SOU 1952:26
Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande vägföreningar m. m
Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen l'ör Kungl. kommunikationsdeparte- mentet .
och Chefen för Kungl. Kommunikationsdepartementet
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 augusti 1948 uppdrog Chefen för Kungl. kommunikationsdepartementet samma dag åt dåvarande landshövdingen G. H. Andersson, lagmannen A. Bexelius, nuvarande general- direktören K.-G. Hjort samt ledamöterna av riksdagens första kammare j Stenhuggaren K. H. Andersson och lantbrukaren 0. L. Tjällgren att såsom ! utredningsmän inom kommunikationsdepartementet biträda med utredning i angående statens övertagande av vinterväghållningen på vissa enskilda vägar. ' Tillika uppdrog Departementschefen åt landshövdingen Andersson att i I egenskap av ordförande leda utredwningsarbetet. i För att såsom expert biträda utredningen, vilken för sin verksamhet an-
tagit benämningen 1948 års vinterväghållningsutredning, tillkallade Departe- mentschefen den 27 november 1950 f.d. landssekreteraren K. E. Lindström.
Som sekreterare åt. utredningen förordnades den 8 december 1948 väg- ingenjören B. Nylin samt den 27 november 1950 hovrättsrådet V. Körlof.
Genom särskilda beslut den 9 juni 1950 och den 11 januari 1952 upp- drog Kungl. Maj:t åt utredningen att verkställa dels av riksdagen genom skrivelse den 10 maj 1950 (nr 198) begärd översyn av bestämmelserna om vägföreningar i 1939 års lag om enskilda vägar, dels ock av riksdagen
' genom skrivelse den 25 juni 1948 (nr 350) begärd utredning angående regle- ring av rätten att hålla grindar över enskild väg, till vilken statsbidrag utgår.
' Till fullgörande av uppdraget att utreda frågan om statens övertagande av vinterväghållningen på vissa enskilda vägar har utredningen med skrivelse den 14 december 1950 till Chefen för Kungl. kommunikation—sdepartementet överlämnat betänkande rörande snöröjning på enskilda vägar.
Sedan jämväl övriga utredningsuppdrag nu slutförts, får utredningen här— med vördsamt till Herr Statsrådet överlämna betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande vägföreningar m. m.
Särskilt yttrande av herrar G. H. Andersson och Tjällgren bifogas. Stockholm den 10 oktober 1952.
Gustaf Andersson K. H. Andersson K.—G. Hjort
Alfred Bexelius 0. L. Tjällgren
/ Voldmar Körlof
Författningsförslag
Förslag till lag angående ändring i lagen den 3 september 1939
(nr 608) om enskilda vägar
Härigenom förordnas, att 1, 4, 14, 16, 48—50, 58, 63, 65 och 70 %% lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar skola erhålla ändrad lydelse på sätt i det följande angives, att i 2 kap. sagda lag skola införas tre nya para- : grafer. betecknade 14 a, 45a och 4921 55, av nedan angiven lydelse, samt | att 71—93 %% nämnda lag skola upphöra att gälla och i deras ställe såsom | 3 kap. i lagen införas trettio pragrafer, benämnda 71—93, 93 a, 93 b, 93 c,
93 d, 93 e. 93 f och 93 g 55, jämte rubriker, allt på sätt nedan angives.
1 kap.
1 5. Denna lag ,, — — — — — eller eljest. Vad i ————— till grunden. Denna lag väger icke tillämpning, såvitt angår område, för vilket stads- plan fastställts; dock skall, där ej med stöd av stadgandena i 65 eller 90 % annorledes i laga ordning beslutes, fastställelse av stadsplan för område
I icke medföra att vad tidigare jämlikt denna lag bestämts rörande fastigheter ; eller vägar inom området upphör att gälla. |
Denna lag — — — — —— annans ägor. 4 &. Väg skall — — _— — — för annan.
Ej må väg så byggas, att plan eller bestämmelser, som enligt vad därom är stadgat innefatta hinder mot bebyggelse i strid mot planen eller bestäm- melserna, motverkas eller eljest markens ändamålsenliga bebyggande för— ; svåras. Ej heller må väg byggas i strid mot föreskrift, som meddelats i den ordning, varom i 78—90 %% sägs. Inom område, för vilket regionplan finnes fastställd, skall denna plan tjäna till ledning vid utförande av vägföretag.
Vägunderhåll och — ————— ändamål fordrar. Vid väghållning ————— särskilt stadgat.
2 kap.
14 %.
1 fall då vid förrättning eller genom dom enligt detta kapitel bestämts, att väg må för fastighet byggas eller begagnas, må till förmån för fastigheten,
där det kan ske utan märkligt men för annan fastighet, föreskrivas, att grind eller led ej får bibehållas eller uppsättas å vägen annorstädes än i korsning av järnväg, spårväg eller vattenväg. Vid meddelande av d_vlik före- skrift må dess tillämpning i övrigt begränsas efter ty skäligt prövas.
För intrånget ————— en gång.
14 a %.
Länsstyrelsen må, där så finnes påkallat för tillgodoseende av trafiksäker- heten å viss väg inom länet, meddela förbud att inom ett avstånd av högst nio meter från vägbanans mitt utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad, uppsätta stängsel, som skymmer sikten över vägbanan, eller vidtaga annan dylik för trafiksäkerheten menlig anordning. I samband med förbud., som nu sagts, må länsstyrelsen förordna, att visst befintligt stängsel, upplag eller annan därmed jämförlig anordning, som finnes medföra uppenbar fara för trafiken, skall borttagas eller utbytas mot anordning, varmed sådan olägenhet ej är förenad.
Förbud, varom i första stycket sägs, må helt eller delvis upphävas, om behovet därav upphört eller eljest synnerliga skäl till åtgärden föreligga.
Innan länsstyrelsen meddelar beslut i fråga, som avses i första eller andra stycket, skall länsstyrelsen verkställa erforderlig utredning och därvid på lämpligt sätt bereda de väghållningsskyldiga eller för dem utsedd styrelse. markägare och andra, som ha ett väsentligt intresse av frågan, tillfälle att avgiva yttrande. Om. meddelat förbud skall underrättelse intagas i länskun- görelserna och tidning inom orten.
Har, sedan förbud, som i första stycket sägs, blivit lagt å visst markområde, ansökan om tillstånd att bebygga området eller att där vidtaga annan av förbudet omfattad åtgärd lämnats utan bifall och kan till följd därav den fastighet, vartill området hör, eller del därav av ägaren utnyttjas allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde, vare fastighetens ägare berättigad till ersättning av statsmedel för den förlust han härigenom lider. Ersättning må, om särskilda skäl därtill äro, på begäran av kronan eller markägaren bestämmas att utgå med visst årligt belopp med rätt för kronan och den ersättningsberättigade att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.
Skada, som för markägare uppstår till följd av förordnande om bort- tagande eller ändring av befintlig anordning vid väg, skall ersättas av stats- medel. Sådan ersättning skall bestämmas att utgå på en gång.
Enahanda rätt till ersättning, som enligt vad nu är sagt gäller för mark- ägare, tillkomme jämväl innehavare av nyttjanderätt eller annan sådan särskild rätt till marken, som upplåtits innan förbudet eller förordnandet meddelades.
Vad i fråga om ersättning avtalats eller uppenbarligen förutsatts skola
gälla mellan kronan och sakägare skall gälla jämväl mot den, som efter förbudets eller förordnandets meddelande trätt i sakägarens ställe.
Vill någon göra anspråk på ersättning enligt denna paragraf, har han att göra framställning därom hos länsstyrelsen. Kan överenskommelse ej träffas, skall den, som gjort framställningen, genom stämning hänskjuta tvisten till ägodelningsrätten i den ort, där den av förbudet eller förordnandet berörda marken är belägen. Kronan stånde jämväl öppet att på sätt nu sagts få frågan prövad av ägodelningsrätten. Där ej rätten med hänsyn till omständigheterna finner skäligt annorlunda förordna, skall kronan vidkännas å ömse sidor upp- komna kostnader i målet. I övrigt skall om förfarandet i mål, som här avses, samt om talan mot däri meddelade beslut i tillämpliga delar gälla vad i lagen om delning av jord å landet finnes stadgat angående jorddelningsmål, som anhängiggöras genom stämning.
16 &.
Rätt att — _ _ _ — fastighetens väghållningsskyldighet.
Om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare, som fullgör väghållningsskyl- dighet för av honom innehavd fastighet, att för fastigheten påkalla förrätt— ning enligt detta kapitel skils i 65 &.
Väckes sålunda fråga, som i 6—14 %% avses, må härutinnan talan vid förrättningen städse föras av innehavare av nyttjande- eller servitutsrätt, i den mån frågan rörer hans rätt.
Har efter förrättningens början fastighet övergått till ny ägare eller inne— havare, vare han i lika mån som företrädaren bunden av vad denne medgivit eller godkänt.
45 a %.
Där genom upplåtelse enligt 9 eller 13 % eller till följd av förbud enligt 14 eller l4a & fastighet undergått sådan minskning i värde, att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för fordran, för vilken fastigheten svarade då marken togs i anspråk, skall ersättning som i nämnda paragrafer avses nedsättas hos länsstyrelsen; och gälle om fördelning och utbetalande av ned- satt belopp samt verkan därav i tillämpliga delar vad som är stadgat för det fall att enligt lagen om expropriation nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes.
Har förlust å fordran som i första stycket avses uppstått till följd av att nedsättning ej skett, njute fordringens innehavare av väghållaren ersättning för förlusten mot avskrivning å inteckningshandlingen.
48 5. För att övervaka byggande, underhåll och vinterväghållning av väg, som gjorts till föremål för vägdelning, skall, där någon av väglottshavarna det fordrar, anställas särskild ojävig tillsyningsman. Bliva väglottshavarna ej
ense om valet av tillsyningsman, skall sådan på anmälan utses av läns— styrelsen.
Länsstyrelsen bestämme ————— - skäligt prövas. Tillsyningsmannen entledigas ————— efter omständigheterna.
Vad ovan i första och tredje styckena stadgats om väglottshavare skall, där fastighets väghållningsskyldighet jämlikt 5 5 eller eljest på grund av nyltjanderättsavtal skall fullgöras av innehavaren, tillämpas såväl å denne som å fastighetens ägare.
49 %.
_Försummar väglottshavare att vederbörligen bygga eller underlialla sin väglott eller att fullgöra vinterväghållning dårå och bättrar han ej ofördröj- ligen efter tillsägelse, skall tillsyningsman, som i 48 % omförmäles, hälla syn genom två ojävige män, av vilka den ene skall vara nämndeman, ägo- delningsnämndeman eller god man vid lantmäteriförnättningar. Varder vid synen, till vilken den försumlige skall i god tid kallas, bristen vitsordad, upp- skatte synemännen i penningar kostnaden för dess botande. Därefter äge till— syningsmannen erhålla utmätning hos den försumlige för det uppskattade beloppet jämte synekostnaderna samt vare pliktig att,iden mån medel så- lunda för ändamålet tillhandahållits honom, ofördröjligen ombesörja ut- förande av det eftersatta arbetet. Nöjes ej väglettshavaren åt synen eller honom påförda synekostnader, instämme sitt klander till allmän underrätt i orten inom tre månader efter utmätningen eller vare sin talan kvitt.
Vad i ————— laggillt skick.
49a &.
L'ppföres byggnad eller vidtages annan åtgärd i strid mot förbud, som meddelats med stöd av 14 a % första stycket, äger länsstyrelsen vid vite före- lägga den felande att undanröja eller ändra det utförda. Överexekutor äger ock meddela handräckning till rättelse av vad olagligen skett. Ansökan om handräckning må göras av ägare eller innehavare av fastighet, som äger begagna vägen. Beträffande sådan handräckning gälla enahanda bestäm— melser som äro stadgade för det i 191 % utsökningslagen avsedda fallet.
Efterkommes ej förordnande, som länsstyrelsen med stöd av 14 a % första stycket meddelat om borttagande eller ändring av anordning vid väg, äger på begäran av länsstyrelsen utmätningsmannen föranstalta om att åtgärden vidtages.
Begär utmätningsman, att kostnad för handräckning, som fordrats av länsstyrelsen, skall förskjutas, må det ske av allmänna medel.
50 %. Har genom förrättning eller dom enligt detta kapitel bestämts, att arbete med vägs eller v—äglotts byggande. underhåll eller vinterväghållning skall
för två eller flera fastigheter utföras gemensamt, och äro ej fastigheterna i samme ägares, eller i fall som i 5 % tredje stycket avses, samme innehavares hand, skola fastigheterna utgöra en samfällighet för handhavandet av den gemensamma väghållningen och därmed förenade angelägenheter. Ej må dylik vägsamfällighet utöva verksamhet, som är främmande för dess sålunda angivna ändamål. Vad i 3 % stadgas angående väghållningens omfattning innebär dock icke hinder för samfällighet, som ombesörjer vinterväghållning, att i den utsträckning medlemmarna besluta vintertid verkställa sandning å vägarna.
För samfälligheten ————— å sammanträde. 58 %.
Menar medlem ————— annorlunda förordnar. Talan, som ————— sitt säte.
Dylik talan må, i fall då rösträtt å sammanträde för fastighet utövas av dess innehavare, föras ej mindre av denne än även av fastighetens ägare. Där fastighet upplåtits till nyttjande med villkor, att nyttjanderättshavaren skall fullgöra ägaren åvilande förpliktelser mot samfälligheten, äge jämväl nyttjanderättshavaren föra sådan talan, som nu nämnts.
63 %.
Uttaxering skall _____ för inbetalningen. Förmenar väghållningsskyldig eller sådan nyttjanderättshavare, som om- förmäles i 58 & tredje stycket, att den i längden verkställda uttaxeringen eller fördelningen ej är med lag överensstämmande, äge han genom stämning å styrelsen inom trettio dagar efter sammanträdet påfordra rättelse i den gjorda debiteringen. Talan, som nu nämnts, skall anhängiggöras hos allmän underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte. Uttaxerat belopp skall, ändå att klandertalan väckts, inbetalas å tid, som av styrelsen bestämts, vid även- tyr att, där ej rätten annorlunda förordnar, beloppet må utsökas i enahanda ordning som om betalningsskyldighet vore genom lagakraftägande dom ålagd.
Är fastighet, _ —— — _ — är sagt. '
65 %.
Inträda, sedan fråga om rättighet eller skyldighet, som i 6—14 %% avses, blivit genom förrättning eller dom avgjord, ändrade förhållanden, som på frågan i synnerlig mån inverka, äge envar sakägare påkalla frågans åter- upptagande vid ny förrättning. Såsom sakägare anses härvid, förutom ägare ock i 16 5 första stycket avsedd innehavare av fastighet, som saken rörer, jämväl nyttjanderättshavare, som i denna egenskap har att fullgöra väg- hållningsskyldighet för sådan fastighet.
70 &. Behörig länsstyrelse i frågor enligt detta kapitel är, där ej annat följer av vad i 14 a och 27 åå stadgats, länsstyrelsen i det län där vägen, varom fråga är, eller största delen därav är belägen. Över länsstyrelses — — —— —— — stadgade ordning.
3 kap. Vissa vägar inom områden med tätare bebyggelse
Allmänna bestämmeIser
71 %.
Beträffande område på landet eller i stad, inom vilket tätare bebyggelse uppkommit eller kan väntas inom nära förestående tid uppkomma, må läns- styrelsen förordna, att de fastigheter, som i sin helhet eller till någon del äro belägna inom området, skola utgöra en samfällighet (vägförening) med ändamål att ombesörja och bekosta väghållning i fråga om de vägar, vilka i den ordning nedan sägs förklarats skola anses såsom föreningens vägar, samt att handhava de i föreningen ingående fastigheternas gemensamma angelägenheter i övrigt rörande dessa vägar.
Finnes ino-m vägförenings område mark, som i byggnadsplan avsetts till annan allmän plats än väg, skall föreningens väghållning omfatta jämväl iordningställande och underhåll av dylik allmän plats. Vad i detta kapitel sägs om väg skall i tillämpliga delar gälla beträffande sådan allmän plats.
Ej må föreningen utöva verksamhet, som är främmande för dess nu an- givna ändamål. Vad i 3 % stadgas angående väghållningens omfattning inne- bär dock icke hinder för föreningen att i den utsträckning medlemmarna besluta ombesörja belysning och vintertid verkställa sandning å föreningens vägar.
72 %.
I vägförening skall icke ingå fastighet, vars inom föreningens område belägna del utgöres av allenast väg, gata, järnväg, spårväg eller kanal, såframt ej till sådan anläggning hörer inom området belägen byggnads-, lastage- eller upplags-plats eller dylikt samt länsstyrelsen fördenskull prövar fastigheten skola deltaga i föreningens väghållning.
73 %.
Till vägförenings vägar skola efter prövning, som nedan sägs, hänföras erforderliga vägar för utfart från området eller för samfärdseln mellan olika delar av detsamma; dock icke
1) väg, som ej kan anses lämplig för områdets ändamålsenliga ordnande och bebyggande, eller
2) väg, som är till nytta endast för en ringa del av området, eller
3) väg, som icke är av synnerlig vikt för området och ej kan anläggas eller upplåtas till begagnande för de i föreningen ingående fastigheterna utan märkligt men för fastighet, vartill vägmarken eller vägen hörer.
Vad ovan under ]) sagts utgöre icke hinder för att till föreningens vägar tills vidare hänföra väg, som är iståndsatt för begagnande och beräknas kunna under avsevärd tid vidmakthållavs utan att därigenom områdets ändamålsenliga ordnande och bebyggande försvåras.
74 5.
Vad rörande skyldighet att hålla väg eller rätt att begagna väg blivit genom förrättning, dom eller avtal bestämt utgöre icke hinder att hänföra vägen till föreningens vägar; och skall, där så sker, i stället för de äldre bestämmelserna tillämpas vad beträffande sådana vägar finnes i detta kapitel föreskrivet.
75 %.
Då slutligen avgjorts att väg skall byggas eller tagas i anspråk såsom väg- förenings väg, väge föreningen mot ersättning för markupplåtelse och annat intrång till sig lösa rätt att för ändamålet begagna vägmarken eller den befintliga vägen. Medför vägens anläggning eller övertagande till väghåll— ning jämväl nytta för den till ersättning berättigade, skall hänsyn därtill tagas vid ersättningens bestämmande. För föreningens rätt att begagna be- fintlig väg skall ej, med mindre särskilda skäl därtill äro, gäldas ersättning till fastighet, som ingår i föreningen. Att mark i vissa fall må tagas i anspråk utan ersättning, därom stadgas i byggnadslagen.
Skall väg byggas så, att den korsar eller eljest berör allmän väg, järnväg, spårväg, kanal eller flottled, äge vad i 41 % stadgats motsvarande tillämpning.
Tarvas för vägförening rätt, som i 13 & avses, skall under där stadgade villkor dylik rätt för föreningen upplåtas. Över väg, som hålles av väg- förening, må grind, led eller annan sådan anordning ej uppsättas utan till- stånd av länsstyrelsen.
Vad i fråga om ersättning enligt första eller tredje styckena avtalats eller uppenbarligen förutsatts skola gälla mellan föreningen och ägaren av fastig— het, varifrån upplåtelse sker, eller annan rättsägare med avseende å fastig- heten gälle jämväl mot den, som efter det marken togs i anspråk trätt i sådan rättsägares ställe.
76 %.
De i vägförening ingående fastigheterna skola, där ej nedan annorlunda stadgas, bidraga till föreningens utgifter i förhållande till fastigheternas senast fastställda taxeringsvärden; och äge i ty fall, om sådant värde ej åsatts fastighet, länsstyrelsen bestämma särskilt värde att, intill dess taxering skett, ligga till grund för beräkningen a'v fastighetens andelstal.
Skulle länsstyrelsen i visst fall finna att, med hänsyn till fastigheternas nytta av vägarna samt fastigheternas förmåga att bära kostnader för
| väghållningen, den i första stycket angivna allmänna grunden för delaktig- heten måste medföra mindre lämplig fördelning av väghållningsbördan än viss annan sådan grund, äge länsstyrelsen fastställa sistnämnda grund att tillämpas i stället för taxeringsvärdena. Vid bedömande av lämplighets- frågan skall iakttagas bland annat, att reglerna för delaktigheten skola vara av beskaffenhet att kunna utan avsevärd svårighet omedelbart tillämpas av Vägföreningen även under växlande förhållanden med avseende å fastighets- indelninge-n och bebyggelsen inom området.
Då särskilda omständigheter därtill föranleda, såsom att viss i föreningen * ingående fastighet till betydande del av ägovidden faller utom föreningens * område eller eljest drager jämförelsevis ringa nytta av den väghållning, | föreningen har att ombesörja, eller att den för fastighetens räkning å före— ningens vägar bedrivna trafiken i särskilt hög grad föranleder ökning av väghållningskostnaderna, må länsstyrelsen åsätta fastigheten visst lägre eller högre andelstal än vad som skulle följa av den allmänna grund för del- aktigheten, som i första stycket stadgas eller med stöd av bestämmelserna i andra stycket fastställts att gälla beträffande föreningen.
Verkställes inom området från fastighet avstyckning av ett flertal lägen- l heter till försäljning, må länsstyrelse-n efter ty skäligt prövas förordna att denna fastighet så ock annan i föreningen ingående fastighet, som har samme ägare, skola i fråga om kostnaderna för byggande av viss eller vissa av föreningens vägar deltaga efter visst högre andelstal än det, som för sagda fastighets eller fastigheters delaktighet i övrigt är gällande. I fall, som i detta stycke avses, må länsstyrelsen föreskriva att i vägbyggnadskostnad skall inräknas jämväl ersättning enligt 75 % första stycket.
77 %.
Rätt att begagna vägfövrenings väg, som föreningen anlagt eller övertagit till väghållning, tillkomme förutom envar av föreningens medlemmar jäm- , väl annan fastighet, för vilken vägen är till nytta; men åligge det denna j fastighet att årligen till föreningen erlägga avgift för vägens hegagnande för ; fastighetens räkning, och må rättigheten icke under något år tagas i bruk, innan avgiften för samma år blivit gulden.
Om förrättning och dess prövning :" länsstyrelsen
78 %. Finner länsstyrelsen anledning till antagande att förhållandena å viss ort & påkalla bildande av vägförening, skall frågan företagas till handläggning vid förrättning i den ordning nedan förmäles. Till förrättningsman skall länsstyrelsen förordna sådan person, lantmä- tare eller annan, som finnes äga erforderlig kunskap och erfarenhet samt jämväl i övrigt vara till uppdraget lämplig.
kan vid förrättning förväntas uppkomma fråga, för vars avgörande fordras särskild fackkunskap, som förrättningsmannen ej besitter, äge läns- styrelsen förordna sakkunnig person att biträda förrättningsmannen.
79 %.
Förrättningsman och sakkunnigt biträde äga för uppdraget njuta er- sättning med belopp som, där ej annorlunda är särskilt stadgat, bestämmes av länsstyrelsen efter ty prövas skäligt.
Ersättning, som nu sagts, så ock annan av förrättningen föranledd kostnad skall gäldas av Vägföreningen eller, om vägförening ej kommer till stånd, med statsmedel. Där viss kostnad föranletts uteslutande av viss sakägares yrkande eller bestridande. må dock, 0111 så prövas skäligt, sakägaren för- pliktas gälda sagda kostnad.
80 %.
Förrättningsmannen skall så skyndsamt som möjligt börja förrättningen samt. utan onödigt dröjsmål fortsätta och avsluta densamma.
Innan sammanträde under förrättningen hålles, skall förrättningsmannen verkställa förberedande utredning. Det åligger förrättningsmannen att i den utsträckning, som kan anses erforderlig, samråda med Vägförvaltningen i länet samt med övriga myndigheter, lokala organ och sammanslutningar, vilka hava ett väsentligt intresse av sättet för vägfrågornas lösande.
81 5. Angående kungörande av sammanträde skall vad i 25 % är stadgat äga motsvarande tillämpning. Byggnadsnämnden i kommun, inom vilken fastighet, som beröres av ; förrättningen, är belägen, skall erhålla särskild kallelse att genom ombud ' närvara vid sammanträdet.
Därest fastighet, som står under allmän myndighets vård eller inseende, ingår eller skall ingå i Vägföreningen, til'lställe förrättningsmannen den myndighet särskild underrättelse om sammanträdet.
Uppskjutes förrättning från ett sammanträde till annat och har vid det förra tid och plats för sakens vidare handläggning icke tillkännagivits och ej heller överenskommelse träffats om sättet för kungörande av det nya sammanträdet, skall förrättningsmannen därtill i god tid kalla samtliga sakägare ävensom byggnadsnämnden och om sammanträdet underrätta myndighet, som i tredje stycket sägs, eller av myndigheten utsett allmänt ombud. Skall någon, som varken kallats eller inställt sig till något föregående sammanträde under förrättningen, inkallas såsom sakägare, har förrättnings- mannen att tillställa honom skriftlig kallelse minst fjorton dagar i förväg.
Sedan kungörelser och kallelser ägt rum i nu stadgad ordning, gånge förrättningen för sig utan hinder av enskild sakägares eller annan veder-
börandes utevaro. Utebliver förrättningsmannen från lagligen pålyst sam- manträde, skola bestämmelserna i 29 % första stycket äga motsvarande tillämpning.
82 %.
Vid första sammanträdet under förrättningen uppläse förrättningsmannen sitt förordnande samt efterhöre, huruvida hinder för förrättningens fort- sättande möter.
Angående protokoll vid förrättningen skall vad i 31 % är stadgat äga motsvarande tillämpning.
l'örrättningsman och sakkunnigt biträde vare berättigade att erhålla till- träde till fastigheter och byggnader samt att därvid övergå ägor och an- bringa märken eller signaler i vad det finnes erforderligt för uppdragets fullgörande, varvid skall iakttagas att skada å egendom såvitt möjligt und- vikes.
83 %.
Förrättningsmannen skall tillse, att vid förrättningen förebringas sadan utredning angående bebyggelsen och förhållandena i övrigt inom det område. förrättningen avser, att på grund därav kan bedömas, huruvida vägförening bör bildas för ombesörjande av väghållningen inom sagda område eller någon del därav.
Finnes vägförening böra komma till stånd, skall särskilt utredas: huru föreningens område bör avgränsas; huruvida i föreningen bör ingå sådan byggnad eller industriell anläggning, som avses i 1 5 andra stycket, eller sådan fastighet, som sägs i 72 %;
vilka vägar som böra omfattas av föreningens väghållning; huru dessa vägar böra byggas till läge, sträckning, bredd, byggnadssätt och beskaffenhet i övrigt;
huruvida anledning förekommer att i enlighet med stadgandena i 76 % fastställa annan grund än taxeringsvärdena att gälla vid fördelning av väg- hållningsbördan eller att bestämma särskilt andelstal för viss fastighet;
vilka föreskrifter som med hänsyn till samfärdselns behov och trafik— säkerheten böra gälla rörande vägarnas beskaffenhet den tid mark är har och vintertiden;
i vad män och på vilka villkor det bör vara medgivet att hålla grind eller led över väg;
huruvida för ändamålsenliga fullgörandet av väghållningsskyldigheten er- fordras rätt, som i 13 å omförmäles, samt, därest sådan rätt finnes böra upplåtas, på vilket eller vilka ställen, i vilken omfattning och på vad sätt rättigheten bör få utövas ävensom huruvida sand-, grus-, jord- eller sten- täkt, som anses böra upplåtas, må för enahanda ändamål nyttjas av ägaren eller eljest av annan än föreningen.
Sedan vid förrättningen tillfälle beretts sakägarna att yttra sig samt er— forderlig utredning verkställts, skall förrättningsmannen avgiva skriftligt utlåtande, vari ska-ll angivas, huruvida Wägförening enligt förrättningsman- nens mening bör komma till stånd, samt framläggas förslag beträffande övriga i 83 % omförmälda frågor. I utlåtandet skall tillika angivas, huru kostnaderna för förrättningen jämlikt 79 å andra stycket böra bestridas.
Utlåtandet skall innehålla uppgift om vad den, som vill framställa erinran » mot förrättningsmannens förslag, har att iakttaga, och om äventyret, där sådant försummas.
F öreslås bildande av vägförening, skall å karta utmärkas, vilket område föreningen bör omfatta samt vilka vägar som böra vara föreningens. Vid utlåtandet skola i ty fall fogas dels förteckning över vägarna med uppgift om de fastigheter, å vilka vägarna äro belägna eller skola anläggas, dels ock för- teckning över fastigheterna inom föreningens område med uppgift för varje fastighet om ägarens namn och hemvist jämte förslag till andelstal. För- teckningarna skola innehålla erforderliga hänvisningar till kartan.
85 &.
Utlåtandet skall framläggas för sakägarna å tid och plats som vid sam- manträde bestämts samt skall därefter å sådan plats vara utställt för granskning under den tid, minst en månad, som bestämts vid sammanträdet. Vid utlåtandet skola fogas avskrifter av de i 84 & tredje stycket omförmälda förteckningarna och av förrättningsprotokollet ävensom kopia av förrätt- ningskartan. Kungörelse om att utlåtandet framlagts samt om tiden och platsen, där det finnes tillgängligt, skall uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där de av förrättningen berörda fastigheterna äro belägna, och införas i tidning inom orten, varjämte underrättelse skall lämnas vederbörande byggnadsnämnd och vägförvaltning. _ Sedan utlåtandet framlagts, skall förrättningsmannen så snart ske kan till länsstyrelsen översända samtliga till förrättningen hörande handlingar jämte det antal avskrifter av utlåtandet med därvid fogade förteckningar och kopior av förrättningskartan, som erfordras för det i 89 % angivna ändamålet.
86 %.
Sakägare, som ej nöjes åt förrättningsmannens utlåtande, äge däremot framställa erinringar hos länsstyrelsen. Erinran skall, skriftligen avfattad, vara inkomJnen till länsstyrelsen före utgången av den tid, under vilken utlåtandet jämlikt 85 5 skall vara utställt till granskning.
87 %.
Förråttningen skall, ändå att erinran ej framställts, granskas och prövas av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen har att, innan ärendet avgöres, föranstalta om den ytter- ligare utredning, som må anses erforderlig. Finnes sådan utredning icke lämpligen böra äga rum hos länsstyrelsen, må ärendet återförvisas till för- * rättningsmannen.
F inner länsstyrelsen skäl till ändring i förrättningsmannens utlåtande och sker ej återförvisning enligt andra stycket, skall ändringsförslag, skriftligen upprättat, utställas till granskning å den plats, där utlåtandet varit utställt, och har länsstyrelsen att bestämma tid, inom vilken sakägare må till läns- styrelsen inkomma med erinringar mot förslaget. Utställandet skall kun- göras på sätt i 85 % sägs, och skall i kungörelsen intagas underrättelse om den tid, under vilken erinringar må avgivas samt om det äventyr, som jämlikt 88 % är förbundet med underlåtenhet att avgiva erinran.
Åtgärd, för vars vidtagande erfordras offentlig myndighets tillstånd, må ej av länsstyrelsen beslutas, med mindre sådant tillstånd inhämtats.
88 &. Klagan över länsstyrelsens beslut må föras allenast av sakägare som hos länsstyrelsen framställt yrkande, vilket helt eller delvis lämnats utan bifall. Över beslut, varigenom länsstyrelsen förordnat förrättningsman eller sak- kunnigt biträde åt denne, må ej klagas. Ej heller må talan fullföljas mot beslut, varigenom förrättningen återförvisats till förrättningsmannen.
89 &.
Då beslut om bildande av vägförening vunnit laga kraft samt förrätt- ningskartan i erforderlig mån kompletterats, skola kopior av kartan samt av- skrifter av förrättningsutlåtandet med bifogade förteckningar och beslutet överlämnas till Vägföreningen ävensom till länets lantmäterikontor eller, där området är beläget inom stad eller samhälle, för vilket byggnadslagens bestämmelser angående stad äga tillämpning, till stadens eller samhällets byggnadsnämnd. Rörer ärendet såväl område av egentliga landsbygden som ock stad eller samhälle, som nu nämnts, skola kartkopior och avskrifter av handlingarna tillställas såväl lantmäterikontoret som byggnadsnämnden.
90 5.
Fråga, som avgjorts enligt bestämmelserna i 78—89 55, må, där sådant påkallas av ändrade förhållanden, upptagas till förnyad prövning i enahanda ordning. Uppkommer behov av bestämmelse i fråga, som icke tidigare varit föremål för prövning, vare lag samma.
Där vid handläggning av fråga som avses i första stycket kallelse skall tillställas ägare eller innehavare av fastighet, vilken ingår i vägförening, må kallelsen översändas till föreningens styrelse, som har att därom oför— dröjligen underrätta medlemmarna.
Ärende av mindre omfattning må av länsstyrelsen företagas till avgörande utan att förrättning föregått. Innan beslut meddelas, skall länsstyrelsen föranstalta om den utredning, som finnes erforderlig, samt bereda envar, vars särskilda rätt är i fråga, ävensom Vägföreningen tillfälle att yttra sig i ärendet. För utredningen äger länsstyrelsen anlita sakkunnigt biträde, och gälle om ersättning till denne vad i 79 & sägs.
Om behandlingen av ersättningsirågor m.m.
91 5.
Kan överenskommelse ej träffas om ersättning i anledning av sådan upp— låtelse av vågmark, väg eller särskild rättighet, som avses i 75 5, skall väg- föreningen genom stämning hänskjuta tvisten till domstols prövning.
Målet anhängiggöres vid ägodelningsrätten i den ort, där vägen eller största delen av densamma är belägen. Rörande förfarandet i målet samt talan mot däri meddelade beslut gälle i tillämpliga delar vad om jorddel- ningsmål, som genom stämning anhängiggjorts, finnes stadgat.
Den, som fordrar ersättning, stånde jämväl öppet att få frågan prövad enligt vad nu sagts, såframt ej fråga är om ersättning för mark eller intrång genom väg samt föreningen åtnjuter anstånd, som i 93 % omförmäles, med vägens byggande eller övertagande till väghållning enligt beslut, som med- delats innan ersättningskravet genom stämning väckes.
Vägföreningen vare pliktig vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet, där ej rätten med hänsyn till omständigheterna finner skäligt annor- lunda förordna.
På begäran av Vägföreningen bestämme ägodelningsråtten, så snart ske kan efter det målet d'är anhängiggjorts, ett belopp, som föreningen må nedsätta till säkerhet för fullgörande av sin skyldighet att gälda ersättning enligt första stycket.
Sedan föreningen hos länsstyrelsen nedsatt det sålunda bestämda beloppet, äge föreningen utan hinder av att ersättningsfrågan icke blivit slutligen avgjord taga vägmarken, vägen eller rättigheten i anspråk för avsett ändamål.
Uppstår tvist om sådan ersättning för rätt att begagna väg, som avses i 77 &, må tvisten efter stämning hänskjutas till ägodelningsrättens avgörande, och gälle därom vad i andra stycket sägs. I enahanda ordning må frågan upptagas till förnyad prövning, där ändrade förhållanden inträffat, som i synnerlig mån inverka på frågan.
92 5.
Vad i 45a % sägs om nedsättande hos länsstyrelsen av ersättning, som där avses, och om påföljden då nedsättning ej skett skall äga motsvarande till- lämpning i fråga om sådan ersättning för vägmark, väg eller särskild rättig- het, varom förmäles i 75 &.
Har ersättning, som i 75 & avses, till följd av överenskommelse mellan Vägföreningen och fastighetens ägare eller av annan anledning ej blivit prövad vid domstol, vare innehavare av fordran, för vilken fastigheten häf- tade då marken eller rättigheten togs i anspråk, om han lider förlust däri- genom att ersättningen blivit för lågt beräknad, berättigad att av föreningen erhålla gottgörelse för förlusten mot avskrivning å inteckningshandlingen.
Om verkställighet m.m.
93 &.
Underlåter vägförening att vederbörligen bygga eller underhålla någon av föreningens vägar eller att fullgöra vinterväghållning dårå, må länsstyrel- sen, där densamma finner det med hänsyn till ortsförhällandena påkallat, så ock på begäran av ägare eller innehavare av fastighet, som icke ingår i föreningen men förvärvat rätt att begagna vägen, förelägga föreningen viss tid, inom vilken erforderliga åtgärder skola hava företagits vid äventyr, att åtgärderna varda verkställda genom länsstyrelsens försorg på föreningens bekostnad.
Där i fall, som i första stycket avses, på föreningen ankommande åtgärd, varav rätten att tillträda vägmarken eller vägen är beroende, icke vidtagits av föreningen, må länsstyrelsen förelägga densamma viss tid härför samt, om den tid försittes, förordna lämplig person att såsom syssloman för före- ningen vidtaga nämnda åtgärd och hos föreningsmedlemmarna uttaga hår— för erforderliga bidrag. Syssloman njute av föreningen arvode, som bestäm- mes av länsstyrelsen.
På framställning av Vägföreningen äge länsstyrelsen medgiva föreningen anstånd tills vidare eller under viss tid med vägs byggande eller övertagande till väghållning. Beviljat anstånd må länsstyrelsen återkalla närhelst skäl därtill äro.
Om vägförenings organisation och förvaltning
93a &.
För vägförening skola antagas stadgar och skall finnas styrelse. Före- ningens beslutanderätt utövas av medlemmarna å sammanträde.
Stadgar för vägförening skola angiva dess benämning, vilken skall inne- hålla ordet vägförening, föreningens ändamål under hänvisning till de beträf- fande föreningen meddelade beslut, den ort, där styrelsen skall hava sitt säte, huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet, huru revision av styrelsens förvaltning skall ske, tiden för räkenskapsavslut- ning, huru ofta ordinarie föreningssammanträde skall hållas, sätt och tid för kallelse till sammanträde och sättet för andra meddelandens över- bringande till delägarna ävensom vad i övrigt kan finnas nödigt.
Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, som strider mot denna eller annan lags föreskrifter eller som kan anses äventyra sådan delägares rätt, för vilken skyldighet att ingå i föreningen framdeles kan inträda.
Stadgarna och beslut om ändring däri skola för att bliva gällande granskas och fastställas av länsstyrelsen.
Föreningens styrelse skall bestå av tre eller fem ledamöter, vilka skola vara här i riket bosatta. Styrelsen skall hava sitt säte inom den kommun, där området i sin helhet eller till största delen är beläget. En av styrelsens ledamöter utses av länsstyrelsen och må av föreningen åtnjuta arvode med belopp, som, där överenskommelse ej kan träffas, bestämmes av läns- styrelsen; de övriga väljas av föreningen.
Där vid förrättning, som omförmäles i 78—85 55, förrättningsmannen finner att vägförening bör komma till stånd, skall han söka förmå sak- ägarna att ena sig om antagande av stadgar och utseende av ledamöter i styrelsen samt skall för sakägarna framlägga förslag till stadgar. Finnes, då beslut om bildande av vägförening vinner laga kraft, att medlemmarna av föreningen ej enat sig om antagande av stadgar och utseende av leda- möter i styrelsen, meddele länsstyrelsen nödiga föreskrifter att gälla såsom stadgar intill dess bristen avhjälpts samt förordne den av länsstyrelsen ut- sedde ledamoten av styrelsen att mot arvode, som länsstyrelsen bestämmer, såsom sysslomän förvalta föreningens angelägenheter och företräda före- ningen på sätt om styrelse finnes nedan stadgat. Sysslomannen åligge att ofördröjligen utlysa sammanträde med föreningens medlemmar för an— tagande av stadgar och val av ledamöter i styrelsen.
Ä föreningssammanträde må rösträtt för fastighet, som ingår i föreningen, utövas av den, som enligt 5 5 har att svara för fullgörande av fastighetens bidragsskyldighet, efter det andelstal, som efter ty i 76 % sägs skall vara bestämmande för fastighetens delaktighet i väghållningsskyldigheten.
Beträffande styrelse och föreningssammanträde skola i övrigt stadgandena i 52, 54, 55, 56 och 57 55 äga motsvarande tillämpning, därvid skall iakt- tagas att styrelseledamot, utsedd av länsstyrelsen, endast av densamma må skiljas från sitt uppdrag.
Menar medlem av vägförening, att beslut, som fattats å sammanträde, icke i behörig ordning tillkommit eller eljest strider mot lag eller författning eller mot stadgarna eller kränker han-s rätt såsom medlem av föreningen, äge han hos länsstyrelsen föra talan mot beslutet genom besvär, som jämte det överklagade beslutet skola vara dit inkomna inom trettio dagar från beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan mot beslutet förlorad. Ändå att talan föres mot beslutet, gånge det i verkställighet, där ej läns- styrelsen annorlunda förordnar. Talan, som nu nämnts, mä i fall, då röst- nätt å sammanträde för fastighet utövas av dess innehavare, föras ej mindre av denne än även av fastighetens ägare. Där fastighet eljest upplåtits till
nyttjande med villkor att nyttjanderättshavaren skall fullgöra ägaren åvilande förpliktelser mot föreningen, äge jämväl nytt janderättshavaren föra sådan talan, som nu nämnts.
93 b &.
Vägförenings medelsbehov skall, där det icke fylles genom andra in- komster, täckas genom uttaxering å föreningens medlemmar av bidrag i penningar.
Beträffande uttaxering skall vad i 63 % första stycket finnes stadgat äga motsvarande tillämpning. Förmenar medlem av Vägföreningen eller nytt- janderättshavare, som omförmäles i 93 a & sista stycket, att verkställd ut- taxering eller fördelning å medlemmarna av uttaxerat belopp ej är med lag överensstämmande, äge han hos länsstyrelsen söka rättelse i den gjorda debiteringen genom besvär, som jämte styrkt avskrift av debiteringslängden skola vara dit inkomna inom trettio dagar efter det sammanträde, å vilket längden varit framlagd för granskning. Ändå att besvär sålunda anförts, skall å tid, som av föreningens styrelse bestämts, uttaxerat bidrag inbetalas, vid äventyr att, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, beloppet må utsökas i enahanda ordning som om betalningsskyldighet vore genom laga- kraftägande dom ålagd.
93 c &. För vägförenings förbindelser svare de i föreningen ingående fastig- heterna efter de andelstal, som äro gällande i fråga om väghållningsskyldig- heten. Uppkommer brist hos någon av de ansvariga fastigheterna, vare bristen fördelad mellan de övriga av dem efter nyssnämnda benäkningsgrund.
Betalningsansvar, som enligt vad nu sagts åvilar fastighet, må göras gällande endast av Vägföreningen, och har förty fordringsägaren att för be- talning söka denna.
Är gälden klar och förfallen, skall styrelsen vid äventyr, som i 62 % sägs. utan dröjsmål uttaxera och indriva bidrag, som erfordras för betalnings- skyldighetens fullgörande. För täckning av gäld, som under visst är upp- kommit annorledes än genom. sådan upplåning av medel, varom i 9'3f & förmäles, har styrelsen att, om gälden ej genast infrias, av inkomsterna under året avsätta det belopp, som kan "beräknas ätgå till gäldens betalning. Sålunda avsatta medel må ej användas eller tagas i mät för annat ändamål.
Har länsstyrelsen förordnat, att föreningen skall upplösas, vare lag som i 64 g” sägs.
93 d %.
För varje år skall vägförening upprätta utgifts- och inkomststat. För- slag därtill skall av styrelsen uppgöras och framläggas för granskning och fastställelse å fö-reningssammantnäde.
Där, med stöd av vad i 76 % fjärde stycket sägs, bestämts att särskilda
andelstal skola gälla i fråga om vissa utgifter, äge vad i 61 å andra stycket är föreskrivet motsvarande tillämpning.
93 e %.
Vägförenings medlemmar skola årligen, var efter sitt andelstal, tillskjuta nödigt förlag samt, om förlaget ej förslår till täckande av årets utgifter, fylla bristen.
93f %.
Där vågförenings utgifter för vägbyggnad, för gäldande av ersättning enligt 75 5 eller för annat ändamål, som ej är att hänföra endast till väg- underhållet, vinterväghållningen eller förvaltningen under året, beräknas bliva så betydande att de skäligen böra fördelas å flera år, må föreningen efter länsstyrelsens medgivande för täckning av viss del av dessa utgifter upptaga lån att återgäldas genom årliga amorteringar under flera, högst tio, år enligt viss av länsstyrelsen godkänd plan.
Om talan mot länsstyrelses beslut 93 g &.
Länsstyrelsens beslut i ärende, som avses i detta kapitel, meddelas efter anslag. Envar sakägare, som äger föra talan mot beslutet, skall, därest han är känd och inom riket boende, underrättas om beslutet, om vad den som vill klaga har att iakttaga och om äventyret, där det försummas. Skall sådan underrättelse delgivas ett flertal medlemmar av vägförening, må den tillställas föreningens styrelse, som har att ofördröjligen befordra densamma till medlemmarna.
Den som är missnöjd med länsstyrelsens beslut äger, om han enligt vad i 88 % sägs må föra talan mot beslutet, att vid äventyr av talans förlust inom en månad från den dag, då beslutet meddelades, däröver anföra besvär hos Konungen, dock att menighet äger åtnjuta femton dagar längre besvärstid än nu sagts.
Denna lag träder i kraft den , dock att, där läns- styrelse före nämnda dag meddelat beslut om bildande av vägförening, ärendet skall prövas och handläggas enligt hittills gällande bestämmelser.
Förslag till kungörelse om ändring av kungörelsen den 3 december 1943 (nr 800) angående statsbidrag till enskild väghållning
Härigenom förordnas, att 1—3 åå kungörelsen den 3 december 1943 angående statsbidrag till enskild väghållning skola erhålla nedan angivna ändrade lydelse samt att efter 13 å i nämnda förordning skall inflyta dels
såsom rubrik Ordet Grindförbndsbidrag, dels ock efter nämnda rubrik en ny paragraf, benämnd 13 a &, av nedan angiven lydelse.
1 %.
I enlighet med här nedan meddelade bestämmelser lämnas, i mån av tillgång å därtill anslagna medel, statsbidrag dels till byggande av enskilda vägar (byggnadSbidrag), dels oclc till vägunderhåll och vinterväghållning å enskilda vägar (Hilderhållsbidrag). Under nedan angivna särskilda förut- sättningar länmas därjämte i mån av tillgång på b-idragsmedel statsbidrag till genomförande av förbud mot hållande av grind eller led å enskild väg (grindförbudsbidrag) _
Med väg — _ _ _ _ väg anses. Såsom väghållare . ————— i väghållningen. Statsbidrag må __ _ _ _ _ stadsplan fastställts. 2 %. 1 mom. Byggnadsbidrag må ————— av länsstyrelsen- Då synnerliga _ __ __ _ _ för företaget. 1 kostnaden _ _ __ _ _ för företaget. Statsbidrag till —— _ _ _ stadsplanens genomförande. Byggnadshidrag må _____ av länsstyrelsen. 2 mom. Underhållsbidrag kan _____ synnerligen betungande. Underhållsbidrag beviljas _____ uppskattade kostnaden. Underhållsbidrag till _____ enligt stadsplanen. Där det — —— _— —— _ dylikt arbete.
3 mom. Grindförbudsbidrag må utgå beträffande väg, för vilken byggnads- bidrag eller underhållsbidrag beviljats, där vägen i större omfattning befares av andra än väghållarna och ett förbud mot hållande av grind eller led finnes medföra väsentlig förbättring av trafikförhxållandena å vägen. Bidrag be- viljas av liänSStYrelsen att utgå med högst sextio procent av den vid för- rättning enligt 2 kap. lagen om enskilda vägar fastställda kostnaden för förbudets genomförande, inberäknat kostnaderna för förrättningen.
3 5. 1 mom. Ansökning om _ _ _ _ — för ansökningen. 2 mom. Ansökning om _____ i ärendet. Avser ansökning —- _ _ _ _ jämte kostnadsförslag.
3 mom. Ansökning om grindförbudsbidrag skall göras hos länsstyrelsen inom sex månader sedan den förrättning eller dom, varigenom förbudet med- delats, vunnit laga kraft. Ansökningen skall innehålla eller vara åtföljd av uppgifter i de hänseenden, som. angivas i 2 mom. första stycket, varjämte Vid ansökningen Sko-la fogas handlingarna rörande den förrättning enligt lagen om enskilda vägar, vid vilken förbudsfrågan prövats, och, där saken avgjorts av domstol, dess däröver meddelade dom, ävensom lagakraftbevis.
4 mom. Där fråga är om statsbidrag till väg inom område, för yilket stadsplan fastställts, skall länsstyrelsen, innan den fattar beslut om bidrag, inhämta yttrande i ärendet av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; och åligger det länsstyrelsen att, där länsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äro av olika meningar i bidragsfrågan, med överlämnande av handlingarna i ärendet underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning.
Grindförbudsbidrag 13 a &.
Då grindförbudshidrag beviljats, skall länsstyrelsen med väghållarna eller, om för företaget finnes särskild styrelse, med denna sluta kontrakt, upptagande förpliktelse för väghållama att i vad på dem ankommer med- verka till att det med bidraget avsedda förbudet behörigen iakttages-
Beviljat bidrag skall utbetalas, sedan kontrakt, som i första stycket sägs, vederbörligen slutits och grind eller led, som ej må bibehållas, blivit bort- tagen.
Äsidosätta väghållarna sina enligt första stycket åtagna förpliktEISer, äro de skyldiga att i enlighet med länsstyrelsens prövning återbetala erhållet statsbidrag eller del därav jämte fem procent årlig ränta från dagen för bidragets utbetalande.
Denna kungörelse träder i kraft den
En allmän reglering i lag av de spörs- mål, som sammanhänga med enskild väghållning, skedde första gången ge- nom lagen den 5 juli 1907 om enskilda vägar på landet. Denna lag ersattes se- dermera av lagen den 29 juni 1926 om enskilda vägar, vilken i sin tur avlöstes av lagen den 3 september 1939 i samma ämne. Sistberörda lag är alltjämt gäl- lande med vissa ändringar, tillkomna genom lagar den 16 maj 1947 (nr 183), den 30 juni 1947 (nr 387) och den 15 maj 1952 (nr 234).
De grundläggande principerna för lag- stiftningen kvarstå i stort sett oföränd- rade från 1907 års lag. Den väsentli- gaste ändringen i lagstiftningens huvud- grunder, som sedan dess ägt rum, skedde genom tillkomsten av 1939 års lag och innebar, att särskilda bestämmelser med- delades med avseende å enskilda vägar i vissa tättbebyggda orter.
1939 års lag om enskilda vägar upp- tog i sin ursprungliga lydelse tre ka- pitel. 1 kap. (1—5 åå) innehåller vissa begreppsbestämningar och stad- ganden av allmän innebörd. 2 kap. (6— 70 gå)-behandlar enskilda vägar i allmän- het. De särskilda bestämmelserna om vissa vägar inom områden med tätare bebyggelse följa därefter i 3 kap. (71— 93 åå). Genom lagen den 15 maj 1952 har härjämte till lagen om enskilda vä- gar fogats ett fjärde kapitel (94—99 åå), upptagande vissa speciella föreskrifter rörande skogsvägar.
andra
Huvuddragen av gällande bestämmelser om enskilda vägar
A. Lagen om enskilda vägar
1939 års lag är tillämplig :i såväl stad som landsbygd men äger i allmänhet ej tillämpning å område, för vilket stads— plan fastställts. Fastställelse av stads- plan medför dock icke i och för sig, att tidigare avgöranden rörande väg- hållningen annulleras, utan härför ford— ras uttryckligt beslut. Under lagen in- begripes icke blott farväg utan även gångväg (1 å).
Till väg hänföras själva vägbanan och de områden därinvid, som stadigvarande tarvas för vägbanans bestånd och un- derhåll, såsom slänt, bankett, dike och upplagsplats. Till vägen räknas även trumma, skyddsvärn, vägmärke och an- nan för vägens bestånd eller brukande utförd anordning. Såsom väg anses bro och färja med färjläge (2 5). —— Väg— hållning omfattar byggande av väg (in- klusive omläggning och förbättring av befintlig väg), vägunderhåll (vartill hän- föras alla åtgärder för vägens vidmakt- hållande i ett tillfredsställande skick) samt vinterväghållning (omfattande åt- gärder för att hålla vägbanan till' er- forderlig bredd fri från snö och is, ut- märkande av vägbanan, där så tarvas, så ock åtgärder för vägbanans förbättrande genom påskottning av snö, där å kortare sträckor till följd av ojämn snösamling uppstått menföre, som med hänsyn till trafikens art och omfattning är till av- sevärd olägenhet; 3 5).
Väghällningsskyldigheten är i re- gel knuten till viss fastighet och skall
fullgöras av fastighetens ägare eller i några fall av dess innehavare (1 och 5 åå).
