SOU 1964:6

Alkoholreklamen : slutbetänkande

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet .

Sammanfattning. Författningsförslag

Kap. 1. Kap. 2.

Kap. 3.

Kap. 4. 71 m '.5 UT Kap. 6.

Kap.

Kap. 9.

?]

Rusdrycksforsal]nmgsforordnmgen . . Kungörelse med vissa bestämmelser om reklam för spritdrycker.

Direktiven för kommittén m.m.

Historik och gällande rätt 1 9 1 7 års rusdrycksförsäljningsförordning 1926 års monopolkontrollutredning 1937 års lagstiftning Reklamfrågan under slutet av 1930- talet och fram till avgivandet av 1944 års nykterhetskommittés betänkande 1944 års nykterhetskommitté . . Utredning angående upplysningskampanj Regeringsförslaget år 1954 . Särskilda utskottet år 1954 1954 års lagstiftning

1956 års rusdrycksförsäljningsutredning Regeringsförslaget år 1957 Bevillningsutskottet år 1957

Nu gällande lagstiftning . Förhållandena i vissa främmande länder Finland

Norge

Storbritannien

Västtyskland

Frankrike .

U. S. A.

Kanada . .

Agenterna och deras verksamhet Undersökning rörande whiskyreklamen Tryckfrihetsrättsliga synpunkter . Historik . . . Överväganden . Handelspolitiska synpunkter

Den kommersiella reklamen Inledning

Undersökningar Överväganden

Förslag .

Den statliga övergångspropagandan

Reservationer .

1) av herr Erbacke angående rätten för agenterna att tillhandahålla varuprover 2) av herr Hillbo angående den statliga propagandan för övergång från sprit till lättare drycker . . . . . . . . .

62 62 70 73 75 75 78 82 90

100 106

106

110

Bilaga A Redogörelse för en undersökning av reklamen och propagandan kring vin och sprit . . . . . . . . . 1. Undersökningens planering och genomförande 2. Surveyundersökningens resultat 3. Resultat av experimentet . . . . . . . . . . . . 4. Tabellbilagor . . . . . . . . . . . .

Bilaga B Sammanställningar rörande whiskyreklamen Bilaga C Utkast till alternativ avfattning av den föreslagna 20 a åRff, inne- bärande förbud mot spritreklam . . . . . . . . . . . .

115 115 137 162 172 276

278

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. F inansdepartementet

I februari 1962 avgav 1961 års nykterhetslagkommitté betänkande rörande den ena delen av sitt utredningsuppdrag med titeln »Skårpta regler för rusdrycksinköp» (SOU 1962: 13). På grundval av betänkandet antogs änd— rade bestämmelser vid 1963 års riksdag (prop. 1963: 82, BevU. 1963: 41, SFS 1963: 221 m. fl.).

Under den senare delen av utredningsarbetet, som omfattat frågan om alkoholreklamen, har direktören i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen R. Arfwedson såsom expert deltagit i kommitténs arbete. Enligt vederbörligt bemyndigande har statistiska centralbyråns utredningsinstitut på kommit- téns uppdrag utfört en intervjuundersökning rörande reklamen och pro- pagandan kring vin och sprit. Byråchefen i centralbyrån E. Rapaport och förste aktuarien H. Zetterström, vilka inom centralbyrån haft ansvaret för intervjuundersökningen, har efter dennas slutförande knutits till kommit- tén såsom experter. Beträffande undersökningens uppläggning och vissa andra frågor har samråd ägt rum med företrädare för Sveriges Grossistför— hund och Sveriges Nykterhetsvånners Landsförbund.

Yttranden har under nu ifrågavarande del av utredningsarbetet avgivits över

1) förslag av utredningen rörande specialstraffrätten om förverkande av vinning av olovlig rusdrycksförsäljning,

2) skrivelse från Nya Systemaktiebolaget med hemställan om ändring av 16 å rusdrycksförsäljningsförordningen, samt

3) interpellation i andra kammaren av herr Rimmerfors angående sta- tens järnvägars medverkan vid systembolagets spritdistribution.

1961 års nykterhetslagkommitté får härmed, till slutförande av sitt upp- drag, vördsamt överlämna betänkande angående alkoholreklamen. Försla- gen biträdes i deras helhet av experten Arfwedson och, i de delar i vilka de medverkat, av experterna Rapaport och Zetterström. Vid betänkandet har fogats reservationer i vissa frågor av dels ledamoten Erbacke och dels ledamoten Hillbo.

Stockholm den 19 februari 1964

Sten Walberg Gustaf Bergendal K. G. Erbacke

Arne Hillbo Bertil Holmquist

/Gunnar Linder

härför synes kunna hämtas från en särskild undersökning som kommittén

SAMMANFATTNING

För att minska befarade skadeverkningar av den kommersiella reklamen för sprit, vin och maltdrycker har sedan 1955 gällt vissa begränsningar, modifierade genom riksdagens beslut år 1957. Reglerna har emellertid haft provisorisk karaktär, och de nuvarande liberala bestämmelserna på områ- det betecknades vid sin tillkomst år 1957 såsom ett försök. Nykterhetslag- kommittén har haft i uppdrag att framlägga förslag till mera permanenta regler på området. Till grund för kommitténs direktiv har legat ett betän- kande av bevillningsutskottet, vari utskottet gav uttryck för uppfattningen att man borde överväga varaktiga och väsentliga begränsningar av den kommersiella alkoholreklamen samt att det icke vore orimligt att leveran- törerna av spritdrycker helt avstod från att göra reklam för sina varor i Sverige. I kommitténs direktiv har även ingått att undersöka, huruvida den propaganda för övergång från sprit till vin, som enligt statsmakternas direktiv göres av Nya Systemaktiebolaget och Aktiebolaget Vin- & Sprit- centralen, kunde ha haft några inte avsedda biverkningar, särskilt i fråga om ungdomen.

Tyngdpunkten i kommitténs utredningsarbete har legat på en av statis- tiska centralbyrån under hösten 1962 utförd intervjuundersökning. För att försöka skapa klarhet i fråga om förekomsten av eventuella ogynnsamma verkningar av systembolagets propaganda företogs därvid ett experiment. Bolagets propaganda koncentrerades under en fjortondagarsperiod helt på vissa landsortstidningar med begränsade spridningsområden. Intervjuer företogs i dessa områden och i likvärdiga kontrollområden — där alltså pro- paganda icke förekom _ före och efter propagandans insättande, varefter resultat-en jämfördes. Därvid kunde konstateras, att propagandan haft viss effekt i önskad riktning, om än mindre än som kunnat väntas. Det framkom emellertid icke något som kunde tyda på att propagandan skulle ha haft skadliga biverkningar. Med hänsyn härtill föreslår kommittén icke någon ändring i fråga om denna propaganda.

Den kommersiella reklamens verkningar mättes genom en samtidigt verk- ställd intervjuundersökning av beskrivande karaktär, en s. k. surveyunder— sökning. Därvid framkom, att personer med hög kunskap om vin- och sprit- märken även visat hög konsumtionsfrekvens. Även om detta resultat i och för sig icke behöver säga något om vad som är orsak och verkan, kan det likväl bedömas som ett eventuellt indicium för att reklamen ökar den totala konsumtionen och inte enbart leder till en omfördelning olika märken emel- lan. Kommittén har, när även andra rön och erfarenheter tages med i bil- den, ansett att ett sådant antagande icke är osannolikt. Ett ytterligare stöd

företagit rörande reklaminsatser för och försäljning av whisky. Ett omedel- bart samband mellan reklamkostnader och försäljningssiffror kunde i regel påvisas men inte i fråga om alla märken. Stora reklaminsatser för ett visst märke motsvarades sålunda inte alltid av stor försäljning och vice versa. Däremot visade totalt sett såväl reklamen för som försäljningen av whisky en stadig och snabb ökning. Sedan 1953 har reklamen fyrdubblats och för- säljningen av buteljimporterad whisky tredubblats; räknar man även med den härtappade whiskyn, har försäljningen sexdubblats. Kommittén har på grund härav icke ansett osannolikt, att märkesreklamen för whisky även verkat såsom en propaganda för varuslaget som sådant.

Resultaten av kommitténs undersökningar samt förekommande missbruk från vissa agenters och rusdrycksleverantörers sida har föranlett kommit- tén att, med betonande av reklamfrågans begränsade betydelse för det all- männa nykterhetsläget, i allt väsentligt ansluta sig till den uppfattning varåt bevillningsutskottet tidiga-re givit uttryck. Vid utformningen av sina förslag har emellertid kommittén även beaktat, att en självsaneringsverksamhet inom branschen numera igångsatts under ledning av Sveriges Grossistför— hund och med en av Stockholms Handelskammare utvald gransknings- nämnd såsom dömande instans.

Kommitténs förslag går i första hand ut på att, delvis i anslutning till normer som branschen numera antagit, skärpa de redan gällande förbuds— bestämmelserna mot personlig propaganda hos allmänheten och mot gåvor av rusdrycker m. m. och att införa effektivare sanktioner mot överträdel- ser. Beträffande viner föreslås därutöver icke särskilda inskränkningar, utan kommittén har ansett, att branschens självsaneringsåtgärder kan vara tillräckliga. Vad angår maltdrycker föreslås icke någon ändring i nuva- rande ordning.

I fråga om spritdrycker har kommittén däremot ansett nödvändigt att föreslå tämligen långtgående inskränkningar. I första hand förordas för- bud mot att använda mera påträngande reklammedel, exempelvis film, af— fischer, skyltar på allmänna platser o. dyl., för spritreklamen. Vidare före- slås, i viss anslutning till de provisoriska regler som tillämpades under tiden den 1 mars 1956-—den 30 juni 1957, att annonser för spritdrycker en- dast får innehålla en bild av flaska eller etikett samt uppgift om varans namn, varuslag, tillverkare och tillverkningsområde ävensom pris och kata- lognummer hos systembolaget. I förening med en begränsning av annons— storleken torde dessa inskränkningar komma att medföra, att reklamen för sprit i huvudsak endast får karaktär av en neutralt hållen varuinformation.

De föreslagna reglerna har undersökts från tryckfrihetsrättsliga och han- delspolitiska synpunkter. Några hinder i dylika hänseenden har icke an— setts föreligga.

Förslag till

förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 5, 7, 20, 69 och 84 55 ävensom 89 5 3 mom. rus- drycksförsäljningsförordningen den 26 maj 19541 skola erhålla ändrad ly- delse på sätt nedan angives samt att i samma förordning efter 20 5 skall in- föras en ny paragraf, benämnd 20 a 5, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) 5 5.

1 inom. Den som har rätt att tillverka eller försälja rusdrycker må ej genom gåva annat än i form av varuprov avhända sig sådan dryck i samband med rörelsens bedrivan- de.

2 m 0 m. Den som bedriver agen- turverksamhet för rusdrycker må ej genom gåva annat än i form av va- ruprov avhända sig sådan dryck i samband med rörelsens bedrivande.

3 mom. Vid yrkesmässig detalj- handel med andra varor än rusdryc- ker är utdelning av sådan dryck även utan betalning förbjuden.

7 5. All försäljning — — — som möj- ligt.

1 Senaste lydelse av 5, 69 och 84 55 samt. 89 5 3 mom, se 1957: 212 ävensom av 20 5, se 1963: 221.

(Föreslagen lydelse) 5 5.

Den som tillverkar eller försäljer eller bedriver agenturverksamhet för rusdrycker må ej avhända sig sådan dryck genom gåva, ej heller eljest i samband med rörelsen medgiva eller utlova någon som försäl jer eller medverkar vid försäljning av rus- drycker särskild förmån. Vad nu sagts skall dock icke utgöra hinder för att tillhandahålla prover av rus- drycker åt den som för tillåten par- tihandel inköper rusdrycker eller att till uiskänkningsinnehavare över- lämna enstaka prov av rusdryck som denne icke försäljer, ej heller att ut- öva sedvanlig representation.

Vid yrkesmässig detaljhandel med andra varor än rusdrycker är utdel— ning av sådan dryck även utan betal- ning förbjuden.

7 5.

All försäljning —— — _ som möj- ligt.

Vad nu sagts skall jämväl iaktta- gas vid reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet.

(Nuvarande lydelse)

20 5. Ej må —— — -— vägras utminute- ring. Ej må — _ — av rusdrycker.

Det är vidare förbjudet att, genom personlig hänvändelse eller genom ombud, för egen eller annans vin- ning söka förmå annan än återför- säljare av rusdrycker att inköpa så- dana drycker på utminuteringsställe.

69 5.

Bolaget är skyldigt att verka för att reklam för rusdrycker och där- med jämförlig verksamhet icke be- drives på sätt som finnes uppenbar- ligen stå i strid med det i 7 5 angiv- na syftet.

84 &.

Förbryter sig någon mot stadgan- dena i 5 5 2 eller 3 mom. eller bryter

(Föreslagen lydelse)

20 5. Ej må _ —— — vägras utminute- ring. Ej mä — — — av rusdrycker. 20 a 5.

Skylt, affisch, ljusbild, film eller högtalare må ej begagnas vid rek- lam för spritdrycker. Ej heller på annat sätt än nu sagts må sådan reklam bedrivas så att den lätteligen kan iakttagas från allmän plats utomhus.

Ej må någon, genom utsändning av brev eller trycksaker eller eljest genom personlig hänvändelse eller genom ombud, för egen eller annans vinning söka förmå annan att in- köpa rusdrycker, om denne icke har att för tillåten försäljning inköpa sådana drycker.

Vid reklam för rusdrycker skola i övrigt iakttagas de särskilda be- gränsningar som må föreskrivas av Konungen.

69 g.

Bedrives reklam för rusdrycker el- ler dårmed jämförlig verksamhet i uppenbar strid med bestämmelserna i 7 eller 20 a 5 eller föreskrifter som meddelats med stöd av sistnämnda paragraf, äger bolaget för en tid av högst ett år i sänder besluta att icke inköpa vara för vilken reklam så— lunda bedrivits, så ock att för tid som nu sagts icke försälja varan.

84 &.

Bryter någon mot 5 5 eller bedri— ver någon reklam eller därmed jäm-

(Nuvarande lydelse)

någon som ej handhar försäljning enligt denna förordning mot 20 5 tredje stycket, straffes med dagsbö— ter.

89 5. 3 inom. Husbonde ansvarar _

———- — och vilja.

(Föreslagen lydelse)

förlig verksamhet i strid med be- stämmelserna i 20 a 5 eller föreskrift som meddelats med stöd därav, straffes med dagsböter.

Brott som nu sagts må åtalas en- dast efter anmälan av kontrollstyrel— sen.

89 5.

3 111 om. Husbonde ansvarar — — — och vilja.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om brott som avses i 84- 5.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

Förslag till kungörelse

med vissa bestämmelser om reklam för spritdrycker

Med stöd av 20 a 5 rusdrycksförsäljningsförordningen förordnas som föl- jer. 1 5. Vid reklam för spritdrycker må ej begagnas avbildning av annat än flas- ka eller etikett, som användes vid varans försäljning i Sverige.

25.

Text, som användes vid reklam för spritdrycker, må ej innehålla annat än uppgift om varuslag, namn, tillverkare, tillverkningsområde samt pris och katalognummer vid utminutering.

35.

Annons för spritdrycker må icke omfatta i dagspress mer än 450 spalt- millimeter och i annan press mer än en halv sida. I varje exemplar mä ej införas mer än en annons för samma vara.

45.

Reklam för spritdrycker må ej bedrivas tillsammans med reklam för an- nan vara eller därmed jämförlig verksamhet. Vad nu sagts skall dock icke utgöra hinder för att inomhus å utminuteringsställe eller utskänknings- ställe utställa flaskor för spritdrycker eller att förevisa sådana drycker å varumässa.

