SOU 1950:2

Betänkande angående tyskgruvorna och centralorgan för gruvärenden

N 4-0 %

oå (— — CUL"

&( *. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2012

STATENSOFFENTLIGAUTREDNINGARIQSWZ HANDELSDEPARTEIENTET

B ETÄNKAND E

ANGÅENDE

, TYSKGRUVORNA OCH CENTRALORGAN FÖR GRUVÄRENDEN

AVGIVET AV

GRUVORGANISATIONSKOMMITTEN

STOCKHOLM 1950

Statens (_)ffentliga utredningar 1950 , _Kronologilk förteckning

]. Elhiftntmdningm redogörelau nr 2:18; Redogöreln för detaljdim-ibuwrernn lamt dem råknftkoltnader och priser vidxdl'ltxibulion lv elektriuk knit. Örebro lln. Beckmln. 44 |. .

2. Betlnkude nnglend: tyskgmvornn och centrala:-gun för gruv- lrenden. Victor Pettmon. 157 |. B.

HANDELSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

TYSKGRUVORNA OCH CENTRALORGAN FÖR GRUVÄRENDEN

AVGIVET AV

GRUVO RGANISATIO NSKOMMITTE N

VICTOR PETTERSONS BOKINDUSTRIAKTIEBOLAG

STOCKHOLM 1950

INNEHÅLL

DEL 1. TYSKGRUVORNA I. Återblick .............................................................. 7 . Dispositionen av tidigare lyskägd egendom .............................. 7 . Tyskgruvekommittén 9 . Anbudsförfarandet ................................................... 13 . Köpeavtalet ......................................................... 14 . Utredningsuppdraget i den del det avser tyskgruvorna .................... 14 . Til/gångarna och skulderna .............................................. 16 . Anläggningstillgångarna ............................................... 16 . Verkställda värderingar av anläggningstillgångarna ....................... 17 . Fördelning av köpeskillingen på anläggningstillgångarna .................. 20 . Omsättningstillgångarna ........................................... .. . . . 23 . Speciella tillgångar ................................................... 25 . Skulderna .......................................................... 25

.Sammanfattning ..................................................... 26 . Drift och kapital ....................................................... 27 . Utgångspunkter ...................................................... 27

. De brytvärda gruvorna enligt tyskgruvekommittén ....................... 27 '. De ej brytvärda gruvorna enligt tyskgruvekommittén ..................... 33 Våra synpunkter på driften ........................................... 34

. Rörelsekapital ....................................................... 38 . Nyanläggningar och kapitalbehov härför ............................... 39

. Undersökningsarbeten ................................................ 40

. Pensionsfrågan ......................................................... 42 1. Tjänstemannapensionering ............................................ 42 2. Arbetarepensionering ................................................. 43 ". Bostadsfrågan .......................................................... 46 1. Nuvarande bostadsbestånd ............................................ 46 2. Nytt bostadsbehov ................................................... 47

. Finansiering ........................................................... 49 . Aktiebolaget ........................................................... 53 1. Bolagets organisation och stiftande ..................................... 53 2. Bolagsordning ....................................................... 55 3. Bolagets ekonomiSka utgångsställning ................................... 56 VIII. Sammanfattning och förslag .............................................. 57 Särskilt yttrande av direktören Erik J. Bengtson ................................. 60

DEL II. CENTRALORGANET

. Statens befattning med bergshanteringen ................................... 1. Återblick ........................................................... 2. Nuvarande handläggning av gruvärenden .............................. 3. Tidigare behandling av frågan om centralorgan för gruvärenden ............ 75 4. Utredningsuppdraget i den del det avser centralorganet .................. 78 . Gruvegendom med statsintresse ........................................... 79 1. Statsgruvefält ........................................................ 79 2. Statsägda fyndigheter ................................................ 81 3. Nuvarande utnyttjande av statsägd gruvegendom ......................... 82 4. Statliga bolag och deras gruvegendom .................................. 86

5. Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och dess gruvegendom ............. 87 89 . Centralorgan för grtwfrågor ..............................................

1. Handläggning av gruvfrågor 2. Centralorgan i aktiebolagsform ........................................ 100 3. Principiella synpunkter på aktiebolagsformen ........................... 105 .4. Centralorgan i verksform ............................................. 109 . Närstående statlig verksamhet ............................................ 113 1. Verksamhet avseende icke inmutningsbara mineralfyndigheter ............ 113 2. Järnförädling ....................................................... 115 3. Inordnande under centralorganet ...................................... 117 Centralorganets organisation och ekonomi .................................. 121 . Ämbetsbefattning ......................... , .......................... 121 . Ekonomisk förvaltning och redovisning ................................. 123 . Organisation och personal ............................................ 125 . Förhållande till andra myndigheter .................................... 127

. . Grundinstruktion

6. Ämbetsverkets inrättande .............................................. 130 XIV. Sammanfattning och förslag .............................................. 132 Förteckning över utredningens ledamöter, sekreterare och experter ................. 135 Källförteckning .............................................................. 136 Förklaringar av facktermer .................................................. 139 Bil. 1. Köpeavtalet rörande tyskgruvorna ...................................... 143 Bil. 2. Utmål och andelar tillhöriga kronan .................................... 147 Bil. 3. Utmål tillhöriga statliga aktiebolag ...................................... 156

DELI

TYSKGRUVORNA

Betänkandet i denna del avgivet den 21 november 1949.

1. Anläggningstillgångama

De anläggningstillgångar, som genom köpeavtalet av den 16 september 1949 övertagas, utgöras av gruvor och gruv- rättigheter, skogs- och jordbruksfastig- heter, bostadsbyggnader, driftbyggna- der, fasta maskinanläggningar samt ma- skiner och inventarier.

Gruvor och gruvrälligheter omfatta ett större antal fyndigheter, av vilka följande —— sammanförda i av TGK före- slagna driftenheter av TGK ansetts kunna ifrågakomma för fortsatt bryt- ning:

Håksbergsgruvorna:

Håksbergszonen : [viks—, Ickorrbotten-, Håksbergs-, Källbotten-, Gräsbergs- och Torrstensbergsfälten med sammanlagt 112 utmål.

Lekombergszonen: Lekomhergs-, Sör- viks-, Gussjöbergs-, Dammgruve- och Laggaruddsfiilten med sammanlagt 31 utmål.

Stollbergszonen: Stenbergs-, Damm- lwrgs- och Svartbergsfälten med sam- manlagt 39 utmål.

Starkgruvorna:

Eskilbacks- och Karlvagnsfiilten med sammanlagt 16 utmål.

Intrångsgruvorna: Intrångsfältet, Middagsgruvan, Jelk— gruvan och Bensåsfältet med samman- lagt 12 utmål.

Utöver ovan angivna fyndigheter fin- nas följande, vilka TGK emellertid be-

dömt såsom åtminstone under nuva- rande förhållanden icke brytvärda: Askö- (3 utmål), Pershytte Berggruve- (20), Östanbergs- (19), Mariehergs- (5), Nartorps— (1),Ormestorps- (1), Knutsbo- (2), Hörken- (16), Grönvolds- (13) och Svärtafiilten (1) samt ytterligare 5 ut- mål inom Norrbärke socken.1

Vidare ingå i tillgångarna dels smärre andelar i vissa utmål, dels vissa andelar i gruvbolag.

Skogs- och jordbruksfastighelerna ha en total areal av 1 090 ha, fördelad på 78 ha åker, 190 ha betesmark, 1 321 ha skogsmark och 101 ha övrig mark. Fas- tigheterna äro belägna i Ludvika, Norr- bärke, Norbergs, Garpenbergs, Ljusnars- bergs, Österåkers och Nora socknar.

Senaste taxeringsvärde iir sammanlagt 0,46 milj. kronor, varav jordbruks- värde 0,23 och skogsvärde 0,23 milj. kronor.

Bostadsbyggnaderna Siro i huvudsak belägna kring Sörvik, Lekomberg, Håks- berg, Stollberg, Norberg och Intrånget. Bostäderna omfatta totalt c:a 1 500 rumsenheter. 'I'axeringsvärdet uppgår till sammanlagt 2,80 milj. kronor.”

De fastigheter, & vilka driflbyggna- (lerna äro uppförda, äro i huvudsak be- lägna vid de av TGK såsom brytvärda bedömda gruvorna. Driftbyggnaderna

1Vissa utmål ha även främmande delägare. = Exklusive bostadsbyggnaderna vid lntrångs- gruvorna.

”I taxeringsvärdena ingå i allmänhet även markvärden, i vissa fall äro dock dessa inräk— nade i taxeringsvärdena för skogs- och jord- bruksfastigheterna.

• Sida 17
•  Original

utgöras av byggnader och anläggningar för uppfordring och anrikning av malm jämte därtill hörande personal—, admini— strations-, verkstads-, förrådsbyggnader och dylikt.

Utöver dessa anläggningar, koncentre- rade till Håksberg, Lekomberg med Sör- vik, samt Stollberg, Norberg och Intrån- get, finnas driftbyggnader även vid Askö och Källbotteu —— vilka byggnader av TGK föreslagits icke skola komma till användning _— ävensom vissa smärre, delvis förfallna byggnader vid nedlagda gruvfält.

Sammanlagda taxeringsvärdet uppgår till 3,16 milj. kronor.12

I anläggningstillgångarna ingå där- jämte fasta maskinanläggningar, tillhö- rande driftbyggnaderna, samt maskiner och inventarier. För de förra är sam- manlagda taxeringsvärdet 0,71 milj. kro- nor.

2. Verkställda värderingar av anlägg-

3. Fördelning av köpeskillingen på an- läggningstillgångarna

Den gruvegendom och de övriga an- läggningstillgångar, som genom det upp- gjorda köpekontraktet skulle komma att förvärvas, ha sålunda den 1 april 1950 ett sammanlagt värde av 8,3 milj. kro- nor, motsvarande den på grundval av det högsta avgivna anbudet beräknade köpeskillingen.

Denna anbudssumma och därmed också denna köpeskilling ha i huvudsak bestämts på grundval av den av Ödeen

och Rybeck företagna utredningen. Så— som framgår av den föregående redogö- relsen beräknades därvid värdet för var och en av de olika gruvorna utifrån an— taganden om huruvida en lönsam bryt- ning skulle kunna äga rum eller ej. För de gruvor, beträffande vilka de utgingo från att brytning i framtiden icke skulle komma att äga rum, åsattes själva fyn- digheterna icke något värde, under det att till dessa gruvor hörande byggnader, maskiner och inventarier upptogos till realisationsvärden, varifrån avdrogos de kostnader, som beräknades uppstå un- der en avvecklingsperiod. För de gruvor åter, där en fortsatt brytning antogs, beräknades värdet till nuvärdet av net— toavkastningen under återstående bryt- ningstid. Denna senare värdering inne- har således, att man erhöll ett total- värde, som avsåg såväl fyndigheterna som de därtill hörande anläggningarna. I motsats till vad som i viss utsträck- ning var fallet beträffande de ej bryt- värda gruvorna erhöllos däremot här— igenom icke särskilda värden på de olika slagen av tillgångar. Någon sådan fördelning var ej heller erforderlig, då utredningen endast hade till syfte att utröna anläggningstillgångarnas totala värde.

Det ovan sagda gällde gruvor och gruvrättigheter samt de tillgångar, vil— kas värde var beroende av gruvdriften, d. v. s. byggnader, maskiner och inven- tarier. Skogs— och jordbruksfastigheter däremot hade upptagits till saluvärdena utan hänsyn till huruvida drift förut- satts vid de gruvor, till vilka de voro anknutna.

Det har emellertid synts oss önskvärt att i fråga om samtliga gruvor —— obero- ende av bara de tidigare värderingarna skett — söka uppgöra ett förslag till för- delning av köpeskillingen på de olika slagen av anläggningstillgängar, bland

• Sida 21
•  Original

annat därför att de med hänsyn till åtskilliga bestämmelser, exempelvis i fråga om lagfart, bokföring och beskatt- ning, framdeles icke kunna behandlas som en enhet.

Vid vår uppdelning av köpeskillingen följa vi i huvudsak grunderna för ödeen och Rybeeks värdering. Sedan vi därvid beräknat värdena av byggnader, maski- ner och inventarier pä basis av deras realisationsvärden och, i förekommande fall, bruksvärden, måste värdet av gru- vor och gruvrättigheter vara skillnaden mellan den totala köpeskillingen för an- läggningstillgångarna och värdet av de övriga anläggningstillgångarna.

I fråga om skogs- och jordbruksfastig- heterna ger en beräkning enligt grun- derna för Ödeen och Rybecks värdering ett värde av 0,88 milj. kronor. Detta värde utgör det saluvärdc Ödeen och Rybeck kommit fram till, i huvudsak på grundval av öhrlings utredningar.

Vad beträffar skogsfastigheter _ vilka representera den övervägande de- len av det nyss angivna värdet —— är det aktuella saluvärdet givetvis beroende av priserna på marknaden för skogspro- dukter. Då man emellertid numera har att räkna med vikande konjunktur på nämnda marknad, är det enligt vår me- ning tveksamt huruvida skogsfastighe- terna böra värderas till det aktuella sa- luvärdet. Vi ha därför ansett att värdet bör bedömas enligt de grunder, som till- lämpas vid taxeringen av skogsfastig- heter, d. v. s. fastigheternas värde får bedömas med utgångspunkt från ett ef- ter rationella grunder bedrivet uthålligt skogsbruk. Med anledning härav bör värdet av skogsfastigheterna upptagas till taxeringsvärdet. I fråga om jord— bruksfastigheterna torde inga omstän— digheter föreligga, som skulle motivera ett frångåcnde av taxeringsvärdena. Vi ha på detta sätt kommit till ett samman-

lagt värde för skogs- och jordbruksfas- tigheter av 0,52 milj. kronor.

Till skillnad från skogs- och jord- bruksfastigheter är värdet av byggnader samt maskiner och inventarier _— endast med undantag för ett fåtal bostadsbygg- nader _— helt avhängigt av gruvdriften. Vi ha därför icke kunnat göra en värde- ring, som utgår från taxeringsvärden, utan ha beträffande dessa anläggnings- tillgångar beräknat de värden, som de kunna anses representera utifrån de an- taganden beträffande den framtida drif- ten, som av ödeen och Rybeck lagts till grund för beräkningen av anbudssum- man.

Med betraktande av dessa omständig- heter ha vi, på de platser där fortsatt gruvdrift antagits, upptagit värdet av bostadsbyggnader till ett av oss beräk- nat bruksvärde under den återstående brytningstiden med tillägg av det till nu— tid diskonterade framtida realisations- värdet. Bruksvärdet har av oss framta- gits på basis av antaganden rörande återanskaffningskostnaden för ett bo- stadsbestånd av det nuvarandes beskaf- fenhet, ett sådant bostadsbestånds be- räknade livslängd och det nuvarande bostadsbeståndets återstående använd- ningstid i driften.

På övriga platser, (1. v. 5. där någon brytning ej förutsatts, ha vi räknat med realisationsvärden för byggnaderna ef— ter i huvudsak samma grunder som ödeen och Rybeck.

Det på detta sätt av oss beräknade värdet av bostadsbyggnaderna uppgår totalt till 1,39 milj. kronor.

i fråga om driftbyggnader samt ma— skiner och inventarier ha vi gått till väga på i princip likartat sätt. Vid gru- vor, där drift antagits icke skola äga rum framdeles, ha vi sålunda räknat med realisationsvärden. Vid de gruvor åter, för vilka Ödeen och Rybeck räknat

• Sida 22
•  Original

med ett totalt driftvärde, ha vi beräknat värdet enligt samma grunder, som nyss angivits i fråga om bostadsbyggnader, såsom summan av bruksvärde och reali- sationsvärde.

Det på detta sätt av oss beräknade värdet av driftbyggnaderna uppgår to— talt till 0,94 milj. kronor och av fasta maskinanläggningar samt maskiner och inventarier sammanlagt till 1,45 milj. kronor.

I detta sammanhang torde det vara av intresse att något närmare beröra de betydande skillnaderna mellan av oss beräknade värden av bostads- och drift- byggnader, 1,39 respektive 0,94 milj. kronor, och taxeringsvärdena, 2,80 re- spektive 3,16l milj. kronor.

Det måste därvid beaktas, att de förutsättningar, varunder vederbörande myndigheter är 1944 hade att fastställa taxeringsvärdena, voro helt andra än de som nu föreligga. Det torde i detta av- seende vara tillfyllest att påpeka, dels att gruvdriften då pågick i avsevärd omfattning, dels att vederbörande taxe- ringsmyndigheter givetvis icke hade an- ledning taga hänsyn till huruvida drif— ten i en mera avlägsen framtid skulle komma att inskränkas eller helt ned- läggas, detta så mycket mindre som taxeringsvärden endast gälla under en 5-års period. Därutöver kan också fram- hållas bostadsbyggnadernas i stor ut- sträckning mycket dåliga skick. Detta sammanhänger med att erforderligt un- derhåll i betydande mån eftersatts. Det finnes anledning förmoda, att bolags- ledningarna vid det andra världskrigets slut förutsågo att den framtida driften icke skulle bliva av tillnärmelsevis sam- ma omfattning som den av krigskon- junkturen föranledda. Under sådana förhållanden torde man icke ha ansett det motiverat att nedlägga några större

1Exklusive taxerade maskinvärden.

kostnader på underhåll av bostäderna. Under de senare åren, då bolagen stått under administration, har kapitalbrist hindrat verkställande av reparationer och moderniseringar. Detta eftersatta underhåll har givetvis inneburit, att byggnaderna, sonl under år 1944 äsattes nu gällande taxeringsvärden, under ti- den därefter väsentligt minskat i värde. Även under kriget och åren närmast dessförinnan "torde underhållet ha varit otillräckligt. Sistnämnda förhållande får visserligen antagas ha beaktats vid fast- ställandet av taxeringsvärdena är 1944, men det måste observeras, att dell vär— deminskning, som det efter nämnda tid- punkt eftersatta underhållet förorsakat. blivit osedvanligt stor, enär det ju er— farenhetsmässigt förhåller sig så, att ett under en längre följd av är ackumulerat. reparationsbchov för en byggnad med- för förhållandevis högre kostnader än om underhållet sker successivt.

Slutligen måste beaktas, att bostads- beståndet i icke obetydlig utsträckning är omodernt. Såsom TGK framhållit, måste liian räkna med att vid gruvor, där driften skall fortsätta, bringa upp bostadsbeståndet till den standard, som numera i allmänhet hålles inom jämför- liga enskilda industriföretag. De kost- nader, som bliva förbundna med denna modernisering, äro betydande, men in— nebära ur räntabilitetssynpunkt icke ens tillnärmelsevis en motsvarande höj- ning av bostadsbeståndets värde varken vid fortsatt drift eller efter en eventuell framtida driftnedläggelse. Det kommer säkerligen icke att bliva möjligt att höja bostadshyrorna i den utsträckning, som skulle vara erforderlig för förräntning och amortering av det nyinvesterade kapitalet och nyinvesteringen kan icke medföra höjning av bostadsbeståndets värde i vidare mån än som motsvaras av möjlig hyreshöjning.

• Sida 23
•  Original

Vid'de gruvor, där driften nu är ned- lagd och ej heller kan beräknas komma att återupptagas, måste bostäderna vär- deras väsentligt lägre än taxeringsvär- det, ofta nedemot rivningsvärdet. I den- na grupp ingår emellertid vissa bostä- der, som i och för sig _ på grund av sin belägenhet och med hänsyn till läget på den lokala bostadsmarknaden — re- presentera ett värde, som är oavhängigt av den gruvdrift, till vilken de varit knutna. Sådana byggnader mäste givet- vis värderas med hänsyn härtill.

Nyss anförda synpunkter måste även i tillämpliga delar beaktas i fråga om driftbyggnaderna. Här tillkommer även den omständigheten att de driftomlägg- ningar och -utvidgningar, som kunna komma att företagas, göra därav berörda nu förefintliga driftbyggnader i viss om- fattning mindre användbara eller helt oanvändbara med därav föranledd redu- cering av deras värde. Driftbygguaderna vid gruvor, där driften är nedlagd eller kommer att nedläggas, torde bliva prak- tiskt taget helt värdelösa.

Fördelniug av köpeskillingen Dr den V. 1950 milj. kr.

Taxerings-

A nläggnings - värde

tillgångar: milj. kr. Gruvor och gruv- rättigheter ...... Skogs- och jord- hruksfastigheter . . llo'stadsbyggnader . Driftbyggnader exkl. fasta maskinen- läggningar ....... Fasta maskinanläg '- ningar Och maski— ner och inventarier

Summa

4,00

0,52 1,39

0,94

1,45n 8,30

1 Se sid. 16, not 2. 2Se sid. 17, not 1. ” Inkl. nyanskall'ningar under tiden 1/4 1949—— 1/4 1950, i det föregående beräknade till 0,40 milj. kronor. ' 4 För fasta maskinanläggningar är taxerings— värdet 0.71 milj. kronor.

Sedan på nu angivet sätt för skogs- oeli jordbruksfastigheter, bostadsbygg- nader, driftbyggnader, fasta niaskinan— läggningar, maskiner och inventarier värden beräknats, kommer att av total- värdet återstå 41,00 milj. kronor, vilket belopp sålunda skulle utgöra värdet av gruvor och gruvrättigheter.

Den av oss enligt anförda grunder föreslagna fördelningen av köpeskil- lingen för aulägguingstillgåugarua har givit vidstående värden per den 1 april 1950. För jämförelse ha vi i förekom- mande fall medtagit taxeriugsvärden.

4. Omsättningstillgångarna .llulmlagreu utgöras av från gruvorna uppfordrad mellanprodukter samt färdig styckemaliu och slig i upp- lag dels vid gruvor och verk eller järn- vägsstation, dels vid skeppliingsliamn. Å-Ialmlagren, inklusive hos Stora Läng— viks grufveaktiebolag förefintliga lager av inköpt främmande malm, voro vid i öhrlings utredning angivna balansdagar upptagna till ett sanunanlagt bokfört. värde av 4,25 milj. kronor, som av lio- uom justerades till 4,22 milj. kronor. Därvid räknade han i allmänhet med priser liggande vid eller obetydligt Över bolagens beräknade framställningskost- nader utom i de fall, då försäljningspri- serna varit lägre, då han reducerade

malm,

värdena i motsvarande män.

Enligt köpeavtalet skola malnilagreu övertagas till de försäljningspriser, som gälla den 1 april 1950 med avdrag dels med 10 % av försäljningspriset, dels för skäliga försäljningskostnader. För när- varandel ha malmlagren ett bokförings- värde av 2,84 milj. kronor. Om föränd- ringarna i lagrens kvantitet och sam- mansättning fram till den 1 april 1950 kunna för när 'arande endast antagan-

1 Per den 31 augusti 1949.

• Sida 24
•  Original

den göras. Genom de under, vintersä- songen minskade skeppningarna torde emellertid en viss ökning i malmlagren uppstå. En tillförlitlig beräkning kan ej ske förrän i samband med värderingen vid övertagandet. För att emellertid få ett underlag för vår fortsatta utredning ha vi i samråd med de nuvarande före- tagsledningarna sökt bilda oss en upp- fattning om de antagliga förändringarna i malmlagren fram till den 1 april 1950. Vi vilja emellertid påpeka, att värde- ringen är osäker icke minst på grund av svårigheterna att nu förutse försälj- ningspriserna. Dessa bero för övrigt i stor utsträckning på resultatet av de för- säljningsavtal, som under mellantiden kunna komma att träffas. Den invente— ring och den mera detaljerade värde- ring, som torde komma att äga rum i samband med övertagandet, liksom de överenskommelser i hithörande detalj- frägor, som kunna komma till stånd i samband med värderingen, kunna kom- ma att giva ändrat resultat.

Emellertid ha vi efter de angivna grunderna och antagandena sökt verk- ställa en uppskattning och därvid kom- mit till ett antaget värde för malmlag- ren den 1 april 1950 av 3,15 milj. kro- nor.

Maleriallagren bestå av för gruvdrif- ten erforderliga förråd av verktyg, re— servdelar, sprängämnen och annan för- brukningsmaterial, ved- och virkesför- råd och dylikt jämte vissa förråd, som ej direkt sammanhänga med gruv- driften. Bokföringsvärdet vid i Öhr— lings utredning angivna balansdagar ut- gjorde 1,42 milj. kronor, som av honom justerades till 1,47 milj. kronor. I bola— gens bokföring äro i allmänhet verktyg och material upptagna till anskaffnings— värden. Emellertid förekommer i viss utsträckning bland förräderi även mate- rial, som äro inkuranta eller som på

grund av. omläggningari _driften icke längre kunna flnna'användning. öhr— ling gjorde oekså' vid sin justering av bokföringsvärdena ett särskilt avdrag för inkurans med i genomsnitt 11 % av anskatt'ningsvärdena.

Köpeavtalet föreskriver, att material- lagren skola värderas till per den 1 april 1950 gällande anskatl'ningspriser dock högst bolagens anskaffnings- kostnad —-— med skäligt avdrag för inku- rans. Anskaffningsvärdet av nuvarande[ materiallager uppgår till 2,19 milj. kro- nor. Utan att föregripa den kommande värderingen ha vi ansett oss kunna göra det antagandet, att några större föränd- ringar ej komma att ske fram till den 1 april 1950. Vi ha icke så i detalj kunnat ingä på frågan, att vi kunnat konstatera, huruvida eller i vilken utsträckning de tillämpade anskaffningspriserna varit högre än de priser, som nu gälla eller kunna förväntas gälla den 1 april 1950. Det enda vi således kunna taga hänsyn till är värdeminskningen på grund av inkurans, vilken vi, utan att kunna be- döma huruvida det exakt motsvarar verkliga förhållandet, antagit till i hu— vudsak samma värden som i ölirlings utredning. En sålunda genomförd beräk- ning liar givit till resultat ett samman— lagt värde för materiallagren av 1,95 milj. kronor per den 1 april 1950.

Fordringarna voro i de balansräk— ningar, som lågo till grund för Öhrlings utredningar, upptagna till sammanlagt 2,13 milj. kronor. Öhrling justerade pos- ten till 2,08 milj. kronor. Enligt köpe- avtalet ha emellertid vissa fordringar av speciell natur undantagits, medan de med den normala gruvdriften samman- hängande fordringarna per den 1 april 1950 skola övertagas till det värde de hava nämnda dag.

Fordringarna av det sistberörda sla—

1 Per den 31 augusti It)—lll.

• Sida 25
•  Original

get, som till övervägande del äro kund- fordringar, uppgingo per ovannämnda balansdagar till 1,99 milj. kronor och uppgå nu1 till 1,45 milj. kronor. Vi ha icke verkställt någon individuell bedöm- ning av dessa fordringar men ha dock, i enlighet med öhrling, ansett oss kunna räkna med att de i allmänhet komma att helt inflyta. Enligt av bolagen lämnade uppgifter kunna fordringarna per den 1 april 1950 beräknas uppgå till 0,85 milj. kronor. Justeringar härutinuan kunna naturligtvis komma i fråga vid värderingen den 1 april 1950.

5. Speciella tillgångar

Genom avtalet ha övertagits smärre poster aktier och andelar i diverse di- stributionsföretag m. m. öhrlings utred— ning upptog värdet av dessa tillgångar till 63 000 kronor. Med hänsyn till att innehavet av de ifrågavarande aktierna och andelarna innebär sådana med den fasta egendomen, utmålen eller gruvdrif- ten sammanhängande rättigheter, vilka enligt köpekontraktet skola ingå i de an- läggningstillgångar, som för den över- enskomna köpeskillingen övertagas, ha vi i detta sammanhang icke åsatt dcm något värde.

Till Östanbergsfältet hör nyttjanderät- ten till Östanbergs gruvskog med en areal av 432 ha, varav 356 ha skogsmark. TGK framhöll, att nyttjanderätten, så- som framginge av proposition nr 139 till 1943 års riksdag, vore knuten till tre av fältets utmål. Skogen vore enligt upp- gift av bergskollegium år 1828 »av ålder anslagen till östanbergs gruvors betjä— ning med kol och byggnadsvirke». Nytt— janderätten vore bunden till gruvdriften och saknade således värde, då drift ej förekom vid gruvan. Vid tidigare för-

! Per den 31 augusti 1949.

handlingar om gruvägarnas inlösen av gruvskogen hade emellertid föreslagits, att gruvägarna skulle betala 40 % av det då angivna nettovärdet 413 870 kronor, dvs. 165 348 kronor. 1943 års riksdag av- slog emellertid propositionen om inlö- sen, varefter frågan förföll. I annat lik- nande fall lärer emellertid medgivande ha lämnats att överflytta nyttjanderätten på annan gruva inom samma företag och det har av utredningsmannen Lin- dencrona föreslagits, att Stollberg skulle bli berättigat att utnyttja Östanbergssko- gen, om de båda fälten finge samma ägare. Även om samtliga här behandlade gruvfält övertagas av staten torde ur företagsekonomiska synpunkter ett dy- ligt överförande eventuellt böra ske, ehuru såväl ägande- som nyttjande- rätt, en dylik åtgärd förutan, är kro- nans. Något särskilt värde av denna nyttjanderätt ha vi emellertid ej ansett oss böra upptaga.

2. De brytvärda gruvorna enligt tysk- gruvekommittén

Innan vi närmare ingå på driftfrågan torde det vara lämpligt att lämna en redogörelse för malmtillgångarna inom de gruvfält, som kunna ifrågakomma för brytning. Frågan fick av TGK en ingå-

• Sida 28
•  Original

ende behandling och vår redogörelse bygger i denna del.-helt på TGK:s be- tänkande. I anslutning därtill lämna vi också en redogörelse för TGK:s diskus- sion av problemet om lämplig gruvbryt- ning samt av de drifttekniska frågorna i samband därmed. TGK:s omfattande behandling av dessa frågor har gjort att vår redogörelse endast kan få karaktä- ren av en kortfattad sammanfattning av dess synpunkter och de slutresultat, var- till den kommit.

Inledningsvis bedömde TGK utifrån allmänna gruvtekniska och drifttekniska synpunkter såsom brytvärda Håksberg, Sörvik, Lekomberg, Stollberg, Norberg (Starkgruvorna) samt Intränget. Dessa gruvor ansågos böra ur teknisk och eko- nomisk synpunkt sammanföras i vissa drifttekniska enheter, nämligen Håks- bergsgruvorna —— innefattande Håks- bergszonen, Lekombergszonen och Stoll- bergszonen _— Starkgruvorna samt In- trångsgruvorna. Inom Håksbergsgru- vorna ansågos emellertid Håksberg, Lek- omberg och Stollberg i viss mån böra utgöra tre särskilda arbetsenheter, dock med gemensam platsledning i Håksberg. TGK ingick vidare på en bedömning av malmtillgången för varje gruvkomplex samt diskuterade årsbrytning, anrik- ningsmetoder, driftanläggningar och ut- rustning samt produkternas sannolika kvantitet och sammansättning.

Håksbergszonenl, sträckande sig från sjön Vässman i söder till ett par kilome- ter norr om Håksbergs station på järn- vägslinjen Ludvika—Borlänge, innehål— ler ett stort antal malmkroppar, vissa med betydande längd och med bredder på upp till 20 m. I huvudsak bilda malmkropparna ett huvudlager men på båda sidor finnas smärre malmlager. Malmerna äro i allmänhet svartmalmer men i icke ringa utsträckning även

.. 1Se karta, sid. 29.

blodstensmalmer, ofta i oregelbundna blandningar med de förra. Järnhalten är oftast tämligen låg, 30—40 %, svartmal- merna dock rikare än hlodstensmalmer- na och fosforfattigare. Lokalt förekom- ma dock malmpartier med 55—68 % Fe. I norra delen inom Källbottenfältet har en av de fyra brutna parallellmalmerna bestått av svartmalm med 52 % Fe. TGK ansåg att man i genomsnitt kunde räkna med 32—35 % Fe, 0,020—0,100 % P och 0,020 % S. Malmkvantiteten uppskatta- des inom den brytvärda delen av fältet till 30,7 milj. ton men TGK angav att be— räkningen, bortsett från att den ej in- kluderade malmerna i Gräsbergs- och 'I'orrstensbergsfälten i norra delen av Håksbergszonen, vore försiktigt gjord och att sannolikt ej obetydliga ytterli- gare malmkvantiteter förefunnos.

I Håksbergszonen finnes ett uppford— ringschakt, Centralschaktet, vid Håks— bergs järnvägsstation, genom vilket en- ligt TGK all uppfordring från bryt- ningen inom zonen i framtiden skulle komma att ske. Detta schakt skulle där- vid genom kommunikationsorter på 60 och 105 m nivåer förbinda de för bryt— ning avsedda malmerna inom hela zo- nen inklusive Källbottenfältet i norr och arbetet därmed pågår. Alltjämt användes dock uppfordringsschaktet i Källbotten- fältet separat och malmen därifrån fors- las på linbana till Lekomberg för anrik- ning. TGK ansåg att ortdrivningen bor- de påskyndas samt att, i avvaktan på kommunikationsortens färdigställande, brytningen i Källbottenfältet borde upp- höra och anläggningarna där inklusive linbanan rivas.

Vid Centralschaktet finnas, utöver an- läggningar för uppfordring, krossverk och anrikningsverk. Anläggningarna an— ses ha en total kapacitet av 600 000 ton berg per år vid tvåskiftsarbete i kross- verket och treskiftsarbete i anriknings-

• Sida 29
•  Original

Karta över utmålen inom H&ksbergsgruvorna. Torrslensbergsfältetå

3. De ej brytvärda gruvorna enligt tyskgruvekommittén

:tsköfältet utgör ett på 1,5 km längd känt stråk, där malmerna uppträda som läckar i pegmatit. I allmänhet domine- rar pegmatiten även i det som brutits som malm. Malmkvantiteten är mycket svår att avgöra. Järnhalten torde variera mellan 28 och 30 %. Brytning ägde sc- nast rum 1937-—46. Ett äldre och ett ny- are schakt finnes till 100 m nivå. Upp- fordringsverk och anrikningsverk finnas anlagda. TGK framhåller att fyndighe- ten av flera orsaker, såsom den låga järnhalten, (len erforderliga betydande grähergsbrytningen och icke minst de svåra transportförhällandena, ej under nuvarande förhållanden kan anses bryt- värd.

Pershytte Berggruvefiillei (Nya Nora- grufvorna) ligger i ett stråk med ett smalt mahnlager. Gruvbrytningen, var- vid malm med ned till 35 % Fe uttogs, upphörde 1939, då gruvorna nedlades såsom utbrutna, maskinutrustningen borttogs och större delen av byggna- derna revos. Huruvida fortsatta under- sökningsarbeten kunna ge nya malmtill- gängar torde enligt TGK vara högst pro- blematiskt; utsikterna härtill ansågos knappast tillräckligt stora att motivera kostnader för dylika arbeten.

Hörkens malmfält omfattar i huvud- sak andelar i inom ett stort område spridda utmäl. Vid skilda tillfällen ha såväl hlyglans- som järnmalmsfyndig-

4. Våra synpunkter på driften

Om, såsom tidigare visats, formen för den framtida gruvdriften ej behöver vara avgörande för vårt bedömande av kapitalbehovet, är detta däremot fallet, då det gäller driftens omfattning och art. För att kunnabedöma behovet av rörelsekapital samt av kapital för ny- anläggningar och moderniseringar är det sålunda nödvändigt att göra vissa antaganden om vilka fyndigheter, som komma att brytas och om lämpliga är- liga brytningskvantiteter. Det måste emellertid för oss vara vanskligt "att för närvarande förutse, vad som kan komma att bedömas vara lämpligt eller riktigt vid den tidpunkt, då det för verksam- heten avgörande ställningstagandet skall ske. Detta gäller för varje särskilt-kom- plex av fyndigheter såväl som för verk-

1 Marken ingår ej i övertagandet enligt köpe- kontraktet.

samheten i dess helhet. Utöver ett vä- sentligt bättretekniskt underlag i form av" undersökningar och försök än vad som nu står till buds, skulle erfordras kännedom om de riktlinjer, som ur nä- ringspolitiska och andra synpunkter av statsmakterna kunna komma att angivas för den kommande bolagsledningen. [ avsaknad därav kunna våra bedöman- den cj bli annat än enbart antaganden.

Det gäller emellertid för oss å ena sidan att icke låta våra ekonomiska bedömanden bli så försiktiga, att vi komma till så ringa driftomfattning och därav följande små kapitalbehov, att, därest den kommande bolagsledningen med sina eventuellt andra förutsätt- ningar skulle finna en mera omfattande drift vara lämplig eller riktig, den hind— ras av att alltför ringa driftkapital ställts till dess förfogande. Å andra sidan måste vi också tillse, att våra bedömanden icke leda till att vi antaga en alltför stor driftomfattning och där- med belasta deu kommande verksam— heten med stora kapitalomkostnadcr. Detta skulle likaså i viss mån binda en bolagsstyrelse, därest den skulle finna en verksamhet av väsentligt mindre om- fattning lämplig.

I)et har därför synts oss riktigast att även i de fall, då ett nedläggande av brytningen eller en drift av mindre om- fattning i och för sig ansetts väl moti- verad, ändock som underlag för beräk- ningen av kapitalbehovet antaga att drift kommer att äga rum, respektive att driften får en viss större omfattning, dock under den givna förutsättningen att en drift av sådan omfattning kan anses ekonomiskt försvarbar under ej alltför ogynnsamma antaganden , om prisutveckling noch avsättningsmöjlig- heter. Å andra sidan ha vi av liknande orsaker i sådana fall, där osäkerhet-rått om "priser, avsättningsmöjligheter och

• Sida 35
•  Original

framför allt om möjligheten av en snar och ekonomisk lösning av viktiga tek- niska problem, varit mycket försiktiga i våra antaganden om upptagande eller utvidgning av brytningen.

Vad då först beträffar Håksbergs- gruvorna är problemet särskilt vansk- ligt. Som av det föregående framgår, äro malmtillgängarna betydande. Säker- ligen finns väsentligt mer än tidigare angivna ca 30 milj. ton. Malmen är dock fattig och verksamheten har hittills dri- vits med ej obetydlig förlust. Betydande kapitalmedel ha investerats och gått för- lorade. Under de sista åren har bryt- ningen endast rört sig om ca 100000 ton per år men tidigare har den varit väsentligt större,år 1941 sålunda 418 000 ton. Brytningens ringa omfattning har berott dels på bristande kapital under den tid bolaget stått under administra- tion, dels och kanske framför allt på svårigheten att få arbetskraft. Emeller— tid har under den allra sista tiden bryt— ningen något kunnat ökas och torde nu motsvara en årsbrytning av ca 150000 ton med ett sligutbyte av inemot 60 000 ton. Kalkylerna visa också att det eko— nomiska resultatet därvid ej oväsentligt förbättrats i så måtto att driftunder- skottet minskat. TGK utgick ifrån att för ett ekonomiskt något så när tillfreds- ställande resultat en årsbrytning av minst 400 000 ton vore nödvändig med en sligproduktion av 156.000 ton. Or- saken till att TGK stannade för just denna siffra torde ha varit att en dylik brytning ansågs kunna genomföras med endast smärre kompletteringar av före- fintliga anläggningar. För tillrednings- arbeten, som på grund av kapitalbrist under flera årblivit eftersatta, förut— sågos dock vissa engångskostnader.

Enligt vår uppfattning fordras emel- lertid en än större omfattning av. bryt- ningen för att driften skall ge sådant

ekonomiskt resultat att överskottet kan, åtminstone i någon utsträckning, medge förräntning av det egna kapitalet. Här- för måste emellertid betydande utvidg— ningar av uppfordrings- och anriknings- anläggningar ske, varvid dock är att märka att nuvarande uppfordrings— schakt låter sig utbygga för dubbla nu- varande kapaciteten. Omfattande till- redningsarbeten bli också nödvändiga. Malmfyndighetens storlek och form möj- liggör en ökning av brytningen till över 1 milj. ton berg per år och en produk- tion av ca 400 000 ton slig.

