SOU 1960:23

Besparingar inom försvaret

4. Besparingsutredningens överväganden och förslag

5.

Avkortning av tj änstgöringstiden . Beräknade besparingar .

KAP. 3.'TYGFÖRVALTNINGSTJÄNSTEN . A. Nuvarande organisation och arbetsuppgifter .

1. 2. 3.

5. 6. 7.

Inledning . . .

Organisationen i stora drag Förvaltningarnas arbetsområde.

a) Materielanskaffning b)Huvudförvaltningsprincipen . .

c) Inköpsavdelningarnas medverkan' 1 anskaffningen. d) Försvarets standardiseringsverksamhet.

e) Leveranskontrollen .

. Försvarets förvaltningsdirektion .

a) Organisation. b) Arbetsuppgifter . c) Samarbetsdelegationer Personalutvecklingen inom förvaltningarna Avlöningskostnader . Inköpens fördelning på leverantörer. . . . . . . .

B. Besparingsutredningens synpunkter och förslag . 1. Allmänna synpunkter .

(IGUR-50010

. Anskaffningsbegreppet . . . .

. Huvudförvaltningsprincipens praktiska tillämpning . . Standardisering

. Inköpsavdelningarna . .

. Koncentration på leverantörssidan .

. Personalorganisationen .

8.

Förvaltningsorganisationens utformning .

KAP. 4. INTENDENTURFÖRVALTNINGSTJÄNSTEN A. Organisation

1. 2. 3.

De centrala förvaltningarna . De regionala förvaltningarna. Lokalförvaltningarna .

B. Förrådsverksamheten .

1.

Förrådshållningen a) Centrala förråd b) Regionala förråd . c) Lokala förråd .

. Redovisningen.

a) Uppbördsmannaansvaret . . b) Värderegleringsförfarandet inom redovisningssystemet c) Förrådsredovisning och -k0ntroll.

39 40 40 41

43 43 43 44

45 45 47 49 52 54

55 55 56 57

57 59 59 65 65 66 68 69 69 71 72 74

80 80 80 92 94 94

94 94

. 103 . 103

. 104 . 104 . 108 . 111

KAP. 5. SAMORDNING AV FÖRSVARETS DRIFT- OCH KAPITAL— BUDGET A. Inledning . . . 1. Sambandet mellan kapitalbudget och driftbudget. 2. Kapitalbudgetens utveckling. . . . . 3.1958 års försvarsbeslut och den följande utvecklingen. B. Finansiering av investeringsutgifterna å kapitalbudgeten.

1. Försvarets fastighetsfond . a) Avskrivningar på befästningar. . b) Avskrivningar på kaserner och förråd m.m. c) Markförvärv.

2. Fastighetsfondens inkomster och utgifter . . . 3. Nuvarande sätt för finansiering av försvarets investeringar 4. Besparingsutredningens överväganden och förslag

KAP. 6. SAMMANFATTNING .

A. Utbildningstidens längd och fördelning B. Tygförvaltningen . C. Intendenturförvaltningen

D. Drift- och kapitalbudgeten.

. 122

. 122 . 122 . 122 . 123 . 124

. 124 . 124 . 125 . 125

. 125 . 126 . 127

. 129 . 129 . 132 . 135 . 137

Bilaga

Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga

Bilaga

Bilaga Bilaga Bilaga 10. Bilaga 11. Bilaga 12. Bilaga 13.

Bilaga 14. Bilaga 15. Bilaga 16.

Bilaga 17. Bilaga 18.

Bilaga 19.

morecore

8. 9.

Bilagor

. Jämförelse mellan nuvarande utbildningssystem inom armén samt

system med inryckning till första tjänstgöring två gånger per år, dels vid regemente (motsvarande), dels för armén i dess helhet, företagen

av majoren O. Ljung och kaptenen R. Lugn. . . 139 . Beskrivning av armétygförvaltningens organisation. . 157 Beskrivning av marinförvaltningens organisation. . 162 . Beskrivning av flygförvaltningens organisation . . 168 . Normaliebyrån vid armétygförvaltningen . . . . . . . . . 172 . Beskrivning av organisation och arbetsrutiner vid marinförvalt- ningens elektrobyrå . . . . . . . . . . 174 Beskrivning av organisation och arbetSIutiner vid vissa avdelningar och byråer vid flygförvaltningen. . . . . . . . . . . 176 Beskrivning av rutinen för inköpsärenden vid armétygförv altningen 187 Inköpsrutin vid marinförvaltningen . 191 Inköpsrutin vid flygförvaltningen . . . . 192 Instruktion för försvarets klassifikationscentral . 193 Försvarets forskningsanstalt (FOA) . . . . . 194 Utlåtande av utredningens expert, professor T. Laurent, rörande orga— nisation av försvarets teletekniska verksamhet. . . . . . 196 Allmän översikt över intendenturförvaltningstjänstens verksamhets- område och organisation . . . . . . . . . . . . . . . 203 Redogörelse för förrådshållning och redovisningsrutin i fråga om in— tendenturmateriel vid arméförband . . . . . . . . . . 231 Beskrivning av förrådshållningen av livsmedel samt proviant- och portionsmedelsredovisningen vid arméns förband . 237 Proviant— och portionsmedelsredovisningen inom marinen . . 241 Beskrivning av beställnings- och redovisningsrutin vid ett lokalt ma— terialförråd inom marinen. . . . . . . . . . . . . . 243 Exempel på en av de elva sidorna i en »stomme till inventeringsproto- koll» använd på ett arméförband vid inventering av förnödenheter— na på sjukhuset med anledning av byte av översköterska . . 245

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. F örsvarsdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 oktober 1959 tillkallade Herr Statsrådet den 26 november 1959 överdirektören H. V. B. Älmeby, kassören G. E. Eriksson och bankdirektören B. G. 0. Engfors såsom sak— kunniga för att verkställa utredning rörande besparingsmöjligheter inom försvaret samt avgiva av utredningen betingade förslag. Samtidigt utsågs civilekonomen B. Christell att såsom expert biträda de sakkunniga. Genom särskilt beslut den 22 januari 1960 tillkallade Herr Statsrådet därutöver professorn T. Laurent och direktören K. A. 0. Lundberg att som experter stå till utredningens förfogande. Som sekreterare förordnades den 26 no- vember 1959 förste byråsekreteraren i försvarets förvaltningsdirektion C. B. 1. Uhnbom och såsom biträdande sekreterare den 11 mars 1960 byrå— sekreteraren i försvarets civilförvaltning H. B. Garke.

De sakkunniga har antagit benämningen 1959 års besparingsutredning för försvaret.

Efter remiss har besparingsutredningen den 3 februari 1960 avgivit ut— låtande över en inom försvarsdepartementet i januari 1960 upprättad pro- memoria angående anpassning av musikorganisationen till beslutade änd- ringar i försvarets organisation.

I de för besparingsutredningen utfärdade direktiven har framhållits an- gelägenheten av att utredningsarbetet bedrives med skyndsamhet samt av att —— om så befinnes lämpligt —- undersökningarna redovisas successivt. Början av juni månad 1960 har angivits såsom lämplig tidpunkt för redovis- ningen av utredningens dittills gjorda överväganden. Angelägenheten av ett snabbt utredningsförfarande från besparingsutredningens sida har ävenledes kommit till uttryck i de direktiv som den 22 april 1960 utfärdats för den samma dag tillsatta parlamentariska utredningen för granskning av för- svarets fortsatta kostnadsram m. m. Denna, vars arbete skall bedrivas med största skyndsamhet, har nämligen förutsatts skola kunna till övervägande upptaga de förslag eller påpekanden, som besparingsutredningen fram till angivna tidpunkt gör.

Besparingsutredningen får i anslutning härtill uttala att den tid, cirka ett halvt år, som hittills stått till utredningens förfogande tvingat fram en stark koncentration av utredningens arbete. Huvuddelen därav har således ägnats vissa huvudområden inom värnpliktsutbildningen och förvaltningsverksam- heten. Resultatet av de bedrivna undersökningarna har sammanfattats i ett delbetänkande.

Bland de undersökningar som utredningen påbörjat men ännu ej slutfört må nämnas frågan om samordning av vissa av försvarets skolor och utbild- ningsanstalter samt frågan om redovisning och central överblick av förråd och lager av tygmateriel. Under den närmaste tiden avser utredningen dessutom att fortsätta påbörjade undersökningar beträffande beläggnings- frekvensen inom arméns utbildningsanstalter.

Med överlämnande av föreliggande betänkande får besparingsutredningen vördsamt anmäla att den — så snart sig göra låter —— avser att inkomma med de ytterligare förslag till besparingar, som de fortsatta undersökning- arna kan föranleda till.

Stockholm den 2 juli 1960

H. Älmeby Göte Engfors G. Eriksson

/ Bengt Uhnbom

KAP_ITEL 1

Inledning

A. Direktiven

Efter gemensam beredning med stats- rådets övriga ledamöter gav chefen för försvarsdepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet den 29 oktober 1959, följande direktiv för utredningen.

»Den överenskommelse rörande driftut- gifterna för det militära försvaret som vä- ren 1958 träffades mellan de demokratiska partierna förutsätter att försvarets drift— budget, som för 1958/59 bestämts till 2 700 miljoner kronor, skall tillåtas öka med 2,5 procent årligen. Därutöver skall från och med budgetåret 1959/60 komma till stånd kompensation för löne- och prissteg- ringar. Vissa regler för denna kompensa— tion har fastlagts genom riksdagens beslut med anledning av propositionen 19591119. I anslutning till försvarsbeslutet har också en översyn av försvarets högsta ledning påbörjats.

1958 års beslut ger statsmakterna förut- sättningar att överblicka storleken av de aktuella försvarskostnaderna under de när- maste åren. Samtidigt har det förutsatts, att beslutet skall medverka till en effek- tivare hushållning med de medel som an- slås för försvarsändamål genom att möj- liggöra en fastare planering av materiel— anskaffning och organisation. Flerårsplaner för viktigare materielanskaffningar har utarbetats i anslutning härtill. Det bör också nämnas, att flera av 1958 års beslut föranledda fredsorganisatoriska föränd- ringar —— indragning eller sammanslagning av förband —- beslutats av statsmakterna samt att ytterligare sådana förändringar är föremål för statsmakternas prövning. Jämsides med det arbete som sålunda bedrives för att anpassa krigsmaktens verksamhet till de år 1958 beslutade rikt- linjerna pågår ett intensivt rationalise- ringsarbete såväl genom härför speciellt inrättade permanenta organ som genom

för ändamålet tillkallade sakkunniga. Här må följande nämnas. De centrala försvars— förvaltningarna har översetts av 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga. Förslag som grundats på resultaten av de sakkun— nigas arbete har under de senaste tre åren underställts riksdagen. Ytterligare förslag från de sakkunniga är under beredning. Personalkårerna inom arméns tygförvalt— ningstjänst samt veterinärtjänsten inom försvaret omorganiserades år 1958 respek- tive 1959 på grundval av förslag av 1954 års personalkårutredning. Ett av samma utredning framlagt förslag rörande per- sonal i teknisk tjänst vid flygvapnet är för närvarande föremål för beredning inom försvarsdepartementet. Frågan om örlogs- varvens organisation prövas inom departe— mentet på grundval av förslag av 1953 års örlogsvarvsutredning och Karlskronavarvs— utredningen. Remissbehandlingen av ett av 1954 års befälsutredning framlagt betän— kande rörande arméns befäl beräknas vara avslutad under hösten och jag räknar med att ett på betänkandet grundat förslag bör kunna underställas 1960 års riksdag. Av rationaliseringsåtgärder som genomförcs i myndighets regi förtjänar omläggningen av arméns tygreparationstjänst särskild uppmärksamhet.

Då frågan om den civila kontrollen över försvarets ekonomiska förvaltning i olika sammanhang uppmärksammats (jfr bl. a. motionerna l:B72 och llzB93 till 1958 års riksdag), har jag låtit en inom försvars- departementet för uppgiften tillkallad sak- kunnig göra en inventering av den civila medverkan inom försvaret. Resultaten, som redovisats i en promemoria den 1 ok- tober 1959, avser jag att framdeles anmäla i lämpligt sammanhang. Självfallet kom- mer därvid också behovet av konkreta åt- gärder att prövas.

Det kan slutligen nämnas, att i den in- ventering av besparingsmöjligheter inom statsverksamheten som gjorts av 1958 års

besparingsutredning upptagits ett antal förslag som rör utgifterna under fjärde huvudtiteln. Dessa förslag är —— liksom ut- redningens övriga förslag _ för närvaran— de föremål för överväganden inom Kungl. Maj:ts kansli.

Med det anförda har jag velat visa, att ett fortlöpande arbete för närvarande på- går avseende dels genomförandet av 1958 års beslut rörande försvarets utformning på längre sikt dels rationaliserings- och besparingsåtgärder som aktualiseras genom förslag från myndigheter eller särskilda sakkunniga. Även i det årliga budgetarbe- tet inriktas självfallet krafterna på att till- se, att resurserna tillvaratages på effek— tivast möjliga sätt och koncentreras på de angelägnaste uppgifterna. Trots att, i en— lighet med försvarsbeslutet, en fixerad kostnadsram gäller för driftbudgeten sker detaljgranskning av de olika anslagskra- ven. I denna ordning tillvaratages också interna uppslag. Som exempel kan anfö- ras, att arméchefen nyligen anmodats att närmare undersöka bl. a. möjligheterna att draga in Livgardesskvadronen.

Nya överläggningar mellan de demokra- tiska partierna rörande försvarsutgifterna kommer att tagas upp under nästa år. ln- för dessa överläggningar kan en av utom- stående sakkunniga verkställd inventering av eventuella besparingsmöjligheter på för— svarsutgifterna vara av stort värde.

Den särskilda besparingsutredningen för försvaret bör i enlighet med det sagda granska de olika utgiftsposterna i budgeten i första hand i syfte att finna möjligheter till konkreta besparingar. Den bör vidare ange om några utgiftsändamål enligt dess mening ter sig mindre angelägna. I den mån utredningen i samband med denna prövning kommer fram till förslag att an- slag skall utgå eller upptagas till lägre be- lopp bör följderna av förslagens genomfö— rande belysas. Utredningen bör vara oför- hindrad att pröva frågor rörande fredsut- bildningen, t. ex. dess organisation liksom utbildningsanstalternas omfattning. Rikt- punkten bör här vara densamma som an— givits i 1958 års försvarsbeslut — att _fredsorganisationen icke skall vara större än som oundgängligen erfordras med hän— syn till krigsorganisationen. Utredningen kan även överväga i vad mån rationalise- ringar främst i fråga om utbildning och _materielhantering kan åstadkommas, även _om vissa investeringar skulle erfordras härför. Slutligen kan frågor om planerings—

verksamhetens organisation och resurser vara förtjänt av uppmärksamhet. Av den tidigare redogörelsen torde ha framgått vilken betydelse denna verksamhet har för en rationell och effektiv hushållning.

Då utredningsarbetet skall tjäna som underlag för kommande överläggningar rö— rande försvarskostnadernas storlek, inne- bär detta samtidigt en begränsning av ut— redningens arbete. Detta skall således inte avse ett allmänt bedömande av avvägning- en mellan försvarsu'tgifter och andra of- fentliga utgifter. Utredningen har i övrigt att utgå från den av statsmakterna beslu- tade målsättningen för försvaret, vilken främst kommer till uttryck i fråga om krigsorganisationens omfattning och i pla- nerna på anskaffning av krigsmateriel.

Jag vill betona att tillsättandet av ut- redningen inte får innebära, att den pågå- ende anpassningen till en ny försvarsorga- nisation och tillvaratagandet av framlagda rationaliseringsförslag fördröjas. Vid ut— redningsarbetet bör det pågående rationa- liserings- och utredningsarbetet beaktas. Den omständigheten, att rationaliserings- utredning pågår beträffande visst verksam- hetsområde, bör emellertid inte hindra be— sparingsutredningen från att till bedöman- de upptaga verksamhetens angelägenhet.

Utredningsarbetet bör bedrivas med skyndsamhet. Därest utredningen finner det lämpligt bör den redovisa sina under- sökningar successivt. Med det av mig an- givna syftet är emellertid den tidsmässiga uppläggningen av utredningsarbetet till viss del given. Således bör utredningen i början av juni månad 1960 redovisa resultaten av dittills gjorda bedömanden av föreliggande besparingsmöjligheter.»

B. Utredningsarbetets bedrivande

Som framgår av direktiven skulle be- sparingsutredningen bedriva sitt arbete så att vissa undersökningar redan i bör- jan av juni månad 1960 kunde redovi- sas i form av dittills gjorda bedöman- den av föreliggande besparingsmöjlig- heter.

Som allmän förutsättning för arbetet har gällt att utredningen Skulle utgå från. den av statsmakterna beslutade målsättningen för försvaret. Samtidigt

har angivits att riktpunkten bör vara densamma som anges i 1958 års för- svarsbeslut, nämligen att fredsorganisa- tionen icke skall vara större än som oundgängligen erfordras med hänsyn till krigsorganisationen.

De olika delposterna i försvarsbud— geten är mer eller mindre hårt bundna, antingen genom fastställda materiel- planer eller genom den allmänna ram som 1958 års försvarsöverenskommelse givit. Sålunda är utgifterna för materiel och investeringar nästan hundrapro- centigt av den karaktären att de icke kan komma i fråga för kostnadsminsk- ningar. Ifrågavarande utgifter, som budgetåret 1960/61 uppgår till ca 1 600 milj. kronor, svarar nu för ca hälften av de sammanlagda drifts- och investe— ringsutgifterna. Endast den mindre de- len av dessa kostnader, som samman- hänger med materielhantering och ad- ministration, ligger därför inom det område som utredningen har att ge- nomgå.

När det gäller de materielförvaltande och materielanskaffande ämbetsverken såsom armétygförvaltningen, marinför- valtningen och flygförvaltningen jämte övriga ämbetsverk inom försvaret be- gränsas förutsättningarna emellertid icke på samma sätt. Utgifterna i form av avlöningar och omkostnader för de centrala förvaltningsmyndigheterna uppgår till ca 100 milj. kronor, varav lönerna uppgår till ca 90 milj. kronor.

Av resterande närmare 1400 milj. kronor utgöres 580 milj. kronor av di- rekta avlöningar till fast anställd per- sonal. Avlöningar och familjebidrag till de värnpliktiga uppgår till ca 106 milj. kronor. Mathållningen drar en kostnad av ca 70 milj. kronor. För hyror och arrenden, diverse omkostnader, bränsle, övningar, underhåll av materiel m. m. belöper sig utgifterna till ca 500 milj. kronor. Här berörda kostnadsposter _—

sammanslagna ca 1 260 milj. kronor —— är i stor utsträckning betingade av de värnpliktigas utbildning samt de krigs- förbandsvisa övningarna, d. v. s. öv- ningskostnader i vidsträckt bemärkelse.

I fråga om de övningsbetingade kost- naderna föreligger möjligheter för en sänkning av kostnaderna endast i den mån antalet tjänstgöringsdagar och de därav beroende kostnadsposterna kan sänkas utan att den allmänna målsätt— ningen för försvaret ändras.

Procentuellt stora besparingar på de totala försvarsutgifterna kan vid en oförändrad målsättning icke åstadkom— mas. Även en så relativt måttlig procen- tuell besparing som fem procent -— in- nebärande en utgiftsminskning med ca 150 milj. kronor —— torde bli svår att genomföra. Med den starka bindning som finnes beträffande huvuddelen av försvarsutgifterna är nämligen prak- tiskt taget två tredjedelar eller mer av de sammanlagda utgifterna icke åtkom- liga för en omedelbar besparingsaktion. Detta hindrar emellertid icke att bety- dande belopp ur besparingssynpunkt kan diskuteras som nödvändiga till sin storlek.

1958 års försvarsbeslut förutsatte att kompensation för pris- och lönesteg— ringar årligen skulle ges. Därutöver in— nebar beslutet att försvarskostnaderna skulle tillåtas stiga årligen med ett be— lopp motsvarande 2,5 % för teknisk ut— veckling. Genom att det årliga tillägget för teknisk utveckling beräknas på hela anslagssumman kommer det i förhållan- de till materielen _— som svarar för om- kring halva anslagssumman _ att ut- göra ca 5 %. Då samtidigt full kompen— sation ges för pris— och lönestegringar, erhåller försvaret därutöver indirekt en ökning av sina anslag motsvarande den stegring av reallönerna som försvarets personal erhåller och som kommer till stånd genom den allmänna produktivi-

tetsstegringen. Det får nämligen förut- sättas att den vid försvaret anställda personalen erhåller motsvarande real- lönestegring som övriga löntagare.

Besparingsutredningen, som enligt sina direktiv har till uppgift att pröva storleken av olika budgetkostnader, har icke ansett sig böra uppta frågan om nämnda tillägg till prövning. Utredning- en utgår från att denna fråga upptas till övervägande inom 1960 års utred- ning rörande försvarskostnadernas om- fattning m. m.

Med den allmänna ram för utred- ningsarbetet som angivits enligt ovan- stående, har i den första etappen av arbetet sökandet efter besparingsmöj- ligheter inriktat sig på två huvudområ- den, nämligen värnpliktsutbildningen och förvaltningsverksamheten i fråga om intendentur- och tygmateriel. Här- jämte har vissa andra undersökningar påbörjats.

Under sitt arbete har utredningen haft underhandsöverläggningar med öv- riga inom hithörande verksamhetsområ- de arbetande utredningar och kommit- téer.

Företrädare för statens organisations- nämnd har givit utredningen oriente- ring rörande nämndens på försvaret in- riktade verksamhet.

Utredningen har begränsat sina un- dersökningar till de delar av försvaret, som hänför sig till krigsmakten. Total- försvarets problem har utredningen så- lunda icke ansett sig böra pröva.

Studiebesök har av utredningen eller av vissa av dess ledamöter och exper- ter avlagts dels vid samtliga centrala militära tyg- och intendenturförvaltan- de myndigheter, dels ock vid:

Svea livgarde Södermanlands regemente Roslagens luftvärnsregemente

Svea ingenjörregemente Uppsala-Västerås försvarsområdesstab

Ett av arméns centrala drivmedels-

förråd Arméns holm Stockholms kustartilleriförsvar Vaxholms kustartilleriregemente Berga örlogsskolor Marinkommando Väst Göteborgs örlogsvarv Göteborgs kustartilleriförsvar Södertörns flygflottilj Försvarets forskningsanstalt Resultatet av utredningens hittillsva- rande arbete har ansetts böra framläg- gas utan omfattande historik eller sam- manställningar av eljest tillgänglig sta- tistik. Till den del dylika uppgifter an- setts erforderliga återfinnes de inom ramen för redogörelsen av de skilda un- dersökningsobjekten och -områdena. Fördelningen av arbetsuppgifterna inom utredningen har varit den att utred- ningens experter huvudsakligen anlitats för undersökningar inom förvaltnings- verksamheten, medan utredningsarbetet i övrigt omhänderhafts av sekretariatet. Experten Laurent har genomgått och verkställt bedömning av den förvalt- ningsmässiga handläggningen och orga- nisationen av teletekniska frågor inom försvaret. Experten Lundberg har före- tagit undersökningar rörande förråds- verksamheten på intendenturområdet och försvarets intendenturorganisation i övrigt. Slutligen har experten Christell verkställt undersökningar rörande för- valtningsverksamhetens organisation vid de centrala tygförvaltningarna. Här- emot svarande avsnitt i den följande redogörelsen har sammanställts av de nämnda experterna med undantag för experten Laurents utlåtande, som inta- gits i särskild bilaga.

intendenturförråd i Stock-

KAPITEL 2

Utbildningstidens längd och fördelning

A. Armén 1. Värnpliktstidens längd

Nu gällande bestämmelser för första tjänstgöring och repetitionsövningar le— der sitt ursprung från de förslag, som framlades dels år 1949 av 1948 års värn- pliktskommitté (SOU 1949:46) och dels är 1951 av 1949 års gruppchefsutred— ning (SOU 1951:57).

1948 års värnpliktskommitté hade en- ligt direktiven i uppdrag att undersöka sättet för utbildningens anordnande och inpassning under året. Detta skulle ske med beaktande bl. a. av jordbrukets och andra näringsgrenars behov av arbets- kraft samt den studerande ungdomens befogade önskemål. I fråga om efterut- bildningen genom repetitionsövningar- na skulle dessas antal och längd över- vägas och möjligheterna att genom sär- skild kursverksamhet eller på annat sätt nå fram till ett smidigare system för re- petitionsövningarnas och efterutbild- ningens fullgörande beaktas.

Kommittén var i sina direktiv bun- den till en sammanlagd utbildningstid av 12 månader för huvuddelen av de värnpliktiga.

1949 års gruppchefsutredning, som fått i uppdrag att ytterligare utreda frå- gan om gruppchefsutbildningens längd, föreslog i sitt 1951 avlämnade betän— kande en förlängning av utbildningsti- den för huvuddelen av de värnpliktiga och en speciell ytterligare förlängning av tiden för de värnpliktiga som utta-

ges till gruppchefsutbildning. Den nu- varande värnpliktslagens bestämmelser beträffande första tjänstgöringen och re- petitionsövningarna går tillbaka till des- sa förslag.

2. Arméns inryckningstider och tjänstgöringsförhållanden Det antal värnpliktiga vid armén, som varje år inrycker till första tjänstgö— ring utgör för närvarande 35 500—— 36 000. Årligen inkallas dessutom om- kring 75000 värnpliktiga till repeti- tionsövningar. De olika tiderna för in- ryckning till första tjänstgöring och ut- ryckning från densamma framgår av uppställningen i tabell 1.

Endast en mindre del av det totala antal värnpliktiga som ingår i respek— tive åldersklass har sin inryckningstid förlagd till hösten. Av värnpliktiga i allmänhet utgör de för 1960 endast ca 1 200 och av de underbefälsuttagna är antalet ca 675. Härjämte är inryck- ningstiden för en viss del av de hand— räckningsvärnpliktiga förlagd till hös- ten.

Repetitionsövningarna vid armén är nu uppdelade på tre omgångar årligen, varav en vinteromgång med ca 15000 man under tiden februari—mars, en våromgång om ca 15000 man under månaderna mars—april samt en höst- omgång, bestående av ca 45000 man och förlagd till tiden 1 september — medio av oktober. I samtliga omgångar ingår värnpliktigt befäl, för vilka tiden

åren 1960—1961

Utbild- . Utbild- Utrydg ningstid, [Pl/211112]?- Jul- ningstid, Antal Inryck- nings- övnings- pliöst ' u e- övnings- (unge- nings- datum uppehåll eller få)” uppehåll färligt) datum (påföl- 61" från- sommar från- jande år) räknade räknade Antal dagar Värnpliktiga i allmänhet Ah .................. 20 600 17/5 18/3 304 14 17 273 Underbefälsuttagna väm- pliktiga (A) ........... 7 300 5/5 19/3 1317 17 17 293 Värnpliktiga, uttagna för underofficersutbildning (K) ................... 2 600 1/6 26/8 450 15 17 418 Handräckningsvärnpliktiga 3 310 17/5 16/6 394 14 17 363 Specialister, fallskärms- jägare m. fl ............ 890 1/6 växlande 15/3 Befälselever m. fl ......... 800 5/5 19/3 1317 17 17 293 Summa 35 500 1 Vanligtvis brukar tiden vara 324 respektive 14 dagar.

för varje repetitionsövning är 40 dagar. För övriga värnpliktiga omfattar varje repetitionsövning en tid av 30 dagar. Den längre tiden för värnpliktigt befäl användes för en befälsövning, vilken är inlagd 10 dagar före inryckningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga.

Våromgången av repetitionsövningar- na är inplacerad i det »truppfria uppe- håll», som med nuvarande organisa- tion uppkommer under mars—maj må- nader, mellan utryckningstiden för den avgående och inryckningstiden för den nya åldersklassen. Vinteromgången och höstomgängen inkallas under den tid soldatutbildning pågår med årets värn- pliktiga. Tiden för höstomgången bru- kar dock anpassas så, att huvuddelen av de värnpliktiga i inneliggande ål— dersklass åtnjuter övningsuppehåll un- der denna tid med 14 dagar.

Varje värnpliktig är skyldig att un- der sin värnpliktstid, d. v. s. tiden fram t. o. ni. det år han fyller 47 år, fullgöra tre repetitionsövningar om 30 dagar

vardera. Härtill kommer den tidigare omtalade förlängningen för värnpliktigt befäl med 10 dagar per repetitionsöv- ning. För värnpliktig med underoffi- cers- och officersutbildning har 1960 års riksdag dessutom beslutat om ytterliga— re repetitionsövningsskyldighet i form av två obligatoriska, särskilda befäls- övningar om vardera 15 dagar. Handräckningsvärnpliktig inom ar- mén fullgör i regel sin repetitionsöv- ningstid i direkt anslutning till första tjänstgöringen. En mindre del av dem inkallas dock till repetitionsövningar på samma sätt som övriga värnpliktiga.

3. Utbildningsanstalternas beläggning

Utbildningens nuvarande organisation och tidsmässiga förläggning innebär sto- ra ojämnheter under vissa delar av året. Sålunda uppstår en viss dubbelbelägg- ning under sommaren, beroende på att tjänstgöringstiden för vissa värnplik- tiga i första tjänstgöring är längre än

ett år. Detta gäller exempelvis för un- derofficersuttagna och handräcknings- värnpliktiga, som fullgör hela sin tjänstgöringsskyldighet i en följd.

En större lucka i utbildningsanstal- ternas beläggning uppkommer under tiden från mitten av mars till mitten av maj. Då ligger en så liten del värnplik- tiga inne, att man kan tala om ett trupp— fritt uppehåll. Detta kompenseras i be- läggningshänseende endast till en mind— re del av repetitionsövningar. Nämnda lucka beror på den tidsmässiga inpla- ceringen av första tjänstgöringen för huvuddelen av arméns värnpliktiga. Dessa utgöres av värnpliktiga i allmän- het samt till underbefälsutbildning ut- tagna och motsvarar mellan 80 och 85 % av den till armén årligen inryc- kande kontingenten av vapenföra värn- pliktiga.

Samtidigt som man har det truppfria uppehållet under tiden mitten av mars till mitten av maj, får man en mycket stark belastning på befäl och utbild- ningsanordningar under september t.o.m. mitten av oktober, då den stör- sta repetitionsövningsomgången är in- kallad.

De förläggningsförhållanden, som fö- religger med nuvarande inplacering av utbildningstiderna, framgår av diagram 1. I denna uppställning visas belast- ningen under olika tider av året för ar- méns värnpliktskontingent i dess helhet.

4. Bakgrunden till nuvarande system

Bakom de bestämmelser, som reglerar formerna för den första tjänstgöringen och repetitionsövningarna vid armén, ligger överväganden, grundade på olika hänsynstaganden av militär, utbild- ningsmässig, social och ekonomisk na— tur. 1948 års värnpliktskommitté skulle sålunda bl. a., som tidigare nämnts, be- akta jordbrukets och andra näringsgre-

nars behov av arbetskraft. Samtidigt skulle man ägna särskild uppmärksam— het åt kuppberedskapen vid övervägan- dena om värnpliktsutbildningens an- ordnande.

Det viktigaste spörsmålet för värn- pliktskommittén var frågan om repeti- tions- och efterutbildningsövningarnas längd samt deras lämpligaste anord— nande med hänsyn till ändamålet med desamma och förutsättningarna för att ordna repetitionsövningar krigsför- bandsvis. Det senare innebär att en värnpliktig övas i sin avsedda befatt- ning på det förband där han är krigs— placerad. Detta system innebär att krigs- förbanden vart sjätte år inkallas till dy- lik repetitionsövning, varvid soldaterna dels samtrimmas i förbanden, dels er- håller erforderlig repetition av tidigare inlärda färdigheter, dels får övas på nya vapen och successivt ny stridstek- nik och dels erhåller eventuellt erfor— derlig omskolning.

5. Ändrade förutsättningar

Sedan den nuvarande utbildningstiden och principerna för dess förläggning faställdes år 1952, har icke några änd- ringar av betydelse vidtagits, bortsett från den tidigare nämnda av 1960 års riksdag beslutade ytterligare skyldighe- ten för värnpliktiga officerare och nu- derofficerare att delta i särskilda repe- titionsövningar. Betydelsefulla föränd- ringar i läget har emellertid inträffat, som gör det motiverat att från nya ut- gångspunkter ompröva de nu gällande riktlinjerna för utbildningstiderna och dessas förläggning. Utredningen vill i det följande påpeka vissa faktorer som i första hand gäller armén.

&) Kuppberedskapen

I fråga om kuppberedskapen anförde 1948 års värnpliktskommitté att värn-

Diagram 1. Nuvarande årsbeläggning av värnpliktiga vid arméns samtliga utbildningsanstalter

Antal värnpliktiga: bo ooo 70 000 60 000 50 000 40 000 50 000

20 000

10 000

JAN FEM ”ÅRS APRIL MAJ JUNI .IULI AUG JEPI' OKT ”PV Dt:

Övn z'ngsuppeh a' I I 14 dagar

Åldersklass av befälselever och Repetitionsövning: vinteromgång

_ värnpliktiga uttagna för under- officers- och specialtjänstutbild- ning

Repetitionsövning: våromgång

Repetitionsövning: höstomgång

ätllå

Åldersklass utom befälselever och

D värnpliktiga uttagna för under- officers- och specialtiänstutbild- ning

pliktig, som undergår första tjänstgö- ring, icke kan lämna något bidrag till kuppberedskapens tillgodoseende, förr- än efter sex månaders utbildning. När detta konstaterades ansåg man emeller— tid, att man genom lämplig inpassning av efterföljande utbildning under kalen— deråret i viss män skulle kunna till- godose kuppberedskapen, men att man i övrigt för framtiden liksom förut fick lita till särskilda inkallelser i form av beredskapsövningar eller liknande.

Krigshandlingar anses i dagens läge komma att utspelas på ett helt annat sätt än för bara några år sedan. Man måste mer än tidigare räkna med det 5. k. ytkriget, som förutsättes bli känne- tecknat av större rörlighet, snabbhet och överraskande anfall. På detta sätt kan en angripare idag med större snabb- het och kraft igångsätta en invasion. Anfallet kan också samtidigt sättas in på stor bredd över kuster, gränser och genom luften mot vitt skilda platser i landet. Härtill kommer att kuppanfall med smärre och slagkraftiga luftland- satta styrkor kan komma mycket över- raskande.

Den förändring som inträtt i läget se- dan början av 1950-talet, då de nuva- rande grundprinciperna för inryck- ningarnas och tjänstgöringens rytm för arméns värnpliktiga utformades, har i väsentlig mån ändrat förutsättningarna och kraven på kuppberedskap. Att i ett inledande skede kunna avvärja ett anfall, exempelvis från en luftlandsatt styrka, torde ha en helt annan bety- delse än tidigare. Sålunda kan möjlig- heterna för en mobilisering i hög grad bli beroende av en sådan omedelbar kuppberedskap, och effektiva insatser i det inledande skedet kan därmed ock- så bli avgörande för den försvarsinsats som skall komma till stånd efter mobi- lisering.

2—005460

Vid bestämmande av intervallerna mel- lan repetitionsövningarna räknade man i början av 1950-talet med att ut- flyttning, anstånd och andra bortfalls- orsaker inte skulle med mer än ca en tredjedel reducera den ursprungliga sammansättningen i krigsförbanden från den ena perioden till den andra. De er- farenheter som efter hand gjorts, visar emellertid att bortfallet blivit väsent— ligt större och att det i vissa områden, där utflyttningen blivit särskilt marke- rad, är omkring dubbelt så stort som tidigare beräknades. Detta medför, i den mån överflyttning till annat krigs— förband ej sker, ökade svårigheter vid inkallelser och en förlängning av tiden för inställelse vid mobilisering. En- ligt vad utredningen informerats om uppmärksammar man dessa förhållan- den inom arméledningen.

c) Jordbrukets behov av arbetskraft Enligt de direktiv som gällde för 1948 års värnpliktskommitté skulle jordbru- kets och andra näringsgrenars behov av arbetskraft beaktas vid utbildning- ens anordnande och inpassning under året. Därvid synes tiderna för in- och utryckning samt frågan om övnings- uppehåll i första hand ha övervägts med utgångspunkt från jordbrukets in- tressen.

Förhållandena i fråga om jordbruket har under den senaste 10-årsperioden undergått väsentliga förändringar ge- nom den minskning i antalet syssel- satta, som skett på grund av jordbru- kets rationalisering. Antalet män inom jordbruksbefolkningen i åldern 20 till 60 år sjönk sålunda mellan 1940 och 1960 från 570 000 till 323 000 eller med 44 %. Fortsatt rationalisering och strukturförändring väntas medföra en ytterligare stark utflyttning från lands-

bygden under den närmaste tioårs- perioden. Vid 1970-talets ingång beräk- nas sålunda den nämnda åldersgruppen av män inom jordbruksbefolkningen ha nedgått till 223000 och skulle därmed ligga ca 40 % lägre än 1960, mer än 50 % lägre än 1950 och icke mindre än ca 60 % under 1940 års siffror.

Med den förändring som skett och sker kan vid överväganden om föränd- ringar i utbildningstidens tidsmässiga förläggning jordbrukets behov av ar- betskraft således icke anses ha samma betydelse som tidigare och bör i varje fall inte bli avgörande vid bestämman- det av övningstidens förläggning samt in- och utryckningstider för de värn- pliktiga. Dessa tider bör i första hand bestämmas efter militära krav, varvid möjligheterna till omedelbar kuppbe- redskap torde vara av särskild vikt.

6. Olägenheter med nuvarande system

Det framgår av det föregående, att för- hållandena väsentligt ändrats sedan de nuvarande reglerna för förläggning av utbildningstiden fastställdes. Vissa av de förutsättningar, som bildade ut- gångspunkt för nuvarande organisa- tion, är icke längre aktuella och vissa andra har förändrats så, att behov av omprövning nu föreligger. De olägen- heter, som är förknippade med nuva- rande system för inplacering av tiderna under året för första tjänstgöringen och repetitionsövningarna vid armén, kan sammanfattas i följande punkter.

1) Genom att vissa värnpliktiga, un- derofficersuttagna och handräcknings- värnpliktiga, fullgör rekryttjänst och vidareutbildning under en tidsperiod av tillsammans mer än ett år, åstad- kommes dubbelbeläggning i kasernerna i viss omfattning under månaderna juni—augusti respektive maj—juni. Det- ta leder till ett merbehov av kasern—

eller annan förläggningskapacitet, som med 2—3 000 platser överstiger maximi- behovet för hela åldersklassen under övriga tider av året.

2) Omvänt föreligger under det truppfria uppehållet i mars—maj ett överskott av förläggningskapacitet, som endast i begränsad omfattning utfylles av repetitionsövningarnas våromgång.

3) Repetitionsövningarnas vinter- och höstomgångar innebär en mycket stark belastning på det aktiva befälet, utbild- nings- och övningsanordningarna. Så- ledes måste befälet under höstomgång- en räcka till för både den inneliggande åldersklassen och en minst lika stor styrka till repetitionsövning inkallade. Utbildningseffekten sänkes härigenom och olägenheterna motverkas endast i mindre grad av att åldersklassens hu- vuddel åtnjuter ett övningsuppehåll om 14 dagar, som i regel brukar inläggas under tiden för repetitionsövningarnas höstomgång.

4) Kuppförsvarsberedskapen är myc- ket låg under det truppfria uppehållet i mars—maj. Till omedelbart förfogande står — vid sidan av hemvärnet — en- dast av en mindre del ojämnt fördelade värnpliktiga specialister, befälselever och underofficersuttagna samt —— under en del av tiden — värnpliktiga i vårom- gången av repetitionsövningarna. Ris- kerna ur invasionssynpunkt är under denna tidsperiod relativt höga.

5) Kuppförsvarsberedskapen fortsät- ter att vara låg och är i viss mån ännu lägre under tiden maj—augusti. Under denna tid är visserligen hela ålders- klassen inkallad till första tjänstgöring, men eftersom den då befinner sig i ett grundläggande utbildningsskede, saknar de värnpliktiga krigsanvändbarhet helt under de första månaderna och har låg effektivitet under senare delen av pe- rioden. Möjligheterna för ett effektivt kuppförsvar är härigenom under den-

na tid t.o.m. kvalitativt sämre än un- der det truppfria uppehållet i mars-— maj, eftersom inga repetitionsövningar förekommer. Tiden maj—augusti är dessutom i ännu högre grad än perio- den mars—april ur invasionssynpunkt riskabel för mellersta och södra Sverige.

7. Undersökningar om utbildningens organisation I de för besparingsutredningen gällande direktiven har angivits att utredningen bör vara »oförhindrad att pröva frågor rörande fredsutbildningen, t.ex. dess organisation liksom utbildningsorgani- sationens omfattning». Samtidigt har som allmän riktpunkt för besparings- arbetet framhållits, att utredningen där- vid har att utgå från den av statsmak- terna beslutade målsättningen för för- svaret.

Med de i direktiven angivna rikt- linjerna för sitt arbete har utredningen utgått ifrån att minskning av utbild- ningstidens längd, såväl i fråga om de värnpliktigas första tjänstgöring som de därefter kommande repetitionsövning- arnas antal och längd, endast kan kom— ma ifråga under förutsättning att en försämring i utbildnings- och bered- skapshänseende icke uppkommer.

Som i föregående avsnitt påpekats har — sedan nuvarande inryckningstider och förläggning av utbildningstiden för armén bestämdes _— sådana föränd- ringar i förutsättningarna för ett svenskt invasions- och kuppförsvar in- trätt att en omläggning bör övervägas. Utredningen har i anslutning härtill an- sett sig i första hand böra undersöka förutsättningarna för åstadkommande av besparingar i samband med sådana tidsmässiga omläggningar av utbild- ningen, som synes stå i samklang med den militärt taktiska och tekniska ut- vecklingen. Flera olika alternativ för

en omläggning av det nuvarande syste- met har därvid prövats.

Under arbetets gång har de olika al— ternativen i fråga om utbildningstidens förläggning dryftats med militära sak- kunniga, som för ändamålet ställts till utredningens förfogande av chefen för armén.1 Förutom en fördelning av hu- vuddelen av de värnpliktiga på fyra inryckningstider har sålunda under- sökts förutsättningarna för en uppdel- ning på två, respektive tre kontingen- ter för varje förband, samt en uppdel- ning geografiskt på en nord- och en sydkontingent, med vår- respektive höst- inryckning för de båda kontingenterna i sin helhet.

Vid den grundläggande genomgången visade det sig att endast två av alter- nativen kunde — samtidigt med bibe- hållna möjligheter till vinterutbildning och tillfredsställande förbandsutbild- ning i bataljonsenheter — ge den efter- strävade förbättringen i den omedelbara kuppberedskapen och en jämnare 'be- lastning på utbildningsanordningar och instruktörer.

Parallellt med de mer grundläggande undersökningarna har utredningen sökt utröna, om jämkningar i tidslängden för exempelvis sommar- och juluppe- hållen eller en ändrad rytm i fråga om repetitionsövningarna skulle kunnaleda till förbättringar.

8. Alternativa ändringar i första tjänstgöringen och repetitionsövning- arna vid oförändrade betingelser i övrigt

Utgångspunkten för undersökningarna har varit att ernå en sådan förläggning av tjänstgöringstiderna, att därigenom med inneliggande trupp erhålles en för- bättrad omedelbar kuppberedskap samt

1 Majoren P. 0. P. Ljung och kaptenen P. E. R. Lugn, generalstabskåren.

att.detta kunde ske utan att någon för- sämring i utbildningsmöjligheterna upp- står. Därvid bör först konstateras, att behovet av en förbättring i kuppbered- skapen för södra och mellersta delen av landet i första hand gäller sommar- månaderna och att där, med nuvarande system, närmast råder ett omvänt för- hållande mellan tillgängliga kuppför- svarsstyrkor och behovet av kuppbered- skap.

Den nuvarande förläggningen av ut- bildningstiden inom armén innebär, att man såväl under det s. k. truppfria up- pehållet som under de därpå följande första månaderna av den nya ålders- klassens utbildningstid endast har en mycket liten utbildad trupp innelig- gande.

De tänkbara ändringar i utbildnings- tidens förläggning som kan övervägas, måste ta hänsyn till ovannämnda för- hållande. Samtidigt måste tillgodoses de olika krav, som kan ställas i utbild- ningshänseende. Detta innebär, att ut- bildning i bataljonsförband samt annan centraliserad utbildning, vinterutbild- ning och utbildning i krigsförbandsvisa repetitionsövningar skall kunna ske. Även speciella frågor beträffande mobi- liseringsberedskapen måste beaktas vid dessa överväganden.

Det ena av de övervägda alternativen innebär inryckning två gånger årligen vid varje förhand av värnpliktiga i all- mänhet, underbefälsuttagna samt hand- räckningsvärnpliktiga, d.v.s. årskon- tingentens uppdelning i en sommar- och en vinteromgång. Båda omgångarna för- utsättes därvid skola vara antalsmässigt lika stora. Det andra alternativet ut- går likaledes från en inryckning i två omgångar, men icke vid varje förband utan efter en geografisk uppdelning, med vårinryckning vid förband i norra Sverige och höstinryckning vid för- band i södra Sverige. Uppdelningen på

nord- och sydomgångar motiveras av att behovet av kuppberedskap är tidsmäs- sigt olika i södra och norra Sverige och att kraven på vinterutbildning av de värnpliktiga i första hand är knutna till den geografiska uppdelningen. I båda alternativen skulle de ändrade in- ryckningstiderna tillämpas för samtliga värnpliktiga inom armén med det un- dantaget att värnpliktiga som uttages till underofficersutbildning, befälsele- ver samt de för specialutbildning ut- tagna skulle ha samma inryckningstider som för närvarande. De senare katego- rierna skulle ej heller uppdelas på två olika omgångar. Motivet härför är att samma behov kommer att finnas fram- deles som nu av att militärtjänstgöring- en för dessa värnpliktiga anpassas till skolornas och då närmast de högre un- dervisningsanstalternas terminer och undervisningsplaner.

Bedömning av de båda alternativen ur såväl utbildnings- som beredskaps- synpunkt har verkställts av de tidigare omnämnda militära sakkunniga. Deras synpunkter på de båda alternativen redovisas i bilaga 1. Vid sin be-döm- ning har de militära sakkunniga utgått från att såväl första tjänstgöringen som repetitionsövningarna skall ha oför- ändrad längd. Båda alternativen med- för en avsevärd förbättring ur kupp- beredskapssynpunkt. Alternativet med en uppdelning på en nord- och en syd- kontingent måste vid en vägning ur olika synpunkter vara det fördelakti- gaste. Denna uppfattning i fråga om den inbördes värderingen delas även av de militära sakkunniga.

9. Besparingsutredningens över- väganden och förslag :) Ifrågasatt förkortning av första tjänst- göringens längd

Den nuvarande tidsmässiga förlägg- ningen av första tjänstgöringen och re-

petitionsövningarna inom armén har vissa uppenbara olägenheter. Dessa, som torde ha varit mindre framträdan- de vid den tidpunkt då övningstiden och dess förläggning åren 1949—51 var under omprövning, framträder vid en bedömning nu med större styrka. Olä- genheterna beror närmast på att inryck- ningstiden för huvuddelen av arméns värnpliktiga är förlagd till våren. Den- na inryckningstid synes närmast histo- riskt betingad och torde i hög grad gå tillbaka på hänsynstaganden som nu icke längre har samma relevans.

Med huvuddelen av arméns värnplik- tiga inryckande på våren erhåller man _ som tidigare nämnts —— en svag ome- delbar kuppberedskap såväl under de två månaderna närmast före inryck- ningen, som under fyra å fem månader efter att nyinryckning skett. Detta är den tid av året då risken för invasion bedömes vara störst. Därtill kommer emellertid de ur utbildningssynpunkt mycket väsentliga olägenheter som er- hålles genom den dubbelbeläggning, som i avsevärd grad förekommer, framför- allt under repetitionsövningarna på hös- ten, då den största kontingenten under året är inkallad till sådana övningar. Denna dubbelbeläggning medför att ut- bildningen av den inneliggande ålders- klassen under motsvarande tid icke kan ske på samma sätt som under övriga de- lar av året, samtidigt som även utbild- ningsbetingelserna för de till repeti- tionsövningar inkallade försämras.

Utredningen vill efter de företagna undersökningarna ifrågasätta, om man icke genom en omläggning efter i hu— vudsak de linjer som redovisas i alter- nativet med skilda inryckningstider för nord- och sydkontingenter —— var- vid sydkontingenten av åldersklassen skulle inrycka på hösten och nordkon- tingenten av samma åldersklass skulle inrycka på våren — erhåller förutsätt-

ningar för en förkortning av tiden för första tjänstgöringen och även för en avkortning av tiden för repetitions- Övningarna.

Utredningen vill i detta sammanhang först peka på möjligheterna att genom jämkningar i dagantalet för de uppe- håll i tjänstgöringen av skilda slag som nu förekommer, erhålla ett nettotillskott i utbildningseffekt.

En tidsmässig omläggning medför i och för sig större möjligheter än för närvarande att göra vissa inbesparing- ar i tjänstgöringstiden utan att nettoan- talet utbildningsdagar nedgår ellermins- kas i samma omfattning. Valet av tid för övningsuppehållet på våren för syd- kontingenten och inryckningsdatum på våren för nordkontingenten kan så- ledes årligen ge en inbesparing av tre till fyra utbildningsdagar, om i det för- ra fallet förläggningen sker i anslutning till påsk eller pingst och i det senare fallet tjänstgöringen får börja vid ett datum som medför utryckning före påskhelgen. På samma sätt kan en av- kortning av juluppehållet med åtta da- gar ge samma förkortning av tjänst- göringstiden utan någon sänkning av utbildningstiden. Tillsammans kan här- igenom, utan någon minskning av ut- bildningstiden, en minskning av tjänst- göringstiden med elva ä tolv dagar er- hållas.

Liksom annan verksamhet inom för- svaret och inom civil verksamhet får vissa delar av utbildningen anses un"- dergå rationalisering och förbättring. Inom det militära området ligger man säkerligen icke efter i detta avseende. Vid de studiebesök, som besparingsut- redningen avlagt på skilda förband och utbildningsanstalter, har konstaterats att man i ökad utsträckning begagnar sig av anordningar av olika slag, så- som simulatorer, filmskjutbanor, at- trappmateriel m. in., som verksamt bi-

drager till att effektivisera utbildning- en och som därför. bör kunna medföra vissa förutsättningar för en mindre ned- kortning av utbildningstiden.

Vid sin bedömning av möjligheterna i övrigt för en förkortning av övnings- tiden utgår utredningen från att ett väsentligt effekttillskott på utbildnings- sidan erhålles, om._en utjämning av be- läggningen kommer till stånd. Det mås- te nämligen med nuvarande system för- utsättas, att man under höstomgångens repetitionsövning under ca 40- dagar i så hög grad måste utnyttja det aktiva befälet och de tillgängliga utbildnings- anordningarna att resurserna icke i nöj- aktig grad kan räcka till för samtidig utbildning av såväl rekryter som repe- titionsövningssoldater, även om, det nu tillämpade övningsuppehållet om 14 da- gar är förlagt till» tiden för höstens repe- titionsövningar.

Utredningen anser det icke uteslutet att tiden för första tjänstgöringen kan minskas med 30 dagar, varav 11 a 12 dagar skulle erhållas genom minskning av juluppehållet och lämplig,,i det före- gående angiven, anpassning av tiderna för inryckning och övningsuppehåll. För återstoden, 18 å 19 dagar, borde kompensation i utbildningseffekt kunna erhållas genom den jämnare belastning av utbildningsapparaten — både per- sonellt, förläggningsmässigt och i fråga om materielen __— som förkortningen, i förening med den av utredningen dis- kuterade omläggningen av inrycknings- tiderna, skulle leda till. Det är en all- män erfarenhet att ett jämnt och fullt utnyttjande av föreliggande kapacitet är höggradigt effektivitetsfrämjande. Sam- tidigt skulle de ifrågasatta omläggning- arna ge en förstärkning av den omedel- bara kuppberedskapen.

Reduceringen avses även gälla hand- räckningsvärnpliktiga, för vilka frågan »om utbildningseffekten emellertid icke

har samma relevans. Antalet tjänstgö- ringsdagar för dessa värnpliktiga be- stämmes icke med hänsyn till att de skall erhålla ett visst mått militär ut- bildning i _förhållande till tjänstgöring- ens längd. Dagantalet, liksom i övrigt behovet av handräckningsvärnpliktiga, är i stället beräknat efter behovet av arbetskraft för vissa uppgifter av ser— vicenatur, såsom ordonnanser, städare, kökshandräckning m.m. Eftersom be- hovet av_ sådan service kan .beräknas nedgå vid en avkortning av åldersklas- sens första tjänstgöring och det för hu- vuddelen av dessa värnpliktiga för när- varande guttas. den totala tjänstgörings- tiden om 394 dagar. i en följd, förelig- gersåledes en direkt dubblering av an- talet handräckningsvärnpliktiga under i regel en so'mmarmånad av året. Utred- ningen anser, att en anpassning'på det- ta sätt — som innebär att man har sam- ma antal inneliggande året runt _ icke skall bereda några svårigheter, men för— utsätter samtidigt, att de handräcknings- värnpliktiga, som får fullgöra hela tjänstgöringen i en följd, icke skall er- hålla den ytterligare avkortningen.

b) Repetitionsövningarnas antal och längd ' Kungl. Maj:t har genom beslut den 26 februari 1960 anbefallt viss försöks- verksamhet rörande repetitionsövning- arna. Denna, som skall ,igångsättas efter den 1 juli 1960 och pågå t. 0.m., halv- årsskiftet 1961, innebär att förband med stationära uppgifter i vissa fall skall repetitionsövas endast 20 dagar. 1960 års riksdag har å andra sidan, som tidigare nämnts, beslutat att repetitions- övningsverksamheten för värnpliktiga underofficerare och officerare skall för- längas genom att dessa värnpliktiga be- fälskategorier i fred — utöver i övrigt gällande repetitionsövningsskyldighet .— _skallfullgöra två särskilda befäls- repetitionsövningar om vardera 15 da—

gar. Enligt uppgift söm utredningen er- hållit från arméstaben pågår inom den- na därjämte vissa undersökningar rö- rande repetitionsövnings'verksamhetens bedrivande.

Med utgångspunkt från de förutsätt— ningar, som skulle skapas genom den av utredningen ifrågasatta omläggning- en av inryckningstiderna till första tjänstgöring för huvuddelen av de värn- pliktiga, har besparingsutredningen till behandling upptagit frågan om repeti- tionsövningarna och deras tidsmässiga inplacering. Utredningen anser nämli— gen att man genom omläggning av tjänstgöringstiderna och den föreslagna avkortningen av tiden för första tjänst- göring erhåller ett förändrat läge, som kan ge förutsättningar för en viss av- kortning även avtiden för repetitions- övningarna.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår att en omläggning av första tjänstgöringen bör ge väsentligt förbätt- rade förutsättningar för utbildningen -under repetitionsövningarna. Genom den ändrade förläggningen av uppehål- len och deras differentiering mellan nord- och sydomrädena uppkommer ökade möjligheter för ett effektivare ut- nyttjande av befäl och utbildningsan- ordningar även för repetitionsövningar- nas del. Därvid bör i första hand be- aktas den ökade tidsmarginal som er- hålles under hösten, vilken dels ger möjlighet till en uppdelning av höstens repetitionsövningar på två omgångar och dels, då denna möjlighet begagnas, skapar förutsättningar för att ta in ett ökat antal värnpliktiga till sådana öv- ningar under höstperioden.

Utbildningsmöjligheterna under re- petitionsövningarna förbättras därjämte genom att man erhåller möjlighet att förlägga så gott som samtliga under denna tidsperiod inkallade soldater i kaserner eller andra förläggningar i di-

rekt anslutning till utbildningsanstal— terna. Detta medför i sin tur större för- utsättningar att kunna använda de me— ra kvalificerade utbildningsanordning- ar, skjutfält m.m., som finns i direkt anknytning till förbanden. Med nuva- rande topp i det antal som samtidigt skallutbildas får utbildningen i stor ut- sträckning förläggas till särskilda läger och platser på visst avstånd från för- handen.

Sammanfattningsvis talar ovanstående för att man utan risk för sänkt utbild- ningseffekt bör kunna företa en viss jämkning nedåt av tiden för repetitions- övningarna. Utredningen har bedömt att en dylik jämkning bör kunna om- fatta fem dagar för varje repetitions- övning. .

Vid en övergång från 30 till 25 da- gars övningstid kan på olika sätt effek- ten av minskningen i övrigt neutralise- ras genom den tidsmässiga förläggning— en samt genom att två av de dagar som ingår i förkortningen utgöres av en lördag och en söndag. Om därtill in- ryckningen till övningarna alltid sker på en söndag i stället för på annan veckodag, som nu ofta tillämpas, kom- mer den reella förkortningen att in- skränka sig till två eller högst tre dagar. I den mån överflyttning av de kon- tingenter som inkallas till vårövningar sker till höstövningar eller sådan tid i fortsättningen väljes för inkallelserna på våren, att påsk- eller pingsthelgerna undvikes, kommer för hela våromgång- en en ändring från nuvarande 30 till 25 dagar att icke innebära någon för- kortning alls av övningstiden, beroende på bortfallet av den helgledighet som nu vanligen ingår i vårövningarna för endera av de nämnda helgerna. I an- slutning härtill kan nämnas, att hela den våromgång som med två olika in- ryckningstider var inkallad våren 1960 erhöll g.såd-an helgledighet.

Vid sina överväganden om en jämk- ning av repetitionsövningstiden har ut- redningen främst fäst sig vid det för- hållandet, att den tredje repetitions- övningen är den som från enskild och allmän synpunkt medför de största olä- genheterna.

För den enskilde blir bortfallet av ar— betsinkomster mera kännbart än vid de första repetitionsövningarna, dels på grund av inkomsternas storlek och dels därför att familjekostnaderna inom de aktuella åldrarna i allmänhet är väsent- ligt högre än vad som är fallet vid tiden för de första repetitionsövningarna. Vi- dare har de värnpliktiga vid tidpunkten för den tredje repetitionsövningen i all- mänhet nått de placeringar inom för— värvsverksamheten, där deras arbets- insatser är som mest betydelsefulla och där rubbningar i den normala arbets- gången medför de största olägenheterna för företagen. Bortfallet av de äldre repetitionsövningsinkallades arbetskraft innebär därför ett större produktions- bortfall, än vad som följer med de yng- res repetitionsövningar. Slutligen blir det allmännas kostnader för den tredje repetitionsövningen proportionsvis stör- re än för de båda första, särskilt på grund av de ökade kostnaderna för fa- miljebidrag.

Eftersom besparingsutredningen vid sina överväganden i första hand har att anlägga ekonomiska synpunkter, har det för utredningen fallit sig naturligt att mot bakgrunden av nyssnämnda förhål- landen överväga möjligheterna att slopa den tredje repetitionsövningen eller i vart fall genomföra en kraftig minsk- ning av densammas längd. Det anses emellertid att samtidigt som den tredje repetitionsövningen medför de för den enskilde och samhället största olägen- heterna är den militärt sett kanske mest betydelsefull. I samband med denna repetitionsövning överflyttas nämligen

de värnpliktiga från krigsplacering vid fältförband till krigsuppgifter inom 10- kalförsvaret; uppgifter av i regel an- nat slag än dem för vilka de tidigare utbildats. Under den sista repetitions- övningen sker den för de nya uppgif- terna nödvändiga omskolningen. Med denna ordning anses därför den tredje repetitionsövningen svårligen kunna undvaras.

Såsom tidigare anförts räknar utred- ningen med att en förkortning av repe- titionsövningarnas längd från 30 till 25 dagar skall kunna ske med bibehållen utbildningseffekt. Vad gäller den tredje repetitionsövningen ifrågasätter utred- ningen emellertid, huruvida icke de krigsuppgifter, som tilldelas de värn- pliktiga inom lokalförsvarsförbanden är av sådan karaktär att den nödiga om— skolningen skulle kunna ske på kortare tid än 25 dagar. Utredningen anser sig emellertid sakna underlag för en be- stämd uppfattning i detta hänseende, men vill dock föreslå, att det uppdrages åt de militära myndigheterna att när- mare utreda möjligheterna för en yt- terligare förkortning _ förslagsvis till 15 dagar _ av den tredje repetitions- övningen. I avvaktan på resultatet av en dylik utredning utgår besparingsut- redningen i det följande från att den tredje repetitionsövningen, i likhet med vad som ifrågasatts beträffande de båda andra förkortas från 30 till 25 dagar.

Förändringarna i förläggning av ut- bildningstiden och det längre truppfria uppehållet bör därtill helt allmänt med- föra gynnsamma förutsättningar för en effektiviserad utbildning genom sådana organisatoriska förändringar, som kan kompensera en stor del av avkortning— en i tiden för den sista repetitionsöv- ningen. Det bör slutligen erinras om att någon avkortning i de nuvarande särskilda 10-dagarsövningarna för det värnpliktiga befälet icke ifrågasättes.

I stället tillkommer genom årets riks- dagsbeslut två särskilda sådana befäls- övningar om vardera 15 dagar.

e) Tjinstgöringens tidsmässiga inpassning vid en avkortning

Vid en avkortning av första tjänstgö- ringen med 30 dagar kommer de trupp— fria uppehållen att förlängas med sam- ma tid. Härigenom kommer frågan om inplaceringen av repetitionsövningarna i ett nytt läge.

I diagram 2, 3 och 4 visas dels den nuvarande beläggningen vid ett nor- malinfanteriregemente och dels hur en omläggning av inryckningstiderna utan avkortning av första tjänstgöringen på— verkar belastningen vid ett normalin- fanteriregemente i nord- respektive syd- omgången. Speciella toppar kvarstår i beläggningen, då repetitionsövningar pågår. De kommer för nordomgången vid samma tider som för närvarande, men blir för sydgruppen mindre mar- kerade, på grund av att höstomgången av repetitionsövningarna har inlagts i det truppfria uppehållet, som med den ändrade inryckningstiden skulle erhål- las på hösten.

I diagram 5—6 och 7—8 visas med olika exempel hur beläggningen kan på- verkas vid en avkortning av första tjänst— göringen med 30 dagar. I dessa diagram erhålles genom förkortningen en mot- svarande förlängning av tiden mellan ut- och inryckning av de båda ålders- klasserna. Härigenom ges förutsättning- ar för att dels förlägga en ännu större del av repetitionsövningarna till höst- perioden för sydgruppen och till vår— perioden för nordgruppen, samtidigt som en uppdelning av dessa båda hu- vudomgångar kan ske på två kontin- genter. Man erhåller därigenom under månaderna september—oktober fortsatt omedelbar kuppberedskap av i huvud- sak samma omfattning som under som—

maren och får samtidigt en ganska jämn fördelning av antalet inneliggan- de värnpliktiga — åldersklass och repe- titionsövningssoldater — under hela året

För de till underofficersutbildning uttagna värnpliktiga samt specialisterna har för både syd- och nordgruppen räknats med att de nuvarande inryck- ningstiderna skall vara oförändrade och att i stället utryckningstiderna skall infalla en månad tidigare än i nuläget.

De här nämnda tidpunkterna är en- dast att anse som ungefärliga. Sådana jämkningar som eventuellt bör ifråga— komma är, att de mindre luckor, som synes på diagram 5—8 och som be- ror på att det till repetitionsövningar tidigare inryckande värnpliktiga befä- let kommer först sedan respektive ål- dersklass eller föregående repetitions- övning hemförlovats, fylles genom att det värnpliktiga befälet inrycker till sin speciella tiodagarsövning redan medan åldersklass eller föregående repetitions- övning finns kvar.

För att bättre tillvarata utbildnings- tiden under såväl första tjänstgöring som repetitionsövningar bör stor smi- dighet iakttagas vid fastställande av inryckningstiderna. Dessa bör icke fast- låsas till bestämda årliga datum, utan sådana jämkningar företagas så att in- ryckning och utryckning icke kommer att ske i nära anslutning till större hel- ger. Genom sådana jämkningar, till vil— ka större möjligheter skulle finnas vid den ifrågasatta omläggningen och för- kortningen av övningstiden, kan svinn i utbildningstiden undvikas och minsk- ningen i nettoutbildningstiden begrän- sas.

d) Förläggningskapaeitetens utnyttjande

Genom avkortningen av första tjänstgö- ringen med en månad elimineras den dubblering i beläggningen med 30—50

:26 '"Diagram 2. Årsbelå'ggning av värnpliktiga på ett normalinfanteriregeniente i nuläget

Antal värnpliktiga:

anno »2200. aooo 5600 1600" 1Q00 1200 1000 800* soo 400

200

JAN FIG! MARS APRIL NÅJ JUNI JULI AUG SEP! OKT ”0V DIC

0,” ingsuppeba'll 114 dagar

' Åldersklass av befälselever och Repetitionsövning: vinteromgång

_ värnpliktiga uttagna för under— officers- och specialtjänstutbild- ning

Repetitionsövning: våromgång'

Repetitionsövning: höstomgång värnpliktiga uttagna för under— officers- och specialtjä'nstutbild- ning . ' '

EEE

E' Åldersklass utom befälselever och

Diagram 3. Årsbeläggning av” värnpliktiga på ett normaIinfanteriregemente' vid inryck- ning ejter geografisk uppdelning ochyoförändrad övningstid: sydomgång (exempel)

Antal värnplikt/ga:

1600 1400 12.00 1000 800 600 han

200

JAN FEDR »HÅRS APRIL ”4! JUNI JUL/., AUG Slår _0KT NOV DIC

Ölvm'ngsuppehåll _ (4 dagar

Re'petitionsövning: våromgång- värnpliktiga uttagna för under- officers- och specialtjänstu'tbild- ning

_. Åldersklass utom befälselever och Repetitionsövning: höstomgång

Åldersklass .av befälselever och Repetitionsövning:senhöstomgång

Q värnpliktiga uttagna för under- ' officers- och specialtiänstutbild— ning

åäö

Diagram 4. Årsbeläggning av värnpliktiga på ett normalinfanteriregemenle vid inryck- ning efter geografisk uppdelning och oförändrad övningstid: nordomgång (exempel)

A n fal vår/lp likt/ga:

1000 1400 1100 1000

600

600

200

JAN FIA! NÄR! ÅPRIL HÅ-I JUNI JULI AUG SIPT OK? ”OV Dit

Övni'ngsuppehdtl 114 dagar

_ Åldersklass av befälselever och m Repetitionsövning: vinteromgång

värnpliktiga uttagna för under- E Repetitionsövning: våromgång officers- och specialtjänstutbild-

ning

Åldersklass utom befälselever och Repetitionsövning: höstomgång D värnpliktiga uttagna för under- &

oftlcers- och specialtiänstutbild- ning

Diagram 5. Årsbeläggning av värnpliktiga på ett normalin/anteriregemente vid 30 da- gars avkortad första tjänstgöring: sydomgång (exempel 1)

Å nt'al värnpliktiga:

1600 11000 1200 1000 Boo 600 400

200

JAN FEBR MARS APRIL MAJ JUNI JULI Allé 55.07 OKT NOV DEC

öm [nys uppehåll 74 dagar

Åldersklass av befälselever och

_ värnpliktiga uttagna för under- officers- och specialtjänstutbild- ning

Repetitionsövning: vinteromgång

Repetitionsövning: väl-omgång

Repetitionsövning: höstomgång

5015

Åldersklass utom befälselever och

m värnpliktiga uttagna för under- officers- och specialtjänstutbild- ning

Diagram 6. Årsbeläggning av värnpliktiga på ett normalin/anleriregemente vid 30 'da— gars avkortad första tjänstgöring: sydomgång (exempel 2)

Ån (al Värnpliktiga :

1600 1400 1200 1000 800 600 400

200

JAN FEBR MARS APRIL HÅJ JUNI JULI AUG S£PT OKT NOV 0£C

övningsuppehåll 14 dagar

Åldersklass av befälselever och

- värnpliktiga uttagna för under- officers- och specialtjänstuthild- ning

Repetitionsövning: våt-omgång Repetitionsövning: höstomgång

Åldersklass utom befälselever och Repetitionsövning :senhöstomgång värnpliktiga uttagna för under— otticers- och specialtjänstutbild- ning

EEE]

,.4

Diagram /. Årsbeläggning av värnpliktiga på ett normalinjanteriregemente vid 30 da-

gars avkortad första tjänstgöring: nordomgång (exempel 1)

A n tal värn/olik t'l'g &:

1600 1400 1200 1000 800 600 400

200

JÅN FEBR ”ÅRS APRIL ”AJ JU/YI JUL/ AUG SEPI' OKT ”UV DEC Övni'ngsuppehå'll 14 dagar

Åldersklass av befälselever och Repetitionsövning: vinteromgång

_ värnpliktiga uttagna för under- officers- och specialtjänstutbild- ning

Repetitionsövning: väl-omgång

Repetitionsövning: höstomgäng

EEE

Åldersklass utom befälselever och

& värnpliktiga uttagna för under- officers— och specialtjänstutbild- ning

Diagram 8. Årsbeläggning av värnpliktiga på ett normalinfanteriregemente vid 30 da- gars avkortad första tjänstgöring: nordamgång (exempel 2)

Antal värnpliktiga:

icon A Herner-a lule

omgångar

1400

1200

1000

800

600

400

200

JA” PEAB ”AES APRIL MAJ JUNI JULI AUG étpr OKT ”OV DEC

Ö'vningsuppoha'll 11: dagar

_ Åldersklass av befälselever och m Repetitionsövning: vinteromgång

värnpliktiga uttagna för under- officers— och specialtjänstutbild- ning

E Repetitionsövning: våromgång

Åldersklass utom befälselever och Repetitionsövning: höstomgång m värnpliktiga uttagna för under- * &

officers- och specialtjänstutbild- ning

handräckningsvärnpliktiga per rege— mente, som nu förekommer. Vidare re— duceras den dubbelbeläggning som för- orsakas av den längre utbildningstiden för'till underofficersutbildning uttagna värnpliktiga. Denna dubbelbeläggning, som för närvarande föreligger under månaderna juni t. 0. m. augusti, kom- mer genom förkortningen att gälla en— dast juni och juli månader. Förutsätt— ningarna för att genom enklare förlägg- ningar minska behovet av förläggnings- utrymme inom armén kommer att grans- kas i ett senare skede av utredningens arbete.

e) Inlejniug av motorfordon En icke oväsentlig kostnad för arméns repetitionsövningar är den inlejning av motorfordon, som måste ske på grund av den kraftiga ansvällningen i övning— arna under kort tid av året. Med de föreslagna ändringarna kommer möj- ligheterna att bli goda för en minsk- ning av dessa kostnader, genom att re- petitionsövningarna i så stor utsträck- ning under höstperioden kommer att förläggas till tider, då det icke finns någon inneliggande åldersklass.

f) Näringslivets och jordbrukets intressen

Som redan tidigare nämnts har en vä- sentlig förändring inträtt i fråga om de anspråk, som kan ställas från jordbru— kets sida på ledighet från tjänstgöring- en under viss tid i form av s. k.övnings- eller skördeuppehåll. I och med den minskning av antalet sysselsatta inom jordbruket, som skett och fortfarande sker och för vilket redogjorts i det föregående, har detta problem mins- kats i sådan omfattning att särskilda anordningar i detta avseende knappast kan anses behövliga. Härtill kommer emellertid att den förändring som före- slås i fråga om sydgruppen förutsätter, att utryckning i regel redan skett vid

den tidpunkt då övningsuppehållet med nuvarande ordning påbörjas. Dessutom tillkommer ett övningsuppehåll av sam- ma omfattning som nu, förlagt till en av vårmänaderna. '

För näringslivet i övrigt torde sär- skilt den utjämning i fråga om inkallel- serna till repetitionsövningar som det nya systemet innebär vara av värde. Repetitionsövningarnas nuvarande för- läggning, med huvuddelen av inkallel- serna under september månad, inträf- far samtidigt med en säsongmässigt stor efterfrågan på arbetskraft, vilket inne— burit vissa problem.

10. Beräknade besparingar &) Övningskostnader Den årskontingent, på vilken besparing- ar vid en förkortning av första tjänst— göringen kan beräknas, belöper sig för armén för närvarande till 35 500—— 36 000 man. Utredningen har vid sina beräkningar räknat med den lägre siff- ran. Som underlag för kostnadsberäkning— en har utredningen begagnat de norm- värden som arméstaben räknar med. Dessa består av en genomsnittskostnad för varje värnpliktig, oavsett till vil— ken kategori vederbörande hör. Undan- tag härifrån är handräckningsvärnplik- tiga, för vilka beräknas en lägre dags— kostnad, på grund av att de icke delta- ger i någon mera materielkrävande ut— bildning på samma sätt som övriga värnpliktiga.

De dagskostnader som man räknar med för närvarande framgår av följan- de uppställning.

Vid beräkning av kostnadsbesparing- arna har utredningen icke medtagit den del av kostnaderna som avser inten- dentur- och tygmateriel samt övriga övningskostnader. övningarna förutsät-

Beräknad genomsnittlig Kostnadspost da gskostna d, kronor Avlöning .................. 3: 10 Familjebidrag .............. 1: 40 Sjukvård .................. 0: 19 Resor ..................... 0:40 Expenser .................. 1: 36 Mathållning ............... 3: 75 10; 20 Härtill kommer för vapenför värnpliktig: Intendenturmateriel ....... 3: 05 Övningar .................. 1: 96 Tygmateriel ............... 5: 90 10; 91

tes sålunda kräva samma belopp för förbrukning och slitage av sådan mate- riel som vapen, fordon och kläder samt ammunition, drivmedel m.m. trots den förkortade övningstiden.

I enlighet härmed kommer den ut- giftsminskning, som kan erhållas vid en med 30 dagar avkortad första tjänstgö— ring, att bli 35 500x 10:20 eller 10,9 milj. kronor.

Dagskostnaderna för värnpliktig som deltager i repetitionsövning är högre än motsvarande kostnader för värn- pliktig under första tjänstgöring. Det är i första hand kostnaden för familje- bidrag som stiger. Även kostnaderna för värnpliktslön och resor är högre än de som gäller för första tjänstgö- ringen. Med tillämpning av samma be- räkningsgrund, som använts för fram- räkning av besparingarna vid förkort- ning av första tjänstgöringen, erhålles vid avkortad tjänstgöring en med 17:05 kronor per dag minskad genomsnitts- kostnad för varje till repetitionsövning inkallad värnpliktig.

Under de här angivna förutsättning- arna och med utgångspunkt från en av- kortning av repetitionsövningarna till 25 dagar erhålles en årlig besparing på 6,4 milj. kronor.

I)) Reducerat behov av förläggningsutrymme Den nuvarande dubbelbeläggningen un- der sommarmånaderna uppkommer, som förut nämnts, dels på grund av att de handräckningsvärnpliktiga, som full— gör 394 dagars tjänstgöring i en följd, dubblerar varandra under en månad och dels genom att de för underoffi- cersutbildning uttagna två åldersklas- serna har samtidig tjänstgöring under tre sommarmånader. Denna dubbelbe— läggning upphör vid av utredningen ifrågasatt ordning helt i fråga om de handräckningsvärnpliktiga men kvar- står i två månader för de underofficers- uttagna.

Dubbelbeläggningen uppgår för när- varande till ca 4 500 under en halv må- nad och ca 2 500 under ytterligare två månader. Den skulle vid här diskuterad omläggning stanna vid ca 2500 under två månader. För att utröna möjlighe- terna att erhålla en godtagbar tillfällig förläggning för detta antal värnpliktiga under två sommarmånader, har uppgif- ter inhämtats rörande läget i fråga om tillgänglig kasern- och barackkapacitet samt rörande de beräkningsgrunder som tillämpas vid bestämmande av ut— rymmesbehovet för olika kategorier värnpliktiga.

En viss brist i fråga om kasernkapa— citeten anses föreligga. Så kommer att vara fallet även sedan de hittills beslu— tade förbandsindragningarna fullföljts. Den angivna bristen kan icke entydigt fastställas som ett visst antal platser, beroende dels på att utrymmesstandar- den beräknas olika för skilda kategorier värnpliktiga och dels på det sätt man beräknar minimibehovet av s. k. rö- relseutrymme. Vid bedömningen härav finns ett ganska stort spelrum för sub- jektiva värderingar.

Vid undersökningarna har från armé- ledningen framhållits att den utrymmes- standard, som armén har, i allmänhet

icke kan anses tillfredsställande. Detta skulle i varje fall gälla för vissa av ut- bildningsanstalterna. I samband med de uppgifter utredningen erhållit har fram— hållits önskvärdheten av en förbättring av utrymmesstandarden.

Genomgången av dessa frågor är tids- krävande och har på den korta tid som stått till förfogande ej kunnat slutföras. Avsikten är att fullfölja densamma. Att läget, vid här diskuterad omläggning, skulle avsevärt lätta står redan nu klart.

B. Marinen och flygvapnet

1. Värnpliktsutbildningen

a) Antalet värnpliktiga Utbildningen av värnpliktiga vid mari— nen och flygvapnet skiljer sig avsevärt från motsvarande vid armén. Det antal som sammanlagt årligen nyutbildas vid marinen och flygvapnet utgör tillsam- mans icke mer än ungefär en fjärdedel mot arméns tre fjärdedelar av totala an— talet. De nyinryckandes antal växlar något från ett år till ett annat. För år 1960 beräknas kontingenterna bli unge- fär följande, varvid en uppdelning för marinens del skett på flottan och kust- artilleriet:

Flottan ...................... 3 250 Kustartilleriet ................ 2 650 Flygvapnet .................... 6 650

Under de senaste åren har flottans kontingent minskat, medan däremot an- talet värnpliktiga vid flygvapnet ökat. Denna stegring beror på ökat antal spe- cialister på vissa yrkesområden. I ta- blåerna 1 och 2 åskådliggöres hur de ovannämnda kontingenterna fördelar sig på de olika vapenslagen och olika kategorier av värnpliktiga samt hur in- ryckningstider och tjänstgöringsförhål- landen i övrigt är utformade.

b) Utbildningen i flottan Värnpliktstjänsten i flottan kan karak- teriseras såsom en kombination av sol- dat— och yrkesutbildning. Tjänstgöring- en fullgöres både i land och till sjöss och utbildningen sker tidvis vid cen- trala skolor. Dessa skolor avser i första hand specialtjänst och omfattar bl. a. sådana områden som radar, maskin- tjänst, eldledning, förplägnad och sjuk- vård.

För flottans värnpliktiga förekommer inte några repetitionsövningar. Värn- pliktsutbildningen sker i en följd för de olika grupperna. De värnpliktiga som undergår underbefälsutbildning får där- vid —— utöver den vanliga repetitions- övningstiden —— även ett tillägg i den sammanlagda övningstiden motsvaran- de tiodagarstilläggen för värnpliktigt befäl i armén. Övningsuppehållen är i regel fördelade på två omgångar, var- vid juluppehållet är kortare än det som tillämpas inom armén.

Inryckningen till flottan sker vid fle- ra olika tidpunkter under året. Största antalet av åldersklassen inrycker under januari månad, medan huvuddelen av de underbefälsuttagna inkallas till förs— ta tjänstgöring i juli respektive novem- ber månader.

Karakteristiskt för flottan är det pro- portionellt sett stora antalet handräck- ningsvärnpliktiga och ekonomivärnplik- tiga, vilka motsvarar ungefär fjärdede- len av årskontingenten. Dessa inrycker i två omgångar med uppdelning på mars och maj månader.

c) Utbildningen av värnpliktiga vid kustartilleriet

Inom kustartilleriet är utbildningen i första hand lagd på soldatutbildning. Repetitionsövningar förekommer i un— gefär samma omfattning som vid armén.. Inryckningsrytmen är dock helt olika..

Tablå 1. Inryckningstider och antal värnpliktiga i första tjänstgöring vid flottan, kustartilleriet och flygvapnet åren 1960—61

Flottan Kustartilleriet Flygvapnet Kategori Inryck- Inryck- Inryck- Antal nings- Antal nings- Antal nings- datum datum datum 1. Värnpliktiga i allmänhet 434 12/1 1 250 7/1 392 8/1—10/10 (inklusive övningstrupp och 74 25/7 100 Omgångs- 215 3/2—2/3 vissa yrkesgrenar i flottan 259 7/11 vis under 2105 19/4 och kustartilleriet) året 135 1/6 180 17/8 385 30/9 2010 14/10 Summa 1 767 1 350 5 412 2. Handräckningsvärnplikti- 530 21/3 325 under 35 3/2—2/3 ga och ekonomivärnpliktiga 320 9/5 hela året 390 19/4 (motsvarande) enligt ve- 35 1/6, 17/8 derböran- 55 2/9,30/9 de chefs 390 14/10 bestäm- mande Summa 2 850 325 905 3. Värnpliktiga uttagna till 120 27/6 70 7/6, 18/10 115 1/6, 10/6 specialtjänst (läkare, ingen— jörer, tekniker, stabsbiträden m.fl.) Summa 3 120 70 115 4. Underbefälsuttagna 46 12/1 100 7/6 506 25/7 500 28/11 456 7/11 Summa 4 1 008 600 5. Värnpliktiga uttagna för 70 7/1 175 7/6 underofficers- eller officers— 25 15/3 utbildning 40 15/9 Summa 5 135 175 6. Befälselever, stam, offi— 265 apr.—juli 75 125 10/6 cersaspiranter m.fl. 120 8—15/6 45 40 mars, nov. 75 Summa 6 385 120 240 Summa 1—6 3 265 2 640 6 682

Tablå 2. Tjänstgöringsförhållanden för "värnpliktiga vid flottan, kustartilleriet och flygvapnet

Utbildningstidens längd Första under Öv- tjänstgö- nings- ringens Re uppe- Jul- 651133; längd , Antal Första Be- ti- håll uppe— & eg övnings- Kategori (unge- fäls— pe Sum- som— håll pp ' uppe- Anm. .. . tjanst- .. tions- håll farligt) örin ov- öv- ma mar el. hållen g g ning in höst från- " g räknade Antal dagar 1 2 3 4 | 5 | 6 7 8 9 10 11 Flottan 1. Värnpliktiga,. Värnpliktiga i all- vilkas tjänstgö- mänhet .......... 767 394 —— — 394 14 12 26 368 ring pågår under Ekonomi- o. hand- två På varandra räckningsvärnplik— . foljande 1111” 0011 ' tiga ............ 850 394 — — 394 14 12 26 368 nyårshelgerikan .. . . erhålla två jul-' Värnpliktiga uttag- u ehåll na för specialut- pp ' oildning ......... 120 394 —— —- s394 14 12 26 368 2. Avkortning Jnderbefälsuttagna 1 008 444 — _ 444 14 112( + 12) 26(38) 418(406) ay joma Hanst- .. . gorlng enl. kbr. Varnpllktiga uttag- 25 9 52 ria förunderofflcers- I ' utbildning ....... 135 450 x — —— 540 14 112( + 12) 26(38) 514(502) 3. För vidmakt- 3 x 30 hållande av kun- Befälselever, offi— skaperna må ve- :ersaspiranter m.fl. 385 —— derbörande åläggas fortsatt Summa 3 265 tjänstgöring un- . . der högst 146 Kustartilleriet dagar. Värnpliktiga i all— _. _ mänhet .......... 1 350 2290 _ 3x30 380 14 — 14 366 f-f Harg ingår Handräcknings- muatfsekiiap nit-$); Värnpliktiga ..... 325 —— fullgör 304 da- Varnpliktiga uttag- gars första na för specialut- tjänstgöring bildning ......... 70 394 — —— 3394 14 17 31 363 samt 3 repeti- Jnderbefälsuttagna 600 324 3 X 10 3 x 30 444 14 17 31 413 tionsövningar å Värnpliktiga uttag— 30 dagar eller na för underofficers- 2 X 30 + 2 X 1_5 utbildning ....... 175 450 3 x 10 3 x30 570 14 17 31 539 d_agag i repeti- tlonsovningar. Summa 2 640 Flygvapnet Värnpliktiga i all- mänhet .......... '5 412 364 —— 1 )( 30 394 14 ' 17 31 363 2 x 15 Handräcknings— o. ekonomivärnplik- tiga ............. 905 394 _— — 394 14 17 31 363 Värnpliktiga uttag- na för specialut— bildning ......... 115 394 — — s394 14 17 31 363 Befälselever, offi- cersaspiranter . . . . 240 — Summa 6 682

För huvuddelen av de värnpliktiga sker inryckningen i januari, medan under- befälsuttagna och till underofficers- el- ler officersuthildning uttagna inrycker dels i juli och dels i november månader. Kust-artilleriets handräckningsvärnplik- tiga inkallas till första tjänstgöring suc- cessivt under hela året enligt vederbö- rande förbandschefs bestämmande.

Första tjänstgöringen för huvuddelen av kustartilleriets värnpliktiga år inlagd på sådant sätt att juluppehåll icke före- kommer för densamma.

d) Utbildningen av värnpliktiga inom flygvapnet För år 1960 disponerar flygvapnet ca 6 650 värnpliktiga. I detta antal är icke inräknat värnpliktiga som undergår fältflygareutbildning. I ännu högre grad än för flottan är flygvapnets utbildning inriktad på att utbilda de värnpliktiga till yrkestjänst. De värnpliktigas yrkes- .mässiga utbildning och tjänst under värnpliktstiden avser därför närmast vad man kallar »produktion av militär flygtid».

Inryckningen till värnpliktstjänst sker för huvuddelen av de värnpliktiga inom flygvapnet årligen i två omgångar per flygflottilj, uppdelade på en höst- och en vårkontingent. Ett begränsat antal specialister har andra inryckningstider. Inryckningstiderna för handräcknings- värnpliktiga är desamma som för hu- vuddelen av de värnpliktiga i allmän- het. Flertalet av flygvapnets värnplik- tiga —— såväl handräckningsvärnplik- tiga som övriga — fullgör endast en repetitionsövning om 30 dagar eller motsvarande tid uppdelad på två 15- dagarsövningar. Inkallelser till dessa övningar sker inom ramen för av chefen för flygvapnet givna direktiv efter för- bandschefs bestämmande och synes ej ske med bestämda tidsintervaller.

Tablå 3. Fördelning på yrkeskategorier av till flottan år 1960 inryckande

värnpliktiga Antal 1. Värnpliktiga i allmänhet: Matroser .................. 632 Ekonomimän .............. 696 Maskinmän ................ 331 1 659 2. Underbefälsuttagna värnpliktiga: Artilleri- och signalmatroser m.fl ....................... 292 Telegrafister, radarobservatö- rer m. fl. .................. 173 Eldare och motormän ....... 325 Elektriker och olika slags hant— verkare ................... 201 Kockar .................... 77 Marinpoliser och sjukvårdare 39 1 107 3. Värnpliktiga, uttagna lör specialutbilding: Intendenter ................ 10 Läkare och tandläkare ...... 40 Ingenjörer och tekniker av olika slag .................. 87 137 4. Sjövärnsmän .............. 46 5. Siöbefäl, kaptener, styrmän och sjöingenjörer .............. 42 6. O/ficersaspiranter ........... 120 7. Stambefälselever ............ 215 Summa 3 326

Anm.: Siffran 3 326 överensstämmer ej med den i det tidigare angivna siffran 3 265 för flottans värnpliktskontingent år 1960. Detta beror på att i ovanstående siffror vissa tal är att anse som medelvärden och andra är base— rade på 1959 års läge.

2. Jämförelser med armén

Av det ovan sagda framgår, att utbild- ningsförhållandena vid marinen och flygvapnet är helt annorlunda än vid armén. För flottan och flyget består den väsentliga skillnaden i att de värnplik- tiga inom dessa vapengrenar i första hand fullgör en mera yrkesmässig tjänst. Flottan och flygvapnet har karaktär av i fred rustade krigsmaktsenheter med stående styrkor, för vilka de värnplik- tiga i huvudsak tjänstgör som yrkesmäs- sig service.