55.

Reklam för spritdrycker må ej annat än å varumässa bedrivas genom broschyr eller därmed jämförlig skrift.

65.

Bestämmelserna i denna kungörelse utgöra ej hinder för att på sedvanligt sätt upptaga spritdrycker i vinlista eller annan prislista.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965.

DIREKTIVEN FÖR KOMMITTEN M. M.

Direktiven för vårt arbete —— i vad det gäller frågan om alkoholreklamen -— framgår av följande uttalande av Statsrådet och Chefen för Finansdeparte- mentet (anförande till statsrådsprotokollet den 13 oktober 1961):

I samband med 1954 års nykterhetspolitiska reformer behandlades även frågan om inskränkningar i r eklame n för alkoholhaltiga drycker. Den då antagna lagstiftningen innefattade väsentliga begränsningar: totalt reklamstopp under en övergångstid och därefter en övervakning, som i huvudsak uteslöt annan reklam än en neutralt hållen presentation av varorna. Vid 1957 års riksdag beslöts, att sistnämnda inskränkning i stort sett skulle upphöra. Kvar står emellertid en all- män övervakning av reklamverksamheten genom Aktiebolaget Vin- & spritcen- tralen, som därvid biträdes av en samarbetsnämnd med representanter för olika intresserade organ och sammanslutningar. 1957 års riksdagsbeslut innehar även, att de statliga monopolbolagen skulle få bedriva propaganda för en övergång från spritdrycker till vin, öl och alkoholfria drycker.

Att statsmakterna år 1957 ansåg sig kunna avskaffa den mera detaljerade över- vakning, som upprätthållits dessförinnan, var icke ett uttryck för uppfattningen att den kommersiella alkoholreklamen skulle vara utan skadliga verkningar. Be- slutet föranleddes närmast av insikten att de efter år 1954 prövade metoderna visat sig mindre ändamålsenliga. Den är 1957 beslutade friare ordningen beteck- nades emellertid uttryckligen som ett försök.

Under de senare åren har diskussionen om alkoholreklamen och dess verk- ningar fortsatt, och förslag om reklambegränsningar har tid efter annan fram- förts i olika sammanhang. Motioner i ämnet vid 1961 års riksdag ledde till att riksdagen på förslag av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 48 hemställde om en utredning av frågan om begränsning av alkoholreklamen.

I nämnda betänkande framhöll utskottet, att vissa drag i konsumtionsutveck- lingen var ägnade att inge farhågor. I sådant hänseende pekades bl. a. på fylleri- t'örseelsernas stegring, särskilt bland kvinnor och ungdom. Utvecklingen syntes också, uttalade utskottet, ge vid handen att bruket av rusdrycker spritt sig till nya befolkningskategorier, hos vilka förtäringen relativt ofta övergår till miss- bruk. Enligt utskottets mening var det inte uteslutet att alkoholreklamen hade en suggererande effekt, särskilt på ungdom, och att således reklamverksamheten kun- de vara en av orsakerna till den antydda utvecklingen. Dessutom kunde frågan ställas, framhöll utskottet, huruvida den nu bedrivna reklamen från andra syn- punkter är förenlig med vår nykterhetspolitik.

Som framgår av vad jag här sagt har sedan tillkomsten av 1954 års lagstiftning olika metoder prövats för reglering av alkoholreklamen. Åtskilliga erfarenheter på området har vunnits under denna tid. Vid 1957 års riksdagsbeslut förutsattes också att frågan skulle prövas på nytt längre fram. Starka skäl talar nu för att man utan dröjsmål igångsätter det utredningsarbete som erfordras för ett sådant mera slutgiltigt ställningstagaude. Såsom bevillningsutskottet påpekat har vissa oroande drag i konsumtionsutvecklingen kunnat konstateras under de senaste åren. Därtill kommer, att spritinköpen ökat under den gångna sommaren och förhösten. Den nedgång i förbrukningen av spritdrycker som ägt rum sedan hös—

ten 1956 synes således ha avbrutits. Även om det knappast är troligt att den kom- mersiella alkoholreklamen _ som främst avsett dyrare varor med relativt be- gränsad efterfrågan — i högre grad inverkat på konsumtionsutvecklingen i stort, framstår det som ett befogat önskemål att söka förebygga skadeverkningar som kan följa med nämnda reklamverksamhet. I sammanhanget må erinras om att re- klam inte förekommer för inom landet tillverkade spritdrycker.

En närmare utredning om alkoholreklamen bör sålunda nu komma till stånd. Utredningen bör avse alla former av reklam för alkoholhaltiga drycker. Rekla- mens omfattning och verkningar bör i möjlig mån belysas och analyseras. Såsom bevillningsutskottet framhållit bör utredningen även ingå på den verksamhet som bedrives av sprit- och vinagenterna. Vid utformningen av förslag till åtgärder hör även beaktas de tryckfrihetsrättsliga och handelspolitiska aspekter, som even- tuellt kan anläggas på frågan.

Bevillningsutskottet har understrukit, att den av de statliga monopolbolagen bedrivna propagandan för övergång till svagare drycker synes ha haft gynnsam- ma verkningar. Utskottet har emellertid ansett att man bör undersöka om nämnda verksamhet likväl kan ha haft vissa icke önskvärda biverkningar. Jag delar ut- skottets uppfattning i denna fråga. Tillgängliga erfarenheter av verksamheten bör alltså granskas.

Det i departementschefsuttalandet åberopade betänkandet från bevill- ningsutskottet (nr 48 är 1961) innehåller till den del det berör reklamfrågan följ ande.

Vad först angår frågan om alkoholreklamen må erinras om att en svensk eller utländsk tillverkare av rusdrycker — på grund av ensamrätten för AB Vin- och Spritcentralen till försäljning av sådana drycker till återförsäljare — inte kan sälja till annan köpare inom landet än nämnda bolag. Emellertid råder inte för- bud för enskilda att verka som agenter för in- eller utländska tillverkare av rus- drycker och uppbära provision för denna verksamhet. Ej heller är det förbjudet att göra reklam för rusdrycker men enligt 69 5 rusdrycksförsäljningsförordningen är Vin— och Spritcentralen skyldig att verka för att reklam av rusdrycker och där- med jämförlig verksamhet inte bedrives på ett sätt som uppenbarligen står i strid med det i 7 5 förordningen angivna syftet att all försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt. Med berörda stadgande avses att i första hand förhandlingsvägen motverka olämplig alkoholreklam. För detta ändamål finns ett särskilt organ som organisatoriskt är knutet till Vin— och Spritcentralen, nämligen Samarbetsnämnden för alkoholre- klam. Nämnden består av representanter för bl. a. Nya system AB, reklambyråer- na, agenterna för utländska rusdrycksleverantörer och nykterhetsrörelsen.

Beträffande alkoholreklamen föreslås i motionerna I: 460 och 11: 639 att riks- dagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär en utredning beträffande behovet av längre gående åtgärder för begränsning av alkoholreklamen än som nu tillämpas och om lämpliga former för en sådan begränsning. Även i motionerna 1:477 och II:567 yrkas skrivelse till Kungl. Maj:t. Enligt motionärernas mening bör Kungl. Maj:t ta initiativ till förhandlingar med berörda parter för att begränsa alkoholreklamens omfattning.

I samband med genomförandet av 1954 års reform av nykterhetslagstiftningen ägnades stor uppmärksamhet åt frågan om alkoholreklamen. I sitt betänkande rö- rande rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård (SOU 1952: 54) föreslog 1944 års nykterhetskommitté — med hänsyn till att reklamen för olika rusdrycker enligt kommitténs mening bedrivits i olämpliga former _— bl. a. att en särskild utred- ning av agentverksamheten skulle igångsättas i syfte att utröna lämpligheten av

ett koncessionstvång för agenterna eller eventuellt en monopolisering av denna verksamhet.

Vad kommittén förordat i denna del avvisades emellertid i proposition nr 151/ 1954 angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken. På förslag av departementschefen beslöt riksdagen att andra åtgärder skulle vidtas i syfte att begränsa reklamverksamheten. I enlighet med detta beslut träffade Vin- och sprit- centralen avtal med representanter för vederbörande agenter om temporärt re- klamstopp —— under tiden den 1 september 1955 _ den 29 februari 1956 — i sam— band med Övergången till fri försäljning. Efter utgången av denna tid gällde till en början enligt avtalet vissa inskränkningar i reklamverksamheten, nämligen att reklamen blott skulle avse angivande av märke, ursprung, typ och pris.

År 1957 omprövade emellertid statsmakterna sitt tidigare beslut i reklamfrågan. Därvid konstaterades att konsumtionen av spritdrycker ökat väsentligt efter övergången till fri försäljning. Ökningen hade dock främst avsett brännvin och eau de vie, för vilka varor någon reklam inte bedrivits. Då de dittills tillämpade reklaminskränkningarna inte ansågs ha haft någon större betydelse ur nykter— hetspolitisk synpunkt, beslöts att desamma i huvudsak skulle upphävas. I fort- sättningen skulle endast en viss övervakning av reklamverksamheten äga rum. Denna verksamhet handhas såsom inledningsvis omnämnts av Samarbetsnämn- den för alkoholreklam. 1957 års beslut innebar också att Nya system AB fick möjligheter att genom reklam söka inrikta kundernas intresse på alkoholsvaga drycker på bekostnad av de starkare.

Då det gäller att bedöma reklamverksamhetens inflytande på alkoholkonsum- tionen bör det till en början konstateras att utvecklingen i detta hänseende sedan 1957 års beslut i reklamfrågan fattades i väsentliga delar varit gynnsam. Sålunda visar konsumtionen av sprit under senare år en oavbruten nedgång, vilken är desto märkligare som den i stort sett sammanfaller med en högkonjunktur. Tidi— gare erfarenheter ger vid handen att den allmänna stegring av levnadsstandar- den, som hör ihop med högkonjunkturen, brukar resultera i en stegrad konsum— tion av sprit. Å andra sidan har efter motbokssystemets avskaffande en stark uppgång skett av vinkonsumtionen. Utvecklingen tyder på att en viss, i och för sig önskvärd övergång skett från konsumtion av starkare alkoholdrycker till svagare. Att varje förändring i denna riktning verkligen innebär ett framsteg framgår av vissa i Vin- och spritcentralens verksamhetsberättelse för åren 1960 och 1957 redovisade uppgifter. Sålunda utgör den genomsnittliga alkoholmäng- den i spritdrycker, som saluföres i Sverige, 40 %, medan motsvarande procent- sats i fråga om viner uppgår till ca 14 %. Mätt i ren alkohol försålde Vin— och spritcentralen föregående år i Sverige 17,7 milj. liter i form av sprit och 3,6 milj. liter i form av vin, medan motsvarande siffror för år 1957 var 20,4 milj. liter för spritdrycker och 2,9 milj. liter för vin.

Andra drag i utvecklingen visar emellertid inte en lika gynnsam tendens. I jäm- förelse med åren före nykterhetsreformens genomförande visar antalet fylleriför- seelser en stark stegring. Sålunda beräknas antalet under år 1960 begångna fyl- leriförseelser, vilka skall antecknas i kontrollstyrelsens straffregister, uppgå till ca 74 400, medan motsvarande siffra för år 1954 utgjorde ca 42 700. Något mindre ogynnsam framstår utvecklingen vid en jämförelse av antalet sakfällda personer som begått fylleri under resp. år. Dessa utgjorde under år 1954 nära 33 000 och beräknas under år 1960 uppgå till ca 46 500. Särskilt markant stegring har in- träffat i fråga om kvinno- och ungdomsfylleriet. Utvecklingen synes ge vid han- den att bruket av rusdrycker spritt sig till helt nya befolkningskategorier, och att alkoholförtäringen hos dessa relativt ofta övergår till missbruk. Utskottet de-

tar motionärernas uppfattning att denna utveckling inger allvarliga farhågor. Enligt utskottets mening måste det åligga statsmakterna att vidta åtgärder på skilda områden för att härutinnan söka bryta utvecklingen. Därvid kommer frå- gan om alkoholreklamen i blickpunkten även om huvudvikten för samhällets in- gripanden i förevarande hänseende bör läggas på andra områden. Såvitt utskottet kan finna är det inte uteslutet att alkoholreklamen har en suggererande effekt, särskilt på ungdom, och att således reklamverksamheten kan vara en bidragande orsak till den nyss antydda ogynnsamma utvecklingen. Härtill kommer att frågan kan ställas huruvida den nu bedrivna alkoholreklamen ur andra synpunkter är förenlig med vår nykterhetspolitik. Anledning synes utskottet på grund härav föreligga att uppta frågan om alkoholreklamens utformning till närmare pröv- ning. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att 1957 års bevillningsutskott i samband med slopandet av de tidigare gällande inskränkningarna i alkohol- reklamen uttalat att detta beslut var att se som en försöksanordning som borde om— prövas om den inte slog väl ut.

För närvarande förekommer alkoholreklam huvudsakligen i två former. Den ena utgöres av den verksamhet som i enlighet med statsmakternas beslut är 1957 utövas av Nya system AB och som syftar till att främja en övergång hos konsu- menterna från starkare alkoholdrycker till svagare sådana eller till alkoholfria drycker. Beträffande denna reklam har statsmakterna möjlighet att påverka dess omfattning och arten av densamma. Enligt utskottets mening måste det hållas för troligt att systembolagets reklam varit en bidragande orsak till den i det före- gående berörda gynnsamma konsumtionsförskjutningen. I stort sett synes denna reklam ha givit ett positivt resultat såsom ett led i strävandena att dämpa sprit- konsumtionen.

Den andra formen av alkoholreklam bedrives av utländska leverantörer eller här i riket verksamma agenter för dessa. Syftet med denna reklam är rent affärs- mässigt: att öka försäljningen av s. k. buteljimporterade varor. Såsom framgår av systembolagets i bilaga till detta betänkande intagna yttrande till kontrollstyrel- sen har under senare år importerats genom fria agenter ca 11 procent av den totala årliga vinimporten och ca 17 procent av den totala årliga spritimporten, motsvarande i värde ca 37 resp. ca 27 procent av sammanlagda värdet av Vin- och spritcentralens import av berörda varor. I absolut tal uppgår agentimporten till ca 2,7 milj. liter spritdrycker och ca 1,5 milj. liter vin. All övrig import av rusdrycker i partihandelsledet omhänderhas av Vin- och spritcentralen utan för- medling av agenter.

Från agenternas och de av dem representerade leverantörernas sida föreligger givetvis ett starkt ekonomiskt intresse att genom skilda åtgärder öka försälj- ningen av sina varor. Ur agenternas synpunkt ter det sig med hänsyn härtill af- färsmässigt naturligt att i detta syfte utnyttja de olika former av reklam såsom annonser, folders m. ni., som kan tjäna ändamålet. Den nu tillämpade ordningen innebär att Vin- och spritcentralens order på varor att importeras på butelj i all- mänhet lämnas till vederbörande leverantörs agent i Sverige, vilken vidarebeford- rar ordern till leverantören. Själva leveransen sker sedan direkt från leverantören till Vin- och spritcentralen. Agentens verksamhet inskränker sig således till att förmedla ordern. Det förhållandet att ordern passerar agenten innebär för denne fördelen att han direkt kan avläsa effekten av den bedrivna reklamen. Genom konkurrensens inverkan kan förhållandet även innebära ett starkt incitament att öka omfattningen av reklamen eller att pröva nya former som kan tänkas ge bättre försäljningseffekt. Att vissa risker föreligger för en inte godtagbar utveck- ling i sådan riktning framgår av det av systembolaget påtalade förhållandet att

försök från agenthåll förekommit till obehörig påverkan i försäljningsfrämjande syfte av bolagets försäljningspersonal. I detta sammanhang må påpekas att för- bud enligt rusdrycksförsäljningsförordningen föreligger mot att genom person- lig påverkan söka förmå någon, som inte är återförsäljare av rusdrycker, att in- köpa sådana drycker.

