SOU 1946:91

Betänkande angående revision av det militära rättegångsväsendet

N +” (;(

oå (— _- ij

&( & IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

VLT”STATENSOFFENTLHLAUTREDNINGAR194a91 ». JUSTITIEDEPARTEMENTET ' '

*BETÄNKANDE

ANGÅENDE

REVISION AV DETMILITÄBA RÄTTEGÅNCSVÄSENDET

AVCIVET DEN 17 DECEMBER 1946

&— STO-C_KHOLM 19.46

711.

12. 13.

14.

15.

16.

17. 18. 19.

20. 21. 22. 23.

24

' 25.

' 27.

. Betänkande angående rnndradion i Sverige. Dess: aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verk- samhet. Norstedt. 167 5. K. Dödföddheten och tldigdödliglieten ! Sverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess för- hållande vid olika former av förlossningsvard samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska be: tydelse. Av C. Gyllensward. Beckman. 115 s. 8. . Betänkande med förslag till ändrade grunder för flottningslagstiftningen m. m. Heeggström. 99 5. Jo. Betänkande med förslag angående nnli'ormspliktens omfattning för viss personal vid försvarsvåsendet. V. Petterson. 59 s. Fil. Betänkande om barnkostnadernas fördelning med ' förslag angående allmänna barnbidrag m.m. V. Pet- terson. 351 s. S. Betänkande om barnkostnadernas fördelning med, förslag angående allmänna barnbidrag m. m. Bila- gor. Beckman. 153 s. 8. Betänkande och förslag rörande åtgärder för att be- grånsa antalet kontraktsanstållt manskap inom krigsmakten. Beckman. 136 s. Fö. 1941 års lararlönesakkuunlga. Betänkande med för- slag till boställsordning för folkskolans lärare m. m. Marcus. 146 s. Pl. 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitu- tionen. Haeggström. 62 s. E. Betänkande med förslag till omorganisation av väg- oeh vattenbyggnadsstyreisen m.m. Katalog- 0. Tid- skriftstryok. 2175 K- 1940 års skolutresdnings betänkanden och utred- ningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folksko- lan. A. Allmän de]. Idun. 341 5. E. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m.m. Del 1. Beckman. 216 s. E. Investeringsutredningens betänkande med utredning rörande personal- och materielresurssr m.m för , genomförande av ett arbetsprogram enligt av utred- ningen' tidigare framlagt förslag. Marcus. 72 5.10, 1940 års skolutrednings betänkanden och utredning- ar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskoian. Praktiska linjer. Idun. 193 5. E. 1940 års skolutrednings betänkanden och utred- ningar. 4. Skolpiiktstidens skolformer. 2. Folksko-

lan]; B. Förslag till undervisningsplaner. Idun. 253

s. '. ** .

Betänkande angående forsknings- och försöksverk- samheten på. jordbrukets område i Norrland. V. Pet- terson. 133 5. De; familjevårdande socialpolitiken Beckman. 132 5 P M angående utvecklingsplanering på jordbrukets område. Marcus. 252 5. Jo. Betänkande med förslag rörande den ekonomiska

fårsvirsberedskapens framtida organisation. Idun. s 0.

Betänkande angående den centrala organisationen _av det civila medicinal- och veterinär-väsendet. Idun.

361 5. S. Betänkande med utredning och förslag angående

ratten till arbetstagares uppfinningar. Norstedt. 71

s 11.

Betänkande med förslag till ordnande av kreditgiv- nings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av- företagarnämnder. Marcus. 144 5.11. Socialvårdskominlttens betänkande. 12. Utredning

(lclh förslag angående moderskapsbidrug. Beckman. 58 S.

Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1 Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsfäl- medlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. in. Katalog— o. Tldskriftstryok. 200 5. S. Betänkande med fölslag till lag med särskilda be- stämmelser om uppfinningar m. in. av betydelse

2.6. för rikets försvar. Norstedt 37 s Ju. Betänkande angående tjänstepensionsförsäkringens organisation. Marcus. 71 5.11 Betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1946/4 7 av statliga, kommunala och stats- understödda nnlöggningsarbeten Marcus. vij. 378 s. lti- Bilngor till betänkande med förslag till investerings- . reserv för budgetmet .1046/17 av statliga, kommu-

29

30.

31.

32.

_ 33.

34.

35

86.

37.

38.

39.

40. 41

43.

4—1.

45. 46 47.

rteckning nala 3211 ståtsunderstödda anläggningsarbeten. Mar- ons.

1943 årsjordbrukstaxeringssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser i fråga. om taxering av inkomst av jordbruksfastiighct samt lag om jordbruksbokföring. Marcus. 282 :.s 3 bil. Fi. Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredning och för-: slag rörande statsvetenskapliga examina m. 111. ) Haeggström. 127 5. F.. 1 1940 års skolutrednlngs betänkanden och utred-ä ningar 6. Skolans inre arbete. Synpmnkter på fest-. ran och undervisning. Idun. 194 s. . Betänkande med förslag till förordning angående. allmant kyrkomöte m.m. nggsthöm 161 s. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om Eter-' säkringsrörelse m. m. 1. Lagtext. Norstedt. iv. 150:

5. H. . Försäkringsutredningen. Förslag till lag om för-' säkringsrörelse m. m. 2. Motiv. Norstedt. vj, 441_—

s..]! Statsmakterna och folkhushdllningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdde. krisen. Del 6. Tiden juli IBM—juni 1945. Idun. 476 5. 1-0. Parlamentariska undersökningskommzissionen ange. ende flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betän- kande angående flyktingars behandling. Beckman. .; 005

Socialvirdskommltténs betänkande. 13. Förslag an- gående folkpensioneringens administrativa handha- vandem. m. V. Petterson. 114 s. S.

Betänkande med förslag rörande ofticersutbild- ningen inom armén m. 111. Haeggstiönn xv. 504 s. 'ö. - Den svenska vöxtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget. Av Å Åkerman. Idun. 106 s. Jo Betänkande angående hantverkets och småindu- striens befrämjande. Marcus. 9125 H & Beiänkande med förslag till skogsvårdslag m m. ' Ma1cus. 430 s. . Riktlinjeriör den framtida jordbrukspolitiken. Del _

1. Idun. 282 s. ., Betänkande med0 förslag till verkstadsorganisalion ; föll; Våg-105 och vailenbyggnadsväsendet. Sv. Tryckeri : A :

Sakkunniga5 angående nrbelsförmedlingens organi- . saiion. Del 1 Den ofi'eniliga arbeisiörmedlingen un— _ der krigsåren. V. Petterson. 390 s.

Betänkande med förslag till åtgärder för främjande - av ridhäslaveln m.m. Norstedt. 94 s. Rö. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Dei ' 2. Idun. 606 5. Jo. Rationalitetsvariationerna inom det svenska jord- * _bruket. Av L. Nanneson. Idun. 84 s

48 49. 50.

51.

'. 52.

53. 54.

55.

56.

”57.

1945 års lönekommitté. 1. Betänkande omed förslag * till statliga lönepianer m.m. Marcus. 240 5. H. — Ärvdabalksakkunnigns förslag till föräldrabalk Norstedt. 192 s. Ju. Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna m. m. De12. Sv. Tryc- ' keri AB. iv, 216 5. E. Sakkunniga angående arbe'tsförmedlingens organisa- tion. Del 2. Den offentliga arbetsförmedlingons framtida organisation. Motiv och förslag. V. Petter- son. 189 s. Fi. , Socialvdrdskommitténs betänkande. 14. Utredning och förslag angående ålderdomshem m.m. Beck- man. 88 5. S. ' Betänkande om befolkningspolitikens organisation m.m Beckman. 70 5. S. Utredning angående reglering av den territoriella församlingsindelningeni Stockholm. Av E. Schelling. V. Petterson. 254 s. 1 karta. E. Utredning rörande sexualundervisningen i högre sk o- lo_r jämte förslag till handledning i sexualundervis- ning för lärare i högre skolor. Hueggström. 103 s. 4p _ 1944 m skattesakkunniga. 2. Betankande med rör- 5lag angående idrottssammanslutningars beskattning för inkomst. V. Petterson. 108 5.151. Betankande angående vissa organisations-, utbild- nings- och tiänstgöringsfragor vid domstolarna. N 01 - stedt 330 s. Betänkande med förslag rörande utbyggnad av civila flygplatser m.m. Idun. 153 5.1 karta. K.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:91 JUSTITIEDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

ANGÅENDE REVISION AV DET MILITÄRA RÄTTEGÅNGSVÄSENDET

AVGIVET DEN 17 DECEMBER 1946

STOCKHOLM 1947 xenon. noxrsrcmmr. ?. 1. noasrnn'r & söm 463397

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet.

Den 22 juni 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartemen- tet att tillkalla en utredningsman att inom departementet verkställa utred- ning om krigsdomstolarnas avskaffande i fredstid och vissa därmed samman— hängande spörsmål ävensom att utse högst åtta personer att på kallelse av utredningsmannen deltaga i överläggningar med honom.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade dåvarande departementsche- fen den 30 juni 1945 såsom utredningsman rådmannen Erik Wilhelmsson och utsåg följande personer att på kallelse av utredningsmannen deltaga i över- läggningar med honom, nämligen översten G. F. Brinck, ledamoten av riks- dagens andra kammare C. P. Olsson, landsfogden K. G. Persson, hovrätts- rådet, numera militieombudsmannen N. I. Regner, ledamoten av riksdagens andra kammare, borgmästaren A. 0. E. Rylander, häradshövdingen E. G. H. Siljeström, ledamoten av riksdagens andra kammare 0. E. W'erner och advo- katen H. 0. E. Wiklund. Den 20 augusti 1945 förordnades amanuensen K.—E. Skarvall att vara sekreterare i utredningen.

Sammanträden med de till deltagande i överläggningar med utrednings— mannen utsedda ha hållits den 25 och 26 oktober 1945, den 10—15 januari, den 21 och 22 mars, den 6, 7 och 9 maj, den 1—3 juli, den 25—28 oktober, den 18—23 november samt den 16 och 17 december 1946.

Till utredningen har för att beaktas vid dess arbete överlämnats en av riksdagens militieombudsman den 2 april 1946 till Kungl. Maj:t avlåten skri- velse angående reformering av utrednings- och förhörsväsendet rörande mi- litära brott och förseelser.

Utredningen har härjämte tagit del av en av överbefälhavaren den 28 mars 1944 till chefen för försvarsdepartementet avlåten skrivelse angående krigs— lagstiftningen.

Med anledning av remiss har utredningen den 31 oktober 1946 avgivit ytt- rande över 1945 års hemvämskommittés betänkande med förslag angående hemvärnet.

Utredningen får till fullgörande av sitt uppdrag härmed vördsamt över- lämna betänkande angående revision av det militära rättegångsväsendet.

De personer, som utsetts att deltaga i överläggningar med utredningsman- nen, ha i allt väsentligt anslutit sig till de riktlinjer för en reform på ifråga- varande område som innefattas i betänkandet. Särskilda yttranden ha dock avgivits dels av Olsson, Rylander, Siljeström och Werner gemensamt och

dels av Rylander.

Stockholm den 17 december 1946.

ERIK WILHELMSSON K.-E. Skarvall.

Inledning.

Historik.

.

Den första mera sys-tematiskt genomförda krigsdomstolsorganisationen till- kom i Sverige genom Gustaf II Adolfs år 1621 utfärdade krigsartiklar. En- ligt dessa funnos dels underrätter, vid infanteriet regementsrätter och vid rytteriet ryttarerätter, och dels en överrätt. År 1683 utfärdades nya krigsar- tiklar, vilka väsentligen anslöto sig till den föregående lagstiftningen i ämnet. Två år senare tillkommo särskilda sjöartiklar för flottan, enligt vilka en sär— skild knigsdomstol, benämnd amiralitetsrätt, inrättades. Sistnämnda krigs- och sjöartiklar förblevo gällande intill dess är 1795 för hela krigsmakten ge- mensamma *krigsartiklar utfärdades. Dessa ersattes är 1798 av nya krigsar- tiklar. Enligt sistnämnda artiklar skulle krigsrätt vara inrättad vid varje re- gemente eller kår av armén ävensom vid amiralitetet och vissa flottans eskad— rar. Såsom överrätt fimgerad'e en särskild krigshovrätt. I krigstid tillsattes särskilda överdomstolar. Efter tillkomsten av den allmänna strafflagen av år 1864 (SL) utfärdades år 1868 nya krigslagar nämligen, förutom en sär- skild strafflag för krigsmakten och en disciplinstadga, en särskild förordning om krigsdomstolar och rättegången därstädes. Strafflagen och disciplinstad- gan avlöstes av nya författningar år 1881 och disciplinstadgan förnyades ytterligare år 1899, varemot förordningen om krigsdomstolar och rättegång- en därstädes med vissa ändringar förblev gällande till dess nuvarande krigs- lagstiftning trädde i kraft.

1868 års förordning tillkom utan riksdagens medverkan. Krigslagstift- ningen tillhörde nämligen före år 1882 Konungens administrativa lagstift- ning. I samband med införandet av allmän värnplikt blev genom ändring sistnämnda år i % 87 regeringsformen kriminallag för krigsmakten däri inbegripet processlagstiftning med avseende å mål som skola bedömas en- ligt sädan lag i förevarande hänseende likställd med allmän kriminallag- stiftning.

Den 1 april 1901 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté att företaga en re- vision av då gällande strafflag för krigsmakten och 1868 års förordning om krigsdomstolar och rättegången därstädes i syfte att bestämmelserna i dessa författningar skulle bliva lämpade efter förhållandena vid en krigsmakt be- stående av värnpliktiga. Tidigare samma år hade Kungl. Maj ;t föreslagit riksdagen att antaga en härordning, som innebar en väsentlig utsträckning av den allmänna värnplikten. Detta förslag hade föranlett åtskilliga motio-

ner i riksdagen, vari hemställts om en revision av krigslagstiftningen. 1901 års kommitté avgav år 1905 förslag till strafflag för krigsmakten och till lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes. I proposition (nr 67) till 1908 års riksdag framlades, jämte kommitténs strafflagsförslag i delvis om- arbetat skick, ett förslag till lag om ändring i vissa delar av 1868 års för— ordning. I sistnämnda förslag upptogos till behandling allenast sådana delar av kommitténs förslag, som direkt sammanhängde med strafflagsförslaget, men icke frågan om de militära domstolarnas organisation. Förslagen ble- vo emellertid :icke av riksdagen antagna. Anledningen härtill synes huvud- sakligen ha varit att den militära rättegångsordningen icke kommit under riksdagens bedömande i sammanhang med strafflagsförslaget. Sedan de av kommittén avgivna förslagen gjorts till föremål för förnyad omarbetning, blevo de genom proposition (nr 57) förelagda 1914 års senare riksdag. De genom propositionen framlagda förslagen blevo i huvudsak av riksdagen antagna. Strafflagen för krigsmakten (SLK) och lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes (RLK) utfärdades den 23 oktober 1914 och träd— de i kraft den 1 januari 1916. Den 17 december 1915 utfärdade Kungl. Maj:t en [förordning om vad som bör iakttagas vid tillämpningen av vissa till krigs- lagstiftningen hörande bestämmelser (militär bestraffningsförordning), vil- ken likaledes trädde i kraft den 1 januari 1916.

RLK har vid ett flertal tillfällen blivit föremål för ändringar, som dock berört endast detaljer. Den 11 mars 1927 utfärdades lag med vissa till straff— lagen för krigsmakten och lagen om krigsdomstolar och rättegången därstä- des anslutna bestämmelser angående flygvapnet. Genom lag den 9 juni 1944 ha vissa militära befälhavare erhållit behörighet att med viss begränsning ålägga ersättningsskyldighet till kronan för förlust av eller skada å egendom, som tillhör eller nyttjas av krigsmakten.

I ett den 17 mars 1944 avgivet betänkande (SOU 1944:9 och 10) har processlagberedningen framlagt förslag bland annat om ändringar i RLK med anledning av tillkomsten av nya rättegångsbalken (nya RB). Förslaget har i denna del varit föremål för granskning av lagrådet men har icke föranlett någon vidare statsmakternas åtgärd.

Revision av den militära straiflngstiftningen.

Efter tillkomsten av SLK ha alltsedan år 1922 i flera omgångar utredning- ar pågått i syfte att åstadkomma en genomgripande reform av den militära strafflagstiftningen. Utredningsarbetet, som senast ombesörjts av en är 1941 förordnad utredningsman, är numera avslutat och föreligger i ett den 16 november 1946 avgivet betänkande med förslag till strafflagstiftning för krigs— makten (SOU 1946: 83). Den verkställda utredningen benämnes i det följande SLK-utredningen.

Enligt SLK-utredningens förslag skall SLK upphävas och huvudsakiigen ersättas av två nya kapitel i SL, nämligen 26 kap. om brott av krigsmän och 27 kap. med särskilda bestämmelser för krig m. m. Vissa militära be-

faittningshavare föreslås bliva underkastade ämbetsansvar, varigenom 25 kap. SL om ämbetsbrott blir tillämpligt å dem. SLK-utredningen föreslår vidare särskilda lagar om disciplinstraff för krigsmän och om dödsstraff i vissa fall då riket är i krig. Den föreslagna lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1949.

Med hänsyn till pågående arbete på en reform av lagstiftningen om brott mot staten och allmänheten, som likaledes är avsedd att genomföras den 1 januari 1949, har SLK-utredningen vid utarbetande av lagförslagen utgått från att SL har den lydelse, som angives i ett genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 maj 1946 till lagrådet remitterat förslag till lag om ändring i straff- lagen. Detta förslag grundas å ett av straffrättskommittén den 30 november 1944 avgivet betänkande med förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten (SOU 1944: 69). Ett utdrag av det remitterade förslaget återfinnes såsom bilaga till SLK-utredningens betänkande.

Den militära rättsskipningen enligt gällande bestämmelser.

I 1—7 kap. (1—36 åå) ävensom 15 kap. (83—90 åå) RLK meddelas be- stämmelser rörande krigsdomstolarnas organisation och åklagare vid dessa domstolar. 9 kap. (39—49 åå) innehåller regler om vilka mål som höra till krigsdomstolarna ävensom. bestämmelser angående de särskilda krigsdomsto- larnas behörighet. I 8 kap. (37 och 38 åå) och 10—13 kap. (50—81 åå) reg- leras förfarandet i mål som tillhöra krigsdomstol. 14 kap. (82 å) innehåller bestämmelser angående verkställighet av utslag. I 16 och 17 kap. (91—103 åå) ha upptagits stadganden rörande tvångsmedel samt vissa allmänna föreskrif- ter. I 16—21 kap. (184—210 åå) SLK meddelas bestämmelser rörande be- fälhavares disciplinära myndighet. Sistnämnda bestämmelser äro, oaktat de influtit i SLK, huvudsakligen av processuell natur.

Underdomstolar vid krigsmakten äro under vanliga i fred rådande förhål- landen krigsrätter med två civila och två militära ledamöter. Vid rege- mente eller därmed likställt truppförband (kår) av armén, kustartilleriet och flygvapnet skall finnas r e ge m e n t 5 k r i g s r ä t t samt vid envar av flot- tans stationer s t a t i o n s k ri g 5 r ä t t. Beträffande andra avdelningar av krigsmakten än de nu nämnda är stadgat, att Konungen äger antingen inrätta s ä r s k i 1 (1 k ri g 5 r ä t t för en eller flera sådana avdelningar eller ock bestämma att dylik avdelning skall lyda under viSS regements- eller stations- krigsrätt. För närvarande finnas fem särskilda krigsrätter, nämligen i Stock— holm, Härnösand, Boden och Kiruna samt vid kustflottan. Bestämmelser om hänförande av särskilda avdelningar under regements- och stationskrigsrät- ter äro meddelade genom kungörelse (nr 812) den 25 september 1942.

De civila ledamöterna i nu nämnda krigsrätter utgöras av krigsdomare och auditör. Den förre, som är krigsrättens ordförande, skall förordnas av Ko— nungen för viss tid eller i särskilda fall utnämnas till befattningen. Krigs- domare skall ha fullgjort vad som föreskrives för att nyttjas i domaräm— bete och i sådana värv ha ådagalagt insikt och erfarenhet. Till krigsdomare

skall företrädesvis utses ordinarie domare i :allmän underrätt. Samtliga nu- varande krigsdomare äro förordnade till 1947 års utgång. Samme person mä anställas såsom krigsdomare vid flera krigsrätter. Såsom ställföreträdare för krigsdomare må förordnas vice krigsdomare.

Enligt lagen är det förutsatt att auditör vild regements- och station-skrigs— rätt skall utnämnas av Konungen. Samtliga anditörsbefattningar äro emeller- tid tillsatta tillsvidare. Auditören kan liksom krigsdomaren anställas vid flera krigsrätter. Ställföreträdare för auditör, vice auditör, må förordnas, då så anses erforderligt. För behörighet att vara auditör eller vice auditör krävas samma kvalifikationer som för behörighet att utöva domarämbete.

De militära ledamöterna, vilka växla allt efter den tilltalades tjänstegrad, förordnas av vissa högre militära befälhavare för ett år i sänder eller av Konungen för visst mål, då detta rör åtal mot generalsperson eller flaggman. Vid åtal mot militär eller civilmilitär av officers grad eller 'tjänsteklass skola städse officerare tjänstgöra i krigsrätten; vid åtal mot underofficer eller nå- gon av manskapet tjänstgöra en officer och en underofficer.

För visst fall är stadgat, att krigsrätten är domför, även om krigsdomaren ej är tillstädes i rätten. Detta gäller i mål och ärenden, vilka angå allenast fråga om ersättningsskyldighet för krigsmakten tillhörig egendom, som ska- dats eller förlorats. Vid handläggning av dylika mål och ärenden kan krigs- rätten följaktligen utgöras av auditören, vilken därvid fungerar såsom ord- förande, samt två militärer. De senare skola i sådana fall vara officerare av kaptens grad.

Den nu beskrivna organisationen av krigsrätterna är, såsom förut sagts, avsedd för fredstid. Då i händelse av krig eller krigsfara krigsmakten mobi- liseras, följer därmed en förändring även i de militära domstolarnas orga- nisation. I detta avseende göres enligt lagen skillnad mellan total och par- tiell mobilisering. I förra fallet, d. v. s. då hela krigsmakten ställts på krigs- fot, upphöra samtliga förutnämnda krigsrätter och i deras ställe träda f ä 1 t- k rig 5 r ä tt er i verksamhet. I senare fallet åter är det överlämnat åt Ko- nungen att avgöra, huruvida fältkrigsrätter skola inrättas vid de avdelningar som mobiliseras. Fältkrigsrätterna skola bestå av tre ledamöter, varav en civil (fältkrigsdomare) och två militära. Fältkrigsdomaren skall i regel vara ordförande. Till fältkrigsdomare skall förordnas krigsdomare eller auditör— vilka enligt instruktionen för krigsdomare, auditörer och krigsfiskaler den 30 juni 1942 äro skyldiga att mottaga sådant förordnande eller ock, där sådan ej finnes att tillgå, annan person med kompetens för domarämbete.

Regements- och stationskrigsrätterna samt de särskilda krigsrätterna lyda under k ri g 5 h 0 v r ä t t e n, vilken är organiserad såsom en särskild av- delning av Svea hovrätt och utgöres av ordföranden å en av hovrättens divi- sioner såsom ordförande, en annan ledamot i samma hovrätt, ett krigshov- rättsråd och två militära ledamöter, de sistnämnda förordnade av Konungen för tre år i sänder. Krigshovrätten dömer över besvär, som där anföras mot krigsrätternas utslag samt mot befälhavares beslut i disciplinmål och beslut om åläggande av ersättningsskyldighet, och upptager därjämte såsom första

instans vissa mål, i huvudsak sådana som röra tjänstefel av ledamöter i krigsrätt eller av befälhavare vid utövningen av den disciplinära bestraff- ningsrätten och vad därmed äger samband. Även efter inrättande av fält- krigsrätter vid samtliga eller vissa av krigsmaktens avdelningar kan krigs- hovrätten komma att fungera såsom krigsöverdomstol. Emellertid förutsät- ter lagen, att under krig särskild överdomstol kan bliva erforderlig för armé eller flotta eller annan del av krigsmakten. I sådant fall har Konungen att l'öranstalta om inrättande av ö v e r k r i g 5 r ä t t, vilken skall övertaga krigshovrättens uppgifter med avseende å den del av krigsmakten, för vilken den inrättats. Överkrigsrätt skall utgöras av tre militära och två civila leda- möter, de senare benämnda överauditörer. Ordförande i överkrigsrätten är den till tjänstegraden främste militära ledamoten.

Beträffande handläggningen av krigsrättsmål i sista instans gäller enligt å 20- regeringsformen, att mål, som från krigsdomstolarna dragas under Ko- nungens prövning, skola i h ö g 3 t a d 0 111 s t olen företagas och avgöras samt att Konungen skall förordna tre militärpersoner av högre gra-d att så- som ledamöter deltaga i handläggningen. Enligt stadgande i å 22 skola, då i högsta domstolen förekommer mål som nyss nämnts, två av de av Konung- en utsedda militära ledamöterna ha säte i domstolen. Dessa bestämmelser gälla såväl i fredstid som under krig. Såsom åklagare vid de i fredstid verkande krigsrätterna äro anställda sär- skilda befattningshavare, k r i g s fis k al e r, vilka förordnas av Konungen. Krigsfiskal skall antingen äga kompetens för domarämbete eller ha tjänstgjort såsom åklagare vid allmän underrätt och vid avlagt prov visat sig äga er- forderlig kännedom om militära lagar och författningar. Såsom ersättare kunna förordnas vice krigsfiskaler. Särskild åklagare må för visst mål för- ordnas av justitiekanslern, då detta med hänsyn till målets beskaffenhet är erforderligt, Krigsfiskalernas uppgifter äro ej helt begränsade till de egent- liga åklagarfunktionerna. Jämlikt instruktionen för krigsdomare, auditörer och krigsfiskaler åligger det sålunda de senare att bevaka kronans rätt och föra dess talan i sådana vid krigsrätt förekommande mål och ärenden, som angå förlorad eller skadad egendom tillhörande krigsmakten. Krigsfiskal vid fältkrigsrätt förordnas av befälhavaren för den avdelning där krigs- rätten inrättats.

Vid krigshovrätten är såsom åklagare och kronans ombudsman i dithö- rande mål anställd en ö v e r k r i g 5 f i s k al, på vilken tillika ankommer att öva tillsyn över åklagartjänstens handhavande vid krigsrätterna.

De mål som höra till krigsdomstolarna äro i stort sett så- dana som angå brott begångna i tjänst vid krigsmakten. Därtill komma i viss utsträckning mål rörande brott, vilka visserligen icke begåtts i tjänsten men likväl äga ett nära samband med denna. De brott som sålunda kunna ifråga- komma äro till största delen behandlade i SLK.

I viss utsträckning äro här avsedda brott sådana, som innefatta åsidosät-

tande av speciellt militära tjänsteplikter och icke äga direkt motsvarighet i SL. Hit höra exempelvis rymning och olovligt undanhållande, ohörsamhet mot förman, missbruk av förmanskap och försummelser under vakttjänst. Till militära brott i denna inskränktare betydelse s. k. rent militära brott höra även sådana handlingar som, ehuru de strängt taget falla eller kunna ( falla utom det egentliga tjänsteförhållandet, ansetts särskilt ägnade att un- % dergräva disciplinen inom krigsmakten eller eljest stridande mot militär tukt och ordning, såsom hållande av sammankomst för rådplägning, varigenom brott mot krigslydnaden kan föranledas, och förargelseväckande beteende eller fylleri inom militära etablissement eller områden, som ej äro att hän- föra till allmän plats. I SLK upptagas därjämte åtskilliga brott, vilka äro straffbelagda även i SL, såsom misshandel och ärekränkning. Då sådana brott begås av militär personal, ha de ansetts under vissa förhållanden, på grund av gärningsmannens tjänsteställning eller de speciellt militära intres- sen som genom förbrytelserna sättas på spel, erhålla en sådan särskild karaktär, att de böra straffas annorlunda än eljest. Jämte dessa 5. k. mili— tärt kvalificerade brott finnas slutligen i SLK omnämnda vissa brott, beträf- fande vilka strängare bestraffning än enligt SL icke befunnits motiverad av gärningsmannens egenskap av krigsman och vilka upptagits i lagen huvud- sakligen av processuella skäl, nämligen för att tekniskt underlätta gräns- dragningen mellan de allmänna domstolarnas och krigsdomstolarnas inbördes behörighet. I dessa fall har brottet omnämnts i SLK med förklaring, att det skall straffas efter allmän lag. I några fall har dock beträffande sistberörda slag av brott, jämte _det hänvisning givits till straffbestämmelse i SL, före— skrivits att bötesstraff må ersättas med disciplinstraff.

Jämlikt RLK åligger det krigsdomstol att verkställa undersökning i mål och ärende i fall, då bestämmelse meddelats därom i särskild förfatining. På grund härav ankommer det i viss utsträckning på krigsrätt att till ut- redning upptaga ärenden angående förlust av eller skada å krigsmakten till— hörig egendom. Sådana undersökningsärenden kunna utvecklas till en rätte— gång i egentlig mening, nämligen om under handläggningen av ärendet krigs- fiskal eller annan som är satt att bevaka kronans rätt framställer yrkande om ersättning.

Beträffande de militära rnålens anhängiggörande gäller för närvarande i huvudsak följande. I tjänstereglementet för krigsmakten stadgas en allmän skyldighet för militär befälhavare, som icke själv äger bestraffningsrätt, att hos vederbörande chef anmäla begångna förseelser som påkalla bestraffning. Även anmälan av enskild målsägande, som tillhör krigs- makten, skall göras i sådan ordning. Närmare utredning om förseelsen åvä— gabringas genom militärt förhör. Finner befälhavaren att målet ej är sådant att det kan avgöras i disciplinär ordning, skall det av befälhavaren remitteras till krigsrätten och handlingarna i målet överlämnas till krigsdomaren. Sedan denne efter samråd med befälhavaren bestämt tid och plats för krigsråttens sammanträde, skall befälhavaren kalla auditören och de militära ledamö-

terna till sammanträdet samt tillika med underrättelse härom överlämna handlingarna i målet till åklagaren. Det ankommer på denne att verkställa den ytterligare utredning som kan vara erforderlig. Sammanträde med krigs- rätt skall utsättas att äga rum så snart lämpligen kan ske. Är tilltalad häk- tad eller intagen i förvars'arrest, skall krigsrätten sammanträda inom åtta dagar från det krigsdomaren mottagit anmälan om målet. Sammanträdet skall i regel hållas å ort där den avdelning av krigsmakten, vid vilken krigs- rätten är inrättad, befinner sig.

I fråga om själva d 0 m 5 t ols fö r f a r a n d et gälla i allt väsentligt samma regler, som härutinnan jämlikt rättegångsbalken och dithörande för- fattningar tillämpas vid de allmänna domstolarna. Även beträffande verk- ställighet av krigsdomstolarnas utslag skall i huvudsak allmän lag lända till efter-rättelse. Föreskrifter i nu nämnda avseenden, vilka innebära komplet- tering eller avvikelse från allmänna regler, ha upptagits i RLK allenast i den mån detta varit påkallat med hänsyn till militära förhållanden eller den spe- ciella domstolsorganisationen.

Såsom tidigare antytts tillkommer det i vissa mål militär befälhavare att ålägga disciplinstraff. Till sådana mål, dis cip 1 i nmål, räknas mål angå- ende överträdelser av vissa straffbestämmelser i SLK, då disciplinstraff ingår i straffskalan. Så är förhållandet med t. ex. rymning och olovligt undanhål- lande, vägran eller underlåtenhet att fullgöra förmans befallning, förargelse- väckande beteende och fylleri samt i allmänhet vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i tjänsten. Den militära rättsskipningen är följakt- ligen, vad angår första instansen, fördelad mellan krigsdomstolarna och de be— fälhavare, åt vilka hestraffningsrätt är anförtrodd. Bestraffningsrätt tillkom- mer såsom regel endast chefer för regementen och likställda förband eller högre befälhavare samt vid flottan fartygschefer m. fl. av minstregements- officers grad. Vid utövande av bestraffningsrätten biträdes befälhavaren av auditören vid den krigsrätt, som har att upptaga mål från den ifrågavarande avdelningen av krigsmakten. Innan befälhavaren ålägger disciplinstraff, är han sålunda skyldig att inhämta yttrande av auditören rörande tillämpligt lagrum och vilket straff som bör åläggas. Auditören blir jämte befälhavaren ansvarig för straffbeslutet, därest han icke antecknat reservation till proto- kollet. Sedan befälhavaren ålagt bestraffning för ett i disciplinär ordning straffbart förfarande, kan därefter någon ansvarstalan vid domstol icke väc— kas av vare sig åklagare eller målsägande. Den dömde står däremot öppet att hos krigshovrätten anföra besvär emot beslutet. Ålagt disciplinstraff skall emellertid genast verkställas utan hinder av anförda besvär.

För mindre förseelser och fel mot militär tukt och ordning må i stället för disciplinär bestraffning användas olika i SLK bestämda former av till- r ä t t a vis nin g. Rätt att meddela tillrättavisning tillkommer bestraffnings- berättigade befälhavare ävensom bataljons— och kompanichefer samt vissa andra befälhavare.

Genom den förut omnämnda lagen den 9 juni 1944 ha bestraffningsberät- tigade befälhavare erhållit befogenhet att ålägga e r s ä t t n i n g 5 s k y ] di g- het till kronan för förlust av eller skada å egendom, som tillhör eller nytt- jas av krigsmakten, såframt ersättningsbeloppet ej överstiger etthundra kro- nor. Innan fråga om ersättningsskyldighet upptages till prövning, skall un- : dersökning rörande förlusten eller skadan ske. Befälhavaren skall före åläg- gandet inhämta yttrande av vederbörande auditör rörande ersättningsskyl- digheten och ersättningens belopp. Finner befälhavaren att vad den ersätt- ningsskyldige har att gälda överstiger etthundra kronor, skall målet över- lämnas till krigsdomstol. Ej heller må beslut om ersättningsskyldighet av befälhavare meddelas, därest fråga tillika är om straffansvar och målet där- om överlämnas till krigsdomstol. Talan mot befälhavares beslut om åläg- gande av ersättningsskyldighet föres hos krigshovrätten. Beslutet må icke verkställas förrän det vunnit laga kraft.

Framställningar och förslag rörande krigsdomstolarnas avskaffande.

Inledningsvis har omnämnts att, sedan Kungl. Maj:t till 1901 års riksdag framlagt förslag om antagande av ny härordning, åtskilliga motioner väck- tes, vari hemställdes om en revision av då gällande krigslagar. Med anledning av dessa motioner uttalade riksdagen i skrivelse den 1 juni 1901 (nr 121) till Kungl. Maj:t vissa synpunkter och önskemål, som enligt riksdagens mening borde beaktas vid den revision av krigslagarna, varom Kungl. Maj:t under tiden föranstaltat genom tillsättande av 1901 års kommitté. I skrivelsen be- rördes även frågan, huruvida särskilda krigsdomstolar fortfarande borde bi- behållas eller de mål, som handlades av dessa, skulle kunna utan skada över- flyttas till de allmänna domstolarna, särskilt rådhusrätterna. Kommittén, till vilken skrivelsen överlämnades, behandlade i sitt betänkande denna fråga. På grunder, som kommittén närmare utvecklade, ansåg kommittén, att syste- met med särskilda kirgsdomstolar borde bibehållas.

I anledning av propositionen till 1914 års senare riksdag med förslag till ny krigslagstiftning väcktes av herrar Lindhagen och Persson i Norrköping motion (nr 200) i andra kammaren med hemställan, att riksdagen måtte an- tingen för sin del antaga en lagstiftning, byggd på grundsatsen om ifråga- varande speciallagstiftnings väsentliga upphörande i fredstid och de militära brottens hänskjutande till bedömande enligt allmän strafflag och avdömande av de allmänna domstolarna, eller, om detta ej kunde då bifallas, avslå pro- positionen och hos Kungl. Maj:t begära skyndsamt förslag till en sådan lag- stiftning som av motionärerna förordats. I motionen upptogos till bemötlnde de av 1901 års kommitté anförda skälen mot krigsdomstolarnas avskaffande samt uppdrogos tillika vissa grundlinjer för en reform av sådan innebörd.

Lagutskottet anförde i avgivet utlåtande (nr 22), bland annat, att en så genomgripande förändring i fråga om de militära målens behandling i första instans som i motionen avsåges borde därest den vid en närmare pröv-

ning: kunde finnas nödig och nyttig — komma till stånd först i samband med». den förestående reformen av den allmänna processlagstiftningen och de förändringar i de allmänna domstolarnas organisation, som därav måste bliva en följd. Motionen avslogs av riksdagen, vilken såsom tidigare nämnts däremot i huvudsak antog de genom propositionen framlagda lagförslagen.

Frågan om krigslagstiftningens upp-hävande blev vid 1919 års riksdag ånyo före.—mål för behandling i anledning av motioner, i första kammaren (nr 71) av herr Lindhagen och i andra kammaren (nr 263) av herr Vennerström m. fl. I båda motionerna hade frågan sammankopplats med det jämväl motionsvis väckta spörsmålet om försvarsväsendets avveckling. Motionerna avslogos under hänvisning till den då i utsikt ställda försvarsrevisionen.

Vid 1920 års riksdag väcktes dels motion i första kammaren (nr 147) av herr Lindhagen om upphävande av krigsdomstolarna och dels motion i andra kammaren (nr 250) av herr Vennerström om upphävande av all krigslag— stiftning.

Beträffande den förstnämnda frågan avlät riksdagen i överensstämmel— se med hemställan av första lagutskottet i utlåtande (nr 24) _ skrivelse (nr 227) till Kungl. Maj:t med anhållan att Kungl. Maj:t ville, efter verkställd utredning huruvida krigsdomstolarna i fredstid kunde avskaffas, för riks— dagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Kungl. Maj :t uppdrog samma år åt en kommitté _— 1920 års krigslag- stiftningskommitté —— att verkställa utredning, huruvida krigsdomstolarna i fredstid kunde avskaffas. Kommittén avlämnade under år 1922 betänkande med förslag till lag om handläggning av militära brottmål och undersök- ningsärenden under fredstid jämte andra författningar (SOU 1922: 34).

Enligt kommitténs förslag skulle de allmänna underrätterna och hovrät- tema döma i »militära brottmål», varmed avsågos mål vilka enligt gällande lag tillkommo krigsdomstolarna och för vilkas anhängiggörande och hand- läggning vid allmänna domstolar skulle gälla de särskilda reglerna i för- slaget. Såsom huvudregel i fråga om forum innehöll förslaget, att militärt brottmål skulle upptagas vid underrätten i den ort, där den avdelning av krigsmakten, som den tilltalade tillhörde eller som målet närmast angick, hade sin av Konungen bestämda ordinarie förläggning. Undantag från denna regel kunde för vissa fall föreskrivas av Konungen, som jämväl ägde för- ordna, att underrätt skulle sammanträda annorstädes än på den ordinarie sammanträdesorten. Auditörema skulle bibehållas såsom befälhavarnas bi— träden vid utövandet av den disciplinära bestraffningsrätten och skulle till- lika handha åklagartjänsten vid underrätterna i militära mål.

Beträffande den militära sakkunskapen förutsattes, att denna skulle före- bringas av parterna själva eller av åklagaren-auditören samt att jämväl dom- stolen eller dess ordförande skulle ex officio kunna inkalla sakkunnig att närvara under förhandlingarna i militära mål. Undersökningsärenden skulle upptagas av en nämnd bestående av auditören och två militära ledamöter.

Betänkandet remitterades till militära och civila myndigheter samt hov— rätt-erna och krigshovrätten för yttrande. Samtliga avstyrkte kommitténs för- slag. Detta blev sedermera ej föremål för vidare behandling.

Vid 1932 års riksdag väcktes dels lika lydande motioner, den ena (nr 192) i första kammaren av herr Möller m. fl. och den andra (nr 280) i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm m. fl., dels ock en motion (nr 373) i andra kammaren av herr Andersson i Stockholm m. fl. I de förstnämnda motionerna hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t snarast ville framlägga förslag om avskaffande av de militära domstolarna i fredstid ävensom förslag antingen om avskaffande av strafflagen för krigsmakten och dess ersättande med lämpliga bestäm— melser i allmänna strafflagen eller ock om en fullständig omarbetning och kraftig humanisering av förstnämnda lag. I motionen nr 373 i andra kamma- ren föreslogs, att riksdagen måtte hemställa om utredning och förslag till 1933 års riksdag angående avskaffande av krigsrätterna och hänförande till civil domstol av sådana ärenden, som upptoges av krigsrätt.

I enlighet med hemställan av första lagutskottet i utlåtande (nr 15) i an- ledning av motionerna avlät riksdagen skrivelse (nr 68) med anhållan att Kungl. Maj :t ville föranstalta om undersökning d els huruvida och i vad mån en överflyttning å de allmänna domstolarna av mål, som hörde till krigsdomstolarnas upptagande, kunde redan under nuvarande rättegångs— syste-m ske, dels ock rörande sådan revision av strafflag-en för krigsmak- ten, som kunde genomföras utan avvaktan på en allmän revision av den allmänna strafflagen, samt att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga de förslag, som därav kunde föranledas.

I anledning av denna skrivelse upptogs frågan om krigsdomstolarnas av- skaffande till behandling inom justitiedepartementet. På grundval av därvid verkställd utredning framlades vid 1933 års riksdag proposition (nr 223) med förslag till lag med vissa bestämmelser om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

Enligt detta förslag skulle de i fredstid fungerande krigsdomstolarna upp- höra och de allmänna domstolarna i egenskap av krigsdomstolar träda i de- ras ställe. Särskild krigsrätt skulle kunna inrättas men endast vid kustflot- tan. Militärt mål, som tillhörde underdomstol, skulle såsom regel upptagas av allmän underdomstol i den ordinarie förläggningsorten för den avdelning av krigsmakten, som den tilltalade tillhörde eller som målet närmast an- gick. Avsikten var, att i första hand rådhusrätt skulle ifrågakomma som krigsdomstol. Militära ledamöter skulle icke finnas vare sig i underrätt eller" i hovrätt. Särskild krigsrätt skulle bestå av tre civila domare. Vid hand- läggning av militärt mål inför underrätt ävensom vid muntligt förhör i hov- rätt skulle befattningshavare vid krigsmakten, som därtill förordnades, äga vara tillstädes för att lämna de upplysningar, som kunde erfordras. När det. befanns erforderligt, skulle även rätten eller dess ordförande kunna påkalla dylikt förordnande. Vid handläggning av undersökningsmål skulle rätten

kunna bestå av endast en lagfaren ledamot. I övrigt skulle vanliga regler om rättens sammansättning gälla; i häradsrätt skulle alltså nämnd äga säte i rät- ten. Auditörens åligganden såsom biträde åt befälhavaren vid handläggning av disciplinmål skulle enligt förordnande av Kungl. Maj:t ankomma på lag- faren befattningshavare vid allmän domstol. Allmän åklagare vid vederbö- rande underrätt skulle utföra åtal även i militära mål. Om militärt mål med hänsyn till sin beskaffenhet och domstolens arbete i övrigt ej lämpligen kun- de utsättas att förekomma vid allmän underrätts ordinarie sammanträde, skulle extra sammanträde för målets handläggning hållas. Bestämmelserna om befälhavares bestraffningsrätt i disciplinmål lämnades i förslaget orub- hade.

I sitt utlåtande hade lagrådet av hänsyn till konstitutionella betänkligheter funnit sig böra avstyrka, att det remitterade lagförlaget förelades riksdagen. Lagrådets erinran avsåg det förhållandet, att förslaget i lagtekniskt hänse- ende givits viss utformning som återverkade på tolkningen av grundlagsstad- ganden, vari uttrycket krigsdomstol användes. Jämväl i andra hänseenden gjorde lagrådet erinringar mot förslaget.

I utlåtande (nr 51) över propositionen jämte i anledning därav väckta mo- tioner framställde första lagutskottet anmärkningar i olika hänseenden mot propositionen. Sålunda ansåg utskottet de av lagrådet i konstitutionellt av- seende framförda betänkligheterna vara förtjänta av beaktande. Utskottet bi- trädde jämväl erinringar som lagrådet framställt mot förslaget därutinnan att innehållet av rättegångsreglerna för militära mål skulle hämtas från tre olika huvudkällor, nämligen den föreslagna lagen, krigsdomstolslagen och allmän straffprocesslag. Dessa lagrådets anmärkningar fann utskottet vara av sådan beskaffenhet att de i och för sig gjorde det synnerligen tveksamt, om det framlagda förslaget borde antagas. Vidare framhöll utskottet att, om för- slagets genomförande skulle leda till en ökad användning av den disciplinära bestraffningsrätten, detta enligt utskottets mening skull-e medföra en avsevärd försämring av rättsvården. Utskottet erinrade i detta sammanhang om an- märkningar som militieombudsmannen gjort angående bristfälligheten av det material, varpå befälhavaren hade att grunda sina avgöranden. Härjämte fann utskottet, att förslagets bestämmelser i viss mån kun-de ant-ägas komma att medföra ett försvagande av auditörsinstitutionen och därigenom äventyra den disciplinära bestraffningsrättens utövande under fullt betryggande for- mer. Utskottets yttrande utmynnade i hemställan, att propositionen icke måtte av riksdagen bifallas.

Vid utlåtandet fanns fogad en av herr Åkerman jämte fem andra led-a— möter av utskottet avgiven reservation, vari hemställdes om bifall till pro- , positionen.

Utskottets hemställan bifölls av första kammaren utan votering, medan andra kammaren med 83 röster mot 80 biföll reservationen. Frågan hade alltså förfallit vid 1933 års riksdag.

Vid samma riksdag hade i proposition (nr 226) framlagts förslag till så— dan ändring i g 20 regeringsformen, att det militära inslaget i högsta dom-

stolen vid krigsrättsmåls handläggning skulle avskaffas. Sedan konstitutions- utskottet avstyrkt bifall till propositionen, stannade vid ärendets behandling i kamrarna dessa i skiljaktiga beslut, i det att första kammaren biföll utskot- , tets hemställan, medan andra kammaren såsom vilande för vidare grund- ' lagsenlig behandling antog det genom propositionen framlagda förslaget.

År 1934 tillkallades inom justitiedepartementet sakkunniga för att verk- ' ställa utredning av frågan om sådana ändringar i grundlagarna, att spörs- * målet om krigsdomstolarnas avskaffande kunde lösas oberoende av bestäm- melser i grundlag om jurisdiktionen i militära mål. De sakkunniga uttalade såsom sin uppfattning, att dylika grundlagsändringar icke kunde anses vara förenade med konstitutionella betänkligheter. Det syntes dem tvärtom var- ken erforderligt eller lämpligt, att regleringen av den militära jurisdiktionen i de lägre instanserna skulle ha grundlags helgd.

På grundval av ett av nämnda sakkunniga uppgjort förslag framlade Kungl. Maj:t genom proposition (nr 98) till 1936 års riksdag förslag till änd- rad lydelse av de paragrafer i grundlagen, i vilka krigsdomstolarna berördes. Till stöd för förslaget anförde föredragande departementschefen i proposi- tionen, att genom förslagets antagande den fördelen skulle vinnas, att en reform av krigslagstiftningen kunde genomföras så snart utredningen därom blivit slutförd. Konstitutionsutskottet avstyrkte i utlåtande (nr 39) bifall till propositionen, därvid utskottet framhöll, att frågan om krigsdomstolarnas avskaffande icke vore av så brådskande natur, att spörsmålet om de härför erforderliga ändringarna i grundlagarna borde göras till föremål för pröv- ning, förrän ett eventuellt lagförslag angående krigsdomstolarnas avskaf- fande förelades riksdagen. För ett uppskov med grundlagsfrågan talade en- ligt konstitutionsutskottets mening även att frågan om en humanisering av den militära strafflagstiftningen ännu väntade på sin lösning. —— Konstitu- tionsutskottets hemställan om avslag å propositionen bifölls av riksdagen.

Vid 1945 års riksdag väcktes två likalydande motioner, nr 186 i första kammaren av herr Karl Johan Olsson och nr 175 i andra kammaren av herr Olsson i Mellerud, vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan om krigsdomstolarnas avskaffande i fredstid måtte upptagas till utredning i samband med utredningen om en revision av strafflagen för krigsmakten.

Första lagutskottet yttrade i sitt utlåtande (nr 24) över motionerna, att de skäl för krigsdomstolarnas avskaffande, som utskottet åberopat i sina ut- låtanden i ämnet vid 1920 och 1932 års riksdagar, alltjämt torde äga giltig— het och att de ej blivit motsagda av majoriteten inom riksdagen. Utskottet funne sig vid sådant förhållande sakna anledning att ånyo utveckla alla de skäl, som enligt utskottets mening talade för en sådan reform, och inskränkte sig till att endast framhålla vissa huvudsynpunkter. Enligt utskottets me- ning syntes dock en organisation med särskilda krigsdomstolar icke kunna undvaras under krig och därmed jämförliga förhållanden. Vid en överflytt- ning av krigsdomstolarnas rättsskipning å de allmänna domstolarna mötte

uppenbarligen vissa organisatoriska och praktiska spörsmål, som krävde beaktande ur såväl allmänna processuella som militära synpunkter. En viktig fråga, som syntes böra bliva föremål för undersökning, vore avväg- ningen mellan befälhavarens disciplinära bestraffningsrätt och straffrätts- skipningen i egentlig mening. Liksom år 1920 och år 1932 funne utskottet ej anledning förorda, att den disciplinära bestraffningsrätten avskaffades. I detta sammanhang syntes emellertid även böra övervägas, huruvida de former, i vilka den disciplinära bestraffningsrätten utövades, kunde an- ses i allo lämpliga och betryggande ur rättssäkerhetssynpunkt. Utskottet be- rörde i sitt yttrande slutligen frågans samband med processreformen och revisionen av SLK. På grund av vad utskottet anfört hemställdes, att 'riks- dagen i anledning av de väckta motionerna måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning om krigsdomstolar- nas avskaffande i fredstid samt för riksdagen snarast möjligt framlägga det förslag, som därav kunde föranledas.

Fem utskottsledamöter reserverade sig mot utskottets utlåtande. I en re- servation av herrar Linnér, Siljeström och Ljungberg hem-ställdes på an- förda skäl, att riksdagen i anledning av motionerna måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning huruvida och i vad mån en överflyttning å de allmänna domstolarna av mål, som hörde till krigsdomstolarnas upp- tagande, kun—de låta sig genomföra. I en av herrar Westman och Werner avgiven reservation hemställdes, att riksdagen måtte i anledning av motio- nerna i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag dels om ändring i krigsdomstolarnas sammansättning, därvid frågan om ett visst lekmannainflytande ävensom en större domareko-mpetens hos domstolens militära bisittare jämväl syntes böra övervägas, del-s ock huruvida och i vad mån vissa till krigsdomstol hörande mål lämpligen kunde överföras till avgörande vid allmän domstol.

Under frågans behandling i första kammaren yrkades dels att vad utskot— tet hemställt skulle bifallas, dels att kammaren skulle bifalla den av herrar Westman och Werner vid utlåtandet avgivna reservationen samt dels att riksdagen i anledning av motionerna skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t an- hålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en förutsättningslös och objek- tiv utredning, om krigsdomstolarna skulle kunna avskaffas i fredstid, samt för riksdagen framlägga det förslag, som därav kunde föranledas.

I andra kammaren yrkades bifall till, förutom utskottets hemställan, den av herrar Westman och Werner avgivna reservationen.

I båda kamrarna bifölls vad utskottet hemställt. Med anledning härav av- lät riksdagen den 14 april 1945 skrivelse, nr 134, till Kungl. Maj:t med hem- ställan, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning om krigsdomstolar- nas avskaffande i fredstid samt för riksdagen snarast möjligt framlägga det förslag, som därav kunde föranledas.

2—4 8339 7

Utländsk rätt.

Intill åren omkring 1920 torde i samtliga europeiska länder ha funnits specialdomstolar för militära mål. Vid denna tid utfärdades emellertid i Norge, Danmark, Tyskland och Österrike laga-r, varigenom krigsdomstolar- na därstädes avskaffades och militärjurisdiktionen, i den mån den icke skulle utövas i disciplinär ordning, överläts å de allmänna domstolarna. I sist- nämnda båda länder ha sedermera krigsrätter åter införts. I Tyskland skedde detta genom en lag den 12 maj 1933.

I Norge och Danmark gäller beträffande domstolsrättsskipningen under fred i militära mål i huvudsak följande.

I Norge, där krigsdomstolarna såvitt avser fredstid avskaffades från och med år 1923 genom lov om rettergangsmåten i militaere straffesaker i freds- tid av den 6 maj 1921, skola med vissa mindre avvikelser allmänna rätte- gångsregler tillämpas även i militära mål. Åtalsrätten tillkommer sålunda de allmänna åklagarna, men militära befälhavare kunna företaga vissa för- beredande åtgärder och äro pliktiga att lämna biträde vid utredningen. Även allmänna forumregler gälla i militära mål. Såväl före som efter lagens till- komst har antalet militära mål varit begränsat; under krigsåren 1914—1917 utgjorde det årliga antalet krigsrättsmål i genomsnitt 76.

I Danmark avskaffades de militära domstolarna genom lag den 4 oktober 1919 — Lov om Retsplejen ved Haeren og Sovaernet, sedermera benämnd Militaer Retsplejelov. Enligt denna lag skola de civila domstolarna vid av- görande av militära mål ha sin vanliga sammansättning. Mål, i vilka sak- kunskap rörande sjöförhållanden finnes vara av betydelse, kunna hänvisas till behandling vid So- og Handelsretten i Köpenhamn. I mål, där teknisk eller annan dylik särskild sakkunskap erfordras, kan domstolen tillkalla två sakkunniga meddomare. Dessa behöva icke vara militärer. I motiven till lagen har framhållits att, ehuru hinder icke förelåge att låta särskild mili- tärteknisk sakkunskap representeras i rätten, rent militära synpunkter icke berättigade ett tillkallan—de av sådana meddomare. De allmänna åklagarna taga icke befattning med de militära målen. Beslutanderätt i fråga om anställande av åtal tillkommer vissa högre militära befälhavare, de 5. k. rättegångscheferna (vid hären regementschefer och vissa motsvarande eller högre befattningshavare samt vid marinen chefer för fartygsavdelningar och självständiga fartyg samt vissa andra högre befälhavare). Förundersökning- en ledes av rättsbildade befattningshavare, auditörer, vilka även utföra åtalet vid underrätt och landsrätt. Auditörernas verksamhet står under tillsyn av en general-auditör, som utför åtal i Hojesteret och är juridisk rådgivare åt försvarsministern i frågor rörande den militära rättsskipningen. Militära mål äro främst mål angående sådana i den militära strafflagen upptagna brott som begåtts av krigsmakten tillhörande personer. Vidare skola i viss utsträckning i militärmåls ordning handläggas mål angående brott, som äro upptagna i annan lag än den militära strafflagen, nämligen gärningar som röra tjänsten eller begåtts på militärt område eller innefatta angrepp

mot person, som tjänstgör vid krigsmakten. Militära mål upptagas antingen vid domstol som är behörig enligt allmänna forumregler —— den domstol inom vars domkrets brottet är begånget eller den misstänkte gripits eller bor eller uppehåller sig eller utredningen i saken antages bäst kunna ske —— eller vid domstolen i den ort, där den avdelning som den misstänkte tillhör * har sin förläggning eller uppehåller sig. För visst fall må militär dom- stol inrättas. Befälhavare på krigsfartyg, som befinner sig utanför danskt farvatten, äger nämligen tillsätta en särskild domstol, Domsret, om med avgörandet av ett mål icke kan anstå till efter fartygets hemkomst. Om verkställandet av straff, som ådömts av sådan domstol, icke utan skada för disciplinen eller annan väsentlig olägenhet kan uppskjutas till efter hemkomsten, må straffet verkställas ombord utan hinder av att den dömde avser att överklaga domen. Efter fartygets hemkomst kan talan mot domen fullföljas i vederbörande landsrätt.

I samband med utredningens förslag rörande den disciplinära bestraffnings- rätten och den militära rättsvården under krig och därmed jämförliga för- hållanden lämnas översikter över lagstiftningen på dessa områden i Norge, Danmark, Finland och Schweiz.

Utredningens förslag.

Utredningsuppdraget.

I sin förenämnda skrivelse nr 134 har 1945 års riksdag hemställt, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning om krigsdomstolarnas avskaf- fande i fredstid samt för riksdagen snarast möjligt framlägga det förslag, som därav kunde föranledas. I samband med Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1945 med anledning av riksdagens nämnda hemställan lämnades i an- förande till statsrådsprotokollet av dåvarande departementschefen vissa di— rektiv för utredningen. Efter erinran att de allmänna skälen för och emot avskaffandet av särskilda krigsdomstolar bland annat framlagts i 1920 års krigslagstiftningskommittés betänkande samt i propositionen nr 223 till 1933 års riksdag anförde departementschefen: Under beaktande av de föränd- ringar, som processreformen medförde, och de erfarenheter, som vunnits under de senaste åren, borde verkningarna av en reform ånyo övervägas i anslutning till att förslag framlades, som visade huru ett överförande av de militära målen till de allmänna domstolarna bäst kunde genomföras. I den mån utredningen gåve anledning därtill borde även andra möjligheter att lösa frågan beaktas.

Beträffande huvudfrågan vid reformen eller domstolsbehandlingen i freds- tid av militära mål har, med hänsyn till vad nu anmärkts angående upp- draget i denna del, utredningen inriktats på de organisatoriska och andra spörsmål, som ha samband med de militära målens överförande till de all- männa domstolarna. Någon anledning att därvid ingå på de synpunkter, som i tidigare sammanhang anförts för bibehållande av militära special— domstolar, har icke funnits i vidare mån än dessa synpunkter ha betydelse jämväl för frågan huru målens överförande till de allmänna domstolarna bäst kan genomföras. Något övervägande om bibehållande i en eller annan form av särskilda krigsdomstolar i fredstid har följaktligen ansetts icke till- höra utredningen med mindre undersökningen angående verkningarna av målens upptagande vid de allmänna domstolarna skulle giva anledning till avsteg i dylik riktning.

I enlighet med direktiven ha till behandling upptagits —— förutom frågor som direkt sammanhänga med de militära målens överförande till de all- männa domstolarna även de militära befälhavarnas judiciella uppgifter

samt rättsskipningen under krig och därmed jämförliga förhållanden. Vid utredningen angående de organisatoriska spörsmål, som ha samband med reformen, har enligt anvisning även kostnadsfrågan beaktats. Jämväl frågan i vad mån reformen kan påkalla grundlagsändringar har upptagits. För direktivens innehåll i vad de avse särskilda frågor redogöres i samband med behandlingen av dessa.

Utredningen har i överensstämmelse med direktiven begränsats till att avse principfrågor samt viktigare spörsmål av organisatorisk och annan art. Enligt bestämmande av nuvarande departementschefen skola på grundval av utredningens resultat utarbetas lagförslag, avsedda att kunna träda i kraft den 1 januari 1949 eller samtidigt med ny militär strafflagstiftning.

Omfattningen av arbetsuppgifterna för de allmänna domstolarna i militära mål.

Behandlingen av de frågor som ankomma på utredningen förutsätter kän- nedom om den ungefärliga omfattningen av de arbetsuppgifter, som genom krigsdomstolarnas avskaffande komma att åvila de allmänna domstolarna. Den officiella statistik, som föreligger angående omfattningen av de nuva- rande krigsdomstolarnas verksamhet, giver icke utan vidare tillräcklig led— ning för ett bedömande av de allmänna domstolarnas blivande arbetsuppgif- ter i militära mål. Härför ha erfordrats ingående undersökningar i olika hänseenden. Det har ansetts lämpligt att redan inledningsvis i ett samman- hang redogöra för dessa undersökningar.

Antalet mål och ärenden vid krigsdomstolarna har, sedan 1933 års pro- position framlades, undergått en väsentlig stegring. I denna proposition räk- nades med att på krigsrätterna årligen belöpte i runt tal 1 150 slutligen av- gjorda mål och ärenden. Denna beräkning var grundad på rättsstatistiska uppgifter för åren 1929—1931. I fråga om krigshovrätten anmärktes i pro- positionen, att vid denna domstol under ettvart av åren 1930 och 1931 ge— nom slutligt utslag avgjorts 76 mål, varav resp. 73 och 71 besvärsmål samt återstoden mål vilka omedelbart anhängiggjorts.

Efter framläggandet av 1933 års proposition inträdda förändringar i krigs- rätternas arbetsbörda belysas av följande uppställning, i vilken redovisas vid dessa domstolar ettvart av åren 1929—1944 handlagda mål och ärenden:

1929 ........... 1 169 1937 ............ 978 1930 ........... 1 128 1938 ............ 1 236 1931 ........... 1 247 1939 ............ 2 276 1932 ........... 1 314 1940 ............ 7 212 1933 ........... 922 1941 ............ 9 505 1934 ........... 1 025 1942 ............ 14 355 1935 ........... 946 1943 ............ 16 896

1936 ........... 983 1944 ............ 13 751

Antalet mål hos krigshovrätten har undergått en stegring i ungefärligen samma omfattning som vid krigsrätterna. År 1932 utgjorde målantalet 108, 1933 86, 1934 85, 1935 83, 1936 63, 1937 71, 1938 69, 1939 83, 1940 301, » 1941 535, 1942 803, 1943 945 och 1944 771.

Den ökning av arbetsbördan för krigsdomstolarna, som inträtt efter år ' 1937, har sammanhängt med olika omständigheter. Delvis har den haft sin grund i den efterhand skedda utbyggnaden av försvaret och förläng- ningen av de värnpliktigas utbildningstid. Fredstjänstgörin—gens längd var för huvuddelen av de värnpliktiga före ikraftträdandet av 1936 års värn— pliktslag 140 dagar. Genom denna lag ökades tiden till 175 dagar, och ge- nom 1941 års värnpliktslag utsträcktes den till 450 dagar. Främst samman- hänger dock krigsdomstolarnas ökade arbetsbörda med den under det se— naste världskriget anbefallda förstärkta försvarsberedskapen. Å andra sidan har en minskning av antalet handiagda ersättningsmål inträtt efter tillkoms- ten av lagen den 9 juni 1944 angående behörighet för militär befälhavare att ålägga ersättningsskyldighet.

Nyss berörda omständigheter, vilka inverkat på krigsdomstolarnas arbets- börda, ha nödvändiggjort särskilda beräkningar då det gällt att bedöma omfattningen av de arbetsuppgifter, som vid krigsdomstolarnas upphörande komma att överföras till de allmänna domstolarna. Särskilda beräkningar ha jämväl föranletts av att utredningen föreslår vissa anordningar av be- skaffenhet att inverka på omfattningen av de blivande arbetsuppgifterna för domstolarna i militära mål. Enligt förslaget skola ändrade regler gälla an- gående talan mot befälhavares beslut i disciplinmål och i mål angående ersättningsskyldighet. I stället för vid krigshovrätten skall nämligen enligt förslaget talan mot sådana beslut föras vid vederbörande underrätt. Beträf— fande beslut i disciplinmål skall talerätt tillkomma icke blott den lagförde utan jämväl åklagaren. Vidare skall befälhavarens beslut om åläggan—de av disciplinär bestraffning icke längre verkställas—utan hinder av att det över- klagas. Den i dessa hänseenden föreslagna ordningen har nödvändiggjort en beräkning efter särskilda grunder av det antal mål, som kan antagas efter klagan komma att upptagas av allmän underrätt. Enligt utredningens förslag skall icke vidare förekomma något särskilt till domstol förlagt un— dersökningsförfarande, motsvarande den handläggning av undersöknings- ärenden som jämlikt 39 % sista stycket RLK nu ankommer på krigsrätterna. Detta innebär, att de allmänna domstolarna komma att till handläggning upptaga frågor om ersättningsskyldighet endast i fall då redan verkställd utredning föranleder anställande av talan om ersättning. Vid beräkningarna har därför bortsetts från sådana av krigsrätterna behandlade undersök- ningsärenden, vari ersättningstalan icke förts.

Till en början redogöres här närmare för de undersökningar som gällt antalet militära mål vid de allmänna underrätterna.

Vad först angår mål angående ansvarstalan, som av under- rätterna komma att 0 m c d e lb a r t 11 p p t a g a's, ha underSökningarna

grundats på antalet av krigsrätt" genom slutligt utslag avgjorda mål under dels åren 1935 1938, dels åren 1942—1944 och dels senare halvåret 1945. Uppgifter å målantalet åren 1935—1938 ha med viss komplettering erhållits från den officiella statistiken. Däremot har denna icke kunnat begagnas vad angår senare år, enär det icke varit möjligt att från densamma utsöndra så- dana mål som sammanhängt med beredskapen. En inom justitiedepartemen— tet upprättad särskild statistik över krigsrätternas verksamhet åren 1942—- 1944 har emellertid möjliggjort en sådan uppdelning av målen såvitt avser dessa år. Sistnämnda statistik har grundats på uppgifter som infordrats av de vid krigsrätterna anställda auditörerna. Ett sammandrag av denna sta- tistik återfinnes såsom bilaga till Kungl. Maj:ts proposition, nr 181, till 1946 års riksdag angående anslag till Krigsrätterna: Avlöningar, m. rn. Uppgifter- na avseende senare halvåret 1945 ha lämnats av auditörerna direkt till ut— redningen. Vid beräkningarna ha särskilda årsmedeltal uträknats på grund- val av dels målantalet 1935—1938 dels ock antalet mål 1942 1944. De er- hållna båda medeltalen ha därefter sammanställts med målantalet under senare halvåret 1945, varigenom ett för samtliga är gemensamt årsmedeltal erhållits.

Rörande förfarandet vid beräkningarna må följande anmärkas. Det ur den officiella statistiken erhållna årsmedeltalet under 1935—1938 vid krigsrätt slutligt avgjorda brottmål har förhöjts i ungefärlig proportion till förläng- ningen av de värnpliktigas fredstjänstgöring. Härvid ha även förändringar i de militära förbandens styrkeförhållanden beaktats, i det att det sålunda för— höjda årsmedeltalet omräknats under hänsynstagande till antalet tjänstgö- rande fast anställda och fredstjänstgörande värnpliktiga år 1946. Genomför- da eller beslutade ändringar i den militära organisationen ha jämväl beak- tats. I fråga om nytillkomna förband ha därvid i större eller mindre ut- sträckning till grund för beräkningarna måst läggas det genomsnittliga mål- antalet vid andra förband av samma slag. Av de brottmål, som redovisats i den för utredningen tillgängliga statistiken avseende åren 1942—1944, ha så- vitt möjligt avskilts sådana mål som sammanhängt med beredskapen. Avskiljandet har skett med' ledning av en av uppgiftslämnarna gjord upp- delning av målen i dels sådana, som angått fast anställda tjänstgörande vid ordinarie fredsförband eller värnpliktiga fullgörande tjänstgöring motsva- rande fredsutbildning, och dels övriga mål. Vid beräkningarna har bortsetts från sistnämnda grupp av mål, vilka angått beredskapstjänstgörande fast anställda och värnpliktiga. Även vid beräknandet av årsmedeltalet för 1942 —1944 har hänsyn tagits till därefter inträdda ändringar i den militära orga- nisationen och till förändringar i styrkeförhållandena. Vad slutligen angår målantalet under senare halvåret 1945 —— begränsningen till detta halvår har skett av hänsyn till att den förstärkta beredskapen upphörde vid halv- årsskiftet 1945 ha mål, som sammanhängt med beredskapen eller dennas avveckling, avskilts med ledning av uppgifter som lämnats av auditörerna. Enär målantalet avsåg allenast ett halvt år har detsamma fördubblats, innan det slutliga medeltalet uträknats.

Enligt de sålunda gjorda beräkningarna skulle det årliga antal omedelbart upptagna militära brottmål, som under normala fredsvförhållanden komma att avgöras av allmän underrätt, uppgå till i medeltal 2 474.

För att möjliggöra ett bedömande av antalet brottmål, som av allmänna underrätter kOmma att upptagas e f t e r k la g a 11, har en beräkning gjorts av det antal disciplinmål, som kan antagas komma att under normala fred- liga förhållanden årligen avgöras av befälhavare. Beräkningen har skett på grundval av antalet sådana mål under dels åren 1936—1938 och dels senare halvåret 1945. Härvid har enligt samma principer som ovan angivits beträf— fande beräkningen av antalet omedelbart upptagna domstolsmål hänsyn ta- gits till förlängningen av de värnpliktigas fredstjänstgöring samt förändring- ar i den militära organisationen och styrkeförhållandena. Enligt den verk— ställda beräkningen skulle antalet disciplinmål komma att årligen uppgå till i medeltal 7 752. Verkställd undersökning har givit vid handen att besvär i disciplinmål hos krigshovrätten anförts år 1937 i 0,48 och år 1942 i 0,31 pro- cent av de under respektive år av befälhavare avg-jorda disciplinmålen; sist- nämnda antal utgjorde nämligen 1937 2 296 och 1942 16 952 samt antalet anförda besvär 11 resp. 66. Till jämförelse kan nämnas, att under åren 1937 och 1938 till de allmänna hovrätterna inkomna besvär i kriminella mål mot- svarade 2,6 procent av totala antalet i häradsrätter, rådhusrätter och poliS» domstolar under åren avgjorda sådana mål. För åren 1941 och 1942 var procenttalet 1,5. Om av dessa mål endast medräknas dels sådana, som an- gått brott mot allmänna strafflagen utom förargelseväckande beteende och fylleri _, strafflagen för krigsmakten eller tryckfrihetsförordningen, samt dels mål rörande andra brott, där den lagförde varit häktad, blir den på angivet sätt beräknade fullföljdsfrekvensen till de allmänna hovrätterna 9 resp. 7,1 procent. Fullföljdsfrekvensen i övriga mål, huvudsakligen mål an- gående ordningsförseelser, blir 1,9 resp. 0,8 procent. Den nuvarande jämfö- relsevis ringa överklagningsfrekvensen i disciplinmål sammanhänger uppen- barligen med att av befälhavare ådömt straff omedelbart verkställes oavsett huruvida beslutet överklagas. Med hänsyn till den i sistnämnda hänseende av utredningen föreslagna ändringen torde det vara anledning att utgå från att antalet överklagade disciplinmål kommer att stiga. Enär disciplinmålen övervägande röra förseelser, som närmast torde kunna jämställas med ord- ningsförseelser, har det antagits att klagan kommer att föras i 5 procent av målen. Antalet ansvarsmål, som efter klagan kommer att upptagas vid all- män underrätt, skulle enligt denna uppskattning genomsnittligt utgöra 388 om året.

Vad härefter angår mål angående ersättningstalan har såsom nämnts tillkomsten av 1944 års lag angående behörighet för militär befäl- havare att ålägga ersättningsskyldighet medfört en väsentlig minskning av antalet vid krigsrätt handlagda ersättningsmål. Enär inhämtade upplys- ningar givit anledning antaga att lagen först under förra hälften av år 1945 kommit att tillämpas i avsedd utsträckning, ha från auditörerna infordrade uppgifter angående målantalet begränsats till att avse senare hälften av sist—

nämnda år. På grundval av de erhållna uppgifterna har det beräknats, att an- talet 0 m edelb art u p p tag na ersättningsmål under normala fredsförhål- landen kommer att utgöra i medeltal 415 om året. Den av omständigheterna framtvingade begränsningen av den tidrymd, som lagts till grund för be- räkningarna, gör givetvis dessa mindre tillförlitliga än beräkningarna av antalet ansvarsmål. Det har också visat sig, att ersättningsmålen från olika jämförbara förband väsentligt växlat i antal. Det är antagligt, att skillna— derna i målantal åtminstone i viss mån komma att utjämnas under loppet av ett flertal år. Enligt uppgifter som infordrats från vederbörande militära myndigheter uppgick antalet av befälhavare under senare halvåret 1945 meddelade beslut om åläggande av ersättningsskyldighet till omkring 3 900. Av dessa beslut rörde 2 305 fredstjänstgörande och de övriga beredskapsin- kallade eller avvecklingspersonal. Under tiden den 1 augusti 1945—den 31 ja- nuari 1946 anfördes hos krigshovrätten besvär över 82 av befälhavare med- delade beslut om ersättningsskyldighet, motsvarande 2,1 procent av samt— liga beslut. Med hänsyn till föreliggande omständigheter har det antagits att efter en omläggning av förfarandet i enlighet med vad förut angivits full- följdsfrekvensen kommer att uppgå till 3 procent. För år räknat skulle på grundval av halvårssiffran 2 305 med nyss angivna beräkningsgrund antalet e f t e r kl 3 g a n u p p t a g 11 21 mål angående ersättningstalan utgöra i me- deltal 138.

Enligt de redovisade beräkningarna skulle efter krigsdomstolarnas av- skaffande med den av utredningen föreslagna ordningen av de allmänna underrätterna årligen avgöras 2 862 mål angående ansvarstalan och 553 rö- rande ersättningstalan, varav 388 resp. 138 mål upptagna efter klagan. Må- lens fördelning å krigsmaktens olika avdelningar framgår av en härvid fogad tablå, bilaga A. I denna ha i allmänhet mål från avdelningar, vid vilka krigs- rätt icke finnes inrättad, redovisats gemensamt med målen från det förband, under vars krigsrätt avdelningen lyder.

På grundval av beräkningarna av antalet militära mål vid de allmänna underrätterna har en uppskattning gjorts av det antal ansvars- och ersätt- ningsmål, som kan antagas komma att från underrätt fullföljas till hov- rätterna.

Vad angår ansvarsmåle'n har för beräkning av den antagliga full- följdsfrekvensen undersökning gjorts av förhållandet mellan å ena sidan antalet vid krigsrätt avgjorda brottmål, i vilka besvär anförts hos krigshov- rätten dels åren 1935—1938 och dels tiden den 1 augusti 1945—den 31 ja— nuari 1946 och å andra sidan antalet under dels förstnämnda tid och dels senare halvåret 1945 av krigsrätt avgjorda brottmål. Undersökningen har givit vid handen att den på dylikt sätt beräknade fullföljdsfrekvensen varit i genomsnitt 8,9 procent av det antal brottmål, som avgjorts av krigsrätt. Med anledning av viss tilltänkt ändring i nuvarande bestämmelser rörande verkställandet av disciplinstraff, som ådömts av domstol, torde det kunna

antagas, att fullföljdsfrekvensen i ansvarsmål kommer att bliva något högre än 8,9 procent. Med hänsyn härtill har för ansvarsmålen räknats med en till 10 procent förhöjd fullföljdsfrekvens. Enligt en sådan beräkningsgrund , skulle antalet hos hovrätt fullföljda ansvarsmål komma att årligen ut- ? göra 286. i

För utrönande av den antag-liga fullföljdsfrekvensen i ersättning 5- mål har jämförelse anställts mellan antalet av krigsrätt handlagda sådana mål, i vilka besvär anförts hos krigshovrätten under tiden den 1 augusti 1945—den 31 januari 1946, och antalet av krigsrätt under senare halvåret 1945 avgjorda ersättningsmål. Enligt undersökningen utgör en på sådant sätt beräknad fullföljdsfrekvens 12,4 procent av antalet av krigsrätt av- dömda ersättningsmål. Med tillämpning av detta procenttal skulle antalet ersättningsmål, som bliva fullföljda till hovrätt, komma att uppgå till 69 om året.

Det årliga antalet militära mål, som komma att fullföljas till hovrätt, skulle således enligt de redovisade beräkningarna bliva 355, varav 286 an- svarsmål och 69 ersättningsmål.

Enligt utredningens förslag skola i vissa fall militära mål upptagas av hovrätt såsom första instans. Dessa mål ha emellertid en synnerligen ringa frekvens och äro därför ur förevarande synpunkt utan betydelse.

Vid beräkningarna av målantalet har såsom den lämnade redogörelsen utvisar hänsyn tagits till olika härvid inverkande omständigheter. Även i en del andra hänseenden än förut berörts kunna av utredningen föreslagna avvikelser från den nuvarande ordningen antagas komma att inverka på mål- antalet. I dessa fall har det dock icke varit möjligt att vid beräkningarna taga hänsyn härtill.

Utredningen föreslår sålunda en något förändrad gränsdragning mellan mål, som skola handläggas i militärmåls ordning, och andra mål. Avvi- kelserna från gällande bestämmelser kunna antagas komma att något minska antalet militära ansvarsmål. Enär avvikelserna huvudsakligen röra vissa slag av brott, som förekomma endast i jämförelsevis ringa utsträckning, torde det icke kunna bliva fråga om någon minskning, som nämnvärt på- verkar resultatet av beräkningarna.

Vidare föreslår utredningen olika anordningar i syfte att i disciplinmål åstadkomma ett ändamålsenligare utredningsförfarande än det för närva— rande gällande. Jämvä-l dessa anordningar kunna antagas komma att minska antalet till domstol hänskjutna ansvarsmål.

De militära domstolsmålen torde ytterligare komma att i någon mån minska i antal till följd av vissa av utredningen föreslagna åtgärder i ånda- mål att såvitt möjligt förhindra att till domstol överlämnas disciplinmål, i vilka avgörandet bör ankomma på vederbörande befälhavare. Vid en under- sökning av protokollen i samtliga mål, som under sista halvåret 1945 av- gjorts av krigsrätterna vid fyra olika förband, ha kunnat iakttagas exempel på att vederbörande befälhavare till krigsrätt hänskjutit mål utan att hinder

torde ha förelegat för målets avgörande i disciplinär ordning. Vid två av de krigsrätter, som undersökningen avsåg, avgjordes under nämnda halvår 36 resp. 27 ansvarsmål, och av dessa hade 15 resp. 12 uppenbarligen kunnat avdlömas av befälhavaren. Å andra sidan gav undersökningen av protokollen från de båda övriga krigsrätterna, där antalet avgjorda ansvarsmål utgjorde 1377 resp. 15, icke belägg för att vederbörande befälhavare i någon anmärk— ningsvärd mån underlåtit att begagna sin bestraffningsrätt.

Även om det icke varit möjligt att närmare uppskatta den minskning av antalet domstolsmål, som kan antagas bliva en följd av utredningens nu berörda förslag beträffande behandlingen av disciplinmålen, torde i allt fall vad ovan anmärkts innefatta viss garanti för att målantalet icke blivit för lågt beräknat.

Till belysande av beskaffenheten av de vid krigsrätterna handlagda brott- målen har med anlitande av den officiella statistiken en procentuell beräk— ning gjorts av de olika i större utsträckning förekommande brottstypema. Beräkningarna ha sammanställts i en härvid såsom bilaga B fogad tablå. Härav framgår att huvuddelen av brotten utgöres av rymning och olovligt undanhållande, lydnadsbrott, misshandel och förolämpning samt ouppsåtliga allmänna tjänstebrott. Tidigare har omnämnts, att utredningen föreslår vissa mindre jämkningar i gränsdragningen mellan militära och andra mål. Dessa jämkningar torde emellertid kunna antagas endast obetydligt inverka på den fördelning av de militära målen å olika brottstyper, som framgår av bilaga B.

Den militära rättsvården i fredstid.

Domstolarna.

Vid en reform avseende ett överförande till de allmänna domstolarna av de mål, som nu upptagas av krigsdomstolarna, möter i första hand spörs— målet huruvida en sådan reform i något avseende påkallar särbestänimel- ser i fråga om domstolarnas organisation. Härvid synes inledningsvis böra upptagas frågan huruvida militär sakkunskap, i den mån sådan erfordras, skall tillföras domstolarna genom någon anordning, som berör själva dom- stolsorganisationen. Härnäst följer en undersökning huruvida de av refor- men föranledda nya arbetsuppgifterna kräva sådan särskild anpassnings- förmåga hos domstolarna att med hänsyn härtill avvikelser från den van- liga organisationen i ett eller annat avseende äro påkallade. I förevarande sammanhang upptages även frågan vilka allmänna domstolar som lämpligen böra tagas i anspråk för rättsskipningen i militära mål.

Vad till en början angår den ordning, i vilken militär sakkunskap skall tillföras domstolarna, har i samband med tidigare reformförslag såsom skäl för krigsdomstolarnas bibehållande framför allt åberopats att de icke kunde undvaras med hänsyn till de krav på militära insikter och militär

sakkunskap, som måste ställas på de domstolar vilka hade att döma i mili- tära mål. Härvid har icke endast avsetts, att den särskilda fackkunskap, som kan vara erforderlig i frågor av militärteknisk eller eljest speciell natur, borde vara representerad i domstolen utan att medverkan av militära do- mare även krävdes för att i allmänhet militära synpunkter skulle bliva—i 'till- börligt beaktade, särskilt med hänsyn till den vikt detta hade för ett (effek- tivt upprätthållande av disciplinen inom krigsmakten. Det har även gjorts , gällande, att medverkan av militära ledamöter i mål-en skulle vara av värde då det gällde att tillföra domstolen personkännedom.

Såsom allmän grundsats gäller att, då en viss i rättegång uppkommen. fråga för sin utredning kräver speciell sakkunskap, även denna del av be- visningen bör införas i rättegången enligt reglerna om bevisning och icke genom medverkan av sakkunnig, som erhåller säte i rätten. Särskilda be- stämmelser äro också meddelade angående bevis genom sakkunnig. Någon anledning till avvikelse från nämnda grundsats lär icke finnas då det gäller militära mål. Den enligt bilaga B verkställda undersökningen angående de militära målens fördelning å olika brottstyper torde för övrigt berättiga till det antagandet att, såsom även vid tidigare utredningar förutsatts, behov av särskild militär sakkunskap skall göra sig gällande endast i ett begränsat antal fall. I annat sammanhang upptages frågan huruvida särskilda anord- ningar äro påkallade för att i militära mål för domstolen och parterna under- lätta möjligheten att i förekommande fall utan omgång anlita sakkunnig.

Lika litet kan det ifrågakomma att genom insättande av yrkesmilitärer i domstolen bereda inflytande åt militära synpunkter i allmänhet vid målens avgörande. Föreligger behov av utredning angående viss omständighet, som från disciplinär synpunkt bör särskilt beaktas vid målets prövning, bör även en dylik omständighet framläggas i rättegången enligt de regler, som eljest äro att tillämpa beträffande målets utredande. Detsamma gäller givetvis vad som anförts därom att det skulle vara till fördel om domstolen inom sin egen krets ägde tillgång till personkännedom. Att domstolen skulle förskaffa sig sådan kunskap genom upplysningar av någon inom rätten kan uppenbarli— gen icke vara en godtagbar anordning, allra minst om så sker utan att den som beröres av upplysningarna erhåller tillfälle att yttra sig med anledning av desamma. Beredes honom tillfälle härtill med påföljd att yttrandet inrik- tas på kritik av upplysningar, som härröra från en ledamot av rätten, måste detta vara ägnat att betänkligt äventyra domstolens auktoritet.

I det följande behandlas till en början övriga inledningsvis antydda frå- gor, som beröra domstolarna i första instans.

Enligt 1933 års förenämnda proposition förutsattes, att 22 rådhusrätter och 6 häradsrätter skulle tagas i anspråk för handläggning av militära mål. H—ärjämte skulle vid kustfl-ottan kunna inrättas särskild krigsrätt, bestående av tre lagfarna civila ledamöter. Militärt mål skulle upptagas av underrätten i (den ordinarie förläggningsorten för den avdelning av krigsmakten, till vil- ken tilltalad hörde eller som målet närmast angick. Där ett ändamålsenligt ordnande av rättsskipningen det krävde, skulle dock Kungl. Maj:t beträffan—

de viss avdelning eller viss personal äga förordna, att behörig domstol skulle vara annan allmän underrätt än nyss sagts eller särskild krigsrätt. En vid . propositionen fogad plan för målens överförande till de allmänna domsto— larna var uppgjord med utgångspunkt från att, i den mån tillfälle fanns att välja mellan rådhusrätt och häradsrätt, rådhusrätterna i allmänhet i första hand borde ifrågakomma såsom i någon mån mera lämpade än häradsrät- terna. Det hade, framhölls i propositionen, allmänt vitsordats, att rådhus- rätterna _— därvid avsågs dock i allmänhet endast rådhusrätt med minst tre lagfarna ledamöter med hänsyn till organisation och arbetssätt vore läm- pade för den ifrågavarande uppgiften. De hade täta sammanträden och kun- de däremellan vid behov anordna extra sammanträden och hade således möjlighet att i erforderlig grad tillgodose de krav på rörlighet hos domsto- len och snabbt ingripande, som för de militära målens del tillagts särskild betydelse. Beträffande häradsrätternas lämplighet för handläggning av mi- litära mål uttalades däremot under förarbetet till 1933 års proposition i ett flertal remissyttranden betänkligheter i olika hänseenden. Sålunda anförde militieombudsmannen, att enligt hans åsikt de militära rättegångsmålen lämp- ligen kunde utan avbidan å en allmän rättegångsreform överflyttas till hand— läggning av de allmänna domstolarna men att därvid endast rådhusrätter och icke i något fall häradsrätt borde ifrågakomma. Även två av lagrådets ledamöter ansågo, att häradsrätterna ej alls borde komma i fråga. Enligt dessa ledamöters mening borde i de fall, då domsrätten i militära mål enligt förslaget skulle ankomma å häradsrätt och ej lämpligen kunde överlämnas till rådhusrätt, domsrätten i stället tilldelas särskild krigsrätt, varför möj— lighet borde förefinnas att utöver vad förslaget medgåve inrätta sådan domstol.

I direktiven för förevarande utredning framhålles, att med hänsyn till bland annat behovet av snabbhet rådhusrätterna i första hand syntes böra ifrågakomma såsom domstolar för militära mål och detta även beträffande förband, som kunde vara förlagda utanför respektive städer samt att för de fall., då med hänsyn till avståndet mellan förläggningsorten och närmaste stad med rådhusrätt denna ordning icke kunde genomföras, det borde un— dersökas om icke särskilda regler påkallades rörande häradsrättens samman- sättning.

Efter år 1933 ha väsentliga ändringar inträtt i de förhållanden, som ha betydelse för genomförande av den ifrågavarande reformen. I första hand har detta sin grund i tillkomsten av den nya rättegångsordningen. Här nedan följer därför närmast en översikt över viss-a genom nya RB tillkomna änd- ringar, som i detta sammanhang särskilt tilldraga sig intresse. Det må här förutskickas att, även vid en tillämpning av den i direktiven ifrågasatta ord— ningen att i första hand anlita rådhusrätter för handläggning av militära mål, med hänsyn till under senare år skedd nyuppsättning av förband och ändrade förläggningsförhållanden det i allt fall är uppenbart, att häradsrät— ter måste tagas i anspråk för ändamålet i långt större utsträckning än som år 1933 föreslogs.

De till den allmänna rättegångsordningen hörande bestämmelser, smm i detta sammanhang komma i betraktande, ha närmast avseende å unider- rätternas sammansättning och ordningen för deras sammanträden. Vadl till en början angår r ä dh u s rä tt ern a är enligt 1 kap. 11 å nya RB råd- husrätt vid huvudförhandling domför med tre ledamöter, vilka samtliga sskola vara lagfarna. Möjlighet har'dock beretts att utöka antalet lagfarna lleda- möter till fyra. Detta har skett till förebyggande av att rådhusrätt vid bland- läggning av större mål eller vid måls utsättande till fortsatt huvudförhand— ling på grund av förfall för någon ledamot förlorar sin domförhet. I överrens- stämmelse med den nu nämnda huvudregeln för rådhusrätts domförhet har förutsatts, att de rådhusrätter, i vilka antalet lagfarna ledamöter är mimdre än tre, i samband med processreformen skola bringas att upphöra. För såldant ändamål ha, på sätt närmare angives i det följande, ändringar vidtagrits i lagen den 17 juni 1932 om sta-ds och land'sbygds förenande i judiciellt ]hän— seende.

Från huvudregeln om rådhusrätts domförhet med tre eller högst fyra lag- farna ledamöter äro i vissa hänseenden undantag stadgade. Sålunda skalll vid huvudförhandling i mål om ansvar för brott, varå kan följa straffarbete ii två år eller därutöver, rådhusrätt bestå av en lagfaren domare och nämnd, i. vil- ken skola sitta minst sju och högst nio. I en del fall är rådhusrätt domiför med endast en lagfaren ledamot, bland annat vid huvudförhandling och. syn å stället i brottmål, om målet rör allenast ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, och i målet ej förekommer anledning att nnåls- ägande finnes.

Enligt 6 kap. 3 g nuvarande RB gäller, att rådhusrätt skall sammanträda var måndag eller, om helgdag då inträffar, nästa söckendag därefter samt. att, om flera sammanträden erfordras, sådana skola hållas på tillsägelse av rät— tens ordförande. Särskilt i de större rådhusrätterna med deras uppdelniing i två eller flera avdelningar hållas enligt arbetsordningarna sammanträden re- gelbundet även å andra veckodagar än måndagar. Enligt 1 kap. 13 & nyat RB skall rådhusrätt för huvudförhandling varje vecka hålla en eller flera all- männa rättegångsdagar samt eljest sammanträda så ofta det för arbetet krä- ves. Det har förutsatts, att i de arbetsordningar, som av Kungl. Maj:t ifast- ställas för de särskilda rådhusrätterna, skola upptagas bestämmelser om an- talet av och tiden för de allmänna rättegångsdagarna, därvid hänsyn även skall kunna tagas till det växlande behovet under olika delar av året.

Vad angår häradsrätterna stadgas i 1 kap. 4 5 nya RB, att hä- radshövding dömer med nämnd, i vilken skola sitta minst sju och högst nio. För närvarande är antalet nämndemän minst sju och högst tolv. Från den nämnda huvudregeln i nya RB om häradsrätts domförhet stadgas undantag bland annat såtillvida att häradsrätt vid huvudförhandling och syn å stället är domför med allenast tre i nämnden, om målet rör allenast ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, och i målet ej förekommer anled- ning att målsägande finnes (1 kap. 5 5).

Enligt 1 kap. 3 % nya RB skall i domsaga, om göromålen kräva det, som

biträdande domare finnas en eller flera tingsdomare. I 1 kap. 17 % förutsät- tes, att bestämmelser beträffande tillsättande av tingsdomare och övriga be- fattningshavare, som erfordras för domsagas skötsel, meddelas i administra- tiv ordning. Några sådana till den nya rättegångsordningen anslutna bestäm- melser föreligga ännu icke.

Beträffande häradsrätts sammanträden gäller för närvarande i huvudsak följande. Enligt lag den 8 mars 1935 med vissa bestämmelser om häradsting skall häradsrätt under de lagtima tingen vårtinget och hösttinget —— hålla allmänna sammanträden till ett antal av antingen 24 under vårtinget och 16 under hösttinget eller 12 under vårtinget och 8 under hösttinget eller 6 under vårtinget och 4 under hösttinget eller ock 3 under vårtinget och 2 un— der hösttinget. Jämlikt lag den 7 maj 1918 om särskilda tingssamm-anträden för handläggning av vissa mål och ärenden skall i tingslag, där Konungen med hänsyn till ortsförhållandena så prövar nödigt, under eller mellan de lag- tima tingen, dock ej å eller i omedelbart samband med allmän rättegångs- dag, hållas sammanträde för handläggning allenast av mål och ärenden av viss angiven enklare beskaffenhet, och häradsrätten är då domför med, för- utom ordföranden, endast tre nämndemän närvarande i rätten. Bland de mål, som kunna upptagas å sammanträde med tremansnämnd, äro mål an- gående ansvar för förseelse, som i lag eller författning ej är belagd med svå- rare straff än böter, högst 500 kronor, dock ej mål av beskaffenhet att talan däri kan föras av målsägande. Med stöd av förenämnda lagar har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 18 oktober 1935 för de särskilda domsagorna bland annat fastställt årliga antalet allmänna sammanträden och samman- träden med tremansnämnd ävensom tidsindelning för sammanträde—nas hål- lande. Enligt 4 kap. 1 5 nu gällande RB skall i mån av behov särskilt ting hållas för handläggning av mål angående grova missgämingar, vilket stad- gan-de fått betydelse i fråga om rannsakning med häktade.

Enligt nya RB, som icke bibehåller den nuvarande uppdelningen i vårting och höstting och med benämningen ting avser hväradsrättens regelbundet åter- kommande sammanträden, skall i fråga om anordnande av sammanträden med häradsrätt gälla i huvudsak följande (1 kap. 7—9 åå). Allmänna ting, d. v. s. sammanträden för huvudförhandling med nämnd, skola hållas årligen å bestämda tider och å den eller de orter, som äro tingsställe för tingslaget. Med undantag för tiden under häradsrättens ferier skall allmänt ting hållas å tingsställe varje vecka, om ej annat föranledes av arbetet i domsagan, an- talet tingslag eller andra omständigheter. Består domsagan av flera tingslag, fördelas tingen mellan dem. För huvudförhandling i mål, vari häradsrätt är domför med tre i nämnden, skola, om det erfordras, ting hållas å bestämda tider och orter. Sådant ting må hållas å annan ort än tingsstället. Om tings- ställen och tingsordning bestämmer Konungen. Då det för arbetets jämna gång eller eljest finnes erforderligt, äger häradshövdingen för huvudförhand— ling med nämnd utsätta särskilt sammanträde samt bestämma tid och ställe för sammanträdet. För annan handläggning skall häradsrätten hålla sam- manträde så ofta det för arbetet kräves.

