansvar,

av tillverkarens representant, förutsatt att dessa skyldigheter specificeras i fullmakten.

MODUL F

Överensstämmelse med typ som grundar sig på produktverifiering

1. Överensstämmelse

med

typ

som

grundar

sig

produktverifiering

är

den

del

av

ett

förfarande

för

bedömning

av

överensstämmelse genom vilken tillverkaren fullgör skyldigheterna i punkterna 2, 5.1 och 6 samt säkerställer och

försäkrar på eget ansvar att de berörda explosiva varorna, som har genomgått kontroll i enlighet med punkt 3,

överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EU-typintyget och uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv.

2. Tillverkning

Tillverkaren ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillverkningen och övervakningen av den ska leda till att de

tillverkade explosiva varorna överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EU-typintyget och med de tillämpliga

kraven i detta direktiv.

3. Kontroll

Ett anmält organ, som tillverkaren valt, ska utföra vederbörliga undersökningar och provningar för att kontrollera att

de explosiva varorna överensstämmer med den godkända typen enligt beskrivningen i EU-typintyget och uppfyller de

tillämpliga kraven i detta direktiv.

Undersökningarna och provningarna för att kontrollera att de explosiva varorna uppfyller de tillämpliga kraven ska,

enligt tillverkarens val, utföras antingen genom undersökning och provning av varje produkt enligt punkt 4 eller

genom undersökning och provning av produkterna på statistisk grund enligt punkt 5.

4. Kontroll

av

överensstämmelse

genom

undersökning

och

provning

av

varje

enskild

produkt

4.1 Alla explosiva varor ska undersökas var för sig och provningar i enlighet med relevanta harmoniserade standarder

och/eller likvärdiga provningar som anges i andra relevanta tekniska specifikationer, ska utföras för att fastställa om

de överensstämmer med den godkända typen i EU-typintyget och med de tillämpliga kraven i detta direktiv. Om det

inte finns någon harmoniserad standard ska det berörda anmälda organet bestämma vilka provningar som ska

utföras.

4.2 Det anmälda organet ska utfärda ett intyg om överensstämmelse i fråga om de utförda undersökningarna och

provningarna, och ska anbringa sitt identifikationsnummer på varje godkänd explosiv vara, eller låta anbringa det

under sitt ansvar.

Tillverkaren ska hålla intygen om överensstämmelse tillgängliga för kontroll av de nationella myndigheterna i tio år

efter det att den explosiva varan har släppts ut på marknaden.

5. Statistisk

kontroll

av

överensstämmelse

5.1 Tillverkaren ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillverkningen och övervakningen av den leder till att varje

tillverkat parti är enhetligt, och ska uppvisa sina explosiva varor för kontroll i form av enhetliga partier.

5.2 Ett slumpmässigt urval ska göras ur varje parti. Alla explosiva varor i urvalet ska undersökas var för sig och

provningar i enlighet med relevanta harmoniserade standarder, och/eller likvärdiga provningar i andra relevanta

tekniska specifikationer, ska utföras för att fastställa om produkterna överensstämmer med den godkända typen i

EU-typintyget och med detta direktiv så att man kan avgöra om partiet ska godkännas eller inte. Om det inte finns

någon harmoniserad standard ska det berörda anmälda organet bestämma vilka provningar som ska utföras.

SV

L 96/36

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

5.3 Om ett parti godkänns ska samtliga explosiva varor i detta parti anses vara godkända, utom de explosiva varor i

urvalet som inte klarade provningarna.

Det anmälda organet ska utfärda ett intyg om överensstämmelse i fråga om de utförda undersökningarna och

provningarna, och ska anbringa sitt identifikationsnummer på varje godkänd explosiv vara, eller låta anbringa det

under sitt ansvar.

Tillverkaren ska hålla intygen om överensstämmelse tillgängliga för de nationella myndigheterna i tio år efter det att

den explosiva varan har släppts ut på marknaden.

5.4 Om ett parti underkänns ska det anmälda organet eller den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder för att

förhindra att det partiet släpps ut på marknaden. Om det ofta förekommer underkända partier får det anmälda

organet tills vidare upphöra med den statistiska kontrollen och vidta lämpliga åtgärder.