En grundläggande princip för vår nu gällande nykterhetslagstiftning är att för- säljningen av rusdrycker inte skall vara förenad med enskilt vinstintresse. Sett mot denna bakgrund är systemet med provisionsavlönade agenter för utländska firmor inte tillfredsställande. Erinras kan att denna principiella uppfattning låg till grund för den inlösning av agenturer som staten åtog sig under åren efter rusdrycksmonopolets införande.

I motionerna I: 477 och 11:567 har framförts tanken att förhandlingar skulle upptas med berörda parter i syfte att söka begränsa reklamens omfattning. Ut- skottet vill med anledning härav erinra om att de inskränkningar i förevarande hänseende, som hittills främst tillämpats, inte tagit sikte på reklamverksamhe- tens omfattning men väl dess utformning. Då emellertid, vad gäller reklam i tryckt form, inte minst skäl av tryckfrihetsrättslig art talar emot begränsningar i reklamens omfattning, anser utskottet det inte vara sannolikt att man genom förhandlingar med sådant syfte kan nå några resultat av betydelse. Över huvud taget ställer sig utskottet tveksamt med hänsyn till de starka kapitalintressena i branschen till möjligheterna att förhandlingsvägen på längre sikt begränsa re- klamverksamheten.

Utskottet är visserligen medvetet om att den verksamhet i reklambegränsande syfte, som nämnden för alkoholreklam bedriver, haft betydelse för att förhindra olämplig reklam och att agenterna i stort sett lojalt ställt sig nämndens önskemål till efterrättelse. Med den inriktning nämndens arbete har enligt 1957 års beslut ligger det emellertid i sakens natur att nämndens ingripanden ofta kan ske först sedan den otillbörliga reklamen redan ägt rum. Även om nämnden därvid lyckas förhindra ett upprepande i det speciella fallet har dock den skadegörande effekt, som reklamen kan ha i initialskedet, inte förhindrats. Det kan för övrigt enligt utskottets mening inte uteslutas att även den reklam, som Samarbetsnämnden godkänner, på lång sikt kan ha icke önskvärda verkningar.

Enligt utskottets mening talar starka skäl för att man nu överväger möjlighe- terna att erhålla varaktiga och väsentliga begränsningar av alkoholreklamen. En utredning med denna syftning kan såvitt utskottet förstår inte lämpligen äga rum utan att frågan om agentverksamheten blir föremål för överväganden. I de till utskottet avgivna utlåtandena, i vilka en utredning om alkoholreklamen föror- dats, har också frågan om agentverksamheten ansetts böra övervägas i samband med en sådan utredning. Därvid kan ifrågasättas huruvida behov verkligen före- ligger av agenter eller om — såsom nykterhetskommittén på sin tid antytt — en monopolisering lämpligen bör genomföras. Ur konsumenternas synpunkt synes några olägenheter knappast kunna uppkomma, eftersom redan nu all import om- besörjes av Vin- och spritcentralen och agenternas egentliga verksamhet endast går ut på att söka förmå konsumenterna att inköpa just den vara vederbörande agent representerar. Å andra sidan bör ihågkommas att reklamen för de buteljim- porterade varorna inte behöver handhas av agenterna i Sverige utan att den med minst lika god effekt kan ske på initiativ av leverantörerna utomlands. Så torde för övrigt inte sällan vara fallet för närvarande. Det kan med hänsyn härtill be- finnas vara mer ändamålsenligt att i stället för monopolisering av agentverksam- heten andra medel tillgripes, exempelvis att de statliga monopolföretagen inom rusdryckshanteringen erhåller vidgade befogenheter att avbryta sina affärskon-

takter med sådana leverantörer, som själva eller genom sina agenter bedriver ur samhällets synpunkt inte önskvärd reklam eller på annat sätt uppenbarligen handlar i strid mot strävandena att i Sverige begränsa konsumtionen av rus- drycker. Med hänsyn till att en fullständig statsmonopolisering av sociala skäl gäller i vårt land i fråga om försäljningen av rusdrycker och vidare samma regler bör gälla gentemot alla importländer, synes gentemot den antydda ordningen knappast kunna åberopas de skäl av handelspolitisk natur, som i tidigare sam- manhang framförts mot ifrågavarande ingripanden.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att hinder enligt nu gällande lag- stiftning knappast torde föreligga mot att t. ex. Sveriges bränneriidkareförening bedriver reklamverksamhet. Hittills har emellertid de inhemska brännvinspro- ducenterna avstått från att genom reklam söka förmå allmänheten till ökad bränn- vinskonsumtion. Det synes utskottet med hänsyn härtill inte vara ett orimligt krav att även de utländska leverantörerna av spritdrycker helt skulle avstå från att i Sverige göra reklam för sina varor.

Den utredning av alkoholreklamen, som utskottet sålunda tillstyrker, bör pröva frågan i dess helhet, därvid även bör undersökas huruvida den på statsmakter- nas initiativ av Nya System AB bedrivna reklamverksamheten, vars gynnsamma verkningar utskottet redan understrukit, likväl kan ha haft vissa inte avsedda biverkningar, särskilt i fråga om ungdomen.

KAP. 2

HISTORIK OCH GÄLLANDE RÄTT

1917 års rusdrycksförsäljningsförordning

En av huvudprinciperna för den svenska nykterhetslagstiftningen har sedan länge varit att försäljningen av rusdrycker icke skall vara förenad med enskilt vinstintresse. På partihandelsområdet genomfördes denna prin- cip genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning i så måtto, att AB Vin- & Spritcentralen i praktiken fick ensamrätt till försäljning av rus- drycker till återförsäljare. En tillverkare kunde sålunda enligt 1917 års för- ordning icke sälja till någon annan köpare inom landet än Vin- & Sprit- centralen.

Lagstiftningen har emellertid icke innehållit förbud för enskilda att ver- ka som agenter för in— eller utländska tillverkare och att uppbära provi- sion för såd-an verksamhet. Det är inte heller förbjudet att göra reklam för rusdrycker. År 1917 infördes i lagstiftningen en bestämmelse innebärande att man ej vid personligt besök eller genom ombud ägde rätt att utbjuda rusdrycker eller upptaga beställningar annat än hos innehavare av försälj- ningsrätt. Vidare förbjöds att eljest för egen eller annans vinning vid per- sonligt besök eller genom ombud söka förmå annan att inköpa rusdryc- ker i utminuteringsbutik. Ett likartat förbud gällde för utskänknings- innehavare och hans anställda mot att söka förmå gäst att inköpa rus- drycker på utskänkningsstället.

1911 års nykterhetskommitté, som utarbetat förslaget till försäljnings- förordning, framhöll bl. a., att det sedan årtionden varit ett inom vida kret— sar närt önskemål att stävja den verksamhet som bedrevs av utländska handelsresande. Kommittén erinrade om att förslag härom väckts vid ett flertal riksdagar under framförallt 1890-talet. Den franska handelstrakta- ten av år 1881 innehöll emellertid fram till år 1909 en bestämmelse- om att franska handelsresande skulle äga rätt att upptaga beställningar. 1909 upp— hävdes nämnda beståmmelse och det stadgades att franska handelsresande skulle vara underkastade de inskränkningar som var ålagda vårt lands egna undersåtar.

Med hänsyn till att enligt kommitténs — sedermera accepterade — för- slag endast vissa. bolag skulle äga rätt till utminutering av rusdrycker och sådan försäljning inte skulle göras beroende av något ekonomiskt intresse, ansåg kommittén det önskvärt med en förbudsparagraf, så allmänt av- fattad att den träffade all form av utbjudande, bortsett från sådant som skedde via de godkända bolagen.

1917 års försäljningsförordning innebar emellertid formellt fortfarande vissa möjligheter till partihandel, varmed menades försäljning till återför- säljare i och för deras rörelse. Dylik partihandel skulle enligt förordningen få drivas av tre olika kategorier av utövare, nämligen:

1. den som till avsalu ägde tillverka rusdrycker eller bedriva rening av bränn- v1n,

2. den som av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd till partihandel, och

3. den som idkade minuthandel med spritdrycker eller vin om han före den 1 januari 1919 gjorde anmälan hos kontrollstyrelsen.

Den sist nämnda kategorin skulle emellertid endast få partihandelsrätt under en övergångsperiod om tre år.

Som ovan nämnts var ett ledande syfte för 1917 års rusdrycksförsälj- ningsförordning att avlägsna varje privatekonomiskt intresse inom detalj- handeln. Detta kom emellertid även att visa sig nödvändigt beträffande partihandelsledet, vilket ledde till bildandet av AB Vin- & Spritcentralen. Nämnda bolag inlöste praktiskt taget samtliga de enskilda bolag som fanns vid ikraftträdandet av 1917 års förordning. Detta övertagande gällde inte bara partihandelsbolag utan även rena agentföretag. Visserligen ansågs det att företag, vilka som agenter representerade utländska hus inom bran- schen, i stor utsträckning alltjämt skulle kunna bedriva sin verksamhet. De firmor som så önskade blev emellertid inlösta och en del av de större bland dem organiserades som dotterbolag till spritcentralen. Sammanlagt inlöstes under åren 1918—1921 25 agentfirmor. Av dessa kom nio att kvar- stå som dotterbolag till spritcentralen. De sista åren har dotterbolagen varit åtta.

1926 års monopolkontrollutredning

År 1926 tillsattes en monopolkontrollutredning som i början av år 1928 framlade ett förslag rörande Vin- & Spritcentralens organisation. I detta förslag berörde utredningen även frågan om agentbolagen och deras förhål- lande till spritcentralen. Utredningen framhöll, att den strävan att från agentverksamheten avlägsna privatekonomiskt intresse som tagit sig ut- tryck vid bildandet av de till spritcentralen anknutna agentbolagen stod i överensstämmelse med den utveckling, varigenom dylikt intresse i möjli— gaste mån avvecklats från såväl detaljhandeln som partihandeln med rus— drycker. Ur vissa synpunkter syntes det icke vara önskvärt med samman- förandet av agentur- och partihandeln. Något förslag om ändring på den- na punkt framlades emellertid under åberopande av handelspolitiska hän- syn ej av utredningen. En av utredningsmännen yrkade dock reservations— vis ett åläggande för spritcentralen »att i sådan ordning, som låter sig för- ena dels med spritcentralens ekonomiska intresse, dels med synpunkter,

som i fråga om agenturorganisationen finnas äga betydelse, vidtaga åtgär- der, varigenom till formen fristående men till Spritcentralen ansluten agent- verksamhet avvecklas».

Monopolkontrollutredningen föranledde ej några särskilda åtgärder när det gällde agentbolagen. Spritcentralen vidtog emellertid den förändringen att en viss omorganisation av bolagens styrelser genomfördes fr. o. m. är 1928. Genom omorganisationen kom samtliga bolag att som styrelseledamö- ter få ordföranden och vice ordföranden i spritcentralens styrelse samt dess- utom spritcentralens verkställande direktör.

1937 års lagstiftning

, I 1937 års lagstiftning medtogs med vissa smärre ändringar de förbud mot j påverkan av enskild i syfte att övertala denne att inköpa rusdrycker som

intagits redan i 1917 års förordning. I syfte att förhindra även hänvändelse som sker i telefon eller genom personligt brev ersattes emellertid orden »vid personligt besök» med uttrycket »genom personlig hänvändelse».

Inte heller 1937 års lagstiftning förbjöd reklam för rusdrycker eller in-

" skränkte agenternas verksamhet utöver vad som följde av förbuden mot personlig hänvändelse m. m. Agenternas möjligheter att genom reklam och dylika försäljningsbefrämjande åtgärder få till stånd en marknad för sina varor underlättades av att utminuteringsbolagen även enligt den nya lag- stiftningen hade skyldighet att på begäran anskaffa varor som ej hölls i lager.

l l

Reklamfrågan under slutet av 1930-talet och fram till avgivandet av 1944 års nykterhetskommittés betänkande

att väcka en del offentlig diskussion. Det ansågs, att reklamen i en del fall utformats så att den, utöver att främja det reklamerade varuslaget på be- kostnad av andra, också uppfattats som en uppmaning till allmänheten att öka konsumtionen av rusdrycker överhuvudtaget.

: Den kritik som riktades mot rusdrycksreklamen — någon sådan bedrevs ! emellertid icke av Vin- & Spritcentralen eller av systembolagen _— gällde ; även i viss omfattning ölreklamen. För bryggerierna fanns ingen inskränk- j ning i rätten att göra reklam för varorna och ej heller fanns någon lagstad- gad begränsning av det enskilda vinstintresset vid tillverkning och försälj- j Den reklam som utländska firmor eller deras agenter drev i Sverige kom %

ning av öl. Diskussionen kring alkoholreklamen upptogs i en interpellation vid 1939

års lagtima riksdag. På denna svarade dåvarande chefen för finansdeparte- mentet, statsrådet Wigforss, att han ansåg det tydligt att åtgärder som år ägnade att stimulera förbrukningen av rusdrycker icke kan sägas vara väl förenliga med alkohollagstiftningens andemening. Statsrådet förklarade sig beredd att låta genom kontrollstyrelsen och Vin- & Spritcentralen rikta hän- vändelser till vederbörande enskilda företag och sammanslutningar i syfte att begränsa alkoholreklamen. Skulle dessa hänvändelser icke medföra åsyftat resultat finge frågan upptagas till förnyat övervägande.

Emellertid förlorade frågan till stor del sin aktualitet under krigsåren, då importen av utländska rusdrycker omöjliggjordes eller starkt begränsa- des. Efter kriget fick saken på nytt aktualitet. Förhållandena belystes i en till chefen för finansdepartementet i januari 1947 överlämnad promemoria utarbetad av dåvarande verkställande direktören i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, envoyén Sahlin. Promemorian överlämnades sedermera till 1944 års nykterhetskommitté.

I promemorian erinrades om att det privatekonomiska intresset stegvis elimi- nerats från rusdryckshanteringens olika grenar, så att i fråga om rusdryckshan- deln endast två områden kvarstod där någon begränsning inte fanns. Härvid åsyf- tades dels serveringspersonalens intresse av drickspengar, dels den verksamhet som inom landet bedrives av agenterna för utländska leverantörer av viner och spritdrycker. Det påpekades, att Vin- & Spritcentralen under de första åren efter sin tillkomst inlöste ett betydande antal agenturer för utländska hus inom bran- schen. I stor utsträckning övertogs de inlösta agentfirmornas representation och rörelse av för ändamålet bildade aktiebolag, vilka fick karaktären av dotterbolag till Vin- & Spritcentralen. Det kunde emellertid påvisas att dessa agentbolag se- dermera alltmer överflyglats av de enskilda agenterna och att därmed ett viktigt och växande område av hanteringen ånyo utlämnats till fritt spelrum för enskild företagsamhet med direkt intresse av rusdryckskonsumtionens stegring, i uppen- bar motsättning mot en av de ledande grundsatserna för reformarbetet på detta område. Sahlin ifrågasatte om inte agentverksamheten borde göras till föremål för närmare utredning med syfte att framlägga förslag till en lösning som kunde avhjälpa de med verksamheten i dess nuvarande form förenade olägenheterna.

1944 års nykterhetskommitté

Nykterhetskommittén, vars slutbetänkande avgavs i början av år 1953, in- hämtade för att få ett underlag för sina bedömningar bl. a. vissa ytterligare uppgifter från Vin- & Spritcentralen.