Tablå 4. Fördelning på yrkeskategorier av till flygvapnet år 1960 inryckande

värnpliktiga Antal 1. Värnpliktiga i allmänhet: Markstrids- och luftbevakningsperso- nal ............................. 542 Flygmekaniker och övriga mekaniker 2 906 Bil-, traktor- och motorskötare ..... 951 Radarobservatörer, telefonister m. fl. 499 Väderleksbiträden ................ 154 Målare, snickare och plåtslagare . . . . 63 Kockar och kommissarier .......... 62 Ekonomivärnpliktiga ............. 960 Skrivbiträden .................... 214 2. Värnpliktiga i stabs- och special— tjänst: Expeditionsbiträden .............. 60 Övriga .......................... 85 3. Navigatörer, signalister m.fl ........ 115 4. Officersaspiranler ................ 125 Summa 6 736

Anm.: Siffran 6 736 överensstämmer ej med den tidigare angivna siffran 6 682 för flygvap— nets värnpliktskontigent år 1960. Detta beror på att ovanstående siffra delvis är beräknad med utgångspunkt från antalet inskrivna värnpliktiga år 1958.

Det senare innebär, att utbildnings- verksamheten får en helt annan karak- tär är inom armén. Koncentration sker således i hög grad på yrkesutbildning, som fullgöres under värnpliktstiden. Så- lunda utgöres det dominerande antalet av de värnpliktiga inom flygvapnet av mekaniker av olika slag. Inom flottan har detta sin motsvarighet i den ma- trosutbildning som det största antalet värnpliktiga undergår, dels i form av en grundläggande utbildning i land och dels på fartyg.

Inom flottan och flygvapnet finnes ingen motsvarighet till arméns krigs— förbandsvisa övningar.

I tablåerna 3 och 4 redovisas för flot- tan och flygvapnet den fördelning på olika yrkeskategorier som redovisas för uttagningen av de värnpliktiga till des- sa båda vapenslag. Siffrorna överens- stämmer icke med de siffror som i ta- blåerna 1 och 2 redovisas för under

1960—61 till första tjänstgöring inryc- kande värnpliktiga. Detta beror när- mast på att i de förstnämnda tabellerna redovisas för de olika yrkesområdena vid inskrivningen uttagna värnpliktiga, medan den senare tabellen visar antalet inkallade.

3. Värnpliktstidens längd

I de båda utredningar rörande värn- pliktsutbildningen som slutfördes åren 1949 och 1951, dels av 1948 års värn- pliktskommitté och dels av 1949 års gruppchefsutredning, skedde bedöm- ningen rörande såväl utbildning som övningstidens längd uteslutande med utgångspunkt från arméns förhållanden. Värnpliktskommittén prövade frågan om utbildningens bedrivande och den tidsmässiga förläggningen av utbild- ningstiden, men däremot icke dennas omfattning. Förutsättningen för kom- mitténs arbete var en oförändrad öv- ningstid i fred av 360 dagar. övervä- gandena inom kommittén skulle i öv- rigt koncentreras på behovet av centrala skolor och dessas lämpligaste anord- nande, möjligheterna att tillgodose be- hovet av ekonomivärnpliktiga och tjänstgöringens utformning för dessa, repetitions- och efterutbildningsövning- arnas antal och längd samt möjlighe— terna till krigsförbandsvisa övningar. Gruppchefsutredningen sysslade helt med utbildningen inom armén. Utgångs- punkt för utredningens bedömanden var frågan om hur utbildningen av värnpliktiga gruppchefer skulle ske och huruvida en förlängning av utbildnings- tiden borde ske för dem som uttagits till sådan utbildning. Utredningen an- såg sig emellertid icke böra behandla gruppchefsutbildningen som en från öv- rig värnpliktsutbildning helt isolerad del. Den menade sig därför i sitt arbete böra beakta de faktorer, organisatoris-

ka, personella och andra som enligt ut- redningens uppfattning var av samtidig och avgörande betydelse för såväl gruppchefsutbildningen som utbildning- en av värnpliktiga i övrigt.

Som utgångspunkt för sina studier, bedömanden och förslag tog utredning— en skyttegruppchefer vid infanteriet, dels därför att dessa utgjorde den största av arméns underbefälskategorier och dels därför att kraven på denna kategori beträffande kunskap och för- måga i relation till uppgiften måste ställas högre än på annan kategori.

Utredningens förslag ledde till pro- position vid 1952 års riksdag (1952: 177). Denna utmynnade i ett förslag om förlängning av den sammanlagda utbildningstiden för värnpliktiga i all- mänhet från 360 till 394 dagar och för värnpliktiga som uttagits' till underbe- fälsutbildning i armén, flottan och kust- artilleriet från 360 till 444 dagar. Sam- tidigt permanentades de provisoriska bestämmelser som gällt i fråga om skyl- dighet för arméns befälsvärnpliktiga att fullgöra befälsövning om 10 dagar i anslutning till repetitionsövning. Så- dana befälsövningar infördes även för kustartilleriet och flygvapnet.

Bakgrunden till gruppchefsutredning- ens förslag var undersökningar som uteslutande hade gjorts inom armén. Några undersökningar beträffande be- hovet av en förändring i övningstiden av den starkt yrkesmässigt betonade ut- bildningen inom flottan och flygvapnet hade icke verkställts. Särskild motive- ring för att det på utredningens över— väganden baserade förslaget om öv- ningstidens förlängning även borde till- lämpas för marinen och flygvapnet, återfinnes icke i utredningens förslag. Det synes närmast ha varit en självklar förutsättning att den sammanlagda öv- ningstiden för motsvarande kategorier skulle vara lika inom alla vapenslag

och att någon differentiering i detta hänseende icke borde förekomma. Ut- redningen hade sålunda förutsatt — utan att närmare undersöka behovet härav — att om ökning av värnplikts- tiden inom ett vapenslag vidtogs så måste, oavsett huruvida motsvarande behov förelåg inom andra vapenslag, detta likväl medföra motsvarande ök- ning för dessa.

4. Besparingsutredningens över- väganden och förslag Avkortning av tjänstgöringstiden Genom beslut vid 1952 års riksdag ba- serat på propositionen 1952: 177 skedde en förlängning av övningstiden med en månad för samtliga värnpliktiga. Denna förlängning baserades helt och hållet på de utredningar rörande utbildnings- verksamheten som gruppchefsutred- ningen hade verkställt inom armén. Så- väl gruppchefsutredningen som depar- tementschefen förutsatte i sina förslag att en förändring av utbildningstiden för arméns värnpliktiga måste följas av en motsvarande utökning av utbild- ningstiden för övriga vapenslag. Någon kompletterande undersökning rörande behovet av en dylik förlängning förelåg icke. Några undersökningar eller dis- kussioner om möjligheterna att diffe- rentiera utbildningstiden synes ej hel- ler ha föregått det framlagda förslaget. Den tidigare gällande övningstiden om 360 dagar hade vid flottan fullgjorts genom tjänstgöring i en följd. Inom flygvapnet förelåg möjligheten att an— tingen utta tjänstgöringen i en följd el- ler att uppdela den på en första tjänst- göring om 270 dagar och tre repeti- tionsövningar om vardera 30 dagar. Även vid flygvapnet uttogs dock tjänst- göringen i en följd. Besparingsutredningen, som i det fö- regående ifrågasätter en förkortning av

första tjänstgöringen för armén med en bruttotid av 30 dagar —— motsvarande en nettotid av 18 a 19 dagar — vill för marinen och flygvapnet föreslå att mot- svarande förkortning av första tjänst— göringen sker. Då repetitionsövningar för närvarande icke sker inom flottan och då tjänstgöringen inom flygvapnet är uppdelad på längre första tjänstgö— ring och endera en repetitionsövning om 30 dagar eller två övningar om var- dera 15 dagar, vill utredningen föreslå att motsvarande tidsavkortning som fö- reslås i fråga om repetitionsövningarna för armén skall komma marinens och flygvapnets värnpliktiga till del endast i den mån övningstiden är uppdelad så att repetitionsövningar förekommer. Därvid bör avkortningen" endast gälla för varje repetitionsövning för sig.

En anpassning för marinen och flyg- vapnet till i huvudsak samma övnings- tid som gäller för armén bör således ske även vid den sänkning som nu före- slås för arme'n. Besparingsutredningen anser att det här närmast rör sig om en anpassningsprocess, där organisatoris— ka förutsättningar i första hand är av- görande för genomförandet. Det kan visserligen anföras att den tekniska ut- vecklingen medfört förändringar, som kan motivera ett bibehållande av den år 1952 beslutade förlängningen av öv- ningstiden. Detta gäller emellertid icke generellt. I den mån det gäller för grup- pen av specialister bör frågan om en

förlängning av utbildningstiden för dessa upptas till särskild behandling.

Det bör i detta sammanhang erinras om att flygvapnet efter hand erhållit en kraftig ökning av antalet tilldelade värnpliktiga. Detta är nu ca 40 % högre än i början av 1950-talet. Övergången till readrift torde samtidigt icke ha ökat behovet av flygmekaniker och andra yr- kesvärnpliktiga. Slutligen bör erinras om att den ojämnhet i fråga om såväl flygintensiteten vid flygvapnet som års— tidernas inverkan i fråga om flottans övningar bör kunna — i samband med en utspridning av antalet inrycknings- dagar — ge goda förutsättningar för att genom organisatoriska åtgärder klara den föreslagna minskningen av utbild- ningstiden.

5. Beräknade besparingar Uppgifter om de sammanlagda kostna- derna per värnpliktig som samman- hänger med utbildningen saknas för ma- rinen och flygvapnet. Vid beräkning av de kostnadsbesparingar som erhålles vid en avkortning av första tjänstgöringen inom dessa båda försvarsgrenar har ut- redningen utgått från samma normer som användes vid motsvarande beräk- ningar för armén. Besparingen skulle således uppgå till 10: 20 kronor per dag och värnpliktig. Med utgångspunkt från de tidigare angivna siffrorna för anta-

.. . lnbesparad . . Forkortnmg Besparingar Kategori Antal i dagar daglikostnad, 1 milj. kronor ronor 1. Flottan: Samtliga värnpliktiga ........... 3 250 30 10: 20 1,0 2. Kustartilleriet: Samtliga värnpliktiga ........... 2 650 30 10: 20 0,8 3. Flygvapnet: Samtliga värnpliktiga ........... 6 650 30 10: 20 2,0 Summa besparing 3,8

, .. . Inbesparad . Kategori Antal Forkortnmg dagskostnad, _Besparmgar 1 dagar k 1 mll]. kronor ronor kl. Flottan1 ...................... — —— — -— 2. Kustartilleriet: Samtliga värnpliktiga under tre repetitionsövningar ........ . . . . 27 200 5 17: 05 0,6 3. Flygvapnet: Samtliga värnpliktiga med repeti— tionsövningsskyldighet .......... 23 000 5 17: 05 0,3 Summa besparing 0,9

1 Repetitionsövningar förekommer ej. ” Siffrorna utgör ett medeltal av antalet till repetitionsövningar inkallade de tre sista åren, 1957, 1958 och 1959.

let värnpliktiga uppkommer härigenom ovanstående årliga besparingar.

Ej heller i fråga om de värnpliktiga som inkallas till repetitionsövning före- ligger för marinen och flygvapnet mot- svarande beräkningar som inom armén rörande dagskostnaden. Utredningen har emellertid även här beräknat be-

sparingarna efter samma belopp som för armén. Detta förutsätter att vissa indi- rekta kostnader, såsom familjebidrag och sjukvård, per dag beräknas vara lika höga som inom armén och att en- dast sådana kostnader som ej samman- hänger med övningarna medtagits.

KAPITEL 3

Tygförvaltningstj änsten

A. Nuvarande organisation och arbetsuppgifter

1. Inledning

Den nuvarande organisationen av tyg- förvaltningstjänsten inom försvaret fastställdes efter beslut av 1954 års riks- dag (prop. 1954: 109) . Beslutet grundades i huvudsak på det betänkande, som år 1950 avgivits av 1946 års militära för- valtningsutredning. De ändringar, som gjordes i förhållande till tidigare or- ganisation innebar bl. a. att upphand- lingen av viss krigsmateriel återfördes från krigsmaterielverket till de cen- trala försvarsgrensförvaltningarna. I samband därmed avvecklades krigsma- terielverket. Som samordningsorgan in- rättades försvarets förvaltningsrlirek- tion. Denna fick till uppgift att sam- ordna materielanskaffningen genom tillämpning av huvudförvaltningsprin- cipen, vilken innebar att anskaffningen av för försvaret gemensam materiel av- sågs skola handhavas av den försvars- grensförvaltning, som svarar för den största förbrukningen. Förvaltningsdi- rektionen fick även överinseendet över de samarbetsdelegationer för olika ma— terielområden, som i den mån de icke tidigare funnits under benämningen tekniska delagationer sedermera upp— rättats.

1946 års förvaltningsutredning över— vägde i sitt betänkande två alternativa lösningar av tygförvaltningens ordnan- de. Den ena innebar att all upphand- ling av krigsmateriel koncentrerades

till ett enda för försvaret gemensamt centralt ämbetsverk. Det andra alter- nativet förutsatte en fortsatt uppdel— ning av tygmaterielförvaltningen på försvarsgrensförvaltningar tillika med en utökad användning av huvudförvalt- ningsprincipen. Enligt utredningen fanns skäl som talade till förmån för bägge alternativen. Ett gemensamt tyg- förvaltningsorgan erbjöd enligt utred- ningen de största garantierna för att dubbelarbete inom såväl den rent tek- niska förvaltningsverksamheten som inom förvaltningsfunktioner med andra uppgifter icke skulle förekomma och utredningen menade att detta alterna- tiv var rent principiellt att föredraga. Att utredningen trots detta stannade vid att som sitt förslag till organisation förorda en fortsatt försvarsgrensvis uppdelning av tygförvaltningstjänsten motiverades med att försvarsgrensche- fernas inflytande över förvaltningarna därigenom säkerställdes. Utredningen anförde i anslutning härtill: »Emellertid lämpar sig detta alternativ (d. v. s. ett för försvaret gemensamt tyg— förvaltningsorgan) mindre väl för den nu- varande försvarsordningen där de tre för—

svarsgrenscheferna svarar envar för sin för- svarsgrens materielutrustning.»

Utredningen fortsatte:

»Därest i framtiden en försvarsordning skulle genomföras, som icke i samma mån som den nuvarande bygger på tre från var- andra avgränsade försvarsgrenar och en

tredelning av ansvaret för försvarskrafter- nas stridsduglighet, synes emellertid frågan om en ytterligare samordning av tygför- valtningstjänsten böra upptas till förnyad prövning.»

I Kungl. Maj:ts proposition 1954: 109 anförde statsrådet och chefen för för- svarsdepartementet, att han ej var be- redd att hävda en definitiv ståndpunkt till frågan om gemensam eller försvars- grensvis ordnad förvaltningstjänst. Han anförde, att han för egen del stannat för att under dåvarande förhållanden förorda en försvarsgrensvis ordnad tyg- förvaltningstjänst. Han framhöll emel- lertid att han ej var främmande för tanken, att ett gemensamt förvaltnings- organ på krigsmaterielförvaltningens område framdeles kunde komma att visa sig innebära den mest fördelaktiga lösningen, men att förutsättningarna härför borde organiskt växa fram på grundval av de åtgärder till samord- ning i olika hänseenden, vilka inginge som viktiga beståndsdelar i den då ak- tuella förvaltningsreformen.

Frågan om en gemensam förvaltning för tygmaterielområdet har sedermera diskuterats vid två tillfällen, dels av 1959 års riksdagsrevisorer och dels av 1958 års försvarsledningskommitté.

Statsrevisorerna föreslog efter att ha refererat förvaltningsutredningens båda organisationsalternativ, att frågan om ett gemensamt tygförvaltningsverk bor- de närmare utredas och anförde bl. a.:

»Sedan ifrågavarande tidpunkt har ut— vecklingen på krigsmaterielområdet fort- skridit mycket snabbt. Nya vapen och va— pensystem ha framkommit som resultat av teknikens senaste rön, och även vårt land har måst anslå betydande belopp på bl. a. forsknings— och konstruktionsarbete i syfte att skapa moderna och effektivare medel för krigföringen. I vissa fall har det också blivit nödvändigt att genom anskaffning utifrån tillföra vårt försvar de hjälpmedel

som erfordras för att landets stridskrafter skola komma i nivå med andra länders. De

problem som möta de tygförvaltande orga- nen ha därmed militärt, tekniskt och eko- nomiskt blivit alltmer komplicerade. En faktor som i sammanhanget måste tillmä— tas avgörande betydelse är enligt revisorer- nas mening den allt starkare tendens till uppluckring av gränserna mellan de tradi- tionella försvarsgrenarna som kännetecknar den militärtekniska utvecklingen.»

1958 års försvarsledningskommitté tar i sitt i mars 1960 avgivna betän- kande upp frågan om gemensamma el- ler försvarsgrensvis organiserade för- valtningar närmast med utgångspunkt från om förvaltningstjänsten bör ledas försvarsgrensvis eller om den hellre borde stå under en för försvarsgrenarna gemensam ledning. I sin behandling av frågan utgår kommittén därvid från en värdering av den nuvarande organisa- tionens sätt att fungera, samt gör en bedömning av om de skäl som tidigare anförts för och emot gemensam för- valtning, stärkts eller försvagats samt om några nya skäl tillkommit. Kom- mittén kommer då till, att det icke efter 1954 års förvaltningsreform inträffat och ej heller kan för den framtid som nu kan överblickas förutses inträffa några så avgörande förändringar i för- utsättningarna för 1954 års beslut, att grundvalarna för tygförvaltningstjäns- tens organisation nu lämpligen bör rubbas.

2. Organisationen i stora drag

Genom 1954 års riksdagsbeslut är tyg- förvaltningstjänsten inom försvaret för närvarande organiserad på tre försvars- grensförvaltningar: armétygförvalt- ningen, flygförvaltningen och marin- förvaltningen. Var och en av dessa förvaltningar är centrala ämbetsverk direkt underställda Kungl. Maj:t. De utövar i tekniskt och ekonomiskt av- seende högsta ledningen av och upp— sikten över tygförvaltningen vid respek-

tive försvarsgren. Förvaltningarnas ar- betsuppgifter har fastställts i särskilda instruktioner (SFS 1959: 8, 10 och 11). Försvarsgrensförvaltningen skall vid fullgörandet av sina uppgifter ställa sig till efterrättelse de direktiv, som över— befälhavaren finner erforderligt med- dela för tillgodoseendet av krigsbered- skapen samt för de militära operatio- nernas planläggning och genomförande. I de fall försvarsgrensförvaltningen fin- ner att den icke kan följa överbefälhava- rens direktiv och samförstånd icke kan nås underställas frågan Kungl. Maj:t. Försvarsgrenschef är även chef för 'espektive försvarsgrensförvaltning. Det löpande chefsskapet över förvaltningar- na utövas dock av en därtill utsedd souschef. Försvarsgrenschefen inträder som chef för förvaltningen när detta anses påkallat. Detta sker mera sällan och i allmänhet endast för avgörande av frågor av större betydelse. Förvalt— ningarnas inre organisation och arbets- rutiner framgår av- bilagorna 2—7.

3. Förvaltningarnas arbetsområde

Förvaltningarnas verksamhet regleras, förutom i de förut nämnda instruktio- nerna, av försvarets anskaffningskungö- relse (SFS 1954:470) samt upphand- lingskungörelsen (SFS 1952:496). En— ligt däri intagna bestämmelser kan för- valtningarnas verksamhetsområde upp- delas i följande huvudpunkter:

Materielanskaffning

Kontroll

Förrådshållning

Underhåll och vård

Krigsplanläggning

Härtill kommer vissa uppgifter av .servicekaraktär.

a) Materielanskatfning Av de här uppräknade uppgifterna är materielanskaffning den dominerande

och därtill mest omfattande uppgiften. I begreppet anskaffning innefattas näm- ligen enligt anskaffningskungörelsens 2 %:

»utförande av projektering, konstruktion och därmed sammanhängande försök; ut— arbetande av tekniska bestämmelser för tillverkning eller upphandling, verkställan- de av inköp, leveranskontroll och garanti— övervakning; samt utarbetande av mate— rielbeskrivningar och tekniska underhålls- instruktioner.»

Projektering omfattar det tekniska planläggningsarbete som, grundat på forskning och koordinerat med takti- kens krav, leder fram till utformning av direktiv eller program för konstruk- tionsarbetets utförande.

Projekteringsarbetet kan omfatta så- väl ny materiel som moderniseringar och ombyggnader av befintliga kon- struktioner.

Konstruktionsarbete bedrives såväl beträffande ny materiel som omkon- struktioner på redan befintlig i moder- niseringssyfte eller för anpassning till nya förhållanden. Det kan även inne- bära konstruktioners sammanförande till eller inbyggnad i större enheter.

Konstruktionsarbete på helt ny ma— teriel syftar i första hand till framta- gande av en prototyp, med vilken tek- niska försök utföres i avsikt att pröva konstruktionens lämplighet, med hän- syn till den uppställda målsättningen. Efter tekniska justeringar i konstruk- tionen — då hänsyn även tages till till- verkningstekniska synpunkter —— till- verkas i allmänhet en mindre försöks— serie, avsedd för s. k. tjänsteförsök. Först sedan resultaten av dessa försök, som kan behöva utföras i flera om- gångar, har omsatts i konstruktionsänd- ringar, kan konstruktionsarbetet anses avslutat och beställning för serietill— verkning läggas ut.

Försöksverksamheten kan uppdelas i två delar — tekniska försök och tjänste-

försök. De tekniska försöken samman- hänger med konstruktionsarbetet och utföres parallellt med eller i anslutning till detta arbete. Tjänsteförsöken avser att utröna materielens fältmässiga an— vändbarhet.

Utarbetande av tekniska bestämmel— ser för tillverkningen består i en sam- manställning av tekniska data och rit- ningar som framkommit i samband med projekterings- och konstruktionsarbetet eller under försöken med materielen.

Som begreppet anskaffning formu- lerats i 2 5 anskaffningskungörelsen in- rymmes däri även det tekniska förbe- redelsearbete som ligger till grund för upphandlingen. Vid inköp av standard- varor är detta förarbete av obetydlig omfattning och kan många gånger in- skränkas till ett katalogstudium. Ju mer komplicerad materielen blir, desto stör- re omfattning får förarbetet och vid anskaffning av de tekniskt mest kom- plicerade artiklarna kan det bli helt bestämmande för förvaltningsenheter- nas arbete. I särskilt hög grad gäller detta vid anskaffning av för försvaret normgivande materiel. Sådan anskaff- ning måste i allmänhet föregås av ett intensivt forsknings— och utrednings- arbete och en uppföljning av den inter- nationella utvecklingen på området. I detta arbete, som i större eller mindre omfattning utföres på förvaltningarna, deltar i hög grad även andra myndig- heter, såsom försvarsstaben, försvars- grensstaberna och försvarets forsknings- anstalt. Den snabba tekniska utveck- lingen under senare år har därvid lett fram till att det blivit nödvändigt att inte endast uppställa taktiska krav för enstaka komponenter i försvarssyste- met utan även att anpassa de separata enheterna till kompletta vapensystem. De ökade kostnaderna för krigsmate- rielen har också gjort det nödvändigt att grunda materielanskaffningen på en

mera långsiktig ekonomisk planering. En bidragande faktor i detta samman— hang har varit den långa tid som nu- mera på grund av materielens kompli- citet förflyter mellan det anskaffningen beslutats till dess materielen kan tagas i bruk.

Förvaltningarnas anskaffningsverk- samhet regleras därför numera i ma- terielplaner, som sanktionerats av re- gering och riksdag och som framkom— mit i intim samverkan mellan förvalt- ningsmyndigheter och staber. Dessa materielplaner blir också bestämmande för projekterings- och utvecklingsverk- samheten. Detta hindrar emellertid ej att förvaltningarna — sedan huvudin- riktning och den anslagsmässiga avväg- ningen mellan de olika försvarsgrenar— na och deras vapen fastställts _ har tämligen fritt spelrum då det gäller att utforma de enskilda projekten. I all- mänhet sker projekteringsarbetet inom förvaltningarnas sakorgan, men kan i andra fall på uppdrag utföras av utom— stående expertis eller i samarbete med försvarets forskningsanstalt (FOA) el- ler hos en tilltänkt leverantör. Den väg som väljes sammanhänger med en rad olika faktorer av vilka följande torde vara de viktigaste: tillgång på personal inom ämbetsverket, tillgång på indu- striell expertis inom landet, industrins möjlighet och villighet att åtaga sig pro- jekteringsarbetet och materielens kom- plicitet.

I ett tidigare skede fanns i regel den största sakkunskapen inom det militär- tekniska området vid förvaltningarna, medan industrin hade den tillverknings- tekniska expertisen. På vissa områden fanns det dock vid sidan härom enstaka industriföretag med speciell militär- teknisk inriktning. Teknikens snabba utveckling under senare år samt den militärtekniska integrationen till för den civila marknaden angränsande ma-

terielområden, har emellertid lett till att man i ökad grad kan utnyttja indu- strin även för utvecklings- och projek- teringsarbeten.

Det tekniska planläggningsarbetet fordrar i allmänhet insatser från exper- ter inom olika områden. I en del fall göres detta av experter inom förvalt- ningarnas sakorgan vid särskilda ut- vecklings- och projekterings-eller beräk- ningssektioner/detaljer. I andra fall ut- lägges beräkningsarbeten som beställ- ningar hos de tekniska högskolorna el- ler FOA. Gällande praxis härvidlag är dock påfallande olika inom de skilda sakorganen och torde ofta samman- hänga med den aktuella tillgången på tekniker och annan arbetskraft inom förvaltningen.

I stor utsträckning utlägger förvalt- ningarna numcra det egentliga kon- struktionsarbetet på industrin. Dock finns i detta fall betydelsefulla undan— tag. Sålunda utför marinförvaltningen i allmänhet allt konstruktionsarbete i egen regi på övervattensfartyg, medan däremot den civila medverkan då det gäller ubåtsutvecklingen drivits myc- ket långt. Denna utveckling synes sam- manhänga med att man sedan gammalt själv svarat för övervattensfartygen, me- dan man däremot för ubåtarna redan från början anlitade industrin för pro- jektering och konstruktion.

Inom armétygförvaltningen sker ett betydande projekterings- och utveck- lingsarbete.

Flygförvaltningen — som betjänar den senast tillkomna försvarsgrenen -— har medverkat till att i likhet med vad som skett i utlandet bygga upp en ei- vil svensk flygplansindustri. Under de sista åren har ett ökat samarbete börjat tillämpas också på andra materielom- råden, exempelvis inom flygförvalt- ningen, främst på den elektrotekniska materielen, även om man här fortfa-

rande i hög grad utför projekterings- och konstruktionsarbetena i förvalt- ningens egen regi.

I konstruktionshänseende synes det elektrotekniska området utgöra ett sär- fall inom förvaltningarna. Huvudparten av konstruktionsarbetet inom detta om- råde har hittills utförts på egna labo— ratorier. Sådana finns inom alla tre förvaltningarna, till vilka också i all— mänhet ritkontor är knutna för ren- ritning av de konstruktioner som fram- kommer.

b) Huvudförvaltningsprincipen

I den organisation som nu tillämpas inom förvaltningarna ingår huvudför- valtningsprincipen som en viktig del. I förvaltningspropositionen (1954z109) uttalar departementschefen sålunda an- gående grundtankarna härom i organi- sationsförslaget : »Särskilt intresse har samordningsfrågorna tilldragit sig. Först må nämnas den redan nu i stor utsträckning genomförda huvud- förvaltningsprincipen, som avses skola yt- terligare byggas ut och som förhindrar att anskaffningen av för försvarsgrenarna ge-

mensam materiel av mera standardmässig natur splittras på flera händer.»

1946 års förvaltningsutredning avsåg emellertid med sitt förslag en vidare tillämpning av huvudförvaltningsprin- cipen. Det heter sålunda i deras betän— kande att »en försvarsgrensvis helt ge- nomförd uppdelning av konstruktion och anskaffning av materiel som användes inom samtliga försvarsgrenar eller inom två av dem» ej skulle stå i överensstäm- melse med kravet på koncentration av förvaltningsverksamheten i vad avser samma eller liknande materielslag. Ut— redningen definierade huvudförvaltning sålunda, att därmed avsågs projekte- ring, konstruktion, försök, utarbetande av tekniskt underlag för anskaffning, inköp, leveranskontroll samt upprät-

Tablå 5. Översikt över den tygmateriel för vars ankaffning huvudförvaltningsprincipen

tillämpas Huvud- Huvud- .. .. förvalt- .. .. förvalt- Fornodenheter nin gsmyn- Fornodenheter ningsmyn- dighet dighet Vapenmaleriel m. m. b) Maskiner och maskinell ut- a) Finkalibriga handvapen och rustning för fältbruk ....... KATF kulsprutor ................. KATF c) Maskeringsmateriel för fält- b) Granatkastarmateriel ....... KATF bruk ...................... KATF c) Rörliga pjäser ............. KATF d) Rekylfria vapen och raket- Teleteknisk och elektrisk materiel gevär ..................... KATF &) Elverk för fältbruk ......... KATF e) Eldledningsutrustning för rör- b) Ackumulatorer och torrbatte- liga lvpjäser ............... KATF rier ....................... KATF f) Fotografisk materiel med la- 0) Fick-, stav- och pannlampor. KATF boratorieutrustning ......... KFF d) Bärbara radiostationer ...... KATF g) Materiel för sjömålsbekämp— e) Fälttelefon- och linjemateriel ning och sjömålsmateriel. . . . KMF samt kabelmateriel ......... KATF f) Bärfrekvensutrustning för Ammunition1 fältbruk ................... KATF a) Explosivämnen ............. KATF2 g) Väderleksmateriel .......... KFF b) Ammunition till finkalibriga h) Elektronrör och kvartskristal- handvapen och kulsprutor .. KATF ler ........................ KFF c) Ammunition till granatkastare KATF d) Artilleriammunition ......... KATF, Intendenturmalerielö KMFs a) Beklädnadsmateriel ävensom e) Ammunition till rekylfria va- övrig personlig utrustning. .. KAIF pen och raketgevär ......... KATF b) Skidmateriel. . ........ . . . . . KAIF f) Handgranater, land- och c) Förläggningsmateriel ........ KAIF strandminor ............... KATF d) Möbler, mattor, gardiner och g) Sprängmedel och tillhörande belysningsarmatur, samtliga tändmedel ................. KATF av standardtyp (katalogvaror) KAIF h) Specialammunition ......... KATF e) Sängpersedlar ........... KAIF f) Förplägnadsmateriel ........ KAIF Bombröjningsmaleriel .......... KFF g) Gymnastik- och idrottsma- teriel ...................... KAIF Skyddsmateriel a) Gasskyddsmateriel .......... KATF Drivmedel för motorfordon, sta- b) Materiel för indikering av tionära motorer m.fl. radioaktiv strålning ........ KATF a) Motorbränsle och smörjmedel m. m ...................... KAIF7 Fordonsmateriel b) Distributionsmateriel ....... KAIF a) Motordrivna fordon (utom . under b nedan angivna) samt Bränsle . fordonstillbehör ............ KATFt Uppvärmmngsbränslen --------- KAIF b nkford n . ) 335111" go?: _brfmflfordonocr' KFF, Livsmedel. ................... KAIF c) Släpfordon ----------------- KATF—4 Velerinärmaleriel ........... KAIF d) Cykelmateriel för fältbruk .. KATF e) Däck och slangar för fordon. KATF Förnödenheter av handelsvarutyp

(i den mån de ej ingå i ovan Helikoptermaleriel ............. KMFa angivna grupper) Anskaffas t. v. gemensamt i den Fållarbetsmaleriel utsträckning så befinnes lämpligt 9.) Verktyg, redskap m.m. för efter samråd mellan förvalt- fältbruk ................... KATF ningarna.

1 I fråga om sammansättning av ammunition är KATF sammanhållande myndighet för krigs— produktionsplanering av sprängämnesgjutning i samband med ammunitionstillverkning, dock med undantag av sjöminammunition.

tande av materielbeskrivningar och un- derhållsinstruktioner.

Den slutliga utformningen av huvud- förvaltningsprincipen, såsom den kom- mer till uttryck i anskaffningskungö- relsens 4 5, blev i viss mån en kom- promiss mellan de båda ovan citerade formuleringarna. Däri stadgas nämli- gen att vid anskaffning av förnöden- heter skall i den utsträckning och i det avseende så lämpligen kan ske, den myndighet inom vars arbetsområde det faller att anskaffa den största mängden av en för flera försvarsgrenar gemen- sam förnödenhet, handhava anskaff- ningen av ifrågavarande förnödenhet för försvaret i dess helhet och svara för krigsindustriella planläggningen därav.

Genom denna formulering ankommer det sålunda på de anskaffande myn- digheterna själva att avgöra huruvida och när principen skall tillämpas inom dess arbetsområde. Visserligen har för- svarets förvaltningsdirektion ålagts att verka för principens tillämpning och har i anslutning härtill ålagt ämbets- verken en viss anmälningsplikt, då av- steg göres från huvudförvaltningsprin- cipens tillämpande. I praktiken torde det emellertid helt sammanhänga med förvaltningsdirektionens möjlighet att åstadkomma samarbetsvilja om princi- pen skall bli accepterad och få reell innebörd, eftersom militära eller andra skäl alltid kommer att kunna andras

för att undanta materiel från central anskaffning. Huvudförvaltningsprincipen är — som framgår av ovanstående — begrän- sad till att endast avse varor avstandard— mässig natur som är gemensam för flera förvaltningar. Detta innebär, som fram- går av förteckning på sidan 48, att det i huvudsak är materiel av typ mass- och standardartiklar samt vissa hand— vapen som anskaffas genom huvudför- valtningsmyndighet.

c) Inköpsavdelningamas medverkan i anskaff- mngen Den merkantila delen av anskaffningen är inom tygförvaltningarna centralise- rad till inköpsavdelningarna. Dessa till— kom i samband med krigsmaterielver- kets avskaffande och uppdelningen av verkets arbetsuppgifter. Avsikten var att genom att knyta merkantilt utbildad personal till dessa inköpsavdelningar större möjligheter skulle finnas att träffa för försvaret förmånliga avtal rö- rande materielleveranser. En för varje försvarsgren central inköpsavdelning skulle ha lättare att hävda statens eko- nomiska intressen gentemot leverantö- rer vid bl. a. prisbedömningar än om inköpen gjordes av varje sakorgan för sig. Det ansågs dessutom att större samordning och enhetlighet hos ma- terielslagen var att vinna genom en sådan ordning.

” Utom vid anskaffning av komplett skott eller speciell explosivämnestyp. För krigsindustri— planeringen av explosivämnestillverkningen är dock KATF sammanhållande.

3 Den förvaltning som är ledande beträffande ett för flera förvaltningar gemensamt am- munitionsslag. Fördelning fastställes efter förslag av ammunitionsdelegationen. För krigsindu- striplaneringen är dock KATF sammanhållande. * För fordonets utrustning med eller anpassning för speciell materiel (t. ex. telemateriel) svarar vederbörlig förvaltning i samråd med KATF. 5 Beträffande val av chassier i samråd med KATF. ” Beträffande materiel, där i vederbörlig ordning är fastställd särskild modell (motsv.) för marinen eller flygvapnet, begränsas KAIFzs uppgift till inköp och därmed sammanhängande leveranskontroll, garantiövervakning och krigsindustriplanering. " För försök, utarbetande av tekniskt underlag och instruktion för användning svarar KATF i samråd med KAIF. ' KMF upphandlande myndighet.

Under krigsmaterielverkets tid hade detta verk hand om inköpen, medan de olika försvarsgrensförvaltningarna svarade för arbetet med behovsberäk- ningar och ekonomisk planering samt projektering, konstruktion och försök. Sedan konstruktionsverksamheten fort- skridit så långt att en prototyp skapats och provserier tillverkats, överlämna- des det tekniska underlaget till inköps- organet — krigsmaterielverket _ som tog upp och höll kontakt med tillver- karna. Genom den nya organisation som infördes år 1954 på tygförvalt- ningens område övertog de olika för- valtningarna i tre olika inköpsavdel— ningar den speciella inköpsorganisa- tion som tidigare funnits i krigsmate- rielverket.

Arbetsrutiner m. m.

Inköpsavdelningarnas medverkan i an- skaffningen är genom i arbetsordning- arna intagna bestämmelser begränsad till det arbete, som sammanhänger med verkställandet av inköpet som en följd av vid förvaltningarnas sakorgan fat- tade beslut om anskaffning av mate- rielen ifråga. Arbetsrutinerna kring ett inköpsärende börjar således på inköps- avdelningen med att man från en sak- avdelning erhåller en amodan att in- handla en viss bestämd vara. Som regel lämnar sakavdelningen till inköpsavdel- ningen en s. k. inköpsanmodan, som upptar alla de för inköpets verkstäl- lande nödvändiga uppgifterna, såsom tekniska bestämmelser rörande mate- rialval, den mängd som skall köpas, om tidigare inköp gjorts, senaste in- köps storlek och då erhållet pris, inne- liggande lager och önskad leveranstid m. m. I allmänhet ger sakavdelningen också anvisning på lämpliga leveran- törer för materielen.

Efter anskaffningens art och med hänsyn till att inköpsavdelningarnas

organisation fått en något avvikande utformning inom de tre förvaltningarna följer sedan inköpsärendet något olika vägar. Beträffande de olika detaljerna i detta hänseende hänvisas till i bila- gorna 8—10 intagna rutinschemana för inköpsverksamheten vid de olika för- valtningarna.

Vid anskaffning av handelsvaror och redan utvecklade produkter infordrar inköpsavdelningen i regel med ledning av inköpsanmodan från sakorgan anbud från lämpliga leverantörer, granskar därefter inkomna anbud beträffande priser och betalningsvillkor och verk- ställer efter samråd med sakorganet beställning.

För en mycket stor del och värde- mässigt den helt dominerande delen av den materiel som inköpes av förvalt- ningarna förutsättes att en konstruk— tion göres innan tillverkningen första gången kan påbörjas. När konstruktio-

-nen skall utföras av tillverkare har som

regel sakorganen första kontakten med denne. På detta stadium förekommer som regel inte några diskussioner rö- rande leveranstider och priser eller andra ekonomiska villkor. Enligt gäl- lande arbetsordningar skall dock sak- organet hålla inköpsavdelningen under- rättad om de kontakter, som tages med leverantörer och de förhandlingar som hålles. Detta för att undvika att över— enskommelser göres som kan ogynn- samt påverka villkoren vid framtida uppgörelser. Sedan beslut fattats om att ett projekt skall realiseras och som ett led i detta konstruktionsarbete skall utläggas hos industrin, skall de ekono- miska förhandlingarna föras av inköps- avdelningen med biträde i erforderlig utsträckning av ifrågavarande sakor- gan.

Med hänsyn till upphandlingskungö- relsens bestämmelser om anbudsförfa- rande kan emellertid ett sådant kon-

struktionsuppdrag från förvaltningens sida ej kombineras med löfte om att industrin ifråga också skall få till- verka projektet. Kontrakten måste för- fattningsenligt innehålla en bestäm- melse, som förbehåller förvaltningen hela rätten till konstruktionen och sam- tidigt också rätten att lägga tillverk- ningen hos annan industri.

I fråga om konstruktions- och utveck- lingsuppdrag vidareför inköpsavdel- ningen i ett flertal fall endast sakor- ganets beställning. Dessa uppdrag an- förtros som regel åt endast ett fåtal före- tag, med vilka ramavtal utbytts på lång sikt. Sålunda finnes fleråriga ram— avtal för flygplan, flygplansmotorer, air-datasystem och radarnavigeringsut- rustning. Gemensamt för dessa avtal är att konstruktions- och utvecklingsarbe- tet som regel sker på bok och räkning efter i avtalen noggrant specificerade regler.

I Vissa fall utlägger sakavdelningarna själva beställningarna på industrin. Detta får som regel ske då materielen är avsedd för forskning och försök, vid inköp av apparatur och anord- ningar för kontroll och materielprov- ning intill ett belopp av 5 000 kronor i varje ärende. Även för annan materiel finns det möjlighet att överlåta inköps- rätten till sakorganen, men detta till- lämpas endast i rena undantagsfall.

Organisation

Inköpsavdelningen är organiserad på nå- got olika sätt inom förvaltningarna. Vid alla tre förvaltningarna finnes under inköpsavdelningen utom en eller flera inköpssektioner, en räkningssektion och en expedition. Vid flygförvaltningen har inköpen fördelats på två sektioner, en för köp i utlandet och en förköp på den svenska marknaden. Vid ma- rinförvaltningen har inköpssektionens detaljer delats på samma sätt. Vid ar-

métygförvaltningen har däremot inköps— sektionen delats upp med hänsyn till materielslag och man har sålunda de- taljer för vapen, fordon, elmateriel, ammunition samt handelsvaror. Im- port-, valuta- och transportärenden handlägges på en särskild detalj. På armétygförvaltningen finns dessutom inom inköpsavdelningens organisation en särskild försäljningssektion för för- säljning av kasserad och utrangerad ma- teriel.

Beslutanderätt

Beslutanderätten i fråga om inköpen är fördelad på olika instanser efter belop— pens storlek. Enligt nu gällande arbets- ordningar för förvaltningarna är grän- serna satta till följande belopp.

Avdelningschef och byråchef m. fl. äger beslutanderätt enligt nedan:

Högst kronor i varje ärende Arméfyg/örvallningen: Avdelningschef .............. 250 000 Byråchef ................... 50 000 Marinförvaltningen: Avdelningschef .............. 250 000 Chefen för verkstadsbyrån.. . . 100 000 Byråchef; chef för inköpssektion 50 000 Flygföruallningen: Avdelningschef; chefen för ro— botbyrån; chefen för förråds— byrån .................... 50 000 Annan byråchef ............. 25 000 Chef för inköpssektion ....... 15 000 Annan sektionschef .......... 7 000

Vid anskaffning av materiel till ett värde, som överstiger för avdelnings— chef angivet belopp föredrages ären- det inför souschef och s. k. förvaltnings- beslut fattas rörande anskaffningen. Sådan föredragning äger även rum för anskaffning av materiel, som i tekniskt eller ekonomiskt avseende kan ha större- betydelse för förvaltningen samt i ären— den där det för den enskildes rättssä— kerhet är av vikt att beslutets innehåll

och de i beslutet deltagandes ansvarig- het kommer till klart uttryck.

Anordningsbeslutet på leverantörs- räkningar tecknas av kamreraren på inköpsavdelning eller i vissa fall av inköpsdirektören. Utanordning sker först sedan leveransmottagarens besikt- ningsinstrument kontrollerats mot le- verantörens faktura.

d) Försvarets standardiseringsverksamhet Organisation m. m. Standardiseringsverksamheten inom för- svaret ledes av försvarets standardise- ringsdelegation (FSD). Enligt en av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion har försvarets standardiseringsdelegation till uppgift att vara sammanhållande or- gan för standardisering av material, ele- ment och detaljer ingående i försvarets materiel, samt för klassificering och typminskning av försvarets övriga för- nödenheter. Standardiseringsdelegatio- men står under tillsyn av försvarets för- valtningsdirektion och i delegationen ingår representanter för försvarsför- valtningarna, försvarets forskningsan- stalt och Sveriges standardiseringskom- mission (SIS).

Som sekretariat till försvarets stan- dardiseringsdelegation för handlägg- ning av ärenden angående samordning av typminskning och standardisering samt benämning och beteckning på krigsmaktens materiel jämte övriga förnödenheter finns inrättad en för för- svaret gemensam enhet, försvarets klas- sifikationscentral (FKC), jfr bilaga 11. Klassifikationscentralen är i organisa- tionen knuten till flygförvaltningens normaliebyrå, men dess arbete dirige- ras av standardiseringsdelegationen. För försvaret speciell standard utarbe- tas huvudsakligen av arbetsgrupper, som av försvarets standardiseringsdelega- tion organiseras för olika materielom- råden med representanter från berörda

försvarsmyndigheter. För närvarande finns ca 20 sådana arbetsgrupper inom försvarets standardiseringsdelegation. Resultatet av arbetsgruppernas arbete sammanställes i typkataloger, som ut— ges i delegationens namn.

Standard som är speciell för en för— svarsgren, exempelvis armétygsstan- dard, utarbetas dock av respektive för- valtnings normaliebyrå i samråd med sakavdelningarna.

Svensk och internationell standard

Det är vid standardiseringsarbete rätt vanligt att en standard påverkar en annan, så t. ex. kan grundstandarden för toleranser, materiel etc. direkt ligga till grund för en standardisering av de konstruktionselement, varav den fär— diga produkten bygges upp. Det kan därför vara av visst intresse att i detta sammanhang något beröra den stan— dardiseringsverksamhet, som förekom- mer utanför försvarets område, efter- som densamma i regel berör även för- svarets materielområde.

Svensk standard utarbetas normalt inom någon av Sveriges standardise- ringskommissions (SIS) fackorgan. Den svenska standarden omfattar för när- varande en mängd områden.

Med internationell standard förstår man den standard, som godkännes av någon av de internationella standardi- seringsorganisationerna:

International Federation of Standar- disation Organisation (ISO),

och för det elektrotekniska området: International Electrotechnical Comis- sion (IEC).

Till dessa organisationer är anslutna de flesta industriländerna i världen.

Fastställande av standard

Innan de av Sveriges standardiserings- kommissions fackorgan utarbetade för- slagen till standard fastställes, är det

viktigt att så många berörda parter som möjligt får yttra sig om dem, så att eventuella erinringar kan beaktas, vil- ket ofta är en förutsättning för att stan- darden skall komma att accepteras i praktiken. Detta brukar ske genom re- missförfarande, varvid i allmänhet även försvaret får tillfälle att yttra sig. Man har därigenom möjlighet att medverka till att den civila standarden får en för försvaret lämplig utformning. För- svarets aktiva medverkan i det civila standardiseringsarbetet synes emeller- tid för närvarande vara mycket begrän— sad.

Normaliebyråernas medverkan i slandardiseringen Inom förvaltningarna handlägges stan- dardiseringsfrågorna på respektive nor— maliebyrå. Normaliebyråernas uppgifter i samband med standardiseringsverk- samheten kan i huvudsak sammanfat- tas enligt följande:

att organisera och sammanhålla stan- dardiseringsutredningar i för förvalt- ningen speciella standardfrågor (i regel efter förslag av sakavdelningar, förråds- eller reparationsinstanser) samt att ut- forma och utge sådan standard;

att delta i eller följa arbetet med spe- ciell försvarsstandard;

att delta i eller följa arbetet inom Sveriges standardiseringskommissions fackorgan i sådana standardfrågor, som är av särskilt intresse för försvarsgre- nen i fråga;

att i viss utsträckning följa det inter- nationella standardiseringsarbetet inom för försvarsgrenen aktuella materielom- råden;

att göra urval nr befintlig standard, att i första hand användas inom för— svarsgrenen (typisering);

att försöka påverka leverantörernas standardarbete i önskvärd riktning;

att sammanhålla remissverksamheten

beträffande standardförslag inom för— svarsgrenens arbetsområde och att se till att berörda instanser inom förvalt- ningen beredes tillfälle till yttrande samt att sammanställa och avge sådana yttranden;

att verka för att fastställd standard utnyttjas i största möjliga utsträckning.

Försvarets teletekniska laboratoriums medverkan i standardiseringen

En mycket stor del av standardise- ringsverksamheten inom det teletek- niska området handlägges av det till för— svarets forskningsanstalt knutna och för krigsmakten gemensamma försvarets te- letekniska laboratorium. Inte minst inom typiseringsområdet utför labora- toriet ett omfattande arbete, då det gäl- ler urval av för försvarets teleutrust— ning lämpliga detaljer eller komponen— ter (elektronrör, transistorer, kondensa- torer, motstånd).

Systematisering

Ett viktigt led i standardiseringsverk- samheten är systematiseringen. I denna ingår uppgifter som har att göra med nomenklatur och därmed sammanhäng— ande definitioner (exempelvis materiel- benämningar), materielens indelning (exempelvis materielnummer) samt sys— tem och i viss utsträckning rutiner, som tar sikte på förenhetligande och sam- ordning (exempelvis principer för ka- talogers uppställning och användning).

För försvaret gemensamma systemati- seringsfrågor liksom tidigare nämnts övriga standardiseringsfrågor handläg- ges inom försvarets standardiseringsde- legation. Arbetande organ är dels de nämnda arbetsgrupperna inom delega- tinonen, dels delegationens sekretariat, försvarets klassifikationscentral samt dels standardiseringssektionen inom den förvaltning som i ifrågavarande fall är huvudförvaltare.

På den civila sidan handlägges syste- matiseringsfrågorna av de ovan nämnda standardiseringsorganen. Arbetsrutiner- na för systematiseringen är härvidlag i princip desamma som inom den egent- liga standardiseringen.

Systematiseringsfrågorna berör som regel de flesta instanser inom förvalt- ningen och ett omfattande samrådsför— farande tillämpas därför för dessa frå- gors lösande. För att i viss män för- enkla samrådsverksamheten har sär- skilda samordningsorgan inrättats inom förvaltningarna. Sålunda finns exem- pelvis inom armétygförvaltningen ett samordnande organ för publikations- och systematiseringsfrågor (SOPS), vil- ket med normaliebyråns medverkan har att lösa vissa sådana frågor.

I:) Leverenskontrollen lll e l 0 d lk

Leveranskontrollen omfattar det kon- trollarbete, som förvaltningarna utför på beställd materiel. I kontrollen ingår såväl kvantitets- som kvalitetskontroll. Den senare innefattar de åtgärder, som vidtas i olika led i tillverkningen, för att säkerställa att kvaliteten hos slut- produkten är i överensstämmelse med de i konstruktionsritningar och arbets- beskrivningar uppställda kvalitetsford- ringarna. Kvalitetskontrollen kan utfö- ras dels som

allkontroll, d. v. s. kontroll av alla enheter i ett parti, och dels som

delkontroll, d. v. s. kontroll av endast en del av partiet.

Allkontrollen är den ursprungliga kontrollmetoden. Den anses ha sitt be- rättigande, då mycket stora fordringar ställes på noggrannheten hos den kon- trollerade artikeln. Det är nämligen den enda kontrollmetod, som gör det möjligt att plocka ut alla felaktiga artiklar i en serie. I många fall är det emellertid ej nödvändigt att tillämpa allkontroll, ef-

tersom stor säkerhet mot fel även kan uppnås med en riktigt upplagd delkon— troll. Denna kan utföras antingen som stickprovskontroll eller som statistisk kontroll. Vid stickprovskontroll under- sökes endast någon eller några delar av partiet. Vid statistisk kontroll grundas bedömningen rörande partiet på under- sökning av en provgrupp, som repre— senterar olika delar av partiet.

Organisation Tygförvaltningarnas kontrollorganisa- tion uppvisar en heterogen och splitt- rad bild. Detta sammanhänger med olik- heter i anskaffningsförfarandet, men också med att olika typer av varor krä— ver olika insats på kontrollområdet.

Omfattningen av kontrollarbetet sam— manhänger emellertid också i hög grad med anskaffningsprinciperna. En ut- läggning av beställningar på ett flertal underleverantörer, där var och en en- dast svarar för en detalj i den slutliga produkten, ökar ofrånkomligt kontroll— arbetet för förvaltningen. Om däremot en huvudleverantör får svara för be- ställningarna hos underleverantörerna kan förvaltningens kontroll begränsas till att avse allenast den slutliga pro— dukten.

Att kontrollarbetet har en mycket stor omfattning inom förvaltningsorganisa- tionen framgår bl. a. av personalför- teckningarna. Den 1 juli 1959 var så- lunda inom armétygförvaltningen 205 anställda sysselsatta med kontrollar— bete, vid marin- och flygförvaltningen var kontrollpersonalens antal 40 respek- tive 70 personer.

Inom armétygförvaltningen är kon— trollorganen knutna till respektive sak- avdelning, antingen som kontrollsektio- ner eller som på vapenavdelningen i form av en kontrollbyrå. Vid flygför- valtningen kontrolleras den elektrotek- niska materielen av sakbyråernas per-

sonal, medan för flygplansmaterielen särskilda kontrollsektioner finns vid flygplanavdelningens byråer. Vid ma- rinförvaltningens vapenavdelning finns ett särskilt kontrollkontor, som svarar för leveranskontrollen på förvaltningens vapenmateriel, medan kontrollen av ny- och ombyggnader av fartyg ombesörjes av tillverkningskontrollanter, statione- rade vid byggnadsvarven.

Tygförvaltningarnas olika kontrollor- gan är i allmänhet förlagda utanför Stockholm i anslutning till de företag, där respektive förvaltning tillfälligt har utlagt en större beställning eller — vil- ket år det mest vanliga — från vilka man kontinuerligt har leveranser. Alla förvaltningarna har sålunda ständiga kontrollkontor inrättade i Bofors. Ar- métygförvaltningen har vidare kontroll- organ i Eskilstuna, Åker, Karlsborg, Karlstad, Västerås, Lindesberg m. fl. platser. Marinförvaltningen har fasta kontrollanter i Motala, Karlskrona och Eskilstuna och flygförvaltningen i Lin- köping, Eskilstuna, Trollhättan, Arboga och Västerås. Som regel täcker dessa kontrollorgan icke endast leveranskon- trollen vid det företag till vilket de är förlagda utan dessutom tillverknings- kontrollen vid andra företag på samma ort eller i samma del av landet.

I olika sammanhang har det påpekats att en dubblering av kontrollorganisa- tionen uppstått genom förvaltningsor- ganisationens tredelning. Senast har frågan diskuterats i 1956 års förvalt- ningssakkunnigas betänkande. För att råda bot på detta och åstadkomma en större samordning av kontrollarbetet har den av förvaltningsdirektionen för detta ändamål tillsatta kontrolldelega- tionen utarbetat vissa riktlinjer rörande förmedling av kontrollarbetet mellan försvarsgrensförvaltningarna.

Verksamheten skall sålunda enligt förvaltningsdirektionens beslut i prin-

cip tillgå så, att ett kontrollorgan efter framställning ställer kontrollant, som är förlagd till eller regelbundet besöker en leverantör, till annan organisationsen- hets förfogande för kontrollarbete. Upp- draget skall därvid gälla provtagning, provberedning och provning hos leve— rantören. Övriga delar av kontrollar- betet och hela underlaget för kontrol— lens bedrivande skall däremot utarbetas vid den förvaltning, som lagt ut beställ- ningen och som också har att tillse att kontrollanten erhåller erforderligt underlag och övriga instruktioner för att kunna utföra kontrollarbetet.

Ett dylikt samarbete i kontrollarbe- tet mellan förvaltningarna är för när- varande i huvudsak begränsat till de elektrotekniska och vapentekniska ma- terielområdena. I fråga om vapenmate— riel replierar flyg- och marinförvalt- ningarna i hög grad på armétygförvalt- ningens kontrollpersonal, på de orter där de båda förstnämnda förvaltning- arna saknar fasta kontrollorgan. Som ovan nämnts saknar flygförvaltningens elektroavdelning särskilt kontrollorgan. Det kontrollarbete som icke utföres av personal från flygförvaltningens sakby- råer utlägges i stor utsträckning på ar- métygförvaltningens kontrollanter.

4. Försvarets förvaltningsdirektion

&) Organisation

Direktionen består av åtta ordinarie ledamöter, varav tre personer med sär- skild erfarenhet från näringslivets om- råde, souscheferna vid de fyra försvars- grensförvaltningarna samt chefen för försvarets fabriksverk. Representanter- na från näringslivet, av vilka en är ordinarie ordförande, utses av Kungl. Maj:t. Vid sidan av här uppräknade ledamöter äger cheferna för försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvalt- ningen, försvarets sjukvårdsstyrelse och

försvarets forskningsanstalt att inträda som ledamöter i ärenden, som berör deras verksamhet. Chefen för försvarets forskningsanstalt inträder som ledamot vid behandling av frågor, för vars av- görande tillgång till sakkunskap från anstalten är av betydelse. Överbefälha- varen äger rätt att inträda som ordfö- rande i direktionen. Försvarsgrensche- ferna kan inträda som ledamöter i stäl- let för souscheferna. Dessutom äger che- fen för försvarsstaben samt chefen för riksnämnden för ekonomisk försvars- beredskap att närvara vid direktionens sammanträden men ej delta i dess be- slut. Direktionen är beslutför med minst fem av de ordinarie ledamöterna närvarande.

Till sitt förfogande har direktionen ett kansli, som omfattar sju befattnings- havare med en kanslidirektör som chef. I mån av behov och för utförande av särskilda uppgifter kan direktionen därjämte anlita sakkunniga, personal ur förvaltningarna samt samarbetsdelega- tionerna.

Försvarets förvaltningsdirektion till- kom som ett samarbetsorgan för den militära förvaltningstjänsten i samband med förvaltningsreformen 1954. För- valtningsdirektionens uppgifter regleras av en av Kungl. Maj:t utfärdad instruk- tion. Enligt denna åligger det förvalt— ningsdirektionen:

»att utse huvudförvaItningsmyndighet för olika förnödenheter, och att där så bedö— mes lämpligt förordna om att huvudför- valtningsprincipen helt eller delvis icke skall gälla samt avgöra övriga frågor om tillämpning av huvudförvaltningsprinci- pen;

att verka för samordning och effektivi- sering av anskaffningsverksamheten samt att i dessa frågor — såvitt möjligt med an- knytning till krigsproduktionsplanlägg- ningen och med beaktande i övrigt av indu— striella och ekonomiska synpunkter — giva de rekommendationer, som direktionen fin- ner påkallade;

att verka för enhetliga beräkningsmeto- der vid upprättande av förslag till anslags- äskanden;

att — under hänsynstagande till de di- rektiv, som överbefälhavaren finner erfor- derligt meddela de centrala förvaltnings— myndigheterna för tillgodoseende av krigs- beredskapen samt för de militära operatio- nernas planläggning och genomförande, ävensom till av riksnämnden för ekono— misk försvarsberedskap meddelade anvis- ningar rörandc krigsproduktionsplanlägg- ningen inom berörda förvaltningsmyndig— heter — samordna krigsproduktionsplan- läggningen för krigsmakten i dess helhet och i detta hänseende giva de rekommenda- tioner direktionen finner påkallade;

att ägna uppmärksamhet åt att krigs- maktens centrala förvaltningsmyndigheter även i övrigt samarbeta rationellt och på lämpligt sätt fördela sin verksamhet; samt

att besluta om tillsättande och avveck- ling av samarbetsdelegationer, och i frågor av allmän räckvidd meddela delegationerna direktiv.»

b) Arbetsuppgifter

Av ovanstående framgår att förvalt- ningsdirektionens uppgifter kan inde- las i en exekutiv samt en rådgivande och samordnande verksamhet. Av dessa båda verksamhetsgrenar är den rådgi- vande och samordnande funktionen den viktigaste. Endast i två avseenden har direktionen exekutiva befogenheter, nämligen att utse huvudförvaltnings- myndighet samt att besluta om inrät- tande och sammansättning av samar- betsdelegationer.

Den rådgivande och samordnande uppgiften består i att avge rekommen- dationer samt att tillse att samarbets- formerna fungerar. Detta arbete har till väsentlig del karaktären av samråd med vederbörande myndigheter och hand- lägges i många fall av kansliets tjänste- män, utan att ärendena alltid tas upp på direktionens sammanträden. Då så anses nödvändigt, utarbetas promemo- rior för föredragningar och oriente- ringar i direktionen.

e) Samarbetsdelegationer I 1946 års förvaltningsutredning under- ströks nödvändigheten av en ökad sam- ordning av tygförvaltningarnas verk— samhet. Denna samordning skulle en- ligt utredningens mening kunna åstad— kommas bl. a. genom att samarbets- delegationer bildades för olika ända- mål. Sådana fanns i viss utsträckning redan tidigare och kallades då tekniska delegationer. Men utredningen hade tänkt sig att antalet delegationer skulle ökas och deras verksamhet skulle ut- sträckas till flera arbetsområden. Ge- nom 1954 års riksdagsbeslut ålades för- svarets förvaltningsdirektion att be- sluta om inrättande av samarbetsdele- gationer samt att utfärda närmare di- rektiv för delegationernas sammansätt- ning, arbetssätt och arbetsområden.

Delegationernas uppgifter är bl. a. att inom sina verksamhetsområden verka för att likartade arbetsuppgifter samordnas och regleras mellan berörda myndigheter samt att möjligheter till besparingar och rationaliseringar till- varatas, ävensom att verka för enhetlig- het mellan myndigheterna i fråga om anskaffning och förvaltning av förnö- denheter. Enligt förvaltningsdirektio— nens instruktion skall delegationerna följa direktionens direktiv och hålla direktionen underrättad om respektive delegations verksamhet. Denna bygger på personlig kontakt mellan tjänstemän med likartade uppgifter. Ledamöterna bör ha sådan placering inom respek- tive myndighet, att de kan direkt på- verka arbetet inom sina respektive fack och även ha möjlighet att påverka de beslut som fattas inom förvaltningen i berörda frågor.

Sammanträden hålles kontinuerligt. På dessa sammanträden lämnas orien- tering om beslutade anskaffningar inom delegationens arbetsområde samt utby- tes erfarenheter och synpunkter rö-

rande förbättringar för successiv mo- dernisering av materielutrustningen. De problem som dryftas och de beslut som fattas av samarbetskommittéerna sammanfattas i protokoll och prome— morior, vilka delges berörda förvalt- ningar och vid frågor av större bety— delse föredras för respektive förvalt- ningars souschefer.

Indelningen har skett dels i s. k. sak- delegationer, vilkas arbetsområden om— fattar tekniska spörsmål inom ett be— stämt materielområde, och dels i funk- tionella delegationer, som har gemen- sam förvaltningsfunktion. För närva- rande finns följande samarbetsdelega- tioner inrättade:

vapendelegationen fordonsdelegationen skyddsmaterieldelegationen beklädnadsdelegationen förplägnadsmaterieldelegationen helikopterdelegationen krigsindustridelegationen materielhanteringsdelegationen renhållningsdelegationen ammunitionsdelegationen teletekniska delegationen maskeringsdelegationen inventariedelegationen robotdelegationen

merkantila delegationen

kontrolldelegationen standardiseringsdelegationen

Förvaltningsdirektionen följer genom sitt kansli delegationernas verksamhet. Detta sker dels genom sammanträdes- protokollen, dels genom direkt kontakt mellan delegationens ledamöter och kansliets tjänstemän.

5. Personalutvecklingen inom förvaltningarna Då 1946 års militära förvaltningsutred— ning i oktober 1950 avlämnade sitt be- tänkande räknade utredningen med att

den föreslagna omorganisationen av för- valtningsorganisationen skulle leda till en betydande minskning av personalen. Antalet tjänster skulle enligt utredning- ens förslag kunna reduceras från 3 300 till 2650 eller med i runt tal 20 %. I dessa summor inräknades förutom de tygförvaltande verken, den föreslagna arméintendenturförvaltningen samt för- svarets civilförvaltning. Däremot ingick icke fortifikationsförvaltningens perso- nal och ej heller personalen vid för- svarets sjukvårdsstyrelse i de nämnda siffrorna.

I det förslag, som år 1954 förelades riksdagen hade en del jämkningar före- tagits också i personalberäkningarna. I förvaltningspropositionen framhölls att de personalbehovsräkningar, som ut- redningen gjort och vilka grundade sig på undersökningar, som verkställts un— der åren 1947—50, delvis var föråld- rade, varför förnyade undersökningar hade behövt göras för att fastställa per-

sonalbehovet. Propositionsförslaget in— nebar att antalet tjänstemän inom för- valtningarna skulle minska med i runt tal 300 personer. Under mellantiden hade emellertid betydande personalök- ningar ägt rum varför utgångsläget var ett helt annat. I realiteten innebar så- lunda 1954 års förslag att förvaltnings- apparaten skulle omfatta drygt 1300 fler anställda än vad förvaltningsutred- ningen hade förutsatt.

Under de senare åren har förvalt- ningarna fortsatt att expandera, även om expansionstakten har avtagit. Av förvaltningarna har flygförvaltningen utvecklats kraftigast och nära 80 % av de nya tjänster som tillkommit efter år 1954 har tillfallit denna förvalt— ning. ökningarna där faller i huvud- sak på försökscentralen, robotbyrän och elektroavdelningen, d. v. s. i huvud— sak de områden där tekniken under de sista åren har utvecklats snabbast.

I tabellen här nedan redovisas per-

Tabell 2. Personalläget vid militära förvaltningsmyndigheter

Antal tjänstemän 1946 års Myndighet förvalt- 1/5 1950 ningsut- 1/12 1953 13354 ”5 5/6 1959 . rslag rednmgs förslag Försvarets civilförvaltning ........... 286 252 272 283 289 Krigsmaterielverkets huvuddel ....... 372 — 360 ' — —— Armétygförvaltningen (arméförvalt- ningens tygavdelning) ............. 11 048 811 1 266 1 357 1 375 Arméintendenturförvaltningen (armé- förvaltningens intendenturavdelning) —— 154 210 212 Marinförvaltningen .................. ' 634 503 755 696 720 Flygförvaltningen ................... 976 741 1 485 1 444 1 573 Försvarets förvaltningsdirektion ...... _ —— —— 7 7 Försvarets industriplanering .......... —- z109 —— — —— Försvarets intendenturförvaltning ..... — 216 —— — -— Summa 3 316 2 632 4 292 3 997 4 176

Anm.: 1 Siffran avser såväl tygavdelningen som intendenturavdelningen vid arméförvaltningen. " Förvaltningsutredningen föreslog att. i Försvarets industriplanering skulle bl. a. ingå för- svarets teletekniska laboratorium med 44 tjänster. Detta antal bör därför frånräknas vid jäm- förelse med övriga i tabellen upptagna siffror, då detta laboratorium för närvarande är anslutet till FOA, som ej medtagits i uppställningen.

sonalläget vid respektive förvaltning vid de tidpunkter som ovan nämnts. Uppgifter rörande läget per den 1 maj 1950 samt därtill fogat förslag har hämtats från förvaltningsutredningens betänkande. Läget 1953 samt 1954 års förslag återfinnes i förvaltningspropo- sitionen. Personalantalet för år 1959 är hämtat ur de sammanställningar över personalorganisationen, vilka fogats som bilagor till kungl. brev den 5 juni 1959 (regleringsbrev II).

Det hade varit av intresse att även redovisa personalläget för mellanlig— gande år. Detta har emellertid på grund av brister i den statistiska redovis- ningen icke låtit sig göras.

6. Avlöningskostnader

Vid anmälan av förvaltningspropositio- nen (1954:109) förutsattes att de för- valtningar, som berördes av omorgani- sationen årligen skall redovisa sina verkliga avlöningskostnader i samband med att ämbetsverken avger förslag till medelsäskanden. De av ämbetsverken lämnade uppgifterna rörande de verk- liga avlöningskostnaderna publiceras därefter i statsverkspropositionen. För armétygförvaltningen, arméintenden- turförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen har sålunda upp- gifter publicerats avseende budgetåren 1954/55—1958/59. Uppgifterna har sam- manställts i tabell 3. Tabellen har kom- plelterats med motsvarande uppgifter från övriga försvarsförvaltningar samt försvarets fabriksstyrelse och försvarets forskningsanstalt. Som framgår av ta- bellen och kanske klarare i diagram 9 kan en icke obetydlig löneökning note- ras för vissa myndigheter under ifråga— varande tidsrymd. För att om möjligt särskilja hur stor del av respektive myndighets löneökning som är att hän-

föra till en allmän löneutveckling inom den statliga sektorn har försök gjorts att räkna om lönerna till löneläget per den 1 januari 1955. Denna omräkning redovisas dels i tabell 4 och dels i nämnda diagram. I anslutning till ta- bellen lämnas en förklaring till beräk- ningen av den generella löneutveck- lingen.

7. Inköpens fördelning på leverantörer

Det har varit av intresse för utred- ningen att också belysa hur förvalt— ningarnas tygmaterielanskaffning för— delar sig. Utredningen har därför från förvaltningarna inhämtat uppgifter för budgetåren 1957/58 och 1958/59 rörande inköpens storlek och leveranserna från de största tillverkarna av krigsmate- riel både inom och utom landet.

Det framgår av detta material bl. a. att det totala antalet leverantörer varie- rar mellan 400 och 800. Huvudparten av materielen kommer emellertid vid samt- liga förvaltningar från ett mycket ringa antal leverantörer. Detta åskådliggö— res i tabell 5, där antalet leverantö- rer, som svarar för 40, 50, 60 och 75 % av respektive förvaltnings anskaffning under de två sista budgetåren, finnes upptaget.

En ytterligare koncentration på le- verantörssidan framkommer om de tre förvaltningarna betraktas som ett före- tag. Detta belyses av tabell 6. Antalet leverantörer sjunker därvid i de tre första grupperna till en tredjedel och i gruppen med 75% av hela anskaff- ningsvärdet till hälften av det antal som erhålles då antalet leverantörer redo- visas på de olika förvaltningarna var för sig.

I många fall är leverantörerna de- samma. Av exempelvis de fem leveran- törer, som svarar för hälften av förvalt-

Tabell 3. De verkliga lönekostnaderna per budgetår vid försvarets

Budgetåret 1954/55 Budgetåret 1955/56

Personal med avlöning Personal med avlöning

från: från: Förvaltning Förvalt- Försvars- Sum- Förvalt- Försvars- Sum- nings Sak- grens ma i nings Sak— grens ma i avlö- avlö- tkr” avlö- avlö- tkr . anslag . . anslag . nmgs- i tkr nmgs- nmgs- i tkr nings- anslag anslag anslag anslag i tkr i tkr i tkr i tkr Armétygförvaltningen . . . . 9 170 4 601 1 752 15 523 10 993 5 670 1 807 18 470 Arméintendenturförvalt- ningen ................ 1 657 98 591 2 346 2 250 235 810 8295 Marinförvaltningen ....... 5 999 1 527 2 230 9 576 7 245 1 253 2 456 10 954 Flygförvaltningen ........ 10 325 5 625 71 725 17 675 11 062 7 390 "1 725 20 177 Försvarets sjukvårds- styrelse ............... 10708 12 68 788 11748 20 92 860 Fortifikationsförvaltningen 2 095 5 372 384 7 851 2 261 5 689 338 8 288 Försvarets clvilförvaltning 3 757 —— — 3 757 4 105 — — 4 105 Summa 33 711 17 235 6 750 57 696 38 664 20 257 7 228 66 149 Försvarets fabriksstyrelse” 2 278 _ — 2 278 2 682 —- —— 2 682 Försvarets forsknings- anstalt ................ 2 861 6 395 — 9 256 3 428 7 450 —— 10 878 Summa 38 850 23 630 6 750 69 230 44 774 27 707 7 228 79 709

Härav armén 27 tkr, marinen 116 tkr och flygvapnet 1 856 tkr. Varav 32 tkr från anslaget Försvarets tandvård: Avlöningar. Armén.

Härav armén 23 tkr, marinen 103 tkr och flygvapnet 1 654 tkr. Härav armén 21,5 tkr, marinen 96 tkr och flygvapnet 1 607,5 tkr. Härav armén 21 tkr, marinen 78,5 tkr och flygvapnet 1 625,5 tkr. 8 Det må framhållas, att kostnaderna här nedan begränsats på grund av att personal funnits an- ställd vid krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation.

1 2 3 ' Härav armén 26 tkr, marinen 114 tkr och flygvapnet 1 820 tkr. 6 6 7

& 61 1 '. icentrala förvaltningsmyndigheter i tusental kronor fördelade efter utnyttjat anslag ? Budgetåret 1956/57 Budgetåret 1957/58 Budgetåret 1958/59 Personal med avlöning Personal med avlöning Personal med avlöning från: från: från: För- .. .. valt— 51 år; Sum- Förvalt- 51:21"; Sum- Förvalt- F$; nings _ v r * m i nings V r a i nings SV Summa .. Sak— grens a .. Sak— grens m .. Sak- grens i tkr avlo- .. tkr avlo- .. tkr avlo— .. . anslag avlo- . anslag avlo- . anslag avlo— nmgs- . . nings- . . mngs— . . 1 tkr mngs- 1 tkr nings— 1 tkr nings- an- anslag anslag . anslag . anslag . anslag slag 1 . 1 tkr . 1 tkr . 1 tkr 1 tkr 1 tkr tkr 12 310 6 369 2 065 20 744 13 170 6 618 2 700 22 488 14 300 7 080 2 263 23 643 2 517 228 806 3 551 2 613 227 952 3 792 3 001 —— 999 4 000 8 028 1 390 2 731 12 149 9 060 1 564 2 531 13 155 9 426 1 530 2 784 13 740 12 230 5 920 51 780 19 930 13 225 6 470 41 960 21 655 14 675 6 670 11 999 23 344 12828 12 122 962 13852 20 111 983 21 000 23 835 1 058 2 914 6 034 358 9 306 3 218 5 303 379 8 900 5 808 4 865 3340 11 013 4 255 —— _ 4 255 4 604 —— —— 4 604 4 763 — — 4 763 43 082 19 953 7 862 70 897 46 742 20 202 8 633 75 577 52 973 20 168 8 420 81 561 3 187 _ — 3187 3 424 -— — 3 424 3 119 — —— 3 119 ' 4 075 8 520 — 12 595 4 820 10 338 -— 15 158 6 035 10 937 _— 16 972 50 344 28 473 7 862 86 679 54 986 30 540 8 633 94 159 62 127 31 105 8 420 101 652

jänstemannapersonal vid Försvarets Fabriksverk framgår av särskild uppställning. 1" Varav 25 tkr från anslaget Försvarets tandvård: Avlöningar.

" » 27 tkr » » » o » 13 » 28 tkr » | » » » 13 » 31 tkr » » » | » l

gjorts i särskild sammanställning.

.-.... MJ a_i—

" Avser endast avlöningar till tjänstemän anställda vid styrelsen. Avlöningskostnaderna till övrig

: Avlöningskostnadernas inbördes relation får ses mot bakgrunden av penningvärdets förändringar ch därmed förenade lönejusteringar som vidtagits. Jfr även den anmärkning som med hänsyn härtill

Tabell 4. Lönekostnader och löneutveckling vid försvarets centrala förvaltningsmyndigheter samt vid Försvarets fabriksstyrelse och Försvarets forskningsanstalt budgetåren 1954/55—1958/59

I tabellen (kol. Indexjusterad lönesumma) har lönesummorna för resp. förvaltning och år rensats från de allmänna löneökningar, som statstjänste- männen erhållit, d.v.s. senare års lönesummor har omräknats till löneläget per 1/1 1955. Vid omräkningen har indexserien nedan använts:

1/1 1955 100 1/1 1956 104,0 1/1 1957 113,9 1/1 1958 117,3 1/1 1959 — 120,0

II II

Budget- året Budgetåret 1955/56 Budgetåret 1956/57 Budgetåret 1957/58 Budgetåret 1958/59 1954/55

Förvaltning Index- Index- Index- Index- Löne- Löne- justerad Löne- justerad Löne- justerad Löne- justerad summa summa löne- summa löne- summa löne- summa löne-

itkr i tkr summa i tkr summa i tkr summa i tkr summa i tkr i tkr i tkr 1 tkr

Armétygförvaltningen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 523 18 470 17 760 20 744 18 212 22 488 19 171 23 643 19 702 Arméintendenturförvaltningen. . . . . . . . . . . . . . 2 346 3 295 3 168 3 551 3 118 3 792 3 233 4 000 3 333 Marinförvaltningen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 756 10 954 10 533 12 149 10 666 13 155 11 215 13 740 11 450 Flygförvaltningen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 675 20177 19 400 19 930 17 498 21 655 18 461 23 344 19 453 Försvarets sjukvårdsstyrelse . . . . . . . . . . . . . . . 788 860 827 962 845 983 838 1 058 882 Fortifikationsförvaltningen . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 851 8 288 7 970 9 306 8 170 8 900 7 587 11 013 9 178 Försvarets civilförvaltning. . . 3 757 4 105 3 947 4 255 3 735 4 604 3 925 4 763 3 969

Summa 57 696 66 149 63 605 70 897 62 244 75 577 64 430 81 561 67 967

Försvarets fabriksstyrelse. . . . Försvarets forskningsanstalt. .

2 278 2 682 2 579 3 187 2 798 3 424 2 919 3 119 2 600 9 256 10 878 10 460 12 595 11 057 15158 12 922 16 972 14 143

Summa 69 230 79 709 76 644 86 679 76 099 94 159 80 271 101 652 84 710

Diagram 9. Löneutveckling vid försvarets centrala förvaItningsmyndigheter budgetåren 1954/55—1958/59

Utbet a/ade Mne/'

72:5enta/s , ._ kr _ .. _ /nde.x: usteraa'e /ane/

X

20 000

i

|

!

i F_/_y_q får va /1- & ningen | 1

Arma-tygför- va/tm'n gen 75 00

Myr-info")— va/r-

_ _.» / ___- ningen , I

70000 /' N/ ) /

I / ; Fort/'h'kations-A — -— "— " "' '— — — ; / / förvaltningen — _, ';. å. 'få 50 00 1 Fr.: rets ___—___ _____-—— & [lg/lfggVa/M/hy _ .b ': . I,» _____ 'T—a——__—___ & Armemtenden ' ! furfå'rva/tm'nge/ .. Försvarets" _ _____ '— __________ .syukvåra'sforv. I 7.954/55 196—%s 35%? .95 %. 8 ”$'%-9

Tabell 5. Antal leverantörer i storleksordning uppifrån inom nedan angivna procent— andel av utbetalningarna 1957/58 och 1958/59 Procenttal högst Myndighet 1957/58 1958/59 40 50 60 75 40 50 60 75 Armétygförvaltningen. . . . . . . . . 4 7 13 28 3 5 8 17 Marinförvaltningen ............ 3 5 8 17 4 6 10 20 Flygförvaltningen ............. 2 2 3 5 2 2 3 6 Summa 9 14 24 50 9 13 21 43

Tabell 6. Antal leverantörer i storlek upp— ifrån inom nedan angivna procentandel av de totala utbetalningarna 1957/58 och 1958/59 om de tre förvaltningarna betrak— tas som en enhet

Procenttal högst

1957/58 1958/59

40 50 60 75 40 50 60 75

3 5 8 23 3 5 8 21

ningarnas sammanlagda anskaffning, levererar fyra företag materiel till mer än en förvaltning.

Även vid större urval är leverantö- rerna ofta gemensamma. I tabell 7 redo- visas för varje förvaltning antalet leve- rantörer med årliga leveranser över 1 milj. kronor.

Av de större leverantörerna för bud- getåret 1958/59 var sju gemensamma, d. v. 5. hade detta år leveranser till var och en av förvaltningarna på över 1 milj. kronor. Ytterligare nio av ma— rinförvaltningens leverantörer hade le- veranser till minst en annan förvaltning

Tabell 7. Antal leverantörer med årliga leveranser över 1 milj. kronor

1957/ 1958] 58 59 Armétygförvaltningen . . . . 43 44 Marinförvaltningen ....... 28 30 Flygförvaltningen ........ 26 32

överstigande detta belopp. Samma var förhållandet med åtta av armétygför- valtningens leverantörer och sju av flygförvaltningens. Fjorton av marin- förvaltningens, 29 av armétygförvalt- ningens och 18 av flygförvaltningens leverantörer hade nämnda år leveranser endast till en förvaltning till värde över- stigande 1 milj. kronor. Däremot åter- fanns de i många fall i de andra för- valtningarnas leverantörsförteckningar, men då med leveranser som detta år understeg nämnda belopp. I en del fall kunde en leverantör ena året åter- finnas med stora leveranser till en förvaltning, medan året därpå — då inköpen från denna förvaltning hade sjunkit tillbaka _ en annan förvalt- ning i stället gjorde stora materiel- inköp från tillverkaren ifråga. Detta kunde bl. a. iakttagas inom det elek- trotekniska materielområdet.

En mycket stor del av materielan- skaffningen faller på privata svenska tillverkare, som framgår av tabell 8.

Vid uppdelningen mellan svensk och utländsk anskaffning har i den sist- nämnda gruppen som regel endast med- tagits direkt anskaffning från utlandet. Som utländsk anskaffning har dessutom i allmänhet räknats inköp genom agen- ter utan egen tillverkning inom landet.

I den utländska anskaffningen ingår i förekommande fall kostnader för frakt, tull och spedition.

Tabell 8. Anskaffningskälla: procentuell fördelning 196 7 /5 8 och 1 95 8 /5 9 1957/58 1958/59 Myndighet Svensk Svensk Svensk Svensk Utlandet statlig privat Utlandet statlig privat lev. lev. lev. lev. Armétygförvaltningen ........... 16 19 65 21 19 60 Marinförvaltningen .............. 14 14 72 7 16 79 Flygförvaltningen ............... 13 20 67 9 17 74

Anm.: Enligt uppgift från armétygförvaltningen har de redovisade inköpen från utländska leverantörer stigit på grund av förskott under budgetåret 1958/59.

Tabell 9. Bruttoutbetalningar under åren

1957/58 och 1958/59 för anskaffningar av

tygmateriel (motsvarande), mkr avrundat tal

1957/58 1958/59 Myndighet För För För För

egen andra Totalt egen andra Totalt räkn. mynd. räkn. mynd. Armétygförvaltningen ........... 344 16 360 374 12 386 Marinförvaltningen .............. 201 — 201 195 —— 195 , Flygförvaltningen ............... 743 -— 743 765 — 765

I tabell 9 anges förvaltningarnas beslut och som visat sig i stort sett ända- bruttoutbetalningar för anskaffning av tygmateriel under budgetåren 1957/58 och 1958/59.

B. Besparingsutredningens synpunkter

och förslag 1. Allmänna synpunkter

Den översyn av förvaltningsorganisa- tionen, som 1946 års militära förvalt- ningsutredning fick i uppdrag att ut— föra, var närmast föranledd av rådande oklarhet i fråga om befogenheter och an- svar mellan dåvarande krigsmateriel— verket och de övriga centrala förvalt- ningsmyndigheterna. Någon prövning av riktlinjerna för förvaltningstjänsten an- sågs i detta sammanhang ej behöva gö- ras. I direktiven till utredningen anför- de departementschefen:

»Den översyn av förvaltningsorganisa- tionen, som jag förordar bör kunna ske på grundval av de riktlinjer för denna orga— nisation som fastslagits genom 1943 års

målsenliga. Någon anledning att mer från grunden revidera denna organisation, som efter mycket långvariga och omfattande utredningsarbeten beslutats så sent som år 1943 föreligger enligt min mening icke.»

Utredningens förslag och övervägan- de är att bedöma mot denna bakgrund.

Sedan nämnda utredning avlämnade sitt betänkande och riksdagen år 1954 behandlade frågan har emellertid för— hållandena på olika sätt ändrats och det torde enligt besparingsutredningens me- ning nu finnas flera skäl, som talar för att inte endast 1954 års riksdagsbeslut omprövas, utan att även förvaltningar- nas verksamhet i stort närmare diskute- ras.

Betingelserna för materielanskaff- ningen synes ha förändrats väsentligt sedan förvaltningarnas arbetsuppgifter fastställdes 1943 efter förslag av 1941 års militära förvaltningsutredning.

Som framgått av den tidigare redo- görelsen har vapensystemfrågorna fått

en helt annan innebörd och vikt. Medan ansträngningarna tidigare i första hand inriktades mot att ge varje enskilt va- pen en så teknisk fulländning och slag- kraft som möjligt, har den snabba ut- vecklingen och de ökade kostnaderna för krigsmaterielen gjort det nödvändigt att icke längre se vapnen som separata enheter utan som organ i ett vapen- system, där varje enhet måste anpassas till andra komponenter i systemet.

Detta har ställt krav på en långsik— tigare planering och en fullständigare överblick över hela materielområdet. Tidigare kunde varje försvarsgren för sig utarbeta de tekniska utredningar och prognoser, som låg till grund för matc- rielanskaffningen. Nu fordras omfattan- de forskning för försvaret, men också samarbete och synkronisering i plan- läggningen mellan försvarsgrenarna. Därtill har även medverkat att gränser- na mellan de olika försvarsgrenarnas materiel icke längre är så klar som ti- digare och att i viss mån samma eller likartad utrustning anskaffas för de oli— ka grenarna av försvaret.

Utvecklingen utmärkes även av att tidsfaktorn och tillgången på teknisk kapacitet har fått ökad betydelse vid materielanskaffningen. Projektering och konstruktion av nya vapen kräver nu mer än förr en omfattande arbetsinsats under en mycket lång tid. Utvecklings- tiden får emellertid å andra sidan ej bli alltför lång, eftersom man då riskerar att vapnen är omoderna redan första gång- en de tas i bruk. Det är sålunda av vikt att redan från början tillräcklig perso- nal och väl kvalificerad sådan insätte-s på projekten.

2. Anskaffningsbegreppet

Anskaffningen av krigsmateriel är som framgått av den tidigare redogörelsen de tygförvaltande verkens viktigaste

och största arbetsuppgift. I anskaffning- en inrymmes nämligen, som begreppet formulerats i anskaffningskungörelsens 2 % allt det arbete, som sammanhänger med att välja den materiel som skall anskaffas eller uppställa .fordringar för denna materiel, d. v. s. vad som skulle kunna kallas förprojektering, det omfat- tande och för komplicerad materiel ofta tidskrävande arbetet med projektering och konstruktion samt slutligen upp- handlingen av varan.

När anskaffningskungörelsen skrevs, förutsattes att det kunde bli nödvän- digt för förvaltningarna att anlita utom- stående expertis för att klara dem ålagda uppgifter. I kungörelsens 3 & he- ter det sålunda, »att därest det är möj— ligt och särskilda skäl icke föranleda till annat, bör industriell kapacitet ut- nyttjas för konstruktionsarbetet». Un— derförstått förutsattes sålunda, att pro- jekteringsarbctet helt skulle utföras på förvaltningarnas sakorgan och att i den mån utomstående utnyttjades för att utföra vissa moment i anskaffnings- arbetet, detta skulle begränsas till kon- struktion av materielen. Detta var även 1946 års. förvaltningsutrednings mening, som ansåg att projekteringsarbetet var sakorganens viktigaste uppgift.

Sedan dess har emellertid förhållan- dena ändrats ganska radikalt. Materie- lens Ökade komplicitet, med de olika projekten ofta ingående som enheter i ett större system, har bl. a. medfört, att med nuvarande uppläggning av or— ganisationen svårigheter uppstått vid ledningen av utvecklings- och projek- teringsarbeten i förvaltningarna.

Förvaltningarna är för närvarande i allmänhet uppdelade i sinsemellan jäm- bördiga sakorgan. Krigsmaterielen låter sig emellertid inte alltid indelas på samma sätt. Detta medför att då större projekt skall utvecklas inom förvalt— ningarna arbetsgrupper måste tillsättas

Saaw—: .

med representanter från olika sakorgan. Dessa arbetsgrupper saknar beslutande- rätt. Ansvaret för det arbete, som ut- föres inom arbetsgruppen åvilar respek- tive sakorgan. Även om samarbetet mel- lan de olika avdelningarna inom förvalt— ningen i allmänhet är mycket gott, med- för detta onekligen att arbetet blir me- ra tungrott än vad det behöver vara. För ett effektivt resultat fordras en enhet- lig lcdning,som tar ansvaret för förarbe- tets olika delar och även svarar för pro- jektets genomförande. Den nuvarande organisationen med fastlåsta tjänster kan emellertid ej anpassas efter de krav, snabbt skiftande förutsättningar påkallar.

Som tidigare framhållits, fordrar ut— vecklingen av ny krigsmateriel bety- dande insatser av kvalificerade veten- skapsmän och tekniker ofta under en mycket lång tid. Utvecklingsarbetet kan icke ske enbart med förvaltningarnas i detta hänseende starkt begränsade re- surser i fråga om högt kvalificerade tekniker. Det blir i framtiden nödvän- digt att i ännu större utsträckning än för närvarande utnyttja industrins ka- pacitet för projektering och konstruk- tion.

