SOU 1962:16
Korrespondensundervisningen inom skolväsendet
N 4-0 ('?
oå (»
_ CUL"
(P( *. 101?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
Meta.. 1/6 Å STATENS OFFENTLICA UTREDNINCAR 1962:16
Ecklesiastikdepartementet
KORRESPONDENS- UNDERVISNINGEN INOM SKOLVÄSENDET
BETÄNKANDE AVGIVET AV
BREVSKOLEUTREDNINGEN
Stockholm 1 962
OFFE NTLI GA UTREDNIN GAR 1962
10. 11.
STATENS
Kronologisk förteckning
. Skogstlllgångarna i Jämtlands län. Idun. 100 a. + 1 utvlkskarta. S. . Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. Statens Reproduktionsanstalt. 71 5. Jo. Totauöäsvarets personalfrågor. Beckman. 805 s. F . . Arbetsuppgifter och utbildning för viss nuk- vårdspersonal. Beckman. 165 5. I. . Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadlet. Kihlström. 116 8. E. . statsbidrag till enskild väghållning. m. m. Idun. 92 5. K. Kommunal beredskap. Idun. 198 s. I. . Flnansplan för budgetåret 1962/63 samt Prelimi-
när nåtionalbudget för år 1982. Marcus. XXIII+ 81 s.
. Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Kihlström. 259 s. Fi. Svensk ekonom! 1960—1965. Idun. 220 s. Fl. Svenskmekonomi 1960—1965. Bilagor 1—6. Idun. 296 s. . . Aspekter på utvecklingsbiståndet. Idun. 268 3. U. 13.
14. 15.
16.
åkärpta regler för rusdrycksinköp. Idun. 125 s. i. Atomansvarighet II. Idun. 205 s. Ju. Den allmänna näringslagstiitnlngen. Idun. 212 5. H. Korrespondensundervlsnmgen inom skolväsen- det. Tryckeriaktiebolaget Värmlands Folkblad. Karlstad. 140 5. E.
Ecklesiastikdepartementet
KORRESPONDENSUNDERVISNINGEN INOM SKOLVÄSENDET
BETÄNKANDE AVGIVET AV BREVSKOLEUTREDNINGEN
(Sam mand rag)
TRYCKERIAKTIEBOLAGET VÄRMLANDS FOLKBLAD KARLSTAD 1962
Sammanfattningsvis kan sägas, att de granskade korrespondenskurserna oftast är väl omfattande och krävande. I flera korrespondenskurser är språket inte anpassat efter det åldersstadium, inom vilket kurserna kommit eller avsetts komma till an- vändning. Dessa förhållanden har givetvis ställt stora krav på såväl lärare som elever. Det är därför förvånande, att hittills redovisade result-at av lärarledd korres- pondensundervisning dock varit mycket goda.
Nedanstående översikt ger en uppfattning om arbetsprestationer och betygsresultat vid den lärarledda korrespondensundervisningen på högstadiet i Finnskoga-Dalby läsåret 1960/61.
I genom-
Årskurs 32:21 faites-' ester hkkk msk Gears” unna brev 7 Kr 87 87 8 8 1,56 8 Kr 90 90 7 5,5 1,40 98 Kr 16 16 5 5 1,84 9; Kr 19 19 5 5 2,07 7 Mo 87 10 9,8 1,33 8 Mo 73 10 8,8 1,37—l,44 a) 8 Mo (min.-kurs) 17 5 5,2 O,84——l,10 % Mo 16 12 15,3 b) 1,80—1,53 % Mo 19 12 12,8 l,52—l,44 9y Mo 45 45 5 5,2 1,28—1,24 7 Ty 21 20 12 1,48 8 Ty 22 20 11,3 1,42 9g Ty 19 20 21 1,63 7 Eng alt. I 6 10 0) 1,00 7 Eng alt. II 34 16 1,45 8 Eng alt. I 27 5 1,00 8 Eng alt. II 28 15 1,39 9 Eng alt. I 32 5 1,22 9 Eng alt. II 21 15 1,76
a De två betygen avser svensk skrivning resp. sv. språket och litt. b Siffran högre än antal brev i kursen beroende på att resterande brev från föreg. år även lösts.
7 Hi 87 10 8,9 1,30 8 Hi 90 3 6,7 1,35 93 Hi 16 3 2,9 1,43 9g Hi 19 3 3,0 1,65 7 Bi 87 13 11,2 1,49 3 Bi 90 9 15,7 1,31 98 Bi 16 13 17,6 1,71 91.7. Bi 19 13 17,5 1,86 9y Bi 45 13 11,4 1,53 7 Fy alt. I 43 9 7,1 11) 1,19 7 Fy alt. II 44 11 7,2(1) 1,29 8 Fy alt. I 63 9 (2) 1,19 8 Fy alt. II 27 12 1,51 9 Fy alt. 1 14 6 1,75 9 Fy alt. II 21 8 1,33 8 Ke alt. 1 30 9 5,7 1,33 8 Ke grundk. 34 12 10,6 1,33 8 Ke alt. II 26 9 5,3 1,47 9 Ke alt. I 11 7 7,1 1,45 9 Ke alt. II 24 7 7,2 2,00 7 Ma alt. I 51 12 11,6 d) 1,29 7 Ma alt. II 36 17 13,2 (1) 1,43 8 Ma alt. I 73 10 10,0 (1) 1,21 3 Ma all. 11 17 13 11,2 (1) 1,02 9 Ma alt. I 15 9 c) 1,30 9 Ma alt. II 20 21 19,3 1,42 c Uppgifter har av vederbörande lärare ej lämnats. d Avser endast medeltalet av halva elevantalet på grund av avsaknad av uppgifter. (Tablån uppställd av rektor Lars Elam)
Kostnaderna för de i Finnskoga-Dalby använda korrespondenskurserna utgjorde (enligt räkning från Hermods) 65.370 kronor för höstterminen 1960 och 61.840 kronor för vårterminen 1961 (totalt 127.210 kronor). Enligt rektors rapport deltog 257 elever i korrespondensundervisningen. Enbart för korrespondenskurserna blir alltså kostnaden per elev detta läsår nära 495 kronor. Dessa kostnader torde kunna avsevärt nedbringas.
För budgetåret 1961/62 beräknas kostnaderna för korrespondensundervisningen i F innskoga-Dalby till 143.350 kronor.
Enligt medgivande av Kungl. Maj:t den 30 juni 1958 pågår fr. o. m. läsåret 1960/ 61 försöksverksamhet med s. k. enkelt högstadium i Norra Ny. Denna försöksverk- samhet omfattar budgetåret 1961/62 även glesbygdskommunerna Fredrika, Hallen, Ramsjö och Rätan. 1 den mån kompetenta lärare till dessa skolor ej kan erhållas, kom- mer undervisningen att bedrivas enligt korrespondensmetoden. Skolöverstyrelsen räk- nar med att man under uppbyggnaden under alla omständighter får lita till korres- pondensundervisning i samma utsträckning som i Finnskoga-Dalby. Läsåret 1961/62 beräknas elevantalet i Norra Ny utgöra 60 (årskurs 7 och 8) samt i Fredrika, Hallen, Ramsjö och Rätan till respektive, 20, 20, 20 och 30 (årskurs 7). Kostnaderna för korrespondensundervisningen i dessa kommuner beräknar Skolöverstyrelsen till 70.500
kronor. De sammanlagda kostnaderna för sådan undervisning i samtliga här nämnda kommuner kommer alltså för budgetåret 1961/62 att uppgå till c:a 214.000 kronor.
I begränsad omfattning har korrespondensundervisning utnyttjats även i andra än här berörda högstadier. Så har t.ex. korrespondenskurser kommit till använd- ning för att åstadkoms en individualisering av undervisningen inom klassens ram. I vissa fall har korrespondenskurser även använts för att tillgodose elevers önskemål rörande ändrad studieriktning. Kostnaderna för den sistnämnda stödundervisningen utgjorde redovisningsåret 1959/60 1.105 kronor för årskurs 7, 1.849 kronor för årskurs 8 och 384 kronor för årskurs 9.
Glesbygdens högstadium
I 1956 års s—kolstyrelselag, första paragrafen, heter det bl. a.:
Varje kommun skall, efter vad i denna lag och särskilda författningar närmare bestämmes, sörja för undervisning av skolpliktiga barn (obligatorisk undervisning) och i övrigt vårda skol- väsendet i kommunen, såvitt icke handhavandet därav tillkommer annan.
Det är alltså kommunernas sak att praktiskt utforma även enhetsskolans hög- stadium och undersöka, hur denna organisation lämpligen bör ske. Enligt KInstr 23 maj 1958 för länsskolnämnderna skall länsskolnämnd inom sitt ämbetsområde bl.a. främja skolväsendets utveckling och försöksverksamhet vid skolorna och taga initiativ i dessa hänseenden samt tillse, att skolväsendet blir ändamålsenligt planerat och att önskvärd samverkan mellan kommunerna kommer till stånd.
Länsskolnämnderna skall alltså se till att kommunerna inte ensidigt söker lösa sina skolproblem och att de investeringar som sker, övervägs i ett större sammanhang. De enskilda kommunerna bör emellertid därvid i första hand undersöka, i vilken utsträckning de själva kan åta sig organisationen av högstadiet.
Den nioåriga enhetsskolan syftar till att ge varje svensk pojke eller flicka en för honom eller henne avpassad studiegång, som ger ett underlag för fortsatt utbildning. En förutsättning för detta är, skriver skolkommissionen,
att denna studiegång — normalt sett — kan fullbordas i hemorten. Enhetsskolans genom- förande innebär alltså, att den nioåriga skolan upprättas i varje kommun. Det är framförallt på denna punkt, som kommissionens förslag till ny svensk skolorganisation betyder en utbygg- nad och en ansvällning av skolväsendet.
Skolkommissionen framhöll även att en förutsättning för medborgarskolans ut- byggnad till 9-årig är, att en samtidigt företagen centralisering av skolväsendet på landsbygden kommer till stånd. Skolöverstyrelsen varnade emellertid för en för långt gående centralisering och manade till varsamhet, framförallt när det gällde enhetsskolans mellanstadium. Skolutskottet vid 1959 års riksdag underströk vikten av att bygdeskolorn-a i största möjliga utsträckning bevarades.
Centraliseringen har emellertid fortgått och fortgår alltjämt, och många ser med oro på följderna av dessa strävanden. I en del fall kan man påvisa att ett samhälles avfolkning orsakat en centralisering, i andra fall har centraliseringen av skolväsen- det medverkat till avfolkningen. En bebyggelseplanering i samarbete mellan nä-
ringsliv och samhälle (skola) kan bidraga till att skapa ett stabilt befolkningsunder- lag för en framtida skolplanering. Framförallt bör härvid landsbygdens intressen på allt sätt tillvaratagas. Inte minst gäller detta skolväsendet. Glesbygdernas ungdom bör ha rätt till god skolundervisning i hembygden, och man bör enligt utredningens mening inte väja för svårigheter eller formella hinder, då det gäller att pröva nya vägar för att tillfredsställande lösa glesbygdernas skolproblem.
En centralisering medför givetvis en hel del fördelar för undervisningen. Man kan skapa välutrustade, moderna skolor med större möjligheter att erhålla kom- petenta lärare m. m., men man måste också överväga, om dessa fördelar i varje si- tuation är så stora, att de uppväger de nackdelar, som en centralisering onekligen kan medföra. Om det i ett visst fall är så, att en centralisering kommer att medföra stora olägenheter för den studerande ungdomen, måste en omprövning ske och andra lösningar övervägas. En undersökning, som utförts av folkskolinspektören fil. lic. Tore Österberg, är av intresse i detta sammanhang. Undersökningen, som gäller sam- bandet mellan skolskjuts och skolframgång, redovisas i Skola och samhälle — Pe- dagogiskt forum häfte 2—3 1958.
Undersökningen vill belysa frågan om högstadieorganisationen i vissa glesbygder och berör även centraliseringsfrågan.
Det främsta motivet för en centraliserad högstadieorganisation är just det pedagogiska. Den frågan ligger då nära till hands, om vi med skjutsen vinner, vad vi menar oss vinna, eller om skjutsens olägenheter är så stora, att den merkunskap, som den bättre skolorganisationen antas ge, inte kommer eleven till godo, därför att han inte orkar med skoldagen.
Det konstateras till en början, att skjutsbarnen (elever vid 4-årig realskola) har en arbetsvecka på c:a 55—60 timmar inberäknat skjutstiden.
Visserligen är många av lektionerna inte att betrakta som direkt tröttsamma arbetstimmar, men det väsentliga här är knappast belastningens intensitet utan snarare utsträckningen i tiden. Arbetsveckan har 55 timmar, under vilka eleverna inte får själva bestämma, vad de ska göra.
9-äriga skolan är i motsats till realskolan inte frivillig, och under förutsättning att båda skol- formerna har samma arbetsdag, är det ägnat att — om vi omräknar subjektiv trötthet i objek- tiv — ytterligare "förlänga” arbetsdagen för 9-åriga skolans elever. Mot bakgrunden av den vuxnes krav på förkortad arbetstid och den utveckling vi kan emotse i detta hänseende, är för- hållandena med en arbetsvecka på 55 timmar — 48 för den vuxne i dag — för skolungdom närmast ofattbar.
I fortsättningen framhålls bl. a., att man måste skilja mellan en trötthet, som beror på verklig yttre belastning, och en trötthet, som betingas av samspelet mellan denna yttre belastning och individens inre situation.
Då det gäller att avgöra effekten av dessa två slags trötthet måste vi hålla i minnet, att båda är verkliga för individen, båda uppfattas rätt och slätt som trötthet och tonåringen har en sär- skilt stor benägenhet att registrera den inre tröttheten. Han gör i själva verket, om vi jämför honom med varje annan ålder, ja, även vid jämförelse med yngre folkskoleelever, på en 8 tim- mars arbetsdag en prestation, som, mätt i timmar, är mer än 8 timmar.
Tänkbar och sannolik effekt av skjutsens påverkan på skolprestationerna i 4-åriga realskolan. a e
C
xJ/"X
a : klass 1 HT c = klass 2 VT e : klass 4 VT |): ,, IVT d: ,, 3VT
Påverkan skulle, om vårt diagram är riktigt*, vara starkast vid a (julbetyget i klass 1) och svagast vid d (vt-betyget i klass 3).
Påverkan vid a torde främst betingas av ovanan att åka. Vid 1) har en viss tillvänjuing skett, men vid c har en form av skjutspåverkan, en subjektiv form av trötthet (skjutsleda) satt in och på nytt ökat skjutseffekten.
Nedgången i klass 3 torde bero på att det i skolan kvarvarande skjutsklientelet är begåv- ningsmässigt överlägset den tidigare populationen -— en ”utrensning” av svaga elever har skett — men vid slutet av klass 4 har för dessa elever en ny skjutspåverkan satt in och knäckt även dessa starkt skolmotiverade och skolbegåvade skjutselever.
Hur lång en skolskjuts utan olägenhet kan vara har undersökningen inte påvisat. En kort resa kan antagligen verka stimulerande medan en längre resa — som un- dersökningen visar — kan inverka menligt på resenärerna. En antydan om den in- verkan resans längd kan ha påvisas i Skolöverstyrelsens utredning om skolan och de stora årskullarna. Denna undersökning, som bl.a. behandlar frågan om lokali- sering av nya gymnasier, visar hur elevfrekvensen minskar i takt med det växande avståndet till gymnasiet.
Gymnasieelever/10.000 invånare i tidszaner år 1950 inom Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län.
Under 20 min. restid 31,9 elever 20—40 ,, ,, 21,0 ,, 110—60 ,, ,, 17,2 ,, 60—80 ,, ,, 15,3 ”
över 80 ,, ,, 9,1 ,,
Trots att vi här har att räkna med äldre och mera studiemotiverade elever än i den tidigare refererade undersökningen, minskar elevfrekvensen redan efter 20 mi- nuters restid för att sedan successivt sjunka. Minskningen skulle säkerligen varit större, om undersökningen omfattat län med sämre kommunikationsmöjligheter. Kommunikationsmedlets art spelar säkerligen också en stor roll i sammanhanget. Direktgående bussar med snabba färder, helst utan uppehåll och väntetider, vore säkerligen att föredraga. En färdtid på 45 min. från hem till skola borde enl. gjorda erfarenheter utgöra maximum.
För att återgå till Österbergs undersökning så visar den, att som grupp betraktat
* Frånsett utvecklingen i klass 3 — avståndet från c till (1 — har hela diagrammet i dess huvud-* drag statistiskt belagts.
skjutsade barn i åldern 12—16 år i realskolan har sämre resultat än icke skjutsade (statistisk signifikans). Man frågar sig då, om dessa resultat kan ge anledning till slutsatser för 9-åriga skolans högstadieelever.
Vi vet ännu så litet om denna senare skola och dess elever, men vi kan göra vissa sannolika antaganden.
Man kan förutsätta, att de sociala villkor, under vilka de senare ungdomarna lever — i hem- met t. ex. —— är genomsnittligt sämre. Skolan behöver ett visst stöd i hemmet med tillsyn över läxläsning, med ordnandet av gynnsamma arbetsvillkor etc. Även detta stöd blir sämre.
Realskolans elever är ett urval inte bara med hänsyn till skolbegåvning — därmed också med hänsyn till vissa för skolarbetet önskvärda karakterologiska egenskaper — utan också med av- seende på anpassningsförmåga, t. ex. till skjutsstrapatserna, medan 9-åriga skolans elever inte representerar ett urval.
Realskoleeleven har i genomsnitt starkare motiv för sin skolgång än enhetsskoleeleven — realskolan är frivillig. Denna skolgång ger honom en start i livet, som han är undandragen utan denna skolgång, realskolevistelsen är i samklang med föräldrarnas sakliga såväl som romantiska omtankar om barnets framtid osv.
Slutsatsen måste bli den, att om man har ett visst prestationsbortfall i skolan för den skjutsade realskoleeleven, så kommer detta bortfall att bli minst lika stort —— sannolikt större — för eleven i 9-åriga skolan.
Då det gäller frågan om vad som kan göras för att avhjälpa rådande missför- hållanden, anförs bl. a. följande:
Samhället kräver en 9-årig skolplikt. Vi har med hänsyn till bland annat landets befolk- ningsgeografiska förhållanden inte möjlighet att i traditionella former finna en ändamålsenlig skolorganisation. De yttre villkoren är med andra ord otillräckliga och ogynnsamma. Ooc det borde ju då vara i första hand skolans sak att för det fall man inte med traditionella skol- organisatoriska hjälpmedel — skjutsen, inackorderingen — kan kompensera de geografiska bristerna, söka finna nya former av inre organisation. Det må vara metod, hjälpmedel etc.
Alternativet till skolskjuts är inackordering och i undersökningen berörs i korthet även denna fråga.
Om vi jämför de elever, som har föräldrahemmet på skolorten med dem som har hemmet utanför skolorten, finner vi, att differensen i skolframgång är icke säkerställd, men den är relativt stor.
Denna differens är sålunda statistiskt icke verifierad, men den är i linje med de uppfattning, som råder i många kretsar, där man varit i tillfälle att studera inackorderade elever. Man me- nar, att dessa av flera skäl inte kan hos värdfolket få det stöd vid läxläsningen, vid iakttagandet av regelbundna sovtider etc. som föräldrarna ger. Och att skolresultatet måste bli lidande på detta. De inackorderade skulle i likhet med de resande sålunda vara handikappade, och dessa elevgrupper skulle vid jämförelse med skolortseleverna vara undrlägsna. Och härav skulle den slutsatsen kunna dras, att icke skolortsbarn under inga förhållanden kunna utanför hemorten få en så god undervisning soul skolortsbarn.
I samband med förslaget om en ny kommunindelning har bl.a. framhållits önsk- värdheten av att få till stånd ”bärkraftiga” skolenheter. Diskussionen gäller närmast årskurserna 7—9, för vilka man vill skapa ett elevunderlag, som möjliggör ett tre- para'llelligt högstadium. Man måste emellertid ha klart för sig, att skolskjutsarnas längd — som tidigare nämnts — sätter en gräns för hur långt man kan gå i fråga om centralisering av högstadier. I en del fall kommer det därför helt enkelt bli
nödvändigt att anordna högstadier, även där man inte kan uppnå det ideala elev- underlaget.
Att utbyta skolskjutsarna mot inackordering är främst en ekonomisk fråga. En inackorderingskostnad av 8 kronor per elev och dag, som glesbygdsutredningen (tillsatt av Skolöverstyrelsen 1956), räknar med, betyder 2.000 kronor per år för varje elev på högstadiet utöver en del andra kostnader för stat och kommun.
Med hänsyn till de olägenheter som inackordering av skolelever onekligen med- för kan man fråga sig, om samhället — annat än i absolut tvingande fall — skall investera väldiga belopp i inackorderingshem, som dessutom drar stora årliga kost- nader. Att, som glesbygdsutredningen föreslår, inackordera eleverna endast under vissa perioder av läsåret medför även en del olägenheter, bl. &. anpassningssvårighe- ter i ny skolmiljö.
Högstadieelevernas ovilja att vistas borta från hemmet belyses på ett utmärkt sätt av följande citat ur Skolöverstyrelsens redogörelse för försöksverksamhet med en- hetsskola redovisningsåret 1959/60 (sid. 97).
Överstyrelsen har nämligen det bestämda intrycket av erfarenheterna hittills, att anslutningen till en utbildningsgren i 9y minskar i samma mån som eleverna för att deltaga i densamma måste brytas ut ur sin skolmiljö och samtidigt skiljas från hemmet under längre tid.
Som ett alternativ till centralisering av högstadier med lågt elevunderlag återstår att av dessa söka skapa en ändamålsenlig skolorganisation på elevernas hemort eller i närheten av denna. Brevskoleutredningen har velat undersöka, under vilka betingel- ser detta kan tänkas ske. Man har därvid sett korrespondensundervisningen som ett av de viktigaste hjälpmedlen. För den teoretiska delen av högstadiet kan den lärarledda korrespondensundervisningen i vissa korrespondensrealskolor samt vid högstadierna i Finnskoga-Dalby och Norra Ny stå som förebild. Utredningen har på ort och ställe kunnat konstatera, att resultatet av undervisningen vid dessa skolor är jämförbara med det, som uppnås vid skolor med direktundervisning och fackutbil- dade lärare. Skolöverstyrelsen framhåller i sin petita 1958/59 bl. a. följande:
Den sedan några år pågående försöksverksamheten med korrespondensrealskolor har givit värdefulla och positiva erfarenheter, vilka kommit undervisningen även inom andra sektorer av skolväsendet tillgodo. Såsom överstyrelsen redan vid ett flertal tillfällen framhållit, har för- söken visat, att korrespondensmetoden kan i åtskilliga fall möjliggöra fullgod undervisning under jämförelsevis fria former på realskolestadiet.
l Skolöverstyrelsens underdåniga framställning av den 9 juni angående rätt för Hermods korrespondensinstitut att anställa student- och realexamen m.m. under- stryks detta faktum.
Överstyrelseu kan vitsorda, att även betygsresultaten varit mycket tillfredsställande och an- talet underkända varit litet i förhållande till det antal, som årligen anmälts till examen. Det sagda innebär, att realskolan och gymnasiet vid institutet meddelar en undervisning, som väl svarar mot undervisningen i ett relativt stort högre allmänt läroverk.
Vad som här sagts kan i princip även gälla den undervisning, som bedrivs genom NKI-skolan.
Det har varit en allmän uppfattning, att korrespondensundervisning endast kan bedrivas av elever med synnerlig energi och framträdande studiebegåvning. Resul-
taten av korrespondensundervisningen i korrespondensrealskolorna och inom enhets- skolan har emellertid gett anledning att revidera denna uppfattning.
Någon risk för att de elever som vill studera enl. korrespondensmetoden inom den teoretiska delen av högstadiet icke skulle få tillräckliga kunskaper torde icke föreligga. Man har i stället anledning att — med hänsyn till hittills vunna resultat —— förmoda, att dessa elevers kunskaper och betyg skulle kunna bli lika goda som de elevers, vilka studerat vid en centralskola med direktundervisning. Förutsättningen är emellertid, att alla de möjligheter som den lärarledda korrespondensundervis- ningen erbjuder också tillvaratas, och att erforderliga hjälpmedel kommer till an- vändning.
Under vilka förutsättningar kan lärarledd korrespondensundervisning anordnas inom ett högstadium på orter med lågt befolkningsunderlag? Rent principiellt vill utredningen ta avstånd från en skolorganisation, som innebär en spjälkning eller av- kortning av högstadiet och räknar i fortsättningen med fullständiga högstadier. I vissa fall — t.ex. då det gäller klart yrkesbestämda elever i 9 y —— kan emellertid en yrkesutbildning på annan ort vara att rekommendera.
Utredningen räknar i det följande med ett så lågt födelsetal som 12 promille, vilket torde motsvara befolkningsutveoklingen på landsbygden.
För enkelhetens skull har nedanstående schematiska uppställning gjorts. Exemp- len bygger på nuvarande organisation av högstadium. Men även när den av skol- beredningen föreslagna högstadieorganisationen kommer till stånd, bör korrespon- denshögstadier i glesbygd kunna organiseras i huvudsak enligt skisserade förslag.
Befolknings- A B C D underlag 4000 inv 3000 inv 2000 inv 1000 inv
Årskull ............. 48 36 24 12 Årskurs 7 ........... 48 36 24 12 8 ........... 48 36 24 12 9 ........... 48 36 24 12
7—9 ........ 144 108 72 36
Årskurs 9 g .......... 5 7 10 2 9 a .......... 7 11 14 4 9 y .......... 12 18 24 6
l kommun A räcker elevantalet till dubbla avdelningar i årskurserna 7 och 8. Vidare kan 9 g och 9 & bilda särskilda avdelningar. Årskurs 9 y kan teoretiskt sett anordnas med två fullständiga grenar. Ett vikande befolkningsunderlag kan påverka årskurserna 9 a och g och medföra att separata avdelningar för dessa ej kan bildas.
Om inte en generösare princip för klassdelning här skall tillämpas, återstår möj- ligheten med en gemensam 9 a—g-avdelning med lärarledd korrespondensundervis- ning. Enligt försöksskolbestämmelserna kan särskilda undervisningsgrupper bildas i 9 ag (lägst 18 elever varav lägst 5 i årskurs 9 g) i följande eller några av följande läroämnen: modersmålet, engelska, tyska, franska och matematik. Valet av ämnen för direktundervisning blir här beroende av högstadielärarnas utbildning och ämnes- kombinationer. Saknas i visst eller vissa ämnen fullt kompetenta lärare, kan lärar-
ledd korrespondensundervisning med fördel komma till användning. Organisatoriskt medför det inte några svårigheter att bedriva sådan korrespondensundervisning i samtliga läroämnen.
För att få en tillfredsställande 9y-organisation räknar man med ett befolknings- underlag på minst 8000 invånare. I vårt exempel (A) skulle alltså underlaget vara i högsta grad bristfälligt. Under vissa förutsättningar kan emellertid en tillfreds- ställande lösning erhållas även i detta fall. Låt oss först tänka oss en trolig uppdel- ning av 9y-eleverna.
Vi kan räkna med att möjligen 2 av de 24 eleverna i 9 y är klart yrkesbestämda och vill påbörja sin yrkesutbildning för ett visst yrke. Dessa elever fullgör sitt 9 y-år vid närmaste yrkesskola eller påbörjar en lärlingsutbildning i en specialskola eller hos en yrkesman. I samtliga fall kan det bli fråga om inackordering, vilket för såväl elever som föräldrar ter sig som en naturlig lösning, när det gäller yrkesutbildning.
Låt oss vidare tänka oss, att 18 elever är branschbätämda och önskar en grund- utbildning för ett visst yrkesområde. Om man hela tiden räknar med halva antalet pojkar och flickor, skulle man här få 9+9 elever. Enligt Skolöverstyrelsens rappor- ter har de branschinriktade eleverna i årskurs 9 y främst ägnat sig åt följande tre branscher, nämligen handel och kontor, husligt arbete samt metallyrken. Pojkarna dominerar på grenarna för metallarbete, jord- och skogsbruk samt blandade yrken, medan flickorna mest ägnar sig åt grupperna husligt arbete samt handel och kontor. Gren 7 b ”Allmänpraktisk kurs” är endast avsedd för pojkar.*)
Särskilt i glesbygdsområden kan man finna en lokal koncentration av någon nä- ringsgren t.ex. ett handelscentrum, cykel och bilverkstäder eller hantverksidkare av olika slag. Att få praktik inom sådana yrkesområden som jordbruk, husdjursskötsel, trädgårdsskötsel, skogsvård, hushåll o.s.v. torde inte bereda några större svårighe- ter inom flertalet landsbygdsområden. Man måste beakta, att det i de fall som här berörs inte gäller att börja en yrkesutbildning i ett visst bestämt yrke, utan skolans uppgift blir i stället att ge dessa elever en förberedande utbildning inom ett visst yrkesområde. Inom ett sådant yrkesområde kommer kanske en del elever att ägna sig åt något enklare arbete, medan andra försöker att kvalificera sig för ett speciellt yrke.
Ur många synpunkter torde för pojkarnas del en allmänpraktisk kurs vara att re- kommendera i glesbygdsområden. Oavsett vilket praktiskt yrke, som efter skolans slut kommer ifråga för eleverna, torde en allmänpraktisk kurs ge värdefulla kun- skaper och erfarenheter, som kan komma till användning i det framtida yrket. Gles- * Enligt inom försöksverksamheten gjorda erfarenheter och enligt skolberedningens förslag bör undervisningen för de 5. k. branschbestämda eleverna i fortsättningen ordnas skolmässigt såväl ifråga om yrkesteori som yrkesarbete. I de ovan skisserade korrespondenshögstadierna tordc i så fall grundutbildning kunna ordnas i enhetsskolans lokaler enligt följande: För grenarna 3 och 7 b samt delvis la och b i Timplaner och huvudmoment, kan utbildning ske i skolverk- stad. Utbildning för gren 2 kan förläggas till befintliga hushållslokalcr samt lokaler för sömnad och vävning. Handels- och kontorsgrenen kan förläggas till maskinskrivningssal och klassrum
för 9 y, som också kan inredas till övningsbutik. Slutligen kan utbildning för gren 8 c förläggas till institutioner för fysik och kemi och till skolverkstad.
bygdens befolkning är oftast hänvisad till att klara av många praktiska detaljer på egen hand utan hjälp av yrkesmän. 'Det vore därför värdefullt för många att veta något om olika verktyg och deras användning, att kunna utföra småreparationer och enklare smide, handha enklare maskiner'm. rn. Säkerligen vore det även av värde, om flickor, som så önskar, finge delta i en allmänpraktisk kurs eller en del av en sådan.
För de ”yr-kesomogna” eleverna (ex. A 4 st) innebär 9 y med allmänpraktisk kurs möjlighet till en fortsatt teoretisk och praktisk yrkesorientering.
I många fall kan redan befintliga slöjdsalar eller andra tillgängliga lokaler kom- pletteras med lämplig utrustning för de nämnda kursernas behov. Även om ny- byggnad av lokaler måste ske, kan kostnaderna härför anses vara motiverade, om man genom en sådan åtgärd kan bereda ungdomen möjlighet att få sin undervisning i hembygden. ' Clesbygdernas ungdom bör ha samma möjlighet till allsidig teoretisk yrkesorien- tering som ungdom i tätbygder. Om man vid denna orientering kompletterar under- visningen med sådana hjälpmedel som bildband, ljudband, film och television kan skolan ge en värdefull inblick i yrkesvärlden. Särskilt värdefull kan denna oriente- ring bli, om man med hjälp av centralt utarbetade ljudbandslektioner kan ge en aktuell bild av arbetsmarknadsläget inom vissa typer av glesbygdsområden. I sådana speciellt till glesbygdsungdomen riktade lektioner kunde särskilda synpunkter läg- gas på dessa ungdomars yrkesvalsproblem. Skolortens yrkesvalslärare eller annan lärare, som har motsvarande uppgift måste emellertid komplettera undervisningen genom att lägga lokala synpunkter på yrkesvalsfrågan och meddela en individuell yrkesvägledning.
Svårare blir det emellertid att i glesbygder ordna en tillfredsställande praktisk yrkesorientering. Skolans egna möjligheter att ge en sådan orientering är mycket begränsade. Avsikten är ju, att eleverna i klass 8 under 4 veckotimmar skall få en försmak av vad ett visst yrke kräver av sin utövare och vad yrket har att bjuda denne. En väl planerad och genomförd teoretisk yrkesorientering 1kan visserligen ge en god bild av ett yrke eller ett yrkesområde, men man kan aldrig på detta sätt uppleva yrkets miljö och atmosfär, göra viktiga detaljstudier eller känna arbetsrytmen. Ris- ken är också att en teoretisk yrkesorientering, som inte kan underbyggas med prak- tisk erfarenhet, lätt blir abstrakt och verklighetsfrämmande. Skoltelevisionens möj- ligheter i dessa sammanhang bör emellertid beaktas.
Enligt det tidigare nämnda exemplet (kommun A) kan man räkna med 12 pojkar och 12 flickor i årskurs 8, vilka önskar välja en praktisk inriktning och skall erhålla 'en praktisk yrkesorientering. För att ungdomarnas val inte skall bli alltför ensidigt, måste yrkesläraren se till att bygdens resurser i fråga om praktikplatser verkligen utnyttjas.
Lika väl som en centralskola inte" alltid kan placera ut ungdomama på de arbets- platser de helst skulle önska, har även glesbygderna svårigheter att tillfredsställa vissa önskemål om praktikplats. I de fall elevernas önskemål är klart uttalade, verk-
lighetsbetonade och inriktade mot ett speciellt yrke, som inte finns representerat på orten, bör först en mera djupgånde teoretisk yrkesorientering rörande yrket sättas in kombinerad med individuell yrkesvägledning. Härvid kan efter samråd med för- äldrar den yrkesväljande anvisas praktikplats på närmaste centrala ort där den praktiska yrkesorienteringen kan genomföras under en koncentrerad tidsperiod. I regel måste i sådana fall eleven inackorderas.
Möjligheten att praktisera under ferietid bör undersökas, och i de fall detta låter sig göra, bör elev ges motsvarande ledighet under skoltid. I en skola med korres- pondensundervisning torde dessa smärre ingrepp i undervisningen inte medföra någ- ra organisatoriska svårighter. Säkerligen kommer det att visa sig,-att denna form av praktisk yrkesorientering inte blir särskilt omfattande.
Glesbygdsutredningen räknar med att det för ett enkelt högstadium fordras ett elevantal av minst 20 per årskull. Det torde knappast vara nödvändigt att göra en sådan avgränsning. Ett högstadium med lärarledd korrespondensundervisning kan ur pedagogiskt synpunkt mycket väl bygga på ett lägre elevantal än vad som ovan an- givits.
Man kan svårligen fixera det lägsta befolkningsunderlag, som kan bli erforder- ligt för ett högstadium med lärarledd korrespondensundervisning. På den schema- tiska uppställningen på sid. 48 har gränsen satts vid 1.000 inv. (12 elever per års- kull), men även den gränsen kan utan olägenhet underskridas. Här får man tänka sig samläsning med elever från olika årskurser. Detta utgör ingen svårighet i en korrespondensavdelning.