Av de lämnade uppgifterna framgick, att de fristående agenternas antal av spritcentralen uppskattades till ett 100-tal, medan bolaget själv endast hade 8 agenturer. Bolaget påpekade, att alla fatvaror dåmera köptes direkt från utlandet och att det endast var buteljvarorna som kunde bli föremål för en till allmänhe- ten riktad reklam.

Av uppgifterna framgick vidare, att år 1950 importerades för 33,2 milj. kronor, varav 17,6 milj. på buteljimport och 15,6 milj. på fatimport. Av de 17,6 milj. kronor på buteljvaror kom 8,0 milj. på spritcentralens agenturer och 9,2 milj.

på de fristående agenturerna, vilka enligt spritcentralen förtjänade 10—15 pro- cent av denna summa. Bolaget framhöll vidare, att genom de fristående agenter- nas verksamhet hade ett starkt privatekonomiskt intresse återinförts som under de senaste 15 åren förstärkts.

I fråga om agenternas verksamhet påpekade spritcentralen att utvecklingen medfört en ökad reklamverksamhet, särskilt genom annonser. Även annan form av propaganda bedrevs. Bl. a. uppgavs av spritcentralen att cirkulär med reklam- broschyrer förekom och att systembolagschefer och restauratörer fortfarande upp- söktes personligen. Enligt uppgifter till spritcentralen förekom i viss utsträck— ning att ersättning lämnades till serveringspersonal, t. ex. hovmästare i festvåning- ar om de sålde av ett visst märke.

I fråga om ingripanden från spritcentralens sida framhölls, att bolaget vid något tillfälle vägrat köpa av firmor som annonserat olämpligt, men detta hade hittills endast skett när det varit fråga om illojal reklam med falsk ursprungsbe- teckning. Det påpekades vidare, att systembolaget på begäran av privatperson kunde importera direkt från utlandet om inte spritcentralen förde en viss vara. Dessa bestämmelser gjorde att spritcentralen knappast kunde vägra köpa ett mär- ke som efterfrågats.

I fråga om reklamens betydelse för efterfrågan framhölls, att denna märkts bl. a. under den stora annonskampanj för amerikansk whisky som pågick åren när- mast efter kriget.

Kommittén påpekade i sitt betänkande, att alla ingripanden på områ- det försvårades genom att de berörde de handelspolitiska förbindelserna med utlandet. Kommittén förklarade sig emellertid dela uppfattningen, att förhållandena på agenturverksamhetens område icke var tillfredsställande. samt föreslog, att frågan om tillstånd för eller monopolisering av agentur— verksamheten gjordes till föremål för särskild utredning. Kommittén utta- lade vidare, att ett förbud mot en ur nykterhetssynpunkt olämplig reklam- verksamhet syntes vara möjligt att genomföra men i praktiken skulle möta vissa svårigheter. Kommittén anförde härvidlag följande.

I lagen om illojal konkurrens förekommer redan vissa bestämmelser som kri- minaliserar osannfärdig reklam, bestickning m. m. i samband med utövning av näringsverksamhet. Genom skärpning eller precisering av dessa bestämmelser torde det vara möjligt att komma åt mera flagranta fall av olämplig reklam för alkoholdrycker. Men om man vill nå längre, synes svårigheterna att göra en rim- lig gränsdragning bli mycket stora. Det torde för övrigt i ett stort antal fall kunna råda delade meningar om en viss reklams lämplighet. Avvägningen måste med nödvändighet bli i viss mån subjektiv. Gentemot bestämmelser, som avser att reglera reklam i tryckt form, kan också anföras de komplikationer som tryck- frihetsförordningen innebär i detta sammanhang.

Vare sig ett koncessionssystem infördes eller ej ansåg kommittén det vara önskvärt med en rådgivande verksamhet från något centralt organs sida till tjänst för dem som bedrev reklam på området. Man hänvisade i detta sam— manhang till den verksamhet som bedrevs av det finska alkoholbolaget och höll för troligt att en liknande verksamhet skulle vara till nytta även i Sverige. Kommittén anförde.

Hänvändelser till annonsörer lär tidigare i vissa fall ha gjorts utom från kon- trollstyrelsen och spritcentralen även från vissa systembolag samt från Central-

förbundet för nykterhetsundervisning (CFN) och dessa hänvändelser torde ock- så ha givit resultat. Ett koncessionssystem skulle otvivelaktigt vara ägnat att med- föra större försiktighet vid utformningen av reklamen och skulle också ge möj- lighet att effektivt ingripa i händelse av missbruk. Alldeles oavsett om tillstånd kräves eller ej synes Vin- & Spritcentralen ävensom CFN, vilket enligt kommit- téns förslag skall fungera som statens organ för nykterhetsupplysning, böra upp- märksamma ev. förekommande olämplig propaganda och påpeka saken för an- nonsörerna. En rådgivning kan tänkas få betydelse inte bara för agenturernas utan även för bryggeriernas och bränneriernas annonsering.

Avslutningsvis uttalade kommittén, att en intensifierad upplysningsverk- samhet i nykterhetsfrågan i och för sig borde vara en motvikt mot olämplig reklam, särskilt om densamma vid behov upplades direkt som motåtgärd mot olämplig reklam i konkreta fall.

Utredning angående upplysningskampanj

En av chefen för finansdepartementet tillkallad utredning föreslog i be- tänkande avgivet i slutet av år 1953, att ledningen för en tilltänkt upplys- ningskampanj — som skulle äga rum i anslutning till övergången från mot- bokssystemet till ett friare försäljningssystem —— på ett tidigt stadium skulle uppta förhandlingar med representanter för tidningar, annonsörer och agen- ter i syfte att på frivillighetens väg reducera reklamen för vin- och sprit- drycker under den tid de särskilda propaganda- och upplysningsåtgärderna vid övergången till friare spritförsäljning utfördes. I betänkandet anfördes vidare beträffande reklamens verkningar.

Även om alkoholreklamen till en del gäller mer eller mindre exklusiva utländ- ska märken, som i regel ej nyttjas av ungdomen eller andra vid övergången sär- skilt utsatta grupper, kan dock själva reklamen för alkoholkonsumtion få ogynn- samma verkningar även på dessa grupper. Därmed skulle de motåtgärder som kommittén föreslår under övergångstiden för att minska spritbruket neutralise- ras eller förlora en del av sin avsedda verkan. Det skulle av psykologiska skäl vara olämpligt om samtidigt med att av staten bekostade annonser för motverkan- de av spritmissbruk införes i tidningarna samma tidningar innehölle spritannon- ser, sannolikt t. o. m. i större omfattning än tidigare.

Regeringsförslaget år 1954

I propositionen (nr 151) framhölls bl. a., att reklam- och agenturverksam- heten för rusdrycker kraftigt ökat under de senaste åren. Annonseringen för vin och sprit i storstadspressen hade bl. a. nära nog fördubblats under någ- ra få år. Enligt departementschefen torde den inträdda intensifieringen av alkoholreklamen sammanhänga med den hårdnande konkurrensen på den internationella vin- och spritmarknaden.

Beträffande reklamens verkningar anförde departementschefen följan- de.

Den nutida reklamen har otvivelaktigt en kraftigt suggererande verkan. Detta gäller självfallet även om alkoholreklamen. Härpå erbjuder den för något år se- dan i Sverige bedrivna Sherry-kampanjen ett näraliggande exempel. Genom den— na propagandaaktion ökades konsumtionen av sherry högst avsevärt. Det är också klart att reklamen för ett visst märke eller ett visst slag av rusdrycker i och för sig åsyftar en stegring av efterfrågan på just den utbjudna varan. En ökning av efterfrågan på vissa alkoholdrycker torde å andra sidan i viss mån motsvaras av en minskning eller åtminstone en återhållen ökning av konsumtionen av and- ra alkoholdrycker. Resultatet kan alltså i första hand bli en omfördelning av alkoholkonsumtionen mellan olika drycker. I den mån som en dylik omfördel— ning av konsumtionen sker i riktning mot svagare drycker, möter den ing— en erinran från nykterhetspolitisk synpunkt. Emellertid ägnas en stor del av alkoholreklamen åt starkare drycker, bl. a. konjak, whisky, likör, vermut och sherry. Risk finnes därför att effekten av de genom alkoholreklamen åstadkomna förskjutningarna i konsumtionen inte blir ur nykterhetssynpunkt gynnsamma. Det torde vidare förhålla sig så att en intensiv och omfattande alkoholreklam där— utöver kan ha den effekten att allmänhetens intresse får en ökad inriktning på alkoholhaltiga drycker och att den totala alkoholförbrukningen till följd härav kan stiga.

Det är i nu angivna hänseenden som alkoholreklamen med dess nuvarande om- fattning och inriktning kommer i konflikt med de allmänna principerna för svensk nykterhetspolitik. Uppenbart är att åtgärder som är ägnade att stimulera rusdrycksförbrukningen inte är förenliga med vår alkohollagstiftnings andeme- ning, oavsett hnr denna lagstiftning är utformad i detaljerna. Önskvärdheten att minska alkoholreklamens konsumtionssuggererande verkan är därför påtaglig. Det- ta torde gälla så mycket mera som det kan antas att nuvarande utvecklingsten- denser inom denna reklam kommer att alltmer förstärkas under konkurrensens tryck och med reklamteknikens utveckling. Vidare är att märka att verkningarna av reklamen på konsumtionen kan skärpas efter genomförandet av en friare rus- drycksförsäljning.

I likhet med nykterhetskommittén ansåg departementschefen, att direkta förbudsbestämmelser mot ur nykterhetssynpunkt olämplig reklam icke torde vara möjliga att genomföra utan ändringar i tryckfrihetsförordning- en. Bl. a. med hänsyn härtill ansåg departementschefen, att sådana åtgär— der ej borde komma i fråga.

Ej heller det av kommittén, framlagda förslaget om utredning rörande koncessionstvång för rusdrycksagenturer ansåg sig departementschefen kunna biträda. Dels framhöll han, att ett sådant koncessionsförfarande _ och ännu mer en eventuell monopolisering — skulle möta svårigheter ur bl. a. handelspolitiska synpunkter, dels kunde sådana åtgärder icke förvän- tas bli effektiva med hänsyn till att reklamkampanjer kunde bedrivas di- rekt av organisationer och andra inom exportländerna.

I stället förordade departementschefen åtgärder som tog sikte på en be— gränsning i fråga om reklamens utformning. Reklamen skulle sålunda be- gränsas till att avse märke, ursprung, typ och pris. Däremot ansågs det icke

vara praktiskt lämpligt att genomföra kvantitativa begränsningar av rekla- men. I fråga om de statliga försäljningsföretagen uttalade departements- chefen, att det vore sj älvklart att dessa icke bedrev någon reklamverksam- het.

För att minska problemen vid den nya lagstiftningens ikraftträdande föreslog departementschefen att reklamen helt skull-e upphöra under sex månader, då samtidigt en större propagandakampanj i syfte att stärka in- dividens känsla av ansvar gentemot alkoholdryckerna skulle pågå.

Enligt departementschefen borde det ankomma på spritcentralen att föra förhandlingar om den tänkta reklambegränsningen med leverantörerna in- om ramen för sedvanliga affärsuppgörelser. Skulle uppgörelse ej kunna träffas, innebar detta, att inköp ej kom till stånd. Skulle säljaren sederme— ra ej hålla lämnad utfästelse, skulle detta få konsekvenser antingen för det aktuella köpeavtalets tillämpning eller för ev. nya köpeavtal med leveran- tören.

Den föreslagna bestämmelsen om skyldighet för spritcentralen att före- skriva inskränkningar i reklamen borde enligt departementschefen komplet- teras med en uppmjukning av den s. k. privatimportparagrafen, som borde få den innebörden, att vara som ej hölls i lager skulle anskaffas på begäran av kund, om så lämpligen kunde ske och hinder ej mötte på grund av åt- gärd som spritcentralen ansåg befogad med hänsyn till ev. överträdelse från exportörens sida av reklambestämmelserna.

Enligt departementschefen borde det blivande detaljhandelsbolaget för rusdrycker ha samma skyldighet att genomföra begränsning av reklamverk- samheten i fråga om inhemskt starköl som ålåg spritcentralen i fråga om sprit, vin och importerat starköl.

Beträffande vanligt öl förutsatte departementschefen att bryggeriindust- rin självmant kom att följa de regler som statsmakterna kunde komma att acceptera för rusdrycker. Detsamma torde gälla även importerat vanligt öl. Skulle emellertid överträdelser inträffa, skulle dessa snabbt kunna beivras genom att Kungl. Maj :t tillades en befogenhet att förordna att utländskt öl endast skulle få införas i den ordning som var föreskriven för import av rusdrycker, d. v. s. i huvudsak import endast genom spritcentralen.

Särskilda utskottet år 1954

Utskottet framhöll i sitt utlåtande nr 1, att de förestående reformerna och i synnerhet de med övergångstiden förbundna problemen gjorde det ange- läget att bringa utvecklingen under viss kontroll. Med hänsyn härtill till- styrktes de av departementschefen förordade inskränkningarna. I fråga om propositionsförslagets tryckfrihetsrättsliga konsekvenser erinrade utskottet om att de tilltänkta inskränknin-garna riktade sig mot försäljare av rus-

drycker. På dessa borde man kunna ställa särskilda krav rörande sättet att bedriva försäljningsverksamheten. Enligt utskottet torde ur tryckfri- hetssynpunkt hinder icke föreligga för spritcentralen att redan före proposi- tionsförslagets antagande vidtaga de åtgärder som i förslaget ålagts bolaget. För att undanröja varje berättigad tvekan borde emellertid författningen formuleras så, att bolaget skulle vara skyldigt att vid avtal med leverantör verka för att reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet icke bedrives på sätt som finnes stå i strid med det i 7 & rusdrycksförsäljnings- förordningen angivna syftet.

Även beträffande reklamstoppet i samband med införandet av de nya för- säljningsbestämmelserna anslöt sig utskottet till departementschefens för- slag.

1954 års lagstiftning

Genom 1954 års reformer, vilka trädde i kraft den 1 oktober 1955, infördes sålunda i lagstiftningen vissa begränsningar i den reklam för rusdrycker som fick bedrivas av agenter för utländska leverantörer av sådana drycker, inhemska bryggerier m. fl.

Med avseende på den första övergångstiden till fri försäljning —— septem- ber 1955 t. o. 111. februari 1956 — skulle man försöka åstadkomma att alko- holreklamen helt upphörde. Därefter skulle reklamen inskränkas till ett an- givande av märke, ursprung, typ och pris. För genomförande av reklam— inskränkningarna träffade spritcentralen i april 1955 ett avtal med vin- ! sektionen av Svenska Handelsagenters Förening. Avtalet innebar, att agen- 1 terna åtog sig att inte göra reklam under den förut nämnda halvårspe-

rioden samt att spritcentralen skulle tillkalla en rådgivande samarbets— nämnd sammansatt av representanter för olika intresserade organ och sam- manslutningar. Samarbetsnämnden utarbetade sedermera följande riktlinjer för alko— ' holreklamen från och med den 1 mars 1956, vilka godkändes av spritcentra- len och delgavs bolagets leverantörer. j Reklamen får icke så utformas, att den särskilt uppmanar eller suggererar till ' konsumtion av rusdrycker. Den får alltså icke vare sig i bild eller i text inne- , hålla något utöver vad som fordras för att bekantgöra och i allmänhetens minne j befästa märke, ursprung, typ och pris. [ Under sålunda angivna förutsättningar må i reklamen ingå, förutom firma och * varunamn, ' 1) vid angivande av märke avbildningar av varumärke, ävensom av flasketi- * ketter och flaskor, om de antingen var för sig eller i förening äro att jämställa med varumärke och i reklamen tjäna samma syfte som detta,

2) vid angivande av ursprung beskrivande text och bilder från orten och av

lokaler, där framställningen sker,

3) vid angivande av typ sakliga uppgifter om dryckens art, karaktär och andra därmed jämförliga konsumentupplysningar, samt 4) vid angivande av pris även katalognummer.