6. CE-märkning

och

EU-försäkran

om

överensstämmelse

6.1 Tillverkaren ska anbringa CE-märkningen och, under ansvar av det anmälda organ som avses i punkt 3, organets

identifikationsnummer på varje enskild explosiv vara som överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EU-

typintyget och uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv.

6.2 Tillverkaren ska upprätta en skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse för varje typ av explosiv vara och kunna

uppvisa den för de nationella myndigheterna i tio år efter det att den explosiva varan har släppts ut på marknaden. I

EU-försäkran om överensstämmelse ska det anges för vilken typ av explosiv vara den har upprättats.

En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska på begäran göras tillgänglig för de berörda myndigheterna.

Om det anmälda organ som avses i punkt 3 godkänner det och under dess ansvar, får tillverkaren också anbringa

organets identifikationsnummer på de explosiva varorna.

Om det anmälda organet godkänner det, och under dess ansvar, får tillverkaren anbringa organets identifikations­

nummer på de explosiva varorna under tillverkningen.

7. Tillverkarens

representant

Tillverkarens skyldigheter får fullgöras, för dennes räkning och på dennes ansvar, av tillverkarens representant,

förutsatt att dessa skyldigheter specificeras i fullmakten. Tillverkarens representant får inte fullgöra någon av de

skyldigheter som åligger tillverkaren i enlighet med punkterna 2 och 5.1.

MODUL G

Överensstämmelse som grundar sig på kontroll av enskilda produkter

1. Överensstämmelse

som

grundar

sig

kontroll

av

enskilda

produkter

är

det

förfarande

för

bedömning

av

över­

ensstämmelse genom vilket tillverkaren fullgör skyldigheterna i punkterna 2, 3 och 5 samt säkerställer och försäkrar

på eget ansvar att den berörda explosiva varan, som har genomgått kontroll i enlighet med punkt 4, uppfyller de

tillämpliga kraven i detta direktiv.

2. Teknisk

dokumentation

2.1 Tillverkaren ska upprätta den tekniska dokumentationen och göra den tillgänglig för det anmälda organ som avses i

punkt 4. Dokumentationen ska göra det möjligt att bedöma om den explosiva varan uppfyller de relevanta kraven

och innehålla en tillfredsställande analys och bedömning av riskerna. Den tekniska dokumentationen ska innehålla de

tillämpliga kraven och, i den mån det krävs för bedömningen, även en beskrivning av den explosiva varans kon­

struktion, tillverkning och funktion. Den tekniska dokumentationen ska i tillämpliga fall innehålla minst följande:

a) En allmän beskrivning av den explosiva varan.

b) Konstruktions- och tillverkningsritningar samt scheman över komponenter, delmonteringar, kretsar etc.

c) Beskrivningar och förklaringar som krävs för att förstå dessa ritningar och scheman och hur den explosiva varan

fungerar.

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/37

d) En förteckning över de harmoniserade standarder som helt eller delvis har följts och till vilka hänvisningar har

offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och, i de fall där de harmoniserade standarderna inte har följts,

beskrivningar av de lösningar som har valts för att uppfylla de grundläggande säkerhetskraven i detta direktiv,

inbegripet en förteckning över andra relevanta tekniska specifikationer som följts. Om de harmoniserade stan­

darderna följts delvis ska det i den tekniska dokumentationen specificeras vilka delar som har tillämpats.

e) Resultat av konstruktionsberäkningar och undersökningar etc.

f) Provningsrapporter.

2.2 Tillverkaren ska hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig för de berörda nationella myndigheterna i tio år efter

det att den explosiva varan har släppts ut på marknaden.

3. Tillverkning

Tillverkaren ska vidta alla erforderliga åtgärder för att tillverkningen och övervakningen av den ska leda till att den

tillverkade explosiva varan överensstämmer med de tillämpliga kraven i detta direktiv.

4. Kontroll

Ett anmält organ, som tillverkaren valt, ska utföra eller låta utföra undersökningar och provningar i enlighet med

relevanta harmoniserade standarder och/eller likvärdiga provningar i andra relevanta tekniska specifikationer, för att

kontrollera att den explosiva varan uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv. Om det inte finns någon

harmoniserad standard ska det berörda anmälda organet bestämma vilka provningar som ska utföras.