Exempel C kunde möjligen utgöra en gräns för anordnande av särskild 9 y-grupp, och man skulle i ett sådant fall kunna tänka sig en husmoderskurs för flickor (grund- kurs) och en allmänpraktisk kurs för pojkar. En samundervisning i vissa praktiska ämnen mellan 9 y-elever och grupper från årskurserna 7 och 8 är även möjlig (t. ex. handels- och kontorsämnen). En sådan samläsning kan bli nödvändig i ex. D.
Vid bildandet av 9 y-grupper får man givetvis inte tvinga in elever i en avdelning för att få till stånd en tillfredsställande organisation. Elevernas förutsättningar och intressen måste komma i första hand. Önskan att fullgöra skolgången i hemortens skola är i allmänhet mycket stark. Antagligen räknar man också med att den teore- ltiska och praktiska grund man där kan få är av ett visst värde, oavsett om veder- börande senare tänker påbörja en yrkesutbildning eller nöjer sig med den under- visning skolan kan ge.
I ett högstadium med lärarledd korrespondensundervisning uppgår en folkskol- lärares årslön (inklusive dagarvode ä 3 kr) beräknad efter ortsgrupp 3 till 18.903 kronor i löneklass 16 och 22.239 kronor i löneklass 19. Därest inom samma hög- stadieum direktundervisning under 27 veckotimmar (folkskollärarens undervisnings- skyldighet) meddelades av adjunktsbehörig läraremed 24 veckotimmars undervis- ningsskyldighet skulle årslönen (inklusive timarvode för 3 veckotimmar) uppgå till 29.868 kronor i löneklass 23 och 34.968 kronor i löneklass 26 (timarvode efter löne-
klass 24), Skillnaden i lön för de båda lärarna upppgår till (29.868—18.903 :) 10.965 kronor i lägsta löneklassgruppen och till ( 34.969—22.239 :) 12.729 kronor i högsta löneklassgruppen. Om man räknar med 30 elever per klass, skulle mer- kostnaden för direktundervisning i medeltal utgöra c:a 400 kronor per elev. Kostna- derna per elev i en högstadieklass med lärarledd korrspondensundervisning för korrespondenskurser (samt i kurserna ingående läroböcker) torde inte behöva över- stiga detta belopp. Om lärarbrist nödvändiggör korrespondensundervisning på ett högstadium, borde alltså kostnadsfrågan inte utgöra något allvarligt hinder.*)
Brevskoleutredningen är av den uppfattningen, att elever i glesbygdshögstadier med fördel kan genomföra sina studier på hemorten genom lärarledd korrespondens- undervisning utan att behöva förlägga en del av studierna till en centralskola. De goda resultaten från korrespondensrealskolorna och enhetsskolans högstadium, där lärarledd korrespondensundervisning anordnats talar för en sådan lösning.
Att, som glesbygdsutredningen föreslår, under vissa perioder rycka eleverna från hemortens skola och inackordera dem på centralskolorten synes varken vara nöd- vändigt eller önskvärt. Som angivits på sidan 47 i detta avsnitt är inackordering av elever en jämförelsevis dyr anordning, men det föreslagna arrangemanget har bl. a. även den olägenheten, att undervisningen blir lidande på grund av elevernas miljöbyte. För flertalet elever dröjer det en viss tid, innan de hunnit anpassa sig i sin nya miljö på centralorten, och för en del elever kan anpassningssvårigheterna bli märkbara under en stor del av vistelsen vid den nya skolan. Vid återkomsten till hemortens skola kan det också dröja en viss tid, innan eleverna kommer in i sin van- liga studierytm. Man får kanske inte heller underskatta de svårigheter många för- äldrar säkerligen skulle få att på lämpligt sätt utrusta sina barn för vistelse på annan ort.
Om vid ett glesbygdshögstadium vissa svårigheter röran-de undervisningens an- ordnande skulle uppstå (t. ex. genomförandet av vissa laborationer i fysik eller kemi —— hittills har dock denna fråga kunnat lösas på ett i stort sett tillfredsställande sätt —), skulle man möjligen kunna tänka sig att för en kortare period, t. ex. en eller två veckor, anordna Skolskjutsar till centralskolan, där koncentrationsläsning i ämnet kunde ske. En tänkbar möjlighet vore även att anordna specialinredda la- borationsbussar, som kunde alternera mellan olika skolor. En medföljande facklärare skulle härvid meddela undervisning vid vistelsen på skolorten. I ett större glesbygds- område med flera korrespondensläsande högstadier kunde en sådan anordning prö- vas.
Lämpligheten av glesbygdsutredningens förslag att koncentrationsläsa sådana äm- nen som matematik och språk kan även ifrågasättas. Fördelen med att eleverna för- delar studierna av dessa ämnen över hela läsåret är påtaglig. Dels behöver kun- skaperna en viss mognadstid, dels fordrar dessa ämnen en fortlöpande självständig insats från elevernas sida, och den tid, som krävs härför, kan svårligen läggas in på elevernas tidsschema för hemarbete under en koncentrerad period.
*) Besparingar kan i viss mån göras genom att man inte behöver inrätta fullt antal grupper i tillvalsämnen, eftersom samläsning kan äga rum vid korrespondensundervisning.
Brevskolutredningen vill i detta sammanhang föreslå, att försök med lärarledd korrespondensundervisning vid glesbygdshögstadier utförs i större utsträckning än hittills. Dessa försök bör inriktas på dels att pröva för detta stadium särskilt utar- betade korrespondenskurser, dels att systematiskt utnyttja olika pedagogiska hjälp- medel och specialanordningar i anslutning till denna undervisning. Så snart ske kan, bör den lärarledda korrespondensundervisningen inordnas som en reguljär under- visningsform i skolväsendet, i likhet med vad som skett vid korrespondensrealsko- lorna.
Det bör ankomma på vederbörande länsskolnämnd att avgöra om korrespondens- högstadium skall inrättas inom ett skolområde eller om centralisering av undervis- ningen bör ske. Härvid bör [beaktas, att betungande Skolskjutsar och inackordering av elever i görligaste mån undviks. Enbart kostnadsskäl får inte vara avgörande för ställningstagandet, men rimlig hänsyn bör även tas till kostnaderna.
Korrespondensgymnasier
De goda resultaten vid korrespondensrealskolorna gav anledning förmoda, att en liknande undervisning på gymnasiestadiet skulle utfalla väl, allra helst som de gym- nasiestuderande i allmänhet nått en sådan mognad, att de borde ha goda förut- sättningar att bedriva självständiga studier. De hittills vunna erfarenheterna visar, att dessa tankar var riktiga. Korrespondensgymnasierna har kunnat föra fram sina elever till mycket goda resultat, vil-ket utgör ett gott betyg på såväl undervisningen som den organisatoriska form varunder den bedrivs.
Korrespondensgymnasierna har organisatoriskt anknutits till befintliga realskolor, vilka har erforderliga lokaler, undervisningsmateriel och lärarkrafter, som i viss utstäckning kan tjänstgöra vid gymnasiet. Som administrativ ledare har realskolans rektor fungerat.
Försöksverksamhet med korrespondensgymnasium startade läsåret 1958/59 i tre kommuner, nämligen Jokkmokk, Torsås och Undersåker. Enligt kungl. beslut den 15 augusti 1958 har statsbidrag utgått till gymnasierna i Torsås och Jokkmokk. Gym- nasiet i Undersåker erhöll inget statsbidrag under första läsåret men ställdes enligt kungl. beslut den 24 oktober 1958 under Skolöverstyrelsens ledning. Från och med budgetåret 1959/60 utgår dock statsbidrag även till detta gymnasium, dock inte för den årskurs elever, som påbörjade sina studier läsåret 1958/59 (enligt kungl. beslut den 11 juni 1959).
Enligt uppgifter, som utredningen erhållit från de olika inspektionsområdena, före- ligger ett stort behov av korrespondensgymnasier inte enbart inom glesbygdsområden utan även på mindre tätorter, som har dåliga kommunikationer med närmaste gym- nasieort eller saknar möjlighet att upprätta gymnasium av normal typ. Man torde därför kunna räkna med att denna skolform ganska lång tid framåt kommer att ut- göra en god lösning på sådana orters gymnasieproblem.
Verksamheten vid korrespondensgymnasierna bedrivs huvudsakligen på basis äv planer utarbetade av Hermods, som även tillhandahåller erforderligt korrespondens-
material. Enligt en från Hermods till Skolöverstyrelsen översänd berättelse över korrespondensgymnasiernas verksamhet läsåret 1958/59 bedrivs undervisningen på följande sätt:
Väsentligen har eleverna individuellt arbetat med sina undervisningsbrev, till vilka insänd- ningsuppgifter och lösningar skickats till Hermods för granskning och kommentering. Hand- ledning, omfattande organisation av arbetet, övervakning av studietakten, förklaringar, studie- tekniska anvisningar och muntliga förhör har meddelats vid resp. skolor. Dessutom har kom- pletterande muntlig undervisning i viss utsträckning meddelats, framför allt i moderna språk och i laboratorieämnen. Efter samråd mellan de lokala ledarna av gymnasierna och rektor vid Hermods har ett antal skriftliga prov utförts, i flertalet fall utarbetade av lärare vid Hermods, där elevernas arbeten likaså rättats.
Vid korrespondensgymnasierna bedrivs koncentrationsläsning på så sätt, att ele- verna läser två ämnen samtidigt och undergår tentamen allt efter som ämnena av- slutats. Dessa tentamina omfattar dels de så kallade avslutade ämnena, som inte förs upp till studentexamens nivå, dels sådana ämnen, i vilka eleverna skall under— gå särskild prövning enligt studentexamens fordringar. Den slutliga examen om- fattar endast fyra ämnen, i vilka ingår de så kallade karaktärsämnena.
Prövningarna i före studentexamen avslutade ämnen har hittills skett vid högre allmänna läroverken i Kalmar (elever från Torsås), i Malmberget (elever från Jokkmokk) samt i Östersund (elever från Undersåker). Studentexamen kan avläg- gas antingen vid något annat allmänt läroverk (privatistexamen) eller vid Hermods, där de studerande går upp som skolans egna elever. För de sistnämnda är särskilda av Hermods anordnade preparandkurser obligatoriska.
Vid början av läsåret 1958/59 var elevantalet i Torsås 17, i Jokkmokk 21 och i Undersåker 19. Vid läsårets slut var antalet resp. 17, 17 och 18. I genomsnitt torde man kunna räkna med 18 elever i varje årsavdelning eller 54 vid vart och ett av de tre gymnasierna. Trots att elevantalet i korrespondensgymnasierna är lågt, kan ele- verna välja den av gymnasiets linjegrenar som passar bäst. Under nämnda läsår förekom vid gymnasierna i Jokkmokk och Undersåker fem linjegrenar och i Torsås fyra. Samläsning förekommer i stor utsträckning mellan de olika grenarna. Vårter— minen 1961 avlade de första eleverna från korrespondensgymnasierna studentexa- men.
Från början var man hos Hermods inställd på en starkt individualiserad under- visning. Strax innan korrespondensgymnasierna startade, meddelade rektor vid Her- mods gymnasium följande i en skrivelse till en av rektorerna:
Handledaren kommer inte att arbeta med en homogen grupp av elever, som befinner sig på samma ställe i kursen och som han kan undervisa kollektivt, utan han kommer att finna sin klass ganska brokigt sammansatt och får hjälpa de enskilda eleverna eller grupperna av elever att tillgodogöra sig undervisningsbrevcns innehåll.
Det har emellertid visat sig svår-t att genomföra en långt driven individualisering vid korrespondensgymnasierna. Lärarna har önskat hålla samman så stora enheter av de studerande som möjligt för att på så sätt kunna effektivisera undervisningen. Det faktum att korrespondensgymnasierna är treåriga samt att de i undervisningen ingående hermods'kurserna är mycket omfattande medför, att studierna måste for- ceras. I viss utsträckning har man sökt lösa problemet genom att reducera brev-
kurserna och befria eleverna från att skicka in lösningar på ett antal provuppgifter. Hermods rekommenderar även att då så anses behövligt tillgripa sommarläsning.
Vid fortsatt försöksverksamhet med korrespondensgymnasier bör enligt utred- ningens mening åtgärder vidtagas för att avhjälpa de brister i undervisningen som framkommit. Bland annat bör undervisningen bedrivas så, att eleverna kan utnyttja de speciella möjligheter korrespondensmetoden bjuder t. ex. då det för eleverna gäl- ler att efter vars och ens individuella takt bedriva lärarledda studier.
De korrespondenskurser, som kommit till användning vid korrespondensgymna- sierna, bör i stor utsträckning skrivas om. Härvid bör man eftersträva att begränsa det ofta allt för omfattande lärostoffet. En sådan beskärning av brevinnehållet får dock inte gå så långt, att erforderliga förklaringar måste överflyttas från text till handledande lärare, vilket inte skulle medföra någon tidsbesparing för de stude- rande.
Av helt naturliga skäl får lärare vid korrespondensgymnasier i sin undervisning inte använda en metodik, som i princip avviker från eller motverkar den i korres-_ pondensbreven tillämpade. Därför måste sådana lärare göra sig väl förtrogna med korrespondenskursernas särskilda metodik. En självklar förutsättning för att en lä- rare skall kunna handleda sina elever är givetvis, att han även tillägnat sig kursernas innehåll. Korrespondensgymnasiets lärare börvvidare vara väl förtrogna med ”ar- betsskolemetodik”, vilken måste tillämpas vid den lärarledda korrespondensunder- visningen. Visserligen skaffar sig goda lärare denna erfarenhet efter hand, men mycket skulle vinnas, om lärarna finge tillfälle att genomgå en speciell av Skol- överstyrelsen anordnad metodikkurs. Vid en sådan kurs bör behandlas arbetsskole. metodik, ämnesmetodik och studieteknik med tillämpning på korrespondensunder- visning samt frågor rörande betygssättning, samläsning, utnyttjande av tekniska hjälpmedel m.m. Lärare från olika korrespondensinstitut samt andra experter kan anlitas som föreläsare och ledare av seminarieövningar. Även vissa av de lärare, som med gott resultat tjänstgjort vid korrespondensgymnasier, kan medverka som instruktörer vid dessa kurser.
Det är av vikt, att lärarna vid korrespondensgymnasierna får en inblick i korres- pondensmetodiken sådan den tillämpas vid de två institut, som tillhandahåller gym- nasiekurser?) Man torde nämligen i framtiden kunna räkna med att kurser från olika institut kommer till användning vid lärarledd korrespondensundervisning. Vid läroverket för vuxna, Norrköping, används sedan skolans start kurser från olika korrespondensinstitut, och kollegiet där har endast goda erfarenheter av detta sy- stem?) I ämnet yrkesteori inom klass 9y används med framgång korrespondenskur- ser från olika institut i samnia arbetsgrupp. ' .
Under de två första läsveckorna bör studierna vid korrespondensgymnasierna be- drivas helt under lärares ledning. Härvid bör eleverna introduceras i de ämnen, som upptas på schemat för denna termin. Respektive ämneslärare går igenom studiepro- 1 Lärarna bör få korrespondensmetodiken så allsidigt belyst som möjligt, så att de blir obe-
roende av vilket eller vilka institut som får i uppdrag att leverera kursmaterial. 2 Förhållandet är detsamma vid kompletteringsgymnasiet i Bollnäs. '
grammet, lämnar råd och anvisningar, för eleverna in i studiesättet och stimulerar dem samtidigt till att självständigt arbeta sig fram mot ett angivet mål. Under denna period bör växelvis förekomma direktundervisning samt individuella studier med handledning.
Vid varje tillfälle ett nytt läroämne tas upp på schemat, bör eleverna av ämnes- läraren erhålla en information rörande kursens uppläggning och ämnets metodik. Troligen torde det räcka med några dagars sammanhängande hand-ledning vid dessa ämnesintroduktioner, då nämligen mycket av det som tidigare sagts är tillämpligt även på andra ämnen. Dessutom har eleverna efter en tids studier fått en viss er- farenhet av det nya arbetssättet.
Glesbygdsutredningen har i sitt betänkande rörande undantagsformer av allmän- bildande gymnasier (februari 1959) föreslagit särskilda fristående introduktionskur- ser, som skulle äga rum före terminens början och som skul-le kunna förläggas även till annan ort än den, där vederbörande korrespondensgymnasium är beläget. Brev- skoleutredningen vill i korthet anföra några synpunkter på glesbygdsutredningens förslag i detta hänseende.
Genom den föreslagna anordningen skulle gymnasieelevernas studietid onödigtvis förlängas, vilket bl.a. skulle medföra att kostnader-na för resor, kost och logi skulle ökas. Det förefaller, som om glesbygdsutredningen anser, att en introduktionskurs — om den förläggs till ordinarie skoltid — allvarligt skulle inkräkta på den egentliga undervisningen. Då emellertid det material, som skulle komma till användning under den inledande kursen, bör bestå av de första undervisningsbreven i respektive kor- respondenskurs, blir enligt brevskoleutredningens mening en sådan introduktionskurs helt enkelt endast en integrerande del av den normala undervisningen. Under den introducerande delen av terminen bör det muntliga inslaget i undervisningen till en början bli dominerande med avbrott för individuella studier under vissa lektioner. För att studierna snabbt skall komma igång, bör under de två första veckorna ges vissa hemuppgifter eller ”beting” ur korrespondenskurserna. Det lärostoff, som på så sätt inhämtats genom individuella studier, kan av läraren tas upp som exempel vid den fortsatta undervisningen i metodik och studieteknik. Småningom bör skol- arbetet mer och mer övergå till individuella studier under lärarens ledning.
Clesbygdsutredningen anser, att den fristående introduktionskursen skall vara fri- villig. Härigenom kan den situationen uppstå, att en del elever inte deltar i kursen och därför blir mindre väl förberedda än de övriga. Om emellertid den förberedande kursen ingår som en integrerande del av undervisningen, kommer samtliga elever vid korrespondensgymnasiet att få samma förberedelse för den avsedda undervis- ningsformen. Man torde dessutom kunna utgå från att ur pedagogisk synpunkt åt- skilligt skulle kunna vinnas, om de lärare, som har hand om elevernas undervisning, även kunde ge dessa elever den introduktion i respektive ämnen, som måste anses nödvändig.
Utöver speciell ämnesmetodik bör eleverna även erhålla en orientering i studie— teknik. För detta ändamål kunde lämpligen anslås en lektionstimme per dag under
läsårets första vecka. Eventuellt kunde extra lektionstimmar utanför det ordinarie schemat inläggas vissa dagar för denna orientering. Cymnasiets rektor eller lärare, som deltagit i ovan föreslagen kurs för korrespondenslärare, torde kunna svara för en sådan genomgång. Vid denna kan de speciella anvisningar och lärobrev i studie- teknik, som utarbetats av olika korrespondensinstitut, komma till användning. Brev- skoleutredningen förutsätter, att i framtiden ytterligare hjälpmedel framställs genom Skolöverstyrelsens försorg.
De enskilt studerande som anmält sig till gymnasiekurs per korrespondens och önskar genomgå en särskild introduktionskurs, kan på de villkor glesbygdsutred- ningen föreslår (sid. 71) beredas tillfälle deltaga antingen i de introduktionskurser, som anordnas av Läroverket för vuxna i Norrköping (ev. även på några andra platser) eller vid de korrespondensgymnasier, som kan bereda plats för dessa elever.
Som tidigare antytts i detta avsnitt, har studieta'kten vid korrespondensgymnasierna av olika anledningar inte varit tillfredsställande. Genom reducering av brevkursema samt i vissa fall studier under ferier räknar man med att de flesta eleverna skall kunna avlägga studentexamen på den stipulerade tiden. För en del elever skulle det emellertid behövas en fyraårig studiegång. Skolöverstyrelsen kan bevilja förlängd studietid för elever efter prövning från fall till fall. Man torde därvid kunna räkna med att normal kvarsittningsrätt medges.
De hittills uppnådda resultaten vid prövningar i före studentexamen avslutade ämnen har varit mycket goda. Så utdelades t.ex. till eleverna vid Torsås korrespon- densgymnasium 2 A, 11 a, 22 AB, 15 Ba, 9 B och 3 BC. Vid Jokkmokks gymnasium var resultatet 2 A, 14- a, 15 AB, 14 Ba, 14 B och 2 C samt vid gymnasiet i Undersåker 4 a, 19 AB, 18 Ba, 13 B och 2 BC. Betygsresultaten för de första studenterna, som utgått från vkorrespondensgymnasierna, framgår av nedanstående översikt.
Betygsfördelning i studentexamen vårterminen 1961 för elever från korrespondensgymnasierna.
Skriftligt prov
Ämne A a AB Ba B C Modersmålet ............. 3 6 7 4 Latin .................... 1 1 1 En gelska ................ 2 6 5 5 2 Tyska ................... 2 2 3 Franska ] 1 1 4 Matematik ...... 1 l 1 5 2 Fysik .................... 1 6 3 Franskt versionsprov ..... 3
Summa 2 8 17 26 25 2
De korrespondensstuderande, som hittills avlagt studentexamen som privatister, har genomgående erhållit mycket goda betyg. Nedanstående sammanställning av medel- betygspoäng för perioden 1948—4955, dels för hermodsprivatister, dels för totala antalet abiturienter, visar, att skillnaden i betygsstandard är obetydlig. På reallinjen är överensstämmelsen nästan fullständig i ämnena matematik, biologi och fysik,
Ämne A a AB Ba B C Kristendomskunskap ..... 2 3 1] 4 Svenska språket och litteraturen ............ 2 3 6 6 3 Latin .................... 1 1 1 Engelska ................ 1 4 4 5 5 1 Tyska ................... 2 5 Franska ................. 4 2 3 1 Historia med samhällslära . 4 6 10 Geografi ................. 4 l 2 Filosofi .................. 3 4 2 1 Matematik ............... 1 1 2 6 Biologi med hälsolära .. . . 3 2 2 2 Fysik .................... 1 3 4 2 Kemi .................... 1 2 1 5 1 Summa 11 33 | 43 | 54 13 2
medan hermodseleverna är något underlägsna i kemi. I några ämnen är antalet del- tagare så ringa, att jämförelserna inte kan tillmätas något bevisvärde. (Se tab. sid. 59.)
Medel-tal av samtliga betygspoäng under samma tid framgår av nedastående över- sikt.
Alla abiturienter Hermodselever Reallinjen ............... 1,72 1,68 Latinlinjen ............... 1,76 1,69
I denna jämförelse har institutet på reallinjen uteslutit ämnena spanska, italienska och filosofi och på latinlinjen grekiska, fysik och kemi, eftersom detagarantalet i dessa ämnen varit så ringa, att medelbetygspoängen lätt kan bli missvisande.
I de svar på en enkät, som i april 1958 tillställts fol'kskolinspektörerna inom de olika inspektionsområdena, framhölls behovet av korrespondensgymnasier på ett flertal platser. Brevskoleutredningen, som vill understryka värdet av att sådana gymnasier kommer till stånd, är emellertid inte beredd att föreslå, var dessa gym- nasier bör placeras. Utredningen räknar med att den pågående gymnasieutredningen kommer att ta ställning till denna fråga.
Statsbidrag till korrespondensgymnasier Den 15 augusti 1958 bemyndigades Skolöverstyrelsen att meddela allmänna be- stämmelser och anvisningar för korrespondensgymnasiernas organisation och verk- samhet. Enligt dessa bestämmelser (D. nr 1925/58 Fö.) erfordras, för att statsbidrag skall *kunna erhållas, att kommunen inträder som huvudman för korrespondensgym- nasiet och bestrider alla kostnader för undervisningen vilka inte täcks av statsmedel. Så skall t.ex. kommunen ställa lokaler och viss undervisningsmateriel till förfogande samt bestrida elevernas kostnader för kost och logi vid de av korrespondensinstitutet anordnade preparandkurserna. Undervisningen vid korrespondensgymnasierna skall vara avgiftsfri.
A. Latinlinjen
Betygspoäng (medeltal) givna i studentexamen vt 1948—ht 1955
Hermodselever
Medelbetyg . . . Alla landets abiturienter
Antal
Medelbetyg
Hermodselevernas resultat över totala medeltalet
Hermodselevernas resultat under totala medeltalet
Kr Mo
Lat
Grek
Eng | Ty
Fra
Hi Ge
Ma
Fy
Ke
201 1,92
1,86 0,06
203 1,87
1,33
0,04
210 1,44
1,54 0,10
14 0,90
2,25 1,35
201 1,72
1,83 0,11
167 1,76
1,80 0,04
205 1,63
1,64 0,01
203 1,83
1,82 0,01
85 1,65
1,83 0,18
77 1,95
1,91 0,04
29 1,18
1,53
26 1,63
1,79 0,16
3 1,33
1,83 0,50 1,33 1,76 0,07
B. Reallin jen
Betygspoang (medeltal) givna i studentexamen vt 1948—ht 1955
Hermodselever Antal Medelbetyg
Alla landets abiturienter Medelbetyg
Hermodselevemas resultat över totala medeltalet .. .. .. .. .
Hermodselevernas resultat under totala medeltalet . . . . . . . . . . . . .
Kr
Mo Spa
Ita
Eng
Ty
Fra
Hi Ge
Fil Ma
MaSI Bi
Fy
Ke
422 1,66
1,78 0,12
427 1,75
1,72 0,03
6 2,10
1,80 0,30 2,50
450 1,52
0,10 1,62
137 1,69
1,71 0,02
145 1,60
1,58 0,02
425 1,70 1,79
0,09
120 1,89
1,87 0,02
13 1,53
1,89 0,36
471 1,43
1,43
129 1,73
0,03
197 1,93
1,91 0,02
294 1,62
1,65 0,03
287 1,67
1,85 0,18
Statsbidrag utgår till avgifter för korrespondensbrev och granskning av elevernas svarsuppgifter genom institutets försorg samt till kostnader för litteratur, som hör till korrespondenskursen, med sammanlagt högst 850 kronor per läsår och elev. Vidare utgår statsbidrag till avgifter för elevernas deltagande i två preparandkurser med högst 500 kronor per kurs och elev och till kostnader för elevernas resor från hemorten till kursorten och åter*) (beräknade enligt klass C i allmänna reseregle- mentet) samt till stadgade avgifter för de särskilda prövningar, som hör till studie- gången. Antalet sådana prövningar per elev utgör i genomsnitt fyra under det första läsåret (avslutade ämnen) och två under det andra (särskild prövning). Prövningar- na i samband med studentexamen bekostas av korrespondensinstitutet.
I K.br. den 3 juni 1960 bemyndigas Skolöverstyrelsen att medgiva statsbidrag till arvode åt administrativ ledare vid korrespondensgymnasium med 1.200 kronor un- der gymnasiets första år, med 1.500 kronor under dess andra år och med 1.800 kronor fr.o.m. dess tredje år.
Till avlöning av studiehandledare utgår statsbidrag, beräknat per undervisnings- timme (handledning) enligt timlärarkungörelsen.
Varje korrespondensgymnasium förutsätts under första läsåret erhålla tre två- dagarsbesök av representant från korrespondensinstitutet samt därefter ett två-da- garsbesök per läsår. Kostnaderna för dessa resor samt traktamenten skall till 80 % bestridas av statsmedel.
I statsverkspropositionen för år 1960 (sid. 399) hemställde departementschefen, att frågan om ändrade normer för medelstilldelning m.m. vid korrespondensgym- nasier skulle kunna upptagas till prövning av Kungl. Maj:t vid senare tillfälle. 1 1961 års statsverksproposition beräknades statsbidraget till de tre korrespondens- gymnasierna enligt hittills gällande grunder.
Anslaget för korrespondensgymnasierna är för budgetåret 1961/62 uppfört med 443.000 kronor.
Korrespondensundervisning för vuxna Flertalet av de kurser, som utarbetats av korrespondensinstituten riktar sig till vuxna. För ungdomar, som önskar studera dessa kurser, har detta förhållande i flera fall inneburit en hel del olägenheter, och instituten planerar därför att vid nyinskrivning av korrespondenskurser tillgodose skolväsendets behov av kurser för olika ålders- stadier.
För de skolor. som tar sikte på vuxna studerande, har korrmpondenskurserna visat sig kunna fylla en viktig funktion i undervisningen. I det följande skall behandlas några områden, inom vilka korrespondensundervisning för vuxna kommit till använd- ning eller där sådan undervisning planeras.
1. Läroverket för vuxna, Norrköping Läroverket för vuxna, som tillkom den 1 januari 1956 efter en utredning inom Skol- överstyrelsen ( D nr—1080 L, 14/1 1952) och i enlighet med proposition nr 158 till
" Kostnader för inackordering under kursen skall bestridas av kommunen.
1953 års riksdag, är ett allmänt läroverk med examensrätt, och omfattar både real- skola och gymnasium. Organisationen regleras enligt K. kung. 398/56 samt K. br. av den 15/6 1956. Bestämmelser rörande den särskilda styrelsen återfinns i K. br. av den 30/6 1960. Skolan är i första hand avsedd för vuxna elever, som inte tidigare erhållit högre skolutbildning men som äger begåvning och intresse för studier. Såväl manliga som kvinnliga elever äger tillträde till läroverket.
För att kunna intagas vid läroverket skall sökanden det kalenderår, under vilket han avser att påbörja sina studier, uppnå en ålder av lägst 16 år, då fråga är om real- skolan och lägst 20 år, då fråga är om gymnasiet.
I realskolan intaga elever från lägst årskurs 6 av A- eller B-form. De elever, som kommer från skolor av C-form, kan efter komplettering exempelvis genom fol'k- högskolekurs eller korrespondenskurs vinna inträde vid läroverket. För inträde i gymnasiet fordras lägst 16.5 poäng i realskolans läroämnen. Elever, som inte upp- nått denna poängsumma, har möjlighet att genomgå inträdesprov. Intagningsnämn- den består av rektor, en representant utsedd av Skolöverstyrelsen och en av kollegiet.
Läroverkets elever rekryteras från hela landet. En stor del av dem har sin bostads- ort i Östergötland jämte närliggande landskap.
De långa resorna verkar givetvis hämmande, när det gäller rekrytering av elever från avlägset belägna orter. Vuxenläroverk skulle därför även behövas på en del andra platser, bl.a. på någon ort i västra Sverige samt i Norrland. (Förslag, se sid. 65.
Cenomsnittsåldern för läroverkets elever är ungefär 25 år. Avgången från läro- verket på grund av bristande förmåga att följa undervisningen är ringa.
De äldre eleverna, som i regel är familjeförsörjare, måste oftast ha sitt förvärvs- arbete kvar under studietiden, och begär endast tjänstledighet (eller tar ut semester) under läsperioderna i Norrköping. Åtskilliga av de yngre eleverna har däremot inte förvärvsarbete jämsides med studierna.
Såväl realskolans som gymnasiets elever beräknas fullgöra sina studier på 4 år. En del elever kan dock avlägga sin examen på kortare tid — i enstaka fall endast efter 1 års studier. Studietiden är uppdelad i sex muntliga kurser i Norrköping samt fem mellanliggande perioder med korrespondensundervisning på elevernas hemort.
Den muntliga undervisningen inleds med en introduktionskurs. De elever, som en- dast har folkskola som grund, genomgår en särskild introdu'ktionskurs för nybörjare och följer sedan i allmänhet det uppgjorda studieschemat. Övriga elever fördelas allt efter förkunskaper på olika mer eller mindre avancerade grupper och beräknas kunna avlägga examen på kortare tid än 4 år. Vid introduktionskurserna, som är muntliga, bedriver eleverna i stor utsträckning individuella studier.
Cirka 40 % av tiden för varje muntlig kurs (utom introduktionskursen) används till kontroll och repetition av inläst kurs. Resten av skoltiden används till prepara- tion (bl.a. laborationer), varvid lärarna går igenom med eleverna vissa viktiga avsnitt av den korrespondenskurs, som skall studeras på hemorten.
Veckotimtalet för den muntliga undervisningen är för såväl realskolan som för gymnasiet 37 timmar.
Korrespondensundervisningen sker i samarbete med de tre största korrespondens- instituten, Brevskolan, Hermods och NKI-skolan. Rektor vid läroverket samordnar studieverksamheten såväl organisatoriskt som pedagogiskt och kontrollerar fortlöpan- de att studierna bedrivs på ett tillfredsställande sätt.
När Läroverket för vuxna planlades, var det meningen att eleverna skulle få välja korrespondenskurser från det eller de institut, som de själva önskade begagna sig av. Denna ordning kom emellertid inte att tillämpas, utan redan från läroverkets första termin föreslog ämneskonferenserna lämpliga kurser, vilka Skolöverstyrelsen därefter fastställde. Detta förfarande, som alltjämt tillämpas, har medfört den fördelen, att lärarna av de olika institutens produktion kunnat välja ut den bästa korrespondens- kursen i varje läroämne.
Det förhållandet, att en klassavdelning i ett ämne får korrespondensundervisning genom Hermods, i ett annat genom NKI-skolan och i ett tredje genom Brevskolan, är för lärare och elever lika naturligt, som att läroböcker från skilda förlag kommer till användning i olika ämnen. Den pedagogiska ledningen åvilar helt läroverkets rektor, som bland annat har ansvaret för att eleverna fullföljer sina korrespondens- studier samt att institutens granskning och rättning av insända svarsuppgifter genom- förs på ett tillfredsställande sätt.
Konkurrensen mellan de olika korrespondensinstituten har medfört, att dessa strä- vat efter att erbjuda en allt bättre service och att meddela en så god undervisning som möjligt.
De vid läroverket använda korrespondenskurserna har varit föremål för en in- gående granskning av rektor och lärare. Brevskoleutredningen, som tagit del av det omfattande granskningsmaterialet, har funnit, att valet av korrespondenskurser är väl motiverat, och att granskarnas uppfattning om dessa kurser i flera avseenden överenstämmer med brevskoleutredningens. Brevskoleutredningen har även kunnat konstatera, att det inte medför några pedagogiska olägenheter eller administrativa svårigheter för läroverket att arbeta med korrespondenskurser från skilda institut. På gymnasiet har NKI-skolan sammanlagt 9 korrespondenskurser medan Hermods har sammanlagt 5. I ämnet grekiska har korrespondenskurs ännu inte fastställts (september 1961). 1 realskolan läses 4 korrespondenskurser från NKI-skolan, 7 från Hermods samt 2 från Brevskolan.
Enligt bestämmelserna för läroverket skall de svarsuppgifter, som ingår i sista klassens och högsta ringens korrespondenskurser, rättas i Norrköping. Detta har dock ännu inte varit möjligt på grund av lärarbrist, varför för närvarande — enligt med- givande av Kungl. Maj :t — samtliga brev rättas av instituten.
I ämnena modersmålet, engelska, tyska, kemi och biologi saknas särskilda av in- stitut utarbetade repetitionsbrev. Inom läroverket har man planer på att utarbeta speciella repetitionskurser i dessa ämnen.
Mellan Skolöverstyrelsen och vardera av de medverkande korrespondensinstituten
upprättas årligen ett avtal rörande ersättning för lärobrev, som levererats till läro- verket, samt för utförd rättning av i kursbreven ingående svarsuppgifter. (Se bil. 1—111) . Detta ersättningssystem har visat sig vara fördelaktigare för staten än det som tillämpas vid andra korrespondensläsande skolor. Brevskoleutredningen återkommer till denna fråga i annat sammanhang.
