SOU 1942:9

Betänkande med förslag till folkskolans avlöningsreglemente m. m

N 4-0 Gc

oå (—

_ CD m

&( 4. IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIG-A UTREDNINGAR 1942:9 FINANSDEPARTEMEIYTET

1941. ÅRS LÄRARLÖNESAKKUNNIGA

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL '

FOLKSKOLANSAVLÖNINGS

REGLEMENTE

_

STOCKHOLM 1942

Statens Offentliga. utredningar 1942

Kronologisk förteckning

1. Betänkande med förslag till plan för organisations- ! den tekniskt-vetenskapliga forskningsverksamhe- arbetet inom försvarsväsendet. Beck-man. 733 s. F". 1 tens nuvarande läge m.m. — Allmänna synpunkter 1 (Till betänkandet höra dels en bilaga innehållande rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen. — ; personalförtecknlngar m. m., avsedd endast för Erforderliga atgärder för den tekniskt-vetenskap- i - tj änstebrnk. dels ock ett hemligt bihang i tre delar.) liga forskningens hdmi ande och statens medverkan ?

2. Betänkande med förslag till lag med särskilda be— därvid. Haeggström. 195 s. H. : stämmelser om begränsning av vinstutdelning från 7. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk- : aktiebolag. Marcus. 22 s. Fi. ningens ordnande. 2. Förslag till åtgärder för främ- '

3. Promemoria rörande bostadsiörsörjnlngen. Av A. jande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen Johansson. Beckman. 77 s. S. pa byggnadsområdet. Heggström. 76 s. H.

4. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och 8. 1938 års pensionssakkunniga. Betänkande med bostadsförhallanden. Beckman. 106 5. S. förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen

5. Promemoria med förslag till utvidgad vanhävds- för arbetare i statens tjänst. Marcus. 135 s. Pl.

9. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med för- slag till folkskolans avlöningsreglemento m. m. Marcus. 191 s. Fi.

lagstiftning. Marcus. 55 s. Jo. 6. Utredning rörande den tekniskt—vetenskapliga forsk- ningens ordnande. 1. Allmänna uppgifter angående

Anm. Om särskild tryckort ej angives.lir tryckorwn Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse- bokstilverna till det departement under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. Jo. = iordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningen yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna [ omslag med enhetlig färg för varje departement.

FINANSDEPARTEMENTET

1941 ÅRS LÄRARLÖNESAKKUNNIGA

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

FOLKSKOLANSAVLÖNINGS

REGLEMENTE M. M.

STOCKHOLM 1942

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 427260

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

1941 års lärarlönesakkunniga få härmed vördsamt överlämna »Betänkande med förslag till folkskolans avlöningsreglemente m. m.».

Stockholm den 9 februari 1942. JOSEF WEIJNE

DAVID ANDERSSON V. ARVIDSSON

ERIK SWARTLING GUSTAF TAMM

Utredningsuppdraget m. m.

Kungl. Maj:t bemyndigade den 13 juni 1941 chefen för finansdepartemen- tet att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag rörande revision av gällande avlöningsbestämmelser för folk- och småskollärare och med dem i avlöningshänseende likställda befatt- ningshavare, lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor samt nomadlärare ävensom rörande anställnings- och avlöningsförhållandenä för övningslärare vid stai— liga och statsunderstödda undervisningsanstalter.

V'id anmälan av ärendet yttrade föredragande departementschefen, stats- rådet Wigforss, bland annat följande:

»Med de på senare tid genomförda löneregleringarna för folk- och småskol- lärarnä och för lärarna vid de högre kommunala skolorna (kommunala flicksko— lor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor) an— passades dessa lärares avlöningsförhållanden efter det lönesystem, som före civila avlöningsreglementets ikraftträdande den 1 juli 1939 gällde inom större delen av statsförvaltningen. De nya avlöningsbestämmelsernä företedde emellertid, särskilt i fråga om folk- och småskollärarna, i väsentliga hänseenden avvikelser från nämn- da lönesystem. Anledningen till avvikelserna är att söka i olika omständigheter; i viss utsträckning föranleddes desamma av önskemålet ait underlätta statsbidrags- rekvisitionerna och dessas granskning.

Löneregleringen för folk- och småskollärarna omfattade även vissa med dessa lärare i avlöningshänseende liksiällda befattningshavare. I anslutning till densam— ma lönereglcrades kort därefter även de statligt anställda nomadlärarna. Å andra sidan omfattade lönereglcringen icke all lärarpersonal vid folk- och småskolorna. Undantagna voro nämligen lärarna i övningsämnen. Ej heller reglerades över- lärarnas avlöningsförhålländcn eller löneförmåncrnä till lärare vid fortsättnings- och ersättningsskolor.

Avlöningsförhållandena för de bcfaiiningshavargruppcr, som sålunda lönereglc- rats, anpassades samtidigt med civila avlöningsreglementeis ikraftträdande den 1 juli 1939 i viss utsträckning provisoriskt till nämnda avlöningsreglementes bestäm— melser. Sålunda äga dessa befattningshavarc, såvida de ej anmält önskan att bibe- hållas vid oförändrade löneförmåner, för närvarande åtnjuta lön enligt civila av— löningsreglementcts löneplan samt rörligt tillägg och kallortstillägg enligt regle- mentets bestämmelser. Även beträffande tjänstledighetsnvdrag tillämpas i viss ut- sträckning civila reglemeniets bestämmelser. Dessutom utgå lönetillägg och arvoden med vissa provisoriskt omreglerade belopp.

Den huvudsakliga anledningen till att här ifrågavarande l)efattningshavargrupper ännu icke definitivt löncrcglerats i enlighet med civila avlöningsreglementets prin- ciper är den, att det ansetts nödvändigt att dessförinnan få utrett, i vad mån av- vikelser från reglementets bestämmelser äro påkallade. Det här också ansetts er- forderligt att få klarlagda de ekonomiska konsekvenser, som en tillämpning å de

kommunanställda lärarna av vissa bestämmelser i civila avlöningsreglementet med— för, samt de organisatoriska problem, som därvid uppkomma. Med hänsyn till den begränsning av det av krisförhållandena icke direkt föranledda statliga utrednings— arbetet, som stormaktskrigets utbrott medförde, har nyss angivna utredning ännu icke kommit till stånd. Det synes mig angeläget, att densamma nu igångsättes.

Genom civila avlöningsreglementet ha vissa sjukvårdsförmåner tillförsäkrats or- dinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen. Även vissa icke—ordinarie stats- tjänstemän ha genom civila icke-ordinariereglementet erhållit rätt till dylika för— måner. När det gäller att bereda den stora och över hela landet spridda lärarkår. om vilken här är fråga, motsvarande förmåner, synes det mig förtjäna Övervägas, om icke den jämkningen bör vidtagas i förhållande till vad som gäller för stats- tjänstemännen, att förmånerna beredas tjänstemännen genom en i anslutning till det statsunderstödda sjukkasseväsendet med allmänna medel finansierad sjukför- säkring. Vid den nu ifrågasatta utredningen synes detta spörsmål böra upptagas till prövning. _

Emellertid hör givetvis vid utredningen eftersträvas att såvitt möjligt bringa be— fattningshavarnas löneförhållanden till överensstämmelse med det senaste statliga lönesystemet. Såsom redan påpekats ha vissa av de avvikelser, som nu finnas. för— anletts av önskemålet att underlätta statsbidragsrekvisitionerna och granskningen av desamma. Vid utredningen torde därför även den frågan böra upptagas till be— handling, huruvida möjligheter till närmare anpassning efter det statliga lönesyste— met kunna vinnas genom jämkningar i de nuvarande statsbidragsbestämmelscrna.

I propositionen nr 252 till 1939 års lagtima riksdag framlades förslag till jämk- ning av dittills gällande grunder för statsbidrag till kommunala flickskolor, kom- munala mellanskolor, högre folkskolor och praktiska mellanskolor. Enligt förslaget, som sedermera godkändes av riksdagen, skulle statsverket bidraga till lönekostna— derna, inklusive kostnaderna för rörligt tillägg, med 78 procent. Emellertid framhöll föredragande departementschefen, att han förutsatte, att vid den definitiva regle- ringen av lönerna för lärarpersonalen frågan om avvägningen av lönekostnaderna mellan staten och skolområdena borde upptagas till förnyat övervägande från de utgångspunkter, som då förelågo. Frågan härom hör upptagas till behandling vid den nu ifrågavarande utredningen.

Bland de ytterligare spörsmål, som böra upptagas till bedömande vid utredning- en, må nämnas dels frågan om omfattningen av lärarnas undervisningsskyldighet, dels frågan om överlärarnas fastare inordnande i skoladministrationen, dels frå- gan om löneförmänerna till ämneslärare vid fortsättnings- och ersättningsskolor, dels frågan om särskilda bestämmelser i syfte att underlätta lärares övergång från någon av ifrågavarande kommunala skolformer till en annan eller till statlig lärar— tjänst eller från statlig till kommunal lärartjänst, dels frågorna om de extra ordi- narie lärarnas anställningsförhällanden samt om s. k. reservvikarier vid folk- och småskolor. Givetvis böra vid utredningen de erfarenheter beaktas, som under de. se- naste åren vunnits vid de omfattande militärinkallelserna, skolstängningar av olika anledningar o. (1.

Frågan om lönereglering för övningslärarna vid folk— och småskolorna har vid ett flertal tillfällen varit föremål för övervägande. Beträffande på senare tid gjorda uttalanden må erinras, att 1936 års lärarlönesakkunniga framhöllo, att otvivelak- tigt behov av en reglering av dessa lärares löne- och anställningsvillkor förelåge. Det syntes emellertid de sakkunniga nödvändigt att vid en dylik reglering i ett sam- manhang upptaga frågan om övningslärarnas ställning vid samtliga statsunder- stödda läroanstalter, varvid särskilt mäste uppmärksammas och närmare under— sökas möjligheten att fast anställa lärare i övningsämne för undervisning vid flera undervisningsanstalter av olika slag. I propositionen nr 270 till 1937 års riksdag anslöt sig dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet till de sakkunnigas upp-

fattning, att spörsmålet om övningslärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden borde underkastas särskild utredning. Sedermera har 1939 års lagtima riksdag (skrivelse nr 320) framhållit, att det syntes riksdagen naturligt, om en utredning angående de kommunala övningslärarnas anställnings- och avlöningsvillkor kom- me att beröra även de statsanställda övningslärarnas förhållanden. Slutligen har årets riksdag (skrivelse nr 284) i samband med frågan om anslag för budgetåret 1941/42 till folk- och småskoleseminarierna uttalat, att det enligt riksdagens mening vore befogat, att spörsmålet om en tryggare ställning för övningslärarna gjordes till föremål för utredning.

Det synes mig lämpligt att i anslutning till den utredning, som i det föregående ifrågasatts, även upptaga frågan om övningslärarnas anställnings- och avlönings- förhållanden till allmän omprövning. Utredningen i denna del bör omfatta icke blott övningslärarna vid de förut berörda kommunala skolorna utan även sådana lärare vid statliga läroanstalter, vid fortsättnings- och ersättningsskolor m. in. Det torde icke nu vara möjligt att angiva, vilka undervisningsanstalter utredningen i nu förevarande del bör omfatta, utan torde detta få klarläggas under utrednings- arbetets fortgång.

För utredningsarbetet torde böra tillkallas särskilda sakkunniga inom finans- departementet. Arbetet bör inriktas på, att förslag i de till utredningen hörande frågorna skall kunna föreläggas 1942 års riksdag; i varje fall i de delar som icke avse övningslärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden.»

Såsom sakkunniga tillkallade departementschefen enligt beslut den 28 juni 1941 folkskolinspektören D. E. Andersson, byråchefen K. A. V. Arvids- son, t. f. statssekreteraren, byråchefen A. E. V. Swartling, ledamoten av riks- dagens första kammare jägmästaren K. G. L. H. Tamm samt undervisnings- rådet J. J. E. Weijne. Ät Weijne uppdrogs att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete samt åt Andersson att tills vidare vara sekreterare vid utredningen.

Jämlikt vederbörligt bemyndigande beslöt departementschefen den 18 sep- tember 1941, efter därom av de sakkunniga gjord framställning, att anmoda följande sammanslutningar att genom nedan angivna representanter över- lägga med de sakkunniga, nämligen

Sveriges allmänna folkskollärarförening: ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren L. V. Lindén, Gamleby;

Sverges folkskollärarförbund: folkskolläraren T. P. V. Torbjär, Göteborg; Sveriges folkskollärarinneförbund: överläraren Hedvig Elvira Norgren, Malmö;

Sveriges småskollärarinneförening: småskollärarinnan Ruth Ingeborg Char- lotta Linder, Nockeby;

kommunala mellanskolornas lärarförening: rektorn vid norra kommunala mellanskolan i Stockholm. E. J. V. Öije;

flick- och samskoleföreningen: rektorn vid kommunala flickskolan i Öre- bro Brita Martha Fredrique Grönvall; samt

praktiska mellanskolornas och högre folkskolornas lärarförening: rektorn vid Stockholms stads handelsmellanskola K. S. Henning.

Departementschefen förordnade vidare den 18 september 1941 byråchefen 0. E. Tegendal att i egenskap av expert biträda de sakkunniga med utred- ning angående sjukvårdsförmåner åt av uppdraget berörda lärare samt den

24 i samma månad e. o. sekreteraren hos försäkringsrådet J. O. Ulne att vara biträdande sekreterare åt de sakkunniga.

Vid uppgörande av lönetabeller ha de sakkunniga biträtts av förste aktu- arien hos statens pensionsanstalt T. B. Kjellén. '

De sakkunniga, som antagit benämningen 1941 års Iärarlönesakkunniga, höllo sitt första sammanträde den 3 september 1941.

På grund av utredningsuppdragets omfattning har det icke varit möjligt att fullfölja uppdraget i dess helhet i så god tid att förslag i samtliga därtill hörande frågor kunna föreläggas innevarande riksdag. De sakkunniga ha därför hittills inriktat sitt arbete på att utarbeta förslag till löneregleringar för folk- och småskollärare, nomadlärare och lärare vid de högre kommunala skolorna, medan frågan om övningslärarnas anställnings- och avlöningsför- hållanden jämte vissa andra i direktiven berörda frågor tills vidare fått anstå.

Då lärarna inom folkskoleväsendet och vid de högre kommunala skolorna äro kommunalt anställda, ha de sakkunniga ansett, att lönebestämmelserna för deras del icke böra införas såsom tillägg till civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet, vilket däremot skett beträffande mot- svarande bestämmelser för lärarna vid de statliga läroverken m. fl. Mellan lärarna inom folkskoleväsendet och lärarna vid de högre kommunala sko- lorna föreligga stora olikheter i avlöningshänseende. Därtill kommer, att av- löningsreglementet för folk- och småskollärare i första hand skall tolkas av kommunala myndigheter, som i övrigt icke ha att syssla med det statliga lönesystemet. Med hänsyn till dessa förhållanden ha de sakkunniga ansett det lämpligast att utarbeta ett särskilt avlöningsreglemente för folkskolan och ett för de högre kommunala skolorna, i vilka reglementen, såsom för närvarande är fallet, intagits bestämmelser för såväl ordinarie som icke-ordi- narie lärare.

Föreliggande betänkande innefattar endast förslag till folkskolans avlö- ningsreglemente jämte avlöningsreglemente för nomadlärare. För de högre kommunala skolornas del beräkna de sakkunniga att betänkande med för- slag till avlöningsreglemente skall kunna framläggas under mars 1942.

Överläggningar med folkskolans personalrepresentanter ha hållits den 29 och 30 september samt den 1 och 2 oktober 1941 ävensom den 26 och 27 januari samt den 3 och 6 februari 1942.

Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden av folkskolans per— sonalrepresentanter samt en av byråchefen Tegendal utarbetad promemoria.

Till de sakkunniga ha, för att tagas i övervägande vid utredningen, ge- nom remisser överlämnats ett flertal framställningar, av vilka följande be- handlats i samband med förevarande betänkande:

1) en den 14 november 1938 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skri- velse från folkskollärarkårens representantskap för lönefrågor .angående folk- och småskollärares inordnande under det civila avlöningsreglemen- tet m. m.;

2) en den 2 januari 1939 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse från föreningen Sveriges mindre folkskolor angående lärares vid mindre folkskolor och biträdande lärares likställ'ighet med ordinarie lärare vid folk- skoleväsendet ;

3) en den 2 februari 1939 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse från Stockholms folkskoledirektion angående vidtagna anordningar för tryg- gande av tillgången på reservvikarier vid Stockholms folkskolor; samt

4) till Kungl. Maj:t ställda framställningar dels av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening i fråga om anskaffande och för- ordnande av vikarier vid ordinarie och extra ordinarie folk- och småskol- lärares tjänstledighet, dels av styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund i fråga om de icke-ordinarie folkskollärarnas anställningsförhållanden, dels av småskollärarinnan Eva Myrén m. fl. i fråga om vissa bestämmelser vid tillsättande av ordinarie småskollärarinnetjänster, dels av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening, centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund och styrelsen för Sveriges småskollärarinneför— ening i fråga om de icke—ordinarie lärarnas ställning och befordringsmöj- ligheter i anledning av rationaliseringsåtgärderna inom folkskoleväsendet, dels ock av småskollärarinnan Eva Myrén i fråga om företrädesrätt för” äldre icke-ordinarie lärarinnor vid tillsättande av ordinarie småskollärarin— netjänster, över vilka framställningar skolöverstyrelsen avgivit utlåtande den 23 maj 1941, varefter centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneför- bund och Sverges folkskollärarförbund i anledning av nämnda utlåtande avgivit påminnelser.

Vidare har till de sakkunniga från Sveriges småskollärarinneförening in- kommit en den 8 september 1941 dagtecknad skrivelse angående en för- bättrad löneställning för småskollärarinnorna m. m.

Slutligen ha i anledning av gjorda framställningar föreningen Sveriges mindre folkskolor och Folkskolans extralärares riksförening beretts tillfälle att under hand för de sakkunniga framlägga sina synpunkter.

Vid bifall till de sakkunnigas förslag lära erfordras vissa ändringar i Kungl. Maj:ts förnyade stadga den 26 september 1921 (nr 604) angående folkundervisningen i riket, i kungörelsen den 10 december 1937 (nr 999) an- gående statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor rn. m. och i vissa andra författningar. De sakkunniga ha för avsikt att senare överlämna förslag till dessa ändringar.

Lönegradsplacering för ordinarie lärare m. m.

1937 års lönereglering. Genom den av riksdagen år 1937 beslutade löne- regleringen för folk- och småskollärare blevo nämnda lärargrupper inpla- cerade i det statliga lönesystemet. En av de väsentligaste frågorna vid lö- neregleringen var spörsmålet, huruvida lönen borde diffentieras efter tjänst- göringstidens längd eller om löneställningen borde bli enhetlig för alla folk— respektive småskollärare, alltså utan hänsynstagande till den växlande, indi- viduella tjänstgöringstiden.

Till den senare ståndpunkten anslöto sig 1936 års Iärarlönesakkunniga, vilkas be- tänkande med förslag till lönereglering för lärare vid folk- och småskolor (SOU 1936: 48) låg till grund för ärendets behandling. Nämnda sakkunniga ansågo, att lö- neställningen borde grundas på skyldighet att för fastställd lön tjänstgöra högst nio månader årligen, och ifrågasatte alltså en utsträckning av den i folkskolestadgan in- nefattade tjänstgöringsskyldigheten från åtta månader till nio månader. De sakkun- nigas förslag innebar med andra ord, att avlöningen skulle grundas på maximi— tjänstgöringstid och icke, såsom för det dåvarande var fallet, på tjänstgöringstidens minimum. Avlöningen borde sålunda utgå oavkortad, även om den faktiska under- visningstiden understege nio månader, blott stadgat minimum av åtta månaders tjänstgöring fullgjorts. Då man emellertid måste räkna med att för en del av lärarkåren, under den närmaste framtiden sannolikt den övervägande delen, tjänst- göringsskyldighetens maximum, i vad anginge läsårets längd, icke komme att tagas i anspråk, föreslogs i omförmälda betänkande, att lärare skulle åläggas skyldighet att utan särskild ersättning undervisa i slöjd å folkskole— eller småskolestadiet i skoldistrikt, där lästiden icke överstegc 34% veckor, högst fyra timmar i veckan och i skoldistrikt, där lästiden överstege 34% veckor men ej 37 veckor, högst två timmar. Vad åter anginge de lärare, för vilka lästiden vore längre än 37 veckor, ville nämnda sakkunniga icke ifrågasätta någon ökning av veckotimtalct på sätt nu angivits. Undervisningsbördan torde nämligen i sådant fall bli mer än skäligt betungande och större än för lärare vid andra slag av skolor, där lärarlönerna stat- ligt reglerats. För lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola eller för lärare vid småskola, till vilken hänvisats någon av folkskolestadiets års- klasser, hade det överhuvud taget ej ansetts böra ifrågakomma att utöver stadgat maximiantal veckotimmar pålägga någon ytterligare undervisningsskyldighet, detta särskilt med hänsyn till den i förhållande till berörda lärares utbildning speciellt besvärliga tjänstgöring, som ålåge dem. De sakkunniga hade icke ansett sig böra framställa något yrkande att i lärarpersonalens tjänstgöringsskyldighet skulle in- ordnas jämväl tjänstgöring i fortsättningsskola, detta enär fortsättningsskolan vore att betrakta såsom en från folkskolan skild skolform av annan art än barndoms— skolan. Men vad slöjden beträffade, tillhörde den enligt folkskolestadgan folkskolans läroämnen, ehuru såsom ett icke under alla förhållanden obligatoriskt ämne, och i regel torde med nuvarande seminarieutbildning lärarna besitta kompetens för undervisning i ämnet.

Den motsatta ståndpunkten, differentiering av lönesättningen efter den faktiska tjänstgöringstidens längd, företräddes inom nämnda sakkunniga bland annat av re- daktören Conrad Jonsson, som i en reservation vid betänkandet ifrågasatte, att löne- gradsplaceringen skulle rättas efter läsårets längd sålunda, att lärare i skoldistrikt med nio månaders lästid skulle erhålla högre lönegradsplacering än motsvarande lärare i övriga skoldistrikt. Mot de sakkunnigas förslag om att i lärarnas tjänst- göringsskyldighet skulle inbegripas jämväl undervisning i slöjd anförde reservanten bland annat, att man icke kunde ordna undervisningen så, att man i samtliga skol- distrikt med de kortare årliga lästiderna med slöjdundervisning sysselsatte hela lärar— kåren. Den ene finge undervisa i slöjd, den andre måste bli befriad från sådan tjänstgöringsplikt men lönen bleve i ena som i andra fallet densamma. Den slöjd— undervisning, som skulle läggas inom ramen för tjänstgöringsskyldigheten i vissa skoldistrikt, komme att från statens sida värdesättas och betalas tre- till femdubbelt högre än den slöjdundervisning, som utfördes av särskilda faeklärare eller av folk- skollärare på övertid i de skoldistrikt, där man hade mer än 341/2 veckors lästid.

Berörda båda förslag — å ena sidan kommittémajoritetens om en enhetlig löne- placering och å andra sidan reservantens om en efter den årliga läStiden differen- tierad löneplacering — blevo utgångspunkten för riksdagsbehandlingen av löne- frågan.

Det förslag till lönereglering för lärare vid folk- och småskolor, som framlades i den till riksdagen avlåtna propositionen nr 270/1937, grundade sig på de principer för lönesättningen, som förordats i omförmälda reservation till 1936 års lärarlöne- sakkunnigas betänkande. Föredragande departementschefen förklarade sig icke finna de sakkunnigas motiv för en av undervisningstiden oberoende lönegradsplacering fullt bärande men anförde i samband därmed, att detta givetvis icke innebure, att departementschefen icke ansåge en allmän placering av folkskollärare i den av de sakkunniga förordade lönegraden B 17 önskvärd. Departementschefen, som för- klarade sig hoppas, att en sådan genom undervisningstidens förlängning successivt skulle komma till stånd, förordade, att folkskollärare med en årlig tjänstgöring av högst 36 veckor skulle placeras i lönegraden B 15, med en tjänstgöring av mer än 36 men ej 39 veckor i lönegraden B 16 samt med en tjänstgöring av 39 veckor i lönegraden B 17. På motsvarande sätt föreslogs, att småskollärare liksom också lärare i mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor skulle avlönas enligt respektive lönegraderna B 7, B 8 och B 9. Det av 1936 års lärarlönesakkunniga framlagda förslaget om inbegripande av slöjdundervisning i den normala undervis- ningsskyldigheten fann departementschefen ha blivit föremål för en vägande kritik ur olika synpunkter. Då med den av departementschefen ifrågasatta lönegrads- placeringen skälen för en sådan åtgärd bortfölle, förordade departementschefen, att särskild ersättning liksom hittills skulle utgå till lärare för undervisning i slöjd.

I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen ett stort antal motioner, vari framställdes förslag bland annat om genomförande av en av skiftningarna i den faktiska tjänstgöringstiden mer eller mindre oberoende löneplacering för lärarna vid folk- och småskolor. I motionerna skärskådades ingående möjligheterna att utsträcka lärarnas faktiska tjänstgöringstid i syfte att underlätta en lönereglering efter den angivna principen.

Statsutskottet anslöt sig i sitt utlåtande nr 140 till den av Kungl. Maj:t föreslagna lönedifferentieringen med den ändringen, att utskottet förutsatte en föreskrift om att den årliga lästiden i de särskilda skoldistrikten skulle omfatta antingen 341/2. 361/2 eller 39 läsveckor och de olika av Kungl. Maj:t föreslagna lönegraderna hän- föra sig till dessa lästider.

Under erinran, att en lönereglering av denna art innebure, att ersättningen till lärarna vid lästid över 341/2 veckor inarbetades i avlöningen och sålunda övertoges av statsverket, anförde utskottet, att statsmakterna härigenom finge ett enligt ut-

skottets mening gynnsamt tillfälle att i samband med löneregleringen befordra till- komsten av förbättrad undervisning i skoldistrikten. Utskottet delade departements- chefens uppfattning om önskvärdheten av en förlängd undervisningstid och vore i princip ense med de motionärer, som förordade en utökning av den årliga lästiden och en utsträckning med det snaraste till 39 veckor av den faktiska tjänstgörings- tiden för lärarna. En minimilästid av 361/2 veckor per år syntes icke vara orimlig, och en tjänstgöring av 39 läsveckor borde statsmakterna kunna fordra av lärarna. Då utskottet anslöte sig till Kungl. Maj:ts förslag om en differentierad lön, avvägd med hänsyn till lärarnas tjänstgöringstid, skedde detta under den förvissningen, att denna differentiering allenast bleve en övergångsform i lönesystemet. Med hänsyn till de skiftande förhållandena i de särskilda skoldistrikten kunde det vara tvivel- aktigt, om barnens lästid kunde allestädes utan svårigheter utsträckas till 39 veckor . eller ens till 36%». Utskottet vore i varje fall icke berett att för det dåvarande, i enlighet med yrkandena i flera motioner, förorda en till tiderna fixerad övergång till längre läs— och tjänstgöringstider i folkskolan, utan ansåge sig böra föreslå riks- dagen att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag i syfte att förlänga tjänstgöringstiden för lärarna vid folk- och småskolor till 39 veckor. Utskottet an- förde tillika — under erinran att lönegradsplaceringen enligt det föreliggande för- slaget till avlöningsreglemente liksom vid bifall till utskottets ändringsförslag an- knötes till lästiden — att det syntes erforderligt att låta lönegradsplaceringen an- knyta till tjänstgörigstiden i stället för till lästiden, om åtgärder vidtogcs, som ledde till en generell och av barnens lästid delvis oberoende utsträckning av lärarnas tjänstgöringstid. Vid den utredning rörande förlängning av tjänstgöringstiden för ifrågavarande lärare, som utskottet förutsatt skola komma till ställd, borde också denna fråga tagas under övervägande.

Vad särskilt angår löneställningen för småskollärarna, anförde utskottet, som även i denna del i huvudsak biträdde Kungl. Maj:ts förslag, att den höjning av ford- ringarna för tillträde till småskoleseminarium, som innefattades i 1936 års riksdags beslut angående omorganisation av småskoleseminarierna, syntes kunna tagas till intäkt för en förbättrad löneställning för de småskollärare, som komme att utbildas enligt den nya ordningen, därest en sådan åtgärd förbundes med allmän skyldighet för småskollärare att meddela undervisning jämväl i folkskolestadiets lägre års— klasser. En dylik generell utsträckning av deras arbetsuppgifter syntes motiverad med hänsyn till den förbättrade utbildning, som komme ifrågavarande lärare till del, och förefölle utskottet även ur andra synpunkter vara av värde. Denna fråga" torde böra vidare utredas genom Kungl. Maj:ts försorg, varom riksdagen borde göra framställning.

I till utskottets utlåtande fogade reserualioner föreslogs en enhetlig löneplacering i stort sett överensstämmande med det framlagda kommittéförslaget.

Vid behandlingen av statsutskottets utlåtande i kamrarna beslutade första kam— maren i principiell överensstämmelse med de reservationsvis framställda förslagen, varemot andra kammaren biföll vad statsutskottet hemställt. Sedan en av utskottet föreslagen sammanjämkning av de skiljaktiga besluten bifallits av första kammaren men avslagits av andra kammaren och alltså icke godkänts, framlade utskottet förslag om ärendets avgörande medelst gemensam omröstning. Denna omröstning utföll på så sätt, att lönesystemet utformades för folkskollärarna i enlighet med stats- utskottets ursprungliga förslag och för småskollärarna i enlighet med de av utskotts— reservanterna angivna principerna.

Den för lärarna vid folk- och småskolorna beslutade löneregleringen inne— har alltså till sina grunddrag, att lönen för folkskollärarna anpassats efter den faktiska tjänstgöringstiden, medan för smäskollärarna genomförts en- hetlig, av den faktiska tjänstgöringstiden obunden löneställning. På grund

av ärendets handläggning i riksdagens båda kamrar inflöt i den av riksda- gen till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse i ärendet (nr 468/1937) icke något uttalande rörande utsträckning av lästiden vid folkskolan eller tjänstgörings- tiden för lärarna, ej heller någon framställning om utredning i de av ut- skottet och utskottsreservanterna angivna hänseendena.

Enligt avlöningsreglementet den 30 september 1937 (nr 868) för lärare vid folk- och småskolor hänföras ordinarie folkskollärare som regel

till lönegraden B 17, därest den i vederbörlig ordning fastställda årliga lästiden utgör 39 veckor (273 dagar),

till lönegraden B 16, därest den i vederbörlig ordning fastställda årliga lästiden utgör 36% veckor (256 dagar), och

till lönegraden B 15, därest den i vederbörlig ordning fastställda ärliga lästiden utgör 34% veckor (242 dagar).

Om den årliga lästiden på grund av gällande föreskrifter eller eljest utsträckes för viss begränsad tid, skall läraren enligt reglementet bibehållas vid sin förut— varande placering i lönegrad, men äger de år, då lästiden utsträckts, åtnjuta lön som vore han placerad i lönegrad med tillämpning av ovanstående bestämmelser.

Enligt samma reglemente hänföres ordinarie småskollärare till lönegraden B 9. Dock skulle övergången till denna enhetliga lönegradsplacering ske successivt på så sätt,

att ordinarie småskollärare under tiden den 1 januari 1938—den 30 juni 1940 som regel hänfördes

till lönegraden B 9, därest den i vederbörlig ordning fastställda årliga lästiden utgjorde 39 veckor,

till lönegraden B 8, därest den i vederbörlig ordning fastställda årliga lästiden översteg 36 men ej uppgick till 39 veckor, och

till lönegraden B 7, därest den i vederbörlig ordning fastställda årliga lästiden utgjorde högst 36 veckor,

samt att sådan lärare under tiden den 1 juli 1940—den 30 juni 1942 som regel hänfördes

till lönegraden B 9, därest den årliga lästiden utgjorde 39 veckor, och till lönegraden B 8, därest den årliga lästiden icke uppgick till 39 veckor.

Utsträckning av den årliga lästiden. Efter genomförandet av 1937 års lönereglering har den årliga lästiden vid folkskolan i betydande omfatt- ning utsträckts från den tidigare vanliga, 344/7 veckor, till 364/7 eller 39 vec- kor. Den 30 juni 1937 tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet jäm— likt av Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande särskilda sakkunniga —— 1937 års folkskolutredning —— för att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag i hithörande frågor. De sakkunniga, som den 8 november 1938 avlämnade betänkande och förslag i ämnet (SOU 1938: 35), hade verkställt utredning angående den beräknade omfattningen av lästiden redovisnings- året 1938/39. Härav framgick, att under nämnda läsår allenast 2 189 folk- skollärare beräknades kvarstå vid minimilästiden, under det 13 524 beräk- nades komma att undervisa vid skolor med antingen 364/7 eller 39 veckors ärlig lästid. De sakkunniga framhöllo, att den frivilliga övergången till längre lästid kunde beräknas fortsätta, om ock icke i den raska takt som dittills präglat utvecklingen på ifrågavarande område. De sakkunniga föreslogo, att den årliga lästiden vid folkskola skulle från och med den 1 juli 1940 omfatta

antingen 364/7 eller 39 veckor. Från nämnda tidpunkt borde alltså en lästid av 344/1 veckor icke längre vara tillåten. Kostnaderna för den ifrågasatta ändringen av lästiden beräknade de sakkunniga till 700 000 kronor om året. Nämnda kostnad uppkom helt genom att folkskollärare i av låstidsutsträck- ningen berörda skolor skulle antingen, beträffande de ordinarie, uppflyttas en lönegrad eller, vilket gällde icke-ordinarie, erhålla avlöning för ett större antal läsdagar. För småskollärare uppkom ingen nämnvärd merkostnad, då dylika lärare enligt avlöningsreglementet från den 1 juli 1940 skulle vara pla— cerade i lägst lönegrad B 8.

Kungl. Maj:t framlade förslag till 1939 års riksdag (proposition nr 149) i enlighet med vad de sakkunniga ifrågasatt. Riksdagen förklarade sig icke ha något att erinra mot att lästiden vid folk- och småskolor från den 1 juli 1940 utsträcktes från minst 344/7 veckor till minst 364]? veckor.

Någon obligatorisk utsträckning av d'en årliga lästiden kom emellertid icke att ske vid nämnda tidpunkt. I samband med det hösten 1939 inledda bespa- ringsarbetet inom folkskoleväsendet upptogs nämligen också frågan, huru— vida med genomförande av den ifrågavarande åtgärden borde tills vidare an- stå. Frågan underställdes 1940 års riksdag (proposition nr 155). Föredra- gande departementschefen meddelade i nämnda proposition, att enligt vad skolöverstyrelsen uppgivit dåmera endast 1 200 folkskollärare tjänstgjorde i skolor med 344/1 veckors årlig lästid. I följd härav behövde merkostnaderna för en utsträckning av lästiden, på sätt riksdagen förklarat sig ej ha något att erinra mot, icke beräknas högre än till omkring 400 000 kronor. Departe- mentschefen ansåg sig dock i följd av det ekonomiska läget böra förorda en framflyttning av den obligatoriska utsträckningen av lästiden till tidpunkt, som framdeles borde bestämmas. Om riksdagen icke framställde någon er- inran däremot, borde alltså Kungl. Maj:t låta tills vidare anstå med beslutet om minimilästidens utsträckning till 364/7 veckor. — Riksdagen förklarade sig icke ha något att erinra mot vad departementschefen anfört.

De sakkunniga. Som av den lämnade redogörelsen framgått, innebar 1937 års lönereglering en viss dualism, i det lönesättningen för folkskollärare gjor- des beroende av den årliga lästidens längd vid vederbörande skola, under det småskolans lärare, efter viss övergångstid, skulle erhålla en enhetlig löne- placering. Enligt de sakkunnigas mening vore det önskvärt med likartade be— stämmelser för de båda lärargrupper, det här gäller. Då en ändring till dif— ferentierad lönesättning för småskollärare knappast kan komma i fråga, torde lösningen böra sökas i en enhetlig löneplacering för folkskolans lä- rare. I förevarande sammanhang bör uppmärksammas, att statsutskottet vid 1937 års riksdag, som föreslog en med hänsyn till den årliga tjänstgörings- tiden differentierad lönesättning, betraktade detta endast som en övergångs- form. Utskottet räknade med att det föreslagna lönesystemet skulle befrämja folkskolans utveckling fram till en längre årlig lästid. Så har också blivit fallet. Det ena skoldistriktet efter det andra har utsträckt lästiden, i fler— talet fall till 39 veckor. Enligt vad de sakkunniga inhämtat från statens folk-

skolinspektörer, voro under läsåret 1940/41 inte mindre än 10 165 folkskol- lärare placerade vid skolor med 39 veckors årlig lästid samt 3 928 vid skolor med 364/7 veckor. Endast 1 039 folkskollärare undervisade i skolor, där läs- tiden alltjämt var 344/7 veckor och ordinarie lärare följaktligen placerade i lönegrad 15. I detta sammanhang är att märka, att 1939 års riksdag förkla- rade sig icke ha något att erinra mot, att den årliga lästiden från och med' den 1 juli 1940 utsträcktes till att obligatoriskt vara minst 364/7 veckor. Här— igenom skulle samtliga ordinarie folkskollärare bli placerade lägst i löne- grad 16. På grund av krisens ekonomiska tryck har emellertid nämnda höj- ning av minimilästiden ännu ej verkställts.

De sakkunniga anse att frågan om en enhetlig löneplacering av folkskol— lärare ännu ej bör aktualiseras. En dylik placering synes lämpligen böra ske i samband med utsträckning av samtliga lärares tjänstgöring till 39 veckor. Även om det organisatoriskt skulle låta sig göra att nu genomföra en så— dan reform, synes dock det ekonomiska läget utgöra ett bestämt hinder för frågans forcering. En uppflyttning av de folkskollärare, som nu tillhöra lönegrad'erna 15 och 16, till lönegrad 17 skulle sannolikt betyda en ome- delbar utgiftsökning för statsverket av närmare 21/2 miljoner kronor. Om de sakkunniga alltså icke kunna för närvarande förorda en enhetlig lönepla— cering, anse de dock tiden vara inne för minskande av antalet lönegrader för ordinarie folkskollärare från tre till två, d. v. s. en uppflyttning till löne- grad 16 av de nu i lönegrad 15 placerade lärarna. Härigenom skulle vinnas en i sig själv önskvärd förenkling av lönesystemet, som icke torde medföra nägra oöverkomliga ekonomiska svårigheter. Härom vilja de sakkunniga an— föra följande.

Sedan 1937 års folkskolutredning verkställde sin i det föregående om- nämnda undersökning angående bland annat förekomsten av den kortaste årliga lästiden, har en betydande utveckling ägt rum. Nämnda sakkunniga uppskattade antalet läraravdelningar med 344/7 veckors lästid' till omkring 2 000. När riksdagen 1940 medgav Kungl. Maj:t rätt att tills vidare uppskjuta den obligatoriska utsträckningen av lästiden, hade antalet dylika avdelningar sjunkit till 1 200, och numera torde det, som redan sagts, vara nedbringat till omkring 1000. Enligt vad folkskolinspektörerna upplysa, fortgår allt- jämt utvecklingen mot längre årlig lästid.

Ekonomiskt är frågan alltså icke nu av samma storleksordning som tidi- gare. Merutgiften torde kunna beräknas till omkring 375 000 kronor, inbe- räknat kostnader för rörligt tillägg och kristillägg. I detta belopp ingår även den utgiftsökning beträffande statsbidrag till icke—ordinarie lärare, som en utsträckning av lästiden måste medföra. De sakkunniga förbise ingalunda, att det ekonomiska läget allt fortfarande och säkerligen för lång tid framåt motiverar den största sparsamhet med allmänna medel. Emellertid komma de sakkunniga att i annat sammanhang föreslå ändringar i lönebestämmelserna, som innebära så betydande besparingar, att statsverket icke behöver vidkän- nas några merutgifter för folkskollärarlöner, även om en uppflyttning av de nu i lönegrad 15 placerade lärarna verkställes. Då de sakkunnigas förslag

till avlöningsreglemente måste betraktas som en enhet, icke minst med hän- syn till de ekonomiska verkningarna, anse sig de sakkunniga böra fram— hålla nämnda synpunkt.

De sakkunniga vilja dock främst motivera sitt nu framställda förslag med den förbättring av skolväsendet, som därmed skulle möjliggöras, en förbätt- ring som 1939 års riksdag fann i hög grad önskvärd. Sedan 1939 ha de peda- gogiska kraven på en utsträckning av lästiden avsevärt vunnit i styrka. De sakkunniga vilja här blott erinra om, att i samband med värntjänstens ord- nande för högre skolor bestämmelser meddelats om obligatoriska frilufts- dagar för folkskolan. Jämlikt cirkuläret den 28 juni 1941 (nr 606) skall i skolor med minst 36 4/7 veckors årlig undervisning antalet friluftsdagar ut- göra i städer och stadsliknande samhällen 8—12 och å andra orter 6—10. För skolor med allenast 34 'I, veckors årlig lästid skall antalet friluftsdagar vara 4—6. Även om antalet friluftsdagar för sistnämnda skolor måst starkt begränsas, innebära dock friluftsdagarna en inknappning i den redan förut korta undervisningstiden. Såväl med hänsyn härtill som i syfte att även för eleverna i dessa skolor möjliggöra ett något större antal friluftsdagar synes en utsträckning av den obligatoriska lästiden till lägst 36 4/7 veckor nu ej längre böra uppskjutas.

De sakkunniga anse sig alltså böra föreslå, att folkskolans lärare från den 1 juli 1942 skola, med hänsyn till den årliga lästidens längd, vara placerade i lönegraderna 16 eller 17.

Beträffande småskolans lärare, vilka samtliga jämlikt nu gällande avlö- ningsreglemente skola från den 1 juli 1942 vara placerade i lönegrad 9, förorda de sakkunniga i annat sammanhang viss fyllnadstjänstgöring för sådana lärare, som undervisa i skolor med kortare årlig lästid än 39 veckor. De sakkunniga ha övervägt, huruvida småskollärare kunde beredas en nå- got förbättrad löneställning, bland annat på grund av den ökning av tjänst- göringsskyldigheten, som för vinnande av vissa besparingar ålagts särskilt denna lärargrupp. Ehuru —— framför allt med hänsyn till relationen mellan kvinnliga folk- och småskollärares löner — enligt de sakkunnigas mening skäl kunna anföras för vidtagande av åtgärder i syfte att giva småskollärare en något förmånligare lönegradsplacering, ha de sakkunniga jämväl med beaktande av det allmänna ekonomiska läget ansett sig icke kunna fram- lägga förslag härom.

Genom såväl avskaffande av den nuvarande minimilästiden, 34 4/7 veckor, och därmed begränsning av antalet lönegrader för ordinarie folkskollärare till två, som införande av fyllnadstjänstgöring för vissa småskollärare, anse sig de sakkunniga i viss mån ha rationaliserat för folkskolan gällande löne- bestämmelser. Vid ett bifall till de sakkunnigas förslag komma folkskolans lärare att med hänsyn till den årliga lästiden få sin lön differentierad, dock begränsat till två lönegrader, under det småskolans lärare erhålla enhetlig lön men få sin tjänstgöring per vecka differentierad med utgångspunkt från den årliga lästiden. Lönesystemet skulle härigenom vinna såväl i fasthet som konsekvens.

___—.. ”___—__ Aina.-___” , ,

De icke-ordinarie lärarnas anställnings- och avlönings- förhållanden.

Nuvarande bestämmelser.

Bland de spörsmål, som av de sakkunniga enligt givna direktiv skola upp— tagas till bedömande vid utredningen, märkas frågorna om de extra ordi- narie lärarnas anställningsförhållanden samt om s. k. reservvikarier vid folk- och småskolor. Innan de sakkunniga närmare ingå härpä, vilja de sakkun- niga lämna en allmän översikt av nuvarande anställnings- och avlöningsför- hållanden för den icke-ordinarie lärarpersonalen med full tjänstgöring vid de allmänna läroverken, de högre kommunala skolorna samt folk- och små- skolorna, varvid också i viss utsträckning redogöres för motsvarande för- hållanden inom allmänna civilförvaltningen utom undervisningsväsendet. Då detta betänkande icke berör övningslärarnas anställnings- och löneför- hållanden, har vad i det följande anföres rörande lärarpersonalen endast avseende å ämneslärare.

Inom allmänna civilförvaltningen utom undervisningsväsendet ankommer det som regel på vederbörande myndighet att bestämma antalet extra ordi— narie tjänster av olika slag inom ramen för de i allmänhet till beloppet be— gränsade medel, som stå till förfogande för den icke-ordinarie personalens avlöning. För inrättandet av extra ordinarie tjänst i högre lönegrad än den 20:e erfordras dock beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Extra ordinarie tjänster i lönegraderna 24—30 tillsättas som regel av Kungl. Maj :t och öv- riga av vederbörande myndighet.

Extra ordinarie tjänster placeras högst i samma lönegrad som motsvaran- de ordinarie tjänster. Beträffande Viss rekryteringspersonal äro dock tjäns- terna placerade lägre. Amanuenser t. ex. må placeras högst i lönegraden 16 och förste amanuenser högst i lönegraden 18, medan närmaste ordinarie be- fattning som regel är placerad i 21 lönegraden.

Inom ramen för tillgängliga medel äga myndigheterna vidare anställa extra tjänstemän och tillfällig personal. Extra tjänsteman må hänföras högst till lönegrad med samma ordningsnummer som den, vilken blivit fastställd för extra ordinarie tjänsteman med närmast jämförliga arbetsuppgifter. Så- som tillfällig personal torde bland annat vara att betrakta vikarier, som icke innehava annan statsanställning.

Avlöningsvillkoren för extra ordinarie och extra tjänstemän regleras när- mare i civila icke-ordinariereglementet. För annan icke-ordinarie personal

äger vederbörande myndighet enligt 57 å i reglementet fastställa avlönings- förmånerna, där ej Kungl. Maj:t meddelat beslut i sådant hänseende.

Civila icke-ordinariereglementet äger även tillämpning å icke-ordinarie adjunkter och ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken. Dessa anställas under tre former, nämligen såsom extra ordinarie, extra eller biträdande lärare.

De extra ordinarie lärarnas antal fastställes av Kungl. Maj:t och utgör för närvarande 205 adjunkter och 35 ämneslärarinnor. De antagas av skolöver- styrelsen för tjänstgöring vid de allmänna läroverken samt förordnas där- efter av överstyrelsen att tjänstgöra tillsvidare vid visst läroverk.

Även de extra lärarnas antal regleras av Kungl. Maj:t. För varje budgetår fastställer nämligen Kungl. Maj:t det sammanlagda antalet tjänster i läro- ämnen, som skola uppehållas av extra ordinarie och extra lärare. Extra lä- rare förordnas av skolöverstyrelsen, efter förslag av rektor, för tjänstgöring minst en termin vid viss eller vissa läroanstalter.

Biträdande lärare är en av skolöverstyrelsen införd gemensam beteckning för de lärare, som avses i punkt 2 a) kungörelsen 1939: 582. Sådan lärare är antingen icke kompetent till extra ordinarie eller extra lärartjänst eller vis- serligen kompetent därtill men förordnad för kortare tid än en termin. För— ordnande såsom biträdande lärare meddelas av rektor eller av skolöversty- relsen efter förslag av rektor.

Vid de högre kommunala skolorna anställas de icke-ordinarie lärarna med full tjänstgöring under två former, nämligen såsom extra ordinarie eller vika— rierande lärare.

De extra ordinarie lärarnas antal vid varje skola fastställes av skolöversty- relsen, som därvid är bunden av vissa i stadgorna meddelade maximerings- föreskrifter. De förordnas av skolans styrelse tillsvidare med minst tre måna- ders uppsägning.

Med vikarierande lärare förstås lärare, som förordnas att såsom vikarie be— strida all den tjänstgöring, som är förenad med den ordinarie eller extra ordinarie befattning, vikariatet avser.. Sådan lärare förordnas av skolstyrel- sen tillsvidare för viss tid, högst ett läsår.

Liksom vid de högre kommunala skolorna anställas vid folk- och småsko— lorna icke-ordinarie lärare med full tjänstgöring antingen såsom extra ordi— narie eller vikarierande lärare.

De extra ordinarie lärarnas antal motsvarar det antal klasslärare, som be- hövs utöver antalet ordinarie lärare. För inrättande av ny extra ordinarie lä— rartjänst erfordras Kungl. Maj:ts tillstånd. Extra ordinarie tjänst kan dock efter medgivande av statens vederbörande folkskolinspektör inrättas och bi— behållas under tre år. Extra ordinarie lärare anställes av Skolstyrelsen tills— vidare på viss tid, ej överstigande ett läsår.

Med vikarierande lärare avses lärare, som anställes för full tjänstgöring såsom vikarie för tjänstledig lärare eller å vakant befattning. Sådan lärare anställes av Skolstyrelsen.

Avlöningen till nu berörda lärarkategorier utgår enligt lönegrader och löne- klasser, som framgå av följande tabell. I samtliga fall tillämpas nu, för de kommunalt anställda lärarna provisoriskt, civila avlöningsreglementets löne- belopp. För jämförelse ha även motsvarande ordinarie tjänster medtagits.

De högre kommunala

De allmänna läroverken Folk- och smäskolorna

skolorna -- _ Adjunkts- : , _ . _ ras. ...en... 12235? Saat? ämneslärare1 .. Löne- .. Löne- .. Löne— .. Löne- .. Löne— .. Löne- Lone- Lune- Lone- , Lone- _ _ Lone- _ Lone- _ grad klas- grad klas— grad klas— grad klas grad klas grad klas

SCP ser SBI' ser SBF SCI'

Ordinarie lärare A23 23—26 A21 21—24 23 23—26 21 21—24 :*17 17—21 9 9—13

Extra ordinarie lärare ...... 1302120—23 E01817—21 21 19—23 19 17—22 _ 14—19 —— 6—11

Extra lärare .. Ex20 17—19 Ex 18 15—17 — _- — __ _ _ _ _ Vikarierande lä-

rare ........ — —— _ — — 17—18 -— 16—17 -— 14—19 — 6—11 Biträdande lä-

rare ........ —— 17 — 15 — — — — — -— — —

1 Vid kommunal flickskola, kommunal mellanskola eller praktisk mellanskola. _ 5 Vid

39 veckors årlig lästid.

De ordinarie lärarna åtnjuta lön för kalenderår. Av de extra ordinarie lärarna åtnjuta folk- och småskollärarna lön för läsår men övriga för kalen- derår. De extra, vikarierande och biträdande lärarna åtnjuta lön för läsår. Beträffande de icke-ordinarie folk- och småskollärarna är att märka, att lönen utgår med 1/273 för varje dag av läsåret. Är lästiden kortare än 39 veckor, sker alltså en motsvarande reduktion av lönen. Detta innebär, att be- gynnelselönen utgår med belopp, som i stort sett motsvarar, vid en årlig läs- tid av 36 4/7 veckor för folkskollärare 13 och för småskollärare 5 löneklassen och vid 34 4]. veckors lästid 12 respektive 4» löneklassen.

Av tabellen framgår, att begynnelselöneklassen för de extra ordinarie lä- rarna ligger vid de allmänna läroverken 3 respektive 4, vid de högre kom— munala skolorna 4 samt vid folk- och småskoloma 3 löneklasser under be- gynnelselöneklassen för motsvarande ordinarie lärare. Begynnelselöneklassen för övriga lärare ligger vid de allmänna läroverken 3 respektive 2 och vid de högre kommunala skolorna 2 respektive 1 löneklass under begynnelselöne- klassen för motsvarande extra ordinarie lärare, medan den vid folk- och små— skolorna sammanfaller med begynnelselöneklassen för motsvarande extra ordinarie lärare.

Beträffande övriga anställnings- och avlöningsvillkor för icke—ordinarie lärare må följande framhållas.

De extra 0 rd i narie lä rarn a åtnjuta tjänste— och familjepensionsrätt. Vid tillträdande av extra ordinarie tjänst tillämpas vid de allmänna läro— verken sneddningsregeln, medan vid de kommunala skolorna viss tidigare anställningstid får tillgodoräknas.

Uppflyttning i högre löneklass sker med 3-års intervaller. Vid vissa slag av tjänstledigheter, såsom vid tjänstledighet för sjukdom, olycksfall i tjänsten, militärtjänstgöring, enskild engelägenhet av ömmande beskaffenhet rn. m., äger extra ordinarie lärare i viss utsträckning bibehålla avlöningen eller del därav. I viss utsträckning får avlöningen också behållas under tid, då undervisningen blivit inställd till följd av smittsam sjukdom eller då lärare förbjudits tjänstgöra till förekommande av smittfara. Reglerna härom förete betydande skiljaktigheter vid de olika slagen av läroanstalter.

Rätt till vikariatsersättning tillkommer extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk, då han uppehåller rektorsbefattning. I övrigt utgår icke vikariats- ersättning.

Ersättning för flyttningskostnader tillkommer i vissa fall extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk. Motsvarande lärare vid de kommunala läro— anstalterna åtnjuta ej sådan rätt.

De extra ordinarie läroverkslärarna åtnjuta rätt till sjukvård enligt sam— ma grunder, som gälla för ordinarie läroverkslärare. De kommunalt anställda lärarna åtnjuta ersättning för sjukvård allenast vid olycksfall i tjänsten.

Övriga icke—ordinarie lärare åtnjuta icke pensionsrätt.

Vid tillträdande av extra tjänst vid de allmänna läroverken tillämpas, om befordran sker från extra tjänst inom lägre lönegrad, sneddningsregeln. Vika- rierande lärare vid folk- eller småskola äger rätt att tillgodoräkna viss tidi- gare anställningstid, vilket däremot ej är förhållandet med vikarierande lä— rare vid högre kommunal skola.

Uppflyttning i högre löneklass sker beträffande extra lärare och vikarieran- de lärare vid högre kommunal skola efter det han tillhört en och samma löne- klass under sex terminer, vikarierande lärare vid folk- eller småskola upp— flyttas i högre löneklass med 3 års intervaller. Såsom framgår av den ovan intagna tabellen kan extra lärare erhålla löneklassuppflyttning två gånger, vikarierande lärare vid högre kommunal skola en gång och vikarierande lä- rare vid folk- eller småskola fem gånger.

Vid tjänstledighet för olycksfall i tjänsten samt då undervisningen blivit inställd på grund av smittsam sjukdom och då läraren förbjudits tjänstgöra till förekommande av smittfara äger såväl extra lärare som vikarierande lä- rare bibehållas vid avlöningen eller viss del därav. Extra lärare får också un- der viss tid bibehållas vid lön med visst avdrag under sjukdom, som ej för- anletts av olycksfall i tjänsten.

Rätt till vikariatsersättning tillkommer ej ifrågavarande lärare. Ej heller utgår ersättning för flyttningskostnader.

De extra lärarna åtnjuta rätt till sjukvård enligt samma grunder, som gälla för ordinarie läroverkslärare. De kommunalt anställda lärarna åtnjuta er— sättning för sjukvård allenast vid olycksfall i tjänsten.

De olikheter, som föreligga mellan de statsanställda och kommunalt an- ställda icke-ordinarie lärarnas lönevillkor, hero i viss utsträckning därpå, att de förra men ej de senare redan inordnats under civila avlöningsreglementets lönesystem. Till en del ha emellertid skiljaktigheterna sin grund i de olika förhållanden, som föreligga inom de områden, där befattningshavarna ha sin verksamhet förlagd. Även med beaktande av avvikelserna torde kunna fast— slås, att den extra ordinarie anställningsformen lönetekniskt är i sina huvud- drag överensstämmande för de ifrågavarande lärarkategorierna. Detsamma kan sägas vara förhållandet beträffande anställningsformerna såsom extra respektive vikarierande lärare. Härav följer emellertid icke, att anställning såsom extra ordinarie lärare vid statsläroverk har samma innebörd som an— ställning såsom extra ordinarie lärare vid det kommunala undervisningsvä- sendet eller att anställning såsom extra lärare vid statsläroverk har samma innebörd som anställning såsom vikarierande lärare vid det kommunala un— dervisningsväsendet. De sakkunniga vilja något närmare belysa denna fråga.

De huvudsakliga anställningsformerna inom den allmänna civilförvalt- ningen utgöra anställning som ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänste- man. Den principiella skillnaden mellan dessa anställningsformer torde i främsta rummet vara att söka i olika grader av anställningarnas fasthet och permanens. Då en ordinarie tjänst inrättas, anses ett stadigvarande behov av tjänsten förefinnas. Vid antagande av en extra ordinarie tjänsteman torde man i regel utgå från att visserligen behovet av en sådan befattningshavare anses varaktigt, åtminstone vid förhandenvarande personaluppsättning, men att stadigvarande behov av tjänsten icke kan anses konstaterat. Vad slutli- gen angår anställning som extra tjänsteman, torde denna i allmänhet väljas, där behovet bedömes som mindre varaktigt.

Emellertid äro de nu angivna synpunkterna icke helt och hållet utslags- givande, då det gäller att avgöra vilken anställningsform som bör väljas. Bland ytterligare synpunkter, som därvid beaktas, märkes den, att såväl de extra ordinarie som de extra tjänsterna äro rekryteringstjänsler, de förra till ordinarie tjänster och de senare, i allmänhet, till extra ordinarie tjänster. Den normala befordringsgången inom civila statsförvaltningen får anses vara den, att tjänstemannen efter anställning som extra blir extra ordinarie, varefter han erhåller ordinarie tjänst. En följd av det varaktiga behov, som måste föreligga även i fråga om tjänst på extra ordinarie stat, blir att en tjänste- man som erhållit extra ordinarie anställning som regel icke utan eget för— vållande går miste om denna. Att undantagsvis så kan bli förhållandet sak— nar i detta sammanhang betydelse.

För att tillgodose ett mera temporärt behov av arbetskraft anställas inom den civila statsförvaltningen tillfälliga befattningsh-avare.

Vad särskilt angår de allmänna läroverken ha de extra ordinarie och extra anställningsformerna i allt väsentligt samma innebörd som motsvarande an- ställningsformer inom den civila statsförvaltningen i övrigt. Dock torde extra lärare få anses inneha en i regel mindre fast anställning än andra extra stats-

tjänstemän, varjämte befordringsgängen för dessa lii'are synes vara mera oregelbunden än vad normalt är fallet för extra statstjänstemän. Extra lä- rare anställes för minst en termin, medan däremot anställningen som biträ- dande lärare i regel avser kortare tid. Sistnämnda lärare motsvara närmast tillfälligt anställda befattningshavare inom civilförvaltningen.

Vid de statliga läroverken råder det förhållandet, att antalet ordinarie och ' extra ordinarie lärare, även om man bortser från behovet av vikarier på grund av tjänstledigheter, icke helt fyller behovet av lärare. Detta förhållan— de belyses av följande hos skolöverstyrelsen inhämtade uppgifter.

Hela det för läsåret 1940/41 vid läroverken behövliga antalet icke-ordina- rie lärare med full tjänstgöring (motsvarande folkskolornas extra ordinarie tjänster) utgjorde omkring 370. Av dessa kunde emellertid enligt Kungl. Maj:ts beslut endast 240 lärare anställas som extra ordinarie eller tillsam— mans 65 procent av det behövliga antalet lärare. Övriga lärare anställdes såsom extra eller biträdande lärare.

Att endast en del av lärarbehovet, utöver de ordinarie tjänsterna, fylles av extra ordinarie lärare, medför emellertid, att ett varaktigt behov kan sägas förefinnas för samtliga extra ordinarie tjänster. Till följd härav och på grund av att lärarens anställning icke är bunden vid viss läroanstalt behöver den. som erhållit extra ordinarie lärartjänst, i regel ej riskera att bliva entledi- gad från densamma, och anställningen kan därför, som nämnts, anses mot- svara anställning som extra ordinarie tjänsteman inom allmänna civilför— valtningen i övrigt.

Vid de statsunderstödda högre kommunala skolorna torde behovet av lä— rare med full tjänstgöring, om man bortser från vikariebehovet, i stort sett fyllas genom anställandet av ordinarie eller extra ordinarie lärare. Extra ordinarie lärare anställes vid viss läroanstalt, vid vilken lärarbehovet år från år kan väsentligt variera. Den extra ordinarie anställningen har därför icke den fasthet, som regelmässigt ulmärker extra ordinarie statsanställning. Icke heller kan anställningen som vikarierande lärare, vilken förordnas att uppe- hålla ledig tjänst eller som vikarie för tjänstledig lärare, anses helt motsvarz den statliga anställningsformen för extra tjänsteman eller extra lärare.

Inom folkskoleväsendet med dess klasslärarsystem sammanfaller antalet ordinarie och extra ordinarie befattningar alltid med antalet i verksamhet varande skolavdelningar (_ läraravdelningar). Antalet avdelningar är i sin ordning beroende av den organisation av skolorna, som i vederbörlig ord- ning blivit fastställd. Vikariernas antal beror däremot på omfattningen av beviljade tjänstledigheter och uppkomna vakanser. Innebörden i extra ordi— narie anställning och vikarieanställning är alltså den, att till den för ra grup— pen hänföres lärare å befattning, vilken icke har annan innehavare, och till den senare gruppen lärare, som uppehåller vakant tjänst eller tjänstledig lärares befattning. Om sålunda på grund av lärjungeantalets ökning vid en skola behov av en ny läraravdelning uppkommer, inrättas en ny extra ordi-

narie tjänst, även om densamma är behövlig endast för exempelvis ett läsår. Inom folkskoleväsendet kan i ett dylikt fall annan anställningsform än ext- ra ordinarie anställning icke ifrågakomma. Detta förhållande, att en extra or- dinarie tjänst kan inrättas för endast temporärt behov, får givetvis till följd, att extra ordinarie anställning vid folkskola kan bliva av mycket kort var- aktighet, liksom att mera omfattande indragningar av tjänster på grund av barnantalets nedgång i första hand drabba extra ordinarie lärare.

Det inom folkskolan tillämpade systemet medför emellertid, å andra sidan, att extra ordinarie tjänst i vissa fall icke kan inrättas, ehuru stadigvarande behov av tjänsten föreligger. Om man betraktar folkskoleväsendet som en enhet, finnes på grund av omfattande tjänstledigheter bland lärarna var- aktigt behov av lärarkrafter för vikariatstjänstgöring i mycket stor utsträck- ning. Trots detta kan antalet extra ordinarie tjänster icke utökas så, att också icke-klasslärare erhålla extra ordinarie anställning. Det synes med hän- syn härtill kunna fastslås, att extra ordinarie anställning vid folkskoleväsen- det ibland, vad angår det mindre varaktiga behovet av tjänsten, motsvarar anställning som extra tjänsteman eller som tillfällig befattningshavare inom den civila statsförvaltningen samt att, å andra sidan, anställning som vikarie- rande lärare inom folkskoleväsendet i vissa fall, vad angår det varaktiga behovet av tjänsten, motsvarar anställning som extra ordinarie statstjänste- man.

Av de förhållanden, som nu berörts, följer, att befordringsgången inom folkskoleväsendet företer avvikelser från den normala statliga befordrings- gången. Man måste nämligen vid folkskoleväsendet räkna med, att en lärare, som ett år haft anställning som extra ordinarie, nästa år tjänstgör som vi- karierande lärare och tidvis kanske är utan anställning.

Extra ordinarie lärare.

Ändring av folkskolans extra ordinariebegrcpp. För de sakkunniga har givetvis den frågan uppställt sig, huruvida icke det i viss mån mera tekniska än reella extra ordinariebegreppet vid folk- och småskolorna kunde närmare anpassas efter extra ordinariebegreppet inom allmänna civilförvaltningen. Av vad i det föregående anförts är det tydligt, att detta skulle innebära, å ena sidan, att extra ordinarie anställning ej skulle beredas lärare med klass- läraranställning av kortare varaktighet, samt, få andra sidan, att extra ordi- narie anställning skulle beredas vikarier, som fylla ett varaktigt behov. Det nu tillämpade systemet med anpassning av lärarbehovet efter antalet lärar- avdelningar skulle således icke längre tillämpas.

Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle en anordning, som den här an- tydda, utan svårighet kunna tillämpas i de största skoldistrikten. Troligt är också, att om en rationell indelning av landet i genomgående större skol- distrikt, en fråga som givetvis ligger utanför de sakkunnigas uppdrag, komme

till stånd, skulle anordningen kunna genomföras inom folkskoleväsendet i övrigt. Men med nuvarande distriktsindelning kan sådan anpassning endast ske om vissa genomgripande organisatoriska ändringar i fråga om tillsätt- ningen av de extra ordinarie lärarna genomfördes. En extra ordinarie lärare skulle nämligen utom i de större distrikten icke liksom hittills kunna till- sättas inom ett enda skoldistrikt utan hans anställning måste avse flera skoldistrikt. Det fordrades därför en myndighet utom eller gemensam för skoldistrikten för att dels tillsätta lärare och dels fördela tjänstgöringen mellan de olika distrikten.

Förslag till åtgärder för att möjliggöra en, sakligt sett, gemensam anställ- ning för flera skoldistrikt av de extra ordinarie folk— och småskollärarna ha framställts från olika håll, bland annat av vissa lärarorganisationer. Härvid torde dock icke, om man bortser från vissa framställningar om s. k. reservvika- rier, som i det följande upptagas till särskild behandling, ha äsyftats en sam- tidig ändring, på sätt nyss berörts av folkskolans extra ordinariebegrepp utan allenast att tillförsäkra den extra ordinarie läraren en mera tryggad ställning därigenom att han erhölle förflyttningsrätt och även förflyttnings- skyldighet till ledig extra ordinarie lärartjänst i sådana fall, då den extra ordinarie tjänst, som han innehar, blir överflödig. Alltjämt skulle extra ordi- narie anställning kunna erhållas å mindre varaktiga tjänster. Likaså skulle det vara omöjligt att bereda. vikarier, som fylla ett varaktigt behov, extra ordi- narie anställning. Fördelarna skulle utgöra dels att extra ordinarie lärare, vars tjänst bleve överflödig, kunde påräkna att erhålla annan extra ordinarie tjänst, såvida han icke i merithänseende vore underlägsen ett lika stort antal andra extra ordinarie lärare, vilkas tjänster blivit överflödiga, som antalet lediga platser, dels ock att befordringsordningen bleve mera rättvis. Därjämte skul- le de olägenheter bortfalla, som äro förbundna med samtidigt sökande av extra ordinarie anställning på flera håll. Det är tydligt, att i tider, då an- talet läraravdelningar är konstant eller ökas, den extra ordinarie anställ- ningen skulle efter genomförande av en sådan omläggning erbjuda betydan- de trygghet, vilket emellertid icke skulle bliva fallet, då antalet läraravdel- ningar nedgår. Det må erinras om, att vid de allmänna läroverken endast en del av lärarbehovet, utöver de ordinarie tjänsterna, fylles av extra ordi- narie lärare och att bland annat denna omständighet medför, att den extra ordinarie anställningen kan anses motsvara anställning som extra ordinarie tjänsteman inom allmänna civilförvaltningen i övrigt.

Anställning, gemensam för flera skoldistrikt, skulle kunna ske antingen för hela riket av en enda central myndighet —— skolöverstyrelsen —— eller också för olika anställnings— och tjänstgöringsområden av särskilda myndigheter.

Frågan att för ändamålet anlita skolöverstyrelsen har utförligt behandlats i ett av överstyrelsen den 23 maj 1941 till Kungl. Maj:t avgivet utlåtande, vilket emellertid icke direkt avser de förhållanden, som uppkomma vid en ändring av folkskolans extra ordinariebegrepp. Överstyrelsen har därvid anfört följande.

»De extra ordinarie lärarna förordnas med få undantag att tillträda tjänsterna vid höstterminens början. Skulle central myndighet handhava tillsättning och erforder- liga förflyttningar av extra ordinarie lärare kunde detta tänkas ske på i huvudsak två olika sätt. Antingen borde tjänsterna kungöras lediga med angivande för varje tjänst av skoldistrikt, skola, skolform och eventuellt övriga uppgifter, som kunna vara av betydelse för sökande, eller också kunde vid lämplig tidpunkt kungöras, att ett större antal extra ordinarie folkskollärare och småskollärare kommer att tillsät— tas vid rikets folk- och småskolor, och att ansökningar till dessa tjänster kunde in- ! givas inom viss angiven tid. Ansökningen kunde då icke gälla tjänst på viss angi-

* ven ort.

* Det ligger i sakens natur, att tjänsternas ledigkungörande enligt det första alterna- tivet icke kan ske, innan behovet av extra ordinarie lärare för det kommande läs- året vederbörligen prövats för de olika skoldistrikten. Uppgifterna härom och om erforderliga förflyttningar av redan anställda lärare torde i allmänhet icke kunna stå till den centrala myndighetens förfogande förrän en tid efter det vårterminen avslutats vid skolorna och för småskolornas vidkommande inskrivning av nybörjare verkställts. Även om ansökningstiden begränsas, så långt lämpligen kan ske, måste man, då det här blir fråga om ett högst betydande antal sökande, räkna med att förordnandena icke kunna utfärdas i så god tid, att tjänsterna kunna tillträdas vid ! höstterminens början och att de icke befordrade av de sökande kunna ifrågakomma

till de vikariat, som för höstterminen tillsättas av olika myndigheter. Det är tydligt, att det nu skisserade förfaringssättet vid tillsättande av extra ordinarie lärare medför så stora olägenheter, att det icke lämpligen kan ifrågakomma.