För närvarande låter det sig emeller- tid ej bedöma om en så stor kvantitet av dylik slig med den järnhalt som vi i likhet med TGK antaga, eller 64 %, kan avsättas till acceptabla priser, bland annat med hänsyn till den relativt höga fosforhalten. Ehuru mycket talar för att slig av denna typ —— sedan förhållan- dena på den europeiska järnhanterin- gens område i framtiden stabiliserats, vilket nu långt ifrån är fallet _ kan komma att röna efterfrågan, anse vi dock försiktigheten bjuda att vid upp- skattningen av kapitalbehovet ej räkna med en så omfattande drift. Med hänsyn till de stora osäkerhetsmomenten lik- som till att marginalen mellan priser och kostnader i varje fall blir mycket obetydlig, skulle det i stället finnas starka ekonomiska skäl för att räkna med att brytningen för närvarande ned- lägges. Ett nedläggande skulle i dagens situation sannolikt icke medföra några större sociala olägenheter, då arbetarna säkerligen omedelbart kunde få syssel- sättning vid närliggande större indu- strier. Huru förhållandena kunna ge- stalta sig vid den tidpunkt framdeles, då definitiv ställning till driftproblemet skall tagas, undandrager sig dock vårt bedömande. Det torde väl ej vara all- deles uteslutet att ett nedläggande av

• Sida 36
•  Original

driften då kan komma att medföra andra konsekvenser än nu.

Av betydelse för frågans bedömande torde också vara, att den nya bolags— ledningen med all sannolikhet ej kom- mer att anse sig kunna taga ställning förrän omfattande undersökningar före- tagits. Dylika arbeten måste emellertid taga avsevärd tid, varunder driften allt- jämt måste pågå och man bör måhända därvid räkna med att bolagsledningen under dessa år anser sig böra driva brytning i sådan omfattning att förlus- terna hållas inom rimliga gränser. Å andra sidan kommer även ett genom- förande av en väsentlig utökning av driften att taga flera år på grund av de omfattande anläggnings- och tillred— ningsarbeten, som måste utföras, samt icke minst på grund av den nödvändiga betydande utökningen av personalen. En eventuell ökning av brytningen kom- mer således endast att kunna ske suc— eessivt.

Det har ur alla dessa synpunkter synts oss riktigast att som underlag för upp— skattningen av kapitalbehovet utgå var- ken från en driftnedläggelse eller från den stora driltomfattning, som vore mo- tiverad för att förbättra driftresultatet, utan vi ha stannat för att till grund för vara beräkningar lägga den omfattning av brytningen, som nuvarande företags- ledning planerat för att fullt utnyttja de befintliga anläggningarnas kapacitet, d. v. s. 400 000 ton berg per år med en produktion av ca 150 000 ton slig.

Inom Lekombergszonen omfattar drif- ten för närvarande brytning i Sörviks- gruvan och i Källbottcnfältet. Från båda fraktas malmen på linbanor till det ge- mensamma anrikningsverket i Lekom- berg. Driften synes ge ett visst bidrag till täckande av kostnaderna för det egna kapitalet.

Sörviksgruvans malmtillgång beräk-

nades av TGK till 0,49 milj. ton och torde nu kunna uppskattas till ca 0,40 milj. ton. Årsbrytningen, som enligt TGK skulle kunna uppgå till 70 000 ton har hittills legat lägre, innevarande år ned emot 25000 ton, och arbetskrafts- bristen gör att man för närvarande ej vågar räkna med mera än 50000 ton. Med denna årskvantitet skulle bryt- ningen upphöra någon gång under 1958, varefter gruvan kunde betraktas som ut- bruten. Det synes oss därför lämpligast att räkna med att brytningen fortsätter under den återstående tiden med unge— fär nuvarande omfattning.

TGK föreslog att brytningen i Käll- botten skulle nedläggas i avvaktan på att kommunikationsorten från Håks- berg färdigställdes, varefter brytningen kunde ske med gemensam uppfordring från centralschaktet i Håksberg. Då emellertid därvid anrikningsverkelts i Lekomberg kapacitet ej skulle bli fullt utnyttjad, med sämre ekonomiskt drift- resultat som sannolik följd, torde iman böra räkna med gemensam anrikning under Sörviksgruvans återstående bnryt- ningstid. Från Källbotten kan däirvid beräknas brytas nuvarande årskvantitet av 20 000 ton.

Sammanlagd årsbrytning vid Söierk och Källbotten skulle alltså uppgå till ca 70000 ton, motsvarande en prorduk— tion av ca 40 000 ton slig. TGK föreeslog även ett upptagande av den tidigare nedlagda brytningen i Lekombergs;gru- van, men det torde vara osannolikt att denna apatitmalm med 50% Fe och 0,58 % P kan vara säljbar till ett pris, som täcker produktionskostnadernai. Vi anse oss därför ej böra räkna därmed.

Brytningen av blyglansmalm i Sltoll- berg har hittills varit en god affäir på grund av de höga blypriserna. De pri- ser, som gällde i slutet av år 1948 och början av 1949 liksom det obetytdligt

• Sida 37
•  Original

lägre priset omedelbart före krondeval- veringen i september 1949 äro utan historisk motsvarighet och flera gånger högre än de senaste decenniernas me- delpris. TGK kalkylerade med priser, som lågo omkring 20 % lägre än de då gällande och kom därvid till ett bety- dande årsöverskott. Även om de fram- tida priserna skulle komma att ligga ännu något lägre, torde emellertid bryt- ningen av Stollbergs blymalm vara lö- nande på grund av dess goda kvalitet. Malmtillgängarna, som av TGK vid slu- tet av år 1948 uppskattades till 120 000 ton, torde emellertid numera även efter den brytning, som under mellan- tiden skett — enligt företagsledningen med säkerhet kunna sättas till lägst 150000 ton. Brytningen under de se— naste åren har uppgått till 30 000—— 35 000 ton per år och produktionen till i runt tal 4000 ton blyslig med 70— 73 % Pb, vartill kommer en mindre kvantitet zinkslig. Med en brytning av 35000 ton per år skulle fyndigheten räcka till början av år 1954. Företagna undersökningar tyda på att ytterligare blymalmstillgångar finnas inom Stoll- bergsfälteu. Det synes oss föreligga alla skäl att förutse en fortsatt brytning av blymalm av ungefär nuvarande omfatt- ning under den återstående brytnings- tiden.

I fråga om limonitmalmen förhåller det sig däremot annorlunda. TGK fram- höll i sin ingående behandling av frågan de tekniska svårigheter, som en utvin- ning av denna malm innebäroch pe- kade särskilt på den höga vattenhalten. Det bör emellertid anmärkas, att limo- nitmalmen håller smärre mängder av bly och zink, uppgående till 0,3—0,6 % av vardera, vilket i den av TGK före- slagna blandsligen skulle ge halter av upp till 0,3 %. Dessa halter äro att be— trakta som föroreningar, då de vid mal-'

mens smältning i masugn åstadkomma driftbesvärligheter och å andra sidan äro halterna för obetydliga för att eko- nomiskt bära en utvinning av metal- lerna ur malmen.

Att en blandslig av den angivna typen vore säljbar, som TGK framhöll, är rik- tigt endast under förutsättning att såväl vatten- som bly- och zinkhalten kan väsentligt minskas. Alla för ändamålet användbara metoder innebära emeller- tid en ugnsbehandling med betydande bränsleåtgång. Förutsättningen för att av limonitmalmen på ett ekonomiskt sätt framställa en säljbar produkt måste därför vara att bränslefrågan kan lösas på ett långt billigare sätt än genom an- vändning av importerat fast eller fly- tande bränsle. Hela denna fråga fordrar emellertid sannolikt långvariga och in- gående undersökningar, experiment och provningar innan en brytning av limo- nitmalmen i stor skala kan igångsättas. Det synes oss därför riktigast att för närvarande ej räkna med någon limonit— malmsbrytning i Stollberg.

I Starkgruvorna i Norberg äger bryt— ning för närvarande rum endast i de sammanhängande Prost— och Storgru- vorna inom Eskilbacksfältet. Brytnin- gen, som 1948 uppgick till ca 42 000 ton, närmar sig för närvarande 60000 ton per år men har ännu tidigare varit uppe i 167000 ton.. De tekniska anordnin- garna torde medgiva en än större upp- fordring. Endast styckemalm uttages och produktionen torde för närvarande motsvara inemot 50 000 ton primamalm per år. Verksamheten lämnar ett eko- nomiskt tillfredsställande resultat tack vare att primamahnen kunnat avsättas till ett tämligen gott pris till sådana verk i utlandet, som ha behov av just denna malmtyp.

Med hänsyn till att malmtillgången medger en betydligt större produktion

• Sida 38
•  Original

och att gruvorna iKarlvagnsfältet, ehuru för närvarande vattenfyllda, väl lämpa sig för ettupptagande av brytning, före- slog TGK att båda fälten skulle brytas. Årsbrytningen ansågs kunna komma upp till 325 000 ton. Emellertid återstå för en så omfattande produktion vissa tekniska problem i samband med anrik- ningen av denna speciella malm, vilka ännu icke kunna sägas vara lösta på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt. Av liknande orsaker som i fråga om Stoll- bergs limonitmalm ha vi icke ansett oss för närvarande böra räkna med en även till Karlvagnsfältet utvidgad brytning.

En ökning av nuvarande brytning inom Eskilsbacksfältet skulle i och för sig vara ekonomiskt motiverad och den ökade kvantiteten styckemalm sannolikt kunna avsättas, men här uppstå vissa svårigheter, emedan en utökning blir personalkrävande. Emellertid ha under sista tiden vissa ombyggnader av an- läggningarna blivit utförda och en ut- ökning till 100000 tons brytning pla- nerats, varför vi räkna med en successiv utökning till denna b'rytningskvantitet, vilket torde ge inemot 80 000 ton prima- malm.

- Vid Intrångsgruvorna brytes för när- varande ca- 150000 ton per år, vilket vid anrikning av hela kvantiteten skulle ge ungefär 75 000 ton slig med 65 % Fe och 0,007 % P. Under senaste är 11a1 dock en stor del av den brutna kvall- titeten uttagits'som styckemalmy-under år 1949 ca 50 000 ton. Driften ger under nuvarande förhållanden "ett ekonomiskt tillfredsställande resultat. Då fyndighe— ten med sina något över 1 milj. ton kan beräknas utbruten på mindre än 10 år Och då malmen i stor utsträckning fin— ner användning vid svenska järnverk, synes all anledning finnas att räkna med en fortsatt drift under gruvans åter- stående li-vslängd.

Vad slutligen beträffar de övriga fyn- digheter, som av TGK ansetts-icke bryt- värda, anse vi i likhet med TGK att de i allmänhet torde böra ligga som re- server. Några andra kostnader än för- svarsavgifter för utmålen och smärre kostnader för tillsyn och underhåll av på vissa platser kvarstående anlägg— ningar torde icke uppkomma vid dessa fyndigheter. Ä andra sidan kunna må- hända också vissa inkomster av hyror, arrenden, skogsavverkning och dylikt påräknas.

5. Rörelsekapital

Storleken av behövligt rörelsekapital, d. v. s. det för lager och kundfordringar erforderliga kapitalet, uppskattade TGK med utgångspunkt från de totala rör- liga kostnaderna per år vid en drift av den av TGK antagna omfattningen. På grundval av sina driftkalkyler för de olika driftenheterna beräknade TGK nyssnämnda årliga totalkostnad till ca 10 milj. kronor, och det erforderliga rörelsekapitalet uppskattades till hälften härav, d. v. s.-till ca 5 milj. kronor.

De antaganden vi i det föregående gjort'om driften innebära i jämförelse med TGK:s antaganden obetydligt- min- drej- omfattning i Lekomberg och avse- värt mindre i Norberg men i övrigt i huvudsak samma omfattning. Enligt den av TGK använda beräkningsgrunden skulle med våra antaganden ein—driftens omfattning det erfordu liga rörelsekapi- talet därför uppgå till nagot mindre än- nyss angivna belopp.

' Den av TGK använda metoden för beräknande av' rörelsekapitalet förut- satte vissa antaganden rörande bland annat genomsnittlig lagringstid för olika slag av lagertillgångar och genomsnittlig medelkredit till kunder. Dessa antagan- den— angående omloppshast-igheten "för

• Sida 39
•  Original

olika delar av rörelsekapitalet måste enligt-sakens natur ledatill ettapprosi- mativt resultat.

Såsom av det f01 egående1 framgår, 11.1 vi vid uppskattningen av köpeskillingen för omsättningstillgångarna per den 1 april 1950 beräknat malinlagret till 3,15 milj. kronor, matcrialförråd till 1,95 milj. kronor och kundfordringar 111. m. till 0,85 milj. kronor, (1. v. s. sam- manlagt 5,95 milj. kronor. Dessa beräk- ningar bygga på uppgifter, som vi in- hämtat från företagens nuvarandc lcd- ning. Enligt våra antaganden kommer driften i förhållande till nuvarande omfattning att ökas vid Håksbcrg men att vid övriga gruvor bli i huvudsak av samma omfattning. Detta torde, så- vitt man nu kan bedöma, icke i nämn- värd mån inverka på det erforderliga rörelsekapitalet. Vi ha därför i detta sammanhang ansett oss kunna uppskatta det erforderliga rörelsekapitalet till i runt tal 6,0 milj. kronor.

6. Nyanläggningar och kapitalbehov ' härför

TGK förutsåg en del nyanläggningar och kompletteringar av nuvarande drift- anläggningar och beräknade samman- lagda .kapitalbehovet härför _till i runt tal 1,0 milj. kronor vid Håksberg, 0,26 milj. för Stollbergs blymalmsbrytning samt 2,1 milj._ kronori Norberg, ___medan övriga anläggningar ansågos kunna an- vändas _i huvudsak i-nuvarande skick. För _Håksberg: avsågs 0,52 milj. kronor för forcering (IV-_ _kommunikatio_nsorten, medan tillredningsarbetena i_ övrigt i ginvorna förutsattes ingå i driftkost- nade1na. - - - - '

Våra antaganden i fråga om driften vid Håksberg överensstämma i huvud— sak med TGK: 5 men av de av TGK förut-

.:.Kaipz. 41.4; _ _. -'

satta anskaffningarna och kompletterin- garna har sedermera en stor del kom- mit till utförande, Vissa ytterligare ut— byggnader ha emellertid av den nuva- rande företagsledningen planerats och i stor utsträckning även genomförts, men alltjämt kunna av dessa den 1 april 1950 förväntas återstå vissa arbeten och anskaffningar, som antingen genom bc— ställningar bundits eller eljest kunna be- traktas som nödvändiga. En granskning av de nuvarande planerna, som vi låtit verkställa, har givit vid handen att vid den nyss angivna tidpunkten skulle återstå dylika arbeten och anskaffningar för sammanlagt 0,65 milj. kronor. Där- utöver torde vissa personal— och hjälp- anläggningar eventuellt bli erforderliga, men då behoven därav äro avhängiga av den takt, i.vilken en eventuell ut- vidgning av driften kommer att kunna ske, ha vi ej ansett oss böra nu med- räkna kapitalbehov härför. Detsannna gäller även de anskafl'ningar, som kunna bli erforderliga för en rationalisering av framför allt underjordsarbetet. För fortsatt bedrivande av igångsatta för- beredelsearbeten under jord tillkomma omkring 0,5 milj. kronor. Totalt.upp- skatta, vi kostnaderna för, dessa anlägg— ningaroch anskaffningar inklusive un— derjordsarbeten till 1,2 milj. kronor. . De,-av TGK förutsedda arbetena vid Stollberg äro i-stor utsträckning redan utförda, varför endast smärre belopp alltjämt torde vara erforderliga. Emel- lertid anse vi därutöver vissa ytterligare ombyggnader ;och anskaffningar nöd- vändiga—, för vilka kostnaderna tillsam- mans. med de återstående arbetenai övrigt, enligt _en utredning, som vi låtit göra, torde kunna uppskattastill' ca 0,60 milj. kronor. Även här .torde före- finnas behov av personal— och hjälp-. anläggningar, vilkas utförande dock bör bli. beroende av. huruvida:.fortsat'tzdrift

• Sida 40
•  Original

kommer till stånd efter utbrytandet av den nuvarande blymalmen. Något kapi— talbehov därför upptaga vi således ej.

Driften vid Starkgruvorna har av oss förutsatts få betydligt mindre omfatt— ning än TGK antog och de enda av de av TGK upptagna arbetena, som även i vårt fall bli erforderliga, torde vara vissa anläggningar till rationalisering av driften, av TGK uppskattade till 0,30 milj. kronor. En del därav ha redan kommit till utförande och återstående kan beräknas till 0,20 milj. kronor.

Det totala behovet av medel för full— följande av påbörjade nyanläggningar för driften skulle således hålla sig vid ca 2,0 milj. kronor.

7. Undersökningsarbeten

Det har i det föregående framhållits att ett definitivt ställningstagande till frågan, huruvida brytningen i varje sär— skilt fall bör nedläggas, bibehållas eller utökas, måste bygga på ett väsentligt mera omfattande tekniskt underlag än vad som står oss till buds. Enligt vår uppfattning blir det därvid i första hand nödvändigt att så snart som möj- ligt genom djupundersökningar konsta— tera de ifrågavarande fyndigheternas verkliga omfattning och karaktären av hittills ej uppslutna malmer. Sådana ar- beten måste vid en normalt skött gruv- drift löpande utföras, så att brytnings- planer och ekonomiska kalkyler kunna grundas på kännedom om fyndigheter- nas totala omfattning. Under de senast gångna tio åren har detta vid de nu ifrågavarande fyndigheterna endast i ringa mån ägt rum. Under krigsåren gällde det att få fram den största malm- kvantitet, som för tillfället överhuvud- - taget var möjlig, 'och under de därefter följande åren, då de nuvarande före-

tagen stått under administration, har kapitalbrist hindrat arbetenas bedri-' vande. Det blir alltså här frågan om att» taga igen,-vad som hittills icke kunnat utföras, och arbetena bli därför av stor omfattning, måste taga ett flertal år, fordra en betydande arbetspersonal och bliva mycket kostnadskrävande.

Håksbergs malmtillgångar äro på nu— varande lägsta nivå, 105 m, ganska väl kända till sin utsträckning inom de cen— trala delarna av fälten. Emellertid torde undersökningar böra utföras genom schaktavsänkning ned till ett djup, mot- svarande den närmast lägre nivå från vilken brytning i framtiden bör ske. Undersökningarna böra avse att fast— ställa malmens utsträckning på denna nivå. Även vissa undersökningar av sidomalmerna och inom den södra och norra delen av Håksbergszonen kunna bli erforderliga.

I Starkgruvorna i Norberg torde djup- undersökningar också böra verkställas, i första hand för att konstatera Prost- malmens djupgående. Malmerna inom Lekombergszonen och i Intrångsgru- vorna kunna däremot betraktas som re— lativt välkända och några mera omfat- tande undersökningar synas ej här vara erforderliga.

Icke minst viktigt är att så snart som möjligt få klarhet i frågan huruvida man inom Stollbergsfältet kan räkna med en fortsatt tillgång av sulfidmalm sedan den nu kända malmen inom rela- tivt begränsad tid utbrutits. För detta ändamål har också redan påbörjats ett omfattande undersökningsarhete med en djuport, som avses att få en längd av ca 5 km och från vilken huvudparten av de malmanledningar, som hittills konstaterats inom fältet, skola under- sökas. På grund av avsaknaden av till- räckligt kapital har emellertid den nu- varande företagsledningen planerat ar-

• Sida 41
•  Original

betena att utföras i långsam takt och räknat med ett genomförande på en tid av över 10 år. Då det är nödvändigt att resultaten av undersökningarna före- ligga i god tid innan den nuvarande blymalmsbrytningen nedlägges, måste dessa arbeten forceras.

Alla dessa undersökningsarbeten, främst de omfattande djupuudersök— ningarna av sulfidmalmerna inom Stoll- bergsfältet, bli som nämnts kostnads— krävande. Det är utomordentligt svårt att i förväg angiva några kostnader för dessa arbeten. En schematisk uppskatt- ning leder emellertid till en summa av omkring 3,0 milj. kronor. Det bör dock uttryckligen framhållas, att denna upp- skattning av kostnaderna är ytterst osäker.

Å andra sidan bör emellertid påpekas,

att vid en ur teknisk och ekonomisk synpunkt rationellt driven gruvrörelse avsättningar regelmässigt böra ske för undersökningsändamål och arbeten till upptäckande och konstaterande av nya malmförekomster, i mån av att medel bli disponibla, löpande utföras. Så har här hittills ej skett men givetvis måste förutsättas, att det i framtiden blir fallet. Därigenom böra efter hand medel kunna erhållas för undersöknings— arbeten.

Med hänsyn till hittills försummade arbeten och framför allt den forcering, som den begränsade brytningstiden i Stollberg nödvändiggör, torde emellertid under den första tiden eventuellt sär- skilda medel erfordras. Storleken därav ha vi bedömt till i runt tal 1,0 milj. kronor.

• Sida 42
•  Original

2. Arbetarepensionering

Ett ordnande av pensionsfrägan för det nya bolagets arbetare bleve, ansåg TGK, sannolikt nödvändigt i överens- stämmelse med vad som varit fallet vid av staten tidigare övertagna företag. Dä- rest ej särskilda villkor vid försäljningen skulle komma att uppställas, ansägos emellertid kostnaderna för dylik pensio- nering ej böra medtagas i en som under- lag för anbud avsedd kalkyl och TGK räknade därför ej med dylika, framhöll att man vid bedömande av de. ekonomiska konsekvenserna av ett even- tuellt statsövertagande finge räkna med även kostnaderna för en arbetarepensio- nering. Av dessa orsaker ingick TGK i särskilt sammanhang på frågan och uttalade därvid, att pensionsfrågan för arbetarna — med hortseende från det knappast tänkbara alternativet att in- ordna de statliga bolagens personal un- der den statliga pensioneringen __ kun— de tänkas ordnad antingen genom pen- sionsförsäkring i lämpligt pensionsför- säkringsföretag eller genom uppläggau- de av en pensionsfond. Valdcs den förra vägen, uppstode ärliga kostnader, som till sin storlek bleve beroende av. arbe— tareantalet, arbetarnas löneinkomster och arbetarestyrkans ålderssammansätt- ning; TGK försökte för detta fall upp- skatta de årliga försäkringspremierna utan kännedom om - älderssammansätt- ningen och förutsatte därvid en pen- sion av ca 2 000 kronor per år inklu— sive folkpensionsförmåner. Resultatet av beräkningen _gav . vid. handen., att :års-

111011

kostnaderna för bolaget skulle motsvara, ungefär 6 % av de sammanlagda årslö- nerna. Då _TGK uppskattade dessa till- ca 5,55 milj. kronor, skulle årskostna- den bli ca 0,33 milj. kronor. Vid den omräkning ödeen och Rybeck verkställ- de medräknades pensionskostnaderna för arbetarna efter samma grunder i kal— kylerna för beräkning av driftvärdena.

Även vi förutsätta, att det nya bola- get kommer att genomföra en pensione- ring av arbetarna, detta så mycket mer som större enskilda företag inom gruv- hanteringen ha reglerat pensionsfrågan för anställda arbetare. Åtgärder i detta hänseende torde få vidtagas så snart som möjligt efter det ställning tagits till den fortsatta driften vid gruvorna.

Det kan givetvis ej ifrågakomma för oss att nu framlägga förslag i fråga om sättet för pensioneringens ordnande eller pensionsförmåner, avgifter och dy- likt. Emellertid mäste vi ändock något närmare gå in på spörsmålet för att nu- dersöka huruvida och i vilken omfatt- ning ctt ordnande av arbetarepensione— ring medför särskilda kapitalbehov för det nya bolaget.

I fråga om pensionsförlnånernas stor- lek torde en jämförelse vara av intresse med de förmåner, som utgå dels vid ett statsägt aktiebolag med en närstående verksamhet, AB Statens Skogsindustrier, dels vid Trafikaktiebolaget' Gränges- bergsm-Oxclösunds gruvrörelsc i_Gräng- csberg. '. "

Det statliga företaget har helt ordnat arbetarepensioneringen genom en _vid bolagets bildande. till bolaget anknuten pensionskassa och pcnsionsstiftclsc. Ålderspensionen utgör, därest 30 tjäns— teär uppnåtts, 800 kronor om året från pensionsåldern, som är 62 år, till 65 års ålder och därefter 400 kronor om året.

Grängesbergsbolaget har löst pen— s.ionstrågan. f.ö.r..arbetarna. dels. genom

• Sida 44
•  Original

försäkring i Arbetarpensionskassan, dels därigenom att bolaget direkt utbetalar pensioner i form av »tills vidare utgå- ende åldcrsunderstöd». Åldersunder4 stödet är under hela tiden konstant 600 kronor per år jämte indextilllägg. Sammanlagda beloppet av dessa pensio- ner utgör från pensionsåldern, som är (55 år, till 67 års ålder ca 1 350 kronor inklusive index på åldersunderstödet och från 67 års ålder ca 950 kronor om året.

Utan att ingå på frågan om pensioner— nas storlek vid här ifrågavarande gru- vor, vilket den blivande bolagsledningen har att taga ställning till, antaga vi vid den fortsatta diskussionen av denna fråga, att man får räkna med pensions— förmåner av en storleksordning liggan- de omkring de nyss angivna beloppen. Det bör därvid märkas, att kostnaderna för företaget icke bli så olika i de båda exemplifierade fallen, som av skillnaden i årliga pensionsförmåner skulle kunna framgå. Först bör då observeras den 3 är lägre pensionsåldern i det förra fal-. let. Vidare betalar Statens Skogsindu— strier ca 60 % av årspremierna, medan i Grängesbergsbolaget arbetaren helt be- talar premierna till pcnsionskassan och bolaget bekostar »äldersunderstödet».

Vid en pensionsförsäkring behöver man ej räkna med något kapitalbehov för pensionsfrågans ordnande, medan vid arrangemanget med en pensions— kassa medel årligen skulle avsättas mot— svarande bolagets andel i pensionsprc- mierna. Med hänsyn till det i förhål— lande till en pensionsanstalt begränsade klientelet bleve därutöver en grundfond erforderlig, dels som rörelsemedel och dels för att möta ej beräknade risker. Härför erforderligt belopp låter sig utan kännedom om den blivande arbetarstyr- kans ålderssammansättning svårligen beräknas men torde, om man utgår från

det nybildade bolagets hela arbetar- styrka såsom nyanställd, knappast bli av avgörande storleksordning. Någon jämförelse med andra företag kan där— vid ej konnna i fråga, då det ytterst sällan torde ha inträffat, att ett nybildat bolag, som ej övertager tidigare rörelse, redan från början ordnat pensionsfrå— gan för sina arbetare. Detta brukar ske först sedan verksamheten pågått några är, varvid kapitalbehovet blivit huvud- sakligen bestämt av retroaktivkostna— derna för de förflutna åren, för vilka man ansett att bolagets åtagna pensions- förpliktelser även borde gälla. Liknande blir förhållandet, därest ett nytt bolag övertager en rörelse, som dri- vits av annat företag, och därmed även i denna rörelse sysselsatta arbetare, för det fall att den tidigare rörelsen drivits av samma kapitalägare som den nya eller till övertagandet knutits villkor om framtida pensionering. Så var exempel- vis fallet med Statens Skogsindustrier, som övertog rörelse som bedrivits av domänverket. I det nu föreliggande fal- let övertagas formellt visserligen av det statliga bolaget enbart vissa tillgångar, men i verkligheten torde köpet inne- bära, att bolaget direkt fortsätter den av de säljande företagen bedrivna rörelsen och således åtminstone i huvudsak även dessas arbetare. Det torde emellertid därvid ej kunna göras gällande att, dä— rest det statliga bolaget ordnar pensio- nering för sina arbetare, detta skulle innebära jämväl ett åtagande beträffan— de den tid dessa kunna ha varit an- ställda i de enskilda företagen. Härvid— lag föreligger en principiell skillnad i jämförelse med förhållandena i Statens Skogsindustrier. Förutsättningen för en motsatt uppfattning skulle vara att ett dylikt åtagande övertagits från de en- skilda bolagen. Därav synes följa, att därav betingad retroaktivkostnad borde

• Sida 45
•  Original

betraktas som en latent pensionsskuld och vid den tidpunkt, då pensionering i det nya bolaget kan komma att genom- föras, av säljaren restitueras ur den er- lagda köpeskillingen. Dessa uppskjutna pensioneringskostnader bli beroende av den nuvarande arbetarstyrkans storlek, ålderssammansättning och anställnings- tid ävensom av de pensionsförmåner, som kunna komma att i framtiden be- stämmas.

Hela frågan är emellertid beroende av huru arbetarepensioneringen i det nya bolaget ordnas och det torde böra an- komma på den blivande bolagslednin- gen att i samråd med arbetarepersonalen taga ställning därtill. Det sannolika tor- de väl därvid vara att pensionsfrågan löses genom bildande av en pensions— kassa efter i huvudsak samma grunder som i Statens Skogsindustrier. I sam- band med inrättandet av en dylik kassa i framtiden torde bolagsledningen få upptaga frågan om därför erforderligt kapital och om sättet för finansiering därav. Då en kvalifikationstid av några år i allmänhet brukar föreskrivas för rätt att inträda i kassan, är det ej nöd— vändigt att omedelbart taga ställning i frågan. I varje fall ha vi icke ansett oss nu böra upptaga särskilt kapitalbehov för pensionsändamål.

Oavsett huru pensionsfrågan kan komma att lösas och huru den retroak- tiva pensionsrätten kan komma att ut- formas, kan dock en viss retroaktiv pen- sionsrätt föreligga för vissa av de nuva- rande arbetarna. De nuvarande bolagen utbetala nämligen till arbetare, som efter längre tids anställning av ålders- skäl avgå, årliga understöd av 300 till 600 kronor. Det kunde därvid göras gäl- lande, att sådan pensionsförmån, som arbetsgivare utan uttryckligt åtagande regelmässigt brukar utbetala, icke kan betraktas såsom ett understöd, som ar- betsgivare utbetalar till den f. d. anställ- de ex gratia, utan såsom en uppskjuten lön, vilken intjänats under anställnings- tiden. I enlighet med denna uppfattning skulle nuvarande arbetare, som icke uppnått pensionsåldern, ha intjänat en viss pensionsrätt, som kunde sägas mot- svara det kapitalbelopp, som skulle ha funnits reserverat genom fondering hos företagen eller på annat sätt för att täcka hittills upplupen kostnad för framtida uthetalande av pension av ifrå— gavarande storlek. Denna intjänta pen- sionsrätt skulle således utgöra en före- tagen åvilande pensionsskuld och borde således enligt köpeavtalet avräknas på köpeskillingen för omsättningstillgång- arna.

• Sida 46
•  Original

1. Nuvarande bostadsbestånd

Bostadsfrågan är, som TGK framhöll, i huvudsak ordnad för den i bolagen nu anställda personalen. Huvudparten av de anställda bo invid arbetsplatsen eller på ett begränsat avstånd därifrån. Vid de olika gruvföretagen finnes ett ej obetyd- ligt antal bostäder ägda av företagen.

Det nuvarande bostadsbeståndets om- fattning framgår av följande:

enkel - rum

1 rum 2 rum 0. o. kök kök och större

Håksbcrg—Iviken . . . 76 220 57 Lekomberg ......... 29 16 Sörvik ............. 13 18 Källbotten .......... 3 23 Gräsbe rg—Torrstens-

berg ............. 4 6 Stollberg ........... 60 17 Norberg ............ 32 2 Intrånget ........... 43 41

Summa 404 204

Av bostäderna sakna följande vatten och avlopp:

1 rum 2 rum 0. o. kök kök och större

Håksberg—Iviken . . . 216 22 Lekomberg ......... —— —

enkel- rum

Källbotten .......... — —— Gräsberg—Torrstens— berg ............. Stollberg ........... Norberg ............ Intrånget ...........

Summa

Utöver vatten och avlopp finnes cen- tralvärmeanläggning i följande antal bo- städer:

enkel- rum

1 rum 2 rum 0. o. kök kök och större

Håksberg—Iviken . . . 28 4 32 Lekomberg ......... 8 2 9 13 Sörvik ............. 8 12 1 7 Källbotten .......... — — 23 Gräsberg—Torrste ns-

berg ............. — —— Stollberg ........... 2 — Norberg ............ 12 _ 2 1 Intrånget ........... 15 42 37

Summa 73 87 154

Totalt finnas sålunda 766 bostadslä— genheter med ca 1 500 rumsenheter. Huvudparten av lägenheterna, eller c:a 53 %, äro enrumslägenheter. Ej mindre än ca 48 % sakna vatten och avlopp. Endast ca 40 % äro fullt moderna med centralvärmeanläggning. Av samman— ställningarna framgår att bostadsbestån- det är särskilt dåligt i Håksberg och gan- ska dåligt i Stollberg, Norberg och Gräs- berg-Torrstensberg, medan det är i det närmaste fullgott i Lekomberg, Sörvik, Källbotten och Intrånget.

I likhet med TGK anse vi, att man måste räkna med att i stor omfattning modernisera bostadsbeståndet. I vilken utsträckning detta blir nödvändigt kan givetvis ej förutses utan det blir av- hängigt av huru frågan om den framtida driftens form och omfattning löses. Vi kunna även i detta hänseende ej göra annat än antaganden för att därpå grun- da en uppskattning av kapitalbehovet.

• Sida 47
•  Original

Med hänsyn till de krav, som torde komma att ställas på bostadsstandarden vid ett statligt företag av här ifrågava- rande. art, torde en modernisering av det nu befintliga bostadsbeståndet få innebära en höjning av såväl utrymmes- som teknisk och utrustningsstandard. För ett mindre antal förfallna byggna- der räkna vi emellertid med att några iståndsättningsarbeten ej äro ekono- miskt försvarliga och för vissa helt omoderna byggnader anse vi att endast oundgängliga reparationsarbeten kunna i frå gakom m a.

Vad först utrymmesstandarden beträf- far räkna vi med en sammanslagning av Vissa små lägenheter till större. Detta medför givetvis en minskning av antalet lägenheter och ett däremot svarande be- hov av nya bostäder.

Höjningen av den tekniska standar- den inncfattar byggnadsarbeten, vilkas omfattning starkt varierar med hänsyn till varje byggnads beskaffenhet. I fråga om mera välhållna byggnader torde så! lunda ordinärt underhållsarbetc vara tillräckligt, medan ganska genomgripan— de ombyggnadsarheten i andra fall kunna bliva erforderliga.

Utrustningsstandardens höjning inne- bär anordnande av vatten och avlopp, eentral- eller väningsvärme samt toalett- rum eller, i viss utsträckning, badrum. Härjämte erfordras för ordnande av vat- ten- och avloppsfrågan i Håksberg ytter- ledningar och i Stollberg särskilda an- ordningar för varje byggnad för sig.

Kostnaden för moderniseringsarhe— tena kan under dessa förutsättningar, enligt en på värt uppdrag utförd expert- undcrsökning, beräknas uppgå till ca 2,8 milj. kronor. Det bör emellertid här- vid märkas, att ett genomförande av så omfattande arbeten med nödvändighet måste ske efter en på förhand utarbe- tad plan, omfattande ett flertal är, och

att beloppet sålunda kommer att behöva tagas i anspråk successivt under denna tid.

2. Nytt bostadsbehov

Enligt TGK:s antaganden om driftens framtida omfattning skulle erfordras en ökning av arbetareantalet med 400 per- soner. Dä en del av den nya personalen antogs redan ha bostäder eller kunna på annat sätt förskaffa sig dylika, upp- skattade TGK behovet av nya bostäder till 350. Med hänsyn till att Håksberg gränsar till Ludvika stad och vissa av de ifrågavarande bostadsområdena tidi- gare ifrågasatts för inkorporering med staden samt då Starkgruvorna delvis ligga inom Norbergs kommun, ansåg TGK att bostadsfrågan i dessa båda fall lämpligen borde lösas i samarbete med dessa båda kommuner. Emellertid för— utsatte T GK, att staten på ett eller annat sätt bidrogc ekonomiskt, antingen genom att det nya bolaget subventionerade byg- gandet för sina anställda, för vilket än- damål då särskilda medel måste ställas till bolagets förfogande, eller genom att staten på för stöd åt bostadsbyggande och egnahemsbyggandc vedertaget sätt direkt ekonomiskt understödde uppfö— randet av bostäder. TGK framhöll emel- lertid, att dittills utgående hyror för gruvföretagcns bostäder voro osedvan- ligt låga, vilket i viss utsträckning för de anställda innebure en naturaförmån. Enligt uppgift hade även i vissa fall taxeringsmyndigheterna betraktat för- hållandet på detta sätt och taxerat an- ställda med låga hyror för delvis fri bo- stad. Den sammanlagda byggnadskostna- den för nya bostäder beräknade TGK till 8,8 milj. kronor.

Vi ha ovan framhållit att den av oss förutsatta höjningen av utrymmesstan- darden kommer att medföra en minsk-

• Sida 48
•  Original

ning av det befintliga bostadsbeståndet. Det härigenom uppkomna behovet av nya bostäder har av oss antagits till ca 60 st. tvårums- och 25 st. trerumslägen- heter.

Våra tidigare gjorda antaganden i fråga om den framtida driftens omfatt- ning förutsätta en väsentligt mindre ök- ning av arbetareantalet än vad TGK räknat med, eller ca 120 man. Vivha utgått från att ett mindre antal av dessa kunna erhålla bostäder i öppna mark- naden och att flertalet av de övriga måste beredas familjebostäder och återstoden ungkarlsbostäder. Därvid har antagits ett behov av 40 tvårums- och 10 tre- rumslägenheter, medan behovet av ung- karlsbostäder skulle tillgodoses genom

uppförande i Håksberg av ett ungkarls— hotell med 30 rumsenheter samt matser- vering, kök 11]. m.

Kostnaderna för tillgodoseende av det ovan angivna totala behovet av nya bo- städer kan, enligt expertutredningen, exklusive de nämnda ungkarlsbostä- derna beräknas till ca 3,3 milj. kronor.

Vi vilja i detta sammanhang fram- hålla, att de här anförda kostnadsupp- gifterna äro baserade på ett underlag, som icke varit så fullständigt att några säkra beräkningar kunnat göras. Ehuru beräkningarna sålunda icke kunna sägas innebära mera än ett angivande av kost- nadernas storleksordning, ha vi dock ansett att de kunna läggas till grund för en uppskattning av kapitalbehovet.

• Sida 49
•  Original

1. Bolagets organisation och stiftande

I fråga om aktiebolagets organisation har det synts oss riktigast — i överens— stämmelse med direktiven för vår utred— ning — att icke binda den kommande verksamheten i vidare mån än vad en bolagsordning fordrar. Vi ha därför in— skränkt oss till att diskutera och fram- lägga förslag i sådana hänseenden, som enligt gällande aktiebolagslag fordra föreskrift i bolagsordning, samt till frå- gor, som gälla sättet för bolagets bil- dande.

Stiftare skola enligt aktiebolagslagen vara minst tree, som även skola teckna aktie. Då även svenska staten kan vara stiftare”, skulle därutöver erfordras två, vilka även måste teckna aktie”. I detta sammanhang synes det oss naturligast att, då staten på gruvområdet redan äger två aktiebolag, Mertainens Gruf AB och ltuotivare gruf AB, dessa bolag bli de båda ytterligare stiftarna och därvid kan det bliva en lämplighetsfråga om dessa stiftares aktier sedermera skola överlåtas till staten eller ej.

Aktiekapitalet har i det föregående föreslagits till 10 milj. kronor. För att — i händelse av att verksamheten anses böra ha väsentligt mindre omfattning än vad vi antagit, exempelvis om Håks—

1Lag om aktiebolag av den 14 september 1944.

