34

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2016/1011

av den 8 juni 2016

om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för

att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU

och förordning (EU) nr 596/2014

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (¹),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (²),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (³), och

av följande skäl:

(1)

Prissättningen av finansiella instrument och finansiella avtal är i många fall beroende av att referensvärdena är

rättvisande och inte kan utsättas för otillbörlig påverkan. Allvarliga fall av manipulation på referensräntor såsom

Libor och Euribor, liksom påståenden att referensvärden för energi, olja och utländsk valuta har manipulerats,

visar att referensvärden kan vara föremål för intressekonflikter. Användningen av skönsmässiga bedömningar, och

svaga styrelseformer, gör referensvärdena mer sårbara för manipulation. Brister i index eller tvivel beträffande

huruvida de är rättvisande eller har utsatts för otillbörlig påverkan kan undergräva marknadens förtroende, orsaka

förluster för konsumenter och investerare och snedvrida realekonomin. Det är därför nödvändigt att se till att

referensvärdena och förfarandena för att fastställa dem är rättvisande, väl underbyggda och inte kan utsättas för

otillbörlig påverkan.

(2)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (⁴) innehåller vissa krav på tillförlitligheten i de

referensvärden som används för att prissätta ett noterat finansiellt instrument. Europaparlamentets och rådets

direktiv 2003/71/EG (⁵) innehåller vissa krav på referensvärden som används av emittenter. Europaparlamentets

29.6.2016

L 171/1

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) EUT C 113, 15.4.2014, s. 1.

(²) EUT C 177, 11.6.2014, s. 42.

(³) Europaparlamentets ståndpunkt av den 28 april 2016 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 17 maj 2016.

(⁴) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av

direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

(⁵) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper

erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 64).

35

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

och rådets direktiv 2009/65/EG (¹) innehåller vissa krav på företags för kollektiva investeringar i överlåtbara

värdepapper (fondföretag) användning av referensvärden. Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1227/2011 (²) innehåller vissa bestämmelser som förbjuder manipulation av referensvärden som används för

grossistenergiprodukter. Men dessa rättsakter omfattar bara vissa aspekter av vissa referensvärden och de täcker

inte alla svagheter i tillhandahållandet av referensvärden och inte heller alla tillämpningar av finansiella

referensvärden inom finanssektorn.

(3)

Referensvärden är avgörande vid prissättningen av gränsöverskridande transaktioner, och bidrar därmed till en

effektivt fungerande inre marknad för ett stort antal olika finansiella instrument och tjänster. Många

referensvärden som används som referensräntor i finansiella avtal, i synnerhet bolån, tillhandahålls i en

medlemsstat men används av kreditinstitut och konsumenter i andra medlemsstater. Dessutom säkrar sådana

kreditinstitut ofta sina risker eller erhåller finansiering för beviljandet av dessa finansiella avtal på den gränsöver­

skridande interbankmarknaden. Bara ett fåtal medlemsstater har antagit nationella regler om referensvärden, men

deras respektive rättsliga ramar för referensvärden visar redan skillnader vad gäller sådana aspekter som

tillämpningsområdets omfattning. Dessutom kom den internationella organisationen för värdepapperstillsyn

(Iosco), den 17 juli 2013 överens om principer för finansiella referensvärden (Ioscoprinciperna för finansiella

referensvärden), principer för organisationer som rapporterar oljepriser av den 5 oktober 2012 (tillsammans

Ioscoprinciperna), och eftersom dessa principer ger viss flexibilitet i fråga om deras exakta räckvidd och medel

för genomförandet, är det sannolikt att medlemsstaterna kommer att anta regler på nationell nivå som skulle

genomföra sådana principer på skilda sätt.

(4)

Dessa olika tillvägagångssätt skulle leda till en fragmentering av den inre marknaden, eftersom administratörer

och användare av referensvärden skulle omfattas av olikartade regler i olika medlemsstater. Därför skulle

referensvärden som tillhandahålls i en medlemsstat kunna hindras från att användas i andra medlemsstater. I

avsaknad av en harmoniserad ram för att säkerställa att referensvärden som tillämpas för finansiella instrument

och finansiella avtal, eller för att mäta investeringsfonders resultat, i unionen är rättvisande och utan otillbörlig

påverkan är det därför troligt att skillnader i medlemsstaternas rätt kommer att skapa hinder för en smidigt

fungerande inre marknad vid fastställandet av referensvärden.

(5)

Unionens konsumentskyddsregler omfattar inte frågan om korrekt information om referensvärden i finansiella

avtal. Till följd av konsumenternas klagomål och tvister som rör tillämpningen av referensvärden i flertalet

medlemsstater är det sannolikt att olikartade åtgärder, som bygger på legitima farhågor beträffande

konsumentskyddet, skulle komma att antas på nationell nivå, vilket kan leda till fragmentering av den inre

marknaden till följd av de olikartade konkurrensvillkor som är kopplade till de olika nivåerna av

konsumentskydd.

(6)

För att den inre marknaden ska fungera korrekt och för att förbättra förutsättningarna för dess funktion, särskilt

när det gäller finansmarknaderna, samt för att säkra ett starkt konsument- och investerarskydd är det lämpligt att

fastställa en gemensam rättslig ram för referensvärden på unionsnivå.

(7)

Det är lämpligt och nödvändigt att den ramen antas i form av en förordning för att medföra direkta skyldigheter

när det gäller tillhandahållande, rapportering och användning av referensvärden som tillämpas på samma sätt

inom hela unionen. Eftersom en rättslig ram för tillhandahållande av referensvärden av nödvändighet omfattar

åtgärder som anger exakta krav på aspekter som är kopplade till tillhandahållandet av referensvärden, kan även

små skillnader om det tillvägagångssätt som vidtagits avseende en av dessa aspekter leda till betydande hinder vid

gränsöverskridande tillhandahållande av referensvärden. Därför bör användningen av en förordning som är direkt

tillämplig minska risken för att olikartade åtgärder vidtas på nationell nivå, och bör säkerställa ett konsekvent

tillvägagångssätt och större rättssäkerhet, samt förhindra förekomsten av betydande hinder vid gränsöverskridande

tillhandahållande av referensvärden.

(8)

Förordningen bör ha ett tillräckligt brett tillämpningsområde för att utgöra en förebyggande rättslig ram.

Tillhandahållande av referensvärden inbegriper skönsmässiga bedömningar när det gäller fastställandet och är till

sin natur föremål för vissa typer av intressekonflikter, vilket innebär att det finns möjligheter och incitament att

29.6.2016

L 171/2

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser

företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

(²) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 av den 25 oktober 2011 om integritet och öppenhet på grossist­

marknaderna för energi (EUT L 326, 8.12.2011, s. 1).

36

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

manipulera referensvärden. Sådana riskfaktorer är gemensamma för alla referensvärden, och bör omfattas av

lämplig styrning och kontrollkrav. Graden av risk varierar emellertid och detta kräver alltid olika åtgärder som är

anpassade efter varje situation. Eftersom ett referensvärdes sårbarhet och betydelse varierar över tiden skulle en

begränsning av tillämpningsområdet med hänvisning till index som för närvarande är viktiga eller sårbara inte

undanröja de risker som varje referensvärde innebär i framtiden. Särskilt skulle referensvärden som för

närvarande inte är vanligt förekommande kunna komma att användas i framtiden, med resultatet att även en

mindre manipulation kan få betydande konsekvenser vid användningen av dem.

(9)

Den kritiska faktorn för den här förordningens tillämpningsområde är om beräkningen av ett referensvärde

fastställer värdet på ett finansiellt instrument eller ett finansiellt avtal eller mäter en investeringsfonds resultat.

Därför bör inte tillämpningsområdet vara beroende av typen av dataunderlag. Referensvärden som beräknas

utifrån ekonomiskt dataunderlag, t.ex. aktiekurser och icke-ekonomiska siffervärden eller andra värden, som

exempelvis väderparametrar, bör därför inkluderas. Ramen som anges i denna förordning bör också

uppmärksamma att det finns ett stort antal referensvärden samt de olika följder dessa har för den finansiella

stabiliteten och realekonomin. Denna förordning bör även göra det möjligt att vidta åtgärder som står i

proportion till de risker som olika referensvärden medför. Den här förordningen bör därför omfatta

referensvärden som används för att prissätta finansiella instrument som är börsnoterade eller omfattas av handel

på reglerade handelsplatser.

(10) Många konsumenter är parter i finansiella avtal, särskilt konsumentkreditavtal säkrade genom bolån, som

hänvisar till referensvärden som är föremål för samma risker. Den här förordningen bör därför omfatta

kreditavtal enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG (¹) och 2014/17/EU (²).

(11) Många investeringsindex medför betydande intressekonflikter och används för att mäta resultat i en fond, t.ex. ett

fondföretags fond. Vissa av dessa referensvärden offentliggörs och andra görs kostnadsfritt eller mot betalning av

en avgift tillgängliga till allmänheten eller den del av allmänheten som berörs, och om dessa utsätts för

manipulation kan det inverka negativt på investerarna. Denna förordning bör därför omfatta index eller

referensräntor som används för att mäta resultatet hos en investeringsfond.

(12) Alla rapportörer av dataunderlag till referensvärden kan göra skönsmässiga bedömningar och är potentiellt

föremål för intressekonflikter, och de riskerar därigenom att vara en källa till manipulation. Rapportering om

referensvärden är en frivillig verksamhet. Om eventuella initiativ kräver att rapportörerna på ett betydande sätt

ändrar sina affärsmodeller, kan de upphöra med rapporteringen. För enheter som redan omfattas av reglering och

tillsyn förväntas inte krav på goda styrelseformer och kontrollsystem leda till betydande kostnader eller

oproportionerlig administrativ börda. Därför införs genom denna förordning vissa skyldigheter om att

rapportörer ska omfattas av tillsyn. Om ett referensvärde fastställs på grundval av lättillgängliga uppgifter bör

källan till sådana uppgifter inte anses vara en rapportör.

(13) Finansiella referensvärden används inte bara till att utfärda och framställa finansiella instrument och avtal.

Finanssektorn använder också referensvärden för att mäta en investeringsfonds resultat i syfte att efterlikna

avkastning eller fastställa en portföljs tillgångsallokering eller beräkna de resultatrelaterade avgifterna. Ett visst

referensvärde kan användas direkt som en referens för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att

mäta investeringsfonders resultat, eller indirekt inom en kombination av referensvärden. Att fastställa och se över

olika indexvikter inom en kombination av index i syfte att fastställa utbetalningen eller värdet av ett finansiellt

instrument eller ett finansiellt avtal, eller att mäta en investeringsfonds resultat, räknas i det sistnämnda fallet

också som användning, eftersom en sådan aktivitet inte är skönsmässig, till skillnad från tillhandahållandet av

referensvärden. Innehav av finansiella instrument som hänvisar till ett visst referensvärde ska inte betraktas som

användning av referensvärdet.

(14) Centralbankerna uppfyller redan principer, standarder och förfaranden som säkerställer att de utövar sin

verksamhet med integritet och på ett oberoende sätt. Det är därför inte nödvändigt att centralbankerna omfattas

av denna förordning. När centralbankerna tillhandahåller referensvärden, i synnerhet om dessa referensvärden är

avsedda för transaktionsändamål, är de själva ansvariga för att inrätta lämpliga interna förfaranden som säkrar att

29.6.2016

L 171/3

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets

direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66).

(²) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och

om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 28.2.2014, s. 34).

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

37

dessa referensvärden är rättvisande och inte har utsatts för otillbörlig påverkan, samt att de är tillförlitliga och

oberoende, i synnerhet när det gäller insynen i styrningen och beräkningsmetoderna.

(15) Dessutom bör offentliga myndigheter, inbegripet nationella statistikkontor, inte omfattas av denna förordning när

de bidrar med uppgifter till, tillhandahåller eller kontrollerar tillhandahållandet av referensvärden för offentlig­

politiska ändamål, inklusive mått på sysselsättning, ekonomisk aktivitet och inflation.

(16) En administratör är den fysiska eller juridiska person som kontrollerar tillhandahållandet av ett referensvärde och

som särskilt administrerar arrangemangen kring fastställandet av referensvärdet, samlar in och analyserar

dataunderlag, fastställer referensvärdet och offentliggör det. En administratör bör kunna lägga ut en eller flera av

de funktionerna på en tredje part, inbegripet beräknandet eller offentliggörandet av referensvärdet, eller andra

relevanta tjänster och verksamheter vid tillhandahållandet av referensvärdet. Om en person bara offentliggör eller

hänvisar till ett referensvärde som en del av den personens journalistiska verksamhet, men inte har kontroll över

tillhandahållandet av detta referensvärde, bör inte den personen omfattas av de krav som åläggs administratörer i

denna förordning.

(17) Ett index beräknas med en formel eller någon annan metod på grundval av underliggande värden. Det finns en

grad av skönsmässig bedömning vid utarbetandet av formeln, den nödvändiga beräkningen och fastställandet av

dataunderlag som medför en risk för manipulation. Därför bör alla referensvärden som delar dessa skönsmässiga

egenskaper omfattas av denna förordning.

(18) Om ett enda pris eller värde används som referens för ett finansiellt instrument, till exempel när priset på ett

enda värdepapper är referenspriset för en option eller termin, finns varken beräkning, dataunderlag eller

skönsmässig bedömning. Därför bör enskilda priser eller referenspriser för enskilda värden inte betraktas som

referensvärden för ändamålet med denna förordning.

(19) Referenspriser eller avräkningspriser som producerats av centrala motparter bör inte anses vara referensvärden,

eftersom dessa används för att fastställa avräkning, marginaler och riskhantering och därför inte fastställer det

belopp som ska betalas till följd av ett finansiellt instrument eller värdet av ett finansiellt instrument.

(20) Kreditgivares tillämpning av krediträntor bör inte anses vara tillhandahållande av referensvärden vid

tillämpningen av denna förordning. En kreditränta som en kreditgivare tillämpar fastställs antingen genom ett

internt beslut eller beräknas som en spread eller ett påslag på ett index (t.ex. Euribor). I det första fallet undantas

kreditgivaren från bestämmelserna i denna förordning för verksamhet som avser finansiella avtal som

kreditgivaren ingått med sina egna kunder, medan kreditgivaren i det andra fallet anses vara endast en användare

av ett referensvärde.

(21) För att se till att referensvärdena inte kan utsättas för otillbörlig påverkan, bör administratörer av referensvärden

vara skyldiga att ha lämpliga styrningsarrangemang för att kontrollera intressekonflikter och skydda förtroendet

för att referensvärdena inte kan utsättas för otillbörlig påverkan. Även när det finns en effektiv ledning kan de

flesta administratörer drabbas av intressekonflikter och skulle kunna tvingas göra bedömningar och fatta beslut

som påverkar en grupp av sinsemellan olika berörda parter. Det är därför viktigt att administratörerna har en

funktion som drivs med integritet för att övervaka genomförandet och effektiviteten i de styrningssystem som ger

effektiv tillsyn.

(22) Om referensvärden utsätts för manipulation eller inte är tillförlitliga, kan det ge upphov till skador för investerare

och konsumenter. Därför bör denna förordning innehålla en ram för bevarande av uppgifter från administratörer

och rapportörer samt ge insyn i fråga om ett referensvärdes syfte och metoder som främjar en mer effektiv och

rättvis lösning på potentiella ersättningsanspråk i enlighet med nationell rätt eller unionsrätten.

(23) Revision och den faktiska tillämpningen av denna förordning förutsätter analyser och bevisning i efterhand.

Därför bör det i denna förordning fastställas krav på ändamålsenlig dokumentation från administratören av

referensvärdes sida av referensvärdesberäkningen under en tillräckligt lång tidsperiod. Den ekonomiska verklighet

som ett referensvärde är avsett att mäta och den omgivning i vilken den mäts förändras med största sannolikhet

över tid. För att upptäcka brister och möjliga förbättringar är det därför nödvändigt att regelbundet göra en

29.6.2016

L 171/4

Europeiska unionens officiella tidning

SV

38

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

översyn av förfarandet och metoden för att tillhandahålla referensvärden. Brister vid tillhandahållandet av

referensvärden kan drabba många berörda aktörer och dessa kan bidra till att sådana brister upptäcks. I denna

förordning bör det därför fastställas en ram för inrättandet av ett system för referensvärdesadministratörernas

hantering av klagomål, så att berörda parter kan anmäla klagomål till administratören av referensvärdet och se till

att administratören av referensvärdet sakligt prövar de omständigheter som ligger till grund för klagomålet.

(24) Tillhandahållandet av referensvärden innebär ofta att man utkontrakterar viktiga funktioner, som t.ex. beräkning

av referensvärdet, insamling av dataunderlag och spridning av referensvärdet. För att styrningsarrangemangen ska

vara effektiva är det nödvändigt att se till att sådan utkontraktering inte befriar administratörer av referensvärden

från deras skyldigheter och ansvar, och att det sker på ett sätt som vare sig inkräktar på administratörernas

förmåga att fullgöra deras skyldigheter och påta sig deras ansvar eller på den relevanta behöriga myndighetens

förmåga att övervaka dem.

(25) Administratörer av referensvärden är huvudmottagare av dataunderlag och ska fortlöpande kunna bedöma om

det är rättvisande och inte har utsatts för otillbörlig påverkan. Det är därför nödvändigt att denna förordning

kräver att administratörer vidtar vissa åtgärder när dessa bedömer att dataunderlag inte representerar marknaden

eller den ekonomiska realitet som ett referensvärde är avsett att mäta, inbegripet åtgärder för att ändra

dataunderlag, rapportörer eller metoder eller annars att sluta med att tillhandahålla det referensvärdet. Dessutom

bör en administratör, som en del av kontrollramverket, fastställa åtgärder för att övervaka, när så är möjligt,

dataunderlag före offentliggörandet av referensvärdet och för att validera dataunderlag efter offentliggörande,

inbegripet att i förekommande fall jämföra de uppgifterna i förhållande till historiska mönster.

(26) Allt utrymme för skönsmässig bedömning vid lämnandet av dataunderlag skapar möjligheter till manipulering av

ett referensvärde. Om dataunderlaget utgörs av transaktionsuppgifter finns det mindre utrymme för skönsmässig

bedömning och därför inte samma möjlighet att uppgifterna manipuleras. Administratörer av referensvärden bör

därför när så är möjligt använda transaktionsbaserade uppgifter som dataunderlag, men även andra uppgifter kan

användas i de fall transaktionsuppgifterna inte är tillräckliga eller lämpliga för att säkerställa att referensvärdet är

rättvisande och inte har utsatts för otillbörlig påverkan.

(27) Om referensvärdet är ett rättvisande och tillförlitligt mått på den ekonomiska verklighet som det är avsett att

mäta beror på vilken metod och vilket dataunderlag som används. Det är därför nödvändigt att anta en

transparent metod som säkerställer referensvärdets tillförlitlighet och korrekthet. Sådan transparens innebär inte

offentliggörande av den formel som tillämpats för fastställandet av vissa referensvärden, utan snarare

offentliggörande av de uppgifter som krävs för att berörda aktörer ska kunna förstå hur referensvärdet härletts

och bedöma dess representativitet, relevans och lämplighet för den avsedda användningen.

(28) Metoden skulle även i fortsättningen kunna behöva ändras för att se till att referensvärdet är rättvisande, men

varje ändring av metoden får konsekvenser för användare och berörda parter. Det är därför nödvändigt att ange

vilka förfaranden som ska följas vid ändring av referensvärdesmetod, inbegripet behovet av samråd, så att

användare och berörda parter kan vidta nödvändiga åtgärder mot bakgrund av dessa ändringar eller lämna

synpunkter till administratören om de har betänkligheter om dessa ändringar.

(29) Anställda hos administratörer kan identifiera möjliga överträdelser av denna förordning eller potentiella

sårbarheter som kan leda till manipulation eller försök till manipulation. Denna förordning bör därför fastställa

en ram som gör det möjligt för de anställda att konfidentiellt varna administratörer om möjliga överträdelser av

denna förordning.

(30) För att referensvärden ska vara rättvisande och skyddade mot otillbörlig påverkan krävs även att rapportörernas

dataunderlag är rättvisande och skyddat mot otillbörlig påverkan. Det är mycket viktigt att det tydligt fastställs

vilka skyldigheter rapportörerna har när det gäller sådant dataunderlag, att det är tillförlitligt att de skyldigheterna

följs och att skyldigheterna överensstämmer med referensvärdesadministratörens kontroller och metod.

Administratörer av referensvärden måste därför utarbeta en uppförandekod med sådana krav och rapportörernas

ansvar när det gäller att lämna dataunderlag. Administratören bör förvissa sig om att rapportörerna håller fast vid

uppförandekoden. Om rapportörer är belägna i tredjeländer bör administratören förvissa sig om uppföran­

dekodens efterlevnad i den mån det är möjligt.

29.6.2016

L 171/5

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

39

(31) Rapportörer kan vara föremål för intressekonflikter och utöva skönsmässig bedömning vid fastställandet av

dataunderlag. Rapportörer måste därför omfattas av styrningsarrangemang för att se till att sådana konflikter

hanteras och att dataunderlaget är korrekt, att det överensstämmer med administratörens krav och kan valideras.

(32) Många referensvärden fastställs genom tillämpning av en formel som bygger på dataunderlag som tillhandahålls

av följande enheter: En reglerad handelsplats, ett godkänt publiceringsarrangemang, en tillhandahållare av

konsoliderad handelsinformation, en godkänd rapporteringsmekanism, en energimarknad eller en auktions­

plattform för utsläppsrätter. I vissa situationer är insamlingen av uppgifter utkontrakterad till en tjänsteleverantör

som erhåller uppgifter helt och direkt från de enheterna. I dessa fall säkerställer befintliga regler och tillsyn att

dataunderlaget inte utsatts för otillbörlig påverkan och att det är transparent, och fastställer krav på styrning och

förfaranden för anmälan av överträdelser. Därför är dessa referensvärden mindre sårbara för manipulation samt är

föremål för oberoende kontroll, och relevanta administratörer är följaktligen befriade från vissa skyldigheter som

fastställs i denna förordning.

(33) Olika typer av referensvärden och olika referensvärdessektorer kännetecknas av olika egenskaper, sårbarheter och

risker. Bestämmelserna i denna förordning bör preciseras ytterligare för särskilda sektorer och typer av

referensvärden. Referensräntor är referensvärden som spelar en viktig roll för den penningpolitiska transmissions­

mekanismen, varför det är nödvändigt att introducera särskilda bestämmelser i denna förordning för sådana

referensvärden.

(34) Marknaderna för fysiska råvaror har unika egenskaper som det måste tas hänsyn till. Råvaruindex är vanligt

förekommande och kan ha sektorsspecifika egenskaper, det är därför nödvändigt att införa särskilda bestämmelser

i denna förordning för sådana referensvärden. Vissa råvaruindex undantas från bestämmelserna i denna

förordning men bör dock respektera de relevanta Ioscoprinciperna. Råvaruindex kan bli kritiska, eftersom

systemet inte är begränsat till referensvärden baserade på information från rapportörer varav flertalet är enheter

under tillsyn. Kraven på obligatorisk rapportering och tillsynskollegier enligt denna förordning bör inte vara

tillämpliga på de kritiska råvaruindex som omfattas av bestämmelserna i bilaga II.

(35) Brister i kritiska referensvärden kan få konsekvenser för marknadernas integritet, den finansiella stabiliteten,

konsumenterna, realekonomin eller finansieringen av hushåll och företag i medlemsstaterna. Dessa eventuellt

destabiliserande effekter av brister i ett kritiskt referensvärde skulle kunna påverka en enskild eller flera

medlemsstater. Det är därför nödvändigt att i denna förordning föreskriva ett förfarande för att fastställa vilka

referensvärden som bör anses vara kritiska referensvärden, varvid ytterligare krav måste ställas när det gäller dessa

referensvärden för att se till att de är väl underbyggda och inte har utsatts för otillbörlig påverkan.

(36) Kritiska referensvärden kan fastställas på grundval av ett kvantitativt kriterium eller en kombination av

kvantitativa och kvalitativa kriterier. I fall då ett referensvärde inte uppfyller det lämpliga kvantitativa

tröskelvärdet skulle det även kunna erkännas som ett kritiskt referensvärde om det inte har något eller endast

mycket få marknadsledda alternativa referensvärden, och dess existens och rättvisande karaktär är relevant för

marknadernas integritet, den finansiella stabiliteten eller konsumentskyddet i en eller flera medlemsstater och om

alla relevanta behöriga myndigheter är överens om att ett sådant referensvärde bör erkännas som ett kritiskt

referensvärde. Om oenighet uppstår mellan de relevanta behöriga myndigheterna bör företräde ges åt det beslut

som administratörens behöriga myndighet fattar om huruvida ett sådant referensvärde bör erkännas som ett

kritiskt referensvärde. I ett sådant fall bör den Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma),

inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (¹), kunna offentliggöra ett

yttrande om den bedömning som administratörens behöriga myndighet gjort. Dessutom kan en behörig

myndighet också fastställa att ett referensvärde är kritiskt på grundval av vissa kvalitativa kriterier, om

administratören och majoriteten av rapportörerna av referensvärdet är belägna i dess medlemsstat. Alla kritiska

referensvärden bör föras upp på en förteckning som upprättas genom en genomförandeakt som antas av

kommissionen, vilken regelbundet bör ses över och uppdateras.

(37) Om en administratör upphör att administrera ett kritiskt referensvärde skulle detta kunna leda till att finansiella

avtal eller finansiella instrument blir ogiltiga, konsumenter och investerare åsamkas förluster och den finansiella

stabiliteten påverkas. Det är därför nödvändigt att ge den relevanta behöriga myndigheten befogenhet att kräva

obligatorisk administration av ett kritiskt referensvärde, för att upprätthålla det aktuella referensvärdet. Om

29.6.2016

L 171/6

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Europaparlamentets och rådets förordning(EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk

tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande

av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

40

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

administratören av referensvärdet skulle vara föremål för insolvensförfaranden bör den behöriga myndigheten för

den berörda rättsliga myndigheten lägga fram en bedömning av huruvida och hur det kritiska referensvärdet

skulle kunna överföras till en ny administratör eller upphöra att tillhandahållas.

(38) Utan att det påverkar tillämpningen av unionens konkurrensrätt och medlemsstaternas möjligheter att vidta

åtgärder för att underlätta efterlevnaden av denna, är det nödvändigt att kräva att administratörer av kritiska

referensvärden, inbegripet råvaruindex som utgör kritiska referensvärden, vidtar lämpliga åtgärder för att se till att

licenser och uppgifter som avser referensvärden tillhandahålls samtliga användare på rättvisa, rimliga,

transparenta och icke-diskriminerande villkor.

(39) Rapportörer som slutar att rapportera in dataunderlag till kritiska referensvärden kan undergräva tillförlitligheten

till sådana referensvärden, eftersom sådana referensvärdens förmåga att mäta den underliggande marknaden eller

ekonomiska verkligheten skulle som ett resultat påverkas negativt. För att bevara trovärdigheten hos det aktuella

referensvärdet är det därför nödvändigt att ge den relevanta behöriga myndigheten befogenhet att kräva

obligatorisk rapportering till kritiska referensvärden från enheter under tillsyn. Syftet med obligatorisk

inrapportering av dataunderlag är inte att införa krav för enheter under tillsyn att utföra, eller förbinda sig att

utföra, transaktioner.