Bland bestämmelserna om enskilda vä- gar 1' allmänhet (2 kap.) märkas främst reglerna om skyldighet att upplåta mark till väg och att deltaga i företag för en- skild väghållning. Envar fastighetsägare är pliktig att mot ersättning upplåta mark till begagnande såsom väg för an— nan faslighet, om vägen är av synnerlig vikt för dennas ändamålsenliga bru- kande och ej länder till märkligt men för den fastighet, över vilken vägen skall framgå (6 och 9 åå). Under liknande villkor föreligger skyldighet att upplåta befintlig väg till *begagnande för annan fastighet (7 och 9 åå). Ägare av fastig- het kan även förpliktas tåla, att å fastig- heten tages sand, grus, jord eller sten till väg, att vid vägen växande träd eller buskar borthuggas eller kvistas eller att snöskärm uppsättes å fastigheten (13 å), varjämte förbud i vissa fall kan med- delas mot bibehållande eller uppsättande av grind eller led å vägen (14 å). Fas- tighetsägaren är även i dessa fall berätti- gad till ersättning av väghållaren. Om väg. som någon vill bygga för sin fas- tighet, kommer att bli av synnerlig vikt även för brukandet av annan fastighet, är den sistnämnda fastighetens ägare pliktig att deltaga i byggandet. Även väg- underhåll och vinterväghållning utgör ett gemensamt åliggande för ägarna av de fastigheter, som ha nytta av vägen den tid marken är har resp. vintertiden (10 5). Arbetet med vägbyggnad, väg- underhåll och vinterväghållning skall utföras antingen gemensamt ell-er efter vägdelning (12 å). Väghållningsbördan skall, då flera väghållningsskyldiga fin- nas, fördelas mellan dem med hänsyn till den omfattning, vari de beräknas komma att begagna vägen, dock att ej å någon fastighet må läggas större andel
än som svarar mot dess nytta av vägen (11 å).
Där två eller flera fastigheter förplik- tats till väghållning, som skall utföras enligt gem-ensamhetssystemet, utgöra fas- tigheterna en sammanslutning, benämnd vägsamfdllighet. För vägsamfällighet skola antagas stadgar, som granskas och fastställas av länsstyrelsen, och utses styrelse (50 å). Väghållningsskyldigheten tar formen av en förpliktelse att bidraga till samfällighetens utgifter, och bidrags- plikten regleras genom andelstal, som åsatts fastigheterna med tillämpning av grunderna för väghållningsbördans för- delning (33 å). Samfällighetens styrelse är pliktig att hos de väghållningsskyldiga uttaxera och indriva de bidrag, som er- fordras (62 å). De bidrag i penningar, som de väghållningspliktiga fastig— heterna sålunda ha att utgiva, utgå med förmånsrätt före all i fastigheterna in- tecknad gäld (lag den 3 september 1939 om förmånsrätt för vissa fordringar en- ligt lagen om enskilda vägar). Vägsam- fällighet får icke utöva verksamhet, som är främmande för dess ändamål att handhava den gemensamma väghåll- ningen och därmed förenade angelägen- heter (50 å).
Eventuella tvistigheter angående väg- hållningsskyldighelen upptagas och prö- vas vid särskild förrättning. Förrätt- ningsmannen, vilken förordnas av läns- styrelsen, kan biträdas av gode män. ltätt att påkalla förrättning tillkommer den, som äger föra talan för fastighet, vilken saken förmenas angå. Även frågor om ersättning för upplåtelse av mark eller annat intrång upptagas i förekom- mande fall till prövning vid förrättningen (15—20 åå). Förrättningen avslutas med att förrättningsmannen och gode männen, där sådana anlitats, framlägga ett ut- låtande rörande de frågor, förrättningen avsett (35 å). Sakägare, som är miss-
nöjd med utlåtandet, äger föra talan ge- nom besvär hos ägodelningsrätten (37 å). Föres ej tal-an mot förrättningen, går utlåtandet i verkställighet såsom lagakraftägande dom (40 5).
De regler, som i 3 kap. enskilda väg- lagen givits för vissa vägar inom områden med tätare bebyggelse, gå i stort sett ut på att väghållningen samt iordningsstäl- landet och underhållet av vissa allmänna platser inom område, där sådan bebyg- gelse uppkommit eller kan förväntas inom nära förestående tid uppkomma, kunna uppdragas åt en samfällighet av särskilt slag, i lagen kallad vägförening. Avgörandet, huruvida så skall ske, lig- ger i länsstyrelsens hand. Bestämmel- serna om vägföreningar skilja sig i väsentliga hänseenden från vad som gäl- ler andra vägsamfälligheter. Framför allt ge de länsstyrelsen möjligheter att kontinuerligt följa föreningens verksam- het och att vid behov ingripa i dess för- valtning. Vidare ha reglerna om för- delning av väghållningsbördan m. m. undergått vissa förenklingar, som an- setts påkallade med hänsyn till att an- talet väghållningspliktiga fastigheter i regel är ganska stort och att reglerna för vägsamfälligheter därför skulle med- föra tillämpningssvårigheter.
Initiativet till bildande av en vägföre— ning tages, såsom redan antytts, av läns- styrelsen (71 å). Länsstyrelsen äger även principiellt beslutanderätt i alla frågor rörande föreningens tillkomst. Undantag härifrån utgöra endast vissa ersättnings- frågor, som ansetts böra förbehållas domstol (jfr nedan) ävensom stadge- frågor och styrelseval. Även i sist- nämnda båda hänseenden är emellertid sakägarnas fria förfoganderätt i viss mån inskränkt. Liksom fallet är beträffande annan vägsamfällighet bli stadgarna ej gällande med mindre de granskats och fastställts av länsstyrelsen (74 % fjärde
stycket). Länsstyrelsen skall även utse en ledamot av föreningens styrelse (74 % femte stycket).
3 kap. lagen om enskilda vägar inne- håller ej några bestämmelser om förrätt- ning för prövning av vägfrågor. Hithö- rande bestämmelser äro ersatta av stadganden, enligt vilka länsstyrelsen före meddelande av beslut har att själv eller genom tjänsteman hålla samman- träden med sakägarna, vid vilka dessa kunna yttra sig i förekommande frågor (71 % tredje stycket; 84 å). Därest för— rättning enligt 2 kap. redan påbörjats, då frågan om inrättande av vägförening 'blir aktuell, bör den inställas (24 å andra stycket).
Det i lagen föreskrivna förfarandet vid bildande av vägförening kan sägas vara indelat i tre etapper. Innan för- farandet nått den fullbordan, att före- ningen kan påbörja sin verksamhet med att ordna väghållningen, erfordras näm- ligen tre särskilda beslut av länsstyrelsen.
Den första etappen markeras av be- slutet att Vägföreningen skall komma till stånd. Innan sådant beslut meddelas, skall länsstyrelsen ha låtit vidtaga er- forderlig förberedande utredning. Rör frågan stad eller annan ort, där skyldig- het föreligger att söka byggnadslov, skall länsstyrelsen höra byggnadsnämn- den. Vidare skall länsstyrelsen hålla sammanträde med ägare och innehavare av fastigheter inom det område, beslutet skall avse. Beslutas inrättande av väg- förening, angives i beslutet, vilket om- råde föreningen skall omfatta. I före- ningen ingå de fastigheter, vilka i sin helhet eller till någon del äro belägna inom området (71 å), i allmänhet dock icke fastighet, som utgör kanal, järnväg, spårväg, väg eller gata (72 å andra stycket).
Sedan det sålunda blivit klarlagt, vilka som skola vara medlemmar i föreningen,
(
ankommer det på dessa att antaga stad- gar och välja styrelse. För detta ända— mål skall länsstyrelsen utfärda kallelser till sammanträde med delägarna. Det föreskrives däremot ej uttryckligen, att sammanträdet skall äga rum inför läns- styrelsen eller tjänsteman hos denna (75 å). Stadgarna skola, såsom nyss nämnts, fastställas genom beslut av länsstyrelsen (andra etappen). — För att stadgar skola kunna antagas och styrelse väljas fordras givetvis att det finnes en användbar grund för röstberäkning. På sätt nedan närmare omtalas, grunda sig bestämmelserna om röstberäkning inom vägförening i första hand på att fastigheternas taxeringsvärden utgöra andelstal och att jämkning av denna automatiskt verkande norm endast skall behöva ske i speciella fall. I motiven angives att dylik jämkning i förekom- mande fall ofta kan äga rum redan i samband med första etappen i förfaran- det.
Då stadgar för vägförening fastställts och styrelse blivit utsedd, vidtager för- farandets tredje etapp, varunder läns- styrelsen skall till avgörande företaga frågan, vilka vägar som skola förkla- ras vara föreningens. Förslag i frågan upprättas av länsstyrelsen eller av sär- skilt förordnad sakkunnig person, i båda fallen under medverkan av föreningen. Innan saken avgöres, skall sammanträde med delägarna äga rum inför länssty- relsen eller den länsstyrelsen förordnar. Är fråga om väg i stad eller annan ort, varest skyldighet föreligger att söka byggnadslov, och kan frågan äga bety- delse för bebyggelsen eller fastighets- hildningen, skall länsstyrelsen inhämta yttrande från byggnadsnämnden samt i viktigare fall från stadsfullmäktige, kom- munalnämnd i köping eller municipal- nämnd (86 å). Beslutet skall angiva läge, sträckning och bredd av före-
ningens vägar ävensom meddela de före- skrifter i övrigt rörande vägarnas be- skaffenhet den tid marken är har och vintertiden, vilka med hänsyn till sam- färdselns behov och trafiksäkerheten må anses påkallade. Vidare skall bestämmas, i vad män och på vilka villkor grindar få finnas å vägarna. Vägarna skola ut- märkas å karta (84 5).
Samtliga de beslut, länsstyrelsen en- ligt det nu sagda har att meddela i sam- band med bildande av vägförening, äro av beskaffenhet att kunna var för sig överklagas (93 å). Lag—texten lämnar öppet, huruvida beslut, som meddelats i viss etapp av förfarandet, måste vinna laga kraft innan det blir möjligt att meddela beslut i fråga, som hör till nästa etapp. Ej heller lagmotiven lämna härvidlag någon säker ledning.
I motsats till vad fallet är beträffande förrättning enligt 2 kap. innehålla be- stämmelserna om vägförenings bildande icke några närmare föreskrifter om sam- manrträdesordningen, om protokollföring o.d. Blott beträffande kallelser till sam— manträde och kungörande av fattade beslut ges något utförligare bestäm- melser.
Sedan det slutligen avgjorts, att väg skall byggas eller tagas i anspråk såsom vägförenings väg, äger föreningen mot ersättning för markupplåtelse och annat intrång lösa till sig rätt att för ända- målet begagna vägmarken eller den be- fintliga vägen. Eventuell tvist om ersätt- ning instämmes till ägodelningsrätt. Marken eller vägen får emellertid tagas i anspråk, så snart fören-ingen till säker- het för ersättningen hos länsstyrelsen nedsatt ett belopp, som ägodelningsrät— ten på ansökan bestämmer (87 5). För- summar Vägföreningen att skaffa sig dispositionsrätt till marken, kan läns- styrelsen förelägga föreningen viss tid härför och, om tiden försittes, förordna
den av länsstyrelsen utsedde styrelsele- damoten eller annan att såsom sysslomän vidtaga åtgärden i styrelsens ställe (88 å andra stycket).
Rätt att taga sand, grus, jord eller sten å annans fastighet kan tillerkän- nas vägförening under samma villkor som annan vägsamfällighet (jfr 13 å). Erfordras upplåtelse av sådan rätt, måste emellertid, om ej frivillig upp- görelse träffas, förrättning äga rum i den ordning 2 kap. stadgar (90 5).
Beslut om ändring i vägförenings om- råde meddelas i samma ordning som beslut om bildande av sådan förening (71 å andra stycket och 91 å andra stycket). Ändring i fråga om föreningens väghållningsskyldighet kan beslutas av länsstyrelsen efter vederbörlig utredning och sedan tillfälle beretts Vägföreningen och annan, som saken rörer, att yttra sig i ärendet. I övrigt är någon viss procedur ej föreskriven (85 5).
För verkställande av de undersök- ningar, som kunna vara erforderliga vid vägförenings bildande eller för fullgö- rande av annan uppgift, som ankommer på länsstyrelsen, äger länsstyrelsen anlita sakkunnigt biträde. Ersättning till bi- träde som anlitats för att uppgöra för- slag, vilka vägar som skola vara före- ningens, skall betalas av föreningen. Även eljest åligger det föreningen att vidkännas kostnaden för särskild sak- kunnig, för såvitt det icke vid den slut- liga handläggningen av ärendet prövas skäligt att den betalas av enskild sö- kande (92 å).
Bestämmelserna om stadgar och sty- relse för vägförening överensstämma i de flesta hänseenden med vad som gäl- ler för vägsamfälligheter enligt 2 kap. Den väsentligaste skillnaden utgöres av den förut omnämnda bestämmelsen att en ledamot av föreningens styrelse skall utses av länsstyrelsen. I samband där-
med har föreskrivits att föreningens styrelse skall bestå av antingen tre eller fem ledamöter (medan det beträffande vägsamfälligheter enligt 2 kap. överläm- nats åt delägarna att bestämma antalet).
Liksom inom andra vägsamfälligheter bestämmas delägarnas rättigheter och skyldigheter inom föreningen av andelstal. Emellertid är, såsom förut antytts, syste- met med andelstal icke utformat på all- deles samma sätt. Såsom huvudregel gäller att andelstalen utgöras av fastig- heternas senast fastställda taxeringsvär- den. En dylik schematisk regel kan givetvis icke tillämpas utan betydande modifikationer. Till en början gäller att särskilda andelstal måste åsättas de fastigheter, vilka sakna taxerings- värden (76 å första stycket). Vidare kunna speciella omständigheter föran- leda att taxeringsvärdet måste anses ut- göra en mindre rättvis grund för bestämmande av viss fastighets delaktig- het. I dylik—a fall kan länsstyrelsen fastställa ett särskilt högre eller lägre andelstal för denna fastighet (76 % tredje stycket).
Skulle ett system med andelstal, be- stämda efter taxeringsvärden-a, i visst fall medföra en mindre lämplig fördel- ning av väghållningsbördan, äger läns- styrelsen förordna att annan grund skall tillämpas för fördelningen. De grunder, som tillämpas, skola emellertid vara så- dana, 'att de äro användbara även under växlande förhållanden med avseende å fastighetsindelningen och bebyggelsen inom föreningens område (s.k. automa- tisk norm; 76 å andra stycket).
Har bebyggelsen inom vägföreningens område tillkommit på det sättet, att ett flertal bostadstomter försålts av en och samme markexploatör, ger lagen möjlig- het för länsstyrelsen att bestämma an- delstalet för exploatörens egna fastighe- ter högre än efter den eljest gällande
grunden såvitt angår skyldigheten att deltaga i byggandet (ej i underhållet) av viss eller vägar (76 % fjärde stycket).
Vägförening äger enligt den särskilda lagen om förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda vägar uttaga sina bidragsfordringar i medlemsfastig- heterna med rätt före intecknad gäld.
Vägföreningens uppgift är att ombe- sörja och bekosta väghållningen i fråga om föreningens vägar samt att hand- hava de i före—ningen ingående fastig- heternas gemensamma angelägenheter i övrigt rörande dessa vägar. Vägförening får icke utöva verksamhet, som är främ- mande för dess sålunda angivna ända- mål (73 5).
Det ankommer på länsstyrelsen att övervaka att vägförening fullgör sina uppgifter med avseende å väghållningen. Vid försummelse från föreningens sida att vederbörligen bygga eller underhålla någon av de vägar, som förklara-ts vara föreningens, eller att fullgöra vinterväg- hällning därå kan länsstyrelsen in- gripa, vare sig sådant påkallas av någon rättsägare eller icke. Härvid skall läns- styrelsen förelägga föreningen viss tid, inom vilken erforderliga åtgärder skola ha vidtagirts vid äventyr att de eljest verkställas genom länsstyrelsens försorg
vissa
på föreningens bekostnad. — Där det finnes påkallat, äger länsstyrelsen med- giva föreningen anstånd tills vidare eller på viss tid med byggande av väg eller övertagande av befintlig väg till väg- hållning. Sådant tillständ kan när som helst återkallas (88 % första och tredje styckena).
Rätt att begagna föreningens vägar till- kommer icke blott de fastigheter, vilka ingå i föreningen, utan även övriga fas- tigheter, för vilka vägen är till nytta. Sådan fastighet kan — liksom fallet är beträffande vägsamfälligheter i allmän- het — förpliktas att utgiva slitageersätt- ning. Tvist därom prövas av ägodelnings- rätt (89 å).
De i 4 kap. lagen om enskilda vägar meddelade särskilda bestämmelserna rö- rande skogsvägar innefatta med avseende å dessa vägar vissa modifikationer av principerna i 2 kap. Med avseende å sådana vägar kan den allmänna normen för deltagande ri väg'hållningsbördan jämkas, om det finnes skäligt för främ- jande av god Skogshushållning (95 5). Vidare kan det eljest tillämpade syste- met med andelstal för fördelning av väghållningsbördan i viss omfattning ersättas av ett system med väg- avgifter för transport av skogsprodukter (96—99 åå).
B. Byggnadslagstiftningen
Inom ett sådant område med tätare bebyggelse, å vilket bestämmelserna i 3 kap. lagen om enskilda vägar avses blli tillämpliga, sammanhänga uppen- barligen frågorna om planeringen av bebyggelsen och planeringen av väg— nätet intimt med varandra. I enlighet härmed var det naturligt, att åtskilliga hithörande spörsmål på nytt blevo aktua-
liserade i samband med den år 1947 genomförda nya byggnadslagstiftningen.
Til—lämpningsområdet för bestämmel- serna i 3 kap. lagen om enskilda vägar överensstämmer åtminstone i det allra närmaste med tillämpningsområdet för byggnadslagens bestämmelser om bygg- nadsplan. Enligt 107 & byggnadslagen skall byggnadsplan utmärka och till
gränserna angiva de för olika ändamål avsedda områden som ingå i planen, så- som byggnadsm-ark samt vägar och andra allmänna platser. Fastställandet av bygg- nadsplan för ett område innebär därför bl. a. ett slutgiltigt bestämmande rörande sträckningen av de vägar, som skola finnas inom området. Emellertid upp- tager byggnadslagstiftningen icke någon bestämmelse angående skyldighet för markägare eller andra att bringa planen i verkställighet. Anläggandet och under- hållet av vägar inom byggnadsplaneom- rådet förutsättas i byggnadslagstiftningen, i den mån vägarna äro enskilda, skola ske i den ordning 3 kap. enskilda väg- lagen stadgar. I enlighet härmed har i 126 % byggnadsstadgan införts en—bestäm— melse om att, när byggnadsplan fast- ställts för visst område och de av planen omfattade fastigheterna icke redan ingå i vägförening, länsstyrelsen skall taga under övervägande fråga om bildande av sådan förening för området. Byggnadslagstiftningen innehåller jäm- väl vissa andra, i förhållande till lagen om enskilda vägar formellt fristående bestämmelser om vägar inom sådana om- råden, som lagts under byggnadsplan. Redan i stadsplanelagen den 29 maj 1931 förekom sålunda (i 65 å) en bestämmelse om skyldighet i vissa fall för ägare av mark, som enligt fastställd byggnadsplan var avsedd till väg eller annan allmän plats, att utan ersättning låta marken tagas i anspråk och nyttjas för det av- sedda ändamålet. Förutsättningar för sådan skyldighet voro — utöver vad som framgår av det redan anförda — att ny— byggnad ägt rum inom byggnadsplane- området, att marken till följd av ny- byggnaden erfordrades för samfärdseln inom området, att marken icke bebyggts samt att densamma vid planens fast- ställa-nde tillhörde antingen den fastighet, varå byggnaden uppförts eller varifrån
mark till byggnaden upplåtits eller ock annan fastighet med samme ägare. Den nu refererade bestämmelsen har utan att undergå annat än formella jämkningar överförts till byggnadsl—ag-en (112 %).
En nyhet i förhållande till äldre rätt innebär däremot den i 113 % byggnads- l'agen intagna bestämmelse, enligt vilken det i vissa fall kan åläggas ägare av större markområden, som läggas under byggnadsplan, att avstå mark till vägar och allmänna platser, även om de i 112 & stadgade förutsättningarna ej äro uppfyllda. Bestämmelsen kan sägas ut- göra en motsvarighet för byggnadsplane— områdenas del till det ursprungligen i 52 % första stycket stadsplanelagen givna. sedermera till 70 % byggnadslagen över- förda stadgandet om skyldighet för ägare av mark, som lägges under stads- plan, at-t till stadsplanesamhället över- låta mark för vissa ändamål. Bestämmel- sen avser markexploatör, för vilken plan- läggningen medför nytta i sådan om- fattning, att han finnes skäligen höra i större utsträckning än andra markägare bidraga till planens genomförande. För- utsättningarna för bestämmelsens till- lämpning ha i enlighet med det sagda angivits så, att byggnadsplan lägges över område i en ägares hand samt att mark- upplåtelse prövas skälig med hänsyn till den nyt-ta, denne kan förväntas få av planens genomförande, och övriga om— ständigheter. Huruvida bestämmelsen skall tillämpas i det särskilda fallet be- ror på om länsstyrelsen vid byggnads— planens fastställande meddelat för- ordnande därom.
Ytterligare bör i detta sammanhang omnämnas bestämmelsen i 116 % bygg- nadslagen, enligt vilken ägare av samt i vissa fall även innehavare av nyttjande- rätt o.d. till mark, som i byggnadsplan avsetts till väg eller annan allmän plats och som till följd därav kan nyttjas alle-
nast på sätt som står i uppenbart miss- förhållande till dess tidigare värde, är berättigad till ersättning för den skada som han härigenom lider. Detta gäller dock ej om skyldighet att upplåta marken föreligger enligt de nyss refererade be- stämmelserna i 112 och 113 åå samma lag. Skyldighet att svara för ersättningen åligger i fråga om mark, som är avsedd till allmän väg, kronan samt beträffande i
annan mark vägförening, inom vars område marken är belägen. Finnes ej vägförening, när fråga uppkommer om ersättning i fall som sist nämnts, skall länsstyrelsen förordna om sådan före- nings bildande. Här föreligger således ett fall, då länsstyrelsen icke har någon prövningsrätt i fråga om föreningens bil- dande utan är lagligen förpliktad att med- dela förordnande därom.
C. Statsbidragsbestämmelser
; Bland de författningar, vilka reglera frågan om statligt stöd till väghållningen å enskilda vägar, märkes främst kungö- relsen den 3 december 1943 (nr 800) an— [gående statsbidrag till enskild väghåll- lning, ändrad genom kungörelser den 5 imaj 1944 (nr 197), den 11 maj 1945 , (nr 169), den 10 maj 1946 (nr 206) och 1den 28 maj 1948 (nr 263). Enligt kun- görelsen kunna bidrag förekomma i två iformer, nämligen byggnadsbidrag och underhållsbidrag. Bidrag av det förra 'slaget utgår såsom engångsbidrag till kostnad för anläggning av väg, där sådan ianläggning måste anses vara för väghål- ilarna synnerligen betungande. Bidraget Tutgör högst 60 procent av den beräknade anläggningskostnaden. Då synnerliga skäl därtill äro, kan dock bidraget höjas till '75 procent. — Underhållsbidrag utgår, där sådan-t beviljats, såsom årligt bidrag till vägunderhåll och vinterväghållning eller ettdera. Allmänna förutsättningar för att sådant bidrag skall utgå till en väg är att vägen antingen befares av andra än väghållare i större omfattning eller eljest på sådant sätt, att underhållet därigenom avsevärt försvåras, eller ock *är av väsentlig (betydelse för en bygds ibefolkning och på grund av sin längd )eller annan omständighet drar ett under-
håll, som måste anses vara för väg- hållarna synnerligen betungande. Under- hållsbidrag kan utgå med högst 60 procent av den uppskattade kostnaden för det årliga underhållet. Där väg- hållningen anses vara i särskilt hög grad betungande för väghållarna, kan underhållsbidraget bestämmas till 75 pro- cent av sagda kostnad. I samband med att underhållsbidrag första gången bevil- jas till en väg, kunna väghållarna, där det anses nödigt för trafiksäkerheten, erhålla särskilt bidrag till vissa åtgärder för iståndsättainde av vägen. Bidrags- beviljande myndighet är länsstyrelsen. Med avseende å förfarandet i bidrags— ärenden märkes, att den utredning, som erfordras för uppskattning av kostna- derna för vägunderhållet, sker vid särskild förrättning av därtill utsedd tjänsteman vid vägförvaltning.
Beträffande bidrag till skogsvägar äro särskilda bestämmelser meddelade i kun- görelsen den 30 juni 1943 (nr 530) an- gående statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader m. m., sedermera änd- rad genom kungörelser den 7 december 1945 (nr 775), den 30 juni 1947 (nr 286), den 24 november 1950 (nr 585) den 27 april 1951 (nr 200) och den 23 maj 1952 (nr 373).
Till skogsvägar inom Norrland och vissa delar av Kopparbergs län kunna därjämte bidrag utgå enligt kungörelsen den 14 juni 1940 (nr 599) angående villkor för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m.m., ändrad genom kungö- relser den 30 maj 1941 (nr 354), den 22 juni 1945 (nr 387), den 30 juni 1947 (nr 287), den 21 maj 1948 (nr 270), den 6 maj 1949 (nr 204) och den 21 april 1950 (nr 142).
Ytterligare är i detta sammanhang att nämna kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 591) angående statsbidrag till byggande av odlingsvägar i Norrland och Dalarna, ändrad genom kungörelse den 17 mars 1944 (nr 100).
Enligt kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till jord- brukets yttre och inre rationalisering m.m., ändrad genom kungörelser den 3 juni 1949 (nr 292), den 2 juni 1950 (nr 203), den 15 juni 1951 (nr 413) och den 23 maj 1952 (nr 322), kan stats- bidrag utgå till vissa ägovägar.
Trill väganläggning, som beslutats i samband med laga skifte eller ägoutbyte, kan bidrag utgå enligt kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 295) angående villkor för erhållande av statsbidrag till förrätt- ningar enligt lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet, ändrad genom kungörelser den 30 maj 1935 (nr 83), den 15 juni 1939 (nr 256), den 9 maj 1941 (nr 327), den 19 december 1947 (nr 955). den 26 juni 1948 (nr 508) och den 6 maj 1949 (nr 189).
Vad speciellt angår kostnaderna för förrättning, kan bidrag utgå enligt kun- görelsen den 22 juni 1950 (nr 381) angående statsbidrag till kostnaderna för vissa lantmäteriförrättningar rn. rn. ändrad genom kungörelse den 6 juni 1952 (nr 481).
Fråga om ändring av reglerna om statsbidrag till enskild väghållning är för närvarande föremål för prövning av statsmakterna. Genom beslut den 11 maj 1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Skogsstyrel- sen att gemensamt och i samråd med egnahemsstyrelsen och norrlandskom- ' mittén verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning rörande möjlig- heterna att under ekonomiskt rimliga former förbättra vägförbindelserna ge- nom Iandets mera avlägsna skogsområ- dcn ävensom andra i samfärdselhänse- ende missgynnade bygder samt med för- , slag till de bestämmelser rörande bidrag ) till byggande av enskilda vägar och i övrigt, som på grundval av utredningen funnes erforderliga. Sedermera anbefallde Kungl. Maj:t i skilda sammanhang sty- relserna att till övervägande upptaga även vissa i riksdagen väckta motioner i , ämnet och vissa av enskilda sammanslut- ' ningar och personer gjorda framställ-
)
ningar.
Med anledning av detta uppdrag ha) väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt) Skogsstyrelsen den 20 oktober 1950 till Kungl. Maj:t avgivit förslag till nya be- ) stämmelser angående statsbidrag till en- skild väghållning. Förslaget har överar- betats inom kommunikatio'nsdepartemen- tet samt föranlett proposition till riks— dagen (221/1952), däri riksdagen lämnats ) tillfälle att avgiva yttrande i anledning av de förslag till ändring i gällande) bestämmelser om statsbidrag till enskild) väghållning, som framlagts i propositio-l nen. Denna har ännu icke behandlats av ; riksdagen. De författningsförslag, som vinterväghål'lniingsutredningen härmed! framlägger, kunna utan svårighet an- passas till de i propositionen föreslagna ändringarna av statsbidragsbestämmel- serna. )
Uti en vid 1950 års riksdag i andra kammaren väckt motion (nr 34) av herrar Andersson i Tungelsta m.fl. an- fördes följande:
Inom de icke stadsplanelagda samhälls- bildningarna på landet möter det ofta svå- righet att tillgodose förekommande tät- ortsbehov på ett tillfredsställande sätt. Byggnadsväsendet inom sådana tätorter regleras i allmänhet av byggnadsplan. Ge- nomförandet av sådan plan utgör i prin- cip en fastighetsägarnas angelägenhet. På grund av avsaknaden av något för planens genomförande ansvarigt rättssubjekt har det ofta visat sig svårt att förverkliga en fastställd byggnadsplan, särskilt i fråga om byggnadsplaneområdets vägar.
Med avseende å vägarna kan byggnads- lagstiftningen emellertid anses komplette- rad genom bestämmelserna rörande väg— förening i 1939 års lag om enskilda vägar. Beträffande icke stadsplanelagt område, inom vilket tätare bebyggelse uppkommit eller väntas inom nära förestående tid upp- komma, har länsstyrelse sålunda genom sistnämnda lag fått möjlighet att förordna, att de fastigheter, som äro belägna inom området, skola utgöra en samfällighet (väg- förening) för väghållning i fråga om de vägar som förklarats skola vara före- ningens vägar. Med hänsyn till den nyss omnämnda bristen på något för byggnads— plans genomförande ansvarigt rättssubjekt är tillskapandet av vägförening den enda praktiska möjligheten att på ett nöjaktigt sätt ordna väghållningen inom smärre tät- orter. För befolkningen i dessa är det där- för av vikt, att bestämmelserna om väg- förening äro sådana att vägföreningsin- stitutet kan tillgodose det behov som insti- tutet är avsett att fylla.
Reglerna om vägförening ha emellertid, såsom en länsstyrelse uttalat, fått en så— dan utformning som endast med svårig- het kan förenas med det praktiska livets
Utredningsuppdragen
krav. Framför allt är proceduren vid väg- förenings tillkomst mycket omständlig och tidsödande. Lagens föreskrifter nödvändig- göra att länsstyrelsen för frågans lösande kallar sakägarna till tre särskilda sam- manträden och meddelar tre särskilda be- slut.
Genom att vart och ett av dessa tre sär— skilda beslut kan överklagas, kan proce- duren taga flera år. Förfarandet är så— lunda mycket tungrott och försvårar i hög grad en tillämpning av vägföreningsinsti- tutet. I yttrandena över stadsplaneutred- ningens förslag till byggnadslag framfördes också av flertalet länsstyrelser en mycket stark kritik mot detta institut. Det fram- hölls bl. a. att det, om vägföreningsinsti- tutet skulle komma till användning vid byggnadsplans genomförande, vore nöd- vändigt att verkställa en översyn av insti- tutet i syfte att förenkla detsamma. Depar- tementschefen uttalade emellertid i prop. nr 131/1947 rörande byggnadslagen (s. 141) att bestämmelserna om vägförening dittills tillämpats endast i begränsad utsträckning och att den väckta frågan om förenkling av institutet borde tills vidare anstå i av- bidan å ytterligare erfarenhet.
Lagen om enskilda vägar har numera gällt i tio år. Den erfarenhet av vägföre- ningsinstitutet som vunnits sedan departe- mentschefen gjorde nyssnämnda uttalande för tre år sedan har ytterligare bestyrkt uppfattningen om behovet av en översyn av bestämmelserna om vägförening. Med hän- syn till den vikt, som frågan om en för- enkling av vägföreningsinstitutet har för de små tätorternas befolkning, bör den översyn av lagstiftningen, vilken den hit- tillsvarande erfarenheten av institutet så klart ådagalägger behovet av, icke längre uppskjutas.
Denna översyn bör ifrämsta rummet avse formerna för bildande av vägförening. Bestämmelserna om vägförening torde
emellertid böra jämkas även i vissa andra hänseenden.
I sitt yttrande över stadsplaneutredningens förslag till byggnadslag anförde länsstyrel- sen i Göteborgs och Bohus län (se prop. nr 131/1947 5. 131) att länsstyrelsen, om en vägförening skulle tredskas, t.ex. vägra att antaga stadgar eller välja styrelse, icke ägde tillräckliga maktmedel att bemästra situationen. Denna anmärkning synes be- fogad. Med hänsyn till det allmännas stora intresse av att väghållningen kan ordnas på ett tillfredsställande sätt bör länssty- relse få de befogenheter som erfordras för att möta dylika situationer.
I 73 % första stycket lagen om enskilda vägar anges vägförenings uppgift vara att ombesörja och bekosta väghållningen i fråga om vägförenings vägar samt handha de i föreningen ingående fastig- heternas gemensamma angelägenheter i övrigt rörande dessa vägar. Enligt andra stycket av samma paragraf må vägföre- ning ej utöva verksamhet, som är främ- mande för dess sålunda angivna ändamål. På grund av dessa stadganden får vägföre- ning enligt praxis icke taga befattning med vägbelysning. Denna praxis i förening med den förut omnämnda avsaknaden av nå- got för byggnadsplans genomförande ansva- rigt rättssubjekt gör det svårt att ordna belysningen inom de mindre tätorterna i sådana fall, där samtliga fastighetsägare icke äro ense. För att detta spörsmål skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt bör vägförening få befogenhet att omhän- derha även belysning. De ekonomiska konsekvenserna av en dylik utsträckning av vägförenings verksamhet äro uppen- barligen icke av någon större betydelse. Icke heller eljest torde en sådan begränsad utvidgning av förenings uppgift kunna inge betänklighet ur någon synpunkt. Det må tillika framhållas, att ordnandet av yt- terbelysningen inom en tätort är en sak som intimt sammanhänger med väghållningen och åtminstone delvis påkallas ur trafik- synpunkt.
Under åberopande av det anförda hemställde motionärerna, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t mätte verkställa över- syn av bestämmelserna rörande väg- förening i 1939 års lag om enskilda
vägar, med beaktande av de synpunkter motionärerna anfört, samt förelägga riks- dagen förslag i ärendet.
Tredje lagutskottet, dit frågan hänvi- sades, verkställde i anledning av motionen viss utredning, varunder bl.a. yttran- den inhämtades från länsstyrelserna i Stockholms och Värmlands län, styrelsen för Svenska landskommunernas förbund samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 13) framhöll utskottet att, enligt vad vissa av yttrandena gåve vid handen, bildandet av vägförening stundom för- dröjdes på grund av att lantmätare och andra sakkunniga icke i tillräcklig om- fattning stode till länsstyrelsernas för- fogande för erforderliga utrednings- arbeten. Det syntes med hänsyn härtill tänkbart att den tungroddhet, som väg- föreningsinstitutet också enligt utskottets mening besutlte, icke kunde helt und-an- röjas genom en omarbetning av lagen om enskilda vägar. Ätskilligt torde lik- väl stå att vinna genom att formerna för bildande av vägförening översåges. — Motionärernas uppfattning att vägföre- ning borde äga befogenhet att omhän- derha belysning av väg delades av flera under utskottsbehandlingen hörda myn- digheter. Om vägförening finge denna befogenhet, kunde svårigheterna att draga klara gränser för vägförenings kompetens —— t. ex. gentemot kommun _ och att vid beviljande av statsbidrag skilja mellan olika grenar av en väg- förenings verksamhet måhända bli av- sevärda. Då enighet rådde om hur kost— naderna för belysning av vägförenings vägar skulle fördelas, funnes möjlighet att vid sidan av Vägföreningen skapa en ekonomisk förening för omhändertagande av belysningsfrägor. Det syntes emeller- tid utskottet vara av stort värde, om be- lysningskostnaderna, i den mån de icke åvilade kommunen, kunde fördelas på
enskilda intressenter på Ett rättvist sätt, även om vissa ägare eller innehavare av fastigheter inom området skulle vägra att bidraga till kostnaderna. Den av mo- tionärerna förordade utvidgningen av vägförenings kompetens torde ge möjlig- heter till en sådan fördelning. Under åberopande av det sagda hemställde ut- skottet att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtteläta verkställa en översyn av bestämmelserna rörande vägförening i 1939 års lag om enskilda vägar.
Riksdagen, som biföll utskottets för- slag, hemställde därefter i skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 maj 1950 (nr 198) att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa översyn av nyssberörda bestämmelser på sätt utskottet hemställt. »
I anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 9 juni 1950 åt 1948 års vinterväghållningsutl'edning att verkställa den av riksdagen begärda ut- redningen.
I en vid 1948 års riksdag i andra klam- maren väckt motion (nr 168) av herr Onsjö anfördes följande:
Statsmakterna ha under senare år till stor fördel för avlägsna bygder beviljat anslag till enskilda, mera allmänt befarna vägar. Detta har otvivelaktigt bidragit till att åstadkomma bättre levnadsbetingelser och större trevnad på landsbygden. Enligt gällande bestämmelser är det emellertid tillåtet för angränsande markägare att hålla grindar över de enskilda vägarna till snart sagt obegränsat antal. Detta förorsakar självfallet i många fall tidsspillan, besvär och vantrevnad för de vägfarande. Ur de vägfarandes synpunkt vore det givetvis därför önskvärt, att grindar över de en- skilda vägarna måtte förbjudas, i likhet med vad som nu i allmänhet gäller beträf- fande de allmänna vägarna. Det gäller emellertid här att göra en avvägning emel- lan de vägfarandes intresse av att obehind- rat kunna trafikera vägarna och mark- ägarnas intresse av att på ett ändamåls-
enligt sätt få inhägna sina betesmarker. I de flesta fall ordnas saken på ett för- nuftigt sätt genom frivilliga överenskom- melser emellan vägdelägarna och mark- ägarna, som oftast även äro vägdelägare. I en del fall har dock rätten att hålla grin- dar över de enskilda vägarna utnyttjats på ett sätt, som förorsakat olägenheter för de vägfarande i sådan utsträckning, att det inte står i rimlig proportion till de för- delar grindarna kan ha för markägare. Det förekommer till och med fall, då grindar uppsatts av okynne eller för att hämnas på någon misshaglig markägare eller tra- fikant.
Därför synes det vara önskvärt att, då det gäller enskilda vägar som erhålla stats— bidrag, rätten att hålla grindar på något sätt borde vara lagligen reglerad. Lämp— ligast vore att någon opartisk nämnd eller myndighet kunde bestämma över rätten att hålla grindar Över enskild väg i de fall, då markägarna och vägdelägarna ej kunna enas därom. Rätten att hålla grindar kunde kanske prövas vid den förrättning, som skall ske då statsbidrag sökes.
Med stöd av det anförda hemställde motionären, att riksdagen måtte i skri- velse till Kungl. Maj:t anhålla om utred- ning och förslag angående reglering av rätten att hålla grindar över enskild väg, till vilken statsbidrag utginge.
Jordbruksutskottet, till vilket motionen hänvisades, inhämtade yttrande i ämnet från väg- och vattenbyggnadsstyrel'sen samt beredde jämväl Sveriges lantbruks- förtbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Kungl. automobilklubben och Mo- tormännens riksförbund tillfälle att yttra sig över motionen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erin- rade i sitt yttrande om att vissa, om ock till räckvidden begränsade bestäm- melser i ämnet funnes meddelade i 1939 års lag om enskilda vägar och a-tt frågan om utvidgning av möjligheterna till grindförbud avhandlats i samband med tillkomsten av gällande kungörelse an- gående statsbidrag till enskild väghåll- ning och då förutsatts skola bli före-
mål för utredning inom en snar framtid. Styrelsen anslöt sig till upp- fattningen, att för närvarande å en- skilda vägar förekomme grindar, vilkas nytta för väghållarna icke stode i rim- lig proportion till deras menliga inver- kan för vägfarande. Emellertid framhöll styrelsen att emot intresset att minska antalet grindar stode ett betydande ägo- fredsintresse och att en inskränkning i rätten att hålla grind över väg kunde få vittgående följder med avseende på stängselskyldigheten samt hindra mark- ägare att rationellt utnyttja betesmarker, som berördes av vägen. Styrelsen förkla- rade sig intet ha att erinra mot att en utredning i enlighet med motionen komme till stånd samt framhöll att denna lämpligen torde böra utföras i samband med då pågående, av Kungl. Maj:t genom beslut den 11 maj 1945 an- befalld Översyn av vissa frågor rörande den enskilda väghållningen.
Sveriges Iantbruksförbund och Riks- förbundet Iandsbygdens folk funno det icke påkallat att genom lagstiftning yt- terligare reglera rätten att uppsätta grin- dar. Till stöd härför anfördes i huvud- sak, att vissa omständigheter, bl.a. an- läggandet av särskilda beten, de relativt stora kostnaderna för hållande av stäng- sel, samt brist på arbetskraft och ma- terial syntes leda till att användandet av fasta stängsel, som korsade vägar, mer och mer komme att upphöra. Frå- gan om rätten att hålla grind över en- skild väg berörde därjämte i varje sär- skilt fall en begränsad och relativt liten grupp intressenter. Vidare funnes redan stora inskränkningar i denna rätt. Med hänsyn härtill borde det även i fortsätt- ningen överlämnas åt vägintressenterna att träffa frivilliga uppgörelser i frågan.
Kungl. automobilklubben och Motor- männens riksförbund tillstyrkte bifall till motionen.
I sitt utlåtande tar 54) hänvisade ut— skottet till att i samband med införandet av 1939 års bestämmelser angående statsbidrag till enskild väghållning frå- gan om rätten att hålla grindar över en- skild väg förutsatts skola upptagas till förnyade överväganden samt förklarade sig biträda motionärens förslag om att frågan nu utreddes. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville över- lämna motionen till väg- och vatten- byggnadsstyrelsen och Skogsstyrelsen för att av ämbetsverken tagas under över- vägande vid fullgörandet av dem den 11 maj 1945 meddelat uppdrag att verkställa översyn av vissa frågor rörande den enskilda väghållningen.
Riksdagen biföll utskottets hemställan och avlät den 25 juni 1948 skrivelse därom till Kungl. Maj:t (nr 350).
I anledning av riksdagens skrivelse förordnade Kungl. Maj:t den 9 juli 1948 lagmannen Alfred Bexelius att verkställa utredning av den i motionen berörda frågan.
Sedan Bexelius i skrivelse den 7 de- cember 1951 av anförda s-käl' hos Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t måtte förordna att utredningen skulle fortsätt- ningsvis verkställas av 1948 års vinter- väghållningsutredning, i vilken Bexelius vore ledamot, uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 11 januari 1952, med upphävande av sitt beslut den 9 juli 1948, åt vinterväghållningsutred- ningen att verkställa sistberörda, av riksdagen begärda utredning.
avse, på sätt verkställa
Utredningsuppdragen framgår av det sagda, att dels en översyn av gällande bestämmel- ser om vägförening med syfte att förenkla förfarandet vid bildandet av sådan före- ning och dels en utredning rörande sättet för ordnande av vägbelysning samt möj-
ligheterna att genomföra grindförbud å vissa enskilda vägar.
Under utredningsarbetet har det visat sig, att de ändringar i lagstiftningen om enskilda vägar, till vilka de föreslagna reformerna komma att leda, bli ganska omfattande. Detta förhållande har i sin tur föranlett, att det blivit nödvändigt att ta ställning även till vissa frågor, som stå i samband med de nu nämnda eller vilka till följd av sin närbesläktade karaktär ansetts böra lösas på samma sätt som dessa. Vissa dylika frågor ha under utredningsarbetet aktualiserats genom påpekanden från myndigheter m. fl., med vilka utredningen trätt i förbindelse för inhämtande av upplys- ningar. Särskilt förtjänar att nämnas, att det vid sidan av de förut nämnda frå- gorna om vägbelysningens ordnande och om grindförbud befunnits erforderligt att till behandling upptaga jämväl vissa andra reformkrav, som syfta till att för- bättra framkomligheten och trafiksäker-
heten på de enskilda vägarna, nämligen dels frågan om befogenhet för de väg- hållningsskyldiga med avseende å enskild väg att sanda vägen till förekommande av halka vintertiden och dels möjlighe- terna att i vissa fall förbjuda uppförande av byggnad eller annan trafikfarlig anordning vid enskild väg.
De allmänna synpunkter, utredningen funnit kunna anläggas på frågan om en reform av vägföreningsinstitutet, re- dovisas i 3 kap. av betänkandet. I 4 kap. upptagas till behandling de nyss nämnda spörsmålen om åtgärder till förbättrande av framkomligheten och trafiksäkerhe- ten å enskilda vägar. I 5 kap. avhandlas vissa andra under utredningsanbetet framkomna reformkrav av större prin- cipiell betydelse. Övriga ifrågasatta änd- ringar i gällande bestämmelser om en- skilda vägar redovisas under 6 kap. i den speciella motiveringen till utred- ningens författningsförslag.
För att närmare klarlägga, i vilken omfattning de nu gällande bestämmel- serna om vägföreningar tillämpats, samt för att få del av de erfarenheter, vilka vunnits av de tillämpande myndighe- terna, har utredningen genom skrivel- ser til'l länsstyrelserna hemställt om upplysningar rörande lagtillämpningen och om länsstyrelsernas synpunkter på nödvändigheten av en reform. Här nedan skall i korthet lämnas en sammanställ- ning av de uppgifter, vilka som svar på de verkställda förfrågningarna kommit utredningen till handa. Vad angår frå- gorna rörande sättet för ord-nande av vägbelysning inom vägföreningsområdena _ i vilket hänseende utredningen funnit erforderligt att söka komplettera de från länsstyrelserna erhållna uppgifterna genom förfrågningar hos ett antal kom- muner och enskilda elektriska distribu- tionsföretag är dock utredningsresul- tatet redovisat i annat sammanhang (se 5. 75).
Antalet inom de olika lånen hittills handlagda ärenden angående bildande av vägföreningar framgår av uppställnin- gen å s. 41.
För införskaffande av erforderlig ut- redning i ärenden angående bildande av vägföreningar synas länsstyrelserna ge- nomgående ha anlitat biträde av sak- kunnig personal utanför länsstyrelsen. I det alldeles övervägande antalet fall har för dylika utredningsuppdrag anlitats antingen distriktslantmätaren i det dist-
Vägföreningsinstitutet
A. Tillämpningen av nu gällande bestämmelser om Vägföreningar
rikt, där Vägföreningen avsetts skola komm-a till stånd, eller ock någon inom länet tjänstgörande förfogandelantmä- tare. Exempel saknas dock icke på att dylika förordnanden lantmätare.
Det har också förekommit att erfor- derlig utredning införskaffats på annat sätt än genom förordnande av särskild utredningsman. Vid bildandet av den enda i Uppsala län förefintliga vägföre- ningen synes länsstyrelsen själv ha ut- övat den omedelbara ledningen av hela utredningsarbetet. ——- Inom Malmöhus län har viss förberedande utredning inför- skaffats genom polismyndigheten i orten, varefter länsstyrelsen förordnat lantmä- tare att verkställa övrig erforderlig ut- redning. — Länsstyrelsen i Örebro län uppgiver, att i två fall all utredning verkställts genom vederbörande bygg- nadsnämnders försorg. — I Västernorr- lands län har erforderlig förberedande utredning införskaffats genom byggnads- nämnd, polismyndighet och i förekom- mande fall magistrat i stad samt i ett fall av ett bolag, som gjort framställ- ning om bildande av vägförening.
Rörande beskaffenheten av den för- beredande utredningen innefatta de flesta av de inkomna svaren blott schematiska uppgifter. Inom Stockholms län ha fasta regler i detta hänseende skapats genom en till lantmätarna i »länet översänd cir- kulärskrivelse, vari framhållits, att ut- redningen borde ta sikte på i huvudsak
givits annan än
Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens
Summa ärenden
Slutförda ären- Verksamma. Ej slutförda (åålf'sgs'fuslååf S 11 m m & vägförenings; ärenden 84 & enskilda ärenden väglagen 44 28 1 6 78 1 — 2 3 3 4 — 7 2 2 _ 4 — 1 1 2 1 1 — 2 4 3 —— 7 _— 2 _ 2 2 2 — 4 4 9 —— 13 6 20 -— 26 4 6 —— 10 2 3 —— 6 — 1 — 1 3 2 -— 5 2 1 — 3 10 4 — 14 1 — — 1 —— 4 1 7 5 — — 1 " 1 —— 1 — 1 89 94 11 194
1 Härav 7 fall, i vilka vägfrågan till följd av inkorporering med stad eller av annan orsak torde komma att ordnas genom vederbörande kommun och vilka följaktligen kunna förutses ej komma att föranleda någon åtgärd. ” I detta fall har länsstyrelsen jämlikt 71 & enskilda väglagen meddelat beslut om bildande av vägförening men sedermera förordnat om upplösning av föreningen, innan ytterligare åtgärder blivit vidtagna. 3I detta fall har länsstyrelsen jämlikt 71 & enskilda väglagen meddelat beslut om bildande av vägförening. Beslutet har emellertid efter besvär blivit undanröjt.
följande frågor, nämligen: 1) förslag till föreningen; 6) Ifråga om annan auto- gränser för föreningens område; 2) för- matiskt verkande norm än taxeringsvär- teckning över de fastigheter, som inne- dena; 7) fråga om åsättande av högre slötes av gränserna; 3) uppgift å andra eller lägre andelstal å viss fastighet en- inom området belägna egendomar än ligt 76 % tredje och fjärde styckena fastigheter; 4) uppgift om utanför det fö- lagen om enskilda vägar. Även läns- reslagna området funnes fastighet, som styrelsen i Hallands län har sagt sig begagnade någon väg inom området; 5) numer-a tillämpa den ordningen att en förslag till vägar, som skulle tillhöra våg- av länsstyrelsen förordnad sakkunnig
utredningsman i ett sammanhang upp- gjorde förteckning å fastigheterna inom det tillämnade vägföreningsområdet, fas- tigheternas ägare och taxeringsvärden samt uttalade sig om beräkningen för kos-tnadernas fördelning. Vidare plägade den sakkunnige uppgöra förslag till vä- gar, som skulle anses vara föreningens. _ Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har särskilt framhållit vikten av att utredningsmannen redovisade de inom vägföreningens område belägna fastig- heterna och deras taxeringsvärden, var- igenom nöjaktig röstlängd kunde före- ligga redan vid första samman-trädet med Vägföreningen. — Jämväl inom Malmöhus, Älvsborgs samt Örebro län har röstlängd brukat färdigställas vid den förberedande utredningen.
I vissa fall ha länsstyrelserna tillämpat ett förfarande med remiss till olika myn- digheter för avgivande av yttrande. Så synes ha varit fallet i det ärende, som redo- visats av länsstyrelsen i Uppsala län (jfr ovan). Även länsstyrelsen i Örebro län uppger, att omfattande remissåtgär- der visat sig erforderliga i vissa ärenden; i ett fall hade länsstyrelsen, innan veder- börande distriktslantmätare förordnats att uppgöra förslag, införskaffat kart- material från överlantmätaren samt in— fordrat yttranden från länsarkitekten,
Vägförvaltningen, vederbörande bygg— nadsnämnder ävensom landsfiskal och häradsskrivare. —— LänsstyrelseniStock-
holms län uppger, att den förberedande, av lantmätare verkställda utredningen i enstaka fall, innan ytterligare åtgärd vidtagits, remitterats till länsarkitekten, kommunalnämnden och överlantmäta- ren för yttrande.
Sammanträden med sakägare ha regel- mässigt hållits inför länsstyrelsen (lands- hövdingen med biträde av föredraganden och vissa experter) eller ock, efter sär- skilt förordnande, av viss tjänsteman hos
länsstyrelsen. Stundom har så förfarits att vissa av sammanträdena hållits inför därtill förordnad tjänsteman, medan andra hållits inför länsstyrelsen. Inom Östergötlands och Malmöhus län ha alla sammanträden med sakägarna hållits av den lantmätare, som förordnats att verk- ställa utredningen.
Någon härifrån avvikande ordning synes i allmän—het ej ha tillämpats be- träffande det i 75 & enskilda väglagen omförmälda sammanträde, vid vilket stadgar skola antagas och styrelse väljas. Även detta sammanträde har — trots avsaknaden av uttrycklig föreskrift där- om — i allmänhet ägt rum inför läns- styrelsen eller viss länsstyrelsetjänste- man. Inom Blekinge län _ där den förberedande utredningen, såsom nyss nämnts, brukat verkställas av tjänsteman vid Vägförvaltningen _— ha sammanträ- dena enligt 75 & ägt rum under ledning av överlantmä'taren och tjänsteman hos länsstyrelsen. I Örebro län ha dessa sammanträden hållits av den förordnade utredningsmannen.
Antalet sammanträden har i regel upp- gått till det i lagen angivna, d.v.s. tre. I vissa fall har dock antalet kunnat ned- bringas. Från Stockholms län uppgives, att det i vissa fall varit möjligt att å det andra sammanträdet upptaga ej allenast frågorna om stadgar och styrelse utan även spörsmål'et vilka vägar som skulle vara föreningens, varigenom antalet sammanträden inskränkts till två. Det har då varit fråga om vägt'öreningar av förhållandevis mindre omfattning och om fall, då intresset för bildandet av sådan förening varit mera allmänt ut- brett. —— Ett liknande förfarande med sammanslagning av sammanträdena en- ligt 75 och 84 %% enskilda väglagen synes konsekvent ha tillämpats inom Malmö- hus och Hallands län. _— Vid tillkomsten av den i Kalmar län bildade vägföre-
l i
ningen hölls först ett sammanträde inför vederbörande föredragande hos länssty- relsen, vid vilket behandlades frågan, om föreningen skulle komma till stånd, varjämte övriga huvudfrågor förberedel- sevis diskuterades. Därefter hölls ett sammanträde inför länsstyrelsen, vid vilket fastställdes delaktighetsgrunder och stadgar samt utsågs styrelse, var- jämte föreningsmedlemmarna hördes över ett upprättat förslag angående före- ningens vägar. Länsstyrelsens beslut i sistnämnda fråga meddelades efter sam- manträdet. I detta fall koncentrerades förfarandet alltså till ett förberedande sammanträde under ledning av därtill utsedd tjänsteman och ett slutligt sam- manträde inför länsstyrelsen. — Av de uppgifter, som inkommit från länssty- relserna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län, synes framgå, att antalet sammanträden någon gång understigit tre. Närmare uppgifter härom saknas emellertid. — Från Kopparbergs län uppgives, att sammanträden alltid häl— lits till det i lager. förutsatta antalet, ehuru i flera fall en minskning till två sammanträden kunnat ske.