”Aktiebolagslagen 5 4. 3Aktiebolagslagen & 16. 4 Uppgift om detta belopp såsom det högsta belopp, till vilket aktieteckning får uppgå, skall i teckningslistan angivas (aktiebolagslagen & 10).

bergsgruvorna nedläggas —— möjliggöra en minskning av aktiekapitalet utan ändring av bolagsordningen ha vi ansett det motiverat att sätta minimikapitalet förslagsvis till 8 milj. kronor. Som maxi- mikapital bör som sedvanligt angivas det av aktiebolagslagen högsta medgiv- na1 tredubbla, således 24 milj. kronor.

Akties nominella belopp (aktievalö- ren) kan, med hänsyn till att samtliga aktier komma att direkt eller indirekt ägas av staten, sättas högt. Ehuru aktie- brev kunna utfärdas att gälla ett god- tyckligt antal aktier, är det dock ur andra synpunkter fördelaktigt att ej be- höva laborera med ett stort antal aktier. Vi ha därför ansett att aktievalören bör vara 10 000 kronor.

Betalning för aktie skall enligt vad vi i det föregående föreslagit ske till över- kurs av 20 %, varför för aktie skall er- läggas 12000 kronorE. Med hänsyn till att likvid för övertagande av tillgång— arna enligt köpeavtalet skall erläggas vid övertagandet den 1 april 1950, torde likvid för aktie även böra ske senast denna dag?.

Styrelsen skall för ett bolag med detta aktiekapital bestå av minst tre& styrelse- ledamöter. Det synes oss icke heller, då vi förutsätta att styrelsens samtliga leda- möter skola aktivt taga del i verksam- heten och vara på området sakkunniga,

1Aktiebolagslagen & 2. '-' Föreskrift härom skall angivas i tecknings- listan (aktiebolagslagen % 10).

3 Vid aktiekapital över 500.000 kronor (akties

bolagslagen % 77). 53

• Sida 54
•  Original

vare sig nödvändigt eller, med hänsyn till att organisationen ej skall bli för tungrodd, önskvärt att gå utöver detta antal. Samma inställning till frågan hade också TGK. Som nämnts förutsätta vi, att personvalet sker under hänsyn blott till företagstekniska och företags— ekonomiska synpunkter och att ledamö— terna väljas bland industriellt, ekono- miskt och organisatoriskt erfarna per- soner. Vi anse även att, vid en verk- samhet av denna art och omfattning och med den lilla styrelse vi föreslagit, verk- ställande direktören bör ingå i styrel- sen. Då emellertid, vid utseende av sty- relse för första gången, personvalet av verkställande direktör, som ju bör an- komma på styrelsen, icke bör i förväg bindas, torde det vara lämpligt att ej i bolagsordningen införa föreskrift i detta hänseende. I så fall kommer verkstäl- lande direktör att kunna utses inom eller utom styrelsenl. Möjlighet finnes därvid för bolagsstämman att föreskriva att i framtiden verkställande direktör skall utses inom styrelsen'.

Av de skäl som nyss anförts är det även olämpligt att i bolagsordning eller annorledes begränsa friheten i person- val. Att sålunda, som TGK diskuterade, föreskriva att en av styrelseledamöterna skulle representera Kommerskollegii bergsbyrå anse vi därför olämpligt.

Styrelsens säte föreslogs av TGK vara Håksberg eller eventuellt Ludvika. Vi anse Håksberg vara lämpligast.

Firmanamnet kan visserligen synas vara av i detta sammanhang underord- nad betydelse. Emellertid har det synts oss riktigt att i namnet angiva bolagets karaktär av statsägt och stannat för att föreslå namnet Aktiebolaget Statsgruvor.

Firmateckningsrätt tillkommer utöver styrelsen enligt gällande lag2 verkstäl-

1 Aktiebolagslagen & 78. " Aktiebolagslagen % 90.

lande direktör i förening med styrelse- ledamot. Dock må, där i bolagsordning ej annat stadgats, styrelsen meddela be- myndigande för styrelseledamot eller verkställande direktör att ensam teckna firmant. Dessa stadganden synas oss till- räckliga för att onödiggöra särskild föreskrift i denna fråga i bolagsord- ningen.

Räkenskapsår sammanfallande med kalenderår är det normala och en- dast särskilda omständigheter böra mo- tivera ett frångående härav. I detta fall, då det gäller ett statligt bolag, tala emel- lertid starka skäl för att välja det för den statliga förvaltningen tillämpade »budgetåret», d. v. s. 1 juli—30 juni, till räkenskapsår. Därigenom framkomma årsresultaten av bolagets verksamhet vid samma tid som resultaten av statens af- färsdrift i övrigt. Det har synts oss som om fördelarna med gemensamt räken- skapsår med statsförvaltningen skulle vara så stora att detta bör förordas.

Revisorerna skola vid ett bolag av denna storlek vara minst två, varav en auktoriserad revisor.2 Någon anledning att gå utöver detta antal finnes ej.

Bolagsstämma skall normalt hållas på plats som är styrelsens säte men i bo- lagsordningen kan bestämmas annan ort.& I detta fall synes det lämpligt att bolagsstämman i allmänhet sammanträ- der i Stockholm, varför denna plats bör som alternativ till Håksberg föreskrivas i bolagsordningen.

Konstituerande stämma torde böra hållas snarast möjligt sedan registre- ringsmyndigheten godkänt stiftelsehand- lingarna. Med hänsyn till att tiden mel- lan ett riksdagsbeslut i ärendet och tid-

] Aktiebolagslagen & 88. *Aktiebolagslagen % 105. 3Aktiebolagslagcn % 8, jämförd med 5 123.

• Sida 55
•  Original

punkten för tillgångarnas övertagande torde bli knapp, måste förutsättas att detta godkännande kan, sedan stiftelse- handlingarna inlämnats, meddelas täm- ligen omgående. Det bör då vara möj- ligt att så'forcera åtgärderna för bola- gets bildande, att konstituerande stäm- ma kan hållas senast den 1 april!, vilket också torde vara nödvändigt, då bolaget bör vara rättskapabelt vid tidpunkten för övertagande av tillgångarna.

Förbud för utlänning att förvärva aktie ävensom föreskrifter i fråga om hembudsskyldighet, begränsning av ut- delning, sättet för bolagets likvidation m. ni. ha intagits i bolagsordningen för närstående statliga aktiebolag. Då i detta fall staten eller vid bolagets stif— tande staten och statsägda bolag äro enda aktieägare, synes oss någon anled- ning ej finnas att i dessa hänseenden binda staten-aktieägarens framtida handlande. Endast i fråga om förbud för utlänning att förvärva aktie i bolaget torde med hänsyn till den s. k. inskränk- ningslagen2 bestämmelse i bolagsord— ningen kunna ifrågasättas. Nämnda lag innefattar emellertid förbud för bolag, vari finnes eller kan komma att finnas utländsk aktieägare till mera än viss del av samtliga aktier, att utan Konungens tillstånd förvärva fast egendom eller in- mutning eller att idka gruvdrift. Då nu ifrågavarande bolag förutsättes enligt Kungl. Maj:ts beslut komma att stiftas med uttryckligt ändamål att förvärva fast egendom och idka gruvdrift, torde dock bestämmelsen vara onödig. Vi ha emellertid ansett oss i detta fall, i Över- ensstämmelse med vad som tidigare skett i liknande bolag, höra i bolagsord- ningen intaga ett förbud av detta slag.

1 Föreskrift härom skall angivas i tecknings— listan (aktiebolagslagen & 10). 2Lag den 30 maj 1916 om vissa inskränk- ningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.

Efter de synpunkter på frågan om det nya aktiebolagets organisation ni. in., som i det föregående. behandlats, ha vi uppgjort förslag till bolagsordning.

Bolagsordning för Aktiebolaget Statsgruvor

. Bolagets firmanamn är Aktiebo-

laget Statsgruvor.

. Bolaget har till föremål för sin verksamhet att idka gruvrörelse jämte annan därmed förenlig tek- nisk, industriell eller kommersiell verksamhet.

. Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst åtta och högst tjugufyra mil- joner kronor.

__ Aktie skall lyda å tiotusen kronor och aktiebreven skola ställas till viss man. Aktie mä ej genom teck- ning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällig- het eller stiftelse, av svenskt han- delsbolag, vari finnes utländsk bo- lagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till inne- havaren eller av annat svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits dylikt förbehåll.

% 5. Styrelsen skall hava sitt säte i Håksberg, Ludvika socken, Kop— parbergs län.

5 6. Styrelsen skall bestå av tre leda-

möter, som väljas årligen ä ordi- narie bolagsstämma för tiden in- till dess nästa ordinarie stämma hållits.

. För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvalt-

ning och bolagets räkenskaper ut- ses årligen å ordinarie bolags-

• Sida 56
•  Original

stämman för tiden intill dess nästa ordinarie stämma hållits två revi- sorer jämte suppleanter för dem. En av revisorerna och supplean- ten för denne skall vara auktori- serad revisor. Bolagets räkenskapsår skall om- fatta tiden 1 juli—30 juni päföl- jande är. Bolagsstämma skall hållas i Stock- holm eller Håksberg. Ordinarie bolagsstämma hälles en gång årligen under oktober eller november mänad. Å ordinarie bolagsstämman skola följande ärenden förekomma till behandling: 'al av ordförande vid stäm- man justering av röstlängder val av en eller två justerings— män fråga om stämman blivit be- hörigen sammankallad föredragning av förvaltnings- berättelsen och revisionsbe- 'ättelsen ärenden, vilka enligt 126 5 i lagen den 14 september 19114 om aktiebolag skola förekom- ma ä stämman fastställande av arvoden ät styrelse och revisorer val av styrelse samt revisorer och suppleanter för dem övriga ärenden, vilka i be- hörig ordning hänskjutits till stämman.

; 10. Kallelse till bolagsstämma och an- d 'a meddelanden till aktieägarna skola ske genom rekommenderade brev, kallelse till bolagsstämma senast två veckor före ordinarie och senast en vecka stämma.

före extr:

ning

Efter våra antaganden och förslag i fråga om fördelningen av värdet av de övertagna tillgångarna och skulderna, kapitalbehov i övrigt samt sättet för finansieringen skulle, under förutsätt— ning att den tidigare angivna statskre- (liten helt utnyttjas för län, den ekono— miska utgängsställningen fö* aktiebola- get Statsgruvor framgå av följande in— gående balans:

Tillyångur. milj. kr. Anläggningstillgångar: Gruvor och gruvrättigheter . . . Skogs- och jordbruksfasligheter Bostadsbyggnader ........... I)riftl)yggnader ............. Fasta maskinanläggningar samt . 1,43

4,00 0,52 1,3) 0,91

maskiner och inventarier . . ()msättningstillgångar: Malmlager ................. Materiallager ............... Fordringar ................. Kontanta medel

Skulder. Kortfristiga skulder: Leverantörsskuldcr m.m.

Långfristiga skulder: Län ....................... Pensionsskulder

8,00

Eget kapital: Aktiekapital ................ 10,00 Reservfond 12,00

22,09

Efter hand som de av oss förutsatta anläggningsarbetena och anskaffningar— na komma att genomföras, skulle till- gängsposterna Bostadsbyggnader, Drift- byggnader, Fasta maskinanläggningar samt maskiner och inventarier öka och posten Kontanta medel minska med mots 'arande belopp.

• Sida 57
•  Original

1. Sociala synpunkter

Varje ansvarsfullt företag tager i sin verksamhet hänsyn till sin personal och till den sociala utvecklingen inom sitt verksamhetsområde. Man söker lägga

• Sida 62
•  Original

verksamheten så, att personalen erbju- des jämn och säker sysselsättning. I ytterlighetsfall kan det både i enskilda och statliga företag förekomma, att man av hänsyn till personalen under en viss tidrymd fortsätter att driva en förlust- bringande verksamhetsgren. I det en- skilda företaget strävar man emellertid efter att snarast möjligt omlägga driften, så att den lönar sig, eller avveckla de förlustbringande delarna av verksamhe- ten, varvid man söker flytta över perso- nalen till andra delar av företaget. Om detta ej är möjligt måste personalen söka sig arbete utom bolaget. Enligt min upp- fattning måste ett statligt bolag handla på samma sätt. Det är, särskilt i tider av arbetskraftsbrist, icke i landets in- tresse, att värdefull arbetskraft bindes i förlustbringande verksamhet.

2. Handelspolitiska synpunkter

För närvarande och troligen under flera år framåt är det önskvärt att upp- muntra de industrier, som producera exportvaror eller varor, som kunna er- sätta eljest nödvändig import. Ur denna synpunkt skulle det kunna tänkas önsk- värt att hålla uppe produktionen vid tyskgruvorna så högt som möjligt. In- satser av kapital och arbete i tyskgru— vorna utöver vad som är affärsmässigt befogat synes emellertid giva relativt litet säljbara exportprodukter. Om sta- ten vill öka järnmalmsexporten, synes man hellre böra ompröva möjligheterna till ökad brytning, skeppning och för- säljning av de på exportmarknaderna eftersökta lapplandsmalmerna.

3. Råvarustrategiska synpunkter

Staten har redan nu ett visst infly- tande beträffande de stora lappländska järnmalmerna och får med förvärvet av tyskgruvorna kontroll över en icke obe- tydlig del av de mellansvenska järn-

malmstillgångaraa. Medan lappländs- malmerna äro praktiskt taget outtöm— liga, synas de kända fosforfattiga järn- malmstillgångarna i Mellansverige vara begränsade. Ur råvarustrategisk syn— punkt synes det därför vara ett riks— intresse att söka bevara dessa malm— tillgångar för den mellansvenska järn- hanteringens räkning och i första hand utnyttja lapplandsmalmerna för export.

Den största av tyskgruvorna, Håks- berg, är centralt belägen i förhållande till de svenska järnverken, men inne- håller relativt fattig malm med en kisel- syrehalt och en fosforhalt, som på tek- nikens nuvarande ståndpunkt gör den mindre åtråvärd på den svenska mark- naden, så länge bättre malmer finnas tillgängliga. Det förefaller emellertid sannolikt, att Håksberg-malmen i en —--—— låt vara ganska avlägsen —— framtid kan bli en värdefull råvarutillgång för den svenska järnindustrien. Då det, som när- mare skall belysas, förefaller uteslutet, att Håksbergsfältet för närvarande kan drivas med vinst, synes alla skäl tala för att fältet lägges i reserv för framtida behov.

4. Sammanfattning

Av punkterna 1—3 här ovan framgår, att varken sociala, handelspolitiska eller råvarustrategiska synpunkter synes mig motivera några avsteg från affärsmäs— siga principer för ett blivande statligt gruvbolag.

Ekonomisk tillbakablick och ekono- miska framtidsutsikter

1. I gruvorna tidigare investerat och förlorat kapital

Innan man tar ställning till det bli- vande gruvbolagets framtida drift och kapitalbehov, kan det vara anledning se

• Sida 63
•  Original

tillbaka på de gångna årens verksamhet och ekonomiska resultat. Av tillgäng- liga uppgifter framgår, att de tidigare svenska ägarna till Häksberg och en del liknande gruvor förlorat över 30 milj. kronor. De sista tyska ägarna ha genom förvärv samt senare lån och kapitaltill- skott investerat 40 å 50 milj. kronor inkl. upplupna räntor. De ha icke i något fall fått någon utdelning på sina aktier och endast i undantagsfall fått ränta på sina lån. Såvitt jag kunnat konstatera, ha de heller aldrig tagit ut någon vinst i form av produktpriser, som understigit marknadsläget. Efter- som företagen av nu avgivna högsta an- budet att döma skulle vara värda högst 13 milj. kronor, synes även de sista ägarnas förlust röra sig om ca 30 milj. kronor. Det är då att märka, att större delen av dessa belopp avse ett penning— värde, som är avsevärt högre än det nuvarande.

Ovanstående ger onekligen en tanke- ställare, och man frågar sig, om det verkligen har hänt någonting, som ger anledning att förmoda, att resultaten i framtiden skola bli avsevärt mycket bättre än hittills.

3. Marknaden för järnmalm

Det synes ha varit en stor styrka, för att ej säga ett livsvillkor för gruvorna, att avsättningen av produkterna varit garanterad. Sedan detta förhållande upphörde 1944, ha svårigheterna varit betydande. För närvarande torde råda en tydlig högkonjunktur i fråga om järnmalm, men vid sämre konjunkturer måste man räkna med att gruvorna kunna komma i ett utomordentligt svårt läge. Både svenska och utländska järn- verk komma då i första hand att anlita sina egna gruvor och i andra hand fri- stående gruvor med förstklassiga mal- mer och låga produktionskostnader. Det torde vara en allmän åsikt, att järn- gruvor med svaga malmer ej kunna klara sig under lågkonjunkturer, om de ej ha sin avsättning garanterad genom organiserat samarbete med järnverk.

.1_ Marknaden för blyslig

Den lilla blymalmen i Stollberg ger för närvarande en vinst, som kommer hela tyskgruveaffären att se ganska gynnsam ut. Denna vinst kan emellertid hastigt nog krympa samman. Blysliger betalas på världsmarknaden efter en formel, som innebär, att det utvinnbara blyinnehället = hlyinnehållet minus 3 % av sligvikten) betalas efter gällande blynotering, vanligen New York—note- ring, varvid ett smältavdrag göres, som för närvarande uppgår till ca 150 kro- nor per ton slig. Bly har visat sig vara en av de allra labilaste av de stora sta- pelvarorna, och på grund av formelns konstruktion är priset på blyslig ännu labilare. År 1948 erhöll Stollberg ca 900 kronor per ton för sin blyslig och i början av 1949 ej mindre än 1100 kro- nor per ton. Vid det senare tillfället gällde emellertid en blynotering i New

• Sida 64
•  Original

York om 22 cent per lb, vilken är utan historisk motsvarighet och flera gånger högre än de sista decenniernas medel- pris. Redan den 27 maj 1949 hade emel— lertid blypriset sjunkit till 12 cent per lb, vilket motsvarade ett pris av knappt 600 kr/ton för Stollbergs blyslig. Efter krondevalveringen befinner man sig åter åtminstone för ögonblicket i ett gynn- sammare läge. Nuvarande (16/11) no- tering 12,25 cent motsvarar ett sligpris om ca 900 kr/ton.

Av ovanstående framgår, att bryt- ningen av Stollbergs blymalm för när- varande kan bedömas som en god men kortvarig och mycket osäker affär.

5. Sammanfattning

Man frågar sig om anledningen till att ej blott de tidigare svenska ägarna till dessa gruvor förlorat över 30 milj. kro- nor, utan även de tyska ägarna förlorat belopp av sannna storleksordning. De stora tyska järnverken dispone 'ade dock all tänkbar sakkunskap och kunde till- försäkra gruvorna en jämn avsättning av produkterna till gängse pris. Att de tyska ägarna trots de stora förlusterna fortsatte verksamheten, förklaras väl delvis därav, att de ej i första hand eftersträvat att förränta det insatta ka- pitalet utan främst velat säkerställa sin tillgång på järnmalm. Under kriget har antagligen priset på malmen ansetts vara av ringa betydelse. Möjligen ha de. tyska ägarna även ansett det fördel- aktigt att vid förhandlingar om inköp av malm från andra mahnproducenter vara innehavare av egna gruvor. Den väsentliga förklaringen till att förlust uppstått är emellertid, att gruvorna icke äro ekonomiskt bärkraftiga som lång- tidsprojekt. Dessa gruvor ha ju också under tidernas lopp varit nedlagda åt- skilliga gånger. Man måste göra den reflexionen, att en företagspolitik, som

främst gar ut på att gruvorna skola drivas i full skala, sannolikt måste re— sultera i nya miljonförluster.

Förutsättningm' för drift i fyskgruvorna

]. Dri t'tform

I huvudbetänkandet har framhållits, att man utom direkt statlig drift kan tänka sig utarrendering eller legodrift av en eller flera av gruvorna. Enligt min åsikt skulle fördelarna av en sådan organisation kunna bli betydande.

Intrånget producerar malmer, som äro av lämplig kvalitet för de svenska järnverken. För att trygga sin malmför- sörjning under de tio år gruvan beräk- nas räeka, torde något eller någr: av dessa järnverk vara villiga att arrendera gruvorna och därför betala ett skäligt arrende. Avsättningen av produkterna skulle då vara garanterad och ägaren- staten skulle tillförsäkras en viss in- komst från gruvorna även vid vikande konjunkturer. Ifrågavarande järnbruk driva själva en del järngruvor, dispo— nera erforderlig gruvteknisk sakkun- skap och en organisation, där Intrånget kan inpassas. Vidare bortfalla försälj- ningskostnaderna. Sannolikt kunna även Starkgrlworna i Norberg utarrenderas, varvid driften skulle kunna samordnas med andra gruvor i Norberg. Sörviks— gruvan har en kort återstående livs- längd, varför det är mera tveksamt, om utarrendering av denna gruva är möjlig. De företag, som dispone 'a blysmältverk, lägga årligen ner stora belopp pä pros- pektering efter sulfidmalmer för att trygga malmförsörjningen till sina verk. Det förefaller möjligt, att något av dessa företag skulle vara villigt att arrendera undersökningsarbetena i Stollberg samt brytningen av blymalmen därstädes på för staten fördelaktiga villkor.

• Sida 65
•  Original

Om arrendeavtal enligt ovan skulle visa sig genomförbara, komma arren- datorerna att få svara för betydande delar av det erforderliga kapitalet, och statens insats begränsas. Genom arren- deavgifterna skulle staten ha en viss garanterad inkomst på detta mindre kapital även under lågkonjunkturer, och statens risk skulle i hög grad begränsas.

2. Drift av Håksberg

Särskilt beträffande Håksberg kan jag tyvärr ej komma ifrån en mera pessi- mistisk uppfattning, än den som fram- lägges i huvudbetänkandet. Visserligen torde det vara ganska säkert, att kost— naderna per ton slig komma att gå ned i samband med den planerade ökningen av brytningen till 400000 ton per år. Avsättningsmöjligheterna för de stora sligmängder, som enligt detta program skulle produceras, synas emellertid minst sagt tvivelaktiga. På grund av sligens kiselsyrehalt och fosforhalt kan den endast i ringa omfattning avsättas inom landet. De utländska järnverk, som kunna använda sligen, lära för närva- rande ha relativt låg kapacitet och ha överskott på finkornigt material.

Utan att vilja föregripa de utred- ningar, som konuna att utföras av den blivande bolagsledningen, anser jag, att man för närvarande obetingat måste räkna med att Håksbergsfältet snarast möjligt måste nedläggas.

Ur social synpunkt är det alltid be- tänkligt att lägga ned en rörelse med ett par lmndra anställda. l detta fall förefaller det dock att de ogynnsamma verkningarna skulle kunna elimineras genom lämpliga motåtgärder. Stora de- lar av arbetarestammen torde kunna få arbete vid Stollberg eller vid andra gru- vor i närheten. Övriga torde kunna ab- sorberas av industrier i trakten. Det betydande bostadsbeståndet torde på

grund av sitt gynnsamma läge i förhål- lande till Ludvika stad kunna nthyras på sådana villkor, att det giver ekono- miskt överskott.

2. Nuvarande handläggning av gruv- ärenden3

Någon enhetlig organisation för för- valtningen av statens gruvegendom fin— nes icke för närvarande. Hittills vid- tagna anordningar för förvaltningen hava tillskapats successivt allteftersom nya förvaltningsobjekt tillkommit. An- ordningarnas karaktär av provisorium har varit betingad av den länge på- tänkta reform av gruvlagstiftningen, som omsider kom till stånd genom 1938 års gruvlag.

Den är 1899 genomförda ändringen TGenom KBr den 5 april 1940.

2Samtidigt uppdrogs ät kommerskollegium att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag an- gående anmälan om begagnande av krono- andel i sådana utmål, i vilka inmutaren jämlikt tidigare berörda kungörelse av den 24 oktober 1899 och lag den 31 maj 1918 njutit kronan tillkommande jordägareandel tillgodo med skyldighet för honom att från utgången av tjugonde året efter utmålsläggning eller efter mutsedelns utfärdande vara underkastad de bestämmelser om rätt för kronan att själv be- gagna jordägareandelen, vilka då må vara gällande (övergångsbestämmelserna till gruv- lagen, punkt 6).

”Se även 1938 års gruvsakkunnigas be- tänkande (SOU 1943: 45).

• Sida 73
•  Original

av gruvestadgan, som icke avser Norr- bottens, Västerbottens och Jämtlands län, medförde, som tidigare nämnts, att staten förvärvade jordägareandelar i malmfyndigheter, som av enskilda in- lnutades på odisponerad kronojord. Den lämpligaste formen för nyttiggörande av dessa jordägareandelar ansågs vara ut- arrendering på viss tid till lämplig före— tagare. Genom den tidigare omnämnda, alltjämt gällande kungörelsen av den 20 oktober 1899 överlämnades därför förvaltningen av jordägareandelarna till Konungens befallningshavande inom de olika länen försåvitt avser den första arrendeperioden av högst tjugu år. Vid förnyad utarrendering ankommer för— valtningen på kommerskollegium, dock att uppbörden av arrendeavgifter fort— farande åvilar vederbörande länssty- relse, som handhar uppbörden av alla intäkter, vilka härflyta ur upplåtelser till enskilda av statens gruvegendom.

Genom 1907 års malmavtal förvärvad aktiestoek i LKAB vårdas och redovisas av statskontoret. Med aktieinnehavet sammanhängande övriga förvaltnings— ätgärder — såsom utövande av det in- flytande på bolagets ledning och verk- samhet, som aktieinnehavet medger _ ankonnna emellertid ej på något ämbets- verk utan åvila Kungl. Maj:t direkt. Vid- tagande av sådana förvaltningsåtgärder, i huvudsak hittills inskränkta till ut- övande av rösträtt på bolagsstämmor, uppdrager Kungl. Maj:t regelmässigt åt statsrådet och chefen för finansdeparte- mentet, som i sin tur plägar befullmäk- tiga tjänsteman inom finansdepartemen- tet att utöva rösträtten.1 Bemyndigandet

1I 1938 års gruvsakkunnigas betänkande anges att aktierna förvaltas av finansdeparte- mentet. Detta sätt att betrakta saken torde vara oriktigt. Statsdepartement som sådant torde ej vara någon myndighet utan en sammanfattning av de centrala ämbetsverk m. m., vars ärenden inom regeringen ankomma på departements— chefen.

för statsrådet brukar ej vara förenat med bestämda direktiv.

De genom 1907 års avtal förvärvade gruvrättigheterna (inmutare- och jord- ägareandelar) förvaltas av Mertainens Grut" AB, som också förvaltar de genom 1908 års malmavtal förvärvade fyra malmfält, som tidigare tillhört AB Svap- pavaara Malmfält och ett antal ntmäl, som under åren 1929—33 av Mertainen— bolaget utlades på Mertainens och Le- veäniemi malmfält. I fråga om aktierna i Mertainenbolaget, som helt innehas av kronan, är förvaltningen ordnad på samma sätt som i fråga om aktierna i LKAB.

Ärenden rörande statens gruvegen- dom, säsom frågor om utarrendering av jordägareandelar, frågor om nyttiggö- rande av statens gruvegendom m. m. handläggas inom handelsdepartementet. Aktierna i det av kronan helt ägda Ruotivare gruf AB vårdas och redovisas av statskontoret och förvaltningen i öv- rigt ankommer på Kungl. Maj:t i likhet med vad fallet är med övriga statens aktier i gruvföretag. Dock uppdrager Kungl. Maj:t i detta fall förvaltnings— åtgärder åt statsrådet och chefen för handelsdepartementet.

Alla inmutningar, som gjorts eller komma att göras för statens räkning av SGU, skola intill utmålsläggningen förvaltas av SGU och därefter av kom- merskollegium, som provisoriskt till- lagts förvaltningen av statens gruvegen- doml, ehuru med de vittgående undan? tag, som här tidigare nämnts. Kollegium förvaltar även genom 1927 års malm— fältsavtal förvärvad gruvegendom, be- stående av de ovan nämnda, inom Norr— bottens län belägna utmål, som tidigare tillhört AB Nordsvenska Malmfält och TGO.

Ett staten tillhörigt utmål förvaltas av

1 Enligt KBr den 17 maj 1923.

• Sida 74
•  Original

donlänstyrelsen på grund av att utmälet förvärvats tillsammans med den mark, varå det är beläget.

För den latenta statliga gruvegendom, som statsgruvefälten representera, fin- nes intet förvaltningsorgan. Där åtgärd ansetts vara påkallad i dylika samman— hang har emellertid kommerskollegium tagit initiativ.

Den f. d. tyskägda gruvegendom slut- ligen, som vi i detta betänkandes förra del behandlat, kommer, därest staten förvärvar densamma och anordnar för- valtningen på av oss föreslaget sätt, att förvaltas av AB Statsgruvor.

Det kan till sist nämnas, att det stats- ägda Norrbottens Järnverk AB äger en gruva, Utterviksgruvan i Sköldinge, Södermanlands län.

En sammanfattning av den nu läm- nade redogörelsen ger vid handen, att förvaltningen av statens gruvegendom är splittrad på två departement, tre äm- betsverk, olika länsstyrelser samt stat—-

liga aktiebolag enligt följande samman- ställning.

Slatsrädet och chefen för finansde— partementet vidtager efter Kungl. Maj:ts särskilda bemyndigande förvaltnings- ätgärder i fråga om aktieinnehavet i LKAB och Mertainens Gruf AB.

Statsrådet och che/'en för hruzdels— departementet vidtager efter Kungl. Maj:ts särskilda bemyndigande förvalt- ningsåtgärder i fråga om aktieinnehavet i Ruotivare gruf AB. På handelsminis- tern ankommer även beredning och föredragning av ärenden rörande be- gagnande av kronans rätt enligt gruve- stadga och gruvlag ävensom arrende- och legodriftsavtal.

Statskontoret handhar vård och redo- visning av aktieinnehavet i LKAB, Mer- tainens Gruf AB och Ruotivare gruf'AB samt skulle, vid tillämpning av nuva-

rande ordning, även handhava aktierna i AB Statsgruvor.

Kommerskollegium förvaltar:

a) jordägareandelar i utmål, som ut— lagts jämlikt lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser an- gående rätten till inmutning inom Norr- bottens, Västerbottens och Jämtlands län,

I)) inmutare— och i förekommande fall jordägareamlelar i utmäl, som till— delats för kronans räkning verkställda inmatningar,

c) Ruotivare gruf AB tillhöriga in- mutareandelarl,

d) kronans jordägareandel i utmäl, som tidigare varit utarrenderade genom vederbörande länsstyrelse jämlikt 1899 års kungörelse om begagnande av kro- nans jordägareandel i gruva och efter utlupen arrendeperiod ånyo utarren- derats,

e) den gruvegendom, som för kro- nans räkning förvärvades genom 1927 års malmfältsavtal,

f) kronan tillkommande jordägare- andel i fyndigheter, som med Konungens särskilda tillstånd inmutats efter ikraft— trädandet av lagen den 28 april 1926 om inskränkning i rätten till inmatning inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, samt

g) kronoandelar i fyndigheter, som inmutats jämlikt 1938 års gruvlag.

Sveriges geologiska undersökning om- händerhar intill utniälsläggningeu de inmutningar, som SGU på för varje sär- skilt fall lämnat uppdrag verkställer för kronans räkning.

Domänstyrelsen förvaltar ett utmäl, som förvärvats i samband med inköp av den mark, varä'det är beläget.

Konungens befallningshavande inom andra än Norrbottens, Västerbottens

1 Bolaget förvaltar således ej sin egen gruv- egendom.

• Sida 75
•  Original

och Jämtlands län förvalta, jämlikt kungl. kungörelsen den 20 oktober 1899 om begagnande av kronans jordägare- andel i gruva, kronan tillkommande jordäg areandel' 1 jämlikt 1884 ars gruve- stadga inmatade fyndigheter å sadan kronojord, som icke innehaves under ständig besittningsrätt eller är till bo- ställe anslagen. Vid sin sida har Ko- nungens befallningshavande den jämlikt kungl. kungörelsen den 15 november 1907 tillsatta nämnden för bestämmande å kronans sida av beloppet av den ar- rendeavgift, som skall erläggas för kro— nans jordägareandel i gruva m. m.

Mertainens Grnf AB förvaltar de ut- mål, som ursprungligen tillhörde bo- laget, samt de utmål å Mertainens och Leveäniemi malmfält, som utlagts efter år 1908. Därjämte ombesörjer bolaget förvaltningen av de av kronan direkt ägda utmål, som förvärvats genom 1907 och 1908 års malmavtal.

Norrbottens Järnverk AB förvaltar Utterviksgruvan.

AB Statsgruvor avses skola förvalta den gruvegendom, som staten kan kom— ma att förvärva av de tidigare tyskägda gruvaktiebolagen.

I fråga om kronans intäkter av gruv- egendom äro förhållandena icke heller rationellt ordnade och dessutom i vissa hänseenden ej bestämt reglerade. An— sökningsavgifter samt kronans andel av försvarsavgifter uppbäras genom berg—- mästarna och redovisas av kommers- kollegium medan kronan som jordägare tillkommande andel av dylik avgift torde få uppbäras av domänstyrelsen. Alla intäkter enligt arrende- och lego- driftsavtal nppbäras av vederbörande länsstyrelse såväl i de fall då utarren- dering enligt gruvestadgan verkställts av länsstyrelse som då arrendeavtal eller legodriftsavtal träffats av kom- merskollegium eller av kollegium under

äger och

medverkan av särskilda sakkunniga. I fråga om arrendeavtal gäller detta oav- sett om arrendet avser inmutareandel, jordägareandel enligt äldre lag eller kronoandel enligt nu gällande gruvlag. I fråga om kronan som jordägare till- kommande markägareavgäld torde för- hållandena ej vara reglerade. Domän- styrelsen torde ha att uppbära ersätt- ning för intrång, som enligt gruvlagen kan utgå till kronan som jordägare.

Utdelning och andra intäkter av sta- tens aktieinnehav i gruvföretag upp- bäras och redovisas av statskontoret, medan som tidigare sagts övriga för— valtningsåtgärder i fråga om aktieinne- havet torde ankomma direkt på Kungl. Maj:t.

3. Tidigare behandling av frågan om centralorgan för gruvärenden

Kommerskollegiikommitten, tillsatt år 1908 för att utreda frågan om omorga- nisation av kommerskollegium, samt de- partementalkommitterade, tillsatta sam— ma år för att utreda frågan om indel- ning och organisation av statsdeparte- menten upptogo i sitt gemensamma betänkande1 bland annat frågan om in- rättande av en central förvaltnings- myndighet för gruvärenden.

Kommittéerna föreslogo inrättande av en »statens gruvkommission», som skulle förvalta statens gruvegendom och där- med jämförlig egendom samt handhava statens gruvaffärer i övrigt.

Det av kommerskollegii- och departe- mentalkommittéerna avgivna förslaget

1 Departementalkommitte1ades betänkande II: 8, avgivet gemensamt med kommerskollegii- kommitténs den 5 juli 1913.

• Sida 76
•  Original

föranledde emellertid i här ifrågava- rande del ingen åtgärd.

Under de närmast följande åren vid- togos vissa provisoriska åtgärder för förvaltningen av statens gruvegendom, bland annat, såsom tidigare nämnts, genom att förvaltningen av gruvegen- domen, dock med vittgående undantag, tills vidare lades på kommerskollegium.

I Kungl. Maj:ts proposition till 1938 års riksdag med förslag till gruvlag1 anförde föredragande departementsche- fen, efter att ha berört de tidigare 0111- nämnda provisoriska åtgärderna för förvaltning av kronans gruvegendom:

Såsom vid den provisoriska regleringens till- komst blivit förutsatt, torde hristen på enhetlig- het i förvaltningssystemet såvitt möjligt böra undanröjas i samband med genomförande av en ny gruvlagstiftning. En ytterligare anledning att företaga en ny reglering är givetvis den, att den föreslagna lagstiftningen i viss mån ställer ökade krav på den statliga förvaltningen, dels därigenom, att omfattningen av kronans gruv- egendom måste antagas komma att växa snabbare än vad nu är fallet, och dels så tillvida, att kronans inträde i ett gruvföretag måste före— gås av en noggrann bedömning av såväl vinst— utsikterna som de med företaget förbundna riskerna.

Vid den sålunda förutsatta regleringen —— vars utformning lärer ankomma på handelsminis- terns föredragning _ torde böra eftersträvas att åtminstone alla utmälslagda fyndigheter, som helt eller delvis tillhöra kronan, lämnas till förvaltning av en och samma centrala ämbets- myndighet.

I direktiven= för 1938 års gruvsak- kunniga heter det:

Slutligen bör uppmärksammas, att staten icke för närvarande har något särskilt organ för förvaltningen av kronans privaträttsliga in— tressen inom gruvindustrien. Detta åliggande tillhör för närvarande kommerskollegium, som är statens centrala ämbetsverk för bergshante-

1Prop. 1938:40. ? Statsrådsprotokollet den 31 augusti 1938.

ringen. Från kollegii sida har frågan om lämp- ligheten av detta arrangemang förts på tal. Det torde därför vara påkallat, att vid utredningen av ovan anförda spörsmål även denna fråga överväges. Skulle därvid befinnas, att en änd- ring bör komma till stånd, bör förslag fram- läggas antingen till inrättande av en ny statlig myndighet eller till uppgifternas överflyttning till annat statsorgan.

I sitt betänkande1 föreslogo de nämn- da sakkunniga, att förvaltningen av statens gruvegendom skulle omhänder— havas av ett för ändamålet särskilt an- ordnat organ och föreslog inrättandet av en statlig styrelse eller förvaltnings- nämnd,benämnd »statens gruvstyrelsc».

Inom de sakkunniga hade även dis— kuterats, huruvida icke under gruvsty— relsen borde sortera även statens till- gångar i ieke inmutningsbara mineral, stenarter och vissa industriellt använd- bara jordslag, varvid speciellt framhölls statens intressen i skifferolje- och torv- industrierna 111. 111. De sakkunniga an- sågo, att den dittills vunna erfarenheten icke vore tillräcklig för framläggande av förslag i nyssnämnda avseende men framhöllo, att den föreslagna gruvsty— relsens förvaltning kunde vidgas till att omfatta även verksamhet av denna art, om och när så befunnes lämpligt.

De sakkunniga utgingo från att den föreslagna gruvstyrelsen i regel icke skulle direkt deltaga i den statliga före- tagarverksamheten, som borde omhän- derhavas av ett för ändamålet bildat gruvaktiebolag.

1938 års gruvsakkunnigas förslag för- anledde icke någon åtgärd.

Frågan om ett centralorgan för för- valtning av statens gruvegendom åter- upptogs redan två år senare. I direk— tiven2 för 1945 års gruvutredning en-

1 SOU 1943: 45. ? Statsrådsprotokollet den 9 november 1915.

• Sida 77
•  Original

föirde föredragande departementschefen, eftter att ha berört de tidigare försöken tilll förvaltningsfrågans ordnande, bland amnat det av 1938 års gruvsakkunniga awgivna förslaget:

Ilcke heller detta förslag har föranlett någon statsmakternas åtgärd. Enligt mitt förmenande kan det också starkt ifrågasättas, huruvida ett emligt vanliga administrativa principer organi- sezrat statsorgan skulle vara mest lämpat för uppgiften att på ett smidigt sätt tillvarataga stzatens gruvintressen från affärsmässiga syn- pumkter. Andra organisationsformer, särskilt boolagsformen, synas mig förtjänta av mera in- gåiende prövning än som hittills företagits.

"Under alla förhållanden förefaller det ange- lägget att en mera enhetlig och fristående för- valltning av statens gruvintressen än för när- vairande så snart som möjligt åstadkommes.