Betygsresultaten vid Läroverket för vuxna har varit överraskande goda. Vårtermi- nen 1958 avlade de första av läroverkets elever realexamen efter två års studier vid skolan. Till de i examen deltagande sju eleverna utdelades följ ande betyg (inkl. skrift- liga prov): 10 A, 24 a, 23 AB, 21 Ba, 25 B samt 2 C. Vid den senaste realexamen fördelades betygen på följande sätt:
Översikt av antalet betyg i läroämnen vt 1946 vid den muntliga prövningen i realexamen
B Sv Histo- etyg Kris- ' , ria m. . (betygs- ten- ip; O' Enlgel- Tyska sam- Ce? Matti; Blolo- Fysik Kemi poäng) dom 1 era- s a hälls- gra l ma 1 gl turen lära A (3) — 3 3 1 — 2 2 1 1 — & (2,5) 7 8 3 4 7 12 6 7 5 7 AB (2) 9 9 9 9 11 6 3 12 10 11 Ba (1,5) 6 3 3 6 4 3 7 3 6 5 B (1) 1 — 5 2 1 — 4 _ l —— b (0) — — — 1 — — 1 — _ — Summa 23 23 23 23 23 23 23 23 23 23 Medelbetyg 1.98 2.24 1.91 1.83 2.02 2.28 1.80 2.13 1.98 2.04
Av de 23 eleverna hade 11 avlagt examen på 2 år, 4 på 3 år, 4 på 4 år och 4 på 5 år. Studentexamen avlades första gången vid skolan vt. 1960. Vid de muntliga pröv- ningarna utdelades 15 A, 44 a, 47 AB, 33 Ba, 14 B och 3 C. Av de 14 examinanderna hade 1 avlagt examen på 2 år, 1 på 2,5 år, 6 på 3 år och 6 på 4 år.
Vid den senaste studentexamen fördelades betygen på följande sätt:
Översikt av antalet betyg i läroämnen vt 1961 vid den muntliga prövningen
Latinlinjen, H,, i studentexamen
. . Sv. Histo Geo Blolo
Betyg Kris- spr. o. . Eng- Tyska Fran- ria m. grafi Filo- gi (betygs- sten- l' Latin 1 k (avsl. k h 1 f' ( 1 oäng) dom ittera- e s a ämne) s a sam .- __(avs . so ). " avs . p turen lara amne) amne) A (3) 1 1 —— —— 1 —— — — —— 1 a (2,5) l 2 — 1 — 1 2 l l 1 AB (2) 2 — — 1 2 1 2 2 3 1 Ba (1,5) —— l 2 1 — 1 — 1 — 1 B (1) — — 2 1 1 1 — —— _ —— C (0) —— — —- -— -—- —— — — . —— — Summa 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 Medelbetyg 2.38 2.38 1.25 1.75 2.00 1.75 2.25 2.00 2.13 2.25
. Sv. _ Fran- Histo- Geo- Betyg Kns- spr. o. Eng- Tyska ska "ria m. grafi Mate- Bio- . . . (betygs— ten- litt ] k (avsl. ( 1 11 1 'k l . Eyelk Keun oäng) dom era- e s a ämne) " avs . sam .- "(avs . man 051
p turen amne) lara amne) A (3) _ — __ _ — __ — — — _— —— 11 (2,5) 2 3 —— 2 — 4 1 — 1 —- — AB (2) 3 4 1 4 3 2 6 4 5 2 l Ba (1,5) 3 1 3 1 4 1 1 2 2 4 5 B (1) —— — 3 l 1 1 — 2 — — 2 C (0) _ _ 1 _ _ _ _ _ _ 2 _ Summa 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 8 Medelbetyg 1.94 2.13 1.19 1.94 1.63 2.06 2.00 1.63 1.94 1 25 1.44
Av samtliga 12 elever hade 1 avlagt examen på 1 år, 1 på 2 år, 1 på 3 år, 8 på 4 år samt 1 på 5 år.
Rätt att undergå studentexamen såsom skolans elever har endast de som deltagit i de två sista muntliga kurserna samt i mellanliggande korrespondenskurs.
All undervisning vid Läroverket för vuxna — såväl muntliga kurser som korres- pondenskurser —— är kostnadsfri. Obemedlade eller mindre bemedlade elever kan få studiehjälp på statsmedel i form av stipendier eller studielån. Stipendierna är maxi- merade till 800 kronor per elev och läsår. Studielån utan borgensförbindelse eller annan säkerhet kan erhållas till ett belopp av högst 2.500 kronor per läsår. Under läsåren 1956/60 utbetalades sålunda 419 lån på sammanlagt 287.800 kronor. Av dessa elever fick 331 dessutom stipendier till ett belopp av sammanlagt 92.250 kronor. En del elever erhöll kommunala stipendier.
Kollgiet vid Läroverket för vuxna består av rektor, 2 eo lektorer (i engelska samt matematik och fysi-k) samt c:a 30 timlärare. På expeditionen är anställt 1 eo kansli- biträde.
Höstterminen 1960 hade läroverket 420 elever, varav 235 manliga och 185 kvinn- liga. Av dessa tillhörde 282 realskolan och 138 gymnasiet.
Utredningens synpunkter och. förslag
Trots förbättrade utbildningsmöjligheter finns det i vårt samhälle många vuxna, som inte fått den utbildning utöver den grundläggande skolan, som de kunnat tillgodo- göra sig, och som de i dagens läge behöver. Betydelsen av att denna begåvningsreserv tillvaratags framgår klart, om man betänker, att samhället f.n. har brist på utbildad arbetskraft, samtidigt som man noterar minskade årskullar.
Läroverket för vuxna i Norrköping har med sin på korrespondensstudier och munt- lig handledning baserade undervisning kunnat ge ett begränsat antal elever utbildning fram till real- och studentexamen. Läroverkets elever kommer huvudsakligen från Östergötland och kringliggande län. Övriga delar av landet är svagt representerade. Det vore därför motiverat att vuxenutbil—dningen av denna karaktär bleve bättre geo- grafiskt fördelad.
I glesbygdsutredningens betänkande Undantagsformer av allmänbildande gymna- sier, sid. 30 o.f. påvisas förekomsten av ett latent behov av gymnasial utbildning i Norrlands glesbygder. I viss mån tillfredsställa detta behov genom den undervisning i ett eller flera av gymnasiets läroämnen, vilken på en del orter bedrivs av bildningsor- ganisationer i samarbete med Statens kompletteringsgymnasium.
Studiesociala utredningen berör frågan om vuxenutbildningen i en skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet av den 2 juni 1961. I denna skrivelse framhålls på sid. 9 bl. a. följande:
Starka skäl kan anföras för att inrätta ytterligare ett läroverk för vuxna, i första hand kanske i Norrland. Därvid bör såväl den allmänbildande som den tekniska och merkantila utbild- ningen uppmärksammas.
Brevskoleutredningen är av den uppfattningen, att en utbyggnad av vuxenunder- visningen på gymnasiestadiet är högst angelägen och vill därför livligt tillstyrka att ett läroverk för vuxna inrättas i Norrland.
2. Statens kompletteringsgymnasium i Stockholm
I utredningen Vidgat tillträde till högre skolor ( SOU 1952:29 ) föreslogs, att stat- liga kompletteringsgymnasier skulle inrättas på ett flertal platser i landet. Efter ytter- ligare utredningsarbete inom Skolöverstyrelsen och ecklesiastikdepartementet för- ordnade Kungl. Maj :t den 4 juni 1954, att tills vidare endast ett kompletteringsgym- nasium skulle inrättas. Detta skulle vara förlagt till Stockholm och skulle benämnas Statens kompletteringsgymnasium i Stockholm. Gymnasiet skulle dock ha rätt att anordna kurser även i landsorten.
Föreskrifter angående kompletteringsgymnasiet är givna dels i några kungliga brev till Skolöverstyrelsen, dels i särskild stadga för gymnasiet.
Erfarenheterna av undervisningen vid Statens kompletteringsgymnasium och av den till gymnasiet knutna kursverksamheten ger vid handen, att korrespondenskurser inom denna undervisningsform är av stort värde. Därest den av rektor föreslagna ut- byggnaden av läroverkets verksamhet komme till stånd, skulle kostnaderna för korres- pondenskurser i första hand uppgå till ca 30.000 kronor, varav till stödkurser 10.000 kronor. Brevskoleutredningen vill tillstyrka att staten för budgetåret 1962/63 anslår 30.000 kronor till en begränsad försöksverksamhet med korrespondensundervisning inom Kompletteringsgymnasiet. Därvid bör i föreskrifter för denna försöksverksam- het det olika verksamhetsområden, inom vilka Kompletteringsgymnasiet och Lärover- ket för vuxna arbetar 'klart avgränsas från varandra.
Korrespondenskurser vid seminarier och lärarhögskolor
Allteftersom korrespondensundervisningen får vidgad användning inom skolväsendet blir det allt nödvändigare att de blivande lärarna får undervisning i korrespondens- metodik samt kunskap om korrespondensmetodens användningsmöjligheter i dagens skola. Sådan undervisning har hittills endast förekommit vid F olkskoleseminariet i Karlstad, där lärarkandidaterna under särskilda metodiktimmar erhållit undervis- ning om i huvudsak följande:
1. Korrespondensundervisning för &) enskilda elever, b) studiecirklar, c) elever inom det allmänna undervisningsväsendet (lärarledd korrespondensundervisning).
2. Korrespondensundervisningens omfattning inom skolväsendet a) korrespon- denshögstadier, b) korrespondensrealskolor, c) korrespondensgymnasier, d) övrig korrespondensundervisning inom skolväsendet.
3. Metodiska synpunkter på den lärarledda korrespondensundervisningen.
4. Vidareutbildning av lärare samt akademiska korrespondenskurser.
5. Brevskolestipen-dier.
Försöket har hittills endast omfattat den 2-åriga folkskollärarlinjen vid seminariet, då nämligen de lärare, som tjänstgör som studieledare vid skolor med korrespon- densundervisning, i regel måste ha studentexamen. Det vore emellertid värdefullt, om även övriga lärarkandidater vid seminarierna samt blivande lärare inom yrkes- undervisningen finge en orientering om korrespondensmetodiken samt om lärares möjligheter till vidareutbildning per korrespondens.
Försök med korrespondensundervisning som ett led i lärarutbildningen har be- drivits vid Folkskoleseminariet i Jönköping läsåret 1958/59 och leddes av semina- ricrektor Börje Svensson. Hermods Korrespondensinstitut tillhandahöll erforderligt kursmaterial. Avsikten med detta försök var närmast att pröva korrespondensmetoden i ämnet fysik och omfattade sådana elever vid den tvååriga linjen, som genomgick kompletteringskurs i ämnet. De deltagande eleverna delades upp i två grupper. Grupp 1 började med laborationer och fortsatte därefter med korrespondensstudier. Grupp 11 började med korrespondensstudier och avslutade kursen med laborationer. Båda grupperna elever var mycket nöjda med denna studieform och de förklarade sig hysa stor respekt för korrespondensstudier. Försöket gav bl. a. vid handen, att la- borationer helst bör föregå korrespondensstudier i ämnet fysik, under förutsättning att en orientering om kursen lämnas i samband med laborationerna. På så sätt kan dessa laborationer göras meningsfyllda.
Rektor förklarade, att ett stort antal av de studerande hade mycket dåliga för- kunskaper i såväl matematik som fysik. Flera av dem hade avlagt studentexamen på latinlinjen och hade avslutat sina matematik- och fysikstudier för flera år sedan. Trots detta nåddes mycket goda result-at med korrespondensundervisningen. (Se även kommentarer i bilaga Vl).
Som framgår av översikten på sid. 68 är det ofta ett fåtal elever, som deltar i varje särskild kompletteringskurs vid seminarierna. Det är helt naturligt, att vanlig klassundervisning för ett fåtal elever ställer sig mycket dyrbar för staten. 1 de fall elevantalet i en kompletteringskurs är mycket lågt borde enligt Brevskoleutredningens mening studierna mycket väl kunna bedrivas per korrespondens med specialläraren vid seminariet som handledare. Läraren vid seminariet skulle se till att eleverna fullföljde sina korrespondensstudier inom föreskriven tid, vid behov instruera ele- verna samt anordna ett avslutande prov och avge betyg. Denna form av lärarledd korrespondensundervisning blir under nämnda förhållanden billigare än direktun- dervisning och bidrar till att lära eleverna att studera på egen hand. Enligt Kungl.
Maj:t kungörelse nr 310/1960 skall för lärarkandidater på tvåårig folkskollärar- linje anordnas kompletteringskurser i ämnena fysik och kemi (3 veckotimmar i års- kurs 1”) samt för lärarkandidater på tvåårig småskollärarlinje i ämnena geografi, matematik och biologi med hälsolära ( 2 veckotimmar i årskurs 12).
Kostnaderna för direktundervisning vid kompletteringskurs i fysik uppgår f.n. till 3.655z80 kronor (ortsgrupp 3, 108 lektionstimmar år 33:85 kronor). Hermods uppger att kostnaderna för korrespondenskurser i samma ämne utgör 123—160 kro- nor per elev (bilaga 21). Därest antalet elever understiger 13 och antalet handle- dartimmar beräknas till 50 ( 50X33: 85 :: 1.692: 50 kronor) kommer korrespon- densundervisningen att ställa sig billigare än enbart direktundervisning.
Brevskoleutredningen vill i anslutning till ovanstående föreslå, att då deltagarantalet vid kompletteringskurs på tvåårig folk- eller småskollärar- linje understiger 13. undervisningen skall bedrivas enligt korrespondensmetoden un- der ledning av vederbörande ämneslärare (därest timantalet ej kan ingå i lärarens undervisningsskyldighet,
att kollegiet vid vederbörande seminarium efter förslag från ämnesläraren skall avgöra vilket korrespondensinstitut, som skall anlitas, samt
att undervisning i korrespondensmetodik skall meddelas vid seminarier och lä- rarhögskolor.
Övrig lärarutbildning
Inom yrkesundervisningen föreligger ett stort behov av kvalificerade lärare. 1955 års sakkunniga för utbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning uppskattar det stadigvarande behovet av årlig nyrekrytering inom yrkesundervisningen till 210 yr- keslärare och 90 handelslärare. Vidare räknar man med att utbildningen av ämnes- lärare i tekniska ämnen, matematik m.m. tills vidare skall omfatta 36 lärare. Den nämnda utredningen anser, att utbildningsbehovet kommer att kulminera under förra hälften av 1960-talet. Man får bl.a. därför räkna med en tillfälligt organiserad utbild- ning omfattande 120 yrkeslärare och 30 handelslärare per år.
Den planerade lärarutbildningen skulle lättare kunna genomföras, om korrespon- densundervisning i viss utsträckning komme till användning.
De lärare, som f. n. är verksamma inom yrkesundervisningen, har stort behov av fortsatt utbildning, bl. a. med hänsyn till den snabba utvecklingen inom näringslivet. En stor grupp yrkeslärare är yrkesmän utan pedagogisk utbildning och har främst be- hov av att skaffa sig insikt i grundläggande pedagogiska och psykologiska frågor samt ämnesmetodik. Överstyrelsen för yrkesutbildning anordnar årligen vissa muntliga kur- ser för lärare inom yrkesundervisningen, men behovet av ytterligare fortbildningskur- ser är stort. En del av det lärostoff, som är avsett att behandlas vid sådana kurser, tor- de med fördel kunna läsas per korrespondens.
1 yttrande över de ovannämnda sakkunnigas betänkande ”Utbildning av lärare i yrkesänmen” ( SOU 1959:8 ) har Brevskoleutredningen bl. a. framhållit följande:
Antal i kompletteringskurser deltagande lärarkandidater vid de olika seminarierna: 2-åriga Iolkskollärarlinje läsåret 1958/59
Antal kvinnliga lärarkandidater
Ämnen Götebor Jön- Karl- Kristian- Lin- f Gävle 5, .. . köping,*) Luleå Lund Umeå Uppsala Summa .Annedal kopmg stad stad (f d m)
21 42 89 79
8 7 18 15
Matematik . . Geografi . . . . Fysik
Kemi
3 5 17 14 neuen
Imi/SW
'n'—QQ HMNQ &!me _maa NCO? N—aouo
Samtliga ' Antal manliga lärarkandidater lärar- kandida- Kristian- Lin- ' ter (man— köping,*) Luleå Lund Umeå Uppsala Summa liga och stad . . (f. (l. m.) kv1nn115a)
Göteborg,
Gävle Guld- ”"'
k" . Kalmar heden oplng
5 21 42 — 20 62 10 103 192
6 67 146
Summa manliga och kvinnliga lärarkandidater 442
6 4 19 13
Matematik . . Geografi . . . . Fysik
Kemi
19 11 linor-5
!NOQ p—n—aooln NNWO HHah HNOO tani-10—
*) f. (1. m. = f. d. manligt seminarium.
Brevskoleutredningen är av den uppfattningen, att det vore värdefullt för lärarkandidaterna och speciellt då för de blivande branschlärarna, om de hade personlig erfarenhet av korrespon- densstudier. En sådan erfarenhet skulle erhållas, om de finge möjlighet att genom korresponv densstudier bereda sig för sin skolmässiga utbildning. De sakkunniga har eftersträvat att ge lärarkandidaterna en utbildning under en mycket begränsad kurstid. Härigenom torde dock vissa kursavsnitt få en mycket knapphändig behandling, såvida inte de studerande på förhand tillägnat sig en del grundläggande kunskaper.
En effektivisering av undervisningen skulle enligt brevskoleutredningens åsikt kunna ske, om vissa kursavsnitt inlästes per korrespondens före kurstiden. Sådana kursmoment som yrkesvals- frågor, arbetsmarknadsfrågor, arbetsfysiologi och måhända kultur- och samhällsorientering synes i väsentliga delar kunna inhämtas genom korrespondensstudier. Vissa avsnitt av de olika lärar- kategoriernas kurs i pedagogik (t. ex. pedagogikens historia) lämpar sig väl för självstudier. Vid behandlingen av den speciella undervisningsmetodiken bör enligt de sakkunniga särskilt beaktas vad som behandlas i bl. a. psykologi och pedagogik. Undervisningen i nämnda metodik skulle dock väsentligt underlättas, om lärarkandidaterna redan på förhand vore förtrogna med vissa pedagogiska och psykologiska problem.
Den del av kurstiden, som frigöres genom den här föreslagna omläggningen av studierna, kan disponeras för seminarieövningar, kompletterande redogörelser och samtal .
På sid. 65 1 betänkandet anför de sakkunniga beträffande gymnasie- och högskoleingenjörer— nas ämnesstudier, att dessa under den första terminen så vitt möjligt bör leda till samma kun- skapsstandard som i de s. k. vidareutbildningskurserna per korrespondens, som med statsmedel erbjuds folkskollärare och med framgång prövats under ett flertal år. Det synes brevskoleut- redningeu därför lämpligast, att ämneslärarna i tekniska ämnen, matematik, m. m. bereds möjlighet ordna sin ämneskomplettering på liknande sätt. 'För statsverket såväl som för lärar- kandidaterna skulle dessa korrespondensstudier innebära en väsentlig besparing, då nämligen lärarkandidaterna härigenom kunde avkorta sin vistelse på kursorten med mer än en fjärdedel.
Enligt Kungl. brev av den 28 juli 1960 har yrkesöverstyrelsen fått tillstånd till ut- bildning av yrkeslärare per korrespondens.
På uppdrag av Skolöverstyrelsen han rektor Sixten Bj örkblom företagit en utredning med förslag till åtgärder för att göra samhällskunskap till ett självständigt läroämne i gymnasiet. Av Skolöverstyrelsens utredning framgår, att man torde kunna räkna med ett stort behov av och intresse för fortbildning bland de historielärare, som önskar åta sig undervisning i änmet samhällskunskap. En del av dessa lärare anser sig troligen inte kunna komplettera sin utbildning med akademiska studier vid universitet i vanlig ordning och utredningen föreslår därför särskilda anordningar. Dels föreslås som- markurser förlagda i första hand till universitets- eller högskoleorter, dels korrespon- denskurser i kombination med en eller två veckokurser vid universitet eller högskola.
De nämnda korrespondenskurserna skall huvudsaklign komma till användning för utbildning av lärare, som skall undervisa i ämnet samhällskunskap. Såväl Hermods som NKI förklarade sig beredda att utarbeta speciella korrespondenskurser för ändamålet ( i nationalekonomi). Hermods ansåg sig behöva särskilt statsanslag för ändamålet (ca 25.000 kronor), medan NKI var berett att utarbeta sådana kurser utan särskilda anslag av statsmedel och önskade dessutom fastställa kursavgifter i samråd med cen- tral myndighet.
Den 30 juni 1960 erhöll Hermods uppdraget att utarbeta nämnda kurser. Undervisningen i samhällskunskap som självständigt ämne skall börja läsåret 1962 /63. ' ' '
Korrespondenskurser på högskolenivå
Såväl Hermods som NKI har redan ett stort antal korrespondenskurser på högskole- nivå. En del av dessa kurser kan efter smärre korrigeringar komma till användning vid lärarnas fortsatta utbildning. Vissa kurser kan användas i oförändrat skick. Brev- skoleutredningen har vänt sig till Hermods och NKI med en begäran om uppgifter rörande de båda institutens möjligheter att utarbeta ytterligare korrespondenskurser avsedda för lärares fortsatta utbildning.
Hermods meddelar i sitt svar till utredningen ( 23.2.59) bl.a. följande:
I den mån staten är intresserad, kan vi mycket väl utarbeta akademiska kurser i ytterligare ämnen. I tidigare sammanhang har vi övervägt möjligheten att få till stånd akademiska kurser i nationalekonomi och statskunskap med tanke på de lärare i historia, vilka saknar utbildning i de nämnda ämnena. Såvitt vi har kunnat utröna, har statsmakternas intresse för detta emeller- tid inte varit stort.
I nämnda skrivelse uttalar Hermods sitt intresse av att ordna vidareutbildning för lärare genom olika slags korrespondenskurser.
Utredningen har även från Hermods erhållit en förteckning över korrespondens- kurser, som kan anses ligga på högskolenivå. Förutom de tidigare omnämnda akade- miska kurserna upptar förteckningen följ andez') Högskolekurs i matematik för ingenjörer (kursen motsvarar i stort sett tekniska hög- skolans kurs i ämnet och en del av universitetens två-betygskurs) (funktioner av en variabel, funktioner av flera variabler, differentialekvationer) . Tele- och servoteknik (påbyggnadskurser i teleteknik för ingenjörer) Bokföringsproblem, brev 7—11 Reklamekonomi Balansteknik Utrikeshandelsteknik Balansanalys och kreditbedömning Modern kontorsorganisation Industriell redovisning Elektronisk databehandling Kostnadsberäkning och kostnadsanalys Arbetsledning på kontor F öretagsstatistik Praktisk kurs i affärsjuridik Revisionsteknik Aktiebolagsrätt Distributionsteknik Företagsbeska'ttning Reklamteknik
Ett stort antal kurser ligger delvis på högskolenivå. Bland dessa kan nämnas: Hållfasthetslära (ingenjörskurs), Ängtunbiner, Värmeöverföring, J o-rdartskännedom, Byggnadsmekanik, Statistiska beräkningar.
NKI-skolan har lämnat nedanstående uppgifter rörande hittills utarbetade korres- pondenskurser för högskolenivå. 1) Korrespondenskurser på teknisk högskolenivå.
NKI-skolan har tagit initiativet till 'en serie korrespondenskurser på teknisk hög- skolenivå, avsedda i första hand för ingenjörer, som ej genomgått teknisk högskola,
* Sedan dessa uppgifter lämnats, har'institutet utkommit med de första breven i en akademisk kurs i nationalekonomi samt påbörjat en två-betygskurs i matematik.
men önskar komplettera sina kunskaper i vissa ämnen upp till denna nivå. Den första kursen tillkom 1956, och hittills har tekniska högskolekurser i högre matematik, vekto- ralgebra och mekanik öppnats för studier vid NKI.
Intresset för dessa NKI-kurser har varit påfallande stort, och de har bl. a. tagits i bruk vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vidareutbildning liksom vid enskilda fö- retag, som i egen regi bedriver civilingenjörsutbildning. Kursplanerna följer helt Tek- niska Högskolans kursplaner, och som kursförfattare står professorer och lärare vid Tekniska Högskolan i Stockholm.
NKI—skolans kurs i Vektoralgebra användes nu som lärobok vid KTH.
2) Påbyggnadskurser för ingenjörer i tekniska ämnen.
Den tekniska utvecklingen har medfört ett stort behov av vidareutbildning på högre nivå av ingenjörer som avlagt examen under högskolenivå och nu är verksamma i ingenjörsbefattningar. Detta slag av utbildning har aktualiserats för många olika områden genom initiativ främst från Kungl. Överstyrelsen för Yrkesutbildning och branschorganisationer samt ledande företag och verk.
Det har därvid visat sig, att praktiska svårigheter för denna utbildning kunnat i stor utsträckning övervinnas genom att av NKI-skolan framlagda förslag till kombi- nation av korrespondenskurser med muntliga kurser antagits och förverkligats.
I början av år 1960 startades den första av dessa kursserier, en påbyggnadskurs för ingenjörer i Värme- och Sanitetsbranschen, anordnad av KÖY och branschförening- arna i samverkan med NKlskolan.
3) Akademiska korrespondenskurser i universitetsämnen. (Under utarbetande se sid. 74).
4) Korrespondenskurser på handelshögskolenivå.
NKI-skolans kursprogram upptar ett betydande antal ämneskurser, som visserligen ej är upplagda med syfte att direkt motsvara kursfordringama vid Handelshögskolor- na, men dock täcker viktiga delar av dessa. Nedanstående uppställning visar, vilka han- delshögskoleämnen det gäller och vilka av NKI-skolans ämneskursea' som avses:
F örefagsekonomi :
Statistik Affärsföretagets statistik I—II
Propedeutisk företagsekonomi Allmän företagsekonomi och Industriell ekonomi Handelslära II (allmän merkantil försäkringslära) Handelslära III (Bankaffärer) Handelslära IV ( Kommunikations- och tullteknik) Handelslära VI (Näringslivets organisationer)
Personalad'ministration Anlagspsykologiska metoder Arbetsledarens ansvarsställning
Arbetsledaren som personlighet Arbetsledningspsykologi Arbetspsykologi Persona'lpsykologi Personlighetspsykologi Arbetsfysiologi Arbetsstudier
Kontors- och driftsorganisation Kontorsorganisation I—III och Blanketteknik Automatisk databehandling (under tryckning) Lager- och inköpsorganisation Driftsorganisation
Redovisning och finansiering Bokföringsorganisation med maskinbokföring Balansteknik Balanskritik med kreditvärdighetsbedömning Revisionsteknik
Kostnads/intäktsanalys och admi-Budget och budgetkontroll nistrativ ekonomi Industriell redovisning enligt Mekanförbundets nor- malkontoplan Industriell sj älvkostnadsberäkning Distribution och marknadspolitik Distribution (under tryckning) Marknadsandersökning Försäljningsekonomi och försäljningsorganisation Företaget och försäljaren F örsäl _] arens arbetsmetoder Försälj ningspsykologi Modern reklam Reklamens form I—IV Reklamens praktik I—IV Reklamens strategi I—III Reklamens teori I—II
Några av ovan uppräknade kurser håller på att ersättas med helt nya NKI-kurser. Vidare kan erinras om att NKI-skolan i samarbete med Föreningen Sveriges Flotta lagt upp en stor serie merkantila sjöfartskurser, som ligger över handelsgymnasienivå.
Vad som ovan anförts om behovet av olika slag av vidareu-tbildningskurser per kor- respondens utgör endast exempel. De vill bl.a. påvisa, att den snabba utvecklingen inom vårt samhälle kräver snabba utbildningsvägar och utbildningsformer, som smi- digt kan anpassas efter skiftande behov. Korrospondensundervisningen har visat sig vara ett fullgott och billigt medel i utbildningens tjänst. En utbildning, som bygger på korrespondensundervisning kombinerad med koncentrerade muntliga kurser, gör
det möjligt för studerande att jämsides med ett förvärvsarbete fördjupa insikterna i ett ämne eller att förvärva meriter för annan tjänst.
Utredningens synpunkter och förslag
I en del länder har under ett flertal år bedrivits akademiska studier per korrespondens i vissa fall upp till fil. lic.-examen. Resultaten av denna form av undervisning har va- rit mycket goda. Många avlägset boende och sådana, som av andra skäl haft svårt att besöka universitet, har genom korrespondensmetoden beretts tillfälle avlägga akade- miska examina, vilket eljest inte varit möjligt.
Även i Sverige kan man nu konstatera, att korrespondensmetoden vid akademiska studier leder till goda resultat. Som tidigare nämnts i detta kapitel är de akademiska korrespondenskurser, som hittills utarbetats, i första hand avsedda för folkskollärare. Dock har ett relativt stort antal övriga studerande genomgått nämnda kurser. Ur sam- hällets synpunkt vore det av stort värde, om förutom lärare även andra kategorier studieintresserade i större utsträckning än hittills kunde beredas möjlighet bedriva akademiska studier per korrespondens.
Många av dem som efter avlagd studentexamen ämnar bedriva akademiska studier har föga erfarenhet av att studera på egen hand. Det akademiska studiesättet innebär för denna kategori studerande en ofta tidsödande och besvärlig omställningsprocess. Med hjälp av korrespondensundervisning kan emellertid de studerande snabbt ledas in på ett självständigt studiesätt. Korrespondenskursernas övningar och uppgifter till- sammans med institutets kommentarer till elevernas lösningar av svarsuppgifer un- derstryker det väsentliga i lärostoffet och underlättar inlärningsprocessen. De som bedriver akademis-ka studier per korrespondens lär sig att studera plan- mässigt och effektivt, och de kommer härigenom snabbt in i den akademiska arbets- rutinen. Efter en koncentrerad introducerande föreläsningsserie kan dessa studera på hemorten och före en akademisk tentamen delta i särskilda muntliga kurser med seminarieövningar. Genom ett sådant studiesätt kan universitetens lokaler utnyttjas av ett betydligt större antal studerande än vad som nu sker. Särskilt under en period, då vissa fakulteter har svårigheter att ta emot de studerande och en överproduktion av akademiker inte är att befara, är ett sådant förfaringssätt att rekommendera. För såväl staten som för den enskilde innebär det skisserade studiesättet avsevärda be- sparingar.
Enligt utredningens mening talar såväl pedagogiska som organisatoriska skäl för att korrespondensundervisning — i den form den nu bedrivs _ med fördel kan till- gripas vid inledande akademiska studier. Akademiska korrespondenskurser bör i förs- ta hand erbjudas sådana studerande, som äger behörighet att inskrivas vid universitet och som dessutom
1. av personliga skäl (sjukdom, ekonomiska svårigheter, nödvändigheten av när- varo i hemmet etc.) inte kan besöka universitet eller fortsätta påbörjade akademiska studier,
2. inte kan beredas plats vid universitet (platsbrist),
3. i likhet med folkskollärare önskar bedriva akademiska studier jämsides med förvärvsarbete, speciellt för dem som önskar sysselsättning inom yrkesområden med rekryteringssvårigheter och där samhället samtidigt har intresse av att vidga rekryte- ringsmöjligheterna. Utöver vad som nämnts under punkterna 1—3 ovan, bör särskilt framhållas önskvärdheten av att de som efter korrespondensstudier avlagt student- examen som enskilt studerande eller som elever vid korrespondensgymnasium och därefter önskar bedriva akademiska studier enligt samma metod bereds tillfälle ut- nyttja akademiska korrespondenskurser.
Behovet av ökad utbildning på olika områden har klargjorts av olika utredningar och myndigheter. Så framhåller exempelvis universitetsutredningen i sitt betänkande Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle (SOU 1959:45) bl. a. följande:
Ökad utbildning och forskning är en förutsättning för en fortsatt väsentlig höjning av vår levnadsstandard i vidaste bemärkelse. Därpå beror utvecklingen av vårt näringslivs produktivi- tet och samhällslivets anpassning till förändrade förutsättningar. För att människorna skall kunna känna sig behärska ett allt mera komplicerat samhälle, fordras också en höjd bildnings- och utbildningsstandard (sid. 434).
På den högre och lägre utbildningens samt forskningens områden finns det inom överskådlig tid inte någon gräns för behovsutvecklingen —— förutom den ekonomiska — än den som tillgång på lämplig personal sätter (sid. 10).
— — — de yrkesverksamma akademikernas sammanlagda antal bör öka betydligt snabbare under 1960-talet än under 1940- och 1950-talen (sid. 100—101).
Utredningen anser vidare, att den stigande studentfrekvensen bland ungdomskullarna bl. a. måste leda till en starkt stigande tillströmning av studenter och studentskor till de läroanstalter och utbildningsområden av olika slag, som nu icke formellt kräver studentexamen för inträde. Det stigande utbildningsintresset överhuvudtaget kommer sannolikt att leda till en allt starkare efterfrågan på yrkesutbildning av dessa slag, och universitetsutredningen vill uttala, att man av dessa skäl torde ha anledning till att i tid överse, att även den icke-akademiska utbildnings- organisationen får en kapacitet, som svarar emot de närmaste årens efterfrågan på utbildnings- platser (sid. 436). ,.
I sitt betänkande föreslår universitetsutredningen, att en särskild utbildningsväg till läroverksingenjörsutbildning tillskapas för studenter från allmänbildande gym- nasier. Vidare föreslås bl. a., att förstärkta möjligheter till vidareutbildning för lä- roverksingenjörer skapas. Beträffande vidareutbildningen säger utredningen på sid.
381 följande:
Vid planeringen av denna vidareutbildning måste man ta särskild hänsyn till de snabba för- ändringarna på det tekniska området och till att all teknisk utbildning måste vara så utformad, att en snabb anpassning möjliggöres.
Vid skilda tillfällen har Brevskoleutredningen under samtal med representanter för olika korrespondensinstitut påpekat behovet av korrespondenskurser på akade- misk nivå och särskilt understrukit vikten av att den tekniska utbildningen blir till- godosedd. Av särskilt intresse är i detta sammanhang de förslag till vidgad akade- misk korrespon-densundervisning, som framlagts av en är 1959 av NKI särskilt tillkal- lad utredningskommitté med professor Torgny Segerstedt som ordförande. I kommit- tén ingick som ledamöter professorerna Göran Borg, Sune Carlsson, Gunnar Wester- lund och Herman Wold. Fil. dr Rune Forsman fungerade som sekreterare i kommittén.
De kommittérade, som framlade sina förslag den 17 maj 1960, framhåller behovet av korrespondensundervisning på akademisk nivå särskilt för sådana, som genom ti- dig familjebildning önskar behålla sitt förvärvsarbete. Akademiska korrespondens- kurser skulle även kunna bidraga till att tillgodose önskvärda krav på differentiering av de akademiska studierna inom skilda ämnen.
Sedan de kommittérade närmare inventerat behovet av korrespondensundervis- ning inom olika kategorier, har de stannat inför ingenjörer, som erhållit utbildning vid de tekniska läroverken. Dessa ingenjörer har utöver behovet av fortsatt teknisk utbildning, som kan väl tillgodoses på annat sätt, även behov av utbildning inom andra angränsande områden beroende på vilka arbetsuppgifter de anförtrotts. Sådana arbetsuppgifter kan röra inköp, försäljning och planering, utbildning och rekryte- ring eller allmän personaltjänst och lönesättning.
Kommittén anser, att arbetet i första hand bör inriktas på ämnena företagsekonomi, matematik, nationalekonomi, pedagogik, psykologi, sociologi, statistik och statskun- skapf) De angivna ämnena kan antas vara av värde även för andra än läroverks- ingenjörer.
Den föreslagna korrespondensutbildningen avses bli begränsad till nivån Med be- röm godkänd och uppdelas i fyra avgränsade etapper, vardera motsvarande en halv betygsenhet. Kunskapsintyg förutsätts endast komma att utfärdas för 1/2, 1 och 2 be- tygsenheter.