Det anmälda organet ska utfärda ett intyg om överensstämmelse i fråga om de utförda undersökningarna och

provningarna och ska anbringa sitt identifikationsnummer på den godkända explosiva varan, eller låta anbringa

det under sitt ansvar.

Tillverkaren ska hålla intygen om överensstämmelse tillgängliga för de nationella myndigheterna i tio år efter det att

den explosiva varan har släppts ut på marknaden.

5. CE-märkning

och

EU-försäkran

om

överensstämmelse

5.1 Tillverkaren ska anbringa CE-märkningen och, under ansvar av det anmälda organ som avses i punkt 4, organets

identifikationsnummer på varje explosiv vara som uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv.

5.2 Tillverkaren ska upprätta en skriftlig EU-försäkran om överensstämmelse och kunna uppvisa den för de nationella

myndigheterna i tio år efter det att den explosiva varan har släppts ut på marknaden. I EU-försäkran om över­

ensstämmelse ska det anges för vilken explosiv vara den har upprättats.

En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse ska på begäran göras tillgänglig för de berörda myndigheterna.

6. Tillverkarens

representant

Tillverkarens skyldigheter enligt punkterna 2.2 och 5 får fullgöras, för dennes räkning och på dennes ansvar, av

tillverkarens representant, förutsatt att dessa skyldigheter specificeras i fullmakten.

SV

L 96/38

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

BILAGA IV

EU-FÖRSÄKRAN OM ÖVERENSSTÄMMELSE (nr XXXX) ( 1 )

1. Produkt-, typ-, parti- eller serienummer:

2. Namn och adress på tillverkaren och, i förekommande fall, dennes representant:

3. Denna försäkran om överensstämmelse utfärdas på tillverkarens eget ansvar.

4. Föremål för försäkran (identifiera produkten så att den kan spåras):

5. Föremålet för försäkran ovan överensstämmer med den relevanta harmoniserade unionslagstiftningen:

6. Hänvisningar till de relevanta harmoniserade standarder som använts eller hänvisningar till de andra tekniska speci­

fikationer enligt vilka överensstämmelsen försäkras:

7. Det anmälda organet … (namn, nummer) har utfört … (beskrivning av åtgärden) och utfärdat intyg:

8. Ytterligare information:

Undertecknat för:

(ort och datum):

(namn, befattning) (namnteckning):

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/39

( 1 ) Det är frivilligt för tillverkaren att numrera EU-försäkran om överensstämmelse.

BILAGA V

DEL A

Upphävda direktiv och en förteckning över dess efterföljande ändringar

(se artikel 53)

Rådets direktiv 93/15/EEG

(EGT L 121, 15.5.1993, s. 20)

Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 1882/2003

(EUT L 284, 31.10.2003, s. 1)

endast punkt 13 i bilaga II

Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 219/2009

(EUT L 87, 31.3.2009, s. 109)

endast punkt 2.2 i bilagan

Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 1025/2012

(EUT L 316, 14.11.2012, s. 12)

endast artikel 26.1 b

Kommissionens direktiv 2004/57/EG

(EUT L 127, 29.4.2004, s. 73)

DEL B

Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpningsdatum

(se artikel 53)

Direktiv Tidsfrist

för

införlivande Datum

för

tillämpning

93/15/EEG (artiklarna 9, 10, 11, 12,

13 och 14)