Ett område, där förfarandet utvecklat sig väsentligt olika vid länsstyrelserna, utgör frågan om bestämmande av andels- tal inom vägförening. Huru förfarandet på denna punkt gestaltar sig, beror givet- vis i allt väsentligt på om det befinnes lämpligt att jämlikt 76 å andra stycket enskilda väglagen generellt fastställa andra andelstal än taxeringsvärden-a. Sker detta, måste frågan om varje fas- tighets delaktighet bli föremål för en mera ingående behandling än om det såsom huvudregel fastslås, att taxerings- värdena skola utgöra andelstal. Användas taxeringsvärdena som andelstal, kan å andra sidan antalet fall, i vilka frågan om åsättande av särskilt andelstal för viss fastighet jämlikt 76 % första, tredje
eller fjärde stycket aktualiseras, bli ganska betydande. Med hänsyn härtill tillämpas flerstädes den principen att dy- lika frågor upptagas till behandling vid de i lagen föreskrivna sammanträdena med delägarna och, där så är möjligt, av- göras i ett sammanhang. Så har enligt uppgift skett i Uppsala, Jönköpings, Kalmar och Kopparbergs län samt i allmänhet även i Hallands och Örebro län. Från Malmöhus län uppgives att länsstyrelsen i ett sammanhang upp- tagit och avgjort frågorna om andels- tal, sedan länsstyrelsens beslut om fast- ställelse av stadgar för föreningen vunnit laga kraft. I Jönköpings och någon gång i Hallands län har man förfarit så, att det vid sammanträde med del- ägarna uppdragits åt vägföreningens styrelse att utreda frågan samt att sak— ägarna vid senare samm-anträde god- känt av styrelsen upprättat förslag till fördelning av bidragsskyldigheten, vilket förslag därefter fastställts av länsstyrel- sen. Inom Stockholms län ha hithörande frågor genomgåtts vid det sista av läns- styrelsen hållna sammanträdet, varjämte tillkännagivits, att ansökning om fast- ställande av lägre eller högre andelstal borde göras inom viss vid sammanträdet bestämd tid. Hos övriga länsstyrelser synas däremot alla frågor om bestäm- mande av andelstal att gälla i stället för taxeringsvärden och om åsättande av sär— skilda värden, där taxeringsvärden sak- nas, ha, såsom lagen förutsätter, fått anstå i avbidan på ansökan av föreningen eller av enskilda fastighetsägare. Beträf- fande Östergötlands län uppgives att taxe- ringsvärdena icke använts såsom andelstal i någon av de vägföreningvar, som hittills bildats, utan att föreningarna i stället på årsmöten bestämt andra mera enhetliga andelstal. (Emellertid uppgives tillika att några frågor enligt 76åenskilda väglagen hittills icke prövats av länsstyrelsen.)
Den tidrymd, bildandet av en vägföre- ning tar i anspråk, är högst varierande. Den kortaste tiden (knappt ett är) redo- visas för ett ärende från Kopparbergs län och den längsta tiden (hittills 10 år; ärendet ej slutfört) av länsstyrelsen i Stockholms län. Normalt hålla sig de uppgivna tiderna mellan 2 och 4 år. För de tre län, där de flesta vägföre- ningarna finnas, nämligen Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län, angivas såsom genomsnittsvärden respektive 4, 1—2 och något över 3 år. För Hallands län angives tiden till något över 4 är och för Älvsborgs län till 1—2 år. I Kalmar län har bildandet av den enda verksamma Vägföreningen dragit en tid av 11/2 år. De fall, där de angivna normaltiderna överskridas, äro emeller- tid talrika. Det är sålunda icke ovanligt att bildandet av en vägförening tar en tid av 5—7 år i anspråk.
I de fall, där förfarandet tagit onor- malt lång tid, synes dröjsmålet stun- dom ha berott på att vägfrågan samman- kopplats med frågor om bebyggelsepla- neringen. Dylika fall redovisas av länssty- relserna i Stockholms, Hallands och Örebro län. I övrigt uppgiver länsstyrel- sen i Stockholms län att särskilt utred- ning och konferenser angående andels— talens bestämmande i åtskilliga fall tagit mycket lång tid, varjämte det stundom förekommit, att den förberedande utred— ningen visat sig bristfällig och måst kompletteras. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uppgiver beträffande ett fall, där förfarandet inletts år 1942 men ännu ej avslutats, såsom orsak till dröjs- målet att länsstyrelsen på grund av skiljaktiga meningar inom Vägföreningen beträffande innehållet i föreningens stad- gar ännu icke kunnat fastställa några stadgar för föreningen. Från Älvsborgs län uppgives, att förfarandet stundom fördröjts genom besvär över något av
länsstyrelsens beslut. Länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands och Kopparbergs län angiva att orsaken till förelupen tids- utdräkt i flertalet fall varit den, att ut- redningsmannen icke haft tid att full- göra sitt uppdrag utan dröjsmål; i Malmöhus och Hallands län säges emel- lertid en märkbar förbättring härutinnan numera ha inträtt, sedan den nya lant- mäteriorganisationen hunnit träda i kraft.
Även beträffande de ärenden, vilkas handläggning tagit normal tid i anspråk, anmärkes flerstädes att det varit svårt att för utredningsarbetet erhålla biträde av person med erforderliga kvalifikatio- ner vilken tillika disponerat tillräcklig tid för att fullgöra ett dylikt uppdrag. Länsstyrelserna i Uppsala och Kalmar län betona härjämte att även arbetsbe- lastningen hos länsstyrelsen medverkat till att vägföreningsärendena icke kunnat handläggas med större snabbhet. Att döma av de yrkanden på en reform av förfarandet, som framförts av flertalet länsstyrelser, synes emellertid en av de viktigaste faktorer, vilka medverkat till att förhala vägföreningsärendena, ha varit det omständliga och tyngande för- farandet. De synpunkter, vilka i detta avseende framkommit, redovisas närmare i det följande.
Antalet besvär över länsstyrelsernas beslut i vägföreningsärenden framgår av denna uppställning:
Stockholms län 2 Östergötlands län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län
Älvsborgs län
Örebro län Västmanlands län Västernorrlands län Västerbottens län
HH—FNDÖwH—b—i
Summa 36
& | i
i . | i | i i l %
Besvären angivas ha gällt i 16 fall frå— gor om bildande av vägförening eller omfattningen av föreningens område, i ett fall elektrisk vägbelysnings hänfö—
En fråga, som vid varje diskussion angående väghållningsproblemen har be- nägenhet att tränga sig i förgrunden, är åt vilket rättssubjekt _ staten, kommu- nerna, särskilt bildade sammanslutningar eller enskilda personer — det bör upp- dragas att handhava och bekosta väg- hållningen å vägar av olika slag. Även & förevarande sammanhang har denna fråga viss aktualitet. Den behandlas så- lunda ganska ingående i några av de svar, som ingått på de av utredningen gjorda förfrågningarna rörande tillämp- ningen av gällande bestämmelser om vägföreningar. Vissa länsstyrelser ha nämligen (se 5. 47—48) gjort gällande att de föreliggande problemen icke kunna lösas på ett rationellt sätt enbart genom en reformering av vägföreningsinstitutet utan att väghållningen inom de mindre tätomrädena bör ankomma antingen på kommunerna eller på enskilda samman- slutningar med uppgift ej blott att sörja för väghållningen utan även att hand- hava andra tätortsproblem, t. ex. vatten- försörjning och avlopp.
Såvitt angår de ur samfärdsclsynpunkt mest betydelsefulla lederna, har det genom 1943 års lagstiftning om all- männa vägar blivit avgjort, att det bör ankomma på staten att ombesörja an- läggningen och underhållet av dessa vägar. Om denna princip torde numera knap- past någon meningsskiljaktighet råda. Däremot har det icke ansetts i lika mån avgjort, att omfattningen av statens för- pliktelser med avseende å väghållningen
B. Allmänna synpunkter
rande till väghållning, i 17 fall grun- derna för delaktigheten i föreningen samt i 3 fall frågan, vilka vägar som skulle tillhöra föreningen.
på vägföreningsinstitutet
bör stanna härvid. Det har sålunda vid skilda tillfällen och i olika avseenden gjorts gällande, att staten även bör över— taga åtminstone en del av skyldigheten att ombesörja och bekosta byggande och underhåll av enskilda vägar. I viss mån har staten också åtagit sig en del av det ekonomiska ansvaret för denna väg— hållning genom att lämna bidrag till sådana vägar, som ansetts vara av större betydelse ur allmän synpunkt eller vilka det skulle bli alltför be- tungande för de enskilda att ensamma bära kostnaderna för.
Kommunernas förpliktelser på föreva— rande område äro i princip inskränkta till sådana områden, som lagts under stadsplan, och bestämmas till sitt inne- håll av byggnadslagen. Jämlikt 49 och 74 %% sagda lag ankommer det på stad (samt jämlikt 88, 90 och 106 åå järn- väl på köping, municipalsamhälle eller annan kommun, helt eller delvis lagts under stadsplan) att svara för iord- ningställande, upplåtande och underhåll av gata och annan allmän plats. Stads— planesamhällets sagda skyldighet modi- fieras emellertid dels av byggnadslagens bestämmelser om skyldighet för tomt- ägare att utan lösen överlåta eller utgiva ersättning för gatumark samt att gälda ersättning för gatubyggnadskostnad, dels ock av bestämmelserna 'i 55 å och 74 å andra stycket byggnadslagen och 11 5 lagen om allmänna vägar, enligt vilka stadens nämnda åligganden i många fall överflyttats på kronan i egenskap av
50111
väghållare i staden. En mycket bety- dande lättnad i städernas gatuhållnings— skyldighet beredes dessutom genom för- ordningen den 30 juni 1943 om stats- bidrag till väg- och gatuhållningen i städer och stadsliknande samhällen, som äro väghållare.
Med avseende ä enskilda vägar, så- väl inom tättbebyggda orter som annor- städes, ha däremot kommunerna icke andra ekonomiska förpliktelser än dem, som eventuellt bli en följd av att kom- munen liksom andra rättssubjekt kan bli skyldig att deltaga i väghållningen såsom ägare av fastighet, för vilken vä- gen är till nytta. En annan sak är att det icke sällan torde förekomma, att kommunerna inom gränserna för sina befogenheter enligt kommunallagarna i större eller mindre omfattning lämnat frivilliga bidrag till enskild väghållning.
Emellertid har det i skilda samman- hang gjorts gällande, att kommunerna borde övertaga en del av det enskilda väghållningsbestyret. Frågan har i detta hänseende främst gällt förhållandena inom sådana tätt-bebyggda orter, å vilka bestämmelserna i 3 kap. enskilda väg- lagen äro tillämpliga. Att spörsmålet närmast aktualiserats på denna punkt torde bero på den nära till hands lig- gande jämförelsen med förhållandena inom de mera typiska tätorter, för vilka stadsplan är gällande.
I det av 1935 års vägsakkunniga år 1938 avgivna betänkande med förslag till lag om enskilda vägar m.m. (SOU 1938:23), vilket kom att ligga till grund för 1939 års lagstiftning i ämnet, upp- togs (s. 69—72) till behandling frågan om en kommunalisering av väghållningen i tättbebyggda orter. Tanken h'arpå av- visades emellertid under motivering bl. a., att en dylik väghållningsskyldighet för de därav berörda samhällena i själva verket skulle innebära en påbyggnad på
gatuhållningsskyldigheten, vilken i många fall redan ställde höga krav på samhäl- lena. Visserligen skulle samhällena kunna berättigas att av de av vägarna närmast intresserade uttaga särskild avgift som bidrag till väghållningskostnaderna, men då medförde överflyttningen av väghåll- ningen till samhällena icke stor skillnad, eftersom statlig kontroll likväl erfordra- des. Om bidrag till väghållningen ut- ginge av statsmedel, skulle syftet med den kommunala väghållningen förfelas, och man skulle vara tillbaka vid det system med små vägdistrikt, vilket man nyligen på goda grunder övergivit. Den dubbelorganisation av allmän väghåll- ning, som i realiteten bleve följden, skulle vara tämligen meningslös och orsaka ökade förvaltningskostnader och ett in- vecklat bidragssystem.
I samband med remissyttrandena över 1942 års stadsplaneutrednings förslag till byggnadslag framhölls från flera håll — bl. a. av vissa länsstyrelser samt av Svenska landskommunernas förbund _ önskvärdheten av att något särskilt rättssubjekt finge åt sig uppdraget att svara för genomförandet av sådan be- byggelseplanering, som avsåges med bygg- nadsplaneinstitutet, och att tillgodose de inom dylika områden uppkommande tät- ortsbehoven, särskilt anordnande't och underhållet av vägar och allmänna platser samt utförandet, underhållet och driften av vatten— och avloppsanord- ningar.
I samband med att stadsplaneutred- ningens förslag efter överarbetning inOm departementet överlämnades till lagrådet för yttrande anförde departementschefen — efter redogörelse för vissa gällande bestämmelser angående vattenförsörj- ning och avlopp — beträffande nu före- varande frågor bl. a. följande (prop. nr 131/1947 5. 142):
Det torde helt visst kunna antagas, att
frågorna om vägar, allmänna platser, av- lopp och vattenförsörjning inom ett bygg- nadsplaneområde skulle kunna lösas på ett tillfredsställande sätt, om ansvaret härför lades på kommunen. I större tätorter torde dessa frågor överhuvud taget icke kunna lösas på ett nöjaktigt sätt utan kommunens medverkan. För sådana större tätorter torde emellertid byggnadsplan icke vara tillräcklig, utan stadsplaneläggning bör äga rum. Om stadsplanen, såsom jag i annat sammanhang förordat, kommer till an- vändning för reglering av alla större tät- orter på landet, skulle byggnadsplanen regelmässigt, i viss motsats till vad nu gäller, komma att tillämpas endast med avseende å smärre samhällsbildningar. Att beträffande de sistnämnda föreskriva skyl- dighet för kommunen att svara för bygg- nadsplanens genomförande synes icke till- räckligt motiverat. Ej sällan torde förhål- landena vara sådana, att ansvaret härför bör ankomma på exploatören. I många fall äro samhällsbildningarna så små, att ordnandet av ifrågavarande angelägenheter kan med större fördel läggas direkt på markägarna. Av dessa skäl anser jag mig icke kunna biträda det i vissa yttranden framförda förslaget, att genomförandet av byggnadsplan skall ankomma på kommun. Om byggnadsplaneområdes behov av vä- gar, vatten och avlopp icke kan tillgodoses utan kommunens ingripande, synes stads— planeläggning böra äga rum. Vad härefter angår förslaget, att byggnadsplans genom- förande skall ankomma på särskilt bildade byggnadsplaneföreningar, innebär detta, att en sådan förenings verksamhetsområde skulle begränsas till byggnadsplaneområde. Särskilda sammanslutningar för tillgodo— seendet av behovet av vägar, vatten och avlopp måste emellertid ofta omfatta större områden än byggnadsplaneområdet. Det är därvid icke säkert, att en fastighet, som är delaktig i ett vägföretag, även är delaktig i företag för vatten och avlopp. Det innebär därför icke heller någon i allo tillfredsställande lösning att låta ge- nomförandet av byggnadsplan ankomma på förening, vars verksamhetsområde är begränsat till byggnadsplaneområde.
På sätt förut anförts, har frågan om vägföreningarnas berättigande såsom or- ganisationsform blivit aktualiserad även i nu förevarande sammanhang, närmast
genom att frågan upptagits till diskussion i några av de svar, som avgivits på ut— redningens förfrågningar angående till- lämpningen av nu gällande bestämmel- ser. Kritik mot vägföreningsinstitutet såsom sådant har särskilt framställts av länsstyrelserna i Kalmar och Västernorr- lands län samt uti ett av länsstyrelsen i Skaraborgs län åberopat, av överlant- mätaren i länet avgivet yttrande över utredningens förfrågningar.
Länsstyrelsen i Kalmar *län ifrågasät— ter, om det ej borde åläggas kommunerna att övertaga väghållningsbesväret inom vissa av de områden, 3 kap. lagen om enskilda vägar åsyftade. Åtminstone i de fall, där ordnandet av vattenförsörjning av avlopp utgjorde en kommunal ange- lägenhet, vore en sådan ordning enligt länsstyrelsens mening naturlig. Även andra skäl torde kunna anföras härför. I den mån handhavandet av vägväsendet inom förevarande ort ej ansåges böra åligga kommunen, torde frågan enligt länsstyrelsens mening kunna lösas i den ordning 2 kap. enskilda väglagen stad- gade, d.v.s. genom bildande av vägsam- fällighet.
Länsstyrelsen i anför:
Västernorrlands län
Möjligheterna att utrusta även de små tätorterna, där stadsplaneläggning icke gärna kan ifrågakomma, med erforderliga vägar, allmänna platser, ytterbelysning, vatten och avlopp samt övriga behövliga kollektiva nyttigheter är i icke ringa mån beroende av hur de formella och materiella författ- ningsbestämmelserna i förevarande ämne äro utformade. För de små tätorternas vid- kommande utgör numera byggnadsplane- institutet nyckeln till lösningen av dessa orters planeringsproblem. Då det emeller- tid i princip ankommer på vederbörande markägare inom byggnadsplaneområdena att själva svara för att dessa kollektiva nyttigheter komma till stånd, kan det icke vara rationellt vare sig att insnöra mark- ägarnas verksamhet i så tyngande former, som fallet är i fråga om väghållningen
inom dessa områden, eller att tillskapa nya institut av ungefärligen enahanda typ som Vägföreningen för att framtvinga anordnandet av andra kollektiva nyttig- heter. Lagstiftningen synes på ett effekti- vare och rationellare sätt än vad nu är fallet böra göra det möjligt för befolk- ningen inom här avsedda områden att ordna sina planeringsproblem. Enligt länsstyrel- sens uppfattning stå härvidlag näppeli- gen några andra utvägar till buds än att antingen kommunalisera arbetet med bygg— nadsplanernas genomförande eller att till— skapa ett rättssubjekt för ordnandet av alla de med samhällsplaneringen inom dessa områden förenade uppgifterna. Då väg- föreningsinstitutet numera i praktiken torde hava sin huvudsakliga eller enda betydelse i fråga om byggnadsplaneområ- den, ifrågasätter länsstyrelsen dels, huru- vida icke behovet av en reform av detta institut bör ses i ett större sammanhang, dels ock om ej tiden nu är inne att till omprövning upptaga hela frågan hur de med stöd av byggnadslagen tillskapade byggnadsplanerna för de små tätorterna skola kunna på ett ekonomiskt, rationellt och effektivt sätt genomföras i praktiken.
I den av övenlantmätvaren i Skaraborgs län upprättade promemorian anföres bl. a. följande:
Vid den tid, då bestämmelserna om väg- förening utformades, var som regel det största problemet för de mindre tätorterna vägfrågans ordnande. Numera torde lös- ningen av de sanitära problemen vara lika påträngande, kanske mer. Läggandet av ledningar o.dyl. har visserligen intet sam- band med vägtrafiken men utgör oftast del av gatu- och väganläggningen. Sam- ordning måste ske. Tiden kan måhända vara inne att taga upp frågan om lösande av alla de ekonomiska problemen inom mindre tätorter, som uppkomma vid anläggande av gemensamhetsanordningar av skilda slag. De nya storkommunerna torde som regel rymma flera dylika småorter. Samtidigt är municipalbildning en mindre populär form för handhavandet av gemensamhetsanord- ningarna och kan väl oftast ej komma i fråga på grund av att tätorten är ringa och ej lämpligen kan tåla kostnaderna för en egen administrativ apparat. Kraven på gemensamhetsanordningar äro dock ofta
påträngande och på samma sätt som nu påbörjats beträffande vägföreningar torde översyn behöva ske beträffande reglerna för bildandet av de ekonomiska samman- slutningar, som måste till för handhavande av vattenanläggningar, avloppsanläggningar m.m. Möjligheterna av samordning böra undersökas. Delaktigheten i företag av olika slag, t. ex. väganläggning och avlopps ordnande, måste väl som regel bestämmas efter skilda grunder men måhända kunna former finnas för bildande av något slags ekonomisk samhällsförening. En väg- förenings tnuvarande uppgifter bleve då endast en del i en sådan förenings åliggan- den.
Det nu anförda ger vid handen, att de argument, som kunna anföras till stöd för åsikten, att vägföreningarna icke ut- göra någon lämplig form för väghåll- ningen inom de mindre tätorterna, äro av två slag, nämligen dels ekonomiska och dels organisatoriska.
För invånarna i sådana mindre tät- orter, som icke lagts under stadsplan, måste det givetvis framstå som ett önske- mål, att väghållningsbördorna för deras del lättas genom att slås ut på samtliga invånare i kommunen eller övertagas av staten. Detta önskemål dela de emeller- tid med alla andra väghållare i fråga om enskilda vägar, och problemet vidgas därigenom att avse enskild väghållning överhuvud. Av bl. a. ekonomiska skäl är det åtminstone för närvarande ute- slutet, att staten eller kommunerna skulle kunna åtaga sig all enskild väg- hållning. En begränsning av statens eller kommunens engagemang att avse en- dast tätorterna skulle av glesbygdsinvå- narna i många fall anses som en uppen- bar orättvis-a, särskilt i betraktande av att väghållningsbördan för tätorternas invånare ofta är mindre betungande än för invånarna i glesbygden.
Ur organisatorisk synpunkt är det lotvivelaktigt en svaghet, att det icke finnes något rättssubjekt, som bär det
! t l ( | 4 i l
samlade ansvaret för genomförandet av en byggnadsplan och för att byggnads- planeområdets vägproblem och andra speciella tätortsfrågor bli lösta på ett tillfredsställande sätt. Att lägga detta ansvar på kommunen är visserligen teo- retiskt möjligt men möter även _— på sätt framgår av de nyss refererade ut- talandena i samband med tillkomsten av lagen om enskilda vägar och byggnads- lagen — stora betänkligheter. Tanken att för ändamålet tillskap—a särskilda samhällsföreningar med uppgift att ta sig an alla uppkommande tätortsproblem drabbas även av allvarliga erinringar. Det kan sålunda icke utan vidare betrak- tas som givet, att alla de gemensamhets- problem, till vilka en tätortsbildning ger upphov, ur organisatorisk synpunkt all— tid böra lösas på samma sätt. Även om det i ett givet fall synes klart, att kom- munen eller samhällsföreningen bör om- händerhava vägväsendet inom ett tät-
område, är därmed ej sagt, att detsamma är förhållandet med t.ex. vatten- och avloppsväsendet.
Vid sådant förhållande synes det ännu vara för tidigt att ta bestämd stånd- punkt till frågan, i vilken omfattning och på vad sätt de nämnda verksamhets— grenarna böra samordnas. I allt fall fordrar frågan undersökningar och över- väganden av sådan art, att de näppe- ligen kunna komma till stånd inom ramen för de uppdrag, som givits vinter— väghållningsutredningen.
Utredningen har av dessa skäl funnit sig icke böra närmare ingå på frågan om en mera genomgripande reform av vägföreningsinstitutet utan ansett sin uppgift i förevarande hänseende begrän- sad till att söka utforma regler beträf— fande främst förfarandet vid vägföre- nings bildande, vilka på ett bättre sätt än de nuvarande tillgodose det praktiska livets krav.
C. Framkomna önskemål i fråga om förfarandet
i Vägföreningsärenden
På sätt anmärkts i den motion, vilken föranlett riksdagens skrivelse med be- gäran om utredning rörande formerna för bildandet av vägföreningar m.m. (se 5. 36) framför—des visa; kritik mot hithörande bestämmelser i lagen om en- skilda vägar redan i samband med för- arbetena till byggnadslagen, närmare bestämt i samband med remissyttrandena över 1942 års stadsplaneu-trednings för- slag i frågan. Detta förslag innebar, lik- som lagen i dess slutliga utformning kom att göra, att genomförandet av en byggnadsplan i fråga om vägar och all- männa platser i allmänhet skulle åvila en för ändamålet bildad vägförening. I många yttranden över stadsplaneutred—
ningens förslag ifrågasattes i anledning härav, huruvida vägföreningarna vore lämpliga såsom organ för byggnadsplans genomförande.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhöll i detta sammanhang, att reglerna om väg- förening i lagen om enskilda vägar fått en sådan utformning som endast med svå- righet kunde förenas med det praktiska livets krav. Proceduren vid en vägförenings tillkomst vore mycket omständlig och tids- ödande. Länsstyrelsen skulle, innan slut- ligt beslut om föreningens vägar förelåge, hålla tre sammanträden med sakägarna och meddela tre särskilda beslut, första gången om området för föreningen, andra gången om stadgarna och tredje gången om vägarna. Varje sådant beslut kunde över- klagas. Härtill komme, att stora svårig-
heter mötte, då det gällde att snabbt få erforderliga utredningar verkställda genom sakkunnigas försorg. Länsstyrelsen hade därvidlag måst anlita vederbörande dis- triktslantmätare, som varit överhopade med annat arbete. I ett fall, där behovet av att Vägföreningen skulle kunna träda i funk- tion med det snaraste vore påtagligt, hade länsstyrelsen på hösten 1942 upptagit frågan om vägförening men hade ännu i slutet av år 1945 icke kunnat fastställa vilka vägar, som skulle vara föreningens. Orsakerna till dröjsmålet vore att söka i överklagande och svårigheter med att få fram sakkunnigutredningar. Länsstyrelsen i Kronobergs län förklarade sig icke kunna godtaga utredningens förslag på denna väsentliga punkt i byggnadsplaneinstitutets utformning. Utredningen hade icke tagit tillbörlig hänsyn till den tungroddhet, som vidlådde vägförening. En sådan organisa- tion hade i praktiken visat sig arbeta både mödosamt och långsamt, varigenom den betänkligt brustit i effektivitet. Det kunde, enligt vad erfarenheten givit vid handen, taga flera år att bilda en dylik förening. Liknande uttalanden gjordes av länssty- relserna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. Länsstyrelsen i Malmöhus län uppgav att en stark motvilja mot bil- dande av vägföreningar framträtt i länet. I de båda orter i länet, där sådan förening bildats, rådde starkt missnöje med orga- nisationen. Länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Väster- norrlands och Jämtlands län uttalade, att det, om vägföreningsinstitutet ansåges böra komma till användning vid byggnadsplans genomförande, vore nödvändigt att verk- ställa en översyn av detta institut i syfte att förenkla detsamma.
Vad sålunda anförts kom emellertid icke att föranleda någon ändring i stads- planeutredningens förslag eller i lagen om enskilda vägar. Departementschefen uttalade härom (prop. nr 131/1947, 5. 141), att bestämmelserna om vägförening dittills endast tillämpats i begränsad ut- sträckning samit att den väckta frågan om förenkling av institutet borde anstå & avbidan på ytterligare erfarenhet av det— samma.
Även i samband med de av utred- ningen gjorda förfrågningarna hos läns- styrelserna rörande tillämpningen av be- stämmelserna om vägföreningar m.m. (jfr s. 40) har det övervägande flertalet länsstyrelser uttalat, att de nuvarande reglerna rörande förfarandet vid bildande av vägföreningar icke vore tillfredsstäl- lande, sam't påyrkat en omarbetning av dessa i riktning mot större förenkling. Undantag härvidlag utgöra endast läns- styrelserna i Södermanlands och Got- lands län, där intet vägföreningsärende förekommit, samt länsstyrelserna i Jön- köpings, Malmöhus, Örebro, Västman- lands, Västerbottens och Norrbottens län. Av dessa ha länsstyrelserna i Jön- köpings och Västmanlands 1än uttryckli- gen förklarat att deras erfarenhet rö— rande tillämpningen av bestämmelserna om vägföreningar vore så relativt be- gränsad att de icke kunde för närva- rande bedöma behovet av några reformer. I allmänhet har det emellertid framhållits att de nuvarande procedurreglerna — ehuru principiellt riktiga — vore alltför omständliga och tidskrävande, samt att det vore önskvärt med en koncentration av förfarandet. Till belysning av det sagda lämnas här nedan en sammanställ- ning av vad som i frågan anförts av de länsstyrelser, vilka närmare motiverat sitt ståndpunktstagande till behovet av en reform.
Länsstyrelsen i Kronobergs län: Inom länet hade ännu icke bildats någon väg— förening. En bidragande orsak härtill hade varit den allmänna uppfattningen att be— stämmelserna om bildandet av en vägföre- ning vore invecklade samt att proceduren vore tidsödande och opraktisk. Erfarenhe- terna från andra län, där vägföreningar bildats, bekräftade uppfattningen om den tungroddhet, som vidlådde vägförenings- institutet.
Länsstyrelsen i Blekinge Iän: Tillväga- gångssättet vid bildande av vägföreningar borde betydligt förenklas.
Länsstyrelsen i Kristianstads län: Att institutet så sällan kommit till användning berodde helt säkert på dess otympliga kon- struktion.
Länsstyrelsen i Hallands län: Vad be— träffade erfarenheterna av gällande lag- stiftning rörande vägföreningar ville läns- styrelsen som ett allmänt omdöme fram- hålla, att denna lagstiftning, även om den fyllde sitt ändamål, likväl framstode som onödigt omständlig och tungrodditillämp- ningen. En förenkling framstode därför såsom önskvärd.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen ansåge formerna för bildande av vägföreningar vara opraktiska och tung- rodda samt i behov av en översyn.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länssty- relsens uppfattning vore att lagens bestäm- melser om förfarandet vid vägförenings bildande m.m. vore alltför tungrodda. En förenkling härvidlag torde utan större nackdelar kunna genomföras.
Länsstyrelsen i Värmlands län: Bestäm- melserna om vägförening hade hitintills icke i något fall tillämpats inom Värm- lands län. Detta förhållande torde delvis ha sin grund i bestämmelsernas invecklade och i vissa hänseenden mindre praktiska utformning. Utan eftersättande av rätts— säkerhetskravet torde genom en översyn av i främsta rummet procedurreglerna avse- värda förenklingar kunna vinnas.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Läns- styrelsen anslöte sig i princip till vad motionärerna i motion 11:34 är 1950 anfört.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Även om länsstyrelsens erfarenheter av nu gäl- lande föreskrifter i ämnet vore begränsade, vore länsstyrelsen dock på det klara med, att en förenkling av nu gällande formella och materiella bestämmelser i ämnet måste åstadkommas, därest vägföreningsinstitutet skulle komma till en mera allmän använd- ning i praktiken. Den långsamhet, som ut- märkte dessa ärendens beredning och hand- läggning, utgjorde enligt länsstyrelsens upp- fattning ett otvetydigt bevis för att denna detalj i den administrativa apparaten icke vore ordnad på ett tillfredsställande sätt och att vägföreningsinstitutet i följd härav be— tänkligt bruste i effektivitet. Häri läge otvivelaktigt förklaringen till att institutet hitintills ej tilldragit sig något intresse hos de kommunala myndigheterna i de kommuner inom detta län, där behov före-
låge att ordna de lokala vägförhållandena för de små tätorternas befolkning samt att länsstyrelserna _ som fallet syntes vara — ej heller mera allmänt tagit några initiativ till bildandet av vägföreningar.
Ehuru det sålunda kan sägas, att läns- styrelserna allmänt förorda en revision av förfarandet vid bildandet av vägföre- ningar, måste det även konstateras, att meningarna äro delade rörande det sätt, varpå den eftersträvade förenklingen av förfarandet skall åstadkommas.
Vissa länsstyrelser, nämligen de i Ble- kinge, Kristianstads, Göteborgs och Bo- hus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs och Jämtlands län, ha i före- varande hänseende inskränkt sig till att framhålla behovet av en reform utan att framlägga några konkreta förslag ut- över vad som innehålles i den riksdags- motion, vilken föranlett utredningen. I andra fall ha däremot länsstyrelserna gi- vit uttryck för önskemål om lagändring i viss bestämd riktning.
De minst omfattande reformkraven, framställda av länsstyrelserna i Stock- holms och Kopparbergs län, gå ut på vissa detaljändringar i enskilda väglagen med ändamål att nedbringa antalet sam- manträden inför länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Stockholms län har i detta hänseende hänvisat till sitt är 1950 till tredje lagutskottet avgivna yttrande, däri länsstyrelsen anfört följande:
Till den långsamhet, som ofta präglat vägföreningarnas tillkomstprocedur, ha skilda förhållanden bidragit. I första hand är här att framhålla, hurusom införskaf- fandet av den förberedande utredningen enligt 71 % lagen om enskilda vägar ej sällan dragit en tid av ett och ett halvt åt två år och stundom ända till tre å fyra år. Detta kan väl ibland ha sammanhängt med utredningsarbetets natur och omfatt- ning men vanligare torde ha varit, att ut- redningsmannen — oftast vederbörande distriktslantmätare — på grund av före- fintlig arbetsbalans sett sig nödsakad låta
under kortare eller längre tid anstå med utförandet av dessa uppdrag. Andra an- ledningar till tidsutdräkten vid handlägg- ningen av ärendena angående bildande av vägförening ha varit exempelvis, att be- siktning enligt 84 % på grund av års— tiden (snöförhållandena) eller av annan orsak ej kunnat verkställas förrän rela- tivt lång tid efter det utredningsmannen till länsstyrelsen avlämnat sin utredning, att upptagna förhandlingar angående annan grund för delaktigheten än fastigheternas taxeringsvärden (76 å, andra stycket) till följd av förekomsten av meningsmotsätt- ningar blivit segsliten samt att något av länsstyrelsen under ärendets fortgång med- delat beslut överklagats. I detta samman— hang är emellertid även att nämna det förhållandevis omständliga förfaringssätt, som på basis av lagens föreskrifter till— lämpas vid bildande av vägföreningar. I sådant hänseende vill länsstyrelsen främst fästa uppmärksamheten på följande sär- skilda förhållanden.
Enligt föreskrift i 71 % tredje stycket la- gen om enskilda vägar skall kallelse till det första sammanträdet inför länsstyrelsen med vederbörande vägintressenter ske genom kungörelse i kyrka och ortstidning. Denna kallelse når vanligen endast ett ringa antal intressenter, och sammanträdet blir därför tämligen fåtaligt besökt. Till det andra sammanträdet åter erhålla intressen— terna jämlikt 75 % personliga kallelser, var- för vid detta ofta möter upp ett stort antal personer, vilka först genom kallel- sen till sammanträdet över huvud erhållit kännedom om att vägförening bildats. De tillstädeskomna äro vid sådant förhållande merendels oförberedda i saken och känna sig naturligen desorienterade. Detta leder lätt till att en irriterad och till och med oppositionell stämning uppstår vid sam- manträdet, vilket i sin tur gärna har till följd, att stora svårigheter möta att få för— handlingarna att utmynna i praktiska re- sultat, närmast att uppnå beslut i fråga om stadgarnas innehåll och styrelsens sam- mansättning.
Enligt länsstyrelsens förmenande finnes grundad anledning antaga, att därest det nuvarande kungörelseförfarandet komplet- terades med en föreskrift, att vederbörande intressenter, i den mån de vore kända, skulle tillställas personliga kallelser även till det första sammanträdet, och veder-
börande till följd härav redan vid detta i större utsträckning bleve insatta i frågan, förutsättningar mången gång skulle före- ligga att å det andra sammanträdet upptaga och slutligen behandla — förutom frågorna om stadgar och styrelse _ även spörsmålet om vilka vägar, som skola vara före- ningens, övriga i 84 % tredje stycket om- förmälda frågor samt grunden för del- aktigheten. Härigenom skulle således ett av de tre i motionen berörda samman- trädena inför länsstyrelsen kunna slopas och proceduren ej oväsentligt förkortas. — Framhållas må, att när fråga varit om vägförening av förhållandevis mindre om- fattning och av den i ärendet förebragta utredningen framgått, att det inom veder- börande bebyggelseområde förefunnits ett mera allmänt intresse att bilda vägförening, länsstyrelsen faktiskt redan i några fall kunnat, på sätt här förordats, koncentrera förfarandet, vad angår intressenternas di- rekta medverkan, till två sammanträden.
Även länsstyrelsen i Kopparbergs län anser en förenkling av förfarandet bäst kunna vinnas genom sammanslagning av andra och tredje sammanträdena. En sådan förenkling förutsätter enligt läns- styrelsens mening omarbetning av be- stämmelserna i 84 % enskilda väglagen.
En mera genomgripande reform av förfarandet förordas av länsstyrelserna 'i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs och Kalmar län. Dessa förmena, att för- farandet borde anordnas i stort sett i överensstämmelse med vad som gällde vid bildande av vägsamfällighet enligt 2 kap. enskilda väglagen, d. v. 5. att tyngd- punkten i förfarandet borde vara förlagd till en särskild förrättning under ledning av en förordnad förrättningsman och att sammanträde med delägarna inför läns- styrelsen blott skulle behöva förekomma i tveksamma fall eller då tvistigheter upp- stått. Länsstyrelsen i Uppsala län fram- håller särskilt, att vissa kostnader för förfar-andet, som numera drabbade stats- verket, härigenom skulle överföras på intressenterna, vilket enligt länsstyrelsens
mening måste anses riktigt. Länsstyrelsen i Östergötlands län grundar sitt omdöme på ett infordrat yttrande av överlant- mätaren i länet samt två därvid fogade promemorior av en distriktslantmätare, som handlagt vägföreningsärendena inom länet. I överlantmätarens yttrande och sistnämnda promemorior framhållas de fördelar, som vid tillämpning av det nu skisserade förfarandet vore att vinna därigenom, att länsstyrelsen icke komme att ställas inför några sådana tveksamma fall, som nu uppkomme då vägarnas belägenhet och omständigheterna i öv- rigt medgåve att handläggningen lika väl kunde ske efter 2 kap. som efter 3 kap. i enskilda väglagen. Jämväl framhålles, att en väg ofta berörde såväl område med tätbebyggelse som rena jordbruks- områden. — Sistnämnda synpunkt he- tonas även i yttrande av överlantmätaren i Skaraborgs län.
Länsstyrelsen i Kalmar län åberopar till motivering av sin ståndpunkt en hos länsstyrelsen upprättad promemoria, i vilket jämväl redovisats vissa synpunkter, som anförts av överlantmätaren i länet. I promemorian göres gällande, att de all- männa intressen, länsstyrelserna hade att bevaka i samband med tillkomsten av vägföreningar, borde kunna tillgodoses utan att länsstyrelserna belastades med arbetsuppgifter i den omfattning: som skett. Bild-andet av vägförening borde föregås av förrättning, hållen av lantmä- tare med biträde av gode män. Förrätt- ningsmännen borde pröva alla de frågor, som nu funnes angivna i 71, 72, 76, 84 och 85 %% enskilda väglagen samt föranstalta om antagande av stadgar för föreningen och s-tyrelseval. I likhet med vad som gällde vid förrättningar enligt 2 kap. sagda lag borde förrättningsmannen och gode männen avgiva utlåtande rörande de frågor, de hade att pröva. De borde äga anlita länsarkitekten och vägförvalt-
ningen i länet samt höra byggnadsnämnd och andra kommunala myndigheter. Ut- låtandet borde underställas länsstyrelsen för prövning i de hänseenden där all- männa intressen påkallade kontroll av förrättningsmannens åtgöranden.
Förbundet för enskild väghållning i Stockholms län — vilket utgör en sam- manslutning av vägföreningar och andra vägsamfälligheter i länet med ändamål att tillvarataga dessas gemensamma _in- tressen—har till utredningen inkommit med en den 18 januari 1951 dagtecknad skrivelse,däri förbundet förklarat sig vilja anföra några synpunkter, som enligt dess mening borde beaktas vid en översyn av bestämmelserna i lagen om enskilda vä- gar, speciellt vad anginge bestämmelserna om vägföreningar. I skrivelsen har för- bundet förklarat sig dela uppfattningen att en förenkling av formerna för bil- dande av vägförening borde komma till stånd. Det kunde enligt förbundets me- ning ifrågasättas, om ej den tjänsteman, som verkställt den förberedande utred— ningen, även borde fullfölja ärendet efter huvudsakligen samma bestämmelser som gällde för bildande av vägsamfälligheter enligt 2 kap. enskilda väglagen. Genom ett dylikt förfaringssätt skulle säkert stora fördelar vara att vinna särskilt med avseende å tidsåtgången, varjämte en av- lastning skulle ske av länsstyrelsernas stora arbetsbörda. Oavsett vilken myn- dighet, som komme att handhava hil— dvandet av vägföreningar, torde i allt fall förfarandet böra förenklas så, att det kunde slutföras i ett sammanhang utan särskilda besvärshänvisningar under ären- dets handläggning.
I motsats härtill har länsstyrelsen i Stockholms län — ensam bland läns- styrelserna — uttryckligen bestritt lämp- ligheten av ett system, enligt vilket för- farandet vid bildande av vägförening konstruerades analogt med vad som gäl-
ler beträffande ärenden enligt 2 kap. enskilda väglagen. Länsstyrelsen har så- lunda förklarat sig icke kunna dela en av överlantmä-taren i länet uttalad me- ning att förfarandet borde anordnas på detta sätt. Den motiverar sitt ställnings- tagande med att handläggningen av dy- lika ärenden förutsatte icke blott lant- mäteriteknisk sakkunskap utan i ännu högre grad en insikt i administrativa värv, som lantmätare i allmänhet knappast be- sutte. Det framhålles härvid, att länsstyrel- sen i åtskilliga hittills handlagda ären- den måst frångå av utredningsmannen — lantmätaren framlagda förslag.
En förmedlande ståndpunkt intages av länsstyrelsen i Hallands län. Denna läns- styrelse har förklarat sig anse det lämp- ligt att bibehålla de nuvarande bestäm- melserna om att länsstyrelsen, när fråga om bildandet av vägförening bleve aktuell, skulle hålla sammanträde med sakägarna och därefter förordna om förenings bil-
dande samt bestämma gränserna för dess område. Emellertid borde länsstyrelsen, sedan beslut i nu nämnda hänseenden meddelats, överlämna det fortsatta för- farandet till särskild förrättningsman, som finge handlägga ärendet efter i huvudsak enahanda ordning som i 2 kap. lagen om enskilda vägar vore föreskriven beträffande bildande av vägsamfällighet. Det borde sålunda enligt länsstyrelsens mening ankomma på förrättningsman- nen att uppgöra förteckning å fastig- hetsägarna samt förslag till delaktighets- 'tal och beträffande frågan, vilka vägar som skulle vara föreningens. Förrätt- ningsmannen skulle själv hålla erforder- liga sammanträden med sakägarna, bl. a. för antagande av stadgar och utseende av styrelse. Förrättningsmannen borde avsluta sitt uppdrag med ett utlåtande, som —— sedan detsamma vunnit laga kraft — skulle överlämnas till länsstyrel- sen i länet för fastställelse.
D. Allmänna principer för en reform av vägföreningsförfarandet
1. Inledning
Av de uttalanden länsstyrelserna på utredningens förfrågningar gjort angå- ende tillämpningen av bestämmelserna om vägföreningar framgår klart, att för- farandet vid sådan förenings bildande är mycket arbetskrävande för länsstyrel- sen och även i gynnsamma fall tar lång tid i anspråk. Orsakerna härtill uppgivas vara dels att det ställt sig svårt för läns- styrelserna att i tillräcklig omfattning disponera arbetskraft med lantmäteri- teknisk eller annan lämplig utbildning för erforderliga utredningsarbeten och dels att lagstiftningens utformning gjort arbetet för länsstyrelsernas del onödigt tungt och komplicerat.
Vad angår tillgången på tekniskt ut-
bildad arbetskraft ha vissa länsstyrelser uppgivit, att förhållandena härutinnan förbättrats efter den nyligen genomförda omorganisationen av lantmäteristaten. Det är emellertid känt, att det alltjämt föreligger en betydande brist på lantmä- teritekniskt utbildad personal, och det lär knappast kunna antagas, att situa- tionen i detta hänseende kommer att avsevärt ljusna under de närmaste åren. Någon möjlighet att radikalt undanröja dessa svårigheter torde knappast före- ligga. I någon omfattning kan det kanske vara möjligt för länsstyrelserna att åstad- komma en lättnad genom att anlita annan tekniskt utbildad personal än lantmätare. Emellertid har det i praktiken endast
& | | , t
| | ) l i
sällan visat sig möjligt att för ändamålet disponera sådan tekniskt utbildad ar- betskraft, som med denna sin utbildning förenat tillräcklig kunnighet i fråga om äganderätts- och andra fastighetsförhål- landen samt nödig administrativ erfaren— het. Det torde därför böra förutsättas att den tekniska utredningen i vägförenings- ärenden även framdeles i regel kommer att utföras av lantmätare.
De svårigheter, vilka i vägförenings- ärendena mött vid införskaffande av den erforderliga utredningen måste sålunda förutsättas komma att bestå, till dess den föreliggande bristen på lantmäteri- personal blivit hävd. Utredningen vill emellertid framhålla, att vägförenings- ärendenas stora allmänna betydelse gör det angeläget, att dessa ärenden i allt fall icke sättas i efterhand i förhållande till andra grupper av ärenden, då det gäller tilldelning av lantmäteriteknisk personal.
Vad angår den ifrågasatta reformen av förfarandet vid bildandet av vägföre- ningar gå de till utredningen framförda anmärkningarna, såsom nyss nämnts, i stort sett ut på att det nuvarande för- farandet tar onödigt lång tid och mycket arbete i anspråk, och det göres gällande att en förenkling är av behovet på- kallad. Däremot äro meningarna delade beträffande medlen för uppnående av en sådan förenkling. Från vissa håll göres gällande, att den väsentliga bristen 'i det nuvarande systemet ligger i att förfarandet hos länsstyrelsen är alltför strängt bundet vid konkreta regler om antalet sammanträden, om de ärenden som skola förehavas vid varje särskilt sammanträde m.m. Förespråkarna för denna mening anse att en eventuell re- form bör gå ut på att möjliggöra en anpassning av förfarandet efter förhål- landena i det särskilda fallet, t.ex. på det sättet att antalet sammanträden i
enklare fall skall kunna minskas under det nu föreskrivna. På andra håll anser man däremot, att en dylik mindre jämk- ning av de hittillsvarande bestämmel- serna ej gör tillfyllest och att förfarandet vid bildande av vägförening bör om- gestaltas på det sättet, att utredningen] av frågorna äger rum vid en fristående förrättning under ledning av särskilt förordnad förrättningsman.
De skäl, som kunna anföras för den ena och den andra av dessa ståndpunk- ter äro delvis av den art, att deras be- tydelse ej kan till fullo bedömas annat än genom en jämförelse mellan de båda systemen, sådana de gestalta sig i mera utarbetat skick. I anledning härav kom- mer i det följande att till en början redogöras för de reformer, som ansetts möjliga och lämpliga under förutsätt- ning att såväl utrednings- som besluts- förfarandet liksom nu skall i princip an- komma på länsstyrelsen. Härvid har det befunnits lämpligt att skilja mellan de åtgärder, vilka regelmässigt pläga ult- föras av särskilt förordnad förrättnings- man (se 5. 56—58), och dem, som normalt fullgöras inom länsstyrelsen eller av dennas egna tjänstemän (se 5. 58—62). Ett särskilt avsnitt (se 5. 62—63) ägnas frå- gan, om det är möjligt och lämpligt atti någon omfattning inskränka sakägarnas rätt att anföra särskilda besvär över de olika beslut, länsstyrelsen har att med- dela, innan vägföreningen kan träda i funktion. Först därefter upptages till be- handling frågan, huru för-farandet i väg- föreningsärenden kommer att gestalta sig, om u-tredningsförfarandet förlägges till särskild förrättning (se 5. 63—66). Det ställningstagande, vartill den givna fram- ställningen föranleder, redovisas i ett av- snitt för sig (se 5. 66—70). Slutligen be- handlas i ett sammanhang vissa i det ti- digare förbigångna frågor om förfaran- dets närmare utformning (se 5. 70—72).
förlagt till länsstyrelsen
a. Den tekniska utredningen
På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen för viktigare bestämmelser angående vägföreningar karakteriseras förfarandet vid en sådan förenings bil— dande av att det i sin helhet, så- väl med avseende å utredningen som i fråga om beslutsförfarandet, är för- lagt till länsstyrelsen samt uppdelats i etapper, så att beslut i vissa frågor ej kunna meddelas, innan avgörande föreligger beträffande andra spörsmål.
Då reglerandet av vägfrågorna inom tättbebyggda orter ansetts böra ankomma på beslut av statlig myndighet — läns- styrelsen — är det naturligt, att bestäm- melserna om utredningen i hithörande ärenden kommit att ansluta sig till vad som i allmänhet gäller beträffande för- farandet hos denna myndighet. Det skulle rentav kunna göras gällande att några särskilda bestämmelser om för- farandet i dylika frågor icke skulle vara behövliga, utan att det i sådant hän- seende skulle vara tillräckligt med de allmänna föreskrifter, som meddelats i myndighetens instruktion, och den praxis, som av ålder tillämpats beträffande ar- betssättet. Så långt har lagstiftaren vis— serligen icke gått. En jämförelse mellan bestämmelserna i 2 kap. och 3 kap. la— gen om enskilda vägar visar emellertid, att föreskrifterna om förfarandet i det senare kapitlet äro betydligt mera sche- matiserade än i det förra och i stort sett inskränka sig till föreskrifter om att vissa sammanträden skola hållas med det- ägarna och om att länsstyrelsen skall höra vissa angivna myndigheter. I öv- rigt är den viktiga frågan om införskaf- fandet av utredning i vägföreningsären-
vissa
den icke reglerad på annat sätt än genom föreskrifterna i 71 % tredje stycket om att länsstyrelsen, innan den med- delar förordnande om bildande av väg- förening eller beslutar i frågor rörande verksamhetsområdets omfattning, skall låta vidtaga den förberedande utredning, som må anses erforderlig, samt före- skrifterna i 84 % om att länsstyrelsen äger förordna sakkunnig person att upp- rätta förslag beträffande frågan, vilka vägar som skola vara föreningens, att länsstyrelsen skall granska förslaget samt låta verkställa de besiktningar och undersökningar i övrigt, som finnas er- forderliga, och att länsstyrelsen, om den så finner nödigt, äger föranstalta om yt- terligare utredning.
Det är känt, att denna knapphändig— het i bestämmelserna rörande förfarandet vid bildandet av vägföreningar vid läns- styrelsernas första kontakt med lagstift- ningen vållade en viss tvekan i tillämp- ningen. Av svaren på de till länsstyrel- serna riktade förfrågningarna framgår även, att någon enhetlig praxis alltjämt icke förefinnes utan att det förfarande, som efterhand utbildat sig, är ganska olika inom skilda länsstyrelser.
Med hänsyn härtill är det påfallande, att förfaringssättet just inom de läns- styrelser, där vägföreningsärendena före- kommit i större antal — Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län — företer vissa mycket påtagliga likheter. Vad som främst faller i ögonen är den stora betydelse, dessa länsstyrel- ser vilja tillerkänn-a det utredningsarbete, som utföres av andra än länsstyrelsens egna tjänstemän.
I själva verket är detta naturligt. Den omständigheten, att länsstyrelsen finner vägfrågorna för ett visst bebyggelseom—
råde böra lösas i den ordning, som be- skrives i 3 kap. enskilda väglagen, bör rimligen icke föranleda, att utredningens rent tekniska del blir mindre omfattande än om frågan handlagts enligt 2 kap. samma lag. Då det numera torde få anses självklart, att en vägförrättning enligt 2 kap. skall anförtros lantmätare, väg- och vattenbyggnadsingenjör eller annan person med teknisk utbildning, fram- står det som lika klart, att länsstyrelsen vid avgörande av vägfrågor enligt 3 kap. måste ha tillgång till lämpligt tekniskt biträde.
Inom nyssnämnda tre län — vilka tillhopa svara för över hälften av alla hittills handlagda vägföreningsärenden — synes det vanliga förfaringssättet vara att länsstyrelsen, redan innan beslut om vägföreningens bildande meddelas, för- ordnar lantmätare eller annan lämplig person med teknisk utbildning att verk- ställa utredning av alla de frågor, vilka kunna antagas komma att bli föremål för behandling under ärendets gång. Genom samråd med den förordnade ut- redningsmannen eller — vad beträffar Stockholms län _ genom meddelande av särskild instruktion för denne ha läns- styrelserna sökt sörja för att utredningen erhåller lämplig omfattning och fram- för allt icke förbigår något spörsmål, som senare kan visa sig vara av väsentlig betydelse.
Genom att en tillräckligt fyllig utred- ning sålunda kommit att föreligga redan på det stadium av ärendets behandling, då länsstyrelsen haft att ta ställning till frågan, huruvida vägförening skolat komma til-l stånd och huru verksamhets- området skolat bestämmas, ha länsstyrel- serna fått möjlighet att i ett sammanhang bilda sig åtminstone en preliminär upp- fattning om hela frågekomplexet. Detta har uppenbarligen varit ägnat att med- föra en ökad säkerhet i bedömandet.
Förfarandet har dessutom medfört den fördelen, att de ytterligare åtgärder, vilka ankommit på länsstyrelsen — med— delande av beslut angående andelstal, föranstaltande om sammanträde för an- tagande av stadgar och val av styrelse samt om sammanträde för överläggning beträffande vägnätets omfattning och meddelande av beslut i sistberörda fråga — i allmänhet kunnat fortgå utan av- brott för komplettering av utredningen.