Departementschefen erinrade vidare om legodriftsavtalet mellan staten och B(olidens Gruv AB samt malmavtalet rö— rainde LKAB, vilka båda stora avtal umder den närmaste tiden komme att uttlöpa. För tillvaratagande av statens imtressen enligt dessa avtal vore ett cen— trralt statsorgan av värde. Vidare er- inirades om lämpligheten av att åt ett sådant organ uppdraga förvaltningen av stzatens intressen med avseende på den stzatens rätt till kronoandel, som till- kmmmit genom 1938 års gruvlag. Slut- liggen berördes möjligheten av att de tyrskägda gruvorna kunde komma att öwertagas av svenska staten, och därav föiranlett behov av förvaltningsorgan. Diepartementschefen anförde vidare:

:Av anförda skäl vill jag sålunda förorda, att Olli förnyad utredning företages i frågan om ett friistående statsorgan för tillvaratagande av sta- tcms gruvintressen. Som jag förut antytt, bör hiiirvid särskilt uppmärksamhet ägnas åt bo- laggsalternativet. På organet skall ankomma att bedöma, i vilka fall kronoandelar i nyupptäckta fymdigheter skola utnyttjas och under vilka forrmer statliga gruvintressen i olika fall skola

förvaltas (exempelvis genom utarrenderin ', ge— nom samdrift med enskilda företag, genom rent statlig drift), vidare att omhänderhava sådana olika förvaltningsuppgifter. däri inbegripet gruvdrift i statlig regi, och att avgiva förslag om köp eller försäljning av gruvegendom för statens räkning samt slutligen att företräda kronan vid förhandlingar med enskilda intres- senter och företag. I övrigt skall utredningen avgiva närmare förslag om organets uppgifter. Utredningen bör även söka bilda sig en upp- fattning om vilka statliga gruvintressen som under den närmaste framtiden lämpligen böra anförtros åt det nya organet och i vad mån även andra än inmutningsbara fyndigheter lämpligen böra underställas detsamma.

För utvecklingen av gruvnäringen är syste- matisk malmletning och därmed förbunden verksamhet av stor vikt. På detta område ha såväl enskilda företag som Sveriges geologiska undersökning gjort mycket betydelsefulla in- satser. Utredningen skall undersöka, huruvida den statliga verksamheten på detta område behöver ytterligare utvecklas och vilka organi- satoriska förändringar inom Sveriges geologiska undersökning i så fall skulle erfordras. Slut- ligen bör utredningen pröva hur organet för tillvaratagande av statliga gruvintressen bör utformas.

1945 års gruvutredning, vars arbete avslutades i samband med att vi erhöllo nu förevarande utredningsuppdrag, har ingående diskuterat frågan om central- organets beskaffenhet och i en arbets- promemoria, som vi tagit del av, bland annat framhållit att en förutsättning för att en sådan form skulle bliva effektiv vore, att de förvaltade objekten sam- manlagt bleve av en betydande storleks- ordning.

Tyskgruvekommittén, som hade i upp- drag att utreda vissa frågor i samband med ett ifrågasatt statligt övertagande av den gruvegendom, som behandlats i förra delen av vårt betänkande, fann sig föranlåten att även ingå på frågan om förvaltningen av den statliga gruv- egendomen i dess helhet. TGK ansåg sig

• Sida 78
•  Original

vid undersökningen av de frågor, som voro förknippade med förvaltningen och driften av de förutvarande tysk— ägda gruvorna, i flera sammanhang ha kunnat konstatera nödvändigheten av att statens gruviutressen förvaltades på ett mera rationellt sätt. För egen del ansåg TGK, att detta lämpligast borde ske genom att ett centralorgan inrätta— des i form av ett förvaltningsbolag för samtliga statens ekonomiska gruvin- tressen.

TGK diskuterade, liksom 1938 års gruvsakkunniga, även frågan huruvida ej annan närstående statlig verksamhet med fördel kunde sammanföras med gruvintressena. Då det icke föllc inom det TGK lämnade utredningsuppdraget att närmare ingå på frågan, föreslog TGK att frågan om inrättande av ett centralorgan i aktiebolagsform för för- valtning av statens intressen i gruv- företag och närstående verksamhet gjor- dcs till föremål för särskild utredning.

4. Utredningsuppdraget i den del det avser centralorganet

I direktiven1 för vår utredning an- förde statsrådet Kock, efter att bland annat hava redogjort för TGK:s betän— kande till den del det här ovan refe- rerats, bland annat följande:

Vad kommittén sålunda anfört torde i huvud- sak vara riktigt och den förordade utredningen synes för den skull böra komma till stånd. Förutsättningarna för en dylik utredning ha emellertid, bland annat genom det ifrågasatta förvärvet av de tidigare tyskägda gruvorna samt genom tyskgruvekommitténs utredning och för- slag, delvis förändrats sedan 1945 års gruv- utredning tillkallades och frågan sammanhänger såsom nämnts med utredningen om de tidigare tyskägda gruvornas förvaltning. Det synes där— för lämpligast att nu återkalla det åt 1945 års gruvutredning lämnade uppdraget och åt sär- skilda sakkunniga uppdraga båda de nyss angivna utredningarna. Under utredningsarbe— tet bör överläggningar äga rum med kommers- kollegium, domänstyrelsen och Sveriges geo- logiska undersökning i fråga om samarbetet mellan dessa ämbetsverk och det nya organet.

1 Statsrådsprotokollet den 4 augusti 1949.

• Sida 79
•  Original

1. Statsgruvefält

Ändamålet med inrättande av stats- gruvcfält avsågs ursprungligen vara dels att skydda vissa fyndigheter och där- omkring liggande mark från inmutning av enskilda, dels att åt kronan förbe- hålla äganderätten även till oupptäckta mineraltillgångar på kronojord.

I viss mån avvikande motiv torde ha legat till grund för 1929 års riksdags- beslut om nya statsgruvefält. Genom 1927 års malmavtal hade kronan blivit ägare till ett stort antal utmålslagda malmfyndigheter dels på kronojord, dels på enskild jord inom Norrbottens län. Emellertid hade kronan enligt samma avtal förbundit sig att icke före den 1 oktober 1947 bryta dessa fyndigheter annat än för järn- eller ståltillverkning inom Sverige. Med hänsyn till dels ovissheten, huruvida den provisoriska lagstiftningen om förbud för enskilda mot inmutning å odisponerad kronojord skulle förbliva gällande under hela den tid, kronan enligt avtalet vore skyldig behålla kontrollen över fyndigheterna, dels den förenkling av förvaltningen, som därigenom skulle ernås, utlades ett antal nya statsgruvefält samt utökades ett tidigare utlagt.

Genom statsgruvefälten tillskapadcs visserligen i och för sig icke någon gruvrättighet och upphävdes ej heller enskilda rättssubjekt tillhöriga äldre gruvrättigheter. Möjligheten till upp- dagandc av nya malmtillgångar inom statsgruvefälten måste emellertid räknas

som en potentiell tillgång för staten, varför en redogörelse för statsgruve- fälten bör lämnas. För av staten ut- målsbelagda fyndigheter inom statsgru- vefälten redogöra vi i följande avsnitt. Följande statsgruvefält finnas:

l. Kiiruna stalsgruuefäll1 inom Kiruna stads område omfattar utmålskomplexen å malm- fyndigheterna Kiirunavaara, Luossavaara, Hau— lrivaara, Nokutusvaara, Syväjärvi, Tuollu— vaara, Tuollujärvi och ltakkurijoki. Inom fältet ligger ett Luossamma-Kiirunavaara aktiebolag tillhörigt område vid sydöstra ändan av sjön Luossajärvi.

2. Ekströmsbergs stalsgruuefäll1 inom Gällivare socken och Kiruna stad omfattade ursprung- ligen Ekströmsbergs och Laukujärvi malmfält, men har sedermera ökats med Vieto malmfält.

3. Svappavaara stafsgruvefältl inom Kiruna stad omfattar utmålen å Leveäniemi malmfält och större delen av utmålen å Svappavaara malmfält. Inom statsgruvefällets gränser, men undantagna från detsamma, ligga en mindre del av utmålen å Svappavaara malmfält och hela Tansari malmfält, vilka äro belägna på Svappavaara bys samfällda mark.

4. Toppi statsgruvefälll inom Kiruna stad om- fattar de båda utmålen på malmfyndigheten Toppi, belägen ca 1 kilometer väster om riks— gränsbanan mellan Rautas och Rensjöns stationer.

5. Nakeriuaara statsgruuefält1 inom Kiruna stad avser att skydda en ofullständigt känd fyndighet på södra stranden av Torne träsk, vilken på grund av sitt fördelaktiga läge intill och under riksgränsbanan och befarade olägen-

1 Dessa fält ha tillkommit genom kungörelsen den 2 december 1910 (nr 137). I samband med 1927 års malmavtal förvärvade kronan vissa utmål, vilket föranledde att Ekströmsbergs och Ruoutevare statsgruvcfält utökades. K. kung. den 12 april 1929 (nr 59).

• Sida 80
•  Original

heter för denna bana, om undersöknings— arbeten eller gruvdrift här komme till stånd, ansetts böra utläggas till statsgruvefält.

6. Gellivare statsgruvefält1 i Gällivare socken innesluter större delen av det sammanhängande utmålskomplexet för Gällivare malmfält och Koskullskulle malmfält. Inom statsgruvefältets gränser, men undantaget från detsamma, ligger Malmbergets stadsplanelagda municipalsam- hälle.

7. Salmivaara statsgrumafält1 i Gällivare socken omsluter de fyra utmålen å Salmivaara malmfält, beläget 3 mil norr om Gällivare och ett par kilometer söder om Kaitumälven.

8. Ruoulevare slalsgruvefält1 i Kvikkjokks kapellförsamling av Jokkmokks socken inne- slöt från början malmfälten Ruoutevare och Vallatj, men är sedermera utvidgat att omfatta även magnesitfyndigheterna i Tarreskaise och Måskatskaisse samt de kronan redan tidigare helt tillhöriga utmålen Kaskaivo och Rakas— pakte. Inom statsgruvefältets gränser, men ej hörande till detta, ligger mark i enskild ägo.

9. Liikavaara statsgruuefc'ill2 i Gällivare socken, ca 1 mil öster om Gällivare och omfattande ut— målen ä bergen Nautanen, Liikavaara och Sorvanen samt Fridhem, Snålkok, Nietsajoki och Juoikamaa. År 1923 hava de i enskildas ägo befintliga utmålen å Nautanen, Liikavaara och Sorvanen överlämnats till kronan med full äganderätt samt utmålen Snålkok och Nietsa— joki sönats. Inom statsgruvefältet finnas nu endast tre av enskilda ägda utmål, nämligen utmålen Agnes och Jenny i Fridhems guldfält och Juoikamaa nr 13. 10. Slekenjokks slatsgruvefälll i Vilhelmina socken, beläget ca 3 mil rakt väster om Fatmo- makks kapell, omsluter en vid av SGU utförda praktiskt-geologiska arbeten i fjälltrakterna i nordligaste delen av Jämtlands län och i Västerbottens län åren 1918—1920 upptäckt kisfyndighet, Stekenjokk. Så långt fyndigheten, belägen i fjälltrakter långt från kommunika-

1 = not 1 :i föregående sida.

'—'Tillkommet genom K. kung. den 11 juni 1918 (nr 372).

" Vidare åtgärder för försvar av utmälen skola ej vidtagas. Kungl. Maj:ts beslut den 27 sep- tember 1924.

”Tillkommet genom K. kung. den 20 maj 1921 (nr 297), ändrad genom K. kung. den 24 mars 1939 (nr 83).

lionsleder, är känd, kan den knappast beteck- nas såsom brytvärd under normala konjunk- turer.

11. Remdalens siatsgruuefält1 i Vilhelmina socken, beläget omkring 1 mil norr om Steken- jokks statsgrnvefält. omfattar en annan genom nyssnämnda undersökaingsarheten upptäckt fyndighet, Remdalen. Sedan vissa malmanled- ningar påträffats utanför fältets gränser, nt— vidgades fältet.2 12. Pellivuoma slalsgruvefält3 i Pajala socken, beläget ungefär 8 mil nordväst om Pajala kyrk— by och omfattande de två utmålen .'i Pellivuoma malmfält samt ett kringliggande område, som av magnetiska kartor att döma är delvis malm— förande."l

13. Saulusvaara staIsgruue/"c'ilt5 inom Kiruna stad, omkring 11 kilometer nordost om Jukkas- järvi kyrkby, omfattar de genom ovannämnda avtal förvärvade utmålen & Saulus malmfältä 14. Vathanvaara slatsgruvefälls inom Kiruna stad är beläget omkring 2 mil nordväst om Vittangi kyrka och innesluter utmålen å Vathanvaara malmfältt. 15. Nunasvaam statsgruvcfälP inom Kiruna stad ligger ungefär 12 kilometer nordväst om Vittangi kyrka och omfattar ett vid avvittringen till murstensbrott avsatt kronan förbehållet område, samt innesluter större delen av Nunas- vaara gratitförekomst. En mindre del därav ligger på enskild mark i Vittangi by. 16. Kaunisnaam sla!.vgruvefäll'3 i Pajala socken, inneslutande det till Tapuli malmfält hörande utmålskomplexet'i. 17. ])aningens sialsgruve/ällz. De inom fältet kända förekomsterna av kopparmalm äro små

lTillkommet genom K. kung. den 20 maj 1921 (nr 297).

2K. kung. den 24 mars 1939 (nr 83). 3Tillkommet genom K. kung. den 12 april 1929 (nr 59).

" För utmålen inom Pellivuoma, Sautusvaara och Vathanvaara statsgruvefält samt å Vieto malmfält inom Ekströmsbergs statsgruvefilt skola jämlikt KBr den 14 mars 1930 videre åtgärder för utmålens försvar ej vidtagas.

5Tillkommet genom K. kung. den 12 arril 1929 (nr 59).

GTiltkommet genom K. kung. den 22 srp- tember 1983 (nr 557).

7Enligt KBr den 18 september 1936 skola vidare åtgärder för de inom statsgruvefältet bc- lägna utmålens försvar ej vidtagas.

• Sida 81
•  Original

och med hänsyn till läget icke brytvärda. Vissa skäl talade emellertid för att icke alla före- komster blivit lokaliserade. Då det vore ovisst, om mera omfattande undersökningar från statens sida här borde igångsättas inom när- maste tiden men det å andra sidan icke syntes önskvärt att området gjordes till fritt fält för en inmutningsverksamhet, som skulle försvåra en undersökning och eventuellt utnyttjande fram- deles, ansågs området böra avsättas som stats- gruvefält.

Sammanlagt finnas sålunda sjutton statsgruvefält, belägna inom Norrbottens och Västerbottens län. De viktigaste statsgruvefälten i Norrbottens län skyd- da områdena kring de stora järnmalms- fälten mot inmutning av enskilda. Inom två av dessa pågår brytning av järn- malm nämligen Kiiruna statsgruvefält', där Kiirunavaara, Luossavaara och Tuolluvaara malmfält bearbetas, samt Gellivare statsgruvefält. Gruvdriften bc- drives av LKAB, Tuolluvaara Gruv AB och Bergverksaktiebolaget Freja. Nio av de järnmalmsförande statsgruvefälten äro i sin helhet kronans egendom, näm- ligen Ekströmshergs, Svappavaara, Top- pi, Nakerivaara, Salmivaara, Pellivuo— ma, Sautnsvaara. Vathanvaara och Kan- nisvaara statsgruvefält dels direkt, dels indirekt genom innehavet av samtliga aktier i Mertainens Gruf AB. Dessa stats- gruvefält och inom dem belägna malm- fyndigheter äro att betrakta som reser- vationer för framtida behov. Inom ett statsgrnvefiilt, Ruontevare, äges inmu— tareandelen i de befintliga utmålen av det statsägda Ruotivarc gruf AB, under det att kronan där bevakar sin jord- ägare-andel. Malmen, som är en titan- och vanadinförande järnmalm, torde få anses som en reservation för framtiden. Tre statsgruvefält, nämligen Liikavaara, Siekenjokk och Rcmdalen, skydda vissa kistörekomster. Nunasvaara statsgruve- fält slutligen skyddar landets största

kända grafitförekomst, vilken visser- ligen för närvarande ej torde vara bryt- värd men ansetts böra reserveras för eventuella framtida behov.

För vissa genom malmfältsavtalen för- värvade utmälslagda fyndigheter, vilka ingå i statsgruvefiiltcn, redogöres nedan.

2. Statsågda fyndigheter

De utmål, vilka kronan äger direkt, utgöras av dels kronan helt tillhöriga utmål och utmål, i vilka kronan äger inmutarcandel, dels utmål, i vilka kro- nan innehar hela eller en del av jord— ägareandelen och anmält sig vilja ut- nyttja densamma och dels utmål, i vilka kronan utnyttjat sin rätt till kronoandel.

I Norrbottens län äger staten 288 utmål eller andelar i utmäl, belägna i

Kiruna stad med Anavan—, llaukivaara-, Lannavaara—, h'äyrä-, Levcäniemi—, Masugns— by—, Njnotjamavaara—, Nokntusvaara-, Svappa— mara—, Tansari-, Syväjärvi-, Tuolluvaara- och Vitlangifälten samt Ylisuanonmaa,

Pajala socken med Juhonpieti-, Palolieva- och Sahavaarafiilten samt Kaunisvaara stats— grnvel'iilt,

Gällivare socken med Aitikvarc—. Fridhems—. .lnoikamaa- och Koskullskullefälten samt Sik- träsk— och Norregruvorna,

Kvikkjokks kapellförsamling jaurefältet,

Jokkmokks socken med Drugge— och Porjus— grnvorna samt Kallakfältet,

Arjeplougs socken med I,.aisvallsfiiltel, Arvidsjaurs socken med Svartliden, Älvsby socken med Laverfältet. I Västerbottens län tiger kronan 101 utmål eller andelar däri, belägna i

Malå socken med Adak-, Rudtjebäcks-. Brattmyrhögs-, Malådals- och Rakkejaurfälten.

Norsjö socken med Bjurfors— och Bjurliden- fälten, Granhergsliden, Kedträskheden, Skog"- licden, Snåttermyrgruvan, Mensträska och Bjur- träskfälten, Skäggträskberget, Åsen, Öster- bäckenfältet samt Östra llögkulla.

med Festa-

• Sida 82
•  Original

Jörns socken med Kankberg och Sandlid- berget.

Lycksele socken med Granlunda-, Rävliden-, Rävlidmyran och Kristinebergsfälten,

Skellefteå socken med X'Iångfallbergel. I Västernorrlands län äger kronan andel i 14 utmål i Förnätra-, Trysunda- och Ulvöfälten i Nätra socken Samt Belviksbergsfältet i Täsjö socken.

I Kopparbergs län äger kronan andelar i 100 utmål, belägna i

Folkärna socken med Packalin- och Björk- tjärnsgruvorna.

Garpenbergs socken med Holmgruve—Hag- gruvcfältet, Stålbo-, I—Iummelbo-, Botbennings-, Långviks- och Smältaremossfälten samt Kupp- gruvan,

Grangärde socken med Laxsjö-. Gudmund- bergs—, Märtcns- och Källmossfälten,

Säters socken med Laggarbogruvan,

Söderbärke socken med Röjnings- och Södra Uvbergsgruvan.

I Västmanlands län finnas 15 utmål, belägna i Norbergs socken med Andersbenningsfältet, Villagruvan samt Myrsjögruvan.

Lillhärads socken med Algruvan, Sala stad med Bronäs- och Springafälten samt Nygruvan 4 och Jugansbogruvan,

Skinnskattebergs socken med Dag- och Tall- gruvorna,

Fagersta stad med Polgruvan. I Gävleborgs län finnas tre utmål i Järvsö och Ovansjö socknar.

1 Örebro län äger kronan 18 utmål, belägna i Ljusnarsbergs, .lora, Hjulsjö, Linde. Rams- bergs och Nya Kopparbergs socknar. I Östergötlands län innehar kronan 9 utmäl, belägna inom Meltorpsfältet i Godegårds socken samt Baggetorpsfältet i Tjällmo socken. I Älvsborgs socken äges kronoandelen i Tittebergsgruvan i Herrljunga socken, I Sörmlands län äges kronoandelen i 3 utmål i Dammgruvefiiltet, Tunabergs socken. I Värmlands län äges kronoandelcn i 3 utmål i Långseryds och Värmskogs socknar, I Jönköpings län äges kronoandelen i ?. utmål i Alseda och Fröderyds socknar, I Kristianstads län äges slutligen kronoande- len i 3 ntmål i Smedstorps socken.

3. Nuvarande utnyttjande av statsägd gruvegendom Någon gruvdrift har hittills ej bedri- vits av staten eller statligt aktiebolag. Åtskilliga fyndigheter ha däremot ut— arrenderats till enskilda företag. Denna form för utnyttjande av statsägda fyn- digheter är gammal. Genom 1899 års lag infördes arrendedriften såsom enda form för utnyttjande av kronans jord- ägareandcl i inmutningar på odispone— rad kronojord. Arrendeformen innebär i sin hittillsvarande utformning att statsägt utmål eller andel i dylikt på viss tid utarrenderas till ett enskilt före- tag, som därå äger bedriva gruvbryt- ning mot på visst sätt bestämd ersätt- ning till kronan.1 Denna kan utgå an— tingen i form av visst belopp per ton bruten malm, eventuellt med bestämt maximi- eller minimibelopp, eller ock som en bestämd årlig avgäld. I visst fall? har ersättningen gjorts beroende av metallnoteringarna.

Arrendeformen torde vara naturlig och lämplig i sådana fall, där kronans egendom utgöres av andelar i utmål, där inmutarerätten tillhör enskild, som dri— ver gruvrörelse inom utmålet liksom där kronan äger enstaka eller ett mindre antal utmål inom fält, som i övrigt be— arbetas av enskild.n I regel gäller därvid avtalet fyndighet, som eljest ej lämp- ligen kunnat göras till föremål för gruv-

1 I visst fall har arrendeavtal omfattat andelar såväl i befintliga utmål som i framtida utmål. som kunna komma att utläggas inom ett i av— talet bestämt omräde. (Avtal med Bolidens Gruv AB rörande Laisvallfältet.) = I fråga om vissa statens utmål, som utarren- derats till Bolidens Gruv AB. -" Det kan även nämnas, att arrendeform kom- mit till användning med omvänt partsför— hållande mellan kronan och enskilt företag. nämligen i samband med legodriftsavtal, då det enskilda bolagets i anslutning till kronans utmäl liggande egna utmål under legodriftstiden utarrenderats till kronan och därvid inrymts under legodriftsavtalct.

• Sida 83
•  Original

drift. Avtalet innefattar därför i regel enbart gruvrättighet och icke arrende- ring av anläggningar, utrustning eller dylikt. Det är emellertid även tänkbart att utarrendera fyndighet, som drivits eller är lämplig att driva som särskild driftenhet och där i förra fallet drift- anläggningar finnas, om denna drift- enhet lämpligen kan infogas i ett enskilt företags driftorganisation och genom den större företagsenheten och dess re- surser ett ekonomiskt bättre driftresul- tat kan ernås.

Bland de nu gällande arrendeavtalen äro de viktigaste följande:

Tuolluvaara Gruvaktiebolag arrende- rar inom Tuolluvaarafältet kronans jordägareandelar i 18 utmål. Brytning pågår för närvarande i 8 av dessa utmål.

Bergverksaktiebolaget Freja arrende- rar kronans jordägareandel i två utmål inom Koskullskullefältet. Brytning på- går i båda dessa utmål.

AB Mineralprodukter arrenderar 3 ut- mål i Baggetorp,Östergötlands län. Bryt- ning pågår i ett av utmålen.

Vidare förekommer utarrendering av jordägareandelar i ytterligare 80 ut- mål, belägna på spridda ställen. I dessa utmål, vari brytning icke äger rum, in-

går bland annat 28 utmål i Laxsjöfältet, utarrenderade till Stora Kopparbergs Bergslags AB samt 7 utmål i Laver, Norr- bottens län, i vilka betydande brytning ägt rum fram till år 1946, varefter ar- rendatorn, Bolidens Gruv AB, nedlagt driften.

För utmål, vari brytning äger rum, utgår i regel arrendeavgiften per ton bruten och uppfordrad malm, medan för utmål, vari brytning icke äger rum, en fast avgift utgår.

För att under det andra världskriget säkerställa landets nödtorftiga försörj- ning av koppar träffade kommerskolle- gium, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyn— digande, den 30 december 1940 med Bolidens Gruv AB det 5. k. första lego- driftsavtaletl, som avsåg vissa utmål inom Bjurfors-, Adak— och Rävliden- fälten i Norsjö, Malå och Lycksele sock- nar i Västerbottens Iän. Avtalet, som ursprungligen endast avsåg 4 av Adak— fältets utmål, utsträcktes genom tilläggs- avtal den 31 augusti 1943 att omfatta samtliga utmål inom fältet.

Enligt legodriftsavtalet överläts'åt bo-

1 Till grund för följande framställning ligger bland annat en inom kommerskollegium i april 1949 upprättad redogörelse för legodriften i Västerbottens län åren 1941—1948.

Under de tio sistförflutna budgetåren ha följande arrendebelopp influtit:

Tuolluvaara Freja Budget-

året

AB Mineral— produkter

Boliden

Övriga (Laver)

Summa

Tusen kronor

1939/40 1940/41 1941 142 1942/43 1943 144 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49

98 95 96 100 100

; 121 i 64

4. Statliga bolag och deras gruvegendom Mertainens Gruf AB bildades år 1901

med ändamål att, enligt bolagsord- ningen, »bearbeta, förädla eller på annat sätt tillgodogöra sig malmer och mine- ralier, att uppköpa och försälja malm, att utöva förlags- och rederirörelse samt att utöva annan därmed sammanhäng- ande verksamhet åvensom att eventuellt självt idka eller genom förvärvande av andelar eller aktier i gruvor eller bolag deltaga i idkande av gruvdrift eller annan sådan verksamhet, vartill beskaf- fenheten hos bolaget tillhörande egen- domen eller med gruvbolaget förbundna gruvor eller bolag kan giva anledning eller som bolaget eljest anser för lämp- lig».

Aktiekapitalet uppgår alltsedan bola— gets bildande till 5 milj. kronor. Samt— liga aktier tillhöra kronan men ingå icke i fonden för statens aktier. Bolaget har icke idkat någon gruvdrift. Bolagets aktiestock förvärvades, som tidigare nämnts, av staten genom 1907 års malm- avtal; enligt 1927 års malmavtal får malmbrytning endast förekomma för försäljning inom landet.

Bolagets balansräkning för år 1948:

Tillgångar: tusen kronor Anläggningstillgångar ......... 4 988 Aktier i AS Taraldsvik ....... 5 Banker ..................... 4 Förlust på verksamheten ...... 5

5 002

Skulder: Aktiekapital ................. 5 000 Obetalda skatter ............. 2 5 002

Bolaget äger 6 utmål inom Lauku— järvi-, 29 inom Mertainen-, 14 inom Painirova-, 2 inom Raggisvaara-, 6 inom Bakkurijoki-, 2 inom Toppi-, 4 inom

Tuollujärvi-, 16 inom Ekströmsbergs-, 4 inom Salmivaara- och 2 utmål inom Järtafältet. Bolagets i det föregående omnämnda förvaltningsuppgifter avse 7 statsägda utmål inom Haukivaara-, 7 inom Nokutusvaara—, 1 inom Syvä- järvi-, 27 inom Svappavaara—, 20 inom Leveäniemi- och 3 inom Tansarifältet.

Routivare gruf AB:s verksamhet har, enligt bolagsordningen, »till föremål att, efter inköp av Ruotivare och Wallatj' järnmalmsfält inom Kvikkjokks kapell- lag av Norrbottens län jämte de övriga fyndigheter i nämnda trakt, som kunna befinnas lämpliga, idka gruvdrift och fabriksverksamhet samt i sammanhang därmed varande rörelse, ägande bolaget, om så befinnes för dess ändamål gagne- ligt, jämväl förvärva andelar i andra bolag, vars verksamhet är med föreva- rande bolags förenlig».

Aktiekapitalet utgör 400000 kronor. Samtliga aktier ägas av kronan och äro i statshokföringen upptagna till ett for- mellt belopp av 100 kronor.

Tyska intressen ha tidigare haft ett dominerande inflytande i bolaget. Med hänsyn till angelägenheten att avveckla dessa intressen förvärvade staten 19391 hela aktiestocken i bolaget.

Bolaget, som äger 32 utmål inom Ruoutevare- och 10 utmål inom Vallatj— fältet bedriver ingen egentlig verksam- het. Som tidigare nämnts förvaltas ut— målen av kommerskollegium.

Bolagets balansräkning för 1948:

Tillgångar: tusen kronor

Gruvor ...................... 400 400

Skulder: Aktiekapital ................. 400 400

1 Prop. 1939: 255, riksdagens skrivelse nr 274.

• Sida 87
•  Original

Det i förra delen av detta betänkande föreslagna AB Slatsgruvors verksamhet har, enligt den av oss föreslagna bolags— ordningen till ändamål att »idka gruv- rörelse jämte annan därmed förenlig teknisk, industriell eller kommersiell verksamhet». Bolagets aktiekapital skall enligt förslaget utgöra 10 milj. kronor och tecknas med 20 % överkurs till 12 milj. kronor, med vilket sistnämnda be— lopp de torde böra upptagas under fon— den för statens aktier. Bolaget avses skola förvalta de 296 utmål, som bolaget kommer att förvärva av de tidigare tysk- ägda bolagen.1

Bolagets beräknade ingående balans per den 1 april 1950 har angivits i det föregående.2

5. Luossavaara—Kiirunavaara aktie- bolag och dess gruvegendom

År 1896 bildades TGO för att förvärva aktiemajoriteten i Oxelösund—Flens— Westmanlands, Köping—Hults och Frö- vi—Ludvika järnvägar samt Gränges- bergs grufveaktieholag. År 1903 övertog TGO aktiemajoriteten i AB Gellivare Malmfält och LKAB. TGO och LKAB träffade, som tidigare nämnts, år 1907 med staten det första s. k. malmavtalet, som slutligen avlöstes av 1927 års avtal, vilket kompletterats genom 1932, 1934 och 1938 års avtal.

LKAB har, enligt bolagsordningen, »till ändamål att å Luossavaara och Kiiruna- vaara malmfält och andra orter inom Norrbottens län idka gruvdrift, så ock att bedriva malmförådlingsverksamhet jämte annan i samband med gruvdriften stående rörelse».

Aktiekapitalet utgör 110 milj. kronor, varav 55 milj. i preferensaktier, ägda av

1 Se i övrigt kap. II. 2 Se sid. 56.

staten. Aktierna äro i statsbokföringen för närvarande upptagna till samman- lagt 130 milj. kronor.

Bolagets ställning per den 30 septem- ber 1949 framgår av följande samman- drag av balansräkningen:

tusen kronor

259 804 171 348

431 152

Tillgångar: Anläggningstillgåugar ......... Omsättningstillgångar .........

Skulder: Aktiekapital ................. Reservfond .................. 22 000 Dispositionsfond ............. 108 830 Brandförsäkringsfond ......... 54 Avsatta medel för oguldna skatter 67 296 Avskrivningsfond ............. 820 Långfristiga skulder .......... 9 301 Kortfristiga skulder ........... 26 932 Vinst- och Förlustkonto ....... 85 919

431152 110 000

Utdelning och royalty till staten1 milj. kr.

Årsvinst (före debitering av royalty till staten1 milj. kr.

Bokslutsår (1 /10——30/9)

15,00 15,00 15.00 20,00

5,51 1,82 10,50 19,50 24,60 33,54 16,05

1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49

38,10 34,05 31,89 45,67 27,07 ——12,69'—' 21,08 39,30 59,41 81,67 Årsmedeltal

Enligt 1927 års malmavtal äro de maximala brytningskvantiteterna i Ki- runa 6,1 milj. ton, i Luossavaara 0,4 och i Malmberget 2,5 milj. ton per år. Bola-

1Från och med den 1 oktober 1947 bort- faller royaltyn och utgår endast utdelning till staten å preferensaktierna.

2 Förlust.

• Sida 88
•  Original

get äger dock rätt att fördela den an- givna totala brytningen på annat sätt dels mellan de olika gruvorna för varje år, dels mellan de olika åren under tre- årsperioder. Bolaget har dessutom enligt beslut av 1948 års riksdag1 medgivits

' 1 Prop. 1948: 141, riksdagens skrivelse nr 164.

att under vart och ett av bokslutsåren 1948/49 och 1949/50 bortfrakta 11 milj. ton malm.

Bolagets resultat och statens inkoms- ter av dess verksamhet under en 10-års- period framgår av sammanställningen på föregående sida.

• Sida 89
•  Original

1. Handläggning av gruvfrågor

De ärenden rörande inmutningsbara mineralfyndigheter och dessas utnytt- jande, vilkas handläggning med nu gällande lagstiftning och nuvarande or- ganisation av statsförvaltning och nä- ringsliv torde ankomma på statlig myn- dighet, synas i huvudsak kunna sam- manfattas i följande grupper:

1. Tillsyn över bergshanteringen i dess helhet, innefattande åtgärder till främjande av denna näringsgren.

2. Tillsyn av att gruvdrift bedrives på ett med hänsyn till liv och egendom be- tryggande samt ur enskilt och samhälle- ligt intressc lämpligt sätt.

3. Reglering av ägande- oeh nyttjande- rättsförhållandena i fråga om mineral- fyndighet, säväl enskilda emellan som mellan kronan och enskild, i enlighet med gällande lag, i den mån detta ej ankommer på domstol.

4. Utforskande och kartläggande i samhällsekonomiskt intresse av landets mineraltillgångar.

5. Förvaltning av kronan tillhöriga mineralfyndigheter och därtill hörande egendom samt förvärv och försäljning av dylik, ävensom åtgärder till utnytt— jande av dylik fyndighct genom gruv— drift för kronans räkning.1 (i. Tillvaratagande av kronans rätt i av enskilda upptäckta mineralfyndig- heter.

¹ Åtgärder avseende statsgruvefälten innefattas under i denna punkt angivna förvaltningsnpp— r'ifter.

!?

7. Förvaltning av kronan tillhöriga aktier och andra rättigheter i gruvföre- iag, innefattande utövande av kronans därmed sammanhängande inflytande.1 De nu angivna grupperna av ärenden kunna sägas vara i princip av två slag eller representera två sidor av statlig verksamhet. De fyra första, 1—4, inne- bära ett utövande av den verkställande statsmaktens uppgift att tillvarataga ett samhällsekonomiskt eller allmänt sam- hälleligt intresse samtidigt med ett be— hörigt skyddande av enskilt intresse. De tre senare grupperna, 5—7, innefatta däremot en verksamhet för tillgodose- cnde av ett huvudsakligen statsfinansi- ellt intresse. Ehuru det aldrig torde kunna ifrågakomma att bedriva en stat- lig verksamhet enbart i syfte att bereda ekonomisk vinst, utan därvid hänsyn jämväl mäste tagas till i vidare mening samhälleliga liksom till enskilda intres— sen, torde det dock vara svårt att till ett och samma statsorgan sammanföra uppgifter av båda de nämnda slagen. Det måste således vara vanskligt att med kravet på att tillgodose det statsfinan- siella intresset vid avgörande av vissa frågor förena de krav på objektivitet, som måste uppställas, då det gäller frä- gor om tillgodoseende av enskilda in-

1 Till de ovan angivna ärendena komma så— dana av expeditionen, statistisk och fiskalisk natur, som antingen sammanhänga med de an- givna grupperna eller ock endast delvis beröra gruvområdet och därför i nu förevarande sammanhang sakna betydelse. Mineralfyndighet och gruvhantering berörande ärenden av judi- ciell art ha ej i detta sammanhang medtagits i den mån de falla under allmän domstol.

• Sida 90
•  Original

tressen eller avvägning mellan ett en- skilt och ett samhälleligt intresse. Där- till kommer, att för arbetsuppgifter av det ena eller andra slaget fordras organ av väsentligt olika organisatorisk form såväl i personellt och tekniskt som icke minst i ekonomiskt hänseende. Medan för det ena slaget av uppgifter den hävd- vunna svenska ämbetsverksformen torde utgöra den både med hänsyn till arbets- formerna och sättet för besluts fattande lämpligaste organisationsformen, torde ett organ för det andra slaget av uppgif- ter sannolikt böra i vissa hänseenden närma sig den organisationsform, som visat sig lämplig för företag inom det enskilda näringslivet.

Av de arbetsuppgifter, som i det före- gående angivits, ankomma de under 1—3 upptagna för närvarande huvud- sakligen på kommerskollegium1 eller på tjänstemännen inom den kollegium underställda bergsstaten.2 Kollegii upp- gifter i dessa hänseenden definieras i gällande instruktion:i på följande sätt:

Kommerskollegium åligger i allmänhet att med uppmärksamhet följa utvecklingen av rikets —— —.— -— bergshantering —— — —- och att efter omständigheterna vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som kollegium anser lämpliga för befrämjandet av hithörande nä- ringar eller i övrigt för befordrande av de ändamål, kollegii ämbetsbefattning avser, även— som handlägga sådana viktigare spörsmål av intresse för dessa näringar, som, ehuru de huvudsakligen tillhöra andra ämbetsmyndig-

1 En viss med de under punkt 1 angivna upp- gifterna överensstämmande verksamhet åvilar riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, dock blott ifråga om tillgodoseende av speciella beredskapssynpunkter. Även i detta fall måste emellertid förutsättas, att kommerskollegium har möjlighet till initiativtagande, där av annan myndighet vidtagna åtgärder ej äro förenliga med ett främjande av näringslivet. 2I vissa hänseenden sortera bergstalstjänste- männen även under arbetarskyddsstyrelsen. 3 Instruktion för kommerskollegium den 27 juni 1929 (nr 222), ändrad 1938 (nr 453), 1939 (nr 438), 1947 (nr 832) och 1949 (nr 465).

heters verksamhetsområden, antingen kunna varda hänskjutna till kollegii bedömande eller vilka kollegium finner särskild anledning upp- taga till behandling; börande kollegium även inhämta kännedom om de inom kollegii verk- samhetsområde fallande näringarnas tillstånd och utveckling i andra länder samt om de anordningar, som till ifrågavarande näringars befrämjande äro eller varda därstädes vid— tagna.

Kommerskollegium är —»— slyrelsc — — __

Härtörutom tillhör det kollegium såsom den centrala statsmyndigheten å näringsstatistikens område att till Kungl. Maj:t inkomma med års- berättelser angående rikets —— — » hergshante- ring — —— —1

_ bergsöver-

Närmast ankommer handläggningen av dessa ärenden på kommerskollegii bergsbyrå, varom instruktionen bland annat föreskriver:

Å bergsbyrån handlägges de ärenden, som avse gruv- och hrukshanteringarna samt sten— industrien och därför tillkomma kommers- kollegium i egenskap av bergsöverstyrelse så— som angående _, —— — gruv- och bruksrea gister — —— _ bergsstaten i orterna samt bergs- statens tjänstemäns förhållande i tjänsten och däri fattade beslut — — —— gruvmätarna och gruvkarleverket — _ »—

Bergsstatens tjänstemäns arbetsupp- gifter angivas i instruktionen= för bergs- staten:

&

Bergsstaten är underställd kommerskollegium såsom bergsöverslyrelse —— — —-—

Om de skyldigheter, som åligga bergmästare och gruvingenjörer såsom befattningshavare inom yrkesinspektionen, är särskilt stadgat.

Jämte fullgörande av vad honom enligt lagar och författningar i övrigt åligger har såväl bergmästare som gruvingenjör

¹ Jfr även gruvlagen 45, 60, 68—69, 74, 80 55. = Instruktion för bergsstatens befattnings- havare 27 juni 1929 (nr 204), ändrad 1939 (nr 439). 3 Jfr även gruvlagen 6—10, 20—27, 29, 35, 40, 45, 47, 55, 56, 60, 66, 68, 69—72, 74—78 åå.