Större delen av de stipulerade kurserna inhämtas genom ett kombinerat studium av kurslitteratur och särskilda korrespondenskurser. Som ett komplement till själv- studierna anordnas särskilda muntliga kurser under handledning av akademiska lärare.
Tentamen i resp. ämne sker på gängse sätt vid universitet eller högskola. Under- visningen bör enligt komittérades mening ej bindas till en viss bestämd akademisk läroanstalt. Sammanfattningsvis uttalar kommittén följ ande:
. . . det skulle vara till fördel ur såväl samhällets som individens synpunkt om man vid sidan av de ”normala” akademiska utbildningsvägarna kunde få till stånd någon form av akademisk korrespondensundervisning. Denna bör ge de studerande samma kompetens och möjligheter som den "normala” akademiska vägen gör.
Brevskoleutredningen vill helt instämma i de kommittérades synpunkter och för- slag och anser, att statsbidr-ag bör lämnas för täckande av kursavgifter dock högst motsvarande kostnaderna för ordinär akademis-k utbildning.
Brevskoleutredningen vill föreslå,
att korrespondenskurser skall komma till vidgad användning vid den fortsatta ut- bildningen av lärare inom skolväsendet, . att akademiska korrespondenskurser skall komma till vidgad användning och i första hand erbjudas sådana studerande, som äger "behörighet att inskrivas vid universitet och som dessutom 1) av personliga skäl (sjukdom, ekonomiska
* Sedan dessa uppgifter lämnades har institutet utkommit med en ett-betygskurs i matematik.
svårigheter, nödvändigheten av närvaro i hemmet etc) inte kan besöka uni- versitet eller fortsätta påbörjad akademiska studier, 2) inte kan beredas plats vid universitet (platsbrist), 3) i likhet med folkskollärare önskar bedriva aka- demiska studier jämsides med förvärvsarbete, speciellt sådana som önskar sys- selsättning inom yrkesområden med rekryteringssvårigheter och där samhället samtidigt har intresse av att vidga rekryteringsmöjligheterna,
att behovet av nämnda korrespondenskurser närmare utreds och förslag i ärendet snarast framläggs samt att elever med utpräglad studiebegåvning får möjlighet att i sista ringen av gym- nasiet påbörja akademiska studier per korrespondens.
Brevskoleutredningen har inte gått in på studiesociala frågor beträffande vuxen- undervisningen utan förväntar, att den pågående studiesociala utredningen skall komma med förslag i detta avseende. Likaså räknar Brevskoleutredningen med att gymnasieutredningen skall komma med detaljförslag rörande gymnastieutbildning på vuxennivå.
K orrespondensundervisning inom yrkesutbildningen
De första korrespondenskurserna i Sverige behandlade handelsämnen, och då för- söket med dessa kurser slog väl ut, tillkom ytterligare yrkeskursr. För närvarande förekommer korrespondenskurser inom flertalet yrkesområden. Den skeptiska inställ- ning, som till en början kom till uttryck bland såväl enskilda som myndigheter be- träffande yrkesutbildning per korrespondens, har ersatts av ett allt mer ökat för- troende för denna undervisningsform.
En rad statliga utredningar har rekommenderat korrespondensundervisning inom yrkesutbildningen. Metoden har dock inte kommit till någon större användning. Sys- tematiska försök med korrespondensundervisning såsom hjälpmedel vid yrkesutbild- ning har företagits endast i mindre omfattning. Enligt vad som framkommit genom de undersökningar, som Brevskoleutredningen bedrivit, har korrespondensundervis- ning förekommit vid en del yrkesskolor — speciellt mindre sådana — där kvalifice- rade lärare saknats. I viss utsträckning har dessutom korrespondenskurser använts som läroböcker. Någon central pedagogisk försöksverksamhet har hittills inte kommit till stånd på detta område.
Man torde kunna räkna med att korrespondensundervisningen blir erforderlig inom såväl den förberedande som den egentliga yrkesutbildningen. Av denna orsak vore det värdefullt, om olika lärarkategorier under sin utbildning erhölle kännedom om korrespondensundervisningens speciella metodik och korrespondenskursernas an- vändning i studiearbetet. Det skulle även vara av stor betydelse, om de blivande lärarna finge personlig erfarenhet av korrespondensstudier. En sådan erfarenhet kan erhållas, om lärarkandidaterna genom korrespondensstudier finge bereda sig för sin skolmässiga utbildning, eller om korrespondensstudier i någon form kunde ingå i lärarnas utbildning.
Den förberedande yrkesutbildningen inom enhetsskolan 1946 års skolkommission utgick ifrån att undervisning i yrkesteori i årskurs 9 y till viss del måste grundas på korrespondensstudier under lärares ledning. Det har senare visat sig, att utvecklingen också gått i denna riktning. Enligt uppgifter, som lämnats i början av år 1960 av de olika korrespondensinstituten, fanns det då mer än 900 korrespondensläsande elever tillhörande 9 y. (Inom årskurs 8 förekom vid samma tid- punkt korrespondensundervisning i yrkesämnen i ännu större omfattning.) Samtliga institut har ej fört statistik över sådana kurser, men antalet korrespondensläsande elever i denna årskurs var med säkerhet mer än 1.700.
De korrespondenskurser, som hittills kommit till användning i yrkesteori, omfattar ett stort antal yrken. Elevernas yrkesintressen har genom den lärarledda korrespon- densundervisningen kunnat väl tillgodoses. I samma studiegrupp kan vitt skilda yrken vara representerade. Lärarens uppgift blir i sådana fall att stimulera, kontrollera och instruera eleverna under lektionerna. I viss mån har denna uppgift försvårats av att en del korrespondenskurser varit mindre lämpade för ifrågavarande åldersstadium.
Som framgår av särskilt yttrande av de specialister, som granskat 9y-kurser från olika korrespondensinstitut (se utredningens stencilerade betänkande, bihang nr 2), är ett ganska stort antal korrespondenskurser mindre lämpliga eller olämpliga för sitt ändamål. En viss nyskrivning av teknologikurser har på senare år skett, men behovet av för detta stadium speciellt utarbetade korrespondenskurser är fortfarande stort. Ovissheten rörande den framtida utvecklingen inom den förberedande yrkesutbild- ningen i enhetsskolan har visat sig vara hämmande på kursutgivandet.
Enligt förslag från skolberedningen kommer den yrkesförberedande linjen i års- kurs nio att koncentreras till grundutbildning inom fyra huvudområden (en meka- nisk, en huslig, en handelsbetonad och en allmänpraktisk gren). Undervisningen, som alltså inriktas mera på yrkesområden än på speciella yrken, avses ge en allmän grundkunskap inom respektive huvudområde. Yrkesbestämda elever, som önskar ut- bilda sig för visst yrke, som inte inryms i de nämnda huvudområdena, hänvisas till förberedande yrkesutbildning utanför grundskolan.
Troligen kommer det en lång tid framåt att =in svårt att få lärare, som har en tillräckligt bred teoretisk eller praktisk branschkännedom för att kunna undervisa inom ett stort yrkesområde. Likaså kan ett lågt elevantal omöjliggöra inrättandet av särskild grupp för ett eller flera sådana huvudområden. Varje skolstyrelse önskar dock säkerligen organisera undervisning i samtliga fyra huyudområden för att däri- genom öka elevernas yrkesvalmöjligheter. På många platser kommer därför den lärarledda korrespondensundervisningen förmodligen att tillgripas för att lösa de svårigheter, som uppstår vid organiserandet av elevernas grundutbildning.
Inom det handelsbetonade huvudområdet borde korrespondensundervisning kom- rna väl till pass. Erfarenheterna av handelsutbildning per korrespondens är mycket goda, och i de fall man vid en högstadieskola saknar handelslärare, kunde dock handelsbetonad gren inrättas, om någon intresserad lärare vid skolan tjänstgjorde som lärare-handledare i en korrespondensläsande avdelning. Samläsning med elever
från olika huvudområden låter sig lätt göra vid korrespondensundervisning, förutsattt att elevantalet inte blir för stort. Likaså kan det vara lämpligt att i yrkesteori samt- manföra till en korrespondensavdelning sådana yrkesbestämda elever, som erhållen sin yrkesutbildning inom ortens näringsliv. Sannolikt kommer så att bli förhållandet! inom glesbygdsområden.
Den föreslagna omläggningen av 9y-undervisningen medför bl. a., att nya läro» böcker och korrespondenskurser måste utarbetas. Lämpligen kunde detta lösas på så sätt, att en och samma författare i samråd med representanter för något korrespom- densinstitut finge skriva såväl grundbok som korrespondensbrev i yrkesteori för ettt yrkesområde. Läroboken kunde användas som grundbok för samtliga 9y-avdelninga;r inom vederbörande huvudområde. På platser, där kvalificerad lärare saknas, kunde de till kursboken hörande korrespondensbreven komma till användning och vederböi- rande lärare i yrkespraktik vara handledare. Många yrkeslärare använder f. n. korr- respondenskurser som läroböcker i sina avdelningar för att få den teoretiska delen av yrkesundervisningen behandlad på ett pedagogiskt riktigt och effektivt sätt. Ett stort antal dugande yrkesmän skulle säkerligen vilja åtaga sig den förberedande yrkesuni- dervisningen inom något huvudområde, om den metodiska och pedagogiska sidan av ämnets teori meddelades genom korrespondensundervisning med yrkesmannen själv som lärare-handledare.
Av de övriga huvudområdena skulle man kunna tänka sig en viss form av samt- undervisning inom den mekaniska och allmänpraktiska grenen på orter, där svårig- heter uppstår att upprätta två skilda grenar. Inom den praktiska delen av undervis- ningen skulle säkerligen en viss differentiering kunna ske genom att de ”mekaniskt” inriktade eleverna finge för dem speciellt utformade övningar. Den teoretiska delen av undervisningen skulle genom korrespondensmetoden helt kunna tillgodose de båda intresseriktningarna inom det ”blandade” huvudområdet. På likande sätt skulle inom den allmänpraktiska grenen viss hänsyn tas till önskemål från sådana elever inom skogsbruks- eller lantbruksområden, som önskar en inriktning mot dessa yrkes- grupper.
Då de teoretiska kurserna för de fyra huvudområdena skall utgöra en grund för ett flertal närbesläktade yrken måste i första hand det gemensamma för dessa yrken behandlas. Som exempel på lämpliga kursavsnitt !kan nämnas följande: arbetspro- cedurer och verktyg, miljöskildringar, arbetsmarknadsfrågor, arbetshygien och ar- betarskydd med inriktning på det speciella branschområdet. Som ett komplement till den i tidigare årskurser meddelade yrkesorienteringen bör ges en speciell orientring om de möjligheter till val av yrke och fortsatt utbildning, som huvudområdet har att erbjuda. Exempel på några av huvudområdets mest frekventerade yrken bör i detta sammanhang mera ingående behandlas.
Erfarenheten har visat, att många av 9y-eleverna har svårighet att tillgodogöra sig texten i korrespondenskurserna. I många fall har läraren fått ”översätta” vissa avsnitt eller sortera bort mindre väsentliga partier. En del av eleverna är studietrötta och avskräcks lätt av allt för tungläst text. Kurser för 9y bör därför avfattas på klar och
lättfattlig svenska, och de olika kunskapsmomenten bör i stor utsträckning belysas med intresseväckande illustrationer. Många 9y-lärare har förklarat, att de måste ”frisera” elevernas skriftliga arbeten, innan svarsuppgifterna sänds till korrespon- densinstitutet. Detta merarbete för läraren kan i viss mån undvikas, om insändnings- uppgifterna utformas så, att lösningarna inte kräver allt för omfattande skrivning. I vissa fall torde frågor av multiple-choicetyp kunna användas. Det är även av vikt,
att eleverna i kursbreven serveras korta studieavsnitt och att svårighetsgraden suc- cessivt ökas.
Att beräkna det framtida behovet av korrespondenskurser i 9y är förenat med vissa svårigheter. Det är ännu för tidigt att förutspå utvecklingen i de av skolberedningen föreslagna huvudområdena, hur organisationen — särskilt i glesbygderna _ kommer att organiseras, och hur behovet av korrespondenskurser kommer att påverkas.
Skolöverstyrelsen har i sin petita för budgetåren 1961/62 räknat med ett minskat behov av korrespondenskurser för 9y. Härvid har överstyrelsen tagit hänsyn till den tendens till en mera skolmässigt anordnad förberedande yrkesutbildning, som kunnat förmärkas under senare år samt till det inom skolberedningen framförda förslaget att samla den förberedande yrkesutbildningen till större yrkesområden. För korres- pondensundervisningen begär Skolöverstyrelsen 15.000 kronor (minskning med 4.000 kronor).
Av Skolöverstyrelsens redogörelse för försöksverksamhet med enhetsskola redovis- ningsåret 1959/60 framgår, att den skolmässigt anordnade förberedande yrkesutbild- ningen läsåret 1959/60 haft i stort sett samma procentuella omfattning som läsåret 1958/59, (1. v. s. cirka 65 %. Enligt korrespondensinstitutets rapporter för läsåret 1958/59 skulle cirka 26%*) av samtliga 9y-elever undervisats per korrespondens.
Statsbidrag till korrespondenskurser i 9y utgår efter framställning hos Skolöver- styrelsen med 100 % av kostnaderna. Skolöverstyrelsen rapporterar, att 223 elever inom 9y erhöll statsbidrag till korrespondenskurser under läsåret 1958/59, och att motsvarande antal elever för 1959/60 utgjorde 437. För läsåret 1960/61 kan antalet beräknas till 450. Kostnaderna uppgick för 1958/60 till 10.000 respektive 16.000 kronor; för 1960/61 kan kostnaderna uppskattas till cirka 22.000 kronor.
Brevskoleutredningen utgår ifrån att de olika korrespondensinstituten liksom hittills tar initiativ till utarbetande av nya korrespondenskurser för skolväsendets behov. Därest inget institut önskar stå de ekonomiska risker, som utgivandet av en korres- pondenskurs med låg upplaga kan innebära, bör statsbidrag kunna utgå för ändamå- let. Brevskoleutredningen förväntar, att Skolöverstyrelsen respektive Yrkesöverstyrel- sen genom de av Brevskoleutredningen föreslagna konsulenterna i de båda överstyrel- serna tillser, att för skolornas undervisning erforderliga korrespondenskurser kom- mer till stånd.
* De uppgivna 26 % av 9y-eleverna har med all säkerhet inte undervisats per korrespondens. I procentsiffran har förmodligen även sådana elever medräknats, som erhållit kursbrev, vilka använts såsom lärobok. Undervisning enligt korrespondensmetoden kan här ej sägas ha prak- tiscrats.
Den egentliga yrkesutbildningen Såsom antytts i föregående avsnitt, syftar den förberedande yrkesutbildningen inom enhetsskolan till att ge en bred yrkesbas såsom grund för en fortsatt successivt specialiserad yrkesutbildning. Var gränsen skall sättas för den av samhället organi- serade yrkesutbildningen, har länge diskuterats, men man börjar allt mer luta åt den uppfattningen, att någon sådan gränsdragning över huvud inte bör ske. Yrkes- utbildningen måste erbjudas i takt med teknikens och produktionsmetodernas snab- ba förändring, om inte de nyutbildade ungdomarna skall bli hopplöst efter i ut- vecklingen inom sitt yrkesområde. Omskolning, nyutbildning av vuxna och vidareut- bildning måste utgöra olika grenar i utbildningsväsendet. En sådan utveckling ställer emellertid stora krav på centrala myndigheter för yrkesutbildning och på de lärare, som är verksamma inom yrkesundervisningen. Men lika väl som dessa parter måste följa med i utvecklingen, måste också läroböcker hållas ä jour, så att inte yr- kesteorin släpar efter yrkespraktiken.
Inom korrespondensundervisningen har strävan alltid varit att så vitt möjligt ut- forma lärostoffet så, att det får aktualitetsvärde. I regel anlitas de främsta specialis- terna inom olika områden, såväl när det gäller att utarbeta nya kurser, som när det är fråga om att omarbeta kurser och komplettera vissa avsnitt i inaktuella kursbrev. Landets yrkesskolor har också observerat detta faktum och i stor utsträckning använt korrespondenskurser som läroböcker. Lärarna har säkerligen också haft stor hjälp av de oftast pedagogiskt väl utformade kursbreven vid den metodiska behandlingen av det förekommande ämnet.
Behovet av en kraftigt expanderande yrkesutbildningsapparat tvingar fram en in- ventering av olika utbildningsformer, som kan leda fram till samma resultat. Kor- respondensmetoden h—ar visat sig vara en god och anpassningsbar utbildningsform. Den lärarledda korrespondensundervisningen och den med korrespondensstudier kombinerade muntliga undervisningsformen har visat sig vara av synnerligen stort värde.
Isolerade försök med lärarledd korrespondensundervisning har gjorts vid en del av lantbrukets skolor samt vid några mindre yrkesskolor. Erfarenheterna av dessa försök är mycket goda, och endast bristande anslag från staten har medfört, att dessa enstaka försök inte kunnat fortsätta.
En form av kombinerad skriftlig och muntlig undervisning har av LTK introdu- cerats under benämningen kombinerad korrespondensundervisning. Kurserna är un- derställd-a hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelsen och i enstaka fall en skola. Statsbidrag och stipendier utgår till eleverna.
Korrespondenskurser inom den högre yrkesutbildningen (tekniskt korrespondens- läroverk, företagsekonomisk kursverksamhet, handelsgymnasie- eller ingenjörsutbild- ning per korrespondens m. fl.), vilka refererats på annan plats i utredningen, har .vunnit allmänt erkännande bl. a. därför, att studierna kunnat avslutas med en ur meritsynpunkt värdefull examen. Inom en serie yrkesområden studerar emellertid många enskilda elever sådana yrkeskurser, som avslutas utan något officiellt prov.
Korrespondensinstituten utfärdar visserligen betyg, men dessa tillmäts i vissa fall inte samma värde som betyg från vanliga skolor.
Tidigare utredningar har föreslagit, att det allmänna skulle ge sin sanktion åt bestämda korrespondenskurser som underlag för bestämda kompetensbevis, vilka borde grundas på vissa under betryggande former genomförda prov eller examina. En förutsättning för ett sådant förfarande är dock, att korrespondensundervisningen organisatoriskt anpassas efter ifrågavarande skolmässiga utbildning.
Det måste ur samhällets synpunkt anses vara av synnerligen stort värde, att de, som av olika skäl inte kan delta i den reguljära yrkesutbildningen och som genom korrespondensundervisning och praktiskt arbete skaffat sig en yrkesutbildning, ock- så skall få möjlighet att få denna officiellt prövad och värdesatt. Varje tillskott av meriterad yrkesutbildad arbetskraft i vårt samhälle är en tillgång, som på bästa sätt måste tillvaratas och utnyttjas. Det är också skäligt, att den, som på ett till- fredsställande sätt manifesterat sina kunskaper också får sina studiekostnader ersatta. I första hand gäller detta de ungdomar, som utbildar sig för sitt framtida yrke.
Brevskoleutredningen vill därför föreslå,
att av vederbörande myndighet godkända yrkesutbildande korrespondenskurser skall kunna läggas till grund för studier, vilka avslutas med av myndighet utarbetade prov, att elev efter slutförda och godkända prov tilldelas Ikompetensbevis, att som kontrollanter vid provs avläggande må kunna förordnas lärare (exempel- vis yrkeslärare. folkskollärare. annan fack- eller ämneslärare), att närmare bestämmelser rörande examensregler utarbetas och fastställas, att ungdomar under 21 års ålder efter genomgångna, godkända prov skall av statsmedel ersättas för så stor del av studiekostnaderna, som motsvarar statens genomsnittliga kostnader för närmast jämförbar utbildning vid yrkesskola, samt att för utarbetande av vissa kursböcker och korrespondenskurser för 9y reserveras
50.000 kronor.
Vidareutbildningskurser för lärare samt akademiska kurser
Vidareutbildning av folkskollärare Enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser den 16.5 58 (ändrade 28.5.59) kan vidareutbildning av folkskollärare för vinnande av behörighet till folkskollärartjänst i lönegrad Ao 19 på enhetsskolans högstadium ske på två vägar, nämligen
a) genom en huvudsaklig akademisk utbildningsväg, innefattande dels förvärv av minst två betygsenheter för filosofisk ämbetsexamen i ett eller sammanlagt flera av ämnena nordiska språk, litteraturhistoria, tyska, engelska, historia, statskunskap, geo- grafi, botanik, zoologi, matematik, fysik och kemi eller av godkända vitsord vid ge- nomgång av den grundläggande studiekursen i ämnet kristendomskunskap för nämn- da examen, dels genomgång av en i det följande närmare angiven biämneskurs, dels
ock genomgång antingen av den i filosofisk ämbetsexamen i vissa fall ingående kur- sen i psykologi samt pedagogikens teori och historia eller av en särskild kurs i psyko- logi och pedagogik;
b) genom särskilda vidareutbildningskurser.
Vidareutbildningskurserna, som anordnas av Skolöverstyrelsen, består av egentliga vidareutbildningskurser, vidareutbildningskurser i merkantila ämnen och vidareut- bildningskurser för hjälpklasslärare.
Egentlig vidareutbildningskurs består av två terminskurser, en biämneskurs samt en kurs i psykologi och pedagogik. I vartdera av ämnena modersmålet och biologi omfattar utbildningen två termins-kurser och i vartdera av ämnena historia, samhälls- kunskap, geografi, matematik, fysik och kemi en terminskurs. En treveckors biämnes- kurs kan anordnas i läroämne, som Skolöverstyrelsen bestämmer, dock ej i främmande språk, och skall avse genomgång ur metodisk synpunkt av det för högstadiet aktuella lärostoffet i ämnet.
Särskilda bestämmelser gäller för den, som genomgått akademisk ett-betygskurs i matematik, fysik eller kemi enligt brevskolemetoden. Efter särskild tentamen kan vederbörande erhålla intyg, vilket skall gälla såsom intyg över genomgång med vits- ordet godkänd av terminskurs, som ingår i egentlig vidareutbildningskurs.
Vidareutbildningskurs i merkantila ämnen skall förutom minst fem månaders prak- tiktjänstgöring omfatta två terminer. En kurs för hjälpklasslärare skall omfatta en termin för dem som genomgått en 18- eller 12-veckors kurs anordnad av Skolöver- styrelsen. För övriga deltagare skall kursen omfatta två terminer.
Vid slutet av läsåret 1960./61 hade sammanlagt 623 deltagare förvärvat den sär- skilda ämnesutbildning, som erfordras för behörighet till folkskollärartjänst i löne- grad Ao 19.
Enligt Kungl. brev den 6 juni 1952 (ändrat 29 april 1960) skall stipendier utgå till folkskollärare, som i vederbörlig ordning undergår godkänd tentamen i vissa ämnen vid universitetet.
Frågan om lärarnas vidareutbildning med anlitande av korrespondensmetoden har behandlats bl.a. i betänkande av 1946 års skolkommission om den första lärarhög- skolan (SOU 1952:23) och av inom Skolöverstyrelsen tillsatt utredning om lärarnas fortbildning (16 mars 1957). I skolkommissionens betänkande sägs bl.a. följande:
Skolkommissionen är inte främmande för tanken att till lärarhögskolan knyta en ordnad korrespondensundervisning i den formen, att högskolans expertis ställdes till förfogande för besvarande av förfrågningar och meddelandet av råd till skolor och lärare, som planlägger eller utför experiment av olika slag. Det bör vara en angelägen uppgift för lärarhögskolan själv att undersöka förutsättningarna för en sådan verksamhet och begära medelstilldelning för den- samma. Lämpligast är, att en sådan verksamhet får framväxa organiskt och utvidgas i takt med det intresse skolor och lärare visar. Men redan från början bör fastslås, att en sådan verksamhet ingår i lärarhögskolans uppgifter och att det åligger högskolans ledning att på allt sätt främja den.
Redan deltagandet i denna korrespondenskurs kan räknas som vidareutbildning.
Brevskoleutredningen vill instämma i de av skolkommissionen ovan framförda syn- punkterna. Genom korrespondensmetoden (ev. i kombination med kortare sommar-
kurser) har lärarhögskolorna möjlighet att till intresserade lärare vid landets olika skolor snabbt förmedla nya rön och erfarenheter samt lämna råd och vägledning i pedagogiska frågor.
I utredningen om lärarnas fortbildning rekommederas utarbetandet av speciella vidareutbilwdningskurser enligt korrespondensmetoden.
För lärarnas fortbildning borde korrespondensundervisningen erbjuda ett smidigt medium. Av de i tabell nr 35* (s. 105) uppförda kur-styper skulle särskilt de pedagogiska studie- cirklarna ha god nytta av brevskolemetoden. Även vissa Specialkurser skulle kunna förkortas, om kursdeltagarna uttoges i god tid och under ett halvt år i förväg finge arbeta sig igenom en korrespondenskurs.
Främst kan väl dock denna metod komma till användning, då det gäller'fatt fördjupa insik- terna i ett ämne eller en pedagogisk—metodisk teknik. Bland ämneslärarna skulle historie- och språklärarna kunna ifrågakomma.
För klass- och övningslärare föreligger säkerligen behov av antingen fördjupade kunskaper i ämne, som redan ingår i examen, eller orientering på områden, sådana som barnpsykologi, yrkesvägledning eller andra, där yrkeserfarenheten har visat att behov föreligger. Skolöver- styrelsens filmkonsulent har också föreslagit fortbildningskurser per korrespondens ifråga om de audivisuella hjälpmedlen, särskilt i teoretisk apparatkunskap och metodik, och från gym- nastiklärarhåll har anmälts behov av korrespondensstudier i modern arbetsfysiologi.
I fortsättningen blir det nödvändigt att noggrant följa utvecklingen och vid behov föranstalta om utarbetandet av nya kurser.
I utredningen om lärarnas fortbildning föreslås, att 100.000 'kronor ställs till för- fogande för utarbetande av sådana korrespondenskurser, som kan användas för lä- rarnas fortbildning. På initiativ av Hermods korrespondensinstitut kom år 1953 en statsunderstödd ett- betygskurs i engelska till stånd under universitetskanslerns överinseende. Deltagare i institutets behörighetskurs för folkskollärare i ämnet engelska hade uttryckt önske- mål om korrespondenskurser, som skulle leda fram till akademisk kompetens, och början gjordes därför med detta ämne. Denna kurs består dels av en brevkurs, dels av en muntlig sommarkurs förlagd till Lunds universitet. Sommarkursen skall mot- svara en termins akademisk undervisning.
Efter samma modell har institutet utarbetat kurser även i andra ämnen, och f.n. föreligger kurser på universitetsstadiet förutom i engelska även i tyska, kristendoms- kunskap, matematik, fysik och kemi. Kurserna i engelska, tyska, matematik, fysik och kemi förbereder för ett betyg i filosofie kandidat- och filosofisk ämbetsexamen. Kursen i kristendomskunskap motsvarar de teologiska fakulteternas s.k. översiktskurs och ger efter vederbörliga tentamina två betyg i ovannämnda filosofiska examina.
Brevkurserna är utarbetade som en vägledning i samband med studiet av den kurs- litteratur, som ingår i tentamensfordringarna och hjälper den studerande att kon- trollera sina kunskaper genom övningsuppgifter. De provuppgifter, som ingår i kursen, granskas och korrrigeras av universitetslärare genom Hermods försorg, och på så sätt erhåller den studerande ytterligare kontroll av sina kunskaper och dessutom en viss tentamensvana. Sedan brevkursen avverkats, deltar den studerande i en koncentrerad * Den nämnda tabellen upptar dels feriekurscr dels läsårskurser. De pedagogiska studiecirk- larna upptas som läsårskurser, och studierna skall bedrivas på kvällstid under 1—2 terminer. Kurserna är avsedda för olika lärarkategorier.
sommarkurs, som leds av professor och andra universitetslärare. Kursdeltagarna i fy- sik och kemi bevistar två sommarkurser per ämne. Samtliga sommarkurser är kost- nadsfria.
För budgetåret 1961/62 uppskattade Skolöverstyrelsen medelsbehovet för sin vi- dareutbildningsverksamhet till 895.000 "kronor. Därtill kom för Hermods akade- miska kursverksamhet omkring 310.000 kronor. Till studiestipendier åt folkskollärare, som förvärvat akademiskt betyg i vissa naturvetenskapliga ämnen och till stipendier, som utgår i anslutning till Hermods akademiska kurser, beräknades c:a 90.000 kronor. De som ej avslutar sina studier med godkänd examen får själva betala kostnaderna för dessa.
AV tabellen på sidan 85 framgår att fram till år 1961 flertalet av de till akademisk brevkurs anmälda i ämnena engelska, tyska och kristendom utgjordes av folkskol- lärare ( 1.157 folkskollärare och 617 övriga) medan motsatta förhållandet rådde i ämnena matematik, fysik och kemi (327 folkskollärare och 664— övriga). Fram till samma tidpunkt hade i tentamen godkänts 327 folkskollärare och 187 övriga. Totalt hade 24 folkskollärare och 6 övriga underkänts. Vid förnyad prövning hade ytter- ligare 15 folkskollärare och 3 övriga godkänts.
I kategorien ”övriga” ingår bl.a. studerande, akademiker av olika slag och ingen- jörer. ( Se även bil. IV).
Folkskollärare, som genomgår någon av de i tabellen på sidan 85 angivna kurserna, kan ha sitt förvärvsarbete kvar under hela studietiden och behöver alltså inte begära tjänstledighet med B-avdrag. Härigenom blir utgifterna för statsverket betydligt lägre än motsvarande kostnader för studier vid universitet. Man vinner dessutom, att lära- re, som kanske eljest inte skulle ha studerat vid universitet, nu skaffar sig akademiska betyg i ett eller flera ämnen.
Korrespondensundervisning åt sjuka och handikappade elever
Genom Kungl. Maj:ts proposition nr 116 (den 3 mars 1961) till riksdagen angående vissa organisationsfrågor inom skolväsendet m.m. upptogs till behandling frågan om rätt till undervisning för sådana skolpliktiga elever, som på grund av lyte, sjukdom eller liknande omständighet ej kan deltaga i vanlig skolundervisning. Till grund för denna proposition låg dels en inom Skolöverstyrelsen av skoldirektören i Gävle Folke Brodow år 1957 företagen utredning i ärendet, dels till Konungen från Skol— överstyrelsen avlämnade yttranden och förslag (25 sept. 1959 samt 24. maj 1960). Riksdagen beslöt i enlighet med Kungl. Maj :ts proposition i ärendet.
Enligt Skolöverstyrelsens förslag borde även elever, som inte är skolpliktiga förutom elever som tillhör obligatorisk skola och gymnasieelever, även elever i övrigt, in- skrivna vid högre konnnunala skolor och allmänna läroverk beredas undervisning vid längre tids skolfrånvaro. Detta förslag rimmar också väl med den av departementschefen i proposition deklarerade uppfattningen om rätten för alla barn här i landet att efter måttet av sin förmåga erhålla undervisning genom samhällets försorg.
Anslutning till de akademiska korrespondenskurserna under tiden 1953— 1/1 1961, avlagda tentamina m. m. I ämnet Anmälda Deltagare Godkända i tentamen Under- Godkända
_. 1 till I 5 ' " i i (" I] 83 ades Ollll'llal kunda ' d 01 Yad Anine tentamen
första brevkurs kurs 1 betyg 11/2 betyg 2 betyg 2% betyg 3 betyg tentamen prövning gångenårFlÖ FIÖIFIÖ F ö FIÖ F O F Ö F 6 F 6
Engelska 1953 824 324 390 100 72 12 63 14 35 7 7 4 2 2 21 6 15 3 Tyska 1957 113 109 39 28 5 4 10 2 3 6 3 4 2 3 1 Kristen- doms- kunskap 1958 220 184 40 26 23 11 Matematik 1955 227 583 186 240 52 61 43 53 1 *) Fysik 1960 31 40 Lab.-kursI 14 | 6 Lab-kurs II 3 3 9 | 1 2 4 1 2 Kemi 19 41 Lab.-kurs I 2 9
Summa 1434 1281 680 410 | 131 | 77 [120 70 64 27 10 s 3 4 26 6 16 3
F : folkskollärare Ö = övriga * Enligt nuvarande praxis vid universiteten bereds de studerande möjlighet att deltaga i skrivning, som beroende på resultatet och inläst del av kursen får betraktas antingens som tentamens- eller övningsskrivning.
Betänkligheterna mot att även icke-skolpliktiga elever skulle få rätt till undervis- ning motiveras i propositionen med att en sådan undervisning skulle i praktiken bli svår att genomföra. Många av ifrågavarande elever har sitt hem på annan plats än skolorten och det skulle givetvis ställa sig svårt att ordna en tillfredsställande direktundervisning för dem. Liknande svårigheter kommer emellertid också att upp- stå beträffande de skolpliktiga eleverna, speciellt för dem som bor inom glesbygds- områden.
Brevskoleutredningen har kunnat konstatera, att många sjuka och handikappade här i landet bedriver studier per korrespondens, och det finns många exempel på sådana studerande, som på detta sätt fullföljt påbörjade studier eller skaffat sig en god yrkesutbildning. Korrespondensstudierna kan även bidraga till att skänka de sjuka och handikappade arbetsglädje och livsmod. (Se bilaga VIII). För många sjuka har korrespondensundervisningen blivit det medel, som brutit isoleringen och skapat kontakt med yttervärlden.
Brevskoleutredningen anser i likhet med Skolöverstyrelsen att rätten till under- visning bör utsträckas även till den kategori icke-skolpliktiga elever, som tidigare nämnts. Denna vidgade rätt till undervisning för sjuka och handikappade torde inte medföra några organisatoriska svårigheter, om korrespondensmetoden kommer till användning. Visserligen räknar Brevskoleutredningen med att en särskild lärare periodvis skall besöka dem som studerar hemma per korrespondens, men kravet på en sådan lärares kompetens behöver inte ställas lika högt som vid direktunder- visning, då ju eleverna alltid har tillgång till läraren-specialisten vid korrespon- densinstitutet. Läraren-handledaren bör vid hembesöken hos den korrespondenslä- sande eleven ge denne studiehjälp i form av råd och anvisningar eller som det ut- tryckts på annat ställe i denna utredning — han bör instruera, stimulera och kon- trollera eleven.
Frågan om korrespondensundervisning för sjuka och handikappade elever har ti- digare bl.a. berörts i ett till TCO från Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folk- skollärarinneförbund och Sveriges småskollärarförbund avgivet yttrande över 1958 års cp-utrednings betänkande angående cp-vården. Härvid anfördes bl.a. följande:
Förutsättningar bör vidare skapas för cp-barnens undervisning i hemmet av särskilda lärare periodvis eller vissa timmar i veckan. Denna hemundervisning synes för de äldre barnen i viss utsträckning kunna kombineras med korrespondensundervisning. Förbundet vill i detta samman- hang erinra om att skolöverstyrelsen till kmt överlämnat förslag om ordnande av undervisning för elever som på grund av lyte m. m. ej kan delta i vanlig skolundervisning. Ett genomförande av detta förslag synes i huvudsak lösa frågan om hemundervisning av (:p-barn.