De ändrade bestämmelser, som på sätt ovan angivits enligt den nya rätte- gångsordningen skola gälla i fråga om häradsrätts sammanträden, bereda otvi- velaktigt tillfälle till en mera smidig anpassning vid handläggning av militära mål. I någon män kan givetvis även minskningen av det maximala antalet ; nämndemän i häradsrätten från tolv till nio verka i samma riktning. Nya ' KB:s bestämmelser om sammanträdesordning för rådhusrätterna lämna i och * för sig enahanda möjlighet som de nuvarande reglerna att för handläggning av militära mål anordna sammanträden så ofta det finnes påkallat. Att enligt de nya reglerna rådhusrätt i vissa mindre mål skall vara domför med endast en lagfaren ledamot möjliggör att även för vissa militära mål av mera bagatellartad beskaffenhet anlita denna förenklade domstolstyp, liksom för behandling av sådana mål häradsrätt med tremansnämnd kan tagas i an- språk. En omständighet, som måste vara ägnad att tynga rådhusrätternas verksam-het vid behandling av militära mål, är givetvis den medverkan av nämnd, som vid en tillämpning av. nya Rst regler kommer att erfordras även i en del av dessa mål. I vad mån denna anordning kan medföra sådana praktiska olägenheter att särbestämmelser krävas i fråga om de militära målen blir, liksom då det gäller medverkan av fulltalig nämnd i härads- rätterna, i icke oväsentlig grad beroende av huruvida för de militära målen särskilda föreskrifter äro påkallade i fråga om platsen för domstolens sam- manträden och tiden för målens upptagande till behandling. En undersök- ning härutinnan torde bliva av betydelse även med hänsyn till den inverkan, som den blivande omläggningen av själva rättegångsförfarandet i visst hän- seende kan komma att få för såväl rådhusrätternas som häradsrätternas del. Vad nu åsyftas har avseende å rättegångar i allmänhet. Det torde vara att räkna med att de nya bestämmelserna om rättegångens uppdelande i för— beredelse och huvudförhandling och den därav följande mera individuella behandlingen av varje särskilt mål skola medföra en utökning av den to- tala tid, som åtgår för själva förhandlingarna inför rätten och i anslutning därtill hållna överläggningar. Enligt den nya ordningen få icke utan syn- nerliga skäl till huvudförhandling å samma dag utsätta-s flera mål än att de kunna beräknas bliva slutförda under en till sex timmar begränsad ses— sionstid och, om ej alla mål hinna behandlas under dagen eller ett måls handläggning kräver mera än en dag, skall sammanträdet pågå under erfor- derligt antal helgfria dagar i följd. I jämförelse med det tidigare uppskovs- systemet med dess anhopning av mål å vissa regelbundet återkommande rättegångsdagar måste självfallet den vidtagna ändringen begränsa domsto- lens möjlighet att för handläggning av mål, som kräva mera skyndsam be- handling, disponera tiden mellan de ordinarie sammanträdesdagarna. Även om, såsom under förarbetet till nya RB framhållits, de nya reglerna för för- farandet kunna antagas i vissa avseenden även leda till arbetsbesparing och med hänsyn därtill någon ökning av den sammanlagda arbetsbördan för dom- stol-ama icke kommer att inträda, torde i allt fall nu anmärkta förhållanden föranleda, att den från andra rättsför-handlingar lediga tid, som kommer att

stå till buds för handläggning av militära mål, blir åtminstone i någon mån mera begränsad än vid tillämpning av den tidigare ordningen.

En undersökning av huruvida för de militära målen förefinnes behov av särbestämmelser angående platsen för domstolens sammanträden och tiden för målens upptagande förutsätter ett närmare ingående på hithörande be- stämmelser i gällande krigslagstiftning.

Vad först angår frågan om platsen för domstolens samman- träden gäller enligt 15 å andra stycket RLK att, där ej särskilda omstän- digheter föranleda till annat, krigsrätten bör kallas att sammanträda å ort där den avdelning av krigsmakten, vid vilken krigsrätten är inrättad, befin- ner sig. Detta stadgande är med någon omformulering hämtat från det förslag, som framlades av 1901 års krigslagstiftningskommitte'. Enligt detta förslag skulle krigsrätterna icke inrättas vid krigsmaktens särskilda avdel- ningar utan utgöras av för flera avdelningar gemensamma distriktskrigs- rätter, som av kommittén ifrågasattes skola inskränkas till nio för riket i dess helhet. Det var i samband med denna anordning som kommittén föreslog införande av ett stadgande, enligt vilket krigsrätten skulle, där ej särskilda omständigheter föranledde till annat, kallas att sammanträda å den ort där det truppförband, till vilket den tilltalade hörde eller som målet eljest angick, befann sig. Kommittén framhöll, att med detta stadgande avsågs att undvika de olägenheter, som vore förbundna med sammanföran- det av ett flertal å skilda orter förlagda truppförband till en gemensam juris- diktion, samt att stadgandet innebure att krigsrätterna gjordes så att säga ambulatoriska.

Det må anmärkas, att med de bestämmelser rörande krigsdomstolarnas organisation och verksamhet, som gällde före 1914 års krigslagstiftning, frågan om platsen för krigsrättens sammanträde icke krävde någon särskild reglering. Det var en given sak, att krigsrätten, då bestående av fyra mili- tära ledamöter och en auditör, i regel sammanträdde i förbandets egen för- läggning.

I propositionen till 1914 års riksdag beröres icke frågan om platsen för krigsrättens sammanträde i vidare mån än att däri anmärkes, att denna frå— ga reglerats i överensstämmelse med det av 1901 års kommitté avgivna för- slaget samt att, då flera truppförband vore förlagda å samma plats, det icke sällan kunde medföra väsentliga lättnader i arbetet, särskilt för krigsdo- maren och auditören, om krigsrätterna vid dessa truppförband kunde sam- manträda i en för dem gemensam lokal.

I ett under förarbetet till 1933 års proposition inom justitiedepartementet utarbetat lagutkast, som remitterades till ett flertal myndigheter, fanns icke någon bestämmelse om å vilken plats rådhusrätt eller häradsrätt skulle sammanträda vid upptagande av militära mål i vidare mån än att ord"- föranden skulle i samråd med befälhavaren bestämma tid och plats för sammanträdet. I åtskilliga av de yttranden över lagutkastet, som avgåvos av militära myndigheter, framhölls med skärpa angelägenheten av att dom- stolen hölle sina sammanträden i vederbörande förbands etablissement.

Även militieombudsmannen framhöll önskvärdheten av garantier för att domstolen komme att i erforderlig utsträckning avhålla sina sammanträden i kasern samt anmärkte, att vikten av att så skedde vore så stor att i en blivande lag ett stadgande i detta ämne borde finnas av ungefär enahanda innehåll som förenämnda bestämmelse i 15 å andra stycket RLK. I det lag- förslag, som förelades riksdagen, stadgades i förevarande hänseende: »Bör mål, som tillhör allmän underrätts upptagande, med hänsyn till målets be— skaffenhet och domstolens arbete i övrigt, lämpligen ej utsättas att före— komma vid ordinarie sammanträde, skall extra sammanträde för målets handläggning hållas. Sådant sammanträde skall, om ej särskilda omstän- digheter till annat föranleda eller Konungen i fråga om viss domstol annor- lunda förordnar, utsättas att äga rum, med rådhusrätt å den ort där rätten i allmänhet sitter, och med häradsrätt å den ort där den avdelning av krigs- makten som målet angår befinner sig.»

Till stöd för kravet på domstolssammanträdenas förläggande till veder- börande truppförbands etablissement har i första hand framhållits, att från militär synpunkt svårigheter skulle uppstå genom de avbrott i tjänstgöring- en, som måste göras för att bereda parter, sakkunniga och vittnen tillfälle att inställa sig vid domstolen. Denna synpunkt har i tidigare sammanhang andragits såsom ett av skälen mot att överhuvud överflytta den militära rättsskipningen till de allmänna domstolarna.

Den nu lämnade redogörelsen giver vid handen, att föreskriften om att krigsrätt i regel skall sammanträda å den ort där det militära förbandet be- finner sig icke tillkommit såsom resultat av särskilda överväganden angå- ende angelägenheten av att domstolen såvitt möjligt förflyttar sig till den tilltalades tjänstgöringsplats. Det kan i detta sammanhang anmärkas. att mi- litieombudsmannen vid ett tillfälle föranstaltat om åtal mot en krigsdomare för att denne i mål mot åtalade, tillhörande förband som enligt särskilda förordnanden underställts krigsrätten, utsatt krigsrättens sammanträden å ort, där dessa förband voro förlagda, och icke i enlighet med nyssnämnda stadgande å det ordinarie förbandets förläggningsort. Såsom särskilt skäl för åtalet framhöll militieombudsmannen, att genom krigsdomarens ifråga- varande förfarande betydande kostnader åsamkats statsverket. Åtalet ogil- lades med motivering att krigsdomaren med hänsyn till i målet upplysta förhållanden icke kunde anses ha saknat fog för sin ifrågavarande åtgärd (NJA 1920: 59).

I nu förevarande fråga erinrades i 1933 års proposition (nr 223 s. 51), att avbrott i den militära tjänstgöringen redan enligt den dåvarande ordningen förorsakades av krigsrättsförhandlingarna och detta vare sig rättens sam— manträde vore förlagt till truppförbandets etablissement eller, på sätt i viss utsträckning vore fallet, den för utredningen erforderliga personalen nödga- des förflytta sig till krigsrättens ordinarie sammanträdesort. Om det iaktto- ges, att överflyttningen av de militära målen skedde till den i vederbörande truppförbands ordinarie förläggningsort eller närmast därintill befintliga domstolen, vore det därför icke att räkna med någon avsevärd skillnad

' dena.

Det nu återgivna uttalandet i 1933 års proposition torde ha fullt fog för sig. Har förbandet sin förläggning å eller i omedelbar närhet av domstolens ordinarie sammanträdesort, bör alltså av hänsyn till de militära tjänstgö— ringsförhållandena knappast kunna uppställas krav på att domstolen sam— manträder i det militära etablissementet. Därest icke andra skäl påkalla en sådan anordning, synes följaktligen i sådana fall hinder icke böra möta att bestämma platsen för domstolens sammanträde med beaktande fullt ut av de olägenheter, som i ena eller andra avseendet kunna vara förbundna med att domstolen förflyttar sig från sin vanliga sammanträdeslokal. För de fall åter där vederbörande förband icke är förlagt å eller i omedelbar närhet av domstolens ordinarie sammanträdesort måste avgörandet bliva be- roende av en avvägning mellan å ena sidan de olägenheter från militär syn- punkt, som en personalförflyttning från förbandet till domstolen kan inne- bära, och å andra sidan de svårigheter, som för domstolens del kunna möta för sammanträdets avhållande å den militära förläggningen. Det torde här- vid vara givet att, om endast en eller några få förbandet tillhörande perso- ner ha att inställa sig vid sammanträdet, den olägenhet, som kan vara för— bunden med därav föranlett avbrott i den militära tjänstgöringen, icke kan motväga de olägenheter och kostnader, som äro förenade med att domstolen förflyttar sig till förbandet. I särskilt hög grad framträder detta om domsto- len utgöres av fullsutten häradsrätt eller rådhusrätt med nämnd, i båda fallen bestående av minst åtta ledamöter. Det torde kunna antagas, att vid en avvägning i enlighet med vad nu angivits till'börligt hänsynstagande till militära tjänstgöringsförhållanden endast undantagsvis skall påkalla att domstolen förflyttar sig till det militära etablissementet.

En ytterligare synpunkt som anförts mot att militärpersoner skulle åläggas inställa sig inför allmän domstol å dess vanliga sammanträdeslokal ligger på ett annat plan än det nyss berörda spörsmålet av väsentligen praktisk natur. Även den nu åsyftade synpunkten har i tidigare sammanhang ofta framförts såsom ett av argumenten för krigsdomstolarnas bibehållande. Så- lunda har, bland annat av 1901 års krigslagstiftningskommitté, framhållits att de värnpliktiga, som icke efter fritt val inträtt i militärtjänsten, då det gällde däri begångna, ofta obetydliga förseelser ej borde utsättas för att svara inför allmän domstol i samma ordning som andra åtalade och därige- nom ådraga sig den uppmärksamhet från allmänhet och pressen, som vore förbunden med en inställelse vid allmänna domstolsförhandlingar.

Beträffande den nu berörda synpunkten anföres av 1920 års krigslagstift- ningskommitté bland annat (SOU 1922: 34 s. 77):

Vad vår militära process anginge vore den i princip lika offentlig som processen vid de allmänna domstolarna, ehuruväl på grund av de faktiska förhållandena rätte-' gångarna på ett kasernetablissem—ent icke tilldroge sig den uppmärksamhet från allmänhetens sida som brottmålsprocesserna i de allmänna domstolarnas sessions- salar. Offentligheten, som vore en bärande princip i fråga om förfarandet vid alla våra underrätter, bleve därför i fråga om krigsrätterna i allmänhet blott en död

bokstav. För övrigt syntes det väl vara riktigast, att militära brottmål, som icke vore av den ringa beskaffenhet, att de kunde avgöras i disciplinär väg, bleve be- handlade såsom andra brottmål i de allmänna domstolslokalerna med den offent- lighet en dylik procedur medförde. Någon anledning syntes ej föreligga att be- träffande sådana brott ställa militärerna i annan ställning än övriga medborgare. För de militära brottmålens avgörande måste det givetvis också 'vara fördelaktigare, om desamma handlades och avdömdes i de vanliga domstolslokalerna med deras tillgång på prejudikatsamlingar och juridisk litteratur samt domstolsarkiv.

I 1933 års proposition framhålles i nu förevarande fråga i huvudsak föl- jande (nr 223 s. 45).

Det vore påtagligt, att de uttalanden, som ginge ut på att de värnpliktiga av humanitära skäl ej borde utsättas för att svara inför allmän domstol, i själva ver— ket åsyftade, att likheten inför lagen borde undvikas och specialdomstolar för sådant ändamål bibehållas. I ännu högre grad gällde detta de uttalanden som gjorts dlärom att det vore olämpligt och för disciplinen skadligt att militärt befäl nödgades för för- seelse i tjänsten för rannsakning och dom inställa sig inför allmän domstol. Dylika synpunkter kunde icke vinna beaktande rvid bedömande av den föreliggande frågan. Om brottet vore sådant, att det ej kunde avgöras i disciplinär väg utan måste av dom- stol utredas och bedömas, kunde säkerligen ej på sådana skäl grundas ett krav på någon annan och bättre ställning för militärerna inför lag och rättsskipning än_ den som vore övriga medborgare beredd. Att vad de värnpliktiga anginge de icke fnivilligt inträtt i militärtjänsten vore härvid intet skäl. Detsamma skulle då kunna sägas om andra medborgerliga förpliktelser gentemot staten, om vilka medborgarna i allmänhet icke av egen drift ansökt. Även från praktisk synpunkt syntes de if råga— varande skälen vara föga bärande. Bortsett från den missuppfattning rörande arten av de å de allmänna domstolarnas uppropslistor förekommande målen varom de vitt— nade, framginge av bestämmelserna i det föreliggande lagförslaget, att de mili- tära målen vid de domstolar där sådana i någon större utsträckning skulle före- komma vore avsedda att även kunna handläggas vid särskilda därför avsedda sam— manträden och liksom nu förläggas till vederbörande militära etablissement. För övrigt vore redan enligt gällande rätt krigsrättsförhandlingarna i princip offent- liga och även om allmänheten nu endast sällan begagnade sin rätt att bevista dem, funnes intet som borgade för att detta förhållande även 'framdeles skulle bestå. Det vore i ett annat sammanhang som de åberopade humanitära synpunkterna förtjä- nade beaktande. På dem, bland andra, grundade sig delvis den disciplinära bestraff— ningsrätt, som tillkomme vederbörande befälhavare. 'Den noggrannhet i tjänste- plikters fullgörande, som militärtjänsten och disciplinens upprätthållande förutsatte, hade ansetts kräva ingripande med bestraffning i ett flertal fall, där detta i civil tjänst kanske ej skulle ha ifrågakommit. Den enligt tjänstgöringsreglementena varje överordnad ålagda förpliktelsen att anmäla varje tjänsteförseelse, som komme till hans kännedom, vore ett tydligt uttryck för denna stränghet. Det läge i sakens natur, att under dylika förhållanden åtskilliga brott och förseelser måste förekomma, som "ej vore till sin art likställda med dem, varmed domstolarna i allmänhet hade att taga befattning. De vore närmast jämställda med de tjänsteförseelser, för rvilkas be- dömande särskilda bestämmelser i de civila verkens instruktioner givits, och hade i några av de avgivna yttrandena benämnts skolförseelser. Säkerligen kunde med fog sägas, att de omnämnda humanitära synpunkterna förbjöde ett hänskjutande till domstol av dylika förseelser. För beivrande av dessa vore befälhavarens discipli- nära bestraffningsrätt närmast avsedd. Befälhavaren hade sålunda att i viss angiven ordning i första hand pröva huruvida förseelsen kunde försonas med disciplinstraff eller ej. Endast i sistnämnda fall hänskötes målet till domstol. Lagens ståndpunkt syntes följaktligen kunna sägas vara den, att befälhavarens nämnda prövning skulle

utgöira kriteriet på om förseelsen vore att hänföra till skolförseelse. Det vore uppenv hårt., att vid denna prövning någon gång kunde inträffa, att förseelse, som befäl- havaren ansett ej kunna beivras allenast med disciplinstraff, sedermera då den konnme till domstols prövning likväl befunnes kunna därmed försonas. Därmed vore d'OClK ingalunda sagt, att en felbedömning i det hänseende varom nu vore fråga från befälhavarens sida förelegat av beskaffenhet att därigenom till domstolen hänskju- tits vad rätteligen vore att anse såsom en skolförseelse. Icke alla förseelser, som kunde försonas med disciplinstraff, vore av dylikt slag. Dessutom kunde i här av- seddla mål liksom i mål inför allmän domstol förekomma, att handlingens karaktär av Iringa förseelse först efter utredning inför domstolen bleve klarlagd. Det syntes icke kunna påstås, att därigenom orättvisa tillskyndats den tilltalade i vidare mån än sådaln alltid måste anses föreligga i fall, då någon blivit oskyldigt misstänkt eller misstänkts för svårare brott än han begått.

Såsom framgår av de nu återgivna uttalandena har det i tidigare sam- manhang framförda kravet på att militärpersoner icke skulle i vanlig ord- ning åläggas inställelse inför allmän domstol bedömts olika alltefter beskaf- fenheten av det brott, som skall bliva föremål för beivran. Sålunda har detta krav, såsom det synes med all rätt, tillerkänts berättigande endast så- vitt gäller sådana ringare förseelser _- »skolförseelser» som kunna och höra bliva föremål för beivran i disciplinär ordning. I annan del av före- varande utredning komma att förordas anordningar i syfte dels att åstad- komma ett förbättrat utredningsförfarande i disciplinmål och därigenom be- reda vederbörande befälhavare ökad möjlighet att utnyttja den bestraff- ningsrätt, som tillkommer honom, och dels att tillförbinda befälhavaren att i den mån så kan ske också begagna sin bestraffningsrätt. Givetvis kan det dock icke heller framdeles helt undgås att till följd av utredningsmate- rialets otillräcklighet såsom grundval för åläggande av bestraffning i discipli- när ordning till domstols prövning komma att hänskjutas även mål angåen— de ringare förseelser. Detta följer redan därav att vid utredningen i målen befälhavaren icke har tillgång till sådana processuella befogenheter, som tillkomma domstol, exempelvis avhörande av vittnen under edsansvar. Ett hänskjutande till domstol kan således fortfarande komma att ske jämväl i fall där det på förhand står klart att, även om de mot den tilltalade riktade påståendena till fullo bliva styrkta inför domstolen, vad han låtit komma sig till last i allt fall måste bedömas såsom en ringa förseelse, som icke kan förskylla svårare påföljd än disciplinstraff. Med hänsyn särskilt till dy- lika fall torde de synpunkter, som anförts för en särbehandling av de mi- litära målen, icke böra lämnas obeaktade. Att fördenskull fordra att dom- stolen skall sammanträda i det militära etablissementet kan dock icke vara av förhållandena påkallat. De nyssnämnda synpunkterna torde i allt väsent- ligt kunna tillhör-ligen beaktas genom bestämmelser syftande till att militära mål, som handläggas vid sammanträde i domstolens ordinarie lokal, icke bliva upptagna till handläggning i omedelbart samband med andra mål. Detta lär kunna ernås genom en föreskrift, att militära mål, som förekomma till handläggning å dag till vilken jämväl andra mål utsatts, skola uppföras å särskild uppropslista och, om detta icke föranleder särskild olägenhet, ut-

sättas att förekomma antingen före eller efter det samtliga övriga mål blivit handlagda. Då en sådan ordning icke innebär något avsteg från vare sig offentlighetsprincipen eller någon annan för det allmänna rättegångsförfa- randet antagen grundsats torde den av praktiska skäl böra gälla militära ? mål överlag. ,

Genom det ovan anförda torde ha påvisats, att tillbörligt hänsynstagande ? till de militära tjänstgöringsförhållandena endast undantagsvis kan påkalla. att dom-stolarna för handläggning av militära mål sammanträda i veder— börande truppförbands etablissement, ävensom att de förutnämnda humani— tära synpunkterna kunna på annat sätt tillgodoses. Detta utesluter dock icke. att det många gånger kan visa sig lämpligt att förlägga domstolens samman- träde till det militära etablissementet, exempelvis vid tillfällen då domsto- len har att å en och samma dag upptaga ett flertal militära mål eller eljest en mera betydande tillströmning av militärer i domslokalerna är att för- vänta. Särskilt synes vad nu framhållits komma att få tillämpning i fall då en och samma domstol blir gemensam för flera förband och således före- komsten av militära mål vid domstolen blir mera allmän. I sådana fall torde det ligga nära till hands att, även om förbanden äro förlagda å domstolens ordinarie sammanträdesort eller i dess omedelbara närhet, dom-stolen sam- manträuderi något av de militära etablissementen och således där handläg- ger mål från samtliga förbanden. En sådan ordning torde merendels utan olägenhet kunna tillämpas även då tilltalad, som tillhör annat förband än det i vars kasern sammanträdet hålles, är häktad eller arresterad. I regel lär hans förpassande från den ena kasernen till den andra kunna ske utan någon insyn från allmänhetens sida, särskilt om biltransport anlitas. Med den föreslagna ordningen att vid domstolsförhandlingarna särskilja militära mål och andra mål lär det även merendels vara möjligt att utan onödig in- syn från allmänheten till domstolens ordinarie .sammanträdeslokal inför- passa häktad eller arresterad från förband, som icke är förlagt å eller i ome- delbar närhet av sammanträdesorten. Än lättare torde så kunna ske om tillfälle finnes att förlägga sammanträdet till annat kasernetablissement i närheten av den vanliga domslokalen.

Kravet på snabbt ingripande från domstolens sida vid upptagande av militära mål har kommit till uttryck i flera bestämmelser i gällande krigslagstiftning. I 15 5 första stycket RLK föreskrives, att krigs- rätten-s första sammanträde för behandling av dit hänskjutet mål skall ut- sättas att äga rum så snart lämpligen kan ske och att rannsakning med häktad eller 'i förvarsarrest intagen person skall hållas sist inom åtta dagar från den dag, då krigsdomaren erhållit underrättelse om åtalet. I instruktio- nen för krigsdomare m. fl., & 2, föreskrives att krigsdomaren vid bestäm- mande av tid för sammanträde skall taga hänsyn till tjänstgöringsförhål— landena vid vederbörande förband samt att, då det för krigslydnadens upp- rätthållande eller av annan orsak finnes vara av synnerlig vikt att krigs— rätten ofördröjligen sammanträder för behandling av något dit hänskjutet

mål, sammanträdet skall utsättas att äga rum så fort ske kan och senast inom fyra dagar efter det framställningen om hållande av krigsrätt inkom till krigsdomaren. Är denne förhindrad att inom nämnda tid deltaga i sam— manträde med krigsrätten, skall han överlämna åt vice krigsdomaren att inträda i hans ställe. Det må anmärkas att, då 1914 års riksdag vid be- handlingen av förslaget till RLK förordade införande av bestämmelsen i 7 % tredje stycket om tillsättande av vice krigsdomare, behovet av sådana befattningar motiverades med att det vore av särskild vikt att avgörandet av till krigsrätt hänskjutna disciplinmål icke fördröjdes på grund av hinder för den ordinarie krigsdomaren. På föranledande av riksdagen tillkom även stadgandet i 97 % RLK om befogenhet för befälhavare, som hänskjutit di— sciplinmål till krigsrätt, att förordna om den tilltalades hållande i förvars- arrest till dess krigsrätten sammanträder under förutsättning att förseelsen är av svårare beskaffenhet och det för krigslydnadens upprätthållande fin- nes vara av synnerlig vikt att den tilltalade icke lämnas på fri fot. Det var även på föranledande av riksdagen som i 82 & RLK infördes bestämmelse därom att disciplinstraff, som ådömes av krigsrätt, må verkställas utan hin- der av anförda besvär. Vidare återfinnes i 189 % SLK vissa bestämmelser, som syfta till att tillgodose kravet på snabbhet vid beivrande av militära förseelser. Sålunda stadgas där, såsom undantag från huvudregeln att disciplinstraff av sträng arrest icke får åläggas av befälhavare, att detta är tillåtet dels vid mobiliserad avdelning och å fartyg på sjötåg, dels även i andra fall då krigsrätt icke kan sammanträda för behandling av dit hänskjutet mål inom fyra dagar efter det befälhavaren med framhållande av målets brådskande beskaffenhet påkallat krigsrättens sammanträde och befälhavaren på grund av särskilda omständigheter finner det vara för krigslydnadens upprätthål— lande av synnerlig vikt att den felande utan uppskov blir bestraffa—d.

Enligt det lagförslag, som genom 1933 års proposition förelades riksdagen, skulle underrätts första sammanträde för handläggning av militärt mål ut- sättas att äga rum så snart lämpligen kunde ske. Tiden för sammanträdet skulle bestämmas av rättens ordförande i samråd med befälhavaren. Såsom fömt antytts skulle, om målet med hänsyn till dess beskaffenhet och domsto- lens arbete i övrigt lämpligen ej borde utsättas att förekomma vid ordinarie sammanträde, extra sammanträde för målets handläggning hållas. Enligt uttalande i propositionen innebar sistnämnda bestämmelse, att domstolen skulle vara skyldig hålla extra sammanträde för handläggning av militärt mål, som överlämnades till domstolen mellan de ordinarie sammanträdena å sådan tid att dröjsmål med målets behandling skulle uppstå om det utsat- tes till ordinarie sammanträde. I propositionen framhölls, att därvid dock icke avsåges kortare dröjsmål och att bestämmelsen naturligen finge sär- skild betydelse för häradsrätt. I fråga om rannsakning med häktad och den som tagits i förvarsarrest skulle fortfarande gälla det förenämnda stadgandet i 15 å första stycket RLK.

Frågan blir här närmast huruvida vid de militära målens överförande till de allmänna domstolarna under de ändrade betingelser, som den nya rätte-

gångsordningen innebär, behov föreligger av särskilda bestämmelser i nu förevarande hänseende.

Enligt 45 kap. 14 & nya RB skalli brottmål rätten så snart ske kan bestämma tid för huvudförhandling. Dessförinnan skall i regel förundersökning —- d. v. 8. den på polismyndighet och åklagaren ankommande utredningen —— ha ägt rum och åtal blivit av åklagaren väckt genom ansökning om stämning. Därest infordrande av bevisuppgift eller annan förberedande åtgärd ej er- fordras, fastställes tiden för huvudförhandlingen vid stämningens utfärdande. Om den tilltalade är anhållen eller häktad, skall enligt nyss angivna lagrum huvudförhandling hållas inom en vecka från den dag, då åtalet väcktes, om ej på grund av särskild omständighet —— såsom fullständigande av förunder- sökningen, bevisupptagning eller annan förberedande åtgärd — längre upp- skov är nödvändigt. Har den tilltalade häktats efter åtalet, skall tiden räknas från dagen för hans häktande. I övrigt gäller icke någon särskild tidsfrist för utsättande av huvudförhandling. I motiven till nya RB uttalas, att det läge i sakens natur att huvudförhandling skulle utsättas att äga rum så snart ske kunde med iakttagande av att parter och andra erhölle skälig tid att inställa sig vid rätten och, då så erfordrades, förbereda sig till förhandlingen, samt att i allmänhet huvudförhandling i brottmål torde komma att utsättas i domsaga till sådan dag å allmänt ting och i stad till sådan allmän rätte- gångsdag, då brottmål av den art, varom fråga vore, brukade handläggas. I 24 kap. 12 och 13 åå nya RB äro särskilda tidsfrister stadgade, inom vilka då någon anhållits såsom misstänkt för brott dels anhållningsmyndigheten — undersökningsledaren eller åklagaren ——- skall hos rätten göra framställning om den anhållnes häktande och dels rätten har att hålla särskild förhand— ling i häktningsfrågan. I sistnämnda hänseende gäller att, då till domstolen inkommit framställning om den anhållnes häktande, domstolen skall så snart ske kan, och, om synnerligt hinder ej möter, sist å fjärde dagen därefter hålla förhandling i häktningsfrågan. Utsättes huvudförhandling att hållas inom en vecka, sedan framställningen inkom, må dock, om ej domstolen finner särskild förhandling böra äga rum, med förhandlingen anstå till huvudför- handlingen.

Såsom förut antytts äger enligt 97 & RLK befälhavare, som hänskjutit disciplinmål till krigsrätt, förordna om den tilltalades hållande i förvarsarrest till dess krigsrätten sammanträder under förutsättning att förseelsen är av svårare beskaffenhet och det för krigslydnadens upprätthållande finnes vara av synnerlig vikt att den tilltalade icke lämnas på fri fot. I annat samman— hang föreslås, att motsvarighet till denna bestämmelse bibehålles efter de mi- litära målens överförande till de allmänna domstolarna och att, då åtal väc- kes i mål vari förordnats om den tilltalades hållande i förvarsarrest, i fråga om den tid, inom vilken huvudförhandling skall hållas, skall gälla vad i 45 kap. 14 ?; nya RB är föreskrivet om häktad. Enligt vad ovan angivits innebär detta, att huvudförhandling i regel skall [hållas inom en vecka från den dag då åtalet väcktes. Då fråga är om svårare disciplinöverträdelser torde de nu åsyftade bestämmelserna innefatta tillräckliga garantier för att disciplinens

upprätthållande icke behöver bliva äventyrad under den tid, som åtgår för målets beredande till domstolsbehandling, ävensom att målet med den skynd- samhet, som i sådana fall är av omständigheterna påkallad, blir upptaget av domstolen. Disciplinförseelser, som icke äro av sådan svårhetsgrad att 'för- varsarrest kan ifrågakomma, torde liksom för närvarande till övervägande del komma att bestraffas av vederbörande befälhavare. Betydelsen av särbe- stämmelser för de militära målen i det avseende varom nu är fråga lär därför väsentligen komma att inskränka sig till sådana fall av lindrigare disciplin- överträdelser, som av en eller annan anledning icke bliva föremål för beiv- ran i disciplinär ordning. Även i dessa fall kan det givetvis för krigstuktens upprätthållande vara av vikt, att domstolsbehandlingen sker utan dröjsmål. Det krav på skyndsam behandling av militära mål, som sålunda i viss ut- sträckning gör sig gällande, torde dock icke påkalla bibehållande av någon motsvarighet till förut omnämnda föreskrift i krigsdomarinstruktionen, som ålägger krigsdomare att, då det för krigslydnadens upprätthållande finnes vara av synnerlig vikt att krigsrätten ofördröjligen sammanträder, utsätta sammanträdet att äga rum senast inom fyra dagar. Såsom i instruktionen förutsatts kunna jämväl andra omständigheter än omsorgen om discipli- nens upprätthållande giva anledning till att upptagandet av ett militärt mål bör påskyndas, såsom förestående hem—förlovning av manskap från vederbö- rande förband eller förbandets deltagande i övningar å annan plats. Särskilt med hänsyn till att enligt den nya rättegångsordningen icke blott rådhus- rätter utan även häradsrätter skola regelbundet hålla allmänt sammanträde för huvudförhandling varje vecka torde de speciella förhållanden, som från angiVna synpunkter kunna föreligga beträffande militära mål, bliva till- räckligt beaktade genom en föreskrift av innehåll att, sedan åtal väckts i militärt mål, som med hänsyn till disciplinens upprätthållande eller annan omständighet kräver skyndsam behandling, särskilt sammanträde för huvud- förhandling skall i mån av behov utsättas. Kan målet utsättas till nästföl— jande eller eljest näraliggande allmänt sammanträde, blir således i regel något extra sammanträde icke erforderligt och behovet därav skall i andra fall prövas med hänsyn till föreliggande omständigheter. För att rätten skall erhålla kännedom om de omständigheter, som kunna vara av betydelse i före- varande hänseende, bör vidare stadgas, att utsättande av militärt mål till huvudförhandling skall ske efter samråd med vederbörande befälhavare.

I fråga om den i 24 kap. 13 å nya RB stadgade tid, inom vilken domstolen har att sammanträda för särskild behandling av framställt häktningsyrkande, torde någon anledning till särbestämmelse för de militära målen icke före- finnas. I annat sammanhang kommer att upptagas frågan huruvida de i 12 & samma kapitel stadgade tidsfristerna för anhållningsmyndigheten att till domstolen avlåta framställning om den anhållnes häktande böra utan avvikelse gälla även i militära mål.

Den undersökning, för vilken ovan redogjorts, har givit till resultat att hänsynstagande till militära förhållanden endast undantagsvis kan påkalla

att de allmänna domstolarna vid handläggning av militära mål sammanträ- da på annan plats än i den vanliga domslokalen eller, om domstolen utan olägenhet för egen del finner det lämpligare, i något närliggande kasern- etablissement. Den särskilda föreskrift, som funnits böra förordas i fråga om sammanträdesordningen vid upptagande av militära mål, medgiver att även sådana mål merendels handläggas vid domstolarnas allmänna samman— träden. Från dessa utgångspunkter blir kravet på särskild anpassningsför- måga hos domstolarna vid upptagande av militära mål mindre framträdan- de, och resultaten av den nu gjorda undersökningen få sålunda även bety- delse för bedömandet av det i direktiven ifrågasatta behovet av särbestäm- melser beträffande domstolarnas sammansättning.

Vad angår rådhusrätterna torde visserligen såsom förut framhållits den nya ordningen, enligt vilken i vissa mål nämnd skall medverka även i dessa domstolar, vara ägnad att verka tyngande på rådhusrätternas arbete. Med de utgångspunkter för bedömandet som nyss angivits lär emellertid kunna antagas, att det i regel icke skall möta större svårigheter att även i brådskande fall få nämnden samlad för handläggning av militära mål än då fråga är om andra mål. I den mån svårigheter i nu berörda hänseende kun— na inställa sig, lär detta i första hand komma att ha sin grund däri att dom- stolens tid är upptagen av andra redan utsatta rättsförhandlingar. Icke heller torde det vara förbundet med någon nämnvärd olägenhet att på sätt förut- satts rådhusrätt med nämnd där så finnes påkallat sammanträder i en inom staden eller dess omedelbara närhet belägen kasern. Därvid förutsättes gi— vetvis, att lämplig lokal ställes till förfogande i militäretablissementet. [ fall då rådhusrätt med nämnd undantagsvis kan behöva förflytta sig någon läng- re väg från den ordinarie sammanträdesplatsen måste givetvis såväl från kostnadssynpunkter som eljest vissa olägenheter vara förenade därmed. Av den tablå över den av utredningen föreslagna jurisdiktionsindelningen, vil- ken såsom bilaga C finnes fogad vid betänkandet och närmare behandlas i det följande, framgår emellertid att endast i några få fall förband, som hän- förts till rådhusrätt, ha sin förläggning annorstädes än i staden eller dess omedelbara närhet. Härtill kommer, att enligt vad som förutsatts icke heller i dessa fall rådhusrätten skulle annat än i sällan förekommande situationer behöva förflytta sig till förbandets förläggning.

På grundval av statistiskt material, avseende åren 1937 och 1942, ha be— räkningar verkställts för bedömande av frekvensen av sådana militära mål, vid vilkas handläggning inför rådhusrätt enligt den nya ordningen skulle er- fordras medverkan av nämnd. Härvid har hän-syn även tagits till SLK-ut- redningens förslag om revision av militärstraffrätten. Enligt dessa beräkning- ar skulle antalet militära mål, vari nämnd skall medverka i rådhusrätt, bliva knappt tio procent av hela antalet militära ansvarsmål.

Av det nu anförda torde framgå, att handläggningen av militära mål inför rådhusrätt med nämnd icke kan antagas komma att föranleda praktiska olägenheter av beskaffenhet att påkalla avvikelse från den ordning, som en— ligt nya BB i detta avseende skall gälla beträffande vanliga brott-mål.

Såsom förut nämnts är rådhusrätt domför med endast en lagfaren domare vid huvudförhandling och syn å stället i brottmål, om målet rör allenast ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, och i målet ej förekommer anledning att målsägande finnes. Denna speciella domförhets- regel torde med fördel kunna utsträckas att avse även mål rörande ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff än disciplinstraff. Det må i detta sammanhang nämnas, att SLK-utredningen föreslår avskaffande av straff- formema sträng arrest och skärpt arrest, att förslaget upptager två olika former av disciplinstraff, nämligen arrest, närmast motsvarande den nuva— rande vaktarresten, och disciplinbot, utgörande en form av penningstraff, samt att maximum för arreststraffet föreslås skola höjas från vaktarres- tens nuvarande maximum, femton dagar, till tj'ugu dagar. Därest sådan förlängning av arreststraffet genomföres, synes icke kunna möta någon be- tänklighet mot att låta en domstol, bestående av endast en ledamot, ådöma arreststraff upp till det föreslagna maximum, så mycket mindre som enligt överväganden i annan del av förevarande utredning sådan befogenhet fun- nits höra i disciplinmål tilläggas den militäre befälhavaren.

En utvidgning på sätt nu föreslagits av den behörighet, som enligt nya RB tillkommer rådhusrätt med endast en ledamot tillstädes i rätten, torde med— föra en väsentlig arbetsbesparing för rådhusrätterna vid handläggning av militära mål. Enligt statistiska beräkningar — vilka även här avsett åren 1937 och 1942 och verk-ställts med beaktande av den föreslagna revideringen av militärstraffrätten — skulle nämligen med en sålunda utvidgad behörig- hetsregel antalet militära mål, vari rådhusrätterna bliva domföra med en- dast en ledamot, komma att uppgå till omkring trettiofem procent av totala antalet militära brottmål.

I enlighet med vad ovan angivits skulle alltså rådhusrätterna vid huvudför- handling i militära brottmål komma att ha följande olika sammansättningar, nämligen i mål om ansvar för brott, varå kan följa straffarbete i två år eller därutöver: en lagfaren ledamot och nämnd; i mål rörande allenast an- svar för brott, varå ej kan följa svårare straff än disciplinstraff eller böter och där anledning ej förekommer att målsägande finnes: en lagfaren leda- mot; och i andra fall: tre lagfarna ledamöter.

Vad angår härads rätterna blir i första hand fråga om utvidgad tillämpning i militära mål av den förut omnämnda speciella regel, enligt vil- ken häradsrätt är domför med endast tre i nämnden vid huvudförhandling och syn å stället i brottmål, om målet rör allenast ansvar för brott, varå ej kan följa svårare straff än böter, och i målet ej förekommer anledning att målsägande finnes. Det torde i anslutning till vad som föreslagits be— träffande behörigheten för enmansdomare i rådhus-rätt utan vidare vara givet. att den speciella domförhetsregeln för häradsrätterna bör utsträckas att gäl- la =även mål rörande ansvar för brott, varå ej kan följa svårare straff än disciplinstraff. Detta innebär, att enligt de statistiska beräkningarna härads- rätterna skulle i omkring trettiofem procent av de militära brottmålen komma att fungera i den nämnda enklare sammansättningen. Vid en jämkning av

domförhetsreglerna för häradsrätt endast i enlighet med vad nu angivits skulle således i återstående omkring sextiofem procent av de militära brottmålen erfordras fulltalig nämnd.

Givet är, att i fall då en häradsrätt får att upptaga ett större antal militära mål det kan komma att innebära en icke obetydlig arbetsökning för nämnden att fulltalig deltaga vid handläggning av mera än hälften av dessa mål. I åtskilliga fall blir det tvivelsutan även här fråga om mål rörande mera obe- tydliga förseelser, för vilka domstolen icke finner anledning utmäta svåra- re straff än disciplinstraff och som komma under domstolens behandling på den grund att den militäre befälhavaren med hänsyn till bristande bevis- ning eller eljest funnit sig ej kunna begagna sin disciplinära bestraffnings- rätt. Det är givetvis ett önskemål, att nämndemännens tid icke mera än nöd— vändigt skall tagas i anspråk för deltagande i mål av dylik art.

Vad här närmast gäller är således huruvida genom ytterligare jämkning i »domförhetsreglerna häradsrätt med fulltalig nämnd kan frigöras från be- fattning med nu åsyftade mål av mera bagatellartad beskaffenhet. Därvid är att beakta, att vid utformningen av de särskilda domförhetsregler, enligt vilka såväl häradsrätter som rådhusrätter kunna i förenklad sammansätt- ning upptaga bötesmål, fasthållits vid att strafflatituden icke skall inrym- ma svårare straff än böter. Beträffande de militära mål, om vilka här är fråga, ingår även svårare straff än disciplinstraff i strafflatituden, och det är först efter prövning av omständigheterna i det särskilda fallet som målet kan betecknas såsom bagatellmål. Ett särskilt skäl kan dock föreligga att i nu berörda hänseende göra skillnad mellan vanliga mål och militära mål. Då det gäller militära mål har beträffande flertalet brottskategorier vederbö- rande befälhavare tillagts befogenhet att ålägga disciplinstraff även i fall då svårare straffart ingår i latituden. Till synes borde det därför i princip knappast kunna riktas någon invändning mot att en häradsrätt med tremans- nämnd tillägges samma befogenhet som befälhavaren eller att tillämpa den blandade straffskalan under förutsättning att påföljden finnes kunna stanna vid disciplinstraff.

Det torde emellertid visa sig att genomförandet av en sådan anordning skulle möta betydande praktiska svårigheter. Därest i mål, som upptagits vid tremansting, befinnes att straffet icke bör stanna vid disciplinstraff eller tvekan härom uppkommer, måste målet för fortsatt behandling överlämnas till fulltalig rätt. Ett sådant förfarande är väl förenligt med nuvarande rätte- gångsordning och skall enligt gällande bestämmelser tillämpas då vid tre- mansting upptaget mål icke kan bn'ngas till slut vid första rättegångstillfållet. Vid en handläggning enligt den nya processordningen skulle ett sådant förfa- rande medföra komplikationer. De principer, som ligga till grund för den nya ordningen, ha föranlett bestämmelse därom att, om uppskov blir erfor- derligt och icke samtliga vid det senare rättegångstill—fället tjänstgörande ledamöterna i rätten även övervarit den tidigare handläggningen, målet vid det senare rättegångstillfället måste utsättas till ny huvudförhandling, där— vid med vissa modifikationer hela den tidigare handläggningen skall uppre-

pas. Detta medför att, om militära mål skola upptagas och prövas vid tre- mansting i enlighet med vad ovan angivits, en förprövning av målet torde bliva erforderlig för utrönande av om det är antagligt, att straffet skall stanna vid disciplinstraff eller om strängare straff är att förvänta. Om må— len icke på detta sätt redan i förväg uppdelas, kan den ifrågasatta anordning- en antagas komma att föranleda mera omgång och besvär än om målen över- lag upptoges vid fulltalig häradsrätt.

De antydda svårigheterna giva sig tillkänna då det blir fråga om att an- ordna en sådan förprövning av målen som nyss nämnts. Behandling vid dom- stol av militära mål kommer enligt utredningens förslag att liksom för när- varande huvudsakligen äga rum i följande fall, nämligen om med hänsyn till brottets beskaffenhet eller eljest disciplinär bestraffningsrätt överhuvud ej tillkommer militär befälhavare; om befälhavaren i fall då han äger be- straffningsrätt finner att påföljden ej bör stanna vid disciplinstraff; och om för utövande av befälhavarens bestraffningsrätt erforderlig utredning icke kunnat åstadkommas. I de först angivna båda fallen torde icke annat än un- dantagsvis bliva fråga om mål av sådan beskaffenhet att anledning förelig- ger att bereda tillgång till en förenklad domstolsorganisation, i alla händelser icke enbart för dessa fall. I det återstående fallet eller då målets hänskju— tande till behandling vid domstol föranletts av att erforderlig utredning icke kunnat åstadkommas angående brottsrekvisiten eller graden av vederböran- des skuld brister den förberedande utredningen just i de avseenden, som en- ligt vad nyss angivits skulle bliva föremål för bedömande vid förprövningen. Det måste följaktligen här förutsättas, att utredningen i regel icke är tjänlig såsom grundval för en förhandsprövning huruvida påföljden kommer att stanna vid disciplinstraff. Även om det, oavsett bristerna i utredningen, i en del fall skulle framstå såsom tämligen givet att förseelsen icke förskyller svårare straff än disciplinstraff, torde vanskligheten av att anordna en på ett sådant antagande grundad förprövning ligga i öppen dag.

Även eljest torde invändningar kunna resas mot att begränsa domstolens prövning till åläggande av det lindrigaste bland flera i en latitud upptagna straff. Det måste onekligen förefalla mindre tillfredsställande att domstolen, sedan den inlåtit sig på sakprövning, kan nödgas såsom ett led i denna pröv- ning konstatera sin bristande behörighet att slutföra prövningen. Ej heller kan det vara tillfredsställande, att domstolen i och med att den skjuter ett mål ifrån sig till fulltalig rätt därigenom redan före det slutliga avgörandet också tillkännagiver en _ om än preliminär ståndpunkt i straffmätnings- frågan. Kanske bör det icke heller alldeles bortses från att ett sådant system som det ifrågasatta kan vara ägnat att i något fall skenbart giva stöd åt den föreställningen att domstolen då den i förenklad sammansättning ådömt endast disciplinstraff därvid påverkats av önskan att utan omgång föra må- let till slut.

En tänkbar möjlighet vore att häradsrätt med tremansnämnd tillades be- fogenhet att ådöma icke blott disciplinstraff utan med viss begränsning även svårare straff, exempelvis fängelse i högst tre månader. Med ett sådant sys-

tem skulle visserligen den även då erforderliga förprövningen av målen i någon mån underlättas. Däremot torde i övrigt samma invändningar kvarstå som mot den nyss diskuterade anordningen, varjämte tillkomma även andra betänkligheter, som icke här torde behöva beröras. Ytterligare en möjlighet skulle vara att häradsrätt med tremansnämnd erhölle befogenhet att upptaga och utan inskränkning pröva mål rörande vissa särskilt angivna brott av mindre svårhetsgrad, även om å brottet kan följa svårare straff än disciplin- straff. En sådan utvidgning av en icke fulltalig domstols kompetens synes dock' utan närmare motivering kunna lämnas ur räkningen.

I enlighet med vad nu angivits skulle alltså häradsrätterna vid behand- ling av militära ansvarsmål komma att ha lika sammansättning som vid handläggning av andra brottmål med endast den modifikationen att vid tre- mansting skulle kunna upptagas icke endast bötesmål utan även mål rörande ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff än disciplinstraff.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att behovet av en förenklad dom- stolsorganisation för militära bagatellmål kan antagas komma att i mindre grad göra sig gällande med hänsyn till de särskilda anordningar, som av utredningen i det följande förordas i ändamål att åstadkomma ett ökat ut- nyttjande av den disciplinära bestraffningsrätt, som tillkommer de militära befälhavarna. Härigenom skulle nämligen domstolarna i motsvarande mån bliva befriade från befattning med sådana mera bagatellartade brottsfall, för vilka den disciplinära bestraffningsrätten i första hand är avsedd.

Såsom framgår av annan del av betänkandet äro några särbestämmelser icke avsedda i fråga om rådhusrätters och häradsrätters sammansättning vid handläggning av militära mål, vari icke föres talan om ansvar och som således enligt den nya ordningen äro att hänföra till tvistemål.

Det torde, såsom i direktiven för utredningen framhålles, vara uppenbart, att spörsmålet om vilken domstol som skall vara behörig att upptaga ett militärt mål icke gärna kan regleras på samma sätt som beträffande vanliga brottmål eller i princip efter platsen för brottets begående.

I denna fråga anfördes i 1933 års proposition bland annat (nr 223 s. 60) : De nuvarande underrätterna vid krigsmakten vore anknutna till de särskilda trupp- förbanden. Regementskrigsrätt skulle sålunda finnas vid varje regemente och där— med likställt truppförband samt stationskrigsrätt vid envar av örlogsstationerna. I den mån därigenom avdelning av knigsmakten icke vore försedd med krigsrätt eller om personal från olika truppförband eller stationer sammandragits till gemensam tjänstgöring eller avdelning vore förlagd å annan ort än huvudstyrkan eller utom stationen finge vid sådan avdelning särskild krigsrätt inrättas. Såsom allmän regel gällde att mål, som tillhörde krigsdomstol, skulle upptagas av krigsrätten vid den avdelning av krigsmakten, som den tilltalade tillhörde eller som målet närmast anginge. Vanliga forumregler gällde således icke i fråga om militära mål. Därest ej särskilda bestämmelser i sådant hänseende meddelades, skulle 'vid ett avskaffande av krigsrätterna de allmänna bestämmelserna om forum i brottmål vinna tillämpning. Detta kunde dock icke anses lämpligt. De särskilda truppförbanden och avdelning- arna syntes fortfarande böra anknytas till vissa bestämda domstolar. Personal till— hörande samma förband eller avdelning syntes ej lämpligen böra skickas till olika

- domstolar, allteftersom brottet med hänsyn till tillfälliga förflyttningar under pågå- ende militära övningar blivit begånget inom den ena eller andra domstolens dom- värjo. Även hänsynen till den ställning de militära befälhavarna intoge till rätts- skipningen i militära mål, särskilt vid utövandet av den dem tillerkända disciplinära bestraffningsrätten, syntes kräva att icke mål rörande personer vid samma avdelning vid olika tillfällen elller samtidigt hänskötes till olika domstolar. Det syntes även såvitt möjligt böra undvikas, att allmän domstol, som eljest i allmänhet ej kunde för- väntas komma att handlägga militära mål, plötsligt vid något tillfälle, då under mi- litärövning, förlagd inom dess domvärjo, brott eller förseelse av militär natur be- ginges, skulle komma att få handlägga något enstaka och kanske även invecklat militärt mål. En koncentration av de militära målen till ett relativt fåtal av de all- männa domstolarna syntes ur rättsskipningens synpunkt vara att föredraga.

I enlighet med detta uttalande stadgades i det genom propositionen fram- lagda lagförslaget såsom allmän regel, att militärt mål, som tillhörde under— rätt, skulle upptagas av underrätten i den ordinarie förläggningsorten för den avdelning av krigsmakten, till vilken den tilltalade hörde eller som målet närmast angick, eller, om han samtidigt tillhörde olika avdelningar, den vid vilken han tjänstgjorde. Såsom komplement till denna allmänna regel upptogs i lagförslaget en bestämmelse om rätt för Kungl. Maj:t att, därest ett ändamålsenligt ordnande av rättsskipningen det krävde, beträffande viss avdelning eller personal förordna att annan underrätt än nyss sagts skulle vara behörig domstol. Detta stadgande motiverades med att, på sätt förut angivits, rådhusrätt ansågs i allmänhet böra i första hand ifrågakomma för handläggning av militära mål i den mån tillfälle fanns att välja mellan råd- husrätt och häradsrätt.

Det torde på skäl som anfördes i 1933 års proposition vara uppenbart, att de militära målens överförande till de allmänna domstolarna påkallar en särskild ordning för bestämmande av forum i sådana mål samt att i enlig- het med 1933 års förslag såsom grundläggande regel i sådant avseende bör gälla att mål från visst förband skall upptagas av domstolen i förbandets ordinarie förläggningsort. Frågan om den närmare utformningen av denna regel upptages i annat sammanhang.

Det skäl — rådhusrätternas företräde framför häradsrätterna såsom forum för militära mål _ som år 1933 åberopades för att tillägga' Kungl. Maj:t befogenhet att meddela från huvudregeln avvikande bestämmelser torde nu- mera icke äga samma giltighet som då. Härvidlag må bland annat hänvisas till den förut berörda genom nya RB tillkomna omläggningen av häradsrät- temas sammanträdesordning. Såsom en omständighet att kunna ställa rådhus— rätterna före vid valet av domstolstyp kvarstår visserligen att rådhusrätterna i flertalet militära mål komma att bestå av färre antal ledamöter än härads- rätterna. I någon mån torde dock denna omständighet förlora i betydelse med hänsyn till att de allmänna domstolarna även vid handläggning av mili- tära mål förutsatts skola med hänsynstagande i första hand till egna arbets- förhållanden kunna i regel sammanträda i sin vanliga domslokal och att en- dast mera undantagsvis särskilt sammanträde skall behöva utsättas för he- handling av militärt mål. I varje fall lär med hänsyn till numera föreliggan-

de faktiska situationer — särskilt de militära förläggningsplatsernas belä- genhet i förhållande till de domstolar som kunna ifrågakomma -—— den nu berörda frågan om rådhusrättemas företräde framför häradsrätterna endast i ringa mån bliva av praktisk betydelse. Emellertid torde från andra syn_ , punkter alltjämt bliva erforderligt att, på sätt skedde i 1933 års lagförslag, tillägga Kungl. Maj:t befogenhet att förordna att mål från visst förband skola upptagas av annan domstol än den enligt huvudregeln behöriga. '

Den synpunkt, som härvid i första hand gör sig gällande, är önskvärd— ' heten av att de militära målen icke bliva utspridda på allt för många dom- stolar utan i den mån så lämpligen kan ske koncentreras till ett mera be- gränsat antal domstolar, vilka sålunda komma att förvärva särskild förtro- genhet med mål av dylik art. Anordningar i sådant syfte ligga nära till hands särskilt i fall då mål från förband, förlagda i varandras närhet, skulle en- ligt huvudregeln upptagas av skilda domstolar. Ett sammanförande i sådana fall av militära mål till en domstol får dock givetvis icke leda till en för denna domstol besvärande arbetsanhopning. I en del fall äro till krigsmak- ten hörande anstalter, såsom vissa militära verkstäder, intendenturförråd och s. k. mobiliseringscentraler, där endast fåtalig personal tjänstgör, förlagda till platser, som icke eljest tagits i anspråk för militära förläggningar. I dessa och liknande fall är frekvensen av militära mål mycket obetydlig och den enligt huvudregeln behöriga domstolen skulle därför endast vid enstaka till- fällen komma att befatta sig med sådana mål. I regel torde därför i dylika fall i stället lämpligen böra anlitas annan domstol, som även eljest upptager militära mål, även om denna domstol icke skulle vara belägen i mera ome- delbar närhet av den ifrågavarande militära anstalten.

Även hänsynstagande till kommunikation-sförhållanden och andra dylika omständigheter kan giva anledning till avvikelser från den primära forum- regeln. Sålunda skulle i en del fall en förflyttning från vederbörande för- bands förläggningsort till den enligt huvudregeln behöriga domstolen vara förenad med betydligt större omgång och tidsspillan än anlitande av till— gängliga förbindelser mellan förläggningsorten och annan domstol.

Med beaktande av ovan anförda synpunkter har uppgjorts bifogade plan, bilaga C, som utvisar huru de militära målen lämpligen synts böra fördelas å olika domstolar. Enligt denna plan skulle för handläggning av sådana mål tagas i anspråk 45 underdomstolar, därav 29 rådhusrätter och 16 härads- rätter. I 25 av dessa fall kommer vederbörande domstol att uteslutande få upptaga mål, som enligt den primära forumregeln tillhöra domstolen, eller således enda-st mål från förband inom den egna domkretsen, varemot i åter- stående 20 fall domstolen skulle genom förordnande av Kungl. Maj:t i större eller mindre utsträckning tillföras mål även från förband eller militär an- stalt utom domstolens domvärjo. I en icke ringa del av. sistnämnda fall är det emellertid fråga om förband eller anstalter, från vilka på sätt förut an— givits endast är att påräkna ett obetydligt antal mål. Vid fördelningsplanens uppgörande har hänsyn tagits till beslutade men ännu icke genomförda för- flyttningar av förband till ny förläggningsort. Likaså ha beaktats beslutade

inkorporeringar av landsbygd med angränsande stad. Däremot har hänsyn icke kunnat tagas till ifrågasatta domsagoregleringar, varom beslut ännu icke föreligger.

I fråga om de riktlinjer, efter vilka fördelningen av målen skett i de sär- skilda fallen, torde i allt väsentligt kunna hänvisas till vad ovan anförts. Endast i några fall torde vidare kommentarer erfordras.

Enligt den primära forumregeln skulle Stockholms rådhusrätt ha att upp- taga mål från staber och till krigsmakten hörande skolor, verk och inrätt- ningar inom staden, livregementet till häst, Stockholms örlogsstation och till staden förlagd lokalstyrka ur flottan. Till rådhusrätten ha även hänförts, för- utom vissa armén tillhörande skolor utom staden, marina avdelningar och flygförband med förläggningar i trakten av Stockholm. Sålunda skola enligt planen vid rådhusrätten upptagas mål från Vaxholms kustartilleriregemente med förläggning i Vaxholm, Sjökrigsskolan med förläggning i Täby, marinens underofficersskola i Västerhaninge, Hårsfjärdens örlogsdepå och kustflottan eller del därav under tid då denna har basering inom Ostkustens marin- distrikt, Det har synts lämpligt, att till en och samma domstol, som därjämte är forum för civila sjörättsmål, på detta sätt sammanföra mål från samtliga marina avdelningar inom och i trakten av staden. Vis- serligen torde i fråga om Vaxholms kustartilleriregemente den nu anför— da synpunkten icke ha fullt ut samma giltighet som i andra hithörande fall. Här tillkommer emellertid ytterligare en omständighet, som talar för att detta förband h-änföres till Stockholms rådhusrätt, eller att den i detta fall enligt huvudregeln behöriga domstolen, Södra Roslags domsagas häradsrätt, eljest skulle utsättas för alltför stor arbetsbelastning med hänsyn till antalet av de mål, som beräknas bliva tillförda denna domstol från andra inom dess domvärjo förlagda förband. Vidare skulle enligt planen vid Stockholms råd- husrätt upptagas mål från flygflottiljerna i Barkarby, Hägernäs och Tullinge. En koncentration till en domstol av dessa mål har ansetts påkallad för till- godoseende av önskemålet om en såvitt möjligt enhetlig rättstillämpning vid' bedömande av de speciella spörsmål, som ofta torde föreligga i mål från flyg- förbanden.

Av Skövde tingslags häradsrätt, vars domkrets omfattar Skövde stad, skola enligt planen upptagas mål från staber, förband och anstalter, förlagda dels inom staden och dels huvudsakligen i Karlsborg. Enligt den primära forum— regeln behörig domstol för avdelningarna i Karlsborg skulle vara Vadsbo södra tingslags häradsrätt med tingsställe i Moholm och kansli i Mariestad. Att målen från dessa avdelningar ansetts höra i stället hänvisas till Skövde tingslags häradsrätt har väsentligen sin grund däri att Karlsborg i kommu— nikationshänseende närmast har anknytning till Skövde. Det totala antal mål, som sistnämnda domstol får att upptaga, blir visserligen på detta sätt jämförelsevis betydande. Med hänsyn till de olägenheter, som skulle vara förbundna med att i förevarande fall tillämpa huvudregeln, ha dock över- vägande skäl ansetts tala för en anordning i enlighet med det förslag, som innefattas i planen. Förslagets genomförande synes kunna aktualisera en

4—463397

domsagoreglering, varigenom en del av Vadsbo domsaga med Karlsborg överföres till Skövde domsaga.

Enligt planen skall rådhusrätten i Visby vara forum för mål från samt- liga på Gotland förlagda avdelningar av krigsmakten. Detta innebär, att rådhusrätten blir forum för — förutom förläggningarna inom staden i Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartillerikår i Fårösund. En sådan anordning har ansetts påkallad främst med hänsyn till kommunika- ; tion—sförhållandena men även såsom ägnad att främja en i möjligaste mån enhetlig behandling av de militära målen. '

I en del fall, där tillfälle funnits att välja mellan rådhusrätt och härads- rätt, har fråga uppkommit, huruvida på förut angivet skäl rådhusrätten i första hand borde anlitas. Det har här gällt förband förlagda inom härads- rätts domvärjo men i mer eller mindre omedelbar närhet av stad med råd- husrätt, såsom Södermanlands flygflottilj i trakten av Nyköping och Häl— singe flygflottilj i trakten av Söderhamn. I dessa fall har emellertid av sär- skild anledning någon avvikelse från huvudregeln ansetts icke böra ske. Så- som framgår av annan del av betänkandet förordar utredningen dels att till au-ditörsbefattningar i första hand skola ifrågakomma ledamöter av allmän domstol och dels att auditör icke skall vid behandling inför domstol av mål från hans förband äga tjänstgöra såsom ledamot i domstolen i fall där han i egenskap av rådgivare åt befälhavaren tidigare tagit befattning med målet. Det har i de nu ifrågavarande fallen ansetts angeläget att hålla möjlighet öppen att vid auditörsbefattningamas besättande anlita ledamöter i de när- belägna rådhusrätterna, vilket icke skulle kunna ske, om med frångående av huvudregeln målen hänvisades till dessa domstolar.

I några fall finnes militär förläggning i stad, vars rådhusrätt har färre antal lagfarna ledamöter än tre, nämligen i Enköping, Kristinehamn, Nora, Norrtälje, Växjö och Ängelholm. Förut har anmärkts, hurusom vid tillkoms- ten av nya RB förutsattes, att de rådhusrätter, i vilka antalet lagfarna leda— möter är mindre än tre, i samband med processreformen skola bringas att upphöra och att för sådant ändamål ändringar vidtagits i lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i judiciellt hänseende. Dessa änd- ringar innebära i huvudsak, att Konungen äger beträffande stad, där dom- stols- och magistratsgöromålen ej bereda sysselsättning åt, förutom borg- mästaren, minst två lagfarna ledamöter i rådhusrätten, meddela förordnan— de om rådhusrättens upphörande och stadens förenande med domsaga. För sådant förordnande behöver ej såsom tidigare avvaktas att borgmästartjäns- ten blir ledig och någon åtskillnad göres ej vidare mellan residensstäder och andra städer. Övergången till den nya ordningen torde emellertid komma att ske successivt. I den av riksdagen antagna men ännu ej promulgerade lagen om införande av nya RB har nämligen upptagits bestämmelse därom att rådhusrätt, i vilken antalet lagfarna ledamöter är mindre än tre, må utan hinder därav bibehållas i sin hittillsvarande sammansättning, till dess Konungen annat förordnar. Den 29 juni 1945 har Kungl. Maj:t beslutat, att utredning om landsrättsförläggning skall verkställas beträffande tre av de

ovannämnda städerna, nämligen Nora, Norrtälje och Ängelholm. Med hänsyn härtill har vid fördelningsplanens uppgörande räknats med att rådhusrätter- na i sistnämnda tre städer skola ha upphört vid tiden för krigsdomstols- reformens genomförande. Beträffande de i Enköping och Kristinehamn för- lagda förbanden innehåller däremot planen alternativa förslag upptagande såväl rådhusrätt som häradsrätt. Därest i någon av dessa städer rådhusrät- ten kommer att fortbestå efter utökning av antalet lagfarna ledamöter till minst tre, bör med tillämpning av huvudregeln rådhusrätten bliva forum för mål från förband inom staden. Om däremot i något av dessa fall råd- husrätten skulle med färre antal lagfarna ledamöter än tre komma att be- stå endast under någon övergångstid, synes lämpligen redan från början häradsrätt i angränsande domsaga böra anlitas. Det har förutsatts, att råd- husrätten i Växjö efter utökning av antalet lagfarna ledamöter kommer att bestå jämväl efter processreformens genomförande.

I fördelningsplanen ha i en del fall särskilt omnämnts skolor, verk och inrättningar. Det bör beaktas, att här endast är fråga om anstalter som utan att ingå i visst förband likväl tillhöra krigsmakten. Då det gäller militär personal som tjänstgör vid anstalter utom krigsmakten — vare sig dessa tillhöra försvarsväsendet i vidsträckt bemärkelse eller äro rent civila — torde en särskild forumregel erfordras. I SLK—utredningens betänkande (s. 123) anvisas riktlinjer för bestämmandet av begreppet krigsmakten, som där avgränsas främst i anslutning till kungörelsen den 22 januari 1943 'an- gående krigsmaktens indelning i fred och rikets militärterritoriella indelning. I fördelningsplanen användes uttrycket krigsmakten i samma bemärkeise, som angives av SLK-utredningen. I enlighet härmed bliva exempelvis att till krigsmakten hänföra i högkvarteret ingående centrala förvaltningsmyndighe- ter _ arméförvaltningen m. fl. — jämte under dessa myndigheter lydande anstalter. Till krigsmakten skulle sålunda vara att räkna tygstationer, sig— nalverkstäder och arméns centrala intendenturanstalter såsom lydande un— der arméförvaltningen men däremot icke under försvarets fabriksstyrelse, som ej ingår i högkvarteret, lydande ammunitionsfabriker och verkstäder. Den nyss antydda särskilda forumregeln för militära mål rörande personal, som tjänstgör utom krigsmakten, synes lämpligen böra innebära, att i så— dana fall målet skall upptagas av antingen den domstol, som är forum för det förband den lagförde tillhör, eller ock den i förhållande till hans tjänst- göringsplats närmast befintliga domstol, som eljest upptager militära mål.

I en särskild härvid fogad uppställning, bilaga D, angives det totala antal militära mål, som vid en tillämpning av fördelningsplanen beräknats skola ankomma på envar av de i planen upptagna domstolarna.

Frågan huruvida och i vad mån den ifrågavarande reformen kräver för- stärkning av vederbörande un-derdomstols personalor-ganisation upptages närmare i annat sammanhang.

Den härnäst följande frågan blir vilka domstolar i andra in stans som skola anlitas för rättsskipningen i militära mål. Genom att allmänna un-

derrätter bliva forum i första instans för militära mål kommer -— om ej sär- bestämmelser meddelas -—— envar av de sex hovrätter, som skola finnas en- ligt den nya ordningen, att även i militära mål bliva överdomstol i förhållande till de hovrätten underlydande domstolar, som upptaga sådana mål.

På grundval av de statistiska undersökning-ar, för vilka förut redogjorts, har sammanlagda antalet i andra instans fullföljda militära mål beräknats komma att årligen utgöra i medeltal 355. Om dessa mål enligt vanlig ordning fördelas å de sex hovrätterna, skulle dessa få att årligen upptaga följande antal mål, nämligen Svea hovrätt 139, Göta hovrätt 50, hovrätten över Skåne och Blekinge 73, hovrätten för Västra Sverige 38, hovrätten för Nedre Norr- land 27 och hovrätten för Övre Norrland 28.

Av 1920 års krigslagstiftningskommitté upptogs frågan huruvida anled- ning förelåg att koncentrera de militära målen till en av hovrätterna. Kom- mittén avvisade en sådan anordning och anförde därvid följande (SOU 1922: 34 s. 101):

Enligt kommitténs förslag skulle hovrätt vara överdomstol i militära brottmål. Till främjande av rättsskipningens enhet kunde det ifrågasättas att hänskjuta dessa mål till en av hovrätterna och detta så mycket hellre som hovrätt i många fall vore sista instans. Då för det dåvarande krigshovrätten endast vore en vid Svea hovrätt särskilt bildad avdelning, borde i så fall denna hovrätt i första hand komma i fråga. Emel— lertid syntes det kommittén som om tillräckligt bärande skäl icke kunde åberopas för att beträffande dessa mål göra någon ändring i de vanliga reglerna för målens för- delning mellan hovrätterna. Samma skäl, som skulle kunna åberopas för krigsrätts— målens sammanförande till en hovrätt, skulle även kunna med ungefär samma fog motivera en motsvarande åtgärd beträffande åtskilliga andra grupper av mål, då de militära brottmålen icke kunde anses 'vara av mera säregen typ än många andra brottmål. Hårt-ill komme att, om endast en av hovrätterna skulle bliva forum för militära brottmål, följdriktigheten syntes fordra, att även denna hovrätt handlade alla åtal för fel i bland annat domarämbetets utövning beträffande dessa mål. Detta skulle å andra sidan medföra den inkonsekvensen, att en allmän underdomstol skulle för fel i domarämbetetets utövning svara inför två olika hovrätter, beroende på om felet avsåge handläggning av ett vanligt brottmål eller ett militärt brottmål. Att detta vore mindre lämpligt syntes uppenbart. Den specialisering av de militära brottmåulen i hovrätt, som kunde vara nödig, kunde erhållas genom att dessa mål handlades å viss division inom hovrätten.

Även enligt det genom 1933 års proposition framlagda lagförslaget skulle militära mål i andra instans upptagas av samtliga de allmänna hovrätterna.

Ökningen av antalet hovrätter från nuvarande fyra till sex föranleder visserligen att de militära målen i andra instans bliva uppdelade på ett större antal domstolar än som skulle ha blivit förhållandet enligt gällande ord- ning. Likväl torde efter tillkomsten av nya RB än mindre än tidigare kunna ifrågakomma att koncentrera de militära målen till en eller vissa av hov- rätterna. En sådan koncentration av målen skulle icke låta förena sig med den nya ordningen, enligt vilken målens handläggning även i hovrätten i regel skall ske vid muntlig förhandling, till vilken parterna ha skyldighet att inställa sig.

I annat sammanhang kommer att upptagas frågan om behovet av viss förenkling i förfarandet inför hovrätt vid behandling av militära mål röran-

de enklare förseelser. I avseende å hovrättens sammansättning vid behand- ling av militära mål kunna däremot några avvikelser från eljest gällande regler uppenbarligen icke ifrågakomma. I vad mån för hovrätternas del uppkommer behov av personalförstärkning blir föremål för undersökning i annan del av betänkandet.

Enligt 2 kap. 5 5 nya RB skall hovrätt sammanträda å ort, där den har sitt säte, men sammanträde må även, om särskilda skäl äro därtill, hållas å annan ort. I samma lagrum stadgas vidare, att sammanträde skall hållas så ofta det för arbetet kräves samt att hovrätt, beträffande vilken Konungen meddelat förordnande därom, skall årligen å bestämda tider hålla hovrätts- ting utom förläggningsorten å viss eller vissa orter inom domkretsen för hu- vudförhandling i mål från den delen av domkretsen. I de hänseenden, var- om bestämmelser sålunda meddelats, torde såvitt gäller fredstid några komp- letterande föreskrifter i fråga om militära mål icke vara påkallade.

Enligt åå 20 och 22 regeringsformen skol—a vid behandlingen i högs ta domstolen av mål, som dit fullföljas från krigsdomstolarna, deltaga två av Konungen utsedda militärpersoner av högre grad. En given följd av krigs- rätbsmålens överförande till de allmänna domstolarna i första och andra in— stans i deras vanliga sammansättning blir att även den militära representa- tionen i högsta domstolen bör upphöra.

Åklagarorganisationen.

Såsom åklagare vid de nuvarande krigsrätterna äro på sätt inledningsvis antytts anställda särskilda befattningshavare, krigsfiskaler, vilka i fredstid förordnas av Kungl. Maj:t. Krigsfiskal skall antingen äga kompetens för domarämbete eller ock ha tjänstgjort såsom åklagare vid all- män underrätt och därjämte vid avlagt prov visat sig äga erforderlig känne- dom om militära lagar och författningar. Såsom ersättare kunna förordnas vice krigsfiskaler. Särskild åklagare må för visst mål förordnas av justitie- kanslern, då detta med hänsyn till målets beskaffenhet är erforderligt. Se- dan handlingarna i ett till krigsrätt hänskjutet mål överlämnats till krigs- fiskalen, åligger det denne att verkställa den ytterligare utredning som före målets handläggning vid domstolen kan vara erforderlig. Krigsfiskal är även skyldig att, om med hänsyn till målets beskaffenhet så finnes lämpligt, på anmodan av vederbörande befälhavare medverka vid den förberedande ut- redningen. Krigsfiskalens uppgifter äro ej helt begränsade till de egentliga åklagarfunktionerna. Sålunda åligger det krigsfiskal att bevaka kronans rätt och föra dess talan i sådana vid krigsrätten förekommande mål och åren— den som angå förlorad eller skadad egendom tillhörande krigsmakten. Är fråga om åtal vid krigsrätt mot officer av regementsofficers eller högre grad, skall talan i målet föras av överkrigsfiskalen vid den krigsöverdomstol var- under krigsrätten lyder; dock äger överkrigsfiskalen uppdraga åt vederbö- rande krigsfiskal att inför krigsrätten utföra överkrigsfiskalens talan i målet.

Vid krigshovrätten tjänstgör överkrigsfiskalen såsom åklagare och kronans

ombudsman i dithörande mål. På överkrigsfiskalen ankommer tillika att öva tillsyn över åklagartjänsternas handhavande vid krigsrätterna samt, på grund av bestämmelser i arbetsordningen för Svea hovrätt med krigshovrätten, fullgöra vissa åligganden av det slag som eljest äro förenade med sekreterar-, advokatfiskals_ och fiskalstjänsterna i de allmänna hovrätterna.

Den allmänna åklagarorganisationen utgöres av justitie- kanslern, överåklagare (landsfogdar) samt distriktsåklagare (stadsfiskaler och landsfiskaler).

Justitiekanslern är under Kungl. Maj:t högste åklagare och har i denna egenskap ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet i riket. Han är chef för landsfogdarna i deras egenskap av överåklagare i länen ävensom för stadsfiskalerna i Stockholm.

Landsfogde har i egenskap av överåklagare ansvaret för och ledningen av äklagarväsendet inom länet. I avseende å den egentliga åklagarverksamheten gäller, att en fördelning av åklagaruppgifterna är verkställd mellan lands- fogde och distriktsåklagare på det sätt, att landsfogde är pliktig åtala vissa i instruktionen för landsfogdarna angivna brott, medan distriktsåklagare har att föra åklagartalan i vad angår övriga brott. Skulle i visst mål, däri fråga är om ansvar för sådant brott, som skall åtalas av landsfogde, åklagarupp- giften uppenbarligen vara att anse såsom mindre krävande, äger landsfog— de emellertid förordna därtill behörig landsfogdeassistent eller ock vederbö- rande distriktsåklagare att på eget ansvar fullgöra vad på landsfogden an- kommer. Sådant förordnande kan jämväl i andra fall av landsfogde efter justitiekanslersämbetets bestämmande meddelas landsfogdeassistent som nyss sagts eller viss distriktsåklagare i bestämt mål eller tills vidare i fråga om vissa slag av mål. Å andra sidan äger landsfogde, då mål kräver mera om- fattande utredning eller eljest omständigheterna sådant påkalla, anhängig- göra och utföra åtal jämväl för brott, som eljest skolat tillhöra distrikts- åklagares kompetensområde. Under enahanda förhållanden äger lands-fogde även övertaga utförandet av åtal, som anhängiggjorts av distriktsåklagare. Rörande landsfogdes befattning med förundersökning i brottmål gäller, att landsfogde skall följa förundersökningen angående de brott, vilka skola åta— las av honom, samt därvid lämna de anvisningar och vidtaga de åtgärder som för åtalets utförande kunna vara erforderliga.

För behörighet att erhålla landsfogdetjänst fordras att ha avlagt för ut- övande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov ävensom att ha full- gjort viss tjänstgöring dels vid domstol och dels i olika grenar av åklagar- och polisverksamhet samt att ha undergått viss teoretisk polisutbildning.

Distriktsåklagarorganisationen har fått sin utformning genom den år 1941 beslutade distriktsåklagarreformen. Enligt denna, som ännu icke är fullt ge- nomförd, skola inemot hälften av rikets städer bilda egna åklagardistrikt, medan övriga städer skola ingå i lan'dsfiskalsdistriktsorganisationen. I den mån icke städer bilda egna åklagardistrikt sammanfalla åklagardistrikten och landsfiskalsdistrikten. Åklagare är, i landsfiskalsdistrikt vederbörande landsfiskal och i stad, som utgör åklagardistrikt, stadsfiskal.

För behörighet att erhålla landsfiskalstjänst fordras enligt år 1941 till- komna bestämmelser att ha avlagt antingen distriktsåklagarexamen eller för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov samt att ha med god- kända betyg genomgått polischefskurs. Med distriktsåklagarexamen jäm— ställes dock enligt äldre bestämmelser avlagd landsfiskalsexamen. Distrikts- åklagarexamen avlägges inom Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskap— liga avdelning efter en studietid av normalt fyra terminer. För tillträde till distriktsåklagarkurs fordras studentexamen och. viss godkänd provtjänstgö- ring i landsfiskalsdistrikt och hos länsstyrelse.

För behörighet till stadsfiskalstjänst gälla —— därest icke beträffande stads- i'iskal i viss stad särskilda behörighetsvillkor föreskrivits samma ford- ringar som för landsfiskalstjänst. För stadsfiskalsbefattningarna i Linkö— ping, Västerås, Jönköping, Karlstad och Halmstad fordras landsfogdekompe- tens. Särbestämmelser i behörighetsavseende ha vidare meddelats för stads- fiskalsbefattningarna i bland andra följande städer, nämligen Växjö, Kalmar, Hälsingborg, Ystad, Göteborg, Skövde, Kristinehamn, Umeå och Luleå. Såsom behörighetsvillkor har uppställts, att sökande skall ha avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov ävensom, därest ej justitiekans- lersämbetet på grund av andra meriter hos sökanden finner skäl medgäva undantag, att ha fullgjort den tjänstgöring och undergått den utbildning som fordras för landsfogdetjänst. För stadsfiskalstjänsterna i Örebro, Borås och Uppsala ha några särbestämmelser i behörighetshänseende icke meddelats, men dessa tjänster äro för närvarande förenade med polismästarbefattning- arna därstädes, för vilka fordras kompetens såsom för rådmanstjänst i veder- börande stad.

För åklagarorganisationen i Stockholm gälla vissa särskilda bestämmel- ser. Åklagare därstädes äro en förste stadsfiskal, 4 stadsfiskaler, en biträ- dande stadsfiskal, 2 extra ordinarie stadsfiskaler, 5 extra stadsfiskaler samt en amanuens. Förste stadsfiskalen är under justitiekanslern och överståt— hållarämbetet chef för övriga stadsfiskaler i Stockholm. För behörighet till befattning såsom stadsfiskal i Stockholm fordras antingen landsfogdekom- petens eller förutom föreskrivna kunskapsprov för utövande av domaräm- bete viss tjänstgöring i domstol och å åklagarbefattning.

I Göteborg finnas tre ordinarie och en extra ordinarie stadsfiskal samt i Malmö en ordinarie och en biträdande stadsfiskal. I Norrköping är krimi- nalpolisintendenten tillika biträdande stadsfiskal.

I två län —— Malmöhus och Västernorrlands län _ finnes anställd en bi- trädande landsfogde. Hos landsfogdarna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län tjänstgöra rättsbildade biträden, landsfogdeassistenter. Härjämte finnes ett antal ambulerande extra landsfogdeassistenter. Landsfogdeassistent, som full- gjort viss praktisk tjänstgöring inom polis- och åklagarväsendet, kan för- ordnas att på eget ansvar fullgöra på landsfogde ankommande uppgifter.

Åtskilliga landsfiskaler biträdas i sin verksamhet av landsfiskalsassisten— ter. Om förhållandena i visst distrikt så kräva, äger länsstyrelse i samråd

med justitiekanslersämbetet förordna att landsfiskalsassistent skall beträf- fande vissa ärenden eller viss verksamhetsgren på eget ansvar fullgöra vad som eljest ankommer på landsfiskalen. Vid de utredningar, som ankomma på landsfiskaler och stadsfiskaler i deras egenskap av åklagare, ha de till- gång till polispersonal dels inom den lokala polisorganisationen och dels , under vissa förutsättningar från vederbörande kriminalstatspolisavdelning. i

I Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Gävle, Karlskrona och Sunds- g vall är åklagarväsendets organisation skild från polisorganisationen. Enligt * särskilda bestämmelser äger dock även i dessa städer viss samverkan rum mellan åklagare och polisorganisationerna i fråga om brottmålsutredningar. I övriga städer föreligger däremot samorganisation mellan åklagarväsendet och polisväsendet antingen på det sätt att åklagar- och polischefsbefatt— ningarna äro förenade hos samme befattningshavare eller ock så att åklaga- ren fullgör sådana uppgifter vid polisväsendet som ankomma på poliskom- missarie. I Norrköping är stadsfiskalen föreståndare för kriminalpolisavdel- ningen.

Vid den nu lämnade redogörelsen har bortsetts från att i vissa fall såsom åklagare tjänstgöra polismän med åtalsrått. Denna anordning får icke i nå- got fall betydelse vid förevarande utredning och kommer för .övrigt att helt avvecklas i och med distriktsåklagarreformens slutliga genomförande.

Äklagarväsendets organisation har i nya RB i allt väsentligt bibehål- lits oförändrad. Justitiekanslern skall sålunda under Kungl. Maj:t vara högste åklagare och i denna egenskap ha ansvaret för och ledningen av åklagar- väsendet i riket. Under justitiekanslern skola landsfogdarna, envar inom sitt verksamhetsområde, ha ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet. All- män åklagare skall vara, vid underrätt landsfogde eller distriktsåklagare, vid hovrätt justitiekanslern i mål, som skola upptagas omedelbart av hov- rätten, och i annat mål landsfogde eller distriktsåklagare samt vid högsta domstolen justitiekanslern. Om talan fullföljes till högsta domstolen allenast av enskild part, skall åklagartalan där, efter justitiekanslerns förordnande, kunna föras av lägre åklagare. Även den särskilda åklagarorganisationen i Stockholm skall bibehållas.

Under år 1944 har av 1939 års polisutredning avgivits betänkande med förslag till förstatligande av polisväsendet i riket och åklagarväsendet i ri- kets städer (SOU 1944: 53 och 54). Förslaget har hittills icke föranlett någon åtgärd.

Härefter föreligger till behandling frågan om å k l a g a r u p p g i f t e r n a i militära mål efter krigsdomstolarnas upphörande.

Enligt 1920 års krigslagstiftningskommittés förslag skulle auditörerna förutom att de bibehöllos vid sin uppgift såsom rådgivare åt befälhavaren i disciplinmål även tjänstgöra såsom åklagare vid underrätterna i militära mål. I 1933 års proposition föreslogs, att krigsfiskals åligganden skulle an— komma på allmän åklagare vid vederbörande underrätt och att denne även skulle därstädes utföra den talan, som enligt gällande ordning ankommer

på överkrigsfiskalen—. Endast vid den särskilda krigsrätt, som enligt propo- sitionen skulle kunna inrättas vid kustflottan, skulle särskild åklagare för- ordnas. I propositionen anmärktes till en början att, då enligt densamma auditörer skulle utses bland befattningshavare vid de allmänna domstolar- na, det redan på grund härav vore uteslutet att anlita auditörerna även så- som åklagare och att det dessutom syntes olämpligt att befälhavaren i sin dömande verksamhet skulle såsom rådgivare anlita en befattningshavare i åklagarställning. Frågan bleve då, anfördes vidarei propositionen, om syste- met med särskilda åklagare i de militära målen skulle bibehållas eller åkla- garl'unktionen övertagas av åklagare vid de allmänna domstolarna. Mot sist- nämnda anordning hade framhållits dels att åklagarna vid de allmänna dom- stolarna icke skulle besitta erforderlig kompetens för här ifrågavarande upp— gift och dels, vad därmed ägde samband, att särskilda insikter röra—nde militära förhållanden skulle erfordras för dess fullgörande. De för den militära rätte- gången gällande processreglerna vore emellertid i allt väsentligt överensstäm— mande med motsvarande regler för brottmälsprocessen vid de allmänna dom- stolarna. I fråga om själva processföringen syntes därför någon tvekan icke kunna råda därom att de allmänna åklagarna vore lika kompetenta för sin uppgift i militära som i andra mål. I fråga om prövningen av brottslighet och straffbarhet vore det visserligen sant att strafflagen för krigsmakten innehölle en del specialbestämmelser och att kännedom om nämnda lags särskilda straffbestämmelser måste krävas av åklagaren. Emellertid vore det ojämför- ligt största antalet av de militära målen av ensartad och enkel beskaffenhet. I den mån målen vore mera invecklade eller skulle komma att visa sig kräva särskilda insikter i militärtekniska ting vore detta ej något för de militära målen särskilt utmärkande. De allmänna åklagarna vore i sin vanliga verk- samhet ofta nödsakade att sätta sig in i andra lika invecklade och svåra för- hållanden, som kunde omfattas av allmänna strafflagen eller specialförfatt- ningarnas bestämmelser. Det kunde för övrigt förtjäna framhållas, att ett stort antal av de dåvarande krigsfiskalerna vore hämtade ur de allmänna åklagarnas krets, och det vore även att beakta, att de militära målen komme att koncentreras till ett fåtal domstolar och sålunda även till ett begränsat antal åklagare.

I direktiven för förevarande utredning anföres, att beträffande åklagarvä- sendet framför allt borde undersökas huruvida behov alltjämt förelåge av särskilda krigsfiskaler eller om åklagaruppgifterna kunde övertagas av de allmänna åklagarna. Vidare framhålles, att det i detta hänseende möjligen kunde befinnas önskvärt att icke överallt ha ensartad organisation.

Vid de militära målens överförande till de allmänna domstolarna måste det utan vidare framstå såsom mest ändamålsenligt att även de allmänna åkla— garna anlitas för handhavandet av åklagaruppgifterna i dessa mål. Vad i 1983 års proposition framhållits angående förutsättningarna för att de all- männa åklagarna skola finnas väl skickade att även fullgöra funktionen såsom åklagare i militära mål torde numera gälla i än högre grad än då. Såsom förut omnämnts ha sedan dess behörighetsvillkoren för distriktsåklagartjäns-

terna väsentligt skärpts. Vidare ha på senare tid åklagarna allt mera fått tillgång till biträde av kvalificerad personal vid utredningar i målen. I detta sammanhang bör även beaktas, att den militärstraffrättsliga lagstiftningen efter den förestående revideringen kommer att bliva betydligt mindre omfat- tande och invecklad än för närvarande. Inrättandet av särskilda befattningar för åklagaruppgifterna i militära mål bör följaktligen kunna sättas i fråga endast om och i den mån de ökade arbetsuppgifterna skulle på något håll medföra en oläglig utvidgning av den allmänna åklagarorganisationen.

I fråga om arbetsuppgifternas fördelning å den allmänna åklagarorganisa— tionen synes, i anslutning till 1933 års förslag, lämpligen såsom huvudregel böra gälla, att åklagare i militärt mål skall vara allmän åklagare vid den underrätt, som har att upptaga målet. Där exempelvis rådhusrätt har att handlägga mål från förband, som är förlagt inom domsagas område, blir med tillämpning av denna regel stadsfiskalen och icke landsfiskal i dom- sagan åklagare i mål från förbandet. En sådan anordning torde ur flera syn- punkter vara den mest ändamålsenliga. De olägenheter, som för en åklagare inom domsagan skulle vara förenade med inställelser inför en annan dom- stol än den, vid vilken han har sin vanliga verksamhet förlagd, torde betyd- ligt överväga det i någon mån ökade besvär, som kan bliva en följd av att åklagaren i staden i en del fall får taga befattning med utredningar på den plats där förbandet är förlagt. Om vid en domstol finnas flera åklagare med skilda distrikt torde åklagaruppgifterna i allmänhet böra fullgöras av den åklagare, inom vars distrikt vederbörande förband har sin förläggning. Un- dantag från denna regel bör dock kunna göras såtillvida att, där en domstol har att upptaga mål från flera inom skilda åklagardistrikt förlagda förband, enligt bestämmande av Kungl. Maj:t åklagaruppgifterna sammanföras och läggas å en av åklagarna inom dessa distrikt.

Såsom förut nämnts äro i fråga om vanliga brottmål åklagaruppgifterna fördelade mellan vederbörande distriktsåklagare och landsfogden i länet. Beträffande principerna för denna gränsdragning uttalas i proposition (nr 185) till 1935 års riksdag angående omorganisation av landsfogdebefattning- arna, att landsfogdens verksamhet som överåklagare huvudsakligen borde vara inriktad på ledning och övervakning av distriktsåklagarnas arbete. I de fall då åklagaruppgifterna vore av beskaffenhet att böra anförtros en sär- skilt kvalificerad åklagare borde emellertid åtalets utförande ankomma på landsfogden. Landsfogdens åklagarverkrsamhet, framhålles vidare, borde icke göras så omfattande att hans övriga ämbetsåligganden därigenom eftersattes samt distriktsåklagarnas intresse för tjänsten minskades och deras auktoritet lede skada. Vid gränsdragningen syntes till landsfogden böra läggas i första hand sådana i allmänna strafflagen upptagna grövre brott, som utan hänsyn till försvårande omständigheter kunde förskylla straffarbete i fyra år eller därutöver, ävensom vissa medelsvåra brott, vilkas beivrande i regel fordrade särskilda kvalifikationer hos åklagaren, såsom ämbetsbrott, eller som tillhör- de samma brottstyp som de förut omförmälda grövre brotten. Brott mot 20 kap. strafflagen —— stöldbrott — borde emellertid, även om de förskyllde

straffarbete i fyra år, förbehållas distri'ktsåklagaren. I instruktionen för lands- fogdarna den 24 april 1936 har med vissa sedermera tillkomna smärre jämk— ningar skyldigheten för landsfogde att utföra åtal avgränsats i anslutning till de sålunda angivna riktlinjerna.

Anledning synes icke föreligga att beträffande de militära målen frångå principen om åklagarfunktionens uppdelande mellan distriktsåklagare och landsfogde. Med visst undantag, som i det följande närmare beröres, torde även i fråga om dessa mål härvidlag kunna tillämpas de grundsatser, som gälla för de vanliga brottmålen. Även om, såvitt gäller dessa, processreformen eller förestående ändringar i strafflagstiftningen skulle komma att föranleda mindre förskjutningar i gränsdragningen torde i allt fall med nyss antydda undantag ensartade bestämmelser kunna gälla för militära mål och vanliga brottmål. Med utgångspunkt från den nuvarande ordningen bör det sålunda ankomma på landsfogde att utföra åtal i fråga om brott, varå kan följa straffarbete i fyra år eller därutöver, ävensom, då särskilda omständighetel föranleda därtill, beträffande brott av samma typ som dessa grövre brott. I enlighet härmed torde lämpligen skyldigheten att utföra åtal böra läggas å landsfogden beträffande följande brott i det föreslagna 26 kap. SL om brott av krigsmän, nämligen grovt lydnadsbrott (2 5), myteri (3 g), grov ohör- samhet mot vakt (4 5), missbruk av förmanskap (5 g), obehörig befäls- utövning (6 5), våld eller hot om våld mot krigsman i eller för hans tjänst (7 €), uppvigling (10 &) samt förberedelse till myteri eller underlåtenhet att avslöja sådant brott (19 å). Detsamma bör i fall där allmän underrätt i krigstid är forum för militära mål —— gälla beträffande rymning och för— beredelse till rymning under krig och underlåtenhet att avslöja sådant brott (12 och 19 åå) samt övergivande av post under krig (13 &) ävensom flertalet av de brott, som upptagits i det föreslagna 27 kap. SL med särskilda be- stämmelser för krig m. m., nämligen brott efter 1, 2, 3, 5, 8, 9, 10, 11 och 12 åå.

Enligt landsfogdeinstruktionen skola såsom nyss nämnts ämbetsbrott, d. v. s. brott mot 25 kap. SL, åtalas av landsfogde. Då det gäller militära tjänstebrott äro förhållandena icke jämförbara. I det förut omförmälda, till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändring i strafflagen upptagas i 25 kap. om ämbetsbrott förutom allmänt uppsåtligt ämbetsbrott (tjänstemiss- bruk, 1 å) och annat allmänt sådant brott (tjänstefel, 4 &) endast två speciella ämbetsbrott, nämligen tagande av muta (2 &) och brott mot tystnadsplikt (3 å). Enligt SLK-utredningens förslag (26 kap. 22 &) skola endast office- rare, underofficerare och annat befäl av lägst furirs grad samt de som inne- ha motsvarande tjänsteställning vara underkastade ämbetsansvar, d. v. s. he- straffas med tillämpning av bestämmelserna i 25 kap. I fråga om andra per- sonalkategorier fast anställt manskap och värnpliktiga av lägre än furirs grad m. fl. —— är såsom motsvarighet till de nämnda generella tjänstebrotts- bestämmelserna i 25 kap. 1 och 4 åå ansvar stadgat i 26 kap. 17 % för tjänste— svek och i 18 % samma kapitel för tjänstefel. Härjämte skola såväl befatt— ningshavare med ä—mbetsansv'ar som övriga personalkatnegorier vara under-

kastade de särskilda straffbestämmelser, som enligt 26 och 27 kap. eljest skol-a gälla för krigsmän. Även sistnämnda bestämmelser avse till övervä- gande del brott, som innefatta åsidosättande av särskilda militära tjänste- plikter och således sakligt sett utgöra speciella tjänstebrott. Om åtalsplikten för landsfogde skulle begränsas till sådana militära tjänstebrott, som skola ; beivras med tillämpning av 25 kap. SL, skulle således icke blott skillnad (, göras mellan tjänstebrott begångna av krigsmän i viss befälsställning och '. dylika brott förövade av andra krigsmän, utan även tjänstebrott, som begåtts av krigsmän tillhörande en och samma kategori, i åtalshänseende komma att behandlas olika. En sådan gränsdragning mellan landsfogdes och dist- riktsåklagares kompetensområde bör uppenbarligen icke ifrågakomma. Li- kaså måste det vara uteslutet att under åtal av landsfogde lägga samtliga militära brott, som innefatta åsidosättande av tjänsteplikt. Därigenom skulle huvudparten av de militära målen, av vilka endast en jämförelsevis ringa del torde kräva särskilda kvalifikationer för åklagaruppgifternas fullgöran- de, komma att undandragas distriktsåklagarnas åtalsbefogenhet. Varken med hänsyn till beskaffenheten av de brottstyper varom här är fråga eller eljest torde det vara påkallat att för avskiljande av de mål, i vilka åtalet regelmäs- sigt bör ankomma på landsfogde, anlita någon annan och ytterligare bedöm- ningsgrund än hänsynstagande på sätt förut angivits till det straff, som kan följa å brottet.

Vid en uppdelning av åtalsskyldigheten mellan distriktsåklagare och lands- fogde i enlighet med vad nu angivits skulle, då det gäller militära mål, landsfogde i fredstid få att åtala huvudsakligen endast de ovan uppräknade i 26 kap. SL upptagna brotten. Enligt vad föreliggande statistiskt material giver vid handen förekomma sådana brott i så ringa omfattning att åtals- skyldighetens uppdragande åt landsfogden i dessa fall lika litet kan inne- bära någon nämnvärd arbetsökning för denne som därigenom praktiskt sett någon arbetslättnad beredes distriktsåklagaren. Det synes nämligen kunna an- tagas, att de militära landsfogdemålen komma att utgöra mindre än fem procent av hela antalet på domstol ankommande militära brottmål.