30 september 1993 30

september

1993

93/15/EEG (alla övriga artiklar) 30

juni

1994 1

januari

1995

2004/57/EG 31

december

2004 31

januari

2005

SV

L 96/40

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

BILAGA VI

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 93/15/EEG Direktiv

2004/57/EG Detta

direktiv

Artikel 1.1 Artikel

1.1

Artikel 1.2 Artikel

2.1

Artikel 1.3 Artikel

1.2

Artikel 1.4 Artikel

2.3–2.6,

2.8,

2.13

och

2.14

— Artikel

2.2,

2.7,

2.9–2.12

och

2.15-

2.24

Artikel 1.5 Artikel

1.3

Artikel 2.1 Artikel

3

Artikel 2.2 Artikel

4

Artikel 2.3 Artikel

22

Artikel 3 Artiklarna

4

och

5.1

— Artikel

5.2–6.8

— Artikel

6

— Artikel

7

— Artikel

8

— Artikel

9

— Artikel

10

Artikel 4.1 Artikel

19

Artikel 4.2

Artikel 5 Artikel

43.3

Artikel 6.1 Artikel

20

— Artikel

21

— Artiklarna

24-27

Artikel 6.2 Artiklarna

28-40

Artikel 7.1 Artiklarna

22

och

23

Artikel 7.2 Artikel

22

Artikel 7.3 Artikel

22

— Artikel

41

Artikel 8.1 Artiklarna

42

och

44

Artikel 8.2 Artikel

43

Artikel 8.3 Artikel

45

Artikel 9.1 Artikel

11.1

Artikel 9.2

Artikel 9.3 Artikel

11.2

Artikel 9.4 Artikel

11.3

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/41

Direktiv 93/15/EEG Direktiv

2004/57/EG Detta

direktiv

Artikel 9.5 Artikel

11.4

Artikel 9.6 Artikel

11.6

Artikel 9.7 Artikel

11.5

Artikel 9.8 Artikel

11.7

Artikel 9.9 Artikel

11.8

Artikel 10.1 Artikel

12.1

Artikel 10.2 Artikel

12.2

Artikel 10.3 Artikel

12.3

Artikel 10.4 Artikel

12.4

Artikel 10.5 Artikel

12.5

Artikel 11 Artikel

13

Artikel 12.1 Artikel

14.1

Artikel 12.2 Artikel

14.2

Artikel 13.1 Artikel

49.1

Artikel 13.2

Artikel 13.3 Artiklarna

46

och

47

— Artikel

48

Artikel 13.4 Artikel

49.2–49.5

Artikel 13.5 Artiklarna

46

och

447

Artikel 14 första stycket Artikel

16

Artikel 14 andra stycket Artikel

15.1

och

15.4

Artikel 14 tredje stycket Artikel

15.2

och

15.4.

Artikel 14 fjärde stycket Artikel

15.3

Artikel 15

Artikel 16 Artikel

17

Artikel 17 Artikel

50

Artikel 18 Artikel

18

Artikel 19 Artiklarna

51

och

52

— Artikel

53

— Artikel

54

Artikel 20 Artikel

55

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 5

Bilaga I Bilaga

I

Bilaga II

SV

L 96/42

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

Direktiv 93/15/EEG Direktiv

2004/57/EG Detta

direktiv

Bilaga I Bilaga

II

Bilaga II Bilaga

III

Bilaga III Artikel

28

Bilaga IV Artikel

22

— Bilaga

IV

— Bilaga

V

— Bilaga

VI

SV

29.3.2014 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

96/43

UTTALANDE AV EUROPAPARLAMENTET

Europaparlamentet anser att endast om och när genomförandeakter i den mening som avses i förordning

(EU) nr 182/2011 diskuteras vid möten med kommittéer kan de sistnämnda anses vara kommittéer inom

ramen för kommittéförfarandet i den mening som avses i bilaga I till ramavtalet om förbindelserna mellan

Europaparlamentet och kommissionen. Möten med kommittéer omfattas således av punkt 15 i ramavtalet

om och när andra frågor diskuteras.

SV

L 96/44

Europeiska unionens officiella tidning

29.3.2014

Prop. 2015/16:94 Bilaga 2

Lagförslag i promemorian (Ju2015/05400/L4)

Förslag till ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor

Härigenom föreskrivs att 1, 5, 6, 16, 18, 19 och 36 §§ och rubriken närmast efter 5 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller hantering, överföring och import av brandfarliga och explosiva varor samt sådana förberedande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion.

Denna lag gäller hantering, överföring, import och export av brandfarliga och explosiva varor samt sådana förberedande och efterföljande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion.

Lagens syfte är att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor. Lagen ska även förebygga obehörigt förfarande med varorna.

5 §

I denna lag avses med

1. hantering: tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, återvinning, destruktion, saluförande, underhåll, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.

2. överföring: varje fysisk förflyttning inom Sverige eller till Sverige från land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. Förflyttning inom en och samma anläggning utgör dock inte överföring.