Vid remissbehandlingen av den tidigare nämnda propositionen nr 116:1961 av- styrkte statskontoret statsbidrag till enskild, i hemmet meddelad undervisning på grund av de höga kostnaderna samt rådande brist på lärare men tillade i sitt yttrande följande:
Möjligheterna till undervisning enligt korrespondensmetoden anses böra närmare undersökas. I en hel del länder har, som påvisats i utredningens stencilerade betänkande, kor- respondensundervisningen för sjuka och handikappade kommit till användning i rela-
tivt stor omfattning och med synnerligen gott resultat. Brevskoleutredningen är därför övertygad om att korrespondensundervisning för den ka-tegori elever det här är fråga om även med fördel skulle kunna genomföras i vårt land.
Kostnaderna för en vidgad rätt till undervisning åt sjuka elever skulle enligt av Skolöverstyrelsen år 1959 gjorda beräkningar uppgå till inte fullt 1 miljon kro- nor. Överstyrelsen synes härvid räkna med enbart muntlig undervisning. Då enligt Brevskoleutredningens mening flertalet av ifrågavarande elever skullle kunna under- visas per korrespondens, och folkskollärare med studentexamen i stor utsträckning skull kunna tjänstgöra som handledande lärare, anser utredningen att de av Skol- överstyrelsen beräknade kostnaderna skulle kunna nedbringas.
De studerande, som genom längre tidsfrånvaro från undervisning tvingas gå om en eller flera klasser eller kanske helt avbryta sina studier, åsamkar såväl sina målsmän som samhället stora utgifter. Såväl ur ekonomisk som humanitär synpunkt vore det därför önskvärt, att nya vägar prövades för att bereda dessa elever lämp- lig undervisning.
Brevskoleutredningen vill med hänvisning till vad ovan anförts tillstyrka Skol- överstyrelsens ovannämnda förslag,
att även sådana sjuka och handikappade elever, som inte är skolpliktiga bereds undervisning vid längre tids s-kolfrånvaro och vill dessutom föreslå,
att i samband med hemundervisning — efter länsskolnämndens medgivande _ korrespondensmetoden skall kunna komma till användning i kombination med lä- rarhandledning, samt
att 1 miljon kronor anslås för detta ändamål.
Preparandkurser och examination
Preparandkurser
De två största korrespondensinstituten anordnar i anslutning till examensprövningar muntliga preparandkurser. Sådana preparandkurser förekommer som förberedelse för bl. a. studentexamen, realexamen, handelsgymnasieexamen och ingenjörsexamen. I anslutning till de akademiska korrespondenskurserna anordnas muntliga kurser dels som förberedelse för akademiska studier, dels som ett komplement till dessa. Preparandkurserna är förlagda till Stockholm (NKI) och Mal-mö (Hermods). Vissa av Hermods kurser är förlagda till Falsterbo och Lund.
Vid preparandkurserna erhåller eleverna genom muntlig undervisning en snabb- repetition av den inlästa kursen under några månaders tid. Eleverna trimmas genom ofta återkommande förhör och skrivningar och får på så sätt större säkerhet inför examen. Kurserna är frivilliga utom för dem som önskar avlägga real- eller student- examen vid Hermods såsom skolans egna elever.
Elev som genomgår korrespondensrealskola erhåller stats—stipendier enligt särskilda bestämmelser. För deltagande i preparandkurs erhåller elev enligt dessa bestämmel- ser för närvarande 300 kronor.
Korrespondensgymnasiernas kursplan förutsätter, att eleverna vid två tillfällen genomgår preparandkurser vid Hermods i Malmö. Kurserna, som är av sex veckors längd, är avsedda som förberedelse dels för s.k. särskilda prövningar, dels för själva slutexamen. Laborationskurser i biologi, fysik och kemi anordnas en gång varje vår- och hösttermin.
Preparandkurserna för korrespondensgymnasiernas elever bekostas dels av staten, dels av vederbörande kommun. Kursavgift ( f.n. 500 kronor) samt elevs resa till och från kursorten ( i genomsnitt 200 kronor) bestrids av statsmedel, medan kommunen står för kostnaderna för inackordering under kursen.
De elever, som läser gymnasiekurser vid NKI-skolan har möjlighet att genomgå särskilda preparandkurser, som är förlagda till Enskilda gymnasiet i Stockholm.
Av de tre korrespondensgymnasierna är två belägna i Norrland (Jokkmokk och Undersåker), och ytterligare sådana gymnasier planeras i de nordliga delarna av Sverige. Enligt brevskoleutredningens mening är det nödvändigt, att preparandkur- serna anordnas på geografiskt lämpliga platser, så att kostsamma och tidsödande resor undviks. I längden är det inte försvarbart att koncentrera denna kursverksam- het till Malmö.
I sitt betänkande Undantags/ormer av allmänbildande gymnasier, framhåller gles- bygdsutredningen bl. a. följande.
Att preparandkurserna äger rum i sistnämnda stad (Malmö), har hittills främst motiverats med att särskilt erfarna lärare bör tjänstgöra vid dem. Ett dylikt skäl kan respekteras under en kortare övergångstid men kan inte i längden betraktas soul hållbart. Det torde nämligen vara möjligt att vid ett högre allmänt läroverk i Norrland anordna dylika kurser och att i denna landsdel finna lämpliga handledare med betryggande erfarenhet av kunskapskrav och förhörs- teknik i studentexamen.
Brevskoleutredningen, som tillsammans med representanter för glesbygdsutred- ningn diskuterat frågan om preparandkursemas förläggning, är av den uppfatt- ningen, att ifrågavarande problem mycket väl kan lösas på föreslaget sätt. En när- mare till hands liggande lösning skulle emellertid vara att förlägga preparandkur- serna till Läroverket för vuxna, Norrköping samt till det av utredningen föreslagna vuxenläroverket i Norrland (ev. även i västra Sverige) tsid. 61 och 65). Denna lös- ning liar bl. a. följande fördelar:
1. Lärarna vid vuxenläroverk är synnerligen väl förtrogna med korrespondensun- dervisningens metodik och har erfarenhet av korrespondenskurser från olika institut.
2. Preparandkursens lärare, som är examinatorer i såväl real- som studentexamen, har möjligheter att lära känna eleverna före sluttentamen. Eleverna får under pre- parandkursen en viss vana vid lärarnas sätt att förhöra, vilket skapar trygghet och säkerhet hos eleverna före examen.
3. Elever från olika korrespondensinstitut kan mottagas i vuxenläroverkens pre- parandkurser. Även enskilt studerande elever, som styrker, att de förvärvat erforder- liga kunskaper, kan mottages vid preparandkurserna.
4. Elever från olika korrespondensinstitut blir likvärdigt bedömda. Enligt vad Brevskoleutredningen erfarit, är möjligheterna till inackordering av
elever under kurstiden lika stora på de föreslagna platserna som i Malmö och Stockholm. De elever, som vid de olika korrespondensinstituten studerar för att av- lägga student- eller realexamen, utgör ett tillräckligt underlag för att kunna bilda särskilda avdelningar vid vuxenläroverken. Det bör dock anmärkas, att möjligheter även finns att i viss utsträckning inordna de nytillkommande eleverna i de vid varje tillfälle existerande undervisningsgrupperna.
Med hänvisning till vad sålunda framhållits vill Brevskoleutredningen härmed föreslå,
att preparandkurser för studerande, som ämnar avlägga student- eller realexamen, förläggs till Läroverket för vuxna, Norrköping samt till det av utredningen föreslagna vuxenläroverket i Norrland (Härnösand eller Luleå). Därest ett läroverk för vuxna inrättas i västra Sverige, bör preparandkurser även förläggas dit.
Studiesociala utredningen har informerat Brevskoleutredningen om att den ämnar föreslå, att Läroverket för vuxna i Norrköping (samt föreslaget vuxenläroverk i Norrland) kompletteras med linjer, som leder fram till handelsgymnasie— respektive ingenjörsexamen. Brevskoleutredningen ansluter sig till ett sådant förslag och vill dessutom föreslå,
att preparandkurser avseende dessa studerande förläggs till nämnda vuxenläro- verk.
Examination
Som tidigare framhållits i detta betänkande, erhöll Hermods vårterminen 1959 exa- mensrätt (student- och realexamen) under en tidsperiod av tre år. Studerande från andra korrespondensinstitut jämte de Hermodselever, som ej bevistar av Hermods anordnade preparandkurser, är hänvisade till att avlägga examen som privatister. Detta förhållande är givetvis inte tillfredsställande. Samtliga elever som studerar per korrespondens till student- eller realexamen bör enligt Brevskoleutredningens mening undergå tentamen under likartade förutsättningar. I anslutning till vad som i föregående avsnitt framhållits rörande preparandkursernas förläggning, får Brev- skoleutredningen föreslå,
att samtliga korrespondensstuderande, som vid vuxenläroverk genomgått prepa- randkurs, även examineras vid sådan läroanstalt.
Vidgad användning av korrespondenskurser inom skolväsendet
Som framgår av tidigare avsnitt i denna utredning har korrespondensundervisningen fått en allt större plats inom vårt skolväsen. Ur pedagogisk synpunkt utgör den lä- rarledda korrespondensundervisningen en med direktundervisning jämförbar under- visningsform. I skolor där denna korrespondensmetod kommit till användning har man kunnat notera mycket goda kunskapsresultat, men eleverna har dessutom till- ägnat sig en riktig studieteknik, vilket är av stor vikt speciellt för dem som skall fortsätta med högre studier. Korrespondenseleverna har även lärt sig att skriftligen
behandla svenska språket, genom de ständigt återkommande skriftliga redogörel- serna.
Den traditionella form av direktundervisning, som innebär, att läraren håller ett kort läxförhör och ägnar återstoden av lektionen åt genomgång av ny läxa kan ge gott resultat, endast om eleverna under hela lektionen med uppmärksamhet följer undervisningen. I klasser med stora elevantal — d.v.s. flertalet klasser inom skol- väsendet — ställer det sig mycket svårt för läraren att varje lektion engagera samt- liga elever och fortlöpande kontrollera deras kunskaper. Av denna anledning strävar man i undervisningen efter att på olika sätt aktivisera eleverna. En lämplig avväg- ning mellan självverksamhet hos eleverna och muntlig undervisning torde vara idealet.
Brevskoleutredningen anser, att korrespondensundervisning eller korrespondens- kursliknande undervisningsmaterial som komplement till muntlig direktundervisning kan främja elevernas självverksamhet och förbättra arbetsresultatet i en avdelning. Korrespondenskurser eller vissa delar av sådana kan möjliggöra en mycket individua- liserad undervisning. Differentieringsfrågan utgör inget problem i en avdelning med lärarledd korrespondensundervisning. Varje elev kan få den undervisning som mot- svarar hans behov och förutsättningar, och därigenom uppstår inte heller några större svårigheter, om en elev önskar övergå till annan linje, läsa ett nytt ämne eller studera en större kurs i ett visst ämne. Korrespondensmetoden gör det möjligt för läraren att sätta in hjälp i undervisningen vid rätt tidpunkt och där den bäst behövs. Ännu saknas emellertid i stor utsträckning korrespondenskurser, som kan användas för att tillgodose alla skolans skiftande behov. Så borde t. ex. särskilda minimikurser, grundkurser och överkurser i olika ämnen på högstadiet utarbetas.
För närvarande läser c:a 60.000 skolungdomar stödkurser vid landets korrespon- densinstitut. En del elever har valt denna studieform för att få ett ”toppbetyg” i ett eller flera ämnen, men flertalet elever läser stödkurser för att ”ta igen” vad de gått miste om i undervisningen eller för att kunna följa de studiehegåvade kamraternas arbetstakt. För de mindre begåvade utgör denna form av extraläsning på egen hand en mycket tung arbetsbelastning. Det vore säkerligen bättre, om de begåvade eleverna finge lämpliga överkurser per korrespondens, och om den övriga delen av klassen finge en intensifierad direktundervisning.
Man kan fråga sig, om elever som saknar intresse för teoretiska studier har någon behållning av korrespondensundervisning. De försök med korrespondensundervis- ning, som gjorts i ett flertal 9y-avdelningar visar emellertid, att sådana farhågor är betydligt överdrivna. Inom 9y finns ett stort antal elever, som inte är teoretiskt lagda eller har tröttnat på teoretiska studier. Dessa elever har dock i allmänhet klarat den teoretiska delen av yrkeskunskapen på ett tillfredsställande sätt med hjälp av lärarledd korrespondensundervisning. Relativt goda resultat har nåtts, trots att fler- talet korrespondenskurser, som kommit till användning, inte utarbetats för detta åldersstadium.
Det skulle kunna invändas, att det i många klasser av den obligatoriska skolan
med dess odifferentierade elevmaterial kommer att finnas elever, som inte kan till- godogöra sig innehållet i ett korrespondensbrev, trots att de kan få hjälp med svå- rare avsnitt av klassläraren. Det kommer vidare alltid att finnas sådana elever, som inte kan lämna skriftliga svar på insändningsuppgifterna eller som skriver en så dålig svenska, att den rättande läraren endast med svårighet kan förstå vad eleven menar.
Det är inte meningen att här lämna en lösning på detta undervisningsproblem, men så mycket kan sägas, att särskilda, speciellt för dessa elever utarbetade under— visningsbrev kan väcka intresse hos de unga för den teoretiska delen av den prak- tiska utbildningen. Ett förenklat skrivsätt i sådana korrespondensbrev, ett bättre utnyttjande av bilder och teckningar samt ett förenklat system för redovisning av svaren på insändningsuppgifterna, ev. i kombination med muntlig redovisning, kan ge önskat resultat. Man skall emellertid inte begära att elever, som inte ens vid muntlig direktundervisning kan tillgodogöra sig den för stadiet fastställda kursen, skall kunna göra detta med hjälp av korrespondensstudier.
De exempel, som ovan angivits, vill visa, att korrespondensundervisning kan till- gripas inom skolväsendet för att åstadkomma en aktivisering och individualisering av undervisningen. Vad som anförts gäller i särskilt hög grad den obligatoriska skolan ovanför mellanstadiet. Hittills har korrespondensundervisning på mellansta- diet inte varit aktuell i vårt land, men i sådana länder som Australien och Nya Zeeland förekommer korrespondensmetoden på såväl låg- som mellanstadiet. Kor- respondensstudier har mycket gemensamt med den på flera håll i vårt land tilläm- pade arbetsskolemetodiken, och med utgångspunkt från de erfarenheter, som vunnits av detta arbetssätt, borde speciella korrespondensbrev utarbetas, som kan föra in eleverna i korrespondensundervisningens metodik redan på mellanstadiet.
Även för högre skolor finns behov av hjälpmedel för att aktivisera eleverna och för att differentiera undervisningen. Brevskoleutredningen anser, att korrespondens- kurser eller delar av sådana skall kunna användas i detta syfte även vid under- visning i dessa.
Utöver vad som ovan anförts kan sammanfattningsvis sägas, att korrespondens- undervisningen inom skolväsendet bör kunna komma till användning i följande fall:
1. inom glesbygdsområden,
2. på orter som saknar et-t tillräckligt differentierat skolsystern,
3. i skolor som saknar lärare i visst eller vissa ämnen,
4. i skolor där ett begränsat elevantal omöjliggör inrättandet av viss linje eller gren,
5. för elever vilkas hälsa inte tillåter dem att följa reguljär undervisning,
6. för dem som av andra orsaker inte önskar eller kan följa reguljär undervisning, exempelvis för sådana som vistas i utlandet, för dem som önskar undervisning i hemmet eller vill förkorta studietiden,
7. som ett komplement till lägre och högre yrkesutbildning,
8. för vuxna, som önskar komplettera sina grundstudier samt 9. för sådana, som önskar vidareutbilda sig.
Brevskolestipendier
Stipendium som bidrag till kostnader för kursavgifter vid korrespondensinstitut ut- går till den, som genomgått minst folkskolans sjätte klass eller inhämtat motsvarande kunskaper och som bedriver enskilda studier enligt korrespondensmetoden med real- eller studentexamen som mål, eller som där statlig eller kommunal skola saknas, be- driver studier vid enskild realskola*) med korrespondens- och muntlig undervisning.
Stipendium utgår med högst 300 kronor per läsår till elev, som studerar per kor- respondens med real- eller studentexamen som mål, och med högst 450 kronor per läsår till elev vid enskild skola med förenad korrespondens- och muntlig undervis- ning. Stipendier kan utgå under fyra läsår vid studier för realexamen och under fem läsår vid studier för studentexamen. Sista studieåret kan stipendiet ökas till 600 kronor för elev, som deltagit i preparandkurs, anordnad vid korrespondensinstitut. ( I ömmande fall kan till elev med utmärkt studielämplighet utgå högre belopp.)
Stipendium utgår även till den som bedriver korrespondensstudier med handels- gymnasie- eller läroverksingenjörsexamen som mål.
Som villkor för stipendium gäller, att eleven visat god studielämplighet och inger grundade förhoppningar om framgång i studierna, samt att han är i behov av eko- nomisk hjälp för sin utbildning. Stipendierna beviljas genom studiehjälpsnämnden.
Studiebidrag ( utan h_ehovsprövning) utgår inte till brevskolestuderande. Beviljat stipendium utbetalas till vederbörande korrespondensinstitut, som utfäst sig att inte av eleven utkräva den del av kursavgiften, som motsvarar stipendiet. (SFS 1958:326 m. ändr.)
Studiehjälpsnämnden framlade för budgetåret 1961/62 förslag till förbättrat stöd åt enskilda brevskolestuderande samt åt elever vid realskolan i Björkvik. Nämnden föreslog bl.a. bidrag till inackordering och resor i samband med deltagande i pre- parandkurser, höjning av stipendiemaximum för övriga kurskostnader samt ändrad ordning för stipendiernas utbetalande.
Departementschefen ansåg sig inte kunna tillstyrka förslaget, som inte heller föranledde någon riksdagens åtgärd.
I nämnda skrivelse framhöll studiehjälpsnämnden att en elev, som fullföljer sina studier vid statlig eller kommunal realskola eller gymnasium och som tillhör högsta behovsklassen, kan åsamka statsverket en kostnad på mer än 10.000 kronor under sin studietid, om man räknar med de stipendier och studiebidrag, som kan utgå samt beaktar att undervisningen är kostnadsfri. En brevskolestuderande i samma behovs- klass skulle enligt studiehjälpsnämndens förslag kunna få högst 2.100 kronor för realexamen 'och 2.500 för studentexamen eller sammanlagt 4.600 kronor.
Brevskolestipendier skulle vidare kunna utgå med 1.500 kronor för handelsgym-
* Korrespondensrealskolan i Björkvik är den enda återstående av de i bestämmelserna avsedda skolorna.
nasieexamen och 3.400 kronor för ingenjörsexamen därest studierna grundar sig på realexamen.
Angående frågan om utbetalning av brevskolestipendier anförde studiehjälpsnämn- den i sin skrivelse bl.a. följande.
Brevskolestipendierna utbetalas icke till elever utan till brevskolan och först då eleven av- lagt examen, för vars uppnående stipendium erhållits. Eleven får del av Stipendierna på så sätt att brevskolan icke får av eleven uttagna kursavgifter, som motsvarar stipendierna. Att stipcndicrna konstruerades på detta sätt motiverades bl. a. med att avbrott i studierna sär- skilt kunde befaras vid denna form av undervisning. Nämndens erfarenhet av denna gren av stipendievcrksamheten visar emellertid, att avbrott i studierna knappast är mer utmärkande för stipendiaterna vid brevskolorna än för Stipendiaterna vid andra läroanstalter. I eget in- tresse tillstyrker brevskolan till stipendium inga andra elever än dem, som skolan har grun- dad anledning tro kommer att fullfölja sina studier, och urvalet av stipendiater har också visat sig vara gott. Då dessutom den kredit, som genom Stipendierna lämnas eleverna vid ett större antal stipendiater kan bli ganska betungande för brevskolan anser nämnden ändring i fråga om utbetalningen motiverad. Stipendierna bör dock fortfarande utauordnas till skolan, då härigenom Stipendierna går till vad de äro avsedda för eller till kursavgifter och med kursen direkt sammanhängande utgifter. Nämnden föreslår sålunda, att de för ett läsår be- viljade Stipendierna utanordnas vid läsårets slut, sedan brevskolan hos studiehjälpsnämnden anmält, att Stipendierna tillfredsställande skött sin utbildning. Stipendierna för preparand- kurser, bidragen till inackordering och resebidrag bör utanordnas i samband med utanord- ning av Stipendierna det år, då preparandkurscn är genomgången.
Nu behandlade brevskolestipendier gäller dem, som bedriver enskilda studier en- ligt korrespondensmetoden.
För den enskilda korrespondensrealskolan i Björkvik föreslog studiehjälpsnämn- den en höjning av stipendium från högst 450 kronor till högst 500 kronor per läsår. Enligt förslaget borde elever i denna skola dessutom få studiehjälp för preparand- kurser enligt samma grunder som föreslagits för enskilda elever, d. v. 5. högst 500 kronor i stipendium för kursen och bidrag till inackordering på kursorten samt för resor från hemorten till kursorten och åter.
Sedan man nu kan konstatera, att enskilt studerande genom korrespondensme- toden med gott resultat kan nå fram till önskad utbildning, och att denna studieform kommer till användning i ökad omfattning, torde det framstå som ett önskemål och ett rättvisekrav att bereda även dess-a studerande förmåner, som åtminstone i någon mån jämställer dem med övriga studerande med samma studiemål. Brevskoleutred- ningen vill därför ansluta sig till studiehjälpsnämndens framförda förslag om änd- rade bestämmelser för brevskolestipendier. Nämndens synpunkter på frågan om sti- pendiernas utbetalande delas helt av Brevskoleutredningen. Det kan inte vara rim- ligt, att berörda korrespondensinstitut skall behöva för statens räkning förskottera stora belopp under flera års tid. Studiehjälpsnämndens förslag på denna punkt torde ur såväl korrespondensinstitutens som statens synpunkt vara tillfredsställande.
Utredningen är inte beredd att faställa en övre åldersgräns för erhållande av brevskolestipendium utan anser, att varje framställning om sådant stipendium av stipendiemyndigheten bör behandlas individuellt med hänsynstagande till de sär- skilda omständigheter under vilka vederbörande bedriver studierna.
Audivisuella hjälpmedel som komplement till lärarledd korrespondensundervisning
Det pedagogiska värdet av audivisuella hjälpmedel i undervisningen har utförligt be- lysts i skolberedningens betänkande Hjälpmedel i skolarbetet (SOU 1961:17). I den reguljära undervisningen utgör de audivisuella hjälpmedlen av olika slag ett värde- fullt komplement till lärarens undervisning. Inom korrespondensläsande skolor är behovet av hjälpmedel av naturliga skäl mycket stort, då ju den studerande korres- pondenseleven så gott som uteslutande är hänvisad till textläsning. Erfarenheter från andra länder visar, att en kombination av korrespondensstudier och olika slag av audivisuella hjälpmedel kan ge mycket goda resultat. I Sverige är denna form av korrespondensundervisning inte oprövad, men ett systematiskt inordnande av olika audivisuella hjälpmedel i den lärarledda korrespondensundervisningen har hittills inte förekommit.
På sid. 16 i denna utredning omnämns det försök med korrespondens- och radioundervisning i engelska som bedrivs sedan 1945 vid skolor, som saknar lärare med erforderlig behörighet i ämnet. Till en början utgjorde korrespondens- undervisningen en mycket viktig del i denna kombinerade undervisning, och eleverna kunde uppvisa "mycket goda kunskapsresultat. Allt eftersom verksamheten svällde ut, uppstod svårigheter att organisera rättningen av de provuppgifter, som insändes från eleverna till Skolradions lärare. Man saknade erfarenhet av denna verksamhet, och det fåtal lärare, som sysslade med dessa uppgifter, kunde inte snabbt nog komma till rätta med den tidtals kraftiga ansvällningen av arbetsuppgifter på korrespondens- sidan. Man såg sig därför nödsakad att inskränka på korrespondensundervisningen, och för närvarande förekommer endast radiolektioner, som bygger på texthäften. Eleverna besvarar varje termin ett fåtal provuppgifter, av vilka huvuddelen rättas av vederbörande klasslärare. Då dessa lärare saknar behörighet att undervisa i ämnet, måste uppgifterna förenklas, så att rättningen kan ske efter mall. Provuppgifter, som kan ge anledning till ”fria” och utförliga svar förekommer dock. Av varje provom- gång infordras c:a 200 provskrivningar av Skolradions ledning. Dessa uppgifter granskas och rättas av Skolradions lärare.
Under läsåret 1961/62 beräknas följande antal elever deltaga i den kombinerade korrespondens- och radioundervisningen i engelska för årskurserna 5—7.
Första studieåret, årskurs 5 ................................ 17.400 clever Andra ,, , ,, 6 ................................ 16.000 ,, Tredje ,, , ,, 7 ................................ 6.700 ,,
Totalt 40.600 elever
Kostnaderna för denna undervisning beräknas uppgå till 173.000 kronor. För stöd- kurser för lärare med behörighet beräknas 36.000 kronor och för sommarkurser åt handledande lärare utan behörighet 18.000 kronor. Härtill kommer televerkets kost- nader med 432.000 kronor. - '
Radioundervisningen i engelska har liksom andra former av undervisning såväl
fördelar som nackdelar. En undersökning företagen inom Skolöverstyrelsen rörande undervisningen i engelska i årskurs 6 vårterminen 1958”) behandlar särskilt radions engelskundervisning. I tabellform redovisas svar på en enkät till ett antal skolledare. De tillfrågade fick bl a. besvara följande: Var god meddela Era synpunkter på för- delar respektive nackdelar med regelbunden användning av radions undervisning.
Svar: Fördelar
C d ]" d God kursplane- Bra som komple- Skoltyp1 Intonation o a uttag-%; go ring, god under- ment, stimulans me 0 ! visningstakt och stöd Fö 5 ............ 9 5 2 3 Fö L ............ 26 17 8 2 F0 SS .......... 4 3 — 5 Summa 39 25 10 10
Svar: Nackdelar
Olikheter i Ställer sto— Schematek- Luckor Beroende av tek- kurser i ra- Opersonlig ra krav på . . ., uppsta ge- msk utrustning . . bkoltypl niska sva- . dio och an- undervts- elevernas . nom lov- och mottagmngs- . .. rtgheter d förhållanden nan under- ning förmåga att agar visning lyssna Fö S ...... 4 — 2 1 1 -— Fö I ...... 10 6 7 4 4 5 Fo SS . . . . 4 — —— — _ — Summa 18 6 j 9 5 S 5
1 Fö S betyder här försöksdistrikt i stad. Fö L betyder här försöksdistrikt på landsbygd. Fo SS betyder här distrikt med folkskola i årskurs 6 Stockholm, Söderort.
För att undanröja de största nackdelarna har i flertalet fall radiolektionerna bandats på skolorten. Detta förfarande medför emellertid dryga extrakostnader. Skolberedningen har i sitt betänkande (SOU 1961:17) lagt följande synpunkter på denna fråga.
Det skulle kunna hävdas, att eftersom radioprogrammen inte avlyssnas vid direktsänd- ningen utan användes i bandat skick borde den svenska radion befrias från skyldigheten att producera dem. Det torde dock vara omotiverat att på denna grund avstå från en väl inar- betad och pedagogiskt tjänlig service till skolorna. Om de kommersiella producenterna skulle visa upp en helt ny livaktighet i sina strävanden att förse skolorna med ljudband av samma karaktär som skolradions bästa program, kan möjligen ett nytt läge uppkomma.
Engelskundervisningen i radio tillhör den programtyp, som skolberedningen kallar ”direkt inlärande”. Det är av synnerligen stor vikt, att sådana radiolektioner sätts in i sitt rätta sammanhang, att klassläraren får möjlighet att avlyssna lektionerna, innan de spelas upp inför klassen, och att han kan göra uppehåll i en lektion, när så kan anses påkallat. Om ifrågavarande undervisning i engelska baserades på korres- pondenskurser + inspelade lektioner ”istället förradiolektioner +» bandning av dessa, skulle man kunna nå bättre resultat till lägre kostnader. En förutsättning är
* Aktuellt från skolöverstyrelsen nr 32, 1960.
emellertid att de inspelade lektionerna blir av samma höga kvalitet som flertalet radiolektioner i engelska.
Brevskoleutredningen har tillsammans med NKI-skolan närmare undersökt frågan om undervisning i engelska i folkskolan på grundval av inspelade lektioner och korrespondenskurser. Resultaten av denna undersökning redovisas nedan (sid. 96
——99) .
Allmänna synpunkter Det tillvägagångssätt, som f.n. tillämpas vid skolradions undervisning i engelska i folkskolan för de tre första studieåren i detta ämne, förutsätter, att lektionerna skall avlyssnas. varför de enskilda elevernas aktivitet måste lockas fram på andra vägar. Utan att bortse från den mycket betydelsefulla insats, som de lokala lärarna i resp. klasser under alla omständigheter måste göra — inte minst genom att intres- sera och entusiasmera för ämnet sa-mt organisera studierna —— förefaller alla skäl tala för att det bör finnas en rätt stark direkt kontakt mellan eleverna och centralt arbetande, fullt kompetenta speciallärare i engelska. Resultaten av elevernas arbete blir då på rätt sätt kontrollerade och värderade, och behövliga anvisningar kan ges under studiernas gång. Korrespondensmetoden lämpar sig väl för detta och kan numera ytterligare effektiviseras genom utnyttjande av ljudband för insändande av uttalsprov.
Huruvida radio, television, ljudband eller grammofonskivor bör väljas för för- medling av de centralt givna lektionerna, kan diskuteras. En inte oviktig synpunkt är dock, att det för de lokala skolorna och lärarna måste framstå som ett starkt önskemål att inte vara bundna vid bestämda utsändningstider. Också med tanke på elever, som är frånvarande eller eljest har behov av att repetera lektioner, förefaller det angeläget, att lektionerna finns på ljudband eller grammofonskiva och kan ut- nyttjas, då behov härav finns. Detta utesluter inte, att de inspelade lektionerna even- tuellt kan kombineras med ett litet antal direkta radiosändningar för att på så sätt ta vara på möjligheterna att få en snabb och livfull kontakt med alla elevgrupperna och deras lärare.
Utgångspunkter för kostnadsberäkningen I det följande framlägges kostnadsförslag för engelskundervisningen i folkskolan, byggd på inspelade lektioner och individuell korrespondensundervisning.
Vid beräkningen, som utfördes 1959, har utgångspunkterna varit följande:
1. Det förutsätts att kursplaner och fordringar är i stort sett desamma som gällde läsåret 1957/58 för engelskundervisningen i folkskolan under de första studieåren i ämnet (årskurserna 5—7).
2. Textomfång och lektionsantal förutsätts vara detsamma som nämnda läsår gällde för radioundervisningen.
3. Kostnader för inspektion och kontroll genom utsända konsulenter eller inspek-
törer har ej medtagits i kostnadsberäkningen, då sådan kontroll förutses bli tillgodo- sedd i särskild ordning genom de centrala skolmyndigheternas försorg.
4. Utgifter för framställning av textböcker har ej medtagits i kostnadsberäkningen, då dessa förutsättes bli inköpta i vanlig ordning av kommunerna.
5. Alternativa beräkningar har gjorts för korrespondensundervisningen, avseende dels 5 insända uppgifter, dels 2 insända uppgifter per årskurs.
6. Alternativa beräkningar har gjorts för kombination av sedvanlig korrespondens- undervisning med insändande av uttalsprov på ljudband och intalad rättning av dessa.
7. Alternativa beräkningar har gjorts för inspelning av lektionerna på ljudband och på grammofonskiva.
8. Alternativa beräkningar har gjorts för olika expeditionsmetoder för ljudband eller skivor.
9. Vid bedömandet av de sannolika årskostnaderna måste hänsyn tas till att in- vesteringar för anskaffat material lämpligen slås ut på 5 år.
Kostnadsberäkning
A. Kostnader för anordnande av mönsterlektioncr samt inspelning av dessa på ljudband (all. I) eller grammofonskivor (alt. II).
1. Inspelning på ljudband
Intalningskostnad .................................................... 60.000: — Anskaffningskostnad för originalband' till årskurs 3. 34 st. band 11 128: — 4.352: — Anskaffninuskostuad för originalband till årskurs 6. 31 st. bund å 12": — 4.352: — Anskaffningskostnad för originalband till älskuls 1. 34 st. band å 128: — 4.352: — Bandkostnad för 108.800 band (51 14: 50 J. 45 % = 8: —) .............. 870.400: — Kopieringskostnad för 108.800 band (is 11: 50 ./. 60 % : 4:60) ........ 500.480: — Portokostnad 2X3.200 försändelser : 6.400 st. ä 2: —2 ................ 12.800: —— Emballage .......................................................... 500: »— 3.200 adressplåtar å —: 50 ............................................ 1.600: —
............................................ 6.400: —
Kronor 1.465.236: — 11. Inspelning på grammofonskiror (30 cm LP—skivor)
Intalningskostnad .................................................... 60.000: — Anskaffningskostnad för originalskivor till årskurs 53. 34 skivor å 866: — 29.444: -— Anskaffningskostnad för originalskivor till årskurs 6. 34 skivor 51 866: —— 29.444: —— Anskaffningskostnad för originalskivor till årskurs 7. 34 skivor år 866: — 29.444: — Kopieringskostnad för 108.800 skivor .................................. 380.800: — Skn album (s_jalvkostnad utan leklamtrytk) 6400 st a 5 —— ............ 32.000 — Transport 561.132: —— 1 Inspelningskostnad för 1 band. 4 tim. 51 30: — .............................. 120: —— Bandkostnad _(14: 50 J. 45 % =) .......................................... 8: — '" Portokostnad för 1 band .......... —: 75 kronor 128: _
Portokostnad för 17 band .......... 2. — 3 30 cm LP- skita 26 min. speltid på varje sida
Inspelningskostnad 4 tim. El 75: —— pr timme ........................... . ..... 300: — 2 matriser & 125: 50 pr sida ................................................ 250: —— 2 pressmatriser 11 158: — pr sida .......................................... 316: ——
Anskaffningskostnad pr skiva ...................................... Kronor 866: »
Transport 6.400 kartonger ä —: 75 .............................................. Porto 6.400 försändelser ä 2: —1 ...................................... Exp.-kostnad 6.400 försändelser ä 1: —— ................................ 3.200 adressplåtar & —: 50 ............................................ Kronor
561.132: 4.800: 12.800: 6.400: 1.600:
586.732:
B. Kostnader för anordnande av korrespondensundervisning (med insändande av skriftliga
studiesvar för rättning och kommentering).
I.
sulenter, etc.) ........................................................ 266.500: ——
Sammanlagt: Kronor 266.500:— 11. Med insändning av 5 uppgifter pr årskurs
Brevkostnad för 42.000 elever, 5 studiebrev (Författararvode, redigering, bildoriginal, klichéer, expeditionskostnader, porto, etc.) Anvisningar till lärare rid 3.200 klasser (Författararvode, redigering, expedition, porto). Rättning och kommentering av 210.000 studiesrar (Lärarinstruktion, rättning, kontroll av lärare, betygskatalog, korrespon- dens med lokala skolledare, korerspondens med Skolöverstyrelsens kon-
sulenter, etc.) ........................................................ 581.500: —— Sammanlagt: Kronor 581.500: — Med insändning av endast 2 uppgifter pr årskurs
(Övriga rättas av lärare på platsen) Brevkostnad för 42.000 elever, 5 studiebrev (Författararvode, redigering, bildoriginal, klichéer, expeditionskostnader porto, etc.) Anvisningar till lärare vid 3.200 klasser ((Författararvode, redigering, expedition, porto). Rättning och kommentering av 84.000 studiesvar (Lärarinstruktion, rättning, kontroll av lärare, betygskatalog, korrespon- dens med lokala skolledare, korrespondens med Skolöverstyrelsens kon-
C. Kostnader för anordnande av uttalsprov genom insändande av ljudband för rättning.
Insändning av entimmesband med elevintalningar 2 band pr lärarardelning Anskaffningskostnad 6.400 band ä 8: —— .................................. Hältningskostnad 6.400 band å 37: 50 .................................... Porto 6.400 band är —: 75 ................................................ Emballage .............................................................. Exp.-kostnad 1:— pr försändelse ........................................