(40) Eftersom det finns många olika referensvärdestyper och referensvärdesstorlekar är det viktigt att tillämpa

proportionalitet i denna förordning och att undvika att skapa en alltför stor administrativ börda för

administratörer av referensvärden vars upphörande innebär ett mindre hot mot finanssystemet som helhet.

Därför bör, utöver systemet för kritiska referensvärden, två olika system införas: ett för signifikanta referensvärden

och ett för icke-signifikanta referensvärden

(41) Administratörer av signifikanta referensvärden bör kunna välja att inte tillämpa ett begränsat antal detaljerade

krav i denna förordning. De behöriga myndigheterna bör emellertid bibehålla rätten att kräva att dessa krav

tillämpas grundat på kriterier som fastställs i denna förordning. I delegerade akter och genomförandeakter som

tillämpas på administratörer av signifikanta referensvärden bör vederbörlig hänsyn tas till proportionalitets­

principen och målet att undvika administrativ börda när detta är möjligt.

(42) Administratörer av icke-signifikanta referensvärden omfattas av ett mindre detaljerat system, där administratörer

bör kunna välja att inte tillämpa vissa krav i denna förordning. I ett sådant fall bör administratören i fråga

förklara varför det är lämpligt att inte göra detta, vilket bör ske i form av en försäkran om efterlevnad som bör

offentliggöras och lämnas till administratörens behöriga myndighet. Den behöriga myndigheten bör granska

försäkran om efterlevnad och bör kunna kräva ytterligare information eller begära ändringar för att säkerställa att

denna förordning följs. Även om icke-signifikanta referensvärden fortfarande kan vara sårbara för manipulation är

de lättare utbytbara, och därför bör transparens i förhållande till användarna vara det huvudsakliga verktyg som

används för att marknadsaktörerna ska kunna göra välgrundade val när det gäller vilka referensvärden de anser

vara lämpliga för användning. Av den orsaken bör de delegerade akterna i avdelning II inte tillämpas på

administratörer av icke-signifikanta referensvärden.

(43) För att användare av referensvärden på ett lämpligt sätt ska kunna välja, och förstå riskerna med, referensvärden

måste de känna till vad ett visst referensvärde avser att mäta och dess mottaglighet för manipulation.

Administratörer av referensvärden bör därför offentliggöra en referensvärdesdeklaration som klargör dessa

aspekter. För att säkerställa en enhetlig tillämpning samt att de referensvärdesdeklarationerna är av rimlig längd,

men samtidigt fokuserar på att lägga fram den nyckelinformation som användarna behöver på ett lättillgängligt

sätt, bör Esma ytterligare specificera innehållet i referensvärdesdeklarationerna och göra en lämplig åtskillnad

mellan olika typer av och särdrag hos referensvärden och deras administratörer.

(44) Denna förordning bör ta hänsyn till Ioscoprinciperna, vilka fungerar som globala standarder för krav för

godkännande av referensvärden. Som en övergripande princip, i syfte att säkra investerarskyddet, bör tillsyn och

reglering i ett tredjeland vara likvärdig med unionens tillsyn och reglering av referensvärden. Ett referensvärde

som tillhandahålls i det tredjelandet får därför användas av enheter under tillsyn i unionen, om ett positivt beslut

om likvärdighet har fattats av kommissionen avseende tredjelandets ordning. I sådana fall bör behöriga

myndigheter finna former för samarbete med tillsynsmyndigheterna i tredjeländer. Esma bör samordna

utarbetandet av sådana samarbetsformer och utbytet av information från tredjeländer mellan de behöriga

myndigheterna. I syfte att undvika negativa effekter som uppstår till följd av att referensvärden från ett tredjeland

eventuellt plötsligt upphör att användas i unionen, föreskriver emellertid denna förordning även vissa andra

mekanismer (nämligen erkännande och godkännande) enligt vilka referensvärden från tredjeländer kan användas

av enheter under tillsyn som är belägna i unionen.

29.6.2016

L 171/7

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

41

(45) Genom denna förordning införs ett förfarande för hur den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten kan

erkänna administratörer belägna i ett tredjeland. Erkännande bör beviljas administratörer som uppfyller kraven i

denna förordning. Genom att erkänna Ioscoprincipernas roll som en internationell standard för tillhandahållande

av referensvärden bör den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten kunna bevilja administratörer

erkännande om de tillämpar Ioscoprinciperna. För detta ändamål bör den behöriga myndigheten bedöma hur en

viss administratör tillämpar Ioscoprinciperna och fastställa huruvida en sådan tillämpning är likvärdig, för

administratören i fråga, med efterlevnaden av de olika krav som fastställs i denna förordning, med beaktande av

erkännandeordningens särdrag jämfört med likvärdighetsordningen.

(46) Genom denna förordning införs också en godkännandeordning som, enligt vissa villkor, ger administratörer eller

enheter under tillsyn som är belägna i unionen möjlighet att godkänna referensvärden från ett tredjeland så att

sådana referensvärden kan användas i unionen. För detta ändamål bör den behöriga myndigheten ta hänsyn till

huruvida det i samband med tillhandahållandet av det referensvärde som ska godkännas kan fastställas att

efterlevnaden av Ioscoprinciperna skulle vara likvärdig med efterlevnaden av denna förordning, med beaktande av

erkännandeordningens särdrag jämfört med likvärdighetsordningen. En administratör eller en enhet under tillsyn

som har godkänt ett referensvärde som har tillhandahållits i ett tredjeland bör vara till fullo ansvarig för sådana

godkända referensvärden och för att dessa referensvärden uppfyller de berörda villkor som avses i denna

förordning.

(47) Alla administratörer av referensvärden kan utöva skönsmässig bedömning, vara föremål för intressekonflikter och

riskera ha inrättat olämpliga styrnings- och kontrollsystem. Eftersom administratörer kontrollerar förfarandet för

att fastställa referensvärdet är kravet på auktorisation eller registrering och tillsyn av administratörer det mest

effektiva sättet att säkerställa att referensvärden inte utsätts för otillbörlig påverkan.

(48) Vissa administratörer bör vara auktoriserade och stå under tillsyn av den behöriga myndigheten i den

medlemsstat där administratören i fråga är belägen. Enheter som redan står under tillsyn och som tillhandahåller

referensvärden som inte är kritiska referensvärden bör enligt denna förordning registreras och stå under tillsyn av

den behöriga myndigheten. Enheter som bara tillhandahåller index som utgör icke-signifikanta referensvärden bör

också registreras av den relevanta behöriga myndigheten. Auktorisation och registrering bör vara två olika

förfaranden, eftersom auktorisation kräver en mer omfattande bedömning av administratörens ansökan. Den

tillsyn som de relevanta behöriga myndigheterna utövar över en administratör bör inte påverkas av huruvida

denna administratör är auktoriserad eller registrerad. En övergångsordning bör dessutom införas, enligt vilken

personer som tillhandahåller referensvärden som inte är kritiska och inte är vanligt förekommande i en eller flera

medlemsstater skulle kunna registreras, så att den inledande etappen av tillämpningen av denna förordning

underlättas. Esma bör föra ett register på unionsnivå som innehåller information om auktoriserade eller

registrerade administratörer, referensvärden och de administratörer som tillhandahåller de referensvärdena genom

ett positivt beslut enligt antingen likvärdighetsordningen eller erkännandeordningen, om unionsadministratörer

eller enheter under tillsyn som har godkända referensvärden från tredjeland, och om sådana godkända

referensvärden och deras administratörer som är belägna i ett tredjeland.

(49) En person som tillhandahåller ett index skulle under vissa omständigheter kunna vara omedveten om att indexet i

fråga används som referens för finansiella instrument, finansiella avtal eller investeringsfonder. Det gäller särskilt

när användarna och administratören av referensvärden är belägna i olika medlemsstater. Därför måste graden av

transparens öka rörande vilket specifikt referensvärde som används. Detta kan åstadkommas genom att förbättra

innehållet i de prospekt eller faktablad som krävs enligt unionsrätten, och innehållet i de anmälningar som krävs

enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 (¹).

(50) Tillsynens effektivitet garanteras genom en uppsättning effektiva verktyg och befogenheter för den behöriga

myndigheten i varje medlemsstat. I denna förordning bör därför i synnerhet föreskrivas ett minsta antal tillsyns-

och utredningsbefogenheter som medlemsstaternas behöriga myndigheter bör tilldelas i enlighet med nationell

rätt. De behöriga myndigheterna och Esma bör när de utövar sina befogenheter enligt denna förordning agera

sakligt och opartiskt och förbli fristående i sitt beslutsfattande.

(51) För att upptäcka fall av överträdelser av denna förordning, måste behöriga myndigheter ha möjlighet att, i

enlighet med nationell rätt, utföra inspektioner på plats och ha tillträde till juridiska personers lokaler så att de

kan beslagta handlingar. Tillträde till sådana lokaler är nödvändigt om det föreligger skälig misstanke om att det

29.6.2016

L 171/8

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruks­

förordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG,

2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).

42

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

finns handlingar och annan information som har anknytning till syftet med en inspektion eller utredning och

som skulle kunna vara relevanta för att bevisa en överträdelse av denna förordning. Dessutom krävs tillträde till

sådana lokaler när den person som mottagit en begäran om upplysningar underlåter att hörsamma den, eller det

finns skälig anledning att anta att en eventuell begäran inte skulle hörsammas eller att dokument eller

information som begäran om information avser skulle undanröjas, otillbörligt påverkas eller förstöras. Om

förhandsgodkännande krävs från den rättsliga myndigheten i den berörda medlemsstaten, i enlighet med nationell

rätt, bör tillträde till lokaler ske efter det att rättsligt förhandstillstånd erhållits.

(52) Befintliga inspelningar av telefonsamtal och uppgifter om datatrafik från enheter under tillsyn kan vara ett

avgörande bevis och ibland det enda beviset när det gäller att upptäcka och styrka förekomsten av överträdelser

av denna förordning, särskilt efterlevnaden av styrelseformer och kontrollkrav. Sådana uppgifter och inspelningar

kan bidra till att styrka identiteten på den person som ansvarar för att lämna dataunderlaget och om

organisatorisk separation av anställda bibehålls. Därför bör de behöriga myndigheterna ha rätt att begära att

enheter under tillsyn överlämnar befintliga inspelningar av telefonsamtal, uppgifter om elektronisk

kommunikations- och datatrafik, om det föreligger skälig misstanke om att sådana inspelningar eller uppgifter

som rör ämnet för inspektionen eller utredningen skulle kunna vara relevant för att bevisa en överträdelse av

denna förordning.

(53) Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i fördraget

om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, i

synnerhet rätten till skydd för privat- och familjeliv, skyddet av personuppgifter, rätten till yttrandefrihet och

informationsfrihet, näringsfrihet, rätten till egendom, rätten till konsumentskydd, rätten till ett effektivt rättsmedel

och rätten till försvar. Denna förordning bör således tolkas och tillämpas i överensstämmelse med dessa

rättigheter och principer.

(54) Rätten till försvar för de berörda personerna bör iakttas fullt ut. Särskilt gäller att personer som är föremål för

förfarandena bör ges tillgång till resultaten på vilka de behöriga myndigheterna har grundat sina beslut och bör

ges rätt att bli hörda.

(55) Transparens vad gäller referensvärden är nödvändig för stabiliteten på finansmarknaderna och investerarskyddet.

Varje utbyte eller överföring av information som görs av de behöriga myndigheterna bör ske i enlighet med

bestämmelserna om överföring av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (¹).

Varje utbyte eller överföring av information som görs av de behöriga myndigheterna bör ske i enlighet med

bestämmelserna om överföring av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 45/2001 (²).

(56) Med hänsyn till de principer som fastställs i kommissionens meddelande av den 8 december 2010 om att

förstärka sanktionssystemen i den finansiella tjänstesektorn och de unionsrättsakter som har antagits som en

uppföljning av det meddelandet bör medlemsstaterna, för att säkerställa ett gemensamt tillvägagångssätt och en

avskräckande effekt, fastställa regler om administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder, inklusive

sanktionsavgifter vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att de genomförs. Dessa

administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(57) Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som tillämpas i specifika fall bör fastställas med

beaktande av faktorer som återbetalning av alla identifierade ekonomiska vinster, överträdelsens allvarlighetsgrad

och varaktighet, alla försvårande eller förmildrande faktorer, det faktum att administrativa sanktionsavgifter måste

ha en avskräckande effekt och, om lämpligt, inkludera en rabatt för samarbete med den behöriga myndigheten.

Den faktiska storleken på de administrativa sanktionsavgifter som påförs i ett specifikt fall bör kunna uppgå till

det högsta belopp som fastställs i denna förordning, eller det högre belopp som fastställs i nationell rätt, för

mycket allvarliga överträdelser, medan betydligt lägre administrativa sanktionsavgifter än maximibeloppet bör

kunna tillämpas på mindre överträdelser eller vid förlikning. Den behöriga myndigheten bör ha möjlighet att

införa ett tillfälligt förbud mot att utöva förvaltningsfunktioner för referensvärdesadministratörer eller

rapportörer.

29.6.2016

L 171/9

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(²) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutio­

nerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

43

(58) Denna förordning bör inte begränsa möjligheten för medlemsstaterna att utdöma högre administrativa sanktioner

och bör inte påverka tillämpningen av bestämmelser om straffrättsliga påföljder i medlemsstaternas lagstiftning.

(59) Trots att inget hindrar medlemsstaterna från att fastställa regler för administrativa sanktioner och straffrättsliga

påföljder för samma överträdelse, bör medlemsstaterna inte vara skyldiga att fastställa regler för administrativa

sanktioner för överträdelser av denna förordning, när de omfattas av nationell straffrätt. Medlemsstaterna är i

överensstämmelse med nationell rätt inte skyldiga att påföra både administrativa sanktioner och straffrättsliga

påföljder för ett och samma brott, men bör kunna göra det om deras nationella rätt tillåter det. Bibehållandet av

straffrättsliga påföljder i stället för administrativa sanktioner för överträdelser av denna förordning bör dock inte

minska eller på annat sätt påverka de behöriga myndigheternas möjligheter att regelbundet samarbeta och få

tillträde till och utbyta information med de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater vid tillämpning av

denna förordning, inbegripet efter det att de aktuella överträdelserna har överlämnats till de behöriga rättsliga

myndigheterna för lagföring.

(60) Det är nödvändigt att stärka reglerna om utbyte av information mellan behöriga myndigheter och att öka kraven

på att de bistår varandra och samarbetar. Med anledning av den ökande gränsöverskridande verksamheten bör de

behöriga myndigheterna förse varandra med den information de behöver för att kunna utföra sina uppgifter, så

att denna förordning genomförs på ett effektivt sätt, inbegripet i situationer där en överträdelse eller misstänkt

överträdelse berör myndigheter i två eller flera medlemsstater. Sträng tystnadsplikt måste iakttas vid

informationsutbytet, så att det kan sörjas för att uppgifterna överförs på ett korrekt sätt och att särskilda

rättigheter skyddas.

(61) För att säkerställa att beslut som fattas av behöriga myndigheter att påföra en administrativ sanktion eller annan

administrativ åtgärd har en avskräckande effekt på allmänheten i stort bör de offentliggöras. Offentliggörandet av

beslut att påföra en administrativ sanktion eller annan administrativ åtgärd är också ett viktigt sätt för behöriga

myndigheter att informera marknadsaktörerna om vilket slag av handlingar som anses överträda denna

förordning och att främja ett allmänt bättre beteende bland marknadsaktörerna. Om ett sådant offentliggörande

riskerar att ge upphov till oproportionell skada för de inblandade personerna, eller äventyra stabiliteten på de

finansiella marknaderna eller en pågående utredning bör den behöriga myndigheten antingen offentliggöra den

administrativa sanktionen eller den andra administrativa åtgärden utan att lämna ut namn eller försena offentlig­

görandet. Dessutom bör de behöriga myndigheterna ha möjlighet att över huvud taget inte offentliggöra ett beslut

som påför administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder om ett anonymt eller senarelagt

offentliggörande anses vara otillräckligt för att se till att stabiliteten på de finansiella marknaderna inte äventyras.

De behöriga myndigheterna är inte heller skyldiga att offentliggöra administrativa sanktioner eller andra

administrativa åtgärder som bedöms vara av mindre betydelse om offentliggörandet skulle vara oproportionerligt.

(62) Kritiska referensvärden kan involvera rapportörer, administratörer och användare i mer än en medlemsstat.

Därmed kan upphörandet av ett sådant referensvärde eller eventuella händelser som på ett avgörande sätt kan

undergräva förtroendet för att det inte utsätts för otillbörlig påverkan få följder i fler än en medlemsstat, vilket

innebär att enbart den behöriga myndighetens övervakning av ett sådant referensvärde i den medlemsstat där

referensvärdet tillhandahålls inte kommer att vara effektivt och verkningsfullt när det gäller att hantera de risker

som är knutna till det kritiska referensvärdet. I ett sådant fall bör det för att säkerställa ett effektivt utbyte av

tillsynsinformation mellan behöriga myndigheter och samordning av deras verksamhet och tillsynsåtgärder bildas

kollegier, som består av behöriga myndigheter och Esma. Kollegiets verksamhet bör bidra till en harmoniserad

tillämpning av bestämmelserna i denna förordning och en ökad samstämmighet i tillsynspraxis. Administratörens

behöriga myndighet bör inrätta skriftliga arrangemang avseende utbyte av information, beslutsförfaranden, vilka

kan inbegripa regler om omröstningsförfaranden, samarbete i fråga om åtgärder för obligatorisk rapportering och

de fall då de behöriga myndigheterna bör samråda med varandra. Esmas juridiskt bindande medlingsroll är ett

viktigt inslag för främjande av samordning, en enhetlig tillsyn och en samstämmig tillsynspraxis.

(63) Referensvärden kan användas som referens för finansiella instrument och finansiella avtal med lång varaktighet. I

vissa fall riskerar tillgången till dessa referensvärden inte längre tillåtas när denna förordning trätt i kraft på grund

av att de har egenskaper som inte kan anpassas för att uppfylla kraven i denna förordning. Att förbjuda fortsatt

tillgång till ett sådant referensvärden skulle på samma gång kunna leda till att finansiella instrument eller

finansiella avtal sägs upp eller till vanmakt och därmed skada investerare. Det är därför nödvändigt att införa

bestämmelser för att möjliggöra fortsatt tillgång till sådana referensvärden under en övergångsperiod.

29.6.2016

L 171/10

Europeiska unionens officiella tidning

SV

44

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

(64) I fall där denna förordning täcker eller eventuellt täcker sådana enheter under tillsyn och marknader som

omfattas av förordning (EU) nr 1227/2011 skulle Esma behöva samråda med Byrån för samarbete mellan

energitillsynsmyndigheter (Acer) för att utnyttja byråns expertkunskap om energimarknader och undvika dubbel

reglering.

(65) För att specificera ytterligare tekniska aspekter i denna förordning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med

artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på specifikationen av tekniska definitioner

avseende beräkningen av det nominella beloppet för finansiella instrument, det nominella beloppet för derivat

och fondandelsvärdet för investeringsfonder som hänvisar till ett referensvärde för att fastställa huruvida ett

sådant referensvärde är kritiskt, i syfte att se över den beräkningsmetod som använts för att bestämma

tröskelvärdet för fastställande av kritiska och signifikanta referensvärden, avseende upprättande av objektiva skäl

för godkännande av ett referensvärde eller en familj av referensvärden som tillhandahållits i ett tredjeland,

avseende upprättandet av de faktorer som behöver bedömas för att kunna fastställa huruvida upphörande eller

ändring av ett befintligt referensvärde rimligen skulle kunna ge upphov till force majeure, motverka eller på annat

sätt bryta mot villkoren för ett finansiellt avtal eller finansiellt instrument, eller reglerna för en investeringsfond,

som hänvisar till ett sådant referensvärde, och avseende förlängning av den period på 24 månader som föreskrivs

för registrering i stället för auktorisation av vissa administratörer. Kommissionen bör när den antar dessa akter ta

hänsyn till marknadsutvecklingen eller den tekniska utvecklingen och till internationell samstämmighet i

tillsynspraxis när det gäller referensvärden, i synnerhet arbetet inom Iosco. Det är särskilt viktigt att

kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå och att dessa

samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (¹) av den

13 april 2016 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre

lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet

och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde

till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(66) Tekniska standarder bör säkerställa en konsekvent harmonisering av kraven för tillhandahållande och

rapportering av information för index som används som referensvärden och ett adekvat skydd för investerare och

konsumenter i hela unionen. Eftersom Esma har högspecialiserad expertis på området vore det därför effektivt

och lämpligt att Esma anförtros uppgiften att utarbeta förslag till sådana tekniska standarder för tillsyn som inte

inbegriper några policyval, och att dessa läggs fram för kommissionen. Kommissionen bör anta förslag till

tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av Esma genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-

fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010 med avseende på förfarandena

och särdragen för övervakningsfunktionen när det gäller dataunderlagets lämplighet och verifierbarhet samt en

rapportörs interna övervaknings- och kontrollförfaranden, med avseende på de uppgifter som en administratör

ska tillhandahålla avseende det referensvärde och de metoder som ligger till grund för referensvärdet, med

avseende på innehållet i uppförandekoden, med avseende på kraven i fråga om system och kontroller, med

avseende på de kriterier som den behöriga myndigheten bör beakta i samband med beslut om huruvida vissa

ytterligare krav ska tillämpas, med avseende på innehållet i referensvärdesdeklarationen och de fall i vilka en

uppdatering av en sådan deklaration krävs, med avseende på minimiinnehållet i samarbetsarrangemangen mellan

de behöriga myndigheterna och Esma, med avseende på formen för och innehållet i ansökan om erkännande av

en administratör i tredjeland och presentation av de uppgifter som ska läggas fram tillsammans med en sådan

ansökan samt med avseende på de uppgifter som ska läggas fram i ansökan om auktorisation eller registrering.

(67) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas

genomförandebefogenheter för att upprätta och se över en förteckning över offentliga myndigheter i unionen,

upprätta och se över förteckningen över kritiska referensvärden och fastställa likvärdigheten av den rättsliga ram

som leverantörer av referensvärden i tredjeländer omfattas av när det gäller erkännande av full eller partiell

likvärdighet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 182/2011 (²).

(68) Kommissionen bör också ges befogenhet att anta tekniska standarder för genomförande som utarbetats av Esma

för att inrätta mallar för försäkran om efterlevnad, förfaranden och former för utbyte av information mellan de

behöriga myndigheterna och Esma, genom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och i

enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

29.6.2016

L 171/11

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(²) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer

för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

45

(69) Eftersom målen med denna förordning, nämligen att fastställa en konsekvent och effektiv ordning för att ta itu

med de sårbarheter som finns i referensvärdena, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna,

eftersom de samlade effekterna av de problem som avser referensvärdena bara till fullo kan urskiljas i ett

unionsperspektiv, utan snarare, på grund av förordningens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på

unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om

Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver

vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(70) Eftersom det är brådskande att återskapa förtroendet för referensvärden och verka för rättvisa och transparenta

finansiella marknader, bör denna förordning träda i kraft dagen efter den har offentliggjorts.

(71) Konsumenter kan ingå avtal, särskilt avtal om bolån och konsumentkrediter, som hänvisar till ett referensvärde,

men skillnader i förhandlingsstyrka och användningen av standardvillkor innebär att deras möjligheter att välja

vilket referensvärde som ska användas kan vara begränsade. Det är därför nödvändigt att se till att kreditgivarna

eller kreditförmedlarna åtminstone förser konsumenterna med tillräcklig information. Direktiven 2008/48/EG och

2014/17/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(72) Förordning (EU) nr 596/2014 kräver att personer i ledande ställning, samt dem närstående personer, underrättar

emittenten och den behöriga myndigheten om varje transaktion som genomförts för deras egen räkning avseende

finansiella instrument som i sig är kopplade till aktier och skuldinstrument som emitterats av deras emittent. Det

finns emellertid ett stort antal finansiella instrument som är kopplade till aktier och skuldinstrument som

emitterats av en viss emittent. Sådana finansiella instrument inbegriper andelar i företag för kollektiva

investeringar, strukturerade produkter eller finansiella instrument med inbäddade derivat som innebär exponering

mot avkastningen för de aktier eller skuldinstrument som emitterats av en emittent. Varje transaktion med sådana

finansiella instrument som överstiger miniminivån bör omfattas av krav på anmälan till emittenten och den

behöriga myndigheten. Ett undantag bör göras när antingen det kopplade finansiella instrumentet innebär en

exponering på högst 20 % mot emittentens aktier eller skuldinstrument eller när personen i ledande ställning,

eller denne närstående personer, inte kände till eller kunde känna till det kopplade finansiella instrumentets

investeringssammansättning. Förordning (EU) nr 596/2014 bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning införs en gemensam ram för att säkerställa att de index som används som referensvärden i

finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat i unionen är rättvisande och inte

utsätts för otillbörlig påverkan. Denna förordning bidrar därmed till en väl fungerande inre marknad samtidigt som en

hög skyddsnivå för konsumenter och investerare uppnås.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.

Denna förordning ska tillämpas på tillhandahållande av referensvärden, rapportering av dataunderlag för

referensvärden och användning av referensvärden inom unionen.

29.6.2016

L 171/12

Europeiska unionens officiella tidning

SV

46

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

2.

Denna förordning ska inte tillämpas på:

a) En centralbank.

b) En offentlig myndighet, när den bidrar med uppgifter till, tillhandahåller eller kontrollerar tillhandahållandet av

referensvärden för offentligpolitiska ändamål, inklusive mått på sysselsättning, ekonomisk aktivitet och inflation.

c) En central motpart, när den tillhandahåller referenspriser eller avräkningspriser som används för centrala motparters

riskhantering och avveckling.

d) Tillhandahållande av ett enstaka referenspris för finansiella instrument som förtecknas i bilaga I avsnitt C till direktiv

2014/65/EU.

e) Pressen, övriga medier och journalister, när dessa endast offentliggör eller hänvisar till ett referensvärde som en del av

sin journalistiska verksamhet, utan att ha någon kontroll över tillhandahållandet av det referensvärdet.

f) En fysisk eller juridisk person som beviljar eller förbinder sig att bevilja en kredit inom ramen för den personens

närings- eller yrkesverksamhet, endast i den utsträckning som denna person offentliggör eller för allmänheten

tillgängliggör den personens egna rörliga eller fasta låneräntor, som fastställts genom interna beslut och som endast

tillämpas på finansiella avtal som ingås av den personen eller ett företag inom samma grupp med deras respektive

kunder.

g) Råvaruindex som är baserade på information från rapportörer varav flertalet är enheter som inte står under tillsyn

och för vilka båda följande villkor gäller:

i) Råvaruindexet används som referens för finansiella instrument för vilka en begäran om upptagande till handel på

en enda handelsplats har gjorts, enligt definitionen i artikel 4.1.24 i direktiv 2014/65/EU, eller vilka handlas

enbart på en sådan handelsplats.

ii) Det totala nominella värdet på finansiella instrument som hänvisar till referensvärdet överstiger inte 100 miljoner

EUR.

h) Indexleverantörer såvitt avser ett index som de tillhandahåller om de är omedvetna om och inte rimligen kunde ha

känt till att indexet används för de ändamål som anges i artikel 3.1.3.

Artikel 3

Definitioner

1.