Uppenbarligen är det ägnat att med- föra en viss tidsvinst, om utrednings— arbetet, såsom de nämnda länsstyrelserna praktiserat, utföres i ett sammanhang och omhänderhaves av en och samma per- son. Att härvidlag direkt jämföra de olika länsstyrelsernas uppgifter om den tid, förfarandet tagit i anspråk (jfr s. 44) lämnar näppeligen någon rättvisande bild av förhållandena. Dessa uppgifter ge snarast vid handen, att de nämnda tre länsstyrelserna representera ett me- deltal i fråga om handläggningstiden. Emellertid är härvid att märka, att hos dessa länsstyrelser synas ha handlagts åtskilliga av de största och mest arbets- krävande ärendena, varjämte hänsyn måste tagas till att det absolut sett mycket stora antalet vägföreningsären- den hos dessa länsstyrelser måste för— modas ha i avsevärd grad försvårat ett smidigt genomförande av det för läns- styrelsernas del ganska arbetskrävande förfarandet. Som jämförelse kan nämnas, att de på andra håll handlagda ärenden, där länsstyrelsen icke förordnat någon viss person att verkställa utredning utan införskaffat sådan genom remisser till olika myndigheter, förfrågningar genom länsstyrelsens egna tjänstemän etc., ge— nomgående höra till de ärenden, som tagit den längsta tiden i anspråk. En gransk- ning av diarieanteckningarna rörande de åtgärder, länsstyrelsen i dessa fall haft att vidtaga, ger vid handen, att antalet
av dessa åtgärder är stort. Då det här- jämte tages i betraktande, att varje åt- gärd regelmässigt fordrar att åtminstone någon tjänsteman hos länsstyrelsen full- ständigt genomgår ärendet, inses lätt, att systemet medför stor tidsspillan. Det kan med visshet sägas, att om någon av de länsstyrelser, där vägföreningsärenden förekommit i större antal, tillämpat denna metod för linförskaffande av utredning, det för dem skulle ställt sig mycket svårt för att icke säga omöjligt att slutföra förfarandet inom rimlig tid.
Nära nog alla de länsstyrelser, vilka vid de av utredningen gjorda förfråg- ningarna uttalat någon mera bestämd mening i fråga om förfarandet vid bil- dande av vägförening, ha även fram- hållit vikten av att den förberedande utredningen göres så fullständig som möjligt. Lagens formella ståndpunkt, enligt vilken all utredning skall verkställas av länsstyrelsen med rätt för denna att vid behov anlita sakkunnigt biträde för ut- redning av frågorna om utformningen av föreningens vägnät m. m., utgör visser- ligen intet hinder för en sådan lagtill- lämpning, som nu skisserats. Det oaktat måste utformningen av lagen på denna punkt anses mindre tillfredsställande så— tillvida, som den ej lämnar tillräcklig ledning för de tillämpande myndighe- terna. .
En översyn av gällande bestämmelser i fråga om förfarandet vid bildande av vägförening torde därför, på sätt fler- talet länsstyrelser framhållit, böra utgå från att utredningsmannens ställning och uppgifter närmare regler-as. Lagen bör sålunda utgå från att åtminstone i nor— mala fall en utredningsman förordnas samt ge erforderliga instruktionella före- skrifter angående dennes verksamhet. Det bör härvid förutsättas, att den förbere-
dande utredning, som skall äga rum, innan frågan om vägförenings bildande och om dess verksamhetsområde före— tages till behandling, skall vara så full- ständig, att den åtminstone i stort sett förslår som underlag även för länssty- relsens beslut i övriga hänseenden. Möj- lighet att göra undantag bör dock givet- vis finnas för det fall, att det framstår som tvivelaktigt, huruvida föreningen överhuvud skall komma till stånd. I dylikt fall bör utredningsmannen äga befogenhet att efter samråd med sin upp- dragsgivare —— länsstyrelsen — begränsa utredningen till vad som är erforderligt för bedömande av denna fråga.
b. Sammanträdes- och beslutsförfarandet
Vissa länsstyrelser ha uppgivit, att det i åtskilliga fall varit möjligt att förenkla förfarandet vid bildande av vägförening genom att minska antalet sammanträden under tre, som är det antal lagen förut- sätter. Enighet synes råda om att minsk- ningen av antalet sammanträden bör komma till stånd på det sättet, att sammanträdet för antagande av stad- gar och val av styrelse sammanslås med det sammanträde, då till av- görande skall företagas frågan, vilka vägar som skola vara föreningens. Ingen av länsstyrelserna har gått så långt som till att föreslå att det formella förfarandet koncentreras till ett enda sammanträde.
Givet är, att en förkortning av för- farandet genom minskning av antalet sammanträden förutsätter att (länsstyrel- sen har tillgång till så fullständig utred- ning, att uppskov med ärendets avgö- rande icke tarvas av den anledningen, att utredningen måste kompletteras. Men även om den förberedande utredning-en fyller alla krav på fullständighet, torde enligt nuvarande ordning hinder för en
koncentration av förfarandet i vissa fall möta med hänsyn till lagens avfattning, vilken ger vid handen, att vissa frågor måste vara avgjorda, innan andra frå- gor företagas till avgörande. Givetvis är det icke utan skäl, som lagstiftarna valt en sådan ordning för frågornas avgö- rande. Uppenbarligen har den ledande synpunkten varit att åstadkomma plan- mässighet och reda i förfarandet, så att frågorna städse företagas i den ordning, som påkallas av deras sammanhang med varandra. För bedömande, vilk-a hinder och svårigheter, som kunna möta vid ett försök att förenkla förfarandet genom sammanslagning av antalet sammanträ- den, är det därför nödvändigt att något närmare undersöka, om och i vad mån de olika beslut, vilka för närvarande fordras för bildande av en funktions— duglig vägförening, äro beroende av var- andra.
De beslut, vilka i detta hänseende på- kalla uppmärksamhet, äro dels det grundläggande beslutet om vägföre- ningens bildande och om bestämmande av gränserna för dess område, dels even— tuellt erforderliga beslut angående be- räkningen av andelstalen, dels besluten om antagande av stadgar och val av styrelse för föreningen, dels oclc beslutet, vilka vägar som skola hållas av föreningen.
Vad först angår det grundläggande be- slutet om bildandet av vägförening och om utsträckningen av dess verksamhets— område förutsätter som bekant gällande lag icke att länsstyrelsen i samband med beslutet skall på något sätt ha tagit ställ- ning till övriga spörsmål, som kunna uppkomma i samband med organiseran- det av föreningen. Dessa spörsmål ha med andra ord betraktats som sekundära i förhållande till frågan om föreningens tillkomst och verksamhetsområdet. Huru riktig denna uppfattning principiellt än må vara, blir den emellertid i praktiken
behäftad med väsentliga inskränkningar. Enär i princip alla fastigheter inom verksamhetsområdet skola vara delak- tiga i föreningen och skyldiga att bidraga till dess utgifter, innefattar det första, grundläggande beslutet även ett ställ- ningstagande till frågan, vilka fastighe- ter, som skola anses ha sådan nytta av det tilltänkta vägnätet, att de skäligen böra bidraga till utgifterna för detta. Huruvida så är fallet, torde emellertid i många fall vara mycket svårt att avgöra utan att åtminstone preliminärt ta ställ- ning även till frågan, vilka vägar före- ningens väghållningsskyldighet skall om- fatta. Bedömandet, huruvida en fastighet kommer att få sådan nytta av före- ningens verksamhet, att dess ägare bör bidraga till denna, är vidare principiellt av samma natur som frågan om bestäm- mande av andelstal; i många fall torde det sålunda vara en ganska kinkig om- dömesfråga, huruvida viss fastighet bör helt befrias från deltagande i föreningen eller belastas med ett obetydligt andels- tal. I praktiken torde det också ganska ofta förekomma att frågor om jämkning av det område, föreningen skall om- fatta, uppkomma i anslutning till hand- läggningen av frågorna om andelstal och om utformningen av föreningens vägnät. Att den nu stadgade uppdel- ningen av förfarandet i skilda etapper ej lett till mera allvarliga komplikationer, än fallet varit, torde väsentligen bero på att länsstyrelserna — oaktat lagens tyst- nad i detta hänseende — redan vid med- delande av det grundläggande beslutet om föreningens bildande och om verk- samhetsområdet i allmänhet haft till- gång till så fullständig utredning, att övriga frågor redan på detta stadium kunnat åtminstone i huvudsak bedömas.
Vad angår frågorna om andelstalen vilar den nuvarande lagstiftningen, på sätt framgår av den inledande framställ-
ningen (se 5. 30—31), på den principen, att dessa normalt skola utgöras av fastig- heternas senast åsatta taxeringsvärden och att särskild åtgärd för bestämmande av andelstal följaktligen i regel blott skall vara erforderlig beträffande fastig— heter, vilka sakna taxeringsvärden. Här- jämte bereder lagen möjlighet att, där det finnes lämpligt, ersätta taxerings- värdena med annan grund för delaktig- heten av beskaffenhet att kunna utan avsevärd svårighet omedelbart tillämpas av föreningen även vid växlande för- hållanden med avseende å fastighetsin- delningen och bebyggelsen inom området (automatisk norm). Vidare kan på grund av särskilda omständigheter taxerings— värdet beträffande viss eller vissa fastig- heter ersättas med ett särskilt lägre eller högre andelstal. Frågor om ändring eller" jämkning av andelstalen skola princi- piellt upptagas blott på ansökan och av- göras såsom särskilda ärenden. Fråga om taxeringsvärdenas ersättande med annan norm kan emellertid väckas även på länsstyrelsens eget initiativ, och i praktiken torde det blott sällan före- komma att sådana frågor upptagas till behandling annorledes än i samband med bildande av vägförening.
Med denna principiella uppläggning har lagstiftaren undgått de svårigheter, det skulle möta att formellt inordna be— stämmandet av andelstalen i förfarandet vid tillkomsten av en vägförening. Den lättnad, som härigenom beredes, är emel- lertid till stor del endast skenbar. I själva verket visar erfarenheten, att tvister om bestämmande av andelstal i regel upp- komma i samband med bildandet av Vägföreningen men att sådana frågor därefter sällan bli aktuella. Den om- ständigheten att avgörandet av dessa frågor formellt ej tillhör de nödvändiga momenten vid bildandet av en vägföre— ning medför således ej att länsstyrelsen
undgår att taga ställning till dem i detta sammanhang. I själva verket torde det för dem, som ombesörja utredning och handhava länsstyrelsens beslutanderätt i vägföreningsärenden, snarast anses som en olägenhet, att frågorna om andelstalen i lagen ej förutsättas skola avgöras i ett sammanhang utan kunna aktualiseras när som helst under förfarandets gång och även efter dess avslutande. På de flesta håll torde därför ha utbildat sig den praxis, att den, som ombesörjer utred- ningen i ett vägföreningsärende, inhämtar sakägarnas mening även i fråga om an- delstalen och söker koncentrera avgöran- det av hithörande spörsmål inom förfaran- dets ram. Lämpligheten härav bestyrkes bl. a. av vad nyss yttrats om sambandet mellan frågorna om bestämmande av andelstal och vissa andra frågor, som skola avgöras vid bildandet av vägföre- ning.
Vid ett försök att förenkla förfarandet vid bildandet av vägföreningar framstår det således som önskvärt, att frågorna om bestämmande av andelstal upptagas och avgöras samtidigt med föreningens bil- dande och icke få anstå i avbidan på att saken aktualiseras genom ansök- ningar av föreningen eller av enskilda sakägare.
Enligt enskilda väglagen skall frågan, vilka vägar som skola hållas av väg- förening, företagas först sedan stadgar för föreningen antagits och styrelse blivit utsedd. Att denna betydelsefulla fråga skall upptagas först på ett så sent stadium, synes enligt motiven (SOU 1938:23 s. 197) bero på att ut- redningen av frågan om vägnä-tets ut- formning i vissa fall kan bli ganska omfattande samt att tillfälle ansetts böra beredas föreningen att genom sina organ deltaga i utredningsarbetet.
På sätt nyss anförts lärer emellertid redan frågan om vägföreningens tillbli-
velse och omfattningen av dess verksam- hetsområde förutsätta åtminstone ett pre- liminärt ställningstagande till frågan om vägnätets utformning. Detta har även förutsatts vid lagens tillkomst (SOU 1938:23 s. 188). Enligt motiven är det sålunda lämpligt att redan vid läns- styrelsens första sammanträde dryfta bl. a. frågan om vilka vägar som böra hållas av den tilltänkta föreningen.
Att utredningen rörande vägnätet ofta kan bli ganska omfattande lär ej heller böra utgöra hinder för att beslutet om föreningens bildande får anstå, till dess sådan utredning förebragts. Ett stad- gande, som möjliggör, att dessa frågor avgöras samtidigt, behöver ju icke med nödvändighet förutsätta, att alla väg— frågor inom föreningens verksamhets- område lösas i ett sammanhang.
En viss olägenhet komme emellertid ett sammanförande av besluten om före— ningens bildande och om vägnätets om- fattning att medföra därutinnan att före- ningen, som vid beslutets meddelande ännu ej konstituerat sig, därigenom icke bleve i stånd att deltaga i utredningsar- betet. Det lokala inslag i utrednings- arbetet, som föreningens deltagande däri ger utrymme åt, bör icke underskattas. I viss män kan emellertid syftet med de nuvarande bestämmelserna i ämnet till- godoses genom att sakägarna, såsom ofta sker, på ett tidigt stadium av för- farandet utse ett arbetsutskott med ända- mål att samråda med och biträda för- rättningsmannen vid utredning och upprättande av förslag i sådana frågor, där en närmare kännedom om ortsför- hållandena kan anses påkallad. Ett slo- pande av föreningens rätt att deltaga i utredningsarbetet kan ej heller sägas innebära någon mera allvarlig försäm- ring av den enskilde fastighetsägarens möjligheter att få sina synpunkter be- aktade vid ärendets avgörande. Liksom
hittills blir han ju oförhindrad att fram- föra dessa dels under hand till den, som leder utredningen, dels vid det samman- träde, som skall äga rum innan beslut meddelas, och dels — om han ej åtnöjes med beslutet — genom att anföra besvär över detta. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det därför av mindre betydelse, huru- vida utredningen rörande vägfrågorna förlägges till tiden före eller efter an- tagandet av stadgar och valet av styrelse för föreningen.
Sammanfattnfingsvis kan alltså konsta- teras, att ett sammanförande i vissa fall av de skilda beslut, länsstyrelsen har att meddela i samband med vägförenings bildande, icke behöver medföra några allvarligare betänkligheter med hänsyn till utredningens fullständighet eller ur rättssäkerhetssynpunkt.
Möjligen kan det vara tvivelaktigt, om icke den förenkling, som en minskning av antalet sammanträden inför länssty- relsen skulle utgöra, kan genomföras utan lagändring. Avses en sammanslag— ning av första och andra sammanträdena, är det i allt fall uppenbart, att samman- trädet måste kungöras så, att åtgärderna äro godtagbara såväl enligt 75 % som enligt 71 5 lagen om enskilda vägar. Vidare torde det vara uppenbart, att länsstyrelsen ej bör meddela fastställelse å stadgarna, förrän beslutet om före- ningens bildande och omfattningen av dess verksamhetsområde vunnit laga kraft. Avses en sammanslagning av andra och tredje sammanträdena, möta svårigheter för iakttagande av den förut berörda, i 84 % meddelade före- skriften, att länsstyrelsen skall höra före- ningen över upprättat förslag i frågan, vilka vägar som skola vara föreningens, eller ock bereda föreningen tillfälle att medverka vid förslagets upprättande. Möjligen kunna dock dessa föreskrifter anses nöjaktigt iakttagna genom att frå-
gan föredrages vid sammanträde med sakägarna.
I allt fall ha de praktiska svårigheter, som vid nuvarande ordning möta mot en minskning av antalet sammanträden, visat sig sådana, att en dylik åtgärd, ehuru ganska ofta övervägd, hittills endast mera sällan kommit till utförande. Möjligen har den framträdda obenägen- heten att vidtaga åtgärder i sådan rikt- ning berott på de till synes kategoriska bestämmelserna i lagen, att varje sär- skild fråga skall handläggas vid ett särskilt sammanträde med sakägarna. Oavsett orsaken till nuvarande praxis torde det emellertid icke kunna för- väntas, att någon mera radikal omlägg- ning därav skall komma till stånd utan lagändring.
De lagändringar, som kunna anses er- forderliga, äro, på sätt framgår av det sagda, mera av formell än av saklig natur. Bestämmelsen Ii 75 % lagen om enskilda vägar, enligt vilken länsstyrel- sen, då förordnande enligt 71 5 första stycket meddelats, har att utfärda kal- lelser till sammanträde för antagande av stadgar och val av styrelse, torde böra jämkas så, att den klart ger vid handen att kallelseåtgärderna kunna och i åt— skilliga fall böra utfärdas redan innan sådant förordnande, som nu sagts, blivit meddelat. Vidare bör förfarandet vid åsättande av andelstal erhålla en när- mare reglering. Även i 84 % torde vissa ändringar böra vidtagas i förtydligande syfte. Det bör sålunda av texten i denna paragraf kunna utläsas, att vägföre- ningens deltagande i utredningsarbetet kan inskränkas till att tillfälle beredes föreningens medlemmar att å samman- träde inför länsstyrelsen, trill vilket med- lemmarna kallas i den ordning som gäller för föreningssammanträde, yttra sig i fråga om utformningen av före- ningens vägnät.
Bland de omständigheter, vilka med- verkat till att tynga och försvåra för- farandet i vägföreningsärenden, har bl. a. nämnts den varje sakägare till- kommande rätten att anföra särskilda besvär över ettvart av de beslut, läns— styrelsen har att meddela, innan en väg- förening kan träda i funktion. Det har gjorts gällande, att en så omfattande be- svärsrätt är ägnad att i många fall av- sevärt fördröja det slutliga avgörandet samt att rättssäkerhetens krav skulle vara tillräckligt tillgodosedda, om sak- ägarna, sedan hela förfarandet avslutats, finge i ett sammanhang anföra besvär över alla därunder träffade avgöranden.
Anmärkningen är väl grundad, om det förhåller sig så, att besvär över något av länsstyrelsens beslut gör det nödvändigt att avbryta förfarandet och avvakta slut- ligt avgörande av den fråga, besvären avse. Mot ett sådant system kan framför allt invändas att det bereder alltför stora möjligheter för sakägare, som önska för- dröja avgörandet av vägfrågorna, att sabotera förfarandet genom ohemult ut— nyttjande av besvärsrätten. Enär frågor om bildande av vägföreningar stundom möta starkt motstånd från enskilda fas- tighetsägare eller hela grupper av dylika, saknar den anförda synpunkten inga- lunda praktisk betydelse. Även om besvär ej anföras, måste dröjsmål regelmässigt uppstå genom att länsstyrelserna nöd- gas avvakta utgången av stadgad be- svärstid, innan förfarandet kan fortgå.
Av vad länsstyrelserna uppgivit an- gående hittillsvarande praxis synes emel— lertid framgå, att bestämmelserna åtmin- stone på många håll" icke uppfattas på sätt nyss angivits utan tolkas så, att länsstyrelsen icke obetingat är pliktig att efter varje särskilt beslut avvakta be- svärstidens utgång resp. avgörande
rörande anförda besvär. Länsstyrelsen anses således äga härvidlag förfara efter omständigheterna. På sätt framgår av det förut anförda måste denna tolkning anses vara den ur praktisk synpunkt rimligaste. Den kan ej heller vederläggas med stöd av lagtexten, som icke inne- håller någon bestämmelse om att något av länsstyrelsens beslut i vägförenings- frågor skall ha vunnit laga kraft, innan anna—t beslut kan meddelas.
Om den sist antydda uppfattningen — vilket utredningen för sin del anser —
är den riktiga, kunna bestämmelserna om rätt för sakägarna att anföra besvär över de olika besluten i vägföreningsför- farandet icke i och för sig anses ägnade att fördröja eller försvåra förfarandet. Det enda, som härvidlag skulle kunna åberopas, vore att det för Kungl. Maj:t såsom besvärsmyndighet är lämpligast, att alla besvär, som anföras över läns- styrelsens åtgärder i ett vägförenings- ärende, företagas till prövning i ett sam- manhang.
3. Utkast till en reform med utredningsförfarandet förlagt
till särskild förrättning
De skäl, vilka föranlett 1939 års lagstiftare att lägga beslutanderätten i vägföreningsärenden helt i länssty- relsens hand, äro enligt utredningens uppfattning alltjämt att anse som bä- rande. Framför allt vägfrågornas nära samband med andra behyggelseproblem och stora betydelse ur allmän synpunkt göra det uppenbarligen lämpligt att läns-- styrelsen, som kan sägas utgöra ett sam- lande organ för den samhällsplanera-nde verksamheten i länet, får det avgörande ordet i dessa frågor.
Eftersom beslutanderätten således måste förbehållas länsstyrelsen, ;:n ut- redningsarbetet — även om detta för— lägges till en särskild förrättning _— icke, såsom fallet är vid förrättning enligt 2 kap., få utmynna i ett utlåtande, som vid underlåtenhet från sakägarnas sida att föra talan om klander vinner laga kraft i likhet med domstols avgöranden, utan blott i ett förslag, som länsstyrelsen efter fri prövning kan antaga eller helt eller delvis förkasta eller ändra.
Med tillämpning av denna grundsats och med beaktande av vad som tidigare
(5.54—55) anförts om utredningsarbe- tet, torde förfarandet vid vägförenings bildande 'i stora drag kunna utformas på följande sätt.
Liksom i nu gällande lag torde det böra förutsättas, att länsstyrelsen upp- tager frågan om bildande av vägförening ex officio, när anledning förekommer därtill. Ändring torde ej böra ske i den uti 126 & byggnadsstadgan meddelade föreskriften om att länsstyrelsen städse skall taga frågan om bildande av väg- förening under övervägande i samband med fastställande byggnadsplan eller i vad 116 % byggnadslagen föreskriver om skyldighet för länsstyrelse i visst fall att förordna om bildande av sådan förening.
Den första åtgärd, länsstyrelsen har att vidtaga, om förhållandena å någon ort motivera att frågan om bildande av vägförening närmare utredes, bör bestå i förordnande av en förrättningsman. Beträffande personvalet torde länsstyrel- sen icke böra vara bunden av några be- stämmelser om viss formell kompetens. I regel torde det visserligen befinnas lämpligast att för ändamålet anlita lant-
mätare eller annan person med teknisk utbildning. För det fall att förrättnings- mannen ej äger sådan utbildning eller att vid förrättningen förekommer någon fråga, som fordrar särskild sakkunskap utom förrättningsmannens fackområde, bör —— liksom vid förrättning enligt 2 kap. enskilda väglagen — länsstyrelsen äga förordna sakkunnigt biträde åt för- rättningsmannen. Med hänsyn bl. a. till att förrättningen, i motsats till vad som är fallet vid förrättning enligt 2 kap., blott avser att utmynna i ett för- slag, torde biträde av gode män icke i något fall kunna anses behövligt.
Vilken omfattning utredningen skall erhålla måste givetvis bero på omständig- heterna i varje särskilt fall. Under alla förhållanden måste den göras så full- ständig, att den kan tjäna till grund för bedömande, huruvida de aktuella väg- frågorna böra lösas med tillämpning av bestämmelserna om vägföreningar eller på annat sätt. Om utredningsmannen för sin del finner, att vägförening icke bör komma till stånd, bör han, till undvi- kande av onödiga kostnader och tids- spillan, avbryta utredningen på detta stadium och bereda länsstyrelsen till- fälle att i första hand taga ställning till denna fråga. Skall utredningen fullföljas, bör den i enlighet med de förut utveck- lade synpunkterna i princip avse samtliga de frågor, till vilka länsstyrelsen har att taga ställning, innan den blivande väg- föreningen kan träda i funktion. Härom hänvisas till den följande framställningen (se 5. 126—127).
Det bör i princip ankomma på för- rättningsmannen att hålla erforderliga sammanträden med delägarna. Någon föreskrift om visst antal sammanträden torde ej böra meddelas, men det torde böra förutsättas, att sådana hållas till det antal och vid de tidpunkter under utredningens gång, som erfordras för
att sakägarna skola få tillfälle att vid sammanträde ta ställning till hela utred- ningen och framlägga sina synpunkter beträffande alla därunder förefallande spörsmål. Principen bör alltså vara den, att förrättningsmannen på egen hand verkställer den utredning i tekniskt och annat hänseende, som erfordras för en allsidig bedömning av frågorna, och där- efter redovisar denna utredning för del- ägarna vid sammanträdena. Om det re- dan på det inledande stadiet framstår som klart, att en vägförening bör komma till stånd och vilket område denna bör omfatta — vilket ofta torde vara fallet där utredningen föregåtts av beslut om fast- ställande av byggnadsplan — kommer det troligen ofta att visa sig möjligt att uppskjuta hållandet av sammanträde till dess all övrig utredning slutförts, var— igenom antalet sammanträden kan ned- bringas till ett enda. Om det däremot råder stridiga meningar i de grundläg- gande frågorna, torde dct i regel vara lämpligast, att förrättningsmannen håller ett sammanträde för att framlägga ut- redningen i denna del för sakägarna och inhämta deras åsikter, innan han på grundval av det sålunda förebragta ma- terialet skrider till utredning av mera sekundära frågor, t. ex. detaljutform- ningen av föreningens vägnät. Förrättningen bör avslutas med att förrättningsmannen framlägger ett ut- låtande med förslag till lösande av alla de frågor, vilka utgjort föremål för utredning. Utlåtandet bör främst inne- hålla yttrande, huruvida vägförening en- ligt förrättningsmannens mening bör komma till stånd, samt vilket område densamma i så fall bör omfatta. Besvaras förstnämnda fråga nekande, behöver för- rättningsmannen givetvis ej yttra sig beträffande övriga frågor. I regel torde det dock vara lämpligt om förslaget motiveras så utförligt, att därav åt-
minstone i stora drag framgår, vilka alternativ som äro tänkbara, därest länsstyrelsen skulle bedöma den nämnda, grundläggande frågan på annat sätt än förrättningsmannen.
Utlåtandet bör på lämpligt sätt publi- ceras. Med hänsyn till dess ofta bety- dande omfattning och det i regel ganska stora antalet sakägare kan det ej anses tillräckligt, att utlåtandet framlägges å sammanträde med sakägarna, utan måste fordras att det under en ej alltför kort tid hälles tillgängligt för ingående gransk- ning. Om sä skett, kan det emellertid skäligen begäras av sakägarna, att dessa ta slutlig ställning till frågorna och att deras rätt att föra talan under ärendets fortsatta handläggning göres beroende av att de inom viss tid framställa erin- ran mot utlåtandet. Med hänsyn härtill och då bestämd fatalietid är i hög grad ägnad att åstadkomma ordning och reda i det fortsatta förfarandet, torde sakägarnas rätt [att anföra erin- ringar mot utlåtandet böra begränsas till viss tid efter det att detta framlagts för granskning.
Den omständigheten att utrednings— arbetet i princip förlagts till en särskild förrättning och ej till länsstyrelsen bör givetvis icke utgöra något hinder för länsstyrelsen att på lämpligt sätt kom- plettera den av förrättningsmannen före— bragta utredningen, om så finnes behöv- ligt. Tvärtom torde det kunna förutsättas bli rätt vanligt, att iänsstyrelsen genom muntliga förfrågningar eller skriftväx- ling inhämitar upplysningar från sådana myndigheter och tjänstemän, som före— träda sakkunskap på något speciellt om- råde, vilket berör vägfrågorna. Anförda erinringar kunna föranleda, att läns— styrelsen finner sig böra träda i kontakt med viss eller vissa sakägare för vin- nande av ytterligare upplysning. I sådant syfte bör länsstyrelsen även, som ett led
i förfarandet, äga utlysa sammanträde med sakägarna inför länsstyrelsen eller tjänsteman hos denna. Som sista utväg, därest den vid förrättningen förebragta utredningen befinnes helt otillfredsstäl- lande som underlag för beslut i ärendet, bör länsstyrelsen kunna återförvisa ären- det till fortsatt förrättning. I samband därmed lbör länsstyrelsen givetvis, om det befinnes påkallat, äga entlediga för— rättningsmannen och förordna ny för- rättningsman.
Även vid själva prövningen bör läns- styrelsen vara obunden av vad förrätt- ningsmannen förordat. Länsstyrelsen bör sålunda äga icke blott i oförändrat skick antaga eller helt förkasta utredningsman- nens utlåtande utan även föreskriva de ändringar i utlåtandet, som länsstyrel- sen finner påkallade. Den omständig- heten att erinran mot utlåtandet ej an- förts bör ej heller utgöra hinder för läns- styrelsen att avvika från vad förrättnings- mannen prövat lämpligt. Med hänsyn till vad nyss nämnts om begränsning av sak- ägarnas talerätt torde det emellertid bli nödvändigt att länsstyrelsen, om den finner skäl till ändring i utlåtandet, ut- ställer ändringsförslaget till granskning på sätt nyss föreslagits beträffande för- rät—tningsmannens utlåtande och därvid föreskriver viss tid, inom vilken sak- ägarna äga inkomma med erinringar mot förslaget.
Med tillämpning av den nyss angivna principen i fråga om sakägarnas rätt att föra talan hos länsstyrelsen synes besvär över länsstyrelsens beslut icke böra få anföras av annan än den, som hos läns- styrelsen framställt erinran mot förrätt- ningsmannens utlåtande eller av läns- styrelsen utställt ändringsförslag och vars sålunda förda talan av länsstyrelsen läm- nats utan bifall. En dylik anordning torde med avseende å fullföljdsfrekven- sen hos Kungl. Maj:t verka på samma
sätt, som om länsstyrelsen utgjorde en verklig mellaninstans, och därigenom i
Att icke blott besluts- utan även ut- redningsförfarandet i nu gällande rätt förlagts till länsstyrelsen torde i stort sett bero på två skäl. För det första har det ansetts innebära en fördel att utredningen av ärendena och det slutliga ställningstagandet till desamma ankom- mer på samma personal". Den som leder och deltager i utredningen av ett ärende förvärvar därigenom en förtrogenhet med ärendet, som svårligen kan erhållas enbart vid en genomgång av handlingarna. Det medför därjämte ofta tidsvinst och arbetsbesparing, om den, som skall besluta i ett ärende, blivit insatt i detta redan under utredningsarbetet. Slutligen kan förhållandet väntas med- föra att utredningen kommer att mera direkt inriktas på de frågor, vilka främst äro av betydelse för det slut- liga avgörandet, och begränsas i vad den berör spörsmål av mindre vikt. Det andra skälet för att utredningsarbe- tet ansetts böra ledas av länsstyrelsen torde vara att frågor om bildande av vägföreningar förvänvtats ofta komma att vålla stridiga meningar mellan sakägarna och stundom även organiserat motstånd, i följd varav det ansetts vara av viss betydelse, att utredningen handhaves av ämbetsmän med auktoritet och stor ad- ministrativ erfarenhet.
Den förstnämnda av de nu anförda synpunkterna kom bl. a. till uttryck i ve- derbörande departementschefs yttrande vid anmälan & statsrådet av 1935 års vägsakkunnigas förslag till lag om en- skilda vägar. Departementschefen an- förde:
Det kunde måhända tyckas, att frågan
4. Utredningens ställningstagande till de framlagda alternativa förslagen
sin mån tjäna till att förkorta och för- enkla förfarandet.
huru reglerna om länsstyrelsens prövning närmare skola utformas icke är av prin- cipiell natur och att de sakkunnigas för— slag att länsstyrelsen själv skall med er- forderliga biträden handlägga ärendet. i realiteten icke behöver mycket skilja sig från de på vissa håll framställda önske- målen att ett förrättningsförfarande i van— lig ordning måtte komma till stånd såsom en förberedelse till länsstyrelsens beslut. Jag anser det emellertid vara av väsentlig betydelse, att länsstyrelsen verkligen tager aktiv del i ärendenas behandling redan från början och icke blott i efterhand prövar, huruvida ett förrättningsutlåtandc kan fastställas eller ej. Det vore annars att befara, att länsstyrelsens kännedom om ortsförhållandena och inflytande på spörs- målens lösning avsevärt reducerades.
Mängden och beskaffenheten av de klagomål, som redan kort efter vägföre- ningsinstitutets införande och under ar- betet med den föreliggande utredningen från skilda hål'l anförts över institutets utformning ge emellertid vid handen, att de förhoppningar. som vid lagens tillkomst knötos till detsamma, icke blivit förverkligade, samt att detta sär- skilt berott på att bildandet av väg- förening varit förenat med alltför mycken omgång.
Givet är sålunda, att de i departe- mentschefens yttrande angivna förde- larna med utredningsarbetets förläg- gande till länsstyrelsen blott kunna vinnas, om någon högre tjänsteman hos länsstyrelsen ägnar ärendena en personlig ledning och å dem nedlägger ett bety- dande mått av arbete. Med hänsyn till den arbetsbörda, som åvilar dessa tjänstemän, torde det emellertid, åtmin- stone i de län, där vägföreningsärenden
förekomma i större antal, så småningom komma att gå därhän, att det direkta an- svaret för dessa ärenden lägges på yngre och mindre erfarna tjänstemän. Där en sådan praxis vinner insteg, förfelas i väsentlig mån det syfte, de nuvarande bestämmelserna avse att fullfölja. Även bortsett härifrån kan det i betraktande av de många och högst artskilda upp- gifter, vilka ankomma på länsstyrelserna, ifrågasättas, om det verkligen är en lämplig anordning att åt länsstyrelsen som sådan uppdraga den omedelbara ledningen av utredningar, vilka äro före- nade med så mycket detaljarbete som bildandet av vägföreningar. Sådant ar- bete har en given tendens att ta längre tid i anspråk om ärendet handlägges i ett ämbetsverk utan särskild personal för ändamålet än då det omhänder- haves av en enskild för-rättningsman.
Av utredningsarbetet faller, såsom förut nämnts, en mycket stor del på sådana åtgärder som utrönande av fas- tighets- ooh äganderättsförhållanden samt taxeringsvärden, upprättande av kartor etc., vilka åtgärder äro väl lämpade att utföras genom särskilt förordnad ut— redningsman.
I regel är den särskilt förordnade ut- redningsmannen den, som är bäst insatt i ärendet. På grund härav och då ut- redningarna angående vägföreningar an- förtros endast väl kvalificerade krafter, måste utredningsmannen under alla för- hållanden antagas få ett visst, ej obetyd- ligt inflytande på ärendenas avgörande. Oftast torde den tjänsteman hos läns- styrelsen, som håller sammanträdena med sakägarna, tillse, att utredningsman- nen är tillstädes för att tillhandagå med upplysningar. I vissa län har t.o.m. den metoden praktiserats, att länsstyrel- sen förordnar utredningsmannen att hålla sammanträdena. I regel torde urt-
redningsmannen redovisa sin ståndpunkt till de frågor, utredningen avser, i form av ett skriftligt förslag; åtminstone lärer det sällan förekomma att ett ärende av- göres utan att han tillspörjes om sin mening. Uppenbart är, att ju större in- flytande utredningsmannen erhåller, desto mera reduceras länsstyrelsens led- ning av utredningsarbetet. Såsom fram- går av det sagda har utvecklingen mångenstädes redan fortskridit långt på denna väg, och en ytterligare utveckling i samma riktning kan förväntas.
Det kan vid sådant förhållande ifråga- sättas, om de nuvarande bestämmelserna angående länsstyrelsens befattning med utredningen av vägföreningsärendena verkligen fylla något praktiskt syfte. Endast sällan torde vägföreningsären- dena medföra sådana stridigheter mellan sakägarna, att utredningen av denna an- ledning måste stå under ledning av per- son med särskilda administrativa kvali- fikationer. För övrigt torde de ford- ringar, vilka i detta avseende böra stäl- las på den, som leder utredningen, kunna fyllas, även om utredningen konstrueras som en särskild förrättning. Uppdrag att verkställa utredning i vägföreningsärende *lämnas huvudsakligen åt erfarna lant- mätare, vilka genom sin verksamhet måste anses i hög grad skickade 'att bemästra de svårigheter, vilka kunna uppkomma av nu nämnd anledning. Skulle det i något enstaka fall visa sig, att förrättningsmannen med hänsyn till sakägarnas inställning icke kan bringa ärendet till ett tillfredsställande slut, föreligger givetvis anledning för länssty- relsen att ingripa just i detta speciella fall. Om det redan då förfarandet in- ledes kan förutses, att utredningen blir särskilt krävande i administrativt hän- seende, och länsstyrelsen på grund härav anser, att ledningen av utredningen i
yttre avseende icke lämpligen kan an- förtros åt någon av de personer med teknisk utbildning, som eljest kunde ifrågakomma, bör hinder ej anses möta mot att till förrättningsman förordnas någon annan, som anses särskilt lämpad att sköta detta värv. Behovet av teknisk sakkunskap kan i så fall tillgodoses genom förordnande av sakkunnigt biträde åt förrättningsmannen. Under alla för- hållanden synes det vara att skjuta över målet, om förfarandet i vägförenings- ärenden med tanke på dylika undan- tagssituationer anordnas på ett sätt, som i det stora flertalet fall leder till tidsspillan och olämpligt utnyttjande av arbetskraft.
Olägenheterna av den nuvarande ord- ningen framträda särskilt bjärt i det stora antal fall, då fråga är om bildande av vägförening för område, som lägges under byggnadsplan. Gången av förfa- randet blir här i regel den, att åtgärder för bildande av vägförening vidtagas först sedan byggnadsplan blivit fast- ställd; för länsstyrelsen måste det ju framstå som olämpligt att ta slutlig ställning till frågan om bildandet av vägförening och omfattningen av dess område, innan avgörande träffats i bygg- nadsplanefrågan. I de flesta fall skulle det emellertid vara betydligt mera ratio- nellt, om utredningen i vägförenings- ärendet bedreves samtidigt med uppgö- randet av byggnadsplanen. Ett sådant för- farande skulle göra det möjligt för läns- styrelsen att i ett sammanhang meddela beslut såväl om fastställelse av byggnads- planen som beträffande vägfrågorna. Vägföreningen skulle kunna träda i funk- tion omedelbart efter det byggnadspla- nen blivit fastställd.
Den omständigheten, att tyngdpunkten i utredningsarbetet förlägges till en sär- skilt anordnad förrättning, behöver inga-
lunda betyda, att länsstyrelsen kommer att sakna möjlighet till direkta kontakter med sakägarna. Förhållandet innebär blott att utredningsarbetet i regel är slutfört ärendet kommer under länsstyrelsens prövning samt att länsstyrelsen till ledning för sitt bedö- mande erhåller ett förslag, upprättat av den, som verkställt utredningen. Finnes ytterligare utredning erforderlig, bör det, såsom förut anmärkts, givetvis stå länsstyrelsen fritt att införskaffa denna på lämpligt sätt och att, om det finnes behövligt, själv hålla sammanträde med vägintressentcrna. Mindre brister i utred- ningen lära emellertid oftast kunna av- hjälpas genom skriftväxling eller in- hämtande av muntliga upplysningar.lde flesta fall torde dylik kompletterande ut- redning icke behöva ta någon längre tid i anspråk. Under alla förhållanden blir det arbete, som åvilar länsstyrelsen, be- tydligt mindre omfattande än vad fallet nu är.
Särskilt ur rättssäkerhetssynpunkt måste systemet med en fristående för- rättning anses innebära bestämda för- delar framför den rådande ordningen med ett till länsstyrelsen förlagt utred- ningsförfarande. Om förrättningen av- slutas med att förrättningsmannen för sakägarna framlägger ett utlåtande, vari han i ett sammanhang redovisar sin ståndpunkt till alla förefallna frågor, er- hålla nämligen sakägarna ett bestämt underlag för sitt ståndpunkrtstagande under ärendets fortsatta handläggning och kunna, om de i något hänseende ej åtnöjas med utlåtandet, i stort sett be- gränsa sin argumentering hos länssty- relsen till en kritik av utlåtandet i denna del. Detta medför :i sin tur, att sak- ägarnas önskemål och därmed de tvis- tiga frågornas omfattning blivit bestämt avgränsade redan då länsstyrelsen första
redan innan
gången tar befattning med ärendet. Att detta innebär en betydande lättnad för länsstyrelsen jämfört med nu gällande ordning behöver ej närmare utvecklas.
En anordning, sådan som den nu skis- serade, enligt vilken beslutanderätten till- kommer en myndighet _ i detta fall länsstyrelsen — men utredningsförfaran- det förutsatts skola äga rum vid sär- skild förrättning, är ingalunda okänd inom rättssystemet. En genomgång av andra jämförbara författningar ger tvärt- om vid handen, att denna ordning — med vissa variationer beträffande de- taljerna — är den vanliga. Det torde t. o.m. vara svårt att finna något verk- ligt motstycke till enskilda väglagens bestämmelser om förfarandet hos läns- styrelsen i vägföreningsärenden. När- mast till hands för en jämförelse ligga föreskrifterna i lagen om allmänna vägar och i vägstadgan om förfarandet vid inrättande av allmän väg. Enligt dessa (se särskilt 3—7 och 15—27 55 vägstadgan) skall det väsentliga utred- ningsarbetet, bestående i upprättande av arbetsplan för vägen, ske vid förrätt- ning, till vilken alla intressenter kallas. Dessa erhålla därefter tillfälle att inom viss tid, varunder planen skall vara till- gänglig för granskning, framställa an- märkningar mot densamma hos länssty- relsen. Om planen sedermera blir före- mål för ändring, som icke är att anse som oväsentlig, skall ändringsförslaget utställas i samma ordning. Beslutande- rätten i frågan tillkommer i princip väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, dock med skyldighet för denna att i de fall, då länsstyrelsen företrätt annan mening, hänskjuta frågan till Kungl. Maj:ts av- görande.
Likartade bestämmelser gälla i fråga om förfarandet vid upprättande av ge— neralplan, stadsplan och byggnadsplan.
Hithörande bestämmelser i byggnads- stadgan (23, 31 och 122 55) innefatta icke några mera detaljerade föreskrifter rörande själva utredningsarbetet men väl, i likhet med de nyss refererade be- stämmelserna i vägstadgan, om utstäl- lande till granskning av upprättade för- slag och om rätt för sakägare att in- komma med anmärkningar mot detsam- ma, innan beslutsförfarandet tar sin bör- jan.
Enligt det av 1946 års vatten- och avloppssakkunniga år 1951 avgivna för- slaget till lag om vatten- och avlopps- anläggningar samt till vatten- och avlopps- stadga (SOU 1951:26) _ vilket i flera andra hänseenden tagit enskilda vägla- gen till förebild — skall fråga om utfö- rande av vatten- och avloppsanläggning utredas av särskilt förordnad förrätt- ningsman med skyldighet för denne att avgiva utlåtande och utställa detta till granskning av sakägarna. Beslutanderät- ten skall ankomma på statlig myndighet, i regel länsstyrelsen.
Andra mer eller mindre likartade exempel på förrättningar för utredning av frågor, som beröra ett större antal sakägare, erbjuda .2—20 kap. lagen om delning av jord å landet samt 3, 6, 7, 8 och 10 kap. vattenlagen.
De nu anförda skälen tala enligt utred- ningens mening med styrka för att även förfarandet vid bildandet av vägföre— ningar lämpligen bör regleras på det sättet, att utredningen av frågorna sker vid särskild förrättning men att beslu- tanderätten liksom nu förbehålles läns- styrelsen. Särskilt med lhänsyn till den högst betydande förenkling av arbetet, detta komme att innebära i det stora antalet jämförelsevis enkla ärenden, där fråga är om bildande av vägförening för byggnadsplaneområden av måttlig om- fattning, finner utredningen en sådan
ordning innebära avsevärda fördelar framför den nu tillämpade. Utredningen
En fråga, som hittills blivit förbi- gången, är huruvida beslut om antagande av stadgar och val av styrelse för väg- förening skola förläggas till förrätt- ningsstadiet eller till tiden efter det la- gakraftägande beslut om föreningens bildande föreligger. En lösning enligt det förra alternativet skulle bäst överens- stämma med de syf-ten, utredningen i övrigt fullföljer, nämligen att i möjli- gaste mån förkorta den tid, som åtgår för bildande av en funktionsduglig väg- förening. En sådan lösning har dessutom den förtjänsten, att den främjar önsk- värt sam-arbete mellan sakägarna och förrättningsmannen. Å andra sidan kan det ej förnekas, att praktiska svårig- heter kunna uppstå, om länsstyrelsen i sitt beslut avviker från vad förrättnings- mannen föreslagit i fråga om förening- ens omfattning eller beräkningen av andelstalen och därigenom rubbar grun- derna för röstberäkningen. Om så sker, kan det nämligen — även om förrätt- ningsmannen noggrant redovisat huru omröstningen tillgått — stundom komma att framstå som tvivelaktigt, huruvida beslutet verkligen omfattas av en majo- ritet bland dem, vilka rätteligen äro att anse som röstberättigade i föreningens angelägenheter.
Med avseende å sådan förrättning, som omförmäles i 2 kap. enskilda väg- lagen, har (i 35 % fjärde stycket) före- sknivits att förrättningsmannen redan i samband med förrättningen skall hålla sammanträde för antagande av stadgar och val av styrelse. De svårigheter som kunna uppkomma vid en eventuell senare ändring av förrättningsutlåtandet i fråga
5. Vissa viktigare detaljfrågor
har därför fun-nit sig böra utforma sitt förslag i enlighet härmed.
om samfällighetens omfattning och an- delstalen ha alltså i detta fall icke ansetts vara av den betydelse, att de böra föran- leda uppskov med åtgärderna för sam- fällighetens konstiutuering. Fördelarna av att samfälligheten kan träda i funktion omedelbart efter det beslutet om dess bildande vunnit laga kraft ha tydligen ansetts överväga olägenheterna av att det någon gång kan inträffa, att sam- manträde för antagande av stadgar och val av styrelse måste utlysas på nytt. Ej .heller beträffande vägföreningarna torde det behöva befaras, att så blir fallet an- nat än i sällsynta undantagsfall. Över- vägande skäl måste därför anses tala för att nu avsedda beslut fattas redan i samband med förrättningen.
Från flera 'håll har klagats över att de nuvarande reglerna angående om- röstning vid antagande av stadgar och val av styrelse äro svåra att tillämpa i praktiken och framförts förslag om de- ras ersättande med en föreskrift, att om- röstningen skall ske efter huvudtalet av närvarande sakägare. Bestämmelserna om antagande av stadgar och utseende av styrelse lla därjämte blivit utsatta för kritik ur den synpunkten, att sak- ägarna ej alltid kunn-a förutsättas vilja medverka vid omröstningen, eftersom de genom konsekvent vägran härutinnan kunna försvåra verkställigheten av läns- styrelsens beslut om skyldighet för före- ningen att fullgöra väghållningen. Läns- styrelsen i Göteborgs och Bohus län har lämnat exempel på ett fall, där så varit förhållandet.
Vad först angår sättet för röstberäk- ning är det med Ihänsyn till bestämmel-
. I i l » l » l
sernas ganska komplicerade natur för- klarligt, om det mången gång ställt sig svårt att vid ett sammanträde, där kanske hundratals sakägare tillstädeskommit. upprätta en användbar röstlängd. Svå- righeterna ökas givetvis betydligt av att det enligt lagen icke är nödvändigt och i själva verket sällan torde förhålla sig så, att alla frågor om bestämmande av andelstal o.d. [blivit avgjorda, då om- röstningen verkställes. En lagändring i förenklande riktning får därför anses be- hövlig.
Den situationen att sakägarna enstän- digt vägra att medverka vid val av styrelse och antagande av stadgar för vägförening torde sällan eller aldrig behöva upp- komma, om förrättningsmannen rätt till- varatager möjligheterna till samarbete med ortsbefolkningen och därvid för sakägarna påvisar de fördelar, den ge- mensamma väghållningen medför. Här- utinnan åberopas vad som tidigare (se 5. 61) anförts om fördelarna av att för- rättningsmannen redan på ett tidigt sta- dium av förrättningen föranstaltar om utseende av ett arbetsutskott bland sak- ägarna. För det fall att en dylik situation likväl skulle uppkomma, bör emellertid lagen ge bestämmelser som bereda läns- styrelsen möjlighet att komma till rätta därmed. Där fråga är allenast om under- låtenhet från sakägarnas sida att utse ledamöter av vägföreningens styrelse, kan enligt gällande lag (74 & sjunde stycket jämfört med 52 % fjärde stycket) länsstyrelsen utse syssloman att förvalta föreningens angelägenheter och företräda föreningen på sätt om styrelse är stadgat (jfr det uttalande av lagrådet i fråga om ett likartat fall, som återgivits i NJA II 1940 s. 461). Med avseende å antagande av stadgar för vägförening föreligger däremot icke någon liknande möjlighet. Underlåtenhet från sakägarnas
sida att antaga stadgar medför visser- ligen icke att föreningen blir funktions- oduglig, enär lagen innehåller supple- rande föreskrifter varom bestämmelser pläga meddelas i stadgarna. Ur praktisk synpunkt kan det likväl medföra avsevärd olägenhet, att stadgar ej finnas, särskilt om förhållan- det fortfar någon längre tid. Bl. a. komma för sådant fall bestämmelser att saknas om förandet av föreningens rä- kenskaper, räkenskapsavslutning, revi- sion och tid för hållande av ordinarie sammanträde med medlemmarna i före- ningen.
En någorlunda tillfredsställande lös- ning på de nu antydda problemen synes kunna vinnas på följande sätt. Bland be- stämmelserna om förrättning i vägföre- ningsärenden bör intagas föreskrift, att förrättningsmannen skall uppmana sak- ägarna att söka ena sig i frågorna om antagande av stadgar och utseende av styrelse samt att han skall framlägga förslag till stadgar. Kan enighet mellan sakägarna åvägabringas i dessa frågor, har länsstyrelsen att i samband med prövning av övriga frågor även till av- görande upptaga frågan om fastställelse av stadgar. Om däremot sakägarna icke bli ense, bör f örrättningsmannen förklara, att frågan får bero till dess lagakraft- vunnet beslut i övriga frågor föreligger. I dylikt fall bör det ankomma på läns- styrelsen att, då beslutet om föreningens bildande vunnit laga kraft, meddela erforderliga bestämmelser att gälla så- som stadgar, till dess sakägarna i laga ordning antagit dylika och därå erhål- lit länsstyrelsens fastställelse, resp. att
i de flesta ämnen,
utse syssloman för handhavande av före- ningens angelägenheter. En dylik ord- ning synes innefatta betryggande garan- tier för att länsstyrelsens beslut i väg— bållningsfrågorna behörigen verkställas.
Den torde ej heller kunna anses inne- bära något allvarligare ingrepp i sak- ägarnas principiella självbestämmande- rätt, enär det ju kommer att stå dem fritt att när som helst själva antaga stadgar för föreningen och att ersätta sysslomannen med en behörigen utsedd styrelse.
Vissa frågor, som normalt uppkomma i samband med bildandet av vägföre- ningar, äro enligt lagen om enskilda vägar undantagna från de allmänna be- stämmelserna om förfarandet i dylika ärenden och skola, när de uppkomma, hänvisas till tvist i annan ordning. Så är enligt 87 & fallet med frågor om be- stämmande av ersättning för upplåtelse av mark till väg och för intrång, som uppkommer till följd av vägs byggande eller begagnande. Dessa frågor upptagas efter stämning av ägodelningsrätt enligt närmare bestämmelser i berörda lagrum. Samma förfarande anvisas i 89 å andra stycket för tvister rörande ersättning, som annan än medlem i föreningen har att gälda för begagnandet av föreningens vägar. Vidare är att märka bestämmel- sen i 90 & angående det förfaringssätt, som skall tillämpas, då fullgörandet av föreningens väghållningsskyldighet tar- var att från fastighet upplåtes rätt för föreningen att taga sand, grus, jord eller sten, att borthugga eller kvista växande träd och buskar invid vägen eller att uppsätta snöskärmar. För upplåtelse av sådan rätt skall särskild förrättning äga rum enligt bestämmelserna i 2 kap., var- vid även träffas bestämmelser om den
ersättning, föreningen har att gälda för upplåtelsen.
Även efter en reform av förfarandet i enlighet med de i det föregående skisse- rade riktlinjerna kommer uppenbarligen behov att föreligga av särskilda bestäm- melser om handläggning av ersättnings- frågor. Dylika frågor äro av den prin- cipiella betydelse ur rättssäkerhetssyn- punkt, att prövningen av desamma bör - verkställas av domstol eller åtminstone ske i ett förfarande, som ger varje rättsägare möjlighet att bringa dem under domstols prövning. De bestäm- melser, som äro av sådan innebörd, böra uppenbarligen bibehållas.
Vad särskilt angår upplåtelse av så- dana särskilda rättigheter mark, som åsyftas med bestämmelsen i 90 &, synas, om utredningsförfarandet i vägföreningsärenden förlägges till sär- skild förrättning, starka skäl tala för att även nu ifrågavarande spörsmål upp— tagas till behandling i samma förfa- rande. Att så sker är önskvärt särskilt med hänsyn till att avgörandet av dessa i vissa fall för väghållningens fullgö- rande vitala frågor icke bör uppskjutas utöver den tidpunkt, då lagakraftägande beslut föreligger om att väghållningen skall ombesörjas av vägförening samt denna är färdig att träda i funktion. I enlighet med vad nyss sagts bör emel- lertid undantag härvid göras för frågan om ersättning för upplåtelsen och därav föranlett intrång, vilken fråga är i allo jämställd med andra ersättningsspörs- mål och hör prövas av domstol.