Tillämpas den andra här ovan angivna ordningen för tillsättande av de ifrågava- rande lärarna, kan ansökningstiden bestämmas på sådant sätt, att svårigheten att medhinna tillsättningsproceduren före höstterminens början minskas. Men i stället framträder då ett annat hinder för uppnående av ett tillfredsställande resultat. För den centrala myndigheten skulle det gälla icke blott att med iakttagande av ord— _ ningen i fråga om meriter förordna flera hundra lärare utan även att bestämma vid t vilken av rikets omkring 15 000 skolor var och en av de förordnade lärarna skall tjänstgöra. Beträffande förmåner och förhållanden, vid vilka lärarna självfallet måste fästa stort avseende, råder det mycket stor skillnad mellan olika skolor, allt ifrån fullt moderna och välordnade skolor i de större samhällena med tillgång för lärarna till dylika samhällens bekvämligheter och förströelser till obygdens ensligt belägna skolor, där en ensam lärare har att samtidigt undervisa barn är både folk- och smäskolestadiet. Hänsyn till lärarnas önskemål eller till deras lämplighet för de olika tjänsterna kan knappast ifrågakomma vid tillsättning enligt denna ordning. Man kan därför med visshet förutse, att åtskilliga av de anställda lärarna se sig nödsakade frånträda erhållet förordnande, enär de av olika anledningar icke kunna åtaga sig dem tilldelade tjänster. Överstyrelsen finner det föga troligt, att de lärare saken närmast angår, skulle känna sig tillfredsställda med ett befordringssystem, enligt vilket lärarna icke ens finge tillfälle giva tillkänna inom vilket skoldistrikt eller vid vilken skola de önska vinna anställning. Med den oerhörda skillnad be- träffande både ekonomiska och andra förmåner, som råder mellan olika tjänster inom folkskoleväsendet, är det enligt överstyrelsens mening nödvändigt, att lärarna beredas tillfälle söka tjänster inom av dem angivna skoldistrikt.

Vid övervägandet av det föreliggande spörsmålet bör även beaktas den arbets- j börda handläggningen av de ifrågavarande ärendena representerar. Med införande

av en mera konsekvent befordringsordning torde följa, att de bäst meriterade icke-ordinarie lärarna i allmänhet vinna anställning såsom extra ordinarie och att det huvudsakligen blir extra ordinarie lärare, som befordras till ordinarie. Om man antager, att sedan folkskoleväsendet stabiliserats omkring 400 extra ordinarie folk- och småskollärare årligen vinna ordinarie anställning, innebär detta, att årligen skall ungefär samma antal nya extra ordinarie lärare förordnas. Därtill skulle komma för-

flyttning från en ort till en annan av åtskilliga extra ordinarie lärare. Man torde böra räkna med minst ett tusental ansökningar årligen. Över alla dessa skola upp— rättas promemorior, och med strängt iakttagande av ordningsföljden enligt åbero- pade meriter skall erforderligt antal extra ordinarie lärare anställas och tilldelas tjänstgöring vid skolor i olika delar av riket. Ärendenas handläggning kan icke för— delas någorlunda jämnt på årets tolv månader utan måste koncentreras till en jäm- förelsevis kort tid. Även om ämbetsverket rikligt förses med arbetskrafter kan man hysa tvekan, huruvida det skall bliva möjligt att inom den starkt begränsade tid, som kan stå till förfogande, på ett tillfredsställande sätt bemästra den föreliggande arbetsuppgiften. Lyckas inte detta, kan det flerstädes hända, att undervisningen icke kan sättas i gång i rätt tid, vilket skulle medföra betydande svårigheter för skoldistrikten.

I de nu föreliggande underdåniga framställningarna hemställes emellertid om så- dana stadganden, att extra ordinarie lärare, vars tjänst blir obehövlig, må kunna påräkna att bliva av central myndighet förflyttad till annan tjänst. Även om det vore möjligt att allmänt genomföra en sådan ordning skulle överstyrelsen känna sig tveksam om dess lämplighet. Allt emellanåt inträffar det, att en lärare omedel- bart efter avläggande av examen eller i varje fall efter mycket kort tjänstetid er- håller anställning som extra ordinarie lärare vid skola, där antalet sökande _av någon anledning varit ringa. Det vore icke förenligt med en rättvis befordringsordning, om en sådan lärare vore tillförsäkrad förflyttning till annan tjänst och därmed före— träde framför äldre och bättre meriterade lärare, om den tjänst, han erhållit, efter jämförelsevis kort tid bleve indragen.»

Såsom förut nämnts avser överstyrelsens utlåtande icke direkt de :för- hållanden, som uppkomma vid en ändring av folkskolans extra ordinarie— begrepp. Då emellertid efter vidtagande av dylik ändring behovet av lärare delvis skulle vara beroende av tillfälliga faktorer _ tjänstledigheter för andra lärare o. d. _ kan det än mindre i sådant fall vara lämpligt att upp- draga åt skolöverstyrelsen att anställa lärare och fördela tjänstgöringen.

Lämpligare är givetvis att den gemensamma anställningen sker för olika anställnings- och tjänstgöringsområden. Härvid synes närmast kunna kom- m'a i fråga, att antingen folkskolinspektionsområdena eller stifts— eller läns- indelningen lägges till grund för områdesbildningen. Den myndighet, som i så fall borde handlägga ärenden om tillsättning och förflyttning av extra ordinarie lärare, bleve då vederbörande folkskolinspektör, domkapitel eller länsstyrelse. Det torde vara uppenbart, att länsstyrelserna med hänsyn till ifrågavarande ärendens såväl beskaffenhet som omfattning icke lämpligen kunde åläggas ett dylikt uppdrag. I folkskolinspektörernas och domkapitlens ämbetsutövning ingå däremot göromål, likartade med dem, varom här bleve fråga. Beträffande folkskolinspektörerna gäller dock, vilket torde vara till- lämpligt även i fråga om domkapitlen, att det icke vore möjligt att utan en väsentlig förstärkning av arbetshjälpen på dem överflytta de nya arbets- uppgifter, som den ifrågasatta anordningen skulle medföra.

Sker omrädesbildningen utan hänsyn till nuvarande indelningar kan ifrå- gasättas antingen att åt en helt ny statlig myndighet eller också åt en ge- mensam kommunal myndighet anförtros beslutanderätten i förevarande hänseenden.

Enligt de sakkunnigas mening är en anpassning av folkskolans extra ordi- nariebegrepp efter extra ordinariebegreppet inom allmänna civilförvaltning- en önskvärd. De avlöningsbestämmelser, som gälla för extra ordinarie tjäns- ter, och den pensionsrätt, som är förenad med sådan anställning, äro moti- verade av anställningens varaktiga beskaffenhet. Det är icke lämpligt, att dessa avlönings- och pensionsbestämmelser tillämpas även vid anställningar av tillfällig art. Men det är å andra sidan önskvärt och i överensstämmelse med de inom statsförvaltningen tillämpade principerna, att icke-ordinarie befattningshavare beredcs extra ordinarie anställning, om hans tjänstgöring vid skolväsendet är av varaktig beskaffenhet.

En sådan anpassning av folkskolans extra ordinariebegrem). som nu be- rörts, kräver emellertid, om man bortser från de största skoldistrikten, ge- nomgripande organisatoriska och kostnadskrävande ändringar, beroende på landets nuvarande skoldistriktsindelning. Härtill kommer, att om också extra ordinarie anställning inom folkskoleväsendet kan vara av kortare var- aktighet, är detta dock under normala förhållanden snarare undantag än re- gel. I flertalet fall torde en lärare, som blivit extra ordinarie, bibehållas vid sådan anställning även i fortsättningen, intill dess han erhåller ordinarie tjänst. Beträffande vikarier, som fylla ett varaktigt behov, kunna på sätt i det följande skall visas andra åtgärder ifrågasättas.

Vid vägande av de administrativa svårigheter och kostnader, som skulle följa av de extra ordinarie lärarnas anställning såsom gemensamma för flera skoldistrikt, mot önskemålet att erhålla ett med statsförvaltningens identiskt extra ordinariebegrepp inom folkskoleväsendet, varigenom också skulle vin- nas överensstämmelse i fråga om befordringsgången, ha de sakkunniga för sin del kommit till den uppfattningen, att tillräckliga skäl icke föreligga att vidtaga en så väsentlig omläggning av nuvarande förhållanden. Beträffande de största skoldistrikten har ansetts, att någon omläggning enbart för dessas del icke bör komma till stånd. Av den ståndpunkt de sakkunniga sålunda in- tagit följer, att de sakkunniga icke heller kunna tillstyrka, att åtgärder vid- tagas för central anställning av de extra ordinarie lärarna utan någon prin- cipiell omläggning av extra ordinariebegreppet.

De sakkunniga få slutligen i detta sammanhang framhålla, att om en mera rationell indelning av landet i genomgående större skoldistrikt skulle komma till stånd, den här behandlade frågan bör upptagas till förnyat över- vägande.

Enligt de sakkunnigas mening torde dock vissa åtgärder kunna och höra vidtagas i syfte att i förevarande hänseenden åstadkomma en närmare över- ensstämmelse beträffande förhållandena inom folkskoleväsendet och den all- männa civilförvaltningen. Härom vilja de sakkunniga anföra följande.

Beredande av extra ordinarie anställning åt vissa vikarier. En åtgärd, som skulle bidraga till att förbättra de icke-ordinarie lärarnas ställning, vore, att vikarierande lärare, vars förordnande omfattade minst en termin, anställdes som extra ordinarie lärare. Detta skulle innebära, att såväl va-

kansvikarier som vissa vikarier för tjänstlediga lärare skulle kunna er- hålla extra ordinarie anställning. Härigenom skulle, såsom framgår av det följande, anställningsförhållandena för ett betydande antal lärare avsevärt förbättras. Vidtages en dylik åtgärd, borde emellertid för erhållande av extra ordinarie befattning krävas viss föregående tjänstgöring. En lärare borde alltså regelmässigt börja som vikarierande (extra) lärare för att se- nare befordras till extra ordinarie. De sakkunniga återkomma till sistnämn- da spörsmål längre fram under rubriken extra lärare.

Vakansvikarierna anställas, såsom följande uppgifter visa, nära nog undan- tagslöst för minst en termin, oftast för helt läsår. De torde också med få un- dantag kvarstå i sina förordnanden tills tjänsten återbesättes med ordina- rie innehavare eller ock indrages.

De sakkunniga ha från folkskolinspektörerna inhämtat vissa uppgifter rö- rande vakansvikariernas tjänstgöringsförhållanden under läsåret 1940/41. Av dessa uppgifter framgår, att under sagda läsår vid folk- och småskolor voro anställda följande antal vakansvikarier:

Småskol- Folkskol-

lärare lärare med en anställningstid av minst en termin, dock ej helt läsår. . 131 204 ; med en anställningstid av helt läsår ........................ 178 205

309 409.

Hela antalet vid slutet av vårterminen 1941 anställda vikarier å vakanta tjänster utgjorde 786, av vilka 718 voro anställda under minst en termin.

Det är visserligen icke uteslutet, att under läsåret varit anställd en eller annan vakansvikarie med kortare anställningstid än en termin men som ej tjänstgjort vid vårterminens slut och därför ej kommit att redovisas i före- stående uppgifter. Dylika fall torde emellertid vara så fåtaliga, att de här kunna lämnas ur räkningen.

Förestående uppgifter visa alltså, att flertalet vakansvikarier innehaft för- ordnande under hela läsåret och att kortare vakansvikariat än en termin förekommit endast i ett mycket begränsat antal fall.

Enligt av folkskolinspektörerna till skolöverstyrelsen lämnade uppgifter uppgick vid slutet av vårterminen 1941 antalet tjänstledighetsvikarier till 729 småskollärare och 1 620 folkskollärare eller sammanlagt 2 349. Flertalet av dessa hade dock innehaft korttidsvikariat. Terminsvikarierna under läs- året 1940/41 uppgingo enligt av de sakkunniga från folkskolinspektörerna inhämtade uppgifter till följande antal:

Småskol— Folkskol-

lärare lärare med en anställningstid av minst en termin, dock ej helt läsår. . 275 229 med en anställningstid av helt läsår ........................ 231 244

506 473.

I uppgifterna om terminsvikariema ingå dock ej vikarier för på grund av militärinkallelser tjänstlediga lärare. Sannolikt finnas även inom denna grupp av vikarier lärare, som innehaft förordnande under minst en termin.

Till jämförelse må nämnas, att antalet extra ordinarie lärare vid slutet av vårterminen 1941 utgjorde:

småskollärare .................................... 438 folkskollärare .................................... 9 60.

Ett betydande antal lärare vid folk- och småskolor innehar sålunda ter- mins- eller läsårsanställning som vikarier.

Enligt de sakkunnigas mening är det med hänsyn till de särskilda förhål- landen, som äro rådande inom folkskoleväsendet, skäligt, att vikarier, vil- kas tjänstgöring avser minst en termin och vilka tidigare fullgjort tjänst— göring av viss omfattning inom folkskoleväsendet, erhålla samma ställning som extra ordinarie lärare. Som ett särskilt skäl härför må framhållas, att de sakkunniga, såsom framgår av det följande, framlägga förslag om en något lägre löneställning för lärare med kortare anställningstid än en ter- min. En förutsättning för genomförandet av sistnämnda förslag bör nämligen enligt de sakkunnigas uppfattning vara, att lärare, vilka anställas för minst en termin och enligt de sakkunnigas förslag äro behöriga för anställning som extra ordinarie lärare, icke drabbas av den ifrågasatta lönereduceringen.

Om man bortser från vikarier för lärare, som inkallats till militärtjänst, skulle under läsåret 1940/41, därest det av de sakkunniga ifrågasatta för- farandet hade tillämpats sagda läsår, omkring 1700 vikarierande lärare, däri inbegripna såväl vakansvikarier som tjänstledighetsvikarier med minst en termins sammanhängande förordnanden, vunnit likställighet med extra ordinarie lärare.

Det inträffar icke så sällan, att en lärare erhåller tjänstledighet exem- pelvis på grund av sjukdom under viss tid av en termin, räknat från ter- minens början, och att han sedermera erhåller förlängd tjänstledighet till samma termins slut. Den lärare, som i ett dylikt fall i en följd uppehåller tjänstgöringen, synes böra betraktas som extra ordinarie, oaktat han från början kunnat förordnas endast för den första tjänstledighetsperioden så- som extra. Löneförhållandena få då regleras vid terminens slut. Ett dylikt förfaringssätt tillämpas också vid de allmänna läroverken i fråga om bi- trädande lärare. Likaså bör lärare, som under en hel hösttermin uppehållit förordnande som extra ordinarie och som från början av påföljande vår- termin erhåller fortsatt förordnade å samma eller annan motsvarande tjänst inom samma skoldistrikt, under sistnämnda tjänstgöring bibehålla sin extra ordinarie anställning tills denna upphör, även om förordnandet icke kommer att omfatta hela denna termin. Däremot torde ett dylikt förfaringssätt icke kunna eller böra tillämpas, då lärare får fortsatt förordnande inom annat skoldistrikt.

Här må även beröras några andra fall, vilka kunna framkalla tveksamhet i fråga om anställningsformen. Det har redan framhållits, att en lärares tjänstledighet visserligen kan omfatta en hel termin, men att ledigheten be- viljas för olika tidsperioder. I dylika fall kan det inträffa, att en eller annan dags avbrott i tjänstgöringen kan uppkomma för den lärare, som fullgör tjänstgöringen. Vidare kan det tänkas, att en lärare erhåller ett förordnande först någon eller några dagar efter en termins början eller att förordnandet. upphör lika kort tid före terminens slut, men eljest omfattar hela terminen. Det synes rimligt, att lärare även i dylika fall skall kunna beredas extra ordinarie anställning. För att så skall kunna ske torde erfordras en bestäm- melse av den innebörden, att sådan anställning, varom här är fråga, skall betraktas som avseende hel termin, även om anställningstiden på grund av avbrott i anställning under terminen, anställnings tillträdande efter termi— nens början eller anställnings avslutande före terminens slut understiger det för terminen gällande dagantalet med sammanlagt högst fem dagar. Erinras må, att en liknande bestämmelse gäller i fråga om timlärares rätt till högre arvode (kungörelsen nr 448/ 1941).

Före 1937 års lönereglering ägde vakansvikarie att vid tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom i likhet med ordinarie och extra ordinarie lärare. åtnjuta honom eljest tillkommande arvode med avdrag av ett belopp, mot- svarande en tredjedel av den för honom stadgade kontanta avlöningen. Ena— handa bestämmelse tillämpades beträffande vakansvikarierna även i fråga om till lärare vid folk- och småskolor före löneregleringens genomförande utgående provisorisk avlöningsförbättring och provisoriskt lönetillägg. Folk— skolans vakansvikarier ha sålunda i lönehänseende tidigare varit helt lik— ställda med extra ordinarie lärare. Denna likställighet upphörde i och med ikraftträdandet av nuvarande lönebestämmelser.

Visserligen åtnjuter vikarierande lärare enligt nu gällande avlöningsregle— mente lön enligt samma löneklass som extra ordinarie lärare, men de äro dock uteslutna från rätt att mot visst avdrag uppbära lön vid bland annat sjukledighet. Att korttidsvikarier icke komma i åtnjutande av dylik förmån, synes vara i överensstämmelse med de principer, som inom det statliga un- (lervisningsväsendet tillämpas i fråga om löneförmåner åt där anställda lä— rare med kortare anställningstid än en termin eller's. k. biträdande lärare.

Den av de sakkunniga i det föregående förordade likställigheten med extra ordinarie lärare för vissa terminsvikarier skulle bland annat inne- bära, att ifrågavarande lärare komme att, efter visst avdrag, åtnjuta lön under sjukledighet samt finge utökad rätt till tjänstårsberäkning för pen- sion. Under tiden för förordnandet skulle läraren jämväl vara tillförsäk— rad familjepensionsrätt. Då emellertid extra ordinarie lärare har att vid- kännas pensionsavdrag enligt nu gällande bestämmelser varierande mellan 255 och 300 kronor för år för folkskollärare samt för småskollärare mel- lan 135 och 156 kronor, skulle likställigheten med tillämpning av nuvarande lönebestämmelser medföra, att läraren som extra ordinarie finge lägre lön

än som vikarie. Härutinnan sker dock en ändring, därest de sakkunnigas * förslag rörande extra lärares löneställning genomföres.

För statens vidkommande torde genomförandet av de sakkunnigas förslag om extra ordinariebegreppets utvidgning icke innebära några ökade utgifter. De särskilda förmåner, vilka skulle komma att utgå till vikarierande lärare, som enligt förslaget erhölle extra ordinarie anställning, äro av den art, att desamma kunna beräknas representera ett synnerligen ringa årsbelopp. Man torde nämligen på goda grunder kunna antaga, att ifrågavarande, nära nog undantagslöst yngre lärare, i mycket ringa utsträckning söka tjänstledighet av sådan anledning, att de under ledigheten äga uppbära någon del av lö- nen. Även de familjepensionskostnader, som kunna uppkomma, måste bliva av ringa storleksordning. Att däremot nämnda förmåner äro av stort värde för varje enskild lärare, som kommer i åtnjutande därav, och beträffande familjepensionsförmånerna för hans efterlevande är uppenbart.

Statens utgifter för ifrågavarande ändamål torde i varje fall komma att uppgå till jämförelsevis ringa belopp.

Däremot skulle de sammanlagda pensionsavdragen komma att uppgå till ganska betydande summor. Om man räknar med att antalet extra ordinarie lärare ökades med 1 700, varav 800 småskollärare och 900 folkskollärare och att omkring halva antalet inom varje grupp vore helårsvikarier och den andra hälften terminsvikarier, torde de årliga pensionsavdragen icke komma ? att understiga ett belopp av 250 000 kronor. Förslagets genomförande skulle alltså ingalunda medföra några för det allmännas vidkommande ogynnsam- ma ekonomiska verkningar. De sakkunniga anse sig nämligen kunna utgå från, att ifrågavarande lärare så gott som undantagslöst skulle under sin l tjänstetid förvärva tillräckligt antal tjänstår för erhållande av hel pension samt att pensionsavdrag skall verkställas under hela tjänstetiden, ej blott under 30 år.

Anställning tills vidare. Enligt nu gällande bestämmelser anställas extra ordinarie lärare vid folkskoleväsendet på viss tid, ej överstigande ett läsår. Dessa bestämmelser infördes i folkskolestadgan år 1921. Dessförinnan kunde i extra ordinarie folk- och småskollärare anställas antingen tills vidare med ' ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning eller ock på viss tid. Av- löningen till lärare med anställning tills vidare utgick för månad med 1/12 av årslönen, medan lönen till på viss tid anställd lärare beräknades efter lästid så, att hela årslönen utbetalades under pågående lästerminer. I syfte att bereda extra ordinarie lärare en tryggare ställning har förslag framkom- mit om sådan ändring av nu gällande bestämmelser, att ifrågavarande lärare skulle kunna anställas tills vidare.

Nämnda anställningsform är givetvis ur lärarens synpunkt att föredraga framför anställning på viss tid, enär han därigenom kan anses erhålla en något fastare anställning. Vidare vinnes därmed, att ett åt en lärare meddelat förordnande icke, såsom nu är fallet, behöver förnyas för fortsatt tjänst— göring inom skoldistriktet. För lärare, som fått sig anvisad tjänstebostad,

innebär sagda anställningsform, att han blir tillförsäkrad rätt att nyttja bo- staden jämväl under ferier. Men därmed torde också följa skyldighet för honom att även lämna ersättning för bostaden för hela anställningstiden. Enligt 7 % kungörelsen nr 961/1937 bestämmer skolöverstyrelsen, om begrav- ningshjälp skall utgå för det fall, att extra ordinarie lärare avlider under ferier, som följa omedelbart efter lästermin, under vilken han innehaft an— , ställning. Denna bestämmelse torde bliva obehövlig, därest tillsvidareanställ- ? ning införes för sådan lärare. . . _ ',

De sakkunniga ha förut förklarat sig icke kunna förorda en sådan anord— 5 ning, att lärare, som erhållit extra ordinarie anställning, skulle, då så bleve erforderligt, erhålla förflyttningsrätt till annan extra ordinarie tjänst inom annat skoldistrikt. Det torde vara uppenbart, att om förflyttningsrätt för så- dan lärare icke kan införas, kan icke heller tillsvidareanställningen få den innebörd, som sagda anställningsform har inom den civila statsförvaltningen. Tillsvidareanställningen måste därför vad beträffar folkskolan givas en mo- difierad form. I de fall, då det redan vid tiden för lärarens tillsättning kan förutses, att anställningen kommer att omfatta viss begränsad tid, kan så- lunda förordnandet visserligen gälla tills vidare, men dock endast till ut- gången av viss angiven tid.

Självfallet är föreskrift om ömsesidig uppsägningsrätt erforderlig. Men genom denna föreskrift kunna en del olägenheter uppkomma. Behovet av extra ordinarie lärare kan i regel ej prövas förrän vid slutet av läsåret när- mast före anställningen. Om vid en dylik prövning en eller flera förut befint- liga läraravdelningar befinnas vara obehövliga påföljande läsår, uppstå, svårigheter, därest lärarna äro anställda tills vidare och uppsägning ej skett i behörig tid, (1. v. s. i februari månad, förutsatt att anställningstiden räk— nas från den 1 juli. Säkerligen skulle ofta nog skolstyrelserna försumma att verkställa uppsägningen i rätt tid. Vid sådant förhållande komme skoldi- striktet att åtminstone under en viss tid efter senare skedd uppsägning få svara för utbetalning av lön åt obehövliga lärare, till vilkas avlöning stats- bidrag ej kunde utgå. Liknande förhållande kan uppkomma i det fall, att en icke-ordinarie tjänst förändras till ordinarie och annan lärare än den, som innehar den förstnämnda tjänsten, väljes.

Därest, såsom de sakkunniga förorda, gällande bestämmelser ändras där— hän, att extra ordinarie lärare kan anställas tills vidare, böra därför före— skrifterna därom så utformas, att bestämmelsen om uppsägning av veder- börande lärare ej behöver iakttagas för det fall, att tjänsten vid i vederbör— lig ordning verkställd prövning befunnits obehövlig eller då tjänsten för— ändras till ordinarie. _

En bestämmelse om anställning tills vidare får givetvis sin egentliga be— tydelse, då ett varaktigt behov av en icke-ordinarie tjänst förefinnes. Detta är också förhållandet beräffande flertalet dylika tjänster. Anställningen bör i sådana fall räknas från redovisningsårets början, eller den 1 juli till den 30 juni det år, då anställningen upphör antingen på grund av att tjänsten in-

drages, förändras till ordinarie eller, i förekommande fall, uppsägning i ve- derbörlig ordning skett. Sistnämnda åtgärd skulle väl då främst förekomma för det fall, att giltig anledning föreligger för lärarens entledigande. Själv- fallet skall skolstyrelse äga att med omedelbar verkan utan föregående upp- sägning entlediga lärare på grund av tjänstefel.

Om lärare förordnas för tjänstgöring tills vidare under ett läsår eller en ter- min, bör förordnandet utfärdas att gälla från början av det redovisningsår re- spekt-iv! redovisningshalvår, varunder tjänstgöringen fullgöres, tills vidare inti! redovisningsårets respektive redovisningshalvårets utgång. I dylika fall synes uppsägning icke behöva förekomma.

Ur vissa synpunkter kunde det måhända vara lämpligare, att anställ- ningstiden räknades från första dagen av höstterminen ett år till dagen före höstterminens början det år, då anställningen upphörde. En sådan anord- ning skulle i en del fall föranleda olägenheter vid rekvisition av statsbidrag till lärares avlöning. De sakkunniga h-a därför funnit sig böra förorda, att anställningstiden regelmässigt ansluter sig till redovisningsåret.

Kalenderårsavlöning. Avlöningen till extra ordinarie lärare skall enligt nu gällande bestämmelser utbetalas månadsvis i efterskott med så stort be- lopp, som motsvarar den av läraren under månaden fullgjorda tjänstgö- ringen, dock att avlöning för tjänstgöring, som upphör under loppet av ka- lendermånad, må utbetalas vid tjänstgöringens slut. Lärarorganisationema ha som ett angeläget önskemål framhållit, att avlöningen till extra ordinarie lärare måtte utgå per kalendermånad.

Såsom skäl för en sådan anordning har anförts, att det för läraren är i flera avseenden förmånligare, om han äger utbekomma årslönen eller del därav fördelad på kalendermånad i stället för på läsmånad. Pensions- och hyresavdrag komme då också att ske varje kalendermånad. Häremot synes intet vara att erinra.

Därest de extra ordinarie lärarna komma att anställas tills vidare, vilket föreslås av de sakkunniga, synas ytterligare skäl föreligga för införande av kalenderårsavlöning för ifrågavarande lärare. Det torde nämligen ur olika , synpunkter vara lämpligast, att löneutbetalningarna fördelas över hela an- '- ställningstiden.

, I fråga om lärare, vilka inom ett skoldistrikt inneha extra ordinarie an- ställning i sammanhängande följd under ett redovisningsår eller längre tid, medför ett dylikt utbetalningsförfarande inga större olägenheter. Visser— ligen kommer en vid höstterminens början nytillträdande lärare, som äger tillgodoräkna sig lön från den 1 juli, att utbekomma lön för tid, varunder

, han ej fullgjort någon tjänstgöring. De sakkunniga få emellertid erinra om, i att motsvarande förhållande gäller för läroverkslärare, då han erhåller extra ordinarie anställning. Om, såsom de sakkunniga i det följande föreslå, ext-ra ordinarie anställning vid folk- och småskolor kan vinnas först sedan dels viss tid förflutit efter det läraren avlagt lärarexamen och dels läraren 3—427260.

fullgjort tjänstgöring av Viss omfattning, synes det icke befogat att tillmäta nämnda förhållande större betydelse.

Vid en del skolor omfattar höstterminen ett något mindre antal veckor än vårterminen. Om systemet med kalenderårsavlöning tillämpas, kommer dock lönen att utgå med lika stort belopp till en lärare, som är anställd un- der höstterminen som till den, vilken fullgör sin tjänstgöring under vårter- minen. För lärare, som innehar anställning såväl höst— som vårterminen, saknar nämnda förhållande all betydelse, och även för den terminsanställdc läraren sker givetvis en utjämning, därigenom att hans anställning kommer att avse terminer av olika längd.

Ur ekonomisk synpunkt är det för såväl statens som skoldistriktens vid- , kommande likgiltigt, om lönen till extra ordinarie lärare utbetalas för kalen- , dermånad eller för läsmånad. De sakkunniga ha därför funnit sig böra för— 1 orda förslaget om kalenderårsavlöning. ,

Placering i lönegrad. Enligt 26 å i nu gällande avlöningsreglemente äro , extra ordinarie lärare icke placerade i lönegrad utan endast i löneklasser. , Extra ordinarie folkskollärare äro sålunda placerade i någon av löneklasser- ; na 14—19 och extra ordinarie småskollärare i någon av löneklasserna 6—11. ; Placeringen i löneklass är emellertid icke ensam avgörande för avlöningens storlek, enär lönen enligt gällande regler icke utgår för kalenderår utan för läsår med 1/m för varje dag anställningen varar. Detta innebär, att extra or- dinarie lärare vid skola med en årlig lästid av 344/7 veckor erhåller 242lm av , lönen för den löneklass han tillhör, vilket till beloppet ungefärligen motsva- l rar en löneklass, som ligger två klasser lägre än den, i vilken han är placerad. Vid en årlig lästid av 364/7 veckor är motsvarande tal 256/m, och lönen unge- färligen en löneklass lägre än den, i vilken läraren är placerad. l

Införandet av kalenderårsavlöning för extra ordinarie lärare i enlighet med de sakkunnigas förslag medför emellertid, att lönen till dem enligt en viss; löneklass och ortsgrupp alltid kommer att utgå med samma belopp oavsett den årliga lästiden. Då lönen till extra ordinarie folkskollärare skall utgå med olika belopp beroende på lästidens längd, skulle alltså en komplettering av nu- varande bestämmelser vara erforderlig. Med hänsyn till att en årlig lästid av 34477 veckor enligt de sakkunnigas förslag icke längre skall förekomma, skul- le det i sådant hänseende vara tillfyllest med en föreskrift, att extra ordina- rie lärare vid skola med 364/1 veckors årlig lästid skall åtnjuta lön enligt en. löneklass, som är en löneklass lägre än den, i vilken han är placerad.

Då extra ordinarie tjänstemän inom statsförvaltningen hänföras till viss bestämd lönegrad, ha emellertid de sakkunniga ansett, att så bör vara fallet, även beträffande extra ordinarie lärare inom folkskoleväsendet. Några sär— skilda skäl för att i förevarande hänseende bibehålla nuvarande ordning före- ligga ej heller, därest kalenderårsavlöning för dessa lärare införes. De sak- kunniga förorda därför lönegradsplacering jämväl av extra ordinarie lärare. För folkskollärare erfordras endast två lönegrader, en för vardera av de två

olika lästider som föreslås skola bibehållas. Beträffande småskollärare före- slå de sakkunniga, att samtliga extra ordinarie lärare placeras i samma löne- grad i likhet med vad som i enlighet med gällande övergångsbestämmelser kommer att gälla för ordinarie småskollärare från och med den 1 juli 1942. Detta innebär, jämfört med nuvarande regler, att extra ordinarie småskollä- rare vid skola med 364/7 veckors årlig lästid erhåller samma lön som sådan lärare vid skola med 39 veckors årlig lästid, medan lönen för närvarande utgå med ett belopp, som är ungefärligen en löneklass lägre.

De sakkunniga anse, att någon ändring av begynnelselöneklassen för de extra ordinarie lärarna icke bör äga rum. I anslutning till löneplanen för extra ordinarie tjänstemän i civila icke-ordinariereglementet böra därför ext— ra ordinarie folkskollärare placeras i lönegraderna LEO 14 och LEo 15 om— fattande löneklasserna 13—17 respektive 14—18, medan extra ordinarie små- skollärare föreslås placerade i lönegraden LEo 7 omfattande löneklasserna 6—10. För kvinnlig lärare, som i enlighet med vad de sakkunniga i annat sammanhang föreslå, tills vidare ej skall äga åtnjuta lön enligt högsta löne-

— klassen, skall slutlönen bliva en löneklass lägre.

Behörighetsvillkor för extra ordinarie anställning. Genomförandet av de sakkunnigas här ovan framförda förslag rörande ändrad anställningsform för vissa vikarierande lärare skulle, såsom av det anförda framgår, medföra, att ett betydande antal sådana lärare bereddes extra ordinarie anställning med därmed förenade förmåner. Med nu gällande bestämmelser möter intet hinder för en lärare att omedelbart efter sin lärarexamen och alltså utan nå- gon som helst tjänstgöring i skola, söka och erhålla anställning som extra ordinarie lärare. En nyexaminerad lärare kan, om han har särskilt höga exa- mensbetyg, vinna anställning framför annan lärare med vitsord från ett eller annat års tjänstgöring. Ett dylikt förhållande står icke i god överensstämmel— se med inom den civila statsförvaltningen eller det statliga undervisningsvä- sendet tillämpat förfaringssätt. Att så sker kan icke heller ur lärarnas syn- punkt anses tillfredsställande. De sakkunniga ha därför funnit sig böra före-

. slå en ändring härutinnan.

Enligt de sakkunnigas mening bör för erhållande av extra ordinarie an- ställning krävas, att viss tid förflutit efter det läraren avlagt lärarexamen samt att läraren under denna tid fullgjort tjänstgöring av viss omfattning. Härvid kunna givetvis mer eller mindre stränga villkor uppställas. De sakkun- niga vilja för sin del förorda, att bestämmelserna härom givas sådan inne- . börd, att lärare skall kunna anställas som extra ordinarie lärare först sedan

i ! l l

två år förflutit efter avlagd lärarexamen samt att läraren under dessa två år fullgjort väl vitsordad tjänstgöring inom det statsunderstödda eller statliga undervisningsväsendet under sammanlagt minst 256 dagar.

Med tillämpning av en sådan bestämmelse kan det inträffa, att icke någon lärare, som uppfyller villkoren för anställning som extra ordinarie, anmäler sig som sökande. I ett dylikt fall skall givetvis skolstyrelse vara oförhindrad

att antaga någon av de sökande, dock att den sålunda antagne läraren skall förordnas som extra och ej som extra ordinarie lärare. Självfallet bör sådan lärare vid fortsatt förordnande från och med början av det redovisningshalv- år, efter vilket han uppfyllt villkoren för anställning som extra ordinarie, er- hålla dylik anställning.

Medgivande att inrätta eller bibehålla extra ordinarie lärartjänst. Enligt de sakkunnigas förslag kommer antalet extra ordinarie lärare att i betydan- de omfattning ökas. Nämnda befattningshavare bli för framtiden placera— de icke blott å extra ordinarie tjänster i nuvarande mening, d. v. s. lärarbe- fattningar i klassavdelningar, för vilka icke finnes någon ordinarie tjänst, utan jämväl som vikarier med termins- eller läsårsanställning. Det blir un— der sådana förhållanden icke lämpligt att bibehålla uttrycket extra ordinarie

havare. I nu gällande författningar är inrättandet och bibehållandet av extra ordi—

mom. 3, i folkskolestadgan bland annat extra ordinarie lärartjänst icke in- rättas utan Kungl. Maj:ts tillstånd, dock att dylik tjänst må kunna efter medgivande av statens vederbörande folkskolinspektör inrättas och bibehål- las under tid av högst tre år. Enligt samma paragraf, mom. 1, skall till var- je folkskola, småskola och mindre folskskola vara förlagd minst en ordina- rie lärartjänst, därest icke skolöverstyrelsen på framställning av vederbö- rande skolstyrelse med hänsyn till skolans tillfälliga natur eller förestående omorganisation av distriktets skolväsen medgiver undantag. Slutligen har genom kungörelsen den 13 juni 1941 (nr 462) angående vissa särskilda be- sparingsåtgärder inom folkskoleväsendet, % 2, stadgats:

1. Önskar skoldistrikt för läsåret 1941/42 eller del därav anställa extra ordinarie lärare, skall, även om sådan lärare funnits anställd närmast föregående läsår, för- slag rörande lärjungarnas fördelning på klasser och läraravdelningar vid distrik— tets samtliga skolor av skolstyrelsen i god tid före läsårets början underställas sta- tens vederbörande folkskolinspektör eller, beträffande skoldistrikt, vars folkskole- väsende är befriat från inspektion av denne, skolöverstyrelsen för prövning och god- kännande. Kunna folkskolinspektören och skolstyrelsen icke enas, skall inspektören

männa genom begränsning av antalet läraravdelningar. Befinnes vid sådan prövning

ning lämnats till tjänstens inrättande eller bibehållande. 2. Över skolöverstyrelsens beslut i fråga, som avses i mom. 1, mä klagan icke föras. 3. Till ledning vid handläggning av frågor om lärjungarnas fördelning på klas- ser och läraravdelningar skola tjäna de vid denna kungörelse fogade anvisningarna.

erforderliga.

tjänst. Det synes riktigare att i stället tala om extra ordinarie befattnings- ;

narie tjänst kringgärdat med åtskilliga föreskrifter. Sålunda må jämlikt & 2,

med eget yttrande underställa skolöverstyrelsen ärendet för prövning och avgörande. ' Prövning, som här avses, har till syfte att åstadkomma besparingar för det all-

extra ordinarie lärartjänst obehövlig, skall hinder i för tjänstens indragande icke möta på den grund, att tillstånd i därför stadgad ord- :

Skolöverstyrelsen äger meddela de ytterligare anvisningar, som kunna befinnas

Såsom författningarna äro formulerade, kan det inträffa, att för bibehål- lande av samma tjänst tre olika framställningar måste göras. Sålunda skall antalet läraravdelningar underställas vederbörande folkskolinspektörs — i vissa fall skolöverstyrelsens —- prövning och godkännande. I fastställandet av elevernas fördelning på läraravdelningar ligger också på sätt och vis ett godkännande av antalet extra ordinarie lärare. Har emellertid extra ordina- rie tjänst redan funnits under tre år, måste bibehållandet av tjänsten un- * derställas Kungl. Maj:ts prövning. Skulle därtill komma, att tjänsten är den , enda vid skolan, skall skolöverstyrelsens medgivande om undantag från re- geln angående minst en ordinarie tjänst vid varje skola inhämtas.

De sakkunniga anse, att nu anförda bestämmelser, vilka tillkommit vid ' olika tidpunkter, icke stå i god överensstämmelse med varandra. Föreskrif— ten i folkskolestadgan & 2, mom. 3, avser att giva Kungl. Maj:t kontroll över inrättandet icke blott av ordinarie utan jämväl extra ordinarie tjänster. Vid tillkomsten av nämnda föreskrift funnos icke några i allmän författning givna bestämmelser angående det elevantal, som borde finnas i läraravdel- ningar av skilda skolformer, innan ny avdelning och därmed extra ordinarie tjänst inrättades. Genom särskilda kungörelser angående besparingsåtgär- der, senast den 13 juni 1941, ha emellertid dylika bestämmelser meddelats. . Då de sakkunniga förutsätta, att nämnda föreskrifter bli gällande även för i framtiden, synes det knappast längre erforderligt att underställa Kungl. I Maj:t frågor om inrättande och bibehållande av extra ordinarie tjänster eller, i ' som frågan reellt avser, antalet läraravdelningar vid viss skola. . Ett ytterligare skäl för ändring på denna punkt se de sakkunniga i det | förhållandet, att Kungl. Maj:ts prövning ofta kommer så sent, att någon änd— K, ring i skolorganisationen icke kan vidtagas för löpande läsår. Det är i re- gel icke möjligt att med säkerhet bedöma det kommande antalet barn i viss skola förrän efter läsårets avslutning. Därpå skall antalet läraravdelningar Ä för följande läsår underställas folkskolinspektören för prövning och avgö- rande. Många gånger kan detta icke ske förrän fram i juli månad. Det blir därför icke sällan ogörligt att få en framställning prövad av Kungl. Maj:t före höstterminens början. Skolorganisationen måste ordnas efter folkskol- inspektörens beslut om antalet läraravdelningar. I förevarande sammanhang vilja de sakkunniga även fästa uppmärksam- heten därå, att oavsett den garanti mot ett för stort antal läraravdelningar, som ligger i folkskolinspektörens prövning enligt av statsmakterna fastställ- da regler, skolöverstyrelsen får i olika sammanhang anledning att syssla med de enskilda skoldistriktens organisation och därmed antalet läraravdelning- * ar. Så blir bland annat förhållandet vid behandling av alla reglementsfrå- % gor och byggnadsärenden. Dessutom kan överstyrelsen även i övrigt, exem- pelvis genom infordrande av uppgifter, öva en fortlöpande kontroll i nu ifrågavarande avseende.

Det kan slutligen betvivlas, huruvida föreskriften i folkskolestadgan & 2, mom. 1, att det skall ankomma på skolöverstyrelsen att medgiva undantag

från regeln att till varje folkskola, småskola och mindre folkskola skall vara förlagd minst en ordinarie lärartjänst, numera kan ha något berättigande. Avsikten med nämnda föreskrift torde ha varit att öva kontroll över att skol- distrikten genom inrättandet av ordinarie tjänster gåve skolväsendet i de en- skilda fallen den fasthet som är önskvärd. Varken skolöverstyrelsen eller skolstyrelse kan dock enligt nu gällande författningar bestämma om inrät- tande av ordinarie tjänst utan skall avgörandet i dylika fall träffas av Kungl. Maj:t. Finnes icke någon ordinarie tjänst vid skolan, måste alltså, därest un— dervisningen överhuvud taget skall fortgå, icke-ordinarie lärare anställas. I förevarande sammanhang bör emellertid observeras, att Kungl. Maj :t enligt kungörelse den 13 juni 1941 (nr 461) om vissa ändringar i folkskolestadgan, & 2 mom. 3, har möjlighet att, även om ett skoldistrikt motsatt sig extra ordi- narie lärartjänsts förändring till ordinarie, vidtaga en sådan åtgärd, där sta— digvarande behov av tjänsten prövas föreligga. Härigenom skapas alltså ga— ranti mot att ett distrikts skolväsende kommer att inrymma allt för få ordi- narie tjänster. '

De sakkunniga ha kommit till den uppfattningen, att kontrollen i här fö- revarande avseende bör ordnas på följande sätt. För inrättande av ordinarie tjänst skall alltjämt erfordras medgivande av Kungl. Maj:t. Frågan om an- talet läraravdelningar för visst läsår underställes, på sätt nu sker, vederbö- rande folkskolinspektör eller skolöverstyrelsen, som har att pröva detta efter av statsmakterna godkända regler. Några föreskrifter härutöver synas icke . nödiga. De sakkunniga skol-a framdeles avlämna utkast till de författnings- ändringar, som äro erforderliga för genomförandet av det förslag, de sakkun- niga här framlagt.

Extra lärare.

De vikarierande lärarna inom folkskoleväsendet kunna enligt nu gällande bestämmelser icke anses såsom någon enhetlig grupp. Bland dem ingå olik- j artade kategorier såsom vakansvikarier och tjänstledighetsvikarier. Särskilt beträffande anställningstidens längd förete vikarierna inbördes stora olik- heter. De sakkunniga ha i det föregående föreslagit, att vissa terminsvika- ; rier skola i avlöningshänseende jämställas med extra ordinarie lärare. Ett genomförande av denna anordning medför bland annat den fördelen, att i övriga vikarierande lärare komma att bilda en i stort sett enhetlig kate- * gori i huvudsak bestående av lärare, som uppehålla vikariat av kortare var- aktighet än en termin. Denna grupp av vikarier torde huvudsakligen kom— ma att omfatta yngre lärare med relativt kort sammanlagd tjänstgöringstid inom folkskoleväsendet. Bland de vikarierande lärarna komma dock de 5. k. » reservvikarierna i de största skoldistrikten i viss män att alltjämt intaga en ; särställning. Frågan om dessa vikarier behandlas i en särskild punkt och * lämnas därför här åsido. Då de vikarierande lärarna alltså komma att utgöra en mera enhetlig grupp än nu är fallet, ha de sakkunniga upptagit till bedömande frågan, 3

l 1 » l l

huruvida de nuvarande avlöningsbestämmelserna för deras del böna modi- fieras.

Till en början må framhållas, att vikarierande lärare inom folkskolevä- sendet nu åtnjuta lön enligt samma löneklass som de extra ordinarie lärar- na. Deras behållna kontanta lön blir till och med något högre, enär de icke ha att vidkännas några pensionsavdrag.

Begynnelselönen för en vikarierande folkskollärare utgår efter 14 löneklas— sen, medan motsvarande ordinarie lärare erhåller begynnelselön enligt 17 löneklassen d. v. s. tre löneklassers skillnad. I 14 löneklassen utgör årslönen i A-ort 3 822 kronor och i I-ort 5 070 kronor eller jämte rörligt tillägg och kristillägg enligt under senare halvåret 1941 gällande grunder (23 %) 4 701 kronor i A-ort och 6 236 kronor i I-ort. För varje dag av lästiden utgår ett dagbelopp av 1/273 av årslönen eller 14 kronor i A-ort och 18 kronor 57 öre i I-ort. Jämte nämnda tillägg utgör dagbeloppet i A-ort 17 kronor 22 öre och i l-ort 22 kronor 84 öre.

Även vikarierande småskollärares begynnelselön enligt 6 löneklassen lig-

— ger 3 löneklasser under ordinarie dylika lärares begynnelselön. I 6 löneklas-

sen utgår årslönen i A-ort med 2601 kronor och i I-ort med 3465 kronor eller jämte rörligt tillägg och kristillägg enligt ovannänmda grunder med 3 199 kronor i A-ort och 4262 kronor i I-ort. För varje dag av lästiden utgör lönen 9 kronor 53 öre i A-ort och 12 kronor 69 öre i l-ort eller jämte nämnda tillägg i A-ort 11 kronor 72 öre och i I-ort 15 kronor 61 öre.

Till jämförelse härmed må framhållas, att vid de allmänna läroverken nytillträdande biträdande lärare såsom adjunkt eller ämneslärarinna er- håller lön enligt 17 respektive 15 löneklassen, varå dock rörligt tillägg och kristillägg icke utgå, medan extra adjunkt och extra ämneslärarinna, som : anställas för minst en termin, placeras lägst i nyssnämnda löneklasser men 3 med rätt till nämnda tillägg. Extra ordinarie adjunkt och ämneslärarinna , äro placerade lägst i 20 respektive 17 löneklassen medan ordinarie dylika lä—

rare äro placerade i lägst 23 respektive 21 löneklassen. Mellan lägsta löne-

, klassen för ordinarie och biträdande lärare i läsämnen vid de allmänna läro-

verken föreligger sålunda en skillnad av sex löneklasser. Därtill kommer, som nämnts, att rörligt tillägg och kristillägg icke utgår till biträdande lärare.

Vid de högre kommunala skolorna är skillnaden i lägsta löneklassen mel- lan vikarierande och ordinarie adjunktskompetent ämneslärare likaledes (23—17 =) 6 löneklasser, medan skillnaden mellan lägsta löneklassen för ordinarie och vikarierande annan ämneslärare är (21 — 16 =) 5 löneklasser-

De sakkunniga anse, att även om den seminarieutbildning, som föregår folkskollärar- respektive småskollärarexamen, göra dessa lärare väl förbe- . redda för de pedagogiska uppgifter, som vänta dem vid utövandet av deras

lärarkall, de första åren dock måste betraktas såsom i viss mån en fortsatt utbildning. Nyssnämnda förhållande att den behållna kontanta lönen blir högre för vikarier än för extra ordinarie lärare, enär de förstnämnda ej er- lägga pensionsavgifter, synes de sakkunniga utgöra ett ytterligare skäl för

att en ändring av gällande lönebestämmelser kommer till stånd. Med hän- syn till nämnda omständigheter anse de sakkunniga, att nytillträdande folk— och småskollärare böra erhålla något lägre begynnelselön än nu är fallet. De sakkunniga föreslå, att nämnda lärare placeras två löneklasser lägre än den för extra ordinarie lärare gällande lägsta löneklassen, d. v. s. folkskol- lärare i 12 löneklassen och småskollärare i 4 löneklassen. Vidare bör beteck- ningen vikarierande lärare utbytas mot extra lärare, varigenom vinnes när- mare anknytning till beteckningarna i civila icke-ordinariereglementet.

För närvarande utgår lönen till vikarierande lärare med 1/273 av årslönen för varje dag tjänstgöringen varar. De sakkunniga ha funnit det mera prak- tiskt att i reglementet upptaga dagbeloppen för varje löneklass och orts- grupp. Dagbeloppen ha därvid något avjämnats.

De sakkunniga ha icke ansett det vara erforderligt att införa särskilda lönegrader för extra lärare.

Vid skola med 39 veckors årlig lästid skulle begynnelselönen, inklusive rörligt tillägg och kristillägg enligt för sista halvåret 1941 gällande grunder, för extra lärare enligt de sakkunnigas förslag jämfört med nuvarande löne- förhållanden minskas med följande belopp i avrundade tal:

för folkskollärare 51 A- ort .................... 470 kronor » >> >> I-ort .................... 590 >> >> småskollärare » A- ort .................... 330 » » » >) I-Ort .................... 445 »

Nämnda belopp utvisa skillnaden i lön mellan lägsta löneklasserna för vikarierande lärare enligt nuvarande bestämmelser och extra lärare. Vid en jämförelse mellan extra ordinarie och extra lärares löneställning enligt de sakkunnigas förslag bör emellertid beaktas, att extra lärare icke ha att vid- kännas tjänste- och familjepensionsavdrag, vilket däremot är fallet med extra ordinarie lärare. Motsvarande skillnad i lön mellan extra ordinarie och extra lärare kommer därför att minskas med pensionsavdragens samman- lagda årsbelopp, som i här angivna fall för extra ordinarie folkskollärare ut- gör 300 kronor och för extra ordinarie småskollärare 156 kronor.

Här må anmärkas, att kvinnliga vikarierande folkskollärare på grund av gällande övergångsbestämmelser intill den 30 juni 1943 åtnjuta begynnelse- lön enligt 13 löneklassen, medan begynnelselönen för manliga folkskollärare utgår enligt 14 löneklassen.

Reservvikarier.

Reservvikarier inom vissa stadsskoldistrikt. Till de sakkunniga har, för att tagas i övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande, överlämnats Stockholms folkskoledirektions underdåniga skrivelse den 2 februari 1939 angående inom Stockholms stads skoldistrikt vidtagna åtgärder för tryggande av tillgången av s. k. reservvikarier.

I skrivelsen framhålles, att det i en stad av Stockholms storlek —— med 1 162 lärare vid folk- och småskolor under läsåret 1939/40 —— funnes ett stadigvarande behov av lärare, som kunde inträda i tjänstgöring vid uppkommande sjukdomsfall eller _andra hinder för de fast anställda lärarna. Alltsedan år 1908 hade därför staden för ändamålet anställt ett antal manliga och kvinnliga lärare. För de tider av anställningsperioden, då reservvikarierna icke hade förordnande för tjänstledig lärare, hade de åtnjutit ersättning av stadens medel såsom extra ordinarie eller jvikarierande lärare. Under tider, då de på grund av sjukdom icke kunde tjänst- igöra, ägde de alltså uppbära avlöning enligt de grunder, som gällde för extra ordi- jnarie lärare. Detsamma tillämpades vid förbud mot tjänstgöring till förekommande 'av smittfara samt vid havandeskap eller barnsbörd. Då genom statsmakternas för- sorg åtgärder icke vidtagits för att fylla behovet i förevarande avseende, hade sta-, 'den nödgats att även efter genomförandet av 1937 års lönereglering för lärarper- sonalen vid folk- och småskolor själv sörja för upprätthållande av det rådande ; vikariesystemet.

, Nämnda framställning berördes i proposition nr 252 till 1939 års lagtima ? riksdag. Därvid uttalade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, att * det syntes honom i viss mån tveksamt, om det vid Stockholms folkskolor på ifrågavarande område tillämpade förfarandet stode i god överensstämmelse med gällande statsbidragsbestämmelser. Emellertid borde, framhöll departe- mentschefen, anordningen tills vidare få tillämpas och frågan tagas under övervägande i samband med den utredning om lärarnas vid folk- och små- skolor avlöningsförhållanden, som komme att verkställas före lärarnas in- ordnande under civila avlöningsreglementet. Därvid borde jämväl uppmärk- sammas, huruvida det i andra större städer varit erforderligt att vidtaga åtgärder av antydd art.

Såsom framgått av vad redan anförts ur innehållet i folkskoledirektionens ovannämnda skrivelse avses med reservvikarier sådana vikarierande lärare, vilka av skoldistriktet anställas för minst en termin och tillförsäkras avlö- ' ning under hela anställningstiden, alltså även för de tider under anställnings- perioden, då de ej kunna beredas tjänstgöring i någon klassavdelning. Det framgår vidare av sagda skrivelse, att dessa vikarier vid avbrott i tjänst- göringen till följd av sjukdom, havandeskap eller barnsbörd samt vid för- bud mot tjänstgöring till förekommande av smittfara uppbära lön enligt de grunder, som gälla i fråga om avlöning till extra ordinarie lärare. Skoldi- striktet ikläder sig sålunda gent emot ifrågavarande vikarier i allt väsent- ligt samma förpl'iktelser som mot extra ordinarie' lärare. Däremot sökes och erhålles statsbidrag till avlöning åt sådan vikarie, enligt gällande statsbi— dragsbestämmelser, allenast för det antal dagar, läraren fullgjort vikariat- tjänstgöring. Kostnaderna för de avlöningsförmåner, som utgå till nämnda slag av vikarier utöver de i allmän författning föreskrivna, bestridas alltså * helt av skoldistriktet.

En av de sakkunniga verkställd undersökning rörande förekomsten av an- ordningen med s. k. reservvikarier visar, att vikarier med fast avlöning finnas anställda i följande skoldistrikt, nämligen utom i Stockholm, i Göteborg, Malmö och Borås. Antalet i nämnda skoldistrikt under läsåret 1940/41 an- ställda vikarier av detta slag uppgick till

Småskol— Kvinnliga Manliga lärarinnor folkskollärare folkskollärare

_ höstterminen — 40 8

i Stockholm .................. lvärterminen _ 40 8

_ " Jhöstterminen 24 22 30 1 Goteborg .................... [vårterminen 24 21 30

. " höstterminen 6 4 2

1 Malmo ...................... lvårterminen 3 4 1

' _ höstterminen — 2 1

l Boras ........................ lvårterminen _ 2 1

Anmärkas må, att samtliga vid Stockholms folkskolor som terminsvikarier anställda lärare åtnjuta samma avlöningsförmåner som de 5. k. reservvika- rierna, vilkas antal sålunda i verkligheten är något större än vad ovanstående uppgifter visa.

Vad beträffar vikariernas avlöningsförmåner har tillika inhämtats, att de i Göteborgs skoldistrikt anställda reservvikarierna åtnjuta i allt väsentligt

samma förmåner som enligt vad ovan angivits utgå till dylika vikarier vid , Stockholms folkskolor. I Borås och Malmö skoldistrikt utgår lön för hela an- ställningstiden men därutöver åtnjuta reservvikarierna inga särskilda avlö- ningsförmåner.

Såsom redan nämnts har det synts tveksamt, om det förfarande, som till- lämpas i fråga om avlöning till dessa 5. k. reservvikarier, kan anses stå i överensstämmelse med nu gällande statsbidragsbestämmelser.

Enligt kungörelsen den 10 december 1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor m. m. skall såsom villkor för utgående av i nämnda kungörelse omförmält statsbidrag gälla, bland annat, att lärarnas avlöningsförmåner utgå i enlighet med vad därom stadgas och att lärare icke därutöver av skoldistrikt åtnjuter ersättning för utförande av arbetsuppgifter, som enligt meddelade bestämmelser kunna åläggas honom i tjänsten. Den frågan uppkommer då, om i nu berörda fall vikariernas av- löningsförmåner utgå i enlighet med vad i sådant avseende finnes stadgat. Enligt 32 % gällande avlöningsreglemente skall vikarierande lärare åtnjuta den lön jämtei förekommande fall det lönetillägg, som enligt bestämmelser- na i 26 å skulle tillkommit honom, därest han varit extra ordinarie lärare å befattningen. Även i de fall, då vikarie blivit hindrad att tjänstgöra till följd av olycksfall i tjänsten eller av undervisningens inställande vid smittsam sjuk- dom, är vikarie i avlöningshänseende jämställd med extra ordinarie lärare. Däremot äro bestämmelserna i 17 och 19 åå avlöningsreglementet icke till- lämpliga å vikarierande lärare, varav följer, att han vid sjukdom och, vad beträffar kvinnlig befattningshavare, vid havandeskap eller barnsbörd icke äger uppbära någon del av läraren eljest tillkommande löneförmåner.

Vid bedömandet av frågan, om hinder bör möta för skoldistrikt att till , sådan vikarie, varom här är fråga, utbetala lön även för den tid under an- i ställningsperioden, då han icke kan beredas tjänstgöring i någon klassavdel- ning, bör hänsyn tagas därtill, att läraren vid dylikt avbrott i regel gives annan sysselsättning inom skolan. Den avlöning, som därunder utgår, torde sålunda icke kunna anses utgöra ersättning för arbetsuppgifter, som kunna åläggas honom i tjänsten. Det är vidare att märka, att han har skyldighet att varje dag under ett sådant avbrott stå till förfogande för att omedelbart, då så påkallas, fullgöra vikariattjänstgöring. På grund av dessa vikariers sär- skilda arbetsförhållanden och de förpliktelser gent emot skoldistriktet, an- ställningen medför, intaga de i viss mån en särställning i förhållande till öv- riga vikarier. Med hänsyn härtill synes det också rimligt, att de få åtnjuta den , förmån, som ligger däri, att de erhålla lön även under sådant avbrott i tjänst-

göringen, som här avses, och att skoldistrikt, utan hinder av gällande avlö- ningsbestämmelser, skall äga utbetala sådan lön, vartill dock bidrag av stats- 1 medel ej bör utgå.

De sakkunniga skola längre fram till behandling upptaga frågan om avlö- ningsförmåner åt reservvikarier under avbrott i tjänstgöringen på grund av sjukdom, havandeskap eller barnsbörd. Dessförinnan må dock följande fram- hållas rörande behovet av anordningen med reservvikarier.

Stockholms folkskoledirektion framhåller i sin förutnämnda skrivelse, att en mer än trettioårig erfarenhet visat, att i ett skoldistrikt av Stockholms storlek det icke skulle vara möjligt att utan tillgång till fast anställda vika- rier, reservvikarier, tillfredsställande upprätthålla undervisningen. I viss mån stegras behovet av sådana vikarier vid en årlig lästid av 39 veckor, enär vid : förfall för läraren förlorad undervisningstid då icke kan återläsas. I skrivel- ; sen lämnas vidare en del uppgifter rörande vikariefrekvensen vid Stockholms

folkskolor, vilka utvisa, att vikariebehovet under ett läsår växlar högst betyd- ligt. Enligt verkställd undersökning, avseende ett antal läsår före 1939, upp- gick sålunda antalet vikarier i medeltal för småskollärarinnor till lägst 25 och högst 51 och för folkskollärare till lägst 59 och högst 105.

De sakkunniga ha inhämtat vissa uppgifter rörande vikariefrekvensen un- der redovisningsåret 1940/41 inom de skoldistrikt, där reservvikarier då voro anställda. Av dessa uppgifter framgår, bland annat, att antalet under sagda läsår samtidigt tjänstgörande vikarier, även sådana med tillfällig kortare an-

ställning, utgjorde

Småskol- - Kvinnliga Manliga lärarinnor folkskollärare folkskollärare!

lägst 26 32 21 högst 73 41 lägst 24 ' 27 33 högst 54 64 62 lägst 9 11 10 högst 33 21 14 lägst 3 5 högst 6 8

i Stockholm .......................... % i Göteborg ............................ % i Malmö .............................. å i Borås .............................. %

De sakkunniga ha genom hänvändelse till de lokala folkskolinspektörerna i ett antal större stadsskoldistrikt sökt erhålla kännedom om, huruvida och i vad mån behov av reservvikarier kunde förefinnas inom andra skoldistrikt än dem, där anordningen nu tillämpas. Framställningar i sådant syfte ha,. i samband med inhämtandet av vissa uppgifter angående vikarieförhållande- na, gjorts till folkskolinspektörerna i städer med över 25 000 invånare. Folk- skolinspektörerna i Norrköping och Örebro ha meddelat, att behov av reserv- vikarier finnes, nämligen i. Norrköping en folkskollärare och i Örebro en folk- och en småskollärare. Av övriga tillfrågade har flertalet uttalat, att reserv— vikarier ej anses vara erforderliga, och två ha ej lämnat något svar på den punkten.

Det kan sålunda konstateras, att anordningen med reservvikarier för närva— rande förekommer i endast fyra skoldistrikt och att, enligt vad inhämtade upplysningar giva vid handen, behov av dylika vikarier föreligger inom yt- terligare två skoldistrikt. Man torde dock böra utgå från att i en eller annan av de övriga större städerna anordningen framdeles kan komma att anses vara behövlig.

En av de sakkunniga verkställd undersökning rörande de under läsåret 1940/41 anställda reservvikariernas tjänstgöringsförhållanden visar, att i en del fall ganska omfattande avbrott i tjänstgöringen förekommit, vilket fram- går av nedanstående uppställning. Härvid är att märka, att med angivet un» dantag, i uppgifterna redovisats endast sådana avbrott, som uppkommit på grund av att vikarien ej kunnat beredas sammanhängande tjänstgöring i klassavdelning.

Av ifrågavarande uppgifter rörande vikariernas tjänstgöringsförhållanden finner man, att en del vikarier icke kunnat beredas tjänstgöring under hela terminen. I vissa fall ha avbrotten i tjänstgöringen varit ganska omfattande. Sålunda ha av 40 vid Stockholms folkskolor anställda folkskollärarinnor un- der höstterminen endast 5 och under vårterminen icke mer än 6 tjänstgjort samtliga läsdagar. Höstterminen hade 21 av de 40 vikarierna avbrott i tjänst- göringen högst 15 dagar och 14 mer än 15 dagar. Motsvarande tal under vår- terminen, då avbrott förekommit, har utgjort 32 respektive 2. Av de under läsåret anställda 8 manliga folkskollärarna ha endast 3 tjänstgjort samtliga

Antal Antal folkskollärare

Avbrott i tjänstgöringen småskollärarinnor— antal dagar kvinnliga manliga

höstterm. vårterm. höstterm; vårterm. höstterm. vårterm.

, Stockholm: 0 läsdagar .................. högst 15 läsdagar ............ , mer än 15 » . Göteborg: 0 läsdagar .................. högst 15 läsdagar ............ mer än 15 » Malmö: 0 läsdagar .................. högst 15 läsdagar ............ mer än 15 ) , Borås: 0 läsdagar .................. högst 15 läsdagar ............ -—

mer än 15 > _

* Avbrott i tjänstgöringen på grund av militär beredskapstjänst.

läsdagar, medan 5 vardera terminen haft avbrott i tjänstgöringen högst 15 dagar.

I Göteborg ha de kvinnliga folkskolevikarierna utom en tjänstgjort samt- liga läsdagar under hela läsåret. Av de manliga folkskolevikarierna ha samt- liga haft full tjänstgöring under vårterminen, medan under höstterminen '25 av 30 sådana vikarier tjänstgjort alla läsdagar. Av dei detta skoldistrikt som reservvikarier anställda 24 småskollärarinnorna ha under höstterminen 14 och under vårterminen 16 tjänstgjort alla läsdagar. Avbrott i tjänstgöring- en har förekommit med högst 15 dagar för 5 vikarier under höstterminen och 6 under vårterminen och med mer än 15 dagar för 5 vikarier under höstter- minen och 2 under vårterminen.

Av de vid Malmö folkskolor under höstterminen anställda 6 småskollära- rinnevikarierna hade endast 1 tjänstgjort alla läsdagar, medan de övriga 5 hade avbrott i tjänstgöringen mer än 15 dagar. I övrigt visa uppgifterna däri- från inga särskilt anmärkningsvärda förhållanden.

Samtliga vid Borås folkskolor anställda vikarier, två kvinnliga och en manlig folkskollärare, ha kunnat beredas full tjänstgöring. För den manlige vikarien har avbrott i tjänstgöringen uppkommit på grund av militär bered- skapstjänst.

Av de här lämnade uppgifterna synes framgå, att antalet reservvikarier i vissa skoldistrikt varit större, än förhållandena påkallat. Därest anordningen

skall bibehållas, synes lämpligen en prövning böra äga rum rörande det verk- liga behovet av dylika vikarier. Detta skulle kunna ske i samband med den varje år återkommande prövningen av behovet av extra ordinarie lärare, som verkställes av skolöverstyrelsen respektive statens folkskolinspektörer. I frå- ' ga om reservvikarier torde dock beträffande samtliga skoldistrikt prövningen böra verkställas av överstyrelsen. Nu gällande bestämmelser böra komplet- teras i enlighet härmed.

Enligt de sakkunnigas mening synes det vara klarlagt, att i skoldistrikt med ett mycket stort antal lärare vissa svårigheter att ordna vikariefrågan kunna uppstå, om ej särskilda åtgärder vidtagas för att trygga tillgången av vikarier. Anställandet av reservvikarier med lön utgående jämväl vid avbrott i tjänstgöringen kan i sådana fall anses vara en lämplig anordning för till- godoseendet av det mera stadigvarande behovet av vikarier för tjänstlediga lärare. En dylik åtgärd underlättar givetvis för dessa skoldistrikt att upprätt- hålla undervisningen utan störande avbrott.

I de skoldistrikt, som här avses, överstiger på grund av omfattande tjänst- ledigheter bland lärarna det varaktiga behovet av lärarkrafter i regel antalet klasslärare. Ett begränsat antal av vikarierna kan därför erhålla en fastare anställning, närmast jämförlig med extra ordinarie lärares anställning. Med hänsyn härtill kan det vara förklarligt, att skoldistrikten låtit de 5. k. reserv— vikarierna komma i åtnjutande av vissa avlöningsförmåner, som enligt gäl- lande bestämmelser ej utgå till vikarierande lärare, särskilt som skoldistrik- ten själva bestritt de därmed förenade kostnaderna.

De skäl, som tala för att lön skall utgå under den tid av anställningsperio- den, då vikarien ej kunnat beredas tjänstgöring, torde ej med samma fog kunna åberopas för det fall, att läraren på grund av sjukdom eller liknande anledning blivit hindrad fullgöra vikarietjänstgöring och sålunda ej kan stå till förfogande för fullgörande av vare sig undervisningsarbete eller annat uppdrag. Om läraren under dylikt avbrott i tjänstgöringen det oaktat kom- mer i åtnjutande av vissa avlöningsförmåner, synes detta icke stå i god över- ensstämmelse med "gällande statsbidragsbestämmelser. De sakkunniga ha emellertid övervägt, om tillräckliga skäl kunna anses föreligga för vidtagande av sådan ändring härutinnan, att skoldistrikt i särskilda fall skulle äga ut- betala dylika förmåner.

I det föregående ha de sakkunniga givit uttryck åt den uppfattningen, att förhållandena inom ett fåtal större skoldistrikt kunna vara sådana, att an- ordningen med reservvikarier underlättar för skoldistriktet att på ett tillfreds- ställande sätt ordna vikariefrågan. Det har jämväl framgått, att dylika re- servvikarier av skoldistriktet erhålla lön, dock utan att statsbidrag därtill ut- går, även under de tider av anställningsperioden, då de ej kunna beredas tjänstgöring, ett förfarande som enligt de sakkunnigas mening icke kan anses stridande mot gällande bestämmelser. Härigenom givas ifrågavarande vika- rier en fastare anställning än korttidsvikarierna, och de bliva även i lönehän— seende bättre ställda än dessa.

Reservvikariernas anställning är i regel av mera varaktig beskaffenhet. 'Med hänsyn härtill och i konsekvens med vad de sakkunniga i det föregåen— de uttalat kunde det finnas visst fog för att den extra ordinarie anställningsfor- 'men bleve gällande även beträffande reservvikarierna. Då emellertid en dy- lik anordning skulle bliva tillämplig endast inom ett fåtal av de större skol- distrikten, ha de sakkunniga, som redan framhållits, icke ansett sig kunna förorda en sådan omläggning av nuvarande förhållanden. Vad som anförts rörande reservvikariernas anställningsförhållanden synes dock tala för att hinder icke bör möta för skoldistrikt att bereda inom skoldistriktet anställ- da reservvikarier vis-sa avlöningsförmåner under de tider av anställnings- perioden, då de på grund av sjukdom eller liknande orsak eventuellt bliva hindrade at tjänstgöra. Däremot synes icke föreligga någon anledning till att låta reservvikarierna komma i åtnjutande av högre dagarvoden än vad som bestämmes skola utgå till övriga vikarier (extra lärare).

Av det anförda framgår, att nu berörda anordning kan ifrågakomma en- dast i mycket begränsad omfattning. Vidare är att märka, att det här icke är fråga om att för den grupp av lärare, som här avses, fastställa särskilda avlöningsförmåner. Frågan gäller endast, huruvida skoldistrikt skall äga att i undantagsfall bereda vikarierande (extra) lärare vissa avlöningsförmåner utöver vad därom eljest är stadgat. Med hänsyn härtill synes det ej lämpligt att i avlöningsreglementet införa bestämmelser härom. Det torde vara till- fyllest, om statsbidragskungörelsen, i vad angår villkor för utgående av stats- bidrag, kompletteras med en bestämmelse, varigenom skoldistrikt medgives dylik rätt. Förslag till sådan bestämmelse kommer att i annat sammanhang framläggas av de sakkunniga. _

På grund av vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga sådan ändring i gällande bestämmelser angående villkor för utgående av statsbidrag till lä- rare vid folk- och småskolor, att hinder ej må möta för skoldistrikt, där en- ligt av skolöverstyrelsen verkställd prövning s. k. reservvikarier få anstäl- las, att låta dylik vikarie, till vilken lön skall utgå enligt för extra lärare gällande bestämmelser, vid under anställningstiden uppkommande avbrott i tjänstgöringen åtnjuta, utom viss del av lönen, de särskilda förmåner, som under motsvarande förhållanden skulle tillkomma dem såsom extra ordinarie lärare, dock att statsbidrag härtill icke skall utgå.