En full utveckling i denna riktning fordrar att upphandlingskungörelsens bestämmelser om anbudsförfarande om- arbetas eller förses med sådana dispens- regler att förvaltningen beredes möjlig- het att med ett företag avtala om fram- tida tillverkning, om sådan kommer ifråga, redan i samband med att ut- vecklings- och konstruktionsarbetet be- ställes. Med nuvarande [bestämmelser måste förvaltningen förbehålla sig fri- het att efter det ett konstruktions- uppdrag fullgjorts av en firma, göra beställningen hos en annan. Mot bak- grunden av det faktiska förhållandet att särskilda konstruktionsfirmor icke fin- nes för den specifika försvarsmaterie-

SOTD

len och att stora uppbåd av tekniker och konstruktörer erfordras för sådana pro- jekt, kan det ej förväntas att företagen skall vara intresserade av att belägga och kanske tillfälligt uppförstora sina konstruktionsavdelningar med omfat- tande projekteringsarbete, när de ej kan garanteras framtida beställningar.

Ansvaret för de tekniskt och kvalita- tivt högstående produkter det här gäl- ler åvilar vid nuvarande ordning leve- rantören, oavsett om felet ligger hos denne eller hos beställaren. Detta med- för att en fullständig genomgång och prövning av från förvaltningen erhållna konstruktionsritningar och beskrivning- ar måste ske hos leverantören. Vid över- gång i ökad utsträckning till beställning av projekterings- och konstruktionsar- beten i förening med tillverkning hos industrin bortfaller detta dubbelarbete.

Det är troligt att en omläggning efter dessa linjer även kan komma att med- föra att den civila industrin i större ut- sträckning än hittills samordnar sin projekt- och utvecklingsverksamhet och att flera organ av samma typ som det nu grundade teleindustrins utrednings- institut kommer att bildas, vilket kan bliva till gagn för såväl försvaret som näringslivet. Där så är möjligt bör hela projektet beställas hos en enda industri, som efter av förvaltningarna uppställda krav på prestanda och andra specifika- tioner, får utveckla projektet och göra upp de för tillverkningen nödvändiga konstruktionsritningarna samt också ut- se underleverantörer och svara för sam- manhållningen av arbetena. Förvalt- ningarnas insatser kan därigenom be- gränsas till de uppgifter, som normalt åvilar en beställare, att uppställa ford- ringar för den materiel som skall ut- vecklas, ge erforderliga fortsatta direk- tiv under utvecklingsarbetet och kon- trollera verksamheten. Förvaltningen bör med andra ord fungera som kompe-

tent köpare av tjänster och produkter och nuvarande laboratorier, utveck- lings- och projekteringsorgan inom för- valtningarna bör i motsvarande mån avvecklas.

3. Huvudförvaltningsprincipens prak- tiska tillämpning Som framgått av ett tidigare avsnitt innebär huvudförvaltningsprineipen att den myndighet, som för sin försvars— gren har att anskaffa den största mäng- den av ett för flera försvarsgrenar ge- mensamt materielslag skall handha an- skaffningen av detsamma. I den organi- sation, som fastställdes av 1954 års riks- dag uppdrogs åt försvarets förvaltnings- direktion att utse huvudförvaltnings- myndighet för anskaffning av vissa för— nödenheter för försvaret i dess helhet och att avgöra frågor rörande huvudför- valtningsprincipens tillämpning. Avsikten med huvudförvaltningsprin- cipen är att genom samköp åstadkomma bättre priser vid förvaltningarnas ma- terielanskaffning. Samordningen av in- köpen är emellertid i huvudsak begrän- sad till för förvaltningarna gemensam materiel, vars konstruktion redan från början är given, antingen på grund av att materielen ifråga är allmän han- delsvara eller genom att den tidigare ut- vecklats av en förvaltning. Däremot fö- rekommer det mera sällan att huvudför- valtningsprincipen tillämpas vid ut— veckling av materiel. Anledningen här- till år ofta att det då utvecklingsarbe- tet påbörjas råder oklarhet om egen- skaperna och utformningen av den slut- liga produkten. Detta medför att det är svårt att från början avgöra om produk- ten ifråga kan komma att få använd- ning även inom andra försvarsgrenar. Huvudförvaltningsprincipen har sålun— da kommit att tillämpas för en värde-

mässigt sett ringa del av förvaltningar— nas sammanlagda anskaffning. Huvud- förvaltningsmyndighetens åtagande be- gränsas därvid i allmänhet till den upp- handlingstekniska och merkantila delen av anskaffningsverksamheten. Val av materiel liksom även planering och öv- rigt förarbete ligger däremot kvar på respektive förvaltning. Huvudförvalt- ningsprincipen har sålunda ej inneburit mindre arbete för sakorganen.

Den samordning av inköpen, speciellt standardvaror, vilken nu uppnås genom tillämpning av huvudförvaltningsprinei- pen kan därför på ett billigare och enk- lare sätt åstadkommas genom rabattav- tal med industrin. Med den nuvarande ordningen tvingas förvaltningarna många gånger att anskaffa förnödenhe- ter vid för dem olämpliga tillfällen på grund av att huvudförvaltningsmyndig- heten vid ifrågavarande tidpunkt fått behov av materielen.

' Då huvudförvaltningsprincipen for- mulerades var även avsikten att dess tillämpning skulle leda till ett minskat antal materieltyper och användning av mera likartad materiel inom de skilda försvarsgrenarna. Om detta skall kunna uppnås erfordras att principen även ut- sträckes till att omfatta det arbete som föregår beställningen av en ny produkt. Då emellertid ansvaret för respektive försvarsgrens materiel trots tillämpning av huvudförvaltningsprincipen kommer att kvarligga på försvarsgrensförvalt— ningens sakorgan medför samköpen ofta i sådana fall ett ökat arbete. I sitt ar- bete måste nämligen huvudförvaltnings- myndigheten ta hänsyn till de andra försvarsgrenarnas speciella krav samt också löpande orientera respektive för- svarsgrens förvaltning. Innan de tek- niska bestämmelserna för tillverkningen fastställes, måste de granskas och god- kännas av övriga förvaltningar. De änd- ringsförslag som under tillverkningens

gång uppkommer måste behandlas på samma sätt. Detta medför ofrånkomligt ett merarbete för såväl huvudförvalt- ningsmyndigheten som sakorganen vid respektive förvaltning.

4. Standardisering

Under senare år har stort intresse ägnats åt standardiseringsfrågor inom försvaret. Som framgått av det tidigare har normaliebyråer inrättats vid respek- tive förvaltning. Likaså har en försva— rets klassifikationscentral tillskapats, infogad i flygförvaltningen. Dessa or- gan har tillkommit för att genom ökad standardisering och typminskning åstad— komma lägre kostnader för materielen. Det har därvid även eftersträvats att så långt möjligt ge delar och komponenter ett enhetligt utförande. Genom att arbe- tet är uppdelat på förvaltningarna har det emellertid varit svårt att åstadkom- ma sådan enhetlighet. Verksamheten synes dessutom ej bedrivas i tillräckligt intim samverkan med de organ, som ar- betar med dessa frågor på den civila sidan och vars verksamhet är mycket omfattande. Bästa sättet att nå mera in- tim sådan samverkan vore att försvars- förvaltningen i större utsträckning än hittills beredes tillfälle aktivt deltaga i det civila standardiseringsarbetet.

Ett led i standardiseringsarbetet är utformningen av enhetliga kontroll- och leveransföreskrifter. Detta arbete är för närvarande huvudsakligen förlagt till armétygförvaltningens normaliebyrå. Inom denna har en särskild kontroll- metodiksektion bildats. Det får emel- lertid konstateras att denna hittills en- dast i ringa grad kunnat påverka be- stämmelserna. Den av 1956 års förvalt- ningssakkunniga förordade ökade sam- ordningen av förvaltningarnas kontroll- verksamhet kräver att ökad uppmärk- samhet och arbetsinsats ägnas åt meto- dikt.—ägorna.

5. Inköpsavdelningarna

De nuvarande inköpsavdelningarna inom förvaltningarna tillkom i samband med de ändringar i organisationen som genomfördes då krigsmaterielverket av- skaffades. Under den tid förvaltnings- tjänsten var uppdelad mellan försvars— grensförvaltningarna och krigsmateriel- verket, leddes projektering, konstruk- tion och försök av respektive försvars- grensförvaltningar. Dessa hade även hand om behovsberäkningar såväl för nykonstruerad materiel som vid ombe- ställningar av tidigare fastställda mate- rieltyper, ammunition m. m. Dessutom hade försvarsgrensförvaltningarna hand om den ekonomiska planeringen. In- köpsorganet, krigsmaterielverket, var det led i organisationen som svarade för själva inköpen och kontakten med leve- rantörerna, statliga eller icke statliga. Detta gällde såväl förfrågningarna på offertstadiet som de kontakter vilka där- efter behövdes under själva anbudsgiv- ningen och fram till det leveransen skedde.

Den kritik som riktades mot ovan re- dovisade uppdelning av förvaltningsar- betet gällde dels samarbetet mellan re- spektive myndigheter — främst mellan krigsmaterielverket och armétygförvalt- ningen — men också i hög grad de olä- genheter som uppkom av uppdelningen, vilken förutsatte att tekniska specia- lister på samma materielslag måste fin- nas både inom krigsmaterielverket och försvarsgrensförvaltningarna. Den all— varligaste olägenheten med uppdelning- en ansåg emellertid 1946 års förvalt- ningsutredning vara, att de konstrue- rande och beställande förvaltningarna icke fick direkt kontakt med tillverkar- na och att de erfarenheter som krigsma— terielverkets tekniker erhöll i sitt samar- bete med tillverkarna, dels vid utarbe- tandet av fabrikationsbestämmelser — för vilka förslag ofta kom från de offe-

rerande fabrikerna -— och dels vid till- verkningskontrollen, icke i önskvärd omfattning kom försvarsgrensförvalt- ningarna till godo.

Besparingsutredningens uppfattning är att liknande olägenheter som var till- finnandes med den tidigare uppdelning- en av anskaffningsverksamheten finns med den nu gällande uppdelningen av arbetet mellan sakavdelningar och in- köpsavdelningar inom förvaltningarna.

Kontakterna med leverantörerna up- pehålles nu i första hand av inköpsav- delningarna, som handhar inköpsverk- samheten. Eftersom dessa avdelningar icke har tekniska specialister som kan ta ansvar i uppkommande frågor, måste varje diskussion mellan inköpsavdel- ningen och leverantören på de olika stadierna i ett inköpsärende följas av eller kompletteras med en diskussion med vederbörande sakavdelning. Detta innebär att inköpsavdelningens arbete i mycket stor utsträckning blir ett dub- belarbete. Det medför dessutom å andra sidan att sakavdelningarna får arbete med information i flera omgångar, ett arbete som skulle undvikas om varje sakavdelning själv hade hand om in- köpsförfarandet. Utredningen har i de- talj närmare beskrivit inköpsförfaran- det, dels på sidorna 86—88 i kapitlet om intendenturförvaltningstjänsten och dels i de särskilda bilagorna 8—10.

Organisationen skall väl närmast mot- svara inköpsavdelningarna inom indu- strin. Det bör emellertid då påpekas, att förutsättningarna är väsentligt olika och att de särskilda inköpsavdelningar- na på industrisidan i allmänhet icke sysslar med inköp av annat än stan- dardiserad materiel och förrådsartiklar i allmänhet, medan speciella inköp som förutsätter omfattande projekterings- och konstruktionsarbete i allmänhet icke torde uppdras sådana inköpsavdel- ningar.

Ett mycket omfattande arbete har nedlagts inom förvaltningarna på att utarbeta standardblanketter för inköps- rutinerna. Det har därvid varit en strä- van att i samma rutin infoga alla före- kommande inköpsalternativ. Detta har medfört en långsam och omständlig be- handlingsgång med ett mycket stort an- tal handlingar för varje ärende. Som framgår av bilaga 8 fordras vid arme- tygförvaltningen vid varje inköp ett mycket stort antal blankettformulär. I normalfallet användes sålunda icke mindre än 62 blankettexemplar vid an- skaffning även av enklare varor. I detta antal ingår endast de blanketter, som sammanhänger med själva inköpets verkställande. Det bör således observe- ras att blankettfloran endast gäller från det ögonblick en »inköpsanmodan» till- ställes inköpsavdelningen och att häri icke ingår någon av de handlingar, som hör ihop med förberedelsearbetet på sakavdelningen eller i tidigare led. Kravet på enhetlighet har lett till ökat arbete, för såväl inköps- som sakavdel- ningarna samt registrering och bevak- ning av beställningskopior på ett flertal håll. Särskilt iögonenfallande är detta i alla de fall, då alla förberedelser för köpen är klara med undantag för an- buds— eller offertförfrågningarna.

Enligt utredningens uppfattning bör de särskilda inköpsavdelningarna slo- pas och materielinköpen läggas på re- spektive sakavdelningar. Den rutin- mässiga fakturagranskningen bör där- vid överflyttas till administrativa by- råns ekonomisektion.

Med det dubbelarbete som på grund av den nuvarande organisationens ka- raktär förekommer, torde detta kunna ske utan att sakavdelningarnas personal behöver ökas. Det bör i detta samman- hang ytterligare påpekas, att inköpsav- delningarna för sin verksamhet erhåller allt underlag från vederbörande sakav-

.- ::—.— -_ ..:fmv- ,'—

delning i form av ritningar, arbetsbe- skrivningar, uppgift på inköpsmängden och på tänkbara leverantörer samt be- sked om storleken av tidigare inköp och beräknad åtgång. Detta förarbete är så utförligt att den särskilda inköpsan- modan kan användas för direkt avskrift till prospektiva leverantörer med anhål- lan om prisuppgifter eller anbud. Förvaltningen kommer emellertid även vid en omläggning av inköpsverk- samheten till sakorganen att ha behov av expertis för förhandlingar och av- talsuppgörelser. Utredningen menar att den erfarenhet i fråga om förhandling- ar och inköpsavtal, som finns hos in- köpsavdelningarnas ledning bör beva- ras. Inom administrativa byrån bör så- lunda, i samband med inköpsavdelning- arnas avskaffande, befattningar inrättas för experter på avtalsuppgörelser i all- mänhet. På specialområden, där sär- skild sakkunskap krävs bör utomståen- de expertis anlitas för uppgörelserna.

6. Koncentrationen på leverantörs- sidan

I ett tidigare avsnitt har utredningen konstaterat, att en mycket stor del av förvaltningarnas materiel anskaffas från ett fåtal leverantörer. Detta beror på att leverantörerna är ensamtillverkare eller på att för vissa leveranser endast två el- ler tre leverantörer finns att tillgå inom landet. Leveransernas omfattning och struktur utesluter vidare ofta andra möj— ligheter än att anlita antingen ensamle- verantör eller ett begränsat antal leve- rantörer, som i samverkan åtar sig le- veranserna.

Under sådana förhållanden saknas de betingelser i fråga om konkurrens mel- lan ett flertal företagare som upphand- lingskungörelsens bestämmelser byg- ger på.

Detta borde leda till att förvaltningen ges ökade möjligheter att övergå till andra metoder för anskaffning från des- sa leverantörer. Redan nu sker anskaff— ning till betydande belopp under ram- avtal, där priserna successive fastställes på basis av förkalkyler, efterhand i sin tur grundade på efterkalkyler från re- dan verkställda leveranser. I andra fall torde också redan nu avtal med fasta priser ingås, utan att upphandlingskun- görelsens bestämmelser mer än till formen kan iakttagas. Jämförelser sker vanligtvis då med priser på likartade produkter hemma eller utomlands eller med priser på tidigare leveranser. Slut- ligen kan i vissa fall uppdrag på löpan- de räkning komma ifråga. För utveck- ling av mera tekniskt komplicerad ut- rustning torde detta senare vara ofrån- komligt. Det är nämligen i dylika fall i regel omöjligt att i förväg överblicka ar— betets och kostnadernas omfattning. An- vändningen av uppgörelser av denna typ bör dock i görligaste mån begrän- sas. Avtal med fasta priser ger nämli- gen ett helt annat grepp över kostnader- na, eftersom varje ändring och fördy- ring då kräver beslut av för kostnader- na ansvariga instanser, såväl i förvalt- ningarna som i industrin.

En vidgad användning av här angivna anskaffningsmetoder för den nämnda kategorien leverantörer skulle i realite- ten icke medföra någon höjning av pri- serna. I den mån dessa leverantörer vill utnyttja sin ställning har de denna möj- lighet redan nu, den ligger i ställningen som ensamtillverkare eller fåtalstillver- kare och kan icke åtkommas med några bestämmelser i en upphandlingskungö— relse. Tvärtom kan dispens från tillämp- ning av denna kungörelse och använd- ning av ett inköpsförfarande som ovan skisserats komma att medföra sänkta priser i samma mån som utjämning av sysselsättning och belastning på indu-

strins produktions- och administrations- apparat kan erhållas genom samarbete mellan förvaltning och industri samt ökad effektivitet uppnås genom lång- siktigare avtal och planering.

Utredningen förmenar att besparing- ar står att vinna med övergång till en på nu antytt sätt ordnad materielan- skaffning, anpassad till de rådande för- hållandena på marknaden. För detta fordras, förutom att arbetsrutinerna läg- ges om inom förvaltningarna, att be- gränsningen, förvaltningarnas hand- lingsfrihet i nu angivna hänseenden un- danröjes.

7. Personalorganisationen Kungl. Maj :t har i regleringsbrev i de- talj fastställt personalorganisationen inom förvaltningarna. I dessa anges dels den organisatoriska indelningen i av- delningar, byråer och sektioner samt även i detalj personalens fördelning. Även tjänster av biträdeskaraktär är fullständigt förtecknade.

Detta har medfört, att den flexibilitet, som är nödvändig för att organisatio- nen skall kunna anpassas efter utveck- lingen och de växlande förhållandena blivit svår att uppnå. Det har därför ifrågasatts, huruvida ej en större frihet i förvaltningarnas befogenheter att an- ställa och fördela personal borde ska- pas. Frågan var uppe till diskussion av 1956 års förvaltningssakkunniga i de- ras den 22 september 1956 avgivna be- tänkande. Utredningen anförde:

>>De till förvaltningspropositionen fogade detaljerade tablåerna över personalorgani- sationen hos förvaltningarna har ansetts normerande för verksamheten, oaktat något uttryckligt beslut av denna innebörd inte meddelats av Kungl. Maj:t. Systemet är av lätt insedda skäl i längden förenat med olägenheter. En av grundtankarna vid för- valtningsreformens utarbetande var att or- ganisationen skulle erhålla en i möjligaste mån dynamisk karaktär. Den fastlåsta per-

sonalfördelningen medför den olägenheten, att pcrsonaltillgången inom ramen för den totala pcrsonaluppsättningen inte kan an— passas efter arbetsbelastningen inom olika enheter av samma förvaltning. Kungl. Maj:ts i utredningsdirektiven berörda be— slut den 2 december 1955 är dock ägnat att i viss utsträckning avhjälpa denna olägen— het. På längre sikt kan befaras att förhål— landena kan utveckla sig därhän, att en or— ganisationsenhet har överskott på arbets- kraft under det att en annan enhet har svårigheter att bemästra ens de viktigaste av sina arbetsuppgifter.»

Utredningen ansåg att en smidigare personalpolitik skulle kunna uppnås ge- nom att förvaltningarna gavs möjlighet att placera om tjänstemän och tjänster. Denna rätt borde dock enligt utredning- en begränsas till lägre tjänstemän och tjänster. Sålunda skulle befattningar som avdelningschef, byråchef och sek- tionschef samt chef för fristående de- taljer icke få flyttas och ej heller den på dessa befattningar tjänstgörande per- sonalen. Indelningen i sektioner och fristående detaljer borde enligt utred- ningen även framgent fastställas av Kungl. Maj:t. De tillfälliga omplacering- arna borde vidare begränsas till ett år. Förvaltningen borde även vara skyldig att med motivering anmäla överflytt- ning av tjänst till annan organisations- enhet i nästföljande förslag till medels- äskande. Därvid skulle det även klart framgå huruvida de nya arbetsuppgif- terna var likvärdiga med de tidigare och motiverade samma lönegradsplace- ring. Enligt utredningens uppfattning borde i princip samtliga avlöningskost- nader för civil personal bestridas från avlöningsanslag.

I frågan om icke ordinarie tjänster innebar förvaltningssakkunnigas förslag i viss mån en inskränkning i förvalt- ningarnas rörelsefrihet. Icke-ordinarie- anslaget var tidigare betecknat »för- slagsvis», d. v. s. anslagsposten fick överskridas av förvaltningarna. Utred-

ningen föreslog att denna post i fort- sättningen skulle vara obetccknad och således ej få överskridas. I stället och som modifikation av denna inskränk- ning föreslog utredningen, att en sär- skild av riksdagen maximerad post skulle upptas under avlöningsanslagen för anställning av tillfällig personal. Posten skulle emellertid endast få ut- nyttjas för tillgodoseende av arbets- kraftsbehov, som på förhand kunde an- tas icke bli av längre varaktighet.

I remissyttrande över förvaltnings- sakkunnigas förslag anförde försvarets civilförvaltning, att förvaltningen dess— utom borde inom ett maximerat antal tjänster erhålla bemyndigande att ut- byta högre tjänster mot lägre. I propo- sition 1957: 110 anslöt sig departements— chefen i huvudsak till de förslag, som de sakkunniga framlagt i syfte att för- ena smidigare regler för anställande och fördelning av personal. Likaså an- såg departementschefen att civilförvalt- ningens yttrande rörande utbyte av tjänster borde beaktas. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen.

Innebörden i det på civilförvaltning- ens förslag baserade uttalandet av de- partementschefen synes vara, att en högre tjänst kan bytas mot en lägre, medan däremot motsatsen ej kan ske. Det är nu ej möjligt att inom ramen för en bestämd anslagssumma kunna va- riera antalet högre och lägre tjänster med hänsyn till förändringar i behovet.

Även om under senare år vissa reg- ler införts för att göra organisationen mera smidig och anpassningsbar, anser besparingsutredningen att en anpass— ning i önskvärd utsträckning ej kan uppnås i den nuvarande organisationen med fasta placeringar. Enligt utredning— ens uppfattning bör en chef ges möjlig- het att placera sina medhjälpare på den för var och en lämpligaste arbetsupp- giften. Detta är en förutsättning för att

organisationsenhetens arbete skall kun- na fördelas på det lämpligaste och mest ekonomiska sättet.

Verksamhetens art och arbetsuppgif- ternas omfattning växlar ständigt i en organisation, vars arbete påverkas så- väl av den tekniska utvecklingen som av skiftningarna i det utrikespolitiska läget. Det är därför nödvändigt att även personalorganisationen smidigt kan an- passas till verksamheten. En dylik an— passning är i det närmaste omöjlig om personalen i detalj är fastlåst vid be- stämda uppgifter.

I den nuvarande förvaltningsorgani- sationen bedrives arbetet på ett stort antal enheter. Som ovan nämnts är or- ganisationen uppdelad i avdelningar, byråer och sektioner. Sektionerna är dessutom ofta indelade i detaljer. De- taljindelningen är visserligen ej fast- ställd i de av Kungl. Maj:t fastställda or- ganisationsplanerna, men den torde trots detta ha fått en avsevärd stadga i förvaltningarnas organisation. En upp— delning av arbetsuppgifterna medför otvivelaktigt den fördelen, att persona- len blir starkt specialiserad och att ar- betet därigenom utföres lättare. Å and- ra sidan medför en sådan specialise- ring att eventuella kapacitetsöverskott blir svåra att utnyttja. En specialiserad personal blir vidare vid ändrad inrikt- ning av verksamheten svår att ompla- cera till nya uppgifter, om ej dess all— männa kunnande ständigt upprätthålles genom fortlöpande utbildning. En an- nan olägenhet med indelning i små en- heter är att befälslinjerna blir onödigt förlängda.

För närvarande är förvaltningarnas möjlighet att omplacera personal be- gränsad till lönegrad 23 eller lägre löne- grad. Omplaceringsmöjlighetcn gäller dock ej befattning, avsedd för chef för enhet vars inrättande ankommer på Kungl. Maj:t. Förvaltningen har sålunda

ej möjlighet att omplacera en sektions- chef, som visat sig mindre lämplig för chefsbefattning, till andra för tjänste- mannen mera lämpade arbetsuppgifter inom förvaltningen.

Genom att även förvaltningens orga- nisationsindelning fastställts i regle- ringsbrevet har förvaltningschefen ej heller möjlighet att inrätta nya enheter och till dessa knyta personalen från re- dan hefintliga organ inom förvaltning- en. Detta är onekligen en svaghet och begränsar förvaltningens möjlighet till omställningar.

Redan vid petitaarbetet ena somma- ren skall således förvaltningen ta ställ- ning till hur varje tjänst kan utnyttjas under det budgetår, som börjar nästa sommar och om ändring behöver ske be- träffande tjänstens lönegradsplacering. Vid de justeringar som blir nödvändiga på grund av successiva eller plötsliga förskjutningar i arbetskraftsbehovet måste förvaltningen underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning med de undan- tag som ovan refererat-s. Härigenom för— dröjes i onödan förvaltningsorganisa- tionens anpassning till de ändrade för- hållandena. Smidigheten motverkas.

Det är utredningens uppfattning att den av Kungl. Maj:t i regleringsbrev fastställda detaljerade personalorgani- sationen bör ersättas med en personal- orgnisation som endast inramar respek- tive byrås personal men icke binder denna till bestämda arbetsuppgifter. Ett dylikt förfarande bör icke hindra en sektionsindelning av byråerna, vilket torde vara nödvändigt för att en viss stadga i organisationen upprätthålles. Förvaltningschefen bör emellertid ges möjlighet att inom de angivna personal— ramarna göra omplaceringar. Detta bör kunna ske mellan byråerna även beträf- fande personal i högre lönegrad än 23. Även med punktvisa svagheter i perso- nalsammansättningen bör då organisa-

tionen kunna hållas arbetsduglig och ef- fektiv. Detta torde med en detaljbunden personalorganisation enligt nuvarande ordning vara i det närmaste ogenomför- bart.

Förvaltningarna borde även ges stör- re förtroende att inom en löneram till- sätta personal. Denna frihet bör därvid ej begränsas till viss kategori av perso- nal utan även gälla mera kvalificerad sådan.

8. Förvaltningsorganisationens

utformning

1946 års förvaltningsutredning disku- terade två alternativa lösningar till förvaltningsorganisationens utformning. Det ena alternativet innebar en sam- manslagning av förvaltningarna, det andra en fortsatt försvarsgrensvis ord- nad förvaltningsverksamhet. Enligt båda alternativen skulle de uppgifter som dit— tills åvilar krigsmaterielverket övertas av förvaltningarna.

Enligt förvaltningsutredningens upp- fattning fanns det skäl som talade för båda organisationsalternativen. Den an- såg, att en för försvaret central tygför- valtning rent principiellt var den lämp- ligaste organisationen. Att den trots detta stannade för att föreslå en fort- satt försvarsgrensvis ordnad förvaltning, berodde främst på att försvarsgrens- cheferna därigenom skulle kunna öva inflytande på förvaltningsverksamheten inom sin försvarsgren.

Till förmån för en fortsatt försvars- grensvis ordnad förvaltningsverksamhet talade enligt förvaltningsutredningen att den skapade större förutsättningar för åstadkommande av snabba och kva- litativt fullgoda arbetsresultat vid pro- jektering och konstruktion av samman- satta stridsmedel. Utredningen anförde härom:

»De för varje försvarsgren speciella kra- ven och den omständigheten att en stor del av den materiel varom här är fråga (för marinens och flygvapnets vidkommande huvuddelen) användes inbyggd i en större enhet — fartyg, flygplan eller stridsvagn — medför emellertid att materielen i fråga i stor utsträckning måste ges olika utfö- rande. och detta även om grundtekniken är densamma. Sålunda måste exempelvis konstruktionen av ett vapen, som skall in- gå i en större stridsenhet, ske med hänsyns- tagande till den vikt denna större enhet förmår bära, till det utrymme som står till buds samt till de rekylkrafter enheten kan tåla. Andra faktorer som kunna på- verka vapenkonstruktionen äro uppställ- ningsplats. bestyckningsvinklar, stabilitet, skakningar m. m. samt i fråga om i flyg- plan inbyggda vapen särskilt flygplanets manövreringsförmåga. För en större strids- enhet avsedd telemateriel måste konstrue- ras med iakttagande av förutom i förekom- mande fall nyssnämnda omständigheter även sådana som den större enhetens ström- källor och elektriska störningar från andra apparater inom enheten.»

För en sammanslagen förvaltning, vil- ken utredningen som ovan nämnts rent principiellt ansåg vara den lämpligaste organisationen, talade enligt förvalt- ningsutredningen bl. a. att verksamhe- ten borde kunna bedrivas rationellare. Utredningen anförde sålunda att i frå- ga om vapen, ammunition och tele- materiel en gemensam förvaltning skul- le ge större garantier för att icke dub- belarbete skulle förekomma samt för att standardiseringssynpunkter skulle vinna fullt beaktande, och fortsatte:

»Detta gäller i särskild grad viss artil- lerimitericl, i det att kustartilleriets rör- liga pjäsmateriel, som konstruktivt nära ansluter till viss artillerimateriel vid ar— mén, enligt alternativet med gemensam för- valtnng förvaltas inom samma ämbetsverk som motsvarande armémateriel men vid t'örsvnrsgrensvis ordnad förvaltning hän- föres till ett helt annat ämbetsverk (marin- förvaltningen) än sistnämnda materiel (armétygförvaltningen).>>

För en sammanslagen förvaltning ta- lade enligt förvaltningsutredningens

mening även att krigsplaneringen och inköpsverksamheten skulle kunna sam— ordnas bättre. Utredningen anförde:

»I fråga om de förvaltningsfunktioner, som icke avse den rent tekniska förvalt- ningsverksamheten, erbjuder nog alterna— tiv I (gemensam förvaltning) i allmänhet en något bättre lösning än alternativ ll (försvarsgrensvis ordnad förvaltning). Det- ta torde särskilt gälla krigsindustriplane— ringen i fred och inköpsverksamheten un- der beredskap och krig. I ett gemensamt tygförvaltningsverk torde en bättre sam- ordning av inköpen kunna åstadkommas än enligt alternativ II och större möjlig- heter föreligga att i fred dirigera inköps— verksamheten så att goda förutsättningar skapas för krigstillverkningen.»

Som ytterligare argument för en ge- mensam tygförvaltning kan enligt be- sparingsutredningens mening anföras att vapen, utrustning och övrig krigs- materiel i ökad utsträckning blir i vä- sentliga hänseenden likartad för för- svarsgrenarna. Även om materielen i mycket hög grad måste anpassas efter taktiska krav, vilka är olika inom de olika försvarsgrenarna, är vissa mate- rielproblem och tekniska frågor gemen- samma. Vidare kommer komponenter och detaljer, av vilka den mera kom- plicerade materielen är uppbyggd att i många fall vara desamma. Detta gäller icke minst den elektrotekniska utrust— ningen. Besparingsutredningens expert professor Torbern Laurent har gjort en genomgång av försvarets teletekniska verksamhet. I sitt yttrande anför han på denna punkt följande.

»Den nuvarande organisationen bygger på en situation från forna dagar, då man hade ett landförsvar och ett sjöförsvar, som kunde sägas vara endast obetydligt bero- ende av varandra vid anskaffning av mate— riel. Utvecklingen medförde sedermera, att man fick ett särskilt flygvapen. Även detta var under lång tid till stor del isolerat i fråga om sitt materielbehov. Först under tiden efter andra världskriget har utveck- lingen medfört att de olika försvarsgre— narna i allt större utsträckning fått be-

hov av samma eller likartat materiel såsom robotvapen, helikoptrar, viss telemateriel o. s. v. Härigenom, men även på annat sätt, sker en viss utjämning och utplåning av gränserna mellan de olika försvarsgre- narna.

De här angivna förhållandena aktualise— rar på ett annat sätt än tidigare frågan om möjligheten till en av de olika försvars— grenarna helt oberoende och för försvaret gemensam organisation för materielanskaff— ningen. Det är otvivelaktigt så, att den nuvarande organisationen visserligen fun- gerar, men är byggd på kompromisser med det gamla invanda och alltså natur- nödvändigt icke kan vara det effektivaste och mest ekonomiska på lång sikt. Sam— manslagningen måste då gälla inte endast de olika teletekniska avdelningarna inom olika grenar av försvaret utan även de sakavdelningar med vilka teleingenjörerna måste bedriva intimt samarbete. Huvud- förvaltningsprincipen behöves då icke läng- re och ej heller samarbetsdelegationerna.

Obestridliga fördelar föreligger vid or- ganisation av försvarets tygmaterielanskaff- ning i en gemensam förvaltning. På mate- rielsidan har man i stor utsträckning ge- mensamma grundmateriel. Samma är för- hållandet i fråga om de komponenter som förekommer i olika apparater och system. Härigenom underlättas standardiserings- strävandena liksom också väsentliga bespa— ringar och samtidig förbättring av informa— tionstjänsten kan erhållas. En annan om- ständighet som talar för ett sammanföran- de av anskaffningen till en förvaltning är den starka koncentrationen till ett fåtal gemensamma leverantörer.

De största vinsterna vid en omorganisa— tion till en gemensam tygförvaltning före- ligger emellertid på personalsidan. Med den nuvarande uppdelningen kan det icke und— vikas att dubbelarbete förekommer i icke obetydlig utsträckning. Enligt kända statis- tiska lagar bör det dessutom ställa sig gynnsammare att fördela arbetsuppgifterna på en större arbetsgrupp än flera mindre från varandra isolerade arbetsgrupper. En omorganisation till en förvaltning bör där- för erbjuda möjligheter för ett väsentligt bättre utnyttjande av arbetskraften. Sam— tidigt bör vid en omorganisation ökade för- utsättningar fås för ett tillgodoseende av det angelägna behovet av vissa högt kva— lificerade, tekniskt vetenskapligt skickliga ingenjörer med teknologie doktorsgrad, var- om talats i föregående avsnitt.

Slutligen bör här påpekas att en gemen— sam tygförvaltning för försvaret kommer att medföra betydligt bättre sainarbctsmöj— ligheter med FOA än för närvarande. Vis- serligen uppträder FOA _- vilken som be— kant är en gemensam organisation för hela försvaret — redan nu som konsult till de olika försvarsgrensförvaltningarna, men det vore lyckligt, om denna verksamhet kunde intensifieras.»

Professor Laurents utlåtande återges i sin helhet i bilaga 13.

De olika vapenenheterna skall kunna verka i ett gemensamt försvarssystem och måste därför anpassas till varandra, vilket kommer att ställa krav på sam- ordning av anskaffningsverksamheten. Med en försvarsgrensvis ordnad förvalt- ning måste sådan samverkan liksom all samverkan i övrigt ske i samarbetsde- legationer och genom tillämpning av huvudförvaltningsprincipen. Som tidi— gare framhållits är det tveksamt om en tillräcklig samordning kan uppnås där— igenom.

I ett tidigare avsnitt har en redogö- relse lämnats för hur förvaltningarnas tygmaterielanskaffning fördelar sig, hur många leverantörer som finns samt i vad mån dessa är gemensamma för för- valtningarna. Det framgick här att ett litet antal leverantörer svarar för hu- vuddelen av förvaltningarnas anskaff- ning. Detta talar av flera skäl för en sammanslagning av tygförvaltningarna.

Som argument mot en gemensam tyg- förvaltning har i olika sammanhang framförts att den skulle få sådana di- mensioner att den icke skulle kunna ar- beta rationellt. Huruvida så blir fallet beror emellertid på vilka arbetsuppgif- ter förvaltningen ifråga tilldelas och på hur verksamheten organiseras.

Uppgiften att i samarbete med sta— berna planera och uppgöra program för anskaffningen kan icke delegeras på an- nat håll, liksom ej heller uppföljningen av utvecklingen på det internationella

området. Däremot bör, som utredning- en i det föregående framhållit, utveck- lings- och konstruktionsarbeten i prin- cip överlåtas på andra organ och på in- dustrin. Samarbetet med FOA i dessa hänseenden bör underlättas vid en sam- manföring av förvaltningsarbetet i en organisation. Den av utredningen ifrå- gasatta bättre anpassningen av former- na för upphandling till strukturen på leverantörssidan bör också leda till en förenkling i denna del av arbetet i den centrala förvaltningen. Även kontroll- funktionen bör kunna fullgöras enklare vid en sammanföring av förvaltningar- na. I fråga om förråds- och lagerhåll- ningskontrollen bör enligt utredning- ens mening en delegering till regionala och lokala organ eftersträvas. Utred— ningen avser att i annat sammanhang uppta frågan om redovisning och cen- tral överblick av förråd och lager. Det- ta är en komplicerad fråga, därför att icke endast ekonomiska och fredsmäs- siga militära krav utan också funktions- möjligheten och ledningsmöjligheten i krig måste tillgodoses. Det bör också övervägas, huruvida ej viss anskaffning av mer eller mindre standardiserad och gängse förekommande materiel skulle kunna delegeras till regionala och 10- kala myndigheter. En förutsättning för att arbetet inom en sammanslagen tyg- förvaltning skall löpa smidigt är också att arbetsrutinerna göres enkla och att övriga bestämmelser och föreskrifter som onödigtvis begränsar förvaltning- ens handlingsfrihet undanröjes. Särskilt synes det utredningen vara av största vikt att andra inköpsformer och en rör- ligare personalpolitik åstadkommes, vilket närmare utvecklats i föregående avsnitt.

Den oerhört omfattande och skiftan- de verksamhet som förvaltningsverk- samheten omspänner förutsätter ——- för att den skall kunna bedrivas så ratio-

nellt och kostnadsbesparande som möj- ligt —-— att arbetsformerna måste kunna växla och anpassas till de skiftande be- tingelserna. Tygförvaltningen är, ur en synpunkt sett, att betrakta som ett af- färsföretag som för att rätt skötas måste drivas med affärsmässiga metoder och under häremot svarande former.

Detta talar i och för sig för att led- ningen av en gemensam tygförvaltning utövas av en styrelse — arbetande i princip på samma sätt som en aktie- holagsstyrelse — samt en förvaltnings- chef med i stort sett samma ställning som en verkställande direktör i ett af- färsföretag. Styrelsens uppgift skulle därvid främst vara att ägna sig åt de stora principiella frågorna, såsom att dra upp riktlinjerna för förvaltningens arbetsformer och verksamhet samt ut- öva kontroll över denna. På förvalt— ningschefen skulle ankomma att leda, övervaka och samordna arbetet inom förvaltningen, liksom även att fastställa ansvars- och beslutanderättsfördelning- en efter de direktiv som styrelsen fast- ställer.

Genom att anförtro tygförvaltningens ledning åt en styrelse skulle stöd erhål- las för en smidig och anpassningsbar driftsledning. De av besparingsutred- ningen ifrågasatta formerna för mate- rielanskaffning, liksom en rörligare per- sonalpolitik medför onekligen, att ett ökat ansvar lägges på förvaltningens ledning. Genom att därvid ansvaret de- las med en styrelse skapas större ga— ranti för en fri och självständig ledning, utan att verksamheten därför behöver bindas genom detaljerade instruktioner.

Det förutsättes att styrelsen skall om- fatta såväl militära som civila ledamöter till ett sammanlagt antal av förslagsvis 7—9 personer. Bland dessa bör ingå försvarsgrenscheferna eller andra högt kvalificerade företrädare för de olika försvarsgrenarna.

Den snabba utvecklingen på det tek— niska området gör ett kontinuerligt ra- tionaliseringsarbete ofrånkomligt. Ge- nom att kvalificerade representanter för näringslivet är medlemmar i för- valtningens styrelse kan försvaret lät- tare och mera direkt få del av de fram- steg som göres på olika områden.

Som skäl mot en sammanslagen ty.,- förvaltning anförde 1946 års förvalt- ningsutredning, att det vid utformning av större stridsenheter såsom fartyg, flygplan och stridsvagnar erfordras ett intimt samarbete mellan de instanser som har ansvaret för stridsenheten och de som svarar för vapen och teleteknisk apparatur avsedda för dessa stridsme- del. Detta kan kanske formuleras så, att identiteten mellan »beställare» och »till- handahållare» har ett värde. Då är emellertid att märka, att denna identi— tet endast finns i flygförvaltningen. I de andra förvaltningarna har exempel- vis vapenavdelningen under utveckling- ens gång blivit »tillhandahållare» åt en lång rad olika projekt av mer eller mindre sammansatta stridsmedel. En sammanslagning av förvaltningarna skulle sålunda ur denna synpunkt en- dast betyda att man gick ytterligare ett steg, låt vara ett stort steg, på en redan beträdd väg.

Utredningen vill också göra det själv- klara påpekandet att i en komplicerad verksamhet ingen organisationsform lö- ser alla samordnings— och samarbetspro- blem. Därför måste rörelsefrihet och möjligheter till anpassning, flexibilitet, ges i all den utsträckning som är möjlig.

Det ligger nära till hands att därvid peka på arbetsgrupperna för särskilda, definierade projekt. Sådana har vid fle- ra tillfällen skapats, men förutsättningen för att denna arbetsform skall kunna få ytterligare användning är att den öka- de rörlighet som det här talats om i flera sammanhang kommer till stånd.

Tygförvaltningens organisation omfat- tade enligt av Kungl. Maj:t utfärdat regleringsbrev den 5 juni 1959 samman- lagt 3 582 anställda. I denna siffra ingår ej personalen på intendenturavdelning- arna vid marin- och flygförvaltningar- na. De anställda fördelade sig med 1 375 vid armétygförvaltningen, 674 vid ma- rinförvaltningen och 1 533 vid flygför— valtningen.

En sammanslagning av tygförvalt- ningen och en omläggning av verksam- heten efter de i det föregående anförda riktlinjerna kommer enligt besparings- utredningens mening att leda till bety- dande besparingar på personalsidan. Dessa besparingar blir möjliga genom minskning av antalet anställda i led- nings- och kontrollorganen i en rad in- stanser och genom sammanslagning av likartade administrativa och kontrolle- rande organ. En sådan omläggning krä- ver emellertid en omsorgsfull planlägg- ning. Först därefter kan personalbeho— vet definitivt bedömas.

Enligt besparingsutredningens upp- fattning och efter överslagsmässiga be- räkningar bör redan omläggningen ge en kostnadsbesparing av storleksord— ningen 10—20 milj. kronor per år. Ge— nom en fortsatt rationalisering inom den nya organisationens ram och en successiv omläggning av anskaffnings- verksamheten bör dessa besparingar kunna ökas väsentligt.

Besparingsutredningen menar att star- ka förvaltningsmässiga, tekniska och ekonomiska skäl talar för en samman- slagning av tygförvaltningstjänsten. Även 1946 års förvaltningsutredning an- såg, att en gemensam tygförvaltning rent principiellt innefattade den lämp- ligaste organisationsformen. Som tidi- gare framhållits stannade 1946 års för- valtningsutredning trots detta för att fö- reslå en fortsatt försvarsgrensvis ord— nad tygförvaltning. Utredningen ansåg

att försvarsgrenscheferna endast vid en försvarsgrensvis ordnad förvaltning skulle kunna öva erforderligt inflytande på verksamheten. I anslutning härtill uttalade utredningen:

»Diircst i framtiden en försvarsordning skulle genomföras som icke i samma mån som den nuvarande bygger på tre från varandra avgränsade försvarsgrenar och en tredelning av ansvaret för försvarskrafter- nas stridsduglighet, synes emellertid frå- gan om en ytterligare samordning av tyg- förvaltningstjänsten böra upptas till för- nyad prövning.»

I förvaltningspropositionen under- strök departementschefen, att han ej var främmande för tanken på ett ge- mensamt förvaltningsorgan, men ansåg att det ur beredskapssynpunkt ej var tillrådligt att i ett sammanhang avveck- la krigsmaterielverket och bygga upp en gemensam tygförvaltningsorganisation och tillade:

»Gemensamma t'örvaltningsorgan på krigsmaterielförvaltningens område kan framdeles komma att visa sig innebära den mest fördelaktiga lösningen. Förutsättning— arna härför bör emellertid organiskt växa fram på grundval av de åtgärder till sam— ordning i olika hänseenden vilka ingår som viktiga beståndsdelar i den nu aktuella förvaltningsreformen. Ett dylikt samman- förande torde vidare förutsätta en ändrad försvarsordning.»

Försvarsgrenschefens möjligheter till inflytande över förvaltningsverksamhe- ten har ansetts vara en mycket betydel- sefull fråga. Vid en sammanslagning av tygförvaltningen upphör försvarsgrens- chefens rätt att när han finner det på- kallat inträda som chef över försvars- grenens förvaltning. Betydelsen av för- svarsgrenschefernas direkta inflytande över respektive förvaltningar får där— för vägas mot de besparingar som en sammanslagning av tygförvaltningarna beräknas medföra. Utredningen anser att frågan om behovet av försvarsgrens— chefens inflytande över och ansvar för sin försvarsgrens materielförvaltning bör bli föremål för ingående prövning i samband med den förestående över- synen av försvarets högsta ledning. Vid prövning av olika alternativ bör därvid förutsättas att en sammanslagen förvalt- ning erhåller en styrelse av ovan antytt slag och att försvarsgrenscheferna eller andra företrädare för de olika försvars- grenarna ingår som ledamöter i denna styrelse. Besparingsutredningen har be- gränsat sig till att påvisa de besparings- möjligheter som en sammanslagning kan ge.

KAPITEL 4

Intendenturförvaltningstjänsten

A. Organisation

1. De centrala förvaltningarna

Tidigare förslag ifråga om intendentur- förvaltningstjänstens centrala organisa- tion

Frågan om en sammanslagning även av de på de olika försvarsgrenarna upp- delade tyg- och intendenturförvaltning- arna till för hela försvaret gemensamma tyg— respektive intendenturförvaltningar behandlades av 1946 års militära för— valtningsutredning. I direktiven för denna utredning sades bl. a.:

»Även bör undersökas i vad mån en ytter— ligare samordning av försvarets förvalt— ning, utöver vad som skett genom 1943 års beslut, kan medföra ökad ekonomi och ef— fektivitet i förvaltningsarbetet. Härvid trä- der frågan om intendenturförvaltningens ordnande i förgrunden.»

Vid sina överväganden av frågan fann förvaltningsutredningen sig böra för- orda att tygförvaltningen även fortsätt- ningsvis delades försvarsgrensvis på tre

förvaltningar. Beträffande intendenturförvaltnings— tjänsten framlade förvaltningsutred-

ningen två alternativa förslag, det ena innebärande ett fullständigt sammanfö- rande till en enhet och det andra med ett centralt ämbetsverk för arméns in- tendenturförvaltning samt särskilda in- tendenturavdelningar för de båda andra försvarsgrenarna. Utredningen föror- dade det förstnämnda alternativet, som således skulle innebära en sammanslag- ning av de försvarsgrensvisa förvalt-

ningarna till ett för försvaret gemensamt ämbetsverk, försvarets intendenturför- valtning. I sitt betänkande (SOU 1950: 36) anförde förvaltningsutred— ningen (sid. 51) härom: »Med hänsyn till det tidigare påpekade för- hållandet, att intendenturförnödenheterna till struktur och användning äro i stort sett likartade inom samtliga försvarsgrenar (i fråga om livsmedel praktiskt taget helt överensstämmande) föreligger tvärtom ur ren materielsynpunkt intet hinder för en centralisering av hela försvarets intenden- turförvaltningstjänst till ett gemensamt ämbetsverk.

Till förmån för en sådan centralisering och alltså för det ovan angivna alternativ I talar främst, att den enhetliga ledningen av intendenturförvaltningstjänsten, som detta alternativ innebär, bör medge större möjligheter till standardisering av mate- rielen än en organisation enligt ovannämn— da alternativ II, vilka möjligheter i sin tur böra skapa bättre förutsättningar för en ekonomisk produktion och underlätta un— derhållstjänsten särskilt i krig. Betydelse— fulla lättnader för denna tjänst ernås vi— dare därigenom att, med en enhetlig led- ning av alla till intendenturförvaltningen hörande organ och anstalter, möjligheterna öka för försvarsgrenarna att gemensamt utnyttja upplagda förråd samt att före- skrifter och reglementen rörande intenden— turförnödenheternas handhavande kunna göras mera överensstämmande de olika försvarsgrenarna emellan. Slutligen bör al- ternativ I rätt genomfört utesluta dubbel- arbete och därför i förhållande till alterna— tiv II kräva en icke obetydligt mindre sam- manlagd personalstyrka (omkring 30 per- soner motsvarande en avlöningskostnad om cirka 350 000 kronor per år).»

Förvaltningsutredningen fann visser- ligen att särskilda skäl även talade för

4 .(IR.-.f - -

en försvarsgrensvis uppdelad intenden- turförvaltning, främst att försvarsgrens- chefernas inflytande bättre tillgodosågs, men ansåg att en gemensam förvaltning medförde ännu tyngre vägande förde- lar. Utredningen anförde härom (sid. 52) :

»Av den ovan gjorda jämförelsen mellan de båda alternativen för organisation av försvarets centrala intendenturförvaltnings— tjänst torde framgå, att alternativ I med dess fullständiga sammanförande av denna tjänst för samtliga försvarsgrenar till ett enda ämbetsverk innebär den klaraste och rationellaste organisationsformen samt er- bjuder de bästa garantierna för en effektiv standardiseringsverksamhet och en ekono- misk drift i fred samt ett underlättande av underhållstjänsten i krig. Intendenturför— nödenheternas i allmänhet okomplicerade och för försvarsgrenarna ensartade beskaf- fenhet talar — i motsats till vad förhål- landet är med betydelsefulla slag av tyg- materiel — för en för försvaret enhetlig förvaltning av desamma. Vid det samråd, som utredningen haft med souscheferna i de tre försvarsgrensförvaltningarna, ha dessa visserligen avstyrkt den enligt alter— nativ I skisserade organisationen och i stål— let förordat alternativ II. Emellertid synes vad som anförts till förmån för alternativ II icke kunna uppvägas av de avsevärda fördelar ur säväl organisatorisk som eko- nomisk synpunkt, vilka äro förenade med alternativ I. Utredningen anser därför, att försvarets centrala intendenturförvaltning bör organiseras enligt alternativ I. Utred— ningen anser vidare att chefskapet över den i detta alternativ förutsatta försvarets intendenturförvaltning bör direkt under Kungl. Maj:t utövas av generalintenden— ten.»

Då frågan sedermera behandlades vid 1954 års riksdag, anförde departements- chefen ipropositionen angående organi- sationen av försvarets centrala tyg-, in- tendentur- och civilförvaltning m. m. (nr 109) bl. a. följande:

»Lika litet som i fråga om tygförvalt- ningstjänsten är jag nu beredd att beträf— fande den centrala intendenturförvaltning- en hävda en definitiv ståndpunkt till frå— gan om gemensam eller försvarsgrensvis ordnad förvaltningstjänst. För egen del har

jag emellertid stannat för att under nuva- rande förhållanden förorda en intendentur- förvaltningstjänst försvarsgrensvis enligt utredningens alternativ II. Skälen härtill är i korthet följande.

Vad de militära remissmyndigheterna anfört mot förslaget om gemensam inten— denturförvaltningstjänst syns mig i vissa hänseenden värt beaktande. Såväl inten- denturtjänstens nära samband med den dagliga trupptjänsten som dess betydelse i samband med både det operativa krigsför- beredelsearbetet och planläggning av freds- mässiga övningar utgör omständigheter, som i och för sig talar för att med nu gäl- lande försvarsorganisation försvarsgrens— cheferna bör behålla sitt inflytande på den- na tjänst.

Att ålägga överbefälhavaren de förvalt- ningsuppgifter, som följer med chefskapet för ett gemensamt intendenturförvaltnings- verk, finner jag betänkligt och jag kan icke förorda en sådan organisation. Alter- nativet blir då att det gemensamma ver- kets chef direkt underställs Kungl. Maj:t. Härigenom kan emellertid risker tänkas uppkomma för att den centrala intenden— turtjänstens samband med stabs— och trupptjänsten försvagas.

Utan att underskatta de fördelar, som förvaltningsutredningen ansett följa med ett gemensamt intendenturförvaltnings- verk, finner jag likväl övervägande skäl tala för att i nuvarande läge ställa ett ge- nomförande av detta alternativ på fram- tiden. Jag vill som ytterligare stöd för den- na ståndpunkt framhålla, att jag anser att en för försvaret gemensam intendenturkår utgör en — visserligen icke oeftergivlig — men i hög grad önskvärd förutsättning för det gemensamma verket. Dessa två orga- nisationsfrågor bör därför enligt min me— ning lösas i ett sammanhang.»

Riksdagen beslöt i enlighet med departementschefens förslag att den centrala intendenturförvaltningstjänsten skulle organiseras dels i form av ett sär- skilt ämbetsverk för armén _ arméin- tcndenturförvaltningen _ och dels i form av särskilda intendenturorgan inom marin- och flygförvaltningarna.

Frågan om en för försvaret gemensam intendenturförvaltning har nyligen ak— tualiserats av 1958 års försvarslednings- kommitté. I sitt betänkande (SOU

1960: 12) 160):

»Vad äter angår intendenturförvaltnings- tjänsten, har genom huvudförvaltnings- principens tillämpning samordningen redan drivits så långt, att en övergång till gemen- sam organisation icke skulle i sak inne— bära någon omvälvande förändring. Då vidare en gemensam organisation synes kunna medföra vissa rationaliseringsvins- ter, hyser kommittén sympatier för infö- randet av en sådan organisation.»

Kommittén _ som dock icke synes ha gjort några närmare undersökningar i frågan — avstod emellertid från att framlägga förslag i ämnet under hän- visning till att frågan om en för försva- ret gemensam intendenturkår fortfa- rande befinner sig under utredning av 1954 års personalkårutredning.

Utredningen har beretts tillfälle att taga del av försvarets förvaltningsdirek- tions till överbefälhavaren i maj 1960 avgivna yttrande över försvarslednings- kommitténs betänkande. I detta ytt- rande behandlas efter samråd med ar— méintendentur-, marin— och flygförvalt- ningarna spörsmålet om en gemensam intendenturförvaltning tämligen utför- ligt. Arméintendenturförvaltningen har enligt yttrandet »understrukit fördelarna av en gemensam intendenturförvaltning samt påpekat att en viss arbetsbesparing kan väntas vid gemen- sam intcndenturförvaltning, varvid bl. a. det arbete som nu utföres i de tre samar- betsdelegationerna för intendenturfrågor kan överföras till internt byråarbete.»

Flygförvalmingen har framhållit att

»tillskapandet av försvarets intendentur- förvaltning torde för flygvapnet vara för- bundet med vissa nackdelar — utförligare belysta i prop. 109:1954 — men att, om rationaliseringsvinster bedömes vara vik— tigare än andra synpunkter på den militära organisationen, avser flygförvaltningen inte att vända sig emot, att det gemensamma intendenturförvaltningsverket kommer till stånd. Om så sker torde dock vissa anskaff-

ningar, som nu ankommer på intendentur- avdelningen, böra flyttas till underhålls- avdelningen.»

Marinförvaltningen har däremot anfört en avvikande mening och sammanfatt- ningsvis uttalat

»att kommitténs uttalande, att genom hu- vudförvaltningsprincipens tillämpning sam— ordningen pä intendenturförvaltningens område redan drivits så långt, att en över- gång till gemensam organisation icke skul- le i sak innebära någon omvälvande för- ändring är uttryck för en missuppfattning. Uttalandet innebär en övervärdering av anskaffningsärendenas omfattning ävensom av övriga ärenden, som falla inom ramen för huvudförvaltningsprincipens tillämp- ning och kraftig undervärdering av den mångfald ärenden inom intendenturför- valtningstjänstens område, som är av spe- ciell natur för försvarsgrenarna och som för marinens del kräver intimt samarbete med övriga delar av marinledningen, vilket kommer att om icke omöjliggöras så dock starkt försvåras, om en för försvaret ge— mensam förvaltning inrättas.

Med stöd av det ovan anförda hävdar marinförvaltningen, att beslut nu bör fat- tas, att den nuvarande organisationen i vad avser den centrala intendenturförvaltning- en skall bibehållas — i varje fall så länge nuvarande försvarsgrensindelning består.»

För egen del har förvaltningsdirektio- nen anfört följande:

»Förualtningsdirektionen delar kommitténs uppfattning att fördelar kan vinnas genom bildandet av ett gemensamt intendentur- förvaltningsverk. Enligt direktionens upp- fattning fär icke de olikheter beträffande innebörden i begreppet intendenturförvalt- ning, som f. n. råder mellan försvarsgre- narna, lägga hinder i vägen för samman- förande till en intendenturförvaltning av gemensamma intendenturförvaltningsfrägor —— vilka torde vara huvuddelen. Förvalt- ningsdirektionen vill framhålla, att om de— lar av förvaltningsverksamheten eller viss materiel av bl. a. tradition givits benäm- ningar som anknyter till intendenturför- valtning inom ett ämbetsverk men likväl icke är av den karaktär att sådan verksam- het eller sådan materiel bör hänföras till en gemensam intendenturförvaltning, be- höver detta icke hindra genomförandet av en sådan förvaltning. Då emellertid något

—__q--m_._=..-—./._. a.*,—f.. vpurv—yv! 7. — — . ..

wu- qw— . :

konkret förslag inte föreligger, måste di- rektionen inskränka sig till detta allmänna uttalande.

Samtidigt vill direktionen framhålla, att det är tvivelaktigt om de departements— chefsuttalandeu som gjordes år 1954 och de direktiv som då gavs fortfarande kan anses motsvara dagens krav. ! varje fall torde uppfattningen att en för försvaret gemen- sam intendenturkår utgör en förutsättning för ett gemensamt intendenturförvaltnings- verk icke längre ha full bärkraft. Snarare förhåller det sig så att ett gemensamt in- tendenturförvaltningsverk väl kan skapas oberoende av om intendenturkårerna är gemensamma eller icke. Däremot torde det vara klart att man, om ett gemensamt in- tendenturförvaltningsverk inte skapas, inte heller bör överväga frågan om en gemen- sam intendenturkår.

Förvaltningsdirektionen vill vidare fram- hålla olägenheterna av att spörsmålet om en organisatorisk samordning av intenden- turförvaltningstjänsten hålles vilande år efter år utan att något förslag i ärendet, till vilket förvaltningarna kan ta ställning, framlägges. Oberoende av om man önskar eller icke önskar en gemensam intenden- turförvaltning är det nödvändigt, att man snarast erhäller klarhet om hur förvalt— ningsverksamheten skall bedrivas. Förvalt- ningsdirektionen framhåller angelägenhe- ten av, att man snarast möjligt och utan att avvakta kårutrcdningcns förslag aktua- liserar frågan om en gemensam intenden- turförvaltning, varvid direktiven för per- sonalkårutredningen lämpligen bör över— arbetas.»

Besparingsutredningens överväganden

Omedelbart efter utredningens tillsät- tande hösten 1959 påbörjades studier rörande den centrala och lokala in- tendenturförvaltningstjänstens organisa- tion, arbetsuppgifter och arbetssätt (se vida?e härom i särskilda bilagor). Ge- nom dessa undersökningar har utred- ningen funnit att den allmänt sett lämp- ligaste formen för försvarets centrala intendenturförvaltning utgöres av en för hela försvaret gemensam förvaltning.

I fråga om sakorganen förekom- mer med nuvarande organisation i icke

obetydlig utsträckning rent dubbelar- bete mellan de tre intendenturförvalt— ningarna. För att i görligaste mån und- vika detta arbetar man med tre samar- betsdelegationer, vilket emellertid av bl. a. formella skäl utgör en tung arbets- form. Även om huvudförvaltningsprin- cipen under nuvarande förhållanden visat sig ha stor betydelse, medför den samtidigt vissa nackdelar ur arbetssyn- punkt. Den beställande myndigheten måste nämligen i stor utsträckning ut— föra precis samma arbete som om den själv skötte anskaffningen. Förutom det rena dubbelarbetet tillkommer dessutom omständliga och tidsödande procedurer i de nödvändiga kontakterna mellan den egentliga beställaren och leverantören. Utredningen kommer i ett senare avsnitt att mera utförligt belysa dessa förhål- landen.

Utredningen har icke ansett sig böra gå in på någon detaljerad bedömning av enskildheterna i den gemensamma organisation som föreslås träda i stäl- let för de nuvarande försvarsgrenswsa intendenturförvaltningarna. Härför skul- le krävas detaljstudier av en art som måste anses falla utanför utredningens 'ram. Här kan därför ej heller göras

några beräkningar i detalj av möjliga kostnadsbesparingar, utan utredningen måste inskränka sig till överslagsvisa beräkningar.

Innan utredningen övergår till att be- handla storleken av de kostnadsbespa- ringar, som kan beräknas erhållas ge- nom en sammanslagning av de centrala intendenturförvaltningarna, vill utred- ningen erinra om de tre organisatio- nernas nuvarande omfattning och stor- lek. Arme'intendenturförvaltningen har sålunda 212, marinförvaltningens inten- denturavdelning 46 och flygförvaltning- ens intendenturbyrå —— med bortseende från personalen vid det i Västerås be—- lägna centralförrådet för intendentur—

materiel — 32 befattningshavare, till- samman alltså en personalstyrka på 290 personer.

1946 års förvaltningsutredning räk- nade i sitt förslag om en för försvaret gemensam intendenturförvaltning med ett totalt personalbehov på 230 befatt- ningshavare, varav 12 deltidsanställda. Någon motsvarande detaljerad beräk- ning beträffande personalbehovet vid al- ternativet med en försvarsgrensvis upp- delad intendenturförvaltning redovisa- des icke av förvaltningsutredningen, men det angavs, att det sistnämnda al- ternativet beräknades kräva en med om- kring 30 personer ökad personalstyrka. Den sedermera av statsmakterna fast- ställda försvarsgrensvisa organisationen omfattade emellertid ytterligare ett 30- tal befattningshavare, d. v. s. 60 mer än som beräknades för en gemensam inten- denturförvaltning. I tabell 10 visas en jämförelse mellan den nuvarande perso- nalorganisationen för försvarets tre cen— trala intendenturorgan och den av för- valtningsutredningen beräknade perso- nalstyrkan för en gemensam intenden- turförvaltning.

Det bör här först framhållas, att 1940 års förvaltningsutrednings organisa— tionsförslag på sin tid grundades på noggranna utredningar och övervägan— den i alla enskildheter i fråga om ar— betsuppgifternas omfattning och fördel- ning. Då förvaltningsutredningen utta- lade den uppfattningen, att en gemensam intendenturförvaltning i förhållande till försvarsgrensvisa organ skulle ge en personalbesparing på omkring 30 per- soner, finns det grundad anledning an- taga, att den nämnda siffran är sakligt underbyggd. Den intendenturförvalt- ningsorganisation som fastställdes av 1954 års riksdag —— tre och ett halvt år efter det förvaltningsutredningen avgivit sitt betänkande — omfattade emellertid en sammanlagd personalstyrka, som med

ytterligare 30 befattningshavare över- steg förvaltningsutredningens beräk- ningar. Detta borde — mcd utgångs— punkt från förvaltningsutredningens be- räkningar av den för en gemensam för- valtning erforderliga personalen —- in- nebära att besparingsutrymmet för da- gen vid en sammanslagning uppgår till 60 anställda. Förhållandet kan emeller- tid även uppfattas som tecken på en alltför snäv beräkning från förvaltnings- utredningens sida på den för en gemen- sam förvaltning erforderliga personal- styrkan. Den omständigheten att enbart arméintendenturförvaltningen fick en personaluppsättning, som endast med 20 understeg det beräknade personalbe- hovet för hela den föreslagna gemen— samma förvaltningen, kan tyda härpå.

För egen del är besparingsutred- ningen av den uppfattningen att det av förvaltningsutredningen beräknade be- sparingsutrymmet — 30 personer —— är försiktigt räknat, men att det faktiska besparingsutrymmet vid en samman- slagning dock icke är så stort som 60 men väl omkring 40 befattningshavare. Besparingsutredningen grundar sin uppfattning på följandebedömande.

De tre intendenturförvaltningarna har — inklusive cheferna — i sina led- nings— och kontrollorgan följande per- sonaluppsättning:

arméintenden- turförvaltningen 69 befattningshavare marinförvalt-

ningen 23 » flygförvalt- ningen 15 »

Summa 107 befattningshavare

Motsvarande personalstyrkor för sak— organen — materiel-, förplägnads- och drivmedelsbyråer eller -sektioner — är

lbell 10. Jämförelse mellan nuvarande personalorganisation hos de försvarsgrensvisa intendentur— rvaltningarna och den av förvaltningsutredningen föreslagna personalorganisationen vid en för försvaret gemensam intendenturförvaltning

Antal befattningshavare Nuvarande organisation . För— Driv— Admini- Chefer CS???? Mgälå'lål' plägnads- medels- strativa byrån byrån byrån Föl-_ " motsv. motsv. motsv. motsv. motsv. valt- Lonegrad = nin gs- (—k1ass) än 5,3, än 5, än å, än än än 5, En å, Sum_ m,m- .= _5 .... _5 _ .E .,.. _5 .... .E _. 5 ma ning- mååmååmååmåfimåfimåå ens HSE—gaHgR—gE—ggi—gg förslag : E_E_å_é_f_ff_ 1 ea %» a» &» &» :=» g; ga ;; 55 år. 5; Epö ............ 1— ———————————————— 1 1 01 ............ —111——1————1——-—1——1-—— 7 4 tom; ............ —— 1113111——111——— 12 6 024 ............ -———2—12——2111———1— 11 9 l021 ............ —————521731321231———— 31 17 1015 ............ ___—__11——————————— 2 4 i023 ............ —————1—————1————————— 2 1 017 ............ ———21———————————— __ 3 »— lo,Ae26 ......... ___—_———————1————— 1 _ ; 24 ......... ___———1——————— ———— 1 4 1 23 ......... ___———1——_————2—12—— 6 4 21 ......... ————— 3—121—21———— 10 14 _ 19 ......... ——_———9——2——2—»———— 13 1 ; 18 ......... ___—___—_——————_——_— 6 I 17 ......... ——————8——2——61——1—— 18 —- , 16 ......... ____________* gf——— 19 15 ......... ————————9122112—-—1—— 19 — 13 ......... ___—1151——-—————————2— 10 13 12 ......... ———— 2——4——1—1—1— 9 6 10 ......... ————————3———1——11——-—— 6 3 9 ......... —————1213——————1———2—111—— 13 11 ! 8 ......... _—__———__———V——1__ 1 _ E 7 ......... ———102291a3—14—18——— 41 31 _Äg7 ............. ———1——————————————— 1 — Php-19 .......... ————————————————————1——— 1 _— fr.b.-5,A05 ...... —-——12 5 311— 1 31— 411 6 1—— 49 45 krvodesbefattningar ”(24) ............ ———3 21——1—————— 1— 10 1 ';(23) ............ ———__———_——H_——— ___ 4 5.08) ............ ———1—————————————————— 1 — _;(17) ............ ___——_—1————-——————— 1 _— ;(16) ............ _——5—2—_—11—1——___ 10 — .(14) ............ _____—______——_____ 8 !. bvrigpersonal ..... -———————————————————————— 18 g Summa 1|1|1 45|15|14 sol sl 630| 7] 433 s 723 7— 290 230 !, __4—_4 Mad—_l summa befattnhav. Eid nuv. organisation 3 74 94 41 48 30

"arméintenden- turförvaltningen 143 befattningshavare marinförvalt— ningen 23 » flygförvalt- ningen 17 . »

Summa 183 befattningshavare

Vid jämförelse mellan personalstyr- korna vid å ena sidan lednings- och kontrollorganen och å andra sidan sak- organen visar marin- och flygförvalt- ningarna helt andra proportioner än arméintendenturförvaltningen. I fråga om den sistnämnda förvaltningen utgör personalstyrkan vid lednings- och kon- trollorganen endast 48 procent av perso- nalstyrkan vid sakorganen, medan mot- svarande siffra för marin- och flygför- valtningarna är 95 procent. Det är i och för sig naturligt, att en liten organisa- tion kräver en proportionsvis större ad— ministrativ apparat än en stor organisa- tion, men siffrorna kan anses direkt vägledande för den personalbesparing som minst bör kunna påräknas vid ett inlemmande av marin- och flygförvalt- ningarnas intendenturorgan i en gemen— sam organisation. Eftersom man i vart fall kan utgå från att man icke behöver en större relativ andel av personalstyr— kan för lednings- och kontrollorgan än vad som nu är fallet inom arméinten- denturförvaltningen, bör marin— och flygförvaltningarnas nuvarande perso— naluppsättning för detta ändamål —— 38 personer sammanlagt —— kunna redu- ceras till hälften eller med omkring 20 personer vid en sammanslagning till en gemensam intendenturförvaltning.

I fråga om sakorganen anser utred— ningen att uppdelningen av dessa på de tre nuvarande förvaltningarna medför ett merarbete som motsvarar omkring hälften av personalstyrkan vid marin- och flygförvaltningarnas sakorgan. Ska-

pandet av en gemensam intendenturför- valtning bör sålunda i fråga om sak- organen medföra en personalbesparing på omkring 20 personer.

Utredningen anser sålunda, att enbart en sammanslagning av de nuvarande försvarsgrensvisa intendenturförvalt- ningarna till en för försvaret gemensam intendenturförvaltning bör medföra en personalbesparing på sammanlagt om— kring 40 personer. Eftersom personal- minskningen i tämligen stor utsträck- ning kommer att gälla personal i le- dande befattningar, synes det rimligt att beräkna den inhesparade kostnaden för löner och sociala förmåner _ var- vid förmånerna räknats till 30 procent av lönekostnaden — till genomsnittligt 30 000 kronor per befattningshavare. Den totala personalbesparingen beräk- nas sålunda uppgå iill ett belopp av 1 200 000 kronor per år.

Genom den minskade organisationen vinnes även besparingar i fråga om hy- ror, lyse och städningskostnader. I detta hänseende beräknas en kostnadsbespa— ring på ytterligare 50 000 kronor per år.

Utredningen anser, att en samman- slagning av intendenturförvaltningarna icke nödvändigtvis förutsätter en ge- mensam intendenturkår. Om en samman- slagning av intendenturkårerna skulle ske av andra skäl, torde kraven på spe— ciell utbildning i vissa avseenden, exem- pelvis för marinintendenturtjänsten, kunna tillgodoses lika väl inom en för försvaret gemensam intendenturkår och med en gemensam intendenturförvalt- ning. Något skäl att av denna anledning avstå från skapandet av en för försva- ret gemensam intendenturförvaltning synes icke föreligga.

Central inköps- och central förrådskon- trollvcrksamhet Besparingsutredningen har tämligen grundligt studerat de tre centrala in-

tendenturförvaltningsorganens organi- sation, arbetsuppgifter och arbetsmeto- der. Därvid har vissa förhållanden på— kallat särskild uppmärksamhet, nämli- gen i fråga om inköpsverksamhet och förrådskontroIlverksamhet.

Vad först angår inköpsverksamheten är denna i princip organiserad så att sakorganen icke själva ombesörjer inkö- pen, utan dessa överlåtes till ett särskilt inköpsorgan. Detta gäller dock icke in- köp av vissa livsmedel (magasinsvaror), vilket helt sker genom arméintendentur— förvaltningens förplägnadsbyrå och ej heller i fråga om drivmedel, som inkö- pes av vederbörande sakorgan enligt huvudförvaltningsprincipen. Flygvap- nets anskaffning av flygdrivmedel om— besörjes dock icke av intendenturbyrån utan av flygförvaltningens särskilda in- köpsavdelning. För övriga förnödenhe- ter ombesörjes inköpen av inköpssek- tionen vid arméintendenturförvaltning- ens materielbgrå.

Inköpsverksamheten kan sägas om- fatta tre särskilda funktioner nämligen

a) framtagande av tekniskt underlag, anbudsinfordran och inköpsbeslut,

b) kontroll och besiktning av pro- dukterna,

c) betalning och bokföring. Vad först angår de under a) angivna funktionerna sker dessa på följande sätt.

Sakorganet framtager först erforder- ligt tekniskt underlag i form av rit- ningar, arbetsbeskrivningar, modeller m. m., vidare uppgift på vilka leveran— törer som kan komma ifråga samt be- räknar den erforderliga kvantiteten. Samtliga dessa uppgifter sammanställes på en särskild blankett »inköpsuppdrag» i fem exemplar, vilken lämnas till in- köpssektionen. Här omskrives exakt samma uppgifter på ny blankett »an- budsinfordran», vilken tillsändes de av sakorganet angivna leverantörerna. Se- dan anbuden inkommit, sammanställes

dessa i en särskild förteckning, vilken tillsammans med anbuden översändes till sakorganet för yttrande. Sakorganet föreslår att visst anbud skall antagas och återsänder handlingarna till in- köpssektionen. Denna upprättar då en »beställning» i så många exemplar att förutom leverantör, beställande sakor- gan, kontrolldetalj och inköpsdetaljen varje mottagare av de beställda produk- terna erhåller ett exemplar. I beställ- ningen angives icke sakorganet utan kontrolldetaljen som teknisk referent.

Kontrollen sker därefter genom kon— trolldetaljens försorg. Vederbörande kon- trollant besöker tillverkaren och utför dels tillverkningskontroll och dels leve- ranskontroll eller eventuellt endast le- veranskontroll. Kontrollanten upprättar »kontrollbesked» i tre exemplar som tillställes kontrolldetaljen, vilken där- efter utfärdar »kontrollrapport», vilken tillställes inköpsdetaljen. Denna utfär— dar därefter »försändningsinstruktion» i sju exemplar. Först när denna kommit leverantören till handa får varorna för- sändas till vederbörande förband.

Här förekommer sålunda i stor ut- sträckning direkt dubbelarbete. Den be- skrivna ordningen förutsätter dessutom, att alla kontakter mellan sakorganet och leverantören skall ske över inköpsde— taljen eller kontrolldetaljen. I de allra flesta fall är det emellertid redan i samband med anbudsinfordrandet nöd- vändigt med kontakter mellan påtänkt leverantör och det beställande sakor- ganet i tekniska frågor. Leverantören kan sålunda behöva vissa förklaringar till ritningar och arbetsbeskrivningar. Det är också mycket vanligt att leveran- törerna har ändringar att föreslå i kon- struktionen, som kan förbilliga eller för- bättra produkten. I dylika frågor kan inköparen icke lämna besked utan måste i sin tur vidarebefordra frågorna till sakorganet, inhämta upplysningar där

och i sin tur befordra dessa till leve- rantören. Eftersom mellanhanden _ in- köparen — i dessa frågor oftast icke är sakkunnig, föreligger stor risk för miss- förstånd och därtill kommer det extra besvär och tidsutdräkt, som ligger i själva proceduren. Samma förhållande föreligger sedan beställning lämnats till en leverantör. I alla tekniska spörsmål har han då att vända sig till kontroll- detaljen, vilken i regel i sin tur måste inhämta besked från sakorganet. Det arbete som inköpssektionen i dylika fall utför är sålunda icke endast ett rent dubbelarbete utan medför dessutom extra besvär och onödig tidsutdräkt för såväl sakorgan som leverantör. Om sak- organen själva ombesörjde inköpen skulle deras arbetsuppgifter sålunda minska jämfört med nuvarande ord— ning.

lnköpssektionen bestämmer på vilket sätt kontroll av de färdiga produkterna skall ske och har för kontrollen till sitt förfogande en särskild kontrolldetalj. Såvitt utredningen har kunnat finna, är denna kontrollverksamhet i stor ut- sträckning föga rationell. En stor del av de inköpta förnödenheterna är av den art, att någon annan kontroll än den som i vilket fall som helst måste ske vid mot- tagande förband, icke skulle vara nöd- vändig. Trots detta bedriver man en omfattande leveranskontroll hos leve- rantörerna och ofta dessutom tillverk- ningskontroll. Vid inköp av exempel- vis sådana standardbetonade artiklar som vanliga knivar och gafflar kostar man sålunda på lön, resekostnader och traktamenten för att kontrollanter skall bege sig till tillverkare i landsorten och där kontrollera leveranserna. Lika onö- digt förefaller det att utföra tillverk- ningskontroll av exempelvis i allmänna marknaden förekommande maskinut- rustning av välkända fabrikat för vilken tillverkaren lämnar sedvanlig garanti.

Arméintendenturförvaltningens in— köpssektion har en sammanlagd perso- naluppsättning på 22 befattningshavare, varav 11 för bokföringsdetaljen och — inklusive chefen _ 11 för själva inköps- detaljen. Härutöver har kontrolldetaljen en personalstyrka på 16 personer.

Enligt utredningens mening bör sak- organen —— liksom fallet är beträffande livsmedel och drivmedel — själva om— besörja alla inköp. Vidare bör leverans- kontrollen organiseras på sådant sätt att tillverkningskontroll och leveranskon- troll hos leverantören begränsas till vad som kan anses kostnadsmässigt försvar- bart. Denna kontroll bör då utföras av vederbörande sakorgan. I allmänhet torde det vara fullt tillräckligt med den kontroll vid varumottagandet, som för- banden i vilket fall som helst måste utföra.

Vid en omläggning av inköps— och kontrollfunktionerna på nyssnämnda sätt, torde minst halva personalstyrkan vid arméintendenturförvaltningens in- köpsdetalj kunna inbesparas liksom halva personalstyrkan vid kontrollde- taljen. Härigenom skulle ernås en per- sonalminskning på 13 personer, innebä— rande en årlig kostnadsbesparing på i runt tal 260 000 kronor.

Den förut omnämnda förrådskonfroll- verksamheten sysselsätter vid

arméintendenturförvalt- ningen 22 anställda marinförvaltningen 7 » flygförvaltningen 3 »

Summa 32 anställda

Verksamheten består dels av cen- tral förrådsbokföring, dels av gransk- ning av förbandens materiel-, mathåll- nings- och drivmedelsredovisningar dels också av viss statistikföring. För— rådskontrollverksamheten syftar dels till kontroll av att de förnödenheter

annant-34:91 —

som kommer förbandet till handa ta- ges till upphörd, respektive att av- gångar verifieras, och dels till att ge en central överblick över lagersitua- tionen. Det förstnämnda syftet tillgo- doses genom granskning av insända må— nadsredovisningar och det sistnämnda genom att uppgifterna från dessa sam- manställes i en central bokföring. Den centrala redovisningskontrollen är formellt betingad av det speciella militära uppbördsmannaansvaret, vilket utredningen kommer att närmare be- handla i ett senare avsnitt. Den sker hos arméintendenturförvaltningen ge- nom insända månadsredovisningar över lagerrörelserna beträffande intenden- turmateriel, veterinärmateriel, livsme- del, bränsle och drivmedel. Granskning- en sker i första hand för kontroll av att tillkommande förnödenheter debiterats för redovisning (tagits till upphörd), vilket förutsätter korsgranskning mel- lan de olika förbandens redovisningar, respektive mot kassaverifikationer, som lånas från försvarets civilförvaltning. Vidare sker fullständig siffergranskning och kontroll att alla redovisade lager-

förändringar är behörigen verifierade. Inom och flygförvaltningarna sker dylik granskning endast beträf- fande livsmedel och drivmedel och där- vid i huvudsak stickprovsvis. I övrigt sker kontroller inom dessa förvaltningar genom en stickprovsvis utförd gransk- ning av bokföringen ute på förbanden av personal från vederbörande förvalt- nings förrådskontrollkontor.

marin-

Den praktiska nyttan av redovisnings- kontrollen, så som den sker vid armé- intendenturförvaltningen och i viss ut- sträckning även vid marin- och flygför- valtningarna är tveksam. Kontrollen ger i varje fall i förhållande till kostnaderna ytterst litet utbyte. Som exempel härpå kan anföras den nuvarande redovis- ningen och kontrollen av mathållnings—

kostnaderna inom armén — närmare be- skriven i bilaga 16. Enligt denna måste de lokala förbanden prestera en mycket detaljerad redovisning av den dagliga utvägningen av livsmedel — t. o. m. pre- ciserad i hekto och gram — åtföljd av noggrann värdeberäkning. Denna redo- visning blir föremål för minutiös granskning — siffergranskning och kon- troll mot verifikationer _— vid den cen- trala förrådskontrollen. Den för en dy- lik redovisning kanske viktigaste fak- torn, nämligen antalet portionstagare, blir däremot icke och kan ej heller bli föremål för någon kontroll från den centrala myndighetens sida på ett mot- svarande sätt. Hela den arbetskrävande redovisningen och den centrala kontrol- len av densamma blir därigenom i hu- vudsak meningslös.

I fråga om redovisningen av övriga intendenturförnödenheter förhåller det sig i princip på samma sätt. Det cen- trala kontrollorganet har ej möjlighet att bedöma i vad mån den verkliga la- gersituationen stämmer överens med den redovisade.

Motsvarande redovisnings- och kon— trollförfarande inom marin- och flyg- förvaltningarna skiljer sig emellertid från arméintendenturförvaltningens. Man har där — exempelvis i fråga om kostnadsredovisningen för mathåll- ningen inom marinen — nöjt sig med ett mycket enkelt redovisningsförfarande, som närmare beskrives i bilaga 17, ochi stället inriktat sig på stickprovskontroll utförd på ort och ställe, vilken även omfattar kontroll av portionsantalet. Ef— tersom i detta fall även antalet por- tionstagare kontrolleras, får kontrollen reell betydelse.

Enligt utredningens uppfattning är den — särskilt vid arméintendenturför- valtningen men även i viss utsträckning vid marin- och flygförvaltningarna —— förekommande förrådsredovisningen

och kontrollen därav i sin nuvarande form utan praktiskt värde. Den synes därför böra avskaffas och ersättas med det enklare förfarande med stickprovs- kontroll, som marinen och flygvapnet i huvudsak tillämpar. Dels kommer här- igenom arbetsbelastningen vid de lokala intendenturorganen att minska avsevärt och dels blir en personalminskning vid de centrala organen möjlig. Man erhål— ler dessutom möjlighet till en effektiv kontroll.

Den centrala förrådsbokföringen om- fattar vid arméintendenturförvaltningen all intendenturmateriel tillhörande grupp I och II, all veterinärmateriel, alla ma- gasinsvaror samt alla drivmedel och bränsle jämte distributionsmateriel. I runt tal bokföres för hand lagerrörelser- na för 6 000 olika förnödenheter på över 20000 olika lagerkort. Vid marin- och flygförvaltningarnas intendenturorgan inskränkes den centrala förrådsbokfö- ringen till de allra viktigaste förnöden- heterna och har därför obetydlig om- fattning. För att hålla överblick över lagersituationen använder man sig vid de sistnämnda förvaltningarna i stället vid behov av från förbanden infordrade uppgifter beträffande lagerställningen, benämnda »lägesbesked».

Den centrala förrådsbokföringen ut- gör en ren dubbelbokföring av den för- rådsbokföring, som sker vid förbanden, givetvis dock i sammandrag. Underlaget utgöres av de månadsvis infordrade re- dovisningarna. Syftet med densamma är, som förut nämnts, att ge en cen- tral överblick över lagersituationen. I praktiken fyller den emellertid icke denna uppgift. Beträffande storlekssor- terad materiel ger den centrala bokfö- ringen icke några som helst upplys- ningar om storleksfördelningen. Även i fråga om annan materiel förekommer det enligt vad utredningen inhämtat i mycket ringa utsträckning att den

centrala bokföringen anlitas för uppgif- ter om lagersituationen. I stället inford- rar sakorganen vid arméintendenturför- valtningen lagerbesked från förbanden på samma sätt som i allmänhet sker inom marin- och flygförvaltningarna. Enligt utredningens uppfattning fyller den centrala bokföringen därför i fråga om den helt övervägande delen av för- nödenheter ingen egentlig uppgift utan bör kunna slopas. Den nödvändiga cen- trala överblicken över lagersituationen bör kunna hållas genom periodvisa eller vid behov infordrade lagerbesked.

Genom att slopa den centrala förråds- bokföringen och genom en omläggning av redovisningskontrollen på sätt som förut antytts, torde av de nuvarande hos de tre centrala intendenturorganen med förrådskontrollverksamhet syssel- satta 32 personerna omkring 15 kunna inbesparas. En årlig besparing på i runt tal 250 000 kronor kan härigenom er- nås.

I fråga om de tre centrala intendentur- förvaltningarnas organisation i övrigt har utredningen särskilt fäst sig vid det förhållandet att organisationen är syn- nerligen detaljerat inrutad. Arméinten- denturförvaltningen är t. ex. först in- delad i byråer, byråerna i sin tur in— delade i sektioner och sektionerna in- delade i detaljer. Vid sidan härav finns ett antal expeditioner. Förvaltningen är på detta sätt indelad i 42 småenheter med i genomsnitt fem befattningshavare på varje. Av dessa 42 enheter består fyra av vardera endast en befattnings— havare, åtta enheter har vardera endast två befattningshavare, medan tolv har tre befattningshavare.

En så strikt uppdelning av arbets- uppgifterna på småenheter har givet— vis den fördelen att personalen blir starkt specialiserad och att arbetet där- igenom utföres lättare. Å andra sidan föreligger stor risk för att eventuella

kapacitetsöverskott icke utnyttjas. Det torde nämligen vara fullt klart att ar- betsuppgifterna, då det rör sig om så små enheter som en, två eller tre befatt- ningshavare, blir mycket svåra att an- passa efter en sådan uppdelning. Detalj"- indelningen medför därför, att det på en rad punkter i fråga om personal måste föreligga kapacitetsöverskott, som icke kan tillvaratagas.

Besparingsutredningens förslag

Under hänvisning till vad som i det föregående anförts vill utredningen så- lunda föreslå:

1. Arméintendenturförvaltningen, ma- rinförvaltningens intendenturavdelning och flygförvaltningens intendenturbyrå sammanslås till en för hela försvaret gemensam intendenturförvaltning.

2. Den gemensamma intendenturför- valtningen organiseras i huvudsak en- ligt arméintendenturförvaltningens nu- varande organisation, dock att

a) materielbyråns inköpssektion slo- pas, varvid bokföringsdetaljens arbets- uppgifter överföres till administrativa byrån. Inköpsdetaljens arbetsuppgifter överföres på sakorganen utan annan personalförstärkning för dessa än att halva personalstyrkan kvarstannar inom byrån för att med lämplig fördelning på olika sektioner ombesörja anskaffning av standardmateriel av förbrukningsna— tur

b) materielbyråns kontroll- och verk- stadssektion slopas och arbetsuppgif- terna överföres på sakorganen utan an- nan personalförstärkning för dessa än att halva personalstyrkan vid kontroll- detaljen på lämpligt sätt fördelas på de tre sakbyråerna. Verkstadsdetaljen in— ordnas i en av de kvarstående sektio- nerna på materielbyrån

c) centralbyråns förrådskontrollkon- tor omorganiseras till ett organ för fält- revision med en personalstyrka på om-

kring tio befattningshavare. Återstående arbetsuppgifter —— i huvudsak reduce- rade till sammanställningar av vid be- hov infordrade uppgifter beträffande lagersituationen — överföres till sak- byråerna. Personalförstärkning tillföres dessa genom att till vardera byrån över- föres en åt två personer ur förrådskon- trollkontorets personal. Kontorets övri- ga personal, omkring 15 personer, fri- ställes.

3. Intendenturförvaltningens fem by- råer organiseras på sektioner i huvud— sak enligt den nuvarande ordningen för arméintendenturförvaltningen men med de ändringar som angivits i före- gående punkt. Någon ytterligare indel- ning av sektionerna i detaljer eller andra mindre organisationsenheter bör icke ske. Verkets personalorganisation föreslås endast skola ange varje byrås personaluppsättning utan bindning till bestämd sektion eller bestämda arbets- uppgifter. De föreslagna åtgärderna beräknas såsom tidigare anförts medföra följande årliga kostnadsbesparingar.