Kronor
51.200: 240.000: 4.800: 500: 6.400:
302.900: -
I anslutning till ovanstående beräkningar lämnas som en jämförelse följande uppgifter 0111 radioengelskan läsåret 1957/58:
Årskurs 5 .............. 18.385 elever ,, 6 .............. 16.474 ,, ,, 7 .............. 5.735 ,, = 40594 elev" Hallo Boys and Girls I 0. 11 31.600 ,, l
1 Portokostnad för 1 skiva ........... 2: 75 Portokostnad för 17 skivor .......... 2: —
Kostnaderna för denna verksamhet har för tiden 1/6 1957—31/5 1958 uppgått till 589.852: 17 kronor enligt nedanstående fördelning:
Honorar för program och författararvodc ...................................... 59.888: 83 Tryckningskostnader ........................................................ 4.814: 56 Korrigering ................................................................ 3.572: 08 Instruktionsresor och inspektion ............................................ 108.431: 13 Allmänna kontorskostnader: Lokaler, 111aterial, rep.. porto .................. 3.311: 79 Personal ................................................................... 64.657: 73 Prov och undersökningar .................................................. 1.176: — Televerkets kostnader ...................................................... 344.000: ——
Kronor 589.852: 17
Kostnaderna för handledande lärare har inte inräknats i ovanstående belopp. En- bart kostnaderna för radiolektioner i engelska för årskurserna 5—7 uppgick till c:a 460.000 kronor. Som en kommentar till kostnadsberäkningen under C kan följande meddelas.
Radioundervisningen har för de tre årskurserna omfattat två 30-minuterslekti0ner per årskurs och vecka under 34 veckor (204 lektioner). Härtill kommer kursen Hallo Boys and Girls, som har sänts en gång per vecka under samma tidsperiod. Den senare kursen är avsedd för klasser med lärare, som har behörighet att undervisa i engelska, medan övriga kurser riktar sig till avdelningar, där läraren saknar sådan be- hörighet.
Fem skriftliga prov har under läsåret utsänts till skolorna. Dessa uppgifter har rättats av handledarna i enlighet med särskilda bedömningsnormer. Av varje prov har c:a 200 skrivningar rättats av lärare inom Skolradion. Dessutom har infordrats statistik över 200 skrivlag, varigenom man kunnat utöva en viss kontroll.
Under läsåret har 65 konsulenter varit verksamma varav 15 varit engelsmän.
En sommarkurs har anordnats i Sveg under två veckor för ett 50-tal lärare.
Brevskoleutredningen finner, att kostnaderna för genomförandet av central inspel- ning av lektioner på ljudband enl. alternativ 1 — 1.465.236 kronor — blir onödigt höga även om kostnaderna fördelas på fem år (c:a 293.000 pr år).
Korrespondensundervisning kombinerad med grammofonlektioner torde enligt Brevskoleutredningens mening utgöra en mycket god lösning på frågan om engelsk- undervisningen i skolor, där lärarna saknar behörighet att undervisa i engelska. Förslaget innebär ett förbilligande och förenklande av engelskundervisningen, samti- digt som kvalitetskravet blir väl tillgodosett. Av särskilt värde är, att samtliga elever får vissa provuppgifter sakkunnigt bedömda, samt att ett korrespondensinstituts er- farna lärarkår står till lärarnas och elevernas förfogande. Grammofoner finns i de flesta skolor och kan om så skulle behövas anskaffas till lågt pris. Det är vidare betydligt enklare att sköta en grammofon än en bandspelare.
Den årliga kostnaden under fem år för den föreslagna undervisningen framgår av nedanstående fördelning:
Framställning av grammofonlektioner
Totala kostnaden 586.732 kronor fördelad på 5 år = 117.346 kronor ............ 117.346: — Framställning av korrespondenskurs i engelska innehållande 5 kursbrev Totala kostnaden 50.000 kronor fördelad på 5 år = 10.000 kronor .............. 10.000: — Rättning av 2 provuppgifter per årskurs ...................................... 216.500: — (3 uppgifter per årskurs rättas av handledande lärare) Kronor 343.846:—
Statens kostnader för radiolektionerna uppgick — som tidigare nämnts —— till c:a 460.000 kronor. Därtill bör läggas skolkommunernas kostnader med c:a 1 milj. kronor för bandning av radioprogram ute i skolorna (förutsatt att flertalet skolor utför så- dan bandning). Enligt Brevskoleutredningens förslag erbjuds en kvalitetsmässigt hög undervisning till ett för samhället betydligt lägre pris. Konsulentverksamheten kan med denna undervisning avsevärt begränsas. Kostnader för viss konsulentverksamhet samt instruktionskurser för lärare, som saknar behörighet att undervisa i engelska, uppskattas av Brevskoleutredningen till 30.000 kronor årligen.
Allt eftersom antalet lärare med behörighet i engelska ökar, kommer behovet av centralt anordnad undervisning i engelska att minska. Därest radioundervisningen bibehålles, kommer de relativt höga fasta kostnaderna för denna undervisning att slås ut på ett färre antal klassavdelningar, vilket medför högre kostnader per avdel— ning. Tillämpas däremot det av Brevskoleutredningen föreslagna systemet, minskar kostnaderna per avdelning, allteftersom dessa minskar i antal.
Det kan tilläggas, att försök med uttalsprov (elevintalningar på ljudband, som rättas centralt) kan rymmas inom den kostnadsram (460.000 kronor), som ovan angivits för radiolektionerna i engelska.
Brevskoleutredningen föreslår, med hänsyn till vad ovan anförts, att undervis- ningen i engelska i årskurserna 5—7 med lärare, som saknar behörighet att under- visa i ämnet, skall ske genom korrespondensundervisning och grammofonlektioner i enlighet med utredningens ovan återgivna förslag samt, att under det år förslaget börjar tillämpas medel anvisas enligt följande:
266.500 kronor för utarbetande av korerspondenskurser för 5 är 12.000 ,, för tryckning av en upplaga för ytterligare 4 är (hela upplagan) 586.732 ,, för framställning av grammofonlektioner för 5 år 30.000 ,, för konsulentverksamhet och instruktionskurser
Summa 895.232 kronor i anslag första året eller avrundat 900.000 kronor.
I anslutning till ovanstående får Brevskoleutredningen föreslå, att undervisning i engelska vid skolor där lärare saknar behörighet att undervisa i ämnet, skall ske genom korrespondenskurser i kombination med grammofon- lektioner*, samt
* Liknande åtgärder bör övervägas beträffande motsvarande undervisning i ämnet tyska.
att 900.000 kronor anslås av statsmedel för utarbetande av ovannämnda korres- pondenskurser i engelska samt inspelning av tillhörande engelsklektioner på grammofonskivor.
På de platser i utlandet, där televisionen kommer till användning som ett komple- ment till korrespondensundervisning, är erfarenheterna av denna samverkan mycket goda. En del amerikanska pedagoger anser, att man i televisionen har ett medel, som kan delvis avhjälpa bristen på lärare och skollokaler, och att användandet av televisionsundervisningen är det mest betydelsefulla, som f.n. sker inom amerikanskt skolväsen. I allmänhet ser man dock i televisionen endast ett värdefullt hjälpmedel, som kompletterar läraren men inte ersätter denne.
Skoltelevisionen i Sverige började med ett mindre försök redan 1951. Sändningar i något större skala företogs år 1957, då tre TV-program sändes till skolor i Stock- holm med omnejd. Såväl lärare som elever vid dessa skolor fick vid detta tillfälle besvara ett frågeformulär och meddela sina erfarenheter av försöket. På re- kommendation av skolberedningen startade i februari 1961 försök med skoltelevision omfattande hela TV-nätets sändningsområde. Försöket har hittills pågått under vår- och höstterminen 1961. Skol-TV-programmen, som riktar sig till elever på enhets- skolans högstadium och jämförliga stadier inom andra skolformer, syftar till att sän- da ett sådant stoff, som läraren i skolrummet inte själv har tillgång till.
Givetvis kan skol-TV vara av stort värde även för korrespondensläsande elever. Den form av lärarkontakt, som eleverna får i TV-lektionerna, torde innebära en stark stimulans för de korrespondensstuderande, och i vissa ämnen, som t. ex. fysik och kemi, där särskilt stora krav ställs på den studerande, kan TV-läraren — spe- cialisten åskådligt förklara svårare kursmoment. Enligt Brevskoleutredningens me- ning kan TV-lektioner väsentligt förbättra studiesituationen för korrespondensele- verna.
Televisionsnätet täcker för närvarande så gott som hela Sverige. Teoretiskt sett skulle alltså flertalet skolor kunna utnyttja TV-sändningarna. Anskaffningskostna- derna för TV-anläggningar i skolorna beräknas av skolberedningens Av-grupp till l.500———2.000 kronor per klassrum. Många skolkommuner avskräcks säkerligen av en sådan utgift och man torde därför böra räkna med statliga bidrag för inköp av TV- anläggningar, om skol-TV skall kunna komma till allmän användning i skolorna.
Den programtyp, som förekommer i skol-TV, är ej ”direkt inlärande”, men för att kunna komma till full användning måste TV-lektionerna dock fogas in som en integrerande del av det behandlade kursområdet. Erfarenheten visar emellertid, att det i många skolkommuner uppstår schematekniska svårigheter, då det gäller att ut- nyttja TV-programmen på de tider dessa sänds. Möjligheter att beställa filmkopior finns, men kostnaderna härför är relativt stora. (I framtiden torde det bli möjligt att framställa videoband till rimligt pris). F ilminspelningar av lektioner (enl. samma pedagogiska principer som används vid inspelning av TV-program) är en annan möjlighet. .
Kostnaderna för en TV-lektion om 30 minuter utgör enligt uppgift från Sveriges
Radio-TV f. n. c:a 25.000 kronor (inklusive televerkets kostnader). Om i framtiden filmade TV—program kommer till stor användning i skolorna parallellt med TV- sändningar, uppstår frågan, huruvida det kan vara lämpligt att helt övergå till film- inspelade lektioner*. För korrespondensskolornas del torde det vara aktuellt, att utnyttja filminspelning av smärre avsnitt i exempelvis fysik och kemi.
Bildband, bildserier, filmer och filmslingor utnyttjas f.n. i mycket begränsad om— fattning i de lärarledda korrespondensskolorna. Orsakerna till att de audivisuella hjälpmedlen inte kommer till större användning i de nämnda skolorna torde bl.a. vara följande:
1. I flertalet korrespondenskurser har audivisuella hjälpmedel ej fogats in i under- visningen som en integrerande del av denna.
2. Korrespondenskurserna är ofta av sådan omfattning, att lärare och elever inte anser sig ha tid att använda de åsyftade hjälpmedlen.
3. Studierna bedrivs i elevernas individuella arbetstakt, varför läraren finner det svårt att samla de grupper av elever, som studerar samma kursavsnitt, till deltagande i audivisuella lektioner.
4. Erforderliga audivisuella hjälpmedel saknas. Användandet av audivisuella hjälpmedel i undervisningen är speciellt för korres- pondensskolornas del av stort pedagogiskt värde. Åtgärder bör därför vidtagas för att systematiskt inordna dessa i korrespondensundervisningen. Brevskoleutredningen vill därför föreslå,
att hänvisning till lämpliga audivisuella hjälpmedel görs (inne i texten) i de korrespondenskurser, som skall komma till användning inom skolväsendet, samt att frågan om statligt stöd för inköp av audivisuella hjälpmedel särskilt till kor- respondensskolor utreds.
En nödvändig förutsättning för att audivisuella hjälpmedel skall kunna användas i samband med korrespondenskurser, är, att omfattningen av de nuvarande korres- pondenskurserna begränsas. Frågan om begränsning av lärostoffet i korrespondens- kurserna berörs även på annat ställe i denna utredning.
Ett intressant förslag rörande auditiva hjälpmedel som komplement till lärarledd korrespondensundervivsning, utarbetat av docent Max Corosch, redovisas i utredning- ens stencilerade betänkande.
* Utredningen förhigår här s. k. videobandning, som f. n. saknar betydelse inom vårt skol- väsende.
KAPITEL III
Korrespondensstudier inom statliga verk och institutioner
Vid en del statliga verk och institutioner bedrivs en ganska omfattande korrespon— densundervisning. Denna undervisning, som bekostas av statliga medel, ingår som ett led i de anställdas utbildning. Såväl grundutbildning av lärlingar som vidareutbild- ning förekommer. Korrespondensmetoden har tillgripits främst av det skälet, att de anställda genom denna undervisningsform bereds möjlighet att studera vid sidan av sitt ordinarie förvärvsarbete. Bidragande orsaker har även varit svårigheten att cen- tralt samla de anställda för utbildning samt de stora kostnader, som är förenade med en sådan utbildningsform.
Brevskoleutredningen föreslår på annat ställe i detta betänkande, att statlig myndig- het får till uppgift att dels granska och godkänna korrespondenskurser, som avses komma till användning inom skolväsendet, dels träffa avtal med respektive korres- pondensinstitut rörande korrespondenskursernas pris. Det synes utredningen önskvärt, att även sådana korrespondenskurser, som kommer till användning inom statliga verk och institutioner, blir föremål för kvalitets- och priskontroll.
Brevskoleutredningen har sökt skaffa sig en uppfattning om i vilken omfattning korrespondensundervisning förekommer vid några större statliga verk och institu- tioner, kostnaderna för denna undervisning samt erfarenheter av verksamheten. I detta syfte har uppgifter inhämtats från: Flygvapnets utbildningsdetalj, Försvarets Fabriksstyrelse. Kungl. Domänstyrelsen, Kungl. Fångvårdsstyrelsen, Kungl. General- poststyrelsen, Kungl. Generaltullstyrelsen, Kungl. Järnvägsstyrelsen, Kungl. Lant- bruksstyrelsen, Kungl. Luftfartsstyrelsen, Kungl. Skogsstyrelsen, Kungl. Vattenfalls- styrelsen, Kungl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Statens brandskola, Statens sjö- befälsskola samt Teleskolan. Omfattningen av denna verksamhet redovisas i utred- ningens stencilerade betänkande.
De nämnda verken och institutionerna, utgör endast ett urval men torde dock ge en god uppfattning om korrespondensundervisningens betydelse inom olika statliga verksamhetsområden. Kostnaderna för korrespondensundervisning vid de statliga verk och institutioner, som brevskoleutredningen tillfrågat, kan uppskattas till c:a 500.000 kronor. Härtill kommer kostnaderna för korrespondenskurser, som används som läroböcker (c:a 50.000 kronor). Utredningen har inte ansett det vara nödvändigt infordra uppgifter från samtliga statliga verk och institutioner och har endast i detta sammanhang velat konstatera, att betydande summor årligen disponeras av statliga medel för korrespondensundervisning.
Brevskoleutredningen får härmed föreslå, att föreskrifter utarbetas rörande korrespondensundervisning inom statliga verk och institutioner, innebärande bl. a. att såväl lärlings- och aspirantutbildning som vidareutbildning av anställda, om så anses lämpligt, må kunna ske med statsmedel, därest kostnaderna inte överskrider utgifterna för motsvarande er- forderlig undervisning, a tt nämnda korrespondenskurser, som kommer till användning, skall granskas och godkännas av vederbörande statliga verk eller institution, samt att prisavtal rörande nämnda korrespondenskurser uppgörs genom vederbörande statliga upphandlingsorgan enligt principer, som föreslagits rörande korrespon- denskurser inom skolväsendet.
Korrespondensundervisning för intemer vid fångvårdsanstalter
De vid fångvårdsanstalterna intagna bedriver i viss omfattning studier per korres- pondens. Erfarenheterna av denna undervisning framgår av de skrivelser, som åter- ges i bilaga V.
Sammanfattningsvis kan sägas, att korrespondensundervisning för interner under vissa förutsättningar kan vara av synnerligen stor betydelse främst som ett led i resocialiseringssträvandena. Därest korrespondensstudier bedrivs under lämplig led- ning. kan goda kunskapsresultat nås. Eleverna stärks i medvetandet, att strafftiden inte är bortkastad tid, och stämningen på de anstalter, där studier bedrivs effektivt, är mycket god.
För att korrespondensundervisning vid fångvårdsanstalter skall bli effektiv, ford- ras, att eleverna får ett aktivt stöd vid sina studier. Då anstaltspersonalen i de flesta fall inte har möjlighet att så som vore önskvärt hjälpa och stimulera eleverna i deras studier, borde särskilda studieledare deltidsanställas.
Brevskoleutredningen anser, att särskilda anslag bör lämnas för interners studier per korrespondens. Genom prisavt—al mellan fångvårdsstyrelsen och berörda korres- pondensinstitut torde en betydande prisreducering kunna åstadkommas. Avtal kunde lämpligen göras enligt samma principer, som föreslås för skolväsendet. Likaså bör de korrespondenskurser, som kommer till användning inom fångvården, granskas och godkännas av Skolöverstyrelsen respektive Ynkesöverstyrelsen.
KAPITEL IV
Korrespondensundervisningens centrala ledning och organisation
Kort historik
Redan 1939 framhöll herr Wallentheim i en riksdagsmotion ( II motion nr 132), att samhället genom korrespondensundervisning på ett helt annat och effektivare sätt än tidigare kunde nå den stora breda massan av vårt folk.
Statligt understödda, privata korrespondensinstitut eller statliga korerspondensinstitut med biträde av radiotjänst torde här vara ett uppslag att närmare ompröva. Riksdagen anhöll hos Kungl. Maj:t om en utredning "huruvida och under vilka former ett främjande av denna undervisning skulle kunna ske.”
Vid 1943 års riksdag tog man upp frågan om statligt stöd åt korrespondensunder- visningen, men ärendet hänsköts till 1940 års Skolutredning för överväganden. I skolutredningens delbetänkande 1944-:22 angående V idgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom framhölls bl. a. följande.
Det synes — särskilt med tanke på landsbygdsungdomen — angeläget, att statliga åtgärder vidtagas för underlättande av korrespondensundervisningen, och vi har funnit, att det åt- minstone för närvarande torde vara lämpligast, att utdelning av årliga stipendier möjliggöres.
Ett statligt korrespondensinstitut torde åtminstone för närvarnade icke böra ifrågasättas. De starkaste skälen mot inrättandet av ett sådant institut äro de ekonomiska. Härtill kommer att det skulle ta flera år innan ett nyinrättat statligt institut skulle kunna effektivt bedriva sin verksamhet. Ett omfattande förberedande arbete med uppgörande av kurser och studiebrev bleve nämligen ofrånkomligt, och dessutom bleve det säkerligen förenat med stora svårigheter att finna personer, som behärskade korrespondensundervisningens metodik och teknik. Vi äro icke heller förvissade om att korrespondensundervisningen ännu nått sådan stadga att staten lämpligen bör, åtminstone i större omfattning, ägna sig åt bedrivandet av denna verk- samhet.
Beträffande frågan om statligt understöd åt privata korrespondensinstitut skriver Skolutredningen : Denna utväg till korrespondensundervisningens förbilligande synes oss icke vara tillrådlig
med hänsyn till svårigheten för staten att på ett fullt tillfredsställande sätt kontrollera, att de anslagna statsmedlen verkligen i första han komma de studielämpliga lärjungarna till godo. Ett lämpligare tillvägagångssätt synes oss vara att — såsom vi också i annat sammanhang föreslå _ utdela personliga stipendier åt sådana elever, som bedriva studier vid korrespon- densinstitut.
Svårigheterna att anordna effektiv kontroll och inspektion av korrespondensinstitutens verk- samhet torde också mana till försiktighet, då det gäller att taga ståndpunkt till frågan om in- rymmande av rätt för dessa anstalter att själva anordna real- och studentexamen. Vi äro därför icke beredda att på sakens nuvarande ståndpunkt biträda de önskemål, som härutinnan fram- förts i ovannämnda motioner vid 1943 års riksdag.
År 1945 påpekades i en motion i andra kammaren (nr 463) följande:
I detta sammanhang vilja vi också framhålla att tanken på upprättandet av ett statligt korre- spondensinstitut inte får släppas nr sikte.
1946 års skolkommission framhöll i sitt betänkande (SOU 1948:27) värdet och behovet av korrespondensundervisning inom skolväsendet men gick inte in på frågan om korrespondensundervisningens centrala ledning och organisation.
Under senare år har korrespondensundervisningen fått allt större betydelse inom skolväsendet, och frågan om denna undervisnings centrala ledning och organisation har vid skilda tillfällen aktualiserats inom Skolöverstyrelsen.
Enl-igt Brevskoleutredningens direktiv av den 16 maj 1957 skall utredning verk- ställas rörande de organisatoriéka formerna för tillhandahållande av korrespondens- kurser inom skolväsendet och därmed sammanhängande frågor. I Skolöverstyrelsens skrivelse till Konungen den 23 april 1957 framhålls bl.a. följande:
Korrespondensundervisningen har redan en viss omfattning, och allteftersom enhetsskolan genomförts, torde det bli allt vanligare -— särskilt i glesbygdsdistrikten —— att utbildningspro- blemen på högstadiet löses med hjälp av korerspondensundervisning.
Under dessa omständigheter blir det en fråga av stor räckvidd, under vilka organisatoriska former det för korrespondensundervisningen nödvändiga materialet skall tillhandahållas lik- som också, hur undervisningsväsendets intressen härvid bäst skall tillgodoses. Olika möjlig- heter är därvid tänkbara — fritt konkurrerande korrespondensinstitnt, statligt korrespondens- institut eller statsunderstödda institut. Erfarenheterna av den hittills på området bedrivna verksamheten och de i utlandet tillämpade organisationsformerna torde kunna giva värdefull ledning vid den utredning i ämnet, som enligt överstyrelsens mening med hänsyn till frågans betydelse ur principiella och ekonomiska synpunkter är erforderlig.
Nuvarande förhållanden 1. Korrespondmsundervisningens centrala ledning och organisation
Skolöverstyrelsen har den centrala ledningen av korrespondensundervisningen i de skolor, som faller under överstyrelsens kompetensområde. De försök, som hittills gjorts med korrespondensundervisning inom skolväsendet, har tillkommit på förslag av Skolöverstyrelsen, som också följer denna undervisning och utövar tillsyn över densamma genom rektorer, skolinspektörer och konsulenter. Dessutom besöker rep- resentanter för resp. korrespondensinstitut några gånger om året korrespondenshög- stadier, korrespondensreals—kolor och korrespondensgymnasier. Som tidigare nämnts i detta betänkande, utgår av statsmedel 80 % av resekostnader och traktamenten för sistnämnda besök. Institutens representanter har bl. a. till uppgift att vid sina besök vid korrespondensskolorna tillse, att korrespondensmaterialet används på rätt sätt och att lärarna följer av instituten utarbetade instruktioner. På grundval av vunna erfarenheter föreslår de nämnda representanterna erforderliga kompletteringar och ändringar av korrespondenskurser.
Inom ykesskoleväsendet har förekommit isolerade försök med korrespondensun- dervisning, men dessa försök har inte tillkommit genom centrala direktiv utan av den anledning att den lokala skolledningen funnit detta arrangemang lämpligt. I en
del fall har man tillgripit korrespondensmetoden, då man saknat lämplig lärare, och i andra fall därför att undervisningsgrupperna varit för små för att kunna bilda sär- skilda avdelningar med var sin lärare. I sistnämnda fall har man sammanfört elev- grupper, som läser olika yrkesämnen, till en enda undervisningsavdelning, vilken studerar per korrespondens med en lärare som handledare. I den mån speciell inspek- tion av denna verksamhet skett, har den utförts av representanter för Kungl. över- styrelsen för yrkesutbildning, som är den centrala myndigheten för de nämnda skolorna.
Av samtliga korrespondensinstitut är endast Hermods ställt under Skolöverstyrel- sens inseende. I stort sett innebär detta, att Hermods till Skolöverstyrelsens inlämnar årliga rapporter angående korrespondensundervisningen vid de skolor, där institutet är verksamt. Uppgifter lämnas härvid bl. a. om antalet elever, elevernas arbetsresultat, undervisningens bedrivande och undervisande lärare. På grundval av till Skolöver- styrelsen inkomna räkningar från skolkommunerna bildar överstyrelsen sig en upp- fattning om kostnaderna för korrespondensundervisningen.
Någon regelbunden officiell granskning av de inom skolväsendet använda korres- pondenskurserna har hittills inte skett.
Den kombinerade korrespondens- och radioundervisningen, som med statsmedel årligen anordnas sedan år 1945, står under inseende av Skolöverstyrelsen och orga- niseras i enlighet med av överstyrelsen meddelade anvisningar. Verksamheten kon- trolleras av representanter för såväl Sveriges Radio (skolavdelningen) som Skol- överstyrelsen. Skolradioavdelningen lämnar årligen en skriftlig rapport över sin verksamhet till ecklesiastikdepartementet och Skolöverstyrelsen.
2. Prissättning av korrespondenskurser och inköpsförfarande
Till bestridande av kostnader för korrespondenskurser, som efter Skolöverstyrelsens medgivande kommer till användning i den obligatoriska skolan, utgår för närvarande statsbidrag med 100 %. Vid stödundervisning för elever, som önskar helt eller delvis inhämta för övergång till ny studiegång erforderliga kunskaper och färdigheter, an- vänds i någon utsträckning korrespondenskurser. Kostnaderna för dessa bestrids av statsmedel men får dock inte utan särskilt tillstånd från Skolöverstyrelsen överstiga kostnaderna för tillgängliga stödundervisningstimmar.
I viss utsträckning betalas för undervisningen erforderliga korrespondenskurser av vederbörande skolkommun, av företag eller av enskild person.
I den mån behov av korrespondenskursre blivit aktuellt inom skolväsendet, har ve- derbörande skola eller skolkommun beställt erforderliga korrespondenskurser hos respektive korrespondensinstitut, vilket har åsatt sina korrespondenskurser ett visst pris, som grundar sig på kalkyler uppgj orda inom institutet. Någon egentlig förhands- överenskommelse beträffande kostnader för kurserna kan inte sägas ha träffats vid sådan beställning. Skäligheten av det åsatta priset har prövats, endast då —— som fal- let är betr. Läroverket för vuxna i Norrköping — särskilt avtal träffats mellan Skol-
överstyrelsen och vederbörande institut, eller då Kungl. Maj:t uppdragit åt ett institut att utarbeta en speciell kurs, exempelvis akademisk kurs för folkskollärare.
I det förstnämnda fallet sänder korrespondensinstituten räkning till vederbörande skolkommun, varefter rektor attesterar densamma och översänder den till överstyrel- sen för utanordning.
Några enhetliga normer för kvantitetsrabatter till skolor har hittills inte förekom- mit. För enskild studerande fastställer vanligen vederbörande institut en terminsav- gift, vilken inkluderar kostnader för korrespondenskurser, rättning av provuppgifter samt övrig service, såsom studierådgivning, uppläggning av studieplaner m. m. Under vissa förutsättningar erhåller enskild studerande rabatt på kurspriset. För den hän- delse institutets medverkan vid uppläggning och genomförande av en kurskombina- tion eller ett antal kurser vid en skola sträcker sig utöver den sedvanliga servicen, har i vissa fall kurserna åsatts ett högre pris än det reguljära. Så betalades t.ex. år 1959 för en fullständig realskolekurs utan franska till ett institut (Hermods) 2.000 kronor av elev i korrespondensrealskola mot 1.525 kronor av enskild elev, som läste samma kurs. Tillägget, drygt 30 %, beräknades enlig-t uppgift täcka institutets kost- nader för merarbete (planering, instruktionskurs för lärare m.m.). De övriga korres- pondensinstituten (NKI och Brevskolan) tillämpar ett rabattsystem för korrespon- densrealskolorna grundat på katalogpriset.
Enligt för samma tid uppgjort avtal mellan Skolöverstyrelsen och de anlitade kor- respondensinstituten gällande Läroverket för vuxna i Norrköping, utgick ersättning enligt följande grunder:
Ersättning per lärobrev utgjorde kr 1:10 för realskolekurs och kr 1:40 för gym- nasiekurs. Ersättning för rättning av varje lärobrev uppgick till kr 2:50 för i real- skolekurs ingående brev och kr 3:50 för i gymnasiekurs ingående brev. Dessutom utgick ersättning för viss i kurserna ingående övrig materiel enligt till Skolöverstyrel- sen ingiven offert. Ersättning utgick endast för lärobrev och övrig materiel, som mot- tagits av lärjunge. Om lärjunge avbröt påbörjad kurs och detta meddelades institutet, behövde skolan inte betala den outnyttjade delen av kursen. Kostnaderna för kurser och undervisning fr. o. m. ht. 1961 framgår av avtalen bil. 10 a, b och 0.
För läsåret 1960/61 beräknade Skolöverstyrelsen kostnaderna för korrespondens- kurser åt korrespondensrealskolornas elever till 500 kronor per elev och läsår. För korrespondensgymnasiernas del var motsvarande belopp 850 kronor*). Enligt upp- gift till Brevskoleutredningen från Hermods den 5/ 10 1961 kommer medelkostnaden per elev och läsår (för dem som anmäls ht. 1961) att uppgå till c:a 825 kronor för realskoleelever och 950 kronor för gymnasieelever. För Läroverket för vuxna (som använder korrespondenskurser från olika institut, nämligen Hermods, NKI och Brev- skolan) var motsvarande kostnader under läsåret 1960/61 c:a 300 kronor för real- skoleelev och läsår samt c:a 500 kr för gymnasieelev. Till detta bör emellertid anmär- kas, att vid Läroverket för vuxna en del korrespondensbrev genomgås under de munt- liga perioderna vid skolan, och att svarsuppgifterna i dessa brev inte insänds till in-
* För läsåret 1962/63 har Skolöverstyrelsen beräknat beloppet till 900 kronor.
stituten för rättning. Även om man tar hänsyn till den minskning av kostnaderna, som härigenom uppstår, synes emellertid skillnaden i pris vara för stor.
För korrespondenshögstadiets ( Finnskoga-Dalby) del beräknade Skolöverstyrelsen kostnaderna för läsåret 1960/61 till 470 kronor för elev. Den verkliga kostnaden uppgick till 484z60 kronor.
Kostnaderna för korrespondensundervisningen under det första läsåret 1958/59 vid högstadiet i Finnskoga-Dalby framgår av nedanstående tabell*).
. _ _ Antal Kostnader Termin Llllje l e ever per elev totalt Ht 1958 .......... 7 a (y) 31 205: — 6.355: — 7 b (8) 32 220: — 7.040: —— 7 (: (g) 32 275: —— 8.800: — Vt 1959 .......... 7 & (y) 33 205: — 6.765: — Tb (a) 32 220:— 7.040:— 7 (' (g) 28 275: — 7.700: —
Summa: 43.700: —
Enligt tabelluppgifterna skulle medelkostnaden för elev under första läsåret så- lunda vara c:a 470 kronor.
I det ovannämnda försöket inom högstadiet har huvudsakligen realskolans kurs- brev kommit till användning.
Kostnaderna för fullständig realskolekurs för enskild studerande upptogs i Her- mods katalog för nämnda tid till 1.575 ”kr med franska (3: 37 per brev) och 1.525 kr utan franska (3:36 per brev).
I vissa fall har vid undervisningen i Finnskoga-Dalby en del kursbrev uteslutits, och ett antal svarsuppgifter slopats. Två extra provskrivningar per termin har rättats av institutet. Följande uppställning avser att belysa frågan om prissättningen av korrespondensbrev.
Prisjämförelse
beträffande korrespondenskurser på realskolestadiet, vilka kommit till användning läsåret 1958/59
Pris per brev kronor ]. Läroverket för vuxna, Enligt avtal mellan Skolöverstyrelsen och korrespondens- Norrköping instituten gällande korrespondensbrev för realskolan till Läroverket för vuxna" .............................. 3: 60 2. Enskild elev Enligt ämnespris för hel kurs (exkl. franska) Hermods 4: 59 * Då samtliga erforderliga uppgifter ännu ej föreligger för senare läsår, har beräkningarna grundats på kostnaderna för första läsåret. ** SÖ har 1959 utverkat följande rabatter på kostnaderna för korrespondensbrev (utan rättning) till Läroverket för vuxna, Norrköping. (Vid ovanstående beräkning har hänsyn dock ej tagits till den eventuella rabatt, som i berörda fall kunnat lämnas.) 25.000—50.000 brev 5 % 50.000—75.000 brev 10 % över 75.000 brev 15 %
3. Finnskoga-Dalby. Enligt räkning* till SÖ från Hermods för de korres- pondenskurser som kommit till användning vid högsta- diet i Finnskoga-Dalby. (Ej teckning, franska, historia 0. geografi. Endast två brev i kristendomskunskap. 2 extraprov per termin. En del kursbrev uteslutna samt ett antal svarsuppgifter slopade. Uppgifterna lämnade av rektor vid högstadieskolan.) Priset beräknat efter 101 brev per elev (planerade antalet ...................... 4: 62W
Preliminära beräkningar
för framställning vid F BrevS av vissa kurser för årskurserna 7, 8 och 9 i enhetsskolan
Chefen för Försvarets brevskola har på framställning av Brevskoleutredningen överlämnat en kostnadsberäkning beträffande vissa korrespondenskurser för enhets- skolans högstadium. Denna beräkning ger en viss uppfattning om den statliga brev- skolans möjligheter att framställa korrespondenskurser till rimliga priser. Det är emellertid ej utredningens avsikt att jämföra kurspriser vid Försvarets brevskola med priserna på motsvarande kurser från andra institut. Som framgår av tabellen på sid. 114 har beträffande framställningen av kurserna endast medtagits författar- arvode, kostnader för manuskriptgranskning, illustrationer och tryckning. Dessutom redovisas kostnader för lärarnas rättningsarbete. Administrationskostnader är alltså ej upptagna i kostnadsberäkningen. Beräkningarna gäller, för ämnena matematik, modersmålet och engelska, varvid 4.000 elever per ämne och år förutsättes. Kostnaderna för nedanstående kurser framgår av tabell på sid. 114.
Matematik Beräkningarna är gjorda för kurser, som avses kunna användas med endast smärre tillägg eller ändringar under 5 resp. 10 år. Kostnader för smärre rättelser m.m. samt nya svarsuppgifter för provräkningar (för 5-årsperioden en ny omgång per år, för 10-årsperioden en ny omgång vartannat år; alltså sammanlagt i båda fallen fem omgångar svarsuppgifter) ingår i beräkningen av framställnings-kostnaderna.
Årskurs 7 Antal brev: 9 Antal illustrationer per brev: 10 Antal sidor per brev: 20 Kursinnehåll: 4 brev i aritmetik, 3 brev i ekvationslära och 2 brev i geometri. * Enligt uppgift från institutet har räkningen uppgjorts efter ämncspris för de i försöket in- gående korrespondensnämnderna + c:a 30 % för service i likhet med vad fallet är beträffande korrespondensrealskolorna. Full terminsavgift har erlagts även då korrespondenskurs endast delvis kommit till användning. ** Priset per brev blir i verkligheten högre, eftersom det verkliga antalet utnyttjade brev är färre än det planerade antalet.