Slutligen få de sakkunniga framhålla, att vid bifall till de sakkunnigas förslag om beredande av extra ordinarie anställning åt vissa vikarier, beho- vet av reservvikarier kommer att i viss mån minskas. Vad i det föregående anförts har givetvis avseende endast å sådana fall, då förutsättningar icke föreligga för extra ordinarie anställning.

Reservvikarier inom folkskolinspektörsområden eller eljest lämpligt av- gränsade områden. I det föregående har frågan om reservvikarier behand- lats under hänsynstagande endast till förhållandena i ett fåtal större stads- skoldistrikt. I till Kungl. Maj:t ingivna till de sakkunniga överlämnade fram- ställningar ha vissa lärarorganisationer gjort gällande, att liknande behov

av fast anställda vikanier förefunnes även inom folkskoleväsendet i övrigt Sålunda har centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening skrivelse den 27 mars 1939 hemställt, att för respektive folkskolinspektörs, områden måtte anställas ett antal folk- och småskollärare att av skolråd oc ] folskskolestyrelser förordnas som tjänstledighetsvikarier för ordinarie eller extra ordinarie lärare, att dylika vikarier beträffande anställningsförhållan- den samt löne- och pensionsförmåner måtte erhålla samma ställning som extra ordinarie, samt att åt förenämnda vikarier måtte medgivas fria resor av statsmedel från och till tjänstgöringsorterna inom respektive folkskolin- spektörsområden.

Samma centralstyrelse samt centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarin- neförb'und och styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening ha i gemen- sam skrivelse den 24 oktober 1940 hemställt, att inom lämpligt avgränsade områden erforderligt antal vikarier måtte fast anställas med skyldighet för dem att tjänstgöra även i andra områden.

Skolöverstyrelsen, som avgivit utlåtande över ifrågavarande framställning- ar, har därvid, vad angår förstnämnda framställning, inhämtat yttrande från statens folkskolinspektörer. Av dessa ha 36 i viktiga avseenden tillstyrkt framställningen, medan 16 i huvudsak avstyrkt densamma. Icke mindre än 17 av de inspektörer, som avgivit tillstyrkande yttranden, ha emellertid tag-it avstånd från tanken att uppdraga åt folkskolinspektörerna att för de ifråga- satta vikarierna ordna tjänstgöringen i de olika skoldistrikten. Efter att ha erinrat om anordningen med s. k. reservvikarier i några få större skoldistrikt anför överstyrelsen i nyssnämnda utlåtande, bland annat, följande:

»Skulle på motsvarande sätt anställas vikarie för tjänstgöring inom olika skol- distrikt, bleve det nödvändigt anställa honom hos någon myndighet, som finge i uppdrag att ordna hans tjänstgöring. Av vikt bleve det att tillse, att tjänstgör-ingen bleve i möjligaste mån sammanhängande, varför man måste utgå ifrån att vikarier, som icke vore fast anställda, icke så sällan skulle nödgas frånträda av dem på- började vikariat för att bereda den fast anställda vikarien tillfälle att tjänstgöra, då han eljest skulle komma att uppbära lön utan motsvarande arbete. Både skolan och den i förtid entledigade vikarien skulle bliva lidande på en sådan anordning.

Sannolikt skulle det också bliva nödvändigt att låta här avsedd extra ordinarie lärare eller ständig vikarie avlönas av den myndighet, som ordnar hans tjänstgöring. enär han tidvis kunde komma att uppbära lön utan att hava tjänstgöring inom något skoldistrikt.

Det står för överstyrelsen klart, att de nu omnämnda uppdragen icke kunna under nuvarande förhållanden påläggas folkskolinspektörerna, särskilt som de ofta vistas borta från bostadsorten, och icke heller torde det för närvarande finnas att tillgå någon annan för uppdraget lämplig myndighet. Skulle emellertid folkskolinspek— tionen komma att organiseras med ständig expedition, torde frågan om fast anställ- ning för ett antal vikarier böra upptagas till förnyad prövning.»

De sakkunniga ha funnit, att en anordning med reservvikarier inom sär- skilda områden kunde, om förutsättningar för dess genomförande förefunnes, i viss mån underlätta ordnandet av vikarieanställningen inom respektive om- råden. Självfallet skulle ett betydande antal vikarierande lärare därigenom

beredas en fastare anställning och förbättrade avlöningsförmåner- För in- förandet av ifrågavarande anordning kunna sålunda vissa skäl anföras. Man kan emellertid ej bortse från de ekonomiska konsekvenserna därav och icke heller från de svårigheter, som åtminstone för närvarande möta för genom- förandet av en dylik anordning.

Vad kostnaderna beträffa skulle dessa givetvis bliva beroende av det an- tal vikarier, som komme att anställas inom varje inspektionsområde. De folkskolinspektörer, vilka i sina till överstyrelsen avgivna yttranden närmare uttalat sig därom, ha ansett, att för varje femtiotal lärare borde anställas en sådan vikarie. Om man räknar med att antalet lärare inom inspektionsom- rådena i genomsnitt uppgår till mellan 400 och 500, skulle enligt inspektörer- nas uppskattning av vikariebehovet erfordras 8 a 10 vikarier i varje inspek- tionsområde eller sammanlagt mellan 400 och 500 vikarier.

Om man utgår från det antagandet, att tjänstgöringsförhållandena för ifrågavarande vikarier kunde så ordnas, att intet avbrott i tjänstgöringen uppkomme för någon av dem under anställningstiden, skulle statens mer- kostnader för anordningen med fast anställda vikarier inskränka sig till dels skillnaden i avlöningsbeloppen för vikarierande lärare och extra ordinarie lärare, dels reseersättningar. Förstnämnda merutgift torde, om man vid ' denna jämförelse räknar med de dagarvoden, som enligt de sakkunnigas för- slag skulle utgå till korttidsvikarier (extra lärare), kunna approximativt be- räknas till omkring 200 000 kronor. Underlag saknas för en tillförlitlig be- räkning av reseersättningarnas storlek. Det antagandet torde dock kunna göras, att ersättningen komme att uppgå till ett belopp av 100 kronor i me- deltal för varje vikarie, vilket skulle betyda en sammanlagd årlig utgift av 40 000 år 50 000 kronor.

Nu torde det emellertid icke vara möjligt att så ordna fast anställda vi- kariers tjänstgöringsförhållanden, att avbrott i deras tjänstgöring kunna und— vikas. De i det föregående lämnade uppgifterna om berörda förhållanden i de skoldistrikt, där reservvikarier finnas anställda, visa tydligt nog, att man måste räkna med dylika avbrott. Det behöver icke särskilt framhållas, att det skulle möta avsevärt större svårigheter att på ett ur här berörda synpunk- ter tillfredsställande sätt ordna vikariattjänstgöringen inom olika skoldistrikt på landsbygden än i städerna. I den mån vikarierna ej kunde beredas till- fälle till sammanhängande tjänstgöring och de sålunda komme att uppbära lön utan motsvarande arbete, skulle merkostnaderna för ifrågavarande an- ordning komma att ökas.

Anställandet av s. k. reservvikarier med extra ordinaries löneställning inom samtliga inspektionsområden torde komma att medföra en årlig merutgift för statsverket av omkring 350 000 kronor.

Då det bleve nödvändigt att bereda de fast anställda vikarierna tjänstgö- ring i största möjliga utsträckning, komme det icke sällan att inträffa, att av skolstyrelserna tillfälligt anställda vikarier — dylika vikarier måste gi- vetvis jämväl finnas — finge frånträda av dem påbörjade vikariat. Både

4—427260.

skolan och den i förtid entledigade vikarien skulle, såsom överstyrelsen fram- hållit, bliva lidande på en sådan anordning.

I övrigt ansluta sig de sakkunniga till vad överstyrelsen i sitt utlåtande an- fört angående de organisatoriska svårigheter, som möta för genomförandet i av nu ifrågavarande anordning. Särskilt må härvid understrykas vad av ' överstyrelsen framhållits om att folkskolinspektörerna icke under nuvarande förhållanden kunna påläggas de uppdrag, som skulle följa med en anord- ning, varom här är fråga.

Vad nu blivit anfört har endast berört frågan om anställandet av fast av- lönade vikarier inom varje inspektionsområde. I en av ovannämnda fram- ställningar synas förslagsställarna utgå från, att särskilda för ändamålet lämpliga tjänstgöringsområden skulle komma till stånd. Inom dessa skulle finnas erforderligt antal fast anställda vikarier med skyldighet för dem att tjänstgöra även i andra områden. Realiseran-det av detta förslag förutsätter, att inom varje sådant område funnes särskild myndighet med åliggande att ordna vikariernas tjänstgöring. En liknande anordning har föreslagits för ordnandet av tillsättning och förflyttning av extra ordinarie lärare. De sak- kunniga ha i annat sammanhang uttalat sig om detta förslag. Vad där an- förts gäller —i allt väsentligt även om nu ifrågavarande anordning, varför de sakkunniga hänvisa därtill. Här må endast tilläggas, att de skäl, som an— förts mot anordningen med inom respektive inspektionsområden fast an- ställda vikarier, äga giltighet i än högre grad beträffande sist berörda förslag om inrättande av särskilda tjänstgöringsområden för ifrågavarande vikarier.

De sakkunniga kunna sålunda icke förorda av lärarorganisationerna i ovannämnda skrivelser framlagda förslag angående fast anställda tjänstledig- hetsvikarier.

Tidpunkten för folk- och småskollärares inträde i pensionsåldern.

De sakkunniga ha funnit sig höra till övervägande upptaga tvenne spörs- mål rörande lärares avgång med pension, då dessa kunna sägas stå i ett visst samband med frågan om de icke-ordinarie lärarnas anställningsförhål- landen.

Ett av dessa spörsmål avser det av vissa lärarorganisationer framförda förslaget, att tidpunkten för tillämpningen av bestämmelserna angående höj- ning av folkskollärarnas nuvarande pensionsålder måtte framflyttas.

Ehuru de sakkunniga funnit förevarande spörsmål icke vara av beskaffen- het att höra av de sakkunniga upptagas till närmare utredning, må dock, för den händelse ifrågavarande förslag kommer att bliva föremål för statsmak- ternas prövning, följande synpunkter framhållas.

Enligt 17 å tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. inträder pensionsåldern vid utgången av det kalenderhalvår, varunder befattningsha- varen uppnår följande levnadsålder, nämligen småskollärare 60 år och folk- skollärare 63 år. I punkt 4 i övergångsbestämmelse till sagda tjänstepensions—

reglemente stadgas, att för befattning såsom ordinare eller extra ordinarie folkskollärare och med sådan i avlöningshänseende likställd befattning pen- sionsåldern skall inträda vid utgången av det kalenderhalvår, varunder be- fattningshavaren uppnår nedan angivna levnadsålder, nämligen

under tiden 1 juli 1938—30 juni 1943 ............ 60 år, under tiden 1 juli 1943—30 juni 1946 ............ 61 år, under tiden 1 juli 1946—30 juni 1948

Förslagsställarna ha icke närmare angivit vilka avvikelser från gällande övergångsbestämmelser, som åsyftas. Man kan emellertid tänka sig, att den ; ifrågasatta framflyttningen av tidpunkten för bestämmelsernas tillämpning ) avser att gälla samtliga ovan angivna tidsperioder och omfatta ett eller flera år. En sådan ändring av bestämmelserna komme att avsevärt förlänga den j nu fastställda övergångstiden rörande nämnda befattningshavares pensions- , ålder med därav följande ekonomiska konsekvenser för statsverket och synes , därför icke böra ifrågakomma. En annan tänkbar åtgärd synes vara, att nyssnämnda övergångsbestäm- * melser endast ändrades i så måtto, att första tidsperioden utsträcktes till att * avse tiden 1 juli 1938—30 juni 1944 eller ett år, och att sålunda andra tids- perioden komme att omfatta tiden 1 juli 1944—30 juni 1946. De lärare, som uppnå 60-årsåldern under redovisningsåret 1943/44, bleve alltså skyldiga att avgå ett år tidigare än som skulle ske vid tillämpning av nu gällande över— , gångsbestämmelser. Enligt tillgängliga uppgifter torde dessa lärare kunna be- ' räknas uppgå till ett antal av omkring 250. Då eljest ingen pensionering av lärare skulle äga rum sistnämnda redovisningsår, vunnes genom den här antydda ändringen av övergångsbestämmelsema, att ett icke ringa antal ' tjänster bleve tillgängliga vid en tidpunkt, då, enligt vad en inom skolöver- ' styrelsen verkställd utredning visar, ett avsevärt överskott av folkskollärare ( kommer att finnas. I vad mån riksdagens beslut om utökning av tiden för * värnpliktstjänstgöringen kan komma att inverka på lärartillgången kan icke utan närmare utredning bedömas. Så mycket torde dock kunna sägas, att lä- ' raröverskottet vid ovan angivna tidpunkt kan beräknas vara så stort, att den ] åtgärd, varom här är fråga, under alla förhållanden torde få anses vara på- 1 kallad.

De sakkunniga vilja för sin del uttala, att det synes föreligga skäl för att ifrågavarande ändringsförslag tages under närmare övervägande.

Den i det föregående åsyftade åtgärden skulle få en till tiden mycket be- gränsad omfattning, medan realiserandet av det förslag, som i det följande framföres, komme att utöva en viss inverkan på de icke-ordinarie lärarnas"- anställningsförhållanden allt framgent.

Som redan nämnts inträder pensionsåldern för folk- och småskollärare vid utgången av det kalenderhaIVår, varunder befattningshavaren uppnår den för erhållande av pension fastställda levn'adsåldern. Avgång genom pensionering sker alltså regelmässigt två gånger om året, den 30 juni eller den 31 december.

Examinationen av lärare däremot sker endast en gång om året, nämligen

vid läsårets slut. Teoretiskt sett kunna de den 30 juni genom tjänstinneha- varnas pensionering ledigblivna tjänsterna vid därpå följande hösttermins början bliva tillgängliga för nyexaminerade lärare, medan de på grund av pensionering den 31 december ledigblivande tjänsterna stå till förfogande först under nästföljande vårtermin. Man kan sålunda enligt angivna betraktelsesätt säga, att ett betydande antal av de vid varje läsårs slut examinerade lärarna är behövligt först ett halvår efter det attexaminationen ägt rum. Ett dylikt förhållande kan icke anses vara tillfredsställande vare sig ur det allmännas eller de nyblivna lärarnas synpunkt. De sakkunniga ha därför-övervägt, hu- ruvida och på vad sätt en ändring härutinnan skulle kunna ske.

Man kan härvid utgå från, att examinationen av lärare måste såsom hit— tills ske vid läsårets slut. Det återstår alltså att undersöka, om en ändring lämpligen kan ske i fråga om de nu fastställda tidpunkterna för lärarnas av- gång med pension.

Av vad redan anförts torde framgå, att de olägenheter, som i här berörda avseende nu göra sig gällande, skulle bortfalla, därest ovannämnda bestäm- melse i tjästepensionsreglementet ändrades därhän, att avgång med pension som regel kunde ske endast vid en tidpunkt under året, och att denna tid— punkt fastställdes till den 30 juni. Därigenom komme tiderna för examina- tionen av lärare och pensionsavgången att i det närmaste sammanfalla och de nyexaminerade lärarna bereddes ökade möjligheter att erhålla förordnan- den redan under närmast påföljande termin.

Härvid uppkommer emellertid frågan, vilka lärare som skulle räknas in- träda i pensionsåldern vid nämnda tidpunkt. Man har här två alternativ att välja på, nämligen att låta pensionsåldern inträda den 30 juni antingen det redovisningsår eller det kalenderår, varunder läraren uppnådde den såsom pensionsålder föreskrivna levnadsåldern. Rörande dessa båda alternativ må följande synpunkter framhållas.

Såsom redan nämnts gäller i fråga om tiden för inträde i pensionsåldern, att folk- och småskollärare regelmässigt avgå med pension den 30 juni eller den 31 december. Man kan uttrycka innebörden i detta förhållande så, att ifrågavarande hefattningshavare avgå ur tjänsten med pension genomsnitt- ligt tre månader efter den tidpunkt, då de uppnått den för sådan avgång fö- reskrivna levnadsåldern. Därest en ändring härutinnan genomfördes, skulle enligt det först angivna alternativet den genomsnittligt beräknade avgången komma att ske sex månader efter uppnåendet av den för pensions utgående bestämda levnadsåldern, medan däremot med tillämpning av bestämmelser enligt det andra alternativet en liknande beräkning skulle giva till resultat, att tidpunkten för levnadsålderns uppnående och inträde i pensionsåldern kunde sägas sammanfalla.

Erinras må, att pensionsåldern för befattning, å vilken civila tjänstepen— sionsreglementet äger tillämpning, dock med vissa undantag, inträder med utgången av den kalendermånad, under vilken vederbörande tjänsteman upp- når den för erhållande av pension föreskrivna levnadsåldern. Detta innebär, att avgången genomsnittligt sett sker femton dagar efter uppnådd levnads- ålder.

Därest tidpunkten för lärares inträde i pensionsåldern bestämdes till den 30 juni det kalenderår, varunder läraren uppnår för pensions erhållande före- skriven levnadsålder, skulle detta innebära, att en del lärare, födda under se- nare kalenderhalvåret, bleve skyldiga avgå före uppnåendet av nu gällande pensionsålder. Med hänsyn härtill synes ifrågavarande alternativ icke böra ifrågakomma.

Enligt det andra alternativet skulle inträdet i pensionsåldern ske vid ut- gången av det redovisningsår, då föreskriven levnadsålder uppnåddes. Lärare, födda under förra delen av redovisningsåret, finge då kvarstå i tjänsten ett halvt intill ett år efter det att nyssnämnda levnadsålder uppnåtts. Detta torde dock icke komma att innebära någon större avvikelse från nu tillämpad praxis. Nuvarande bestämmelser torde nämligen i stor utsträckning tillämpas så, att lärare, som inträder i pensionsåldern vid utgången av det senare ka— lenderhalvåret, medgives kvarstå i tjänst till den 30 juni nästföljande år. Läraren kommer sålunda att fullfölja sitt arbete intill utgången av pågående läsår, vilket ur undervisningens synpunkt i regel får anses vara en lämplig anordning.

Enligt de sakkunnigas mening böra, därest ändrade bestämmelser i nu be— rörda hänseenden komma att utfärdas, dessa givas sådan innebörd, att pen- sionsåldern för folk- och småskollärare inträder vid utgången av det redovis- ningsår, varunder läraren uppnår den såsom pensionsålder föreskrivna lev- nadsåldern.

Mot det här ifrågasatta ändringsförslaget kan måhända den invändningen göras, att detsamma skulle medföra, att de bestämmelser, vilka i sådant av— seende komma att bliva gällande för folk— och småskollärare, skulle vad be— träffar tidpunkten för befattningshavarnas avgång komma att avvika från motsvarande för lärare vid de statliga undervisningsanstalterna gällande be— stämmelser. För sistnämnda befattningshavare inträder nämligen pensions- åldern vid utgången av det kalenderhalvår, varunder de uppnå för pensions erhållande föreskriven levnadsålder.

För sistnämnda lärares vidkommande förefinnes emellertid icke de i det föregående omnämnda förhållandena, vilka föranlett de sakkunniga att fram- lägga ovanberörda ändringsförslag. Lärarpersonalen vid de allmänna läro- verken och därmed jämförliga läroanstalter rekryteras nämligen huvudsak— ligen av akademiskt utbildade lärare, vilka avlägga sina examina under skil- da på hela arbetsåret fördelade examensperioder och icke, såsom fallet är i fråga om folk-- och småskollärare, enbart vid läsårets slut. Även om man här- vid tager hänsyn jämväl till provärsutbildningen torde man komma till i stort sett samma resultat, i det att ett betydande antal av dem, som genomgår prov- årskurs, avslutar densamma vid slutet av höstterminen.

De sakkunniga få alltså föreslå, att i tjänstepensionsbestämmelsema för folk- och småskollärare intages en föreskrift, att pensionsåldern inträder vid utgången av det redovisningsår, under vilket läraren uppnår den för erhål— lande av pension föreskrivna levnadsåldern.

Folk- och småskollärares tjänstgöringsskyldighet.

Hittillsvarande bestämmelser. Före tillkomsten av nu gällande avlönings- reglemente fanns icke någon i allmän författning given föreskrift angående det antal timmar för vecka, som folk- och småskollärare voro skyldiga att undervisa. Tjänstgöringen reglerades genom timplanerna, vilka för småsko- lestadiet upptogo 24—30 timmar samt för den egentliga folkskolan 28—30 timmar. I det den 30 september 1937 (nr 868) utfärdade avlöningsreglemen- tet för lärare vid folk- och småskolor meddelades emellertid bestämmelser i nu förevarande hänseende. J ämlikt 2 & i nyssnämnda reglemente voro folk- skollärare, lärare vid mindre folkskola, biträdande lärare vid folkskola och sådan småskollärare, till vilken även hänvisats någon eller några av folksko- lestadiets klasser, skyldiga att undervisa under minst 28 och högst 30 vecko- timmar samt annan småskollärare under minst 24 och högt 28 veckotimmar.

Sedermera har genom kungörelse den 19 augusti 1940 (nr 804) ändring härutinnan skett i så måtto, att den undre gränsen för undervisningsskyl— digheten strukits, varför de lärargrupper, det här gäller, numera äro ålagda att tjänstgöra 30 respektive 28 veckotimmar. Nedsättning i denna undervis- ningsskyldighet kan medgivas av skolstyrelse med i förra fallet högst två, i senare fallet högst fyra veckotimmar, allt under förutsättning att nedsätt- ningen icke medför kostnad för statsverket. Vederbörande folkskolinspek- tör må, .om särskilda förhållanden därtill föranleda, medgiva nedsättning i den föreskrivna undervisningsskyldigheten för vecka med högst fyra vecko- timmar, där undervisningsskyldigheten omfattar 30 veckotimmar, samt med högst sex veckotimmar, där undervisningsskyldigheten omfattar 28 vec- kotimmar. Såsom villkor för medgivandet må folkskolinspektören före— skriva, att undervisningen skall utan kostnad för statsverket under mot nedsättningen helt eller delvis svarande antal veckotimmar i stället meddelas av annan lärare med erforderlig kompetens. Samma befogenheter att nedsätta tjänstgöringsskyldigheten tillkomma ock skolöverstyrelsen. Där- jämte må överstyrelsen härutöver kunna medgiva nedsättning med högst fyra veckotimmar i den mån, som undervisningen utan kostnad för stats- verket under motsvarande antal veckotimmar i stället meddelas av annan lärare med erforderlig kompetens.

En viss utökning av folk- och småskollärares reella undervisningsskyldig- het ägde rum från och med redovisningsåret 1939/40. Genom kungörelse den 6 oktober 1939 (nr 693) om ändring i vissa delar av kungörelsen den 30 juni

1920 (nr 572) angående statsbidrag för undervisning i slöjd vid folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola infördes nämligen följande före- skrift: Bestrides undervisning i slöjd av lärare, å vilken avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor äger tillämpning, utgår dock statsbidrag allenast för de slöjdtimmar, med vilka den för läraren i nämnda reglemente stadgade maximitjänstgöringen eller i förekommande fall det antal vecko- timmar, till vilket lärarens undervisningsskyldighet av vederbörande folkskol- inspektör eller skolöverstyrelsen nedsatts, överskrides. För folkskollärare fick nyssnämnda stadgande endast ringa betydelse, då dylik lärare redan i de för en undervisningsavdelning obligatoriska ämnena hade att med få undantag undervisa 30 veckotimmar. Småskollärare åter, som i regel i egen klassav-

1 delning undervisade endast 26 veckotimmar, i vissa fall 24 timmar, fingo

genom åberopade kungörelse sin undervisningsskyldighet i regel utökad. Genom kungörelse den 24 maj 1940 (nr 415) stadgades slutligen såsom vill- ' kor för statsbidrag för avlönande av lärare för undervisning i slöjd, bland ; annat, att, där undervisning i slöjd bestredes av lärare, å vilken avlönings- , reglementet för lärare vid folk— och småskolor ägde tillämpning, samtliga lä-

rare vid den skola, där läraren tjänstgjort, uppnått stadgad maximitjänst- göring eller i förekommande fall det antal veckotimmar, till vilket lärarens undervisningsskyldighet av vederbörande folkskolinspektör eller skolöversty- relsen nedsatts, såvida icke folkskolinspektören på grund av särskilda för- ; hållanden medgivit undantag.

Till följd av de ändringar i villkoren för statsbidrag för slöjdundervisning, som efter den senaste löneregleringens genomförande sålunda vidtagits, har en reell utsträckning av den för lärare gällande undervisningsskyldigheten för vecka ägt rum. För folkskollärare är utsträckningen dock ringa och torde i varje fall i genomsnitt icke uppgå till en halv veckotimme. Småskollärare däremot synas i medeltal ha fått sin undervisningsskyldighet utökad med omkring två veckotimmar.

I förevarande sammanhang bör nämnas, att såväl folk- som småskollärare förutom i det föregående nämnd undervisningsskyldighet äro pliktiga att dag- ligen förrätta morgonbön, vilket innebär en ytterligare tjänstgöring av drygt en veckotimme.

Generell ökning av undervisningsslcyldigheten i besparingssyfte. I sam- band med det hösten 1939 inledda besparingsarbetet togs under övervägande att höja den för folk- och småskollärare stadgade undervisningsskyldigheten i syfte att vinna besparingar. I propositionen 1940: 155 lämnades en redo- görelse för den i ämnet verkställda utredningen. Skolöverstyrelsen hade på anförda skäl ansett, att för det dåvarande ingen ändring borde ske, medan statskontoret funnit, att en utökning av tjänstgöringsskyldigheten borde ta- gas under övervägande. Föredragande departementschefen förklarade sig icke beredd att på grundval av den föreliggande utredningen taga slutlig ställning till spörsmålet. Ytterligare utredning rörande verkningarna av en dylik åt- gärd syntes erforderlig. Departementschefen förklarade sig ämna framdeles

ånyo anmäla denna fråga, som borde kunna underställas 1941 års riksdag. Riksdagen förklarade sig för sin del icke ha något att erinra mot den i utsikt ställda utredningen.

När frågan på nytt underställdes riksdagen 1941, förelåg en av skolöver— ? styrelsen verkställd utredning i ämnet. Överstyrelsen erinrade inledningsvis 3 om den utsträckning av undervisningsskyldigheten, som redan skett genom de åtgärder, för vilka i det föregående redogjorts, samt anförde därefter i huvudsak följande:

När överstyrelsen nu hade att pröva spörsmålet om en utsträckning av tjänst- göringsskyldigheten för de lärare, varom här vore fråga, utöver 30 respektive 28 veckotimmar, utginge överstyrelsen från den förutsättningen, att systemet med i regel en lärare för varje klassavdelning icke skulle rubbas. Detta system vore grund- läggande för folkskolans organisation och innebure ett så stort värde vid under- visning och uppfostran av lärjungar å det åldersstadium, varom här vore fråga, att överstyrelsen icke kunde medverka till en principiell ändring härutinnan. Men därav följde, att en utsträckning av tjänstgöringstiden för vecka i stort sett icke skulle medföra någon minskning av antalet behövliga lärartjänster. Däremot skulle ytter- ligare besparingar kunna uppstå beträffande såväl kostnaderna för slöjdundervis- ningen som statsbidraget till timlärare.

Under ett tidigare skede av detta ärendes handläggning hade statskontoret ifråga- satt, huruvida icke den utsträckta undervisningsskyldigheten kunde användas för, bland annat, undervisning i fortsättningsskola. Överstyrelsen kunde icke ansluta sig till en sådan uppfattning. Fortsättningsskolan vore i allmänhet ordnad med fort- löpande kurser om sex veckor. För dylika kurser erfordrades lärare, som under viss tid vore helt sysselsatt med uppgiften. I städer och stadsliknande samhällen vore det visserligen ingalunda ovanligt, att fortsättningsskolan vore utbredd över ett helt läsår med exempelvis en dags undervisning i veckan. Rent tekniskt skulle folk- skollärares fyllnadstimmar i dylika fall kunna användas för arbetet i fortsättnings— skolan. Detta arbete krävde emellertid av sina utövare särskilda egenskaper och vore till sin art så speciellt, att det knappast kunde vara rimligt att betrakta det som fyllnadstjänstgöring. Härtill komme, att de större skoldistrikten många gånger knutit särskilda lärare till fortsättningsskolan, vilka lärare icke kunde utan vidare entledigas. En viss hänsyn måste också tagas till det förhållandet, att en folkskol- lärare icke i regel vore kompetent att undervisa i fortsättningsskola annat än i modersmålet, medborgarkunskap och naturkunnighet, medan fortsättningsskolan så— som ettårig i allt större utsträckning anordnades såsom yrkeshestämd med under— visning uteslutande i ämnet arbetskunskap. Överstyrelsen ansåge sig på anförda skäl ej böra föreslå skyldighet för folkskollärare att i detta fall fullgöra fyllnadstjänst- göring i fortsättningsskola.

En utsträckning av undervisningsskyldigheten torde icke i första hand böra ifråga- sättas för småskolans lärare, vilka redan fått sin faktiska tjänstgöring ökad i icke ringa mån. Närmare till hands syntes ligga en ökning av antalet undervisnings— timmar för folkskollärare till exempelvis 32 för vecka. I nuvarande statsfinansiella läge kunde i och för sig skäl anföras för en sådan utsträckning av undervisnings- skyldigheten. Då överstyrelsen trots detta icke kunde förorda en dylik ändring, vore det framför allt med tanke på skillnaden i arbetsvillkor för å ena sidan städernas och de stadsliknande samhällenas lärare samt å andra sidan lärarna på den rena landsbygden. Den utsträckta tjänstgöringen skulle nämligen ofta eller i flertalet fall kunna uttagas av landsbygdens lärare genom fullgörande av timlärartimmar vid förstärkningsanordningar samt slöjdundervisning. Däremot skulle en utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten knappast i realiteten få större betydelse för städernas och de stadsliknande samhällenas lärare. Å dylika orter vore i allmänhet särskilda

slöjdlärare anställda, och antalet timlärartimmar, vilket kunde användas som ut- fyllnad, vore ringa. Givetvis kunde så småningom beträffande slöjdundervisningen en ändring inträda därigenom, att statsmakterna i fortsättningen vägrade skoldistrik- ten att anställa särskilda slöjdlärare. Överstyrelsen hade anbefallts att verkställa ut- redning i denna fråga. Men i vart fall skulle det för närvarande och för avsevärd tid framåt bli omöjligt att i mera väsentlig utsträckning uttaga ökad tjänstgörings- skyldighet av den lärargrupp, varom nu vore fråga.

I förevarande sammanhang ansåge sig överstyrelsen särskilt böra understryka, att det knappast torde finnas någon annan tjänstemannagrupp, som arbetade under så skiftande förhållanden som folkskolans lärare. Även andra statsanställda eller kom- munala tjänstemän vore visserligen spridda över hela landet, men de vore dock i allmänhet stationerade i städer och samhällen eller åtminstone i närheten av kom- munikationsleder. Många lärare åter fullgjorde sin gärning i avlägsna bygder och under förhållanden, som avsevärt skilde sig från dem, under vilka flertalet lärare och andra tjänstemän levde. Enligt överstyrelsens mening borde i möjligaste ut- sträckning åtgärder vidtagas, vilka skapade större likställdhet för lärare i fråga om arbetsvillkor. En utsträckning av tjänstgöringstiden för vecka skulle få direkt motsatt verkan, och överstyrelsen kunde därför icke förorda, att en sådan ändring komme till stånd.

Statskontoret hade i yttrande över skolöverstyrelsens utredning förordat en utsträckning av undervisningsskyldigheten inom folkskoleväsendet. I lik- het med överstyrelsen ansåge statskontoret dock, att någon ytterligare ökning för småskolans lärare icke då borde genomföras. Beträffande den omfattning, i vilken antalet undervisningstimmar för folkskollärarna borde ökas, ville statskontoret för det dåvarande begränsa sig till att förorda, att undervis— ningsskyldigheten för folkskollärare bestämdes till högst 32 veckotimmar. Av statskontorets utlåtande inhämtas:

Ehuru statskontoret biträdde den av överstyrelsen hävdade uppfattningen, att det s. k. klasslärarsystemet principiellt borde upprätthållas inom folkskoleväsendet, an- såge sig statskontoret likväl icke kunna underlåta att ifrågasätta, om icke såsom en tillfällig åtgärd under rådande exceptionella förhållanden i varje fall i de större städerna försök borde företagas med en uppmjukning av systemet. I detta samman- hang erinrades, att folk- och småskollärare, som saknade för undervisning i slöjd erforderlig kompetens, jämlikt anvisningarna till kungörelsen 1940: 415 vore skyldig meddela undervisning i läroämne i någon klassavdelning, vilkens lärare i stället övertoge slöjdundervisningen.

Statskontoret kunde givetvis icke ingå på mera detaljerade undersökningar be- träffande möjligheterna att utnyttja folkskollärares eventuella övertimmar för tjänst- göring i fortsättningsskola. De av överstyrelsen mot en dylik anordning åberopade skälen kunde statskontoret emellertid icke finna tillräckligt bärande. Den omständig— heten att i vissa skoldistrikt särskilda fortsättningsskollärare funnes, vilka icke utan vidare kunde entledigas, eller att erforderlig kompetens icke alltid vore för handen, borde nämligen enligt statskontorets mening icke hindra att, där förutsättningar för ett utnyttjande av övertimmar förefunnes, ett dylikt utnyttjande verkligen komme till stånd. För övrigt ville statskontoret framhålla, att ämbetsverket — i betraktande av att undervisningen i fortsättningsskolorna redan för närvarande i stor utsträckning omhänderhades av folkskollärare —— hade svårt att föreställa sig, att icke genom utbyte av tjänstgöring mellan lärarna — såsom nyss nämnts i fråga om slöjdunder- visningen —— fortsättningsskolarbetet, lämpligt fördelat på olika folkskollärare, skulle kunna med utnyttjande av folkskollärarnas övertimmar bliva på tillfredsställande sätt tillgodosett.

I ärendet hade övers-tyrelsen uttalat, att den utsträckta tjänstgöringen ofta eller i flertalet fall skulle kunna uttagas av landsbygdens lärare genom fullgörande av timlärartimmar vid förstärkningsanordningar samt slöjdundervisning, medan den däremot knappast i realiteten skulle få större betydelse för städernas och de stads- liknande samhällenas lärare. I betraktande härav och med tanke på skillnaden i arbetsvillkor för lärarna i städerna och å landsbygden hade överstyrelsen ansett sig icke kunna förorda utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten.

Statskontoret kunde icke dela den av överstyrelsen sålunda uttalade uppfattningen. I nuvarande statsfinansiella läge torde nämligen hänsyn icke kunna tagas till skäl, sådana som det av överstyrelsen här framförda. Beaktas borde även att, därest —— såsom statskontoret nyss förordat —— en uppmjukning komme till stånd med avse- ende å klasslärarsystemet och möjlighet bereddes att uttaga folkskollärarnas tjänst- göringsskyldighet vid fortsättningsskola, landsbygdens lärare icke torde komma i sämre ställning än städernas och de stadsliknande samhällenas.

Föredragande departementschefen anförde, att, såsom av den föreliggande utredningen framgått, en faktisk ökning av tjänstgöringsskyldigheten för lä- rare vid folkskoleväsendet redan inträtt på grund av de åtgärder för inräk- ning i denna skyldighet av slöjd— och timlärartjänstgöring, som vidtagits. Innan närmare erfarenhet vunnits rörande verkningarna av dessa åtgärder, ansåge sig departementschefen icke böra framställa förslag om en allmän utökning av tjänstgöringsskyldigheten för folk- och småskollärare. Riksdagen anslöt sig till den av departementschefen hävdade uppfattningen.

Småskollärares fyllnadstjänstgöring. Genom uttagande i regel av 28 vecko- timmars tjänstgöring av småskollärare ha dessa blivit hänvisade att i icke ringa utsträckning fullgöra fyllnadstjänstgöring utanför sin egen klassavdel- ning. I allmänhet har denna fyllnadstjänstgöring fullgjorts i slöjd på folk- skolestadiet. Från såväl lärarorganisationer som genom motioner i riksdagen ha krav framställts, att småskollärare icke vad beträffar fyllnadstjänstgöring skulle åläggas mera omfattande undervisning än andra lärargrupper. 1939 års riksdag uttalade, att det vore önskvärt att småskollärarna om möjligt icke i nu förevarande hänseende skulle försättas i sämre ställning än folk- skollärarna. 1940 års riksdag erinrade om nämnda uttalande men framhöll, att med hänsyn till nödvändigheten av att i bespaningssyfte kunna uttaga största möjliga tjänstgöring av olika lärarkategorier riksdagen icke kunde biträda ett motionsvis framställt yrkande, att småskollärare icke skulle åläg- gas att utan särskild ersättning undervisa i slöjd mer än två timmar utöver den i avlöningsreglementet angivna minimitjänstgöringstiden (24 veckotim- mar). Riksdagen förutsatte emellertid, att förevarande spörsmål framdeles upptoges till bedömande i samband med frågan om revision av gällande be- stämmelser om avlöning till folk- och småskollärare.

Höjning av undetvisningsskyldigheten för vissa småskollärare. Från den 1 juli 1942 komma småskollärare, oavsett den årliga lästidens längd, att vara placerade i lönegrad 9. Ifrågasatts har i olika sammanhang, att något längre tjänstgöring för vecka borde utkrävas av sådana småskollärare, som icke

tjänstgjorde i skola med 39 veckors ärlig lästid. Sålunda var spörsmålet om särskild fyllnadstjänstgöring för ifrågavarande småskollärare föremål för utredning och förslag av 1937 års folkskolutredning, som i november 1938 framlade betänkande angående utsträckning av den årliga lästiden vid folk- skolan m. m. (SOU 1938: 35, sid. 71 ff.). Spörsmålet har sedermera varit före- lagt riksdagen, senast år 1941.

Då frågan underställdes 1941 års riksdag, förelåg en av skolöverstyrelsen verkställd utredning beträffande eventuell fyllnadstjänstgöring. Överstyrel- s—en avstyrkte en utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten per vecka för de småskollärare, varom nu är fråga. Som skäl för sin ståndpunkt anförde över- styrelsen i huvudsak följande:

Då vederbörligt riksdagsbeslut, att den årliga lästiden skulle utgöra minst 364/7 veckor, förelåge och denna lästid kunde utan ökade kostnader för staten genom- föras beträffande småskolan, syntes man icke höra räkna med att 341/2 veckors lästid komme att någon längre tid bibehållas för småskolans lärjungar, helst som hänsyn icke behövde tagas till dessa barns hjälparbete i hemmet. Vid övervägan- den angående småskollärares tjänstgöring kunde man därför utgå från att den årliga lästiden skulle utgöra antingen 39 eller också 364/7 veckor.

Skillnaden i faktisk tjänstgöring framstode bäst vid en jämförelse mellan det för respektive lästider fastställda antalet verkliga läsdagar eller 192, 202 och 214 dagar. Om en småskollärare undervisade 28 timmar i veckan eller i medeltal när- mare 5 timmar per dag, bleve skillnaden i tjänstgöringstid för är omkring 57 tim- mar vid jämförelse mellan lärare med 39 veckors lästid och lärare med 364/7 vec- kor. Därest den kortare årliga lästiden skulle kompenseras med ett högre timtal per vecka, skulle lärare med 364/7 veckors årlig lästid erhålla drygt en och en halv timmes längre tjänstgöring per vecka än lärare med 39 veckors lästid.

När 1937 års riksdag beslutat, att ordinarie småskollärare skulle oavsett den årliga lästiden efter viss övergångstid placeras i 9 lönegraden, torde detta haft sin grund däri, att småskolans lärare ansetts bliva missgynnade vid jämförelse med andra lärarkategorier, som samtidigt erhållit lönereglering. Någon kompen— sation genom utsträckt tjänstgöring för vecka för lärare med kortare år- lig lästid än 39 veckor hade icke ifrågasatts av riksdagen. Såsom översty- relsen i annat sammanhang framhållit, hade emellertid förhållandena numera med- fört, att småskolans lärare redan fått vidkännas en allmän utökning av tjänst- göringen med i det närmaste 2 timmar för vecka. Visserligen hade härigenom den olikhet i fråga om lärarnas tjänstgöring, som följde därav, att den kunde variera mellan 24 och 28 veckotimmar (undantagsvis 30 timmar) väsentligen utjämnats, men på grund av skolväsendets mångskiftande organisation, småskolans stundom från folkskolan avskilda läge, varigenom timtjänstgöring för småskollärarinnan ej bleve möjlig, slöjdundervisningens fakultativa karaktär m. ni. kunde tjänstgöringen för lärare med samma lön alltjämt förete större växlingar än 60 timmar för helt läsår räknat, varför en sådan olikhet, beroende av olika årlig lästid, icke syntes med nödvändighet kräva kompensation i form av utsträckt tjänstgöring för vecka. En ytterligare utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten för vecka för småskol- lärare med kortare ärlig lästid än 39 veckor skulle öka denna skillnad beträffande tjänstgöringens omfattning, som då skulle kunna variera mellan 24 och exempelvis 30 veckotimmar. Och eftersom undervisningen i städer och andra större samhällen nästan undantagslöst påginge 39 veckor, skulle sådan utökning av tjänstetiden komma att praktiskt taget träffa endast småskollärare på landsbygden, vilka finge vidkännas icke blott b-skolans olägenheter utan även den längre tjänstetiden för vecka.

En reservant inom skolöverstyrelsen, undervisningsrådet Weijne, hade för- klarat sig skiljaktig och föreslagit sådan ändring av 2 g 2 mom. i gällande avlöningsreglemente för folk- och småskollärare, att ordinarie småskollärare, vilka hade en kortare lästid än 39 veckor, från den 1 juli 1942 skulle över- föras till den grupp av lärare, som vore ålagd en tjänstgöringsskyldighet för vecka av 30 timmar. Till stöd härför hade reservanten bland annat anfört:

Såsom skäl mot en utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten per vecka för de lärare, varom nu vore fråga, hade bland annat anförts, att därigenom icke skulle vinnas någon rättvis utjämning av arbetsbördan mellan olika lärargrupper inom småskolan. Härvid torde ha åsyftats, att lärare med längre årlig lästid kunde tjänst— göra allenast 24 eller 26 veckotimmar, varför dylika lärares totala undervisnings— skyldighet skulle kunna understiga det antal timmar, lärare med kortare årlig tjänstgöring uppnådde, även om undervisningen för vecka icke omfattade mer än föreskriven maximitid eller 28 timmar. Numera syntes dock detta skäl mot kom— pensationstjänstgöring ha förlorat i styrka. Såsom skolöverstyrelsen framhållit. hörde det från och med innevarande läsår till undantagen, att en småskollärare tjänstgjorde kortare tid än 28 veckotimmar. Härav följde, att kompensationstjänst— göring för de småskollärare, som komme att stå kvar vid kortare årlig lästid än 39 veckor, i stort sett skulle verka utjämnande i fråga om undervisningsskyldighe- ten vid jämförelse mellan olika kategorier av småskollärare.

På anförda skäl ansåge sig reservanten böra ifrågasätta, att ordinarie småskol— lärare, som icke tjänstgjorde 39 veckor årligen, skulle efter den 1 juli 1942 åläg— gas en något längre undervisningstid för vecka än 28 timmar.

En eventuell utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten för denna grupp av lärare borde lämpligen inskränkas till 2 veckotimmar. Detta skulle innebära, att nämnda lärare ålades en tjänstgöringsskyldighet av 30 veckotimmar, d. v. s. jämställdes med sådan småskollärare, till vars avdelning även hänvisats någon eller några av folkskolestadiets klasser. Erhölle föreskriften en sådan utformning, komme den icke att beröra de småskollärare, som redan nu hade skyldighet att undervisa 30 veckotimmar, och ej heller biträdande lärare eller lärare vid mindre folkskola. Bestämmelsen borde ej vara tillämplig å icke—ordinarie småskollärare, enär dylika lärare ej i detta sammanhang komme att erhålla någon förbättring i sin löneställ- ning.

Statskontoret hade i likhet med reservanten inom skolöverstyrelsen ansett, att kompensationstjänstgöring borde uttagas. Ämbetsverket ifrågasatte emel- lertid omedelbara och i viss mån längre gående åtgärder. Allmänna löne- nämnden hade —— med reservation av en ledamot _ förordat det av reser- vanten inom överstyrelsen framställda förslaget.

Föredragande departementschefen hade för sin del funnit skäl kunna an- föras för en utjämning av arbetsbördan, i den mån så vore möjligt och så lämpligen kunde ske, genom höjning av antalet veckotimmar för småskol- lärare med kortare årlig lästid. Departementschefen ville emellertid icke ifrågasätta omedelbara åtgärder. Spörsmålet huruvida en höjning av under- visningsskyldigheten för vecka borde vidtagas från och med läsåret 1942/43 syntes böra först senare upptagas till prövning, varvid skolöverstyrelsen bor- de förebringa beräkning rörande de besparingar för det allmänna, som ge- nom åtgärder i denna riktning kunde uppkomma.

Statsutskottet anslöt sig till departementsch—efens uppfattning och ansåg sig för det dåvarande icke böra göra något uttalande 'i ämnet. I en till utskot-

tets utlåtande (nr 128) fogad, av elva ledamöter avgiven reservation under- ströks de av reservanten i skolöverstyrelsen framförda synpunkterna. Stats- utskottets reservanter förutsatte, att dessa synpunkter komme att beaktas vid den förnyade prövning av spörsmålet, som departementschefen ställt i utsikt.

Vid behandlingen i kamrarna fattades olika beslut, då första kammaren på förevarande punkt godkände utskottets förslag, medan andra kammaren biföll reservationen. Riksdagen kom alltså icke att göra något uttalande i frågan.

I underdånig skrivelse den 30 augusti 1941 angående anslagsbehov beträf- fande folkundervisningen m. m. för budgetåret 1942/43 har skolöverstyrelsen överlämnat av departementschefen ifrågasatt utredning angående de bespa- ringar för det allmänna, som skulle uppstå därigenom att vissa småskollärare, på sätt i det föregående angivits, ålades att undervisa 30 veckotimmar i stället för 28. Efter att inledningsvis erinrat om vad förslaget innebär, anför över- styrelsen i huvudsak följande:

Överstyrelsen uppskattade antalet ordinarie småskollärare, som från ingången av nästkommande budgetår stå kvar vid en kortare årlig lästid än 39 veckor, till omkring 3800. Av dessa voro dock icke så få på grund av nu gällande föreskrift i 5 2 av avlöningsreglementet skyldiga att undervisa 30 veckotimmar. Om dessas an- tal uppskattades till omkring 500, skulle återstå omkring 3 300 småskollärare, vilkas tjänstgöringsskyldighet skulle utsträckas från 28 till 30 veckotimmar. Nämnda lärare skulle kunna åläggas fyllnadstjänstgöring antingen i slöljd eller som tim- lärare i annat läroämne vid bland annat 5. k. förstärkningsanordningar. Huvud- sakligen torde de komma att utnyttjas för slöjdundervisning. Statsbidrag utginge jämlikt nu gällande grunder för denna undervisning med 1 krona 55 öre för timme till lärare med mindre än 20 veckotimmars tjänstgöring i slöjd, vilket statsbidrag maXimerats till 128 timmar för slöjdavdelning och läsår eller 198 kronor 40 öre. Då slöjdundervisning i allmänhet påginge med varje avdelning fyra timmar i vec- kan, skulle småskollärares ifrågasatta fyllnadstjänstgöring kunna inbespara hälf- t-en av förutnämnda belopp eller omkring 100 kronor. Vid tjänstgöring som tim- lärare i annat läroämne, för vilken tjänstgöring statsbidrag eljest skulle utgå med i avlöningsreglementet fastställt belopp, bleve besparingen avsevärt större eller lägst, å A-ort (2 ' 87 =) 174 kronor. Då emellertid dylik fyllnadstjänstgöring tor- de komma att fullgöras mera i undantagsfall, ville överstyrelsen i detta samman- hang endast räkna med en besparing av i genomsnitt 100 kronor för varje småskol- lärare, som kunde tänkas komma att fullgöra de två veckotimmars fyllnadstjänst— göring, varom här vore fråga. Avgörande för besparingens storlek bleve då antalet av de småskollärare, som med hänsyn till förhållandena vid vederbörande skola kunde utnyttjas för ytterligare fyllnadstjänstgöring. Det vore för överstyrelsen ogör- ligt att med någon grad av säkerhet yttra sig på denna punkt. Överstyrelsen hölle dock icke för osannolikt, att fyllnadstjänstgöring skulle kunna uttagas av omkring 2 500 dylika lärare, varigenom den årliga besparingen kunde beräknas till (2 500 ' 100 :) 250 000 kronor.

De sakkunniga. De sakkunniga vilja först till behandling upptaga frågan om den i allmänhet för folk- och småskollärare lämpliga undervisningsskyl- digheten. Det synes de sakkunniga uppenbart, att sambandet mellan det an-

tal veckotimmar, som gäller för eleverna i en klassavdelning, och lärarens un- dervisningsskyldighet bör bibehållas. Brytes detta samband, torde det bli omöjligt att upprätthålla systemet med klasslärare. Nämnda system synes emellertid, som skolöverstyrelsen framhållit, för folkskolan innebära så be- tydande fördelar såväl ur undervisningens synpunkt som även, och framför allt, med tanke på elevernas fostran, att det alltjämt bör bibehållas. Ett yt- terligare skäl härför se de sakkunniga i det förhållandet, att kraven på sko- lans fostrande verksamhet under senare tid vuxit i styrka. Utan tvivel är det för en lärare väsentligt svårare att i detta hänseende göra en insats, om han har sin undervisning splittrad på flera klassavdelningar än om han allenast har att svara för en undervisningsavdelning med i regel icke över 30—35 ele- ver. En eventuell utökning av undervisningsskyldigheten bör därför icke ske annat än genom åläggande för lärare att fullgöra viss fyllnadstjänstgöring.

De sakkunniga anse emellertid även med huvudviken lagt vid arbetsbördan, att den nuvarande undervisningsskyldigheten är i det stora hela väl avvägd. Utöver tjänstgöringen i skolan ha lärarna, frånsett arbetet med rättande av elevernas skriftliga uppgifter samt förberedelse för lektioner, att fullgöra oli- ka uppgifter för elevernas omvårdnad och fostran. Den totala arbetsbördan synes därför i allmänhet icke böra ökas.

De sakkunniga övergå därefter till frågan, huruvida i besparingssyfte un— der nu rådande statsfinansiella förhållanden en utökning av folk- och små- skollärares undervisningsskyldighet bör äga rum. Det må då erinras om, att en viss utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten redan vidtagits. Ökningen är dock för folkskollärare relativt ringa. För småskollärare åter är utsträck- ningen i medeltal omkring två veckotimmar. I och för sig vore det, enligt de sakkunnigas mening, icke orimligt, om folkskollärare som en krisåtgärd åla- des att undervisa ytterligare exempelvis två veckotimmar. En förutsättning härför vore dock, att nämnda undervisningsskyldighet kunde i allmänhet på ett rättvist och lämpligt sätt uttagas och att skolarbetet härigenom icke ur organisatorisk synpunkt lede någon skada. Det synes av den förebragta utred- ningen framgå, att ytterligare två veckotimmars undervisning i regel kunde uttagas av landsbygdens lärare. I städerna och samhällena däremot vore det- ta, på grund av att ofta särskilda lärare i slöjd anställts, i allmänhet icke möjligt, om systemet med klasslärare skulle bibehållas. Detta förhållande manar till varsamhet vid en eventuell ökning av antalet undervisningstimmar för vecka.

För egen del vilja de sakkunniga uttala, att den besparing för det all- männa, som skulle vinnas genom en ökning av undervisningsskyldigheten, icke torde uppväga de olägenheter, som härigenom skulle vållas. För närva- rande synas besparingar på folkskoleväsendets område böra sökas genom andra åtgärder. I detta sammanhang bör ock erinras om, att folkskolan tor- de vara' den gren av allmän verksamhet, där de mest genomgripande bespa- ringsåtgärderna redan och med gott resultat vidtagits. Det synes de sakkun- niga'icke'helle'r uteslutet, att ytterligare besparingar, därest så visar sig ound-

gängligen nödvändigt, kunna erhållas genom andra och mera lämpliga åt- gärder än den här ifrågasatta. De sakkunniga anse sig därför icke för närva- rande böra föreslå en allmän utsträckning av undervisningsskyldigheten för folk- och småskollärare.

Beträffande småskollärares fyllnadstjänstgöring synes 1939 års riksdags uttalande närmast syfta till att tjänstgöring, utöver för vederbörande klassav- delning gällande timplan, borde uttagas endast under förutsättning, att den kunde inrymmas i en sammanlagd veckotjänstgöring av 26 timmar. När yr- kande motionsvis framfördes vid påföljande riksdag om ett fastställande av denna tjänstgöringsskyldighet, blev detta dock icke bifallet. Riksdagen fram- höll i samband härmed nödvändigheten av att i besparingssyfte uttaga störs— ta möjliga tjänstgöring av olika lärarkategorier.

Genom att ålägga småskollärare fyllnadstjänstgöring i slöjd intill en sam- manlagd veckotjänstgöring av 28 veckotimmar har statsverket under sena— re år gjort en årlig besparing, som icke torde understiga 700 000 kronor. De sakkunniga anse sig icke kunna ifrågasätta, att staten i nuvarande ekono- miska läge skulle frånhända sig nämnda besparing. Då emellertid visst fog föreligger för kravet, att småskollärare under normala förhållanden icke bor- de åläggas fyllnadstjänstgöring i slöjd i större utsträckning än folkskollära- re, ha de sakkunniga övervägt, huruvida det vore lämpligt, att i avlönings- reglementet stadga en undervisningsskyldighet för småskollärare av endast 26 timmar. Denna föreskrift borde i så fall kompletteras med en övergångsbe- stämmelse, som gjorde det möjligt att under nuvarande krisläge även i fort- sättningen uttaga fyllnadstjänstgöring inom ramen av 28 timmars undervis- ning. Det kan emellertid tänkas, att när mera normala förhållanden inträda och relationen mellan folk- och småskollärares löner och tjänstgöringsförhål- landen kan regleras till de senares fördel, andra åtgärder kunna visa sig lämpligare än en sänkning av den för småskollärare gällande undervisnings- skyldigheten. De sakkunniga ha därför stannat vid att icke föreslå någon änd- ring på förevarande punkt.

Spörsmålet om höjning av undervisningsskyldigheten per vecka för de små- skollärare, som tjänstgöra vid skolor med kortare lästid än 39 veckor, har som framgår av i det föregående lämnad redogörelse vid flera tillfällen varit under behandling. Vederbörande departementschef har i uttalande till stats- rådsprotokollet vid avlåtande av proposition (nr 176) till 1941 års riksdag an- gående vissa anslag för folkskoleväsendet förklarat sig för det dåvarande ej kunna taga någon bestämd ståndpunkt i frågan. Däremot uttalade sig riksda- gens andra kammare nämnda år för åtgärder i berörda syfte. Ett ställnings— tagande kan nu ej längre uppskjutas, då samtliga ordinarie småskollärare från den 1 juli 1942 skola, oavsett den årliga lästidens längd, vara placerade i lönegrad 9. Skall en ändring i undervisningsskyldigheten vidtagas, bör den därför tillämpas från läsåret 1942/43.

De sakkunniga förorda för sin del — särskilt med hänsyn till den nu- varande statsfinansiella situtionen — att, på sätt reservanten i skolöver-

styrelsen föreslagit, nu ifrågavarande lärare åläggas en undervisningsskyl- dighet av 30 timmar för vecka. Enligt av skolöverstyrelsen verkställd approximativ beräkning skulle statsverket härigenom göra en årlig besparing av omkring 250000 kronor, främst genom minskade utgifter för slöjdunder— ' visning. Reservanten har ifrågasatt, att ökningen i undervisningsskyldigheten endast skulle avse de ordinarie småskollärare, varom nu är fråga. Detta moti- verades med att icke-ordinarie småskollärare ej skulle erhålla någon löne- förbättring i samband med den enhetliga löneplaceringen av ordinarie lärare. Enligt de sakkunnigas förslag blir detta emellertid fallet beträffande fler- talet icke-ordinarie småskollärare, då dessa erhålla anställning som extra ordinarie befattningshavare och inplaceras, oavsett lästidens längd, i löne- grad LEo 7. Däremot komma alltjämt extra lärare att erhålla mindre lön vid tjänstgöring i skola med kortare lästid än 39 veckor. Den av reservanten i skolöverstyrelsen ifrågasatta föreskriften bör därför gälla ordinarie och extra ordinarie småskollärare. Några svårigheter ur organisatoriska eller lönetekniska synpunkter uppstå icke genom att extra lärare i vissa fall er- hålla något mindre undervisningsskyldighet än de mera fast anställda lä- rarna. Skillnaden blir allenast, att extra lärare erhålla arvode som timlärare för den tjänstgöring, som kommer att överstiga 28 veckotimmar. Därest undervisning meddelas i vanliga läroämnen utgår ersättningen enligt 23 å i avlöningsreglementet. I de fall åter, där undervisning under nämnda timmar meddelas i slöjd, erhålles statsbidrag enligt härför stadgade grunder.

Av lärare med för undervisning på småskolestadiet avsedd kompetens ha hittills, utom lärare vid mindre folkskola samt biträdande lärare vid folk- skola, också sådan småskollärare, till vilken även hänvisats någon eller nå- gra av folkskolestadiets klasser, varit skyldig att undervisa 30 veckotimmar. I motsats till förstnämnda lärare, som åtnjuta särskilt lönetillägg, ha här ifrågavarande småskollärare icke erhållit någon extra ersättning för sin i jämförelse med andra småskollärare besvärligare undervisning och längre veckotjänstgöring. De sakkunniga anse detta vara obilligt och ha därför övervägt, på vad sätt nämnda lärare skulle kunna beredas ersättning för sitt merarbete. Närmast till hands torde ligga, att låta det lönetillägg, som utgår till lärare vid mindre folkskola samt biträdande lärare vid folkskola, komma även den lärargrupp, det här gäller, till godo. Emellertid kan organi— sationen av ifrågavarande småskolor stundom skifta från det ena året till det andra. Under vissa år kunna sålunda elever saknas på folkskolestadiet. Vidare kan det vara svårt att draga gränsen mellan sådana treåriga skolor, där tredje klassen anses tillhöra folkskolestadiet och där den är en del av småskolan. De sakkunniga ha därför stannat vid att föreslå, att smäskol- lärare icke av det skäl, att deras avdelning inrymmer någon folkskoleklass, skola åläggas att mot i avlöningsreglementet angivna löneförmåner tjänstgöra mer än 28 timmar. Då emellertid timplanen för här avsedd läraravdelning i regel upptager 30 veckotimmar, har för ifrågavarande lärare föreslagits skyldighet att mot timlärararvode undervisa ytterligare 2 veckotimmar. De

sakkunnigas förslag innebär alltså reellt för dylika lärare rätt till särskild ersättning för den undervisning per vecka, som överstiger 28 veckotimmar.

Här berörda fråga har icke någon större ekonomisk räckvidd. Enligt upp- gifter i av Folkskolans besparingssakkunniga den 13 december 1940 avgivet betänkande angående folkskoleväsendets rationalisering (SOU 1940: 36, sid. 14) uppgick vid slutet av läsåret 1939/40 antalet läraravdelningar, som om- fattade förutom småskoleklasserna en eller flera av folkskolestadiets klasser, till allenast 161. Nämnda siffra kan betraktas som ett maximum, då i sam- band med omorganisationen av landsbygdens folkskoleväsende dylika lärar- avdelningar ofta indragas eller erhålla förändrad organisation. Därest samtliga lärare i nyssnämnda undervisningsavdelningar skulle erhålla timlärararvode för två veckotimmar, bleve kostnaden härför, med utgångspunkt från ersätt— ningen å A-ort, i avrundat tal (161 ' 287 =) 28000 kronor. Här avsedda lärare torde emellertid i icke ringa utsträckning tjänstgöra vid skolor med kortare årlig lästid än 39 veckor. Enligt de sakkunnigas i det föregående framställda förslag skulle den kortare årliga undervisningstiden i dessa fall föranleda skyldighet att tjänstgöra 30 veckotimmar. Den årliga merutgiften för det timlärararvode, varom nu är fråga, torde därför icke komma att uppgå till mer än omkring 20 000 kronor.

Beträffande slutligen möjligheten att nedsätta lärares undervisningsskyl- dighet ha de sakkunniga icke ansett sig ha anledning att ifrågasätta ändring ; i nu gällande bestämmelser.

5— 427260.

Kvinnlig lärares rätt att åtnjuta lön även enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.

Enligt civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet äger kvinnlig tjänsteman inom allmänna civilförvaltningen rätt att åtnjuta lön även enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. Då nämnda avlöningsreglementen från och med den 1 juli 1939 äga tillämpning jämväl å lärarpersonalen vid de statliga läroanstalterna, ha därmed också de statligt anställda kvinnliga lärarna blivit tillerkända samma rätt.

Beträffande sistnämnda befattningshavare gällde emellertid enligt 1937 års lönereglering den övergångsbestämmelsen, att ordinarie kvinnlig lärare skulle vara placerad, under tiden den 1 januari 1938—den 30 juni 1940 två löneklasser lägre och under tiden den 1 juli 1940—den 30 juni 1943 en löne- klass lägre än den enligt avlöningsreglementet eljest för dem gällande.

Dessa övergångsanordningar med viss nedplacering av ordinarie kvinn- liga lärare två löneklasser respektive en löneklass bibehöllos i princip vid läroverkslärarnas inplacering i civila avlöningsreglementet. Då emellertid samtidigt hindret för de kvinnliga lärarna att nå högsta löneklassen bortföll, följde därav automatiskt en höjning av högsta möjliga löneklassen under övergångstiden med en klass.

Följande exempel må anföras för att belysa övergångsbestämmelsernas verkningar.

Medan manlig adjunkt i lönegrad 23 redan från och med 1938, då förut— nämnda lönereglering trädde i kraft, kunnat placeras i någon av löneklas- serna 23—26, hava övergångsbestämmelserna medfört, att kvinnlig adjunkt i samma lönegrad under nedan angivna tidsperioder endast kunnat placeras i följande löneklasser:

Tidsperiod Löneklass 1/1 1938—30/6 1939 ............................ 21—23 1/7 1939—30/5 1940? ............................ 21—24 1/7 1940—30/6 1943 ............................ 22—25 från och med 1/7 1943 ........................ 23—26.

Övergångsbestämmelserna ha dock jämväl verkat så, att löneklassupp- flyttningar för kvinnliga lärare kunnat ske med kortare tidsintervaller än eljest skulle varit fallet. Det har även inträffat, att kvinnlig lärare på en gång blivit uppflyttad två löneklasser, nämligen dels på grund av ifrågavarande bestämmelser, dels på grund av förvärvade tjänstår, såsom följande exempel Visar.

Kvinnlig adjunkt med 31/2 tjänstår att tillgodoräkna den 1 januari 1938 har uppflyttats eller kan beräknas bliva uppflyttad i löneklass i följande ord- ning:

Tidsperiod Löneklass % 1938—$% 1940 (2 1/2 år) ............... 22 (+ 1/2 år) 1/7 1940—30/6 1943 (3 år) ................. från och med 1/7 1943 .................... 26.

Vad härefter beträffar frågan om tillämpning å kommunalt anställda kvinn- liga lärare av civila avlöningsreglementets bestämmelser rörande kvinnlig lärares löneklassplacering må till en början lämnas en kortfattad redogörelse för de bestämmelser, som i berörda hänseende nu äro för de kommunalt an- ställda kvinnliga lärarna gällande.

I fråga om kvinnlig lärare, å vilken avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor är tillämpligt, gälla följande föreskrifter.

Enligt bestämmelse i 8 ä 2 mom. sista stycket nämnda avlöningsreglemente äger kvinnlig lärare icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. Denna bestämmelse avser kvinnlig lärare vid såväl folk- som småskola och därmed jämställda befattningshavare.

Beträffande ordinarie och icke-ordinarie kvinnlig folkskollärare gäller en- ligt punkt 3 i reglementets övergångsbestämmelser, att sådan lärare under tiden den 1 januari 1938—den 30 juni 1940 skall vara placerad två löne- klasser lägre och under tiden den 1 juli 1940—den 30 juni 1943 en löneklass lägre än som eljest skulle varit för henne gällande. Detta äger icke tillämp— ning å kvinnliga småskollärare, som alltså redan med nu gällande bestäm- melser kan uppbära lön enligt näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.

I punkt 2 i nyssnämnda övergångsbestämmelser stadgas däremot bland annat, att ordinarie småskollärare, vilken enligt 6 5 3 mom. avlöningsreg- lementet hänföres till lönegraden B 9, vid en årlig lästid, som överstiger 36 veckor men ej uppgår till 39 veckor, under tiden den 1 januari 1938—den 30 juni 1942 skall vara placerad i lönegraden B 8 och därefter i lönegraden B 9. Uppgår den årliga lästiden till högst 36 veckor, skall ordinarie småskol- lärare under tiden den 1 januari 1938—den 30 juni 1940 vara placerad i ' lönegraden B 7 och under tiden den 1 juli 1940—den 30 juni 1942 i löne- graden B 8 och därefter i lönegraden B 9.

Jämlikt stadganden i avlöningsreglementet för lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, högre folkskolor och praktiska mel- lanskolor, vilket reglemente länt till efterrättelse från och med den 1 januari 1939, äger kvinnlig lärare icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen. Vidare återfinnes i nyssnämnda reglemente den bestämmelsen, att kvinnlig lärare skall under tiden den 1 januari 1939—den 30 juni 1941 vara placerad två löneklasser lägre och under tiden den 1 juli 1941—den 30 juni 1944 en löneklass lägre än den enligt reglementet eljest gällande.

Ovannämnda övergångsbestämmelser innebära bland annat, att kvinnliga

folkskollärare —— utöver den uppflyttning i löneklass, som enligt vanliga reg- ler sker efter tre tjänstår — den 1 juli 1940 uppflyttats en löneklass och den 1 juli 1943 komma att uppflyttas ytterligare en löneklass. Motsvarande gäller även enligt övergångsbestämmelserna för kvinnliga lärare vid de högre kom- , munala skolorna, dock att uppflyttningarna för dessa lärare framflyttats ett ; år eller till den 1 juli 1941 respektive den 1 juli 1944. För småskollärarnas ' del innebära övergångsbestämmelserna, att lärare med en årlig lästid av högst 36 veckor den 1 juli 1940 uppflyttats från 7 till 8 lönegraden samt att lärare med en årlig lästid understigande 39 veckor den 1 juli 1942 kommer att upp- flyttas från 8 till 9 lönegraden eller den högsta lönegraden för småskollärare.

Därest rätt att åtnjuta lön även enligt högsta löneklassen inom respektive lönegrader från och med den 1 juli 1942 skulle medgivas de kvinnliga lärar- na vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet och därvid, liksom för de kvinnliga lärarna vid läroverken, de tidigare övergångsbestäm- melserna i övrigt bibehölles, skulle detta leda till följande resultat i fråga om löneklassuppflyttningar för de därav berörda befattningshavarna.

Ordinarie kvinnliga småskollärare, som ha en årlig lästid av 39 veckor och redan tillhöra 9 lönegraden, skulle den 1 juli 1942 komma upp i 13 eller högsta löneklassen, om de då kunna tillgodoräkna tre år i 12 löneklassen. Understiger lästiden 39 veckor, skulle uppflyttning den 1 juli 1942 ske från 8 till 9 lönegraden enligt nu gällande övergångsbestämmelser. Därest sist- nämnda bestämmelser tillämpas på sätt som skett i fråga om övergångsbe- stämmelserna för ordinarie kvinnliga lärare vid läroverken, skulle de ordi- narie småskollärarinnor, som nämnda dag kunna tillgodoräkna tre år i 11 löneklassen, omedelbart komma upp i 13 löneklassen av 9 lönegraden. Även extra ordinarie kvinnliga småskollärare skulle den 1 juli 1942 komma upp i högsta eller 11 löneklassen, om de då kunna tillgodoräkna tre år i 10 löne- klassen.

Beträffande åter kvinnliga folkskollärare skulle ifrågavarande övergångs- bestämmelser verka på samma sätt som för de kvinnliga läroverkslärarna. För kvinnlig folkskollärare i exempelvis 17 lönegraden skulle alltså under nedan angivna tidsperioder följande löneklasser ha varit eller komma att bliva tillämpliga.

Tidsperiod Löneklass 1/1 1938—$% 1940 ........................... 15—18 1/7 1940—% 1942 ........................... 16—19 1/7 1942—30/6 1943 ........................... 16—20 från och med 1/7 1943 ........................ 17—21.

Liksom för kvinnliga läroverkslärare ha övergångsbestämmelserna för folk- skollärarinnorna möjliggjort en snabb uppflyttning i löneklass, vilket skulle göra sig än mer gällande, därest spärren för högsta löneklassen borttoges. En kvinnlig folkskollärare i 17 lönegraden, som den 1 januari 1938 kunde tillgodoräkna 61/2' tjänstår för uppflyttning i löneklass, skulle sålunda två

gånger i följd uppflyttas två löneklasser på en gång, enär tidpunkten för uppflyttning på grund "av tjänstår skulle komma att sammanfalla med tid- punkten för uppflyttning på grund av övergångsbestämmelserna på sätt fram- går av följande uppställning.

Tidsperiod Löneklass 1/1 1938—30/6 1940 (21/2 år) .............. 17 (+ 1/2 år) 1/7 1940—30/6 1943 (3 år) ................. 19 från och med 1/7 1943 .................... 21.

Motsvarande gäller i tillämpliga delar även för extra ordinarie och vika- rierande kvinnliga folkskollärare.