3. import: införsel till Sverige från annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor.

4. export: utförsel från Sverige till annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor.

81

Prop. 2015/16:94 Bilaga 2

Krav vid hantering, överföring

och import av brandfarliga och

explosiva varor

Krav vid hantering, överföring,

import och export

av

brandfarliga och explosiva varor

6 §

Den som hanterar, överför eller importerar brandfarliga eller explosiva varor ska vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna samt för att förebygga obehörigt förfarande med varorna.

Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar brandfarliga eller explosiva varor ska vidta de åtgärder och de försikgtighetsmått som behövs för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna samt för att förebygga obehörigt förfarande med varorna.

16 §

Den som hanterar, överför eller importerar explosiva varor och den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till det.

Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar explosiva varor och den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till det.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för hantering av brandfarliga varor som avser transport i sådan rörledning för vilken koncession har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar eller enligt naturgaslagen (2005:403). Verksamheten ska dock uppfylla kraven för tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag.

18 §

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska pröva frågor om tillstånd till explosiva varor som avser

1. tillverkning, bearbetning, behandling, destruktion, underhåll och återvinning,

2. annan hantering som sker i anslutning till sådan hantering som nämns i 1,

3. gränsöverskridande överföring,

4. import, och

5. sådan hantering som Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket behöver ha tillstånd till.

4. import,

5. export, och

6. sådan hantering som Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket behöver ha tillstånd till.

Frågor om tillstånd till hantering och överföring av explosiva varor i övriga fall ska prövas av den kommun där varorna ska hanteras. Gäller frågan förvaring i flyttbart förråd och ska förvaringen ske i mer än en kommun, ska frågan prövas av den kommun där sökanden är bosatt eller där verksamheten huvudsakligen ska bedrivas.

Prop. 2015/16:94 Bilaga 2

19 §

Tillståndsmyndigheten ska pröva om den som söker tillstånd och dess föreståndare, om föreståndaren ska godkännas enligt 9 §, har förutsättningar för att hantera, överföra och importera brandfarliga och explosiva varor i enlighet med lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.

Tillståndet ska begränsas till viss tid och innehålla de villkor som behövs för att hanteringen, överföringen eller importen ska ske i enlighet med 1 § andra stycket.

Tillståndsmyndigheten ska pröva om den som söker tillstånd och dess föreståndare, om föreståndaren ska godkännas enligt 9 §, har förutsättningar för att hantera, överföra, importera och exportera brandfarliga och explosiva varor i enlighet med lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.

Tillståndet ska begränsas till viss tid och innehålla de villkor som behövs för att hanteringen, överföringen, importen eller exporten ska ske i enlighet med

1 § andra stycket.

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till brand- eller explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion, får tillståndsmyndigheten besluta om nya eller ändrade villkor för tillståndet.

36 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka varor som på grund av sina egenskaper eller sin sammansättning eller av annan orsak ska anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor,

2. klassificering av brandfarliga och explosiva varor,

3. brandfarliga och explosiva varors egenskaper och utförande,

4. undantag från lagens tillämpning i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring och import,

4. undantag från lagens tillämpning i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring, import och export,

5. åtgärder och försiktighetsmått som anges i 6 §,

6. utredning som anges i 7 §,

7. kompetens som anges i 8 §,

8. föreståndare som anges i 9 §,

9. byggnad, annan anläggning och anordning som anges i 10 § samt att sådan byggnad, anläggning och anordning inte får användas, saluhållas eller säljas om den inte efter kontroll genom teknisk provning, besiktning eller annan undersökning har befunnits vara betryggande från skyddssynpunkt,

10. förvaring och förpackning som anges i 11 §, 11. godkännande som anges i 12 §, 12. vad som ska förstås med plastiska sprängämnen som anges i 13 § samt om hur sådan märkning med spårämne ska ske,

13. information som anges i 14 §, 14. hantering av frågor om tillstånd, 15. att hantering, överföring eller import av en brandfarlig eller

15. att hantering, överföring, import eller export av en brand-

83

Prop. 2015/16:94 Bilaga 2

explosiv vara ska vara förbjuden, om ett sådant förbud är av särskild betydelse med hänsyn till brand- eller explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion, och

farlig eller explosiv vara ska vara förbjuden, om ett sådant förbud är av särskild betydelse med hänsyn till brand- eller explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion, och

16. avgifternas storlek enligt denna lag. Kommunen får meddela föreskrifter om avgifternas storlek enligt denna lag när det gäller den egna verksamheten.