1956 års rusdrycksförsäljningsutredning

4 I slutet av år 1956 tillsatte Kungl. Maj:t en utredning, som antog namnet i 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning, med uppgift att taga ställning till | i vad mån de vunna erfarenheterna av lagstiftningens tillämpning kunde | ge underlag för att överväga jämkningar i densamma. !

Utredningen tog i sitt betänkande bl. a. upp frågan om rusdrycksrekla— [ men. I sitt förslag anförde utredningen att statsmakternas beslut är 1954 & att försöka åstadkomma inskränkningar i alkoholreklamen framstod såsom " naturligt med tanke på att man stod inför genomförandet av en reform som i innebar, att en stor del av dittillsvarande restriktioner för rusdrycksinköp , skulle borttagas. Man ville undvika, att den suggestion till ökat inköp, var- med övergången till ett friare försäljningssystem var förenad, skulle för— stärkas genom en ohämmad rusdrycksreklam. Särskilt viktigt var, att den propagandakampanj för nykterhet och ansvar som skulle insättas under den första övergångstiden inte motverkades av alkoholreklam. Reklamin— skränkningarna hade således, konstaterade utredningen, i väsentlig mån tagit sikte på övergångstiden till det friare försäljningssystemet och hade varit grundade på farhågor för ogynnsamma verkningar av rusdrycksre- klamen under denna tid.

Utredningen ansåg emellertid att det kunde finnas anledning att uppta reklamfrågan till förnyad prövning, då vissa erfarenheter av den nya ord- ningen numera förelåg. Dessa erfarenheter sammanfattades av utredningen på följande sätt.

Till en början kan konstateras, att de avsedda reklaminskränkningarna kunnat genomföras och att de företag som står bakom reklamen i stort sett lojalt iakttagit statsmakternas beslut.

Konsumtionsutvecklingen har efter den 1 oktober 1955 präglats av en stark ökning för spritdryckernas vidkommande. ökningen har emellertid i allt väsent— ligt fallit på brännvin och eau-de-vie, d. v. 5. varor för vilka någon reklam inte gjorts. Detta förhållande utesluter givetvis inte att reklaminskränkningarna kan ha motverkat en ökad konsumtion av de varor, för vilka reklam bedrives. Det synes emellertid osannolikt att de haft någon större betydelse.

De skäl som anförts för och emot ingrepp i alkoholreklamen kan sammanfat- tas på följande sätt.

Reklamen för rusdrycker har liksom annan reklam till syfte att åstadkomma så stor försäljning som möjligt. Även om reklamen för en viss vara närmast har till effekt att denna varas försäljning ökar på andra varors bekostnad, kan en samtidig reklam för ett flertal sinsemellan konkurrerande märken leda till en ökning av den totala försäljningen. Den kan därigenom verka som en propaganda för ökad alkoholförtäring. I den mån reklam sker för starkare varor, t. ex. sprit-

drycker och starkviner, kan den leda till en övergång från svagare till starkare drycker. Vidare kan reklamen i enskilda fall ta sig sådana former, att den direkt motverkar de nykterhetspolitiska strävandena.

Häremot har anförts, att alkoholreklamen hittills så gott som uteslutande av- sett lättare drycker eller drycker, som med hänsyn till sitt pris i regel inte kon- sumeras annat än i mindre kvantiteter. I den mån reklam föres för lättare dryck- ker, kan den utgöra ett direkt stöd för strävandena att främja en övergång inom konsumtionen till sådana drycker.

Härtill kommer de olägenheter som enligt sakens natur är förenade med in- skränkningar i reklamen. Handläggningen av reklamfrågorna har visserligen, enligt vad vi inhämtat, kunnat ske smidigt med hjälp av den till spritcentralen knutna samarbetsnämnden, och nämndens beslut torde ha tillvunnit sig allmän respekt. Det har dock inte kunnat undvikas att nämnden vid prövning av annons- utkast och liknande blivit nödsakad att taga ståndpunkt till frågor av delvis myc— ket detaljmässig karaktär, t. ex. angående utsmyckning och textens innehåll.

Ehuru sålunda skäl kunnat anföras både för och emot reklaminskränk- ningar, tydde enligt utredningens uppfattning erfarenheterna av de då till- lämpade inskränkningarna på att deras nykterhetseffekt varit ringa. I så- dant läge fick, framhöll utredningen, skälen emot inskränkningar ökad tyngd. Utredningen fann sig därför böra föreslå, att de tidigare reklamin- skränkningarna i huvudsak skulle avskaffas. Däremot ansågs det icke till- rådligt att lämna fältet helt fritt, utan reklamen borde förutsättas komma att bli bedriven i samma relativt måttfulla former som före den 1 oktober 1955. Skulle man borttaga alla inskränkningar, kunde man enligt utred- ningen inte bortse från risken att det fria försäljningssystemet från något håll kom att utnyttjas för en reklam som stod i strid med de nykterhetspo— litiska strävandena, t. ex. i form av uppmaningar att dricka mera sprit och uttalanden om förment goda medicinska verkningar hos alkoholdrycker.

Under påpekande att man genom reklaminskränkningarnas borttagande skulle vinna, att strävandena för en förskjutning inom konsumtionen mot svagare drycker kunde få stöd av kommersiell reklam för sådana drycker, framhöll utredningen, att om en sådan reklam ansågs inte bara godtagbar utan även önskvärd, borde konsekvensen härav bli att de statliga monopol- bolagen — som tidigare principiellt ansetts icke böra göra reklam för sina varor borde vara oförhindrade att själva försöka inrikta kundernas in- tresse på svaga-re drycker. Sj älvfallet borde detta ske i former som strikt an- passades till den angivna nykterhetspolitiska målsättningen.

Regeringsförslaget år 1957

I propositionen (nr 143) uttalades bl. a., att handelspolitiska skäl kunde ut- göra hinder för att utforma olika regler för skilda slag av rusdrycker. De önskemål som framförts om att bestämmelserna skulle göras strängare för spritdrycker än för vin och maltdrycker kunde därför enligt departements-

chefen icke tillgodoses. Det framhölls emellertid, att reklamen företrädesvi: bedrevs för lättare drycker och att de spritsorter som reklamerades spelade en tämligen obetydlig roll, eftersom de var förhållandevis dyra och därför : regel konsumerades i små kvantiteter.

Enligt departementschefen var det tydligt, att de aktuella svårigheterna på det nykterhetspolitiska området icke i nämnvärd mån sammanhängde med drycker för vilka reklam gjordes. Det påpekades vidare i propositio- nen, att en friare ordning i fråga om reklamen skulle kunna innebära ett visst stöd för strävandena att inrikta konsumtionen på svagare drycker. Med hänsyn härtill och då mera ingripande restriktioner på reklamområ- det var förbundna med avsevärda nackdelar, föreslog departementschefen, att reklaminskränkningarna i huvudsak skulle avskaffas. Vidare borde de statliga monopolbolagen ha möjlighet att söka inrikta konsumenternas in- tresse på svagare drycker. Den till spritcentralen knutna samarbetsnämn— den borde enligt departementschefen finnas kvar för att i första hand stå till förfogande för konsultationer angående utformningen av reklam. I fråga om uppenbart olämplig reklam borde samarbetsnämnden ingripa under samma former som hittills skett. Departementschefen ansåg emellertid, att spritcentralen och dess samarbetsnämnd själv måste bedöma i vad mån som en viss reklam var direkt olämplig eller inte. Man borde emellertid en- ligt departementschefen kräva, att all reklam på rusdrycksområdet bedrevs med känsla för det därmed förbundna ansvaret. Man borde sålunda undvika uttalanden som kunde uppfattas som propaganda för dryckesseden. Ingri— pande — i första hand genom föreställningar — borde ske i den mån re— klam bedrevs på ett sätt som för en ansvarskännande reklamman framstod som otillbörligt.

Med hänsyn till den villighet till samarbete som företrädare för reklam-- intressen givit uttryck för under remissbehandlingen av utredningens för-- slag förutsatte emellertid departementschefen, att spritcentralen endastt skulle behöva ingripa i sällsynta undantagsfall.

Bevillningsutskottet år 1957

Enligt bevillningsutskottet (bet. nr 43) hade erfarenheterna givit vid handem att reklaminskränkningarna i fortsättningen knappast skulle kunna få Såt- dan betydelse att de med dessa inskränkningar förbundna olägenheternza uppvägdes. Utskottet ville därför ej motsätta sig departementschefens för-'- slag. Samtidigt framhöll emellertid utskottet, att en ohämmad reklam föl-r rusdrycker kunde innebära avsevärda olägenheter. Borttagandet av im- skränkningarna fick därför betraktas som en försöksanordning, som bor-dee omprövas om den inte skulle slå väl ut.

Nu gällande lagstiftning

Genom 1957 års lagstiftning, som trädde i kraft den 1 juli 1957, kom re- klamen att på sätt som föreslagits av 1956 års rusdrycksförsäljningsutred- ning i stor utsträckning bli fritagen från tidigare gällande inskränkningar. Den nuvarande lagstiftningen innebär sålunda i fråga om annonseringen att spritcentralen och dess nämnd ingriper endast i den mån annonserna fått en klart olämplig utformning. Det är alltså underförstått att ingripande endast skall ske i mera flagranta fall. Skulle vederbörande inte följa en uppma- ning att ändra reklamen som meddelas av nämnden, kan spritcentralen och Nya Systemaktiebolaget inskrida med tvångsåtgärder mot agenterna eller dessas huvudmän. Enligt 69 & rusdrycksförsäljningsförordningen är nämli- gen spritcentralen skyldig att verka för att reklam för rusdrycker och där- med jämförlig verksamhet icke bedrives på sätt som finnes uppenbarligen stå i strid med det i 7 & samma förordning angivna syftet, d. v. 5. att all försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav uppkom- mer så ringa skada som möjligt. Motsvarande skyldighet åligger genom en hänvisning i 75 & jämväl Nya Systemaktiebolaget. Av motiven framgår, att eventuella tvångsåtgärder kan ta formen av att spritcentralen för någon tid inskränker eller upphör med inköp av viss vara. För att göra denna åtgärd effektiv har sedan 1955 den s. k. privatimportparagrafen (21 &) varit så ut- formad, att privatimport icke behöver ske av rusdrycker som är föremål för ovan nämnd minskning av inköpen till följd av obehörig reklam. Tvångs- åtgärder av angivet slag har dock, enligt vad som inhämtats, hittills icke be- hövt tillgripas.

KAP. 3

FÖRHÅLLANDENA I VISSA FRÄMMANDE LÄNDER

Som framhölls bl. a. av 1944 års nykterhetskommitté har man i Finland sedan länge bedrivit granskning av reklamen genom det finska alkoholbo- laget. De riktlinjer som gällt för nämnda granskningsverksamhet torde ha haft visst inflytande på utformningen av 1954 års svenska lagstiftning. Be- gränsningar av reklamen förekommer emellertid även i många andra län- der, och vi har funnit det vara av värde att kunna redovisa, hur förhållan- dena gestaltar sig där. Genom välvillig medverkan från utrikesdepartemen- tets sida har möjlighet givits att genom svenska beskickningar insamla er- forderliga uppgifter. I det följande kommer därför att lämnas en översikt avseende förhållandena inte bara i våra nordiska grannländer — i Dan- mark förekommer dock icke några reklaminskränkningar —— utan också i några större europeiska stater, samt antydas hur problemet behandlats i Kanada och inom vissa av USA:s delstater.

Finland

Den finska lagen om alkoholdrycker innehåller icke några uttryckliga bestämmelser rörande reklam. I 5 & ges emellertid ett stadgande om alko— holbrukets inskränkande till det minsta möjliga. Detta stadgande är det enda i lagstiftningen som kan ge stöd för ingripande gentemot olämplig reklam.

Det finska alkoholbolaget, som år 1932 öppnade sina butiker, behandla- de redan i september 1934 frågan om reklamen för alkoholdrycker. Detta år utfärdade bolagets förvaltningsråd vissa direktiv. I direktiven belystes olämplig reklam med exempel. Dessutom innehöll direktiven en allmän re- gel, nämligen att »reklam, som överskrider gränserna för det passande och väcker anstöt, bör undvikas; vid reklam för alkoholdrycker bör sans och försiktighet iakttas».

I början av år 1936 ägnade förvaltningsrådet även uppmärksamhet åt res- taurangernas reklam, varvid reklam för alkoholdrycker utomhus samt i restaurangfönster förbjöds.

Samma år anhöll en nykterhetsorganisation att socialministeriet skulle vidtaga åtgärder i syfte att »monopolbolaget måtte utnyttja de möjligheter till alkoholreklamens inskränkning till det minsta möjliga, som lagen er-

bjuder». Organisationen åberopade bl. a. en hemställan från riksdagen, vari sades, att alkoholreklamen ofta iklätts opassande former och att alko- holbolaget inom lagens ram hade rätt att övervaka reklamen.

Framställningen föranledde alkoholbolagets förvaltningsråd att framhål— la, att bolaget icke hade någon i lag grundad rätt att övervaka reklamen. Förvaltningsrådet konstaterade, att det försökt stävja missförhållanden inom reklamen men därvid icke ansett sig kunna tolka 5 5 i alkohollagen som en fullmakt för bolaget att begränsa alkoholreklamen.

Diskussionen föranledde emellertid förvaltningsrådet att rikta en vädjan till de inhemska bryggerierna, vin- och likörfabrikerna samt de utländska firmornas representanter om att reklam för alkoholdrycker borde skötas med eftertanke och försiktighet samt med beaktande av 5 5 i alkohollagen . Samtidigt uppmanade förvaltningsrådet berörda parter att inskränka rekla- men och i fortsättningen nöja sig med att endast publicera vissa fakta, ex- empelvis benämning, typ, ursprungsort, katalognummer, pris, tillverkare eller representant, företagets grundläggningsår samt bild av etikett eller butelj. Åtgärden väckte kritik, och bolaget fann sig föranlåtet att tillsätta en kommitté med företrädare för pressen, bryggeriindustrin, reklammän, agenter, nykterhetsrörelsen och bolaget. Kommitténs uppdrag var att pla- nera en sådan frivillig inriktning av alkoholreklamen som kunde harmoniera med principerna i 5 5 alkohollagen samtidigt som de tidigare givna direkti- ven från alkoholholaget beaktades.

Efter mycket kort tid framlade kommittén ett förslag till bolaget, vari konstaterades att tryckfrihetslagen och vissa handelsavtal möjliggjorde en— dast försiktiga och återhållsamma åtgärder beträffande reklambegräns- ningar. Kommittén ansåg det vidare omöjligt att åstadkomma tillräckligt klara allmänna definitioner för reklam. Med hänsyn härtill föreslog kom— mittén i stället utfärdandet av direktiv, som skulle belysa hur man i all- mänhet icke borde annonsera. Direktiven, som upptog 10 punkter, nämnde som olämplig reklam sådan som innehöll uppmaning eller lockelse eller presenterade alkoholdrycker i beundrande ordalag eller vände sig särskilt till ungdom, kvinnor och arbetare.