Vad slutligen angår kvinnliga lärare vid de högre kommunala skolorna skulle liknande medgivande för deras del medföra samma resultat som för kvinnliga folkskollärare, dock med förskjutning ett år framåt i tiden av löne- klassuppflyttningarna eller till den 1 juli 1941 och den 1 juli 1944.

För exempelvis en ämneslärarinna i 21 lönegraden skulle under nedan an- givna tidsperioder följande löneklasser ha varit eller komma att bliva till- lämpliga.

Tidsperiod Löneklass 1/1 1939—30/6 1941 ........................... 19—21 1/7 1941—30/6 1942 ........................... 20—22 1/7 1942—30/6 1944 ............................ 20—23 från och med 1/7 1944 ........................ 21—24.

Beträffande dessa lärare gäller, liksomi fråga om kvinnliga folkskollärare, att uppflyttning två löneklasser på en gång kunde förekomma. Sålunda skul- le en ämneslärarinna i 21 lönegraden, som den 1 januari 1939 kunde tillgo- doräkna 31/2 tjänstår för uppflyttning i löneklass, uppflyttas i följande ord- ning.

Tidsperiod Löneklass 1/1 1939—30/6 1941 (21/2 är) .............. 20 (+ 1/2 år) 1/7 1941—50/6 1944 (3 år) ................. 22 från och med 1/7 1944 .................... 24.

Motsvarande gäller i tillämpliga delar även för extra ordinarie och vika- rierande kvinnliga lärare vid de högre kommunala skolorna.

För klarläggande av de ekonomiska konsekvenserna av en tillämpning å de kommunalt anställda kvinnliga lärarna av nu berörda bestämmelser i ci- vila avlöningsreglementet ha de sakkunniga verk-ställt vissa beräkningar rö- rande den kostnadsökning, som skulle bliva följden av att nu ifrågavarande kvinnliga lärare finge rätt till lön enligt högsta löneklassen. _

Dessa beräkningar ha, vad beträffar lärare vid folk- och småskolor, grun- dats på av statens folkskolinspektörer lämnade uppgifter angående antalet vid dessa skolor inom olika ortsgrupper anställda ordinarie-och extra ordi-. narie kvinnliga lärare, vilka den 1 juli 1941 ägt tillgodoräkna erforderligt ari-.

tal tjänstår för uppflyttning i högsta löneklassen inom vederbörande löne- grad, därest avlöningsreglementet medgivit sådan uppflyttning. Den sålunda verkställda utredningen visar, att ifrågavarande löneklassuppflyttningar skul- le för statsverket ha medfört en årlig kostnadsökning av i runt tal 4 050 000 » kronor. i

En inom skolöverstyrelsen enligt i huvudsak samma grunder verkställd undersökning rörande de ökade kostnader, som skulle ha uppkommit genom uppflyttning enligt förut angiven förutsättning av därtill berättigade kvinnliga lärare vid högre kommunala skolor, har givit till resultat, att be- träffande dessa lärare den totala kostnadsökningen beräknats uppgå till i avrundat tal 190 000 kronor. Enligt nu gällande grunder för statsbidrags ut- gående till lärare vid ifrågavarande skolor skulle 78 procent av nämnda be- lopp eller omkring 148 000 kronor ha utbetalats av statsmedel. Vederbörande kommuner hade alltså fått vidkännas en utgiftsökning av omkring 42 000 kronor.

Anmärkas bör, att, vad beträffar de högre kommunala skolorna, de an- givna beloppen å kostnadsökningarna äro i hög grad approximativa. Vid ifrågavarande skolor, särskilt vid kommunala flickskolor, finnes ett betydan- de antal lårarinnor, vilka tidigare varit anställda vid enskilda läroanstalter och vilkas löneklassplacering ännu icke blivit slutgiltigt prövad. Det har därför icke varit möjligt att exakt beräkna antalet lärare, vilka vid ovan an— givna tidpunkt ägt tillgodoräkna erforderligt antal tjänstår för uppflytt— ning i högsta löneklassen, därest lönebestämmelserma medgivit detta. Det torde dock kunna sägas, att beräkningarna snarare visa för låga än för höga belopp.

Därest de kommunalanställda kvinnliga lärarnas löneförhållanden i nu berörda avseende bringas i överensstämmelse med det statliga lönesystemet. kan alltså den årliga kostnadsökningen för statsverket, beräknad enligt i öv- rigt för närvarande gällande avlöningsbestämmelser, uppskattas till i runt tal 4 200 000 kronor.

I samtliga här angivna belopp äro inberäknade rörligt tillägg och kristill- lägg enligt den 1 juli 1941 gällande procenttal.

Den verkställda utredningen visar sålunda, att en tillämpning av ifråga- varande bestämmelser i civila Iavlöningsreglementet å lärare vid folk- och småskolor samt högre kommunala skolor skulle medföra betydande merut- gifter för statsverket.

Vad angår den principiella innebörden i föreliggande fråga vilja de sak- kunniga framhålla, att ur denna synpunkt inga bärande skäl kunna anföras för bibehållande av för kvinnliga lärare vid det statsunderstödda kommu- nala undervisningsväsendet i nu ifrågavarande hänseende gällande undan— tagsbestämmelser.

Med denna principiella inställning till frågan borde det ligga närmast till hands för de sakkunniga att nu föreslå sådan ändring av gällande avlönings- bestämmelser, att full likställighet vunnes i fråga om kvinnliga lärares rätt

att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. Det torde emellertid få anses förklarligt, om de sakkunniga i nuvarande statsfi- nansiella läge ställa sig tveksamma inför ett förslag, vars realiserande skulle för statsverket medföra merutgifter av den storleksordning, som i det före— gående angivits. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga funnit nödvändigt att överväga, huruvida tillräckligt vägande skäl för ett uppskov med frågans avgörande kunde anses föreligga.

Först må då erinras om, att för samtliga här berörda lärargrupper löne— regleringar blivit för relativt kort tid sedan genomförda, nämligen för folk- och småskollärare år 1937 och för lärare vid de högre kommunala skolorna år 1938. Medan enligt tidigare gällande avlöning-sbestämmelser lönen till kvinnlig lärare utgick med lägre belopp än till manlig lärare, vann vid in- förandet av det nya lönesystemet likalönsprincipen med ovan angivet undan- tag tillämpning, vilket alltså, frånsett småskollänare, för de kvinnliga lärarna medförde särskilda löneökningar. Några exempel på den ökning vad beträf- far avlöningsbeloppens storlek, som ovannämnda löneregleringar medförde, må här anföras.

För kvinnlig ordinarie folkskollärare å A-ort med en årlig lästid av 39 veckor innebar 1937 års lönereglering, med i det följande angivna undantag, vid oförändrat levnadskostnadstal en omedelbar ökning av den kontanta av- löningen med omkring 920 kronor beträffande begynnelselönen och omkring 1 050 kronor beträffande slutlönen, allt för år räknat. Härvid har förutsatts, att tjänstebostad om två rum och kök hela tiden åtnjutits och att ersättning för sådan bostad efter regleringens genomförande avdragits från avlöningen. Därest övergångsbestämmelserna icke funnits för de kvinnliga folkskollärar- na, skulle enligt då gällande levnadskostnadstal och avlöningsbestämmelser begynnelselönen ha ökats med ytterligare omkring 580 kronor och slutlönen med ytterligare omkring 680 kronor.

Härvid är att märka, att kvinnliga folkskollärare från och med den 1 juli 1943 få rätt till en tjänstebostad om tre rum och kök, vilket i sin tur medför ökat hyresavdrag för lärare, som åtnjuta bostad in natura av denna storlek.

Vad angår ordinarie kvinnlig småskollärare innebar 1937 års löneregle— ring för sådan lärare å A-ort med 39 veckors lästid, med i det följande an- givna undantag, en omedelbar ökning av begynnelselönen med omkring 1 000 kronor och av slutlönen med omkring 890 kronor för år räknat.

Anmärkas bör dock, att kommunala lönetillägg före löneregleringarna 1937 och 1938 kunde utgå till ifrågavarande lärare. För de lärare, till vilka dylika tillägg utginge, blev självfallet löneökningen i motsvarande grad mindre än här ovan angivits. Sagda förmån tillkom dock i regel endast lärare vid skolor inom större samhällen, tillhörande högre dyrortsgrupp än vad här räknats med. Beträffande folk— och småskollärare kan nämnas, att år 1934 kommunala bidrag utgick till omkring 28 procent av lärarna.

Vidkommande löneökningarna för kvinnliga folk— och småskollärare bör jämväl uppmärksammas, att till grund för jämförelsen mellan lönebelop- pens storlek före och efter löneregleringens genomförande lagts de löner,

som före 1938 utgingo vid en årlig lästid av 344]. veckor (åtta månader), medan 1938 års löner beräknats för 39 veckors lästid. Därest undervisningen pågick längre tid av året än åtta månader, erhöll lärare för övertidsläsning , en särskild gottgörelse, utgörande för varje månad, beräknad till 30 dagar. 3 minst en åttondel av den kontanta minimiavlöningen. År 1935 utgick ersätt- ning för övertidsläsning under längre eller kortare tid till 16 procent av då anställda lärare. För dessa lärare blev alltså den årliga löneökningen något mindre, än vad i det föregående angivits, nämligen vid 30 dagars överläs- ningstid omkring 240 kronor för kvinnlig folkskollärare och omkring 150 kronor för kvinnlig småskollärare.

Beträffande de kvinnliga lärarna vid de högre kommunala skolorna in- nebar 1938 års lönereglering följande löneökningar, varvid är att märka, att samma levnadskostnadstal gällde vid slutet av år 1938 och början av år 1939. Till avlöningen före år 1939 kom förmånen av fri bostad och vedbrand eller ersättning härför med minst 350 kronor. För att uppgifterna om löne- ökningarna skola bliva i möjligaste mån riktiga, ha vid den gjorda jämfö- relsen de kontanta lönebeloppen före år 1939 ökats med 350 kronor, mot- svarande nämnda ersättning. Adjunktskompetent ordinarie kvinnlig ämnes- lärare å A-ort vid kommunal mellanskola eller kommunal flickskola erhöll en omedelbar ökning av begynnelselönen med omkring 900 kronor och av slutlönen med omkring 1 000 kronor. Hade övergångsbestämmelserna då ej funnits, skulle i stället begynnelselönen ha ökats med omkring 1 800 kronor och slutlönen med omkring 1 900 kronor. För icke adjunktskompetent dy- lik lärare utgjorde ökningen omkring 600 kronor beträffande begynnelse- lönen och omkring 100 kronor beträffande slutlönen. Utan övergångsbestäm- melser hade begynnelselönen sammanlagt ökats med omkring 1 300 kronor och slutlönen med omkring 1 000 kronor. För kvinnlig ämneslärarinna vid allmän högre folkskola innebar regleringen en ökning av begynnelselönen med omkring 1 500 kronor och av slutlönen med omkring 1 000 kronor. Bortsett från övergångsbestämmelserna utgjorde ökningen omkring 2200 kronor av begynnelselönen och 1 900 kronor av slutlönen. Även till lärare vid de högre kommunala skolorna utgingo dock tidigare i stor utsträckning kommunala tillägg.

Från och med den 1 juli 1939 utgår lön till här berörda lärare enligt löne— planerna i civila avlöningsreglementet, vilket medfört ytterligare någon höj— ning av de vid löneregleringarna 1937 och 1938 beslutade "lönerna.

Ett annat förhållande, som de sakkunniga i detta sammanhang vilja er- inra om, är den inverkan nu gällande övergångsbestämmelser haft i fråga om kvinnliga lärares löneklassuppflyttningar. Av den i det föregående läm- nade redogörelsen härför torde ha framgått, att dessa bestämmelser för det övervägande flertalet kvinnliga lärare medfört synnerligen gynnsamma verkningar, i det att uppflyttningarna kunnat ske med kortare tidsinterval— ler än enligt eljest gällande bestämmelser. En för frågans bedömande sär- skilt betydelsefull omständighet må här ånyo omnämnas, nämligen att de kvinnliga lärarna, med undantag av de småskollärarinnor, vilka redan nu

tillhöra lönegraden 9, enligt nu gällande övergångsbestämmelser och tidi- gare tillämpad praxis komma att vid nedan angivna tidpunkter erhålla upp- flyttning en löneklass — utöver den, som eventuellt kan ifrågakomma på grund av förvärvade tjänstår —— nämligen den 1 juli 1942 de småskollära- rinnor, som då överföras från 8 till 9 lönegraden, den 1 juli 1943 samtliga folkskollärarinnor och den 1 juli 1944 samtliga kvinnliga lärare vid de högre kommunala skolorna.

Till vad nu anförts böra vissa kompletterande och förklarande anmärk- ningar lämnas. _

Under det att kvinnliga lärare tillhörande berörda lärargrupper i allmän- het kommit i åtnjutande av de löneökningar, som blevo en följd av 1937 och 1938 års löneregleringar, finnes en del lärare, som ej åtnjutit förmånen av övergångsbestämmelsernas gynnsamma verkningar i fråga om löneklass- uppflyttningar. Så är fallet med de småskollärarinnor, vilka redan vid löne- regleringens genomförande kunde hänföras till lönegraden 9. Dessa lärarin- nor ha dessutom i de fall, att de tidigare tjänstgjorde i skoldistrikt med 39 veckors lästid och åtnjutit kommunala tillägg, fått relativt ringa —— stundom ingen — löneförhöjning.

De sakkunniga ha ingalunda förbisett, att vad nu anförts angående de för- måner, som genom förutnämnda löneregleringar och i samband därmed ut- färdade bestämmelser kommit de kommunalanställda kvinnliga lärarna till. godo, äger tillämpning jämväl beträffande kvinnliga lärare vid det statliga undervisningsväsendet, och att detta förhållande kan sägas i viss män för- svaga de sakkunnigas argumentering för ett uppskov med frågans avgöran- de. Även om en dylik erinran kan vara befogad, rubbar nyssnämnda om- ständighet dock i intet avseende den sakliga innebörden av de skäl, som enligt de sakkunnigas mening tala för att frågans avgörande uppskjutes.

De sakkunniga ha övervägt frågan om lämpligheten av att en bestämd tidpunkt, då likställigheten i förevarande hänseende skulle genomföras, nu fastställdes. På grund av ovissheten om huru utvecklingen av de statsfinan- siella förhållandena under den närmaste tiden kommer att gestalta sig, ha de sakkunniga funnit sig icke böra framlägga förslag härom.

De sakkunniga föreslå sålunda, att den i nu gällande avlöningsreglementen för lärarpersonalen vid det statsunderstödda kommunala undervisningsvä- sendet intagna bestämmelsen, att kvinnlig lärare icke äger rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad bibehålles tills vidare.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga erinra om, att pensionsunderlaget för kvinnlig lärare är lägre än för manlig lärare i motsvarande lönegrad, oak- tat pensionsavdragen äro fastställda till samma belopp. De sakkunniga utgå från, att frågan huruvida differentierade pensionsunderlag alltjämt böra bibe- hållas, och, om så är fallet, huruvida jämväl pensionsavdragen för manlig och kvinnlig lärare böra ske med olika belopp, tages under övervägande i samband med förestående omarbetning av pensionsförfattningarna för befatt- ningshavarna inom det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet.

Lönetillägg eller högre lönegrad för lärare vid mindre folkskolor samt biträdande lärare.

I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 2 januari 1939 dagtecknad skrivelse, vil- ken överlämnats till de sakkunniga, har föreningen Sveriges mindre folksko- lor gjort framställning i syfte, att vid en revision av avlöningsbestämmelserna för lärare vid folk- och småskolor till lärare vid mindre folkskolor och biträ- dande lärare vid folkskolor utgående lönetillägget måtte inarbetas i lönen. Med anledning härav ha de sakkunniga funnit sig höra till övervägande upp- taga frågan, i vilken form ifrågavarande löneförbättring lämpligen bör utgå.

Enligt gällande avlöningsreglemente hänföras ifrågavarande lärare såsom tillhörande lärargruppen småskollärare till lönegraden 9, varvid dock bortses från vissa övergångsbestämmelser. Jämlikt 6 5 5 mom. nämnda reglemente skall emellertid till innehavare av lärartjänst vid mindre folkskola eller bi- trädande lärartjänst vid folkskola för den tid, läraren uppehåller befattning- en, utgå lönetillägg med belopp motsvarande, för år räknat, löneskillnaden inom vederbörande ortsgrupp mellan den löneklass, läraren tillhör, och när- mast högre löneklass. Lönetillägget anses tillhöra lönen.

Nämnda bestämmelse innebär, att ifrågavarande lärare åtnjuta lön motsva- rande den, som skulle utgå enligt lönegrad, som är närmast högre än den, till vilken de liksom övriga småskollärare äro hänförda. På grund av att löneför- bättringen utgår i form av lönetillägg, blir emellertid pensionsunderlaget för dessa lärare detsamma som för lärare i lönegraden 9. Lönetillägget medför alltså inga förmåner i pensionshänseende. Föreningens ovannämnda fram- ställning torde främst ha till syfte att få till stånd en ändring härutinnan.

Det förhållandet, att lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare på grund av sin mera krävande tjänstgöring tillerkänts löneförmåner motsvaran- de lön enligt 10 lönegraden, synes närmast tala för, att de borde komma i åt- njutande av en mot deras löneställning svarande pension. Det av dessa lärare i samband med 1937 års lönereglering framställda kravet på en högre löne- gradsplacering än för lärare vid småskola ansågs emellertid av olika skäl icke kunna eller böra bifallas. Härom må följande anföras.

1936 års lärarlönesakkunniga, vilka visserligen funno nämnda krav icke sakna ett visst berättigande, ansågo dock tillräckligt starka skäl icke vara an- förda för att den jämställdhet, som dittills i avlöningshänseende rått mellan ifrågavarande lärare och småskollärare, skulle brytas. De sakkunniga fram-

höllo, att de mindre folkskolorna och framförallt de biträdande lärarbefatt- ningarna måste betraktas såsom stadda på avveckling, varför det syntes mindre lämpligt att genom en löneregleringsåtgärd, varigenom de erhöllo hög- re lönegradsplacering än lärare vid småskola, giva dem karaktären av ett fast led i systemet. Om en något högre ersättning till dessa lärare skulle ifråga- komma, syntes det ligga närmast till hands att använda formen av särskilda lönetillägg utöver den fasta lönen.

Rörande detta spörsmål har skolöverstyrelsen i sitt utlåtande över de sak- kunnigas betänkande uttalat, bland annat, följande: Vad de sakkunniga an- fört i fråga om olämpligheten att placera lärare vid mindre folkskolor och bi- trädande lärare vid folkskolor i en särskild lönegrad, högre än för småsko- lans lärarinnor, funne även överstyrelsen för sin del riktigt och ville härtill påpeka den omständigheten, att mellan ifrågavarande lärarkategorier icke funnes någon kompetensskillnad, varför samma lärarinna kunde under en tid vara anställd vid småskola och under en annan tid vid mindre folkskola eller som biträdande lärarinna vid folkskola. Härigenom skulle, därest för här berörda befattningshavare skilda lönegrader vore bestämda, uppkomma svå- righeter vid tjänstårsberäkning, när en lärarinna överginge från ett slag av befattning till en annan. Däremot ansåg sig överstyrelsen böra föreslå ett lönetillägg år 300 kronor till ifrågavarande lärare.

Vidare må erinras om att statsutskottet i utlåtande nr 140/1937 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för folk- och småskol- lärare m. m. uttalade, att, därest åt löneförbättringen till ifrågavarande be- fattningshavare gåves karaktären av ett särskilt lönetillägg, den omständig- heten, att dessa tjänster vore stadde på avveckling, icke kunde åberopas som ett skäl mot en dylik löneförbättring.

Av det nu anförda framgår, att frågan, i vilken form sagda löneförbättring lämpligen borde utgå, tidigare varit föremål för överväganden, och att därvid övertygande skäl blivit anförda för den uppfattningen, att löneförbättringen borde givas karaktären av lönetillägg. Om det sålunda vid tiden för löneregle— ringens genomförande befanns olämpligt att placera lärare vid mindre folk- skolor och biträdande lärare i en särskild lönegrad, högre än för småskolans lärarinnor, synes en dylik placering nu ännu mindre böra ifrågakomma. Un- der de senaste åren har nämligen avvecklingen av ifrågavarande befattningar fortgått i ökat tempo. Under det att vid slutet av vårterminen 1937 funnos 2 107 tjänster av det slag, varom här är fråga, därav 1 653 vid mindre folk- skolor och 454 för biträdande lärare, utgjorde antalet sådana tjänster vid samma tidpunkt 1941 1 074 respektive 397 eller sammanlagt 1 471 tjänster. Under fyra år minskades sålunda till följd av indragningar tjänsternas antal med 636. Denna nedgång väntas fortgå, och vid slutet av läsåret 1945/46 be- räknas tjänsternas antal uppgå till endast omkring 1 000. Tjänsteindragning- arna äga rum icke blott vid lärares avgång från befattningen utan även i be- tydande omfattning genom att lärare, särskilt sådana vid mindre folkskolor, förflyttas till småskollärartjänster. Ett icke ringa antal lärare, som under lång-

re eller kortare tid tjänstgjort som lärare vid mindre folkskolor eller som bi- trädande lärare vid folkskola, kommer alltså till följd av sådan förflyttning under senare delen av sin tjänstetid att inneha anställning som småskollära- rinnor samt avgå med pension från sistnämnda anställning.

På grund av nu anförda förhållanden ha de sakkunniga funnit sig icke böra föreslå någon principiell ändring i gällande avlöningsbestämmelser i fråga om till lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folksko- lor utgående lönetillägg. Av skäl, som i det följande närmare angivas, föreslå dock de sakkunniga ändrad lydelse av ifrågavarande bestämmelse.

Enligt vad de sakkunniga erfarit, ha olika förfaringssätt tillämpats i fråga om avdrag å sagda lönetillägg vid lärares tjänstledighet. Sålunda synes be- stämmelsen, att lönetillägget skall utgå för den tid, läraren uppehåller befatt— ningen, givits den tolkningen, att befattningshavaren skolat avstå hela den på tiden för ledigheten belöpande delen av lönetillägget icke blott vid tjänstledig- het för uppehållande av annan lärartjänst eller av sådan anledning, att lära- ren icke ägt att uppbära någon del av lönen, utan jämväl vid tjänstledighet på grund av sjukdom och liknande orsak. Enligt de sakkunnigas mening bör i sistnämnda fall lönetillägget, som anses tillhöra lönen, efter visst avdrag utgå.

Med anledning av nu nämnda förhållanden ha de sakkunniga övervägt på vad sätt enhetlighet skulle kunna vinnas i berörda hänseende. Enligt de sak— kunnigas förslag till nytt avlöningsreglemente skola tjänstledighetsavdragen vara av tre slag, A-, B- och C-avdrag. A- och B-avdrag ske med visst belopp för varje dag tjänstledigheten varar, medan C-avdraget utgöres av samtliga å ledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. Då, som redan nämnts, lönetillägget anses tillhöra lönen, böra samma avdragsbestämmelser tillämpas i fråga om lönetillägget som beträffande övriga kontanta avlöningsförmåner. Bestämmelsen om lönetillägget bör därför givas en formulering, varigenom en felaktig tolkning i nu berörda hänseende så vitt möjligt kan undvikas. Detta synes enligt de sakkunnigas mening kunna vinnas, därest bestämmelsen om lönetillägg till lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola gives den lydelse, som av de sakkunniga föreslagits och som i huvudsak in- nebär, att ifrågavarande lärare skola uppbära lön enligt löneklass, som är när- mast högre än den, i vilken läraren är placerad.

Tillgodoräkning av föregående tjänstetid och sneddning.

Enligt 8 & 1 mom. civila avlöningsreglementet —— sneddningsregeln — skall ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre lönegrad, placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast till- hörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löne- klassen närmast under den, till vilken han på grund av nyssnämnda före- skrift eller eljest skall hänföras. Motsvarande gäller även i fråga om den, vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från bland annat extra ordinarie eller extra befattning.

Tidigare tillämpades inom statsförvaltningen vid placering i löneklass i samband med befordran i stor utsträckning principen om tillgodoräknande av tidigare anställning i statens tjänst. Enligt denna ägde icke-ordinarie tjänsteman, om han vid befordran till ordinarie tjänst innehade sådan an- ställning i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning funnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande ordi- narie tjänsten, för placering i löneklass tillgodoräkna tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning. Även i andra fall tillämpades tillgodoräknandeprincipen.

Sistnämnda princip hade emellertid visat sig medföra stora praktiska olä- , genheter, särskilt genom svårigheten att i det enskilda fallet avgöra, vilken tjänstgöring, som finge tillgodoräknas. Regeln hade också lett till avsevärda ojämnheter vid placering i löneklass. På grund härav ersattes den med sneddningsregeln, som tidigare endast haft begränsad tillämpning. Denna har också lett till jämnare resultat och visat sig vara lättare att tillämpa.

Inom folkskoleväsendet gäller alltjämt principen om tillgodoräkning av tidigare tjänstgöring vid placering i löneklass. Reglerna avvika emellertid väsentligt från dem, som tidigare tillämpades inom den civila statsförvalt- ningen. I 10 5 av reglementet för lärarna angives således i detalj vad slags tjänstgöring, som må tillgodoräknas. Härigenom har i allmänhet undvikits tveksamhet, i vilken omfattning tillgodoräkning skall ske. Vidare kräves ej att tjänstgöringen skall ha varit i en följd. På grund av tjänstgöringens art med längre och kortare förordnanden inom olika skoldistrikt, mellan vilka kunna falla arbetslöshetsperioder av olika längd, skulle detta icke heller vara rimligt. All ireglementet för tillgodoräkning godkänd tjänstgöring får alltså tillgodoräknas. I gengäld må endast tid utöver fem år tillgodoräknas vid löne-

klassplacering i samband med befordran till ordinarie lärare. Däremot må all tjänstgöring tillgodoräknas vid placering i löneklass av icke-ordinarie lärare. Dessa regler äro icke blott lätta att tillämpa utan leda även till jämna och vid jämförelse mellan lärarna inbördes rättvisa resultat.

Då sneddningsregeln tillämpas inom den civila statsförvaltningen, ha de sakkunniga ansett starka principiella skäl tala för att lärarna inom folkskole- väsendet även i detta hänseende borde likställas med de civila statstjänste- männen. Inom folkskoleväsendet föreligga emellertid speciella förhållanden, som försvåra sneddningsregelns tillämpning. En svårighet är folkskollärarnas placering i olika lönegrader i förhållande till lästidens längd. Därest snedd- ningsregeln vid övergång mellan distrikt med olika lästid och lönegrader ej skall leda till mycket ojämna löneklassplaceringar, måste den kompletteras med särskilda föreskrifter, huru löneklassplacering i sådana fall skall ske.

Vidare må framhållas, att den nuvarande jämställdheten mellan extra ordi- narie och vikarierande lärare i fråga om placering i löneklass enligt de sak- kunnigas förslag icke skall bibehållas. Av de vikarierande lärarna skola vis- serligen vissa för minst en lästermin anställda vikarier erhålla extra ordina- rie anställning i den mån de fylla fordringarna för erhållande av sådan an- ställning. Äterstående vikarier föreslås emellertid placerade med begynnelse- lön, som är två löneklasser lägre än för motsvarande extra ordinarie lärare, varjämte benämningen vikarierande lärare föreslås ändrad till extra lärare. Extra ordinarie anställning skulle vidare kunna erhållas först två år efter avlagd examen och efter sammanlagt minst 256 dagars tjänstgöring. Då ter- minsvikarier som regel skola anställas såsom extra ordinarie, har man att räkna med att samma lärare upprepade gånger kan komma att flyttas mel- lan extra ordinarie och extra anställning. Att under sådana förhållanden tillämpa sneddningsregeln skulle leda till mycket ojämna resultat.

Om man emellertid bortser från nämnda särskilda svårigheter och endast tager hänsyn till de fall, då lärare inom ett och samma skoldistrikt med sam- ma årliga lästid successivt befordras från extra till extra ordinarie och där- efter till ordinarie skulle sneddningsregeln jämfört med nuvarande tillgodo- räkningsregler leda till följande resultat.

Enligt nuvarande regler äger extra ordinarie och vikarierande lärare för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna varje dags anställning efter avlagd vederbörlig examen. Nedplaceringen av extra lärare två löneklasser jämfört med extra ordinarie jämte tillämpningen av sneddningsregeln skulle medföra, att extra lärare vid befordran till extra ordinarie placerades i lägsta löneklas- sen, utan rätt att tillgodoräkna föregående tjänstetid, såvida han icke såsom extra uppflyttats en löneklass, d. v. s. till löneklassen närmast under den för extra ordinarie gällande lägsta klassen. En sådan uppflyttning äger rum efter tre års anställning som extra, efter vilken tid alltså sneddningsregeln skulle inverka höjande å begynnelselönen såsom extra ordinarie. Då extra ordinarie anställning först kan vinnas efter minst ett års tjänstgöring, inne-

! ,

bär sneddningsregeln att extra ordinarie lärare försenas minst ett och högst tre år vid uppflyttning i löneklass jämfört med nuvarande regler. Vid en årlig lästid av 36% veckor ligger visserligen extra folkskollärares lägsta löneklass formellt endast en löneklass lägre än extra ordinarie sådan lärares lägsta löneklass. Som ovan nämnts måste emellertid sneddningsregeln kompletteras med hänsyn till folkskollärarnas olika placering i lönegrad.

Lägsta löneklassen för extra ordinarie lärare ligger tre klasser lägre än lägsta löneklassen för motsvarande ordinarie lärare. Vid befordran från extra ordi- narie till ordinarie träder alltså sneddningsregeln i tillämpning först sedan läraren såsom extra ordinarie tjänstgjort eller ägt tillgodoräkna tjänstgö- ring sammanlagt sex år och placerats i löneklassen närmast under den lägs- ta löneklassen för den ordinarie tjänsten. Enligt nuvarande tillgodoräk— ningsregler äger lärare vid befordran till ordinarie tjänst tillgodoräkna all anställning såsom folk- respektive småskollärare utöver fem år. Sneddnings- regeln innebär sålunda att lärare vid befordran från extra ordinarie till ordi- narie tjänst utöver de ett till tre år han förlorar vid befordran till extra ordi- narie mister ytterligare ett år i förhållande till nu gällande regler. En ordi— narie lärare skulle sålunda enligt sneddningsregeln i löneklassplaceringsh-än- seende försenas från två till fyra år mot vad nu är fallet. Det sagda gäller un- der förutsättning att befordran till ordinarie äger rum efter en anställningstid av från sju till nio år. Vid befordran till ordinarie efter mindre än fem eller fem års anställning leda givetvis båda reglerna till samma resultat. Vid be- fordran efter en anställningstid av från fem till sju år medför sneddnings- regeln en försening av högst två år.

Om i något fall lärare längre tid skulle tjänstgöra såsom extra och därifrån befordras direkt till ordinarie, skulle han för löneklassplacering såsom ordi- narie genom sneddning endast ha nytta av anställning utöver tolv år.

Med hänsyn till ovan berörda särskilda svårigheter, som föranledas av folkskollärarnas olika placering i lönegrad vid olika årlig lästid samt de stun- dom förekommande växlingarna mellan extra ordinarie och extra anställning, ha de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda införandet av sneddningsre- geln inom folkskoleväsendet. Härvid har även beaktats, att frågor om place- ring i löneklass i första hand skola handläggas av ett stort antal skolstyrelser, varför det är av särskild vikt att reglerna bliva enkla och lättillämpade, då eljest olika praxis lätt skulle uppstå. De sakkunniga ha i stället ansett sig kunna bibehålla principen om tillgodoräknande av föregående tjänstetid men avsevärt modifierat de nuvarande bestämmelserna.

Vad först angår löneklassplacering vid befordran från extra ordinarie till ordinarie anställning skulle sneddningsregeln, som nämnts, innebära en för- sämring i löneklassuppflyttning av från två till fyra år jämfört med nuvaran— de regler. Gällande avdrag av fem år vid tillgodoräknande skulle sålunda be- höva utökas till lägst sju år och högst nio år för att jämställdhet med stats- tjänstemän skulle uppnås. De sakkunniga ha emellertid ansett sig böra be- gränsa avdragstiden till sea: år, då en mera avsevärd utökning av denna tid

i verkligheten skulle innebära en väsentlig rubbning av lärarnas nuvarande löneställning. Därtill kommer, att lärarna i allmänhet ej kunna under de första åren efter avlagd examen påräkna mera sammanhängande tjänstgö- ring. lnnan en lärare fullgjort sex års undervisning, har ofta avsevärt längre tid förflutit.

Vid befordran till extra ordinarie leder sneddningsregeln, som nämnts, till att endast tjänstgöring såsom extra utöver tre år inverkar å löneklassplace- ringen såsom extra ordinarie. För att ernå jämställdhet med statstjänstemän- nen anse därför de sakkunniga, att endast tid utöver tre år såsom extra lärare må tillgodoräknas vid placering i löneklass av extra ordinarie.

Extra lärare bör däremot givetvis äga tillgodoräkna tidigare tjänstgöring för uppflyttning i löneklass utan något avdrag.

I gällande reglemente för lärarna upptages i 10 å en detaljerad förteck- ning å den tjänstgöring utom folkskoleväsendet, som må tillgodoräknas vid uppflyttning i löneklass. De sakkunniga ha ansett, att denna uppräkning icke behöver medtagas. I stället har i reglementsförslaget intagits en bestäm- melse, att ordinarie befattningshavare i statens tjänst samt ordinarie lärare vid annan statsunderstödd kommunal läroanstalt än folkskola, som med frånträdande av innehavd befattning omedelbart tillträder ordinarie lärar- tjänst inom folkskoleväsendet i samma eller lägre lönegrad än den han förut tillhörde, äger bibehålla den placering i löneklass han innehade i den förra tjänsten. Nämnda stadgande torde komma att reglera flertalet fall, då lärare eller tjänsteman från annat område vinner tjänst inom folkskoleväsendet. I de fall, då stadgandet icke blir tillämpligt, torde frågan om placering i löne- klass böra underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Sjukvårdsförmåner.

Ordinarie tjänstemän inom den civila statsförvaltningen äro genom bestäm- melser i civila avlöningsreglementet tillförsäkrade vissa sjukvårdsförmåner, och genom civila icke—ordinariereglementet komma jämväl vissa icke-ordi- narie tjänstemän i åtnjutande av dylika förmåner. Ifrågavarande tjänste- män kunna sålunda i den omfattning och under de villkor, som i sagda regle- menten stadgas, på statens bekostnad erhålla läkarvård jämte läkemedel, sjukhusvård, specialistvård rn. m. I den mån så prövas skäligt kan jämväl kostnad för av sjukdom påkallade resor och sjuktransporter gäldas av stats- medel. Tjänsteman äger åtnjuta sagda förmåner även vid sjukdom, föran- ledd av skada till följd av olycksfall i eller utom tjänsten. Som allmän regel gäller, att läkarvård, som här avses, skall ombesörjas av särskilda, för sådant ändamål anställda verksläkare, för vilka instruktion utfärdas av Kungl Maj:t.

Anmärkas bör, att även lärare vid det statliga undervisningsväsendet, å vil- ka nyssnämnda avlöningsreglementen äga tillämpning, äro tillförsäkrade sjukvårdsförmåner enligt nu nämnda bestämmelser.

Lärare vid folk- och småskolor och vid högre kommunala skolor åtnjuta enligt för dessa lärare gällande avlöningsreglementen dylik förmån endast vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, i vilket fall sådan lärare kost- nadsfritt erhåller erforderlig läkarvård jämte läkemedel m. m., dock alle- nast i den mån sagda förmåner icke utgå enligt olycksfallsförsäkringslagens föreskrifter.

De sakkunniga ha att taga ställning till frågan på vad sätt en när- mare anpassning efter det statliga lönesystemet i nu berörda hänseende skall kunna genomföras beträffande avlöningsbestämmelserna för de kommunal- anställda lärarna. Härvid ha de sakkunniga enligt givna direktiv haft att överväga, om icke den jämkningen borde vidtagas i de för statstjänstemän- nen gällande bestämmelserna, att ifrågavarande förmåner kunde beredas lärarna genom en i anslutning till det statsunderstödda sjukkasseväsendet med allmänna medel finansierad sjukförsäkring.

För bedömande av frågan om möjligheterna och betingelserna för genom- förandet av en sådan anordning var en särskild utredning rörande dessa för- hållanden, verkställd av en på ifrågavarande område sakkunnig person, er- forderlig. Nämnda utredning har utförts av byråchefen i pensionsstyrelsen 0. E. Tegendal, och resultatet därav har framlagts i en vid detta betänkande såsom bilaga fogad promemoria angående ordnande genom sjukförsäkringen 6—427260.

av sjukvårdsersättning åt folk- och småskollärare. Beträffande innehållet i nämnda promemoria må följande anföras. Till en början lämnas däri en redogörelse för de bestämmelser, som reglera de erkända sjukkassornas verksamhet, samt för de sjukvårdsförmåner med— lem i dylik kassa kan komma i åtnjutande av. Av nämnda redogörelse fram- går, att de förmåner i form av sjukvårdsersättning, som det åligger erkänd sjukkassa att utgiva, genomgående äro av mindre omfattning än dem, som till- komma en tjänsteman enligt civila avlöningsreglementet, utom i fråga om sjukhusvård, där ersättningen från erkänd sjukkassa kan sägas vara av nå- got större omfattning. Det framhålles emellertid, att, principiellt sett, hinder icke torde möta att utvidga sjukvårdsersättningen till att omfatta samtliga enligt civila avlöningsreglementet utgående sjukvårdsförmåner. En förutsätt- ning härför vore, dels att lokalsjukkassorna frivilligt påtoge sig att utgiva dylik utvidgad ersättning, dels ock att medgivande därtill lämnades av till- synsmyndigheten. För stadgeändringarnas genomförande skulle därvid ford- ras frivillig medverkan från kassornas sida, såvida icke dessa genom författ— ningsbeståmmelse bleve ålagda att företaga förändringarna i fråga. Då det icke kan tänkas, att lokalsjukkassorna skulle vilja öka förmånerna för samtliga sina medlemmar, skulle, därest ifrågavarande ändringar av stadgarna komme till stånd, medlemsbeståndet bliva uppdelat i två grupper med väsentligt olika förmåner. En sådan anordning vore mindre tillfredsställande och ur

& försäkringsteknisk synpunkt icke lämplig, enär i flertalet kassor, på grund av det ringa antalet försäkrade med förmåner överstigande det normala, nå- gon försäkringsmässig riskutjämning av dessa högre förmåner icke skulle kunna äga rum. Den utväg, som sålunda diskuterats som en lösning av frågan om ordnandet av sjukvårdsersättning åt ifrågavarande befattningshavare, sy- nes därför, framhåller utredningsmannen, icke böra anlitas.

Av promemorian framgår vidare, att undersökning verkställts, huruvida det skulle vara möjligt att ernå en tillfredsställande lösning av frågan genom vidtagande av sådan ändring av sjukkasseförordningen, att åt centralsjuk- kassorn-a överlåtes att svara för all sjukvårdsersättning utöver den, som obli- gatoriskt skall meddelas. Utredningsmannen framhåller emellertid, att en dy- lik anordning skulle innebära en synnerlig genomgripande förändring av nu gällande grunder för sjukvårdsförsäkringen samt med säkerhet medföra be— tydande olägenheter i administrativt avseende, varför densamma knappast torde böra komma till utförande.

Därefter lämnas i promemorian redogörelse för av utredningsmannen verk- ställd undersökning rörande möjligheterna för upprättandet av en särskild sjukkassa, som skulle inordnas i det erkända sjukkassesystemet och ha till uppgift att bereda nu ifrågavarande personalgrupper sjukvårdsförmåner mot- svarande dem, som tillförsäkrats statstjänstemännen.

Vid utredningen ha olika med frågan sammanhängande spörsmål upptagits till behandling. Sålunda redogöres för de ändringar i sjukkasseförordningen, vilka skulle erfordras för upprättandet av en särskild erkänd sjukkassa för ifrågavarande ändamål, samt för erforderliga bestämmelser rörande anslut-

ning till en dylik kassa. Vidare angivas riktlinjer för en lösning av frågan om de ekonomiska grunderna för sjukkassans verksamhet. Därefter ägnas frågan om sjukvårdsförmånernas omfattning och utgivande en ingående be- handling. I detta avsnitt lämnas en utförlig redogörelse för resultatet av ut- redningen rörande frågorna om läkarvård, sjukhusvård, läkemedel, resor och sjuktransporter m. m.

Slutligen framhålles, att, därest en särskild sjukkassa för nu ifrågavarande personalgrupper kommer att inrättas, det torde vara nödvändigt tillföra kas- san medicinsk sakkunskap genom anställandet av särskild kontrolläkare, som under det dagliga arbetets gång kunde rådfrågas vid ersättningarnas reglering. Därigenom vunnes största möjliga enhetlighet i fråga om bestäm- melsernas tillämpning, varjämte ernåddes de kontrollmöjligheter, som för statstjänstemännens vidkommande erhållas genom verksläkarinstitutionen.

Den av byråchefen Tegendal verkställda utredningen och vad som därjäm- le framkommit vid de mellan de sakkunniga och Tegendal förda överlägg- ningarna ha enligt de sakkunnigas mening klarlagt, att frågan om beredande av vissa sjukvårdsförmåner åt kommunalanställda lärare icke lämpligen kan lösas genom en i anslutning till det enligt nuvarande grunder ordnade stats- understödda sjukkasseväsendet med allmänna medel finansierad sjukför- säkring. Genomförandet av en sådan anordning skulle, såsom den verkställda utredningen visar, kräva så genomgripande förändringar av nu gällande grunder för sjukvårdsförsäkringen och medföra så betydande olägenheter i administrativt avseende, att en lösning av frågan efter dessa linjer icke kan av de sakkunniga förordas.

De sakkunniga ha på grund härav sökt finna någon annan utväg för ord- nandet av frågan om lärarnas sjukvårdsförmåner. Med hänsyn till de givna direktiven hade det legat närmast till hands att därvid överväga lämplighe— ten av det här ovan omnämnda uppslaget om inrättande av en särskild för lärarpersonalen avsedd sjukkassa. Det synes emellertid de sakkunniga syn- nerligen tveksamt, huruvida man genom inrättandet av en dylik sjukkassa skulle vinna den förenkling i administrativt avseende och den kontroll, som åsyftats med förslaget om ordnandet av sjukförsäkring i anslutning till be- fintliga sjukkassor. Därtill kommer, att de sakkunniga under hand inhäm- tat, att socialvårdskommittén lär hava under utarbetande ett förslag rörande allmän obligatorisk sjukförsäkring, och att det är kommitténs avsikt att framlägga detta förslag under innevarande år. Man torde kunna utgå från, att en dylik sjukförsäkring kommer att omfatta, bland andra, jämväl de lä- rarkategorier, varom här närmast är. fråga. Därest nämnda förslag kommer till utförande, torde i samband därmed frågan om de kommunalanställda lä- rarnas sjukvårdsförmåner komma i ett annat läge. Att de sakkunniga under sådana förhållanden skulle framlägga förslag om upprättandet av en sär— skild enbart för nämnda lärare avsedd sjukkassa torde få anses uteslutet.

Med hänsyn till vad nu blivit anfört kunde det finnas visst skäl för att med ordnandet av den angelägenhet, varom fråga är, finge anstå i avvaktan

på socialvårdskommitténs väntade förslag och de åtgärder, som med anled- ning därav eventuellt komma att vidtagas. Ett förslag om obligatorisk sjuk— försäkring torde emellertid icke kunna väntas vara genomfört vid den tid- punkt, då det nya avlöningsreglementet för ifrågavarande lärare avses att träda i kraft. Dessa lärare skulle alltså under en tid framåt icke komma i åt- njutande av några som helst sjukvårdsförmåner utöver dem, som utgå på grund av olycksfall i tjänsten, och sålunda härutinnan alltfort intaga en un- dantagsställning i förhållande till de statliga befattningshavarna. De sakkun— niga anse sig därför icke kunna förorda, att frågan om lärarnas sjukvårds- förmåner helt undanskjutes vid förestående revision av för dem gällande avlöningsreglementen, men de ha å andra sidan funnit ovan omnämnda för- hållanden bör-a föranleda till, att de åtgärder, som i nu förevarande avseende föreslås av' de sakkunniga, endast böra få provisorisk karaktär.

Det är uppenbart, att svårigheter av mångahanda slag möta. då det gäller att bereda de över hela landet, även till avlägsnaste bygder, spridda folk- och småskollärarna sjukvårdsförmåner i den omfattning. som tillförsäkrats statens tjänstemän. Detta gäller, ehuru i mindre grad, även lärarna vid de högre kommunala skolorna. Att därvid utan vidare tillämpa civila avlönings- reglementets och civila icke-ordinariereglementets bestämmelser låter sig näp- peligen göra. Det torde sålunda icke vara lämpligt eller ens möjligt att be- träffande dessa lärare föreskriva, att läkarvården skall ombesörjas av sär- skilda verksläkare. För att verksläkarinstitutionen skall kunna fullgöra sin kontrollerande uppgift fordras nämligen enligt de sakkunnigas uppfattning, att till varje särskild verksläkare hänvisas ett icke alltför ringa antal befatt— ningshavare. Största svårigheterna torde dock uppstå i fråga om prövning av framställningar om sjukvårdsersättning från och utbet'alandet av sådan ersättning till ett så betydande antal befattningshavare som det här bleve fråga om. De sakkunniga ha övervägt olika möjligheter för vinnandet av en sådan lösning av frågan, att ifrågavarande olägenheter i möjligaste mån skul- le kunna undvikas. Det har därvid stått klart för de sakkunniga, att detta icke kunde ske utan att en viss inskränkning beträffande omfattningen av sjukvårdsförmånema komme till stånd. Då det emellertid här vore fråga om åtgärder av provisorisk natur, ha de sakkunniga ansett sig kunna förorda dylika inskränkningar, om nämligen därigenom kunde vinnas en lösning, som tillgodosåge det mera trängande behovet av läkar- och sjukhusvård m. m. åt ifrågavarande lärargrupper.

En tänkbar anordning vore, att endast kostnaderna för sjukhusvård i viss utsträckning ersattes av statsmedel. I regel torde det förhålla sig så, att de sjukdomar, för vilka vård å sjukhus kräves, äro mera långvariga och för- denskull förorsaka vederbörande befattningshavare större utgifter. Det är givetvis framförallt i dylika fall ett verkligt behov av bidrag till bestridande av kostnaderna föreligger. Men dels måste man räkna med undantag från nyssnämnda regel, dels skulle de lärare, vilka vore boende mera avlägset från sjukhus och sålunda i regel finge åtnjuta läkarvård i hemmet, bliva miss— gynnade med en dylik anordning.

De sakkurmiga ha därför sökt finna ett mera rättvist verkande system och ha därvid ansett sig böra förorda följande.

I det föregående ha framhållits de svårigheter, som skulle uppkomma vid tillämpningen av civila avlöningsreglementets bestämmelser i nu berörda hänseende. Dessa svårigheter skulle givetvis minskas i samma mån som an— talet fall, för vilka ersättning av statsmedel utginge, kunde nedbringas. Frå- gan blir då, på vad sätt en sådan inskränkning skulle kunna åstadkommas. Enligt de sakkunnigas mening kan detta lämpligast ske, om ersättning för sjukvårdskostnader i varje särskilt fall utgår endast till den del dessa kost- nader under ett redovisningsår överstiga ett visst bestämt belopp. Antalet | fall blir då beroende av storleken av det belopp, som därvid fastställes. Ju högre detta belopp blir, desto färre blir antalet lärare, som kommer i åtnju- j lande av ifrågavarande förmåner. Då detta innebär, att lärare själv får be- ; strida sjukvårdskostnaderna intill ett visst belopp, måste vid fastställandet i av detsamma hänsyn tagas icke blott till vad som ur praktisk synpunkt kan | anses lämpligt utan även därtill, att lärarnas intressen bliva i tillbörlig grad

tillgodosedda.

För att erhålla uppgifter, vilka i någon män skulle kunna tjäna till led— ning för de sakkunniga vid avgivande av ett förslag i nu berörda hänseende, har en undersökning verkställts angående sjukvårdskostnaderna för visssa lärare under redovisningsåret 1940/41. På anmodan av de sakkunniga ha folkskolinspektörerna i Sydsmålands östra, Nordskånes västra, Värmlands mellersta, Dalarnas södra, Västerbottens södra och Norrbottens södra inspek- tionsområden inhämtat uppgifter angående dels antalet inom respektive in- spektionsområden under sagda redovisningsår sjuktjänstlediga folk- och små— : skollärare, dels ock de utgifter för läkararvode, sjukhusvård, läkemedel m. m. ifrågavarande lärare enligt egna uppgifter haft att bestrida under nämnda tid.

Hela antalet ordinarie och extra ordinarie lärare inom nyssnämnda in— spektionsområden utgjorde vid slutet av vårterminen 1941 2 882. Omkring 500 av dessa lärare åtnjöto under redovisningsåret 1940/41 tjänstledighet på " grund av sjukdom. Uppgifter rörande sjukvårdskostnader ha lämnats av 498 lärare, alltså i stort sett av samtliga tjänstlediga lärare. En gruppering av dessa lärare med hänsyn till årskostnaderna giver följande resultat. & Årskostnad Antal lärare ; Högst 25 kronor ................................ 151 i 26— 50 ?» ................................ 87 1 51—100 » ................................ 115

över 100 > ................................

Antalet lärare, vars sjukvårdskostnader överstego 50 kronor, uppgick så- lunda till 260, under det att kostnaderna för 145 lärare överstego 100 kronor för varje lärare.

Det är givetvis icke möjligt att på grundval av föreliggande undersöknings- material, inhämtat från sex inspektionsområden med omkring 3 000 lärare,

med säkerhet bedöma, huru förhållandena i nu berörda avseende gestalt- sig inom folk- och småskollärarkåren i dess helhet. Vissa sannolikhetsberäk- ningar kunna dock med ledning av detta material göras.

De anförda siffrorna visa, att c:a 500 av de till omkring 3000 uppgående lärarna i ifrågavarande inspektionsområden åtnjöto tjänstledighet på grund av sjukdom under redovisningsåret 1940/41. Om man då utgår från, att an- talet ordinarie och extra ordinarie lärare inom folkskoleväsendet sagda läs- år uppgick till omkring 27 000, skulle enligt nyssnämnda jämförelsetal an— talet sjuktjänstlediga lärare ha uppgått till c:a 4500. En gruppering av dessa lärare med hänsyn tagen till årskostnaderna skulle med stöd av ovan angivna siffror giva till resultat, att något över 2 300 lärare haft att bestrida sjukvårdskostnader med belopp överstigande 50 kronor och omkring 1 300 lärare med belopp överstigande 100 kronor.

Därest syftet med den av de sakkunniga ifrågasatta anordningen skall er- nås, d. v. s. nedbringande av antalet fall, då ersättning för sjukvårdskost- nader skall utgå, måste uppenbarligen den föreskriften bliva gällande, att nyssnämnda ersättning skall kunna utgå endast för den del sjukvårdskost- naderna under ett redovisningsår överstiger 100 kronor. Med en dylik före— skrift, som de sakkunniga infört i sitt förslag, torde sjukvårdsförmånema kunna beräknas komma att utgå i ett så begränsat antal fall, att inga större svårigheter böra möta beträffande tillämpningen av de föreslagna bestäm- melserna.

Sjukvårdsförmånerna synas i övrigt böra i stort sett utgå i den omfattning och under de villkor, som enligt civila avlöningsreglementet och civila icke- ordinariereglementet gälla för tjänstemän inom den civila statsförvaltningen. De avvikelser, som härutinnan föreslås, äro angivna i de sakkunnigas spe- cialmotiveringar till ifrågavarande bestämmelser.

Beträffande frågan om handläggningen av ärenden rörande utbekomman— de av ersättning för sjukvårdskostnader vilja de sakkunniga i detta sam- manhang anföra följande.

Det synes de sakkunniga lämpligast, att vederbörande lärare i första hand av egna medel bestrider kostnaderna för läkarvård, läkemedel, sjukhusvård m. m. Ersättning av statsmedel kan av läraren sedan i föreskriven ordning sökas med det belopp, varmed kostnaderna under ett redovisningsår över- stigit 100 kronor. Härvid uppkommer frågan, i vilken ordning en dylik framställning bör göras. Det är givetvis av stor vikt, att ett förfaringssätt väljes, som i möjligaste mån underlättar handläggningen av dessa ärenden och som därjämte möjliggör enhetlig tillämpning av bestämmelserna jämte erforderlig kontroll.

Enligt de sakkunnigas mening torde det ej vara nödvändigt, att framställ- ning, varom här är fråga, handlägges av vederbörande skolstyrelser och folkskolinspektörer, då dessa icke synas hava möjlighet att kontrollera rik- tigheten av i framstälhringarna lämnade uppgifter och än mindre bedöma, huruvida sökt ersättningsbelopp kunde anses skäligt eller ej. I de fall, då

lärare åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom, kunde visserligen detta förhållande styrkas, men ett dylikt vitsord torde sakna betydelse för åren- dets handläggning.

De sakkunniga anse, att framställning om ersättning för sjukvårdskost- nader bör av lärare ingivas direkt till den myndighet, som skall pröva och avgöra ärendet. Skäl kunna anföras för en sådan anordning, att åt läns- styrelserna uppdroges att handlägga dessa ärenden. Det torde emellertid vara nödvändigt, att ifrågavarande ansökningar underkastas en i möjligaste mån enhetlig granskning. Detta krav kunde ej tillgodoses, om granskningen skulle verkställas av ett flertal länsstyrelser.

För ernåendet av en tillfredsställande lösning av denna fråga synes det vara ofrånkomligt, att framställningar om ersättning för sjukvårdskostnader prövas och avgöras av central myndighet, och någon annan myndighet än skolöverstyrelsen lår härvid icke kunna komma i fråga. Här må erinras om, att överstyrelsen redan nu har att behandla ärenden rörande vissa er- sättningar till lärarpersonalen. Enligt gällande tilläggsbestämmelser till av- löningsreglementet för lärare vid folk— och småskolor (kungörelsen nr 961/ 1937) skall nämligen fråga om ersättning för flyttningskostnad m. 111. vid ' lärares förflyttning från ett skoldistrikt till ett annat efter framställning av läraren handläggas av skolöverstyrelsen, som har att, innan beslut medde- las, inhämta yttrande av statskontoret. Överstyrelsens beslut i sådant ärende delgives vederbörande länsstyrelse, som har att till läraren utanordna det av överstyrelsen fastställda ersättningsbeloppet.

Det synes de sakkunniga lämpligt, att samma förfaringssätt i huvudsak vinner tillämpning beträffande lärares framställning om ersättning för sjuk- vårdskostnader. Denna anordning innebär sålunda, att lärare, som enligt av- löningsreglementets bestämmelser äger att av statsmedel utfå dylik ersätt- ning, har att ingiva framställning därom direkt till skolöverstyrelsen med bi- fogande av de handlingar, som i reglementet angivas eller som i annan ord- ning föreskrivits skola bifogas sådan framställning.

För att skolöverstyrelsen skall kunna på ett nöjaktigt sätt fullgöra ifråga- varande åliggande torde det vara nödvändigt, att, som redan antytts, över- styrelsen beredes möjlighet att vid behov anlita medicinsk sakkunskap för prövning av skäligheten i de framställda ersättningsanspråken. Därmed vin- nas också, åtminstone i viss mån, de kontrollmöjligheter, som för statstjänste- männens vidkommande erhållas genom verksläkarinstitutionen. Då förslag föreligger om inrättande av en skolöverläkarbefattning, ha de sakkunniga ansett sig kunna utgå från, att överstyrelsen genom realiserandet av ifråga- varande förslag kommer att tillföras medicinsk sakkunnskap, som kan anli— tas vid fullgörandet av nu berörda åligganden. De sakkunniga förutsätta till- lika, att överstyrelsen i de fall, då så befinnes erforderligt, skall äga att av medicinalstyrelsen inhämta yttranden i dylika ärenden.

Det är icke möjligt för de sakkunniga att exakt angiva omfattningen av de nya arbetsuppgifter, som handläggningen av förevarande ärenden kommer att medföra för överstyrelsen. Antalet lärare, vars sjukvårdskostnader under

redovisningsåret 1940/41 överstigit 100 kronor, har, som redan nämnts, av de sakkunniga beräknats till omkring 1300. Om man med ledning härav antager, att framställningar rörande ersättning för sjukvårdskostnader år- ligen komma att ingivas av ett motsvarande antal lärare, medför handlägg— ningen av dessa framställningar en icke obetydlig ökning av överstyrelsens arbetsuppgifter, och torde därav följa ökat behov av arbetskraft inom över— styrelsen. Det synes emellertid böra ankomma på skolöverstyrelsen att av- giva förslag rörande den förstärkning av kanslipersonalen, som kan befinnas bliva erforderlig, därest handläggningen av ifrågavarande ärenden kommer att åvila överstyrelsen.

Som redan nämnts ha de sakkunniga genom folkskolinspektörerna i vissa inspektionsområden inhämtat uppgifter angående, bland annat, de kostnader. som lärare, vilka under redovisningsåret 1940/41 varit tjänstlediga på grund av sjukdom, enligt egna uppgifter haft att bestrida för läkararvoden, sjuk— husvård, läkemedel m. m. Av en i det föregående lämnad redogörelse härför har också framgått, att sjukvårdskostnaderna överstego 100 kronor för var och en av 145 lärare. Dessa lärare skulle, därest av de sakkunniga föreslagna bestämmelser om sjukvårdsförmåner då varit tillämpliga, ägt att av stats- medel uppbära ersättning för kostnader överstigande nämnda belopp.. En sammanställning av uppgifterna visar, att sistnämnda kostnader för samt- liga ifrågavarande lärare uppgingo till en summa av omkring 40 000 kronor eller i medeltal för varje lärare c:a 275 kronor. Motsvarande antal lärare inom hela folk- och småskollärarkåren har av de sakkunniga beräknats till omkring 1 300. Enligt samma beräkningsgrund skulle alltså sjukvårdskost- naderna för nämnda lärarkår under ett redovisningsår uppgå till samman— lagt 357 500 kronor. Då de gjorda beräkningarna grunda sig på uppgifter från ett jämförelsevis begränsat antal lärare, och då många ovissa faktorer finnas, som kunna inverka på dessa kostnader, ha de sakkunniga ansett sig böra uppskatta de årliga sjukvårdskostnaderna till ett avrundat belopp av 400 000 kronor.

I de av lärarna lämnade uppgifterna om sjukvårdskostnader har endast i ett fåtal fall medtagits utgifter för resor och sjuktransporter. Enligt de sak- kunnigas förslag skulle ersättning i en del fall kunna utgå för bestridande av utgifter av ifrågavarande slag. Med hänsyn härtill borde alltså de förut angivna totalkostnaderna beräknas till något högre belopp. Ersättning för vård å sjukhus kommer emellertid i flertalet fall att utgå med endast hälf- ten av lärarens kostnader härför. Då hänsyn härtill ej kunnat tagas vid de gjorda kostnadsberäkningarna, komma kostnaderna för sjukhusvård att bliva lägre än vad som beräknats. Den reducering av totalkostnaderna, som följer härav, torde fullt ut uppväga den merkostnad, som kan uppkomma pågrund av de föreslagna bestämmelserna om ersättning för resor och sjuktransporter.

De årliga kostnaderna för beredandet av sjukvårdsförmåner åt folk— och småskollärare i den omfattning och under de'villkor, som av de sakkunniga föreslås, skulle alltså enligt de gjorda beräkningarna kunna uppskattas till

omkring 400 000 kronor, vilken summa dock måste anses vara i hög grad approximativ.

Övriga befattningshavare, å vilka avlöningsreglementet för folk- och små- skollärare är tillämpligt, utgöra ett så ringa antal, att kostnaderna för att be— reda dem motsvarande sjukvårdsförmåner, kunna beräknas uppgå till ett ur anslagssynpunkt helt betydelselöst belopp.

Vad i det föregående blivit anfört har endast berört lärare vid folk- och småskolor och med dem i avlöningshänseende jämställda befattningshavare. Enligt de sakkunnigas mening måste emellertid i stort sett samma synpunk- ter anläggas, då fråga år om beredande av sjukvårdsförmåner åt lärarper- sonalen vid de högre kommunala skolorna. Även om det skulle möta mindre svårigheter att tillämpa civila avlöningsreglementets bestämmelser om sjuk- vårdsförmåner å sist nämnda lärarpersonal än som ovan framhållits skulle | bliva fallet beträffande folkskollärarkåren, ha de sakkunniga dock funnit j övervägande skäl tala för att likartade bestämmelser i nu förevarande avse- ! l

ende bliva gällande för samtliga kommunalanställda lärare. Detta särskilt med hänsyn därtill, att det här är fråga om vidtagandet av mera proviso- riska åtgärder. De sakkunniga föreslå sålunda, att lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folk- ' skolor skola beredas sjukvårdsförmåner i den omfattning Och under de vill- kor, som i det föregående föreslagits skola gälla beträffande lärare vid folk- och småskolor.

Antalet lärare vid högre kommunala skolor, som enligt de föreslagna be-

; stämmelserna skulle komma i åtnjutande av ersättning för sjukvårdskost- nader, torde enligt förut tillämpade beräkningsgrunder kunna antagas upp-

; gå till ett femtiotal under ett redovisningsår. De ersättningsbelopp, som sta- ' ten kan komma att utgiva för sjukvårdskostnader åt dessa lärare, synas allt- så icke komma att i nämnvärd grad inverka på anslagsbehovet för ifråga- varande skolor.

I sistnämnda avseende blir förhållandet annorlunda beträffande folksko- lan. Under förutsättning att det av de sakkunniga föreslagna avlöningsregle- mentet för folkskolan med däri intagna bestämmelser om sjukvårdsförmå- ner kommer att bliva gällande från och med den 1 juli 1942 och de för ett redovisningsår beräknade ersättningsbeloppen komme att utbetalas under löpande budgetår, skulle anslagsbehovet för folkskolan för budgetåret 1942/ 43 ökas med i runt tal 400 000 kronor. En ökning av anslaget med nämnda belopp blir dock icke erforderlig. Beloppets storlek blir beroende av de före- skrifter, som bliva gällande i fråga om förfarandet vid ansökan av nämnda

, ersättningar.

Då sjukvårdskostnaderna skola beräknas för varje redovisningsår, finnes visst skäl för att dylik ansökan borde ingivas först efter redovisningsårets slut och att däri upptoges all den ersättning vederbörande lärare vore berät- tigad utbekomma för sagda tidsperiod. Härigenom nedbringades antalet rek-

visitioner till minsta möjliga antal, enär även lärare, som eljest skulle kunnat söka ersättning för olika sjukdomstillfällen, bleve förhindrad att göra detta. Men en sådan anordning synes även vara förenad med vissa olägenheter. Även om det kan antagas, att samtliga ansökningar icke komma att insän- das till skolöverstyrelsen omedelbart efter redovisningsårets slut, måste man dock räkna med, att flertalet ansökningar insändes vid sagda tidpunkt eller under den närmaste tiden därefter. Med en dylik anordning torde det knap- past kunna undvikas, att ett alltför långt dröjsmål med ärendenas slutliga av- görande uppstode, och det skulle krävas en betydande förstärkning av över— styrelsens arbetskrafter under den tid, granskningsarbetet påginge.

Även ur lärarnas synpunkt vore en sådan anordning mindre tillfredsstäl— lande. Sålunda skulle exempelvis en lärare, som vore tjänstledig på grund av sjukdom under första delen av höstterminen och som ägde uppbära ersätt— ning för sjukvårdskostnader, först omkring ett år därefter erhålla honom tillkommande ersättning.

De nu påtalade olägenheterna skulle i stort sett bortfalla, om i stället den bestämmelsen bleve gällande, att ansökan om ersättning bör ingivas före ut- gången av september månad näst efter det redovisningsår, under vilket lära- ren haft att bestrida de sjukvårdskostnader, för vilka ersättning sökes. San- nolikt skulle även med en dylik bestämmelse mindre ersättningsbelopp kom- ma att sökas först efter redovisningsårets utgång. Däremot torde det kunna förväntas, att lärare, vilka haft mera betydande utgifter för sjukvård, kom— ma att ingiva ansökan om ersättning härför under redovisningsårets lopp, varigenom en alltför stor anhopning av dylika ärenden inom överstyrelsen kunde, åtminstone i viss mån, undvikas. De sakkunniga föreslå därför, att i fråga om ansökning om ersättning för sjukvårdskostnader nyssnämnda be- stämmelse må bliva gällande.

Därest ett ansökningsförfarande i enlighet med de sakkunnigas här fram- lagda förslag införes, kan det förutses, att ersättningar för sjukvårdskostna- der. kommer att utbetalas till nu ifrågavarande lärare redan under budget- året 1942/43. Dessa ersättningar torde clock endast beträffande folk- och små- skollärarkåren komma att uppgå till så stora belopp, att anslagsbehovet nämnvärt påverkas därav. Det är givetvis icke möjligt att med någon större grad av tillförlitlighet beräkna det belopp, som under sagda budgetår kan bliva erforderligt. De sakkunniga ha emellertid vad beträffar sistnämnda lä- rarkår ansett sig böra uppskatta anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål till i runt tal 100 000 kronor.

Avlöning till pensionerad lärare vid tjänstgöring som vikarie.

Inom folkskoleväsendet förekommer i icke ringa utsträckning, att pen- sionerade lärare tjänstgöra som vikarier under längre eller, i regel, kortare tider. Den ersättning, som skall utgå till dylik vikarie, är icke fastställd i gäl- lande avlöningsreglemente utan regleras genom särskild författning. Jämlikt kungörelsen den 22 december 1939 (nr 978) angående avlöning i vissa fall till pensionerade före detta folk- och småskollärare m. fl. vid vikariatstjänst- göring skall ersättning utgå med sådant belopp, att detsamma jämte vikarien tillkommande tjänstepension med dårå belöpande pensionsförhöjningar och dyrtidstillägg motsvarar det belopp, som han med tillämpning av gällande bestämmelser skulle för den tid vikariatet avser ägt uppbära, därest han varit ordinarie innehavare av tjänsten.

Genom kungörelse den 16 februari 1940 (nr 90) ha närmare föreskrifter lämnats om beräkning av ersättningen till de vikarier, varom nu är fråga. Er- sättningen per dag skall, enligt sistnämnda kungörelse, utgå med 1lm av ett på följande sätt bestämt årsbelopp, dock skall dagsbeloppet avrundas till närmast högre öretal.

Årsbeloppet bestämmes sålunda. Hela årslönen för vederbörande löneklass och ortsgrupp, i förekommande fall ökad med årsbelopp för lönetillägg, för- ] höjes procentuellt med användning av det procenttal, som vid ifrågavarande ' tidpunkt gäller för rörligt tillägg enligt civila avlöningsreglementet. Härtill

lägges, i förekommande fall, årsbeloppet för kallortstillägg. Summan minskas i härefter med ett belopp, som motsvarar tolv gånger mänadsbeloppet vid ; ifrågavarande tidpunkt av den vikarien tillkommande tjänstepensionen med , dårå belöpande pensionsförhöjningar och dyrtidstillägg.

Dessutom kan enligt kungörelse den 18 oktober 1940 (nr 914) särskild i gottgörelse med 3 kronor för dygn utgå under vikariatsförordnande till de % lärare, som här avses. Som villkor för dylik gottgörelse skall gälla, att vika- ) riats-tjänstgöringen är förlagd till annan ort än där vikarien är bosatt, samt )

)

att vikarien styrker, att tjänstgöringens fullgörande för honom medfört sär— skilda kostnader för bostad å tjänstgöringsorten eller för intagande där- städes av mer än en måltid för tjänstgöringsdag.

Slutligen har genom kungörelse den 7 februari 1941 (nr 136) föreskrivits, att vid beräkning av dagersättning åt pensionerade före detta folk- och små- skollärare m. fl. vid vikariatstjänstgöring hänsyn, i förekommande fall, även skall tagas till kristillägg.

Mot den princip, som ligger till grund för hithörande bestämmelser, näm- ligen att pensionerad vikarie skall ha en inkomst av samma storlek som om han kvarstode i tjänst i egenskap av ordinarie lärare, torde intet vara att invända. Däremot har det i praktiken visat sig, att bestämmelserna fått vissa icke önskvärda verkningar, vartill kommer, att föreskrifterna äro långt ifrån enkla eller lätta att tillämpa.

Genom att folkskollärare, som tjänstgör i egenskap av vikarie, kan vara pensionerad enligt före år 1938 gällande grunder eller, där pensioneringen skett senare, efter någon av lönegraderna A 15, 16 eller 17 samt tjänstgöra i skoldistrikt med 344/7, 364/7 eller 39 veckors årlig lästid, förekomma många variationer vid beräkning av vikariatsersättningen. Detsamma gäller, om också i mindre grad, för pensionerad småskollärare. På grund av nämnda förhållanden kommer exempelvis dagersättningen för enligt lönegrad 15 pen- sionerad manlig folkskollärare att vid vikariat i skola med 39 veckors lästid. den numera vanligaste lästiden, växla mellan, å billigaste ort, kronor 8'5S samt, å dyraste ort, kronor 1448, medan motsvarande belopp för i lönegrad 17 pensionerad lärare bli respektive kronor 703 och kronor 1294. Dagbelop- pen bli för kvinnliga folkskollärare något lägre. För småskollärare slutligen. som pensionerats enligt nu gällande grunder, kommer ersättningen vid tjänst— göring i skola med den längsta ärliga lästiden att växla mellan, å A—ort, kro- nor 4"41 och, å I-ort, kronor 830. Lärare, vilka pensionerats före år 1938, erv hålla genomgående avsevärt större vikariatsarvode. I samtliga fall har här räknats med rörligt tillägg, dyrtidstillägg och kristillägg enligt för sista halv— året 1941 gällande bestämmelser.