I en härvid fogad tablå, bilaga E, angivas de olika distriktsåklagare. som med tillämpning av förut berörda regler skulle få befattning med militära mål under förutsättning att dessa överlag anförtros den allmänna åklagar- organisationen. Tablån innehåller även vissa uppgifter till ledning för bedö- mande av omfattningen av de arbetsuppgifter, som skulle komma att åligga envar av dessa distriktsåklagare. Liksom för närvarande komma åklagar- uppgifterna huvudsakligen att avse mål, som bliva föremål för prövning vid domstol. 1 kolumn 7 i tablån upptages beräknat medeltal domstolsmål per år. Beträffande ansvarsmålen, som särskilt redovisas i kolumn 5, må här anmärkas, att utredningen i olika hänseenden föreslår modifikationer i den nuvarande ordningen, enligt vilken den förberedande utredningen i första hand ankommer på militär myndighet. Sålunda skall då fråga är om brott av sådan beskaffenhet att bestraffning i disciplinär ordning under alla för- hållanden är utesluten målet omedelbart överlämnas till åklagaren. Jämväl

i falll då gärningen tillhör sådan brottstyp, som kan bliva föremål för beivran i disciplinär ordning men där med hänsyn till omständigheterna i det särskilda falleet påföljden kan antagas icke komma att stanna vid disciplinstraff, skall redam från början eller i varje fall så snart anledning till sådant antagande upplkommit målet hänskjutas till åklagaren. Vidare skall i fall då brottet innefattar personlig kränkning målet under alla förhållanden för utredning överlämnas till åklagaren om den förfördelade så påkallar. Därav följer icke att domstolsbehandling blir nödvändig; om tillfredsställande utredning kan åstadkommas och påföljden finnes böra stanna vid disciplinstraff, av— dömes målet av befälhavaren. I samtliga nu åsyftade fall ersättes den mili— tära utredningen av förundersökning enligt reglerna i nya RB. Detta innebär en utvidgning av åklagaruppgifterna i jämförelse med vad nu gäller. Med hänsyn till vad förut anmärkts angående den beräknade ringa frekvensen av mål, vari åtalets utförande skulle ankomma på landsfogde, har det icke ansetts påkallat att från de i tablån redovisade ansvarsmålen avskilja nu åsyftade mål. I fråga om sådana mål vari ersättning yrkas utan samband med!. förd ansvarstalan — dessa mål redovisas särskilt i kolumn 6 — skall den förberedande utredningen ankomma på militär myndighet, men det skall åligga åklagaren att innan talan av honom anhängiggöres ombesörja erforderlig komplettering av den militära utredningen. Nyss har omnämnts ett särskilt fall där åklagaren kan få att befatta sig med utredning i ansvars- mål, som avdömas av vederbörande befälhavare. Enligt utredningens förslag kan så bliva förhållandet även i andra fall, nämligen då vederbörande befäl- havare med hänsyn till svårigheter att genom militär myndighet åstadkomma nöjaktig utredning påkallar att åklagaren övertager eller tager del i utred- ningen. Antalet disciplinmål, i vilka åklagaren skulle komma att medverka vid utredningen, har uppskattats till tio procent av hela antalet disciplinmål, som beräknats bliva avdömda av vederbörande befälhavare, och redovisas i kolumn 3. Vidare skall det enligt utredningens förslag åligga åklagaren att, då anledning därtill finnes föreligga, hos vederbörande underrätt genom stämning påkalla omprövning av befälhavares beslut i disciplinmål. För sådant ändamål skall åklagaren ha att taga del av akterna i samtliga sådana mål. Med hänsyn härtill har i kolumn 4 upptagits beräknat antal av befäl- havare avgjorda disciplinmål.

Vid en tillämpning av den nu ifrågavarande tablån skulle underåklagare i 45 åklagardistrikt därav 31 från landsfiskalsdistriktsorganisationen fri- stående stadsåklagardistrikt och 14 landsfiskalsdistrikt ha att taga befatt- ningmed militära mål, som således skulle bliva fördelade på åklagardistrikt till antalet motsvarande de underrätter, som föreslagits skola tagas i anspråk för handläggning av sådana mål. Av tablån framgår, att det beräknade år- liga antalet domstolsmål är begränsat, i 28 av de ifrågavarande distrikten till mindre än 50 och i 7 av distrikten till mindre än 100, och att i det övervägande flertalet av dessa 35 distrikt årliga antalet disciplinmål, som avgöres av vederbörande befälhavare, icke uppgår till dubbla antalet dom- stolsmål. Icke mindre än 8 av de övriga 10 distrikt, i vilka det beräknade år-

liga antalet domstolsmål kommer att överstiga 100, utgöras av särskilda stadsåklagardistrikt med en omfattande eller i varje fall jämförelsevis om- fattande åklagar- och polisorganisation.

Givetvis är det icke möjligt att inom säkra gränser angiva omfattningen av de nya arbetsuppgifter, som i den militära rättsskipningen kommer att åligga åklagarna. Den gjorda undersökningen lär emellertid under alla för- hållanden utgöra tillräckligt underlag för ett bestämt uttalande att det icke i något fall är påkallat att för handhavande av de ifrågavarande åklagar- uppgifterna bibehålla från den allmänna åklagarorganisationen skilda befatt- ningar.

Såsom närmare framgår av redogörelsen för kostnadsberäkningarna har utredningen ansett sig kunna utgå från att i de 35 åklagardistrikt, i vilka det beräknade årliga antalet domstolsmål icke uppgår till 100, arbetsökningen i allmänhet icke skall behöva föranleda någon förstärkning av personalm- ganisationen i distriktet och att, där förstärkning kan erfordras, denna i regel skall kunna inskränkas till någon mindre betydande utökning av den polispersonal, som står till åklagarens förfogande för biträde vid utredningar i målen, eller av kanslipersonualen. I fråga om en del av de återstående 10 distrikten torde det däremot visa sig erforderligt att även förstärka själva den personal, som är utrustad med åtalsbefogenhet sålunda att i ettvart av ifrågavarande distrikt tillsättes ytterligare en befattningshavare med åtalsbe- fogenhet.

Militära brottmål. Den förberedande utredningen.

Den föregående redogörelsen har närmast avsett frågan huruvida krigsrätts- målens överförande till de allmänna domstolarna föranleder några från den vanliga ordningen avvikande organisatoriska anordningar i avseende å de allmänna domstolarna och åklagarväsendet. Av det förut anförda har fram- gått att, även om så icke är förhållandet, det i allt fall i flera hänseenden fort- farande erfordras särbestämmelser beträffande behandlingen av sådana mål. som för närvarande handläggas av krigsdomstolarna. Till en början blir fråga huruvida särskilda bestämmelser erfordras beträffande den förberedande ut- redningen i de mål, som från krigsdomstolarna överföras till de allmänna dom- stolarna. Liksom i det föregående benämnas nu åsyftade mål i fortsättningen militära mål. Spörsmålet huruvida begreppet militära mål bör undergå nä- gon jämkning i förhållande till de nuvarande krigsrättsmålen upptages sär— skilt i det följande.

Enligt gällande bestämmelser äro de inledande åtgärderna för brotts be- ivrande i stort sett desamma vare sig brottet skall åtalas vid krigsrätt eller bestraffas 'disciplinärt av militär befälhavare. I båda fallen skall anmälan om brottet göras hos vederbörande befälhavare och förberedande utredning verkställas genom militär myndighet. Till en del är denna ordning betingad

därav att i första hand ett avskiljande måste ske av de mål, som skola av- dömas av befälhavaren i den för disciplinmål stadgade ordningen. Att ett mål är att hänföra till disciplinmål innebär nämligen icke att detsamma är uteslutande förbehållet befälhavarens disciplinära »straffmyndighet. Under vissa förutsättningar — om vilkas förhandenvaro upplysning ofta erhålles först genom den förberedande utredningen — har sålunda den bestraffnings- berättigade befälhavaren att hänskjuta av honom upptagna disciplinmål till krigsrätt. Enligt 204 å SLK skall så ske om brottet finnes böra förskyll'a svårare påföljd än disciplinstraff eller om erforderlig utredning angående brottets beskaffenhet eller den angivnes straffbarhet ej kunnat åstadkommas, i vilket sistnämnda fall befälhavaren dock må låta målet förfalla, om saken prövas vara av synnerligen ringa vikt och målsäganden ej påfordrar åtal vid krigsdomstol.

Av vad nu anmärkts framgår att -— ehuru här närmast är fråga om den förberedande utredningen i mål som upptagas till behandling vid domstol _— en undersökning i denna fråga måste komma att i viss mån avs—e även disciplinmål, i vilka efter verkställd utredning befälhavaren finner sig kunna utöva sin bestraffningsrätt.

Gällande bestämmelser angående den förberedande utredningen äro i någon mån olika allteftersom fråga är om mål, som kunna bliva föremål för av- görande antingen i disciplinär ordning eller vid domstolsbehandling, eller mål vilkas prövning uteslutande ankommer på domstol.

Enligt 202 & SLK skall, om man vill angiva någon för förseelse som är av beskaffenhet att straff kan åläggas i disciplinär ordning, anmälan göras hos den till bestraffningsrättens utövning behörige befälhavaren. Härmed avses den i sådant hänseende närmast behörige befälhavaren. Har genom sådan an- mälan eller eljest kommit till befälhavarens kännedom att förseelse blivit be- gången, skall utredning ske genom förhör, som hålles antingen av den bestraff- ningsberättigade befälhavaren själv eller, då bestraffningsrätten innehaves av vissa högre befälhavare regementschefer m. fl. — av annan person SOm av befälhavaren därtill förordnats i allmänhet eller för särskilt fall. Vid för- höret bör, där så kan ske, någon av. den tilltalades överordnade eller någon med honom likställd vara tillstädes. Målsägande skall, om han det begär, höras i saken och tillfälle skall lämnas den tilltalade att förklara sig och jämväl i övrigt skall iakttagas vad för utredning av förseelsens beskaffenhet och prövning av den tilltalades straffbarhet är erforderligt. Vad vid förhöret huvudsakligen förekommit skall i korthet antecknas, där ej i krig hinder därför möter. Till dessa bestämmelser i 202 & SLK ansluta sig åtskilliga i administrativ ordning utfärdade föreskrifter. Sålunda stadgas i militära bestraffningsförordningen & 1 att, om målsägande som tillhör krigsmakten vill angiva begånget brott till bestraffning, angivelsen bör göras genom den felan- des kompanichef eller motsvarande befälhavare samt att, därest så finnes på- kallat, denne bör inhämta de upplysningar rörande brottet och den angivnes person, som av honom kunna införskaffas, och därom avgiva skriftlig rapport, som bifogas angivelsen då denna i vanlig tjänsteväg befordras till den bestraff-

ningsberättigade befälhavaren. Angivelsen bör i allmänhet göras skriftligen men kan göras även muntligen, i vilket fall det åligger den befälhavare, som mottagit angivelsen, att låta skriftligen uppteckna vad som anmälts och låta handlingen undertecknas av angivaren. I & 4 samma förordning stadgas att, då den bestraffningsberättigade befälhavaren förordnar annan att hålla i 202 % SLK föreskrivet förhör, han i allmänhet bör därtill utse vederbörande bataljonschef eller annan regementsofficer eller civilmilitär person av mot- svarande tjänsteklass samt att den, som förordnas att hålla förhöret, i varje fall skall inneha högre tjänsteställning än den eller de, med vilka förhöret skall hållas.

Då fråga är om brott, som uteslutande tillhör krigsdomstols behandling, skall jämlikt 50 % RLK anmälan om brottet göras hos den befälhavare, som äger föranstalta om krigsrättens sammankallande för målets behandling. I re- gel är detta samme befälhavare, som i disciplinmål äger bestraffningsrätt gentemot den angivne. Även i fråga om sådan anmälan skola tillämpas nyss- nämnda bestämmelser i ?; 1 bestraffningtsförordningen. Då anmälan gjorts eller befälhavaren eljest erhåller kännedom om sådant under allmänt åtal ly— dande brott, varom nu är fråga, åligger det jämlikt 51 å RLK befälhavaren att hänskjuta målet till krigsrätt. Jämlikt & 10 bestraffningsförordningen skall in- nan så sker befälhavaren föranstalta om att utredning verkställes rörande brottet och de närmare omständigheterna därvid, vilket särskilt bör ske i sådana fall då fara föreligger att tillgängliga bevismedel eljest skulle gå för- lorade. Vid förhör som hållas för åstadkommande av sådan utredning skola de i bestraffningsförordningen meddelade bestämmelserna om förhör i disciplin- mål lända till efterrättelse. I samma författningsrum föreskrives vidare att, då på grund av målets beskaffenhet så prövas lämpligt, krigsfiskalen bör lämnas tillfälle att medverka vid utredningen samt att leda eller taga del i förhör, som därvid förekommer.

Den befogenhet som enligt vad ovan angivits tillagts befälhavare med be- straffningsrätt att sätta annan i sitt ställe såsom förhörsledare anlitas i stor utsträckning. Sålunda torde endast undantagsvis förekomma att regements- chef själv håller förhör. I allmänhet uppdrager han åt vederbörande batal- jonschef eller motsvarande befattningshavare att fullgöra detta åliggande. Såsom protokollförare vid förhöret tjänstgör vanligen en yngre officer eller underofficer. Föreskriften i & 1 bestraffningsförordningen om införskaffande i förväg av upplysningar rörande brottet och den angivnes person har i stor utsträckning så tillämpats att kompanichefer och motsvarande befäl- havare hålla s. k. förberedande förhör, syftande till att redan i detta skede åstadkomma såvitt möjligt fullständig utredning i målen. Detta har haft till följd att förhören inför den högre befattningshavare, som fått sig anförtrodd uppgiften såsom förhörsledare, ofta komma att inskränkas till upptagande av förklaringar av den angivne och andra i målet hörda personer att de vid- hålla sina vid det förberedande förhöret lämnade uppgifter.

I skilda sammanhang ha förslag väckts om reformering av det militära utredningsförfarandet.

I framställning till Kungl. Maj:t den 4 juni 1932 har sålunda militie- o m b, u d s m a n n e n påtalat vissa brister i det nuvarande systemet samt föreslagit åtgärder i anledning härav (ämbetsberättelsen 1933 s. 104). I nämnda framställning anfördes bland annat följande: Erfarenheten hade visat, att de protokoll som fördes vid de så kallade majorsförhören, särskilt i fråga om mera invecklade mål, ofta vore otillfredsställande. Förhören sköt- tes och protokollfördes alltför mekaniskt och onyanserat, och förhörsleda- ren syntes i många fall icke i tillräcklig mån ha sinne för vilka uppgifter, som vore av värde ur utredningssynpunkt. Förhörsprotokollen gåve därför ej sällan en ofullständig bild av omständigheterna vid den påtalade hand- lingens begående och motiven för densamma. En ändring i dessa förhållan- den syntes erforderlig. Ledningen av utredningen borde i vart fall beträf- fande svårare och mera invecklade förseelser anförtros åt personer med ut- bildning för dylika utredningsuppgifter. För dessa fall borde anlitas veder- börande auditör eller krigsfiskal. Så borde ock eljest kunna ske i fall då det av särskilda skäl funnes lämpligt. Fördenskull syntes böra stadgas, att befäl- havare under angivna förutsättningar borde, där hinder icke mötte, förordna vederbörande auditör att hålla förhör i målet eller, om anledning förekomme till antagande att målet kunde komma att överlämnas till krigsdomstol, till förhörsledare förordna vederbörande krigsfiskal.

Med anledning av militieombudsmannens skrivelse verkställdes inom justi- tiedepartementet viss ytterligare utredning. I en därefter upprättad prome- moria anmärktes, att med den av militieombudsmannen föreslagna anord- ningen gränsen mellan auditörens och krigsfiskalens uppgifter syntes bliva alltför svagt markerad. I stället bor—de föreskrivas att, om befälhavare som ägde bestraffningsrätt i disciplinmål över den tilltalade icke funne skäl att själv hålla förhör i målet, han borde uppdraga åt krigsfiskalen att hålla för— höret därest förseelsen syntes» vara av svårare eller mera svårutredd beskaf- fenhet eller det eljest av särskilda skäl funnes lämpligt. I ett av numera jUStitierådet R. Gyllenswärd den 30 september 1935 avgivet utlåtande i ämnet (justitiedepartementets promemorior 1936: 2) förordade denne en lösning efter de riktlinjer, som angivits i den tidigare promemorian. I utlåtandet be- rördes även frågan, hur förhållandet ställde sig för det fall att genom krigs- domstolarnas avskaffande krigsfiskalerna ej längre bleve att tillgå, varvid framhölls att, därest åklagarfunvktionen övertoges av de allmänna åklagarna vid vederbörande allmänna domstolar, det syntes lämpligt, att även den funk— tion, varom här vore fråga, lades i allmänna åklagamas händer.

De verkställda utredningarna ledde ej till någon författningsändring. Frågan om organisationen av det militära utredningsförfarandet upptogs därefter av processlagberedningen i dess förenämnda, den 17 mars 1944 avgivna förslag till ändringar i SLK och RLK.

Beträffande krigsdomstolarna framhöll beredningen att den icke ansett sig höra till prövning upptaga frågan om dessa domstolars eventuella avskaf- fande utan utgått från att desamma skulle bibehållas. Det underströks dock att den nya rättegångsordningen icke utgjorde något hinder för att framdeles

ändringar vidtoges i detta avseende, i den mån skäl därtill framträdde. Bered- ningen anförde vidare (SOU 1944: 10 s. 322) : Införandet av fri bevisprövning och nya regler för förfarandet vid de allmänna domstolarna föranledde en motsvarande omläggning av rättegången vid krigsdomstolarna. Förfarandet borde alltså även vid dessa domstolar vila på grundsatserna om rättegångens muntlighet, omedelbarhet och koncentration, och rättegången borde i enlighet '; med förhandlingsprincipen anordnas såsom en förhandling mellan parterna ' å ömse sidor. Tydligt vore emellertid, att de säregna förhållandena på detta område krävde beaktande och att som följd härav en särskild reglering i vissa avseenden kunde vara påkallad. Den militära rättegångslagen uppställde redan nu såsom huvudregel, att vad om rättegång vid allmän domstol vore föreskrivet skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse, om ej annat vore stadgat. Med bibehållande av denna regel erfordrades för övergången till den nya processordningen endast att de avvikelser angåves, vilka borde gälla såvitt anginge rättegången vid krigsdomstolarna. Liksom för närvarande komme härvid främst i betraktande de anordningar, som avsåge rättegångens förberedande och inledande.

Beredningen framhåller härefter, att den nuvarande ordningen, enligt vil- ken den förberedande utredningen i målen ombesörjdes av militär myndighet, vare sig fråga vore om åtal vid domstol eller bestraffning i disciplinär ord- ning, enklast vberedde utväg för avskiljande av de mål, som borde behandlas såsom disciplinmål. Ett sådant avskiljande, anmärkes vidare, torde i vissa fall vara möjligtförst sedan viss utredning om brottet verkställts. Enligt be- redningens mening läge det därför närmast till hands, att denna utredning alltjämt ankomme på militär myndighet. I överensstämmelse härmed före- slog beredningen att, liksom för närvarande, den förberedande utredningen i regel skulle »ombesörjzas av militär myndighet såväl i disciplinmål som i mål, vilkas prövning uteslutande tillkomme domstol, varvid beträffande förhörs- förfarandet skulle tillämpas enahanda regler, som nu gälla enligt 202 å SLK.

Beträffande förfarandet i mål som komma under behandling vid dom- stol här åsyftas såväl egentliga domstolsmål som disciplinmål i vilka befäl- havaren funnit domstolsbehandling erforderlig anför-de processlagbered— ningen följande (SOU 1944: 10 s. 323): Sedan utredningen inför de militära myndigheterna slutförts, skulle enligt gällande lag befälhavaren, om han fun- nit saken tillhöra krigsrätts prövning, hänskjuta målet till krigsrätt. Tid- punkten för rättens sammanträde bestämdes utan åklagarens hörande. Då åklagaren i regel icke före sammanträdets utsättande tagit någon befattning med målet, medförde denna anordning den olägenheten, att målet komme att företagas vid rätten även om åklagarens utredning icke slutförts och han alltså ej varit i tillfälle att taga ståndpunkt till åtalsfrågan. Åtminstone i mera invecklade mål kunde den förberedande utredning som nu förkomme icke anses till fyllest. I den mån utredningen ej kunde kompletteras omedelbart inför rätten, bleve alltså uppskov nödvändigt. Det vore enligt beredningens uppfattning erforderligt att vid övergång till den nya processordningen av— hjälpa dessa olägenheter. Om åklagaren ieke funne skäl till åtal föreligga,

borde uppenbart huvudförhandling icke hållas. Det måste även tillses, att förhandlingens koncentration icke äventyrades till följd av bristande förbe- redelse. Det sagda ledde till att, såsom i den allmänna processen, det borde ankomma på åklagaren att fatta beslut i åtalsfrågan och svara för att den förberedande utredningen bleve fullständig. För detta ändamål borde befäl- havaren, då han funnit saken tillhöra krigsrätt, i stället för att såsom nu hän- skjuta målet till krigsrätt, överlämna handlingarna till åklagaren, som hade att sörja för erforderlig komplettering av utredningen och meddela beslut i åtalsfrågan.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslog beredningen sådan ändrad lydelse av 204 % SLK att, om vederbörande befälhavare av någon av de i lagrummet angivna anledningarna funne sig ej kunna själv avdöma av ho- nom upptaget disciplinmål, han hade att överlämna målet icke såsom för närvarande direkt till domstolen utan till åklagaren. Beredningen framhöll (SOU 1944: 10 s. 377) att, då det kunde antagas att disciplinmål av svårare eller mera svårutredd beskaffenhet i allmänhet komme att i enlighet härmed överlämnas till åklagaren, tillräcklig anledning icke syntes föreligga att före- slå någon skyldighet för åklagaren eller auditören att i disciplinmål med- verka vid förhör enligt 202 g SLK. M-ot införande av skyldighet i sådant av— seende talade även att målens avgörande därigenom kunde fördröjas. Tidi; gare framställda önskemål om åtgärder för erhållande av bättre utredningar i disciplinmål blevo av beredningen beaktade i så måtto att i dess förslag upptogs en bestämmelse, varigenom bereddes rätt för den tilltalade att i vissa fall höras personligen inför den dömande befälhavaren.

Enligt beredningens förslag till ändringar i RLK skulle i sådana mål, som uteslutande vore förbehållna domstols prövning, anmälan om brottet göras hos den befälhavare, som i disciplinmål närmast ägde utöva bestraffnings- rätt över den misstänkte. I vissa fall skulle dock anmälan kunna göras hos vederbörande åklagare, nämligen om den misstänkte ej lydde under befäl— havare, som ägde utöva bestraffningsrätt över honom, eller om brottet vore av beskaffenhet att krigsöverdomstol omedelbart borde döma däröver (50 5). Sedan föreskriven militär utredning verkställts skulle, där brottet hörde un- der allmänt åtal och befälhavaren funnit att fråga om ansvar för brottet ej skulle behandlas i den för disciplinmål stadgade ordningen, målet hänskju- tas till åklagaren (51 5).

I fråga om den förberedande utredningen i mål, som tillhöra domstols upptagande, förklarar beredningen, att det syntes önskvärt att medverkan av åklagaren vid utredningarna inför de militära myndigheterna komme till stånd i väsentligt större utsträckning än för närvarande skedde med tillämp- ning av föreskriften i 5 10 bestraff-ningsförordningen. Därmed skulle, an— föres vidare, öppnas utväg för åklagaren att tillse att utredningarna redan från början bleve tillfredsställande. Beredningen förordade därför att i ad- ministrativ ordning föreskreves skyldighet för befälhavaren att, då omstän- digheterna föranledde att målet kunde komma att hänskjutas till åklagaren, lämna denne tillfälle att taga del i förhöret. Denna form för utredningens

bedrivande synes av beredningen ha avsetts endast för det stadium av utred- ningen, då det ännu ej klart framgått att målet icke kunde behandlas i den för disciplinmål stadgade ordningen.

Beträffande åklagarens befattning med mål, som enligt de föreslagna reg- lerna blivit hänskjutna till honom, skulle enligt beredningens förslag gälla följande. Därest vid militärt förhör — eventuellt hållet under medverkan av åklagaren skett sådan fullständig utredning om brottet, som enligt 23 kap. 2 ?; nya RB skall åvägabringas vid förundersökning, kunde åtal väc- kas utan att förundersökning ägt rum (54 å andra stycket); militärt förhör trädde härvid i stället för förundersökning. I motiven till detta stadgande (SOU 1944: 10 s. 351) framhöll beredningen att, därest förundersökning alltid skulle verkställas innan åtal väcktes, detta i många fall skulle leda till dubbel— arbete, då utredning i allmänhet redan verkställts inför de militära myndig- heterna. På grund härav och då det borde undvikas såväl att åklagaren i onödan betungades som ock att målets handläggning fördröjdes, syntes kunna överlämnas åt åklagaren att efter omständigheterna avgöra, om för- undersökning vore erforderlig för åtalsbeslut och målets förberedande till huvudförhandling.

Vid granskningen av processlagberedningens ifrågavarande förslag för- klarade lagrå det, att i huvudsak någon erinran icke vore att framställa mot beredningens förslag till bestämmelser om utredning i målen samt att lagrådet även vore ense med beredningen om önskvärdheten av att ökad medverkan erhölles från åklagarens sida vid brottsutredningen i mål där omständigheterna föranledde till antagande att saken ej komme att be- handlas i disciplinär ordning. Enligt lagrådets mening vore det dock önsk- värt, att åklagaren i större utsträckning än ifrågasatts själv övertoge utred- ningen. Det låge nämligen i sakens natur, att förundersökningen —— som i nya rättegångsbalken noga reglerades och under vilken den misstänkte ägde rätt till biträde av försvarare _ gåve större säkerhet för utredningens till- förlitlighet än det mera summariska majorsförhöret. Till följd härav syntes utredningen i mål av allvarligare beskaffenhet redan från början böra ske i form av förundersökning. En lämpligare fördelning av utredningsuppgif— terna skulle därigenom ock komma till stånd; envar finge hand om den uppgift, vartill han vore bäst skickad och jämväl satt att handhava. I sam- band med de närmare föreskrifter som härutinnan avsåges skola meddelas i administrativ ordning borde sålunda åt hithörande spörsmål ägnas fortsatt uppmärksamhet. Det företräde som förundersökningen efter vad nu sagts syntes böra intaga borde ock om möjligt på något sätt komma till uttryck i själva lagen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 april 1946 har ni i 1 i ti e o 111 b 11 d 5- m a n n e n åter upptagit frågan om en reformering av det militära utrednings- förfarandet samt anvisat vissa riktlinjer härför. Denna skrivelse har såsom förut nämnts överlämnats till utredningen för att tagas i övervägande vid dess arbete. I skrivelsen göres med stöd av vad som förekommit i åtskilliga i ämbetsberättelserna refererade ärenden —— en ingående granskning av det

nuvarande förfarandet. I samband därmed anför militieombudsmannen bland annat: Den nu rådande ordningen att utredningen av militära mål skedde genom det militära befälets egen försorg erbjöde vissa påtagliga fördelar. Utredningen kunde ske snabbt och utan att den dagliga tjänsten onödigt stördes. Den militära sakkunskap, som kunde erfordras för utredningens verkställande, komme oftast att vara representerad genom förhörsledaren. Den- ne kunde i regel antagas äga en viss personlig kännedom om dem som skulle höras. För den misstänkte kunde det vara en fördel att saken så att säga stannade inom förbandet; icke minst gällde detta om misstanken se- dan visade sig vara ogrundad. Erfarenheten visade emellertid att utred- ningen i militära mål icke sällan vore bristfällig. I huvudsak kunde bris- terna föras tillbaka på förhörsverksamhetens organisation. De militära che- ferna saknade utbildning för hållande av polisförhör och erhölle i regel icke någon nämnvärd erfarenhet på detta område, inom vilket deras egent- liga arbetsuppgifter ej fölle. Den militära verksamheten kunde också sägas vara byggd på principer, som icke alltid vore förenliga med goda förhörs- metoder. Den militära befälsauktoriteten och disciplinsynpunkterna kunde lätt komma i konflikt med den förhördes rätt att försvara sig. En god för- hörsmetod vore att förhörsledaren i viss mån anpassade sig efter den hörde; för den som vore van vid befälsföring kunde det vara svårt att underordna sig ett sådant krav. Icke så sällan rörde de militära förhören konflikter mellan befäl och manskap. Dessa förhör måste regelmässigt anförtros åt någon befälsperson, alltså någon kollega till de i tvisten inblandade. Det saknades ej exempel på att i sådana situationer förhörsledaren, fastän formellt ojävig, låtit sig påverka av en missriktad kåranda.

I fråga om riktlinjerna för en reformering av det militära utredningsvä- sendet anmärker militieombudsmannen till en början, att processlagbered- ningens förslag till ändrade bestämmelser härutinnan icke i erforderlig om- fattning tillgodosåge de önskemål, som av militieombudsmannen framställ- des i 1932 års skrivelse. Den erfarenhet, som ämbetet under de senaste tio åren haft av militära brottsutredningar, hade för ämbetet än mera befäst den av ämbetet tidigare uttalade uppfattningen. De brister, varmed det mili- tära förhörs- och utredningsförfarandet alltjämt vore behäftat, syntes delvis kunna undanröjas därigenom att civil myndighet i en eller annan form be- reddes ökat inflytande på de militära brottsutredningarna. Vid en prövning av frågan huru bristerna i det nuvarande utredningsväsendet skulle kunna avhjälpas syntes det vara nödvändigt att göra en viss skillnad icke endast mellan svårare och lindrigare lagöverträdelser utan även mellan enklare och mera komplicerade utredningar. När utredningen gällde ett brott eller en så svår förseelse att den borde bedömas av domstol, kunde den i allmänhet anses vara av så krävande art att den borde anförtros åt personal, som vore an- ställd och utbildad för sådana uppgifter. Även beträffande förseelser, som i och för sig vore obetydliga och som vore av beskaffenhet att kunna behand- las såsom disciplinmål, kunde emellertid utredningsarbetet vara krävande och fordra tillgång till tekniska hjälpmedel, som endast funnes tillgängliga

hos dem som ägnade sig åt brottsutredningar. Det syntes icke de lege ferenda vara riktigt att endast med hänsyn till utredningens omfattning eller svårig- hetsgrad i dylika fall hänskjuta målet till krigsrätt. I tjänstereglementet för krigsmakten föreskreves skyldighet för chef, som icke själv ägde bestraff- ningsrätt, att omedelbart anmäla underlydandes fel eller försummelser, som ansåges fordra bestraffning. Det övervägande antalet vid militärförbanden förekommande bestraffningsärenden grundades å tjänsterapporter, som i en- lighet härmed avgåves rörande underlydandes förhållanden i eller utom tjäns- ten. De utredningar, som föranleddes av dylika tjänsterapporter vore i regel, där förseelsen erkänts av den anmälde, av synnerligen enkel beskaffenhet. Utan större olägenhet syntes man i allmänhet kunna i dessa fall nöja sig med en rent militär utredning. Dock borde givetvis i sådana fall, där det från början funnes uppenbart att saken ej kunde handläggas såsom disciplinmål, ären- det-omedelbart av befälhavaren överlämnas till åklagaren för förundersök- ning. Bestredes förseelsen av den tilltalade syntes målet enligt den nya pro— cessordningen väl i allmänhet komma att gå till åklagaren för förundersök- ning och eventuellt därefter till domstol. Givetvis kunde det emellanåt före- komma att en förseelse av lindrig beskaffenhet _ varmed militieombuds- mannen avsåge förseelser som kunde bestraffas i disciplinär ordning —— vore så svårutredd att den lämpligen borde anförtros åt personal, som hade större vana vid mera komplicerade brottsutredningar. Med disciplinär bestraff— ningsrätt utrustad befälhavare borde därför kunna i dylika fall för utred- ning hänskjuta saken till åklagaren. Det borde därvid ej tillkomma befäl- havaren att efter eget gottfinnande avgöra huruvida så skulle ske eller ej utan det borde åläggas honom som en skyldighet att, där saken förefölle svårutredd, överlämna till åklagaren att ombesörja utredningen. Någon rätt för befälhavaren att i allmänhet på åklagaren övervältra utredningar i ären- den som föranletts av tjänsterapporter och som kunde avgöras i disciplinär ordning borde av praktiska och organisatoriska skäl ej medgivas, Förhållandena kunde, anför militieombudsmannen vidare, stundom vara sådana att man först sedan utredningen avslutats kunde avgöra om bestraff- ningsbeslut kunde meddelas i disciplinär ordning eller om målet måste prö— vas av domstol. Om man utginge från att i disciplinär ordning borde av- göras samtliga mål i vilka något lagligt hinder härför ej förelåge, syntes någ- ra större svårigheter ej behöva uppkomma beträffande frågan huru åklaga- ren, sedan utredningen av honom avslutats, borde förfara med målet. Enligt processlagberedningens förslag hade i sådana fall där utredningen omhän— dertagits av åklagaren någon möjlighet icke beretts för vederbörande befäl- havare att i disciplinär ordning ådöma disciplinstraff. Detta kunde dock knappast anses rationellt. Den utredning, som kunde utan anlitande av dom— stol erhållas, borde dock, där förutsättning för ådömande av bestraffning i disciplinär ordning eljest förelåge, kunna lika väl som av domstolen utnytt- jas av vederbörande befälhavare. Där utredningen gåve vid handen att må- let kunde avgöras i disciplinär ordning borde det därför åligga åklagaren att för avgörande i sådan ordning överlämna handlingarna till vederbörande

befälhavare. Visade utredningen att målet måste hänskjutas till domstol bleve det åklagarens sak att utfärda stämning och befälhavaren saknade möjlighet att vidare öva inflytande på handläggningen av målet.

För vissa fall föreslås i skrivelsen särskilda bestämmelser om utredning genom civil myndighet. Militieombudsmannen anför i detta hänseende föl- jande.

Tvivelsutan tillkomme endast en ringa del av de vid de militära förbanden före- kommande ansvarsmålen i annan ordning än genom tjänsterapport, som av över- ordnad avgåves mot underlydande. Till dessa mera sparsamt förekommande mål hörde angivelser av målsäganden och annan. Starka skäl talade eniigt militieombuds- mannens mening för att dessa ärenden icke behandlades i samma ordning som in- komna tjänsterapporter.

Det syntes böra uppmärksammas att ifrågavarande ärenden ofta rörde påstådda övergrepp av officerare eller underofficerare mot underlydande. Den behandling som dylika ärenden enligt den nu rådande ordningen ej sällan underkastades kunde icke anses tillfredsställande. Anmälaren skulle sålunda, om hans anmälan avsåge någon som vore underställd kompanichef, vända sig till kompanichefen, varpå denne in- hämtade de första upplysningarna om förseelsen och den felandes person. Detta förfaringssätt syntes strida mot grundreglerna för förhör med misstänkta. Enligt dessa regler borde förhörsledaren först skaffa sig så fullständiga upplysningar som möjligt i saken för att därefter förhöra den misstänkte utan att denne ännu hade klart för sig vad förhörsledaren kände till eller vilken bevisning som funnes. Den misstänktes berättelse borde vara fristående och spontan och icke tillrättalagd efter de uppgifter anmälaren lämnat eller den bevisning som funnes. Vid de militära förhören syntes utgångsläget ofta vara ett helt annat. Om en anmälan komme in till kompaniexpeditionen, avseende någon av kompaniets officerare eller underofficerare, vore att räkna med att den anmälde omedelbart finge på ett eller annat sätt känne- dom om dess innehåll. Långt före det något förhör kunde hållas kunde han fatta ståndpunkt till anmälarens uppgifter och förbereda sitt försvar vid förhöret. Han hade också möjligheter att påverka vittnena och till och med anmälaren själv. Det vore verklighetsfrämmande att påstå att dessa möjligheter ej någons-in begagnades.

I fråga om anmälan för sådana övergrepp som här avsåges syntes rättssäkerheten kräva, att anmälan finge göras på sådant sätt att utredningen ick-e försvårades, samt att utredningen anförtroddes åt personer vilka i förhållande till de hörda vore fullt obundna och opartiska. Dessa krav syntes kunna tillgodoses genom en föreskrift att angivelse finge göras till åklagaren. Något hinder borde ej heller föreligga att utan avseende å gällande föreskrifter om tjänsteväg ingiva anmälan direkt till vederbö— rande med disciplinär bestraffningsrätt utrustade befälhavare eller högre chef. Ve- derbörande militäre befälhavare som mottagit dylik angivelse borde omedelbart över— lämna den till åklagaren för förundersökning. Åklagaren syntes beträffande ifråga- varande ärenden böra förfara i enlighet med vad som föreslagits med avseende å ut- redningar föranledda av tjänsterapporter. När vederbörliga förutsättningar härför förelåge borde sålunda jämväl dessa ärenden kunna, på grundval av åklagarens ut- redning, av befälhavaren avgöras i disciplinär ordning.

Den som angående brott och förseelser vid de militära förbanden avgåve sådan tjänsterapport, varom tidigare talats, intoge i allmänhet icke i förhållande till den anmälde ställning av målsägande. Så kunde dock givetvis understundom vara fallet, där den rapporterade förseelsen t. ex. innefattade en personlig kränkning som av den felande förövats mot rapportgivaren. Det kunde ifrågasättas om ej tjänste- rapporter angående förseelser, beträffande vilka funnes målsägande, borde erhålla samma behandling som, enligt vad av det anförda framginge, i allmänhet borde till- komma angivelser.

Slutligen ifrågasättes i skrivelsen att vederbörande befälhavare skulle be redas tillgång till biträde i förhörsverksamheten genom för ändamålet sär- skilt utbildade juridiska assistenter. Härom anför militieombudsmannen föl- jande.

Vid den organisation av det militära utredningsväsendet, vartill militieombudsman- nen i förevarande framställning angivit vissa riktlinjer, skulle militär personal kom- ma att även i fortsättningen i betydande omfattning dels självständigt (under veder- börande befälhavare) och dels såsom biträde åt åklagaren vid förbandet vara verk- sam för utredning av brott och förseelser. Det vore därför av stort intresse att möj- ligast effektiva åtgärder vidtoges för att bibringa militär personal 'viss grundläggande utbildning i hithörande fråga.

Det kunde i detta sammanhang nämnas, att en regementschef i ett hos militie- ombudsmannen anhängigt ärende såsom en allvarlig brist i organisationen påtalat, att det i en fältregementsstab icke inginge en juridisk assistent med uppgift att bi- träda regementschefen vid handläggningen av bestraffningsärenden. Det sålunda givna uppslaget hade militieombudsmannen ansett böra uppmärksammas. En be- tydande del av regementschefens och även lägre chefers sysslande med utredningar i bestraffningsärenden syntes kunna avlastas å en för sådana uppgifter särskilt ut- bildad juridisk assistent. I varje regemente och motsvarande högre förband skulle då ingå en sådan assistent. Dennes särskilda utbildning skulle hänföra sig till krigs- lagstiftningen samt grunderna för förhör i brottmål. Till sådan utbildning skulle uttag-as värnpliktiga som redan börjat ägna sig åt juridiska studier. Sannolikt skulle det visa sig nödvändigt att, efter mönstret av vad som nu gällde beträffande medi- cine studerande, uppskjuta huvuddelen av deras värnpliktstjänstgöring tills juridisk examen avlagts. Assistenten borde erhålla officers tjänsteställning.

Den juridiske assistenten, som skulle intaga ställning av förbandschefens biträde för utredningar i disciplinmål, syntes regelmässigt kunna anförtros förhör med värnpliktiga samt även förhör med fast anställt manskap. Det vore tveksamt om hållandet avv förhör med underofficerare kunde lämpligen åläggas honom. Det kunde antagas, att en underofficer mången gång genom sin livserfarenhet och sina kunskaper lätt skulle kunna känna en sådan överlägsenhet inför förhörsleda- ren att dennes arbete försvårades. I synnerhet om vederbörande nekade eller eljest avsiktligen försvårade utredningen kunde förhörsledaren få svårt att komma till rätta med honom. Att sätta den juridiske assistenten till att förhöra officerare syntes vara uteslutet redan med hänsyn till den militära traditionen att förhörsledare skulle ha högre tjänsteställning än den förhörde.

I den mån man icke kunde anlita särskilda för utredningsarbete utbildade perso— ner syntes det icke återstå annan möjlighet än att befälhavaren, på samma sätt som nu tillämpades, själv hölle förhör eller såsom förhörsledare förordnade honom underställda officerare.

Vid de överväganden varom här är fråga möter i första hand spörsmålet huruvida såsom grundläggande regel alltjämt bör gälla att den förberedande utredningen skall ankom- ma på militär myndighet.

Det torde vara obestridligt att, såsom militieombudsmannen framhållit i förenämnda till utredningen överlämnade skrivelse, i det övervägande anta— let vid militärförbanden förekommande bestraffningsärenden fråga är om mera bagatellartade förseelser, som genom tjänsterapporter blivit anmälda för beivran, och att i dessa fall i regel rent militär utredning utan olägenhet kan anlitas. Likaså torde det, såsom militieombudsmannen även framhållit,

vara uppenbart att en sådan ordning innebär vissa påtagliga fördelar, bland annat såtillvida att utredningen kan ske snabbt och utan att den dagliga tjänsten störes. I den mån framställda anmärkningar gått ut på att det mili- tära utredningsförfarandet borde ersättas med utredning genom civil åklagar— myndighet ha anmärkningarna avsett att enligt den rådande ordningen den militäre förhörsledaren har att taga befattning även med verkliga brottsut- redningar eller att i vissa särskilda fall en utredning genom civil myndig- het kan anses mera betryggande än det militära utredningsförfarandet. Av vad nu anförts torde framgå att —— även om den nuvarande ordningen, en- ligt Vilken den förberedande utredningen i alla fall skall ankomma på mili- tär myndighet, i väsentliga avseenden bör frångås — starka praktiska skäl tala för att det militära utredningsförfarandet bör i regel bibehållas i sådana mål, vilka kunna av den militäre befälhavaren avdömas i disciplinär ord- ning. I detta sammanhang blir även fråga om sådana fall där det icke är möjligt att utan tillgång till viss utredning avgöra huruvida målet kan av- dömas i disciplinär ordning eller prövningen bör ankomma på domstol. För sådana fall kräves ett bestämmande av huruvida utredningen i militära mål i första hand skall ankomma på militärt organ eller civil åklagarmyndighet. Det är uppenbart, att det förstnämnda alternativet bereder möjlighet att med minsta omgång avskilja de mål, vari bestraffningsrätt skall utövas av befälhavaren, och någon vägande erinran torde icke kunna riktas mot att i dessa mindre ofta förekommande fall utredningen i första hand anförtros åt militär myndighet.

Av det nu anförda framgår, att åtminstone i vissa fall militär utredning skall kunna förekomma även i domstolsmål såsom en första inledande åt- gärd i förfarandet. Med hänsyn härtill har redan i denna del av framställ- ningen ansetts böra upptagas frågan om f o r m e r n a f ö r d e t m i l i- tära utre-dningsförfarandet, detta så mycket mera som avgö- randena i denna fråga kunna bliva av viss betydelse vid prövningen avivad mån utredningen i militära mål bör ankomma på civil myndighet.

Utformningen av reglerna för det militära förhörsförfarandet blir i viss mån beroende av huruvida vid sådana utredningar skola, på sätt militieom- budsmannen ifrågasatt, anlitas för ändamålet särskilt utbildade juridiska assistenter. Huru denna fråga än löses lär man ha att utgå från att biträde av assistent icke blir att tillgå i alla förekommande fall. De grundläggande bestämmelserna torde därför böra utformas med utgångspunkt från sådana fall där utredningen helt ankommer på det militära befälet.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter i övrigt, som åligga regementschefer och befälhavare i motsvarande ställning, torde det visa sig nödvändigt att bibehålla den nuvarande befogenheten för bestraffningsberättigad befälha— vare att i allmänhet eller för visst fall uppdraga åt annan att fullgöra ålig— gandet såsom förhörsledare.1 Såsom förut nämnts är denna befogenhet för

1 Fråga om rätt för tilltalad att i vissa fall inställa sig personligen inför den bestraffningsbe— rättigade befälhavaren upptages i den del av framställningen, som behandlar den disciplinära bestraffningsrätten.

närvarande förbehållen regementschefer och vissa andra med bestraffnings- rätt utrustade högre befälhavare. Enligt utredningens förslag skall bestraff- ningsrätt icke tillkomma befälhavare av lägre än regementsofficers grad. Vid sådant förhållande torde befogenheten att uppdraga förhörsledningen åt annan kunna gälla utan inskränkning. För närvarande är föreskrivet att, då bestraffningsberättigad befälhavare förordnar annan att hålla förhör, han i allmänhet därtill bör utse vederbörande bataljonschef eller annan rege- mentsofficer eller civilmilitär befattningshavare av motsvarande tjänsteklass samt att den som utses i varje fall skall inneha högre tjänsteställning än den, med vilken förhöret skall hållas. Dessa bestämmelser torde icke giva an- ledning till erinran i vidare mån än att förhörsledningen icke -i något fall bör få överlåtas å någon, som innehar lägre än kompanichefs eller likställd befattning, samt att såsom ställföreträdande förhörsledare i första hand bör anvisas bataljonschef och icke såsom för närvarande »vederbörande batal- jonschef». Med den sistnämnda anmärkningen avses att det merendels torde vara till fördel att såsom förhörsledare för regementet i dess helhet fungerar en och samme person och att därtill då kan utses den av bataljonscheferna, som finnes bäst skickad för uppdraget. Såsom protokollförare bör lämpli- gen tjänstgöra en i regementsstaben placerad underofficer med åliggande att vare sig förhörsledningen är samlad i en hand eller uppdelad på olika befattningshavare — biträda vid samtliga förekommande förhör.

Förut har framhållits, hurusom de 5. k. majorsförhören ofta komma att inskränkas till upptagande av förklaringar av den angivne och andra i sa- ken hörda personer att de vidhålla av dem vid förberedande förhör inför kompanichefen lämnade uppgifter. Denna metod torde alltemellanåt haft till följd att vid det förberedande förhöret förelupna missförstånd och andra fel— aktigheter i protokollet icke "uppmärksammats och tillrättalagts vid det se- nare förhöret. Förhörets uppdelande i ett förberedande och ett slutligt för- hör torde även eljest föga överensstämma med rationella förhörsmetoder. Kompanichefens eller motsvarande befälhavares befattning med utredning- en torde därför böra inskränkas till att han efter mottagandet av angivel- sen i en skriftlig rapport sammanfattar de upplysningar i saken, som utan anställande av förhör äro för honom tillgängliga.

Såsom förut nämnts lämnas i 202 % SLK och därtill anslutna stadganden i bestraffningsförordningen vissa anvisningar i fråga om det militära ut- redningsförfarandet. För det huvudsakliga innehållet i dessa föreskrifter har förut redogjorts (s. 63). Såvitt gäller protokollföringen vid förhören innehålla anvisningarna — förutom vissa formella föreskrifter rörande pro- tokollets uppställande — i stort sett icke mer än att vad vid förhöret före- kommit skall i korthet antecknas. Enligt vad erfarenheten givit vid handen torde behov föreligga av mera ändamålsenliga anvisningar beträffande pro- tokollföringen. Det har med fog anmärkts, att protokollföringen för närva- rande skedde alltför mekaniskt och onyanse—rat och att protokollen med den korta och knappa rapportstil som utmärkte dem ej sällan gåve en ofull- ständig bild av omständigheterna vid den påtalade gärningen och motiven

för densamma. Det torde icke vara ogörligt att genom mera utförliga och lämpligt avfattade anvisningar få till stånd en ändring härutinnan. Dylika anvisningar synas i den mån så kan ske lämpligen böra inarbetas 1 for- mulär, innehållande stommar till förhörsprotokoll. I sådan form torde an- visningarna bäst kunna tjäna till ledning även för uppläggningen av själva förhöret. Det torde kunna antagas, att vad nyss föreslagits angående för- hörsverksamhetens centralisering skall icke oväsentligt underlätta sådana tillrättalägganden varom nu är fråga. I övrigt torde de nuvarande bestäm- melserna icke i sak giva anledning till annan erinran än att anställande av förhör med målsägande uppenbarligen icke bör, såsom för närvarande föreskrives, vara beroende av att målsäganden påkallar att bliva hörd. Militieombudsmannen framhåller, att det vore av stort intresse att möj- ligast effektiva åtgärder vidtoges för att bibringa militär personal viss grund- läggande utbildning i frågor, som sammanhängde med den militära utred- ningsverksamheten, och ifrågasätter i detta sammanhang att regementsche- fers och även lägre chefers befattning med utredningar i bestraffningsären- den skulle i betydande utsträckning avlastas å för sådana uppgifter särskilt utbildade juridiska assistenter. I varje regemente och motsvarande högre förband skulle ingå en sådan assistent. Dennes särskilda utbildning skulle hänföra sig till krigslagstiftningen samt grunderna för förhör i brottmål, och till sådan utbildning skulle uttagas värnpliktiga, som redan börjat ägna sig åt juridiska studier. Sannolikt skulle det visa sig nödvändigt att, efter mönstret av vad som gällde beträffande medicine studerande, uppskjuta huvuddelen av deras värnpliktstjänstgöring tills juridisk examen avlagts. Assistenten, som borde erhålla officers tjänsteställning, skulle närmast vara förbandschefens biträde för utredningar i disciplinmål och åt honom skulle regelmässigt anförtros förhör med värnpliktiga och fast anställt manskap. Utredningen har undersökt möjligheterna att genomföra den av militie- ombudSmannen sålunda ifrågasatta anordningen. I ett till utredningen av- givet yttrande har chefen för försvarsstaben, efter hörande av försvars— grenscheferna, funnit sig av organisatoriska skäl icke kunna tillstyrka för- slaget. Försvarsstabschefen framhåller att, om i varje regemente och mot- svarande högre förband skulle i fredstid ingå en assistent och facktjänstgö- ringstiden antoges bliva ett halvt är, detta skulle innebära att i fred årligen 140 värnpliktiga måste uttagas för ändamålet. Vid genomförd organisation stode 26 åldersklasser till förfogande och antalet till assistenter uttagna värnpliktiga komme således att uppgå till över 3 600. Då mobiliseringsbe- hovet inskränkte sig till omkring 200, krävdes sålunda för fredstjänstgö- ringen ett avsevärt större antal än som erfordrades i krigsorganisationen. Till följd av personalminskningen inom åldersklasserna förelåge redan sto- ra svårigheter att fylla krigsorganisationens behov av värnpliktiga. Med hänsyn härtill gjordes inom försvarsgrenarna allt för att begränsa antalet värnpliktiga i icke stridande befattningar. Visserligen avsåges att assisten- terna skulle erhålla även militär utbildning. Huru denna än samordnades med facktjänstgöringen, innebure dock den ifrågasatta anordningen att viss

fredstjänstgöring utnyttjades för ändamål, som icke direkt gagnade krigs- organisationen.

I det av chefen för armén till försvarsstabschefen avgivna yttrandet ha angivits olika alternativ för assistenternas militära utbildning samt fack- utbildning och facktjänstgöring. Enligt ett av dessa alternativ skulle, med en till sammanlagt 180 dagar begränsad militärutbildning och fackutbild— ning, facktjänstgöringen komma att omfatta 360 dagar. Vid en tillämpning av detta alternativ beträffande krigsmakten i dess helhet skulle det för freds— tid erforderliga antalet assistenter nedbringas till hälften av det som angives i försvarsstabschefens yttrande.

Även om det för fredstid erforderliga antalet assistenter skulle kunna ned- bringas i enlighet med det sist angivna altemativet, är det uppenbarligen med hänsyn till personalåtgången icke möjligt att genomföra en dylik för fredstid avsedd organisation. Då krigsbehovet beräknats inskränka sig till omkring 200 assistentbeställningar, för vilkas besättande skulle anlitas värnpliktiga tillhörande 26 åldersklasser, är det givet att en endast för krigs- behov avsedd assistentorganisation icke kan få nämnvärd betydelse för den militära rättsvården i fredstid. Att uteslutande för krigsbehov genomföra en dylik organisation torde, såsom framgår av annan del av betänkandet, icke vara av omständigheterna påkallat.

Vad härefter angår frågan i vad mån utredningen i militä- ra mål bör ankomma på åklagaren framgår av det förut an- förda hurusom denna fråga blivit föremål för överväganden dels i process- lagberedningens år 1944 framlagda förslag till ändringar i nuvarande krigs— lagstiftning samt vid lagrådets granskning av detta förslag och dels i mi— litieombudsmannens omförmälda till utredningen överlämnade skrivelse. Processlagberedningen förordade, att den nuvarande ordningen med militär utredning i alla förekommande fall skulle bibehållas med endast den modi- fikationen att tillfälle borde beredas åklagaren att taga del i utredningen i mål, som kunde förväntas bliva hänskjutna till denne för fortsatt behandling vid domstol. Lagrådet fann icke anledning till erinran mot att den nuvaran- de ordningen i huvudsak bibehölles men ansåg det önskvärt att i mål av all- varligare beskaffenhet åklagaren redan från början själv övertoge utredning- en, som i sådana fall borde verkställas i form av förundersökning. I militie- ombudsmannens skrivelse anvisas riktlinjer för en reform av det militära ut- redningsförfarandet, som innebära att utredningen skulle helt övertagas av åklagaren i betydligt större utsträckning än lagrådet ifrågasatt.

Vid de överväganden utredningen ägnat förevarande fråga har utgångs- läget i visst hänseende varit ett annat än vid frågans behandling i nyss an- givna sammanhang, nämligen såtillvida att utredningen utgått från att åkla- garuppgifterna i militära mål skola ankomma på den allmänna åklagar- organisationen och icke såsom nu på särskilda från denna organisation fristående befattningshavare. Härmed torde betingelserna för en ökad med- verkan av åklagarna vid utredningen i militära mål bliva gynnsammare än för närvarande. Därvid kommer framför allt i betraktande att de allmänna

åklagarna merendels äro i tillfälle att vid förekommande utredningar utan omgång anlita biträde av dem underställd personal; detta är icke förhållan- det beträffande krigsfiskalema.

Det torde i detta sammanhang böra erinras om de bestämmelser, som enligt nya BB i huvudsak skola gälla för förundersökning i brottmål. För- undersökning skall i regel äga rum beträffande alla brott, som höra under allmänt åtal, och har till ändamål dels att bilda den materiella grundvalen för åklagarens åtalsbeslut och dels att utgöra en förberedelse för huvud— förhandlingen i målet. Vid förundersökningen skall sålunda i första hand utredas vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om tillräckliga skäl för åtal mot honom föreligga. Vidare skall för att möjliggöra en kon- centration av huvudförhandlingen målet under förundersökningen så bere- das, att bevisningen kan vid huvudförhandlingen förebringas i ett samman- hang. Förundersökningen inledes av polismyndighet eller åklagaren, vilken sistnämnde äger meddela polismyndigheten anvisningar rörande undersök- ningens bedrivande och själv skall övertaga ledningen därav, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet eller det eljest av särskilda skäl finnes påkallat. Den misstänkte äger att under förundersökningen anlita biträde av försvarare och kan själv utse sådan. I vissa fall skall offentlig försva- rare förordnas för honom, varom undersökningsledaren har att göra an- mälan hos rätten. Jämväl i övrigt ha i olika hänseenden meddelats före- skrifter till betryggande av att utredningen sker på ett objektivt och opar- tiskt sätt. Ett ingripande från rättens sida i förundersökningen kan äga rum på framställning av såväl undersökningsledaren som den misstänkte, bland annat såtillvida att redan under förundersökningen bevisning upp- tages vid rätten eller på begäran av undersökningsledaren sakkunnig utses. Om tillräckliga skäl för åtal ändock föreligga, erfordras ej förundersök- ning enligt de nu angivna reglerna beträffande brott, varå icke kan följa svårare straff än böter.

Vad till en början angår militära mål, där fråga är om brott som över- huvud taget icke kunna beivras i den för disciplinmål stadgade ordningen, synes svårligen kunna påvisas något skäl varför dessa uteslutande till dom- stol hörande mål skulle bliva föremål för förberedande behandling enligt andra regler än som gälla för vanliga mål. Den omständigheten att vissa för militära mål gällande speciella regler — i första hand särskilda forumbe- stämmelser —— skola tillämpas i fråga om den till domstol förlagda rätte— gången kan uppenbarligen icke i och för sig utgöra någon anledning att icke anlita den för domstolsmål vanliga och därtill mest betryggande formen för målets förberedande, även om här i vissa fall kan vara fråga om brott, som icke tillhöra mera svårartade brottstyper. Icke heller torde här föreligga några särskilda skäl, som tala för att militär myndighet bör anlitas vid ut- redningen. Sålunda lär det icke, såsom då det gäller disciplinmålen, för en dylik ordning kunna åberopas att därigenom utredningens snabbhet skulle främjas och den dagliga tjänsten vid förbandet mindre störas. Det skulle här under alla förhållanden ankomma på åklagaren att i sista hand taga

ställning till utredningen och föranstalta om erforderliga kompletteringar, vilket helt visst skulle i kanske de flesta fall föranleda större omgång än om åklagaren redan från början fått utredningen om hand. Den militära fack- kunskap, som i speciella fall kan erfordras för utredningens verkställande och som vid utredning genom militär myndighet skulle kunna vara att tillgå hos förhörsledaren själv, torde i de fall varom här är fråga böra införas i må- let enligt vanliga regler om bevisning genom sakkunnig. Vad nu anförts för- anleder att, då på grund av anmälan eller eljest bestraffningsberättigad be- fälhavare erhåller kännedom om brott av beskaffenhet att fråga om ansvar för brottet icke kan behandlas i den för disciplinmål stadga-de ordningen, det bör åligga befälhavaren att omedelbart hänskjuta målet till åklagaren för verkställande av i lag föreskriven förundersökning.

Liksom i fråga om brott, som kan beivras i disciplinär ordning, torde även då det gäller brott, vars prövning uteslutande ankommer på domstol, anmä- lan om brottet böra göras hos den befälhavare, som i disciplinmål äger be- straffningsrätt över den felande. Om denne icke lyder under bestraffnings- berättigad befälhavare, bör anmälan göras direkt hos åklagaren.

Då fråga är om brott, som kan bliva föremål för beivran i disciplinär ord- ning, blir det merendels beroende av brottets svårhetsgrad i det särskilda fallet huruvida målet skall avdömas av befälhavaren eller komma under be- handling vid domstol. I det övervägande antalet här ifrågavarande fall in- rymmer nämligen strafflatituden förutom disciplinstraff även svårare straff- art. Pä sätt förut angivits skulle, i fall där brottet är av så lindrig beskaf- fenhet att beivran kan ske i disciplinär ordning, utredningen alltjämt i re- gel ankomma på militär myndighet. Om brottet däremot är av sådan svår- hetsgrad att påföljden kan antagas icke komma att stanna vid disciplin- straff och målet alltså kräver behandling vid domstol, torde det lika litet som i fråga om mål, vilkas prövning uteslutande tillhör domstol, kunna påvisas något skäl för att den utredning, som skall utgöra en förberedelse till huvudförhandlingen vid domstolen, skall verkställas enligt andra regler än som gälla för vanliga brottmål. I rättssäkerhetens intresse synes i dessa fall, då det uteslutande är fråga om brott som kunna antagas förskylla van- ligt frihetsstraff, vara om möjligt än mera angeläget att den förberedande utredningen verkställes med iakttagande av de föreskrifter den nya rätte- gångsordningen uppställer för förundersökning i brottmål. En annan sak är att i sådana fall, där det icke är möjligt att utan tillgång till viss utredning avgöra huruvida målet kan avdömas i disciplinär ordning eller prövningen bör ankomma på domstol, utredningen i målet skall enligt vad som före- slagits i första hand ankomma på militär myndighet. Det är avsett att, om och så snart i dylika fall utredningen giver anledning till antagande att må- let måste upptagas av domstol, utredningen omedelbart skall övertagas av åklagaren.

Genom bestämmelser i den av SLK-utredningen föreslagna lagen om discip— linstraff för krigsmän har möjlighet beretts att i vissa fall ådöma böter i stället för disciplinstraff. Enligt dessa bestämmelser skall, ehuru endast un- dantagsvis, bötesstraff kunna användas i stället för disciplinstraff jämväl i

fråga om brott av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål. Det kan sålunda inträffa, att i ett av vederbörande befälhavare upptaget disciplinmål denne finner omständigheterna vara sådana att straffet bör be- stämmas till böter i stället för disciplinstraff, och befälhavaren, vilken icke själv äger ådöma böter, har då att överlämna målet till åklagaren. I sådana fall torde, även om det redan från början kan antagas att bötesstraff bör komma till användning i stället för disciplinstraff, praktiska skäl påkalla att målet hänskjutes till åklagaren först sedan den militära utredningen slut- förts och befälhavaren blivit i tillfälle att slutgiltigt fatta ståndpunkt i frå- gan om valet mellan disciplinstraff och bötesstraff. Varken från rättssäker- hetens synpunkt eller eljest synas några betänkligheter kunna möta mot en sådan ordning.

I enlighet med vad nu angivits torde böra föreskrivas att, då på grund av anmälan eller eljest bestraffningsberättigad befälhavare erhåller kännedom om brott av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål men anledning finnes till antagande att straffet icke kommer att stanna vid discip- linstraff eller böter eller ock anledning till sådant antagande uppkommer efter det utredning genom militär myndighet påbörjats, befälhavaren ome- delbart skall hänskjuta målet till åklagaren för verkställande av erforderlig förundersökning. Genom administrativ föreskrift bör det åläggas förhörsle- dare, som icke själv äger bestraffningsrätt, att då omständighet framkommit, som föranleder målets hänskjutande till åklagaren, härom ofördröjligen un- derrätta den bestraffningsberättigade befälhavaren.

Vid en prövning av frågan i vad mån utredningen i militära mål bör över— låtas å åklagaren torde, såsom militieombudsmannen framhållit, skillnad böra göras icke endast mellan svårare och lindrigare lagöverträdelser utan även mellan mera komplicerade och enklare utredningar. Även då fråga är om lindrigare förseelser, som kunna beivras i disciplinär ordning, kan givet- vis på grund av särskilda omständigheter utredningen vara så komplicerad att den icke kan tillfredsställande ombesörjas med mindre uppgiften anför- tros någon med särskild utbildning och erfarenhet i fråga om brottsutred- ningar. Enligt gällande bestämmelser skall, därest erforderlig utredning om brottets beskaffenhet eller den angivnes straffbarhet ej kunnat vinnas, må.- let hänskjutas till krigsrätt. Liksom i andra fall då enligt nuvarande bestäm- melser befälhavaren har att överlämna mål till handläggning vid krigsrätt föranleder övergången till den nya rättegångsordningen att även i nu ifråga- varande fall målet skall hänskjutas icke direkt till domstolen utan till åkla- garen, som i första hand har att verkställa den ytterligare utredning, som erfordras för bedömande av huruvida anledning till åtal föreligger. Åklaga— ren kommer således under alla förhållanden att få befatta sig med den i dessa fall ofullständiga utredningen. Om redan i ett tidigare skede befinnes att utredningen är förenad med sådana svårigheter att den icke kan tillfreds- ställande utföras av militär myndighet, bör uppenbarligen, så snart så visar sig vara förhållandet, befälhavaren äga påkalla att åklagaren övertager ut— redningen eller, om så icke anses erforderligt, i varje fall medverkar därvid

genom att lämna råd och anvisningar för utredningens fortsatta bedrivande eller genom att ombesörja viss del därav. Någon rätt för befälhavaren att utan sådan särskild anledning som nu angivits på åklagaren övervältra ut- redningar i mål, som kunna avgöras i disciplinär ordning, bör självfallet icke medgivas. I enlighet med vad nu anförts synes böra stadgas att, då i mål som kan handläggas i den för disciplinmål stadgade ordningen nöjaktig ut- redning kan förutses ej kunna åstadkommas på förans-taltande av militär myndighet, målet skall hänskjutas till åklagaren eller tillfälle beredas denne att taga del i utredningen. Om utredningen helt övertages av åklagaren torde den även i nu åsyftade fall böra verkställas med iakttagande av de regler, som i nya RB meddelas rörande förundersökning.

I de fall då enligt vad ovan angivits disciplinmål hänskjutas till åklagaren på grund därav att påföljden antagits icke komma att stanna vid disciplin— straff måste det alltemellanåt kunna inträffa att i fall då fullständig utred- ning förebragts åklagaren med stöd av vad därvid framkommit finner anled- ning antaga att förseelsen icke skall medföra svårare påföljd än disciplin— straff och att målet alltså skall kunna avgöras i disciplinär ordning. Så kan givetvis även bliva förhållandet i fråga om mål, som överlämnats till åklaga- ren av den anledningen att nöjaktig utredning icke ansetts kunna åstadkom- mas på föranstaltande av militär myndighet. För att i möjligaste mån be- gränsa de allmänna domstolarnas befattning med mål av mera bagatellartad beskaffenhet är det givetvis angeläget att, där lagligt hinder därför ej mö- ter, bestraffning ålägges i disciplinär ordning. Ändamålsenligheten synes där- för kräva att i nu åsyftade fall målet icke av åklagaren i första hand drages under domstols prövning. I stället bör tillfälle beredas vederbörande befälha- vare att på grundval av den av åklagaren åstadkomna utredningen pröva hu- ruvida förutsättningar föreligga för användande av den disciplinära bestraff- ningsrätten. Det bör följaktligen stadgas skyldighet för åklagaren att, där ut— redningen giver vid handen att målet kan avgöras i disciplinär ordning, för prövning härav överlämna handling-arna till vederbörande befälhavare. Så- som förut antytts kan enligt de regler, som enligt nya RB gälla angående för- undersökning i brottmål, inträffa att rätten redan i detta skede tager viss be- fattning med målet. Med hänsyn härtill synes den nu förordade bestämmel— sen om målets återremitterande från åklagaren till befälhavaren böra modi- fieras såtillvida att sådan åtgärd uteslutes i fall där för förordnande av of- fentlig försvarare, prövning av framställt yrkande om häktning eller eljest målet redan i samband med förundersökningen förevarit vid domstol. Därest efter återremiss till befälhavaren denne för sin del icke finner förutsättning- ar föreligga för målets avgörande i disciplinär ordning, bör givetvis befälha- varen äga att ånyo hänskjuta målet till åklagaren för anställande av åtal vid domstol.

Av militieombudsmannen har anmärkts, att det militära utredningsförfa- randet icke innebure betryggande garantier för en tillfredsställande behand- ling av sådana vid militärförbanden förekommande ansvarsmål. som för- anleddes icke av vanliga tjänsterapporter utan av angivelse från målsägande.

Militieombudsmannen framhåller, att ifrågavarande ärenden ofta rörde på- stådda övergrepp av officerare eller underofficerare mot underlydande samt att mot behandlingen av dylika ärenden i första hand kunde riktas den an— märkningen att enligt den rådande ordningen målsägandens anmälan skulle, om den avsåge någon som vore underställd kompanichef, ingivas till denne och även bliva föremål för förberedande handläggning av kompanichefen såtillvida att denne skulle inhämta de första upplysningarna om förseelsen och den felandes person. Med en sådan ordning vore det att räkna med att den anmälde omedelbart finge kännedom om anmälans innehåll och att den- ne, 1ångt innan något förhör hölles, kunde fatta ståndpunkt till anmälarens uppgifter och förbereda sitt försvar. Han hade också möjlighet att på- verka vittnen och till och med anmälaren själv. Enligt militieombudsman- nens åsikt vore det verklighetsfrämmande att påstå att dessa möjligheter ej någonsin begagnades. Rättssäkerheten syntes kräva, att i nu åsyftade fall anmälan finge ske på sådant sätt att icke utredningen försvårades och att utredningen anförtroddes åt personer, vilka i förhållande till de hörda vore fullt obundna och opartiska. Anmälan borde därför få göras till åklagaren eller utan iakttagande av tjänsteväg direkt till den bestraffningsberättigade befälhavaren med skyldighet för denne att omedelbart överlämna angivel- sen till åklagaren för förundersökning. På grundval av åklagarens utredning finge bedömas, huruvida målet borde komma under behandling vid dom— stol eller av befälhavaren avgöras i disciplinär ordning. Militieombudsman— nen framhåller vidare, att även då det gällde tjänsterapporter, som av över- ordnade avgåves mot underlydande, rapportgivaren kunde intaga ställning av målsägande i förhållande till den anmälde; detta vore fallet då förseelsen innefattade en personlig kränkning mot rapportgivaren. Det kunde ifråga- sättas, tillägger militieombudsmannen, om ej tjänsterapporter angående för- seelser, beträffande vilka målsägande funnes, borde erhålla samma behand— ling som föreslagits beträffande angivelser om övergrepp mot underordnade.

Enligt utredningens åsikt måste åtminstone då det gäller de av militie- ombudsmannen närmast åsyftade fallen —— påstådda övergrepp av office- rare eller underofficerare mot underlydande såsom ett oeftergivligt krav uppställas att möjlighet beredes anmälaren att få saken handlagd i annan ordning än den nu tillämpade. Skäl torde även föreligga att, såsom militie— ombudsmannen ock ifrågasatt, jämväl i andra fall bereda möjlighet härtill. Den av militieombudsmannen framförda kritiken mot den nuvarande ord- ningen är uppenbarligen om än i mindre gra-d —— tillämplig jämväl då den som anmälts för övergrepp mot underlydande innehar lägre tjänsteställ- ning än officer eller underofficer, och det synes knappast kunna vara före- mål för någon tvekan att de ifrågavarande särbestämmelserna böra gälla även i sådana fall. De särskilda i militieombudsmannens kritik berörda om- ständigheter, som påkalla en särbehandling av ärenden rörande överord- nads övergrepp mot underordnad, torde visserligen icke på samma sätt göra sig gällande i fall där överordnad i tjänsterapport anmäler av underordnad begången förseelse, varigenom rapportgivaren blivit personligen kränkt.

Övervägande skäl tor-de dock tala för att även i dessa fall anmälaren skall kunna påkalla sakens behandling i särskild ordning. Det torde härvid en- dast behöva framhållas, att eljest skulle uppkomma en knappast försvarlig olikställighet såtillvida att av den kränktes ställning i det särskilda fallet bleve beroende huruvida tillfälle skulle beredas honom att få saken hand- lagd i en ordning, som ansetts mera betryggande än den vanligen förekom— mande.

I enlighet med vad nu angivits synas de ifrågavarande bestämmelserna böra avse fall där av krigsman begånget brott tillkommit under sådana om- ständigheter att annan krigsman är målsägande beträffande brottet. I an- slutning till de av militieombudsmannen anvisade riktlinjerna torde bestäm- melserna böra innehålla, att anmälan om brottet må göras hos åklagaren eller utan iakttagande av tjänsteväg hos vederbörande bestra-ffningsberättigade be- fälhavare; att då befälhavare som nu nämnts mottagit sådan anmälan det åligger denne att omedelbart överlämna densamma till åklagaren; samt att det i nu avsedda fall ankommer på åklagaren att verkställa förundersökning med iakttagande av i nya RB härom meddelade föreskrifter. Det kan givetvis inträffa att i fall, då anmälan gjorts direkt hos åklagaren, den bestraffnings- berättigade befälhavaren redan upptagit saken till handläggning. Då befälha- varen icke bör taga vidare befattning därmed efter det anmälan gjorts hos åklagaren, bör vidare föreskrivas, att åklagaren har att omedelbart under- rä'tta befälhavaren om sådan hos åklagaren gjord anmälan varom nu är frå- ga samt att, om saken i något avseende redan blivit föremål för— åtgärd i disciplinär ordning, befälhavaren har att hänskjuta målet till åklagaren. I enlighet med tidigare föreslagna regler bör det åligga åklagaren att, om denne efter slutförd utredning finner den felande böra förskylla ansvar, efter omständigheterna antingen anställa åtal vid domstol eller för disciplinär be— straffning överlämna handlingarna i målet till vederbörande befälhavare.

I samtliga fall där enligt de nu föreslagna reglerna mål hänskjutits till åklagaren skulle det ankomma på denne att föranstalta om erforderlig för- undersökning med iakttagande av de bestämmelser, som i nya RB meddelas rörande förundersökning. Till undvikande av onödigt dubbelarbete torde det utan olägenhet kunna överlämnas åt åklagaren att efter omständigheterna be- döma huruvida och i vad män med hänsyn till redan verkställd militär ut— redning förun-dersökningen kan begränsas. I enlighet härmed synes böra fö- reskriva-s att, om vid föregående militärt förhör åstadkommits så fullständig utredning om brottet, som enligt bestämmelse i nya RB (23 kap. 2 %) skall åvävgabringas vid förundersökning, åtal må väckas utan att förundersökning ägt rum.

Häktning och andra, allmänna tvångsmedel.

Enligt 91 & RLK skall i fråga om häktning av den som hör till krigsmakten ävensom beträffande beslag, skingringsförbud samt hus- och kroppsrann— sakan lända till efterrättelse vad därom är stadgat i allmän lag med iaktta- gande av vissa i RLK upptagna kompletterande bestämmelser. Sålunda gälla

enligt 92 och 93 åå särskilda föreskrifter angående häktning med anled- ning av utevanobrott. Enligt 94 % tillägges vissa befälhavare såvitt angår brott, för vilket underlydande är misstänkt, samma befogenhet att förordna om häktning eller annat tvångsmedel, som enligt allmän lag tillkommer Konungens befallningshavande. Samtliga dessa stadganden hänföra sig icke blott till rättegången vid krigsdomstol utan även till det disciplinära förfa- randet inför befälhavaren.

I nya RB upptagas bestämmelser om häktning och anhållande i 24 kap. och om andra tvångsmedel i 25—28 kap. I fråga om häktning gäller i hu- vudsak följande. Om någon på sannolika skäl är misstänkt för brott, varå straffarbete kan följa, må han häktas, därest med hänsyn till brottets be- skaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen kan befara-s, att han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning eller ock anledning förekommer att han fortsätter sin brottsliga verksamhet. Om brottet är ringare än nu nämnts men dårå kan följa fäng- else och den misstänkte ej har stadigt hemvist inom riket, må han häktas, om det skäligen kan befaras att han avviker. Kan å brottet icke följa lind— rigare straff än straffarbete i två år, skall häktning ske, om det ej är uppen- bart att anledning därtill saknas. Om det kan antagas, att den misstänkte kommer att dömas allenast till böter eller mistning av befattning på viss tid, får i regel häktning icke ske. Enligt nya RB må beslut om häktning med- delas allenast av rätten eller å rättens vägnar av särskilt förordnad häkt— ningsdomare. Förekomma mot någon skäl till häktning, må han i avbidan å beslut därom anhållas. Äro ej fulla skäl till häktning, må den miss- tänkte dock anhållas, om det finnes vara av synnerlig vikt att han i av- bidan på ytterligare utredning tages i förvar. Den som är anhållen skall hållas i förvar men må eljest ej underkastas annan inskränkning i sin fri- het, än som påkallas av ändamålet med anhållandet, ordningen å förvarings- platsen eller allmän säkerhet. Beslut om anhållande meddelas av undersök- ningsledaren eller åklagaren. Anhållningsmyndigheten skall, om den anhåll- ne ej frigives, sist dagen efter den då beslut om anhållande meddelades eller, där sådant beslut meddelats i hans frånvaro, då han inställdes till förhör, till rätten avlåta framställning om hans häktande. Finnes för prövning av häktningsfrågan ytterligare utredning erforderlig, må med framställningen anstå; dock skall den avlåtas så snart ske kan och sist å femte dagen efter den, då beslut om anhållande meddelades eller den anhållne inställdes för förhör. Om ej framställning göres enligt vad nu sagts, skall den anhållne omedelbart frigivas. Då sådan framställning inkommit, skall rätten så snart ske kan, och, om synnerligt hinder ej möter, sist å fjärde dagen därefter hålla förhandling i häktningsfrågan. Om huvudförhandling utsättes att hållas inom en vecka, sedan framställningen inkom, må dock, om ej rätten finner särskild förhandling böra äga rum, med förhandlingen anstå till huvudförhandlingen.

Ovriga enligt nya RB förekommande tvångsmedel äro reseförbud, kvar- stad och skingringsförbud, beslag, husrannsakan samt kroppsvisitation och

kroppsbesiktning. Om kvarstad och skingringsförbud kan endast rätten för- ordna, varemot andra nu nämnda tvångsmedel kunna anlitas även av under— sökningsledare och åklagare.

Såvitt gäller rättens eller åklagarens befattning med tvångsmedel torde icke erfordras några särbestämmelser för de militära målen. Då på sätt förut angivits den förberedande utredningen i militära mål fortfarande skulle i viss omfattning ankomma på militär myndighet, lär däremot allt— jämt vara påkallat att tillägga bestraffningsberättigad befälhavare befogen- * het att förordna om tvångsmedel. En viss inskränkning i förhållande till gällande rätt torde därvid vara given. Såsom nyss anmärkts tillkommer det enligt nya RB endast domstol att förordna om häktning och icke såsom nu jämväl åklagare och vissa polismyndigheter. Följaktligen bör icke heller mi- litär befälhavare vidare äga besluta om häktning. Däremot torde det vara av förhållandena påkallat att han skall äga förordna om anhållande av underlydande. I anledning av brott, för vilket underlydande är misstänkt, bör befälhavaren även kunna förordna om annat tvångsmedel, i den mån befogenhet härutinnan ej enligt nya RB skall tillkomma enbart rätten. Be- fälhavare bör alltså i dessa avseenden vara jämställd med åklagare. En reglering av hithörande frågor i enlighet med vad nu angivits överensstäm- mer med vad av processlagberedningen förordats i dess förenämnda för- slag till ändringar i RLK.

På sätt ovan angivits skall, då undersökningsledare eller åklagare för- ordnat om anhållande, frågan om åtgärdens befogenhet underställas rättens prövning. Sålunda skall, om den anhållne ej frigives, åklagaren inom viss föreskriven tid hos rätten göra framställning om hans häktande. Såsom pro- cesslagberedningen framhåller i sitt nyssnämnda förslag bör givetvis mot- svarande bestämmelse gälla även i fall då befälhavaren förordnat om an— hållande. Enär det icke lämpligen kan åläggas befälhavaren att ombesörja sakens fullföljande till domstol, bör på sätt beredningen föreslagit i stället föreskrivas skyldighet för befälhavare, som förordnat om anhållande, att omedelbart göra anmälan därom hos vederbörande åklagare för vidtagande av de åtgärder, som enligt nya RB i motsvarande fall ankomma på åklagaren. Därmed kommer det att åligga åklagaren att ombesörja den ytterligare ut- redning, som kan finnas erforderlig för prövning av häktningsfrågan. Full- görandet av detta åliggande förutsätter uppenbarligen att åklagaren helt övertager utredningen i målet. Det bör följaktligen stadgas skyldighet för befälhavare, som förordnat om anhållande, att icke endast omedelbart göra anmälan härom hos åklagaren utan samtidigt därmed till åklagaren hän- skjuta målet i dess helhet. På åklagaren ankommer därefter dels att, om han finner skäl härtill, hos rätten framställa begäran om den anhållnes häk— tande och dels att fatta beslut isjälva åtalsfrågan. Den tid, som står åklaga- ren till buds för framställande av häktningsyrkande, bör såsom processlag— beredningen föreslagit i nu avsedda fall bliva att räkna från den dag då anmälan om anhållandet inkom till åklagaren. Därest åklagaren gör fram- ställning om häktning, kommer på sätt förut angivits (s. 80) målet att i_fort-

sättningen uteslutande tillhöra domstols prövning. Om åklagaren däremot icke finner anledning framställa yrkande om häktning, har —— efter den an- hållnes frigivande åklagaren att efter omständigheterna antingen anställa åtal vid domstol eller för målets prövning i disciplinär ordning återremittera målet till befälhavaren. Enligt processlagberedningens förslag skulle bestäm— . melsen om skyldighet för befälhavaren att hos åklagaren anmäla meddelat beslut om anhållande icke äga tillämpning i disciplinmål, varmed bered- ningen synes ha avsett mål, som av befälhavaren avgöras utan medverkan av domstol. För sådana mål skulle enligt beredningens förslag i stället gälla särskild bestämmelse därom att, om anhållande skett, målet skulle, där ej synnerligt hinder mötte, av befälhavaren avgöras sist inom en vecka. Förut har framhållits, hurusom i disciplinmål befälhavarens prövning av saken i första hand innefattar ett avgörande av huruvida förutsättningar föreligga för målet-s avgörande i disciplinär ordning. Intill dess slutligt beslut med- delas i ett av befälhavaren upptaget disciplinmål står det således alltjämt öppet huruvida målet blir avdömt av befälhavaren eller kommer att bliva föremål för behandling vid domstol. Med den av processlagberedningen före- slagna ordningen skulle således kunna inträffa att, sedan befälhavaren i disciplinmål beslutat om anhållande utan skyldighet att därom göra anmälan hos åklagaren, befälhavarens slutliga beslut i målet blir att prövningen av ansvarsfrågan överlämnas till domstol. I sådana fall kommer anmälan till åklagaren om anhållandet att ske först genom målets hänskjutande till denne, och tiden för framställande av häktningsyrkande blir att räkna först från den dag då målet hänsköts till åklagaren. Det torde icke kunna anses till- fredsställande att på detta sätt möjlighet beredes till avsevärd förlängning av den tid, under vilken anhållandet kan bestå. Men den av utredningen föreslagna ordningen, enligt vilken av befälhavare meddelat beslut om an— hållande konstituerar skyldighet för denne att hänskjuta målet i dess helhet till åklagaren, undvikes nu anmärkta olägenhet och särskilda bestämmelser om anhållande i disciplinmål bliva icke erforderliga.

Även då det gäller andra tvångsmedel än anhållande äro enligt föreskrif- ter i nya RB undersökningsledares och åklagares åtgärder underkastade kon- troll från rättens sida bland annat såtillvida att den som drabbats av åtgär— den i vissa fall äger påkalla rättens prövning därav. Sådan framställning skall, där ej synnerligt hinder möter, av rätten upptagas till särskild be- handling sist å fjärde dagen, om ej huvudförhandling hålles inom en vecka. De nu åsyftade bestämmelserna böra givetvis, i anslutning till vad som före— slagits skola gälla i fråga om domstols prövning av beslut om anhållande, erhålla tillämpning även i fall då tvångsmedlet kommit till användning genom förordnande av vederbörande militäre befälhavare. Icke heller i dessa fall kan det lämpligen åläggas befälhavaren att fullgöra de uppgifter, som vid sakens behandling inför domstolen eljest ankomma på åklagaren. Vad nu anmärkts torde böra föranleda en bestämmelse av innehåll att, om befäl- havare förordnat om användande av annat tvångsmedel än anhållande och fråga om befogenheten av åtgärden kommer under behandling vid domstol,

det skall åligga befälhavaren att omedelbart hänskjuta målet i dess helhet till åklagaren. I dessa fall kommer enligt vad förut angivits (s. 80) målet att i fortsättningen uteslutande tillhöra domstols prövning. Den nu före- slagna bestämmelsen bör givetvis. kompletteras med en föreskrift därom att, då i nu avsedda fall domstol upptager fråga om tvångsmedel, underrättelse härom ofördröjligen skall lämnas vederbörande bestraffningsberättigade be- fälhavare.

Processlagberedningen framhåller, att med hänsyn till de särskilda för— hållanden, som förelåge i militära mål, de tider, som i nya RB föreskrivas för åtgärd av rätten eller åklagaren i avseende å tvångsmedel, i vissa fall finge anses väl knappt tillmätta. I anslutning härtill föreslår beredningen att om den tid, inom vilken åtgärden skall vidtagas, enligt nya RB understiger en vecka i stället skall gälla en tid av en vecka. En sådan bestämmelse innebär, bland annat, en utsträckning av den tid, inom vilken anhållningsmyndighet har att till rätten avlåta framställning om häktning. Även den tid, inom vil- ken domstolen har att utsätta särskild förhandling i häktningsfrågan, skulle komma att förlängas. Det torde kunna antagas att, då beredningen härvid hänvisar till föreliggande särskilda förhållanden, därmed bland annat »av- setts att beredningen hade att utgå från att åklagaruppgifterna i militära mål skulle fortfarande ankomma på särskilda från den allmänna åklagar- organisationen fristående befattningshavare, som icke odelat ägnade sig åt åklagarsysslan och icke heller på samma sätt som de allmänna åklagarna vid utredningarna hade tillgång till biträdande personal. Utgångsläget är nu ett annat, då enligt utredningens förslag åklagaruppgifterna i militära mål skola ankomma på den allmänna åklagarorganisationen. Då det gäller brott, som begåtts inom en militär förläggning, torde vidare icke utan fog kunna antagas att det för åklagaren ofta skall vara förenat med mindre omgång än eljest att framskaffa erforderlig utredning, bland annat såtillvida att i sådana fall de personer som skola kallas till förhör merendels finnas ome- delbart tillgängliga vid förbandet. Enligt utredningens åsikt är följaktligen i nuvarande läge en sådan särbestämmelse som den nyss omförmälda icke av omständigheterna påkallad.

Såsom förut antytts gälla enligt 92 och 93 åå RLK särskilda bestämmel— ser angående häktning med anledning av utevarobrott. Enligt förstnämnda lagrum skall sålunda häktning alltid ske, då någon av manskapet, som är tjänstgöringsskyldig vid avdelning av krigsmakten som för annat ändamål än övning ställes eller är ställd på krigsfot, gör sig skyldig till rymning eller sådant undanhållande som skall straffas såsom rymning. Har någon av manskapet eljest begått rymningsbrott eller gjort sig skyldig till olovligt undanhållande under sådana omständigheter, att han bör straffas såsom rymmare, må han tagas i häkte; i detta fall är häktning alltså ej obliga- torisk. Om officer eller underofficer begått rymningsbrott eller gjort sig skyldig till olovligt undanhållande under sådana omständigheter, att straff för rymning bör inträda, skall enligt 93 % häktning alltid ske. För att rymning skall föreligga förutsättes avsikt hos gärningsmannen att undan-

draga sig krigstjänsten. Enligt 53 % SLK skall utan att sådan avsikt förefin- nes olovligt undanhållande anses såsom rymning, om undanhållandet varat utöver viss tid, olika för olika fall.

I sitt förut omförmälda betänkande framhåller processlagberedningen att, då en föreskrift om obligatorisk häktning vid olovligt undanhållande, som skulle anses såsom rymning, ej läte sig väl förena med eljest stadgade häkt- ningsgrunder, häktning icke enligt beredningens förslag i något fall gjorts ovillkorlig vid olovligt undanhållande. Vad anginge rymning syntes tillräck- lig anledning icke föreligga att för officerare eller underofficerare bibehålla strängare regler än för manskap. Enligt beredningens mening borde sålunda för samtliga kategorier häktning vara ovillkorlig endast vid rymning från avdelning av krigsmakten, som för annat ändamål än övning ställdes eller vore ställd på krigsfot. Huruvida häktning i övriga fall borde ske, vore att bedöma med ledning av föreskrifterna i 24 kap. nya RB.

Även i SLK-utredningens förslag göres i fråga om utevarobrotten skill- nad mellan olovligt undanhållande och rymning, men gränsdragningen sker efter andra grunder än för närvarande. Sålunda är icke särskilt rymnings- uppsåt skiljemärke mellan rymning och olovligt undanhållande och försla- get bibehåller icke heller det nuvarande systemet med i lag angivna tidsfris- ter, vilkas överskridande automatiskt medför att undanhållande bedömes så- som rymning. Gränsdragningen sker i stället sålunda att, om undanhållandet med hänsyn till den tidrymd, under vilken gärningsmannen hållit sig undan eller avsett att hålla sig undan, eller arten av hans tjänstgöring medfört eller kunnat medföra väsentligt avbräck i utbildningen eller annat avsevärt men för tjänsten, rymning anses föreligga, varemot i andra fall olovligt undanhål— lande är för handen. Endast rymning, vartill någon gör sig skyldig under beredskapstillstånd eller krig, kan medföra straffarbete.

Såsom framgår av det ovan anförda är enligt gällande bestämmelser un- der fredstid häktning obligatorisk endast i fall då officer eller underofficer gör sig skyldig till rymning eller olovligt undanhållande under sådana om- ständigheter att han skall straffas såsom rymmare. På sätt processlagbered- ningen funnit torde anledning icke föreligga att i detta hänseende bibehålla strängare regler för officerare och underofficerare än för manskap. Huru- vida för beredskapstillstånd och krig särskild föreskrift om obligatorisk häktning bör i visst fall gälla blir föremål för övervägande i annat samman- hang.

I processlagberedningens ifrågavarande förslag till ändringar i vissa de- lar av RLK har i 91 å andra stycket upptagits en bestämmelse av innehåll att, om officer, underofficer eller någon av manskapet, som icke är tjänst- göringsskyldig vid mobiliserad avdelning, begått rymningsbrott eller gjort sig skyldig till olovligt undanhållande under sådana omständigheter att det skall anses som rymning, han må i häkte tagas. Denna bestämmelse motsvarar vad för närvarande enligt 92 å tredje stycket gäller beträffande manskap. Av 1901 års krigslagstiftningskommittés motiv framgår att det avsetts att vid tillämpningen av sistnämnda stadgande häktningsmyndigheten icke skulle

vara bunden av föreskrifterna i allmän lag angående förutsättningarna för häktning. Det måste förutsättas, att detsamma gäller även nyssberörda av processlagberedningen förordade stadgande och att således i beredningens uttalande, att i andra fall än vid rymning från mobiliserad avdelning häkt- ningsfrågan vore att bedöma med ledning av föreskrifterna i 24 kap. nya RB, icke får inläggas att dessa föreskrifter skulle vara för häktningsmyndigheten bindande.

Såsom särskilt skäl för en utvidgning av häktningsgrunderna i fråga om militära brott lär knappast kunna hänvisas till annat än att då det gäller sådana brott det mera än eljest skulle föreligga fara för att den brottslige avviker för att undandraga sig lagföring och straff. Till förebyggande av den fara för krigslydnaden och ordningen inom krigsmakten, som i vissa situationer kan vara förenad med att den felande lämnas på fri fot, finnes på sätt närmare framgår av det följande om så är behövligt tillgång till särskilda militära tvångsmedel, nämligen olika slag av förvarsarrest. Vad angår flyktfaran torde denna kunna antagas icke oväsentligt elimineras av omständigheter, som i regel icke ha någon motsvarighet i civila förhållan- den. Härvid kommer främst i betraktande det förhållandet att ett avvikande ur militärtjänsten i syfte att undgå lagföring ådrager vederbörande straff- ansvar för olovligt undanhållande eller rymning. Det kan i detta samman- hang anmärkas, att enligt SLK-utredningens förslag straffet för olovligt undanhållande, som i vanliga fall icke kan bliva svårare än disciplinstraff, kan bestämmas till fängelse, om den lagförde tidigare begått sådant brott. Ett avvikande i syfte att undgå lagföring för olovligt undanhållande kan således medföra, att vid en senare lagföring det gemensamma straffet för de båda utevarobrotten blir fängelse. I fråga om värnpliktiga föreligger ytter- ligare ett avhållande moment i det att den, som blivit fälld till straff för rymning eller olovligt undanhållande, under särskilda förutsättningar icke såsom fullgjord tjänstgöring äger tillgodoräkna sig den tid hans tjänstgöring varit avbruten och i vissa fall ej heller den tid han dessförinnan tjänstgjort. I enlighet med vad nu anförts torde, i varje fall då det gäller fredstid, i fråga om militära brott icke böra gälla andra häktningsgrunder än de i nya RB stadgade. Därav följer, att i blivande lagstiftning icke bör upptaga—s någon motsvarighet till det av processlagberedningen förordade, i 91 å andra styc- ket i dess förslag förekommande stadgandet.

I nya RB meddelas särskilda bestämmelser om förvaring av den som an— hållits eller häktats. Sålunda stadgas i 24 kap. 11 5, att den som är anhållen skall hållas i förvar men eljest ej må underkastas annan inskränkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med anhållandet, ordningen å förva— ringsplatsen eller allmän säkerhet. Vid hans förvaring eller förflyttning skall så förfaras, att den ej väcker onödig uppmärksamhet. Ytterligare bestäm- melser om förvaring av anhållen meddelas i 19 & 29 punkten förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande.

Det förutsättes (nya RB 1 kap. 16 5), att allmänt häkte skall kunna an- vändas för förvaring av anhållen. Då det gäller anhållande i militära mål

bör även militärhäkte kunna tagas i anspråk för förvaring av den anhållne, om därvid iakttagas de föreskrifter, som enligt vad nyss angivits gälla be- träffande förvaringen. Någon uttrycklig föreskrift om att under nu angiven förutsättning militärhäkte må användas torde, lika litet som då det gäller förvaring i allmänt häkte, vara erforderlig.

Enligt 24 kap. 22 & nya RB gäller beträffande förvaring av häktad, att den häktade skall utan dröjsmål föras till allmänt häkte. Finnes det vara av synnerlig vikt, att den häktade för utredning angående brott, som föranlett häktningen, eller annat brott, för vilket han misstänkes, förvaras å annan plats, må dock på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren rätten förordna, att med överförandet skall tills vidare anstå. Rätten, undersök- ningsledaren eller åklagaren äger jämväl besluta, att den häktade, sedan han överförts till allmänt häkte, skall för förhör eller annan åtgärd inställas å plats utom häktet. Ytterligare föreskrifter om förvaring av häktad meddelas bland annati nyssnämnda förordning den 16 februari 1864 19 & 21—28 punk- terna.