1. Enbart samman- slagningen av de nuva- rande försvarsgrensvisa förvaltningarna till en enhet beräknas med- föra en personalminsk- ning på 40 personer, representerande en är- lig kostnadsbesparing på ..................

2. Genom ändring och omfördelning av arbetsuppgifterna en- ligt punkt 2 i föregåen- de stycke beräknas en personalminskning på ytterligare 28 personer kunna ske, innebärande en årlig kostnadsbespa- ringpå

ca 1 200000 kr

500 000 »

3. Genom samman- förande av de nu skil- da förvaltningarna till en enhet och genom fö- reslagen personalminsk- ning ernås minskade kostnader för hyror, lyse, uppvärmning och städning, vilka beräk- nas uppgå till ...... ca Genom de föreslagna åtgärdernaberäknasså-

50 000 kr

lunda en årlig kost- nadsbesparing på sam- manlagt ............ ca 1 750 000 kr

2. De regionala förvaltningarna

Under de centrala intendenturförvalt- ningarna förekommer regionala förvalt- ningar inom alla tre försvarsgrenarna. Inom armén och flygvapnet är dessa förvaltningar _ vid militärbefälssta- berna respektive eskaderstaberna —— av relativt liten omfattning. Den totala per- sonalstyrkan vid militärbefälsstabernas intendenturavdelningar uppgår sålunda endast till 35 personer och vid eskader- staberna endast till sammanlagt åtta personer.

Inom marinförvaltningen är förhål- landet emellertid annorlunda. Inom de elva regionala intendenturorganen — vid tre marinkommandon, tre örlogsvarv och fem kustartilleriförsvar — har man en expeditionspersonal —— chefskontors- personal och personal på förrådens ex- peditioner _ på sammanlagt 248 perso- ner. Härtill kommer ett betydande an- tal kollektivavtalsanställda arbetare. Detta sammanhänger med att marinens regionala intendenturorgan har funktio- ner av icke endast regional utan i hög grad även av rent lokal karaktär, mot- svarande regementenas och flottiljernas inom armén och flygvapnet. Därtill kommer att vissa funktioner, som inom

armén och flygvapnet ombesörjes av centrala organ —— centralförråd och cen— tralmagasin — inom marinen helt åvi- lar de regionala intendenturorganen.

Utredningen har tills vidare icke när- mare granskat arme'ns och flygvapnets regionala intendenturförvaltningar men har däremot funnit sig böra ägna upp- märksamhet åt marinens regionala in— tendenturorgan på grund av dessas re- lativa storlek.

Den omständigheten, att marinkom- mandona och örlogsvarven har var för sig skilda intendenturorgan tilldrar sig särskilt intresse. Marinkommandona har intendenturförvaltningar och örlogsvar- ven intendenturavdelningar. Den dubb- la intendenturorganisationen är orga- nisatoriskt betingad eftersom marin- kommandon och örlogsvarv är från va- randra skilda, sidoställda myndigheter. Rent praktiskt föreligger emellertid ej skäl för sådan dubbelorganisation, då verksamheten vid såväl marinkomman— donas som örlogsvarvens intendenturor- gan har samma syfte, nämligen farty- gens utrustning och försörjning. Vidare bör framhållas att marinkommandona _ med bortseende från marinkomman- do Nord, som icke har egen förvalt- ningsverksamhet utan i detta hänseende replierar på Hemsö kustartilleriförsvar — och örlogsvarven är till lokaliteterna praktiskt taget förenade.

Marinkommandonas och örlogsvar- vens intendenturorgan har i huvudsak åtskilda verksamhetsområden. Marin— kommandona svarar sålunda för för- plägnad, beklädnad, intendenturinven- tarier och skrivmateriel, medan örlogs- varvens intendenturavdelningar svarar för materialutredning, drivmedel och bränsle samt varvsadministration. Nå- got mera omfattande dubbelarbete mel- lan ett marinkommandos intendentur- förvaltning och det på samma plats be- lägna Örlogsvarvets intendenturavdel—

ning torde därför beträffande förråds- hållningen icke förekomma i någon större utsträckning. Å andra sidan är det tydligt att intendenturtjänstens upp- spaltning på två organ måste medföra en större administrativ apparat än om organisationerna vore sammanslagna till en enhet. Expeditionspersonalen, d.v.s. chefer, kontorspersonal och per- sonal på förrådens expeditioner, vid marinkommandona Ost, Syd och Väst uppgår till sammanlagt 65 personer, me— dan motsvarande antal för örlogsvar— vens intendenturavdelningar utgör 120, enligt vad som framgår av tablå 10 i bilaga 14. Det är sålunda fråga om för- valtningsorgan av betydande storlek.

Inom marinförvaltningen synes man i och för sig inte främmande för en sammanslagning av de nämnda inten- denturorganen. Man har vid örlogsvar- vet i Göteborg genomfört försök _— vil- ket givit mycket positiva erfarenheter — med en s. k. funktionell förrådsorga- nisation. Denna innebär en samman- slagning av vissa förråd inom vapenför- valtningen och den skeppstekniska för- valtningen — dock med undantag av ammunitionsförråden _ jämte de till intendenturavdelningen hörande all- männa materialförråden samt drivme- delsförråden till en förrådsenhet. Det- ta funktionella organ är av sådan karak- tär att det för att helt nå det avsedda syftet bör omspänna all förrådsverk— samhet på platsen, dock ej beträffande ammunition. Hittills står bl. a. de inten- denturförråd, som faller under marin- kommandot, tills vidare utanför den sammanslagna förrådsorganisationen, men ett inlemmande av dessa i den funktionella förrådsorganisationen tor— de inom marinförvaltningen betraktas såsom helt följdriktig. En naturlig kon- sekvens härav bör vara att även inten- denturorganen vid marinkommandot och örlogsvarvet slås samman.

Vad beträffar marinkommando och örlogsvarv i Karlskrona kan en organi— sationsändring i denna riktning knap— past undvikas, om därvarande örlogs- varv kommer att framdeles organiseras som ett aktiebolag. Beträffande organi— sationerna i Göteborg föreligger inga tekniska hinder, eftersom marinkom- mando och örlogsvarv är belägna i ome- delbar anslutning till varandra. Sedan det nu beslutats att marinkommando Ost skall flyttas till Västerhaninge kommun, d.v.s. i anslutning till den plats där Stockholms örlogsvarv enligt tidigare beslut skall förläggas, förelig— ger ej heller här något tekniskt hinder för en sammanslagning av marinkom- mandots och örlogsvarvets intendentur- organ.

Sammanslagningen av örlogsvarvens intendenturavdelningar med marin- kommandonas intendenturförvaltningar bör kunna ske oberoende av den orga— nisatoriska ställning som örlogsvarven har eller kan komma att få i förhållan— de till marinkommandona.

Utan att närmare ha studerat hur en sammanslagning av organisationerna i detalj skulle ställa sig, anser sig utred- ningen kunna räkna med en personal- besparing på omkring 15 befattningsha- vare, medförande en årlig kostnadsbe- sparing på omkring 250 000 kronor.

Besparingsutredningens förslag

Under hänvisning till vad som sålunda anförts får utredningen föreslå, att ör- logsvarvens intendenturavdelningar —- med undantag för de rent varvsadmi- nistrativa organen _ överföres till och sammanslås med respektive marinkom- mandos intendenturförvaltning. Utred- ningen beräknar att en årlig lönekost— nadsbesparing på omkring 250 000 kro- nor härigenom möjliggöres.

3. Lokalförvaltningarna

Utredningen kommer i ett särskilt av- snitt att föreslå vissa förenklingar av de lokala intendenturförvaltningarnas re- dovisningsförfarande. De kostnadsbe- sparingar som härigenom beräknas kun- na ske, kommer att redovisas i nämnda avsnitt.

B. F örrådsverksamheten

1. Förrådshållningen

a) Centrala förråd Central förrådshållning av intendentur- förnödenheter förekommer inom armén och flygvapnet men däremot icke inom marinen. Flygvapnets centrala förråds- hållning inskränkes till ett centralför— råd för intendenturmateriel, medan man däremot inom armén har en om- fattande central förrådsverksamhet. Så- lunda har man nio arméintendenturför- valtningen direkt underställda centrala intendenturanstalter samt 14 centrala drivmedelsförråd. De centrala intenden- turanstalterna omfattar i fem fall dels ett centralförråd för materiel och dels ett centralmagasin för livsmedel, vilka sammanförts till administrativa enhe- ter. Av de återstående fyra anstalterna består två enbart av centralförråd för materiel och två utgöres enbart av cen- tralmagasin för livsmedel. Arméns cen- trala intendenturanstalter och deras personaluppsättning redovisas i ta- bell 11.

Vad först angår centralförråden för materiel — som till antalet sålunda ut— gör sju _ tjänar dessa dels rent freds— mässiga, dels krigsmässiga ändamål. Fredsmässigt fungerar de huvudsakli- gen som distributionscentraler, dels mellan råvaruleverantörerna och kon- fektionärerna och dels mellan de sist— nämnda och förbanden.

En stor del av förnödenheterna _ främst beklädnadsmaterielen _ upp- handlas på så sätt att arméintendentur- förvaltningen först köper material _ tyger, skinn, knappar o. s. v. _ hos vis- sa fabrikanter och därefter beställer konfektionering eller vidarebearbetning av detta material hos andra tillverkare. Materialet samlas efter hand som det levereras till ett centralförråd, där lag- ring sker tills vidareleverans till kon- fektionärerna blir aktuell. De färdig- konfektionerade produkterna levereras i sin tur tillbaka till centralförråden, för att därifrån vidaresändas till för- handen.

Anledningen till det beskrivna förfa- ringssättet uppges huvudsakligen vara att materialleverantörerna icke har ut- rymme för lagring tills konfektionering kan ske. Vidare framhålles, att dessa le- verantörer önskar lämna delleveranser efter hand som fabrikationen fortskri— der, för att fortlöpande kunna få likvi- der. Slutligen säges erfarenheten ha vi- sat, att fastställda leveransterminer i realiteten icke hålles av materialleve- rantörerna och att man därför icke kan beställa konfektioneringen förrän man fått det nödiga materialet slutlevererat.

Det förhållandet att man låter leve— ranserna av de färdiga produkterna först gå till centralförråd, för att där— ifrån spridas på förbanden anges vara att konfektioneringen som regel förde— las på ett flertal olika konfektionärer, varvid även storlekssorteringen förde- las, så att varje konfektionär i regel en- dast tillverkar enstaka eller ett fåtal storlekar, för att längre serier och låg- re priser skall kunna erhållas. Vid leve- rans från konfektionär direkt till för— banden skulle det härigenom — för att förbanden skall erhålla fullt storleks- sortiment _ bli nödvändigt med ett större antal småleveranser från olika konfektionärer. I stället kan man nu på

Antal befattningshavare Lönegrad AIS AIB AIK AIA AIV AIÖ AIT ACH ACN Summa

Ao 24. 1 1 1 —— —— —— — —— —— 3 Ao 21 ........ 1 _ _ 1 _ 1 1 _ _ 4 Ao 15—17 2 2 2 1 1 1 1 _ — 10 Ae 13 ........ _ — _ _ _ _ _ — 1 1 Ae 12 ........ 2 1 _ _ — _ _ _ _ 3 Ae 11 . . 1 1 _ _ _ _ _ _ _ 2 Ae 10 ........ 2 3 3 _ _ 2 1 1 _ 12 Ag 10 ........ _ _ 1 _ _ _ _ — _ 1 Ae 9 ........ 2 2 — 1 1 1 1 1 1 10 Ag 9 ........ _ _ _ 1 _ _ _ _ _ 1 Ae 8 ........ 8 2 1 _ _ _ _ _ — 11 Ae 7 ........ 8 5 3 1 2 2 2 — _ 23 Ag 7 ........ _ — — 1 _ — _ _ _ 1 Ae 5....... 7 2 1 1 _ — _ 1 _ 12 Ag 5 ........ _ _ _ 1 _ 1 _ _ 1 3 Övr. pers). . . . 32 20 26 9 6 11 5 4 2 115

Summa 66 39 38 17 10 19 11 7 5 212 Anm. AIS = Arméns intendenturförråd i Stockholm

AIB = | » » Boden AIK = » » » Karlsborg AIA = » » | Arboga AIV = » » » Växjö AIÖ = » » » Östersund AIT = » » » Tingstäde ACH = » centralmagasin » Hässleholm ACN = » » » Norberg

* Kollektivavtalsanställda.

centralförråden sammanställa den rät- ta storlekssorteringen för varje förband och samordna beställningarna till sto- ra leveransenheter.

Centralförråden — vilka är geogra- fiskt fördelade så att ett sådant finnes inom varje militärområde _ har vidare den likaså rent fredsmässiga uppgiften att fungera som buffertlager vid tillfäl— ligt uppkommande materielbehov för förbanden. Förbandens lagerhållning behöver därför täcka endast de mera omedelbara materielbehoven och om en tillfällig ökning av materieltillgången skulle erfordras, exempelvis vid repeti- tionsövningar, kan erforderlig sådan materiel erhållas från närmaste central- förråd. Efter användningen återställes på detta sätt lånad materiel till central- förrådet, som efter iordningställande

magasinerar eller överlämnar densam- ma till annat förband, vilket tillfälligt kan behöva ökade materielkvantiteter. Det anges, att man genom denna anord- ning kan hålla den totala lagerhållning- en på lägre nivå, än som skulle vara nödvändigt om varje förband hade så stora materiellager att alla tillfälliga be- hov kunde tillgodoses.

Ytterligare en funktion av fredskarak- tär åvilar centralförråden. Viss materiel är nämligen sammanförd till satser och i de fall i dylika satser ingående materi- el tillverkas av olika leverantörer, sam- manställer man satserna på centralför- råden, vilka därefter utsändes till för- handen.

Centralförråden har också krigsmäs- siga funktioner. I dessa förråd förvaras nämligen s. k. etappsatser, d. v. s. krigs—

förråd av materiel, sammanställda för vissa underhållsförband. Vid krigsfall eller krigsfara skall dessa etappsatser forslas till de platser där ifrågavarande underhållsförband mobiliseras. Slutligen utgör de materielkvantiteter som finns i centralförråden en viss krigsreserv, avsedd att täcka det vid krigsfall uppkommande första behovet, innan krigsleveranserna kommit i gång.

Besparingsutredningens synpunkter

Av redogörelsen torde ha framgått att de centrala materielförrådens funktio— ner till den helt övervägande delen är av fredsmässig karaktär. De i förråden ingående rena krigsförråden _ etapp- satserna _ utgör endast en ringa del av centralförrådens materielomslutning. Eftersom dessa etappsatser endast för- varas i förråden, drar de mycket obe- tydliga driftskostnader. Om man vidare tar hänsyn till att viss annan materiel utgör stillaliggande krigsberedskapsla- ger, torde det stå klart, att totalkostna- derna för centralförråden till den helt övervägande delen faller på rena freds- funktioner. Det torde för övrigt böra framhållas att den viktigaste krigsfunk- tion som pålagts förråden, nämligen lagring av etappsatser, ur beredskaps- synpunkt är helt otillfredsställande ordnad. Centralförråden är nämligen rent fredsmässigt ordnade och förlag- da, och därtill kommer att de under- hållsförband, som skall ta etappsatser- na i anspråk, har sina mobiliserings- platser på annat håll. För att anordning- en skall kunna fungera vid krigsfall för- utsättes det, att det ges tid och tillfälle att transportera etappsatserna från fredsförråden till underhållsförbandens mobiliseringsplatser. Detta torde bli mycket svårt. En ur beredskapssyn- punkt mera tillfredsställande lösning är därför, att etappsatserna redan i freds- tid dras ur centralförråden och place—

ras i anslutning till respektive under- hållsförbands mobiliseringsplatser.

Enligt utredningens uppfattning bör sålunda centralförråden bedömas såsom rent fredsmässiga organ. Vad först an- går deras funktion beträffande lager- hållningen av råvaror metervaror och annat material av råvarukaraktär _ anser sig utredningen kunna fastslå, att förfaringssättet med leverans till centralförråden, intagning där, lager- hållning, redovisning, uttagning och lc- verans till konfektionärerna, måste medföra drygare kostnader, än om le- veranserna sker direkt från råvarule- verantör till konfektionär. Några prak- tiska hinder mot sistnämnda förfarings- sätt torde icke föreligga. Råvaruleve— rantörerna _ av vilka det i första hand gäller leverantörerna av metervaror _ bör kunna ombesörja lagringen i egna eller anskaffade utrymmen till betyd- ligt lägre lokalkostnader än vad cen- tralförråden måste draga samtidigt som huvuddelen av hanteringskostnaderna och hela fraktkostnaden för en trans— port bortfaller.

En dylik lagerhållning bör för övrigt i större omfattning endast få bli aktuell i de fall man av arbetsmarknadspolitis- ka skäl temporärt vill lägga ut större be— ställning av metervaror, vilka skall kon- fektioneras först vid senare tillfälle. I övrigt förutsätter utredningen, att avta- len med råvaruleverantörerna normalt bör utformas så att leveranserna sker i terminer, anpassade efter avtalen med konfektionärerna. Detta förutsätter vis- serligen en tämligen noggrann plan- läggning från intendenturförvaltningens sida av såväl råvaruinköp som beställ- ning av konfektioneringen, men utred— ningen har icke anledning antaga, att så ej skulle kunna ske. Med det stan- dardiserade utförande och det ur stor- lekssynpunkt lätt kartlagda område det här gäller bör sådan planläggning icke

::

föranleda några svårigheter. Av samma skäl bör det ej heller föreligga några svårigheter att bibehålla långa leve- ransterminer eller ge ännu längre såda— na för att såväl metervaruindustri som konfektionärer skall få möjlighet att in- passa ifrågavarande tillverkning i för dem lämpligaste perioder med lågt ka- pacitetsutnyttjande.

Utredningen anser sålunda att man fortsättningsvis bör samordna råvaru- leveranser och konfektionering så att råvarorna levereras direkt från fabri- kanterna till konfektionärerna utan nå- gon omgång över centralförråd. Detta bör kunna ske utan ökning av anskaff- ningspriserna, under förutsättning att tillräcklig omsorg ägnas åt anskaff— ningsplaneringen. Centralförrådens uppgifter som lagerhållare av råvaror skulle härigenom bortfalla.

Distributionen av färdiga produkter över centralförråden motiveras med att man kan samla leveranserna till för— banden i större enheter än som kunde ske, om varje tillverkare levererade di- rikt till de olika förbanden. Kostnader- na på inköpssidan skulle därvid _ som förut nämnts _ bli lägre genom att konfektionärerna fick tillverka ett mindre antal storlekar och arbeta med längre serier, samtidigt som leveran- serna per sändning av färdiga produk- ter skulle bli större per gång om de gick till förråden, än om de skulle gå direkt till förbanden.

Härtill bör först anmärkas, att kon— fektionsbranschen karakteriseras av att vara mycket heterogen, med företags- storlekar fördelade över en tämligen vid skala. Om man vill ha en för för- svaret prismässigt fördelaktig upphand- ling. måste hänsyn tagas härtill, genom att anbudsgivning får ske på för de oli- ka tillverkarna valfria kvantiteter, med hänsyn dels till individuell företags- storlek och dels till vid olika tillfällen

ledig kapacitet hos de olika företagen. Centralförråden som förmedlare är där— för icke nödvändig förutsättning för lägre priser från tillverkarna. Ej heller ur expeditionssynpunkt torde kostna- derna för leveranserna från tillverka— ren bli större, om de sker direkt till för- banden i stället för till centralförråd. För tillverkare som lämnar anbud på dylika leveranser torde nämligen ledig kapacitet på tillverkningssidan även motsvaras av liknande ledigt utrymme på expeditionen, varigenom leveranser av något mindre storleksordning icke kräver större arbetsinsats än som mot- svaras av ledig kapacitet, då strukturen på direktleveranser till militärförban- den mera än leveranserna till central- förråd torde motsvara de expeditioner som går ut på den civila marknaden.

Ett problem som kan uppkomma i detta sammanhang är kontroll av leve- ranserna. Här tillämpar man emellertid redan nu kontroll hos tillverkaren före leveransen. Denna kan bibehållas eller _ vilket torde bli billigare och vara tillfyllest _ ersättas med garantiåta- ganden samt kontroll av utfallsprov som slumpmässigt uttages och insändes från förbandens förråd.

I fråga om småartiklar förtjänar det vidare att framhållas, att man centralt lagerhåller en mängd sådana, vilka i stället lämpligen borde inköpas lokalt genom avrops- och rabattavtal och så- lunda över huvud icke förekomma i centralförråden. Detta gäller dels artik- lar av vanlig handelsvarukaraktär och dels en mängd andra artiklar, främst inom gruppen »materialier och reserv— delar», exempelvis truppslagsbeteck- ningar, tjänstetecken o.d. Kostnaderna för central lagerhållning av de senare blir med nuvarande ordning orimliga i förhållande till värdet. Genom avrops— avtal för dylika småartiklar av förbruk— ningskaraktär skulle man icke endast

slippa kostnaderna för central lagerhåll— ning utan sannolikt även i många fall kunna ernå lägre anskaffningspriser, ef- tersom tillverkarna vid successiva leve— ranser efter avrop från förbanden un- der längre perioder ges större valfrihet i fråga om tillverkningens inpassande i den övriga produktionen.

Utredningen anser sålunda, att den mest ekonomiska formen för leverans av färdig materiel från tillverkarna till förbanden utgöres av direktleveranser utan omgång över centralförråden. Be— hovet av centralförråd för dylikt ända- mål bortfaller under sådana omständig- heter.

Vid sina överväganden beträffande den buffertlagring av materiel, som fö— rekommer vid centralförråden, har ut- redningen närmast kommit till den upp- fattningen, att centralförråden är över— flödiga för denna uppgift. De behov av tillfälliga materielförstärkningar, som uppkommer på förbanden, är ju helt beroende av förbandens verksamhet och denna är i detalj planlagd för långa perioder i förväg. Behoven av materiel- förstärkning kan därför icke komma som plötsliga överraskningar utan bör i detalj kunna förutses. Buffertlagringen synes därför kunna överlämnas till för- banden sålunda, att i dylikt lager ingå- ende materiel, som använts av ett för- hand, i stället för att enligt nuvarande ordning insändas till centralförråd, översändes _ då så erfordras givetvis över tvättanstalt eller annan verkstad — till nästa förband, som enligt förelig- gande verksamhetsplaner kommer att få behov därav. Enligt utredningens uppfattning kan sålunda eventuellt nöd- vändig buffertlagring av materiel utan någon kostnadsfördyring ske utan cen- tralförrådens medverkan. En utsprid- ning av nuvarande lager från central- förråden till lokala förråd i samband men centralförrådens avveckling, bör

underlätta övergången till den nya ord- ningen och minska anspråken på om- placeringar.

Enligt vad som tidigare redogjorts sker vid centralförråden även samman- förande av viss materiel till s.k. satser, om de i dylika satser ingående olika ar- tiklarna tillverkas av skilda fabrikan- ter. Så är vanligen förhållandet och satssammansättningsverksamheten vid centralförråden har därför en icke obe- tydlig omfattning.

Verksamheten med sammanplockning av materiel i satser kan emellertid utan tvivel ske billigare hos den enskilda in- dustrin i samband med tillverkningen. Utredningen anser därför att samman- sättningen av satser så långt möjligt bör överlämnas till leverantörerna, även om de i satsen ingående artiklarna tillver- kas av skilda fabrikanter, nämligen så att huvudtillverkaren svarar för sam- mansättandet av satserna. I vissa fall torde detta förfarande dock kunna stäl- la sig svårt, nämligen om tillverkarna av de olika artiklarna alla utgöres av småföretag, som icke har resurser för sammansättningsverksamheten.

Utredningen vill slutligen beröra frå- gan om centralförrådens betydelse som lagerhållare av krigsreserver av mate— riel. Enligt uppgift från arméintenden- turförvaltningen betraktas de materiel- kvantiteter som vid varje tillfälle kan finnas disponibla på centralförråden såsom dylika krigsreserver. Härtill kan emellertid anföras, att förrådens geogra- fiska förläggning och fredsmässiga ka- raktär i övrigt, icke gör dem särskilt lämpliga för förvaring av krigsreserver. Enligt utredningens mening kan cen— tralförråden icke tillmätas betydelse som lagerhållare av krigsreserver av färdig materiel.

I trots av det sagda torde det dock finnas fog för bibehållande av viss cen— tralförrådsverksamhet. Som förut

' . a_n—"vg? v-—,—W—m—-—.v_ _ -.x—-—- _ _ __ —

-= sv.—>>, :-

nämnts kan det i vissa fall visa sig svårt att hos den enskilda industrin få artiklar, som tillverkats av olika fabri- kanter, sammanförda till satser. I dyli- ka fall kan det sannolikt ställa sig för- delaktigt med en sammanplocknings- verksamhet i förvaltningens regi. Det torde därjämte kunna uppstå behov av centralt omhändertagande av viss ma- teriel som icke omedelbart i samband med tillverkningen kan fördelas i sin helhet på förbanden.

Utredningen har sålunda kommit till den uppfattningen, att de centrala in- tendenturförråden för materiel bör slo- pas med undantag för ett förråd, vilket då bör vara så geografiskt beläget att detta kan betjäna hela landet.

Vad därefter angår centrulmagasinen för livsmedel har även dessa både fredsmässiga och krigsmässiga funktio- ner. På samma sätt som centralförråden fungerar de fredsmässigt som distribu- tionscentraler mellan livsmedelstillver- karna och förbanden. Därtill kommer att i några fall livsmedelsfabriker _ ba— gerier och charkuterifabriker _ är knutna till centrala livsmedelsmagasin. Den krigsmässiga funktionen består däri, att de på magasin förvarade livs- medelskvantiteterna i sin helhet utgör krigsberedskapslager, avsedda att tas om hand av underhållsförband vid krigsfall. Man strävar därför efter att kontinuerligt fylla på lagren efter hand som avgångar sker, så att lagren stän- digt hålles på viss miniminivå. I likhet med vad fallet är med centralförrådens etappsatser, måste vid krigsfall de i de centrala livsmedelsmagasinen förvarade livsmedlen transporteras från magasi- nen ut till underhållsförbandens mobi— liseringsplatser.

Utredningen bedömer att den freds- mässiga funktionen helt år betingad av nödvändigheten att omsätta de lagrade livsmedlen. Omgången med leveranser

från tillverkarna över centralmagasi- nen till förbanden kan nämligen icke anses rationell. Förbanden beställer var för sig så stora kvantiteter från livsme- delsmagasinen _ i princip hela må- nadsbehov _ att direktleveranser från leverantör i huvudsak måste ställa sig lika ekonomiska som leverans till cen"- tralmagasin. Antalet leverantörer till centralmagasinen är för övrigt förhål- landevis litet. Sålunda svarar 10 leve- rantörer för 50 procent och 32 leveran- törer för 75 procent av de totala leve- ranserna av magasinsvaror.

Till jämförelse bör nämnas att leve- ranser av magasinsvaror inom marinen i huvudsak sker direkt från leverantör till marinkommandon och kustartilleri- försvar. Något distributionsekonomiskt skäl mot att de fredsmässiga leveranser- na av livsmedel till förbanden icke skall kunna gå direkt från leverantör till för- hand kan därför enligt utredningens mening icke anses föreligga. Möjligen kan en omläggning medföra behov av större lager av vissa varor ute på för- banden för att möjliggöra längre inter- valler mellan leveranserna. En dylik la— gerökning måste emellertid totalt bli vä- sentligt mindre än den lagerminskning som erhålles genom nedläggning av cen— tralmagasinen.

Vad beträffar de centrala livsme- delsmagasinens krigsmässiga funktioner som lagerhållare av krigsberedskapsla- ger bedömer utredningen att dessa kan tillgodoses på billigare sätt. För att undvika den i och för sig onödiga och kostnadskrävande distributionsapparat, som centralmagasinen på grund av den nödvändiga omsättningen blivit, bör man i stället kunna knyta beredskapsla- gerhållningen till den allmänna han-. deln och dess kommersiella omsätt— ningsapparat. Eftersom de i de centrala livsmedelsmagasinen förvarade livs-- medlen till den helt övervägande delem

är av vanlig handelskaraktär finns det nämligen i fråga om dessa ingenting som hindrar en sådan anordning. Ut- redningen syftar då närmast på de stör- re grossist- och detaljhandelsföretag _ privata och kooperativa _ som finns spridda praktiskt taget över hela lan- det och som ofta är av den storleksord- ningen, att de ständigt lagrar livsmedel i minst lika stora kvantiteter som de centrala livsmedelsmagasinen.

Krigsberedskapslagringen bör då i fråga om de vanliga handelsvarorna ordnas genom lagerhållningsavtal med ett antal företag inom livsmedelshan- deln. Avtalen förutsättes så utformade, att handeln förbinder sig att för försva- rets räkning ständigt lagerhålla och om— sätta vissa kvantiteter av sina i den nor- mala lagerhållningen ingående livsme- del. Lagerhållningsavtalet bör avse vis- sa varuslag men däremot icke bindas till bestämda fabrikat eller varukvalite- ter. Meningen med anknytningen av be- redskapslagerhållningen till befintliga civila distributionsapparater skulle nämligen helt förryckas, om avtalen tvingade handeln att lagerhålla varor som de av marknadsmässiga skäl eljest icke skulle ha intresse av. Man kommer då visserligen att få finna sig i att _ om de reserverade livsmedlen skulle be- höva tagas i anspråk _ få varukvanti- teter som har en annan sammansättning än vad den militära mathållningen van- ligen förutsätter. Emellertid vinner man den fördelen, att kostnaderna för lager- hållningen kan hållas på en mycket låg nivå, eftersom handeln då praktiskt ta— get icke orsakas några extra kostnader. Det bör vidare observeras att de livsme— delskvantiteter det här är fråga om en- dast är avsedda att räcka mycket kort tid, under vilken det måste anses lik- giltigt om förbanden ntspisas efter me- ra civila eller efter militära normer, vartill kommer att den allmänna kvali-

tativa standard som svenska livsmedel har gör dem väl användbara även för militära ändamål. Beredskapsmässigt torde sådana lagringsavtal, spridda över hela landet, innebära en förbättring.

Även beträffande de centrala livsme- delsmagasinens speciallivsmedel gäller, att dessa måste omsättas och sålunda re- dan i fredstid fortlöpande distribueras till förbanden. Till kvantiteten repre- senterar dessa speciallivsmedel en mindre del av magasinens omslutning. Om man'icke hade behövt räkna med en omsättning i fred, vore det naturligt att förråden av speciallivsmedel be- handlades på samma sätt som materiel- förrådens etappsatser och sålunda pla- cerades såsom krigsförråd i anslutning till underhållsförbandens mobiliserings- platser. Så kan givetvis ej lämpligen ske, men de bör däremot med fördel kunna placeras i anslutning till de för— hand _ trängförbanden — som skall sätta upp de underhållsförband, vilka vid krigsfall skall ta hand om special- livsmedlen. I övrigt bör speciallivsmed— len i större utsträckning än för närva— rande kunna fördelas på övriga för— hand, där de i fredstid ändå skall om- sättas. Enligt utredningens mening bör krigsberedskapen icke försämras här- av utan snarare förbättras, eftersom redan ordningen med centralmagasin förutsätter att livsmedlen i krigsfall skall transporteras från dessa till andra platser.

Vad som sålunda anförts undanröjer enligt utredningens mening helt beho- vet av en central lagerhållning av livs- medel. De centrala livsmedelsmagasi- nen bör sålunda kunna avskaffas och kostnaderna för dessa inbesparas. En i förhållande härtill obetydlig kostnad för ersättningar till livsmedelshandeln för motsvarande beredskapslagerhåll- ning tillkommer i stället.

Kostnaderna för arméns centrala in-

Tabell 12. Årliga driftskostnader för arméns centrala intendenturanstalter samt flygvapnets centrala intendenturmateriel/årrdd i Västerås

Löne— och andra kostnader för övrig

personal Bränsle,

Löner för .. . elström, Anstalt kollektiv- Beraknade Diverse belysnings-

. kostnader kostnadera . 1 anställda Löner= för pension Summa mata? gch

och sociala förmåner

Summa kronor (i avrundade tal)

Beräknad kostnad för motorfordon

Beräknad hyreskostnad

AIS . . . . . . . . . . 320 000 435 286 130 600 565 886 50 254 98 972 158 500 35 000 1 229 000 AIK. . . . . . . . . . 240 000' ' 175 236 52 600 227 836' 21 614 39 323 161 500 22 000 710 000 AID . . . . . . . . . . 224 000 300 032 90 000 390 032 11 222 88 053 230 500 44 000 988 000 AIÖ . . . . . . . . . . 115 000 113 795 34 200 147 995 5 580 21 314 146 900 8 800 446 000 AIA. . . . . . . . . . 79 000 99 576 29 900 129 476 8 065 17 229 118 900 _ 353 000 AIV. . . . . . . . . . 58 000 48 564 14 500 63 064 11 114 4 818 87 300 4 400 229 000 AIT. . . . . . . . . . 53 000 62 725 18 800 81 525 1 874 9 464 34 800 8 800 189 000 ACH . . . . . . . . . 35 000 49 260 14 800 64 060 1 670 400 33 400 4 400 139 000 ACN. . . . . . . . . 21 000 29 610 . 8 900 38 510 1 321 300 22 400 _ 84 000

Summa 1 145 000 1 314 084 349 300 1 708 384 112 714 279 873 994 200 127 400 4 367 000

Flygvapnets centr.int. mat.- förråd Västerås 10 000 95 000 29 000 124 000 2 000 2 000 35 000 6 000 179 000

Summa 4 546 000

1 För år 1958. — * Beräknat för år 1959 enl. resp. lönegrads lägsta klass. _ ” Expenser, inventarier, tel.kostn. m. m. budgetåret 1958/1959. * Budgetåret 1958/1959.

*tendenturanstalter _ centralförråd för materiel och centrala livsmedelsmaga- sin _ jämte kostnaderna för flygvap- nets centrala intendenturmaterielförråd framgår av tabell 12.

De sammanlagda kostnaderna slutar enligt tabellen på 4 546 000 kronor. De i tabellen angivna lönekostnaderna för kollektivanställd personal hänför sig emellertid till år 1958 och svarar så- lunda ej mot det dagsaktuella läget. Lönekostnaderna för övrig personal har vidare beräknats efter lägsta löneklass i varje lönegrad, varför de verkliga lö- nekostnaderna är högre. Slutligen har hyreskostnaderna beräknats efter så lå— ga kvadratsmeterpriser som 10 kronor för lagerlokaler och 20 kronor för ex- peditionslokaler. De kostnader tabellen visar är sålunda lägre än de verkliga, dagsaktuella kostnaderna. Dessa kan be- räknas icke understiga 5000 000 kro- nor sammanlagt.

Kostnaderna för bibehållande av ett centralförråd för intendenturmateriel beräknar utredningen _ med hänsyn till de reducerade arbetsuppgifter detta förutsättes tilldelat _ till högst 500 000 kronor per år. Ersättning till grossister för beredskapslagerhållning av livsme— del samt de kostnadsökningar, som kan följa med ändringen av leveranserna till förbanden från nuvarande ordning med leverans över central anstalt till di- rektleverans från tillverkare, uppskat- tar utredningen till cirka 500000 kro— nor. Genom de angivna åtgärderna skul- le sålunda en årlig besparing på om- kring 4 000 000 kronor möjliggöras.

Arméintendenturförvaltningens cen- trala drivmedelsförråd torde böra be- traktas såsom rena krigsförråd. 1 mot- sats till de centrala intendenturanstal- terna är de nämligen geografiskt så pla— cerade och så ordnade att de skall kunna fungera även under krig, vilket icke är avsikten med arménseentrala intenden—

turanstalter. De i förråden förvarade drivmedlen omsättes visserligen rent fredsmässigt, men detta är betingat av nödvändigheten att undvika lagrings- skador. Det förtjänar däremot att fram- hållas, att fredsomsättningen på driv- medlen i förhållande till lagringskapaci- teten är mycket ringa, och de fasta kost- naderna för den omsatta drivmedels— mängden blir härigenom höga. En möj- lighet att nedbringa dessa kostnader vore att öka omsättningen genom kom- mersiellt utnyttjande av de centrala drivmedelsförrådsanläggningarna.

I vissa fall torde med hänsyn till för- rådens belägenhet ett kommersiellt ut- nyttjande icke vara möjligt, men i andra fall torde belägenheten icke hindra detta. Ett bättre nyttiggörande av an- läggningarna skulle kunna ske antingen genom att en förrådsanläggning i sin helhet uthyrdes till enskilt oljebolag el- ler att endast vissa cisternutrymmen ut- hyrdes. I båda fallen skulle det förhy- rande oljebolaget givetvis få förbinda sig att ständigt lagerhålla vissa minimi- kvantiteter.

Genom att på dylikt sätt kommersiellt utnyttja anläggningarna bör kostna- derna för denna krigslagerhållning kun- na nedbringas betydligt. Utredningen har icke haft möjlighet till annat än yt- liga studier av frågan, men bedömer dock att förutsättningar för åtgärder av angivet slag föreligger. Man torde kun- na räkna med att man med utnyttjande av möjligheterna enbart till uthyrning av cisternutrymmen kan uppnå en net- tointäkt på minst 100 000 kronor per år.

Besparingsutredningens förslag

Under hänvisning till vad som sålunda anförts får utredningen föreslå att

1. arméns centrala materielförråd och livsmedelsmagasin nedlägges utom ett förråd som bibehålles med reducerade arbetsuppgifter

2. flygvapnets centrala förråd för in- tendenturmateriel i Västerås nedlägges

3. arméns centrala drivmedelsförråd uthyres — i de fall detta är praktiskt genomförbart _ helt eller delvis till en— skilda oljebolag. Förhyraren skall i dy- likt fall förbinda sig att för försvarets räkning lagerhålla vissa minimikvanti- teter.

Utredningen beräknar att de föreslag- na åtgärderna skall _ såsom tidigare angivits _ medföra följande årliga kost- nedsbesparingar:

1. Nedläggande av arméns materielför- råd och livsmedelsmagasin med un- dantag av ett centralförråd samt ned- läggande av flygförvaltningens cen- trala intendenturmaterielförråd i Västerås ca 4 000 000 kronor Uthyrning av utrymmen i vis- sa drivmedels-

förråd

lo

100 000 »

Summa årlig besparing ca 4 100 000 kronor

I)) Regionala förråd Regionala förråd finns endast inom ma- rinen. En närmare redogörelse för dessa och deras funktioner har lämnats i bi— laga 14. Såsom framgår av redogörel- sen i bilagan har man inom marinen gjort försök med en s. k. funktionell förrådsorganisation vid örlogsvarvet i Göteborg, innebärande att de olika för- valtningsgrenarna _ vapen-, skepps- teknisk- och intendenturförvaltnings- _ i princip slagits samman till en förråds- organisation under ledning av varvets intendenturavdelning. Försöket har ut- fallit gynnsamt. Genom sammanslag- ningen har man kunnat minska per- sonalstyrkan och förenkla redovisning- en, varjämte man fått en bättre total överblick över lagerhållningen. Man överväger därför att införa samma or-

ganisation vid de båda andra örlogs- varven och är även betänkt på att sam- manföra dessa sammanslagna förrådsor— ganisationer med marinkommandonas intendenturförråd. Slutligen föreligger planer på att för kustartilleriförsvaret genomföra en liknande sammanslag- ning.

Utredningen har haft tillfälle att ta del av de utredningar som ligger bakom marinförvaltningens försök med funk- tionell förrådsorganisation och har även studerat hur denna fungerar. Enligt ut- redningens uppfattning innebär den tänkta funktionella förrådsorganisatio— nen inom marinen en ur praktisk och ekonomisk synpunkt riktig utveckling. Erfarenheterna av det hittills gjorda för- söket gör att utredningen anser att be- slut nu kan fattas om att den funktio- nella förrådsorganisationen helt genom- föres inom marinen. Om så sker, bör en personalminskning _ vilken berör icke endast intendenturförvaltningens utan även vapen- och skeppstekniska förvalt- ningarnas förrådspersonal _ på i runt tal 40 befattningshavare kunna ernås. En årlig kostnadsbesparing på uppskatt- ningsvis 700000 kronor torde härige- nom kunna ernås.

c) Lokala förråd Den inom marinen påbörjade samman- slagningen av de förvaltningsgrensvisa förråden till funktionella förråd _ en sammanslagning som utredningen i fö— regående stycke tillstyrkt skola genom- föras för hela marinen _ är enligt ut- redningens uppfattning av intresse även för de båda andra försvarsgrenarna. Me— dan det i fråga om marinen gäller re— gionala förråd _ som dock även har lokala funktioner _ skulle det för ar- méns och flygvapnets räkning gälla den lokala förrådsverksamheten och inne- bära att förbandens tyg— och intenden- turförråd samordnades.

Enligt utredningens mening kan vissa olägenheter påvisas beträffande armé- förrådens indelning i särskilda tygför- råd och särskilda intendenturförråd. Krigsförråden är sålunda oftast ordnade på det sättet, att de för varje förband förhyrda lokalerna delats upp i två strängt åtskilda och var för sig låsta avdelningar. I den ena avdelningen lig- ger förbandets tygförnödenheter och i den andra intendenturmaterielen. Vid tillsyn av materielen måste därför före- trädare från både tygsidan och inten- dentursidan var för sig besöka förråden, även i de fall det är fråga om sådan till- syn som icke kräver speciell teknisk sakkunskap.

Ett frångående av krigsförrådens uppdelning i från varandra strängt skil- da tyg— och intendenturförråd skulle medföra kostnadsbesparingar och inne- bära en mera praktisk ordning. Enbart kostnaderna för inrättande av skiljeväg- gar i den stora mängd lokaler det är fråga om, torde hittills ha uppgått till åtskilliga miljoner kronor. De årliga kostnaderna för den dubbla tillsynen — löner, resekostnader och traktaments- kostnader för dubbla antalet befatt-

ningshavare _ låter sig svårligen be- räknas men torde likaså röra sig om miljonbelopp.

Nackdelarna med förvaltningsvis upp- delad förrådshållning är mindre fram- trädande i fråga om freds- och utbild- ningsförråden, eftersom såväl tyg— och intendenturförråd var för sig är av så- dan storlek att de normalt ändå icke kan inrymmas i samma lokal. Däremot torde den lokala administrativa apparaten för förrådshållningen kunna minskas, om man sammanslog lednings-, bokfö- rings- och redovisningsorganen för de båda förvaltningsgrenarna. Så har i viss utsträckning skett inom försvarsområ- desstaberna, vars intendenturförvaltning även svarar för tygförvaltningens bok-

föring. Detta borde även kunna ske vid regementen och motsvarande förband. Därvid skulle förrådshållningsfunktio- nen för all materiel _ alltså både tyg- och intendenturmateriel _ ombesörjas av intendenturförvaltningen, medan tyg- förvaltningen skulle svara för de tek- niska frågorna i samband med tygmate— rielen.

Vid en samordning av förrådsverk- samheten och därmed sammanhängan- de bokförings- och redovisningsverk- samhet på nämnda sätt skulle utan tvi- vel vissa personalbesparingar _ sam- manlagt representerande betydande be- lopp _ kunna genomföras. Utredningen har dock icke studerat frågan så in- gående att den är beredd att nu avge ett konkret förslag.

2. Redovisningen

a) Uppbördsmannaansvaret Ansvarsbestämmelsernas innebörd och praktiska konsekvenser Uppbördsmannaansvaret är en speciellt militär ansvarsform, nära besläktad med redogöraransvaret inom statsför- valtningen i övrigt. Om uppbördsman- naansvaret stadgas i 6 % SFS 587: 1954 följande:

»9. Materiel, ammunition, livsmedel, driv— medel och andra förnödenheter ävensom annan lös egendom, som tillhör eller nytt- jas av kronan, skola på sätt stadgas i sär- skilda reglementen vara ställda under vård av uppbördsman eller materielredogörare. 10. Uppbördsman och materielredogörare äro skyldiga att väl förvara och vårda dem anförtrodd materiel m. m.

Uppbördsman är, intill dess vad honom anförtrotts i vederbörlig ordning utgår ur uppbörden, ansvarig för befintligheten, vården och redovisningen härav, dock med den begränsning, som föranledes därav, att materiel m. rn. utlämnats till annan för förvaring eller bruk.

Om materielredogörares ansvar för ho— nom anförtrodd materiel m. m. stadgas särskilt.»

Stadgandet innebär först och främst, att de materielförvaltande myndighe- terna måste tillse, att alla under veder- börande myndighet hörande förnöden- heter ställes under vård av uppbörds- man. Myndigheten måste också kunna visa, att så skett, då ansvaret för förlus- ter eljest återfaller på myndigheten. Härav följer att alla materielanskaffande myndigheter _ främst de centrala för- valtningarna — måste ha skriftliga er- kännanden från uppbördsmännen om att dessa »tagit till upphörd» och där- med blivit ekonomiskt redovisnings- skyldiga till hundra procent för alla de förnödenheter som överlämnats till dem. Detta gäller emellertid icke endast vid nyanskaffning. Även vid omflyttning av förnödenheter mellan två förband måste vederbörande myndighet _ i re- gel central förvaltning _ skaffa sig viss- het om att förnödenheterna _ som alltså avgått ur det ena förbandets upphörd _ »tagits till ny upphörd» vid det andra förbandet. »Uppbördsbevis» från den nye uppbördsmannen måste alltså kunna visas.

Som en följd av detta stadgande finns för varje enskild förnödenhet inom hela försvaret ett uppbördsbevis i en eller annan form.

Stadgandcts ansvarsbestämmelser rik- tar sig emellertid ensidigt mot upp- bördsmännen. Vid konstaterad brist på materiel, som erhållits (tagits till upp- hörd), är uppbördsmannen ensam den formellt ersättningsskyldige. Likaväl som vederbörande myndighet för att fullgöra sin del av stadgandet ser till att få uppbördsbevis, måste uppbördsman- nen därför kräva en redovisningsord- ning, som ger honom möjlighet att skyd- da sig mot oberättigad ansvarspåföljd. I konsekvens härmed föreskriver för- valtningsmyndigheternas redovisnings- instruktiouer att all utlämning av förnö-

denheter, som ingår i upphörd, endast får ske mot behörigen utfärdad och kvit- terad beställning eller liknande hand- ling.

Det bör observeras, att i de citerade bestämmelserna några undantag icke gö- res för förnödenheter av något slag. Un- der bestämmelserna faller sålunda utan urskillning alla förnödenheter inom för- svaret, från flygplan och kanoner till blyertspennor och radérgummin. I kon- sekvens härmed lämnas det ej heller från något försvaret tillhörigt, under uppbördsman stående förråd ut en enda sak _ det må vara till värdet hur ringa som helst — utan vederbörligt kvitto.

Legitim avgång av förnödenheter från ett förråd kan emellertid ske på annat sätt än genom utlämning. Förnödenhe- ter förslits eller blir obrukbara på annat sätt, naturligt svinn uppkommer genom avdunstning av vätskor, lättnad av livs- medel m. m. och materiel kan förstöras genom olyckshändelser, tappas under nattövningar o. s. v. Detaljerade bestäm- melser om svinnberäkningar, förfarande vid kassationer, förluster m. in. har där- för utfärdats av de centrala förvaltning- arna, allt utmynnande i handlingar av en mängd olika slag med vilka upp- bördsmannen skall kunna styrka dylika, legitima avgångar av förnödenheter ur hans förråd.

Stadgandet om uppbördsmannaansvar har sålunda i hög grad styrt utform- ningen av det militära redovisningssy— stemet. Däremot har det knappast på an- nat sätt haft någon speciell", praktisk betydelse i modern tid. Trots den for- mellt stränga innebörden i ansvarsbe- stämmelserna har det nämligen ytterst sällan förekommit, att uppbördsman gjorts ersättningsskyldig för uppkomna förluster och praktiskt taget endast då det kunnat visas att han brustit i rent tjänsteansvar.

Tidigare överväganden beträffande upp- bördsmannaansvaret

Frågan om uppbördsmannaansvaret har behandlats i flera tidigare sammanhang. Militära expeditionstjänstkommittén upptog i sitt den 26 september 1944 av- givna betänkande till behandling bl. a. frågan om uppbördsmannaansvaret en— ligt dåvarande stadganden, vilka i prin- cip fortfarande gäller. Kommittén an- förde bl. a.

»Enligt kommitténs åsikt torde man icke utan skäl kunna påstå, att det militära uppbördsmannaansvaret såsom det nu är utformat verkar både orättvist och obilligt gentemot uppbördsmännen samt olämpligt i fråga om materielens m. m. vård och vid- makthållande. Orättvist gentemot upp- bördsmännen kan ansvaret sägas verka i första hand såtillvida, att omständigheter utanför uppbördsmannens kontroll kunna inverka på förrådet, främst ohederlighet eller liknöjdhet hos förrådshandräckning- en eller hos dem, som eljest måste beredas tillträde till förrådet.»

»Uppbördsmannaansvaret synes, som nyss framhållits, för närvarande med visst fog kunna sägas även verka olämpligt i fråga om materielens m. m. vård och vid- makthållande. Det vill nämligen synas som om ansvarets stränghet alltför ofta kom- mit uppbördsmannens egenskap av matc- rielredogörare att undantränga hans egen— skap av förrädsförvaltare i en omfattning, som väl knappast kan anses lycklig. Upp- bördsmännen ha föranletts att fästa allt- för stor uppmärksamhet vid de olika före- målens befintlighet och därvid i viss mån varit nödsakade att eftersätta sin huvud- uppgift, nämligen att svara för att vad som finnes i förrådet också är så tjän- ligt och funktionsdugligt som möjligt. På många håll anser man sig ha vunnit den erfarenheten, att det hittills tillämpade uppbördsmannaansvaret genom sin stränga fordran på redovisning visat sig vara ett hinder vid de ansträngningar att förbättra materielvården, som företagits särskilt un- der senare år.»

Kommittén föreslog därför att en ut- redning av frågan om uppbördsmanna-

ansvar snarast möjligt borde komma till stånd.

Försvarets centrala organisations- kommitté upptog i samband med orga- nisationsundersökningar vid I 15 även uppbördsmannaansvaret till prövning. I sin år 1945 avgivna rapport över nämnda undersökningar konstaterade utredningen emellertid att man i den praktiska tillämpningen av nämnda stadgande i ersättningsmål i allmänhet tolkat stadgandet mycket milt. Kommit- tén anförde härom:

>>De givna exemplen visa på en mild tolk- ning från domstolarnas sida av det i och för sig stränga uppbördsmannaansvaret. En sådan inställning från domstolarnas sida bestyrkes också vid ett studium av de tal- rika utslag i materielmål, som under det senaste decenniet avkunnats av krigshov- rätten.»

Sedermera har ett mycket näraliggan- de ansvarsstadgande, nämligen det stat- liga redogöraransvaret, blivit föremål för ingående utredning i det den 20 februari 1960 av Utredningen angående redogöraransvaret m. m. avgivna betän- kandet, »Redogöraransvaret och An- märkningsprocessen». I betänkandet (SOU 1960: 7) berördes även uppbörds- mannaansvaret. Utredningen anför här- om (sid. 72):

»Uppbördsmannaansvaret har samma karaktär av redovisningsansvar som kassa- ansvaret. Dess stränghet har kritiserats av bl. a. militära expeditionstjänstkommittén i dess 1944 avgivna betänkande (Del IV. Särskilda" utredningar), vari emellertid på- pekats, att på senaste tid en viss uppmjuk- ning av detta ansvar kommit till stånd. De militära uppbördsmännens ersättnings— skyldighet prövas nämligen numera ofta av allmän domstol, vilket medfört större möj- lighet till grundlig utredning och hänsyns- tagande till särskilda omständigheter i var- je enskilt fall. Vad ovan sagts om kassa— ansvarets naturliga karaktär gäller såtill- vida även uppbördsmannaansvaret, som det icke kan anses orimligt kräva att redo- visningen av förråd skall stämma. En an-

+; am ,:

nan sak är givetvis, att bristande kontroll- möjligheter och andra omständigheter kun— na och höra fria uppbördsmannen från skyldighet att ersätta konstaterad förråds— brist. Uppbördsmannaansvaret har kommit att nära överensstämma med det ansvar som enligt 10 kap. 3 och 4 55, 11 kap. 1 5 samt 12 kap. 1 och 2 55 handelsbalken åvilar panthavare, låntagare och inneha- vare av anförtrott gods.»

Utredningen går därefter icke när- mare in på uppbördsmannaansvaret så- som sådant. Beträffande redogöraran- svaret föreslås sådana åtgärder, att detta upphör och ersättes med vanligt tjänste— ansvar. I sammanfattningen av sitt för- slag säger utredningen bl. a. följande (sid. 122) :

»Redogöraransvarct är strängare än nå- got annat förekommande ansvar för tjäns- teåtgärder inom såväl allmän som enskild verksamhet, och i fråga om stränghet sak- nar det motsvarighet även inom statsför— valtningen i våra nordiska grannländer. Dess nuvarande utformning kan icke med fog motiveras av önskvärdheten att åstad— komma noggrannhet i medelsförvaltning— en, då det ofta på ett för rättskänslan stö- tande sätt drabbar redogörare även i så- dana fall där stor noggrannhet iakttagits —- ehuru ansvaret i dylika fall stundom mildras genom Kungl. Maj:ts eftergift, helt eller delvis, av den redogöraren ålagda be- talningsskyldigheten. Flertalet revisions- myndigheter synes också hysa den me- ningen, att det varje statstjänsteman åvi- lande tjänsteansvaret vore tillräckligt för att skapa vilja till noggrannhet även i me- delsförvaltningen. Rätten för redogöraren att »söka sitt åter» hos den som genom felet gjort en obehörig vinst betager icke heller redogöraransvaret dess drakoniska karaktär, helst som sådan regressrätt un— derstundom icke är för handen och den i övriga fall ingalunda alltid kan med fram— gång göras gällande.

Utredningen har därför kommit till den uppfattningen, att redogörarnas ansvar för deras tjänsteåtgärder bör mildras. Detta skall enligt utredningens förslag ske ge- nom att ansvarets innehåll får bestämmas av de skadeståndsregler som gälla för öv- riga statstjänstemän. Redogöraransvaret såsom en särskild form av tjänsteansvar kommer därmed att upphöra.»

Eftersom redogöraransvaret till sin natur är så nära besläktat med upp- bördsmannaansvaret förtjänar utred— ningens återgivande av vissa uttalanden beträffande de med redogöraransvaret förbundna nackdelarna att citeras (sid. 78):

»Erinras må, att inom riksdagens verk icke förekommer något redogöraransvar. På förfrågan har från riksgäldskontorets sida förklarats, att avsaknaden av ett så- dant ansvar icke inneburit någon olägen- het, medan från riksbankens sida gjorts gällande, att ett statligt redogöraransvar, tillämpat i riksbanken, skulle föranleda en så överdriven försiktighet hos tjänstemän- nen att ärendenas handläggning fördröj- des, varigenom ökat antal tjänstemän er- fordrades, att därjämte krav från redogö- rarnas sida på mera omfattande kontroll- åtgärder sannolikt ej skulle kunna avvisas, ledande till ytterligare ökat personalbehov, samt att banken utan tvekan skulle i läng- den åsamkas ökade utgifter genom redogö- raransvaret.»

Besparingsutredningens överväganden och förslag

Av den inledande redogörelsen torde ha framgått att stadgandet om uppbörds- mannaansvar bestämt det militära redo- visningssystemets utformning. Den kri- tik, som riktas mot den militära förråds- och materielredovisningen, måste där- för ytterst falla tillbaka på lagstiftningen.

Uppenbarligen har lagstiftningen av- sett att skapa garantier för omsorg och noggrannhet vid handhavandet av de militära förnödenheterna. Den militära förvaltningen av förnödenheter präglas också utan tvivel av en så minutiös, for- mell ordning, att den saknar motsvarig- het inom någon annan _ vare sig statlig eller enskild _ verksamhet. Priset här- för har emellertid blivit en pappers- kvarn av monumentala mått.

Det yttersta syftet med stadgandet om uppbördsmannaansvar torde vara att skapa bästa möjliga hushållning med försvarets förnödenheter. Utredningen

är för sin del övertygad om att upp- bördsmannaansvaret ingalunda tillgodo- sett detta syfte bättre utan tvärtom på ett sämre sätt än vad vanligt tjänste- ansvar skulle göra. En detaljerad redo- visning med en väldig pappersflora är icke liktydig med god hushållning. Där- till kommer att man i praktiken — som utredningen konstaterat — icke kunnat upprätthålla uppbördsmannaansvarets stränga formella ansvarsinnebörd utan sedan länge tillämpat en tolkning som i stort överensstämmer med vanligt tjänsteansvar, men utan att några där- emot svarande förenklingar i det av uppbördsmannaansvaret motiverade re— dovisningssystemet skett. Denna till— lämpning är väl känd av alla, som be- röres av uppbördsmannaansvaret, var- för detta icke längre kan tillmätas nå- gon speciell profylaktisk betydelse.

Enligt utredningens mening finns det sålunda från allmän synpunkt inga för- delar förbundna med det speciella mili- tära uppbördsmannaansvaret, men väl mycket stora nackdelar icke minst från kostnadssynpunkt. Föreskrifterna om att försvarets förnödenheter skall tagas till upphörd jämte ansvarsbestämmel— serna för uppbördsmän hindrar nämli- gen en anpassning av redovisning och kontroll till praktiska och ekonomiska betingelser.

Under hänvisning till det sagda vill utredningen sålunda föreslå, att punk- terna 9 och 10 i 6 5 av det allmänna försvarsförvaltningsreglementel (SFS 1954:587) utgår ur författningen och ersättes med en föreskrift om allmänt tjänsteansvar.

la) Värderegleringsförfaruudet inom redovis- ningssystemet I samband med avvecklingen av den för- stärkta beredskapen befanns .det nöd- vändigt .att reglera den betydande för-

rådshållningen av vissa förnödenheter inom försvaret, särskilt beträffande så- dan materiel, där av beredskapsskäl och med anlitande av beredskapsmedel för- rådshållningen ökats till större omfatt- ning än som föreskrivits för fredsförhål— landen.

I kungl. brev den 13 juni 1947 medde- lades därför föreskrifter om att vissa större förråd skulle redovisas över sär- skilda förrådstitlar av diversemedelsna— tur. Detta skulle ske på så sätt att er- sättning för utlämnad materiel kredite— rades och kostnaden för återanskaffad materiel debiterades nämnda titlar. Ök- ning av den fixerade lagerhållningen skulle ske med anlitande av anslagsme- del, medan vid minskning av lagerhåll- ningen värdet av minskningen skulle tillgodoföras budgeten. För täckandet av löner och andra förrådsomkostnader skulle särskilda medel anvisas, antingen under anslag, som för ändamålet upp- fördes i riksstaten eller under veder- börliga förbrukningsanslag.

Föreskrifterna gäller fortfarande och följande förråd redovisas på detta sätt, nämligen

försvarets sjukvårdsförvaltnings och militärapotekets läkemedelsförråd;

försvarets sjukvårdsförvaltnings cen- trala sjukvårdsmaterielförråd;

försvarsgrenarnas centrala drivme- delsförråd;

marinens allmänna materialförråd; samt

flygvapnets centrala materielförråd i Arboga.

Av föreskrifterna följer att vid all ut- lämning från berörda förråd särskild prissättning måste ske på utlämnade förnödenheter, följd av en kreditering av vederbörande förrådstitel och en de- bitering på det anslag, under vilket för- nödenheterna skall förbrukas.

Enligt det nämnda kungl. brevet den 13 juni 1947 gäller följande i fråga om

prissättning av den materiel, som ingår i ifrågavarande förråd.

»a) Vid utlämning från andra här av- sedda förråd än flygvapnets centrala mate- rielförråd till militära myndigheter och in- stitutioner, med undantag av försvarets självförsörjande inrättningar och garni— sonssjukhusen, skall utlämningspriset be- stämmas till belopp, som så nära som möj- ligt motsvarar kostnaderna för den utläm- nade varans återanskaffning. Härvid skall iakttagas

att i vad avser arméns drivmedelsförråd enhetliga utlämningspriser skola faststäl- las, grundade på partipriserna inom landet för samtliga här avsedda militära myndig— heter och institutioner,

all i vad avser marinens och flygvapnets drivmedelsförråd utlämningspriserna å så- dana drivmedel, som av respektive militära myndigheter importeras för försvarets räk- ning, såvitt möjligt skola överensstämma med importpriserna cif svensk hamn jämte tillägg, för utgående tull och skatt, där icke restitution av dylika kostnader ifråga- kommer,

samt att utlämningspriserna å läkeme— del, vilka inköpts såsom råvaror till mili- tärapotekets förråd och färdigställts inom apoteket, skola -— därest icke säkrare be- räkningsgrunder föreligga -— fastställas till hälften av de i medicinaltaxan eller apo- tekens specialitetsregister angivna pri— serna.

b) Vid försäljning från andra här av- sedda förråd än flygvapnets centrala ma- terielförråd till garnisonssjukhus, försva— rets självförsörjande inrättningar, statliga myndigheter utom försvaret samt icke stat- liga avnämare skola utlämningspriserna, där ej annat följer av vad nedan sägs, i syfte att bereda täckning för förrådsom— kostnaderna såvitt möjligt anpassas efter motsvarande priser i allmänna marknaden.

Utlämningspriserna å läkemedel som för— säljas från militärapoteket till Karolinska sjukhuset och statens sjuksköterskeskola samt vanföreanstalten må genom särskild överenskommelse mellan apoteket och nämnda institutioner bestämmas till be- lopp, motsvarande apotekets på sätt under a) ovan angivits beräknade återanskaff— ningspriser, ökade med ett enhetligt pro— centuellt pålägg för täckande av omkostna- derna vid apoteket. De sålunda överens— komna priserna skola tillämpas jämväl vid

försäljning av läkemedel till garnisons- sjukhusen.

Försäljning i omsättningssyfte av mate- riel eller förnödenheter som eljest måst kasseras, må dock ske till priser, som ve— derbörande myndighet äger bestämma.

c) Vid utlämning och försäljning från flygvapnets centrala materielförråd skola utlämningspriserna genom anpassning till motsvarande priser i allmänna marknaden så bestämmas att de jämväl täcka förråds- omkostnaderna.

Av inkomster vid försäljning, som av— handlas under b), skola, i den mån ej an— nat följer av vad nedan sägs, belopp mot- svarande skillnaden mellan utlämningspris och återanskaffningskostuader tillgodofö- ras det anslag, från vilket huvudparten av vederbörande förrådsomkostnader skall be- stridas. Vid militärapoteket skola medlen i fråga tillgodoföras apotekets omkostnads— anslag.

Utgifter för tull och skatt åt för flygvap— nets räkning importerade flygdrivmedel skola redovisas å en särskild titel av diver- semedels natur. Nämnda titel skall till- godoföras de inkomster i form av restitu— tion av tull och skatt, som flygvapnet må erhålla för dylika drivmedel, som motsva— rar vid importen erlagd tull och skatt.»

I vissa fall har förfarandet förenklats så att värderegleringen mellan förråds- titlar och anslag sker centralt. Inom flygvapnet är sålunda värderegleringen i fråga om drivmedel helt centraliserad. Så är vidare fallet med värderegleringen mellan förrådstiteln och försvarsgrenar- nas sjukvårdsanslag. Inom armén före— ligger beträffande drivmedel den ord- ningen, att alla de drivmedel, som lager— hålles vid förbanden, ur redovisnings- synpunkt betraktas såsom tillhörande det centrala drivmedelsförrådet. Förs't vid utlämningen till förbrukning på för- banden sker värdereglering mellan för- rådstiteln och förbrukningsanslagen och därvid sammanföres de utlämnade kvan- titeterna månadsvis för att antalet bok- föringsposter skall nedbringas.

Inom marinen är värderegleringsför- farandet i samband med utlämning från förråd emellertid synnerligen omfat-

tande. Vid all utlämning från förråd av materialutredning, drivmedel, reserv— delar och skrivmaterialier—omfattande sammanlagt bortåt 25 000 olika artiklar —- sker sådan värdereglering. Förfaran- det innebär i praktiken att varje beställ— ningssedel till förråden behandlas så- som en faktura. De på beställningen upptagna olika artiklarna prissättes så- lunda, totalbeloppet uträknas och där- efter sker en rad bokföringsåtgärder, så att vederbörande förrådstitel krediteras och motsvarande debitering sker på det anslag under vilket förnödenheterna skall användas.

Huvuddelen av de förnödenheter det är fråga om är av förbrukningsnatur. Ofta förekommer det emellertid att så- lunda utlämnade och debiterade förnö- denheter — t. ex. vid rustning av ett far- tyg —— icke förbrukas utan skall åter- lämnas till förrådet, exempelvis då far- tyg återvänder från en expedition eller skall avrustas. Vid återlämnandet till förrådet av den ifrågavarande materie- len måste därvid ett förfarande i om- vänd ordning tillämpas och vederbö— rande anslag sålunda krediteras medan förrådstiteln debiteras för den del av förnödenheterna som återlämnats.

Värderegleringen sker emellertid icke endast genom rena bokföringsåtgärder utan därjämte förekommer det i icke obetydlig omfattning att formliga räk- ningar utställes och likvideras. Detta sker när utlämnade förnödenheter skall förbrukas av annan myndighet än den under vilken förrådet sorterar, exem- pelvis om Berga-skolorna tar ut mate- riel från Stockholms örlogsvarv.

Värderegleringsförfarandet såsom det tillämpas inom marinen kräver ett syn- nerligen omfattande arbete, eftersom det gäller ett mycket stort sortiment — bortåt 25 000 artiklar. Utlämningen från förråden av dessa artiklar avser till den helt övervägande delen mycket små

kvantiteter och oftast artiklar med myc- ket ringa värde per enhet, varför kost- naderna för den med förfarandet för- bundna prissättningen, uträkningen och bokföringen blir proportionsvis mycket stora.

Tidigare överväganden

I en utredning rörande försvarets titel— redovisningssystem, som på Kungl. Maj:ts uppdrag utfördes av generaldi— rektören R. G. Renlund, behandlades även frågan om värderegleringsförfa- randet. I den promemoria med förslag till ändrad titelredovisning för försva- ret — avlämnad i november 1956 — i vilken utredningsmannen redovisade sitt uppdrag, anfördes om värderegle— ringsförfarandet bl. a. följande (sid. 79) :

»Utredningen ifrågasätter, om tillräck- ligt bärande skäl finnas, varför just dessa förråd av förnödenheter skola redovisas i särskild ordning. Beträffande andra förnö— denheter t. ex. vapen, fordon, ammunition, livsmedel, beklädnad och inventarier före— kommer icke någon värdemässig redovis- ning i statsräkenskaperna. Ej heller före- kommer som regel att inkomster och ut- gifter bokföras å särskilda förrådstitlar. Redovisningen utanför budgeten och kost— nadsregleringen gentemot anslagen medföra ett omständligt, arbetskrävande och admi- nistrativt tyngande kameralt förfarande. Den utombudgetära redovisningen är jäm— väl stridande mot allmänna budgetprin- ciper.»

I promemorian framhölls vidare, att det _ med hänsyn till det stora antalet artiklar som berördes av värderegle- ringsförfarandet samt den ständiga till- komsten av nya artiklar eller slopandet av äldre typer —— måste innebära myc- ket betydande praktiska svårigheter att arbeta med fixerade priser samt att på särskilda prisregleringskonton redovisa skillnader mellan försäljnings—, utläm- nings— och inköpspris och det fixerade priset. Utredningsmannen föreslog där— för att det tillämpade värdereglerings-

- >= wax—g

förfarandet skulle slopas och ersättas med redovisning å anslag inom budge- ten, i varje fall beträffande det centrala flygmaterielförrådet och marinens all- männa materielförråd.

Även inom marinen har det tilläm- pade förfarandet med värdereglering varit föremål för överväganden. Sålunda har bl. a. den inom marinen tillsatta utredningen rörande förrådshållningen uttalat sig för en ändring och föreslagit att som provisorisk åtgärd värderegle- ring mellan förråd och förbrukningsan- slag skulle ske genom överföring av upp- skattade belopp. Vissa meningsmotsätt- ningar har emellertid yppat sig i denna fråga inom marinen och några åtgärder har ännu icke vidtagits.

Besparingsutredningens överväganden och förslag

Utredningen avser att i sitt fortsatta ar- bete upptaga frågan om förenklade for- mer för medelstilldelningen inom för- svaret samt vidgad ram för förbandsche- ferna i fråga om användningen av tillde— lade medel. De förutsättningar, som ur- sprungligen motiverade införandet av värderegleringsförfarandet inom försva- ret, kommer härigenom i huvudsak att bortfalla. Värderegleringsförfarandet är dessutom i sig självt så kostnadskrä- vande och föga rationellt ordnat _ sär- skilt inom marinen —— att en ändring i vilket fall som helst måste anses på— kallad.

Förfarandet _— eller snarare syftet med detta _ må ha varit berättigat när detsamma fastställdes. I bilaga 18 visas exempel på den tyngande och kost- nadskrävande arbetsgång som värdereg- leringsförfarandet numera föranlett. En- ligt detta exempel kräver beställning, ut- lämning och därmed sammanhängande redovisning —— vilken dock icke i sin helhet är beroende av värdereglerings- förfarandet —— av varje förbruknings—

artikel, den må vara till värdet hur ringa som helst, 27 olika åtgärder, innefat— tande bl. a. sju anteckningar om datum, sex namnunderskrifter eller signeringar, sex försändningar av beställningar mel- lan olika avdelningar och tre olika bok- föringsåtgärder. Värdet av sålunda be- ställd materiel kan på en beställning i ytterlighetsfall uppgå till endast några tiotal ören. Det står ganska klart att kostnaderna ställer sig orimligt höga i förhållande till den nytta som eventuellt kan ligga i värderegleringsförfarandet. Kommittén föreslår därför att be- stämmelserna om värderegleringsförfa- randet enligt kungl. brev den 13 juni 1947 upphävs och ersättes med före- skrifter av den innebörd som gäller för övrig förrådshållning inom försvaret. Vid ett slopande av det nuvarande värderegleringsförfarandet kan icke obetydliga personalbesparingar påräk— nas. Dessa redovisas i följande avsnitt.

c) Förrådsredovisning och -kontroll Utredningen beräknar att med nuvaran- de ordning är -—— med bortseende från ledningspersonal såsom intendenter och förvaltare _— vid försvarets regionala och lokala intendenturorgan i runt tal 400 befattningshavare — huvudsakligen kontors- och kanslibiträden — syssel- satta med förrådsredovisning och där- med sammanhängande arbetsuppgifter. Eftersom kostnaderna — lön och kost- nader för pension och andra sociala förmåner — per befattningshavare icke torde understiga 13 000 kronor i genom- snitt per år, uppgår totalkostnaderna för den regionala och lokala redovis— ningen av intendenturförnödenheter till minst 5 000 000 kronor per år. Tar man vidare hänsyn till att det därutöver ständigt finns ett betydande antal and- ra hefattningshavare — med i övrigt rent militära arbetsuppgifter — som

tillfälligt sysslar med till förrådsredo- visningen hörande uppgifter såsom in- venteringar, utredning beträffande för- lorad materiel m. m., torde det stå klart att förrådsredovisningen av intenden- turmateriel representerar en betydande post i försvarskostnaderna.

Enligt vad som tidigare framhållits och som i vissa detaljer närmare be- lyses av bilagorna 14, 15, 16, 17 och 18 är den militära förrådsredovisningen i sin nuvarande form avsevärt mera om- fattande och minutiös än som av prak- tiska och ekonomiska skäl kan anses påkallat. Genom att — såsom i före- gående avsnitt föreslagits — avskaffa bestämmelsen om att alla av försvaret nyttjade förnödenheter skall ställas un- der vård av uppbördsman och därjämte ersätta det särskilda uppbördsmannaan— svaret med vanligt tjänsteansvar samt slutligen slopa det för vissa förråd gäl- lande värderegleringsförfarandet ska- par man förutsättningar för sådana för- enklingar.

I det följande kommer utredningen att lämna förslag till vissa sådana för- enklingar. Utredningen vill emellertid framhålla, att förslagen bör betraktas såsom principförslag, för vilka det tor- de få ankomma på andra att utarbeta detaljerna.

Central förrådsredovisning och -kontroll

I avsnitt A av detta kapitel har utred- ningen i samband med förslag om sam— manförande av de nu skilda, centrala intendenturförvaltningsorganen till en enhet även föreslagit vissa organisa- tionsförändringar. Sålunda har föresla- gits att den centrala förrådsbokföring— en helt skulle slopas och i stället ersät- tas med den ordning som gäller inom marin— och flygförvaltningarnas inten- denturavdelningar, nämligen att sakor-

ganen vid behov av central översikt över förrådsläget infordrar uppgift om lagerställningen på förbanden. I sam- band därmed föreslogs vidare att den centrala förråds- och redovisningskon- trollen skulle slopas och ersättas med en Stickprovsvis utförd fältrevision.

Till förtydligande av nämnda förslag bör här nämnas, att utredningen förut- sätter att den nuvarande ordningen inom armén beträffande förvaltningen av de i förbandens livsmedelsmagasin lag- rade livsmedlen ändras. För närvaran- de utgör dessa livsmedel arméintenden- turförvaltningens egendom. Dessa livs— medel bör i stället läggas under för- bandens förvaltning, vilket givetvis dock icke får hindra att den centrala förvaltningen utfärdar föreskrifter om viss minimilagerhållning m. m. Genom indragning av intendenturförvaltning- ens lager på förbanden försvinner ett redovisningsställe. Därigenom blir i första hand den lokala redovisningen starkt förenklad, men även centralt slip- per man att i detalj bevaka alla lager- rörelser.

Beträffande drivmedel gäller samma förhållande, nämligen att de i armé- förbandens drivmedelsanläggningar för- varade drivmedlen utgör arméintenden- turförvaltningens egendom. Ett överfö- rande av dessa drivmedelslager på för- handen _— även här med erforderliga föreskrifter om minimilagring etc. — bör ske, varvid den nuvarande omständ- liga, centrala redovisningen av dessa kvantiteter kan avskaffas. Eftersom de centrala drivmedelsförråden icke före- slås avskaffade, måste emellertid den centrala förrådsredovisningen kvarstå för dessa.

De personalbesparingar som kan föl— ja med förenklingen av den centrala förrådsredovisningen och -kontrollen har inräknats i de i avsnittet A. beräk- nade besparingarna.

Regional och lokal förrådsredovisning och -kontroll Infendenturmaieriel

Inom ekonomisk verksamhet gäller den regeln _ mer eller mindre framgångs- rikt tillämpad — att redovisnings— och kontrollätgärder skall anpassas till sitt syfte och icke drivas längre än som är lönande eller av säkerhetsskäl betingat. I enlighet härmed växlar förfarandet inom olika områden från rigorösa — och kostsamma _— redovisnings- och kontrollåtgärder, när riskerna är stora och verksamheten omfattar stora vär- den, ncd till obetydliga eller obefintli- ga kontrollätgärder på områden där ris- kerna är små och verksamheten gäller ringa värden. Enligt utredningens me- ning är intendenturförvaltningstjänsten ett verksamhetsområde, som är så starkt differentierat med hänsyn till de för- nödenheter den omfattar, att även för— rådsredovisning och -kontroll borde fö— rete en stark differentiering. Så är dock _ såsom förut berörts — icke fallet, utan i princip gäller samma redovis- nings- och kontrollregler för hela in- tendenturmaterielomrädet.

Innan utredningen övergår till att ut— veckla sina synpunkter i fråga om möj- ligheterna att differentiera och därvid förenkla och förbilliga förrådsredovis— ningen av intendenturmateriel, torde det därför vara lämpligt att belysa det nuvarande redovisningssystemet något närmare.

Enligt det nuvarande systemet skall .all materiel förrådsbokföras och alla la- gerrörelser i detalj registreras, även för de enklaste och till värdet obetydligas— te artiklar. Inom marinen tillkommer därjämte, att enligt bestämmelserna om värdereglering skall det helt övervägan- de antalet artiklar prissättas och varje utlämning från förråd prisberäknas och bokföras. I bilagorna 17 och 18 lämnas exempel på sådana redovisningsrutiner.

Det är givetvis nödvändigt att ha så- dan redovisning att man på förbanden har nödig överblick över materielen, främst den för krigsbruk avsedda. Det föreligger också tvingande skäl att nog- grant bokföra, bevaka befintligheten av samt omsorgsfullt utreda förluster av så- dana förnödenheter som vapen, am— munition o. (1. Även inom intendentur- materielområdet kan det finnas förnö- denheter av den art, att ett ganska om- ständigt redovisnings- och kontrollför- farande är ofrånkomligt. Den militära redovisningsmetodiken är emellertid praktiskt taget helt onyanserad och det förfarande, som skulle kunna vara eko- nomiskt motiverat för vissa enstaka fall göres till regel för alla. Följande exem- pel torde belysa detta.

Om materiel under en övning för— kommer skall — oberoende av värdet _ utredning verkställas på förbandet, resulterande i utskrift av tre olika blan- ketter i sammanlagt nio exemplar. Dessa försändes till och behandlas av förrå- det, bokföringskontoret, förbandets kas- sa samt slutligen den centrala förvalt— ningen. Förrådet måste nämligen ha ve- rifikation på den nya materiel som ut- lämnas i stället för den förlorade, kas- san måste ha två handlingar, en för be- vakning av att inbetalning av värdet sker och en annan att användas som allcgat till den gjorda inbetalningen. Bokföringskontoret —— som har att så- som avgång från totalbehållningen bok- föra den förlorade materielen — måste ha en verifikation på avgången och till den centrala förvaltningen måste gå en handling, så att man där kan kontrolle— ra, att redovisad minskning i lagerhåll- ningen är riktig. Slutligen måste man på den värnpliktiges kompaniexpedi— tion ha ett exemplar och »bevakaren» på regementet skall tillställas ett exem- plar. Den värnpliktige får för sin del ett kvitto på inbetalt belopp. Redovisnings-

gången förutsätter sålunda i fall som det exemplifierade medverkan av, för- utom den värnpliktige, minst sex per- soner.

Inom arméintendenturförvaltningens materielgrupper I och II — intenden- turmateriel för krigsbruk respektive standardiserad intendenturmateriel för fredsbruk — har icke mindre än 36 pro- cent av artiklarna värden som under- stiger 2 kronor per artikel. Eftersom det beskrivna förfaringssättet med alla dess faser torde draga en kostnad som är snarare över än under 20 kronor, är det uppenbart att redovisnings- och därmed sammanhängande kostnader be- träffande en betydande del av intenden- turmaterielen icke står i rimlig propor- tion till värdet av materielen och syf- tet med redovisningen.

I kombination med värdereglerings- förfarandet kan den militära redovis- ningen ta sig ännu orimligare uttryck. I bilaga 18 har lämnats en beskrivning över enbart beställnings- och redovis- ningsrutin för materiel från ett lokalt förråd inom marinen beträffande ma- teriel, som är föremål för sådan vär- dereglering. Enligt det i bilagan be- skrivna förfarandet erfordras för be- ställning och redovisning — oavsett be- ställningens storlek — för varor av för- brukningskaraktär icke mindre än 27 olika åtgärder, innefattande bl. a. sju anteckningar om datum, sex namnun- derskrifter eller signeringar, sex för- sändningar av försäljningssedel mellan olika avdelningar och tre skilda bokfö- ringsåtgärder.

Materiel av inventarienatur är i re- gel knuten till bestämda lokaler och har till uppgift att göra lokalen brukbar för sitt ändamål. Ett logement kan exem- pelvis knappast kallas logement, om där inte finns sängar och förvaringsskåp, en expeditionslokal kan inte fungera såsom sådan med mindre den är för-

sedd med åtminstone ett bord, en bok- hylla och några stolar o. s. v. Dylika inventarier blir därför sällan föremål för förflyttningar och ytterst sällan sker in- och utlämning i förråd.

Även dylik materiel skall förrådsbok- föras och ingå i intendenturförrådsför- valtarens upphörd. Eftersom den är ut- placerad utanför förråden, skall det emellertid dessutom finnas en för ma- terielen ansvarig redogörare, vilken ut- kvitterat materielen. Så snart byte av sådan redogörare sker skall inventering verkställas, materielen mot kvitto över- lämnas till den nye redogöraren och, om någonting saknas, förhör hållas, pro- tokoll upprättas och avskrivning ske el- ler ersättning utkrävas. Vidare skall inom loppet av en sexårsperiod genom regementschefens all hithörande mate— riel inventeras av en för ändamålet ut- sedd inventeringskommission, beståen- de av en kapten samt ytterligare en kompaniofficer, underofficer eller över- furir jämte erforderlig handräcknings- personal.

Eftersom gruppen kaserninventarier består av en stor mängd olika föremål av den mest skiftande natur från fast monterad materiel såsom armaturer och toalettspeglar till enklaste lösa föremål såsom askkoppar och gemfat orsakar de ständiga skiftena av redogörare samt de obligatoriska inventeringarna förban- den en mycket stor arbetsbelastning. En bidragande orsak är svårigheten att ge hithörande materiel —— som oftast är av helt civil natur -— benämningar som gör det möjligt att identifiera artiklar- na. Som exempel kan nämnas, att av bord har arméintendenturförvaltningen i sin intendenturmaterielförteckning upptagit icke mindre än 35 olika stan- dardiserade typer, men därutöver bru- kas ett stort antal bord av de mest skif- tande slag. Samma förhållande gäller en mängd artiklar. Följaktligen uppstår det

ideligen förväxlingar av artiklar och typer vid bokföring och inventering.

Då sådan förväxling skett erfordras en mycket omständlig procedur för att rätta förväxlingen. Om det _ för att hålla sig till exemplet med bord _ vid en inventering visar sig att det på grund av en förväxling vid bokföringen eller vid en tidigare inventering saknas ett bord av en viss typ, medan det däremot finns ett för mycket av en annan typ, måste enligt det gällande redovisnings- systemet följande åtgärder vidtagas. Ett protokoll beträffande bristen upprättas till vilket uppbördsmannen (förvaltaren) lämnar förklaring. Därefter sker sär- skilt avskrivningsförfarande _ om vår- det på bordet överstiger 50 kronor ge- nom beslut av regementschefen _ och med denna handling som verifikation avföres bordet ur förrådsbehållningen. Det bord, som befanns övertaligt, kan inte utan vidare läggas till den bok- förda behållningen. En handling genom vilken förvaltaren tar bordet till upp— börd måste upprättas och först då dy- lik tillkomsthandling föreligger, kan bokföring ske.

Enbart redovisningen av sådana för- nödenheter som inventarier kräver så- lunda stor arbetsinsats. Till belysning av vilka artiklar, som en inventerings- kommission under befäl av en kapten måste räkna över för att fullgöra sitt uppdrag, lämnas ett exempel i bilaga 00. Exemplet, som är hämtat från en inventering utförd på ett arméförband med anledning av byte av översköter- ska, torde tala för sig själv.

För att ge en antydan om de arbets- insatser som redovisningssystemet krä- ver kan nämnas, att utredningen vid be- sök på ett infanteriregemente _ där man med anledning av byte av inten— denturförrådsförvaltare måste företaga en inventering _ erfarit, att man haft en inventeringskommission på fem man

i arbete i över tre månader, utan att in- venteringen dock hunnit slutföras. Yt- terligare kan härom anföras, att man inom marinen beräknar att 20 procent av flottans underofficerare ständigt är sysselsatta med inventeringar av ett el- ler annat slag. Vid bedömningen av den arbetsmängd, som förbanden orsakas av det nuvarande redovisningssystemet, måste sålunda beaktas att icke endast den egentliga redovisningspersonalen beröres härav utan även en mängd an- nan, rent militär personal, som därvid måste tagas från sina ordinarie upp- gifter.

Besparingsutredningens överväganden och förslag

Intendenturmaterielen kan efter skilda grunder indelas i olika grupper. Armé- intendenturförvaltningen indelar exem- pelvis densamma i tre grupper. I _ in- tendenturmateriel för krigsbruk, II _ standardiserad intendenturmateriel för fredsbruk och III _ övrig intendentur— materiel för fredsbruk. Huvudgrupper- na är i sin tur indelade i en mängd undergrupper enligt vad som närmare framgår av bilaga 14. Andra, liknande indelningsgrunder tillämpas inom de båda övriga försvarsgrenarna.

I fortsättningen kommer utredningen att från redovisningssynpunkt indela materielen i endast två grupper, inten- denturmateriel för krigsbruk och in- tendenturmateriel för fredsbruk. Den första gruppen avses omfatta all mate— riel som ingår eller kommer att ingå i krigsorganisationen, medan intenden- turmateriel för fredsbruk avses omfat- ta för ren fredsanvändning avsedd ma- teriel och sådan utrangerad krigsmate- riel, som fortfarande kan användas för fredsbruk.

Intendenturmateriel för krigsbruk

Det är givetvis av stor vikt att man på

förbanden har ordentlig överblick över den materiel som skall ingå i krigsorga— nisationen. Dylik överblick har man delvis genom centralt upprättade, för- bandsvisa sammanställningar över krigsförbandens materiel, men därjämte torde det vara nödvändigt att man har någon form av lagerbokföring för den- na materiel. Det synes därför lämpligt att på förbanden bibehålla nuvarande förrådsbokföring för materielen ifråga.

I sammanhanget bör emellertid erin- ras om att behovet av månadsredovis- ning från förbanden bortfaller vid ett genomförande av utredningens förslag att slopa den centrala förrådsbokfö- ringen och förrådskontrollen. Enbart för intendenturmateriel kräver denna månadsredovisning för ett normalt ar- méförband, regemente eller motsvaran- de, minst sex dagars arbete varje månad för ett kansli- eller kontorsbiträde. En avsevärd lättnad i arbetsbelastningen kommer sålunda att ske, även om själ- va förrådsbokföringen bibehålles beträf- fande intendenturmateriel för krigs- bruk.

För närvarande gäller att den som tilldelats personlig utrustning är an- .svarig för densamma och i princip er— sättningsskyldig för bortkommen mate- riel, såvitt icke särskilda omständighe- ter föreligger, som rimligen bör befria från ersättningsskyldighet. All personlig utrustning är därför utkvitterad på ut- rustningslista eller liknande handling, som inte blir föremål för annan bok— föringsåtgärd än förvaring tills återläm- ning skall ske. Någon ändring beträffan— de nu gällande ordning med personlig ansvarighet för sådan utrustning ifråga— sätter utredningen icke. Vidare synes nuvarande redovisning av för personligt bruk utlämnad materiel vara så enkel och ändamålsenlig, att någon anledning till ändring ej bedömes föreligga.

Ett med redovisningen av den per-

sonliga utrustningen sammanhängande förfarande, som däremot förtjänar upp- märksamhet, är redovisningen av för- lorad materiel. Nuvarande förfarings— sätt _ berört i föregående avsnitt och närmare beskrivet i bilaga 15 — synes nämligen onödigt komplicerat och ar- betskrävande.

Enligt utredningens uppfattning sy- nes först och främst regementschefen i vidgad utsträckning böra befrias från befattning med ersättningsmålen. I frå- ga om all personlig utrustning _ där värdena i de enskilda fallen icke kan uppgå till några större belopp _ bör det sålunda kunna anförtros åt veder- börande kompanichef eller motsvarande chef att besluta, huruvida den för för- lusten ansvarige skall ersätta den förlo- rade materielen eller om kronan skall vidkännas förlusten. Nu gällande värde- gräns i detta hänseende _ 50 kronor _ synes alltså böra slopas. Vidare bör själva redovisningsförfarandet kunna förenklas så att de nu erforderliga tre blanketterna i sammanlagt nio exem- plar ersättes med en blankett i två exemplar om kronan skall vidkännas förlusten, varvid blanketten behandlas som en vanlig rekvisition, respektive i tre exemplar om ersättning för den förlorade materielen skall erläggas av den enskilde, varvid det ena tjänar som kassaallegat.