Mest ojämnt verkar systemet vid jämförelse mellan ersättningen till vika— rier, som tjänstgöra vid skolor med olika lång årlig lästid. Det visar sig näm— ligen, att löneskillnaden mellan dylika vikarier skärpes på ett sätt, som knap- past kan anses vara rimligt. Enligt avlöningsreglementet utgår lönen med olika belopp allt efter den årliga lästidens längd. Därvid tillämpas skilda system för ordinarie lärare samt andra befattningshavare. Det förra slaget av lärare äro med hänsyn till lästiden inplacerade i olika lönegrader. För icke-ordinarie lärare åter differentieras löneinkomsten genom att dagarvo- det, som är lika vid den ena eller andra ärliga lästiden, utgår endast för den tid, undervisningen fortgått. Årsinkomsten blir härigenom beroende av an- talet läsveckor. För pensionerade lärare, som uppehålla vikariatsförordnan— de, skårpes löneskillnaden vid olika lästider genom en samverkan av båda nu angivna system. Sålunda erhåller sådan vikarie lägre dagersättning vid kortare lästid än vid längre genom att lönesättningen är beroende av den för respektive lästider för ordinarie lärare gällande lönegraden. Men därjämte får läraren vid kortare årlig lästid, om han tjänstgör hela läsåret, vilket dock sällan torde ske, ersättning för ett mindre antal dagar. Löneminskningen kan därför sägas bli dubblerad. Detta framgår av följande exempel. En man- lig folkskollärare, pensionerad i lönegrad 17, erhåller vid tjänstgöring i skola med 39 veckors årlig lästid i dagersättning kronor 703. Om tjänstgöringen åter är förlagd till skola med endast 34*/.- veckors årlig lästid blir motsva—

rande ersättning allenast kronor 481. För helt läsår utgår ersättning i först- nämnda fall under 273 dagar, i senare fallet i 242. Ersättningen för tjänst- göring under helt år blir alltså respektive (273 X 703 =) kronor 191919 och (242 )( 481 =) kronor 1 16402. I sistnämnda fall, där ersättningen med hänsyn till arbetskvantiteten borde vara 3/9 av det förstnämnda arvodet, blir beloppet i själva verket inte ens 2/3 av inkomsten för undervisning vid skola med den längsta årliga lästiden.

Vid bedömande av det nuvarande systemet är det av betydelse, i vad mån de pensionerade lärarna stanna kvar på sina tjänstgöringsorter och där kunna utnyttjas för eventuellt vikariat. Så är icke fallet å landsbygden. Pen- sionärerna flytta i stor utsträckning till städer eller andra tätbebyggda orter. ! Delvis torde detta vara en följd av systemet med tjänstebostäder. En lärare å : landsbygden, som bebott dylik bostad, måste vid pensioneringen avträda bo- : staden, och då i allmänhet ingen hyresmarknad finnes å orten, nödgas han ( flytta till något samhälle. I allmänhet tillhör detta högre ortsgrupp än kom- ! munen, där läraren tidigare verkat. | Här lämnade uppgifter bestyrkas av i bilaga till 1938 års pensionssakkun- nigas betänkande med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsregle- menten (SOU 1941: 10) lämnad redogörelse för bland andra pensionerade folk- och småskollärares flyttning och bosättning i samband med pensione- ringen. Av nämnda bilaga (sid. 380) framgår sålunda, att av i utredningen berörda fall endast 47 procent av å A-ort pensionerade folk- och småskol- lärare kvarbott å tjänstgöringsorten. Att en dragning sker till högre orts- grupper bestyrkes också av i samma bilaga (sid. 386) lämnad redogörelse för i tjänst varande befattningshavares stationering på ortsgrupper samt pen- sionerade lärares fördelning på ortsgrupper med hänsyn till bosättningen. Den förstnämnda kategorien fördelar sig på ortsgrupperna A—C, D—F och G—I med respektive 726, 183 och 91 procent, medan pensionärernas mot- ! svarande fördelning är respektive 555, 297 och 148 procent.

Pensionerade folk— och småskollärares dragning mot tättbebyggda orter får till följd, att dylik å orten bosatt lärare nästan alltid kan erhållas för even- ( tuella vikariat i städer och samhällen, d. v. s. å dyrare orter, medan sådan vikarie mera undantagsvis står till förfogande på den rena landsbygden. Landsbygdssk—olorna bli därför hänvisade att anskaffa vikarier av det slag, det här gäller, från andra orter. Då emellertid arvodet är minst å A-ort, bli dylika vikariat, som äro förenade med uppehålls- och resekostnader, ytterst litet begärliga. I någon mån har en ändring härutinnan skett genom förut omnämnda gottgörelse, men systemet fungerar dock icke tillfredsställande.

Förslag om ändring av nu gällande bestämmelser ha också vid skilda till— fällen framställts såväl genom motioner i riksdagen som genom framställ- ningar av skolöverstyrelsen och lärarorganisationerna.

De sakkunniga ha funnit övervägande skäl tala för, att bestämmelserna an- gående ersättning till pensionerad lärare, vilken uppehåller vikariat vid folk-

eller småskola i likhet med övriga för normala förhållanden avsedda löne- föreskrifter intagas i lönereglementet. Härvid bör undersökas, huruvida icke dessa bestämmelser kunna avsevärt förenklas. Det synes därvid önskligt, att ersättningen avväges på sådant sätt, att särskild gottgörelse icke behöver , komma i fråga vid tjänstgöring utanför lärarens bostadsort. 1

Närmast till hands torde ligga att inplacera även pensionerade lärare, som tillfälligt uppehålla tjänst, i bestämd löneklass, varvid placeringen borde ske under hänsynstagande till att dessa lärare jämväl ha inkomst av pension. Tänkbart är även att låta de vikarier, varom nu är fråga, tillhöra samma löneklass som andra korttidsvikarier, vilka icke erhållit löneklassuppflytt— ning, d. v. s. löneklasserna 12 och 4 för respektive folkskollärare och små- skollärare, samt att reducera lönebelop-pet på lämpligt sätt, exempelvis med en tredjedel. De sakkunniga vilja erinra, att Kungl. Maj:t i några fall, där pensionerad seminarielärare använts för vikariatstjänstgöring, föreskrivit en reduktion med en tredjedel av eljest till vikarie utgående arvode. En allmän föreskrift av sådant innehåll skulle innebära fasta och relativt enkla regler för beräknande av pensionerad lärares vikariatsersättning. Däremot anse de sakkunniga det mera otillfredsställande att låta här ifrågavarande lärare uppbära samma arvode som andra vikarier samtistället vidtaga minskning av utgående pension.

Efter närmare övervägande ha emellertid de sakkunniga funnit, att någon dyrortsreglering av det arvode, varom nu är fråga, icke kan anses påkallad, då en anpassning efter ortsgrupp i många fall sannolikt icke skulle betyda ökad rättvisa i den reella ersättningen för arbetet. De sakkunniga anse alltså, att arvodet bör fastställas till samma belopp för hela riket.

De sakkunniga förbise i detta sammanhang icke, att pensionerade lärare åtnjuta olika stora pensioner, beroende dels på tidpunkten då pensioneringen skett, dels på i vilken lönegrad efter den 1 januari 1938 pensionerad lärare varit placerad, dels och framför allt på huruvida läraren erhållit hel eller avkortad pension. De pensionärer, vilka kunna ifrågakomma för vikariat, ha emellertid i regel erhållit full eller i det närmatse full pension, och övriga nyss nämnda omständigheter torde icke i mera avsevärd grad påverka pen- sionsbeloppens storlek. De sakkunniga anse därför icke erforderligt, att dag- arvodena göras beroende av de något varierande pensionsbeloppen.

Vid fastställande av dagarvodet bör hänsyn tagas dels till principen för bestämmandet av nu utgående ersättning, dels till önskvärdheten av att be- loppet blir av den storlek, att det kan locka till tjänstgöring, dels ock att sär- skild gottgörelse icke skall behöva utgå. Som lämpligt belopp vilja de sak- kunniga, under hänvisning till vad nu anförts, föreslå 12 kronor för pensio- nerad lärare vid vikariat i folkskola samt 8 kronor för lärare, som vikarierar i småskola, i mindre folkskola eller som biträdande lärare. Samtidigt vilja de sakkunniga hemställa, att föreskriften om särskild gottgörelse skall upp- höra att gälla. Med hänsyn till, bland annat, att pensionärerna åtnjuta av prisstegringen föranledda tillägg å pensionerna, synes det knappast vara på- kallat att låta rörligt tillägg och kristillägg utgå å ifrågavarande dagarvode.

Till jämförelse kan nämnas att dagersättningen till icke pensionerad vi- karie, placerad i lägsta förekommande löneklass enligt de sakkunnigas för- slag blir, inberäknat rörligt tillägg och kristillägg jämlikt tidigare angivna grunder, i avrundat tal, för folkskollärare å A-ort kronor 15: 50 och å l-ort kronor 20: 65 samt för småskollärare respektive kronor 10:50 och kronor 14: —. De för pensionerade vikarierande lärare här föreslagna beloppen äro alltså avsevärt mindre än de lägsta till andra vikarier utgående arvoden. Å andra sidan uppbära pensionärerna emellertid pensioner, som till stor del bekostas av statsmedel.

Specialmotivering till folkskolans avlöningsreglemente.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

Reglementets benämning och uppställning.

De sakkunniga ha ansett önskvärt, att avlöningsreglementet för folk- och småskollärare gives en benämning, som bekvämt kan användas vid hänvis- ningar och citat. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga valt beteckningen folkskolans avlöningsreglemente.

I motsats till civila avlöningsreglementet innefattar reglementet bestäm- melser icke blott för ordinarie utan även för extra ordinarie och extra lärare samt för timlärare och pensionerade lärare. De få bestämmelser, som äro gemensamma för dessa lärarkategorier, ha sammanförts i reglementets bör- jan under ett särskilt kapitel. Därefter följa i kapitel 2 tjänsteförteckning och löneplan för ordinarie och extra ordinarie lärare samt i kapitel 3 bestäm- melser för ordinarie lärare i huvudsak i samma ordningsföljd som i civila avlöningsreglementet. Som kapitel 4 följa för extra ordinarie lärare avsedda bestämmelser, vilka i stor utsträckning endast utgöra hänvisningar till mot- svarande bestämmelser angående ordinarie lärare. Kapitel 5 innehåller före- skrifter om extra lärare, kapitel 6 om timlärare och pensionerade lärare, ka- pitel 7 om lönenämnd och kapitel 8 om reglementets tillämplighet m. m.

Då reglementet reglerar förhållandena för en speciell kår, ha de sakkunni- ga ansett sig av praktiska skäl i reglementet böra inta-ga vissa bestämmelser, som för närvarande återfinnas i tilläggsbestämmelser o. d. Härigenom bliva bestämmelserna lättare att tillämpa, då flertalet föreskrifter finnas samlade på ett ställe.

1 &. Reglementets tillämpningsområde m. m.

1 mom. Folk- och småskollärare äro alltjämt kommunalt anställda. Ge— nom bidrag till skoldistrikten svarar emellertid staten för huvudparten av kostnaderna för deras avlöning. Folkskolans avlöningsreglemente är i prin- cip avsett att gälla för de lärare, till vilkas avlöning statsbidrag sålunda kan utgå. Beträffande åter lärare, för vilka statsbidrag enligt gällande bestäm- melser ej kan utgå, skall reglementet ej äga tillämpning. Den omständighe- ten, att skoldistrikt genom åsidosättande av gällande föreskrifter går miste om statsbidraget till någon lärares avlöning, bör dock ej utan vidare med- föra, att reglementet icke anses tillämpligt å läraren ifråga.

Från reglementets tillämpning ha emellertid undantagits lärare i slöjd och hushållsgöromål. Frågan om dessa lärares ställning skola de sakkunniga framdeles upptaga till behandling i samband med frågan om övningslärar- nas anställningsförhållanden.

Lärare, å vilken reglementet äger tillämpning, är berättigad till de i reg- lementet angivna avlöningsförmånerna under förutsättning att han fullgör de skyldigheter, som i reglementet föreskrivas. Tillerkänner skoldistrikt lärare större eller andra förmåner än som angivas i reglementet, kan statsbidraget indragas (SFS nr 999/1937, 5 % f). På grund härav äro skoldistrikten prak— tiskt taget förhindrade att frångå reglementets avlöningsföreskrifter.

Vid angivandet av de lärare, å vilka reglementet skall äga tillämpning, ha i de sakkunniga ansett det vara tillfyllest med en uppräkning av de olika

lärarkategorierna samt de olika anställningsformerna. Endast beträffande timlärare har det blivit nödvändigt att särskilt angiva, att reglementet en- ?, dast gäller, om statsbidrag kan utgå för avlöningen. Den nuvarande inskränk- ningen av reglementets tillämplighet. å timlärare i läsämne har i detta sam- manhang borttagits. Meddelar timlärare undervisning, för vilken statsbidrag kan utgå endast för vissa timmar, skall reglementet icke gälla beträffande övriga timmar.

De sakkunniga utgå från att i kungörelsen den 10 december 1937 (nr 955) omförmälda lärare vid statens egentliga folkskolor, mindre folkskolor och småskolor i rikets nordligaste gränsorter ävensom vid Skytteanska skolan i Tärna numera erhållit sådan kommunal anställning, att reglementet utan särskild föreskrift blir tillämpligt å dem. .

Undantagna från reglementet äro särskilt anställda övningslärare i t. ex. gymnastik, sång, teckning samt överlärare beträffande hans anställning som skolledare, ävensom lärare vid husfädersskolor.

Ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare, som undervisar flera vecko- timmar än i 5 & stadgas, skall härvid ej anses såsom timlärare, men väl en- ligt 23 & åtnjuta arvode för de överskjutande timmarna efter samma grun- der, som gälla för särskilt anställd timlärare. För slöjd och hushållsgöro- mål utgår dock arvode efter särskilda grunder.

Föreskriften i nu gällande reglemente 1 & om lärares rätt till avlöning och arvode har upptagits i 2 5 i anslutning till civila avlöningsreglementet.

2 mom. De sakkunniga ha i den allmänna motiveringen framlagt förslag, att extra ordinarie anställning skall kunna erhållas först 2 år efter avlagd examen och efter minst 256 dagars tjänstgöring efter nämnda examen. Vi- dare ha de sakkunniga föreslagit, att terminsvikarier _ om förutsättningar- na i övrigt föreligga —— skola anställas såsom extra ordinarie, samt att kalen- derårslön skall utgå till extra ordinarie lärare liksom till ordinarie. Dessutom skulle omräkning från extra till extra ordinarie anställning kunna ske, därest tjänstgöringen faktiskt omfattat en hel termin i samma skoldistrikt. Stadgan- den i dessa hänseenden ha intagits i förevarande moment.

Reglerna äro avsedda att leda till i huvudsak samma resultat, vare sig lära- ren redan från en termins början kan anställas såsom extra ordinarie eller

sådan anställning först senare under terminens lopp kan erhållas med därav följande omräkning av tidigare extra anställning till extra ordinarie. Både vid extra och extra ordinarie anställning blir det av vikt, att skoldistrikten så vitt möjligt redan vid anställandet av läraren angiva tidpunkten för anställning— 3 ens upphörande. Kan icke en bestämd slutdag angivas, bör dock mången gång ; tidpunkten för anställningens upphörande kunna angivas med exempelvis så länge viss annan lärare åtnjuter tjänstledighet, så länge en tjänst är vakant eller tills viss klassavdelning indrages.

Omfattar lärarens tjänstgöring inom samma skoldistrikt hel hösttermin och tiden exempelvis till den 1 februari därpå följande vårtermin, skall lära- ren erhålla extra ordinarie anställning för tiden 1 juli—31 januari. Omfattar däremot tjänstgöringen tiden 1 november till därpå följande vårtermins slut. skall läraren anställas som extra under tiden 1 november till höstterminens slut och såsom extra ordinarie under det därpå följande kalenderhalvåret.

Anställning såsom extra ordinarie en vårtermin skall icke få fortsättas un— der därpå följande hösttermin, där ej tjänstgöringen omfattar hela denna ter- min. Om alltså en lärare haft anställning såsom extra ordinarie intill den 1 juli, skall han anställas som extra lärare om han i samma distrikt får endast en månads anställning från början av den därpå följande höstterminen.

Har en lärare anställts såsom extra för två månader från en hösttermins början och får han därefter i samma skoldistrikt förlängd anställning för tjänstgöring till terminens utgång, skall han därvid anställas såsom extra ordinarie till och med den 31 december. Dessutom skall den tidigare extra anställningen omräknas till extra ordinarie räknat från och med den 1 juli.

Om lärare anställts såsom extra två månader från en termins början och han därunder exempelvis 14 dagar varit frånvarande på grund av sjukdom eller annan anledning, som icke innebär frånträdande av anställningen, utgör detta icke hinder för omräkning till extra ordinarie anställning, därest lära— rens tjänstgöring inom distriktet skulle förlängas till terminens utgång. Har läraren under terminen frånträtt anställning inom skoldistriktet utan att ome— delbart erhålla ny anställning eller har anställning tillträtts efter terminens början eller upphört före terminens slut och understiger på grund härav an— ställningstiden det för terminen gällande dagantalet med sammanlagt högst fem dagar, skall icke heller sådant hinder föreligga. Sker i sist avsedda fall omräkning till extra ordinarie, skall läraren vidkännas C-avdrag för de dagar. han sålunda icke innehaft anställning.

Har anställning en termin omräknats från extra till extra ordinarie, skall läraren vidkännas pensionsavdrag för hela kalenderhalvåret och sistnämnda tid tillgodoräknas som tjänstår i pensionshänsende. Skulle läraren avlida, medan han har anställning som extra från en termins början men innan han erhållit förlängd anställning för tjänstgöring till terminens slut, kan familje— pension icke utgå till hans efterlevande, även om det sedermera skulle fram— gå, att om han levat, han skulle ha erhållit dylikt förlängt förordnande. Av- lider däremot sådan lärare, sedan han erhållit förlängt förordnande till ter— minens utgång, skall familjepension utgå till hans efterlevande.

2 &. Avlöning.

1 mom. Bestämmelserna om avlöning motsvara civila avlöningsreglementet 2 g 1 mom. Den lön, som avses i andra stycket utgår enligt den i 7 % intagna löneplanen eller enligt bestämmelserna i 44 5. Det har ansetts erforderligt att särskilt anmärka, att avlöning till pensionerade lärare och timlärare utgår i form av arvode.

2 mom. Motsvarande bestämmelse återfinnes i 18 5 2 punkten gällande reg— lemente för lärare vid folk- och småskolor men saknas i civila avlönings- reglementet.

Enligt kungörelse den 30 november 1917 (nr 832) svarar staten själv för alla kostnader för den ersättning, som enligt olycksfallsförsäkringslagen skall utgå vid olycksfall i arbete för statens räkning. Staten står så kallad total själv- risk. Genom att i civila avlöningsreglementet icke intagits några bestämmel- ser — utom beträffande begravningshjälp —— angående förhållandet mellan avlöning och nämnda ersättning, hava reglerna i 11 & olycksfallsförsäkrings- lagen blivit tillämpliga i detta hänseende. Beträffande arbetsgivare med själv- risk finnas där utförliga stadganden, i vilken omfattning arbetsgivaren skall utgiva ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen, då på grund av olycks- fallet utgives avlöning, pension eller annan ersättning. Med stöd av 11 ä 4 stycket är staten, då den utbetalar avlöning, i stället befriad från skyldigheten att till den skadade utbetala livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen, i den mån särskilda förhållanden icke föranleda till annat. Prövningen härav h-and- haves av försäkringsrådet såsom sista instans och icke av Kungl. Maj:t (jfr prop. nr 263/1938 sid. 108—110).

Folk- och småskollärare äro emellertid kommunalt anställda och skol- distrikten anses såsom deras arbetsgivare enligt olycksfallsförsäkringslagen. Flertalet skoldistrikt stå icke självrisk utan erlägga i stället försäkringsav- gifter för lärarpersonalen till riksförsäkringsanstalten eller något av de för- säkringsbolag, som omförmälas i 4 ?; olycksfallsförsäkringslagen. Vid olycks— fall i arbete utgives därvid ersättningen enligt lagen icke av skoldistriktet utan av försäkringsinrättningen. Då reglerna i 11 å i lagen på grund härav ansetts bliva tillämpliga endast i begränsad omfattning, genomfördes vid lönereg— leringen år 1937 på förslag av riksförsäkringsanstalten den ordningen, att vid olycksfall i tjänsten från lärares löneförmåner avdrages ersättningen enligt olycksfallsförsäkringslagen i stället för tvärt om, som gäller för de statsan- ställda. Härvid förutsattes, att nämnda ersättning skulle tillfalla lärarna och icke skoldistrikten (prop. nr 270/1937 sid 84—86). Slutresultatet blir som regel detsamma som för de statsanställda. Prövningen av frågan om avdrag skall ske, faller emellertid icke under försäkringsrådets bedömande. Beträf- fande livränta har uttryckligen stadgats, att frågan om befrielse från avdrag skall prövas av Kungl. Maj:t.

Stadganden om avdrag finnas i nu gällande reglemente utom i 18 & även i 24, 25 och 30 åå.

Den nuvarande anordningen, varigenom livränta avdrages från avlönings-

förmånerna, ha de sakkunniga ansett böra i huvudsak bibehållas. Därvid förutsättes att skoldistrikten även framdeles betraktas såsom arbetsgivare enligt olycksfallsförsäkringslagen för ifrågavarande lärare. De sakkunniga ha dock ansett följande jämkningar böra ske.

För närvarande kan varje livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen av- dragas, medan för de statsanställdas del hänsyn endast tages til-l linäntor på grund av olycksfall i statens tjänst. För att vinn-a närmare överensstämmelse med de statsanställda bör avdragsmöjligheten beträffande lärare begränsas till livräntor, som utgå på grund av olycksfall i statlig eller kommunal tjänst. Därjämte har införts skyldighet till avdrag även för livräntor enligt lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Då i många fall avdrag för livränta icke skett, har införts en bestämmelse om skyldighet för lärare, som uppbär dylik livränta, att verkställa anmälan härom till skolstyrelsen.

Den nuvarande placeringen av bestämmelsen bland tjänstledighetsavdragen har ansetts mindre lämplig, varför den överförts till de allmänna stadgandena angående avlöning. Föreskriften äger icke tillämpning, sedan lärare avgått och åtnjuter tjänstepension.

3 mom. Bestämmelsen överensstämmer med 2 & 2 mom. i civila avlönings- reglementet. Dock har den ändringen vidtagits, att medan Kungl. Maj:t enligt sistnämnda reglemente alltid skall pröva frågan om avdrag för pension m. m., Kungl. Maj:t enligt förslaget skall äga uppdraga åt annan myndighet att med— dela beslut i ämnet. Vidare har, med hänsyn till vad de sakkunniga i den all- männa motiveringen föreslagit beträffande arvode till pensionerade lärare, intagits en bestämmelse att avdrag å nämnda arvode icke skall ske. De sak— kunniga ha utgått från, att pensionen från statens pensionsanstalt är att anse såsom statsmedel.

4 mom. motsvaras av civila avlöningsreglementet 2 g 3 mom., civila icke- ordinariereglementet 3 5 3 mom. och gällande reglemente för lärarna 7 5 1 och 3 punkterna.

5 mom. I gällande reglemente för lärarna finnas motsvarande bestämmel- ser i 7 5 2 och 27 & samt i civila avlöningsreglementet 2 5 4 inom. och i civila icke-ordin'ariereglementet 3 5 4 mom. och 52 5 4 mom. 4 punkten.

Med utbetalning i efterskott avses. att lönen bör vara läraren till handa sista vardagen i kalendermånaden.

3 %. Skolstyrelse. Årlig lästid.

Stadgandet i 3 % a) överensstämmer med 3 å i gällande reglemente för lärar- na. Det har ansetts lämpligt att i 3 5 b) införa en uttrycklig definition å be- greppet årlig lästid, vilken i gällande reglemente framgår av stadgandet i 6 g 2 punkten.

4 %. Tjänstgöringsföreskrifter. Bestämmelsen överensstämmer med 2 g 1 punkten i gällande reglemente för lärarna men har omformulerats i förenklande syfte. En motsvarande föreskrift finnes i civila avlöningsreglementet 3 5 1 mom. första stycket.

| ) )

5 &. Undervisningsskyldighet. - 1—3 mom. Beträffande förevarande stadganden få de sakkunniga hänvisa till den allmänna motiveringen.

1:- mom. Då undervisningen varit inställd på grund av smittsam sjukdom, föreligger enligt förslaget skyldighet för ordinarie och extra ordinarie lärare att utan särskild ersättning verkställa återläsning, även om läraren under tiden för undervisningens inställande åtnjutit tjänstledighet med avdrag å lönen (jfr kungörelsen nr 71/1941). Extra lärare och timlärare skola däremot kunna åläggas återläsning endast. så framt de uppburit avlöning under tid undervisningen varit inställd.

2 kap. Tjänsteförteckning och löneplan för ordinarie och extra ordinarie lärare.

6 5. Tjänsteförteckning.

För att vinna i överskådlighet ha ordinarie och extra ordinarie befattningar inom folskoleväsendet sammanförts å en gemensam tjänsteförteckning. Den- na har jämte löneplan samt bestämmelser om löneklass och ortsgrupp in- tagits i reglemente under ett särskilt kapitel, som placerats före de speciella kapitlen, angående ordinarie och extra ordinarie lärare.

Enligt de sakkunnigas förslag (sid. 16) skall en årlig lästid av 34% veckor icke längre förekomma. Till följd härav bortfaller 15 lönegraden och ordinarie folkskollärare komma att hänföras till 16 och 17 lönegraderna. För ordinarie småskollärare m. fl. bortfaller 8 lönegraden från och med den 1 juli 1942 på grund av tidigare övergångsbestämmelser och endast 9 lönegraden återstår. De sakkunniga ha vidare föreslagit, (sid. 35) att även extra ordinarie lärare skola placeras i lönegrad. För extra ordinarie folkskollärare skulle 14 och- 15 lönegraderna bliva tillämpliga och för småskollärare 7 lönegraden.

Lönegraderna för ordinarie ha erhållit beteckningen Lo och för extra ordi- narie LEO. Vidare ha i tjänsteförteckningen i stället för i löneplanen angivits de löneklasser, som varje lönegrad omfattar. Då kvinnlig lärare enligt de sakkunnigas förslag (sid. 73) icke äger rätt uppbära lön enligt högsta löne- klassen i vederbörande lönegrad, har i tjänsteförteckningen löneklasserna för manlig och kvinnlig lärare angivits i särskilda kolumner.

En bestämmelse, motsvarande 4 & andra stycket i gällande reglemente, att för lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare skola gälla samma be- stämmelser som för småskollärare har ej ansetts erforderlig. I stället ha dessa lärare särskilt omnämnts i en del av reglementets stadganden.

Slutligen ha intagits föreskrifter angående placering i lönegrad dels vid växlande lästid, som för närvarande finnes i kungörelsen den 19 augusti 1940 (nr 780), dels vid ändrad lästid, som motsvarar första delen av 11 å i gällande reglemente, och dels vid utsträckt lästid för viss begränsad tid, vilket stadgande i gällande reglemente är intaget under 6 5 2 punkten sista stycket. -

7 &. Löneplan. Löneplan L upptar samma årsbelopp för olika löneklasser och ortsgrup— per som löneplan A i 5 % civila avlöningsreglementet och löneplan E0 i 5 % civila icke-ordinariereglementet. Den har emellertid begränsats till de 21 första löneklasserna, då högre löneklasser icke förekomma i tjänsteförteck- ningen. Då lönegrader saknas i löneplanen, har den kunnat göras gemen- sam för ordinarie och extra ordinarie lärare.

8 %. Löneklass och ortsgrupp. 1 mom. Första stycket innehåller hänvisning till de särskilda paragrafer. som reglera placeringen i löneklass för ordinarie och extra ordinarie lärare.

I andra stycket har i anslutning till vad de sakkunniga i den allmänna motiveringen uttalat, intagits en bestämmelse, att lärare vid mindre folk- skola och biträdande lärare skola åtnjuta lön enligt en löneklass, som är en klass högre än den, i vilken de äro placerade. Bestämmelsen ersätter nuvarande föreskrifter om särskilt lönetillägg till dessa lärare i 6 g 5 punk- ten och 26 ä 3 punkten i gällande reglemente. Vidare har intagits en be- stämmelse att folkskollärare, då den årliga lästiden utsträckts för viss be- gränsad tid, skall åtnjuta samma förmån. I gällande reglemente finnes en i sak motsvarande bestämmelse i 6 g 2 punkten sista stycket.

Vid tjänstledighet, under vilken sådan lärare skall vidkännas A- eller B-avdrag, skall avdraget beräknas enligt den löneklass, efter vilken lön åt- njutes. Uttrycklig föreskrift härom har intagits i 15 å angående tjänstledig- hetsavdrag. Beträffande C-avdraget erfordras icke någon sådan föreskrift, då detta avdrag omfattar samtliga å ledighetstiden belöpande kontanta av- löningsförmåner.

Om ordinarie lärare vid mindre folkskola eller ordinarie biträdande lärare uppehåller småskollärartjänst inom eller utom det skoldistrikt han tillhör, skall han enligt 17 & vidkännas C-avdrag å sin ordinarie tjänst men å små- skollärartjänsten uppbära lön såsom om han vore ordinarie innehavare av densamma. Hans lön kommer sålunda att utgå efter en löneklass, som är en klass lägre än å den ordinarie tjänsten.

2 mom. Bestämmelserna om ortsgrupp motsvara 6 ä 4 punkten och 26 ä 2 punkten i gällande reglemente.

3 kap. Ordinarie lärare.

9 %. Förflyttningsskyldighet. I civila avlöningsreglementet 3 5 3 mom. stadgas flyttningsskyldighet för tjänsteman till annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock, därest Kungl. Maj:t så prövar lämpligt, till befatt- ning vid annat verk, å vilket reglementet är tillämpligt. I förarbetena till stadgandet (SOU 1937: 48 sid. 107) förutsättes emellertid såsom självfallet, att tjänsteman icke skulle tvångsvis behöva övergå till befattning vid annat

verk, därest ej med den nya befattningen vore förenade arbetsuppgifter av liknande art som de, vilka han haft att utföra i den före förflyttningen in- nehavda befattningen, eller i varje fall arbetsuppgifter, för vilka tjänste- mannen genom sin utbildning vore skickad.

Härvid är emellertid att märka, att inom den civila statsförvaltningen för- flyttningsskyldigheten är en fråga enbart mellan staten och vederbörande tjänsteman. Så är däremot icke fallet inom folkskoleväsendet, där lärarna äro kommunalt anställda. Vid förflyttning av sådan lärare måste hänsyn tagas även till det skoldistrikt, dit läraren skall förflyttas, och som skall , åläggas anställa honom. ' Enligt 12 & gällande reglemente för lärare vid folk- och småskolor må tvångsförflyttning ske »då sådant erfordras för indragning av övertalig lä- rartjänst eller då eljest med hänsyn till undervisningsväsendets bästa syn- 1 nerliga skäl därtill äro». Dessa villkor ha i stort sett motsvarat det praktiska - behovet av förflyttning. Stundom kunna dock synnerliga skäl till förflytt-

ning föreligga, utan att man direkt kan hänvisa till undervisningsväsendets bästa. Följande fall må anföras som exempel härpå. Inom ett skoldistrikt har en lärartjänst vid en i ett samhälle belägen skola blivit övertalig. Möj- lighet förefinnes att förflytta vederbörande lärare till annan samtidigt ledig- . bliven lärartjänst inom skoldistriktet. Sistnämnda tjänst är emellertid för- ? lagd till en skola, som i fråga om belägenhet, skolform, lokal- och kom-

) munikationsförhållanden företer sådana olikheter med skolan i samhället, | | ! |

att tjänsten i intet avseende kan anses likvärdig med den tjänst, läraren in- 3 nehar och som han efter ansökan och val erhållit och bestritt under en lång följd av är. Rent allmänt sett kan det knappast vara med rättvisa och billighet förenligt att i ett dylikt fall tillämpa bestämmelsen om tvångsför- flyttning inom skoldistriktet. Härtill kommer, att i de enskilda fallen sär- skilda förhållanden kunna föreligga, till vilka viss hänsyn måste tagas. Det kan exempelvis inträffa, att en lärare med stor familj måste förflyttas, men att bostadsförhållandena vid den skola, där den lediga tjänsten finnes, omöj— - liggöra en förflyttning dit. I ett annat fall kan det förhålla sig så, att för- flyttning av en kvinnlig lärare till en ensligt belägen skola skulle kunna ; medföra allvarlig risk för hennes psykiska hälsa. Det kan måhända här invändas, att lärare måste finnas även vid sådana skolor, som här avses. Förhållandet blir dock annorlunda, om tjänsten förklaras ledig och återbe- , sättes med lärare, i regel yngre sådan, som anmält sig som sökande till , tjänsten i fråga. Sådana fall kunna alltså förekomma, då det med hänsyn till såväl den en— , skilde lärarens som det allmännas intressen föreligga synnerligen starka skäl ' för att lärare, vars tjänst vid viss skola blivit övertalig, förflyttas till tjänst inom annat skoldistrikt även i det fall, att läraren skulle kunna placeras å ledig tjänst inom det egna skoldistriktet. Ehuru flyttningsätgärden jämväl i dylika fall kan sägas vara betingad av hänsyn till undervisningsväsendets bästa, ha de sakkunniga dock ansett sig böra föreslå en något allmännare formulering av ifrågavarande bestämmelse.

Då lärare förflyttas till annan tjänst utom skoldistriktet, äger han upp- bära ersättning för flyttningskostnad. I de fall, som här avses, skulle sålunda dylik ersättning kunna utgå. Framhållas bör emellertid, att det här endast gäller sällsynta undantagsfall, och att fråga om förflyttning, som här avses. i varje särskilt fall prövas och avgöres av Kungl. Maj:t.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle alltså tvångsförflyttning ske, »då så ' erfordras för indragning av övertalig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro».

Enligt nuvarande bestämmelser gäller förflyttningsskyldigheten till tjäns- ter inom undervisningsväsendet. I praktiken har emellertid förflyttning en— dast förekommit till tjänster inom folkskoleväsendet, där stora möjligheter till förflyttning finnas. Något behov av förflyttning till andra områden tor- de ej heller föreligga. Förflyttningsskyldigheten har därför inskränkts till att avse tjänster inom folkskoleväsendet. Däremot synas hinder icke böra möta för Kungl. Maj:t att, då särskilda förhållanden föreligga, förflytta lä- rare från andra områden till folkskoleväsendet.

Att lärare vid förflyttning kan bliva nödsakad byta bostadsort och skoldi— strikt torde gälla även utan uttryckligt stadgande i detta hänseende.

De sakkunniga förutsätta, att stadgandet om tvångsförflyttning tillämpas med iakttagande av vederbörlig hänsyn till såväl lärarnas intressen att få en såvitt möjligt likvärdig tjänst som skoldistriktens intressen. Något uttryck- ligt stadgande härom har dock icke ansetts behöva medtagas i förslaget. l civila avlöningsreglementet finnes icke heller någon sådan bestämmelse.

Med tvångsförflyttning avses endast förflyttning från en ordinarie tjänst till en annan ordinarie tjänst. Däremot föreligger icke någon skyldighet till förflyttning från ordinarie till icke-ordinarie tjänst eller skyldighet att med bibehållen ordinarie tjänst uppehålla icke-ordinarie tjänst på annat håll.

Bestämmelser om förfarandet vid förflyttning äro meddelade i kungörelsen den 11 februari 1938 (nr 34). Där ej Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer. ankommer det på Kungl. Maj:t att fatta beslut om tvångsförflyttning.

Föreskrifterna om löneförmåner och flyttningsersättning i samband med tvångsförflyttning återfinnas i 14 och 24 åå.

10 %. Förening av tjänster 11]. m. 1 mom. Det i gällande reglemente i 5 & 1 punkten upptagna förbudet att med ordinarie lärarbefattning förena annan tjänst å rikets eller riksdagens stat har ersatts med motsvarande utförligare bestämmelser i 4 g 1 mom. civi— la avlöningsreglementet. Enligt första stycket av sistnämnda stadgande kan ordinarie lärare, om han frånträder utövandet av den ordinarie tjänsten, in- nehava ordinarie statlig befattning, tillsatt genom förordnande tills vidare och som icke medför pensionsrätt, liksom även extra ordinarie statlig tjänst i högre lönegrad. I de sakkunnigas förslag har bestämmelsen om extra ordi- narie tjänst utsträckts att även gälla det statsunderstödda kommunala un- dervisningsväsendet. I övrigt äger ordinarie lärare enligt andra stycket av förslaget, som överensstämmer med motsvarande stadgande i civila avlö»

i !

ningsreglementet, icke rätt att med tjänsten förena ordinarie eller extra or- dinarie statlig tjänst eller jämförlig kommunal befattning, där ej Kungl. Maj:t och riksdagen för visst fall annorlunda beslutit.

Ordinarie lärare äger sålunda, även om han frånträder utövandet av sin ordinarie lärartjänst, icke rätt att samtidigt inneha pensionsberättigande or- dinarie statlig tjänst eller annan ordinarie tjänst vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet. Icke heller äger ordinarie lärare rätt att samtidigt inneha extra ordinarie dylik tjänst i samma eller lägre lönegrad eller jämförlig kommunal befattning (jfr prop. 279/1939 sid. 22).

Önskar ordinarie lärare uppehålla annan lärartjänst inom folkskoleväsen- det, kan han sålunda icke anställas såsom extra ordinarie, såvida icke den extra ordinarie tjänsten är i högre lönegrad än den ordinarie. Detta kan bli- va fallet endast för ordinarie småskollärare, som innehar extra ordinarie folkskollärartjänst. I övriga fall kan ordinarie lärare icke anställas som extra ordinarie å annan tjänst inom folkskoleväsendet. Bestrider ordinarie lärare sådan tjänst, skall han emellertid enligt 17 5 av de sakkunnigas reglements- förslag åtnjuta lön å den tjänst han bestrider, som om tjänsten vore ordina— rie och läraren ordinarie innehavare av densamma.

Det i gällande reglemente upptagna förbudet att inneha »tjänst å kom- muns stat» har vållat tolkning-ssvårigheter. Uttrycket i förslaget » jämförlig kommunal befattning» är avsett att tydligare än nu avgränsa de kommunala tjänster, som ordinarie lärare icke äger uppehålla annat än efter beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Den kommunala anställningen skall sålunda vara en verklig befattning förenad med regelbunden tjänstgöringsskyldighet av motsvarande omfattning som nämnda statliga tjänster.

Ordinarie lärares rätt att inneha andra kommunala befattningar och upp- drag än de, som avses i första momentet, regleras i andra momentet. I prak- tiken torde det även framdeles möta svårigheter att beträffande kommunala tjänster draga gränsen mellan dem, som höra under det ena eller det andra momentet.

2 mom. Föreskrifterna i vad de avse prövningsförfarandet och beslutande myndigheter motsvara i sak 5 5 2 punkten i gällande reglemente för lärarna. Uppräkningen av befattningar och uppdrag, för vilkas innehavande ansök- nings- och tillståndsförfarande erfordras, har hämtats från civila avlönings- reglementet 4 5 2 mom.

Förevarande stadgande avser fall, då uppdraget eller befattningen skall utövas såsom bisyssla samtidigt med uppehållandet av den ordinarie lärar- tjänsten. Av 5 mom. här nedan framgår, att tjänstledighet endast tillfälligtvis skall'behöva beviljas för bisysslans fullgörande. Däremot gälla bestämmel- serna icke då ordinarie lärare har tjänstledighet för att helt ägna sig åt ett uppdrag eller en befattning och tjänstledigheten omfattar hela den tid upp— draget eller befattningen varar. I sådana fall i den mån de ej omfattas av 1 momentet —— ankommer det i första hand på skolstyrelsen att pröva om tjänstledighet skall beviljas.

Beträffande de i momentet uppräknade olika befattningarna och uppdragen

må i anslutning till vad 1936 års lönekommitté i förevarande hänseende anfört (SOU 1937: 48 sid. 121—123) framhållas följande:

Gränsen mellan föreningar med huvudsakligen ekonomiskt syfte och för- eningar av annan karaktär är ofta flytande. Är föreningen inregistrerad enligt lagen om ekonomiska föreningar, bör den dock anses ha ekonomiskt syfte. Tillstånd, varom här är fråga, kräves icke för innehav av styrelseuppdrag i ideell, politisk eller facklig förening.

Med uttrycket »annan tjänstebefattning» bör förstås varje annan anställ- ning i statens eller kommuns tjänst än som avses i 1 mom., samt varje annan enskild anställning än befattning hos verk, bolag, förening eller in- rättning, varom i detta moment förmäles, allt i den mån anställningen med hänsyn till arbetets kontinuerliga fortgång, dess omfattning eller därför ut- gående ersättning kan karakteriseras såsom befattning.

Med uppdrag, som är jämförligt med tjänstebefattning, avses uppdrag av såväl offentlig som enskild natur, i den mån desamma kunna karakteriseras såsom så varaktiga — d. v. s. sträckande sig över en längre tidsperiod eller periodvis återkommande — eller så tidskrävande, att de kunna jämföras med tjänstebefattning. Främst åsyftas sådana uppdrag, vilka till arten, ehuru ej till formen, närma sig karaktären av verklig anställning.

Däremot erfordras ej tillstånd för mottagandet av sådana uppdrag i det allmännas tjänst, vilka lärare erhåller på grund av allmänna val; dylika uppdrag lära icke kunna anses såsom jämförliga med befattning. Beträf- fande rätt att inneha uppdrag såsom riksdagsman är särskilt stadgat i 4 & av riksdagsordningen; även sådana allmänna förtroendeuppdrag som leda- motskap av kyrkomöte, landsting, kommunalfullmäktige, drätselkammare, kommunalnämnd eller beredning böra utan vidare kunna av lärare mottagas och innehavas. Uppdrag såsom ledamot av taxeringsnämnd eller annan be- skattningsnämnd, vilket uppdrag tillkommit genom allmänt val, synes i förevarande hänseende böra likställas med övriga kommunala förtroende— uppdrag. Tillstånd bör emellertid erfordras för innehav av uppdrag såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd, då dessa uppdrag, som med- delas genom förordnande av länsstyrelsen, kunna anses jämförliga med be- fattning.

3 mom. Föreskriften om tillstånd att åtaga sig undervisning vid annan läroanstalt överensstämmer med 5 ä 3 punkten i gällande reglemente för lä- rarna, men har omformulerats. Tillståndet skall emellertid i anslutning till civila avlöningsreglementet 55 ä 9 mom. 4 punkten 2 stycket avse viss tid och icke som nu tillsvidare.

4 mom. Förbehållet om rätt att innehava organist- och klockarbefattning eller prästerlig befattning finnes i gällande reglemente för lärarna 5 5 4 punkten.

5 mom. Det förutsättes, att lärare på grund av bisysslor endast tillfälligt- vis skall behöva taga tjänstledighet. Skulle lärare anhålla om tillstånd att inneha bisyssla, som beräknas regelmässigt hindra honom bestrida sin tjänst, bör sådant tillstånd icke beviljas, då bisysslan i så fall får anses in-

verka hinderligt för utövandet av lärartjänsten. En särställning inta dock avlönade uppdrag i lärarnas personalsarnmanslutningar. I den mån tillstånd att inneha dylika uppdrag erfordras, bör tillstånd ej vägras, såvida ej i något fall särskilda förhållanden motivera avslag.

Placering i löneklass.

11 &. Begynnelselön och löneklassuppflyttning. Stadgandet överensstämmer i huvudsak med 8 5 i gällande reglemente. Under 4 momentet ha dock införts närmare bestämmelser angående för- farandet vid placering i löneklass, vilka motsvara 1 5 av tilläggsbestämmel- serna till reglementet. Emellertid har den ändringen vidtagits, att folkskol- inspektörens yttrande icke skall behöva inhämtas, då lärare företer sådant : intyg om placering i löneklass, som avses i sista stycket. Vidare har i sista | stycket föreskrivits, att intyg om löneklassplacering skola utfärdas enligt av , skolöverstyrelsen fastställt formulär.

12 &. Villkor för löneklassuppflyttning.

. Motsvarande bestämmelser finnas i 9 & gällande reglemente och 7 % civila ' avlöningsreglementet. Då en årlig lästid av 344/7 veckor enligt de sakkunnigas förslag icke längre | skall förekomma, har den minsta årliga lästid, som avses i 1 mom. a) höjts ! från 344]? veckor i gällande reglemente till 364/7 veckor. Detta innebär att för ' uppflyttning i löneklass kräves minst (4/5 ' 3 ' 256 =) 615 dagars tjänstgöring ! under tre läsår mot nu 581 dagar. Med tjänstgöring jämställes i båda fallen : tjänstledighet eller tjänstgöringshinder av visst angivet slag. Medan inom folkskoleväsendet för uppflyttning i löneklass hänsyn tages endast till lästid, skola ferierna icke frånräknas enligt civila avlöningsreg- lementet. En lärare vid allmänt läroverk kan alltså vara t. ex. sjukledig un- der lästid intill (1/5 ' 3 ' 365 =) 219 dagar av en treårsperiod utan att detta inverkar på hans rätt till uppflyttning i löneklass. En lärare inom folkskole- väsendet vid skola med 36 4/7 veckors årlig lästid kan däremot enligt för- slaget vara sjukledig högst (1/5 ' 3 ' 256 =) 153 dagar under tre läsår utan att löneklassuppflyttningen försenas. Vid en årlig lästid av 39 veckor blir emellertid motsvarande dagantal 204. För läroverkslärarnas del kan tjänst— ledighet omfatta även ferietid. Förhållandena under ferietid kunna sålunda , för dem inverka försenande å lön—eklassuppflyttningen, vilket däremot icke i kan bliva fallet för lärare inom folkskoleväsendet. Då den nuvarande anordningen med tillgodoräkning endast av lästid visat sig vara enkel i tillämpningen, ha de sakkunniga icke ansett sig höra från— gå densamma. En anslutning till civila avlöningsreglementets bestämmelser skulle i detta hänseende medföra särskilda svårigheter, då de sakkunniga i den allmänna motiveringen föreslagit bibehållande av principen om till-

godoräknande av föregående tjänstgöring vid placering i löneklass i sam- band med befordran i stället för den i nämnda reglemente införda snedd— ningsregeln.

13 &. Löneklassplacering vid befordran m. m. 1 mom. I förevarande moment lämnas närmare bestämmelser om place— ring i löneklass, då ordinarie lärare erhåller annan ordinarie tjänst inom samma lönegrad eller beträffande folkskollärare i högre eller lägre lönegrad. Stadgandet är tillämpligt även vid tvångsförflyttning enligt 9 & till tjänst i samma eller högre lönegrad. Vid tvångsförflyttning till tjänst i lägre lönegrad gäller däremot 14 5. Vidare gäller förevarande stadgande i de fall. då läraren icke omedelbart övergår från en ordinarie tjänst till en annan. Enligt 4 mom. må dock tiden för avbrott i lärarens anställning inom under— visningsväsendet icke uppgå till mer än tre år i följd.

Enligt 8 & 5 mom. i civila avlöningsreglementet äger tjänsteman, som efter egen ansökan erhåller tjänst inom lägre lönegrad, bibehålla den place- ring i löneklass, han före tillträdandet av den nya tjänsten innehade. Dä folkskollärarnas placering i olika lönegrader föranledes av undervisningsti- dens olika längd, har sistnämnda bestämmelse icke ansetts böra bliva till— lämplig inom folkskoleväsendet.

2 mom. I gällande reglemente finnas motsvarande bestämmelser i 11 ä. 3 mom. Stadgandet motsvarar 10 ä 1 punkten i gällande reglemente. De sakkunniga ha i den allmänna motiveringen framlagt skälen för bibehållandet i modifierad form av tillgodoräkningsregeln vid löneklassplacering inom folkskoleväsendet. Utom anställning inom folkskoleväsendet må endast till» godoräknas anställning såsom lärare vid nomadskola eller, därest Statsbidrag utgått till avlöningen, vid sjukvårdsanstalt eller barnhem för undervisning på folk- eller smäskolestadiet.

Andra stycket innehåller hänvisning till 12 % 1 mom. a) angående vill- koren för tillgodoräkning. Däremot ha de sakkunniga icke medtagit någon bestämmelse motsvarande 10 g 3 punkten i gällande reglemente, att högst 242 dagar må tillgodoräknas för ett och samma redovisningsår. Då skillnaden mellan längsta och kortaste årliga lästid endast kommer att utgöra (273 _ 256 =) 17 dagar har det ej ansetts nödvändigt med något förbud att till- godoräkna mer än 256 dagar för något redovisningsår, särskilt som enligt förslaget hänsyn endast tages till tjänstgöring inom folkskoleväsendet.

4 mom. Ett motsvarande stadgande finnes ej i gällande reglemente. Det har emellertid synts de sakkunniga rimligt, att lärare icke skall äga tillgodo- räkna tjänstgöring, efter vilken längre tids avbrott i anställningen inom undervisningsväsendet förelegat.

5 mom. Förevarande stadgande har behandlats i den allmänna motive— ringen sid. 80.

6 mom. Stadganden av motsvarande innehåll finnas i gällande reglemente för lärarna 10 ä 2 punkten och civila avlöningsreglementet 8 5 2—4 mom.

7 mom. Stadgandet har hämtats från civila avlöningsreglementet 8 % 6 mom.

| i i l 1

14 &. Avlöning vid förflyttning till tjänst i lägre lönegrad. Bestämmelserna att lärare vid 5. k. tvångsförflyttning till tjänst i lägre lönegrad icke skall vidkännas ändring i sin löneklassplacering och rätt till uppflyttning i löneklass, motsvara 10 ä 1 mom. andra styckena i civila av- löningsreglementet. Föreskriften att lärare även skall bibehållas i sina av- löningsförmåner i övrigt har dock icke medtagits, dä stadgandet knappast kan ha någon praktisk tillämpning å förevarande område.

I 12 å andra stycket gällande reglemente för lärarna lämnas föreskrifter

. om ersättning för minskning i löneförmåner vid tvångsförflyttning. Dessa

föreskrifter tillämpas icke, då lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare förflyttas till smäskollärartjänst. Det lönetillägg motsvarande en löne- klass, som utgår till nämnda lärare, utgör nämligen ersättning för det sär— skilda arbete, som åvilar dem jämfört med småskollärare. Tillägget anses böra bortfalla så snart deras särskilda arbetsuppgifter upphöra. Stadgandet torde därför knappast vara av praktisk betydelse annat än vid förflyttning av lärare å tjänster förenade med organist- och klockarbefattning eller med prästerlig befattning. Då emellertid tvångsförflyttning av dylika lärare icke anses kunna äga rum, har ersättningsbestämmelser uteslutits från förslaget.

Tjänstledighet och fericr m. 111.

11—19 åå i civila avlöningsreglementet behandla frågor om semester och tjänstledighet m. m. Semesterbestämmelserna i 11 & av reglementet kunna icke bliva tillämpliga å folk- och småskollärare, vilka i stället för semester ha ferier. Föreskrifterna om ferier ha emellertid av lämplighetsskäl place- rats efter paragraferna angående tjänstledighetsavdrag och tjänstledighet.

15 &. Tjänstlcdighetsavdrag. Beteckningarna A-, B- och C-avdrag finnas icke i nu gällande avlönings- bestämmelser för folk- och småskollärare. Det har emellertid ansetts prak- tiskt att införa samma avdragsbeteckningar som i civila avlöningsreglemen- tet. Avdrag med belopp motsvarande nämnda avdrag tillämpas dock redan för folk- och småskollärarnas del. Bestämmelser om avdrag motsvarande B- :wdrag, finnas icke i det för dem gällande avlöningsreglementet utan ha till- kommit som avdragsform vid tjänstledighet för vissa slag av militärtjänst- göring under förstärkt försvarsberedskap m. m.

Tabellen över A- och B-avdrag upptager samma belopp som motsvarande tabell för löneplan A i 12 % civila avlöningsreglementet. För folk- och små- skollärare har den begränsats till de löneklasser, som i förevarande hänse- ende äro tillämpliga eller till och med 21 löneklassen. Då lärare ej ha se— mester, har-vidare första stycket erhållit en annan formulering än i civila avlöningsreglementet.

A- och B—avdrag ske med visst belopp för varje dag tjänstledigheten va- rar oberoende av den ortsgrupp, efter vilken lönen utgår. Vid ledighet under

en hel månad blir alltså avdragets storlek beroende på antalet dagar i måna- den, oaktat månadslönen utbetalas med 1/12 av årslönen oavsett månadens dagantal.

A-avdragets storlek i procent av lönen stiger med löneklasserna. I A-ort utgör avdraget i 6 löneklassen 18'01 procent av dagavlöningen och i 21 löne- .» klassen 20.69 procent. Avdragets procentuella storlek i förhållande till lönen ' faller emellertid med stigande ortsgrupp. B-avdraget utgör dubbla A-avdra- get för vederbörande löneklass.

Vid tjänstledighet beräknas den kontanta avlöningen på följande sätt. Må- nadsbeloppet av lönen enligt löneplanen minskas med föreskrivna A-, B- eller C-avdrag. Rörligt tillägg beräknas å den sålunda minskade lönen och adderas med densamma (jfr prop. 279/1939 sid. 22 och 23). Därefter verkställes tjänste- och familjepensionsavdragen samt i förekommande fall avdrag för ersättning för tjänstebostad (hyresavdrag). Skulle lönen jämte rörligt tillägg ej förslå till pensionsavdrag och eventuellt hyresavdrag, skall det belopp av avdragen, som ej täckes av lönen, kontant inbetalas.

I nu gällande avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor fin- nas i 22 5 två olika avdrag, som motsvara C-avdraget i civila avlöningsregle— mentet. Under tjänstledighet av i paragrafen angivna orsaker högst 120 da— gar av ett och samma redovisningsår avstås på ledighetstiden belöpande det av lön samt kallortstillägg. Vid tjänstledighet utöver 120 dagar avstås för dag räknat så stor del av lön och kallortstillägg, som i förhållande till den årliga lästidens längd belöper på varje dag av lästerminerna. Har tjänstledighet av ovan nämnd anledning åtnjutits hela den på ett redovisningsår belöpande lästiden, må läraren för sådant är icke uppbära någon del av lönen. Nämnda avdragsregler sammanfalla, då lönen utgår endast för själva läsåret såsom fallet är för extra ordinarie. Då lön utgår även under ferietid, leda däremot reglerna till olika resultat. Den senare regeln om avdrag i förhållande till läs— tidens längd medför vissa olägenheter, bland annat att lärare måste åläggas återbetala redan uppburen lön.

De sakkunniga ha därför ansett sig böra vidtaga den ändringen, att av- drag icke i något fall skall avse mera än den åt tjänstledighetstiden belöpande avlöningen. Ett sådant avdrag motsvarar C-avdrag enligt civila avlönings- reglementet. I stället har i 17 19 åå införts vissa bestämmelser om avlöning vid tjänstledighet för uppehållande av annan folk- respektive småskollärar- tjänst samt om avdrag å lön under ferietid, som infaller efter det lärare åt— njutit längre tids tjänstledighet.

C-avdraget skall avse samtliga å ledighetstiden belöpande kontanta avlö— ningsförmåner. I vad mån även andra förmåner skola avstås vid tjänstledig— het med C-avdrag, regleras för den civila statsförvaltningens del i 2 5 av till- " läggsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet. Föreskrifterna i första stycket av nämnda stadgande angående sjukvårdsförmåner ha de sakkunniga ansett böra bliva tilllämpliga även inom folkskoleväsendet, varför de med mindre formella ändringar intagits bland bestämmelserna om tjänstledighets— avdrag. Dock har tillagts att lärare, som åtnjuter dylik tjänstledighet längre

tid i följd, först efter 14 dagar skall avstå från sjukvårdsförmåner. Då lärarna icke åtnjuta andra icke kontanta avlöningsförmåner, ha ytterligare föreskrif- ter i ämnet icke ansetts erforderliga.

Tjänstebostad är icke att anse såsom en avlöningsförmån, då läraren har att erlägga särskild ersättning för densamma genom hyresavdraget. Änjuter lärare tjänstebostad, är han även vid tjänstledighet med C-avdrag alltjämt skyldig att erlägga ersättning för bostaden på sätt i 38 & föreskrives. Frågan om upplåtande av bostaden till vikarie för lärare vid längre tjänstledigheter | ankommer i första hand på uppgörelse mellan nämnda lärare.

16 &. Tjänsttedighct.

Under förevarande paragraf ha intagits samtliga bestämmelser angående tjänstledighet. De ha uppställts tabellariskt för att vinna i överskådlighet. Den inbördes ordningsföljden är i huvudsak densamma som för motsvarande föreskrifter i civila avlöningsreglementet 11—16 åå. I gällande reglemente : för folk- och småskollärare finnas liknande bestämmelser i 16—22 åå.

Punlct 1. Offentligt uppdrag. Reglerna överensstämma med civila avlö- ningsreglementet 13 g 1 mom. och i huvudsak med gällande reglemente för folk— och småskollärare 19 & a) och b) samt 22 & 1 punkten.

Med offentligt uppdrag avses icke blott statliga uppdrag utan även en hel , det allmänt medborgerliga uppdrag av icke statlig karaktär, såsom ledamot- I skap av stadsfullmäktige, drätselkammare, kommunalfullmäktige, kommu- ' nalnämnd, municipalfullmäktige, municipalnämnd, hälsovårdsnämnd, fattig- l vårdsstyrelse, landsting, taxeringsnämnd o. dyl. d. v. s. uppdrag, som med- i delas på grund av allmänna val eller val inom den kommunala representa- . tionen. ! Vid ledighet för sådant uppdrag utgår alltså lön med A-avdrag, under för- utsättning att ersättning för uppdraget icke utgått eller utgått allenast med visst belopp för sammanträdesdag. Ordförande och kronoombud i taxerings- nämnd, vilka uppbära arvode, skola däremot vidkännas C-avdrag enligt punkt 1 e).

Utses lärare i sin egenskap av ledamot av kommunal nämnd, fullmäktig eller dylikt till kommunens representant vid exempelvis en bostads- eller en fattigvårds- och barnavårdskongress, är detta särskilda uppdrag icke att anse , såsom offentligt uppdrag, men kan väl hänföras till enskild angelägenhet av * vikt, för vilket lön med B-avdrag enligt punkt 10 (1) kan utgå.

Har lärare beviljats tjänstledighet för offentligt uppdrag enligt punkt 1 a), skall han äga rätt till lön med A-avdrag endast för sådana dagar, beträf- fande vilka han styrkt, att han genom deltagande i sammanträde eller på annat sätt fullgjort offentligt uppdrag samt därigenom hindrats tjänstgöra.

Civila avlöningsreglementet omnämner endast ledamot av riksdagen medan i förslaget punkt 1 b) även medtagits uppdrag att vara riksdagens revisor. 1941 års riksdag har nämligen beslutat att riksdagens revisorer skola åtnjuta

månadsarvode i stället för dagarvode (skrivelse nr 356). Ledamot av kyrko- mötet åtnjuter däremot alltjämt dagarvode (riksdagens skrivelse 357/1941) och ingår sålunda under punkt 1 a).

Punkterna 2 och 3. Militärtjänst. Bestämmelserna under punkt 2 överens- stämma med 13 & 2 mom. civila avlöningsreglementet. Under punkt 2 a) har dock uteslutits tjänstgöring såsom officer i väg- och vattenbyggnads- kåren, då sådan tjänstgöring knappast torde förekomma för ifrågavarande lärares del. Enligt 20 & gällande reglemente för lärarna utgår endast hälften av lönen jämte kallortstillägg till lärare under honom såsom beställningshavarc i försvarsväsendets reserver (reservstater) eller såsom värnpliktig åliggande militär tjänstgöring, medan enligt förslaget B-avdrag skulle ske.

De föreslagna bestämmelserna äro icke för närvarande tillämpliga, men de sakkunniga ha ansett, att de böra införas i reglementet och, om så erford- ras, ändras i samband med en revision av civila avlöningsreglementets mot- svarande bestämmelser.

Under punkt 3 har intagits en föreskrift, att vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap skola gälla de bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar. För folk- och småskollärare återfinnas desamma i de provisoriska avlöningsbe- stämmelserna under budgetåret 1941/42 (SFS nr 448/1941 punkt 8).

Det har icke synts de sakkunniga lämpligt att intaga nämnda bestämmel- ser i avlöningsreglementet.

Punkt 4. Studier eller iakttagelser. Liknande bestämmelser finnas i civila avlöningsreglementet 13 ä 3 mom. och, beträffande läroverkslärare m. fl., 55 ä 9 mom. 9 punkten ävensom i 16 5 1 punkten gällande reglemente för folk- och småskollärare. I sistnämnda stadgande har såsom villkor för oavkortad lön föreskrivits, att iakttagelserna eller studierna skola ha ägt rum utom tjänst- göringsorten. Då detta visat sig medföra olägenheter, har i förslaget denna inskränkning borttagits och stadgandet blivit i sak överensstämmande med motsvarande bestämmelse för läroverkslärare m. fl.

Punkt 5 a). Olycksfall i tjänsten samt våld eller annan misshandel på grund av tjänsten. Civila avlöningsreglementet 14 & 1 och 2 mom. samt reglemen- tet för folk- och småskollärare 18 ä 1 punkten innehålla i huvudsak mot- svarande bestämmelser.

Våld eller annan misshandel i tjänsten torde i många fall vara att anse såsom olycksfall i arbete enligt olycksfallsförsäkringslagen. Då emellertid en särskild föreskrift härom intagits i civila avlöningsreglementet, ha de sak— kunniga ansett, att en liknande bestämmelse lämpligen nu bör införas i folk- skolans avlöningsreglemente. Den har här sammanförts med bestämmelsen om olycksfall i tjänsten, med vilken den, som nämnts, ofta sammanfaller. För folk- och småskollärare torde bestämmelsen endast i sällsynta undan- tagsfall bliva aktuell.

Från civila avlöningsreglementet har övertagits bestämmelsen, att med

olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt allmän lag d. v. s. i före- varande hänseende olycksfallsförsäkringslagen är att hänföra till olycksfall i arbete. Såsom olycksfall i arbete enligt nämnda lag (1 &) anses även olycks- fall vid färd till eller från arbetsstället, där färden föranledes av och står i omedelbart samband med arbetsanställningen.

De myndigheter, som pröva frågor om lärarens avlöning, ha att själv- ständigt avgöra, huruvida olycksfall i tjänsten föreligger. De äro därvid icke bundna av det resultat, vartill försäkringsrådet kan komma vid prövningen av frågan, om ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen skall utgå.

Enligt 25 å olycksfallsförsäkringslagen kan olycksfallsersättningen nedsät- tas, där olycksfallet föranletts av att den skadade ej ställt sig till efterrät— telse gällande anordning eller föreskrift om åtgärder för undvikande av olycksfall och omständigheterna äro sådana, att han därigenom måste an- ses ha gjort sig skyldig till grov vårdslöshet. Bestämmelsen anses tillämp- lig även vid trafikolycksfall. En motsvarande bestämmelse finnes ej beträf- fande avlöning. Kungl. Maj :t torde emellertid vara oförhindrad att i sådana fall nedsätta lönen med tillämpning av 15 % första stycket.

I förslaget har upphävts den nuvarande inskränkningen i rätten till oav- kortad lön till 180 dagar från olycksfallet om detta, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört under längre eller kortade tid bestående förlust av arbetsförmågan. Denna utvidgning är dock icke avsedd att med- föra hinder för eller uppskov med invaliditetspensionering i de fall, då lå- rare på grund av olycksfallet befinnes vara för framtiden oförmögen till tjänstgöring. Föreligger en eller flera tidsperioder av hälsotillstånd mellan ett olycksfall i tjänsten och en vid senare tidpunkt inträ—dande sjukdom, som förklarats stå i samband med olycksfallet (recidiv), skall oavkortad lön ut- gå även under de senare sjukdomsperioderna.

Vidare ha de sakkunniga funnit lämpligt borttaga bestämmelsen, att från avlöningen skall avdragas enligt olycksfallsförsäkringslagen utgående sjuk- penning. Sjuxkpenningen utbetalas för närvarande vanligen till skoldistrik- tet, som i sin tur har att utbetala den till läraren. I en del fall ha emellertid distrikten missförstått denna anordning och ansett sig äga rätt behålla sjuk- penningen, oaktat de från lönen avdragit sjukpenningens belopp. Läraren har då blivit nödsakad vända sig till de statliga myndigheterna för att utfå sjukpenningen. Den nu föreslagna ändringen medför den fördelen för lä- raren, att skoldistriktet har att i föreskriven tid utbetala oavkortad lön till denne utan avdrag för sjukpenning. I gengäld är det skoldistriktet, som med stöd av 11 5 första stycket sista meningen olycksfallsförsäkringslagen äger uppbära och behålla sjukpenningen. Härigenom blir sjukpenningen en fråga mellan skoldistriktet och försäkringsinrättningen, med vilken läraren icke behöver taga någon befattning. Vid rekvisition av statsbidrag skall gi- vetvis avdrag göras för den sjukpenning, som skoldistriktet sålunda upp- burit. Sådant avdrag skall även ske, då skoldistriktet står självrisk för sjuk- penningen.

Tvekan har i vissa fall uppstått, huruvida för närvarande avdrag för sjuk- 8—427'260.

penning skall ske även å lön, som utgår under ferietid. Enligt de sakkunni- gas mening bör sådant avdrag ske. Med den föreslagna omläggningen beträf- fande sjukpenningen kommer visserligen frågan, huruvida sjukpenning un- der ferier skall utbetalas till läraren eller skoldistriktet att i sista hand prö- vas av försäkringsrådet. De sakkunniga utgå emellertid från, att skoldistrik— tet och icke läraren skall äga uppbära för ferietid utgående sjukpenning, därest skoldistriktet utbetalar avlöning till läraren för nämnda tid. Utgår däremot icke avlöning under ferierna, vilket är fallet beträffande extra lä— rare och timlärare, är det läraren och icke skoldistriktet, som därunder äger uppbära sjukpenningen.

Punkt 5 b). Rätten till oavkortad lön vid i tjänsten ådragen smittsam sjukdom har liksom i civila avlöningsreglementet 14 ä 2 mom. begränsats till de sjukdomar, som enligt epidemilagen skola anmälas till vederbörande myndighet.

Bestämmelsen i civila avlöningsreglementet om oavkortad lön vid tjänst— ledighet för i tjänsten ådragna yrkessjukdomar, som avses i yrkessjukdoms- lagen, har däremot icke medtagits. Nämnda sjukdomar torde knappast kun- na ådragas under utövande av ifrågavarande tjänstgöring. Om emellertid i något fall oavkortad lön anses böra utgå för i tjänsten ådragen sjukdom, som ej avses i epidemilagen, t. ex. skrivkramp, har Kungl. Maj:t möjlighet att besluta härom med stöd av 15 å första stycket.

Punkt 5 c). Rätten till oavkortad lön vid förbud att tjänstgöra till före- kommande av smittas spridning har i anslutning till civila avlöningsregle- mentet 14 Q 2 mom. gjorts till tiden obegränsad. I gällande reglemente för lärarna 18 ä 3 punkten är rätten inskränkt till 180 dagar, varefter vanligt sjuk— avdrag skall ske, därest ej skolöverstyrelsen medgiver, att sådant avdrag ej skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.

Stadgandet är ej tillämpligt å lärare, som själv drabbats av smittsam sjuk— dom och på grund därav blivit oförmögen att tjänstgöra, utan avser närmast sådana fall, då antingen någon anhörig till läraren har dylik sjukdom eller läraren till äventyrs är s. k. bacillbärare.

Punkt 6. Bestämmelser om avdrag vid sjukledighet finnas i gällande reg— lemente för lärarna 17 5 samt i civila avlöningsreglementet 15 &.

Punkt 7. Föreskrifter om skyldighet att undergå läkar-undersökning fin- nas i civila avlöningsreglementet 15 ä 1 mom. sista stycket.

Punkt 8. För vårdande av svag hälsa, som äger rum i omedelbart sam- manhang med föregående tjänstledighet på grund av sjukdom och som av läkare förklaras erforderligt för återvinnande av full tjänstduglighet efter samma sjukdom, skall enligt gällande reglemente för lärarna 19 5 c) ske samma avdrag som vid sjukledighet, dock högst för 30 dagar. I civila avlö- ningsreglementet 15 5 2 mom. stadgas däremot, att vid tjänstledighet för svag hälsas vårdande skall ske B-avdrag, där behovet av sådan ledighet är .,behörigen styrkt. De sakkunniga ha ansett, att den senare regeln bör gälla även för folk- och småskollärare.

Punkt 9. Föreskriften angående havandeskap eller barnsbörd motsvarar i sak bestämmelsen i civila avlöningsreglementet 15 ä 4 mom.

I 19 % sista stycket av gällande reglemente för folk- och småskollärare medgives lön med samma avdrag som vid sjukledighet under högst 90 dagar för ifrågavarande ändamål.

Punkt 10 a). Flyttning tordei regel lämpligen kunna ske under ferietid. Därest så undantagsvis icke skulle vara fallet, bör emellertid lärare vid s. k. tvångsförflyttning tillerkännas oavkortad lön efter samma grunder som en— ligt civila avlöningsreglementet (16 % a). Enligt gällande reglemente för lä- rarna äga de icke rätt härtill.