I denna förordning avses med

1) index: varje sifferbelopp

a) som offentliggörs eller görs tillgängligt för allmänheten,

b) som fastställs regelbundet

i) helt eller delvis genom tillämpning av en formel eller någon annan beräkningsmetod, eller genom en

bedömning, och

ii) på grundval av värdet av en eller flera underliggande tillgångar eller priser, inbegripet uppskattade priser,

faktiska eller uppskattade räntesatser, anbud och bindande anbud eller andra värden eller mätningar,

2) indexleverantör: en fysisk eller juridisk person som kontrollerar tillhandahållandet av ett index,

3) referensvärde: varje index med hänvisning till vilket fastställs det belopp som ska betalas ut enligt ett finansiellt

instrument eller ett finansiellt avtal, eller värdet på ett finansiellt instrument, eller ett index som används för att

mäta en investeringsfonds resultat, i syfte att efterlikna avkastningen på ett sådant index eller fastställa en portföljs

tillgångsallokering eller att beräkna de resultatberoende avgifterna,

29.6.2016

L 171/13

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

47

4) familj av referensvärden: en grupp av referensvärden som tillhandahålls av samma administratör och fastställs utifrån

samma typ av dataunderlag, och som tillhandahåller specifika mått på samma eller liknande marknad eller

ekonomiska verklighet,

5) tillhandahållande av ett referensvärde:

a) att sköta arrangemangen för att fastställa ett referensvärde,

b) att samla in, analysera eller bearbeta dataunderlag i syfte att fastställa ett referensvärde, och

c) att fastställa ett referensvärde genom att tillämpa en formel eller annan beräkningsmetod eller genom en

bedömning av dataunderlag som har lämnats i detta syfte.

6) administratör: en fysisk eller juridisk person som kontrollerar tillhandahållandet av ett referensvärde,

7) användning av ett referensvärde:

a) att emittera ett finansiellt instrument som hänvisar till ett index eller en kombination av index,

b) att fastställa det belopp som ska betalas enligt ett finansiellt instrument eller finansiellt avtal genom att hänvisa

till ett index eller en kombination av index,

c) att vara part i ett finansiellt avtal som hänvisar till ett index eller en kombination av index,

d) att fastställa en kreditränta enligt definitionen i artikel 3 j i direktiv 2008/48/EG, beräknad som en spread eller

ett påslag på ett index eller en kombination av index och som endast används som referens i ett finansiellt avtal i

vilket kreditgivaren är part,

e) att mäta resultatet för en investeringsfond genom ett index eller en kombination av index, i syfte att efterlikna

avkastningen på ett sådant index eller kombinationen av index, eller fastställa en portföljs tillgångsallokering eller

beräkna de resultatberoende avgifterna,

8) rapportering av dataunderlag: att lämna dataunderlag som inte är lättillgängligt till en administratör, eller till någon

annan person för vidare befordran till en administratör, och som krävs i samband med fastställandet av ett

referensvärde och som lämnas i detta syfte,

9) rapportör: en fysisk eller juridisk person som rapporterar dataunderlag,

10) rapportör under tillsyn: en enhet under tillsyn som rapporterar dataunderlag till en administratör i unionen,

11) uppgiftslämnare: en fysisk person som är anställd av rapportören för rapportering av dataunderlag,

12) bedömare: en anställd hos en administratör av ett råvaruindex, eller någon annan fysisk person vars tjänster ställs till

administratörens förfogande eller under administratörens kontroll, som ansvarar för att tillämpa en metod för eller

bedömning på dataunderlag och annan information, för att uppnå en slutgiltig bedömning av priset på en viss

råvara,

13) expertutlåtande: skönsmässig bedömning som företas av en administratör eller rapportör vad gäller användningen av

uppgifter för att fastställa ett referensvärde, inbegripet extrapolering av värden från tidigare eller relaterade

transaktioner, justering av värden för faktorer som kan påverka uppgifternas kvalitet, t.ex. marknadshändelser eller

en försämring av en köpares eller säljares kreditkvalitet, och att ge fasta köp- eller säljanbud högre vikt än en

enskild avslutad transaktion,

14) dataunderlag: uppgifter som avser värdet på en eller flera underliggande tillgångar, eller priser, inbegripet

uppskattade priser, anbud, bindande anbud eller andra värden som en administratör använder för att fastställa ett

referensvärde,

15) transaktionsuppgifter: observerbara priser, räntor, index eller värden som avser transaktioner mellan oberoende

motparter på en aktiv marknad som utmärks av konkurrerande utbuds- och efterfrågeintressen,

29.6.2016

L 171/14

Europeiska unionens officiella tidning

SV

48

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

16) finansiellt instrument: något av de instrument som räknas upp i bilaga I avsnitt C till direktiv 2014/65/EU, för vilka

en begäran om upptagande till handel på en handelsplats, enligt definitionen i artikel 4.1.24 i direktiv 2014/65/EU

har gjorts, eller som handlas på en handelsplats enligt definitionen i artikel 4.1.24 i direktiv 2014/65/EU eller via

en systematisk internhandlare, enligt definitionen i artikel 4.1.20 i det direktivet,

17) enhet under tillsyn: avser följande enheter:

a) ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 575/2013 (¹),

b) ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2014/65/EU,

c) ett försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/138/EG (²),

d) ett återförsäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG,

e) ett fondföretag enligt definitionen i artikel 1.2 i direktiv 2009/65/EG, eller, i tillämpliga fall, ett förvaltningsbolag

för fondföretag enligt definitionen i artikel 2.1 b i det direktivet,

f) en förvaltare av alternativa investeringsfonder eller AIF-förvaltare enligt definitionen i artikel 4.1 b i Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (³),

g) ett tjänstepensionsinstitut enligt definitionen i artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/41/EG (⁴),

h) en kreditgivare enligt definitionen i artikel 3 b i direktiv 2008/48/EG för kreditavtal enligt definitionen i

artikel 3 c i det direktivet,

i) en annan kreditgivare än ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.10 i direktiv 2014/17/EU för kreditavtal

enligt definitionen i artikel 4.3 i det direktivet,

j) en marknadsoperatör enligt definitionen i artikel 4.1.18 i direktiv 2014/65/EU,

k) en central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 648/2012 (⁵),

l) ett transaktionsregister enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) nr 648/2012,

m) en administratör,

18) finansiellt avtal:

a) kreditavtal enligt definitionen i artikel 3 c i direktiv 2008/48/EG,

b) kreditavtal enligt definitionen i artikel 4.3 i direktiv 2014/17/EU,

19) investeringsfond: en alternativ investeringsfond enligt definitionen i artikel 4.1 a i direktiv 2011/61/EU, eller ett

fondföretag enligt definitionen i artikel 1.2 i direktiv 2009/65/EG,

29.6.2016

L 171/15

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepap­

persföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(²) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och

återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

(³) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om

ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174,

1.7.2011, s. 1).

(⁴) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut

(EUT L 235, 23.9.2003, s. 10).

(⁵) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktions­

register (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

49

20) ledningsorgan: ett eller flera organ hos en administratör eller en annan enhet under tillsyn, som utses i enlighet med

nationell rätt och har behörighet att fastställa strategi, mål och allmänna inriktning för administratören eller den

andra enheten under tillsyn, och som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande och omfattar personer

som i praktiken leder verksamheten för administratören eller den andra enheten under tillsyn,

21) konsument: en fysisk person som i finansiella avtal som omfattas av denna förordning handlar för ändamål som inte

ingår i hans eller hennes närings- eller yrkesverksamhet,

22) referensränta: ett referensvärde som med avseende på tillämpningen av led 1 b ii i detta stycke fastställs på grundval

av den räntesats till vilken banker kan låna ut till eller låna från andra banker, eller andra aktörer än banker, på

penningmarknaden,

23) råvaruindex: ett referensvärde där den underliggande tillgången med avseende på tillämpningen av led 1 b ii i detta

stycke är en råvara i den mening som avses i artikel 2.1 i kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 (¹), med

undantag av de utsläppsrätter som avses i led 11 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2014/65/EU,

24) referensvärde baserat på reglerade uppgifter: ett referensvärde som fastställs genom tillämpning av en formel på

grundval av

a) dataunderlag som kommer helt och hållet och direkt från

i) en handelsplats enligt definitionen i artikel 4.1.24 i direktiv 2014/65/EU eller en handelsplats i ett tredjeland

beträffande vilken kommissionen har antagit ett genomförandebeslut enligt vilket regelverket och tillsyns­

systemet i det landet ska anses ha motsvarande verkan i den mening som avses i artikel 28.4 i Europapar­

lamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 (²), eller en reglerad marknad som anses vara likvärdig

enligt artikel 2a i förordning (EU) nr 648/2012, men i samtliga fall enbart i fråga om transaktionsuppgifter

som rör finansiella instrument,

ii) ett godkänt publiceringsarrangemang enligt definitionen i artikel 4.1.52 i direktiv 2014/65/EU eller

en tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation enligt definitionen i artikel 4.1.53 i direktiv

2014/65/EU, i enlighet med kraven på transparens efter handel, men enbart i fråga om transaktionsuppgifter

som rör finansiella instrument som handlas på en handelsplats,

iii) en godkänd rapporteringsmekanism enligt definitionen i artikel 4.1.54 i direktiv 2014/65/EU, men enbart i

fråga om transaktionsuppgifter som rör finansiella instrument som handlas på en handelsplats och som

måste offentliggöras i enlighet med krav på transparens efter handel,

iv) en elbörs som avses i artikel 37.1 j i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG (³),

v) en naturgasbörs som avses i artikel 41.1 j i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG (⁴),

vi) en auktionsplattform som avses i artikel 26 eller 30 i kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 (⁵),

vii) en tjänsteleverantör till vilken administratören av referensvärdet har utkontrakterat insamlingen av uppgifter

i enlighet med artikel 10, förutsatt att denna tjänsteleverantör erhåller uppgifterna helt och hållet och direkt

från en enhet som omfattas av leden i–vi,

b) fondandelsvärden för investeringsfonder.

29.6.2016

L 171/16

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/39/EG vad gäller dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden,

upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 1).

(²) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om

ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).

(³) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om

upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55).

(⁴) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas

och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94).

(⁵) Kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 av den 12 november 2010 om tidsschema, administration och andra aspekter av

auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för

handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (EUT L 302, 18.11.2010, s. 1).

50

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

25) kritiskt referensvärde: ett referensvärde som inte är ett referensvärde baserat på reglerade uppgifter och som uppfyller

något av villkoren i artikel 20.1 och som finns upptaget på den förteckning som kommissionen upprättar enligt

den artikeln,

26) signifikant referensvärde: ett referensvärde som uppfyller kraven i artikel 24.1,

27) icke-signifikant referensvärde: ett referensvärde som inte uppfyller kraven i artiklarna 20.1 och 24.1,

28) belägen: för en juridisk person det land där denna person har sitt säte eller annan officiell adress, och för en fysisk

person det land där denna person har sin skatterättsliga hemvist,

29) offentlig myndighet:

a) regering eller annan offentlig förvaltning, inbegripet enheter som har som uppdrag att förvalta eller delta i

förvaltningen av den offentliga skulden,

b) enhet eller person som har offentliga förvaltningsuppgifter enligt nationell rätt, eller som har offentligt ansvar

eller offentliga uppgifter eller som tillhandahåller offentliga tjänster, inklusive mått på sysselsättning, ekonomisk

aktivitet och inflation, under kontroll av en sådan enhet som avses i led a.

2.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 49 för att specificera ytterligare tekniska delar

av definitionerna i punkt 1 i den här artikeln, särskilt genom att fastställa vad som utgör tillgängliggörande för

allmänheten med avseende på definitionen av ett index.

Kommissionen ska i tillämpliga fall ta hänsyn till marknadsutvecklingen eller den tekniska utvecklingen och

internationell samstämmighet i tillsynspraxis när det gäller referensvärden.

3.

Kommissionen ska anta genomförandeakter i syfte att upprätta och se över en förteckning över offentliga

myndigheter i unionen som omfattas av definitionen i led 29 i punkt 1 i denna artikel. Genomförandeakterna ska antas i

enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 50.2.

Kommissionen ska i tillämpliga fall ta hänsyn till marknadsutvecklingen eller den tekniska utvecklingen och

internationell samstämmighet i tillsynspraxis när det gäller referensvärden.

AVDELNING II

REFERENSVÄRDENS SKYDD MOT OTILLBÖRLIG PÅVERKAN OCH TILLFÖRLITLIGHET

KAPITEL 1

Administratörers styrning och kontroll

Artikel 4

Krav avseende styrning och intressekonflikter

1.

Administratörer ska ha stabila styrningsarrangemang som inbegriper en tydlig organisationsstruktur med en väl

definierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning mellan alla personer som deltar i tillhandahållandet av

referensvärdet.

Administratörer ska vidta lämpliga åtgärder för att identifiera och förhindra eller hantera intressekonflikter både internt,

inklusive mellan chefer, anställda eller andra personer som direkt eller indirekt är knutna till dem genom ett kontrollför­

hållande, samt mellan rapportörer eller användare, och för att se till att eventuella avgöranden eller skönsmässiga

bedömningar som krävs i samband med förfarandet för att fastställa referensvärden görs på ett oberoende och ärligt sätt.

29.6.2016

L 171/17

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

51

2.

Tillhandahållande av referensvärden ska i operativ bemärkelse vara åtskilt från de delar av administratörens övriga

verksamhet som kan ge upphov till faktiska eller potentiella intressekonflikter.

3.

I fall där en intressekonflikt uppstår hos en administratör på grund av dess ägandestruktur, kontrollintressen eller

annan verksamhet som utförs av en enhet som äger eller kontrollerar administratören eller av en enhet som ägs eller

kontrolleras av administratören eller av något av administratörens närstående företag, och denna intressekonflikt inte

kan minskas på ett tillfredsställande sätt, kan den relevanta behöriga myndigheten kräva att administratören inrättar en

oberoende övervakningsfunktion där olika berörda aktörer, inbegripet användare och rapportörer, är representerade på

ett välavvägt sätt.

4.

Om en sådan intressekonflikt inte kan hanteras korrekt kan den relevanta behöriga myndigheten kräva att

administratören antingen avslutar den verksamhet eller de förbindelser som ger upphov till intressekonflikten eller

upphör att tillhandahålla referensvärdet.

5.

Administratörer ska offentliggöra eller informera användare av ett referensvärde, den relevanta behöriga

myndigheten, samt i tillämpliga fall rapportörer, om alla befintliga eller potentiella intressekonflikter, inbegripet intresse­

konflikter, som följer av ägandet eller kontrollen av administratören.

6.

Administratörer ska fastställa och tillämpa lämpliga riktlinjer och rutiner samt ändamålsenliga organisatoriska

arrangemang för att upptäcka, offentliggöra, förebygga, hantera och minska intressekonflikter för att se till att

fastställandet av referensvärdet sker på ett oberoende sätt och inte blir föremål för otillbörlig påverkan. Dessa riktlinjer

och rutiner ska regelbundet ses över och uppdateras. De bör beakta och ta itu med intressekonflikter, graden av

skönsmässig bedömning i förfarandet för att fastställa referensvärden och de risker som referensvärdet medför, samt

a) säkerställa att information som rapporteras till eller sammanställs av administratören behandlas konfidentiellt, om

inte annat följer av kraven på offentliggörande och öppenhet enligt denna förordning, och

b) specifikt minska intressekonflikter som beror på ägandet eller kontrollen av administratören, på andra intressen inom

administratörens grupp eller på andra personer som kan utöva inflytande eller kontroll över administratören när det

gäller fastställande av referensvärden.

7.

Administratörer ska, när det gäller medarbetare och andra fysiska personer vilkas tjänster står till deras förfogande

eller under deras kontroll och som är direkt involverade i tillhandahållandet av ett referensvärde, se till

a) att de har de färdigheter, kunskaper och erfarenheter som krävs för deras arbetsuppgifter och står under effektiv

ledning och kontroll,

b) att de inte utsätts för otillbörligt inflytande eller omfattas av intressekonflikter och att lönesättning och utvärdering

av deras arbetsinsats inte skapar intressekonflikter eller på annat sätt påverkar friheten från otillbörlig påverkan i

förfarandet för att fastställa referensvärden,

c) att de inte har några intressen eller affärsförbindelser som äventyrar den berörda administratörens verksamhet,

d) att de inte får bidra till fastställandet av ett referensvärde genom att delta i köp- och säljanbud och transaktioner, vare

sig personligen eller för marknadsaktörers räkning, förutom när ett sådant bidrag uttryckligen krävs som en del av

referensvärdesmetoden och omfattas av särskilda regler, och

e) att de omfattas av effektiva rutiner för att kontrollera utbytet av information med andra medarbetare som är

involverade i verksamhet som kan skapa en risk för intressekonflikter eller risker i förhållande till tredjeparter, om

denna information kan påverka referensvärdet.

8.

Administratörer ska fastställa särskilda interna kontrollrutiner för att se till att medarbetare eller personer som

fastställer referensvärdet inte utsätts för otillbörlig påverkan och att de är tillförlitliga; dessa rutiner ska åtminstone

inkludera internt godkännande av ledningen innan referensvärdet sprids.

Artikel 5

Krav på övervakningsfunktion

1.

Administratörer ska inrätta och bibehålla en permanent och effektiv övervakningsfunktion för att se till att alla

delar av tillhandahållandet av referensvärden övervakas.

29.6.2016

L 171/18

Europeiska unionens officiella tidning

SV

52

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

2.

Administratörer ska utveckla och bibehålla robusta rutiner för sin övervakningsfunktion som ska ställas till de

relevanta behöriga myndigheternas förfogande.

3.

Övervakningsfunktionen ska verka fritt från otillbörlig påverkan och ansvara för följande uppgifter, som av

administratören ska anpassas till referensvärdets komplexitet, användning och sårbarhet:

a) Översyn av definitionen av och metoden för att tillhandahålla referensvärdet minst en gång per år.

b) Övervakning av eventuella ändringar av metoden och möjlighet att uppmana administratören att genomföra samråd

om sådana ändringar.

c) Övervakning av administratörens kontrollsystem, hanteringen och användningen av referensvärdet samt, om

referensvärdet grundar sig på dataunderlag från rapportörer, övervakning av den uppförandekod som avses i

artikel 15.

d) Översyn och godkännande av rutiner för referensvärdets upphörande, inbegripet eventuellt samråd om upphörande.

e) Övervakning av eventuella tredjeparter som deltar i tillhandahållandet av referensvärdet, inbegripet beräknings- eller

spridningsombud.

f) Bedömning av interna och externa revisioner eller översyner, samt uppföljning av genomförandet av identifierade

korrigerande åtgärder.

g) Övervakning av dataunderlag och rapportörer samt administratörens åtgärder för att pröva eller validera

inrapporterat dataunderlag, om referensvärdet grundas på dataunderlag från rapportörer.

h) Effektiva åtgärder vid överträdelser av den uppförandekod som avses i artikel 15, om referensvärdet grundas på

dataunderlag från rapportörer.

i) Rapportering till relevanta behöriga myndigheter av de fel som övervakningsfunktionen uppdagar som begåtts av

rapportörer, om referensvärdet grundas på dataunderlag från rapportörer, eller som begåtts av administratörer, samt

avvikande eller misstänkt dataunderlag.

4.

Övervakningsfunktionen ska utföras av en särskild kommitté eller genom ett annat lämpligt styrningssystem.

5.

Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera förfaranden avseende övervaknings­

funktionen och övervakningsfunktionens särdrag, inbegripet dess sammansättning, liksom placeringen inom

administratörens organisatoriska struktur, i syfte att trygga funktionens integritet och undvika intressekonflikter. Esma

ska i synnerhet utarbeta en icke uttömmande förteckning över sådana lämpliga styrningssystem som anges i punkt 4.

Esma ska skilja mellan de olika typerna av referensvärden och sektorer enligt denna förordning och beakta skillnaderna i

administratörernas ägande- och kontrollstrukturer, arten, omfattningen och komplexiteten av tillhandahållandet av

referensvärdet, samt riskerna och effekterna av referensvärdet, även mot bakgrund av internationell samstämmighet i

tillsynspraxis i fråga om krav på styrning när det gäller referensvärden. Esmas förslag till tekniska standarder för tillsyn

ska dock inte omfatta eller gälla administratörer av icke-signifikanta referensvärden.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 april 2017.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med

förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

6.

Esma får utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010 till administratörer av icke-

signifikanta referensvärden för att specificera det som anges i punkt 5 i den här artikeln.

Artikel 6

Krav avseende kontrollstruktur

1.

Administratörer ska ha en kontrollstruktur som ser till att referensvärdet tillhandahålls och offentliggörs eller görs

tillgängligt i enlighet med denna förordning.

29.6.2016

L 171/19

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

53

2.

Kontrollstrukturen ska stå i proportion till mängden identifierade intressekonflikter, graden av skönsmässig

bedömning vid tillhandahållandet av referensvärden och typen av dataunderlag.

3.

Kontrollsstrukturen ska omfatta följande:

a) Hantering av operativa risker.

b) Tillfredsställande och effektiva kontinuitets- och katastrofåterhämtningsplaner.

c) De beredskapsrutiner som finns om det skulle uppstå problem med förfarandet för att tillhandahålla referensvärden.

4.

Administratören ska fastställa åtgärder för att

a) se till att rapportörer håller fast vid den uppförandekod som avses i artikel 15 och gällande standarder för

dataunderlag,

b) kontrollera dataunderlaget, vilket om möjligt ska innefatta kontroll av dataunderlaget innan referensvärdet

offentliggörs och validering av dataunderlaget efter offentliggörandet för att upptäcka fel och avvikelser.

5.

Kontrollsystemet ska dokumenteras, ses över och vid behov uppdateras samt göras tillgängligt för den relevanta

behöriga myndigheten och på begäran för användarna.

Artikel 7

Krav avseende ansvarsskyldighet

1.

Administratören ska ha ett ramverk för ansvarsskyldighet, som omfattar dokumentation, revision och granskning,

och ett klagomålsförfarande, som ger bevis på överensstämmelse med kraven i denna förordning.

2.

Administratören ska utse en intern funktion med erforderlig förmåga att granska och rapportera om

administratörens efterlevnad av referensvärdesmetoden och av denna förordning.

3.

För kritiska referensvärden ska administratören utse en oberoende extern revisor som minst en gång per år ska

granska och rapportera om administratörens efterlevnad av referensvärdesmetoden och av denna förordning.

4.

Administratören ska på begäran av den relevanta behöriga myndigheten tillhandahålla denna närmare uppgifter

om de granskningar och rapporter som avses i punkt 2. Administratören ska på begäran av den relevanta behöriga

myndigheten eller en användare av ett referensvärde offentliggöra närmare uppgifter om de revisioner som anges i

punkt 3.

Artikel 8

Krav avseende dokumentation

1.

Administratörer ska dokumentera följande uppgifter:

a) Allt dataunderlag, inbegripet användning av sådant underlag.

b) Den metod som används för att fastställa ett referensvärde.

c) Avgöranden eller skönsmässiga bedömningar som administratören, och i förekommande fall bedömare, har gjort vid

fastställandet av ett referensvärde, inbegripet en redogörelse för resonemanget bakom nämnda avgöranden eller

skönsmässiga bedömningar.

d) Underlåtenhet att beakta dataunderlag, i synnerhet om underlaget uppfyllde kraven enligt referensvärdesmetoden,

samt skälen till att det inte beaktades.

29.6.2016

L 171/20

Europeiska unionens officiella tidning

SV

54

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

e) Andra ändringar av eller avvikelser från standardförfaranden och standardmetoder, inklusive under perioder när

marknaden är utsatt för stress eller störningar.

f) Namn på uppgiftslämnarna och de fysiska personer som administratören anställt för att fastställa ett referensvärde.

g) Alla handlingar som rör eventuella klagomål, inbegripet handlingar som har lämnats in av klagande.

h) Telefonsamtal eller elektronisk kommunikation mellan personer som är anställda av administratören och rapportörer

eller uppgiftslämnare med avseende på ett referensvärde.

2.

En administratör ska bevara de uppgifter som anges i punkt 1 i minst fem år på ett sådant sätt att det är möjligt

att återge och förstå alla delar av fastställandet av referensvärdet och att möjliggöra en revision eller en bedömning av

dataunderlag, beräkningar, avgöranden och skönsmässiga bedömningar. Uppgifter om telefonsamtal eller elektronisk

kommunikation i enlighet med punkt 1 h ska på begäran överlämnas till berörda parter som deltagit i samtalet eller

kommunikationen och ska sparas i tre år.

Artikel 9

System för hantering av klagomål

1.

Administratörer ska införa och offentliggöra förfaranden för att ta emot, utreda och dokumentera klagomål,

inbegripet klagomål avseende en administratörs förfarande för att fastställa ett referensvärde.

2.

Ett sådant system för hantering av klagomål ska säkerställa att

a) administratörer tillgängliggör sin policy för hantering av klagomål som gör det möjligt att lämna in klagomål om

huruvida fastställandet av ett visst referensvärde är representativt för marknadsvärdet, om planerade ändringar av

förfarandet för att fastställa ett referensvärde, om en tillämpning av metoden för att fastställa ett visst referensvärde

och om andra beslut rörande förfarandet för att fastställa ett referensvärde.

b) klagomål utreds på ett snabbt och rättvist sätt, och att klaganden underrättas om resultaten av utredningen inom

rimlig tid, såvida inte en sådan underrättelse skulle strida mot allmän ordning eller säkerhet eller mot

bestämmelserna i förordning (EU) nr 596/2014.

c) utredningen genomförs oberoende av medarbetare som kan vara eller kan ha varit involverade i föremålet för

klagomålet.

Artikel 10

Utkontraktering

1.

Administratörer får inte utkontraktera funktioner som rör tillhandahållandet av referensvärden på ett sätt som har

en väsentligen negativ inverkan på administratörens kontroll av tillhandahållandet av referensvärdet eller den relevanta

behöriga myndighetens förmåga att utöva tillsyn över referensvärdet.

2.

Administratörer som utkontrakterar funktioner eller tjänster och verksamhet som har relevans för tillhandahållande

av referensvärden till en tjänsteleverantör ska även i fortsättningen ha det fulla ansvaret för att se till att alla

administratörens skyldigheter enligt denna förordning fullgörs.

3.

Vid utkontraktering ska administratören se till att följande villkor är uppfyllda:

a) Tjänsteleverantören har den förmåga, kapacitet och eventuella tillstånd som krävs enligt lag för att utföra de

utkontrakterade funktionerna, tjänsterna eller verksamheterna på ett tillförlitligt och professionellt sätt.

29.6.2016

L 171/21

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

55

b) Administratören lämnar uppgifter till de relevanta behöriga myndigheterna om identiteten på den tjänsteleverantör

som deltar i förfarandet för fastställande av referensvärdet och om de uppgifter som tjänsteleverantören har.

c) Administratören vidtar lämpliga åtgärder om det visar sig att tjänsteleverantören inte utför de utkontrakterade

funktionerna effektivt och i överensstämmelse med tillämplig lag och andra författningar.

d) Administratören innehar den sakkunskap som krävs för att effektivt övervaka de utkontrakterade funktionerna och

för att hantera riskerna i samband med utkontrakteringen.

e) Tjänsteleverantören underrättar administratören om alla händelser som kan ha väsentlig påverkan på leverantörens

förmåga att effektivt utföra de utkontrakterade funktionerna i enlighet med tillämpliga lagar och andra författningar.

f) Tjänsteleverantören samarbetar med den relevanta behöriga myndigheten avseende den utkontrakterade

verksamheten, och administratören och den relevanta behöriga myndigheten har faktisk tillgång till uppgifter som rör

den utkontrakterade verksamheten och till tjänsteleverantörens affärslokaler, och den relevanta behöriga myndigheten

kan utöva sin rätt till tillgång i dessa avseenden.

g) Administratören kan säga upp utkontrakteringsarrangemangen vid behov.

h) Administratören vidtar rimliga åtgärder, inklusive inför beredskapsplaner, för att undvika oskäliga operativa risker i

samband med tjänsteleverantörens deltagande i förfarandet för fastställande av referensvärdet.