Kommitténs förslag accepterades och fastställdes 1936 av alkoholbolaget, för vilket direktiven kom att tjäna som ett rättesnöre vid övervakning av reklamen fram till slutet av år 1960. Sistnämnda år tillsatte bolaget en ny kommitté för att utreda frågan om alkoholreklamen. Bakgrunden härtill var, att Finlands nykterhetsorganisationers förbund år 1959 begärt åtgär- der för neddämpning av alkoholreklamen. I kommittén fanns representan- ter för samtliga intressegrupper, vilkas verksamhet på något sätt tangera- des av alkoholreklamen. Kommittén framlade i slutet av år 1960 ett be- tänkande, som innehöll nya direktiv rörande principerna för alkoholrekla- men och övervakningen av denna. I betänkandet konstaterades, att ett to- talt förbud mot alkoholreklam i praktiken bleve omöjligt att effektivt över- 2—631542

vaka, varför ett absolut förbud skulle åstadkomma mera skada än nytta. Däremot fanns det skäl att revidera de sedan år 1936 gällande reglerna, var- vid emellertid den principiella grunden och målsättningen för reklamre- striktionerna borde förbli oförändrade; reklamen för alkoholdrycker skulle sålunda icke få syfta till en ökad omsättning. Detta innebar, att reklamen borde inskränkas till information om alkoholdryckernas ursprung och framställning, om märken, typer och priser samt om hur och för vilket ändamål dryckerna borde användas.

Förslaget utmynnar i följande direktiv för reklamen.

1. Vid reklam för alkoholdrycker bör eftersträvas saklighet och dämpad form, såväl i fråga om ordval som illustrationer med särskilt beaktande av alkohol— lagens 5 5.

2. Reklamen bör begränsas till information om alkoholdryckernas ursprung, tillverkning, märken, typer och pris samt användningssätt och -ändamål. Det är icke tillåtet att vid reklam bl. a. — annonsera på ett sätt som eftersträvar ökad konsumtion av alkoholdrycker eller särskilt lovordar dessa; — använda uttryck såsom t. ex. »drick», »njut», »ha alltid hemma», »det kö- per ni säkert igen» osv. Man bör undvika reklam, som kan anses speciellt rikta sig till ungdomen, så-

som att

_ på ett uppseendeväckande sätt framföra ungdomen i reklamen; — använda uttryckssätt, i vilka hänvisas till att en alkoholdryck är särskilt lämplig för ungdom, t. ex. »omtyckt av ungdom», »passar ungdomen», »an- vändes av alla åldrar» osv. Förbjuden är även reklam, som sårar moral eller god sed, ävensom reklam, som icke kan anses överensstämma med lag eller allmän reklammoral, såsom

—— användning av opassande teckningar, bilder eller slagord; — reklam, som strider mot gällande lagstiftning om bl. a. illojal konkurrens; — framförande av påståenden, vilka enligt allmän uppfattning icke kan anses vara sannfärdiga; — utlovande av fördel eller gåva i samband med reklam; — vilseledande användning av alkoholbolagets firmanamn, bl. a. så som om alkoholbolaget självt vore annonsör. Vidare föreslog kommittén, att alkoholbolaget skulle tillsätta en särskild kontrollnämnd för alkoholreklam.

Bolaget godkände kommitténs förslag, varför de ovan intagna bestäm— melserna numera skall iaktta-gas beträffande alkoholreklam i Finland. I fråga om övervakningen gäller att denna handhas av »kontrollnämnden för alkoholreklam», i vilken representanter finnes såväl för nykterhetsorga- nisationer som för samtliga övriga intressegrupper, vilka beröres av rekla— men. Nämn-den är ett rådgivande organ, som avger utlåtanden i princip— frågor och som kan föreslå bolaget komplettering eller justering av gällan- de direktiv. Det löpande arbetet med reklamen skötes av ett särskilt ar— betsutskott, vari finnes representanter för bolaget, nykterhetsorganisatio- nerna samt annonsörerna.

Enligt uppgift har arbetsutskottet och dess synpunkter i stor utsträck-

—.-.—_7u—/ — e..—...

.;

ww.

ning accepterats av de berörda annonsörerna m. fl. Utskottet har ansett sig kunna konstatera en tydlig förbättring, även om anledning då och då fun- nits till ingripanden, exempelvis i fall, då annonserna och affischerna an— tingen genom innehållet eller genom storlek eller antal synes ha stridit mot de godkända principernas bokstav eller anda.

Även om nykterhetsorganisationerna i Finland hela tiden yrkat på total- förbud mot alkoholreklam har t. ex. 1958 års alkoholkommitté, vari även nykterhetsrörelsen varit företrädd, i sitt nyligen framlagda betänkande en- hälligt uttalat, att man inte kan gå så långt som till ett totalförbud mot alkoholreklam. I stället föreslår kommittén, att högsta övervakningen av reklamfrågan skall anförtros alkohoIbolagets föreslagna högsta organ, det 5. k. utvidgade förvaltningsrådet. Förslaget innebär, att den nuvarande metoden för övervakningen av alkoholreklamen bibehålles i en i praktiken oförändrad form.

j Norge

I Norge regleras frågan om reklam för rusdrycker av dels en kunglig re- solution av den 24 juli 1927, dels de 5. k. »mellemmannsforskriftene» som innehåller föreskrifter om vad som skall iakttagas vid upptagande av be- ställning på vin, fruktvin och mjöd.

Bestämmelserna innebär ifråga om spritdrycker att agent inte kan taga kontakt med annan än det statliga monopolbolaget, Vinmonopolet. Han får inte heller, varken personligen eller skriftligen, skicka prislistor till andra än Vinmonopolet. Vidare får agentens namn icke förekomma i den ut— ländska firmans reklam.

Önskar någon uppträda som agent, skall meddelande härom insändas ; till socialdepartementet, som också kontinuerligt skall hållas underrättat | 0111 vilka firmor vederbörande representerar. För att kunna bli agent ford-

ras att man innehar firma. Skulle agenten överträda bestämmelserna, får han icke uppträda som agent utan särskild tillåtelse från departementet. Ifråga om övriga rusdrycker gäller, att agent inte får ta kontakt med eller uppta beställning hos andra än sådana som har rätt till försäljning * antingen över disk eller i utskänkning. Däremot äger agenten rätt att skicka , prislistor även till privatpersoner. Prislistan eller kuvertet får dock icke in- i nehålla upplysning om agentens namn, utan förutom pris får den endast innehålla upplysning om att beställning kan göras hos Vinmonopolet.

Liksom för spritdrycker gäller att agentens namn inte får förekomma i samband med vinreklam. Inte heller får vinreklamen innehålla någon form av beställningssedel. I fråga om rätten att idka agentverksamhet för vin gäller liksom beträffande agentverksamhet för spritdrycker, att socialde— partementet skall meddelas om vilka firmor vederbörande representerar.

Lagstiftningen ger en förmånsställning åt representanter för franska vin- hus så tillvida, som dessa äger rätt att efter tillstånd från socialdeparte- mentet uppta beställning hos privata förbrukare på vin som icke inne- håller mer än 14 volymprocent alkohol. Tillstånd till dylik verksamhet medges dock endast, om agenten avger en skriftlig förklaring att han icke är agent för annat än franska vinhus och att han inte heller på annat sätt är intresserad i försäljningen av andra viner än franska.

Storbritannien

Den kommersiella reklamen för spritdrycker, vin och öl regleras ej av nå— gon lagstiftning. Däremot föreligger en underhandsöverenskommelse mellan medlemmarna i »Wine & Spirit Association of Great Britain» om att icke reklamera för spritdrycker såsom whisky, gin, rom och konjak i brittisk television. Att döma av ett uttalande från associationen innebär överens- kommelsen icke i första hand en nykterhetspolitiskt motiverad begräns- ning, utan överenskommelsen åsyftar att undvika den relativt kostbara form som televisionsreklamen utgör.

En undersökning, »Advertising Alcohol», som publicerades i slutet av år 1960, ger vissa intressanta siffror rörande kostnaderna för alkoholreklam i Storbritannien. Totalkostnaden för reklamen uppskattades år 1959 till mel- lan 16 och 18 milj. pund. Detta innebär att reklamkostnaderna ökat 7 till 8 gånger i jämförelse med reklamkostnaderna 1928 och ungefär 5 gånger jämfört med år 1935.

Av ovannämnda totalkostnad för reklamen drog tidningsannonseringen ungefär 40 procent. Kostnaderna för televisionsreklam kunde beräknas till ungefär 15 procent av totalkostnaden, medan de övriga reklamkostnaderna hänförde sig till utomhusreklam, fönsterskyltning o. dyl.

Utredningen har sökt skilja mellan reklamkostnaderna för öl och för övriga alkoholhaltiga drycker. Det visar sig då att totalkostnaden —— 16 a 18 milj. pund — fördelar sig med ca 7 milj. på öl samt mellan 10 och 11 milj. på övriga alkoholhaltiga drycker. Av annonseringen för övriga alko- holhaltiga drycker tog tidnings-, televisions- och utomhusannonseringen ca 7 milj. pund. En jämförelse med förhållandena år 1935 visar, att medan kostnaden för ölannonsering ökat omkring 5 gånger, hade kostnaden för annonsering av övriga alkoholhaltiga drycker ökat något mer eller ca 5 1/2 gånger.

Utredningen har även särbehandlat reklamkostnaderna för vissa varor, exempelvis Whisky. I fråga om Whisky konstateras, att whiskykonsum— tionen år 1952 endast var ungefär hälften av vad den var före världskriget 1939 samt att konsumtionen visserligen därefter stigit, men ännu 1959 ej nått upp till förkrigsnivån. En av förklaringarna härtill är, att hemmakon- sumtionen av whisky inom Storbritannien ransonerades ända fram till 1959

för att möjliggöra stor export av denna vara. När ransoneringen hävdes i början av 1959, troddes allmänt att konsumtionen skulle öka kraftigt. Så blev emellertid ej fallet, åtminstone inte fram till tidpunkten för publice- ringen av undersökningen i oktober 1960.

De kostnader som nedlades på annonsering för whisky visade sig under perioden 1945—49 vara ca 154000 pund om året i jämförelse med ca 350 000 pund omkring 1938—39. Annonseringskostnaderna ökade emellertid successivt och var 1955 ca 378 000 pund. År 1958 var siffran 536 000 pund. År 1959, då ransoneringen hävdes, höjdes annonsinsatsen omgående till inte mindre än 825000 pund.

Västtyskland

Reklamen för brännvin, likörer och apéritifer samt bitters regleras av en för- ordning aV den 18 juli 1939. Bestämmelserna innehåller ett principiellt förbud mot att i reklamen framhålla nämnda drycker som hälsobefrämjande. I för- ordningen har i samband därmed förbjudits att låta reklamen innehålla uttryck som »aptitretande, befrämjande för matsmältningen, bra för hälsan» o. s. v.; likaså är illustrationer som vill antyda hälsofrämjande moment förbjudna. För apéritifer och bitters, som innehåller en hög halt av örter el. dyl. och som eljest kan ha en viss gynnsam effekt, är det dock tillåtet att i reklamen restriktivt påpeka nämnda gynnsamma verkningar. Det är emel— lertid förbjudet att kalla dryckerna för exempelvis »Magendoktor, Doktor, Sanitätsrat, Blutlikör, Mageninspektor» 0. s. v. Tillåtna är däremot beteck- ningar såsom >>Magenbitter, Magenlikör, Bitterlikör, Bittre Tropfen» och lik- nande. Det är emellertid alltid otillåtet att i reklamen använda doktorstitlar eller yrkesbeteckningar, som tagits från allmänna hälsovården, för att där- igenom ge annonserna viss prägel av auktoritet. Framställare av apéritifer eller bitters, som önskar använda sig av det särskilda tillståndet att i rekla- men för sådana drycker nyttja termer som hänvisar till dryckens nytto- bringande egenskaper, måste på ett tydligt och iögonenfallande sätt ut— märka på flasketiketten och i reklamen, att det rör sig om en produkt som ; innehåller kryddor. * Även för vin gäller enligt förordning den 16 juli 1932 ett förbud mot be- l teckningar som tillskriver drycken särskilt botande eller stärkande egen- ; skaper. Någon annan inskränkning i reklamen för vin förekommer emeller- l tid inte. 7

Frankrike

Den franska lagstiftningen förbjuder rent principiellt all form av annonse- ring för rusdrycker på idrottsplatser, i Sporthallar samt i lokaler som dis- poneras av ungdomsföreningar. Vidare förbjudes all utsändning av reklam—

material till ungdomar i den mån det utsända materialet omnämner någon alkoholdryck eller framhåller en sådans fördelar eller innehåller fabrikant- märke eller dylikt. Detta förbud avser exempelvis prospekt men även an— teckningsböcker o. dyl. ,

Bortsett från ovanstående absoluta reklamförbud innehåller lagstiftningen olika regler för olika grupper av rusdrycker. Reglerna hänför sig till den gruppindelning som finns intagen i lagstiftningen och som har betydelse inte bara för reklamfrågor. Enligt denna indelning hänföres till grupp 1 alkoholfria drycker; till grupp 2 jästa drycker, exempelvis vin och öl; till grupp 3 vinapéritifer och likörer gjorda på jordgubbar, hallon, svarta vin— 1 här och körsbär i den mån de inte innehåller mer än 18 procent alkohol. ! Till grupp 4 räknas rom, alkoholdrycker gjorda på vindestillat, cider samt li- i körer tillsatta med viss mängd sötningsmedel. Grupp 5 omfattar alla övriga * sorters alkoholdrycker, vilket innebär att hit föres exempelvis whisky, gin, Å akvavit och vodka etc.

Lagstiftningen innebär totalt reklamförbud för drycker tillhörande grupp 5. Whisky och andra destillerade drycker —— utom konjak och likörer —— får man således överhuvudtaget icke göra reklam för. Beträffande'drycker tillhörande grupp 3, d. v. 5. en del likörer samt vinapéritifer, tillåtes viss reklam. Denna reklam får dock endast omnämna varans benämning och sammansättning samt namn och adress på fabrikant och agenter m. in.

För övriga alkoholhaltiga drycker, alltså viner och öl men även exem- pelvis rom och alkoholdrycker gjorda på vindestillat, såsom konjak och cider, finns ingen annan reklambegränsning än det rent allmänna re- klamförbud som tidigare omnämnts avseende dels vissa typer av lokaler, dels propaganda till ungdomar.

Lagstiftningen innehåller emellertid vissa regler om att i alla försäljnings— lokaler för rusdrycker det är obligatoriskt med skyltning på framträdande plats av de alkoholfria drycker som säljes i lokalen. Skyltningen bör inne— hålla minst 10 buteljer eller behållare och bör representera minst ettvaru— prov av var och en av följande kategorier alkoholfria drycker, nämligen

a) fruktjuicer

b) kolsyrade fruktdrycker

c) sodavatten

d) lemonader

e) koncentrerad saft

f) vanligt vatten som kolsyrats på artificiell väg g) mineralvatten

För alla slag av rusdrycker gäller att det är tillåtet att i brev till detalj- ;, handlare angiva data kring produkten. Vidare tillåtes viss affischering så— * väl i butiker som på utskänkningsställen. Denna affischering får dock icke innehålla annat än dryckens namn, dess sammansättning, pris samt namn

l l l l l

och adress på fabrikanten. Alla värdeomdömen är således förbjudna och även uttalanden som vill ge drycken sken av förmånliga medicinska verkningar m. m. Slutligen är det tillåtet att på de transportmedel som användes för leverans av varorna ange produktens namn samt adress och namn på fabri- kant m. m.