Punkt 10 b). För närvarande ha folk- och småskollärare icke rätt till nå- gon lön vid tjänstledighet för studier eller arbete annat än under villkor, som motsvara de under punkt 4 här ovan angivna. Enligt civila avlöningsregle- mentet 55 å 9 mom. 11 punkten äger däremot lärare vid de allmänna läro— verken m. fl. rätt till lön med B-avdrag för tid varunder han

idkar studier för vinnande av högre lärdomsmeriter i visst ämne eller idkar studier eller bedriver arbete, som av Kungl. Maj:t prövas vara av betydelse för undervisningsväsendet, eller ' . idkar studier eller bedriver arbete, som av skolöverstyrelsen prövas vara av betydelse för lärarens kompetens för viss uppgift eller befattning inom den skolform, vid vilken läraren är anställd.

Vad sålunda stadgats gäller för sammanlagt högst 180 dagar av den tid läraren innehar befattning inom en och samma lönegrad. De sakkunniga anse, att ledighet för studier eller arbete med delvis bibe- . hållen lön för folk- och småskollärares del endast bör komma i fråga, då

) de äro av betydelse för lärarens kompetens för viss uppgift eller befattning

( inom folkskoleväsendet, t. ex. för studier i något främmande språk, i vilket ' läraren har att undervisa, eller utbildning för undervisning i hjälpklass. ) Det bör vara ett tydligt samband mellan studierna eller arbetet och den kompetens, som avses att vinnas, för att ledighet med B-avdrag skall beviljas. ( Punkt 10 c ). Ledighet för uppdrag inom personalsammanslutningar berät— ' tigar för närvarande icke till någon lön under ledighetstiden. De sakkunniga. ha emellertid ansett sig böra föreslå rätt till ledighet med B-avdrag under" ' 15 dagar av ett och samma redovisningsår i enlighet med civila avlö- , ningsreglementet 16 % c). Prövningen av frågan om dylik ledighet må be- ( viljas, har dock hänskjutits till vederbörande folkskolinspektör, som har att; , besluta efter av skolöverstyrelsen utfärdade direktiv. , Ledighet av ifrågavarande slag bör i första hand medgivas representanter-- , na för riksor-ganisationerna bland lärarna. ) Det bör understrykas, att uppdrag, som här åsyftas, skall avse samman-- slutning som läraren själv tillhör och gälla tillvaratagande av föreningsmed— lemmarnas samfällda intressen såsom att företräda förening vid förhandling" med staten eller att föreläsa vid studiekurser av betydelse för lärarnas yr- kesutbildning. Bestämmelsen avser däremot icke uppdrag för medlemmarnas.

"enskilda intressen, exempelvis uppdrag att såsom ombudsman biträda med- lem vid förhör inför överordnad myndighet eller domstol o. dyl., eller då lärare deltager som elev i studiekurs. Icke heller gäller rätten till lön med B- avdrag vid ledighet för uppdrag i sammanslutningar av ideell eller ekonomisk , art bland lärarna, exempelvis för uppdrag i nykterhetsföreningar, semester- eller vilohemsföreningar, sparkasseföreningar, sjukkassa och andra under- stödsföreningar o. s. v. Vid ledighet för dylikt ändamål bör tillämpas C- avdrag, där ej Kungl. Maj:t på särskild framställning med stöd av 15 & första stycket annorlunda bestämmer.

Punkt 10 d ). Enligt gällande reglemente för lärarna 19 5 d) utgår lön med vanligt sjukavdrag under högst 8 dagar för enskild angelägenhet som av ve- derbörande folkskolinspektör befinnes vara av särskilt ömmande beskaffen- het, eller där eljest synnerliga skäl föreligga. I civila avlöningsreglementet 16 % d) stadgas åter B-avdrag högst 15 dagar av ett och samma kalenderår vid ledighet för annan enskild angelägenhet av vikt. De sakkunniga ha inta- git sistnämnda bestämmelse i sitt författningsförslag. Då det ej ansetts lämp- ligt att åt skolstyrelserna överlämna avgörandet av frågan, när enskild ange- lägenhet av vikt föreligger, ha de sakkunniga som villkor tillagt, att »vederbö- rande folkskolinspektör finner skäl föreligga för tjänstledighet».

Såsom enskild angelägenhet av vikt torde böra förstås viktigare familje- angelägenheter inom egen eller nära anhörigs familj, såsom barndop, bröl- lop och begravning, vidare allvarligare sjukdomsfall inom egen familj eller inom den närmaste släktkretsen, bouppteckning, boutredning eller arvskifte efter nära släkting eller ock annan jämförlig anledning t. ex. flyttning i and- ra fall än i punkt 10 a) avses. Med uttrycket »nära anhörigs familj» bör i regel förstås barns eller syskons familj, medan till den närmaste släktkretsen torde utanför egen familj i regel endast böra räknas föräldrar (jämväl fos- ' terföräldrar), syskon och svärföräldrar (jfr SFS nr 986/1940, 4 g). Vidare kan, såsom under punkt 1 nämnts, stadgandet bliva tillämpligt vid uppdrag att representera kommun vid bostads-, fattigvårds- och barnavårdskongres- ser eller uppdrag att företaga kommunal studieresa. Däremot bör förevaran- de stadgande icke få tillämpas vid ledighet av någon annan i 16 % av regle— mentet angivenanledning.

Avser ledigheten tid, som infaller både omedelbart före och efter sön- el- ler helgdag, bör B-avdrag ske även för sön- eller helgdagen.

Den tid för vilken ledigheten beviljas, bör stå i skäligt förhållande till än- damålet med ledigheten. I regel bör ledigheten begränsas till högst 6 dagar. Vid flyttning inom samma ort bör ledigheten begränsas till en dag och vid flyttning mellan olika orter till högst tre dagar.

Punkt 10 e). Annan enskild angelägenhet omfattar all slags ledighet, som ej tidigare omförmälts i 16 & även om orsaken till ledigheten icke enbart är lärarens enskilda intressen. Även tjänstledighet för havandeskap eller barns- börd, varunder läraren har att vidkännas C-avdrag, är att anse såsom en- skild angelägenhet. I förtydligande syfte har med hänsyn till stadgandet i

18 5 2 mom. särskilt anmärkts, att bland annan enskild angelägenhet skall avses inbegripet uppehållande av annan statlig eller kommunal tjänst än som avses i 17 5.

17 &. Uppehållande av annan folk- eller småskollärartjänst. Enligt 21 å i gällande reglemente skall lärare, som erhållit tjänstledighet för att uppehålla annan mot denna svarande tjänst, av lön och kallortstillägg avstå ett belopp, motsvarande vad han skulle äga uppbära, om han under tiden för ledigheten såsom vikarie uppehölle den egna befattningen. Det belopp läraren sålunda avstår, uppbär han i stället å den tjänst han uppehåller. Tillhöra tjänsterna olika ortsgrupper, uppstår dock en viss skillnad i av- stådda och uppburna lönebelopp. Stadgandet anses endast tillämpligt å tjänst inom folkskoleväsendet.

Nämnda anordning med utbetalande av lön för samma tid från två olika skoldistrikt har medfört olägenheter. Då vikariat å annan tjänst inom folk- skoleväsendet äro vanliga, ha de sakkunniga ansett att en förenkling bör ge- nomföras. De sakkunnigas förslag i detta hänseende innebär, att läraren skall avstå all avlöning å den egna tjänsten och i stället å den tjänst han uppe- håller uppbära avlöning såsom om tjänsten vore ordinarie och läraren ordina- rie innehavare av tjänsten. Omfattar förordnandet hel termin, skall vikarien ä lärarens egen ordinarie tjänst enligt de sakkunnigas förslag som regel an- ställas såsom extra ordinarie för helt kalenderhalvår. Av detta och andra skäl ha de sakkunniga därför föreslagit, att den ordinarie läraren i sådana fall även under ferietid, som infaller samma kalenderhalvår som förordnandet, skall uppbära avlöning å den uppehållna tjänsten i stället för å sin egen tjänst.

Har läraren tjänstebostad å den egna ordinarie tjänsten, förfares på sam- ma sätt som vid tjänstledighet med C-avdrag, d. v. 5. den ordinarie läraren äger alltjämt bibehålla tjänstebostaden, men skall vidkännas hyresavdrag. Det ankommer i första hand på uppgörelse mellan honom och hans vikarie, om bostaden skall upplåtas till vikarien. Vid tjänstledighetens beviljande kunna givetvis skolstyrelsen och läraren avtala, att läraren helt skall avstå ' från tjänstebostaden under tjänstledigheten.

Då det är mera ovanligt, att lärare uppehåller statlig lärartjänst eller

] annan lärartjänst inom det statsunderstödda kommunala undervisningsvä-

sendet utom folkskoleväsendet, ha de sakkunniga ansett, att avlöningen vid sådana förordnanden bör kunna regleras från fall till fall av skolöverstyrel- sen med stöd av 16 g 10 punkten e) och 18 ä 2 mom.

18 %. Avdrag å avlöning under ferier. 19 &. Avlöning under ferier. I såväl 55 & 9 mom. 10 punkten civila avlöningsreglementet som i gällande reglemente för folk— och småskollärare förutsättes, att tjänstledighet även kan omfatta ferietid, varvid eljest gällande löneavdrag tillämpas. Det har emelleri tid visat sig, att skoldistrikten härvid tillämpa olika praxis. Vanligen har dock tjänstledighet på grund av sjukdom icke omfattat ferietid utan lärarna

fha därunder uppburit oavkortad lön, även om de av olika anledningar åt- njutit tjänstledighet hela eller stora delar av läsåret.

Så länge det ankommer på skolstyrelsen att besluta om tjänstledighet, tor- de det möta stora svårigheter att få till stånd en enhetlig praxis i förevaran- , de hänseende. Då det emellertid med nuvarande administrativa organisation av folkskoleväsendet knappast låter sig göra att i någon större utsträckning ' hänskjuta beslutanderätten i fråga om tjänstledighet till de statliga myndig- heterna, ha de sakkunniga ansett en omläggning av reglerna för avlöning under ferietid vara erforderlig.

De sakkunnigas förslag bygger på den principen, att tjänstledighet icke skall omfatta ferietid och att sålunda oavkortad avlöning skall utgå under ferierna, så vida icke avdrag å avlöning skall ske enligt sär- skild föreskrift i reglementet. Då skolstyrelserna redan enligt nu gällan- de reglemente endast i ringa omfattning låtit tjänstledighet även omfatta ferierna, kan regeln sägas i sak ansluta sig till gällande praxis. Den medför därtill fördelen av enhetlighet på förevarande område. De fall, då avdrag skall ske, ha emellertid gjorts så omfattande, att lärarna enligt förslaget komma att få vidkännas löneminskning under ferietid i större omfattning än som nu äger rum.

Enligt den första avdragsregeln skall A-avdrag ske under ferietid, där lä- raren under två på varan-dra följande terminer icke under minst 60 dagar tjänstgjort å sin egen befattning eller fullgjort annan angiven tjänstgöring. Det har ansetts rimligt, att lärare för att komma i åtnjutande av oavkortad lön under ferie skall ha tjänstgjort en icke allt för kort tid under de två när- mast föregående terminerna. I civila avlöningsreglementet 55 ä 9 mom. 10 punkten saknas en dylik tidsbestämning, vilket medfört att en även mycket kortvarig tjänstgöring under två terminer berättigar till oavkortad lön under * därpå följande ferie. De sakkunniga anse, att föreskriften om 60 tjänstgörings- dagar även bör införas i civila avlöningsreglementet.

Vidare har ansetts erforderligt, att skolöverstyrelsen vid lärares tjänstle- dighet på grund av enskilda angelägenheter mer än 120 dagar av ett läsår skall äga besluta om avdrag å avlöningen under därpå följande ferier. Be- stämmelsen anknyter till föreskriften i 22 g 2 mom. i gällande reglemente angående tjänstledighet av angivet slag mer än 120 dagar.

De föreslagna båda reglernas verkningar för lärare med avlöning även under ferietid jämfört med nuvarande bestämmelser framgå av följande exempel.

Vid tjänstledighet till följd av sjukdom förekomma enligt nu gällande reg- ler i stor utsträckning att lärare, som är permanent sjuk, år efter år erhåller oavkortad lön under ferietid. Enligt förslaget skulle lärare vid sådan tjänst- ledighet redan efter två terminer få vidkännas A-avdrag under ferierna. Den- na anordning kan, enligt av de sakkunniga verkställd utredning, beräknas medföra besparingar för statsverket å i runt tal 100,000 kronor om året.

Är lärare på grund av kommittéuppdrag tjänstledig helt läsår, skall han enligt 22 5 3 punkten i gällande reglemente avstå hela den å redovisningsåret belöpande lönen. Denna torde dock ersättas enligt grunderna för ä 6 i kun- görelsen den 29 augusti 1921 (nr 517) med vissa bestämmelser angående kommittéer.

Enligt förslaget skulle han uppbära oavkortad lön under ferietiden, oav- sett om kommittéuppdraget då pågår eller ej. Någon ändring i den totala ersättningen innebär ej detta, då i stället ersättningen för mistade löneför- måner minskas i motsvarande grad.

Vid tjänstledighet mer än 120 dagar av ett läsår för enskilda angelägenheter, däri inbegripet uppehållande av statlig tjänst och lärartjänst vid högre kom- munal skola eller fortsättningsskola skall, som nämnts, skolöverstyrelsen pröva om avdrag å lön skall ske för ferietid närmast efter ledigheten.

Om exempelvis lärare åtnjuter tjänstledighet för enskilda angelägenheter från den 1 april till vårterminens slut (mindre än 120 dagar), äger han så- lunda åtnjuta oavkortad lön under de därpå följande sommarferierna. Sam- ma lärare kan även få tjänstledighet av samma anledning från den därpå följande höstterminens början intill den 1 december (mindre än 120 dagar) 'utan att detta inverkar på hans rätt till oavkortad lön under de därpå föl- jande julferierna. Utsträckes däremot lärarens tjänstledighet till att omfatta hela höstterminen, skall skolöverstyrelsen besluta om avdrag å lön under sistnämnda ferier.

20 %. Tjänstgöringshinder. Avstängning från tjänstgöring m. m. 1 mom. Första stycket angående lärares rätt att uppbära oavkortad lön vid inställande av undervisning på grund av smittsam sjukdom motsvarar 16 % 2 punkten i gällande reglemente för lärarna samt 55 % 9 mom. 9 punkten 2 stycket i civila avlöningsreglementet. Beträffande återläsningsskyldighet stad- gas i 5 5 4 mom.

Andra stycket, som behandlar tjänstgöringshinder på grund av krig, krigs- fara eller därmed sammanhängande förhållanden, ersätter punkt 9 i kungö- relsen med' provisoriska avlöningsbestämmelser under budgetåret 1941/42 för ifrågavarande lärare (nr 448/1941). Medan sistnämnda bestämmelse endast hänvisar till vad i sådant fall därom varder särskilt stadgat, har i förslaget intagits föreskrift att bestämmelserna i första stycket skola tillämpas, där ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver.

2 och 3 mom. Motsvarande bestämmelser finnas i civila avlöningsregle- mentet 18 å och i 23 % gällande reglemente för lärarna.

Beträffande tillämpningen av stadgandet i 2 mom. första stycket torde få framhållas, att vid prövning av frågan, huruvida lärare må uppbära någon del av lönen hänsyn i första hand' bör tagas till den omständigheten, huruvida läraren är familjeförsörjare eller eljest har försörjningsplikt mot anhöriga. I regel torde dock lärare böra under tiden vidkännas minst B-avdrag, för så vitt ej alldeles särskilda skäl motivera mindre avdrag. Lärare, som avstängs

från tjänstgöring, bör förpliktas avstå övriga med tjänsten förenade förmåner, exempelvis sjukvårdsförmånema.

Har lärare fått behålla någon del av lönen, skall han givetvis i vanlig ordning därå vidkännas tjänste- och familjepensionsavdrag.

I tredje stycket av 2 mom. har i anslutning till & 7 kungörelsen den 22 februari 1935 (nr 52) angående skyldighet för lärare att i vissa fall under- kasta sig läkarundersökning intagits uttrycklig föreskrift, att frågan om avlöning prövas av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar. 21 &. Kallortstillägg.

I stället för bestämmelserna om kallortstillägg i 15 % avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor gälla enligt kungörelsen nr 448/1941 punkt 3 redan för närvarande motsvarande föreskrifter som i 20 % civila avlönings- reglementet. Förslaget innebär icke någon ändring i detta hänseende.

I fråga om de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå, och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna gäller kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 425) med vissa bestämmelser angående kallortstillägg.

22 &. Språktillägg. Enligt kungörelsen den 13 juni 1941 (nr 466) angående särskilt lönetillägg (språktillägg) åt vissa lärare vid folkskoleväsendet inom rikets nordligaste gränsorter åtnjuta lärare i första och andra årsklasserna vid folkskola, mindre folkskolor eller småskola inom vissa i kungörelsen angivna orter språktillägg å 150 kronor för år räknat. Det har ansetts lämpligt att i reglementet intagas bestämmelser om språktilläggets storlek, medan det bör ankomma på Kungl. Maj:t att i särskild kungörelse angiva grunderna för stadgandets tillämp- lighet.

Rörligt tillägg beräknas för närvarande även å språktillägget. Under 25 % här nedan föreslås emellertid att rörligt tillägg ej vidare skall utgå å språk- tillägget.

23 å. Ersättning för utsträckt undervisning. Lärare, som meddelar undervisning utöver föreskrivet antal veckotimmar erhåller redan enligt gällande bestämmelser ersättning för det överskjutande antalet timmar efter samma grunder som timlärare. Någon uttrycklig före- skrift härom finnes dock icke. De sakkunniga ha ansett lämpligt att införa en sådan föreskrift i likhet med vad som skett i civila avlöningsreglementet 55 5 9 mom. 16 punkten.

24 å. Flyttningsersättning.

o

Ordinarie tjänsteman, a vilken civila avlöningsreglementet är tillämpligt, äger jämlikt 24 å i nyssnämnda reglemente i vissa fall åtnjuta flyttningser-

sättning. Sådan ersättning utgår, då tjänstemannen utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan förflyttats från en stationeringsort till en annan eller där han vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förordnande att uppehålla annan tjänst nödgats flytta till an— nan» ort eller eljest fått sig ålagt att byta bostad. Ersättning för flyttnings- kostnad utgår enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

Vad nu sagts gäller ock i fråga om tjänsteman, som förflyttats eller be- fordrats till ordinarie befattning, å vilken civila avlöningsreglementet icke äger tillämpning, eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock i fråga om tjänsteman, som från dylik befattning befordrats till eller för- ordnats å tjänst, som i reglementet avses.

Enligt civila icke-ordinariereglementet (20 % 3 mom.) äger jämväl extra ordinarie tjänsteman, som utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan % förflyttats från en stationeringsort till en annan eller som vid övergång från i annan anställning i statens tjänst till extra ordinarie befattning eller till följd

av förordnande att innehava eller uppehålla högre befattning fått annan sta- tioneringsort sig anbefalld och fördenskull nödgats flytta till annan ort eller som eljest fått sig ålagt att byta bostad, att uppbära ersättning för flyttnings- ! kostnad enligt de grunder, som gälla för ordinarie tjänstemän. ? Beträffande folk- och småskollärare åter utgår enligt nu gällande bestäm- , melser (avlöningsreglementet 12 %) skälig ersättning för flyttningskostnad endast då ordinarie lärare enligt Kungl. Maj:ts bestämmande förflyttats till i annan lärarbefattning inom undervisningsväsendet. Sådan förflyttning skall ' ske, då så erfordras för indragning av övertalig lärartjänst eller då eljest I med hänsyn till undervisningsväsendets bästa synnerliga skäl härtill äro. ' I stort sett enahanda bestämmelser gälla i fråga om ordinarie lärare vid , det högre kommunala skolväsendet. % Skillnaden i nuvarande bestämmelser i här förevarande avseende mellan å ' ena sidan statens tjänstemän och andra sidan lärare vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet kan enklast uttryckas så, att statstjänste- män äga uppbära flyttningsersättning icke blott vid 5. k. tvångsförflyttning utan även vid av befordran orsakad flyttning, under det att kommunalt an— ställda lärare åtnjuta flyttningsersättning, endast där förflyttningen är moti— verad av andra intressen än befattningshavarens.

De sakkunniga ha övervägt, huruvida rätten till flyttningsersättning för kommunalt anställda lärare borde vidgas, på sätt gäller för tjänstemän inom den allmänna civilförvaltningen. Rent principiellt synas inga hinder för en dylik utsträckning av rätten till flyttningsersättning föreligga. De * sakkunniga ha dock icke kunnat undgå att finna, att en dylik utsträckning ; skulle, särskilt vad folkskoleväsendet beträffar, innebära icke obetydliga ! utgifter samt ett omfattande administrativt arbete. Redan detta är ägnat ! att bjuda till varsamhet vid utvidgning till nya befattningshavargrupper av i den förmån, det här gäller. Men härtill kommer — och detta skäl har för de sakkunniga varit avgörande _ att, enligt vad de sakkunniga under hand er-

farit, utredning är ifrågasatt angående ändrade bestämmelser beträffande rätten till flyttningsersättning för vissa statens befattningshavare samt be- träffande ersättningens storlek. Med hänsyn härtill anse de sakkunniga, att frågan om vidgad rätt till flyttningsersättning för lärare vid det statsunder- stödda kommunala undervisningsväsendet icke för närvarande bör upptagas , till prövning. De sakkunniga föreslå alltså ingen ändring beträffande rätt till : flyttningsersättning för av utredningsuppdraget berörda lärargrupper.

I förevarande sammanhang anse sig de sakkunniga höra något närmare be- röra frågan, under vilka omständigheter flyttningsersättning bör utgå. Att dylik ersättning skall tillerkännas sådana lärare, som på grund av indrag- ning av övertalig lärartjänst inom ett skoldistrikt förflyttas till annat distrikt, anse de sakkunniga självklart. Det förekommer emellertid icke sällan, att Kungl. Maj:t beslutar förflyttning av lärare, där beslutet är grun- dat på en framställning av vederbörande lärare och motiverat av hälso- el- ler andra liknande skäl. I dylika fall bör, enligt de sakkunnigas mening, flytt- ningsersättning icke utgå. Det naturliga synes vara att draga gränsen så, att där en förflyttning medgiver indragning av övertalig lärartjänst, flytt- ningsersättning skall utgå. Däremot torde dylik ersättning icke höra till- erkännas sådana lärare, som efter egen ansökan erhålla förflyttning genom beslut av Kungl. Maj:t, och där förflyttningen ej medför någon ekono— misk fördel för statsverket utan är väsentligen motiverad av andra skäl.

Rörligt tillägg. 25 5. Allmänna bestämmelser för rörligt tillägg.

Bestämmelserna om rörligt tillägg gälla sedan den 1 juli 1939 även för . lärare inom folkskoleväsendet. Av de i 29 g 1 mom. civila avlöningsregle- mentet uppräknade olika avlöningsförmåner, varå rörligt tillägg beräknas, ha de sakkunniga i reglementsförslaget endast upptagit lönen.

Beträffande lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare skall givet— vis rörligt tillägg beräknas å hela den lön, som de åtnjuta enligt 8 5 1 mom. andra stycket.

Enligt kungörelsen nr 466/1941 lå 2 skall språktillägg anses tillhöra lönen, varför rörligt tillägg för närvarande utgår å detsamma. Enligt de sakkun- nigas mening är emellertid språktillägget av sådan natur, att rörligt tillägg ej bör utgå dårå.

26 &. Grunder för rörligt tillägg. Bestämmelsen överensstämmer helt med 30 å i civila avlöningsreglemen-

tet.

27 &. Beräkning av rörligt tillägg. I jämförelse med civila avlöningsreglementet 31 & föreligger för lärare inom folkskoleväsendet den olikheten, att rörligt tillägg även beräknas å i

!

avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt krontal, samt att tillägget icke jämkas till närmaste femtal ören. Denna olikhet motiveras med, att rörligt tillägg liksom.de avlöningsförmåner, varå tillägget beräknas, utgå månadsvis till lärarna, medan statsbidraget till skoldistrikten beräknas å de i reglementet angivna eller med ledning därav beräknade årsbeloppen av nämnda förmåner. Varje jämkning av det rörliga tilläggets månadsbelopp skulle på grund härav innebära, att summan av månadsbeloppen skulle avvika från det statsbidrag, som kan erhållas.

Uträkningen på öret när av det rörliga tillägget har emellertid visat sig vara tidskrävande. Dessutom kunna de tabeller för rörligt tillägg, som ut- färdas i anslutning till civila avlöningsreglementet, icke utan vidare komma till användning. Med anledning härav ha de sakkunniga till prövning upp- tagit frågan, huruvida icke en förenkling i detta hänseende skulle vara möjlig. De sakkunniga ha därvid utgått från, att en ändring i nuvarande an- ordning med statsbidragets beräknande å avlöningsförmånernas årsbelopp icke bör komma ifråga. Det skulle nämligen medföra en icke rimlig ökning av skoldistriktens arbete, därest statsbidragsrekvisitionerna skulle grunda sig direkt på skoldistriktens avlöningslistor för varje månad. Dessutom skulle de statliga myndigheternas kontroll i hög grad försvåras.

Om emellertid civila avlöningsreglementets beräkningsgrunder tillämpades, oaktat statsbidraget beräknas årsvis, skulle detta leda till följande resultat. Regeln att rörligt tillägg jämkas till närmaste femtal ören, kan knappast medföra någon nämnvärd skillnad mellan utbetalade månadsbelopp av rör- ligt tillägg och statsbidraget, då jämkningarna i samma utsträckning torde ske till högre och lägre belopp. Däremot innebär regeln, att rörligt tillägg ej beräknas å öretal, som överskjuter fullt krontal, att det månadsvis ut- betalade beloppet kommer att bliva något lägre än statsbidraget. Om man räknar med att det överskjutande öretalet, utöver fullt krontal av lönen, för varje lärare och månad är i medeltal 50 öre, skulle detta innebära—, att rörligt tillägg icke utgick å ett årligt lönebelopp av omkring (0'50 )( 12 X 27 000 =) 162000 kronor. Rörligt tillägg och kristillägg å nämnda belopp beräknat efter sista halvåret 1941 gällande grunder (23 procent) utgör i runt tal 37 000 kronor, vilket belopp sålunda skoldistrikten årligen skulle uppbära av stats- medel utan att hava utbetalat motsvarande belopp till lärarna. Denna vinst skulle emellertid icke medföra någon ökad utgift för statsverket, då stats- bidraget alltjämt är avsett att utgå å lönens årsbelopp.

I princip bör givetvis gälla, att statsbidraget icke skall överstiga skol- distriktens faktiska kostnader. Tillämpas civila avlöningsreglementets be- stämmelser beträffande rörligt tillägg, äro emellertid de belopp, varmed statsbidraget kan överstiga nämnda kostnader, obetydliga. Därtill kommer att den förenkling av det administrativa förfarandet, som dessa regler skulle innebära jämfört med nuvarande eller andra tänkbara anordningar, torde medföra besparingar för det allmänna, som äro vida större än det belopp, varmed det årliga statsbidraget överstiger skoldistriktens faktiska kostnader.

Med hänsyn till det anförda ha de sakkunniga i reglementsförslaget intagit bestämmelserna om jämkning av det rörliga tilläggets månadsbelopp.

Bestämmelsen i civila avlöningsreglementet, att rörligt tillägg ej beräknas å belopp, varmed månadsavlöningen överstiger 900 kronor, har ej medtagits, då den knappast torde bliva tillämplig å förevarande område.

Sjukvård och begravningshjälp.

28 5. Allmänna bestämmelser om sjukvård och begravningshjälp. Ersätt- ning av statsmedel.

1 mom. I den allmänna motiveringen ha de sakkunniga framlagt förslag att de sjukvårdsförmåner, som utgå enligt civila avlöningsreglementet, med vissa avvikelser även skola tillkomma lärare inom folkskoleväsendet.

Föreskrifterna i förevarande moment överensstämma med bestämmel- serna i 32 Q 1 mom. nämnda reglemente. Dock ha vissa jämkningar blivit nödvändiga i första stycket. Sålunda har föreskriften i civila avlöningsregle- mentet att »vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård jämte läkemedel» ersatts med bestämmelsen att »vid sjukdom erhåller lärare av statsmedel ersättning för kostnader för läkarvård jämte läkemedel». Det är nämligen avsett att läraren själv skall bekosta sjukvården och därefter i viss utsträckning erhålla ersättning av statsmedel för sina utgifter, medan inom den civila statsförvaltningen sjukvården utan kostnad för den sjuke i första hand ombesörjes av särskilda av staten avlönade verksläkare.

Vidare har ett tillägg till första stycket gjorts, att ersättning av stats- medel endast skall medgivas i den mån förmånerna icke utgå enligt olycks- fallsförsäkringslagens bestämmelser. På grund av sistnämnda föreskrift kommer frågan om ersättning för läkarvård och läkemedel m. 111. vid olycksfall i tjänsten vanligen att helt regleras genom den försäkringsinrätt- ning, där skoldistriktet har försäkring enligt olycksfallsförsäkringslagen. En- dast i de fall, då ersättning för vården anses böra utgå med större belopp än som kan utgå enligt olycksfallsförsäkringslagen, eller om ersättning i visst fall ej utgår enligt nämnda lag, kan ersättning av statsmedel komma i fråga. .

2 mom. Ersättning av statsmedel skall endast utgå för läkarvård och läke- medel m. m., som läraren erhållit i enlighet med föreskrifterna i reglemen— tet. Annan läkarvård har läraren att själv bekosta. Även i fråga om den sjukvård, för vilken ersättning enligt reglementet kan utgå, skall dock lä— raren själv svara för en del av kostnaderna. Vid sjukhusvård utgår sålunda som regel ersättning endast med belopp motsvarande hälften av den för sjukhuset fastställda avgiften för vård å allmän sal. Kostnader för specialist- vård ersättas som regel till tre fjärdedelar, medan kostnader för behandling med bad, massage, elektricitet, het luft m. in. som regel endast ersättas till hälften. Av den sålunda reducerade ersättningen skall läraren dessutom enligt de sakkunnigas förslag själv svara för en kostnad av etthundra kro—

nor för redovisningsår räknat. Om en lärare ett redovisningsår såsom enda kostnad för sjukvård haft en utgift av tvåhundra kronor för vård å allmän sal å allmänt sjukhus, är han sålunda icke berättigad till någon ersättning av statsmedel, då hälften av kostnaden, etthundra kronor, varmed ersätt- ning i och för sig skulle utgå, just uppgår till det belopp, för vilket läraren själv skall svara.

4 och 5 mom. Motsvarande bestämmelser finnas i civila avlöningsregle- mentet 32 ä 2 och 3 mom.

29 &. Tjänsteläkare.

. I den allmänna motiveringen ha de sakkunniga framhållit svårigheten att E inom folkskoleväsendet med dess över hela landet spridda lärarkår inrätta i en verksläkarorganisation motsvarande den, som finnes för tjänstemännen inom civila statsförvaltningen. För att skapa garantier mot missbruk och för att begränsa statsverkets utgifter ha emellertid de sakkunniga ansett sig böra inskränka lärarnas rätt att själva välja läkare. Enligt förslaget äger lärare hänvända sig till tjänsteläkare i egentlig bemärkelse d. v. s. provinsialläkare, extra provinsialläkare, stadsläkare, köpingsläkare och mu- : nicipalläkare, samt till Skolläkare och sjukhuspolikliniker. För att erhålla | en enhetlig beteckning ha dessa läkare i reglementet benämnts tjänsteläkare. i

|

I

|

Av tjänsteläkarna torde endast provinsialläkare och extra provinsialläkare på grund av allmänna bestämmelser vara skyldiga att meddela lärarna lä- karvård mot fastställd taxa. De sakkunniga utgå emellertid från att i den mån skyldighet att meddela läkarvård icke åligger andra tjänsteläkare, de likväl som regel komma att meddela sådan vård mot arvoden icke alltför mycket överstigande provinsialläkartaxan. Likaledes torde tjänsteläkarna, även om någon generell skyldighet icke föreligger, som regel vara villiga utfärda erforderliga läkarintyg och attester mot skäligt arvode.

Skulle i något fall lärare icke kunna erhålla vård eller intyg av närmaste tjänsteläkare, hör han vara berättigad till skälig ersättning, även om han anlitar annan läkare.

30 &. Läkarvård och läkarintyg. Bestämmelsen motsvarar 34 & 1 mom. i civila avlöningsreglementet. I 34 5 2 mom. av nämnda reglemente stadgas, att läkarintyg, som i tjänsten åbero- pas skall vara utfärdat av verksläkaren, samt att denne skall attestera av andra läkare eller tandläkare utfärdade räkningar. En motsvarande bestäm- t melse har icke ansetts böra införas i förevarande reglemente. För erhållande av tjänstledighet på grund av sjukdom, behöver sålunda läraren icke åbe- ropa intyg av tjänsteläkare. Vänder sig läraren till annan läkare, måste han emellertid själv bekosta vården. Attest av tjänsteläkare å andra läkares eller tandläkares kostnadsräkningar har ej heller ansetts erforderligt, då räkning- arna skola granskas av skolöverstyrelsen innan utbetalning äger rum.

Bestämmelserna överensstämma med 35 å i civila avlöningsreglementet. Prövningen av frågan, huruvida ersättning för vård å halvenskilt och enskilt rum må utgå, skall dock avgöras endast med hänsyn till den sjukes tillstånd, och icke med hänsyn till andra särskilda förhållanden.

32—35 åå. Specialistvård. Läkemedel. Bad, massage m. m. Resor och sjuktransporter.

Motsvarande bestämmelser återfinnas i civila avlöningsreglementet 36— 39 åå.

Beträffande ersättning för resor mä framhållas, att till resekostnad givetvis icke skall hänföras kostnad för uppehälle under resan eller under vistelsen å annan ort för konsultation eller behandling i annan mån än som följer av bestämmelserna i 31 å angående ersättning för sjukhusvård.

Därest lärare vistas å badanstalt för genomgående av badbehandling, är det icke avsett, att inskrivnings- eller brunnsavgifter o. dyl. skola ersättas av statsmedel.

36 å. Begravningshjälp.

Förevarande bestämmelse överensstämmer med 40 å 1 mom. i civila avlö- ningsreglementet. Enligt 25 å i gällande reglemente utgår däremot vid ordi- narie lärares död begravningshjälp med 500 kronor, oavsett om läraren efter- lämnar familjepensionsberättigade anhöriga eller ej.

2 och 3 momenten av 40 å i civila avlöningsreglementet ha icke medtagits i förevarande reglementsförslag, då de knappast torde bliva tillämpliga å lä- rare inom folkskoleväsendet.

Tjänstebostad m. m.

37 å. Skyldighet att mottaga tjänstebostad. Stadgandet överensstämmer helt med 13 å i gällande reglemente för lä- raren.

I 41 å civila avlöningsreglementet stadgas skyldighet för tjänsteman att bebo tjänstebostad. Härvid avses med tjänstebostad lägenhet, vars upplå- tande åt viss tjänsteman finnes påkallat ur tjänstesynpunkt. Tjänstebostads- begreppet inom folkskoleväsendet är emellertid av annan innebörd. Ur t jänste- synpunkt är det knappast påkallat, att lärare bebor just tjänstebostaden, men för skoldistrikten är det av vikt, att de erhålla ersättning för de tjänste- bostäder, de uppfört för lärarnas räkning. I 13 å gällande reglemente åläg- ges också lärare endast skyldighet att mottaga men icke att bebo anvisad tjänstebostad. En liknande bestämmelse finnes i civila avlöningsreglementet 63 å 8 mom. beträffande tjänstebostad för rektorer.

1 mom. Stadgandet överensstämmer i sak med 14 å första stycket i gäl- lande reglemente, men har omformulerats. Dessutom har från 3 å i tilläggs- bestämmelserna till nämnda reglemente intagits föreskriften, att ersättningen för tjänstebostad skall erläggas i efterskott. Vidare har sagda ersättning er- hållit beteckningen hyresavdrag för att den vid rekvisition av statsbidrag tydligare än nu är fallet skall skiljas från det tjänstehostadsbidrag, som av statsmedel utgår till skoldistrikten.

2 mom. Bestämmelserna äro av samma innehåll som 14 å andra —— femte ! styckena i gällande reglemente men ha något omformulerats, medan hyresav- dragens belopp överensstämma med de i kungörelsen nr 448/1941 intagna be- loppen.

39 å. Avträdande av tjänstebostad m. m.

, De sakkunniga ha ansett det lämpligt att föreskrifterna i 11 å 1 punkten i boställsordningen angående avträdande av tjänstebostad m. m. oförändrade ! intagas i folkskolans avlöningsreglemente. En motsvarande bestämmelse men

med i sak delvis avvikande regler finnes i 43 å civila avlöningsreglementet.

4 kap. Extra ordinarie lärare.

1 och 2 mom. För extra ordinarie lärare skola vid placering i löneklass i huvudsak gälla samma regler som för ordinarie lärare. I första momentet hänvisas också till bestämmelserna för ordinarie lärare i [fråga om begynnel- selön och villkoren för löneklassuppflyttning.

Andra momentet innehåller bestämmelser, huru placering i löneklass skall

, ske, då lärare före tillträdet av extra ordinarie tjänst innehaft annan sådan ' tjänst. Avbrott i anställningen inom undervisningsväsendet utesluter icke stadgandets tillämpning, under förutsättning att under tiden, mellan senaste extra ordinarie anställning och den nya anställningen såsom extra ordinarie icke föreligger någon anställning såsom extra inom folkskoleväsendet. Be- ' stämmelserna leda till samma resultat som regeln i tredje momentet av pa- ragrafen. Andra momentet är emellertid avsett att bereda skoldistrikten den fördelen, att de för sitt beslut om placering i löneklass endast behöva in- i hämta uppgift om lärarens senaste löneklassplacering i det skoldistrikt, där ! han senast hade extra ordinarie anställning. Vid tillämpning av tredje mo- ! mentet skall däremot uppgift föreligga om all tidigare tjänstgöring inom ? folkskoleväsendet m. 111. efter avlagd vederbörlig examen. Redan enligt gäl- l lande bestämmelser torde emellertid i stor utsträckning utan närmare un- dersökning ha godtagits den placering i löneklass, som skett inom annat i i | 40 å. Löneklassplacering.

distrikt. För ordinarie lärare finnes en motsvarande regel i 13 5 1 mom. 3 mom. Motsvarande bestämmelser finnas i 26 å 2 punkten andra stycket och 10 å i gällande reglemente. Förevarande moment vinner framför allt

tillämpning, då lärare närmast efter extra anställning inom folkskoleväsen— det vinner extra ordinarie sådan anställning. I den allmänna motiveringen (sid. 80) ha de sakkunniga framlagt skälen för införandet av tre års av— drag beträffande tillgodoräkning av tjänstgöring såsom extra lärare.

1; mom. Stadgandet överensstämmer med föreskrifterna i 13 Q 4 mom. för , ordinarie lärare.

41 å. Tjänstledighet. Enligt gällande reglemente äro extra ordinarie lärare vid tjänstledighet på grund av sjukdom eller militärtjänst tillförsäkrade mindre förmåner än ordinarie lärare. I övrigt tillämpas emellertid vid tjänstledighet samma be- stämmelser för ordinarie och extra ordinarie lärare. Inom civila statsför» valtningen inta däremot extra ordinarie en sämre ställning än de ordinarie vid ett flertal olika slag av tjänstledighet. De sakkunnigas förslag ansluter sig i huvudsak till sistnämnda bestämmelser, som återfinnas i civila icke-ordi- narie reglementet 12—15 åå.

Även om förslagets föreskrifter tillförsäkra de extra ordinarie mindre förmåner än de ordinarie, äro de dock i vissa avseenden gynnsammare än nu gällande bestämmelser och försämringarna äro få och av föga betydelse.

PunIct 1. Offentligt uppdrag. Bestämmelserna överensstämma helt med motsvarande föreskrifter för ordinarie i 16 5 1 punkten.

Punkt 2 och 3. Militärtjänst. Punkt 2 a)—d) och f) samt punkt 3 inne- hålla i sak samma bestämmelser som för ordinarie lärare medan punkt 2 e) ' företer avvikelse. Vid vämpliktstjänstgöring skall sålunda ordinarie lärare städse vidkännas B-avdrag, under det att för extra ordinarie lärare detta av- drag endast gäller vid landstormsbefäls- eller landstormsrepetitionsövning för landstormen tillhörande värnpliktig. I övriga fall vidkännes extra ordi- ' narie lärare C—avdrag. Föreskriften om särskild dagersättning ä 2 kronor 50 öre finnes i civila icke-ordinariereglementet under 21 5 4 mom. Enligt 29 Q 2 punkten i gällande reglemente utgör dagersättningen 2 kronor.

Punkt 4. Olycksfall i tjänsten m. m. Föreskrifterna överensstämma med 13 å i civila icke-ordinariereglementet.

Enligt gällande reglemente (18 å) är extra ordinarie lärare vid sjukdom , till följd av olycksfall i tjänsten berättigad till oavkortad lön utan. tidsbe— gränsning, medan tiden enligt förslaget inskränkes till 1 år, varefter A-avdrag skall ske, där ej skolöverstyrelsen annorlunda beslutar. Vidare har av sådant olycksfall orsakad förlust av arbetsförmågan jämställts med sjukdom och nu gällande särbestämmelser i detta hänseende hortfallit. Rätten till avlö- ning kvarstår endast så länge anställningen varar. Upphör denna, kan läraren icke göra anspråk på någon avlöning, även om sjukdomstillstånd efter olycks- fall i tjänsten kvarstår. Huruvida invalidpension kan utgå, prövas med led— ning av pensionsförfattningarna. I övrigt få de sakkunniga hänvisa till spe- cialmotiveringen till 16 å 5 punkten.

Punkt 5. Sjukdom. Enligt 28 å i gällande reglemente äger extra ordinarie lärare vid tjänstledighet på grund av sjukdom åtnjuta avlöning med avdrag motsvarande A-avdrag högst 180 dagar av ett och samma läsår eller, där läraren lider av sjukdom säväl vid utgången av ett läsår som vid ingången av närmast följande läsår, under sammanlagt högst 180 dagar i en följd, tiden mellan ifrågavarande läsår ej inräknad. Därefter skall läraren avstå hälften av honom eljest tillkommande löneförmåner.

Den föreslagna bestämmelsen motsvarar föreskrifterna i 13 å 1 mom. civila icke-ordinariereglementet. Emellertid har icke upptagits någon föreskrift | om sammanräknande av sjukdomsperioder för olika redovisningsår. Som regel torde nämligen extra ordinarie lärare, som är tjänstledig på grund av sjukdom längre tid än ett läsår, icke kunna påräkna fortsatt anställning. Med hänsyn härtill har det icke heller ansetts erforderligt att i 42 å 1 mom. föreskriva större avdrag än A—avdrag under ferietid, oaktat skolöverstyrelsen kan besluta om större avdrag vid sjukledighet under läsåret. Som ovan un- der specialmotiveringen till 18 och 19 åå framhållits skall tjänstledighet icke avse ferietid.

Punkt 6. Tvångsvis anordnad läkarundersökning. Bestämmelsen motsva— rar helt 16 å 7 punkten för ordinarie lärare.

Punkt 7. Svag hälsas vårdande. Bestämmelsen motsvarar 14 å 2 mom. i civila icke-ordinariereglementet. För ordinarie lärare (16 5 8) föreslås rät- ten till B-avdrag vara utan tidsbegränsning medan enligt gällande reglemente (19 å c) såväl ordinarie som extra ordinarie lärare kunna erhålla tjänst- ledighet högst 30 dagar med avdrag motsvarande A-avdrag för vårdande av | svag hälsa i omedelbart sammanhang med föregående tjänstledighet på [ grund av sjukdom. i |

Punkt 8. Havandeskap eller barnsbörd. Bestämmelsen överensstämmer med 16 å 9 punkten för ordinarie lärare.

Punkt 9. Enskild angelägenhet. Punkten a) motsvarar 52 å 4 mom. 10 i punkten i civila icke-ordinariereglementet. Rätten till tjänstledighet har dock begränsats till samma studier och arbete som för ordinarie lärare. Punkten b) innehåller samma bestämmelse som för ordinarie lärare 16 å 10 punkten c) med den inskränkningen att rätten till tjänstledighet omfattar endast 10 dagar. För enskild angelägenhet av vikt föreslås tjänstledighet med B- avdrag högst 10 dagar av ett och samma redovisningsår liksom för extra ordinarie statstjänstemän. Ordinarie lärare äga rätt till 15 dagars dylik ledighet.

42 å. Avlöning under ferier.

Bestämmelserna överensstämma med föreskrifterna i 18 och 19 åå för ordinarie lärare.

43 å. Övriga bestämmelser för extra ordinarie lärare.

I förevarande paragraf angivas de bestämmelser för ordinarie, som skola äga motsvarande tillämpning å extra ordinarie och som ej tidigare behand- lats i annat sammanhng. Jämfört med gällande föreskrifter innebär försla- get utvidgningar av de extra ordinarie lärarnas avlöningsförmåner i två hän— seenden. Dels tillförsäkras de sjukvårdsförmåner och dels äger avliden extra ordinarie lärares efterlevande enligt 39 å andra stycket rätt att kvarbo i tjänstebostaden viss tid, vilket för närvarande icke är fallet.

5 kap. Extra lärare.

44 å. Löneklass och ortsgrupp.

Enligt gällande reglemente 26 och 32 åå uppbära vikarierande lärare lön för varje dag av läsåret med 1/m av det för vederbörande löneklass och orts— grupp fastställda lönebeloppet. De sakkunniga ha ansett det lämpligare att redan i löneplanen för de extra angiva de dagbelopp, vartill de under sin anställningstid äro berättigade. Dagbeloppen utgöra 1/273 av årslönebeloppen för samma löneklasser och ortsgrupper i löneplan L, avrundade till närmaste tioörestal.

Extra lärare skall givetvis icke erhålla någon avlöning under ferietid. Ä dagbeloppen skall rörligt tillägg och kristillägg utgå.

45 å. Löneklassplacering.

Bestämmelserna om löneklassplacering överenstämma i princip med dem, som gälla för ordinarie och extra ordinarie lärare.

I andra momentet har dock endast angivits det antal tjänstgöringsdagar, som erfordras för uppflyttning i löneklass, varvid detta antal upptagits till 615 dagar motsvarande fyra femtedelar av den kortaste årliga lästiden under tre läsår ('i/5 )( 256 )( 3 = 6144). Detta innebär en fördel jämfört med nu- varande regler för vikarierande lärare. För att dessa skola kunna uppflyttas i löneklass kräves nämligen en sammanlagd tid att tillgodoräkna av tre år (1. v. s. minst (3 X 242 =) 726 dagar. Därtill kommer att för närvarande icke mä tillgodoräknas mer än 242 dagar för något redovisningsår. I förslaget saknas en liknande begränsning.

Vid tillträdande av extra tjänst skall läraren vid tillgodoräkning av tidi- gare anställning inom folkskoleväsendet icke behöva vidkännas något av- drag i motsats till ordinarie och extra ordinarie lärare. Tillgodoräkning skall avse även eventuellt tidigare anställning såsom extra ordinarie eller ordina— rie lärare, förutsatt dock, att icke avbrott å mer än tre år i följd förelegat i lärarens anställning inom undervisningsväsendet.

131 46 &. Tjänstledighet.

1 och 2 mom. Förevarande stadganden motsvara 33 å och 52 5 4 mom. 16 punkten i civila icke-ordinariereglementet. I likhet med i 16 å 5 punk- ten och 41 Q 4 punkten av förslaget ha dock bestämmelserna om olycks- fall i tjänsten samt våld eller annan misshandel sammanförts, varjämte föreskriften om oavkortad lön vid yrkessjukdom icke medtagits.

3 mom. Motsvarande bestämmelse finnes i civila icke-ordinariereglementet 35 å.

; 47 å. Övriga bestämmelser för extra lärare.

Förevarande bestämmelser innebära icke några principiella avvikelser från vad som nu gäller för vikarierande lärare. Emellertid ha vissa mindre jämkningar vidtagits. Sålunda ha kallortstillägget, spräktillägget och hyres- avdraget bestämts till visst belopp för dag.

6 kap. Timlärare och pensionerade lärare.

48 å. Timlärare.

Timlärararvodet utgör för närvarande för varje veckotimme i runt tal 1/sn av begynnelseårslönen till extra ordinarie och vikarierande lärare, varvid rörligt tillägg och kristillägg icke inräknats. Sådana tillägg utgå icke heller | å timlärararvodet. Där undervisningen är att betrakta såsom lärarens huvud- sakliga sysselsättning eller förvärvskälla, kan dock utgå ett högre arvode, | motsvarande omkring 9 procent förhöjning av det lägre arvodet (jfr kun- ] görelsen nr 448/1941, 10 punkten, samt proposition nr 65 till urtima riks- ) dagen 1940, sid. 4 och 16 och samma riksdags skrivelse nr 87).

Det har visat sig medföra stora svårigheter att avgöra, i vilka fall det högre eller det lägre arvodet skall utgå. Av bland annat denna anledning vilja de sakkunniga förorda, att arvodet liksom tidigare var fallet göres en- hetligt, oavsett om undervisningen är att betrakta såsom lärarens huvud- sakliga sysselsättning eller icke. I övrigt bör däremot arvodet beräknas efter hittills tillämpade grunder.

Då rörligt tillägg icke utgår å arvodet och _man sålunda har att räkna med att arvodesbeloppen tid efter annan böra ändras, ha de sakkunniga an— sett lämpligt, att dessa arvoden jämte avlöningsbestämmelser i övrigt, som ej omförmälas i första kapitlet, utfärdas av Kungl. Maj:t i särskild kun- görelse.

( 49 å. Pensionerade lärare.

Beträffande förevarande stadgande hänvisas till den allmänna motive- ringen.

7 kap. Lönenämnd.

Stadgandet i 50 ?; angående lönenämnd är likalydande med 65 å i civila av- löningsreglementet.

8 kap. Reglementets tillämplighet m. m.

1 mom. Bestämmelsen i 51 å 1 mom. a) har tillkommit i anledning av ett uttalande av riksdagen den 6 juni 1941 (skrivelse nr 282) i samband med riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda provisoriska avlö- ningsbestämmelser för lärare vid folk- och småskolor m. fl. under budget- året 1941/42. I skrivelsen har riksdagen framhållit, att det givetvis finge an- ses vara 'en mindre önskvärd konsekvens av den av statsmakterna med— givna valfriheten vid övergång från "äldre till nyare löneregleringsbestäm- melser, att densamma skulle kunna av vissa grupper befattningshavare ut- nyttjas för att undandraga sig den begränsning av reallönen, som genom maximeringen av dyrtidstillägg, rörligt tillägg och kristillägg införts för statstjänstemän i allmänhet och med dem i lönehänseende likställda. Riks- dagen har dessutom uttalat, att de provisoriska avlöningsbestämmelserna kunde anses så nära sammanfalla med den i utsikt ställda definitiva löne— regleringen för ifrågavarande personalgrupper, att friheten att välja mellan det äldre och det nyare lönesystemet väsentligen syntes böra avse övergång- en till de provisoriska lönebestämmelserna. Med hänsyn till det sagda har riksdagen ifrågasatt, huruvida icke för övergång till den blivande definitiva löneregleringen borde uppställas såsom förutsättning, att vederbörande be- fattningshavare övergått till de provisoriska bestämmelserna. Nämnda utta- lande har intagits i cirkuläret den 13 juni 1941 (nr 451).

Enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat, kvarstår endast en lärare å de avlöningsbestämmelser, som gällde före 1937 års lönereglering. Bestäm- melser om avlöningsförmåner till dem, som icke vilja övergå å det nya . reglementet, böra enligt de sakkunnigas mening lämpligen utfärdas av Kungl. Maj:t i samband med fastställande av den tidpunkt, före vilken anmälan till vederbörande skolstyrelse skall ske. Sådan lärare bör icke kunna påräkna avlöning enligt de provisoriska bestämmelserna för budgetåret 1941/42 utan efter de bestämmelser, som gällde före den 1 juli 1939.

Särskilda stadganden angående pensionsförmåner ha ej föreslagits, då frå- gan omlärarnas pensionsförmåner, enligt vad de sakkunniga inhämtat, kom- mer att bliva föremål för särskild utredning.

2 mom, Personlig lönefyllnad, som tillförsäkrats vissa lärare i samband med övergången till gällande reglemente för lärarna, har redan borttagits för dem, som övergått till de provisoriska avlöningsb-estämmelserna för bud- getåret-1941/42 (kungörelsen nr 448/1941 punkt 11).

3 och 4 mom. Stadgandena ha utarbetats i anslutning till civila avlönings- reglementet 66 å 2 och 3 mom.

Övergångsbestämmelser.

1—5 punkterna. De sakkunniga ha ansett särskilda övergångsbestämmelser erforderliga beträffande lärare, som innehaft anställning inom folkskolevä- sendet under de tre sista åren före reglementets ikraftträdande eller del därav.

Dessa bestämmelser innebära att lärarna få bibehålla den löneklassplace- ring samt dessutom den rätt till vidare uppflyttning i löneklass, de hade före reglementets ikraftträdande. En vikarierande eller extra ordinarie manlig folkskollärare, som vid reglementets ikraftträdande var placerad i 14 löne- klassen, får sålunda alltjämt bibehålla denna placering och äger dessutom rätt att framdeles uppflyttas i löneklass till högst 19 löneklassen, vare sig han tjänstgör såsom extra eller extra ordinarie lärare. Då extra ordinarie folkskollärare numera äro placerade i olika lönegrader i förhållande till lästidens längd, har dock måst införas bestämmelser av innebörd, att un— der den tid lärare tjänstgör såsom extra ordinarie vid skola med 36 4/-; vec— kors årlig lästid, han skall vara placerad en löneklass lägre än eljest skulle ha varit fallet. Vid övergång efter första anställning efter reglementets ikraft— trädande mellan extra ordinarie anställningar i olika lönegrader blir 40 å 2 mom. tillämplig.

Då det föreslagna reglementet innehåller nya regler för tillgodoräkning av föregående tjänstetid, ha de sakkunniga ansett det vara av vikt, att en om— räkning av tjänstetid före reglementets ikraftträdande såvitt möjligt icke be- höver äga rum. Genom bestämmelserna om bibehållen löneklassplacering i 1 och 2 punkterna undvikes en sådan omräkning för lärare, som bibehålla sin ordinarie eller icke-ordinarie ställning efter ikraftträdandet. Genom fö- ( reskriften i 4 punkten ha de sakkunniga avsett att förebygga, att en sådan *' omräkning skall äga rum, då icke-ordinarie lärare vinner ordinarie anställ- ning. Varje tidsperiod, som tillgodoräknarts för uppflyttning en löneklass före- ' eller i samband med ikraftträdandet, skall anses utgöra tre tjänstår även om

tjänstgöringen överhuvud taget icke skulle kunna tillgodoräknas enligt det ; nya reglementets bestämmelser. Tjänstetid före reglementets ikraftträdande, som icke föranlett uppflytt- ning i löneklass, d. v. s. kortare tid än tre år, skall däremot tillgodoräknas * enligt bestämmelserna i förevarande reglemente. De sakkunniga ha nämli- gen ansett, att det skulle möta synnerligen stora svårigheter att samman- lägga tjänstetid till tre är beräknad efter olika grunder för olika tidsperioder.

Lärare, som före reglementets ikraftträdande innehaft vikarierande eller extra ordinarie anställning, skall enligt 5 punkten icke behöva uppfylla de» särskilda av de sakkunniga föreslagna behörighetsvillkoren, nämligen att. minst två år förflutit efter vederbörlig examen samt att läraren tjänstgjort minst 256 dagar.

6 punkten. De nuvarande övergångsbestämmelserna för kvinnliga folkskol- lärare ha ansetts böra bibehållas, liksom tidigare skett beträffande de kvinn— liga läroverkslärarna (jfr kungörelsen nr 274/1939 I G 3). ( i . ; i |

De sakkunniga utgå från, att nänmda bestämmelser innebära, att kvinnlig folkskollärare —— bortsett från högsta löneklassen inom vederbörande löne- grad — är placerad i löneklass efter samma grunder som manlig folkskollä- rare, men att avlöningen intill den 1 juli 1943 skall utgå efter en löneklass, som är en klass lägre än den, i vilken hon är placerad.

7 punkten. Med hänsyn till bestämmelserna i 22 % av gällande reglemen- de, ha de sakkunniga ansett, att föreskrifterna om avdrag å avlöning under ferietid icke böra tillämpas förrän efter utgången av läsåret 1942/43.

8 punkten. För närvarande utgår rörligt tillägg å det särskilda lönetill- lägget å 510 kronor för år räknat till manlig lärare vid småskola eller mind- re folkskola ävensom till biträdande manlig lärare. Tillägget är emellertid av sådan natur, att rörligt tillägg enligt de sakkunnigas mening icke bör utgå därå.

9 punkten. Föreskriften om tillsvidare anställda lärare vid mindre folk— skola och biträdande lärare har medtagits för den händelse någon sådan anställningsform alltjämt skulle finnas vid reglementets ikraftträdande (jfr kungörelserna nr 250/1940 och 461/1941).

10 punkten. Bestämmelserna om barntillägg motsvara punkten 12 i de provisoriska avlöningsbestämmelserna för budgetåret 1941/42 (nr 448/1941). Föreskrifterna om statsbidrag ha dock uteslutits.

Specialmotivering till avlöningsreglementet för nomadlärare.

För nomadlärare gäller stadgan angående nomadundervisningen den 17 juni 1938 (nr 479) ändrad den 10 januari 1941 (nr 9). Deras avlöningsför— hållanden regleras genom avlöningsreglementet för nomadlärare den 17 juni 1938 (nr 419), ändrat den 21 juni 1940 (nr 609). Från och med budgetåret 1939/40 ha dessutom särskilda provisoriska avlöningsbestämmelser gällt, de senaste avseende budgetåret 1941/42 utfärdade den 13 juni 1941 (nr 449). Enligt dessa åtnjuta nomadlärarna numera liksom lärarna inom folkskole- väsendet lön efter den i civila avlöningsreglementet upptagna löneplanen A.

De ändrade avlöningsbestämmelser, som föreslagits för lärare inom folk- skoleväsendet, böra enligt de sakkunnigas mening i tillämpliga delar även gälla för nomadlärare, i den mån icke på grund av särskilda föreskrifter av- vikelser redan nu föreligga från folkskoleväsendets avlöningsregler. I enlig- het härmed har i förslaget till avlöningsreglemente för nomadlärare såsom 1 5 intagits en generell bestämmelse, att folkskolans avlöningsreglemente i tillämpliga delar även skall gälla för nomadlärare. De följande paragrafer- na innehålla därefter bestämmelser angående avvikelser från eller komplet- teringar till folkskolans avlöningsreglemente. De överensstämma i sak med nu gällande föreskrifter för nomadlärare. Å det i 7 ?; omförmälda lönetillägget skall dock rörligt tillägg icke längre utgå. Dessutom har nämnda tillägg till extra nomadlärare fastställts till visst belopp för varje dags anställning.

Bestämmelserna i 2 g 2 mom., 28 5 1 mom. och 36 å i folkskolans avlönings- reglemente angående avdrag från avlöningsförmåner för ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen ha tillkommit med hänsyn till att lärarna inom folkskoleväsendet äro kommunalt anställda. För statens tjänstemän saknas motsvarande bestämmelser i civila avlöningsreglementet. För deras del reg- leras nämligen frågan i 11 å olycksfallsförsäkringslagen. Då nomadlärare äro statligt anställda, ha de sakkunniga övervägt, huruvida nämnda bestämmel- ser i folkskolans avlöningsreglemente böra gälla för nomadlärare eller ej. Då tillämpningen av dessa olika regler likväl i stort sett leda till samma re- sultat, ha de sakkunniga ansett sig böra föreslå att folkskolans avlöningsreg- lemente även i detta hänseende tillämpas å nomadlärare. Härigenom bibehål- les även den anordning, som för närvarande gäller.

Beträffande föreskrifterna om sjukvårdsförmåner i folkskolans avlönings- reglemente 28—35 åå ha de sakkunniga likaledes ansett lämpligt låta no- madlärare följa samma regler som folkskolans lärare i stället för motsvaran- de regler i civila avlöningsreglementet.

Kostnadsberäkningar.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget till lönereglering för folk- och småskollärare medför i vissa avseenden utgiftsökningar för statsverket; i andra avseenden verkar det sänkande på statens utgifter för folkskolevä- sendet.

Vad först beträffar utgiftsökningarna vilja de sakkunniga erinra om, att de upptagit de årliga kostnaderna för ersättning till lärare för sjukvårdsut— gifter med ett belopp av 400 000 kronor samt för lärares lönegradsuppflytt- ning nr. 111. i samband med utsträckning av minimilästiden till 364/7 veckor till ett belopp av 375 000 kronor. Vidare har kostnaden för timarvode till vissa småskollärare för den tjänstgöring, som överstiger 28 veckotimmar, uppskat- tats till 20 000 kronor.

En viss merkostnad uppkommer även för avlöning till de icke-ordinarie småskollärare, som nu åtnjuta ersättning enligt löneklasserna 6—10 men på grund av att lästiden ej uppgår till 39 veckor icke erhålla full lön jämlikt för angivna löneklasser upptagna belopp. I den mån dessa småskollärare komma att enligt de sakkunigas förslag beredas extra ordinarie anställning, erhålla de, oavsett den årliga lästidens längd, enhetlig löneplacering i lönegrad L Eo 7. Det möter betydande svårigheter att med någon grad av säkerhet angiva den , merkostnad, som härav skulle uppkomma. I det följande angivna siffror ( måste därför betecknas som i hög grad approximativa. Om man emellertid ( med ledning av vad de sakkunniga tidigare anfört utgår ifrån, att hela antalet ( extra ordinarie småskollärare efter genomförandet av de sakkunnigas förslag ( kan uppskattas till omkring 1500, torde av dessa omkring 125 kunna be- ( räknas nu tjänstgöra vid skolor med 344/7 veckors lästid samt omkring 400 ( vid skolor med 364/7. Dessa lärare erhålla enligt nu gällande grunder avlöning med allenast 242/273 respektive 256/273 av för respektive löneklass fastställd årslön. Därest löneskillnaden uppskattas till, inberäknat rörligt tillägg och ( kristillägg med sammanlagt 27 procent, i medeltal för lärare i skolor med 34 4/7 veckor 375 kronor och för lärare med en lästid av 364]? veckor 200 kronor, skulle merutgiften bli (125 ' 375 + 400 ' 200 =) 126 875 kronor eller, avrundat, 125 000 kronor.

Än svårare är det att beräkna kostnaden för lön vid tjänstledighet på grund av huvudsakligen sjukdom, som kan komma att utgå till de lärare, vilka enligt de sakkunnigas förslag bli extra ordinarie men för närvarande äro vika- rierande och därigenom icke berättigade till, bland annat, sjuklön. De sak- kunniga ha tidigare approximativt beräknat antalet nytillkomna extra ordina—

rie lärare till 900 folkskollärare och 800 småskollärare. Sjukligheten bland dessa i regel unga lärare är naturligtvis relativt ringa. I förevarande sam- manhang vilja de sakkunniga erinra om, att en av kvinnoarbetskommittén (SOU 1938: 47 sid. 183) på sin tid företagen undersökning angående antalet sjukdagar per lärare för ett visst redovisningsår utvisade i medeltal för man- liga folkskollärare 5'5 sjukdagar samt för kvinnliga folkskollärare 14'4. Små- skollärare ingingo icke i nämnda undersökning. Siffrorna blevo relativt höga för kvinnliga lärare och höjdes även för manliga genom ett icke ringa antal långsjuka lärare. Denna faktor kommer i stort sett att bortfalla beträffande de extra ordinarie, varjämte dessas lägre ålder även i övrigt torde medföra ett ( minskat antal sjukdagar. I frånvaro av säkra hållpunkter vilja de sakkun- niga uppskatta antalet sjukdagar för extra ordinarie folkskollärare (manliga och kvinnliga) till i medeltal 4 samt för motsvarande småskollärare till lika- ledes i medeltal 6. Det totala antalet sjukdagar skulle alltså kunna beräknas ( till respektive (900 ' 4 =) 3 600 och (800 ' 6 =) 4 800. Utgiften för avlöning till sjuklediga extra ordinarie lärare torde, sedan vad den sjukledige avstår frånräknats, kunnat uppskattas till i medeltal för Sjukdag kronor 11:50 re- * spektive kronor 8: —. Sammanlagt skulle alltså kostnaden bli (3 600' 11:50 + 4800'8: _ =) 79 800 kronor, vilket belopp torde böra avrundas till 80 000 kronor. De av de sakkunniga beräknade årliga merkostnaderna för löneregleringen skulle alltså approximativt kunna uppskattas till (400 000 + 37 5 000 + 20 000 + 125 000 + 80 000 =) 1 000 000 kronor.

( ( .

Beträffande den minskning av statens utgifter, som förslaget skulle med- föra, mä följande anföras. De sakkunniga ha i annat sammanhang uppgivit, att fyllnadstjänstgöring, främst i slöjd, för de småskollärare, vilka på grund : av kortare årlig lästid enligt de sakkunnigas förslag skulle vara skyldiga att ( undervisa 30 veckotimmar, torde bespara omkring 250 000 kronor. Sjukavdrag ( i vissa fall under ferietid, som nu endast undantagsvis tillämpas, ha beräk- nats uppgå till omkring 100 000 kronor. Vidare har angivits, att de nytillkomna extra ordinarie lärarna beräknas få vidkännas pensionsavdrag med omkring 250 000 kronor. De sakkunniga ha på anförda skäl ansett nämnda belopp i stort sett icke motsvaras av några väsentliga merutgifter för de anställdas och , deras anhörigas pensionering. Med hänsyn till de ovissa beräkningsgrunder- na vilja de sakkunniga dock endast beräkna, att statens pensionsanstalt kom- mer att tillföras ett nettobelopp av 200 000 kronor.

De sakkunniga ha föreslagit en lägre löneplacering för extra lärare än den nu för vikarierande lärare gällande, vilket på längre sikt innebär en icke ringa minskning av statens utgifter för folk- och småskollärarlöner. Den säk- ? raste beräkningen av antalet extra lärare torde kunna erhållas med utgångs- ( punkt från att lärare först två år efter avlagd examen skulle vara berättigad ( att uppbära lön som extra ordinarie, varvid dock endast borde krävas en ( tjänstgöring av ett läsår (256 dagar). För manliga lärare torde det ena kva- lifikationsåret ofta komma att upptagas av värnpliktstjänstgöring. Emellertid-

komma lärare med längre föregående tjänstgöring stundom att temporärt vikariera och därvid åtnjuta lön som extra lärare, exempelvis gifta lärarinnor, som lämnat lärarbanan men stå till förfogande för korttidsvikariat. Dessa vikariers tjänstgöring torde i stort sett uppväga de fall, där lärare efter kortare tid än två års faktisk tjänstgöring befordras till extra ordinarie. Man synes därför vara berättigad att uppskatta antalet extra lärare till omkring det dubbla under ett år nyexaminerade lärare. Därest detta för framtiden, ' sedan stabilitet på arbetsmarknaden vunnits, beräknas till i medeltal 400 f folkskollärare och 450 småskollärare, skulle antalet extra lärare bli respektive 800 och 900. Om med utgångspunkt från lön å C-ort löneskillnaden mellan * extra ordinarie och extra lärare uppskattas till i medeltal för folkskollärare j 550 kronor och för småskollärare 375 kronor, skulle minskningen i lönekost- naderna böra beräknas till, i avrundat tal, (800' 550 +'900 ' 375 =) 775 000 kronor. Härvid har räknats med rörligt tillägg och kristillägg efter för första kvartalet 1942 gällande grunder. Anmärkas bör dock, att nämnda utgifts- minskning icke kommer att till fullo inträda förrän om åtskilliga år. Frånsett andra här verkande faktorer bör observeras, att examinationen av lärare måste beräknas för de närmaste åren bli av mycket ringa omfattning.

En sammanställning av den framtida beräknade årliga minskningen av statens utgifter för nu ifrågavarande ändamål giver till resultat, att minsk- ningen approximativt hlir (250000 + 100000 + 200000 + 775000 =) ' 1 325 000 kronor.

I förevarande sammanhang bör observeras, att den minskning å 250000 3 kronor av statens årliga utgifter för slöjdundervisning, som beräknas inträ— da genom att vissa småskollärare åläggas ytterligare fyllnadstjänstgöring, , icke har direkt samband med nu föreslagen lönereglering. Sannolikt skulle ) nämnda fyllnadstjänstgöring komma till stånd, även om de sakkunniga icke framlagt förslag i denna riktning. )

Vidare vilja de sakkunniga påpeka, att, oavsett det framlagda förslaget, ) utgifter för ökning av lästiden till 36% veckor komma att uppstå under ) de närmaste åren. Den fortgående frivilliga ökningen av lästiden minskar ) nämligen successivt antalet skolor med den kortaste årliga lästiden. De eko- ) nomiska konsekvenserna av de sakkunnigas förslag blir, att utgiftsökningen ) inträder omedelbart med fullt belopp, 375000 kronor, under det att den ) eljest skulle uppstå med ett från början mindre men för varje år ökat be- | lopp. )

Utöver de utgiftsökningar respektive besparingar, som de sakkunniga sökt att i det föregående åtminstone approximativt angiva, böra ytterligare två faktorer uppmärksammas, där det är omöjligt att siffermässigt uttrycka, vad de sakkunnigas förslag innebär. De sakkunniga syfta på de höjda arvodena ) till pensionerade folk- och småskollärare, vilka tjänstgöra som vikarier, samt 4 den försenade löneklassuppflyttning för såväl ordinarie som extra ordina- rie lärare, vilken blir en konsekvens av det föreslagna lönesystemet.