KAPITEL 2

Dataunderlag, metod och rapportering av överträdelser

Artikel 11

Dataunderlag

1.

Tillhandahållandet av referensvärden ska vara underställt följande krav när det gäller dataunderlag:

a) Dataunderlaget ska vara tillräcklig för att ge en rättvisande och tillförlitlig bild av den marknad eller ekonomiska

verklighet som referensvärdet är avsett att mäta.

Dataunderlaget ska utgöras av transaktionsuppgifter, om sådana finns tillgängliga och är lämpliga. Om transaktions­

uppgifterna inte är tillräckliga eller inte är lämpliga för att ge en rättvisande och tillförlitlig bild av den marknad eller

ekonomiska verklighet som referensvärdet är avsett att mäta får annat dataunderlag än transaktionsuppgifter

användas, inklusive uppskattade priser, anbud och bindande bud eller andra värden.

b) Det dataunderlag som avses i led a ska kunna verifieras.

c) Administratören ska utarbeta och offentliggöra tydliga riktlinjer för de olika typerna av dataunderlag, prioritets­

ordningen för användning av dessa typer av dataunderlag samt för hur expertutlåtanden ska göras, för att säkerställa

att led a och metoden följs.

d) När ett referensvärde baseras på dataunderlag från rapportörer ska administratören, när så är lämpligt, inhämta

dataunderlag från en panel eller ett urval av rapportörer vars tillförlitlighet och representativitet säkerställer att det

resulterande referensvärdet är tillförlitligt och representativt för den marknad eller ekonomiska verklighet som det är

avsett att mäta.

e) Administratören ska inte använda dataunderlag från en rapportör om administratören ser tecken på att rapportören

inte håller fast vid den uppförandekod som avses i artikel 15, och ska i ett sådant fall inhämta representativa allmänt

tillgängliga uppgifter.

2.

Administratörer ska se till att deras kontroller avseende dataunderlaget omfattar följande:

a) Kriterier som fastställer vem som får rapportera dataunderlag till administratören och ett förfarande för val av

rapportörer.

b) Ett förfarande för att bedöma rapportörens dataunderlag och hindra rapportören från att lämna ytterligare

dataunderlag eller, om så är lämpligt, andra sanktioner mot rapportören för underlåtenhet att uppfylla kraven.

29.6.2016

L 171/22

Europeiska unionens officiella tidning

SV

56

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

c) Ett förfarande för att validera dataunderlag, bl.a. mot andra indikatorer eller uppgifter, för att säkerställa att det inte

har utsatts för otillbörlig påverkan och att det är rättvisande.

3.

När dataunderlaget för ett referensvärde rapporteras från en front office-funktion, dvs. en avdelning, en

huvudgrupp, en grupp eller personal från en rapportör eller något av dess dotterbolag som bedriver prissätt­

nings-, handels-, försäljnings-, marknadsförings-, reklam-, värvnings-, strukturerings- eller mäklarverksamhet, ska

administratören

a) inhämta uppgifter från andra källor som bekräftar dataunderlaget, och

b) se till att rapportörerna har inrättat tillfredsställande interna övervaknings- och verifieringsförfaranden.

4.

Om en administratör anser att dataunderlaget inte är representativt för den marknad eller ekonomiska verklighet

som ett referensvärde är avsett att mäta ska den administratören inom en rimlig tidsperiod antingen ändra

dataunderlaget, rapportörerna eller metoden, för att säkerställa att dataunderlaget är representativt för den marknaden

eller ekonomiska verkligheten eller annars upphöra med att tillhandahålla referensvärdet.

5.

Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera hur dataunderlagets

lämplighet och verifierbarhet ska säkerställas, i enlighet med punkt 1 a och b, samt de interna övervaknings- och verifier­

ingsförfaranden som administratören ska säkerställa har inrättats, i enlighet med punkt 3 b, för att säkerställa att

dataunderlaget inte har utsatts för otillbörlig påverkan och är rättvisande. Esmas förslag till tekniska standarder för tillsyn

ska dock inte omfatta eller gälla administratörer av icke-signifikanta referensvärden.

Esma ska beakta olika typer av referensvärden och sektorer enligt denna förordning, typen av dataunderlag,

egenskaperna hos den underliggande marknaden eller ekonomiska verkligheten, proportionalitetsprincipen,

referensvärdenas sårbarhet för manipulation och effekten av sådan manipulation samt till utvecklingen vad gäller

referensvärden och finansiella marknader inbegripet internationell samstämmighet i tillsynspraxis i fråga om

referensvärden.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 april 2017.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

6.

Esma får utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010 till administratörer av icke-

signifikanta referensvärden för att specificera det som anges i punkt 5 i den här artikeln.

Artikel 12

Metod

1.

Administratören ska använda en metod för fastställande av referensvärden som

a) är väl underbyggd och tillförlitlig,

b) innehåller tydliga regler för hur och när skönsmässiga bedömningar får användas vid fastställandet av det

referensvärdet,

c) är rigorös, fortlöpande och möjlig att validera, bl.a. genom kontroller i efterhand mot tillgängliga transaktions­

uppgifter när så är lämpligt,

d) är motståndskraftig och säkerställer att referensvärdet kan beräknas under största möjliga antal omständigheter utan

att det påverkas på ett otillbörligt sätt,

e) är spårbar och verifierbar.

2.

Vid utvecklingen av en referensvärdesmetod ska referensvärdesadministratören

a) ta hänsyn till bl.a. marknadens storlek och normala likviditet, handelns transparens och marknadsaktörernas

ställning, marknadskoncentration, marknadsdynamik och huruvida varje givet urval är lämpligt för att ge en

representativ bild av den marknad eller ekonomiska verklighet som referensvärdet är avsett att mäta,

29.6.2016

L 171/23

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

57

b) fastställa vad som utgör en aktiv marknad för det referensvärdets ändamål, och

c) fastställa prioriteringen mellan olika typer av dataunderlag.

3.

Administratörer ska ha tydliga och offentliggjorda system som anger under vilka omständigheter dataunderlagets

kvantitet eller kvalitet inte uppnår den standard som krävs för att ett rättvisande och tillförlitligt referensvärde ska kunna

fastställas enligt metoden, och som anger om och i så fall på vilket sätt referensvärdet under sådana omständigheter

kommer att beräknas.

Artikel 13

Metodens transparens

1.

Administratörer ska utveckla, hantera och administrera referensvärde och beräkningsmetoden på ett transparent

sätt. Administratörer ska därför offentliggöra eller tillgängliggöra följande information:

a) Nyckelelementen i de metoder som administratören använder för varje tillhandahållet och offentliggjort referensvärde,

eller i förekommande fall för varje tillhandahållen och offentliggjord familj av referensvärden.

b) Detaljer om den interna granskningen och godkännandet av en given metod, samt hur ofta denna granskning görs.

c) Förfaranden för samråd om varje föreslagen väsentlig ändring av administratörens metoder och motiveringar till

sådana ändringar, inbegripet en definition av vad som utgör en väsentlig ändring och under vilka omständigheter

administratören ska underrätta användarna om varje sådan ändring.

2.

Förfarandena i punkt 1 c ska

a) ge upplysningar i förväg med en tydlig tidsram så att det finns möjlighet att analysera och framföra synpunkter på

effekterna av föreslagna väsentliga ändringar, och

b) leda till att synpunkter som avses i led a i den här punkten, och administratörens svar på dessa synpunkter, görs

tillgängliga efter varje samråd, utom när den som lämnat synpunkterna har begärt att de ska behandlas konfidentiellt.

3.

Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för att ytterligare specificera den information som ska

tillhandahållas av en administratör i enlighet med kraven i punkt 1 och 2, varvid skillnad ska göras mellan olika typer av

referensvärden och sektorer enligt denna förordning. Esma ska beakta behovet av att offentliggöra de metodelement som

tillräckligt detaljerat visar beräkningarna så att användarna kan förstå hur ett referensvärde är tillhandahållet och kan

bedöma dess representativitet, dess relevans för enskilda användare, och dess lämplighet som referens för finansiella

instrument och avtal och proportionalitetsprincipen. Esmas förslag till tekniska standarder för tillsyn ska dock inte

omfatta eller tillämpas på administratörer av icke-signifikanta referensvärden.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 april 2017.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

4.

Esma får utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010 till administratörer av icke-

signifikanta referensvärden för att ytterligare specificera det som anges i punkt 3 i den här artikeln.

Artikel 14

Rapportering av överträdelser

1.

Administratörer ska etablera adekvata system och effektiva kontroller för att säkerställa att dataunderlaget inte

utsatts för otillbörlig påverkan för att kunna upptäcka och till den behöriga myndigheten rapportera allt agerande som

kan utgöra manipulation eller försök till manipulation av ett referensvärde enligt förordning (EU) nr 596/2014.

29.6.2016

L 171/24

Europeiska unionens officiella tidning

SV

58

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

2.

Administratörer ska kontrollera dataunderlaget och rapportörerna för att kunna underrätta den behöriga

myndigheten och överlämna all relevant information om administratören misstänker att det i samband med ett

referensvärde har förekommit agerande som kan utgöra manipulation eller försök till manipulation av referensvärdet

enligt förordning (EU) nr 596/2014, inklusive hemlig samverkan i detta syfte.

Administratörens behöriga myndighet ska, i tillämpliga fall, översända sådan information till den relevanta myndigheten

enligt förordning (EU) nr 596/2014.

3.

Administratören ska ha rutiner som innebär att dess chefer, anställda och alla andra fysiska personer vars tjänster

ställts till dess förfogande eller under dess kontroll ska kunna rapportera interna överträdelser av denna förordning.

KAPITEL 3

Uppförandekod och krav på rapportörer

Artikel 15

Uppförandekod

1.

Om ett referensvärde baseras på dataunderlag från rapportörer, ska dess administratör utarbeta en uppförandekod

för varje referensvärde med tydliga regler för rapportörernas ansvar när det gäller att lämna dataunderlag och se till att

uppförandekoden är i linje med den här förordningen. Administratören ska regelbundet förvissa sig om att

rapportörerna håller fast vid uppförandekoden; minst årligen och när koden ändras.

2.

Uppförandekoden ska omfatta åtminstone följande delar:

a) En tydlig beskrivning av det dataunderlag som ska lämnas och de krav som är nödvändiga för att se till att

dataunderlaget lämnas i enlighet med artiklarna 11 och 14.

b) Identifiering av de personer som får rapportera dataunderlag till administratören, och rutiner för att verifiera

rapportörers och uppgiftslämnares identitet liksom auktorisation av uppgiftslämnare som lämnar uppgifter på en

rapportörs vägnar.

c) Riktlinjer för att säkerställa att rapportörer lämnar allt relevant dataunderlag.

d) Sådana system och kontroller som rapportören måste införa, däribland

i) rutiner för att rapportera dataunderlag, inbegripet krav på rapportören att ange huruvida dataunderlaget utgörs

av transaktionsuppgifter och huruvida den uppfyller administratörens krav,

ii) regler för användningen av skönsmässiga bedömningar vid rapportering av dataunderlag,

iii) eventuella krav på validering av dataunderlag innan det lämnas till administratören,

iv) riktlinjer för dokumentation,

v) krav på rapportering av misstänkt dataunderlag,

vi) krav på hantering av intressekonflikter.

3.

Administratörer får utarbeta en enda uppförandekod för varje familj av referensvärden som de tillhandahåller.

4.

Om den relevanta behöriga myndigheten, vid utövandet av sina befogenheter enligt artikel 41, finner att delar av

en uppförandekod inte följer denna förordning ska den underrätta den berörda administratören. Administratören ska

inom 30 dagar efter mottagandet av en sådan underrättelse ändra uppförandekoden så att den följer denna förordning.

29.6.2016

L 171/25

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

59

5.

Inom 15 arbetsdagar från och med dagen för tillämpningen av beslutet att införa ett kritiskt referensvärde i den

förteckning som avses i artikel 20.1, ska administratören av det kritiska referensvärdet anmäla uppförandekoden till den

relevanta behöriga myndigheten. Den relevanta behöriga myndigheten ska inom 30 dagar kontrollera om

uppförandekoden följer denna förordning. Om den relevanta behöriga myndigheten finner att delar inte uppfyller denna

förordning, ska punkt 4 i den här artikeln tillämpas.

6.

Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera innehållet i den

uppförandekod som avses i punkt 2 för olika typer av referensvärden och för att ta hänsyn till utvecklingen vad gäller

referensvärden och finansiella marknader.

Esma ska beakta de olika egenskaperna hos referensvärden och rapportörer, särskilt vad gäller skillnader i dataunderlag

och metoder, risker för att dataunderlag manipuleras och internationell samstämmighet i tillsynspraxis i fråga om

referensvärden.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 april 2017.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 16

Krav på rapportörer under tillsyn vad gäller styrning och kontroll

1.

Följande krav ska tillämpas på rapportörer under tillsyn när det gäller styrning och kontroll:

a) Rapportörer under tillsyn ska se till att deras rapportering av dataunderlag inte påverkas av någon befintlig eller

potentiell intressekonflikt och att eventuella skönsmässiga bedömningar som kan krävas görs på ett oberoende och

ärligt sätt på grundval av relevant information och i enlighet med den uppförandekod som avses i artikel 15.

b) Rapportörer under tillsyn ska ha ett kontrollramverk som säkerställer att dataunderlaget inte utsätts för otillbörlig

påverkan, att det är rättvisande och tillförlitligt, och att det lämnas i enlighet med denna förordning och den

uppförandekod som avses i artikel 15.

2.

Rapportörer under tillsyn ska ha effektiva system och kontroller för att säkerställa att allt dataunderlag som

rapporteras till administratören är tillförlitligt och skyddat mot otillbörlig påverkan, inbegripet följande:

a) Kontroller av vem som får lämna dataunderlag till en administratör, inbegripet, om så är rimligt, ett förfarande för

godkännande från en fysisk person som har en överordnad ställning jämfört med uppgiftslämnaren.

b) Lämplig utbildning för uppgiftslämnare som åtminstone omfattar denna förordning och förordning (EU)

nr 596/2014.

c) Åtgärder för hantering av intressekonflikter som innefattar åtgärder för att organisatoriskt skilja medarbetare åt när så

är lämpligt samt åtgärder för att beakta hur incitament för att manipulera referensvärden, som uppkommer till följd

av en ersättningspolicy, kan undanröjas.

d) Dokumentation under en lämplig tidsperiod av kommunikation i samband med lämnandet av dataunderlag, av all

information som rapportören har använt för att kunna göra varje rapportering, och av alla uppgifter om rådande

eller potentiella intressekonflikter, inklusive, men inte begränsat till rapportörens exponering för finansiella

instrument som använder ett referensvärde som en referens.

e) Dokumentation av interna och externa revisioner.

3.

Om dataunderlaget baseras på expertbedömningar ska rapportörer under tillsyn, utöver de system och kontroller

som avses i punkt 2, fastställa riktlinjer för hur skönsmässiga bedömningar får göras och dokumentera motiveringen till

sådana skönsmässiga bedömningar. När det är proportionerligt ska rapportörer under tillsyn beakta typen av

referensvärde och dess dataunderlag.

29.6.2016

L 171/26

Europeiska unionens officiella tidning

SV

60

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

4.

Rapportörer under tillsyn ska samarbeta fullt ut med administratören och den relevanta behöriga myndigheten vid

revision och tillsyn av tillhandahållandet av ett referensvärde och tillhandahålla alla upplysningar och all dokumentation

enligt punkterna 2 och 3.

5.

Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera de krav avseende styrning,

system och kontroller och riktlinjer som anges i punkterna 1, 2 och 3.

Esma ska beakta de olika egenskaperna hos referensvärden och rapportörer under tillsyn, särskilt vad gäller skillnader i

det dataunderlag som lämnas och de metoder som används, riskerna för manipulation av dataunderlaget och arten av

den verksamhet som bedrivs av rapportörerna under tillsyn, samt utvecklingen vad gäller referensvärden och finansiella

marknader mot bakgrund av internationell samstämmighet i tillsynspraxis i fråga om referensvärden. Esmas förslag till

tekniska standarder för tillsyn ska dock inte omfatta eller gälla rapportörer under tillsyn som rapporterar till icke-

signifikanta referensvärden.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 april 2017.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

6.

Esma får utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010 till rapportörer under tillsyn

som rapporterar icke-signifikanta referensvärden för att specificera det som anges i punkt 5 i den här artikeln.

AVDELNING III

KRAV FÖR OLIKA TYPER AV REFERENSVÄRDEN

KAPITEL 1

Referensvärden baserade på reglerade uppgifter

Artikel 17

Referensvärden baserade på reglerade uppgifter

1.

Artikel 11.1 d och e, artikel 11.2 och 11.3, artiklarna 14.1 och 14.2, samt artiklarna 15 och 16 ska inte tillämpas

på tillhandahållande av och rapportering i samband med referensvärden baserade på reglerade uppgifter. Artikel 8.1 a

ska inte tillämpas på tillhandahållande av referensvärden baserade på reglerade uppgifter med hänvisning till

dataunderlag som inrapporteras fullständigt och direkt i enlighet med artikel 3.1.24.

2.

Artiklarna 24 och 25 eller 26, beroende på vilken som är tillämplig, ska tillämpas på tillhandahållande av och

rapportering i samband med referensvärden baserade på reglerade uppgifter som används direkt eller indirekt inom en

kombination av referensvärden som en referens för finansiella instrument eller finansiella avtal eller för att mäta

resultatet hos investeringsfonder som har ett totalt värde på högst 500 miljarder EUR, baserat på referensvärdets alla

olika slags löptider, i tillämpliga fall.

KAPITEL 2

Referensräntor

Artikel 18

Referensräntor

De särskilda kraven i bilaga I ska, utöver eller som ersättning för kraven i avdelning II, tillämpas på tillhandahållande av

och rapportering i samband med referensräntor.

Artiklarna 24, 25 och 26 ska inte tillämpas på tillhandahållande av och rapportering i samband med referensräntor.

29.6.2016

L 171/27

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

61

KAPITEL 3

Råvaruindex

Artikel 19

Råvaruindex

1.

De särskilda krav som anges i bilaga II ska tillämpas i stället för kraven i avdelning II, med undantag av artikel 10,

på tillhandahållande av och rapportering i samband med råvaruindex såvida inte referensvärdet i fråga är ett

referensvärde baserat på reglerade uppgifter eller på uppgifter från rapportörer varav majoriteten är enheter under

tillsyn.

Artiklarna 24, 25 och 26 ska inte tillämpas på tillhandahållande av och rapportering i samband med råvaruindex.

2.

När ett råvaruindex är ett kritiskt referensvärde och den underliggande tillgången är guld, silver eller platina ska

kraven i avdelning II tillämpas i stället för bilaga II.

KAPITEL 4

Kritiska referensvärden

Artikel 20

Kritiska referensvärden

1.

Kommissionen ska anta genomförandeakter i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 50.2 för

att upprätta och minst vartannat år se över en förteckning över referensvärden som tillhandahålls av administratörer

inom unionen som är kritiska referensvärden, under förutsättning att ett av följande villkor är uppfyllt:

a) Referensvärdet används direkt eller indirekt inom en kombination av referensvärden som en referens för finansiella

instrument eller finansiella avtal eller för att mäta resultatet hos en investeringsfond som har ett totalt värde på minst

500 miljarder EUR, baserat på referensvärdets alla olika slags löptider, i tillämpliga fall.

b) Referensvärdet baseras på information från rapportörer som till största delen är etablerade i en enda medlemsstat,

och erkänns vara ett kritiskt referensvärde i den medlemsstaten i enlighet med förfarandet i punkterna 2, 3, 4 och 5 i

denna artikel.

c) Referensvärdet uppfyller samtliga nedanstående villkor:

i) Referensvärdet används direkt eller indirekt inom en kombination av referensvärden som en referens för

finansiella instrument eller finansiella avtal eller för att mäta resultatet hos en investeringsfond som har ett totalt

värde på minst 400 miljarder EUR, baserat på referensvärdets alla olika slags löptider, i tillämpliga fall, men som

inte överskrider det värde som föreskrivs i led a.

ii) Referensvärdet har inget eller mycket få lämpliga marknadsledda alternativ.

iii) Om referensvärdet upphör att tillhandahållas eller tillhandahålls på grundval av dataunderlag som inte längre på

ett fullgott sätt representerar den underliggande marknaden eller ekonomiska verkligheten, eller baseras på

otillförlitligt dataunderlag, skulle det allvarligt och negativt påverka marknadernas integritet, den finansiella

stabiliteten, konsumenterna, realekonomin eller finansieringen av hushåll och företag i en eller flera

medlemsstater.

29.6.2016

L 171/28

Europeiska unionens officiella tidning

SV

62

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

Om ett referensvärde uppfyller villkoren i leden c ii och iii, men inte uppfyller villkoret i led c i, får de behöriga

myndigheterna i de berörda medlemsstaterna tillsammans med den behöriga myndigheten i den medlemsstat där

administratören är etablerad komma överens om att ett sådant referensvärde bör anses som kritiskt enligt detta

stycke. Under alla omständigheter ska administratörens behöriga myndighet rådfråga de behöriga myndigheterna i de

berörda medlemsstaterna. I fall av oenighet mellan de behöriga myndigheterna ska administratörens behöriga

myndighet besluta om referensvärdet bör anses som kritiskt enligt detta stycke, med beaktande av skälen till

oenigheten. De behöriga myndigheterna eller, i fall av oenighet, administratörens behöriga myndighet ska sända sin

bedömning till kommissionen. Kommissionen ska, efter att ha mottagit bedömningen, anta en genomförandeakt i

enlighet med denna punkt. Dessutom ska administratörens behöriga myndighet, i fall av oenighet, sända sin

bedömning till Esma som får offentliggöra ett yttrande.

2.

När den behöriga myndigheten i en medlemsstat som avses i punkt 1 b anser att en administratör under dess

tillsyn tillhandahåller ett referensvärde som bör erkännas som kritiskt ska den meddela Esma och översända en skriftlig

bedömning till Esma.

3.

Med avseende på punkt 2 ska den behöriga myndigheten bedöma huruvida det, om referensvärdet skulle upphöra

eller dess tillhandahållande skulle baseras på dataunderlag eller en panel av rapportörer som inte längre representerar

den underliggande marknaden eller ekonomiska verkligheten, negativt skulle påverka marknadernas integritet, den

finansiella stabiliteten, konsumenterna, realekonomin eller finansieringen av hushåll och företag i dess medlemsstat. Vid

sin bedömning ska den behöriga myndigheten ta hänsyn till följande:

a) Värdet på de finansiella instrument och finansiella avtal som hänvisar till referensvärdet och värdet på

investeringsfonder som hänvisar till referensvärdet för att mäta fondernas resultat inom medlemsstaten samt deras

relevans när det gäller det totala värdet på utestående finansiella instrument och finansiella avtal, och det totala värdet

av investeringsfonder, i medlemsstaten.

b) Värdet på de finansiella instrument och finansiella avtal som hänvisar till referensvärdet, och värdet på

investeringsfonder som hänvisar till referensvärdet för att mäta fondernas resultat inom medlemsstaten samt deras

relevans när det gäller medlemsstatens bruttonationalprodukt.

c) Andra tillgängliga sifferuppgifter i syfte att objektivt bedöma hur referensvärdets upphörande eller otillförlitlighet

potentiellt kan påverka marknadsintegriteten, den finansiella stabiliteten, konsumenterna, realekonomin eller

finansieringen av hushåll och företag i medlemsstaten.

Den behöriga myndigheten ska minst vartannat år se över sin bedömning av huruvida referensvärdet är ett kritiskt

referensvärde, och ska underrätta och sända Esma sin nya bedömning.

4.

Inom sex veckor efter att ha fått ett sådant meddelande som avses i punkt 2 ska Esma yttra sig över huruvida den

behöriga myndighetens bedömning följer kraven i punkt 3, och ska sända detta yttrande till kommissionen tillsammans

med den behöriga myndighetens bedömning.

5.

Kommissionen ska, efter att ha fått ett sådant yttrande som avses i punkt 4, anta genomförandeakter i enlighet

med punkt 1.

6.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 49 för att

a) specificera hur det nominella beloppet för finansiella instrument utom derivat, det nominella beloppet för derivat och

fondandelsvärdet för investeringsfonder ska bedömas, inbegripet när det gäller indirekt hänvisning till ett

referensvärde inom en kombination av referensvärden, vid jämförelse med de tröskelvärden som avses i punkt 1 i

denna artikel och artikel 24.1 a,

b) se över de beräkningsmetoder som används för att fastställa de tröskelvärden som avses i punkt 1 i denna artikel mot

bakgrund av marknads-, prissättnings- och regleringsutvecklingen samt hur lämpligt det är att klassificera

referensvärden där det totala värdet av finansiella instrument, finansiella avtal eller investeringsfonder som hänvisar

till referensvärdena ligger nära tröskelvärdet; denna översyn ska äga rum minst vartannat år från och med 1 januari

2018,

29.6.2016

L 171/29

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

63

c) specificera hur de kriterier som avses i led c iii i punkt 1 i denna artikel ska tillämpas, med beaktande av varje

uppgift som är till hjälp vid en objektiv bedömning av hur referensvärdets upphörande eller otillförlitlighet potentiellt

kan påverka marknadsintegriteten, den finansiella stabiliteten, konsumenterna, realekonomin eller finansieringen av

hushåll och företag i en eller flera medlemsstater.

Kommissionen ska i tillämpliga fall ta hänsyn till relevant marknads- eller teknikutveckling.

Artikel 21

Obligatorisk administration av kritiska referensvärden

1.

Om en administratör av ett kritiskt referensvärde avser att upphöra att tillhandahålla detta referensvärde, ska

administratören

a) omedelbart underrätta sin behöriga myndighet, och

b) inom fyra veckor efter en sådan underrättelse presentera en bedömning av hur referensvärdet

i) ska överföras till en ny administratör eller

ii) ska upphöra att tillhandahållas, med beaktande av förfarandet i artikel 28.1.

Administratören får inte upphöra att tillhandahålla referensvärdet under den period som avses i första stycket b.

2.

När den behöriga myndigheten har mottagit administratörens bedömning enligt punkt 1, ska myndigheten

a) informera Esma och, i tillämpliga fall, det kollegium som inrättats enligt artikel 46, och

b) inom fyra veckor göra en egen bedömning av hur referensvärdet ska överföras till en ny administratör eller upphöra

att tillhandahållas, med beaktande av förfarandet i artikel 28.1.

Administratören får inte upphöra att tillhandahålla referensvärdet under den period som avses i första stycket b i denna

punkt utan skriftligt tillstånd från den behöriga myndigheten.

3.

När bedömningen enligt punkt 2 b har slutförts har den behöriga myndigheten befogenhet att tvinga

administratören att fortsätta offentliggöra referensvärdet till dess att

a) tillhandahållandet av referensvärdet har överförts till en ny administratör,

b) referensvärdet kan upphöra att tillhandahållas på ett ordnat sätt, eller

c) referensvärdet inte längre är kritiskt.

När det gäller första stycket får den period under vilken den behöriga myndigheten kan tvinga administratören att

offentliggöra referensvärdet inte överstiga 12 månader.