USA

De olika delstaterna i USA kan beträffande nykterhetspolitiken indelas i två huvudgrupper, nämligen dels sådana där försäljningen av rusdrycker förbehållits delstatliga monopolföretag eller sådana företag som auktorise- rats som säljare för dylika monopolföretag, »monopolstater» eller »kontroll- stater», och dels sådana stater där försäljningen —— i vissa fall dock efter erläggande av särskild avgift till delstaten _ i princip är fri. Vi har funnit det vara av intresse att söka utröna i vad mån lagstiftningen beträffande reklambegränsningar m. m. är olika i monopolstater och övriga stater. I det följande kommer därför att lämnas en redovisning för förhållandena i några monopolstater och i några stater med fri försäljning. Urvalet av sta- ter har gjorts bl. a. med hänsyn till konsumtionen av sprit och vin i respek- tive delstater. Som närmare framgår av nedan intagna tabell skiljer sig kon- sumtionen per kapita högst avsevärt mellan olika stater. Rent generellt kan konstateras, att monopolstaterna i allmänhet visar lägre konsumtionssiff- ror per invånare än stater med fri försäljning. Vi har vid valet av stater endast medtagit sådana, där konsumtionen kan sägas vara antingen ganska låg eller relativt hög räknat per invånare. Av de särskilda redogörelserna för olika stater framgår emellertid att lagstiftningen i skilda monopolsta— ter visserligen kan vara olika restriktiv i fråga om reklamen men att detta inte ger något starkare utslag på konsumtionssidan. I detta sammanhang skall tillika erinras om att annonseringen för rusdrycker i USA ofta sker i stora veckotidningar med spridning inom samtliga delstater. Även om så- lunda den enskilda delstatens lagstiftning eventuellt förbjuder eller in— skränker reklam, så hindrar detta inte att allmänheten ändock nås av re- klam via tidskrifterna. Det kan nämnas, att reklamen för spritdrycker i de stora tidskrifterna år 1958 drog en kostnad av totalt nära 33 milj. dol- lar. Är 1959 hade reklamkostnaden stigit till drygt 39,6 milj. dollar. Ök- ningen har därefter fortsatt ehuru i minskat tempo. År 1960 uppgick så- lunda reklamkostnaderna till ca 40 milj. dollar, och ungefär samma belopp anslogs 1961. För år 1962 hade kostnaderna för tidskriftsannonsering ökat till 42,4 milj. dollar.

Annonseringen för vin i tidskrifterna har betydligt mindre omfattning än annonseringen för spritdrycker. År 1958 drog vinannonseringen sålunda en kostnad av 2,9 milj. dollar. Liksom för spritdrycker ökade emellertid re- klamkostnaderna mellan år 1958 och 1959 och utgjorde sistnämnda år 3,0

Vin (liter per inv.)

Spritdrycker (liter per inv.)

1960 1961 1960 1961

M onopolstalerna Alabama ........ 2,61 2,38 2,38 2,50 0,95 0,83 0,91 0,91 Idaho .......... 3,26 3,26 3,33 3,37 1,06 1,10 1,10 1,06 Iowa .......... 2,69 2,84 2,80 2,88 0,53 0,57 0,57 0,57 Maine .......... 4,84 4,96 4,92 5,00 1,44 1,36 1,32 1,25 Michigan ....... 4,01 4,31 4,09 4,24 2,50 2,50 2,35 2,50 Montana ........ 4,16 4,39 4,47 4,47 1,59 1,63 1,63 1,48 New Hampshire. . 8,59 8,93 9,12 9,35 1,85 1,85 1,85 1,85 , North Carolina .. 3,07 3,44 3,56 3,67 1,14 1,25 1,44 1,44 Ohio .......... 4,47 4,31 4,24 4,24 2,42 2,46 2,57 2,31 Oregon ........ 4,50 4,50 4,54 4,54 3,75 3,79 4,31 3,97 Pennsylvania .. . . 3,86 3,97 3,90 4,05 2,95 3,10 3,03 3,03 , Utah .......... 2,88 2,95 2,99 2,95 1,67 1,67 1,70 1,59 * Vermont ........ 5,19 5,68 5,34 5,79 3,86 3,75 3,75 4,01 ' Virginia ........ 5,79 5,68 5,15 5,22 2,23 2,35 2,38 2,42 Washington 4,69 4,81 4,81 4,96 3,44 3,37 3,44 3,56 [ West Virginia .. 3,07 3,22 3,10 3,22 1,70 1,48 1,40 1,44 Wyoming ...... 5,34 5,26 5,26 4,81 1,70 1,70 1,74 1,55 &

Övriga stater i 9,20 9,20 8,63 _ 2,91 2,80 2,95 i

Alaska ......... —

Arizona ........ 3,90 3,97 3,97 4,01 4,43 4,28 4,28 3,75 Arkansas ....... 2,42 2,31 2,35 2,61 1,82 1,70 1,85 1,74 California ...... 6,74 6,62 6,74 6,96 7,87 7,99 8,14 7,87 Colorado ........ 5,11 5,11 5,56 5,56 3,07 2,95 3,22 2,99 Connecticut . . . . 8,36 8,48 8,21 8,25 4,92 4,96 5,00 4,81 Delaware ........ 6,70 7,15 7,15 7,31 4,16 4,43 4,20 3,56 Dist. of Columbia 19,83 22,82 21,31 24,80 9,42 10,75 11,24 9,35 Florida ........ 7,42 7,23 7,19 7,42 3,37 3,41 3,44 3,44 : Georgia ........ 3,07 2,80 3,29 3,86 0,87 0,87 0,83 0,76 ; Hawaii ........ — —— — — — — _ — 4 Illinois ......... 5,41 6,06 6,17 6,51 2,38 3,22 3,44 3,37 Indiana ........ 2,88 3,10 2,84 3,10 1,48 1,55 1,59 1,51 Kansas ........ 3,18 3,18 3,44 3,37 1,25 1,06 1,17 1,10 Kentucky ...... 3,52 3,60 3,56 3,60 0,95 0,95 0,95 1,06 Louisiana ...... 5,15 4,84 5,07 5,26 4,96 4,73 5,15 4,47 Maryland ...... 5,37 5,49 5,56 5,94 3,82 3,71 3,75 3,67 Massachusetts . . 6,28 6,47 6,59 6,96 4,13 4,16 4,20 4,13 Minnesota ...... 4,88 4,88 4,92 5,26 1,74 1,74 1,78 1,82 Missouri ........ 4,92 4,54 4,62 4,66 2,80 2,61 2,50 2,50 Nebraska ...... 3,82 4,24 4,47 4,47 1,44 1,59 1,67 1,55 Nevada ........ 13,82 14,69 14,99 15,06 7,34 7,34 7,99 6,70

New Jersey . . . . 6,81 7,12 7,12 7,49 5,11 5,30 5,26 5,22 New Mexico .. . . 3,90 3,63 3,48 3,67 4,92 4,73 4,50 4,54 New York ...... 6,66 6,85 6,89 7,04 5,45 5,49 5,53 5,45 North Dakota . . 3,75 3,71 4,01 4,05 1,44 1,40 1,40 1,40 Oklahoma ...... —— 3,03 3,22 3,37 —— 1,40 1,59 1,67 Rhode Island. . . . 4,54 5,03 5,15 5,03 4,16 4,62 4,81 4,69 South Carolina .. 3,29 3,56 3,79 3,79 1,14 1,06 1,14 1,10 ! South Dakota . . 4,01 4,05 4,31 4,28 1,70 1,70 1,70 1,70 Tennessee ...... 2,38 2,38 2,69 2,73 1,02 0,95 0,98 0,98 i Texas .......... 3,37 3,07 3,26 3,26 2,01 2,08 2,12 2,01 1 Wisconsin ...... 5,00 5,30 5,37 5,15 2,46 2,50 2,84 2,38

Summa U SA

milj. dollar för vin. År 1960 var reklamkostnaden 3,7 milj. dollar och unge- fär samma belopp anslogs för 1961. År 1962 steg reklamkostnaden till ca 3,8 milj. dollar.

Vid sidan om ovannämnda kraftiga reklaminsats via tidskrifter med spridning över hela USA förekommer dagspressannonsering, som drar en kostnad som något överstiger annonseringen i tidskrifter. Genom att tid- ningarnas annonsering inte på samma sätt som tidskriftsannonseringen når ut över samtliga delstater, blir emellertid effekten av dagspressannon- seringen inte lika stor inom delstater som valt att för eget vidkommande begränsa reklamen.

Federal lagstiftning De federala myndigheterna har genom särskild lagstiftning fastställt vissa regler för vad rusdrycksreklam får innehålla. Vid sidan om dessa regler har olika delstater infört kompletterande lagstiftning.

I den federala lagstiftningen stadgas bl. a., att annonsen skall innehålla uppgift om namn och adress. på annonsören. I fråga om varan skall an- nonsen ge uppgift om den typ, vartill varan hör. Annonser får inte inne- hålla påståenden som är felaktiga eller missledande. Vidare får inga på- ståenden innebära kritiserande jämförelser med en konkurrents produkter. Inte heller får där förekomma uttalanden eller hänvisningar till analyser m. ni. som kan verka missledande för konsumenten.

Reklam får vidare inte vara utformad på sådant sätt att den framstår som oanständig. Alla uppgifter i annonser m. ni. måste överensstämma med vad som uppges på buteljetiketten. För att undvika att annonseringen får officiell prägel förbjudes varje hänvisning såväl i text som i bilder till den amerikanska flaggan eller andra emblem m. 111. som nyttjas av statliga myndigheter eller av organisationer.

Alla uppgifter som enligt lagstiftningen skall angivas i reklamen måste ges på sådant sätt att allmänheten lätt kan läsa desamma.

Olika delstaters bestämmelser

När det gäller spritdrycker har staterna Alaska, Arkansas, Florida, Ne— vada, North Dakota, South Carolina och Wisconsin inga speciella restrik- tioner för tidningsannonsering. Åtta andra stater har relativt få restriktio- ner. Detta gäller Arizona, som stadgar att reklam inte får innehålla några uppmaningar att inköpa rusdrycker från inköpskälla belägen utanför del- staten. I Colorado förbjuds annonsören att använda sig av lotteri eller att erbjuda föremål av värde. I Delaware förbjuds användandet av termen »pris» och likaså varje hänvisning till julhögtiden. Inom delstaten Hawaii skall uppgift ha lämnats vederbörande myndighet om lägsta pris till kon- sument, innan en vara får saluföras. I Louisiana föreligger förbud för stat- lig myndighet att reglera alkoholreklam. Dylik reglering får beslutas endast

av den lagstiftande församlingen. Nebraska förbjud-er missledande reklam. I New Mexico förbjudes reklam som innehåller uppgifter om att exempel- vis en viss kedja av restauranger ägs av en producent av rusdrycker. I del— staten New York innehåller lagstiftningen ingående bestämmelser rörande skyltreklam m. m. När det gäller tidningsannonsering finns emellertid en- dast några smärre begränsningar. Dessa innebär bl. a. att reklam som in— nehåller uppgifter om att exempelvis en viss kedja av restauranger ägs av en producent av rusdrycker är förbjuden. Vidare skall inga varor få annon- seras eller säljas förrän den delstatliga myndighet som handlägger frågor rörande rusdrycker erhållit uppgift om det lägsta pris som skall tas vid försäljning till konsument.

I det följande lämnas en närmare redovisning för lagstiftningen i Ala- bama, New Hampshire och Washington _ vilka samtliga är kontrollstater — samt i Californien, Illinois och Nevada, där försäljningen i princip är fri. Beträffande New Hamsphire kan påpekas, att de speciella särbestämmelser- na för nämnda delstat i en nära framtid torde komma att försvinna.

Alabama. I »kontrollstaten» Alabama gäller att den statliga kontrollmyn- digheten liksom i andra kontrollstater noga övervakar reklamen och de former denna tar sig. Bl. a. gäller att skyltar icke får uppsättas utanför för— säljningsställen. I övrigt tillåtes reklam för rusdrycker endast i tidningar och över radio.

Nyligen har framlagts ett lagförslag, vilket innebär, att ca 90 % av de hittillsvarande sprit- och vinagenterna i Alabama ej längre skulle få ägna sig åt agenturverksamhet. Endast 7 eller 8 agenter, vilka verkat minst 10 år i staten, skulle tillåtas att fortfarande driva sin verksamhet. Utöver att man genom åtgärden avser att få till stånd en kraftig reducering av agen- ternas verksamhet åsyftar man att öka statens intäkter genom att införa en 3 % skatt på årsomsättningen av de rusdrycker som säljes i Ala- bama. Meningen är att den särskilda skatten skall bäras av producenterna och man förutsätter att priset till konsument förblir oförändrat. Bakom för- slaget om särskild beskattning ligger tanken att tillverkarna skall inbetala till statskassan ett belopp som ungefärligen motsvarar de löner som bort- faller i och med att agenterna kraftigt minskar i antal.

New Hampshire. I »kontrollstaten» New Hampshire är annonsering och annan reklam kraftigt kringskuren. I princip får annonsering endast ske efter riktlinjer som uppdrages av den myndighet som svarar för försälj- ningen Via statliga butiker. Enligt de regler som denna myndighet fastställt gäller bl. a. följande allmänna bestämmelser i fråga om reklamen.

1. Tillverkare och grossister får inte lämna återförsäljare (restauranger 111. fl.) några gåvor annat än i form av exempelvis burköppnare, askfat el. dyl. Däremot äger fabrikanter och grossister tillstånd att lämna återförsäljare smakprover. All påverkan på anställda vid de statliga butikerna är förbjuden genom ett särskilt uttryckligt förbud för besök i avsikt att bedriva reklam eller att inhämta upp— lysningar om hur försäljningen har varit.

Vidare har förbjudits all form av reklam medelst upplysta skyltar inne i för- säljningslokalerna eller utanför dessa. Inte heller får lastbilar eller andra fordon tillhörande tillverkare m. fl. vara utrustade med reklam eller på annat sätt göra propaganda.

Rent allmänt gäller att ingen annonsering får innehålla uttryck som skulle tyda på att drycken i fråga har medicinskt värde.

Alla uppgifter om pris på dryckerna är förbjudna i annonsering liksom ut— tryck som skulle tyda på att drycken i fråga utgjorde ett särskilt gott köp i för— hållande till sitt pris. Enda undantaget är att prislistor får utges, men däremot får i det sammanhanget inte sägas något om att priserna är låga.

2. Annonsören skall minst 14 dagar i förväg lämna in ett avdrag på annonsen eller en uppgift om det meddelande som skall lämnas, så att den statliga myn- digheten får tillfälle att bedöma om annonsen eller reklammeddelandet skall god- kännas. Innan ett dylikt godkännande erhållits får annonsen eller annonsmedde- landet icke överlämnas till respektive tidning eller radio- och TV—station. Enligt de uppdragna riktlinjerna skall all annonsering vara värdig och åter— hållsam i utstyrseln och språket. Detta innebär bl. a., att reklamen skall in- skränka sig till moderata värderingar när det gäller att omnämna den kva- litet m. in. som särskilt utmärker varan. Annonsen får inte heller innehålla något som strider emot vad som angivits på flasketiketten. Vidare är det förbjudet att antyda, att bruket av ett visst märke skulle medföra frånvaron av ev. nackdelar som normalt följer med konsumtion av rusdrycker. I kravet på en värdig utformning ligger vidare att annonsering eller reklam aldrig får innehålla något tävlingsmoment eller erbjudande om särskilda fördelar. Reklamen får ej heller innebära, att man använder illustrationer eller texter som riktar sig till ungdomen. Exempelvis får ingen annonsering innehålla illustra— tioner där barn är med eller där någon person dricker. Däremot är det tillåtet att avbilda en person med ett glas i handen. Reklamen får inte heller innehålla några påpekanden om att vissa personer eller företag rekommenderar köpet av den annonserade varan.