För beräkning av merutgifterna för arvode till vikarierande pensionerade lärare kräves framför allt en uppskattning av det antal lärare, det här kan komma att gälla. En dylik beräkning är icke möjlig att verkställa. Utnytt- jandet av pensionerade lärare sammanhänger främst med antalet yngre lä- rare, som stå till förfogande för vikariatstjänstgöring. I icke ringa grad kom- mer också utnyttjandet av de pensionerade lärarna att bero på det totala behovet av vikarier för tjänstlediga lärare. Detta har under senare år —— främst med hänsyn till inkallelser till militärtjänst — varit större än vanligt. Huru härmed kommer att förhålla sig för framtiden, undandrager sig de sakkunnigas bedömande.

Den minskning i statens utgifter för lärarlöner, som kan komma att upp- stå genom de sakkunnigas förslag om ändring i gällande regler för uppflytt- ning i löneklass, sammanhänger med efter vilken tid, lärare i allmänhet komma att vinna befordran till extra ordinarie respektive ordinarie befatt- ningshavare. Därest lärare i regel skulle erhålla ordinarie tjänst, innan de vore berättigade att tillgodoräkna sig mer än fem tjänstår som icke-ordinarie, skulle de ändrade reglerna få ganska minimal betydelse. Om å andra sidan ett större antal lärare erhålla ordinarie tjänst först efter en längre tjänste- tid, inträder en ganska betydande minskningi statsbidragen till folkskollärar- löner som följd av försenad löneklassuppflyttning.

Sammanfattningsvis vilja de sakkunniga rörande de ekonomiska konse- kvenserna av det framlagda förslaget uttala, att det icke torde innebära någon ökning av statens årliga utgifter på hithörande område. Trots detta synes [förslaget —— främst genom avskaffande av lönegrad 15 för ordinarie lärare, beredande av ersättning för sjukvårdskostnader samt införande av extra ordinarie anställning för det stora flertalet yngre lärare — för lärar- kåren i stort medföra en förbättring i nu gällande villkor.

Slutligen få de sakkunniga anföra, att, på grund av bland annat utanord- ningsförfarandet beträffande statsbidragen till folkskoleväsendet, ovan redo- visade förändringar i statens årliga kostnader komma att under budgetåret 1942/43 endast i mycket begränsad omfattning göra sig gällande. Sannolikt blir det under nyssnämnda budgetår allenast en viss utgift för lärares sjuk- vårdskostnader, i det föregående uppskattad till 100 000 kronor. Med hän- syn härtill torde förslagsanslaget för statsbidrag till folkskollärarlöner icke i följd av de sakkunnigas förslag böra uppföras med annat belopp än vad eljest skulle bli fallet.

Förslag till

folkskolans avlöningsreglemente.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 g.

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning å folkskollärare, småskollä— rare, biträdande lärare samt lärare vid mindre folkskolor, anställda enligt folkskolestadgans och detta reglementes bestämmelser såsom

ordinarie lärare, '

extra ordinarie lärare eller extra lärare, ävensom å timlärare, särskilt anställd för undervisning i annat läroämne än slöjd och hushållsgöromäl, till vilkens avlöning statsbidrag kan utgå, samt å

pensionerade lärare i fall, som avses i 49 %.

2 mom. Anställes lärare för tjänstgöring av den omfattning, som i 5 % föreskrives, skall han —- där fråga ej är om ordinarie anställning eller om för- ordnande enligt 17 å — erhålla extra ordinarie anställning, därest nedanstå- ende villkor uppfyllas:

a) läraren skall uppfylla gällande föreskrifter för extra ordinarie anställ- ning,

b) minst två år skola hava förflutit efter det läraren avlagt examen, som medför behörighet för tjänsten,

c) läraren skall efter nämnda examen hava tjänstgjort minst 256 dagar med full tjänstgöring inom det statliga eller det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet,

d) tjänstgöringen skall taga sin början med ingången av lästermin och omfatta minst en hel termin. ,

Uppfyllas ej ovanstående villkor, skall läraren anställas såsom extra lä- rare, där ej 49 % angående pensionerade lärare skall tillämpas.

Anställning såsom extra ordinarie räknas från ingången av det kalender- halvår den med anställningen förbundna tjänstgöringen skall taga sin början till utgången av det kalenderhalvår, varunder tjänstgöringen skall upphöra. Skall den med anställningen förbundna tjänstgöringen upphöra vid annan tid- punkt än med termins utgång, upphör dock anställningen från den dag tjänstgöringen skall upphöra.

Har lärare under en hel termin i följd inom ett och samma skoldistrikt innehaft anställning såsom extra lärare eller dels såsom extra och dels såsom extra ordinarie lärare, skall han anses hava innehaft extra ordinarie anställ- ning under hela det kalenderhalvår anställningen avser.

Har lärare haft anställning såsom extra ordinarie intill utgången av ett redovisningsår, må han icke anställas såsom extra ordinarie under därpå följande kalenderhalvår, där ej den med anställningen förbundna tjänstgö- ringen omfattar hela terminen.

Anställning, som avses i detta moment, skall anses hava omfattat hel ter— min även om anställningstiden understiger det för terminen gällande dagan- talet med sammanlagt högst fem dagar på grund av avbrott i anställning under terminen, anställnings tillträdande efter terminens början eller anställ- nings avslutande före terminens utgång.

25.

1 mom. Lärare äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbestämmelser, som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av Kungl. Maj:t.

Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg.

Till timlärare ävensom i fall, som angives i 49 %, till pensionerad lärare ut- går avlöning i form av arvode.

2 mom. Uppbär lärare livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen eller la- gen om försäkring för vissa yrkessjukdomar på grund av olycksfall eller ar- bete i statlig eller kommunal tjänst, skall hans avlöning nedsättas med be- lopp motsvarande livräntans storlek, såvida ej Kungl. Maj:t för visst fall an- norlunda medgiver.

Det åligger lärare, som uppbär dylik livränta, att göra anmälan härom till skolstyrelsen.

3 mom. Är lärare berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension

= eller årligt understöd, beror på prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestäm- ' mer, om och i vad mån av sådan anledning avdrag å avlöningen skall ske. Sådant avdrag skall dock ej äga rum

a) för pension, som utgår enligt gällande bestämmelser angående pensio- nering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal, eller

b) ä arvode, som utgår enligt 49 å. !; mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och med den dag anställningen tillträdes till och med den dag läraren från- träder densamma.

Angående ordinarie lärares skyldighet att avgå från tjänsten samt lärares skyldighet att å avlöningen vidkännas pensionsavdrag stadgas i gällande be- stämmelser om tjänste- och familjepension.

5 mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträf- fande särskild ersättning utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad eller

Avlöning.

eljest finnes lämpligen böra ske; dock bör avlöning för tjänstgöring, som upphör under loppet av kalendermånad, utbetalas vid tjänstgöringens slut. Utbetalningen sker genom postverket, där ej annorlunda emellan skolsty- relsen och läraren överenskommits.

3å.

Skolstyrelae. I detta reglemente förstås Å'ug ””M” a) med skolstyrelse: folkskolestyrelsen i kommun, där lagen den 6 juni , 1930 om skolstyrelse i vissa kommuner äger tillämpning, samt eljest skol- rådet,

b) med årlig lästid: den i vederbörlig ordning fastställda årliga lästiden. 4 %.

Ijiämt- Lärare är underkastad föreskrifterna i folkskolestadgan samt övriga be- gåäfg'ge' stämmelser angående folkskoleväsendet. 5 5.

Under- 1 mom. Ordinarie, extra ordinarie och extra lärare skola vara skyldiga små; att mot åtnjutande av de i reglementet angivna avlöningsförmånerna under högst 39 veckor varje redovisningsår meddela undervisning, folkskollärare, lärare vid mindre folkskola, biträdande lärare och sådan ordinarie eller extra ordinarie småskollärare, som har sin tjänstgöring förlagd till skola med kortare årlig lästid än 39 veckor, under 30 veckotimmar samt annan småskollärare under 28 veckotimmar.

Småskollärare, som jämlikt föregående stycke är skyldig att undervisa allenast 28 veckotimmar och som meddelar undervisning i avdelning, till vilken även hänvisats någon eller några av folkskolestadiets klasser, skall vara skyldig att mot åtnjutande av i 23 % angiven ersättning meddela under- visning ytterligare två veckotimmar.

2 mom. Vederbörande skolstyrelse må medgiva nedsättning i den enligt * 1 mom. första stycket föreskrivna undervisningsskyldigheten för vecka med högst två veckotimmar, där undervisningsskyldigheten omfattar 30 vecko- ) timmar, samt med högst fyra veckotimmar, där undervisningsskyldigheten ) omfattar 28 veckotimmar, allt under förutsättning att nedsättningen icke ) medför kostnad för statsverket. l

Vederbörande folkskolinspektör mä, om särskilda förhållanden därtill för— ) anleda, medgiva nedsättning i den enligt 1 mom. första stycket föreskrivna ) undervisningsskyldigheten för vecka med högst fyra veckotimmar, där under- visningsskyldigheten omfattar 30 veckotimmar, samt med högst sex vecko- timmar, där undervisningsskyldigheten omfattar 28 veckotimmar. Såsom villkor för medgivandet må folkskolinspektören föreskriva, att undervis- ningen skall utan kostnad för statsverket under ett mot nedsättningen helt

eller delvis svarande antal veckotimmar i stället meddelas av annan lärare med erforderlig kompetens.

Samma befogenheter, som enligt nästföregående stycke tillkomma folk- skolinspektör, tillkomma ock skolöverstyrelsen. Därjämte må överstyrelsen, utöver vad i nämnda stycke sägs, medgiva nedsättning med högst fyra vecko- timmar i den mån, som undervisningen utan kostnad för statsverket under motsvarande antal veckotimmar i stället meddelas av annan lärare med erforderlig kompetens.

3 mom. Lärare, som tillika är överlärare, skall meddela undervisning i den omfattning, som skolöverstyrelsen i fastställd instruktion eller eljest föreskriver. '

4 mom. Ordinarie, extra ordinarie och extra lärare ävensom timlärare äro skyldiga att utan särskild ersättning fullgöra återläsning, där undervis- ningen inställts till följd av smittsam sjukdom; extra lärare och timlärare dock endast för det fall, att de uppburit avlöning under tid, undervisningen varit inställd. & Inställes, inskränkes eller avkortas undervisningen på grund av krig, krigs— ' fara eller därmed sammanhängande förhållanden, gäller angående lärares skyldighet till återläsning vad i föregående stycke stadgas, där ej Kungl. Maj:t |

) |

)

) . l

annorlunda föreskriver.

2 kap. Tiänsteförteckning och löneplan för ordinarie och extra ordinarie lärare.

' 6 %. l

) Tjänsteförteckning.

[ .

E ) L 6 n e g r a d

_ " ) omfattar följande löne- T 1 3 n 5 t | klasser i löneplan L för ) nr ) manlig kvinnlig ; lärare lärare Ordinarie lärare. Folkskollärare vid skola med 39 veckors årlig lästid Lo 17 17—21 17—20 Folkskollärare vid skola med 36 4/-1 veckors årlig lästid Lo 16 16—20 16—19 Småskollärare, lärare vid mindre folkskola och bi- trädande lärare ................................. LO 9 9—13 9—12

) Extra ordinarie lärare.

* Folkskollärare vid skola med 39 veckors årlig lästid LEO lö 14—18 14—17 Folkskollärare vid skola med 36 4/7 veckors ärlig lästid LEO 14 13—17 13—16 Småskollärare, lärare vid mindre folkskola och bi-

trädande lärare ................................. LEO 7 6—10 6—— 9

Vid folkskola, där den årliga lästiden för högsta årsklassen understiger den årliga lästiden för övriga årsklasser, skola samtliga lärare hänföras till den lönegrad, som föranledes av lästidens längd för sistnämnda årsklasser.

Ändras vid folkskola den årliga lästiden, skall därav berörd lärartjänst från och med det redovisningsår, den ändrade lästiden helt tillämpas, hän- föras till den lönegrad, som tjänsten med hänsyn till den ändrade lästiden skall tillhöra. .

Utsträckes vid folkskola den årliga lästiden för viss begränsad tid, skall, detta ej föranleda ändring i lönegradsplacering beträffande vid skolan tjänst- görande lärare.

!

7 g. Löneplan L.

(Ordinarie och extra ordinarie lärare.)

0 r t 5 g r 11 p p Löneklass nr A B C D E F G H I Årslön, kronor

1 1 938 2 016 2 094 2 172 2 250 2 328 2 406 2 484 2 562 2 2 070 2 154 2 238 2 322 2 406 2 490 2 574 2 658 2 742 3 2 202 2 292 2 382 2 472 2 562 2 652 2 742 2 832 2 922 4 2 334 2 430 2 526 2 622 2 718 2 814 2 910 3 006 3 102 5 2 466 2 568 2 670 2 772 2 874 2 976 3 078 3 180 3 282 6 2 601 2 709 2 817 2 925 3 033 3 141 3 249 3 357 3 465 7 2 739 2 853 2 967 3 081 3 195 3 309 3 423 3 537 3 651 8 2 877 2 997 3 117 3 237 3 357 3 477 3 597 3 717 3 837 1 9 3 015 3 141 3 267 3 393 3 519 3 645 3 771 3 897 4 023 ', 10 3 153 3 285 3 417 3 549 3 681 3 813 3 945 4 077 4 209 ) 11 3 291 3 429 3 567 3 705 3 843 3 981 4 119 4 257 4 395 12 3 438 3 582 3 726 3 870 4 014 4 158 4 302 4 446 4 590 13 3 630 3 780 3 930 4 080 4 230 4 380 4 530 4 680 4 830 14 3 822 3 978 4 134 4 290 4 446 4 602 4 758 4 914 5 070 15 4 050 4 212 4 374 4 536 4 698 4 860 5 022 5 184 5 346 16 4 278 4 446 4 614 4 782 4 950 5 118 5 286 5 454 5 622 ) 17 4 596 4 773 4 950 5 127 5 304 5 481 5 658 ' 5 835 6 012 ) 18 4 926 5 112 5 298 5 484 5 670 5 856 6 042 6 228 6 414 ) 19 5 256 5 451 5 646 5 841 6 036 6 231 6 426 6 621 6 816 ) 20 5 586 5 793 6 000 6 207 6 414 6 621 6 828 7 035 7 242 ) 21 5 916 6 135 6 354 6 573 6 792 7 011 7 230 7 449 7 668 )

8 å. Län,/da,, och 1 mom. Den löneklass, enligt vilken lönen skall utgå, fastställes i enlighet WWW??- med föreskrifterna i 11—13 åå för ordinarie lärare och i 40 & för extra ordinarie lärare.

Lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare skola åtnjuta lön en- ligt en löneklass, som är en klass högre än den, i vilken de äro placerade. Samma förmån tillkommer jämväl folkskollärare, då den årliga lästiden utsträckts för viss begränsad tid.

2 mom. Lönen utgår efter den ortsgrupp, till vilken lärarens stationeringsort blivit hänförd.

Med stationeringsort förstås orten för den skola, där läraren huvudsak- ligen tjänstgör.

Fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av Kungl. Maj:t med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna.

3 kap. Ordinarie lärare.

Förflyttningsskyldighet, förening av tjänster m. m.

) ) 9 5. ) Lärare är pliktig att låta förflytta sig till annan ordinarie lärartjänst inom Förflyttning. ' folkskoleväsendet, då sådant erfordras för indragning av övertalig lärar- ”kt/”lgh”- tjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro.

Närmare bestämmelser angående förfarandet vid förflyttning meddelas av Kungl. Maj:t.

10 g.

1 mom. Med ordinarie lärartjänst må förenas ordinarie statlig befattning, Förening av vilken tillsättes genom förordnande tillsvidare och med vilken pensionsrätt WW"- icke är förenad, ävensom extra ordinarie befattning inom högre lönegrad i statens tjänst eller i det statsunderstödda kommunala undervisningsväsen- det, dock under förutsättning att läraren frånträder utövandet av först- nämnda tjänst.

I övrigt må ordinarie lärartjänst icke förenas med ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst, ej heller med jämförlig kommunal . befattning, så framt ej Kungl. Maj:t och riksdagen för visst fall annorlunda

beslutit. ) 2 mom. Utan tillstånd av vederbörande folkskolinspektör eller, om denne icke lämnar dylikt medgivande, av skolöverstyrelsen, må ordinarie lärare ej heller åtaga sig:

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening

) eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, ) transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars ) verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte;

befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning,

som nyss sagts; eller annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag, så framt annat ej följer av vad under 3 mom. sägs.

lll—427260.

Tillstånd må beviljas endast för såvitt uppdraget eller befattningen prövas icke inverka hinderligt för utövandet av lärartjänsten och bör avse viss tid.

Innan tillstånd beviljas, skall skolstyrelsen höras. Vad i detta moment stadgats gäller icke i fall, där Kungl. Maj:t eller skol- överstyrelsen meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefattning.

3 mom. Utan skolstyrelsens medgivande må ordinarie lärare ej åtaga sig undervisning i läroanstalt, som ej tillhör distriktets folkskoleväsende.

Skolstyrelsen äger lämna sådant medgivande efter av skolöverstyrelsen givna riktlinjer, där undervisningen icke kan anses inverka hinderligt för ) utövandet av den ordinarie tjänsten. Medgivandet skall avse viss tid.

4 mom. Genom vad i 1—3 mom. föreskrives, sker icke ändring i vad som finnes stadgat angående förening av folkskollärartjänst med organist- och klockarbefattning eller med prästerlig befattning.

5 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i 1 och 2 mom. för- mäles, att lärare tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall han till skol— styrelsen göra framställning om ledighet i erforderlig omfattning.

Placering i löneklass.

11 g. ;

Begynmlaelön 1 mom. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller lärare lön enligt den : '”" låneklm- för vederbörande lönegrad fastställda lägsta löneklassen, där ej föreskrif- ) umflyttmw- . . . . . .. . .

terna 1 13 & g1va .anlednlng till avv1kelse harutmnan. f

2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år upp- *, flyttas läraren till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till ) den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löne- klassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrif- terna i 12 och 13 åå.

3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalender- kvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade ti- ) den i den lägre löneklassen tilländagått.

4 mom. Beslut om lärares placering och uppflyttning i löneklass fattas av , skolstyrelsen och skall antecknas till protokollet. )

Innan definitivt beslut fattas om lärares placering i högre löneklass, än den lägsta för tjänsten gällande, skall skolstyrelsen inhämta yttrande från statens folkskolinspektör samt härvid till inspektören lämna uppgifter om lärares tjänstgöring enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär.

Bestämmelserna i andra stycket äga icke tillämpning:

a) då fråga allenast är om ändrad löneklassplacering för lärare till följd av att tjänsten överförts till annan lönegrad,

b) då lärare företer intyg, som avses i fjärde stycket här nedan, samt

c) å skolstyrelse i distrikt, vars folkskoleväsende är befriat från inspek- ) tion genom statens folkskolinspektör. ) Lärare, som erhåller lön enligt högre löneklass än den lägsta för tjänsten )

I

gällande, skall vid tillträde av tjänst inom annat skoldistrikt än det, där pla- ceringen beslutats, förete vederbörligen styrkt intyg enligt av skolöverstyrel- sen fastställt formulär om sagda placering.

12 &.

1 mom. Såsom villkor för lärares uppflyttning till högre löneklass gäller: läggaåif

a) att läraren under minst fyra femtedelar av den i folkskolestadgan före- uppflyttning, . skrivna minsta årliga lästid (36 4/7 veckor), som belöper på den tjänstetid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, eller 615 dagar, bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan lärartjänst eller skolledarbefattning vid det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet eller på förord- nande uppehållit befattning i statens tjänst eller åtnjutit tjänstledighet enligt 16 & punkterna 1 a—d, 2 a—d eller 3—5 eller varit hindrad tjänstgöra enligt ') 20 Q 1 mom. eller obefogat avstängts från tjänstgöring eller av polismyndig- het kvarhållits såsom misstänkt för brott utan att häktningsåtgärd vidtagits; ) b) att skolstyrelsen icke prövat, att uppskov med uppflyttning bör äga rum

på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid läraren tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse, för vilken läraren särskilt bestraffats, må tagas endast då förseel- l sen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; ) e) att läraren icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern. ) Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas, ) utan att läraren erhållit tillfälle att förklara sig och skall sådant beslut avse ) viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall upp-

flyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till ) förnyat uppskov därmed.

2 mom. Har lärare, med tillämpning av föreskrifterna i 1 mom. punkten

) b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må skol- styrelsen sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

13 5.

1 mom. Ordinarie lärare, som erhåller annan ordinarie tjänst inom sam- Lånelclaes-v ma lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han före tillträdandet plggggfai'd av den nya tjänsten innehade. % M— ) Folkskollärare i lönegrad Lo 16, som erhåller tjänst inom lönegrad Lo 17, ) skall placeras i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten ) senast tillhörde.

Folkskollärare i lönegrad Lo 17, som efter egen ansökan erhåller tjänst i lönegrad Lo 16, skall placeras i löneklassen närmast under den, som han i den högre tjänsten senast tillhörde.

För bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i ovan angivna

fall äger lärare taga i beräkning den tid, varunder han tillhört eller beräknas ”hava tillhört den löneklass, i vilken han senast var placerad före tillträdandet av den nya tjänsten.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas skall äga motsvarande tillämpning, då folk- skollärartjänst på grund av ändrad årlig lästid hänföres till annan lönegrad. Vid nedflyttning till lägre lönegrad skall dock beträffande lärare, som då innehar tjänsten, där han tillhört högre lönegrad minst fem år och Kungl. ' Maj:t lämnat medgivande härtill, i fråga om löneklassplacering så anses, som om han fortfarande tillhörde den högre lönegraden.

3 mom. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst må lärare, i andra fall än i 1 mom. avses, för löneklassplacering tillgodoräkna den tid utöver sex år han efter avlagd examen, som medför behörighet för tjänsten, innehaft anställning, då fråga är om folkskollärartjänst, såsom folkskollärare och i andra fall så- som folkskollärare, småskollärare, lärare vid mindre folkskola eller biträdan- de lärare. I enahanda ordning må även tillgodoräknas tid, varunder läraren innehaft motsvarande anställning vid nomadskola eller, därest statsbidrag ut- gått till lärarens avlöning, vid sjukvårdsanstalt eller barnhem.

Vid tillgodoräknande av tjänstetid, varom förmäles i detta moment, skola bestämmelserna i 12 ä 1 mom. a) och 45 ä 2 mom. äga motsvarande till— lämpning-

4 mom. Vad i 1 och 3 mom. sägs äger icke tillämpning å tjänstgöring. efter vilken avbrott å mer än tre år i följd förelegat i lärarens anställning inom un-dervisningsväsendet.

5 mom. Ordinarie befattningshavare i statens tjänst samt ordinarie lärare vid annan statsunderstödd kommunal läroanstalt än folkskola, som med frånträdande av innehavd befattning omedelbart tillträder ordinarie lärar- tjänst inom folkskoleväsendet i samma eller lägre lönegrad än den han förut ) tillhörde, äger bibehålla den placering i löneklass han innehade i den förra ) tjänsten.

6 mom. Föreligga eljest beträffande ordinarie lärare med hänsyn till före- ) gången långvarig statsanställning och därunder åtnjuten avlöning eller före- *, gående kommunal eller annan icke statlig anställning av allmännyttig be- ) skaffenhet synnerliga skäl för placering i högre löneklass än den, till vilken ) han enligt 11 ä 1 mom. skolat hänföras, må medgivande i sådant avseende kunna lämnas av Kungl. Maj:t.

7 mom. Lärare må icke i andra fall än som i 2 mom. avses på grund av bestämmelserna i denna paragraf placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller för den nya tjänsten.

14 &.

Avlöning ,,,-d Förflyttas lärare på grund av föreskrift i 9 5 till tjänst inom lägre löne-

)

)

lår/lynning grad, skall i fråga om hans löneklassplacering så anses, som om han fortfa- ) till tjänst i. . .. .. .. Mare 15% rande tlllhorde den hogre lonegraden. )

grad. )

Under tjänstledighet och ferier skall med ordinarie lärares avlöning för- Tjänstedig— hållas på sätt i 16—19 åå stadgas, så framt icke Kungl. Maj:t finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Härvid förekommande avdrag å lönen,

Tjänstledighet och ferier m. m.

tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag A-, B- och C-avdrag.

A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna i följande tabell:

!

) ärvs? avgas sarag Bavas

; nr kronor kronor nr kronor kronor

) 1 080 1'60 12 1-90 3'80 ') 2 0-90 1'80 13 2-— 4'— ) 3 1-— 2-_ 14 2-10 4-20 i 4 1-10 2-20 15 2-20 4-40 5 1-20 240 16 2—40 4 80 6 1-30 260 17 2'60 520 7 1-40 2'80 18 2'80 5'60 & 1-50 3—-— 19 3-— G'— 9 1'60 3.20 20 320 640 10 1-70 340 21 23—40 6'80 11 1'80 3—60

hetsavdrag m. m.

Lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare skola vidkännas A- och B-avdrag enligt den löneklass, efter vilken de åtnjuta lön. Vad sålunda stad-' gats skall jämväl tillämpas i fråga om folkskollärare, då den årliga lästiden utsträckts för viss begränsad tid.

C-avdragel utgör samtliga ä ledighetstiden belöpande kontanta avlönings- förmåner.

Då lärare i andra fall än som avses i 16 g 1 c) och d) åtnjuter tjänst- ledighet av längre varaktighet än 14 dagar i följd och därvid är skyldig vidkännas C-avdrag, skall han för tiden efter 14 dagar jämväl avstå från sjukvårdsförmåner enligt 28—35 åå. Skolöverstyrelsen äger dock medgiva, att nämnda förmåner undanta-gsvis må bibehållas för en tid av högst tre månader.

Angående skyldighet för ordinarie lärare att avstå från avlöning vid uppe- hållande av annan lärartjänst inom folkskoleväsendet stadgas i 17 å. "

16 &.

Vid tjänstledighet av nedan angivna orsaker skall med ordinarie lärares avlöning förhållas på följande sätt.

Tjänst- ledighet.

1. Offentligt uppdrag. &) Uppdrag, där ersättning ej utgår eller ut- A-avdrag. går allenast med Visst belopp för sammanträ- des- eller förrättningsdag och läraren icke med- givits rätt till gottgörelse för de avlöningsför- måner han under ledigheten avstått. , b) Uppdrag såsom ledamot av riksdagen el- A-avdrag. ) ler att vara riksdagens revisor. : c) Anställning hos riksdagen eller dess re- C-avdrag. visorer eller hos kyrkomötet. d) Uppdrag att deltaga i eller biträda vid C-avdrag. utredning, som beslutats av Kungl. Maj:t el- ler, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, av departementschef eller myndighet (kommitté— eller sakkunniguppdrag). e) Annat offentligt uppdrag. C—avdrag.

2. Militärtjänst i fredstid, där ej annat föl- jer av vad i punkt 3 sägs. a) Beställningshavare i reserven, å reserv- B-avdrag.

o

stat eller a övergångssstat åliggande tjänstgö- ring. ) h) Utbildningskurs för äldre reservoffice- B-avdrag. rare.

c) Värnpliktstjänstgöring. B-avdrag. ) d) Befälskurs, landstormsbefälsövning eller B-avdrag högst 14 dagar av kompletteringskurs eller med kompletterings- ett och samma redovis- ) kurs jämställd annan kurs eller övning, som ningsår. ) föreskrives för i fredstid konstituerad land- ) stormsofficer. *) e) Annan militärtjänst. C-avdrag. )

3. Militärtjänst vid mobilisering eller för- Enligt av Kung1.Maj:t med— stärkt försvarsberedskap. delade bestämmelser. )

4. Studier eller iakttagelser, som Kungl. Oavkortad lön. ) Maj:t prövat vara av beskaffenhet att kunna ) på ett påtagligt sätt tjäna undervisningsvä- ) sendets intressen. )

5. Olycksfall, smittsam sjukdom m. m. a) Olycksfall i tjänsten samt våld eller an- Oavkortad lön. nan misshandel, som läraren utsatts för på grund av sin tjänst, med därav föranledd sjuk-

dom eller förlust av arbetsförmågan. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som en- ligt olycksfallsförsäkringslagen är att hänföra till olycksfall i arbete.

b) I tjänsten ådragen smittsam sjukdom, som enligt epidemilagen skall anmälas till ve- derbörande myndighet.

c) Förbud att tjänstgöra till förekommande

, av smittas spridning.

6. Behörigen styrkt sjukdom i andra fall än i punkt 5. avses.

7. Tvångsvis anordnad läkarundersökning i enlighet med vad därom är särskilt stadgat.

8. Svag hälsas vårdande, då behovet av le- dighet härför är behörigen styrkt.

9. Havandeskap eller barnsbörd.

10. Enskild angelägenhet.

a) Flyttning, då lärare förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan och flytt- ning icke lämpligen kunnat ske under ferierna.

b) Studier eller arbete, som skolöverstyrel- sen prövar vara av betydelse för lärarens kom- petens för viss uppgift eller befattning inom folkskoleväsendet.

c) Uppdrag inom sådan personalsamman- slutning, som avser att tillvarataga lärarnas in- tressen i tjänsten eller främja deras yrkesut- bildning, där vederbörande folkskolinspektör efter av skolöverstyrelsen utfärdade direktiv finner skäl föreligga för tjänstledighet.

d) Enskild angelägenhet av vikt, där veder- börande folkskolinspektör finner skäl före- ligga för tjänstledighet.

e) Annan enskild angelägenhet, däri inbe- gripet uppehållande av statlig eller kommu- nal tjänst, dock ej i fall som avses i 17 €].

Oavkortad lön.

Oavkortad lön.

A-avdrag.

A-avdrag, i den mån annat ej särskilt stadgas.

B-avdrag.

A-avdrag högst 120 dagar, dock ej för tid efter 90:e dagen från förlossning- en, därefter C-avdrag.

Oavkortad lön högst 3 da- gar. ,

B-avdrag sammanlagt högst 180 dagar av den tid lä- raren innehar ordinarie anställning.

B-avdrag högst 15 dagar av ett och samma redovis- ningsår.

B-avdrag högst 15 dagar av ett och samma redovis- ningsår. C-avdrag.

Uppehållamie Ordinarie folkskollärare eller småskollärare, som uppehåller förordnande

;åk'fnelnf; ä annan folkskoll-ärar respektive småskollärartjänst, skall åtnjuta avlöning

småskollärar- såsom om den uppehållna tjänsten vore ordinarie och läraren ordinarie in-

Mm nehavare av densamma. Vad här sagts om småskollär are, äger även tillämp- ning å lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare.

Omfattar förordnandet hel termin, skall avlöningen i enahanda ordning utgå å den uppehållna tjänsten jämväl under ferietid, som infaller samma kalenderhalvår som förordnandet.

Under den tid lärare enligt första eller andra stycket uppbär avlöning å

i:

annan tjänst, skall han a sin egen tjänst avstå samtliga avlöningsförmåner.

18 %. Avdrag ä 1 mom. Lärare, som icke under två på varandra följande terminer minst wälfnflefån sextio dagar bestritt sin egen eller annan lärartjänst inom det statsunder— stödda kommunala undervisningsväsendet eller bestritt statlig tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning, skall under närmast därpå följande ferietid vidkännas A-avdrag.

2 mom. Lärare, som under ett läsår beviljats tjänstledighet längre tid än etthundratjugo dagar för enskilda angelägenheter är — i förekommande fall utöver vad i första momentet stadgas — skyldig att under fe1 ietid som t'ölje1 närmast efter ledigheten, vidkännas avdrag å avlöningen i den omfattning skolöverstyrelsen bestämmer.

19 %. Avlöning Där ej annat följer av vad i 17 och 18 åå eller eljest särskilt stadgas, skall ""de? fem” lärare under ferier åtnjuta oavkortad avlöning.

20 &. fl'jänqt- 1 mom. Inställes undervisningen på grund av smittsam sjukdom och hindras gönngahmder. .. .. .. .. .. Avstängning larare darav att tjanstgora, skall han uppbara oavkortad lon. ) fri?” tid"/åk Inställes, inskränkes eller avkortas undervisningen på grund av krig, krigs- göring m' % fara eller därmed sammanhängande förhållanden, gäller vad i föregående stycke stadgas, där ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver. ) 2 mom. Lärare, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad för brott eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så framt ) ej skolstyrelsen med medgivande av vederbörande folkskolinspektör prövar skäligt låta honom uppbära någon del av avlöningen. Finnes avstängnings- åtgärden hava varit obefogad eller blir för brott häktad )frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas. ) Vad sålunda stadgats i fråga om lärare, vilken hålles häktad för brott, skall ) gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles såsom miss- tänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, läraren skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet. I fråga om avlöning till lärare, som avstängts från tjänstgöring på grund ) )

av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning, bestäm- mer Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

3 mom. Avhåller sig lärare från tjänstgöring utan att hava erhållit tjänst- ledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall han för den tiden vidkännas C-avdrag.

Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.

21 å. . Till lärare, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar, där vis- Kgllorts— , telsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i övrigt "nå” , kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende, utgår , kallortstillägg, med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda belopp,

för år räknat, nämligen: , * Kallortsklass I 11 111 IV V VI l 1 i | Kallortstillägg, kronor ........... 90 1 50 240 360 540 720 !

Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå, och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas av Kungl. Maj:t. 22 5. Till lärare vid skola inom vissa av rikets nordligaste gränsorter utgår Språktillägg. språktillägg med 150 kronor för år räknat enligt de grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t. 23 å. Lärare, vilken meddelar undervisning utöver föreskrivet antal veckotimmar, Ersättning för skall, där ej annorlunda är stadgat, åtnjuta ersättning härför enligt de för aågzglgng timlärare fastställda grunderna.

24 %.

Förflyttas lärare med stöd av 9 5 på grund av indragning av övertalig lärar- Eraättningfär tjänst eller eljest utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan, äger han f%?$å8' uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt de föreskrifter, som Kungl. ' Maj:t meddelar.

Beslut om sådan ersättning fattas av skolöverstyrelsen, som har att i ärendet inhämta yttrande av statskontoret.

Rörligt tillägg.

! 25 ä. 1 mom. Ä lön utgår under de förutsättningar och enligt de grunder, som 1 Allmänna 2 mom. samt 26 och 27 åå angivas, rörligt tillägg i förhållande till den ök— b%:?å7få.l;' ning i de allmänna levnadskostnaderna, som må föreligga i jämförelse med tillägg.

de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935.

2 mom. Beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse med 1935 års genomsnittliga levnadskostnader verkställes kvartalsvis av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t.

På grundval av nämnda beräkning fastställer Kungl. Maj:t det procenttal, som angiver levnadskostnadernas förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå ( levnadskostnadstalet ).

Av Kungl. Maj:t fastställt levnadskostnadstal skall lända till efterrättelse från och med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, intill den månad, varunder nytt sådant tal av Kungl. Maj:t fastställes.

l 1 . 1 4

26 å.

Grunder för 1 mom. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i för- "Wigt ”MW hållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra enheter eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald av fyra, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava uppnått sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter oförändrat procental, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre hela mång- fald av fyra. ' 2 mom. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla att, även om levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter, rörligt tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton.

27 ä. 3

n

Ramirent!" ] mom. Rörligt tillägg beräknas a sammanlagda beloppet för månad av rorhgt tillaga. lönen. Härvid skall dock iakttagas, 1, att tillägg ej beräknas å i lönen ingående öretal, som överskjuter fullt l krontal, * samt att, där beräknat tillägg icke slutar är helt femtal ören, detsamma skall jämkas till närmaste femtal. ! 2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj :t de ] tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga. * 1

Sjukvård och begravningshjälp. 28 %.

Allmänna 1 mom. Vid sjukdom erhåller lärare av statsmedel ersättning för kostnad 333235; för läkarvård jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjäns- aa_h begrav- ten, som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra

ålägga” till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder statsmedel. av olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de vil-

kor, som i denna paragraf och 29—35 åå stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmas; dock endast i den mån sagda förmåner icke utgå

enligt olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser.

Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tand- vård endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgiv- ningar eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjuk- dom, vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 mom. Vid bestämmande av ersättning av statsmedel skall hänsyn ta- gas endast till läkarvård och läkemedel m. ni., som läraren erhållit i en- lighet med föreskrifterna i detta reglemente. Ersättningen skall beräknas särskilt för varje redovisningsår. Lärarens kostnader skola härvid anses belöpa å det redovisningsår läkarvård meddelats eller läkemedel mottagits.

Från det belopp, varmed ersättning av statsmedel enligt bestämmelserna i detta reglemente skall utgå, skall dock avdrag ske med ett 'belopp av ett- ; hundra kronor för redovisningsår, som skall åvila läraren. Kostnader för

vaccination, som oförmälas i 34 5 3 mom. skola dock städse ersättas av

statsmedel. ' 3 mom. Beslut om ersättning för läkarvård och läkemedel m. m. fattas av skolöverstyrelsen.

4 mom. Vad i denna paragraf och 29—36 55 stadgas i fråga om olycks- fall i tjänsten gäller även i andra fall, som avses i 16 ä 5 punkten.

5 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna ! i denna paragraf och 29—36 åå meddelas av Kungl. Maj:t.

29 %.

| Med tjänsteläkare avses i detta reglemente läkare anställd av staten eller Tjämtcläkare. av kommunen i öppen sjukvård, Skolläkare eller läkare å poliklinik vid all- ! mänt sjukhus, vilka ombesörja läkarvård å stationeringsorten eller, om till- j Uång till dylik vård ej finnes därstädes, sådan läkare å närmaste ort.

30 %.

Anlitar lärare tjänsteläkare för erhållande av läkarvård och intyg, som i Läkgczdrd 06 a ar- ' tjänsten erfordras rörande lärarens hälsotillstånd, skola kostnaderna härför init/9- 1 ersättas av statsmedel enligt i 28 ä 2 mom. angivna grunder. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av tjänsteläkare, skall jämväl kostnaden för sådan undersökning _ bestridas av statsmedel i enahanda ordning.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som nyss sagts, må ersättas även i de fall, då lärare uppehåller sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita tjänsteläkare, eller då vid trängande be- , hov av läkarvård dylik läkare icke hinner anlitas. I dylika fall bör läraren i * första rummet hänvända sig till annan av staten eller av kommunen anställd läkare.

31 ä.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej Sjukhu-svård. nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberku- los helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att tjänste-

Specialist- värd.

läkare eller annan läkare, som läraren enligt bestämmelserna i 30 % ägt an- lita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda

o

legosängsavgiften för plats a allmän sal,-

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda ' avgiften för vård å allmän avdelning.

Prövar tjänsteläkare eller den för vården ansvarige Sjukhusläkaren den sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes till- gängligt, i enskilt rum, må, utan hinder av vad ovan stadgas, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos hela kostna- ; den för vården och eljest den del av sagda kostnad, som överskjuter halva _ beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å all— . män sal. Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hän- föres ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade , läraren erlagt till den för vården ansvarige Sjukhusläkaren. Bidrag av stats- medel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan. Vid ' olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning av skolöverstyrelsen högre bidrag kunna utgå, dock icke med större belopp än det, som med tillämpning av den rådgivande taxan högst skulle hava erlagts.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dy- rare plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II:s jubileumsfond tillhörigt sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjuk- vårdande verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under ena- handa förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård är allmänt sjukhus; dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på skolöverstyrel- sens prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna mä ersättas med högre belopp än nu sagts.

32 å.

] mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behand- ling av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under förutsättning att tjänsteläkare eller annan läkare, som läraren enligt bestäm- melserna i 30 å ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig samt tjänsteläkare antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialist—

vård, som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus bestridas helt av stats- medel.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 28 5 1 mom. andra stycket.

33 g.

1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som före- skrivits antingen av tjänsteläkare eller annan läkare, vilken läraren enligt Ibestämmelserna i 30 % ägt anlita, eller ock av specialist, till vilken läraren renligt bestämmelserna i 32 ä 1 mom. hänvänt sig.

2 mom. Där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, skall räkning å läke- medelskostnad vara attesterad av tjänsteläkare, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.

34 &.

Läkemedel .

1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. in., som av Bad, maasage

ltjänsteläkare ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjuk- dom, må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av stats- medel. ; 2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälp- t medel, som lärare nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, skola be- , kostas av statsmedel. l 3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vac- jcination mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel. !

35 5. | I den mån skolöverstyrelsen prövar skäligt, må av statsmedel bestridas * kostnad för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjuk- l vårdsinrättning, under förutsättning att tjänsteläkare eller annan läkare, som * läraren enligt bestämmelserna i 30 & ägt anlita, förklarat resan eller förflytt- ningen nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga be- i handling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för resa, som lärare nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt, där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som avses i 34 å i 1 mom., ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom förmäles i 34 5 2 mom. Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall', då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.

36 %. j Avlider lärare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjålp utbetalas ett l belopp av 400 kronor. Efterlämnar läraren anhöriga, som äro berättigade till familjepension av statsmedel enligt för folk— och småskollärare gällande be- stämmelser skall dock, där lärarens lön för månad jämte därå belöpande rör- ligt tillägg överstiger familjepensionen för månad, begravningshjälpen ökas

m. m.

Resor och sjuk- transporter.

Begravnings- hjälp.

med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund förhållandena under den månad, då dödsfallet inträffat.

Vid lärares dödsfall till följd av olycksfall i tjänsten skall dock förenämn— da belopp minskas med begravningshjälp, vartill dödsboet är berättigat en- ligt olycksfallsförsäkringslagen.

Tjänstebostad m. m.

37 %. Skyldighet Därest åt lärare anvisas tjänstebostad av tjänlig beskaffenhet, är han skyl- , 123333. dig att mottaga densamma och ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i gäl- "* lande boställsordning.

38 %.

Eyre-Widma- 1 mom. För tjänstebostad jämte "bränsle skall lärare månadsvis i efter- skott lämna ersättning genom avdrag å avlöningen eller genom kontant in- betalning, i den mån utgående avlöningsbelopp ej förslår till' avdraget ( hyres- avdrag).

2 mom. Hyresavdraget skall, där ej annat följer av tredje och fjärde styckena här nedan, för olika hyresgrupper utgå med följande belopp, för ' redovisningsår räknat:

Hyresgrupp ]

För t'änstebostad % innlehånande I 11 III IV v VI vn vm IX =

kronor

1 rum och kök .............. 330 414 498 582 666 750 834 918 1 002 2 rum och kök .............. 492 624 756 888 1 020 1 152 1 284 1 416 1 548 3 rum och kök .............. 660 834 1 008 1 182 1 356 1 530 1 704 1 878 2 052

Fördelningen å nämnda nio hyresgrupper av de orter, där lärarna äro sta- ! tionerade, fastställes av Kungl. Maj:t på grundval av utredning rörande de för orterna gällande hyreskostnaderna. ,

Innehåller tjänstebostad större antal rum än boställsordningen föreskriver, skall lärare icke på grund härav vidkännas högre hyresavdrag än eljest.

' Uppfyller icke tjänstebostaden i väsentliga avseenden fordringarna i bo- ställsordningen, skall skolstyrelsen nedsätta hyresavdraget med skäligt be- lopp.

39 %.

Avtrddande Vid lärares avgång från tjänsten av annan anledning än dödsfall skall bogaåafäte'w tjänstebostad med vad därtill hörer avträdas samtidigt med frånträdandet av med tjänsten förenade avlöningsförmåner.

Vid dödsfall skall, där avliden ordinarie tjänstinnehavare efterlämnar med honom sammanboende make eller annan person, mot vilken tjänstinnehava- l

ren haft försörjningsplikt, den efterlevande äga att mot erläggande av samma ersättning för bostaden, som den avlidne guldit, fortfarande nyttja tjänste- bostaden med vad därtill hörer till den 1 april eller den 1 oktober, som in- faller närmast efter tre månader från dödsfallet, med skyldighet för den kvarboende ej mindre att ansvara för bostadens med vad därtill hörer behö- riga skötsel än även att till ny tjänstinnehavare mot skälig gottgörelse upp- låta så stor del av bostaden, som skolstyrelsen prövar skäligt.

4 kap. Extra ordinarie lärare.

40 &. 1 mom. För placering i löneklass av extra ordinarie lärare skola före- * skrifterna i 11 å och 12 & 1 mom. äga motsvarande tillämpning. 2 mom. Extra ordinarie lärare, som erhåller annan extra ordinarie tjänst i inom samma lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han före till- i trädandet av den nya tjänsten innehade. . Folkskollärare i lönegrad LEO 14, som erhåller tjänst inom lönegrad

LEo 15, skall placeras i löneklassen närmast över den, som han i den lägre _ tjänsten senast tillhörde. | Folkskollärare i lönegrad LEO 15, som erhåller tjänst i lönegrad LEo 14,

skall placeras i löneklassen närmast under den, som han i den högre tjäns- i ten senast tillhörde. | För bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i ovan angivna fall [ äger lärare taga i beräkning den tid, varunder han tillhört eller beräknas hava tillhört den löneklass, i vilken han senast var placerad före tillträdandet av i den nya tjänsten. % 3 mom. Vid tillträdandet av extra ordinarie tjänst må lärare, i andra fall i än i 2 mom. avses, för löneklassplacering tillgodoräkna den tid han efter av—

lagd examen, som medför behörighet för tjänsten, innehaft anställning, då . fråga är om folkskollärartjänst, såsom folkskollärare och i andra fall såsom ,- folkskollärare, småskollärare, lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare; dock att beträffande anställning såsom extra lärare endast tid utöver tre år må tillgodoräknas. I enahanda ordning må även tillgodoräknas tid, ivarunder läraren innehaft motsvarande anställning vid nomadskola eller,

därest statsbidrag utgått till lärarens avlöning, vid sjukvårdsanstalt eller ; barnhem. * Vid' tillgodoräknande av tjänstetid, varom förmäles i detta moment, skola bestämmelserna i 12 ä 1 mom. a) och 45 ä 2 mom. äga motsvarande tillämp- ning.

4 mom. Vad i 2 och 3 mom. sägs äger icke tillämpning å tjänstgöring, efter vilken avbrott å mer än tre år i följd förelegat i lärarens anställning inom undervisningsväsendet.

5 mom. Föreskrifterna i 13 ä 6 och 7 mom. skola äga motsvarande till- iämpning å extra ordinarie lärare.

Lömklaaa- placering.

Tjänat- ledighet.

160 41 %. Föreskrifterna i 15 å angående tjänstledighetsavdrag skola äga motsva- rande tillämpning å extra ordinarie lärare.

Vid tjänstledighet av nedan angivna orsaker skall med extra ordinarie lärares avlöning förhållas på följande sätt, så framt icke Kungl. Maj:t finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Orsak till tjänstledighet

1. Offentligt uppdrag.

a) Uppdrag, där ersättning ej utgår eller ut— går allenast med visst belopp för sammanträ- des- eller förrättningsdag och läraren icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlönings- förmåner han under ledigheten avstått.

b) Uppdrag såsom ledamot av riksdagen el- ler att vara riksdagens revisor.

c) Anställning hos riksdagen eller dess re- visorer eller hos kyrkomötet.

d) Uppdrag att deltaga i eller biträda vid utredning, som beslutats av Kungl. Maj:t el- ler, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, av departementschef eller myndighet (kommitté- eller sakkunniguppdrag).

e) Annat offentligt uppdrag.

2. Militärtjänst i fredstid, där ej annat föl- jer av vad i punkt 3 sägs.

a) Beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat åliggande tjänstgöring.

b) Utbildningskurs för äldre reservoffice- rare.

c) Landstormsbefälsövning eller landstorms- repetitionsövning för landstormen tillhörande värnpliktig.

d) Befälskurs, landstormsbefälsövning eller kompletteringskurs eller med kompletterings- kurs jämställd annan kurs eller övning, som föreskrives för i fredstid konstituerad land- stormsofficer.

e) Annan värnpliktstjänstgöring än i a) —d) sags.

f) Annan militärtjänst.

3. Militärtjänst vid mobilisering eller för- stärkt försvarsberedskap.

Åtgärd med avlöningen

A-avdrag.

A-avdrag. C—avdrag.

C-avdrag.

C-avdrag.

B-avdrag. B-avdrag.

B-avdrag.

B-avdrag högst 14 dagar av ett och samma redovis- ningsår.

C-avdrag. I stället utgår dagersättning med 2 kro- nor 50 öre. C-avdrag.

Enligt av Kungl. Maj:t med- ,

delade bestämmelser.

4. Olycksfall, smittsam sjukdom m. m.

a) Olycksfall i tjänsten samt våld eller an- nan misshandel, som läraren utsatts för på grund av sin tjänst, med därav föranledd sjuk- dom eller förlust av arbetsförmågan. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som en- ligt olycksfallsförsäkringslagen är att hänföra ,till olycksfall i arbete.

b) I tjänsten ådragen smittsam sjukdom, som enligt epidemilagen skall anmälas till ve- derbörande myndighet.

! c) Förbud att tjänstgöra till förekommande av smittas spridning.

5. Behörigen styrkt sjukdom i andra fall än i punkt 4 avses.

6. Tvångsvis anordnad läkarundersökning , i enlighet med vad därom särskilt är stadgat.

7. Svag hälsas vårdande, då behovet av le- '* dighet härför är behörigen styrkt.

8. Havandeskap eller barnsbörd.

9. Enskild angelägenhet. ' a) Studier eller arbete, som skolöverstyrel- sen prövar vara av betydelse för lärarens kom-

11—427260.

Oavkortad lö'n intill ett år från dagen för olycksfal- let, våldet eller misshan- deln, därefter A-avdrag, där ej skolöverstyrelsen på grund av särskilda förhållanden finner an- ledning medgiva, att av- drag icke skall äga rum. Oavkortad lön högst ett år, därefter A-avdrag, där ej skolöverstyrelsen på grund av särskilda för- hållanden finner anled- ning medgiva, att avdrag icke skall äga rum. Oavkortad lön högst ett år, därefter A-avdrag, där ej skolöverstyrelsen på grund av särskilda för- hållanden finner anled- ning medgiva, att avdrag icke skall äga rum. A-avdrag högst sex måna- der av ett och samma re- dovisningsår. För tid där- utöver bestämmer skol- överstyrelsen, om större avdrag skall ske. A-avdrag i den mån annat ej särskilt stadgas.

B-avdrag högst 30 dagar av ett och samma redovis— ningsår, därefter C—av- drag. A-avdrag högst 120 dagar, dock ej för tid efter 90:e dagen från förlossningen, därefter C-avdrag.

B-avdrag sammanlagt högst 120 dagar av den tid lä-

petens för .viss uppgift eller befattning inom folkskoleväsendet.

b) Uppdrag inom sådan personalsamman— slutning, som avser att tillvarataga lärarnas in- tressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbild- ning, där vederbörande folkskolinspektör efter av skolöverstyrelsen utfärdade direktiv fin- ner skäl föreligga för tjänstledighet.

c) Enskild angelägenhet av vikt, där veder- börande folkskolinspektör finner skäl förelig- ga för tjänstledighet.

d) Annan enskild angelägenhet.

42 å.

""de” fem" ordinarie lärare.

43 å.

stämmelser—för m'a "&_ tillämpning.

21 % angående kallortstillägg, 22 & angående språktillägg, 25—27 åå angående rörligt tillägg,

37—39 åå angående tjänstebostad.

44 &.

ortsgrupp.

löneklassen.

narie lämn. 10 ä 3 mom. angående undervisning i annan läroanstalt, * 20 % angående tjänstgöringshinder Och avstängning m. m.,

28—36 åå angående sjukvård och begravningshjälp samt

Till extra lärare utgår under anställningstiden för varje dag av lästerminen lön enligt följande löneklasser och ortsgrupper:

raren innehar extra ordi- narie anställning. B-avdrag högst 10 dagar av ett och samma redovis- ningsår.

%

B-avdrag högst 10 dagar av l ett och samma redovis-i

ningsår. ; C-avdrag.

Avlöning 1 mom. Föreskrifterna i 18 & skola äga motsvarande tillämpning är extra

2 mom. Där ej annat följer av vad i 1 mom. eller eljest särskilt stadgas. skall extra ordinarie lärare under ferier åtnjuta oavkortad avlöning.

Öm'ga be- Å extra ordinarie lärare skola följande bestämmelser äga motsvarande ,

23 % angående ersättning för utsträckt undervisning,

5 kap. Extra lärare. ,

? Löneklass och Extra folkskollärare skall vara placerad i någon av löneklasserna 12—16 i samt extra småskollärare, extra lärare vid mindre folkskola och extra bi- i

trädande lärare i någon av löneklasserna 4—8. Kvinnlig lärare må dock icke placeras i den högsta för tjänsten gällande

klass A B c D E F G H ' I II? Dagbelopp, kronor Till folkskollärare 12 12'60 13-10 13'60 14-20 14-70 15-20 15'80 lli—ao 16'80 13 1330 1380 1440 1490 1550 16'—— 16-60 1710 . 17'70 14 14-— 14'60 15-10 1570 16-30 1690 1140 18—_— 18130 15 14'80 1540 16-— 16'60 17-20 17'80 18-40 19'—— , 1960 16 15-70 16-30 16-90 17'50 18-10 18-70 19-40 20-—— _ 2060 Till småskollärare, lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare 4 850 8-90 990 960 10-—— 10-30 10-70 11-— 11-40 5 9'— 340 9'80 1010 1060 109. 11'30 11'60 ' 12— , 6 960 9-90 10-30 10-70 11-10 11—50 11-90 12-30' 12-70 i 7 10'— 1040 1090 1130 1170 1210 1260 13'— 13'40 ' s 10-50 11-— 11-40 11-90 1230 163-70 13% 13—60 14-—

l Föreskrifterna i 8 g 2 mom. angående ortsgrupp skola äga'motsvarande i tillämpning å extra lärare.

i 45 g.

, 1 mom. Vid tillträdandet av extra tjänst skall lärare placeras i den lägsta % för läraren tillämpliga löneklassen, där ej annat följer av 3 mom. , 2 mom. Efter att hava tjänstgjort minst 615 dagar i en och samma löne- i klass och sedan minst tre år förflutit, efter det läraren första gångenplace- 1 rades i löneklassen, uppflyttas läraren till närmast högre löneklass och så. vidare intill dess den högsta för läraren tillämpliga löneklassen uppnåtts.

Såsom tjänstetid skall härvid även anses tid, varunder läraren åtnjutit .tjänstledighct, som avses i 46 5 1 och 2 mom., och tid, varunder han varit hindrad tjänstgöra och därvid uppburit oavkortad lön enligt 47 5.

I övrigt skola föreskrifterna i 11 5 3 och 4 mom. samt i tillämpliga delar * bestämmelserna i 12 Q 1 mom. om uppskov med uppflyttning gälla.

3 mom. Vid tillträdandet av extra tjänst, må lärare för löneklassplacering tillgodoräkna all den tid han efter avlagd examen, som medför behörighet för tjänsten, innehaft anställning, då fråga är om folkskollärartjänst, såsom folkskollärare och i andra fall såsom folkskollärare, småskollärare, lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare. I enahanda ordning må även jtillgodoräknas tid, varunder läraren innehaft motsvarande anställning vid 1nomadskola eller, därest statsbidrag utgått till lärarens avlöning, vid sjuk- vårdsanstalt eller barnhem.

Vid tillgodoräknande av tjänstetid, varom förmäles i detta moment, skola bestämmelserna i 2 mom. och 12 Q 1 mom. a) äga motsvarande tillämpning.

Mobbad-: ””m”

Vad i detta moment sägs äger dock icke tillämpning å tjänstgöring, efter vilken avbrott å mer än tre år i följd förelegat i lärarens anställning inom undervisningsväsendet.

4 mom. Lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare skola åtnjuta lön enligt en löneklass, som är en klass högre än den, i vilken de äro pla— cerade.

46 &.

å'å'dml- 1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten eller till följd

av våld eller annan misshandel, som lärare utsatts för på grund av sin tjänst, med därav föranledd sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall läraren

a) åtnjuta oavkortad lön intill dess 180 dagar förflutit från dagen för olycksfallet, våldet eller misshandeln, därvid i förekommande fall ferietid icke skall inräknas;

b) vidkännas B-avdrag för tid därutöver, så framt ej skolöverstyrelsen ' på grund av-särskilda förhållanden finner anledning medgiva, att avdrag icke skall äga rum eller att A-avdrag skall tillämpas.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning, där extra , lärare i tjänsten ådragit sig smittsam sjukdom, som enligt epidemilagen skall anmälas till vederbörande myndighet, så ock där han förbjudits att tjänst- göra till förekommnade av smittas spridning.

3 mom. Vid tjänstledighet av annan anledning än i 1 och 2 mom. sägs skall extra lärare vidkännas C-avdrag.

47 g. % bs”— ' För extra lärare skola i tillämpliga delar gälla följande bestämmelser. * "$'%”? 10 ä 3 mom. angående undervisning i annan läroanstalt, lärare. » 15 & angående tjänstledighetsavdrag,

20 ä 1 mom. angående tjänstgöringshinder, dock att det ankommer på skolstyrelsen att efter av skolöverstyrelsen givna direktiv och efter hörande av vederbörande folkskolinspektör besluta, huruvida avlöning skall utgå,

21 & angående kallortstillägg, därvid tillägget dock skall utgå med föl- jande belopp för varje dag, läraren innehar anställning:

' Kallortsklass I 11 III IV V W , Kallortstillägg, kronor ....... 025 040 0'65 1'— 1'50 2'— |

22 & angående språktillägg, därvid tillägget dock skall utgöra 55 öre för varje dag, läraren innehar anställning,

23 & angående ersättning för utsträckt undervisning, 25—27 åå angående rörligt tillägg, 37—39-åå angående tjänstebostad med undantag för bestämmelsen i 39 å andra stycket. Hyresavdraget skall dock ske med nedanstående belopp för varje dag extra lärare innehar anställning:

H y r e 5 g r u p p I 11 111 IV V VI vn VIII IX

Hyresavdrag. kronor. .. 090 115 135 1'60 180 205 230 250 275

6 kap. Timlärare och pensionerade lärare.

48 5.

För timlärare fastställes arvode och meddelas övriga avlöningsbestämmel- ser, som ej avses i 1 kap., av Kungl. Maj:t.

49 å. _ Uppehålles tjänst med full tjänstgöring av lärare, vilken åtnjuter tjänste- j pension "av statsmedel enligt för folk- och småskollärare gällande bestäm- ] melser, skall dagarvode utgå med

12 kronor för lärare, som tjänstgör i folkskola, och 8 kronor för lärare, som tjänstgör i småskola, i mindre folkskola eller som , biträdande lärare. '

7 kap. Lönenämnd.

50 5.

För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade, skall bestå av en av Kungl. Maj:t förordnad ord- förande samt sex likaledes av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Där så finnes ' lämpligt, må dock Kungl. Maj:t med iakttagande av vad nyss sagts om antalet medlemmar i nämnden och om de intressen, som där böra vara företrädda, för skilda förvaltningsområden förordna om olika sammansätt- ning av nämnden.

Lönenämndens ordförande och ledamöter förordnas för en tid av högst tre år i sänder.

I enahanda ordning, som ovan sagts, utses suppleanter för ordföranden och ledamöterna.

Instruktion för lönenämnden utfärdas av Kungl. Maj:t.

8 kap. Reglementets tillämplighet m. m.

51 &.

1 mom. Såsom förutsättning för reglementets tillämpning å lärare, vilken

* omedelbart före reglementets ikraftträdande innehar i reglementet avsedd ordinarie tjänst, skall gälla

a) att läraren övergått till de provisoriska avlöningsbestämmelserna under budgetåret 1941/42 för lärare vid folk- och småskolor m. fl. enligt kun— görelsen den 13 juni 1941 (nr 448) samt

Timlärare.

Pensionerade lärare.

b) att läraren icke före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt till veder- börande skolstyrelse skriftligen anmält, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

2 mom. Lärare, å vilken reglementet vinner tillämpning, må icke bibehålla personlig lönefyllnad, varom förmäles i 6 punkten kungörelsen den 26 no— vember 1937 (nr 901) med vissa bestämmelser i anledning av ny lönereglering från och med den 1 januari 1938 för lärare vid folk- och småskolor.

n

3 mom. Ordinarie lärare, a vilken reglementet erhåller tillämpning, skall *

vara pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade

l 1

bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar m. m., om vilka för- j mäles i nedan angivna delar av reglementet.

16 ä 2. angående viss militärtjänst i fredstid, 22 % angående språktillägg, 23 å angående ersättning för utsträckt undervisning, 24 & angående ersättning för flyttningskostnad, 28—35 åå angående sjukvård, 37—39 åå angående tjänstebostad. Ordinarie lärare skall vidare vara underkastad vidsträcktare tjänstgörings- skyldighet än i 5 & föreskrives, där detta genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen honom ålägges, eller den jämkning i åligganden, som i behörig ordning varder för honom bestämd.

4 mom. Lärare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är jämväl pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med 10 procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst 5 procent av de i reglementet upptagna beloppen.

__

Dettareglemente träder i kraft den 1 juli 1942, från och med vilken dag vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår lärare, å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Övergångsbestämmelser.

1. Lärare, som omedelbart före reglementets ikraftträdande innehar ordinarie befattning, varom i reglementet är fråga, skall, om han efter ikraft- trädandet kvarstår i samma befattning eller samtidigt med ikraftträdandet tillträder annan ordinarie tjänst vid folkskoleväsendet, i nedan angivna fall placeras i löneklass på sätt framgår av följande bestämmelser. Tillhör läraren efter ikraftträdandet lönegrad med samma ordningsnummer som omedelbart dessförinnan, bibehåller han den placering i löneklass, som tillkommit honom omedelbart före ikraftträdandet.

Tillhör läraren efter ikraftträdandet lönegrad med ordningsnummer, vilket med en eller två enheter överstiger ordningsnumret för lärarens förutvarande lönegrad, placeras han en respektive två löneklasser högre än omedelbart före ikraftträdandet.

Tillhör läraren efter ikraftträdandet lönegrad med ordningsnummer, vilket med en enhet understiger ordningsnumret för lärarens förutvarande lönegrad. placeras han en löneklass lägre än omedelbart före ikraftträdandet.

För bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning äger läraren rätt att taga i beräkning den tid, varunder han tillhört eller beräknas hava tillhört den löneklass, i vilken han var placerad omedelbart före ikraftträdandet. 2. Icke-ordinarie lärare, som under tiden 1 juli 1939—30 juni 1942 eller del därav varit inplacerad i löneklass, skall vid reglementets ikraftträdande ' eller första därefter erhållna anställning placeras i löneklass på sätt nedan angives, där ej annat följer av vad i sista stycket av denna punkt sägs. l i Placering i löneklass vid första anställning Senaste placering efter reglementets ikraftträdande i löneklass före extra ordinarie lärare vid _reglementets skola med årlig lästid av Extra ikraftträdande ___—___ lärare ' 39 veckor 36 4/1 veckor 6 6 6 6 7 7 7 7 8 8 8 8 9 9 9 9 i 10 10 10 10 11 11 11 11 I 14 14 13 14 15 15 14 15 16 16 15 16 17 17 16 17 18 18 17 18 19 19 18 19

! , . ; För bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i anställning efter i reglementets ikraftträdande äger läraren rätt att taga i beräkning den tid, ; varunder han tillhört eller beräknas hava tillhört den löneklass, i vilken han ? senast var placerad före ikraftträdandet. ! Därest icke-ordinarie lärare, som med stöd av ovanstående föreskrifter in- ! placerats i löneklass, sedermera övergår till annan tjänst som extra ordinarie i eller extra lärare, skall han, där ej annat följer av vad i sista stycket av denna punkt sägs, bibehålla såväl sin löneklassplacering som rätt till löne- klassuppflyttning, dock med här nedan angivna undantag: a) Övergår folkskollärare från extra ordinarie anställning vid skola med 364/7 veckors årlig lästid till extra anställning, skall han placeras en löneklass över den, i vilken han å den förra tjänsten var placerad.

b) Övergår folkskollärare från extra anställning till extra ordinarie an- ställning vid skola med 364/7 veckors årlig lästid, skall han placeras i löne- klassen närmast under den, i vilken han å den förra tjänsten var placerad.

Vad här ovan sägs skall icke äga tillämpning, såvitt vid lärarens tillträdande av den nya anställningen avbrott å mer än tre år i följd förelegat i lärarens anställning inom undervisningsväsendet, ej heller å lärare, som efter frånträ- dandet av anställning såsom folkskollärare tillträder anställning såsom små- skollärare, lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare, eller å lärare, som efter frånträdande av sådan anställning, som sist berörts, tillträder an- ställning såsom folkskollärare. _i

3. Om lärare med stöd av bestämmelserna i punkt 2 eller punkt 6 skall så- i som extra lärare åtnjuta avlöning efter någon av löneklasserna 9—11 eller 17 1 ——19, skola följande belopp för varje dag av lästiden utgå: 1

0 r t 5 g 1' n p 1) " kl , Lonz, ass A B c D E F G H 1 Daghelopp, kronor

9 11-— 11-50 12-— 12-40 1290 13-30 1380 14-30 14-70

10 11-50 12-—— 12-50 13-— 13-50 14'— 14—40 14-90 15-40 * 11 12'— 12'60 1310 1360 1410 14'60 1510 1560 1610 *, i 17 16130 17150 1810 18'80 1940 2010 20:70 21'40 22'—

18 18'— 1870 1940 2010 20120 . 2140 2210 22'80 2350 19 19—20 20-— 20-70 21-40 22-10 22'80 23-50 24—20 25'— f

tillgodoräkning av tjänstetid för placering i löneklass å den ordinarie tjänsten varje tidsperiod, som föregått uppflyttning en löneklass såsom icke-ordinarie före eller i samband med reglementets ikraftträdande, anses utgöra tre år.

5. De i 1 5 2 mom. första stycket b) och c) upptagna villkoren för extra ordinarie anställning skola icke äga tillämpning å lärare, som efter avlagd vederbörlig examen under tiden 1 juli 1939—30 juni 1942 eller del därav haft anställning såsom lärare med full tjänstgöring inom det statliga eller det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet.

6. Kvinnlig folkskollärare skall under tiden 1 juli 1942—30 juni 1943 åtnjuta lön enligt en löneklass, som är närmast lägre än den, i vilken hon, enligt ifrågavarande reglemente och övergångsbestämmelser skall vara pla- cerad.

7. Avdrag å avlöning under ferier enligt 18 % eller 42 % 1 mom. i detta reglemente skall icke äga rum förrän efter utgången av läsåret 1942/43.

8. Till manlig lärare vid småskola eller mindre folkskola ävensom till biträdande manlig lärare skall utgå lönetillägg med 510 kronor för år räknat. Å lönetillägget skall icke utgå rörligt tillägg.

4. Vinner i punkt 2 avsedd lärare befordran till ordinarie tjänst, skall vid i l

9. Reglementets bestämmelser angående ordinarie lärare vid mindre folk- skola och ordinarie biträdande lärare skola äga motsvarande tillämpning å dylika lärare,, vilka anställts tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning. 10. Barntillägg skall tillkomma lärare, vilken omedelbart före den 1 juli 1939 eller vid utgången av vårterminen nämnda år åtnjutit avlöning enligt avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor samt å vilken be- stämmelserna i kungörelsen den 13 juni 1941 (nr 448) ägt tillämpning från och med den 1 juli 1941 eller därefter, dock senast från och med början av höstterminen samma år. Såsom förutsättning för att extra lärare eller där- med jämställd lärare må komma i åtnjutande av barntillägg skall därjämte gälla, att tjänstgöring såsom vikarie omfattat hela vårterminen 1939. Barntillägg skall icke tillkomma timlärare. Barntillägg skall utgå med 9 kronor för månad för varje barn, för vilket lärare omedelbart före den 1 juli 1939 eller beträffande läsårsavlönad lärare vid utgången av vårterminen 1939 ägt åtnjuta barntillägg enligt föreskrif- terna i kungörelsen den 4 januari 1938 (nr 12) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt lärare vid folk- och småskolor m. fl. För tid, då lärare åtnjutit tjänstledighet och därvid varit skyldig vidkän- nas C-avdrag, skall barntillägg icke utgå. I övrigt skola bestämmelserna i åå 5—9 kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 428) angående barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst äga motsvarande tillämpning.

Förslag till

avlöningsreglemente för nomadlärare.

1 &. Folkskolans avlöningsreglemente skall i tillämpliga delar även gälla för nomadlärare, där ej nedan annorlunda stadgas.

2 å. '. Lärare vid byskola skall jämställas med folkskollärare vid skola med 39 veckors årlig lästid, lärare vid visteskola, som tjänstgör vid byskola, med bi— trädande lärare och annan lärare vid visteskola med småskollärare.

3 å. Vad i folkskolans avlöningsreglemente sägs om folkskolinspektör och skol- styrelse skall i fråga om nomadlärare gälla nomadskolinspektören. Beslut om placering i löneklass fattas dock av skolöverstyrelsen samt be- slut angående tjänstebostad och därmed sammanhängande frågor av dom- kapitlet.

4 5. I stället för 4 & folkskolans avlöningsreglemente gäller, att nomadlärare är underkastad föreskrifterna i nomadskolstadgan samt övriga bestämmelser angående nomadskolväsendet. '

5 €. — I stället för 5 & folkskolans avlöningsreglemente gäller, att nomadlärare är skyldig att under högst 39 veckor årligen meddela undervisning eller verk- ställa annat arbete till gagn för nomadskolundervisningen eller utföra andra uppgifter, som kunna åläggas honom enligt nomadskolstadgan. Undervis— ningen skall omfatta för lärare vid byskola minst 28 och högst 30 veckotim- mar samt för lärare vid visteskola minst 24 och högst 28 veckotimmar. No- madskolinspektören äger medgiva undantag från vad sålunda föreskrivits i enlighet med därom meddelade bestämmelser i nomadskolstadgan.

6 ä.

I stället för 9 & folkskolans avlöningsreglemente gäller, att ordinarie no-l madlärare är pliktig att låta förflytta sig till annan ordinarie lärartjänst inom det statliga undervisningsväsendet eller till tjänstgöring å lärartjänst inom det) kommunala undervisningsväsendet, då sådant erfordras för indragning av: övertalig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill äro. ?