I fråga om materiel för gemensamt bruk är kompanichefen ytterst ansva— rig för de dispositioner, som skapar förutsättningarna för handhavandet av dylik utrustning. I princip synes därför kompanichefen icke böra medges rätt att verkställa avskrivning av förlorad materiel av denna karaktär. Där det är fråga om materiel till ringa värden, kan det emellertid ej föreligga skäl att till- lämpa något omständligt förfarande, utan utredningen vill föreslå att nuva- rande princip bibehålles. Själva redo-

,.-—-___ (N.—_ mm—z—w— Mm..”... w_.__.__..__f.____,._____ ___—__. _ _ _ .

-: _uw:_x—,—(*u—g _

visningsförfarandet bör dock i samtliga fall förenklas i enlighet med vad som föreslagits beträffande den personliga utrustningen.

En annan detalj i redovisningen, som synes böra förenklas, är förfaringssät- tet vid försäljning av materiel _ främst uniformspcrsedlar _ till därtill berätti- gade enskilda. Nuvarande form för be- talning genom löneavdrag synes nämli- gen kräva ett alltför komplicerat redo- visningsförfarande. Åtminstone på vis— sa håll inom marinen gäller den ord- ningen, att dylik försäljning endast får ske som kontantförsäljning, varvid för- rådspersonalen uppbär betalningen. Härigenom har ett enkelt och billigt re- dovisningsförfarande blivit möjligt. Denna ordning synes därför böra ge- nomföras inom försvaret i dess helhet.

För att ytterligare förenkla förfaran- det vid ersättning av förkommen ma- teriel _ dock ej vapenmateriel _ bör försäljning på samma sätt kunna ske till värnpliktig som _ titan att hans er- sättningsskyldighet formellt fastställes _ vill ersätta förkommen materiel i sin personliga utrustning. Därmed kommer i stor utsträckning utredningsförfaran- det för förkommen materiel att för- svinna.

Vid ett genomförande av utredning— ens förslag om slopande av uppbörds— mannaansvaret bortfaller det formella behovet av de i samband med byte av uppbördsman obligatoriska invente— ringarna i regi av en särskild invente- ringskommission. Detta kostsamma för- farande, som på grund av att invente— ringen pågår så lång tid icke ger något tillförlitligt utslag, bör ersättas med stickprovsinventeringar, dels genom förbandsintendentens försorg och dels av den _ enligt det förslag till orga- nisation av den centrala förvaltningen som utredningen i det föregående läm-

nat _ i den centrala förvaltningen in- gående fältrevisionen. Genom att inrik- tas på väsentliga ting och utföras på rätt sätt kan dylik stickprovskontroll göras effektiv och ske till låga kostna- der.

Intendenturmateriel för fredsbruk

De skäl som enligt utredningens mening förestavar förrådsbokföring av inten- denturmateriel för krigsbruk föreligger ej beträffande de för fredsbruk avsedda förnödenheterna. I fråga om denna ma— teriel kan och bör redovisningen utfor- mas efter rent ekonomiska grunder.

En mindre del av antalet för freds- bruk avsedda artiklar utgöres av per- sedlar för personligt bruk, främst be— klädnadspersedlar. I fråga om denna del av materielen torde det föreligga be- hov av en samlad överblickinom förban- den över lagersituationen, så att utrust- ningsmöjligheterna kan bedömas, ny- anskaffning planeras m. m. Förrådsbok— föringen bör därför lämpligen bibehål— las för denna materiel. För den övriga fredsmaterielen synes någon anledning att ha formlig förrådsbokföring ej före- ligga.

Med bortseende från nyssnämnda per- sedlar för personlig utrustning _ vilka utgör mindre än tio procent av antalet ifrågavarande artiklar _ utgöres freds- materielen nämligen antingen av ut— rustning för förbandens lokaler och in- rättningar eller av förbrukningsmate— riel.

Vad först angår utrustningen för 10- kaler och inrättningar består denna dels av egentliga inventarier såsom sängar, bord, armaturer o. s. v. och dels av annan materiel, som är nödvändig för verksamheten i lokalen eller inrätt— ningen, exempelvis tallrikar och mug- gar i matsalen, knivar och slevar i kö-

ket, sänglinne och handdukar på sjuk- huset. Nu nämnd materiel på ett för- hand är praktiskt taget helt knuten till viss lokal eller viss inrättning. Endast i mycket obetydlig utsträckning före- kommer förrådsförvaring eller förflytt- ning av utlämnad materiel. I stort sett stannar materielen kvar i den lokal el- ler inrättning för vilken den avsetts, tills den förbrukats. En mycket stor del av materielen är för övrigt närmast att betrakta ' såsom förbrukningsmate— riel. .

Eftersom ifrågavarande materiel för- delas på speciella användningsområden, varifrån den normalt icke avses att flyttas, föreligger ej behov av någon av omdispositioner motiverad överblick i form av förrådsbokföring.

Det bör vidare observeras att mate- rielen är tillmätt efter den verksamhet, som skall bedrivas i lokalerna eller in- rättningarna. Den för verksamheten an- svarige kommer helt naturligt att tillse att den nödiga materielen finns och att verksamheten icke äventyras av brist på materiel. Så länge lokalen användes eller inrättningen fungerar, torde det sålunda saknas anledning att ifrågasätta befintligheten av materielen. Uppstår brister måste dessa ersättas, varvid in- tendenturförvaltningen genom beställ- ningar på ny materiel får kännedom om bristerna. Bedömes anledning härtill föreligga, kan då närmare undersök- ning företagas. Ej heller för kontroll av befintligheten av här ifrågavarande ma- teriel föreligger sålunda behov av för- rådsbokföring.

Utredningen förutsätter vidare, att de nu reglementariskt anbefallda, tidsödan- de och arbetskrävande inventeringarna icke skall förekomma, vare sig vid byte av uppbördsmän och redogörare eller i form av periodvisa inventeringar. Det torde vara helt tillfyllest att förbands—

chefen vid sina inspektioner kontrolle- rar att lokaler och inrättningar är än- damålsenligt utrustade.

Vad därefter angår förbrukningsma- teriel såsom rengöringsmateriel, skriv- materiel m.m. sker för närvarande en mer eller mindre detaljerad förrådsbok- föring, något olika försvarsgrenarna emellan. Den enklaste redovisningen sy— nes ske inom armén, där man månads- vis bokför sammandrag av utlämningen från förrådet under månaden. Såsom tidigare relaterats är marinens hithö- rande redovisning ytterligt komplicerad med värdeberäkning och anslagsbokfö- ring utöver den rena förrådsbokfö- ringen.

En förrådsbokföring av förbruknings- materiel skulle möjligen kunna fylla den funktionen att ge besked om när be- ställningspunkterna nås, så att nyan- skaffning kan ske i rätt tid. Detta kan dock ej tillgodoses av en bokföring vil- ken _ såsom fallet är inom armén _ sker en månad i efterskott. Uppenbarli- gen föreligger ej heller behov av att bokföringsvägen bevaka beställnings- punkterna, utan detta sker tydligtvis bättre på förrådet, en ordning som till- lämpas inom arméförbanden och varav någon olägenhet icke förmärkts. Under dessa förhållanden torde förrådsbokfö- ringen av fredsförbrukningsmatericl få anses obehövlig, varför densamma bör kunna slopas. Utredningen förutsätter emellertid att utlämningen som hittills sker mot rekvisitioner, vilka under lämplig tidrymd bevaras på förrådet så att _ om behov av särskild anledning skulle uppstå _ efterkontroll av för- brukningen av viss vara på visst kompa- ni e. (1. kan företagas.

Vad här sagts om förbrukningsmate- riel gäller icke oinskränkt marinens materialutredning, I denna materiel- grupp torde ingå en mängd förnöden-

v.g.—... _ . pmc-___-

heter av sådan karaktär att en noggran- nare redovisning är påkallad.

Livsmedel

De inom försvaret använda livsmedlen indelas i färskvaror och magasinsvaror. Redovisningsmässigt är främst maga— sinsvarorna av intresse. Utredningen har i tidigare avsnitt påpekat att för ar- méns del den ordningen föreligger, att de i förbandens magasin förvarade ma- gasinsvarorna formellt är arméinten— denturförvaltningens egendom. På grund härav måste ett omständligt över- låtelseförfarande ske med dagliga ut- vägningar av livsmedel från magasinet och daglig förrådsbokföring av en mängd små kvantiteter. Förfarandet är närmare beskrivet i bilaga 16. Inom ma- rinen och flygvapet är det däremot ord- nat så, att de i förbandens magasin förvarade livsmedlen är förbandens egendom, varför redovisningen i dessa fall kan göras betydligt enklare. I bi- laga 17 har lämnats en Ibeskrivning över förfarandet i nämnda hänseende inom marinen.

Såsom tidigare framhållits förutsätter utredningen att i fråga om livsmedels- magasinen vid arméförbanden den for- mella äganderätten till de där förva— rade livsmedlen överföres till förban- den. Därigenom möjliggöres en avse— värd förenkling av redovisningen, icke endast så, att behovet av förrådsbok- föring vid den centrala förvaltningen bortfaller utan även den lokala redovis- ningen kan förenklas. Det nuvarande förfarandet vid marinen kan därför i princip tjäna som förebild.

Den inom armén gällande ordningen att intendenturförrådsförvaltaren är uppbördsman för de i magasinet för- varade livsmedlen medför ett omständ- ligt överlåtelseförfarande vid all ut- lämning av livsmedel som erfordras för matlagning. Inom flygvapnet har man i

stället den ordningen att köksförestån- daren är uppbördsman för livsmedlen i magasinet och något särskilt överlåtel- seförfarande behöver där icke ske, ej heller någon detaljerad förrådsbokfö- ring av de dagligen för matlagning an- vända kvantiteterna av olika varuslag. Förfarandet synes praktiskt och ända- målsenligt och synes böra komma till användning inom försvaret i dess hel- het. Utredningen föreslår alltså, att för livsmedelsredovisningen tillämpas den ordningen att köksföreståndaren _ un- der vanligt tjänsteansvar _ göres an- svarig dels för vården och befintlighe— ten av de i förbandens livsmedelsmaga- sin förvarade livsmedlen, dels för att utspisningen sker i enlighet med gäl— lande utspisningsstat och till högst den kostnad som fastställts att gälla per por— tion.

Redovisningen kan då inskränkas till en på av köksföreståndaren utförda in- venteringar baserad, månadsvis av- stämning mellan å ena sidan ingående lager av livsmedel jämte under måna- den erhållna leveranser och å andra si— dan utgående lager. Skillnaden utgör förbrukning, vilken enligt en portions- medelsavräkning efter nuvarande prin- ciper icke får överstiga fastställt por- tionspris. Särskild svinnreglering blir med denna metod ej erforderlig. Por- tionsmedelsavräkning månadsvis till ar- méintendenturförvaltningen synes böra bibehållas, eftersom man där bör ha möj- lighet att följa mathållningen och kost- naderna för denna, såväl förbandsvis som totalt.

Kontrollen bör ske genom att kon- trollinventeringar av livsmedelslagren företages en eller ett par gånger om året genom intendentens försorg, re— spektive genom stickprovskontroll från den centrala förvaltningen.

För närvarande är ett kanslibiträde på varje förband helt sysselsatt med

livsmedelsredovisningen. Bland annat åtgår sex arbetsdagar varje månad för upprättande av månadsredovisning. En arbetsbesparing, omfattande minst halva arbetstiden för ifrågavarande kansli- biträde, beräknas kunna ernås genom att redovisningen ändras på föreslaget sätt.

Drivmedel

Den nuvarande redovisningen av driv- medel på förbanden är i stort sett lika omständlig och arbetskrävande som livs- medelsredovisningen. Bland annat er- fordras på varje förband minst fem da- gars arbete varje månad av ett kontors- eller kanslibiträde enbart för upprättan- de av månadsredovisning. Genom att överföra de på förbanden befintliga drivmedelslagren i förbandens ägo kan — liksom beträffande livsmedelsredo- visningen _ en avsevärd förenkling av redovisningsförfarandet genomföras. Eftersom förbrukningen av drivmedel regleras av anslag, som ställes till för- bandschefens förfogande, och sålunda i förväg är fastställd av den centrala förvaltningen, synes förbandens bokfö- ring kunna inskränkas till en bevak- ning lokalt av att förbrukningen håller sig inom gränsen för vad anslagna me— del medger. Någon månadsredovisning till den centrala förvaltningen synes så- lunda ej erforderlig. Även i fråga om drivmedel bör därför icke obetydlig ar- betsbesparing kunna erhållas. Kontrol- len bör kunna ordnas på i princip sam- ma sätt som föreslagits beträffande livs— medel.

Sammanfattningsvis får utredningen sålunda i fråga om den regionala och lokala redovisningen av intendentur- förnödenheter föreslå beträffande in- tendenturmateriel

att all periodisk redovisning till cen- tral myndighet slopas och ersättes med

infordrade besked över lagersituatio- nen, när så erfordras,

att nuvarande förrådsbokföring slo- pas utom beträffande intendenturmate- riel för krigsbruk och sådan materiel för fredsbruk som utgör personlig ut- rustning,

att för mera betydelsefulla inventa- rier man för intern redovisning endast använder sig av inventarieförteekning- ar,

att förfaringssättet vid förlust av ut- lämnad materiel förenklas,

att nuvarande obligatoriska invente— ringsförfarande för kontroll av redo- visningen slopas och ersättes med stick— provsinventeringar i den omfattning som från fall till fall bedömes erforder— lig, samt beträffande

livsmedel

att de i förbandens magasin förva- rade livsmedlen överföres i förbandens ägo,

att redovisningen till central myndig- het inskränkes till månadsvisa portions- medelsavräkningar,

att köksföreståndaren under tjänste— ansvar anförtros de i magasinet förva— rade livsmedlen, samt att ombesörja ut- spisningen enligt fastställd utspisnings- stat och till fastställt portionspris,

att förbrukningen av livsmedel fast- ställes genom månadsvisa avstämningar _ grundade på inventeringar av köks— föreståndaren _ mellan å ena sidan vid månadens början ingående lager jämte under månaden erhållna leveranser och å andra sidan utgående lager vid må- nadens slut,

att kontrollen av köksföreståndarens handhavande av anförtrodda livsme- del ordnas i form av kontrollinvente- ringar, utförda genom intendentens försorg, samt beträffande

___—.,

att de på förbanden befintliga driv- medelslagren överföres i förbandens ägo,

att nuvarande redovisning till cen- tral myndighet helt slopas och ersättes med infordrade besked över lagersi- tuationen, när så erfordras,

att nuvarande lokal förrådsbokföring ordnas som en intern redovisning, ut- mynnande i en avräkning mot tilldelade anslag, samt

att kontrollen ordnas på i princip samma sätt som föreslagits beträffande livsmedel.

Genom de sålunda föreslagna åtgär- derna beräknar utredningen att av den med den egentliga redovisningen vid regionala och lokala förband inom för- svaret nu sysselsatta personalen _ upp- gående till omkring 400 befattnings- havare _ omkring hälften eller i runt tal 200 kan inbesparas, medförande en årlig kostnadsbesparing av lågt räknat 2 500 000 kronor.

Det praktiska genomförandet av utred- ningens förslag

Utredningen anser sig särskilt böra understryka, att de framlagda försla- gen beträffande intendenturförvaltnings— tjänsten i huvudsak är att betrakta som principförslag. Åtskilliga detaljspörs- mål _ som får anses ligga utanför ut- redningsuppdraget _ kommer därför att yppa sig vid förslagens praktiska genomförande. Som exempel på frågor av denna art kan anföras gränsdrag- ningen mellan tyg- och intendenturför- valtningarnas kompetensområden. För närvarande är denna gränsdragning ej till alla delar lika inom de tre försvars- grenarna, men ett genomförande av ut—

redningens förslag om en för försvaret gemensam intendenturförvaltning krä- ver givetvis likformighet i nämnda av- seende. Dylika i samband med försla- gens praktiska genomförande uppkom- mande frågor förutsättes skola lösas i särskild ordning genom försorg av de myndigheter, på vilka det kan ankom- ma att utarbeta de i övrigt för försla- gens realiserande nödiga detaljerna.

Utredningen vill vidare framhålla, att den ej ansett sig böra ta närmare ställ- ning till de problem som kan uppstå i samband med det friställande av civil och militär personal, vilket blir ak— tuellt vid ett genomförande av utred— ningens rationaliseringsförslag. I fråga om den civila personalen torde härvid- lag några problem av betydelse knap- past föreligga, särskilt som de ifråga- kommande befattningshavarna är sprid- da till ett stort antal orter och det på varje ort _ med bortseende från Stock- holm _ endast gäller omplacering av ett litet antal.

För den friställda militära persona- lens vidkommande kan förutsättas, att det till icke ringa del finns arbetsupp- gifter inom andra områden av krigs- makten. I övrigt synes reservstatstjäns- ter böra inrättas för sådan aktiv militär personal, som icke lämpligen kan om- placeras. Minskningen av antalet mili- tära befattningar inom intendenturför- valtningstjänsten kommer på längre sikt att inverka på möjligheterna att besätta krigsbefattningarna i intendenturtjänst. Denna minskning bör därför i viss ut- sträckning kompenseras med ett i mot- svarande grad ökat uttag av reserv- och värnpliktigt intendenturbefäl, varjämte det eventuellt kan befinnas nödvändigt med viss förstärkning av den aktiva kadern inom trängtrupperna.

KAPITEL 5

Samordning av försvarets drift- och kapitalbudget

A. Inledning

1. Sambandet mellan kapitalbudget och driftbudget

I ökningen av kostnaderna under för- svarshuvudtiteln under 1950-talet är ut- giftsökningen i fråga om anskaffnings- anslagen för tygmateriel och motsva- rande särskilt markerad. En allt större del av försvarsbudgeten tas numera i anspråk för att förse krigsmakten med modern och komplicerad krigsmateriel av olika slag. Effektivare vapen och va— pensystem såsom jakt- och luftförsvars- robotar, luftbevaknings- och stridsled- ningssystem m. m. intar således en allt- mer framträdande plats inom försvarets kostnadsram.

För att vapenmaterielen skall kunna fungera eller få avsedd effekt kräves

ofta att den antingen kompletteras med annan utrustning eller kan omhändertas i fortifikatoriska anordningar eller för- råd. Skulle den dyrbara vapenmaterie- len ej tas om hand i ändamålsenliga 10- kaler eller på annat sätt kunna erbju- das ett fullgott skydd, föreligger risk för att den dels tar skada och dels ej kan ge avsedd verkan i händelse av krig. På samma sätt kräves investering- ar i utbildningsanordningar av olika slag för att fredsutbildningen skall kun- na bedrivas på ett effektivt, tids- och kostnadssparande sätt.

2. Kapitalbudgetens utveckling

Av ovanstående framgår att det före- ligger ett starkt samband mellan för- svarets anskaffningar av tygmateriel

Tabell 13. Kapitalbudgetens utveckling sedan budgetåret

1950/51 Anvisade medel i milj. Anslag på kronor kapital- budgeten i Budgetår under under procent av Iörsvars- kapital- försvars- huvudtiteln budgeten huvudtiteln 1950/51 986 60 6,0 1951/52 1 316 101 7,7 1952/53 1 642 118 7,2 1953/54 2 027 124 6,1 1954/55 2 025 116 5,7 1955/56 2 030 118 5,8 1956/57 2 093 123 5,9 1957/58 2 434 109 4,5 1958/59 2 716 117 4,3 1959/60 12 851 172 6,0 1960/61 12 963 169 5,7

* Häri har inräknats medel för prisstegring med 40 resp. 60 milj. kronor.

.-.—___..___._ ..-. w...—,v—

fvw-H

och dess investeringar i anläggnings- arbeten. De förstnämnda utgifterna re- dovisas i driftbudgeten under försvars- huvudtiteln, medan de senare redovisas i kapitalbudgeten. För att belysa kapi- talbudgetens utveckling sedan början av 1950—talet, sedd i relation till försvars- hnvudtitelns utveckling, lämnas i tabell 13 uppgifter om de under försvarshu- vudtiteln och kapitalbudgeten anvisade medlen. Siffrorna för budgetåret 1960/61 är hämtade ur det till 1960 års riksdag framlagda förslaget till riksstat (prop. 196011 och 150).

Av tabellen framgår att under kapi- talbudgeten anvisade investeringsanslag liksom under försvarshuvudtiteln anvi— sade anslagsmedel ungefär tredubblats om jämförelse sker mellan budgetåren 1950/51 och 1960/61. En jämförelse av anslagen för de olika budgetåren mel- lan 1951/52 och 1958/59 ger däremot bilden av i stort sett i summa oföränd— rade anslag på kapitalbudgeten, medan försvarshuvudtiteln under samma tid mer än fördubblades. Under budgetåret 1959/60 skedde en ökning av investe- ringsanslagen med ca 50 %, vilket be- lopp för det nya budgetåret behållits oförändrat.

3. 1958 års försvarsbeslut och den följande utvecklingen

I sitt den 18 februari 1958 avgivna utlå- tande rörande de allmänna riktlinjerna för krigsmaktens fortsatta utveckling er- inrade 1955 års försvarsberedning om de allvarliga eftersläpningar som upp- stått, på grund av den under en följd av år starkt begränsade medelstilldel- ningen under försvarets kapitalbudget. Vidare erinrade beredningen om att en- ligt de direktiv överbefälhavaren erhöll för sina utredningar 1957, anslagen un— der kapitalbudgeten skulle beräknas så att tillgänglig materiel kunde effektivt

utnyttjas. Försvarsberedningen framhöll därvid att investeringsanslagen borde avvägas med hänsyn till materielansla- gen på driftbudgeten. Beredningen er- inrade slutligen om överbefälhavarens utredningar 1957 och anförde härvid bl. a. följande.

»Överbefälhavarens efter dessa riktlinjer Verkställda utredningar har gett vid han- den att man skulle behöva räkna med i genomsnitt ungefär en fördubbling av in- vesteringsanslagen för försvaret för att uppnå och vidmakthålla en balans mellan driftbudget och kapitalbudget. Detta visar med skärpa graden av eftersläpning på investeringssidan när det gäller krigsmate- rielens omhändertagande i fortifikatoriska anordningar, förråd etc. Även med hänsyn till de föregående organisatoriska föränd- ringarna inom försvaret är det nödvändigt med en ökning av investeringsanslagen. Det måste nämligen tillses att genomföran- det av dessa omorganisationer som inne- bär lägre löpande kostnader för försvaret, t. ex. koncentration av utbildningen, icke hindras av brist på medel under kapital- budgeten. Beredningen vill därför under— stryka vikten av att anslagen under kapi- talbndgeten efter hand ökas. Endast här- igenom skapas förutsättningar för en ratio- nell frcdsorganisation och för att de strids- medel som anskaffas kan effektivt utnytt— Jas.»

Departementschefen underströk i prop. 1958: 110 vikten av att anslagen under försvarets kapitalbudget efter hand ökades och anförde härvid.

»De avsevärda eftersläpningarna på in- vesteringssidan i förhållande till materiel- anskaffningen på driftbudgeten har utför- ligt belysts i olika sammanhang under senare år. Den framkommande materielen har icke kunnat tas om hand i erforder- lig omfattning i fortifikatoriska anord- ningar, förråd ctc. Enligt direktiven för överbefälhavarens utredningar skulle an- slagen under kapitalbudgeten beräknas så att tillgänglig materiel kunde effektivt ut— nyttjas. Överbefälhavarens efter dessa riktlinjer verkställda utredningar har gi— vit vid handen att det skulle erfordras ungefär en fördubbling av investerings- anslagen för att uppnå och vidmakthålla en balans mellan driftbudget och kapital-

budget. Även försvarsberedningen har fram— hållit att det med hänsyn till de förestå- ende organisatoriska förändringarna inom försvaret är nödvändigt med en ökning av investeringsanslagen.

Vad beträffar investeringsanslagen för nästa budgetår har det dock av statsfinan- siella skäl icke varit möjligt att företaga annat än en mindre uppräkning av de an- slag som utgår i år. För de följande budget- åren är emellertid en förstärkning av an- slagen under kapitalbudgeten nödvändig.»

I sitt utlåtande 1958: B 53 anslöt sig även statsutskottet till försvarsbered- ningens uttalande att anslagen under kapitalbudgeten efter hand skulle ökas och anförde härvid bl. a. följande.

»En ökning av anslagen på kapitalbud- geten är, såsom också departementschefen framhållit, ofrånkomlig för att de strids— medel, som anskaffas, skola kunna utnytt— jas effektivt, för att en rationell fredsorga- nisation av försvaret skall kunna åstad- kommas och för att de genom rationalise- ringen uppnåeliga besparingarna i löpande fredskostnader skola kunna realiseras.»

I överbefälhavarens utredningar 1957 uppskattades behovet av medel för in— vestering å kapitalbudgeten för försva- ret under tioårsperioden 1957—67 till 240 milj. kronor årligen. Ifrågavarande belopp erfordrades vid sidan av de förutsedda medelsanvisningarna under försvarshuvudtiteln i driftbudgeten en- ligt alternativet Adam, i 1958 års för- svarsbeslut senare fastställda till 2700 milj. kronor för budgetåret 1958/59. I årsmedelsbehovet för kapitalbudgeten hade dock bl. a. ej inräknats behovet av investeringsmedel för Stockholms ör— logsvarvs utflyttning till Muskö.

I en till Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående komplettering av riksstatförslaget för budgetåret 1960/61 fogad promemoria angående huvuddra- gen i den statsfinansiella utvecklingen (prop. 1960: 150, bih. E) har utgifterna på försvarets kapitalbudget för budget- året 1961/62 beräknats till 197 milj.

kronor. Ökningen i förhållande till bud- getåret 1960/61 hänför sig enligt samma promemoria bl. a. till fortsatt utbygg- nad av Muskövarvet, genomförande av beslutade förbandsrationaliseringar, fortsatt utbyggnad och modernisering av flygbaser och luftbevakningsorgan samt upprustning av Karlskrona örlogs- varv.

B. Finansiering av investeringsutgifter- na å kapitalbudgeten

1. Försvarets fastighetsfond

Under rubriken Försvarets fonder i ka— pitalbudgeten ingår dels försvarets fas- tighetsfond, dels försvarets fabriksfond. De för försvarets fabriksfond anvisade medlen avses för uppförande av bygg- nader samt anskaffning av maskiner för försvarets fabriksverk. I det följande berörs endast förhållandena vid försva— rets fastighetsfond. Denna, som förval— tas av fortifikationsförvaltningen, utgö— res av arméns, marinens och flygvap— nets delfonder samt befästningars del- fond.

Investeringarna i försvarets kapital- budget kan indelas i följande tre stora huvudgrupper:

1. Befästningar

2. Byggnader, kaserner, förråd m. m.

3. Markförvärv Ur budgetmässiga förräntningssyn- punkter behandlas dessa tre olika hu- vudgrupper på olika sätt, vilket närmast tar sig uttryck i olikheten i fråga om avskrivningarna.

a) Avskrivningar på befästningar

För befästningar, vilka svarar för un- gefär hälften av på försvarets kapital- budget anvisade medel, tillämpas ome- delbar avskrivning genom motsvarande anslag på riksstatens driftbudget under rubriken Avskrivning av nya kapital-

investeringar. Detta innebär att befäst— ningar helt avskrives i samband med att anläggningen sker, s. k. grundav- skrivning till 100 %.

b) Avskrivningar på kaserner och för- råd m. 111.

På investeringar i kaserner, förråd o. d., som i viss utsträckning anses vara räntabla investeringar, företas avskriv- ning över riksstatens driftbudget med halva anskaffningskostnaden omedel- bart, s. k. grundavskrivning med 50 %. Resterande belopp avskrives inom för- svarets fastighetsfond under en 40-års- period med 11/4 % årligen av anskaff- ningsvärdet.

c) Mark-förvärv

För markförvärv anslås medel på sam- ma sätt som för övriga investeringar på försvarets kapitalbudget. Dessa investe- ringsposter blir icke föremål för någon avskrivning.

2. Fastighetsfondens inkomster och utgifter

Inkomsterna på försvarets fastighets— fond redovisas i följande huvudposter: ersättning för till statsmyndigheterna upplåtna lokaler, hyror och arrenden för till enskilda upplåtna lokaler och markområden, inkomster av övnings- och skjutfält och diverse inkomster.

På utgiftssidan återfinnes på samma sätt som i annan fastighetsförvaltning reparations— och underhållskostnader samt hyres— och arrendeutgifter för för- hyrda lokaler och arrenderade områden. Härutöver redovisas avskrivningar ge- nom avsättning till värdeminsknings- konto samt överskott som tillföres riks— statens driftbudget. Fondens inkomster och utgifter för budgetåren 1957/58 till och med 1960/61 enligt riksstaten fram- går av tabell 14.

Det i fonden redovisade överskottet uppkommer på så sätt att förräntning

Tabell 14. Försvarets fastighetsfond Inkomster och utgifter i 1 OOO—tal kronor

1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 Inkomster: Ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler ............... 79 904 95 051 105 732 119 240 Hyror och arrenden för till enskilda upplåtna lokaler och markområden 5 415 5 155 5 060 5 060 Inkomster av övnings— och skjutfält 2 505 2 475 2 725 2 840 Diverse inkomster ................ 2 015 2 290 2 030 2 030 Summa inkomster 89 839 104 971 115 547 129 170 Utgifter: Reparations- och underhållskostna- der m.m. ..................... 46 022 57 607 64 801 73 692 Hyres- och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler och arrenderade markområden ...... 6 775 8 024 8 271 9 285 Avsättning till värdeminsknings- konto ......................... 11 972 13 085 13 850 14 555 Överskott att tillföras riksstatens driftbudget .................... 25 070 26 255 28 625 31 638 Summa utgifter 89 839 104 971 115 547 129 170

kräves på den icke avskrivna delen av kapitalinvesteringarna. Sedan beloppet för de avskrivningar som skall ske inom fonden framräknats och utgifter liksom inkomster för året beräknats, faststäl- les den ersättning som försvaret skall erlägga till fonden som skillnaden mel- lan de på nämnda sätt framkomna in- komst- och utgiftsposterna. Fondens möjligheter till avskrivningar och in- leverering av överskott till riksstatens driftbudget är således beroende av de hyresersättningar som påföres försva- ret. De påförda ersättningarna blir å andra sidan beroende av den förränt- ning man kräver på det i olika anlägg- ningar nedlagda och ej avskrivna ka- pitalet. Det redovisade överskottet sä- ger således ingenting om förräntningen på det totalt nedlagda kapitalet. Avgö- rande blir i stället i vilken utsträckning man redan vid kapitalutläggct i större eller mindre utsträckning avskriver an- läggningarna och var dessa avskriv- ningar lägges.

Den nu tillämpade ordningen inne- bär, att de ersättningar som påföres för- svaret för upplåten fast egendom, mark- områden m. m. endast till en mindre del täcker den kostnad som skulle erhål- las om förräntning och successiv av-

skrivning beräknades efter de totala ka— pitalutgifterna.

3. Nuvarande sätt för finansiering av försvarets investeringar

Den nu tillämpade metoden för den budgetmässiga behandlingen av anslag till investeringar för försvaret över ka- pitalbudgeten innebär följande. För det aktuella budgetåret godkänner riksda— gen ett investeringsanslag för försvaret. Samtidigt godkännes att särskilda av- skrivningsmedel för de 5. k. grundav— skrivningarna ställes till förfogande och att dessa medel skall påföras rikssta— tens utgifter på driftbudgeten för sta- tens kapitalfonder. Härjämte medger riksdagen att de medel som blir till- gängliga genom den avskrivning som göres inom fonden får användas för investering. Slutligen lämnar riksdagen ett särskilt investeringsbemyndigande för vilket lånemedel ställes till förfo- gande, vilket utgör skillnaden mellan de angivna tre beloppen och investerings- anslaget.

Till belysning av ovanstående visas i tabell 15 hur under senare år finansie- ringen av försvarets investeringar skett.

Tabell 15. Finansiering av försvarets investeringar 1957—61 (exklusive försvarets fabriksfond )

Miljoner kronor

Sätt för finansiering Avskrivningsmedel Investerings-

Budgetår anslag Grundavskriv- Periodiska Investerings- ningar över avskrivningar bemyndigande riksstatens över försvarets driftbudget fastighetsfond

1957/58 105,4 73,3 12,0 20,1 1958/59 113,2 82,9 13,1 17,2 1959/60 166,6 117,2 13,9 35,5 1960/61 160,9 112,8 14,5 33,6

Av tabellen framgår att den domine- rande postcn för finansiering av för- svarets bruttoinvesteringar, eller ca 70 %, utgöres av grundavskrivningar i samband med anskaffningen, som på- föres riksstatens utgiftssida och ej pas- serar försvarshuvudtiteln. Av dessa ut- gör avskrivningarna för befästningsar- beten den största posten. Dessa har un- der de senare åren uppgått till 60— 70 % av totalsumman för grundavskriv- ningarna. Den finansieringspost som rubriceras Investeringsbemyndigande är den enda post som direkt belastar ka- pitalbudgeten. Detta sker genom en an— visning under rubriken Försvarets fas- tighetsfond, för vilken lånemedel tas i anspråk. Den uppgår till 35,5 milj. kro- nor för 1959/60 och 33,6 milj. för 1960/61. Om man jämför dessa belopp med de överskott som samma år beräk- nas bli inlevererade från fastighetsfon- den till driftbudgetens inkomstsida, vi- sar det sig att skillnaden mellan de me- del som erhålles genom investerings- bemyndigande och de överskottsmedel som inlevereras till riksstatens drift- budget är i detta sammanhang mycket liten. Vissa är har de genom investe- ringsbemyndigande anvisade medlen va- rit några miljoner mindre än det inle— vererade överskottet, medan andra är förhållandet varit det motsatta. För bud- getåret 1960/61 utgör skillnaden endast 2 milj. kronor.

4. Besparingsutredningens överväganden och förslag

Nu tillämpad uppdelning av försvars- utgifterna på en driftbudget och en ka— pitalbudget kan icke anses ändamåls- enlig. Den allvarligaste invändningen är att stora risker föreligger för att mate- rielanskaffningen och investeringarna kommer i otakt och att därför antingen

viss del av materielanslagen icke tar sig uttryck i motsvarande ökning av försvarskraften eller att risk för mate- rielförstöring föreligger.

Besparingsutredningen vill i första hand framhålla, att enligt dess mening bedömningen av frågan om en samman- slagning av försvarets drift- och kapi- talbudget bör ske uteslutande ur kost- nads- och effektivitetssynpunkt. En allt större del av vår försvarskraft har kom- mit att baseras på materiel som gene- rellt sett blivit alltmer dyrbar och kom- plicerad. Materielens värdemässiga an- del i budgeten har därigenom undan för undan stigit. Det måste därför, vid den övergång som skett till långsiktiga anskaffningsplaner, vara synnerligen angeläget att man i planerna också kan inrymma den del av anslagen för för- svaret som nu går över kapitalbudgeten. De stora materielanslagen gör det nu mer än tidigare angeläget att en avväg- ning av medelsanvändningen kan ske inom en gemensam ram för all krigs- materiel och alla därmed sammanhäng- ande anläggningar. Detta kan endast ske genom att beslut om materielan- skaffning samordnas med anslag på för- svarshuvudtiteln för de anläggningar i fortifikatoriska eller andra hänseenden som samtidigt är nödvändiga, för att man skall få ut full effekt av försvars- anslagen i sin helhet.

Ett av de skäl som anförts tidigare och som även framdeles kan anföras för en uppdelning är att man härige- nom ur konjunktursynpunkt har vissa möjligheter att styra investeringarna. Det bör emellertid därvid framhållas att kapitalbudgeten numera, i förhål- lande till de totala medelsanslagen för försvaret; är av mindre omfattning och att åtgärder på investeringssidan, om sådana av speciella skäl bör ifrågakom- ma, bör kunna åstadkommas i annan ordning.

Det nuvarande förfarandet, med höga direktavskrivningar — s. k. grundav- skrivningar — som påföres riksstatens driftbudget, medför att en mycket liten reell skillnad kommer att föreligga mel— lan om medlen anslås direkt på försva- rets driftbudget eller över kapitalbud— geten. Med andra ord, den nuvarande metoden för anslag till och avskrivning- ar över kapitalbudgeten genom särskilt tillhandahållna medel från riksstatens driftbudget blir av samma slag som di- rekta anslag över försvarshuvudtiteln. Den enda skillnad som föreligger är den som med nuvarande försvarsöver- enskommelse uppkommer därigenom att man för driftbudgeten har en fler- årig ram, medan däremot medel som skall passera kapitalbudgeten storleks- mässigt fastställes varje år.

Besparingsutredningen vill föreslå, att den särskilda kapitalbudgeten för försvaret avskaffas och att medel som nu anslås över kapitalbudgeten ställes till förfogande på försvarshuvudtiteln. Därvid bör den nuvarande påföringen av ersättningar för lokaler och anlägg- ningar för försvaret upphöra. I stället bör byggnads-, reparations- och under- hållskostnader direkt påföras försvarets driftbudget. För de fastigheter och markområden rn. ni., som icke huvud-

sakligen disponeras av försvaret, bör redovisningen i fortsättningen vara kvar hos fortifikationsförvaltningen. I sam- band med här föreslagen omläggning bör de särskilda anslagen över rikssta- tens driftbudget som nu finnes för s.k. grundavskrivningar icke längre utgå. De efter en omläggning kvarstående av— skrivningsobjekten kan, därest det bud- getära läget så medger, avskrivas på en gång. I annat fall kan den hittills gäl- lande principen tillämpas med en av- skrivning med 11/4 % årligen. Storleken av avskrivningsbeloppen kan enligt denna sista metod beräknas komma att uppgå till ungefär samma belopp som de sista årens periodiska avskrivningar på försvarets kapitalinvesteringar inom fonden, eller mellan 12 till 15 milj. kro- nor årligen.

Några direkt mätbara besparingar i form av sänkta personalutgifter eller andra kostnader kan icke redovisas i samband med förslaget. Utredningen förutsätter emellertid att den budgetära omläggning av de totala försvarsutgif— terna, som förslaget innebär, på längre sikt skall medföra besparingar som an- tingen tar sig uttryck i lägre utgifter för anskaffning på försvarshuvudtiteln eller högre reell försvarseffekt.

_. __FW .

KAPITEL 6

Sammanfattning

Huvuddelen av de årliga försvarsutgif— terna är bunden på ett sådant sätt att den för närvarande icke är åtkomlig för besparingsåtgärder. Sålunda gäller att omkring hälften av totalutgifterna eller i runt tal 1 600 miljoner kronor av- ser kostnader för materiel och investe- ringar som är bundna genom fastställda materielplaner eller genom den ram som angivits i 1958 års försvarsöverens- kommelse. Av de återstående försvars- kostnaderna, cirka 1 500 miljoner kro- nor, utgöres 670 miljoner kronor av di- rekta avlöningar till fast anställd per- sonal. Avlöningar och familjebidrag till de värnpliktiga uppgår till 106 miljoner kronor, kostnader för mathållningen till 70 miljoner kronor.

De försvarskostnader som för närva- rande kan bli föremål för besparingsåt- gärder inskränker sig i huvudsak till de med materielhantering och admi- nistration sammanhängande kostnader- na samt vidare de övningsbetingade kostnaderna, i den mån antalet tjänstgö- ringsdagar kan minskas utan att den all- männa målsättningen för försvaret änd- ras. I förhållande till de totala försvars- utgifterna är möjligheterna till bespa- ringar icke stora. Även en så till synes måttlig procentuell besparing som med 5 procent — innebärande en utgifts- minskning med cirka 150 miljoner kro- nor — blir svår att genomföra.

Med den för utredningsarbetet angiv- na allmänna ramen har utredningen — mot bakgrunden av nyssnämnda förhål-

landen — i första etappen av sitt ar- bete inriktat sig på att söka besparings— möjligheter inom två huvudområden, nämligen värnpliktsutbildningen samt förvaltningsverksamheten på tyb- och intendenturområdena.

1958 års försvarsbeslut innebar att försvarskostnaderna — utöver kompen- sation för pris- och lönestegringar — skulle tillåtas stiga årligen med ett be- lopp motsvarande 2,5 procent för tek- nisk utveckling. Genom att nämnda tillägg beräknas på hela anslagssumman kommer det i förhållande till materie- len — som svarar för omkring halva anslagssumman —— att utgöra cirka 5 procent. Utredningen har icke ansett sig böra upptaga denna fråga till pröv- ning utan utgår från att densamma upp- tages till övervägande inom 1960 års utredning rörande försvarets fortsatta kostnadsram m. In.

A. Utbildningstiden längd och fördelning

Enligt besparingsutredningens direktiv är utredningen »oförhindrad att pröva frågor rörande fredsutbildningen, t. ex. dess organisation liksom utbildningsan- stalternas omfattning». Samtidigt fram- hålles i direktiven att utredningen har »att utgå från den av statsmakterna be- slutade målsättningen för försvaret». Utbildningstidens längd och fördel- ning fastställdes år 1952, och därefter

har endast den ändringen inträffat att 1960 års riksdag beslutat att för värn- pliktig med underofficers- eller offi- cersutbildning utbildningstiden skall förlängas med två obligatoriska, sär- skilda befälsövningar om vardera 15 dagar.

Den nuvarande tidsmässiga förlägg— ningen av första tjänstgöringen och re- petitionsövningarna inom armén har vissa olägenheter. Dessa _— som torde ha varit mindre framträdande vid den tidpunkt då övningstiden och dess för- läggning åren 1949—61 var under om- prövning — framträder vid en bedöm- ning nu med större styrka. Olägenhe- terna sammanhänger med att inryck- ningstiden för huvuddelen av arméns värnpliktiga är förlagd till våren. Den- na inryckningstid synes närmast histo- riskt betingad och torde gå tillbaka på hänsynstaganden som icke längre har samma relevans som tidigare.

Att huvuddelen av arméns värnplik- tiga inrycker på våren leder till svag omedelbar kuppberedskap såväl under de två månaderna närmast före inryck- ningen som under fyra å fem månader efter det nyinryckning skett. Detta gäl- ler under den tid av året, då risken för invasion bedömes störst. Därtill kom- mer emellertid de ur utbildningssyn- punkt mycket väsentliga olägenheter som följer med den dubbelbeläggning, som i avsevärd grad förekommer, fram- förallt under repetitionsövningarna på hösten, då den största kontingenten är inkallad till sådana övningar. Denna dubbelbeläggning medför att utbild- ningen av den inneliggande åldersklas- sen under motsvarande tid icke kan ske på samma sätt som under övriga delar av året, samtidigt som även utbildnings- betingelserna för de till repetitionsöv- ningar inkallade försämras. Repeti- tionsövningarnas vinter- och höstom- gångar innebär en stark belastning på

såväl det aktiva befälet som utbildnings- och övningsanordningar, som då måste räcka till för både den inneliggande ål- dersklassen och en minst lika stor styr- ka repetitionsövningsinkallade.

Utredningen vill ifrågasätta, huruvida det icke genom en ändring av inryck- ningstiden och genom jämkning i de tjänstgöringsuppehåll av skilda slag som nu förekommer, skulle vara möjligt att med bibehållen utbildningseffekt un- danröja de påtalade olägenheterna och samtidigt avkorta tiden för den första tjänstgöringen. Därvid har utredningen utgått från att inryckningstiderna för den första tjänstgöringen ändras så, att inryckningen till förband i norra Sverige sker på våren och vid förban- den i södra Sverige på hösten. Samma inryckningstider som för närvarande skulle dock behållas för de värnplik- tiga, som uttagits till underofficersut- bildning och specialutbildning samt för befälselever. Genom omläggningen skul- le behovet av kuppberedskap, vilket är tidsmässigt olika i södra och norra Sve- rige, bättre tillgodoses.

En tidsmässig omläggning medför större möjligheter än för närvarande att göra vissa inbesparingar i tjänstgörings- tiden utan att nettoantalet utbildnings- dagar minskas i samma omfattning. Rätt val av tid för övningsuppehållet på våren för sydkontingenten och in- ryckningsdatum på våren för nordkon- tingenten kan således årligen ge en in- besparing av tre till fyra utbildnings- dagar, om i det förra fallet övningsup- pehållet lägges i anslutning till påsk eller pingst och i det senare fallet tjänst- göringen får börja vid ett datum som medför utryckning omedelbart före påskhelgen. En avkortning av juluppe- hället med åtta dagar ger vidare en förkortning av tjänstgöringstiden utan minskning av utbildningstiden. En minskning av tjänstgöringstiden med

..,-Qaf.— ? wie—"WW . .,

tillsammans elva å tolv dagar erhålles härigenom utan att utbildningstiden minskas.

Vid sin bedömning i övrigt av möj- ligheterna för en förkortning av öv- ningstiden utgår utredningen från att ett väsentligt effekttillskott på utbild- ningssidan erhålles, om en utjämning av beläggningen kommer till stånd. Det måste nämligen med nuvarande system förutsättas, att man under cirka 40 da- gar vid höstomgångens repetitionsöv- ning i så hög grad måste utnyttja det aktiva befälet och de tillgängliga utbild- ningsanordningarna, att resurserna icke i nöjaktig grad kan räcka till för sam- tidig utbildning av såväl rekryter som repetitionsövningssoldater. Utredningen anser det icke uteslutet att tiden för första tjänstgöringen kan minskas med 30 dagar, varav 11 a 12 dagar skulle er- hållas genom minskning av juluppehål- let och lämplig, i det föregående angi- ven, anpassning av tiderna för inryck- ning och övningsuppehåll. För återsto- den, 18 å 19 dagar, borde kompensa- tion i utbildningseffekt kunna erhållas genom den jämnare belastning av ut— bildningsapparaten — både personellt, förläggningsmässigt och i fråga om ma- terielen _ som förkortningen, i för- ening med den av utredningen diskute- rade omläggningen av inryckningstider- na, skulle leda till. Det är en allmän erfarenhet att ett jämnt och fullt utnytt- jande av föreliggande kapacitet är ef- fektivitetsfrämjande. Samtidigt skulle de ifrågasatta omläggningarna ge en förstärkning av den omedelbara kupp- beredskapen.

Genom den ifrågasatta omläggningen av inryckningstiderna till första tjänst- göring för huvuddelen av de värnplik- tiga anser utredningen att väsentligt förbättrade förutsättningar även skapas för utbildningen under repetitionsöv- ningarna. Sålunda uppkommer ökade

möjligheter för ett effektivare utnytt- jande under dessa övningar av befäl och utbildningsanordningar. Utbild- ningsmöjligheterna förbättras därjämte genom att så gott som samtliga under denna tidsperiod inkallade kan förläg- gas i kaserner eller andra förläggning- ar, med därtill hörande mera kvalifi- cerade utbildningsanordningar. Härige- nom bör man utan risk för sänkt ut- bildningseffekt kunna företa en viss jämkning nedåt av tiden för repeti- tionsövningarna.

Utredningen har bedömt att en dylik jämkning bör kunna omfatta fem dagar för varje repetitionsövning, och att ti- den för repetitionsövningarna sålunda borde kunna minskas från 30 till 25 da- gar. Den reella förkortningen skulle emellertid endast bli två eller högst tre dagar om inryckningstiden alltid an- passades så att inryckningen skedde på en söndag. Genom att välja tid för in- kallelserna på våren, så att påsk- och pingsthelgerna undvikes, skulle vidare förkortningen till 25 dagar för vårom- gången icke innebära någon nettominsk- ning alls av utbildningstiden.

Den tredje repetitionsövningen är den som från allmän och enskild syn- punkt medför de största olägenheterna. Bortfallet av arbetsinkomster är för de till denna repetitionsövning inkallade mer kännbart än vid de båda första re- petitionsövningarna. För näringslivet medför bortfallet av dessa inkallades arbetskraft ett större produktionsbort- fall än vad som följer med de yngres repetitionsövningar. Det allmännas kostnader blir likaså proportionsvis störst för den tredje repetitionsövning- en. Utredningen har därför övervägt möjligheterna att helt slopa den tredje repetitionsövningen eller i vart fall starkt förkorta densamma. Det anses emellertid att denna repetitionsövning är den som ur militär synpunkt kanske

är värdefullast, då densamma innebär omskolning till nya uppgifter vid lo- kalförsvarsförbanden. Utredningen an- ser dock att det kan ifrågasättas, om ej denna omskolning skulle kunna ske på kortare tid än 25 dagar, och före- slår, att det uppdrages åt de militära myndigheterna att utreda möjligheterna för en ytterligare förkortning — för- slagsvis till 15 dagar. I avvaktan på re- sultatet av en dylik utredning utgår be- sparingsutredningen ifrån att den tredje repetitionsövningen, i likhet med vad som förutsatts beträffande de båda första, förkortas till 25 dagar.

För marinens och flygvapnets del fö- reslås att samma avkortning av tiden för den första tjänstgöringen sker som för armén och i den mån repetitionsöv- ningar förekommer, föreslås dessa i likhet med arméns repetitionsövningar avkortade med fem dagar. Några sär- skilda omständigheter, som kräver en längre utbildningstid inom marinen och flygvapnet än som gäller för armén, synes nämligen enligt vad utredningen kunnat finna ej föreligga. I den mån behov av längre utbildningstid för vis- sa specialister föreligger, bör frågan härom upptas till särskild behandling.

De årliga besparingar som, utan minskning av materiel- och övningsan- slagen, kan vinnas genom den förkort- ning av övningstiden _— såväl första tjänstgöringen som repetitionsövningar- na —— som utredningen ifrågasatt, be- räknas för arméns del till sammanlagt 17,3 miljoner kronor och för marinens och flygvapnets del till sammanlagt 4,7 miljoner eller tillsammans 22 miljoner kronor.

B . Tygförvaltningen

De tygförvaltande verkens viktigaste och största arbetsuppgift är anskaffning

av krigsmateriel. Betingelserna härför har under senare år väsentligt föränd- rats. Vapensystemfrågorna har fått en helt annan innebörd och vikt. Medan ansträngningarna tidigare i första hand inriktades mot att ge varje enskilt va- pen en så teknisk fulländning och slag- kraft som möjligt har den snabba tek- niska utvecklingen och de ökande kost- naderna för krigsmateriel gjort det nöd- vändigt att icke längre se vapnen som separata enheter utan som organ i ett vapensystem, där varje enhet måste an- passas till andra komponenter i syste- met.

Detta har ställt krav på en långsikti- gare planering och en fullständigare överblick över hela materielområdet. Tidigare kunde varje försvarsgren för sig utarbeta de tekniska utredningar och prognoser, som låg till grund för materielanskaffningen. Nu fordras om- fattande forskning för försvaret, men också samarbete och synkronisering i planläggningen mellan försvarsgrenar- na. Därtill har även medverkat att grän- serna mellan de olika försvarsgrenarnas materiel icke längre är så klara som tidigare och att i viss mån samma eller likartad utrustning anskaffas för de olika grenarna av försvaret.

I begreppet anskaffning inrymmes så- väl projektering och konstruktion av materiel som upphandling av varor. Materielens ökade komplicitet med de olika projekten ofta ingående som en- heter i ett större system har medfört att med nuvarande uppläggning av orga- nisationen svårigheter uppstått vid led- ningen av utvecklings- och projekte- ringsarbeten i förvaltningarna. Utveck- lingen av ny krigsmateriel fordrar be- tydande insatser av kvalificerade veten- skapsmän och tekniker. Det kan därför ej ske endast med förvaltningarnas be- gränsade resurser. ll framtiden blir det nödvändigt att i ännu högre grad än

för närvarande utnyttja industrins ka- pacitet för projektering och konstruk- tion.

1946 års förvaltningsutredning ägna- de stort intresse åt samordningsfrågor- na inom förvaltningsorganisationen. Ut- redningen föreslog att samordning av försvarsgrenarnas anskaffning skulle ske genom en vidgad användning av huvudförvaltningsprincipen.

Denna innebär att den myndighet, inom vars arbetsområde det faller att anskaffa den största mängden av en för flera försvarsgrenar gemensam vara, skall ha hand om anskaffningen av den för hela försvaret. Enligt vad bespa— ringsutredningen kunnat konstatera, tillämpas huvudförvaltningsprincipen för en värdemässigt sett ringa del av förvaltningarnas sammanlagda anskaff- ning.

En mycket stor del av förvaltningar- nas materiel anskaffas från ett fåtal le- verantörer. Sålunda svarade under bud- getåret 1958/59 åtta leverantörer för 60 procent av försvarets sammanlagda materielanskaffning. Detta beror på att leverantörerna är ensamtillverkare eller på att för vissa leveranser endast två el- ler tre leverantörer finns att tillgå inom landet. Leveransernas omfattning och struktur utesluter vidare ofta andra möjligheter än att anlita antingen en- samleverantör eller ett begränsat antal leverantörer som i samverkan åtager sig leveranserna. Under sådana förhållan- den saknas de betingelser i fråga om konkurrens mellan ett flertal företagare som upphandlingskungörelsens bestäm- melser bygger på. Redan nu sker an- skaffning till betydande belopp under ramavtal, där priserna successive fast- ställes på basis av förkalkyler, efter hand i sin tur grundade på tidigare efterkalkyler. Utredningen förmenar, att besparingar står att vinna med en materielanskaffning som i högre grad

anpassas till de rådande leverantörsför- hållandena.

För en anpassning till den situation som råder fordras emellertid att upp- handlingskungörelsens bestämmelser om anbudsförfarande omarbetas eller för- ses med sådana dispensregler att för- valtningen beredes möjlighet att med ett företag avtala om framtida tillverk- ning, om sådan kommer ifråga, redan i samband med att ett utvecklings- och konstruktionsarbete beställes. Med nu- varande bestämmelser måste förvalt- ningen förbehålla sig frihet att efter det ett konstruktionsuppdrag fullgjorts av en firma, göra beställningen hos en an- nan. Mot bakgrunden av det faktiska förhållandet att särskilda konstruktions- firmor icke finnes för den specifika för- svarsmaterielen och att stora uppbåd av tekniker och konstruktörer erford- ras för sådana projekt, kan det ej för- väntas att företagen skall vara intresse- rade av att belägga och kanske tillfälligt uppförstora sina konstruktionsavdel— ningar med omfattande projekterings- arbete, när de ej kan garanteras fram- tida beställningar.

Besparingsutredningen har diskuterat olika organisationsalternativ för förvalt- ningsverksamheten. Den har därvid funnit att starka förvaltningsmässiga, tekniska och ekonomiska skäl talar för en sammanslagning av tygförvaltnings- tjänsten. För en sammanslagen förvalt- ning talar bl. a. att större garantier ska- pas för att dubbelarbete icke förekom- mer samt att standardiseringssynpunk- ter blir beaktade. Även inköpsverksam- heten och krigsplaneringen kan samord- nas bättre vid en sammanslagen för- valtning.

Som ytterligare argument för en ge- mensam tygförvaltning kan anföras att vapen, utrustning och övrig krigsmate- riel i ökad utsträckning blir i väsent— liga hänseenden likartad för försvars-

grenarna. Även om materielen i mycket hög grad måste anpassas efter taktiska krav, vilka är olika inom de olika för- svarsgrenarna, är vissa materielpro- blem och tekniska frågor gemensamma. Vidare kommer komponenter och de- taljer, av vilka den mera komplicerade materielen är uppbyggd att i många fall vara desamma. Detta gäller icke minst den elektrotekniska utrustningen.

De största Vinsterna vid en omorga- nisation till en gemensam tygförvalt- ning föreligger på personalsidan. Med den nuvarande uppdelningen kan det icke undvikas att dubbelarbete förekom- mer i icke obetydlig utsträckning. Det bör dessutom ställa sig gynnsammare att fördela arbetsuppgifterna på en stör- re grupp än flera mindre, från varandra isolerade arbetsgrupper. En omorgani- sation till en förvaltning bör därför er- bjuda möjligheter för ett väsentligt bättre utnyttjande av arbetskraften.

Den av utredningen ifrågasatta bättre anpassningen av formerna för upphand- ling till strukturen på leverantörssidan bör också leda till en förenkling i den- na del av arbetet i den centrala förvalt— ningen. Även kontrollfunktionen bör kunna fullgöras enklare vid en samman- föring av förvaltningarna. I fråga om förråds- och lagerhållning bör efter utredningens mening en delegering till regionala och lokala organ eftersträvas. Utredningen avser att i annat samman- hang uppta frågan om redovisning och central överblick av förråd och lager, vilket är en komplicerad fråga därför att icke endast ekonomiska och freds- mässiga militära krav utan också funk- tionsmöjligheten och ledningsmöjlighe- ten i krig måste tillgodoses.

En förutsättning för att arbetet inom en sammanslagen tygförvaltning skall löpa smidigt är att anbetsrutinerna gö- res enkla och att övriga bestämmelser och föreskrifter som onödigtvis begrän-

sar förvaltningens handlingsfrihet un- danröjes. Särskilt synes det utredning— en vara av största vikt att en rörligare personalpolitik åstadkommes.

Enligt utredningens uppfattning bör de särskilda inköpsavdelningarna slo— pas och materielinköpen läggas på re- spektive sakavdelning. Detta bör kunna ske utan att sakavdelningarnas personal behöver ökas. Eftersom inköpsavdel- ningarna ej har tekniska specialister, innebär nämligen deras medverkan vid materielinköpen inte endast ett dubbel- arbete, utan även ökat arbete för sak— avdelningarna. Erfarenhet i fråga om förhandlingar och inköpsavtal bör där— vid tillvaratas, genom att vissa exper- ter från inköpsavdelningarna knytes till administrativa byrån. På specialområ— den, där särskild sakkunskap krävs, bör utomstående expertis anlitas för upp- görelserna.

Tygförvaltningen är ur en synpunkt sett att betrakta som ett affärsföretag som för att rätt skötas måste drivas med affärsmässiga metoder och under så fria former som möjligt. Detta talar i och för sig för att ledningen av en gemen- sam tygförvaltning bör utövas av en styrelse —— arbetande i princip på sam- ma sätt som en aktiebolagsstyrelse — samt en förvaltningschef med i stort sett samma ställning som en verkstäl- lande direktör i ett affärsföretag. Sty- relsens uppgift skulle därvid främst bli att ägna intresse åt de stora principiella frågorna, såsom att dra upp riktlinjerna för förvaltningens verksamhet men även utöva kontroll över denna, medan det på förvaltningschefen skulle ankom- ma att leda, övervaka och samordna ar- betet inom förvaltningen, liksom även att fastställa den lämpligaste ansvars- och beslutanderättsfördelningen efter de direktiv som styrelsen fastställer.

Genom att anförtro tygförvaltningens ledning åt en styrelse skulle stöd erhål-

las för en smidig och anpassningsbar driftsledning. De former som utred- ningen ifrågasatt för materielanskaff- ningen, liksom en rörligare personal- politik kommer att medföra att ökat an- svar lägges på förvaltningens ledning. Genom att därvid ansvaret lägges på en styrelse, skapas större garanti för en fri och självständig ledning, utan att verksamheten därför behöver bindas genom detaljerade instruktioner.

Det förutsättes att styrelsen skall om- fatta såväl militära som civila ledamö- ter till ett sammanlagt antal av förslags- vis 7—9 personer. Bland dessa bör ingå försvarsgrenscheferna eller andra högt kvalificerade företrädare för de olika försvarsgrenarna.

Utredningen gör i anslutning till för- slaget om sammanslagning av de olika tygförvaltningarna det påpekandet att i en komplicerad verksamhet ingen orga- nisationsform löser alla samordnings— och samarbetsproblem. Därför måste rörelsefrihet och möjligheter till an- passning, flexibilitet, ges i all den ut- sträckning som är möjlig.

Betydande personalbesparingar blir möjliga genom minskning av antalet an- ställda i lednings- och kontrollorganen i en rad instanser och genom samman— slagning av likartade administrativa och kontrollerande organ.

Enligt besparingsutredningens upp- fattning och efter överslagsmässiga be- räkningar bör redan omläggningen ge kostnadsbesparingar av storleksord- ningen 10—20 miljoner kronor per år.

Genom en fortsatt rationalisering in- om den nya organisationens ram och en successiv omläggning av anskaff- ningsverksamheten bör dessa bespa- ringar kunna ökas väsentligt.

Försvarsgrenschefens möjligheter till inflytande över förvaltningsverksamhe- ten har ansetts vara en mycket betydel- sefull fråga. Vid en sammanslagning av

tygförvaltningen upphör försvarsgrens- chefens rätt att när han finner det på- kallat inträda som chef över försvars- grenens förvaltning. Betydelsen av för- svarsgrenschefernas direkta inflytande över respektive förvaltningar får därför vägas mot de besparingar som en sam- manslagning av tygförvaltningarna be- räknas medföra. Utredningen anser, att frågan om behovet av försvarsgrensche- fens inflytande över och ansvar för sin försvarsgrens materielförvaltning bör bli föremål för ingående prövning i samband med den förestående översy- nen av försvarets högsta ledning. Det bör vid prövning av olika alternativ därvid förutsättas att en sammanslagen förvaltning erhåller en styrelse av ovan antytt slag och att försvarsgrenschefer- na eller andra företrädare för de olika försvarsgrenarna ingår som ledamöter i denna styrelse. Besparingsutredningen har begränsat sig till att påvisa de be- sparingsmöjligheter slagning kan ge.

som 011 samman-

C. I ntendenturförvaltningen

Beträffande de centrala intendenturför- valtningarna har besparingsutredning- en — liksom tidigare bl. a. 1946 års förvaltningsutredning — ansett att be- aktansvärda kostnadsbesparingar skul- le kunna ernås genom en sammanslag- ning av de nuvarande försvarsgrensvisa intendenturförvaltningarna till en för försvaret gemensam intendenturförvalt- ning. Med nuvarande ordning förekom- mer i stor utsträckning dubbelarbete mellan de tre intendenturförvaltningar— na och detta skulle elimineras inom en gemensam organisation. Vidare kommer en gemensam förvaltning att erfordra proportionsvis mindre personal i led- nings- och kontrollorganen än som är erforderlig i tre skilda förvaltningar.

Utredningen har vidare funnit att verksamheten i vissa avseenden organi- serats på ett sätt som skapar dubbel- arbete även inom förvaltningarna. Detta gäller såväl inköpsverksamheten som förrådskontrollverksamheten. Genom att överföra inköpsverksamheten _ vilken även omfattar leveranskontroll —— från särskilt inköpsorgan till vederbörande sakorgan kan detta dubbelarbete elimi- neras. Likaså utgör den centralt be- drivna förrådskontrollverksamheten i stor utsträckning en enligt utredning- ens mening onödig dubblering av mot- svarande lokalt och regionalt bedriven verksamhet. Det har därjämte visat sig att den centrala förrådskontrollverk- samheten har mera formell än reell in— nebörd. Genom viss omläggning av verk- samheten kan denna göras effektivare och dessutom utföras med mindre per- sonalstyrka.

Inom marinen har intendenturförvalt- ningstjänsten sin tyngdpunkt förlagd till de regionala intendenturorganen; näm- ligen vid tre marinkommandon, tre ör- logsvarv och fem kustartilleriförsvar. Utredningen har särskilt fäst sig vid den omständigheten att marinkomman- 'don och örlogsvarv har var för sig skil- da intendenturorgan, trots att dessa är belägna i omedelbar anslutning till var- andra och har sin verksamhet inriktad på samma objekt, nämligen fartygens utrustning och underhåll. Enligt utred- ningens mening bör en icke obetydlig administrativ förenkling kunna vinnas genom sammanslagning av respektive marinkommandos och örlogsvarvs in- tendenturorgan till en enhet. Utredning- en föreslår därför att en dylik samman— slagning sker.

En betydande central förrådshållning förekommer inom arméintendenturför- valtningens verksamhet. Man har så- lunda nio centrala intendenturanstalter, omfattande i fem fall såväl centralför-

råd för materiel som centralmagasin för livsmedel, i två fall enbart centralför- råd för materiel och i de återstående två fallen enbart centralmagasin för livsmedel. Vidare har man fjorton cen- trala drivmedelsförråd. De båda övriga försvarsgrenarna har ingen annan egen central förrådshållning på intendentur- sidan, än att flygförvaltningen driver ett centralförråd för intendenturmate- riel. Den centrala förrådshållningen av materiel och livsmedel beräknas draga en årlig kostnad av minst 5 miljoner kronor. Enligt utredningens uppfattning finns emellertid numera ej behov av denna centrala förrådshållning. Den har nämligen krigsmässig betydelse endast i det avseendet att de i centralmagasi- nen förvarade livsmedlen utgör bered— skapslager. Emellertid menar utred- ningen att denna beredskapslagring kan ordnas på betydligt billigare sätt ge— nom lagerhållningsavtal med handeln. Centralförråden för materiel har å sin sida enbart fredsmässiga funktioner som distributionscentraler mellan tillverkare och förband. Denna distribution anses av utredningen kunna ske väsentligt bil- ligare genom direktleveranser från till- verkarna till förbanden. Utredningen föreslår därför att de centrala intenden- turanstalterna slopas med undantag för ett mindre centralförråd för materiel, huvudsakligen avsett för sammanföran- de av materiel till satser — i den mån detta icke kan ske hos tillverkarna — samt för omhändertagande av sådan materiel som i samband med leverans icke omedelbart kan placeras på för- banden. Utredningen beräknar att en årlig kostnadsbesparing på i runt ta] 4 miljoner kronor blir möjlig genom nämnda åtgärder.

Någon ändring i fråga om den cen- trala förrådshållningen av drivmedel anser utredningen icke påkallad i an- nan mån än att drivmedelsförråden så

långt möjligt bör kommersiellt utnyttjas genom uthyrning av cisternutrymmen till oljebolag. Dessa förutsättes därvid skola åtaga sig viss beredskapslagerhåll- ning.

Inom marinen har påbörjats försök med s. k. funktionell förrådshållning vid de regionala intendenturorganen, inne- bärande att förrådshållningen vid de olika förvaltningsgrenarna _— vapen—, skeppsteknisk- och intendenturförvalt- ning — i princip slagits samman till en förrådsorganisation. Denna funktionella förrådsorganisation innebär en från praktisk och ekonomisk synpunkt rik- tig utveckling, varför utredningen anser att beslut bör fattas om ett genomföran- de av denna organisation inom mari- nen. Utredningen har vidare ansett att en funktionell förrådsorganisation av liknande slag bör övervägas även inom armén och flygvapnet.

Vidare har utredningen behandlat förrådsredovisningen och kontrollen av densamma inom intendenturförvalt- ningstjänsten. Det i allmänna försvars- förvaltningsreglementet intagna stad- gandet om att alla kronan tillhörande förnödenheter skall ställas under vård av uppbördsman samt det i anslutning härtill gällande särskilda uppbörds- mannaansvaret bestämmer det militära redovisningssystemets utformning. En anpassning av redovisning och kontroll till de praktiska och ekonomiska be- tingelserna har därigenom förhindrats. För att möjliggöra dylik anpassning fö- reslår utredningen att det särskilda stad- gandet om att försvarets förnödenheter skall ställas under vård av uppbörds— man slopas samt att det särskilda mili- tära uppbördsmannaansvaret ersättes med vanligt tjänsteansvar. En annan fö- reskrift som bidragit till den kostnads- krävande förrådsredovisningen är de främst för marinen gällande föreskrif- terna om särskilt värderegleringsförfa-

rande vid utlämning av viss materiel från förråd. Utredningen föreslår att dessa bestämmelser ävenledes upphäves och ersättes med föreskrifter av samma innebörd som gäller för övrig förråds- hållning inom försvaret.

Genom de nyssnämnda åtgärderna undanröjes de formella hindren för en förenkling av förrådsredovisningen samt kontrollen av denna. Utredningen före- slår sådana förändringar av redovis- ningen att denna i allmänhet starkt för- enklas. Sålunda föreslås att all central förrådsbokföring slopas liksom de pe- riodvisa redovisningar från förbanden, som utgör underlaget för den centrala bokföringen. Den nödvändiga centrala överblicken över lagersituationen avses tillgodosedd medelst vid behov inford- rade lagerbesked. Förbandens förråds- bokföring föreslås skola bibehållas en- dast för sådan materiel som är avsedd för krigsbruk och i övrigt slopas. Redo- visningen av livsmedels— och drivme- delsförbrukningen på förbanden före- slås vidare starkt förenklad, utan att kontrollen därigenom eftersättes.

Genom de föreslagna rationaliserings- åtgärderna inom intendenturförvalt- ningstjänsten beräknas en sammanlagd årlig besparing på omkring 9,3 miljo- ner kronor kunna ernås.

D. Drift- och kapitalbudgeten

Försvarets anskaffningar av krigsmate- riel finansieras genom anslag på för- svarshuvudtiteln i riksstatens driftbud— get. För investeringarna i befästningar, byggnader, förråd och mark m. m. an- visas medel över försvarets kapitalbud- get, men finansieringen sker till större delen, ca 70 %, över riksstatens drift- budget genom direkta avskrivningar _ s. k. grundavskrivningar — å ett sär- skilt anslag benämnt Avskrivning av

nya kapitalinvesteringar. Resterande investeringar finansieras dels genom pe- riodiska avskrivningar inom försvarets fastighetsfond och dels genom låne- medel, som anslås på kapitalbudgeten, det 5. k. investeringsbemyndigandet. Från försvarets fastighetsfond inlevere- ras årligen ett överskott till riksstatens inkomstsida, som under senare år be- loppsmässigt i det närmaste sammanfal- lit med detta investeringsbemyndigande.

Enligt besparingsutredningens upp— fattning kan den tillämpade uppdelning- en av försvarsutgifterna på en drift- och en kapitalbudget icke anses ända- målsenlig. Risk föreligger för att mate- rielanskaffningen och häremot svaran- de investeringsutgifter kommer i otakt, med kapitalförstöring eller sänkt för- svarseffekt som följd. Det ter sig med de nuvarande stora materielanslagen angeläget att beslut om materielanskaff- ningar samordnas med motsvarande be- slut om investeringar, och att de lång- siktiga anskaffningsplanerna bringas att omfatta även dessa senare. Försvarets kapitalbudget bör med andra ord av- skaffas och medel för investeringar fort- sättningsvis anslås på driftbudgeten över försvarshuvudtiteln.

En sådan omläggning innebär finan- sieringsmässigt ingen större förändring i förhållande till nuläget. Om hänsyn

tas till att huvuddelen av investering- arna redan nu avskrives direkt över driftbudgeten genom 5. k. grundavskriv- ningar och därtill lägges avskrivningar inom fonden, visar det sig att återsto- den, d. v. s. de medel som erhålles ge- nom investeringsbemyndigande, under senare år varit av ungefär samma stor- leksordning som det från fastighetsfon- den inlevererade överskottet. Den verk- liga belastningen på kapitalbudgeten blir således relativt sett mycket begrän- sad. För budgetåret 1960/61 kan den beräknas till endast 2 milj. kronor.

I samband med omläggningen bör de nuvarande grundavskrivningarna å riks— statens driftbudget liksom påföringen på försvarshuvudtiteln av ersättningar för lokaler och anläggningar upphöra. Byggnads-, reparations- och underhålls- kostnader bör fortsättningsvis direkt belasta försvarshuvudtiteln. Efter en dylik omläggning kvarstående avskriv- ningsobjekt bör, därest det budgetära läget så medger, avskrivas på en gång eller genom årliga periodiska avsätt— ningar till värdeminskningskonto på sätt nu sker.

Omläggningen kan ej redovisas leda till sänkta personal- eller andra kostna- der, men bör på längre sikt medföra lägre utgifter för anskaffning eller högre reell försvarseffekt.

BILAGA 1

Jämförelse mellan nuvarande utbildningssystem inom armén samt system med inryckning till första tjänstgöring två gånger per år dels vid regemente (motsvarande), dels för armén i dess helhet, företagen

av majoren O.Ljung och kaptenen R.Lugn

l. Utgångsvärden

1.1 Värt militärpolitiska läge samt kra- ven på arméstridskrafternas utbildning och beredskap

Det militärpolitiska läget domineras av motsättningen mellan Öst och Väst. Sve- riges lägc i gränsområdet mellan stor- maktsblocken medför uppenbara risker. Båda stormaktsblocken disponerar star- ka stående styrkor med hög stridsbered- skap. Förvarningstiden före ett anfall kan härigenom bli kort. Anfall kan med utnyttjande av stående förband ske utan röjande förberedelser och härigenom komma överraskande. Genom transport- teknikens utveckling kan anfall sättas in inom många områden inte bara vid gräns och kust utan också inne i lan- det. Med utnyttjande av kärnvapen kan anfallen ges våldsam kraft redan i in- ledningsskedet av ett anfall. De inle— dande striderna kan därför bli avgö- rande för krigets utgång.

Utvecklingen ställer genom stridens ytkaraktär, dess ökande våldsamhet och rörlighet allt högre krav på arméstrids- krafterna både vad gäller kvantitet och kvalitet. 1954 års befälsutredning, som närmare studerat frågan om den mili- tära utvecklingen och dess krav på per- sonell kvalitet, säger (s. 144—145, SOU 1959:23):

»Försvarsmaktens möjligheter att i ett modernt krig genomföra ställda uppgif- ter blir på ett avgörande sätt avhängiga av kvalitén hos personalen. Utan en till- räcklig personell kvalité blir de mate- riella investeringarna verkningslösa. De vidgade möjligheterna för en motstån- dare att snabbt och oröjt öppna krigs- handlingar av stor kraft ökar i hög grad betydelsen av att försvarsmakten eller delar därav med mycket kort eller ingen tidsfrist kan utveckla stridsmäs— sig styrka.»

För arméns del krävs, för att den skall kunna lösa sina fredsbevarande uppgifter och sina uppgifter i inva- sionsförsvaret,

att krigsförbanden kan mobiliseras snabbt och säkert,

att krigsförbanden är så utbildade i fred, att de omedelbart efter mobili- sering kan lösa sina stridsuppgifter, samt

att kuppförsvarsstyrkor finns till— gängliga redan i fred främst för att skydda krigsförbandens mobilisering och uppmarsch.

Kuppförsvarsstyrkorna måste, oavsett vilket system som väljs, under huvud- delen av året organiseras av den ålders- klass, som undergår första tjänstgöring. Styrkorna kommer därför att vara små. Dessutom är de icke färdigutbildade

och sålunda likvärdiga med mobilise- rade krigsförband förrän vid slutet av den första tjänstgöringen. I detta sam- manhang måste observeras, att tillgång- en på kuppförsvarsstyrkor är beroende av längden av 1. tjänstgöringen. För- kortas denna, minskas också den del av året, som kuppförsvarsstyrkorna kan »täcka». De uppgifter, som dessa styr- kor kan lösa blir därför begränsade. För att en invasion skall kunna avvär- jas —— även om den inledningsvis får karaktären av kupp — erfordras krigs- förband, som skall kunna sättas in så fort de mobiliserats.

1.2 Sambandet mellan operativ målsätt- ning och utbildning

Det råder ett klart samband mellan den operativa målsättningen för arméstrids- krafternas användning i krig och mål- sättningen för deras utbildning i fred. Sänks målsättningen för fredsutbild- ningen, nedgår förbandens och de en- skilda soldaternas krigsanvändbarhet i motsvarande grad. 1958 års försvarsbe- slut innebar en avsevärd beskärning av krigsorganisationens omfattning. Sam- tidigt skulle dock kvaliteten förbättras i enlighet med de krav, som utveck— lingen ställde. En sådan förbättring måste omfatta inte enbart krigsmaterie- len utan även personalen i krigsförban- den. Om så ej sker, kan den operativa målsättningen på grund av brister i ut- bildningen upprätthållas först eftertids- ödande utbildning efter mobilisering. Av skäl, som angivits ovan, kan vi icke påräkna tid härför.

För att den operativa målsättningen skall kunna upprätthållas, krävs sålun- da, att personal och förband bibringats en tillräcklig utbildning i fred. Denna utbildning måste bestå dels av en för- sta tjänstgöring — grundutbildning ——

av tillräcklig längd samt av repetitions- övningar i krigsförband. Repetitions- övningar erfordras både för fält— och lokalförsvarsförband. Fältförbandens huvuduppgift är att genom anfall slå den invaderande fienden. Lokalför- svarsförbanden utgör stommen i ytför— svaret. De skall genom segt försvar av kuststräckor, hamnar, flygfält, marina baser och kommunikationsknutpunkter m. m. skydda för totalförsvaret betydel- sefulla objekt samt skapa förutsättning- ar för fältförbandens anfall. Fält- och lokalförsvarsförbanden kompletterar så- lunda varandra och skänker tillsam- mans möjligheter att avvärja ett inva- sionsföretag. Båda typerna av förband måste därför besitta både hög personell och materiell kvalitet.

1.3 Faktorer, som bestämmer krigsan- vändbarheten samt utbildningens gäng i stort

Krigsanvändbarheten bestäms av en- skildas och förbands förmåga att snabbt lösa förelagda uppgifter på ett taktiskt och tekniskt riktigt sätt samt att ut— härda stridens fysiska och psykiska på- frestningar.

För att den enskilde skall vara an- vändbar i sin befattning krävs främst

att han besitter för befattningen er- forderligt kunskapsomfång och person- lig färdighet,

att han har för befattningen erfor— derlig spänst och kondition samt

att han har förtroende för sitt befäl och tilltro till sin förmåga att lösa före- lagda uppgifter.

Dessa kunskaper och färdigheter mås- te bibringas under grundläggande sol— dat— eller befälsutbildning.

För att ett förband skall vara krigs— användbart krävs främst

att dess personal —— befäl såväl som

befattningar, att förbandet —— soldater och under- avdelningar —— är samtrimmat,

alt förbandets stridsuthållighet är stor, vilket främst är beroende av i vilken utsträckning soldaterna kan avlösa och ersätta varandra vid förluster o. (1. samt

att ömsesidigt förtroende finns mel- lan befäl och meniga.

Förutsättningen för att ett förband skall bli fullt krigsanvändbart är följ- aktligen, att samtlig i detsamma ingå- ende personal under tillräcklig tid ut- bildas tillsammans.

Sammansvetsningcn bör åstadkom- mas redan under grundutbildningen (1. tjänstgöringen) —— genom grundläggan- de krigsförbandsutbildning. Strävan bör vara att överföra dessa samtrimmade förband ograverade till krigsorganisa- tionen. Härigenom utvinns högsta ef- fekt av grundutbildningen.

Värnpliktstiden är lång _ 27 år, räk- nat från det 1. tjänstgöringen avslutats. Kunskaper och färdigheter förflyktigas. Ny materiel tillförs förbanden. Nya tek- niska och taktiska metoder införs. Per- sonal omplaceras. Härigenom nedgår den av enskilda och förband under grundutbildningen förvärvade krigsan- vändbarheten. Denna måste följaktligen vidmakthållas och utvecklas vid krigs- förbandsövningar.

Målsättningen —— att skapa omedel— bart efter mobilisering krigsanvändbara förband — tillgodoses bäst om utbild- ningstiden fördelas på

grundutbildning (1. tjänstgöring), vil- kens ändamål är att skapa krigsanvänd— bara soldater, chefer och förband,

fortsatt krigsförbandsutbildning _— omfattande erforderligt antal repeti— tionsövningar i krigsförband -— vilkens ändamål främst är att vidmakthålla och utveckla under grundutbildningen för- värvad krigsanvändbarhet.

2. Prövade system

De tre system, som tas upp till gransk- ning, benämns i det följande system N, T och N-S.

2. 1 System N (tablå 1) är det nu till— lämpade. Huvuddelen av de värnplik- tiga rycker in till första tjänstgöring under våren och försommaren. Utryck— ning sker för underbefälsuttagna och värnpliktiga i allmänhet under mars månad påföljande år. De underofficers- uttagna rycker ut i slutet av augusti efter fullgjord plutonchefsskola. Offi- cersuttagna, vilka ej redovisas i denna framställning, fortsätter utbildningen vid kadettskola. Utbildningen är så in— passad, att gynnsammast möjliga ut— bildningsbetingelser skapas under för- sta delen av tjänstgöringen för att av- slutas under svårare klimatförhållan- den. Åldersklassen är användbar som kuppförsvarsstyrka under senhösten och vintern. Repetitionsövningar i krigsförband äger rum vinter, vår och höst. I Norr- land inkallas de flesta krigsförbanden under vintern och i övriga delar av landet under hösten.

2. 2 System T (tablå 2) känneteck- nas av att åldersklassen vid regemente (motsvarande) delas på två ungefär li- ka stora omgångar, av vilka en har höst- och en vårinryckning. De under- officersuttagna anslutes till väromgång— en, då härigenom minsta möjliga av- bräck vållas i deras civila studier. Ge- nom uppdelningen kommer en omgång att kunna användas som kuppförsvars— styrka under våren och sommaren, me- dan den andra är användbar under sen- hösten och vintern.

Repetitionsövningar i. krigsförband anordnas i likhet med vad som gäller för system N.

2. 3 System N—S (tablå 3) innebär, att de värnpliktiga vid regemente (mot-

svarande) utbildas i en omgång men att inryckning för förband i Syd- och Mellansverige sker under hösten och i norra Sverige under våren.

Repetitionsövningar i krigsförband anordnas i likhet med vad som gäller för system N.

3. lämförelsepunkter I det följande jämföres de olika utbild— ningssystcmen främst i fråga om för- hållanden, som påverkar den av stats— makterna fastställda målsättningen.

Jämförelsepunkterna är 1. tjänstgöringen möjligheter att genomföra förbands- utbildning i bataljon och brigad, möjligheter att genomföra centralise- rad utbildning möjligheter att genomföra vinterut— bildning det aktiva befälets fortsatta utbildning befälsrekrytering utbildningsförhällanden under repeti- tionsövningar i krigsförband mobiliseringsberedskap kuppförsvarsberedskap utnyttjande av utbildningsanordningar och förläggningsutrymmen samt kostnader.

3. 1 ]. tjänstgöringen

3. 1. 1 Behov av och målsättning för förbandsutbildning under första tjänst- göringen I det följande refereras till viktigare utredningar, i vilka denna fråga be- handlats.

Enligt 1948-års värnpliktskommitté borde godtagbar förbandsutbildning ges t. o. m. kompaninivån medan bataljons- utbildning skulle begränsas till summa- risk formell utbildning.

Det ansågs icke motiverat att för- länga första tjänstgöringen utöver då-

varande 9 månader för att därigenom förbättra möjligheterna till förbands- utbildning i bataljon. Som skäl mot en förlängning anfördes bl. a. att utbild- ningskontingenterna var för små vid regementena för att möjliggöra effektiv bataljonsutbildning. (Sid. 21, SOU 1949:46).

I detta sammanhang bör framhållas, att tilldelningen av värnpliktiga då icke motsvarade det årliga rekryteringsbeho- vet, varför utbildningsanstalternas kon— tingenter var onormalt små. Dessutom var antalet utbildningsanstalter då stör- re än nu.

1949 års gruppchefsutredning Gruppchefsutredningens ledamöter an- såg det vara nödvändigt att förbättra möjligheterna till utbildning i bataljon och högre förband. Sålunda anfördes (s. 125—126, SOU 1951:57).

»Utredningen har vid sina undersök- ningar kunnat konstatera, att det nu— varande systemet icke under första tjänstgöringen erbjuder tillräckliga möjligheter till utbildning i bataljons- eller högre förband av värnpliktiga i allmänhet. Härav följer, att varken gruppchefseleverna eller det fast an— ställda befälet under de värnpliktigas första tjänstgöring i nödvändig utsträck- ning gives tillfälle till truppföring vid övningar inom större ram och under mera avancerade fältmässiga förhål— landen.

För att sålunda möjliggöra ett ökat antal övningar i bataljon och högre för- hand synes en förlängning av den nu— varande tjänstgöringstiden av 270 da- gar vara påkallad.

Utredningen vill framhålla, att den föreslagna åtgärden ger icke endast det värnpliktiga utan även det fast anställ- da befälet ökade tillfällen till trupp-

föring vid övningar i högre förband, vilket är av stor vikt för detta befäls fortsatta utbildning och därmed också för dess tjänstbarhet i krigsorganisa- tionen.»

Arméutredningen 1954 I denna utredning betonades ytterligare nödvändigheten av att säkerställa en effektiv bataljonsutbildning. Det var inte minst för att nå detta syfte som en minskning av antalet truppförband föreslogs. Härigenom kunde de av 1948 års värnpliktskommitté påvisade nack- delarna med de små utbildningskontin- genterna elimineras. För bataljonsut- bildning väl avpassade styrkor kan så- lunda numera tilldelas utbildningsenhe- terna.

1954 års befälsutredning I denna utredning har framhållits be- tydelsen av att erforderlig utbildning kan ges de befäl, som skall kunna föra bataljon. Sålunda framhålls (s. 158— 159, SOU 19:39:23):

»Medan sålunda krigets krav inom både krigs— och fredsorganisationcn bör vara utslagsgivande för den aktiva befälsstatens uppbyggnad och innehåll så synes det dock ändamålsenligt att som utgångspunkt vid beräkningarna taga vissa vitala positioner inom krigs- organisationcn. Utredningen ansluter sig härvid till den uppfattning, som framförts i arméchefsförslaget. Dessa vitala positioner avser uppgifterna att föra bataljon (respektive uppgifterna som bataljonschefs ställföreträdare) och högre förband, samt kvalificerade uppgifter inom staber. För krigsorgani- sationens effektiva funktionering är det nödvändigt att säkerställa dels att per- sonal, som fullgott kan fullgöra dessa "uppgifter, finns utbildad och tillräckligt antal disponibel och dels att ett ytter- ligare antal individer hålls i ständig

tjänst för att kunna bibringas den er- forderliga, långvariga och kvalificera- de utbildning, som dessa vitala uppgif- ter kräver.

Det må här anföras, att den vikti- gaste förberedelsen som dessa befatt- ningshavare kan erhålla består i att de bereds ett tillräckligt antal tillfäl— len att under fältmässiga förhållanden övas för sina uppgifter. För att ett er- forderligt antal övningstillfällen skall kunna skapas erfordras oundgängligen att bataljonsövuingar (motsvarande) ge- nomförs med åldersklassen.

Härigenom kan befäl övas årligen un— der senare delen av åldersklassens ut- bildning. Utgår bataljonsutbildning för åldersklassen skulle dessa befattnings- havare endast kunna få övning då de- ras ordinarie krigsförband är inkallat d. v. s. vart sjätte år. Så sällan förekom- mande övningar kan inte ge erforderlig truppföringsrutin.»

Den nuvarande målsättningen för ut- bildningen under första tjänstgöringen finns angiven i de för armén gällande »Särskilda utbildningsbestämmelser— na»1 och lyder beträffande förbands- utbildningen:

»att fast disciplin och laganda fort— löpande utvecklas,

att förband ges god färdighet i plu— tons och kompanis uppträdande och strid under vanligen förekommande lägen, färdighet i bataljons marsch, för- läggning och i bataljons anfall under snabba lägen samt

att förbanden härutöver ytterligare utbildas i bataljon (brigad) enligt av chefen för armén och av militärbefäl- havare utfärdade bestämmelser.»

Denna målsättning är strängt av- passad efter det minimibehov, som er- fordras i fråga om utbildning för att

1 Särskilda utbildningsföreskrifter för armén.

den operativa målsättningen skall kun- na uppnås.

Det bör beaktas, att de mål, som upp- satts ovan, endast kan uppnås genom att ett flertal övningar av formell och tillämpad natur i bataljon genomförs. Att överföra bataljonsutbildningen till repetitionsövningarna är därför inte möjligt inom ramen för nuvarande 30- dagarsövningar. En väsentlig utökning av tiden för dessa skulle då krävas. En följd av en sådan överföring av utbild- ningstiden skulle bli att de värnplik- tiga ej blir fullständigt utbildade under första tjänstgöringen och att krigsför- banden blir operationsdugliga först ef- ter det att den första repetitionsövning- en fullgjorts.