Denna lag träder i kraft den 20 april 2016.

Prop. 2015/16:94 Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över promemorian lämnats av Riksdagens ombudsmän, Göta hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Kustbevakningen, Statens haverikommission, Inspektionen för strategiska produkter (ISP), Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), Kommerskollegium, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Tullverket, Konsumentverket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Trafikverket, Transportstyrelsen, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Jordbruksverket, Konkurrensverket, Arbetsmiljöverket, Lantbrukarnas Riksförbund, Förbundet Sveriges Hamnar, Kompetenscentrum Energetiska Material (KCEM), M & R Konsulten, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige AB (tidigare Plast- & Kemiföretagen) och Sveriges Åkeriföretag.

Arbetsgivarverket, Regelrådet, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen (LO), Energigas Sverige och Avfall Sverige har avstått från att yttra sig.

Följande remissinstanser har inte hörts av: Svenskt Näringsliv, Företagarna, Svenska Petroleum och Biodrivmedelinstitutet, Brandskyddsföreningen, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Näringslivets Regelnämnd, Internationella Kemikaliesekretariatet, RagnSells, Sveriges Fyrverkeribranschförbund, Sveriges Färgfabrikanters Förening och Swedish Standard Institute (SIS).

85

Prop. 2015/16:94 Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor

Härigenom föreskrivs2 att 1, 5, 6, 16, 18, 19 och 36 §§ och rubriken närmast efter 5 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller hantering, överföring och import av brandfarliga och explosiva varor samt sådana förberedande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion.

Denna lag gäller hantering, överföring, import och export av brandfarliga och explosiva varor och sådana förberedande och efterföljande åtgärder som behövs med hänsyn till brand- och explosionsrisken och konsekvenserna av en brand eller en explosion.

Lagens syfte är att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor. Lagen ska även förebygga obehörigt förfarande med varorna.

5 §

I denna lag avses med

1. hantering: tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, återvinning, destruktion, saluförande, underhåll, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.

2. överföring: varje fysisk förflyttning inom Sverige eller till Sverige från land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor. Förflyttning inom en och samma anläggning utgör dock inte överföring.

3. import: införsel till Sverige från annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor.

4. export: utförsel från Sverige till annat land än land som ingår i EES eller land som enligt avtal

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/28/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (omarbetning).

Prop. 2015/16:94 Bilaga 4

med Europeiska unionen utgör en del av Europeiska unionens inre marknad för varor.

Krav vid hantering, överföring

och import av brandfarliga och

explosiva varor

Krav vid hantering, överföring, import

eller export

av

brandfarliga och explosiva varor

6 §

Den som hanterar, överför eller importerar brandfarliga eller explosiva varor ska vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna samt för att förebygga obehörigt förfarande med varorna.

Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar brandfarliga eller explosiva varor ska vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av varorna och för att förebygga obehörigt förfarande med varorna.

Detsamma gäller den som utan att hantera en explosiv vara tillhandhåller en sådan på marknaden.

16 §

Den som hanterar, överför eller importerar explosiva varor och den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till det.

Den som hanterar, överför, importerar eller exporterar explosiva varor och den som yrkesmässigt eller i större mängd hanterar brandfarliga varor ska ha tillstånd till det.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för hantering av brandfarliga varor som avser transport i sådan rörledning för vilken koncession har meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar eller enligt naturgaslagen (2005:403). Verksamheten ska dock uppfylla kraven för tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag.

18 §

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska pröva frågor om tillstånd till explosiva varor som avser

1. tillverkning, bearbetning, behandling, destruktion, underhåll och återvinning,

2. annan hantering som sker i anslutning till sådan hantering som nämns i 1,

3. gränsöverskridande överföring,

4. import, och

5. sådan hantering som Försvarsmakten, Försvarets mate-

4. import,

5. export, och

6. sådan hantering som Försvarsmakten, Försvarets mate-

87

Prop. 2015/16:94 Bilaga 4

rielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket behöver ha tillstånd till.

rielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket behöver ha tillstånd till.