Vid slutet av denna period ska den behöriga myndigheten se över sitt beslut att tvinga administratören att fortsätta

offentliggöra referensvärdet och får, om så krävs, förlänga perioden i lämplig utsträckning, dock längst med ytterligare

12 månader. Den maximala perioden för obligatorisk administration får inte överskrida totalt 24 månader.

4.

När administratören av ett kritiskt referensvärde ska avvecklas på grund av ett insolvensförfarande, ska den

behöriga myndigheten, utan att det påverkar vad som sägs i punkt 1, göra en bedömning av om och i så fall på vilket

sätt som det kritiska referensvärdet kan överföras till en ny administratör eller kan upphöra att tillhandahållas på ett

ordnat sätt, med beaktande av förfarandet i artikel 28.1.

29.6.2016

L 171/30

Europeiska unionens officiella tidning

SV

64

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

Artikel 22

Minskning av marknadsinflytande för administratörer av kritiska referensvärden

När en administratör tillhandahåller ett kritiskt referensvärde ska administratören utan att det påverkar tillämpningen av

unionens konkurrensrätt, vidta adekvata åtgärder för att se till att licenser och uppgifter som avser referensvärdet

tillhandahålls samtliga användare på rättvisa, rimliga, transparenta och icke-diskriminerande villkor.

Artikel 23

Obligatorisk rapportering till kritiska referensvärden

1.

Denna artikel ska tillämpas på kritiska referensvärden som baseras på information från rapportörer varav

majoriteten är enheter under tillsyn.

2.

Administratören av ett eller flera kritiska referensvärden ska vartannat år till sin behöriga myndighet lämna en

bedömning av förmågan hos varje kritiskt referensvärde som den tillhandahåller att mäta den underliggande marknadssi­

tuationen eller ekonomiska verkligheten.

3.

Om en rapportör under tillsyn som rapporterar till ett kritiskt referensvärde har för avsikt att upphöra att

rapportera dataunderlag ska den utan dröjsmål skriftligen anmäla detta till administratören av referensvärdet, som utan

dröjsmål ska informera sin behöriga myndighet. När rapportören under tillsyn befinner sig i en annan medlemsstat ska

administratörens behöriga myndighet utan dröjsmål informera den rapportörens behöriga myndighet. Administratören

av referensvärdet ska så snart som möjligt, dock senast 14 dagar efter anmälan från rapportören under tillsyn, till sin

behöriga myndighet översända en bedömning av hur referensvärdets förmåga att mäta den underliggande marknaden

eller ekonomiska verkligheten påverkas.

4.

När administratörens behöriga myndighet har mottagit en sådan bedömning från referensvärdets administratör

som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel ska myndigheten, baserat på denna bedömning, utan dröjsmål informera

Esma, och i tillämpliga fall det kollegiet som inrättats enligt artikel 46, och göra sin egen bedömning av referensvärdets

förmåga att mäta den underliggande marknaden och ekonomiska verkligheten, med beaktande av administratörens

förfarande i artikel 28.1 för referensvärden som upphör att gälla.

5.

Från och med den dag då administratörens behöriga myndighet har mottagit anmälan om en rapportörs avsikt att

upphöra med att rapportera dataunderlag, och till dess att den bedömning som avses i punkt 4 är slutförd, har

myndigheten befogenhet att kräva att de rapportörer som gjorde en anmälan i enlighet med punkt 3 fortsätter att

rapportera dataunderlag, i alla händelser under en period av högst fyra veckor, utan att det medför en skyldighet för

enheter under tillsyn att vare sig handla eller förbinda sig att handla.

6.

Om den behöriga myndigheten, efter den period som anges i punkt 5 och mot bakgrund av den egna bedömning

som avses i punkt 4, anser att representativiteten för ett kritiskt referensvärde äventyras ska den ha följande

befogenheter:

a) Kräva att enheter under tillsyn som valts ut i enlighet med punkt 7 i denna artikel, inbegripet enheter som inte redan

är rapportörer till det relevanta kritiska referensvärdet, rapporterar dataunderlag till administratören i enlighet med

administratörens metod, den uppförandekod som avses i artikel 15 och andra regler. Ett sådant krav ska gälla under

en lämplig period som dock inte får överstiga 12 månader från den dag då det ursprungliga beslutet om att kräva

obligatorisk rapportering fattades enligt punkt 5 eller, för de enheter som ännu inte är rapportörer, från den dag då

beslutet om att kräva obligatorisk rapportering fattas enligt detta led.

29.6.2016

L 171/31

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

65

b) Förlänga perioden för obligatorisk rapportering med en lämplig period som inte får överstiga 12 månader, efter

granskningen enligt punkt 9 av åtgärder som antagits enligt led a i den här punkten.

c) Fastställa i vilken form, och vid vilken tidpunkt, dataunderlag ska lämnas, utan att det medför en skyldighet för

enheter under tillsyn att handla eller åta sig att handla.

d) Kräva att administratören ändrar den metod, den uppförandekod som avses i artikel 15, eller andra regler som avser

det kritiska referensvärdet.

Den maximala perioden för obligatorisk rapportering enligt leden a och b i första stycket får inte överstiga totalt

24 månader.

7.

Vid tillämpning av punkt 6 ska enheter under tillsyn som är skyldiga att rapportera dataunderlag väljas ut av

administratörens behöriga myndighet i nära samarbete med de behöriga myndigheterna för enheter under tillsyn, på

grundval av omfattningen av enhetens faktiska och potentiella deltagande på den marknad som referensvärdet avser att

mäta.

8.

Den behöriga myndigheten för en rapportör under tillsyn som har varit skyldig att rapportera till ett referensvärde

genom åtgärder som vidtagits i enlighet med punkt 6 a, b eller c ska samarbeta med administratörens behöriga

myndighet vid genomförandet av sådana åtgärder.

9.

Vid slutet av den period som avses i punkt 6 första stycket a, ska administratörens behöriga myndighet granska de

åtgärder som vidtagits enligt punkt 6. Den ska upphäva en åtgärd om den bedömer att

a) rapportörerna sannolikt skulle fortsätta att rapportera dataunderlag i minst ett år om åtgärden upphävdes, vilket ska

styrkas med minst följande:

i) Ett skriftligt åtagande från rapportörerna till administratören och den behöriga myndigheten att fortsätta att

rapportera dataunderlag till det kritiska referensvärdet under minst ett år om åtgärden upphävs.

ii) En skriftlig rapport från administratören till den behöriga myndigheten med belägg för dess bedömning att det

kan säkerställas att det kritiska referensvärdet kommer att fortsätta att fungera när den obligatoriska

rapporteringen har upphävts.

b) tillhandahållandet av referensvärdet kan fortsätta att fungera när de rapportörer som anmodats att lämna

dataunderlag har upphört med rapporteringen,

c) ett godtagbart alternativt referensvärde finns tillgänglig och användare av det kritiska referensvärdet kan byta till detta

alternativ till minimala kostnader, vilket ska framgå av minst en skriftlig rapport från administratören som närmare

beskriver metoderna för övergång till ett alternativt referensvärde samt förmågan och kostnaderna för användarna för

att gå över till detta referensvärde, eller

d) det inte går att finna några lämpliga alternativa rapportörer och att referensvärdet skulle försvagas i en sådan

omfattning att det måste upphöra om rapporteringen från berörda enheter under tillsyn upphörde.

10.

När ett kritiskt referensvärde ska upphöra att tillhandahållas, ska varje rapportör under tillsyn som rapporterar

till det referensvärdet fortsätta att rapportera dataunderlag under en tidsperiod som ska fastställas av den behöriga

myndigheten, men som inte får överstiga den längsta tillåtna period på 24 månader som fastställs i punkt 6 andra

stycket.

11.

Administratören ska till den relevanta behöriga myndigheten anmäla om någon rapportör inte uppfyller kraven i

punkt 6 så snart det är rimligen möjligt.

12.

Om ett referensvärde är erkänt som ett kritiskt referensvärde i enlighet med förfarandet i artikel 20.2, 20.3, 20.4,

och 20.5 ska administratörens behöriga myndighet ha befogenhet att kräva dataunderlag i enlighet med punkterna 5

och 6 a, b och c i den här artikeln endast från rapportörer under tillsyn belägna i den behöriga myndighetens

medlemsstat.

29.6.2016

L 171/32

Europeiska unionens officiella tidning

SV

66

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

KAPITEL 5

Signifikanta referensvärden

Artikel 24

Signifikanta referensvärden

1.

Ett referensvärde som inte uppfyller något av villkoren i artikel 20.1 är signifikant när

a) det används direkt eller indirekt inom en kombination av referensvärden som en referens för finansiella instrument

eller finansiella avtal eller för att mäta resultatet hos en investeringsfond som har ett totalt genomsnittsvärde på minst

50 miljarder EUR, i tillämpliga fall baserat på referensvärdets alla olika slags löptider under sex månader, eller

b) det inte har något eller mycket få lämpliga marknadsledda alternativ och det – om referensvärdet upphör att

tillhandahållas, eller tillhandahålls på grundval av dataunderlag som inte längre på ett fullgott sätt representerar den

underliggande marknaden eller ekonomiska verkligheten eller som är otillförlitligt – skulle uppstå en allvarlig och

negativ påverkan på marknadernas integritet, den finansiella stabiliteten, konsumenterna, realekonomin eller

finansieringen av hushåll eller företag i en eller flera medlemsstater.

2.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 49 i syfte att se över de

beräkningsmetoder som används för att fastställa de tröskelvärden som avses i punkt 1 a i den här artikeln mot

bakgrund av marknads-, prissättnings- och regleringsutvecklingen samt hur lämpligt det är att klassificera referensvärden

där det totala värdet av finansiella instrument, finansiella avtal eller investeringsfonder som hänvisar till referensvärdena

ligger nära tröskelvärdet. Denna översyn ska äga rum minst vartannat år från och med den 1 januari 2018.

3.

En administratör ska omgående underrätta sin behöriga myndighet om dess signifikanta referensvärde hamnar

under det tröskelvärde som avses i punkt 1 a.

Artikel 25

Undantag från särskilda krav för signifikanta referensvärden

1.

En administratör kan välja att inte tillämpa artikel 4.2, 4.7 c, d och e, 11.3 b eller 15.2 på sitt signifikanta

referensvärde om den administratören anser att tillämpningen av en eller flera av dessa bestämmelser skulle vara

oproportionerlig med hänsyn till referensvärdets art och effekter eller med hänsyn till administratörens storlek.

2.

Om administratören väljer att inte tillämpa ett eller flera av de bestämmelser som avses i punkt 1 ska denne

omedelbart underrätta den behöriga myndigheten och förse den med alla relevanta uppgifter som bekräftar

administratörens bedömning att tillämpningen av ett eller flera av dessa krav skulle vara oproportionerlig med hänsyn

till referensvärdenas art och effekter eller med hänsyn till administratörens storlek.

3.

En behörig myndighet kan besluta att administratören av ett signifikant referensvärde trots allt ska tillämpa ett eller

flera av de krav som föreskrivs i artiklarna 4.2, 4.7 c, d och e, 11.3 b och 15.2 om myndigheten anser att tillämpningen

skulle vara lämplig med hänsyn till referensvärdenas art och effekter eller med hänsyn till administratörens storlek. Den

behöriga myndigheten ska i sin bedömning, på grundval av uppgifter från administratören, beakta följande kriterier:

a) Referensvärdets sårbarhet för manipulation.

b) Dataunderlagets art.

c) Intressekonflikternas omfattning.

d) I hur stor utsträckning administratören kan göra skönsmässiga bedömningar.

29.6.2016

L 171/33

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

67

e) Referensvärdets marknadspåverkan.

f) Den art, omfattning och komplexitet som kännetecknar tillhandahållandet av referensvärdet.

g) Referensvärdets betydelse för den finansiella stabiliteten.

h) Värdet på de finansiella instrument, finansiella avtal eller investeringsfonder som hänvisar till referensvärdet.

i) Administratörens storlek, organisatoriska form eller struktur.

4.

Inom 30 dagar från mottagandet av underrättelsen från en administratör enligt punkt 2, ska den behöriga

myndigheten underrätta den administratören om sitt beslut att tillämpa ett ytterligare krav i enlighet med punkt 3. När

underrättelsen till den behöriga myndigheten sker inom ramen för ett auktorisations- eller registreringsförfarande ska

tidsfristerna i artikel 34 tillämpas.

5.

Vid utövandet av sina tillsynsbefogenheter i enlighet med artikel 41 ska en behörig myndighet regelbundet se över

huruvida dess bedömning enligt punkt 3 i den här artikeln fortfarande är giltig.

6.

Om en behörig myndighet av rimliga skäl anser att de uppgifter som överlämnats till den enligt punkt 2 i denna

artikel är ofullständiga eller att det krävs kompletterande information, ska den 30-dagars tidsfrist som avses i punkt 4 i

denna artikel börja löpa först från och med den dag administratören överlämnar denna kompletterande information,

såvida det inte följer av punkt 4 i denna artikel att tidsfristerna i artikel 34 är tillämpliga.

7.

Om en administratör av ett signifikant referensvärde inte uppfyller ett eller flera av de krav som fastställs i

artiklarna 4.2, 4.7 c, d och e, 11.3 b och 15.2 ska administratören offentliggöra och upprätthålla en försäkran om

efterlevnad där det tydligt anges varför det är lämpligt för administratören att inte följa dessa bestämmelser.

8.

Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande med avseende på utarbetandet av mallar för

den försäkran om efterlevnad som avses i punkt 7.

Esma ska överlämna de förslag till tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket till kommissionen

senast den 1 april 2017.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

9.

Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som ytterligare specificerar de kriterier som avses i

punkt 3.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 april 2017.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

KAPITEL 6

Icke-signifikanta referensvärden

Artikel 26

Icke-signifikanta referensvärden

1.

En administratör kan välja att på sina icke-signifikanta referensvärden inte tillämpa artiklarna 4.2, 4.7 c, d och e,

4.8, 5.2, 5.3, 5.4, 6.1, 6.3, 6.5, 7.2, 11.1 b, 11.2 b och c, 11.3, 13.2, 14.2, 15.2, 16.2 och 16.3.

29.6.2016

L 171/34

Europeiska unionens officiella tidning

SV

68

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

2.

En administratör ska omgående underrätta sin behöriga myndighet när den administratörens icke-signifikanta

referensvärde överstiger det tröskelvärde som avses i punkt 24.1 a. I det fallet ska administratören uppfylla de krav som

tillämpas på signifikanta referensvärden inom tre månader.

3.

Om en administratör av ett icke-signifikant referensvärde väljer att inte tillämpa en eller flera av de bestämmelser

som avses i punkt 1 ska administratören offentliggöra och upprätthålla en försäkran om efterlevnad där det tydligt anges

varför det är lämpligt för administratören att inte följa dessa bestämmelser. Administratören ska överlämna försäkran om

efterlevnad till sin behöriga myndighet.

4.

Den relevanta behöriga myndigheten ska granska den försäkran om efterlevnad som avses i punkt 3 i denna

artikel. Den behöriga myndigheten kan också be om ytterligare uppgifter av administratören när det gäller dennes icke-

signifikanta referensvärden i enlighet med artikel 41 och får kräva ändringar för att säkra efterlevnad av denna

förordning.

5.

Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande med avseende på utarbetandet av mallar för

den försäkran om efterlevnad som avses i punkt 3.

Esma ska överlämna de förslag till tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket till kommissionen

senast den 1 april 2017.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

AVDELNING IV

TRANSPARENS OCH KONSUMENTSKYDD

Artikel 27

Referensvärdesdeklaration

1.

Inom två veckor från införandet av en administratör i det register som avses i artikel 36 ska administratören på ett

sätt som säkerställer rättvis och enkel tillgång offentliggöra en referensvärdesdeklaration för varje referensvärde eller, i

förekommande fall, för varje familj av referensvärden som får användas inom unionen i enlighet med artikel 29.

När den administratören börjar tillhandahålla ett nytt referensvärde eller en familj av referensvärden som får användas

inom unionen i enlighet med artikel 29, ska administratören inom två veckor och på ett sätt som säkerställer rättvis och

enkel tillgång, offentliggöra en referensvärdesdeklaration för varje nytt referensvärde eller, i tillämpliga fall, varje ny

familj av referensvärden.

Administratören ska se över och när så krävs uppdatera referensvärdesdeklarationen för varje referensvärde eller familj

av referensvärden om det sker ändringar av den information som ska lämnas enligt denna artikel, och under alla

omständigheter minst vartannat år.

Referensvärdesdeklarationen ska

a) klart och tydligt fastställa den marknad eller ekonomiska verklighet som referensvärdet mäter och under vilka

omständigheter det kan bli otillförlitligt som sådant mått,

b) innehålla tekniska specifikationer av vilka det klart och tydligt framgår i vilka delar av beräkningen av referensvärdet

skönsmässiga bedömningar kan göras, enligt vilka kriterier detta kan ske och vilken position de personer som kan

göra skönsmässiga bedömningar har, samt hur sådana bedömningar därefter kan utvärderas,

c) innehålla varningar för att vissa faktorer, inbegripet externa faktorer som ligger utanför administratörens kontroll,

kan göra det nödvändigt att ändra eller upphöra att tillhandahålla referensvärdet, och

d) upplysa användare om att ändringar av referensvärdet eller dess upphörande kan påverka de finansiella avtal och

finansiella instrument som hänvisar till referensvärdet eller mätningarna av investeringsfonders resultat.

29.6.2016

L 171/35

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

69

2.

En referensvärdesdeklaration ska åtminstone innehålla

a) definitioner av alla nyckeltermer avseende referensvärdet,

b) skälen till varför referensvärdesmetoden har valts och rutiner för översyn och godkännande av metoden,

c) de kriterier och rutiner som används för att fastställa referensvärdet, inbegripet en beskrivning av dataunderlaget, hur

olika typer av dataunderlag rangordnas, vilka minimiuppgifter som krävs för att fastställa ett referensvärde, eventuella

extrapoleringsmodeller eller extrapoleringsmetoder som används och eventuella rutiner för omviktning av de olika

beståndsdelarna av ett referensvärdes index,

d) de kontroller och regler som styr all användning av avgöranden eller skönsmässiga bedömningar från

administratörens eller rapportörernas sida, i syfte att se till att sådana avgöranden eller bedömningar är enhetliga,

e) rutinerna för att fastställa referensvärdet under perioder av påfrestningar eller perioder då källorna till uppgifter om

transaktioner kan vara otillräckliga, oriktiga eller otillförlitliga, samt vilka begränsningar referensvärdet kan ha under

sådana perioder,

f) rutinerna för att hantera fel i dataunderlaget eller i fastställandet av referensvärdet, inbegripet när referensvärdet

måste fastställas på nytt, och

g) uppgifter om eventuella begränsningar för ett referensvärde, inklusive dess användning på illikvida eller

fragmenterade marknader och en möjlig koncentration av underlag.

3.

Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera innehållet i referensvärdes­

deklarationen och i vilka fall det krävs en uppdatering av sådana deklarationer.

Esma ska skilja mellan olika typer av referensvärden och sektorer enligt denna förordning och beakta proportionalitets­

principen.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 april 2017.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 28

Referensvärden som ändras och upphör att tillhandahållas

1.

En administratör ska offentliggöra, tillsammans med den referensvärdesdeklaration som avses i artikel 27, ett

förfarande avseende de åtgärder den kommer att vidta vid eventuella ändringar av ett referensvärde som kan användas i

unionen i enlighet med artikel 29.1, eller om ett sådant referensvärde upphör att tillhandahållas. Detta förfarande får i

tillämpliga fall utarbetas för familjer av referensvärden och ska uppdateras och offentliggöras när någon väsentlig

ändring sker.

2.

Enheter under tillsyn, förutom sådana administratörer som avses i punkt 1, som använder ett referensvärde ska

sammanställa och upprätthålla väl underbyggda skriftliga planer som beskriver de åtgärder som de skulle vidta om ett

referensvärde väsentligt förändrades eller upphörde att tillhandahållas. Om så är möjligt och lämpligt ska planerna ange

ett eller flera alternativa referensvärden som kan användas som referens för att ersätta de referensvärden som inte längre

tillhandahålls, med en förklaring av varför dessa referensvärden skulle vara lämpliga alternativ. Enheter under tillsyn ska

på begäran lämna dessa planer tillsammans med eventuella uppdateringar till den relevanta behöriga myndigheten, och

ska låta dem återspeglas i avtalsförhållandet med kunderna.

29.6.2016

L 171/36

Europeiska unionens officiella tidning

SV

70

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

AVDELNING V

ANVÄNDNING AV REFERENSVÄRDEN I UNIONEN

Artikel 29

Användning av ett referensvärde

1.

En enhet under tillsyn kan använda ett referensvärde eller en kombination av referensvärden i unionen om

referensvärdet tillhandahålls av en administratör i unionen och ingår i det register som avses i artikel 36, eller är ett

referensvärde som ingår i det register som avses i artikel 36.

2.

Om föremålet för ett prospekt som ska offentliggöras enligt direktiv 2003/71/EG eller direktiv 2009/65/EG utgörs

av överlåtbara värdepapper eller andra investeringsprodukter som hänvisar till ett referensvärde ska emittenten,

erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad se till att prospektet även

innehåller tydlig och väl synlig information om huruvida referensvärdet har tillhandahållits av en administratör som

ingår i det register som avses i artikel 36 i denna förordning.

Artikel 30

Likvärdighet

1.

För att ett referensvärde eller en kombination av referensvärden som tillhandahålls av en administratör som är

belägen i ett tredjeland ska kunna användas i unionen i enlighet med artikel 29.1, ska referensvärdet och administratören

införas i det register som avses i artikel 36. Följande villkor ska vara uppfyllda för införande i registret:

a) Kommissionen har antagit ett beslut om likvärdighet i enlighet med punkt 2 eller 3 i denna artikel.

b) Administratören är auktoriserad eller registrerad, samt föremål för tillsyn, i tredjelandet i fråga.

c) Esma har underrättats av administratören om dess samtycke till att dess nuvarande eller framtida referensvärden får

användas av enheter under tillsyn i unionen, om förteckningen över de referensvärden med avseende på vilka

samtycke har getts för användning i unionen och om den behöriga myndighet som ansvarar för dess tillsyn i

tredjelandet.

d) De samarbetsarrangemang som avses i punkt 4 i denna artikel tillämpas.

2.

Kommissionen får anta ett genomförandebeslut om att den rättsliga ramen och tillsynsverksamhet i ett tredjeland

ska säkerställa att

a) administratörer som är auktoriserade eller registrerade i det tredjelandet uppfyller bindande krav som är likvärdiga

med kraven enligt denna förordning, i synnerhet med beaktande av om den rättsliga ramen och tillsynsverksamheten

i ett tredjeland uppfyller Ioscoprinciperna om finansiella referensvärden eller, i tillämpliga fall, Ioscoprinciperna för

organisationer som rapporterar oljepriser, och

b) de bindande kraven är fortlöpande föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i det tredjelandet.

Sådana genomförandebeslut ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 50.2.

3.

Alternativt kan kommissionen anta ett genomförandebeslut i vilket intygas att

a) bindande krav i ett tredjeland med avseende på specifika administratörer eller specifika referensvärden eller familjer

av referensvärden är likvärdiga med kraven enligt denna förordning, i synnerhet med hänsyn till om den rättsliga

ramen och tillsynsverksamheten i ett tredjeland uppfyller Ioscoprinciperna om finansiella referensvärden eller, i

tillämpliga fall, Ioscoprinciperna för organisationer som rapporterar oljepriser,

b) sådana specifika administratörer eller specifika referensvärden eller familjer av referensvärden är föremål för

fortlöpande effektiv tillsyn och tillämpning i detta tredjeland.

Sådana genomförandebeslut ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 50.2.

29.6.2016

L 171/37

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

71

4.

Esma ska upprätta samarbetsarrangemang med behöriga myndigheter i tredjeländer vilkas rättsliga ram och

tillsynsverksamhet har erkänts som likvärdiga i enlighet med punkt 2 eller 3. I sådana samarbetsarrangemang ska minst

följande anges:

a) Mekanismen för informationsutbyte mellan Esma och de berörda tredjeländernas behöriga myndigheter, inbegripet

tillgång till alla relevanta uppgifter som Esma begär om den auktoriserade administratören i det tredjelandet.

b) Mekanismen för omedelbar underrättelse till Esma när en behörig myndighet i ett tredjeland bedömer att en

administratör som är auktoriserad i det tredjelandet och som står under dess tillsyn bryter mot villkoren för dess

auktorisation eller mot annan nationell lagstiftning i tredjelandet.

c) Förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet, inbegripet inspektioner på plats.

5.

Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för att fastställa minimiinnehållet i de samarbetsarrangemang som

avses i punkt 4 och därmed se till att de behöriga myndigheterna och Esma kan utöva alla sina tillsynsbefogenheter

enligt denna förordning.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 april 2017.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 31

Återkallelse av registrering av administratörer i ett tredjeland

1.

Esma ska återkalla registreringen av en administratör i ett tredjeland genom att stryka den administratören ur det

register som avses i artikel 36 när Esma har välgrundad anledning, baserade på dokumenterade underlag, att anta att

administratören

a) agerar på ett sätt som klart strider mot intressena hos användarna av dess referensvärden eller mot marknadernas

goda funktion, eller

b) på ett allvarligt sätt har brutit mot tredjelandets nationella lagstiftning eller andra bestämmelser som är tillämpliga på

administratören i tredjelandet och på grundval av vilka kommissionen har antagit genomförandebeslutet i enlighet

med artikel 30.2 eller 30.3.

2.

Esma ska fatta beslut enligt punkt 1 endast om följande villkor är uppfyllda:

a) Esma har hänskjutit frågan till den behöriga myndigheten i tredjelandet och den behöriga myndigheten har inte

vidtagit de lämpliga åtgärder som krävs för att skydda investerarna och väl fungerande marknader i unionen, eller har

inte kunnat visa att den berörda administratören uppfyller de krav som är tillämpliga på den i tredjelandet.

b) Esma har minst trettio dagar före återkallelsen underrättat den behöriga myndigheten i tredjelandet om sin avsikt att

återkalla registreringen av administratören.

3.

Esma ska utan dröjsmål underrätta övriga behöriga myndigheter om åtgärder som vidtas i enlighet med punkt 1

och offentliggöra beslutet på sin webbplats.

Artikel 32

Erkännande av en administratör belägen i ett tredjeland

1.

Fram till dess att ett beslut om likvärdighet i enlighet med artikel 30.2 eller 30.3 antas, får ett referensvärde som

tillhandahålls av en administratör i ett tredjeland användas av enheter under tillsyn i unionen, förutsatt att

administratören erhåller förhandserkännande från den behöriga myndigheten i sin referensmedlemstat i enlighet med

denna artikel.

29.6.2016

L 171/38

Europeiska unionens officiella tidning

SV

72

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

2.

En administratör i ett tredjeland som har för avsikt att inhämta ett sådant förhandserkännande som avses i

punkt 1 i denna artikel ska uppfylla alla krav i denna förordning, med undantag för artiklarna 11.4, 16, 20, 21 och 23.

Administratören får uppfylla det villkoret genom att tillämpa Ioscoprinciperna för finansiella referensvärden eller i

förekommande fall Ioscoprinciperna för organisationer som rapporterar oljepriser, förutsatt att sådan tillämpning är

likvärdig med uppfyllandet av kraven i denna förordning, med undantag för artiklarna 11.4, 16, 20, 21 och 23.