• Sida 91
•  Original

att leträfIande de näringar, vilka kommers- kollegium har att såsom bergsöverstyrelse ägna sin omvårdnad, i görligaste mån följa utveckTing och tillstånd såväl inom som utom riket och särskilt inom tjänstemannens eget verksamhetsområde ävensom att i allmänhet verka för samma näringars befrämjande samt

Kommerskollegii organisation och ar- betsformer synas vara anpassade för handhavande av de sålunda angivna uppgifterna, vilka dessutom äro likar- tade med dem, som ankomma på kolle- gium inom andra näringslivets områden. Sålunda har kollegium att följa utveck- lingen och vidtaga åtgärder till främ- jande av handel, sjöfart och industri samt inom dessa näringsområden öva tillsyn och kontrollera efterlevnaden av vissa därför gällande lagar och förord- ningar.

De i den ovan uppgjorda samman- ställningen under 4 angivna uppgifterna åvila SGU. För verket gällande instruk- tion1 anger:

Sveriges geologiska undersökning har till uppgift att, med iakttagande av vetenskapens fordringar och med särskilt avseende å berg- och jordarternas betydelse i ekonomiskt hän- seende, inhämta tillförlitlig kännedom om landets geologiska beskaffenhet. Vid fullgöran- det av denna uppgift tillkommer det undersök- ningen bland annat att verkställa bergarts- och jordkartering, att uppsöka och undersöka förekomster av malmer och andra tekniskt användbara mineral, berg- och jordarter — —— ——

Undersökningen har vidare till uppgift att tillhandagå statsinstitutioner med praktiskt- geologiska utredningar, som av dem begäres, ävensom att besvara förfrågningar från all- mänheten i ämnen, som beröra undersök— ningens verksamhetsområde.

1 Instruktion för Sveriges geologiska under- sökning den 22 december 1921 (nr 797) med ändring 1925 (nr 285), 1940 (nr 22) och 1946 (nr 316).

Efter tillstånd av överdirektören må befatt- ningshavare utföra praktiskt-geologiska utred- ningar åt enskilda, hushållningssällskap, lands- ting eller kommuner. Sådana utredningar skola utan särskild kostnad för statsverket verkställas under överdirektörcns kontroll _.- —— —

Därest annan statsinstitutiou påkallar ut- förande av praktisk-geologiska utredningar, skola de av befattningshavarna utföras såsom åligganden i tjänsten.

Ämbetsverket är inrättat för och dess organisation och personal anpassad för dessa tekniskt-vetenskapliga upp- gifter.

För de under 1—4 i den föregående sannnanställningen angivna uppgifterna finnas sålunda statsmyndigheter med för handläggning av dylika ärenden lämpad organisation och personal. Vad däremot beträffar det slag av uppgifter, som upptagits som grupp 5—7, saknas statsorgan för en enhetlig handläggning.

Förvaltningen av de fyndigheter, som ägas direkt av kronan, åvilar, såsom av den tidigare framställningen framgår, ett flertal olika myndigheter och insti- tutioner. Huvudparten av dessa förvalt- ningsuppgifter och därmed samman- hängande ärenden rörande fyndighe- teruas utnyttjande, d. v. s. närmast de ovan under 5 upptagna ärendena, åvila kommerskollegium. Det löpande förvalt- ningsarbetet ankommer på ämbetsverket självt, huvudsakligen på dess bergsbyrä, men vid upprättande av mera bety- dande arrende- och legodriftsavtal, lik- som i viss utsträckning för löpande övervaknings— och kontrollåtgärder, som sammanhänga med dylika avtal, tillkal- las ofta utomstående sakkunniga. I fråga om utnyttjande av kronan tillhöriga fyn- digheter eller andelar i enskilda fyn— digheter har kollegium att underställa Kungl. Maj:t ärendet.

Första gången frågan om dessa upp-

• Sida 92
•  Original

gifters handläggning behandlades torde varit i depar—temental- och kommers- kollegiikommitterades betänkande 1913, vari anfördes:

Det kunde synas ligga nära till hands, att överlämna handhavandet av hithörande ange— lägenheter åt kommerskollegium, som till sitt förfogande för ändamålet har bergsbyrån, vars personal enligt kommittéernas förslag kommer att i väsentliga avseenden besitta den nödiga sakkunskapen.

Med hänsyn till de krav, som måste ställas på ett förvaltningsorgan för dessa uppgifter, ansågo emellertid kommitté- erna det av flera skäl olämpligt att upp- draga denna förvaltning åt kollegium och framhöllo vidare:

De intressen, som kollegiet på grund härav skulle få att bevaka, äro nämligen av en speciell beskaffenhet, främmande för och icke sällan till och med stridande mot arten av de uppgifter, som utgöra det huvudsakliga före- målet för kollegiets verksamhet som bergsöver- styrelse. Medan de sistnämnda innefatta ett opartiskt hävdande av och omvårdnad om bergshanteringens intressen i allmänhet, skulle kollegiet såsom förvaltare av statens gruvegen— dom däremot komma att intaga ställningen av företagare med speciella intressen. Att en dylik dubbelställning skulle innebära väsentliga olä— genheter, ligger i öppen dag.

Liknande synpunkter anlade 1938 års gruvsakkunniga, som vid diskussion om lämpligheten att dylika arbetsuppgifter skulle ävila kommerskollegium uttalade:

Kommerskollegium har sedan den 1 juli 1923 handhaft förvaltningen av en betydande del av statens gruvegendom. Dess bergsbyrä är utrustad med såväl tekniskt som administra- tivt väl kvalificerad personal, som visat sig fullt kompetent att handhava de förvaltnings- uppgiftcr, som vidmakthållandct av ägande- rätten till statens gruvegendom samt verk— ställandet av utredningar m. m. innebära. Men när det blir fråga om, att förvaltningsmyndig- heten skall driva en i vidare mening initiativ— tagande verksamhet och därtill även vara

skickad att direkt eller indirekt deltaga i affärsmässig företagareverksamhet, kommer ett för omfattande administrativa uppgifter orga- niserat ämbetsverk att arbeta allt för tungt på grund av sitt beroende av de adminstrativa formerna. Särskilt förvaltningsuppgifter av affärsmässig art kräva möjlighet för förvalt- ningsorganet att snabbt fatta beslut i frågor av stundom betydande ekonomisk räckvidd och dessutom ibland innefattande risker, för vilka ett för administrativa uppgifter organiserat centralt ämbetsverk ej kan anses lämpligt taga ansvaret. Därtill kommer, vilket också av bland andra departemental- och kommers- kollegiikommittéerna framhållits, att vissa av de uppgifter, som kommerskollegium på grund av förvaltningsuppdragets affärsmässiga sida skulle få att bevaka, äro stridande mot arten av de uppgifter, kollegium i sin egenskap av bergsövcrstyrelse är satt att hava överinseende över. Även kollegium självt har ifrågasatt lämpligheten av en sådan dubbelställning.

Vid flera tillfällen har således olämp- ligheten av att de nu ifrågavarande för- valtningsuppgifterna skulle åvila kom— merskollegium konstaterats. Av samma skäl måste även vi intaga den stånd- punkten, att detta slag av ärenden bör läggas på annat statsorgan än kommers- kollegium.

Likartade synpunkter som i fråga om kommerskollegium torde även kunna anföras mot att vissa länsstyrelser ha att förvalta kronans jordägareandel i en- ligt tidigare gruvlag verkställda inmut- ningar. Något skäl att bibehålla denna anordning synes så mycket mindre före— finnas som den fortsatta förvaltningen av dessa andelar, sedan det första arren- deavtalet utgått, ankommer på kommers- kollegium. De länsstyrelserna åvilande uppgifterna torde-i stället böra läggas på den myndighet, som har att i övrigt förvalta kronan tillhöriga utmål och an- delar.

Domänstyrelsens förvaltning av en- staka utmål är i och för sig av mindre

• Sida 93
•  Original

betydelse. Däremot torde det finnas an- ledning att närmare beröra frågan vil- ken myndighet, som vid inmutningar på kronojord skall uppbära den mark- ägareavgäldl, som skall utgå enligt 1938 års gruvlag. Då något fall ännu ej torde ha förekommit, där denna fråga upp- stått, synes den alltjämt olöst. Visserli- gen förvaltar domänstyrelsen kronans mark, men dels har den enligt äldre lag kronan tillkommande jordägareandelen ej förvaltats av domänstyrelsen och dels torde markägareavgäld för gruva på kronojord få betraktas som en kronans inkomst av bergshantering och ej sam- manhängande med verksamhet, som av— ser utnyttjande av marken. Det synes OSS därför som om markägareavgälden till kronan bör bevakas och uppbäras av den myndighet, som förvaltar kro- nans gruvegendom. En ytterligare an- ledning därtill torde vara att inkomster av utarrendering av kronans jordägare- andelar enligt tidigare lag ej uppbäras av domänverket.

Den befattning med kronans gruv- egendom, som kommit att åvila SGU i fråga om inmutning av genom verket upptäckta fyndigheter och dessas för- valtning intill utmålsläggningen, får knappast anses tillhöra ämbetsverkets normala uppgifter. Verkets organisation torde ha anpassats till den tekniskt-ve— tenskapliga karaktären av dess huvud- uppgifter och kan därför ej utan vidare anses lämpad för en initiativtagande verksamhet av i viss mån mera företags- ekonomisk natur. Verkets uppgift är att uppsöka och undersöka fyndigheter, medan verksamheten till dessas ian- språktagande och utnyttjande för kro- nans räkning bör ankomma på stats-

¹ Någon benämning på denna rättighet finnes ej i lagtexten. För att undvika förväxling med »jordägareandel» enligt tidigare lag och för att ange dess karaktär ha vi därför här och i det följande infört uttrycket »markägareavgäld».

organ, som förvaltar kronans gruvegen- dom.

Det synes naturligt att de av de stat- liga bolagen —— Mertainens Gruf AB och Ruotivare gruf AB samt det i förra de- len av vår utredning föreslagna AB Statsgruvor ägda utmålen förvaltas av vederbörande bolag. För närvarande är emellertid så ej fallet med Ruotivare gruf AB, vars utmål förvaltas av kom- merskollegium, medan å andra sidan Mertainens Gruf AB, som tidigare nämnts, utöver egna utmål även förval- tar av kronan direktägda dylika. Denna anordning är knappast konsekvent. För- valtningen av de utmål, som ej tillhöra bolagen, bör i stället ankomma på myn— dighet, som handhar förvaltningen av kronans övriga utmål. Därest överhu- vudtaget äganderätten till utmål skall kvarligga i de båda bolagen Mertainen och Ruotivare, vilka ej driva verksam- het, bör även Rnotivare förvalta sina utmål.

De i den föregående sammanställ- ningen under 5 angivna uppgifterna, avseende förvaltning och därmed sam- manhängande verksamhet i fråga om kronans direktägda fyndigheter eller del i dylika, böra enligt vår uppfattning åvila ett enda statsorgan.

De under 6 anförda arbetsuppgif- terna, avseende tillvaratagandet och ut- nyttjandet av kronans rätt till andel i nya fyndigheter enligt 1938 års lag, an- komma nu på kommerskollegium. Be- vakningen av kronans rätt vid nya in- mutningar åvilar närmast bergstatstjän- stemännen, bergmästarna, som ha att taga initiativ i frågan och till kommers- kollegium inkomma med förslag. Frågan om begagnande av kronans rätt i dylika fall har kollegium att underställa Kungl. Maj:t. De motsvarande uppgifterna rö- rande jordägareandel på kronojord en- ligt äldre lag åvila däremot i allmänhet

• Sida 94
•  Original

länsstyrelserna. Bestämmande av ersätt- ningsbelopp i detta sammanhang an- kommer emellertid på den tidigare nämnda särskilda värderingsnämnden. Samma nämnd har, som förut nämnts, numera även att bestämma arrendebe- lopp för kronoandel enligt 1938 års lag samt för kronan tillhörig inmutareandel.

De nu angivna ärendena samman- hänga nära med förvaltningen av kro- nans gruvegendom i övrigt och höra så- ledes ankomma på samma statsorgan, som handhar förvaltningen. Å andra si- dan kan emellertid, av samma skäl som i fråga om sistnämnda uppgifter, starkt ifrågasättas lämpligheten av att de åvila en myndighet av kommerskollegii ka- raktär. Det bör vidare framhållas, att bergmästarna med sina lokalt begrän- sade, huvudsakligen tekniska och admi- nistrativa uppgifter icke alltid kunna förutsättas besitta den erforderliga sak- kunskapen att bedöma huruvida i det enskilda fallet utifrån samhälleliga eller statsfinansiella synpunkter ett initiativ till begagnandet av kronans rätt bör ta- gas. Därjämte är uppgiften knappast för- enlig med bergmästareämbetets opar- tiska ställning.

En väsentlig sida av statens ekono- miska intresse i bergshanteringen utgö- res av aktieinnehavet dels i de helt stat- liga bolagen Mertainens Gruf AB, Ruoti- vare gruf AB och det nu föreslagna AB Statsgruvor, dels och framför allt i LKAB. För denna egendom i form av aktier saknas emellertid en gemensam förvaltande myndighet. Medan statens gruvegendom i allmänhet förvaltas av till handelsdepartementet hörande äm- betsverk, ankomma de egentliga förvalt- ningsåtgärderna i fråga om aktieinneha- vet i Ruotivare gruf AB, Mertainens Gruf AB samt LKAB direkt på Kungl. Maj:t, varvid dock ärenden rörande det förstnämnda bolaget handläggas inom

ltandelsdepartementet och rörande de två senare inom tinansdepartementet. Anordningen synes vara för vår stats- förvaltnings organisation ganska främ- mande och olägenheterna av att ingen gemensam förvaltningsmyndighet eller annat statsorgan finnes för tillvarata- gande och samordnande av det statliga inflytande, som möjliggöres av aktie- innehavet, förstärkes därigenom att ärendena icke ens sortera under samma departement. En ytterligare nackdel är den bristande kontinuitet i handlägg- ningen av ärendena, som föranledes av att dessa icke ankomma på en och sam- ma centrala förvaltningsmyndighet. Be- tydande fördelar torde vara att vinna genom att all statlig verksamhet avse- ende utnyttjande av inmutningsbara mi- neralfyndighcter samordnas till ernå- ende av ur statsfinansiell synpunkt bästa resultat. All anledning synes därvid förefinnas att i ett dylikt sammanfö- rande inbegripa såväl av kronan direkt- ägda fyndigheter eller andelar i sådana som aktieinnehavet i olika gruvföretag.

Redan 1913 förordade också de tidi- gare omnämnda departemental- och kommerskollegiikommittéerna bestämt åtgärder i denna riktning och yttrade därvid:

Förvaltningen af statens grufegendom företer ohestridligen en påfallande brist på enhetlighet. Såsom framgår af den ofvan lämnade redo— görelsen, äro hithörande regeringsärenden splittrade på flera departement, medan äfven öfriga förvaltningsåtgärder antingen enligt gäl- lande bestämmelser handhafvas af olika äm- betsmyndigheter eller ock genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut uppdragits åt än den ena, än den andra myndigheten eller åt enskilda personer. Att detta icke kan undgå att i längden menligt inverka på de intressen, som staten härvid har att bevaka, synes ligga i öppen dag. Om så hittills icke skett i en utsträckning, som varit ägnad att tilldraga sig större uppmärksam- het, kan detta förhållande förklaras däraf,

• Sida 95
•  Original

att ifrågavarande art af statsegendom länge icke tillmätts någon betydelse och först på senare tiden öfver hufvud taget blifvit al" någon större. vikt. Man har emellertid numera insett betydelsen ur såväl näringspolitisk som statsfinansiell synpunkt för staten af att bibe- hålla äganderätten lill och tillgodogöra sig de stora värden af sådan art, som statens domäner särskildt i Norrbotten innehålla. Betecknandc härför äro de stora malmfältsinköpen samt ofvannämnda propositioner till 1909 och 1910 årens riksdagar, hvilka ju gingo ut på att bibehålla staten vid äganderätten till mineral— fyndigheter på kronojord för att därigenom möjliggöra för staten att erhålla större afkast— ning af dylik statsegendom, än hvartill tillfälle för närvarande gifvcs. Genom malmfältsin- köpen har statens grufegendom äfven betydligt tillväxt i omfång och värde. Äfven värdet af icke inmutningsbara fyndigheters produkter har numera afsevärt ökats, hvarför äfven dy— lika fyndigheter erhållit större ekonomisk be— tydelse. Möjligen kommer staten ock att finna med sin fördel förenligt att själf bearbeta sina fyndigheter, liksom ock frågan om ett verkligt tillgodogörande af de grutlält, till hvilka staten genom särskilda aftal förvärfvat ägandc- eller nyttjanderätt, i en icke atlägsen framtid blir aktuell. Det synes kommittéerna dä nödvändigt, att förvaltningen af denna värdefulla statsegen- dom blir så anordnad, att åt densamma till- försäkras största möjliga planmässighet och följdriktighet. Detta kan icke ernås, utan att denna förvaltning lägges i en myndighets hand.

Efter att, såsom tidigare nämnts, möj- ligheten av att lägga dessa uppgifter på kommerskollegium diskuterats men av- visats, anfördes:

Kommittéerna vilja därför föreslå, att för- valtningen af statens grufegendom och därmed jämförlig egendom samt handhafvandet af dess grufatfärer anförtros åt en särskild med den för ändamålet nödiga tekniska och merkantila sakkunskapen utrustad ledning, som vid sin verksamhet skall hafva att i främsta rummet tillgodose. statens affärsekonomiska intressen. Så länge staten emellertid icke i större omfatt— ning själf idkar grufdrift, torde åt denna för- valtning kunna gifvas en enkel och ingalunda

kostsam organisation. Till förverkligande häraf" vilja kommittéerna föreslå inrättandet tills- vidare af en statens grufkommission.

1938 års gruvsakkunniga yttrade1 ef- ter att ha sammanfattat de ärenden, som kunde ifrågakomma för central hand- läggning:

De uppgifter, som sålunda angivits, äro av den art och omfattning, att de sakkunniga i likhet med tidigare utredningar funnit, att de böra omhänderhavas av ett för ändamålet särskilt anordnat organ. Visserligen äro upp- gifterna av dels administrativ, dels affärs- mässig art, varför det möjligen kunde ifråga- sättas, huruvida de icke borde klyvas och över- lämnas till två olika förvaltningsorgan, de administrativa till ett centralt ämbetsverk, i så fall lämpligen kommerskollegium, och de affärsmässiga till en för dylik verksamhet ny- inrättad styrelse eller nämnd. De sakkunniga hava emellertid kommit till den uppfattningen, att de administrativa och de affärsmässiga upp- gifterna äga ett så starkt inbördes sammanhang, att en uppdelning av dem skulle vara olämplig med hänsyn till att en reglering av förvalt— ningsmyndighetens verksamhet bör syfta mot enhetlighet i förvaltningen av statens gruv- egendom. Intet i de olika uppgifternas natur gör det olämpligt att de gemensamt handhavas. De sakkunniga föreslå därför, att de centrali— seras till ett och samma förvaltningsorgan.

Tyskgruvekommittén, som behandla- de även denna fråga, gjorde i sitt 1949 avgivna betänkande en uppskattning av den andel av landets sammanlagda malmtillgångar, i vilka staten ägde eller enligt för utredningen gällande direktiv kunde förutsättas komma att äga ekono- miskt inflytande och konstaterade, att statens inflytande omfattade en domine— rande del av landets järnmalmstill- gångar och även i fråga om andra fyn- digheter var av avsevärd omfattning och betydelse.

Efter att ha påpekat, att någon enhet-

1Jfr även motiveringarna i prop. 1938: 40 om ny gruvlag samt i direktiven för 1938 års utredning, ovan återgivna under kap. IX: 3.

• Sida 96
•  Original

lig organisation icke förefanns för för- valtningen av statens gruvegendom sam- manfattade kommittén sin uppfattning:

Det ligger i sakens natur att en så splittrad handläggning av ekonomiska och tekniska ärenden inom samma förvaltningsomrfide icke innebär ett rationellt tillvaratagande av statens ekonomiska intressen liksom ej heller det sam- hälleliga intresset av ett ur nationalekonomisk och försörjningssynpunkt samt numera även måhända ur utrikespolitisk synpunkt plan- mässigt utnyttjande av dessa naturtillgångar. Problemet om en samordning av förvaltningen på detta område har också varit uppe till he- handiing flera gånger.

Ehuru det knappast kan anses ligga inom vår utrednings ram att närmare ingå på frågan om förvaltningen av den statliga gruvegendomen i övrigt, ha vi dock vid behandlingen av frågan om förvaltningen och driften av de förut— varande tyskägda gruvorna icke kunnat helt bortse från frågan om dessa samordning med andra statliga gruvintressen. Vi ha vid vår undersökning, under vilken vi måst förskafl'a oss en inblick i gruvhanteringen i stort, vid flera tillfällen konstaterat önskvärdheten och i vissa hänseenden nödvändigheten av att sta- tens gruvintressen förvaltas på ett mera ratio- nellt sätt.

Kommitterade föreslogo därför:

att frågan om inrättande av ett centralorgan i aktiebolagsform för förvaltning av statens in— tressen i gruvföretag och närstående verksamhet göres till föremål för utredning.

Frågan om ett centralorgan på gruv- området har således varit föremål för behandling i olika sammanhang under en lång följd av år. Samtliga sakkunniga, som behandlat frågan, ha haft samma uppfattning om nödvändigheten av ett dylikt organ, men några åtgärder av statsmakterna i detta hänseende ba icke vidtagits. En viss förskjutning i inställ- ningen till frågan från Kungl. Maj:ts sida synes dock efter hand ha inträtt. Medan departemental- och kommerskol-

legiikommittéerna själva upptogo frågan om ett centralorgan, framhölls i den nyssberörda propositionen 1938: 40 om ny gruvlag, att åtminstone alla utmåls- lagda fyndigheter, som helt eller delvis tillhöra kronan, borde lämnas till för- valtning av en och samma myndighet. I direktiven för 1938 fus gruvsakkunniga angavs inrättandet av en ny statlig myn— dighet såsom ett tänkbart alternativ för undanröjande av nuvarande splittrade handläggning av gruvfrågor. Direktiven för 1945 års gruvsakkunniga togo en be- stämdarc ställning för »ctt fristående statsorgan för tillvaratagande av statens grnvintressen». För vår utredning gäl- lande direktiv ansluta sig till de sist- nämnda.

I detta sammanhang hör nämnas, att då frågan sist var föremål för remissbe- handling" av 1938 års gruvsakkunni- gas betänkande — två statliga myndig- heter vände sig däremot. Statskontoret yttrade sålunda:

Statskontoret kan för sin det icke dela de syn— punkter, som legat till grund för de sak- kunnigas berörda förslag. Ämbetsverket vill till en början erinra, att inrättandet av en gruvstyrelse i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit icke skulle i nämnvärd grad åväga— bringa enhetlighet i förvaltningen av statens gruvegendom. Det övervägande flertalet av de göromål, som enligt förslaget skulle ankomma på gruvstyrelsen, äro nämligen av den natur, att de för närvarande instruktionscnligt åligga kommerskollegium. De. uppgifter, som åvila finans- och handelsdepartementen, Sveriges geologiska undersökning samt Mertainens Grnf AB, skulle enligt förslaget alltjämt handläggas i huvudsak i samma ordning som hittills. Ett genomförande av förslaget skulle alltså icke undanröja den nu rådande splittringen av statens gruvförvaltning utan huvudsakligen innebära en överflyttning av ärenden från bergsbyrån i kommerskollegium till den ifråga- satta gruvstyrelscn.

• Sida 97
•  Original

På grund av det anförda skulle enligt stats— kontorets mening fördelarna med inrättandet av en särskild gruvstyrelse icke bliva så fram- trädande, att de enligt ämbetsverkets mening motivera tillskapandet av ett dylikt förvalt- ningsorgan. Därest en ändring med avseende ä förvaltningen av statens gruvegendom anses erforderlig. synes man i stället böra bygga på den redan befintliga organisationen, d. v. s. hergsbyrån inom kommerskollegium. Med ut— gångspunkt härifrån torde en effektivisering av statens gruvförvaltning kunna genomföras med jämförelsevis begränsade kostnader, exempel- vis genom att vissa på andra myndigheter an- kommande göromål centraliseras hos kom— merskollegium och att ytterligare sakkunskap i gruvhantering och företagarverksamhet ställes till kollegiets förfogande i form av särskilda sakkunniga vid avgörandet av mera betydelse- fulla frågor.

Det av förslaget närmast berörda äm- betsverket, konnnerskolleginm, anförde:

Då kollegium på grund av vad ovan anförts icke anser sig kunna förorda genomförandet av de. sakkunnigas förslag i oförändrat skick men finner det angeläget, att en centralisation av handläggningen utav ärenden rörande statens gruvegendom kommer till stånd, har kollegium sökt finna en lösning, varigenom denna centralisering skulle kunna på ett till- fredsställande sätt genomföras utan mera om- fattande administrativa åtgärder och till minsta kostnadsökning. Efter övervägande av olika alternativ har kollegium stannat vid att förorda, att vid kollegium inrättas en gruvdirektörsbe— fattning i anslutning till de sakkunnigas förslag.

Å andra sidan konstaterade SGU:

Undersökningen har i sin verksamhet kunnat konstatera behovet av ett särskilt organ, avsett att tillvarataga statens privaträttsliga intressen inom gruvhanteringen,

och slutade sitt yttrande med:

I anslutning till vad här ovan anförts får Sveriges geologiska undersökning härmed liv- ligt tillstyrka inrättandet av en statens gruv- styrelse i enlighet med det remitterade för— slaget.

Länsstyrelserna hade i allmänhet intet att erinra. Länsstyrelsen i Uppsala län anförde:

Det skulle, enligt länsstyrelsens mening, till ernäende av erforderlig enhetlighet och cen— tralisation beträffande ifrågavarande ärenden vara önskvärt, att styrelsen handhade förvalt- ningen av statens jordägare- och inmutarean- delar, upphörd av statens intäkter från ut- arrenderade fyndigheter samt utbetalning av likvider för fyndigheter, som må vara arren- derade av staten ävensom vården och förvalt- ningen av statens aktieinnehav i olika gruv— aktiebolag.

Förslaget tillstyrktes av de flesta berg- mästarna. Sålunda anförde bergmästare- ämbetet i norra distriktet:

Emot de sakkunnigas förslag till organ för förvaltning av statens gruvegendom och instruk— tion för detsamma har ämbetet i huvudsak intet att invända, utan anser det i statens intresse vara av vikt att en statens gruvstyrelse snarast inrättas för att med kraft och konsekvens ordna upp statens gruvintressen.

Bergmästareämbetet i östra distriktet hade däremot annan uppfattning och framhöll:

En särskild gruvstyrelse medför dock ingen förbättring i den splittring, som ändock kom— mer att förefinnas för ärenden, som röra Sve— riges bergshantering.

För att råda bot på denna splittring kommer man osökt till den slutsatsen att kommerskolle- gium, som redan har en bergsbyrå, borde vara det ämbetsverk, som lämpligast kunde ut- byggas för att förvalta statens gruvegendom.

Från näringslivets sida tillstyrktes in- rättandet av ett centralorgan. De när- mast berörda intresseorganisationerna, Industriförbundet och Jernkontoret. an- förde i likalydande yttranden:

Förbundet delar de sakkunnigas uppfattning. att av föreliggande alternativ en särskild sta- tens gruvstyrelse innebär den bästa lösningen. För att gruvstyrelsen skall kunna fylla sina

• Sida 98
•  Original

uppgifter på ett tillfredsställande sätt är det av vikt att praktisk erfarenhet och insikter i såväl gruvhanteringen som näringslivet i all- mänhet äro representerade i styrelsen.

Om således enighet i största utsträck- ning synes råda om behovet av ett cen- tralt organ för gruvfrågor, råder emel- lertid tveksamhet om vilken form ett dy- likt centralorgan bör ha. Departemental- och kommerskollegiikommittéerna före- slogo, som förut nämnts, inrättandet av en statens gruvkommission och yttrade härom:

Det synes kommittéerna vara af den största vikt, att kommissionen vid handhafvandet af sina uppgifter erhåller i möjligaste mån fria händer, så att densamma blir i tillfälle att snabbt och utan onödiga omgångar tillgodose de intressen. den sättes att företräda. Detta torde vara ett oundgängligt villkor för att en affärsmässig förvaltning skall blifva möjlig. Gifvetvis böra dock utöfver de gränser, gällande lagstiftning uppdrager för statens privatekono- miska rätt på bergshandteringens område, vissa allmänna föreskrifter meddelas till rättesnöre för kommissionen i dess verksam— het. Men inom ramen af dessa bör åt kommis— sionen inrymmas den största handlingsfrihet. Att åt kommissionen sålunda inrymma större befogenhet att själfständigt träffa afgöranden, än som tillkommer de myndigheter, som nu handlägga dessa ärenden, torde icke behöfva möta betänkligheter, därest behörigen sörjes för, att kommissionen kommer i besittning af erforderlig sakkunskap.

Kommissionen skulle bestå av ordfö- rande och två ledamöter, vilka skulle be- sitta »praktiska såväl tekniska som mer- kantila fackinsikter i främsta rummet på grufhandteringens, men äfven i viss män på järnhandteringens område».

1938 års gruvsakkunniga diskuterade olika tänkbara former för centralorga- net, bland annat aktiebolagsformen, och yttrade i denna fråga:

— — — Detta skulle då ske i den formen, att staten bildade ett förvaltningsaktiebolag, vari

hela aktiestocken ägdes av staten. Bolagets styrelse skulle tillsättas av Kungl. Maj:t och aktiekapital samt nödigt kapital i övrigt be- viljas av riksdagen, varigenom kontrollen över bolagets verksamhet komme att utövas av statsmakterna. Bolaget skulle antingen självt eller genom för ändamålet bildade dotterbolag driva den företagareverksamhet, som kunde ifrågakomma. Fördelen med denna organisa- tion av förvaltningen vore, att den i fråga om den rent företagaremässiga sidan av verksam- heten tillförsäkrades största möjliga rörelse- frihet och obundenhet av ämbetsmässiga former. Då emellertid bolaget, försåvitt icke en uppdelning av uppgifterna skedde, även skulle komma att få handhava de rent admini- strativa åligganden, som äro förenade med för- valtningen av statens gruvegendom, skulle detta måhända komma att te sig såsom en för vår förvaltning främmande organisationsform, varför de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå denna lösning av frågan.

Emellertid ansågo de sakkunniga ej heller ett ämbetsverk vara lämplig form för centralorganet och framhöllo där- vid:

Beträffande slutligen inrättandet av ett nytt ämbetsverk för ombesörjande av ifrågavarande förvaltning är att märka, att, även om statens gruvegendom skulle komma att såsom en följd av 1938 års gruvlag växa snabbare än hittills varit fallet, torde förvaltningsuppdraget knap— past komma att under den närmaste tiden bliva av den omfattning, att det kunde giva sysselsättning åt ett uteslutande därför organi- serat ämbetsverk i egentlig mening. Ett dylikt torde dessutom såsom redan framhällits, över— huvud ej vara den lämpliga organisationsfor- men för bedrivande av sådan verksamhet, som här avses.

De sakkunniga hava därför ej ansett sig kunna förorda, att förvaltningsuppdraget över- lämnas åt vare sig något redan befintligt eller åt ett särskilt därför inrättat nytt ämbetsverk av sedvanlig karaktär.

De sakkunniga stannade slutligen vid ett förslag till vad de benämnde »statlig styrelse eller förvaltningsnämnd» och föreslogo, som tidigare nämnts, inrät-

• Sida 99
•  Original

tande av en statens gruvstyrelse. Styrel- sen skulle bestå av en chef, tillika styrel- sens ordförande, och fyra styrelseleda— möter, medan organisationen i övrigt uppbyggdes efter för ämbetsverk sed- vanliga grunder. Det synes oss som om det av de sakkunniga förordade alterna— tivet egentligen icke utgjorde något an- nat än ett ämbetsverk av sedvanlig ka- raktär. Ämbetsverk med en styrelse be- stående av, utöver verkschef, utom ver- ket stående ledamöter förekomma redan i statsförvaltningen, såsom exempelvis i vattenfallsstyrelsen och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. Nå- gon större frihet i fråga om ekonomi eller beslutanderätt synas de sakkun- niga ej ha förutsatt. Härom yttrar exem- pelvis statskontoret:

Statskontoret har ej heller blivit övertygat om att en i enlighet med de sakkunnigas förslag organiserad styrelse skulle vara i högre grad än kommerskollegium skickad att fatta snabba beslut i ekonomiska frågor. Vid en jämförelse mellan de i respektive instruktioner fastställda formerna för ärendenas handläggning och av- görande vill det snarare förefalla, som om de båda myndigheterna i detta avseende kunna anses jämställda.

Kommerskollegium anför i fråga:

samma

Såsom skäl mot en överflyttning av förvalt— ningen av all statens gruvegendom till kommers- kollegium ha de sakkunniga anfört, att ett för omfattande adminstrativa uppgifter inrättat ämbetsverk på grund av sitt beroende av ad- ministrativa former arbetar för tungt för att kunna driva en i vidare mening initiativta- gande verksamhet och deltaga i affärsmässig företagareverksamhet. Enligt förslaget skulle i gruvstyrelsen alla viktigare ärenden avgöras i ett plenum, bestående av gruvdirektören och minst två ledamöter — — — Denna organisation förefaller knappast motsvara de uppställda kraven på affärsmässighet och innefatta en väl osmidig och tung arbetsform. Kollegium har svårt att inse, att en sådan organisation skulle

kunna arbeta lättare än den nuvarande i kollegium.

Det bör i fråga om 1938 års gruvsak— kunnigas förslag framhållas, att det skil- jer sig från departemental- och kom- merskollegiikommittéernas förslag i frå- ga om befogenheterna för verket. Det sistnämnda förslaget synes oss innebära väsentligt större befogenheter för cen- tralorganet liksom även möjligheter till snabbare handläggning av ärendena.

Båda de refererade förslagen ha emel— lertid det gemensamt, att de avse att centralorganet skall förvalta enbart den gruvegendom, som befinner sig i kro- nans direkta ägo, och ej den egendom, som utgöres av aktieinnehav i gruvföre- tag. Departemental- och kommerskol- legiikommittéerna yttrade därom:

Åtskilligt synes tala för, att kommissionen bör erhålla i uppdrag att bevaka statens intressen vid förvaltningen af de grufvor, i hvilka staten förvärfvat meddelägarskap, och fördenskull utse statens representant i vederbörande styrelse samt vid revisionen af dess förvaltning. Men å andra sidan lärer denna befogenhet af princi- piella skäl böra förbehållas Kungl. Maj:t.

1938 års gruvsakkunniga angiva ej förvaltningen av aktierna bland de för- valtningsuppgifter, som skulle åvila det organ, som skulle förvalta statens gruv- egendom. Möjligen torde detta kunna anses inrymmas i den punkt, som de sakkunniga angiva såsom »allmän till— syn över att statens intressen beträf- fande dess gruvegendom tillvaratagas», men i förslaget till instruktion för gruv- styrelsen finnes därom intet angivet.

Tyskgruvekommittén föreslog där- emot, som nämnts, att även statens aktie- innehav skulle förvaltas av det central- organ, varom kommittén föreslog utred- ning. Enligt våra direktiv, vilka i huvud- sak ansluta sig till vad kommittén an- fört, torde därför jämväl förvaltningen av denna gruvegendom avses ankomma

• Sida 100
•  Original

på centralorganet. Tyskgruvekommittén tillmätte denna del av det tänkta central- organets verksamhet stor betydelse.

Det synes oss angeläget, att frågan om inrättande av ett centralorgan för sta- tens ekonomiska intresse på bergshan- teringens område — efter att under mer än tre årtionden ha varit föremål för behandling i olika sammanhang och med hänsyn till att behovet av ett dylikt organ upprepade gånger konstaterats _ snarast bringas till en lösning. På de grunder, som av tidigare utredningar i ärendet anförts, samt med hänsyn till att statens intressen på området med tiden vuxit till en såväl finansiellt som sam- hälleligt betydande omfattning och med nu gällande gruvlag kan förväntas i framtiden växa i än snabbare takt, vilja vi bestämt förorda, att ett centralorgan nu inrättas för förvaltning av kronans gruvegendom och aktieinnehavet i gruv- företag samt för tillvaratagande och förvaltning av kronans ekonomiska in— tressen i övrigt i fråga om inmutnings- bara mineraltillgångar.

2. Centralorgan i aktiebolagsform

De uppgifter, som enligt departemen- tal- och kommerskollegiikommittéerna skulle åvila den av dem föreslagna kommissionen, angåvos på följande sätt:

Tillgodogörande af de tillgångar, som ligga i kronans jordägarandelar i inmutningsbara fyn- digheter, kommer att utgöra en af kommissio- nens uppgifter. Kommissionen synes då böra äga befogenhet att själfständigt —— utan hän- vändelse till Kungl. Maj:t —— afgöra om fördel- aktigaste sättet för jordägarandels utnyttjande, d. v. s. först och främst om kronan skall begagna sin jordägarandel eller låta inmutaren på de villkor, hvarom öfverenskommelse kan träffas, tillgodonjuta densamma. I förra fallet hör kom- missionen hafva rätt att efter sitt bepröfvande verkställa utarrenderingen genom auktion eller på annat sätt på de villkor kommissionen kan

betinga. Därest auktion ifrågakommer, torde denna fortfarande böra hållas inför Konungens befallningshafvande. Alla aftal rörande upp- låtelse af kronan tillhörig grufegendom bör där- emot kommissionen å kronans vägnar under- skrifva. Så detaljerade föreskrifter beträffande ifrågavarande arrendeaftal, som för närvarande innehållas i kungörelsen den 20 oktober 1899 om begagnande af kronans jordägarandel och hvilka äro nödvändiga, då icke sakkunniga myndigheter — Konungens befallningshafvande -— ombesörja utarrenderingen, synas kom- mittéerna öfverflödiga beträffande en fullt sak- kunnig kommission. -

Kommissionen bör träda i stället för den ofvan omförmälda särskilda värderingsnämndl, som å kronans sida bestämmer beloppet dels af arrendeafgifter för kronans jordägarandel dels af den afgäld, som inmutaren, där ej kronan begagnar sin jordägarandel, enligt 17 % gruf- stadgan har att erlägga för tillgodonjutande af densamma.

Kommissionen skall vidare i enlighet med af Kungl. Maj:t meddelade allmänna föreskrifter förvalta och ombesörja upplåtelser af icke iu— mutningsbara fyndigheter på kronojord.

Det skall äfven åligga kommissionen att före— taga utredningar rörande lämpligheten och möj- ligheten för staten att själf bearbeta under kom- missionens förvaltning ställda såväl inmutnings- bara som icke inmutningsbara fyndigheter och uppgöra planer för dessas tillgodogörande. Om utredningen därtill föranleder, skall kommis- sionen hos Kungl. Maj :t göra framställning om anordnande af grufdrift för statens räkning. Blir dylik grufdrift igångsatt, torde kommissio— nen böra hafva öfverledningen af densamma.

Initiativ till försäljning af staten tillhörig gruf- egendom bör tagas af kommissionen, då så kan befinnas lämpligt. Det kan nämligen uppenbar- ligen gifvas tillfällen, då äfven försäljning är att förorda. Sålunda är jordägarandelen, särskildt vid åtskilliga strögrufvor, icke sällan af mycket ringa värde, och det torde då för staten vara fördelaktigare att genom försäljning af den- samma en gång för alla erhålla ett visst belopp än en osäker årlig inkomst.

Vidare bör det tillkomma kommissionen att, i den mån sådant kan befinnaslämpligt, till

1 K. kung. 15 november 1907.

• Sida 101
•  Original

Kungl. Maj:t afgifva förslag till förvärf af en- skilda helt eller delvis tillhöriga grufvor. I af- seende härå har kommissionen att verkställa erforderliga utredningar, föra underhand- lingarna med vederbörande samt 51 statens vägnar afsluta såväl de preliminära som de definitiva aftalen.