ä annans
Jämlikt 50 % lagen om enskilda vägar har vägsamfällighet till uppgift att hand- hava väghållning, som genom förrätt- ning eller dom enligt de i samma kapitel meddelade bestämmelserna förklarats skola utföras för två eller flera fastig- heter gemensamt, samt därmed förenade angelägenheter. I 73 % samma lag de- finieras vägförenings uppgifter på det sättet, att föreningen skall ombesörja och bekosta väghållningen i fråga om före- ningens vägar samt handhava de i före- ningen ingående fastigheternas gemen- samma angelägenheter i övrigt rörande dessa vägar. De nämnda lagrummen in- nehålla härutöver föreskrifter om att vägsamfällighet och vägförening icke få bedriva verksamhet, som är främmande för dessa sammanslutningars sålunda angivna ändamål.
Genom de nämnda stadgandena är vägsamfälligheternas och vägföreningar- nas verksamhet således begränsad till vad som enligt 2 och 3 55 lagen om enskilda vägar faller under begreppet väghållning. För innehållet i dessa be- stämmelser har förut redogjorts (se s.26).
Det är närmast för vägföreningarnas del, som frågan om avgränsning av väg- hållningsbegreppet aktualiserats. Orsa- ken härtill är närmast att det — på sätt förut anmärkts (se 5. 45—49) _ inom vägföreningsområdena icke finnes något rättssubjekt med befogenhet och skyl-
Åtgärder till förbättrande av framkomligheten och traåksäkerheten på enskilda vägar
A. Vägbelysm'ng
dighet att ta sig an de övriga problem, till vilka tätbebyggelsen givit upphov. Det är därför naturligt om det i många fall framstått som ett önskemål, att väg- föreningarna mätte omhändertaga även vissa uppgifter, vilka icke direkt kunna sägas vara hänförliga till väghållningen men ändock stå i ett visst ekonomiskt eller annat faktiskt samband med denna. Inom sådana vägföreningsområden, där bebyggelseutvecklingen och trafikför- hållandena ansetts påkalla ordnande av vägbelysning, har det därför synts naturligt att denna uppgift skolat an- komma på Vägföreningen.
Under åren närmast efter ikraftträ- dandet av 1939 års lagstiftning om en- skilda vägar var det en ganska allmänt spridd uppfattning, att bestämmelserna i 73 % enskilda väglagen icke utgjorde hinder för vägförening att åtaga sig väg- belysning. Sålunda har i stadgarna för åtskilliga vägföreningar, vilka tillkommit åren närmast efter 1939, föreskrivits att föreningen skulle sörja för erforderlig vägbelysning. Genom ett år 1946 i högsta instans träffat avgörande (RÅ 1946 s. 31) blev det emellertid avgjort, att begreppet väghållning icke kunde anses omfatta vägbelysning och att vägförening följakt- ligen icke finge ägna sig åt sådan verk- samhet. '
Nyssnämnda avgörande utlöste redan efter kort tid önskemål om lagändring.
I en är 1946 till chefen för kommunika- tionsdepartementet avlå'ten framställning hemställde sålunda länsstyrelsen i Stock- holms Iän att lagen om enskilda vägar måtte ändras så, att till vägförenings väg- hållning komme att räknas även vägbe- lysning, där sådan belysning finge anses nödig för undanröjande av trafikfara. Framställningen föranledde emellertid icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Frågan har nu på nytt aktualiserats genom den ä 5. 35—36 omnämnda riks- dagsmotionen, i vilken en lagändring på denna punkt anges vara ett viktigt önskemål.
Innan utredningen närmare ingår på förevarande fråga, må till en början nämnas, att såväl lantmäteristyrelsen som väg- och vart!enbyggnadsstyrelsen, vilka efter anmodan avgåvo yttranden till Kungl. Maj:t över den nyss omnämnda, av länsstyrelsen i Stockholms län är 1946 gjorda framställningen, i princip ställde sig positiva till förslaget. Lant- mäteristyrelsen framhöll sålunda, att vägbelysning på landsbygden förekomme mera sparsamt. Enär sådan belysning i främsta rummet hade till uppgift att trygga ordning och säkerhet, där större trafik förekomme, torde densamma på de flesta håll betraktas som en kommu- nal angelägenhet. Vanligen iakttoges dock inom landskommunerna en viss åter- hållsamhet, när det gällde att ordna väg- belysning. På grund därav saknades väg- belysning inom många tättbebyggda om- råden, där invånarna själva ansåge sådan belysning önskvärd ur såväl trafik- och säkerhets- som trevnadssynpunkt och vore beredda att ikläda sig kostnaderna för ordnande av belysning. Inom dylika områden borde fastighetsägarna enligt lan'tmäteristyirelsens mening, därest de ginge samman i vägförening, kunna ordna belysning enligt i stort sett samma
regler som i övrigt gällde för föreningens väghållning. För att vägförening skulle erhålla rätt att ombesörja och bekosta belysning, fordrades emellertid lagänd- ring. Denna borde syfta till att giva med- lemmarna i vägförening rätt att, om de så önskade, åtaga sig att ordna vägbelysning inom föreningens område. Angeläget vore därvid att tillse, att möjlighet icke öpp- nades för kommun att på vissa fastig- hetsägare övervältra ansvaret för ord- nande av sådan belysning som kommu- nen vore skyldig att ordna. — Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarade sig för sin del icke ha något att erinra mot att åtgärder vidtoges i syfte att bereda vägförening möjlighet att ombesörja och bekosta belysning å sitt vägnät. Styrelsen ansåge det emellertid mindre lämpligt att detta skedde på så sätt att begreppet väghållning i enskilda väglagen utvidga- des till att omfatta även vägbelysning. Det syntes nämligen enligt styrelsens me- ning önskvärt att nämnda begrepp även framdeles finge bibehålla sin överens- stämmelse med motsvarande begrepp i allmänna väglagen. Styrelsen föreslog därför att reformen måtte genomföras genom intagande i 73 & nysmämnda lag av en bestämmelse, som medgåve att väg- förening finge utöver bestyret med väg- hållningen ombesörja belysning å sina vägar.
Länsstyrelserna ha i sina skrivelser till utredningen i allmänhet yttrat sig gil- lande om det nu förevarande förslaget. Länsstyrelserna i Stockholms och Krono- bergs län ha särskilt betonat, att det icke funnes några andra sammanslutningar än vägföreningarna, som kunde uttaga av- gifter annat än på frivillighetens väg och att det därför i många fall kunde bli svårt att ordna belysningsfrågorna utan väg- föreningarnas medverkan. Länsstyrelsen i Hallands län, som förklarat sig anse
i i !
förslaget lämpligt, har emellertid härvid fogat den reservationen, att kostnaderna för vägbelysningen borde fördelas efter andra grunder än kostnaderna för an- läggning och underhåll av vägar. Även förbundet för enskild väghållning i Stockholms län har i sin förut nämnda skrivelse till utredningen förklarat sig anse att en lagändring borde komma till stånd, syftande till att ge vägförening rätt att ombesörja och bekosta vägbelys- ningen inom fören-ingens område, där- vid emellertid bestämmelsen icke borde utformas så, att kommunen bleve fritagen från att ordna med sådan belysning som den vore skyldig att ombesörja. Endast i ett fall har förslaget gjorts till föremål för verklig kritik, nämligen i det av länsstyrelsen i Östergötlands län åbe- ropade yttrandet av överlantmätaren i länet. Denne .har funnit det tveksamt, om ordnande av vägbelysning borde vara en uppgift för vägförening. Enligt hans uppfattning vore frågan om vägbelys- ningens ordnande en kommunal ange- lägenhet. I sådana fall, där fastighets- ägarna önskade vägbelysning men kom- munen ej ville tillmötesgå detta önskemål, vore det lämpligast, att fastighetsägarna bildade en ekonomisk förening för frå- gans ordnande.
På sätt förut omnämnts (se 5. 40) har utredningen för att kunna bilda sig en uppfattning rörande behovet av den föreslagna reformen framställt förfråg- ningar hos länsstyrelserna, huru vägbe- lysningen ordnats i de orter, där väg- föreningar bildats. Av de svar, som in- gått på dessa förfrågningar, framgår att förhållandena härutinnan äro högst skif- tande. Länsstyrelsen i Stockholms län uppgiver att —- sedan det genom förut berörda prejudikat blivit fastslaget att väghållning icke omfattade vägbelysning —— sammanträde den 6 maj 1946 hållits
med de vägföreningar i länet som kunde ha intresse av frågan samt att represen- tanter för olika vägföreningar därvid förklarat sig icke önska någon ändring i sina stadgar, vilka innehöllo, att före- ningen skulle ombesörja belysning. I dessa fall sörja vägföreningarna alltså fortfarande för belysningen. Även inom Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län förekomma fall, där vägförening om- händerhar vägbelysningen. I övrigt upp- gives att denna angelägenhet ombesörjes av kommunen (samtliga föreningar i Östergötlands, Jönköpings och Blekinge län samt vissa i Malmöhus, Hallands, Örebro och Kopparbergs län). Eljest har frågan i regel ordnats genom fastighets- ägareföreningar, särskilda belysningsföre- ningar eller på annat dylikt sätt. Några länsstyrelser ha uppgivit som känt att frågan icke blivit löst. Så är fallet beträf- fande ett antal vägföreningar inom Jön- köpings, Kalmar, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län. I förstnämnda tre län uppgives emeller- tid frågan icke vara aktuell; vägförening- arna i Jönköpings och Kalmar län om- fatta sålunda områden med huvudsak- ligen sommarbebyggelse.
Vidare har utredningen — närmast för att möjliggöra bedömande i fråga om de ekonomiska konsekvenserna av den ifrågasatta reformen — gjort en hänvän- delse till ett antal landskommuner i skilda delar av riket med begäran om uppgifter, huru belysningsfrågan i före- kommande fall ordnats samt angående kostnaderna för belysnringsanordningar- nas utförande och drift. Urvalet av de kommuner, till vilka förfrågningar fram- ställts, har skett efter samråd med Sven- ska landskommunernas förbund samt haft till syfte att söka få representerade kommuner med såväl större som mindre tätortsbildningar av olika karaktär.
De sålunda tillfrågade kommunerna ha varit Stigtomta kommun i Söderman- lands län, Algutsboda kommun i Krono- bergs län, Misterhults kommun i Kalmar län, Foss kommun i Göteborgs och Bohus län, Stora Kopparbergs kommun i Kop- parbergs län, Älvkarleby och Färila kom- muner i Gävleborgs län, Njurunda och Tåsjö kommuner i Västernorrlands län samt Ragunda kommun i Jämtlands län. I vissa fall ha de inkomna svaren kom- pletterats genom förfrågningar hos en- skilda företag för distribution av elektrisk kraft och fastighetsägareföre- ningar.
Svaren på dessa förfrågningar ge vid handen, att vägbelysningen såväl i orga- nisatoriskt som i ekonomiskt hänseende ordnats på mycket olika sätt i skilda orter.
Endast i begränsad omfattning har be- lysningsfrågan lösts genom kommunens försorg och på dess bekostnad. Där så skett (vissa delar av Stigtomta, Älvkar- leby, Färila, Njurunda och Ragunda kommuner) synes det i stort sett ha va- rit fråga endast om belysning efter vissa allmänna vägar.
Från vissa håll (Algutsboda, Stora Kopparbergs, Älvkarleby, Njurunda och Ragunda kommuner) uppgives att större industriföretag ombesörjt och bekostat vägbelysning inom dem tillhöriga bostads- områden och i viss utsträckning även efter allmänna vägar.
Vanligast är att vägbelysningen omhän- derhaves av i orten verksamma fastig- hetsägareföreningar eller andra liknande sammanslutningar. Enligt de inkomna uppgifterna har så varit fallet inom ett flertal tätorter i Stigtomta, Misterhults, Stora Kopparbergs, Älvkarleby, Ragunda och Tåsjö kommuner, varjämte en lik- nande anordning planerats för vissa om- råden i Algutsboda kommun.
I vissa fall har vägbelysning ordnats genom samma företag som ombesörjer distribution av elektrisk ström till hus- hållen. Uppgifter om att så skett ha läm- nats från Foss, Stora Kopparbergs, Älv- karleby och Ragunda kommuner.
Ehuru de kommuner, till vilka för- frågningarna framställts, blott i begränsad omfattning helt svarat för vägbelys- ningen, framgår å andra sidan att de ofta på ett eller annat sätt engagerat sig ekonomiskt eller organisatoriskt i de pri- vata sammanslutningar, som omhänder- hava belysningsfrågorna. I vissa fall ha kommunerna bedrivit en pl'anmässig verksamhet med syfte att lösa belysnings- frågorna för de mindre tätorterna inom kommunen och därvidlag utvecklat ett visst system för bclysningsnätets succes- siva utbyggnad. Av särskilt intresse i detta hänseende äro de uppgifter, vilka lämnats från Foss kommun i Göteborgs och Bohus län samt från Stora Koppar- bergs kommun i Kopparbergs län.
Inom Foss kommun ombesörjes all belysning av Foss m.fl. socknars elek- triska distnibutionsförening u. p. a. Inom distributionsområdet har vägbelysning ordnats i tätorterna och deras närhet. Anläggningarna för vägbelysning ha ut- förts av föreningen på beställning av kommunen, vilken även gentemot före- ningen svarat för kostnaderna. Av an- läggningskostnaderna har kommunen själv bestritt två tredjedelar och utde- bitera-t en tredjedel på därav berörda fastighetsägare. Som exempel har an- förts, att om en anläggning, som ansetts beröra fem fastigheter, utförts för en kostnad av 1.500 kronor, kommunen själv bestritt 1.000 kronor härav och ut- krävt 100 kronor av varje fastighets- ägare. Underhållskostnaderna ha betalats av föreningen, dock att kommunen be- kostat glödlampor. Kostnaden för elek-
) t i ) )
trisk ström har helt bestritts av kom- munen.
Stora Kopparbergs kommun har genom sin fastighetsnämnd och efter bemyndi- gande av kommunalfullmäktige ingått särskilda avtal med Falu elektriska be- lysningsaktiebolag om successivt utfö- rande av vägbelysningsanläggningar inom vissa samhällen i kommunen. Enligt av- talen har bolaget åtagit sig att helt an- svara för såväl' anläggning som drift och underhåll av vägbelysningen mot viss angiven kostnad per ljuspunkt. Fas- tighetsnämnden har därefter fördelat denna kostnad på de berörda fastighets- ägarna samt från dessa införskaffat för- bindelser, enligt vilka fastighetsägarna medgivit bolaget att debitera dem deras andelar. Kommunens delaktighet i på sådant sätt anordnad vägbelysning består sålunda endast i att kommunen påtagit sig besväret med fördelning av kostna- derna och införskaffande av förbindel- ser från fastighetsägarna samt åtagit sig betalningsansvar gentemot bolaget för den förlust, som kan drabba detta genom att vederbörande fastighetsägare brister i betalning. Det uppgives, att kommu- nen hittills icke fått vidkännas någon kostnad i anledning av sitt sistnämnda åtagande.
Från flera håll uppgives att kommu- nerna lämnat enskilda sammanslutningar bidrag till utförande av vägbelysning (Stigtomta, Stora Kopparbergs, Älvkarle- by och Tåsjö kommuner; jfr även de ovan refererade uppgifterna från Foss kommun). I ett fall (Stigtomta) uppgives därjämte, att kommunen bistått belys- ningsförening genom att lämna amorte- ringslån och årliga anslag såsom bidrag till driftskostnaderna och ensam här de kostnader, som anses belöpa på en viss mera betydelsefull trafikled. Från Älv- karleby kommun meddelas, att fastig—
hetsägare- och belysningsförenringar er- hållit kontanrta bidrag till belysnings— kostnader från visst industriföretag.
I några fall (vissa föreningar i Tåsjö kommun) uppgives att medel till anord» nande av ytterbelysning i viss utsträck- ning anskaffats på frivillighetens väg. I ett fall (Brattbäckens vägbelysnings- förening u. p. a.) uppgives att driften och underhållet av vägbelysningen kun- nat helt bekostas med överskottet å av föreningen anordnade fester och sam- kväm.
Vad angår kostnaderna för utförande, underhåll' och drift av vägbelysnings- anordningar ha i åtskilliga av de in- komna svaren betonats svårigheterna att utföra en beräkning därav vare sig per ljuspunkt eller per fastighet, enär stor- leken av kostnaderna är beroende av omständigheterna i varje särskilt fall, t. ex. hur tätt fastigheterna ligga, huru- vida ledningar och lampor kunna pla- ceras på befintliga stolpar eller om helt ny ledning behöver dragas, avståndet mellan lamporna, avstånd till transfor- mator m.m. Även förekomsten av kom- munala och andra bidrag, vilka i skilda fall utgå efter väsentligt olika grunder, är givetvis ägnad att göra det svårt att framräkna några jämförbara värden. Normalt synas inom sådana tätortsbild- ningar, för vilka vägföreningsinstitutet främst är avsett, anläggningskostnaden uppgå till högst några hundra kronor och årskostnaden till ett eller annat tio- tal (högst 30 kronor för en vanlig villa- fastighet för en eller två familjer). Uppgifterna avse kostnadsläget hösten 1951.
Av de inhämtade upplysningarna fram- går, att vägbelysningsfrågorna inom de mindre tätorterna i åtskilliga fall icke erhållit en tillfredsställande lösning. Or-
saken härtill synes åtminstone mestadels ha varit den, att det icke funnits något rättssubjekt, som haft befogenhet och skyldighet att ta sig an frågan.
I viss utsträckning har vägbelysning inom ifrågavarande samhällen ordnats genom försorg av vederbörande kommun. Huruvida kommunen haft någon skyldig- het härtill kan emellertid betecknas som tvivelaktigt. Sådan skyldighet l'ärer väl knappast ha förelegat i andra fall än där ordnandet av vägbelysning kunnat anses påkallat ur ordnings- eller trafik— säkerhetssynpunkt och sålunda icke i det till antalet övervägande fall, där belys- ningsfrågan aktualiserats främst av in- vånarnas anspråk på trevnad och be- kvämlighet. Även dessa sistnämnda syn- punkter måste emellertid anses värda beaktande såsom ett uttryck för befolk- ningens önskemål att icke bli satt i efter- hand vid den fortgående höjningen av den allmänna bostadsstandarden.
Att frågan är av stort intresse för be- folkningen visas bl.a. därav att den i viss utsträckning vunnit sin lösning ge- nom rent frivilliga insatser av fastig- hetsägare och andra. Att helt lita till en lösning på frivillighetens väg låter sig dock ej göra. Det måste alltid förut- sättas som en möjlighet, att vissa fastig- hetsägare vägra att bidraga till kostna- derna för utförande och drift av belys- ningsanordningarna. Härigenom tvingas de övriga fastighetsägarna, vilka ställa sig positiva till dylika åtgärder, att svara för hela kostnaden. Den, som vägrar sitt bistånd, har med andra ord utsikt att erhålla förmånen gratis. Att detta icke är ägnat att stimulera intresset för frå- gan, ligger i öppen dag.
I de fall, där belysningsfrågan ordnats av kommunen eller av elektriskt distri- butionsföretag på villkor, att kostnaderna för åtgärden skola uttagas av fastighets—
ägarna eller andra inom området boende i samband med övriga avgifter för elek- trisk ström, ligger frågan något annor- lunda till. Kommunen eller distributions- företaget har nämligen i detta fall gent- emot den, som vägrar att betala å honom belöpande kostnadsdel, till sitt förfogande ett effektivt tvångsmedel, be- stående i att vederbörande kan avstängas från all leverans av elektrisk kraft. Mot denna metod för lösande av frågan om vägbelysningen möta därför inga invänd- ningar ur de synpunkter, som förut be- rörts. Däremot kan det göras gällande, att metoden innebär ett oskäligt åsido- sättande av befolkningens önskemål på självbestämmanderätt i hithörande frå- gor. Beslutet, huruvida och i vad om- fattning belysning skall ordnas, fattas i detta fall av kommunen eller av det företag, som ombesörjer kraftdistribu- tionen, utan att de fastighetsägare och andra, vilkas rätt beröres av beslutet, få några större möjligheter att göra sina egna synpunkter på frågan gällande. Även avgörandet av den betydelsefulla frågan, huru kostnaderna för belysnings- åtgärdern-a skola fördelas mellan de be- talningsskyldiga, är undandraget effektiv kontroll. I de fall, då frågan ordnas av kommunen, har visserligen den, vars rätt beröres av beslutet, rätt att besvära sig över detsamma. Denna rätt torde dock i praktiken vara av betydelse blott om beslutet komme att medföra en all- deles uppenbart oskälig belastning för den klagande, vartill kommer, att be- svärsrätten ej kan utnyttjas av den, som förvärvar fastighet inom distributions— området resp. inflyttar i detta efter det beslutet vunnit laga kraft. Vidare har — vare sig belysningen ordnats genom kommun eller enskilt företag —— den en- skilde möjlighet att bringa frågan om betalningsskyldigheten under domstols
prövning. Denna utväg är emellertid ganska kostsam i förhållande till de be- lopp, saken i regel kan förmodas gälla. Det måste med hänsyn till det sagda konstateras, att icke heller utvägen att ordna vägbelysningsfrågorna i kommu- nens eller enskilt distributionsföretags regi är alldeles invändningsfri. Vikten av de anförda invändningarna förminskas dock därav att de insatser, som kunna tänkas bli avfordrade den enskilde, säl- lan eller aldrig torde vara så stora, att deras gäldande kan få någon avsevärd betydelse för den enskildes ekonomi.
Det framförda förslaget att vägföre- ningarna måtte berättigas att utföra, underhålla och driva erforderliga anord— ningar för vägbelysning skulle otvivel- aktigt innebära en lösning av de nu an- tydda problemen. Om belysningsfrågorna omhänderhades av vägförening, skulle ingen fastighetsägare inom föreningens område kunna undandraga sig att bära sin skäliga andel av kostnaderna. Indriv- ningen av varje fastighetsägares bidrag är inom vägföreningarna synnerligen ef- fektiv till följd av föreskrifterna om att beslutad utdebitering träder i verkställig- het utan hinder av att besvär anföras över densamma och om förmånsrätt i de bidragspliktiga fastigheterna för dessas oguldna bidrag. Vägföreningarna äro därjämte underkastade en administrativ kontroll av sådan art, att missbruk av deras nämnda befogenheter ej behöver befaras.
Å andra sidan tala otvivelaktigt starka skäl för upprätthållande av en sträng begränsning i fråga om vägföreningarnas befogenheter. Bestämmelsen om att väg- förening ej får bedriva verksamhet, som strider mot dess i lagen angivna ända- mål, torde i främsta rummet vara mo- tiverad av att fastighetsägare, som mot sin vilja förpliktats att deltaga i före-
ningen, ej bör vara skyldig att till följd av tvångsanslutningen bidraga till ut- gifter för andra ändamål, än lagen ut- tryckligen föreskrivit. Av betydelse är även att främmande hänsyn ej böra få inverka på avgörandet av sådana frågor, i vilka beslutanderätten tillkommer före- ningens medlemmar eller styrelse. Vidare är att märka att den vägföreningarna tillerkända förmånsrätten före intecknad gäld med avseende å oguldna bidrag kan tänkas medföra förlustrisker för inne- havarna av inteckningar i de till före- ningen anslutna fastigheterna, om bi- dragsskyldigheten ökas genom tillkoms- ten av nya verksamhetsgrenar.
Anordnandet av vägbelysning torde emellertid icke ur de synpunkter, som nu komma i fråga, kunna anses som någon från väghållningen artsk-ild verk- samhetsgren. Redan de i praxis konsta- terade tendenserna att inordna vägbe— lysningen under begreppet väghållning visa, att dessa åtgärder enligt allmän uppfattning äga ett naturligt samband med varandra. Bland de förmåner, en väl ordnad vägbelysning bereder, märks främst den därav följande förbättringen i trafiksäkerhetsförhållandena, särskilt för gång- och cykeltrafiken.
Huruvida det skäligen bör kunna åläggas fastighetsägare även mot hans vilja att bidraga till kostnaderna för vägbelysning är en omdömesfråga, vars avgörande bör bero på avvägning av å ena sidan åtgärdens betydelse ur allmän och enskild synpunkt och å andra sidan de kostnader åtgärden kan förväntas vålla den enskilde. Vad först angår an- gelägenhetsgraden måste denna sägas vara synnerligen variabel. Inom åtskil— liga av de större vägföreningsområdena, särskillt sådana där byggnadssättet an- tagit stadsmässig karaktär, måste ord- nandet av vägbelysning sägas vara en
fråga av största vikt. Inom vissa andra områden, speciellt sådana som om- fatta huvudsakligen sommarbebyggelse, saknar däremot belysningsfrågan varje aktualitet. Vad åter angår kostnaderna för vägbelysningen ge de för utredningen tillgängliga, nyss redovisade uppgifterna vid handen, att dessa knapp-ast kunna förväntas *bli så höga, att en lagregel om skyldighet för fastighetsägare inom vägföreningsområdena att deltaga i kost- naderna behöver ingiva några betänklig- heter i de fall, där belysningsfrågan över- huvud kan sägas utgöra ett intresse för orten.
Övervägande skäl synas således tala för att vägförening bör berättigas att omhändertaga bestyret med ordnande av vägbelysning inom sitt område, medan å andra sidan vägföreningarna icke rim— ligen generellt knnna få sig ålagt att hålla belysning åt sina vägar. De all- männa intressen, som äro förknippade med frågan, synas icke vara av den be- tydelse, att beslutanderätten bör förbe- hållas länsstyrelsen eller annan myn- dighet. Den rimligaste lösningen synes vara, att Vägföreningen själv får bedöma, huruvida de fördelar, en ordnad väg- belysning bereder, äro värda den för ändamålet erforderliga ekonomiska in- satsen. Om en majoritet bland medlem- marna anser, att vägbelysning bör komma till stånd, bör emellertid icke mindretalet få undandraga sig att del- taga i avgiftsbördan; frågan bör alltså avgöras genom vanligt majoritetsbeslut på samma sätt som föreningens ange- lägenheter i allmänhet. En bestämmelse, som på nu antytt sätt berättigar våg- föreningarna att ombesörja vägbelys- ning men icke gör detta till något ålig-
gande för dem, medför jämväl den för- delen, att densamma icke innebär någon som helst ändring i den skyldighet, som kan åligga kommunen att i vissa fall om- besörja belysning å mera betydelsefulla trafikleder.
Med hänsyn till vad nu sagts synes den föreslagna reformen i lagtekniskt hänseende icke böra ske på det eljest nära till hands liggande sättet, att väg- belysning upptages bland de i 3 5 lagen om enskilda vägar omnämnda åtgärder, vilka äro att hänföra under begreppet väghållning, utan i stället genom att i 3 kap. nämnda lag införes en särskild bestämmelse, som berättigar vägförening att, därest dess medlemmar så besluta, ombesörja belysning är föreningens vä- gar.
För sådan vägsamfällighet, som avses i 2 kap. lagen om enskilda vägar, synes frågan om vägbelysning knappast vara aktuell. Inom sådan glesare bebyggelse, där bestämmelserna i 3 kap. icke till- lämpas, torde det redan av kostnads- skäl vara uteslutet att ordna belysning i någon nämnvärd omfattning; i allt fall kan det knappast sättas i fråga att stadga tvångsdelaktighet i företag med ändamål att ordna sådan belysning. Den ytter- belysning, varom i detta sammanhang kan bli fråga, avser praktiskt taget all- tid blott ett mindre område vid eller intill en fastighets bostadsbyggnader och bör i princip bekostas av vederbörande fastighetsägare. Den omständigheten att vägförening-arna genom uttrycklig be- stämmelse berättigas att ombesörja väg- belysning bör således icke föranleda någon motsvarande lagändring beträf- fande vägsamfälligheter i allmänhet.
l, 4 t i i J | v
På sätt framgår av den inledningsvis givna sammanfattningen av gällande rätt (se 5. 26) har begreppet vinterväghåll- ning i 3 & av 1939 års lag erhållit en närmare bestämning genom uppräkning av de åtgärder, vilka äro att hänföra till vinterväghållning. Bestämmelsen här- stammar från 1935 års vägsakkunnigas förslag till lag om enskilda vägar (SOU 1938:23), varifrån den i oförändrat skick upptagits i lagen.
Redan i samband med remissbehand- lingen av nyssnämnda lagförslag fram- fördes härutinnan viss kritik, vilken gick ut på att begreppet vinterväghållning i förslaget erhållit en alltför snäv bestäm— ning såtillvida_s-om dit ej räknades erfor- derlig sandning av väg, då isgata bildats. I samband med att de vägsakkunnigas förslag överlämnades till lagrådet för yttrande anförde vederbörande departe- mentschef i denna fråga, att sandning av isbelagd vägbana ej påbjudits ens i fråga om allmänna vägar, att såvitt möj- ligt samma innehåll borde givas åt termen vinterväghållning i allmänna och enskilda väglagarna samt att skyldighet att sanda isbeläggning å enskild väg väl skulle kunna ifrågakomma endast i sällsynta undantagsfall. De framställda anmärkningarna föranledde i enlighet härmed ingen ändring i den slutliga lag- redaktionen.
edan tiden för 1939 års lagstiftning har emellertid frågan i viss mån kommit i ett annat läge. Särskilt den alltjämt fortgående ökningen av biltrafiken har i många fall medfört ett oavvisligt behov av åtgärder till förekommande av olycks- fall som följd av halt väglag.
Den sålunda förelupna utvecklingen har föranlett, att i 1943 års lag om all- männa vägar intagits en bestämmelse
B. Sändning
(i 5 & tredje stycket) om att underhåll av väg vintertid skall omfatta bl. a. sand- ning. I motiven framhölls, att stadgan- det överensstämde med vad som red-an allmänt tillämpades vid lagens tillkomst.
I fråga om de enskilda vägarna kvar- står däremot lagstiftningen alltjämt på samma ståndpunkt som vid tillkomsten av 1939 års lag.
Särskilt med hänsyn till vägtrafikens snabbt fortgående utveckling har det synts utredningen lämpligt att i samband med översynen av andra i enskilda väg- lagen givna bestämmelser, som avse att befordra framkomligheten och trafik- säkerheten på de enskilda vägarna, till behandling upptaga även frågan om sandning av väg till förekommande av halka vintertiden. En reform i detta av— seende har dessutom påyrkats i vissa av de skrivelser, vilka inkommit som svar på utredningens förfrågningar angående lagens nuvarande tillämpning.
Då det gäller att avgöra, huruvida en revision av de i lagen om enskilda vägar givna bestämmelserna rörande vinterväg- hållning kan anses behövlig, får det ej utan vidare tagas för givet, att bestäm- melserna för de allmänna och de enskilda vägarna måste i allo överensstämma. De allmänna vägarna äro i regel de mest betydelsefulla trafiklederna. De äro i de flesta fall avsedda för en trafik av rela- tivt stor omfattning, och det förutsättes, att de böra vara ägnade att huvudsak- ligen trafikeras med motorfordon. Det trafikbehov, som tillgodoses av de en- skilda vägarna, är däremot av högst skif- tande art och omfattning. Vissa av de enskilda vägarna kunna i fråga om tra— fikens art och intensitet väl jämställas med många allmänna vägar. Åtskilliga, kanske de flesta enskilda vägar äro där-
emot uteslutande avsedda för lokala, ibland blott för rent tillfälliga trafik- behov. Många av dem befaras sällan eller aldrig med motorfordon. Lagreglerna om enskilda vägar måste därför ha en sådan avfattning, att utförande- och un- derhållsstandarden ej bindes till någon vis—s norm utan kan anpassas efter för- hållandena »i det särskilda fallet.
De allmänna vägarna sandas numera vintertid i ganska stor omfattning. Enär de olycksfallsrisker, som uppstå genom halt väglag, i första hand drabba motor- trafiken och gångtrafiken, är det främst omfattningen av dessa trafikslag, som avgör, när och i vilken omfattning sand- ning hör verk-ställas. Av praktiska skäl är det omöjligt att verkställa sandning i så stor omfattning, att all risk för olycks- fall genom halka undanröjes. Frågan om sandningens omfattning måste därför alltid i sista hand bli en omdömessak, dår avgörandet får träffas från fall till fall. Normalt torde vid halt väglag sand- ning i regel verkställas åtminstone i bran- tare backar med mera livlig körtrafik och på andra dylika ställen, där olycks- händelser kunna befaras, så ock där mera livlig gångtrafik förekommer. Ten- densen går givetvis i den riktningen, att kraven ställas högre och högre.
Vad angår de enskilda vägarna före- komma fall där sandning verkställes i ungefär samma omfattning som på de allmänna vägarna. Så är framför allt fallet i fråga om vissa av de för allmän trafik avsedda enskilda vägar, till vilkas underhåll statsbidrag utgår. I den mån sandning faktiskt brukar komma till ut- förande å dessa vägar, anses i praxis, att kostnaderna för sandnxings'bestyret kunna tagas i beräkning vid statsbidragstill- delningen. I Kungl. Maj:ts till 1952 års riksdag framlagda proposition (nr 221) angående vissa ändringar i gällande be-
stämmelser rörande statsbidrag till enskild väghållning har i anslutning till denna praxis föreslagits en författningsändring av innebörd watt sandning mot ishalka skall i bidragshänseende räknas till vin- terväghållning. Beträffande vägar, till vilka statsbidrag ej utgår, torde det emel- lertid vara ganska sällan, som väghållarna funnit det lämpligt att underkasta sig de kostnader och det besvär, som sand- ningen medför. Eftersom de mindre en- skilda vägarna endast sällan inbjuda till högre körhastighet och de vägfarande dessutom -i regel äro väl förtrogna med vägen, äro olycksfallsriskerna betydligt reducerade i jämförelse med vad fallet är beträffande de större vägarna, och sandning är därför mindre behövlig. Förekommer dessutom trafik med fordon på med-ar, är det ofta rentav olämpligt att verkställa sandning ens i mindre om- fattning. I stort sett torde kontinuerlig sandning verkställas endast på sådana enskilda vägar, där åtgärden oavvisligen påkallats med hänsyn till gångtrafiken, t.ex. kortare utfartsvägar från bostads- fastigheter vid allmän väg samt vägar, som leda till samlingslokaler, biografer, handelslokaler e. d.
Även beträffande de enskilda vägarna fortgår utvecklingen otvivelaktigt i den riktningen, att kraven på vägunderhål- let skärpas. Orsakerna härtill ligga icke blott i ökningen av motortrafiken utan även i befolkningens anspråk på ökad bekvämlighet och trevnad. Det kan där- för antagas, att anspråk allt oftare komma att framställas från trafikanter- nas sida på att enskilda vägar skola hål- las sandade vintertiden och att dessa anspråk i många fall ej rimligen kunna avvisas. Frågan om införande av bestäm- melser om sandning av enskild väg kan därför numera icke avfärdas såsom he- tydelselös.
Den ur lagteknisk synpunkt enklaste lösningen är, såsom förut framhållits, att i enskilda väglagen upptages en efter mönster av stadgandet i 5 % tredje stycket allmänna väglagen avfattad bestämmelse om att vinterväghållning skall omfatta även sandning av väg. En dylik bestäm- melse skulle givetvis icke komma att inne- bära, att sandning bleve obligatorisk be- träffande alla enskilda vägar, som äro föremål för vinterväghållning, utan torde, liksom bestämmelsen i allmänna vägla- gen, böra tolkas så, att sandning kommer till utförande, när åtgärden påkallats av omständigheterna i det särskilda fallet. Även med denna begränsade innebörd kan emellertid en sådan bestämmelse väcka allvarliga betänkligheter ur flera synpunkter.
Med hänsyn till den privaträttsliga karaktären hos bestämmelserna i enskilda väglagen skulle sålunda var och en, som förvärvat rätt att begagna enskild väg, få ett anspråk på att sandning verkstäl- les i all den omfattning, som svarade mot hans speciella behov, vilket stundom komme att leda till mindre tillfredsstäl— lande resultat. Om en väg blott i mindre omfattning nyttjas för biltrafik, synes frågan, huruvida sandning bör verkstäl- las med hänsyn till denna trafik, böra avgöras efter avvägning av kostnaderna i förhållande till nyttan och ej enbart bero på huruvida yrkande om sandning framställes. Är vägen samfälld för flera fastigheter och nyttjas den för biltrafik blott av en bland dessa, komma kostna— derna för sandning, om sådan påyrkas, att drabba alla de väghållningsskyld—iga och ej blott den, som har nytta av åt- gärden. Visserligen kan vinterväglhåll- ningsbördan omregleras, men förhållan- det innebår dock åtminstone temporärt en olägenhet, som stundom kan bli ganska betydande. Bl. a. kan förhållandet
medföra, att sandning i många fall kom- mer till utförande även om åtgärden icke är ekonomiskt motiverad.
Vidare är att märka, att en skyldighet att verkställa sandning kan föranleda åläggande för de väghållningsskyldiga att utgiva ersättning för skada, som föror- sakas vägfarande till följd av underlåten- het att sanda. Då, såsom för närvarande är fallet, uttrycklig föreskrift om skyl— dighet att sanda enskild väg ej finnes meddelad i lag, torde dyl-ik skadestånds- skyldighet endast kunna göras gällande där skyldighet att sanda kan anses före— ligga på grund av speciella omständig- heter i det särskilda fallet. En bestäm- melse av förut antytt innehåll skulle emellertid kunna leda till en utvidgning av skadeståndsskyldigheten och därige- nom medföra betydande ekonomiska ris- ker för de väghållningsskyldiga. Detta lär icke kunna anses önskvärt.
Det synes med hänsyn till det sagda icke lämpligt, att sandning upptages bland de åtgärder, vilka enligt 3 & fjärde stycket enskilda väglagen äro att hän- föra till vinterväghållning. Överhuvud synes lagstiftningen om enskilda vägar icke böra inlåta sig på frågan, när sand- ning skall äga rum, utan förutsätta att denna fråga avgöres av de väghållnings- skyldig-a själva.
Med "denna utgångspunkt kan det före— falla tveksamt, huruvida någon bestäm- melse i ämnet är behövlig. De nuvarande lagreglerna innefatta givetvis icke hinder för väghållningsskyldig att verkställa sandning, om han finner sådan behövlig, och hindra ej *heller väghållarna, där de äro flera, att träffa närmare överenskom— melse om sättet för åtgärdens utförande, fördelningen av kostnaderna för den— samma och övriga i samband därmed uppkommande frågor.
I vissa särskilda fall uppkomma dock
svårigheter, då det gäller att ordna frå— gan om sandning av väg genom frivilliga överenskommelser, nämligen då väghåll- ningen ordnats genom bildande av sam- fällighet enligt 2 kap. eller vägförening enligt 3 kap. lagen om enskilda vägar. Där så är fallet, är det av praktiska skäl nästan alltid lämpligast, att sandningen ombesörjes av samfälligheten eller före- ningen i samband med åtgärder för vin- terväghållningen. Ofta torde detta t. o. ni. kunna sägas vara en förutsättning för att åtgärden skall komma till utförande. På sätt tidigare yttrats i fråga om väg- belysning har emellertid praxis intagit den ståndpunkten, att bestämmelsen i 73 5 lagen om enskilda vägar angående förbud för vägförening att utöva verk- samhet som är främmande för dess ändamål, utgör hinder för vägförening att åtaga sig ombesörj-andet av åtgärd, som ej enligt 3 % lagen är att hänföra till väghållning. Den i 2 kap. meddelade motsvarande bestämmelsen för sådana vägsamfälligheter, som avses i 2 kap. nämnda lag, torde i analog-i härmed böra erhålla samma tolkning. Med hänsyn härtill måste det åtminstone anses vara föremål för tvekan, huruvida och i vilken omfattning vägförening och annan vägsamfällighet kan åtaga sig att ut- föra sandning åt sina vägar. Den restrik- tiva tolkning, för vilken 3 % lagen om enskilda vägar i annat sammanhang varit föremål, ger i allt fall anledning till förmodan, att praxis icke är benägen att tillerkänna vägsamhälligheternas och vägföreningarnas medlemmar något större mått av valfrihet, då det gäller att fatta beslut, som röra verksamhetens omfattning.
Till stöd för den ställning, praxis så— lunda intagit, kan, på sätt framhållits i närmast föregående avsnitt, åberopas, att medlemskapet i vägföreningar och andra
vägsamfälligheter icke är frivilligt samt att bidrag till deras utgifter utgå med förmånsrätt ur de anslutna fastigheterna. Hänsyn till såväl fastighetsägarna som innehavarna av inteckningar i fastighe- terna påkalla därför, att utgifterna för väghållningen icke bli högre än nödvän- digt. I princip måste det således fasthål- las, att omfattningen av vägsamfällighe— ternas och vägföreningarnas verksam- hetsområde bör vara bestämd i lag och icke i större utsträckning kan få bero på medlemmarnas egen prövning.
I praktiken få dock medlemmarna i vägsamfälligheter och vägföreningar en icke obetydlig dispositionsfrihet, då det gäller att avgöra, vilka utgifter som skola göras för vägbyggnad ooh vägunderhåll. Visserligen är, såsom nyss antytts, deras beslutanderätt begränsad inom den ram, som angivits vid förrättning enligt 2 kap. enskilda väglagen eller länsstyrelsens enligt 3 kap. samma lag meddelade beslut i fråga om väghällningsskyldigheten. I fråga om den vägstandard, som skall till- lämpas, kommer dock avgörandet i största omfattning att bero på de väg- hållningsskyldiga själva. Sedd i detta sammanhang utgör frågan, huruvida sandning vintertid skall verkställas eller icke, blott en detalj och en icke alltför betydelsefull sådan. Någon anledning synes icke föreligga till förmodan, att en bestämmelse om dispositionsfrihet för sakägarna i denna fråga skulle innebära särskild fara för missbruk. Den omstän- digheten att utgifterna drabba väghål- larna själva torde i detta liksom i övriga fall utgöra en tillräcklig garanti för att. sparsamhet iakttages.
Slutsatsen av det sagda blir den, att 3 % fjärde stycket lagen om enskilda vägar bör bibehållas i sin nuvarande ly- delse men att i de stadganden, vilka be— stämma omfattningen av vägsamfällig-
heters ooh vägföreningars verksamhet, nämligen 50 % första stycket och nuva- rande 73 å andra stycket nämnd-a lag, böra in—tagas särskilda föreskrifter om rätt för medlemmarna i vägsamfällighet resp. vägförening att besluta, huruvida och i vilken omfattning samfälligheten eller föreningen skall ombesörja sand- ning å sina vägar. Bestämmelserna bli av alldeles samma karaktär som den, vilken i närmast föregående avsnitt före- slagits med avseende å vägförenings rätt att ombesörja vägbelysning.
Med den sålunda föreslagna utform- ningen av bestämmelserna i ämnet bli dessa tillämpliga endast där väghåll- ningen ombesörjes av vägförening eller annan vägsamfällighet, bild-ad enligt 1939 års lag om enskilda vägar. De erhålla
sålunda icke tillämplighet i fråga om väg, som tjänar blott en enda fastig- hets behov, eller å en för två eller flera fastigheter gemensam väg, där väg— hållningsskyldigheten ordnats medelst vägdelning enligt 12 å andra stycket en- skilda väglagen. Ej heller bli bestäm- melserna i fråga att tillämpa i fall då väghållningsskyldigheten bestämts alle- nast genom överenskommelse eller enligt äldre lagstiftning än 1939 års lag. För dessa fall torde emellertid, på sätt förut framhållits, möjligheten för sakägarna tilll frivilliga överenskommelser vara till- fyllest för att nå en nöjaktig lösning av sandningsfrågan. Några speciella bestäm- melser för dessa fall synas därför icke erforderliga.
C. Förbud mot hållande av grind eller led
I äldre svensk rätt förekommande stadganden rörande väg- och hägnads— frågor innehålla icke något uttalande be- träffande rätten att uppsätta eller bi- behålla grind eller led över väg. Där sådana anordningar finnas omnämnda (5 och 9 kap. byggningabalken i 1734 års lag, 2 och 3 %% Kungl. förordningen den 9 februari 1802 angående stängselskyldig- heten ävensom 12 och 15 åå Kungl. för- ordningen den 21 december 1857 om ägors fredande emot skada av annans hemdjur samt om stängselskyldrighet) ha bestämmelserna därom utesluta—nde haft till syfte att reglera skyldigheten att hålla anordningarna samt att trygga deras effektivitet ur hägnadssynpunkt.
I enlighet härmed har det av gammalt antagits, att fastighet, som är belägen vid väg, haft rätt att hålla grind eller led över vägen. Denna rätt har icke ansetts betingad av att markägaren haft del i
vägen eller rätt att färdas därå. Den lärer ej heller ha ansetts inskränkt till de fall, där grind eller led oundgängligen tarvats för fullgörande av stadgad stäng- selskyldighet grannar emellan utan kun- nat utövas även t.ex. vid uppförande av stängsel mellan ägor, som hört till samma fastighet. Befogenheten i fråga har givetvis kunnat inskränkas genom avtal, men någon möjlighet att tvångsvis genomföra en dylik inskränkning har ur- sprungligen icke förelegat.
Beträffande de allmänna vägarna har denna äldre princip numera radikalt ge- nombrutits i lagstiftningen. Genom Kungl. kungörelsen den 11 oktober 1864 angående rätt att hava grind å allmän lands- eller häradsväg förordnades, att grind därefter ej finge uppsättas å dylik väg med un- dantag för de ställen, där vägen korsades av järnväg eller kanalled, såframt ej länsstyrelsen lämnade tillstånd därtill,
varjämte länsstyrelsen erhöll befogenhet att förordna om borttagande av sådan grind, som ej ingått i gällande hägnads- delning och som utan synnerlig olägenhet för jordägaren kunde utdömas. Bestäm- melserna i fråga bibehöllos väsentligen oförändrade i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgör—ande på landet. Enligt lag den 27 juni 1927 om ändring i vissa delar av 1891 års lag skärptes bestämmelserna därhän, att grind å allmän väg skulle borttagas, där ej länsstyrelsen medgåve, att den finge bibehållas tills vidare eller under viss tid. Sådant tillstånd kunde meddelas blott där grinden prövades vara till alle- nast ringa men för samfärdseln och dess borttagande skulle vålla jordägaren syn- nerlig olägenhet. I lagen den 7 juni 1934 upptogos hithörande bestämmelseri29 & vilket lagrum stadgade, att å allmän väg ej utan länsstyrelsens tillstånd finge före- komma grind eller annan anordning, som beredde olägenhet för samfärdseln eller väghållningen, att tillstånd till grinds bi- behållande eller uppsättande finge med- delas allenast beträffande väg med ringa samfärdsel och när synnerliga skäl där- till vore samt att länsstyrelsen ägde när som helst återkalla meddelat tillstånd, så ock meddela föreskrifter, ägnade att lninska olägenheten av grinden. Sist- nämnda stadgande har med oförändrad lydelse överförts till nu gällande lag om allmänna vägar av den 30 juni 1943, där det återfinnes i 32 5.
Vad åter angår de enskilda vägarna innehöll varken 1907 eller 1926 års lag- stiftning i ämnet några bestämmelser, som inskränkte rätten att hålla grind eller led å sådan väg. Med avseende å dessa vägar gällde följaktligen alltjämt den äldre principen, att grind eller led fick uppsättas varhelst någon markägares hägnadsintressen påkallade detta.
I det av 1935 års vägsakkunniga av- givna betänkande (SOU 1938:23), vilket kom att ligga till grund för 1939 års lag om enskilda vägar, uppmärksam- mades, att grindar å enskilda vägar fler- städes förekommo mycket tätt och ej sällan på platser, där större behov av stängsel icke förefanns, samt att detta förhållande kunde vålla olägenheter för vägtrafiken. Det ansågs därför angeläget att söka åstadkomma bestämmelser, ägnade att begränsa antalet grindar, där dessa voro till olägenhet för trafiken och minskade nyttan av vägen. I be- traktande av ägofredsintresset och de vittgående återverkningar, en inskränk- ning av grindrätten kunde få beträffande stängselskyldigheten och möjligheten att utnyttja fastigheterna till betning av hemdjur, funno de sakkunniga dock, att man vid genomförandet av en sådan inskränkning mäste framgå med
stor försiktighet. I motiven (s. 143) anfördes ihärom bl. a.: Förmenas fastighetsägaren att hålla grind å vägen, kan lätteligen härigenom mycket långa sträckor av redan uppsatt stängsel bliva värdelösa för honom eller han bliva nödsakad att anlägga nytt stäng- sel av betydande längd. Den lättnad i stängselbesväret, som ägofredslagen erbju- der genom sina bestämmelser om gemen- samt stängsel grannar emellan, går förlo- rad, om deras ägor skiljas av väg, varå grind eller led ej må hållas. Förbud mot grind å väg kan hetaga fastighetsägare hans möjlighet att hindra uppkomsten av s.k. gemensamt bete eller hans rätt att nyttja sin mark till bete (10 och 13 åå i lagen om ägofred) samt komma i strid med stadgarna om stängselskyldighet i 3 kap. av nyssnämnda lag.
Det förslag till bestämmelser i ämnet, som 1935 års sakkunniga på grundval av dessa överväganden framlade, karakteri- seras därav att någon generell inskränk— ning i rätten att hälla grind eller led över
enskild väg ej gäller beträffande andra enskilda vägar än sådana, å vilka 3 kap. nämnda lag är tillämpligt, men att grind- förbud i särskilda fall kan föreskrivas beträffande enSkild väg, som varit före- mål för förrättning enligt 2 kap. Förut- sättning för sådant förbud är att märk- ligt men ej uppstår för den fastighet, varå förbudet lägges, och att ersättning för intrång gäldas. Förbud kan ej meddelas mot uppsättande av grind eller led i ägo- gräns eller där grind eljest erfordras för fullgörande av stadgad stängselskyl- dighet. Ej heller är det möjligt att för- bjuda uppsättande av grind där enskild väg korsar järnväg, spårväg eller vatten- väg. —— De sakkunniga uttalade (se be- tänk-andet s. 143) att en på dylikt sätt begränsad möjlighet att föreskriva, att grind eller led ej finge bibehållas eller uppsättas å enskild väg, syntes lämplig tills vidare och intill dess erfarenhet vunnits rörande verkningarna av detta nya stadgande samt torde kunna få ett icke ringa värde såsom medel att förhindra åtminstone obehövliga stängsel.
Beträffande sådana inom tättbebyggda orter belägna vägar, å vilka 3 kap. lagen om enskilda vägar är tillämpligt, gäller jämlikt 84 & tredje stycket, att länssty- relsen efter fri prövning har att be- stämma, i vad mån och under vilka villkor grindar eller led få förekomma.
Av det sagda framgår att det i fråga om rätten att hålla grind eller led över väg råder en påtaglig konflikt mellan trafik- och ägofredsintressena. Trafik— intressena påkalla att vägarna i störs-ta möjliga utsträckning befrias från sådana hinder som grind eller led. Ur ägo- fredssynpunkt är det däremot önskvärt och stundom nödvändigt, att de flesta redan förefintliga grindar och led bibe- hållas samt att nya sådana få uppsättas,
där betes- och andra brukningsförhål- landen påkalla att stängsel hålles.
Såvitt nu kan bedömas, kunna orsa- kerna till den nämnda intressekonl'likten icke förmodas bli bragta ur världen inom överskådlig tid. Vägtrafikens utveckling — vilken hittills kännetecknats alltmer ökad trafikintensitet med större och snabbare fordon — är ännu långt ifrån avslutad. Det måste förmodas, att de olägenheter, en alltför riklig före- komst av grindar och andra dylika an- ordningar vållar de vägfarande, fram- deles komma att bli alltmer accentuerade. Å andra sidan förhåller det sig visser- ligen så, att det tidigare extensiva betes- bruket för närvarande i allt större ut- sträckning koncentreras rtill mindre om- råden, som särskilt anordnats för betes— ändamål. Detta leder till att åtskilliga äldre hägnader bli onödiga och i anled- ning därav borttagas eller lämnas att förfalla. Den nya betesformen påkallar endast sällan att stängsel sättes över väg, som är föremål för mera allmän trafik. Denna utveckling sker dock enligt sakens natur långsamt och kan, även om det fortskrider ganska långt, icke alltid förväntas leda till slopande av grindar och led i den omfattning, som vore önskvärd ur trafiksynpunkt. De grindar, som av nu antydd anledning kunna komma att slopas, äro givetvis icke alltid de, som vålla den största olägenheten för trafiken.
Uppenbart är även, att av de båda kon- kurrerande intressena —— trafikintresset och ägofredsintresset — intetdera obe- tingat bör äga företräde framför det and-ra. Båda dessa intressen framträda i skilda fall med högst olika styrka. Väg- trafikanternas önskemål att antalet grin- dar och led inskränkes är sålunda uppen- barligen icke lika beaktansvärt då fråga är om obetydligt trafikerade vägar som
RV en
beträffande vägar, vilka i större utsträck- ning förmedla allmän trafik. På mot- svarande sått gäller, att borttagande av en grind över en väg i vissa fall kan vålla vederbörande jordägare stora olägenheter och betydande kostnader men iandra fall förorsakar ringa eller ingen olägenhet.