För att avgöra huruvida det villkor som avses i första stycket är uppfyllt och för att bedöma huruvida Ioscoprinciperna

för finansiella referensvärden eller i förekommande fall Iosco-principerna för organisationer som rapporterar oljepriser

efterlevs, får referensmedlemsstatens behöriga myndighet förlita sig på en bedömning från en oberoende extern revisor

eller, när administratören i ett tredjeland står under tillsyn, på intyg från den behöriga myndigheten i det tredjeland där

administratören är belägen.

Om, och i den mån, administratören kan visa att ett referensvärde som den tillhandahåller är ett referensvärde baserat på

reglerade uppgifter eller ett råvaruindex som inte grundar sig på information från rapportörer som till största delen är

enheter under tillsyn, ska administratören inte behöva uppfylla de krav som inte är tillämpliga på tillhandahållandet av

referensvärden baserade på reglerade uppgifter och råvaruindex i enlighet med artikel 17 respektive 19.1.

3.

En administratör belägen i ett tredjeland som avser att inhämta förhandserkännande enligt punkt 1 ska ha en

rättslig företrädare som är etablerad i referensmedlemsstaten. Den rättsliga företrädaren ska vara en fysisk eller juridisk

person som har sin hemvist i unionen och ska, efter att uttryckligen utsetts av administratören i tredjelandet, agera på en

sådan administratörs vägnar gentemot myndigheter och andra personer i unionen med avseende på administratörens

skyldigheter enligt denna förordning. Den rättsliga företrädaren ska utföra övervakningsfunktionen för administratörens

tillhandahållande av referensvärde enligt denna förordning tillsammans med administratören och ska i det hänseendet

vara ansvarig inför den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten.

4.

Referensmedlemsstaten för en administratör i ett tredjeland ska bestämmas på följande sätt:

a) Om administratören ingår i en grupp som innehåller en enhet under tillsyn som är belägen i unionen ska

referensmedlemsstaten vara den medlemsstat där den enheten under tillsyn är belägen. En sådan enhet under tillsyn

ska utses till den rättsliga företrädaren för tillämpningen av punkt 3.

b) Om led a inte är tillämpligt, och om administratören ingår i en grupp som innehåller fler än en enhet under tillsyn

och är belägen i unionen ska referensmedlemsstaten vara den medlemsstat där det största antalet enheter under

tillsyn är belägna; om det finns lika antal enheter under tillsyn ska referensmedlemsstaten vara den där värdet av

finansiella instrument, finansiella avtal eller investeringsfonder som hänvisar till referensvärdet är högst. En av de

enheter under tillsyn som är belägna i den referensmedlemsstat som bestäms enligt detta led ska utses till den

rättsliga företrädaren för tillämpningen av punkt 3.

c) Om varken led a eller b i denna punkt är tillämpligt, och om en eller flera referensvärden som tillhandahålls av

administratören används som referens för finansiella instrument som är upptagna till handel på en handelsplats enligt

definitionen i artikel 4.1.24 i direktiv 2014/65/EU i en eller flera medlemsstater, ska referensmedlemsstaten vara den

medlemsstat där det finansiella instrument som hänvisar till något av dessa referensvärden upptogs till handel eller

handlades på en handelsplats för första gången och fortfarande handlas. Om de relevanta finansiella instrumenten

upptogs till handel eller handlades för första gången samtidigt på handelsplatser i olika medlemsstater och fortfarande

handlas där, ska referensmedlemsstaten vara den där värdet av finansiella instrument, finansiella avtal eller

investeringsfonder som hänvisar till referensvärdet är högst.

d) Om leden a, b och c inte är tillämpliga, och om ett eller flera referensvärden som tillhandahålls av administratören

används i mer än en medlemstat av enheter under tillsyn, ska referensmedlemsstaten vara den medlemsstat där det

största antalet enheter under tillsyn är belägna; om det finns lika stort antal enheter under tillsyn ska referensmed­

lemsstaten vara den där värdet av finansiella instrument, finansiella avtal eller investeringsfonder som hänvisar till

referensvärdet är högst.

e) Om leden a, b, c och d inte är tillämpliga, och om administratören ingår ett avtal med en enhet under tillsyn om att

tillåta användningen av det referensvärde som administratören tillhandahåller ska referensmedlemsstaten vara den

medlemsstat där denna enhet under tillsyn är belägen.

29.6.2016

L 171/39

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

73

5.

En administratör i ett tredjeland som avser att inhämta förhandserkännande enligt punkt 1 ska ansöka om

erkännande hos den behöriga myndigheten i sin referensmedlemsstat. Den ansökande administratören ska tillhandahålla

all information som krävs för att den behöriga myndigheten ska kunna fastslå att administratören, vid tidpunkten för

erkännandet, har vidtagit de åtgärder som krävs för att uppfylla villkoren i punkt 2 och ska tillhandahålla förteckningen

över de av administratörens aktuella eller framtida referensvärden som får användas i unionen och ska i tillämpliga fall

ange vilken behörig myndighet som ansvarar för dess tillsyn i tredjelandet.

Den behöriga myndigheten ska inom 90 arbetsdagar efter att ha mottagit den ansökan som avses i första stycket i denna

punkt kontrollera att de villkor som fastställs i punkterna 2, 3 och 4 är uppfyllda.

Om den behöriga myndigheten anser att de villkor som föreskrivs i punkterna 2, 3 och 4 inte är uppfyllda ska den avslå

ansökan om erkännande och ange skälen till det avslaget. Vidare ska ett erkännande endast beviljas om följande

ytterligare villkor är uppfyllda:

a) Om en administratör som är belägen i tredjelandet står under tillsyn, ska det finnas det ett lämpligt samarbetsar­

rangemang mellan den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten och den behöriga myndigheten i det tredjeland

där administratören är belägen, i enlighet med de tekniska standarder för tillsyn som antagits i enlighet med

artikel 30.5, i syfte att säkerställa ett effektivt informationsutbyte så att den behöriga myndigheten kan utföra sina

uppgifter i enlighet med denna förordning.

b) De behöriga myndigheternas effektiva utövande av sin tillsynsfunktion i enlighet med denna förordning får inte

hindras av lagar och andra författningar i det tredjeland där administratören är belägen och får i tillämpliga fall inte

begränsas av de tillsyns- och undersökningsbefogenheter som innehas av tredjelandets tillsynsmyndighet.

6.

Om den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten anser att administratören i ett tredjeland tillhandahåller ett

referensvärde som uppfyller villkoren för ett signifikant eller ett icke-signifikant referensvärde, vilka anges i artikel 24

respektive 26, ska den utan onödigt dröjsmål underrätta Esma om detta. Den ska underbygga en sådan bedömning med

information som administratören lämnat i den relevanta ansökan om erkännande.

Inom en månad från det att den underrättelse som avses i första stycket har mottagits ska Esma utfärda ett råd till den

behöriga myndigheten om den berörda typen av referensvärde och de krav som är tillämpliga på dess tillhandahållande

enligt artiklarna 24, 25 och 26. Detta råd kan i synnerhet behandla huruvida Esma bedömer att villkoren för en sådan

referensvärdestyp förefaller vara uppfyllda på grundval av den information som administratören lämnat i ansökan om

erkännande.

Den tidsperiod som avses i punkt 5 ska tillfälligt upphävas från och med den dag då Esma mottar underrättelsen till dess

att Esma utfärdar råd i enlighet med detta stycke.

Om den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten föreslår att erkännande ska beviljas, i strid med Esmas råd enligt

andra stycket, ska den informera Esma och ange sina skäl. Esma ska offentliggöra att en behörig myndighet inte följer

eller avser att följa det rådet. Esma får också, från fall till fall, besluta att offentliggöra de skäl som de behöriga

myndigheterna anför för att inte följa det rådet. Den berörda behöriga myndigheten ska få ett förhandsbesked om ett

sådant offentliggörande.

7.

Den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten ska underrätta Esma om ett beslut att erkänna en

administratör i ett tredjeland inom fem arbetsdagar, tillsammans med förteckningen över de referensvärden som

tillhandahålls av administratören och som får användas i unionen och, i tillämpliga fall, den behöriga myndighet som

ansvarar för tillsynen i tredjeland.

8.

Den behöriga myndigheten i referensmedlemsstaten ska tillfälligt upphäva eller i förekommande fall återkalla det

erkännande som beviljats i enlighet med punkt 5 om den har välgrundade skäl, baserade på dokumenterade underlag,

att anse att administratören agerar på ett sätt som klart strider mot intressena hos användarna av dess referensvärden

eller mot marknadernas goda funktion eller om administratören allvarligt har överträtt de relevanta kraven enligt denna

förordning, eller om administratören lämnat falsk information eller använt andra otillbörliga metoder för att erhålla

erkännandet.

9.

Esma får utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa formen och innehållet i den ansökan

som avses i punkt 5 och i synnerhet presentationen av den information som krävs enligt punkt 6.

29.6.2016

L 171/40

Europeiska unionens officiella tidning

SV

74

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

Om sådana standarder för teknisk tillsyn utarbetas ska Esma överlämna dem till kommissionen.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 33

Godkännande av referensvärden från ett tredjeland

1.

En administratör som är belägen i unionen och auktoriserad eller registrerad i enlighet med artikel 34, eller någon

annan enhet under tillsyn i unionen med en klar och väldefinierad roll inom en tredjelandadministratörs regelverk för

kontroll eller redovisning som på ett effektivt sätt kan övervaka tillhandahållandet av ett referensvärde, får hos sin

relevanta behöriga myndighet ansöka om godkännande av ett referensvärde eller en familj av referensvärden för

användning i unionen, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Den godkännande administratören eller en annan enhet under tillsyn har verifierat och kan fortlöpande för sin

behöriga myndighet visa att tillhandahållandet av det referensvärde eller den familj av referensvärden som är föremål

för godkännandet uppfyller, på obligatorisk eller frivillig basis, krav som är minst lika strikta som kraven i denna

förordning.

b) Den godkännande administratören eller en annan enhet under tillsyn har nödvändig expertis för att effektivt

övervaka verksamheten med tillhandahållande av ett referensvärde i ett tredjeland och att hantera åtföljande risker.

c) Det finns ett objektivt skäl till att erbjuda referensvärdet eller familjen av referensvärden i ett tredjeland och för

nämnda referensvärde eller familjen av referensvärden i ett tredjeland att godkännas för användning i unionen.

När det gäller led a och bedömningen av huruvida tillhandahållandet av det referensvärde eller den familj av

referensvärden som ska godkännas uppfyller krav som är minst lika strikta som kraven i denna förordning, får den

behöriga myndigheten beakta huruvida den omständigheten att tillhandahållandet av referensvärdet eller familjen av

referensvärden uppfyller Ioscoprinciperna för finansiella referensvärden eller, i tillämpliga fall, Ioscoprinciperna för

organisationer som rapporterar oljepriser, skulle vara jämställbart med att kraven i denna förordning är uppfyllda.

2.

En administratör eller en annan enhet under tillsyn som ansöker om sådant godkännande som avses i punkt 1 ska

lämna alla uppgifter som krävs för att den behöriga myndigheten ska kunna fastslå att alla villkor som anges i den

punkten är uppfyllda vid tiden för ansökan.

3.

Inom 90 arbetsdagar efter mottagandet av den ansökan om godkännande som avses i punkt 1 ska den relevanta

behöriga myndigheten pröva ansökan och fatta ett beslut om att antingen bevilja eller avslå denna. Ett godkänt

referensvärde eller en godkänd familj av referensvärden ska anmälas till Esma av den behöriga myndigheten.

4.

Ett godkänt referensvärde eller en godkänd familj av referensvärden ska anses vara ett referensvärde eller en familj

av referensvärden som tillhandahållits av den administratör som ansökt om godkännande eller någon annan enhet under

tillsyn. Den godkännande administratören eller enheten under tillsyn får inte använda sig av godkännandet i syfte att

undvika kraven i denna förordning.

5.

En administratör eller enhet under tillsyn som har godkänt ett referensvärde eller en familj av referensvärden som

tillhandahållits i ett tredjeland ska förbli fullt ansvarig för ett sådant referensvärde eller en sådan familj av referensvärden

och för efterlevnaden av kraven enligt denna förordning.

6.

När den behöriga myndigheten för den godkännande administratören eller någon annan enhet under tillsyn har

välgrundade skäl att anse att villkoren i punkt 1 i denna artikel inte längre är uppfyllda ska den ha befogenhet att begära

att den godkännande administratören eller enheten under tillsyn låter godkännandet upphöra och ska informera Esma.

Artikel 28 ska tillämpas om godkännandet upphör.

29.6.2016

L 171/41

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

75

7.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 49 avseende åtgärder för att fastställa de

villkor mot bakgrund av vilka de relevanta behöriga myndigheterna får bedöma huruvida det finns ett objektivt skäl för

att tillhandahålla ett referensvärde eller en familj av referensvärden i ett tredjeland och för att godkänna dem för

användning i unionen. Kommissionen ska beakta sådana faktorer såsom särdragen hos den underliggande marknad eller

ekonomiska verklighet som referensvärdet avser att mäta, behovet av att referensvärdet tillhandahålls nära en sådan

marknad eller ekonomisk verklighet, behovet av att referensvärdet tillhandahålls nära rapportörerna, den faktiska

tillgången till dataunderlag på grund av olika tidszoner och särskilda färdigheter som krävs för tillhandahållandet av

referensvärden.

AVDELNING VI

AUKTORISATION, REGISTRERING OCH TILLSYN AV ADMINISTRATÖRER

KAPITEL 1

Auktorisation och registrering

Artikel 34

Auktorisation och registrering av en administratör

1.

En fysisk eller juridisk person belägen i unionen som har för avsikt att agera som administratör för referensvärden

ska ansöka hos den behöriga myndighet som utsetts enligt artikel 40 i den medlemsstat där den personen är belägen, i

syfte att erhålla

a) auktorisation om den tillhandahåller eller avser att tillhandahålla index som används eller är avsedda att användas

som referensvärden i den mening som avses i denna förordning,

b) registrering om den är en enhet under tillsyn, som inte är administratör, som tillhandahåller eller avser att

tillhandahålla index som används eller är avsedda att användas som referensvärden i den mening som avses i denna

förordning, på villkor att tillhandahållandet av ett referensvärde inte hindras av den sektorsdisciplin som gäller för

enheten under tillsyn, och att inget av de index som tillhandahålls skulle kunna räknas som ett kritiskt referensvärde,

eller

c) en registrering om den tillhandahåller eller avser att uteslutande tillhandahålla index som skulle kunna räknas som

icke-signifikanta referensvärden.

2.

En auktoriserad eller registrerad administratör måste vid varje tidpunkt uppfylla de krav som fastställs i denna

förordning och underrätta den behöriga myndigheten om eventuella väsentliga förändringar därav.

3.

Den ansökan som avses i punkt 1 ska göras inom 30 arbetsdagar från ingåendet av varje avtal med en enhet under

tillsyn om att använda ett index som tillhandahålls av den sökande som referens för ett finansiellt instrument eller

finansiellt avtal eller för att mäta resultatet i en investeringsfond.

4.

Den sökande ska lämna alla uppgifter som krävs för att den behöriga myndigheten ska kunna fastslå att den

sökande vid tidpunkten för auktorisationen eller registreringen har vidtagit de åtgärder som krävs för att uppfylla kraven

i denna förordning.

5.

Den relevanta myndigheten ska inom 15 arbetsdagar efter att ha tagit emot ansökan bedöma om ansökan är

fullständig och meddela administratören om resultatet av denna bedömning. Om ansökan är ofullständig ska den

sökande lämna in de ytterligare uppgifter som krävs av den relevanta behöriga myndigheten. Den tidsfrist som avses i

denna punkt ska tillämpas från och med den dag då sådana ytterligare uppgifter lämnats in av den sökande.

6.

Den relevanta behöriga myndigheten ska

a) pröva ansökan om auktorisation och fatta ett beslut om att bevilja eller avslå ansökan inom fyra månader efter

mottagandet av en fullständig ansökan,

b) pröva ansökan om registrering och fatta ett beslut om att registrera eller att neka registrering av sökanden inom

45 arbetsdagar efter mottagandet av en fullständig ansökan.

29.6.2016

L 171/42

Europeiska unionens officiella tidning

SV

76

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

Inom fem arbetsdagar efter antagandet av ett beslut som avses i första stycket ska den behöriga myndigheten anmäla

detta till den sökande. Om den behöriga myndigheten nekar den sökande auktorisation eller registrering ska den lämna

en fullständig motivering i sitt beslut.

7.

Den behöriga myndigheten ska meddela eventuella beslut om att bevilja auktorisation eller att registrera en

sökande till Esma inom fem arbetsdagar från dagen för antagandet av nämnda beslut.

8.

Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera den information som ska

lämnas i ansökan för auktorisation och i ansökan om registrering, och därvid beakta att auktorisation och registrering är

skilda förfaranden där auktorisation kräver en mer ingående bedömning av administratörens ansökan, proportionalitets­

principen, karaktären hos de enheter under tillsyn som ansöker om registrering enligt punkt 1 b och kostnaderna för

sökanden och de behöriga myndigheterna.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 april 2017.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 35

Återkallelse eller tillfälligt upphävande av tillstånd eller registrering

1.

En behörig myndighete får återkalla eller tillfälligt upphäva en administratörs auktorisation eller registrering om

administratören

a) uttryckligen avstår från auktorisation eller registrering eller inte har tillhandahållit några referensvärden under de

senaste tolv månaderna,

b) beviljades auktorisationen eller registreringen, eller har godkänt ett referensvärde, genom att lämna falska uppgifter

eller på annat sätt ha använt otillbörliga metoder,

c) inte längre uppfyller de villkor som gällde för auktorisationen eller registreringen, eller

d) allvarligt och återkommande har brutit mot bestämmelserna i denna förordning.

2.

Den behöriga myndigheten ska underrätta Esma om sitt beslut inom fem arbetsdagar från antagandet av nämnda

beslut.

Esma ska skyndsamt uppdatera det register som anges i artikel 36.

3.

Efter antagandet av ett beslut om att tillfälligt upphäva en administratörs auktorisation eller registrering och om

referensvärdets upphörande skulle ge upphov till force majeure eller motverka eller på annat sätt bryta mot villkoren för

ett finansiellt avtal eller finansiellt instrument eller mot reglerna för en investeringsfond som hänvisar till det

referensvärdet, i enlighet med vad som specificeras i den delegerade akten som antagits enligt artikel 51.6, får den

relevanta behöriga myndigheten i den medlemsstat där administratören är belägen tillåta att ett sådant referensvärde

tillhandahålls tills beslutet om återkallelse har dragits tillbaka. Under den tidsperioden ska enheter under tillsyn endast

tillåtas använda sådana referensvärden för finansiella avtal, finansiella instrument och investeringsfonder som redan

hänvisar till referensvärdet.

4.

Efter antagandet av ett beslut om att återkalla en administratörs auktorisation eller registrering ska artikel 28.2

tillämpas.

Artikel 36

Register över administratörer och referensvärden

1.

Esma ska upprätta och föra ett offentligt register som innehåller följande information:

a) Identiteten på de administratörer som auktoriserats eller registrerats enligt artikel 34 och de behöriga myndigheter

som ansvarar för tillsynen.

29.6.2016

L 171/43

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

77

b) Identiteten på de administratörer som uppfyller villkoren i artikel 30.1, den förteckning över referensvärden som

avses i artikel 30.1 c och de behöriga myndigheter i tredjeland som ansvarar för tillsynen.

c) Identiteten på de administratörer som erhållit erkännande enligt villkoren i artikel 32, den förteckning över

referensvärden som avses i artikel 32.7 och, i tillämpliga fall, de behöriga myndigheter i tredjeland som ansvarar för

tillsynen.

d) De referensvärden som har godkänts i enlighet med förfarandet i artikel 33, identiteten på deras administratörer och

identiteten på de administratörer eller enheter under tillsyn som beviljat godkännandet.

2.

Det register som avses i punkt 1 ska vara offentligt tillgängligt på Esmas webbplats och ska vid behov uppdateras

skyndsamt.

KAPITEL 2

Tillsynssamarbete

Artikel 37

Delegering av uppgifter mellan behöriga myndigheter

1.

I enlighet med artikel 28 i förordning (EU) nr 1095/2010 får en behörig myndighet delegera sina uppgifter enligt

denna förordning till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat med dess förhandsmedgivande.

De behöriga myndigheterna ska anmäla planerad delegering till Esma 60 dagar innan delegeringen träder i kraft.

2.

En behörig myndighet får delegera en del av eller alla uppgifterna enligt denna förordning till Esma, förutsatt att

det sker i samförstånd med Esma.

3.

Esma ska informera medlemsstaterna om en planerad delegering inom sju dagar. Esma ska offentliggöra närmare

information om eventuell överenskommen delegering inom fem arbetsdagar från anmälan.

Artikel 38

Utlämnande av information från en annan medlemsstat

En behörig myndighet får bara lämna ut information som den erhållit från en annan behörig myndighet om

a) den har erhållit ett skriftligt godkännande från den behöriga myndigheten och informationen bara lämnas ut för de

ändamål för vilka myndigheten har gett sitt tillstånd, eller

b) ett sådant utlämnande är nödvändigt i samband med rättsliga förfaranden.

Artikel 39

Samarbete som rör inspektioner på plats och utredningar

1.

En behörig myndighet får begära bistånd från av en annan behörig myndighet när det gäller inspektioner på plats

eller utredningar. Den behöriga myndighet som mottar begäran ska samarbeta i den mån det är möjligt och lämpligt.

29.6.2016

L 171/44

Europeiska unionens officiella tidning

SV

78

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

2.

En behörig myndighet som begär bistånd enligt punkt 1 ska underrätta Esma om detta. Om utredningen eller

kontrollen har gränsöverskridande verkningar får de behöriga myndigheterna begära att Esma åtar sig att samordna

inspektionen på plats eller utredningen.

3.

Om en behörig myndighet mottar en begäran från en annan behörig myndighet om att utföra en inspektion på

plats eller en utredning kan den

a) själv utföra inspektionen på plats eller utredningen,

b) tillåta att den behöriga myndighet som gjorde framställan deltar i en inspektion på plats eller en utredning,

c) utse revisorer eller andra sakkunniga för att stödja eller utföra inspektionen på plats eller utredningen.

KAPITEL 3

Behöriga myndigheters roll

Artikel 40

Behöriga myndigheter

1.

För administratörer och enheter under tillsyn ska varje medlemsstat utse den behöriga myndighet som är ansvarig

för att utföra uppgifterna enligt denna förordning och underrätta kommissionen och Esma om detta.

2.

Om en medlemsstat utser mer än en behörig myndighet, ska den klart ange respektive myndighets uppdrag och

utse en myndighet som ska ansvara för samordningen av samarbetet och informationsutbytet med kommissionen, Esma

och andra medlemsstaters behöriga myndigheter.

3.

Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de behöriga myndigheter som utsetts enligt

punkterna 1 och 2.

Artikel 41

Behöriga myndigheters befogenheter

1.

För att uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning ska behöriga myndigheter i enlighet med nationell rätt

ha minst följande tillsyns- och utredningsbefogenheter:

a) Tillgång till alla handlingar och annan information, oavsett form, och rätt att få eller göra kopior av dem.

b) Begära upplysningar av vilken person som helst som deltar i tillhandahållandet av och rapporteringen till ett

referensvärde, även eventuella tjänsteleverantörer till vilka funktioner, tjänster eller verksamheter i samband med

tillhandahållandet av ett referensmärke har utkontrakterats enligt artikel 10, samt deras huvudmän, och om

nödvändigt kalla in och höra personen för att få tillgång till information.

c) Begära upplysningar, i förhållande till råvaruindex, från rapportörer på berörda spotmarknader, i förekommande fall i

standardiserad form, och rapporter om transaktioner och direkt tillgång till handlarnas system.

d) Utföra inspektioner eller utredningar på plats, förutom i fysiska personers privata bostäder.

e) Beträda juridiska personers lokaler, utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) nr 596/2014, i syfte att

beslagta handlingar och andra uppgifter i någon form, där det finns en rimlig misstanke om att handlingar och andra

uppgifter som rör ämnet för inspektionen eller utredningen kan vara relevanta för att bevisa en överträdelse av denna

förordning. När förhandsgodkännande krävs från den rättsliga myndigheten i den berörda medlemsstaten ska denna

befogenhet bara användas, i enlighet med nationell rätt, efter det att förhandstillstånd utfärdats.

f) Begära befintliga inspelningar av telefonsamtal, uppgifter om elektronisk kommunikation eller annan datatrafik som

innehas av en enhet under tillsyn.

29.6.2016

L 171/45

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

79

g) Begära att tillgångar fryses eller beläggs med kvarstad eller bådadera.

h) Tillfälligt kräva att ett agerande som den behöriga myndigheten anser strida mot bestämmelserna i denna förordning

ska upphöra.

i) Tillfälligt införa ett förbud mot utövande av yrkesverksamhet.

j) Vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att allmänheten får korrekt information om tillhandahållandet av ett

referensvärde, bl.a. genom att kräva att den relevanta administratören eller personer som har offentliggjort eller

spridit referensvärdet eller båda ska offentliggöra en rättelse eller göra en ny beräkning av referensvärdet.

2.

Behöriga myndigheter ska utöva de tillsyns- och utredningsbefogenheter som avses i punkt 1 i denna artikel samt

befogenheter att påföra de sanktioner som avses i artikel 42 i enlighet med nationell rättsliga ramar och på något av

följande sätt:

a) Direkt.

b) I samarbete med andra myndigheter eller marknadsföretag.

c) På eget ansvar genom delegering till sådana myndigheter eller till marknadsföretag.

d) Efter ansökan till behöriga rättsliga myndigheter.

För utövandet av dessa befogenheter ska de behöriga myndigheterna ha tillfredsställande och effektiva skyddsbe­

stämmelser vad gäller rätten till försvar och om grundläggande rättigheter.

3.

Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtagits så att behöriga myndigheter förfogar över de tillsyns- och

utredningsbefogenheter som behövs för att de ska kunna uppfylla sina skyldigheter.

4.

En administratör eller någon annan enhet under tillsyn som lämnar information till en behörig myndighet i

enlighet med punkt 1 ska inte anses bryta mot någon begränsning av möjligheten att lämna ut uppgifter som föreskrivs

i avtal, lag eller annan författning.

Artikel 42

Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder

1.

Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas tillsynsbefogenheter i enlighet med artikel 41, eller

medlemsstaternas rätt att föreskriva och ålägga straffrättsliga påföljder ska medlemsstaterna, i enlighet med nationell rätt,

ge de behöriga myndigheterna befogenhet att påföra lämpliga administrativa sanktioner och vidta andra administrativa

åtgärder åtminstone vid följande överträdelser:

a) överträdelser av artiklarna 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 21, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, och 34 i

tillämpliga fall, och

b) underlåtenhet att samarbeta eller uppfylla sina skyldigheter i samband med en utredning eller begäran som omfattas

av bestämmelserna i artikel 41.

Dessa administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.

Om det sker en överträdelse av det slag som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna i enlighet med sin nationella rätt

fastställa att behöriga myndigheter ska ha rätt att påföra respektive vidta åtminstone följande administrativa sanktioner

och andra administrativa åtgärder:

a) Ett åläggande om att den administratör eller den enhet under tillsyn som är ansvarig för överträdelsen ska upphöra

med sitt agerande och inte upprepa det.

b) Återföring av vinster som har gjorts eller förluster som har undvikits genom överträdelsen, om dessa kan fastställas.

c) En offentlig varning som namnger ansvarig administratör eller enhet under tillsyn och typen av överträdelse.