3.1.2 Möjligheter att genomföra batal— jonsutbildning under 1. tjänstgöringen Förbandsutbildningen i bataljon (mot- svarande) erfordras under sammanlagt minst sex veckor. Denna utbildning måste genomföras i två eller flera pe- rioder. Sålunda bör bataljonsutbildning avseende enklare övningsmoment så— som marsch och formella övningar i manöver- och stridsgruppering genom- föras i ett tidigt skede för att övnings- bataljonen skall sammansvetsas, medan övningar av tillämpad karaktär bör komma sent. Mellan övningspassen i ba- taljon måste tillfälle finnas till övning- ar enskilt och i lägre förband, varvid bl. a. vid bataljonsövningarna konsta- terade brister i utbildningen kan rät- tas till.

Genom att åldersklassen vid regemen- te (motsvarande) 1 system T delas i två omgångar, blir varje omgång för liten för att medge bataljonsutbildning vid regementet. De möjligheter till sådan ut- bildning vid varje regemente, som man skapat genom förbandssammanslagning- ar (se p 3.1.2 ovan angående Arméut- redningen 1954), spolieras i detta sy-

stem. För att åstadkomma bataljonsut— bildning krävs därför, att kontingenter från två eller flera regementen sam- manslås till en övningsbataljon. Exem- pel på hur kontingenter från olika re- gementen kan sammanföras framgår av underbilaga. Avsevärda kostnader för resor och traktamenten blir en följd av sådana förbandssammanslagningar.

Av underbilagan kan utläsas, att ne- danstående förband (truppslag) ej kan beredas bataljonsutbildning:

I 18 (Visby) A 7 (Visby) Luftvärnet (samtliga fem fredstrupp- förband)

Ing 3 (Boden) Signaltrupperna (samtliga tre freds- truppförband)

T 3 (Sollefteå). För att möjliggöra samling av öv- ningsbataljon erfordras långa transpor- ter. Det är, som tidigare anförts, av pe- dagogiska skäl nödvändigt att bataljons- utbildningen genomförs under minst två till tiden skilda perioder. Härav följer sålunda att transporterna måste genom- föras fram och åter minst två gånger.

1 system N och N—S utbildas ålders— klassen vid regemente (motsvarande) i en omgång. Bataljonsutbildning kan där- för helt genomföras vid regemente utom vid pansarinfanteriet och pansartrup— perna, där bataljon organiseras genom sammanslagning av kontingent1 från ett pansarinfanteri- och ett pansarrege- mente.

En jämförelse mellan systemen ger följande resultat:

I system T är det, trots att avsevär— da kostnader för resor och traktamen— ten tillkommer, inte möjligt att genom- föra bataljonsutbildning i nuvarande

1 Dessutom utbildas vid pansar- och pan- sarinfanteriregementen kårförband — kompa- nier, som är självständiga men som vid behov skall kunna förstärka bataljon.

omfattning. Effekten av utbildningen kommer att bli lägre än nu, vilket med- för sänkt kvalitet inom vissa förbands (truppslags) krigsorganisation. Kvali- tetssänkningen drabbar främst samtliga förband avsedda för Gotlands försvar, samtliga luftvärnsförband samt ingen- jör- och underhållsförbanden i Norr- land. Därest system T skall tillämpas, erfordras att den operativa målsättning- en för invasionsförsvaret begränsas i förhållande till nuläget.

I system N och N-S kan alla förband beredas bataljonsutbildning. Den opera— tiva målsättningen påverkas därför icke.

Det sammanförande av kontingenter för förbandsutbildning, som krävs i sy- stem T, medför att ansvarsförhållande- na för de värnpliktigas grundutbildning blir oklara. En regementschef kommer sålunda att ansvara för utbildning till kompaninivån, varefter ansvaret för ba- taljonsutbildningen åvilar en annan re- gementschef. En sådan lösning är olämplig. En och samma regementschef _— den som ansvarar för förbandens krigsanvändbarhet vid mobilisering och i regel leder dem i krig _— bör, såsom i system N och N-S, leda de värnplik- tigas utbildning från inryckning till ut- ryckning.

Sammandragning av kontingenter från olika regementen (motsvarande) för förbandsutbildning — vilken är en förutsättning för system T — är mindre lämplig av pedagogiska skäl, eftersom kunskapsnivån inte kan vara helt lika vid de sammandragna kontingenterna vid en och samma tidpunkt bl. a. be— roende på olika resurser vid olika truppförband (befälstillgång, tillgång på utbildningsanordningar m. m.). Utbil- das de värnpliktiga vid ett och samma regemente, d. v. s. enligt system N och N—S, under hela första tjänstgöringen, kan vederbörande regementschef fort- löpande anpassa utbildningen och steg-

ringen i denna efter de värnpliktigas kunskapsnivå, befälstillgången och till- gången på utbildningsanordningar, skjut- och övningsfält m. m. Samtidigt vinns den fördelen, att de värnpliktiga får god kännedom om de lokala förhål- landena, vilket underlättar utbildning— en och även är till nytta vid senare in- kallelse och vid mobilisering.

I detta sammanhang bör observeras, att sammandragningen för bataljonsut- bildning i system T med hänsyn till den olika tillgången på övnings- och skjutfält m. ni. måste ske till det rege- mente, som har de största resurserna. Härav följer, att det kommer att upp- stå överbeläggning vid det regemente, som genomför bataljonsutbildning, ef- tersom där grundutbildning samtidigt pågår av den andra omgången, vilken ej nått upp till bataljonsnivån. över- beläggningen kommer årligen att vara under 10 veckor (två omgångar om var- dera 5 veckor, slutövningen i brigad frånräknad). Vid övriga två regemen- ten kommer kapaciteten ej att utnytt- jas helt under motsvarande tid, efter- som halva värnpliktsstyrkan kommer att utbildas vid annat regemente. System T kommer sålunda att medföra en ojämn belastning på fredstruppförban- den.

För att central bataljonsutbildning skall kunna organiseras, är det nödvän- digt att militärområdesvis i detalj regle- ra vilka enheter (kompanier och mot- svarande), som skall utbildas vid olika regementen årligen,. så att kontingen- terna kan sammanföras till lämpligt sammansatta bataljonsenheter. Planlägg— ningen, som måste vara väl samordnad med planen för krigsförbandens perso- nella omsättning, måste omspänna ett flertal år. Omläggningar — t. ex. be- roende på ändrad krigsorganisation _— blir svåra att företa.

System T medför betydande merkost-

nader för transporter och traktamen- ten. Dessa redovisas närmare i p 3.8. Trots dessa kommer effekten av för- bandsutbildningen att bli lägre i detta än i de två andra studerade systemen. Tiden för transporterna kommer vä- sentligt att överstiga den, som nu är anslagen för utbildning i denna öv- ningsgren. Konsekvensen av ett infö- rande av system T blir, att tiden för an- nan utbildning måste beskäras.

Av ekonomiska skål blir det nödvän- digt att genomföra bataljonsutbildning- en under två särskilda perioder. Dessa måste då helt ägnas utbildningen i ba- taljon. Det kommer att saknas möjlig- heter att gå tillbaka till utbildning en- skilt och i lägre förband, för att rätta felaktigheter m. m. Utbildningsresulta- tet kan därför förväntas bli sämre än i system N och N—S.

Sammanfattning:

System N och N-S är överlägsna beträf- fande bataljonsutbildning.

System T medger icke, att alla för- hand kan ges bataljonsutbildning. Syste- met kräver sammandragning av utbild- ningskontingenter, vilket medför okla- ra ansvarsförhållanden, tidsförlust och merkostnader vid transporter samt en mera komplicerad planläggning.

Kvalitetssänkningen innebär, att den operativa målsättningen för vissa delar av arméstridskrafterna måste begrän- sas.

3.1.3 Möjligheter att genomföra utbild- ning i brigad under 1. tjänstgöringen I målsättningen för utbildningen ingår förutom bataljonsutbildning (motsva— rande) även vissa övningar i brigad- och regementsförband, där avslutande samövningar äger rum mellan förband ur olika truppslag. Tillämpas system T, måste på grund avtvådelningen förband från tre mili-

tärområden sammandras för att organi- sera en brigad. Detta innebär merkost- nader och tidsförlust för transporter. Tillämpas system N eller N-S, kan till- räckliga styrkor organiseras för att med- ge uppsättande av en brigad inom ett och samma militärområde (utom inom VII. militärområdet, Gotland). Trans— porterna minskas i förhållande till sy- stem T. Därmed nedgår också tidsför- lusten vid samling av brigadförband.

Sammanfattning:

Beträffande brigadutbildning är sy— stem N och N-S avsevärt överlägsna sy- stem T.

3.1.4 Möjligheter att anordna centralise- rad utbildning under 1. tjänstgöringen Central utbildning måste årligen anord- nas för ett stort antal värnpliktiga för att krigsorganisationens behov av spe- cialutbildad personal skall kunna till- godoses på ett ekonomiskt sätt. Den cen- tralt utbildade personalen återgår un- der senare delen av första tjänstgöring- en till sina regementen, där den place- ras i de övade förbanden. Exempel på centralt utbildad personal, som erford- ras för att kompani och bataljon skall kunna fungera, är stabsfurirer

motorcykelordonnanser

skyddsmanskap

sjukvårdare sjukbärare sjukvårdsmän signalister bilförare traktorförare

kommissarier

trosschefer kockar mekaniker (vapen-, stridsvagns— m. fl.)

Centralt för armén respektive militär- områdesvis ordnad utbildning torde i

signal-, bil-,

regel vara av den omfattningen, att den kan bedrivas uppdelad på två omgångar (system T), utan att detta menligt på- verkar ändamålsenligheten i utbild- ningsorganisationen.

Den vid regementen (motsvarande) bedrivna centraliserade utbildningen kommer däremot att bli försvårad i system T, genom att utbildningsavdel- ningarna genom tvådelningen blir oeko- nomiskt små. I system N och N-S, där alla specialister utbildas i en omgång, kan däremot avdelningar av lämplig storlek organiseras, varigenom den knappa tillgången på befäl utnyttjas bäst.

Sammanfattning:

System T är mera befälskrävande be- träffande centraliserad utbildning än system N och N-S.

3.1.5 Möjligheter att anordna vinterut- bildning under 1. tjänstgöringen Vid flertalet regementen (motsvarande) i norra och mellersta Sverige organise- ras krigsförband, som med hänsyn till den operativa planläggningen ound— gängligen måste kunna uppträda under vintertörhållanden i Norrland. Vid dessa regementen (motsvarande) måste därför de värnpliktiga undergå såväl enskild utbildning som förbands- utbildning under vinterförhållanden. Den senare utbildningen måste bedri- vas under ett flertal övningar i plutons-, kompani- och bataljonsförband med ef- ter hand stegrad svårighetsgrad och ökade krav på uthållighet. Avslutande fälttjänstövning i brigadförband måste dessutom äga rum som ett slutprov un- der vinterförhållanden. Tidsmässigt kan som ett minimum sättas, att vinterut— bildning i förband erfordras under minst 10—11 övningsveckor. Med system T kan vinterutbildning med gott resultat anordnas med om-

gång 2. Med omgång 1 kan vinterut- bildning genomföras med högst plu- tonsförband. Halva antalet värnpliktiga i de norrländska krigsförbanden kom- mer därigenom att sakna erforderlig vinterutbildning. Härigenom åstadkom- mes en kvalitetssänkning, som innebär, att målsättningen för invasionsförsva- ret vintertid i Norrland ej kan upprätt— hållas. Systemet kan med hänsyn till kravet påvinterutbildning icke godtas.

Med system N kan alla värnpliktiga beredas erforderlig vinterutbildning så- väl enskilt som i förband.

System N-S tillgodoser behovet av vinterutbildning i förhand främst för värnpliktiga inom II. och VI. militär- områdena. Övriga värnpliktiga kan en- dast beredas enskild vinterutbildning. Systemet är mindre fördelaktigt från denna synpunkt än system N men kan godtas, eftersom de förband, som när- mast är avsedda att användas i Norr- land, ges erforderlig vinterutbildning.

Sammanfattning:

System T ger icke godtagbar effekt åt vinterutbildningen för norrlandsförban— den. Följden blir, att den operativa mål- sättningen måste begränsas vintertid i Norrland.

System N-S kan godtas. System N är mest fördelaktigt.

3.2 Det aktiva befälets fortsatta utbildning

Fortsatt teoretisk utbildning av det ak- tiva befälet kan med system N och N—S bl. a. ske i det värnpliktsfria uppehål- let mellan två åldersklasser med be- fälskårerna vid regemente samlade i en omgång. Genom denna ordning vinns betydande fördelar: Undervisningen tränger snabbare igenom än i system T, där befälsutbildningen måste ske i omgångar. Det senare systemet kom- mer att ta i anspråk lärare för befäls-

utbildningen under längre tid än sy- stem N och N-S.

Den viktigaste delen av befälsutbild- ningen utgörs dock av truppföringsöv- ningar. Med system N och N-S kom- mer vid regemente årligen övningsba- taljon att stå till förfogande, varigenom möjligheterna för befälet att studera detta förbands funktion och att leda ba- taljonen och dess underavdelningar blir goda. Vid system T blir möjligheterna till truppföring något mindre, eftersom endast en bataljon två gånger står till förfogande för två—tre regementens be- fälskårer.

Sammanfattning: System N och N-S ger bättre möjlighe- ter till fortsatt utbildning av det aktiva befälet än system T.

3.3 Befälsrekrytering

Den centraliserade förbandsutbildning- en enligt system T innebär allvarliga sociala olägenheter för det aktiva be- fälet. Befälsrekryteringen till armén har under ett flera] år varit mindre till- fredsställande. Möjligheterna att rekry- tera befäl är väsentligt beroende på vil— ken trivsel vederbörande tror sig kun- na finna i yrket. Ett system med cen- tral bataljonsutbildning kommer att in- nebära, att befälet — utöver vid dygns- övningar i plutons- och kompaniför- band, vid centralt anordnade kurser, dagbefälstjänst m. m. samt under del av tiden för krigsförbandsvisa repeti- tionsövningar samt fälttjänstövningar — kommer att vara borta från hemmet i ytterligare minst 6 veckor årligen. Det— ta förhållande måste vara klart rekry- teringshämmande, vilket är en allvar- lig nackdel, eftersom arméns effekt yt- terst är beroende på befälstillgången och befälets kvalitet. Dessa nackdelar vid- låder icke system N och N-S.

System T medför ogynnsamma sociala återverkningar, vilka kommer att verka hämmande på rekryteringen. System N och N-S är mindre betungande för be- fälet.

3.4 UtbildningsförhålIanden under repe— titionsövningar i krigsförband Repetitionsövningar i krigsförband är ett grundvillkor för att armén skall kunna lösa sina uppgifer i krig. Utbildningssystemet måste emellertid vara upplagt så, att repetitionsövning- arna kan ges hög effekt. De personella och materiella resurserna är begränsa- de. Resurserna utnyttjas bäst, om 1. tjänstgöring och krigsförbandsövningar i största möjliga utsträckning bedrivs vid olika tidpunkter. Det är från den- na synpunkt väsentligt, att 3. k. värn— pliksfritt uppehåll mellan två ålders- klasser bibehålles, så att repetitionsöv- ningar för krigsförbanden kan inläggas i detta. System N har prövats under 10 år. Er- farenheterna visar, att belastningen är så hög under höstomgången, att detta menligt påverkar både krigsförbandens och åldersklassens utbildning. Vårom— gångens övningar är mindre betungan- de, eftersom det värnpliktsfria uppehål- let medger, att personal och materiel frigöres i stor utsträckning för utbild- ning av denna omgång. Vinteromgången kräver främst stort materieluttag. Befäl kan emellertid i begränsad utsträckning vid denna typ av repetitionsövning fri- göras från åldersklassen, eftersom in- struktörsbehovet vid denna nedgår nå- got vid slutet av 4. skedet, då förbands- utbildning i tillämpad form pågår. System T innebär, att det värnplikts- fria uppehållet utgår. Belastningen ned— går något under höstomgången men ökar i förhållande till nuläget beträf— fande våromgången. Vinteromgången

innebär ingen skillnad i förhållande till nuläget. Systemet ger icke den effekt- ökning, som erfordras.

System N-S innebär för »nordförban- den» beträffande vinter- och vårom- gången samma belastning som nu. Höst- omgången organiseras endast undan— tagsvis vid dessa förband. Vid »syd- förbanden» minskas belastningen av- sevärt under höstomgången, genom att det värnpliktsfria uppehållet är förlagt till denna tidpunkt. Våromgången ger något högre belastning än nu, men den- na nackdel uppvägs av fördelen med den minskade belastningen vid den av— sevärt större höstomgången.

Kostnadssynpunkter redovisas i av— snitt 3.8.

Sammanfattning:

System N och T ger ungefär samma be- lastning som nu.

System N-S ger mindre belastning än nu och därigenom totalt sett högre ef- fekt åt utbildningen såväl under repe- titionsövningarna som under första tjänstgöringen.

3.5 Mabiliseringsberedskap I den följande jämförelsen kommer sy- stemens följdverkningar beträffande den personella och materiella mobilise- ringsberedskapen närmast att belysas.

Det är av avgörande betydelse, att mobilisering av krigsorganisationens förband kan ske snabbt och säkert.

För att mobiliseringen skall kunna igångsättas snabbt krävs främst att nyc— kelpersonalen — det aktiva befälet vid fredstruppförbanden — utan tidsut— dräkt kan bege sig till sina krigsför- bands mobiliseringsplatser och förbere- da mottagande av de värnpliktiga, de rekvirerade motorfordonen och hästar— na samt av den utrustning, som inte finns utlagd där i fred och som skall transporteras ut.

Vidare krävs att så stor del som möj— ligt av krigsförbandens materiel redan i fred finns upplagd inom de områden, där mobilisering skall genomföras, och att återstående materiel snabbt kan transporteras ut till dessa. Den mate- riella beredskapen påverkas bl. a. av det förhållandet, att åldersklassen för sin utbildning av kostnadsskäl huvud- sakligen måste utrustas med materiel, som tillhör krigsförband. Vid mobilise- ring måste därför denna materiel snabbt kunna transporteras ut till respektive mobiliseringsplatser. (Undantag från denna regel kan endast göras vid slu- tet av åldersklassens utbildning, då den- na är färdigutbildad och som krigsför— band insätts med materielen i strid, var- igenom mobilisering av motsvarande mängd krigsförband omlägges.)

Den centraliserade bataljonsutbild- ningen i system T medför vissa olägen- heter med tanke på mobiliseringsbered- skapen. Under 2 x 5 = 10 veckor1 per år äger centraliserad bataljonsutbild- ning (motsvarande) rum enligt 3.1.2. Mobiliseringsberedskapen sänks under denna tid dels genom att aktivt befäl — kärnan i mobiliseringsorganisationen

och krigsförbanden _— avlägsnas från berörda regementen och dels genom att kontingenterna medför vapen och an- nan krigsmateriel, som lånats från mo— biliseringsförråd. Om mobilisering mås- te anbefallas under den tid, då central bataljonsutbildning äger rum, kommer omkring hälften av den aktiva befäls- kåren vid regemente att vara borta från detta, vilket innebär, att mobiliseringen kommer att avsevärt försvåras och för- senas. De mobiliserade enheternas ut- rustning blir ofullständig, eftersom hälf- ten av åldersklassen, som disponerar krigsförbandens materiel, är på annan ort.

1 Slutövning ej inräknad.

System N och N-S medger högre mo- biliseringssäkerhet, eftersom befälskå-

rerna — bortsett från tiden för avslu- tande fälttjänstövningar i brigadför- band — inte kommer att befinna sig

på större avstånd från regemente un— der utbildningen. Den materiella bered— skapen säkerställs genom att åldersklas- sen bedriver all utbildning med undan- tag av en veckas slutövning i närheten av garnisonsorten.

Sammanfattning:

Mobiliseringsberedskapen blir högre i system N och N-S än i system T.

3.6 Kuppförsvarsberedskap Allmänna synpunkter rörande kuppför- svarsstyrkornas uppgifter m. ni. har lämnats under p 1.1.

Vid en bedömning av behovet av kuppförsvarsstyrkor måste beaktas, att risken för anfall varierar något med årstiderna. I Norrland är sålunda t. ex. riskerna för anfall ringa under tjälloss- ningsperioden på våren. I Mellan- och Sydsverige är riskerna för anfall små under vintern, då isförhållandena starkt försvårar kustinvasion, som är den tar- ligaste anfallsmetoden i denna landsdel.

System N är icke lämpligt i vad av— ser kuppförsvarsberedskapen eftersom åldersklassen ej kan användas för kupp- försvarsuppgifter under våren och som— maren, då riskerna för anfall är stora främst i Syd— och Mellansverige.

System T och N-S ger bättre kupp- försvarsberedskap än system N. System T ger kuppförsvarsberedskap under hu- vuddelen av året, ehuru styrkorna vid regemente (motsvarande) är mindre än i system N-S. System N-S uppvisar blot- tor under delar av året men ger star- kare styrkor under de tider, då ris- kerna för anfall är störst. En nackdel med system T är att kuppförsvarsbe-

redskapen starkt nedgår vid flertalet fredstruppförband under 1/5 av året, då central bataljonsutbildning pågår och härigenom huvuddelen av regementena (motsvarande) saknar tillgång till kupp- försvarsstyrkor för skydd av mobilise- ring. System N-S bedöms därför vara något gynnsammare än system T.

Sammanfattning:

System N ger ej godtagbar kuppför- svarsberedskap.

System T och N—S ger förbättrad kuppförsvarsberedskap.

System N-S är härvid gynnsammast.

3.7 Utnyttjande av utbildningsanord- ningar och förläggningsutrymmen 3.7.1 Utbildningsanordningar

System N-S innebär i huvudsak samma ordning som den nuvarande. Vid »syd- förbanden» kommer emellertid höstom- gångens krigsförband att få förbättrade utbildningsbetingelser, eftersom denna omgång genomförs under värnpliktsfritt uppehåll.

System T innebär en jämnare belast- ning än nu på utbildningsanordningar och skjutfält. De ojämnheter, som för- orsakas av sammandragning av förband till bataljonsutbildning (motsvarande), måste dock beaktas.

3.7.2 Förläggningsbehov Förläggningsbehovet vid normalinfante- riregementen framgår för de olika sy- stemen av tablåerna 4—6. Som fram— går av dessa, kommer förläggningsbe— hovet att bli i stort sett detsamma i de olika systemen. System T medger ingen ökning av förläggningsstyrkan i förhål- lande till nuläget. Nackdelarna ur för- läggningssynpunkt vid sammandragning av förband från flera regementen till förbandsutbildning i bataljon måste be- aktas.

3.8 Kostnader . . .. . _. _ _ Skillnad 1 forhål— . De overslagsv1sa kostnadsberäkmngar, lande till nuva- som utförts, redovisas i form av en kost- P t ratnde Rfsu"; *. nadsjämförelse med det .nuvarande ut- os (Sys em ) (m r) bildningssystemet (system N). System System ! T N—S l ? Transporter ........ . . . + 1,9 ;L— 0 , _ Traktamenten ......... + 0,7 :l; 0 r 4. Sammanfatlmng Inlejning av civila fordon + 1,0 + 0,2 ' Resultaten av jämförelserna är i stort Övningsuppehåll """" i 0 i 0 ; sammanfattade i nedanstående tabell. Summa + 356 + 0,2 System Jämförelsepunkter N T N—S % 1. Första tjänstgöringen Förbandsutbildning ............... Lämpligt Ej lämpligt Lämpligt Centraliserad utbildning ........... Lämpligt Ej lämpligt Lämpligt ' ! Vinterutblldning .................. Lämpligt Ej lämpligt Godtagbart | Befälsrekrytering ................. Lämpligt Ej lämpligt Lämpligt i 2. Det aktiva befälets fortsatta utbildning Lämpligt Ej lämpligt Lämpligt % 3. Repetitionsövningar ............... Godtagbart Godtagbart Lämpligt & 4. Mobiliseringsberedskap ............. Lämpligt Ej lämpligt Lämpligt l 5. Kuppförsvarsberedskap. . . . . ........ Ej lämpligt Lämpligt Lämpligt ! ' för förband i ," södra och mel- : . lersta Sverige _i 6. Kostnader ....................... — Avsevärda mer- Obetydliga mer- kostnader iför- kostnader i för- hållande till nu- hållande till nu- läget läget

Av de studerade alternativen är system N—S ur eftektsynpunkt och ekonomisk synpunkt avgjort det bästa.

UNDERBILAGA TILL BILAGA 1

Övningar i bataljon (motsvarande) i system T

1. Bataljonsutbildning kan anordnas vid infanteriet (utom I 18)1, bägge omgång- arna;

pansarinfanteriet och pansartrupperna, bägge omgångarna; artilleriet (utom A7)1, bägge omgång- arna; ingenjörtrupperna (utom Ing 3)2, bägge omgångarna; trängtrupperna (utom T3)2, bägge om- gångarna.

2. Exempel på hur utbildningskontin- genter från olika utbildningsmyndighe- ter måste sammanföras för att skapa bataljonsförband (motsvarande) redo- visas nedan.

Infanteribataljoner

I. milo—l 6, 111, I12, en fältstark ba- taljon; II. milo—I 5, I 14, I 21, en fältstark bataljon; III. milo—Ilö, I 17, en reducerad ba- taljon; IV. milo— I 1, I 4, en reducerad ba— taljon; V. milo—IZ, 13, I 13, en fältstark ba- taljon; VI. milo—I 19, 120, en reducerad ba- taljon.

Pansarbatanon

Samtliga pansar- och pansarinfanteri- regementen tillsammans, en förstärkt bataljon.

Artilleridivisioner

I. milo—A3, AG, en reducerad divi- sion; IV. och V. milo—Al, A9, en reduce- rad division; H. och VI. milo—A 4, AB, en reduce- rad division.

övriga bataljoner Ing 1 och Ing 2, en reducerad brigad- ingenjör- el. kåringenjörbataljon; Tl, T2, T4, en förstärkt underhålls-

bataljon.

3. Bataljonsutbildning kan icke ge- nomföras vid luftvärnet och signaltrup- perna, eftersom kontingenterna blir för små genom tvådelningen. För dessa för- hand (truppslag), som ej kan ges batal- jonsutbildning, kommer effekten av ut- bildningen att bli lägre än nu, vilket medför sänkt kvalitet inom dessa trupp— slags krigsorganisation.

1 Med hänsyn till transportavstånden. * Förbandets värnpliktiga måste utbildas under norrländska förhållanden.

Mne/Zelm- ”&!"

Mtb/Gl: ”då?" om 'a', I.” .

in?/: /

[(Fil/I'd!”— c.a/”igar

OHGÄHG 1

onaÅna 2

Damons- liv'-mau

;- "underbefälsuttagna

% t—Vå|mplikt-iga i allmänhet UT

Vinknngång Väl-omgång Höst-ngn.",

' v . '

JAN FEB! ”ÅRS APRIL MAJ JUNI JULI ÅUå JEPT OKT NOV DE!

Tablå 2

;Undcrbcfålsuttogne lN

tvärnplimign w . . —u. ..........

Unduotticen uttagna

;— Underbetålsunagna '" & ?. Värnpliktiga i allmänhet UT

Vinter omgång Våromgång Hösåomgåhg

' *v ' *. . w . u v

JAN Flik HÅR! APR/l. ”AJ JUNI JULI AUG SEPT OKT NOV DEJ

NORD:

FÖRBAND man 11. OLH II. MILO VIM

Repa-mous-

Vinhremang Vöromgänq

Undlroffiunultnqnn

rUnderbetålsuHaqna

1— Vimpliktiqa i allmänhet

Hästomgång (ever-tu.")

övacAz SY DI UnduulfiauuHaqnq IN FORBAHD . övmr W '”

REPETITIONS- övnmaAw

FW

Vinteromgå ng

(cunt—nl |) Våromgång

rUndorhafälsuttaq

Lvampana i a llmånhnl

. . . . f . .

JAN FEB! HÅR! APRIL HÅJ JUNI JULI AUG JEPT OKT NOV 054

Tablå 4. Förläggningsbehov vid normalinfanteriregemente 1 ). Nuvarande system (N)

. 573 rörtluufnjmmi

m. _ _ * ________ ”.H- _______ _, 1000 » x .. ). 'o'o'o ':': Boo ...... & WO % ooo .. Goo b.... DO 5.0.0 ” 4 »? x 53 " 553000 XX .. ...wo & . n

_ x 0." XW x 4 _ ... s 3.23: %),/Ilse!

. . . . "

JAN fEBR ”Az: APR/L MAJ JUNI JULI Auc sur OKT nov DEC' 1) Med 975 man A+Ah

[5 1- rån IM utrymme .- ------- 1

Tablå 5. Förläggningsbehov vid normalinfanteriregemente 1 ) System med två inryckningstider vid regemente (T)

1 200

1000

's

600

Aco

200

!l ''i.” [

/

% ::

» XX, , 5.4 x a' & .:: — "I/'I'IIII'

,.,_ & # M_E ' - _..2- ., aft, '=' ' ' "' _— l " ',

JAN Ftbk ”ARS APRIL ”AJ JUNI JULI 404 JEPT OKT ”OV DE!

| _ 1) Med 975 man A+Ah & Befälsskola 1 jämte instruktörsskola Handräckningsmanskap x. Åldersklass av : "L.—"%.— M värnpliktiga [ % Underofficersuttagna 1:32 Befälsövning & åjåråwns'

Tablå 6 A. Förläggningsbehov vid normalinfanteriregemente. System N-S Regemente inom I I. och VI. milo mm

Q'l

& '# 57 ' | .: >... / . 'oroluu ..,-nm .. ss ----------- & ?;O; XVOV. xx 1000 X :.:on >.” % '” & s a.. ggg. på % 90%. 9,4 & '” s* s eo. ..... .4 % klätt: &, X s 331 % *** 020 ' :s s 200 XXX :::??— A A .. xx [VI./'l /I)'/ (I_

in:-:::??Qfsg' .. - ' "» i " " . '": . .Tw'i'. ' '.

JÅN Flak HAR: Aren. MAJ JUNI JULI AUG 3597 OKT där Du

Tablå 6 B. Förläggningsbehov vid normalinfanteriregemente. System N-S Regementen inom arméns återstod

) V'! 1 _ _ %.:QÖ EEE: 57. rörelsen», no ;:zzz ». r 1. _______ _, [ .., . . ., :$; . ' ,. __ s ' nu _ _ - _ 'fel'. E.. N. - xx . ------- . .,...ÖA Åsa.; &. X 'QVÖÅ . & "väx X X %& & XX X 1 ooo ". % . . . Q 4 50.0. >... ) QQ' ) O . Q 1 l e o . 4 %.... 5.4 * 'o'o'c' ”* 'o'o'c' 6 o 0 5.4 % | . . . x > 9 ,...... X ':': åsåågo'o'— & 1... >... 3535» 0.0.- V... X ??...... * "'&'..—

.c:

sin [lim/IUI

i?!

JAN FEBE "Alis Ami. MAJ JUNI JULI AUG Jur Okr ”av DEC

Befälsskola 1 jämte ' lå Han dräcknin s k

' t k " k l 1 & g mans ap Åldersklass av

ms ru torss oa & Värnpliktiga % Underofficersuttagna :?; Befälsövning & Repetitionsövn

BILAGA 2

Beskrivning av armétygförvaltningens organisation

Verksamheten vid armétygförvaltningen bedrives på tre sakavdelningar, näm— ligen vapenavdelningen, fordonsavdel- ningen och elektroavdelningen samt på en verkstadsavdelning och en inköps— avdelning. Härtill kommer ett antal för armétygförvaltningen gemensamma or- gan: tygförrådsbyrån, ammunitionsför- rådsbyrån, normaliebyrån, administra- tiva byrån, personalkårexpedition, ma— terielinspektion och centralplanering.

Chef för armétygförvaltningen är che- fen för armén. Under denne utövar souschefen, generalfälttygmästaren, den omedelbara ledningen av verksamheten. Dessutom finns en ställföreträdande souschef med uppgift att biträda sous- chefen i utövningen av dennes ämbete. Ställföreträdande souschefen är militär med titeln fälttygmästare.

På vapenavdelningen handlägges en- ligt arbetsordningen ärenden rörande:

a) vapenmateriel,

b) eldledningsmateriel, utom sådan materiel som faller under elektroavdel- ningens verksamhetsområde,

c) ammunition, innefattande även led— ning av årskontroll, bearbetning av re- sultat m. m.,

(1) robotmateriel, utom den i robot- materielen ingående elektrotekniska ma- terielen,

e) minröjnings- och projektilröjnings- materiel,

f) optisk materiel och fotomateriel m. m.,

g) skyddsmateriel, utom maskerings— materiel,

h) eldsprute- och dimbildningsmate- riel,

i) reservdelar, ]) ballistiska frågor, utveckling och samordning av ballistiska mätmetoder, skyddstabeller,

k) försöks-, tabell-, kontroll- och års- provskjutningar,

]) mätdon jämte förrådshållning där- av för försvaret,

m) säkerhetsbestämmelser för an- vändning av vapen och ammunition m. m.

Enligt gällande organisation (jämför underbilaga) indelas vapenavdelningen i tre byråer, första och andra vapen- byrån samt kontrollbyrån, vartill kom- mer en centralsektion och ett ritkontor. Sektionerna sönderfaller i detaljer, vil— ka en och var handlägger ett avgränsat materielområde.

Fordonsavdelningen handlägger ären- den rörande:

a) stridsfordon, bilar och andra mo- tordrivna fordon samt övrig motorfor- donsmateriel,

b) släpfordon, hästfordon, pulkor, häst- och hundutredningsmateriel samt cykelmateriel,

c) fixbro-, ponton- och båtmateriel samt övrig överskeppningsmateriel,

d) lufttransportmateriel, omfattande fallskärmsmateriel, flygplan, helikopt— rar m. m.,

e) maskiner, verktyg och redskap för fältarbeten,

f) maskerings- och strandskyddsma- teriel,

g) reservdelar,

h) driv- och smörjmedel, vad be- träffar kvalitetsfrågor,

i) uttagning av civila, motordrivna fordon, släpfordon och arbetsredskap för krigsmakten och för vissa civila myndigheter samt av båtar för armén ävensom registrering av krigsmaktens fordon,

j) förhyrning av fordon. Som framgår av bilagt organisations- schema indelas fordonsavdelningen i följande, direkt under avdelningschefen lydande enheter:

fordonsbyrå, fältarbetsbyrå, specialteknisk sektion,

kontrollsektion och ritkontor.

Elektroavdelningen handlägger ären— den som angår:

a) teleteknisk materiel, telesystem och teleanläggningar för samband, spa- ning, stridsledning och eldledning, om- fattande bl. a. tråd-, stations- och trans- missionsmateriel,

bärbar och lättare fordonsmateriel, fasta och mobila radioanläggningar samt radiolänkmateriel,

radioskydds- och radiomotmedel,

spaningsradarmateriel, eldledningsradar och styrningsmate- riel,

teleteknisk databehandlings- och da- tapresentationsmateriel,

radartekniska skydds- och motmedel, infraröd och liknande materiel, ljud- mätmateriel och övrig teleteknisk loka- liseringsmateriel,

b) strömförsörjnings— och belysnings- materiel, omfattande bl. a. elverk och kraftkabel,

torrbatterier och ackumulatorer,

belysningsutrustning,

c) reservdelar. Elektroavdelningen indelas i följande under avdelningschefen direkt lydande enheter:

centralsektion, telebyrå, radarbyrå, elkraftsektion, specialteknisk sektion,

kontrollsektion och ritkontor (jämför bilaga).

Verkstadsavdelningen handlägger ärenden som rör:

a) arméns reparationstjänst i fred och krig,

b) viss materiel för reparationstjäns- ten i krig samt reserv- och verktygs- satser,

c) landets behov av motorfordons- reparationer, i krig,

d) tyg- och ammunitionsverkstäder samt därmed sammanhängande plane- ring, förrådshållning, ekonomi, arbets- studier och statistik,

e) material- och allmänbruksverktyg samt förslag till anskaffning av reserv- delar för reparationstjänsten,

f) kollektivavtal och arbetarskydd samt företagsdemokrati,

g) fackteknisk utbildning av för repa- rationstjänsten erforderlig civilmilitär och civil personal samt värnpliktig me- kanikerpersonal.

Avdelningens arbete är organiserat på centralsektion, driftbyrå, krigs- reparationssektion och anläggningssek- tion.

Inköpsavdelningen svarar för:

a) den merkantila och upphandlings- tekniska delen av armétygförvaltningens anskaffningsverksamhet och därtill hö— rande räkningsbehandling,

b) försäljning av kasserad och utran- gerad materiel,

c) förmedlingsverksamhet beträffan-

..., _ _-—..,,

de utnyttjande av viss statsmyndighe— terna tillhörig teknisk materiel,

d) biträde åt arméintendenturförvalt- ningen i merkantila frågor av princi- piell natur.

Tygförrådsbyrån handlägger ärenden rörande:

a) beräkning och sammanställning av siffermässiga behov, tillgångar och brister i fråga om tygmateriel jämte reservdelar,

b) materielens fördelning,

c) förrådshållning och tilldelning av materiel,

d) redovisning av materiel,

e) uppbörds— och viss anslagskontroll av materiel,

f) kassation av i utrustningen ingå- ende materiel, viss utlåning av mate- riel,

g) tygförvaltningens organisation vid lokala myndigheter,

h) planläggning av tygförrådstjänsten i fred och krig,

i) föreskrifter för tygförvaltnings— tjänsten i fred och krig.

Arbetet bedrives på expedition, ma— terielsektion, materielredovisningssek- tion och förrådsdetalj.

Ammunitionsförrådsbyrån handlägger ärenden rörande:

a) förrådshållning och förvaring av ammunition i fred och krig jämte här- för erforderliga säkerhets- och skydds- åtgärder,

b) redovisning och förrådskontroll,

c) handläggning av ammunitionstjäns— ten i krig,

d) beräkning och sammanställning av siffermässiga behov, tillgångar och brister samt leveranser i fråga om am— munition,

e) fördelning av ammunition,

f) medverkan vid årskontroll samt genomförande av de åtgärder som kon- trollen föranleder,

g) kassation och störtning av ammu— nition,

h) förvaltningsföreskrifter för ammu- nitionstjänsten i fred och krig,

i) viss förrådshållning av ammuni- tion, för andra försvarsgrenar.

Arbetet är organiserat på samma sätt som inom tygförrådsbyrån och bedri— ves sålunda på en expedition, en ammu— nitionssektion, en ammunitionsredovis- ningssektion och en förrådsdetalj.

Normaliebyrån svarar för:

a) armétygförvaltningens centrala biblioteks-, tidskrifts- och referattjänst, sammanställer, bearbetar och delgiver information i anslutning härtill,

b) standardisering, systematisering, granskning av ritningar och övrigt tek- niskt underlag beträffande standards- och ritningsinspektioner, vissa patent- ärenden,

c) redigering samt språklig och pe- dagogisk bearbetning av manuskript till publikationer ävensom teckning och retuschering av därför erforderligt bild— material,

(1) tryckning av förvaltningens publi- kationer, distribution av tekniska or- der m. m. samt registrering, förvaring och distribution av ritningar o. dyl., .

e) principiella kontrollfrågor, normer för specifikationer och kontrollbestäm- melser, tillämpning av statistiska kon- trollmetoder, kontrollteknisk utbildning av verkets personal,

f) materialundesökningar, material- provning, förstörelse— och åldringspro- cesser hos material, rådgivning i mate— rialfrågor samt utarbetande av mate- rialnormer,

g) tillverkning av vissa prototyper av försöksmateriel och utförande av vissa försöksmonteringar o. dyl.

Normaliebyrån är organiserad på åtta sektioner:

expedition,

bibliotek, standardiseringssektion, beskrivningssektion, förlagssektion, kontrollmetodiksektion, materiallaboratorium, experimentverkstad.

Sektionerna sönderfaller i sin tur i detaljer.

Administrativa byrån har enligt ar- betsordningen till uppgift att svara för:

a) armétygförvaltningens avlönings- och omkostnadsanslag samt personal avlönad från sagda anslag eller från sakanslag,

b) avskrivningar av skada på eller förlust av kronans egendom,

c) besvär i ärenden som icke avser till personal vid armén utgående för- måner i kontant eller in natura,

d) granskning av avtal, tolkning och tillämpning av avtalsbestämmelser, däri inbegripet frågor om uttagande av vi- ten, samt av administrativa och ekono- miska författningar,

e) utlåning av materiel för allmännyt- tigt ändamål,

f) patent och gratifikationcr,

g) granskning och förvaring av säker- hetshandlingar,

h) ämbetsverkets anslagskontroll och i samband därmed stående redovisning, anslagsmässiga utredningar samt sam- manfattning av förslag till anslagsäs- kanden,

i) ämbetsverkets kassarörelse,

j) ämbetsverkets kontorsorganisation och inre rationaliseringsverksamhet, an- skaffning av inventarier m. m.,

k) övriga frågor av allmänt admini- strativ och juridisk art i den mån dessa icke enligt vad därmed särskilt stadgats ankommer på juridiska byrån inom för- svarets civilförvaltning.

Arbetet vid den administrativa byrån

är organiserat på fem sektioner, näm- ligen,

expedition, kanslisektion, personalkontor,

ekonomisektion och

organisationskontor.

Till den administrativa byrån år an— knuten armétygförvaltningens inventa- rie-, blankett— och expensförråd.

Centralplaneringen handlägger ären— den rörande:

a) långsiktiga och årliga planer för forskning, försök och anskaffning,

b) uppföljning av forskningsförsök och anskaffningsverksamheten i stort,

c) översikter beträffande behov, till- gång, leveranstider för materiel och ammunition,

d) underlag för medelsäskanden, av- seende anskaffnings- och underhållsan— slagen, samt anslagen för industriell krigsberedskap,

e) viss fördelning av anslagsmedel samt dispositionsplaner och ekonomisk prognosstatistik,

f) krigsförvaltningsplaner,

g) samordning och ledning av armé- tygförvaltningens krigsproduktionsplan- läggning,

h) nyanskaffning, omsättning, under- håll av armétygförvaltningens maski- ner, verktyg och annan utrustning, hän- förlig till industriell krigsberedskap,

i) armétygförvaltningens krigsorga— nisation, mobiliserings- och krigspla- nering,

j) krigsplaceringar,

k) tygtekniker och specialregistrering av fredstjänstgöring,

]) utbildning av fältflygkårens per- sonal samt viss kursverksamhet för öv- rig personal vid ämbetsverket,

m) utbildningsverksamhet vid Stock- holms tygstation,

n) säkerhetstjänst och drifttjänst.

Kungl. Armlqemrvaimmgen

Organisation:: eml

szr Soumi-ef Fliuygmlsumn

UNDERBILAGA'TILL BILAGA 2

Vukxudslulrådueklion

Cenualdeuli Expedition

Cenulipknertngen

Elekuagrupp Fadonsgmpp Vapengrupp 'l Vapen mp 1 Expodigiionp

Matuieiexp.

ruppudiosektlon rldsektiun

Elektroavdelningen

Orglniuuunskanmr Ekonominkuon Femma iknnmr Kamiiuku'on-

Administrativa byrån

Bilsekxion Suidsl'ordonselaion

Fmdnnuvdainingen

Experimenxvuksud Maluillhboumrium Knuuolimetodibektiuu

Bibliotek

Kontroll . byrå n

Ammnldtbyrln

Kemisk sektion

Mliuieiselaion

Ulbiiduin mu] ru Eidiedninårekt onPP Filnekuon inf-rluiseluion Furslunseiniun iukningueinion

ion Expedition

BILAGA 3

Beskrivning av marinförvaltningens organisation

Marinförvaltningen är organiserad på fyra avdelningar, nämligen vapenavdel- ningen, skeppsbyggnadsavdelningen, in- tendenturavdelningen och inköpsavdel- ningen samt tre fristående byråer, näm- ligen verkstadsbyrån, normaliebyrån och administrativa byrån. Härtill kom- mer en centralplanering. Vapen-, skeppsbyggnads- och intendenturavdel- ningarna är sakorgan och sammanhål- ler var och en inom sitt arbetsområde handläggningen av ärenden rörande förnödenheter i samtliga avseenden. In- köpsavdelningen samt verkstads- och normaliebyråerna är funktionella or— gan, som sammanhåller verksamheter som är gemensamma för flera sakorgan.

Chef för marinförvaltningen är che- fen för marinen.

Vid marinförvaltningen finns liksom vid armé- och flygförvaltningarna en souschef som utövar det löpande chef- skapet över förvaltningen. För ledning- en och övervakningen av arbetet inom ämbetsverket har souschefen två stabs- organ, administrativa byrån och cen- tralplaneringen.

Verksamheten inom vapenavdel— ningen är fördelad på fyra sakbyråer, nämligen artilleribyrån, torpedbyrån, minbyrån och telebyrån samt på ett robotkontor, ett kontrollkontor, en va- penplanering och en expedition.

På artilleribyrån handlägges ärenden som angår:

artillerimateriel i allmänhet,

pjäsmateriel,

handvapenmateriel, raketmaieriel, AU-vapenmateriel,

artilleri-, raket- och AU-eldlednings- materiel samt

handvapen och specialammunition, motorfordon, släpfordon, cykelmate- riel,

kustartilleriets elkrafts-, belysnings- och strålkastarmateriel,

kustartilleriets fältarbetsmateriel samt maskeringsmateriel och skenanlägg- ningar för materiel inom artilleriby- råns arbetsområde,

materiel för infrarött och ultravio- lett ljus,

materiel för artilleri- och fordonsun- derhåll, med undantag för verkstadsut- rustning av allmän karaktär,

utbildningsmateriel inom byråns ar- betsområde,

övrig tygmateriel för kustartilleriet, mål- och skjutfältsmateriel. På torpedbyrån handlägges ärenden som angår torpedmateriel, varmed av- ses torpeden med tillbehör samt mate— riel som ingår i eller betjänar anord- ningar för torpeders utskjutning, eldled- ning, handhavande, transport och för- varing, utbildningsmateriel inom by- råns arbetsområde ävensom därutöver med torpedmateriel likartad materiel som enligt särskilda föreskrifter skall hänföras till torpedbyråns arbetsom— råde.

På minbyrån handlägges ärenden som angår:

sjöminor med tillbehör, minfällnings- anordningar, sjunkbomber, sjunkbomb- kastare och -fällare, marinens spräng- materiel utom specialammunition, sta- tionsinstrumenteringar för kontroller- bara mineringar, materiel för bevak- ningslinjer, minröjningsmateriel och därtill hörande lagmateriel, svephin- ler, röjdykarmateriel, utom dykmate- riel, minindikeringsmateriel, televisions- materiel för undervattensbruk, svepma- teriel för sökning efter sjunken ubåt, sprängämnen och tändmedel, ingående i förut nämnd materiel, mät- och avmag— netiseringsstationer jämte där bedriven verksamhet, instrument m. m. för min- skyddsmätning och för avmagnetise- ringsstaiioner samt anläggningar om- bord för skydd mot avståndsverkande minor (utom viss materiel för magnet- skydd) ävensom undervattensnät (ma- rina hinder) i militärt hänseende.

På telebyrån handlägges enligt arbets- ordningen ärenden som angår:

radarmateriel, materiel för radiokom- munikationer, radiomateriel för fjärr- styrning och navigering, televisions- materiel utom för undervattensbruk, materiel för trådkommunikation, op- tisk och elektrisk signalmateriel, hydro— fonmatericl och ekolod, maskerings- materiel och skenanläggningar, avse- ende radarmateriel och övriga telean— läggningar uppställda i land.

Byrån samordnar dessutom ärenden som angår planläggning av stridsled- ningscentraler i land, gemensamma up- pehållsplatser samt kustspanings— och eldledningsradarstationer i teletekniskt hänseende.

På vapenavdelningens robotkontor handlägges enligt arbetsordningen ären- den som angår:

robotmateriel, varmed avses robotar med tillbehör, samt materiel som ingår i eller betjänar anordningar för robo- tars utskjutning, eldledning och band-

havande, intill dess beslut fattats att viss robotmateriel skall övertagas av annan byrå inom vapenavdelningen och detta trätt i kraft.

På kontrollkontoret handlägges ären- den som angår kontroll av viss vapen- materiel samt skyddsfrågor, avseende ammunition och sprängmedel rörande marinens verkstäder och förråd för ex— plosiva ämnen. Kontrollkontoret har sålunda att beträffande av vapenavdel— ningen beställd materiel ombesörja den tekniska kontrollen i den utsträckning som sådan har överlämnats till konto— ret, att biträda avdelningens byråer i kontrollfrågor såsom vidareutarbetandet av tekniska leveranser och tillverknings- bestämmelser samt att vid behov del- taga i förekommande utredningar och försök, att där kontrollkontoret ombe- sörjer kontrollen utfärda kontrollbe- vis eller motsvarande handling beträf- fande kontrollerad materiel, att följa och delgiva byråerna utvecklingen av metoder och tekniska hjälpmedel, att vid behov lämna inköpsavdelningen och övriga berörda organ uppgifter över le- verantörers lämplighet för tillverkning av olika slag av materiel, att till inköps- avdelningen och övriga berörda organ anmäla sådana förhållanden vilka fram— ledes kan påverka leveranstid och kva- litet, att föra identifieringsliggare över marinens eldvapen, raketer och special- ammunition samt övriga ammunitions- effekter innehållande krut och spräng- ämnen, att i samråd med vederbörande byrå handlägga ärenden rörande års- prov ävensom andra speciella under- sökningar, revideringar och ändringar av eldvapen, raketer och specialammu- nition samt av krut och sprängämnen m. m. ingående i övriga ammunitions— effekter, att utföra de besiktningar till vilka inträffade haverier kan giva an- ledning, att i samråd med vederböran- de byrå utfärda med tillverkningen och

hanteringen av ammunition och spräng— medel sammanhängande skyddsföre- skrifter.

Vapenplaneringens uppgifter enligt arbetsordningen är att samordna ären- den som angår stridsledningsmateriel, ubåtsjaktmateriel, MKB-organisationen, kustartilleriets befästningar, maske- ringsmateriel och skenanläggningar i land. Vapenplaneringen handlägger ärenden som rör försöksverksamhet i vad avser nämnd materiel, sjötranspor— ter, med undantag av transporter för kol- och oljelaster samt vapenmateriel för helikoptrar.

En på vapenplaneringen tjänstgö- rande befattningshavare är avdelning- ens budgetrepresentant och tillika mo- biliseringsofficer. Dessutom finns på va- penavdelningen särskild nautisk assi- stent.

Verksamheten inom skeppsbyggnads- avdelningen är organiserad på följande byråer: projektbyrån, fartygsbyrån, ubåtsbyrån, maskinbyrån, elektrobyrån. Härtill kommer en expedition och ny- och ombyggnadskontrollanter. Arbetet fördelas mellan de olika organisations- enheterna enligt arbetsordningen på föl- jande sätt.

På projektbyrån ankommer utföran- det av projekt till ny- och ombyggnad av fartyg och båtar inklusive hjälp- fartyg, men undantaget ubåtar, sam- manhållning och avvägning av fartygs— projekt i dess helhet jämte samman- ställning av specifikationer, utkastpro- jektering av fartyg för klarläggande av konsekvenserna av olika militära krav, följande i tekniskt avseende av fartygs— byggnadsverksamheten i utländska ma- riner, hållfasthetstekniska frågor inom fartygsbyggnadsområdet och problem i samband med chock, svängningar och buller, hydrostatiska och hydrodyna- miska frågor, speciellt i fråga om sta- bilitet och sjövärdighet, fartygsmotstånd

och propellrar samt granskning ur skyddssynpunkt av utrustning och an- ordningar på fartyg.

På fartygsbyrån ankommer den eko- nomiska planeringen såsom bemyndi— gandeplaner, medelsäskanden och me- delsfördelning samt utredningar och rapporter angående anslagsbelastning och betalningsutfall m. m., anskaffnings- planering för ny- och ombyggnad av övervattensfartyg med planer, leverans- tidsscheman och leveransrapportering, sammanhållning beträffande leverans— kontroll och besiktning av över—vattens- fartyg, krigsersättningsbyggnad av far- tyg, krigsförberedelseplaner för avdel- ningen, uppföljning av pågående ny- och ombyggnadsverksamhet beträffande övervattensfartyg med kontroll och rap- portering, sammanhållning av samtliga övervattensfartyg som enheter, uttag— ning av handelsfartyg för krigsbruk och planering av deras förändring, register över svenska handelsfartyg samt kon— troll över ianspråktagna fartygs utnytt- jande, sammanhållning av föreskrifter för drift och underhåll av fartyg, in- ventarieförteckningar för fartyg och skeppsteknisk materiel, projektering, konstruktion och kontroll av jämte för- söksverksamhet med avfuktningsanlägg- ningar för marinens fartyg ävensom av— fuktningsanordningar för marinens ma— teriel, förvarade ombord eller i land, allt i den omfattning ifrågavarande an- ordningar icke är hänförliga till forti- fikationsförvaltningens ämnesområde, rustning och underhållsplanering av fartyg, utlåning och uthyrning av far- tyg, utom tankfartyg, underhåll och skötsel av marinens skeppstekniska ma— teriel, fartygens materielberedskap, ma- terielhaverier på fartyg, utrangering av fartyg, försäljning av obehövlig och kas- serad skeppsteknisk materiel, samord— ning av på skeppsbyggnadsavdelningen ankommande förrådsärenden.

På ubåtsbyrån ankommer anskaff- ningsplanering för ny- och ombyggnad av ubåtar i samma omfattning som gäl- ler för fartygsbyrån beträffande över- vattensfartyg, utförande av projekt till ny- och ombyggnad av ubåtar, tekniskt underhåll av ubåtar samt bärgning av fartyg eller ombordvarande gods, som ej utföres genom chefens för marinen för- sorg.

Maslcinbyrån svarar för tekniska frå- gor rörande driv- och smörjmedel för fartygs framdrivning och hjälpmaski- nerier samt sammanställning av dessa frågor jämväl för marinens övriga ma- teriel, frågor rörande drift av fram- drivnings- och hjälpmaskinerier för övcrvattensfartyg ävensom rörande driftskontroll härför, sammanhållning av helikoptrar som enhet samt plane- ring av anskaffning och underhåll m. ni. av samt teknisk organisation för heli— koptrar.

Elektrobyrån sammanhåller det tek- niska utformandet av all elektrisk ut- rustning som anslutcs till fartygsnät samt elektrisk ackumulatormateriel och torrbatterier jämväl avseende krigs- planläggning m. m., rådgivning be- träffande detaljer och komponenter till elektriska maskiner och apparater, elektro-mekaniska servosystem och kustartilleriets strålkastarmateriel samt sammanhållning beträffande elektroma- terielens standardisering.

Marinförvaltningens inköpsavdelning handlägger ärenden som rör den mer— kantila och upphandlingstekniska de- len av förvaltningens anskaffningsverk- samhet, försäljning av obehövlig och kasserad materiel, konstruktions-, li- cens- och patentavtal i merkantilt av- seende, importplaner, valutalicenser, rembourser, tullklarering och tullresti— tutioner samt allmänna leveransbestäm— melser, granskar och utanordnar räk- ningar från leverantörer.

Arbetet är uppdelat på en inköpssek— tion, en räkningssektion och en expe- dition.

Verkstadsbyrån handlägger ärenden som angår verksamheten vid marinens varv, verkstäder, förråd och baser i driftstekniskt och driftsekonomiskt hänseende samt övriga tekniska och ekonomiska frågor som berör verkstads- och förrådsverksamheten inom nen. Byrån svarar även för de kollek- tivavtal som slutes samt tolkning och övervakning av dessa och handlägger ärenden rörande krigsreparationstjänst, avseende marinens mark- och skepps- tekniska materiel.

Verksamheten vid verkstadsbyrån är uppdelad på en centralsektion, en drifts- sektion, en förrådssektion, en avtalsde- talj och en krigsreparationsdetalj.

Normaliebyrån svarar för standardi- sering och klassificering inom marinens område, materialnormer samt prov- nings- och tekniska leveransföreskrif- ter för materiel, nomenklaturärenden. Byrån utfärdar även reproduktionsar- beten samt handlägger typografiska frå— gor i samband med publikationer, även- som frågor angående häftning och dis- tribution av publikationer.

mari-

Adminislrativa byrån är uppdelad på en kanslisektion, en ekonomisektion, en kassadetalj, personalkontor och ett or- ganisationskontor. På avdelningen hand- lägges ärenden som angår frågor av rättslig beskaffenhet i den mån dessa icke handlägges av civilförvaltningen, skadestånd och andra ersättningar, ord- ningen för det årliga budgetarbetet inom ämbetsverket, sammanfattningen av ma- rinförvaltningens förslag till beräkning av utgifterna för marinen under näst- följande budgetår och sammanfatt- ningen av förslag till regleringsbrev, granskning av avtal, tolkning och till- lämpning av avtalsbestämmelser, be- svärsskrivelser och ämbetsverkets ytt—

randen över förslag till allmänna för- fattningar och föreskrifter o. dyl. By- rån handlägger även marinförvaltning- ens dispositionsbokföring och anslags- kontroll samt upprättar löneunderlags-

rapporter och övrig rapportering till försvarets civilförvaltning, marinförvalt- ningens kontorsorganisation och interna rationaliseringsverksamhet.

Föttådskontrollkontoret Centraisektion

intendentur- avdelningen

Fötplägnadssektion Materielsektion Dtivmedelssektion

Expedition

N - o. omb n. kontrollanter

Aniäg in ssektion Mater else tion Specialteknisk detalj

Elektro- byrån

Expedition Kansltsektion Ekonomisektion Kassadeta lj Personalkontor

Anläggningsektion |—-w Maskinsektion Metal-sektion Helikoptetsektiqn

Administra- t nsb tån Maskin- byrån

Ptojektsektion Ubåtsbyggn. sektion ' Dyketi- 0. bätgningsdetalj _

] Ubåt: - byrån

vid marinför- va ltningen Souschefen Skeppsbyggnads - ;

avdelningen

[ Centralpln - nerin en

Planu' ,, ktion Hjälpfattygssektion Fartygäbyggnadssektion Under ålistektton

83"

I. ] Fart byt

Ptojektsektlon Utrustningssektlon skyddssektion Fattygsritkontot

Projekt — byrån

UNDERBILAGA TILL BILAGA 3

Standardisetin ssektion Beskrivningsse tion Materialdetalj Fötlagsdetalj

Bibliotek 0. museieassistent Expedition

Robotkontor

Expedition

FTT'I

Normalie- byrån

Centralsektion Radarsektion Radiosektion Telefonsektion Hydrotonsektion Ritkontot Telelaboratotium

Centraisektion Driftsektion Fönådssektion Avtalsdetatj Ktigsrepdetalj

l Telebytån

Verkstads- b ån

Vapenavdelningen

gen

Centraldetal] Minsektion Mintöjningssektion Minskyddssektion Ritkontor

i

lnköpssektion Räkningssektion

Exggdition

Inköpsavdel ningen ed- Minbytån

Militärteknisk sektion

i in

ng]. Marinförvaltnin ;anisationsschema

Torpedsektion Tubsektion Ritkantor

Tor h :

Centra ldeta lj sjöartilletisektion Kustartillerisektion Ammunitionssektion Mekanisk sektion

,,,MLHMQL. ,A,,___L. ,, _ . , , ,

illeti-

än !

BILAGA 4

Beskrivning av flygförvaltningens organisation

'Flygförvaltningen är uppdelad i fyra avdelningar samt ett antal; fristående byråer. Av avdelningarna är två sakav- ldelningar, nämligen flygplanavdelning— :en och elektroavdelningen, de övriga i avdelningarna är inköpsavdelningen och underhållsavdelningen. fövriga organi- sationsenheter är robotbyrån, intenden- turbyrån, flygfältsbyrån, normalieby- rån, administrativa byrån, centralpla— neringen, materielinspektionen, under- rättelsecentralen samt systemplane- ringen. : ' '

Chef för flygförvaltningen är chefen för flygvapnet. Liksom vid armétygför- valtningen utövas det löpande chef- skapet av en souschef. Tekniska frågor handlägger souschefen med biträde av en flygöverdirektör, som tillika är chef för systemplaneringen. På grund härav fungerar systemplaneringen närmast som souschefens stabsorgan för plane- ringen av flygförvaltningens tekniska verksamhet i stort.

Flygplangvdelningen handlägger ären- den rörande: '

a. flygplan, motorer för flygplan, sä- kerhetsutrustning och motorinstallatio- ner i flygplan samt personlig säkerhets- utrustning, :

b. eldvapen, siktes— och målmateriel, foto- och optisk materiel samt ammuni- tion ävensom vapen— och kamerainstal- lationer, ballistiska och träffsannolik- hetsberäkningar samt skydd mot sär- skilda stridsmedel jämte bombröjnings- frågor,

c. utprovning och tekniskt underlag i vad avser flygbeklädnad,

d. kvalitets- och därmed samman- hängande frågor angående såväl driv- och smörjmedel som kyl- och tryck- vätskor,

e. utprovning i luften av ny flygma- teriel samt sådan konstruktions- och försöksverksamhet som har till syfte att ur effektivitets- och flygsäkerhetssyn— punkt förbättra flygmaterielen ävensom typprov med viss flygmateriel.

Verksamheten inom flygplanavdel- ningen bedrives på fyra byråer, vapen- byrån, flygplanbyrån, motorbyrån och försökscentralen (jämför underbilaga). Varje byrå är uppdelad i sektioner, som ,i sin tur sönderfaller i detaljer.

Elektroavdelningen handlägger ären- den rörande:

a. teleteknisk och elektrisk materiel i flygplan och på marken,

b. instrumentmateriel för flygplan, optisk signalmatcriel och väderleksma- teriel. . Elektroavdelningens verksiamhct be— drives på fyra byråer: radiobyrån, ra- darbyrån, luftbevakningsbyrån och flyg- elektrobyrån (jämför bilagt organisa- tionsschema) . '

Underhållsavdelningen ' handlägger ärenden rörande:

.a. underhåll och vård av flygmate- riel,

b. projektering av byggnader och ut- rustning för flygmaterielunderhåll,

c. förrådstjänst och materielförsörj- ning vad avser flygmaterielunderhåll,

d. verkstädernas organisation och personal,

e. tekniska föreskrifter och anvis- ningar för flygmaterielunderhåll,

f. fördelning av underhållsarbetet i flygvapnets och andra verkstäder, för- ändringar av arbetsstyrkan vid flygvap- nets verkstäder,

g. arbetsstudier, avseende underhålls- tjänsten,

h. anskaffning och underhåll av flyg- vapnets fordon, båtar, brand-, tank- nings-, snöröjnings- och flygfältsma— teriel,

i. organisation av krigsreparations- tjänsten, krigsreparationsplaner, utrust- ningslistor,

j. kollektivavtal, arbetarskydd och företagsnämnder, teknisk k. lärlingsutbildning och kursverksamhet,

l. statistik beträffande flygmateriel- underhåll, kollektivavtalslöner och olycksfall,

m. föreskrifter och anvisningar för redovisning vid verkstäder och förråd, teknisk och ekonomisk övervakning i fråga om deras drift samt granskning av medelsredogörelser med undantag av vad som åvilar försvarets civilförvalt- ning,

n. underhåll m.m. av robotmateriel. Arbetet på underhållsavdelningen be- drives på en centralsektion, en drifts- byrå och en förrådsbyrå.

Inköpsavdelningen svarar för: a. den merkantila och upphandlings- tekniska delen av ämbetsverkets inköps- verksamhet med undantag av dels entre- prenader för flygfältsarbeten, dels så- dan reservdelsanskaffning, som skall ombesörjas på underhållsavdelningens förrådsbyrå, dels ock sådan upphand- ling av livsmedel, som hänföres till in- tcndenturbyrån,

b. försäljning av flygvapnets över- skottsmateriel,

c. ämbetsverkets räkningsbehandling (med vissa undantag),

d. ämbetsverkets kassarörelse och medelsredovisning.

Inköpsavdelningen är organiserad på en expedition, en utländsk inköpssek- tion, en svensk inköpssektion samt en räkningssektion.

Robotbyrån svarar för: a. forskning, projektering, utveck- ling, konstruktion, utprovning, anskaff- ning och kontroll av robotar av in- hemsk typ med tillhörande markmate- riel och övrig utrustning,

b. teknisk bedömning, samordning, anskaffning och kontroll av robotar av utländsk typ med tillhörande markma- teriel och övrig utrustning; vissa ären- den rörande robotmateriel handlägges på flygplan-, elektro- och underhållsav- delningarna.

Robotbyråns verksamhet bedrives på tio sektioner, därutöver finns ett antal försöksplatser. Som framgår av organi- sationsschemat är tre av dessa sektio- ner, nämligen expedition, centralsek- tion och militärsektion, direkt under- ställda byråns chef, medan de sektioner som sysselsättes med forskning, projek- tering och utveckling samt konstruktion av robotar sammanhålles av en teknisk chef.

Försöks- och utprovningsverksamhe- ten, som är förlagd till två sektioner jämte försöksplatser, förestås av en för- sökschef.

Flygfältsbyrån handlägger:

a. planerings-, projekterings- och kon- struktionsarbeten för ny-, om- och till- byggnad av flygfältsanläggningar,

b. infordrande av anbud och anta- gande av entreprenörer för flygfältsar- beten samt teknisk och ekonomisk kon- troll och besiktning av flygfältsarbeten,

c. redovisningen och värden av flyg- fältsanläggningar jämte bombfällnings- och skjutplatser ävensom av de till de- samma hörande byggnaderna och an- läggningarna,

av inkommande medelsredogörelser, allt i vad angår byråns arbetsområde.

Flygfältsbyrån är uppdelad på en ex- pedition, en projektsektion, en under- hållssektion och en anläggningssektion.

Flygfältsbyråns verksamhet föreslås i årets statsverksproposition överförd till fortifikationsförvaltningen.

Normaliebyrån handlägger ärenden rörande:

a. utarbetande av rådgivning i materielfrågor,

b. typminskning och standardisering av flygvapnets materiel och dennas be- nämning och beteckning, reservdels- och typkataloger, granskning av teknis- ka order, vissa patentfrågor,

c. flygteknisk nomenklatur, redige- ring och språklig granskning av teknis- ka publikationer o. dyl.,

d. reproduktion av tekniska publika- tioner o.dyl., distribution av tekniska order,

e. bibliotekstjänst, flygteknisk refe- rattjänst, översättningar.

Verksamheten vid normaliebyrån är fördelad på materialdetalj, standardi- seringssektion, beskrivningssektion, för- lagssektion och bibliotek. Till flygför— valtningens normaliebyrå är dessutom knuten krigsmaktens gemensamma klas- sifikationscentral, benämnd försvarets klassifikationscentral. Klassifikations- centralen utgör sekretariat till försva- rets standardiseringsdelegation och handlägger ärenden angående samord- ning av typminskning och standardise- ring samt benämning och beteckning på krigsmaktens materiel jämte övriga för- nödenheter.

Administrativa ärenden rörande:

a. avskrivning av skada på eller för- lust av kronans egendom,

b. besvär i ärenden som icke avser till personal vid flygvapnet utgående förmåner i kontant eller in natura,

materialnormer,

byrån handlägger

c. anskaffning av mark för flygfälts- ändamål m. m. samt den rättsliga vår— den av det under ämbetsverkets förvalt- ning stående fastighetsbeståndet,

d. granskning av avtal, säkerhets- handlingar, tolkning och tillämpning av avtalsbestämmelser, vari inbegripes frå- gor om uttagande av viten, samt av ad- ministrativa och ekonomiska författ- ningar,

e. övriga frågor av allmänt adminis— trativ och rättslig natur,

f. flygförvaltningens avlönings- och omkostnadsanslag samt personal, vilken avlönas från anslag som står till flygför- valtningens förfogande,

g. ämbetsverkets kontorsorganisation och rationaliseringsverksamhet beträf- fande denna organisation,

h. expeditionstjänsten inom flygför- valtningen,

i. flygförvaltningens arkiv,

j. flygförvaltningens krigsorganisa- tion.

Den administrativa byrån är organi- serad på en kanslisektion, ett personal— kontor, ett organisationskontor och en centralsektion,

Centralplaneringen handlägger ären— den rörande:

a. långtidsplaner för materielanskaff- ning,

b. terminsplaner för samordning av leveranser av flygplan med motorer och utrustning,

c. krigsförvaltningsplaner, planering och samordning av krigsindustritill- verkning,

d. samordning av flygförvaltningens byggnadsfrågor utom flygfält,

e. samordning och sammanställning av flygförvaltningens medelsäskanden,

f. budgetfrågor och anslagsövcrvak- ning, avseende samtliga av flygförvalt- ningen förvaltade anslag,

g. titelredovisning och statistik.

ekonomisk

ORGANISATIONBHCHEIIA

Snickaren vid nystörultningen

Ylvaerdtrekmrv

. Underh :- m ..-..- |. j Rathrbyrån grymme Cuu-alselnlonan [army,-in [Fdnmbyrln ( (EL B UHC ( UHD (UHF

emw- Central- umj *— dent ELPC)

P

[ openbyrln *I [Hyzplanhyrån ] Luuorbyrån örwksconiralelj (V A) (FL) (PC)

Central- Centnl- Centru— Central- sekuan det.-1] detalj —i (VAC) (PLC) (ml (FCC) Edvapert- Projen- Mnior- Vapen- ktion union union 1 _ lektion (VAD (FL!) (um! (FCVA)

Drllt— Kartor!- uelnion sektion ( DHD" Fordons- lnh'lps- lelrtlon sektion ...—121122). Avtaln- Reservdela-

deisl planeringa- lgh (UHI-”il

mmm- Föåridl— :

(rr-v) " k("vara)

PLOD | Radiobyrån ELB Centru- delat ! BLRC)

llarklnstal- llttnnsselt- union _ lektion Han jELRl! jELPl) (ELBI) Sent rörlig Plund-.b Sek! ! lull- iou : sektion ! "uma * lenin- _ (Brannebo— az) (FL!) (MDI! (FCPL) MH '" "” (EL?!) inleäELäz Foto- Utrustnings- Projekt- Motar- Trimm— Specialn- [hahaha-td- ktlon linpsektian (VAS) (FL!) (HOS! (PCW! (ELRS) (El-PÅ) (ELBS) ' Kontroll- Apparat- mehm- 1 int rn— , ' lektion , (ELPS) (ELB!)

% i

Svensk ln-

Ivana"? in. ', köpcentrum

|

5 5 = s 5 11 . '4 |

= 3 i 5. 3 =

.B aj åå a = ] äl & i 5. & > ::

(EL F$) Navigering!-

l [

dittan [Teknisk utlån" lmrsökactiet Qnap

(RE) Prolekt- Utpmvningu- (lc) (ga Centnl- ”*"”"(åm ""m""(nm— Mater .u— Projen-

I l ] T 1 Administrativa” cm:-al- byrån (Al planeringen (

__ Kansli- L Planerings— aektton (AK) Ldeuljwpp)

'_' kontor detalj

tinnttselålnn jtl-isak?” 2:32?”- Anlligg- sgyr. tion Wiggh) sektion .- (ns) ! intendentu- llotor- ' Eurtagnv) lektion __im

. 3 5 0 J

BILAGA 5

Normaliebyrån vid armétygförvaltningen

Normaliebyrån är en fristående byrå direkt underställd souschefen. Byråns arbetsuppgifter framgår av bilaga 2.

Normaliebyrån är organiserad på åtta sektioner: expedition, bibliotek, stan- dardiseringssektion, beskrivningssek- tion, förlagssektion, kontrollmetodik- sektion, materiallaboratorium, experi- mentverkstad.

Sektionerna sönderfaller i sin tur i detaljer.

Biblioteksverksamheten är i huvud- sak begränsad till registrering av böc- ker och tidskrifter, distribution av tid- skrifter samt förmedling av böcker från andra bibliotek.

Referattjänst förekommer endast i ringa omfattning och någon löpande bevakning av litteraturen på KATF:s materialområde förekommer ej. Refe- ratkort bytes för närvarande endast med KFF men verksamheten synes myc- ket begränsad. Nyligen har nya före- skrifter utarbetats för tidskrifts- och referattjänsten vid KATF. Dessa före- skrifter är synnerligen detaljerade och omfattande men säkert alltför ambitiöst hållna för att denna verksamhet skall kunna bli ett praktiskt hjälpmedel för de organ inom förvaltningen som syss- lar med utvecklingsarbete. Sålunda för- utsättes exempelvis att varje tidskrift refereras av två referenter, dels en som är ansvarig för referattjänsten och dels en som biträder den förre och som vid förfall för denne ansvarar för referat- tjänsten. Sådan referattjänst är tänkt

att organiseras inom KATF:s olika or- gan: (avdelningar och byråer). Varje referat skall godkännas av referentens sektionschef eller den befattningshava- re denne utser.

Standardiseringssektionens arbets— uppgifter omfattar att utarbeta stan- dard i för KATF speciella standardfrå- gor, att sammanställa remissverksam- heten beträffande standardförslag inom KATF:s arbetsområde och att utarbeta systematiseringsförslag. Dessutom skall standardiseringssektionen svara för granskningen av uppgjorda ritningar och konstruktioner med avseende på en- hetlighet i utförande, mått och toleran- ser m. 111. En viss omläggning av NB:s ritningsgranskning har beslutats så att denna skall begränsas till att omfatta standardgranskning. Vid denna skall kontrolleras att konstruktören följt gäl- lande standard- och normtabeller och i övrigt i så stor utsträckning som möj- ligt använt sig av element och detaljer av standardkaraktär samt valt material som är standardiserat med avseende på kvalitet och dimensioner.

Arméns katalogverksamhet är i regel organiserad så att sakavdelningarna in- om KATF utarbetar fullständiga manus, som i färdigt skick överlämnas till nor- maliebyråns beskrivningssektion. Be- skrivningssektionen ombesörjer normalt utskrift, bildredigering o. dyl. samt tryckning och färdigställandet av kata- logerna. I viss utsträckning granskar beskrivningssektionen även underlaget

ur språklig och formell synpunkt. Sak- avdelningarna har dock ansvaret för katalogernas sakinnehåll och uppställ- ning.

Standardiseringssektionen har att samordna riktlinjerna för katalogernas utformning och systematik. Avsikten är att fullständiga regler i detta avseende skall utarbetas till ledning för sakav- delningarnas och beskrivningssektioner- nas arbete. Sakavdelningarna skall ta kontakt med normaliebyrån för att ar- betet med en ny publikation skall kunna löpa smidigt och exempelvis erforder- ligt bildmaterial skall kunna tas fram i tid. Upplagan bör då vara fastställd så att arbetet vid tryckeriet kan plane- ras. För närvarande sker en kvartals- vis planering. Avgörandet om vilka pub- likationer som skall ges ut sker i sam- råd med arméstaben. Samrådet avser innehållet i publikationen.

Förlagssektionen sköter om tryckning av förvaltningens publikationer. Till sitt förfogande har sektionen offsettryck- pressar av kontorsmodell jämte fullstän- dig utrustning för framställning av off- setplåtar. I sektionen ingår även en foto—

ateljé för framställning av det i publi- kationerna ingående fotomaterialet samt en anläggning för ljuskopiering av rit- ningar.

Inom normaliebyrån finns ett särskilt materiallaboratorium för materialun— dersökningar och materialprovning. La- boratoriet tjänstgör närmast som ser- viceorgan för sakorganen inom förvalt- ningen och biträder dessa med prov av material för olika konstruktioner samt utför även prov på färdig mate- riel som förstörts och där man misstän- ker materielfel. Provningsverksamheten omfattar huvudsakligen följande mate- riel: textilier och plast, metaller, smörj- medel och andra fetter, rostskyddsme- del, färger, gummi.

Vid experimentverkstaden tillverkas efter uppdrag från sakavdelningarna vissa prototyper av försöksmateriel och utföres försöksmonteringar o. dyl. Kon- trollmetodiksektionen svarar för utar— betandet av statistiska kontrolltabeller och övriga principiella kontrollfrågor och samarbetar härvid med övriga för- valtningar inom kontrolldelegationen.

BILAGA 6

Beskrivning av organisation och arbetsrutiner vid marinförvalt-

ningens elektrobyrå

Elektrobyrån ingår i skeppsbyggnads- avdelningen och utgör i huvudsak ett serviceorgan för projektering av elek- triska utrustningar och anläggningar för marinens fartyg. Med ledning av från de andra sakbyråerna inhämtade be— hovsuppgifter utarbetar byrån erfor- derliga specifikationer, ritningar och scheman över generator— och motorut— rustningar, omformare och transforma- torer, instrumenttavlor för driftöver- vakning, kraft- och belysningsinstalla- tioner samt kabelnät. Byrån svarar där- jämte för anskaffning och installation av den härför erforderliga elektriska materielen ävensom gyrokompasser, tryckloggar, automatiska plottingbord samt vissa order- och signalanlägg- ningar, såsom maskintelegrafer o. dyl. För ubåtarna svarar byrån därjämte för ackumulatorbatterierna och de elek- triska propellermaskinerierna.

Byrån är sammanhållande organ inom marinförvaltningen beträffande torrbat- terier och vanliga ackumulatorer samt är därjämte rådgivande organ beträf- fande elektriska starkströmsfrågor. Ar— betsuppgifterna omfattar alla fartygs- typer. Byrån utför inte något eget ut— vecklingsarbete utan lägger ut sådana uppgifter på industrin.

Organisationsmässigt är byrån inde- lad i en anläggningssektion, en materiel- sektion och en specialteknisk detalj.

Anläggningssektionen svarar för pro- jektering, anskaffning och installation

av elektriska kraft- och belysningsan- läggningar. Sektionen sönderfaller i två detaljer, projektdetalj och installations- detalj.

Materielsektionen svarar för projekte- ring och anskaffning samt installation av vissa enstaka utrustningar och se- parata anläggningar. Sektionen uppgör dessutom erforderliga ritningar och scheman. Materialsektionen sönderfaller i två detaljer, en materieldetalj och ett ritkontor. Ritkontoret sysselsättes hu- vudsakligen med schemaritning, kabel- och kopplingsscheman. Inom materiel- sektionens arbetsområde faller bl. a. gy- rokompasser, loggar, plottingbord och orderapparater, torrbatterier och acku- mulatorbatterier, släpgeneratorer för minsvepare m. m.

Specialtekniska detaljen handlägger tekniska utredningsärenden av kvalifi- cerad, teoretisk karaktär, vanligtvis i samarbete med industrin. Detaljen sys- selsättes i huvudsak med sådana teore- tiska utredningar, som ej kan överläm- nas till industrin. Dessutom deltager den specialtekniska detaljen vid an- skaffning av utrustning, där det fordras teoretiskt beräkningsarbete.

Sammanlagda antalet anställda på by- rån är 28, varav 14 på anläggningssek- tionen, 10 på materielsektionen och 2 på den specialtekniska detaljen. Av ma- terielsektionens 10 anställda sysselsät- tes 5 på materieldetaljen och 5 på rit- kontoret. Ritkontorspersonalen utgöres

i huvudsak av tekniker och lägre ingen- jörspersonal. Då verksamheten är spridd på många olika fartygstyper kan i all- mänhet endast en eller i vissa fall ett par ingenjörer avdelas för varje objekt. Beträffande krigsplanläggningen finns inte någon särskild tjänsteman avdelad, utan detta arbete skötes för närvarande av en byråingenjör vid sidan av de or- dinarie arbetsuppgifterna. Ingen byrå- direktörsbefattning och endast två förs- te byråingenjörsbefattningar finns på byrån.

För elektrobyråns anskaffningar har under de senaste tio åren sammanlagt anvisats omkring 100 milj. kronor på nybyggnadsanslag. Av dessa har cirka 39 milj. använts för de tolv ubåtarna av Hajen—, Bävern- och Draken-typerna. I vissa fall har de elektriska utrustning—

arna helt eller delvis ingått i nybygg- nadsvarvens åtaganden, t. ex. för jagarna Halland och Småland.

För anskaffning av skeppsteknisk ma- teriel har byrån i runt tal förbrukat 1 milj. kronor per år.

Under kommande budgetår beräknas att väsentliga inskränkningar måste gö- ras i anskaffningen av ny materiel, bl. a. kommer möjligheterna att fylla brister i reservmateriel avsevärt att minskas och försenas.

Elektrobyrån anskaffar icke materiel för någon annan förvaltning än marin- förvaltningen. För marinförvaltningens räkning anskaffas torrbatterier genom armétygförvaltningen och glödlampor genom arméintendenturförvaltningen, i båda fallen genom årsavtal med avrops- förfarande.

BILAGA 7

Beskrivning av organisation och arbetsrutiner vid vissa avdelningar och byråer vid flygförvaltningen

1. Förvaltningens organisation Flygförvaltningen är uppdelad i fyra avdelningar samt ett antal fristående byråer, direkt underställda souschefen vid flygförvaltningen. Av avdelningar- na är tre sakavdelningar och den fjärde inköpsavdelning. Sakavdelningarna är flygplanavdelningen, elektroavdelning- en och underhållsavdelningen. Vid un- dersökningar på flygförvaltningen har intresset i första hand inriktats på att studera flygplanavdelningens arbetsru- tiner samt därav föranledda rutiner på inköpsavdelningen.

2. Flygplanavdelningens organisation Flygplanavdelningen handlägger ären- den rörande flygplan, motorer för flyg- plan, säkerhetsutrustning och motor- installationer i flygplan samt personlig säkerhetsutrustning; eldvapen, siktes— och målmateriel, foto- och optisk mate- riel samt ammunition ävensom vapen och kamerainstallationer, ballistiska och träffsannolikhetsberäkningar samt skydd mot särskilda stridsmedcl jämte bombröjningsfrågor; utprovning och tekniskt underlag i vad avser flygbe- klädnad; kvalitets- och därmed sam- manhängande frågor angående såväl driv- och smörjmedel som kyl- och tryckvätskor; utprovning i luften av ny flygmateriel samt sådan konstruktions- och försöksverksamhet som har till

syfte att ur effektivitets— och flygsäker- hetssynpunkt förbättra flygmaterielen, ävensom typprov med viss flygmateriel.

Avdelningen är organiserad på fyra byråer, vapenbyrån, flygplanbyrån, mo- torbyrån och försökscentralen. Varje byrå är uppdelad i sektioner, som i sin tur sönderfaller i detaljer. Enligt per- sonalförteckningen av den 5 juni 1959 sysselsätter flygplanavdelningen 451 personer, fördelade på de olika byrå- erna enligt följande:

flygplanavdelningens va-

penbyrå ............ 66 personer flygplanbyrån .......... 114 » motorbyrån ............ 68 » försökscentralen ...... 202 »

Arbetet på de olika sakavdelningarna och deras byråer skiljer sig högst av- sevärt från varandra, inte enbart så att man handhar olika typer av material utan integrationen inom olika grenar av verksamheten är också högst olika. Vid besöken på flygförvaltningen har flygplanbyråns och vapenbyråns ar- betsrutiner närmare studerats och en redogörelse för dessa lämnas här ne- dan.

3. Arbetsrutiner på flygplanbyrån Flygplanbyrån handhar anskaffningen av flygplan samt installation av olika komponenter i flygplanen. Arbetet be- drives på fyra sektioner, nämligen pro—

jektsektionen, flygplansektionen, ut- rustningssektionen och kontrollsektio- nen. Dessutom är till flygplanbyrån hänfört en centraldetalj och ett ritkon- tor. Flygplanbyrån intar såväl organi- sationsmässigt som i sitt arbete en sär- ställning inom flygförvaltningens orga- nisation. Flygplanet är den viktigaste materielen för förvaltningen och för anskaffningen replierar förvaltningen i huvudsak på en enda leverantör.

Arbetet med ett nytt flygplan börjar på flygplanbyråns projektsektion. Den— na har till huvuduppgift, förutom att följa den tekniska utvecklingen, att uppställa specifikationer och krav på den materiel som anskaffas samt att följa upp och leda konstruktionen och utvecklingen vid Saab. När utvecklings- arbetet på en ny flygplantyp påbörjas bildas en arbetsgrupp för handläggning av projekteringsarbetet. Denna arbets- grupp administreras och ledes av pro- jektsektionen inom flygplanbyrån, men i arbetsgruppen ingår också represen- tanter från andra byråer inom flygplan- avdelningen.

Typarbetet med en ny flygplantyp indelas i fem etapper: etapp 0 förpro- jeklering, etapp 1 projektering, etapp 2 konstruktion och tillverkning av prov- flygplan, etapp 3 mark- och flygprov, etapp 4 serieritning och beskrivning. Typarbetet omspänner tidsmässigt en period om 91/2 år. Etapp 0 och 1 regle- ras av projektsektionens arbetsgrupp. Från och med etapp 2 tar flygplansek- tionen hand om arbetet, projektsektio- nen fungerar då som konsult, men an- svaret för arbetet ligger på flygplan- sektionen.

Inledningsvis börjar typarbetet med att projektsektionens arbetsgrupp utar- betar en ramspecifikation. Detta arbete utföres efter flygstabens önskemål om prestanda och beväpning. För ramspe- cifikationen kräves beräkningar av

prestanda, dynamiska beräkningar samt i viss mån hållfasthetsberäkningar. Personal för detta erhålles inom sektio— nen, som är försedd med en aerodyna- misk detalj, en hållfasthetsdetalj och en projektdetalj.

På grundval av ramspecifikationen utarbetar sedan Saab alternativa pro- jektspecifikationer, vilka är avsedda att täcka de krav som uppställts i ramspe- cifikationen. Dessa projektspecifikatio- ner granskas av arbetsgruppen och ef— ter upprepade kontakter mellan arbets- gruppen och leverantören kommer man så fram till en specifikation, som låg- ges till underlag för det fortsatta pro- jekteringsarbetet. Man är därmed inne i etapp 1, som efter hand leder fram till en projektrapport. Projekterings- arbetet i denna andra omgång hand- haves helt av Saab, men med deltagande av personal från förvaltningen.

Etapp 2 ledes som redan nämnts av flygplansektionen. Denna etapp leder fram till dels konstruktionsattrapper och dels så småningom till provflyg- plan, vilka senare beställdes i en s. k. provflygplanspecifikation. Huvuddelen av utprovningen av provflygplanen ut- föres av Saab, men med deltagande av personal från flygplanavdelningens för- sökscentral. Arbetet på Saab admini- streras emellertid av flygplansektionen.

Etapp 3, som omfattar hållfasthets- samt mark- och flygprov på provflyg- planen beställes av flygplansektionen. Arbetet utföres av Saab under övervak— ning av försökscentralen. Konstruktio- nerna granskas också av försökscentra— len.

Etapp 4 omfattar underlag för serie- tillverkningen i form av konstruktio- ner och serieverktyg. Etappen beställes av flygplansektionen och arbetet utföres helt av Saab.

Omkring ett halvår efter det etapp 4 påbörjats beställes de första seriepla-

nen. Leveransen av dessa plan som van- ligen omfattar en serie på 60 exemplar beräknas bli påbörjade 2 3/4 år efter det beställningen inkommit. I särskild un- derbilaga till denna bilaga åskådliggö- res etappindelningen.

Pappersrutinen kring de olika ske- dena i flygplanets tillblivelse framgår av rutinschema i bilaga 10. Vanligen upprättar sakavdelningen en inköpsan- modan, vari de för etappen eller be- ställningen aktuella detaljerna angives. Denna inköpsanmodan tillställes för- valtningens inköpsavdelning, som for- mellt lägger ut beställningen hos leve- rantören. Sakavdelningen beställer så- ledes endast en ringa del av arbetena direkt och då företrädesvis arbeten inom grundforskningen. De aktuella ar- betena inom de olika etapperna liksom därav föranledda forsknings- och kon- struktionsuppdrag beställes däremot all- tid genom inköpsavdelningen. Värde- mässigt innebär detta, att av sakavdel- ningens anslag på omkring 180 milj. om året endast cirka 2 milj. beställes di- rekt av sakbyrån utan inköpsavdelning- ens förmedling. Dessa senare beställ- ningar är vanligen uppdrag till tek— niska högskolan i Stockholm eller an- nan teknisk eller vetenskaplig institu- tion.