En lösning av grindproblemet synes vid sådant förhållande ej kunna vinnas på annan basis än en avvägning av de konkurrerande intressena. Denna avväg- ning kan antingen verkställas direkt ge- nom lagstiftning på det sättet, att i lagen direkt angives, i vilka fall vägintresset resp. ägofredsintresset skall ha före- träde. Det är denna metod som tillämpas -i nu gällande väglagstiftning, vilken ut- går från att vägtrafikintresset är det do- minerande beträffande allmän väg men att ägofredsintresset i 'regel' bör ha före- träde, då fråga är om enskild väg. En annan möjlighet är att frågan, vilketdera intresset som bör ha företräde, hän- skjutes till avgörande efter omständig- heterna i varje särskilt fall.
Det bör betonas, att den nu berörda konflikten mellan vägtrafik- och ägo- fredsinltressenua icke behöver betyda, att någon motsättning i frågan föreligger mellan olika befolkningsgrupper. Häg- nadsintressenterna äro ofta även intres- senter i vägarna; stundom samm-anfalla intressentgrupperna helt och hållet.
Vid sådant förhållande kan det tyckas, som om grindfrågan icke skulle behöva utgöra något verkligt problem utan nor- malt borde kunna lösas genom överens— kommelser mellan vederbörande mark- ägare. Erfarenheten visar emellertid, att frågan icke kan erhålla en tillfreds- ställande lösning enbart genom frivilliga överenskommelser. Det är nämligen långt ifrån alltid, som alla sakägares intressen löpa så parallellt, att de bilda en lämplig utgångspunkt för frivilliga
uppgörelser. Där t. ex. fråga är om en för flera fastigheter gemensam ut- fartsväg till allmän väg, ha ägarna av de fastigheter, vilka ligga närmast den allmänna vägen, ofta intet intresse av att antalet grindar å vägen minskas, ef- tersom dessa i stort sett äro till olägenhet blott för de längre bort belägna fastig- heterna. Enligt sakens natur är den en- skilde i dylika fall benägen att räkna blott med de nackdelar i form av förlo- rad arbetstid etc., som omedelbart drabba honom själv, samt att i stor utsträckning bortse från vad vägnätet betyder för bygden i dess helhet och därmed i sista hand även för honom. Då fråga är om enskild väg, vilken i större utsträckning förmedlar allmän trafik, bli de anmärkta svårigheterna att uppnå frivilliga överens- kommelser med markägarna än mera framträdande.
Gränsdragningen mellan området för allmän och för enskild väghållning är enligt sakens natur ganska svävande, och det kan mången gång vara en kinkig om- dömesfråga, huruvida en viss väg skall anses vara av den betydelse, att den bör förklaras för allmän. Många enskilda vägar förmedla en trafik av större volym än vissa allmänna vägar. Emellertid be— kostas väghållningen i så fall oftast till övervägande del genom statsbidrag. Även i fråga om utförandestandarden skilja sig dylika enskilda vägar ofta icke märkbart från de allmänna. Det är vid sådant förhållande icke lätt att motivera, var- för någon väsentlig skillnad skall råda i fråga om förekomsten av grindar och led över vägarna. Då 'trafikintresset be- träffande de allmänna vägarna ansetts kräva generellt förbud mot uppsättande av grind eller led, synes konsekvensen åtminstone kräva, att förbud mot hål- lande av' grind eller led å enskild väg skall kunna meddelas, där det i särskilt
fall finnes påkallat. På sätt framgår av den förut (s. 86—87) givna redogörelsen för gällande rätt är detta för närvarande icke alltid möjligt. Grind eller led, som uppsatts i ägogräns eller som eljest er- fordras för fullgörande av stadgad stängselskyldighet, kan jordägaren icke förpliktas borttaga, även om åtgärden påkalla-s av aldrig så starka trafikhänsyn och även om den olägenhet, som skulle vållas genom slopande av anordningen i fråga, i det särskilda fallet är ganska obetydlig.
Ehuru de med stängselskyldigheten förknippade ekonomiska intressena vis- serligen mången gång kunna vara bety- dande, motivera de likväl knappast en sådan privileguiering, som framgår av det nu anförda. De nuvarande bestämmel- serna äro också, på sätt framgår av mo- tiven, icke föranledda av att de ansetts innefatta en för alla skiftande fall skä- lig reglering av konflikterna mellan väg- intresset och ägofredsintresset utan sna- rare av att en sådan reglering vid tiden för bestämmelsernas tillkomst icke an- setts påkallad av något mera trängande behov och lbefunnits möta betydande Svå- righeter. I förstnämnda hänseende har emellertid vägtrafikens fortgående ut- veckling numera medfört en påtaglig för- skjutning i motivläget. Behovet av be- stämmelser, som göra det möjligt att åt- minstone å de för trafiken viktigaste enskilda vägarna komma till rätta med grindproblemet, är numera ovedersägligt.
Härtill kommer att sättet för fullgöran- det av väghållning å de för allmän trafik avsedda enskilda vägarna numera i be- tydande utsträckning måste sägas utgöra ett direkt statsintresse med hänsyn till de betydande belopp, vilka i form av statsbidrag investerats i dessa vägar. Dessa vägar ha i stor utsträckning pla— nerats och utförts med tanke på att de
böra kunna förmedla en ganska bety- dande allmän trafik, och stora kostnader ha av statsmedel nedlagts på att göra dem ägnade för detta ändamål. Genom kontrakt med väghållarna har staten sökt skapa garantier för att vägarna framgent hållas i sådant skick, att de äro lämpade för sitt ändamål att för- medla allmän trafik. Åtgärder sådana som uppsättande av grindar eller led över vägen äro i hög grad ägnade att nedsätta vägarnas användbarhet och stå därför i strid med det syfte. det allmänna fullföljer genom att lämna bidrag till vägarna. Även ur denna synpunkt tala därför starka skäl för en utökning av möjligheterna att belägga enskild väg med grindförbud.
Ehuru frågan främst är av betydelse med avseende å sådana för allmän trafik aVsedda enskilda vägar, till vilka stats- bidrag utgår, synes den icke kunna lösas enbart genom en ändring av statsbidrags- reglerna. En bestämmelse, varigenom våghällarnas möjlighet att utfå statsbidrag till väghållning göres beroende av att grindar ej uppsättas eller bibehållas i större omfattning än bidragsmyndighe- ten medgivet, kan visserligen antagas medföra, att väghållarna i de flesta fall befinnas villiga att medverka till att vä- gen hålles fri från grindar. Enär ett av- görande, som träffats i statsbidragsfrå- gan, icke kan erhålla civilrättslig giltig- het gentemot ägarna av de fastigheter, som äro belägna vid vägen, bli möjlig- heterna att upprätthålla ett grindförbud, som meddelats i denna ordning, i sista hand beroende på frivilliga överenskom- melser mellan väghållarna och fastighets- ägarna. Därest —— såsom nu ofta är fal- »let —- möjlighet saknas att genomdriva ett grindförbud mot vederbörande fas- tighetsägares bestridande, bli väghållarna nödsakade att betala det pris, denne
fordrar för sin medverkan. De intrångs- ersättningar, vartill ett i sagda ordning tillkommet grindförbud skulle föranleda, torde ofta bli så höga, att förbudet av denna anledning ej skulle kunna genom- föras.
Den föreslagna reformen mäste där- för i främsta rummet ta sikte på de ci- vilrättsliga bestämmelserna om rätt att hålla grind över väg. Dessa bestämmelser måste, om reformen skall medföra någon praktisk effekt, utformas så, att frågan om grindförbud blir att avgöra efter en avvägning i det enskilda fallet av de intressen, som tala för och emot ett så- dant förbud.
En lagändring av nu antydd innebörd behöver icke betyda, att företrädarna för ägofredsintressena ur rent ekonomisk synpunkt försättas i ett sämre läge. I nutida lagstiftning är det en konsekvent genomförd princip, att den, som lider intrång genom ingripande av förevarande art, skall ha rätt till ersättning för sin förlust. Om trafiken å en viss väg när den omfattningen, att det med hänsyn till densamma visar sig nödvändigt att införa grindförbud med avseende å vägen, bör kostnaden härför bäras av trafikanterna och icke av de markägare, vilka beröras av förbudet.
De svårigheter som möta vid genom- förandet av den ifrågasatta reformen ligga alltså icke på det planet, att bestäm- melser av antydd art skulle otillbörligen inkräkta på enskild sakägares rätt. De bestå i stället i det samband, som i före- varande avseende råder mellan väglag- stiftningen och ägofredslagstiftningen samt de i vissa fall vittgående konsekven- ser med avseende å hägnadsskyldigheten, vartill ett grindförbud kan leda.
Nu gällande bestämmelser om häg- nadsskyldighet innefattas i lagen den 2 juni 1933 om ägofred (SFS nr 269),
ändrad genom lagar den 22 april 1938 (SFS nr 122), den 14 juni 1940 (SFS nr 598), den 20 december 1946 (SFS nr 837) och den 30 juni 1948 (SFS nr 463), jämte vissa därtill sig anslutande författ- ningar av mindre räckvidd. Förslag om en genomgripande ändring av denna lag- stiftning föreligger emellertid i 1949 års ägofredsutrednings år 1951 framlagda betänkande med förslag till ny ägofreds- lagstiftning (SOU 1951:20).
Enligt uttryckligt stadgande i 2 5 andra stycket av 1933 års ägofredslag äger stängselskyldighet enligt lagen icke rum mellan ägor, vilka åtskiljas av väg, varå grind eller led ej må finnas. En motsvarande bestämmelse återfinnes i 2 % tredje stycket av 1951 års förslag till ny ägofredslag. Med bestämmelsen avses enligt uttalandei lagmotiven de allmänna vägarna, i den mån ej länsstyrelsen enligt därom gällande bestämmelser meddelat tillstånd att hålla grind å sådan väg. Enär enligt 1939 års lag om enskilda vägar grindförbud icke kan meddelas i fall där stängselskyldighet föreligger, torde bestämmelsen ej vara tillämplig i fråga om enskild väg.
Om däremot enskilda väglagen, på sätt nyss förutsatts, undergår sådan ändring, att förbud mot hållande av grind eller led kan meddelas jämväl i fall, där grin- den eller ledet erfordras för fullgörande av stadgad stängselskyldighet, blir läget i förevarande hänseende ett annat. Ett förbud av sådant innehåll kommer up- penbarligen att omfattas av nyssberörda stadgande i lagen om ägofred och får följaktligen den konsekvensen, att all lagstadgad stängselskyld-ighet upphör på den sträcka av vägen, som beröres av förbudet. Detta behöver visserligen icke medföra, att befintliga hägnader ned- läggas. Enligt den allmänna bestämmel- sen i 1 5 lagen om ägofred (jfr 1 5 i
1951 års lagförslag) är nämligen den som håller hemdjur å sin fastighet förpliktad att hälla sådan vård över djuren, att de ej olovligen inkomma på annans ägor. Denna vårdnadsplikvt torde ofta, kanske mestadels, fullgöras på det sättet, att den vårdnadspliktige håller hägnad längs vägen. Med avseende å sådan hägnad gälla emellertid icke bestämmelserna i lagen om ägofred; den vårdnadspliktige kan sålunda icke påfordra, att annan markägare deltager i hägnaden.
Denna konsekvens av den tilltänkta lagstiftningen är emellertid icke ägnad att ingiva några betänkligheter. Vid upp- skattande av den skada, ett grindförbud vållar, är det snarast till fördel, att varje markägares skada kan uppskattas för sig utan hänsyn till de i ägofredslagen givna bestämmelserna om fördelning av stäng- sel'skyldighet mellan grannar och fram- för allt utan att hänsyn behöver tagas till de konsekvenser, en eventuell framtida ändring av hägnadsdelningen skulle kunna föranleda i ersättningshänseende.
I de flesta fall torde det således ganska lätt kunna överblickas, vilka ökade stängselbördor och vilka övriga olägen- heter ett grindförbud i det särskilda fallet kan medföra. De ersättningsfrågor. till vilka grindförbudet ger upphov, synas ej behöva bli mera komplicerade än andra dylika spörsmål, som kunna upp- komma vid tillämpningen av lagstift- ningen om enskilda vägar.
Någon gång kunna dock förhållandena vara mera invecklade. Inom skogsbyg- derna, särskilt i de norra delarna av ri— ket, är det vanligt, att skifteslotterna i skogs— och utmark äro så stora och ha fått sådan utformning, att det av eko- nomiska skäl i allmänhet ej kunnat ifräg-akomma a'tt inhägna dem för betes- bruk. I dylika fall gäller enligt 10 % lagen om ägofred, att marken, i den mån
den ej var omgärdad med stängsel den 1 januari 1933 och ej heller senare in- hägnats, skall anses upplåten till gemen- samt bete för större hemdjur (och i vissa fall även för mindre sådana). Enär bruket att låta kreatur beta å skogsmark numera allmänt anses olämpligt bl.a. för skogstillväxten, ha i vissa fall skogs- ägarna fredaft sin mark från gemen- samt bete genom att inhägna densamma. Inhägnande av enstaka skogsskiften kan även ha skett av annan orsak, t. ex. på grund av att ägaren ansett dem så värde- fulla ur betessynpunkt, att han velat för- behålla betesrätten för sig själv. I dylika fall kan givetvis ett grindförbud medföra svåröverskådliga konsekvenser.
På senare år har emellertid — såsom redan antytts — förmärkts en strävan att genom betesreglering avlysa det ge- mensamma skogsbetet och ersätta detta med mindre, särskilt anordnade och in- hägnade kul-turbeten. Bestämmelser om betesreglering finnas upptagna i 12— ,20 %% av 1933 års lag om ägofred. Hit- tills iha bestämmelserna härom trätt i tillämpning endast i tämligen ringa om- fattning; förordnande om betesreglering har sålunda meddelats blott för Uppsala och Östergötlands län, för två socknar i Norrbottens län samt för vissa skogs- vårdsomräden inom en del socknar i Västernorrlands län. 1951 års före- nämnda förslag till ny ägofredslagstifvt- ning, vars huvudsakliga ändamål är att åstadkomma ett successivt avlysande av skogsbetet, och vars bestämmelser om betesreglering (10—15 åå) i förhållande till gällande rätt väsentligt förenklats, torde emellertid, om det upphöjes till lag, komma att medföra att betesregle- ringar komma till stånd i större om- fattning än förut.
Vid bedömande av den verkan, ett grindförbud kan medföra med avseende
å mark, som jämlikt 10 % lagen om ägo- fred är upplåten till gemensamt bete, måste det uppmärksammas, att förhål- landena kunna bli radikalt förändrade vid en blivande betesreglering. Genom- förandet av en betesreglering är emeller- tid förenat med undersökningar och överväganden av den art och omfattning, att utgången av en betesregleringsfråga blott med svårighet låter sig i förväg bedömas. Vid avgörande av grindfrågor *lär det därför icke vara möjligt att ta hänsyn till huru förhållandena kunna komma att gestalta sig efter en betes- reglering. I sådant fall då ett tilltänkt grindförbud berör mark, som är före- mål för gemensamt bete, lär därför ägofredsintresset mången gång komma att bli väsentligt övervärderat. Någon risk för undervärdering synes däremot knappast föreligga. Ur ägofredssynpunkt lära således inga befogade ningar kunna resas mot en utvidgning av tillämpningen av bestämmelserna om grindförbud, såvitt angår de mark- områden, om vilka nu är fråga. Ej hel— ler ur vägintressets synpunkt synes för- hållandet vara av avgörande betydelse. Det kan på sin höjd medföra, att det i vissa fall blir lämpligt 'att vänta med ut- verkande av grindförbud, tills det visat sig huruvida betesreglering kommer till stånd eller icke. Där behovet av grind- förbud är mera trängande, torde det —— om lagen ändras så att den ger möjlighet att utverka grindförbud även mot mark- ägarnas bestridande —— i regel visa sig möjligt att genom frivillig överenskom- melse uppnå en för båda parter godtag- bar lösning av ersättningsfrågan.
Sedan betesreglering trätt i tillämp- ning, äro svårigheterna att bedöma kon- sekvenserna av ett grindförbud i stort sett undanröjda; betesrä-tten är då för varje jordägare begränsad till ett mindre
invänd-
område, vilket han i regel ensam har att hålla inhägnat.
På grundval av de nu redovisade över- vägandena har utredningen för sin del funnit, att de fördelar, vilka stå att vinna genom en lagändring, som bereder ökade möjligheter att förhindra att grindar och led bibehållas å enskilda vägar i de fall, då de vålla mera avsevärd olägenhet för trafiken, vida överväga de olägenheter en sådan lagändring skulle kunna medföra. Utredningen förordar därför att en dylik lagändring kommer till stånd.
Lagändringen torde, på sätt framgår av det anförda, böra bestå i att vissa av de särskilda inskränkning-ar, varmed 14 & lagen om enskilda vägar i dess nu gäl- lande lydelse kringgärdar grindförbuden, borttagas. Sådant förbud bör alltså kunna meddelas även beträffande grind eller led i ägogräns samt grind eller led som kan anses erforderlig till fullgörande av stadgad stängselskyldighet. Däremot torde skäl saknas att bereda möjlighet till förbud mot uppsättande eller bibe- hållande av grind där enskild väg korsar järnväg, spårväg eller vattenväg. Beskaf— fenheten av de säkerhetsanordningar, som i dylika fall kunna anses erforder— liga, bör liksom hittills regleras i admi- nistrativ ordning.
I lagstiftningen om enskilda vägar är det en konsekvent genomförd princip, att ingrepp i enskild rätt ej är med- givet, om detsamma skulle förorsaka märkligt men. Även de nuvarande bestämmelserna om grindförbud angiva såsom villkor för att dylikt förbud skall kunna föreskrivas till förmån för viss fastighet, att förbudet ej får åsamka an- nan fastighet märkligt men. Därest till- lämpningsområdet för bestämmelserna om grindförbud utvidgas på sätt nyss föreslagits, kommer detta villkor att få
en väsentligt ökad betydelse såsom mar- kerande den absoluta gränsen för det intrång, en enskild fastighetsägare i väg- trafikens intresse kan förpliktas att tåla.
En annan praktiskt betydelsefull be- gränsning av möjligheterna till medde- lande av grindförbud komma bestämmel- serna om inträngsersättning att utgöra. Om det i ett givet fall visar sig, (att den ersättningsskyldighet, ett föreslaget grindförbud skulle medföra, blir alltför stor, utgör denna omständighet ett kri- terium på att trafikin-tresset i detta fall ej är så starkt, att det motiverar intrånget genom grindförbudet. Ersättn-ingsreglema torde härigenom i själva verket utgöra den viktigaste garantien mot obefogade grindförbud.
Den föreslagna utvidgningen av be- stämmelserna om grindförbud är, på sätt framgår av det föregående, närmast till- kommen med tanke på sådana enskilda vägar, som förmedla allmän trafik. Med hänsyn till de föreslagna ersättningsbe- stämmelserna torde de ej heller få någon nämnvärd tillämpning i andra fall, än där sådan trafik förekommer i någor- lunda stor omfattning. För väghållarna kommer ett grindförbud därför ofta att framstå som en åtgärd, vilken huvud- sakligen föranledes av den allmänna tra- fikens behov och endast i ringa mån av deras egna intressen. Det kan med hän- syn härtill förmodas, att väghållarna i allmänhet icke skola befinnas villiga att åsamka sig några mera avsevärda kost- nader för ändamålet. Den föreslagna lag- ändringens betydelse inskränker sig där- för till att skapa de formella förutsätt- ningarna för grindförbud. För att be- stämmelserna verkligen skola bringas i tillämpning i de fall, där så är behövligt, torde det visa sig nödvändigt, att kost- naderna härför i viss omfattning avlyftas från väghållarna. Den kostnadsandel,
från vilken väghållarna befrias, bör principiellt bäras av den allmänna tra- fiken, i vars intresse det ligger, att grind- förbud kommer till stånd.
Denna tankegång överensstämmer helt med de principer, vilka ligga till grund för nuvarande regler om fördelningen av kostnaderna för byggande och under- håll av enskilda vägar, nämligen att kostnadsfördelningen lagstiftningsmässigt kan och bör behandlas såsom en rent privaträttslig fråga, vilken formellt rör blott väghållarna, och att den andel i kostnaden för enskild väghållning, vilken anses lböra åvila de allmänna 'traflik— intressena, bör täckas genom statsbidrag. Såsom bidragsgivare erhåller staten även det inflytande på företagens skötsel, vilket skäligen bör tillkomma densamma i egenskap av målsman för de allmänna trafikintressena.
Enligt nuvarande statsbidragsbestäm- melser torde det emellertid vara uteslutet, att bidrag utlämnas till täckande av er- sättning för intrång i anledning av grind- förbud. Enligt kungörelsen den 3 decem- ber 1943 angående statsbidrag till enskild väghållning kan byggnadsbidrag utgå med viss procent av kostnaden för an- läggning av väg och underhållsbidrag med viss procent av den kostnad, var— till underhållet av vägen skäligen må uppskattas. Även bestämmelserna om s.k. iståndsätrtningsbidrag äro så avfat- tade, att ersättning av ifrågavarande art torde falla utanför bidragsmöjligheterna. I kungörelsen den 30 juni 1943 angående statsbidrag till vissa väg- och flottleds- byggnader angives uttryckligen, att i kostnaden för företaget ej må inräknas marklösen eller ersättning för skador eller intrång, som å den eller de av före- taget berörda fastigheterna orsakas av företagets utförande. Även övriga bi- dragsförfattningar utvisa enligt sin orda-
lydelse, att bidrag kan utgå endast till verklig byggnadskostnad och ej till intrångsersättning.
Orsaken till denna bidragsförfattning- arnas restriktiva inställning torde i första hand vara den, att bidrag principiellt blott anses böra utgå, där sådant är er— forderligt för att uppnå att ett vägföre— tag kommer till stånd eller att en be- fintlig väg hålles öppen för allmän trafik och i sådant skick, att den kan mottaga denna. Enär de fastigheter, över vilka en enskild väg framgår, i de flesta fall äro pliktiga att deltaga i vägbyggnad och vägunderhåll, är det regel, att ersätt- ning för marklösen och intrång utgår huvudsakligen till personer, vilka själva äro bidragspliktiga till vägföretaget. Den skada, som vållas genom dylikt intrång, är normalt så ringa, att den uppenbar- ligen överväges av den nytta, tillkomsten av vägen medför för fastigheterna. Om bidrag av statsmedel kunde utgå för gäl- dande av intrångsersärttning, skulle detta knappast i någon mån påverka sakägar— nas beredvillighet att medverka till väg- företagets utförande utan blott uppmuntra till ersättningskrav, som icke skulle fram- ställts, om sakägarna själva bekostat företaget.
De nu anförda synpunkterna äro emel- lertid endast tillämpliga, där intrånget stannar inom mycket måttliga gränser. Befinnes det erforderligt att för tillgodo- seende av något allmän-t ändamål stadga mera kännbara inskränkningar i enskil- das rätt, kan det icke anses skäligt, att kostnaderna härför helt skola gåldas av väghållarna. En sådan inställning från statens sida i förevarande fall skulle, på sätt förut anmärkts, blott föranleda att väghållarna bleve ovilliga att medverka till grindförbud, som vore påkallade ur allmän synpunkt.
Bestämmelserna om statsbidrag till
enskilda vägar synas med hänsyn till det nu anförda böra undergå sådan ändring, att bidrag förklaras kunna utgå till kost- naderna för grindförbud, som anses på- kallat till följd av att enskild väg i större omfattning trafikeras av andra än väg- hållarna.
Den författning, som härvid främst påkallar uppmärksamhet, är kungörelsen den 3 december 1943 angående stats- bidrag till enskild väghållning, vilken direkt tar sikte på de fall, då väg i större utsträckning befares av andra än väg- hållarna. Övriga statsbidragsförfattningar avse sådana mera speciella fall av bidragsbehov, som föranledas av skogs- brukets eller jordbrukets särskilda drifts— intres—sen. Visserligen kan det sägas, att någon klar gräns ej kan uppdragas mellan de vägar, som avses med de olika bidragsförfattningarna, och det förekommer otvivelaktigt många fall, då vägföre-tag formellt skulle kunna anses statsbidragsberättigade enligt två eller flera av dessa författningar. Härav följer dock icke, att det för vinnande av det avsedda syftet med bestämmel— serna om grindförbud är nödvändigt att bestämmelser om bidrag för ändamålet intagas i alla bidragsförfattningarna.
Det är sålunda att märka, att bidrag enligt de sist åsyftade, mera speciella bidragsförfattningarna blott kan utgå till byggande men ej till underhåll av väg. Där bidrag befinnes böra utgå enligt någon av de speciella bidragsförfatt- ningarna, torde förhållandena vidare alltid vara sådana, att betydelsen av den tilltänkta vägen främst ansetts ligga på det skogs- eller jordbruksekonomiska planet. Är detta fallet, utgör det knappast något större allmänt intresse att söka be- gränsa antalet grindar å vägen; där en dylik begränsning anses erforderlig, lig- ger den i väghållarnas eget intresse och
kan därför förmod-as komma till stånd även utan att statsbidrag utgår för ända- målet.
Det synes därför tillräckligt, att bestäm- melser om bidrag till kostnaderna för grindförbud införas i 1943 års kungörelse angående statsbidrag till enskild väg- hållning.
Såsom förut nämnts förekomma i sagda kungörelse två bidragsformer, nämligen byggnadsbidrag och underhålls- bidrag. Bidrag till införande av grind- förbud bör emellertid kunna utgå såväl då förbudsfrågan blir aktuell redan i samband med planläggningen och byg— gandet av en väg som ock i fall, då för- budet påkallas t.ex. av att trafiken å vägen eller grindförhållandena un- dergått en vid vägens tillkomst icke förutsedd förändring. Bestämmelserna om bidrag till grindförbud kunna där- för icke lämpligen anslutas till någon- dera av de redan existerande bi- dragsformerna. Tänkbart är givetvis, att såväl bestämmelserna om byggnads- bidrag som bestämmelserna om under- hållsbidrag undergå sådan ändring, att hänsyn i båda fallen skall vid bidrags- givningen kunna tagas till kostnaderna för genomförande av grindförbud. Det-ta möter dock vissa svårigheter med hän- syn till bidragsförordningens tekniska ut- f ormning. Såväl byggnadsbidrag som un- derhållsbidrag utgå med vissa procent- tal av de beräknade och icke av de fak- tiska kostnaderna för vägens byggande resp. underhåll. För bidragsmyndigheten skulle det i många fall ställa sig svårt att verkställa en förhandsuppskattning av de kostnader i form av skadeersättningar m.m., som ett grindförbud medför. Be- träffande underhållsbidragen är dess- utom artt märka, att dessa fastställas att utgå tills vidare med lika belopp för varje år, vilket bidragssystem är mindre lämp-
ligt i nu förevarande fall. Vidare skulle ett försök a-tt inarbeta bidragen till grind- förbud i byggnads- och underhållsbidra- gen medföra omfattande ändringar i be- stämmelserna om bidragsvillkor, ordning för utbetalande av beviljat bidrag m.m. och därigenom verka i hög grad tyngande på hela bidragsförfattningen.
Enklare och även i övrigt ändamålsen— ligare synes vara, att bidrag till genom- förande av grindförbud konstrueras som i en särskild bidragsform vid sidan av byggnads- och underhållsbidragen. Häri- genom vinnes särslqilt, att frågan om be- viljande av dylikt bidrag kan upptagas såväl i samband med fråga om byggnads- eller underhållsbidrag som ock då an- ledning därtill ejest förekommer. Bidrag till grindförbud kan med en dylik ut- formning av bestämmelserna utgå även beträffande väg, som tillkommit med statsbidrag enligt någon av de speciella bidragsförfattningarna. Vidare blir det möjligt att utforma bidragsvillkoren helt oberoende av de bestämmelser, som i sådant hänseende gälla för byggnads- och underhållsbidragen. Utredningens förslag i statsbidragsfrägan har utfor- mats i enlighet med vad nu sagts och går sålunda ut på att i 1943 års bidrags- kungörelse införes en ny form av stats- bidrag, benämnd grindförbudsbidrag.
Beträffande bidragsprocenten kan gi- vetvis ltvekan råda. Skäl tala såväl för att procentsatsen bestämmes högre som för att den sättes lägre än vad som i normala fall gäller för byggnads- resp. underhållsbidrag. Å ena sidan kan sålunda andragas att grindförbud å en väg, som allmänneligen befares, för- anledes främst av den allmänna trafiken och endast i ringa män kan motiveras av väghållarnas enskilda trafikintressen. Å andra sidan bestå kostnaderna för ge- nomförande av ett sådant förbud till
övervägande del av intrångsersättningar, vilka i de flesta fall utgå till väghållarna själva i deras egenskap av ägare till mark vid vägen. Den ledande synpunkten torde böra vara, att bidraget i varje sär- .skil-t fall skall bestämmas till vad som finnes erforderligt för att den önskade åtgärden skall komma 'till stånd. En absolut begränsning av bidragen kan _ emellertid icke undvaras. Ur praktisk synpunkt är det lämpligast, att de bi- dragssartser, vilka stadgats för byggnads- bidrag och underhållsbidrag i allmänhet, nämligen sextio procent, få gälla såsom maximisats för bidrag till kostnad för grindförbud. Enär det knappast kan tän- kas förekomma, a-tt kostnaderna för genomförande av ett grindförbud ställa
sig i egentlig mening betungande för väghållarna, synes någon bestämmelse om höjning i speciella fall av denna bidragssats icke vara behövlig.
De kostnader, de föreslagna grindför- budsbidragen komma att medföra för statsverket, torde knappast bli av den storleksordningen, att de påkalla någon ökning av de anslag, som stå till förfo- gande för bidrag till enskild väghållning. Med hänsyn härtill och då det kan förut— ses, att behovet av bidragsmedel för ändamålet kommer att variera avsevärt från år till år, torde det åtminstone tills vidare vara lämpligast, att någon särskild anslagspost ej anvisas utan att grind- förbudsbidragen utgå av anslaget till underhållsbidrag för enskilda vägar.
D. Förbud mot trafikfarliga anordningar
På sätt framgår av den tidigare fram- ställningen ha de åt utredningen lämnade uppdragen avsett bl.a. översyn av vissa bestämmelser i lagen om enskilda vägar, vilka ha till ändamål att främja fram- komligheten och trafiksäkerheten å de enskilda vägarna. I samband med full- görandet av dessa uppdrag har utred- ningen funnirt erforderligt att närmare undersöka även vissa andra närliggande spörsmål, bl. a. de möjligheter, som en- ligt nu gällande författningar stå till 'buds att förhindra att invid allmän-t be- farna vägar uppföras byggnader eller vidtagas andra anordningar, som skymma sikten över vägbanan eller annorledes öva menlig inverkan på trafiksäkerheten. De resultat, till vilka denna undersök- ning lett, ha ansetts vara av den art, att de bort mera ingående redovisas i betänkandet.
Enligt 13 och 90 55 lagen om enskilda vägar kan, där det tarvas för fullgörande
av väghållningsskyldighet med avseende å enskild väg, rätt upplåtas att å visst område av annans fastighet borthugga eller kvista växande träd och att uppsätta snöskärm. Rätt till röjning av träd och buskar kan upplåtas icke blott för fas- tighet, som är väghållningsskyldig, utan även för annan fastighet, som berätti- gas att nyttja vägen, om sådan rätt på- kallas till vinnande av ökad trafiksäker- het vid vägens begagnande. En förut- sättning för att upplåtelse skall kunna ske är att märkligt men ej därigenom förorsakas den fastighet, varifrån upp- låtelsen äger rum. Ersättning skall utgå såväl för själva upplåtelsen som för därav föranlett intrång. Lagen inskärper, att upplåten rättighet skall utövas med varsamhet samt stadgar att träd av större prydnadsvärde eller träd och buskar å tomt eller i trädgård ej få fällas utan synnerliga skäl och att veder- börande fastighetsägare skall underrättas,
innan träd eller buske borthugges eller kvistas.
Frågan om den inverkan på trafik- säkerheten och trafikförhållandena i öv— rigt, som det kan innebära, om bygg- nader, stängsel eller andra anordningar uppföras i omedelbar anslutning till en- skild väg, är däremot icke behandlad i lag. Ägare av fastighet, som är belägen vid enskild väg, är i enlighet härmed oförhindrad att t, ex. uppföra byggnader eller andra anordningar ända intill grän- sen för det område, som upptages av vägen, utan hänsyn till att anordningen kan komma att skymma sikten längs vägen eller eljest inverka på trafikför- hållandena.
I skarp motsats mot enskilda väglagens nu berörda, till sin verkan mycket be- gränsade bestämmelser stå de i allmänna väglagen givna ordnings- och säkerhets- föreskrifterna (32—40 åå). Enligt dessa är det bl. a. generellt förbjudet att upp- föra byggnad eller annan anordning, som innebär fara för trafiksäkerheten, på mindre avstånd än tolv meter eller, när länsstyrelsen så förordnat, trettio meter från vägens mitt samt att i närheten av väg uppföra stängsel, som förorsakar snösamling å vägen. För skada, som upp- står genom förbudet, är fastighetsägare berättigad till ersättning endast där fas- tigheten eller någon del därav till följd av förbudet kan nyttjas endast på sätt, som står i uppenbart missförhållande till markens värde.
Grunden till denna avsevärda skillnad i behandlingen av förevarande problem ligger i principerna för lagstiftningen om enskilda resp. allmänna vägar.
Lagstiftningen om enskilda vägar, vil- ken behandlar vägar av högst olika an- gelägenhetsgrad och beskaffenhet, allti- från de minsta gångvägar till trafikleder av stor betydelse, har utgått från att fråga
blott är om ett större eller mindre men dock alltid begränsat antal rättsägares enskilda intressen. Eftersom det icke gärna kan åläggas någon att underkasta sig mera vittgående inskränkningar i nyttjandet av en honom tillhörig fastig- het enbart för att tillgodose någon eller några andra fastighetsägares intressen, sanktionerar lagstiftningen om enskilda vägar i princip icke åtgärder, som kunna antagas medföra märkligt men för någon rättsägare. Jämlikt 6 % lagen om enskilda vägar gäller sålunda, att enskild väg icke kan komma till stånd mot markägares bestridande, om det för honom skulle medföra märkligt men att vägen drages över hans mark. Såsom exempel på tillämpningen av denna prin- cip i nu förevarande fall framhålles i lag- motiven (SOU 1938:23 s. 142) att, om en befintlig trädgård skymmer sikten i en skarp kurva av en väg och därigenom utgör en verklig fara för trafiken, det i enlighet med väglagens grundsatser måste vara riktigare och av praktiska skäl lämpligare att vägen omlägges och rätas än att tvångsvis upplåtes rätt att borthugga träden i trädgården eller en väsentlig del av dem. Det framhålles som uppenbart att, om det varit en byggnad som skymt sik-ten, annan utväg att undgå faran av den dåliga sikten icke stått öppen än att flytta vägen. Lagstiftningen om allmänna vägar ut- går däremot från allmänintresset som det dominerande, vilket i förevarande hänseende medfört ett helt annat betrak- telsesätt. Att upprätthållandet av den allmänna samfärdseln och hänsyn till trafiksäkerheten kunna motivera även långtgående inskränkningar i den enskil- des rätt, har ansetts ovedersägligt. Denna synpunkt har, på sätt framgår av den nyss lämnade redogörelsen för gällande lag, kommit till uttryck även i ersätt-
ningsbestämmelserna. Den betydelse, de allmänna vägarna ansetts ha såväl ur all- mån synpunkt som för de fastigheter, över vilka vägarna framgå, har sålunda ansetts motivera, att ersättning för in- trång till följd av förbud mot uppförande av trafikfarliga anordningar invid allmän väg ej utgår, med mindre intrånget är av mer än vanligt allvarlig natur.
I själva verket förhåller det sig dock ingalunda så, att utformningen av det enskilda vägnätet och sättet för väghåll- ningens fullgörande sakna intresse ur allmän synpunkt. På sätt förut framhål- lits är skillnaden i funktionellt hänseende mellan allmänna och enskilda vägar icke särskilt markerad. Det finnes sålunda en- skilda vägar, vilka förmedla en allmän trafik av större omfattning än många allmänna vägar.
Vid tillkomsten av 1939 års lag om enskilda vägar var det en av de ledande tankarna att utan att rubba det nyss- nämnda privaträttsliga betraktelsesättet söka utfinna bestämmelser, som på ett lämpligt sätt kunde trygga det medinfly- tande på den enskilda väghållningen, vilket ansågs böra tillkomma staten så- som företrädare för de allmänna trafik- intressena. Problemet behandlades emel- lertid därvid (SOU 1938:23 s. 63) närmast såsom avseende förhållandet mellan sta- ten och de enskilda väghållarna, och de förslag vilka framlades gingo i stort sett u-t på att det erforderliga statliga infly- tandet på väghållningen skulle erhållas genom att staten i lämplig omfattning skulle lämna bidrag till väghållningen mot det att väghållarna förbundo sig att i lämpligt skick tillhandahålla vägarna för allmän trafik. Det sekundära proble- met, huruvida de bestämmelser om befogenhet för väghållarna att ta an- nans mark i anspråk m.m., som ansågos höra gälla för enskilda vä-
gar i allmänhet, voro tillräckliga även för sådana vägar som avsågos skola förmedla allmän trafik, tilldrog sig däremot mindre intresse. Arten och omfattningen av den trafik, som vid tiden för tillkomsten av 1939 års lag ansågs kunna komma i fråga å en- skilda vägar, kunde sålunda knappast aktualisera några mera omfattande åt- gärder för att tillgodose trafiksäkerheten å dessa vägar; i allt fall ansågs trafik- intresset icke tillräckligt starkt för att motivera några mera avsevärda inskränk- ningar i faslighetsägarnas rätt att förfoga över sin egendom.
De förhållanden, som legat till grund för 1939 års lagstiftning i ämnet, ha se- dan dess undergått en väsentlig föränd- ring. En mycket stor del av de enskilda vägarna trafikeras nu huvudsakligen för att icke säga uteslutande med motor- fordon. Å sådana enskilda vägar, vilka avses skola förmedla även allmän trafik, framgår trafiken ofta med en genom- snittlig hastighet av 60 kilometer i tim- men och däröver. Särskilt där vägens allmänna standard utvisar, att den är avsedd för sådan trafik, och de vägfa- rande följaktligen förutsätta, att vägen kan befaras med normal hastighet, med- för förekomsten av sikthindrande anord- ningar vid vägen en högst betydande risk för olycksfall. Även vissa andra anord- ningar kunna understundom medföra olycksrisk. Det är sålunda icke ovanligt att en fastighetsägare uppför garage så nära en allmänneligen befaren enskild väg, att han vid utfart från garaget icke har fri sikt över vägen, förrän han med sin bil hel-t avspärrat denna. Att lagstift- ningen icke ger vare sig väghållarn-a eller det allmänna några som helst möjlig- heter att ingripa mot tillkomsten av dy- lika trafikfällor, måste betecknas som synnerligen otillfredsställande.
Numera tages i icke ringa grad hän- syn till trafiksäkerhetens krav, då en blivande enskild våg av större betydelse planlägges eller en befintlig sådan väg iståndsät-tes. Eftersom statsbidrag i regel utgår til'l dylika vägar, ha de bidrags- beviljande myndigheterna möjlighet att främja utvecklingen genom att uppställa sådana villkor för bidragens åtnjutande, vilka anses angelägna för trafiksäkerhe- ten. Ofta medför detta betydligt mera kostnadskrävande lösningar av vägfrå- gorna, än de enskilda intressenterna tänkt sig. Denna möjlighet för det allmänna att främja trafiksäkerheten på de en- skilda vägarna är emellertid begränsad till tiden för utförande av vägarbetena. Om någon enskild fastighetsägare, vars ägor angränsa vägen, senare vidtager åt- gärder, vilka innebära olägenhet för tra- fiksäkerheten, ge de nuvarande reglerna i lagen om enskilda vägar varken väg- hållarna eller den bidragsbeviljande myndigheten någon möjlighet att in- gripa däremot. Ej ens om sådan åtgärd helt upphäver resultatet av ett byggnads- arbete, till vilket bidrag beviljats med särskild tanke på trafiksäkerheten, är det möjligt att åstadkomma rättelse.
Möjligen kan det göras gällande, att det syfte, en bestämmelse om förbud mot trafikfarliga anordningar vid väg skulle fullfölja, i viss män kan tillgodo- ses med stöd av byggnads-lagens stadgan- den om utomplansbestämmelser (2, 77— 80, 88 samt 119 och 120 åå byggnads- lagen). Fastställandet av utomplansbe- stämmelser för ett område medför att ny- byggnad ej utan särskilt tillstånd får företagas i strid mot bestämmelserna. Institutet kan emellertid knappast antagas vara avsett att träda i tillämpning för att tillgodose endast ett så speciellt behov som det, varom nu är fråga. Härtill kommer, att det på detta sätt 'blott är
möjligt att reglera byggnadsverksamhe- ten men icke att förbjuda vidtagandet av andra trafikfarliga åtgärder, t. ex. anord- nande av upplag invid vägen.
För införandet av bestämmelser med ändamål att hindra tillkomsten av trafik- farliga anordningar vid enskilda vägar kunna således åberopas flera var för sig mycket starka skäl, nämligen dels hänsyn till de vägfarandes säkerhet, dels intresset att hålla vägnätet på en tids— enlig standard samt att främja en lämp- lig utveckling därav och dels önskemålet att skydda de betydande investeringar av allmänna och enskilda medel, som vägnätet redan nu representerar.
Å andra sidan bör det ej fördöljas, att införandet av dylika bestämmelser även kan möta allvarliga betänkligheter. Om bestämmelserna i fråga efter mönster av lagen om allmänna vägar bleve utfor- made som ett generellt förbud mot upp- förande av trafikfarliga anordningar vid enskild väg, komme de formellt att bli tillämpliga på ett mycket stort antal vä- gar, t.ex. utfartsvägar för en eller ett fåtal fastigheter och rena ägovägar, med avseende å vilka de knappast skulle fylla något praktiskt syfte. Bestämmelsernas tillämpningsområde måste därför begrän- sas till sådana vägar, där trafikens art och omfattning göra dem behövliga. Följden bleve en kategoriklyvning av de enskilda vägarna med hänsyn till arten och omfattningen av trafiken. Under för- budet skulle väl åtminstone i s-tort sett komma att falla de vägar, som kunna anses allmänneligen befarna, och utan- för förbudet övriga enskilda vägar. En dylik kategoriklyvning har på goda grunder avböjts, då det gällt den vida viktigare frågan att reglera den andel av vägkostnaderna, som anses belöpa å den allmänna trafiken, och det inflytande å vägfrågornas behandling, vilket hör till-
komma staten såsom målsman för de allmänna trafiki-ntressena. Säkerligen skulle införandet av sådana bestäm— melser på förevarande speciella om- råde medföra betydande tillämpnings- svårigheter och tvistigheter, då det gällde att avgöra, vilka vägar som skulle anses hänförliga till den ena eller den andra gruppen.
En annan möjlighet är att frågan om förbud mot trafikfarliga anordningar får bero på myndighets avgörande i varje särskilt fall och att i lagen endast helt allmänt angivas förutsättningarna för att sådant förbud skall kunna meddelas. Denna lösning är ur tillämpningssyn- punkt smidigare än den förut antydda, men går ej heller den fri från invänd- ningar. För ägaren av fastighet, varå ett dylikt förbud lägges, kunna konsekven- serna därav stundom bli mycket all- varliga. Särskilt för bostadsfastigheter med ringa tomtutrymme kan — låt vara undantagsvis — ett förbud mot upp- för-ande av byggnad eller annan anordning vid vägen medföra stora olägenheter och t.o.m. göra tomten nästan värdelös. Dy- lika ingrepp i den enskildes rätt böra icke ske, med mindre de i det särskilda fallet påkallas av mycket viktiga skäl. I 1935 års vägsakkunnigas betänkande framhölls (s. 142) på tal om en ifråga- satt utvidgning av rätten att röja träd och buskar vid väg, där sådan åtgärd påkallades av hänsyn till trafiksäker- heten, att en bestämmelse härom skulle kunna innebära risk för missbruk med hänsyn till det skäligen obestämda inne— hållet i begreppet trafiksäkerhet. De be- tänkligheter, som sålunda yttrades med avseende å det jämföre'lsevisringa intrång, som en rätt att röja undan buskar invid en väg skulle innebära, få givetvis än större betydelse, då fråga är om åtgärder, som kunna medföra verkliga inskränk-
ningar i möjligheten att utnyttja fastig- heterna vid vägen.
De nu anmärkta invändningarna mot en lagstiftning om förbud mot trafikfar- liga anordningar vid enskild väg äro emellertid knappast av den art, att de kunna anses utgöra något absolut hin- der för lagstiftningens genomförande. Behovet av bestämmelser, som göra det möjligt att förhindra uppkomsten av åtminstone mera påtaglig-a missförhål- landen på detta område, är enligt ut- redningens uppfattning ovedersägligt. Motorfordonens tekniska utveckling, som gör en ökad körhastighet naturlig, och framför allt den starka ansvällningen av fordonsparken ställer numera helt andra krav på vägarna än tidigare. En fort- satt utveckling i denna riktning kan med säkerhet förutses. Det kan vid sådant förhållande icke försvaras, att lagstift- ningen om enskilda vägar ej bereder möjlighet att förbjuda ens sådana åtgär- der i grannskapet av väg, som medföra uppenbar våda för de vägfarande.
De således erforderliga bestämmelserna om förbud mot trafikfarliga anordningar synas böra utformas så, att en avväg- ning i varje särskilt fall skall äga rum av förbudets behövlighet och det intrång, som därigenom vållas ägarna av fastighe- ter invid vägen. Förbud bör endast kunna komma ifråga, då det gäller väg som i större omfattning nyttjas för trafik med motorfordon och blott där det med hän- syn till de lok-ala förhållandena kan an- ses behövlig-t för att undanröja eller före- ibygga trafikfara. Förbudet bör därjämte vara dispensibelt. Om förbudsbestämmel- serna utformas på sätt nu sagts, torde anledning knappast finnas att befara, att de i större utsträckning komma att bli föremål för missbruk. Enär en mark- ägare, som lider intrång genom förbudet, givetvis bör äga rätt till ersättning här-
för, kan möjligheten att en felbedömning i enstaka fall äger rum, icke anses med— föra några allvarligare betänkligheter ur rättssäkerhetssynpunkt.
Inom tätare bebyggda orter torde till- lämpningen av den föreslagna bestäm- melsen endast mera sällan kunna komma i fråga. Vägförhållandena äro där ofta sådana, att ett förbud av nu avsedd art icke har någon större uppgift att fylla. Härtill kommer, att förbudet i regel skulle vålla de enskilda markägarna synnerligen stort intrång och att genom- förandet av förbudet till följd därav komme att dra betydande kostnader. De intressen, förbudet skulle fullfölja, tjänas i dylika fall bättre genom att bebyggelsen regleras med tillämpning av stadsplane- eller byggnadsplaneinstitutet. Av nu an- förda skäl synes tillämpningen av be- stämmelserna om förbud mot trafikfar- liga anordningar lämpligen kunna be- gränsas till sådana vägar, som avses i 2 kap. enskilda väglagen , och icke ut- sträckas till vägar, som det enligt 3 kap. samma lag ankommer på vägföre- ning att bygga och underhålla.
Förbudsmöjligheterna höra, på sätt framgår av det föregående, avse upp- förande av byggnad, uppsättande av stängsel, som skymmer sikten över väg- banan, eller vidtagande av annan därmed jämförlig för trafiksäkerheten menlig anordning. Det område, inom vilket dy- lika åtgärder skola vara förbjudna, torde lämpligen böra bestämmas i varje sär- skilt fall. Lagen bör dock upptaga en maximiräjong, varvid ett avstånd av nio meter från vägbanans mitt torde vara tillräckligt.
Lagen om allmänna vägar stadgar i 32—40 åå förbud mot åtskilliga andra åtgärder än de nu nämnda. Sålunda är det med avseende å sådan väg förbjudet bl.a. att vid vägen anbringa
anordning, som hindrar dess avvattning, att uppsätta stängsel, som förorsakar snösamling å vägen, att utmed vägen upptaga grop eller grav av beskaffenhet att medföra fara'för vägens bestånd samt att därstädes uppsätta annonstavlor, reklamskyltar och anordningar, som kunna förväxlas med vägmärken eller säkerhetsanordningar av fastställd typ. Åtskilliga av de nu nämnda åtgärderna äro redan enligt allmänna grannelags- rättsliga regler att anse som otillåtna, och anledningen till att de särskilt omnämnts i lagen om allmänna vägar torde vara enbart önskemålet att genom deras betecknande som rena ordnings- t'öreseelser kunna snabbt komma till rätta med eventuella överträdelser. Denna synpunkt skulle måhända i vissa fall kunna ha berättigande även i fråga om de enskilda vägarna men är dock icke så framträdande, att den motiverar upp- tagande i lagen om enskilda vägar av några mera omfattande föreskrifter av denna art. Ej heller övriga i allmänna väglagen upptagna förbudsbestämmelser synas, om de gjordes tillämpliga på de enskilda vägarna, kunna få någon nämn- värd praktisk betydelse med avseende å dessa.
Tillämpningen av de i 2 kap. givna materiella bestämmelserna om enskilda vägar sker i fall av tvist vid särskild för- rättning, och sakägare, som ej nöjes åt förrättningsmannens utlåtande, 'har att föra talan däremot vid ägodelningsrätt. Denna ordning för frågornas handlägg- ning sammanhänger med lagens all- männa betraktelsesätt, enligt vilket be- stämmelserna om enskilda vägar främst ha till syfte att reglera tvister mellan enskilda sakägare. Vid avgörande av rena trafiksäkerhetsfrågor synes däremot en dylik ordning mindre lycklig. Ur alla synpunkter torde det vara lämp-
ligast, att prövningen av dessa spörs- mål får ankomma på samma myndighet vare sig fråga är om allmän eller enskild väg och att alltså handhavandet av de föreslagna bestämmelserna om förbud mot trafikfarliga anordningar uppdrages åt länsstyrelsen.
Såsom förut antytts torde de nu före- slagna bestämmelserna om förbud mot trafikfarliga anordningar vid enskild väg i stort sett blott bli av betydelse för sådana enskilda vägar, som förmedla en mera allmän trafik. Med avseende å de enskilda vägar, som tjäna blott ett be- gränsat antal fastigheter, ha bestämmel- serna knappast något behov att fylla. Då ett förbud finnes behövligt med av- seende å viss väg, lär det därför nästan undantagslöst fä anses föranlett av den allmänna trafik, som hänvisats till vägen. Den direkta nyttan för de väghållnings» skyldiga av förbudet torde däremot i många fall bli svår att påvisa. Förbudet förutsättes skola åläggas i administrativ ordning, och den ledande synpunkten vid prövningen är icke kostnadsfrågan utan trafiksäkerheten å vägen. Av kost- naderna för genomförande av ett för- bud bör därför i allt fall den alldeles övervägande delen bär—as av den all— männa trafiken, vilken föranlett behov av åtgärden. Denna kostnadsandel bör det ankomma på staten såsom målsman för de allmänna trafikintressena att be- tala.
På sätt förwt i skilda sammanhang an- förts är lagstiftningen om enskilda vägar så utformad, att kostnaderna för väg- hållningen principiell-t skola bäras av de väghållningsskyldiga fastigheterna och att den kostnadsandel, som finnes skäligen bör—a belöpa å allmän trafik, vilken framgår är vägen, betalas i form av statsbidrag till väghål'lnringskostnaderna. Denna princip synes icke vara till-
lämplig a förevarande fall, där fråga är om kostnaden för speciella åtgärder, vilka nästan uteslutande förestavas av allmänna intressen. Eftersom statsbidra- gen i princip äro fakultativa, skulle prin- cipen i detta fall innebära, att sakägarna icke skulle få något rättsligt anspråk på er- sättning av kronan för de förluster, som åsamkas dem genom ett förbud av före- varande slag. Ur rättssäkerhetssynpunkt vore en sådan lagregel föga tillfredsstäl- lande. .
Det lämpligaste lär därför vara, att den som lider intrång till följd av för— bud mot trafikfarliga anordningar, genom uttrycklig lagbestämmelse erhål— ler rätt till ersättning av kronan.
Möjligen skulle det dock kunna över- vägas, huruv-ida icke de enskilda väg- hållningsskyldiga böra kunna förpliktas att bidraga till kostnaderna med en andel, som motsvarar den nytta, förbudet innebär för deras egen trafik. På sätt framgår av det nyss anförda skulle emel- lertid denna kostnadsandel i allmänhet bli ringa. Den skulle dessutom bli svår att i det särskilda fallet bestämma till storleken. Det kan ifrågasättas, om den besparing av statsmedel, som står att vinna på denna väg, är värd det arbete och de kostnader, som tillämpningen av en dylik regel skulle medföra. Förbud mot trafikfarliga anordningar torde i regel endast komma att meddelas i fråga om enskilda vägar av den allmänna be- tydelse, att deras underhåll till väsentlig del bekostas av kronan genom stats- bidrag, och det skulle för de enskilda väghållarna närmast framstå som ett ut- slag av formalism, om kronan avfordrade dem mindre tillskott till sådana utgifter som de nu ifrågavarande. Kostnaderna synas därför lämpligen böra i sin hel- het vidkännas av kronan.
Statsverkets kostnader till följd av de
föreslagna bestämmelserna torde icke komma att bli större, än att medels- behovet kan tillgodoses inom ramen för anslagen till bidrag åt enskild väghåll— ning. Liksom i fråga om kostnaderna för grindförbuden föreslås därför, att an- slagsfrågan löses genom föreskrift, att för ändamålet må tagas i anspråk anslaget till underhållsbidrag för enskilda vägar.