Då det gäller häktning i militära mål torde några särbestämmelser rörande förvaringen av den häktade icke vara påkallade i vidare mån än att liksom för närvarande möjlighet bör beredas att för ändamålet anlita militärhäkte. I sådant avseende synes lämpligen böra föreskrivas, att krigsman, vilken häk- tats med anledning av brott, som skall prövas i den för militära mål stad- gade ordningen, må förvaras i militärhäkte där sådant finnes tillgängligt. Enligt 95 & RLK gäller för närvarande, att militärhäkte kan anlitas för för— varing av häktad, som är anställd vid krigsmakten eller fullgör tjänstgö- ringsskyldighet såsom värnpliktig eller häktats med anledning av uteblivan- de från honom i sådan egenskap åliggande tjänstgöring. Det nu föreslagna stadgandet har avseende å krigsmän. I anslutning till SLK-utredningens för- slag användes därvid begreppet krigsman i en annan och vidare bemärkelse än för närvarande.1 Med hänsyn härtill blir den nu anmärkta skiljaktigheten i avfattningen av de ifrågavarande bestämmelserna i stort sett utan prak- tisk betydelse. Enligt 95 & RLK är användandet av militärhäkte icke begrän- sat till fall då häktning skett med anledning av brott, som skall beivras med tillämpning av den militära rättegångsordningen. Det kan enligt utredningens mening icke anses befogat att låta den föreslagna bestämmelsen gälla andra fall än då häktningen skett i mål, som skola handläggas i militärmåls ord- mng.

Särskilda. militära tvångsmedel.

Enligt RLK har såsom förut antytts befogenhet tillagts det militära befä- let att i vissa situationer anlita ett särskilt tvångsmedel, förvarsarrest. I lagen skiljes mellan förvarsarrest, som av envar förman kan användas gent— emot underlydande, och förvarsarrest, som endast med bestraffningsrätt i disciplinmål utrustad befälhavare kan anlita. Den form av frihetsberövande,

1 För innebörden av begreppet krigsman enligt SLK-utredningens förslag redogöres närmare i annat sammanhang (s. 113).

som förvarsarresten innebär, är i båda fallen densamma, men i övrigt före- ligga skiljaktigheter såväl beträffande förutsättningarna för förvarsarrestens användande som eljest.

Bestämmelser angående förstnämnda slag av förvarsarrest äro meddelade i 96 % RLK. Enligt detta lagrum är förman berättigad att, då underlydande under tjänstgöring gör sig skyldig till fel, varigenom krigslydnaden eller ordningen inom krigsmakten äventyras, och det för krigslydnadens eller ord- 1 ningens upprätthållande finnes nödigt, tillsäga den felande förvarsarrest. Rätt i att tillsäga förvarsarrest, då det för ordningens upprätthållande finnes nö- digt, tillkommer även förman i avseende å underlydande, som utom tjänsten stör allmän ordning eller ordningen inom krigsmakten. Enahanda rätt till- kommer även annan överordnad än förman i avseende å underordnad, såvida den överordnade är av officers eller underofficers grad. Tillsägelse av förvarsarrest som nu avses är allenast ett förständigande att i arrest avbida vad den, som över den felande äger bestraffningsrätt i disciplinmål, i laga ordning beslutar. Enligt 99 ?; RLK skall, om den som tillsagt förvarsarrest ej själv är i utövning av bestraffningsrätt i disciplinmål över den arreste- rade, rapport om arresteringen genast och sist inom tjugufyra timmar av- givas till den befälhavare, som äger b-estraffningsrätten; och åligger det den- ne att 'så fort ske kan meddela beslut i ärendet.

Med förman förstås enligt gällande bestämmelser krigsman, som inom samma regemente eller annan till armén hörande avdelning, där styrkan icke överstiger ett regementes storlek, eller inom flottan, kustartilleriet eller flygvapnet innehar högre tjänstegrad än annan krigsman. Därjämte är envar inom krigsmakten förman för den, över vilken han enligt tjänstereg- lemente eller särskilt förordnande innehar ständig eller tillfällig befälsrätt. Den för vilken annan är förman är underlydande i förhållande till denne. Krigsman, som innehar högre tjänstegrad än annan krigsman, är överordnad i förhållande till denne. Såsom närmare beröres i det följande har enligt SLK-utredningens förslag förmans— och underlydandebegreppen erhållit eni viss mån annan innebörd än den nu angivna.

Av 1901 års krigslagstiftningskommitté framhålles, att de föreskrivna vill- koren för förvarsarrestens användande innebure att sådan arrest finge såsom en uteslutande preventiv åtgärd anlitas endast när det befunnes nödigt till förekommande av andra förseelser vare sig av den felande själv eller av andra eller till förebyggande av skada i ena eller andra avseendet. Kom- mittén anmärker vidare, att användandet av förvarsarrest icke i och för sig hade något ovillkorligt samband med den disciplinära bestraffningsrätten. Tillsägande av förvarsarrest har i enlighet härmed icke heller ansetts för- utsätta någon prövning, att förseelsen är av beskaffenhet att kunna beivras i den för disciplinmål stadgade ordningen. Användandet av förvarsarrest kan sålunda vara berättigat även om prövningen av ansvarsfrågan uteslutande ankommer på domstol.

Tydligt är, att ett för militära förhållanden avpassat särskilt tvångsmedel av sådant slag som den nuvarande förvarsarresten enligt 96 % icke kan

undvaras. Förutsättningarna för användandet av sådan förvarsarrest synas lämpligen kunna bestämmas i enlighet med vad nu gäller. Viss omredigering blir dock erforderlig med anledning av den i SLK-utredningens förslag gjor- da jämkningen av förmans- och underlydandebegreppen. Jämkningen inne- bär, att dessa begrepp anknutits uteslutande till förhandenvaro av befälsrätt. Förslaget stadgar sålunda i detta hänseende, att krigsman, som har befälsrätt över annan krigsman, är dennes förman och att krigsman, över vilken annan krigsman har befälsrätt, är underlydande i förhållande till denne. Vid den härav föranledda omredigeringen av det nu ifrågavarande stadgandet bör beaktas, att enligt bestämmelse i tjänstereglementet för krigsmakten i uni- form klädd officer, underofficer. underbefäl av manskapet av furirs eller hög- re grad och med vissa undantag civilmilitär tjänsteman av officers eller un— derofficers tjänsteklass skall, då någon med lägre tjänsteställning förgår sig mot allmän ordning eller ordningen inom krigsmakten, taga befäl över ho— nom samt meddela föreskrift eller vidtaga åtgärd, som förseelsen påkallar. [ nu angivna fall blir alltså enligt SLK-utredningens förslag den överord- nade, även om han icke innehar chefskap över den felande, förman i förhål- lande till denne och den felande underlydande i förhållande till den överord- nade. Med hänsyn härtill torde ändamålet me-d förvarsarresten bliva i allt väsentligt tillgodosett även om befogenhet att tillsäga förvarsarrest tillägges endast förman gentemot underlydande. Såsom framgår av vad förut anförts bör förvarsarrest kunna komma till användning icke endast med anledning av förseelser, som kunna beivras iden för disciplinmål stadgade ordningen, utan även då prövningen av ansvarsfrågan uteslutande tillhör domstol. Det torde sålunda vara givet, att förvarsarrest skall kunna användas vid exem— pelvis ett sådant brott som myteri (26 kap. 3 & SL, som avses att ersätta nu- varande bestämmelser i SLK om uppror och upplopp av krigsmän). Enligt det nuvarande stadgandet i 96 5 innebär tillsägelse av förvarsarrest ett för- ständigande att i arrest avbida vad den, som över den felande äger bestraff- ningsrätt i disciplinmål, i laga ordning beslutar. I förtydligande syfte bör i stället föreskriva-s att, om ej genom särskilt beslut av den bestraffningsberät- tigade befälhavaren den omhändertagne försättes på fri fot, förvars-arresten skall bestå, där omhändertagandet skett med anledning av brott av beskaf— fenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål, till dess befälhavaren med- delar slutligt beslut i målet, och i andra fall till dess målet överlämnas till vederbörande åklagare. I anslutning härtill bör ytterligare stadgas att, om den bestraffningsberät—tigade befälhavaren icke själv förordnat om förvars- arresten, det åligger honom att så snart ske kan taga under omprövning huru- vida förvar—sarresten skall bestå samt att förvarsarrest av förevarande slag icke må bestå längre än till och med fjärde dagen från den dag förordnande om arresten meddelades eller anmälan därom gjordes hos den bestraffnings- berättigade befälhavaren.

Jämlikt 97 & RLK äger befälhavare, vilken på grund av stadgandet i 204 % SLK hänskjutit åtal mot honom underlydande person till krigsrätts be- handling, ändå att skäl till häktning icke föreligger, förordna att den tillta-

lade skall hållas i förvarsarrest till dess krigsrätten sammanträder. Sådant förordnande må dock icke meddelas i annat fall än då förseelsen är av svå- rare beskaffenhet och det för krigslydnadens upprätthållande finnes vara av synnerlig vikt att den tilltalade icke lämnas på fri fot. Enligt 15 % RLK gäl- ler att, när någon med tillämpning av 97 & tagits i förvarsarrest, krigsrätten skall sammanträda sist inom åtta dagar från den dag, då krigsdomaren er- hållit underrättelse om åtalet.

Det bör beaktas, att för tillsägande av förvarsarrest enligt 97 % gälla strängare villkor än för förvarsarrest enligt 96 5. För tillämpning av först— nämnda lagrum fordras sålunda att förseelsen är av svårare beskaf- f e 11 h e t och att det för krigslydnadens upprätthållande är av s y n n e r— lig vikt att den tilltalade ej lämnas på fri fot. Med hänsyn härtill förut- sättes för att förvarsarrest enligt 96 % skall kunna övergå till förvarsarrest varom nu är fråga att efter ny prövning särskilt beslut härom meddelas av vederbörande befälhavare. Givetvis föreligger icke något hinder att använda förvarsarrest enligt 97 & utan att dessförinnan förvarsarrest enligt 96 % kom- mit till användning. Vid en tillämpning efter ordalagen innebär hänvis— ningen till 204 % SLK, vari angivas de olika fall då disciplinmål skall av ve- derbörande befälhavare hänskjutas till krigsrätt, att förvarsarrest enligt 97 & icke skulle kunna begagnas då brottet är av beskaffenhet att prövningen av ansvarsfrågan uteslutande tillhör domstol.

I blivande lagstiftning torde icke heller kunna undvaras motsvarighet till förvarsarrest av det slag, som regleras i 97 & RLK. Vad för närvarande gäl- ler i fråga om förutsättningarna för användande av sådan förvarsarrest tor- de icke giva anledning till erinran. Med den nya ordningen överensstämmer att behörighet att förordna om förvarsarrest enligt 97 & alltjämt skall till- komma endast befälhavare, som äger bestraffningsrätt över den felande. Så- dan förvarsarrest bör likaväl som förvarsarrest enligt 96 å kunna användas icke blott då det gäller brott av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinär ordning utan även i fråga om brott, vars prövning uteslutande ankommer på domstol. Enligt de nuvarande bestämmelserna kan förvars— arrest varom nu är fråga användas i fall då befälhavare hänskjutit mål till krigsrätt. De nya bestämmelserna böra givetvis i stället avse fall då mål hänskjutits till åklagaren. Det bör åläggas befälhavare att, då förordnande om förvarsarrest meddelats, ofördröjligen härom underrätta åklagaren. En sådan föreskrift innebär att, om såsom i regel torde bliva fallet förordnandet meddelas i samband med målets hänskjutande till åklagaren, handlingarna i målet skola åtföljas av särskild anmälan om åtgärden. I stället för den nuva- rande bestämmelsen att den omhändertagne skall kvarbliv-a i arrest till dess krigsrätten sammanträder bör föreskrivas att, om ej genom särskilt beslut av befälhavaren den omhändertagne försättes på fri fot, förvarsarresten skall bestå till dess rätten sammanträder för huvudförhandling i målet. Det bör givetvis åligga befälhavaren att, om han finner förutsättningar för för- varsarrestens bestånd ej längre vara för handen, omedelbart meddela beslut om den omhändertagnes frigivande. Enligt 45 kap. 14 5 nya RB gäller, att

huvudförhandling i mål angående häktad eller anhållen i regel skall hållas inom en vecka från den dag, då åtalet väcktes. Detta stadgande bör, på sätt processlagberedningen föreslagit, erhålla tillämpning även då befälhavare förordnat om förvarsarrest varom nu är fråga. Vidare bör, likaledes i en- lighet med beredningens förslag, föreskrivas att, om åklagaren ej väckt åtal inom en vecka från den dag då förordnande om förvarsarrest anmälts, åklagaren omedelbart därom skall underrätta befälhavaren, som då har att förordna om den omhändertagnes frigivning. Lika med sådan underrättelse från åklagaren bör anses målets återremitterande från åklagaren till befäl- havaren för prövning i disciplinär ordning. Har åklagaren för sin del ansett förseelsen kunna försonas med disciplinstraff, torde regelmässigt kunna för- utsättas att omständigheterna icke påkalla den omhändertagnes kvar-hållan- de i förvarsarrest.

Enligt 98 % RLK skall den som fått sig tillsagd förvarsarrest, om han är officer eller underofficer, vistas i eget rum eller i tält eller, där så finnes nödigt, hållas under bevakning i låst ljust rum eller i tält och, om han till- hör manskapet, hållas under bevakning i sådant rum eller tält. Den arreste- rade får ej deltaga i tjänstgöring.

Det kan icke anses tillfredsställande att ordningen för verkställandet av ålagd förvarsarrest göres beroende av den felandes tjänstegrad. De nuva- rande bestämmelserna torde lämpligen böra ersättas med en föreskrift att den omhändertagne skall hållas i förvar med iakttagande av de bestämmel- ser, som äro meddelade angående förvaring av den som är anhållen. Av vad förut anförts framgår, att det med en sådan föreskrift får anses med- givet att för förvaringen använda militärhäkte.

Den nuvarande benämningen förvarsarrest synes böra ersättas med an— nan benämning, som icke kan giva anledning till den missuppfattningen att det frihetsberövande varom här är fråga icke blott utgör ett tvångsmedel utan även såsom den vanliga arresten har karaktär av bestraffning. Be- nämningen militärförvar eller annat uttryck som uteslutande anknyter till åtgärdens egenskap av tvångsmedel torde vara att föredraga.

Slutligen gäller enligt 100 % RLK att, om underordnad som är överlastad av starka drycker anträffas inom vederbörande förläggningsort eller å all- män plats utanför förläggningsorten, han må, när hans behöriga vårdande icke annorledes låter sig verkställa, på befallning av förman eller av annan överordnad av officers eller underofficers grad tagas i förvar och insättas i militärhäkte till dess han återvunnit sina sinnens bruk.

Enligt SLK-utredningens förslag straffbelägges i 26 kap. 15 % SL fylleri, vartill krigsman gör sig skyldig inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten. Förevarande utredning föreslår, att straff i disciplinär ord- ning skall kunna åläggas för fylleri dels i fall då nyssnämnda lagrum är till- lämpligt och dels då förseelsen i andra fall begås av krigsman, som är iklädd militär tjänstedräkt. Blir domstolsbehandling erforderlig, skall i dessa fall åtalet handläggas i den för militära mål stadgade ordningen.

Det nu ifrågavarande stadgandet om krigsmans tagande i förvar för

fylleri synes böra inskränkas till sådana fall där ansvarsfrågan skall i en- lighet med vad nu angivits prövas av befälhavaren eller eljest i särskild ord- ning. Vidare torde såsom behörig att förordna om tvångsmedlet böra angivas endast förman och icke såsom nu jämväl annan överordnad av officers och underofficers grad. Att denna omredigering i stort sett ej innebär nå- gon ändring i sak framgår av vad förut anförts beträffande motsvarande om— 1 redigering av bestämmelserna i 96 å. Enligt stadgandets nuvarande avfatt- ' ning skall den som tagits i förvar insättas i militärhäkte. Det torde icke vara anledning föreskriva att förvaringen ovillkorligen skall ske i militärhäkte.

Åtalets anställande.

En övergång till den nya processordningen förutsätter såsom redan förut angivits att militära mål, som skola bliva föremål för behandling vid dom- stol, icke såsom nu av vederbörande militäre befälhavare hänskjutas direkt till domstolen utan i stället överlämnas till åklagaren, varefter det ankom- mer på denne dels att i mån av behov ombesörja utredning i målet och dels att meddela beslut i åtalsfrågan. .

Liksom för närvarande föreligger enligt de nya reglerna skyldighet för ve- derbörande åklagare att tala å brott, som hör under allmänt åtal. I vissa fall kan emellertid av åklagaren meddelat strafföreläggande träda i stället för åtal, och för vissalundantagsfall stadgas rätt för åklagaren att eftergiva åtalet.

Enligt 45 kap. nya RB gäller såsom huvudregel att allmänt åtal skall väckas genom stämning å den som skall tilltalas. I olikhet med gällande rätt erfordras stämning även då den tilltalade själv är tillstädes vid rätten eller är häktad. Utan stämning kan åtal väckas endast för förseelse i rätte- gången och under vissa förutsättningar för brott, som någon begår inför rätten vid dess sammanträde.

Åtalets väckande genom stämning utgör förutsättning för att den kon- centration av målens behandling, som den nya rättegångsordningen efter— strävar, skall kunna ernås. De nya principerna kräva att även i militära mål rättegången inledes genom stämning och några avvikelser från vad här- utinnan gäller i den allmänna brottmålsprocessen torde icke vara påkal- lade.

Om efter slutförd utredning i ett till åklagaren överlämnat disciplinmål denne finner anledning antaga att målet kan avgöras i disciplinär ordning", skall det enligt utredningens förslag åligga åklagaren att i första hand äter- remittera målet till vederbörande befälhavare. I militieombudsmannens före- nämnda till utredningen överlämnade skrivelse framhålles, att i sådana fall befälhavarens uppfattning angående målet kan tänkas av olika anledningar komma att avvika från åklagarens bedömande. Befälhavaren kunde sålunda finna, att den ifrågavarande handlingen icke vore straffbar eller att brottet icke vore styrkt eller att det borde medföra svårare straff än befälhavaren ägde ålägga. I dylika fall, uttalar militieombudsmannen, syntes ärendet böra

av befälhavaren med angivande av skälet härtill återställas till åklagaren, som hade att utfärda stämning till domstol eller eventuellt, därest nya om- ständigheter framkommit, resolvera att åtal ej skulle äga rum.

Enligt utredningens förslag skall ändring i befälhavarens beslut i disciplin- mål kunna påkallas icke såsom nu endast av den lagförde utan även av åklagaren. Detta gäller icke endast beslut varigenom disciplinstraff ålagts utan även då den lagförde genom beslutet fritagits från ansvar. Åklagarens ändringsyrkande skall framställas genom stämning i vanlig ordning till domstol. Genom denna ändring i gällande bestämmelser kommer det av militieombudsmannen berörda spörsmålet i ett annat läge. Det är uppen- bart att, då möjlighet beredes åklagaren att i alla förekommande fall på- kalla omprövning av befälhavarens beslut i disciplinmål, det icke föreligger anledning att i fråga om mål, som från åklagaren återremitterats till befäl- havaren, begränsa dennes prövningsrätt på annat sätt än som eljest gäller. Om befälhavaren finner den ifrågavarande gärningen icke vara straffbar, bör således befälhavaren resolvera att vad i målet förekommit icke föranle- der vidare åtgärd. Finner befälhavaren att den föreliggande utredningen icke är tillfyllest för ansvarsfrågans prövning eller att förseelsen bör med— föra annat straff än befälhavaren äger ålägga, har han att åter överlämna målet till åklagaren för åtgärd av denne i enlighet med vad som angives i militieombudsmannens skrivelse.

Såsom förut antytts kan i vissa fall strafföreläggande träda i stället för allmänt åtal, varom bestämmelser meddelas i 48 kap. nya RB. För brott, varå allenast böter kunna följa, äger sålunda åklagaren, i stället för att väcka åtal, till godkännande förelägga den misstänkte det straff åklagaren anser brottet förskylla. Strafföreläggande får dock ej avse dagsböter utöver tjugu och kan ej användas då fråga är om normerade böter. Om strafföreläggandet ej omedelbart godkännes, skall det delgivas den misstänkte på sätt om stäm- ning i brottmål är stadgat med tillkännagivande att han har att inom viss av åklagaren utsatt tid återställa föreläggandet försett med godkännande vid påföljd att åtal eljest må äga rum. Av den misstänkte godkänt strafföre- läggande, som avser böter omedelbart i penningar till högre belopp än ett- hundra kronor, skall underställas prövning av den domstol, som är behörig att upptaga åtal för brottet. Strafföreläggande, som fastställts av rätten eller, då fastställelse ej erfordras, godkänts av den misstänkte, skall gälla som dom, vilken vunnit laga kraft.

Enligt den av SLK-utredningen föreslagna lagen om disciplinstraff för krigsmän skall, utom för brott mot bestämmelse vari disciplinstraff är ut- satt, sådant straff regelmässigt ådömas i stället för böter såsom straff för brott av krigsman mot 25—27 kap. SL samt för annat av krigsman förövat brott av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål. I fråga om annat av krigsman begånget brott av beskaffenhet att mål därom skall handläggas i den för militära mål stadgade ordningen må i stället för böter ådömas disciplinstraff, därest sådant straff finnes lämpligare med hänsyn till den brottsliges tjänst—göringsförhållanden och brottets art.

Det kan uppenbarligen icke ifrågakomma att utvidga nya Rst bestäm— melser om strafföreläggande sålunda att åklagaren tillägges befogenhet att i till honom hänskjutna militära mål meddela strafföreläggande i fråga om disciplinstraff. Vid tillämpning av SLK-utredningens förslag kommer på sätt framgår av det nyss anförda ett åläggande av bötesstraff för brott, som skall beivras i den för militära mål stadgade ordningen, även att innefatta ett fastställande av att disciplinstraff icke skall användas i stället för böter. Därav torde följa, att det icke heller bör ankomma på åklagaren att i mili- tära mål tillämpa strafföreläggande i fråga om böter. Detta föranleder, i överensstämmelse med processlagberedningens förslag, särskild föreskrift att vad i nya RB stadgas om strafföreläggande icke skall äga tillämpning i mi- litära mål. I vissa undantagsfall synes emellertid hinder ej böra möta mot användande av strafföreläggande även i sådana mål. Enligt den föreslagna lagen om disciplinstraff skall bland annat i fall där någon, som icke fullgör tjänstgöring vid krigsmakten, finnes förskylla arrest i stället dömas till bö— ter, om ej särskilda skäl föranleda till annat. I nu åsyftade fall, där enligt utredningens förslag disciplinär bestraffningsrätt i regel icke är för handen, kan således enda-st undantagsvis uppkomma fråga om val mellan bötesstraff och arrest. Praktiska hänsyn torde påkalla att i dessa fall bötesstraff skall kunna ålägga-s genom strafföreläggande av åklagaren. Enär befälhavare icke äger själv ådöma böter, skall i de undantagsfall, då fråga uppkommer om ådömande av bötesstraff i ett av befälhavaren upptaget disciplinmål, målet hänskjutas till åklagaren. Enligt utredningens förslag skall, då befälhavare hänskjuter disciplinmål till åklagaren, detta ske genom skriftlig resolution med angivande av anledningen till att befälhavaren finner sig icke kunna utöva sin bestraffningsrätt. I fall varom nu är fråga skall alltså i resolutio- nen angivas att befälhavaren ansett bötesstraff böra komma till användning. Det synes icke kunna möta någon betänklighet mot att i sådana fall åkla- garen meddelar strafföreläggande i fråga om det tilltänkta bötesstraffet. I enlighet med vad nu angivits bör förbudet mot användande av strafföre- läggande i militära mål icke gälla i fall där den lagförde ej fullgör tjänst- göring vid krigsmakten eller, då fråga är om mål som av befälhavaren hän- skjutits till åklagaren, befälhavaren i resolutionen angivit att målets över- lämnande till åklagaren har sin grund däri att befälhavaren ansett bötes— straff böra tillämpas.

Eftergift; av åtal.

Enligt 20 kap. 7 & första stycket 1 nya RB mä allmänt åtal eftergivas, om å brottet icke kan följa svårare straff än böter och det är uppenbart att den misstänktes lagföring ej, är påkallad ur allmän synpunkt. Vidare kan enligt första stycket 2 i samma lagrum eftergift av åtal ske i visst fall vid sam- manträffande av brott, då i fråga om något av brotten en lagföring skulle ur straffsynpunkt vara utan nämnvärd betydelse. I processlagberedningens förenämnda betänkande har upptagits frågan om tillämpning i militära mål

av den nyssnämnda för bötesmål gällande eftergiftsregeln, varvid disciplin- straff skulle jämställas med böter. Beredningen framhåller, att i yttranden, som avgivits över ett av beredningen upprättat preliminärt 'utkast, betänk— ligheter framförts häremot. Sålunda hade krigshovrätten framhållit, att i fråga om förseelser mot strafflagen för krigsmakten endast sällan torde kunna sägas vara uppenbart, att den misstänktes lagföring ej vore påkallad ur allmän synpunkt. Överbefälhavaren ävensom föreningen Sveriges krigs- domare och auditörer hade uttalat, att eftergift i allt fall ej borde medgivas med mindre detta tillstyrkts av vederbörande befälhavare. I anslutning här- till anför beredningen (SOU 1944: 10 s. 352): Vid bedömande av detta spörs- mål vore att beakta, att befälhavaren vid lindrigare förseelser ägde låta bero vid sådana tillrättavisningar, varom förmäldes i sista kapitlet strafflagen för krigsmakten. I övrigt ägde han i åtskilliga fall själv ådöma disciplinstraff. Även då erforderlig utredning ej kunnat ske i den för disciplinmål stadgade ordningen, ägde befälhavaren, såsom framginge av 204 & strafflagen för krigsmakten, låta saken förfalla, om denna prövades vara av synnerligen ringa vikt och målsäganden ej påfordrade dess fullföljande. Med hänsyn till de utvägar, som sålunda stode till buds, syntes ej erforderligt att medgiva befogenhet för åklagaren att eftergiva åtal i andra fall än som avsåges i 20 kap. 7 & första stycket 2 nya RB.

Lagrådet hade icke någon erinran mot processlagberedningens förslag i nu angivna hänseende.

De skäl, som av beredningen anförts för att eftergiftsregeln i 20 kap. 7 % första stycket 1 icke skall tillämpas i krigsrättsmål, ha närmast avseende å förseelser, som kunna beivras i disciplinär ordning men på grund av något i det särskilda fallet föreliggande hinder härför måste bliva föremål för åtal vid domstol. Emellertid kan enligt den nuvarande ordningen förekomma fall där det ankommer på krigsrätt att till prövning upptaga fråga om ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff än böter (exempelvis då åtalet grundas å 98 å SLK och 22 kap. 7 & SL). I dessa fall är en handläggning av målet i disciplinär ordning utesluten, och de av beredningen påvisade utvä- garna för befälhavaren att beakta omständigheter, som kunna tala för ett nedläggande av ansvarsfrågan, stå således här icke till buds. Även med de regler, som av utredningen föreslås, kunna fall förekomma där det uteslu- tande tillhör domstol att pröva fråga om ansvar för brott, som ej kunna förskylla svårare straff än böter, Det bör härvid jämväl beaktas, att enligt SLK-utredningens förslag till lag om disciplinstraff för krigsmän under viss förutsättning disciplinstraff må ådömas i stället för böter i mål, som skall vid domstol handläggas i den för militära mål stadgade ordningen.

Med hänsyn till vad nu framhållits synes den av processlagberedningen föreslagna bestämmelsen om undantag från tillämpning av reglerna om efter- gift av åtal böra givas det innehåll att vad i nya RB är stadgat om eftergift av åtal i fall, som avses i 20 kap. 7 5 första stycket 1, icke skall äga tillämp- ning i disciplinmål, som av vederbörande befälhavare hänskjutits till åklaga- ren. Av skäl som förut angivits bör däremot undantaget från den ifråga- 7—463397

varande eftergiftsregeln icke gälla mål, vilkas prövning uteslutande tillhör domstol. Då disciplinstraff icke torde i och för sig kunna anses svårare än böter, lär det nyss omnämnda stadgandet i den föreslagna lagen om discip- linstraff icke kunna betaga åklagaren befogenhet att eftergiva åtal i fall då i tillämplig straffbestämmelse endast bötesstraff är utsatt.

I detta sammanhang är vidare att beakta, att enligt lagen den 19 maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga allmänt åtal må under de när- mare förutsättningar som angivas i lagen — eftergivas därest brottet begåtts av någon som därvid ej fyllt aderton år. Lagen avser emellertid (1 å andra stycket) allenast åtal, som skolat upptagas av allmän underrätt eller polis- domstol. Åtalseftergift skall följaktligen icke ifrågakomma, när mål mot nå- gon som före aderton års ålder förövat brott hänskjutes till krigsrätt.

Vid granskningen av processlagberedningens omförmälda förslag anmärk— te lagrådet, att den omständigheten att åtalseftergift icke kunde äga rum, när i nu angivna fall åtal skulle ske vid krigsdomstol, i någon mån strede mot den grundprincip, å vilken såväl den särskilda lagen om åtalseftergift som vissa bestämmelser om åtalseftergift i lagarna om ungdomsfängelse och tvångsuppfostran vilade, nämligen att lagföring och straff skulle, då fråga vore om unga lagöverträdare, såvitt möjligt ersättas med andra reaktions- former, som vore bättre ägnade att tillrättaföra den unge. Sistnämnda be- stämmelser ävensom föreskrifter av motsvarande innehåll i barnavårdslagen och alkoholistlagen ha genom numera tillkommen lagstiftning gjorts till- lämpliga även i fall då åtal skall upptagas vid krigsdomstol. Genom krigs- rättsmålens överförande till de allmänna domstolarna blir, om annat icke föreskrives, den särskilda lagen om åtalseftergift utan vidare tillämplig även i mål, som för närvarande tillhöra krigsdomstolarna. En sådan följd av re- formen överensstämmer med vad i nu angivna hänseende bör gälla. Med hänsyn till utredningens förslag om bibehållande i viss utsträckning av särskilda krigsrätter under beredskapstillstånd och krig erfordras likväl en ändring av sistnämnda lag, vilken eljest icke skulle bliva tillämplig i mål. som tillhör krigsrätts upptagande.

Forumregler.

I 19 kap. nya RB meddelas bestämmelser om lag-a domstol i brottmål. Enligt 1 g skall liksom för närvarande såsom allmän regel gälla, att brott— mål upptages av domstolen i den ort, där brottet förövades. I samma lagrum stadgas vidare, att åtal för brott även »må upptagas av den domstol, där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet, om denna med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämp- ligt. Allmänt tvistemålsforum är domstolen i den ort, där svaranden har sitt hemvist.

I 2 & upptagas bestämmelser om forum för sådana fall då brott, som förövats a ort utom riket eller a utländskt fartyg, skall åtalas vid svensk domstol.

v

Enligt 3 % må åtal mot flera gärningsmän för samma brott, om åtalet sker sam-tidigt, väckas vid den rätt där någon av dem har att svara. Väckas åtalen å olika tider, må vid den rätt, som upptagit åtal mot någon av gär- ningsmännen, åtal väckas även mot den eller de övriga. Åtal för delaktighet i brott må väckas vid den rätt, som upptagit åtal mot gärningsmannen. I det förut omnämnda till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändring i strafflagen ha upptagits nya bestämmelser om fleras medverkan till brott.1 I det av straffrättskommittén avgivna betänkande, som ligger till grund för detta lagförslag, anmärkes att reglerna i 19 kap. 3 5 nya RB syntes vara förenliga med förslagets bestämmelser om fleras medverkan till brott, om än en jämkning av förstnämnda regler till bättre överensstämmelse med förslaget vore önskvärd.

Enligt 4 & må talan om ansvar för falskt åtal eller falsk angivelse, varå åtal följt, väckas vid den rätt, där brottet åtalats.

I 5 & meddelas bestämmelser om forum för brott, som förövas inför dom- stol. Envar domstol äger sålunda döma över förseelse, som förövas i där på- gående rättegång. Med förseelse i rättegången avses förseelser, som enligt stadganden i nya RB kunna föranleda straff. Om någon förövar annat brott inför domstol vid dess sammanträde, äger samma rätt döma däröver, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet och andra omständigheter finnes lämp- ligt.

Enligt 6 & må, om någon förövat flera brott, åtal för samtliga brotten upptagas av den rätt, som är behörig att upptaga åtal för något av dem, om denna med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omstän- digheter finner det lämpligt.

I 7, 8, 10 och 11 åå meddelas bestämmelser rörande förfarandet vid till- lämpningen av de tidigare omnämnda forumreglerna. I 9 & stadgas bland annat att, om i lag eller författning är föreskrivet att åtal skall upptagas omedelbart av högre rätt eller av annan allmän underrätt än den, där den misstänkte enligt 1 eller 2 5 har att svara, åtalet icke må på grund av vad i 19 kap. stadgas upptagas av annan domstol. I 12 & föreskrives slutligen, att vad i 19 kap. stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om domstols befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel.

Frågan huruvida de militära målens överförande till de allmänna dom- stolarna påkallar en särskild ordning för bestämmande av forum i sådana mål har i huvudsak redan behandlats (s. 46). Enligt vad därvid föresla— gits skulle i stället för den allmänna regeln i 19 kap. 1 5 nya RB att brott— mål skall upptagas av domstolen i den ort, där brottet förövats, för de mili- tära målen i princip gälla, att mål från visst förband skall upptagas av dom- stolen i förbandets ordinarie förläggningsort. I enlighet härmed torde såsom allmän regel böra stadgas, att militärt brottmål, som tillhör underdomstol, skall upptagas av allmän underrätt i den ordinarie förläggningsorten för den avdelning av krigsmakten, till vilken den lagförde hör eller där han tjänst- gör eller som målet närmast angår eller, om han tjänstgör utom krigsmakten,

* Härom närmare 5. 121.

av den i förhållande till hans tjänstgöringsplats närmaste allmänna under- rätt, som eljest upptager militära mål. Såsom förut angivits bör det tillkom- ma Kungl. Maj:t att, därest ett ändamålsenligt ordnande av rättsskipningen det kräver, beträffande viss avdelning av krigsmakten eller viss till krigs— makten hörande personal förordna att annan underrätt än nyss nämnts skall vara behörig domstol. Det må i detta sammanhang anmärkas, att enligt lag den 26 mars 1943 (nr 126) åtal för förbrytelser i tjänsten av sådana vapen- fria värnpliktiga, som tjänstgöra utom krigsmakten, skola upptagas av rådhusrätt. Enligt SLK-utredningens förslag hänföras i olikhet med vad nu är fallet även sådana värnpliktiga till krigsmän och skola således vara un- derkastade straffbestämmelserna i det föreslagna 26 kap. SL. Vid sådant förhållande torde icke finnas anledning att beträffande ifrågavarande per- sonalkategori tillämpa annan forumregel än den nyss föreslagna. Vapen- fri värnpliktig, som tjänstgör utom krigsmakten, skulle således regelmässigt komma att svara vid närmaste allmänna underrätt, som upptager militära mål.

Även för militära mål torde förefinnas behov av en supplerande forum- regel. Sålunda synes lämpligen böra stadgas att, därest det med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finnes lämpligt, åtal i militärt mål må upptagas även av rätten i den ort, där brottet förövats, eller av den rätt, där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet. Möjligheten att upptaga målet vid tvistemålsforum torde få praktisk bety- delse framför allt i sådana fall då den lagförde vid tiden för åtalets an- ställande icke längre är i militärtjänst. Särskilt om brottet är erkänt eller målets prövning eljest icke kräver någon mera ingående utredning inför domstolen, lär målet ofta utan olägenhet kunna upptagas av domstolen i den lagfördes hemort och därigenom onödig omgång undvikas.

Med den för militära mål föreslagna primära forumregeln lär utrymme icke finnas för tillämpning av den särskild-a forumregel, som enligt 19 kap. 2 & gäller för vanliga brottmål. Däremot förefinnes uppenbarligen även i militära mål behov av sådana särskilda forumregler, som upptagits i 3—6 åå, och det synes icke vara påkallat att i något avseende meddela från dessa regler avvikande föreskrifter.

Enligt den nuvarande ordningen skall utan avseende å den lagfördes tjänsteställning åtal i militära mål upptagas av krigsdomstol i första instans. Endast i följande fall ankommer det på krigsöverdomstol att omedelbart döma i sådana mål, nämligen då åtal väckes mot officer för fel eller försum- melse vid fullgörande av de tjänsteplikter, som enligt RLK ålagts vissa befäl- havare i avseende å det militära rättegångsväsendet, eller vid förande av straffregister; då åtalet gäller fel eller försummelse i domarämbetet av ledamot i krigsrätt; då åtalet avser fel eller försummelse vid handläggning av disciplinmål, vid verkställighet av disciplinstraff eller vid utövning av befälhavares rätt att ålägga ersättningsskyldighet eller då åtal i övrigt är av beskaffenhet att enligt allmän lag eller särskild författning hovrätt ome- delbart dömer över likartat mål (46 % RLK).

% | i"

Före tillkomsten av 1914 års krigslagstiftning skulle krigsöverdomstol omedelbart döma i alla till krigsdomstol hörande mål, som rörde av offi- cerare begångna brott. Rannsakningen i sådana mål kunde emellertid i regel av krigsöverdomstolen överlämnas åt krigsrätt. Av 1901 års krigslagstift- ningskommitté framhölls, att den med hänsyn till forum privilegierade ställ— ningen för officerare syntes delvis ha tillkommit av disciplinära skäl och av den anledningen att den dåvarande militära underrätten med tillhörande åklagarorganisation ej ansetts skickad att handlägga de i allmänhet mera grannlaga och invecklade målen rörande officerares tjänsteförseelser. Med de förändringar, som av kommittén föreslagits såväl beträffande krigsrätter- na's sammansättning som med avseende å åklagarmyndigheten vid krigs- domstolarna, kunde enligt kommitténs mening någon berättigad anmärk- ning icke framställas mot kommitténs förslag att med vissa undantag över- flytta officers forum till krigsrätt. Detta uttalande syntes kommittén äga lika giltighet vare sig man betraktade saken enbart ur lagskipningens syn- punkt eller ur synpunkten av officers anspråk att för ämbetsfel dömas av en i förhållande till hans tjänsteställning sammansatt domstol. Det kan i anslutning härtill anmärkas, att enligt kommitténs förslag de militära krigs— rättsledamöternas grad bestämdes med större hänsynstagande än tidigare till den lagfördes tjänsteställning.

Enligt 2 kap. 2 & första stycket nya RB tillkommer det hovrätt att som första domstol upptaga mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott av underrättsdomare eller annan ämbets- eller tjänsteman, mot vilken åtal för sådant brott enligt lag eller författning skall väckas i hov- rätt. I instruktioner för ämbetsmyndigheterna äro bestämmelser av sådant innehåll meddelade beträffande åtskilliga ämbets- och tjänstemän i högre befattningar. Ett överförande till de allmänna domstolarna av rättsskipning— en i militära mål torde föra med sig att det med fog kan uppställas krav på att i nu förevarande hänseende likställighet införes mellan militära och civila befattningshavare.

Då det gäller att bestämma i vilka fall militära mål böra upptagas av hov- rätt såsom första domstol uppkommer i första hand frågan huruvida hänsyn härvid bör tagas "uteslutande till den lagfördes militära grad eller om av- görande betydelse bör tillmätas den omständigheten att den lagförde tjänst- gör i viss högre befattning. Även om en avgränsning uteslutande med hän— synstagande till graden skulle medföra vissa praktiska fördelar, torde över- vägande skäl tala mot en sådan lösning. Främst kan sålunda invändas att det ofta förekommer att befattningshavare, som bekläda likvärdiga tjäns- ter, inneha olika grader. En i möjligaste mån tillfredsställande lösning sy— nes kunna ernås genom att dels i lag bestämmes att befattningshavare, som bestrider regementschefs eller högre beställning, skall för brott, som be- gås i sådan tjänst, svara inför hovrätt såsom första domstol och dels Kungl. Maj:t meddelar enahanda föreskrift i fråga om andra befattningar vid krigs- makten, som med hänsyn till beskaffenheten av därmed förenade tjänste- åligganden anses höra i nu angivna hänseende vara likställda med nyss- nämnda befattningar.

Såsom framgår av det förut anförda skall för närvarande prövningen av åtal för fel eller försummelser i avseende å de judiciella uppgifter, som åligga militärbefälet, ankomma på krigsöverdomstol såsom första domstol. Med hänsyn till den reglering av förhållandet mellan disciplinärförfarandet och den på vederbörande underrätt ankommande rättsskipningen i militära mål, som innefattas i utredningens förslag, synes det lämpligen icke böra ifrågakomma att underrätt till prövning upptager frågor om fel eller för- summelser av den bestraffningsberättigade befälhavaren i denna hans egen- skap. Omedelbart av hovrätt bör därför upptagas åtal på grund av fel eller försummelser i avseende å fullgörandet av tjänsteplikter, som vid utövning av den disciplinära bestraffningsrätten eller eljest enligt lag eller författning ålagts bestraffningsberättigad befälhavare. Det må anmärkas, att enligt ut- redningens förslag bestraffningsrätt icke skall tillkomma befälhavare av lägre än regementsofficers grad. Vid sådant förhållande torde redan på grund av vad ovan föreslagits i fråga om hovrätt såsom första domstol för högre befattningshavare flertalet bestraffningsberättigade befälhavare kom- ma att omedelbart svara inför hovrätt jämväl för sådana tjänstefel varom nu är fråga.

Bestämmelsen i 46 & RLK att krigsöverdomstol skall omedelbart döma i mål, som äro av beskaffenhet att enligt allmän lag eller särskild författning hovrätt omedelbart dömer över likartat mål, kommer sedan rättsskipningen i militära mål överförts å de allmänna domstolarna att bliva ersatt av mot- svarande bestämmelser i 2 kap. 2 ?; nya RB. Såsom förut nämnts skall det enligt första stycket i detta lagrum tillkomma hovrätt att som första dom- stol upptaga mål om ansvar på grund av ämbetsbrott av förutom under- rättsdomare annan ämbets- eller tjänsteman, mot vilken åtal för sådant brott enligt lag eller författning skall väckas i hovrätt. Därest i enlighet med vad ovan förordats i lag föreskrives att inför hovrätt såsom första dom- stol skola svara dels befattningshavare, som bestrida regementschefs eller högre beställning, och dels bestraffningsberättigade befälhavare för fel eller försummelser i denna egenskap, torde kunna förutsättas att Kungl. Maj:t skall finna sig förhindrad att, såvitt gäller befattningshavare i militära be- ställningar, i administrativ ordning utvidga dessa forumregler i vidare mån än ovan angivits. I detta sammanhang bör emellertid beaktas, att enligt Kungl. Maj:ts instruktioner för vissa till krigsmakten hörande centrala för- valtningsmyndigheter åtskilliga där tjänstgörande befattningshavare skola för fel eller försummelser i tjänsten åtalas vid Svea hovrätt. I en del fall gäller detta innehavare av befattningar, vilka enligt instruktionerna skola uppehållas av militär eller civilmilitär personal. Då fråga är om sådana befattningar bör befogenheten för Kungl. Maj:t att bestämma om åtals upp— tagande i hovrätt icke röna inverkan av de särskilda forumregler, som av utredningen föreslagits beträffande befattningshavare i militära beställning- ar. Lämpligheten av administrativa särbestämmelser bör således i dessa fall kunna bedömas enligt de grunder, som tillämpas i fråga om befattningsha- vare i civila verk.

Förfarandet vid domstolen.

Genonn krigsrättsmålens överförande till de allmänna domstolarna kom— mer, därest annat icke föreskrives, även själva domstolsförfarandet i mili— tära mål att följa de regler, som enligt den nya rättegångsordningen skola gälla i sådant avseende. Av tidigare behandlade delar av förslaget framgår, att behovet av särbestämmelser för de militära målen mindre gäller själva domstolsbehandlingen än de anordningar, som avse rättegångens förbere- dande och inledande. Till en del ha de frågor, som beröra domstolsförfa- randet, behandlats i den föregående framställningen.

Vad angår förfarandet i underrätt må till en början erinras, huru- som i tidigare sammanhang av utredningen föreslagits viss särbestämmelse i anslutning till reglerna i nya RB om ordningen för domstolarnas samman- träden. Enligt denna bestämmelse skulle såsom komplement "till dessa regler gälla att, sedan åtal väckts i militärt mål, som med hänsyn till disciplinens upprätthållande eller annan omständighet kräver skyndsam behandling, sär- skilt sammanträde för huvudförhandling i mån av behov skall utsättas. Härjämte har föreslagits, att utsättande av militärt mål till huvudförhand— ling skall ske efter samråd med vederbörande befälhavare (s. 41).

Vidare föreslås i fråga om ordningen för förhandlingarna vid domstolen att militära mål, som förekomma till handläggning å dag, till vilken jämväl andra mål utsatts, skola uppföras å särskild uppropslista och, om detta icke föranleder särskild olägenhet, utsättas att förekomma antingen före eller ef- ter det samtliga övriga mål blivit handlagda (s. 37).

Enligt nya RB gäller såsom allmän regel, att delgivning i rättegång skall ske genom rättens försorg. Om part begär att få ombesörja delgivning, må det anförtros honom, om rätten finner det kunna ske utan olägenhet. Har åklagare själv utfärdat stämning skall delgivning därav ske genom hans för- sorg. Åklagaren äger även ombesörja delgivning av kallelse eller föreläggan- de, som utfärdas av honom. Delgivning genom rättens försorg skall ske ge- nom posten, om ej rätten finner den böra verkställas på annat sätt (33 kap. 4 och 5 åå).

Särskild bestämmelse torde böra meddelas därom att i militära mål rätten eller åklagaren skall äga hos vederbörande befälhavare påkalla delgivning med den som fullgör tjänstgöring vid krigsmakten. På sätt av processlagbe— redningen förordats i dess förenämnda förslag till ändringar i RLK bör vi- dare stadgas, att kallelse å part eller annan må ske genom befälhavarens skriftliga order. Då underlåtenhet att efterkomma sålunda given order är särskilt straffbelagd följer, såsom beredningen framhållit, av föreskriften i 9 kap. 8 å andra stycket nya RB, att föreläggande för part eller annan att komma tillstädes vid vite ej får meddelas i fall då kallelse skett genom be- fälhavarens order.

Enligt bestämmelser i nya RB äger rätten i vissa fall förordna att part eller vittne skall hämtas till rätten. För militära mål bör föreskrivas att, om rätten beslutat att någon skall hämtas till rätten, det skall åligga vederbö-

rande befälhavare att på anmodan ombesörja beslutets verkställande, där den som skall hämtas fullgör tjänstgöring vid krigsmakten.

I 21 kap. nya RB meddelas bestämmelser om rätt för den som misstänkes för brott att själv anlita eller åt sig få förordnad försvarare. Rätt att erhålla biträde 'av försvarare tillkommer såsom förut nämnts den misstänkte icke blott, då han ställts under åtal, utan även under förundersökningen, så snart denna fortskridit så långt, att den kan anses riktad mot honom såsom skä- ligen misstänkt för brottet. I fråga om förordnande av offentlig försvarare stadgas i 3 & nämnda kapitel att, om den misstänkte ej utsett försvarare eller av honom utsedd försvarare avvisas och på grund av sakens beskaf- fenhet eller eljest hans rätt finnes icke kunna utan biträde tillvaratagas, of- fentlig försvarare skall förordnas för honom. Är den misstänkte anhållen eller häktad, skall även eljest, om han begär det, offentlig försvarare förord- nas. Förordnande meddelas av rätten.

Enligt 80 & RLK gälla särskilda bestämmelser om förordnande av rätte- gångsbiträde i mål, som tillhöra krigsdomstols behandling. Rätt att påkalla förordnande av biträde tillkommer enligt dessa bestämmelser dels den som är häktad och dels den som, utan att vara häktad, är tilltalad för brott, varå straffarbete eller förlust av ämbete eller tjänst efter lag kan följa. I sist- nämnda hänseende innefatta de ifrågavarande stadgandena en särskild för- män jämväl i förhållande till nu gällande allmänna bestämmelser. Vid före- dragning av förslaget till 1914 års krigslagstiftning anförde departements- chefen härom (prop. nr 57 s. 210): Enligt departementschefens mening hade statsmakterna en alldeles. särskild skyldighet att tillse att personer, som ställ— des under tilltal vid krigsdomstolarna, erhölle den hjälp i rättegången, som erfordrades för ett tillbörligt tillvaratagande av deras intressen, så att de om- ständigheter, som kunde tala till svarandens förmån, icke lämnades obe— aktade på grund av hans okunnighet eller ovana vid rättsliga förhandlingar. Flertalet av dem, som tilltalades vid krigsdomstol, vore nämligen värnpliktiga. Dessa hade icke av egen fri vilja kommit att tillhöra krigsmakten utan full— gjorde genom sin krigstjänst en i lag stadgad skyldighet mot det allmänna. Staten borde därför låta sig angeläget vara att tillvarataga de värnpliktigas intresse i de fall, då dessa själva saknade förmåga att göra det på ett till- fredsställande sätt, och krigstjänsten borde icke för dem medföra andra olä- genheter eller annan tunga än som följde av förhållan'denas egen natur. Det borde även beaktas, att de värnpliktiga till följd av ungdom och oerfarenhet i särskild grad saknade förmåga att själva tillvarataga sina intressen i rätte- gången liksom att de i regel icke vore i den ekonomiska ställning att de *själva kunde bestrida de utgifter, som erfordrades för anskaffande av rätte— gångsbiträde. Av 1901 års kommitté föreslagen bestämmelse att det skulle åligga vederbörande befälhavare att tillse att vid krigsdomstol tilltalad per- son icke av sin tjänstgöring hindrades att själv skaffa sig biträde i rättegång syntes därför icke vara tillfyllest. Emellertid ansåge departementschefen det icke kunna ifrågasättas att utsträcka tillämpningen av eljest gällande bestäm- melser om förordnande av rättegångsbiträde längre än att de omfattade de

fall då någon ställdes under tilltal för brott, som enligt lag kunde bestraffas med straffarbete eller förlust av ämbete eller tjänst. Att låta bestämmelsen komma till tillämpning även i andra fall skulle nämligen i anseende till det stora antal av jämförelsevis enkla mål, som då skulle falla under densamma, möta stora praktiska svårigheter.

Det synes befogat att i militära mål låta även icke anhållna eller häktade fortfarande i viss utsträckning komma i åtnjutande av förmånen att kunna påkalla förordnande av försvarare. Härvid bör icke inverka att även utan sådan utsträckning av tilltalads rätt till biträde under vissa förutsättningar möjlighet skulle stå till buds att utverka förordnande av rättegångsbiträde med tillämpning av lagen om fri rättegång. Rätten att i nu åsyftade fall er- hålla försvarare bör bedömas uteslutande ur processuella synpunkter och icke vara beroende av de villkor, som i sistnämnda lag uppställas för erhål- lande av fri rättshjälp. I anslutning till gällande bestämmelser torde sålunda i fråga om mål, som skola handläggas i den för militära mål stadgade ord- ningen, böra särskilt föreskrivas att offentlig försvarare skall förordnas på begäran av den som, utan att vara anhållen eller häktad, misstänkes för brott, varå straffarbete kan följa. Med de nya bestämmelser, som enligt det remitterade förslaget till lag om ändring i strafflagen skola gälla beträffande användning av ämbetsstraff, torde däremot icke såsom för närvarande rät- ten att erhålla biträde kunna utan vidare utsträckas även till fall där brottet kan förskylla avsättning. Enligt 25 kap. 7 5 i förslaget skall, om ämbetsman dömes till straffarbete för brott, för vilket han ej förskyllt ämbetsstraff en- ligt bestämmelserna i nämnda kapitel, även dömas till avsättning; om icke särskilda skäl föranleda därtill må han dock bibehållas i tjänsten och i så- dant fall kan i stället dömas till .suspension. Om han förskyller fängelse eller böter, skall dömas till avsättning, om han genom brottet visat sig uppen— barligen icke vara skickad att inneha tjänsten, eller till suspension, om han eljest i avsevärd mån skadat det anseende som innehavaren av befattningen bör äga. Den av SLK-utredningen föreslagna lagen om disciplinstraff för krigsmän bereder möjlighet att utbyta bötesstraff mot disciplinstraff i mål, som skola handläggas i den för militära mål stadgade ordningen. Enligt de föreslagna bestämmelserna skulle således utrymme komma att finnas för tillämpning av ämbetsstraffen avsättning och suspension i alla mili- tära mål, där åtalet gäller någon som är underkastad ämbetsansvar. Vid så- dant förhållande torde av praktiska skäl icke kunna ifrågakomma att bibe- hålla den nuvarande bestämmelsen om rätt för den lagförde att påkalla för- ordnande av försvarare så snart brottet kan förskylla avsättning. Bestämmel- sen synes därför lämpligen böra inskränkas till att avse sådana fall där fråga är om ämbetsbrott, varå —— utan att straffarbete ingår i latituden —— avsättning kan följa. Det bör i detta sammanhang beaktas, att enligt SLK- utredningens förslag icke endast officerare och underofficerare och likställda utan även annat befäl av lägst furirs gra-d samt de som inneha motsvarande tjänsteställning skola vara underkastade ämbetsansvar och således kunna drabbas av ämbetsstraff.

Det torde vidare för de militära målens del böra särskilt föreskrivas att, om den som är i tjänstgöring vid krigsmakten vill påkalla domstols förord— nande av offentlig försvarare, han skall äga göra anmälan därom hos sin befälhavare, å vilken det därefter skall ankomma att hos domstolen göra framställning om sådant förordnande. Givetvis bör framställning även kunna göras omedelbart hos rätten.

Vidare synes lämpligen, i anslutning till nuvarande bestämmelse i 79 & RLK, böra stadgas skyldighet för vederbörande befälhavare att tillse att den, som hör till krigsmakten och står under hans befäl, ej utan tvingande skäl av sin tjänstgöring vid krigsmakten hindras att förskaffa sig erforderligt biträde.

Såsom förut angivits (s. 27) bör militär fackkunskap, i den mån sådan erfordras, införas i rättegången enligt vanliga regler om bevisning. I detta sammanhang återstår frågan huruvida särskilda anordningar äro påkal- lade för att i militära mål för domstolen och parterna underlätta möjlig- heten att i förekom-mande fall utan omgång anlita sakkunnig.

Bestämmelser om anlitande av sakkunnig äro meddelade i 40 kap. nya RB. Enligt dessa bestämmelser gäller bland annat följande. Om det för pröv- ning av fråga, vars bedömande kräver särskild fackkunskap, finnes nö- digt att anlita sakkunnig, äger rätten över frågan inhämta yttrande av myn- dighet eller tjänsteman eller annan, som är satt att tillhandagå med yttrande i ämnet, eller ock uppdraga åt en eller flera för redbarhet och för skicklighet i ämnet kända personer att avgiva yttrande. Såsom sakkunnig får icke anlitas den som till saken eller till någondera parten står i sådant förhål- lande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Innan sak- kunnig utses, bör tillfälle lämnas parterna att yttra sig i frågan. Ena sig parterna om sakkunnig, skall denne anlitas, om han finnes lämplig och hinder ej möter därför. Rätten äger dock jämte honom utse annan. Om ut— låtande av myndighet, tjänsteman eller annan skall gälla vad därom är stadgat. Annan sakkunnig skall, om rätten ej förordnar annat, avgiva skrift- ligt utlåtande. Sakkunnig, som höres muntligen skall, innan han avgiver sin utsaga, avlägga viss föreskriven ed. Har utlåtande avgivits av myndighet, tjänsteman eller annan, som är satt att tillhandagå med yttrande, skall er- sättning utgå allenast i den mån särskild föreskrift därom är meddelad.

De allmänna bestämmelser, som sålunda gälla för anlitande av sakkunnig, torde utan olägenhet kunna tillämpas även i militära mål. Det förutsättes härvid såsom givet, att utlåtande av militär sakkunnig i regel avgives munt- ligen eller således vid inställelse inför rätten. F örordnande för den sakkun- nige kan då av domstolen meddelas i parternas närvaro, och föreskriften om att, innan sakkunnig utses, tillfälle bör lämnas parterna att yttra sig i frågan behöver således icke föranleda någon omgång. Genom föreskrift i administrativ ordning bör det åläggas såväl militära som andra befattnings- havare vid krigsmakten att tillhandagå med yttrande såsom sakkunnig i militära mål. Därmed följer då också skyldighet att fullgöra erhållet upp- drag utan särskild ersättning.

l i l (

I yttranden i samband med 1933 års proposition har av militära myndig- heter gjorts gällande att, därest militära ledamöter icke vidare skulle finnas i rätten, det vore synnerligen angeläget att under alla förhållanden en mili— tär befattningshavare med erforderliga kvalifikationer funnes tillstädes vid domstolen med rätt och skyldighet att framföra de synpunkter, som han funne vara av vikt för målets rätta bedömande. Ehuru detta krav, fram— lrålles i propositionen, delvis syntes bottna i en föga berättigad misstro mot domstolen—s förmåga att själv i det särskilda fallet bedöma behovet av upp- lysningar rörande speciella militära förhållanden, hade departementschefen dock ej funnit anledning motsätta sig en anordning, varigenom tillfälle be— reddes militär myndighet att städse inför domstol avgiva utlåtande i mål, som rörde krigsmakten. Däremot kunde det icke anses erforderligt att, så- som påyrkats, ytterligare föreskriva att militär befattningshavare alltid skulle vara tillstädes vid handläggning av militärt mål. I enlighet härmed upp- togs i lagförslaget ett stadgande av innehåll, att befattningshavare vid krigs- makten, som därtill förordnades, skulle äga vara tillstädes vid handläggning av militärt mål för att däri lämna upplysningar samt att sådant förordnande finge påkallas jämväl av rätten eller dess ordförande.

Det torde icke överensstämma med grunderna för den allmänna rätte— gångsordningen att bereda annan än part eller partsrepresentant rätt att utan anmodan därom yttra sig i rättegången. Någon anledning att i militära mål tillämpa en annan ordning i detta avseende lär icke förefinnas. Följ- aktligen bör det icke ifrågakomma att i sådana mål tillägga militär befatt— ningshavare, som icke är part eller enligt vanliga regler anlitas såsom sak- kunnig eller vittne, befogenhet att efter eget beprövande yttra sig i rätte- gången. Vad nu anmärkts bör givetvis icke hindra att, om vederbörande be- fälhavare finner anledning antaga att tillgång till militär sakkunskap kan bliva av betydelse i visst mål, han även utan särskild framställning därom tillser att sakkunnig militär befattningshavare ställes till förfogande. I en- lighet med principerna för den nya rättegångsordningen böra i sådana fall upplysningar från den sakkunnige i första hand tillhandahållas redan under förundersökningen.

I 45 kap. 3 € nya RB meddelas bestämmelser om sammanförande av flera åtal till handläggning i en rättegång. Enligt dessa bestämmelser skola i en rättegång handläggas åtal, som väckas antingen mot en och samme person för flera brott eller mot flera tilltalade, som tagit del i samma brott. Även i andra fall må flera åtal handläggas i en rättegång, om det är till gagn för utredningen. För att gemensam handläggning skall kunna äga rum fordras dels att åtalen väckts vid samma domstol och att denna är behörig och dels att för åtalen samma rätt-egångsform är tillämplig. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen är i nya RB genom särskilda forumregler — vilka avses skola gälla även i militära mål — sörjt för att i de först om- nämnda fallen åtalen kunna där så finnes lämpligt upptagas vid samma domstol. De för de militära målen föreslagna särskilda forumreglerna bereda även eljest i viss utsträckning möjlighet att vid en och samma domstol an-

hängiggöra med varandra sammanhängande åtal mot flera tilltalade. I samt- liga nu åsyftade fall kan det givetvis inträffa att endast något av åtalen skall handläggas i den för militära mål stadgade ordningen medan det eller de övriga skola handläggas i vanlig ordning. Den för gemensam handläggning av åtalen stadgade förutsättningen att samma rättegångsform skall vara till- lämplig torde icke utgöra hinder för målens sammanförande i en rättegång. . Uppenbarligen måste i sådana fall de särbestämmelser, som föreslagits skola gälla beträffande själva domstolsbehandlingen av militära mål, exempelvis föreskrifterna om särskild uppropslista samt utsättande i brådskande fall av särskilt sammanträde för huvudförhandling, efter sammanslagningen till- lämpas i rättegången i dess helhet, varemot andra för militära mål med- delade särbestämmelser, såsom reglerna för eftergift av åtal, användande av disciplinstraff i stället för bötesstraff m. m., givetvis bliva tillämpliga endast beträffande tilltalad, mot vilken åtal skall väckas i militärmåls ord— ning.

I 6 kap. nya RB meddelas bestämmelser om domstols protokoll. Jämlikt 1 5 Sista stycket må i stället för protokoll föras anteckningar enligt de när- mare föreskrifter som meddelas av Konungen, därest målet rör allenast an- svar för brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, och den tilltalade erkänt gärningen. I 30 kap. 6 % stadgas att, likaledes enligt bestämmelser som meddelas av Konungen, under nyssnämnda förutsättningar dom i målet må utfärdas i förenklad form. För militära mål bör föreskrivas, att i nu angivna hänseenden disciplinstraff skall anses likställt med böter.

Vidare torde, i anslutning till vad för närvarande gäller, böra föreskrivas att utskrift av dom och slutligt beslut i militärt mål skall ofördröjligen till- ställas den tilltalades befälhavare eller, om den tilltalade tjänstgör utom krigsmakten, den myndighet, under vilken han lyder. Med hänsyn till de särskilda förhållanden som föreligga i fråga om militära mål synes det böra åläggas domstolen att i sådana mål tillställa även den tilltalade en utskrift av domen eller beslutet. Det må anmärkas, att enligt de nya reglerna avkun- nandet av dom eller slutligt beslut icke alltid sker vid huvudförhandlingen i parternas närvaro.

I detta sammanhang må även upptagas frågan om verkställighet av disciplinstraff som ådömts av underrätt. Om någon genom krigsrätts utslag blivit fälld till disciplinstraff må enligt stadgande i 82 & RLK straffet utan hinder av anförda besvär genast befordras till verkställighet. I 207 % SLK föreskrives, att disciplinstraff som blivit ålagt av befälhavare skall, där så kan ske, genast verkställas. I fråga om av befälhavare ådömt arreststraff har, såsom av det följande närmare framgår, utredningen av hänsyn till rättssäkerheten ansett att tillfälle bör beredas den lagförde att före verkstäl- ligheten påkalla omprövning av befälhavarens beslut. Enligt förslaget skall därför arreststraff som ålagts av befälhavare icke verkställas i fall då den dömde vid domstol fullföljer talan mot beslutet. Med hänsyn till vad i detta avseende föreslås och då ett uppskjutande av verkställigheten under längre tid ur disciplinär synpunkt icke kan anses tillfredsställande, synes möjlig-

& i

het böra föreligga att omedelbart verkställa av domstol ådömt arreststraff. Från rättssäkerhetens synpunkt torde en sådan anordning icke behöva in- giva några betänkligheter, särskilt om det lägges i domstolens hand att av- göra huruvida straffet skall omedelbart verkställas eller ej. I anslutning till vad nu anförts synes böra föreskrivas, att arreststraff som ådömts av dom- stol skall, därest domstolen ej annorlunda förordnar, verkställas utan hin— der därav att domen ej äger laga kraft. I fråga om den av SLK-utredningen föreslagna strafformen disciplinbot torde såsom närmare angives i det föl- jande, icke i några fall betänkligheter kunna möta mot omedelbar verkstäl- lighet av sådant straff.

Vad härefter angår förfarandet i hovrätt må anmärkas, att process- lagberedningen i sitt förenämnda förslag till ändringar i RLK i fråga om förfarandet i krigshovrätten förordat vissa avvikelser från de regler, som enligt nya RB gälla för huvudförhandling i hovrätt. Beredningen anför här- utinnan bland annat (SOU 1944: 10 s. 327): Då för hela landet i regel fun- nes endast en krigsöverdomstol, syntes det vara erforderligt att i större ut- sträckning än nya RB förutsatte medgiva att avgörandet i målen finge ske utan huvudförhandling. Enligt 51 kap. 21 & nämnda balk gällde i sådant hänseende bland annat att huvudförhandling alltid erfordrades om den till- talade av underrätten dömts till frihetsstraff. Även då anledning förekomme att först i hovrätten ådöma sådant straff, vore huvudförhandling obligato- risk. Tydligt vore, att huvudförhandling i krigsöverdomstol ej borde erford- ras, då fråga vore allenast om disciplinstraff. Härutöver syntes böra medgi- vas att avgörande utan huvudförhandling i regel finge ske om den tilltalade av krigsrätten dömts till fängelse, ej överstigande sex månader, eller sådant straff eljest ansåges kunna ifrågakomma i krigsöverdomstolen. Sedan mobi- lisering ägt rum, syntes ytterligare undantag vara påkallade.

Såsom i det nu återgivna uttalandet framhålles har beredningen vid pröv- ningen av förevarande fråga utgått från att handläggningen av de militära målen skulle i fredstid ankomma på krigshovrätten såsom enda domstol. Se- dan de allmänna hovrätterna övertagit rättsskipningen i militära mål i andra instans, torde såvitt gäller fredstid icke finnas anledning till avvikelse från de åsyftade reglerna i 51 kap. 21 5 nya RB i den utsträckning beredningen under angivna förutsättning föreslagit. I andra stycket av nämnda lagrum stadgas, att med visst undantag mål må avgöras utan huvudförhandling, om den tilltalade av underrätten frikänts för brottet eller dömts till böter eller fällts till vite och anledning ej förekommer till ådömande av svårare straff eller annan påföljd än nu sagts. Det torde icke böra ifrågakomma att i freds— tid för de militära målen utvidga dessa regler i vidare mån än att med de angivna fallen, där huvudförhandling icke erfordras, jämställes det fall att den tilltalade av underrätten dömts till disciplinstraff. Motsvarande bestäm- melser böra gälla i fråga om militärt mål, som omedelbart upptages av hovrätt.

De särbestämmelser som i fråga om förfarandet i underrätt föreslagits beträffande delgivning, hämtning till rätten, förordnande av offentlig för-

svarare, skyldighet för befattningshavare vid krigsmakten att tillhandagå med yttrande såsom sakkunnig samt skyldighet för domstolen att tillställa vederbörande befälhavare och den dömde utskrift av dom och slutligt be- slut ha avseende å rättegången i militära mål i allmänhet och höra därför äga motsvarande tillämpning vid handläggningen i hovrätt av sådana mål. Även den särskilda ordning som föreslagits i fråga om verkställighet av ådömt arreststraff blir att tillämpa beträffande arreststraff, som ådömts av & hovrätt.

I 53 kap. nya RB meddelas bestämmelser beträffande mål, som upptagas omedelbart av hovrätt. Enligt dessa bestämmelser skola i vissa angivna hän- seenden tillämpas enahanda regler som gälla beträffande underrättsförfa- randet. I den män i dylika hänseenden föreslagits särskilda bestämmelser för underrättsförfarandet i militära mål böra dessa erhålla tillämpning även i fråga om förfarandet i hovrätt.

Avgränsningen av militära mål.

Av det förut anförda framgår, att i olika hänseenden särbestämmelser fortfarande äro erforderliga i fråga om mål, som genom krigsdomstolarnas avskaffande överföras till de allmänna domstolarna. I det följande upptages frågan om den närmare avgränsningen av de mål rörande ansvarstalan, i vilka de föreslagna särbestämmelserna skola bliva tillämpliga.

De nuvarande krigsdomstolarnas behörighet att upptaga ansvarsmål reg- leras i 9 kap. (39—49 åå) RLK. Enligt 39 5 första stycket lzo) skall vid krigsdomstol åtal utföras emot dem, som lyda under SLK eller eljest äro underkastade straff efter samma lag, för brott som i SLK omförmäles såsom straffbart.

Under SLK lyda i fredstid dels krigsmän, vartill huvudsakligen hänföras krigsmaktens militära befäl och manskap —— förutom personal på aktiv stat, reservanställd personal och värnpliktiga ävensom hemvärnsmän och krigs— frivilliga, samt dels vid krigsmakten anställda civilmilitära befattningshavare, såsom ingenjörer, läkare, veterinärer, meteorologer, tyghantverkare och för- rådstjänstemän. Reservpersonal, värnpliktiga, hemvärnsmän och krigsfrivil- liga lyda under SLK endast under tid, då de fullgöra dem åliggande tjänst— göringsskyldighet vid krigsmakten, samt värnpliktiga härjämte då de under färd till eller från sin tjänstgöringsort stå under militärbefäl. Nu nämnda kategorier äro även under tid, då tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten icke fullgöres, underkastade ansvar enligt vissa särskilt angivna lagrum. Krigsfånge ävensom utländsk man, som vid krig mellan främmande mak- ter, därunder Sverige är neutralt, här i riket internerats, skall utan att anses såsom krigsman vara underkastad straff efter SLK, där brottets beskaffen- het det medgiver.

I SLK upptagna straffbestämmelser avseende fredstid återfinnas i 5—9

* kap. Förstnämnda kapitel (48—61 åå) avhandlar rymning och olovligt un- danhållande samt därmed närstående brott. I 59 å stadgas straff för krigs-

man, som genom stympning eller annorledes gör sig oduglig till tjänst- göring eller som genom att föregiva sjukdom eller genom annat svikligt för- farande söker undandraga sig tjänstgöringsskyldighet. I 6 kap. (62—75 åå) behandlas främst uppror, upplopp och olovliga sammankomster. Enligt 72 å straffas den som, medan förordnande om indragning av skrift jämlikt å 4 mom. 12 eller 13 tryckfrihetsförordningen eller lagen angående indragning av vissa skrifter är gällande, med vetskap om förordnandet utsprider eller låter utsprida skriften vid trupp eller å flottans fartyg. 7 kap. (76—97 åå) innehåller i de fyra första paragraferna straffbestämmelser för ohörsamhet mot förman eller överordnad och i en senare paragraf (88 å) ohörsamhet mot vaktpost. Vidare behandlas i kapitlet våld eller annan misshandel och förolämpning. Bestämmelserna om dessa brott äro fördelade på ej mindre än tolv paragrafer (80—86 åå, 89—91 åå samt 93 och 94 åå), och fördelningen har bland annat skett med hänsyn till om brottet förövats mot förman eller annan överordnad, vaktpost, underordnad eller med gärningsmannen lik- ställd, om det begåtts i eller för den förorättades tjänst eller utom tjänsten samt, såvitt angår brott mot överordnad utom tjänsten, om denne därvid var iförd militär tjänstedräkt eller icke. Den som utan skälig anledning för kla- gan mot förman över förnärmelse i tjänsten straffas enligt 87 å. I 92 å är upptagen en straffbestämmelse för förman, som genom missbruk av sin myn- dighet söker hindra underlydande att föra klagan över förnärmelse i tjäns- ten. Ytterligare finnas i kapitlet straffbestämmelser rörande vissa ordnings- förseelser, nämligen i 95 å störande av gudstjänst vid samlad trupp och åstad- kommande av förargelse inför krigsdomstol och i 96 å fylleri, förargelse- väckande beteende eller annat brist—ande i anständigt uppförande under tjänstgöring eller eljest i fält, vid färd under militärbefäl eller inom område, som tillhör krigsmakten eller avses för dess behov, eller inom förläggnings- eller stationsort eller å annan ort, då den brottslige var iförd uniform, samt i 96 a å deltagande i demonstrationståg av någon som är klädd i uniform. Bestämmelserna i 8 kap. (98—101 åå) omfatta skadegörelse- och förmögen- hetsbrott, som röra krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egen- dom eller som under tjänstgöring eller eljest i fält, vid färd under militärbe— fäl eller inom område, som tillhör krigsmakten eller är avsedd för dess behov, begås mot någon som lyder under SLK. 98 å innefattar väsentligen endast föreskrift, att brott som i 19, 20, 21 eller 22 kap. SL sägs skall be- straffas enligt allmän lag. I 99 å stadgas straff för vållande till fara för eld- skada eller explosiv förödelse å egendom, som tillhör krigsmakten eller är avsedd för dess behov. Enligt 100 å straffas såsom persedelförseelse ringa skadegörelse- eller förmögenhetsbrott avseende till begagnande utlämnad ut- rednings- eller beklädnadspersedel. Vad i 98 och 100 åå är stadgat skall en- ligt 101 å äga tillämpning jämväl å värnpliktiga, reservpersonal samt hem- vämspersonal och andra frivilliga under tid då de icke lyda under SLK, där någon av dem begår brott som i nämnda paragrafer sägs beträffande åt honom till förvaring anförtrodd egendom. I 9 kap. (110—132 åå) avhandlas ytterligare fall av överträdelse eller åsidosättande av tjänsteplikt: dels upp—

tagas i 110—128 åå vissa speciella tjänstebrott, såsom obehörig befälsutöv- ning (113 å), övergivande av post (123 och 124 åå) och underlåtenhet att fullgöra ympningsplikt (128 å), och dels meddelas i 129 samt 130 och 132 åå straffbestämmelser för uppsåtliga respektive ouppsåtliga generella tjänste— brott. Bestämmelseni 129 å äger i regel icke tillämpning å förbrytelser, varå annan straffbestämmelse i SLK är tillämplig. Utgör däremot brott i tjänsten som avses i 129 å tillika en förbrytelse mot allmän lag, blir förbrytelsen att bestraffa enligt såväl nyssnämnda paragraf som tillämpligt lagrum i SL. Straffbestämmelserna i 130 och 132 åå skola icke tillämpas, om i SLK eller annan lag särskilt straff stadgas för det tjänstefel, vartill den felande gjort sig skyldig.

Enligt 39 å första stycket 2:o) RLK höra vidare till krigsdomstol mål an- gående åtal för fel eller förbrytelse i ämbete eller tjänst vid krigsmakten jämväl i de fall, då den brottslige ej lyder under SLK eller brottet däri icke omförmäles såsom straffbart. Ämbets- och tjänstemän, som icke lyda under SLK, äro främst befattningshavare i sådan ställning vid verk, som tillhöra krigsmakten, vid krigsdomstolarna tjänstgörande domare och åklagare samt lärare vid militära läroanstalter. Ehuru ansvaret skall bestämmas efter all- män lag, skall åtal för fel eller försummelser i tjänsten av sådan personal tillhöra krigsdomstols upptagande. På grund av det andra i förevarande lag- rum givna stadgandet avseende åtal för fel eller förbrytelse i ämbete eller tjänst vid krigsmakten, då den brottslige väl lyder under SLK men brottet däri ej omförmäles såsom straffbart, skall exempelvis vid krigsdomstol upp- tagas åtal mot en krigsman, som gör sig skyldig till något av de i 25 kap. SL angivna brott, för vilka tillämplig straffbestämmelse icke finnes i SLK.

I krigsdomstolarnas behörighet enligt de båda hittills berörda momen- ten av 39 å första stycket RLK göres enligt samma paragrafs fjärde stycke den inskränkningen, att kammarrätten och »domkapitlen skola vara bibe- hållna vid dem tillkommande domsrätt.

39 å första stycket 4:o) utvidgar krigsdomstolarnas behörighet att upptaga åtal mot krigsfånge eller internerad att även avse allmänt brott, som begås medan den tilltalade hålles under militärbevakning, ävensom brott, som av krigsfånge förövas utom riket, även om han ej hålles under dylik bevakning.

På grund av huvudstadgandet i 39 å första stycket 1:o) skall den, som lyder under SLK eller eljest är underkastad straff enligt samma lag, åtalas vid krigsdomstol för delaktighet i brott, som skall åtalas vid krigsdomstol, om SLK är tillämplig å den åtalade delaktigheten. Enligt 39 å första stycket 5:o) skall samma regel gälla, även om SLK icke är tillämplig å delaktigheten, men stadgandet är begränsat till att avse delaktighet av den som lyder under SLK. Om en civil person är delaktig i ett vid krigsdomstol åtalat brott, äger krigsdomstolen rannsaka men icke döma den civile (48 å första stycket RLK). Därest någon, som lyder under SLK eller eljest är underkastad straff efter samma lag, är delaktig i en vid allmän domstol åtalad förbrytelse, skall denna domstol såväl rannsaka som döma den delaktige, även om straffet för ho- nom skall bestämmas efter krigslag (48 å tredje stycket).

i l i | i l i l

Enligt 39 å första stycket 7:o) skola besvär över bland annat befälhavares beslut, varigenom disciplinstraff ålagts någon eller beslagtagen egendom för- klarats förverkad, tillhöra krigsdomstols upptagande.

Mål om förvandling av böter skall enligt 39 å tredje stycket upptagas av allmän domstol, även om den bötfällde lyder under SLK eller eljest är un- derkastad straff efter samma lag.

J ämlikt 39 å femte stycket äger krigsdomstol i dithörande mål döma även i fråga om skadestånd, rättegångskostnad m. m., som av huvudsaken flyter, även då nämnda frågor ej avgöras samtidigt med huvudsaken.

Åtal för förolämpning inför krigsdomstol hör enligt huvudregeln under krigsdomstols prövning, om den skyldige lyder under SLK och brottet tillika faller under någon av de i nämnda lag upptagna straffbestämmelserna för förolämpning. Enligt 39 å sjätte stycket är krigsdomstol dessutom behörig att döma då en där tilltalad person, som icke lyder under SLK, gör sig skyl- dig till förolämpning inför rätten ävensom då gärningsmannen väl lyder under SLK men nämnda lag icke är tillämplig å förolämpningen, vilket in- träffar då den förolämpade icke lyder under krigslag. Har förolämpningen blivit begången mot någon som icke i egenskap av ämbets- eller tjänsteman är närvarande vid rätten, äger dock denne förbehålla sig att föra talan vid allmän domstol.

För fastställande av vilka mål som skola handläggas i militärmåls ordning erfordras kännedom om det huvudsakliga innehållet i SLK-utredningens för- slag till militär strafflagstiftning.

Vid bestämmandet av tillämplighetsområdet för de föreslagna nya straff- bestämmelserna har SLK-utredningen frångått den kategoriuppdelning, som SLK gör mellan å ena sidan krigsmän och å andra sidan dem som utan att vara krigsmän lyda under lagen. Såsom gemensam beteckning å dem som skola vara underkastade bestämmelserna använder förslaget termen krigs- män, vilken fått en vidare innebörd än enligt SLK. Enligt 26 kap. 21 å SL hänföras till krigsmän de som äro anställda vid krigsmakten såsom offi- cerare, underofficerare eller manskap, värnpliktiga och de som tillhöra hem- värnet, samtliga dock allenast under tid då de äro tjänstgöringsskyldiga i sådan egenskap. I övrigt skola de, som eljest äro anställda vid krigsmakten eller förbundit sig att såsom frivilliga fullgöra krigstjänst, under tid då de i sådan egenskap äro tjänstgöringsskyldiga vara krigsmän, i den mån Ko- nungen med hänsyn till behovet av befälsföring och övriga tjänstgörings— förhållanden så förordnar. Förutom under tid, då tjänstgörings-s-kylfdighet föreligger, skola de som nu sagts anses såsom krigsmän, då de äro intagna i militärsjukhus eller militärhäkte, då de inom område eller utrymme, som nyttjas av krigsmakten, eller eljest offentligen uppträda i militär tjänstedräkt samt såvitt angår fullgörandet av dem åliggande anmälningsskyldighet eller annan särskild tjänsteplikt. Krigsfånge ävensom utländsk man som vid krig mellan främmande makter, under vilket riket är neutralt, här i riket inteme- rats, skall enligt 27 kap. 14 å sista stycket SL vara underkastad vad för krigsman är stadgat, i den mån det är tillämpligt.

innefatta ett mera avsevärt moment av militär kvalifikation. På grund här- av ha sådana stadganden uteslutits som upptagits i SLK av enbart proces- suella skäl. Icke heller finnes i förslaget någon motsvarighet till sådana stad- ganden, i vilka hänvisning göres till SL allenast med tillägg att, där brottet efter allmän lag befinnes kunna sonas med böter, i stället må dömas till disciplinstraff. Genom bestämmelse i den föreslagna lagen om disciplinstraff för krigsmän har i stället såvitt avser krigsmän möjlighet beretts att utbyta bötesstraff mot disciplinstraff i sådana fall, då allmänna brott skola beivras i den för militära mål stadgade ordningen; sådant utbyte må ske, om disciplinstraff finnes lämpligare med hänsyn till den brottsliges tjänstgö- ringsförhållanden och brottets art. Jämväl i övrigt ha åtskilliga stadganden i SLK uteslutits såsom icke tillräckligt sakligt motiverade. Vissa av dem ha överförts till SLK från äldre lagar och ha ansetts i vår tid skäligen betydelse- lösa. Andra utgöra specialfall av annan brottstyp, utan att tillräcklig grund ansetts vara för handen för en utbrytning av fallen till särskild behand- ling. Sålunda ha åtskilliga i SLK intagna bestämmelser om överträdande eller åsidosättande av speciella tjänsteplikter uteslutits, varigenom dylika förseel- ser bliva att betrakta såsom allmänna militära tjänstebrott. Icke alla militärt kvalificerade allmänna brott ha medtagits i förslaget; om de kvalificerande omständigheterna ansetts kunna beaktas inom ramen av den i SL för brot- tet angivna strafflatituden, har brottet icke upptagits i förslaget. Till följd härav ha exempelvis uteslutits sådana i SLK behandlade brott beträffande vilka, jämte det hänvisning skett till allmän lag, förklarats att brottet, där det förövats av någon som lyder under SLK, skall anses begånget under för- svårande eller synnerligen försvårande omständigheter.

Beträffande de för fredstid gällande straffbestämmelserna må vidare föl- jande anmärkas. Stadgandena i 5 kap. SLK om rymning och olovligt undan— hållande ha i förslaget sammanförts till två straffbestämmelser, nämligen en bestämmelse om undanhållande avseende lindrigare fall, av- avvikande eller uteblivande (26:11) och ett stadgande om rymning för svårare fall av undanhållande (26:12). Någon motsvarighet till stadgandet i 59 å angående stympning och simulation har icke upptagits i förslaget. Vad angår 6 kap. SLK ha stadgandena om uppror och upplopp i förslaget ersatts med ett stadgande om myteri inom krigsmakten (26:53) samt i SLK upptagna bo- stämmelser om försök att förleda till uppror och till ohörsamhet samman- slagits till en bestämmelse avseende uppvigling till lydnadsbrott eller annat brott som innebär åsidosättande av tjänsteplikt (26:10). Straffbestämmel- sen i 72 å SLK angående utspridande av indragen skrift har överförts till 5 å i ett av SLK-utredningen framlagt förslag till lag angående införande av lagen om ändring i strafflagen m. m. I förslaget finnes för fredstid icke någon motsvarighet till nuvarande stadgande i SLK angående olovliga sam- mankomster, och SLK-utredningen föreslår jämväl upphävande av lagen den 16 juni 1906 om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa samman- komster. De i 7 kap. SLK upptagna lydnadsbrotten mot förman eller över-

! i

ordnad ha i förslaget sammanförts till en enhetlig brottstyp (26:1 och 2). Lydnadsbrottet avser enligt förslaget allenast befallning av förman, varmed förstås krigsman som har befälsrätt över den befallningen gäller. I ett sär- skilt lagrum (2614) behandlas ohörsamhet mot vakt. De omfattande be- stämmelserna i 7 kap. SLK angående våld eller annan misshandel och för- olämpning ha ersatts av dels en bestämmelse angående våld eller hot därom mot krigsman i eller för dennes tjänst (26: 7) och dels ett stadgande rörande missfirmelse av krigsman likaledes i eller för tjänsten (26: 8). Motsvarighet saknas således i förslaget till sådanai SLK reglerade fall, där våldet eller för- olämpningen skett utom tjänsten. I stället för i SLK upptagna bestämmelser angående olika former av missbruk av förmansställning innehåller förslaget ett generellt straffbud för missbruk av förmanskap (26: 5). Straffbestämmel- sernai 7 kap. SLK rörande vissa ordningsförseelser ha ersatts av stadganden, vilka dock icke ha lika stor räckvidd som stadgandena i SLK. Sålunda har i förslaget upptagits en bestämmelse angående oskickligt beteende, bestående i vanvördnad mot förman eller missaktning mot underlydande eller annat bris— tande i anständigt uppförande mot annan krigsman under tjänsteutövning eller i samband med tjänsten (26: 9). Vidare föreslås en bestämmelse angå- ende onykterhet i tjänsten (26:14), ett stadgande angående fylleri av krigs- man inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten (26: 15) samt en bestämmelse rörande förargelseväckande beteende inom sådant område eller utrymme (26:16). Enligt sistnämnda lagrum inträder även straff för krigsman, som deltager i demonstrationståg iklädd militär tjänstedräkt, där det ej är av Konungen medgivet. Hela 8 kap. om skadegörelse, stöld och andra förmögenhetsbrott samt flertalet bestämmelser i 9 kap. SLK ha ute— slutits. Av de speciella, i sistnämnda kapitel avsedda brotten ha i förslaget upptagits obehörig befälsutövning (26: 6) och övergivande av post (26:13). I stället för straffbestämmelsen i 128 å SLK rörande underlåtenhet att full- göra ympningsplikt ha föreslagits vissa ändringar i lagen den 2 juni 1916 om skyddskoppympning och lagen den 18 juli 1942 om sky—ddsympning inom törsvarsväsendet, varigenom dessa lagar göras tillämpliga å krigsmän. Be- träffande de generella tjänstebrotten gör förslaget skillnad mellan officerare, underofficerare och annat befäl av lägst furirs grad samt de som inneha motsvarande tjänsteställning, å ena sidan, och krigsmän tillhörande andra personalkategorier, å den andra. De förra skola vara underkastade ämbets- ansvar och således ställas under 25 kap. SL, som i den lydelse kapitlet har i det remitterade förslaget upptager förutom bestämmelser om två speciella tjänstebrott — tagande av muta och brott mot tystnadsplikt — en straffbe- stämmelse angående uppsåtligt tjänstebrott (tjänstemissbruk) och en röran- de annat sådant brott (tjänstefel). För övriga kategorier stadgas i 26 kap. 17 och 18 åå SL straff för motsvarande brott (tjän-stesvek respektive tjänstefel). Såväl de i 25 som de i 26 kap. upptagna straffbestämmelserna för allmänna tjänstebrott äro avsedda att vara helt och hållet subsidiära i förhållande till andra straffbud. Om en krigsman begår ett allmänt brott, skall han sålunda dömas endast för detta, även om han genom brottet åsidosatt tjänsteplikt;

sistnämnda omständighet förutsättes med visst undantag skola beaktas vid straffmätningen inom den för det allmänna brottet gällande latituden.

Vid bestämmandet av vilka mål angående ansvarstalan som skola hand- , läggas i militärmåls ordning synes särskilt böra beaktas, huruvida de avvi- kelser från det vanliga rättegångsförfarandet, som av förevarande utredning föreslås i fråga om militära mål, kunna antagas i det särskilda fallet främja målets behandling. Härvid märkas främst de särskilda forumregler, som uppställas för militära mål. Domstolens behörighet blir enligt dessa regler icke i första hand beroende av platsen för brottets begående utan anknytes till den militära avdelningens ordinarie förläggningsort. Härigenom ernås såvitt möjligt en koncentration av målen i första instans till vissa underrät- ter, vilka jämte de därstädes i militära mål tjänstgörande åklagarna kunna antagas få särskild förtrogenhet med militära förhållanden. Särskilt avse- ende bör därför fästas vid huruvida av hänsyn till brottets beskaffenhet och övriga omständigheter det kan antagas, att utredning och bevisning om brottet säkrast och med minsta omgång kan åstadkommas, därest forum bestämmes enligt de särskilda för militära mål avsedda reglerna. Med utgångspunkt härifrån synes såsom allmän princip böra gälla, att i militärmåls ordning skola handläggas mål rörande brott, varigenom den brottslige åsidosatt sin militära tjänsteplikt eller som eljest i något hänse— ende nära sammanhänga med militära förhållanden.

Enär i SLK-utredningens förslag till militära straffbestämmelser endast upptagits rent militära eller militärt kvalificerade brott, torde från angivna synpunkter åtal för dylika brott böra handläggas såsom militära mål. Så- lunda höra i fredstid till sådana mål räknas mål angående åtal mot krigs- män för brott, som avses i 26 kap. SL. I anslutning härtill bör även på sätt framgår av det nyss anförda till militära mål hänföras åtal mot krigsmän för brott som straffbeläggas i 25 kap. SL i det till lagrådet remitterade för- slaget. Anmärkas bör att de brott, som föreslås skola omfattas av disciplinär bestraffningsrätt, med få undantag finnas upptagna i nyssnämnda 26 kap. Vad här sagts beträffande krigsmän bör uppenbarligen i tillämpliga fall även gälla dem som jämlikt 27 kap. 14 % sista stycket SL skola vara underkastade krigsmannaansvar. Utan att detta särskilt angives avses i det följande med krigsmän jämväl de som enligt sistnämnda lagrum äro underkastade krigs- mannaansvar.

Beträffande andra brott än sådana, som upptagits i förslagen till 25 och 26 kap. SL, kunna till en början avskiljas vissa brott som äro av sådan be- skaffenhet, att åtal därför bör handläggas i den för militära mål stadgade ord- ningen, så snart brottet begåtts av krigsman. Detta gäller det brott, svikande av försvarsplikt, som upptagits i 9 kap. 8 % SL i det till lagrådet remitterade förslaget. I detta lagrum stadgas straff för den som genom stympning eller annorledes gör sig oduglig till tjänstgöring som han skolat fullgöra vid krigs- makten eller eljest för rikets försvar eller genom att föregiva sjukdom eller medelst annat vilseledande undandrager sig sådan tjänstgöringsskyldighet. Även åtal för försök till svikande av försvarsplikt, vilket i förslaget är straff-

belagt enligt 9 5 i samma kapitel, bör tydligen handläggas i militärmåls ordning. Till brott av nu angiven beskaffenhet äro vidare att räkna det i 5 5 av SLK-utredningens förslag till lag angående införande av lagen om ändring i strafflagen m. m. upptagna brottet rörande utspridande av indra- gen skrift samt brott beståendeiunderlåtenhet att fullgöra ympningsplikt.

Vissa allmänna, av krigsman begångna brott äro av sådan beskaffenhet att desamma under särskilda, direkt angivbara förutsättningar städse erhålla sådant samband med militära förhållanden, att åtal för brotten under dessa förutsättningar böra handläggas i militärmåls ordning.

I 10 kap. SL i det till lagrådet remitterade förslaget stadgas i 1 & straff för den som förgriper sig med våld eller hot därom å innehavare av ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, då denne är i tjäns- teutövning eller för att tvinga honom till tjänsteåtgärd, hindra honom där- ifrån eller hämnas därför, samt för den som sålunda förgriper sig mot nå- gon som innehaft ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar var förenat, för vad denne däri gjort eller låtit. Brottet benämnes våld eller hot mot tjänsteman. Vad sålunda sagts om befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, gäller ock befattning, vars innehavare enligt Konungens förordnan- de skall åtnjuta samma skydd. Den som, annorledes än i 1 & sägs, för att tvinga eller hindra någon, som åtnjuter skydd enligt nämnda paragraf, i ut- övningen av hans befattning eller hämnas därför otillbörligen företager gär- ning, som för honom medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller ho- tar därmed, skall jämlikt 2 % samma kapitel dömas för förgripelse mot tjänsteman. Enligt 3 5 skall vad i 1 och 2 55 stadgas gälla även beträffande förgripelse mot den som är eller varit kallad att biträda där avsedd befatt- ningshavare vid förrättning. SLK-utredningens förslag till straffbestämmelse i 26 kap. 7 5 för våld eller hot mot krigsman i eller för hans tjänst ute- sluter i vad avser av krigsman begånget brott tillämpning av stadgandet i 10 kap. 1 g i andra fall än då förgripelsen skett med anledning av den föro- rättades förhållande i tjänst vid krigsmakten som denne icke längre innehar. Någon motsvarighet till stadgandena i 10lkap. 2 och 3 55 har ej upptagits i SLK-utredningens förslag. I militärmåls ordning synes böra upptagas åtal mot krigsman för brott som i 10 kap. 1 % sägs, därest förgripelsen skett med anledning av den förorättades förhållande i tjänst vid krigsmakten som han icke längre innehar, samt brott enligt 2 %, där detsamma förövats mot krigs- man. Har gärning, som i 1 eller2 å sägs, förövats mot den som var eller va- rit kallad att biträda krigsman vid förrättning, i vilket fall 3 € blir tillämp- lig, bör åtalet likaledes upptagas i nämnd ordning.

Av övriga i det föreslagna 10 kap. SL upptagna brott synas de i 4 5, 5 & första stycket, 6 g, 9 5, 11 å och 13 & avsedda brotten vara av sådan be- skaffenhet, att åtal för sådant brott under särskild förutsättning bör hand- läggas i militärmåls ordning. I 4 % stadgas straff för den som, utan att fall är för handen som i 1—3 åå är sagt, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra utövningen av befattning med vilken följer ämbetsansvar (våldsamt motstånd). Förutsättningen för att sådant brott"

skall upptagas i nu angiven ordning synes böra vara att med gärningen av- setts att hindra utövningen av krigsmans befattning. I 5 & första stycket stad- gas straff för den som offentligen skymfar myndighet eller annat organ som äger besluta i allmänna angelägenheter. Åtal för sådant brott synes böra upptagas i militärmåls ordning, om förgripelsen riktats mot myndig- het eller annat organ tillhörande krigsmakten. Enligt 6 5 straffas den som lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för ut- övning av befattning varmed ämbetsansvar är förenat (bestickning). Därest befattning som i sistnämnda lagrum avses innehaves av krigsman, synes åtal för brott som där sägs böra handläggas såsom militärt mål. Straffbestäm- melsen i 9 & avser dels den som med våld eller hot därom angriper någon för att han hos domstol eller annan myndighet gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller eljest vid förhör hos myndighet avgivit utsaga eller för att hindra honom i sådan sak, dels ock den, som med annan åtgärd, som medför lidande, skada eller eljest olägenhet, eller med hot därom an- griper någon för att han avlagt vittnesmål eller eljest avgivit utsaga vid förhör hos myndighet eller för att hindra honom i sådan sak. Förutsätt- ningen för att mål angående åtal för sådant brott skall bliva militärt synes böra vara att övergreppet avsett någons åtgörande i militärt mål eller sak av beskaffenhet att mål därom skall handläggas i militärmåls ordning. 11 & av- ser löstagande av den som är anhållen eller häktad, fånge eller annan som ej äger vistas på fri fot eller främjande av hans flykt på annat sätt samt för- sök till sådant brott. Åtal för brott, som avses i sistnämnda lagrum, synes böra handläggas i militärmåls ordning, därest gärningen avsett löstagande av någon som var insatt i militärhäkte eller eljest av militär myndighet berö- vad friheten eller främjande av hans flykt. Enligt 13 % skall den som obehö- rigen utövar vad som hör till befattning, varmed ämbetsansvar är förenat, dömas för obehörig tjänsteutövning. Vissa i sistnämnda lagrum avsedda fall komma enligt SLK-utredningens förslag att bestraffas jämlikt 26 kap. 6 & där straff stadgas för krigsman som obehörigen utövar befäl. I den mån brottet blir att bedöma efter 10 kap. 13 å synes åtal därför böra väckas i militärmåls ordning, om tjänsteutövningen avsett befattning vid krigsmakten.