8 tim. per brev .................................................. = 72 tim. Provräkningar (en per brev ä 2 tim.) .............................. = 18 ,, Reservtid ........................................................ = 15 ,, 105 tim. ÅrskursB Antal brev: 10
Antal illustrationer per brev: 10 Antal sidor per brev: 20 Kursinnehåll: 8 brev i ekvationslära och algebra, 2 brev i geometri. Beräknad studietid.
9 tim. per brev .................................................. = 90 tim. Provräkningar (en per brev ä 2 tim.) .............................. = 20 ,, Reservtid ........................................................ = 30 ,, 140 tim. Årskurs 9
Antal brev: 10
Antal illustrationer per brev: 10 Antal sidor per brev: 20 Kursinnehåll: S brev i algebra och 5 brev i geometri.
Beräknad studietid:
9 tim. per brev .................................................... = 90 tim. Provräkningar (en per brev & 2 tim.) .............................. = 20 ,, Reservtid ........................................................ = 30 ,, 140 tim. Modersmålet
Kurserna behandlar språklära, skriftlig framställning och muntlig framställning. Vid beräkningarna förutsätts, att särskild språklära står till elevernas förfogande, till vilken breven lämnar kommentarer, övningsuppgifter m.m. Kurserna omfattar ej litteraturläsning, som helt sköts av läraren. Kurserna förutsätts 'bli använda under 3 resp. 5 år. Någon större omarbetning skall ej behöva ske under de båda tidsperioder- na. Kostnader för smärre rättelser och för provskrivningar ingår i framställningskost- naderna.
Årskurs 7
Antal brev: 8
Antal illustrationer per brev: 10 Antal sidor per brev: 24 Kursinnehåll: 5 brev i språklära och 3 brev i skriftlig framställning. Beräknad studietid:
10 tim. per brev .................................................. = 80 tim. Skrivningar (en per brev ä 2 tim.) ................................ = 16 ,, Litteraturliisning ................................................... = 30 ,, Reservtid ......................................................... = 14 ,, 140 tim. Årskurs 8
Antal brev: 6 Antal illustrationer per brev: 5 Antal sidor per brev: 24 Kursinnehåll: 2 brev i språklära och 4 brev i stilistik.
6 tim. per brev .................................................... = 36 tim. Skrivningar (6 uppsatser ä 3 tim., 2 grammatikskrivningar & 1 tim.). . = 20 ,, Litteraturliisning .................................................. = 45 ,, Reservtid ......................................................... = 4 ,, 105 tim. Årskurs 9
Antal brev: 8
Antal illustrationer per brev: 5 Antal sidor per brev: 24 Beräknad studietid:
6 tim. per brev .................................................... = 48 tim. Skrivningar (8 uppsatser ä 3 tim.) .................................. = 24 ,, Litteraturliisning .................................................. = 60 ,, Reservtid ......................................................... = 8 ,, 140 tim. Engelska
Vid beräkningarna förutsätts att det grammatiska stoftet är inarbetat i breven för års- kurs 7, medan däremot för årskurserna 8 och 9 särskild grammatik står till elevernas förfogande, till vilken kommentarer och anvisningar sker i kurserna.
Beträffande texternas meddelande föreligger två möjligheter. Antingen meddelas erforderliga texter i själva breven följda av kommentarer 111. in., eller också används av Skolöverstyrelsen lämpligförklarade textböcker, som breven hänvisar till och kommenterar. Den förstnämnda metoden innebär avsevärt ökade kostnader, även om befintligt textmaterial får utnyttjas. Kostnadsberäkningarna utgår från den senare metoden, varvid dock förutsätts, att Skolöverstyrelsen vidtar sådana åtgärder att er- forderligt antal av de textböcker, som används vid kursernas utarbetande, står till förfogande under hela den tidsperiod, som kursen avses utnyttjas. Ur jämförelsesyn- punkt har beräkningar gjorts även för en kurs i årskurs 7 utarbetad enligt den första metoden. Kurserna förutsätts bli använda under 3 resp. 5 år. Någon större omar- betning skall ej behöva ske under de båda tidsperioderna. Kostnader för smärre rättelser och för provskrivningar ingår i framställningskostnaderna.
Årskurs 7
Antal brev: 8 Antal illustrationer per brev: 10 Antal sidor per brev: 24 Beräknad studietid:
12 tim. per brev .................................................. = 96 tim. Skrivningar (en per brev :i 2 tim.) ................................ = 16 ,, Reservtid ......................................................... = 10,5 ,, 122,5 t. Årskurs 8
Antal brev: 8 Antal illustrationer per brev: 10 Antal sidor per brev: 24
Beräknad studietid:
14 tim. per brev .................................................. =112 tim. Skrivningar (en per brev ä 2 tim.) ................................ = 16 ,, Reservtid ......................................................... = 12 ,, 140 tim. Årskurs 9
Antal brev: 6 Antal illustrationer per brev: 10 Antal sidor per brev: 24
Beräknad studietid:
14 tim. per brev. .................................................. = 84 tim. Skrivningar (en per brev å 2 tim.) ................................ = 12 ,, Reservtid ......................................................... = 9 ., 105 tim.
Exempel på kurs i engelska för årskurs 7 där hela textmaterialet ingår i breven Årskurs 7 Antal brev: 8 Antal illustrationer per brev: 15 Antal sidor per brev: 36 Beräknad studietid:
12 tim. per brev. .................................................. = 96 tim. Skrivningar (en per brev & 2 tim.) ................................ = 16 ,, Reservtid ......................................................... = 10,5,, 122,5 t.
F ramställningskoslnad per exemplar av en kurs om 8 st 24-sidiga brev
(engelska, årskurs 7) vid upplagor av 1.000—20.000 exemplar.
Kronor 22
20—
[[llllltlljll 0 5.000 |0.000 l5.000 20.000
MATEMATIK
MODEHSMÅLET
ENGELSKA
Sir | 10 lr lr
av » ru kurser
År.—kurser Årskurser Årskurlfr
9
9 7.)
I-"lt- MSTÄLLNINH ört-tlnnrvuuh— Mmmkripuruunkmu; .. Illustrationer m. m. . Tryrkning m. m. .. ..
5.400 450 0.000 JLUSO
00.000 150.000 200.000 180.000
' 000 500
1 0.000 7.000
300.000 400.000
6.400 400 0.000 20.000
138.000
3 400 300 3.000 23.400
200.000
31.200
010 .000
06.000 lll-000
0.000 300 6.000 13.600
12.000 000 12.000 "000
! H.000 [00.000
0000 400 0.000 112.000
.. 10.000
6.000 300 6.000 24.000
240.000
r...... ||..iu..k.........| pr! elev .
2:65 2:11 2:14 2:90 l:6l
2:20 |: &?
'l0
2:42
1:02
Tunika-Inu] pf! elev .. .
10: 15
9:61
12:14 14:40 l."):bl
IH: 20 12: 17
11:10 H...! 14:42 11:02
Anm. [ cup-hk- har hur
lurer u Sk. s..-myn-Im. lampligförklurullr tcxlhöcker.
alver-knivman: ljun.- för kurser, (lir bru—ven hinvlnr till och kommen—
' | . mm..-l..., ...i. |... n.. ink.-rs : lnrraknil ...r' .:... |. _..." m..).lu .. |. "mm......
m..-. .... I.M.. . .,
kun. där erfunh-rlig:
Utredningens överväganden och förslag
1. Korrespondensundervisningens centrala ledning och organisation
Av historiken i detta kapitel framgår, att frågan om ett statligt korrespondensinstitut varit aktuell vid skilda tillfällen. Ur vissa synpunkter vore det, enligt utredningens mening, lämpligt om staten helt toge hand om den korrespondensundervisning, som bedrivs' 1nom skolväsendet. Ett statligt korrespondensinstitut skulle exempelvis kunna framställa korrespondenskurser till ett lägre pris än vad skolväsendet nu får betala. Enligt de beräkningar, som på Brevskoleutredningens initiativ gjorts inom Försvarets brevskola, sjunker kostnaderna för en korrespondenskurs snabbt .dan vid relativt små upplageökningar (sid. 113). Vidare skulle ett statligt korrespondensinstitut inte behöva lägga ned så stora summot på 1eklam. som de existerande instituten gör. Enligt en sammanställning, som gjorts 1959 av Tidningsstatistik AB beträffande riksannon- seringen, var korrespondensskolorna den varugrupp” , som låg på sjätte plats av de i rikspress mest annonserade varorna. Här redovisas endast de sex största varugrup- perna.
1. Bilar ......................................... 15.448.000: — 2. Tvättmedel ................................... 6.513.000: — 3. Bensin, oljor ................................ 5.735.000: — 4. Kaffe ......................................... 4.934.000: — 5. Veckotidningar ............................... 4.601.000: —— 6. Korrespondensskolor .......................... 2.705.000: ——
De två största korrespondensinstituten står för huvuddelen av ovanstående annon- seringskostnader. Dessa institut lägger dessutom ned avsevärda summor på broschyrer, kataloger, direktreklam m. m. Även om reklalnkostnaderna är stora, måste man dock ha i minnet, att korrespondensinstitutens reklam är av stor betydelse, då det gäller att väcka människors intresse för studier, skapa ökad förståelse för vidareutbildning och sprida kunskap om olika studiemöjligheter.
Ett statligt korrespondensinstitut skulle kunna placera många dugande lärare, som av olika anledningar ej finner sig till rätta vid direktundervisning inom skolväsendet. Ur såväl humanitära som ekonomiska synpunkter vore en sådan åtgärd av stor be- tydelse.
För skolkommunernas del skulle det troligen ställa sig enklare att ha med ett statligt institut att göra än med flera enskilda korrespondensinstitut, både då det gäl- ler beställningar av korrespondenskurser, och i de fall vederbörande skola önskar råd och anvisningar rörande korrespondensundervisningens speciella metodik. Anord- nandet av preparandkurser för elever och utbildningskurser för lärare i korrespon- densskolor, examination av korrespondensstuderande, betygssättning av elevelnas prestationer m. m. skulle kunna ombesörjas på ett enhetligt och rationellt sätt, om staten helt hade hand om akorrespondensundervisningen.
Möjligheten att förstatliga något av de större korrespondensinstituten har under- sökts av Brevskoleutredningen. Hermods korrespondensinstitut är, som tidigare nämnts i denna utredning, numera en stiftelse, och denna organisationsform omöjliggör ett
förstatligande av företaget. Av de övriga korrespondensinstituten önskar NKI-skolan inte för närvarande bli förstatligat. Företaget undersöker möjligheten att ombilda sko- lan till en stiftelse.
Brevskolans organisation utesluter inte ett förstatligande av skolavdelningen. Den del av Brevskolans verksamhet, som arbetar med korrespondenskurser direkt avsedda för de till Brevskolan knutna organisationerna, kan emellertid svårligen kontrolleras av ett statligt organ. Ett partiellt förstatligande av Brevskolans skolavdelning skulle kunna ske på rimliga ekonomiska villkor, men samtidigt skulle en sådan åtgärd med- föra vissa organisatoriska svårigheter. Även om erforderliga lokaler till en början skulle kunna förhyras inom Brevskolan och vissa av skolans lärartjänster skulle kun- na överföras till den statliga sektorn, skulle det dock av såväl praktiska som ekono- miska skäl vara lämpligt, att expedition och lagerhållning till en början bleve ge- mensam för de båda skolorna. Ett sådant samgående mellan en statlig och enskild verksamhetsform torde emellertid inte ha någon tidigare motsvarighet, och utredningen är tveksam, när det gäller att avgöra, om den nämnda organisationen skulle kunna tillfredsställande genomföras.
Brevskolan saknar för närvarande helt kurser på gymnasiestadiet. Ett förstatligande av skolavdelningen skulle därför medföra, att en nyskrivning av gymnasiekurser måste göras. Dessutom måste i övrigt en omfattande nyproduktion av korrespondens- kurser ske för att tillgodose skolväsendets krav. Bl. a. av nämnda skäl skulle man ganska snart behöva räkna med en avsevärd personalökning samt ett ökat behov av lokaler. Då ytterligare lokaler inte står att få inom Brevskolan, skulle behovet av en nybyggnad snart bli aktuellt, varvid det skulle bli nödvändigt att skapa ett självstän- digt statligt institut.
Som tidigare nämnts i denna utredning, är Försvarets brevskola ett helt statligt korrespondensinstitut. En utbyggnad av denna skola till ett institut, som även kunde betjäna skolväsendet, har övervägts inom utredningen. Försvarets brevskola utarbetar redan vissa korrespondenskurser för civilt bruk, och ett fåtal kurser används även inom det obligatoriska skolväsendet. En del befintliga kurser kan efter vissa justeringar an- vändas iskolornas undervisning.
1 begränsad omfattning kan Försvarets brevskola framställa och distribuera ytter- ligare korrespondenskurser till skolväsendet med utnyttjande av de resurser brevsko- lan för närvarande disponerar över. Inom brevskolans nuvarande ram skulle en ut- ökning kunna ske med högst 30.000 elever. En personalförstärkning skulle emellertid i samband härmed bli nödvändig. Beräknade kostnadsökningar för en sådan utvidg- ning av kursverksamheten framgår av följ ande översikt.
Beräknade kostnadsökningar för FBrevS därest skolans nuvarande verksamhet skulle komma att utökas med kursverksamhet för max. 30.000 elever inom enhetskolans hög- stadium.
[ . Avlöningsanslagel torde böra uppräknas med c:a 70.000 kronor enligt följande specifikation:
]. Uppräkning av chefen för FBrevS lön från A 24 till A 26 .................. 3.264: — 2. Nyanställning av en adjunkt i lönegrad A 23 med erfarenhet av korrespondens-
undervisning inom skolväsendet .......................................... 28.416: —
3. Nyanställning av en kassörska i lönegrad A 12 .............................. 16.116: — . Nyanställning av en expeditionsvakt i lönegrad A 5 och ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång (A 5) ............................................ 22.440: —
Kronor 70.236:— Anm. Samtliga kostnader för FBrevS verksamhet synes böra fördelas på anslag från IV och VIII huvudtitlarna. Kostnadsfördelningen bör därvid ske efter det antal elever, som genom krigs- makten respektive det allmänna skolväsendet utnyttjar FBrevS.
” . Omkostnadsanslaget
Såsom engångskostnader för nyanskaffning av möbler, skrivmaskiner, räknemaskin, stencilapparat, adresschabloner, registerskåp, registerkort, lagerhyllor m.m. torde er- fordras minst 20.000 kronor. Härtill kommer årliga merkostnader för papper, kuvert, annan förbrukningsmaterial samt telefonavgifter på c:a 5.000 kronor.
En utökning av verksamheten vid Försvarets brevskola utöver den angivna ramen skulle kräva ytterligare personal och lokaler, vilket skulle nödvändiggöra en nybygg- nad speciellt anpassad efter skolväsendets behov.
Utredningen har sålunda kommit fram till att ett partiellt förstatligande av ett in- stitut eller en utbyggnad av Försvarets brevskola inom kort skulle resultera i ett särskilt för skolväsendets behov avsett korrespondensinstitut.
Att från grunden bygga upp ett statligt korrespondensinstitut skulle kräva stora initialkostnader _ utredningen räknar med drygt 10 milj. kronor, varav såsom större poster kan nämnas byggnader 4 milj., korrespondenskurser 3.5 milj., löner och pen- sioner 2 milj. och inventarier 0.5 milj. kronor. Det skulle också ta ganska lång tid, innan man inom ett statligt institut hunnit skaffa sig den stora erfarenhet, som onek- ligen samlats inom nu befintliga korrespondensinstitut. Man måste nämligen utgå ifrån, att ett statligt institut i olika avseenden måste vara minst likvärdigt med de större brevskolorna.
Den största expansionen på korrespondensundervisningens område inom skolväsen- det kan väntas inom de närmaste åren, och i detta läge blir det nödvändigt att ut- nyttja den expertis våra ledande korrespondensinstitut kan erbjuda.
Ett statligt korrespondensinstitut, som skulle tillhandahålla samtliga kurser för skol- väsendets behov, skulle med all sannolikhet verka som ett statligt monopol. En sådan utveckling är enligt utredningens mening inte önskvärd särskilt med tanke på att staten genom ett monopol skulle frånhända de ledande korrespondensinstituten ett viktigt verksamhetsfält, där de utfört ett pionjärarbete, investerat stora belopp och vidtagit åtgärder för att motsvara skolväsendets krav på korrespondensundervisning.
Så som korrespondensundervisningen utvecklats i vårt land, kan man knappast räkna med att genom ett statligt institut få fram kurser, som skulle bli kvalitetsmässigt bättre än vad instituten kan leverera. De ledande korrespondensinstituten bedriver en un- dervisning av hög kvalitet, och vad som på vissa punkter brister hos det ena institutet
uppvägs ofta av fördelar hos ett annat. Utredningen har funnit, att konkurrensen emellan de olika korrespondensinstituten lett till en fortlöpande kvalitetsförbättring av kurserna, vad det gäller såväl innehållet som utformningen.
Brevskoleutredningen har även diskuterat möjligheten att låta ett av de nu existeran- de instituten få monopol på korrespondenskurser för skolväsendets och statliga verks behov. Inget av våra ledande korrespondensinstitut är emellertid så avgjort överlägset de andra, att man i nuvarande läge obetingat kan förorda ett av dem. Av tidigare redovisade skäl är emellertid ett monopol ej önskvärt. Erfarenheten har också visat, att monopoltendenser i en eller annan form kan få en mindre gynnsam effekt på pro- duktionsresultatet.
Utredningen är sålunda inte beredd att föreslå inrättandet av ett statligt korrespon- densinstitut, men anser dock att det är ett samhälleligt intresse, att staten — i likhet med vad fallet är inom övrig undervisning — har kontrollen även över den inom skolväsendet bedrivna korrespondensundervisningen. I viss mån sker en sådan kontroll redan nu, men staten kan endast i ringa mån påverka korrespondensinstitutens pris- sättning av kurser, och möjlighet saknas helt att granska och godkänna korrespondens- kurser, i likhet med vad som nu sker beträffande läroböcker. Det har också visat sig svårt att få fram sådana kurser, som undervisningen har behov av, men som kan förväntas få en relativt blygsam efterfrågan inom skolväsendet.
Brevskoleutredningen anser, att de särskilda fördelar, som ett statligt korrespondens- institut skulle kunna erbjuda, kan vinnas om systemet med fritt konkurrerande institut kompletteras med föreskrifter om viss statlig kontroll av instituten och granskning av korrespondenskurser samt statliga initiativ avsedda att stimulera verksamheten inom korrespondensundervisningens område.
Som tidigare framhållits i detta betänkande, lämnas för närvarande i begränsad omfattning statliga anslag till utarbetandet av vissa korrespondenskurser för skolvä- sendet. En del statliga verk och institutioner beställer dessutom speciella kurser från korrespondensinstituten. Enligt utredningens mening bör statliga anslag till korrespon- densinstitut för utarbetande av korrespondenskurser för skolans behov endast lämnas, om vederbörande institut ställs under statlig tillsyn och även ställer sig till efterrättelse de närmare bestämmelser rörande korrespondensundervisningen, som de centrala skol- myndigheterna kan komma att utfärda.
När det för utredningen gällt att ta ställning till frågan om korrespondensunder- visningens centrala ledning och organisation samt i samband därmed lämpligaste for- men för tillhandahållande av korrespondenskurser för skolväsendets behov, har bl.a. följande principer varit vägledande.
1. Den pedagogiska ledningen vid skolor med korrespondensundervisning skall helt ligga hos den centrala skolmyndigheten och denna myndighet uderställda organ.
2. Korrespondenskurser för skolväsendets behov levereras av fritt konkurrerande institut.
3. Skolans behov av korrespondenskurser måste tillgodoses, även om vissa av dessa kurser beräknas få en relativt blygsam efterfrågan.
4. Beställning och distribution av korrespondenskurser skall ske på ett för skolorna enklast möjliga sätt.
5. Staten skall ha möjlighet att fortlöpande kontrollera korrespondenskursernas kvalitet samt att följa undervisningen vid vederbörande korrespondensinstitut.
Tveksamhet har i flera fall uppstått, huruvida rektor i vederbörande skolkommun eller rektor vid korrespondensinstitutet har att fatta avgöranden i frågor rörande kor- respondensskolas undervisning. Under korrespondensrealskolornas och korrespondens- gymnasiernas organisationsperiod var det värdefullt att korrespondensinstitutens rep- resentanter (oftast institutets rektor) i direkt kontakt med respektive skolors lärare och rektorer fick lägga upp verksamheten på ett ändamålsenligt sätt. Nu, när de olika korrespondensskolorna börjat finna sin form, är det helt naturligt, att vederbörande skolmyndighet helt övertar såväl den organisatoriska som den pedagogiska ledningen av korrespondensundervisningen. Härigenom utesluts givetvis inte möjlighet för kor- respondensinstituten att ta del av erfarenheterna från undervisningen vid skolor med korrespondensundervisning och lämna råd beträffande ifrågavarande undervisning. Det kommer emellertid inte, om ovanstående princip godkänns, att i fortsättningen föreligga något behov att, som nu sker, med statsmedel bidraga till resor för institu- tens representanter i samband med dessas besök vid korrespondensskolor. Det är vi- dare enligt utredningens mening naturligt, att den handledande läraren, som har direkt kontakt med eleverna och fortlöpande följer dessas arbete, också avger betyg över elevernas prestationer. Härvid skall givetvis dessa lärare utgå från de vitsord, som av- lämnats av lärarna vid vederbörande institut.
Tillsynen av korrespondensinstitutens verksamhet inom skolväsendet och inspektio- nen av brevundervisningen inom detsamma bör åvila Skolöverstyrelsen, som redan har till uppgift att inspektera skolor med lärarledd korrespondensundervisning. Dock bör överstyrelsen för yrkesutbildning ha motsvarande uppgift när det gäller skolor, som lyder under denna överstyrelse. Något formellt godkännande av korrespondensinstitu- ten behöver emellertid inte komma i fråga. Det torde vara tillräckligt att föreskriva, att de korrespondensinstitut, som önskar få sina kurser godkända för användning inom skolväsendet, också ställs under Skolöverstyrelsens tillsyn.
För den ovannämnda tillsynen och inspektionen skulle det enligt Brevskoleutred- ningens mening bli nödvändigt att förstärka personalen vid de båda överstyrelserna med en konsulent i vardera av dem. Dessa konsulenter skulle bl.a. ha till uppgift att följa den pedagogiska utvecklingen inom korrespondensun-dervisningens område, för- medla uppslag och erfarenheter, som vinns inom denna undervisnigsform, samt ta initiativ till konferenser och utbildningskurser för lärare vid skolor med korrespon- densundervisning. Som ett viktigt led i konsulenternas arbetsuppgifter borde ingå anordnandet av informationsdagar vid seminarier och lärarhögskolor. De blivande lä- rarna bör få inblick i korrespondensundervisningens speciella metodik, och de bör även få möjlighet att praktiskt pröva denna undervisningsform under studietiden. Korrespondensmetoden främjar nämligen god studieteknik, vilket varje studerande har stort behov av.
Konsulenterna bör även utarbeta lämpligt informationsmaterial, metodiska anvis- ningar för lärare och elever m.m. Som exempel på sådant informationsmaterial kan nämnas en för korrespondensskolornas elever gemensam tidning, vilken kunde skapa kontakt mellan de korrespondensstuderande i olika delar av landet, stimulera dem och ge dem en känsla av gemenskap.
2. Prissättning av korrespondenskurser och inköpsförfarande
Som framgår av den tidigare redogörelsen i detta kapitel om korrespondensinstitutens prissättning av korrespondenskurser, har man hittills tillämpat olika system. I vissa fall har erforderliga korrespondenskurser översänts till vederbörande skola, utan att prisöverenskommelse gjorts, varefter räkning översänts till skolkommunen för atte- stering. Skolöverstyrelsen har därefter utanordnat beloppet. 1 andra fall har prisuppgift begärts från ett eller flera institut, varefter vederbörande skola eller skolkommun in- sänt beställning på önskade kurser. Sedan korrespondensrealskolorna organisatoriskt inordnats i skolväsendet, har i allmänhet anbud på erforderliga korrespondenskurser inlämnats till vederbörande skolkommun. I regel har priserna fastställts i form av terminsavgifter för varje klass. Liknande system tillämpas fr.o.m. höstterminen 1961 även beträffande de olika årskurserna vid högstadium. Korrespondensgymnasierna har likaså från det medverkande korrespondensinstitutet erhållit anbud med angivande av terminsavgifter. Läroverket för vuxna i Norrköping tillämpar det särskilda avtal, som uppgjorts mellan Skolöverstyrelsen och de medverkande instituten.
Systemet med fasta terminsavgifter har vissa nackdelar. Erfarenheten visar, att många elever inte helt utnyttjar rekvirerade korrespondenskurser. Ett stort antal kor- respondensbrev. för vilka avgifter erlagts, kan sålunda bli liggande i skolkommunerna till ingen nytta. Brevskoleutredningen vill därför föreslå, att ersättning till vederböran- de korrespondensinstitut utgår för varje i undervisningen använt korrespondensbrev i enlighet med det inköpsförfarande, som tillämpas vid Läroverket för vuxna i Norr- köping.
I de fall undervisningen har behov av viss korrespondenskurs och det visar sig nöd- vändigt att anslå statsmedel för utarbetandet av en sådan, skall vederbörande centrala skolmyndighet införskaffa anbud från olika korrespondensinstitut samt avgöra vilket institut, som skall få i uppdrag att framställa kursen. Sådan korrespondenskurs skall tillhandahållas av institutet i fråga. Det förutsätts härvid, att överenskommelse träffas med respektive överstyrelse angående upplagans storlek. Utökning av upplagan bör få ske endast efter medgivande av vederbörande överstyrelse. När den mellan veder- börande överstyrelse och ett institut överenskomna upplagan av en korrespondenskurs, till vilken statsbidrag lämnats, är slut, bör nytt anbudsförfarande komma till stånd, så att eventuellt nyskrivna kurser av högre kvalitet även kan komma ifråga vid bedöm- ningen. Kostnadsfrågan får ej ensam vara avgörande, när en kurs antages, utan rim- liga hänsyn bör givetvis tagas även till kursernas kvalitet och utformning. Brevskole- utredningen vill i detta sammanhang erinra om betydelsen av att den av utredningen hävdade principen om sinsemellan fritt konkurrerande institut iakttages, så att ett
faktiskt monopol inom något område av korrespondensundervisningen i görligaste mån förhindras.
Skolkommuner, som önskar använda korrespondenskurser i undervisningen, har att i enlighet med utfärdade föreskrifter göra en framställning härom till veder- börande länsskolnämnd, vilken skall bedöma behovet av korrespondenskurser och lämna vederbörligt tillstånd för inköp av sådana kurser inom ramen för tillgängliga anslag. I enlighet med sin allmänna instruktion har länsskolnämnden att utöva kon- troll och inspektion av undervisningen i de skolor, där korrespondenskurser kommer till användning.
3. Granskning av korrespondenskurser
Brevskoleutredningen anser, att korrespondenskurser bör bli föremål för granskning, i likhet med vad som nu sker beträffande läroböcker. Visserligen är de ledande kor- respondensinstitutens kurser i regel av god kvalitet, men den omfattande översyn av korrespondenskurser, som utredningen företagit, har klargjort behovet av ett statligt granskningsförfarande.
De experter, som på Brevskoleutredningens anmodan granskat vissa korrespondens- kurser på enhetsskolans högstadium, har avgivit särskilda yttranden, vilka fogas till den stencilerade delen av denna utredning som bilaga (Bihang 2, Granskningsutlå— tanden.) De korrespondensinstitut, som till experterna överlämnat korrespondens- kurser för granskning, har beretts tillfälle skriftligen avge sina synpunkter på grans- karnas yttranden. Institutens skrivelser återfinns som bilagor till stencilupplagan.
Det bör anmäl-kas, att granskningsutlåtandena grundar sig på det kursmaterial, som vid granskningstillfället överlämnades till experterna. En del av dessa kurser, som redan då var föråldrade, har man nu tvingats omarbeta och modernisera med hänsyn till utvecklingen inom skolväsendet. Utredningens ledamöter kan konstatera, att en förändring till det bättre skett på många punkter. Som en generell kritik av de olika institutens korrespondenskurser, vilka kommit till användning inom skolväsendet, kan dock följande särskilt framhållas:
1. I en del fall överensstämmer inte lärostoffet i korrespondenskurserna med re- spektive kursplaner.
2. Särskilt angivna minimikurser, grundkurser och överkurser saknas så gott som genomgående.
3. Vissa korrespondenskurser är väl kompakta och omfattande.
4. Korrespondenskurserna är ofta avsedda för ett högre åldersstadium än det inom vilket nämnda kurser används.
5. Korrespondenskurserna är i allmänhet inte utarbetade för skolor med lärarledd korrespondensundervisning. Utöver vad ovan nämnts har även observerats en del smärre sakfel och metodiska otympligheter, som vid ett framtida granskningsförfarande kan rättas till. En del granskare föreslår, att systemet korrespondensbrev + lärobok i framtiden bör till- lämpas. Liknande synpunkter framkommer även i de enkätsvar, som bifogas den
stencilerade utredningen ( Bihang 3), och även utländska erfarenheter talar för en sådan åtgärd. Brevskoleutredningen ansluter sig till dessa synpunkter men vill dess- utom tillägga, att vissa ämnen som exempelvis matematik bättre lämpar sig för be- handling i enbart kursbrevform.
] närmast föregående avsnitt föreslår Brevskoleutredningen, att korrespondens- brev, som levereras till skolväsendet, åsätts ett visst genomsnittspris per brev i en- lighet med det avtal. som gäller för Läroverket för vuxna i Norrköping. Om ett så- dant prissystem skall tillämpas, måste emellertid tillses, att korrespondensbreven erhåller en viss minimiomfattning och att insändningsuppgifterna utformas på ett för varje åldersstadium lämpligt sätt och till ett väl avpassat antal.
På sidan 12 0. f. i detta betänkande redogörs för det brevskoleråd, som sedan 1948 är verksamt i Norge. Rådet lyder direkt under Kirke- og Undervisningsdeparte- mentet. Detta råd, som består av ordförande, v. ordförande, sekreterare och tre le- damöter, har till huvudsaklig uppgift att föreslå departementet, vilka korrespondens- kurser och korrespondensinstitut som bör godkännas. Till rådet är knutna ett femtio- tal experter med uppgift att granska korrespondenskurser. Om en expert inte anser sig kunna godkänna en kurs, överlämnas kursen till en annan expert för förnyad granskning. I vissa fall kan även en tredje expert tillkallas. Brevskolorna betalar hälften av Brevskolerådets kostnader för granskningsarbetet.
Även i Nederländerna förekommer en omfattande granskning av korrespondens- kurser.
Brevskoleutredningen anser det vara principiellt oriktigt och dessutom opraktiskt, att en för skolväsendet så viktig uppgift som granskning av korrespondenskurser läggs utanför berörda överstyrelser och föreslår därför, att denna granskning utförs inom Skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning. För granskning- en erfordras enligt utredningens mening, att Skolöverstyrelsen resp. överstyrelsen för yrkesutbildning tar i anspråk expertis inom olika ämnesområden (härför krävs en uppräkning av överstyrelsernas avlöningsstat, i vad den avser arvoden till ovan föreslagna experter och tillfällig personal m.m.)
Innan en korrespondenskurs godkänns av Skolöverstyrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning, måste denna bedömas i pedagogiskt hänseende. Vidare bör metodi- ken i densamma vara väl tillrättalagd efter korrespondensundervisningssynpunkt och måste dess användbarhet för viss årskurs eller vissa årskurser avgöras m.m. Dessa uppgifter synes väl kunna omhändertagas av de båda överstyrelserna med deras nu- varande expertis inom skilda ämnesområden samt av de av utredningen tidigare fö- reslagna konsulenterna. För de mera administrativt betonade göromålen såsom kon- takten och korrespondensen med skolmyndigheter, korrespondensinstitut och manu- skriptgranskare, uppgörande av leveransavtal för kurser, inhämtande av anbud an- gående framställning och rättning av kurser, uppgörande av utbetalningsbeslut m.m., bör de båda överstyrelsernas personal förstärkas med en härför lämpad befattnings- havare inom amanuens-byråsekreterarkarriären.
En granskning av korrespondenskurser bör ej enbart omfatta ] ä r 0 b r e v e n.
Det är också nödvändigt att u n d e r v i 5 n i n g e n vid korrespondensinstituten in- spekteras och att härvid tillses, att kvalificerade lärare anlitas vid denna undervis- ning. Utredningen förutsätter, att lämplig samarbetskontakt upprättas mellan Skol- överstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, även när det gäller det före- slagna granskningsförfarandet, så att onödigt dubbelarbete inte behöver förekomma.
För granskning bör uttagas en avgift. Ät de båda överstyrelserna bör uppdragas att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till föreskrifter för granskning av kor- respondenskurser och finansiering av dessa samt övriga därmed sammanhängande frågor.
Över godkända korrespondenskurser bör inom överstyrelserna upprättas en för- teckning, som på lämpligt sätt tillhandahålls skolkommunerna. I denna förteckning bör uppgifter lämnas om korrespondensinstitutets namn, kursens omfattning och pris, det stadium för vilket korrespondenskursen är avsett samt år för kursens god- kännande.
Brevskoleutredningen anser, att ett särskilt distributionsorgan för korrespondens- kurser till skolväsendet inte är behövligt.
Korrespondensinstituten levererar nu kursmaterialet till skolorna per post. I regel sänds material avsett för eleverna i en klass direkt till läraren, som sedan fördelar detta i klassen. Svarsuppgifterna samlas upp av läraren, som skickar in dessa till institutet i ett gemensamt kuvert. Detta system har fungerat tillfredsställande.
Varje skolkommun bör ha frihet att välja korrespondenskurser, som godkänts för användning inom skolväsendet, från de institut, med vilka Skolöverstyrelsen träffat prisavtal. Härigenom får man en garanti för att de bästa kurserna från de olika in- stituten kommer att användas.
I anslutning till vad ovan anförts får Brevskoleutredningen föreslå,
att Skolöverstyrelsen får i uppdrag att i huvudsaklig överensstämmelse med utred- ningens synpunkter utarbeta anvisningar, som möjliggör vidgad användning av korrespondensmaterial inom skolväsendet.
BILAGA I
Preliminärt avtal.
Mellan Hermods Korrespondensinstitut, Malmö (nedan benämnt Hermods) och Kungl. Skolöverstyrelsen är denna dag följande överenskommelse träffad.
För av Hermods till Läroverket för vuxna i Norrköping levererad materiel skall av rektor vid sagda läroverk ersättning utbetalas enligt följande.
Ersättning per lärobrev :
kr 1:35 för realskolekurs, kr 1:75 för gymnasiekurs. Dessutom skall ersättning utgå för viss i kurserna ingående övrig materiel enligt till Skolöverstyrelsen ingiven offert.
På den årliga ersättningen för lärobrev, lärobrev bundna till böcker samt all övrig undervisningsmateriel, som ingår i kurserna lämnas följande rabatt:
R a h a t t Bruttobelop p vid skiktets inom undre gräns skiktet 25.000 0 % 0 5 % 25.000—50.000 1250 10 % 75.000 3750 15 %
Ersättning för rättning av varje lärobrev: kr 3:15 för i realskolekurs ingående brev, kr 4:15 för i gymnasiekurs ingående brev.