Handläggningen av de ersättningsfrå- gor, till vilka de nu föreslagna bestäm- melserna ge upphov, kan tänkas anord- nad på flera sätt. En möjlighet är, att de i 2 kap. lagen om enskilda vägar givna bestämmelserna om vägförrättning göras tillämpliga även på dessa mål. Ett annat alternativ är att prövningen —— liksom fallet är med likartade frågor med av-
seende å allmänna vägar —— får an- komma på vägsynenämnd. Vidare kan förfarandet tänkas anordnat på sätt i 3 kap. lagen om enskilda vägar är före- skrivet i fråga om ersättning för mark- upplåtelse och annat intrång, d.v.s. för- läggas till ägodelningsrätt. Särskild vägförrättning synes emellertid innebära onödig omgång i förevarande fall, där fråga blott är om bestämmande av vissa ersättningsbelopp. Ett utsträckande av vägsynenämndernas verksamhet till de enskilda vägarna lärer ej heller vara att rekommendera. Förslagets ståndpunkt är därför att ersättningsfrågorna, om upp- görelse ej kan träffas, skola efter stäm- ning hänskjutas till prövning vid ägo- delningsrätt.
Vissa särskilda reformförslag
A. Rätt att föra talan i vägfrågor
Alltsedan genomförandet år 1907 av den första lagstiftningen om enskilda vä- gar har det gällt som en princip, att väg- hållningsskyldigheten är knuten vid äganderätten till eller innehavet av viss fastighet. Principen är icke behäftad med andra modifikationer än dem som följa av bestämmelsen i 1 % av 1939 års lag, att vad som i lagen stadgas om fastighet även gäller beträffande gruva och, när omständigheterna prövas därtill föran- leda, skall tillämpas jämväl å sådan byggnad eller industriell anläggning, som tillhör annan än ägaren till grunden.
De skyldigheter med avseende å väg- hållningen, vilka sålunda enligt lagens terminologi åligga viss fastighet, skola i regel fullgöras av dess ägare. Såsom ägare anses härvid den, vilken innehar fastighet såsom fideikommiss eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamen'tariskt förordnande, Inne- havare av nyttjanderätt till fast egendom är däremot icke enligt lagen om enskilda vägar förpliktad att deltaga i väghåll- ningsskyldigheten i annat fall, än då fastigheten innehaves på sådana villkor att nyt-tjanderättsinnehavaren jämlikt kommunalskattelagen är skyldig att er- lägga f-astighetsskatt, om sådan utgår. Så är jämlikt 13 ä 2 mom. kommunalskatte- lagen förhållandet endast med följande kategorier av brukare, nämligen dels den som innehar fastighet med åborätt, tomt- rätt eller vattenf-allsrätt, innehavare av
s.k. ofri tomt i stad samt den som eljest innehar fastighet med ständig eller ärft- lig besittningsrätt, dels innehavare av skogsområde, som blivit av staten upp- låtet till bergshanteringens understöd, till kanalbolag eller till stad eller annan menighet, dels oclc innehavare av publikt boställe, prästgård eller på lön anslagen jord.
Rörande befogenheten att föra talan i ärenden angående väghållning å enskild väg gälla motsvarande regler. Rätt att påkalla förrättning för väghållnings- skyldighetens reglering enligt 2 kap. en- skilda Väglagen tillkommer endast ägare av fastighet eller sådan innehavare, som nyss nämnts. Sedan förrättning påbör- jats, får däremot enligt uttryckligt stad— gande i 16 å andra stycket enskilda väg- lagen talan för fastighet föras jämväl av innehavare av nyttjande- eller servi- tutsrätt, i den mån frågan rörer hans rätt. Bildas vägsamfällighet eller vägförening för handhavande av väghållningsskyldig- heten, äro blott fastighetsägare och där- med enligt ova-n jämställda personer röstberättigade i sammanslutningens an- gelägenheter.
Mot den nu angivna principen kan någon erinran icke framställas, såvitt angår de till antalet övervägande fall, då rättigheter och Skyldigheter tillkomma samma person. Detta är dock icke all- tid fallet. Vad som i detta hänseende på- kallar uppmärksamhet är den ställning,
l » l
vilken enligt lagen tillkommer sådana arrendatorer och andra nyttjanderätts- havare med avseende å väghållningsplik- tig fastighet, vilka äro förbundna att full- göra fastighetens väghållningsskyldighet men vilka — bortsett från den nyss- nämnda befogenheten att föra talan vid vägförrättning _— sakna möjlighet att öva inverkan på avgörandet av frågor rörande väghållningen.
Något lagligt hinder för att i arrende- kontrakt angående fast egendom införa bestämmelser om skyldighet för arrenda- tor att fullgöra å fastigheten ankommande väghållningsskyldighet föreligger icke. Den bestämmelse som härvidlag närmast kunde komma i fråga är 2 kap. 23 % lagen om nyttjanderätt till fast egendom, vilken i sin lydelse enligt lag den 22 de- cember 1943 innehåller förbud mot arrendevillkor, vilka tillförbinda arrenda- tor att svara för sådan för fastigheten utgående skatt eller allmän tunga, som enligt lag eller författning åligger jord- ägaren. Förbehåll, som strider mot vad sålunda stadgats skall enligt lagen vara utan verkan. Bestämmelsen är emellertid uppenbarligen icke tillämplig på sådana privaträttsliga förpliktelser som delta- gande i väghållningsskyldighet enligt lagen om enskilda vägar. I praktiken torde det vara det vanliga vid upp- rättandet av arrendekontrakt, att even— tuell väghållningsskyldighet ålägges ar- rendatorn.
Spörsmålet har i förevarande samman- hang uppmärksammats dels i en inom väg- och vattenhyggnadsstyrelsen upp— rättad, till utredningen överlämnad pro- memoria, dels oclc i den tidigare om- nämnda, utredningen tillh-andakomna skrivelsen från Förbundet för enskild väghållning i Stockholms län. Särskilt betonas, att arrendator saknar möjlighet att påkalla förrättning för delning av
väghållningen samt att han icke har någon möjlighet att vid omröstning inom vägsamfällighet påverka besluten om vägunderhållet. Vidare påpekas de för- hållanden, som uppkomma, då en ägare av ett större fastighetskomplex utarren- derar blott en del av detta eller uppdelar detsamma på flera arrendeenheter med olika arrendatorer. Består hans jordinne- hav av flera jordregisterfastigheter, finnes möjlighet att vid förrättning en- ligt lagen om enskilda vägar få avgjort, hur stor del av väghållningen som skall belöpa på varje registerfastighet. Det uppgives även förekomma i praxis, att en motsvarande uppdelning göres i fall, då olika utarrenderade lotter icke mot— svara särskilda registerfastigheter. Om ett sådant avgörande träffats, fram-hålles det såsom anmärkningsvärt, att arren- datorerna, vilkas rättigheter och skyldig- heter såväl i förhållande till jordägaren som i förhållande till varandra bestämts i den ordning enskilda väglagen stadgar, det oaktat icke i lagens mening äro väg- hållningsskyldiga, d.v. s. subjekt för de i enskilda väglagen omhandlade rättig- heterna och skyldigheterna. I anledning av det sagda ifrågasättes, om icke 5 % tredje stycket enskilda väglagen borde kompletteras så, att jämväl sådan inne- havare av fastighet, som jämlikt kontrakt har att fullgöra underhållsskyldighet, kan räknas till' dem, som även i lagens bemärkelse äro väghåll-ningsskyldiga.
De framkomna anmärkningarna rikta sig alltså enbart mot det förhållandet, att väghållningspliktig nyttjanderättsha- vare icke av lagen beredes tillräcklig möj— lighet att bevaka sina intressen vid de avgöranden, som kunna träffas angående väghållningsskyldigheten. Man synes så- lunda ej ifrågasätta lämpligheten i och för sig av den möjlighet lagen bereder jordägare att vid utarrendering av sin
jord träffa förbehåll om skyldighet för arrendatorn att svara för fastighetens väghållningsskyldighet. Att denna stånd- punkt är principiellt rriktig, framgår klart, då det gäller sådana åtgärder med av- seende å vägbyggnad och vägunderhåll, vilka skola utför-as in natura. En på dy- likt sätt bestämd väghållningsskyldighet synes i allo vara att jämställa med åt- gärder för jordens brukande och hål- lande i hävd, vilka av praktiska skäl i det övervägande antalet fall måste åligga arrendatorn. En generell förpliktelse för jordägare, som överlämnat jordens bru- kande åt annan, att svara för fullgöran- det av dylika skyldigheter vore i de flesta fall ägnad att betydligt öka kostnaderna för åtgärderna. Den vore därför ur all- män synpunkt förkastlig och skulle, ge- nom att den i längden komme att föran- leda ökning av arrendeavgifterna, verka oförmånlig jämväl ur arrendatorernas synpunkt. Tillräckliga skäl synas ej före- ligga för att uppdraga en skillnad mellan sådan väghå'llningsskyldighet, som full- göres in natura, och sådan, som fullgöres genom utgivande av kontanta bidrag. Det är icke ovanligt, att dessa system för väghållningsskyldighetens fullgörande tillämpas sida vid sida med avseende å olika sträckor av en och samma väg eller att det ena systemet gäller beträf- fande sommar- och det andra beträffande vinterunderhållet.
Med denna utgångspunkt måste det principiellt fasthållas, att omfattningen av arrendators väghållningsskyldighet i första hand är att anse som en kontrakts- rättslig fråga, vilken uteslutande rör för- hållandet mellan jordägaren och arren- datorn. Jämväl i sådana fall, där skilda delar av en och samma fastighet upplå- tits åt olika arrendatorer, är omfatt- ningen av deras förpliktelse att deltaga i gemensam väghållning en fråga, som
måste avgöras med hänsyn till innehållet i arrendekontrakten. Frågan faller således helt utanför ramen för lagen om enskilda vägar, och det måste anses alldeles ute- slutet att för reglering av denna fråga tillgripa sådan förrättning, som omför- mäles i 2 kap. sagda lag. Detsamma gäl- ler i princip även övriga nu avsedda fall. En arrendator av en fastighet står icke på grund av lagstiftningen om en- skilda vägar i något som helst rättsför- hållande till dem, som äro väghållnings- skyldiga för andra fastigheter, för vilka vägen är till nytta. Sålunda kan t. ex. de övriga vägintressenternas anspråk på fullgörandet av fastighetens väghåll- ningsskyldighet i princip icke riktas mot arrendatorn utan måste riktas mot fastig- hetens ägare, vilken i sin tur, om arren- dekontraktet det medgiver, har att vända sig mot arrendatorn.
I praktiken är det emellertid nyttjande- rättshavaren, som har att svara för väg— hållningsskyldigheten, och förhållandet kommer uppenbarligen för såväl honom som övriga intressenter i regel att fram— stå så, att han i allo övertagit jord- ägarens skyldigheter men att rätten att inverka på beslut i frågor rörande väg- hållningen alltjämt år förbehållen jord- ägaren. Det är därför ej ägnat att för- våna, om Klagens regler i detta hänseende av många anses uppenbart obilliga mot arrendatorn.
Det kan ej heller förnekas, att den nu- varande anordningen i vissa fall är ägnad att medföra ett mindre skäligt resultat. Visserligen har arrendator, som i arren- dekontraktet förbundit sig att utföra ett visst kvantum väghållning, icke något som helst rättsligt anspråk på 'att detta kvantum skall minskas t. ex. i anledning av sådana för arrendeavtalet ovidkom- mande omständigheter som att även andra fastigheter möjligen skulle kunna
förpliktas att dela väghållningsbördan. En eventuell vägran från jordägarens sida att påkalla förrättning i sådant syfte kan därför icke i egentlig mening sägas lända arrendatorn till förfång. Å andra sidan har jordägaren ej heller något intresse av att motsätta sig för- rättning i vidare mån än såvitt rörer hans skyldighet att deltaga i förrättnings- kostnaderna. Vidare måste det anses an- märkningsvärt, att arrendator icke äger självständig rätt att överklaga beslut om uttaxering av bidrag till vägsamfäl- lighet och sådana å sammanträden med delägarna i samfälligheten fattade beslut, som reglera omfattningen av de förplik- telser, vilka han har att fullgöra.
Å andra sidan vore det dock ej lämp- ligt om nyttjanderättshavare, som svarar för väghållning, erhölle obegränsad rätt att föra talan i vägfrågor. Detta framgår klart i t.ex. det tänkta fallet, att en arrendator, vilken inom kort tid skall frånträda sitt arrende, vill påkalla förrättning och yrka utförande av om- fattande vägföretag.
En rimlig lösning synes kunna vinnas om nyttjanderättshavare, som förbundit sig att i jordägarens ställe svara för väg- hållning, förklaras äg-a påkalla förrätt- ning för reglering av underhållsfrågor men däremot icke för avgörande av frå- gor rörande byggande av väg. Avgöranden beträffande dessa senare frågor synas med hänsyn till den betydelse, de på lång sikt äga för fastighetens driftför- hållanden, icke böra komma till stånd utan jordägarens medverkan. Med av-
seende å rätt att föra talan vid sam- manträde med medlemmarna i vägsam- fällighet år det svårare att inrymma någon självständig befogenhet för arren- dator, som har att gentemot jordägaren svara för väghållningsbördan. En gene- rell bestämmelse om att arrendator skulle
äga föra talan i jordägarens ställe vore sålunda alltför vittgående: det må bl.a. erinr-as om de befogenheter som faktiskt tillkomma medlemmarna i vägsamfällig- het att själva fatta avgöranden rörande amorteringstiden för upptagna lån. Där- emot synes det lämpligt att nyttjande- rättshavare, som åtagit sig att svara för väghållningen, med hänsyn till sitt intresse i denna erhåller självständig rätt att föra talan mot samfällighetsdelägar- nas å sammanträden fattade beslut.
En ordning, sådan som den nu skisse- rade, torde ej böra medföra några be- tänkligheter med hänsyn till skyldig- heten att svara för förrättnings- och rättegångskostnader. Med avseende å kostnaderna för vägförrättning innehål- ler sålunda 21 å andra stycket lagen om enskilda vägar en regel, enligt vilken sökanden till förrättning kan, om så prövas skäligt, få sig ålagt att själv svara för dessa kostnader eller del därav. I'de fall, då nyttjvanderät-tshavare på grund av de nyss skisserade reglerna kunde komma att föra talan vid domstol, gälla allmänna regler om rättegångskostnad, vilka i förevarande fall måste sägas inne- fatta en ganska betryggande garanti mot ohemult utnyttjande av talerätten.
Uti det av väg- och vattenbyggnads- styrelsen samt Skogsstyrelsen den 20 oktober 1950 avgivna betänkandet an- gående statligt stöd till byggande och underhåll av enskilda vägar ifrågasättas vidare vissa ändringar [i lagstiftningen om enskilda vägar i ändamål" att sam- ordna handläggningen av vägförrått- ningar och statsbidragsärenden samt att bereda staten såsom målsman för de allmänna trafikintressena möjlighet att i vissa fall påkalla förrättning enligt lagen om enskilda vägar. I det förra hänseendet framhålles att en vägför-
rättning, som komme till stånd utan att bidragsbeviljande myndighet haft till- fälle att pröva förslaget, kunde inne- bära en försämring av möjligheterna för det allmänna att samordna olika väg- intressen och verka för en ändamålsen- l'ig utveckling av det enskilda vägnätet. Rättelse härutinnan kunde vinnas genom att i enskilda väglagen upptages före- skrift om skyldighet för sökande till vägförrättning att redan i ansökningen uppgiva huruvida statsbidrag komme att sökas till vägföretaget. — Med av- seende å förrä—ttningsvitsordet framhålles att det enligt gällande statsbidragsför- fattningar i vissa fall vore möjligt att bevilja bidrag till enskild väghållning även om delaktigheten i väghållnings— företaget icke ordnats genom förrättning enligt 2 kap. lagen om enskilda vägar utan endast genom överenskommelse mellan väghållarna samt att denna möj- lighet av praktiska skäl borde bibe- hållas även i en ny bidragsförfattning. En sådan överenskommelse beredde lik- väl ej samma garantier för att väghåll- ningsskyldigheten behörigen ful'lgjordes som en laga förrättning. Denna olägenhet säges vara särskilt framträdande i fråga om underhållet av väg, till vilken bygg- nadsbidrag men ej underhållsbidrag be- viljats. För att förfarandet med överens- kommelse skall på ett tillfredsställande sätt säkerställa väghållningen, ifråga- sättes om icke länsstyrelsen, då väghåll- ningsskyldigheten endast ordnats genom överenskommelse, i förekommande fall borde äga föranstalrta om förrättning enligt enskilda väglagen.
Härom är främst att märka, att 2 kap. lagen om enskilda vägar i dess nuvarande gestaltning i princip endast innefattar en rent privaträttslig reglering av de för- hållanden, till vilka anläggandet och underhållet av en enskild väg ge upp-
hov. Det intresse, staten såsom målsman för den allmänna trafiken kan äga i fråga om väghållningen, förutsättes skola helt regleras genom statsbidragsgivningen, främst genom de villkor, som upp- ställas för utfående av statsbidrag. En ändring i denna princip innebär ett be- tydelsefullt ingrepp i grunderna för lag- stiftningen och lärer förutsätta, att dessa även i övrigt bli föremål för en allmän översyn. Som exempel kan nämnas att en bestämmelse om förrättningsvitsord för att få någon effekt måste komplet- teras med stadganden rörande verkstäl- lighet av förrä'ttningsutlåtandet, vilka skulle innebära en betydande inskränk- ning i sakägarnas dispositionsfrihet. Önskemålet att ierforderlig omfattning samordna vägförrättningarna med hand- läggningen av statsbidragsärendena torde, på sätt jämväl framhållits i förenämnda betänk-ande, åtminstone tills vidare kunna nöjaktigt tillgodoses genom att länsstyrelserna, då ansökan om vägför— rättning inkommer, verkställa förfråg- ningar huruvida statsbidrag kommer att sökas. En annan åtgärd, som i hög grad skulle främja det eftersträvade syftet, vore om de formulär, vilka allmänt bru- kas för avfattande av ansökningar om vägförrättningar, erhölle en avfattning, utvisande att ansökningen bör innehålla upplysning i förevarande hänseende. Vad angår frågan om befogenhet för länsstyrelsen att i vissa fall förordna om vägförrättning, även då ej någon sak- ägare gjor-t ansökan därom, synes kronan —— alldeles oavsett hur väghål- larnas inbördes överenskommelser an- gående underhållet fnngera _ på grund av bestämmelserna i det kontrakt, som jämlikt 4 5 i kungörelsen angående statsbidrag ti'll enskild väghållning skall upprättas med väghållarna, äga ganska effektiva möjligheter att fram-
tvinga fullgörande av eftersatt vägunder- håll.
Utredningen har med hänsyn till det sagda för sin del funnit, att de fram- komna reformkraven visserligen äro
B. Tillsyningsmän
Om enskild väg gjorts till föremål för vägdelning och de väghållningsskyl- diga följaktligen ha att svara för väg- hållningen å var sin väglett, skall enligt 48 och 49 55 lagen om enskilda vägar särskild tillsyningsman utses för över- vakande av vägunderhålle't och vinter- väghållningen, för såvitt någon av väg- lottshavarna det fordrar. Tillsyningsman- nen skall, när försummelser i fråga om vägunderhållet kunna konstateras, hålla syn ä vägen i närmare beskriven ordning och därvid låta uppskatta kostnaderna för botande av förefintliga brister. På grund av syneins—trumentet kan tillsy- ningsmannen erhålla utmätning hos den försumlige för det uppskattade beloppet jämte synekostnaderna samt har där- efter att ombesörja utförande av det eftersatta arbetet. Om väglottshavaren ej nöjes åt synen, äger han efter stämning utföra talan vid domstol inom tre må- nader efter utmätningen. Tillsynings- mannen kan också, om han finner det lämpligare, först låta bota bristen i väg- underhållet eller vinterväghållningen samt därefter av den försumlige vägletts- havaren söka skälig gottgörelse för ar- betet.
Pä sätt framgår av det sagda har till- syningsm—annen endast att befatta sig med åtgärder, som röra vägunderhåll och vinterväghållning. Tillsyningsman kan således ej tillsättas för att öva upp- sikt över byggandet av en väg. Verk— ställigheten av vad som genom förrätt-
beaktansvärda men att deras konsekven- ser äro så vittgående, att de icke kunna förverkligas i förevarande begränsade sammanhang.
för väghållningen
ning eller dom blivit bestämt i fråga om byggande av väg regleras av 40 & första stycket enskilda väglagen samt av 3 kap. utsökningslagen. Om någon av sakägarna i ett företag för byggande av väg, vilken gjorts till föremål för vägdelning, för- menar att annan sakägare eftersatt sin vägbyggnadsskyldighet, har han alltså att söka verkställighet av förrättningsut- låtandet eller domen enligt allmänna exekutionsrättsliga regler.
Den möjlighet, som sålunda finnes att få eftersatt vägbyggnadsarbete utfört genom exekutiv myndighets försorg, torde vara fullt tillräcklig, då väg'lotts- havare helt underlåtit att verkställa på honom ankommande vägbyggnad eller då mera uppenbara brister föreligga med avseende å arbetets utförande. Däremot visar det sig i praktiken, att det är mycket svårt att komma till rätta med sådana fel och brister i fråga om arbetenas utförande, vilka visserligen icke utgöra något absolut hinder för att vägen begagnas för sitt ändamål men vilka kunna verka i hög grad standardsänkande å vägen i dess helhet. Framför allt är det med denna metod för verkställighet ofta omöjligt att få vägen i hela dess sträckning utförd på ett enhetligt sätt.
Det torde bl.a. ha varit hänsyn av denna art, som ursprungligen föranlett bestämmelser om ti'llsyningsmän för väg- underhåll och vinterväghållning. Av det nyss anförda framgår, att starka skäl
kunna anföras för en motsvarande ord- ning i fråga om tillsyn över arbete med byggande av väg. Behovet av sådana bestämmelser har, under åberopande av de nu anförda skälen, framhållits av Förbundet för enskild väghållning i Stockholms län i dess förut nämnda skrivelse till utredningen.
Såsom argument mot det sålunda fram- komna förslaget synes i stort sett endast kunna anföras, att anordningen med kostnadsuppskattning på förhand är mindre lämplig i fråga om byggande av väg än i fråga om vägunderhåll, efter- som kostnaderna i det förra fallet kunna förväntas ofta bli betydligt större än i det senare och dessutom torde vara svå- rare att exakt beräkna. Denna invändning kan dock ej anses avgörande. Exempel saknas sålunda icke i lagstiftningen på att även värderingsfrågor av betydligt vanskligare art anförtrotts åt synemän. Det torde dessutom endast bli i sällsynta undantagsfall, som en tillsyningsman i
praktiken behöver skrida till syn, ut- mätning och verkställighet av eftersatt åtgärd. Enbart den omständigheten, att en tillsyningsman utsetts med befogen- het att verkställa eftersatta åtgärder på väglottshavarens bekostnad, lärer näm- ligen föranleda, att hans tillsägeISer i fråga om sättet för arbetets utförande praktiskt taget alltid komma att efter-, följas utan att tvångsmedel behöva till— gripas.
I anledning av det sagda föreslås sådan jämkning av 48 och 49 55 lagen om enskilda vägar, att tillsyningsman, varom där förmäles, skall kunna utses för över- vakande ej blott av vägunderhåll och vinterväghållning utan även av åtgärd med avseende å byggande av väg, varjämte tillsyningsmannen i fråga om bättrande av brist i vägbyggnad bör få sig tillagda samma befogenheter gentemot tredskande väghållare, som enligt gällande rätt till— komma honom med avseende å väg- underhåll och vin-terväghållning.
Specialmotivering till författningsförslagen
Å. Förslaget till lag angående ändring i lagen om enskilda vägar
! kap. 1 och 4 åå.
Ändringarna i dessa paragrafer in- skränka sig till att de däri gjorda hän- visningarna till vissa lagrum i 3 kap. jämkats till överensstämmelse med den "åreslagna nya lydelsen av nämnda ka- pitel.
2 kap. 14 &.
På sätt framhållits i den allmänna mo- tiveringen ha de föreslagna ändringarna i denna paragraf till syfte att förbättra [trafikförhållandena å de mera trafike- rade enskiId-a vägarna genom beredande av möjlighet att i erforderlig omfattning förbjuda hållandet av grind eller led över dylika vägar. Förslaget innebär i enlighet härmed att vissa nu stadgade in— skränkningar i tillämpningsområdet för gri-ndförbudsbestämmelserna bortfalla. Sådant förbud skall enligt förslaget kunna — i motsats till vad som nu gäller —— meddelas även i fråga om grind eller led i ägogräns samt grind eller led, som eljest erfordras till fullgörande av stad- gad stängselskyldighet. Däremot kvarstår enligt förslaget den inskränkning i för- budsbestämmelsernas tillämplighet, som består i att förbud ej kan meddelas mot uppsättande av grind i korsning av en- skild väg och järnväg, spårväg eller vat- tenväg.
Förslaget innebär dock icke, att ett
grindförbud alltid kan komma till stånd, om det påkallas av vägin-tressenterna. På sätt närmare utvecklats i den all- männa motiveringen kommer en bety- dande faktisk begränsning att följa av förpliktelsen för de väghållningsskyldiga att ersätta intrång, som vållas genom grindförbud. Enligt lagens nuvarande, i förslaget härutinnan bibehållna lydelse gäller dessutom, att grindförbud ej kan meddelas, om det för någon fastighet skulle medföra märkligt men.
Liksom hittills gäller enligt förslaget, att grindförbud blott kan åläggas vid för- rättning, hållen i den ordning 2 kap. enskilda väglagen stadgar, och blott till förmån för fastighet, som med stöd av stadgandena i 2 kap. enskilda väglagen berättigats att bygga eller begagna vägen. Utanför bestämmelsernas tillämplighets— område ligga således de fall, då rätten till väg grundas på enskild överenskom- melse eller fastställts enligt äldre rätt än 1939 års lag om enskilda vägar. För dessa fall blir det, om grindförbud anses önskvärt, nödvändigt att anordna för- rättning för prövning ej blott av själva förbudsf-rågan utan även av frågan, huruvida vågrätt föreligger enligt be- stämmelserna i 1939 års lag samt i före- kommande fall huru väghållningsbördan enligt sagda lag bör fördelas och på vad sätt väghållningen skall ombesörjas. Detta kan måhända i vissa fall synas innebära onödig omgång. Emellertid
torde det endast vara sällan, som för- rättningen av dylik anledning behöver erhålla avsevärt större omfattning än el- jest. I regel torde de överenskommelser eller de bestämmelser i övrigt, som gälla angående rätten till väg och väghåll- ningen, vara av beskaffenhet att i allt väsentligt kunna fastställas med stöd av 1939 års lag. För sakägarna innebär det en fördel att få vägförhållandena reglerade i överensstämmelse med gäl- lande lag. På grund härav och då det icke rimligen kan komma i fråga att utvidga bestämmelserna om grindförbud att gälla andra vägar än sådana, som fylla det i 6 % enskilda väglagen stadgade angelägenhetskravet, ha de hit- tillsvarande bestämmelserna ansetts höra i denna del lämnas orubbade.
14 a &.
Grunderna för paragrafen, vilken sak- nar motsvarighet i gällande lag, framgå av den allmänna motiveringen (se 5.96- 103). På sätt där utvecklats äro bestäm- melserna avsedda att bereda länsstyrelsen möjlighet att med avseende å viss enskild väg eller del därav, förbjuda sådana tra- fikfarliga åtgärder som uppförande av byggnader, stängsel eller andra anord- ningar vilka skymma sikten Över väg- banan eller på motsvarande sätt försvåra trafiken. Bestämmelserna ha erhållit en avfattning, som ger vid handen, att de icke böra tillämpas schematiskt utan blott där med hänsyn till trafikens om- fattning och vägens beskaffenhet allvar— liga olägenheter uppkommit eller kunna befaras. Att en mera vidsträckt tillämp- ning av bestämmelserna ej kan ifråga- komma, framgår även därav, att ett sådant förbud mot trafikförsvårande åt— gärder, som omförmäles i paragrafen, i vissa fall kan medföra kostnader för det allmänna.
Där länsstyrelsen med avseende å viss väg finner skäl att utfärda sådant för- bud, som nu avses, vore det onekligen mest rationellt om förbudet utan särskilt förordnande komme att medföra skyl- dighet för den, som redan anlagt trafik- farliga anordningar invid vägen, att borttaga dessa. I många fall skulle detta dock leda för långt. Ur kostnadssyn- punkt och med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet vore det sålunda uppenbart - olämpligt, om förbudet skulle kunna medföra förpliktelse att borttaga större och dyrbarare anordningar såsom bygg- nader o.d. Sådan skyldighet finnes ej ens stadgad li fråga om allmän väg. Redan befintliga byggnader och andra mera betydande fasta anläggningar böra därför under alla omständigheter undan- tagas från förbudet. Men även beträf- fande sådana mindre anordningar, som utan större kostnad och omgång kunna borttagas eller ändras torde —— likaledes i överensstämmelse med motsvarande be- stämmelser i allmänna väglagen— böra gälla, att de, för såvitt de tillkommit före förbudets meddelande, i regel böra få kvarstå och att skyldigheten att bort- taga dem göres beroende på särskilt förordnande. Härigenom begränsas in- trånget i den enskildes rättssfär till vad som i varje särskilt fall finnes ound— gängligt, varjämte kostnaderna för ge- nomförande av ett förbud i många fall kunna väsentligt nedbringas. Länsstyrelsens befogenheter enligt förevarande paragraf ha ansetts höra i territoriellt hänseende begränsas till det egna länet. Detta innebär ett undantag från den i 70 & första stycket stadgade allmänn-a regeln, att frågor enligt 2 kap. skola, i den mån prövningen därav an- kommer på länsstyrelsen, upptagas av länsstyrelsen i det län, där vägen eller största delen därav är belägen. Den sär-
skilda forumregeln har därför icke blott kommit till uttryck i förevarande pa- ragraf utan även föranlett viss jämkning av texten i 70 5.
På sätt förutsatts i den allmänna mo- tiveringen böra markägare och andra, som lida skada genom att mark invid enskild väg belägges med förbud av nu avsett slag, vara berättigade till ersätt- ning av statsmedel för sin förlust. Till det sagda måste dock fogas den reserva- tionen, att det intrång, för vilket ersätt- ning begäres, icke får vara alltför oväsentligt. Ett godtagande även av ba- gatellartade ersättningsanspråk kan knap- past anses påkallat av hänsyn till rätts- säkerheten och skulle — bl.a. genom att uppmuntra till ohemula ersättnings- krav —— betydligt försvåra den före— slagna lagstiftningens genomförande i praktiken. Då, såsom i förevarande fall, fråga är om intrång genom åtgärd i allmänhetens intresse, kan det för övrigt förutsättas, att åtgärden i viss mån blir till nytta även för den enskilde mark- ägaren och att han därför bör kunna utan särskild ersättning tåla mindre olägenheter till följd av åtgärden. Där- emot bör givetvis den, som av åtgärden lider verklig skada av någon betydelse, få full ersättning för sin förlust.
Värderingen av den skada, ett förbud av förevarande art åsamkar fastighet, som därav beröres, synes lämpligen böra grundas å det förhållandet, huruvida och i vad mån förbudet inskränker möjlig- heterna att effektivt utnyttja fastighe— ten. Härvid bör beaktas, att bedömandet av förbudets verkan ej kan begränsas till blott det område av en fastighet, som direkt avses med förbudet, utan måste ske med hänsyn till hela den del av fastigheten, vars användningssätt kan påverkas av förbudet. En tomt med ringa utrymme kan måhända bli helt oanvänd-
har för sitt ändamål, om en mindre del därav belägges med byggnadsförbud. Mark, som ingår i en tomt, där bygg- naderna med fördel kunna förläggas till plats, varest förbudet ej gäller, kan däre- mot ofta ej sägas undergå någon märk— bar värdeminskning till följd av detta. Även ur denna synpunkt tala därför starka skäl för att rätten till ersättning begränsas att avse de fall, då förbudet föranlett en klart påvisbar försämring i möjligheten att utnyttja en fastighet eller del därav på sätt som överensstäm- mer med dess tidigare värde.
Denna värderingsprincip, vilken kom- mit till uttryck i andra närstående för- fattningar — bl. a. i 33 a % lagen om all- männa vägar samt 21, 22, 48, 83 och 116 åå byggnadslagen — har jämväl lagts till grund för förslagets bestämmel- ser i ämnet. I likhet med nämnda för- fattningar förutsätter förslaget givet- vis, att frågan, huruvida ersättning skall utgå, bör bedömas efter den fastighetsin- delning som gäller då förbudet meddelas och att senare inträffade förändringar i fastighetsindelningen böra vara utan be- tydelse i »ersättningshänseende.
Den angivna värderingsprinoipen är icke tillämplig, då det gäller föreläggande att borttaga befintlig trafikfarlig anord- ning vid väg. I detta fall bör ersättning alltid utgå med belopp, motsvarande an- ordningens värde vid tiden för förbudet.
Förslag till bestämmelser med ända- mål att trygga upprätthållandet av med- delade förbud mot trafikfarliga anord- ningar ävensom verkställigheten av förordnanden om skyldighet att borttaga eller ändra befintliga sådana anordningar framlägges i 49 a 5.
16 %.
Förslaget innebär den nyheten, att förrättning för jämkning av fastighet
åvilande vägunderhåll och vinterväghåll- ning skall kunna påkallas icke blott av fastighetens ägare och av sådan inneha- vare, som enligt 5 å jämställes med ägare i fråga om väghållningsskyldighet, utan även av vissa andra nyttjanderätts- havare. Angående skälen till den sålunda föreslagna lagändringen hänvisas till den allmänna motiveringen (se s. 104——107).
45 a å.
Enskilda väglagen upptager i sin nu gällande lydelse icke någon bestämmelse om skyldighet för den, som har att ut- giva ersättning för upplåtelse av väg- mark, väg eller särskild rättighet, att nedsätta beloppet hos offentlig myndig- het till fördelning mellan vederbörande rättsägare. Innehavare av inteckning i fastighet, varifrån sådan upplåtelse sker, åtnjuter till följd härav icke någon säkerhet mot förlust till följd av värde- minskning, som fastigheten undergår ge- nom upplåtelsen.
Anledningen till lagens inställning torde vara den, att förlustriskerna an- setts obetydliga och att en föreskrift om nedsättningsskyldighet därför ansetts vara av tvivelaktigt värde i förhållande till den omgång, en dylik föreskrift i vissa fall skulle kunna medföra.
Ståndpunkten kan emellertid endast vidhållas, för såvitt det intrång, en fas- tighet kan få vidkännas till följd av upp- låtelse som nu sag-ts, kan förutsättas all- tid hålla sig inom mycket snäva gränser. Därest intrånget, om också blott i enstaka fall, kan antagas föranleda en fullt påvisbar minskning av fastighetens värde, fordras bestämmelser, som i skälig mån tillgodose inteckningshavarnas in- tressen. Det är att märka, att en inne— havare av en penninginteckning icke är att anse som sakägare i enskilda väg— lagens mening och följaktligen är för-
hindrad att bevaka sin rätt vid förrätt- ning enligt 2 kap. nämnda lag.
I det föregående ha föreslagits bestäm- melser enligt vilka i trafiksäkerhetens intresse betydande inskränkningar kunna åläggas ägarna av mark vid väg i deras förfoganderätt över marken. Genomfö- randet av ett grindförbud kan under vissa omständigheter medföra ganska vittgående konsekvenser med avseende å sättet för fullgörandet av stängselskyl- dighet för de fastigheter, vilka beröras av förbudet. Även ett förbud mot upp- förande av byggnad eller annan anord- ning i anslutning till väg kan, på sätt tidigare framhållits, medföra en minsk- ning av möjligheterna att utnyttja vissa av de vägen angränsande fastigheterna. I den mån dylika förändringar i fastig- heternas användningssätt ta sig uttryck i en minskning av fastighetsvärdena, måste garantier tillskapas för att ut- gående ersättning för skada och intrång kommer ej blott fastighetsägaren utan även och i första hand inteckningsha- varna till godo.
En bestämmelse om obligatorisk ned- sättning av alla ersättningar, som utgå på grund av lagen om enskilda vägar, skulle emellertid gå alltför långt. De flesta sådana ersättningar röra sig om obetydliga belopp, vilka ur förevarande synpunkt sakna varje intresse. Genom- snittligt sett skulle det även för inteck- ningshavarna innebära övervägande olä— genhet att i ett flertal fall nödgas mot- taga mindre dellikvider före fastställd förfallodag. Även med hänsyn till de tillämpande myndigheternas arbetsbörda vore en bestämmelse av antytt innehåll olämplig.
Lagen om allmänna vägar upptager i 20 och 21 åå för motsvarande fall be- stämmelser av innebörd, att nedsättning av fastställd ersättning för skada och
intrång blott behöver äga rum då fastig- heten undergått sådan minskning i värde, att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för fordran, som häftar i fas- tigheten. Inträffar för inteckningshavare förlust till följd av att nedsättning ej skett, är han berättigad till gottgörelse för förlusten. Den, som har att utgiva ersättning för skada eller intrång, skall alltså på eget ansvar pröva, huruvida nedsättning är behövlig eller icke. Enär den ersättningspliktige, om han under- låter att verkställa nedsättning och i stål— let erlägger ersättningsbeloppet till mark- ägaren, undgår att betala kostnaderna för dess fördelning, torde han i regel finna det med sin fördel förenligt att anlita denna utväg.
En dylik regel, vilken synes i skälig mån tillgodose såväl inteckningshavarnas som de väghållningsskyldigas och veder- börande markägares intressen, föreslås nu införd jämväl i fråga om ersättningar, vilka utgå enligt lagen om enskilda vägar.
I lagen om allmänna vägar är den nu omnämnda lagregeln ytterligare utbyggd med bestämmelser för det fall, att ersätt- ningsfrågan till följd av överenskom— melse mellan väghållaren och veder- börande fastighetsägare eller av annan anledning ej blivit prövad vid domstol. Enär vågrätt eller annan i enskilda väg- lagen omförmäld särskild rättighet å annans mark ej kan i fall som avses i 2 kap. nämnda lag med verk-an mot inteckningshavare upplåtas i annan ordning än vid förrättning enligt 15— 39 åå, ha några motsvarande regler ej ansetts behövliga för dessa fall. Där- emot ha sådana bestämmelser influtit i 3 kap. av förslaget (jfr 75 å fjärde stycket och 92 å).
48 och 49 åå. Förslaget innebär i denna del, att an-
ställande av tillsyningsman för väghåll- ningen införes såsom form för verkstäl- lighet av beslut om byggande av väg och att tillsyningsmans befogenheter så- lunda icke, såsom enligt gällande rätt, skola vara inskränkta till vägunderhål- let och vinterväghållningen. Angående skälen härför åberopas den allmänna motiveringen (se 5. 109—110).
I samband härmed har även — i kon- sekvens med de föreslagna ändringarna av 16, 58, 63 och 65 åå — föreslagits att den, som på grund av nyttjanderättsavtal är pliktig att fullgöra väghållningsskyl- dighet för fastighet, skall äga självstän- dig befogenhet att fordra anställande av tillsyningsman för vägföretag, som rör fastigheten.
49a å. Förbudsbestämmelserna i den före- slagna 14 a å erfordra uppenbarligen för att bli effektiva någon form av rättslig sanktion. Närmast till hands ligger må- hända, att i lagen införes en straff- bestämmelse av samma typ som de, vilka med avseende å likartade fall finnas t. ex. i 61 å lagen om allmänna vägar och 147 å byggnadslagen. Då det gäller en lagstiftning av förevarande art synes emellertid en sådan bestämmelse ej böra tillgripas, om det är möjligt att på annat sätt tillgodose de intressen, som skola skyddas. För att ett förbud enligt 14a å skall kunna upprätthållas, erfordras, vare sig en straffbestämmelse införes eller icke, möjlighet till rättelse i exeku- tiv ordning, om någon vidtager åtgärd i strid mot förbudet. En bestämmelse av denna innebörd torde normalt äga minst lika stor repressiv verkan som ett stadgande om bötesstraff. I föreva- rande fall synes med hänsyn härtill någon särskild straffbestämmelse ej vara av behovet påkallad.
Enligt förevarande paragraf kan, där byggnad uppförts eller annan åtgärd vid- tagits i strid mot meddelat förbud, rättelse vinnas antingen genom att länsstyrelsen vid vite förelägger den felande att undan- röja eller ändra det utförda eller ock genom att överexekutor meddelar hand- räckning för rättelse. Förordnande om borttag—ande av befintlig trafikfarlig an- ordning vid väg kan på länsstyrelsens begäran bringas li verkställighet genom vederbörande utmältningsman. Bestäm- melserna ha närmast utformats efter förebilder i 63 och 64 åå lagen om all- männa vägar, 148 å byggnadslagen, 164 å byggnadsstadgan och 9 å strandlagen.
50 å.
Den föreslagna lagändringen, vilken går ut på att vägsamfällighet skall äga att i samband med vinterväghållning verkställa sandning av vägarna i den omfattning samfälligheten finner lämp- ligt, är ingående behandlad i den all- männa motiveringen (se s. 81—85).
Mot det föreslagna stadgandets avfatt- ning kan måhända ur formell synpunkt rik-tas den anmärkningen, att den i lag- texten givna bestämningen av samfällig- hetens ändamål — handhavande av den gemensamma väghållningen och därmed förenade angelägenheter — är skäligen vag och enligt sin ordalydelse snarast förefaller att kunna inrymma även en befogenhet för samfälligheten att verk- ställa sandning å sina vägar. Större stringens skulle uppenbarligen vinnas genom borttagande av orden »— _ _— därmed förenade angelägenheter». Ehuru dessa knappast synas ha någon reell uppgift att fylla, kunde dock en ändring på denna punkt möjligen föranleda tve- kan vid lagens tillämpning och måhända verka i riktning mot en mera restriktiv praxis, vilket icke synes önskvärt. La—
gens hittillsvarande formulering har där- för i denna del lämnats orubbad.
58 och 63 åå.
Förslaget innefattar härutinnan den olikheten i förhållande till gällande rätt, att talan mot beslut, som meddelats å sammanträde med vägsamfällighet, och talan mot beslut om uttaxering av bidrag till samfälligheten skall kunna föras av vissa nyttjanderättshavare, vilka för när- varande ej äga sådan talerätt. Skälen för förslagets ståndpunkt ha angivits i det föregående (se 5. 104—107).
Det har ifrågasatts, huruvida icke be- stämmelserna om talan mot vägsamfäl- lighets beslut och mot beslut om ut- taxering till samfälligheten lämpligen borde ändras därhän, att dylik talan finge föras genom besvär hos länssty— relse i stället för, såsom nu är före- skrivet, efter stämning vid allmän dom- stol. Det skäl, som kan åberopas till stöd härför, nämligen att det för sakägarna skulle ställa sig bekvämare att utföra talan hos länsstyrelsen än inför domstol, synes emellertid föga bärande. Möjligen kan det sägas, att de för civila mål i allmänhet gällande reglerna om skyldig- het atvt gälda rättegångskostnad i vissa fall utgöra ett äterhållande moment för sakägare, som överväger att föra talan mot samfälligheten. Huruvida denna funktion av de nuvarande rättsreglerna är enbart av ondo, kan emellertid dragas i tvivelsmål. Mot själva principen att samfällighetsdelägare, som genom obe- fogad talan mot samfällighetens beslut åsamkar övriga delägare kostnader och tidsspillan, har att gälda ersättning här- för, torde nägra invändningar skäligen icke kunna göras. Ifrågavarande tvister torde dessutom ofta vara av sådan art, att de för sitt avgörande fordra muntlig förhandling och vittnesbevisning. Över-
vägande skäl ha därför synts tala för att nuvarande lagbestämmelser i ämnet bibehållas utan annan ändring än den förut omförmälda utvidgningen av tale- rätten.
65 å.
Angående innebörden av den före- slagna ändringen åberopas den allmänna motiveringen s. 104—107) och vad som anförts vid 16 å.
70 &. Härom hänvisas till vad som anförts vid 14 a å.
3 kap.
Den omläggning av förfarandet vid bildande av vägföreningar, för vilken tidigare redogjorts, har nödvändiggjort en ganska omfattande formell överarbet- ning av kapitlet, vilket fördenskull i för- slaget framträder i helt ny gestalt.
I nu gällande lydelse kan lagtexten sägas vara disponerad främst med tanke på att lämna en kronologisk redogörelse för de åtgärder, länsstyrelsen har att vid- taga i samband med vägförenings till- komst. Bland bestämmelserna om förfa- randet märkas främst de grundläggande stadgandena i 171 å om vägförenings bildande, i 74 å fjärde och femte styckena samt 75 å om antag-ande och fastställelse av stadgar samt tillsättande av styrelse och i 84 å om beslut i frågan, vilka vä- gar som skola hållas av föreningen. Till 71 å ansluta sig bestämmelserna i 72 å om länsstyrelsens skyldighet att pröva, huruvida i föreningen skall ingå byggnad eller annan anläggning å ofri grund samt huruvida viss fastighet inom verksam- hetsområdet skall befrias från delta- gande i väghållningsskyldigheten. Till 74 och 75 åå kunna sägas ansluta sig de i 76 å givna bestämmelserna om åsät- tande av andelstal och vad därmed har
samband. I slutet av kapitlet ha intagits föreskrifter rörande verkställighet av länsstyrelsens beslut (88 å), om expedi- eringsskyldighet (91 å),om länsstyrelsens möjlighet att anlita sakkunnigt biträde (92 å) och om klagan över länsstyrel- sens beslut (93 å). I detta avsnitt mär- kas även föreskrifter om behandlingen av vissa ersättningsfrågor m.m. (87 å) och om upplåtelse av rätt att taga väg- lagningsämnen m. m. (90 å). De i kapit- let förekommande reglerna av materiellt- rättsligt innehåll framgå delvis direkt av de nu uppräknade, huvudsakligen processuella stadgandena och ha i övrigt inordnats mellan dessa. Sålunda åter- finnes det väsentliga av reglerna om väg- föreningars organisation och inre rätts- förhållanden i 74 och 76—81 åå. Förslaget har däremot disponerats på väsentligen samma sätt som 2 kap. i lagen. Sålunda upptagas i ett första av- snitt under rubriken Allmänna bestäm- melser (71—77 åå) de i kapitlet ingående stadgandena av materiellträttsligt inne- håll med undantag för vad som rör väg- föreningars organisatoriska förhållanden. I detta avsnitt behandlas sålunda bl.a. förutsättningarna för bildande av väg- förening, sådan förenings uppgifter, dess rätt i vissa fall att ta mark i anspråk för väg m.m., grunderna för väghållnings- bördans fördelning mellan de i vägföre- ning ingående fastigheterna samt rätt för annan än medlem i föreningen att be- gagna dess vägar. Härefter följer e—tt av- snitt, kallat Om förrättning och dess prövning :" länsstyrelsen (78—90 åå), vilket upptager det väsentliga av bestäm- melserna om förfarandet vid bildande av vägförening. Ersättningsfrågor, vilka icke ansetts böra ankomma på länsstyrelsens prövning, regleras i ett avsnitt under rubriken Om behandlingen av ersätt— ningsfrågor (91 och 92 åå). Återstående
avsnitt i kapitlet bära rubrikerna Om verkställighet m.m. (93 å), Om vägföre- nings organisation och förvaltning (93 a—93f åå) samt Om talan mot läns- styrelses beslut (93 g å).
Enligt förslaget kommer 3 kap. att innehålla sju paragrafer mer än i nu gällande lydelse. Enär lagen numera utökats att omfatta även ett fjärde kapi- tel, ha de överskjutande paragraferna i förslaget icke kunnat erhålla beteck- ningar i löpande numerisk följd utan ha — på sätt framgår av det redan an- förda — åsatts bokstavsbeteckningar (93 a—93g åå). Därest förslaget upp- höjes till lag, kan det dock ifrågasättas, huruvida det ej är lämpligare att genom- gående numrering av paragraferna infö- res och att beteckningarna å de nytill- komna paragraferna i 4 kap. samt å 93 a—93 g åå i förslaget ändras i enlig- het härmed.
71—77 åå.
De här upptagna allmänna bestäm- melserna angående väghållningsskyldig- heten inom orter med tätare bebyggelse förete endast obetydliga avvikelser från motsvarande stadganden i gällande lag- text. På sätt framgår av det nyss anförda bes-tå skillnaderna väsentligen däri, att vad som rör förfarandet vid bildandet av vägförening utgått ur dessa stadganden och erhållit sina närmaste motsvarighe- ter i nästföljande avsnitt.
Med de modifikationer, som följa av det nu anförda och om vilka nedan vidare förmäles, motsvara förslagets bestämmelser under förevarande avsnitt följande paragrafer i gällande lagtext:
Förslaget 71 å första stycket
Gällande lagtext 71 å första stycket och 73 å första stycket
71 å andra stycket 71 å fjärde stycket
71 å tredje stycket 73å andra stycket 72 å 72 å andra stycket 73 å 82 å 74 å 83 å 75 å första stycket 87å första och
andra styckena
75 å andra stycket 87å nionde stycket 75 å tredje stycket 90 å 75 å fjärde stycket — 76 å 76 å första—fjärde styckena 77 å 89 å första stycket
Genom att till 71 5 sammanförts de materielllrättsliga bestämmelserna i nu- varande 71 och 73 åå har ernåtts, att stadgandena om vägförenings ändamål och befogenhet erhållit en närmare an- knytning till stadgandena om förutsätt— ningarna för bildandet av vägförening, vilket synes vara att föredraga såväl ur utrymmessynpunkt som på rent sakliga grunder.
I övrigt innefattar 71 å i förhållande till gällande rätt den nyheten, att väg- förening föreslås skola få befogenhet att i den omfattning, varom medlemmarna besluta, ombesörja belysning å före- ningens vägar samt att vintertid verk- ställa sandning å vägarna till förekom- mande av halka. Beträffande skälen till förslagets ståndpunkt .i denna del åbe- ropas den allmänna motiveringen (se s. 73—85). Härjämte hänvisas till vad som förut i specialmotiveringen an- förts med avseende ä föreslagen ändring i 50 å.
75 å, i vars första stycke regleras frågan om rätt för vägförening att ta i anspråk vägmark eller befintlig väg och om markägarnas rätt till ersättning för befintlig väg, intager i dessa frågor samma ståndpunkt som gällande lag. Det må nämnas att under utredningens gång framförts önskemål — bl.a. från Föreningen för enskild väghållning i
Stockholms län —- att i 3 kap. måtte in- föras liknande regler om rätt till ersätt- ning för nedlagda vägbyggnadskostnader som de, vilka enligt 9 å gälla beträffande enskilda vägar i allmänhet. Enligt 9 å kan, om särskild anledning därtill före- kommer, ersättning utgå för vägbygg- nadsarbete, som utförts viss kortare tid innan frågan om markens ianspråk- tagande väcktes och är till synnerlig nytta för det blivande vägföretaget. Mot- svarande för vägförening gällande be- stämmelser i 87 å bereda endast möjlig- het till ersättning för markupplåtelse och annat intrång samt intager även här— utinnan en restriktiv ståndpunkt såtill— vida, som ersättning för rätt att begagna befintlig väg icke, med mindre särskilda skäl därtill äro, skall utgå till fastighet, som ingår i vägföreningen. Till stöd för den ståndpunkt, 87 å sålunda ger ut- tryck åt, kunna emellertid åberopas goda skäl. Den omständigheten att en vägföre- ning övertager underhållsbördan med avseende å en befintlig väg utgör redan i och för sig en betydande förmån för den tidigare väghållningsskyldige och bör ej utan vidare medföra att han där- jämte skall uvtfå ersättning för några tidigare å vägen gjorda utlägg. Måhända kan det sägas, att frånvaron av varje möjlighet till ersättning för nedlagda väghyggnadskostnader år ägnad att ut- göra en hämsko på de enskilda fastig- hetsägarnas initiativlust och därför stun- dom kan leda till ett i praktiskt hän- seende mindre tillfredsställande resultat. Det kan emellertid med skäl ifrågasättas, om en så diffus ersättningsregel som den i 9 å upptagna vore ägnad att föran- leda någon ändring härutinnan. En så- dan regel skulle dessutom i hög grad uppmuntra till ohemula ersättningsyr- kanden. Lagen om allmänna vägar och byggnadslagen, vilka reglera frågorna
om vägs intagande till allmänt underhåll resp. framdragande av gata, upptaga ingen sådan ersättningsregel. Med hän— syn till det anförda har någon saklig ändring av de nuvarande ersättningsreg- lerna i 87 å ej ansetts påkallad.
75 å tredje stycket har i jämförelse med motsvarande bestämmelse i 90 å gällande lag undergått den ändringen, att frågan om upplåtelse av rätt att ta väglagningsämnen eller av rätt att av- röja träd och buskar eller uppsätta snö- skärm invid väg icke skall behöva bli föremål för särskild förrättning i enlig- het med bestämmelserna i 2 kap. utan prövas inom ramen för det förfarande, förslaget i allmänhet anvisar för frå- gor enligt 3 kap. Härom hänvisas till det föregående (se 5. 72). Beträffande regleringen av de ersättningsfrågor, till vilka ifrågavarande upplåtelser ge upp- hov, hänvisas till 91 å.