Huvudparten av det typarbete som ut- lägges på Saab sker på bok och räkning med påslag enligt det mellan flygför- valtningen och Saab gällande ram-avta- let. Så går exempelvis etapperna 0 t. o. m. 3 helt på bok och räkning. Ar- betena inom etapp 4 påbörjas på bok och räkning. När halva tiden med arbe— tet inom etapp 4 beräknas ha avverkats offererar Saab ett fast pris på återsto- den. Den erhållna offerten granskas och värderas av flygförvaltningen. Om det offererade priset bedömes som högt får arbetet fortsätta på bok och räk- ning. Som underlag för bedömningen

för sakorganet en statistik på fakture— rade månadskostnader från Saab. Un- der de sista åren har flygförvaltningen dock strävat mot fasta priser. Detta har bl. a. tagit sig det uttrycket att om en offert bedömes som hög försöker man i stället gå på ett fast vinstpålägg på Saab:s självkostnader (s. k. fix-fee-på- lägg).

Pris- och offertförhandlingarna med Saab skötes formellt av inköpsavdel- ningen men på grundval av de bedöm- ningar som sakavdelningen gör. Typar- betet inom de olika etapperna avslutas i och med att femte serieflygplanet le- vererats. Det konstruktionsarbete som därefter sker, och som främst har ka- raktär av ändringar på det fastställda projektet, göres av Saab och ersättes med ett offererat fast pris per år. Änd- ringar föranledda av material- och kon— struktionsfel, som uppkommer inom 18 månader efter leveransen ersättes av Saab. För att täcka detta garantiåtagan- de är Saab enligt ramavtalet berättigat att i seriepriset göra ett 2—procentigt pålägg.

Beträffande organisationen inom flyg- planbyråns olika sektioner kan näm- nas, att flygplansektionen liksom pro- jektsektionen är indelad i detaljer. Till skillnad från projektsektionen, i vilken detaljindelningen följt yrkesinriktning- en, har man på flygplansektionen spjäl- kat upp verksamheten efter de olika projekten. Sålunda har exempelvis de- talj 1 hand om flygplan, typbetecknat 32, detalj 2 flygplan betecknat 35 o. s. v. Varje detalj inom flygplansektio- nen följer flygplanet under hela dess livslängd och samlar under denna tid in rapporter från flottiljerna.

Utrustningssektionen har hand om förarnas personliga säkerhetsutrust- ning. Sektionen följer med utvecklingen på området och administrerar utveck- lingsarbetet på industrin.

Kontrollsektionen, som är den största sektionen inom flygplanbyrån har 41 anställda och är helt förlagd till Saab. Kontrollsektionen handhar leverans- kontrollen. Denna utföres dels i form av stickprovskontroll av tillverkade de- taljer och dels som en funktionskon- troll av slutprodukten. I arbetet ingår även installationskontroll av samtlig materiel som inbygges i flygplanen. Materiel som för inmontering i flygpla- nen köpes av andra sakbyråer, kontrol- leras av dessa byråers kontrollanter på respektive företag, men flygplanbyråns kontrollanter sköter kontrollen av in- stallationen. Kontrollarbete verkställes även av försökscentralens personal. Dessa utför sålunda typkontroll, d.v. s. försökscentralen godkänner de typer av materiel, som är avsedda för serietill- verkning.

Leveranskontrollflygningen utföres av försökscentralen intill dess att sådan stabilitet i leveranserna av planen er- hålles, att kontrollen kan överlåtas på flottiljernas hämtningsflygare. Särskilt provprogram har då uppgjorts av för- sökscentralen.

I flygplanbyråns organisation ingår även ett ritkontor. Detta omfattar dels ett centralt ritningsarkiv för förvalt- ningen samt ett kontor för i huvudsak renritning och mindre konstruktions- arbeten, främst för underhållsavdel- ningens räkning. Enligt uppgift utgöres 80 procent av ritkontorets arbete av uppdrag för andra byråer än flygplan- byrån. Personalförteckningen upptar 21 personer. Av dessa är sju el-ritare, vilka i huvudsak utför arbeten åt elektroav- delningen. Det centrala ritningsarkivet sysselsätter tre personer.

4. Arbetsrutiner och organisation vid vapenbyrån Vapenbyråns arbetsuppgifter hänför sig till ärenden rörande eldvapenmateriel,

ammunition inkl. vissa robotar, foto- och optisk materiel, siktesmateriel för flygplan, installationer i flygplan av va- pen och ammunition, kameror och sik- ten, ballistiska och träffsannolikhetsbe- räkningar, skydd mot särskilda strids- medel och bombröjningsfrågor, kontroll av ammunition och vapen, medelsdis- position och redovisning av byråns ma- teriel.

Byråns arbete är organiserat på sju sektioner, nämligen centralsektion, eld- vapensektion, bomb-, raket- och robot- sektion, fotosektion, installations- och siktessektion, heräkningssektion och kontrollsektion. Centralsektionen har hand om medelsdispositionen av by- råns anslag och uppföljning anslags- mässigt av löpande beställningar. Dess- utom handlägger sektionen redovisning och årsprovning av ammunition samt krigsplanläggning. Till sektionen är an- sluten en skrivcentral för byråns skriv- arbeten.

Eldvapensektionen, som svarar för anskaffningen av kanoner för installa- tion i flygplan samt handvapen och am- munition, är uppdelad på en pjäsdetalj och en ammunitionsdetalj. Handvapen och handvapenammunition anskaffas i samråd med armétygförvaltningen, som är huvudförvaltning för detta materiel.

Bomb-, raket— och robotsektionen är uppdelad på fem detaljer. Bombdetalj för spräng-, min-, brand-, lys-, foto- och övningsbombmateriel. Raketdetalj för jakt-, attack- och övningsraketer samt raketkapslar. Robotdetalj för jaktrobo- tar. Kemisk detalj för stolutskjutnings- anordningar till teknisk materiel samt allmänna sprängämneskemiska frågor. Skyddsdetalj för gasskydds- och radiak— materiel samt bombröjningsmateriel.

Fotosektionen är uppdelad på tre de- taljer. Flygfotodetalj för anskaffning av spaningskameror, speciell laboratorieut-- rustning, projektormateriel. Registrer-

och markfotodetalj för anskaffning av registrer- och markkameror, utvärde- ringsmateriel, allmän laboratorieutrust- ning. Denna detalj handhar också före- skrifter rörande framkallningsteknik. Redovisningsdetaljen handhar redovis— ningen av sektionens materiel.

Installations- och siktessektionen är uppdelad på två detaljer, installations- detalj för installationer i flygplan av kanoner, kameror och sikten, raketer, bomber och robotar. Siktesdetaljen handhar anskaffning av siktesutrustning för samtliga vapenalternativ.

Beräkningssektionen innehåller två detaljer, en ballistisk detalj för allmän- na beräkningar, ballistik, träffsannolik— het och liknande beräkningar som un- derlag för sikten samt riskzoner och en projektdetalj, som utför specialberäk- ningar för nya materieltyper och nya taktiska metoder. För vissa beräknings- arbeten replierar vapenbyrån på kapa- citet hos Tekniska Högskolan, FOA och andra tekniska institutioner.

Kontrollsektionen är uppdelad på två kontrolldetaljer, varav en är förlagd till Bofors och en till Eskilstuna. Kon- trolldetaljen i Bofors, som i första hand handhar kontrollen av leveranser från detta företag, täcker även andra före- tag i västra Sverige. Kontrolldetaljen i Eskilstuna har hand om kontrollen av leveranser från Försvarets Fabriksverks anläggningar. Den täcker också leveran- ser från andra företag i östra och södra Sverige.

Då det gäller leveranskontroll av va- pen och ammunition samarbetar vapen- byrån i viss utsträckning med armétyg- förvaltningen. Sålunda replierar man exempelvis i tillämpliga fall på armé- tygförvaltningens kontrollorgan i Karls- borg och Västerås. Vid andra industrier utnyttjar vapenbyrån robotbyråns kon- trollorgan. För kontrollarbeten i Kal- mar utnyttjas F12:s kontrollingenjör.

Å andra sidan utför vapenbyråns kon— trollsektion vissa arbeten åt utomstå- ende, främst civilförsvarsstyrelsen. Visst kontrollarbete för elektroavdel- ningen utföres av vapenbyråns kontroll- sektion i Bofors.

Sektionschefen för kontrollsektionen är stationerad i Bofors och tjänstgör dels som sektionschef och dels som de- taljchef för arbetsgruppen där.

Kontrollarbetet är liksom vid flyg- planbyrån uppdelat dels på stickprovs- kontroll av detaljer som skall ingå i den slutliga produkten och dels på kontroll av slutprodukten. Sistnämnda kontroll är främst en funktionskontroll. Något ingående studium av kontrollorganens arbete har ej gjorts. Det förefaller som om vapenbyrån i större utsträckning in- riktar sitt kontrollarbete på den slutliga produkten, än vad exmpelvis flygplan- byrån och även armétygförvaltningen gör.

Anskaffningen av vapenmateriel föl- jer i princip tre olika linjer, dels läg- ger man ut konstruktionsuppdrag på industrin efter en preliminär projekt- specifikation, som uppgöres inom by- rån, dels utföres konstruktionsarbeten på byrån, varefter ett antal leverantö- rer tillfrågas för tillverkning av pro- jektet, dels kan vapenmateriel beställas hos företag, som utvecklat konstruktio- ner på eget initiativ. Ett fjärde inköps- alternativ erbjudes naturligtvis också, genom inköp av färdiga produkter. Det rör sig då i huvudsak om köp från ut— landet.

För att belysa pappersrutinerna kring ett inköpsärende kan som exempel an— föras anskaffningen av en övnings- bomb, där konstruktionsarbetet utförts inom förvaltningen. Inköpsrutinen star- tade med att en promemoria uppgjor- des inom sakorganet, vilken innehöll samtliga för tillverkningen nödvändiga uppgifter. På basis av denna utskrev

sedan sakbyrån en offertinfordrings- anmodan, som tillställdes inköpsavdel- ningen. Inköpsavdelningen tillfrågade ett antal leverantörer, som föreslagits av vapenbyrån och efter diverse korre- spondens mellan inköpsavdelningen och leverantörerna, där sakbyrån tjänstgjor- de som konsult då det gällde de tek- niska frågorna, inkom sedan offerter från respektive leverantör. Dessa of- ferter registrerades på inköpsavdelning- en på sätt som skall närmare beskrivas nedan och tillställdes sedan vapenav- delningen för tekniskt samråd. Vapen- byrån kommenterade offerterna i sär- skilt meddelande till inköpsavdelning- en, som därefter valde leverantör och skrev ut beställningen varav en kopia överlämnades till vapenbyrån.

Beställningen avsåg i detta fall en provleverans på ett mindre antal bom- ber, avsedda att provas för att en större leverans senare skulle kunna lämnas. Materielen kontrollerades hos leverantö- ren av sakbyråns representant. När le- veransen var aktuell beställde sakbyrån provning av bomberna hos försökscen- tralen, och upprättade för denna ett särskilt provprogram. Resultatet av des- sa prov blev en beställning av särskilt förbandsprov. Även denna beställning fullföljdes arbetsmässigt av sakbyrån, men liksom i det första fallet skedde inköpet formellt över inköpsavdel- ningen.

Då provresultaten visat sig positiva stannade vapenbyrån för serietillverk- ning av bomben. Vapenbyrån skriver ut en inköpsanmodan till inköpsavdelning- en och tar på denna upp de detaljer som är aktuella för serietillverkning samt presumtiva leverantörer. Inköps- anmodan delades i detta fall på två de— lar, en inköpsanmodan utskrevs för samtliga mekaniska detaljer och en in- köpsanmodan på de kemisk-tekniska detaljerna. Detta för att det skulle vara

möjligt att fördela leveranserna på flera företag. Inköpsanmodan skickades till inköpsavdelningen, som infordrar an- bud och efter tekniskt samråd med sak- organet lägger ut beställning på varje detalj. Kopia av beställningarna sändes till vapenbyrån. Sedan beställningen le- vererats kontrolleras materielen av kon- trollsektionen, som utfärdar särskilt be— siktningsbevis. Detta besiktningsbevis skall attesteras av kontrollsektionsche- fen, i undantagsfall av sakbyråns byrå- chef. Besiktningsinstrumentet tillställes såväl sakbyrån som inköpsavdelningen. Inköpsavdelningens exemplar ligger till grund för betalning av fakturan.

I detta fall rörde det sig om ett eget konstruktionsuppdrag. Rutinen blir nå- got annorlunda då det är fråga om ett betalt konstruktionsuppdrag, som lägges ut på industrin. Skillnaden är dock obe- tydlig. Ärendet startar vanligen med att en promemoria utskrives, där projektet specificeras. I promemorian upptages de ytterligare önskemål som kan ha uppställts av flygstaben samt de änd- ringar och korrigeringar, som flygför- valtningen vid granskning bedömt nöd— vändiga för att projektet skall kunna realiseras. På grundval av denna 'pro- memoria upptages förhandlingar med industrin för utveckling av projektet. Dessa förhandlingar leder vanligen fram till att sakbyrån och den presum- tive leverantören blir överens om de villkor, på vilka projektet skall utveck- las. Sakbyrån utskriver därefter en in- köpsanmodan, som tillställes inköpsav- delningen. Anmodan resulterar i att en beställning utskrives av inköpsavdel- ningen. I fortsättningen löper ärendet på samma sätt som tidigare relaterats. Skillnader uppstår egentligen endast i samband med offertförfrågan.

Vanligen får den tillverkare som gjort utvecklingsarbetet också fortsätta med arbetet att framställa i varje fallen

provsats av materielen." Flygförvaltning- en skall dock förbehålla sig rätt att ut- lägga tillverkning hos annan leverantör, men på grund av de speciella förhållan- den som råder — med enstaka huvudle- verantörer för i första hand flygmate- riel och vapenutrustning — blir förut- sättningen den att redan överenskom- melsen om utläggning av projektet in— nebär att därmed också följer en fram- tida tillverkning så framt konstruk- tionsarbetet leder till resultat. Då det gäller materiel, som utvecklats av ett företag på eget initiativ är förhållandet givetvis ett helt annat. Här äges kon- struktionen i motsats till de båda övriga alternativen av tillverkaren och mo- mentet med offertförfrågan bortfaller således.

5. Arbetsrutiner och organisation: Inköpsavdelningen Inköpsavdelningen är organiserad på fyra sektioner: expedition, utländsk in- köpssektion, svensk inköpssektion, räk- ningssektion. Chef för inköpsavdelning- en är en inköpsdirektör, som vid sin sida har en juridisk assistent samt en assistent för de allmänna ärendena på avdelningen. Sektionerna sönderfaller i sin tur i detaljer eller arbetsgrupper. Avdelningens arbetsuppgifter omfat- tar den merkantila och upphandlings- tekniska delen av ämbetsverkets in- köpsverksamhet med undantag för dels entreprenader för flygfältsarbeten som helt handlägges av flygfältbyrån, dels sådan reservdelsanskaffning som skall ombesörjas på underhållsavdelningens förrådsbyrå, dels ock-sådan upphand- ling av livsmedel, uniformer och annan intendenturmateriel som hänföres till intendenturbyrån. Dessutom handlägger avdelningen ärenden rörande försälj- ning av flygvapnets överskottsmateriel, ämbetsverkets räkningsbehandling samt

dess kassarörelse och medelsredovis- ning.

Arbetsrutinerna kring ett inköpsären- de startar på inköpsavdelningen i och med att man från en av sakavdelning- arna erhåller en inköpsanmodan. In- köpsanmodan går från sakavdelningen direkt till inköpsdirektören, som förde— lar ärendena på sektion. Respektive sek- tionschef fördelar sedan ärendena på inköpsgrupp. För den svenska inköps- sektionen följer gruppindelningen ma- terielslaget, så att en särskild inköps- grupp handlägger anskaffning av flyg— plan och motorer, en annan grupp all flygplansutrustning, en tredje markut- rustning och en fjärde robotmateriel. Inom den utländska inköpssektionen handlägger de olika inköpsgrupperna däremot samtlig materiel inom var sitt geografiskt avgränsade område.

Som framgått av tidigare redogörelse för vapenbyråns arbetsrutiner följer in- köpsärendena olika mönster. I många fall startar arbetet för inköpsgruppen med en offertinfordran. I andra fall är inköpsavdelningens arbete begränsat till utläggning av en beställning av kon- struktionsuppdrag hos en av sakorga- net redan fastställd leverantör. Ärenden av det förstnämnda slaget resulterar så småningom i att offerter inkommer. Offerterna registreras först i ett pris- kontrollregister och passerar därefter tjänstevägen via inköpsdirektör, sek- tionschef och detaljchef till den enskilde inköparen. "

Även offertförfrågningar går tjänste- vägen led för led. Sålunda får en'en- skild befattningshavare på inköpsavdel- ningen inte infordra offert på materiel till ett värde överstigande 5000 kronor utan samråd och godkännande av de- taljchef. Överstiger materielen 100000 kronors värde skall sektionschefen un"- dertec'kna offertförfrågan. Ärenden överstigande 1 milj. måste undertecknas

|

av inköpsdirektören. De inkommande Offerterna granskas av inköpsgruppen, som även inhämtar sakbyråns synpunk- ter rörande den offererade materielens tekniska kvalitet. Beställningen föredra- ges i aktuella instanser, vilka växlar allt efter inköpets art och omfattning. Så- lunda tillfrågas sakbyrå, chefen för in- köpsavdelningen, juridisk sakkunskap och då det gäller större ärenden före— drages dessa på särskilda sammanträ- den, som hålles en gång i veckan. Så- dan föredragning sker i ärenden för vilka det på grund av ärendets bety- delse i tekniskt, ekonomiskt eller annat avseende eller för den enskildes rätts- säkerhet är av vikt att beslutets inne- håll och de i beslutet deltagandes an- svarighet kommer till klart uttryck.

I övrigt är beslutanderätten fördelad på olika instanser efter beloppets stor- lek. Sålunda äger avdelningschef samt chefen för robotbyrån och chefen för förrådsbyrån beslutanderätt i anskaff- ning av materiel av högst 50000 kro- nors värde. Annan byråchef får anskaf— fa materiel till ett värde av högst 25000 kronor. Chefen för underhålls— avdelningen får anskaffa verkstadsut- rustning för 25 000 kronor. Cheferna för svenska och utländska inköpssektioner- na äger beslutanderätt i inköpsärenden enligt avdelningschefs närmare bestäm- mande, men i gällande arbetsordning för flygförvaltningen är maximigränsen satt till 15 000 kronor. Detaljchef på in— köpsavdelning äger beslutanderätt för anskaffning av materiel till ett värde av 3 000 kronor. - _

Samtliga ärenden om anskaffning av materiel som överstiger 50000 kronor blir således föremål för föredragning. Enligt uppgift från flygförvaltningen

uppskattas antalet ärenden över 50 000

kronor till cirka 500 per år. - Sedan beställningen föredragits fram— .ställes en s. k.,beställningssats. Den om—

fattar tio olika blankettyper. Av varje blankett kan flera exemplar framställas beroende på arkiveringsprinciperna på respektive sakbyrå. De olika exempla- ren fördelas enligt följande: Beställning, originalblankett avsedd för leverantören Arkivexemplar, avsett för flygförvalt- ningen Kopia av beställning, avsedd för inköps- gruppen Beställningserkännande, tillställes leve— rantören för underteckning Beställningserkännande, leverantörens exemplar Bokföringskort, avsett för inköpsavdel- ningens räkning Byråkopia, avsedd för sakbyrån Beställningskopia, avsedd för inköps- gruppen Uppdragskopia, avsedd för mottagande instans.

Fördelningen av de olika blankett- kopiorna framgår av bilaga 10.

Under tillverkningen av materielen bevakas ordern av såväl inköpsavdel- ning som sakbyrå, varvid inköpsavdel— ningen bevakar den ekonomiska sidan liksom även att angivna leveranstider innehålles, medan sakbyrån handhar kontrollen av materielen som framgår av tidigare översikt. Då materielen kon- trollerats av antingen sakbyråns kon- trollorgan hos leverantören eller av le- veransmottagaren erhåller inköpsavdel— ningen ett besiktningsinstrument, som passerar inköpsgruppen på sin väg till räkningssektionen. Besiktningsins-tru- mentet är en signalgtill inköpsgruppen att ärendet är avslutat., Handhavandet av ärendet övertages därefter av räk- ningssektionen, som kontrollerar besikt- ningsinstrumentet mot leverantörens faktura. I de fall denna granskning för- anleder större anmärkningar kopplas

inköpsgruppen in på nytt. Detta föran— leder i sin tur nya kontakter med sak- byrån, varefter inköpsgruppen tar upp förhandlingar med leverantören rörande ersättningsmateriel eller eventuella pris- reduktioner. I annat fall går den kollade fakturan till utanordning. Utanordning av inköpsfaktura sker av räkningssek- tionens kamrer utom då det gäller för- valtningsärende, varvid den administra- tiva byrån handhar utanordningen.

6. Arbetsrutiner och organisation vid rohotbyrån

År 1948 inrättades en för alla tre för- svarsgrenarna gemensam organisation för robotfrågor, försvarets robotbyrå. Dess uppgift var att handlägga ärenden rörande robotvapen för såväl armén som marinen och flygvapnet. Robotby- rån anslöts till flygförvaltningen.

Under 1950-talet kunde man succes— sivt konstatera, att de förväntade resul- taten av koncentrationen av robotverk- samheten till ett gemensamt organ i stort sett uteblev. I december 1958 beslöt över- befälhavaren därför om en decentralise- ring av robotanskaffningen i enlighet med en av försvarets förvaltningsdirek- tion verkställd utredning rörande robot- ärendenas förvaltningsmässiga hand- läggning. Robotkontor inrättades i an- slutning härtill vid såväl marinförvalt- ningen som armétygförvaltningen. Sam- tidigt bibehölls flygförvaltningens ro- botbyrå, men dess uppgifter förändra- des och dess verksamhet inriktades i första hand mot robottyper avsedda att användas i första band inom flygvap- net, därutöver skulle byrån också tjänstgöra som rådgivande instans för armétyg- och marinförvaltningarnas ro- botkontor i frågor, som rörde anskaff- ning och konstruktion av robotar.

'Det allmänna utvecklings— och forsk- ningsarbetet inom robotområdet upp-

delades enligt CB:s beslut på flygför- valtningens robotbyrå och försvarets forskningsanstalt. Sålunda skulle robot- byrån vara sammanhållande för utveck— lings- och forskningsarbete inom aero- dynamik, hållfasthet, termodynamik, fladder och vibrationer. Försvarets forskningsanstalt skulle däremot svara för utvecklings- och forskningsarbetet teleteknik, motmedelsteknik, stridsdelsteknik och krutmotorteknik. I den mån industrin användes för all- mänt utvecklingsarbete skulle detta ut- läggas av varje försvarsgrensförvaltning för sig.

I fråga om utprovnings- och försöks- verksamhet skulle denna verksamhet liksom tidigare bedrivas av flygförvalt- ningens robotbyrå gemensamt för samt- liga försvarsgrenar. inom

Organisation och arbetsuppgifter

Robotbyråns arbetsuppgifter omfattar forskning, projektering, utveckling, kon- struktion, utprovning, anskaffning och kontroll av robotar av inhemsk typ. Militärsektionens arbetsuppgifter är i främsta hand att fungera som förbin- delseorgan mellan byrån och de högre militära staberna i frågor om vapen- värdering av robotar och om robotför- bandsorganisation, utrustning, utbild- ning och användning, att biträda vid försöks- och utprovningsverksamhet samt vid viss planläggning, ävensom att handlägga militärt betonade anpass- ningsfrågor. Sektionen sönderfaller i en armédetalj, som i första hand biträder i frågor rörande försvarsrobotar, en ma- rindetalj, som biträder i frågor rörande målbåtar och motmedel, en flygdetalj, som främst sysselsättes med anpass- ningsfrågor, d.v.s. frågor rörande an- passning av robotar till praktisk tjänst. Projekterings- och utvecklingsverk-

samheten vid robotbyrån sammanhålles av en teknisk chef. Verksamheten bedri- ves på två projektsektioner, en kon- struktionssektion, en styrsektion och en motorsektion. Vid sidan om sektionerna finns två befattningshavare, som syssel- sättes med teoretiska studier rörande regleringsteknik och miljöprov. Projektsektion I handlägger frågor rö- rande utländska robotsystem och bedri- ver vid sidan om detta forskning röran- de den allmänna robotutvecklingen. Projektsektion II är sysselsatt med ut- veckling av inhemska robotsystem. Försöks- och utprovningsverksamhe- ten, som är förlagd till två sektioner jämte försöksplatser, förestås av en för- sökschef. De två sektionerna är: utprovningssektionen, som svarar för förberedelsearbetet för provskjutning av robotar, upprättar utprovningsprogram, banberäkningar, instruktioner till klar- göring samt handhar utvärdering av försöksresultat ; marksektionen, som upprättar in- struktioner rörande anpassningen av mätsystem och svarar för mätning i samband med provskjutning. Beträffande försöksverksamhetens or- ganisation må vidare nämnas att den

tekniske chefen äger direktivrätt rö- rande samordning av försöksverksam- heten med den tekniska utvecklingen. Inom robotbyrån finns dessutom en expedition och en centralsektion.

Personalfrågor

Enligt särskilt medgivande av Kungl. Maj:t äger robotbyrån större möjlighet än andra organ inom flygförvaltningen att flytta personal mellan sektionerna samt att fördela arbetet på sådant sätt att de för tillfället mest aktuella arbets- uppgifterna snabbt blir lösta. Vid robot- byrån finns enligt personalförteckning- en för närvarande anställda 252 perso- ner. Dessutom finns enligt särskilt an- slag ytterligare personal knuten till ro- botbyrån.

Övrigt

Förutom vid robotbyrån handlägges ärenden rörande robotmateriel inom flygförvaltningen på flygplanavdelning- en samt på elektro- och underhållsav— delningarna.

UNDERBILAGA TILL BILAGA 7

[Ändringsritm och ändringsarb. _ _ __

Övrig utrustning

i flygplanen X'KFm letterande prov ___

vbO st

Se rietillve rknin

Beställning

| Serieverktg |

Seriearbete

Serieritn. och

Etapp IV be skrivn. u » Mark— och o Etapp III flygprov .a Konstruk— Prov- ». tionsattrapp flygplan .,, T TTTTT” n. Konstruktion och % Etapp II tillv. provflygplan ** Etapp 1 |Projekt.|

Etapp 0 Förprgiekt. |

Grundforskn År' ' o ' ' å 1'0 ' ' 15

.. ..

BILAGA 8

Beskrivning av rutinen för inköpsärenden vid armétygförvaltningen

I nkö psverksamhetens organisation

Inom armétygförvaltningen sker alla in- köp genom en särskild inköpsavdelning. Detta gäller såväl standard- och mass- artiklar som beställnings- och konstruk- tionsarbeten. Förberedelsearbetet för inköpen ligger emellertid på sakavdel- ningarna.

I nköpsrutinen

1. Impulsen till ett inköp utgår från sakavdelningarna. Bakom denna impuls ligger en bokföringsuppgift om ett pas- serat lagerläge eller ett beslut om an- skaffning inom en bestämd kostnads— ram. Med ledning härav gör saksektio— nen upp en anskaffningspromemoria, vilken då det gäller större anskaffning föredrages för sakbyråchef, avdelnings- chef och souschef. Då ett principbeslut fattats och beslutet vidimerats återgår anskaffningspromemorian till saksek- tionen, som utskriver inköpsanmodan.

Antal blanketter 1 (minst)

2. Inköpsanmodan skrives ut på blan— kett i standard, den s. k. A-serien. Den- na anskaffning föranleder vanligen sju blankettexemplar numrerade A, A 1— A 4.

Antal blanketter 7

3. Inköpsanmodan föredrages för by— råchef och avdelningschef, och det fat— tas ett s. k. sakbeslut.

4. De olika exemplaren i blankettsetet fördelas därefter: A behålles och registreras på saksek- tionen. A 1, A 1-kopia och A 4 översändes till centralplaneringen. Blankett A 4 registreras och arkiveras där.

Al vidarebefordras av centralplane- ringen till inköpsavdelningens ex- pedition, där den lottas på arbets- grupp inom inköpssektionen. Ären- det föredrages för sektionschef och vid större inköp även för inköps- direktören. Sedan ärendet behand— lats arkiveras blankettexemplaren av inköpsgruppen. ' A 1-kopia vidarebefordras av central- planeringen till inköpsavdelning- ens expedition och överlåtes där- efter under behandlingstiden på den lottade inköpsgruppen. Ären- det diarieförs och kopian arkiveras av expeditionen. A2. Detta exemplar går efter sakbe— slutet till— centralsektionen inom sakavdelningen och "därifrån till arkiv. A 3. Behålles av den sektion inom sak— avdelningen som handlagt ärendet. Registreras och arkiveras.

5. På grundval av inköpsanmodan in— fordrar den handläggande inköpsgrup- pen anbud från leverantören. 'I allmän— het sker detta i form av offertförfrågan hos ett antal presumtiva leverantörer

som angivits av saksektionen. Ytterst sällan tillämpas anbudsinfordran me- delst annonsering i pressen. Offertför- frågan göres i allmänhet hos minst tre tillverkare eller leverantörer. Antal blanketter 3 (minst) Original till företaget, första kopian arkiveras, andra kopian behålles av den som handlagt ärendet på inköpsgrup- pen.

6. De inkomna anbuden införes på en anbudsförteckning. Anbudsförteck- ningen uppgöres i samtliga fall oavsett antal tillfrågade leverantörer.

Antal blanketter 1

I närvaro av tre personer uppgöres upphandlingsprotokoll.

Antal blanketter 2

7. Anbuden jämte anbudsförteckning överlämnas till saksektionen för tek- niskt samråd.

8. Då sakorganets samråd erhållits i form av påteckning på anbudsförteck- ningen drages ärendet av inköpsgrup- pen för inköpssektionschef och i till— lämpliga fall även för inköpsdirektören och inköpsbeslut fattas.

9. Därefter uppgöres en s. k. »beställ- ningsplåt».

10. »Beställningsplåten» granskas vid större beställningar av den administra- tiva byråns chef eller denna byrås eko— nomisektion.

11. Efter »beställningsplåten» fram- ställes därefter en särskild blankett- serie för beställningen, B-serien. B 1 och B 2 beställning till leverantö-

ren.

B3 beställningserkännande. Leveran-

tören återsänder blanketten efter underskrift till armétygförvalt-

ningens inköpsavdelning. Blanket- ten registreras och arkiveras där. B 4 arkivkopia. B 5 bevakningskopia hos inköpsgrup- pen.

BG insättes i leverantörsregister. B 7—B 14 delgivningskopior för sak- sektionen, tygförråds- och ammu- nitionsförrådsbyrån, sakorganets centralsektion, centralplaneringen, administrativa byrån, inköpsavdel- ningens räkningssektion, statens sakrevision, marinförvaltningen, armétygförvaltningen etc. Blä—B 16 kopior avsedda för kon- trolluppdrag. B17 leveranskontrollanmälan. Blan— ketten tillställes leverantören, så att denne skall kunna ange när beställ— ningen är färdig för kontroll.

Antal blankettexemplar ut- gör vanligen 23 (minst)

12. För kontrollarbetet utskrives sär- skild handling, den s. k. K-serien. Av de olika exemplaren i blankettserien användes Kl, K4—K6 samt KlO för arbetet inom sakorganets kontrollsektion. K2 är avsedd som kontrollrapport till inköpsgrupp. K8 och Kll fyller samma funktion vid inköpsavdelningens räknings— sektion. K 3 rapportblankett till saksektion och centralplanering. ' K7 rapportblankett till leverantör. K9 leveranskontrollbevis till tygför- råds- respektive ammunitionsför- rådsbyrå. Antal blankettexemplar utgör vanligen

15 (minst) '

Enligt påtryck på beställningsblanket- ten (serie B) avseende försändnings- och kontrollanvisningar skall senast tio dagar före beräknad leverans anmälan ske av leveransen för kontroll. Kontrol-

; r—

len skall sedan ske genom förvaltning- ens kontrollorgan och leveransen får icke ske förrän materielen godkänts. 13. För förrådshållningen och som försändningsinstruktion användes blan— kettserie F. I serien ingår normalt fem olika typer. Antal blankettexemplar utgör vanligen 8 (minst)

14. Sedan materielen kontrollerats och faktura erhållits betalas densamma. För att utbetalningar skall kunna ske erfordras följande underlag: K8, F3 och faktura. För utanordningen erford-

ras ett anordningsbeslut, vilket utskri- ves i två exemplar. Antal blanketter 2

15. Utbetalning sker via postgiro. En— dast en mindre kontantkassa finnes. Då fler än fyra poster inkluderas i post- girobeloppet specificeras summorna i en Likvidspecifikation, som upptager fakturanummer och belopp. Vid färre antal poster angives motsvarande upp- gifter på postgirotalongen. 16. Postgirolista och utgiftsjournal över dagens betalningar upprättas.

Totalt antal blanketter: 62 (minst)

&nu ' e [ u nturn- [ |: ' chef Avd By'rl Sak Equv Ink .. Avd dad che! "hin netman dttion np chef

Lavu- nn- chet törer

Q

pl

lei-te K

rapport

bifoga.

lurt. F

KB.!"B

vil polt- 'tro

MAR/NFå'RVALrN/NGE/v

n Inkägsdirclrh'r Inköpssektion Räkninqssdlion

Expl lil/'on

Ltvernn för

Statens Sok - "vi:/vh

Leann: - * moln,."

' ' / ko" .uvd ln en Sakorgnn song/nf”, gdgnulnhu H p : mg

, _ f.

:] Regi.: nering

Inkå'ps- - J

J '* ciffifztl '

# Dirckh'v .? . (

vv

: L .! ' fordran

1 Inkå'ps- - I

&

l'Anbud |

IYHrnndc %

& ,

_ *.: ===3€=-?v-3-'_'»7_-'7__'—

___—F..

. II fl.--—_ .. ara-Jr.. _ _ _ _: +

)(

Akiklt

ning

Ak

GQEÄRRJ'F-

Y

|__—__|—

cvnnnsupp . In

A

Lever-nr

AV

. . I . . L Smail-: m,m: r % V

Enumrn'fl— "'(" _ _ _.' _____________ + _ Gransknin,

u——4-+——————-——————————+1

4 U!- nollning

Pasljirakort _ vil postgirokonhrcf | !, r

)(

Räknin.

_...— ._ mrutin

HIr/mofhanin' . i n:! (vil

BILAGA 10

Inköpsrutinen vid flygförvaltningen

Suux— Chef Central . .. SAK- ;;"). fir plam- Inkapsavde/mngen Staten: Leve- Leverans- ” '” ”I! » au 41. R 1: m Pn?!"- Jur. '- rna/fa m= BYRÅ / )( J ”" 3 ""P ' " !! _ rsms/on ranlor "”m" "" "" ”"," " a'" "l: vensk :'nkå'pn-H lekhonrn ???/iii "5- ]

Enn!" aller!"

Pnsxnrnr

(”lrårlnr år:/i'l/n "|,

ram/f.,." ml.-m...,

nu."/lm,

'—->

m.m r., up a au. . arla!

San-vrål

[...]..."

As,/.

Kap in

u”, [;;/*., Lunar"

No rf.,.» du Jo,.-

Dnr/u..

D... hunn-

nok/u",

Grannhnr fun!-'n

[rH/le.- t.f./...,

Int-u Kluilol'f

— _ — Eur-nin

_, .-_ _.m

'i

':

BILAGA ll

Instruktion för försvarets klassifikationscentral

Enligt Kungl. Maj:ts instruktion för flyg- förvaltningen är till dess normaliebyrå knuten en för krigsmakten gemensam klassifikationscentral, benämnd Försva- rets Klassifikationscentral (FKC).

FKC utgör sekretariat till Försvarets Standardiseringsdelegation (FSD) och handlägger ärenden angående samord— ning av typminskning och standardise- ring samt benämning och beteckning på krigsmaktens materiel jämte övriga för- nödenheter.

All registrering av benämningar och beteckningar på sådan materiel skall ske genom FKC:s försorg. Det åligger FKC att i samband med registreringen övervaka att typminsknings- och stan- dardiseringskravet beaktas, samt att be- nämningarna blir riktiga ur teknisk och språklig synpunkt.

I samband med ovannämnda uppgif- ter åligger det FKC

att övervaka och leda verksamheten i de av FSD tillsatta arbetsgrupperna för typminskning och standardisering;

att redigera manuskript till försvars- standard och gemensamma typkatalo- ger;

att utarbeta principförslag för olika

materielgruppers benämningar och be- teckningar och att överlämna princip- förslagen till FSD, som har att granska dessa och förelägga dem för berörda centrala försvarsförvaltningar. för god- kännande;

att verka för att sådan materiel kom- mer till användning som fastställts som försvarsstandard eller svensk standard eller som i typkataloger gemensammaför försvaret rekommenderas för förnyad anskaffning;

att samarbeta med sak—, inköps-, för- råds- och standardiseringsorganen vid försvarsförvaltningarna samt, i fråga om teleteknisk standardisering, med För- svarets Teletekniska Laboratorium vid försvarets forskningsanstalt;

att samarbeta med Sveriges Standar- diseringskommissions kansli, fackorgan och kommittéer samt med övriga stan- dardiseringsorgan, vilkas verksamhet kan ha betydelse för försvaret;

att följa utvecklingen inom sitt arbets- område och hålla FSD orienterat. om sin verksamhet samt föreslå FSD sådana åt— gärder som kan främja delegationens syften.

BILAGA 12

Försvarets forskningsanstalt (FOA)

Försvarets forskningsanstalt har till uppgift att omhänderha naturveten- skaplig, teknisk-vetenskaplig och medi- cinsk forskning för försvarsändamål. Anstalten har därvid att följa den ve- tenskapliga utvecklingen på områden, som är eller kan förutsättas bli av bety- delse för landets försvar. Vidare skall forskningsanstalten hålla sig orienterad om samt samordna och främja inom landet bedriven forskningsverksamhet av angiven art.

Forskningsanstalten skall ta upp nya forskningsuppgifter, antingen på eget initiativ eller" efter framställning av an- nan myndighet eller institution. I an- slutning härtill åligger det forsknings- anstalten att lämna försvarsgrenarna, förvaltningarna m. fl. råd i teknisk- vetenskapliga frågor och i övrigt lämna dem de upplysningar och det biträde, som erfordras för deras verksamhet. Därjämte skall anstalten medverka till standardisering och biträda med viss kontroll av materiel och metoder för försvarsändamål.

I anslutning till ovannämnda uppgif- ter åligger det anstalten att främja ut- veckling och samordning av den opera— tionsanalytiska verksamheten inom krigsmakten samt i den mån så kan ske tillhandahålla expertis för denna verk- samhet.

Organisation I forskningsanstalten ingår fyra avdel- ningar: Avdelning I, huvudsakligen för kemisk- och försvarsmedicinsk forsk— ning, Avdelning II, för fysikalisk forsk- ning, Avdelning III, för teleteknisk forskning och Avdelning IV, för atom— forskning. Dessutom ingår i organisa— tionen en administrativ byrå.

Forskningsanstaltens ledning utövas av en styrelse, bestående av generaldi- rektören och chefen för anstalten såsom ordförande samt 3 militära och 3 civila ledamöter, förordnade av Kungl. Maj:t. Överbefälhavaren äger utse lämplig mi- litär befattningshavare att som sin före- trädare närvara vid styrelsens samman- träden.

Forskningsverksamheten

Forskningsverksamheten kan uppdelas i två delar, nämligen dels vad som erford- ras som underlag vid bedömningen av nuläget i utlandet av den framtida ut- vecklingen av militärtekniken (progno- ser) och dels vad som erfordras som underlag för militärtekniska tillämp- ningar inom vårt eget försvar beträf- fande ny materiel och nya metoder. Prognosverksamheten skall ge under- lag för försvarsplaneringen och måste planeras med hänsynstagande till den

allmänna målsättningen för försvaret. Forskningsanstalten kan själv ej bevaka alla de vetenskapliga områden, som har eller kan få militär betydelse. Samarbete sker därför i hög grad med andra forsk- nings- och utvecklingsorgan inom lan- det. Av stor vikt är därvid att alla möj- ligheter att utnyttja resultat av forsk- ningen utomlands beaktas.

Den andra huvuddelen av verksamhe- ten, underlag för nya vapen, tar sikte på den materiel och de metoder, som skall tillföras vårt försvar. I denna verksam— het är en sträng prioritering nödvändig och planeringen av verksamheten sker i samråd med försvarsstabens och för- svarsgrenarnas planeringsorgan. Vid de- taljplaneringen för olika delområden måste även kontakt hållas med försvars— grensförvaltningarnas sakorgan.

För den långsiktiga planeringen och prioriteringen av verksamheten utarbe— tar försvarets forskningsanstalt i sam- råd med representanter för försvars-

staben och försvarsgrenarna 5-årspla- ner, vilka göres rullande.

Försvarets teletekniska laboratorium ( FTL)

Försvarets teletekniska laboratorium är en självständig ekonomisk enhet med i princip självbärande verksamhet i an- slutning till försvarets forskningsanstalt. Verksamheten finansieras av forsk- ningsanstalten och försvarsgrensförvalt- ningarna, dels genom fasta bidrag för arbeten av gemensamt intresse och dels genom ersättning för beställda, speciella arbeten. Dessutom tillföres laboratoriet i mindre omfattning inkomster genom liknande uppdrag från industrier, som har försvarsbeställningar. En övervä- gande del av laboratoriets arbetsfält be— står i typprovning av teletekniska kom- ponenter och material i och för fast— ställande av försvarsstandards och utar- betas i anslutning härtill telekomponent— listor för spridning inom försvaret.

BILAGA 13.

Utlåtande av utredningens expert, professor T. Laurent rörande

organisationen av försvarets teletekniska verksamhet

A. Uppdragets art och omfattning

På anmodan av 1959 års besparingsut- redning för försvaret och efter särskilt medgivande från statsrådet och chefen för Kungl. försvarsdepartementet, enligt skrivelse av den 22 jan. 1960, har under- tecknad verkställt undersökningar om och gjort en bedömning av försvarets teletekniska verksamhet.

Som riktlinjer för det erhållna upp— draget har följande gällt:

Uppdraget avser närmast en bedöm- ning av möjligheterna att utan sänkning av effektiviteten nedbringa antalet an- ställda på teleområdet inom försvarets tygförvaltningsverksamhet och utgångs- punkten borde därvid närmast vara om dubbelarbete direkt eller indirekt före- kommer med nuvarande organisation.

Då utvecklingen på försvarsområdet kännetecknas dels av en alltmera tek- niskt komplicerad utrustning, dels av att en viss effektiviserad utrustning och vissa vapen, som är mycket dyrbara i anskaffning, i ökad utsträckning förut- sättes skola finnas inom alla försvarsgre— nar och dels av att de olika försvarsgre- narna tillsammans för viktiga vapen och huvudområden inom utrustningsområ- det — icke minst på telesidan —— har huvuddelen av sin anskaffning koncen— trerad till ett fåtal leverantörer, bör övervägas vilken organisation som för teleområdet med de nämnda förutsätt- ningarna skulle vara den lämpligaste. Vid bedömningen bör slutligen förut-

sättas att Försvarets forskningsanstalt (FOA) — som gemensamt organ för försvaret -— skall ha kvar sin nuvarande organisation och arbetsuppgifter, vari även ingår visst utvecklings— och kon- struktionsarbete, men att förutsättning- arna för bibehållet och om möjligt ökat samarbete mellan FOA och materiel- anskaffande myndigheter tillvaratages.

För fullgörande av uppdraget har den teletekniska verksamhetens organisation och bedrivande samt de speciella pro- blem som berör denna verksamhet inom försvaret ingående dryftats med olika specialister och företrädare för denna verksamhet inom försvarsförvaltningar- na. Annan värdefull information har er- hållits genom skrifter och promemo— rior, arbetsordningar, föredragningsma- nuskript m. m. Härjämte har från utred- ningens sida visst materiel erhållits. Detta har i första hand belyst den nu- varande handläggningen av de teletek- niska frågorna och olikheterna mellan förvaltningarna i organisatoriskt avse- ende på området.

B. Nuvarande organisation och arbets- uppgifer

1. Var bedrives teleteknisk verk-

samhet?

Teleteknisk verksamhet bedrives för

närvarande inom följande olika grenar av försvaret:

Försvarets forskningsanstalt (FOA) Kungl. Armétygförvaltningen (KATF) Kungl. Marinförvaltningen (KMF) Kungl. Flygförvaltningen (KFF) Försvarsstaben

2. Syftet med verksamheten

Elektroavdelningarna vid armétygför- valtningen och flygförvaltningen jämte motsvarande byråer vid marinförvalt— ningen har till ändamål att handlägga anskaffningsärenden inom det elektro— tekniska området. I arbetsuppgifterna inrymmes

utförande av projektering, konstruk- tion och därmed sammanhängande stan— dardisering samt försök;

utarbetande av tekniska bestämmelser för tillverkning eller upphandling;

verkställande av inköp, leveranskon- troll och garantiövervakning samt utar- betande av materielbeskrivningar och tekniska underhållsinstruktioner.

Enligt arbetsordningen handlägger så- lunda elektroavdelningen på flygförvalt- ningen ärenden rörande teleteknisk ma- teriel i flygplan och på marken, övrig elektrisk materiel i flygplan och elek— trisk materiel på marken samt instru- mentmateriel för flygplan, optisk sig— nalmateriel, väderleksmateriel samt in— strument och utrustning för betjäning och kontroll av den materiel, som om- händerhaves av elektroavdelningen.

Elektroavdelningen vid armétygför- valtningen handlägger ärenden rörande teleteknisk materiel, telesystem och te- leanläggningar för samband, spaning, stridsledning och eldledning, omfat- tande bl. a. tråd-, stations- och transmis- sionsmateriel, bärbar och lättare for- donsradiomateriel, fasta och mobila ra- dioanläggningar samt radiolänkmate- riel, radioskydds- och radiomotmedel,

spaningsradarmateriel, eldledningsra- dar och styrningsmateriel, teleteknisk databehandlings- och datapresentations- materiel, radartekniska skydds- och motmedel, infraröd materiel, ljudmäts— materiel och övrig teleteknisk lokalise- ringsmateriel, strömförsörjnings- och belysningsmateriel, omfattande bl. a. el- verk och kraftkabel, torrbatteri och ackumulatorer, belysningsutrustning.

Vid telebyrån på marinförvaltningen handlägges ärenden som angår radarma- teriel, materiel för radiokommunikatio— ner, radiomateriel för fjärrstyrning och navigering, televisionsmateriel, utom för undervattensbruk, materiel för tråd- kommunikation, optisk och elektrisk signalmateriel, hydrofonmateriel och ekolod, maskeringsmateriel och skenan- läggningar, avseende radarmateriel och övriga teleanläggningar, uppställda i land. Dessutom samordnar byrån ären— den, som angår planläggning av strids- ledningscentraler i land, gemensamma uppehållsplatser, samt kustspanings- och eldledningsradarstationer.

På marinförvaltningens elektrobyrå handlägges ärenden, som angår fartygs elektriska generator— och motorutrust- ningar, transformatorer, omformare o. dyl., kraftfördelning, kabelnät, kraft- och belysningsinstallationer, lanternor, magnetskydd, kompasser med elektrisk fjärröverföring, elektriska kompense- ringsanordningar till magnetkompasser, gyrokompasser, tryckpluggar, automa- tiska plattinlägg samt order- och signal- anläggningar i den mån materielen ej ingår i annan byrås anskaffade anlägg— ningar. Elektrobyrån är dessutom sam- manhållande beträffande det tekniska utfor'mandet av all elektrisk utrustning, som anslutits till fartygsnät samt be- träffande elektrisk ackumulatormate- riel och torrbatterier. Byrån är också ansvarig för standardiseringen av elek- tromaterielen.

3. Organisation m. 111.

På grund av olikheterna i avgränsningen av arbetsuppgifterna gentemot övriga organ inom förvaltningarna har de elek- trotekniska organen fått en helt olika organisation inom de tre förvaltningar- na. Medan elektroavdelningen på flyg- förvaltningen närmast byggts upp kring ett systemtänkande, där varje byrå handlägger alla ärenden inom ett av- gränsat område inom stridslednings- systemet, har man vid uppbyggandet av elektroavdelningen på armétygförvalt- ningen följt den indelning som olikhe- ter i teknik erbjuder. Vid såväl flygför- valtningen som armétygförvaltningen ingår elektroavdelningarna som sakor- gan vid sidan om organ som handhar anskaffningen av annan materiel inom förvaltningarnas områden, medan vid marinförvaltningen de elektrotekniska organen är underordnade vapen- och skeppsbyggnadsavdelningarna. Sålunda ingår telebyrån i vapenavdelningens or- ganisation medan elektrobyrån ingår i skeppsbyggnadsavdelningen. Dessa olik- heter i organisationshänseende sätter sin prägel icke endast på arbetsrutinernas utformning utan inverkar också på ar- betsområdets omfattning och inriktning.

4. Handläggningen av anskaffnings- ärendena

Elektroavdelningen vid armétygförvalt- ningen kommer vanligen in på ett myc- ket tidigt stadium i planläggningen. Vid denna utgår man sålunda inte endast från önskemål som formulerats av stabs- avdelningarna utan kartlägger i intim samverkan med staben de framtida an- skaffningsbehoven. Sålunda utkristalli— seras med deras medverkan de taktiska behov som kan föreligga. Detta arbete utföres inom det övriga förvaltningsom- rådet i allmänhet av staberna under

medverkan av försvarets forsknings- anstalt, som närmast har till uppgift att ange de tekniska begränsningar som kan föreligga i de aktuella fallen. När så- lunda önskemålen eller behoven formu— lerats vidtager specifikationsbeskriv- ningen, d. v. 5. en teknisk redogörelse av vad apparaten eller komponenten skall kunna utföra. Vid armétyg- och marinförvaltningen utföres detta arbete alltid av den sektion där utrustningen tekniskt hör hemma. Inom flygförvalt- ningen har man emellertid en särskild projektsektion inom varje byrå, som handhar specifikationsskrivningen av alla mera komplicerade projekt. Denna sektion har också en mera omfattande laboratorieutrustning till sitt förfogande för att förvaltningen i stället för indu- strien skall kunna sålla bort de alter- nativa lösningar, som ej anses lämpliga att realisera.

Innan serietillverkningen påbörjas av en nykonstruktion göres omfattande prov med de prototyper som framställts. Inom samtliga förvaltningar fäster man stor vikt vid dessa prov, som i allmänhet utföres vid egna laboratorier av den byrå som beställt projektet, vid flygför- valtningen av byråns projektsektion. Arbetet med kontrollen av de beställda utrustningarna är annars organiserat enligt skiftande mönster inom förvalt— ningarna. Medan sålunda armétygför- valtningen i sin organisation inrymmer en särskild kontrollsektion, skötes kon- trollarbetet inom flygförvaltningen av befattningshavarna på sakbyråerna. Vid marinförvaltningen finns ett gemen— samt kontrollorgan för vapenavdelning- en som även har hand om den teletek— niska materielen. När det gäller elek- trobyråns materiel på marinförvalt- ningen så kontrolleras den elektriska materiel som ingår i fartygen av de ny- och ombyggnadskontrollanter, som är förlagda till respektive varv.

5. F OA:s verksamhet

Inom FOA bedrives forsknings- och ut.- vecklingsarbete för nya vapen och mot- medel för nya vapen. Man räknar med att det tager 7 år att utveckla ett nytt vapen och för att det inte skall vara omodernt efter färdigställandet, försöker man ställa prognoser för 7 år framåt, vilka bestämmer målsättningen. FOA måste sålunda i mycket vara sin egen arbetsgivare ehuru många impulser till forskning kommer utifrån. Mycket kon— sulthjälp i fråga om dagsaktuella pro- blem lämnas dock av FOA till de olika försvarsgrensförvaltningarna.

6. Försvarsstabens teletekniska verk- samhet

En särskild avdelning inom försvars— staben handhar försvarets fasta teleför- bindelser samt sköter försvarets mellan- havanden med Televerket. Frågan om hur denna verksamhet är samordnad med försvarets övriga teletekniska verk- samhet har jag ansett ligga utanför mitt uppdrag.

7, Teletekniska samarbetsdelegationen (HD) Självfallet finnes mycket gemensamt i de olika försvarsgrenarnas teleteknik. För att söka förhindra dubbelarbete och samordna det gemensamma hos olika försvarsgrenars teleteknik har man till- satt en samarbetsdelegation, bestående av representanter för FOA och de tre försvarsgrenarnas fövaltningar. Viss ge- mensam upphandling av teletekniskt materiel utföres av en av försvarsgre- narnas förvaltningar, som då utses till »huvudförvaltning». Samarbetsdelegationen avses även skola bevaka standardiseringsintresset, så att i viss utsträckning samma kompo-

nenter kan användas i olika teletekniska utrustningar. Exempelvis försöker man med jämna mellanrum reducera antalet rörtyper, som har en tendens att stän- digt växa. Av utredningens undersök- ningar synes dock framgå att huvudför- valtningsprincipen endast i ringa grad kommit till användning inom det elek— trotekniska området. Samarbetsdelegationen har ingen be- slutanderätt utan är endast rådgivande,

C. Allmänna synpunkter

De olika försvarsgrenarnas teletekniska verksamhet avser i den nuvarande or- ganisationen upphandling av teletek- niskt materiel för respektive försvars— grenar. Detta är emellertid en mycket komplicerad och svår uppgift, enär materielen i stor utsträckning måste »skräddarsys» efter av försvarsgrenarna uppgjorda specifikationer och en viss kontroll av leverantörerna anses böra utövas, så att priserna ej blir oskäliga. Av sistnämnda anledning anser sig de olika försvarsgrenarna var för sig böra bedriva en viss experimentverksamhet för att kunna bedöma vad som är möj- ligt att göra och vilka svårigheter en tillverkning är förknippad med.

De tekniker, som skall medverka vid upphandlingen av teletekniskt materiel till försvaret, måste självfallet ha en god teleteknisk utbildning, men även god insyn i den speciella teknik som för- svarsområdet företräder. Då den egent- liga uppgiften för teleingenjörerna inom de olika förvaltningarna är att upp— handla teletekniskt materiel från indu- strien skall de alltså skriva detaljerade specifikationer för den önskade mate- rielen samt kontrollera industrierna, att de ej kräver oskäliga priser. Detta torde rar av teleingenjörerna stor erfarenhet,

vilken inte helt kan inhämtas genom litteraturstudier utan även kräver viss egen experimentell verksamhet.

Den nuvarande organisationen förut- sätter att försvaret har tillgång på verk- ligt skickliga teleingenjörer inom de olika försvarsgrenarna. De måste ju kunna arbeta självständigt och för den skull besitta god teknisk omdömesför- måga och stor praktisk erfarenhet. På grund av den otillräckliga civilingen- jörsutbildningen är tillgången på sådana tekniker mycket för liten och med den begränsade rörlighet som kännetecknar statens lönepolitik kommer förvaltning- arna oftast i underläge i kampen med industrien om dessa. Detta är i ekono- miskt avseende en mycket allvarlig sak. Tvingas försvaret att anställa underkva— lificerad arbetskraft, innebär det ett betydande slöseri med pengar. Att be- driva avancerad teknisk verksamhet med personal, som inte är utbildad för detta, kan nämligen sluka hur mycket pengar som helst. Detta kan leda till att mycket tid och pengar lägges ned på uppgifter, som en kvalificerad kraft re- dan från början inser är hopplösa. Ett system som innebär att man prutar på angelägna, högt kvalificerade och ford- rande tjänster kommer ofta att innebära att man erhåller underkvalificerad per- sonal, som absorberas i förvaltningen utan att lämna några spår efter sig. Fe- let i sådana fall är tydligen, att stats- makterna-prutat på lönegraderna i stäl- let för på antalet tjänster.

Även om ovannämnda förmodanden hitintills skulle visa sig vara ogrun- dade, är tendenserna sådana, att vi inom en snar framtid kommer dithän. Med stor sannolikhet blir situationen till sist ohållbar, om man inte dessförinnan vid- tagit förebyggande åtgärder. Försvarets utveckling präglas ju av att man i allt större utsträckning utnyttjar naturve— tenskapens senaste rön och tillgriper en

allt mer komplicerad och avancerad teknik. Fortsätter denna utveckling, vil- ket man inte har någon anledning att betvivla, måste försvaret taga i sin tjänst ett ökat antal ingenjörer med stor tek- nisk-vetenskaplig skicklighet, d. v. s. som bedrivit djuplodande studier inom sin tekniska vetenskap och som behärs- kar teknikens yppersta matematiska och experimentella hjälpmedel. Det bör allt- så vara ingenjörer som avlagt tekn. li- centiatexamen och disputerat för tekn. doktorsgrad.

Förutom en liten elit av tekn. dokto- rer behövs för de olika områdena inom försvaret självfallet även en lämpligt avvägd kår av civil- och gymnasieingen- jörer. Det är därför glädjande att staten nu vill intensifiera civil- och gymnasie- ingenjörsutbildningen. Med en modifie- rad statlig lönepolitik torde därför för- svaret i en framtid — under vissa förut- sättningar i organisatoriskt hänseende _ kunna tillfredsställa sitt behov av ingenjörer. Det är emellertid lika vik— tigt, att staten omhuldar utbildningen av avancerade tekniker (tekn. licentia— ter och doktorer), så att försvaret även kan tillfredsställa sitt behov av en tek- nisk elit.

Undertecknad vill rekommendera, att försvaret till att börja med erhåller en tjänst avsedd för en tekniskt vetenskap- ligt högt kvalificerad teletekniker, och vars uppgift är att bistå de tre försvars- grenarna avseende deras teletekniska verksamhet. Han bör knytas till FOA och få till uppgift att stå till tjänst som konsult vid materielanskaffningar för de olika försvarsgrenarna. Han måste vara en verklig vetenskaplig kapacitet med professorskompetens och bör avlö- nas såsom professor och tilldelas profes- sors namn. Han bör tillsättas på sedvan- ligt sätt för en professur med sakkunni- geförfarande. Om arrangemanget visar sig lyckat, bör man inrätta flera sådana

tjänster, men dessa bör då avse olika specialiteter inom teletekniken.

Det vore säkerligen till ömsesidigt gagn för försvaret och Tekniska Hög- skolan, om dessa »försvarsprofessorer» även vore knutna till Tekniska Högsko- lan som docenter. Härigenom skulle de- ras verksamhet vid försvaret samtidigt kunna utnyttjas för licentiatutbildning, vilket innebär, att försvaret får ett till- skott av kvalificerad arbetskraft i form av licentiander. Möjligheten till högre utbildning vid försvaret skulle även locka många civilingenjörer att taga an- ställning i försvarets tjänst.

Den teletekniska forskningen kan uppdelas i teknisk grundforskning, kom- ponentforskning och systemforskning. Teknisk grundforskning och kompo- nentforskning lämpar sig väl för att be- drivas på Tekniska Högskolan. System- forskning däremot, som har mycket stor betydelse för försvaret, kan däremot inte bedrivas på Tekniska Högskolan. Det skulle sålunda passa utmärkt, om man inom försvaret kunde åtaga sig utbildningen av systemforskare.

D. Valet av organisationsform

Vid en diskussion av problemen i fråga om de med anskaffningen av teleteknisk materiel sammanhängande materiel- och personalfrågorna spelar givetvis verk- samhetens organisation en mycket be- tydande roll. Först och främst gäller därvid helt allmänt att den organisa— tionsform bör väljas som ger största möjliga effekt till lägsta möjliga kost— nad.

Avgörande för vilken organisations- form, som skall väljas, och därmed ock— så då möjligheter till besparingar, som kan erhållas, är hur man ser på frå- gan om anskaffningen av telemateriel såväl som annan tygmateriel måste vara

uppdelad efter de olika försvarsgre- narna eller skall betraktas som en ge- mensam angelägenhet för hela försva- ret. En bedömning av den teletekniska verksamhetens ordnande bör därför utgå från ett val mellan dessa båda för- utsättningar.

Väljer man en organisation baserad på fortsatt uppdelning efter försvars- grenar, kommer den i stort att få se ut på ungefär samma sätt som den nuva- rande. Besparingar kan därvid helt na- turligt åstadkommas genom organisato- riska förbättringar och genom ökade an— strängningar till samarbete mellan de olika förvaltningarna.

Har man på detta sätt accepterat te- leteknisk verksamhet vid de olika för- svarsgrenarna måste man förutsätta ett samarbetsorgan för utbyte av erfaren- heter, för förhindrande av dubbelarbete, för standardisering av komponenter, för gemensam upphandling av mer konfek— tionsbetonad materiel m. 111. Det finns inte så många alternativ att välja på vid utformningen av ett sådant samarbets- organ. Av allt att döma torde den nu- varande samarbetsdelegationen (TTD) vara en god lösning på problemet.

När det gäller teleteknikens anpass- ning till försvarsgrenens speciella tek— nik, har teleteknikern med denna orga- nisationsform intim kontakt med för- svarsgrenen. Det synes därför riktigt, att han placeras vid ifrågavarande för- svarsgren. Det förhållandet, att Kungl. Armétygförvaltningen, Marinförvalt- ningen och Flygförvaltningen har var sin teleteknisk avdelning, har därför säkerligen framtvingats av nödvändig- heten.

Gemensam materielanskaffning Den nuvarande organisationen bygger på en situation från forna dagar, då man hade ett landförsvar och ett sjöförsvar, som kunde sägas vara endast obetydligt

beroende av varandra vid anskaffning avmateriel. Utvecklingen medförde se— dermera, att man fick ett särskilt flyg- vapen. Även detta var under- lång tid till stor del isolerat i fråga om sitt ma- terielbehov. Först under tiden efter andra världskriget har utvecklingen medfört att de olika försvarsgrenarna i allt större utsträckning fått behov av samma eller likartat materiel såsom ro- botvapen, helikoptrar, viss telemateriel o. s. v. Härigenom, men även på annat sätt, sker en viss utjämning och utplå- ning av gränserna mellan de olika för- svarsgrenarna.

De här angivna förhållandena aktuali- serar på ett annat sätt än tidigare frå- gan om möjligheten till en av de olika försvarsgrenarna helt oberoende och för försvaret gemensam organisation för materielanskaffningen. Det är otvivel- aktigt så, att den nuvarande organisa- tionen visserligen fungerar, byggd på kompromisser med det gamla invanda och alltså naturnödvändigt icke kan vara det effektivaste och mest ekono— miska på lång sikt. Sammanslagningen måste då gälla inte endast de olika tele- tekniska avdelningarna inom olika gre- nar av försvaret utan även de sakavdel— ningar med vilka teleingenjörerna måste bedriva intimt samarbete. Huvudför— valtningsprincipen behöves då icke längre och ej heller samarbetsdelega- tionerna.

Obestridliga fördelar föreligger vid organisation av försvarets tygmate- rielanskaffning i en gemensam förvalt- ning. På materielsidan har man i stor utsträckning gemensam grundmateriel. Samma är förhållandet i fråga om de komponenter som förekommer i olika apparater och system. Härigenom un-

men är

derlättas standardiseringssträvandena liksom också väsentliga besparingar och samtidig förbättring av informations- tjänsten kan erhållas. En annan omstänr dighet som talar för ett sammanförande av anskaffningen till en förvaltning är den starka koncentrationen till ett fåtal gemensamma leverantörer.

De största vinsterna vid en omorganie sation till en gemensam tygförvaltning föreligger emellertid på personalsidan. Med den nuvarande uppdelningen kan det icke undvikas att dubbelarbete före- kommer i icke obetydlig utsträckning. Enligt kända statistiska lagar bör det dessutom ställa sig gynnsammare att för— dela arbetsuppgifterna på en större ar- betsgrupp än flera mindre från varandra isolerade arbetsgrupper. En omorgani- sation till en förvaltning bör därför er- bjuda möjligheter för ett väsentligt bättre utnyttjande av arbetskraften. Samtidigt bör vid en omorganisation ökade förutsättningar fås för ett till- godoseende av det angelägna behovet av vissa högt kvalificerade, tekniskt ve- tenskapligt skickliga ingenjörer med teknologie doktorsgrad, varom talats i föregående avsnitt.

Slutligen bör här påpekas att en ge- mensam tygförvaltning för försvaret kommer att medföra betydligt bättre samarbetsmöjligheter med FOA än för närvarande. Visserligen uppträder FOA _ vilken som bekant är en gemensam organisation för hela försvaret — redan nu som konsult till de olika försvarSe grensförvaltningarna, men det vore lyckligt, om denna verksamhet kunde intensifieras. '

Stockholm den 17 maj 1960

Torbern Laurent Professor Tekn. Dr

BILAGA 14 '

Allmän översikt över intendenturförvaltningstjänstens verksamhets-

område och organisation

A . I ntendenturförvaltningstjänstens verksamhetsområde

Intendenturförvaltningstjänsten inom försvaret har till huvudsaklig uppgift att förse stridskrafterna med alla de för- nödenheter som icke är att räkna som egentliga strids- och transportmedel. In- tendenturförvaltningen skall sålunda svara för beklädnad, förplägnad och förläggning samt drivmedel, bränsle, ex- peditionsmateriel m. in. men dessutom även hästar och hundar i den mån dy— lika numera förekommer inom krigs- makten. Inom verksamhetsområdet fal- ler även förvaltningen — jämte fördel- ning och kontroll —— av anslagna me- del för övningar. Förvaltningen svarar vidare för utbildningen av den för in- tendenturtjänsten erforderliga persona- len, såväl fast anställda som värnplik- tiga.

De förnödenheter som faller inom in- tendenturförvaltningens verksamhets— område kan indelas i följande huvud- grupper:

Intendenturmateriel Livsmedel

Drivmedel och bränsle Veterinärmateriel

Gränsdragningen mellan intendentur- förnödenheter och övrig för krigsmak- ten erforderlig materiel (tygmateriel, flygmateriel, skeppsteknisk materiel) är icke exakt lika inom de tre försvarsgre—

narna. Inom marinen har intendentur- förvaltningen sålunda hand om en ma— terielgrupp på drygt 20 000 artiklar, be— nämnd materialutredning, som till den helt övervägande delen består av artik- lar, vilka inom armén och flygvapnet räknas såsom tygmateriel. Vissa person- liga utrustningstillbehör, som inom ar- mén och marinen utgör intendenturma- teriel, räknas inom flygvapnet som tyg- materiel o. s. v. Om man bortser från marinens materialutredning, är dock skillnaderna i gränsdragningen mellan intendentur- och övrig materiel de oli- ka försvarsgrenarna emellan obetydliga. Följande översikt över de av intenden- turförvaltningen inom armén omhän- derhavda förnödenheterna ger därför en god bild av hithörande förhållanden även inom de båda övriga försvarsgre- narna.

Intendenturmateriel

Intendenturmaterielen inom armén in— delas i tre huvudgrupper, benämnda:

I. Intendenturmateriel för bruk II. Standardiserad intendenturmate- riel för fredsbruk III. övrig intendenturmateriel för fredsbruk

krigs-

Benämningen på materielen i grupp I är något missvisande, eftersom denna materiel även användes för fredsbruk. Det är emellertid i princip fråga om

fältutrustning, avsedd för såväl krigs- som fredsbruk. Gruppen I inrymmer följande undergrupper:

a) Beklädnadsmateriel ..... ca 70 artiklar

b) Utrednings- och remtygs-

materiel ............. » 120 » c) Skldmateriel ............ » 60 » d) Förläggnings— och förpläg-

nadsmateriel ......... » 750 » e) Expeditionsmateriel ..... » 50 » f) Krigsgravmateriel g) Hemvämsmaterlel ...... » 70 » h) Beklädnadsmateriel för

kvinnor .............. » 30 » i) Värnintendenturmateriel. 8 » j) Emballage för livsmedel. 4 »

Gruppen omfattar sålunda i runt tal 1160 olika artiklar. Det stora antalet artiklar — särskilt inom gruppen d) Förläggnings- och förplägnadsmateriel _— förklaras av det förhållandet, att man specificerar alla lösa detaljer i varje ar- tikelenhet, liksom alla tillbehörsdelar. En stridssele är exempelvis i och för sig en enhet, men eftersom den består av lösa delar, måste dessa i sin tur ut- göra särskilda artiklar med särskild be- nämning såsom »axelrem till stridsse- le», »framväska till stridssele» o. s. v. Artiklar med gemensamt användnings- område är ofta sammanförda till sat- ser, exempelvis verktygssatser o. d. »Ut- redning för skomakare» är sålunda be— nämningen på en sats på ett 30-tal olika verktyg, vilka var för sig utgör en sär- skild artikel.

Materielen är icke nummerkodifierad —— vilket emellertid påbörjats — utan varje artikel har en benämning som skall möjliggöra identifiering. Trots den välbekanta militära benämningstekni- ken '—. exempelvis »Rem, liv-, m/39 för off och uoff» —— som syftar till korta, adekvata benämningar, är i stor ut- sträckning långa och svårhanterliga be- nämningar oundvikliga. Som exempel härpå kan anföras följande benämning på ett tillbehör till ett magasinstält:

»bygel av järn med överfall och 2 vingmuttrar för takstolarnas och trävirkets hophållande

under transport i 3 olika storlekar (för äldre tält med träställning)».

Bland ett 20-tal olika typer kittlar fö- rekommer exempelvis: oktttel, mindre, m. lock t. kantin, mindre» »kittel, mindre m. lock t. kantin, större» »kittel, större, m. lock t. kantin, mindre» »kittel, större m. lock t. kantin, större».

Gruppen II. —- Standardiserad inten- denturmateriel för fredsbruk — har föl- jande undergrupper:

Beklädnadsmateriel ........ ca 90 artiklar Arbetskläder för kvinnlig

kökspersonal ............ » 10 » Vit utrustning för vakter och

musikkårer ............. » 15 » Utrednings— och remtygsma-

teriel ................... » 25 » Skidmateriel .............. 2 » Förläggningsmateriel ....... » 20 » Fanor, standar och kommu-

nionssaker .............. » 10 » Kaserninventarier .......... » 120 » Förplägnadsmateriel för mat-

hållning ................ » 570 » Expeditionsmateriel ........ » 25 » Bränsleinventarier ......... » 10 » Renhållningsinventarier . . . . » 10 » Materiel för fysisk träning . . » 70 » Övningsmateriel ........... » 20 » Tvättinventarier ........... » 20 » Verkstadsinventarier ....... » 75 » Materialier och reservdelar . » 400 » Tjänste- och utmärkelse- m.fl.

tecken ................. » 350 »

Gruppen II omfattar sålunda omkring 1 840 olika artiklar. Det är emellertid att märka, att i undergruppen »Förpläg— nadsmateriel för mathållning» ingår bortåt 100 artiklar, som även upptagits i gruppen I, undergruppen »Förlägg— nings- och förplägnadsmateriel». Sam- manlagt omfattar grupperna I och II sålunda omkring 2900 olika artiklar. Dessa omspänner då hela registret av förnödenheter från exempelvis »Snöre, till hjälminredning» a 5 öre pr styck el- ler »Senapssked (spade) av plast» år 20 öre pr styck upp till »Tält, förlägg- nings-, m/39, komplett» ä 1 040:—— kr eller »Degformningsmaskin med tillbe-

hör, komplett» å 9690:— kr. I'under- gruppen »Kaserninventarier» ingår exempelvis 35 specificerade typer av "bord.

Av artiklarna i de båda materielgrup- perna är bortåt 1 900 prissatta. Endast ”omkring 20 procent av dessa artiklar har ett värde överstigande 25: — kr pr artikel, medan 25 procent har värden understigande 1:—— kr och 36 procent eller närmare 700 artiklar har värden understigande 2:—'— kr pr artikel. Det proportionsvis största antalet artiklar med låga värden finns inom gruppen »Materialier och reservdelar», men inom hela gruppen I _ »Intendenturmate- riel för krigsbruk» —— har dock drygt 20 procent av antalet artiklar värden som understiger 2: — kr pr artikel. Gruppen III. —— Övrig intendenturma- teriel för fredsbruk — utgöres av ma- teriel, som icke år standardiserad. Ett på ett förband befintligt bord, som ej kan identifieras såsom någon av de i gruppen II specificerade 35 typerna, är exempelvis att hänföra till gruppen III, liksom vissa småartiklar såsom blomvaser, askkoppar, pennfat o. (1. Till denna grupp hänföres även förbruk- ningsartiklar såsom rengöringsmedel, skrivmateriel 0. (1. Totalt omfattar in- tendenturmaterielen inom armén i runt tal 4 000 olika artiklar.

Inom marinen och flygvapnet har man i princip samma slag av intenden- turmateriel som inom armén, men arti- kelantalet är avsevärt mindre. Delvis använder man där samma artiklar som armén, delvis har man sådana av egen "konstruktion. Man har dessutom andra indelningsgrunder för materielen och i viss utsträckning andra benämningar. Inom marinen tillkommer som tidigare nämnts dessutom materielgruppen »ma— terialutredning», vilken endast till en "mindre del omfattar intendenturmate- riel 'i arméns och flygets mening. 4

205 Livsmedel Livsmedel utgöres enligt arméns termi- nologi av proviant — livsmedel för människor — och furage —— foder till hästar och hundar. Försvarets bestånd av hästar och hundar är emellertid nu- mera ytterst obetydligt, och i denna re- dogörelse kommer därför i fortsättning- en helt att bortses från furage. Med livs- medel avses sålunda fortsättningsvis en- dast livsmedel för människor. Livsmedlen indelas bl. a. i vanliga livsmedel och speciallivsmedel, där den sista benämningen avser livsmedel som är avsedda att användas under speciel- la omständigheter i krig och därför är särskilt sammansatta eller förpackade. En annan indelningsgrund för livsmed- len är färskvaror och magasinsvaror. Den sistnämnda gruppen utgöres av lag- ringsbeständiga livsmedel såsom gryn, mjöl, socker, hårt bröd, konserver o. s. v. Speciallivsmedlen ingår i denna grupp. Antalet magasinsvaror utgör 362, vari emellertid ingår 56 olika emballagear- tiklar, såsom kartonger, kanistrar, om- slagspapper o. d. Egentliga livsmedel uppgår därför till omkring 300. Av dessa utgöres ett 60-tal av speciallivs- medel. Häri ingår ett tio-tal s. k. armé- konserver, d. v. s. speciellt för armén tillverkade och konserverade livsmedel, som är så sammansatta att varje kon- serv utgör en hel måltid. En dylik kon- serv innehåller sålunda exempelvis bå- de kött och potatis. I övrigt utgöres spe- ciallivsmedlen av bl. a. vacuumtorkade eller djupfrysta, färdiglagade rätter, sär— skilda måltidsförpackningar. Återsto- den, omkring 250 artiklar, utgöres av vanliga, i allmänna marknaden förekom- mande, lagringsbeständiga livsmedel. Inom marinen och flygvapnet använ- der man sig av samma slag av livsme- del, ehurusom stundom med andra be—

nämningar. Därjämte har man emeller- tid särskild nödproviant för ubåtar, re-

spektive flygare, ett slag av speciallivs— medel som icke förekommer inom ar- mén.

Drivmedel

Begreppet drivmedel omfattar inom för- svaret förutom fasta och flytande mo- torbränslen även smörjmedel av lika slag samt dessutom vissa andra förnö- denheter såsom kylarvätskor, bromsvät- skor 0. d. Totalt rör det sig inom armén om ett 80—tal olika artiklar. Flygvapnet och marinen har vid sidan av samma drivmedelssortiment som armén vissa speciella drivmedel, såsom flygbensin, reabensin och bunkerolja. Härtill kom— mer vissa speciella motorsmörjmedel. Inom marinen hänföres dessutom alla smörj— och rengöringsmedel för vapen till drivmedelsgruppen. Sistnämnda me- del räknas inom armén och flyget som tygmateriel.

Till drivmedel är i förvaltningshän- seende även knutet »distributionsmate- riel för drivmedel» exempelvis tankar, fat, dunkar, pumpar, påfyllningstrattar o. s. v. Inom armén är artikelantalet härav relativt omfattande och uppgår till i runt tal 800 artiklar. Inom mari- nen — som även omfattar kustartille- riet — har man i stort sett samma sorti— ment, kompletterat med speciell fartygs- utrustning. Inom flygvapnet hänför man emellertid av dessa artiklar endast järn- vägstankvagnar och fat till intendentur- materiel. I övrigt räknas inom flygvap- net drivmedelsmaterielen som tygmate- riel.

Bränsle

Bränsle för uppvärmningsändamål inom försvaret består av konventionella, fas- ta och flytande bränslen. Ett 40-tal oli- ka slag eller kvaliteter av bränsle före- kommer.

Veterinärmateriel utgöres dels av egent- lig sjukvårdsmateriel för såväl hästar som hundar —— inrymmande bl. a. ett 100-tal läkemedel -—- och dels av hovsla- garutrustning, bl. a. hästskor och söm. Antalet artiklar uppgår till omkring 1 250.

Anskaffningsverksamhet

Anskaffningen av förnödenheter sker enligt den s. k. huvudförvaltningsprin- cipen, innebärande att den förvaltning, som har den största förbrukningen av viss förnödenhet, sköter anskaffningen av denna förnödenhet även för de and- ra försvarsgrenarnas förvaltningsmyn— digheter.

Tillämpningen av denna princip har medfört att arméintendenturförvaltning- en praktiskt taget sköter hela anskaff- ningen av intendenturförnödenheter för försvaret. De enda mera betydelsefulla undantagen härifrån utgöres av flyg- drivmedel, som inköpes av flygförvalt— ningen även för arméns och marinens räkning, samt motorbrännolja, i fråga om vilken marinen är största förbrukare och även anskaffare för de båda andra försvarsgrenarna.

B. Organisation

Intendenturförvaltningstjänsten är or- ganiserad så att varje försvarsgren har sin egen intendenturförvaltning. Inom armén utgöres denna av ett särskilt, di- rekt under Kungl. Maj:t lydande äm- betsverk, arméintendenturförvallningen. Marinens intendenturförvaltning sker genom en avdelning av marinförvalt- ningen, intendenturavdelningen, medan flygets intendenturförvaltning utövas av flygförvaltningens intendenturbyrå.

Den centrala förvaltningen utövas av Kungl. arméintendenturförvaltningen, i fortsättningen benämnd med den mili- tära förkortningen KAIF. Ämbetsverkets organisation framgår av tablå 1. Perso- nalorganisationen visas i tablå 2. Arbetsuppgifterna fördelas enligt ar- betsordningen på följande sätt.

Centralbyrån handlägger:

»a) ämbetsverkets registratur;

b) sammanställning och utgivande av Tjänstemeddelanden inom KAIF;

c) adjutantur- och presstjänst;

d) ämbetsverkets mobilisering;

e) ämbetsverkets skydd och säker- hetstjänst;

f) intendenturväsendets organisation och utveckling;

g) utarbetande av intendenturtjäns- ten berörande reglementen och instruk- tioner, som icke ankommer på annan byrå;

h) utbildning av militär personal;

i) uttagning, utbildning, placering, befordran, redovisning m. m. av inten— denturkårens personal, värnpliktig in- tendenturpersonal, krigskassörer, för- plägnads- och drivmedelsassistenter samt till ämbetsverket kommenderad militär personal;

i) bibliotekstjänst för militära publi- kationer samt bokförråd för intenden- turkåren;

k) uppgörande av krigsförvaltnings- planer, krigsveterinärvårdsplan och er- forderliga översikter beträffande häs- tar och hundar samt veterinärmateriel;

]) hästhållning samt hundhållning utom för centralförråd av drivmedel;

m) anskaffning och uttagning av häs- tar, anskaffning av hundar samt an— skaffning _ utom inköp _ av veteri- närmateriel;

n) medelsäskanden för och förvalt-

ning av arméns anslag till Övningar m. m., Remontering, Uttagning av häs- tar, Veterinärvård samt Hundväsendet;

o) underlydande förvaltningsmyndig— heters tillämpning av författningar och förvaltningsföreskrifter samt saklig granskning av dessa myndigheters an- slagsförvaltning;

p) bokföringsmässig förrådskontroll, dock icke vad avser drivmedel och di- stributionsmateriel för drivmedel;

q) centralbokföring enligt Intmtrl I; ävensom

r) upprättande av för fackbyråerna erforderlig statistik beträffande under- lydande myndigheters verksamhet.»

Materielbyrån ärenden beträffande:

»a) behovsberäkning av intendentur-

handlägger

materiel utom förplägnadsmateriel, bränsleinventarier och övningsmate- riel;

b) anskaffning av intendenturmate- riel, dock i vad avser förplägnadsmate- riel, bränsleinventarier och övningsma— teriel endast verkställande av inköp;

c) tilldelning, förrådshållning samt användning, skötsel och underhåll av intendenturmateriel, som avses under a) ovan;

(1) inköp av veterinärmateriel samt _ utom för projektering och försök _— av livsmedelsemballage och distribu- tionsmateriel för drivmedel;

e) anskaffning av kontorsinventarier;

f) anskaffning, tilldelning, förråds- hållning samt användning av renhåll- ningsmateriel och renhållningsmedel;

g) anskaffning av elektrisk energi, lysgas och vatten samt härtill hörande medelsförvaltning;

h) uppgörande av krigsförvaltnings- planer beträffande materiel, som avses under a) ovan —— gällande även tvätt- och reparationstjänsten — samt över-

Centralbyrån

Tablå 1. Arméintendenturförvaltningens organisation

Materielbgrån

SOUSCHEF |

Förplägnadsbyrån

Drivmedelsbyrån

Administrativa byrån

CHEF Adjutant Expedition

M ililårscktion

Allmän detalj Utbildningsdetalj Mobiliseringsdetalj

Hdstsektion

Förrådskonlroll- kontor

Expedition Granskningsdetalj Bokföringsdetalj Statistik

69 H NNV

10

N (0th

S:a befattningshavare 46

CHEF Expedition CHEF Expedition CHEF Expedition

CO

CHEF Expedition

Utrustn i ngssekti on

Försöksdetalj Utrustningsdetalj

Inventariesektion

Försöksdetalj Inventariedetalj Specialdetalj

Mob. o. tilldeln. sekt.

Mobiliseringsdetalj Planeringsdetalj Förrådsdetalj

Inköpssektion

Inköpsdetalj Bokföringsdetalj

Kontr. o. verksladssekt.

Kontrolldetalj Verkstadsdetalj

(Dh v—l NCON vi menar

S:a befattningshavare 80

Mat.-anskaffa. sektion

Mobiliseringsdetalj Livsmedelsdetalj Lägerkasse- och allmän detalj

MID

Drivmedelssektion

Teknisk detalj Anskaffningsdetalj Förrådsdetalj Redovisningsdetalj

N mois-101

Portvakter Telefonväxel

Kanslisektion

Drifl- o. kontrollsekt.

Konsumtionsdetalj Kontroll o. försöks- detalj Förplägnadsdetalj

S:a befattningshavare 30

Bränslesektion

Anskaffningsdetalj Teknisk detalj Specialdetalj

Mobil iseri ngsdelal]

Nuovo

41)

3

S:a befattningshavare 341)

Personalseklion

Avtalsdetalj Lönedetalj

S:a befattningshavare 23

Totalantal befattningshavare 2131)

1) Därav 1 befattningshavare avlönad på sakansla:

T abld 2. Arméintendenturförvallningens personalorganisation

: "å ä *” __ å & ä. ; .2 0 :, >. & _D 'å' & Lönegrad Tjänst % D 5 g % 45 & E .. . m 'a _2 T, .2 H E (-klass) (bestallnmg) :o: =. &; go ,, 5 _? :, m 5 a 5! E 'E ”' U —-— E' 3 ”U & :o i. 4 ;;, Q Bp 6 ....... Souschef ............................. 1 _ — _ _ _ 1 Bo 1 ....... Byråchef ............................. — 1 1 1 1 — 4 Bo 1 ....... Krigsråd ............................. — — _ _ _ 1 1 : Ao 26 ...... Överstelöjtnant ....................... _ 1 3 1 1 _ 6 Ao 24 ...... Major ............................... _ 2 2 2 1 _ 7 j Ao 21 ...... Kapten .............................. _ 5 7 3 2 _ 17 . Ao 15 ...... Förvaltare ........................... _ _ 1 _ _ _ 1 * Ao 23 ...... Regementsveterinär ................... _ 1 _ 1 _ _ 2 Ao 17 ...... Departementsskrivare .................. — 2 _ _ _ _ 2 Ao, Ae 26. . . Byrådirektör ......................... _ _ _ _ 1 _ 1 24 Byrådirektör ......................... _ _ 1 — _ — 1 23. . . Förste byråingenjör ................... — — _ _ 1 _ 1 23. . . Förste byråintendent .................. _ — 1 — 1 _ 2 23. . . Förste byråsekreterare ................. — _ _ _ _ 2 2 21 . . . Byråingenjör ......................... _ _ 2 1 1 _ 4 >, 21 . . . Byråintendent ........................ _ _ _ 1 1 _ 2 ' 21 . . . Kamrerare ........................... _ _ 1 _ _ _ 1 19. . . Byråassistent ......................... — — 4 _ 1 _ 5 i 19. . . Byråingenjör ......................... _ _ 4 2 1 — 7 ' 19. . . Byråinspektör ........................ _ _ 1 _ _ _ 1 17. . . Assistent ............................. — — 4 1 4 1 10 17... Ingenjör ............................. _ _ 4 1 2 — 7 15. . . Assistent ............................. _ _ 6 2 2 1 11 15... Ingenjör ............................. _ _ 3 _ _ _ 3 13. . . Biträdande ingenjör ................... _ _ 5 _ — _ 5 12. . . Förste kansliskrivare .................. — — 1 1 1 _ 3 12. . . Ingenjörbiträde ....................... _ _ _ 2 _ _ 2 I 12. . . Köksföreståndare ..................... _ _ — 1 — _ 1 . 12. . . Tvättinstruktör ....................... _ _ 1 _ _ _ 1 , 10. . . Kansliskrivare ........................ _ _ 3 1 1 _ 5 | 9. . . Kontorist ............................ _ 1 3 1 2 1 8 - 8. . Förste expeditionsvakt ................ _ _ _ — — 1 1 ' 7. . Expeditionsvakt ...................... _ — — _ _ 4 4 ', 7. . Förrådsman .......................... _ _ _ _ _ 1 1 L 7. . Kanslibiträde ......................... _ 10 6 3 4 3 26 l 7. . . Tekniskt biträde ...................... — — 3 _ _ _ 3 ' Ag 7 ....... Kanslibiträde ......................... _ 1 _ _ _ _ 1 r.b.-19 ...... Amanuens ........................... — _ _ _ _ 1 1 r.b.-5, A05 .. Biträde för skriv- och kontorsgöromål (kontorsbiträde) ..................... _ 12 1 1 3 4 6 36 (24) Expeditionsofficer ..................... _ 1 _ _ _ 1 2 (24) Officer ............................... — 2 1 1 _ _ 4 (18) Underofficer .......................... — 1 _ _ _ _ 1 (17) Underofficer .......................... _ _ 1 _ _ _ 1 (16) Underofficer ........................ . . _ 5 _ 1 1 _ 7 Summa 1|45|80|30|33|23|212 14—005460

sikter innefattande jämväl förplägnads- materiel, distributionsmateriel för driv- medel och veterinärmateriel;

i) förrådsdriften vid arméns inten- denturförråd ;

j) driften vid arméintendenturför- valtningen underställda verkstäder för reparation av kläder och skodon samt tvättinrättningar;

k) samordnande av kontrollverksam- heten inom arméintendenturförvalt- ningens verksamhetsområde i vad rör anskaffning av materiel;

1) för arméintendenturförvaltningen gemensamma frågor rörande förråds— verksamhetens administrativa del;

m) utarbetande av reglementen och instruktioner i vad avser till materiel- byrån hörande frågor;

n) medelsäskanden för och förvalt- ning av arméns anslag till Telefon m.m., Övriga expenser m. m., Beklädnad m.m., Inventarier m. m. utom i vad avser del- posten Förplägnadsmateriel, Tvätt samt Hemvärnets intendenturmateriel m. m.;

0) reseräkningar, reseförskott och an- ståndstraktamenten; ävensom

p) armeintendenturförvaltningens kassarörelse.»