Förvärf af grufegendom kan äfven ske genom inmutning. i sådant hänseende torde kunna uppdragas åt kommissionen att, där så befinnes lämpligt, låta eftersöka fyndigheter och att be- stämma, när inmutning för kronans räkning bör sökas, äfvensom att tillse, att de genom inmutningar förvärfvadc rättigheter ej gå för— lorade. Befogenheten att bestämma, när inmut- ning bör ske, är särskildt betydelsefull i brådskande fall af befarad konkurrens med andra sökande.

Det bör ock tillkomma kommissionen att å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar tala och svara för den egendom, som af kommissionen förvaltas, äfvensom att i öfrigt såväl vid som utom domstol företräda Kungl. Maj:t och kronan i allt, som angår kommissionens förvaltnings- område.

Såsom förut nämnts ansågo kommit— téerna skäl tala för att kommissionen även skulle förvalta statens aktier men voro i detta hänseende tveksamma »av principiella skäl».

1938 års gruvsakkunniga sammanfat- tade uppgifterna för den av dem före- slagna-gruvstyrelsen i huvudsak enligt följande:

Allmän tillsyn över att statens intressen be— träffande dess gruvegendom tillvaratagas.

Samverkan med Sveriges geologiska under- sökn ng i fråga om bedrivande av malmletning samt verkställande av inmutning.

Verkställande av utredningar och under— sökningar i allt, som rör tillgodogörandet av staten helt eller delvis tillhöriga inmutningsbara fyndigheter, samt framläggande av förslag om sådana fyndigheters utnyttjande under de for- mer, som i varje särskilt fall kunna befinnas lämpliga. ' _

Verkställande av utredningar och fram- läggande av' förslag rörandeinköp av enskild

tillhörig, respektive försäljning av staten til]- hörig fyndighet eller andel i fyndighet.

Uppgörande av förslag till utarrendering av staten tillhörig, respektive arrendering av en- skild tillhörig fyndighet eller del i fyndighet.

Registrering av statens gruvegendom. Vidtagande av nödiga åtgärder för vidmakt- hållande av äganderätten till fyndigheter, vilka helt eller delvis äro statens egendom.

Beräknande av det årliga arrendebeloppet för utarrenderad, staten tillhörig fyndighet eller del i fyndighet.

Uppbörd av statens intäkter från utarrende— rade fyndigheter samt utbetalning av likvider för av staten arrenderade fyndigheter.

Att å statens vägnar föra talan vid utmålsför- rättningar samt för den förvaltade gruvegendo- men i övrigt.

Att avgiva utlåtanden till Kungl. Maj:t och centrala myndigheter i alla frågor, vari förvalt- ningsmyndighetens yttrande inhämtas, samt verkställa de utredningar och undersökningar, som av Kungl. Maj:t påkallas.

Tyskgruvekommittén, till vars slut— satser i detta hänseende direktiven för vår utredning, som nämnts, i huvudsak ansluta sig, sammanfattade sin uppfatt- ning på följande sätt:

Vi ha vid våra överläggningar i frågan funnit att åtminstone för det fall att den statliga direkta gruvdriften, som i direktiven för vår utredning angivits, skola ske i aktiebolagsform, jämväl det centrala organet borde vara ett aktiebolag. Då emellertid de företag, i vilka statsintressen fin- nas, komma att vara dels helt statsägda —— —— — dels -—— — —- ha ett statligt minoritetsintresse och dels i vissa fall endast ha staten såsom jord- ägareandels- eller inmutareandelsägare anse vi det lämpligast, att de olika företagen i huvudsak bestå och att centralorganet konstrueras som ett holdingbolag, som äger och förvaltar aktierna respektive andelarna i de olika gruvföretagen — — —- Ett dylikt centralbolag skulle utöver för- valtning av aktier och andelar i sådana företag, där staten endast är delägare, ha till uppgift att leda och samordna verksamheten inom de företag, som helt ägas av staten.

De av de tre nu refererade kommit- téerna angivna uppgifterna.—med un-

• Sida 102
•  Original

dantag i detta sammanhang av vad de— partemental- och kommerskollegiikom- mittéerna anföra om icke inmutnings- bara tillgångar —— synas även oss böra ingå i ett centralorgans för gruvfrågor uppgifter. De omfatta i huvudsak de ärenden, som i vår meromnämnda före- gående sammanställning angivas under punkterna 5 och 7. Då det för ett cen- tralorgan med dessa uppgifter i första hand gäller att tillgodose de statsfinan- siella intressena, vilka i stor utsträck- ning äro av företagsekonomisk karak- tär, torde, såsom såväl 1938 års gruv- sakkunniga som tyskgruvekommittén anfört, starka skäl tala för att giva cen— tralorganet aktiebolagsform.

Inom det enskilda näringslivet är det normalt att en och samma kapitalägares intressen inom ett flertal företag på sam— ma eller ur drift- eller försäljningssyn- punkt besläktade industriområden sam- manhållas i en ekonomisk enhet, en koncern. Den form, som därvid visat sig lämpligast, torde vara att med bibe- hållande av de enskilda företagens självständighet i största möjliga ut- sträckning sammanföra det ekonomiska intresset i ett förvaltningsbolag, hol- dingbolag, varigenom verksamheten i stort kan samordnas och påverkas i överensstämmelse med kapitalägarens intressen. Detta kan givetvis i full ut- sträckning endast komma i fråga för de företag, vari kapitalägaren i fråga har det bestämmande inflytandet,d.v.s.i re— gel aktiemajoriteten. För övriga företag, där samma kapitalintressen finnas som minoriteter, får holdingbolaget enbart uppgiften att förvalta aktieinnehavet och utöva det därav möjliggjorde infly- tandet. Det bör emellertid därvid mär- kas, att möjligheten att utöva detta 'in- flytande på ett för kapitalintresset i fråga gynnsamt sätt ökas därav, att hos det'egna bolaget liksom dess represen-

tanter i de utomstående bolagens stäm- ma och eventuellt styrelse finnes en ak- tuell sakkunskap på området.

I överensstämmelse med de antydda principerna skulle ett statligt holding- bolag kunna skapas för att förvalta stats- ägda utmål eller andelar i dylika även- som aktier och andelar i företag. Bola— gets tillgångar skulle därvid i huvudsak komma att utgöras av utmål med tillhö— rande egendom samt aktier. Till de förra skulle höra enligt tidigare lag för- värvade jordägareandelar i utmål jämte de kronoandelar, som enligt nu gällande lag ha förvärvats eller kunna komma att förvärvas, ävensom de utmål eller in- mutareandelar i utmål, som sedermera kunna komma att förvärvas. Aktierna skulle utgöras av de aktier staten för närvarande har i företag på bergshan- teringens område liksom senare eventu- ellt förvärvade aktier i dylika företag eller i företag, som bildas för ändamålet. Utdelningen på aktierna liksom i före- kommande fall royalty och dylikt, som kan vara beroende av aktieinnehavet, skulle därvid uppbäras av bolaget.

Därest förvaltningen av gruvegendom överlåtes på dotterföretag, skulle moder- bolaget bliva huvudsakligen ett rent holdingbolag och verksamheten inriktas på ett samordnande av dotterbolagens verksamhet. Några andra medel än vad som erfordrades för avlöningar och om— kostnader för moderbolagets personal- organisation skulle därvid knappast bli- va erforderliga och dessa senare kostna- der torde lämpligen böra täckas genom bidrag från dotterbolagen. Även om mo- derbolaget självt skall förvalta gruvegen— domen, torde nämnvärda medel för dess rörelse ej erfordras. '

Mot tillgångarna skulle till en början svara eget kapital, uppdelat på aktie- kapital och lån. Såsom i första avsnittet av vårt betänkande i fråga om AB Stats-

• Sida 103
•  Original

gruvor angivits, torde skillnaden mellan dessa båda slag av eget kapital, då båda-. dera tillskjutas av staten, vara obetydlig och fördelningen mellan aktiekapital och lån relativt oväsentlig.

Inrättande av ett centralorgan i aktie— bolagsform för statens ekonomiska in- tressen på gruvområdet skulle sålunda, bland annat med hänsyn till att aktiebo- lagsformen redan tillämpas för de stat- liga gruvföretagen, vara lämpligt. Mot aktiebolagsformen skulle ej heller erin- ran kunna göras, då det gäller ett organ för att förvalta aktier och gruvegendo- mar. Däremot är förhållandet ett annat, då det gäller att tillvarataga och utöva kronans rätt i av enskilda verkställda inmutningar; en uppgift, som med nu gällande gruvlag blir av central bety- delse.

Dessa uppgifter innefatta utövande av rättigheter, som tillkomma kronan enligt lag. Enligt tidigare gruvlag skulle vid in- mutning på annans mark jordägaren ha rätt att inträda som hälftendelägare (jordägareandel). Då inmutning skedde på kronojord, som ej var till stadigva- rande bruk till annan upplåten (odispo- nerad kronojord), inträdde kronan som jordägareandelshavare. Denna jordäga- reandcl skulle genom vederbörande länsstyrelses försorg utarrenderas för viss tidsperiod men vid fortsatt utarren- dering skulle ärendet ankomma på kom- merskollegium. Ehuru sedermera genom nu gällande gruvlag jordägareandelen slopats vid nya inmutningar, finnes allt- jämt en hel del dylika kronans jordäga- reandelar kvar och vid utvidgning av utmål enligt äldre lag är denna alltjämt gällande. Enligt nuvarande lag kan kro- nan inträda som rättsinnehavare till halva andelen (kronoandel) i varje nytt utmål, oavsett om kronan eller enskild äger marken. Enligt samma lag skall emellertid jordägare utöver ersättning

för intrång m. m. åtnjuta en markägare— avgäld av utmålsinnehavaren.

Av dessa ärenden torde förvaltning av kronans jordägareandel samt bevakning och förvaltning av kronoandel vara av samma natur som de övriga uppgifter, som skulle ankomma på centralorganet och höra således även handläggas av detta. Ersättning för intrång- och dylikt, såsom direkt knuten till markens utnytt- jande, torde böra uppbäras av den som förvaltar kronans mark, således i all— mänhet av domänstyrelsen. Markägare- avgälden däremot synes oss, såsom förut nämnts, vara av annan karaktär. Då det vidare torde ankomma på markägaren att tillse att hans rätt enligt gruvlagen tillgodoses, synes bevakande av kronans rätt som markägare böra ankomma på det organ, som har att vid nya utmål be- vaka kronans rätt i övrigt. Såväl denna uppgift som uppbärande av avgälder torde därför böra ankomma på central- organet.

Mot att lägga de nu senast anförda uppgifterna på ett aktiebolag torde kun- na resas berättigade invändningar. Vid ett ställningstagande till frågan om be- gagnandet av kronans rätt gäller det ej enbart att tillvarataga statsfinansiella in- tressen utan även i vidare mån samhäl- leliga.1 Detta framträder framför allt i det fall att ett utnyttjande av rätten till andel icke är ur företagsekonomisk syn- punkt önskvärd, i varje fall icke i högre grad, medan det ur allmän synpunkt kan vara ett önskemål att rätten tillvara- tages, exempelvis för att få ett medintly- tande över fyndighetcns utnyttjande för tillfället eller i framtiden. Mindre san- nolikt, ehuru ej uteslutet, torde vara det fall, att bolaget ur företagsekonomisk synpunkt skulle önska begagna sig av

1 Jfr i detta sammanhang uttalandena i prop. 1938: 40, sid. 107 fl".

• Sida 104
•  Original

rätten till kronoandel men det ur all- män synpunkt kan bedömas riktigare att så ej sker.

Ännu viktigare är emellertid i detta sammanhang den omständigheten, att det ur allmänrättslig synpunkt knappast kan vara riktigt att låta utövandet av en enligt lag kronan tillkommande rätt, vars begagnande kan innebära inskränk- ning av en enskilds, tillkomma en till formen enskild juridisk person, som i annat sammanhang kan intaga konkur- rensställning till den enskilde, gentemot vilken ifrågavarande rätt utövas. Å andra sidan torde centralorganet vara bäst ägnat att bedöma den ekonomiska och tekniska lämpligheten av att kro- nans rätt i ett visst fall begagnas och även besitta den bästa organisationen för att bevaka kronans rätt och fram- för allt för att i fortsättningen förvalta den vid begagnande av rätten uppkom- mande egendomen, vare sig detta sker gendm deltagande i brytning, utarrende— ring, legodrift eller i annan form.

Liknande synpunkter kunna anföras mot att från länsstyrelse respektive kommerskollegium till ett aktiebolag överföra befogenheten att utarrendera jordägareandel enligt äldre lag.

Det var måhända överväganden av detta slag, som föranledde 1938 års gruvsakkunniga att som centralorgan i stället för aktiebolag — vilket de sak- kunniga ansågo innebära stora fördelar _— föreslå ett nytt ämbetsverk i nämnd— form. De sakkunniga säga nämligen i denna fråga:

Då emellertid bolaget, försåvitt icke en upp— delning av uppgifterna skedde, även skulle komma att få handhava de rent administrativa åligganden, som äro förenade med förvaltningen av statens gruvegendom, skulle detta måhända komma att te sig såsom en för vår förvaltning främmande organisationsform, varför de sak-

kunniga icke ansett sig böra föreslå denna lös— ning av frågan.

Mot en uppdelning av uppgifterna på två skilda organ talar, utöver att organi— sation och personal därvid bleve mera omfattande, den omständigheten att med de nu behandlade uppgifterna sam- manhängande utrednings-, bevaknings- och registreringsai'beten äro av samma natur som det föreslagna bolagets arbets- uppgifter i övrigt.

I sammanhang med statens gruvegen— dom hör även beröras frågan om stats— gruvefälten. Dessa representera ej nå- gon statlig gruvegendom, då ett utläg- gande av statsgruvefält endast innebär ett hinder för enskilda att verkställa nya inmutningar inom fältet. Möjligen skulle man med 1938 års gruvsakkunniga kun- na tala om en »latent gruvegendom».1 Emellertid bör ett organ finnas, som kan tillvarataga intresset av att, då förhållan- dena göra det lämpligt, verkställa inmut- ning och eventuellt upptaga drift. Där- till kommer att fråga kan uppstå om ut— läggande av nya områden till statsgruve— fält eller kanske i vissa fall att av sam- hällsekonomiska skäl inskränka eller slopa vissa statsgruvefålt.2 Att lägga des- sa uppgiftcr på ett aktiebolag synes oss ej lämpligt.

Vi ha efter en ingående prövning av frågan kommit till det resultatet, att vi icke kunnat förorda att ett statligt cen- tralorgan för tillvaratagandet av statens ekonomiska intressen på gruvområdet gives aktiebolagsform.

11938 års gruvsakkunnigas betänkande sid. 37.

2 Inom kommittén har vid behandlingen av denna fråga framförts den åsikten att sedan 1938 års gruvlag tillgodosett statens intresse av inflytande i nya inmutningar, statsgruvefälten som institution borde upphöra. Vi ha emellertid ansett oss ej böra närmare ingå på frågan, då ett ställningstagande till densamma fölle utom det uppdrag, som'enligt direktiven lämnats oss".

• Sida 105
•  Original

3. Principiella synpunkter på aktie- bolagsformen

Den tveksamhet, som tidigare yppats angående den lämpliga organisationsfor- men för det nu ifrågavarande centralor- ganet, torde ej uteslutande ha varit för- anledd av just i detta sammanhang före— liggande speciella problem. Snarare tor— de samma tveksamhet yppa sig så snart man överhuvmltaget ingår på frågan, vil- ken form som är den lämpligaste för be- drivande i statlig regi av sådan verk- samhet, som i allmänhet utövas och tidi- gare uteslutande utövats av företag inom det enskilda näringslivet. Problemet har såvitt oss är bekant aldrig varit föremål för en principiell behandling, utan ställ- ning har endast tagits till varje aktuellt fall.1 Man har därvid ansett endast två alternativ möjliga: ämbetsverk eller ak- tiebolag.

När man valt verksformen, har man sökt att i fråga om organisation och personal giva vcrksledningen större rö- relsefrihet än vad som är sedvanligt. Man har således i allmänhet genom mindre rigorösa föreskrifter i fråga om upphandling och medelsförvaltning ävensom i fråga om andra ärendens handläggning dels medgivit ett sådant ämbetsverk större befogenheter än van- ligt, dels i mindre utsträckning mcd- delat bindande föreskrifter. Man har också i vissa fall ställt fonder till ver- kets förfogande att under vissa former disponeras av detsamma. På så sätt har man i stället för en enhetlig verksform fått en rad dylika, anpassade till om—

1 Se exempelvis prop. rörande Svenska Tobaksmonopolet (prop. 1914 B: 254), Svenska Skitl'erolje AB (prop. It)—10:63), AB Svensk Torv— förädling (prop. 1939: 71, urtima riksdagen), Norrbottens Järnverk AB (prop. 1939: 70, urtima riksdagen) och Statens Skogsindustrier (prop. 1941: 68) samt angående formen för drift av statens krigsmaterielfabriker (prop. 1943: 180). _ - -

ständiglletcrna i de olika fallen och ofta även till situationen vid verkets till- komst eller omorganisation. Eburu be- greppet affärsdrivande verk införts för vissa organ av denna typ, torde dock skillnaden olika verksformer emellan mera vara en gradskillnad än en art- skillnad. En hel del verk, som icke anses vara »atfärsdrivande», skilja sig i en del av sin verksamhet icke nämn- värt från de affärsdrivande. Här må blott erinras om byggnadsstyrelsens och fortifikatiousförvaltningens byg- gande verksamhet, där omkostnaderna inklusive personallöner täckas av bygg- nadsanslag, de militära centrala förvalt- ningsorganen, där sakanslag för an- skaffningars genomförande även få an- vändas för personallöner, samt patent- verket, som täcker lönekostnaderna med inflytande avgifter.

Då man valt aktiebolagsformen torde vid olika tillfällen olika skäl varit av- görande härför. Ursprungligen har må— hända formen legat närmast till hands. då direkt statlig verksamhet i konkur- rens med det enskilda näringslivet ut- gjort en nyhet och icke ansetts tillhöra den hävdvunna statsförvaltningen. Det har måhända även mer eller mindre underförstått antagits, att man därige- nom även begränsat statens ekonomiska engagemang. Senare utveckling torde emellertid ha visat att staten är och måste vara beredd att, där verksam— heten gör det önskvärt eller dess rew sultat gör det nödvändigt, utöka sitt eko— nomiska intresse i motsvarande mån.

Aktiebolagsformen är tillkommen för att möjliggöra för dem »som vilja med ett av dem tillskjutet, i visst antal lotter fördelat kapital idka verksamhet i bolag utan att personligen ansvara för därav uppkommande förbindelser».1 Med hän- syn till denna definition kunna enmans-

lAktiebolagslagen 1 %.

• Sida 106
•  Original

bolag, som blivit möjliggjorda genom 1944 års aktiebolagslag, i viss mån sy— nas vara främmande för aktiebolags- formen. Oavsett huru härmed må för- hålla sig, gäller dock även för enmans- bolaget, att kapitalägarens ekonomiska ansvar begränsas till vad han i aktie- kapital investerat i företaget. Där staten är ensam aktieägare kan, i varje fall i praktiken, detta icke komma att få nå- gon betydelse, eftersom, därest ett hel- statligt bolag kommer i sådant läge att det ej kan fullgöra sina förpliktelser mot fordringsägare eller framför allt mot anställda, staten ej torde kunna und- gå att tillskjuta de medel, som erfordras för dessas förnöjande. I verkligheten synes det knappast ens kunna förut- sättas, att ett statligt aktiebolags likvi- ditet kan så tillåtas nedgå, att det enligt aktiebolagslagen blir likvidationsskyl- digt.

Det torde emellertid även kunna dis— kuteras om det står i överensstämmelse med vår författnings grundläggande principer att statsmakterna på ett visst område av statlig verksamhet, genom att välja en speciell organisatorisk form därför, skulle kunna begränsa det eko- nomiska ansvar, som gäller för den statliga verksamheten i övrigt i förhål- lande till enskilda.

Ofta har vid inrättande av statliga aktiebolag anförts, att bolagsformen gåve större frihet i fråga om reglering av löne- och anställningsförhållanden. För en dylik uppfattning torde numera knappast finnas någon grund. Bland annat har man framhållit möjligheten att bättre kunna anpassa arbetare- och tjänstemannalönerna liksom personal- styrkan till det aktuella ekonomiska läget. Numera regleras emellertid arbe— tarelönerna i såväl statliga verk som enskilda bolag genom kollektivavtal. Vidare finnes på arbetaresidan en en-

hetlig organisation och i viss utsträck- ning tillhöra arbetare i såväl statlig som enskild tjänst samma förbund. N'”- gon nämnvärd skillnad torde därför ej längre förefinnas. Härtill kommer att på arbetsgivaresidan numera tillkommit ett gemensamt förhandlingsorgan för såväl de statliga verken som de statliga bolagen, vilket i sin mån torde bidraga till enhetlighet i lönesättningen. I fråga om tjänstemän kan väl numera sägas, att deras löne— och anställningsförhål- landen i praktiken regleras genom kol- lektiva avtal mellan vederbörande or- ganisationer, ofta centralorganisationer, och statsmakterna, ehuru formellt löne- förhållandena fastställas av riksdagen.

De högre löner, som i enskilda före- tag anställda högre tjänstemän ansetts ha i jämförelse med statstjänstemännen, ha ofta också utgjort ett skäl för att välja bolagsformen, som skulle medgiva en friare lönesättning. Efter under se— nare år verkställda regleringar av stats- tjänstemännens löner torde emellertid den tidigare skillnaden knappast längre förefinnas. Möjligen skulle kunna på- stås, att företagsledarna inom det en- skilda näringslivet alltjämt ha högre löner än de statliga verkscheferna. De högsta lönegraderna i den för verks— chefer tillämpade löneskalan torde emellertid ej avgörande skilja sig från vad som betalas i det enskilda närings- livet. I allt större utsträckning ha också under senare år de högre lönegraderna kommit till användning vid inrättandet av nya chefsbefattningar — just under motivering att möjliggöra förvärv av för uppgiften kompetent person i kon- kurrens med enskilda företag. Det torde ej heller med fog kunna göras gällande att detta ej lyckats.

Man har också framhållit, att de stat- liga avlöningsbestämmelserna voro för stela för att möjliggöra en inplaeering

• Sida 107
•  Original

efter vederbörande tjänstemans aktuella kompetens, lönekrav eller arbetsupp- gifter. Även i detta hänseende har emel- lertid utvecklingen lett till betydande uppmjukning av de statliga bestämmel- serna och deras tillämpning. Man kan därvid bland annat peka på det för försvarets fabriksstyrelse1 införda sys- temet med alternativa lönegrader. Å andra sidan torde utvecklingen inom större enskilda företag ha gått därhän, att likartade befattningar inom olika av- delningar av företaget i stort sett ha bestämda likartade löneförmåner. Strä- vandena från tjänstemannaorganisatio- nernas sida synas också gå ut på att få enhetlighet i löneplaceringen, vilket i sin tur medför stelhet.

I vissa fall har det ansetts, att de 5. k. sociala förmåner, som tjänstemän och arbetare i statstjänst med tiden kommit att åtnjuta, voro så stora, att de betydde väsentligt ökade kostnader i en indu- striell verksamhet vid jämförelse med det enskilda näringslivet. Även om så tidigare kan ha varit fallet med hänsyn till att staten gått i spetsen då det gällt semesterförmäner, sjukvård, pensioner m. m., torde det, åtminstone vid jäm- förelse med större enskilda företag, knappast gälla i dag. Speciellt på gruv- området torde de större enskilda före- tagen ha dessa och liknande förhållan- den ordnade på ett sätt, som väl tål jämförelse med statliga verk. Semester- rätten är numera reglerad i lag och en eventuell utökning därav torde komma att omfatta såväl statlig som enskild verksamhet. På gruvområdet ha de större enskilda företagen även ordnat pensionsfrågan och inom de statliga bo- lagen har det även visat sig nödvändigt att vidtaga åtgärder i samma syfte.

Ehuru ej uttryckt, har säkerligen vid många tillfällen bakom statsmakternas

1 Prop. 1943: 180.

ställningstagande för aktiebolagsformen legat, att man trott sig nå en större grad av affärsmässighet i verksamheten ge- nom att välja en organisatorisk form, som i det enskilda näringslivet visat sig ge detta resultat. I och för sig torde enbart den organisatoriska formen ald- rig ge garanti för en effektiv verksam- het eller för ett gott resultat. Därtill kommer emellertid, att det kan ifråga- sättas om staten överhuvud taget kan utöva en affärsmässig verksamhet, så- ledes om syftet med en verksamhet, som staten bedriver, kan och får vara affärs— mässig i samma mening som inom det enskilda näringslivet. Ett enskilt före- tags huvudsyfte och därmed riktlinjen för dess ledning måste vara att göra det i företaget investerade kapitalet vinst— givande. Däri ligger den huvudsakliga drivkraften till rationell organisation, rationell drift och teknisk utveckling. Detta hindrar givetvis icke att ett en- skilt företag tar och måste taga hänsyn även till näringslivet i dess helhet samt till sociala och andra samhälleliga syn— punkter. För staten däremot torde det vara ogörligt och otillåtet att på en viss gren av sin verksamhet lägga uteslutan- de eller ens huvudsakligen till denna verksamhet exklusivt knutna företags- ekonomiska synpunkter. Statsmakterna måste alltid förbehålla sig att göra de ingripanden i ett statligt företags verk— samhet, som de aktuella statsfinansiella och samhälleliga förhållandena kräva. Endast i detta syfte kan enligt vår upp— fattning en statlig verksamhet drivas och för detta ändamål synes oss den för det enskilda näringslivet anpassade formen aktiebolag icke vara lämplig.1

Om således en affärsmässig verksam-

1 Liknande synpunkter ha tidigare framförts av statskontoret i remissyttrande den 22 sep— tember 1949 angående avskrivningst'rågan vid statens järnvägar.

• Sida 108
•  Original

het i den ovan angivna bemärkelsen ej är möjlig i statsdrift, måste däremot eftersträvas att en statlig industriell verksamhet så bedrives, att rationell or- ganisation samt rationella och arbets- besparande driftmetoder utvecklas och användas, att produktionskostnaderna nedbringas och att den tekniska utveck— lingen befordras. Organisationen av det statliga företaget måste då så utformas, att för dess ledning drivkraften och tvånget till en dylik inriktning av verk- samheten skapas. Detta måste ske på det sättet, att resultatet av verksamhe- ten och av utav ledningen vidtagna åt— gärder avspegla sig i det ekonomiska resultatet av företagets verksamhet samt att ledningen får de resurser, friheter och befogenheter i ekonomiskt och or— ganisatoriskt hänseende, som sätter den i stånd att driva verksamheten på detta sätt, men också det fulla ansvaret för verksamheten, allt givetvis inom ramen för de principiella grundlinjer, som av statsmakterna uppdragas för verksam- heten. '

Det är vår uppfattning, att en orga— nisation av detta slag mycket väl kan skapas som en för just detta ändamål, statlig industriell verksamhet, speciell form och att detta kan ske inom ramen för de principer, varpå vår statsför- valtning är uppbyggd. Givetvis innebär det, att dylika organ beklädas med större befogenheter och därmed större ansvar än vad som är sedvanligt inom ämbets- verken. Då emellertid statsmakterna tidigare ansett sig kunna vidtaga så vitt— gående åtgärder i denna riktning som att giva viss del av den statliga verk— samheten den i princip mycket fria aktiebolagsformen, torde det icke böra väcka betänkligheter att i vissa hän- seenden lämna motsvarande frihet till ett annat förvaltningsorgan.

Det kan i detta sammanhang fram-

hållas, att efter slutet av andra världs- kriget i Tjeckoslovakiet en särskild form för de statliga företagen skapades, s. k. nationalföretag', konstruerade som juridiska personer.2 Även i Polen och Tysklands östzon ha sedermera likar- tade former kommit till. I England har den förstatligade kolgruveindustrien lagts under ledning av ett ämbetsverk", men med från statsförvaltningen i öv- rigt helt skild ekonomi. Av största in— tresse är måhända i detta sammanhang organisationen av de kolgruvor i Neder- länderna, som sedan 1901'1 drivits i stat- lig regi. I likhet med vad som är fallet på en hel del andra områden av statlig verksamhet i detta land bilda de en sär- skild typ av statsföretagf', vilkas verk— samhet är reglerad i särskild lagstift- ning.'J Företagen arbeta helt självstän- digt och ha till sitt förfogande visst kapital. Styrelsen tillsättes av rege- ringen och dess ledamöter svara för olika grenar av verksamheten.

Det finns således i utlandet ett flertal exempel på organisatoriska former, som kunna ifrågakomma för statsdrift. Även i vårt land synes oss frågan om den lämpligaste formen för industriell och liknande verksamhet i statlig regi sna- rast böra upptagas till förutsättningslös prövning. Dä emellertid detta mycket omfattande problem faller utom ramen för vår utredning och då vi dessutom anse, att frågan ej bör sammankopplas med något visst specialfall av statlig drift, vilja vi föreslå att en principut— redning i frågan uppdrages åt särskilda sakkunniga.

1 Narodni podnik. 2 Dekret av republikens president ang. natio- nalisering av gruvor och storindustri den 24 oktober 1945, artikel 12—26. 3 National Coal Board. 4 Beslut den 24 juni 1901. 5 Staatsbedrijf.

tlComptabiliteitswet och Bedrijvenwet med speciallagar, Aanw ljzingsw et.

• Sida 109
•  Original

Emellertid anse vi att inrättande av ett centralorgan på gruvområdet är en så angelägen sak, att därmed ej kan anstå till dess en säkerligen långvarig utredning i principfrågan kunnat leda till beslut. Vi ha därför försökt att, utan att frångå hittills tillämpade principer, föreslå en organisation av centralorga- net, som, ehuru i princip med ett äm- betsverks ställning, ändock skulle med- ge tillräcklig frihet för ledningen i ekonomiska och organisatoriska hän- seenden för att möjliggöra en rationell verksamhet.

4. Centralorgan i verksform

Vid behandlingen av denna fråga kon— statera vi till en början att varken de mo- difikationer i eljest sedvanlig organisa- tion eller än mindre de olika benäm- ningar, exempelvis >>styrelse», »verk», »nämnd», »förvaltning», som givits olika statsorgan speciellt under det senaste decenniet, innebära några mera vä- sentliga skillnader, utan att de alla ut— göra Kungl. Maj:t underställda ämbets- verk med de begränsningar, som därav följa. Såsom förut nämnts gäller detta även den av 1938 års gruvsakkunniga föreslagna statens gruvstyrelse. Även vi måste vid utformningen av centralor- ganet i princip utgå från nuvarande ämbetsverksform. I tre hänseenden bör dock större frihet eftersträvas, näm- ligen då det gäller beslutandebefogen- heter, personalorganisation samt ekono- misk förvaltning. I dessa hänseenden anse vi nu gällande ordning för affärs- drivande verk av vattenfallsstyrelsens och domänstyrelsens typ böra tillämpas vid utformningen av centralorganet.

Det torde även vara naturligt att man för verk, som ha att förvalta och ut— nyttja kronans äganderätt till vatten- kraft, skog och gruvor, väljer likartad or- ganisatorisk form. Domänverket företer också den parallellen, att en betydande del av verksamheten, avseende den för- valtade egendomens utnyttjande, lagts på ett statligt bolag, AB Statens Skogs- industrier, i fråga om vilket domän— styrelsen intar liknande ställning som vi föreslagit att centralorganet skall inta till statliga gruvbolag.

I fråga om ämbetsverkets befogen— heter kunna vi i huvudsak ansluta oss till departemental- och kommerskolle- giikommittéernas förslag. Detta måste emellertid utbyggas med förvaltningen av statens aktieinnehav och vi dela ej i detta hänseende kommittéernas upp— fattning att häremot skulle kunna an- föras principiella skäl. Inom statsför- valtningen finnas dessutom, som nyss nämnts, i fråga om exempelvis domän- styrelsen och Statens Skogsindustrier, en dylik ordning numera genomförd. Till av de nyssnämnda kommittéerna angivna befogenheter skulle också kom— ma de motsvarande, som bli en följd av utövande av kronans rätt enligt gäl— lande gruvlag. I princip skulle verket således ha att handlägga de ärenden, som tidigare1 angivits som grupp 5—7.

Verksledningen bör på sedvanligt sätt tillsättas av Kungl. Maj:t och det torde vara nödvändigt att här även binda löneställningen genom riksdagsbeslut. Detta torde även böra bli fallet i fråga om vissa eventuellt erforderliga högre tjänster. Då det däremot gäller övriga tjänster torde en större frihet, i likhet med vad som tillämpas för affärsver- ken, kunna ifrågakomma, bland annat med hänsyn till att vi förutsätta att

• Sida 110
•  Original

särskilda anslag för löner ej skola före- komma. Enklast skulle måhända därvid vara att endast förutse arvodestjänster, varigenom skulle möjliggöras en an- passning av lönen till just den kapacitet som fordrades eller stode till förfo- gande. Därvid skulle emellertid svårig- heter uppstå då det gällde att ordna pensionsfrågan. En pensionsförsäkring i enskild anstalt torde stöta på prin- cipiella betänkligheter, varför persona- len åtminstone efter en viss anställ- ningstid säkerligen måste överföras till statlig löneplan. Detta behöver emeller- tid ej betyda alltför stor stelhet med nuvarande statliga lönesystem, i synner- het om verksledningen, vilket vi anse nödvändigt, såsom i affärsdrivande verk själv får befogenhet att i viss utsträck- ning, obunden av personalförteekning, inrätta och tillsätta befattningar.

Än viktigare är emellertid att verks- ledningen erhåller tillräcklig rörelse- frihet i fråga om den ekonomiska för- valtningen för att möjliggöra en snabb handläggning och snabba beslut i eko— nomiska angelägenheter. Å andra sidan måste den ekonomiska förvaltningen och redovisningen så ordnas, att för verksledningen skapas ett ekonomiskt tvång till rationalitet och planmässighet i verksamheten.

De löpande kostnaderna för verk- samheten skola därför täckas ur de lö— pande intäkterna och rörelsen bör ha att bära såvitt möjligt alla de kostnader, som skulle uppkomma vid en drift i aktiebolagsform. Av ämbetsverket för- valtade tillgångar böra redovisas över en särskild fond, som närmast skall ut- göra ett grundkapital, motsvarande ett bolags aktiekapital.

Verksledningen bör ha möjlighet att i viss utsträckning disponera tillgäng- liga medel för förvärv av utmål, andelar eller annan egendom i sådana fall, där

snabb åtgärd kan vara angelägen, me- dan åtgärder, som erfordra medelsan- visning, på sedvanligt sätt förutsätta hänvändelse till Kungl. Maj:t och i före- kommande fall riksdagen. Samma måste förhållandet vara då det gäller andra åtgärder av större räckvidd, avseende en förändring i dispositionen av sta- tens egendom. Vi förutsätta också att förslag till budget årligen underställas statsmakternas prövning.

I samband med frågan om det före- slagna verkets ekonomiska förvaltning torde det finnas anledning att något beröra kostnaderna för verkets organi— sation och de eventuella besparingar, som genom verkets inrättande kunna förväntas uppkomma. Det bör då först framhållas, att huvudorsaken till att vi liksom tidigare sakkunniga bedömt in- rättande av ett centralorgan på gruv- området vara nödvändigt är, att statens ekonomiska intressen på detta område icke med nuvarande ordning kunna till- varatagas på ett tillfredsställande sätt. Detta innebär således, att vi utgå ifrån att inrättande av ett centralorgan måste förutsättas innebära bland annat en ök— ning av kronans intäkter från gruv- egendomen i förhållande till vad som skulle bli fallet vid en fortsatt splittrad handläggning. Med hänsyn till det be- tydande värde, som egendomen utgör, torde även begränsade rationaliseringar och förbättringar i sättet för egendo- mens utnyttjande knnna medföra be- sparingar eller inkomstökningar av be- tydande storleksordning. Därtill kom- mer att en rationellare och planmäs- sigare ledning av statens verksamhet på detta område måste medföra ett bättre tillvaratagande av statens intressen i na- tionalekonomiska och andra samhälle- liga hänseenden, varav resultatet dock ej alltid låter sig uttrycka i ekonomiska värden.

• Sida 111
•  Original

Det är även viktigt att i detta sam- manhang hålla i minnet, att då stats- makterna 1938 genom en ny gruvlag införde en helt ny princip i fråga om äganderättsförhållandena på grnvområ- det, innebärande att med tiden kronan kan förväntas komma att vara ägare till hälften av landets inmutade mineral, icke samtidigt åtgärder vidtogos för att tillse att dessa med tiden mycket stora ekonomiska intressen tillvaratogos. För att för kronans räkning utnyttja den rätt, som härigenom uppkommit, fordras en sakkunnig och effektiv organisation. Skapas ej nu en sådan, torde man säker- ligen böra utgå ifrån att det ekonomiska värdet av den ifrågavarande rätten blir väsentligt lägre än om ett sådant organ finnes. Med den ofullständiga känne- dom man alltjämt har om mineraltill- gångarna i stora delar av landet och med den intensifierade prospektering, som delvis med nya metoder nu bedri- ves på olika håll, är det långt ifrån otänkbart att snart nog en större malm- fyndighet kan konnna att upptäckas. För ett rationellt tillvaratagande av sta- tens intresse måste då ett effektivt organ finnas färdigt.

Jämfört med de värden det här kan röra sig om, bli naturligtvis de bespa- ringar, som kunna bli en följd av att andra myndigheter och institutioner genom inrättande av ett centralorgan avlastas, relativt betydelselösa, i synner- het som en hel del av de ärenden, som centralorganet skulle få att handlägga, för närvarande sakna organ för hand- läggning. Vidare äro i många fall upp- gifterna fördelade på olika myndig— heter, med påföljd att avlastningen på var och en kan bli relativt ringa. Emel- lertid kommer en viss avlastning av Kommerskollegii bergsbyrå, bergmäs- tareämbetena, länsstyrelserna och san- nolikt även av Kungl. Maj:ts kansli att

uppkomma. Viktigare är dock, att en hel del kostnader för speciella sakkun- niga, som nu äro erforderliga i sam— band med upprättandet av arrende- och legodriftsavtal, för den särskilda värde— ringsnämnden och för de speciella kon- trollorganisationer, som inrättas för till- syn av legodriften, komma att bortfalla.

Om de nu senast berörda besparing- arna äro relativt sett ringa, torde å andra sidan kostnaderna för det före- slagna verket icke hehöva bli bety- dande. Såvitt vi kunna bedöma, torde hela personalorganisationen kunna in- skränkas till, utöver verksledning och ett fåtal kvalificerade tjänstemän, en— dast en ringa personalstyrka för kon— tors- och andra rutinarbeten. För mera sporadiskt förekommande större arbets- uppgifter tordc verket dels kunna till- fälligt anlita utomstående, dels också repliera på den sakkunskap, som före- finns inom statliga bolag eller närstå— ende myndigheter.

Med hänsyn till att det är angeläget att icke göra organisation och verksam- hetsform för stela, torde endast grund- linjerna för ämbetsverkets organisation och ekonomi böra fastställas av riks- dagen, medan det torde kunna ankom— ma på Kungl. Maj:t att på sedvanligt sätt fastställa instruktionsföreskrifter. Därigenom vinnes möjlighet att, om er- farenheten visar att ändringar i till- lämpningsföreskrifterna äro lämpliga, sådana ändringar på ett smidigt sätt kunna genomföras genom beslut av Kungl. Maj:t.

Vi ha således, efter ingående pröv- ning av frågan om centralorganets form, sett oss nödsakade att i detta hänseende frångå direktiven — varom under ut- redningens gång överläggningar ägt rum inför statsrådet Kock — och före- slå, att ett centralorgan för handlägg— ning av gruvärenden gives den av oss

• Sida 112
•  Original

här ovan i princip behandlade verks- formen.