Närmare bestämmelser angående förfarandet vid förflyttning meddelas av Kungl. Maj:t. 7 5.

Till nomadlärare utgår lönetillägg med 180 kronor för år räknat; till extra omadlärare utgår dock tillägget med 65 öre för varje dag han innehar an- tällning.

8 &.

Visteskola, som är förlagd utom riket, skall anses tillhöra den ortsgrupp, som gäller för byskolan i det nomadskoldistrikt, till vilket visteskolan hör.

9 5. För bostad, som tillhandahålles lärare vid visteskola förlagd till eller i när- heten av nomadlapparnas sommarvisten, skall hyresavdrag icke ske.

- 10 å.

Fullgöres tjänstgöring å två skolstationer, äger nomadlärare enligt skol- överstyrelsens bestämmande erhålla skälig ersättning för verkliga utgifter för resor fram och åter enligt specificerad räkning, dock med tillhopa högst 200kronor för år.

Extra nomadlärare, som förordnats för kortare tid än tre månader, må enligt skolöverstyrelsens bestämmande erhålla skälig gottgörelse för resekost- nader, föranledda av förordnandet.

, 11 å. .

I stället för 51 ä 1 mom. folkskolans avlöningsreglemente gäller såsom för- utsätt-ning för reglementets tillämpning å lärare, vilken omedelbart före reg- lementets ikraftträdande innehar i reglementet avsedd ordinarie tjänst, att läraren icke före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt till nomadskolin- spektören skriftligen anmält, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

I stället för 51 ä 3 mom. sista stycket folkskolans avlöningsreglemente gäller, att ordinarie lärare skall vara underkastad vidsträcktare tjänstgö- ringsskyldighet än i 5 & av förevarande reglemente föreskrives, där detta genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen honom ålägges, eller den jämk- ning i åligganden, som i behörig ordning varder för honom bestämd.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1942, från och med vilken dag vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår

u

lärare, a vilken reglementet erhåller tillämpning.

Övergångsbestämmelser.

De till folkskolans avlöningsreglemente fogade övergångsbestämmelserna _skola äga motsvarande tillämpning å nomadlärare.

De sakkunnigas hemställan.

Under åberopande av vad 1941 års lärarlönesakkunniga i det föregående i skilda hänseenden anfört och föreslagit få de sakkunniga hemställa, att Kungl. :Maj:t måtte

dels föreslå riksdagen godkänna i förevarande betänkande framlagda förslag till folkskolans avlöningsreglemente och avlöningsreglemente för nomadlärare;

dels oclc föranstalta om

a) att i tjänstepensionsbestämmelserna för folk- och små- skollärare intages en föreskrift, att pensionsåldern inträder vid utgången av det redovisningsår, under vilket läraren upp- når den för erhållande av pension föreskrivna levnadsåldern;

b) att i civila avlöningsreglementet och civila icke-ordina— riereglementet införas bestämmelser av samma innehåll som —18 ä 1 mom. i de sakkunnigas förslag till folkskolans avlö— nings reglemente ;

e) att skolöverstyrelsens personalorganisation förstärkes med personal för handläggning av frågor om sjukvårdsför- måner till folkskolans lärare.

Särskilda yttranden av folkskolans personalrepresentanter.

I samband med förhandlingar med de sakkunniga avgåvo folkskolans personalrepresentanter följande gemensamma yttrande.

Herrar Lindén och Torbjär samt fröken Norgren och fru Linder:

Efter Överläggningar med 1941 års lärarlönesakkunniga, ha vi — trots från de sakkunniga i olika avseenden skiljaktig mening — likväl under hänsyns- tagande till nu rådande allmänna ekonomiska läge ansett oss böra godtaga sakkunnigförslaget i dess slutgiltiga form. Härtill ha vi emellertid velat tillkännagiva den ståndpunkt, vi intagit i vissa vid överläggningarna behand- lade huvudfrågor.

De icke ordinarie lärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden, I före- varande fråga ha vi hävdat den uppfattningen, att vid lönesättningen för folk- och småskolans icke ordinarie lärare hänsyn i främsta rummet bör tagas till inom folkskolan rådande anställnings- och befordringsförhållanden, varvid särskilt avseende bort fästas vid den för folkskolans arbetsområde ut- märkande bristen på kontinuitet i befordringsgången. Från denna utgångs- punkt borde enligt vår mening en bättre löneställnig ha beretts folk- och små- skolans extra lärare än den av de sakkunniga föreslagna, som i princip inne- bär placering i lägre löneklass än den hittills av berörda lärare innehavda och som medför tvära omkastningar i löneställning vid övergång från en anställningsform till en annan.

Tillgodoräkning och sneddning. I fråga om lönetursrätten dela vi de sak- kunnigas mening i det avseendet, att tillgodoräkningsförfarandet börbibe- hållas för folk- och småskolans lärare, men ha hävdat den uppfattningen, att redan nu gällande bestämmelser på området äro tillräckligt restriktiva för att tillgodose de sakkunnigas krav på att åstadkomma även en modifierad form av tillgodoräkningsregeln.

Sjukvårdsförmäner Vid överläggningarna i berörda fråga ha vi företrätt den principiella ståndpunkten, att de avlöningsförmåner, som enligt civila avlöningsreglementet tillerkänts övriga statsavlönade befattningshavare, ock— så skola komma folk- och småskolans lärare till godo, och att alltså dessa lärare böra tillförsäkras kostnadsfri läkar- och sjukhusvård i full överens- stämmelse med i 5 kap. civila avlöningsreglementet meddelade föreskrifter. Detta önskemål är enligt vår mening så mycket mer berättigat som sak- kunnigförslaget avser att beträffande skyldigheter åvägabringa likställighet med det statliga undervisningsväsendets lärarpersonal.

Vissa av personalrepresentantema ha dessutom avgivit särskilda yttranden beträffande vissa. delar av de sakkunnigas förslag.

Fröken Norgren och fru Linder:

Kvinnlig lärares rätt till högsta löneklassen. Vid 1937 års lönereglering för folk- och småskolans lärare erhöllo ej de kvinnliga befattningshavarna sista löneklassen inom de olika lönegraderna, beroende på att dylik begränsning i lönetursrätten även gällde de statligt anställda kvinnliga befattningshavar- na. Emellertid hade redan innan folkskolans lönereglering trädde i kraft, 1936 års lönekommitté i december månad 1937 framlagt förslag om rätt för kvinnlig befattningshavare att vinna uppflyttning i lönegradens högsta löne- klass, vilken uppflyttning föreslogs vinna omedelbar tillämpning vid civila avlöningsreglementets ikraftträdande. Medan alltså såväl ordinarie och extra ordinarie kvinnlig statstjänsteman som ock kvinnlig lärare vid statligt läro- verk sedan den 1/7 1939 åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom veder- börande lönegrad, saknas dylik bestämmelse för folk- och småskolans lärare. Dessa senare ha således erhållit betydligt lägre slutlön i de olika lönegra- derna än ovannämnda befattningshavare och som följd härav också betyd- ligt lägre tjänstepension, fastän de fått vidkännas lika stora tjänstepensions— avdrag som de kvinnliga statstjänstemännen.

1941 års lärarlönesakkunniga ha i motsats till vad 1936 års lönekommitté föreslog beträffande de statligt anställda kvinnliga befattningshavarna ej ansett sig kunna föreslå ändring i det nu framlagda förslaget till avlönings- % reglemente i ovanstående mot rättvisa och billighet stridande löneförhållan- den för folk- och småskolans kvinnliga lärare, ehuru de framhålla, att ur principiell synpunkt inga bärande skäl kunna anföras för bibehållandet av nu gällande undantagsställning för ovannämnda lärargrupper.

I konsekvens med detta uttalande borde enligt vår mening de sakkunniga ha föreslagit, att nu gällande inskränkning av lönetursrätten för kvinnlig lärare ej bort medtagas i det nya avlöningsreglementet, varigenom likställig— het skulle ha vunnits mellan de kvinnliga statsanställda och folk- och små- skolans lärare. De nuvarande statsfinansiella svårigheterna borde ej ha hind— rat de sakkunniga att framlägga ett dylikt förslag, om tidpunkten för till- lämpningen av rätt för kvinnlig lärare att vinna uppflyttning i lönegradens högsta löneklass reglerats genom övergångsbestämmelser. Ett sådant förslag ' hade också enligt vår mening stått i överensstämmelse med finansministerns till de sakkunniga uttalade direktiv, att vid utredningen bör eftersträvas att så vitt som möjligt bringa befattningshavarnas löneförhållanden till överens- stämmelse med det statliga lönesystemet.

De sakkunniga motivera ett uppskov med frågans avgörande under hän- visning till inträdda löneökningar för kvinnliga lärare vid folk- och små- skolor. Vi anse ej detta utgöra bärande skäl, i synnerhet som de redovisade löneökningarna endast inträda under vissa givna förutsättningar.

Som representanter för de kvinnliga lärarnas organisationer ha vi vid för— handlingarna med de sakkunniga framfört här nämnda synpunkter och yr-

kat på full överensstämmelse mellan statligt anställda kvinnliga befattnings- havare och folk- och småskolans kvinnliga lärare i fråga om rätt att erhålla lön i högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.

Fru Linder:

Småskollärarinnornas lönegradsplacering och tjänstgöringsskyldighet. In- placeringen av småskollärarinnorna i 9:e lönegraden vid 1937 års lönereglei ring har av Sveriges småskollärarinneförening ansetts vara alltför låg vid jämförelse med folkskolans lärare och med jämförbara befattningshavare inom det statliga avlöningssystemet. Denna åsikt har understötts av skol- överstyrelsen i yttrande år 1937 och av Folkskollärarkårens representantskap för lönefrågor i skrivelse till Kungl. Maj:t år 1938.

Beträffande relationen till folkskollärares lön framhöll sålunda skolöver- styrelsen, att småskollärarinnorna ej borde vara placerade lägre än sex löne- grader under de kvinnliga folkskollärarna. Sveriges småskollärarinneför- ening har begärt, att småskollärarinnorna måtte erhålla en sådan inplacering i lönesystemet, att deras löner icke komme att understiga % av de lönebelopp, som tillförsäkrats folkskollärare.

Vad angår jämförelse mellan småskollärarinnorna och statliga befattnings- havare har av föreningen hävdats, att det först i 11:e lönegraden av det all- männa lönesystemet finns befattningshavare, av vilka kräves en utbildning, som kan anses jämförbar med småskollärarinnornas. I betraktande av arbe- tets art torde en högre lönegradsplacering vara motiverad för småskol- lärarinnorna. -

Enligt den av skolöverstyrelsen hösten 1940 verkställda utredningen an- gående folk- och småskollärares tjänstgöringsskyldighet ha småskollärarin- norna sedan 1937 års lönereglering fått sin tjänstgöringsskyldighet ökad med i medeltal två timmar per vecka. Även denna omständighet bör anses be- rättiga till en förbättring av lönegradsplaceringen för småskollärarinnorna.”

Småskollärarinnorna ha genom denna ökning av undervisningsskyldig- heten i stor utsträckning blivit hänvisade till tjänstgöring å folkskolestadiet. I allmänhet har denna tjänstgöring fullgjorts i slöjd, och den höjda under-' visningsskyldigheten medför därför — förutom ökad arbetsprestation — en , inkomstminskning därigenom, att tidigare arvode för slöjd bortfaller. Sär-

skilt anmärkningsvärt är i detta sammanhang, att vid 1937 års lönereglering stort avseende fästes vid det förhållandet, att småskollärarinnornas vecko- tjänstgöring då var upp till 6 timmar lägre'än folkskollärarnas. För när- varande uppgår skillnaden mellan de båda lärargruppernas veckotjänst— göring till endast 2 timmar. I anslutning till ovanstående har jag inför de sakkunniga yrkat, att små- ; skollärarinnorna ur såväl sak- som rättvisesynpunkt borde ha givits en för- ) bättrad lönegradsplacering i enlighet med vad Sveriges småskollärarinneför- ening tidigare begärt. Därest denna lönegradsplacering icke nu kunde givas småskollärarinnorna, har jag med hänvisning till riksdagens uttalande häv- dat den ståndpunkten, att det i avvaktan på sådan lönereglering i avlönings-

reglementet borde ha stadgats en undervisningsskyldighet av 26 veckotim- mar och att för timtjänstgöring därutöver lönekompensation borde ha givits i vanlig ordning.

Tjänstgöringsskyldighet vid kortare årlig lästid än 39 veckor. Mot de sak- kunnigas förslag, att småskollärarinnor, som efter den 1 juli 1942 endast ha 36 4/7 veckors årlig tjänstgöringstid, skulle åläggas en ökad veckotjänst- göring på 2 veckotimmar, har jag i enlighet med skolöverstyrelsens uppfatt- ning invänt, att vid 1937 års lönereglering icke ifrågasattes en utsträckt tjänstgöring i samband med den enhetliga inplaceringen i 9:e lönegraden och * att utjämning av arbetsbördan mellan olika småskollärarinor knappast kan ske på detta sätt. Därest ytterligare två timmars slöjdundervisning uttages av de småskollärarinnor, som den 1 juli 1942 inplaceras i 9:e lönegraden, blir den löneökning, som därav skulle följa, i hög grad reducerad. Jag har av dessa skäl ansett, att utsträckning av veckotjänstgöringen icke skulle före— slås för dessa småskollärarinnor,

Lönetillägg för lärare vid mindre folkskolor samt biträdande lärare. I frå-

ga om lönetillägget till lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärarin- ?

nor har jag under överläggningarna med de sakkunniga framhållit, att detta tillägg bör vara pensionsbildande i likhet med det särskilda lönetillägg, som utgår till manlig småskollärare. Det förhållandet, att vissa av dessa lärarin— nor övergå till tjänst i småskola före pensionsålderns inträde, borde icke fått utgöra skäl för avvikelse härutinnan, enär lönetillägget — såsom de sak- kunniga framhålla — anses tillhöra lönen.

Herr Lindén:

Det vid förhandlingarna framförda kravet på en förmånligare lönegrads- placering för småskollärarinnorna har synts mig i hög grad berättigat, inte minst med hänsyn till den verkliga ökning av undervisningsskyldigheten, som ålagts denna lärargrupp. Under alla förhållanden borde småskollärarin- norna ha kunnat tillerkännas viss lönekompensation för fyllnadstjänstgöring utanför egen klassavdelning i den mån deras timtjänstgöring per vecka över— stigit 26 timmar.

Likaledes borde det ha varit möjligt finna en form för sådan ändring av gällande avlöningsreglemente, att likställighet ifråga om kvinnliga lärares rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad kommit till bestämt uttryck.

P. M.

angående ordnande genom sjukförsäkringen av sjukvårdsersättning åt folk- och småskollärare.

Genom den lönereglering, som från och med den 1 juli 1939 genomförts för den civila statsförvaltningen, ha statstjänstemännen i viss omfattning erhållit rätt till sjukvård på statens bekostnad. Den läkarvård, som härvid i-frågakommer, skall som regel ombesörjas av särskilda för ändamålet anställda verksläkare. De närmare före- skrifterna i ämnet återfinnas i civila avlöningsreglementet samt i kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 424) angående verksläkare vid den civila statsförvaltningen.

Vid utredning om en definitiv anpassning av lönebestämmelsema för folk- och småskollärare har, med hänsyn till ifrågavarande lärares anställningsförhållanden, ansetts lämpligt att undersöka, om icke det statsunderstödda sjukkasseväsendet lämp- ligen kunde anlitas genom en med allmänna medel finansierad sjukförsäkring, som beredde lärarna sjukvårdsförmåner väsentligen motsvarande dem som tillförsäkrats statstjänstemännen.

Efterföljande framställning avser att belysa möjligheterna och betingelserna för genomförande av en sådan anordning.

Sjukhjälpsförmåner i erkänd sjukkassa. Sjukhjälpen i erkänd sjukkassa omfat— tar dels ersättning för medlems utgifter till sjukvård ( sjukvårdsersättning) och dels understöd i penningar för varje dag (sjukpenning). Som regel skall en medlem vara försäkrad för både sjukvårdsersättning och sjukpenning. Medlem som icke har eget förvärvsarbete ävensom gift kvinna får dock vara försäkrad för enbart sjukvårds— ersättning, och den som på grund av lag eller utfästelse är berättigad att av annan erhålla läkarvård får vara försäkrad för enbart sjukpenning. Helt undantagna från rätten att tillförsäkra sig sjukvårdsersättning äro de, för vilka det vid taxering till statlig inkomst— och förmögenhetsskatt upptagna beskattningsbara beloppet över- stiger 8 000 kronor.

SjuIcvårdsersättningen omfattar dels förmåner, som erkänd sjukkassa i denna sin egenskap måste lämna, och dels förmåner som kassa enligt frivilligt åtagande, med tillsynsmyndighetens medgivande, kan få utgiva.

Den sjukvårdsersättning, som varje erkänd sjukkassa är skyldig att utgiva, består dels av ersättning för läkarvård och dels av ersättning för sjukhusvård.

Ersättningen för läkarvård skall motsvara 2/3 av det belopp, vartill den sjukes utgifter för läkarvården uppgått, kostnaden för läkarens resa däri inräknad. Över- stiga utgifterna för läkarvården det belopp, vartill de skulle ha uppgått, om de be- räknats enligt en av Konungen för ändamålet fastställd taxa, skall dock kassans er- sättning begränsas till 2/3 av detta senare belopp. Taxans arvodesbelopp äro författ- ningsenligt beräknade att motsvara kostnaden för sådan vård, som kan meddelas av envar legitimerad läkare. Ersättning enligt tax-an kan följaktligen icke erhållas för de merarvoden medlemmen får vidkännas, om han anlitar s. k. specialist.

För utgivande av läkarvårdsersättning fordras, att medlem haft utgifter för lä- karvård. Sjukkassan har följaktligen icke att tillhandahålla medlemmen läkarvård. Initiativet för anskaffande av vården är en medlemmens egen angelägenhet, och kas- san har endast att efteråt lämna honom ersättning i viss stadgad omfattning för hans

utgifter för vården, kostnaden för läkarens resa i förekommande fall inbegripen. För försäkringens genomförande är icke nödvändigt, att avtal slutes med läkare eller läkarorganisation. Försäkringen är nämligen grundad på principen om fritt läkarval, och en medlem äger rätt till ersättning för läkarvårdskostnader oavsett vilken läkare som meddelat vården.

Då med läkarintyg styrkts, att vård å sjukvårdsanstalt är erforderlig, skall erkänd sjukkassa i stället för ersättning för läkarvård utgiva ersättning för den sjukes in— tagande och vård å sjukvårdsanstalt. Sådan skyldighet föreligger i fråga om vård å sjukvårdsanstalt, som drives av staten, landsting eller kommun eller till vars drift utgår bidrag av statsmedel. Vidare utgår ersättning vid vård å sådant enskilt sjuk— hem, som blivit av medicinalstyrelsen godkänt jämlikt stadgan den 29 maj 1931 an- gående enskilda sjukhem och förlos-sningshem eller som driver verksamhet med stöd av övergångsbestämmelserna till nämnda stadga. Lika med vård å anst—alt som nu nämnts räknas även vård som beredes den sjuke genom pensionsstyrelsens försorg. — Beträffande ersättningens storlek gäller den regeln, att kassan icke är skyldig utgiva högre belopp än som skulle ha utgått för den sjukes intagande och vård å allmän sal å lasarett drivet av det landsting eller den i landsting ej deltagande stad, inom vars område den sjuke är bosatt. Vid utgivande av ersättning till sjuk- penningförsäkrad medlem är kassan berättigad att minska den sjukes under vård- nadstiden utgående sjukpenning med belopp motsvarande kostnaderna för vården. Har den sjuke familj eller annan, som för sitt uppehälle är av honom väsentligen beroende, får dock högst halva sjukpenningen på detta sätt avdragas.

Genom frivilligt åtagande kan sjukvårdsförsäkringen utvidgas av kassorna till att även omfatta medlemmars barn i ålder under 15 år. Vidare kunna kassorna, med tillsynsmyndighetens medgivande, lämna ersättning för läkemedel samt andra sjuk- vårdande åtgärder än de ovan nämnda. Som dylik åtgärd räknas all av läkare fö-_ reskriven behandling, såsom medicinska bad och massage, olika slag av fysikalisk behandling (ex. röntgenbehandling), konvalescentvård o. s. v., som kan anses tjäna till den sjukes återställande eller förbättrande. Då särskilda skäl föreligga, kan kassa även få utgiva ersättning för läkarvård med högre andel än 2/3 av med- lemmens taxeenligt beräknade kostnader.

Beträffande sjukpenning gäller, att sådant understöd skall utgivas vid varje sjukdom, som medför förlust av arbetsförmågan eller för vars botande den sjuke enligt läkares föreskrift bör fullständigt avhålla sig från arbete. Genom föreskrift i stadgarna kan sjukkassa påtaga sig att lämna sjukpenning även vid sjukdom, som medför nedsättning — dock med minst 1/4 —- av arbetsförmågan, i vilket fall sjukpenningen skall utgå med nedsatt belopp. Hel sjukpenning skall vara bestämd i hela krontal ökade med 50 öre, och i varje sjukkassa skall tillfälle finnas till för— säkring å l, 2, 3 och 4 kronor.

I fråga om ersättning för utgifter till läkarvård få inga begränsningar göras av understödstiden. Vad beträffar sjukpenning och ersättning för sjukhusvård skall dylikt understöd utgå för en understödstid av minst 2 år för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd. Genom stadgebestämmelse kan sjukhjälpstiden utvidgas utöver vad nu sagts.

Sjukhjälp får som regel icke utgivas för sjukdomsfall, som inträffa inom 60 da- gar efter inträdet. Bestämmelsen gäller analogt, när medlem medgivits övergång från mindre till mera omfattande Sjukhjälp. Beträffande sjukpenning gäller dess— utom den inskränkningen, att sådant understöd ej får utgivas för de 3 första da- garna av varje sjukdomsfall och ej heller för tid, innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts, där det ej är uppenbart att hinder mött för anmälans verkställande. Genom bestämmelse i stadgarna kan denna karenstid utsträckas, dock icke utöver 7 dagar. Å andra sidan får sjukkassa under vissa omständigheter helt borttaga karenstiden, nämligen vid sjukdomsfall som inträffa inom 90 dagar efter den sista dag, för vil- ken sjukpenning sist utgavs av kassan till medlemmen.

Ersättning för läkarvård samt för all annan sjukvård än sjukhusvård utgives i sin helhet av den lokalsjukkassa medlemmen tillhör. I den mån lokalsjukkassans sammanlagda utgifter för nämnda ändamål för år räknat överstiga ett belopp motsvarande tre kronor eller, då fråga är om kassa, som meddelar understöd som nu sagts jämväl åt medlems barn under 15 är, fyra kronor för varje medlem, som tillförsäkrats sådant understöd, skall dock kassan äga att av vederbörande cen- tralsjukkassa utbekomma det överskjutande beloppet. Finnes icke lokalsjukkassa upprättad för kommunen eller är fråga om centralsjukkassa för stad, som icke del- tager i landsting, eller om centralsjukkassa, som i 4 % 2:a stycket sista punkten eller 47 & sjukkasseförordningen avses, ankommer det på centralsjukkassan att ombe- sörja all Sjukhjälp i form av sjukvårdsersättning.

I fråga om sjukpenning och ersättning för sjukhusvård är riskfördelningen ge- nomförd på sådant sätt, att lokalsjukkas-san har att utgiva understöd för de 18 första dagarna av varje sjukdomsfall eller för de 90 första dagarna, om kassan har minst 500 medlemmar, medan centralsjukkassan har att ansvara för understödet under återstående dagar av den stadgade sjukhjälpstiden.

Möjligheterna att i erkänd sjukkassa bereda de sjukvårdsförmåner som utgå en- ligt civila avlöningsreglementet. Av jämförelse mellan sjukkasseförordningens och civila avlöningsreglementets bestämmelser framgår, att de förmåner i form av sjuk- vårdsersättning, som det åligger erkänd sjukkassa att utgiva, äro nästan genom- gående av mindre omfattning än de som tillkomma en tjänsteman enligt civila av- löningsreglementet. Sålunda är ersättningen för läkarvård från erkänd sjukkassa begränsad till 2/3 av vårdkostnaden, beräknad enligt särskild läkarvårdstaxa. I de fall då den verkliga kostnaden överstiger taxans arvode, blir på grund av denna begränsning ersättningen reducerad på två sätt, nämligen dels till det taxeenliga arvodet och dels med 1/3 av sistnämnda arvode. Är fråga om specialistvård blir re- duktionen särskilt stor, eftersom taxans arvoden, såsom ovan nämnts, genomgående äro bestämda att motsvara kostnaderna för vård, som kan meddelas av envar legi- timerad läkare. Som exempel kan nämnas, att vid röntgenundersökning ersätt- ningen får beräknas högst efter ett arvode av 15 kronor och följaktligen icke kan överstiga 10 kronor.

Vad resekostnaderna beträffar, utgår ersättning härför endast vid besök av läka- ren hos den sjuke, däremot icke då den sjuke besöker läkaren på hans mottagning eller söker vård å poliklinik.

Endast ifråga om sjukhusvård kan ersättningen från erkänd sjukkassa sägas vara av större omfattning än som tillkommer en tjänsteman enligt civila avlönings- reglementet. Vid vård för olycksfall i tjänsten och för lungtuberkulos äro dock för- månerna i stort sett likvärdiga. Har vården meddelats å halvenskilt eller enskilt rum under sådana omständigheter, att tjänstemannen skall erhålla ersättning även för den härav betingade merkostnaden, blir åter ersättningen enligt avlöningsregle- mentet större än den som erkänd sjukkassa behöver utgiva.

Såsom ovan framhållits, möter do'ck ur sjukkasseförordningens synpunkt icke hinder för erkänd sjukkassa att bidraga till sina medlemmars sjukvård i vidare omfattning än som motsvarar de anförda obligatoriska prestationerna. En förut- sättning härför är emellertid, dels att kassan frivilligt påtager sig att utgiva dylik utvidgad ersättning, vilket sker genom beslut om införande av bestämmelser härom i stadgarna, och dels att medgivande till utvidgningen lämnas av tillsynsmyndig- heten. Principiellt torde icke möta något hinder att på detta sätt utvidga sjukvårds- försäkringen till att omfatta samtliga enligt civila avlöningsreglementet utgående sjukvårdsförmåner. Möjligen kan tveksamhet i detta avseende uppstå beträffande utgivande av ersättning för den sjukes resa till läkaren.

För närvarande är det endast ett fåtal erkända sjukkassor som utvidgat sjuk- vårdsförsäkringen utöver de obligatoriska prestationerna, och där detta skett har

utvidgningen varit av endast mindre omfattning i avseende å såväl prestationernas art som deras storlek. Därest sjukkassorna skola åtaga sig att meddela sjukvårds- ersättning enligt grunderna i civila avlöningsreglementet, skulle därför, enligt vad ovan anförts, samtliga kassor först behöva i sina stadgar införa bestämmelser om de utökade prestationer, som sålunda skulle förekomma. För stadgeändringarnas genomförande skulle därvid fordras frivillig medverkan från kassornas sida, såvida icke kass-orna genom författningsbestämmelse bleve ålagda att företaga ändringarna ifråga.

Därest ändringarna komme till stånd i kassorna, skulle emellertid utökningen av förmånerna med säkerhet i flertalet kassor komma att bli gällande endast för den mindre grupp av medlemmar, varom här är fråga, eftersom kassorna icke skulle kunna tänkas samtidigt vilja öka förmånerna i enlighet med civila avlöningsregle— mentets bestämmelser för samtliga sina medlemmar. Att på detta sätt få medlems- beståndet uppdelat i två grupper med väsentligt olika förmåner, måste dock fram- stå som mindre tillfredsställande. Anordningen torde för övrigt icke heller vara lämplig ur ren försäkringsmässig synpunkt, enär i flertalet ka-ssor, på grund av det ringa antalet försäkrade med förmåner överstigande de normala, någon för— säkringsmässig riskutjämning av dessa högre förmåner icke skulle kunna äga rum.

På grund av vad sålunda anförts synes den utväg, som de nuvarande författ— ningsbestämmelserna anvisa, icke böra anlitas för ordnande av sjukvårdsersätt— ningen åt ifrågavarande befattningshavare. För ernående av en tillfredsställande lösning synes man då hänvisad till att undersöka, vilka ändringar av sjukkasse- förordningen som för ändamålet böra vidtagas. I första hand synes därvid kunna övervägas, att det genom författningsbestämmelse överlåtes åt centralsjukkassorna att svara för all sjukvårdsersättning utöver den som obligatoriskt skall meddelas. För närvarande åligger det, som ovan nämnts, lokalsjukkassorna att utgiva all sjukvårdsersättning med undantag av ersättning för sjukhusvård. Mellan lokal- och centralsjukkassa är dock, såsom även påpekats, en riskfördelning genomförd, enligt vilken lokalsjukkassan skall av centralsjukkassan erhålla gottgörelse för sina ut- givna sjukvård-sersättningar av annat slag än ersättning för sjukhusvård, i den mån dessa överstiga 3 kronor per år och medlem eller 4 kronor per år och medlem, om sjukvårdsförsäkringen även omfattar medlems barn. Med hänsyn till den sålunda gällande ordningen kunde en möjlig lösning vara att låta centralsjukkassorna svara för de extra sjukvårdsförmånema i dess helhet, oavsett sålunda om lokalsjukkas— sans utgifter för de normala förmånerna uppgå till 3 resp. 4 kronor per medlem eller icke. En dylik anordning skulle emellertid innebära en synnerligen genom— gripande förändring av nu gällande grunder för sjukvårdsförsäkringen samt med säkerhet medföra betydande olägenheter i administrativt avseende, varför densam- ma knappast torde böra komma till genomförande.

Ett annat och bättre sätt vore att upprätta en särskild sjukkassa, som inordna- des i det erkända sjukkassesystemet och skulle ha till uppgift att meddela sjuk- hjälp åt medlemmar från ifrågavarande personalgrupper. I 47 % sjukkasseförord- ningen finnas bestämmelser meddelade angående betingelserna för antagande till erkända sjukkassor av sådana kassor, som äro avsedda uteslutande eller huvud- sakligen för anställda vid visst eller vissa företag eller i visst yrke. Med nuvarande lydelse av bestämmelserna kan emellertid utöver redan existerande s. k. yrkes- och fabrikskassor inga nya sådana kassor vinna» erkännande. För upprättande av en erkänd sjukkassa för lärare vid folk- och småskolor skulle därför i sjukkasseför- ordningen behöva införas en bestämmelse, varigenom möjlighet öppnades att under särskilda förhållanden antaga nya erkända yrkes- och fabrikskassor, antingen till lokalsjukkassor eller, om skäl härför äro för handen, till centralsjukkassor. Be- träffande ifrågavarande yrkeskassa förutsättes, att den med stöd av en sådan be- stämmelse skulle antagas till centralsjukkassa och sålunda komma att handhava hela försäkringen för sina medlemmar. Kassan skulle vidare ha hela landet till

verksamhetsområde och stå öppen för anslutning av samtliga ifrågavarande befatt- ningshavare. Därest så skulle anses lämpligt, kunde genom bestämmelse i kassans stadgar inträdesmöjlighet beredas även för medlems hustru, vilken icke på grund av sin anställning måste tillhöra kassan, varjämte sjukvårdsförsäkringen kunde ut- vidgas till att även omfatta ersättning i viss lämplig omfattning vid sjukdom som drabbar medlems barn under 15 år.

Enligt en av kvinnoarbetskommittén företagen undersökning (SOU 1938:47) är sjukligheten bland manliga och kvinnliga folkskollärare högst olika. Medan under undersökningsperioden på varje manlig lärare kom i medeltal 5-5 sjukledighets- dagar per år, uppgick motsvarande dagantal för kvinnliga lärare till 144. Då sjukvårdskostnaderna i stort sett torde förhålla sig på samma sätt som sjukledig- hetsdagarna, skulle en sjukkassa bestående av både manliga och kvinnliga lärare uppenbarligen komma att uppvisa högst varierande sjuklighetsrisker. Med hän- syn härtill kunde måhända vara riktigast att icke sammanföra samtliga ifråga- varande lärargrupper i en enda riskgrupp utan antingen bilda olika kassor för manliga och kvinnliga lärare eller, om de tillfördes samma kassa, uppdela denna i två skilda riskgrupper. Därest, såsom ifrågasättes, kostnaderna för kassans utfäs- telser icke till någon del skola bäras av de försäkrade utan i sin helhet av staten, torde emellertid några betänkligheter mot en anordning med en enda sjukkassa samt lika avgifter för samtliga medlemmar icke behöva förefinnas.

Anslutningen till den erkända Sjukkassan för folk- och småskollärare. Enligt be- stämmelse i sjukkasseförordningen får inträde i erkänd sjukkassa beviljas allenast den som fyllt 15 men icke 50 år, har god hälsa och icke är behäftad med lyte, vil- ket medför eller skäligen kan förväntas medföra väsentlig nedsättning av arbets- förmågan eller påkalla läkarvård i större utsträckning. Därest sjukkasseförord- ningen ändras så att den medgiver upprättande av en särskild erkänd sjukkassa för folk- och småskollärare, uppstår, med hänsyn till nämnda stadgande, frågan huru samtliga dessa anställda skola kunna vinna anslutning till kassan.

Vad beträffar anslutningen vid kassans bildande, torde denna kunna ordnas så, att samtliga då i tjänst varande folk- och småskollärare medgivas rätt att under viss bestämd övergångstid oavsett ålder och hälsotillstånd inträda i kassan. För detta ändamål torde en särskild bestämmelse härom vböra införas i sjukkasseförord- ningen, genom vilken de stadgade inträdesvillkoren för detta fall sättas ur kraft. Bestämmelsen i fråga torde lämpligen också böra innehålla, att den som icke be- gagnar sig av den sålunda medgivna rätten till inträde icke sedermera kan vinna medlemskap i kassan och följaktligen icke heller vinna delaktighet i den utvidgade sjukvårdsförsäkring, som kassan meddelar. Önskar den som sålunda underlåtit att inträda sedermera tillförsäkra sig Sjukhjälp, får detta ske genom anslutning på vanligt sätt till den allmänna erkända Sjukkassan för bosättningsorten.

För de lärare, som nyanställas efter kassans bildande, torde däremot några svå- righeter att vinna medlemskap i den särskilda Sjukkassan knappast kunna uppstå, förutsatt att anslutningen sker samtidigt med anställningen. En nyanställd lärare får nämligen förutsättas uppfylla de för inträde gällande villkoren såväl i ålders— som i hälsoavseende.

Ytterligare en fråga som i detta sammanhang påkallar uppmärksamhet gäller försäkringens omfattning för ifrågavarande sjukkassas medlemmar. Enligt sjuk— kasseförordningen skall medlem regelmässigt vara tillförsäkrad såväl sjukvårds- ersättning som sjukpenning. Endast i vissa i förordningen närmare angivna fall får, som tidigare nämnts, försäkringen begränsas till att omfatta endast ettdera slaget av dessa förmåner. Sålunda kan endast den som icke har eget förvärvs- arbete samt gift kvinna vara försäkrad för enbart sjukvårdsersättning. För att med— lemmarna i den ifrågasatta kassan skola kunna vara enbart sjukvårdsförsäkrade fordras under angivna förhållanden tydligen, att en bestämmelse införes i sjuk-

kasseförordningen, varigenom möjligheterna till begränsning utvidgas utöver de nuvarande.

De ekonomiska grunderna för sjukkassans verksamhet. En erkänd sjukkassa är till sin rättsliga karaktär en understödsförening och i denna sin egenskap under- kastad, förutom sjukkasseförordningen, bestämmelserna i lagen om understöds- föreningar. För att en sjukkassa skall kunna antagas till erkänd sjukkassa fordras därför, att dess verksamhet är så anordnad som understödsföreningslagen före- skriver. I nämnda lag förstås med understödsförening en sådan förening för in- bördes bistånd, som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse idka till personförsäkring hänförlig verksamhet. Av definitionen men ännu tyd- ligare av förarbetena till lagen framgår, att förutsättning för att en understöds- förening skall anses vara för handen är, att medlemmarna i avsevärd mån bidraga till försäkringen. Lagen stadgar också, att understödsförening skall till verksam- hetens bedrivande upptaga fasta avgifter av medlemmarna. Att en förening, där medlemmarna icke i nämnvärd grad bidraga till försäkringen, icke är att anse som understödsförening har av regeringsrätten fastslagits i ett år 1939 meddelat utslag på besvär av viss förening, som av pensionsstyrelsen blivit vägrad registrering.

På grund av det anförda uppkomma svårigheter att på ett riktigt sätt anordna verksamheten i den ifrågasatta Sjukkassan för folk- och småskollärare, därest sta— ten skall bestrida samtliga försäkringskostnader och medlemmarna sålunda vara befriade från bidragsplikt. I sådant fall skulle nämligen en understödsförening i lagens mening icke vara för handen och följaktligen ett antagande av föreningen till erkänd sjukkassa enligt sjukkasseförordningen icke kunna ifrågakomma. Emel- lertid synes detta hinder kunna undanröjas, därest i stadgarna införas emot förmå- nerna svarande avgifter och staten genom utfästelse i avlöningsreglementet eller i annan ordning åtager sig att för de medlemmar, som äro skyldiga tillhöra kas- san, fullgöra betalningen av de avgifter, som motsvara de sjukvårdsförmåner en- ligt avlöningsreglementet, vilka skola utgå från kassan. Mot en sådan anordning torde icke vara något att erinra, eftersom den i sak innebär detsamma som in- förande av ett lönetillägg motsvarande sjukvårdsförmånernas storlek, beträffande vilket skulle gälla, att det endast finge användas för avgiftsbetalning i sjukkassa som meddelade förmånerna.

Skulle en lösning efter anförda riktlinjer icke befinnas lämplig, torde en för- fattningsändring bli nödvändig. Denna skulle i så fall gälla understödsförenings- lagen samt i första hand gå ut på att såsom understödsförening även skulle anses förening, i vilken försäkringskostnaderna i sin helhet bestridas av medlemmarnas arbetsgivare. En sådan ändring skulle emellertid få mycket vittgående konsekven- ser, då den skulle medföra en betydande utvidgning av lagens verkningsområdc, varför den knappast torde böra företagas enbart för lösande av föreliggande spörs- mål.

En annan fråga som uppkommer i förevarande sammanhang gäller statsbidraget till den föreslagna sjukkassan. Enligt sjukkasseförordningen medför antagandet till erkänd sjukkassa bl. a., att kassan äger rätt att uppbära statsbidrag i enlighet med därför fastställda grunder. Detta bidrag tillföres kassan årligen såsom in— komst, men kommer medlemmarna helt till godo därigenom, att avgifterna nedsättes under det belopp som betingas av de utfästa förmånerna, varvid nedsättningen motsvarar det på varje medlem i genomsnitt belöpande bidraget. Därest staten skall ansvara för avgifterna till kassan, uppställer sig frågan, huruvida statsbidrag skall utgå till kassan enligt samma grunder som till andra kassor, eller om stats- bidragsrätten skall bortfalla och stadgarna följaktligen upptaga avgifter, som äro bestämda utan hänsyn till statsbidrag. Uppenbarligen kan vilket som helst av dessa alternativ ifrågakomma. Väljes det sistnämnda, erfordras emellertid en än- dring av sjukkasseförordningen, varigenom den föreslagna kassan undantages från rätt till statsbidrag.

Sjukvårdsförmånernas omfattning och deras utgivande.

l) Läkarvård. Den läkarvård, som kostnadsfritt åtnjutes av statsförvaltningens personal, ombesörjes i regel av särskilda verksläkare. Av praktiska skäl torde syste- met med verksläkare ej kunna upprätthållas beträffande folk- och småskollärare. Möjligen kunde tänkas, att provinsialläkarna finge fungera såsom läkare för dessa befattningshavare. Genom en sådan anordning skulle emellertid läkarvårdsfrågan bliva löst endast för en del av lärarpersonalen, nämligen för lärare bosatta på lands- bygden och i de mindre städerna. För lärarkåren i sin helhet skulle däremot be- hovet av läkarvård icke på detta sätt kunna tillgodoses. Man skulle därför för vissa lärarkategorier bliva hänvisad till att antingen träffa avtal med läkare eller läkar- organisationer angående läkarvårdens ombesörjande eller tillämpa systemet med fritt läkarval, innebärande att den anställde skall äga att fritt välja läkare för erhållande av nödig vård. Av dessa bägge alternativ torde det senare av flera skäl vara att föredraga. Väljes systemet med fritt läkarval, synes emellertid för likformighetens skull detsamma böra tillämpas för lärarkåren i dess helhet. För ett tillämpande av fritt läkarval talar även det förhållandet, att detta system, såsom tidigare nämnts, är gällande för läkarvårdsförsäkringen inom de erkända sjukkassorna.

Enligt civila avlöningsreglementet erhålla statstjänstemännen kostnadsfri läkar- vård, där vården kunnat meddelas av envar legitimerad läkare. Medgivas folk- och småskollärare att fritt välja läkare, torde vara nödvändigt att för förhindrande av onödigt höga kostnader vidtaga någon begränsning av läkarvårdsförmånema. Här- vid framstår som den naturligaste lösningen att begränsa förmånerna enligt grun- derna i den för beräkning av läkarvårdsersättning enligt sjukkasseförordningen fastställda taxan. Emellertid torde man ej kunna bortse ifrån, att en på detta sätt genomförd begränsning i många fall skulle bli så betydande, att den utgående för- månen knappast kunde betecknas som kostnadsfri läkarvård. Särskilt skulle detta bli fallet, då lärare i de större städerna sökte vård av läkare därstädes. Eftersom taxans arvode för en första rådfrågning på läkarens mottagning är bestämt till 5 kronor för Stockholm och 4 kronor för landet i övrigt, skulle det endast i undan- tagsfall inträffa, att den sjuke fick hela eller större delen av läkararvodet ersatt från försäkringen. För att sjukkassetaxan skall kunna tillämpas beträffande läkar- vårdsförmånerna i den föreslagna Sjukkassan torde därför bli nödvändigt att höja vissa av taxans arvodesbelopp, så att dessa bättre ansluta sig till den faktiska ar- vodesnivån på platser med relativt höga läkarvårdskostnader, där vården ombe- sörjes i huvudsak av privatpraktiserande läkare och sjukhusläkare.

Såsom tidigare nämnts, är läkarvårdsförsäkringen i de erkända sjukkassorna grundad på det s. k. ersättningssystemet. För att erkänd sjukkassa skall vara skyl- dig utgiva ersättning för läkarvård är på grund härav en förutsättning, att den för— säkrade haft utgifter för läkarvård. Detta system skiljer sig i väsentlig grad från det enligt civila avlöningsreglementet gällande, som går ut på betalning direkt till läkaren av kostnaderna för den meddelade vården. Otvivelaktigt medför ersättnings- systemet vissa olägenheter och icke önskvärda konsekvenser. Dels få sålunda de försäkrade själva förskjuta läkararvodena, vilket kan verka som ett hinder för de sjuka att söka läkare i rätt tid, och dels kunna de utfå ersättning för sina utgifter, först sedan de gjort framställning härom hos kassan och denna granskat och prövat ersättningsanspråken. Att i den föreslagna kassan frångå ersättningssystemet och generellt tillämpa ett system med betalning av kassan direkt till läkaren synes emel- lertid icke vara möjligt, eftersom det icke torde kunna förutsättas, att samtliga lä- kare skulle godkänna en sådan betalningsform. Endast beträffande provinsialläkare och övriga i det allmännas tjänst anställda läkare skulle en betalning direkt till läkaren kunna ordnas genom föreskrifter utfärdade av vederbörande läkares hu- vudmän. I fråga om övriga läkare måste däremot förutsättningen för systemets till- lämpning vara, att överenskommelse härom träffas med vederbörande läkare eller läkarorganisationer.

Emellertid har ersättningssystemet också vissa, ej obetydliga förtjänster. Sålunda innebär detsamma alldeles uppenbart ett återhållande moment i fråga om sökandet av läkarvård, något som ur kostnadssynpunkt måste beaktas. Och vidare medför detsamma större trygghet så tillvida, att kassan får möjlighet att mera ingående pröva ersättningsanspråken, vilket inom sjukkasseverksamheten i övrigt visat sig vara en stor fördel. I betraktande av den stora förmånen som ligger i att kassornas medlemmar skulle fritt få välja läkare, vore icke heller orimligt, att medlemmarna finge underkasta sig de olägenheter som ersättningssystemet innebär. På grund här- av och då ett system med läkaravtal, med hänsyn till därmed förenade olägenheter, icke torde böra ifrågakomma, synes man vara hänvisad till att låta ersättningssyste- met bli gällande för ifrågavarande kassa på samma sätt som för övriga erkända sjukkassor.

Beträffande specialistvård gäller enligt civila avlöningsreglementet, att kostnaderna härför skola bestridas vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel. Förutsättning härför är dock, att verksläka- ren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt reglementet ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt valet av specialist. Då arvodena i den för sjukkasseverksam— heten gällande låkarvårdstaxan avse vård, som kan meddelas av envar legitimerad läkare, kan densamma tydligen icke komma till användning vid utgivandet av er- sättning för de merkostnader som specialistvården betingar. Till förhindrande av missbruk och allt för höga kostnader torde därför restriktioner i annan ordning böra införas. Bäst vore, om man kunde begränsa ersättningen i förhållande till arvodes- belopp, upptagna i en särskild taxa för specialistvård, varigenom kassan kunde be- frias från att lämna ersättning för onödigt höga specialistarvoden. Vidare borde rät- tigheten till ersättning göras beroende av att vården ifråga verkligen meddelats av läkare som specialiserat sig på behandling av vissa sjukdomar och som erhållit auktorisation (f. 11. av svenska läkarförbundet) på att han är specialist. Och slut- ligen horde gälla, att specialistvård icke må ersättas i andra fall än då den försäk- rade remitterats till specialist av annan läkare och sjukkassan i förväg lämnat den försäkrade tillstånd att söka viss specialist eller då specialistvården lämnats å all- mänt sjukhus. I särskilt brådskande fall, då medgivande ej hunnit inhämtas, kunde den remitterande läkaren, specialisten eller medlemmen själv inom viss kortare tid efter behandlingen hos specialisten, t. ex. tre dagar, insända en särskild motivering för att specialistvård förekommit.

Bland olika former av specialistvård intager röntgenundersökning en särställning i civila avlöningsreglementet så tillvida, att kostnaden för sådan läkarvård skall helt bestridas av statsmedel. Samma är förhållandet med annan undersökning av special- vårds natur, som erfordras för ställande av diagnos. Av samma skäl som anförts be- träffande specialistvård i allmänhet torde vara påkallat att införa vissa begränsning- ar i fråga om kassans skyldighet att ersätta undersökningar av nämnda slag. Lämp- ligen synes detta kunna ske på sådant sätt, att ersättningsskyldigheten begränsas till fall, då undersökningen företagits på. allmänt sjukhus. Några större olägenheter för de försäkrade torde detta icke behöva medföra, då samtliga lasarett och sjuk— stugor torde vara utrustade med röntgenanläggning. Är fråga om andra undersök- ningar än förmedelst röntgen, torde i vart fall centrallasaretten i regel vara i stånd att utföra dessa. Genom restriktioner av detta slag vinner man dels att undersök- ningarna bli utförda av fullt kvalificerade läkare och dels att onödigt höga kost- nader icke behöva förekomma. Skulle en begränsning av anfört slag icke anses lämp- lig, torde i stället andra utvägar i samma syfte få anlitas. Närmast till hands ligger då införande av en särskild taxa för ersättningarnas beräknande. Såsom sådan 'kunde beträffande röntgenundersökning tänkas den av svenska radiologförbundet tillämpa- de s. k. minimitaxan, vilken taxa är den som i allmänhet kommer till användning då det gäller sjukkassemedlemmar.

2) Sjukhusvård. Enligt sjukkasseförordningen föreligger skyldighet för erkänd sjukkassa att, då med läkarintyg styrkts, att vård å sjukvårdsanstalt är erforderlig, utgiva ersättning för den sjukes vård å sjukvårdsanstalt, som drives av staten, lands- ting eller kommun eller till vars drift statsbidrag utgår, eller å godkänt enskilt sjuk- hem, så ock för vård som beredes genom pensionsstyrelsens försorg. Beträffande er- sättningens storlek gäller därvid den begränsningen, att kassan icke är skyldig utgiva högre belopp än som skulle hava utgått för medlemmens vård å allmän salålasarett, drivet av det landsting eller den i landsting ej deltagande stad, inom vars område den sjuke är bosatt. Med nuvarande lydelse av bestämmelserna kan kassa sålunda icke utgiva ersättning för sjukhusvård med allenast viss del av vårdavgifterna å all- män sal vid med-lemmens hemortslasarett. Å andra sidan äger kassa vid vård å an- nan sjukvårdsanstalt än lasarett, som tillämpar högre vårdtaxa än hemortslasarettet, begränsa ersättningen till lasarettstaxans belopp.

För att kunna ersätta sjukhusvård med endast halva vårdavgiften å allmän sal, i enlighet med civila avlöningsreglementets grunder för bekostande av sjukhus- vård, vid andra fall än olycksfall i tjänsten och fall av tuberkulos, skulle med hänsyn till anförda bestämmelser en ändring av sjukkasseförordningen på ifråga- varande punkt vara nödvändig. Lämpligheten av att på detta sätt ändra grunderna för det för övriga sjukkassor gällande understödssystemet synes dock kunna ifråga- sättas. Ett bättre sätt vore att låta bestämmelserna i sjukkasseförordningen för- bli oförändrade och i stället i avlöningsreglementet meddela föreskrift om löne- avdrag utöver förekommande tjänstledighetsavdrag med belopp motsvarande halva vårdavgiften å allmän sal under tid medlem vårdades å sjukhus för annan sjukdom än olycksfall i tjänsten och tuberkulos. Skulle en dylik anordning av administra- tiva skäl befinnas mindre lämplig, kunde i stället förfaras så, att i avlöningsregle- mentet direkt angåvos vissa bestämda avdrag, som skäligen motsvarade halva vård— avgiften å allmän sal. På grund av vårdavgifternas olika storlek inom olika sjuk- vårdsområden och vid olika slag av sjukvårdsanstalter måste emellertid förutsättas, att sålunda bestämda löneavdrag aldrig kunna bli fullt rättvisande.

Vad därefter angår vård å halvenskilt och enskilt rum å sjukhus, torde aldrig kunna inträffa, att den ersättning härför, som utgår enligt civila avlöningsregle- mentets grunder, understiger den ovannämnda minimiersättningen enligt sjuk- kasseförordningen. Hinder av samma slag som beträffande vård å allmänt rum behöver sålunda icke uppkomma vid ett ordnande försäkringsvägen av dessa sär- skilda förmåner. Emellertid möta härvidlag svårigheter av annan art, bestående däri att förmånen av ersättning för vård å halvenskilt eller enskilt rum enligt civila avlöningsreglementet är beroende av prövning från fall till fall och följaktligen icke lämpligen kan göras till föremål för försäkring. Man skulle då möjligen kunna tänka sig att det överlåtes åt kassan att i fall, då den behandlande läkaren intygat vård å halvenskilt eller enskilt rum vara erforderlig, ersätta kostnaderna härför enligt civila avlöningsreglementets grunder. Fråga är emellertid om en centralt administrerad kassa skall kunna bemästra denna svåra uppgift på sådant sätt, att både kassans och den sjukes intressen bli tillgodosedda. Sannolikt skulle väl följ- den av en sådan anordning bli den, att kassan, tack vare tillstyrkande läkarintyg, fick utgiva den högre ersättningen i ett betydligt större antal fall än som av stats- makterna avsetts skulle ifrågakomma. På grund härav torde få övervägas, om icke förmånen ifråga måste ställas helt utanför försäkringen.

Med avseende å utbetalning av ersättning för sjukhusvård gäller enligt bestäm- melse i de erkända sjukkassornas stadgar den regeln, att ersättning utbetalas mot företeende av kvitterad räkning, som styrker utgifterna. Denna bestämmelse har man dock vid tillämpningen icke tolkat så, att sjukkassa för att få utgiva ersätt- ning för sjukhusvård måste uppställa fordran, att medlemmen skall ha betalat vårdkostnaden. En sådan tolkning skulle nämligen leda till otillfredsställande re- sultat och är ej heller nödvändig, eftersom någon sådan förutsättning icke finnes

i sjukkasseförordningen angiven beträffande ersättning av förevarande slag. Å andra sidan har det synts vara svårt att antaga, att någon rättslig förpliktelse skulle föreligga för kassan att utbetala ersättning till sjukvårdsanstalt, utan att överlåtelse eller medgivande från vederbörande medlem visas föreligga, då något stadgande i sådan riktning icke finnes. Man har därför inom sjukkassorna ganska allmänt gått in för ett system med ansvarförbindelse till sjukhuset å den del av vårdkostnadema, som skall ersättas av kassan, samt betalning direkt till sjukhuset av denna ersättning. Några stora krav på den överlåtelse eller det medgivande från medlemmens sida, som, enligt vad nyss anförts, bör fordras för att sjukhuset skall kunna vända sig mot kassan, uppställes därvid icke, utan kan man härutin- nan t. o. m. nöja sig med ett uppvisande från medlemmens sida av medlemsboken vid intagningen å sjukhuset. Nämnda anordning samt den jämsides därmed förekom- mande, att medlemmen själv betalar. vårdkostnaden och sedan utfår ersättning från kassan, torde med fördel och utan olägenhet för medlemmarna kunna till- lämpas även i den föreslagna sjukkassan.

3) Läkemedel. Enligt erfarenheterna i länder, där den sociala sjukförsäkringen omfattar läkemedel som en obligatorisk prestation, kan denna förmån, om den icke omgärdas med kontrollföreskrifter, leda till betydande missbruk och därmed medföra onödigt stora kostnader för försäkringen. I den svenska sjukförsäkringen ingår ersättning för läkemedel allenast som en frivillig prestation och är förmånen dessutom på indirekt sätt begränsad så tillvida, att statsbidrag r.för utgifter till läke- medel göres beroende därav, att ersättningen från kassan motsvarar högst hälften av utgifterna. Endast ett fåtal erkända sjukkassor, de flesta s. k. fabrikskassor, ha också åtagit sig att lämna ersättning för läkemedel.

Beträffande den enligt civila avlöningsreglementet utgående förmånen av kost- nadsfria läkemedel gäller den enda kontrollföreskriften, att räkning å läkemedels- kostnader skall vara attesterad av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum. Det torde vara nödvändigt att, om läkemedelsförmånen skall utgå genom sjukförsäkringen och någon direkt kontroll av densamma sålunda icke kan genomföras, vissa begränsningar införas, som kunna vara ägnade att verka hindrande på missbruk. Att därvid, liksom skett i alla erkända sjukkassor som in- fört läkemedelsersättning, föreskriva att viss ej alltför obetydlig del av kostna- derna alltid skall stanna på den försäkrade, synes knappast kunna ifrågakomma, eftersom förmånen i så fall skulle få ett mindre värde än motsvarande förmån enligt civila avlöningsreglementet. Däremot synes någon berättigad erinran ej kun- na göras, därest förmånen begränsades till av läkare föreskrivna, för den försäkra- de ur sjukvårdssynpunkt nödvändiga läkemedel. Sådana läkemedel skulle, såsom inom den danska sjukförsäkringen, kunna uppföras å en särskild förteckning. Ge- nom ett sådant system vunnes, förutom att prestationen begränsades till vad som är nödvändigt, den stora fördelen att, där det i handeln finnes tillgång till läke- medel med i stort sett samma verkningar men med i hög grad varierande priser, det allmänna endast skulle av sådana läkemedel behöva bekosta de till priset bill1gaste. Skulle dessutom föreskrivas, att den sjuke alltid själv skulle betala de allra billigaste läkemedlen, t. ex. sådana som kosta högst 2 kronor, skulle från er- sättningsskyldigheten bortelimineras alla sådana billiga läkemedel, t. ex. olika slags pulver, vilka enligt erfarenheten anlitas av allmänheten i en omfattning, som icke kan anses önskvärd.

Vad utbetalningen av läkemedelsersättningen angår, torde denna knappast kun- na ske direkt till apoteket på av detta utställd räkning, därest det föreslagna syste- met med särskild förteckning över läkemedel komme till genomförande. Systemet måste ju förutsätta en kontroll av läkemedelsräkningarna, vilken knappast kan läggas i händerna på vederbörande läkare och apotek. Man blir därför hänvisad till att som regel använda ersättningssystemet med betalning av medlemmen till apoteket och utgivande till denne av ersättning från kassan.

4) Resor och sjuktransporter. Enligt sjukkasseförordningen räknas kostnader, som den sjuke får vidkännas för läkares resa, då vården meddelas utanför läka- rens bostad (mottagning), till läkarvårdskostnader och ersättas därför såsom så- dana. Däremot bekostas icke av försäkringen resekostnader, som uppstå för den sjuke vid dennes besök i läkarens bostad eller på hans mottagning. Huruvida sjuk- kassa genom frivilligt åtagande kan utgiva ersättning för resekostnader även i sistnämnda fall beror närmast på, om ifrågavarande bestämmelse i förordningen (22 5) kan givas en så vid tolkning, att detta låter sig göra. Såvitt kan bedömas, lägger bestämmelsens avfattning icke direkt hinder i vägen för en sådan tolkning.

Vid intagning å sjukvårdsanstalt är erkänd sjukkassa skyldig ersätta de med intagningen förenade kostnaderna, alltså även resekostnaderna, därvid emellertid kassan äger att begränsa ersättningen till det belopp, som skulle ha utgått för den sjukes intagande på hans hemortslasarett. För återresa från sjukhuset är sjukkassa däremot icke skyldig att lämna ersättning. Beträffande möjligheterna för sjukkassa att på grund av frivilligt åtagande utgiva sådan ersättning gäller detsamma som ovan anförts angående ersättning för resa till läkares mottagning.

Med avseende å motsvarande förmåner enligt civila avlöningsreglementet gäller, att de utgå om och i den mån resan _eller transporten befunnits nödvändig för stäl- lande av diagnos eller för sjukdomens behöriga behandling. Att i en försäkring införa en prestation, som sålunda är beroende av prövning från fall till fall, låter sig, såsom tidigare framhållits, svårligen göra. Å andra sidan torde man icke kun- na ändra förmånerna enligt civila avlöningsreglementet på sådant sätt, att de få karaktär av utfästelse, enär i så fall folk- och småskollärare skulle i förevarande avseende komma i en bättre ställning än statstjänstemännen. En möjlig utväg synes emellertid vara att giva förmånerna utfästelses form men samtidigt införa lämpliga begränsningar, varigenom' deras värde reduceras så att de kunna anses skäligen motsvara förmånerna enligt civila avlöningsreglementet. En lämplig be- gränsning synes kunna erhållas genom föreskrift, att kostnaden för sjuk med- lems resa till och ifrån läkare samt läkares resa till och ifrån sjuk medlem skall ersättas med belopp motsvarande tre fjärdedelar av det utgivna beloppet. Härut- över böra dock gälla följande inskränkningar och villkor:

a) kostnad för resa, som endast äger rum inom stads, köpings eller därmed jäm- förligt samhälles planlagda område, ersättes icke;

b) ersättning utgives endast för kostnader vid besök hos den från den sjukes vistelseort räknat närmast boende provinsialläkaren, eller, om fallet är brådskan- de och denna icke kan anträffas, hos närmast anträffbare läkare, eller hos den specialist till vilken den sjuke ägt hänvända sig;

c) ersättning må högst utgivas efter det billigaste, vanligen förekommande färd- sätt, som under hänsynstagande till den sjukes tillstånd kunnat komma till an- vändning;

d) kostnad för resor utom Sverige ersättes icke.

Även beträffande ersättning för intagning på sjukhus bör begränsning föreskri- vas till tre fjärdedelar av kostnaderna. Därvid böra gälla samma villkor som ovanstående vid c) och d) anförda. Vidare bör gälla, att, om medlem insjuknar inom det egna sjukvårdsområdet, ersättning skall utgivas ej blott för resa till hem- ortslasarettet och hemortssanatoriet utan även för resa till annan inom eller utom området belägen allmän sjukvårdsanstalt, under förutsättning att vården ej kan erhållas å hemortsomrädets sjukhus. Insjuknar medlem å ort belägen utom det egna området, böra kostnaderna för intagning begränsas till det belopp, som skulle utgått vid intagning å det vistelseorten närmast belägna, för sjukdomens behand- ling mest lämpliga allmänna sjukhuset. I sistnämnda fall torde kostnad för åter- resa från sjukhuset ej böra ersättas.

Vad beträffar utbetalningen från kassan av resekostnadsersättningar torde på grund av kostnadernas karaktär och de föreslagna grunderna för deras utgivande vara uppenbart, att denna som regel endast kan ske till den försäkrade.

5) Bad, massage m. m. Dessa förmåner kunna i den utformning de erhållit i avlöningsreglementet oförändrade upptagas såsom försäkringsprestation i sjuk- försäkringen. Endast beträffande ortopediska hjälpmedel o. dyl., som i 38 5 mom. 2 avlöningsreglemetet avses, synes en ändring påkallad, nämligen på sådant sätt att ersättning för dylika hjälpmedel lämnas endast så länge sjukdomstillståndet fortfar. Utsträckes förmånen utöver nämnda tillstånd, skulle ersättningen icke bli begränsad till sjukvårdande åtgärder, såsom förutsättes i sjukkasseförordningen, utan komma att även avse åtgärder, vilkas enda syfte är att höja arbetsförmågan.

Medicinsk sakkunskap i sjukkassan. Enligt bestämmelse i sjukkasseförordning- en skall en av styrelseledamöterna i centralsjukkassa utses av medicinalstyrelsen och skall denna ledamot, såvitt möjligt, vara en i sjukförsäkringsfrågor kunnig och erfaren läkare. Med hänsyn särskilt till omfattningen av de sjukvårdsförmåner, som skola förekomma i den föreslagna centralsjukkassan, samt den prövning före- kommande ersättningsanspråk skola underkastas, innan ersättning kan utbetalas, torde vara uppenbart, att kassans behov av medicinsk sakkunskap icke kan bli tillgodosett enbart därigenom att en av styrelsens ledamöter enligt anförda bestäm- melse är läkare. För att kassan skall bli i stånd att på ett nöjaktigt sätt handhava försäkringen, torde vara nödvändigt att kassan därutöver har särskild kontroll- läkare anställd, som under det dagliga arbetets gång kan rådfrågas vid ersättning- arnas reglering och som dessutom kan verka därhän, att största möjliga enhetlig- het blir rådande vid tillämpningen. Genom att på detta sätt bistå kassan med medicinsk sakkunskap torde också till stor del kunna ernås de kontrollmöjligheter, som för statstjänstemännens vidkommande erhållas genom verksläkarinstitutionen.

Stockholm den 5 december 1941. Edv. Tegendal.

Innehållsförteckning.

Skrivelse till statsrådet och chefen för tinansdepartementet ............ utredningsuppdraget m. m. .......................................... Lönegradsplacering för ordinarie lärare m. m. ........................ De icke-ordinarie lärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden

Nuvarande bestämmelser .............................................. Extra ordinarie lärare ................................................

Ändring av folkskolans extra ordinariebegrepp s. 23. — Beredande av extra ordinarie anställning åt vissa vikarier s. 27. — Anställning tills vidare 5. 31. —— Kalenderårs- avlöning s. 33. — Placering i lönegrad s. 34. — Behörighets villkor för extra ordinarie anställning s. 35. _ Medgivande att inrätta eller behålla extra ordinarie lärartjänst s. 36.

Extra lärare. . . . . .' .................................................. Reservvikarier ......................................................

Reservvikarier inom vissa stadsskoledistrikt s. 40. — Reservvikarier inom folkskol- inspektörsområden eller eljest lämpligt avgränsade områden s. 47.

Tidpunkten för folk- och småskollärares inträde i pensionsåldern ..........

Folk- och småskollärares tjänstgöringsskyldighet ...................... Kvinnlig lärares rätt att åtnjuta lön även enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad ............................................ Lönetillägg eller högre lönegrad tör lärare vid mindre folkskolor samt biträdande lärare ..................................................

Tillgodoräkning av föregående tjänstetid och sneddning ................ Siukvårdslörmåner .................................................. Avlöning till pensionerad lärare vid tjänstgöring som vikarie .......... Specialmotivering till folkskolans avlöningsreglemente ................ 1 kap. Allmänna bestämmelser.

Reglementets benämning och uppställning ............................ 1 &. Reglementets tillämpningsområde m. m. 2 %. Avlöning ....................................................

3 5 10 17

17 23

50 54

66

74 77 81 91 96

96 96 99

3 %. Skolstyrelse. Årlig lästid ...................................... 100 4 %. Tjänstgöringsföreskrifter ...................................... 5 &, Undervisningsskyldighet ............................ _ ..........

100 101

Sid. 2 kap. Tjänsteförteckning och löneplan för ordinarie och extra ordinarie lärare.

6 &. Tjänsteförteckning .......................................... 101 7 5. Löneplan .................................................. 102 8 %. Löneklass och ortsgrupp ...................................... 102

kap. Ordinarie lärare. 9 %. Förflyttningsskyldighet 10 %, Förening av tjänster m. m.

11 &. Begynnelselön och löneklassuppflyttning ........................ 107 12 %. Villkor för löneklassuppflyttning .............................. 107 13 &. Löneklassplacering vid befordran m. m. .. ...................... 108 14 &. Avlöning vid förflyttning till tjänst i lägre lönegrad ............ 109

15 &. Tjänstledighetsavdrag ........................................ 109 16 %. Tjänstledighet .............................................. 111 17 %, Uppehållande av annan folk- eller småskollärartjänst ............ 117 18 %. Avdrag å avlöning under ferier ................................ 117 19 &. Avlöning under ferier ........................................ 117 20 %. Tjänstgöringshinder. Avstängning från tjänstgöring m. m ......... 119

21 %. Kallortstillägg .............................................. 120 22 g, Språktillägg ................................................ 120 23 &. Ersättning för utsträckt undervisning .......................... 120 24 &. Flyttningsersättning .......................................... 120

25 &. Allmänna bestämmelser för rörligt tillägg ...................... 122 26 %. Grunder för rörligt tillägg .................................... 122 27 &. Beräkning av rörligt tillägg .................................. 122

28 5. Allmänna bestämmelser om sjukvård och begravningshjälp. Ersätt- ning av statsmedel ........................................ 124 29 % Tjänsteläkare 30 %. Läkarvård och läkarintyg .................................... 125 31 &. Sjukhusvård ................................................ 126 32—35 55. Specialistvård. Läkemedel. Bad, massage m. m. Resor och sjuk— transporter 36 %. Begravningshjälp ............................................ 126

37 %. Skyldighet att mottaga tjänstebostad .......................... 126 38 %. Hyresavdrag ................................................ 127 39 %. Avträdande av tjänstebostad .................................. 127

kap. Extra ordinarie lärare.

40 %. Löneklassplacering .......................................... 127 41 %. Tjänstledighet .............................................. 128 42 %. Avlöning under ferier ........................................ 129 43 %. Övriga bestämmelser för extra ordinarie lärare .................. 130

Extra lärare. . Löneklass och ortsgrupp ...................................... 130 ' , . Löneklassplacering .......................................... 130 . Tjänstledighet .............................................. 131 . Övriga bestämmelser för extra lärare .......................... 131 Timlärare och pensionerade lärare. Timlärare .................................................. 131 . Pensionerade lärare .......................................... 131 7 . Lönenämnd. 50 å .......................................... 132

8 . Reglemenlets tillämplighet m. m. 51 å ........................ 132

Övergångsbestämmelser .............................................. 1 33

Specialmotivering till avlöningsreglemente för nomadlärare ............ 135 Kostnadsberäkningar ................................................ 136 Förslag till folkskolans avlöningsreglemente .......................... 140 Förslag till avlöningsreglemente för nomadlärare ...................... 170 De sakkunnigas hemställan .......................................... 172 Särskilda yttranden av folkskolans personalrepresentanter ............ 173

Bilaga. P. M. angående ordnande genom sjukförsäkringen av sjukvårdsersättning åt folk- och småskollärare .................................... 177

Statens offentliga utredningar "1942

_Systematisk förteckning

- (Sim—orna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

1938 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till tjänste- och tamiljepensionsreglementen för arbe- tare i statens tjänst. [8] 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till folkskolans avlöningsreglemente m. m. [9]

Kommnnalförvaltnlng.

Staterna och kommunernas finansväsen.

Betänkande med förslag till lag med särsldlda bestäm-

melser om begränsning av vinstutdelning från aktie- bolag. [2]

Politl.

Nationalekonomi och socialpolitik. Promemoria. rörande bostadsförsörjningen. [3]

Hlilso- och sjukvård.

De yngre sjukhusläkamus avlöning-, arbets- och bo- stadstörhållenden. [4]

Allmänt näringsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med blnäringar. Promenägria med förslag till utvidgad vanhuvdslagstitt-

427260.

Rättsskipnlng. Fångvård. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Industri.

Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk— ningens ordnande. 1. Allmänna uppgifter ang. den tek- niskt-vetenskapliga forskningsverksamhetens nuvaran- de läge 111. m. — Allmänna. synpunkter rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen. —— Erforderliga. åtgärder för den tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens medverkan därvid. [6] 2. För- slag till åtgärder för h*ämjande av den tekniskt—veten- skapliga forskningen på. byggnadsomrädet. [7]

Handel och SJ ö l'urt.

Kommunlkationsväsen.

Bank-. kredit- och penningvilsen.

Försäkringen/lisen.

Kyrkoväsen. Undervisningsviisen. Andlig odling i övrigt.

Försvarsväsen.

Betänkande med förslag till plan för organisations- erbetet inom (ox-svarsväsendet. [1]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

lanc Marcus Boktr.-A.—B.. Sthlm