I 13 kap. SL enligt det till lagrådet remitterade förslaget stadgas straff i 5 å för falskt åtal och i 6 & för väckande av åtal ehuru sannolika skäl därtill saknats (obefogat åtal). 7 & innehåller en straffbestämmelse för falsk angi- velse samt falsk tillvitelse, sistnämnda brott bestående i att någon hos åkla- gare, polismyndighet eller annan myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, där myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak. I samma paragraf stadgas straff jämväl för den som av grov oaktsamhet begår sådan gärning som där sagts. I 8 5 har upptagits en straff- bestämmelse för fall då någon förvanskar eller undanröjer bevis med uppsåt att oskyldig må bliva sakfälld eller med sådant uppsåt åberopar falskt bevis (bevisförvanskning). Enligt 14 å andra stycket är försök till bevisförvansk-

ning straffbart. I 9 5 har bland annat stadgats straff för den som, utan att vara förfallen till straff jämlikt 5—8 åå, genom åtal, angivelse, tillvitelse eller bevisförvanskning, som avses i sistnämnda lagrum, framkallat fara för att annan skall bliva utan laga skäl dömd eller eljest lida avsevärt förfång och, sedan han kommit till insikt därom, underlåter att till farans avvär- jande göra vad skäligen kan begäras. Åtal för nu nämnda brott i det före— slagna 13 kap. SL synas böra handläggas i militärmåls ordning, därest åtal för den gärning, som påbördats annan eller för vilken annan eljest utsatts för misstanke, skall upptagas i sådan ordning.

I 16 kap. 7 % SL stadgas straff för beskyllning för bestämt brott eller visst slag av brott, om beskyllningen skett av arghet eller obetänksamhet. Enär straffbestämmelsen i 26 kap. 8 & SL i SLK-utredningens förslag rörande missfirmelse av krigsman endast avser smädelse eller annan missfirmlig gärning mot krigsman i eller för hans tjänst, blir 16 kap. 7 & tillämplig å där avsedda beskyllningar som skett utom tjänsten. Åtal för beskyllning, som är att bedöma enligt sistnämnda lagrum, synes böra handläggas i militärmåls ordning, därest åtal för brott, som avses med beskyllningen, skall handläggas i militärmåls ordning. Beskyllning för brott, som icke skett under sådana omständigheter, att gärningen är straffbar enligt 7 5, blir att bedöma enligt 9 & samma kapitel, om ärekränkningen skett å tid, ort eller sätt att densam- ma väckt synnerligt uppseende eller eljest är av svår beskaffenhet, och i andra fall enligt 11 & samm-a kapitel. Under den förutsättning som angivits i fråga om i 7 ?; avsedd beskyllning synes åtal för beskyllning för brott, som skall straffas enligt 9 eller 11 å, böra handläggas såsom militärt mål.

Enligt det remitterade förslaget behandlas i 19 kap. SL allmänfarliga brott och i 24 kap. huvudsakligen skadegörelsebrott. Motsvarighet till dessa brott finnes icke i SLK-utredningens förslag. Detsamma gäller beträffande brott, upptagna i 20 kap. (om stöld och rån; så ock om egenmäktigt förfarande), 21 kap. (om bedrägeri och dylik oredlighet; så ock om utpressning, ocker och häleri) samt 22 kap. SL (om förskingring och annan trolöshet). Åtal för i nämnda kapitel angivna brott synes böra handläggas i militärmåls ordning, om brottet angått egendom som tillhörde krigsmakten eller var av- sedd för dess behov.

I fråga om andra allmänna brott än de nu behandlade torde icke de förutsättningar, varunder åtal bör handläggas i den för militära mål stad- gade ordningen, kunna angivas på annat sätt än genom en regel av inne- håll, att till militära mål skola räknas mål angående åtal mot krigsman för brott, varigenom den tilltalade åsidosatt sin tjänsteplikt.

Då det gäller att avgöra, huruvida förseelse mot allmän författning jäm- väl innefattar försummelse av tjänsteplikt, torde ledning i främsta rummet böra sökas i reglementen, författningar, instruktioner och särskilt utfärdade föreskrifter. Även om i sådana bestämmelser ej är direkt angivet, att tjäns- teplikt i visst fall föreligger, torde på grund av förhållandenas beskaffenhet tjänsteplikt ändock kunna vara för handen. Förseelse mot allmän författ-

ning, som förövats under tjänsteutövning, torde sålunda ofta innefatta för- summelse av tjänsteplikt. Så t. ex. måste det anses såsom tjänsteplikt åligga den som framför kronans motorfordon att iakttaga de föreskrifter, som i vägtrafikstadgan äro givna till förekommande av att skada åsamkas for- donet eller detta förorsakar skada för annan (jfr NJA 1942 s. 25). Detsam- Ä ma torde gälla i fråga om överträdelse av andra trafiksäkerhetsföreskrifter, ' såsom stadgande om maximihastighet. Däremot torde icke den som i tjäns- | ten överträder en ren ordningsföreskrift, t. ex. ett parkeringsförbud av så- dan karaktär, utan vidare göra sig skyldig till försummelse av tjänsteplikt. Såsom ytterligare exempel på att icke alla förseelser mot allmän författning under tjänsteutövning innefatta åsidosättande av tjänsteplikt kan nämnas det fall att en krigsman under tjänsteutövning tillgriper annan krigsman tillhörig egendom. Endast under särskilda förhållanden, såsom då gärnings- mannen har fått sig ålagt att bevaka egendomen, blir brottet att betrakta såsom en tjänsteförbrytelse. Icke heller ett tillgrepp av krigsmakten tillhörig egendom innefattar utan vidare ett åsidosättande av tjänsteplikt; såsom nyss nämnts blir dock ett dylikt brott utan avseende härå enligt utredningens förslag att behandla i militärmåls ordning. När förseelse mot allmän författ- ning icke begås under tjänsteutövning och reglementen eller instruktioner ej grunda tjänsteplikt, torde i allmänhet sådan ej kunna anses föreligga. Sär- skild tjänstepli'kt lär i regel ej uppkomma därigenom att i militär föreskrift anbefalles något som redan är för envar påbjudet i allmän författning.

I 26 kap. 15 och 16 åå i SLK-utredningens förslag stadgas såsom tidigare nämnts straff för fylleri och förargelseväckande beteende av krigsman inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten. Såsom framgår av det förut anförda skall åtal för sådana brott behandlas i militärmåls ordning. I det följande föreslås att till disciplinmål skola hänföras mål angående an— svar för fylleri och förargelseväckande beteende icke blott då nyssnämnda lagrum äro tillämpliga utan även —— om den felande var iförd militär tjänste- dräkt — då förseelsen är straffbar enligt 11 kap. 9 eller 10 % SL i det re- mitterade förslaget. Med hänsyn till det nära sambandet mellan den discipli- nära bestraffningsrätten och domstolsrättsskipningen i militära mål bör åtal mot krigsman för brott som i 11 kap. 9 eller 10 & sägs handläggas i den för militära mål stadgade ordningen under förutsättning att den felande vid förseelsens begående var iförd militär tjänstedräkt.

Av den redogörelse som ovan lämnats för hithörande bestämmelser i RLK framgår, att till krigsdomstol höra mål angå-ende åtal för fel eller förbrytelse i ämbete eller tjänst vid krigsmakten även i fall, då den brottslige ej lyder under SLK eller brottet däri ej omförmäles såsom straffbart.

Före tillkomsten av 1914 års lagstiftning voro vid krigsmakten anställda civila ämbets- och tjänstemän underkastade ansvar enligt den militära strafflagen, och mål angående fel och förbrytelser i ämbete eller tjänst vid krigsmakten skulle regelmässigt tillhöra krigsdomstol. 1901 års kommitté föreslog, att åtal för sådana brott fortfarande i regel skulle upptagas av krigsdomstol även om den tilltalade, såsom enligt kommitténs förslag un-

dantagsvis skulle bliva förhållandet, icke lydde under strafflagen för krigs- makten. Även om särskilda ansvarsbestämmelser beträffande vissa perso- ner i förevarande hänseende icke ansetts behövliga, syntes det dock kom- mittén i alla avseenden lämpligt, att ämbets- och tjänstemän vid krigsmak- ten i allmänhet fortfarande för fel och försummelser i ämbetet eller tjänsten åtalades vid krigsdomstol. För en sådan anordning talade, att enligt kom- mitténs förslag de ämbets- eller tjänstemän vid krigsmakten, som undan- tagits från den militära strafflagens tillä-mplighetsområde, likväl under tjänstgöring vid mobiliserad avdelning skulle lyda under nämnda lag och följaktligen, i den mån sådan tjänstgöring kunde för dem ifrågakomma, gi- vetvis borde för förbrytelser av ifrågavarande slag åtalas vid krigsdomstol.

Civila ämbets- och tjänstemän vid krigsmakten återfinnas icke bland dem som i SLK-utredningens förslag till 26 kap. 21 & SL direkt angivas såsom krigsmän, och det torde icke heller, frånsett civilmilitära befattningshavare, i regel vara att räkna med att de bliva att hänföra till krigsmän på grund av sådant förordnande av Kungl. Maj:t, som enligt lagrummet kan medde— las. Sådant förordnande skall nämligen vara föranlett av behovet av befäls- föring och övriga tjänstgöringsförhållanden. De skäl som kunna åberopas för att mål angående militära brott skola handläggas i särskild ordning sy- nas emellertid åtminstone i vissa fall gälla även i fråga om mål angående ansvar å tjänstemän vid krigsmakten för tjänstebrott, särskilt beträffande sådana befattningshavare vid militärt organiserade avdelningar av krigs- makten. Vad angår brott i tjänsten av tjänstemän vid icke militärt organi- serade inrättningar, torde i övervägande antalet fall brottets beskaffenhet icke föranleda att åtal därför bör upptagas av domstol som handlägger mili- tära mål. Ur utredningssynpunkt torde det i allmänhet bliva betydelselöst, huruvida i sistnämnda fall målet upptages såsom militärt mål eller icke. De icke militärt organiserade inrättningar varom här främst är fråga äro, i varje fall enligt nu gällande organisation, så belägna att den underrätt, som enligt utredningens förslag har att upptaga militära mål från inrättningen i fråga, även med tillämpning av allmänna forumregler skulle ha att hand— lägga mål angående tjänstebrott, begångna av sådana vid inrättningen an- ställda tjänstemän som icke skola svara i hovrätt såsom första instans. Det låter sig svårligen göra att genom ett generellt stadgande såsom militära mål utsöndra sådana mål av ifrågavarande slag, som i ,och för sig böra hand- läggas i militärmåls ordning. Med hänsyn till vad nu anmärkts förordar ut- redningen att till militära mål hänföras samtliga mål angående åtal för brott, varigenom den som utan att vara krigsman innehar ämbete eller tjänst vid krigsmakten åsidosatt sin tjänsteplikt.

I det till lagrådet remitterade förslaget ha föreslagits nya bestämmelser angående bestraffning av medverkan till brott. I stället för det nuvarande begreppet delaktighet, vilket endast omfattar anstiftan och medhjälp, använ- des uttrycket medverkan till brott, varunder förutom anstiftan och medhjälp, ingår jämväl gärningsman-naskap i samverkan med annan. Enligt 3 kap. 4 & SL i förslaget skall i regel straff, som är stadgat för viss gärning, till-

lämpas ej blott å den som utfört gärningen utan jämväl å annan som främjat denna med råd eller dåd; den som ej är att anse såsom gärningsman dömes, om han förmått annan till utförandet, för anstiftan av brottet och eljest för medhjälp därtill. Straff, som är stadgat för gärning av sysslomän, gäldenär eller annan i särskild ställning, skall jämväl drabba den som jämte honom medverkat till gärningen. I vissa fall stadgas inskränkningar i regeln att för en gärning åsatt straff skall tillämpas även å den som jämte gär- ningsmannen medverkar till brottet. Sålunda skall för medverkan till tjänste- fel enligt 25 kap. 4 å eller enligt SLK-utredningens förslag — 26 kap. 18 & SL allenast den dömas som därigenom åsidosatt tjänsteplikt. Motsva- rande regel skall enligt sistnämnda förslag tillämpas jämväl beträffande andra i 26 kap. straffbelagda gärningar, där någon som ej är krigsman med— verkat och å gärningen ej kan följa svårare straff än fängelse. I fredstid kan dömas till straffarbete för följande i kapitlet upptagna brott, nämligen grovt lydnadsbrott (2 å), myteri (3 g), ohörsamhet mot vakt då brottet är grovt (4 5), grovt missbruk av förmanskap (5 å), obehörig befälsutövning då brottet är grovt (6 5), våld eller hot mot krigsman (7 €), försök att förleda till gärning varigenom krigsman åsidosätter sin tjänsteplikt och varå straff- arbete kan följa (10 5) samt tjänstesvek (17 å).

I överensstämmelse med den grundsats som på sätt förut angivits gäller enligt nuvarande lagstiftning föranleda de ovan förordade reglerna angåen- de avgränsningen av militära mål att åtal mot krigsman för anstiftan av eller medhjälp till militärt brott i regel kommer att handläggas i militärmåls ordning. Det kan emellertid inträffa att, ehuru huvudgärningsmannen dö- mes för militärt brott och den medverkande är krigsman, den sistnämndes brottslighet blir att bedöma icke såsom ett militärt utan såsom ett allmänt brott. Så blir exempelvis förhållandet då huvudgämingsmannen gjort sig skyldig till uppsåtlig misshandel av krigsman i eller för dennes tjänst och annan krigsman medverkat till gärningen utan kännedom om att misshan- deln skett i eller för den förorättades tjänst. I sådant fall skall med till- lämpning av SLK-utredningens förslag huvudgärningsmannen dömas jäm- likt 26 kap. 7 5 SL och den medverkande jämlikt tillämpligt lagrum i 14 kap. SL. Med den ovan gjorda avgränsningen av de militära målen skulle i sist åsyftade fall åtalet mot den medverkande icke bliva att hänföra till militärt mål. Med hänsyn till den medverkandes ställning av krigsman skulle en sådan ordning icke vara tillfredsställande. På grund härav erford- ras en bestämmelse av innehåll, att såsom militärt mål skall räknas mål an- gående åtal i andra än förut avsedda fall mot krigsman för anstiftan av eller medhjälp till brott, för vilket åtal skall väckas i den för militära mål stadgade ordningen.

Vad angår civila medverkande har tidigare omnämnts, hurusom i 48 & första stycket RLK är upptagen en bestämmelse, enligt vilken, om en civil person är delaktig i ett vid krigsdomstol åtalat brott, denna domstol äger rannsaka men ej döma den civile. I vidare mån än nu sagts må krigsdom- stol ej till behandling upptaga av civil person förövad brottslighet. Enligt

straffrättskommitténs förenämnda förslag till ändringar av SLK i vad lagen berör brott mot staten och allmänheten skulle, i anslutning till de föreslagna nya reglerna i SL angående ansvar för medverkan till brott, civilperson i allmänhet straffas enligt SLK, om han medverkade till gärning vilken ut- fördes av annan som för gärningen vore underkastad straff efter denna lag. Lagföringen av den civile medverkande skulle emellertid ske vid allmän domstol. De föreslagna bestämmelserna skulle således icke medföra någon utvidgning av krigsdomstolarnas behörighet.

Frågan vid vilken domstol civilperson, som medverkar till ett militärt brott, skall lagföras, kommer efter krigsdomstolarnas avskaffande i ett an— nat läge, eftersom i fredstid endast fråga kan bliva om val mellan olika all— männa domstolar. Enligt 19 kap. 3 & andra stycket nya RB må åtal för delak- tighet i brott väckas vid den rätt, som upptagit åtal mot gärningsmannen. Med tillämpning härav — sedan regeln undergått den jämkning som kan komma att betingas av nya bestämmelser för bestraffning av medverkan till brott — blir en domstol, vid vilken åtal för militärt brott handläggas, utan vidare be- hörig att upptaga jämväl åtal mot civilperson för medverkan till brottet. Ofta blir det även möjligt att upptaga åtalet mot gärningsmannen vid den domstol, som i första hand har att handlägga åtalet mot den medverkande. Något behov att jämväl i fråga om åtalet mot den sistnämnde tillämpa för de militära målen föreslagna särskilda forumregler torde således icke förefinnas. Icke heller eljest lär det vara påkallat att åtalet mot den civile medverkande skall handläggas i militärmåls ordning.

Enligt nya RB kan domstol före ett måls anhängiggöra-nde komma att taga befattning med frågor som röra förundersökningen och användande av tvångsmedel. Till följd härav erfordras en regel av innehåll, att i militärmåls ordning jämväl skola handläggas på domstol ankommande ärenden rörande förundersökning och användande av tvångsmedel med anledning av brott, för vilket åtal skall upptagas i sådan ordning.

I 31 kap. 9 & tredje stycket nya RB stadgas att, om förundersökning in— letts men åtal ej följt och den misstänkte vill kräva ersättning för kostnad under förundersökningen eller å det allmännas vägnar väckes fråga om åter- gäldande av sådan kostnad, ansökan därom skall göras hos rätten, d. v. 8. den domstol som skolat upptaga åtalet. Det torde lämpligen böra föreskrivas, att då förundersökningen avsett brott, för vilket åtal skolat väckas i den för militära mål stadgade ordningen, ärende angående kostnad varom nu är fråga skall upptagas i den ordning som stadgas för militära mål.

Enligt utredningens förslag skall talan mot befälhavares beslut i disciplin- mål av åklagare kunna föras vid domstol efter stämning. Fullföljd av den lagförde skall däremot ske genom klagan hos domstolen. På grund härav erfordras en bestämmelse av innehåll, att klagan av enskild part över be- fälhavares beslut i disciplinmål skall handläggas i militärmåls ordning.

Såsom tidigare nämnts göres i 39 % fjärde stycket den i-nskränkningen i krigsdomstolarnas behörighet, att kammarrätten och domkapitlen skola vara bibehållna vid dem tillkommande domsrätt. Förbehållet om kammar-

rättens domsrätt torde med hänsyn till lagen den 30 april 1925 om upp- hörande av kammarrättens domsrätt i vissa mål numera vara utan bety- delse (jfr SOU 1944: 10 s. 340 och 1945: 28 s. 81), och någon motsvarande bestämmelse erfordras därför icke framdeles. I ett av straffrättskommittén avgivet betänkande med förslag till ändrad lagstiftning om ämbetsbrott av präst (SOU 1945:29) föreslås att domkapitlens domsrätt skall upphöra. I vad mån framdeles förbehåll erfordras beträffande domkapitlens domsrätt blir förty beroende av innehållet i den lagstiftning som kan föranledas av nyssnämnda förslag.

För fredstid synes anledning icke föreligga att bibehålla någon motsvarig- het till bestämmelsen i 39 & första stycket 4zo) RLK angående behörighet för krigsdomstol att upptaga åtal mot krigsfångar och internerade för brott av vad slag som helst, som begås medan den tilltalade hålles under militär- bevakning, ävensom mål angående brott, som av krigsfånge förövas utom riket, även om han ej hålles under dylik bevakning. Icke heller är någon motsvarighet erforderlig till stadgandet i 39 & tredje stycket RLK, att mål om förvandling av böter skall upptagas av allmän domstol ändå att den bötfällde lyder under SLK eller eljest är underkastad straff efter samma lag.

Förut har nämnts, att enligt stadgande i 39 % femte stycket RLK krigs- domstol i dithörande mål äger döma i fråga om skadestånd, rättegångskost- nad m. ta., som av huvudsaken flyter, även då nämnda frågor ej avgöras samtidigt med denna. Med skadestånd torde här åsyftas allenast kronans eller annans enskilda anspråk i anledning av brott, som tillhör krigsdomstols prövning. Om enskilt anspråk i anledning av brott ej upptages i samband med åtalet, skall enligt 22 kap. 1 % nya RB talan föras i den för tviste- mål stadgade ordningen. Frågan om utformningen av de regler som i sådant avseende erfordras behandlas i annat sammanhang. Yrkande om rättegångs- kostnad skall enligt nya RB framställas, innan målets handläggning avslu- tas, och därefter må talan ej föras angående den kostnad som uppkommit vid samma rätt. Vid nu angivna förhållanden torde för brottmålens del mot- svarigheten till ifrågavarande stadgande i RLK kunna inskränkas till en be- stämmelse därom att fråga som utan samband med åtal uppkommer an- gående egendoms förverkande till det allmänna eller annan sådan påföljd av brott skall behandlas i den för militära mål stadgade ordningen, därest åtal för brottet skolat handläggas i sådan ordning.

Enligt 19 kap. 5 5 första stycket nya RB skall ansvar för förseelse i rätte- gång ådömas av den rätt, där rättegången föres. Förövar någon annat brott inför domstol vid dess sammanträde, må enligt andra stycket i samma para- graf domstolen döma däröver, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet och andra omständigheter finnes lämpligt. Med förseelse i rättegång avses förseelser, som enligt stadganden i nya RB kunna föranleda straff. Tillämp- ning av andra stycket i nämnda lagrum har, såsom framgår av processlag- beredningens motiv (SOU 1938: 44 s. 249), ansetts böra ifrågakomma t. ex. då någon inför rätta begått mened. Stadgandet bör även kunna tillämpas, när någon gjort sig skyldig till smädelse inför rätten och brottet ej är att

; i l . .

anse som förseelse i rättegång (jfr SOU 1944: 10 s. 341). Forumbestämmel- serna i 19 kap. 5 5 nya RB bliva utan särskilt stadgande därom tillämpliga även i fråga om brott som begåtts vid handläggning av militärt mål. Med hänsyn härtill påkalla icke processuella skäl upptagande av någon bestäm- melse, att mål angående ansvar för brott eller förseelse av beskaffenhet som nu nämnts skall vara militärt.

Med tillämpning av vad ovan anförts skulle — under förutsättning att SLK-utredningens förslag och det till lagrådet remitterade förslaget i ovan berörda delar genomföras i fredstid till militära brottmål räknas

1) åtal mot krigsman eller den som jämlikt 27 kap. 14 & sista stycket SL är underkastad krigsmannaansvar för dels de i följande lagrum i SL omför— mälda brott, nämligen 9 kap. 8 5 eller 9 5, sistnämnda lagrum såvitt avser försök till brott som i 8 % sägs, 10 kap. 1 &, därest förgripelsen skett med an- ledning av den förorättades förhållande i tjänst vid krigsmakten som denne icke längre innehar, 2 &, därest brottet förövats mot krigsman, 3 %, därest för- gripelsen skett mot den som är eller var kallad att biträda krigsman vid förrättning, 4 &, därest med gärningen avsetts att hindra utövningen av krigsmans befattning, 5 & första stycket, därest förgripelsen riktats mot myn— dighet eller annat organ tillhörande krigsmakten, 6 &, därest befattning som där avses innehaves av krigsman, 9 %, därest övergreppet avsett någons åtgö- rande i militärt mål eller sak av beskaffenhet att mål därom skall handläg- gas i militärmåls ordning, 11 &, därest gärningen avsett löstagande av någon som var insatt i militärhäkte eller eljest av militär myndighet berövad fri- heten eller främjande 'av hans aflykt, eller 13 %, därest tjvänsteutövningen av- sett befattning vid krigsmakten, 11 kap. 9 eller 10 &, därest vid gärningens begående den brottslige var riklädd militär tjänstedräkt, 13 kap. 5 ä, 6 5, 7 5, 8 %, 9 & i den mån lagrummet avser i 5—8 åå omförmälda förfaranden eller 14 å andra stycket, allt såframt åtal för den gärning, som påbördats annan eller för vilken annan eljest utsatts för misstanke, skall handläggas i militärmåls ordning, 16 kap. 7 &, därest åtal för brott, som avses med be- skyllningen, skall handläggas i militärmåls ordning, 9 eller 11 &, därest gär- ningen innefattat påstående om brott och åtal för sådant brott skall handläg- gas i militärmåls ordning, 19, 20, 21, 22 eller 24 kap., därest brottet angått egen- dom som tillhörde krigsmakten eller var avsedd för dess behov, 25 eller 26 kap., dels ock brott som avses i 5 % (av den av SLK-utredningen föreslagna) lagen angående införande av lagen om ändring i slrafflagen m. m. ävensom underlåtenhet att fullgöra ympningsplikt;

2) åtal mot krigsman eller den som jämlikt 27 kap. 14 % sista stycket SL är underkastad krigsmannaansvar i andra fall än under 1) avses för brott, varigenom han åsidosatt sin tjänsteplikt;

3) åtal mot den som utan att vara krigsman innehar ämbete eller tjänst vid krigsmakten för brott, varigenom han åsidosatt sin tjänsteplikt;

4) åtal i andra än förut avsedda fall mot krigsman eller den som jämlikt 27 kap. 14 % sista stycket SL är underkastad krigsmannaansvar för medverkan

till gärning, för vilken åtal skall handläggas i den för militära mål stadgade ordningen;

5) klagan av enskild part över befälhavares beslut i disciplinmål; 6) på domstol ankommande ärenden rörande förundersökning och an- vändande av tvångsmedel med anledning av brott, för vilket åtal skall upp- tagas i militärmåls ordning, ävensom ärenden som avses i 31 kap. 9 % tredje stycket nya RB, därest åtalet skolat upptagas i sådan ordning; samt

7) talan utan samband med åtal om egendoms förverkande till det all- männa eller annan sådan påföljd av brott, där den mot vilken talan föres skolat åtalas för brottet i den för militära mål stadgade ordningen.

Av det följande framgår, att beträffande handläggningen i underrätt av mål, som avses under 5), enligt utredningens förslag skola delvis gälla andra regler än som eljest bliva att tillämpa i militära mål.

Angående avgränsningen av militära brottmål under beredskapstillstånd och krig ävensom militära tvistemål hänvisas till vad i andra sammanhang därom anföres (s. 235 resp. 182).

Befälhavares disciplinära bestraffningsrätt.

Bestraffningsrättens omfattning.

Enligt 184 & SLK tillkommer det i vissa mål, benämnda disciplinmål, ve- derbörande befälhavare att ålägga disciplinstraff. I 191—201 åå angives vilka befälhavare som sålunda äga bestraffningsrätt. Till disciplinmål räknas enligt 185 & mål angående överträdelser av vissa angivna lagrum i SLK i fall då disciplinstraff ingår i den tillämpliga strafflatituden. Hit höra, såvitt angår fredstid, följande i paragrafen under särskilda punkter omnämnda för- seelser, nämligen 1) rymning, olovligt undanhållande, delaktighet i rymnings- brott eller stämpling därtill efter 49—58 åå; 2) överträdelse av ålagd arrest utan bevakning efter 60 &; 3) vägran eller underlåtenhet att fullgöra förmans befallning efter 76—78 åå; 4) underlåtenhet att efterkomma överordnads före- skrifter efter 79 ä; 5) våld, hot eller förolämpning, varom förmäles i 80—82, 84, 85, 90, 91, 93 och 94 åå; 6) ohörsamhet eller uppstudsighet emot skilt- vakt eller annan vakt, patrull eller truppavdelning eller mot person, hörande till krigsmaktens polisväsende, efter 88 5; 7) störande av gudstjänst efter 95 &; 8) oljud, oväsende, oanständigt uppförande eller annat förargelseväc- kande beteende och fylleri efter 96 ä; 9) deltagande i demonstrationståg ef- ter 96 a 5; 10) vållande till fara för eldskada eller explosiv förödelse efter 99 €; 11) persedelförseelse efter 100 5; 12) åtgärd av förman, som tillhör manskapet, varigenom underlydande förmås till sammanskott, utgift, kost- nad eller obehörigt arbete, efter 113 &, så ock emottagande av sådant utav underlydande, då det bjudes såsom av fri vilja, efter samma lagrum; 13) av- givande i tjänsten av osannfärdig rapport efter 116 &; 14) obehörigt över- givande av eller försummelse på post, så ock fylleri under vaktgöring eller

annan likartad tjänstgöring efter 123 och 124 åå; 15) tagande av dubbel an- ställning efter 126 %; samt 16) vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i tjänsten efter 130 och 132 åå.

Vid åläggande av disciplinstraff skall befälhavaren jämlikt 185 & sista stycket pröva, huruvida egendom som i målet tagits i beslag skall vara för- verkad. Stadgandet avser fall då i samband med fylleri spritdrycker eller vin eller rusgivande ersättningsmedel tagits i beslag.

Härjämte ha genom lag den 9 juni 1944 vissa i disciplinmål bestraffnings- berättigade befälhavare erhållit befogenhet att med viss begränsning ålägga ersättningsskyldighet till kronan för förlust av eller skada å egendom som tillhör eller nyttjas av krigsmakten. Det har i lagen förutsatts, att åläggande av disciplinstraff för förseelse med avseende å den förlorade eller skadade egendomen och utdömande av ersättning för förlusten eller skadan skall kunna ske genom ett och samma beslut.

Disciplinstraff enligt SLK äro arrest utan bevakning, vaktarrest, skärpt arrest och sträng arrest. Arrest utan bevakning och vaktarrest må åläggas i minst en och högst femton dagar, skärpt arrest i minst en och högst tio da- gar samt sträng arrest i minst en och högst sex dagar.

I 191 g stadgas — i sammanhang med i lagrummet gjord uppräkning av befälhavare som äga oinskränkt bestraffningsrätt i disciplinmål att envar äger bestraffningsrätt endast över personal, som står under hans befäl. Be- stämmelsen innebär, även om den närmast tillkommit i syfte att utmärka gränsen för vederbörande befälhavares kompetensområde såsom bestraff- ningsberättigad, att förhandenvar'on av bestraffningsrätt förutsätter befäls- rätt över den felande. Samma grundsats har från annan synpunkt kommit till uttryck i 187 &, vari stadgas, att befälhavare ej må handlägga åtal mot den som upphört att tillhöra krigsmakten, även om åtalet avser sådana av honom under tjänsteti-den begångna förbrytelser, vilka äro att hänföra till disciplinmål.

Härjämte gälla i vissa avseenden särskilda inskränkningar i utövningen av bestraffningsrätten.

Sålunda äger enligt 189 & befälhavare endast i vissa undantagsfall ålägga disciplinstraff av sträng arrest.

Vidare gäller enligt 185 5 5 punkten att där omnämnda brott, innefattande våld, hot eller förolämpning, icke utan den förorättades uttryckliga medgi— vande må beivras i disciplinär ordning. I praxis har utan stöd av uttryckligt stadgande ansetts, att även då ett disciplinmål rör andra brott än sådana, som innefatta våld, hot eller förolämpning, målet bör hänskjutas till domstol, om genom brottet förorsakats skada, varför ersättning yrkas. I viss mån har dock denna praxis rönt inverkan av bestämmelserna i förenämnda lag den 9 juni 1944 såtillvida att i vissa fall ersättningsanspråk från kronan icke hindrar ansvarsfrågans prövning i disciplinär ordning.

Enligt bestämmelse i 185 % 16 punkten undantagas vidare från behand— ling i disciplinär ordning vissa särskilda fall av tjänstefel, nämligen vårdslös-

ff'f. f

het vid navigering eller manövrering av krigsmaktens fartyg eller luftfartyg, därest genom förseelsen uppkommit skada för kronan eller annan. I dessa fall kan jämlikt 33 & SLK, jämförd med särskild lag den 7 mars 1929, ska— deståndsskyldighet överhuvud taget icke åläggas fartygschef och chef eller förare å luftfartyg med mindre förseelsen finnes förskylla svåra-re straff än disciplinstraff. Anledningen till att i dessa fall disciplinär bestraffningsrätt icke tillkommer vederbörande befälhavare är givetvis att ett beslut av denne att låta påföljden stanna vid av honom ålagt disciplinstraff även skulle kom- ma att innefatta ett avgörande i skadeståndsfrågan.

I 186 % stadgas att, om någon på en gång är angiven för förseelse, som avses i 185 g, och för brott, som tillhör krigsdomstols upptagande, båda målen skola hänskjutas till domstolen.

Den i 185 % förekommande uppräkningen av brott, som kunna beivras i den för disciplinmål stadgade ordningen, ansluter sig i huvudsak till de bestämmelser, som i detta hänseende gällde före tillkomsten av 1914 års krigslagstiftning. En viss utökning av disciplinmålen kom emellertid då till stånd med anledning av att i en del fall disciplinstraff infördes i strafflati- tuden för brott, vilka tidigare icke kunnat försonas med sådant straff. Av enahanda anledning upptogs år 1924 i den nämnda uppräkningen även visst fall av rymning från mobiliserad avdelning. År 1936 utökades uppräkningen till att omfatta även överträdelse av den då nyinförda 96 a %. En är 1942 vidtagen jämkning av 185 & hade samband med den nya lagstiftningen an- gående förmögenhetsbrott.

Angående den disciplinära bestraffningsrättens avgränsning enligt lagstift- ningen i Norge, Danmark, Finland och Schweiz må följande anmärkas.

Norge. Enligt lov om den militaere disciplinaer- og politimyndighet kunna i vissa befattningar tjänstgörande befälhavare ålägga disciplinstraff (refselse) för åsidosättande av militära tjänsteplikter samt förseelser mot militär tukt och ordning. Såsom refselse kunna användas tillrättavisning, straffvakt, väg— ran av permission under högst en månad eller av landgångspermission under högst tre månader eller för vissa landgångsturer, böter till och med etthundra kronor och arrest till och med tio dagar.

Danmark. Enligt Militaer Retsplejelov kunna vissa förseelser bestraffas »uden Dom», nämligen alla militära brott med undantag av sådana, som en- ligt allmän uppfattning anses vanärande; som medföra en i lag bestämd skärpning av straffet i händelse av återfall; som bestå i våld mot eller olag— lig bestraffning av underlydande; som faller under en straffbestämmelse, vars minimum överstiger det högsta straff som enligt vad nedan sägs kan påläggas utan dom; eller som bestå däri att en befälsperson eller därmed likställd gör sig skyldig till ett för hans ställning opassande eller därmed oförenligt uppträdande. Straff utan dom ålägges av vissa i lagen angivna befälhavare och de straffarter som härvid kunna ifrågakomma äro följande: tillrättavisning genom tillkännagivande på order eller vid mönstring, kvar- tersarrest (d. v. s. förbud att lämna kvarter eller fartyg) till och med trettio

dagar, vaktarrest (med tjänstgöring) till och med trettio dagar samt skärpt arrest till och med femton dagar och sträng arrest (utan tjänstgöring) till och med tio dagar, böter till och med sextio kronor och för hemförlovade fängelse (Haefte) till och med trettio dagar. För elever vid vissa undervis- ningsanstalter (krigsskola In. fl.) förekomma därjämte särskilda former av disciplinstraff.

Finland. Enligt ordningsstadga för krigsmakten kunna vissa däri angivna befälhavare ålägga underlydande s. k. ordningsstraff för sådan överträdelse av tjänsteplikt och ordning, som enligt gällande strafflag för krigsmakten kan försonas med sådant straff, ävensom för mindre förseelser och fel i eller utom tjänsten, för vilka straff icke finnes utsatt i allmän lag eller straff- lagen för krigsmakten. Ordningsstraffen, som delvis äro olika för manskap, underbefäl och officerare, utgöras av bland annat: anmärkningar och före- ställningar, förbud att under viss tid lämna kasernområde eller fartyg, för- rättande av arbete eller tjänstgöring utom tur, enkel arrest i högst trettio da- gar, skärpt arrest i högst åtta dagar, avlägsnande från befäl och förlust av anförtrodd särskild befattning.

Schweiz. Enligt Militärstrafgesetz kunna vissa angivna befälhavare och andra militära myndigheter ålägga disciplinstraff för fel, som icke äro att hänföra till förbrytelser (belagda med dödsstraff eller >>Zuchthaus») eller förseelse (belagda med »Gefängnis» såsom högsta straff) och som innefatta ett handlande i strid mot förmans befallningar, allmänna tjänsteföreskrifter eller militär tukt och ordning. Disciplinstraffen äro: tillrättavisning, medde— lad muntligen eller skriftligen, enkel arrest (med tjänstgöring) i högst tio dagar, sträng arrest (utan tjänstgöring) i högst tjugu dagar, degradering och böter högst tvåhundra francs.

I sammanhang med tidigare förslag om krigsdomstolarnas avskaffande har icke någon gång ifrågasatts, att jämväl den disciplinära bestraffnings- rätten skulle avskaffas. Tvärtom har uttryckligen betonats angelägenheten av att denna särskilda ordning för åläggande av bestraffningar bibehölles. Sålunda uttalar första lagutskottet i utlåtande nr 24 år 1945 (s. 20), att lik- som år 1920 och år 1932 utskottet ej funne anledning förorda att den discip— linära bestraffningsrätten avskaffades. I direktiven för förevarande utred— ning förutsättes även, att befälhavarens bestraffningsrätt kommer att bibe— hållas. Det är uppenbart, att upprätthållandet av den militära disciplinen förutsätter ett snabbt och verksamt ingripande för rättande av förseelser, som störa takt och ordning inom krigsmakten, och att de särskilda krav, som sålunda måste ställas på den militära rättsskipningen, på ändamålsenligaste sätt tillgodoses genom ett bibehållande av disciplinär bestraffningsrätt för militära befälhavare.

En översyn av de regler som gälla för den disciplinära bestraffningsrätten är påkallad såväl med hänsyn till den avsedda reformen av den militära strafflagstiftningen som av processuella skäl. I direktiven för förevarande utredning framhålles med hänvisning till vad första lagutskottet därom an- 9—463397

fört i sitt förenämnda utlåtande, att av utredningen borde undersökas, huru en lämplig avvägning borde göras mellan den disciplinära bestraffningsrät- ten och den straffrättsskipning, som skulle ankomma på domstol; med hän- syn till arbets'belastningen för de allmänna domstolarna vore anledning att speciellt pröva, huruvida en utökning av den disciplinära bestraffningsrätten vore önskvärd och tillrådlig.

Tidigare _— s. 113—116 har redogjorts för det huvudsakliga innehål- let i SLK-utredningens förslag till militära straffbestämmelser i vad de— samma avse fredstid. I strafflatituderna för åtskilliga av de brott, som av- handlas i 26 kap. SL, ingå endast svårare straff än disciplinstraff. Så är fallet beträffande: grovt lydnadsbrott (2 5), myteri (3 å), ohörsamhet mot vakt då brottet är grovt (4 & andra stycket), grovt missbruk av förmanskap (5 5), obehörig befälsutövning då brottet är grovt (6 5), tjänstesvek då brot- tet ej är ringa (17 5) samt grovt tjänstefel (18 5). Följande i kapitlet upp- tagna brott kunna icke förskylla svårare straff än disciplinstraff, nämligen oskickligt beteende (9 5), undanhållande av den som icke förut gjort sig skyldig till sådant brott (11 å), fylleri (15 å), förargelseväckande beteende (16 å), ringa fall av tjänstesvek (17 5) samt tjänstefel i andra fall än då felet är grovt (18 å). I övriga straffbestämmelser i kapitlet ingå såväl discip- linstraff som straffarbete eller fängelse.

Enligt SLK-utredningens förslag till lag om disciplinstraff för krigsmän äro disciplinstraff dels arrest och dels disciplinbot. Arrest ådömes i minst tre och högst tjugu dagar. Den arresterade deltager i regel ej i tjänstgöring annat än i den mån arresttiden överstiger tio dagar. Under strafftiden skall den, som åtnjuter avlöning från krigsmakten, vidkännas löneavdrag med be- lopp som är angivet i gällande avlöningsföreskrifter. Disciplinbot ådömes för minst en och högst tjugu dagar. Straffet utgöres av löneavdrag eller, om sådant ej är tillämpligt, åläggande att för varje dag gälda ett belopp i pen- ningar, vilket fastställes med hänsyn till löneavdraget för löntagare i motsva- rande ställning. Kan disciplinbot som ålagts i form av löneavdrag ej verk- ställas, skall i stället mot-svarande belopp gäldas. Förvandling av oguldet be- lopp till frihetsstraff skall ej äga rum.

Såsom förut antytts har den disciplinära bestraffningsrätten sin grund däri, att upprätthållandet av den militära disciplinen, som utgör en väsent- lig förutsättning för krigsmaktens effektivitet, ansetts på ändamålsenligaste sätt tillgodoses genom att bestraffningsrätt i viss utsträckning tillerkännes mi- litärhefälet i fråga om av krigsmän begångna brott. De principer, som böra följas vid avgränsningen av området för befälhavares bestraffningsrätt, bliva därmed i viss mån givna. Liksom vid avgränsningen av de militära dom- stolsmålen här vid bestämmandet av vilka mål som skola hänföras till di- sciplinmål i regel vara avgörande, huruvida den felande genom brottet åsido- satt sin militära tjänsteplikt eller brottet eljest i något hänseende nära sam- manhänger med militära förhållanden.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts bör det disciplinära förfa- randet vara tillämpligt i fråga om sådana brott, som föranlett särskilda

straffbestämrmelser i SLK—utredningens förslag till 26 kap. SL, under för- utsättning att disciplinstraff inrymmes i strafflatituden. Särskilda omstän- digheter torde dock påkalla att från befälhavarens bestraffningsrätt helt und'antagas följande i kapitlet avhandlade brott, nämligen missbruk av för- manskap efter 5 %, obehörig befälsutövning efter 6 &, uppvigling efter 10 å och tjänstesvek efter 17 &. Nu angivna brott torde ofta vara av beskaffenhet . att sakens behandling bäst främjas om målet upptages i vanlig rättegångs-.

väg under medverkan av åklagare. I fråga om tjän—stesveket är även att be- akta, att påföljden kan stanna vid disciplinstraff endast om brottet är ringa.

De straffbestämmelser, som i det remitterade förslaget upptagits i 25 kap. SL om ämbetsbrott, bliva såsom förut framhållits tillämpliga å krigsmän med ämbetsansvar. För brott mot 25 kap. skall enligt den föreslagna lagen om disciplinstraff i stället för böter regelmässigt dömas till disciplinstraff. Bötesstraff ingår i strafflatituderna för tjänstemissbruk efter 1 &, tagande av muta efter 2 g och brott mot tystnadsplikt efter 3 &, i samtliga fall dock en- dast om brottet är ringa, samt för tjänstefel efter 4 & där felet ej är grovt. Av samma skäl som anförts beträffande tjänstesvek efter 26 kap. 17 & torde beivran i disciplinär ordning icke böra ifrågakomma såvitt gäller de i 1—3 åå upptagna brotten. Däremot synes liksom i fråga om tjänstefel efter 26 kap. 18 å vara givet, att även tjänstefel jämlikt 25 kap. 4 & bör kunna beivras i disciplinär ordning.

I fråga om brott, som behandlas i andra kapitel i SL än de ovan nämnda, torde endast mera undantagsvis föreligga skäl att tillägga militär befäl- havare bestraffningsrätt. Närmast blir här fråga om av krigsmän begångna brott, som äro ägnade att störa allmän ordning och därjämte i ett eller annat hänseende ha anknytning till militära förhållanden.

Jämlikt 26 kap. 15 å i SLK-utredningens förslag inträder straff för fylleri, om krigsman uppträder berusad ino-m område eller utrymme, som nyttjas av krigsmakten, och jämlikt 16 & samma kapitel bestraffas förargelseväc- kande beteende inom dylikt område eller utrymme. Enligt vad ovan förut- satts skall i dessa fall förseelsen kunna beivras disciplinärt. I 96 å andra stycket SLK stadgas straff för fylleri, bristande i anständigt uppförande och förargelseväckande beteende av krigsman å allmän plats inom förlägg- nings- eller stationsort ävensom för sådana förseelser av uniformsklädd krigsman å allmän plats på annan ort än nyss nämnts. Enligt gällande be- stämmelser äro dylika förseelser föremål för beivran i disciplinär ordning. Det må anmärkas, att med förläggnings- eller stationsort avses icke blott förläggnings- eller stationsorten för det förband, vartill den felande hör, utan varje av krigsmakten nyttjad förläggnings- eller stationsort. Med till— börligt hänsynstagande till syftet med den militära bestraffningsrätten torde det knappast kunna ifrågakomma att begränsa densamma till endast så- dana fall av fylleri och förargelseväckande beteende, som avses i 26 kap. 15 och 16 åå SL. Å andra sidan synas tillräckliga skäl icke föreligga att bibe— hålla bestraffningsrätt för militär befälhavare i den utsträckning som nu gäller. En lämplig avgränsning synes kunna ernås sålunda att bestraffnings-

rätten kommer att avse fall där krigsman, då han är iklädd militär tjänste- dräkt, gör sig skyldig till fylleri efter 11 kap. 9 % SL i det remitterade för- slaget eller förargelseväckande beteende efter 10 å samma kapitel.

Jämlikt 100 å SLK skall den som förstör, skadar, tillägnar sig eller olov- ligen förfogar över eller brukar åt honom till begagnande lämnad utred- nings- eller beklädnadspersedel, där brottet är ringa, dömas för persedelför- seelse till disciplinstraff eller böter. Sådan förseelse kan beivras disciplinärt. . ( Någon motsvarighet till nu nämnda stadgande har icke upptagits i 26 kap. SL. De förfaranden av skilda slag, som nu bestraffas såsom persedelförse- else, komma efter genomförd lagändring att bliva straffbara såsom åver- kan, undandräkt, olovligt förfogande eller olovligt brukande efter 24 kap. 2 % ell-er 22 kap. 2, 4 eller 7 % SL. Särskilt med hänsyn till att nu åsyftade för- seelser äro vanligt förekommande torde vara önskvärt, att mål av föreva- rande slag fortfarande kunna handläggas såsom disciplinmål. En sådan an- ordning medför även att dylika mindre förseelser i fråga om krigsmaktens egendom, som regelmässigt förekomma i samband med rymning, icke hindra rymningens bestraffande i disciplinär ordning. Det disciplinära förfarandet synes lämpligen böra komma till användning icke blott såsom för närva- rande då det gäller »u-trednings- och beklädnadspersedel» utan även i fråga om annan egendom, som lämnats åt den brottslige till begagnanldve.

Med tillämpning av vad ovan anförts skulle till disciplinmål bliva att hän— föra mål angående nedan angivna i SL eller förenämnda förslag till änd- ringar i denna lag behandlade brott, därest brottet förövats av krigsman eller den som jämlikt 27 kap. 14 & sista stycket SL är underkastad krigs- mannaansvar:

1) lydnadsbrott efter 26 kap. 1 &; 2) ohörsamhet mot vakt efter 26 kap. 4 %; 3) våld, hot eller missfirmelse efter 26 kap. 7 eller 8 &;

) oskickligt beteende efter 26 kap. 9 å; ) undanhållande eller rymning efter 26 kap. 11 eller 12 å; ) övergivande av post efter 26 kap. 13 å; ) onykterhet i tjänsten, fylleri eller förargelseväck-ande beteende efter 26 kap. 14, 15 eller 16 5;

8) fylleri eller förargelseväckande beteende efter 11 kap. 9 eller 10 å, där- est den brottslige var iklädd militär tjänstedräkt,

9) tjänstefel efter 26 kap. 18 5 eller 25 kap. 4 &; samt 10) undandräkt, olovligt förfogande, olovligt brukande eller åverkan efter 22 kap. 2, 4 eller 7 å eller 24 kap. 2 &, därest fråga är om utrustnings— eller beklädnadspersedel eller annan krigsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom som lämnats åt den brottslige till begagnande.

De brott, som enligt den förordade avgränsningen skola kunna beivras i disciplinär ordning motsvara i stort sett de i nuvarande 185 ?; SLK uppräk- nade. De avvikelser som gjorts ha huvudsakligen föranletts av de föreslagna ändringarna i den militära strafflagstiftningen och torde varken i ena eller andra riktningen innebära någon nämnvärd förskjutning i förhållandet mel-

.

4 5 6 7

lan befälhavarens bestraffningsrätt och den på domstol ankommande rätts- skipningen. Till den disciplinära bestraffningsrätten ha sålunda alltjämt hän- förts samtliga militära förseelser som förekomma i någon större utsträck- ning. En utvidgning av den disciplinära bestraffningsrätten till att omfatta även brott, som för närvarande icke kunna beivras i disciplinär ordning, skulle därför icke nämnvärt inverka på arbetsbelastningen för de allmänna domstolarna.

I likhet med vad för närvarande gäller bör befälhavare vid åläggande av disciplinstraff äga pröva, huruvida egendom som i målet tagits i beslag skall vara förverkad.

Enligt vissa bestämmelser i värnpliktslagen den 30 december 1941 och därtill anslutna administrativa författningar må värnpliktig, som utan an- mält laga förfall uteblir från tjänstgöring, på egen bekostnad hämtas till tjänstgöringens fullgörande. Ersättning för hämtning beräknas i enlighet med gällande författning angående resekostnads- och trakta-mentsersättning åt fö- rare vid fångtransport och förskjutes av länsstyrelsen. Beloppet skall, i den mån så är medgivet enligt meddelade bestämmelser, uttagas av den hämtade under tjänstgöring genom avdrag å honom tillkommande kontanta föra måner.

För kvittning av kronans fordran på grund av hämtning till tjänstgöring mot den värnpliktige tillkommande penningbidrag erfordras icke att ford- ringen blivit fastställd genom dom. Om sådan möjlighet till kvittning icke föreligger, kan däremot exekutionstitel erfordras för fordringens uttagande. Med hänsyn härtill synes befälhavare böra erhålla befogenhet att i samband med prövning av fråga om ansvar för utevaro från tjänstgöring ålägga den värnpliktige att gottgöra kronan kostnad varom nu är fråga. En sådan befo- genhet bör lämpligen utsträckas att gälla även andra krigsmän än värnplik- tiga. Det torde följaktligen böra föreskrivas att befälhavare vid åläggande av disciplinstraff äger förplikta den lagförde att gottgöra statsverket kostnad, som kan ha uppkommit för hans hämtning till tjänstgöring.

Såsom förut nämnts bygger nuvarande lagstiftning på den grundsatsen att utövande av bestraffningsrätt förutsätter att den felande vid tiden för be- straffningens åläggande stå r u n d e r m i lit ä rt h e f ä ]. Denna grund- sats bör uppenbarligen alltjämt gälla och även direkt komma till uttryck i blivande lagstiftning. Då i regel endast i tjänst varande personal är under- kastad befälsrätt, innebär en sådan bestämmelse att den som icke tillhör den ständigt tjänstgörande personalen befäl och manskap på aktiv stat —- är underkastad disciplinär bestraffningsrätt endast under tid då han är inkallad till tjänstgöring. Även under tid då tjänstgöringsskyl-dighet icke föreligger (kunna emellertid särskilda tjänsteplikter åligga såväl vid krigsmakten an- ställd personal som värnpliktiga och frivilliga, exempelvis skyldighet att göra adressanmälan och att under hempermittering taga vård om utlämnade per- sedlar. Enligt SLK-utredningens förslag (26 kap. 21 å SL) skall vederbörande anses såsom krigsman såvitt angår fullgörandet av dylik särskild tjänstea plikt. I regel torde förhandenvaron av sådant särskilt åliggande icke föran-

leda att den därtill förpliktade blir underkastad befälsrätt i vad avser tjänste- pliktens fullgörande. I den mån så kan bliva förhållandet bör, utan att detta torde behöva uttryckligen angivas, en på dylikt sätt begränsad befälsrätt icke anses grunda bestraffningsrätt över den som har sig ålagd sådan tjänsteplikt. I militära författningar ha i en del fall upptagits föreskrifter, varigenom viss befälhavare förklarats äga befälsrätt över icke tjänstgöringsskyldig per- sonal (exempelvis tjänstgöringsreglemente för armén & 3 mom. 18, jfrt med genueralorder 4333/1942). I överensstämmelse med vad nyss sagts böra dy- lika föreskrifter icke anses föranleda att bestraffningsrätt tillkommer den befälhavare, som sålunda angivits äga befälsrätt.

I en del fall är det emellertid av särskilda förhållanden påkallat att be- straffningsrätt skall kunna utövas utan att den felande är underkastad be- fälsrätt vid tiden för bestraffningens åläggande och att i dessa fall i discipli- när ordning även skola kunna beivras förseelser i avseende å fullgörandet av sådana särskilda tjänsteplikter som nyss nämnts. I första hand gäller detta hemvärnspersonalen. Enligt SLK-utredningens förslag hänföras de som till- höra hemvärnet till krigsmän under tid då de äro tjänstgöringsskyldiga. I , fredstid fullgöres tjänstgöringen vid hemvärnet under mycket korta perioder, vanligtvis om endast några timmar. Enligt huvudregeln skulle bestraffning i ' disciplinär ordning kunna ifrågakomma endast under förutsättning att be- straffningen ålägges under pågående tjänstgöring. Det skulle uppenbarligen icke vara tillfredsställande om i alla förekommande fall där beivran skall ske * av förseelser, som begåtts av hemvärnsmän, saken skulle behöva upptagas i "vanlig rättegångsväg. En sådan ordning skulle te sig särskilt otillfredsställan- de med hänsyn till att det i många fall kan antagas bliva fråga om förseelser av så lindrig beskaffenhet att påföljden finnes böra stanna vid disciplinbot. ( Visserligen kan det synas i viss mån oegentligt, att den domsrätt som i dessa ) fall tillkommer vederbörande befälhavare praktiskt sett icke kommer att medföra befogenhet att begagna de olika strafformer — arrest och disciplin- bot som i vanliga fall stå till buds i det disciplinära förfarandet utan blir begränsad till åläggande av disciplinbot. Detta följer nämligen av bestäm- melsen i den föreslagna lagen om disciplinstraff att, där någon som icke full- gör tjänstgöring vid krigsmakten eller vilkens tjänstgöring är av tillfällig art finnes förskylla arrest, denne i stället skall dömas till böter, om ej särskilda skäl föranleda till annat. Avgörande betydelse måste dock tillmätas det skäl, som enligt vad nyss angivits talar för att i dessa fall disciplinär prövning bör vara att tillgå för bagatellförseelser. Det kan anmärkas, att enligt för närva- rande tillämpad praxis disciplinärförfarandet kommer till användning beträf- fande hemvämspersonal, därvid bestraffningsrätt närmast utövas av veder— börande försvarsområdesbefälhavare.

De synpunkter, som nu anförts beträffande disciplin-ärförfarandets anlitan- de då det gäller hemvärnspersonal, äga i stort sett tillämpning även i fråga om annan krigsfrivillig personal. Enligt SLK-utredningens förslag äro, i den mån Konungen med hänsyn till behovet av befälsföring och övriga tjänstgö- ringsförhållanden så förordnar, de som förbundit sig att såsom frivilliga full—

göra krigstjänst att hänföra till krigsmän, då de i sådan egenskap äro tjänst- göringsskyldiga.

I enlighet med vad nu angivits torde böra särskilt föreskrivas, att discipli- när bestraffningsrätt över dem, som tillhöra hemvärnet eller eljest förbundit sig att såsom frivilliga fullgöra krigstjänst, må utövas utan hinder därav att den felande vid tiden för bestraffningens åläggande icke är underkastad militär befälsrätt.

Såsom tidigare nämnts är för närvarande den disciplinära bestraffningsrät- ten begränsad bland annat såtillvida att befälhavare icke annat än undantags- vis äger ålägga sträng arrest. Genom att i SLK-utredningens förslag icke upp— tagits någon motsvarande strafform bortfaller denna inskränkning.

I fråga om strafformen arrest, vilken närmast motsvarar den nuvarande vaktarresten, har SLK-utredningen föreslagit en utsträckning av den högsta medgivna strafftiden; arrest skall kunna åläggas i tjugu dagar, medan för närvarande vaktarrest må ådömas i högst femton dagar. Om sådan förläng- ning av strafftiden genomföres, uppkommer fråga huruvida befogenheten för befälhavare att ådöma arreststraff bör begränsa-s till lägre antal dagar än tjugu. En sådan begränsning synes icke vara påkallad, särskilt med hänsyn till att enligt utredningens förslag i olikhet mot vad för närvarande gäller befälhavares beslut, varigenom arreststraff ådömts, icke skall verkställas i händelse den dömde vid domstol fullföljer talan mot beslutet. Av samma skäl har det icke heller ansetts erforderligt att i fall där arrest av längre varaktig- het ålägges kräva medverkan av auditör enligt andra regler än som eljest skola gälla. I sistnämnda hänseende har bland annat övervägts att för nu avsedda fall föreskriva, att arrest icke finge av befälhavare åläggas med mindre straffbeslutet biträddes av auditören. Det torde vara att räkna med att en förlängning av arresttiden i enlighet med SLK-utredningens förslag skall medföra att i en del fall arrest kommer att ådömas där i motsvarande situationer nu dömts till en månads fängelse. Verkställda beräkningar ha gi- vit vid handen, att antalet vid krigsrätt behandlade fall, där ådömt fängelse- straff stannat vid en månad, i förhållande till totala antalet sakfällda, som dömts till fängelse eller straffarbete, utgjorde åren 1936—1938 27 procent och 1942 39 procent. Om befälhavare tillägges befogenhet att utan inskränk— ning ålägga arrest, kunna domstolarna följaktligen antagas bliva befriade från att övertaga åtskilliga mål av lindrigare beskaffenhet.

Såsom förut nämnts har enligt praxis från befälhavarens disciplinära be- straffningsrätt undantagits fall då målsägande framställer yrkande om ska- destånd och domsrätt i skadeståndsfrågan ej tillkommer befälhavaren enligt 1944 års lag. Grunden härtill är givetvis att målsäganden, som icke äger full- följa talan mot befälhavares avgörande i straffsaken, ansetts böra vara bi- behållen vid rätt att få ersättningsyrkandet upptaget vid domstol i samband med prövning av straffsaken. Den nu ifrågavarande inskränkningen i befäl- havarens bestraffningsrätt synes böra lagfästas genom bestämmelse därom att i disciplinär ordning ej må till prövning upptagas fråga om ansvar för brott, om målsägande anmäler att han ämnar föra talan mot den brottslige

om skadestånd i anledning av brottet och det icke tillkommer befälhavaren att ålägga ersättningsskyldighet. I annat sammanhang upptages frågan om gränserna för befälhavarens befogenhet i sist angivet hänseende.

Även den tidigare omnämnda inskränkning i bestraffningsrätten, som föl- jer av att för sakens avgörande i disciplinär ordning kräves uttryckligt med- givande av målsäganden då brottet innefattar våld, hot eller förolämpning, sammanhänger med att målsäganden icke äger fullfölja talan mot befälha- vares beslut i disciplinmål. Då i nu avsedda fall den förorättade icke bör be- tagas den talerätt i straffsaken, som enligt vanliga regler tillkommer honom, torde i anslutning till gällande bestämmelser böra föreskrivas, att brott inne- fattande våld, hot eller missfirmelse efter 26 kap. 7 eller 8 % SL ej utan den förorättades uttryckliga medgivande må beivras i disciplinär ordning.

Med hänsyn till vad förut framhållits beträffande syftet med den för när- varande gällande inskränkningen i rätten för befälhavare att ålägga discip- linstraff för vårdslöshet vid navigering eller manövrering av krigsmaktens fartyg eller luftfartyg torde även denna begränsning i bestraffningsrätten böra bibehållas. Det må anmärkas, att stadgandet i 33 & SLK om befrielse i vissa fall från skadeståndsskyldighet av SLK-utredningen överflyttats till den föreslagna lagen angående införande av lagen om ändring i straffla- gen m. m.

Jämväl den inskränkning i bestraffningsrätten, som följer av det förut be- rörda stadgandet i 186 & SLK, torde böra bibehållas. Krigsrättsmålens över- förande till de allmänna domstolarna föranleder att motsvarigheten till detta stadgande bör avse det fall att den angivne på en gång är anmäld för för- seelse, som kan beivras i disciplinär ordning, och för brott, vars prövning uteslutande ankommer på domstol.

Bestraffningsberättigade befälhavare.

Såsom förut nämnts gäller som allmän regel att bestraffningsrätten i discip— linmäl kan utöva-s endast av den som har befälsrätt över den felande, d. v. s. av förman gentemot underlydande. Bestraffningsrätt tillkommer dock ej alla befälhavare och av de befälhavare, som äga sådan rätt, äro åtskilliga i utöv- ningen av densamma underkastade vissa inskränkningar.

Oinskränkt bestraffningsrätt i disciplinmål, vilket innebär befogenhet att ålägga disciplinstraff av vilket slag som helst utan annan i—n- skränkning än att sträng arrest i allmänhet ej får användas, tillkommer en— ligt 191 5 första stycket följande befälhavare:

lzo) chefen för armén, chefen för marinen och chefen för försvarsstaben; 2:o) chef för arméfördelning och annan omedelbart under chefen för ar- mén lydande befälhavare, så ock chef för regemente eller därmed likställt truppförband vid armén;

3:o) chefen för kustartilleriet och chef för regemente eller därmed lik- ställt truppförband vid kustartilleriet;

4:o) marindistriktschef, chef för örlogsstation och chef för örlogsvarv, så

ock, i de fall Konungen bestämmer, annan befälhavare vid marinen av minst regementsofficers grad;

5:o) bevakningschef vid kustsignalväsendet; özo) försvarsområdesbefälhavare; samt 7 :o) befälhavare av minst kaptens grad för skola, kommendering, verk eller inrättning, som ej tillhör visst truppförband av armén eller kustartille- riet eller visst marindistrikt. eller för 'detacherad avdelning, så ock chef av kaptens grad för självständig eller detacherad fartygsavdelning eller för en- kelt eller detacherat fartyg.

Bestraffningsrätt utan inskränkning tillkommer även befälhavare, som har befälsrätt över de ovan under 1)—6) omnämnda befälhavare. Den omstän- digheten att bestraffningsrätt närmast tillkommer viss befälhavare, exem— pelvis regementschef, utesluter således icke att vederbörande militärbefäl- havare, om han i visst fall finner anledning till ingripande, ålägger bestraff- ning i regementschefens ställe.

Med stöd av bemyndigandet i 4 punkten har Kungl. Maj:t genom kungö- relse den 4 juni 1937 förordnat, att följande befälhavare vid marinen skola, såvida de inneha regementsofficers eller högre grad, äga bestraffningsrätt i disciplinmål, envar över den personal som står under hans befäl, nämligen chefen för marinförvaltningen, chefen för marinstaben, chefen för kustflot- tan, chef för sjöstyrka, fartygsförband eller fartyg, chef för örlogsdepå och chef för sjömansskola.

Enligt lag den 11 mars 1927 med vissa till strafflagen för krigsmakten och lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet gäller, att oinskränkt bestraffningsrätt tillkommer föl- jande befälhavare, envar över den personal som står under hans befäl, näm- ligen chefen för flygvapnet, annan befälhavare vid vapnet av minst rege- mentsofficers grad i de fall Konungen bestämmer, befälhavare som innehar befäl över nu nämnda befälhavare samt befälhavare av minst kaptens grad för skola, kommendering, verk eller inrättning, som ej tillhör visst förhand av flygvapnet, eller för detacherad avdelning av vapnet.

Genom kungörelse den 20 oktober 1944 har förordnats, att följande be- fälhavare vid flygvapnet skola, såvida de inneha regementsofficers eller hög- re grad, äga bestraffningsrätt i disciplinmål, nämligen chefen för flygstaben, chef för flygeskader eller flygflottilj, chef för flygbasområde, chefen för Norr- bottens flygbaskår, chefen för flygkrigshögskolan, chefen för krigsflygsko- lan, chefen för flygkadettskolan, chefen för flygvapnets centrala skolor samt chefen för flygvapnets bomb— och skjutskola.

Begränsad bestraffningsrätt tillkommer enligt 194 % befäl- havare av lägre än kaptens men minst underofficers grad, vilken utövar sä- dant befäl, som avses i 191 % första stycket 7 punkten. Begränsningen inne- bär, att sådan befälhavare icke äger ålägga sträng arrest, skärpt arrest eller vaktarrest över tio dagar.

Om befälhavare, som innehar bestraffningsrätt med nyss angiven begräns— ning, finner begången förseelse påkalla strängare straff än han själv äger

ålägga eller hos honom uppstår tvekan huruvida målet bör behandlas såsom disciplinmål eller hänskjutas till krigsdomstol, har han enligt bestämmelse i 199 å att överlämna målet till högre befälhavare för meddelande av beslut.

Enligt 196 5 är i där avsedda fall bestraffningsrätten på det sätt begrän- sad att den i regel gäller endast vissa slag av överträdelser. Sålunda äger kommendant i fästning eller i annan ort, där krigsmakt är förlagd, bestraff- ningsrätt över garnisonen för överträdelser av vad angående fästningens el- ler ortens försvar, garnisonstjänsten eller ordningen på stället av kommen— danten förordnas ävensom för förseelser på vakt eller i annan tjänsteför- rättning, som är under hans inseende. Om avdelning av garnisonen ej har egen bestraffningsberättigad befälhavare, äger emellertid kommendanten ut- öva bestraffni-ngsrätt över avdelningen jämväl i andra hänseenden än de för- ut nämnda. V

Vad i 196 5 är föreskrivet beträffande bestraffningsrätt för kommendant skall äga motsvarande tillämpning i fråga om annan befälhavare, som av Konungen förklarats skola i sådant avseende vara likställd med kommen- dant. Förordnande härom har, såvitt gäller krigsmaktens fredsorganisation, genom förenämnda kungörelse den 4 juni 1937 meddelats beträffande plats- befälhavare å förläggningsort.

Ytterligare ett fall av begränsad bestraffningsrätt behandlas i 197 &, vari stadgas att, om avdelning av krigsmakten är tagen ombord å krigsmaktens fartyg för annat ändamål än tjänstgöring å fartyget, fartygsc'hefen äger inom gränsen av sin bestraffningsrätt ålägga bestraffning för förseelser, som någon av avdelningen begår emot vad i avseende å fartygets säkerhet eller rörelser eller ordningen ombord av fartygschefen "förordnas. Om avdelning- ens befälhavare innehar högre grad eller tjänsteställning än fartygschefen, bör dock straffet bestämmas av den förstnämnde. Därest avdelningen icke ombord har egen bestraffningsberättigad befälhavare, äger vfartygschefen jämväl i andra avseenden än ovan nämnts bestraffningsrätt över avdelningen.

Enligt 198 & äger i vissa fall bestraffningsberättigad befälhavare vid ma- rinen delegera sin bestraffningsrätt till underlydande befälhavare. För de regler som gälla härom redogöres närmare i det följande.

I 200 å stadgas att, om till behandling föreligger mål rörande våld, hot eller förolämpning mot befälhavare, som själv skulle äga att utöva bestraff- ningsrätt i målet, och ej lägre med bestraffningsrätt utrustad befälhavare finnes, målet skall överlämnas till närmast högre befälhavares handlägg- ning. Å fartyg på sjötåg äger dock befälhavaren själv utöva bestraffnings- rätten, därest förseelsens omedelbara bestraffande finnes erforlderligt för krigstuktens upprätthållande.

Befälhavare, som endast för viss tid eller för tiss tjänsteförrättning har underlydande under sitt befäl, äger enligt bestämmelse i 201 % där så finnes lämpligt för särskilt fall hos den befälhavare, som eljest äger bestraffning - rätt över den felande, göra framställning om hans bestraffande. Om sådan hemställan bifalles, har den ordinarie befälhavaren att själv ålägga bestraff- mngen.

& ! i !

Enligt 195 & äger e i vi 1 mi lit ä r chef av underofficers eller högre tjäns- teklass, vilken utövar befäl som avses i 191 å första stycket 7 punkten _ d. v. s. med befälsrätt utrustad chef för bl. a. skola, kommendering, verk eller inrättning som ej tillhör visst truppförband eller marindistrikt —— ena- handa bestraffningsrätt över honom underlydande personal som tillkommer krigsman av motsvarande grad. I enlighet härmed ha exempelvis chefslä- kare vid garnisonssjukhus inom området för sin befälsrätt (reglemente för arméns garnisonssjukhus 2 5 1 mom. och 5 ä 1 mom. andra stycket, SFS 541/1942) bestraffningsrätt över den vid sjukhuset anställda eller tjänstgö— rande militära och civilmilitära personalen ävensom över där vårdad, för- svarsväsendet tillhörande personal av lägre tjänsteställning än den han själv innehar.

För beredskaps- och krigstid gälla utöver de förut återgivna bestämmel- serna vissa särskilda föreskrifter, för vilka redogöres i annat sammanhang.

I Norge, Danmark, Finland och Schweiz gäller i förevarande hänseende i huvudsak följande.

Norge. Behörighet att ålägga disciplinstraff (refselse) tillkommer office- rare och underofficerare, som föra befäl över kompani eller därmed jäm— ställt eller högre befäl, ävensom vissa särskilt angivna högre befälhavare. Bestraffningsrät-ten är underkastad inskränkningar, avpassade efter den be- straffninvgsberättigades tjänsteställning. Fullständig bestraffningsrätt över meniga förutsätter att den bestraffningsberättigade för befäl över bataljon eller högre förband. Kompanichef äger icke ålägga menig arrest över sex dagar men kan gentemot meniga utan inskränkning använda övriga former av disciplinstraff. Bestraffningsrätten över befälspersoner är enligt särskilda regler underkastad snävare begränsningar än då det gäller meniga.

Danmark. B—erättigade att ålägga disciplinstraff (Straf uden Dom) äro bland andra kompani—, skvadrons-, batteri-, skol- och fartygschefer samt chefer för likställda eller högre självständiga avdelningar eller institutioner. Bestraffningsrätten är även här underkastad inskränkningar, avpassade ef- ter den bestraffningsberättigades tjänsteställning. Sålunda är kompanichefs och motsvarande befälhavares bestraffningsrätt i regel begränsad till åläg- gande av kvartersarrest från och med två till och med åtta dagar. Fullstän- dig bestraffningsrätt tillkommer vid hären regementschefer och vissa mot- svarande eller högre befattningshavare samt vid marinen fartygschefer och vissa högre befälhavare (de 5. k. rättegångscheferna).

Finland. Behörighet 'att ålägga disciplinstraff (ordningsstraff) tillkommer envar förbandschef från och med plutonchef (undersergeant eller sergeant) till och med divisionschef och brigadchef. Plutonchef äger icke ålägga nå- gon grad av arrest utan endast med viss begränsning meddela ka-sernförbud samt ålägga förrättande av arbete och tjänstgöring utom tur. Enligt synner- ligen detaljerade reg-ler utökas bestraffningsrätten alltefter den bestraffnings- berättigades befälsgrad.»

Schweiz. Bestraffningsrätt i disciplinmål tillkommer envar med befälsrätt

utrustad officer av minst kaptens grad ävensom kantonala militärmyndighe- ter och edsförbundets mili-tärdepartement. Bestraffningsrä'tten är för kapte- ner begränsad till meddelande av tillrättavisning och åläggande av enkel arrest i högst fyra dagar och sträng arrest i >högst tre dagar. För högre be- fälhavare vidgas bestraffningsrätten alltefter den bestraffningsberättigades grad.

Det bör i förevarande sammanhang beaktas., att på sätt framgår av den föregående redogörelsen enligt lagstiftningen i Norge, Danmark, Finland och Schweiz de straff, som kunna åläggas i disciplinär ordning, inrymma straff- arter, som enligt i vårt land gällande regler hänföras till tillrättavisningar, samt att enligt sistnämnda regler behörighet att meddela tillrättavisning till- kommer även andra än i disciplinmål bestraffningsberättigade befälhavare.

Vid bestämmande av vilka befälhavare som skola vara behöliga att ålägga disciplinstraff har för vår lagstiftning såsom ledande grundsats gällt att be- straffningsrätt icke åtminstone ej utan inskränkningar — bör anförtros andra befälhavare än sådana som genom en längre tids tjänstgöring hunnit inhämta noggrann kännedom om tjänstens fordringar och samla den per— sonliga livserfarenhet, som fordras för en riktig utövning "av ifrågavarande befogenhet. 1901 års krigslagstiftningskommitté framhåller att, då bestraff- ningsrätt såsom regel vore lagd i regementschefs och likställd befälhavares hand, därmed syntes vara vunnen all den garanti för en riktig tillämpning av bestraffningsrätten, som överhuvud stode att ernå, liksom ock därige- nom syntes vara tillbörligen sörjt för att önskvärd enhetlighet vid utövning- en av bestraffningsrätten inom vederbörande förband kunde komma till sin rätt. I allmänhet vore det, uttalar kommittén vidare, icke heller behöv- ligt att befälhavare av lägre grad erhölle bestraffningsrätt.

Den nu angivna grundsatsen har, såsom framgår av den tidigare redogö— relsen, kommit till uttryck i 191 % första stycket 2, 3 och 4 punkterna SLK sålunda att fullständig bestraffningsrätt närmast tillkommer vid armén chef för regemente och likställt truppförband samt vid marinen, förutom chef för örlogsstation och örlogsvarv samt chef för legemente och likställt för- hand vid kustartilleriet, annan befälhavare av minst regementsofficers grad, som av Konungen tillägges bestraffningsrätt. Beträffande flygvapnet har, så- som förut angivits, genom särskild lag föreskrivits samma rätt för Konungen att förordna om bestraffningsrätten som gäller beträffande marinen. Med stöd av dessa bemyndiganden har, under nyssangivna förutsättning beträf- fande vederbörandes grad, bestraffningsrätt tillagts vid marinen fartygsche- fer och vid flygvapnet flottiljchefer ävensom vid båda vapenslagen vissa särskilt angivna chefer.

Anledning torde icke föreligga att i något avseende frångå den reglering av behörigheten att utöva bestraffningsrätt i disciplinmål, som innefattas i de nu omnämnda bestämmelserna. Detta gäller även de stadganden om be— straffningsrätt för vissa högre befälhavare, som upptagits i 191 % första stycket punkterna 1—6.

Såsom förut antytts gäller enligt 198 å SLK i fråga om bestraffningsrätten inom marinen en särbestämmelse såtillvida att vissa befälhavare äga dele- gera sin bestraffningsrätt. Sålunda ha högste befälhavare över flotta samt eskader- och avdelningschef berättigats att åt chef för underlydande fartyg, vilken är av lägre än regementsofficers men minst underofficers grad, över- låta bestraffningsrätten över fartygets personal, därvid dock, om fartygsche— fen är av lägre än kaptens grad, hans bestraffningsrätt blir begränsad enligt 194 & sålunda att han icke äger ålägga sträng arrest, skärpt arrest eller vakt- arrest över tio dagar.

Enligt inhämtade upplysningar ha med stöd av sådan delegering som nu nämnts under åren 1936, 1937 och 1938 i sammanlagt 99 fall bestraffningar ålagts av fartygschefer av kaptens grad. Endast i ett fall har under dessa år bestraffningsrätt efter delegering utövats av fartygschef av lägre än kap- tens grad. Det förhållandet att bestraffningar i jämförelsevis stort antal fall ålagts av fartygschefer av kaptens grad torde i och för sig icke utgöra belägg för att behov av rätt till delegering av bestraffningsrätten förelegat. Det har nämligen upplysts att, sedan ett fartygsförband organiserats, för- bandschefen regelmässigt brukar på ständig order delegera bestraffningsrät- ten till underlydande fartygschefer av kaptens grad. Någon särskild pröv- ning av behovet av sådan delegering torde därvid icke ske. Vidare har in- hämtats, att av marinens fartyg endast pansarskeppen och kryssarna samt de fyra depåfartygen Patricia, Dristigheten, Jacob Bagge och Örnen äro försedda med arrestlokaler samt att bestraffningar, som ålagts personal å fartyg utan arrestlokal, vanligen verkställas antingen å chefsfartyg, som är utrustat med arrestlokal, eller ock å örlogsstation eller örlogsdepå. Av vad nu anmärkts framgår, att arresthestraffning, som ålagts av fartygschef av kaptens grad, icke verkställes å det egna fartyget utan först sedan arrest— lokal ställts till förfogande å chefsfartyg eller i land. Det torde kunna förut— sättas, att i regel under mellantiden tillfälle likaväl står chefen för fartygs— förbandet till buds att själv utöva den bestraffningsrätt som tillkommer honom, sedan utredning om fönseelsen verkställts av vederbörande fartygs- chef. Icke heller torde omsorg om fartygschefens auktoritet gentemot farty— gets personal utgöra tillräcklig grund för att han utöver den rätt som till- kommer honom att använda alla ombord tillämpliga former av tillrättavis— ningar även utrustas med rätt att ålägga bestraffningar, som icke kunna verkställas ombord. I varje fall torde de förut omnämnda synpunkter, som ligga till grund för huvudregeln att bestraffningsrätt är förbehållen befäl- havare av högre grad än kompaniofficerare övervägande tala för att den nuvarande rätten för chef för fartygsförband att delegera sin bestraffnings- rätt icke bibehålles.

Såsom förut nämnts gäller, att bestraffningsberättigad befälhavare äger utöva sin bestraffningsrätt en'dast gentemot personal, som står under hans befäl. Befälsrätten kan vara ständig eller tillfällig. Enligt 1945 års tjänste- reglemente för krigsmakten äger envar med chefskap enligt krigsmaktens organisation i fred eller krig ständig befälsrätt över vederbörligt förband

(vederbörlig personal). Personalkårchef har, i vad angår hans åligganden såsom sådan, ständig befälsrätt över vederbörlig personalkår. Härjämte finnas i särskilda författningar eller instruktioner bestämmelser om vissa chefers och befälhavares ständiga befälsrätt. Den som har ständig befälsrätt äger tilldela underställd personal tillfällig befälsrätt och enahanda befogen- het tillkommer den som tilldelats sådan befälsrätt. Tillfällig befälsrätt kan även komma till stånd sålunda att personal från en avdelning av krigsmak- ten (förband, personalkår, skola, verk etc.) för viss tid eller för Viss tjänste- förrättning kommenderas till tjänstgöring vid annan avdelning av krigs- makten och därigenom för viss tid eller inom gränserna för förrättningen kommer under befäl av chefen för den avdelning, där tjänstgöringen full- göres. Särskilda bestämmelser äro i tjänstereglementet meddelade angående tillfällig befälsrätt för, bland andra, inspektionsförrättare, övningsledare, platsbefälhavare å gamisonsort, befälhavare för territoriellt område, fartygs— chef över å fartyget embarkerad personal och läkare vid militär sjukvårds- anstalt. För samtliga sist omnämnda fall utmärkande är att den till— fälliga befälsrätten är begränsad att gälla endast i vissa särskilt angivna hänseenden, medan vederbörande i övrigt alltjämt lyder under den som eljest har befälsrätt över honom. Detsamma gäller då en avdelning av krigs- makten är i vissa hänseenden inordnad under annan avdelning, exempelvis då en för ett truppslag gemensam skola är beträffande förläggning och underhåll hänvisad till visst förband inom truppslaget. I det nämn-da ex— emplet äger förbandschefen befälsrätt över skolans personal i frågor, som röra förläggning och underhåll, medan befälsrätten i övrigt tillkommer skol- chefen. Tillfällig befälsrätt kan vidare komm-a till stånd på det sätt att med stöd av bestämmelser i tjänstereglementet vederbörande utan order eller annat särskilt bemyndigande själv tager befäl. Sålunda skall, om chef är förhindrad att utöva befäl och omständigheterna icke medgivit honom att avlämna befälet till annan, den till tjänsteställningen främste såsom tjänsteförrättande chef taga befälet. Bland andra nu åsyftade fall kan näm- nas att, då enskilda eller avdelningar, som blivit skilda från sina förband, i fält sammanträffa och samverkan finnes påkallad, den till tjänsteställ- ningen främste skall taga och utöva tillfällig befälsrätt så länge han finner erforderligt eller till dess högre chef annorlunda bestämmer.

Bestämmelsen om att utövande av bestraffningsrätt förutsätter befälsrätt över den straffskyldige torde såsom förut antytts närmast ha tillkommit i ändamål att utmärka gränsen för vederbörande befälhavares kompetensom— råde såsom bestraffningsberättigad. För en sådan ordning talar givetvis även det förhållandet att den med befälsrätt utrustade kan förutsättas äga sär- skild kännedom om underlydandes tjänsteplikter och andra för en riktig utövning av bestraffningsrätten betydelsefulla omständigheter. Skillnad har i förevarande hänseende icke gjorts mellan ständig och tillfällig befälsrätt. Enligt nuvarande bestämmelser torde även partiell befälsrätt grunda bestraff- ningsrätt inom gränserna för befälsrätten, om behörighet för utövande av bestraffningsrätt i övrigt förefinnes. I det förut anförda exemplet, då en för

ett truppslag gemensam skola beträffande förläggning och underhåll är in- ordnad under visst förband inom truppslaget, gäller således i anslutning till befälsrättens uppdelning mellan förbandschefen och skolchefen, att bestraff- ningsrätten tillkommer den förstnänmde såvitt gäller åsidosättande av an- ordningar rörande förläggning och underhåll men i övriga hänseenden skol- chefen under förutsättning att denne jämlikt 191 & första stycket 7 punkten överhuvud taget är bestraffningsberättigad.

Såsom grundregel bör givetvis alltjämt gälla, att med bestraffningsrätt ut- rustad chef får utöva bestraffningsrätten endast gentemot personal, som står under hans befäl. Allenast i vissa undantagsfall påkalla praktiska hänsyn ett frångående av denna regel. Ett sådant undantagsfall har i det föregående redan berörts. Enligt utredningens förslag må disciplinär be- straffningsrätt över dem, som tillhöra hemvärnet eller eljest förbundit sig att såsom frivilliga fullgöra krigstjänst, utövas utan hinder därav att den felande vid tiden för bestraffningens åläggande icke är underkastad militär befälsrätt. Vad utredningen sålunda föreslagit föranleder att de bestämmel- ser, som komma att ersätta stadgandena i 191 & första stycket l—ö punk- terna, böra kompletteras med ett stadgande, varigenom befogenhet tilläg- ges Kungl. Maj:t att förordna befälhavare av minst regementsofficers grad att utöva bestraffningsrätt över nu nämnd personal i fall då bestraffning skall åläggas den som icke är underkastad militär befälsrätt.

I 191 5 första stycket 7 punkten regleras de fall där behörigheten att ut- öva bestraffningsrätt ansetts böra utsträckas till befälhavare av lägre än regementsofficers grad. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen är en- ligt detta stadgande, kompletterat med förenämnda lag av den 11 mars 1927, fullständig bestraffningsrätt tillerkänd dels befälhavare av minst kap- tens grad för skola, kommendering, verk eller inrättning, som ej tillhör visst truppförband av armén, flygvapnet eller kustartilleriet eller visst marin- distrikt, dels befälhavare av sådan grad för detacherad avdelning, för själv- ständig eller detacherad fartygsavdelning och för enkelt eller detacherat fartyg. För motsvarande fall tillkommer enligt 194 å begränsad bestraff- ningsrätt befälhavare av lägre än kaptens men minst underofficers grad. Fråga blir här närmast huruvida och i vad mån praktiska skäl påkalla bi- behållande av de sålunda stadgade undantagen från huvudregeln att be- straffningsrätt bör förbehållas befälhavare av minst regementsofficers grad.

Med stöd av nämnda stadgande i 191 & utövas bestraffningsrätt av chefer— na för följande -s k 0 1 or: krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, krigs-skolan, arméns underofficersskola jämte försvarets läroverk, arméns jägarskola, ridskolan, arméns motorskola, artilleriskjutskolan, luftvärns- skjutskolan, tygförvaltningsskolan, intendenturförvaltningsskolan, Sjökrigs- högskolan, Sjökrigsskolan, marinens underofficersskola, kustartilleriets skjut- skola, flygkrigshögskolan, flygkadettskolan, flygvapnets bomb- och skjut- skola, flygvapnets centrala skolor (omfattande flygvapnets underofficerssko- la, signalskola och teknisk Skola) och hemvärnets stridsskola. Cheferna för samtliga dessa skolor ha för närvarande regementsofficers grad. Härjämte

samma utbildningsanstalter men i ett eller annat avseende _ förträdesvis beträffande förläggning och underhåll — äro anknutna till visst förband

inom truppslaget. Ytterligare skolor med sådan organisation äro avsedda att inrättas. Till sådana skolor äro att hänföra exempelvis pansartruppsko— lan, trängofficersskolan och arméns kadettskolor. Cheferna för nu åsyftade till visst förband delvis anslutna skolor ha eller äro avsedda att ha i en del fall regementsofficers och i andra fall kaptens grad. I samtliga fall lär be- straffningsrätten i sin helhet utövas av chefen för det förband, till Vilket sko- lan på sätt nyss nämnts är anknuten. Med fog torde kunna göras gällande att, därest chefen för skolan har regementsofficers grad, bestraffningsrätt också bör utövas av honom inom gränserna för hans befälsrätt och icke genom formella bestämmelser angående befälsrätt för förbandschefen i sin helhet överföras å denne. Å andra sidan torde det förhållandet att beträf- fande samtliga nu ifrågavarande skolor bestraffningsrätten utövas av annan än chefen för skolan giva vid handen att något av praktiska skäl betingat behov av bestraffningsrätt för skolchef av lägre än regementsofficers grad icke förefinnes.

I stället för bestämmelserna i 191 & första stycket 7 punkten i vad de avse befälhavare som utövar chefskap för skola bör i enlighet med vad nu anförts stadgas, att bestraffningsrätt tillkommer chef av regementsoffi- cers eller högre grad för skola, som ej tillhör visst förhand av armén, flyg— vapnet eller kustartilleriet eller visst marindistrikt. Härjämte torde lämp- ligen böra införas föreskrift om befogenhet för överbefälhavaren och för- svarsgrenschef att, då chefskap för sådan skola innehaves av någon av lägre grad än nyss nämnts, uppdraga åt annan befälhavare av regementsofficers eller högre grad att utöva bestraffningsrätten över skolans personal utan hinder därav att denne icke har befäl över skolan. Härigenom beredes möj- lighet att, utan mer eller mindre irrationella anordningar beträffande befäls- förhållandena, endast i bestraffningshänseende anknyta skolan till på plat- sen eller i närheten befintlig militär organisation. Det torde kunna förut—

. sättas att, då i dylikt fall bestraffningsrätten grundas å särskilt uppdrag, den * bestraffningsberättigades kompetensområde skall med full tydlighet framgå av uppdraget. Vid sådant förhållande och då för övrigt fråga är endast om undantagsfall lär det knappast kunna bliva föremål för anmärkning att den föreslagna anordningen innefattar avvikelse från huvudregeln att be- straffningsrätt förutsätter befälsrätt över den felande.

Med k 0 m m e n d e ri n g förstås enligt motiven till lagen såväl vid krigs- makten, oberoende av de särskilda truppförbanden eller flottans stationer, förekommande mera permanenta kommenderingar i och för speciell ut- bildning eller särskild tjänstgöring som ock mera tillfälliga sådana för fält- eller andra övningar. Upplysningar angående förekomsten av nu avsedda kommenderingar ha inhämtats från försvarsgrenschef-erna. Därvid har beträffande armén meddelats följande. Vid kommenderingar av mera permanent natur ställes vederbörande personal ordermässigt »under befäl av»

eller »lyder under» den chef, som i förvaltningshänseende svarar för under- håll. Skulle sådan chef icke finnas utan kommenderingen är fullt självstän- dig i alla avseenden, ställes den under befäl av den befälhavare (militärbe- fälhavare eller försvarsområdesbefälhavare), inom vilkens område kommen— deri-ngen blir förlagd. Under fältövningar, fälttjänstövningar och andra övningar, då tillfälliga kommenderingar kunna förekomma, ha i praxis fel eller försummelser, som böra föranleda disciplinära åtgärder, blivit föremål för beivran först efter övningens slut vid förbandens återkomst till förlägg- ningsorten. För flygvapnets del ha såsom exempel på dylika kommendering— ar nämnts snöröjningskurser med elever ur vapnets olika förband och till- fälligt sammansatta avdelningar för bärgning av havererade flygplan. För marinens vidkommande ha såsom exempel nämnts centralt anordnade idrotts- kurser, studieresor och till tjänstgöring vid Aktiebolaget Bofors kommende- rad personal, som underställes den därstädes tjänstgörande kontrolloffice- ren, vilken är av kaptens grad. Det har uppgivits, att befälhavare för dylik inom marinen förekommande kommendering, hitintills mycket sällan torde ha utnyttjat honom tillkommande bestraffningsrätt och att det i varje fall i fråga om mera kortvariga kommenderingar vore regel att befälhavaren med stöd av 201 & SLK för åtgärd överlämnade förekommande bestraffningsären- den till den felandes ordinarie befälhavare.

Enligt 193 & SLK skall vid tillämpning av lagen med (1 e t a 0 h e r a (1 a v- d elnin g likställas sådan avdelning som, utan att densamma av befälhava- ren i föreskriven ordning förklarats vara detacherad, från huvudstyrka skilts på sådant sätt att skriftliga befallningar icke dagligen kunna omedelbart från dennas befälhavare inhämtas. Vad sålunda föreskrivits skall äga motsva- rande tillämpning i fråga om fartygsavdelnin-g eller fartyg. Av tjänsteregle- mentet för krigsmakten mom. 162 framgår att, då chef för ett förband å skriftlig order förklarat del av förbandet vara detacherad, en sådan förkla- ring innebär tillkännagivande att avdelningens chef icke har att av förbands- chefen emotse dagliga befallningar. Till den i lagen angivna förutsättningen för att faktisk detachering skall anses ha kommit till stånd ansluter sig, med någon omformulering, hithörande föreskrifter i tjänstereglementet, en- ligt vilka en avdelning skall anses såsom detacherad då förbindelsen med förbandets chef icke med säkerhet kan upprätthållas.

Av chefen för armén har meddelats, att detacherade avdelningar förekom- ma under fältövningar, fälttjänstövningar och andra övningar samt att för sådana avdelningar i fråga om bestraffningsrätten utvecklat sig samma praxis som beträinde tillfälliga kommenderingar eller att bestraffningsärenden avgöras fö . efter förbandens återkomst till den ordinarie förläggningsorten. Chefen för flygvapnet har meddelat, att den bestraffningsrätt, som tiller- känts chef för detacherad avdelning, kommer till användning exempelvis då divisioner, tillhörande flottiljer med förläggningsorter i södra och mellersta delarna av landet, för vinterutbildning förläggas till övningsplatser i övre Norrland. Divisionschefer äro av kaptens grad. Av chefen för marinen till- handahållna uppgifter utvisa, att under år 1936, 1937 och 1938 i sammanlagt 10—468397

22 fall med stöd av 191 å första stycket 7 punkten bestraffningar ålagts av fartygschefer av kaptens grad.

Även då det gäller kommenderingar och detacherade avdelningar blir frå- gan närmast huruvida praktiska skäl påkalla undantag från huvudregeln att bestraffningsrätt bör förbehållas befälhavare av minst regementsofficers grad. De upplysningar, som enligt vad ovan angivits lämnats angående hand— läggningen av hithörande bestraffningsärenden inom armén, torde giva vid handen, att såvitt gäller fredstid dylika undantagsbestämmelser för armé-ns del anses kunna utan olägenhet undvaras. Detsamma synes gälla de förut särskilt omnämnda exemplen på kommenderingar inom marinen. De för flygvapnets del lämnade uppgifterna berättiga visserligen icke utan vidare till enahanda slutsats. En granskning av föreliggande förhållanden torde dock giva stöd för att icke heller beträffande flygvapnet något praktiskt be- hov av undantagsbestämmelser i förevarande hänseende är för handen. Vad först angår de fall, som för flygvapnets del nämnts såsom exempel på här avsedda kommenderingar — snöröjningskurser och tillfälligt sammansatta avdelningar för bärgning av havererade flygplan—tordeiförevarande sam- manhang helt kunna bortses från de nämnda bärgningsföretagen, som i re- gel uppenbarligen icke äro av sådan varaktighet att straffålägganden och verkställighet av bestraffningar kunna ifrågakomma under tiden för kom- menderingen. Då det gäller snöröjningskurser torde, om i detta fall för- hållandena ställa sig annorlunda, vad i det följande framhålles i fråga om det för flygvapnets del i praktiken förekommande fallet av detachering —— till särskilda övningsplatser för vinterutbildning förlagda divisioner ur flyg- flottiljerna — i huvudsak äga motsvarande tillämpning. I siestberörda fall torde olika utvägar stå till buds att ordna bestraffningsärendenas handlägg- ning utan att bestraffningsrätt tillägges befälhavaren för den detacherade di- visionen. Sålunda torde regelmässigt möjlighet förefinnas att för ändamålet anlita postgång mellan divisionen och huvudförhandet, därvid protokoll över förhör, som vid divisionen hållits angående där begången förseelse, tillstäl— les chefen för liuvudförbandet och av denne meddelat straffbeslut för verk— ställighet överbringas till divisionen. Den fördröjning av målets avgörande, som detta förfarande medför, blir i varje fall icke längre än den tidsutdräkt som om bestraffningsrätt tillades divisionschefen och denne skulle in- hämta yttrande av auditör —— vore förbunden med att förhörsprotokollet av divisionschefen tillställdes vederbörande auditör, som allt fortfarande bleve den vid huvudförband—et anställde. Det lär med stöd av erfarenheten icke kunna antagas och vore uppenbarligen icke heller önskvärt att annat än alldeles undantagsvis bestraffning komme att åläggas utan att yttrande från auditör inhämtats. Därest den begångna förseelsen är av beskaffenhet att krigslydnaden eller ordningens upprätthållande därigenom äventyras, äger såväl för närvarande som enligt utredningens förslag divisionschefen befo- genhet att tillsäga den felande förvarsarrest. Om brott av svårare art begåtts, föreligger givetvis även den möjligheten att omedelbart förpassa den felande till huvudförhandet. En ytterligare utväg att komma till rätta med

? l !

nu ifrågavarande spörsmål erbjuder sig om på motsvarande sätt som förordats i tidigare sammanhang — föreskrift införes om befogenhet för överbefälhavaren och försvarsgrenschef att, då chefskap över kommende- ring eller detacherad avdelning innehaves av någon av lägre än regements- officers grad, uppdraga bestraffningsrätten åt annan befälhavare av minst sådan grad utan hinder därav att denne ej har befäl över kommenderingen eller avdelningen. Möjlighet erhålles då att uppdraga bestraffningsrätten åt chef för flygförband med förläggningsort på minsta avstånd från truppens uppehållsort eller åt territoriell befälhavare — chef för flygbasområde, mi- litärbefälhavare eller försvarsområdesbefälhavare — inom vars område trup- pen befinner sig.