Innan vi emellertid närmare gå in på centralorganets organisation och uppgifter, synes det oss lämpligt att

något beröra den statliga verksamheten och de statliga ekonomiska intressena på vissa andra områden av näringslivet, som stå den nu behandlade verksam- heten nära.

• Sida 113
•  Original

2. J årnförädling

En verksamhet, som ur såväl teknisk som företagsorganisatorisk synpunkt får anses stå nära gruvindustrien, är vidareförädlingen av mineralier till säljbara industriråvaror. En del sådan verksamhet är eller kan vara direkt anknuten till gruvrörelsen, såsom ex- empelvis vid skifferoljeutvinningen och i viss utsträckning vid järnmalmsgru- vor, där malm anrikas. Såsom en föl- jande förädlingsverksamhet får i fråga om järnmalm betraktas verksamheten

1 Se prop. 1949: 266 , riksdagens skrivelse nr 409.

• Sida 116
•  Original

vid järnbruken, ehuru dessa i regel äro lokalt och även oftast organisatoriskt skilda från gruvrörelsen. På detta om- råde förefinnes ett betydande ekono- miskt statsintresse, framför allt i Norr- bottens Järnverk AB men även i Laxå bruks AB.

Norrbottens Järnverk AB bildades år 1939 med hänsyn till önskvärdheten av att landet gjordes oberoende av utlandet för sin tackjärnsförsörjning. Vid 1939 års urtima riksdag1 anvisades ett reser- vationsanslag av 10 milj. kronor till aktieteckning i bolaget, vars ändamål skulle i första hand vara tillverkning av tackjärn. 1941 års riksdag2 beviljade ett nytt reservationsanslag av 7 milj. kronor för ytterligare aktieteckning i bolaget och beslöt att staten genom riks- gäldskontoret skulle ställa garanti för ett förlagslån åt bolaget i riksbanken till ett belopp av 3 milj. kronor. Enligt den samtidigt godkända planen skulle anläggningarna bestå —— förutom av hjälp- och allmänna anläggningar — av tackjärnverk för produktion av ca 60 000 ton tackjärn per år, sinterverk, thomasverk samt elektrostålverk. 1944 års riksdag3 anvisade 1,5 milj. kronor i form av lån till bolaget för uppförande av en förreduktionsanläggning och lika- lcdes 1,5 milj. kronor såsom aktiekapi- tal åt bolaget för täckande av kostna- derna för färdigställande av bland an- nat sin'terverket och elektrostålverket. 1944 års riksdag" anvisade ytterligare 8 milj. kronor till aktieteckning i bo- laget för uppförande av en tredje el- tackjärnsugn samt till det förut pla- nerade thomasverket. Genom den tredje eltackjärnsugnens tillkomst höjdes järn-

1 Prop. 1939: 70 , riksdagens skrivelse nr 98. 2 Prop. 1941: 322 , riksdagens skrivelse nr 521. ” Prop. 1944: 283 , riksdagens skrivelse nr 406. *1 Prop. 1944: 305 , riksdagens skrivelse nr 503.

N'” ,,. verkets kapacitet från 60 000 till 901000 ton per år.

På grundval av en av bolagets sty- relse1 verkställd utredning angående effektivisering av driften vid bolaget, finansiell omkonstruktion av bolaget samt fortsatt utbyggnad av verket före- slog Kungl. Maj :tf, att järnverket i en första etapp skulle utbyggas med en årlig kapacitet av 200000 ton jämte motsvarande metallurgiska anläggning- ar, göt- och grovvalsverk samt erforder- liga hjälp- och transportanläggningar. Av de sammanlagda anläggningskostna- derna, som beräknades till 100 milj. kronor, föreslogos 30,5 milj. kronor till— föras bolaget genom aktieteckning och återstoden genom upplåning. För upp- låningen skulle riksgäldskontoret ställa borgen liksom för ett från 3 milj. till 6 milj. kronor utökat förlagslån.

I samband med finansieringsplanen skulle aktiekapitalet nedsättas med 12 milj. kronor, vilket belopp i huvudsak avsågs för avskrivningar på anlägg- ningen.

Riksdagen anvisade de erforderliga beloppen och beslöt, att staten genom riksgäldskontoret skulle ställa garanti dels för det nyssnämnda lånet på högst 70 milj. kronor, dels för det till 0 milj. kronor utökade förlagslånet.

Aktiekapitalet uppgick efter sistnämn- da avskrivning och nyteckning till 45 milj. kronor. Till andra etappen av järnverkets utbyggnad har 1947 års riksdag dels för aktieteckning anvisat 25 milj. kronor, dels beslutat ställa ga- ranti i mån av behov för lån åt järn- verket å högst 25 milj. kronor.8

Aktiekapitalet uppgår sålunda för närvarande till 70 milj. kronor.

1 Med biträde av professorn Karin Kock och docenten I. Svennilson. 2 Prop. 1946: 302 , riksdagens skrivelse nr 467. 3 Prop. 1947: 267 , riksdagens skrivelse nr 390.

• Sida 117
•  Original

Produktionen vid järnverket under räkenskapsåret 1948/49 utgjorde ca 83 000 ton tackjärn, varav ca 18 000 ton använts för vidareförädling vid järn— verket, ca 22 000 ton stålgöt och ca 3 500 ton gjutgods.

Bolagets ställning utvisas av följande sammandrag av balansräkning per den 30 juni 1949:

tusen kronor 74 451 11 030 W

Tillgångar : Anlägguingstillgångar ......... ()msättningstillgångar .........

Skulder: Aktiekapital ................. 70 000 Reservfond .................. 3 450 Disponibla medel ............ 3 Långfristiga skulder .......... 7 480 Kortfristiga skulder ........... 4 341 Nettoöverskott . .............. 207

85 481

Laxå bruks AB överfördes i statens ägo genom att Kungl. Maj:t godkände ett mellan domänstyrelsen och Laxå- löt'orsbrukcn AB ingånget avtal', var- igenom kronan av bolaget inköpte saint— liga aktier i Laxå bruks AB mot en köpeskilling av 18 milj. kronor.

På grundval av en av bolagets styrel- se= verkställd utredning godkände riks— dagen aktieförvärvet.3 Bolagets skogs- och jordbruksfastigheter, de förra om- fattande omkring 20 000 hektar produk- tiv skogsmark, skulle överföras till do- månfonden utan vederlag. Dessutom ägde bolaget järnverk med masugns- och stålsandsverk, mineralullfabrik vid Röfors samt sågverk, hyvleri och ång- central vid Västra Laxsjön, allt 1 öre-

1 Genom beslut den 28 februari 1947. 2 Med biträde av tillkallade sakkunniga, professorn Karin Kock (sedermera ersatt av driftsingenjören K. Hesselbom), bruksdispo- nenten G. de Geer och byråchefen C. A. Murray. 3 Prop. 1947: 318 , riksdagens skrivelse nr 462.

bro län. Sågverksrörelsen skulle över- tagas av AB Statens skogsindustrier. I fråga om järnverksrörelsen hade utred- ningen diskuterat möjligheten att skilja den från verksamheten i övrigt men stannade för att med hänsyn till drift- ckonomiska synpunkter förorda, att denna bcdrevcs gemensamt med såg— vcrksrörelsen.

Bolagets aktiekapital uppgår till 2 milj. kronor.

Ärstillverkningen vid järnverket ut- gör ca 11000 ton träkolstackjärn, ca 3500 ton mineralull och ca 1 400 ton stälsand.

Balansräkningcn per den 31 decem- ber 1948 ger i sammandrag följande ställning:

tusen kronor 2 055 316 100

2471

Tillgångar: Anläggningstillgångar ......... AB Statens skogsindustrier . . . . Aktier

Skulder: Aktiekapital ................. 2 000 Reservfond .................. 400 Vinst- och förlustkonto 71

2471

Aktierna utgöras av 1000 aktier i Stribergs Grufve AB på nominellt 100 kronor.

3. Inordnande under centralorganet

I föregående kapitel ha vi diskuterat och förordat ett centralorgan för hand- havande av statens ekonomiska intres- sen i fråga om inmutningsbara mineral- tillgångar och dessas utvinning. Depar- temental— och kommerskollegiikommit— téerna förutsatte i sitt förslag, att till den av dem föreslagna gruvkommissio-

• Sida 118
•  Original

nen även skulle höra ärenden rörande ej inmutningsbara mineral. Också vi anse, av såväl tekniska som organisa— toriska skäl, att så bör bliva fallet. Det av oss föreslagna verket skulle så- ledes i princip ha de tidigare angivna uppgifterna1 även i fråga om dylika mi- neralfyndigheter. Detta gäller således bland annat, ehuru nndersökningsarbe- ten alltjämt böra ankomma på SGU, den fortsatta verksamheten till utvinning av salt-, olje- och liknande fyndigheter. Statens finansiering av denna verksam- het torde sålunda i fortsättningen böra ske över verket. Därest industriell verksamhet i statens egen regi _ i ak- tiebolagsform eller som arrendc- eller legodrift — kommer i fråga, torde samma anordning böra förutses i fråga om förvaltning ln. ni. som i fråga om de inmutningsbara mineralfyndighe- terna.

Till detta slag av verksamhet hör då skifferoljeutvinningen. För att lägga detta aktiebolags aktier under verkets förvaltning talar dessutom dels att verksamheten ur teknisk synpunkt är i viss utsträckning likartad med annan gruvrörelse, dels att en samord- ning av de båda slagen av verksamhet kan medföra fördelar i fråga om ut- vecklingen på vissa tekniska områden samt då det gäller utnyttjande av till förfogande stående sakkunskap. Här- emot kan anföras dels att skifferolje- bolaget, såsom tillkonnnet av särskilda beredskapsskäl, är av ganska speciell karaktär, dels att verksamheten endast i mindre utsträckning rör utvinningen av mineralet, skiffern, och i huvudsak är och, framför allt, kommer att bli en industri till vidareförädling av ur skif- fern utvunna produkter. Emellertid sy- nas oss övervägande skäl tala för att även

1 Kap. XI. 118

icke undantaga just denna verksamhet från verket. Vi ha dock icke därmed avsett att förorda, att skifferoljebola- gets aktier redan från början skola överföras till verket. Tvärtom anse vi det angeläget, att det nya ämbets— verket icke från början överlastas med uppgifter, utan att det först får finna sin form och sitt arbetssätt och får till- räckliga personalresurser, innan det på- lägges samtliga de uppgifter, som vi anse att det bör ha. Det synes oss där— för riktigast att från början endast fast— lägga, att verket i princip bör hand- hava jämväl ärenden rörande ej inmut- ningsbara mineraltillgångar medan det sedan, i den mån verket självt så före- slår och det i övrigt bedömes lämpligt, torde kunna ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om övertagande av förvalt— ningen av aktierna i skitberoljebolaget.

Frågan om uranmalmsutvinning är av alldeles speciellt slag. Uranmalms- fyndigheter falla, som förut angivits, under koncessionslagen. Med hänsyn till de speciella intressen, som göra sig gällande i fråga om uranhaltigt mineral, torde koncessioner avseende utvinning av sådant mineral knappast komma att meddelas annat än för kronans räkning eller för sådan verksamhet, som ställes under statlig kontroll. Det torde därför, sedan ett centralorgan av den av oss föreslagna typen skapats, vara både enklare och riktigare att föreskriva att uranmalm överhuvud taget ej får ut- vinnas inom landet annat än av kronan genom detta verk. Det må sedan an- komma på verket att i förekommande fall antingen själv, genom för ändamålet bildat eller förefintligt statligt eller halv- statligt företag, eller ock genom utar- rendering eller legodrift ordna utvin- ning av uranmalm. Att därvid ett in— timt samarbete måste säkras med de organ, vilkas verksamhet beröra atom—

• Sida 119
•  Original

energiprobleniet —— för_ närvarande Atomkonnnittén och AB Atomenergi »— sy-nes självklart. Den—av oss sålunda för- ordade lösningen skulle måhända mo- tivera viss ändring av koncessionslag- stiftningen, såvitt den avser uranmalm. Det torde emellertid ej vara nödvändigt att omedelbart vidtaga åtgärder i detta hänseende, utan verket torde till en början böra beredas tillfälle att inom ramen för nuvarande lagstiftning sam— ordna och taga intiativ i fråga om verk- samheten till främjande av uraumahns- utvinning. Så snart tillräckliga erfa- renheter därvid vunnits, torde verket böra göra framställning till Kungl. Maj:t, som till en kommande riksdag skulle kunna framlägga förslag till så- dan lagändring, som kan kolnma att visa sig erforderlig.

Torvutvinning och torvförädling sy- nas ha så föga sammanhang med det föreslagna verkets verksamhet i öv- rigt, att de, åtminstone för närvarande, knappast synas oss böra inordnas un— der ämbetsverket. I övrigt torde staten icke ha några ekonomiska intressen i fråga om mineral, som ej äro inmut- ningsbara eller lagda under koncession.

Som tidigare antytts står järnbrukens verksamhet i nära sammanhang med sådan gruvdrift, som avser utvinning av järnmalm. För ett sammanförande under verkets förvaltning jämväl av statens järnverk talar framför allt den omständigheten,att det för utvecklingen på gruvområdet — särskilt då det gäller anrikning och andra metoder för be- handling av malm vid gruvan ävensom vid bedömande av för vidareförädling lämpliga malmtyper är angeläget att ha nära och intim kontakt med verk- samheten vid järnverk; en kontakt, som blir effektivast när gruvor och järnverk tillhöra en och samma större företags- enhct. Även för järnverket är det en

fördel att i till samma större företags- enhet hörande gruvor ha en _malmbas för sin verksamhet. Även om mahn. f'ån just dessa gruvor endast i begrän- sad utst'äckning finner användning inom järnverket, är det ändock vid för- handlingar med and'a mahnproducen- ter en fördel att kunna repliera på egen malmtillgång.

Med hänsyn till det inflytande ver- ket torde få möjlighet att utö fa såväl i AB Statsgruvor och i viss utsträckning inom LKAB som vid utformningen av arrende- och lcgodriftswtal för direkt— ägda järnmalmstillgångar, synas oss för- delarna med ett sammanförande av ak— tierna i Norrbottens järnverk under styrelsens förvaltning kunna bli cj ovi- sentligz. Om vi sålunda i princip ans..- att även aktierna i Norrbottens Järn- verk AB böra förvaltas av centralorga— net, gäller emellertid här detsamma som i fråga om Svenska skili'erolje AB, näm— ligen att ett övertagande av aktierna bö' av i nyssnämnda sammanhang an— förda skäl skjutas på framtiden och att beslut i frågan, efter framställning av ämbetsverket, bö' ankomma på Kungl. Maj:t.

Laxå bruk intar en annan ställning. Dess verksamhet omfattar endast delvis järnbrnksrörelse medan huvudparten utgöres av t'äfö'ädling och liknande verksamhet. Å andra sidan torde ett samarbete med ett mindre, mellan- svenskt järnbruk kunna vara till fördel för den tekniska utvecklingen i AB Statsgruvors verksamhet. Skäl tala så- ledes för att lägga även Laxå bruk under centralorgancts förvaltning. Emel- lertid förutsätter detta att järnbruks- rörelsen utbrytes ur det till AB Statens skogsindustrier hörande Laxå bruks AB, en fråga som säkerligen fordrar ingå- ende behandling, varför en eventuell

• Sida 120
•  Original

lösning i den angivna riktningen torde få bli beroende av de förhandlingar i frågan, som kunna komma att upptagas mellan verket och AB Statens skogs— industrier.

I övrigt syncs av statlig industriell elle” annan verksamhet ingen vara av dell art att den kan betraktas som när— stående ellcr av and 'a orsaker vara lämplig att sammanföra med övrig verk- samhet under centralorganet.

Vi föreslå således, att det av oss före-

slagna eentralorganets verksamhet —- med de principiella förvaltnings— Och andra uppgifter, som i det föregående angivits i fr ga om inmutningsbara mi— neraltillgångar —— utvidgas till att om- fatta även iekc inmutningsba'a dylika ävensom järnförädling. I fråga om för- valtningen av aktier i statliga företag på dessa senare områden utgå vi där- vid från att ett överförande till verket sker först vid den tidpunkt, som Kungl. Maj:t kan komma att prö'a lämplig.

• Sida 121
•  Original

1. Ämbetsbefattning

De arbetsuppgifter, som böra ävila det av oss föreslagna ämbetsverket, ha i det föregående angivits skola omfatta dels förvaltningen av kronan tillhöriga mine- ralfyndigheter och annan egendom, dels förvaltningen av kronan tillhöriga aktier i vissa företag och dels tillvaratagande av kronans rätt i av enskilda gjorda inmatningar. Verkets ämbetsbefattning, d. v. s. föremålet för dess verksamhet synes oss, i överensstämmelse med 'ad i det föregående anförts, böra angivas omfatta förvaltning av mineraliska na- turtillgångar och därmed sammanhäng— ande egendom samt aktier i företag, som avse utvinning av mineraliska natur— tillgångar och förädling av dylika in— till färdiga industriråvaror. Därigenom skulle i princip inbegripas även järn- verk, skifferoljeverk och eventuella an- läggningar till utvinning och förädling av saltfyndigheter. Dessa uppgifter böra emellertid,likaledes i överensstämmelse med vad som tidigare anförts, påläggas verket först efter Kungl. Maj:ts fram- tida bestämmande.

Departemental- och kommerskollegii- kommittéernas förslag torde i tillämp— liga delar kunna läggas till grund för fastställande av verkets uppgifter och befogenheter i vad avser mineralfyn- digheter. Förvaltningen av mineraltill- gängar omfattar utmäl, som tillkommit

eller tillkomma genom inmatning för kronans räkning eller som på annat sätt förvärvats, ävensom andelar i utmål. Sådana andelar kunna utgöras av in- mutareandel i för kronans räkning gjorda inmatningar, jordägareandel i fyndigheter pä kronomark, då kronan begagnat sin rätt till dylik enligt äldre lag, kronoandel, där kronan begagnar sig av rätten till sådan enligt nuv'- 'andc lag, ävensom andelar, som kro- nan pä annat sätt förvärvat. Enligt vår uppfattning skall även uppbärande av markägareavgäld enligt nuvarande lag för på kronomark bedriven gruvbryt- ning tillhöra verkets uppgifter. Till för- valtningen skola även höra alla åtgärder till nyttiggörande av de förvaltade fyn- digheterna, såsom upptagande av gruv- drift och trätl'ande av avtal rörande utarrendering eller legodrift, liksom löpande teknisk och ekonomisk över— vakning och kontroll i samband med arrendc- och legodriftsavtal. Ekono- miskt mera omfattande arrende- och legodriftsavtal torde dock böra under- ställas Kungl. Maj:t och i förekomman— de fall riksdagen. Verket skall även ha att uppbära alla de intäkter, som här- flyta av utnyttjande av kronans gruv- egendom och anläggningar.1

1 Härvid bortses från ansöknings- och för— svarsavgiftcr, vilka uppbäras av myndighet som gruvlagen anger (bergmästareämbetena) och inträngsersättning vid inmutning på krono- jord, som bör uppbäras av domänstyrelsen.

• Sida 122
•  Original

I förvaltningsuppgifterna skall även ingå eventuell försäljning av andelar i fyndigheter och av annan egendom lik— som förvärv av dylik. Där för förvärv av egendom medel utöver av verket dis- ponerade erfordras eller ärendet är av större omfattning, måste frågan under— ställas Kungl. Maj:t. Likaså torde i fråga om försäljning av egendom, där ärendet är av större ekonomisk omfattning eller av principiell betydelse, beslut även böra ankomma på Kungl. Maj:t. l öv— riga fall bör emellertid verket ha be— fogenhet att självt besluta. Då det gäller utmål och andelar samt maskiner, ma- terial o. d., som äro lös egendom, torde ett sådant bemyndigande vara naturligt. Men även i fråga om fast egendom bör förutses en viss frihet för verket. Lik- nande befogenhetcr tillkomma för när- varande vissa affärsdrivande verk enligt av Kungl. Maj:t årligen med stöd av riksdagens bemyndigande lämnat med- givande.1 I fråga om viss egendom har vattenfallsstyrelsen dessutom särskilt, vidsträcktare bemyndigande: Motsva- rande bemyndigande bör även lämnas det föreslagna ämbetsverket.

De egentliga förvaltningsåtgärder, vil- ka skola ankomma på verket, innebära i fråga om aktierna utövande av de rät- tigheter, som tillkomma kronan såsom aktieägare. I detta hänseende bör verket självt äga att taga ställning. Det ligger emellertid i sakens natur att, där verket vid utövande av denna rätt avser att vidtaga förändringar i principerna för de ifrågavarande bolagens verksamhet, ärendet först underställes Kungl. Maj:ts

1 Prop. 1949: 87, riksdagens skrivelse m- 242; Kungl. Maj:ts cirk. den 10 juni 1949 (nr 434); försäljningsbemyndigande till telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 juni 1949. ** Prop. 1943: 165, riksdagens skrivelse nr 248.

prövning. För sådana företag, därvaktie— ägandet omfattar aktiemajoriteten eller eljest ett dominerande inflytande, bör ämbetsverket ha att samordna verksam- heten och tillse, att denna så bedrives att den i sin helhet blir rationell samt att resultatet av verksamheten blir nr statsfinansiella och andra statliga syn- punkter tillfredsställande. Tillvaratagamle av kronans heter vid av enskilda gjorda inmut— ningar omfattar den rätt, som enligt äldre lag tillkommer kronan som jord- ägare eller nmnera i allmänhet den där— med sanunanhängande rätt, som kan uppstå vid utvidgning av äldre utmål, samt framför allt den rätt, som vid na- varande lagstiftning tillkommer kronan vid varje nytt utmål. Detta bör enligt

rättig-

_vår uppfattning även betyda, att de

uppgifter, som enligt äldre och nyare lag ligga på den förut omnämnda sär- skilda värderingsnämnden, överföras till ämbetsverket. Ävenså böra länssty- relsernas befattning med ärenden av detta slag överföras. Verket skall så- ledes uppbära intäkterna av arrenden och legodrift.

I angivna ärenden bör verket i all- mänhet utan hänvändelse till Kungl. Maj:t kunna fatta beslut såväl i frågor huruvida kronan tillkommande rätt i visst fall skall begagnas som — med de inskränkningar som ovan angivits —— i frågor rörande sättet och villkoren för en eventuell upplåtelse av rätten till enskild. Finner verket det lämpligt att genom något av statens bolag upptaga drift vid av ämbetsverket förvaltad fyn— dighet, skall det ävenledes äga befogen- het att, utan särskilt beslut av Kungl. Maj:t, överenskomma därom med dylikt bolag.

Det bör i detta sammanhang fram— hållas, att vissa kontroll- och övervak- ningsuppgifter i samband med malm-

• Sida 123
•  Original

avtalet rörande LKAB sannolikt med fördel kunna läggas på ämbetsverket. - .I fråga om fullgörande av de angivna arbetsuppgifterna torde det instruk- tionsmässigt böra föreskrivas, att äm— betsverket därvid har att framför allt tillse att det statsfinansiella intresset tillvaratages genom planmässighet och rationalitet i tekniskt och ekonomiskt hänseende jämsides med att det vidare samhälleliga intresset tillgodoses.

Ett beslut om överförande till verket av de nu angivna ärendena torde böra medföra upphävande av kungörelsen den 20 oktober 1899, och kungörelsen den 15 november 1907 angående den särskilda värderingsnämnden samt av Kungl. Maj :t beslut den 5 april 1940 an- gående nämndens arbetsuppgifter.

2. Ekonomisk förvaltning och redovisning

Ämbetsverkets förvaltning och redo- visning i ekonomiskt hänseende bör, såsom i det föregående framhållits, så ordnas att planmässighet och rationa- litet i verksamheten befrämjas. Detta innebär, att såväl resultatet av verk- samheten i dess helhet som effekten av vidtagna åtgärder skola avspegla sig i den ekonomiska redovisningen. Detta torde bäst ernås genom att formerna för förvaltningen och redovisningen så nära som möjligt ansluta sig till de for- mer, som utvecklats i enskilda företag i aktiebolagsform. Ehuru verket icke är att anse som en självständig juridisk person, utan endast för kronans räk- ning förvaltar viss egendom och bedri- ver viss verksamhet, torde dock redo- visningsmässigt denna egendom böra behandlas som ämbetsverkets tillgångar och däremot svarande kapital upptagas

som eget kapital på samma sätt som i ett aktiebolag.

Den egendom, som skulle komma att stå under verkets förvaltning, utgöres av dels utmål samt andelar och rättig- heter i utmål, dels industriella anlägg— ningar och andra anläggningstillgångar, dels ock aktier i industriföretag. Aktier och i anläggningar investerat kapital äro för närvarande i statshokföringen uppförda under fonden för statens ak- lier samt fonden för förlag till stats- verket. Vid inrättandet av det före- slagna ämbetsverket skulle det naturliga vara att hela det motsvarande kapital- beloppet under lämplig benämning upp- toges såsom verkets fond. Emellertid blir i detta fall värdet av aktierna, åt- minstone till en början, en så domine- rande del av de tillgångar verket skulle ha att förvalta och intäkterna av aktie- utdelningen så betydligt mycket större än intäkterna av den direkt drivna verksamheten vid de av kronan ägda fyndigheterna och anläggningarna, att ett sammanförande i samma resultat- redovisning skulle bliva missvisande. Det har därför synts oss riktigast att skilja redovisningen och förutse två fonder. I den ena, verkets fond, skulle då ingå blott vad som svarar mot fyn- digheternas och anläggningarnas värde, medan den andra, fonden för verkets aktier, skulle svara mot aktievärdet. Den förra skulle förvaltas av verket och den ekonomiska redovisningen hänföra sig till denna fond. Den andra skulle särskilt redovisas och utdelningen på aktierna, efter hand som den inflyter, direkt tillgodoföras statsverket. Härvid kunde aktierna även förvaltas av ver- ket, men därest det i instruktionen klart utsäges, att verket har att i alla hän- seenden företräda kronan som ägare till aktierna och därest aktierna i stats— hokföringen redovisas under en från

• Sida 124
•  Original

övriga aktier skild fond, torde vården av dem och uppbärande av utdelningen alltjämt kunna åvila statskontoret.

Enligt vad som nu föreslagits, skulle sålunda under fonden för förlag till statsverket uppförda belopp för egen— dom, som av verket skall förvaltas, av— föras och i stället uppföras som verkets fond. Vidare skulle under fonden för statens aktier uppfört belopp för aktier, i fråga om vilka kronan företrädes av ämbetsverket, överföras till en särskild delfond för verkets aktier. Det synes oss därvid vara riktigast, att någon omvär- dering av de ifrågavarande värdena ej sker utan att, därest exempelvis ned- skrivning kan visa sig erforderlig, det sedermera får ankomma på verket att _ hos Kungl. Maj:t påkalla att frågan un- derställes riksdagen.

Ämbetsverkets löpande verksamhet bör finansieras av de intäkter, som ver- ket skall äga uppbära. Intäkterna kom- ma att härröra dels av verksamhet, som kan bedrivas direkt av verket i anslut- ning till förvaltningen av egendomen, dels av utarrendering eller utbyrandc av egendom eller av legodrift, dels ock i förekommande fall av försäljning av egendom.

Det bör åligga verket att föra räken- skaper över den ekonomiska förvalt- ningen. I överensstämmelse med vad som tidigare sagts torde detta böra ske efter affärsmässiga grunder. Arten och omfattningen av bokföringen torde i huvudsak böra överensstämma med vad som fordras enligt gällande bokförings- lag och aktiebolagslag. Detsamma synes även böra gälla verkets årsredovisning. Således skall det åligga verket att upp— rätta vinst- och förlusträkning, balans- räkning samt verksamhetsberättelse (förvaltningsberättelse). Även förvalt- ning och ekonomisk ställning hos de bolag, vilkas aktier företrädas av verket,

bör därvid redovisas i form av motsva- rande redovisningshandlingar för dessa. Däremot skall i denna redovisning var- ken av verket företrädda aktier eller utdelning på dessa upptagas. Redovis— ningen skall sålunda endast hänföra sig till verkets fond.

ltäkenskapsäret bör överensstämma med budgetåret för statsförvaltningen i övrigt och således omfatta tiden 1 juli M 30 juni.

Verket skall av intäkterna av verk- samheten täcka sina kostnader för den- na och för eventuella förvärv av egen- dom. Löner och omkostnader skola så- ledes ej direkt belasta statskassan. Då, såsom i det föregående angivits, verket bör redovisa de kostnader, som nor- malt belasta en rörelse av detta slag, måste i kostnaderna även ingå avskriv— ningar pä den förvaltade egendomen på inom det enskilda näringslivet sedvan- ligt sätt. I fråga om gruvtillgångarna skall därvid avsättning ske för substans— minskning på sådant sätt att efter ut- gången av den beräknade tid, under vilken fyndigheten kan ekonomiskt ul— nyttjas, medel filmas disponibla för förvärv av annan fyndighet. Anlägg- ningstillgångar i övrigt, såsom byggna- der, maskiner och inventarier, böra av- skrivas efter med hänsyn till deras eko- nomiska livslängd anpassade grunder.

I kostnaderna skall även ingå ränta på det kapital, som står till förfogande, motsvarande verkets fond.1 Motiverin- gen för en förräntning är, utöver lämp— lighetsskäl, att det kapital, som av stats- makterna ställs till förfogande, är att

1I de i tidigare sammanhang omnämnda holländska statsföretagen är kapitalet upp- delat på ett grundkapital (aandelenkapitaal) och ett obligationskapital (obligatielening). Det senare är räntebärande, medan det förra be- handlas som aktiekapital. I vårt land har dock hittills i liknande fall hela kapitalet ansetts böra vara räntebärande.

• Sida 125
•  Original

anse såsom upplånat och därför med- förande kostnader för statsverket. Rän— tesatsen bör därför motsvara den ge— nomsnittliga statsskuldräntan.

Med hänsyn till verkets ställning så- som förvaltningsmyndighet under Kungl. Maj :t torde någon fondbildning utöver grundfonden knappast kunna anses vara erforderlig eller överensstämmande med hittills tillämpade principer inom stats- förvaltningen.

Erfordras medel för investeringar av- seende en utvidgning av verksamheten, synes detta böra på sedvanligt sätt till- godoses genom utökning av till verkets förfogande stående kapital.

Det överskott av rörelsen, som åter- står sedan verket täckt sina kostnader inklusive ränta och avskrivningar, bör inlevereras till statskontoret. Därest rö- relsen något år skulle utvisa underskott, måste särskilt anslag för dettas täckning begäras hos riksdagen.

Årsredovisning bör inom viss före— skriven tid på sedvanligt sätt ingivas till riksräkenskapsverket för att ingå i riks- bokslutet. Årsberättelse bör inom där— för föreskriven tid ingivas till vederbö- rande departementschef. Därjämte mås- te årligen förslag till stat för följande år uppgöras och beräkning ske av det överskott, som bör upptagas i rikssta- ten för följande år. Dessa förslag skola ingivas till Kungl. Maj:t på sätt som för affärsdrivande verk plägar föreskrivas.

En fråga i samband med ekonomien är, huruvida verket för finansiering av sin rörelse kan vara i behov av några särskilda rörelsemedel. De intäkter, som verket skall uppbära, intlyta i stor ut- sträckning årsvis och till en början torde därför medel saknas för täckande av lö- pande kostnader. Det synes oss därför nödvändigt, att under det första verk- samhetsåret till verkets förfogande stäl- les en statsgaranterad kredit. Då emel—

lertid, med de av oss förutsatta av— skrivningarna, redan efter första verk- samhetsåret tillräckliga rörelsemedel torde stå till förfogande, torde efter ett år krediten ej vidare behöva tagas i an- språk. Den ifrågvarande krediten har av oss bedömts böra omfatta ett belopp av högst 500 000 kronor.

3. Organisation och personal

Med hänsyn till att ämbetsverket en- ligt vår i det föregående angivna upp- fattning kan förutsättas få uppgifter ut- över dem, som beröra grnvområdet, sy— nas av tidigare utredningar föreslagna benämningar, såsom gruvstyrelse eller gruvkommission, ej vara lämpliga. Vi ha därför stannat för att för ämbets- verket föreslå benämningen berg/sinda- stristyrelsen.

Ledningen av ämbetsverket torde, i huvudsaklig överensstämmelse med vad såväl departemental- och kommerskol— legiikommittéerna som 1938 års gruv- sakkunniga föreslagit, böra utövas av en styrelse med utom verket stående leda- möter. Denna anordning förefinnes inom ett av de nuvarande affärsdrivan- de verken, vattenfallsstyrelsen. Emel- lertid anse vi, att den hävdvunna for- men för ledningen av ämbetsverk icke bör helt frångås. Även de närmast un- der verkschefen ansvariga chefstjänste— männen, byrå— eller avdelningschefer, böra ingå i styrelsen.

Även om verkets omfattning ej kom- mer att motivera mera än 2 a 3 chefs- tjänstemän bör dock, för att icke sty- relsen skall bliva alltför stor, antalet utomstående ledamöter begränsas. De böra representera teknisk, ekonomisk och industriell sakkunskap och så väl- jas, att de obehindrat kunna företräda statens intressen. Det synes oss lämpligt,

• Sida 126
•  Original

att i styrelsen även ingår representant för det eller de ämbetsverk, vilkas verk— samhet i större utsträckning omfattar samma område som styrelsens eller vilka representera ett likartat statsin- tresse. I första hand torde därvid kom- merskollegium ifrågakomma. Om övrig sakkunskap skulle avse dels bergshante- ringen och dels den fortsatta malmför- ädlingen, skulle antalet utomstående styrelseledamöter behöva uppgå till tre. Emellertid torde. möjligen plats böra beredas även för representant för annat statligt eller samhälleligt intresse, var- för vi föreslå fyra utomstående leda- möter.

Det synes oss emellertid böra ankom- ma på Kungl. Maj:t att i det särskilda fallet taga ställning till personvalet, dels med hänsyn till att omfattningen av styrelsens verksamhet kan komma att öka, så att en från början fastlagd re- presentation ej längre är lämplig, dels och framför allt med hänsyn till att en- ligt vår uppfattning valet i stor utsträck- ning måste vara en personfråga, där mera formella kvalifikationsgrunder ej få vara utslagsgivande. Vi anse därför att Kungl. Maj:ts val ej bör genom sär- skild föreskrift inskränkas.

Den verkställande ledningen av äm— betsverket bör på sedvanligt sätt utövas av en verkschef, generaldirektör, som även bör vara styrelsens ordförande. Generaldirektören utses av Kungl. Maj:t och torde, som vanligt är för liknande befattningar, höra tillsättas på förord- nande för högst 6 år. I fråga om löne- ställningen tala skäl för att göra denna beroende av på vilka villkor lämplig person kan fås att åtaga sig uppgiften. Någon sådan anordning har emellertid hittills ej tillämpats och då de större affärsdrivande verken ansetts kunna för- värva kompetent innehavare av chefs- befattning med den i förväg fastställda

löneställningen, torde detta väl även här vara möjligt med användande av någon av de lönegrader, Cp 22—23, vari de affärsdrivande verkens chefer i allmän- het äro placerade.

De utomstående ledamöterna böra förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av 2 år. I fråga om arvodena finnas före- bilder i bland annat vattenfallsstyrel- sen, riksnämnden för ekonomisk för- svarsberedskap, arbetsmarknadsstyrel— sen rn. fl. Då det måste förutsättas, att den nu föreslagna styrelsen kommer att sammanträda relativt ofta, torde arvodet ej böra sättas för lågt.

Behovet av personal i övrigt är på nu- varande stadium svårt att beräkna. Som förut angivits torde emellertid personal- styrkan ej behöva bli stor. Av chefsbe— fattningar torde högst tre. bli erforder- liga, nämligen en för juridiska och ad- ministrativa ärenden, en för tekniska och en för kamerala och andra ekono- miska ärenden. I likhet med verkschefs- tjänsten torde dessa tjänster höra till- sättas genom förordnande. De för dylika befattningar tillämpade lönegraderna i Cp- eller Ce—löneplanerna synas oss medgiva förvärv av för befattningarna kompetenta innehavare.

Utöver dessa ehefshefattningar torde, åtminstone vid verkets fulla utbyggnad, erfordras fre 51 fyra tjänsteri mellanlönc- grader men i övrigt synes det oss ej nödvändigt med annat än kontorsper- sonal för bokförings- och kansliarbete. Sammanlagt torde den fasta personalen, såvitt vi nu kunna bedöma, även vid verkets fulla utbyggnad ej behöva upp— gå till mer äri några tiotal tjänstemän.

För samtliga dessa befattningar torde inplaeering i Cg- och Ce-löner böra ifrå- gakomma, varvid för biträdesbefatt- ningarna den för statsförvaltningen fastställda reglerade befordringsgången skall tillämpas. Till undvikande av en

• Sida 127
•  Original

överdimensionering av personalorgani— sationen böra utomstående kunna till- kallas att såsom sakkunniga för viss fråga eller för handläggning av viss grupp av ärenden mot arvode fullgöra uppgifter inom styrelsen.

I fråga om styrelsens och generaldi- rektörens befogenheter och skyldighe- ter synas oss närmast förhållandena i vattenfallsstyrelsen kunna tagas till mönster. Utöver alla verkställighetsåt- gärder, företrädande av styrelsen utåt samt utövande av chefsskapet över sty- relsens personal, torde beslutanderätt böra ankomma på generaldirektören i alla sådana frågor, där ej ärendets ka- raktär av ur ekonomisk eller principiell synpunkt mera betydande gör en med- verkan av styrelsen nödvändig. För att icke för mycket betunga den trots allt ganska stora styrelsen föreslå vi att på denna endast skall ankomma de ärenden av organisatorisk, teknisk och ekono- misk art, som äro av större räckvidd eller av principiell betydelse. Övriga ärenden av det slag att de inom ämbets- verk i allmänhet ankomma på styrelsen anse vi kunna handläggas i »litet ple- num», bestående av generaldirektören och ehefstjänstemännen. I ärenden, som handläggas i hela styrelsens närvaro, »stort plenum», torde beslut böra fattas efter omröstning, medan ärenden i litet plenum böra avgöras på inom ämbets- verk sedvanligt sätt.

Det synes vidare lämpligt att ehefs- tjänstemännen erhålla befogenhet att handlägga och i viss utsträckning även besluta i vissa slag av ärenden och att arbetsuppgifterna inom styrelsen på ett lämpligt sätt fördelas dem emellan. Chefstjänsteman, på vilken ankommer juridiska ärendens handläggning, synes regelmässigt böra ha fullmakt att före- träda styrelsen inför rätta och i lik— nande sammanhang.

4. Förhållande till andra myndigheter

Utöver den samverkan, som i allmän— het åligger ett ämbetsverk i förhållande till andra myndigheter, torde i detta fall särskild föreskrift böra upptagas i fråga om vissa ämbetsverk, med vilka en mera regelmässig samverkan torde vara till gagn för ärendenas handlägg— ning. Här ifrågakommer först kommers- kollegium i dess egenskap av bergsöver- styrelse. En stor del av på styrelsen an- kommande ärenden handläggas för när- varande av kollegium, som också på detta område besitter speciell sakkun- skap. Dä styrelsens arbetsuppgifter nära sammanhänga med kommerskol— legii ämbetsbefattning i fråga om nä- ringslivet i dess helhet och speciellt på bergshanteringens område, är det ange- läget att ett intimt samarbete med detta verk etableras och att i fråga om sty- relsens ställningstagande till frågor, som kunna inverka på bergshanteringen i dess helhet, samråd sker med kolle- gium. Därtill kommer bland annat att det torde vara nödvändigt för styrelsens bevakning av kronans rätt i nya inmut- ningar att över kollegium få erforder- liga uppgifter från bergmästarna. Även i andra hänseenden torde en regelbun- den samverkan vara önskvärd.