Ersättning skall utgå endast för lärobrev och övrig materiel, som på rektors rek- visition av Hermods skickats till Läroverket för vuxna och av rektor emottagits eller som efter överenskommelse med rektor sänts direkt till lärjunge i samband med återsändande av granskad lösning. Om lärjunge avbryter påbörjad kurs och detta meddelas Hermods, skall rektor icke äga skyldighet ersätta icke levererad respektive med rättning icke utnyttjade delar av kursen.
All ersättning skall utbetalas vid läsårets slut. Denna överenskommelse gäller för tiden räknat från och med den 1 juli 1961 till och med den 30 juni 1963.
Av detta avtal är tvenne exemplar upprättade och växlade. Stockholm den 17 oktober 1961.
För Kungl. Skolöverstyrelsen Gunnar Engström
För Hermods Korrespondensinstitut Gunnar Gaddén
BILAGA II
Preliminärt avtal.
Mellan NKI-skolan, Stockholm och Kungl. Skolöverstyrelsen är denna dag följande överenskommelse träffad.
För av NKI-skolan till Läroverket för vuxna i Norrköping levererad materiel skall av rektor vid sagda läroverk ersättning utbetalas enligt följande.
Ersättning per lärobrev:
kr 1:35 för realskolekurs, kr 1:75 för gymnasiekurs. Ersättning per inbunden kurs för lärarens räkning skall utgöra 25 % av kontant- priset för resp. korrespondenskurs enligt NKI-skolans gällande prislista, sedan kost- nad för eventuellt ingående materiel fråndragits, jämte tillägg av standardkostnaden för bindning.
På den årliga ersättningen för lärobrev bundna till böcker, ävensom all övrig undervisningsmateriel (med undantag för vanliga läroböcker), som ingår i kurserna, lämnas följande rabatt:
R & b 8 t t Bruttobelopp vid skiktets inom undre gräns skiktet 25.000 0 % 25.000—50.000 0 5 % 50.000—75.000 1250 10 % 75.000 3750 15 %
] kurserna ingående vanliga läroböcker faktureras med 6 % rabatt på bok- handelspriset.
Ersättning för till språkkurser hörande grammofonskivor, inspelade av NKI- skolan, per styck kr 4:——.
Ersättning för rättning av lärobrev: kr 3:15 per styck för i realskolekurs ingående brev, kr 4:15 per styck för i gymnasiekurs ingående brev. Ersättning skall utgå endast för studiebrev och övrig materiel, som på rektors rekvisition av NKI-skolan skickats till Läroverket för vuxna och av rektor emottagits, eller som efter överenskommelse med rektor sänts direkt till lärjunge i samband
med återsändande av granskad lösning. Om lärjunge avbryter påbörjad kurs och detta meddelas NKI-skolan, skall rektor icke äga skyldighet ersätta icke levererad respektive med rättning icke utnyttjade delar av kursen.
All ersättning skall utbetalas vid läsårets slut. Denna överenskommelse gäller för tiden räknat från och med den 1 juli 1961 till och med den 30 juni 1963.
Av detta avtal är tvenne exemplar upprättade och utväxlade.
Stockholm den 17 oktober 1961.
För Kungl. Skolöverstyrelsen För NKI-skolan Gunnar Engström Sven Hartman
BILAGA III
Preliminärt avtal. Mellan Brevskolan, Stockholm och Kungl. Skolöverstyrelsen är denna dag följande överenskommelse träffad.
För av Brevskolan till Läroverket för vuxna i Norrköping levererad materiel skall av rektor vid sagda läroverk ersättning utbetalas enligt följande.
Ersättning per lärobrev: kr 1 :10 för realskolekurs, kr 1:40 för gymnasiekurs. På den årliga ersättningen för lärobrev lämnas följande rabatt:
R & b a t t Bruttobelopp vid skiktets inom undre gräns skiktet 25.000 0 % 25.000—50.000 0 5 % 50.000—75.000 1250 10 % 75.000 3750 15 %
Ersättning för rättning av varje lärobrev: kr 3:— för i realskolekurs ingående brev, kr 3:30 för i gymnasiekurs ingående brev. Ersättning skall utgå endast för lärobrev och övrig materiel, som på rektors rek- visition av Brevskolan skickats till Läroverket för vuxna och av rektor emottagits, eller som efter överenskommelse med rektor sänts direkt till lärjunge i samband med återsändande av granskad lösning. Om lärjunge avbryter påbörjad kurs och detta meddelas Brevskolan, skall rektor icke äga skyldighet ersätta icke levererade respek- tive med rättning icke utnyttjade delar av kursen.
All ersättning skall utbetalas vid läsårets slut. Denna överenskommelse gäller för tiden räknat från och med den 1 juli 1961 till och med den 30 juni 1963.
Av detta avtal är tvenne exemplar upprättade och växlade. Stockholm den 17 oktober 1961.
För Kungl. Skolöverstyrelsen För Brevskolan Gunnar Engström Artur Olsson
BILAGA IV
Förutom folkskollärare har följande kategorier deltagit i de akademiska sommarkurserna ( fram till år 1961).
Matematik för 1 betyg
Ingenjörer ....................... 50 st. Studerande ....................... 79 Officerare ........................ 4 Farm. kand. ...................... 1 Fil. stud. ........................ 27 Lektor ........................... ] Gymnastikdirektörer .............. 2 Aktuarie ......................... 1 Jur. kand. ........................ 1 Fil. mag. ........................ 6 Postexpeditör ..................... 1 Fil. kand. ........................ 3 Civilekonom ..................... 1 Pol. mag. ........................ 1 Telegrafist ....................... 1 Telekontrollör .................... 1 Teknolog ........................ 1 Odont. kand. .................... 1 Assistent ......................... 1 Meteorologer .................... 5 Docent ........................... 1 Korrespondent .................... 1 Timlärare ........................ 2 Bitr. avd.-chef .................... 1 Fil. lic. .......................... 1 Adjunkt .......................... 1 Stationsskrivare .................. ] Fru .............................. 4 Fröken ........................... 3
Herr ............................. 16
Fysik för 1 betyg 2 st. 1 1
Akademisk kurs i kristendom
Fil. kand. ........................ 4 st. Fil. mag. ........................ 2 Fil. lic. .......................... 2 Småskollärarc ..................... 2 Köprnan .......................... 1 Missionär ........................ 2 Teol. stud. ...................... 6 Pastor .......................... 2 Direktör ......................... 1 Kand. ............................ 1 Fru .............................. 2 Herr ............................. 1
Kemi för 1 betyg
Revisor ........................... 1 st. Ingenjörer ........................ 3 Timlärare ........................ l Fil. mag. ........................ 1 Fröken ........................... 1 Herr ............................. 1
BILAGA V
Redogörelser rörande korrespondensundervisning för interner vid fångvårdsanstalter
F ångvårdsanstalten å Hall Med anledning av Eder begäran att bli delgiven synpunkter på korrespondensunder- visningen vid fvanstalten å Hall vill jag meddela följande:
Av de studieformer som använts på anstalten har korrespondensundervisningen visat sig vara den mest populära. Under år 1959 var c:a 30 intagna mer eller mindre engagerade i denna form av undervisning, medan den s.k. studiecirkelverksamheten var omöjlig att genomföra. NKI-skolan och Hermods är de institut som visat sig ha det bästa kursprogrammet.
De flesta som haft för avsikt att anmäla sig till en korrespondenskurs synes ha överskattat sin förmåga att studera. Detta har bl.a. resulterat i önskemål om att få anmäla sig till omfattande kurser, vilket anstaltsledningen i samtliga fall har avrått vederbörande ifrån. Åtskilliga har även slutat sin kurs efter 1 år 2 brev. Kortare ikurser, som man relativt snabbt kan ”komma igenom”, synes öka intresset för fort- satta studier.
I allmänhet önskar de intagna studera s. k. yrkeskurs av något slag. Med hänsyn till den praktik i tvätteriyrket, som kan förmedlas till ett stort antal intagna på denna anstalt, har en teoretisk kurs i tvätteknik varit populär. Förvånansvärt många har fullföljt denna kurs på c:a 25 undervisningsbrev. Då flera av dem som här syssel- sättes med tvätteriarbete har för avsikt att fortsätta inom yrket efter sin utskrivning, har denna teoretiska utbildning för den skull fått stor betydelse.
Korrespondensundervisning i grupp har icke praktiserats här och torde icke heller vara någon givande form av undervisning på en anstalt som denna, där ett blott- sLällande av okunnigheten inför en medintagen i anstaltskollektivet ger prestigeför- lust, som tages mycket allvarligt av den drabbade.
Till korrespondensundervisningens nackdelar hör den relativt dryga kursavgiften. Med nuvarande inkomster har den intagne svårt att klara månadsamorteringen, om kursen är mera omfattande, och i synnerhet de som betalar underhåll till sin hem- mavarande familj. Ökad möjlighet till bidrag av fvmedel synes mig inte som den bästa lösningen. Genom central överenskommelse borde kursavgiften kunna beskäras till förmån för anstaltsklientel.
Genom själva undervisningens karaktär ges givetvis rika tillfällen till fusk, som kanske på en anstalt som denna i högre grad än vanligt sättes i system. 1 den mån det
kommit till anstaltsledningens kännedom att lösningar på givna uppgifter ”köpts” av andra, som behärskar området, har detta lett till allvarlig tillsägelse. Tyvärr kan dock inte dylika affärer bli upptäckta i samma mån som de förekommer. Fångvårdsanstalten å Hall den 7 oktober 1960.
Enligt uppdrag Sven Söderström Fvass.
U ngd omsanstalten i Hällby Med anledning av Eder skrivelse den 8 september 1960 med anhållan om synpunkter på korrespondensstudier får jag härmed meddela följande.
Korrespondensundervisningen vid uanst i Hällby har en relativt stor omfattning, och vissa perioder är ca hälften av de intagna sysselsatta med studier av detta slag. För de intagna, som är arbetsplacerade vid svagströmsverkstaden, är korrespondens- undervisning i första hand i matematik absolut nödvändig som komplement till den övriga undervisningen. Bland övriga intagna bedrivs studier i främst matematik och svenska. För de som tidigt kommer igång med studierna blir det även fråga om mer omfattande Specialkurser av olika slag. Någon gång förekommer det även, att en elev påbörjar kurs i hobbyämnen exempelvis teckning, vilket kan ha en allmänt sti- mulerande effekt eller motiveras av önskvärdheten, att specialintressen tillgodoses.
Vi brukar låta studieintresserade elever börja med en mindre kurs för att utröna om de har uthållighet och förmåga att bedriva studier av detta slag. Är så fallet får de fortsätta med mera omfattande kurser. Något procenttal på hur många som fort- sätter med mer än en kurs är svårt att ge, beroende på omplaceringar mellan ung- domsanstalterna. Man har givetvis ett allmänt intryck av att många kurser aldrig fullföljs, men dels sållas de studieolämpliga bort genom kravet på genomgång av en mycket kort kurs för att erhålla ytterligare kurser, dels har i ej alltför ringa ut- sträckning kunnat konstateras en förvånansvärd ambition och förmåga att genomföra även längre kurser av yrkesförberedande karaktär. Att korrespondensundervisningen som helhet är av stort värde på en ungdomsanstalt, kan utan vidare vitsordas, i syn- nerhet där erforderlig personal finns för nödvändig handledning och uppmuntran. Beträffande eleverna inom ungdomsfängelse må rent allmänt framhållas, att de bris- ter i den elementära skolunderbyggnaden, som dessa nästan regelmässigt företer, gör det särskilt angeläget att sådana kurser kan erhållas som på ett effektivt och meningsfullt sätt meddelar grunderna i folkskolans ämnen i synnerhet svenska och matematik men även s.k. läsämnen. Det begränsade antal yrkesgrenar, som är före- trädda inom ungdomsfängelse, medför också ett behov av yrkesfönberedande under- visning, t.ex. inom kontors- och affärs- och serviceyrken, inom en rad yrken, där elever före ungdomsfängelsevistelsen påbörjat utbildning etc.
Ungdomsanstalten i Hällby den 20 september 1960.
Åke Nordin
Styresman
F ångvårdsanstalten i Kristianstad Med anledning av skrivelse av den 8 sept. 1960, där upplysning anhålles om korres- pondensstudier bland internerna får jag härmed anföra följande:
Våra erfarenheter är tyvärr icke de bästa. I genomsnitt torde man kunna räkna med att ett 10-tal interner på vår anstalt på ett eller annat sätt är engagerade i kor- respondensstudier. Knappt hälften av dessa resulterar i fullbordade studier. Detta sammanhänger med att särskilt i begynnelsen av strafftiden är internerna optimistiska i överkant, då det gäller att ge sig in på korrespondensstudier. De överskattar uppen- barligen sina krafter och förmåga att bedriva den krävande form av studier, som korrespondensstudier utgör. Det ovan anförda hindrar naturligtvis icke, att vi kan uppvisa verkliga topprestationer ifråga om studieresultat, men dessa är mer undan- tag, som bekräftar regeln.
Det är dock inte osannolikt, att korrespondensstudierna skulle uppvisa bättre resul- tat, om man från anstaltens sida kunde vara mer aktivit stödjande vid desammas bedrivande och ävenledes hade tid att på ett annat sätt ge den intagne goda råd vid studiernas påbörjande. F.n. går det till så, att den intagne, som regel vid initial- kollegiet, uppmanas att tänka över om han icke skulle kunna utnyttja anstaltstiden till någon form av studier. Glad över denna form av uppmuntran kommer han om några dagar in och förklarar, att han omedelbart vill börja studier, t. ex. till elektro- ingenjör, ta real- eller studentexamen. Ofta är det de allra minst studiebegåvade, som hyser så storslagna planer. Man lyckas väl i regel ta ner honom på jorden genom att föreslå att han börjar med någon liten delkurs ur det stora kurskomplexet, som han omedelbart vill gripa sig an med, för att han skall pröva sin studiekapacitet. Det ordnas då som regel så, att han får något litet bidrag av fångvårdsmedel till gäldande av kurskostnader. De allra flesta går inte i land med denna uppgift. Stund- om händer det, att vederbörande skriver till korrespondensinstitutet för att få studie- vägledning mot det mål, som han tänkt sig. Det måste tyvärr konstateras, att de råd, som vid dylika tillfällen ges av korrespondensinstitutet ofta röjer minst lika stora kommersiella som pedagogiska talanger.
De kurser, som de intagna klarar bäst är lägre tekniska studier. De har då ofta en viss anknytning till deras sysselsättning på anstalten, och de teoretiska studierna kan få direkt praktisk tillämpning. Språkkurserna är däremot ett betydligt dystrare kapitel. Det är tydligen lockande för en hel del interner, men förutsättningarna för att föra även mycket elementära språkstudier till slut är mera sällan för handen. De brister i interners utbildning, som är mest påtaglig, är deras oförmåga att han- tera svenska språket, framför allt i skrift. En värdefull träning erhålles visserligen genom deras brevskrivning till de anhöriga, men man tycker, att en korrespondens- kurs skulle kunna ha mycket att ge. Oviljan mot dessa kurser är emellertid kompakt och intresse för dessa studier ges endast till känna rent undantagsvis.
Även om den bild av internernas förmåga att tillgodogöra sig korrespondensstudier, som jag ovan tecknat, ter sig ganska mörk, följer dock icke, att vi från anstaltens sida ser på företeelsen med ovilja. Stor generositet att bevilja studiebidrag, även då
det gäller sökande med tvivelaktig studiebegåvning praktiseras. Detta beror på att vi anser att det här rör sig om en nyttig fritidssysselsättning, även om det icke avsätter konkreta resultat i form av ökat kunskapsinnehav. Att misslyckas i en sådan här angelägenhet kan t.o.m. bli en nyttig erfarenhet för internen. Vi ifrågasätter emellertid, om det icke skulle finnas förutsättningar att få ut mera av korrespondens- studierna, än vad som nu är fallet, genom lämplig handledning. Inom den nuvarande personalorganisationen finns det knappast några möjligheter att ge hjälp i större utsträckning, än som nu sker. Det skulle enligt vår mening vara försvarligt att an- ställa en utomstående kraft och praktisera någon form av ”Robertforsmetod”. Många fångvårdsmän har nog det intrycket, att nuvarande form för korrespondens- studier är alltför slentrianmässig och i själva verket innebär, att vägen till varaktig social missanpassning blir stenlagd med ofullbordade korrespondenskurser.
Redan nu borde det vara möjligt att t.ex. genom fångvårdsstyrelsens försorg få vissa korrespondensinstitut ”legaliserade”. Företag, som har korrespondensstudier i sitt program, har på senare år växt upp som svampar ur jorden. Som redan tidigare antytts, är hos flera av dem det kommersiella intresset minst lika framträdande som det pedagogiska, och det måste anses stötande att fångvården skall bevilja medel för studiers bedrivande hos dylik inrättning.
F vanst i Kristianstad den 20 sept. 1960.
J .G. Lindberg
F ångvårdsanslalten å Långholmen Som en allmän regel gäller på härvarande anstalt, att intagen ej får anmäla sig till en stor kombinerad kurs, t. ex. verkmästarkurs, utan endast till ett eller två del- ämnen. Denna bestämmelse infördes för ca 2 år sedan efter framställning från rektorn vid NKI och var föranledd av dennes erfarenhet, att ett stort antal elever ej fullföljde påbörjade stora kurser.
De ämnen, som visat sig särskilt lämpliga för korrespondensstudier är matematik, tekniska ämnen på lågstadiet, svenska, vissa handelsämnen m.fl.
Mindre lämpade är studier i främmande språk. Dessa kurser är ofta förenade med grammofonstudier och lokalbristen gör det ej möjligt att kontinuerligt ställa grammofon till förfogande. Även tecknings- och målningskurser är svåra att genom- föra. I dessa kurser ingår t.ex. att efter förebild rita ett stycke sammetstyg, en sko eller en väska, och det kan vara mycket svårt att på anstalt tillhandahålla dylikt material.
Över huvud kan sägas, att ämnen, som kan läsas enbart med det kursmaterial, som ingår i korrespondensbreven, är lämpliga att studeras på anstalt, medan ämnen till vilka erfordras material utöver korrespondensbreven eller kräver utförande av ex- periment, i regel bereder bekymmer för såväl elever som personal.
F.n. studerar trettio intagna per korrespondens. En tillförlitlig uppgift över an- talet elever, som börjar, fullföljer eller avbryter studierna kan ej lämnas på grund
av anstaltens stora omsättning av intagna och att vi helt släpper kontakten med de intagna, som förflyttas till andra anstalter.
För att intagen skall kunna fullfölja kurserna med gott resultat, synes samma re- gel gälla på anstalt som annorstädes, nämligen att han har möjlighet att bedriva studierna i avskildhet. Av de intagna, som är placerade på anstaltens gemensamhets- avdelningar, krävs mer självdisciplin och större förmåga till koncentration än av intagna som bor i enkelrum, för att de skall kunna genomföra sina studieföresatser.
Fvanst å Långholmen, fritidsavdelningen den 15 september 1960.
Maj Törnkvist-Jonson
U ngdomsanstalten å Skenäs Med anledning av Kungl. Fångvårdsstyrelsens förfrågan den 8/9 1960 angående er- farenheterna inom ungdomsgruppen av de intagnas korrespondensstudier får jag här- med vördsamt anföra:
Korrespondensstudier bedrives inom ungdomsgruppen dels i form av studiecirk- lar under ledning av befattningshavare vid de olika anstalterna eller av särskilt engagerade studieledare, dels också som individuell studieform. I vissa fall har kor- respondensstudier ingått i den reguljära teoretiska yrkesundervisningen, och då delvis bedrivits på arbetstid, varvid kurserna användas som komplement till läroböcker och muntlig undervisning. Av ungdomsgruppens anslag å littera 6 f (fritidssysselsättning och undervisning) har i regel ca 10.000:— kronor per år anvisats för bekostande av korrespondenskurser. Beloppet har vissa år inte helt tagits i anspråk. Under bud- getåret 1959—60 måste det däremot höjas med ca 800:— kronor.
Resultatet av elevernas individuella korrespondensstudier har visat sig mycket in- timt sammanhänga med anstalternas möjligheter till personlig hjälp och handled- ning åt de studerande. Sådana studieledaruppgifter har på de flesta ungdomsanstal- ter kunnat åläggas assistentpersonalen. I viss utsträckning har också eleverna sökt hjälpa varandra. F ritidsstudier på korrespondens äro ju merendels så upplagda, att de skola kunna genomföras helt individuellt. Det torde dock vara mycket ovanligt, att anstaltsklientelet besitter den uthållighet och ambition, som erfordras för att genom- föra en korrespondenskurs på fritid och helt på egen hand. Utan den ovannämnda studiehjälpen från anstaltspersonalens sida skulle därför troligen — åtminstone bland ungdomsklientelet _ de flesta misslyckas med sina studieplaner. Likaså torde det vara vanligt, att eleven från början binder sig för en alltför stor studieuppgift t. ex. i form av ingenjörskurser o. dyl. Inom ungdomsgruppen har detta kunnat undvikas, genom att de som förklarat sig vilja studera en större kurs, har fått binda sig endast för en eller två mindre delkurser i taget, vilka sedan kompletterats med stöd av efter hand vunna erfarenheter om vederbörandes studieförmåga. Sådana försiktig- hetsmått jämte det förhållandet, att inom ungdomsgruppen under senaste år assi- stentorganisationen stabiliserats och utbyggts, har medverkat till, att de i början ganska nedslående siffrorna beträffande fullföljda korrespondensstudier (1957—58
ca 15 % av hela antalet beställda kurser) förbättras, och att en preliminär beräkning för 1959—60 visar, att 60—70 % av de beställda kurserna kunnat genomföras.
Vi har försökt sålla bort sådana elever, som kan misstänkas sakna den ambition som fordras för att genomföra en korrespondenskurs. Därvid ha vi också i möjligaste mån sökt undvika att beställa kurser innan vi hunnit bilda oss en uppfattning om vederbörandes studiehegåvning och förmåga. I detta fall har den teoretiska under- visningen i Yrkes- och allmänbildande ämnen, som bedrivits på anstalten, varit till god nytta.
Elever, som placerats i extern utbildning av olika slag såsom folkhögskolor, yrkes- skolor, lantbruksskolor etc., har tillåtits genomgå någon eller några korrespondenskur- ser för att ge oss möjlighet att bedöma deras förmåga till självständigt studiearbete.
Det torde vara relativt sällsynt, att anstaltsinterner under den merendels relativt korta tid, som de vistas på anstalt, hinner genomföra korrespondensstudier i sådan utsträckning, att dessa kan sägas ha avgörande betydelse för internens framtida utkomstmöjligheter. Däremot är nog ofta en fullföljd korrespondenskurs ett viktigt terapeutiskt hjälpmedel för den intagna att återvinna självförtroende och känsla för den egna förmågan att kunna genomföra en positiv arbetsinsats. Samtidigt fyller studierna en viktig uppgift som fritidssysselsättning och som motvikt mot anstalts- apati. Även om kursen är av relativt liten omfattning, kan den också för en blivande arbetsgivare utgöra ett bevis på att den frigivne arbetssökanden gjort allvarliga an- strängningar att utnyttja anstaltsvistelsen i resocialiseringssyfte. De icke genomförda korrespondensstudierna däremot torde lika ofta kunna ha en negativ påverkan på den intagne. De bli ofta ett ”dåligt samvete”, som ökar hans anstaltsoro och olust och som ytterligare stadfäster hans känsla av otillräcklighet och misslyckande. Enligt vår uppfattning synes därför korrespondensstudier vara till verklig nytta, endast i de fall då anstalten äger, dels en så ingående kännedom om sitt klientel, att man med relativt liten flemarginal kan bedöma, vilka som ha förutsättningar att lyckas med studierna, dels har resurser att ingripa med hjälp och handledning i de fall, där studiearbetet trots goda intellektuella förutsättningar av ett eller annat skäl stannats upp.
Ungdomsanstalten å Skenäs, Östra Husby den 12 oktober 1960.
V. Karlström tjf fångvårdsdirektör
F ångvårdsanstalten i Västerås Anmodad inkomma med synpunkter på korrespondensundervisningen vid härvarande anstalt får jag härmed anföra:
Under år 1959, då medeltalet intagna var 38, bedrev 31 elever korrespondens- studier. Är 1958 var motsvarande siffror 35.6 och 27. Från tidigare år saknas uppgift om antalet korrespondensstuderande. F öreträdesvis ha ämnena metodik och svenska
samt ämnen som ingå i utbildningen vid härvarande verkstadsskola, t.ex. svetsteori, studerats.
I regel beviljas eleverna endast bidrag till kortare ämneskurser omfattande ett fåtal brev. Antalet brukar variera mellan 5—10. Villkoret för att erhålla ytterligare bi- drag är att tidigare beställd kurs är fullföljd med godkänt betyg. Någon statistik över hur många elever, som fullföljer sina kurser, har ej förts på anstalten. Det är dock ej ovanligt, att eleverna läser två eller flera kurser under den tid de är intagna här. Två elever har under de två senaste åren i det närmaste fullföljt ingenj örskurser om- fattande över 500 brev. (Kurserna har fullföljts efter frigivningen).
Korrespondensundervisningen är obestridligen av stort värde. Den utgör för stu- dieintresserade elever ett utmärkt komplement till den teoriundervisning, som med- delas på anstalten. Så är det t. ex. för elever, som önskar avlägga prov för svets- ningslicens obligatoriskt att genomgå korrespondenskurs i ämnet. Vidare utgör korr. studierna en utmärkt fritidssysselsättning, som hos eleverna stärker medvetandet om att strafftiden ej är bortkastad tid. Det har ofta kunnat konstateras, att då många elever bedriver flitiga studier, är sämningen i anstalten god. Slutligen bör det framhållas, att korrespondensstudierna ej endast genom kunskapsinhämtandet utan även genom den intresseriktning de ger är av stort värde som ett led i resocialise- ringssträvandena.
Åtskilliga elever, som börjar med korrespondensstudier under anstaltsvistelsen, har fortsatt med dessa eller andra studier efter frigivningen.
Fångvårdsanstalten i Västerås den 20 sept. 1960.
K.-V. Jacobson tf anst.dir.
BILAGA VI
Rapport om korrespondenskurs i fysik i klass F 12 på tvåårig folkskollärarlinje läsåret 1958—59
1. Kompletteringskursen i fysik på tvåårig folkskollärarlinje upptar till behandling väsentliga moment av den fyraåriga folkskollärarlinjens kurs i fysik.
2. Försöksverksamheten bedrivs i samband med Hermods Korrespondensinstitut. Lämpliga korrespondenskurser utvaldes av lektorn i fysik Hjalmar Trane och mig.
3. Ett stort antal av de studerande hade mycket svaga förkunskaper såväl i mate- matik som i fysik. Flera av deltagarna hade avlagt studentexamen på latinlinjen, och det var flera år sedan de läst både matematik och fysik.
4. Normalt omfattar kompletteringskursen 3 veckotimmar. Kursdeltagarna var de- lade i två grupper. Grupp 1. Först laborationer och sedan korrespondensstudier. Grupp 11. Först korrespondensstudier och sedan laborationer. Under första halvåret genomgick således grupp I gängse laborationsprogram, var- vid lektor Trane gav en kortfattad och nödvändig orientering om kursen för att göra laborationerna meningsfyllda. Under det senare halvåret bedrev deltagarna korrespondensstudier i sedvanlig ord- ning. Studiebreven utlämnades från rektorsexpeditionen, och svaren inlämnades på rektorsexpeditionen, som sedan sände dem till korrespondensinstitutet för rättning. Eleverna fick sedan tillbaka breven direkt från institutet. Grupp 11 bedrev korrespondensstudier under första halvåret och under andra halv- året genomgicks laborationsprogrammet. Studierna bedrevs således i helt omvänd ordning i jämförelse med grupp I.
5. Kursdeltagarna fick av korrespondensinstitutet betyg på genomgångna kurser. Det slutgiltiga betyget bestämdes dock av lektor Trane, varvid hänsyn togs till såväl resultat av korrespondensstudierna som laborationernas utförande och i samband därmed förda diskussioner.
6. Deltagarna i grupp I visade sig ha väsentligt större förutsättningar att tillgod- göra sig korrespondensstudierna än deltagarna i grupp II. Resultatet av den kom- binerade undervisningsmetoden gav praktiskt taget samma studieresultat, som di- rektundervisning normalt ger. Direktundervisningen var hälften av den som normalt meddelas.
7. Kursdeltagarna uttalade som sin åsikt, att korrespondensstudierna var mer ar- betskrävande än direktundervisningen, och de ansåg, att de fått arbeta mer för sina
betyg än vad de normalt skulle ha behövt. Å andra sidan fick kursdeltagarna en träning i att bedriva studier enligt korrespondensmetoden, vilket bör betraktas som värdefullt inslag i en lärarutbildning.
Samtliga kursdeltagare fick en utomordentlig respekt för korrespondensstudier.
Jönköping den 21 oktober 1961.
Börje Svensson
BILAGA VII
Brevskoleutredningen
co Seminarielärare Malte Eurenius Nygatan 8
KARLSTAD
Vid folkskoleseminariet i Jönköping har med början under höstterminen 1958 be- drivits studier i fysik med hermodskurser. I studierna har deltagit två grupper, var- dera om 9 elever. Den ena gruppen har läst följ ande kurser:
Fysik IV (Elektricitetslära), realskolans kurs Fysik A I ( Värmelära), gymnasiekurs på allmänna linjen, brev 1—4 Fysik A III (Optik), gymnasiekurs på allmänna linjen Fysik I (Allmän fysik), reallinjens kurs
Den andra gruppen, som anmäldes höstterminen 1959, har läst följande kurser:
Fysik, första årskursen, brev 1—3 (Allmän fysik) Fysik IV, realskolans kurs Fysik A I Fysik A 111
Betygsresultaten har genomgående varit goda, i en del fall mycket goda. På ingen av de insända lösningarna har underbetyg förekommit. Däremot kan konstateras se- rier av mycket höga betyg. Kostnader per elev i vardera gruppen skulle enligt dagens prisläge vara 160 resp. 123 kr vid kontant betalning, 176 resp. 135 kr vid betalning månadsvis.
Malmö den 19 oktober 1961.
Hermods korrespondensinstitut
Helmer Larsson tf. rektor
BILAGA VIII
Avskrift av brev begärd av Brevskoleutredningens sekr. seminarielärare Malte Eurenius.
Ekshärad den 8 dec. 1957
NKI-skolan Stockholm
Jag vill härmed tacka för betyget i Handelslära och Svensk handelskorrespondens.
Tidigare har jag vid NKI-skolan slutfört kurser i Stenografi, Maskinskrivning, Bokföring för detaljaffär, Grosshandelsbokföring och Aritmitik och är mycket tack- sam för den goda undervisning NKI-skolan alltid givit.
Ännu har jag inte kunnat få någon direkt praktisk nytta av studierna på grund av att jag i många år varit sjuk och långa tider vistats på sjukhus. Detta förklarar också min långsamma studietakt, studierna har pågått under omkring 14 år. Trots sjuk- dom och ekonomiska svårigheter har jag dock aldrig gett upp hoppet om en bättre framtid, och jag tror också att korrespondensstudierna sporrat min livsvilja att övervinna sjukdomen. På sjukhuset sade läkaren det var bra, att jag sökte bedriva studier.
För närvarande är jag mycket bättre, och om inget oförutsett inträffar så tror jag mig kunna få praktisk nytta av mina NKI-studier så småningom. Jag är glad för att jag sökte kontakt med NKI-skolan, ty utan korrespondensundervisningen hade jag inte haft någon möjlighet att söka förverkliga min utbildningsplan. Nu har jag värdefullt NKI-betyg på mina kunskaper — vilket ger ökat självförtroende — och så snart förhållandena medger ämnar jag söka plats på kontor. — Ett studiebrev då och då kan förefalla obetydligt under årens lopp, men ”dropparna urholkar stenen”, som det heter. . .
Mina NKI-studier är säkert inte härmed avslutade, utan jag torde återkomma till nya kurser, alltefter jag känner behov att komplettera och fortbilda för ev. mera kvalificerade uppgifter.
Till alla tveksamma studieintresserade ville jag säga: När Ni står i valet och kvalet vid de olika studiemöjligheternas ”vägkors”, välj då NKI-vägen som på ett effek-
tivt, stimulerande och ekonomiskt sätt leder till målet. Tveka inte, tag NKI-skolan till hjälp! NKI-studier — resultatstudier!
Högaktningsfullt
Ingvar Persson L.-b. 1152 Ekshärad (HK 18492)
Rätt avskrivet intyga
Gunnar Roswall C. Månsson
BILAGA IX
Brevskoleutredningen, Ecklesi astikdepartementet, Stockholm
Angående korrespondensundervisning i matematik vid seminariets övningsskola.
1 seminariets redogörelse för läsåret 1958/59 redovisas följande: ”Försök med nivågruppering i matematik har på uppmaning av Brevskoleutred- ningen inom Ecklesiastikdepartementet gjorts i klasserna 7a och 8a i samarbete med NKI-skolan. Försöken har letts av övningslärarna Olof Skarhed och Henrik Anderö. Arbetssättet har verkat stimulerande på eleverna och animerat dem till ökat frivilligt hemarbete. Både lärare och elever önskar fortsätta denna verksamhet under nästa läsår.”
Försöket har beklagligtvis ej kunnat fullföljas under innevarande läsår på grund av bl.a. följande omständigheter:
1) en radikal omorganisation av klasserna ifråga har medfört, att många av del- tagarna i försöket lämnat seminariet,
2) elevantalet i de nybildade klasserna 8a och 9a är så litet, att en nivågruppering ej ansetts önskvärd,
3) kursen i klass 8 har upptagit många nya moment, som krävt samtidig inlärning, varigenom ingen tid blivit över till korrespondensundervisning,
4») praktikbelastningen har varit synnerligen hård.
Linköping den 10 juni 1960.
Henrik Anderö Rektors sekr. Klassförest. i 9a.
'
:»
.. ,. . | '.* . J
w El |.
l . fn" l
ltr.—| r '.
lb i
liv. ' 9 !"#$ .V ,.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962
Systematisk förteckning
(sun-orna inom klammer beteckna utrednlngarnas nummer 1 denkronologlska iörteckmlngen")
Justltledepartementet Atomansvarlghet II. [14]
Utrikesdepartementet Aspekter på utvecklingsblståndet. [12]
Försvarsdepartementet Totalförsvarets personalfrågor. [3]
Socialdepartementet Skogstlllgångarna t Jämtlands lön. [1]
Kommunlkatlonsdepartementet statsbidrag till enskild väghållning, m. m. !]
Finansdepartementet
Ftnansplan för budgetåret 1962/63 samt Pellmlnör nationalbudget för år 1982. [8] Städernas särskllda rättigheter och skyldgheter ! förhållande till staten. [s] 1959 års långtidsutrednlng. 1. Svensk ekomml 1960 åååh [110] 2. Svensk ekonomi 1960—1965. 311030? 1 . 1 Skärpta regler för rusdryckslnköp. [13]
Eckleslastlkdepartementet Vldgad vuxenutbildnlng på gymnastestadle'- [51 Korriespondensundervisnlngen lnom skol'äsendet- [18 Jordbruksdepartementet Yrkesutbtldnlngen på trädsårdsområdet. [2
Handelsdepartementet Den allmänna närtngslagstlttnlngen. [151
Inrlkesdepartementet
Arbetsuppgltter och utbildning för viss sinun-d,. personal. [4] Kommunal beredskap. ['I]