Frågor om tillstånd till hantering och överföring av explosiva varor i övriga fall ska prövas av den kommun där varorna ska hanteras. Gäller frågan förvaring i flyttbart förråd och ska förvaringen ske i mer än en kommun, ska frågan prövas av den kommun där sökanden är bosatt eller där verksamheten huvudsakligen ska bedrivas.

19 §

Tillståndsmyndigheten ska pröva om den som söker tillstånd och dess föreståndare, om föreståndaren ska godkännas enligt 9 §, har förutsättningar för att hantera, överföra och importera brandfarliga och explosiva varor i enlighet med lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.

Tillståndet ska begränsas till viss tid och innehålla de villkor som behövs för att hanteringen, överföringen eller importen ska ske i enlighet med 1 § andra stycket.

Tillståndsmyndigheten ska pröva om den som söker tillstånd och dess föreståndare, om föreståndaren ska godkännas enligt 9 §, har förutsättningar för att hantera, överföra, importera eller exportera brandfarliga och explosiva varor i enlighet med lagen och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.

Tillståndet ska begränsas till viss tid och innehålla de villkor som behövs för att hanteringen, överföringen, importen eller exporten ska ske i enlighet med

1 § andra stycket.

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till brand- eller explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion, får tillståndsmyndigheten besluta om nya eller ändrade villkor för tillståndet.

36 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka varor som på grund av sina egenskaper eller sin sammansättning eller av annan orsak ska anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor,

2. klassificering av brandfarliga och explosiva varor,

3. brandfarliga och explosiva varors egenskaper och utförande,

4. undantag från lagens tillämpning i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring och import,

4. undantag från lagens tillämpning i fråga om viss vara eller viss hantering, överföring, import eller export,

5. åtgärder och försiktighetsmått som anges i 6 §,

6. utredning som anges i 7 §,

7. kompetens som anges i 8 §,

8. föreståndare som anges i 9 §,

9. byggnad, annan anläggning och anordning som anges i 10 § samt att sådan byggnad, anläggning och anordning inte får användas, saluhållas eller säljas om den inte efter kontroll genom teknisk provning, besiktning eller annan undersökning har befunnits vara betryggande från skyddssynpunkt,

Prop. 2015/16:94 Bilaga 4

10. förvaring och förpackning som anges i 11 §, 11. godkännande som anges i 12 §, 12. vad som ska förstås med plastiska sprängämnen som anges i 13 § samt om hur sådan märkning med spårämne ska ske,

13. information som anges i 14 §, 14. hantering av frågor om tillstånd, 15. att hantering, överföring eller import av en brandfarlig eller explosiv vara ska vara förbjuden, om ett sådant förbud är av särskild betydelse med hänsyn till brand- eller explosionsrisken samt konsekvenserna av en brand eller en explosion, och

15. att hantering, överföring, import eller export av en brandfarlig eller explosiv vara ska vara förbjuden, om ett sådant förbud är av särskild betydelse med hänsyn till brand- eller explosionsrisken och till konsekvenserna av en brand eller en explosion, och

16. avgifternas storlek enligt denna lag.

Kommunen får meddela föreskrifter om avgifternas storlek enligt denna lag när det gäller den egna verksamheten.

En kommun får meddela föreskrifter om avgifternas storlek enligt denna lag när det gäller den egna verksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

89

Prop. 2015/16:94 Bilaga 5

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-01-13

Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Annika Brickman samt justitierådet Agneta Bäcklund.

Genomförande av det omarbetade direktivet om explosiva varor

Enligt en lagrådsremiss den 17 december 2015 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Emma Sjöberg.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 2015/16:94

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 2016

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Romson, Wallström, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Persson, Bucht, Hellmark Knutsson, Regnér, Andersson, Ygeman, Bolund, Kaplan, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Fridolin, Wikström, Hadzialic

Föredragande: statsrådet Ygeman

Regeringen beslutar proposition Genomförande av det omarbetade direktivet om explosiva varor

91

Prop. 2015/16:94

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EUregler

Lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarlig och explosiva varor

36 § 32014L0028