Med avseende å reglerna om fördel- ning av skyldigheten för medlemmarna i vägförening att bidraga till föreningens utgifter, vilka regler i förslaget uppta- gits i 76 5, har från skilda håll fram- förts viss kritik mot lagens nuvarande utformning. På sätt förut nämnts gå dessa regler i korthet ut på att kostnads- fördelningen skall ske efter andelstal, vilka normalt utgöras av fastigheternas senast fastställda taxeringsvärden, dock att jämkning av andelstalen kan ske, där så finnes behövligt beträffande viss eller vissa fastigheter. Lagen gör det även möjligt att helt ersätta taxeringsvärdena med annan lämplig norm för kostnads- fördelningen.
I något fall har kritiken gått ut på att taxeringsvärdena överhuvud icke skulle vara ägnade att utgöra andelstal, som kunde leda till ett rättvist eller skä- ligt resultat ur den synpunkt, vilken torde ligga till grund för stadgandena
om kostnadsfördelningen i såväl 2 som 3 kap., nämligen att avgörandena borde träffas med hänsyn till den omfattning vari fastigheterna kunde antagas komma att begagna vägarna. På sätt framhållits i 1935 års vägsakkunnigas betänkande ( SOU 1938:23 s. 119 — 122 ) kan det emel- lertid av flera skäl icke anses lämpligt att kostnadsfördelningen sker endast efter den omfattning, vani vägarna antagas komma att begagnas för fastigheternas räkning, utan hänsyn måste tagas även till åtskilliga för tätortsbildningarna spe- ciella förhållanden. En vägförening står de offentligrättsliga rättssubjekten så nära, att en utdebitering efter taxerings- värden av fastigheternas bidrag till väg- nätet redan med hänsyn härtill icke ter sig onaturlig. Lagen bereder ju dess- utom möjlighet att jämka andelstalen för sådana fastigheter, vilkas delaktighet finnes böra bestämmas avsevärt högre eller lägre än efter taxeringsvärdet, och "det kan därför icke med fog göras gäl- lande, att de nuvarande bestämmelserna behöva leda till oskäliga resultat. Här- till kommer att ett system med särskilt bestämda andelstal är ägnat att vålla svårigheter i tillämpningen. Det synes nära nog omöjligt att konstruera andels- tal, vilka på samma sätt som taxerings- värdena undergå förändring efter änd- rade förhållanden med avseende å be- byggelse, ekonomiska konjunkturer m.m., och det måste därför befaras att de fastställda andelstalen — även om de, såsom lagen förutsätter, konstruerats såsom en »automatisk norm» —— efter någon tids förlopp komma att leda till ett resultat, som betydligt avviker från de principer, vilka ansetts böra läggas till grund för kostnadsfördelningen.
På sätt tidigare (se 5. 74—75) om- nämnts, 'har i samband med kravet på en utvidgning av vägföreningarnas verksam-
het att omfatta även vägbelysning fram- förts önskemål om att utgifterna för detta ändamål måtte fördelas efter sär— skild norm och alltså icke efter de an- delstal, vilka gälla för vägföreningarnas övriga utgifter. Emellertid synas alla de skäl, vilka tala för att väghållningskost- naderna normalt fördelas efter taxerings- värden, med lika befogenhet kunna åbe- ropas i fråga om kostnaderna för väg- belysning. Någon anledning att för dessa kostnader tillskapa en särskild fördel- ningsregel föreligger således icke.
Erinringar ha även framställts mot den nu gällande lagens bestämmelser om åsättande av andelstal för s.k. exploa- teringsfastigheter. Med dessa bestämmel- ser avses att den, som exploaterar ett tomtomräde genom försäljning, skall, om så finnes skäligt, kunna få sig ålagt att helt eller delvis bekosta anläggandet av erforderliga vägar för området. Hit- hörande stadganden kunna sägas utgöra en motsvarighet beträffande mindre tätorter till de i 73 % byggnadslagen före— kommande bestämmelserna, enligt vilka ägare av större tomtområden inom om- råde, som lägges under stadsplan, kan få sig ålagt bl. a. att bekosta anläggande av gator och avloppsledningar för om- rädet. Stadgandena i lagen om enskilda vägar medgiva dock endast, att sådan skyldighet lägges å exploatörens fastighe- ter iform av ett förhöjt andelstal, medan däremot ett förordnande enligt 73 å byggnadslagen innebär en personlig för- pliktelse för exploatören att vidkännas de i förordnandet avsedda kostnaderna.
I detta hänseende har anmärkts, att om en tomtexploatör före bildandet av vägförening säljer sin egendom utan att dessförinnan göra rätt för sig och utan att träffa förbehåll om vägbyggnads- skyldighet för köparen, lagen icke an- visar något rättsmedel för framtvingande
av underlåten vägbyggnad. Det säges ha förekommit, att markexploatör, som fått kännedom om att fråga uppkommit om bildande av vägförening, skyndsamt av- yttrat sitt markinnehav för att därige- nom eliminera risken av att hans tomt- mark åsättes särskilda andelstal på grund av underlåtenhet från hans sida att fullgöra gjorda utfästelser beträffande byggande av vägar. Det ifrågasättes där- för, huruvida icke bestämmelserna om särskilda andelstal för exploateringsfas- tigheter böra kompletteras med stadgan- den, som göra det möjligt att ålägga markexploatör personlig förpliktelse att bekosta nödiga vägar för exploaterings- området. Vidare ifrågasättes huruvida icke skyldigheten att efter förhöjt andels- tal bidraga till kostnaderna för byggande av viss eller vissa bland en vägförenings vägar bör kompletteras med skyldighet att på samma sätt bekosta eftersatt underhåll eller andra brister å vägar, som exploatören vid fören-ingens bil— dande redan färdigbyggt.
De anmärkta olägenheterna av lag- stiftningens nuvarande utformning synas emellertid blott ha framträtt i enstaka fall och då huvudsakligen ha föranletts av att en längre tid fått förflyta efter det byggnadsplan blivit fastställd och till dess vägförening bildats för handha- vande av väghållningen inom byggnads- planeområdet. Om förfarandet vid bil- dandet av vägförening utformas på sätt i 3 kap. föreslagits, blir det, såsom där framhållits, möjligt att samordna åt- gärderna, så att fastställelse av byggnads- plan och beslut om bildande av väg- förening kunna meddelas samtidigt eller med endast helt kort tidsintervall. Den möjlighet, som nu onekligen föreligger för mindre nogräknade markexploatörer att undandraga sig deltagande i vägbygg- nadsskyldigheten, blir då i det närmaste
obefintlig. På grund härav och då in- förandet av bestämmelser om personlig förpliktelse för markexploatör att full- göra vägbyggnadsskyldighet med hänsyn till lagstiftningens allmänna uppbyggnad skulle vålla betydande svårigheter och möjligen även vissa betänkligheter ur rättssäkerhetssynpunkt, synes det befo- gat att avvakta, huruvida utvecklingen på området gör en sådan lagändring be- hövlig. Något förslag i ämnet har därför icke utarbetats.
Enär frågan om åsättande av särskilda andelstal för exploateringsfastighet är att bedöma med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt, då vägförening kom— mer till stånd och länsstyrelsen i sam- band därmed tar frågan under prövning, torde redan de nuvarande bestämmel- serna bereda tillräckliga möjligheter att komma till rätta med de fall, då veder— börande markexploatör visserligen ut— fört vägbyggnadsarbeten men gjort detta på ett så bristfälligt sätt, att ytterligare byggnadsarbeten visa sig behövliga. Nå- gon särskild bestämmelse för detta fall synes därför icke erforderlig.
Förslaget innefattar således ingen sak- lig ändring i de nuvarande bestämmel- serna om andelstal, utan dessa ha över- förts till 76 å i förslaget med blott de jämkningar, som blivit en följd av att föreskrifterna om förfarandet vid väg- förenings bildande utbrutits och sam- manförts till ett särskilt avsnitt inom kapitlet.
78 %.
Förevarande paragraf, vilken inleder det avsnitt i förslaget, som behandlar förfarandet vid prövning av frågor om väghållningsskyldigheten inom områden med tätare bebyggelse, deklarerar till en 'början, att frågor om bildande av väg- förening skola handläggas vid särskild
förrättning. Att en liknande ordning avses skola gälla med avseende å de flesta andra frågor rörande väghållnings- skylduigheten och sättet för dess full— görande, framgår av 90 å i förslaget.
Av paragrafens formulering torde framgå, att fråga om bildande av väg- förening liksom för närvarande avses skola kunna väckas av länsstyrelsen även om icke någon sakägare gjort framställning därom. I detta samman- »hang bör erinras om bestämmelsen i 126 % byggnadsstadgan, enligt vilken länsstyrelsen, när byggnadsplan fastställts för visst område och de av planen om- fattade fastigheterna icke redan ingå i vägförening, skall ta under övervä— gande fråga om bildande av sådan före— ning för området. På sätt tidigare framhållits (se 5. 68) utgår emeller- tid förslaget från att länsstyrelsen i dylika fall regelmässigt ej bör avvakta den tidpunkt, då byggnadsplan faststäl- les, utan föranstalta om utredning an- gående bildande av vägförening redan då byggnadsplanefrågan befinner sig på utredningsstadiet. Vidare böra i detta sammanhang bemärkas de enligt förslaget oförändrade bestämmelserna i 18 & tredje stycket och 24 å andra stycket lagen om enskilda vägar, enligt vilka sökt förrättning enligt 2 kap. kan inställas eller uppskjutas, om anledning förekommer till antagande, att den fråga, förrättningen avser, 1bör lösas uti den i 3 kap. stadgade ordningen.
Den i paragrafens andra stycke in- tagna bestämmelsen om förrättnings- mannens kvalifikationer överensstäm- mer helt med motsvarande, i 19 % första stycket givna stadgande i fråga om för- rättning enligt 2 kap. Däremot har be- stämmelsen i 19 % fjärde stycket om skyldighet för länsstyrelsen att om med- delat förordnande underrätta lantmäteri-
kontoret eller byggnadsnämnden icke er- vhållit någon motsvarighet i 3 kap. Ända- målet med sagda bestämmelse, vilket torde vara att möjliggöra kontroll genom överlantmätaren resp. byggnadsnämn- den över att förrättningsmannen full- gör sin skyldighet att redovisa förrätt- ningshandlingarna, är i förslaget tillgo- dosett genom att förrättn—ingsutlåtandet obligatoriskt undergår överprövning hos länsstyrelsen, vilket medför att särskild kontroll i förevarande hänseende blir överflödig. Bestämmelsen i 78 & tredje stycket om befogenhet för länsstyrelsen att vid behov förordna sakkunnigt bi- träde åt förrättningsmannen motsvaras i 2 kap. av 22 % första stycket.
Vissa andra i 2 kap. meddelade be- stämmelser rörande förrättningen sakna däremot direkt motsvarighet i förslaget. Sålunda har det beträffande förrättning enligt 3 kap. icke ansetts lämpligt, att länsstyrelsens fria valrätt i fråga om förrättningsman-nens person inskränkes genom bestämmelser om företrädesrätt till förrättningsmannaförordnande för mätningsman i stad m.fl. eller om rätt för sakägarna att påverka valet av för- rättningsman på sätt i 19 å andra och tredje stycket föreskrivits med avseende å förrättning enligt 2 kap. Förslaget upp- tager vidare inga föreskrifter om gode män vid förrättning enligt 3 kap., detta enär förrättningen icke är avsedd att utmynna i något beslut utan blott har karaktär av utredning, vilken därtill förutsättes ofta bli av övervägande tek- nisk natur.
Likaledes ha bestämmelser om jäv mot förrättningsmannen ansetts kunna avvaras. Enär en förrättning av det slag, som avses med förslaget, närmast är att betrakta som en undersökning, verkställd av länsstyrelsen genom särskild delege- rad förrättningsman, torde de principer,
vilka härvidlag i allmänhet anses gälla i administrativa ärenden, även utan sär- skild bestämmelse vara tillämpliga. En— ligt dessa principer lära de i 4 kap. 13 & rättegångsbalken förekommande bestäm- melserna om domarjäv i stor utsträck- ning få anses analogiskt tillämpliga, dock med möjlighet att, där praktiska hänsyn sådant påkalla, bortse från det resultat, vartill en sträng bokstavstolkning av be- stämmelserna skulle föranleda.
79 5.
0
Med avseende a förrättning enligt 2 kap. enskilda väglagen finnas bestäm- melser om ersättning till förrättnings- man, gode män och sakkunnigt biträde meddelade i 21 och 22 åå. Bestämmel- serna innehålla med avseende å förrätt— ningsmän och sakkunnigt biträde, att er- sättning skall utgå till förrättningsman- nen i likhet med vad för lantmätare är stadgat och till sakkunnigt biträde med belopp, som bestämmes av förrättnings- mannen med gode männen, om sådana äro tillkallade. Sådan ersättning ävensom kostnad för kallelser och annat, som för förrättningen är av nöden, skall, där ej annorlunda är särskilt stadgat, genast förskjutas av sökanden.
I gällande lag finnas däremot inga ut- utryckliga bestämmelser angående grun- derna för beräknande av ersättning till sakkunnig, som verkställer utredning en- ligt 84 %, eller till sådant sakkunnigt biträde, som länsstyrelsen enligt 92 % äger anlita för utredning i vägförenings- ärende. Det måste följaktligen anses an- komma på länsstyrelsen att från fall till fall pröva skäligheten av fordrade er- sättningsbelopp. Av bestämmelserna i 92 å andra och tredje styckena framgår att ersättningen skall slutligen gäldas av Vägföreningen eller i vissa fall av enskild sökande. Bestämmelserna förutsätta, att
länsstyrelsen kan förskjuta ersättning- arna.
Beträffande person-al, tillhörande lant- mäteristaten, som anlitas för förrättning enligt 2 kap. eller utredningsuppdrag en- ligt 3 kap., gälla härjämte bestämmel- serna i lantmäteritaxan den 6 juni 1952 (nr 475). Enligt lantmäteritaxan utgående ersättning — vilken i fråga om förrätt- ning enligt 2 kap. i allmänhet beräknas såsom ,sakersättning men beträffande uppdrag enligt 3 kap. såsom timersätt- ning — skall i sin helhet tillfalla stats- verket.
I fråga om ersättning till annan än befattningshavare vid lantmäteriväsendet gäller kungörelsen den 22 juni 1950 (nr 379) angående ersättning till vissa förrättningsmän för förrättning enligt lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar, i vissa delar ändrad genom kun- görelse den 6 juni 1952 (nr 478). Kun- görelsen avser dock blot-t ersättning för förrättning och alltså ej uppdrag att verkställa utredning enligt 3 kap. sagda lag. Enlig-t kungörelsen skall er- sättningen bestämmas enl-igt samma grunder som gälla enligt lantmäteritaxan. För vissa fall, där lantmäteritaxan upptager olika tariffer, utgår ersättning med & kungörelsen angivna belopp, motsvarande den lägre av dessa tariffer. Kungörelsen innehåller vidare vissa be- stämmelse; om bl. a. sakägarnas skyldig- het att utgöra hantlangning, om arvo- desräkning och klander därav samt om handräckning för utfående av ogul- den ersättning. Beträffande dessa stad- ganden skall här blot-t nämnas att an- märkning mot ersättningsräkning skall framställas och prövas med motsvarande tillämpning av lantmäteritaxans bestäm- melser. Prövningen ankommer i enlig- het härmed på l'antmäteristyrelsen. — Ersättning, som utgår enligt den nu
omförmälda kungörelsen, tillfaller för- rättningsmannen och skall alltså icke redovisas till statsverket.
Ytterligare bör omnämnas kungörelsen den 5 mars 1948 (nr 145) angående re- sekostnads- och traktamentsersättning till vissa förrättningsmän för förrättning en- ligt lagen om enskilda vägar. Jämlikt sagda kungörelse skall, där annan än i statens tjänst anställd lantmätare förord- nats att företaga förrättning enligt la- gen om enskilda vägar, kostnads— och ttraktamentsersättning till honom utgå av statsmedel på samma sätt som till befattningshavare inom lantmäteriets di- s'triktsorganisation (jfr resereglementet för lantmäteriets distriktsorganisation den 5 mars 1948 med ändringar den 3 juni 1949 samt tilläggsbestämmelser den 25 maj 1951 och 6 juni 1952).
Därest även ärende angående vägföre- ning framdeles skall handläggas vid för- rättning, bli lantmäteritaxan samt kun- görelserna den 22 juni 1950 och den 5 mars 1948 tillämpliga å bestämmandet av ersättning åt förrättningsman, som ej är lantmätare. Till större delen kommer ersättningen att utgå efter tidberäkning. Med hänsyn till att förrättningar-na torde bli av högst skiftande omfattning och svårighetsgrad, synes någon annan ge- nerell beräkningsgrund ej kunna komma i fråga, ehuru det givetvis —— vilket taxan också förutsätter— är möjligt att ersätt- ning för vissa särskilda åtgärder, t. ex. arealavmätning och upprättande av kar- tor, utgår såsom sakersättning.
Det förtjänar emellertid anmärkas, att lantmäteritaxans bestämmelser icke ba- seras på antagandet att arvodesbeloppen skola utgöra full ersättning för arbete och kostnader utan förutsätta att staten skall subventionera lantmäteriets verk- samhet genom att själv svara för en del av dess utgifter. I det av lantmäteristy-
relsen avgivna, den 31 oktober 1949 dagtecknade betänkande (stencilerat), vilket kom att ligga till grund för den äldre lantmäteritax-a av den 22 juni 1950, som nu avlösts av 1952 års taxa, samt för nyssberörda kungörelse den 22 juni 1950, sägas taxorna för tidersättning vara så bestämda, att den högre tariffen motsvarar ungefär 80 procent och den lägre tariffen omkring 40 procent av självkostnadern-a. Ett på så sätt bestämt arvode synes knappast kunna betecknas som tillfredsställande i fall, då förrätt- ningsmannen ej tillhör lantmäteriväsen- det, även om hänsyn tages 'till att för- rättningsmannen utöver arvodet erhåller rese- och traktamentsersättning av all- männa medel. Enär det emellertid av flera skäl icke gärna kan komma i fråga att förrättningsarvodet bestämmes !till olika belopp beroende på huruvida förrättningsmannen tillhör lantmäterivä- sendet eller icke, samt frågan om den lämpligaste avvägningen av taxans er- sättningsnormer lärer vara att bedöma huvudsakligen ur andra synpunkter än dem som i förevarande sammanhang kunna anläggas på frågan, har något kon- kret förslag i ämnet icke utarbetats.
Ersättning till sådan sakkunnig, som jämlikt 78 % tredje stycket i förslaget förordnats att biträda vid förrättning enligt 3 kap., kommer enligt lantmäteri- taxans bestämmelser att utgå enligt taxan, för såvitt uppdraget givits åt per— son tillhörande lantmä'teriväsendet. För det fall, att såsom sakkunnig anlitats annan än lantmätare, finnas däremot för närvarande inga tillämpliga ersättnings- regler. Det lämpligaste synes vara att ersättningen till sådan sakkunnig bestäm- mes av länsstyrelsen efter prövning i varje särskilt fall.
Där förfarandet resulterar i att väg— förening kommer till stånd, synas för-
rättningskostnaderna böra bestridas av sakägarna med fördelning dem emellan efter samma grunder som väghållnings- kostnaderna. Ur praktisk synpunkt torde det vara lämpligast, att kostnaderna be- stridas av Vägföreningen och uttaxeras å medlemmarna i vanlig ordning. Om där- emot utredningen icke leder till något resultat, böra sakägarna skäligen icke belastas med kostnaderna för densamma. En tänkbar lösning vore att det ålades den kommun, där bebyggelseområdet är beläget, att i dylikt fall svara för kost- naden. Till stöd för en bestämmelse av sådan innebörd kan bl.a. åberopas att kostnaderna för upprättande av bygg- nadsplan jämlikt 111 % byggnadslagen i viss omfattning ansetts böra åvila kom- munen, i den mån det ej ankommer på fastighetsägarna att gälda desamma. Med hänsyn till vägförenings- och bygg- nadsplaneinstitutens nära samband med varandra kunde det synas naturligt, om reglerna i förevarande hänseende bleve likartade. Enär emellertid kommunernas uppgifter i övrigt med avseende å väg- väsendet icke äro ens tillnärmelsevis så vittomfattande och betydelsefulla som i fråga om bebyggelseplaneringen, torde en dylik analogi knappast vara befogad. Lämpligare synes vara att ifrågavarande kostnader — vilka för övrigt icke kunna beräknas komma att uppgå till något mera betydande belopp — gäldas med statsmedel.
Oavsett huruvida det enligt de angivna reglerna principiellt bör ankomma på Vägföreningen elller statsverket att gälda förrättningskostnaderna, synes sakägare, som genom obefogade yrkanden eller be- stridanden föranleder ökning av för- rättningskostnadern-a, böra kunna för- pliktas att gälda ersättning härför. I förslaget har influtit särskild bestäm- melse härom.
Beträffande de här givna allmänna be- stämmelserna om sättet för förrätt- ningens utförande och särskilt om den förberedande utredning, förrättnings- mannen har att verkställa, innan sam- manträde hålles, hänvisas till den all- männa motiveringen (se s. 64).
Den i andra stycket upptagna bestäm- melsen om skyldighet för förrättnings- mannen att .i erforderlig utsträckning samråda med Vägförvaltningen i länet samt övriga myndigheter och samman- slutningar, som ha intresse av vägfrå- gorna, är i främsta rummet tillkommen för att inskärpa vikten av att de tätt- bebyggda samhällenas vägfrågor lösas med hänsynstagande till aktuella projekt beträffande utformningen av det all- männa och enskilda vägnätet i övrigt. Bland de myndigheter, med vilka för- rättningsmannen kan höra taga kontakt, äro -— förutom Vägförvaltningen _ att nämna överlantmätaren, länsarkitekten, lantbruksnämnden, länsbostadsnämnden, riksantikvariens ombud m.fl. Lämpligt är vidare, att förrättningsmannen i före- kommande fall gör sig underrättad om de önskemål, vilka företrädas av i orten verksamma samhälls- och fastighetsägar- föreningar, större trafikföretag och andra enskilda sammanslutningar. Med hänsyn till att de förrättningar, som avses skola handläggas enligt förslagets bestämmelser, kunna förutses bli av skiftande omfattning och karaktär har det icke ansetts lämpligt att i förslagets text närmare bestämma arten och om— fattningen av det samråd, förrättnings- mannen sålunda har att bedriva med skilda intressegrupper.
81 %. Bestämmelserna om kungörande av sammanträde överensstämma i allt vä-
sentligt med motsvarande föreskrifter i 2 kap. (25, 27 och 28 åå samt 29 % tredje stycket). Med hänsyn till att vägfrågorna inom tättbebyggda samhällen alltid stå i nära samband med frågorna om be- byggelseplaneringen ha dessa bestäm- melser kompletterats med en föreskrift om att förrättningsmannen alltid skall kalla byggnadsnämnden i den eller de kommuner, där fastigheter som beröras av förrättningen äro belägna. Å andra sidan ha vissa i 2 kap. meddelade de- taljbestämmelser ansetts kunna utgå, då fråga är om förrättning enligt 3 kap. Sålunda har det icke ansetts kunna åläg- gas förrättningsmannen att, på sätt i 26 å är föreskrivet, begära god man för bortovarande sakägare. Vidare ha i järn- förelse med 27 % bestämmelserna om underrättelse till allmänt ombud något förenklats, utan att dock någon verklig ändring i sakligt hänseende därmed åsyf- tats.
Det har under utredningsarbetet ifråga- satts, huruvida icke bestämmelserna om kungörande av sammanträde skulle kunna förenklas genom slopande av skyldig- heten för förrättningsmannen att över- sända personliga underrättelser till sak— ägarna. Ur rättssäkerhetens synpunkt är det emellertid av stort värde, att varje sakägare kan påräkna minst ett person- ligt meddelande om förrättningen. Under alla förhållanden måste förrättnings- mannen som en av sina första åtgärder under förrättningen upprätta en förteck— ning över kända sakägare. Det ytterligare arbete, som utskriften av kallelser inne- bär, synes ej behöva bli alltför betung- ande för förrättningsmannen, om han — vilket alltid torde ske i dyl-ika fall — för ändamålet begagnar tryckta eller stencilerade blanketter. Själva expedid tionsarbetet kan med fördel utföras av biträdespersonal. Den omgång och de
kostnader, en föreskrift om personliga underrättelser till sakägarna kan med- föra, torde därför icke vara av den be- tydelse, att lagen bör dispensera från denna, den effektivaste av alla kallelseåt- gärder.
82 %.
De i tredje stycket av denna paragraf givna bestämmelserna om rätt för för- rättningsmvan och sakkunnigt biträde att erhålla tillträde till fastigheter, som be— röras av förrättningen, ha sin närmaste förebild i 152 % byggnadslagen. Mot- svarande bestämmelse i 2 kap. enskilda väglagen, nämligen 32 %, är, bl. a. med hänsyn till de däri förekommande ganska betungande procedurreglerna, icke ägnad att inpassas i vägföreningsförfarandet.
83—85 %%
Av den allmänn-a motiveringen fram- går, att det vid förrättning för bildande av vägförening bör ankomma på förrätt- ningsmannen att utreda alla de frågor, 'till vilka länsstyrelsen i detta samman- hang kan antagas komma att behöva ta ställning. I första hand hör utred- ningen avse spörsmålen, huruvida väg- förening bör komma till stånd och vilket område den i så fall bör omsluta. Vil- ken omfattning utredningen i övrigt bör erhålla, beror på hur förstnämnda frågor besvaras. Förrättningsmannen bör därför åtminstone preliminärt ta ställning till dessa, innan han griper sig an med öv- riga frågor. Finner förrättningsmannen för sin del, att vägförening icke bör komma till stånd, hör han meddela ut- låtande och däri redovisa de skäl, å vilka han stöder sin åsikt, samt avvakta länsstyrelsens avgörande av frågan. Om däremot förrättningsmannen för sin del finner eller länsstyrelsen vid prövning av tidigare utlåtande angivit att vägföre-
ning bör komma till stånd, bör utred- ningen och förrättningsmannens utlåtande göras så fullständiga, att Vägföreningen kan träda i funktion omedelbart sedan lagakraftägande beslut över utlåtandet föreligger.
Den i 83 5 gjorda uppräkningen av de spörsmål, som böra utredas vid förrätt- ningen, är såtillvida icke uttömmande, som den angiver dessa frågor blott i stora drag.
Ehuru förrättningsmannens utlåtande icke avses skola innefatta något av- görande av saken utan blott ett förslag till ledning för länsstyrelsens bedömande, är det — framför allt ur sakägarnas synpunkt — av vikt, att förslaget kom- mer att innefatta ett bestämt ställnings- tagande till alla de spörsmål, vilka upp- komma i samband med vägförenings bildande. Utlåtandet bör sålunda inne- hålla besked i de frågor, vilka enligt bestämmelserna i 83 % skola beaktas vid utredningsarbetet. Uttrycklig bestäm- melse härom har influtit i 84 5, var- jämte föreskrifterna i 87 å avses utgöra garanti för att den angivna principen behörigen iakttages.
På sätt framgår av den allmänna mo- tiveringen se 5. 65—66) avses förrättnings- mannens utlåtande —— ehuru det icke blir gällande utan fastställelse av länsstyrel- sen —— dock erhålla viss rättsverkan så- tillvida, som underlåtenhet från sakäga- res sida att anföra erinran mot utlåtan— det medför förlust av rätten att klaga över länsstyrelsens beslut. Med hänsyn härtill böra sakägarna i samband med utlåtandet erhålla besked om tid och sätt för framställande av erinran mot försla- get och om påföljden för underlåtenhet härutinnan. Bestämmelser härom ha in- tagits i 84 % andra stycket.
Den rättsverkan, som sålunda avses skola tillkomma utlåtandet, gör det vi-
dare önskvärt, att åtgärderna för dess publicering bli så effektiva som möjligt. Den tid, varunder utlåtandet skall vara utställt för granskning, bör sålunda ej göras alltför kort. I 85 5 har föreskrivits en tid av en månad med rätt för förrätt- ningsmannen att, om så prövas lämpligt, bestämma längre tid. Härjämte ha i pa- ragrafen upptagits detaljerade bestäm- melser om skyldighet för förrättnings- mannen att kungöra utställandet.
På samma sätt som utlåtandet böra kartan och övriga förrättningshandlingar hållas tillgängliga för sakägarna. Origi— natet av handlingarna och kartan bör tillställas länsstyrelsen för att användas under det fortsatta förfarandet och slut- ligen arkiveras därstädes. Därjämte har länsstyrelsen för fullgörande av sin i 89 % omförmälda expedieringsskyldighet behov av minst två, stundom tre ytter- ligare exemplar. Sakägarnas exemplar bör expedieras samtidigt med att utlåtan- det utställes, vai—emot övrig förrättnings- mannen åvilande expedieringsskyldighet ej behöver fullgöras tidigare, än att handlingarna äro länsstyrelsen tillhanda före utställningstidens utgång. Bestäm- melser 'i ämnet ha upptagits i 85 5. Med avseende å förrättningsman, som ej lyder under lantmäteristyrelsen, komplet- teras dessa bestämmelser av föreskrif- terna i kungörelsen den 16 februari 1940 (nr 71) med vissa föreskrifter i fråga om redovisning av förrättningsakt m. m. rörande förrättning enligt lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar. Enligt sagda kungörelse äger länssty- relsen, om expedieringsskyldigheten för- summas, genom vite tillhålla förrätt- ningsmannen att fullgöra densamma.
86—89 55. Enär beslutanderätten i vägförenings- frågor principiellt ansetts böra tillkomma
länsstyrelsén, bör förräittningsmannens utlåtande städse — och alltså oavsett huruvida erinran däremot anföres eller icke -— undergå överprövning hos läns- styrelsen. Det bör därvid ankomma på länsstyrelsen att ta ställning till samtliga de frågor, vilka varit eller bort bliva föremål för utredning och förslag i sam- band med förrättningen. Givetvis bör länsstyrelsen vid sin prövning icke vara hänvisad allenast till den utredning, som förrättningsmannen förebragt. Finnes utredningen i något hänseende ofullstän- dig, bör länsstyrelsen vidtaga nödiga åt- gärder för att komplettera densamma. Ofta torde felande upplysningar kunna inhämtas genom muntliga eller skrift- liga förfrågningar eller genom remiss till sakkunnig myndighet. Likaledes bör det vara länsstyrelsen obetaget att, om det finnes kunna lända till gagn för utred- ningen, på lämpligt sätt kalla sakägarna att sammankomma inför länsstyrelsen eller tjänsteman hos denna för överlägg- ning angående ärendeti dess helhet eller särskild däri uppkommen fråga. Enär formerna för den handläggning, som i sådant hänseende förutsättes komma att ägnas vägföreningsärendena hos läns- styrelsen, icke i något väsentligt hän- seende komma att förete avvikelser från dessa myndigheters hävdvunna arbets- sätt, ha särskilda bestämmelser därom ansetts icke behövliga.
Om den vid förrättningen förebragta utredningen visar sig så bristfällig, att det skulle vålla avsevärd olägenhet att på sätt nu nämnts komplettera den- samma genom länsstyrelsens egen för- sorg, bör det stå länsstyrelsen fritt 'att återförvisa förrättningen till förrättnings- mannen för ny handläggning. En speciell anledning till återförvisning förekommer i det tidigare förutsatta fallet, då för- rättningsmannen för sin del funnit
någon vägförening icke 'böra komma till stånd och utan ytterligare utredning av- slutat förrättningen med utlåtande av sådant innehåll. Om länsstyrelsen där- efter vid prövning av utlåtandet för sin del finner vägförening böra bildas, lärer det alltid visa sig mest praktiskt att den ytterligare erforderliga utredningen sker vid fortsatt förrättning.
Den omständigheten att sakägare gör erinran mot förrättningen innebär enligt det sagda icke att länsstyrelsens pröv— ning blir mera omfattande än eljest. Rät— ten att göra erinringar mot förrättnings- mannens utlåtande är dock långt ifrån betydelselös. En framställd erinran ut— gör givetvis anledning för länsstyrelsen att vid prövningen särskilt beakta de omständigheter, sakägaren åberopar till stöd för sin talan, och att avfatta sitt beslut i saken på sådant sätt, att dess ställningstagande till dessa omständig- heter framgår av beslutet. Vidare och framför allt är i detta sammanhang att märka den särskilda rättsverkan, som enligt vad tidigare (se 5. 65—66) anförts enligt förslaget tillkommer en framställd erinran med avseende å rätten att full- följa talan mot länsstyrelsens beslut.
Bestämmelserna i sistberörda hänse- ende, vilka upptagits i 88 5, innebära att endast sakägare, som fört talan hos läns— styrelsen och därvid framställt yrkande, vilket länsstyrelsen lämnat utan bifall, har rätt att klaga över länsstyrelsens be- slut. En sakägare, som ej åtnöjes med förrättningsmannens utlåtande, har alltså att anföra erinran mot detta hos läns- styrelSen, om han vill bevara sin rätt att fullfölja talan i saken hos Kungl. Maj:t. Om han varit nöjd med förrätt- vningsmannens utlåtande men länssty- relsen därefter utställer ett ändringsför- slag, som i något hänseende går honom emot, har han likaledes att anföra erin-
ran mot detta vid äventyr att eljest gå sin rätt till klagan förlustig.
Sådana beslut av länsstyrelsen, vilka icke innefatta något avgörande i sakligt hänseende utan blott gå ut på inför- skaffande av utredning, synas icke direkt beröra sakägarnas intressen på sådant sätt, att någon rätt att klaga över dessa beslut kan anses motiverad med hänsyn till rättssäkerheten. En besvärsrätt i dy- lika fall skulle kunna högst avsevärt fördröja förfarandet vid bildande av vägförening, särskilt om den medvetet utnyttjades i sådant syfte av någon mindre nogräknad sakägare. I 88 å andra stycket har därför intagits en bestäm- melse om att klagan ej får föras över beslut om förordnande av förrättnings- m-an eller sakkunnigt biträde samt ej heller mot beslut om återförvisning.
89 å överensstämmer i allt väsentligt med 91 % fjärde stycket i nu gällande lag. Beträffande innehållet i övrigt i nu- varande 91 & hänvisas till vad som an- föres vid 93 g % här nedan.
90 5.
De i 78—89 55 givna bestämmelserna om förrättning och dess prövning i läns- styrelsen ta, på sätt framgår redan av det inledande stadgandet i 78 %, främst sikte på det fall, då vägförening ännu icke kommit till stånd och frågan om bildande av sådan förening utgör för- rättningens egentliga föremål. Åtskilliga av de spörsmål, vilka normalt upp- komma i samband med bildande av väg- förening och vilkas handläggning reg- leras av nyssberörda bestämmelser, kunna emellertid i en eller annan form bli aktuella även efter föreningens bildande. Länsstyrelsens beslut i vägföreningsären- den kunna i allmänhet jämkas, om så- dant påkallas av ändrade förhållanden. Vissa frågor, t. ex. om upplåtelse av rätt
att ta väglagningsämnen, kunna även eljest bli aktuella när som helst under föreningens bestånd.
Principiellt bör det material, som skall ligga till grund för länsstyrelsens avgö- rande av dyl-ika separat uppkommande spörsmål, vara detsamma som skulle förelegat om frågan uppkommit redan i samband med föreningens bildande. Vissa mera betydelsefuan frågor, t.ex. ändring av gränserna för vägförenings område, påkalla oavvisligen en utredning av i stort sett samma beskaffenhet som den, vilken enligt förslagets bestäm— melser skall äga rum vid vägförenings tbildande.
Förslaget intager i enlighet med det nu anförda som en huvudregel den ståndpunkten, att även sådana särskilt uppkommande frågor skola handläggas i samma ordning som enligt förslaget gäller för bildande av vägförening. De skola alltså bli föremål för utredning vid förrättning och utlåtande av förrätt- ningsman samt slutligt prövas av läns- styrelsen på grundval »av förrättningen och de erinringar, sakägarna eventuellt anfört mot utlåtandet.
Alldeles generellt har denna regel dock ej ansetts böra genomföras. Beträffande vissa ärenden, t. ex. frågor om jämkning av andelstal, skulle en förrättning knap- past ha någon uppgift att fylla i utred- ningshänseende. Mindre jämkning-ar av länsstyrelsens beslut i frågor rörande väghållningen synes även i vissa fall böra kunna vidtagas utan sådan mera ingående utredning, som en förrättning innebär. I fall, då den gemensamma väg- hållningen de facto upphört genom att stadsplaneläggning kommit till stånd och stadspl-anesamhället övertagit skyldig- heten i fråga, bör länsstyrelsen äga med- dela beslut om upplösning av vägföre- ningen utan att härför erfordras någon
om
mera omfattande utredning. Med hänsyn till dylika fall har iförslaget influtit en bestämmelse om att ärenden av mindre omfattning kunna företagas till avgörande hos länsstyrelsen, utan att förrättning föregått. Undrantagsbestämmelsen är icke avsedd att tolkas alltför restriktivt. Avgörandet, huruvida förrättning skall komma till stånd, skall enligt för- slaget träffas av länsstyrelsen med hän- syn till omfattningen och arten av den utredning, som i det särskilda fallet prö- vas erforderlig. Sakägarnas rätt att få framföra sina synpunkter har tillgodo- setts genom föreskrift om skyldighet för länsstyrelsen att bereda föreningen och ägare av fastighet, vars särskilda rätt är i fråga, tillfälle att yttra sig i ärendet.
91 %.
Paragrafen, vilken behandlar sättet för bestämmande av ersättning för ianspråktagande av mark eller upplåtelse av särskild rättighet enligt 75 % samt för nyttjande av väg enligt 77 5, har i gällande lag sina närmaste motsvarig- heter i 87 & tredje t.o.m. åttonde styckena, 89 å andra stycket och 90 å andra punkten.
Beträffande ersättning för upplåtelse av mark till väg och för intrång, som uppkommer genom sådan upplåtelse, överensstämmer förslaget i allo med giil- lande rätt. Forum för talan om sådan ersättning utgör sålunda ägodelningsrät- ten i den ort, där vägen eller största delen därav är belägen. Talan väckes genom stämning, och som det normala fallet förutsättes att Vägföreningen tar initia- tiv till rättegång.
Fråga om upplåtelse för vägförening av rätt att ta väglagningsämnen, att un- danröja vid vägen växande träd och buskar m.m. skall, på sätt anförts vid 75 &, enligt gällande rätt prövas vid för-
rättning enligt 2 kap. men enligt försla- get vid förrättning enligt 3 kap. Avgö- randet ankommer alltså i sist-a hand på administrativa myndigheter. Bl.a. med hänsyn härtill har det befunnits lämpligt att i förslaget anvisa en särskild ordning för prövning av frågor om bestämmande av ersättning för sådan upplåtelse som nu nämnts. Den lösning, som ligger när- mast till hands, är att dessa frågor jäm- ställas med frågor om ersättning för markupplåtelse. De bedömanden, vilka böra ligga till grund för bestämmandet av ersättningarnas belopp, äro i båda fallen likartade. Frågorna uppkomma ofta samtidigt och beröra ej sällan samma parter. Såväl för parterna som för de myndigheter, på vilka prövningen ankommer, är det till fördel, om målen kunna handläggas gemensamtlförslaget ha därför reglerna om förfarandet vid bestämmande av ersättning för upplå- telse av vägmark m.m. utvidgats att avse även frågor om ersättning för upp- låtelse av sådan särskild rättighet, varom nu är fråga.
De i paragrafens sjunde stycke givna föreskrifterna om förfarandet vid be- stämmande av sådan ersättning för be- gagnande av väg, som vägförening jäm- likt 77 å i förslaget kan vara berättigad att utfå av ägare till fastighet, vilken icke ingår i föreningen, överensstämma i sakligt hänseende med gällande rätt.
92 %. Härom åberopas vad som anförts vid 45 a %.
93 5.
De här givna föreskrifterna om verk- ställighet av länsstyrelsens beslut över- ensstämma i allo med 88 å i lagens nu gällande lydelse.
Bestämmelserna i dessa paragrafer äro till större delen oförändrade överförda till förslaget från gällande lag. De sär— skilda paragrafern-as förhållande till gäl- lande lagtext framgår av följande upp- ställning.
Förslaget. Gällande lagtext.
93aå 74% gang 77g 93cå 785 93då 795 93cå 805 93få 81%
Den 'i 93 a ä' sjätte stycket av försla- get förekommande bestämmelsen om förfarandet i fall, då vid förrättning för bildande av vägförening enighet ej kunnat uppnås mellan sakägarna i fråga om antagande av stadgar och val av styrelse saknar dock motsvarighet i nu gällande lag. Bestämmelsen år kom- menterad i det föregående (se 5. 70—72).
Det torde i detta sammanhang böra anmärkas, att länsstyrelsens befogenhet att utse syssloman för vägförening ej är inskränkt till det nu berörda fallet, då sakägarna icke i samband med före— ningens bildande kunnat ena sig i fråga om valet av ledamöter i styrelsen. Jäm- likt 93 å andra stycket i förslaget skall sålunda länsstyrelsen i visst fall, då styrelsen för vägförening underlåter att vidtaga åtgärder för väghållningen, för— ordna syssloman att ombesörja åtgärden i styrelsens ställe. Jämlikt 52 % fjärde stycket gäller beträffande vägsamfällighet enligt 2 kap., att länsstyrelsen kan för- ordna syssloman då ledamot av samfällig- hetens styrelsc avgått eller den tid för vilken han blivit vald gått till ända, utan att anmälan om nytt val skett, och styret-Å sen med kvarstående ledamöter ej är beslutför, så ock eljest då behörig sty-
relse saknas. Jämlikt 93a & åttonde stycket skall stadgandet äga motsvarande tillämpning å vägförening. Syssloman skall även, jämlikt 62 5 första stycket och 93 c % tredje stycket, förordnas då styrelsen gjort sig skyldig till uppen- bar försummelse att uttaxera och hos medlemmarna indriva bidrag, som er— fordras till betalning av klar och för- fallen gäld.
93 a 5 nionde stycket och 93 b 5 i för- slaget förete i förhållande till gällande rätt den olikheten, att kretsen av dem, som äga föra talan mot beslut ä samman- träde med vägförening och beslut om ut- taxering, blivit något vidgad. Skälen här- till äro redovisade i det föregående (se s. 104—107).
93g %.
De ändringar, denna paragraf i för- slaget undergått i förhållande till mot- svarande stadgande i 93 % gällande lag, bestå i sakligt hänseende huvudsakligen däri, att länsstyrelsens beslut skall ut- färdas efter anslag samt att besvärstiden skall räknas från beslutets dag och icke, såsom nu är fallet, för varje sakägare från den dag han erhöll del av beslutet. Ändringarna motiveras av att det i ären- den av denna art är önskvärt att erhålla en enhetlig utgångspunkt för beräkning av klagotiden och därmed av den tid- punkt, då länsstyrelsens beslut vinner laga kraft.
Enär det emellertid icke skäligen kan begäras, att varje enskild sakägare skall för vinnande av upplysning om beslutet och utgångspunkten för klagotiden vara hänvisad uteslutande till länsstyrelsens anslagsbok, har i förslaget intagits be- stämmelse om skyldighet för länsstyrel- sen att till varje känd klagoberättigad sakägare avsända underrättelse om beslu- tet, om vad den som vill klaga däröver
h-ar att iakttaga och om äventyret, där det försummas. Med hänsyn till den be- gränsning av klagorätten, som föresla- gits i 88 %, synes en sådan skyldighet icke behöva bli alltför betungande för länsstyrelsen. För att ytterligare minska detta bestyr med avseende å sådana ären- den, i vilka ett större antal sakägare för talan, innehåller förslaget dessutom en bestämmelse om att underrättelse, som skall delgivas ett flertal medlemmar av vägförening, kan tillställas dem ge- nom föreningens styrelse.
Möjligen kan det synas, som om gäl- lande ordning vore ägnad att bereda de enskilda sakägarna större säkerhet mot rättsförluster genom försummelser att iakttaga föreskriven besvärstid. Emeller-
tid är att märka att delgivning av läns- styrelsens heslut för närvarande oftast icke sker genom personligt meddelande till varje sakägare. För det fall, då läns- styrelsens beslut rör hela menigheter eller så många, att personlig delgivning anses icke kunna krävas, äger nämligen läns- styrelsen enligt Kungl. brevet den 5 ja- nuari 1808 i stället verkställa delgivning genom kungörelse i kyrka. Förslagets be— stämmelser, vilka gå ut på att varje sak- ägare, som äger klaga, skall, där så är möjligt, erhålla personligt meddelande om beslutet, torde därför i själva verket ur de enskilda sakägarnas synpunkt vara att föredraga framför nu gällande reg- ler.
B. Förslaget till kungörelse om ändring av 1943 års kungörelse
angående statsbidrag till enskild väghållning
De föreslagna ändringarna i kungörel- sen bestå däri, att vid sidan av de två redan existerande bidr-agsformerna bygg- nadsbidrag och underhållsbidrag i kun- görelsen upptages en tredje bidragsform, kallad grindförbudsbidrag. Angående syftet härmed och de allmänna pninci- per, Vilka ansetts böra läggas till grund för de föreslagna bestämmelserna, hän- visas till 4 kap. (s. 93—96l.
1 %.
Ändringen Ii denna paragraf består däri, att i paragrafens första stycke, vilket uppräknar bidragsformerna, in- tagits ett omnämnande av den föreslagna nya bidragsformen grindförbudsbidrag.
_ 2 %. Denna paragraf avhandlar förutsätt- ningarna för statsbidrag till byggande
och underhåll av enskilda vägar samt storleken av de bidrag, vilka i skilda fall kunna utgå. Byggnadsbidragen be- handlas i 1 mom. och underhållsbidra- gen — inklusive de s.k. iståndsättnings- bidragen — i 2 mom.
Enligt förslaget skall till paragrafen fogas ett tredje moment, innehållande bestämmelser om grindförbudsbidrag.
På sätt framhållits i den allmänna motiveringen bör bidrag till genomfö- rande av grindförbud endast utgå, där vägen icke blott är av betydelse för väg- hållarna själva utan befares av andra trafikanter i sådan omfattning, att en förbättring av trafikförhållandena i nä- gon män kan sägas vara ett allmänt intresse.
I förslaget har såsom första villkor för grindförbudsbidrag upptagits, att fråga skall vara om väg, till vilken byggnads-
bidrag eller underhållsbidrag beviljats. Någon anledning för staten att lämna bidrag till förevarande, skäligen blyg- samma utgifter synes knappast före- ligga, med mindre bidrag prövats er- forderlig-t i fråga om de ojämförligt mera betydelsefulla utgifterna för vägens byg- gande och underhåll. Den rent formella karaktären hos detta bidragsrekvisit är även ägnad att väsentligt minska möj- ligheterna till misstag från allmänhetens sida angående bidragsbestämmelsens räckvidd. —— Givetvis bör hinder ej anses föreligga för att grindförbudsbidrag be- viljas samtidigt med byggnads- eller un- derhållshidrag.
På sätt anförts redan i den allmänna motiveringen skulle en bestämmelse om grindförbud, vilken enbart gåves karak- tären av statsbidragsvillkor, icke få öns- kad effekt, eftersom en sådan bestäm- melse icke skulle få någon omedelbar giltighet mot de markägare, som ha rätt att hälla grind eller led över vägen. Be- stämmelserna om grindförbudsbidrag äro därför endast att anse som ett komple- ment till de föreslagna ändringarna i de civilrättsliga bestämmelserna om grind- förbud (14 % lagen om enskilda vägar), och en förutsättning för att grind- förbudsbidrag skall kunna utgå måste vara, att grindförbudet fastställts genom förrättning eller dom enligt 2 kap. en- skilda väglagen.
Detta innebär i bidragshänseende även att bidragsmyndigheten icke behöver verkställa någon självständig värdering av kostnaderna för förbudets genomfö- rande utan kan grunda bidragsberäk- ningen på de avgöranden, som träffats i samband med den civilrättsliga pröv- ningen av förbudsfrågan. Bestämmelserna i förevarande paragraf om bidragets storlek ha därför kunnat erhålla den formen, att bidragsberäkningen skall
grundas å den vid förrättning eller dom— fastställda kostnaden för förbudets ge- nomförande. Hänsyn torde härvid även böra tagas till kostnaderna för den er- forderliga förrättningen enligt lagen om enskilda vägar. Uttrycklig bestämmelse härom har influtit i förslaget.
3 &.
Ändring-arna i förevarande paragraf bestå däri, att i paragrafen införts ett nytt tredje moment, upptagande före- skrifter rörande ansökan om grindför- budsbidrag, samt att nuvarande 3 mom., vilket behandlar beslutsförfarandet i ärenden om statsbidrag till väg inom om- råde, för vilket stadsplan fastställts, i anledning därav erhållit beteckningen 4 mom.
Jämlikt 44 5 första stycket och 45 % andra stycket lagen om enskilda vägar skall ersättning, som vid meddelande av grindförbud tillerkännes den, vilken lider intrång av förbudet, gäldas inom ett år efter det frågan om ersättnings- skyldigheten avgjordes, vid äventyr att förbudet eljest anses förfallet. Pröv- ningen av statsbidragsfrågan bör givetvis såvitt möjligt verkställas före utgången av denna frist; eljest nödgas ju väghål- larna antingen förskjuta ersättnings- beloppet i avbid-an på beslut i stats- bidragsfrågan eller ock påkalla ny förrättning enligt lagen om enskilda vägar. Om väghållarna gäldat ersättningen och någon risk följaktligen ej föreligger för att förbudet skall förfalla, synes det likväl skäligen kunna begäras av dem, därest de ämna påkalla statsbidrag. att de göra ansökan härom inom en kortare tid. Underlåtenhet härutinnan kan anses utvisa, att bidrag icke är behövligt. I förslaget har med hänsyn härtill intagits en bestämmelse om att ansökan om grindförbudsbidrag skall
göras inom sex månader sedan förbuds- 'frågan avgjorts genom lagakraftägande förrättning eller dom.
I detta sammanhang kan anmärkas, att nyssnämnda bestämmelser i lagen om enskilda vägar göra det möjligt för väg- hållarna, om statsbidrag icke beviljas, att avstå från grindförbudet utan andra ekonom-iska konsekvenser än skyldighet att gälda förrättningskostnaden.
De i förevarande paragraf givna be- stämmelserna om ansök-ans innehåll och om de handlingar, som skola fogas vid densamma, äro avfattade i anslutning till motsvarande regler beträffande un- derhållsbidrag och innehålla därutöver blott att vid ansökningen skola fogas alla handlingar, som röra den enligt lagen om enskilda vägar verkställda prövningen av förbudsfrågan.
13a å.
I denna nytillkomna paragraf avhand- las främst de förpliktelser för väghål- larna, vilka böra följa med mottagandet av grindförbudsbidrag.
Den i första stycket intagna bestäm- melsen om att väghållarna skola för-
binda sig att medverka till att meddelat grindförbud behörigen iakttages moti- veras därav, att ett enligt lagen om enskilda vägar meddelat grindförbud äger giltighet blott såvitt angår förhål- landet mellan ägarna eller innehavarna av de fastigheter, som äga begagna vä- gen, och ägarna eller innehavarna av de fastigheter, å vilka förbudet lagts. För- budet kan således ej göras gällande av någon utomstående, och en överträdelse av detsamma kan icke föranleda någon exekutiv åtgärd för dess upprätthållande med mindre åtgärden begäres av någon, som är rättsägare i nyss angiven mening. Grindförbudsbidrag måste därför för- bindas med skyldighet för väghållarna att själva iakttaga förbudet samt att tillse, att det ej överträdes av andra.
De nämnda bestämmelserna om väg- hållarnas skyldigheter kompletteras av föreskrifter i andra och tredje styckena om att bidrag får utbetalas först sedan kontrakt, upptagande nämnda skyldig- heter, slutits, och utdömda grindar eller led borttagits, samt om påföljderna för väghållarna, därest dessa bryta mot kontraktet.
Särskilt yttrande av herrar G. H. Andersson och Tjällgren
Utredningens förslag angående medde- lande av förbud att inom visst avstånd från enskild väg utan länsstyrelsens till- stånd uppföra byggnad eller vidtaga annan för trafiksäkerheten menlig anord- ning ha vi icke kunnat biträda. Något egentligt behov av dylika ingripanden synes icke förefinnas. I varje fall ha ej några önskemål i sådant syfte framkom- mit i de yttranden rörande önskvärda
ändringar i enskilda väglagen , som in- kommit från länsstyrelserna. Inom tät- orter sker reglering av bebyggelsen ge- nom byggnadsplan eller stadsplan, och där utomplansbestämmelser gälla inne— fatta dessa bland annat föreskrift om minsta avstånd mellan byggnad och väg. Utanför bebyggelseområdena anse vi —— i motsats till' vad utredningen har anfört —- att motiven för införande av regle-
rande bestämmelser av ifrågavarande slag äro ytterst ringa. Utredningen förutsätter att de före- slagna bestämmelserna om förbud för trafikfarliga anordningar vid enskild väg bliva av betydelse endast för vägar, som förmedla en mera allmän trafik. Beträf— fande dyl-ika fal'l torde dock kunna sägas, att vägen är av sådan vikt för den all-
männa samfärdseln, att den bör för- vandlas till allmän, varvid allmänna väg- lagens bestämmelser om avstånd mellan byggnad och väg bliva gällande. Över- förande till den statliga Vägförvaltningen av väghållningen är härvid en mera ändamålsenlig åtgärd än den vidlyftiga procedur som utredningen föreslår.