29.6.2016

L 171/46

Europeiska unionens officiella tidning

SV

80

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

d) Återkallelse eller indragning av en administratörs auktorisation eller registrering.

e) Ett tillfälligt förbud mot att varje fysisk person som hålls ansvarig för en sådan överträdelse utövar ledningsfunktioner

hos administratören eller en rapportör under tillsyn.

f) Administrativa sanktionsavgifter som är minst tre gånger så höga som den vinst som har gjorts eller de förluster som

undvikits genom överträdelsen, om dessa kan fastställas,

g) i fråga om en fysisk person, maximala administrativa sanktionsavgifter på minst:

i) 500 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som officiell valuta, motsvarande belopp i den nationella

valutan den 30 juni 2016, för överträdelser av artiklarna 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11.1 a, b, c och e, 11.2, 11.3, 12,

13, 14,15, 16, 21, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29 och 34, eller

ii) 100 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som officiell valuta, motsvarande belopp i den nationella

valutan den 30 juni 2016, för överträdelser av artikel 11.1 d eller artikel 11.4,

h) i fråga om en juridisk person, maximala administrativa sanktionsavgifter till ett belopp på minst:

i) det som är högst av 1 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som officiell valuta, motsvarande

belopp i den nationella valutan den 30 juni 2016, eller 10 % av dess totala årliga omsättning enligt det senaste

bokslut som har godkänts av ledningsorganet, för överträdelser av artiklarna 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11.1 a, b, c

och e, 11.2, 11.3, 12, 13, 14, 15, 16, 21, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29 och 34, eller

ii) det som är högst av 250 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som officiell valuta, motsvarande

belopp i den nationella valutan den 30 juni 2016, eller 2 % av dess totala årliga omsättning enligt det senaste

bokslut som har godkänts av ledningsorganet, för överträdelser av artikel 11.1 d eller artikel 11.4.

Vid tillämpning av leden h), i) och ii) ska, om den juridiska personen är ett moderföretag, eller ett dotterföretag till ett

moderföretag som måste upprätta koncernredovisning enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv

2013/34/EU (¹), den relevanta totala årliga omsättningen vara den totala årliga omsättningen eller motsvarande typ av

inkomst enligt rådets direktiv 86/635/EEG (²) för banker och rådets direktiv 91/674/EEG (³) för försäkringsföretag enligt

den senaste koncernredovisning som har godkänts av ledningsorganet i det yttersta moderföretaget eller om personen är

en förening, 10 % av medlemmarnas sammanlagda omsättning.

3.

Senast den 1 januari 2018 ska medlemsstaterna meddela kommissionen och Esma om de bestämmelser som

avses i punkterna 1 och 2.

Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa några sådana regler om administrativa sanktioner som anges i punkt 1 när

överträdelser som avses i den punkten är föremål för straffrättsliga påföljder enligt deras nationella rätt. I sådant fall ska

medlemsstaterna meddela kommissionen och Esma om berörda straffrättsliga bestämmelser samtidigt med det

meddelande som avses i första stycket i denna punkt.

De ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och Esma om eventuella ändringar av bestämmelserna.

4.

Medlemsstaterna får föreskriva att behöriga myndigheter enligt nationell rätt ska ha rätt att påföra sanktioner

utöver de som avses i punkt 1 och får föreskriva hårdare sanktioner än dem som fastställs i punkt 2.

29.6.2016

L 171/47

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer

av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och

83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(²) Rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella

institut (EGT L 372, 31.12.1986, s. 1).

(³) Rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (EGT L 374,

31.12.1991, s. 7).

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

81

Artikel 43

Utövande av tillsynsbefogenheter och påförande av sanktioner

1.

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna, vid fastställandet av typ och nivå på de administrativa

sanktionerna och andra administrativa påföljder, beaktar alla relevanta omständigheter, inbegripet, i förekommande fall:

a) Överträdelsens allvar och varaktighet.

b) Hur kritiskt referensvärdet är med avseende på den finansiella stabiliteten och realekonomin.

c) Den ansvariga personens befattning.

d) Den ansvariga personens finansiella ställning, indikerad genom den ansvariga juridiska personens totala

årsomsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst.

e) Omfattningen av den vinst som den ansvariga personen har erhållit, eller den förlust som vederbörande har undvikit,

i den mån de kan fastställas.

f) Den ansvariga personens grad av samarbetsvillighet med den behöriga myndigheten, utan att det påverkar behovet av

att säkerställa återföring av de vinster som personen erhållit eller förluster som denne undvikit.

g) Eventuella tidigare överträdelser som den berörda personen begått.

h) Åtgärder som efter överträdelsen vidtagits av en ansvarig person för att förhindra upprepad överträdelse.

2.

Vid utövandet av sina befogenheter att påföra administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder enligt

artikel 42 ska de behöriga myndigheterna samarbeta nära för att se till att tillsyns- och utredningsbefogenheterna och de

administrativa sanktionerna och andra administrativa åtgärder leder till de resultat som eftersträvas med denna

förordning. De ska också samordna sina insatser för att undvika eventuellt dubbelarbete och överlappningar när de

utövar tillsyns- och utredningsbefogenheter och påför administrativa sanktioner, inbegripet sanktionsavgifter och andra

administrativa åtgärder i ärenden som är gränsöverskridande.

Artikel 44

Skyldighet att samarbeta

1.

Om en medlemsstat i enlighet med artikel 42 har valt att fastställa straffrättsliga påföljder för de överträdelser av

de bestämmelser som avses i den artikeln, ska den se till att lämpliga åtgärder har vidtagits för att ge de behöriga

myndigheterna alla befogenheter som är nödvändiga för att hålla kontakter med rättsliga myndigheter inom deras

jurisdiktion för att få särskild information om brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden som har inletts på grund

av eventuella överträdelser av denna förordning. De behöriga myndigheterna ska vidarebefordra den informationen till

andra behöriga myndigheter och Esma, så att de kan uppfylla sin skyldighet att samarbeta med varandra och Esma vid

tillämpningen av denna förordning.

2.

Behöriga myndigheter ska bistå andra medlemsstaters behöriga myndigheter. De ska särskilt utbyta information

och samarbeta vid all utrednings- eller tillsynsverksamhet. De behöriga myndigheterna får även samarbeta med behöriga

myndigheter i andra medlemsstater för att underlätta indrivning av sanktionsavgifter.

Artikel 45

Offentliggörande av beslut

1.

Om inte annat följer av punkt 2, ska en behörig myndighet offentliggöra beslut om att påföra en administrativ

sanktion eller annan administrativ åtgärd i förbindelse med överträdelse av denna förordning på sin officiella webbplats

omedelbart efter det att den person som är föremål för det beslutet har underrättats om det beslutet. Ett sådant

offentliggörande ska innehålla åtminstone information om överträdelsens typ och art och om vilka personer som är

föremål för beslutet.

Första stycket tillämpas inte på beslut om åtgärder av utredningskaraktär.

29.6.2016

L 171/48

Europeiska unionens officiella tidning

SV

82

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

2.

Om en behörig myndighet anser att offentliggörandet av identiteten på de juridiska personer eller av en fysisk

persons personuppgifter skulle vara oproportionerligt efter en bedömning från fall till fall av proportionaliteten i

offentliggörandet av sådana uppgifter, eller om ett sådant offentliggörande skulle äventyra stabiliteten på de finansiella

marknaderna eller en pågående utredning, ska den göra något av följande:

a) Skjuta upp offentliggörandet av beslutet tills det att skälen för det inte längre föreligger.

b) Offentliggöra beslutet på anonym grund i enlighet med nationell rätt, när sådana anonyma offentliggöranden

säkerställer ett effektivt skydd av de berörda personuppgifterna.

c) Inte alls offentliggöra beslutet för det fall att den behöriga myndigheten anser att offentliggörande i enlighet med

led a eller b kommer att vara otillräckligt för att säkerställa

i) att finansmarknadernas stabilitet inte äventyras, eller

ii) att offentliggörandet av sådana beslut inte är oproportionellt vad gäller åtgärder som bedöms vara av lindrigare

art.

Om en behörig myndighet beslutar att offentliggöra ett beslut på anonym grund enligt första stycket led b får den skjuta

upp offentliggörandet av de relevanta uppgifterna under en rimlig tidsperiod, om det kan förutses att skälen till det

anonyma offentliggörandet kommer att upphöra under den tidsperioden.

3.

Vid överklagande av beslutet till en nationell rättslig, administrativ eller annan myndighet ska den behöriga

myndigheten på sin officiella webbplats även offentliggöra information om detta och all senare information om

resultatet av ett sådant överklagande. Alla beslut om ogiltigförklarande av ett tidigare beslut om att påföra en sanktion

eller en åtgärd ska också offentliggöras.

4.

Den behöriga myndigheten ska säkerställa att alla beslut som offentliggörs i enlighet med denna artikel finns kvar

på dess officiella webbplats i minst fem år efter offentliggörandet. Personuppgifter som ingår i offentliggörandet ska

endast hållas på den behöriga myndighetens officiella webbplats under den period som krävs enligt gällande

bestämmelser om uppgiftsskydd.

5.

Medlemsstaterna ska årligen tillhandahålla Esma uppgifter i aggregerad form om alla beslut om administrativa

sanktioner och andra administrativa åtgärder enligt artikel 42. Den skyldigheten gäller inte för åtgärder av utrednings­

karaktär. Esma ska offentliggöra uppgifterna i en årlig rapport.

Om en medlemsstat i enlighet med artikel 42 har valt att föreskriva straffrättsliga påföljder för överträdelser av de

bestämmelser som avses i den artikeln, ska dess behöriga myndigheter årligen tillhandahålla Esma anonyma uppgifter i

aggregerad form om alla brottsutredningar som inletts och alla straffrättsliga påföljder som ålagts. Esma ska offentliggöra

uppgifter om ålagda straffrättsliga påföljder i en årlig rapport.

Artikel 46

Kollegier

1.

Inom 30 arbetsdagar från det att ett referensvärde som avses i artikel 20.1 a och c tas upp i förteckningen över

kritiska referensvärden, med undantag för referensvärden där huvuddelen av rapportörerna inte är enheter under tillsyn,

ska den behöriga myndigheten inrätta ett kollegium.

2.

Kollegiet ska bestå av administratörens behöriga myndighet, Esma och de behöriga myndigheterna för rapportörer

under tillsyn.

3.

Behöriga myndigheter i andra medlemsstater ska ha rätt att vara medlemmar i kollegiet om det skulle ha en

betydande negativ inverkan på marknadernas integritet, den finansiella stabiliteten, konsumenterna, realekonomin eller

finansieringen av hushåll och företag i dessa medlemsstater om det kritiska referensvärdet i fråga upphörde att

tillhandahållas.

29.6.2016

L 171/49

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

83

Om en behörig myndighet har för avsikt att bli medlem i ett kollegium ska den lämna in en begäran till administratörens

behöriga myndighet som innehåller belägg för att kraven i första stycket i denna punkt är uppfyllda. Administratörens

relevanta behöriga myndighet ska överväga ansökan och underrätta den ansökande myndigheten inom 20 arbetsdagar

efter mottagandet av ansökan om huruvida den anser att dessa krav är uppfyllda. Om den inte anser att dessa krav är

uppfyllda, kan den ansökande myndigheten hänskjuta ärendet till Esma i enlighet med punkt 9.

4.

Esma ska bidra till att främja och övervaka effektivitet, ändamålsenlighet och konsekvens i arbetet i de kollegier

som avses i denna artikel, i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1095/2010. Esma ska i det syftet delta i lämplig

utsträckning och ska för detta ändamål betraktas som en behörig myndighet.

När Esma agerar i enlighet med artikel 17.6 i förordning (EU) nr 1095/2010 avseende ett kritiskt referensvärde ska Esma

säkerställa lämpligt informationsutbyte och samarbete med de andra medlemmarna av kollegiet.

5.

Administratörens behöriga myndighet ska vara ordförande för kollegiets möten, samordna dess verksamhet och

säkerställa ett effektivt informationsutbyte mellan medlemmarna i kollegiet.

Om en administratör tillhandahåller mer än ett kritiskt referensvärde kan den administratörens behöriga myndighet

inrätta ett enda kollegium för alla referensvärden som tillhandahålls av den administratören.

6.

Administratörens behöriga myndighet ska skriftligen fastställa arrangemang inom ramen för kollegiet vad gäller

följande frågor:

a) Information som ska utbytas mellan de behöriga myndigheterna.

b) Beslutsprocessen mellan de behöriga myndigheterna och de tidsfrister inom vilka varje beslut ska fattas.

c) De fall då de behöriga myndigheterna ska samråda med varandra.

d) Det samarbete som ska idkas i enlighet med artikel 23.7 och 23.8.

7.

En administratörs behöriga myndighet ska på lämpligt sätt beakta eventuella råd från Esma beträffande de skriftliga

arrangemangen enligt punkt 6 innan den godkänner deras slutliga utformning. De skriftliga arrangemangen ska

redovisas i ett dokument som innehåller fullständiga motiveringar till varje betydande avvikelse från Esmas råd.

Administratörens behöriga myndighet ska översända de skriftliga arrangemangen till kollegiets medlemmar och till

Esma.

8.

Innan några av de åtgärder som avses i artikel 23.6, 23.7 och 23.9 samt artiklarna 34, 35 och 42 vidtas ska

administratörens behöriga myndighet rådfråga medlemmarna i kollegiet. Medlemmarna i kollegiet ska göra allt de kan

för att nå en överenskommelse inom den tidsfrist som anges i de skriftliga arrangemang som avses i punkt 6 i den här

artikeln.

Beslut som fattats av administratörens behöriga myndighet om att vidta sådana åtgärder ska ta hänsyn till inverkan på de

övriga berörda medlemsstaterna, i synnerhet de potentiella effekterna på stabiliteten i deras finansiella system.

Vid ett beslut om återkallelse av en administratörs auktorisation eller registrering i enlighet med artikel 35, om ett

referensvärdes upphörande skulle ge upphov till force majeure eller motverka eller på annat sätt bryta mot villkoren för

ett finansiellt avtal eller finansiellt instrument, eller mot reglerna för en investeringsfond, som hänvisar till det

referensvärdet i unionen, i den mening som kommissionen specificerar genom delegerade akter antagna enligt

artikel 51.6, ska de behöriga myndigheterna inom kollegiet överväga att vidta åtgärder för att mildra de effekter som

beskrivs i detta stycke, bland annat följande:

a) Ändra den uppförandekoden som avses i artikel 15, metoden eller andra regler som avser referensvärdet.

b) Införa en övergångsperiod under vilket förfarandena enligt artikel 28.2 gäller.

29.6.2016

L 171/50

Europeiska unionens officiella tidning

SV

84

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

9.

I avsaknad av en överenskommelse mellan medlemmarna i ett kollegium får behöriga myndigheter till Esma

hänskjuta situationer i vilka

a) en behörig myndighet inte har lämnat väsentlig information,

b) administratörens behöriga myndighet efter en begäran enligt punkt 3 har underrättat den ansökande myndigheten

om att villkoren i den punkten inte är uppfyllda, eller administratörens behöriga myndighet inte har fattat något

beslut efter en sådan ansökan inom rimlig tid,

c) de behöriga myndigheterna inte kunnat enas om de förhållanden som anges i punkt 6,

d) det råder oenighet kring de åtgärder som ska vidtas i enlighet med artiklarna 34, 35 och 42,

e) det råder oenighet kring de åtgärder som ska vidtas i enlighet med artikel 23.6,

f) det råder oenighet kring de åtgärder som ska vidtas i enlighet med punkt 8 tredje stycket i den här artikeln.

10.

I de situationer som avses i punkt 9 a, b, c, d och f ska administratörens behöriga myndighet, om ärendet ännu

inte avgjorts 30 dagar efter hänskjutandet till Esma, fatta det slutliga beslutet och lämna en utförlig skriftlig motivering

av sitt beslut till de behöriga myndigheter som avses i den punkten och till Esma.

Den tidsperiod som avses i artikel 34.6 a ska upphöra att löpa från och med dagen för hänskjutande till Esma till dess

att ett beslut fattas i enlighet med första stycket i den här punkten.

Om Esma anser att administratörens behöriga myndighet har vidtagit någon av de åtgärder som avses i punkt 8 i denna

artikel som eventuellt inte överensstämmer med unionsrätten ska Esma agera i enlighet med artikel 17 i förordning (EU)

nr 1095/2010.

11.

I de situationer som avses i punkt 9 e i denna artikel, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i

EUF-fördraget, får Esma agera i enlighet med sina befogenheter enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

De befogenheter som en administratörs behöriga myndighet har enligt artikel 23.6 får utövas till dess att Esma

offentliggör sitt beslut.

Artikel 47

Samarbete med Esma

1.

De behöriga myndigheterna ska samarbeta med Esma vid tillämpningen av denna förordning, i enlighet med

förordning (EU) nr 1095/2010.

2.

De behöriga myndigheterna ska omgående förse Esma med all information den behöver för att utföra sina

uppgifter i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1095/2010.

3.

Esma ska utarbeta förslag på tekniska standarder för genomförande för att fastställa de förfaranden och format för

informationsutbyte som avses i punkt 2.

Esma ska överlämna de förslag till tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket till kommissionen

senast den 1 april 2017.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

29.6.2016

L 171/51

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

85

Artikel 48

Tystnadsplikt

1.

All konfidentiell information som är föremål för mottagande, utbyte eller förmedling enligt denna förordning ska

omfattas av de villkor för tystnadsplikt som föreskrivs i punkt 2.

2.

Tystnadsplikten ska gälla alla personer som arbetar eller har arbetat för den behöriga myndigheten, eller för en

myndighet eller ett marknadsföretag eller en fysisk eller juridisk person som den behöriga myndigheten delegerat sina

befogenheter till, inbegripet revisorer och experter som arbetar på den behöriga myndighetens uppdrag.

3.

Information som omfattas av tystnadsplikt får inte lämnas ut till någon annan person eller myndighet utom när

detta föreskrivs i unionsrätten eller nationell rätt.

4.

All information som utbyts mellan de behöriga myndigheterna enligt denna förordning och som avser affärs- eller

driftsförhållanden och andra ekonomiska eller personliga förhållanden ska anses vara konfidentiell och omfattas av

tystnadsplikt, utom när den behöriga myndigheten vid den tidpunkt då informationen lämnas anger att informationen

får lämnas ut eller om det är nödvändigt att lämna ut informationen i samband med rättsliga förfaranden.

AVDELNING VII

DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEAKTER

Artikel 49

Utövandet av delegeringen

1.

Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna

artikel.

2.

Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.2, 20.6, 24.2, 33.7, 51.6 och 54.3 ska ges till

kommissionen tills vidare från och med den 30 juni 2016.

3.

Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.2, 20.6, 24.2, 33.7, 51.6 och 54.3 får när som helst

återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som

anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella

tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt

i kraft.

4.

Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i

enlighet med de principer som slagits fast i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.

5.

Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.

En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.2, 20.6, 24.2, 33.7, 51.6 och 54.3 ska träda i kraft endast om

varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader

från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången

av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre

månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

29.6.2016

L 171/52

Europeiska unionens officiella tidning

SV

86

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

Artikel 50

Kommittéförfarande

1.

Kommissionen ska biträdas av Europeiska värdepapperskommittén. Denna kommitté ska vara en kommitté i den

mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.

När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas, med beaktande av

bestämmelserna i artikel 8 i den förordningen.

AVDELNING VIII

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 51

Övergångsbestämmelser

1.

En indexleverantör som tillhandahåller ett referensvärde den 30 juni 2016 ska ansöka om auktorisation eller

registrering i enlighet med artikel 34 senast den 1 januari 2020.

2.

Senast den 1 januari 2020 ska den behöriga myndigheten i den medlemstat där en indexleverantör som ansöker

om auktorisation i enlighet med artikel 34 är belägen ha befogenhet att besluta att registrera den indexleverantören som

administratör, även om denna inte är enhet under tillsyn, på följande villkor:

a) Indexleverantören tillhandahåller inte ett kritiskt referensvärde.

b) Den behöriga myndigheten är på skälig grund medveten om att det eller de index som indexleverantören

tillhandahåller inte är vanligt förekommande, i den mening som avses i denna förordning, vare sig i den medlemsstat

där indexleverantören är belägen eller i andra medlemsstater.

Den behöriga myndigheten ska till Esma anmäla det beslut som antagits i enlighet med första stycket.

Den behöriga myndigheten ska behålla beläggen för skälen till beslutet som antas i enlighet med första stycket, i en

sådan form att det är möjligt att fullt ut begripa den behöriga myndighetens utvärderingar att det eller de index som

tillhandahålls av indexleverantören inte är vanligt förekommande, inbegripet eventuell marknadsinformation, uttalanden

eller annan information, liksom information från indexleverantören.

3.

En indexleverantör får fortsätta att tillhandahålla ett befintligt referensvärde som får användas av enheter under

tillsyn till och med den 1 januari 2020 eller när indexleverantören lämnar in en ansökan om auktorisation eller

registrering i enlighet med punkt 1 såvida inte, och i så fall fram till dess, att ansökan om auktorisationen eller

registreringen har avslagits.

4.

Om ett befintligt referensvärde inte uppfyller kraven i denna förordning, men då upphörande eller ändringar av

referensvärdet i syfte att uppfylla kraven i denna förordning skulle ge upphov till force majeure eller motverka eller på

annat sätt bryta mot villkoren för ett finansiellt avtal eller finansiellt instrument eller reglerna för en investeringsfond,

som hänvisar till referensvärdet, får den behöriga myndigheten i den medlemsstat där indexleverantören är belägen

tillåta att referensvärdet används. Inga finansiella instrument, finansiella avtal eller mått på en investeringsfonds resultat

får lägga till en hänvisning till ett sådant befintligt referensvärde efter den 1 januari 2020.

5.

Såvida inte kommissionen antagit ett beslut om likvärdighet enligt artikel 30.2 eller 30.3 eller en administratör

erkänts enligt artikel 32 eller ett referensvärde godkänts enligt artikel 33, får enheter under tillsyn, i unionen använda ett

referensvärde som tillhandahålls av en administratör belägen i ett tredjeland när referensvärdet redan används i unionen

som en referens för finansiella instrument, finansiella avtal eller för att mäta en investeringsfonds resultat, endast för

sådana finansiella instrument, finansiella avtal och mått på en investeringsfonds resultat som redan hänvisar till

referensvärdet i unionen den, eller som adderar en referens till ett sådant referensmärke före den 1 januari 2020.

29.6.2016

L 171/53

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

87

6.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 49 avseende åtgärder för att bestämma de

villkor på vilka de relevanta behöriga myndigheterna får bedöma huruvida upphörande eller ändring av ett befintligt

referensvärde för att uppfylla kraven i denna förordning rimligtvis skulle kunna ge upphov till force majeure eller

motverka eller på annat sätt bryta mot villkoren för ett finansiellt avtal eller finansiellt instrument eller reglerna för en

investeringsfond som hänvisar till ett sådant referensvärde.

Artikel 52

Tidsfrist för uppdatering av prospekt och viktiga faktablad

Artikel 29.2 påverkar inte befintliga prospekt som godkänts enligt direktiv 2003/71/EG före den 1 januari 2018. Vad

gäller prospekt som godkänts enligt direktiv 2009/65/EG före den 1 januari 2018 ska de underliggande handlingarna

uppdateras så snart det är möjligt eller senast inom tolv månader efter den dagen.

Artikel 53

Esmas översyner

1.

Esma ska sträva efter att skapa en gemensam europeisk tillsynskultur och enhetlig tillsynspraxis och se till att de

behöriga myndigheterna använder ett enhetligt arbetssätt vid tillämpningen av artiklarna 32 och 33. I det syftet ska

erkännanden i enlighet med artikel 32 och godkännanden i enlighet med artikel 33 ses över av Esma vartannat år.

Esma ska utfärda ett yttrande till varje behörig myndighet som har erkänt en tredjelandsadministratör eller godkänt ett

tredjelandsreferensvärde med en bedömning av huruvida den behöriga myndigheten tillämpar relevanta krav i artikel 32

respektive 33 och kraven i eventuella delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn eller genomförande som

grundas på denna förordning.

2.

Esma ska ha befogenhet att begära dokumenterade underlag från en behörig myndighet för beslut som antagits i

enlighet med första stycket i artikel 51.2, artikel 24.1 och artikel 25.2.

Artikel 54

Översyn

1.

Senast den 1 januari 2020 ska kommissionen se över denna förordning och till Europaparlamentet och rådet

överlämna en rapport om genomförandet av förordningen, med särskild tonvikt på följande:

a) Funktionssättet och effektiviteten i det kritiska referensvärdet, ordningen för obligatorisk administration

och obligatorisk rapportering enligt artiklarna 20, 21 och 23 samt definitionen av ett kritiskt referensvärde i

artikel 3.1.25.

b) Effektiviteten i ordningen för auktorisation, registrering och tillsyn av administratörer enligt avdelning VI och

kollegierna enligt artikel 46 och huruvida det är lämpligt att ett unionsorgan utövar tillsyn över vissa referensvärden.

c) Funktionssättet och effektiviteten i artikel 19.2, särskilt dess tillämpningsområde.

2.

Kommissionen ska se över utvecklingen av internationella principer som är tillämpliga för referensvärden samt

utvecklingen av rättsliga ramar och tillsynspraxis i tredjeländer när det gäller tillhandahållande av referensvärden, och

rapportera till Europaparlamentet och rådet vart femte år efter den 1 januari 2018. Den rapporten ska framför allt

analysera huruvida det finns ett behov av att ändra denna förordning och vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

29.6.2016

L 171/54

Europeiska unionens officiella tidning

SV

88

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

3.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 49 för att förlänga den period på

42 månader som avses i artikel 51.2 med 24 månader, om den rapport som avses i punkt 1 b i den här artikeln styrker

att övergångsordningen för registrering enligt artikel 51.2 inte är till nackdel för en gemensam europeisk tillsynsordning

och en konsekvent tillsynspraxis och de behöriga myndigheternas arbetssätt.

Artikel 55

Anmälningar rörande använda referensvärden och deras administratörer

När ett finansiellt instrument som omfattas av artikel 4.1 i förordning (EU) nr 596/2014 hänvisar till ett referensvärde

ska anmälningar enligt artikel 4.1 i den förordningen innehålla namnet på det referensvärde som det hänvisas till och

dess administratör.

Artikel 56

Ändringar av förordning (EU) nr 596/2014

Förordning (EU) nr 596/2014 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkt ska införas:

”1a.

Det anmälningskrav som avses i punkt 1 ska inte tillämpas på transaktioner med finansiella instrument

som är kopplade till aktier eller skuldinstrument från den emittent som avses i den punkten när något av följande

villkor är uppfyllt vid transaktionstidpunkten:

a) Det finansiella instrumentet är en andel i ett företag för kollektiva investeringar i vilket exponeringen mot

emittentens aktier eller skuldinstrument inte överstiger 20 % av de tillgångar som innehas av företaget för

kollektiva investeringar.

b) Det finansiella instrumentet innebär en exponering mot en tillgångsportfölj där exponeringen mot emittentens

aktier eller skuldinstrument inte överstiger 20 % av portföljens tillgångar.

c) Det finansiella instrumentet är en andel i ett företag för kollektiva investeringar eller innebär exponering mot

en tillgångsportfölj och personen i ledande ställning, eller denne närstående personer, inte känner till, och inte

heller skulle kunna känna till, investeringssammansättningen eller exponeringen mot ett sådant företag för

kollektiva investeringar eller tillgångsportfölj i förhållande till emittentens aktier eller skuldinstrument, och det

dessutom inte finns något skäl för den personen att tro att emittentens aktier eller skuldinstrument överstiger

tröskelvärdena i led a eller b.