Förplägnadsbyrån handlägger ären- den beträffande:

»a) behovsberäkning, anskaffning, tilldelning, användning, lagerhållning och försäljning av proviant och furage;

b) behovsberäkning, anskaffning, till- delning och förrådshållning ävensom användning, skötsel och underhåll av förplägnadsmateriel, dock att inköp sker endast av materiel, som skall fast inmonteras i byggnad;

c) behovsberäkning och anskaffning av livsmedelsemballage, dock att inköp sker endast av materiel, som erfordras för projektering och försök;

(1) medelsäskanden för och förvalt- ning av arméns anslag till Mathållning,

Furagering samt Inventarier m. m. i vad avser delposten Förplägnadsmateriel;

e) uppgörande av krigsförvaltnings- planer beträffande proviant, furage, för- plägnadsmateriel och livsmedelsembal- lage;

f) konsumtionsfrågor i vad avser livs- medel;

g) hygienisk kontroll vid arméns mat- inrättningar samt vid central anskaff- ning och lagerhållning av proviant och furage;

h) driften vid arméns centralmaga- sin samt magasins- och tillverkningsav- delningar vid arméns intendenturför-

råd; i) driften vid arméns matinrätt- ningar;

j) lägerkassor; ävensom

k) utarbetande av reglementen och instruktioner i vad avser till byrån hö- rande frågor.»

Drivmedelsbyrån handlägger ärenden beträffande:

»a) behovsberäkning, anskaffning, tilldelning, användning, distribution, lagerhållning och försäljning av driv- medel och uppvärmningsbränslen;

b) behovsberäkning, anskaffning, till- delning, förrådshållning, skötsel och underhåll samt försäljning av distribu- tionsmateriel för drivmedel, dock att in- köp sker endast av materiel, som er- fordras för projektering och försök;

c) behovsberäkning, anskaffning, till- delning, förrådshållning samt skötsel och underhåll av bränsleinventarier, dock att inköp sker endast av materiel, som erfordras för projektering och för— sök;

d) uppgörande av krigsförvaltnings- planer och erforderliga översikter be- träffande förnödenheter och materiel enligt a)_c) ovan;

e) utarbetande av reglementen och

instruktioner i vad avser till drivme- delsbyrån hörande frågor;

f) medelsäskanden för samt förvalt- ning av anslagen till Bränsle m. m., ök- ning av drivmedelslagringen, Drivme- delsförråd m. m. och Anskaffning av drivmedelsutrustning;

g) bokföringsmässig förrådskontroll i vad avser drivmedel och distributions- materiel för drivmedel;

h) förrådstitelredovisning av drivme- del; ävensom

i) administrationen av och driften vid centralförråd av drivmedel samt 10- kalmyndigheternas distributionsanlägg- ningar.»

Administrativa byrån handlägger ären— den beträffande:

»a) ämbetsverkets avlönings- och om- kostnadsanslag;

b) ämbetsverkets organisation och arbetsordning;

c) tjänster å ämbetsverkets personal— förteckning liksom å personalförteck- ningar fastställda för arméns centrala intendenturanstalter och armétruppför- bandens intendenturavdelningar;

d) tillsättning, förordnande, tjänstle- dighet, avsked och entledigande beträf- fande ämbetsverkets civila personal och militära arvodespersonal;

e) avlöningsförmåner och personal- redovisning beträffande ämbetsverkets ovannämnda personal;

f) tillsättning och entledigande av ci- vil personal vid arméns centrala inten- denturanstalter enligt intendenturan— staltsreglementets bestämmelser samt förordnande och tjänstledighet beträf- fande tjänstemannapersonal vid cen- tralförråd av drivmedel;

g) företagsnämnder och personalvård samt arbetarskydd;

h) kollektivavtals- och arbetarfrågor i övrigt;

i) militära ersättningsmål;

k) granskning av förslag till köpe- avtal och förslag till beslut i vissa upp- handlingsärenden, tolkning och tillämp- ning av hithörande avtalsbestämmelser samt lagar, författningar och i admi- nistrativ ordning tillkomna föreskrif- ter-

l) prövning och förvaring av säker- heter;

m) uttagande av viten;

n) sammanfattning av ämbetsverkets förslag till anslagsäskanden;

o) övriga frågor av rättslig eller all- mänt administrativ natur;

p) tillhandahållande av juridiskt-ad- ministrativt biträde åt ämbetsverkets övriga byråer; ävensom

q) handhavande av telefonväxel, te- letype, skrivcentral, vakt- och hud- tjänst, kopiering, städning och kommis- sionärsuppgifter.»

Direkt under KAIF sorterar ett antal centrala anstalter, nämligen sju central- förråd och sju centralmagasin.1 I fem fall är centralförråd och centralmaga- sin sammanförda till en enhet under gemensam chef, i två fall är det fråga om enbart centralförråd för materiel och i ytterligare två fall enbart central- magasin. Sammanlagda antalet anstalter av detta slag är sålunda nio. Slutligen finns 14 centrala drivmedelsförråd.

Regionalt, närmast under KAIF,hand- lägger stabsintendenten vid var och en av de sju militärbefälsstaberna (militär- områdena) ärenden rörande intenden- turtjänsten och lokalt _- vid regemen- ten och motsvarande självständiga för- hand, vid försvarsområdesstaberna samt

1 Enligt militär terminologi är »magasin» ett förråd för livsmedel, medan »förråd» avser för- nödenheter av annat slag. För att icke skapa onödig begreppsförvirring kommer uttrycket »magasin» i fortsättningen att ersättas med livsmedelsmagasin och uttrycket »förråd» med beteckningen materielförråd, då dylikt avses.

vid vissa utbildningsanstalter _ sköter intendenterna _ regementsintendenter o. s. v. _ hithörande frågor. Några re- gionala förrådsanstalter i militärbefäls- stabernas regi finns icke. Lokalt finns däremot förråd och magasin vid rege- mentena o. s. v. Vid försvarsområdes- staberna finns dock inga magasin för livsmedel utan endast förråd för ma- teriel.

Förrådsverksamheten skall säkerstäl- la dels att förnödenheter finns tillgäng- liga i tillräcklig utsträckning för krigs- behovet och dels att behovet i fred för utbildning m. m. tillgodoses. Förrå- den kan därför indelas i krigsförråd och fredsförråd. Som regel hålles dessa åtskilda, krigsförråden ordnade för- bandsvis eller på motsvarande sätt för omedelbart ianspråktagande i anslut- ning till mobiliseringsplatserna utan- för fredsförläggningsområdena, medan fredsförråden finns inom regementenas fredsförläggningar, där de tjänstgör som centrala utrustnings- och bytesför- råd för samtliga utbildningsförband inom ett vart regemente.

Viss blandning av krigsförråd och fredsförråd förekommer såväl vid KAIFzs centrala anstalter som vid de lokala förbanden. Såväl de centrala ma- terielförråden som de centrala livsme- delsmagasinen har till den helt övervä- gande dclen rent fredsmässiga uppgifter som distributionscentraler mellan leve- rantörerna och de slutliga förbrukar- na, d. v. s. regementen och motsvarande förband. Därjämte finns emellertid i centralförråden förvarade s. k. etapp- satser av materiel, utgörande krigsför- råd för vissa underhållsförband. Cen- tralmagasinens verksamhet är av helt fredsmässig karaktär, men samtidigt ut- gör deras livsmedelslager i sin helhet krigsberedskapslager. Även på regemen- tena förekommer viss blandning av krigs- och fredsförråd sålunda, att i

vissa fall för krigsförråd avsedd mate- riel förvaras i fredsförråden och använ- des i utbildningen. Det sistnämnda för- hållandet har dock ganska ringa om— fattning. Däremot förekommer fortlö- pande ett utbyte av krigsförrådens ma- teriel, så att den nyaste materielen all- tid tillföres dessa i utbyte mot äldre materiel, som Överföres från krigsför— råden till fredsförråden för att förbru— kas i utbildningen.

De centrala drivmedelsförråden torde _ i motsats till de andra centrala an- stalterna _ böra betraktas såsom rena krigsförråd. Huvuddelen av arméns och även flygets fredsförbrukning av driv- medel tas visserligen ur dessa förråd, men detta beror på nödvändigheten att omsätta de förevarande drivmedlen, så att dessa icke på grund av för lång lag- ring blir obrukbara.

Varje regemente eller motsvarande förband har sålunda ett fredsförråd av intendenturmateriel och ett antal åt- skilda krigsförråd, vidare ett magasin för livsmedel, avsett för fredsbruk, men som även inrymmer vissa för krigsbehov avsedda kvantiteter, samt ett drivme- delsförråd, likaledes avsett för freds- bruk men med vissa kvantiteter reserve— rade för krigsbehov. Försvarsområdes— staberna har i princip endast krigsför- råd av materiel. För hemvärnets och vissa frivilliga försvarsorganisationers behov av utrustning för utbildningsän- damål finns dock under varje försvars- områdesstab ett särskilt fredsförråd. Slutligen finns vissa utbildningsanstal- ter, som endast har fredsförråd. Om varje regemente eller motsvarande för- bands fredsförråd tillsamman med dess olika krigsförråd betraktas såsom en förrådsenhet, finns det lokalt inom armén

72 materielförrådsenheter 51 livsmedelsmagasin 50 drivmedelsförråd.

Varje regemente eller motsvarande förband har under intendenten en in- tendenturförrådsförvaltare, som svarar för förrådstjänsten beträffande all in— tendenturmateriel inom förbandet. In- tendenturförrådsförvaltaren är som uppbördsman ansvarig för alla av ho- nom omhändertagna förnödenheter. Han har till sin hjälp förrådsförmän, förrådsmän och förrådsarbetare. Under intendenten, vid sidan av intendentur- förrådsförvaltaren, finns ett förråds- bokföringskontor under chefskap av en expeditionsunderofficer. Denne har till sin hjälp som regel ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde. För allmänna skrivgöromål har intendenten därjämte ett biträde.

De olika regementenas materiel kom- mer till slutlig användning på kompa- nierna (eller motsvarande), antingen som personlig utrustning, för vilken den enskilde soldaten, som kvitterat ut materielen, är ansvarig, eller som ut- rustning för gemensamt bruk (tältmate- riel, expeditionsmateriel o. s. v.) för vilken en inom kompaniet utsedd mate-

rielredogörare, i regel kompanikvarter- mästaren, är närmast ansvarig. Slutli— gen är viss materiel att betrakta som ren förbrukningsmateriel.

Regementsintendenten är som regel även kasernofficer och svarar därmed för kasernernas drift och underhåll. Vidare har han hand om marketenteri- rörelsen och därmed sammanhängande angelägenheter. I tablå 3 visas exem- pel på intendenturförvaltningens orga- nisation vid ett infanteriregemente. An- talet befattningshavare kan variera inom ganska vida gränser kring de i ex- emplet anförda talen, beroende på de olika regementenas storlek.

Exempel på intendenturförvaltning- ens organisation vid en försvarsområ- desstab visas i tablå 4.

Den inom arméns regionala och 10— kala intendenturorgan sysselsatta expe- ditionspersonalens antal framgår av ta- bell 1. _

Det bör observeras att i tabellen ej medtagits den personal som uteslutande sysslar med kasernvård (kasernförval- tare eller kasernunderofficerare). För-

Tabell 1. Expeditionspersonalens antal vid arméns regionala och lokala

intendenturorgan Intenden— . Truppslag m m ter, Och För- Såå—LE: Kansli- Kontors— ' ' övriga valtare officerare biträden biträden officerare quanterietl ....................... 19 19 19 21 40 Kavalleriet ........................ 1 1 1 2 Pansartrupperna ................... 3 3 3 3 4 Artillerietz ........................ 8 8 8 8 1 7 Luftvärnet ........................ 7 7 7 7 14 lngeniörstrupperna ................. 3 3 3 3 6 Signaltrupperna ................... 1 1 1 1 2 Trängtrupperna ................... 4 4 4 4 12 Skolor ............................ 6 7 2 5 F örsvarsområden .................. 22 4 19 19 22 Militärområden .................... 14 37 14 Summa 87 50 79 69 1 38

1 Här ingår P 1G, P 5, S 3, K 4, KavKS. ' » » Lv 2G. ' Arvodesbefattningar.

Tablå 3. Exempel på intendenturförvaltningens organisation vid ett infanteriregemente

Regementsintendent Intendenturavd. Kasernvårdsavd. Tygavd. Intendenturexp. Antal Kasernvårds- Antal Antal med förrådsbok- bef.- exp. bef.- bef.— föringskontor havare havare havare Exp.förest. 1 Kasernuofl'. 1 Tygförv. 1 Kanslibitr. 2 Kasernöfurir 1 Drivmedels- Kontorsbitr. 1 4 Snickare 4 mackförest. 1 2 Målare 2 8 Förråd m. m. Antal bef.- Maskinavd. Antal havare bef.- Förvaltare 1 havare Förrådsförmän 2 Maskinmäst. 1 Förrådsmän 6 Maskinist 1 Förrådsarb. 14 Reparatör 3 Servicesko- Eldare m. rn. 6 11 makare 2 Serviceskräddare 2 27 Matinrätlning Antal bef.- havare Köksförest. 1 Bitr. köksförest. 1 Ekonomibitr. 18 20 Markelenteri Antal Anm. Drivmedelsanlägg- bef.- ningen sorterar i fråga om havare drivmedelsuppbörd och re- Förest. 1 dovisning under intenden- Före— turavdelningen. Organisa- ståndarinnor 2 toriskt bör denna eljest Handels- 0. se,_ under tygavdelningen. vicebitr. 4 Tillfällig pers. 1 8

Personalen vid intendenturavdelningen på ett regemente uppgår till omkring 60 personer. Ka- sernvårdsavdelningen sysselsätter ett 20—tal anställda. Härtill kommer ett antal handräckningsvärnpliktiga.

Tablå 4. Exempel på intendenturförvaltningens organisation vid en

försvarsområdesstab.

Intendent

Intendenturförråds— förvaltare

Intendenturförråd

2 förrådsförmän 6 förrådsmän 2 förrådsarb.

Föreståndare för förvaltningsexp. uotf (arvodist)

Kassa 1 kanslibitr.

Förrådsbokföring m. m. Förrådsbokföring för intendentur- m. m. för tyg- materiel materiel 2 kontorsbitr. 2 kontorsbitr.

Anm. Utöver den egentliga intendenturförvaltnings- tjänsten har fo-stabernas intendenturavdelningar att svara för kassatjänst samt förrådsbokföring för tyg— materiel.

Tablå 5. Organisationen vid marinförvaltningens intendenturavdelning.

CHEF |

Centralsektion

Förplägnadssektion

Materielsektion

Drivmedelssektion

Avdel— 'Skriv- Detaljer

Detalj er

Detaljer

Detalj er

nlngs- cen- exp. tral All- Öv- mänt nings

Livs- Manskaps- Förpläg- medels kasse nads— Marketen- materiel

teri

Bekläd- Inventarie Expedi- nads o. tvätt tions- materiel

All— Driv- Mate- Bräns- mänt medels rialut- le

red- nings

Förråds- kontroll- kontor

Personal

off 5 civil 10 S:a 15

Personal

off 3 uoff 1 civil 3 S:a 7

Personal

off 4 noll 1 civil 3 S:a 8

Personal

off 4 civil 4 S:a 8

Personal

off 2 civil 5 S:a 7

Tablå 6. Personalorganisationen vid marinförvaltningens intendenturavdelning

' :: å :: "" = % :: åå cu Lönegrad Tjänst ”& åå Ein-å %% Så "5 5 5 (-klass) (beställning) & E' ::: i.” .:: 3 _»4 E »: 3 5 5 se aggregate m :c .0 t.» n.. (3 IL. *” Bo 4 Marinöverintendent ................... 1 — — _ _ _ 1 Ao 26 Kommendörkapten av 1. gr vid marinin- tendenturkåren ..................... _ 1 _ 1 1 _ 3 Ao 24 Kommendörkapten av 2. gr. vid marin- intendenturkåren ................... _ _ 1 _ _ 1 2 Ao 21 Kapten vid marinintendenturkåren ..... _ 2 2 3 3 _ 10 Ao 13/17 Löjtnant vid marinintendenturkåren. . .. _ 1 _ — _ _ 1 Ao 15 Förvaltare vid flottan ................. — _ _ 1 — _ 1 Ao, Ae 21 Byråintendent ........................ _ _ 1 _ 1 _ 2 17 Assistent ............................. — _ _ _ 1 _ 1 15 Assistent ............................. _ 1 1 _ _ 2 13 Kontorsskrivare ....................... _ _ 1 _ 2 4 12 Förste kansliskrivare .................. _ _ _ _ 1 1 10 Kansliskrivare ........................ _ _ _ _ 1 _ 1 9 Kontorist ............................ — 2 _ _ _ 1 3 7 Kanslibiträde ......................... _ 2 — 1 _ _ 3 r b _ 5,Ao 5 Biträde för skriv- och kontorsgöromål (kontorsbiträde) ..................... — 5 1 _ 1 1 8 (24) Expeditionsofficer ..................... _ 1 — _ _ _ 1 (24) Officer ............. . ................. _ _ _ _ — 1 1 (16) Underofficer .......................... _ _ 1 _ _ _ 1 Summa 1 15 8 8 7 46

rådspersonal (förrådsförmän, förråds- män och förrådsarbetare) ingår ej hel— ler i de angivna siffrorna.

2. Marinen

Marinens intendenturförvaltning utövas centralt av Kungl. Marinförvaltningens intendenturavdelning. Dess organisa- tion framgår av tablå 5. Tablå 6 visar intendenturavdelningens personalorga- nisation.

Enligt marinförvaltningens arbets- ordning fördelas intendenturavdelning— ens arbetsuppgifter på följande sätt. »1. Å centralsektionen handläggas ärenden av för avdelningen gemensam art ävensom utredningar m. m., som ej skola utföras av annan enhet inom avdelningen, samt ären- den, som angå formerna för redovisning av förnödenheter, förvaltade av avdelningen; formerna för krigsplanläggning avseende nyssnämnda förnödenheter;

beräkning och förvaltning av anslagen till Övningar m. m. och Hundbevakningstjäns— ten. När redovisningsföreskrifter avseende ma- teriel kunna givas allmän räckvidd inom marinförvaltningens ämbetsområde, skall sådant ärende beredas i samråd med verk- stadsbyrån. Redaktionen för Samling för marinen av förvaltningsföreskrifter (Red. SMFF) är underställd centralsektionen (ingår i all- männa detaljen). För redaktionen gäller särskild, genom intendenturavdelningens försorg utfärdad instruktion.

2. Å förplägnadssektionen handläggas ären— den, som angå livsmedel, livsmedelsembal- lage och förplägnadsmateriel; planering av och driften vid förplägnadsanstalter i land och ombord; driftteknisk och driftekonomisk planering ävensom utrustning och drift av marinens livsmedelsindustrier; beräkning och förvaltning av anslagen till Mathållning och Inventarier m. m. (för- plägnadsmateriel) ; samt manskapskassor och marketenterier.

3. Å materielsektionen handläggas ärenden,

som angå beklädnad och viss övrig person- lig utrustning; expeditions- och viss förläggningsmateriel samt viss specialheklädnad ombord; expeditionsmateriel, förläggningsmateriel och dylikt för marinens anläggningar i land; tvätt; samt beräkning och förvaltning av anslagen till Övriga expenser m. m., Beklädnad m. m., Inventarier m. m. (utom förplägnadsmate- riel) samt Tvätt.

4. Å drivmedelssektionen handläggas ären- den, som angå drivmedel och distributions- materiel därför; driften vid marinens drivmedelsanlägg- ningar och materialförråd; inventering och kontroll av marinens driv- medelsförråd ; driften av marinens tankfartyg; befraktningar i vad avser drivmedels- och bränsletransporter; viss materialutredning; samt beräkning och förvaltning av anslagen till Bränsle m. m., Drivmedelsförråd m. m., Anskaffning av drivmedelsutrustning och Materialförråd m. m.

5. Förrådskontrollkontoret skall utöva så- dan granskning och kontroll m. m., som stadgas i 46 å och som faller inom inten- denturavdelningens arbetsområde. Kontoret skall beträffande intendenturför— råd, matinrättningar, marinens livsmedels— industrier och intendenturverkstäder samt försäljning av intendenturmateriel och livsmedel till enskilda följa verksamheten i drifttekniskt och driftekonomiskt hänse- ende i samarbete med vederbörlig sektion. På kontoret ankommer jämväl att inom intendenturförråd, livsmedelsfabriker och matinrättningar övervaka tillämpningen av arbetarskyddslagstiftningens bestämmelser i vad avser skyddsåtgärder. Därest vid granskning av omsättningsför- hållandena eller eljest anledning uppkom- mit att antaga att till intendenturavdel- ningens arbetsområde hörande förnöden— heter blivit obehövliga eller oanvändbara, skall detta meddelas vederbörande avdel- ning för vidare åtgärd.

6. Envar av intendenturavdelningens sek— tioner och förrådskontrollkontoret skall, såvitt angår dess arbetsområde, biträda marinöverintcndenten vid fullgörandet av dennes åligganden såsom inspektör.» I fråga om förrådskontrollen gäller särskilt:

»a) bokföringskontroll genom en stick— provsvis utförd granskning av bokföringen mot intäkts- och uttagningsverifikationer samt granskning av vcrifikationsmaterialet med avseende på order, in— och utlämnings— bevis, kvittenser m. m. samt prissättningen, b) uppbördskontroll genom mottagnings- bevis och utdrag ur medelsredovisningar med syfte att kontrollera, att däri upp— tagna materiel m. m. blivit vederbörligen uppbördstagen,

c) kontroll av att inventeringar verkställts i föreskriven ordning och på föreskrivet sätt,

d) stickprovsinventeringar samt

e) förbrukningskontroll, som även kan avse jämförelse mellan olika myndigheter och enheters förbrukning av samma slags ar- tiklar samt översikter av förluster av vik— tigare materielslag.»

Verksamheten inom marinen är upp- delad på två grenar, flottan, som svarar för de operativa insatserna till sjöss, och kustartilleriet, som har kombine— rade mark- och sjöoperativa uppgifter längs kusten. Organisatoriskt är flottan på det regionala planet indelad i marin- kommandon och örlogsvarv, vilka är sidoordnade. Som en följd härav sorte- rar under intendenturavdelningen elva

regionala intendenturorgan, nämligen vid

tre marinkommandon (intendentur- förvaltningar)

tre örlogsvarv (intendenturavdelning- ar)

fem kustartilleriförsvar (intendentur- förvaltningar) .

Vid flottan är intendenturärcndena uppdelade så att marinkommandona svarar för förplägnad, beklädnad, inten- denturinventarier och skrivmateriel, medan på örlogsvarven faller ärenden angående materialutredning, drivmedel och bränsle samt varvsadministraiio— nen.

Ett marinkommando (Nord) har ge— mensam intendenturförvaltning med kustartilleriförsvaret. I kustartilleriför- svarens intendenturförvaltningar ingår

även intendenturförvaltningen för de av arméns försvarsområden, som operativt ingår i kustartilleriförsvaren.

Intendenturorgan av lokal karaktär finns på fartyg eller fartygsförband samt i land vid Hårsfjärdens örlogs- depå, Sjökrigsskolan, Berga örlogsske- lor och Karlskrona örlogsskolor.

Det bör här anmärkas, att beteckning- en »regional» för marinen icke har sam- ma innebörd som inom armén. Marinens regionala intendenturorgan förenar näm— ligen i sig funktioner av såväl central som regional och lokal karaktär. Inom marinen finns sålunda ingen motsva— righet till arméns centrala intendentur- anstalter, utan dessa antalters funktio- ner åvilar inom marinen de regionala organen. Dessa har vidare i stor ut- sträckning lokala funktioner av samma karaktär som i fråga om regementenas intendenturförvaltningar inom armén. Kustartilleriförsvarens intendenturför- valtningar torde för övrigt i princip vara tämligen jämförbara med regemen- tenas inom armén.

De regionala intendenturförvaltning- arnas organisation framgår av tablåerna 7, 8 och 9.

De förnödenheter som faller inom marinens intendenturförvaltningstjänst indelas i livsmedel, förplägnadsmateriel, beklädnadsmateriel, inventarier, expe- ditionsmatericl, drivmedel, materialut— redning och bränsle. Såsom tidigare nämnts sammanfaller dessa förnödenhe- ter sålunda till större delen med dem som förvaltas av KAIF. En väsentlig olikhet föreligger dock i fråga om ma- rinens materialutredning, som omfattar en stor mängd förnödenheter —— drygt 20 000 artiklar _— såsom reparationsma— teriel, råvaror för verkstäder o. d., vil- ka inom armén räknas som tygmateriel. Vidare föreligger den skillnaden att drivmedel helt faller inom intendentur- avdelningen, alltså även i fråga om upp-

bördstagandet, vilket icke är fallet inom armén, där drivmedel i uppbördshänse- ende räknas som tygmateriel.

Förräds- och uppbördsorganisationen

Arméns förvaltningstjänst uppdelas i alla led — om man bortser från civil-, fortifikations- och sjukvårdsförvalt- ningarna, som är gemensamma för för- svaret — på de två inom försvarsgrenen från varandra tämligen klart avgränsa- de förvaltningsgrenarna, tygförvaltning och intendenturförvaltning. Förrådsor- ganisationen ansluter sig härtill och uppdelas i stort i tygförråd och inten- denturförråd. Inom marinen har man _ fortfarande med bortseende från ci- vil-, fortifikations- och sjukvårdsför— valtningarna — tre förvaltningsgrenar, nämligen vapenförvaltning, skeppstek- nisk förvaltning och intendenturförvalt- ning. Marinens förrådsorganisation blir därigenom i första hand tredelad, men uppvisar även på andra sätt en mera komplicerad bild än arméns. För att få en riktig uppfattning om marinens in- tendenturförrådsorganisation torde där- för en översikt över förrådsorganisatio- nen i dess helhet vara nödvändig.

De marina förråden indelas i olika kategorier med hänsyn till dels förråds- artiklarnas art och användningsområde — bl. a. inventarieförråd, reservdelsför- råd och utrednings(förbrukningsmate- riel-)förråd, dels förrådens uppdelning på olika förvaltningsgrenar _— vapen— ( tyg-)förråd, skeppstekniska förråd och intendenturförråd.

Med hänsyn till dispositionsrätten till förnödenheterna fördelas förråden på

centralförråd, som disponeras av ma- rinförvaltningen med huvudsaklig upp- gift att tillhandahålla förnödenheter till regional- och lokalförråd,

regionalförråd, som —— med den in- skränkning, som marinförvaltningen ge- nerellt eller för varje särskilt fall före—

Tablå 7. Exempel på intendenturförvaltningens organisation vid marinkommando

Intendenturchef 1 Förplägnadssektion Expedition Utrustningssektion 1 5 1 Provianttörråd Proviantredo— Intendentur— Förrådsbok- med marketen- visningsdetalj materielförråd föringsdetalj teriförråd med bytescen— 2 10 2 traler Serviceverkstad Transportdetalj Beställnings- 15 5 Och driftsdetalj 3 Anm. Siffrorna anger antalet befattningshavare. Personalspeeitikation Tidnslebenämning Lönegrad Antal Tjänstebendmning Lönegrad Antal Intendenturchef Bo 1 1 Kansliskrivare Ae 10 1 Kapten Ao 21 1 Förrådsförman Ae 9 3 Kapten el. löjtnant Ao 21 el. Ao 17 1 Kontorist Ae 9 1 Förvaltare Ao 17 2 Förrådsman Ae 7 10 Flagguoft Ao 13 1 Kanslibiträde Ae 7 3 Högbåtsman Ao 9 1 Kontorshiträde Ao 5 5 Uoff i arvodesbef. Arvodist 1 Arbetare Kollektivavtal 13 Förste kansliskriv. Ae 12 1

Summa 45

Tablå 8. Exempel på intendenturförvaltningens organisation vid ett

kustartilleri/ämnar Stabsintendent 1 Biträdande intendent Expedition Biträdande intendent 1 8 1 Matinrättningar Förrädsgrupp 1 Förrådsgrupp 2 3 16 11 Regionalt område 4 Anm. Siffrorna anger antalet befattningshavare Personalspeeifikatlon

Tjänstebenämning Lönegrad Antal Tjänstebenämning Lönegrad Antal Stabsintendent Ao24e1.Ao26 1 Förrädsman Ao 9 1 Kapten Ao 21 1 » Ae 9 3 Officer Arvodist 1 Kontorist Ae 9 1 Förvaltare Ao 17 2 Förrådsman Ae 7 9

» Ao 15 1 Kanslibiträde Ao 7 1 Flagguoit Ao 13 1 » Ao 7 2 Överfurir Ao 9 1 Kontorsbiträde Ao 5 3 Köksföreståndare Ao 12 2 Förrådsarbetare Kollektivavtal 14 Bitr. köksförest. Ao 10 1

Summa 45

Tablå 9. Exempel på intendenturavdelningens organisation vid ett örlogsvarv

Intendenturavdelning Intendentursektion Kansli Varvskontor 1 2 Allmän detalj Kanslidetalj Budcentral Dispositions- Räknings- 3 Material- 5 4 bokföring granskning förråd Inventarie- faktura- Bokförings- kontroll registrering detalj 2 3 8 . . Kassa Besäkånings- _ 2 Medelsredo- ela 1 Drivmedels- visning förråd Verkstads- bokförin Tankåartyg 7 Anm. Siffrorna anger antalet 2 g 2 befattningshavare Personalspeeiilkation Tjänstebenämning Lönegrad Antal Tjänstebenämning Lönegrad Antal Avdelningschef Ao 24 1 Kassör Ae 12 1 Sektionschef Ao 21 1 Förrådsmästare Ae 12 4 Kamrerare Ae 21 1 Kansliskrivare Ae 10 2 Besiktningsman Arvode lkl. 23 1 Förman Ag 10 1 Sekreterare Ae 19 1 Kontorist Ae 9 3 Förste bokhållare Ae 17 1 Förrådsman Ag 9 1 Förvaltare Ao 17 2 Förste exp. vakt Ao 8 1 Förvaltare Ao 15 1 Kanslibiträde Ae 7 8 Assistent Ae 15 1 Kontorsbiträde Ae B 6 Förrådsförvaltare Ae 15 1 Kontorsbud Kollektivavtal 3 Förrådsuoif Ao 13 1 Arbetare Kollektivavtal 5 Förstekansliskrivare Ae 12 2

Summa 49

skriver — disponeras av marinkom- mandochef, kustartilleriförsvarschef re- spektive varvschef med huvudsaklig uppgift att tillhandahålla förnödenhe- ter såväl till lokalförråd som till upp- börder och direkt till förbrukare, lokalförråd, med huvudsaklig upp- gift att tillhandahålla förnödenheter så-

Centralförråd

Centralt förråd för artilleriinventarier Centralt förråd för vapen— och skeppstek- nisk materiel

Reganialförråd Inven tarieförråd Artilleriinventarieförråd Handvapenförråd Bytesförråd för cyklar Torpedinventarieförråd Mininventarieförråd Eldledningsinventarieförråd Luftskyddsinventarieförråd Navigeringsinventarieförråd Skepparinventarieförråd Svepinventarieförråd Teleinventarieförråd Maskininventarieförråd Elektriskt inventarieförråd Timmermansinventarieförråd Maskin- och timmermansinventarieförråd Fartygsmaterielförråd Intendenturinventarieförråd

De fåtaliga lokalförråden hänför sig huvudsakligen till de slag som återfin- nes bland de regionala förråden under gruppen »övriga förråd».

De angivna förrådskategorierna för- delar sig på förvaltningsgrenar med 20 olika slags vapenförråd, 13 olika slags skeppstekniska förråd och 6 olika slags intendenturförråd. Totala antalet för- rådsenheter uppgår till ca 100 vapen- förråd, ca 50 skeppstekniska förråd och ca 50 intendenturförråd, d. v. s. sam— manlagt ca 200 förrådsenheter.

Såsom tidigare anförts har man inom marinen inga centrala intendenturför- råd. De regionala intendenturförrådens

väl till uppbörder som direkt till för- brukare. Egentliga lokalförråd finns en- dast vid Hårsfjärdens örlogsdepå samt vid vissa av marinens skolor.

Med hänsyn till förrådsartiklarnas art och användningsområde har man följande olika slag av förråd:

Reservdelsförråd för: artilleriinventarier handvapen eldledningsinventarier motorfordon och cyklar motorfordon maskininventarier

elektriska inventarier maskin- och elektriska inventarier

Vapenutredningsförråd Artilleriammunitionsförråd Minammunitionsförråd Torpedammunitionsförråd Sveputredningsförråd Teleutredningsförråd Luftskyddsutredningsförråd Övriga förråd Livsmedelsmagasin Beklädnadsförråd Skrivmaterielförråd Materielförråd Drivmedelsförråd Bokförråd Övningsförråd Verkstadsförråd

antal och organisationstillhörighet fram- går av tabell 2.

De angivna förråden motsvaras på förbanden (fartygen) av uppbörder, d. v. 5. mindre förråd av förnödenheter avsedda att tillgodose förbandens (far— tygens) egna behov, vilka var för sig har redovisningsskyldighet. Varje typ av förråd motsvaras sålunda av viss typ av upphörd _— redovisningsskyldighet med därtill hörande förrådsbokföring — exempelvis handvapenförråd/hand- vapenuppbörd; mininventarieförråd/ mininventarieuppbörd; beklädnadsför- råd/beklädnadsuppbörd o. s. v.

Liksom förråden sorterar uppbörder-

Antal förråd inom Förråd Marin- Örlogs- Kust- Utbild- 532th komman- artilleri- nings- don varv försvar anstalter Intendenturinventarieförråd .......... 3 —— 5 1 9 Livsmedelsmagasin .................. 14 —— 3 _— 7 Beklädnadstörråd ................... 3 — 5 1 9 Skrivmaterielförråd .................. 3 -— 5 — 8 Materialförråd ...................... — 3 5 — 8 Drivmedelsförråd ................... -— 3 5 —— 8

1 I antalet ingår ett mindre magasin vid Hårsfjärdens örlogsdepå.

na under en vapenförvaltning, en skeppsteknisk förvaltning och en inten- denturförvaltning. Vapenförvaltningen står direkt under fartygschefen och de övriga har fartygsingenjören resp. far- tygsintendenten som förvaltningschefer. Totala antalet olika uppbörder (redo— visningsenheter) på ett fartyg kan, om fartyget är någorlunda stort, uppgå till ett 30-tal. Antalet uppbördsmän är dock mindre, då en uppbördsman oftast har flera uppbörder om hand. I allmänhet är antalet uppbördsmän följande:

Kryssare ............ 11 uppbördsmän Jägare .............. 8—11 » Motortorpedbåtar 2— 4 » Ubåtar .............. 4 » Minsvepare .......... 2— 4 » Trängfartyg ........ 2—10 » Statens isbrytarfartyg 5— 6 » Hjälpkryssare ...... 6»— 7 »

Uppspaltningen av förrådshållningen i land på en mängd småförråd _— vilken i sig själv innebär en dyrbar och arbets- krävande organisationsform _— och motsvarande splittring av förnödenhe- terna ombord på lika många uppbörder har lett till en omständlig och kompli- cerad verksamhet för fartygens utrust- ning och underhåll. Förhållandet har i olika sammanhang uppmärkammats, bl. a. av riksdagens revisorer, och inom marinen har man sedan länge inriktat sig på att åstadkomma en rationellare

förrådsorganisation. Efter grundliga ut- redningar har man sedan våren 1959 vid Göteborgs örlogsvarv prövat en or- ganisation, som innebär en sammanslag- ning av vissa förråd inom vapenför— valtningen och den skeppstekniska för— valtningen —— dock med undantag av ammunitionsförråden —— jämte de till intendenturförvaltningen hörande all- männa materialförråden samt drivme— delsförråden till en förrådsenhet. De övriga intendenturförråden har tills vi— dare undantagits.

Man har på detta sätt skapat en funk- tionell förrådsenhet, vilken kan svara för tillgodoseende av alla på ett fartyg uppkommande behov av förnödenheter med undantag av ammunition och viss vapenutrustning samt egentliga inten- denturförnödenheter. Det sammanslag- na förrådet sorterar i förvaltningshän- seende under örlogsvarvets intendentur- avdelning. I tekniskt avseende — lager- hållningens omfattning, tekniskt under- håll m. m. _— svarar emellertid varje förvaltningsgren för sina i förrådet in— gående förnödenheter.

Försöket med en funktionell förråds- organisation vid Göteborgs örlogsvarv har utfallit positivt. Man har sålunda kunnat minska personalstyrkan, för- enkla redovisningen och har fått en bättre total överblick över förrådshåll— ningen, varigenom bl. a. tidigare dub-

bellagring undvikits och bättre utgall- ring av inkurant materiel möjliggjorts. Marinförvaltningen torde därför stå i begrepp att successivt genomföra denna organisation vid sina övriga regionala förvaltningar. Därvid överväges att in- rymma även de återstående intenden- turförråden i den funktionella förråds- enheten och utanför denna skulle så- lunda vid ett genomförande av nu före- liggande planer endast stå ammunitions- förråden. Det anses nämligen att dessa av säkerhetsskäl bör organiseras som fristående förråd.

För intendenturförvaltningens vid— kommande innebär planerna, att denna skulle svara för all förrådsverksamhet

_ dock med undantag för ammunition _ inom marinen. På samma sätt skulle uppbörderna _ med undantag för am- munitionsuppbörderna _ sammanföras till en enhet inom varje förband (far- tyg) för vilken en befattningshavare _ intendenturofficer eller motsvarande _ skulle svara.

Den planerade funktionella förråds- organisationen avses komma att med— föra en överflyttning av förråds- och redovisningspersonal från de regionala vapen- och skeppstekniska förvaltning- arna till intendenturorganen. Personal- kadern inom dessa skulle sålunda kom- ma att öka. Den nuvarande expeditions- personalen framgår av tablå 10.

Tablå 10. Expeditionspersonalens antal vid marinens regionala och lokala inten-

denturorgan. I"" För Kan Kan Kon Förvaltnings- (tien- For- råds- Kam- BOR' Kas- sli- Kon- sli- tors— Sum- . en- val- Uoff .. hål— .. . tor1s- . .. . .. myndighet ter tare mas- rerare lare sorer Skl'l- te bltra— bitra- ma ' tare vare r den den off Flottan Marinkommando Ost ............. 6 2 5 2 _ _ _ 2 4 3 5 29 Marinkommando Syd ............ 3 2 3 3 _ _ _ 3 2 1 6 23 Marinkommando Väst ............ 3 1 4 — _ _ _ _ _ 3 2 13 Stockholms ör- logsvarv ........ 3 1 1 5 2 2 1 4 3 8 6 36 Karlskrona ör- logsvarv ........ 3 2 2 2 2 1 1 7 3 9 14 46 Göteborgs örlogs- varv ............ 3 1 2 — 2 _ 1 5 5 6 13 38 Kustartilleriförsva- ren Stockholms ...... 3 3 — _ — _ _ _ 1 3 3 13 Blekinge ........ 3 3 1 _ _ — _ _ 1 3 3 14 Göteborgs ....... 3 2 2 _ _ _ _ _ 1 3 5 16 Härnösands ..... 2 — _ 1 — _ 1 _ _ 2 2 8 Gotlands ........ 2 _ — _ _ _ _ 2 _ 2 6 12 Flottans fartyg. . . 14 _ — _ _ _ _ — _ — _ 14 Skolor .......... 5 _ — _ — _ _ — _ _ _ 5 Summa 53 17 20 13 6 | 3 | 4 | 23 20 43 65 267

3. Flygvapnet Inom flygvapnet är intendenturförvalt-

ningstjänsten förlagd till flygförvalt- ningens intendenturbyrå. Dess organi- sation framgår av tablå 11.

Tablå 11. Organisation vid flygförvaltningens Intendenturbyrå

CHEF

Centralsektion Materielsektion Förplägnadssektion Drivmedelssektion

Expedition Allmän Förråds- Beklädnads— Förläggnings— (Ingen detalj indelning) Förvaltnings- Distributions- . ' . detalj kontroll- materiel— materiel- detalj detalj kontor detalj . detalj '

Personal Personal Person al

Off 5 - Off 2 Off 2 Uoff 2 Civil 4 Civil 2 Civil 7

S:a 14 S:a 6

Personal

Ott 2 Civil 5

S:a —4 S:a '_'-7

qr _. —-g—4W-—-am._-F———_—-___—___-

Personalspec-ifikation

Cen- Mate- Få; Durli- Lönegrad Tjänst Chef tral- riel- åads- dels- Sum— (-klass) (beställning) . sek- sek- sek- sek- ma tion tion tion tion Bo 1 Överste i intendenturbefattning. 1 _ _ — _ 1 Ao 26 Överstelöjtnant i intendenturbe— ; - fattning ..................... .-—1-.—. ' 1 1 _ — 1 3 Ao 24 Major i intendenturbefattning.. — 1 _ . .1,. _ 2 Ao 21 Kapten i lntendenturbefattning. _ 1 .1 1 1 4 . Ao, Ae 23 ' Förste byråintendent .......... _ _ _ _ 1 1 21 Byråingenjör ............ ' ..... _ _ 1"' _ _ 1 '15 -. Assistent." .................... _ _ 2" 1 — 3 ' 13 Kontorsskrivare ............... _ 1 — — _ 1 12 Förste kansliskrivare .......... _ _ — _ 1 1 9 Kontorist .................... _ 1 — _ 1 2 7 Expeditionsvakt .............. _ 1 _ "_ _ ' ;1 7 Kanslibiträde ................. _ 1 _ 1 * 1 3 rb. _ &, A0 5 Biträde för skriv- och kontors- ' ' göromål (kontorsbiträde) ..... _ 3 1 — 1 5 (26) — .Expeditionsofficer ............. _ 1 _ _ _ 1 (24) » Expeditionsofficer ............. _ 1 _ _ _ 1 (16) ' Expeditionsunderofficer ........ _ 2 _ _ _ 2 ' ' * Summa 1 | 14 6 | 4- 7 32 -

I motsats till vad som är fallet inom arméns och marinenS'intendenturför- yaltningar föreligger inom flygförvalt- hin'gens'intendenturbynå ingen i detalj uppspaltad fördelning av arbetsuppgif- terna på ölika Sektioner m. in. enligt nå- gon detaljerad arbetsordning. Följande allmänna fördelning av arbetsuppgifter- na gäller.

1. Centralsektionen

Organisationsfrågor Personalfrågor Utbildningsfrågor

Publikationer (reglementen, instruk-

tioner, förvaltningsföreskrifter, kompendier, handböcker etc.)

Kngsforberedelser

(krigsförvalt-

_ningsplaner, riktlinjer för inten-

_turunderhållstjansten m.m.) Förrådskontroll; (sakgranskning av medelsräkenskaper

m. m. från

eskaderstaber, flottiljer etc. samt revisionsbesök hos lokalmyndig— 3- heter)

Förvaltning av ar m. m. Förvaltning av m.m. ' Ärenden som är gemensamma för iii- tendenturbyrån eller som-icke är hänförbara' till någon saksektion.

anslaget till Övning—

anslaget till Telefon

Materielsektiön'en Flygbeklädnad

Beklädnad i övrigt (inkl övrig per- sonlig utrustning med intenden— turmateriel) .

Inventarier (möbler, tn'attor, gardi- ner, armaturer, kontorsmaskiner. flaggor etc—.)

Musikmateriel .

Tvätt

Renhållning Belysningsmedel

Kontorsutensilier Idrottsmateriel

Förplägnadssektionen ' > _ 4 _ Livsmedel -' -' ' '-' i

Tablå 12. Exempel på intendenturförvaltningens organisation vid en flygflottilj

Flottiljintendent

Expedition Antal bet.hav.

Exp.uoff. 1 Kanslibitr. 1 2

Körcentral Antal

bethav.

Chef 1

Intendentur- Antal mat.-sektion bethav.

Förvaltare 1 Kontorsbttr. 1 Förråds-

förman 1 Förrådsman 3 Skräddare 1 7 L ivsmedels- Antal sektion bet.hav. Köksförest. 1 Bitr.. köks-

förest. ] l:a ekonomi-

bitr. 2 Ekonomibitr. 12 16

Drivmedels- Antal sektion behbav.

Förrådsmäst. 1 Förrådstörman 1 Förrådsman 2 Förrådsa'rb. 1 5

Marketenlert Antal

bef.hav. Förestånda- rinna 1 Kassörska 1 Bitr. kassörska 1 Serveringsbitr. 1 Disk— 0. städ—

bitr. 2 6

_ Byggnads- Antal

sektion bef.!mv. Kasernförest. 1 Snickare 2 Flygfältsarb. 1 Renhålln.-arb. 2 6

Värme och el- Antal sektion bet.hav.

Maskinchet Maskinist Elektriker Reparatörer Eldare

hut-lund

Fältarbets- Antal trapp bef.hav. Flygtek niker 3

Anm. Till de i tabellen an- givna siffrorna kommer ett antal handräckningsvärn— pliktiga

Förplägnad (mathållningens ord- nande) Förplägnadsmateriel Lägerkassor med marketenterier Hundbevakningstjänsten (hundar, dressyrmateriel, utfodring, veteri- närvård etc.)

4. Drivmedelssektionen

Flygdrivmedel (bensin och oljor m. m. för flygplan) Motorfordonsdrivmedel Eidningsbränslen (fasta och fly- tande)

Eienergi

Vatten Redskap och annan materiel för för- rådshållning av drivmedel Redskap och annan materiel för för— rådshållning av bränslen.

Under den centrala intendenturför- valtningsmyndigheten finns inga regio- nala organ i vanlig bemärkelse, utan de lokala intendenturorganen sorterar di— rekt under intendenturbyrån. De fyra eskaderstaberna _ som i andra avseen- den är regionala myndigheter _ har nämligen i fråga om intendenturförvalt- ningen såsom regional uppgift endast att fördela övnings— och telefonanslag på dem underlydande flottiljer. I övrigt betraktas även eskaderstaberna i inten- denturhänseende som lokala myndighe- ter. Eskaderstabernas intendenturför-

valtningstjänst är f. 6. av mycket ringa omfattning, och personalen utgöres en— dast av en intendenturofficer _ stabs- intendent _ och en underofficer vid varje stab.

De egentliga lokala intendenturorga- nen utgöres av flottiljernas intenden- turavdelningar under befäl av respektive flottiljintendent. Intendenturavdelning finns vid 19 flottiljer och 2 utbildnings- anstalter. De lokala intendenturavdel— ningarnas organisation är tämligen lik— artad arméns. De närmare detaljerna i den lokala organisationen framgår av tablå 12. En intressant skillnad före- ligger emellertid i fråga om fördelning- en av uppbördsmannaansvaret. Inom armén är intendenturförrådsförvalta- ren uppbördsman för hela förvaltnings- området med undantag för drivmedel, alltså även för provianten. Inom flyg- vapnet däremot är uppbördsmannaan- svaret fördelat på tre befattningshavare, förvaltaren beträffande den egentliga intendenturmaterielen, drivmedelsför— rådsmästaren beträffande drivmedel och köksföreståndaren (husmor) beträf- fande provianten.

Flygvapnets intendenturförrådsorga- nisation inrymmer _ förutom lokala förråd vid flottiljerna _ ett centralt in— tendenturmaterielförråd. För drivme- delstjänsten replierar man på ett antal centrala drivmedelsförråd, men dessa är organisatoriskt knutna till och dri-

Tabell 3. Expeditionspersonalens antal vid flygvapnets regionala och lokala

i ntendenl urorgan Drivm.- . Intenden- För- .. kansli— Skriv- Förband Uoff forråds- .. .. turoff valtare mästare bitraden bitraden Eskaderstaber ............ 4 _ 4 _ _ _ Flottiljer ................. 121 19 19 19 19 Skolor ................... 1 _ 1 1 1 Summa 26 19 24 19 20 20

1 Därav 1 lärare vid F 20.

ves av andra myndigheter såsom KAIF, Vattenfallstyrelsen _m. fl. I fråga om pro- viant_ anlitar man _vidare KAIF;s cen- tralmagasin._I flygförvaltningens orga- nisation ingår sålunda inga andra cen-

trala intendenturförråd än (det. förut nämnda intendenturmaterielförrådet.

De regionala och lokala intendentur- organens. expeditionspersonal framgår av tabell 3.

...-w—-._w____,___._ .

-_-—n* a_n-"—

BILAGA 15

Redogörelse för förrådshållning och redovisningsrutin i fråga om

intendenturmateriel vid arméförband

l. Förrådshållningen Vid varje självständigt arméförband finns ett intendenturmaterielförråd,vars materiel är fördelad på å ena sidan ett antal vid mobiliseringsplatserna beläg- na krigsförråd och å andra sidan på ett inom förbandets fredsförläggning be- fintligt fredsförråd.

För intendenturmaterielförrådct sva- rar en intendenturförrådsförvaltare, som är uppbördsman för all intenden— turmateriel. Till sin hjälp har förvalta- ren ett antal förrådsförmän, förrådsmän och förrådsarbetare. I anslutning till fredsförrådet finns en mindre expedi- tion, där en förrådsförman sköter viss

redovisning. Viss speciell bokföring och

redovisning ombesörjes av intenden- turförrådsförvaltaren, men den egent- liga förrådsbokföringen och därmed sammanhängande göromål ombesörjes av ett förrådsbokföringskontor under chefskap av en expeditionsunderofficer och direkt underställt intendenten.

2. Redovisning av materielbehovet

Behovet av materiel för krigsförbanden (materiel som skall finnas upplagd i krigsförråden) är ytterst avhängigt av den krigsorganisation, som" årligen fast- ställes genom arméorder. Som" regel ändras krigsorganisationen "årligen ge- ."nom att vissa förband försvinner och andra kommer till eller genom att för-

banden till sammansättning och utrust- ning ändras. Regementets intendentur- förvaltning har därvid att på grundval av mobiliseringsplaner och med ledning av fastställda fältutrustningslistor be- räkna behovet av materiel för regemen- tets krigsförband. I den mån befintlig utrustning ej räcker, täckes bristen ge- nom beställning, som skall inlämnas före den 15 maj till KAIF. Befintlig ma- teriel redovisas genom »Materielöver- Sikt».

Behovet av materiel för fredsbruk be- räknas kalenderårsvis på grundval av föreskrifter som utfärdats av militär- befälhavaren och med hänsyn till de år- liga utbildningsförbandens storlek. Er- forderligt tillskott till befintlig materiel beställes genom årsbeställning före den 15 september för nästkommandekalen- derår. Till beställningen fogas uppgift om eventuellt överskott på viss materiel. Beställningen insändes genom militär- befälsstaben till KAIF. Eventuellt mate- rielöverskott utjämnas mot underskott på annat håll inom militärområdet ge- nom militärbefälsstabens försorg innan beställningen vidarebefordras.

3. Förrådena redovisning Bokföring i egentlig mening på förrå- den Sker endast i fråga om inlämnad kassabel materiel i avvaktan på beslut om kassation. Denna bokföring har for— men av en förteckning _- kassations-

journal _ över ifrågakommande ma- terielslag, vari angives bl. a. vilket för- hand som lämnar materielen och vilka kvantiteter det gäller. Denna ordning är ej obligatorisk, men tillämpas all— mänt, eftersom man anser sig böra ha möjlighet att redovisa data kring den kasserade materielen.

I övrigt samlas på förrådet verifika— tionerna på utlämnad materiel, d. v. s. »persedelkort» för varje enskild värn- pliktigs utrustning samt »reversal» på materiel som utlämnats till förband. Re— versal på materiel, som utlånats för längre tid till enskilda eller till förband, förvaras däremot inte på förrådet utan på intendenturförrådsförvaltarens ex- pedition.

För redovisningen användes »kassa- tionkort», »persedelkort» och »beställ- ning/reversal». Utöver nämnda blanket- ter användes i regel en rad på förban- det duplicerade blanketter för speciella ändamål. Bortåt ett 10-tal olika »hem- gjorda» blanketter kan förekomma.

Vid försäljning av materiel till en- skilda användes två slags blanketter, en för kontantköp och en för köp, för vil- ka betalningen skall avdragas på köpa- rens lön, nämligen »försäljningsnota» FCF nr 763 r eller FCF nr 763 v.

Försändning av materiel till annat förband ombesörjes av förrådet varvid följesedel utskrives i tre exemplar. Här- av följer ett försändningen, ett behålles på förrådet och ett lämnas till intenden- turförrådsförvaltaren för utskrivning av "reversal.

Förrådet ombesörjer all försändning av materiel till tvättanstalter och repa- rationsverkstäder samt utskriver härför erforderliga blanketter, fraktsedlar o. s. v.

För det redovisningsarbete och skriv- arbete, som sker på själva förrådet, åt- går vanligen minst halva arbetstiden för en förrådsförman.

4. Bokföringen Bokföringen ombesörjes på intenden- turexpeditionen i förrådsbokförings- kontoret, vilket förestås av en expedi- tionsunderofficer som till sin hjälp har kansli- och kontorsbiträden. Den sker för hand på viscardkort, ett för varje artikel. De blanketter som användes härför är »lagerkort» samt »satskort». För intendenturmateriel har man ca 4 000 kort och på sjukvårdsmateriel ca 1 500 kort. Bokföringen gäller förban- dets totala behållning av varje materiel- slag; all ankomst och all avgång bokfö- res sålunda, medan interna förflyttning— ar mellan olika avdelningar m. 111. inom förbandet däremot icke bokföres här. Dessa redovisas på förrådet, respektive hos intendenturförrådsförvaltaren. An- kommande materiel kan utgöras av till— försel från centrala förråd, från andra regementen samt från civila leverantö- rer. Den verifieras med reversal eller »inköpssedelbeställning», då leverantö- ren är militär inrättning, respektive med »mottagningsbevis avseende be— ställning», om det gäller leverans från civil leverantör.

Avgång kan bestå i leverans till an— nan militär inrättning _ exempelvis annat regemente eller centralförråd _ samt kassation, förlust, försäljning eller förbrukning. Förlusterna kan bero på att materiel förstöres under övningar, tappas eller på annat sätt kommer bort. Viss försäljning sker till därtill berätti- gad personal. Slutligen avgår vissa för- nödenheter i form av förbrukning, vil- ket även bokföres.

Bokföringsarbetet har sin tyngdpunkt förlagd till materiel inom gruppen I _ intendenturmateriel för krigsbruk _

och gruppen II — standardiserad in- tendenturmateriel för fredsbruk. Även materielen inom gruppen III — övrig intendenturmateriel för fredsbruk _

kräver emellertid omfattande arbete, ef- tersom även dessa förnödenheter tages till upphörd och därför måste bli före- mål för noggrann redovisning. Som ex— empel på förnödenheter inom den sist- nämnda gruppen kan nämnas kasern- inventarier, vilka omfattar flera hundra olika artiklar från armatur, möbler, mat- tor o. d. ner till artiklar på några tio- tals örens värde, såsom askkoppar, va- ser, gemkoppar, pennfat, tvålkoppar o. d.

Kaserninventarierna har en tämligen stadigvarande placering i vissa loka- ler men det omedelbara ansvaret för dessa lokaler skiftar emellertid ofta ge- nom att förbanden byter lokaler eller byter materielredogörare. Därför måste ideligen inventeringar ske och nya re- dovisningshandlingar upprättas. Årlig inventering skall obligatoriskt ske i frå— ga om inventarier på allmänna lokaler såsom mässar, marketenterier o. (1. Re— dovisningen beträffande kaserninventa- rier anses därför särskilt arbetskrä- vande.

För ren förbrukningsmateriel är re- dovisningen något förenklad. Den in- terna redovisningen av materialier och reservdelar sker sålunda, att vederbö- rande förrådsförman vid utlämningen till kompanier, verkstäder m. fl. erhål- ler kvitto på utlämnad materiel samt månadsvis upprättar ett sammandrag av dessa. Månadssammandraget över- lämnas tillsammans med kvittona till bokföringskontot. Sedan sammandraget här kollationerats mot kvittona, bestyr- kes sammandragets riktighet av expedi- tionsunderofficeren och kvittona maku- leras. Bokföringen sker därefter på grundval av sammandraget. Renhåll- ningsmateriel bokföres på samma sätt som materialier.

Särskild bokföring. Enligt intenden- turmaterielinstruktionen för armén är

intendenturförrådsförvaltaren bl. a. skyldig

»att föra sådana anteckningar över inten- denturmaterielen, att han ständigt har översikt över dess fördelning på krigsmate- riel med dennas uppläggning för olika för— band samt fredsmateriel ävensom materie— lens fördelning på storlekar, värdeklasser och årgångar rn. 111.»

Detta innebär att förvaltaren helt vid sidan av den vanliga förrådsbokföring— en _ vilken icke sorterar under för— valtaren utan direkt under intendenten _ måste ha en egen bokföring. Denna kan icke grundas på den vanliga bok- föringen — som icke skiljer på olika storlekar och värdeklasser _ utan ha- seras på inventeringar. Samtidigt med inventeringarna klassificeras bekläd- nadsmaterialet m. m. i tre eller i fråga om vissa uniformspcrsedlar i fyra vär- deklasser. Nedklassning av materiel be— slutas av regementsintendenten, utom då det gäller nedklassning från näst lägsta till lägsta värdeklass, i vilket fall förrådsförvaltaren äger att besluta. Uni- formspersedlar skall vara märkta med värdeklassbeteckning (I, II, III eller IV) och ommärkning skall ske vid ned— klassning. Klassificeringen har till än— damål dels att fastställa om materielen är krigsduglig eller ej, dels att utgöra underlag för värdebestämning i ersätt— ningsmål om förlorad materiel.

För förvaltarens' egen bokföring finns inga fastställda blanketter utan denna har formen av förteckningar och stor- lekstablåer, på av honom själv konstrue— rade blanketter. Bokföringen beträffan- de fördelningen på förband, respektive storlekar och värdeklasser grundas på inventeringarna men enligt uppgift föl- jes inträffade förändringar så att man när som helst kan få en överblick över den aktuella situationen. Denna bokfö- ring ger däremot ej besked om vad som ligger bakom inträffade förändringar,

exempelvis varifrån nya varor erhållits eller om avgångar beror på kassation, överflyttning till annat förband e. d. Förutom förteckningarna över materie- lens fördelning på olika förband, stor- lekstablåer samt tablåer över fördel- ningen på värdeklasser föres bristför- teckningar på olika materielslag.

Den särskilda bokföringen skötes av förvaltaren själv, som dock vid behov erhåller skrivhjälp från bokföringskon- toret.

Redovisning av förlorad materiel. Var- je värnpliktig kvitterar sin personliga utrustning på persedelkort. Utrustning för gemensamt bruk, exempelvis tält- materiel, utkvitteras av materielredogö- raren på kompani eller motsvarande. Förlust av sålunda utkvitterad materiel skall i princip ersättas av den som ut- kvitterat materielen. Om förlusten skett under sådana omständigheter att veder- börande icke skäligen kan göras ansva— rig härför, tar kronan på sig förlusten. Förluster till ett värde av i det enskil- da fallet högst 50 kronor kan avskri- vas av kompanichef eller motsvarande chef, medan regementschefen måste be- sluta i ärenden där värdet överstiger 50 kronor, dock högst 500 kronor. Är värdet över 500 kronor skall ärendet underställas KAIF .

Då förlust inträffat förfares på föl- jande sätt, om värdet uppgår till högst 50 kronor.

För erhållande av ny materiel i stål- let för den förlorade utfärdas av kom- panikvartermästare (eller motsvarande) ett »lnterimskvitto för förlorad mate— riel» och mot detta kvitto erhålles ny materiel från förrådet. Detta kvitto får dock ej användas såsom verifikation till bokföringen utan fungerar som be- vakning att utredning företagits i ären- det. Dylik utredning verkställes av kom- panichefen, som därvid upprättar »För-

teckning Förlorad materiel» på vilken bl. a. angives den för förlusten ansvari- ge, materielslag, antal, nyanskaffnings- värde, värdeklass och det enligt värde- klassen gällande beloppet.

Om förhörsledaren finner att kronan skall vidkännas förlusten, skrives för- teckning i fyra exemplar, varav två exemplar tillställes bokföringskontoret, som behåller ett och bifogar ett till sin månadsredovisning, ett exemplar be- hålles på kompaniet och ett slutligen tillställes bevakaren.

Finner däremot förhörsledaren att den för materielen ansvarige bör ersät- ta förlusten och denne är villig därtill, skrives förteckningen i ytterligare ett exemplar, alltså sammanlagt fem, varvid det femte exemplaret tillställes kassan för bevakning att betalning sker. Be- talningen utkräves på kompaniet _ vil- ket därvid i två exemplar utfärdar sär- skilt, paginerat kvitto, varav ett tillstäl- les kassan.

Redovisningen kräver sålunda, om kronan vidkännes förlusten, två blan— ketter i tillsammans sex exemplar och i motsatt fall, om den för förlusten an- svarige är villig att ersätta denna, tre blanketter i sammanlagt nio exemplar.

Om värdet av förlusten överstiger 50 kronor tillkommer »Protokoll i ersätt- ningsmål» och den förutnämnda »För- teckning Förlorad materiel» ersättes av »Förrådsutdrag förlorad materiel». Sist- nämnda blankett skrives dock endast i tre exemplar, varav ett behålles av kom- paniet, ett tillställes bokföringen som verifikation och ett exemplar bifogas månadssammandraget till KAIF.

5. Inventeringar Enligt gällande instruktion skall ge- nom regementschefens försorg inten- denturmaterielen årligen inventeras i

— suv _?

sådan omfattning att all materiel hin- ner inventeras inom loppet av sex år. Inventeringarna utföres av en invente- ringskommission bestående av en kap- ten och en annan kompaniofficer, un- derofficer eller överfurir. Inventerings- kommissionen får till sitt förfogande er- forderlig handräckningspersonal. I all- mänhet inventerar förvaltaren dessutom i stort sett all materiel i olika etapper en gång per år. Detta göres dels för att få erforderlig grund för den i föregåen- de stycke omnämnda, särskilda bokfö- ringen och dels för att vara säker på att allt stämmer vid de inventeringar, som företages av den av regementsche- fen tillsatta inventeringskommissionen.

6. Redovisning till KAIF lnträffade lagerrörelser på all intenden— turmateriel utom materialier och re- servdelar _ huvudsakligen förbruk- ningsmateriel _ samt med undantag för sådan materiel, som förbanden själ- va får anskaffa, redovisas månadsvis till KAIF. Redovisningen sker genom »Må- nadssammandrag» och omfattar all nyssnämnd materiel, som under måna- den varit utsatt för någon ändring i la- gerställningen. I sammandraget skall varje enskild transaktion — tillkomst och avgång _ angivas och för varje ar— tikel dessutom ingående lager före samt utgående lager efter transaktionerna. I sammandraget skall vidare uppbörds- numret d. v. s. det nummer transaktio— nen erhållit i förrådsbokföringen _ för varje tillkomst eller avgång — angivas. Slutligen skall alla verifikationer bifo- gas. De förändringar i lagersituationen som under en månad inträffar på ett arméförband av normal storlek kan vis- serligen vara många till antalet och be- röra ett stort antal artiklar, men i frå-

ga om kvantiteterna är de oftast myc- ket obetydliga. De flesta förändringar— na består i att artiklar kommer bort un- der övningar eller genom att enstaka värnpliktiga med all personlig utrust- ning flyttas mellan förbanden. I ett god- tyckligt valt prov på månadsredovis- ning har under en månad inträffat 270 redovisade lagerrörelser (tillkomst eller avgång) varav icke mindre än 123 eller ca 46 procent gällde ett enda exemplar av ifrågavarande artikel. I 36 fall eller ca 13 procent gällde lagerförändringen två exemplar av varje artikel.

Trots att månadsredovisningarna av intendenturmateriel sålunda är synner- ligen detaljerade och omfattande, gäl- ler det helt övervägande antalet poster mycket små materielmängder. De krä- ver emellertid stor arbetsinsats på för- handen.

Följande blanketter användes på ar- méförbanden för redovisning och bok- föring av intendenturmateriel.

Materielöversikt ....... KAFI Utr B nr 9 Persedelkort .......... KAFI Utr B nr 32 Beställning/Reversal . . . FCF nr 762 B | » . . ID Utr nr 3 » » . . ID Utr nr 5 » .. KAFI Utr B nr 4 Försäljningsnota ....... FCF nr 763 r ....... FCF nr 763 v Packnings 0222; ...... KAFI Intf nr 30 Tvättnota ............ FFV 101191 » ............ FFV ROO 1617 » (Ej buffert, Armé) ....... FFV ROO 1533 » (Buffertlager, Armé) ....... FFV ROO 1530 » (Småavd, Armé) ....... FFV ROO 1534 » för Vatten- tvätt/Kemisk tvätt ........ FFV R 101130 Skoreparationsnota (Armé) ............. FFV ROO 1618 Lagerkort ............. KAIF MB nr 24 b ............. KAIF MB nr 27 b Satskort .............. KAFI Utr B nr 24 c Reversal .............. FCF nr 762 b Inköpssedel-beställning. KAFI MB nr 7 Mottagningsbevis av-

seende beställning. . . . KAIF MB nr 206

Månadssammandrag . . . KAFI Utr B nr 16 lnterimskvitto för för—

lorad materiel ....... FGF nr 810 Förteckning Förlorad

materiel ............ FCF nr 1142 Kvitto ............... FCF nr 804 Protokoll i ersättnings-

mål ................ FCF nr 802 Förrådsutdrag förlorad

materiel ............ FCF nr 1141

Utöver de fastställda blanketterna an- vändes »hemgjorda» blanketter av en mängd olika slag. Vanligen torde man på varje förband röra sig med minst ett 20- tal slag av dylika blanketter, varigenom totala antalet blanketter för redovisning och bokföring av intendenturmateriel på förbanden närmar sig 510-talet.

BILAGA 16

Beskrivning av förrådshållningen av livsmedel samt proviant- och

portionsmedelsredovisningen vid arméns förhand

Förrådshållningen

Varje självständigt förband inom armén har en matinrättning som står under ledning av en kvinnlig köksförestånda- re (husmor). Varje sådant förband har dessutom ett livsmedelsmagasin beläget i omedelbar anslutning till matinrätt- ningen, oftast i samma byggnad. Matin— rättningen har inga egna förrådsloka- ler med undantag för ett mindre skaf- feriutrymme på några kvadratmeter utan de livsmedel man använder för matlagningen förvaras i livsmedelsma- gasinet.

De i magasinet förvarade livsmedlen är KAIF:s egendom och står under upp- hörd av intendenturförrådsförvaltaren. Vid behov av livsmedel för matlagning måste därför erforderliga livsmedel ge- nom förvaltarens försorg utlämnas till köksföreståndaren. Utlämningen, oftast benämnd utvägning, får endast avse det aktuella behovet, d. v. s. dagsbehovet eller _ vid helger _ ett par dagars behov. Den måste ansluta sig till de med ledning av utspisningsstat, por— tionsantal m. m. beräknade kvantitets— uppgifterna, sammanställda i ett pro- viantreversal.

De i proviantreversalet angivna kvan- titetsuppgifterna måste exakt överens- stämma med de enligt underlaget för beräkningen fastställda kvantiteterna och får icke avrundas. Utvägningen av- ser därför oftast ojämna kvantiteter, t. o. m. i hekto och gram. Om enligt

utspisningsstat m. m. kvantiteten av en viss vara skall utgöra exempelvis 49 kg, så skall denna kvantitet också utvägas, även om varan är förpackad i enheter om 50 kg. I det exemplifierade fallet måste sålunda ett kilogram av varan vägas från förpackningen. I konsekvens härmed får köksföreståndaren icke för- vara andra livsmedel i sitt skafferi än dem som går åt för den dagliga för- brukningen. Det enda medgivna undan- taget härvidlag gäller kryddor, vilka får utvägas i något större kvantiteter.

Denna noggranna, dagliga utvägning orsakar givetvis mycket arbete såväl för personalen på livsmedelsmagasinet som för kökspersonalen. En annan olägen- het är att det vid plötsligt uppkomman- de behov av livsmedel för icke förut- sedd matlagning, exempelvis om ett för- hand kommer hem från övningar tidi- gare än beräknat och efter intenden- turförrådsförvaltarens ordinarie arbets- tid, kan visa sig synnerligen besvär- ligt för köksföreståndaren att överhu- vud taget får ut erforderliga livsmedel från magasinet.

Beställning hos centralmagasin Beställning hos centralmagasin göres en gång i månaden på Reuersal (KAIF FB nr 38), vilket av bokföringskontoret ut- skrives i sju exemplar, omfattande såväl beställning som utlämningsorder, följe- sedel, reversal o. s. v. Blanketten är försedd med kolumner för å-pris och

summa, vilka dock ej ifylles av förban- det utan först senare av KAIF på ett av exemplaren. Förbandet debiterar sig emellertid efter en av KAIF fastställd prislista, varför priskolumnerna i det- ta sammanhang saknar betydelse. Ett exemplar av beställningen behålles och sex exemplar insändes till centralmaga- sinet genom miltärbefälsstaben. Anled- ningen är att stabsintendenten anses bö- ra bevaka att erforderlig omsättning av vissa livsmedel i första hand sker inom militärområdet, genom överflyttning mellan förbanden innan nya leveran- ser sker från centralmagasin.

Utvägning av livsmedel Från kompanierna inlämnas dagligen portionsbesked (KAIF FB nr 9) till bok- föringskontoret där de sammanställes till ett portionssammandrag (KAIF FB nr 203) , utvisande det totala antalet por- tioner av olika slag för vilka livsme- del skall utvägas. Till grund för utväg- ningen ligger »Matsedel» och »Utspis- ningsstat» (KAIF FB nr 1 a, 1 b och 1 c) och med hjälp av särskilda hjälpkort, som anger gramtalet av olika livsme- del per portion för de olika rätterna, upprättas för varje utspisningsdag ett »Proviantreversal» (KAIF FB nr 8 a). Detta utskrives i två exemplar, vilka bå- da lämnas till magasinet för utvägning. Köksföreståndaren kvitterar på origi- nalexemplaret att de utvägda varorna mottagits, varefter detta exemplar åter- går till bokföringskontoret och lägges som verifikation till bokföringen. Alla lagerändringar bokföres dag för dag.

Lagerbokföring

Den egentliga bokföringen sker på »Pro— viantlagerkort» (KAIF FB nr 4) med ett kort för varje artikelslag. Redovis- ningen är kvantitetsmässig och innehål- ler förutom uppgift om ingående be— hållning, tillkomst, avgång och utgåen-

de behållning även uppgift om hur de utvägda kvantiteterna fördelar sig på tre olika titlar, nämligen

2911, matlagning vid regementets egen matinrättning

2914, matlagning vid kokvagn under övningar anordnade av regementschef eller lägre chef

2915, matlagning vid kokvagn under övningar anordnade av militärbefälha— vare eller högre chef.

Anledningen till denna uppdelning är att förplägnaden göres rikligare under övningar och särskilt riklig under stör- re övningar.

Bokföringen omfattar omkring 400 ar- tikelslag. Ankommande varor verifieras med Reversal (KAIF FB nr 38 1 t. o. m. 7) såvitt det gäller livsmedel leverera- de från centralmagasin, och med följe- sedlar, då det gäller varor från annan leverantör. I den mån levererade va- ror ej följes av följesedel kvitterar för- rådsförmannen dessa på »Viktsuppgift», en »hemgjord» blankett, vilken ersätter följesedel tills sådan anlänt från leve- rantören.

Avgång verifieras med förutnämnda proviantreversal (KAIF FB nr 8 a), kvitterat av köksföreståndaren, respek— tive med reversal på livsmedel, utläm- nade till förband som skall gå ut på övning. I den mån överblivna livsme- del återlämnas från sådant förband ef- ter övningarnas slut återgår dessa till magasin och redovisas som ankomman— de varor med reversal från respektive förband. Försäljning av livsmedel, ex- empelvis till statliga inrättningar i or- ten, efter särskild taxa är vanlig. Dy- lik försäljning bokföres i vanlig ord— ning och dessutom skrives räkning på beloppen för redovisning till förban- dets kassa.

Kassation kan få ske efter beslut av regementschefen eller efter dennes be- myndigande av intendenten. I dylikt fall

upprättas »Kassationsförslag» (KAIF MB nr 35 a). Vid rättelse av felbok- ning, som upptäckts efter det att må- nadssammandrag insänts, användes blankett »Omföring» (KAIF MB nr 28). Från leverantörer erhållna räkningar sammanföres på »Bokföringslista» (FCF nr 250) och överlämnas till förbandets kassa för utbetalning. Slutligen har köksföreståndaren att en gång i veckan eller enligt regementschefens bestäm- mande, dock minst en gång om året i samband med årsinventeringen den 30 juni, att avlämna »Skafferibesked» (KAFI Und B nr 11), utvisande mäng- den av de varor som utlämnats från proviantförrådet men som ej förbrukats utan förvaras i de till köket hörande skafferiutrymmena och som likaledes skall bokföras.

Förutom nyssnämnda lagerbokföring har man vanligtvis särskild bokföring beträffande de varor som levereras från centralmagasin för att kunna övervaka att fastställd lagringstid ej överskrides. Denna bokföring sker på »hemgjorda» blanketter, på vilka bl. a. antecknas de olika partiernas fastställda lagringstid, ankomstdag, hur länge de varit lagrade på centralmagasinet samt datum för ut- vägning. Detsamma gäller speciallivs- medlen, i fråga om vilka man bl. a. har de olika partiernas tillverkningsår specificerade så att man kan bevaka att omsättning sker i rätt tid. Den sär- skilda bokföringen är ej reglementariskt fastställd men betraktas såsom nödvän- dig.

Redovisning till KAIF Såväl förändringar i lagersituationen som kostnaderna för utspisningen re- dovisas månatligen till KAIF på »Må- nadssammandrag» (KAIF FB nr 23). I detta sammanställes de dagliga utväg- ningarna för mottagning respektive för— säljning av alla berörda varuslag, även-

som hur utvägningen fördelat sig på oli- ka titlar jämte kostnaderna härför en- ligt KAIF:s prislista. Vidare anges to- tala antalet portioner på titel 2911 (mat— lagning i regementets matinrättning) men däremot ej antalet portioner på tit- larna 2914 och 2915 (matlagning un— der övningar). I en särskild uppställ- ning på blankettens baksida framräk- nas över- och respektive underskott be- träffande kostnaderna för titel 2911 i förhållande till den fastställda portions— kostnaden. Motsvarande beräkning gö- res emellertid ej för portionskostnader- na under övningar. Ankomna varor en- ligt sammandraget verifieras med rever- sal, men för uttagna varor bifogas inga verifikationer. Portionsantalet är i må- nadssammandraget helt overifierat. Det kan därför på KAIF icke kontrolleras i vad mån angivet portionsantal är rik- tigt.

Portionsantalet redovisas internt ge- nom månadsvisa portionsöversikter (KAFI Und B nr 18) och budgetårsvis till KAIF genom sammandrag i portions— journal (samma blankett).

Inventeringar Proviantmagasinet skall reglementsen- ligt inventeras (len 30 juni varje år av en inventeringskommission. Någon må— natlig inventering av inneliggande la- ger sker officiellt ej, men i praktiken är det vanligt att intendenturförråds- förvaltaren utför sådan inventering för att för egen del hålla kontroll över lag- ret. Vid den årliga inventeringen an— vänder inventeringskommissionen »Pro- tokoll» (Blankett I D Und nr 32) på vilken genom bokföringskontorets för- sorg i förväg antecknats alla förekom- mande varuslag samt de kvantiteter som enligt bokföringen i varje särskilt fall skall finnas i behållning. Konstaterade brister föranleder utredning på särskild blankett »Utredning och beslut med an-

ledning av brist i varuuppbörden kon- staterad vid inventering» (KAFI Und B nr 33). Visst naturligt svinn är medgi- vet enligt särskilda beräkningsregler för varje varuslag och kan avskrivas av in- venteringsförrättaren. Vad som översti- ger detta måste bli föremål för rege- mentschefens beslut, om sammanlagda värdet ej överstiger 500 kronor. Är vär- det större måste ärendet underställas KAIF.

Följande blanketter användes för re- dovisningen beträffande proviant:

Portionsbesked KAIF FB nr 9 utskrives i 2 ex Portionssammandrag KAIF FB nr 203 ............... » Matsedel och Utspisningsstat KAIFFBnrla,1boch1c » »5 »

DZ'

Proviantreversal KAIF FB nr 8 a ................ . ..... Proviantlagerkort KAIF FB nr 4 .................... Reversal KAIF FB nr 38: 1 . . Viktsuppgitt »hemgjordo blankett ................. Lagringstid »hemgjord» blankett ................. Portionsöversikt/Portionsjour- nal KAFI UndB nr 18 ..... Månadssammandrag KAIF FB nr 23 ............... Protokoll lD Und nr 32. . .. Utredning och beslut med an- ledning av brist i varuupp- börden, konstaterad vid in- ventering KAFI UndB nr 33 Bokföringslista FCF nr 250. . . Skafferibesked KAFI UndB nr 11 ................... Kassationsförslag, KAIF MB nr 35 a .................. Omföring, KAIF MB nr 28 . .

utskrives i 2 ex

.

»1 »7

31 nl |2

|?) |3

|2 »3

»2

»2 22

| |

»

BILAGA 17

Proviant- och portionsmedelsredovisningen inom marinen

Beställning och utlämning

1. Föreståndaren för matinrättningen beräknar sitt behov av olika slag av livs- medel (magasinsvaror) för en lämplig tidsperiod med hänsyn till utspisning- ens omfattning, tillgången till förva— ringsutrymmen, varornas hållbarhet etc.

2. Beställning från fartyg utskrives i fyra exemplar (A, B, C och D) och i övrigt i tre exemplar (A, B och C) och insändes till magasinet. Beställda kvan- titeter anpassas så långt möjligt till hela förpackningar. Beställningen kan även intelefoneras till magasinet, som då ombesörjer utskriften.

3. Magasinet utlämnar varorna, an- tecknar utlämnade kvantiteter på be- ställningssedeln, varav C-exemplaret an- vändes som följesedel och övriga exem- plar vidaresändes till det lokala bok— föringskontoret.

Bokföring

4. Bokföringskontoret antecknar ut- lämnade kvantiteter på lagerkorten.

5. A-exemplaret av beställningssedeln arkiveras (uttagsverifikation).

6. B- och D-exemplaren av beställ- ningssedeln prissättes i samband med bokföringen och värdet av utlämnade kvantiteter angives på sedeln. B-exem- plaret återsändes till beställaren.

7. D-exemplaret av beställningen sam- las för att månadsvis översändas till förrådskontrollkontoret vid marinför- valtningens intendenturavdelning.

Förbandets portionsmedels- redovisning

8. Behållningen av de vid matinrätt- ningen lagerhållna livsmedlen invente- ras månadsvis.

9. För varje månad upprättas »pro- viantlista» utvisande värdet av ingåen- de lager, värdet av erhållna varor un- der månaden enligt verifikationer från magasin och fakturor (för av förban- det inköpta färskvaror, som ej levere- rats från magasin) samt värdet av den inventerade behållningen vid månadens utgång. Skillnaden redovisas som vär- demässig förbrukning. På vissa större fartyg, där ekonomiutbildad proviant— uppbördsman finnes, samt vid matin- rättningar i land, lämnas i samma re- dovisning även en kvantitetsredovis- ning. Särskild svinnredovisning är ej er- forderlig, såvitt det ej gäller extraordi- nära omständigheter såsom stöld, för- störing genom olyckshändelse e. d., då särskilt avskrivningsförfarande blir er- forderligt. Det redovisade värdet av de under månaden förbrukade livsmedlen ställes mot antalet utspisade portioner i en portionsmedelsavräkning för må- naden.

Kontroll av redovisningen Central granskning

10. Månadsredovisningarna insändes till förrådskontrollkontoret på marin- förvaltningen som

a) siffergranskar dessa,

b) kontrollerar att ingående lager överensstämmer med föregående må- nadsredovisnings utgående lager och att över- resp. underskott i medelsredovis- ningen rätt överförts,

c) kontrollerar att inköp enligt av- ropsavtal debiterats till avtalsenliga pri- ser,

d) korsgranskar verifikationerna mot de från de lokala bokföringskontoren insända exemplaren av beställningarna

resp. från försvarets civilförvaltning till låns erhållna utgiftsverifikationer. Granskningen är stickprovsmässig.

Lokal revision

11. Personal från förrådskontrollkon- toret vid marinförvaltningens intenden- turavdelning besöker årligen förbanden och kontrollerar redovisningen, bl. a. att angivet portionsantal stämmer med mönstringsrullor, långpermissionsligga- re etc.

BILAGA 18

Beskrivning av beställnings- och redovisningsrutin vid ett lokalt

materielförråd inom marinen

Rutinen gäller vid beställning av ma- terialutredning, d. v. s. huvudsakligen förbrukningsmateriel såsom rengörings- materiel o. (1. samt vidare skrivmate— riel.

1. Beställaren skriver beställningsse- del i tre exemplar, daterar, underteck— när och kvitterar dessa.

2. Alla tre exemplaren av beställ- ningssedeln sändes till intendenturför- valtningens beställningsdetalj.

3. Beställningsdetaljen förser två exemplar av beställningen med utläm- ningsstämpel vari antecknas

a) datum

b) titelnummer för debitering

C) » » kreditering

4. De båda stämplade exemplaren av beställningen förses med ny stämpel, s. k. uttags- och intäktsstämpel.

5. Alla tre exemplaren av beställning- en vidaresändes till förrådschefen. G. Förrådschefen granskar beställ— ningen och avgör i vad mån beställd materiel skall utlämnas.

7. Förrådschefen meddelar utläm- ningsorder genom signum i utlämnings— stämpeln på två exemplar.

8. De tre exemplaren av beställning- en sändes till förrådet.

9. På förrådet införes datum samt be- ställarens namn i en nummerliggare. 10. I den på två exemplar av beställ- ningen åsatta uttags- och intäktsstäm- peln antecknas numret från nummerlig- garen samt datum.

11. Materielen framtages.

12. Beställaren underrättas om att ma- terielen kan avhämtas. 13. Utlämnad kvantitet antecknas i därför avsedd kolumn på beställnings- sedeln, om utlämnad kvantitet avviker från beställd.

14. Utlämningen bestyrkes genom sig- num i uttags- och intäktsstämpeln. 15. Materielen utlämnas. 16. Det ena av de båda stämplade exemplaren av beställningen överläm- nas som följesedel till beställaren. 17. De återstående två exemplaren av beställningen sändes till förrådsbokfö- ringskontoret. 18. På lagerkortet införes

a) datum

b) beställningens nummer förrådet angivna numret)

c) uttagets storlek (1) behållningens storlek efter uttaget. 19. På båda exemplaren av beställ- ningen antecknas i därför avsedd ko- lumn artikelns pris enligt prisuppgift på lagerkortet.

20. Uttagets sammanlagda värde ut- räknas och antecknas på båda exem- plaren. 21. I den på det ena exemplaret av beställningen anbragta uttags- och in- täktsstämpeln antecknas datum för bok- föringen och i samma stämpel bestyr- kes med signum att beställningen bok- förts och värdeheräknats.

(det av

22. Båda exemplaren av beställningen vidarebefordras till den kamerala av- delningen. 23. Det på beställningen angivna vär- det krediteras resp. debiteras de i ut- lämningsstämpeln angivna titlarna i me- delsbokföringen. 24. I den på det ena exemplaret an- bragta uttags- och intäktsstämpeln in- föres datum för medelsbokföringen och denna bestyrkes med signum. 25. Det icke stämplade exemplaret av beställningen lägges som verifikation till medelsbokföringen.

26. Det stämplade exemplaret av be- ställningen återsändes till bokförings- kontoret. 27. Sistnämnda exemplar arkiveras på bokföringskontoret. En beställning av materiel från ett 10- kalt förråd vid marinen kan sålunda —— oavsett dess storlek —— föranleda sju anteckningar om datum sex namnunderskrifter eller signe- ringar sex försändningar av beställningsse- deln mellan olika avdelningar tre skilda bokföringsåtgärder.

BILAGA 19

Exempel på en av de elva sidorna i en stomme till inventeringsproto- koll använd på ett arméförband vid inventering av förnödenheterna

på sjukhuset med anledning av byte av översköterska

börd . . . Materialbenämning Uååigt Vld inventering Ordningsföljd enligt förrådsboken veder- Anteck— Efter varje materialslag lämnas en rad blank. börlig Befint— Över- . ningar Satsers innehåll föres dock på varje rad fogråås' ligt skott Brist o Diskhylla .............................. st 1 Diskställ, Sonja ................. . ....... » 1 Draperi ................................ » 3 Dricksglas .............................. » 38 Duk, bords- ............................ » 91 Dunk, 10 lit. med röd rand ....... . ..... » 1 Etui, metall-, 101/2 x 5 % x 8 cm .......... » 4 Fat,serverings- .......................... » 2 Fat, stek-, rfr .......................... » 3 Filt, säng— ............................. » 72 Fåtölj ................................. » 3 Förbandsväska 1 (S 92) ................. sts 1 Förkläde, op-, för läkare ................ st 8 Gaffel, bords-, rfr ....................... » 37 Gaffel, förskärare—, rfr ................... » 1 Gardinkappa ........................... » 22 Gardin, lång-, utan kappa ............... luft 64 Gardin, spänn- ......................... st 36 Gardin, svart ............ . .............. » 1 Gardinstång ............................ » 4 Golvbonare, Volta ...................... » 1 Hammare, reflex- ....................... » 1 Handduk, toalett— ...................... » 581 Handfat, emalj- ........................ » 6 Handklove till bord, op- (Stille 61020) ..... » 2 Hink, avfalls-, med lock ................. » 1 Hink, emalj—, 12 lit., med lock .......... » 2 Hink, emalj-, 12 lit., med lock o. Sittring. » 5 Hink, galv— ............................ » 6 Hink, galv-, 10 lit., m lock (sophink) ..... » 1 Hink, rfr, 12 lit ......................... » 2 Hålduk ................................ » 6 Hållare, provrörs- o. objektglas- ......... » 2 Hållare till stilskala Jaeger .............. » 1 Hållare, toalettpappers— ................. » 10 Hämoglobinometer (S 314). . . ............ sts 2 Inhalationsapparat ........ . . . . . . ....... . st 2 Instrumentcylinder, rfr, 30 cm. .. ........ » 1 Instrumentlåda, emalj- ................. » 1 Instrumentlåda med lock ................ » 2

' KUNGL BIBL.

Statens oli'entliga utredningar 1960

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Förslag till namnlag. [5] Rättssäkerheten vid administrativa vanden. [19] Medicinska äktenskapshinder. [21]

frihetsberö-

Utrikesdepartementet

Försvarldepartementet

Krigsmaktens högsta ledning. [12] Besparingar inom försvaret. [23]

Socialdepartementet

Allmänna yrkesinspektionen. [20] Bohuslän. [22]

Kommunikationsdepartementet

Fin-nudepnrtementet

Fastighetsbeskattnlngen. [4] Studiekostnader vid beskattningen. [6] Redogöraransvaret och anmärkningsprocessen. [7] Preliminär nationalbudget för år 1960. [8] Banklikviditet och kreditprioritering. [16] Reviderad nationalbudget för år 1960. [18]

Ecklesiastikdepartementet

1957 års skolberedning. 2. Individuella differer och skoldiiferentiering. [13] 3. Kursplaneunt sökningar i matematik och modersmålet. [15

Jordbruksdepartementet

Högre utbildning, forskning och försök på lanti: kets område. [2] Grusexploateringen i Sverige. [3] Forskning och högre utbildning på skogsbrui område. [17]

Handelsdepartementet Översyn av lagen om försäkringsrörelse. [11]

Inrikesdepartementet

Folktandvården. [1] De ekonomiska villkoren för en huvudmannaska reform inom mentalsjukvården. [9] CP—Vården. [14]

Civlldepartementet Statstjänstemäns förhandlingsrätt. [10]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1960