Initiativ till sådant undersökningsar- bete, avseende upptäckande eller utfors- kande av nya fyndigheter i ändamål att verkställa inmutning för kronans räkningl, som nu bedrives genom SGU, bör ankomma på styrelsen. Därvid bör lämpligen sakkunskapen hos SGU allt-

1 Det har inom kommittén diskuterats, huru- vida icke den omständigheten att statsmakterna vid genomförande av 1938 års gruvlag förbehöll kronanwäganderätt till hälften av nya mineral- tillgångar, medan rätten i övrigt skulle till- komma enskild upptäckare, iinge anses inne- bära att statsmakterna ansett det ur samhällelig synpunkt ändamålsenligt att inmutningsrätten

• Sida 128
•  Original

jämt anlitas. Detsamma gäller även uu— dersökningar, som kronan enligt gruvla- gen äger företaga vid enskilda inmut- ningar till utrönande av lämpligheten att begagna kronans rätt till andel, liksom vissa undersökningar avseende utarrenderade fyndigheter och dylikt. Slutligen torde styrelsen kunna ha öns- kemål om viss inriktning av SOK:s allmänna undersökningsarbeten i syfte att tillgodose de intressen styrelsen har att företräda. Ärenden rörande in- mutningar och utmål för kronans räk- ning böra ankomma på styrelsen, men det kan sannolikt befinnas lämpligt att jämväl i framtiden uppdraga vissa ät- gärder i dessa hänseenden åt S(il'. I alla de nu angivna hänseendena fordras således ett intimt samarbete mellan sty- relsen och SGU.

Vid samråd, som ägt rum mellan oss och SGU i denna fråga, har från SGUzs sida framhållits att genom den utökade verksamhet, som kan komma att bli en följd av utvidgning av kronans ekono- miska intresse på gruvonn'ådet, ämbets— verkets arbetsuppgifter sannolikt kom- me att så öka, att en utvidgning av per- sonalorganisationen blir nödvändig. Vi dela denna SCB:s uppfattning och vilja framhålla, att en dylik utökning san- nolikt är mera rationell än det alter- nativet, att den av oss föreslagna styrel- sen skulle behöva förses med personal för de nu behandlade uppgifterna.

Slutligen bör ett samarbete äga rum med domänverket i frågor, som gälla fyndigheter på kronojord, markägare- avgäld och utnyttjande av kronomark

och därmed utnyttjandet av fyndigheterna i princip tillkomme det enskilda näringslivet (jfr prop. 1938z48, sid. 102—103). En följd härav skulle bliva, att inmatningar för kronans räkning ej vidare borde förekomma eller, där inmutning skedde, kronans fyndigheter ut- bjödes till försäljning eller arrendering.

för gruvdrift. ävensom i ärenden rö— rande under styrelsens förvaltning stå— ende skog eller nyttjanderätt till dylik.

5. Grundinstruktion

De huvudlinjer vi i det föregående uppdragit för det föreslagna verkets äm- betsbefattning, ekonomiska förvaltning och redovisning, organisation, åliggan- den, befogenheter samt handläggning av ärenden, ha vi ansett oss böra samman- ställa i vad som skulle kunna kallas en grundinstruktion. Denna torde böra läg- gas till grund för den instruktion, som sedermera kan komma att fastställas för verket.

Ärnbefsbefaftning 1. Bergsindustristyrelsen åligger att a) förvalta kronan tillhöriga mineraliska naturtillgångar med därtill hörande in- dustriella och andra anläggningar ävxen— som annan egendom samt tillse att demna egendom blir på lämpligaste sätt utnyttjjad,

b) företräda Kungl. Maj:t och Kronan i ut— övandet av de rättigheter och befoggeu- heter, som härröra ur kronans innelhav av aktier och andelar dels i företag, som ha till ändamål att förvalta eller utvimna mineraliska naturtillgångar, dels nelk i den mån Kungl. Maj:t därom förordmar, i företag, vilkas verksamhet avser vidaarc— förädling av dylika mineral till färdtiga industriråvaror,

c) utöva den rätt i av enskild upptäckt erller ägd miner-alfyndighet, som enligt lag kan tillkomma kronan,

(l) vidtaga de åtgärder för efter-försening (och undersökning av mineraliska naturt'till— gångar, som styrelsen finner lämpliliga,

e.) vidtaga eller, där åtgärden är iv stöörre ekonomisk betydelse eller anslagsmeedel därför erfordras eller ärendet eljest skkall underställas Kungl. Maj:ts prövning. lhos Kungl. Maj:t föreslå förvärv eller försäsälj—

• Sida 129
•  Original

ning av mineralisk nalnrllllgäng eller av aktie i företag, annan egendom eller rättighet inom styrelsens verksamhets— område,

föreslå eller vidtaga åtgärder för utvin- ning eller förädling av mineraliska natur- tillgångar eller för upptagande av annan verksamhet,

med uppmärksamhet följa utvecklingen på området för styrelsens verksamhet och vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som styrelsen anser lämpliga.

. Det åligger styrelsen att, med tillvaratagande av det allmännas intressen, i sin ämbets— utövning tillse, att kronans egendom för- valtas och utnyttjas på ett planmässigt och ekonomiskt sätt.

Ekonomisk förvaltning

Styrelsen äger uppbära intäkterna av sin verksamhet, innefattande jämväl avgifter enligt arrende- och hyresavtal för av styrelsen förvaltad egendom samt intäkter enligt legodriftsavtal, avseende av styrelsen för- valtade fyndigheter eller industrianlägg- ningar, ävensom köpeskilling för försåld egendom. Styrelsen skall med till förfogande slående medel täcka kostnaderna för sin verksamhet för förvärv av egendom.

Styrelsens redovisning

]. Styrelsen skall över sin ekonomiska förvalt- ning föra räkenskaperi den omfattning gäl- lande bokföringslag och aktiebolagslag i tillämpliga delar föreskriva.

. Styrelsen skall efter de grunder, som äro eller kunna bliva bestämda, som kostnader redovisa ränta på av styrelsen förvaltad fond.

. Å den egendom styrelsen förvaltar skola årligen verkställas avskrivningar efter affärs— mässiga grunder.

. Överskott" av styrelsens verksamhet skall inlevereras till statsverket.

. Det åligger styrelsen att inom tid, som därför är eller kan bliva bestämd,

a) till vederbörande departementschef av- giva förvaltningsberättelse för nästföre-

gående :ir, åtföljd av balansräkning av- seende den ekonomiska ställningen vid räkenskapsårets utgång samt vinst— och förlusträkning, ävensom motsvarande re- dovisningshandlingar för de företag, i vilka styrelsen företräder Kungl. Maj:t och Kronan som aktieägare, l)) till riksräkenskapsverket avgiva nyss- nämnda redovisningshandlingar rörande styrelsens förvaltning.

c) till Kung. Maj:t avgiva förslag till stat för styrelsens kostnader under nästföl- jande år, (1) till Kungl. Maj:t i finansdepartementet ävensom till riksräkenskapsverket avgivit förslag till beräkning av det överskott av styrelsens verksamhet, som bör upptagas i riksstalen för nästföljande budgetår,

e) till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de anslagsäskanden och de fram- ställningar i övrigt, som styrelsen finner böra göras hos nästföljande års riksdag.

Organisation

1. Styrelsen består av en generaldirektör och chef, tillika ordförande i styrelsen, ehefs- tjänstemännen hos styrelsen samt ytterligare fyra ledamöter. Hos styrelsen äro anställda dels vissa chefs- tjänstemän enligt Kungl. Maj:ts bestäm- mande, dels, i mån av behov och tillgång på medel, icke ordinarie personal. Styrelsen äger att i mån av behov anlita hi- träde av sakkunniga.

. Generaldirektören förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av högst sex år. Ledamöterna förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av högst två är. Chefsliänstemännen tillsättas av Maj:t efter anmälan av styrelsen. Övrig personal tillsättes av styrelsen.

Kungl.

Styrelsens och ljänslemännens åligganden och

befogenheter

1. Generaldirektören är i främsta rummet Kungl. Maj:t ansvarig för styrelsens förvalt— ning. Honom åligger att handhava ledningen av den löpande förvaltningen samt att utöva chefsskapet över styrelsens personal.

• Sida 130
•  Original

2. Gcncraldireklören eller den han därtill för- ordnar äger företräda Kungl. Maj:t och Kronan såsom ägare till den under styrelsens förvaltning ställda egendomen och vid bolagsstämma eller möte med delägare i förening utöva den rösträtt, som tillkommer Kungl. Maj:t och Kronan såsom ägare av aktie eller andel, som av styrelsen förvaltas.

3. Närmast under generaldirektören handläggas ärenden av chefstjänstemännen.

Ärendenas handläggning

1. Av de till styrelsens handläggning hörande ärendena skola följande avgöras samfällt av generaldirektören och styrelseledamöterna i plenum efter föredragning av generaldirek- tören eller befattningshavare hos styrelsen: a) yltranden och framställningar till Kungl. Maj:t i fråga av mera allmän eller väsent- lig betydelse,

b) viktigare frågor angående förvärv eller försäljning av fast egendom, gruvrättig- het, aktie eller annan andel i företag ävensom begagnande av rätt till jord— ägare- eller kronoandel i utmål,

c) fastställande av verksamhetsberättelse samt balansräkning och vinst» och för- lusträkning,

d) drifts— eller arrendeavtal av större eko- nomisk betydelse med enskilt företag, rörande driftanläggning, gruva eller utmål, e.) andra frågor av större ekonomisk bety- delse,

f) besvär över styrelsens beslut,

g) tillsättande eller entledigande av ehefs— tjänsteman,

h) ärenden angående ansvar ä befallnings- havare hos styrelsen för fel eller för- summelse i tjänsten,

i) annat ärende, som generaldirektören funnit böra avgöras i plenum eller vars hänskjutande till sådant avgörande för visst fall påfordras av samtliga övriga styrelseledamötcr.

2. Pleniärenden avgöras samfällt av general- direktören och styrelsledamöterna. Besluten bestämmas genom enkel röstpluralitet. Vid lika röstetal för olika meningar äger gene- raldirektören utslagsröst. Dock skall vid

lika röstetal angående avsättning eller annan bestraffning av tjänsteman såsom styrelsens beslut gälla den mening, som innebär fri- kännande eller den lindrigaste påföljden. Vid avgörande av pleniärenden är styrelsen heslutmässig då generaldirektören och minst två av de utomstående ledamöterna deltaga i avgörandet.

3. I andra ärenden än pleniärenden äger gene- raldirektören ensam beslutanderätt. Föl- jande ärenden skola dock avgöras i närvaro av såvitt möjligt samtliga chefstjänstemän: a) utlåtanden och framställningar till Kungl.

Maj:t. b) tillsättande och entledigande av tjänste- män,

c) frågor rörande personalens och tjänstgöringsförhållanden.

avlöningä—

4. Ärenden av beskaffenhet att icke skäligen böra i varje fall underställas generaldirek— rörens prövning mä av generaldirektören överlämnas till annan befattningshavare för vederbörlig åtgärd.

6. Ämbetsverkets inrättande

Såsom i det föregående angivits ha vi åt ena sidan ansett det nödvändigt, att ett centralorgan enligt vårt förslag sna- rast möjligt kommer till stånd, men 51 andra sidan utgått från, att det endast successivt skall utbyggas till att omfatta samtliga de arbetsuppgifter, som det enligt vårt förslag slutligt bör ha. Av det förra skälet ha vi ansett det ange- läget att framlägga vårt förslag så snabbt att proposition skulle kunna av- låtas till 1950 års riksdag, men därige- nom har tiden icke medgivit att så i de- talj ingå på arbetsuppgifterna, att vi kunna föreslå en färdig personalorga- nisation. Av det andra ovan angivna skälet torde det ej heller vara vare sig nödvändigt eller lämpligt att från hör- jan fullt utbygga organisationen. Det sy-

• Sida 131
•  Original

ncs oss också som om den blivande sty— relsen måste förutsättas få större möj- ligheter att bedöma organisationens lämpliga form och omfattning efter hand som den får tillfälle att övertaga arbetsuppgifterna. De nu angivna or— sakerna ha föranlett oss att, samtidigt som vi bestämt förorda att verket re— dan nu kommer till stånd, föreslå att det, med bibehållande av de av oss i det föregående angivna organisatoriska och ekonomiska huvudlinjerna, till en början ges en, vad personalorganisatio- nen beträffar, mera provisorisk form, närmast överensstämmande med den för liknande fall tillämpade nämndfor- men. Detta skulle innebära att, sedan principbeslut. om verkets inrättande fat- tats, styrelse och chef tillsättas. I den mån sedan personal erfordras, torde medgivande att anställa dylika efter hand kunna lämnas av Kungl. Maj:t. I första hand måste förutsättas att ett kansli inrättas. För såväl chef och sty- relseledamöter som övrig personal skulle därvid ersättning utgå i form av arvoden efter de grunder, som tilläm- pats i fråga om andra myndigheter i nämndform.

Den ekonomiska förvaltningen och redovisningen bör dock redan från bör- jan ske efter samma grunder som i det

framtida ämbetsverket. Arbetsuppgifter- na böra även överensstämma med ver— kets, men från början torde upp- gifterna böra begränsas och först efter hand, på förslag av styrelsen, utvidgas genom beslut av Kungl. Maj:t. Därvid förutsättes samarbete med de myndig- heter och institutioner, från vilka upp- gifterna övertagas. Kungl. Maj:t torde således böra bemyndigas att successivt besluta om överförande av arbetsupp- gifter på det provisoriska verket inom ramen för det blivande verkets ämbets- befattning.

Sedan styrelsen vunnit tillräcklig er- farenhet och organisationen stadga, sy- nes dct böra ankomma på styrelsen att hos Kungl. Maj:t föreslå formerna för och omfattningen av verksorganisatio— nen i form av instruktion och personal- förteekning. Det definitiva förslaget skulle därefter av Kungl. Maj:t under- ställas riksdagen.

Genom den nu föreslagna ordningen skulle man snabbt crnå de fördelar, som vi anse att verkets inrättande måste komma att innebära och undanröja hittillsvarande betydande olägenheter, samtidigt som det ej bleve nödvändigt för riksdagen att i förväg taga definitiv ställning till det blivande verkets om- fattning.

• Sida 132
•  Original

KÖPEAVTALET RÖRANDE TYS KCR UVORNA

Restitutionsnämnden har med stöd av 1 5 första stycket lagen den 14 december 1945 om administration av vissa bolag m. m. förordnat

dels genom beslut den 11 maj 1946 att Hörkens Gruvaktiebolag skulle från och med den 22 juni 1946 sättas under administration,

dels ock genom fem olika beslut den 4 juni 1947 att

Håksbergs nya grufaktiebolag, Grufaktiebolaget Lekomberg, Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk, Stora Långviks grufveaktiebolag samt Aktiebolaget nya Noragrufvorna skulle från och med den 1 augusti 1947 sättas under administration. I anledning härav har Flyktkapitalbyrän såsom administratorer förordnat dels beträffande Hörkens Gruvaktiebolag f. d. kommerserådet Karl Sidenvall, dels ock beträffande övriga ovannämnda bolag Sidenvall och hovrättsrådet Olof Söderström.

Efter vidtagna utredningar angående dispositionen av bolagens egendom jämte därmed sammanhängande spörsmål har Kungl. Maj:t den 18 mars 1949 anbefallt Flyktkapitalbyrån att uppdraga ät administratorerna att i samråd med direktören Alvar Lindencrona i egenskap av särskilt tillkallad utredningsman upptaga för- handlingar med bl. a. utsedda företrädare för svenska staten om försäljning av de gruvor, som ägas av de sex ovan uppräknade aktiebolagen, jämte annan bolagen tillhörig egendom av betydelse för gruvdriften, varjämte Kungl. Maj:t samtidigt föreskrivit, att försäljningsavtal skulle av Flyktkapitalbyrån underställas Kungl. Maj:t för godkännande.

Genom beslut den 2 september 1949 har Kungl. Maj :t därefter anbefallt Flykt— kapitalbyrån att uppdraga åt administratorerna att i samråd med Lindencrona upprätta avtal med företrädare för svenska staten om försäljning av bolagens gruvor och ovannämnda egendom, varefter Flyktkapitalbyrån meddelat admi— nistratorerna detta uppdrag.

I anledning härav träffas mellan Hörkens Gruvaktiebolag, Håksbergs nya gruf- aktiebolag, Grufaktiebolaget Lekomberg, Aktiebolaget Stollbergs grufvor och an- rikningsverk, Stora Längviks grufveaktiebolag och Aktiebolaget nya Noragruv- vorna, säljare, å ena sidan, samt Kungl. Maj:t och Kronan, genom f. d. general— direktören Stig ödeen och aukt. revisorn Ebbe Rybeck, köpare, å andra sidan, under förutsättning av Riksdagens bifall till Kronans förvärv, följande

• Sida 144
•  Original

51.

Köpeavml

Säljarna överlåta härmed och försälja till köparen dels (med undantag som i 5 5 sägs) all fast egendom tillhörig

Hörkens Gruvaktiebolag, Håksbergs nya grufaktiebolag, Grufaktiebolaget Lekomberg, Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk, Stora Långviks grufve aktiebolag samt Aktiebolaget nya Noragrufvorna, vilken fasta egendom förtecknats för varje bolag i bilaga 1—61 till detta köpe— avtal

dels oclc säljarnas övriga anläggningstillgångar innefattande alla med den fasta egendomen, utmålen eller gruvdriften sammanhängande rättigheter, i magasin i gruvorna befintliga ej uppfordrade malmlager, ävensom till an- läggningstillgångar hänförliga maskiner och inventarier med undantag dock av eventuella för driften ej omedelbart erforderliga rescrvexemplar.

För den i denna paragraf angivna egendom erlägger köparen i enlighet med anbudet ett belopp av 9 300 000 kronor. Härifrån avräknas dels 1 300 000 kronor för värdeminskning, som anläggningarna undergått under tiden från och med den 1 april 1949 till och med den 31 mars 1950, dels ock 100000 kronor för viss i anbudet angiven mark i Nyköpings stad och Helgona socken.

Den sålunda till 7900 000 kronor beräknade köpeskillingen skall betalas till säljarna den 1 april 1950, vid vilken tidpunkt köparen tillträder egen- domen.

Säljarna skola vid köpeskillingcns erläggande överlämna för lagfart erfor- derliga köpebrev, gravationsbevis och övriga handlingar.

. Köpet avser egendomen med den omfattning densamma har och i det skick den befinner sig den 1 april 1950. Köpeskillingen enligt & 1 avser den egendom, som tillhörde säljaren den 1 april 1949 i det skick den befinner sig den 1 april 1950. och är bestämd under förutsättning att den under tiden 1 april 1949- #31 mars 1950 ej under- gått annan värdeminskning eller värdeökning än säd-an av normalt slag. Därutöver tillkommen egendom, som ej avser ersättningsanskaffning, normalt underhåll, o. dyl., skall köparen betala efter dess anskaffningsvärde.

. Köparen förbinder sig att samtidigt med anläggningstillgångarna övertaga med den normala gruvdriften sammanhängande, bolagen tillhöriga lager av material, färdiga produkter, fordringar och skulder inklusive bolagen åvilande pensionsntfästelser (bil. 7).1 Köparen övertager de förpliktelser, som sammanhänga med de vid tillträ- det löpande leveransavtalen i den mån dessa ingåtts efter det respektive bolag satts under administration. Köpeskillingen för material och lager skall bestämmas med utgångspunkt från följande priser:

1 Här ej medtagna.

• Sida 145
•  Original

För material: Den 1 april 1950 gällande anskaffningspriser, dock högst bo— lagens anskaffningskostnad, med skäligt avdrag för inkurans. För färdiga produkter: Den 1 april 1950 gällande försäljningspriser med av- drag för dels skäliga försäljningskostnader, dels 10 procent å försäljnings- priset. Fordringar oeh skulder övertagas till det värde de hava den 31 mars 1950. Pensionsntfästelserna skola därvid beräknas efter försäkringstekniska grunder.

[ & 4. I händelse av tvist vid beräkningen av värdet av tillägg enligt & 2, andra stycket, samt av omsättningstillgångarna och skulderna enligt 5 3 äro par- terna ense därom att sådan tvist skall hänskjutas till avgörande av skiljemän enligt lag.

fl./D :..—u

. Parterna äro ense därom att följande i bolagens balansräkningar av nedan angivna data redovisade poster icke skola ingå i överlåtelsen enligt detta köpeavtal, nämligen

a) Hörkens Gruvakliebolag Belopp enligt

balansräkning

Tillgångar: 31/12 1948. Kassamedel .............................................. 195: 86 Fordringar (hos AB Bankirfirman Alfred Berg) .............. 57 207: 25

Skulder: Tyska skulder . .......................................... 8 944: 51 Villkorlig skuld till G.f.B ................................. 824 493: 12

b) Hålcslrergs nya grnfalrtiebolag Belopp enligt

. balansräkning Tillgångar: 31/12 1947. Fordringar å tyska gäldenärer ............................ 8 713: 92

Kassamedel .............................................. 3 212 226: 71

Skulder : Till tyska intressenter .................................... 14 232 912: 94 Till tyska fordringsägare . ................................ 311 281: 36 Malmavräkningar . ........................................ 25 567: 68 Villkorlig skuld till aktieägarna ............................ 11 332 999: 35

c) Grufaktieholagel Lekomberg Belopp enligt

balansräkning

Tillgångar: 31/12 1947. Svenska statens försvarslän 19111 .......................... * 25 000:— Fordringar hos tyska företag .............................. ' 819: 02 ' Fordran hos Fosdalen Bergverks AS ........................ 2 695: 16 Fordran avseende bristande redovisning .................... 42 498: 80 Kassamedel (inkl. fordran hos Lekomberg pensionsanstalt) .. 1 221 588: 38

• Sida 146
•  Original

Skulder: Feno G.m.b.H. . .......................................... 2 523 262: 56 Skulder till tyska fordringsägare .......................... 156 868: 84 Villkorlig skuld till aktieägarna . 1 605 870:———

d) Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk Belopp enligt balansräkning

Tillgångar: =”],, 1947. Fordran 21 Ludvika Gruf AB, Hcmgruvan .................. 20 091:56 Kassamedel .............................................. 1 069 378: 08

Skulder: Till tyska intressenter .................................... 2 072 037: 68 Till tyska fordringsägare .................................. 95 464: 91 Villkorlig skuld till aktieägarna .......................... 3 185 373: 39

e) Stora Långviks grufveaktiebolag gåfåååågåå;

Tillgångar: 30/9 1947, Fordran å AB Smålands Taberg ............................ 2 820: 94 Kassamedel .............................................. 541 186: 71 Aktier i Skandinaviska Gruv AB .......................... 44 400: — Aktier i AB Smålands Taberg .............................. 319 000: -— Fordran ä Skandinaviska Gruv AB ........................ 717 969: 82 Gruviinansiering . ........................................ 167 029: 97

Skulder: Tyska skulder . 5 098 162: AB Bylander & Asplund .................................. 410 500:

Belopp enligt balansräkning

f) Aktiebolaget nya Noragrufvorna Tillgångar: 31/12 1948.

Kassamedel .............................................. . 255 188: 65 Mark i Nyköpings stad och Helgona socken taxerad till ...... 12 000: ——

5 6. Av detta köpeavtal äro två exemplar upprättade varav parterna tagit var sitt.

Stockholm den 16 september 1949 för Stockholm den 16 september 1949 för

Hörkens Gruvaktiebolag, Kungl. Maj:t och Kronan Håksbergs nya grufaktiebolag, Grufaktiebolaget Lekomberg, Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk,

Stora Långviks grufveaktiebolag, Aktiebolaget nya Noragrufvorna.

Olof Söderström Karl Sidenvall

med förbehåll för Riksdagens godkän- nande

Stig ödeen Ebbe Rybeck

Administratorer Säljare

• Sida 147
•  Original

UTMÅL OCH ANDELAR TILLHÖRIGA KRONAN

Kursiv siffra i kol. 4 anger kronoandel enligt gruvlagen. Antiqva » » » 4 » jordägareandel enligt gruvestadgan. Förklaring till i kol. 5 använda bokstavsbeteckningar:

= förvaltas av kommerskollegium » Mertainens Grut AB » » domänstyrelsen utarrenderat till Tuolluvaara Gruv AB Bergverks AB Freja LKAB AB Mineralprodukter Bolidens Gruv AB annan ingående i legodriftsavtalet med Bolidens Gruv AB

!3I4I5 IZI—314

Kronan age: av Lannavaarafältel Fe

Kevus

; lo

Malmelag

"mmm,.-

andel c:a.

jordägare-

resp. krono- andel c:a %

NORRBOTTENS LÄN

Kiruna stad

Allavaarafältet ...... Altavaara D ....... E

Haukiuaarafältel . . . . Amanda ........... Astrid ......... . . . . Hilarius ........... Maria

Nestor

Käyräfältet Käyrä 1

• Sida 148
•  Original

Masugnsbyfällen . . . . Baltic ............. Flygaron . . . . . . Hyttan ........... . Isovaara 3

Nedre Isovaara ..... Junosuando

» 7 .......... Vähävaara 1 ........

» .. 7 ........ Välivaara "2 ........

N j uot jamavaarafäliet

Oskari

- Nolculusvaarafället

Anna

Augusta . . ." ........ Gustaf

Henry . ........... Kung Oscar ... . .. Piteå....*.......;..

. Överstelöjtnanten ..

Svabpauaarafällcl '

' Balder

Erik

GUStaf 4 ........... H'ero .............. Ivan 3 ' ............

31 54 . . . . 74 Thyra 6 ........... Vulkan Ake ............

Syuäjäruifäl'tefz ....... Kalix . . . . *

Tansarifällel ....... Tansari 4 .......... .)) 5.........'. » ' _" .G ..........

Tuolluvaara/älta! . . . . Ararat ............. Bertil ............ Bråk . , ............. Choulalongkorn

• Sida 149
•  Original

Hedvig ............ Henrik ............ Hjalmar ........... Julius ............. Kicke ............. Kurt .............. Magdalena ......... Siam .............. Sixten ............. Snorre

Vittangifälten ...... J änka 2 ........... » 7 ...........

Kuusi Nunasvaara:

Berlin ............. Danmark .......... England ........... Finland

Frankrike Grekland Månen

Napoleon .......... Nordpolen ......... Norge ............. Ryssland .......... Solen Spanien ........... Sverige ............ Sydpolen .......... Tyskland .......... Viktor Österrike ..........

Mänthy

' Vathanvaara: Anden * . . .. ...... Gåsenl...... ....... Lomme'u . . ,. ...... Svanen . . . ', _. '. ......

" Nunasjärvenmaa: Balder. ; . . . .: ...... Ca'rl...'.....'. ...... Emil .............. G'iistal' " Helmer ............

Oden"....'......' ....... '

Thor _"; ..... * ....... Oscar ' ' Orren .......... . Ripan ......... . . Adolf Albert............l. Frans Nils ................ Wilhelm ........... Immanuel

|?!3

Svanbolandet: Fanjunkaren ..... . . Generalen Ivan........ ...... . Kaptenen .......... Översten. ..........

Nälkäjärvi : Hermelinen . .. ...... Lemmeln .......... Råttan ............ Vesslan ........... —.

Sorvijårvi: Sorvijårvi I ....... - » ' II .......

Sorvivuoma: Sorvivuoma 3 ...... » 4 . . . . .:.

Ylisuananmaa 15

Pajala socken

Juhonpielifällei . . . ". . Juhonpieti l .......

Kaunisvaarafället ' . Tapuligruvan- nr" 80

Palatieuafäliet . . . . Palotieva l ........ . » ' . . 21. ' "

Sähauddrafälic'l . Backgruvan ........

Sahavaaragruvan '. »

åidogruvan —-l— ......

Myrgruvan ........ ' ' —

• Sida 150
•  Original

Gällivare socken Aitikvarefället ......

Aitikvare l ........

Fridhems guldfäll . . . Agnes ............. Jenny .............

H ermansgru van .....

Juoikamaa 1 .......

K oskullskullefältet . . . Elise .............. Gottfrid

Norregruuan A ..... Puoitaks (; a ....... Sikträsligruuan ..... Vähävaaragruuan ] .

Jokkmokks socken

Druggegruvan ......

K allakfällei ........ Kallakfyndigheten 4 » 5

Porjusgruvan .......

Kvikkjokks kapell- församling

Festa j aura/lille! .....

Falkgruvan ........ Nilagruvan ........

Arjeplougs socken Laisvalls/"ället Akkerselet

» Storlaisan

Arvidsjaurs socken Svartliden 1 ........

Älvsby socken Laverfällel .........

VÄSTERBOTTENS LÄN

Malå socken Adakfältel .........

Adakgruvan 2 23 .. 2C... 3 3A .. 3B .. 14 20 22 31 34 35 Kuorbevare-

gruvan BA .. 14 15 153. 15b .. 15c...

Brallmyrhögen ...... Norra Brattmyr- högen » >>

M alådalen 1 .......

Rakkejaurfältel .....

Skäppgruvan 21 . . . . » 22 .

• Sida 151
•  Original

Skåppgruvan 23 . . . . » 40

» os.... » 71....

Rudijebäcksfällel . . . .

Kuorbevarcgruvan 21

Ålidcn 2 3

Norsjö socken Bjurforsfäliet .......

Bjurfors utmåls- gruva

4 .

14. Västra Bjurforsgru- Örgruvan 52 .......

» 54 ....... )) 5 6 .......

B jurlidenfällct ......

Bjurliden 13 .......

Bjurlidens utmåla- gruva Bjurlidens utmäls— gruva ?. .........

Bj urlräsk/"ällcl ...... '

Bjur-träskgruvan 1 ..

Södra Bjurträsk- gruvan l .

» 2 .

Granbergsliden ......

Granbergsliden 3 .. )) 4 . . » 17 ..

Kedträskheden ...... Kedträskheden ] i) )) u...

Menskträskfältel . . . .

Södra Vidmarkcn 14 15 19 21 25 29 Södra lllensktriisk 3 » :l

Skog/leden ......... Skoghcdcn 18 ...... » 19 ......

» i).—1 ......

Skägglräskberget . . . .

Vidmarken 2 Lappmössan l ..... )) "

Snåltermyrgruuan . . .

Åsen 12 ........... Österbäckenfälict . . . .

Österbäcken 3 »

Östra Högkullafältet

Östra Högkulla 5 A . » 5 B . » 5 C .

Lycksele socken

Granlundafältet ..... Granlundafältet 1 »

))

Kristinebergs/Eliel . . . Släppen l ......... 2

Nagruvan .......... Rävlidcnfällel .......

Rävliden ?.

• Sida 152
•  Original

Rävlidmyran .......

Rävlidmyran IQ.... ”JO.... 21.... 22.... 24.... 25.... öl.... öl....

Jörns socken Kankberg 1 ........

Sandlidbergct 1 ..... Skellefteå socken

Mdngfallbergel ] . . . .

VÄSTERNORR- LANDS LÄN

Nätra socken

Förnälrafället Förnätra ] ........ » 0 ))

Trysundafällel ...... Björnbergsgruvan Björngruvan ....... Storbergsgruvan . . . . Storviksgruvan .....

Uluöfället .......... Södra Ulvön 278 . .. » "380 . . . » 283 . . . Ulvösundot 9 ......

Tåsjö socken

Belviksbergsfällel . . . . Belviksbcrg ] ......

KOBPARBERGS LAN .

Söderbärke socken

Röjningsgruvan .....

S_ödra U ubergsgruvan

Folkärna socken Björkljärnsgruvan . . .

Pac/calingruvan .....

Fagersta stad Polgruuan

Garpenbergs socken

Bolbenningslältct . . . . Stiggruvan Teggruvan .........

Haggruuefällct ...... Hagg'uvan ........ Gamla Haggruvan .. Lilla Pålsbennings- gruvan .......... Mariagruvan .......

Halmgruuefältet ..... Bockgruvan Killinggruvan ...... Nya Killinggruvan.. Pålsgruvan ........ Stor-bockgruvan . . . .

Hummelbofället .....

Krongruvan Sidogruvan ........ Släntgruvan ....... Hummelgruvan Tjugogruvau ....... Vintergruvan Dammsjögruvan . . . . Revirgruvan ....... Bödbetskärrgruvan . Tärnslättgruvan . . . . Källängsgruvun . . . .

Kuppgruvan .......

Långvika—fälld ...... Bostadsgruvan ..... Emmagruvan ......

Smällarmossfältet

Östra Smältarmoss— gruvan Västra Smältarmoss- gruvan ..........

Stdlbofällen ........

Floragruvan ....... Indikationsgruvan .. Kantarellgruvan . . . .

• Sida 153
•  Original

| 2

I2l3|4

Grangärde socken

Gudmundbergsfällel . . Berg- och Tandvcrks- gruvan .......... Gudmundbergets Morgruva ........ Norra Bäckgruvan Södra Bäckgruvan

Källmossfällcl ......

Doktorsgruvan ..... Emmygruvan ...... Västra Gcthorns- gruvan .......... Östra Gcthorns- gruvan .......... Kavalagruvan ...... Källmossgruvan . . . . Salonikigruvan ..... Skutarigruvan Åslinsgruvan .......

Lazsjöfällel ........ Algrensgruvan Arraksgruvan ...... Bergslagsgruvan . . . . Bössgruvan ........ Dabersgruvan ...... Ilaggruvan ........ Höjdgruvan Johngruvan ........ Klockhagsgruvan . . . Klövergruvan ...... Krigsgruvan ....... Kulgruvan ......... Laxsjögruvan ...... Laxsjö Bäckgruva . . Laxsjö Myrgruva . . . Matti-"gruvan ....... Mörsaregruvan ...... Nya Götagruvan . . .. * Nya Skogsgruvan .. Nya Sveagruvan Sporrgruvan ....... Starkgruvan ....... Stjärtgruvan ....... Sågdammsgruvan . . . Triangelgruvan ..... Täktgruvan ........ Vålgruvan ......... Ängsgruvan ........

Mårtensfäliet ....... Elisgruvan ......... Mårtensgruvan ..... Saxbergsgruvan . . . .

Säters socken

Laggarbogruvan .....

Ahls socken

Enmyragruuan ......

Huddunge socken

Stormyrfältet .......

Stormyrgruvan ] » f)

.a...

Leksands socken D j urafällct .........

Hedbygruvan ...... Södra Djuragruvan . . Djuragruvan .......

Gruvbcrgsfällcl ...... Lutjärnsgruvan

Vålänysfältet ....... Ingelsgruvan ....... Lindbogruvan ...... Lissdanielsgruvan . . . Lissgruvan Ollesgruvan ........ Rasmundsgruvan .. . Idre socken

Gröveldalsfället ..... Fågelleksgruvan 2. .. » 3 . .

Norrbärke socken

Fänri/isgruvan

Fösarboyruvan ......

Hamptusgruvun

Nya Melsjögruvall ..

Schuklgruuan .......

S'l'OpKlIOLMS LAN

Ösmo socken Uppebyfältet

Uppebygruvan 1 )) 2 . .

• Sida 154
•  Original

VÄSTMANLANDS LÄN

Norbergs socken

Andersbenningsfäliet .

Ickorrgruvan Skansbergsgruvan . .

illyrsjögruvan 1

Villagruuan ........

Llllhärads socken

Algruuan ..........

Algruvan .......... Skogsgruvan .......

Sala stad

Bronäsfältet ........ Bronäsgruvan 5 . . . .

J ugansbogruvan Nygr'uvan 4 ........

Springafältet ....... Åbygruva n ........ Lungendalsgruvan . . Springargruvan

Skinnskattebergs socken

Daggruuan ......... Tallgruvan .........

Fagersta stad

Polgruuan ......... G ÄV_L EB O RGS

L AN J årvsö socken

Simmcsvallsgruvan ..

Ovansjö socken

Bromansgruuan

Västerbergsgruvan 1 .

ÖREBRO LÄN

Hjulsjö socken

Hermansgl'uuan .....

Linde socken Nya Svartviksgruuan

Näsgruuan 3 .......

Ljusnarsbergs socken

Azelgruvan

Bergsgårdsgruvan . . . Kuarnbacksfältel . . . . Tallgruvau I

Larsfältet .......... Larsgruvan 6 ...... ))

Storstensgruvan .....

Sundsgruvel'ältet . . . . Schaktgruvan ......

Nora socken

Knutsbergsfällel ..... Boställsgruvan 1 » ' » . . . Stängselgruvan ..... Nya Hagbygruvan

Ramsbergs socken Nya Bac/fadalsgruvan

Västra Mariagrtwun .

Nya Kopparbergs socken

Bergsälragruuan 6 . . .

ÄLVSBORGS LÄN

Herrljunga socken

Titlebergsgruvan . . . .

• Sida 155
•  Original

SÖRMLANDS LÄN

Tunabergs socken

Dammgruvefältel . . . . Västra Dammgruvan Östra Dammgruvan . Västra Kärrgruvan

VÄRMLANDS LÄN

Långseryds socken

Stonegruuan ........

Värmskogs socken Karlsbolsgruvan 1 . . .

Vegerbolsgruvan . . . .

ÖSTERGÖTLANDS LÄN

Godegårds socken Meltorpsfället

Andersgruvan ...... Sandfallsgruvan . . . .

Voxmossgruvan . . . . Jönsmossgruvan . . .. Trevägsgruvan ..... Utkantgruvan

Tjällmo socken

Baggetorpsfäliei ..... Baggetorps gruva ..

Baggetorps Nord- gruva

Algruvan ..........

JÖNKÖPINGS LÄN

Alseda socken

Kleva gruva ........

Fröderyds socken

Inglamåla gruva . . . .

KRISTIANSTADS LÄN

Smedstorps socken

Österlenfällci ....... Tyngbyholms silver-

gruva A ......... Österlengruvan 6 . . . Österlengruvan 25 . .

• Sida 156
•  Original

UTMÅL TILLHÖRIGA STATLIGA BOLAG

3|4

Malmslag'

B olaget. äger av

]" ordågarean del c:a. %

Mertainens Gruf AB.

NORRBOTTENS LÄN

Kiruna stad

Laukujärvifäliet .......... Laukusjärvi

M crtuincn Mertaincn

Painirovafäliet ........... August

Brödrafolkens väl

Carl .................... Carl XV ................ Erik Eugen .................. Lovisa

Maria

Oscar II ................ Silverbröllopot .......... Sona ................... Svea

Teresia ................. Vilhelm

Haggisuaurafälicl ......... Gordon ................. Kitchencr . ._ .............

Rakkurijolcil'ällcl ......... Rakkurijoki

'l'appi malmfält .......... Toppi 1 ................ » 3

Tuollujäruifälicl .......... Tuollujärvi 2

Gällivare socken

Ekströmsbcrgsfäliet ....... Ekströmsberg »)

• Sida 157
•  Original

Ekströmsberg 3 ........ 4 ........

Järla malmfält ..........

J ärta 2 ................. » 3 .................

Salmiuaara malmfält ..... Salmivara 2

Ruotivare gruf AB.

NORRBOTTENS LÄN

Kvikkjokks kapell

Ruouiiuarefältel .......... Alpha .................. August ................. Axel

Ceres ................... Helios .................. Herkules Hermelin ............... Industrin ...............

Jupiter ................. Kama ..................

Luna ................... Mars ................... Medusa ................. Merkurius N eptunus ............... Nikolaus ................ Nordstjiirnan ............ Orion

Pallas .................. Perseus ................. Pluto

Prometeus

Ruota .................. Saturnus

Sirius

Tellus .................. Uranus ................. Venus .................. Vesta Vulkanus ...............

Vallaijfällei ..............

Thorborg ............... Vega ................... Viktoria ................ Vilma ..................

Norrbottens J ärnverk AB '

SÖDERMANLANDS LÄN Tunabergs socken Ulterviksfäliei

Stora Utterviksgruvan Strömhultsgruvan 1 ..... )) ')

• Sida 158
•  Original

• Sida 159
•  Original

• Sida 160
•  Original

• Sida 161
•  Original