Om information om investeringssammansättningen i företaget för kollektiva investeringar eller exponeringen mot

tillgångsportföljen finns tillgänglig ska personen i ledande ställning, eller denne närstående personer, göra alla

rimliga ansträngningar för att använda sig av denna information.”

b) I punkt 7 ska följande stycke införas efter andra stycket:

”Vid tillämpningen av led b behöver transaktioner med aktier eller skuldinstrument från en emittent, eller derivat

eller andra finansiella instrument som är kopplade till dessa, som utförs av personer i ledande ställning i ett

företag för kollektiva investeringar där personen i ledande ställning, eller denne närstående personer, har

investerat, inte anmälas om personen i ledande ställning i företaget för kollektiva investeringar agerar med full

handlingsfrihet, vilket utesluter att vederbörande får instruktioner eller råd avseende portföljsammansättningen

direkt eller indirekt från investerare i det företaget för kollektiva investeringar.”

2. Artikel 35 ska ändras på följande sätt:

a) i punkterna 2 och 3 ska frasen ”artiklarna … 19.13 och 19.14”ersättas med ”artiklarna … 19.13, 19.14 och 38”

29.6.2016

L 171/55

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

89

b) punkt 5 ska ersättas med följande:

”5.

En delegerad akt som antas enligt artikel 6.5 eller 6.6, artikel 12.5, artikel 17.2 tredje stycket, artikel 17.3,

19.13 eller 19.14 eller artikel 38 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort

invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europapar­

lamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat

kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europapar­

lamentets eller rådets initiativ.”

3. I artikel 38 ska följande stycken läggas till:

”Senast den 3 juli 2019 ska kommissionen efter att ha hört Esma lägga fram en rapport till Europaparlamentet och

rådet om nivån på de tröskelvärden som fastställs i leden a och b i artikel 19.1a avseende transaktioner utförda av

personer i ledande ställning där emittentens aktier eller skuldinstrument utgör en del av ett företag för kollektiva

investeringar eller innebär exponering mot en tillgångsportfölj, i syfte att bedöma huruvida den nivån är lämplig eller

bör justeras.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 35 för att justera tröskelvärdena i

leden a och b i artikel 19.1a om kommissionen i den rapporten fastställer att de tröskelvärdena bör justeras.”

Artikel 57

Ändringar av direktiv 2008/48/EG

Direktiv 2008/48/EG ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 5.1 ska följande stycke införas efter andra stycket:

”När kreditavtalet hänvisar till ett referensvärde enligt definitionen i artikel 3.1.3 i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) 2016/1011 (*) ska namnet på referensvärdet och dess administratör och de möjliga följderna för

konsumenterna tillhandahållas konsumenten av kreditgivaren eller i förekommande fall kreditförmedlaren i ett

separat dokument som kan bifogas formuläret Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som

referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och

om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (EUT L 171,

29.6.2016, s. 1).”

2. I artikel 27.1 ska följande stycke införas efter andra stycket:

”Senast den 1 juli 2018 ska medlemsstaterna anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att följa

artikel 5.1 tredje stycket och översända dem till kommissionen. De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med

1 juli 2018.”

Artikel 58

Ändringar av direktiv 2014/17/EU

Direktiv 2014/17/EU ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 13.1 andra stycket ska följande led införas:

”ea) När avtal som hänvisar till ett referensvärde enligt definitionen i artikel 3.1.3 i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) 2016/1011 (*) finns tillgängliga, namnen på referensvärdena och deras administratörer och vad

detta kan innebära för konsumenten.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som

referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och

om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (EUT L 171,

29.6.2016, s. 1).”

29.6.2016

L 171/56

Europeiska unionens officiella tidning

SV

90

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

2. I artikel 42.2 ska följande stycke införas efter första stycket:

”Senast den 1 juli 2018 ska medlemsstaterna anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att följa

artikel 13.1 andra stycket ea och översända dem till kommissionen. De ska tillämpa dessa bestämmelser från och

med den 1 juli 2018.”

3. I artikel 43.1 ska följande stycke läggas till:

”Artikel 13.1 andra stycket ea ska inte tillämpas på kreditavtal som existerade före den 1 juli 2018.”

Artikel 59

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2018.

Utan hinder av andra stycket i denna artikel ska artiklarna 3.2, 5.5, 11.5, 13.3, 15.6, 16.5, artikel 20 (undantaget

punkt 6 b), artiklarna 21 och 23, 25.8, 25.9, 26.5, 27.3, 30.5, 32.9, 33.7, 34.8, 46, 47.3 och 51.6 tillämpas från och

med den 30 juni 2016.

Utan hinder av andra stycket i denna artikel ska artikel 56 tillämpas från och med den 3 juli 2016.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 8 juni 2016.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

A.G. KOENDERS

Ordförande

29.6.2016

L 171/57

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

91

BILAGA I

REFERENSRÄNTOR

Rättvisande och tillräckliga uppgifter

1. Vid tillämpningen av artikel 11.1 a och c ska prioriteringsordningen för användning av dataunderlag generellt sett

vara:

a) En rapportörs transaktioner på den underliggande marknad som ett referensvärde avser att mäta, eller om detta

inte räcker, rapportörens transaktioner på relaterade marknader, såsom

— depositmarknaden för lån mellan banker utan säkerhet,

— andra depositmarknader för t.ex. bankcertifikat och företagscertifikat utan säkerhet, och

— andra marknader såsom OIS-kontrakt (overnight index swaps), repor, valutaterminer, ränteterminer och

optioner, förutsatt att dessa transaktioner uppfyller kraven på dataunderlag i uppförandekoden.

b) Rapportörers observationer av tredjeparts transaktioner på de marknader som beskrivs i led a.

c) Bindande anbud.

d) Indikativa anbud eller expertutlåtanden.

2. Vid tillämpningen av artikel 11.1 a och 11.4 får dataunderlag justeras.

Dataunderlaget får särskilt anpassas genom tillämpning av följande kriterier:

a) Transaktionernas närhet i tiden till lämnandet av dataunderlag och effekten av eventuella marknadshändelser

mellan det att transaktionerna ägde rum och dataunderlaget lämnades in.

b) Interpolering eller extrapolering från transaktionsuppgifter.

c) Justeringar för att ta hänsyn till förändringar som avser rapportörernas och andra marknadsaktörers

kreditvärdighet.

Övervakningsfunktion

3. Följande krav ska tillämpas i stället för kraven i artikel 5.4 och 5.5:

a) Administratörer av en referensränta ska ha en oberoende övervakningskommitté. Närmare uppgifter om

medlemmarna av den kommittén ska offentliggöras, liksom eventuella deklarationer om intressekonflikter och

förfarandena för val eller nominering av dess medlemmar.

b) Övervakningskommittén ska hålla möten minst var fjärde månad och ska föra protokoll över varje sådant möte.

c) Övervakningskommittén ska verka fritt från otillbörlig påverkan och ska ha allt det ansvar som föreskrivs i

artikel 5.3.

Revision

4. Administratören av en referensränta ska utse en oberoende extern revisor som ska granska och rapportera om

huruvida administratören följer referensvärdesmetoden och denna förordning. Den externa revisionen av

administratören ska genomföras första gången sex månader efter det att uppförandekoden infördes och därefter

vartannat år.

29.6.2016

L 171/58

Europeiska unionens officiella tidning

SV

92

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

Övervakningskommittén kan kräva en extern revision av en rapportör till en referensränta om den är missnöjd med

vederbörandes agerande i något avseende.

Rapportörernas system och kontroller

5. Följande krav ska tillämpas på rapportörer till en referensränta, utöver de krav som fastställs i artikel 16.

Artikel 16.5 ska inte tillämpas.

6. Varje rapportörs uppgiftslämnare och de närmaste överordnade till den uppgiftslämnaren ska skriftligen bekräfta att

de har läst och ska följa uppförandekoden.

7. Rapportörers system och kontroller ska omfatta följande:

a) En allmän beskrivning av ansvarsfördelningen inom varje företag, inbegripet interna rapporteringsvägar och

ansvarsområden, var uppgiftslämnare och chefer befinner sig och namn på relevanta personer och deras

ställföreträdare.

b) Interna rutiner för att godkänna rapportering av dataunderlag.

c) Disciplinära åtgärder vid försök att manipulera, eller underlåtenhet att rapportera faktisk manipulation eller

manipulationsförsök av parter utanför rapporteringsförfarandet.

d) Effektiva rutiner för att hantera intressekonflikter och kontrollera kommunikation både hos rapportörer och

mellan rapportörer och andra tredje parter för att undvika olämpligt externt inflytande över dem som ansvarar

för att lämna uppgifter om räntor. Uppgiftslämnare ska arbeta på platser som är fysiskt åtskilda från personer

som handlar med räntederivat.

e) Effektiva rutiner för att förhindra eller kontrollera utbyte av information mellan personer som är involverade i

verksamhet som medför en risk för intressekonflikter, om utbytet av informationen kan påverka den referensvär­

desinformation som rapporteras.

f) Regler för att undvika hemlig samverkan mellan rapportörer och mellan rapportörer och administratörer av

referensvärden.

g) Åtgärder för att förhindra, eller begränsa möjligheten för, att personer får ett olämpligt inflytande över hur

personer som deltar i sammanställningen av dataunderlag utför denna uppgift.

h) Undanröjande av alla direkta samband mellan ersättningen till medarbetare som arbetar med sammanställningen

av dataunderlag och ersättningen till, eller de intäkter som genereras av, personer som arbetar med annan

verksamhet, i fall där det kan uppstå en intressekonflikt mellan dessa verksamheter.

i) Kontroller för att upptäcka eventuella reverserade transaktioner efter det att dataunderlaget har inlämnats.

8. Rapportörer till en referensränta ska utförligt dokumentera följande:

a) Alla relevanta aspekter när det gäller rapporteringen av dataunderlag.

b) Förfarandet för att fastställa och godkänna dataunderlag.

c) Namn på uppgiftslämnarna och deras ansvarsområden.

d) All kommunikation mellan uppgiftslämnarna och andra personer, däribland interna och externa handlare och

mäklare, som rör fastställandet eller rapporteringen av dataunderlag.

e) Uppgiftslämnarnas kontakter med administratören eller beräkningsombudet.

f) Eventuella frågor rörande dataunderlaget och resultatet av dessa frågor.

g) Känslighetsrapporter för ränteswappar och andra derivat i handelslagret när det finns en betydande exponering

mot räntesatser avseende dataunderlaget.

29.6.2016

L 171/59

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

93

9. Dokumentationen ska sparas på ett medium som gör den lagrade informationen tillgänglig i framtiden och det ska

finnas en dokumenterad verifieringskedja.

10. Funktionen för regelefterlevnad hos en rapportör till en referensränta ska regelbundet rapportera alla undersöknings­

resultat till ledningen, bl.a. om reverserade transaktioner.

11. Dataunderlag och rutiner ska regelbundet ses över internt.

12. En extern revision av dataunderlaget hos en rapportör till en referensränta, efterlevnad av uppförandekoden och av

bestämmelserna i denna förordning ska genomföras första gången sex månader efter det att uppförandekoden

infördes och därefter vartannat år.

29.6.2016

L 171/60

Europeiska unionens officiella tidning

SV

94

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

BILAGA II

RÅVARUINDEX

Metod

1. Administratören av ett råvaruindex ska formalisera, dokumentera och offentliggöra alla metoder som administratören

använder för beräkning av ett visst referensvärde. En metod ska åtminstone innehålla och beskriva följande:

a) Alla kriterier och förfaranden som används för att tillhandahålla referensvärdet, inbegripet hur administratören

använder dataunderlaget, inbegripet den specifika volymen, avslutade och rapporterade transaktioner, köp- och

säljanbud och annan marknadsinformation, i sin bedömning eller sina bedömningsperioder, varför en viss

referensenhet används, hur administratören samlar in sådant dataunderlag, riktlinjerna för bedömarnas

skönsmässiga bedömningar och all annan information, såsom antaganden, modeller eller extrapoleringar från

insamlade uppgifter som beaktas i bedömningar.

b) Förfaranden och praxis som ska säkerställa att bedömarnas skönsmässiga bedömningar görs på ett enhetligt sätt.

c) Den relativa vikt som ska fästas vid varje kriterium som används vid beräkningen av referensvärdet, i synnerhet

den typ av dataunderlag som används och den typ av kriterium som används för att vägleda bedömningen i syfte

att säkra kvalitet och skydd mot otillbörlig påverkan vid beräkningen av referensvärdet.

d) Kriterier som anger den minsta mängd transaktionsuppgifter som krävs för att beräkna ett visst referensvärde. Om

inget tröskelvärde föreskrivs ska det anges varför en lägsta tröskelvärde inte har fastställts, samt förfaranden som

ska användas om det saknas transaktionsuppgifter.

e) Kriterier för bedömningsperioder då de inlämnade uppgifterna understiger metodens rekommenderade

minimigräns för transaktionsuppgifter eller administratörens kvalitetsstandarder, inbegripet alternativa

bedömningsmetoder såsom teoretiska skattningsmodeller. Dessa kriterier ska klargöra vilka förfaranden som ska

användas om det saknas transaktionsuppgifter.

f) Kriterier för att se till att dataunderlag rapporteras i rätt tid och för hur rapporteringen ska ske: elektroniskt, per

telefon eller på annat sätt.

g) Kriterier och förfaranden för bedömningsperioder när en eller flera rapportörer lämnar dataunderlag som utgör en

betydande del av den samlade dataunderlaget för det berörda referensvärdet. Administratören ska i dessa kriterier

och förfaranden även fastställa vad som utgör en betydande del för beräkningen av varje referensvärde.

h) Kriterier enligt vilka transaktionsuppgifter kan exkluderas från beräkningen av referensvärdet.

2. Administratören av ett råvaruindex ska offentliggöra eller tillgängliggöra nyckelelementen i den metod som

administratören använder för varje tillhandahållet och offentliggjort råvaruindex, eller i förekommande fall för varje

tillhandahållen och offentliggjord familj av referensvärden.

3. Tillsammans med den metod som avses i punkt 2 ska administratören av ett råvaruindex också beskriva och

offentliggöra allt följande:

a) Skälen till varför en viss metod har valts, inbegripet eventuella prisjusteringsmetoder och en motivering till varför

den tidsperiod under vilken dataunderlag godtas är en tillförlitlig indikator för fysiska marknadsvärden.

b) Förfarandet för intern översyn och godkännande av en given metod, samt hur ofta denna översyn görs.

c) Förfarandet för extern översyn av en given metod, inbegripet förfaranden för att få marknaden att godta metoden

genom samråd med användare kring viktiga förändringar av förfaranden för att beräkna referensvärden.

29.6.2016

L 171/61

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

95

Ändringar av metoden

4. Administratören av ett råvaruindex ska anta och offentliggöra för användarna tydliga rutiner för och skälen till alla

planerade väsentliga ändringar av sina metoder. Rutinerna ska vara förenliga med administratörens överordnade mål

att säkerställa att dennes referensvärdesberäkningar konsekvent är skyddade mot otillbörlig påverkan och att

genomföra förändringar som syftar till att den marknad som ändringarna avser ska fungera väl. Sådana rutiner ska

föreskriva följande:

a) Att användarna underrättas på förhand inom en tydlig tidsram som ger användarna tillräcklig möjlighet att

analysera och lämna synpunkter på effekterna av sådana planerade ändringar, med beaktande av administratörens

uppskattning av de allmänna omständigheterna.

b) Att användarnas synpunkter, och administratörens svar på dessa synpunkter, ska göras tillgängliga för alla

marknadsaktörer efter en viss samrådsperiod, utom när den som har lämnat synpunkterna har begärt att

synpunkterna ska behandlas konfidentiellt.

5. Administratören av ett råvaruindex ska regelbundet granska sina metoder för att se till att de ger en god bild av den

fysiska marknad som bedömningen avser och ha ett förfarande för att beakta relevanta användares synpunkter.

Referensvärdesberäkningarnas kvalitet och frihet från otillbörlig påverkan

6. Administratören av ett råvaruindex ska göra följande:

a) Fastställa kriterier som definierar den fysiska råvara som en viss metod avser.

b) Prioritera dataunderlag i följande ordning, där detta är förenligt med administratörens metoder:

i) Avslutade och rapporterade transaktioner.

ii) Köp- och säljanbud.

iii) Annan information.

Om avslutade och rapporterade transaktioner inte prioriteras ska skälen anges i enlighet med punkt 7 b.

c) Använda tillräckliga mått som är avsedda att utgå från det dataunderlag som lämnats in och beaktats vid en

referensvärdesberäkning, som ska vara äkta, dvs. de parter som har lämnat dataunderlaget har genomfört, eller är

beredda att genomföra, sådana transaktioner som dataunderlaget avser och avslutade transaktioner har genomförts

på affärsmässig basis, varvid särskild uppmärksamhet ska ägnas transaktioner mellan närstående aktörer.

d) Fastställa och följa rutiner för att upptäcka avvikande eller misstänkta transaktionsuppgifter och för att

dokumentera beslut om att exkludera transaktionsuppgifter från administratörens referensvärdesberäkning.

e) Uppmuntra rapportörer att lämna allt dataunderlag som uppfyller administratörens kriterier för den berörda

beräkningen. Administratörer ska i den mån de kan och det är rimligt försöka se till att inlämnat dataunderlag är

representativt för de transaktioner som rapportörerna faktiskt har avslutat.

f) Tillämpa ett system med lämpliga åtgärder för att se till att rapportörer uppfyller administratörens tillämpliga krav

på dataunderlagets kvalitet och frihet från otillbörlig påverkan.

7. Administratören av ett råvaruindex ska i samband med varje beräkning redogöra för och offentliggöra följande, i den

mån det är rimligt och utan att det påverkar det planerade offentliggörandet av referensvärdet:

a) En kortfattad förklaring som är tillräcklig för att göra det möjligt för en referensvärdesanvändare eller behörig

myndighet att förstå hur beräkningen gjordes och som åtminstone anger storleken och likviditeten avseende den

fysiska marknad som ska bedömas (t.ex. transaktionernas antal och volym), volymbredd och genomsnittsvolym,

prisintervall och genomsnittspris, indikativa uppgifter om hur stor procentuell andel varje typ av marknadsin­

formation som ingår i beräkningen utgör. Villkor avseende prissättningsmetoden ska inkluderas, såsom

”transaktionsbaserad”, ”spread-baserad” eller ”interpolerad/extrapolerad”.

29.6.2016

L 171/62

Europeiska unionens officiella tidning

SV

96

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

b) En kortfattad förklaring om i vilken mån, och på vilka grunder, bedömningar gjordes under beräkningen,

inbegripet att uppgifter som i övrigt uppfyllde kraven för den relevanta beräkningsmetoden exkluderades, att

priser baserades på spreadar eller interpolering/extrapolering, eller att köp- eller säljanbud som översteg de

avslutade transaktionerna gavs en högre vikt.

Rapporteringsförfarandets frihet från otillbörlig påverkan

8. Administratören av ett råvaruindex ska göra följande:

a) Fastställa kriterier för vem som får lämna dataunderlag till administratören.

b) Ha rutiner för kvalitetskontroll i syfte att kontrollera identiteten på rapportörer eller uppgiftslämnare som

rapporterar dataunderlag och att dessa uppgiftslämnare är behöriga att rapportera dataunderlag för rapportörens

räkning.

c) Fastställa kriterier för vilka medarbetare hos en rapportör som får lämna dataunderlag till en administratör för

rapportörens räkning, uppmuntra rapportörer att skicka transaktionsuppgifter från back office-funktioner och

försöka hitta uppgifter som styrker dessa från andra källor om transaktionsuppgifterna kommer direkt från en

handlare.

d) Införa interna kontroller och skriftliga rutiner för att upptäcka kommunikation mellan rapportörer och bedömare

som syftar till att påverka en beräkning till förmån för en viss handelsposition (hos rapportören, dennes anställda

eller en tredje part), som syftar till att få bedömaren att bryta mot administratörens regler eller riktlinjer eller att

upptäcka rapportörer som lämnar avvikande eller misstänkta transaktionsuppgifter. Dessa rutiner ska i den mån

det är möjligt omfatta bestämmelser enligt vilka administratören kan besluta om en mer långtgående utredning

inom rapportörens företag. Kontrollerna ska innefatta dubbelkontroller av marknadsindikatorer för att validera

inlämnad information.

Bedömare

9. När det gäller funktionen som bedömare ska administratören av ett råvaruindex göra följande:

a) Anta och ha tydliga interna regler och riktlinjer för val av bedömare, inbegripet minimikrav på utbildning,

erfarenheter och kvalifikationer, samt ett förfarande för regelbunden översyn av deras kompetens.

b) Ha rutiner för att säkerställa att beräkningarna kan göras på ett enhetligt och regelbundet sätt.

c) Ha kontinuitets- och successionsplaner för sina bedömare för att se till att beräkningarna görs på ett enhetligt sätt

av medarbetare som besitter relevanta kunskaper.

d) Upprätta interna kontrollrutiner för att säkra att beräkningarna är fria från otillbörlig påverkan och tillförlitliga.

Sådana interna kontroller och rutiner ska åtminstone förutsätta fortlöpande övervakning av bedömare för att se

till att metoden tillämpas på rätt sätt och förfaranden för internt godkännande från ledningens sida innan

referensvärden släpps ut för att spridas på marknaden.

Verifieringskedjor

10. Administratören av ett råvaruindex ska ha regler och förfaranden för samtidig dokumentation av relevant

information, däribland följande:

a) Allt dataunderlag.

b) Bedömningar som bedömare gör i samband med beräkningen av varje referensvärde.

c) Om en viss transaktion som i övrigt uppfyllde kraven enligt den relevanta metoden har exkluderats från

beräkningen, och skälen till detta.

d) Identiteten hos varje bedömare och varje annan person som lämnat eller på annat sätt genererat någon av den

information som avses i led a, b eller c.

29.6.2016

L 171/63

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

97

11. Administratören av ett råvaruindex ska ha regler och rutiner för att se till att en verifieringskedja för relevant

information sparas i minst fem år för att dokumentera hur beräkningarna görs.

Intressekonflikter

12. Administratören av ett råvaruindex ska fastställa lämpliga riktlinjer och förfaranden för att upptäcka, offentliggöra,

hantera, minska eller undvika intressekonflikter och för att se till att beräkningarna är oberoende och inte kan

utsättas för otillbörlig påverkan. Dessa riktlinjer och förfaranden ska ses över och uppdateras regelbundet och ska

tjäna följande syften:

a) Se till att beräkningarna av referensvärden inte påverkas av att det föreligger eller kan uppstå kommersiella eller

personliga affärsförbindelser eller intressen mellan administratörer eller dem närstående företag, anställda,

kunder, marknadsaktörer eller personer som har anknytning till dessa.

b) Se till att administratörens anställdas personliga intressen och affärskontakter inte tillåts skada administratörens

funktion, t.ex. uppdrag utanför arbetsplatsen, resor och underhållning, gåvor och bjudningar som

administratörens kunder eller andra aktörer på råvarumarknaden erbjuder.

c) När det gäller konstaterade konflikter se till att funktioner inom administratören skiljs åt på lämpligt sätt genom

övervakning, ersättning, systemåtkomst och informationsflöden.

d) Skydda konfidentialiteten hos information som rapporteras eller sammanställs av administratören, om inte annat

följer av de krav på offentliggörande som administratören måste uppfylla.

e) Se till att det finns ett förbud för chefer, bedömare och övriga anställda hos administratören att påverka

beräkningen av ett referensvärde genom att delta i anbud, offerter eller handel, vare sig personligen eller för

marknadsaktörers räkning.

f) Effektivt hantera konstaterade intressekonflikter som kan föreligga mellan administratörens tillhandahållande av

ett referensvärde (inbegripet alla anställda som utför eller på annat sätt deltar i beräkningen av ett referensvärde)

och administratörens övriga verksamhet.

13. Administratören av ett råvaruindex ska se till att det finns lämpliga rutiner och mekanismer inom deras övriga

affärsverksamhet som minimerar risken för att intressekonflikter påverkar referensvärdesberäkningarnas frihet från

otillbörlig påverkan.

14. Administratörer av ett råvaruindex ska se till att de har åtskilda rapporteringsvägar för sina chefer, bedömare och

övriga anställda och från chefer till den högsta ledningen och styrelsen för att säkerställa följande:

a) Att administratören på ett tillfredsställande sätt uppfyller kraven i denna förordning.

b) Att det finns en tydlig definition av ansvarsområden och att det inte föreligger, eller upplevs föreligga, några

motsättningar mellan dem.

15. Administratören av ett råvaruindex ska informera användarna så snart denne får kännedom om en intressekonflikt

som är en följd av administratörens ägarförhållanden.

Klagomål

16. Administratörer av ett råvaruindex ska införa och offentliggöra en skriftlig policy för hantering av klagomål som

fastställer förfaranden för att ta emot, utreda och dokumentera klagomål som görs avseende en administratörs

beräkningsförfarande. Sådana system för hantering av klagomål ska sörja för följande:

a) Användare av referensvärdet kan inkomma med klagomål angående frågan huruvida beräkningar av ett visst

referensvärde är representativa för marknadsvärdet, planerade ändringar av referensvärdesberäkningen, metoden

för att beräkna ett visst referensvärde och andra redaktionella beslut rörande referensvärdesberäkningen.

29.6.2016

L 171/64

Europeiska unionens officiella tidning

SV

98

Prop. 2017/18:4

Bilaga 1

b) Att det finns en planerad tidsplan för handläggningen av klagomål.

c) Formella klagomål som riktas till en administratör och dennes anställda ska utredas av administratören på ett

snabbt och rättvist sätt.

d) Utredningen ska inte göras av medarbetare som kan vara berörda av föremålet för klagomålet.

e) Administratörer ska ha som mål att genomföra utredningen omedelbart.

f) Administratörer ska skriftligen och inom rimlig tid informera klaganden och andra relevanta parter om resultatet

av utredningen.

g) En oberoende tredje part som utses av administratören kan anlitas om klaganden är missnöjd med hur ett

klagomål har handlagts av den relevanta administratören eller med administratörens beslut, senast sex månader

efter det att det ursprungliga klagomålet inkom.

h) Alla handlingar som rör ett klagomål, däribland uppgifter som lämnats in av klaganden samt administratörens

egen dokumentation, ska sparas i minst fem år.

17. Tvister om fastställda dagspriser som inte är formella klagomål ska lösas av administratören av ett råvaruindex med

hjälp av lämpliga standardförfaranden. Om ett klagomål leder till en prisförändring ska detaljerna om den

prisändringen meddelas marknaden så fort som möjligt.

Extern revision

18. Administratören av ett råvaruindex ska utse en oberoende, extern revisor med lämpliga erfarenheter och färdigheter

för att granska och rapportera om hur administratören håller fast vid de egna metodkriterierna och hur kraven i

denna förordning uppfylls. Revisioner ska äga rum varje år och publiceras tre månader efter varje revision är

slutförd och ytterligare mellanliggande revisioner ska utföras vid behov.

29.6.2016

L 171/65

Europeiska unionens officiella tidning

SV