Det må anmärkas, att den tidigare återgivna, från lagens motiv hämtade an- visningen om vad som är att innefatta under uttrycket kommendering föran- lett viss osäkerhet vid tillämpningen av nu ifrågavarande stadgande. Detta tor- de väsentligen ha sin grund däri att motiven giva visst stöd för antagande att under uttrycket skulle inbegripas även fall då en underavdelning av ett förband bataljon, kompani, pluton eller motsvarande avdelning — får sig ' ålagd en uppgift, vars fullgörande kräver förflyttning från huvudförhandets förläggning, exempelvis deltagande i fälttjänst- eller liknande övningar. Up- penbarligen bör frågan huruvida i dylika fall bestraffningsrätt skall tillkom- ma befälhavaren för den från huvudförbandet avskilda avdelningen bedömas enligt reglerna angående bestraffningsrätt för chef för detacherad avdelning. Om på sätt föreslagits uttrycket kommendering bibehålles i blivande lag- stiftning, bör därför vid tillämpningen under uttrycket endast inrymmas fall då en särskilt sammansatt avdelning ur ett eller flera förband beordras till viss tjänstgöring.

De nu gällande undantagsbestämmelserna, varigenom bestraffningsrätt tillerkänts befälhavare av lägre än regementsofficers grad, avse såsom förut angivits jämväl chef för självständig eller detacherad fartygs- avdelning eller för enkelt eller detacherat fartyg. Med själv- ständig fartygsavdelning torde numera böra förstås fartygsförband och far- tyg, som icke ingå i någon högre formation och vilkas chefer lyda omedel- bart under chefen för marinen. Delachering av fartygsavdelning och fartyg kommer till stånd under enahanda förutsättningar som gälla beträffande förut angivna fall av detachering.

De skäl, som i tidigare sammanhang anförts för avskaffande av befogen- heten för vissa högre chefer för fartygsförband att delegera bestraffnings- rätten till underlydande fartygschef av lägre än regementsofficers grad, tor- de äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande de fall, varom nu är fråga. I anslutning till vad i nämnda sammanhang påvisats torde sålunda, bland annat, kunna förutsättas att icke heller i nu ifrågavarande fall möj- lighet förefinnes att verkställa ålagda bestraffningar ombord å fartyg, som stå under befäl av chef av lägre än regementsofficers grad. Ett upphävande av de för dessa fall gällande särreglerna om bestraffningsrätt för fartygs- chefen och densammas läggande i högre befälhavares hand lär därför icke

komma att medföra någon fördröjning av straffverkställigheten. Detta an- tagande torde bekräftas av den omständigheten att i 17 av de 22 fall, i vilka under åren 1936—1938 fartygschefer av kaptens grad ålagt bestraffningar med tillämpning av 191 & första stycket 7 punkten, fartygschefen före straf- fets åläggande inhämtat yttrande av auditör. Detta visar att fartygschefen i regel före straffbeslutets meddelande haft sådan förbindelse med land att han likaväl kunnat postledes för åtgärd tillställa högre befälhavare protokoll över förhör, som hållits ombord med anledning av den begångna förseelsen. I varje fall torde det praktiska behovet av de nu omhandlade särreglerna helt bortfalla, därest jämväl å nu ifrågavarande fall tillämpas den förut förordade bestämmelsen om befogenhet för överbefälhavaren och försvarsgrenschef att uppdraga bestraffningsrätten åt högre befälhavare, som icke har befälsrätt över ifrågavarande fartygsvdelning eller fartyg. Sålunda skulle exempelvis om ett från kustflottan detacherat fartyg med chef av kaptens grad för visst uppdrag beordras till farvattnen utanför Väst- kusten chefen för marinen kunna uppdraga bestraffningsrätten över farty- gets personal åt chefen för Göteborgs örlogsstation och ålagd bestraffning verkställas därstädes.

I detta sammanhang må även uppmärksammas fall där personal från ma- rinen beordras till tjänstgöring å fartyg, som icke tillhöra krigsmakten eller för dess räkning äro förhyrda eller rekvirerade, exempelvis sjökarteverkets mätningsfartyg och statsisbrytarna. Dylik tjänstgöring torde i det avse- ende varom nu är fråga böra betraktas såsom kommendering. Enligt förut angivna regler äger, om chefskapet över fartyget utövas av officer av minst regementsofficers grad, denne i sin egenskap av chef för kommendering bestraffningsrätt över honom underlydande militär personal å fartyget. Är chefen av lägre grad, finnes utrymme för tillämpning, om så anses behövligt, av den förutnämnda bestämmelsen om befogenhet för överbefälhavaren och försvarsgrenschef att särskilt förordna om bestraffningsrätten. Beträf- fande ett mätningsfartyg, som utför sjömätningar inom visst marindistrikt, skulle sålunda chefen för marinen kunna uppdraga bestraffningsrätten åt exempelvis vederbörande marindistriktschef eller åt chef för örlogsstation inom distriktet.

Härefter återstå de fall då enligt de nuvarande reglerna bestraffningsrätt tillkommer befälhavare av lägre än regementsofficers grad som utövar chef- skap för verk eller inrättning, som ej tillhör visst truppförband av armén, flygvapnet eller kustartilleriet eller visst marindistrikt. Härmed av- ses enligt motiven till lagen i nu angiven mening självständigt organiserade verkstäder, fabriker, sjukhus, förråd och andra dylika inrättningar. Det tor- de böra förutsättas, att fråga endast är om verk och inrättningar, som till- höra krigsmakten. Avgränsningen av begreppet krigsmakten torde här lik- som i tidigare berörda sammanhang böra ske i anslutning till gällande be- stämmelser om krigsmaktens indelning i fred och rikets militärterritoriella indelning. Med tillämpning härav bliva att till verk och inrättningar inom krigsmakten hänföra förutom verk med civila chefer såsom försvarets

civilförvaltning, krigsmaterielverket och krigsarkivet — försvarets sjukvårds- förvaltning, försvarsväsendets radioanstalt, arméförvaltningen, arméns forti- fikationsförvaltning, marinförvaltningen, flygförval'tningen, centrala värn- pliktsbyrån, tygstationerna, arméns centrala intendenturförråd, flygvapnets centrala intendenturförråd, flygvapnets försökscentral, marinens centrala in— tendenturförråd m. fl. Givetvis tillkommer bestraffningsrätt chef för verk eller inrättning varom nu är fråga endast om och i den mån denne i egen— skap av krigsman eller såsom tillhörande krigsmaktens civilmilitära per- sonal har befälsrätt över vid verket eller inrättningen tjänstgörande, under SLK lydande personal. Bestraffningsrätt torde tillkomma endast chef, som utövar chefskap för verket eller inrättningen såsom helhet och således icke avdelningschef. De regementsofficerare, som tjänstgöra såsom chefer för befästnings- och kasernbyråerna inom fortifikationsförvaltningen och mate- rielbyrån inom sjukvårdsförvaltningen, äga således icke bestraffningsrätt över dem underställd militär och civilmilitär personal. Bestraffningsrätt tillkom- mer därför icke heller generalfälttygmästaren eller generalintendenten i deras egenskap av chefer för tygavdelningen respektive intendenturavdel- ningen inom arméförvaltningen, varemot de såsom omedelbart under chefen för armén lydande personalkårchefer jämlikt 191 5 första stycket 2 punkten lorde äga bestraffningsrätt envar över å hans avdelning tjänstgörande per- sonal som tillhör fälttygkåren respektive intendenturkåren.

Det må i detta sammanhang anmärkas att, då personal som lyder under SLK tjänstgör vid verk eller inrättning utom krigsmakten under befäl av militär eller civilmilitär chef, bestraffningsrätt kan tillkomma denne såsom chef för kommendering.

Självfallet bör den förut omförmälda bestämmelsen om befogenhet för överbefälhavaren och försvarsgrenschef att förordna om bestraffningsrätten göras tillämplig jämväl i fall då chefskap för verk eller inrättning inom krigsmakten, som ej tillhör visst förband av armén, flygvapnet eller kust— artilleriet eller visst marindistrikt, utövas av befälhavare av lägre än rege- mentsofficers grad. Därest så sker torde utan närmare motivering vara uppenbart, att behov av bestraffningsrätt för befälhavare av lägre grad än nyss nämnts i nu angivna fall icke förefinnes.

Åtskilliga av Kungl. Maj:t för nu ifrågavarande verk och inrättningar ut- färdade instruktioner innehålla bestämmelser rörande ordningen för beivran av tjänstefel. Enligt dessa bestämmelser skola vissa befattningshavare i chefsställning åtalas inför Svea hovrätt och i andra fall förseelser bliva före- mål för beivran antingen i särskild disciplinär ordning eller genom åtal vid allmän underrätt. Det torde böra uppmärksammas, att i den män i lag med- delats eller i sådan ordning framdeles utfärdas särskilda bestämmelser, som icke äro förenliga med vad instruktionerna i nyssangivna hänseenden inne- hålla, föreskrifterna i instruktionerna icke lära gälla. En granskning torde giva vid handen, att omförmälda bestämmelser i instruktionerna i åtskilliga avseenden icke äro förenliga med vare sig de regler som innefattas i nuva— rande krigslagstiftning eller de bestämmelser som i motsvarande hänse- enden enligt förevarande förslag skola upptagas i ny lagstiftning.

Enligt förenämnda bestämmelser om krigsmaktens indelning i fred skola delar av vissa förband vara förlagda å annan ort än huvudförhandet, näm- ligen ett kompani ur Göta pansarlivgarde i Visby, ett batteri ur Stockholms luftvärnsregemente likaledes i Visby, ur Signalregementet ett kompani i Kristianstad, ett i Skövde och ett i Boden samt ett kompani ur Göta träng- kår i Nora. Vidare skola av tygtruppernas kompanier ett vara förlagt i Skövde och ett i Boden. Cheferna för dessa självständigt förlagda förband äro av kompaniofficers grad. Bestraffningsrätten över förbanden, i den mån 1 dessa äro uppsatta, utövas såvitt gäller trängkompaniet i Nora av chefen för det egna huvudförhandet, som är förlagt i Skövde, och i övriga fall av chef för regemente eller kår, som har förläggning å samma ort som för— bandet. I sistnämnda fall har den chef, som utövar bestraffningsrätten, en- dast i begränsad omfattning befälsrätt över förbandet. Av det anförda torde framgå, att även i nu åsyftade fall finnes utrymme för tillämpning av det föreslagna stadgandet om befogenhet för överbefälhavaren och försvarsgrens- chef att på sätt förut angivits förordna om bestraffningsrätten. Med stöd av sådan bestämmelse synes lämpligen bestraffningsrätten över personalen vid trängkompaniet i Nora böra uppdragas åt sekundchefen för livregementets grenadjärer i Örebro. Det kan framhållas, att mål från trängkompaniet, som ! kräva domstolsbehandling, föreslagits skola upptagas av rådhusrätten i * Örebro. . Såsom förut angivits har jämlikt 196 5 SLK och förenämnda kungörelse ? den 4 juni 1937 bestraffningsrätt tillagts kommendant i fästning eller i an- j nan ort där krigsmakt är förlagd ävensom platsbefälhavare. Med den regle- , ring av hithörande frågor som ovan föreslagits torde något behov icke före- ; finnas att bibehålla nu gällande bestämmelser om bestraffningsrätt för kom- ! mendant och platsbefälhavare av lägre än regementsofficers grad. Däremot ' bör givetvis bland bestraffningsberättigade befälhavare alltjämt upptagas kommendant och platsbefälhavare av regementsofficers och högre grad. De bestämmelser, enligt vilka bestraffningsrätten i förevarande fall begränsats att gälla endast i vissa angivna hänseenden, torde helt kunna undvaras. Den sålunda föreskrivna begränsningen av bestraffningsrätten ansluter sig näm- ligen till i vederbörliga reglementen stadgad begränsning av befälsrätten och enligt vad förut angivits torde, om befälsrätten endast är partiell, bestraff— , ningsrätten utan vidare bliva i motsvarande mån begränsad. Vad nu an- | märkts gäller även de i 197 ?; första och andra styckena upptagna bestäm- j melserna om fartygsbefälhavares bestraffningsrätt över fartyget medföljan- de personal, som icke tillhör besättningen. Den i 196 å andra stycket med- delade bestämmelsen om utvidgning av kommendants bestraffningsrätt ut- över gränserna för befälsrätten i fråga om avdelning av garnisonen, som ej har egen bestraffningsberättigad befälhavare, torde med de föreslagna nya reglerna utan olägenhet kunna undvaras. Detsamma gäller föreskriften i 197 & tredje stycket, enligt vilken på motsvarande sätt bestraffningsrätten för fartygschef utvidgas beträffande avdelning som tagits ombord för annat ändamål än tjänstgöring ä fartyget.

Det nu anförda innebär, att 191 % första stycket 7 punkten bör ersättas med bestämmelser av innehåll att bestraffningsrätt tillkommer följande be- fälhavare av minst regementsofficers grad eller tjänsteklass, nämligen kom- mendant, platsbefälhavare, chef för skola, kommendering, verk eller inrätt- ning som ej tillhör visst förhand av armén, flygvapnet eller kustartilleriet eller visst marindistrikt, chef för detacherad avdelning eller avdelning av förband, vilken varaktigt är förlagd å annan ort än förbandet, ävensom chef för självständigt eller detacherat fartygsförband eller för enkelt eller detache- rat farlyg, samt att, därest nu nämnd befälhavare är av lägre än regements- officers grad, överbefälhavaren eller försvarsgrenschef äger uppdraga be— straffningsrätt åt befälhavare av regementsofficers eller högre grad utan hin- der därav att denne icke äger befälsrätt över den personal varom fråga är.

Såsom förut nämnts stadga-s i 200 % att, om till behandling föreligger mål rörande våld, hot eller förolämpning mot befälhavare, som själv skulle äga att utöva bestraffningsrätt i målet, och ej lägre med bestraff- ningsrätt utrustad befälhavare finnes, målet skall överlämnas till närmast högre befälhavares handläggning. Detta stadgande synes lämpligen böra er— sättas med en föreskrift att för bestraffningsberättigad befälhavare skola gälla enahanda jäv som för domare (4 kap. 13 & nya RB).

Enligt 200 % gäller vidare att, även om där angiven jävsgrund är för handen, ä fartyg på sjötåg befälhavaren äger själv utöva bestraffningsrätten, därest förseelsens omedelbara bestraffande finnes erforderligt för krigstuk- tens upprätthållande. Ett sådant avsteg från vanliga jävsregler synes om möjligt böra undvikas. I stället torde böra stadgas att, om befälhavare å far- tyg som befinner sig på sjötåg i främmande farvatten är av jäv hindrad att utöva honom tillkommande bestraffningsrätt och annan med bestraff- ningsrätt över den felande utrustad befälhavare icke finnes, bestraffnings— rätten i stället må utövas av annan å fartyget tjänstgörande i minst kaptens tjänsteställning. Om stadgandet på sätt föreslagits begränsas till de mera säl- lan förekommande fall då fartyg befinner sig i främmande farvatten, torde det gjorda avsteget från principen att bestraffningsrätt icke bör tillkomma befälhavare av lägre än regementsofficers grad icke behöva ingiva några betänkligheter. Något praktiskt behov av särbestämmelser i andra fall än det nu angivna torde icke föreligga.

Handläggningen av disciplinmål.

Enligt den nuvarande ordningen ankommer det på militär myndighet icke blott att verkställa utredning i mål, som avdömas i disciplinär ordning, utan även att ombesörja förberedande utredning i mål, som bliva föremål för be- handling vid domstol vare sig målets överlämnande till domstol har sin grund däri att befälhavaren i det särskilda fallet funnit sig icke kunna utöva den bestraffningsrätt som tillkommer honom eller målets prövning uteslu- tande tillhör domstol. Frågan i vad mån denna ordning bör bibehållas har redan behandlats (s. 62). Med hänsyn till det samband, som föreligger

mellan befälhavarens judiciella uppgifter och domstolsrättsskipningen, har den tidigare framställningen även avsett utredningsförfarandet i mål, som bliva avdömda i disciplinär ordning. Här må s-ammanfattningsvis erinras om de regler, som enligt utredningens förslag skulle i nu angivna hänseende komma att gälla för disciplinmålen.

De föreslagna reglerna innebära i huvudsak följande. Anmälan om brott av beskaffenhet att fråga om ansvar för brottet kan behandlas i den för discip- linmål stadgade ordningen skall med visst nedan omnämnt undantag — göras hos den till bestraffningsrättens utövning närmast behörige befäl- havaren. Anmälan av den som är i tjänst vid krigsmakten skall göras genom den felandes kompanichef eller motsvarande befälhavare, vilken det åligger att i skriftlig rapport sammanfatta de upplysningar i saken, som utan an- ställande av förhör äro för honom tillgängliga. Då på grund av anmälan eller eljest den bestraffningsberättigade befälhavaren erhåller kännedom om brott som nu nämnts skall i regel utredning ske genom förhör, som hålles antingen av den bestraffningsberättigade befälhavaren själv eller av annan, åt vilken denne uppdrager att i allmänhet eller för visst fall fullgör-a åliggan- det såsom förhörsledare. Då befälhavaren begagnar befogenheten att förord— na aiman att hålla förhör, skall därtill i allmänhet utses bataljonschef eller annan regementsofficer eller civilmilitär befattningshavare av motsvarande tjänsteklass. Den som utses skall i varje fall ha högre tjänsteställning än den med vilken förhöret skall hållas och får icke inneha lägre än kompanichefs eller likställd befattning. I vissa fall skall utredningen övertagas av veder- börande åklagare. Sålunda skall, om redan från början anledning föreligger till antagande att straffet icke kommer att stanna vid disciplinstraff, utred— ning genom militär myndighet överhuvud taget icke ifrågakomma utan må- let omedelbart överlämnas till åklagaren för verkställande av erforderlig förundersökning. Om anledning till sådant antagande uppkommer efter det utredning genom militär myndighet påbörjats, skall utredningen likaledes genast helt övertagas av åklagaren. Vidare skall, om det kan förutses att nöjaktig utredning ej kan åstadkommas på föranstaltande av militär myn— dighet, tillfälle beredas åklagaren att övertaga eller taga del i utredningen. Slutligen skola såväl i fråga om anmälan av brottet som beträffande utred— ningsförfarandet särskilda regler gälla för de fall där av krigsman begånget brott tillkommit under sådana omständigheter att annan krigsman är måls— ägande beträffande brottet. I dylika fall kan under alla förhållanden an- mälan om brottet göras hos åklagaren eller utan iakttagande av tjänsteväg hos vederbörande bestraffningsberättigade befälhavare, Vilken har att ome— delbart vidarebefordra anmälan till åklagaren. Utredningen skall i nu av— sedda fall helt ankomma på åklagaren.

Därest åklagaren efter slutförd utredning i ett till honom hänskjutet di- sciplinmål finner anledning antaga att målet skall kunna avgöras i discipli— när ordning, skall det åligga åklagaren att överlämna handlingarna till ve- derbörande befälhavare, som därefter har att pröva huruvida förutsättningar föreligga för användande av den disciplinära bestraffningsrätten.

I det föregående har redogjorts för de särskild-a regler, som ansetts böra gälla i fråga om användandet i militära mål av dels vanliga processuella tvångsmedel (s. 82) och dels särskilda militära tvångsmedel (s. 89). I nu angivna delar har på grund av sammanhanget framställningen även avsett mål, som handläggas i disciplinär ordning. Det må här erinras, att de före- slagna reglerna i vad de avse disciplinmål i huvudsak innebära följande. Be- fogenhet att förordna om häktning skall icke i något fall — således icke heller i disciplinmål _ tillkomma militär befälhavare. Däremot skall veder- börande bestraffningsberättigade befälhavare även i disciplinmål äga för- ordna om anhållande och användande av andra allmänna tvångsmedel, i den mån sådan befogenhet i vanlig rättegång tillkommer åklagare. Befälhavare, som förordnat om anhållande, skall vara skyldig att därom omedelbart göra anmälan till vederbörande åklagare och samtidigt därmed till denne hän- skjuta målet i dess helhet. Om åklagaren därefter hos rätten gör framställ— ning om den anhållnes häktande, kommer målet att i fortsättningen uteslu- tande tillhöra domstols prövning; i annat fajl har åklagaren att efter om— ständigheterna antingen anställa åtal vid domstol eller för prövning i di- sciplinär ordning återremittera målet till befälhavaren. I fall då befälhavaren förordnat om användande av annat allmänt tvångsmedel än anhållande skall, därest frågan om befogenheten av åtgärden kommer under behandling vid domstol, målet omedelbart i sin helhet av befälhavaren hänskjutas till åkla- garen, varefter den forts—atta prövningen av målet helt ankommer på dom- stolen.

De bestämmelser, som enligt utredningens förslag skola gälla i fråga om de särskilda militära tvångsmedlen, äro såsom framgår av den tidigare redo- görelsen tillämpliga även i disciplinmål. Användandet av förvarsarrest av det slag, som nu avhandlas i 97 5, är dock i anslutning till vad för närva- rande gäller begränsat till fall där målet av befälhavaren hänskjutes till åklagaren för fortsatt behandling vid domstol.

För tillämpning av de tidigare behandlade bestämmelserna om rätt för tilltalad att påkalla rättens förordnande av offentlig försvarare förutsättes att utredningen i målet övertagits av åklagaren. Att bereda tillgång till bi- träde av offentlig försvarare i mål, som befälhavare finner sig kunna av- döma i disciplinär ordning, synes icke vara av förhållandena påkallat. En sådan anordning skulle icke heller utan olägenheter kunna praktiskt genom- föras.

De regler, som för närvarande gälla angående den på befälhavaren an— kommande slutliga prövningen av i disciplinär ordning upptagna mål, åter- finnas i 204 % SLK. Enligt detta lagrum skall, om befälhavaren finner att påföljden i det särskilda fallet ej bör stanna vid disciplinstraff1 eller erfor- derlig utredning ej kunnat vinnas om brottets beskaffenhet eller den angiv- nes straffbarhet, målet överlämnas till krigsdomstol. I sistnämnda fall äger dock befälhavaren, om saken prövas vara av synnerligen ringa vikt och

1 Med hänsyn till att enligt SLK-utredningens förslag strafformen sträng arrest icke skall bibehållas bortses i detta sammanhang från att befälhavare i regel icke äger ålägga sträng arrest.

målsägande ej för vinn-ande av ytterligare utredning påfordrar dess hänskju- tande till domstol, låta målet förfalla.

De nu angivna bestämmelserna innebära, att vid den slutliga prövningen ett avgörande kommer till stånd enligt något av följande alternativ.

1. Finner befälhavaren med stöd av utredning, som är tillfyllest för be- dömande av brottets beskaffenhet och den angivnes straffbarhet, denne vara ansvarsskyldig och förseelsen icke påkalla svårare straff än disciplinstraff, har befälhavaren att ålägga sådant straff eller, då fråga är om en mindre förseelse, i stället för disciplinstraff meddela tillrättavisning.

2. Om av utredningen framgår, att straffbart förfarande icke ligger den angivne till last, resolverar befälhavaren att vad i målet förekommit icke föranleder vidare åtgärd. Förutsättning för ett sådant avgörande är att er- forderlig utredning föreligger för ett tillförlitligt bedömande av ansvars- frågan.

3. Därest befälhavaren finner påföljden ej böra stanna vid disciplinstraff eller erforderlig utredning om brottets beskaffenhet eller den angivnes straff- barhet ej kunnat vinn-as, skall målet av befälhavaren överlämnas till veder- börande krigsdomstol. Om befälhavaren i sistnämnda fall finner saken vara av synnerligen ringa vikt och målsäganden ej påfordrar dess hänskjutande till domstol, äger dock befälhavaren låta målet förfalla. Det må framhållas, att möjligheten för befälhavare att å förebragt utred- ningsmaterial grunda ett beslut, som innefattar åläggande av bestraffning eller annat avgörande i sak, givetvis är underkastad den begränsning som följer därav att han för prövning av icke medgivna omständigheter ej har tillgång till sådana processuella befogenheter som tillkomma domstol, ex- empelvis avhörande av vittnen under ed-sansvar. Den ordning, som för närvarande gäller enligt nu berörda bestämmelser i 204 %, torde lämpligen böra bibehållas med de jämkningar, som föranledas av de nya reglerna för domstolsbehandlingen. I de fall där enligt de nu- varande bestämmelserna målet skall av befälhavaren hänskjutas till krigs- domstol, bör således målet i stället överlämnas till åklagaren. Av det förut anförda framgår, att bestämmelserna böra kompletteras med föreskrift där- om att av befälhavare upptaget disciplinmål skall förutom i de fall, som särskilt behandlats i redogörelsen för reglerna angående den förberedande utredningen och tvångsmedlen —— hänskjutas till åklagaren jämväl i fall där straffet finnes böra bestämmas till böter. Vidare torde på grund av omstän- digheter, som närmare beröras i det följande, de nu ifrågavarande bestäm- melserna böra ytterligare kompletteras med ett stadgande av innehåll, att jämväl i annat fall än förut angivits målet må hänskjutas till åklagaren, därest med hänsyn till målets beskaffenhet befälhavaren finner synnerliga skäl föreligga för målets handläggning vid domstol. Härjämte bör av skäl, som jämväl kommer att beröras i det följande, bestämmelse meddelas där- om att, då disciplinmål av befälhavaren hänskjutes till åklagaren, detta skall ske genom skriftlig resolution med angivande av den särskilda i lagen bestäm- da grund, som föranlett målet—s överlämnande till åklagaren.

Enligt 203 % SLK skall befälhavaren, innan disciplinstraff ålägges, in- hämta yttrande av vederbörande auditör rörande brottets beskaffenhet och det straff som bör åläggas. Godkännver icke befälhavaren auditörens yttran- de, äger denne anteckna sin mening till det i målet förda protokollet. Om sådan anteckning ej skett, är auditören jämte befälhavaren ansvarig för be- slutet. Därest auditörens hörande skulle medföra avsevärt uppskov med målets avgörande och det för krigslydnadens eller ordningens upprätthål- lande finnes nödigt att den felande skyndsamt bestraffas, äger befälhavaren ålägga disciplinstraff utan att yttrande från auditören inhämtats. Detsamma gäller, där i fält, på sjötåg eller eljest auditör icke finnes vid ifrågavarande avdelning av krigsmakten. Enligt föreskrift i militära bestraffningsförord- ningen ä 9 skall befälhavaren anteckna sitt beslut å förhörsprotokollet samt underteckna dets—amma med namn och tjänstebefattning. I samma författ- ningsrum föreskrives vidare att, då auditörens yttrande blivit inhämtat, be— fälhavarens beslut skall kontrasigneras av auditören samt att i de fall då yttrande icke inhämtats, ehuru auditör finnes anställd vid den ifrågavarande avdelningen, anteckning om detta förhållande jämte anledningen dälrtill skall ske å protokollet.

Av de nu återgivna bestämmelserna framgår, att befälhavaren icke är skyldig inhämta yttrande "av auditör förrän befälhavaren för egen del fun- nit omständigheterna vara sådana att disciplinstraff bör åläggas. Det torde dock helt naturligt ofta förekomma, att befälhavaren redan i ett tidigare skede rådför sig med auditören och efter sådant samråd kan finna an— ledning resolvera att ytterligare åtgärd icke är påkallad eller hänskjuta målet till domstol av någon av de anledningar, som enligt 204 & SLK föranleda ett beslut av sådant innehåll.

Det kan icke anses tillfredsställande att såsom för närvarande skyldigheten för befälhavaren att inhämta yttrande av auditören är begränsad till fall då befälhavaren för sin del finner bestraffning böra åläggas i disciplinär ord- ning. Redan den omständigheten att auditörens rådgivning är avsedd att ut- göra garanti för en riktig utövning av bestraffningsrätten torde tala för att skyldigheten för befälhavaren att rådföra sig med auditören bör gälla utan hänsyn till befälhavarens egen uppfattning om hur prövningen av målet bör utfalla. Tydligt är, att det för en riktig utövning av bestraffningsrätten kan vara av betydelse att befälhavaren inhämtar auditörens åsikt även i fråga om ett :av befälhavaren tilltänkt beslut att utan vidare åtgärd låta bero vid vad i saken förekommit eller att i stället för disciplinstraff använda tillrättavisning. Detsamma gäller i regel även i fall då befälhavaren avser att hänskjuta målet till åklagaren för fortsatt behandling vid domstol. Om ett tillämnat beslut härom har sin grund däri att befälhavaren funnit på- följden icke böra stanna vid disciplinstraff, kan befälhavaren vid förnyat övervägande i samråd med auditören finna förseelsen icke förskylla svårare påföljd än disciplinstraff och således komma att ålägga bestraffning. Därest målets tilltänkta hänskjutande till åklagaren är föranlett av att befälhava- ren funnit utredningen icke vara tillfyllest för prövning av målet i discipli-

efter eventuell komplettering av utredningen enligt anvisning av auditö— ren ålägger disciplinstraff eller meddelar tillrättavisning eller ock låter målet förfalla. Hänskjutes målet till åklagaren i anslutning till att befälha- varen beslutar om anhållande eller med anledning därav att vid domstol upptages fråga om befogenheten av befälhavarens förordnande om använ- dande av annat allmänt tvångsmedel än anhållande, torde däremot icke med samma skäl kunna göras gällande att befälhavaren ej bör äga besluta utan föregående samråd med auditören. Såsom förut angivits skall det åligga befälhavare, som förordnat om anhållande, att ofördröjligen göra an- mälan härom hos åklagaren, varigenom ansvaret för ärendets fortsatta be- handling övergår på åklagaren. Med hänsyn härtill och då uppkommen fråga om anhållande ofta torde kräva omedelbart avgörande synes det icke böra åläggas befälhavaren att i sådan-t fall inhämta yttrande av auditören. Än mindre torde anledning härtill förefinnas då fråga är om användande av annat tvångsmedel än anhållande. Det lär för övrigt kunna antagas, att be- fälhavaren utan att vara skyldig härtill likvisst skall finna sig föranlåten att i den mån så kan ske rådföra sig med auditören även i nu åsyftade fall.

I enlighet med vad nu angivits torde de nuvarande bestämmelserna i 203 å SLK böra ändras såtillvida att, med undantag för nyss angivna fall då förordnande om tvångsmedel föranleder målets upptagande vid domstol, skyldighet stadgas för bestraffningsberättigad befälhavare att innan beslut i disciplinmål meddelas vare sig beslutet innefattar ett avgörande i sak eller innebär att målet hänskjutes till åklagaren _ inhämta yttrande av vederbörande auditör angående den åtgärd, som i varje särskilt fall bör ifrå- gakomma, med föreskrift därjämte att, om disciplinstraff ålägges, auditören har att yttra sig rörande brottets beskaffenhet och det straff, som bör åläg- gas. I sistnämnda fall bör således i enlighet med vad nu gäller auditörens yttrande innehålla ej mindre anvisning å det eller de lagrum auditören anser tillämpliga än även en bestämt uttalad åsikt i straffmätningsfrågan.

Såsom förut angivits äro vissa undantag medgivna från den enligt 203 & SLK stadgade skyldigheten för befälhavare att innan disciplinstraff ålägges inhämta yttrande av auditören. För att i dessa undantagsfall yttrande icke skall behöva inhämtas förutsättes dels att auditörens hörande skulle medföra avsevärt uppskov med målets avgörande och dels att det för krigslydnadens eller ordningens upprätthållande finnes nödigt att den felande skyndsamt bestraffas. I motiven till lagen framhålles, att ifrågavarande undantagsbe- stämmelse vore avsedd att i fredstid tillämpas endast vid extraordinära till- fällen. I lagrummet föreskrives vidare, att skyldigheten att inhämta yttran- de från auditören icke gäller då i fått, på sjötåg eller eljest auditör ej finnes anställd vid den avdelning av krigsmakten, varom fråga är. Av motiven fram— går, att sistnämnda föreskrift är grundad på den presumtionen att, då en avdelning befinner sig i fält eller på sjötåg, auditörens hörande alltid skulle medföra väsentligt uppskov.

Enligt utredningens förslag skall i olikhet mot vad för närvarande gäller när ordning, kan samrådet med auditören giva till resultat att befälhavaren

av befälhavare ålagt arreststraff icke gå i verkställighet, därest den dömde vid domstol fullföljer talan mot straffbeslutet. Oavsett det uppskov med verk- ställigheten av befälhavares straffbeslut, som kommer att inträda i fall då den dömde fullföljer talan däremot, är det likväl angeläget att beslutet med- delas utan dröjsmål. Kravet på att yttrande av auditören skall inhämtas torde därför icke heller framdeles kunna undantagslöst upprätthållas. Från rättssäkerhetens synpunkt mest betydelsefullt är givetvis att befälhavaren icke ålägger bestraffning utan att yttrande från auditör inhämtats. För de fall då befälhavaren avser att begagna sin bestraffningsrätt torde följaktli- gen undantagen från regeln om skyldighet att inhämta yttrande från auditö- ren böra begränsas till sådana extraordinära tillfällen, för vilka den ovan först omnämnda undantagsbestämmelsen i gällande lag är avsedd. För fall åter där beslutet icke innefattar åläggande av straff synes undantagsbestäm- melsen lämpligen kunna givas det innehåll att slutligt beslut i målet må av befälhavaren meddelas utan att yttrande från auditören inhämtas därest dennes hörande skulle föranleda avsevärd tidsutdräkt och uppskovet skulle äventyra krigslydnadens eller ordningens upprätthållande eller eljest vålla olägenhet.

Vad angår den nuvarande bestämmelsen om att yttrande av auditör icke behöver inhämtas då den felande tillhör avdelning, som befinner sig i fält eller på sjötåg, synes tillräcklig anledning knappast föreligga vare sig att, på sätt som skett vid stadgandets tillkomst, presumera att auditörens höran- de i dylika fall alltid skulle föranleda väsentligt uppskov med målets avgö- rande eller att eftergiva den ytterligare förutsättning — äventyrande av krigs- lydnaden och ordningens upprätthållande som enligt huvud-stadgandet fordras för att målet skall kunna avgöras utan auditörens hörande. Stad- gandet lär följaktligen utan vidare kunna utgå. Däremot torde ehuru i första hand under krig och därmed jämförliga förhållanden —— alltjämt fin- nas behov av särskild föreskrift därom att skyldighet att höra auditör ej föreligger i fall då auditör icke finnes vid den ifrågavarande avdelningen.

För närvarande torde alltemellanåt förekomma, att disciplinmål hänskju- tas till krigsrätt i fall då befälhavaren finner det vara föremål för tvekan huruvida påföljden bör stanna vid disciplinstraff. Är tveksamheten beroende av att utredningen i målet icke giver stöd för ett tillförlitligt bedömande av straffmätningsfrågan och det icke låter sig göra att därutinnan komplette- ra utredningen, torde målets hänskjutande till behandling vid domstol vara fullt i sin ordning. Däremot kan det icke anses riktigt att, om utredningen giver möjlighet till ett tillförlitligt bedömande av straffmätningsfrågan, må- let likväl hänskjutes till krigsrätt därför att befälhavaren föredrager att lägga avgörandet i domstolens hand. Befälhavaren måste —— detta giver redan av- fattningen av 204 % SLK vid handen — anses skyldig att, i den mån så är möjligt, själv utöva den domsrätt, som blivit honom anförtrodd, och bör följaktligen icke vara befogad att på sätt nu angivits undandraga sig ett bestämt ståndpunktstagande i straffmätningsfrågan. Ett tillrättaläggande av det nämnda förfarandet måste få till följd en minskad tillströmning till

domstolarna av mera bagatellartade mål och framstår därför såsom särskilt angeläget i samband med de militära målens överförande till de allmänna domstolarna. Om det på sätt utredningen föreslagit kommer att åligga befäl- havaren att då målets hänskjutande till åklagaren har sin grund däri att befälhavaren funnit påföljden icke böra stanna vid disciplinstraff låta detta komma till uttryck i den skriftliga resolutionen, torde kunna påräknas en ändring av förfarandet i de åsyftade fallen i enlighet med vad ovan angivits. Någon olägenhet ur rättssäkerhetens synpunkt synes icke kunna vara för- bunden därmed. Om befälhavaren i ett fall, där enligt hans mening påfölj- den väger mellan fängelse och arreststraff, vid sitt slutliga ståndpunktstagan- de finner fängelse böra ådömas, blir ju målet föremål för behandling vid domstol och i motsatt fall kommer det lindrigare av straffen till användning.

I fall då målets hänskjutande till åklagaren har sin grund däri att erfor- derlig utredning för sakens avgörande i disciplinär ordning icke kunnat åstadkommas skall det enligt den föreslagna bestämmelsen åligga befälha- varen att giva detta tillkänna i resolutionen. Det torde kunna antagas, att en sådan ordning skall vara ägnad att föranleda särskilt aktgivande på att de möjligheter som stå till buds att åstadkomma fullständig utredning bliva vederbörligen utnyttjade.

Såsom förut nämnts skall enligt utredningens förslag utan att något av nyssangivna fall är för handen befälhavaren äga hänskjuta disciplinmål till åklagaren, därest med hänsyn till målets beskaffenhet befälhavaren finner synnerliga skäl föreligga för målet—s behandling vid domstol. Det kan exem- pelvis vara fråga om ett fall, som tilldragit sig allmän uppmärksamhet och där det med hänsyn härtill är angeläget att sakens behandling förlägges till domstol med den offentlighet, som blir en följd härav. För sådana och lik- nande fall bör det icke vara befälhavaren betaget att lägga avgörandet i domstolens hand, även om laga hinder för målets prövning i disciplinär ord- ning icke föreligger. Föreskriften om att befälhavaren även i detta fall skall i den skriftliga resolutionen angiva den i lag bestämda grunden för målets hänskjutande till åklagaren torde innefatta tillräcklig garanti för att denna möjlighet att påkalla domstolsbehandling icke missbrukas. Givetvis bör det vara tillräckligt om befälhavaren i resolutionen hänvisar till den ifrågava- rande lagbestämmelsen utan att närmare angiva det föreliggande skälet för att han anser sig icke böra själv avgöra målet.

Då fråga är om bestraffning i disciplinär ordning av hemvärnsmän, som ej äro hemvärnsbefäl, gälla i visst hänseende särskilda bestämmelser angåen- de målets handläggning. Enligt 15 å hemvärnskungörelsen den 31 maj 1940 skall nämligen i fredstid innan disciplinär bestraffning ålägges sådan hem- värnsma-n yttrande inhämtas från en särskild nämnd, kallad disciplinnämnd. Sådan nämnd skall finnas inom varje hemvärnsområde och skall bestå av tre ledamöter, valda av hemvärnsmännen inom området. Disciplinnämnden sam- manträder på kallelse av hemvärnsområdesbefälhavaren, vilken har att leda förhandlingarna, dock utan rätt att deltaga i besluten. Disciplinär bestraff- ningsrätt tillkommer varken hemvärnsområdesbefälhavare eller hemvärns—

i i & £ : t 7 ?

kretsbefälhavare, utan närmast bestraffningsberättigad befälhavare är ve- derbörande försvarsområdesbefälhavare. 1945 års hemvärnskommitté har i ett den 3 september 1946 avgivet betänkande med förslag angående hemvär- net (SOU 1946: 59) uttalat, att bestämmelserna i hemvärnskungörelsen an— gående disciplinnämnd i allmänhet syntes väl ha fyllt sitt ändamål. Kommit- tén har med anledning härav i förslag till ny hemvärnskungörelse upptagit bestämmelser, enligt vilka yttrande som .nyss sagts skall avgivas av en för hemvärnsområdet av hemvärnsmännen och extra hemvärnsmännen utsedd förtroendenämnd. Mot vad hemvärnskommittén sålunda föreslagit synes icke något vara att erinra.

I samband med tidigare utredningar har förslag framkommit att i vissa fall i disciplinmål bereda den tilltalade tillfälle att före målets slutliga av- görande personligen inställa sig inför den dömande befälhavaren. Frågan upptogs vid den utredning, som verkställdes inom justitiedepartementet med anledning av militieombudsmannens tidigare omnämnda skrivelse av den 4 juni 1932. I den därvid upprättade promemorian framhölls såsom en all- varlig brist i utredningsförfarandet i disciplinmålen att i regel den dömande befälhavaren bildade sig en uppfattning av omständigheterna enbart på grund av rapporter och protokoll, liksom att den tilltalade icke erhölle till- fälle att direkt inför befälhavaren framlägga de synpunkter han ansåge vara av betydelse för ett rättvist bedömande av saken. Enär av praktiska skäl icke kunde ifrågakomma att upphäva eller väsentligt inskränka befäl- havarens befogenhet att överlåta förhörsledningen i disciplinmål, borde till- ses, att avgörandet i största möjliga utsträckning skedde först sedan den tilltalade haft tillfälle att avgiva muntlig förklaring inför befälhavaren samt denne därvid kunnat bilda sig en mera personlig mening om den tilltalade och förseelsen genom frågor rörande förhållanden som förtjänade att när- mare belysas. Lämpligen borde även auditören vara närvarande vid sådan inställelse. I enlighet härmed upptog promemorian förslag av innehåll bland annat att, om befälhavaren ansåge målet böra avgöras i disciplinär ordning och förseelsen funnes böra föranleda sträng arrest, skärpt arrest eller vakt- arrest i mera än sex dagar, målet icke finge företagas till avgörande innan den tilltalade beretts tillfälle att avgiva muntlig förklaring inför befälha- varen. Auditören borde närvara vid inställelsen och skull-e därvid äga fram- ställa de frågor till den tilltalade, vilka han ansåge kunna tjäna till ytterligare upplysning i målet.

Över promemorian avgåvos yttranden av ett flertal civila och militära myndigheter, varvid delade meningar kommo till uttryck rörande de i före- nämnda hänseende föreslagna åtgärderna.

Såsom förut omnämnts uppdrogs därefter åt numera justitierådet R. Gyl— lenswärd att verkställa ytterligare utredning rörande behovet av ändrade regler angående det militära disciplinärförfarandet. Såvitt gällde frågan om rätt för den tilltalade att inställa sig inför befälhavaren förordade utred— ningsmannen bestämmelser av i stort sett samma innehåll som föreslagits i den tidigare depart-ementspromemorian. Med hänsyn till vad i vissa yttran—

den anförts ansågs emellertid gränsen i fråga om vaktarrest böra sättas till sådant straff i mera än åtta dagar i stället för såsom i departementsprome- morian sex dagar.

De i förevarande hänseende verkställda utredningarna ledde ej till någo författningsändring. '

Den nu förevarande frågan upptogs sedermera av processlagberedningen i dess förslag till ändringar i SLK. Beredningen anför härutinnan (SOU 1944: 10 s. 377) :

Med hänsyn till vikten av att någon omständighet av betydelse ej lämnades obe- aktad ävensom till de olägenheter, som i övrigt vore förenade med ett avgörande på enbart skriftligt material, syntes förslaget om rätt för den tilltalade att i vissa fall höras personligen inför den dömande befälhavaren vara värt beaktande. I ett av beredningen upprättat utkast till ändringar i strafflagen för krigsmakten, vilket för yttrande tillställts vissa myndigheter och sammanslutningar, hade på grund härav upptagits bestämmelser av ll huvudsak samma innebörd som i detta avseende föreslagits vid de tidig-are utredningarna; vid inställelsen inför befälhavaren skulle auditören i regel vara närvarande. Tillfälle till inställelse inför befälhavaren skulle dock lämnas den tilltalade endast om anledning förekomme att ålägga vaktarrest i mera än tio dagar eller ock skärpt arrest eller sträng arr-est; som ytterligare förut- sättning stadgades, att det funnes kunna ske utan avsevärd olägenhet.

Förslaget hade avstyrkts av föreningen Sveriges krigsdomare och auditörer även- som av överkrigsfiskalsämbetet, av föreningen under framhållande av den ökade arbetsbörda, som skulle föranledas av auditörens närvaro vid inställelse inför be- fälhavaren.

Överbefälhavaren hade uttalat, att möjligheten för den tilltalade att inför befäl- havaren avgiva muntlig förklaring otvivelaktigt innefattade vissa .fördelar men även komme att medföra olägenheter. I sistnämnda hänseende hade erinrats bland annat, att befälhavarens tid komme att än mera tagas i anspråk för uppgifter, som låge utanför hans egentliga verksamhetsområde, och att förfarandet kunde fördröjas. Med hänsyn till de fördelar, som förslaget kunde innebära, hade överbefälhavaren dock tillstyrkt dess genomförande med den ändringen, att tillfälle till muntlig för- klaring bereddes den tilltalade då anledning förekomme att ålägga disciplinstraff av skärpt eller sträng arrest eller där befälhavaren eljest funne det erforderligt.

I anledning av vad sålunda förekommit hade beredningen vid ytterligare övervä- gande av hithörande spörsmål funnit sig böra vidtaga vissa jämkningar i förhållan- de till det tidigare utkastet. Som förutsättning för den tilltalades hörande hade an- setts böra stadgas, att anledning förekomme att ålägga disciplinstraff av skärpt arrest eller sträng arrest och att hörandet kunde ske utan avsevärd olägenhet. Befälhava- ren hade vidare ansetts böra äga förordna, att inställelsen skulle ske inför audi- tören. Vid inställelse inför befälhavaren borde auditören vara tillstädes, om det kunde ske utan avsevärd olägenhet; han borde därvid äga framställa de frågor till den tilltalade, vilka han ansåge kunna tjäna till upplysning i målet. Liksom vid förhör enligt 202 % strafflagen för krigsmakten borde — om ej i krig hinder härför mötte —— i korthet antecknas vad vid förhöret huvudsakligen förekommit.

I sin förenämnda till utredningen överlämnade skrivelse av den 2 april 1946 framhåller militieombudsmannen, att en bestämmelse, enligt vilken till- fälle bereddes den tilltalade att i vissa fall inställa sig personligen inför den dömande befälhavaren, otvivelaktigt utgjorde en garanti för att vissa om- ständigheter, som den tilltalade kun-de vilja åberopa, komme till befälhava- rens kännedom. I betraktande av att skärpt arrest ytterst sällan tillämpades och att vittgående inskränkningar gällde i fråga om befälhavares rätt att

ålägga sträng arrest hade enligt militieombudsmannens mening den av pro- cesslagberedningen föreslagna modifikationen i förutsättningarna för att personlig inställelse skulle förekomma i hög grad förminskat betydelsen av den ifrågavarande anordningen

Sasom framgår av den nu lämnade redogörelsen har processlagberedning- ens slutliga ständpunktstagande i nu förevarande fråga varit beroende av erinringar som framställts mot ett beredningens tidigare utkast, enligt vilket inställelse inför den bestraffningsberättigade befälhavaren skulle ske i vä- sentligt större utsträckning än enligt det slutliga förslaget. De erinringar, som framställdes från militärt håll, gingo ut på att ett genomförande av ut- kastets bestämmelser skulle medföra att befälhavarens tid komme att än mera än tidigare tagas i anspråk för uppgifter, som läge utanför hans egent— liga verksamhetsområde, och att förfarandet kunde fördröjas.

En oeftergivlig förutsättning för att militär befälhavare skall få sig anför- trodd bestraffningsrätt måste vara att tillräcklig tid står honom till buds för fullgörande av de åligganden, som från rättssäkerhetens synpunkt anses böra ingå i bestraffningsrättens utövande. Upplysningar, som inhämtats från på- gående militära utredningar, torde giva vid handen, att möjlighet icke sak— nas att bereda regementschefer och likställda befälhavare sådan lättnad i andra icke rent militära arbetsuppgifter att de i den utsträckning, som från angivna synpunkt anses erforderlig, skola kunna påtaga sig de ålig- ganden, varom nu är fråga. Den arbetsökning för auditörerna, som blir en följd härav, torde icke heller få utgöra hinder för en tillfredsställande lös- ning av föreliggande fråga.

För att det syfte, som avses med nu ifrågavarande reform, skall bliva nöj- aktigt tillgodosett kan det icke anses tillfyllest med regler av den mer eller mindre begränsade räckvidd, som förordats i de tidigare förslagen. I varje fall torde för syftets vinnande vara erforderligt att den tilltalade utan be— gränsning blir berättigad att själv påkalla att bliva hörd inför den bestraff- ninngeriittigade befälhavaren. Med iakttagande härav och med utgångs- punkt från att i enlighet med SLK-utredningens förslag de nuvarande straff- formel'na sträng arrest och skärpt arrest komma att avskaffas synes lämp- ligen böra föreskrivas att, då anledning förekommer att ålägga arrest i mera än åtta dagar, den tilltalade skall höras inför den bestraffningsberättigade befälhavaren samt att på begäran av den tilltalade så jämväl skall ske in- nan disciplinstraff i andra fall ålägges. För stadgandets tillämpning bör —— i överensstämmelse med processlagberedningens förslag såsom förutsätt- ning gälla, att den tilltalades hörande kan ske utan avsevärd olägenhet. Vi- dare torde, likaledes i anslutning till beredningens förslag, böra föreskrivas, att befälhavaren må förordna att inställelsen i stället skall äga rum inför auditören, om inställelse inför befälhavaren är förenad med avsevärd olägen- het, att auditören bör vara närvarande vid inställelse inför befälhavaren, om det kan ske utan avsevärd olägenhet, att auditören därvid äger framställa de frågor till den tilltalade, vilka han anser kunna tjäna till upplysning i målet, samt att vad vid förhöret förekommit skall i korthet antecknas. 11—463397

Talan mot befälhavares beslut i disciplinmål och verkställighet av sådant beslut.

Enligt 209 % SLK äger den, som blivit belagd med disciplinstraff och ej åtnöjes med beslutet, att fullfölja talan hos krigshovrätten genom besvär. Behörighet att anföra besvär tillkommer icke målsägande eller åklagare utan endast den dömde. Besvärstiden är den för brottmål i allmänhet stadgade eller tjugu dagar. Då såsom tidigare nämnts av befälhavare ålagt disciplin- straff skall verkställas utan hinder av anförda besvär, räknas emellertid besvärstiden från den dag straffet avslutades. Besvären kunna för vidare be- fordran till krigshovrätten även avlämnas till befälhavaren. Beträffande prövningen av besvären gäller. att krigshovrätten äger >>utlåta sig om och i vad mån det undergångna straffet bör räknas klaganden till last ävensom angående befälhavarens förhållande».

Med hänsyn till den prövning, som i sistnämnda hänseende åligger krigs— hovrätten, är i 69 å andra stycket RLK stadgat att då besvär anföres över beslut, varigenom befälhavare ålagt disciplinär bestraffning, överkrigsfiska- len skall lämnas tillfälle att yttra sig över besvären. Domstolens prövning av »befälhavarens förhållande» har således förutsatts vara beroende av att ansvarsyrkande framställes av vederbörande åklagare. Besvären bruka även utställas till delgivning med befälhavaren.

Om överkrigsrätt trätt i verksamhet (27—29 åå RLK) är i krigshovrättens ställe sådan domstol besvärsinstans vid fullföljd av talan mot befälhavarens straffbeslut i disciplinmål.

Enligt 1881 års strafflag för krigsmakten tillkom liksom nu besvärsrätt endast den dömde. I fråga om besvärsinstansen gällde däremot delvis andra bestämmelser än de ovan återgivna. Talan skulle fullföljas hos den domstol under vilken den befälhavare som ålagt bestraffningen med avseende å äm- betsfel lydde. Då enligt nämnda lag officerare skulle svara inför krigs- hovrätten såsom första instans, innebar nyssnämnda bestämmelse, att talan skulle fullföljas mot straffbeslut, som meddelats av officer, hos krigshov- rätten och mot straffbeslut, som meddelats av underofficer, hos vederbö- rande krigsrätt. Denna anordning torde ha varit föranledd av att jämväl enligt föreskrift i 1881 års lag det ålåg domstolen att utlåta sig icke blott om och i vad mån det undergängna straffet borde räknas klaganden till last utan även angående befälhavarens förhållande. I 1914 års proposition an- fördes, att det syntes oegentligt att klagan i disciplinmål skulle bedömas av krigsrätt endast i de sällan förekommande undantagsfall, då underofficer ägde bestraffningsrätt över honom underlydande, samt att det därför an- setts böra överlämnas åt krigsöverdomstol att omedelbart döma över alla beslut, varigenom befälhavare ålagt disciplinär bestraffning, oavsett om han innehade officers grad eller icke.

Enligt 206 % må tillökning i bestraffningen ej åläggas för förseelse, som är att hänföra till disciplinmål och för vilken den felande blivit disciplinärt bestraffad. Bestämmelsen innebär, att saken är slutligt bedömd genom det

av befälhavaren meddelade straffbeslutet och därefter icke kan ånyo uppta- gas vare sig i disciplinär ordning eller av domstol; dock anses ett disciplinärt straffbeslut icke utgöra hinder för sakens upptagande vid domstol, om vid den senare prövningen brottsligheten finnes vara av beskaffenhet att ansvars- frågan icke kunnat prövas i disciplinär ordning (NJA 1931 s. 539).

Disciplinstraff, som blivit ålagt av befälhavare, skall enligt 207 % SLK där så ske kan genast verkställas. Att besvär blivit anförda mot straffbeslutet hindrar således icke dess verkställande, liksom ej heller den omständighe- ten att den bestraffa-de vid domstol står under tilltal för annat brott. Om han hålles häktad för brott, som hör till domstols upptagande, får dock disciplinstraff icke verkställas.

Enligt 208 ; åligger det befälhavare, som i disciplinmål ålagt straff, att befordra detta till verkställighet. Har han icke själv tillgång till häkte, där straffet kan verkställas, skall han anmäla förhållandet hos befälhavare, som under sin uppsikt har häkte, där straffet lämpligen bör avtjänas, var- efter det åligger denne att förordna om verkställighet.

Beträffande innehållet i utländsk lagstiftning i de hänseenden varom nu är fråga må anmärkas följande. Enligt norsk lag —— lov om den militaere disciplinmr- och politimyndighet äger den som blivit belagd med disciplinstraff genom beslut av befälha- vare, som själv är underställd högre disciplinärmyndighet, inom tjugufyra timmar därefter begära att saken upptages till förnyad prövning av närmast högre disciplinärmyndighet och denna myndighets beslut kan på motsvarande sätt dragas under prövning av högre chef. Har såsom bestraffning använts bötesstraff eller arrest kan under fredstid klaganden bringa saken under slutlig prövning av disciplinärmyndighet i tredje instans (kommenderande general eller amiral). Anförande av klagomål medför att med straffets verk— ställande skall anstå därest detta utgöres av böter eller arrest. I andra fall äger den chef, hos vilken klagan föres, att förordna om uppskov med verk- ställigheten. Vid prövningen av straffbeslutet i högre instans skall bestraff- ningen, om den finnes oförtjänt eller för sträng, upphävas eller nedsättas. Finnes bestraffningen för mild kan den skärpas. Det åligger envar överord- nad, med disciplinär bestraffningsrätt utrustad chef att ha tillsyn över un- derordnade befälhavares handhavande av bestraffningsrätten och att obero— ende av klagomål undanröja olagliga eller obefogade och nedsätta för högt utmätta straff. Om den högre befälhavaren finner den ålagda bestraffningen för mild, kan han väl icke, med mindre den bestraffade begärt ompröv- ning av beslutet, skärpa bestraffningen men äger i sådant fall förordna, att saken skall bliva föremål för åtal vid domstol. Den som enligt befälhavares beslut blivit belagd med disciplinstraff äger inom en frist av tjugufyra tim- mar påkalla, att saken i stället skall bliva föremål för åtal vid domstol med verkan att befälhavarens straffbeslut icke går i verkställighet.

Enligt dansk lag — Militan— Retsplejelov —— gäller att den, som blivit be- lagd med disciplinstraff (Straf uden Dom) genom beslut av befälhavare som

är underställd chef med myndighet såsom s. k. rättegångschef, äger påford- ra att saken upptages till förnyad prövning av rättegångschefen. Även obe- roende av att klagomål anföres åligger det rättegångschefen, vilken har att öva tillsyn över underordnades handhavande av dem tillagd bestraffnings- rätt, att till omprövning upptaga av underordnade meddelade beslut, var— igenom disciplinstraff ålagts. Vid den prövning, som sålunda åligger rätte- gångschefen, skall denne, om han finner bestraffning ha kommit till använd- ning i fall där utrymme icke finnes för utövande av disciplinär bestraff— ningsrätt, upphäva straffbeslutet och hänvisa saken till domstol. Finner rättegångschefen att ålagt straff eljest är olagligt eller oförtjänt eller för strängt, skall han upphäva eller nedsätta straffet. Däremot äger han icke i nä- got fall skärpa straffet. Klagan hos rättegångschefen föranleder att straffets verkställighet uppskjutes i avbidan å rättegångschefens beslut. Den dömde äger med undantag för vissa särskilt angivna fall — påfordra att saken i stället skall upptagas vid domstol. Framställning härom, som skall göras inom en frist av fyrtioåtta timmar, föranleder att befälhavarens straffbeslut icke verkställes.

I finsk lagstiftning ordningsstadga för krigsmakten — äro särskilda bestämmelser icke meddelade rörande klagomål av den som blivit belagd med disciplinstraff (ordningsstraff) utan ordningsstadgan innehåller endast allmänna föreskrifter angående underlydandes anförande av klagomål och kontroll över att klagomålen bliva vederbörligen behandlade. Åläggande av ordningsstraff hindrar icke förseelsens åtalande vid domstol, där densammas beskaffenhet det påkallar.

Enligt schweizisk lagstiftning äger den som av befälhavare eller kantonal militärmyndighet blivit belagd med disciplinstraff överklaga straffbeslutet. i förra fallet hos närmast högre befälhavare och i senare fallet hos edsför— bundets militärdepartement, därvid i båda fallen det av överklagandet för- anledda avgörandet gäller såsom slutligt beslut. Straffbeslut som i första instans meddelats av edsförbundets militärdepartement överklagas hos för- bundsrådet. Överklagande hindrar icke i något fall omedelbar verkställig- het av ålagt straff.

Av den ovan lämnade översikten framgår, att hos oss gällande regler för omprövning av befälhavares straffbeslut och verkställandet av sådana beslut i väsentliga hänseenden avvika från vad härutinnan gäller på andra håll. Enligt vår lagstiftning ankommer omprövningen uteslutande på domstol med överrätt _ krigshovrätten eller överkrigsrätt — såsom första klagoin- stans och befälhavarens beslut går i verkställighet utan hinder av att det 0 j vunnit laga kraft. I dansk och norsk lagstiftning anvisas två vägar för er— hållande av rättelse i befälhavares straffbeslut sålunda att den till straff fällde äger påkalla antingen att saken i stället upptages av domstol i första instans eller ock att beslutet omprövas av högre militär chef. I förstnämnda fall blir det icke fråga om verkställighet av befälhavarens beslut, vilket då utan vidare förfaller, och jämväl överklagande hos högre chef föranleder an—

tingen utan vidare eller efter förordnande av denne att den underordnade befälhavarens straffbeslut icke före omprövningen går i verkställighet. Även oberoende av klagan ankommer det enligt dansk och norsk lagstiftning på överordnad chef att då anledning därtill förekommer vidtaga rättelse av un- derordnade befälhavares straffbeslut. Enligt finsk och schweizisk lagstiftning förekommer icke någon omprövning genom sakens upptagande vid domstol utan endast efter klagan hos högre militär chef eller ämbetsmyndighet.

De nu ifrågavarande reglerna i SLK avvika även från vad hos oss enligt instruktioner och motsvarande författningar gäller angående överklagande och verkställighet av beslut, som meddelats vid utövning av den särskilda disciplinära bestraffningsrätt, som tillkommer chefsmyndigheterna vid vissa verk och inrättningar inom försvarsväsendet och den civila förvaltningen. Beslut om åläggande av sådana disciplinära bestraffningar som här kunna ifrågakomma varning, mistning av lön, suspension från tjänst och lön och i vissa fall skiljande från tjänsten —— överklagas i administrativ ordning. Beslutet kan förbindas med särskilt förordnande av chefsmyndigheten att den felande skall, till dess beslutet vinner laga kraft, vara avstängd från tjänstgöring och sådant förordnande går i verkställighet utan hinder av att besvär anföras.

Då det gäller den disciplinära bestraffningsrätten på det militära området är det utan närmare motivering uppenbart, att kravet på att möjlighet skall stå till buds att hos domstol påkalla omprövning av meddelade straff- beslut i rättssäkerhetens intresse måste vidhållas. Det synes förklarligt, att detta krav icke på samma sätt gör sig gällande i fråga om den civila discipli- nära bestraffningsrätten, som huvudsakligen är inskränkt till åsidosättande av förpliktelser i ett på åtaga-nde grundat tjänsteförhållande och där på- följderna väsentligen bestå i mi-stning av med tjänsteförhållandet förenade förmåner. För den militära bestraffningsrättens vidkommande lär det icke vara av förhållandena påkallat att med förebild från dansk och norsk lag- stiftning jämväl införa möjlighet till överprövning av straffåläggandena ge- nom högre militär chef. Att på detta sätt komplettera den till domstol förlagda överprövningen skulle uppenbarligen icke blott vara obehövligt utan även vara ägnat att komplicera genomförandet av en på tillfredsställande sätt ord- nad domstolsprövning.

Vid handläggningen i krigshovrätten av besvär över beslut, varigenom be- fälhavare ålagt disciplinär bestraffning, är för närvarande förfarandet ute- slutande skriftligt. Enligt från krigshovrätten inhämtad upplysning torde åtminstone under de tio sista åren icke någon gång ha förekommit att _— på sätt 27 kap. 15 & RB anvisar _— muntligt förhör hållits i dit fullföljda discip- linmål. I sitt förenämnda förslag till lag om ändring i vissa delar av SLK förordar processlagberedningen bibehållande av den nuvarande ordningen för överklagande av befälhavares stra-ffålägganden i disciplinmål. Talan skall sålunda liksom nu fullföljas hos krigshovrätten och rättsmedlet skall alltjämt vara besvär. Detta sistnämnda innebär ett avsteg från nya Rst fullföljdssystem, i det att besvär eljest är rättsmedel allenast för talan mot

avgöranden, som icke avse själva saken utan till målet hörande frågor, som blivit föremål för avgörande utan att domstolen därmed inlåtit sig på någon materiell prövning, d. v. s. i regel frågor av processuell natur. Med den av processlagberedningen föreslagna anordningen skulle i här avsedda mål för- farandet i krigshovrätten alltjämt bliva åtminstone i huvudsak skriftligt. En— ligt nya RB: s regler skall nämligen i besvärsmål huvudförhandling icke förekomma Det bör vidare beaktas, att det tilltänkta skriftliga förfarandet vid disciplinmålens behandling 1 kr1"shov1atten i visst avseende kommer att förete avvikelse från förfarandet i andra besvärsmål. Enligt nya RB: s reglei lör förfarandet i besvärsmål äger hov1ätten förelägga motparten att inkom- ma med skriftlig förklaring och förordna om den ytterligare skriftväxling. som kan finnas erforderlig. Vad sålunda föreskrives blir för disciplinmålens del utan betydelse, då i sådana mål någon motpart till klaganden icke fin— nes. Det kan i detta sammanhang anmärkas, att beredningen i sitt förslag till lag angående ändring i vissa delar av RLK icke upptager någon motsva— righet till den nuvarande bestämmelsen 1 69% att tillfälle skall beredas öve1- krigsfiskalen att yttra sig i anledning av besvär över beslut, varigenom befäl— havare ålagt disciplinär bestraffning. Denna bestämmelse har sin grund däri att det såsom förut nämnts ankommer på krigshovrätten att med anledning av besvären även pröva >>befälhavarens förhållande». Processlagberedningen anmärker, att enligt uttalande av krigshovrätten dylik 1emiss till överkrigs- fiskalen föranledde tidsutdräkt med målens avgörande och att överkrigs- fiskalens yttrande ej vore erfordeiligt, enär krigsöverdomstol, om den vid sin prövning funne befälhavaren ha förfarit felaktigt vid handläggningen av målet, alltid komme att överlämna handlingarna till överkrigsfiskalen för vederbörlig åtgärd. Enligt vad utredningen inhämtat av vederbörande i krigs— hovrätten vore det om en omläggning av förfarandet skedde i enlighet med processlagberedningens förslag. att läkna med att såsom för närvarande besvären komme att utställas till delgivning med den befälhavare, som ålagt

bestraffningen. Denna anordning vore nämligen fortfarande erfordeilig med hänsyn till att för målens prövning tillräckliga upplysningar mången gånr- icke

stode att hämta u1 de militära iöihörsprotokollen. Vid genomförande av den av processlagberedningen föreslagna ordningen skulle således målens behandling i krigshovrätten komma att bestå i föredragning av protokollet över den mi- litära utredningen, besvärsinlagan med därvid eventuellt fogade handlingar samt befälhavarens yttrande. Härjämte skulle liksom för närvarande munt— ligt förhör kunna förekomma. Härom gäller enligt nya RB:s regler för be— svärsförfarandet, att, om det finnes erforderligt för utredningen att part eller annan i hovrätten höres muntligen, hovrätten har att förordna därom på sätt den finner lämpligt.

Självfallet kan det icke förutsättas, att de anordningar i avseende å det militära utredningsförfarandet i disciplinmål, som av utredningen förordats. utgöra garanti för att utredningarna i fråga om fullständighet och tillförlit- lighet över lag skol-a bliva av den beskaffenhet att de utan vidare lämpa sig såsom underlag för en överprövning av målet hos domstol. Härvidlag bör

även beaktas, att bristfälligheter i det skriftliga material, som tillhandahålles domstolen, även kan ha sin grund däri att förhörsprotokollet icke fullstän— digt eller med tillräcklig utförlighet återgiver vad som framkommit vid den militära utredningen. Redan vad nu anmärkts torde vara ägnat att ingiva be- tänkligheter mot en på skriftligt förfarande grundad överprövning av de mål, varom här är fråga, detta så mycket mera som ett avhjälpande av bris- ter i det skriftliga utredningsmaterialet med anlitande av upplysningar, som av befälhavaren lämnas i infordrat yttrande, knappast kan anses tillfreds- ställande. Såsom förut nämnts brukar för närvarande yttrande från befäl- havaren regelmässigt inhämtas. Enligt nu tillämpad ordning erhåller kla- ganden icke del av yttrandet. Även om en ändring härutinnan sker torde, frånsett den tidsutdräkt som skulle bliva en följd av yttrandets kommuni— cering med klaganden, förhållandena likväl icke bliva tillfredsställande. Sålunda torde beträffande flertalet av dem, som beröras av meddelade straffålägganden, kunna förutsättas att de icke själva skola vara i stånd att på nöjaktigl sätt i skrift framlägga de erinri gar, vartill befälhavarens yttrande kan giva anledning. Visserligen kan såväl för närvarande som enligt den nya rättegångsordningen i besvärsmål anställas muntligt förhör för kom- plettering av utredningen. Såsom förut nämnts förekomma för närvarande i krigshovrätten icke alls muntliga förhör i dit fullföljda disciplinmål. Det torde kunna förutsättas att, om enligt processlagberedningens förslag det nya besvärsförfarandet göres tillämpligt å sådana mål, även efter process— reformens genomförande muntliga förhör i disciplinmål skola komma att höra till undantagen. Sålunda måste givetvis alltjämt tillbörlig hänsyn tagas till att en inställelse vid överrätt i allmänhet vållar vida större kostnader och besvär än personlig närvaro i underinstans. I motiven till nya RB har också angivits, att besvärsförfarandet är avsett att bliva ett i stort sett skrift- ligt förfarande.

Av det ovan anförda torde framgå, att för disciplinmålens vidkommande en på huvudsakligen skriftligt förfarande grundad domstolsprövning icke kan anses ändamålsenlig och att undersökningen bör inriktas på möjligheten att införa en ordning, enligt vilken tillfälle regelmässigt kan beredas klagan- den atl inför domstolen muntligen framlägga sin sak. Det torde med det an— förda jämväl vara påvisat att, även om ett förenklat muntligt förfarande kan komma till användning, svårigheter möta att förlägga ett sådant för- farande till överrätt.

Såsom förut nämnts skall enligt gällande bestämmelser disciplinstraff, som blivit ålagt av befälhavare, gå i verkställighet utan hinder av att besvär anförts. I följd härav räknas besvärstiden från den dag verkställigheten av- slutades och domstolen har att utlåta sig över huruvida och i vad mån det undergångna straffet skall räknas klaganden till last. 1901 års krigslagstift— ningskommitté omnämner, att enligt dansk och norsk lagstiftning befäl- havares straffåläggande icke verkställdes därest den till straff fällde pä- kallade att saken i stället upptoges vid domstol, samt anför att kommittén tagit i övervägande huruvida en liknande anordning borde i rättssäkerhetens

intresse i större eller mindre utsträckning införas även hos oss. Om så sked- de, fortsätter kommittén, vore det emellertid att befara att rätten att få mål av ifrågavarande beskaffenhet hänskjutna till domstol skulle komma att missbrukas allenast för erhållande av uppskov med ålagda bestraffningar och att därigenom syftet med den disciplinära bestraffningen ofta skulle komma att till men för disciplinen inom krigsmakten mer eller mindre för- felas. Kommittén hade därför stannat vid den meningen, att den hos oss härutinnan gällande lagstiftningen borde såsom bäst överensstämmande ] med disciplinstraffens natur och ändamål till sina huvudgrunder bibehållas | oförändrad. * Det ligger i sakens natur att den nuvarande ordningen att icke tillåta an- förande av besvär över befälhavares straffbeslut förrän straffet redan verk- ställts måste vara ägnad att minska användandet av besvärsråtten. Även om det icke kan med bestämdhet utrönas i vad mån anordningen haft denna verkan, torde verkställd statistisk undersökning dock berättiga till vissa slutsatser härutinnan. Denna undersökning, för vilken redogjorts i annat sammanhang (s. 24), har utvisat, att antalet av befälhavare ålagda discipli- , nära bestraffningar utgjort 1937 2296 och 1942 16952 samt att besvär i | disciplinmål hos krigshovrätten anförts under 1937 i 11 fall och under 1942 i 66 fall, motsvarande 0,48 resp. 0,31 procent av antalet under året av befäl- havare ålagda bestraffningar. Den tidigare redogörelsen för ifrågavarande undersökningar innehåller även jämförande upplysningar angående fullföljds- frekvensen i kriminella mål, som upptagas av häradsrätter, rådhusrätter och polisdomstolar. Jämförelsen utvisar att fullföljdsfrekvensen är betydligt större i de allmänna målen. Då det ansetts, att personer i befälsställning kunna antagas ha större intresse än meniga att utverka domstolens förklaring ; att redan undergånget disciplinstraff icke skall räknas vederbörande till last, har särskilt undersökts dels i vad män i disciplinmål besvär anförts av per— soner i befälsställning och dels i vad mån av befälhavare ålagda bestraff— ningar avsett personer tillhörande denna kategori. Denna undersökning har givit vid handen, att av antalet under 1937 och 1942 hos krigshovrätten an- förda besvär —— 11 resp. 66 härrörde 9 resp. 32 från personer i befälsställ- ning, motsvarande 81,82 rasp. 48,48 procent av hela antalet under året anförda besvär. Antalet personer i befälsställning, som av befälhavare fällts till discip- linstraff, utgjorde i förhållande till hela antalet av befälhavare disciplinärt bestraffade under 1937 18,16 procent och under 1942 20,66 procent.

Från rättssäkerhetens synpunkt måste en anordning, som alldeles uteslu- ter möjligheten att erhålla omprövning av befälhavares straffbeslut förrän ålagt arreststraff redan gått i verkställighet framstå såsom i hög grad otill- fredsställande. Resultatet av de gjorda statistiska undersökningarna torde i sin mån belysa detta redan i och för sig uppenbara förhållande. Det nu an- förda lär tillräckligt motivera en ändring därhän att, då arreststraffålagts, _ tillfälle beredes den lagförde att före verkställigheten påkalla omprövning ; av befälhavarens beslut. Å andra sidan torde det icke kunna bestridas, att syftet med den disciplinära bestraffningsrätten skulle till men för disciplinen

mer eller mindre förfelas om verkställigheten av ålagda arreststraff bleve fördröjd i avbidan på en tidsödande domstolsprövning. Tillbörligt hänsyns- tagande härtill förutsätter, att den tidrymd, inom vilken omprövning av be- fälhavarens beslut skall påkallas, i möjligaste mån begränsas och att, i fall då omprövning begåres, domstolen upptager och slutför saken inom kortast möjliga tid.

Genomförandet av en sådan ordning som den nu antydda torde förutsätta, att omprövningen av befälhavarens beslut blir förlagd till underrätt. Tidigare har framhållits, att även det nuvarande besvärsförfarandets omläggning till muntlig förhandling förutsätter att prövningen förlägges till underrätt.

Beträffande den av SLK-utredningen föreslagna nya strafformen disciplin- bot torde visserligen, såsom i det följande närmare angives, samma betänk- ligheter mot omedelbar verkställighet icke göra sig gällande som i fråga om arreststraffet. Även om med hänsyn härtill olika bestämmelser komma att gälla i fråga om arreststraff och disciplinbot i "avseende å förutsättningarna för verkställighet av straffet, är det likväl, på sätt jämväl framgår av det följande, uppenbart att beträffande båda strafformerna enahanda regler böra tillämpas i fråga om ordningen för straffbeslutens omprövning.

Den närmare utformningen av de regler! som böra gälla i fråga om den lagfördes rätt att påkalla domstolsbehandling, blir i åtskilliga hänsenden be- roende av huruvida sådan rätt bör tillkomma även vederbörande åklagare. Det förhållandet att åklagaren icke såsom part medverkar vid förfarandet inför befälhavaren har givetvis sin grund däri att förfarandet inför denne måste inskränkas till en mera summarisk behandling och torde därför icke i och för sig utgöra något skäl för att även domstolsförhandlingen bör äga rum utan att åklagaren inträder såsom part i målet. Uppenbart är i varje fall, att åklagaren bör medverka vid införskaffandet och framläggandet av det ytterligare utredningsmaten'al, som kan vara erforderligt för domstolens prövning. Domstolsförhandlingen skulle eljest komma att allt för mycket av- vika från den ackusatoriska princip, som numera ligger till grund även för straffprocessen. Det synes naturligt att åklagaren då också bör ha möjlighet att föra den talan, vartill utredningen kan giva anledning. En annan ordning skulle icke tillgodose det allmännas intresse av att i varje brottmål erhålles ett såvitt möjligt materiellt riktigt avgörande.

Det intresse som sålunda gör sig gällande från allmän synpunkt torde även böra föranleda, att åklagaren skall äga föranstalta om sakens uppta- gande vid domstol jämväl i fall, då den lagförde icke påkallat omprövning av befälhavarens beslut. En sådan ordning bereder möjlighet för åklagaren att ingripa bland annat i fall där straffet bestämts så lindrigt att i jämfö- relse med andra fall en påtaglig ojämnhet i straffmätningen föreligger. Den ifrågavarande anordningen förutsätter, att åklagaren i alla förekommande bestraffningsärenden får till sig överlämnade förhörsprotokollet och därtill hörande handlingar. Den granskning av handlingarna, som kommer att åligga åklagaren för avgörande av huruvida åtgärd från hans sida är på-

kallad, torde i övervägande antalet fall kunna förutsättas komma att kräva endast jämförelsevis ringa tid.

I fall då åklagaren finner anledning att draga saken under domstols pröv— ning torde, vare sig den lagförde för sin del påkallat omprövning eller ej, åklagarens ingripande lämpligen böra ske genom att den lagförde i vanlig ordning instämmas till domstolen, som därefter utan hinder av det av be- fälhavaren meddelade straffbeslutet prövar stämningsyrkand-ena. Har den lagförde själv påkallat omprövning av beslutet, synes det böra åligga åkla- garen att instämma sin talan i det mål, som upptages med anledning av den lagfördes klagan, och i andra fall att hos domstolen ansöka om stämning inom tre veckor från den dag befälhavarens beslut meddelades. Sedan dom— stolens avgörande fallit i mål, som upptagits med anledning av den lag- fördes klagan, eller den angivna tiden av tre veckor utgått, bör åklagaren icke vidare äga väcka talan angående den sak, som blivit prövad genom be- fälhavarens beslut. Om domstolens avgörande överensstämmer med befäl— havarens beslut, torde domen böra gå ut på att ändring ej göres i beslutet och i annat fall att befälhavarens beslut upphäves och ersättes med det av- görande, som innefattas i domen-

Den nu föreslagna ordningen, enligt vilken befogenhet skall tillkomma även åklagare att vid domstol påkalla omprövning av befälhavarens beslut, torde vara ägnad att avhålla den lagförde från att påkalla domstolsprövning alle— nast i syfte att vinna det anstånd med verkställigheten av ålagt arreststraff. som blir en följd av klagorättens begagnande. Om vederbörande icke har befogad anledning till missnöje med straffbeslutet, måste uppenbarligen ett sådant missbruk av klagorätten motverkas av vetskapen om att även en för— höjning av straffet kan bliva en följd av att målet under åklagarens med- verkan blir uttömmande behandlat vid domstolen.

För upptagande av mål varom nu är fråga bör självfallet, vare sig om— prövningen av befälhavarens beslut påkallas av den dömde eller av åklaga- ren, endast viSS bestämd domstol vara behörig. Såsom lämpligr regel synes böra gälla att målet skall upptagas av den domstol, som handlägger mål från den avdelning, vid vilken den befähavare som meddelat beslutet utövade be— straffningsrätt vid tiden för beslutet. I de fall då enligt utredningens förslag hovrätt undantagsvis skall vara första domstol i militära mål bestämmes jämväl behörigheten hovrätterna emellan enligt samma regel.

Såvitt gäller mål, som av åklagaren dragits under domstols prövning, bör i fråga om förfarandet gälla de regler som eljest föreslagits för militära brott- mål. Före stämningen bör sålunda målet ha så beretts, att det—samma omedel- bart kan upptagas vid huvudförhandling. Enär regelmäs'sigt fråga blir om erkända förseelser, som av åklagaren hänskjutas domstolen för omprövning av befälhavarens straffmätning, torde med hänsyn till redan verkställd mili— tär utredning förundersökningen ofta kunna begränsas eller helt undvaras. Erinras må att i annat sammanhang föreslagits att, om vid militärt förhör fullständig utredning åstadkommits om brottet. åtal må väckas utan att för- undersökning ägt rum.

Då det gäller den lagfördes rätt att påkalla omprövning vid domstol av befälhavarens beslut synes förfarandet lämpligen kunna i huvudsak genom— föras efter nedan angivna riktlinjer.

Omprövning a-v straffbeslutet torde böra påkallas i skriftlig inlaga, som ingives till den bestraffningsberättigade befälhavaren eller vederbörande kom. panichef eller motsvarande befattningshavare, där sådan finnes, med skyl- dighet för denne att vidarebefordra inlagan till den bestraffningsberättigade befälhavaren. Det bör åligga klaganden att i inlagan angiva det beslut, som klagan avser, och de yrkanden, han framställer, samt uppgiva de vittnen el- ler sakkunniga, som han önskar hörda inför rätten, ävensom vad han avser att styrka genom deras hörande. Anvisning om vad klagoskriften sålunda skall innehålla bör lämnas i straffbeslutet, som delgives den lagförde genom överlämnande av avskrift därav. Klaganden bör efter framställning till be— fattningshavare, som har att mottaga klagoskriften, äga erhålla biträde med skriftens författande.

Klagotiden hör av förut angivet skäl i möjligaste mån begränsas. Givetvis bör tiden icke sättas kortare än att tillräckligt rådrum står vederbörande till buds att utan förhastande överväga om han finner skäl att begagna klago— rätten. Tillbörlig hänsyn torde vara tagen härtill om klagotiden bestämmes till fyra dagar, räknade från den dag klaganden erhöll del av straffbeslutet. Det må erinras, att för den enligt norsk och dansk lagstiftning medgivna rät— ten för den lagförde att påkalla domstolsprövning stadgas en frist av en- dast tjugufyra respektive fyrtioåtta timmar.

Då klagoskrift i rätt tid inkommit, bör det åligga befälhavaren att oför- dröjligen till åklagaren överlämna klagoskriften jämte övriga handlingar i målet, varefter det bör ankomma på åklagaren att, sedan den kompletteran- de utredning som kan vara erforderlig verkställts, till domstolen vidarebe— fordra handlingarna jämte av åklagaren avgivna påminnelser. Genom att åklagaren har att avgiva påminnelser blir han att anse såsom part i målet med talerätt beträffande straffanspråket, dock med den begränsningen att han icke utan stämning äger yrka skärpning av straffet. Det bör åligga åkla— garen att i påminnelserna yttra sig med anledning av innehållet i klagoskrif— ten samt angiva de bevis, åklagaren vill åberopa, och vad han vill styrka med varje bevis.

1 fall då målet av den dömde dragits under domstols prövning torde icke i fråga om förfarandet inför domstolen behöva gälla de utförliga bestämmel- ser som i nya RB meddelas angående huvudförhandling. I nu nämnda hän- seende torde det vara tillfyllest med en föreskrift, att parterna vid rätten skola utveckla sin talan och förebringa sin bevisning.

Av befälhavare ålagt arreststraff bör, om klagoskrift icke i rätt tid inkom— mit, verkställas utan hinder av att det fortfarande under viss ytterligare tid står åklagaren öppet att genom stämning påkalla omprövning av beslutet. Såsom i annat sammanhang angivits kommer av domstolen vid ompröv— ningen ålagt arreststraff att, därest domstolen ej annorlunda förordnar, verk— ställas utan hinder därav att domen ej äger laga kraft.

I visst undantagsfall, där på grund av extraordinära förhållanden möjlig- het icke står till buds att utan avsevärt dröjsmål få saken upptagen vid dom- stol, lär det knappast kunna frånkommas att avsteg måste göras från de ovan angivna reglerna angående verkställighet av befälhavares beslut, varigenom arreststraff ålagts. Härmed åsyftas fall då sådan bestraffning kommit till an- vändning ombord å fartyg, som befinner sig på sjötåg i främmande far- vatten. För sådana fall synes böra föreskrivas att, om så finnes erforderligt för krigstuktens upprätthållande, av befälhavare ålagt arreststraff må verk- ställas utan hinder av att den lagförde påkallar omprövning av straffbe- l slutet. | Såsom förut antytts torde beträffande den av SLK-utredningen föreslagna ; strafformen disciplinbot erinringar mot omedelbar verkställighet icke kunna göras på samma sätt som i fråga om arreststraffet. Åläggande av disciplin- bot imiebär såsom tidigare nämnts att den dömde skall antingen vidkännas löneavdrag för visst antal dagar eller, om löneavdrag ej kan ifrågakomma, utgiva ett å det bestämda dagantalet belöpande belopp i penningar, som fast- t ställes med hänsyn till löneavdraget för löntagare i motsvarande ställning. Om sådant straff går i verkställighet innan laga kraft åkommit straffbeslu— i tet och beslutet sedermera ändras kan rättelse ske genom utbetalning till I | | den dömde av innehållet eller erlagt belopp. Föreskrift om att så skall ske har även upptagits i SLK-utredningens förslag. Med hänsyn härtill bör nå— gon erinran icke kunna göras mot att av befälhavare meddelat straffbeslut, varigenom disciplinbot ålagts, omedelbart går i verkställighet. Av praktiska hänsyn är även påkallat att så kan ske, särskilt i fall då den dömde endast , under kortare tid kommer att kvarstå i tjänst. Det bör följaktligen föreskri— l vas, att befälhavares straffbeslut, varigenom disciplinbot ålagts, må omedel- ] bart verkställas.

Det må anmärkas, att utredningen övervägt huruvida tillfälle bör beredas ] den som genom befälhavares beslut dömts till arreststraff att förklara sig nöjd med beslutet med verkan att straffet skulle kunna omedelbart gå i verk- ställighet. En sådan bestämmelse skulle väsentligen bliva av betydelse i fall

då tjänstgöringstiden för den dömde utgår kort efter" straffets åläggande. En- ligt SLK-utredningens förslag till lag om disciplinstraff för krigsmän må böter ådömas i stället för disciplinstraff, om med hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brottets art bötesstraff finnes vara lämpligare ! än disciplinstraff. Denna bestämmelse torde föranleda att i sådana fall som , det nu åsyftade i regel bötesstraff kommer till användning i stället för discip- linstraff. Framför allt med hänsyn härtill har utredningen icke funnit anled- ning föreslå särskilda regler om nöjdförklaring i disciplinmål.

Befälhavares tillrättavisningsrätt. '

Jämlikt 210 & SLK må för mindre förseelser och fel mot militär tukt och ordning på sätt och i den ordning av Konungen närmare förordnas i stället

för disciplinär bestraffning såsom tillrättavisning användas: at varning, med- delad enskilt eller i närvaro av några den felaktiges överordnade eller med honom likställda; b) vägran, ombord å fartyg, av landpermission för viss bestämd tid, högst trettio dagar, eller för högst sex landpermissionsdagar: samt för manskap dessutom: c) åläggande för visst antal gånger, högst sex, eller för viss bestämd tid, högst femton dagar, att utom vanlig ordning för- rätta handräckningsarbeten; d) förbud att under viss bestämd tid, högst fem- ton dagar, vistas utom kasernområde, läger eller däremot svarande område eller åt kompani eller likställt truppförband upplåten del av dylikt område.

Närmare bestämmelser om tillrättavisningsrättens begagnande ha medde- lats i militära bestraffningsförordningen åå 353—44.

Tillrättavisningarna äro icke straff i egentlig mening utan utgöra lindri- gare rättelsemedel, som företrädesvis ställts till det lägre befälets förfogande för att i första hand komma till användning vid rättande av mindre förseelser. Tillrättavisning får dock icke användas med mindre förseelsen är av beskaf- fenhet att kunna föranleda disciplinstraff. Från disciplinstraffen skilja sig tillrättavisningarna dels därutinnan att en meddelad tillrättavisning icke får överklagas h05 domstol, dels såtillvida att tillrättavisning meddelas utan iakttagande av de former, som äro föreskrivna för handläggning av disciplin- mål, såsom förhör inför högre befälhavare och hörande av auditör, och dels därutinnan att tillrättavisning icke antecknas i straffjournal.

Enligt SLK-utredningens förslag till lag om disciplinstraff för krigsmän må för mindre förseelser av beskaffenhet att straff därför kan åläggas i disciplinmål i stället för disciplinär bestraffning såsom tillrättavisning använ- das dels varning: dels åläggande för visst antal gånger, högst fyra, eller för viss bestämd tid, högst sju dagar, att utom vanlig ordning utföra handräck— ningsarbete, vakttjänst eller annan sådan särskild uppgift (extratjänst); d el s förbud att under viss bestämd tid, högst sju dagar, vistas utom kasernom- råde, läger eller däremot svarande område eller åt viss avdelning upplåten del därav (utegångsförbud); och dels förbud, ombord å fartyg, att under viss bestämd tid, högst sju dagar, eller för visst antal särskilda dagar, högst fyra, lämna fartyget (landgängsförbud). Samtliga dessa former av tillrätta- visning skola kunna tillämpas beträffande såväl officerare och underoffice- rare som manskap.

Till förevarande utredning hör i första hand frågan vilka befälhavare som böra äga rätt att meddela tillrättavisningar. Gällande bestämmelser härom återfinnas i & 39 bestraffningsförordningen. Med bestraffningsrätten i discip- linmål följer även rätt för den bestraffningsberättigade att tilldela tillrätta- visningar och denna rätt gäller då gentemot all personal, som står under ve- derbörandes befäl. De befälhavare, som utan att vara bestraffningsberätti- gade tillagts tillrättavisningsrätt, äga utöva denna rätt i vissa fall gentemot all personal, som står under deras befäl, och i andra fall endast gentemot dem underlydande manskap. Oinskränkt tillrättavisningsrätt tillkommer så- lunda befälhavare för bataljon eller däremot svarande avdelning av armén eller kustartilleriet. befälhavare av minst underofficers grad för fartygsav-

delning, fartyg eller sjöposition och chef för ekipagedepartement vid flottans varv. På nyss angivet sätt begränsad tillrättavisningsrätt tillkommer befäl- havare för kompani eller däremot svarande avdelning, befälhavare för skola, som tillhör visst truppförband vid armén, sekond ä fartyg, vars chef innehar minst regementsofficers grad, samt, där Konungen i kommandoväg så bc- stämmer, befälhavare för skola eller beredskap vid station av flottan eller vid kustartilleriet och kasernbefälhavare. Vidare äger hemvärnskretsbefäl- havare tillrättavisningsrätt i avseende å honom underlydande hemvärnsmän, till vilka räknas jämväl under hemvärnsområdesbefälhavare stående hem- värnsbefäl. Till de nu nämnda föreskrifterna ansluta sig särskilda bestäm- melser beträffande flygvapnet, meddelade genom kungl. förordning den 27 juni 1927.

Enligt utredningens förslag skall behörighet att ålägga disciplinstraff till— komma endast befälhavare av minst regementsofficers grad eller tjänste- klass. Det torde vara av förhållandena påkallat, att i fall då enligt gällande bestämmelser 191 g första stycket 7 punkten, jämförd med 194 och 195 åå SLK bestraffningsrätt i disciplinmål och därmed även till—rättavisningsrätt tillkommer lägre befälhavare dessa bibehållas vid rätten att utan inskränk- ning meddela tillrättavisning. Bland de icke bestraffningsberättigade befälha- vare av minst underofficers grad, som enligt 5 39 bestraffningsförordningen äga oinskränkt tillrättavisningsrätt, böra följaktligen jämväl upptagas kom- mendant, platsbefälhavare, chef för skola, kommendering, verk eller inrätt— ning, som ej tillhör visst truppförband eller visst marindistrikt, chef för de- tacherad avdelning eller avdelning av förband, vilken varaktigt är förlagd på annan ort än förbandet, ävensom chef för självständigt eller detacherat far- tygsförband eller för enkelt eller detacherat fartyg.

I det av 1945 års hemvärnskommitté avgivna betänkandet (SOU 1946: 59) framhålles, att hemvärnskretsbefälhavarna veterligen icke i något fall utövat sin tillrättavisningsrätt och att därför bestämmelsen i militära be- straffningsförordningen om hemvärnskrevtsbefälhavares tillrättavisningsrätt såsom överflödig kunde utgå vid en revision av förordningen. I övrigt torde de nu ifrågavarande bestämmelserna i g 39 bestraffningsförordningen och förordningen den 27 juni 1927 icke i sak giva anledning till erinran men höra i terminologiskt hänseende överses med hänsyn till vidtagna ändringar i militärorganisationen. Även tillrättavisningsrätten bör dock givetvis på sätt: enligt förslaget skall gälla i fråga om den disciplinära bestraffningsrätten i regel vara begränsad till fall då den felande vid tiden för tillrättavisningens meddelande är underkastad befälsrätt (s. 133). Bestämmelse härom synes böra meddelas.

Då de lagförslag, som ligga till grund för 1914 års krigslagstiftning, remit- terades till lagrådet framhöll de p a r t e m e n t s c h e f e n (proposition nr 57 till 1914 års senare riksdag s. 159), att mot de av 1901 års kommitté före- slagna bestämmelsema rörande åläggande av tillrättavisningar med fog syn- tes kunna anmärkas, att några för rättssäkerheten fullt betryggande garan—

) t t 1 ) l 4

tier mot en godtycklig användning av tillrättavisningsrätten icke funnes. De- partementschefen anförde vidare bland annat följande.

Om tillrättavisningarna bestämt särskildes från vanliga bestraffningar, syntes det visserligen icke böra medgivas, att frågan om behörigheten av en meddelad tillrättavisning, på sätt beträffande disciplinstraffen vore stadgat, genom besvär droges under krigsdomstols prövning. Detta skulle nämligen i väsentlig mån kom- ma att betaga dem deras egenartade karaktär och göra dem likställda med verk— liga straff. Det måste även från disciplinär synpunkt betraktas som en fördel om tillrättavisningarna kunde åläggas så snart som möjligt efter en förseelses begående utan att någon mera omständlig procedur med förhör inför högre befälhavare och dylikt bleve erforderlig. Härigenom vunn—es nämligen häst det med dem avsedda syftemålet att särskilt kompanicheferna skulle erhålla ett medel till rättelse, som genast och utan omgång skulle kunna användas. Att på detta sätt i huvudsak bi- behålla gällande bestämmelser angående rätten att meddela tillrättavisningar oför- ändrade syntes dock icke böra ske utan att säkerhet erhölles mot att tillrättavis- ningarna på ett eller annat sätt bleve missbrukade eller använda på ett sätt som icke överensstämde med deras natur och syfte. En sådan garanti hade departe- mentschefen trott sig finna i en bestämmelse av innehåll, att en tillrättavisning icke finge meddelas någon med mindre han förut på tillfrågan förklarat sig icke påkalla förseelsens bedömande i den ordning, som .funnes stadgad för disciplinmål. Före ti-llrätta'visningens meddelande skulle alltså den, som begått för- seelsen, erbjudas tillfälle att få densamma prövad under de vid-lyftigare och mera betryggande former, som funnes bestämda för disciplinmål, men på samma gång skulle tillrättavisningarna själva bibehålla sin karaktär av en mera enskild näpst av väsentligen lindrigare art än vanliga disciplinstraff och det skulle säker- ligen förhindras att tillrättavisningarna, såsom man befarat, komme att meddelas på sådant sätt att de medförde mera kännbara olägenheter än dessa straff.

L agr å d et anförde i förevarande fråga följande (propositionen s. 391). Syftemålet med ti—llrättavisningsinstitutet hade enligt lagrådets mening väsentli- gen förfelats genom det i förslaget upptagna stadgandet att tillrättavisning ej finge meddelas någon med mindre han på tillfrågan förklarat sig icke påkalla förseel- sens bedömande i den ordning, som vore stadgad för disciplinmål. Denna bestäm— melse måste betecknas såsom ett psykologiskt missgrepp. Skulle något gott vinnas av tillrättavisningsrätten, måste dess utövare få handla på grund av lagens bud och icke vara hänvisade till utverkande av ett medgivande från den felandes sida. Kom- panibefälhavarens auktoritet skulle vid den föreslagna anordningen helt 'visst till- spillogivas och fara förelåge att han för undvikande av en sådan påföljd utan vidare måste hänvisa alla förseelser till bestraffning i disciplinär ordning. De ut- talade farhågorna för missbruk av en mera utsträckt tillrättavi'sningvsrätt syntes alltför överdrivna. Det gällde dock äldre erfarna officerare, som hade att utöva densamma. Och även om klagan över meddelad tillrättavisning genom besvär vid domstol icke medgåves, kunde dock rättelse i obehörigen givna tillrättavisningar ske därigenom att saken droges under regementschefens prövning. Lagrådet hem- ställde därför att den ifrågavarande bestämmelsen måtte utgå.

I propositionen upptogs icke nämnda i remissförslaget förekommande be- stämmelse om rätt för den felande att påkalla sakens behandling i discipli- när ordning.

Erfarenheten torde giva vid handen, att den befogenhet att upphäva eller ändra underlydande befälhavares beslut om tilldelande av tillrättavisning, som i enlighet med lagrådets uttalande får anses tillkomma regementschefer

och andra högre befälhavare, icke i och för sig erbjuder tillfredsställande garantier mot missbruk av tillrättavisningsrätten. Den möjlighet som sålunda står till buds att efter klagan hos högre befälhavare erhålla omprövning av den lägre befälhavarens beslut har icke kommit till uttryck i lagen och det torde kunna antagas, att det merendels icke för den tillrättavisade står klart att det tillkommer högre befälhavare att förordna om rättelse av beslutet. Förutsättningar lära icke heller finnas för anordnande av en effektiv fort- löpande kontroll från högre befälhavares sida av underlydande befälhavares tillrättavisningsbeslut. Enligt 5 40 bestraffningsförordningen gäller såsom huvudregel att innan tillrättavisning meddelas befälhavaren skall vid förhör med den felande lämna denne tillfälle att förklara sig. Skyldighet att proto- kollföra vad vid förhöret förekommit är icke stadgad och i regel finnas så- , ledes för en kontroll över tillrättavisningsbesluten icke till hands andra upp- l lysningar än anteckningarna i den bok, som jämlikt & 44 bestraffningsför- i ordningen skall föras över meddelade tillrättavisningar. Av dessa anteck— i ningar, vilka inskränka sig till ett angivande av förseelsens beskaffenhet och I det rättelsemedel, som kommit till användning, kan uppenbarligen i regel I icke hämtas tillräcklig ledning för ett bedömande av rättmätigheten av be- slutet.

Rättssäkerheten torde kräva att den tillrättavisade äger en på uttrycklig lagbestämmelse grundad rätt att under betryggande former erhålla ompröv- ning av tillrättavisningsbeslutet. Att förlägga denna omprövning till domstol synes icke kunna ifrågakomma. Garantierna mot missbruk av tillrättavis- . ningsrätten måste följaktligen sökas inom ramen för den nuvarande ord— |

| l I

ningen att låta omprövningen ankomma på militär myndighet. Härvid måste beaktas att syftemålet med tillrättavisningarna uppenbarligen skulle i vä- sentlig mån förfelas därest icke verkställigheten av meddelad tillrättavisning följde så snabbt som möjligt på den förseelse, för vilken densamma medde- lats. Då det gäller dessa lindrigare rättelsemedel synes icke heller på samma sätt som i fråga om arrests—traffet från rättssäkerhetens synpunkt vara påkal— lat att verkställigheten anstår i avbidan å begärd omprövning. De önskvärda garantierna mot missbruk av tillrättavisningsrätten torde väsentligen kunna ernås redan därigenom att en särskild ordning anvisas för omprövning av . tillrättavisningsbesluten och att därmed det lägre befälet har att räkna med i att en mindre omsorgsfull prövning av tillrättavisningsärendena får till följd ' att saken på nytt upptages och utredes av högre chef.

Omprövningen torde böra ankomma på närmast högre chef, som äger be- straffningsrätt i disciplinmål. Av kompanichef meddelat tillrättavisningsbeslut skulle således bliva omprövat icke av närmast högre med tillrättavisningsrätt utrustad chef, d. v. s. vederbörande bataljonschef, utan av regementschefen. Flera skäl torde tala för en sådan ordning. Enligt % 41 bestraffningsförord- ningen skall, om disciplinstraff ålägges för förseelse, på grund varav till- rättavisning förut meddelats, eller den felande för samma förseelse ställes under tilltal vid domstol, verkställighet av tillråttavisningen icke vidare äga rum. Hinder möter således icke att med straff belägga en förseelse, som tidi-

gare ådragit vederbörande tillrättavisning, och någon ändring härutinnan bör uppenbarligen icke ifrågakomma. Med hänsyn härtill är det av praktiska skäl påkallat att omprövningen av tillrättavisningsbeslut lägges å befattningshava— re, som är utrustad med bestraffningsrätt i disciplinmål. Härigenom torde även mera effektivt förebyggas att tillrättavisning användes i fall, där förseel- sen rätteligen bort föranleda disciplinstraff. Om såsom i det följande kommer att föreslås i vissa fall auditörens medverkan skall anlitas vid ärendenas be— handling hos den högre befälhavaren, talar även detta för att omprövningen lägges å befattningshavare, vilken såsom bestraffningsberättigad har tillgång till biträde av auditör.

Omprövningen bör givetvis icke vara beroende av att saken av den tillrätta- visade drages under högre chefs prövning. För underlättande av kontrollen från dennes- sida bör —— i stället för det nuvarande registreringssystemet — i en särskild för tillrättavisningsårenden förd bok, vari införingar verkställas kronologiskt, upptagas en kortfattad redogörelse för vad i ärendet förekom- mit. Vidare torde böra stadgas skyldighet för den högre befälhavaren att fortlöpande förslagsvis en gång i månaden —— genomgå de i nämnda bok verkställda införingarna.

Särskilda bestämmelser torde vara påkallade för de fall då framställning om omprövning göres av den til-lrättavisade. Framställningen bör kunna munt- ligen eller skriftligen göras direkt hos den befälhavare, på vilken ompröv- ningen ankommer, och anledning torde icke föreligga att härvidlag stadga någon tidsbegränsning. Beträffande det fortsatta förfarandet synes lämpligen böra föreskrivas att, sedan den högre befälhavaren tagit del av den i till— rättavisningsboken införda redogörelsen och, om så anses erforderligt, inhäm- tat ytterligare upplysningar från den befälhavare, som meddelat tillrättavis- ningen, tillfälle skall beredas den tillrättavisade att i närvaro av vederbörande auditör höras inför den högre befälhavaren, där så kan ske utan väsentlig olägenhet. Det bör vidare åligga befälhavaren att innan ärendet avgöres in- hämta auditörens yttrande. Vad som förekommit vid handläggningen inför den högre befälhavaren bör i korthet protokollföras.

Redan enligt nu gällande ordning torde klagan över meddelad tillrätta- visning kunna utan begränsning fullföljas genom de militära instanserna. Någon ändring härutinnan synes icke böra ifrågakomma. Framställning om omprövning av tillrättavisningsbeslut skulle således kunna göras i första hand hos den befälhavare, som närmast är behörig att utöva bestraffningsrätt i disciplinmål, och vidare _ med följande av den militära instansordningen —— hos envar med befälsrätt över denne utrustad högre chef. De föreslagna be- stämmelserna rörande klagandens hörande vid personlig inställelse inför be- fälhavaren samt medverkan av auditör vid ärendets handläggning och av- görande torde dock böra gälla endast i fråga om ärendets behandling inför den befälhavare, som i första hand har att upptaga saken. Likaså skulle den föreslagna skyldigheten att utöva fortlöpande kontroll genom granskning av den över tillrättavisningsärenden förda boken givetvis end-ast åligga sist- nämnde befälhavare. 12—463397

Såsom förut nämnts föreskrives i å 40 bestraffningsförordningen att, innan tillrättavisning meddelas, befälhavaren skall vid förhör med den felande lämna denne tillfälle att förklara sig. Från denna regel stadgas undantag såtillvida att, om befälhavare som äger tillrättavisningsrätt själv iakttagit förseelsen, denne må »omedelbart» meddela tillrättavisning. I ett av militieombudsman- nen behandlat ärende (ämbetsberättelsen till 1938 års riksdag s. 140) fram- håller denne, att detta undantagsstadgande icke finge uppfattas såsom åsyf— tande ett avsteg från den för all straffprocess gällande grundsatsen att förse- elsen skall vara erkänd eller åminstone bevislig utan endast såsom undantag från huvudregeln att förhör med den felande skall hållas. Avfattningen av 5 40 torde emellertid, såsom militieombudsmannen vidare anmärker, inbjuda till den tolkningen att en befälhavare skulle vara berättigad att meddela till- rättavisning för en förseelse, som han iakttagit, utan att därvid behöva fästa avseende vid att ingen annan än han själv bevittnat förseelsen eller att denna bestrides. Såsom framgår av det ovan anförda skola —- frånsett upptagandet av de för tillrättavisningsboken avsedda kortfattade anteckningarna i här åsyftade ärenden några särskilda former för förhörsförfarandet i första in- stans icke tillämpas. Hinder lär därför icke möta för en befälhavare, som själv iakttagit en begången förseelse, att omedelbart anställa förhör med den felande för att bereda denne tillfälle att förklara sig. Den nämnda undantags- bestämmelsen torde följaktligen utan olägenhet kunna utgå.

Militära tvistemål.

Enligt 39 % sista stycket RLK skall, om i särskild författning är stadgat att undersökning i mål eller ärende skall äga rum inför krigsdomstol, detta vara gällande. Särskilda bestämmelser om måls hänskjutande till krigsrätt för undersökning återfinnas numera huvudsakligen i kungörelsen den 15 juni 1944 angående förfarandet vid krigsmakten då egendom skadats eller gått förlorad.

I praxis har åliggandet för krigsrätterna att till utredning upptaga ären- den angående förlust av eller skada å krigsmaktens egendom ansetts med- föra behörighet att även upptaga och pröva yrkande om ersättning, som under handläggningen av ärendet framställes av krigsfiskal eller annan, vil- ken är satt att bevaka kronans rätt.

Genom lag den 9 juni 1944 angående behörighet för militär befälhavare att ålägga ersättningsskyldighet har i nyss avsedda fall domsrätt i viss ut— sträckning tillagts militär befälhavare. Enligt nämnda lag må sålunda ge- nom beslut av militär befälhavare ersättningsskyldighet till kronan åläggas för förlust av eller skada å egendom, som tillhör eller nyttjas av krigsmak- ten, såframt ersättnings-beloppet ej överstiger etthundra kronor. Ersättnings— skyldighet må åläggas den som, då förlusten eller skadan inträffar, lyder under strafflagen för krigsmakten eller eljest för brott med avseende å den förlorade eller skadade egendomen är underkastad straff efter nämnda lag.

Behörighet att ålägga ersättningsskyldighet tillkommer befäl—havare, som i disciplinmål äger utan inskränkning utöva bestraffningsrätt över den er- sättningsskyldige. Har ersättningsskyldighet ej ålagts medan ersättnings- skyldig lydde under strafflagen för krigsmakten och är ej tillika fråga om straffansvar, tillkommer sådan behörighet jämväl befälhavare, som ägde bestraffningsrätt över den ersättningsskyldige vid den tid, då förlusten eller skadan skedde. Innan fråga om ersättningsskyldighet upptages till pröv- ning, skall undersökning rörande förlusten eller skadan ske, och befälhava- ren skall innan ersättningsskyldighet ålägges, inhämta yttrande av vederbö- rande auditör rörande ersättningsskyldigheten och ersättningens belopp. Godkänner icke befälhavaren auditörens yttrande, äger denne anteckna sin mening till det i målet förda protokollet; har sådan anteckning ej skett, är auditören jämte befälhavaren ansvarig för beslutet. Finner befälhavaren att vad den ersättningsskyldige har att gälda överstiger etthundra kronor, skall målet överlämnas till krigsdomstol. Om någon är ersättningsskyldig i flera hänseenden, skall hänsyn tagas till ersättningens sammanlagda belopp. Ej heller må beslut om ersättningsskyldighet av befälhavaren meddelas, därest den ersättningsskyldige upphört att tillhöra krigsmakten eller fråga tillika är om straffansvar och målet därom överlämnas till krigsdomstol. Vad som är stadgat om klagan i disciplinmål skall äga motsvarande till- lämpning beträffande klagan över befälhavares beslut om ersättningsskyl- dighet. Besvärstiden räknas från det klaganden erhöll del av beslutet; om han tillika belagts med disciplinstraff dock ej från tidigare dag än den då straffet avslutades. Befälhavares beslut om ersättningsskyldighet må icke verkställas innan det vunnit laga kraft.

Närmare bestämmelser angående förfarandet äro meddelade i förenämnda kungörelse den 15 juni 1944. Enligt dessa bestämmelser skall, då egendom som tillhör eller nyttjas av krigsmakten skadats eller gått förlorad, under- sökning verkställas för utrönande av de närmare omständigheterna vid ska- dans eller förlustens uppkomst samt övriga förhållanden av betydelse för be- dömande av frågan om ersättningsskyldighet. Undersökning verkställes ge- nom försorg av den militäre befälhavare, som äger behörighet att ålägga er- sättningsskyldighet vid den avdelning där skadan eller förlusten inträffat. Undersökning må utföras av särskild förhörsledare, som befälhavaren där- till för visst fall eller i allmänhet förordnat. Förhörsledare må icke vara nå- gon som kan antagas ha del i ansvaret för skadan eller förlusten. Erfordras förhör med eller eljest uppgift från någon som ej lyder under strafflagen för- krigsmakten, begäres biträde av vederbörande polismyndighet. Över under— sökningen skall upprättas protokoll enligt formulär, som fastställes av för- svarets civilförvaltning. Äro förutsättningar för handen för åläggande av ersättningsskyldighet med tillämpning av lagen den 9 juni 1944, skall veder- börande befälhavare förplikta den ersättningsskyldige att till kronan utgiva ersättning för skadan eller förlusten. Har frågan om ersättningsskyldighet ej kunnat utredas vid undersökning varom nyss nämnts, må ärendet hän— skjutas till krigsdomstol för undersökning, såframt med hänsyn till den

skadade eller förlorade egendomens art eller förhållandena i övrigt avskriv- ning av skadan eller förlusten ej utan ytterligare utredning finnes böra ske. Om ersättningsanspråk i anledning av skada eller förlust [blir ogillat av dom- stol eller vederbörande befälhavare eljest finner att kronan bör vidkännas skadan eller förlusten, äger befälhavaren besluta avskrivning därav, om det belopp varmed avskrivning skall ske icke överstiger femhundra kronor. Ha i visst fall flera skador eller förluster inträffat, skall hänsyn tagas till sam- manlagda avskrivningsbeloppet. Då skada eller förlust icke ersatts och av- skrivning ej heller beslutats enligt nyss angivna bestämmelser, skall anmä- lan om skadan eller förlusten göras hos vederbörande centrala förvaltnings- myndighet. Slutligen föreskrives, att kungörelsen icke skall äga tillämpning beträffande flyghaverier och andra fall av skada eller förlust, för vilka sär- skilt förfarande är eller kan bliva stadgat, samt att de närmare föreskrifter och anvisningar, som erfordras för tillämpning av kungörelsen, meddelas av försvarets civilförvaltning.

Enligt sålunda utfärdade tillämpningsföreskrifter skall — med den be— gränsning som följer av nyss angivna förbehåll beträffande bland annat flyg- haverier det i kungörelsen föreskrivna förfarandet komma till använd- ning i fråga om all materiel eller annan egendom, lös eller fast, som till- hör eller nyttjas av krigsmakten med undantag för penningmedel. Såsom förhörsledare vid den i kungörelsen föreskrivna undersökningen bör enligt tillämpningsföreskrifterna förordnas befattningshavare av officers tjänste- ställning; då officer ej finnes för ändamålet tillgänglig, må dock underoffi- cer utses. Vidare föreskrives, bland annat, att å protokoll över verkställd undersökning skall av vederbörande befälhavare tecknas beslut, innefattan- de något av följande alternativ, nämligen 1) åläggande av ersättningsskyl— dighet med stöd av lagen den 9 juni 1944; 2) förordnande om avskrivning av skadan eller förlusten jämte eventuellt beslut om skadad egendoms iståndsättande på kronans bekostnad; 3) ärendets hänskjutande till krigs- domstol; eller 4) ärendets hänskjutande till central förvaltningsmyndighets prövning. I anslutning härtill framhålles att, om befälhavare finner omstän- digheterna vara sådana att kronan bör vidkännas skada eller förlust men han icke äger förordna om avskrivning, ärendet bör, utan att undersökning vid krigsdomstol först anordnas, hänskjutas till vederbörande centrala för- valtningsmyndighets prövning.

Frågan om behandlingen av de 5. k. undersöknings- eller persedelmålen har varit föremål för övervägande i sammanhang med tidigare utredningar angående krigsdomstolarnas avskaffande. 1920 års krigslagstiftningskom— mitté föreslog inrättande av en undersökningsnämnd, som skulle ha att verk- ställa undersökning i mål eller ärende rörande kronan tillhörig skadad eller förkommen persedel eller materiel i fall där enligt särskild författning så- dan undersökning skulle äga rum inför krigsdomstol. Nämnden skulle bestå av vederbörande auditör såsom ordförande och två militära ledamöter av kaptens grad. I närvaro av ett särskilt kronoombud skulle nämnden verk— ställa erforderlig utredning, samt, där kronoombudet framställde ersätt-

ningsyrkande, däröver meddela beslut. Om den som ålagts ersättningsskyl- dighet icke åtnöjdes med nämndens beslut, skulle han äga inom viss tid an- mäla missnöje hos befälhavaren, som i sådant fall eller om han själv å kro- nans vägnar funne anledning till missnöje hade att överlämna saken till dom- stols prövning. Därest missnöje ej anmäldes, skulle nämndens beslut kunna verkställas såsom domstols laga kraftägande utslag. I 1933 års proposition anmärktes, att den av kommittén föreslagna anordningen syntes mindre lämplig. Framför allt framstode det såsom mindre lyckligt att, därest er- sättningsfrågan en gång blivit föremål för fullständig utredning, densamma icke samtidigt skulle kunna genom utslag avgöras, ehuru det just vore det därom framställda yrkandet vars prövning vore i fråga; och då målet kom- me till domstolen skulle utredningen jämväl komma att på nytt företagas. I ändamål att bereda de allmänna domstolarna lättnad i arbetet vid hand— läggningen av undersökningsmål och för att därmed även tillgodose kravet på snabbhet i förfarandet och rörlighet hos domstolen upptogs i stället i det genom propositionen framlagda lagförslaget en bestämmelse därom att allmän underrätt vid handläggning av undersökningsmål kunde bestå av endast en lagfaren ledamot. Bestämmandet av huruvida ett till domstol hän- skjutet undersökningsmål skulle upptagas av enmansdomstol eller fulltalig rätt överlämnades enligt förslaget åt rättens ordförande. Om under hand- läggningen målets vikt eller invecklade beskaffenhet funnes därtill föranleda, skulle målet uppskjutas för fortsatt handläggning vid fullsutten rätt.

Den särskilda ordning för avgörande av undersökningsmål (persedelmål), som gäller enligt 1944 års lag, torde med fördel kunna inpassas även i den rättegångsordning, som blir att tillämpa efter krigsdomstolarnas avskaffan- de. I visst hänseende föranleder emellertid liksom i fråga om de militära brottmålen övergången till den nya rättegångsordningen en omläggning av det nuvarande förfarandet. Såsom framgår av den föregående redogörelsen skall, då vederbörade befälhavare finner domstolsbehandling erforderlig i undersökningsmål, enligt gällande bestämmelser målet hänskjutas till krigs- rätt. Så skall ske utan avseende å huruvida den :som är satt att bevaka kronans anspråk —— i regel vederbörande krigsfiskal med stöd av den före- liggande utredningen för sin del funnit ersättningsskyldighet böra åläggas, och det är avsett att den ytterligare utredning, som kan erfordras för bedö— mande härav, skall förebringas inför krigsrätten. Erfarenheten torde ha visat att en sådan ordning icke är ändamålsenlig. Än mindre kan den vara för- enlig med de allmänna domstolarnas .uppgifter i rättegången. Den nya grundsatsen om domstolsförhandlingens koncentration kräver att domstolen icke i nu åsyftade fall får att befatta sig med målet förrän sådan utredning föreligger att den som har att bevaka anspråket på ersättning finner anled- ning framställa yrkande i sådant hänseende. Någon motsvarighet till det nuvarande enligt 39 & sista stycket RLK till krigsdomstol förlagda under- sökningsförfarandet bör följaktligen icke bibehållas. I praxis förekommer, att utan samband med talan om ansvar eller ersättning undersökning inför krigsrätt verkställes även i fall där sådan undersökning icke är påbjuden

i särskild författning, t. ex. beträffande händelser som medfört kroppsskada eller död. Med de nya reglerna finnes givetvis icke heller utrymme för ett dylikt förfarande.

Av de av utredningen verkställda statistiska beräkningarna, för vilka tidi- gare redogjorts, framgår att, om domstolarnas befattning med s. k. under- sökningsmål begränsas i enlighet med vad nu angivits, antalet dylika mål, som på föranstaltande av vederbörande befälhavare komma att bliva före- mål för handläggning vid domstol, ansetts kunna sammanlagt uppskattas till i medeltal 415 om året. Det årliga antalet mål, som skulle komma att upptagas efter klagan över befälhavares beslut om åläggande av ersättnings- skyldighet, har enligt nämnda beräkningar uppskattats till i medeltal 138.

Det må vidare erinras att, på sätt framgår av redogörelsen för den di— sciplinära bestraffningsrätten, enligt utredningens förslag behörighet :skall tillkomma vederbörande befälhavare att, då statsverket åsamkats kostnad för den lagfördes hämtande till tjänstgöring, i samband med åläggande av disciplinstraff förplikta honom att gottgöra statsverket sådan kostnad. I öv- ligt har utredningen icke funnit anledning att i något avseende föreslå någon avvikelse från de bestämmelser, som för närvarande gälla beträffande om- fattningen av befälhavares rätt att ålägga ersättningsskyldighet.

Enligt den nya rättegångsordningen skall talan om skadestånd eller annat enskilt anspråk i anledning av brott, om den väckes utan samband med åtal för brottet, föras i den för tvistemål stadgade ordningen. Om däremot det enskilda anspråket handlägges i samband med åtal för brottet, behandlas målet i sin helhet såsom brottmål. Denna grundsats bör gälla även i fråga om mål, som genom krigsdomstolarnas avskaffande överföras till de all- männa domstolarna. Om med tillämpning av den nya rättegångsordningen mål, som nu tillhör krigsdomstol, blir att behandla såsom tvistemål synas, med endast ett fåtal avvikelser, reglerna i nya RB om behandlingen av tvis- temål utan olägenhet kunna tillämpas. Särbestämmelser torde bliva erfor— derliga huvudsakligen endast såvitt gäller forum samt förfarandet i sådana mål, som upptagas efter klagan över befälhavares beslut om åläggande av ersättningsskyldighet.

De mål —— militära tvistemål för vilka i enlighet med vad nu angivits i ett eller annat avseende särbestämmelser erfordras torde —— vare sig fråga är om mål som omedelbart upptagas till domstolsbehandling eller om mål som upptagas efter klagan över befälhavares beslut lämpligen kunna avgränsas sålunda att till militära tvistemål bliva att hänföra dels talan som, utan samband med åtal, föres mot krigsman om skadestånd eller annat enskilt anspråk i anledning av brott 'av beskaffenhet att åtal för brottet skall handläggas i den för militära mål stadgade ordningen och dels talan som, likaledes utan samband med åtal, i andra fall än nyss nämnts föres mot krigsman om ersättning för förlust av eller skada å egendom, som tillhör eller nyttjas av krigsmakten. Med krigsman bör, på samma sätt som i fråga om åtal som skall handläggas i militärmåls ordning, i nu förevarande hän-

seende jämställas den som jämlikt 27 kap. 14 & sist-a stycket i SLK-utred- ningens förslag är underkastad krigsmannaansvar.

Vad angår särbestämmelserna rörande forum måste uppenbarligen viss skillnad göras mellan militära tvistemål, som omedelbart upptagas till dom- stolsbehandling, och sådana mål, som upptagas efter klagan över befälhava- res beslut om åläggande av ersättningsskyldighet. Beträffande den förra grup- pen torde i stället för vad i 10 kap. 1 % nya RB stadgas om behörig domstol i tvistemål böra gälla att militärt tvistemål upptages av den domstol som enligt tidigare föreslagna regler i första hand är behörig att upptaga mot svaranden väckt åtal, som skall handläggas i den för militära brottmål stadgade ord- ningen (s. 99) samt att, därest det med hänsyn till utredningen samt kost- nader och andra omständigheter finnes lämpligt, talan må upptagas av under- rätt i den ort, där den mot vilken talan föres har att svara i tvistemål i all- mänhet. I anslutning till vad som föreslagits beträffande klagan i disciplinmål torde jämväl klagan över befälhavares beslut om åläggande av ersättningsskyl- dighet böra upptagas av underrätt. Liksom då fråga är om fullföljd av talan i disciplinmål bör uppenbarligen även i nu förevarande fall endast viss bestämd domstol vara behörig. Sålunda torde böra stadgas, att klagan varom nu är fråga skall upptagas av. den domstol, som har att i disciplinmål upptaga klagan över befälhavares straffbeslut rörande den i ersättningsmålet dömde (s. 170). Det må i detta sammanhang anmärkas, att enligt 2 kap. 2 % nya RB det tillkommer hovrätt att såsom första domstol upptaga mål om enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, för vilket enligt lag eller författning åtal skall väckas i hovrätt. Talan om enskilt anspråk på grund av brott, för vilket enligt av utredningen tidigare föreslagna regler åtal skall upptagas ome- delbart av hovrätt, kommer alltså på grund av. nyssnämnda stadgande att upptagas av hovrätt såsom första domstol vare sig talan väckes särskilt eller i samband med åtalet. Vidare må framhållas, att jämlikt 22 kap. 8 5 nya RB talan om enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, för vilket åtal skall upp- tagas omedelbart av högre rätt, ej må väckas av målsäganden med mindre åtal för brottet äger rum eller talan biträdes av åklagaren. Även detta stad- gande blir tillämpligt beträffande militära mål.

Liksom för närvarande torde rätt att fullfölja talan mot befälhavares be- slut om åläggande av ersättningsskyldighet böra tillkomma endast den dömde; ändring av beslutet till men för denne bör således icke kunna påkallas av kronan. Då 1944 års lagstiftning väsentligen torde ha tillkommit i syfte att bereda kronan tillgång till ett förenklat förfarande för rättslig prövning av här ifrågavarande ersättningsanspråk, kan nämligen kronan uppenbarligen icke ha samma anspråk som den dömde att påkalla omprövning av ett i sådan ordning träffat avgörande. Klagotiden bör liksom i disciplinmål begränsas till fyra dagar, räknade från den dag den dömde erhöll del av beslutet, och bör i fråga om målets behandling innan det upptages till handläggning vid rätten vad som föreslagits skola gälla beträffande klagan i disciplinmål äga mot- svarande tillämpning (s. 171). Detta innebär bland aJmat att, sedan klago- skrift i rätt tid inkommit, det åligger befälhavaren att överlämna klago-

skriften jämte övriga handlingar i målet till vederbörande åklagare, varefter denne har att till domstolen överlämna handlingarna jämte av honom å kro— nans vägnar avgivna påminnelser. I målet bör talerätt för kronan tillkomma åklagaren med den begränsning, som följer därav att kronan icke äger påkalla ändring av beslutet till men för klaganden. Åklagaren bör således kunna icke blott yrka fastställande av befälhavarens beslut utan även, i den mån åklaga— ren finner anledning därtill, medgiva nedsättning av utdömda beloppet eller befrielse från ersättningsskyldighet. Det må anmärkas, att de allmänna åkla- garna i gällande instruktioner ålagts skyldighet att efter förordnande utföra kronans talan i tvistemål och ekonomiska ärenden (instruktion den 24 maj 1918 för stadsfiskalerna 4 &, instruktion den 14 december 1917 för lands- fiskalerna & 21 och instruktion den 24 april 1936 för landsfogdarna 24 å). Med stöd av de statistiska beräkningar, som redovisas i bilaga E till betän- kandet, torde kunna antagas, att för flertalet av de åklagare, som avsetts skola få befattning med militära mål, arbetsuppgifterna med avseende å mili- tära tvistemål skola bliva av så begränsad omfattning att de utan olägenhet kunna förenas med övriga tjänsteåligganden. För de fall där utförandet av kronans talan i militära tvistemål kan visa sig medföra någon mera nämn- värd arbetsökning torde möjlighet böra beredas Kungl. Maj:t att åt annan befattningshavare uppdraga de åligganden, som föreslagits skola ankomma på vederbörande åklagare. Inom ettvart av militärområdena och marindistrik- ten samt i Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar ävensom i vissa staber finnes anställt särskilt juridiskt biträde. I den mån arbetslättnad finnes böra beredas åklagarna på platser, där nu avsedda befattningshavare ha sin verksamhet, skulle möjligen ombudsmannaskapet för kronan i militära tvis- temål kunna åläggas dessa befattningshavare.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att, då befälhavare ålägger er— sättningsskyldighet, beslutet härom föregåtts av undersökning, som verkställts genom militär myndighets försorg. Därest efter förd klagan mot beslutet rätten finner att genom den redan föreliggande utredningen målet är så berett att det kan antagas kunna vid huvudförhandlingen slutföras i ett sam- manhang, skulle det uppenbarligen leda till dubbelarbete om det oaktat för- beredelse i målet alltid måste äga rum inför rätten. Det torde därför böra stadgas, att under nyss angiven förutsättning målet må upptagas till huvud- förhandling utan att i nya RB föreskriven förberedelse ägt rum.

Vissa av de för militära brottmål föreslagna särbestämmelserna torde böra erhålla tillämpning jämväl beträffande militära tvistemål. Sålunda synas även för tvistemålen böra gälla de särskilda bestämmelser, som föreslagits be- träffande delgivning och parts eller vittnes hämtande till rätten (s. 103), skyldighet för befattningshavare vid krigsmakten att tillhandagå med ytt- rande såsom sakkunnig (s. 106) samt åliggande för domstolen att tillställa vederbörande befälhavare utskrift av dom eller slutligt beslut (5. 108). Jämväl den för militära brottmål föreslagna bestämmelsen att utsättande av mål till huvudförhandling skall ske efter samråd med vederbörande befälhavare (s.

103) bör erhålla tillämpning beträffande militära tvistemål och därvid ut— sträckas att avse jämväl måls utsättande till förberedelse.

I andra avseenden än ovan särskilt angivits torde beträffande de militära tvistemålen i allt väsentligt utan olägenhet kunna tillämpas de regler, som enligt nya RB gälla för vanliga tvistemål.

Slutligen må anmärkas, att det måhända kan finnas lämpligt att under en gemensam avdelning i en blivande militär processlag sammanföra de i 1944 års lag nu upptagna reglerna om befälhavares domsrätt i ersättningsmål och de bestämmelser som skola gälla i fråga om den disciplinära bestraffnings- rätten och befälhavares tillrättavisningsrätt.

Auditörsinstitutionen.

Enligt 13 & RLK utnämnes auditör vid regements- eller stationskrigsrätt av Konungen. Äro två eller flera regementen eller därmed likställda truppför— band förlagda å samma ort eller å nära intill varandra belägna orter, må där så finnes lämpligt endast en auditör anställas vid de krigsrätter, som finnas vid dessa truppförband eller några av dem. Vid särskild krigsrätt skall enligt Konungens bestämmande såsom auditör tjänstgöra någon av de vid regements- eller stationskrigsrätterna anställda auditörerna eller, där så erfordras, av Konungen särskilt förordnad auditör.

De nu nämnda bestämmelserna ha så tillämpats att samtliga auditörsbefatt- ningar tillsatts tillsvidare på förordnande.

Enligt samm-a lagrum äger Konungen, där så anses erforderligt, förordna vice auditör att, då auditören är förhindrad att tjänstgöra, inträda i hans ställe. Har ej vice auditör förordnats eller föreligger hinder även för denne, förordnas annan ställföreträdare av krigshovrätten. Till auditör eller ställ- företrädare för auditör må ej utses annan än den, som fullgjort vad författ- ningarna föreskriva såsom villkor för att nyttjas i domarämbeten.

Auditörs åligganden äro angivna i & 19 instruktionen den 30 juni 1942 för krigsdomare, auditörer och krigsfiskaler. I allt väsentligt gällde härutinnan enahanda bestämmelser enligt den i anslutning till 1914 års krigslagstiftning först tillkomna instruktionen av den 23 juli 1915.

De huvudsakligaste av auditörs åligganden äro dels att vara ledamot i krigsrätt, vid vilken han erhållit anställning, och dels att såsom medansvarig rådgivare biträda vederbörande befälhavare vid utövandet av den discipli— nära bestraffningsrätten. I förstnämnda hänseende gäller att auditören i regel är bisittare =i krigsrätten, vars ordförande är krigsdomaren. Enligt 59 å andra stycket RLK är vid handläggning av s. k. undersökningsmål krigsrätt domför även om krigsdomaren ej är tillstädes, och ordet i rätten föres då av auditö- ren. Förandet av rättens protokoll åligger auditören och denne har även att ombesörja alla till krigsrättsmålen hörande expeditionsgöromål. Bestämmel- ser angående auditörens åligganden såsom rådgivare åt befälhavaren vid handläggningen av disciplinmål meddelas i 203 & SLK och ä 9 militära be—

straffningsförordningen. För dessa bestämmelser har redogjorts i annat sam- manhang (s. 155).

Enligt instruktionen har auditören härjämte att, då vederbörande befäl- havare påkallar det, biträda denne vid behandling av frågor om straffs sam- manläggning och förvandling samt verkställighet av straff ävensom vid de andra tillfällen då tillgång till juridisk insikt kan vara behövlig och annan person icke är skyldig att biträda befälhavaren. Vidare åligger det auditören att, där laga hinder ej möter, å kronans vägnar vid allmän domstol utföra de rättegångar, som förekomma vid den ifrågavarande avdelningen av krigs- makten och icke skola utföras av annan person. Slutligen är auditör skyldig att, då hinder ej möter på grund av andra tjänsteåligganden eller annan giltig orsak, efter förordnande tjänstgöra såsom ledamot i särskild krigsrätt även- som att tjänstgöra såsom fältkrigsdomare, då han därtill förordnas.

I d 1 r e k t i v e n för förevarande utredning framhålles, att i samband med den granskning av formerna för den disciplinära bestraffningsrätten, som borde ske, jämväl bleve fråga om den medverkan, som för närvarande lämnades av auditörerna. I anslutning härtill anföres att, då det tydligen ej kunde ifrågasättas att medverkan av juridiskt kunnig person kunde und- varas, intresset härvid framför allt knöte sig till spörsmålet om uppdraget alltjämt borde ankomma å särskilda för ändamålet utsedda auditörer eller utan särskilt förordnande ankomma på befattningshavare vid domstol. Sär- skilt med hänsyn till behovet av kontinuitet och vana vid ärendenas hand- läggning pekade otvivelaktigt starka skål i förstnämnda riktning. Om där- jämte auditören kunde erhålla plats såsom ledamot av vederbörande under- domstol, skulle hans insikt i de militära förhållandena komma domstols- rättsskipningen till godo, vilket uppenbarligen skulle vara ändamålsenligt. Dessa frågor förtjänade ett noggrant övervägande.

De sålunda berörda frågorna ha i olika sammanhang varit föremål för övervägande i tidigare lagstiftningsarbete.

Enligt den ordning som gällde före 1914 års krigslagstiftning utövades den disciplinära bestraffningsrätten av vederbörande befälhavare utan biträde av ansvarig rådgivare. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 juni 1901 rörande revi— sion av krigslagstiftningen hemställde riksdagen, att vid revisionen skulle ta- gas under omprövning bland annat huruvida icke vid avgörande av disciplin- mål, som handlades av vederbörande befälhavare, jämte denne borde deltaga en rättsbildad person med domaransvar för beslut, mot vilka han icke reser- verat sig. Majoriteten i 1901 års krigslagstiftningskommitté ansåg sig icke kunna tillstyrka en sådan anordning. Till stöd för sin uppfatt- ning anförde kommittén bland annat (betänkandet del II 5. 90) att, då be- fälhavaren bure ansvaret för krigslydnadens och ordningens upprätthållande inom truppen, det syntes vara riktigast att även ansvaret för det sätt, varpå de disciplinära bestraffningarna bleve använda, odelat vilade på honom, samt att det ojämförligt stora flertalet av förekommande disciplinmål till sin beskaffenhet vore synnerligen enkla och ingalunda kunde anses fordra juridiska insikter. Enligt kommitténs mening kunde icke heller, utan att än-

damålet med den disciplinära bestraffningsrätten skulle bliva mer eller mind- re förfelat, den ifrågasatta anordningen under alla förhållanden genomföras, då det icke gärna kunde gå för sig att på varje ort, där någon del av krigs- makten vore förlagd eller eljest hade sin tjänstgöring, för ändamålet anställa en särskild lagfaren ämbetsman. Kommittén framhöll vidare, att det redan då tämligen allmänt praktiserades, att vederbörande chef vid handläggning av disciplinmål hänvände sig till den vid truppförbandet anställde auditören för att inhämta hans mening i saken. Enligt kommitténs förslag skulle i första hand av praktiska skäl den rådgivning utan medansvarighet för straffbe— slutet som sålunda utövades av auditörerna överflyttas på de militära åkla- garna, d. v. s. krigsfiskalerna. Detta skulle enligt kommitténs åsikt även ur allmän organisatorisk synpunkt medföra en bestämd fördel. Det måste näm- ligen, framhåller kommittén, anses mindre överensstämmande med en do- mares opartiska ställning, ifall lagstiftningen så ordnades att denne, innan de mål som han eventuellt hade att i sådan egenskap handlägga hänskjutits till domstolens prövning, nödgades att uttala sig rörande deras rätta behand- ling.

Kommitténs ståndpunkt i nämnda fråga blev icke godtagen i det lagför- slag, som år 1913 remitterades till lagrådet. Enligt detta förslag skulle audi— tören vara medansvarig rådgivare åt befälhavaren i disciplinmålen. Försla- gets bestämmelser härom överensstämde i allt väsentligt med de föreskrifter, som sedermera upptogos i 203 & SLK. Med anledning av kommitténs ovan sist återgivna uttalande anförde -d e p a r t e m e n t 5 0 h e f e n (proposition nr 57 till 1914 års senare riksdag s. 157):

Det kunde icke förnekas, att auditören såsom befälhavarens juridiska biträde kunde komma i tillfälle att bilda sig en förutfattad mening i de mål, som han sedan såsom domare skulle avgöra. »De olägenheter, som vore förenade därmed, syntes dock icke böra tillmätas någon avgörande betydelse. Auditören hade icke att del- taga i något mot viss person riktat åtalsbeslut och vore icke nödsakad att på för- hand uttala någon för honom bindande mening om hur den tilltalade borde be- straffas. Då befälhavare sköte ett mål ifrån sig och överlämnade det till handlägg— ning av domstol, betydde nämligen detta endast att han, utan att göra något utta— lande om den tilltalades skuld eller oskuld eller framställa något yrkande gent emot honom, icke funne målet kunna avgöras i den för disciplinmål stadgade ordning. I överensstämmelse härmed vore även i förevarande förslag stadgat, att målet kunde hänskjutas tilll krigsrätt, då utredning saknades om brottets beskaffenhet eller om den tilltalades straffbarhet. Talande skäl kunde även anföras för att lämna ifråga- varande uppdrag åt auditörerna. Den disciplinära bestraffningsrättens utövande vore nämligen en domareuppgift, som snarare borde anförtros åt en såsom domare tjänstgörande person än åt åklagaren. Om såsom förslaget innebure såsom åklagare vid militärdomstolarna företrädesvis skulle anlitas stadsfiskaler och andra såsom åklagare vid de allmänna domstolarna tjänstgörande personer, syntes det icke heller kunna bestridas, att auditörerna i vida högre grad än krigsfiskalerna komme att vara i besittning av den auktoritet och den kompetens, som vore erforderlig för ifrågavarande i många fall synnerligen grannlaga uppdrag.

L a gr ä (1 e t yttrade i nu förevarande fråga (propositionen s. 387): Att en anordning, varigenom en rättsbildad person under ämbetsmannaansvar komme att med befälhavaren deltaga i disciplinmåls behandling, skulle erbjuda för-

delar, syntes icke kunna bestridas. Det av kommittén framförda skälet, att därige- nom befälhavarens auktoritet skulle sättas i fara, saknade enligt lagrådets mening giltighet. Emot det sätt, varpå enligt förslaget syft-emålet skulle vinnas, syntes emel- lertid kunna göras befogade invändningar. >Det strede för visso emot svensk rätts- åskådning att den, som i kraft av sitt ämbete uttalat sig angående det straff, vilket borde någon ådömas, skulle kunna sitta som domare i den rätt, som sedermera finge att behandla målet. Lagrådet kunde icke dela departementschefens uppfattning, att en dylik synpunkt icke skulle hava någon betydelse, då auditören icke hade att deltaga i något mot viss person riktat åtalsbeslut och han icke vore nödsakad att på förhand uttala någon för honom bindande mening om hur den tilltalade borde be- straffas. Då befälhavaren vände sig till auditören med anmodan att lämna yttrande rörande brottets beskaffenhet och det straff, som borde åläggas, låge däri, att befälhavaren för sin del ansåge disciplinstraff böra komma till användning. Auditö- ren måste, enär han hade att föreslå straff, göra sig underrättad om den felandes föregående förhållanden i tjänsten; straffets utmätande borde givetvis bero jämväl av den omständigheten, huruvida personen i fråga förut varit straffad eller icke. Det läte alltför väl tänka sig, att auditörens yttrande ginge därpå ut, att förseelsen borde ådraga högre ansvar än disciplinstraff, samt att befälhavaren därav föran- leddes att frångå sin första tanke och i stället skjuta målet till domstol. Även om auditören icke såsom ledamot i denna domstol vore formellt bunden av sin förut uttalade mening, kunde han dock svårligen så helt frigöra sig därifrån, som skulle erfordras för att han skulle framstå som en opartisk domare. Redan häri låge enligt lagrådets tanke fu-llgiltig anledning att underkänna den föreslagna anord- ningen.

Såsom ytterligare skäl mot auditörens anlitande såsom rådgivare i discip- linmål anförde lagrådet, att anordningen icke överallt kunde praktiskt ge- nomföras, utan att tvärtom undantagen från dess tillämpning skulle bliva så många och betydelsefulla, att regeln näppeligen kunde upprätthållas.

Med anledning av lagrådets nu berörda erinringar, vilka icke föranledde någon ändring i det riksdagen förelagda förslaget, anförde föredragande de- partementschefen bland annat (propositionen s. 436) att, då auditören icke såsom befälhavarens rådgivare hade någon särskild anledning att taga parti för eller emot den tilltalade, det knappast kunde ifrågasättas annat än att auditören även såsom bisittare i krigsrätten skulle behandla frågan med full opartiskhet, utan att han av förutfattade meningar läte hindra sig från att taga full hänsyn även till den vid domstolen förebragta utredningen. Depar- tementschefen ansåge sig vidare icke böra betvivla, att i vad anginge förhål- landena under fredstid den ifrågasatta anordningen kunde genomföras i ett så stort antal fall att man i allmänhet kunde säga, att en verksam kontroll komme till stånd över den disciplinära bestraffningsrättens handhavande från befälhavarens sida.

I det av 1920 års krigslagstiftningskommitte' framlagda förslaget (SOU 1922: 34), enligt vilket de militära målen skulle överföras till de allmänna domstolarna och auditörens uppgifter såsom domstolsledamot i följd därav skulle upphöra, gjordes icke någon ändring i de i 203 % SLK upptagna. bestämmelserna rörande auditörens åliggande såsom rådgivare åt befälhavaren vid handläggningen av disciplinmål. Enligt förslaget skulle au- ditörerna även tjänstgöra såsom åklagare i militära mål, som blevo föremål

för handläggning vid de allmänna underrätterna. Rörande ordningen för au— ditörstjänsternas tillsättande föreslogs icke annan ändring än att auditören skulle icke blott ha fullgjort vad författningarna föreskriva såsom villkor för att nyttjas i domarämbete utan även, om dispens ej meddelats, vid avlagt prov ha visat sig äga erforderlig kännedom om militära lagar, författningar och allmänna reglementen.

Även enligt 1933 års proposition skulle såsom en följd av de militära målens överförande till de allmänna domstolarna auditörens upp- gifter såsom domstolsledamot komma att upphöra. Däremot föreslogs icke heller i 1933 års proposition någon ändring i bestämmelserna angående audi— törens rådgivarskap i disciplinmål. Enligt propositionen skulle för fullgöran- de av de åligganden som enligt SLK ankomma på auditörer —— d. v. s. råd— givningen i disciplinmål _ av Konungen förordnas lagfaren befattningsha- vare vid allmän domstol. I propositionen framhålles, att liksom dittills även den rådgivande verksamheten i övrigt avsågs skola anförtros åt ifrågavaran— de befattningshavare, i följd varav med förordnandet borde förenas rätt till särskild avlöning av statsmedel. Något ombudsmannaskap å kronans vägnar i rättegångar skulle däremot för de nya auditörernas vidkommande icke ifrågakomma. Dylika uppgifter skulle i stället helt anförtros åt de centrala förvaltningsorganen inom de olika försvarsgrenama.

Enligt ett under förarbetet till 1933 års proposition inom justitiedeparte- mentet utarbetat lagutkast skulle vad enligt SLK ålåg auditör i avseende å handläggningen av disciplinmål ankomma, i fall då häradsrätt hade att upp— taga mål rörande den avdelning av krigsmakten varom fråga vore, å biträ- dande domare eller sekreterare i domsagan och i fall då rådhusrätt vore be- hörig domstol, å lagfaren ledamot av rätten. I en del av de yttranden, som avgåvos. över detta lagutkast, uttalades betänkligheter mot den sålunda före— slagna anordningen.

M i l i t i e o 111 b u d s m a n n e n ansåg sålunda, att flera omständigheter talade emot att auditörens arbete lades å en tjänsteman vilken så fast som en rådhusrättsledamot eller en biträdande domare vore knuten till den civila domstolen. Rörande båda dessa kategorier av tjänstemän gällde, att en viss risk förelåge för att tjänstemannen skulle av sina göromål i domstolen sättas ur stånd att med den skyndsamhet, som krävdes ur den militära tjänstgö— ringens synpunkt, lämna befälhavaren sitt biträde. Åtminstone beträffande de biträdande domarna syntes vidare gälla, att de genomsnittligt bleve mind- re kompetenta än de nuvarande auditörerna att lämna biträde åt den mili- täre befälhavaren. Då nämligen de biträdande domarna för sin utbildnings skull och av andra anledningar vore underkastade ganska täta förflyttning- ar mellan skilda orter, syntes de i väsentligt mindre grad än de dåvarande auditörerna bliva i stånd att under tillräckligt lång tid inhämta erfarenhet och vana vid disciplinmåls handläggning. Det kunde icke gärna förväntas, att de rådmän och biträdande domare, som enligt förslaget skulle handlägga militära rättegångsmål och biträda de militära befälhavarna i disciplinmå— len, kunde i någon större utsträckning av sina respektive domstolar i krigs-

tid avstås för att ingå såsom ledamöter i fältkrigsrätterna. Av sålunda an- förda orsaker syntes vara nödvändigt att auditörsbefattningarna bibehölles såsom självständiga tjänster. Önskvärdheten av att sambandet upprätthölles mellan befälhavarens befattning med disciplinmålen och rådhusrättens hand- läggning av de militära rättegångsmålen talade emellertid till förmån för den anordningen att auditören adjungerades å rådhusrättens avdelning för mili— tära mål. Härigenom tillfördes rådhusrätten en betydande förstärkning, och rådhusrättens ordinarie ledamöter bleve i mindre mån upptagna av arbete för de militära målen. (Såsom förut anmärkts ansåg militieombudsmannen, att vid ett överförande av de militära målen till de allmänna domstolarna 'såsom domstol i första ins-tans endast rådhusrätter borde tagas i anspråk).

S v e a h 0 v r ä t t uttalade betänkligheter emot domsagosekreterares an- vändande för auditörsgöromål. För denna syssla krävdes en erfarenhet an- gående militära förhållanden, som icke kunde förvärvas under den korta tid, varunder en domsagosekreterare i allmänhet kunde förväntas stanna i sin tjänst. Det vore även ur andra synpunkter mindre lämpligt att av hänsyn till den militära rättsvården giva sekreterarna i vissa domsagor en särställ- ning. Skulle de allmänna domstolarna behandla även mål angående den militära disciplinen, vore det av synnerlig vikt att ett samband funnes mel- lan domstolen och den militära rättsvården i övrigt. Ett sådant samband kunde, såvitt anginge rådhusrätterna, vinnas därigenom att den jurist, som skulle handhava de huvudsakligaste auditörsgöromålen, regelmässigt såsom ledamot av rätten deltoge i handläggningen av militära mål. Beträffande hä- radsrätt ställde sig saken däremot annorlunda. Hovrätten ville även förorda auditörstjänstens bibehållande såsom en självständig befattning. Frånsett de fördelar, som därigenom vunnes i händelse av krig, ställdes man härigenom mera fri i fråga om personvalet; en och samme man finge liksom nu hand- hava samtliga auditörsgöromål, täta personombyten kunde lättare undvikas och större enhetlighet i rättstillämpningen vunnes, icke minst vid disciplin— målens handläggning. Särskilt för en rådhusrätt med allenast två eller tre lagfarna ledamöter kunde det även innebära en fördel, att icke en bland dessa vore bunden vid en tjänst av den art, varom här vore fråga. Något hinder borde naturligtvis lika litet som för det dåvarande föreligga att till - auditör förordna ledamot i vederbörande rådhusrätt, där det befunnes lämp- ligt. Om annan person förordnades, borde han i egenskap av tillförordnad ledamot taga plats i rätten, då militärt mål där förekomme.

G 6 t a h 0 v r ä t t förordade likaledes auditörsbefattningamas bibehållan- de såsom självständiga tjänster. Vid deras tillsättande borde dock tillses, att de om möjligt besattes med befattningshavare vid den domstol, som hade att handlägga militärmålen från samma avdelning, på det att det dåvarande sambandet mellan rådgivaren i disciplinmål och domstolen till båtnad för en-v het i rättstillämpningen måtte bibehållas. I de fall där sekreterarbefattning vid häradsrätt förenades med auditörsbefattning borde särskilt tillses, att befattningshavaren finge stanna relativt länge, helst flera år, i sin befattning. K r i g 5 h 0 v r ä t t e n ansåg, att auditörsinstitutionens avskaffande skulle-

innebära en påtaglig försämring av den militära rättsvården, samt anmärkte, att enligt förslaget auditörsbefattningen i sin nya gestaltning skulle påläggas en domstolsjurist, oavsett om han ägde andra kvalifikationer för densamma än vanlig, kort tjänstgöring vid domstol, medan under dåvarande förhållan- den tillfälle i de flesta fall gåves att göra ett lämpligt val. Enligt krigshov- rättens åsikt gjorde sig enligt förslaget en egendomlig och olycklig skillnad gällande mellan rådhusrätterna och häradsrätterna i fråga om den person, som föreslagits skola Övertaga dåvarande auditörens. befattning med discip- linmålen. I rådhusrätt bleve han ledamot av rätten, i häradsrätt, där beho- vet av hans medverkan säkerligen vore större, finge han stå utanför.

Vid förslagets remittering till lagrådet anförde d e p a r t e m e n t s e h e— f e n i förevarande fråga bland annat (propositionen s. 67):

Av de militära målens överflyttande å de allmänna domstolarna och den i sam- band därmed föreslagna ändringen av den särskilda krigsrättens sammansättning skulle bliva en följd att de nuvarande auditörerna såsom bisittare i domsto- len försvunne. Därmed skulle en av deras huvudsakligaste uppgifter komma att fråntagas dem. Audi'törema fullgjorde emellertid jämväl andra funktioner. Den viktigaste av dem vore skyldigheten att vara rådgivare åt befälhavarna vid deras utövning av den disciplinära bestraffningsrätten. Då någon anledning icke funnes att ifrågasätta ändring i sättet och ordningen för utövningen av denna bes-traff- ningsrätt, syntes vara nödvändigt att sörja för att auditörernas funktioner i före- varande hänseende upprätthölles. Helt naturligt kunde emellertid därvid icke ifrå— gakomma att för denna begränsade uppgift bibehålla en befattning motsvarande den de nuvarande auditörerna innehade.

Det remitterade lagutkastet utginge från att behovet av juridisk sakkunskap vid utövning av den disciplinära bestraffningsrätten skulle bäst tillgodoses därigenom att befattningshavare vid de allmänna domstolar som erhölle befattning med den militära rättsskipningen övertoge de nuvarande auditörernas funktion i detta avse- ende. På så sätt skulle sambandet bevaras mellan de båda organen för den militära rättsvården i första instans, domstolen och befälhavaren, och samtidigt skulle garanti vinnas för att endast personer, vilka ägde förtrogenhet med allmän domarverksamhet skulle ifrågakomma till sådan tjänst.

Riktigheten av nämnda grundsatser syntes vara obestridlig. Det motstånd som rests mot utkastets försök att lösa härmed sammanhängande spörsmål i den angivna riktningen grundade sig bland annat på den uppfattningen, att de till auditörsgöro- målens fullgörande ifrågasatta tjänstemännen vid häradsrätterna icke skulle besitta eller hinna förvärva erforderlig insikt på området. Man syntes härvid ej sällan ha gjort sig skyldig till underskattning av de anspråk som numera ställdes på dem, som erhölle förordnanden att tjänstgöra såsom biträdande domare i domsagorna. Jämte den under tjänstgöring i domsaga och hovrätt ådagalagda lämpligheten för domarverksamhet syntes dessutom den kontroll som dessa befattningshavare vore underkastade såväl från häradshövdingens som hovrättens sida utgöra tillräcklig säkerhet för en fullt tillfredsställande handläggning av de militära disciplinären- dena. Under alla förhållanden borde, då fråga vore om befattning såsom juridiskt biträde åt befälhavare, huvudvikten läggas vid att vederbörande tjänsteman ägde väl vitsordad kompetens för allmän domarverksamhet. Departementschefen kunde följaktligen icke finna annat än att den föreslagna ordningen ur dessa synpunkter vore att föredraga framför den nu gällande, enligt vilken den juridiska medverkan i disciplinmål i stor utsträckning lämnades av personer, vilka hade sin huvudsak- liga verksamhet förlagd utom domstolarna.

Vad anginge den enligt utkastet föreslagna ordningen borde erinras, att denna

även i fråga om häradsrätterna, nämligen genom biträdande domarens ställning vid denna, tillgodosåge kravet på samband mellan målens handläggning inför be- fälhavaren och vid domstolen. Ur principiell synpunkt kunde visserligen ifråga- sättas huruvida den som deltagit i behandlingen inför befälhavaren av ett disciplin— mål därefter lämpligen borde .fungera såsom rättens ordförande och ende lagfarne ledamot vid målets behandling därstädes. Emellertid syntes sådana fall bliva säll- synta, i synnerhet efter inrättandet av sekreterartjänster i domsagorna. Det nu be- rörda förhållandet, att ledamot i domstol toge befattning med mål som tidigare underställts hans bedömande, vore tydligen av mindre betydelse beträffande kol— legiala domstolar, rådhusrätter och krigsrätter i nuvarande eller framtida samman- sättning, varest bisittarna inbördes kunde göra sin mening lika gällande.

Särskilt med hänsyn till lämpligheten av att åt dem som biträdde med disciplin- målens handläggning jämväl anförtroddes den rådgivande verksamhet i övrigt som nu ålåge auditörerna, hade departementschefen ansett riktigast att genom samman- förandet i en hand av de nuvarande auditörernas samtliga uppgifter av nu berört slag för dessa uppgifter bibehålla anordningen med särskilda förordnanden å upp- draget vilka förutsatte samtycke från den förordnades sida. Det lsyntes kunna för- utsättas, att i regel till dylikt förordnande skulle kunna erhållas befattningshavare vid den domstol som upptoge mål från den avdelning av krigsmakten som upp- draget avsåge, vid rådhusrätt ledamot av rätten och vid häradsrätt biträdande do- mare eller sekreterare. För undantagsfall borde emellertid möjlighet hållas öppen att gå utanför denna krets. Dock borde principen att vederbörande skulle hava anställ- ning vid domstol, om ock såsom extra tjänsteman, städse upprätthållas.

Lagrådet yttrade i nu förevarande fråga i huvudsak följande (propo- sitionen s. 112):

Departementschefen hade i sitt anförande givit uttryck åt angelägenheten av att befälhavaren .fullt ut använde sin disciplinära bestraffningsrätt. Endast i de fall då befälhavaren efter noggrann utredning och prövning funne att påföljden i det särskilda fallet ej borde stanna vid disciplinstraff eller att förseelsen i allt fall borde medföra sträng arrest eller att erforderlig utredning om brottets beskaffenhet eller den angivnes straffbarhet ej kunde vinnas, skulle han hava att överlämna målet till krigsdomstolen. Departementschefen hade ock uttalat den förmodan att den före- slagna reformen säkerligen komme att verka i den riktning att befälhavaren i mind- re utsträckning än för närvarande hänsköte till domstol mål som kunde bestraf- fas disciplinärt samt framhållit önskvärdheten av att så bleve händelsen och att framför allt mål ej bleve hänskjutna till domstol allenast på grund av bristfällig utredning. I vad departementschefen anfört funne lagrådet sig kunna instämma. Men om den uppgift som lades i befälhavarens hand således förutsattes bliva mera maktpåliggande än hittills, vore det desto mera angeläget att den rättsbildade råd— givare i disciplinmål, som ställdes till hans förfogande, både hade erforderliga kva- lifikationer och kunde förväntas nedlägga tillräckligt av tid och intresse på sin be- fattning. En nödvändig förutsättning härför vore att löneförmånerna icke tillmättes med alltför stor njugghet. Lagrådet ansåge denna synpunkt vara för den discipli- nära rättsskipningen av den synnerliga betydelse, att det bort erinras därom.

Vid behandlingen av 1933 års proposition och i anledning därav väckta motioner anförde f ö r s t a la g 11 t 5 k ot t e t bland annat (utlåtande nr 51 s. 31) :

Enligt förslaget skulle samtliga mål, som hittills handlagts av krigsrätterna, över- flyttas till de allmänna domstolarna eller i vissa undantagsfall till särskild krigsrätt. Förslaget innebure däremot ingen ändring i fråga om den disciplinära bestraffnings- rätt, som tillkomme befälhavare. Bland de mål, som handlades av krigsdomstolar-

!

na, rörde ett stort antal disciplinära förseelser, vilka normalt fölle under befälha- varnas bedömande men som av en eller annan anledning av dessa hänskötes till krigsrätt. För närvarande syntes finnas en tendens hos de militära befälhavarna att i tveksamma fall hänskjuta till krigsrätt även sådana militära mål, där ett av- görande i disciplinär väg möjligen kunde ifrågasättas. Denna tendens hade säker- ligen vari-t ägnad att stärka rättssäkerheten. Skulle de militära befälhavarna även efter krigsdomstolarnas avskaffande ej använda sin disciplinära bestraffningsrätt i större utsträckning än hittills, komme detta att leda till att en icke ringa del för- seelser, tillhörande den grupp som departementschefen kallade skolförseelser, skulle dragas inför de allmänna domstolarna. Även om detta icke skulle innebära ett för— svagande av rättssäkerheten, skulle därav dock följa en allvarlig olägenhet. Detta syntes departementschefen icke hava förbisett men hänvisade till att krigsdom- stolarnas avskaffande kunde antagas komma att leda till att befälhavarna i vidgad utsträckning begagnade sig av den disciplinära bestraffningsrätt, som formellt 'till— komme dem. Detta antagande vore säkerligen riktigt, då befälhavarna troligen av omtanke om de underordnade skulle söka bespara dessa det obehag, som deras ställande inför allmän underrätt skulle för dem medföra. Om förslagets genomfö- rande skulle leda till en ökad användning av den disciplinära bestraffningsrätten, skulle detta emellertid medföra en avsevärd försämring av rättsvården. Utskottet kunde icke undgå att i detta sammanhang erinra om de anmärkningar, som nrilitie- ombudsmannen i framställning till Kungl. Maj:t gjort angående bris-tfälligheten av det material, varpå befälhavaren hade att grunda sina avgöranden.

Den anmärkning, som utskottet i förevarande avseende riktat emot det framlagda förslaget, erhölle ökad betydelse genom det sätt, varpå auditörsinstitutionen i .för- slaget omgestaltats. Auditörsbefattningarna vore sålunda avsedda att bliva tämligen lågt avlönade sysslor, vilka i första hand skulle innehavas, där rådhusrätt skulle vara krigsdomstol, av ledamot i rätten och, där häradsrätt skulle vara krigsdomstol, av biträdande domare eller sekreterare i domsagan. Lagrådet uttalade att, om den uppgift, som lades i befälhavarens hand, förutsattes bliva mera maktpåliggande än hittills, det borde vara angeläget, att den rättsbildade rådgivaren i disciplinmål, vilken ställdes till befälhavarens förfogande, både hade erforderliga kvalifikationer och kunde förväntas nedlägga tillräckligt av tid och intresse på .sin befattning. Ut- skottet ville understryka angelägenheten härav. Genom förstärkning av auditörs— institutionen eller på annat .sätt borde till—ses, att befälhavarens disciplinära bestraff— ningsrätt utövades under fullt betryggande former. Vad sekreterarna anginge ville utskottet erinra, att sekreterartjänsterna vore avsedda att vara genomgångsplatser, som innehades blott under förhållandevis kort tid. Det vore därför att befara, att sekreterarna ofta icke skulle komma att äga tillräcklig erfarenhet angående militära förhållanden för att tillfredsställande kunna fullgöra auditörs åligganden. Beträf- fande ledamöterna i rådhusrätt kunde det ifrågasättas, huruvida de skulle vara benägna att ställa sig till förfogande för detta uppdrag, som mången gång komme att verka starkt störande på deras övriga tjänsteåligganden. Därest befälhavarens disciplinära bestraffningsrätt skulle utökas, vore det enligt utskottets mening en oeftergivlig fordran, att detta skedde i sådan form, att man icke lämnade rum för en godtycklig prövning från befälhavarens sida. Huruvida överhuvud taget en sådan utökning kunde ske utan risk för rättssäkerheten vore ett allvarligt spörsmål, som måste noga övervägas. Prövningen av denna fråga sammanhängde nära med den av riksdagen begärda utredningen rörande möjligheten av en humanisering av straff- lagen för krigsmakten.

I det av processlagberedningen år 1944 avgivna förslaget till lag om införande av nya rättegångsbalken m. m. (SOU 1944: 9 och 10) upp- tages i samband med föreslagna ändringar i RLK frågan huruvida i fall då 13—463397

auditör avgivit yttrande i ett disciplinmål, som sedermera hänskjutes till krigsrätt, denna auditörens tidigare befattning med saken kan anses utgöra jäv för honom att såsom ledamot i krigsrätten deltaga i målets prövning och avgörande. Processlagberedningen fäster härvid uppmärksamheten särskilt på de i 4 kap. 13 ä 7 och 9 punkterna nya RB upptagna jävsbestämmelserna. Jäv mot domare föreligger enligt 7 punkten om han i annan rätt såsom de- mare eller befattningshavare fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning därmed och enligt 9 punkten om i andra fall än förut i lagrummet omförmälts omstän- dighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet. Stadgandet under 7 punkten torde i sak överensstämma med vad i jävshänseende gäller enligt 13 kap. 1 & nuvarande RB. Den i 9 punkten upp- tagna bestämmelsen inbegriper vissa and-ra i gällande lag särskilt omnämnda fall av jäv för domare men innebär därjämte viss. skärpning av de nuvaran— de jävsbestämmelserna. Processlagberedningen omnämner i förevarande sammanhang även att i ett fall, då krigsrätt förklarat jäv mot auditör före- ligga på den grund att han förut i disciplinmål tagit viss befattning med saken, rättens ledamöter i anledning härav ådömts ansvar för oförstånd i domarämbetets utövning (NJA 1916 not B 771).

Efter redogörelse för de olika meningar i nu berörda fråga, som under förarbetet till 1914 års krigslagstiftning framfördes å ena sidan av 1901 års kommitté och lagrådet och å andra sidan av föredragande departementsche- fen, anför processlagberedningen vidare (SOU 1944: 10 s. 336): Tydligt vore, att praktiska hänsyn påkallade, att auditörens medverkan i disciplin- mål icke borde föranleda, att han skulle vara hindrad att deltaga i sa- kens behandling vid krigsrätten. Då denna ståndpunkt i viss mån kunde an- ses strida mot vad eljest gällde angående jäv mot domare, hade beredning- en, med hänsyn särskilt till den skärpning av jävsbestämmelserna, som inne- fattades i 4 kap. 13 5 9 punkten nya RB, ansett erforderligt att upptaga ett särskilt stadgande i detta ämne.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslår processlagberedningen föl- jande tillägg till 30 å RLK: »Ej skall såsom jäv mot domare anses, att le- damot i krigsrätt såsom auditör tagit befattning med krigsmål.»

I den tidigare framställningen ha redan behandlats de regler, som an- setts böra gälla i fråga om auditörens medverkan vid handläggningen av disciplinmål (s. 155). Enligt de föreslagna bestämmelserna skall det åligga vederbörande befälhavare att inhämta yttrande av auditören icke blott så- som för närvarande i fall då disciplinstraff ålägges utan — med endast få undantag _ innan beslut i disciplinmål överhuvud taget meddelas, vare sig beslutet innefattar ett avgörande i sak eller innebär att målet hänskjutes till åklagaren. Härjämte skall det enligt utredningens förslag ankomma på audi— tören att i viss utsträckning. även medverka vid den överprövning av medde- lade tillrättavisningar, som enligt de förordade reglerna skall åligga den i disciplinmål bestraffningsberättigade befälhavaren (s. 177). Ett ytterligare

åliggande för auditören blir att liksom nu såsom medansvarig rådgivare biträda befälhavaren vid utövande av den honom tillkommande befogenheten att i viss utsträckning ålägga ersättningsskyldighet till kronan (s. 178). Liksom för närvarande bör uppenbarligen befälhavaren vara i tillfälle att anlita ju- ridisk rådgivning vid behandling av frågor om sammanläggning och verkställighet av disciplinstraff ävensom vid andra tillfällen då tillgång till juridisk insikt kan vara behövlig. Även denna rådgivning bör, i den mån icke enligt särskilda bestämmelser annan befattningshavare är skyldig att tillhandagå därmed, åligga den som har att biträda befälhavaren i de avseenden som ovan angivits. Något ombudsmannaskap å kronans vägnar bör däremot, såsom framhölls i 1933 års proposition, icke påläggas auditö- rerna. I överensstämmelse med nu gällande föreskrift att auditör är skyldig att tjänstgöra såsom fältkrigsdomare skall enligt utredningens förslag auditör vara skyldig att mottaga förordnande såsom ledamot i krigsrätt (s. 220).

Det är uppenbart, att en verksamhet av den art och omfattning, som ovan angivits, kräver auditörstjänsternas bibehållande såsom självständiga befatt- ningar. En särskild fråga blir, huruvida auditörens medverkan i disciplin— mål, som bliva hänvisade till handläggning vid domstol, bör utgöra hinder för auditören att såsom ledamot i rätten deltaga i sakens behandling vid dom- stolen. Såsom framgår av det förut anförda har detta spörsmål berörts under förarbetena till nuvarande krigslagstiftning. Såväl majoriteten inom 1901 års kommitté som lagrådet funno, att auditören-s opartiskhet kunde ifråga- sättas, och ställde sig bland annat på grund härav avvisande mot en anord- ning, enligt vilken auditörens yttrande skulle inhämtas i disciplinmål. Pro- cesslagberedningen uttalar i sitt förslag till ändringar i RLK, att auditörens ledamotskap i krigsrätten i mål, varmed han tidigare tagit befattning såsom rådgivare åt befälhavaren, i viss mån kunde anses strida mot vad eljest gällde angående jäv mot domare. Enär enligt beredningens mening praktiska hänsyn påkallade att auditörens medverkan i disciplinmål ej borde hindra hans deltagande i sakens behandling vid krigsrätten, upptogs i beredningens förslag ett särskilt stadgande, enligt vilket såsom jäv mot domare ej skulle anses att ledamot i krigsrätt såsom auditör tagit befattning med vid dom-sto- len upptaget mål. Det angives icke vilka praktiska hänsyn som åsyftas. Redan den omständigheten att, om auditören skulle anses av jäv vara hindrad att ha säte i rätten, detta skulle medföra en omläggning av hela den nu— varande organisationen, torde förklara att beredningen icke funnit närmare motivering erforderlig.

I de fall då disciplinmål bliva föremål för behandling vid domstol av den anledningen att förseelsen funnits böra föranleda svårare påföljd än disciplinstraff, har det vid målets handläggning inför befälhavaren ålegat auditören att yttra sig såväl] i frågan huruvida brottslighet är för handen som i straffmätningsfrågan. Auditören har alltså haft att på grundval av den föreliggande utredningen bilda sig en uppfattning i dessa hänseenden och har även givit befälhavaren del av denna sin uppfattning. Även i fall då ett mål av annan anledning än den nu angivna hänskjutes till behand-

ling vid domstol, inträffar givetvis ofta att auditören för att kunna avgiva yttrande i saken måste bilda sig en mer eller mindre bestämd uppfattning i frågan huruvida den påtalade gärningen är av beskaffenhet att föran- leda ansvar. Detta följer redan därav,'att om utredningen giver stöd för ett tillförlitligt bedömande av att straffbart förfarande icke ligger den angivne till last, befälhavaren har att besluta att vad i saken förekommit icke för- anleder vidare åtgärd. Det är uppenbart, att särskilt den omständigheten att auditören såsom rådgivare åt befälhavaren har att även giva uttryck åt den åsikt han i det tidigare skedet förskaffat sig måste vara ägnad att rubba tilliten till att auditören vid domstolsbehandlingen prövar saken utan förutfattad mening. Att en domare på ett förberedande stadium underkas- tar utredningen, sådan den då föreligger, ett rättsligt bedömande torde vis- serligen förekomma även i andra fall än de nu åsyftade utan att det där- med utan vidare kan sägas att han träder till målet med förutfattad me- ning. Enligt 45 kap. 7 5 nya RB åligger det åklagaren att, då åtal väckes eller så snart ske kan därefter, til'lställa rätten utskrift av protokoll eller anteckningar från förundersökningen ävensom skriftliga handlingar och föremål, som åklagaren ämnar åberopa såsom bevis. Beträffande detta stadgande framhåller processlagberedningen bland annat, att domarens kän- nedom om materialet möjliggör för honom att i förväg sätta sig in i de rättsliga spörsmål, som förekomma i målet och underlättar meddelande av dom i omedelbar anslutning till huvudförhandling. Å andra sidan får, ut- talar processlagberedningen vidare, domaren icke bliva så bunden av det i förväg tillgängliga processmaterialet, att han grundar sitt avgörande därå eller går till huvudförhandlingen med förutfattad mening. Från den all- männa brottmålsprocessen, sådan denna utformats. i nya RB, kunna även anföras fall, där en ledamot av rätten på ett förberedande stadium under— kastar den då föreliggande utredningen ett rättsligt bedömande och jämväl i meddelat beslut låter detta bedömande komma till synes men likväl icke anses av jäv hindrad att deltaga i målets fortsatta behandling. Härvidlag må särskilt framhållas den förprövning, som avser användandet av vissa tvångsmedel, såsom häktning, reseförbud, kvarstad och skingringsförbud. Såsom allmän förutsättning för användande av dessa tvångsmedel stadgas i nya RB, att vederbörande skäligen skall vara misstänkt för brott. Pröv— ning av sådana frågor kan komma att äga rum redan innan åta-l väckes och rätten är därvid domför med endast en lagfaren ledamot. Har så- lunda före målets anhängiggörande en av ledamöterna i rätten prövat för- utsättningarna för och meddelat beslut i fråga om exempelvis den miss- tänktes häktande, varvid 'i regel även hänsyn skall tagas till brottets be- skaffenhet i det särskilda fallet, utgör detta icke hinder för att samme do- mare såsom ledamot i den fulltaliga rätten deltager i förnyad prövning av häktningsfrågan och det slutliga avgörandet av målet. Han har i nu åsyf- tade fall icke såsom domare eller befattningshavare i annan rätt eller hos annan myndighet än domstol tagit befattning med saken och drabbas där- för icke av den i 4 kap. 13 ä 7 punkten nya RB upptagna jävsbestämmel-

» . t, t = t i !

sen, som ifrågasatts kunna bliva tillämplig för auditörens del. Icke heller har den förprövning, varmed domaren i nämnda fall befattat sig, ansetts utgöra sådan i 13 ä 9 punkten avsedd särskild omständighet, som är äg- nad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet.

De jämförelser, som nu gjorts med vissa _i den allmänna brottmålspro- cessen förekommande fall, torde emellertid icke kunna anföras såsom be- lägg för att auditören i de åsyftade situationerna icke skulle vara jävig. I de från den allmänna processen tagna exemplen måste uppenbarligen av praktiska skäl bortses från de övervägande formella invändningar, som i jävshänseende kunna göras. Såsom framgår av redogörelsen för auditörs- -frågans tidigare behandling kunna praktiska skäl även anföras för att au- ditören får säte i rätten. Endast om de praktiska skäl, som i sådant hänse— ende kunna påvisas, äro särskilt starkt grundade, torde emellertid avsteg från ifrågavarande jävsregler böra ske. Det måste nämligen vara i hög grad angeläget att vid överförandet till de allmänna domstolarna av de militära målen undvika anordningar, som på något sätt kunna vara ägnade att för framtiden ingiva misstro mot rättsskipningen i militära mål.

Vid behandlingen av 1933 års lagförslag framhölls från flera håll såsom önskvärt att samband upprätthölles mellan rättsskipningen vid domstolen och befälhavarens befattning med disciplinmålen samt att detta på ända- målsenligaste sätt skedde genom att auditören hade säte i rätten. Genom en sådan anordning främjades enhetligheten i rättsskipningen och det vore även eljest önskvärt att domstolen genom auditören tillfördes den special- kunskap rörande krigslagstiftningen och militära förhållanden, som audi- tören besutte.

Det torde icke kunna bestridas, att kontakt mellan de båda rättsskipande organen i första instans skulle från angivna synpunkter vara till fördel och att sådant samband på ett effektivt sätt skulle ernås genom att auditören finge säte i rätten. Å andra sidan kan framhållas, att en sådan anordning icke kan enhetligt genomföras. Då det gäller häradsrätterna, vilka i nu- varande läge måste tagas i anspråk för handläggning av militära mål i betydligt större utsträckning än som var avsett i 1933 års lagförslag, kan ledamotskap i rätten icke beredas auditören. I 1933 års proposition fram- hålles såsom det synes med fullt fog —— att det ur principiell synpunkt kunde ifrågasättas, huruvida den som deltagit i behandlingen inför be- fälhavaren av ett disciplinmål därefter lämpligen borde fungera såsom rät- tens ordförande och ende lagfarne ledamot vid målets behandling där- städes; en sådan situation skulle dock med de föreslagna bestämmelserna endast sällan behöva inträffa. Uppenbarligen kan det icke heller ifråga- komma att för ernående av det syfte, varom nu är fråga, med avvikel- se från den vanliga domstolsorganisationen bereda auditören säte i hä— radsrätten såsom bisittare. Önskemålet att åstadkomma samband mellan disciplinärförfarandet och domstolsrättskipningen måste i dessa fall till- godoses på annat sätt. Därvid erbjuder sig den utvägen att auditören ålägges att tillhandagå rätten med begärda upplysningar. Det torde kunna

antagas, att en sådan anordning skall visa sig vara för ändamålet tillfyllest, så mycket mera som erforderliga upplysningar angående speciella regle- mentsföreskrifter och andra militära förhållanden i regel torde med minsta omgång kunna erhållas av åklagaren, vilken redan i samband med förun- dersökningen har att framskaffa fullständigt utredningsmaterial. För råd- husrätvternas del kan visserligen utan organisatoriska särbestämmelser ett förenande av auditörsysslan med ledamotskap i rätten åstadkommas genom att auditörsposten anförtros åt någon av ledamöterna i den domstol, som har att upptaga mål från det förband, vid vilket 'auditörstjånst-en är inrättad. Såsom framgår av vad förut anförts kan det förutsättas, att i militära mål rådhusrätter-na i icke ringa utsträckning bliva domföra med endast en leda— mot i rätten. I dessa fall kan, i anslutning till vad nyss anmärkts i fråga om häradsrätterna, med fog invändas, att auditören icke lämpligen bör fungera såsom ensamvdomare i mål, varmed han tidigare tagit befattning i sin egenskap av rådgivare åt befälhavaren. Jämväl eljest torde syftet med den nu ifrågasatta anordningen i allt väsentligt kunna tillgodoses på samma sätt som föreslagits beträffande häradsrätterna. Vid nu angivna förhållanden synes den fördel, som från ovan berörda synpunkter kan vara förenad med att auditören får säte i rätten, icke kunna överväga de betänkligheter, som enligt vad ovan anmärkts tala mot en dylik anordning.

Emellertid återstår frågan huruvida utan möjlighet att på en hand förena auditörssysslan och ledamotskap i rätten svårigheter kunna möta att tillfreds- ställande rekrytera auditörskåren. Om så är förhållandet, kan detta utgöra en anledning till undantag från eljest gällande jävsbestämmelser i enlighet med vad processlagberedningen föreslagit. Till behandling måste därför först upptagas de grunder, som böra gälla för rekryteringen.

I 1933 års proposition framhölls, att det i fråga om befattningen såsom rådgivare åt befälhavaren borde läggas vikt vid att vederbörande ägde väl vitsordad kompetens för allmän domarverksamhet. Att erfarenhet från så- dan verksamhet bör anses vara särskilt kvalificerande för ifrågavarande upp- gift lär icke behöva närmare motiveras. Lika obestridligt torde vara att —— så- som lagutskottet framhöll vid behandlingen av propositionen det bör till- ses att den som får sig anförtrott uppdraget såsom rådgivare åt befälhavaren icke blott har erforderliga kvalifikationer utan även kan förväntas nedlägga tillräckligt av tid och intresse å sin befattning. I annat sammanhang har av utredningen förordats anordningar i ändamål att åstadkomma ett ökat ut- nyttjande av den bestraffningsrätt som tillkommer de militära befälhavarna för att därigenom befria de allmänna domstolarna från befattning med mål, för vilka den disciplinära bestraffningsrätten närmast är avsedd. Av utredningen har å andra sidan även förordats anordningar till säkerställande av en riktig utövning av bestraffningsrätten. I sådant avseende må särskilt erinras att, i motsats till vad nu gäller, av befälhavare ålagt arreststraff icke skall gå i verkställighet därest den lagförde påkallar domstols omprövning av straffbeslutet. En ökad användning av den disciplinära bestraffningsrätten utgör givetvis i allt fall en särskild anledning att tillse att befälhavarna få

tillgång till väl kvalificerade rådgivare. Förutsättning härför är att auditö— rernas löneförmåner bliva tillfredsställande.

Innehavarna av de nuvarande auditörstjänsterna tillhöra till övervägande del domarkåren. Till jämförelsevis stort antal ha även advokater anlitats å tjänsterna medan innehavare av andra befattningar och yrken endast un- dantagsvis förekomma. Av de 50 personer, som vid. årsskiftet 1945—1946 innehade förordnanden å auditörsbefattningar, voro sålunda: 28 ledamöter i rådhusrätt, 3 befattningshavare vid hovrätt eller häradsrätt (därav en tings- sekreterare), en befattningshavare vid länsstyrelse, 15 advokater och 3 inne- havare av andra sysslor. Såsom vice auditörer voro vid samma tid förord- nade: 17 ledamöter i rådhusrätt, en annan befattningshavare vid rådhusrätt, 4 befattningshavare vid hovrätt eller häradsrätt (därav en tingssekreterare och en tingsnotarie), 6 befattningshavare vid länsstyrelse, 10 advokater och 5 innehavare av andra sysslor. Å befattningar såsom krigsdomare och vice krigsdomare voro vid samma tid förordnade: 9 borgmästare, 23 rådmän, 4 andra ledamöter av rådhusrätt, 20 häradshövdingar, 5 advokater och 4 in- nehavare av andra sysslor. Särskild undersökning har verkställts för utrö- nande av i vad mån personombyten förekommit å auditörsbefattningarna, varvid med hänsyn till den utökning av antalet auditörstjänster, som skett under senaste åren, till utgångspunkt tagits årsskiftet 1936—1937. Därvid har framgått, att av de dåvarande 31 auditörerna 23 oavbrutet varit förordnade å sina tjänster under tid varierande från 5 till 22 år och 8 under kortare tid än 5 år. I medeltal uppgick tjänstetiden till 11 år.

Enligt den plan för fördelningen av de militära målen, som innefattas i bilaga C, skola för handläggning av sådana mål tagas i anspråk 29 rådhus- rätter och 16 häradsrätter. I 8 av de ifrågavarande rådhusrätterna utgör an- talet ledamöter fyra och i 10 flera än fyra. I 14 av dessa 18 rådhusrätter inneha ledamot eller ledamöter av rätten förordnande såsom auditör eller vice auditör. Med hänsyn härtill torde kunna antagas, att i nära nog samtliga av dessa 18 rådhusrätter någon ledamot av rätten skall vara villig åtaga sig förordnande såsom auditör. Då i dessa fall rätten är domför även utan denne ledamots närvaro, utgöra de förenämnda allmänna jävsbestämmelserna icke något hinder mot att den ifrågavarande ledamoten förordnas såsom auditör vid förband, vars mål skola upptagas av den egna domstolen. De återstående 11 rådhusrätter, som enligt fördelningsplanen ha att handlägga militära mål, ha samtliga sitt säte i stad, som tillika är kansliort för domsaga. Med hänsyn till att de nuvarande krigsdomarbefattningarna komma att upphöra, torde det kunna förväntas att åtminstone i en del av de ifrågavarande städerna häradshövding kommer att åtaga sig befattning såsom auditör. I den mån så icke sker torde, då staden är säte såväl för rådhusrätt som häradsrätt, nå- gon svårighet knappast behöva möta att till befattningen erhålla lämplig med domstolsverksamhet förtrogen advokat. Beträffande slutligen de fall där häradsrätt har att handlägga militära mål, föreligger möjlighet att i åt- minstone 8 av dessa fall såsom auditör förordna ledamot av närbelägen eller i varje fall jämförelsevis närbelägen rådhusrätt. I övriga fall torde, liksom

i motsvarande situationer för rådhusrätterna, i regel finnas att tillgå för uppgiften lämplig advokat.

Såsom förut nämnts var det enligt 1933 års förslag avsett att auditörsbe; fattningarna vid förband, vilkas mål skulle upptagas av häradsrätt, företrä- desvis skulle besättas med befattningshavare, som i egenskap av biträdande domare eller sekreterare tjänstgjorde vid vederbörande häradsrätt. En av de huvudsakliga anmärkningar, som riktades mot förslaget, gick ut på att auditörsgöromålen skulle såvitt gällde häradsrätterna komma att påläggas befattningshavare som endast under jämförelsevis kort tid kunde stå till för- fogande för ändamålet och därför icke kunde förväntas komma att besitta den erfarenhet och vana, som krävdes för fullgörande av den grannlaga upp- giften såsom rådgivare åt befälhavaren.

Beträffande de nuvarande tingsdomarbefattningarna gäller att tingsdomare utnämnes eller förordnas av Kungl. Maj:t. Sker tillsättningen genom förord- nande, meddelas sådant för en tid av tre år eller, där särskilda förhållanden giva anledning därtill, för kortare tid. På ordinarie stat äro för närvarande upptagna fyra av nu befintliga elva tingsdomartjänster. Till befattning såsom tingsdomare, bör företrädesvis utses assessor i hovrätt. Tingssekreterare för- ordnas av vederbörande hovrätt och förordnande skall i regel meddelas för ett år räknat från och med den 1 juli eller för återstående del av sagda tid. Till tingssekreterare må i regel allenast utses hovrättsfiskal, som uppfyller vissa kompetensvillkor. Den som innehaft förordnande såsom tingssekre- terare i sammanlagt tre år må icke utan Kungl. Maj:ts medgivande erhålla ytterligare förordnande. I det av 1943 års domarutredning avgivna betänkan- det (SOU 1946: 57) föreslås, att tingsdomarbefattningarna utökas till tjugu och att samtliga dessa befattningar upptagas på ordinarie stat, varemot tings- sekreterarbefattningarna föreslås skola bibehållas i huvudsak oförändrade. Domarutredningen förklarar sig utgå från att det tillsvidare liksom hittills skall vara regel att samtliga tingssekreterare efter begränsad tids tjänstgö- ring i domsaga återvända till hovrätten.

Den erinran som av lagutskottet riktades mot förslaget att såsom auditö- rer anlita biträdande befattningshavare vid häradsrätterna torde, i varje fall då det gäller tingssekreterama, alltjämt ha fullt fog för sig. I vad mån tingsdomare skola anlitas för auditörsgöromål synes böra vara beroende av huru tjänstgöringsförhåll'andena för dem framdeles komma att gestalta sig. Därest icke särskilda omständigheter föranleda till annat, bör förutsätt- ning för tingsdomares anlitande för uppgiften vara att hans tjänstgöring på platsen kan förutses bliva jämförelsevis långvarig. Tingssekreterare torde i regel icke böra komma i fråga.

Genom den nu verkställda undersökningen äro förutsättningar givna för ett slutgiltigt bedömande av den förut upptagna frågan huruvida praktiska skäl påkalla att auditörens medverkan i disciplinmål icke bör utgöra hinder för honom att deltaga i målets fortsatta behandling vid domstolen.

Av det ovan anförda torde framgå att, även om ett förenande av auditörs- sysslan me—d ledamotskap i rätten ej medgives, en tillfredsställande rekryte-

ring av auditörskåren därigenom icke äventyras. Någon anledning finnes således icke att från tillämpning av eljest gällande bestämmelser angående jäv mot domare utesluta fall, där jäv föreligger på grund därav att ledamot av rätten tagit befattning med målet i egenskap av auditör.

Härtill kommer att vid tillämpning av vad utredningen i andra delar före- slagit i vissa fall mot audi-tören skulle föreligga jäv, som icke under några förhållanden kunna eftergivas. Sålunda skall enligt utredningens förslag om- prövning av befälhavares beslut i disciplinmål ävensom av befälhavare med- delat beslut om åläggande av ersättningsskyldighet i regel ankomma icke såsom nu å överdomstol utan å den underrätt, som har att upptaga mål från det förband den dömde tillhör. Det är uppenbart, att den för befälhavarens avgörande medansvarige auditören icke bör deltaga i en sådan på domstolen ankommande prövning. Genomförandet av vad utredningen i nyss angivna hänseenden föreslagit är sålunda i väsentlig mån beroende av att sådant för- enande av auditörssysslan med ledamotskap av domstolen varom nu är fråga icke medgives.

Vad ovan framhållits angående angelägenheten av att för framtiden av- lägsna varje anledning till misstro mot rättsskipningen i militära mål torde böra föranleda bestämmelser som helt utesluta situationer, i vilka jävsfrågor av förut antytt slag kunna uppkomma. Sådana bestämmelser torde vara på- kallade även med' hänsyn därtill, att rättspraxis intagit den ståndpunkten att jäv mot auditör såsom ledamot i krigsrätt icke är för handen på den grund att han förut i disciplinmål tagit befattning med saken. Det bör följaktligen stadgas förbud för ledamot av domstol att deltaga i handläggning och avgörande av militärt mål, om han förut i egenskap av auditör tagit befatt- ning med saken vid handläggning i disciplinär ordning eller i den ordning, som är föreskriven i fråga om handläggning inför befälhavaren av ärenden rörande åläggande av ersättningsskyldighet. Har auditören tagit befattning med saken på grund av sitt åliggande att även eljest tillhandagå befälhavaren med rådgivning i ärenden, där tillgång till juridisk insikt är behövlig, synes frågan om hinder för auditören att deltaga i sakens behandling vid domstol böra bedömas med tillämpning av vanliga jävsregler.

Såsom framgår av det förut anförda avser utredningen att auditörstjäns- terna skola bibehållas såsom särskilda befattningar. Dessa torde lik— som för närvarande böra tillsättas genom förordnande. Liksom nu bör i mån av behov även vice auditör kunna förordnas. Där två eller flera för- hand äro förlagda å samma ort eller å nära intill varandra belägna orter, bör för förbanden gemensam auditörstjänst kunna inrättas. De grundsatser, som böra gälla i fråga om behörighetsvillkoren för bestridande av auditörs- befattning, ha i huvudsak förut angivits. Vid tillsättning av auditörstjänst bör sålunda företrädesvis ifrågakomma ledamot i allmän domstol. Beträf— fande annan sökande än ledamot i domstol bör särskilt avseende fästas vid utbildning genom tjänstgöring i domstol och verksamhet vid domstol såsom advokat. Anlitandet av advokat för bestridande av auditörstjänst torde kräva att i visst avseende undantag stadgas från de bestämmelser,

som enligt nya RB skola gälla beträffande advokatväsendet. Enligt 8 kap. 2 & mä till ledamot av advokatsamfund ej antagas den som är anställd'i statens tjänst, med mindre samfundets styrelse medgiver undantag, och jämlikt 7 % samma kapitel är advokat, som utan styrelsens medgivande an- tager statlig tjänst, skyldig att genast utträda ur samfundet. Dessa bestäm— melser böra förklaras icke gälla förordnande såsom auditör.

Den militära rättsvården under krig och därmed jämförliga förhållanden.

Gällande bestämmelser i RLK angående rättsskipningen i mili- tära mål under krig och därmed jämförliga förhållanden innehålla i huvud- sak följande.

Fältkrigsrätt skall vara underdomstol vid krigsmakten från den dag krigsmakten för annat ändamål än övning ställes på krigsfot. Om endast en del av krigsmakten är ställd på krigsfot, förordnar Konungen, hu— ruvida fältkrigsrätt skall vara underdomstol vid denna del (16 å). Konungen bestämmer vid vilka särskilda avdelningar fältkrigsr-ätt skall vara inrättad (17 å). Då krigsmakten eller del därav är ställd på krigsfot, anses den en- ligt i SLK använd terminologi såsom mobiliserad. Enligt motiven fordras för att total. mobilisering skall anses ha ägt rum icke att beväringens samtliga årsklasser inkallats utan endast att krigsmaktens samtliga truppförband och avdelningar erhållit order om mobilisering. De nyss återgivna bestämmel- serna innebära, att vid total mobilisering fältkrigsrätt är underdomstol för såväl fältförband och lokalförsvarsförband som depåförband, att om och så länge mobiliseringen endast är partiell Konungen för varje särskilt fall prövar om» fältkrigsrätt bör inrättas vid de avdelningar, som mobiliseras, men att, om mobiliseringen övergår från total till partiell, fältkrigsrätt skall utan Konungens förordnande fortfarande vara underdomstol vid de mobili- serade avdelningarna till dess mobiliseringstillståndet upphört. Dagen från vilken fältkrigsrätt skall vara underdomstol eller fältkrigsrätt skall upp- höra tillkännagives genom av Konungen utfärdad kungörelse (16 å).

Beträffande detacherade, från huvudstyrkan avskilda eller av fienden inne- slutna avdelningar äger vederbörande befälhavare förordna om inrättande av fältkri-gsrätt (18 och 19 åå).

Fältkrigsrätt utgöres av tre ledamöter, därav en civil, fältkrigsdomaren, och två militära (20 å).

Till fältkrigsdomare förordnas krigsdomare eller auditör eller, där sådan icke finnes att tillgå, annan som fullgjort vad författningarna föreskriva så- som villkor för att nyttjas i domarämbeten. Fältkrigsdomaren förordnas av Konungen för den tid fältkrigsrättens verksamhet fortfar. I de fall då så- lunda utsedd fält-krigsdomare ej finnes att tillgå har den befälhavare, som föran-s-taltar om krigsrättens sammankallande, att förordna fältkrigsdomare

(22 å)-

| » l l i l l ? l

De militära ledamöterna förordnas för varje särskilt tilllfälle av den befäl- havare, vilken föranstaltar om krigsrättens sammankallande. I mål mot ge- neralsperson, flaggman eller regementsofficer skola till militära ledamöter förordnas en generalsperson eller en flaggman samt en regementsofficer. I mål mot officer av kaptens eller lägre grad ävensom i mål, som ej rör åtal mot viss person, förordnas en regementsofficer och en officer av kaptens grad eller två officerare av kaptens grad. Slutligen skola i mål mot under- officer eller någon av manskapet till militära ledamöter utses en officer av minst kaptens grad och en underofficer av fanjunkares eller likställd grad. De militära ledamöterna böra tillhöra den avdelning av krigsmakten. vid vilken fältkrigsrätten skall hållas; dock må vid åtal mot officer eller underofficer ledamöterna ej tillhöra samma regemente eller samma därmed likställda truppförband som den tilltalade (21 5).

För domförhet kräves, att samtliga ledamöter äro tillstädes i rätten (59 ål- '

Allmän åklagare vid fältkrigsrätt är krigsfiskal, vilken förordnas av befäl- havaren för den avdelning där krigsrätten inrättats (31 och 34 åå).

Då ärende förekommer, som skall handläggas av fältkrigsrätt, samman— träder rätten efter förordnande av befälhavaren för den avdelning, vid vilken fältkrigsrätten skall hållas, eller, då Konungen utsett annan befälhavare att meddela dylikt förordnande, av denne. Den befälhavare, som förordnar om fältkrigsrätts hållande, skall tillika efter samråd med fältkrigsdomaren be- stämma tid och plats för rättens första sammanträde samt till detsamma in- kalla rättens samtliga ledamöter (23 5).

Är fältkrigsdomaren krigsdomare, vice krigsdomare, auditör, häradshöv— ding eller revisionssekreterare eller innehar han domarbefattning vid rådhus- rätt eller hovrätt, skall han vara rättens ordförande. Beträffande fältkrigs- domare, som icke innehar sådan befattning som nyss nämnts, äger Konungen förordna, att han skall vara ordförande (20 å). Skall ej fältkrigsdomaren vara ordförande, tillkommer ordförandeskapet den främste militäre leda— moten men förhör med parter och vittnen skall även i detta fall verkställas av fältkrigsdomaren (57 å). Då beslut skall fattas åligger det fältkrigsdoma- ren att lämna en kort framställning över vad i saken förekommit och att angiva de lagrum och författningar, som äro tillämpliga. Vid omröstning skall han säga sin mening först (60 å). Protokoll föres av fåltkuigsdomaren och denne skall även uppsätta rättens beslut samt, sedan detta justerats och avkunnats för parterna, expediera detsamma (61 å).

Under krig kan i vissa fall inrättas en extra ordinär domstol, benämnd s tån drätt. Sådan domstol består av elva ledamöter, därav en fältkrigs- domare, fem officerare, två underofficerare samt tre av manskapet, och tillsättes av högste befälhavaren på platsen. För at ståndrätt skall få in- rättas förutsättes, att någon vid trupp, som är i fält, eller å fartyg, som [för krigsföretag är på sjötåg, eller i belägrad fästning begått brott, som är belagt med dödsstraff. Den brottslige skall vidare ha blivit gripen på har

gärning, och våda för krigslydnaden eller säkerheten skall vara att befara, såvida ej den brottslige utan uppskov befordras till straff. Stån'drätt sam- manträder genast inför samlad trupp och må ej upplösas, förrän den fat— tat sitt beslut och utslag blivit avkunnat. Föremål för ståndrätts prövning är endast, huruvida den tilltalade under för handen varande omständigheter må dömas till dödsstraff. För den tilltalades fällande erfordras, att minst nio av domarna äro ense därom. Ädömes ej dödsstraff, skall målet förvisas ! till behandling vid vederbörande krigsdomstol. Finner befälhavaren, att han ! på grund av föreliggande förhållanden ej bör låta verkställa utslag av stånd- rätt, eller har verkställighet ej följt inom tjugufyra timmar efter det utslaget avkunnades, skall saken genom befälhavarens försorg underställas krigs- överdomstols prövning (83—90 åå).

Beträffande rättsskipningen i andra instans gäller för närvarande huvudsakligen följande.

Om i krigstid särskild krigsöverdomstol erfordras för armé eller armé- avdelning, som befinner sig i fält eller inom fästning, för flotta eller eskader, som är på sjötåg, eller för två eller flera sådana avdelningar av krigsmakten gemensamt, då de äro förenade under en befälhavare, äger Konungen för- ordna att överkrigsrätt där skall inrättas (27 5). Endast om och i den mån krigshovrättens verksamhet omöjliggöres eller väsentligt förs-våras till följd av förhållanden, som sammanhänga med kriget, skall således över- krigsrätt inrättas och krigshovrätten kvarstår med oförändrad sammansätt- ning såsom krigsöverdomstol för de avdelningar, vid vilka överkrigsrätt ej inrättas.

Därest i fält eller på sjötåg under krig avdelning av krigsmakten blir skild från förbindelse med den ort, där krigsöverdomstolen finnes, eller under krig avdelning, som är i fästning, på sådant sätt blir avskild, äger den avskilda avdelningens befälhavare att, där så för krigstuktens upprätthållande finnes . nödigt, bestämma att överkrigsrätt skall inrättas (28 å). ! Överkrigsrätt utgöres av en generalsperson eller flaggman såsom ordfö- !

! !

rande, två överauditörer samt två officerare av regementsofficers grad. Ord- förande och överauditörer förordnas av Konungen för den tid överkrigsrät- tens verksamhet fortfar. Övriga ledamöter utses vid förefallande behov av högste befälhavaren. Till överauditör må ej förordnas annan än den, som ; fullgjort vad i författningarna föreskrives såsom villkor för att nyttjas i ! domarämbeten (27 å). ! Överkrigsrätts verksamhet upphör, så snart lämpligen kan ske, å dag som ! bestämmes av Konungen eller, i fall då överkrigsrätten tillsatts av veder- ! börande befälhavare, då förbindelsen återknutits med den ort, där den krigs- överdomstol finnes, varunder den ifrågavarande avdelningen förut lydde (29 å)- Beträffande förfaran et vid överkrigsrätt gälla i allt väsentligt enahanda bestämmelser som i fråga om förfarandet i krigshovrätten (69—78 åå). Åklagare vid överkrigsrätt är liksom vid krigshovrätten överkrigsfiskal

(31 å)-

I h 6 gsta insta n s upptagas och avgöras militära mål i krigstid i ena- handa ordning som gäller för fredstid.

I detta sammanhang torde även böra redogöras för huvudsakliga delar av lagstiftningen på hithörande område i Norge, Danmark, Finland och Schweiz.

I Norge, där sedan år 1923 någon särskild krigsdomstolsorganisation icke finnes i fredstid, skola enligt den tidigare jämväl för fredstid gällande mi- litära rättegångslagen av den 29 mars 1900 _ lov om rettergangsmåten i militaere straffesaker — särskilda krigsdomstolar alltjämt vara inrättade i krigstid. Under åren 1940—1944 ha vid ett flertal tillfällen genom proviso— riska förordningar ändringar skett i nämnda lag, och enligt meddelande från det norska Justisdepartementet förberedas ytterligare ändringar däri.

De militära domstolarna utgöras av krigsrett och militaar forhorsrett och skola vara inrättade för avdelningar av krigsmakten, som äro ställda på krigsfot. Därjämte finnes en extra ordinär krigsdomstol, st-andrett.

Krigsrett består av en krigsdomare som ordförande och fem militära leda- möter (domsmenn). Dock kan, under förutsättning att domstolen från bör- jan varit fullsutten, handläggningen av ett mål fortgå, så länge icke antalet domsmenn på grund av förfall eller annan orsak nedgått under tre. Krigs- domare skall vara i besittning av de för underrättsdomare föreskrivna ford- ringar och förordnas av Konungen eller den Konungen bemyndigar. Före- trädesvis skall förordnas domare, som har tjänstgjort såsom officer. De mi— litära ledamöterna förordnas av krigsdomaren och deras grad växlar allt- efter den tilltalades ställning.

Inför militaer forhorsrett företagas i vissa fall vittnesförhör och förbere- dande åtgärder i militära mål. Sådan domstol utgöres av en förhörsdomare, som skall vara eller äga kompetens såsom underrättsdomare. Vid rättens förhandlingar skall ett militärt rättsvittne närvara, som när rättsförhand- lingen riktar sig mot en bestämd person bör vara av minst samma grad som denne. Rättsvittnet har till uppgift bland annat att fästa domarens upp- märksamhet på militära förhållanden som äro av vikt för målets bedö- mande.

Standrett är en extra ordinär domstol, motsvarande den svenska stånd— rätten.

Enligt för närvarande gällande provisoriska bestämmelser finnas icke någ- ra över krigsrätterna stående domstolar. Före tillkomsten av en förordning den 3 juli 1940 skulle däremot landets högsta domstol, Hoiesterett, i sin vanliga sammansättning upptaga från krigsrett överklagade mål, och en avdelning av domstolen skulle såsom Hoiesteretts kjaeremålsutvalg i vissa fall pröva, huruvida klagan mot krigsretts dom finge fullföljas i Hoiesterett. Före lagändring, som vidtogs i samband med att krigsdomstolarna avskaf- fades i fredstid, hade två armé- eller marinofficerare säte i Hoiesterett vid behandlingen av militära mål.

Militära åtalsmyndigheter äro försvarschefen, försvansgrenschefer, i före- varande egenskap benämnda generaljurisdiktionschefer, och jurisdiktions-

bland officerare av regementsofficers eller högre grad. Såsom undersöknings— myndigheter utan självständig åtalsrätt fungera officerare i kompanichefs eller högre ställning. Generaljurisdiktionscheferna och jurisdiktionscheferna biträdas av befattningshavare med juridisk utbildning, de förra av en gene- raladvokat och de senare av krigsadvokater. Vid meningsskiljaktighet mel- lan jurisdiktionschef och krigsadvokat kan den senare påfordra, att frågan hänskjutes till generaljurisdiktionschefen eller i vissa fall försvarschefen, som efter generaladvokatens hörande beslutar i ärendet.

Åtal föregå-s i regel av förundersökning (eftenforskning), varvid bland an- nat skall utrönas, huruvida disciplinär bestraffning kan ifrågakomma. Un- der efterforskningen kan förhör anställas med såväl militärpersoner som andra. Vid förhör inför generaladvokaten eller krigsadvokat (krigsforhor) skola två vittnen närvara. I vissa fall hålles förhör och vidtages till utred- ningen hörande åtgärd av vederbörande forhorsrett. Är det fråga om ett mindre svårt brott — i allmänhet brott varå icke kan följa svårare straff än straffarbete (faengsel) i tre år och avgiver den förhörde ett oförbehåll- samt erkännande, som bestyrkes av omständighetema i övrigt, kan med den anklagades samtycke målet avdömas av forhorsretten.

För fällande dom vid krigsrett krävas minst fyra röster. Reglerna för själva förfarandet inför domstolarna ansluta sig i allt vä- sentligt till de bestämmelser, som gälla för den alhnänna straffprocessen.

I Danmark skola såsom tidigare omnämnts de civila domstolarna vid handläggningen av militära mål ha sin vanliga sammansättning. Den militära rättegångslagen gör icke skillnad mellan freds- och krigsförhållanden. I motiveringen till det kommittéförslag, som låg till grund för lagen, uttalades emellertid, att det kunde väntas bliva nödvändigt att i krigstid avvika från lagens bestämmelser men att det ej ansetts erforderligt att meddela regler därför, ehuru ett sådant avvikande givetvis borde ske i form av lag, eventuellt genom en provisorisk sådan. Någon för krigstid avsedd lag-stiftning har icke kommit till stånd.

I Finland gällande bestämmelser på hithörande område återfinnas i lag den 16 april 1920 om krigsdomstolar och rättegången därstädes med därtill hörande _tillämpningsföreskrifter. Under de senaste åren ha genom olika la- gar i skilda hänseenden avvikelser gjorts från innehållet i nämnda lag. Så skedde till en början genom lag den 16 mars 1940 om rättegången vid krigs- domstolarna under krigstid. Denna lag ersattes sedermera med en lag den 30 december 1941 angående vissa interimistiska undantag från lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes. Omfattande ändringar i sistnämn- da lag ha genomförts genom lag den 28 december 1945. Lagen den 30 de- cember 1941 upphör att gälla senast med utgången av år 1947.

Krigsdomstolar i krigstid äro fältkrigsrätt, överkrigsdomstolen, överfält- krigsrätt, högsta domstolen samt ståndrätt.

Fältkrigsrätt är underdomstol vid krigsmakten från den dag rikets krigs- makt för annat ändamål än övning ställes på krigsfot. Om allenast en del av

chefer, som förordnas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar

krigsmakten ställes cpå krigsfot, bestämmer statsrådet, huruvida vid denna del av krigsmakten fältkrigsrätt skall vara underdomstol. Om fältkrigsrätt skall vara underdomstol, förordnar statsrådet, vid vilka särskilda avdel- ningar av krigsmakten sådan skall inrättas. Fältkrigsrätt utgöres av en lag- faren ordförande samt en officer av minst löjtnants grad och en till under- befälet eller manskapet hörande person. Att det militära inslaget i fältkrigs- rätten fått den nämnda sammansättningen sammanhänger med att åtal mot officerare och vid krigsmakten anställda civila tjänstemän skola upptagas av överkrigsdomstolen eller överfältkrigsrätt såsom första instans. Genom lagen den 30 december 1941 har från denna ordning avvikelse skett, i det att fältkrigsrätt skall upptaga mål mot officerare av lägre grad än rege- mentsofficer samt med avseende å tjänsteställning därmed jämförliga mili- tär- och civiltjänstemän. I sådana fall skola båda de militära ledamöterna vara officerare, vilka böra inneha, den ene minst regementsofficers och den andre minst löjtnants grad. Medan ordförande i fältkrigsrätt förordnas av högsta domstolen, utses övriga ledamöter för varje tillfälle av befälhavaren för den avdelning, där fält-krigsrätten är inrättad. Vid detacherad eller av fienden innesluten avdelning äger under vissa förutsättningar vederbörande befälhavare förordna om inrättande av fältkrigsrätt.

Överkrigsdomstolen är krigsdomstol i andra instans under fredstid men fungerar såsom sådan även i krigstid. Den utgöres av överauditör, vilken bör äga skicklighet och erfarenhet i domarvärv, såsom ordförande samt så— som ledamöter två lagfarna överauditörer ävensom två officerare av minst regementsofficers grad, av vilka den ene bör höra till armén och den andre till flottan. Jämlikt förenämnda undantagslagstiftning kunna, om det befin- nes nödigt, vid krigsöverdomstolen inrättas flera avdelningar.

Överfältkrigsrätt kan i krigstid inrättas såsom särskild krigsdomstol i and- ra instans för armé eller arméavdelning, som befinner sig i fält eller inom fästning, för flotta eller eskader, som är på sjötåg, eller för två eller flera sådana avdelningar gemensamt, då de äro förenade under en- befälhavare. Om inrättande av överfältkrigsrätt förordnar statsrådet. Sådan rätt utgöres av en överauditör, som bör äga skicklighet och erfarenhet i domarvärv, så- som ordförande samt tre officerare av minst regementsofficers grad. Såväl ordförande som övriga ledamöter utses av överbefälhavaren för den tid över- fältkrigsrättens verksamhet varar. Om under krig avdelning av krigsmakten blir skild från förbindelse med ort, där överfältkrigsrätten finnes, äger den avskilda avdelningens befälhavare, där han så finner nödigt, bestämma att överfältkrigsrätt skall inrättas ävensom meddela förordnande för ordförande och ledamöter i rätten.

Då militära mål förekomma i högsta domstolen, skola förutom det antal ledamöter, som. för domförhet äro i allmän lag stadgat, i målens handlägg- ning deltaga två av republikens president för ett år i sänder utsedda offi- cerare av minst överstes grad.

Ståndrätt motsvarar den svenska ståndrätten. Till allmän åklagare vid fältkrigsrätt —— liksom vid i fredstid inrättad

krigsrätt utser befälhavaren för den avdelning, vid vilken krigsrätten är inrättad, för en tid av ett år i sänder officer av löjtnants eller högre grad. Enligt den förenämnda interimistiska undantagslagstiftningen må emellertid till åklagare förordnas jämväl till detta uppdrag skickad fänrik, kornett eller underlöjtnant eller militärtjänsteman, som avlagt juridisk slutexamen. Med hänsyn till att fältkrigsrätt äger upptaga mål mot officerare av lägre än re- gementsofficers grad har stadgats, att i mål, i vilket officer står under åtal, såsom åklagare icke må tjänstgöra officer, som innehar lägre grad än den åtalade, person som avlagt juridisk slutexamen likväl undantagen. Vid över- krigsdomstolen är krigsfiskal åklagare. Han bör vara lagfaren och utnänmes av högsta domstolen. Inrättas överfältkrigsrätt, förordnas av överbefälhava- ren särskild krigsfiskal att vara åklagare därstädes. Åklagare vid krigsrätt är skyldig att där så erfordras anställa förberedande undersökning i målen.

Vid krigsrätt skall, då så prövas nödigt, fullmäktig från den trupp, som den tilltalade tillhör, vara tillstädes för att bevaka hans rätt samt meddela nödiga upplysningar.

Mål som röra brott av grövre beskaffenhet skola genom underställning bringas under högre rätts prövning.

Den som vill överklaga fältkrigsrätts utslag har att inom åtta dagar från det utslaget avkunnades eller tillhandahölls honom avgiva missnöjesanmä- lan. Anmäles ej missnöje, står utslaget fast. Tiden, inom vilken missnöje skall anmälas, har genom den ovan omförmälda undantagslagstiftningen för- kortats. Enligt lagen den 16 mars 1940 och lagen den 30 december 1941 i dess ursprungliga lydelse skulle anmälan ske före utgången av dagen efter den då utslaget avkunnats. Genom lagen den 28 december 1945 har tiden ut- sträckts till och med tredje dagen efter den då utslaget avkunnats.

Rätten att fullfölja talan till högsta domstolen är såväl under fred som i krigstid på visst sätt inskränkt i fråga om andra mål än sådana som över- krigsdomstolen handlagt såsom första instans. I krigstid skola besvär över överkrigsdomstols utslag ingivas inom åtta dagar efter avkunnandet eller del- givningen. Vill den som genom krigsöverdomstols utslag dömts till döden söka nåd, skall detta göras inom den för besvärs anförande föreskrivna tiden.

Genom den förenämnda undantagslagstiftningen ha betydelsefulla inskränk- ningar gjorts i rätten att fullfölja talan mot dels fältkrigsrätts och dels över- krigsdomstolens eller överfältkrigsrätts utslag. Vad angår talan mot fältkrigs- rätts utslag innehöll 1940 års lag en bestämmelse av innehåll att, om någon ertappats på bar gärning vid förövande av vissa angivna förbrytelser och därför enhälligt fällts till ansvar, rätten kunde förordna, att utslaget skulle utan att underställas krigsöverdomstols prövning och utan rätt för den dömde att anföra besvär däröver omedelbart gå i verkställighet. Bestämmel- sen i fråga överflyttades sedermera till 1941 års lag och utsträcktes samtidigt till att gälla även andra brott, då upprätthållandet av disciplinen eller annat viktigt militärt skäl sådant oundgängligen påkallade. För omedelbar verk- ställighet förutsattes emellertid enligt 1941- års lag, att rätten varit enhällig ej blott angående straffdomen utan även i fråga om dess omedelbara verk-

ställighet. Ifrågavarande inskränkning i fullföljdsrätten upphävdes genom 1945 års lagändring. F ullföljd av talan till högsta domstolen mot överkrigs- domstolens eller överfältkrigsrätts utslag har alltsedan tillkomsten av 1940 års lag medgivits allenast i mål, som i första instans anhängiggjorts i över- rätt. Ändring får således ej sökas i mål, som genom underställning eller be- svär dragits inför krigsöverdomstol. Sådant mål må ej heller nådevägen eller genom underställning bringas under högsta domstolens prövning.

Enligt krigsdomstolslagen skall utslag som vunnit laga kraft utan uppe- håll befordras till verkställighet. Genom undantagslagstiftningen erhöll be- fälhavare befogenhet att, om militära skäl sådant krävde och domstolen ej förordnat om den sakfälldes häktande eller om omedelbar verkställighet av utslaget, uppskjuta verkställigheten av straffet, där detta kunde ske utan att den militära disciplinen och ordningen äventyrades. Denna befogenhet för befälhavare upphörde med tillkomsten av 1945 års lag.

Förslag till ny lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes har är 1936 framlagts av en av statsrådet den 20 september 1934 tillsatt kommitté för beredning av ny straff- och rättegångslagstiftning för krigsmakten. F ör- slaget, som icke föranlett framläggande av någon proposition för riksdagen, irmefattar endast smärre ändringar i den nuvarande krigsdomstolslagens reg- lering av hithörande frågor.

I Schweiz äro bestämmelser om den militära rättegångsordningen medde- lade i Militärstrafgerichtsordnung av den 28 juni 1889 med däri år 1927 och 1937 vidtagna ändringar.

Domstolsorganisationen är ensartad under fred och i krigstid. Krigsdomstolar äro fördelningskrigsrätt (Divisionsgericht), och territoriell krigsrätt (Territorialgericht), kassationskrigsrätt (Militärkassationsgericht) samt extra ordinär krigsrätt (Ausserordentliches Militärgericht).

Fördelningskrigsrätter och territoriella krigsrätter äro sidoordnade under- instanser, vilkas antal och verksamhetskrets bestämmas av förbundsrådet. De bestå av en ordförande (Grossrichter) och sex bisittare (Richter). Ordföran- den skall tillhöra en särskilt inrättad kår av juridiskt bildade personer, som fullgjort viss tjänstgöring såsom truppofficerare (Justizoffiziere), och skall ha majors grad. Av bisittarna äro tre officerare och de övriga underofficerare eller av manskaps grad. Ordförande och bisittare jämte suppleanter för de senare utnämnas av förbundsrådet för en tid av tre år.

Kassationskrigsrätten prövar ansökningar om kassation av fördelnings- krigsrätternas utslag och utgöres av en ordförande, som skall vara justitie- officer av överstes grad, och fyra bisittare (Richter) jämte två suppleanter, samtliga utsedda av förbundsrådet för tre år. Bisittarna jämte suppleanterna skol-a vara officerare med juridisk utbildning men behöva icke tillhöra justitieofficerskåren.

Den extra ordinära krigsrätten består av tre justitieofficerare av överstes grad och fyra »överstedivisionärer». Den har att upptaga åtal mot vissa högre chefer och utses för varje särskilt tillfälle av förbundsförsamlingen.

Allmän åklagare vid fördelningskrigsrätt och territoriell krigsrätt är en

justitieofficer (Auditor). Vid kassationskrigsrätten företrädas det allmännas intressen av en justitieofficer av överstes grad (Oberauditor). Denne är även åklagare vid den extraordinära krigsrätten.

När brott av beskaffenhet att höra åtalas inför krigsdomstol förövats och grundad anledning till misstanke mot viss person föreligger, skall vederbö- rande militäre chef förordna om förundersökning. Denna verkställes av en undersökningsdomare (Untersuchungsrichter), som skall vara justitieofficer. När undersökningsdomaren avslutat förundersökningen, skall han därom underrätta auditören och den misstänkte, vilka äga begära komplettering av förundersökningen.

Beslut om åtal fattas av auditören utom i vissa fall, då frågan därom av denne skall hänskjutas till överauditören, Om fallet bör behandlas discipli- närt, skola handlingarna tillställas vederbörande bestraffningsberättigade be- fälhavare.

Om "den tilltalade icke utsett försvarare, förordnas sådan av krigsrättens ordförande. Varje rättsbildad officer inom den fördelning, den åtalade till— hör, är skyldig att åtaga sig uppdrag såsom försvarare.

För fällande dom fordras allenast enkel majoritet utom i fråga om döds- dom, då sex röster erfordras.

Den förberedande undersökningen i saker, som skola upptagas av den extra ordinära krigsrätten, ombesörjes av överauditörens ställföreträdare. Beslut om anställande av åtal inför nämnda krigsrätt meddelas av förbunds- rådet

Rättsmedel äro mot undersökningsdomares beslut besvär och mot fördel- ningskrigsrätts utslag kassation och resning (Revision). Besvär anföras hos överauditören, som meddelar slutligt beslut. Begäran om kassation skall framställas hos fördelningskrigsrätten inom tjugufyra timmar efter utsla- gets avkunnande. Den extra ordinära krigsrättens avgöranden kunna icke överklagas.

I krigstid kan, om landets väl så anses kräva, krigsdomstol besluta att dess dom omedelbart skall gå i verkställighet. För sådant beslut fordras dock enhällighet.

Beträffande behovet av särskild domstolsorganisation i f ö r s t a i n s t a n s under krig och därmed jämförliga förhållanden an- förde 1901 års krigslagstiftningskommitté, vars betänkande legat till grund för 1914 års krigslagstiftning, bland annat följande (betänkandet del II 5. 324).

Det läge i sakens natur, att i krigstid, då de militära tjänstgöringsförhållandena vore helt andra än under fred, ett vida större antal krigsrätter komme att erfordras än som antagits kunna fylla behovet därav under fredstid. Skulle även i krigstid det civila elementet i krigsrätt utgöras av två lagfarna personer, komme följaktligen en betydligt större personal att erfordras för besättande av de civila domareplat- serna i krigsrätterna än eljest. Med hänsyn härtill och då det tydligen skulle möta mycket stora svårigheter att under de förhållanden, som här vore i fråga, på lämp- ligt sätt rekrytera en så pass talrik civil domarepersonal, som för ändamålet skulle

krävas, hade kommittén ansett det lagfarna elementet i krigsrätt då böra inskrän- kas till en person.

De mål, som i krigstid kunde förekomma vid krigsrätterna, vore utan tvivel långt oftare och i vida större mån än eljest av beskaffenhet att för sitt rätta bedömande fordra insikter och erfarenhet inom det militära området. Kommittén hade därför funnit det militära elementet under berörda förhållanden böra äga övervikt och hade i enlighet därmed föreslagit, att fältkrigsrätt skulle bestå av fyra ledamöter, därav tre militära och en civil.

I överensstämmelse med kommitténs förslag skulle enligt ursprungliga lydelsen av 20 % RLK fältkrigsrätt utgöras av en civil och tre militära leda- möter. Genom lagändring den 12 juni 1942 begränsades antalet militära leda- möter till två.

I samband med att 1920 års riksdag i skrivelse, nr 227, hos Kungl. Maj:t anhöll om utredning angående krigsdomstolarnas avskaffande i fredstid, an- fördes att det av lätt insedda skäl syntes riksdagen ej vara möjligt att även i krigstid undvara särskilda krigsdomstolar. En annan sak vore, att det gi- vetvis kunde tagas under övervägande, vilken organisation lämpligen borde givas åt dessa domstolar.

1920 års krigslagstiftningskommitté, som i sitt år 1922 avlämnade betän- kande föreslog krigsdomstol-arn-as avskaffande i fredstid och de militära må- lens överförande till de allmänna domstolarna, ingick icke på frågan om rätts- skipningen i sådana mål under krigstid i vidare mån än att de bestämmelser i RLK, som rörde förhållandena i krigstid, förutsattes fortfarande skola gälla.

I utlåtande av första lagutskottet vid 1932 års riksdag, nr 15, — vilket av riksdagen åberopades vid hemställan hos Kungl. Maj:t om undersökning hu- ruvida och i vad mån en överflyttning kunde ske å de allmänna domstolarna av mål som hörde till krigsdomstolarnas upptagande anföres att det av skäl, som ej syntes behöva närmare utläggas, icke torde kunna ifrågakomma att avskaffa krigsdomstolarna jämväl för krigstid.

I den till 1933 års riksdag framlagda propositionen, nr 223, med förslag till lag med vissa bestämmelser om krigsdomstolar och rättegången där- städes föreslogs avskaffande av de i fred fungerande krigsrätterna men bi- behållande för krigstid av fältkrigsrätter och överkrigsrätt.

I utlåtande av första lagutskottet vid 1945 års riksdag, nr 24, vilket av riksdagen åberopat-s vid anhållan hos Kungl. Maj:t att låta verkställa ut- redning om krigsdomstolarnas avskaffande, anföres att, då utskottet på an- givna grunder ansåge övervägande skäl tala för att krigsdomstolarna av- skaffades, utskottet liksom vid 1920 och 1932 års riksdagar hyste den upp- fattningen, att det endast vore under fred som särskilda krigsdomstolar kunde' avvaras. Under krig ävensom under tid, då rikets krigsmakt eller del därav för annat ändamål än övning vore ställd på krigsfot, syntes en organisation med särskilda krigsdomstolar vara nödvändig. Kärnan i de krigsrätter, som enligt på förhand fastställd organisation sålunda skulle finnas under krigstid, komme att bildas av de ledamöter i de allmänna dom- stolarna, som redan i fredstid sysslat med de militära målen.

I direktiven för nu förevarande utredning anföres i det hänseende varom här är fråga: Vad anginge rättsskipningen under krig och förstärkt försvars- beredskap syntes det kunna förutsättas, att den nuvarande domstolsorga- nisationen med särskilda fältkrigsrätteristort sett måste bibehållas. Samman- sättningen av dessa krigsrätter syntes emellertid behöva ändras och det vore ej heller uteslutet att förutsättningarna för inrättandet av fältkrigsrätt borde jämkas. Med hänsyn till behovet att i fältkrigsrättema såsom domare anlita jurister, som vore förtrogna med dömande verksamhet i allmänhet, vore det av vikt att —— på sätt skett under det senaste världskriget -— en planläggning ägde rum huru detta behov skulle kunna tillgodoses.

Då armén från fredsindelning övergår till krigsorganisation inrättas fält- förband, lokalförsvarsförband och depåförband. Fältförbanden äro avsedda för de egentliga operationerna. Huvuddelen av dessa förband sammanföres i armékårer, vilka lyda direkt under överbefälhavaren. Lokalförsvarsför- banden omfatta trupper av olika slag, avsedda för luftförsvar och andra skyddsuppgifter, för lokalt försvar inom militärområdena samt för gräns- och kustförsvar. Depåförbanden ha under den senaste beredskapstiden haft att ombesörja utrustning av personal, som från depåförbanden tillhanda- hållits för uppsättande av fältförband, ävensom att utbilda ersättningsman- skap för dessa. Under det tidigare skedet av beredskapen ankom på depå— förbanden även att uppsätta lokalförsvarsförband, men senare överflyttades uppgiften att organisera dessa förband å försvarsområdesbefälhavarna. Vid depåförbanden ha jämväl utbildats de åldersklasser, som under beredskaps- tiden haft att fullgöra första tjänstgöring. Enligt inhämtade upplysningar torde det vara att räkna med att vid framdeles eventuellt inträdande bered- skapstillstånd den till depåförbanden förlagda utbildningen av inkallad per- sonal kommer att högst väsentligt begränsas. Det ersättningsmanskap, som enligt den hittillsvarande organisationen ingått i depåförbanden, skulle så- ledes framgent komma att omedelbart insättas i de fält- eller lokalförsvars- förband, för vilka den ifrågavarande personalen är avsedd, och endast vid en under mera avsevärd tid fortbestående beredskap skulle vara att räkna med att i ett senare skede utbildning av ersättningsmanskap blir förlagd till depå-förbanden. Vidare torde värnpliktiga, som då krig utbryter eller full beredskap anbefalles fullgöra första tjänstgöring och ännu icke erhållit sådan utbildning att de kunna insättas i *fält- eller lokalförsvarsförband, komma att hemförlovas för att först sedermera inkallas för fortsatt utbildning i den mån behov av ersättningsmanskap uppkommer. Endast om från början lägre grad av beredskap anbefalles, tor-de värnpliktiga som fullgöra första tjänstgöring komma att kvarhållas vid depåförbanden för fortsatt utbild- ning.

. Fältförbandens organisationsenheter äro, förutom armékår, fördelning och brigad. Armékår utgöres i allmänhet av kårstab, kårsignalförband, två eller flera fördelningar, pansarvärnskom'panier, kårartilleri, kårluftvärn, kår-ingenjör-

trupper och kårunderhållstrupper. I armékår kunna även ingå brigader av olika slag, lokalförsvarsförband samt flyg.

Fördelning utgöres i allmänhet av fördelningsstab, signalförband, tre in- fanteriregementen, en bevakningsbataljon, en kavalleribataljon, ett pansar- kompani, ett artilleriregemente, ett fältluftvärmskompani, en ingenjörbataljon samt en underhållsbataljon.

Brigaden är ett lättrörligt förband och liksom fördelningen sammansatt av flera truppslag och försedd med egna underhållstrupper. Brigader finnas av olika slag: motorbrigader, eykelbrigader och pansarbrigader.

Vad först angår fältförbanden torde det vara uppenbart, att för dessa rör- liga förband måste finnas domstolar, som icke av andra arbetsuppgifter äro hindrade att anpassa sig efter växlande förhållanden, och att i dessa fall av domstolen kräves en förmåga av anpassning, som nödvändiggör inrät— tande av särskilda från den allmänna domstolsorganisationen fristående dom- stolar. Frågan om dessa domstolars verksamhetskrets och arbetsförhållanden i övrigt kommer att närmare upptagas i det följande. Här må endast förut- skickas, att såsom huvudregel synes böra gälla att en särskild domstol skall finnas för varje till full styrka uppsatt fördelning samt att i fall då inom ett militärområde fältförband grupperats, som icke ingå i fördelning utan äro direkt underställda militärbefälhavaren, möjlighet :bör finnas att för militär- området inrätta en i första hand för därvarande fältförband avsedd dom- stol.

I fråga om lokalförsvarsförbanden och depåförbanden gör sig behovet av en särskild domstolsorganisation icke på samma sätt gällande. I den mån lokalförsvarsförband underställas fältförbandschef torde det ligga närmast till hands att även för lokalförsvarsförbanden anlita de domstolar, som en- ligt vad nyss angivits inrättas för fältförbanden. I fall då lokalförsvarsför- band utan att lyda under fältförbandschef förläggas inom militärområde, för vilket särskild domstol inrättats för där varande fältförband, torde ofta jäm- väl målen från lokalförsvarsförbanden med fördel kunna upptagas vid denna domstol. Särskilda förhållanden kunna även föranleda, att mål från i nyss angiven mening självständiga lokalförsvarsförband lämpligast upptagas vid fördelningskrigsrätt. I andra fall än de nu nämnda lära lokalförsvarsförban- den merendels kunna utan olägenhet hänvisas till närmast tillgängliga all- männa domstol, som enligt den vanliga ordningen upptager militära mål. Med hänsyn till vad förut anmärkts angående den tilltänkta begränsningen av depåförbandens uppgifter torde antalet från sådana förband härrörande mål överlag kunna beräknas bliva jämförelsevis ringa. Från denna synpunkt gör sig behovet av särskilda domstolar minst gällande beträffande depåför— banden. I fråga om dessa förband torde sålunda i regel möjlighet stå till buds att antingen alltjämt anlita den allmänna domstol, som i fredstid hand- lägger mål från förbandet, eller om svårighet härutinnan skulle möta till följd av utflyttning av depåerna till platser utanför förbandets vanliga för- läggningsort _— i stället taga i anspråk annan allmän domstol, som i det förändrade läget kan finnas tillgänglig på närmare håll. I sistnämnda fall

bör givetvis i första hand ifrågakomma sådan domstol, som i fredstid hand- lägger militära mål. Därest på sätt förut angivits särskild domstol inrättas för det militärområde, inom vilket depåförbandet är förlagt, kan givetvis även sådan domstol anlitas. I enlighet med vad nu angivits torde endast un— dantagsvis särskilda domstolar behöva inrättas uteslutande för lokalförsvars- och depåförband.

Den föregående redogörelsen har avsett armén tillhörande förband. För flygvapnets vidkommande torde, i den mån rättsskipningen vid förband inom denna försvarsgren icke fortfarande kan handhavas av de allmänna domstolarna, även sådana förhand kunna hänvisas till de särskilda domsto- lar, som inrättas för fördelningar och militärområden. För marina avdel- ningar torde däremot komma att erfordras särskilda domstolar. Såsom fram- går av det följande kan detta antagas bliva fallet endast i'begränsad om- fattning.

Beträffande förutsättningarna för inrättande av krigs- r ät t er må erinras att för närvarande i sådant hänseende för fältkrigsrät- ter gälla olika bestämmelser allteftersom hela eller endast en del av krigs- makten är ställd på krigsfot eller, enligt jämväl använd terminologi, är mo- biliserad. I förra fallet skall fältkrigsrätt undantagslöst vara underdomstol vid krigsmakten, varemot i senare fallet Konungen äger bestämma huruvida fält- krigsrätt skall vara inrättad vid avdelning, som är mobiliserad. Begreppet mobilisering torde numera praktiskt sett vara utmönstrat ur militär termino- logi, som i hithörande hänseenden i stället utgår från olika grader av anbe- falld försvarsberedskap.

Under de senaste krigsåren har i tillämpningen inrättandet av fältkrigs- rätter anpassats efter olika beredskapslägen. Sålunda bestämdes genom tre särskilda beslut i december 1939, att fältkrigsrätter skulle från och med respektive den 20 och den 22 december 1939 samt den 8 januari 1940 tills vidare finnas vid vissa i besluten angivna avdelningar av krigsmakten. Ge- nom kungörelse den 26 april 1940 föreskrevs, att fältkrigsrätter från och med den 1 maj samma år skulle vara inrättade vid krigsmakten i dess hel- het. Sedermera förordnades genom kungörelse den 17 januari 1941, att från och med den 1 februari samma år fältkrigsrätt skulle tills vidare vara in- rättad allenast vid avdelning av armén och flygvapnet, som icke vore för- lagd inom ordinarie förläggningsort, samt vid marinen tillhörig självständig sjöstyrka, Enligt kungörelse den 22 juni 1945 förordnades slutligen, att samt- liga fältkrigsrätter skulle upphöra med utgången av juni samma år.

Av det nu anförda framgår, att under så gott som hela den senaste be- redskapstiden fältkrigsrätter konstant varit inrättade vid förband, som varit förlagda på annan plats än ordinarie förläggningsort, men att i övrigt de vanliga krigsrätterna varit i verksamhet under största delen av beredskaps- tiden. I vilken omfattning särskilda domstolar behöva inrättas för fältför— band och mera undantagsvis för lokalförsvars- och depåförband samt ma- rina avdelningar blir givetvis beroende av i vilken utsträckning beredskaps-

organisation genomföres, Vid en etappvis anbefalld beredskap bör möjlig- het förefinnas att efter hand utbygga den särskilda domstolsorganisationen liksom ock vid en gradvis skeende återgång till fredsförhållanden de sär- skilda domstolarna böra kunna successivt indragas. Med hänsyn härtill och då såsom förut angivits icke heller vid full beredskap sådana domstolar lära bliva behövliga för krigsmakten i dess helhet torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma i vilken omfattning särskilda domstolar skola vara inrättade. Lämpligen synas dessa efter krigsdomstolarnas avskaffande i fredstid kunna i stället för fältkrigsrätter benämnas endast krigsrätter. Vid det närmare bestämmandet av förutsättningarna för att Kungl. Maj:t skall äga begagna befogenheten att förordna om inrättande av krigsrätter torde olika möjligheter erbjuda sig. Befogenheten kan sålunda begränsas till att gälla avdelningar av krigsmakten, som i ett eller annat avseende blivit beredskapsorganiserade, eller ock i fråga om krigsmakten i dess helhet in- träda så snart beredskapsorganisation påbjudits för någon del av densamma. V ilketdera alternativ som än kommer till användning torde befogenheten att förordna om inrättande av krigsrätter lämpligen i första hand kunna an- knytas till den beredskapsåtgärd, varom stadgas i 28 & värnpliktslagen. En- ligt detta lagrum må, då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, Konungen efter statsrådets hörande till tjänstgöring inkalla samtliga värn- pliktiga eller värnpliktiga till det större eller mindre antal, som finnes be- hövligt. Enligt det första alternativet skulle då såsom beredskapsorganise- rade anses avdelningar av krigsmakten, till vilka värnpliktiga inkallats för tjänstgöring till rikets försvar eller säkerhet, medan enligt det andra alter- nativet beredskapstillstånd, som berättigar till inrättande av krigsrätter vid krigsmakten i dess helhet, skulle anses föreligga så snart Kungl. Maj:t för- ordnat om värnpliktigas inkallande till sådan tjänstgöring som nyss nämnts. Företräde synes böra givas åt det sistnämnda alternativet. Därmed torde bäst möjliggöras ett ändamålsenligt genomförande av krigsrättsorganisationen un- der hänsynstagande till alla de samverkande omständigheter, som kunna vara avgörande för behovet att låta rättsskipningen övergå å krigsrätt. Ut- slagsgivande härutinnan kan uppenbarligen icke alltid vara endast det av beredskapsinkallelser beroende styrkeförhållandet inom varje enskilt för- hand. I detta sammanhang må även anmärkas, att enligt SLK—utredningens förslag för beredskapstillstånd avsedda strängare straffsatser skola komma till användning i fråga om brott, som begåtts sedan Kungl. Maj:t förordnat att värnpliktiga må inkallas till tjänstgöring för rikets försvar eller säkerhet. Även i annan ordning än genom inkallelser med stöd av 28 % värnplikts- lagen kan åtgärd vidtagas för säkerställande av försvarsberedskapen. Jäm- likt 27 & 2 mom. samma lag må nämligen, därest Konungen med hänsyn till krigsberedskapen så prövar nödigt, värnpliktiga —— med undantag för viss kategori —— kunna åläggas att efter utbildningstidens slut i den ordning Ko- nungen bestämmer fullgöra en eller flera beredskapsövningar om samman- lagt högst 180 dagar. Skyldighet att fullgöra beredskapsövning upphör dock sedan ett och ett halvt år förflutit efter avslutandet av första tjänstgöringen

eller fortsatt tjänstgöring för utbildning till officer eller underofficer. Vid framläggandet av förslaget till värnpliktslag uttalade departementschefen, att beredskapsövningarn-a vore avsedda att utgöra ett betydelsefullt led i strä- vandena att säkerställa försvarsberedskapen även under tid då tillämpning av 28 % icke borde ifrågakomma och att den befogenhet, som sålunda till- lagts Kungl. Maj:t, icke komme att användas i annat fall än då det utrikes- politiska läget gåve bestämd anledning därtill.

Därest i enlighet med vad nu angivits beredskapsövningar i större omfatt- ning skulle komma till stånd, torde behov av krigsrätter kunna uppkomma vid därav berörda förband, särskilt för den händelse sådana förband förläg- gas i fält. Följaktligen torde ytterligare böra gälla att, om under tid, då be- redskapstillstånd i förut angiven mening icke föreligger, med hänsyn till krigsberedskapen skyldighet ålägges värnpliktiga att fullgöra beredskaps- övning, Kungl. Maj :t må förordna om inrättande av krigsrätter vid förband där sådan tjänstgöring fullgöres.

Enligt nuvarade bestämmelser skall såsom förut nämnts beslut om inrät- tande av fältkrigsrätt kungöras. Med hänsyn till att det i vissa lägen kan vara angeläget undvika att åtgärder, varigenom försvarsberedskapen skär- pes, tilldraga sig uppmärksamhet, synes någon skyldighet att kutngöra beslut om inrättande av krigsrätt icke böra stadgas.

Härefter upptages till behandling spörsmålet om utformningen av den tilltänkta krigsrättsorganisationen, varvid till en bör— jan en redogörelse lämnas för fältkrigsrättsorganisationen under den senaste beredskapstiden.

Enligt förenämnda kungörelse den 26 april 1940 skulle för arméns vid- kommande fältkrigsrätt vara inrättad vid brigad och regemente, därvid med regemente likställdes kår och mobiliseringsdepå samt motsvarande förband. För högre fältförband — armékårer och fördelningar ävensom för kust- och gränsförsvarsregementen samt militärområden och försvarsområden skulle även fältkrigsrätter vara inrättade, men under dessa lydde endast så- dan i den högre enheten ingående personal, som icke tillhörde lägre förband eller formation med egen fältkrigsrätt. För flygvapnet gällde motsvarande bestämmelser med flygflottilj och likställt förband såsom grundenhet. För marinens del skulle fältkrigsrätt vara inrättad vid örlogsstation, kustartilleri- regemente, kustartillerikår och självständig sjöstyrka ävensom för marin- distrikt och kustartilleriförsvar, i vilka sistnämnda båda fall under fältkrigs- rätten dock endast skulle lyda sådan marindistriktets eller kustartilleriför- svarets personal, som icke tillhörde förband eller formation med egen fält- krigsrätt. Beträffande till krigsmakten hörande avdelningar, för vilka fält- krigsrätt icke sålunda särskilt inrättats, ägde överbefälhavaren eller, efter dennes bemyndigande annan befälhavare, bestämma till vilken krigsrätt de skulle hänvisas. På samma sätt kunde förordnas att två eller flera avdel- ningar, som försetts med egen fältkrigsrätt, skulle lyda under en för dem

gemensam fältkrigsrätt eller att sådan avdelning skulle lyda under viss an- nan fältkrigsrätt än den för avdelningen från början inrättade.

Med den ordning, som sålunda tillämpats vid inrättandet av fältkrigsrätter, har erfordrats ett jämförelsevis stort antal sådana domstolar. Vid månads- skiftet maj—juni 1940 voro sålunda 106 fältkrigsrätter i verksamhet. Även om i en del fall en och samme person kunnat samtidigt anförtros befatt- ningen såsom civil ledamot i två eller flera fältkrigsrätter, är det givet att fältkrigsrätternas mångtalighet måste ha inverkat försvårande på möjlighe- ten att till dessa befattningar överlag erhålla personer med beprövad erfa- renhet i domarvärv.

Det system för inrättande av de blivande krigsrätterna, som i sina huvud- drag ovan antytts, innebär såvitt gäller fältförbanden vatt krigsrätter skulle inrättas dels vid fördelningarna och dels .för militärområde, där fältförband utan att ingå i fördelning grupperats. Varje till full styrka uppsatt fördelning skulle vara försedd med egen krigsrätt. Denna domstol skulle ha sin expe- dition vid fördelningsstaben men i regel hälla domsförhandlingama vid det särskilda förband, från vilket målet härrör, och således vara ambulerande inom fördelningens operationsområde. Vid krigsrätterna för fördelningar, som ingå i en och samma armékår, skulle efter lämplig uppdelning även handläggas mål rörande sådan personal vid armékåren, som icke tillhör nå- gon av fördelningarna, ävensom mål från brigad, som eventuellt ingår i ar- mékåren. Skulle flera brigader ingå i samma armékår, lär det i regel bliva erforderligt att inrätta särskild krigsrätt för brigaderna. Mål från brigad, som icke ingår i armékår, torde i många fall utan större olägenhet kunna hän- visas till närmaste fördelningskrigsrätt eller för militärområde inrättad krigs- rätt därest det icke finnes lämpligt att anordna särskild krigsrätt, som ute— slutande eller huvud-sakligen upptager mål från en eller flera självständiga brigader. Såsom tidigare framhållits bör vidare möjlighet finnas att, därest särskilda förhållanden därtill föranleda, till fördelningskrigsrätt även hän- visa 1okalförsvarsförband, exempelvis avlägset förlagda gränsförsvarsförband som icke underställts fältförbandschef. I fall då fördelningar icke från bör- jan uppsättas till full styrka och dessa icke lämpligen kunna hänvisas till krigsrätt, som inrättas för vederbörande militärområde, eller beredskapen nedbringas i avseende å styrkeförhållandena vid fördelningarna, bör givetvis fördelningskrigsrättemas antal anpassas efter styrkeförhållandena sålunda att en och samma krigsrätt blir gemensam för flera fördelningar.

De krigsrätter, som enligt vad ovan angivits inrättas för militärområden, skulle visserligen i första hand vara avsedda för inom vederbörande militär- område förlagda fältförband, som med hänsyn till begränsade styrkeförhål- landen icke ha behov av egna fördelningskrigsrätter. Såsom framgår av det förut anförda skulle emellertid vid inrättandet av militärområdeskrigsrätter hänsyn även tagas till svårigheter, som i en del fall kunna uppkomma för de allmänna domstolarna att handha rättsskipningen vid lokalförsvars- och de- påförband. I dessa fall skulle sålunda även dylika förband hänvisas till mi— litärområdeskrigsrätt, och sådan krigsrätt skulle jämväl kunna inrättas då

undantagsvis särskild krigsrätt erfordras uteslutande för lokalförsvars- och depåförband. Inom ett och samma militärområde bör givetvis vid behov kun- na inrättas två eller flera krigsrätter, därvid deras inbördes behörighet kan bestämmas antingen territoriellt eller sålunda att vissa förband hänvisas till viss krigsrätt. Även i fall då inom ett militärområde endast en krigsrätt inrättas bör givetvis dess verksamhet kunna begränsas till viss del av militär— området eller till vissa angivna förband. Jämväl för militärområdeskrigsrät- terna torde i åtskilliga fall arbetsförhållandena bliva sådana att domstolen måste vara ambulerande på motsvarande sätt som en fördelningskrigsrätt. Det lär dock kunna antagas, att detta icke skall komma att gälla militär- områdeskrigsrätt, som övervägande eller uteslutande får att upptaga mål från lokalförsvars- och depåförband, även om jämväl i dylikt fall måste krävas att krigsrätten skall vara i någon mån mera rörlig än en allmän domstol.

För handläggning av mål från marina avdelningar av krigsmakten torde i mån av behov böra inrättas särskilda marindistriktskrigsrätter. Det synes kunna antagas, att inrättandet av sådana krigsrätter i första hand kan be- gränsas till en krigsrätt för vartdera av Ostkustens och Sydkustens marin- distrikt. Dessa krigsrätter skulle då huvudsakligen komma att upptaga mål från marina avdelningar inom vederbörande distrikt men även kunna få till sig hänvisade förband tillhörande annan försvarsgren, exempelvis lantmili- tära kustförsvarsförband. Mål från marina avdelningar inom andra marin- distrikt torde, i den mån rättsskipningen vid dessa avdelningar icke fortfa- rande kan ombesörjas av allmän domstol i vederbörande kustort, kunna utan olägenhet upp-tagas av närmaste militärområdeskrigsrätt.

Såsom förut framhållits torde icke vara att räkna med något behov av särskilda krigsrätter uteslutande för förband tillhörande flygvapnet.

Det synes kunna förutsättas, att de arbetsuppgifter, som komma att åligga fördelningskrigsrätter och särskilda brigadkrigsrätter, skola helt upp- taga domstolsledamöternas tid, och dessa böra därför uteslutande ha att ägna sig åt sin verksamhet i domstolen. Detsamma lär i flertalet fall komma att gälla jämväl de militärområdeskrigsrätter, som enligt vad ovan angivits skulle vara ambulerande inom sitt verksamhetsområde, ävensom marin- distriktskrigsrät'terna. I den mån militärområdeskrigsrätterna icke bliva am- bulerande torde däremot med stöd av de erfarenheter, som vunnits under den senaste beredskapstiden, kunna antagas att deras arbetsuppgifter icke skola bliva av större omfattning än att med ledamotskap i krigsrätten i re- gel skall kunna förenas annan tjänstgöring.

Enligt den ovan skisserade organisationspl—anen skulle således inrättas de'ls heltidstjänstgörande krigsrätter, bestående av fördelningskrigsrätter och i mån av behov särskilda brigadkrigsrätter samt militärområdes- och marindistriktskrigsrätter, och dels militärområdeskrigsrätter, vilkas leda- möter skulle med sin verksamhet i domstolen kunna förena annan tjänst- göring. Vid fullt genomförd krigsorganisation torde erforderligt antal hel- tidstjänstgörande krigsrätter kunna beräknas till högst tjugu och antalet

övriga krigsrätter till högst tio, därvid hänsyn även tagits till behovet av ett begränsat antal i reserv stående krigsrätter. Redan i fredstid bör före- ligga en för full beredskap avsedd plan för krigsrättsorganisationen åtmins- tone såtillvida att personalbehovet för det erforderliga antalet krigsrätter på förhand blir säkrat.

l samband med att Kungl. Maj:t i enlighet med vad förut angivits för- ordnar om inrättande av krigsrätter bör det ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma till vilket antal fördelningskrigsrätter, särskilda brigadk'rigsrätter, militärområdeskrigsrätter och marindistriktskrigsrätter skola träda i verk- samhet med angivande tillika i fråga om förd-elnings- och brigadkrigsrätt för vilket eller vilka förband och beträffande militärområdes- och marin— distriktskrigsrätt för vilket verksamhetsområde krigsrätten inrättats. I frå- ga om militärområdeskrigsrätter bör i förordnandet om krigsrättens in- rättande i enlighet med vad förut angivits densammas verksamhetsområde kunna begränsas till viss del av militärområdet, exempelvis visst eller vissa försvarsområden, eller ock krigsrätten förklaras vara inrättad endast för Lissa inom militärområdet förlagda förband. Motsvarande begränsningar böra kunna göras beträffande marindistriktskrigsrätt. Av praktiska skäl torde i fråga omkrigsrätternas behörighet lämpligen böra gälla följande. Genom Kungl. Maj:ts beslut om inrättande av viss krigsrätt blir krigsrät- tens behörighet bestämd endast i den män i beslutet angivits att krigsrät- ten inrättats för visst eller vissa förband. I vad mån jämväl rättsskipningen vid andra. avdelningar av krigsmakten än sådana, för vilka krigsrätterna en- ligt Kungl. Maj:ts beslut förklarats vara inrättade, skall övergå å krigsrätt och till vilken krigsrätt vederbörande avdelning i sådan händelse skall hän- visas blir föremål för avgörande i särskild ordning. Härvid göres skillnad mellan i fältförbandsorganisationen ingående avdelningar, å ena, och öv- riga till armén och flygvapnet hörande förband ävensom marina avdel- ningar, å andra sidan. I fråga om de förstnämnda, som på sätt förut fram— hållits måste förutsättas regelmässigt vara i behov av särskilda domstolar, tillkommer bestämmanderätten i nyss angivna avseenden överbefälhavaren eller efter dennes bemyndigande annan militär befälhavare, medan i fråga om lokalförsvars- och depåförband, som icke äro underställda fältförbands— chef, samt marina avdelningar avgörandet tillkommer Kungl. Maj:t. Be- träffande i fältförbandsonganisationen ingående avdelningar bör det även tillkomma överbefälhavaren att själv eller genom underlydande befälhavare förordna om jämkningar i den behörighet krigsrätterna emellan, som på sätt förut angivits följer av Kungl. Maj:ts beslut om krigsrätternas inrät- tande. I det föregående ha med exempel angivits olika situationer där till— lämpning av de nu förordade reglerna kan ifrågakomma.

Den i den föregående framställningen gjorda indelningen av krigsrätter- na i fördelningskrigsrätter, militärområdeskrigsrätter och marindistrikts- krigsrätter synes icke behöva komma till uttryck i blivande lagstiftning. Däremot torde benämningarna lämpligen kunna användas då förordnande meddelas om inrättande av krigsrätter.

Med hänsyn till de tekniska hjälpmedel, varav det militära förbindelse- väsendet numera betjänar sig, torde behov icke förefinnas av någon mot- svarighet till nu gällande bestämmelser om rätt för befälhavare för avdel- ning, som inneslutits av fienden eller eljest avskilts från den egna krigs— makten, att förordna om inrättande av krigsrätt vid den avskilda avdel- ningen.

Vad angår sammansättningen av de blivande krigs- rätte rna torde till en början såsom självfallet kunna förutsättas, att befattningen såsom ordförande skall tillkomma lagfaren civil ledamot. Ge- nom den begränsning av krigsrätternas antal, som blir en följd av den ovan förordade kdgsrättsorgaräsationen, har väsentligt öka-d möjlighet berettis att till ordförandebefattningama överlag erhålla personer med beprövad erfarenhet i domarvärv.

Enligt gällande instruktion för krigsdomare och auditörer m. fl. åligger det krigsdomare att, där hinder ej möter på grund av andra tjän-steåliggan- den eller annan giltig orsak, efter förordnande tjänstgöra såsom civil leda- mot i fältkrigsrätt (fältkrigsdomare). Auditör är utan förbehåll skyldig att mottaga sådant förordnande. Efter krigsdomstolarnas avskaffande i freds- tid böra auditörerna alltjämt vara skyldiga att tjänstgöra i de krigsrätter, som under beredskap och krig komma att ersätta de nuvarande fältkrigs- rätterna. Enligt stadgandei lagen den 26 april 1940 med särskilda bestäm- melser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara, vil- ken lag icke berör krigsdomstolarna och rättegången därstädes, äger Ko- nungen vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden bestämma att lagfaren do- mare i eller befattningshavare vid underrätt, hovrätt eller nedre justitiere- visionen skall tjänstgöra i annan befattning vid nägon av nämnda myndig- heter, domare dock endast i domarbefattning. Ifrågavarande lag, som är av beredskapslagstiftnings karaktär, äger giltighet till och med den 30 juni 1947. För att i möjligaste mån säkerställa de blivande krigsrätternas för- seende med lämplig civil domarpersonal torde i den särskilda lagstiftning rörande rättegångsväsendet i krigstid, som framdeles kan visa sig erfor- derlig, skyldigheten för lagfarna ledamöter i de allmänna domstolarna att tjänstgöra i annan än den egna domstolen böra utvidgas att avse jämväl tjänstgöring i krigsrätt.

Vid besättande av ordförandeposterna i krigsrätterna bör självfallet tillses att vederbörande besitter icke blott erfarenhet från allmän domarverksamhet utan om möjligt även förtrogenhet med militära förhållanden. Med hänsyn härtill synes till dessa befattningar i första hand böra ifrågakomma dels auditörer, som tillika äro ledamöter i allmän domstol, och dels ledamöter i sådana allmänna domstolar, som i fredstid handlägga militära mål. Det torde kunna antagas, att i fall då nu avsedda befattningshavare tjänstgöra såsom ordinarie ordförande i allmän under-rätt det merendels icke skall fin— nas lämpligt att förflytta dem från domstolen till tjänstgöring i krigsrätt och

att därför till ordförandeposterna i heltidstjänstgörande krigsrätter i första hand skola inom nyss angivna krets bliva anlitade ledamöter i rådhusrätt, vilka icke där tjänstgöra såsom ordförande. Mot en sådan ordning bör någon erinran icke kunna göras. Ordförandeposterna i de deltidssyssels-atta militär- områdeskrigsrätterna torde i många fall lämpligen kunna anförtros ordfö- randen i närmast tillgängliga allmänna domstol, som i fredstid handlägger militära mål, utan att denne därför —- i varje fall icke annat än partiellt — behöver frånträda sin verksamhet i den allmänna domstolen. Det torde kunna förutsättas, att med den nu angivna ordningen ordförandebefatt- ningarna i krigsrätterna skola kunna besättas med för uppgiften väl kvali- ficerade personer. Av det följande framgår, att i den mån auditörer anlita-s för tjänstgöring i krigsrätter deras auditörsbefattningar avses skola under tiden företrädesvis uppehållas av vice auditörer.

Härnäst inställer sig frågan, huruvida militär sakkunskap bör vara repre- senterad i krigsrätten. Tydligt är, att en särskild för krigstid avsedd domstol måste förutsättas bliva ställd inför förhållanden av mera växlande art än som förekomma under fredstid och även får vara beredd att till bedömande upp- taga situationer, som icke ha någon motsvarighet i fredstid. Med hänsyn till de särskilda förhållanden, för vilka krigsrättsorganisationen är avsedd, är det icke alltid att räkna med att genom den utredning, som förebringas för rät- ten, samtliga på det särskilda fallet inverkande omständigheter bliva fram- lagda eller beaktade. På grund härav kan det särskilt för utövande av den på krigsrätten ankommande processledande verksamheten vara av bety- delse att militär sakkunskap är företrädd i domstolen. Å andra sidan torde vara uppenbart, att vad nu framhållits icke påkallar närvaro i rätten av mer än en militär ledamot.

Med utgångspunkt från att i enlighet med vad nu angivits i rätten böra ingå en lagfaren ledamot såsom ordförande och en militär ledamot ha i fråga om rättens sammansättning i övrigt olika möjligheter tagits under övervägande.

Därest såsom nu är förhållandet beträffande fältkrigsrätterna de blivande krigsrätterna skola bestå av tre ledamöter med lika rösträtt vid avgörandena, synes utan Vidare kunna anses givet, att den tredje ledamoten bör vara lag- faren. Med hänsyn till den begränsning av kri—gsrätternas antal, som blir möjlig med den tidigare skisserade organisationsplanen, bör det icke erbjuda någon svårighet att till dessa befattningar såsom bisittare erhålla för upp— giften lämpliga, i allmän domarverksamhet sysselsatt-a jurister.

SåSOm ett möjligt andra alternativ har ifrågasatts, att krigsrätten skulle bestå av lagfaren ordförande och nämnd, i vilken skulle sitta förutom den militäre ledamoten två icke lagfarna civila ledamöter, de båda sistnämnda utsedda inom de allmänna domstolarnas nämndemanskårer och företrädesvis bland nämndemän, tjänstgörande vid domstolar som i fredstid äro forum för militära mål. På samma sätt som i fråga om häradsrätt med tremans- nämnd skulle endast vid enhällighet inom nämnden dess röst gälla mot ordförandens.

ledamöterna i nämnden ha att deltaga i en utan avbrott fortgående tjänst- göring på platser utom hemorten och således bliva nödsakade att under tiden helt lämna sina civila sysselsättningar. Det torde knappast behöva särskilt framhållas, att nu berörda förhållande måste vara ägnat att försvåra re- kryteringen av nämnden med lämpliga och till sådan tjänstgöring villiga civila ledamöter. Medverkan i grövre militära brottmål av en nämnd med det starkt begränsade antal ledamöter, varom här är fråga, skulle för övrigt icke bliva jämförbar med det lekmannadeltagande, som i den allmänna rättsskip- ningen utövas genom fulltalig nämnd. Härvidlag må erinras, att behörigheten för häradsrätt med tremansnämnd i fråga om brottmål begränsats till fall där å brottet ej kan följa svåra—re straff än böter eller —— enligt utredningens för- slag —— disciplinstraff.

Utredningen har i enlighet med vad nu angivits funnit det först nämnda alternativet böra ha företräde, vilket innebär att krigsrätten skulle komma att bestå av två lagfarna ledamöter, därav den ene ordförande, och en militär ledamot.

Såsom förut angivits skola enligt gällande bestämmelser de militära leda- möterna i fältkrigsrätt inneha olika grad alltefter den tilltalades högre eller lägre tjänsteställning.

I en militieombudsmannens skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 mars 1941, vari viss omorganisation av fältkrigsrätterna ifrågasattes, anfördes beträffan- de nu berörda spörsmål:

I fråga om de militära ledamöterna borde principiellt gälla att de skulle utses mera med hänsyn till sin lämplighet för dömande verksamhet än beroende på den tilltalades grad. Bestämmelser av sistnämnda innebörd stode icke väl samman med likhet inför lagen. Domarverksamheten vore till sin natur sådan att det icke vore påkallat att kräva ett visst förhållande mellan domarens och den tilltalades rang. Då detta spörsmål emellertid icke enbart hänförde sig till fältkrigsrätterna utan i lika hög grad gällde i fråga om fredskrigsrätterna borde det icke för det dåva- rande upptagas till prövning. Samma gällde också i fråga om rangförhållandena i de olika instanserna med i allmänhet underofficerare och kompaniofficer-are i första instans, regementsofficerare i andra instans och generalspersoner i högsta domsto— len. Rangsynpunkter borde icke få vara dominerande då det gällde den dömande verksamheten utan allenast vederbörandes skicklighet för domarvärv.

Vad militieombudsmannen anfört därom att rangsynpunkter icke böra få vara dominerande då det gäller den dömande verksamheten utan allenast vederbörandes skicklighet för domarvärv kan givetvis icke i principI göras till föremål för någon erinran. Obestridligt torde emellertid också vara, att tjänstgöring i en högre befattning måste i och för sig vara ägnad att tillföra vederbörande mera allsidig erfarenhet rörande till olika tjänsteområden hö- rande förhållanden. Det lär icke heller utan vidare vara givet, att förhållan- det mellan den militära domstolsledamotens och den tilltalades grad bör all- deles lämnas ur räkningen. Med hänsyn till den subordination i förhållandet till överordnade, som alltigenom utmärker den militära organisationen, torde det icke utan visst fog kunna göras gällande att, om en underordnad får att

Om krigsrätterna organiseras med nämnd skulle vid flertalet krigsrätter

utöva domsrätt gentemot en överordnad, den allmänna tilltron till den mili- täre domarens självständighet och opartiskhet kan sättas i fara. Det lär för övrigt knappast kunna bestridas, att situationer kunna inträffa, i vilka en militär domare av underordnad grad skulle endast med svårighet kunna helt bortse från att han blivit satt till doms över en överordnad. Vad nu framhållits torde utgöra tillräckligt skäl för att i princip uppställa den regeln att en mili- tär domstolsledamot skall inneha minst samma grad som den tilltalade.

Av flera skäl torde böra gälla, att den militäre krigsrättsledamoten skall vara av överstelöjtnan-ts eller majors grad. Såsom framgår av det följande skall enligt utredningens förslag liksom i fredstid åtal för tjänstebrott av befattningshavare, som innehar regementschefs eller högre beställning eller därmed likvärdig tjänst, även under beredskapstillstånd och krig upptagas av hovrätt såsom första domstol. Detta innebär, att icke annat än undantagsvis vid krigsrätt kan komma att handläggas mål mot någon som har högre tjänsteställning än överstelöjtnant. Den förenämnda principen att den mili- täre ledamoten icke bör ha lägre tjänsteställning än de tilltala-de lär utan olägenhet kunna jämkas såtillvida att officer av majors grad blir behörig såsom ledamot även i fall där den tilltalade har överstelöjtnant's tjänste- ställning. Om så sker behöver icke i något fall av hänsyn till den tilltala— des tjänsteställning personombyte ske å befattningen såsom militär ledamot. Till fördel måste också vara att den militära sakkunskapen i rätten blir företrädd av en ledamot med erfarenhet även från tjänstgöring vid högre förband än kompani. Därest vid planläggningen av krigsmaktens beredskaps- organisation hänsyn även tages till det jämförelsevis obetydliga antal befatt- ningshavare i överstelöjtnants eller majors tjänsteställning, som med den nu föreslagna anordningen skulle bliva helt eller delvis bundna vid krigsrätterna, torde kunna antagas, att några svårigheter för anordningens genomförande icke behöva möta.

Civila ledamöter i krigsrätt böra, liksom för närvarande är förhållandet beträffande fältkrigsdomare, förordnas av Kungl. Maj:t.

Tidigare har nämnts, att enligt gällande regler militära ledamöter i fält- krigsrätt förordnas för varje särskilt tillfälle av den befälhavare som föran- staltar om krigsrättens sammankallande och att de böra tillhöra den avdel- ning av krigsmakten, vid vilken fältkrigsrätten skall hållas. Vid åtal mot officer eller underofficer få dock ledamöterna icke tillhöra samm-a regemente eller därmed likställda truppförband som den tilltalade. För att syftet med den- av utredningen föreslagna sammansättningen av de blivande krigsrät- terna bäst skall tillgodoses bör den militäre ledamoten icke utses för till- fället utan förordnas å befattningen tills vidare eller för viss icke alltför be- gränsad tid. Sådant förordnande synes böra meddelas av överbefälhavaren eller av den överbefälhavaren bestämmer. Med den föreslagna organisationen är icke förenligt att bibehålla den nuvarande bestämmelsen, att den mili- täre ledamoten bör tillhöra samma avdelning som den tilltalade. Däremot torde för de blivande krigsrätterna böra bibehållas motsvarighet till det nuvarande stadgandet att, om den tilltala-de är officer eller underofficer,

den militäre ledamoten ej må tillhöra samma regemente eller samma där- med likställda truppförband som den tilltal-ade.

Enligt 1 kap. 11 å nya RB är rådhusrätt domför med en lagfaren ledamot vid måls avgörande utan huvudförhandling samt annan handläggning, som ej sker vid huvudförhandling eller syn å stället, ävensom i tvistemål vid hu— vudförhandling, som hålles i omedelbart samband med förberedelsen. Samma regel om rådhusrätts behörighet gäller i fråga om huvudförhandling och syn å stället i brottmål, om målet rör allenast ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, och i målet ej förekommer anledning, att målsägande finnes. Med brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, skall då fråga är om handläggning vid rådhusrätten av militärt mål enligt utredningens förslag i detta avseende jämställas brott, varå icke kan följa svårare straff än disciplinstraff. I de fall där sålunda rådhusrätt enligt nya RB —— med den av utredningen föreslagna kompletteringen —— är domför med en lagfaren ledamot bör krigsrätt vara domför med en civil ledamot.

Angående tid och plats för krigsrätts sammanträden sy— nes böra stadgas, att krigsrätt skall sammanträda så ofta det för arbetet krä- ves samt att rättens ordförande eller, i fråga om sammanträde för hand— läggning som ankommer på civil ledamot, denne bestämmer tid och ställe för rättens första sammanträde efter samråd med den befälhavare, som i disciplinmål äger bestraffningsrätt över den målet angår.

Såsom förut angivit-s skall enligt gällande bestämmelser befattningen så- som åklagare vid fältkrigsrätt bestridas av krigsfiskal, vilken förordnas av befälhavaren för den avdelning där krigsrätten inrättats. För sådan be- fattning gälla samma kompetensfordringar som i fråga om krigsfiskalstjänst vid vanlig krigsrätt. Om icke någon finnes att tillgå som uppfyller dessa kompetensfordringar, äger dock befälhavaren till befattningen förordna an- nan lämplig person. Det må erinras, att kompetensfordringarna för befatt- ning såsom krigsfiskal vid vanlig krigsrätt innebära, att vederbörande skall antingen ha avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskaps- prov eller ock tjänstgöra eller förut ha tjänstgjort såsom åklagare vid allmän underrätt och vid avlagt prov visat sig äga erforderlig kännedom om militära lagar och författningar.

Då det gäller rekryteringen av åklagarbefattningarna vid de blivande krigsrätterna torde, åtminstone i fråga om de heltidstjänstgörande krigsrät- terna, möjlighet icke stå till buds att ens till någon del fylla personalbehovet med anlitande av befattningshavare tillhörande den allmänna åklagarorga- nisationen. Med hänsyn icke minst till de speciella uppgifter av polisiär och annan art, som i krigstid åvila ifrågavarande befattningshavare utöver deras vanliga tjänsteåligganden, lär nämligen något lösgörande av arbetskrafter från denna åtminstone för närvarande jämförelsevis snävt utbyggda perso- nalkår överhuvud taget icke kunna ifrågakomma. Utväg torde emellertid likvisst finnas att utan större svårighet tillfredsställande fylla behovet av

åklagare vid krigsrätterna och detta även om det i en del fall, särskilt i fråga om fördelningskrigsrätterna, skulle visa sig erforderligt att vid en och samma krigsrätt tillsätta två åklagare. För ändamålet torde nämligen med fördel kunna anlitas den yrkeskår, som är sammansluten i Sveriges advokatsam- fund. Helt visst kommer det icke att bland samfundets ledamöter, för när- varande uppgående till mellan 700 och 750, saknas tillgång till erforderligt antal för uppgiften lämpliga personer, som ha god förtrogenhet med utred- ningar och rättegångar i brottmål. Det torde även kunna förutsättas, att åt- minstone till övervägande del skola finnas att tillgå för uppgiften lämpade advokater, som äro krigstjänstskyldiga och således kunna på förhand krigs- placeras i befattningarna.

Aklagare vid krigsrätt torde böra förordnas av Kungl. Maj:t eller av myn- dighet som Kungl. Maj:t bestämmer och synes lämpligen alltjämt böra be- nämnas krigsfiskal. Enligt gällande instruktion för justitiekanslersämbetet den 18 juni 1937 är justitiekanslern Kungl. Maj:ts högste åklagare och skall i sådan egenskap öva uppsikt över åklagarväsendet i riket. Följaktligen kom- mer justitiekanslern att öva tillsyn även över åklagarväsendet vid de bli- vande krigsrätterna.

På sätt den föregående framställningen utvisar är det avsett att allm ä n- na underrätter i viss utsträckning skola anlitas för handläggning av militära mål under beredskapstillstånd och krig. Det lär icke finnas anled- ning att vidtaga några ändringar i dessa domstolars vanliga sammansättning vid behandling av militära mål eller att åt särskilda åklagare uppdraga åklagaruppgifterna i sådana mål.

Av den lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser angående s tån (1- rätt torde framgå, att en anordning med dylika domstolar icke väl över- ensstämmer med de krav som uppställas på nutida rättsskipning. En extra ordinär krigsdomstol motsvarande ståndrätt torde icke bättre än de före— slagna krigsrätterna tillgodose det särskilda behov av snabbhet i rättsskip- ningen som kan föreligga i de situationer, då enligt den nuvarande ordningen ståndrätt må inrättas. Sålunda är att märka att den nuvarande ståndrätten icke kan träda i funktion förrän fältkrigsdomare tillkallats för att inträda såsom civil ledamot. Icke heller från annan synpunkt torde hänsynen till krigslydnaden eller säkerheten inom krigsmakten eller vederbörande avdel- ning därav kräva ett bibehållande av ståndrättsförfarandet. I blivande lag- stiftning synes följaktligen icke böra upptagas bestämmelser om någon mot ståndrätten svarande extra ordinär krigsdomstol.

Liksom i fredstid torde rättsskipningen i militära mål i andra instans kunna även under beredskapstillstånd och krig handhavas av hovrätterna utan andra särskilda anordningar i organisatoriskt hänseende än att, om på något håll behov därav kan uppkomma, hovrätten förstärkes med en extra 15—463397

avdelning, som uteslutande eller huvudsakligen ägnar sig åt handläggning av militära mål.

Enligt 2 kap. 5 & nya RB mä, om särskilda skäl äro därtill, hovrätt sam- manträda även å annan ort än den där hovrätten har sitt säte, och skall hovrätt, beträffande vilken Konungen meddelat förordnande därom, årligen å bestämda tider hålla hovrättsting utom förläggningsorten å viss eller vissa orter inom domkretsen för huvudförhandling i mål från den delen av dom- kretsen. Befogenhet bör tilläggas Kungl. Maj:t att för tid då krigsrätt är in- rättad meddela särskilda bestämmelser om skyldighet för hovrätt att för handläggning av militära mål sammanträda å annan ort än den där hov- rätten har sitt säte.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har det för krigsrätternas vidkommande ansetts kunna vara av betydelse —— särskilt för utövande av den-på domstolen ankommande processledningen — att militär sakkunskap är företrädd inom domstolen. Detta torde icke på motsvarande sätt gälla hovrätterna. Härvidlag måste nämligen beaktas att, även om det är tillåtet att-i till hovrätten fullföljt mål åberopa nya omständigheter och bevis, jäm= väl enligt den nya rättegångsordningen hovrättens verksamhet i allt fall i stort sett är begränsad till det material, som förebragts i underrätten, samt att vid underrätt förebragt bevisning i regel icke skall ånyo upptagas i hov- rätten utan endast föredragas sådan den föreligger i protokoll och andra handlingar. Då i mål som fullföljas till hovrätt behov yppas av militär sak- kunskap torde även i krigstid detta behov kunna tillbörligen tillgodoses ge- nom anlitande av sakkunnig, som icke har säte i rätten.

Enligt utredningens förslag skall såsom förut nämnts även under bered- skapstillstånd och krig i viss utsträckning mål mot högre militära befattnings— havare upptagas av hovrätt såsom första domstol. Särskilt i betraktande av att sådana mål kun-na antagas liksom i fredstid bliva endast mera sällan förekommande torde jämväl i dessa av hovrätt omedelbart upptagna mål behovet av militär sakkunskap tillfyllestgörande kunna tillgodoses med till- lämpning av allmänna regler om bevisning genom sakkunnig.

Om i enlighet med förslaget jämväl mål från krigsrätter skola fullföljas till allmän hovrätt, uppkommer frågan vem åklagaruppgifterna i hovrätten i sådana fall skola åvila. Äklagaruppgifterna vid krigshovrätten och över- krigsrätt fullgöras, såsom tidigare nämnts, av särskild åklagare, överkrigs- fiskal. I fråga om mål, som från allmän underrätt fullföljas till hovrätt, till- kommer det enligt nya RB liksom för närvarande den åklagare, som fört talan i underrätten, att även i hovrätten utföra åklagartalan; dock äger justitiekanslern förordna extra åklagare att föra talan vid bland annat hov- rätt. Det torde vara uppenbart att under tid, då de blivande krigsrätterna fungera, olägenheterna för en vid krigsrätt tjänstgörande åklagare att in- ställa sig i hovrätten kunna bliva betydande, särskilt när det gäller åklagare vid fördelningskrigsrätt. Övervägande skäl synas dock tala för en anord- ning, enligt vilken rätten att fullfölja och vid hovrätt utföra ett vid krigs- rätt väckt åtal i regel tillkommer den åklagare som fört talan i krigsrätten.

Det må härvid framhållas, att enligt utredningens förslag hovrätt äger utan huvudförhandling avgöra dit fullföljt militärt mål, om den tilltalade av krigsrätten frikänts för brottet eller dömts till böter eller disciplinstraff eller till fängelse, ej överstigande sex månader, eller fällts till vite och anled— ning ej förekommer till ådömande av svårare straff eller annan påföljd än nu sagts. Möjlighet synes emellertid böra förefinnas att vid behov förordna särskild befattningshavare att såsom åklagare vid hovrätt utföra talan i där förekommande militära mål och ärenden. Genom särskild bestämmelse bör befogenhet i sådant hänseende tilläggas justitiekanslern.

Beträffande högsta domstolen torde icke för behandlingen av mili- tära mål under beredskapstillstånd och krig erfordras några särskilda anord- ningar i organisatoriskt avseende.

Ifråga om förfarandet i militära brottmål under beredskaps- tillstånd och krig har processlagberedningen i sitt förslag till ändringar i RLK utgått från att för rättegången vid krigsdomstol skola i princip gälla ensartade regler för fredstid och krigstid. Även vid fältkrigsrätterna skulle sålunda förfarandet vila på grundsatserna om rättegångens muntlighet, omedelbarhet och koncentration, och i enlighet med förhandlingsprincipen skulle rätte- gången anordnas såsom en förhandling mellan parterna å ömse sidor. Den särskilda reglering av förfarandet, huvudsakligen avseende rättegångens för— beredande och inledande, som beredningen ansett erforderlig för krigsdom- stolarna, har icke särskilt avsett krigsförhållanden.

I yttranden till beredningen ha föreningen Sveriges krigsdomare och audi— törer samt föreningen Sveriges krigsfiskaler gjort gällande, att det nya för- farandet icke skulle kunna tillämpas under fältförhållanden, samt ifrågasatt, huruvida icke särskilda bestämmelser borde utfärdas rörande ett förenklat förfarande i krigstid. Härom anför processlagberedningen (SOU 1944:10 s. 322), att denna fråga ej ägde omedelbart samband med rättegångsre- t'ormen och att det icke syntes ingå i beredningens uppgift att taga stånd- punkt till densamma och framlägga förslag i ämnet.

De svårigheter som i krigstid otvivelaktigt i olika hänseenden måste möta vid ett förfarande vilande på grundsatserna om rättegångens muntlighet, ome- delbarhet och koncentration torde icke behöva föranleda ett frångående av dessa grundsatser. Svårigheterna torde kunna övervinnas dels genom anli- tande av anordningar som enligt nya RB stå till buds även i den allmänna processen och dels genom uppställande av särskilda regler, varigenom utan att nämnda grundsatser åsidosättas avvikelser i viss utsträckning göras från det vanliga förfarandet. Såsom allmän regel synes därför böra gälla, att för- farandet i militära mål under beredskapstillstånd och krig vid såväl allmän domstol som krigsrätt bör följa de regler, som enligt nya RB skola gälla med de av utredningen för fredstid föreslagna avvikelserna. I det följande behand- las huvudsakligen de ytterligare avvikelser som påkallas av de under bered— skapstillstånd och krig rådande särskilda förhållandena.

Enligt 21 kap. 5 % nya RB skall till offentlig försvarare förord— nas advokat, som finnes lämplig därtill.

För att en koncentrerad huvudförhandling skall kunna genomföras ford- ras att den misstänkte erhåller tillfälle att under förundersökningen för- bereda sitt försvar. Avsteg från reglerna om rätt för misstänkt att anlita för- svarare och få sådan förordnad bör därför icke göras. Klart är emellertid å andra sidan, att under beredskapstillstånd och krig mången gång för upp- giften lämpad advokat icke kommer att vara tillgänglig; erfarenheterna un- der den senaste beredskapstiden bestyrka detta. Det synes därför böra före- skrivas att, där det ankommer på krigsrätt att förordna om försvarare och advokat icke finnes att tillgå, till försvarare må utses även annan lämplig person än advokat; att låta föreskriften gälla även allmän underrätt, som under beredskapstillstånd och krig upptager militära mål, synes icke erfor- derligt. Om advokat icke är att tillgå, bör givetvis i första hand person med juridisk utbildning förordnas, men möjlighet synes böra finnas att vid behov förordna även annan person.

I fråga om h äk tn i n g torde anledning icke föreligga att för beredskaps- tillstånd och krig avvika från den enligt nya RB gällande grundsatsen, att det uteslutande tillkommer domstol att förordna om häktning. Däremot kan det ifrågasättas att för sådan tid utvidga domstolens rätt att förordna om häktning vid utevaro-brott.

Av framställningen ä 5. 82—88 framgår, att enligt RLK häktning obliga- toriskt skall ske om officer, underofficer eller någon av manskapet under mobilisering eller krig gör sig skyldig till rymning eller sådant olovligt un- danhållande, som skall straffas såsom rymning, samt att processlagbered— ningen i sitt förslag till ändringar i RLK bibehållit denna regel. I nämnda av- snitt har även omnämnts, att enligt SLK-utredningens förslag i fråga om utevarobrotten gränsdragningen mellan rymning och undanhållande sker efter andra grunder än för närvarande. För att undanhållande skall anses såsom rymning erfordras sålunda att undanhållandet med hänsyn till den tidrymd, under vilken gärningsmannen hållit sig undan eller avsett att hålla sig undan, eller arten av hans tjänstgöring medfört eller kunnat medföra väsentligt avbräck i utbildningen eller annat avsevärt men för tjänsten, varemot för närvarande rymning föreligger, förutom då gärningsmannen uteblir i avsikt att undandraga sig- krigstjänsten, när undanhållande utan säd-an avsikt varat viss angiven tid.

Enligt SLK-utredningens förslag uppställas strängare strafflatituder för utevarobrott under beredskapstillstånd och krig än i fredstid. För undan- hållande under beredskapstillstånd är straffet disciplinstraff eller fängelse. Då riket är i krig må för sådant brott dömas högst till straffarbete i två år. För rymning under beredskapstillstånd är straffet fängelse eller straffar- bete i högst två år och för sådant brott då riket är i krig straffarbete i högst tio år. Såsom tidigare framhållits gäller enligt nya RB, att om någon på sannolika skäl är misstänkt för brott, varå straffarbete kan följa, han mä häktas, därest med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes för- hållande eller annan omständighet skäligen kan befaras, att han avviker

eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff eller genom undan- röjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning eller ock an- ledning förekommer att han fortsätter sin brottsliga verksamhet. Om SLK- utredningens förslag till reglering av utevarobrotten genomföres, kan dom- stol under nu angivna förutsättningar förordna om häktning vid undanhål- lade då riket är i krig och vid rymning under såväl beredskapstillstånd som krig. Bortsett från undanhållande under beredskapstillstånd kan således häktning äga rum vid utevarobrott så snart detta är påkallat av processuella skäl. Fall kunna givetvis förekomma, där vid utevarobrott under beredskaps- tillstånd eller krig flyktfara icke föreligger — rymlingen har exempelvis fri- villigt inställt sig till fortsatt tjänstgöring —— och häktning icke heller eljest är påkallad av processuella skäl men där det av hänsyn till krigslydnaden eller ordningen skulle vara förenat med avsevärd olägenhet att lämna rymlingen på fri fot. För berörda, ur disciplinär synpunkt vådliga situationer bör i stål— let för häktning lämpligt militärt tvångsmedel ställas till befälhavares förfo— gande. I annat sammanhang har av utredningen föreslagits, att de nuvarande bestämmelserna i 96 och 97 åå RLK om förvarsarrest i huvudsak skola bibehållas. Förvarsarrest, varom stadgas i dessa lagrum, är väsentligen avsedd att användas vid disciplinöverträdelser i egentlig bemärkelse eller således framför allt i sådana fall där krigslydnaden äventyras eller ordningen störes genom själva utförandet av den brottsliga gärningen. I regel torde icke vara att räkna mted att denna förutsättning för användande av förvarsarrest föreligger vid utevarobrott. Med hänsyn härtill synes böra stadgas, att vid rymning eller undanhållande då riket är i krig ävensom vid rymning under beredskapstillstånd förvarsarrest vare sig fråga är om förvarsarrest enligt nuvarande 96 & eller 97 å må tillsägas, därest det av särskilda omständig- heter är påkallat.

De f o r u m r e g 1 e r som enligt vad förut angivits skola gälla beträffan— de militära mål ha avseende å rättegången vid allmänna domstolar. I den mån rättsskipningen i sådana mål under beredskapstillstånd och krig skall ankomma på krigsrätt erfordras särskilda forumregler. Såsom primär regel synes i detta avseende böra gälla att, om den lagförde tillhör eller tjänstgör vid avdelning av krigsmakten, som lyder under krigsrätt, eller om målet när- mast angår sådan avdelning, målet skall upptagas av denna krigsrätt. Mot- svarighet torde även böra finnas till den supplerande forumregel, som före- slagits skola gälla beträffande till allmän domstol hörande militära mål. Så- lunda bör stadgas att, om enligt den primära forumregeln krigsrätt är be— hörig domstol, målet må i stället upptagas av allmän underrätt i den ort, där brottet förövats, eller den rätt, där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet, därest det med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finnes lämpligt. Vidare synes böra gälla, att åtal, som skall behandlas i den för militära mål stadgade ordningen, på grund av de i 19 kap. 3—6 åå nya RB meddelade särskilda forumreglerna (jfr s. 99) må upptagas av såväl allmän domstol som krigsrätt. Den sist föreslagna regeln innebär, att dels åtal, som tillhör krigsrätts upptagande, kan handläggas vid annan krigs-

rätt eller vid allmän domstol dels ock militärt mål, för vilket allmän under— rätt är behörig domstol, i stället må upptagas av krigsrätt. I detta samman- hang må anmärkas att, på sätt framgår av det följande, enligt utredningens förslag under beredskapstillstånd och krig till militära mål skola vara att räkna — förutom mål som enligt de för fredstid föreslagna reglerna skola upptagas i militärmåls ordning och mål angående ansvar jämlikt 27 kap. SL —— åtal i övrigt för brott av vilken beskaffenhet som helst som begås av krigs- man, i den mån icke Kungl. Maj:t annat förordnar. Vid en begränsning av de militära målen som sålunda enligt bestämmande av Kungl. Maj:t kan ifråga- komma bör beaktas, att vid flerfaldig brottslighet av en och samme person begränsningen kan komma att medföra vissa olägenheter. Om en krigsman begår dels militärt brott, för vilket åtal skall upptagas av krigsrätt, och dels brott, varför åtal icke skall handläggas i militärmåls ordning, kan vid krigs- rätten endast upptagas åtal för förstnämnda brott. Krigsrätt blir nämligen icke behörig domstol för andra än militära mål.

Enligt nya RB må i viss utsträckning överflyttning av mål från en domstol till en annan äga rum. Härom stadgas i 19 kap. 7 % att, om allmänt äta] upp- tagits av viss domstol och även annan domstol är behörig, den förra domsto- len äger, om synnerliga skäl äro därtill, på framställning av åklagaren för- ordna, att målet skall överflyttas till den senare domstolen; beslut eller an- nan åtgärd av den förra domstolen skall vara gällande, till dess den dom- stol, dit målet överflyttats, förordnar annat. Av praktiska skäl bör ett mili— tärt mål kunna överflyttas även till annan domstol än sådan som enligt de för militära mål gällande forumreglerna är behörig. Härigenom ernås att om den tilltalade efter målets anhängiggörande överförts till annat förband — exempelvis återförts från fältförband till depåförband —— den allmänna un— derrätt eller krigsrätt som upptager mål från sistnämnda förband kan över— taga målet.

Under fredstid skall enligt utredningens förslag befattningshavare, som bestrider regementschefs eller högre beställning, svara inför hovrätt såsom första domstol för brott som begås i sådan tjänst, varjämte Kungl. Maj:l skall äga meddela enahanda föreskrift i fråga om andra befattningar vid krigsmakten, som med hänsyn till beskaffenheten av därmed förenade tjänste- åligganden anses höra i nu angivna hänseenden vara likställda med nyss- nämnda beställningar. Jämväl andra än nu åsyftade befattningshavare skola enligt förslaget i viss utsträckning svara inför hovrätt såsom första domstol. I sådan ordning skall nämligen upptagas åtal på grund av fel eller försummel- ser i avseende å fullgörandet av tjänsteplikter, som vid utövningen av den disciplinära bestraffningsrätten eller eljest enligt lag eller författning ålagts bestraffningsberättigad befälhavare, även om åtalet icke riktar sig mot inne— havare av befattning som nyss nämnts. Anledning torde icke föreligga till erinran mot att hovrätt även under beredskapstillstånd och krig såsom första domstol upptager åtal mot befattningshavare, som bestrider regementschefs eller högre beställning eller befattning som enligt föreskrift av Kungl. Maj:t i förevarande hänseende skall jämställas med sådan beställning. Däremot

torde av praktiska skäl under sådan tid åtal mot andra befattningshavare än nu nämnts för åsidosättande av tjänsteplikter med avseende å judiciella upp- gifter böra upptagas av underrätt. Under beredskapstillstånd och krig kan nämligen enligt förslaget en väsentlig utvidgning äga rum av kretsen av bestraffningsberättigade befälhavare. Kungl. Maj :t skall sålunda under sådan tid äga förordna att befälhavare av officers eller underofficers grad skall ha fullständig bestraffningsrätt, i den mån förhållandena föranleda därtill, varemot under fredstid bestraffningsberättigade befälhavare skola vara av lägst regementsofficers grad eller tjänsteklass.

Enligt 46 kap. 11 5 nya RB må underrätt, om den finner det oundgäng- ligen nödvändigt för utredningen, u p p 5 k j 11 t a p å b 6 rj a d h u v 11 d— f örh an dling. Målet skall därefter inom två veckor från dagen för första förhandlingens avslutande upptagas till slutlig handläggning; i annat fall skall ny huvudförhandling hållas. I yttrande till processlagberedningen har föreningen Sveriges krigsdomare och auditörer för krigsrätternas del ifråga- satt avvikelse från den nu angivna regeln för fortsatt huvudförhandling. En- ligt föreningens uppfattning komme till följd av övningar, kommendering till tjänstgöring å annan ort eller andra liknande omständigheter parter eller vittnen allt emellanåt att bliva hindrade att inställa sig vid huvudförhand- lingen, och målet kunde av samma skäl ofta icke utsättas att åter förekomma inom två veckor. Av bland annat detta skäl borde medgivas, att ett mål finge upptagas till fortsatt huvudförhandling, även om längre uppskov erfordrades än som förutsattes i nya RB. Med anledning härav anförde beredningen (SOU 1944: 10 s. 326), att avgörande betänkligheter talade mot att längre anstånd än två veckor medgåves för fortsättande av påbörjad huvudförhandling. Ge- nom att rättens ordförande samrådde med befälhavaren om tid och ställe för rättens sammanträde och, där så erfordrades, bevisning upptöges utom hu- vudförhandlingen syntes det enligt beredningens mening i allmänhet vara möjligt att övervinna de hinder, som kunde möta för huvudförhandlingens genomförande å utsatt tid. Enligt beredningens åsikt vore det påtagligt, att målen vid krigsrätterna och i all synnerhet vid fältkrigsrättema borde i största möjliga utsträckning handläggas vid ett enda rättegångstillfälle. Med hänsyn till vad processlagberedningen sålunda anfört torde icke heller såvitt gäller rättegången vid de blivande krigsrätterna vara anledning att för mili- tära mål medgiva förlängning av den tid inom vilken mål må utsättas till fortsatt huvudförhandling.

Förutom då sådant eljest i lag är stadgat skall enligt föreskrift i 57 % RLK krigsrätts förhandling hållas inom stängda dörrar, då riket befinner sig i krig eller dess krigsmakt eller del därav för annat ändamål än övning ställes eller är ställd på krigsfot och offentligheten anses vara hinder- lig för krigsföretagens framgång eller menlig för krigsmaktens. säkerhet. Be- stämmelsen har med viss formell ändring upptagits i processlagberedningens förenämnda förslag till ändring i RLK. Ett stadgande med i sak samma inne- håll avseende rättegången i militära mål vid allmän domstol eller krigsrätt synes böra inflyta i blivande lagstiftning.

Den av utredningen föreslagna sammansättningen av krigsrätterna föran- leder en bestämmelse om omröstning i krigsrätt. Enligt stadgande i 60 % RLK skall vid omröstning i fältkrigsrätt fältkrigsdomaren säga sin me- ning först och därefter de militära ledamöterna. Vid omröstning bland råd- husrätts lagfarna ledamöter skall enligt 29 kap. 1 & nya RB den yngste i rät- ten först yttra sig och sedan var efter annan såsom de ha säte i rätten. För de blivande krigsrätterna synes böra föreskrivas, att vid omröstning den civile bisittare'n skall först yttra sig, därefter den militäre ledamoten och sist ordföranden.

De förhållanden, under vilka de blivande krigsrätterna konnna att vara verksamma, torde påkalla särskilda regler om (1 e 1 g i v n i n g a v k r i g 5- rätts dom och slutliga beslut och angående ordningen för talan däremot.

Enligt 30 kap. 7 å nya RB skall, då huvudförhandling ägt rum, samma dag eller sist nästa helgfria dag överläggning hållas och, om det kan ske, dom beslutas och avkunnas. Finnes rådrum för doms beslutande eller avfat- tande oundgängligen erforderligt, må rätten besluta anstånd därmed. Av- kunnas ej domen vid huvudförhandlingen, skall den avkunnas vid annat rät— tens sammanträde eller ock meddelas genom att den hålles tillgänglig å rät— tens kansli; vid huvudförhandlingen skall underrättelse givas om tiden och sättet för domens meddelande. Talan föres mot dom genom vad och mot be- slut genom besvär. Vill part vädja mot underrätts dom i brottmål, skall han enligt 51 kap. 1 5 inom tre veckor från den dag, då domen gavs, till under- rätten inkomma med vadeinlaga. Om någon vill anföra besvär mot under— rätts beslut, skall han enligt 52 kap. 1 5 inom två veckor från den dag, då beslutet meddelades, till underrätten inkomma med besvärsinlaga.

Det synes böra föreskrivas, att krigsrätts kansli skall vara expeditionen vid den stab, till vilken krigsrätten är ansluten. Enär krigsrätterna enligt för- slaget skola vara gemensamma för flera förband, kan krigsrätts statione- ringsort bliva belägen på relativt stort avstånd från underlydande förband. Särskilt i fråga om fördelningskrigsrätter torde härjämte vara att räkna med att rättens kansli allt som oftast flyttas från en ort till annan. Med hänsyn härtill synes nya Rst bestämmelser om meddelande av dom och slutligt beslut som ej avkunnas vid huvudförhandlingen för krigsrätternas del böra ersättas med en föreskrift att, om dom eller slutligt beslut ej avkunnas vid huvudförhandlingen, utskrift av domen eller beslutet skall för delgivning med den tilltalade tillställas den befälhavare som i disciplinmål närmast äger utöva bestraffningsrätt över den dömde eller, om han icke tjänstgör vid krigsmakten, Konungens befallningshavande. Bevis om delgivningen hör till- ställas krigsrätten. Utskrift av domen eller beslutet bör även tillställas åkla- garen. En sådan anordning påkallar, att fullföljdstid i här avsedda fall räk- nas från den dag då parten erhöll del av domen eller beslutet.

Talan mot fältkrigsrätts utslag eller beslut skall enligt stadgande i 65 & RLK föras genom besvär, som skola avlämnas till den befälhavare, som för- ordnat krigsrätten, eller, där den klagande i målet hålles häktad, till den be—