3. I fråga om reklam hos försäljare gäller, att dylik reklam skall godkännas av den statliga myndigheten. Granskningen innebär bl. a., att storleken på af- fischer o. dyl. blir föremål för överväganden. Ev. affischer får inte sättas upp i fönstren utan endast inne i lokalen.

Washington. I »kontrollstaten» Washington har man liksom i övriga kontrollstater ingående reglerat vad som kan tillåtas i fråga om reklam. Enligt lagstiftningen är det statliga kontroll- och försäljningsorganet självt förbjudet att göra reklam för spritdrycker. Samtidigt har överlämnats till nämnda myndighet att föreskriva lämpliga inskränkningar i fråga om sprit- reklam. Dessa inskränkningar får dock inte innebära att reklamen helt för- bjudes.

Med stöd av lagstiftningen har kontrollorganet utfärdat bestämmelser rö- rande bl. a. hur etiketterna på flaskor innehållande inhemskt vin skall se ut och vilka uppgifter de får innehålla; det fordras godkännande från myn- digheten av etiketten innan densamma får användas.

Agenter för spritdrycker skall i förväg registrera sig hos myndigheten. Deras verksamhet regleras noga. De är förbjudna att vända sig till någon annan inom kontrollorganet än inköpschefen när de önskar diskutera för-

säljningen av något märke. För att förhindra obehörig påverkan på perso- nalen i de statliga butikerna finns förbud för agenter o. dyl. att besöka butikerna i annat syfte än att göra normala inköp. Alla former av gåvor eller påverkan från agents sida är helt förbjudna när det gäller anställda hos kontrollmyndigheten. Vidare får agenterna inte på något sätt genom ekono- miska transaktioner främja försäljningen av sina märken hos andra återför— säljare (exempelvis restauranger).

Skulle någon agent överträda bestämmelserna, kan kontrollorganet upp- höra att föra de produkter som han är representant för.

Reklamen är i detalj reglerad, dels genom en omfångsrik redogörelse för vad som är tillåtet eller icke tillåtet, dels genom särskilda anvisningar till denna redogörelse. Bestämmelserna innebär bl. a. att spritannonsering icke får innehålla referenser till det varunummer under vilket varan försäljes i de statliga butikerna. Särskilt spritannonseringen är föremål för kraftiga inskränkningar. Det är exempelvis utsagt, att ingen form av spritannonse- ring får finnas i t. ex. program som avser att upplysa om festligheter eller annat som sammanhänger med skolor eller universitet. Förbudet gäller även annonsering i publikationer som erhåller understöd från det allmänna eller från skolor samt publikationer som är avsedda i huvudsak för elever.

Spritreklam får vidare ej vara sammanknuten med någon form av lotteri eller innehålla löften om förmåner av något speciellt slag. Reklammedia som är förbjudna är bl. a. reklam via högtalarbilar eller flygplan. Inte hel— ler får reklam göras på teater eller bio i de förprogram som brukar före— komma.

Utomhusreklam för spritdrycker får icke förekomma i närheten av sko- lor, kyrkor, eller andra allmänna institutioner. Kontrollmyndigheten har vidare möjlighet att förbjuda dylik annonsering även på andra platser.

I bussar och dylika kommunikationsmedel får reklam göras för malt- drycker och vin men inte för spritdrycker. Spritdrycker får ej heller före- komma i någon reklam utanför restauranger.

Spritreklam får inte sändas direkt till allmänheten annat än i form av cocktailrecept, vilka får skickas på direkt begäran. Dylika cocktailrecept får förekomma i annonser om de intar en underordnad ställning i förhål- lande till det övriga annonsinnehållet.

I fråga om affischer eller annan typ av reklam i anslutning till restau- ranger gäller rent allmänt att de inte får verka utmanande. Dylik reklam för spritdrycker begränsas vidare på olika sätt ; utomhusreklam får exem- pelvis bara omfatta en skylt som är noga begränsad till formatet. Detta gäller även eventuella skyltar inne i restaurangerna.

I de anvisningar som kontrollorganet utgivit förklaras, att nämnda organ har rätt att förbjuda sådan reklam som det anser vara tvivelaktig. Man har exemplifierat när man bl. 3. kan tänkas finna en annons tvivelaktig. Detta är förhållandet om annonsen innehåller felaktiga påståenden eller nedvärde-

ringar av någon konkurrentfirmas produkter eller är oanständigt utformad. Annonsen får inte heller antyda, att spritdrycken i fråga tillverkats eller säljes med stöd av någon form av statlig eller kommunal auktorisation. Det är vidare förbjudet att göra gällande att spritdrycken har något närings— värde eller nägot värde som läkemedel. Flaggor eller dylikt är vidare för- bjudna, eftersom de kan ge intryck av att produkten tillverkats för eller av någon viss stat. All form av hänvisning till att någon viss person eller före- tag använder eller rekommenderar den reklamerade drycken är vidare förbjuden. Speciellt förbjuden är spritreklam som är utformad så att den verkar särskilt tilldragande för ungdomar. Reklamen får vidare ej inne— hålla avbildningar eller annat av kvinnor, barn* eller familjescener. Man får inte heller avbilda en person som serverar eller preparerar drinkar eller som håller i flaskor eller glas på ett sådant sätt att man får intrycket av konsumtion av drycken. Avbildningar i spritreklam av idrottsmän syss- lande med exempelvis fotboll, baseball, boxning eller tennis är förbjudna. Detta förbud gäller emellertid icke rekreationsidrotter, till vilka räknas exempelvis simning, jakt, fiske och golf.

Prisinformation får inte vara primärt tema i annonserna. Dessa får ej heller innehålla någon form av anknytning till de stora helgdagarna. Sprit- reklam får vidare inte förekomma i tidningar som utkommer på sönda- gar. Enda undantaget härifrån är s. k. allmän reklam, med andra ord sådan reklam som på intet sätt anknyter till någon viss vara som försäljes av företaget utan i stället exempelvis har formen av en understödsannons för något socialt ändamål. Den enda hänvisningen som får förekomma är att firmanamnet får utsättas för att angiva vem som bekostat införandet av annonsen.

Californien. I Californien är försäljningen i princip fri. Lagstiftningen har dock reglerat bl. a. reklamen och har därvid fastslagit maximigränser för hur stora affischer får vara. Rent allmänt förbjuder bestämmelserna bruk av reklam som uppmanar ungdomar att bruka spritdrycker. Vidare får inte skyltar och annat reklammaterial inne i försäljningsställena vara så utformade, att de kan väcka anstöt. De får inte heller vara utformade på ett pråligt sätt eller på annat sätt verka utmanande.

Lagstiftningen förbjuder tillverkare och grossister att till återförsäljare överlämna andra typer av reklammaterial än sådana som enbart har värde i egenskap av reklam.

Illinois. Illinois hör till de stater för vilka ej införts delstatligt monopol. Förhållandena därstädes regleras emellertid i en speciell lagstiftning samt av regler fastställda av en särskild myndighet, som har tillsynen över rus- drycksförsäljningen. Enligt lagstiftningen får tillverkare eller grossist var- ken direkt eller indirekt understödja dem som erhållit tillstånd att försälja rusdrycker genom län eller medelst uthyrning eller försäljning till förmån- ligt pris av utrustning och annat. Vidare är det förbjudet att på något sätt

åstadkomma att detaljförsäljaren, vare sig denna detaljförsäljning avser ut- minutering eller utskänkning, kommer i någon form av ekonomiskt bero- ende i förhållande till tillverkaren eller grossisten. Slutligen får tillverkare eller grossist varken direkt eller indirekt vara ägare av detaljförsäljnings- ställe eller äga lokaler där sådan försäljning äger rum.

I fråga om skyltar gäller stränga bestämmelser. På orter med över 200 000 invånare får i viss utsträckning tillhandahållas reklammaterial. Sålunda får fabrikanten eller grossisten lämna detaljisten en utomhusskylt innehål— lande reklam för fabrikantens produkter. Skylten får dock inte vara stör— re än högst ca 1,8 kvm eller kosta mer än 125 dollar. På samma sätt gäller att han kan få lämna skyltar att uppsättas inomhus. Även för dessa gäller emellertid en begränsning av storleken, i detta fall till ca 0,9 kvm och li— kaså en begränsning av kostnaden till högst 75 dollar. Annan form av re- klam, som exempelvis askkoppar o. dyl., får lämnas till ett sammanlagt be— lopp av högst 25 dollar per år.

På orter med under 200 000 invånare får man lämna en utomhusskylt samt dessutom inomhusskyltar, men totalkostnaden för all denna reklam- materiel får icke överstiga 100 dollar på ett år. Därtill kommer dock möj— ligheten att lämna annan form av reklam till ett belopp av högst 25 dollar. Även för detaljförsäljningen gäller vissa bestämda regler i lagstiftningen. Sålunda är det förbjudet att i annonser eller i annan reklam använda or- den »Saloon» eller »Bar».

Härutöver finns speciella regler som fastställes av kontrollmyndigheten. Det finns sålunda bl. a. bestämmelser som innebär att annonseringen skall inskränka sig till den godkända etiketten för respektive varuslag. Den får inte heller innehålla bilder av barn eller överhuvudtaget någonting som kan innebära att speciellt ungdom lockas av annonserna och dess innehåll. Slutligen är det utsagt, att annonseringen inte får innehålla något som är felaktigt eller osant.

Nevada. I staten Nevada, som är en »open state», gäller ingen särskild begränsning av reklamen enligt den lagstiftning som reglerar upplåtelse av försäljningsrätt. Inte heller på annat sätt har frågan om begränsning av re- klam blivit föremål för myndigheternas uppmärksamhet.

Utredning rörande förenklade bestämmelser

Med hänsyn till önskvärdheten av att få till stånd bestämmelser som mera allmänt tillämpas har under ett flertal är en kommitté bestående av medlemmar från olika delstater sökt att utforma regler för rusdrycksre- klam, vilka mera allmänt skulle kunna accepteras av olika delstater. Dessa regler har blivit föremål för stort intresse och under hösten 1963 har fem delstater helt eller åtminstone i princip beslutat godkänna förslaget. Dessa delstater är Idaho, Iowa, Montana, West Virginia och New Hampshire. Bak- grunden till det framlagda förslaget är, enligt vad nämnda kommitté utta-

lat, att man icke har kunnat konstatera något sammanhang mellan kon— sumtion och utformning av lagbestämmelser för alkoholreklam. Delstater med mera restriktiva reklamregler visar sålunda icke lägre konsumtion än delstater med mer liberalt utformade regler. Kommitténs slutsats är, att konsumtionsutvecklingen mera bestämmes av lokala bruk och tänkesätt samt ekonomi, turism och den individuella smaken.

Annonseringens inverkan på underåriga har av kommittén ansetts vara mindre betydande. Större vikt har tillmätts sådana faktorer som familje— bruk och sociala vanor samt önskan att ej avvika från andra ungdomars beteendemönster.

De nu föreslagna reglerna innebär i stort att de tidigare omnämnda fe— derala bestämmelserna endast på enstaka punkter bör frångås av delsta— terna. Härigenom uppnår man att annonsörerna kan använda sig av även delstatliga tidningar och tidskrifter och inte — som hittills varit fallet när det gällt stater med mera rigorösa bestämmelser — blir hänvisade till de ur upplagesynpunkt stora tidningar eller tidskrifter som sprids över hela USA.

Kanada

I Kanada tillämpas skilda regler i de olika delstaterna. Vissa regler har dock erhållit allmän tillämpning.

I S a s k a t 0 h e w a n gäller en lagstiftning från år 1960. Enligt denna lagstiftning förbjudes agenters och därmed jämförligas verksamhet. All form av påverkan på försäljare av alkoholhaltiga drycker är likaså förbju- den. Vidare förbjudes ljusreklam eller annan utomhusreklam och likaså al] reklam som antyder att öl, vin, sprit o. dyl. serveras eller säljes. Likaså är all tidningsannonsering förbjuden liksom publicerandet av prislistor på al- koholhaltiga drycker.

Den enda form av annonsering och reklam som sålunda når delstaten är den som kommer via tidningar och tidskrifter från andra delstater eller ut- ländska tidskrifter.

I 0 n t a rio gäller liknande bestämmelser i fråga om annonsering. Det statliga monopolet kan emellertid auktorisera vissa typer av reklam. Detta har också skett i form av en lista innehållande följande.

A. Public Service Advertising, med andra ord understödsannonser avseende att främja välgörande, uppfostrande eller kulturella ändamål, är tillåtna, men i dy- lika annonser får annonsören inte göra annan reklam för sig själv och sina pro- dukter än att firmanamnet angives. B. I fråga om märkesannonsering tillåtes icke annonsering som uppmuntrar till bruk av alkohol utan endast sådan annonsering som åsyftar att få konsumenten att föredra visst märke. Annonseringen får inte innehålla familjeinteriörer, av- bildningar av tillfällen då alkoholförtäring förekommer, flaskor eller glas. An—

nonseringen skall vidare begränsas på så sätt att den endast får innehålla föl- jande.

a) Högst en avbildning av en etikett per annons. Dessa etiketter får dock icke åskådliggöras på sådant sätt att dessa kan antyda flaskans form.

b) Varumärke.

c) Varusort.

d) Använda reklamfraser.

e) Recept.

f) Redogörelse för produktens förtjänster. I samtliga fall gäller att annonseringen måste uppfylla rimliga normer på god smak. Alla typer av annonsering skall före publiceringen underställas kon- trollorganet för godkännande. I fråga om märkesannonseringen förbjudes bruk av firmanamn som innehåller hänvisning eller syftar på varunamn. Annonse- ringen är vidare kvantitetsbegränsad på följande sätt.

I dagstidningar begränsas annonsen till maximum 1 000 »lines». Vidare får en- dast en annons per företag inflyta i en tidning. Ett företag får ej heller över- skrida ett maximum om 15 000 »lines» per vecka. Liknande regler gäller för an- nonsering i veckotidningar. När det gäller annan typ av publikationer gäller att annonsering inte är tillåten i sådana publikationer som utkommer mindre än två gånger per år. Vidare får annonsering inte förekomma i teaterprogram o. dyl. Annonseringen i tidskrifter omgärdas också av begränsningar i fråga om annon- sernas införandestorlekar m. m. Sålunda får annonsen maximalt omfatta en sida och den får endast vara tryckt på ena sidan av ett blad. Förbudet får icke kring— gås genom att sidan är vikt och därigenom kan vecklas ut till större format än normalsida. Annonsen får ej heller bifogas i publikationen såsom ett särskilt in- lägg. Slutligen gäller att varje företag endast får ha två annonser per månad i samma publikation.

Reklamen på spårvagnar, tunnelbanevagnar samt bussar är också begränsad. Sålunda får endast en annons per annonsör förefinnas i varje fordon och denna annons får ha högst storleken 42x11”. Vidare tillåtes endast sådan annonsering som kan hänföras till reklam för välgörande, uppfostrande eller kulturella ända— mål. Annonseringen får dock innehålla en hänvisning till annonsörens märke. Annonsering får dessutom endast förekomma inne i vagnarna.

För tunnelbanestationer och liknande gäller i stort sett samma regler med en begränsning av en annons per plattform och endast annonser av »Public Ser- vice»-typ.

För reklam i radio och television gäller bl. a. att inget företag får bekosta mer än högst 1 1/2 timmes program i radio och television per vecka. Tidsgränsen kan dock få överskridas i den mån programmet avser kulturella eller sporthän— delser som sändes gemensamt över samtliga provinsiella stationer.

Reglerna begränsar även annan typ av reklam. I fråga om utomhusreklam gäl- ler att dylik får uppsättas endast vid den fabrik eller vid de lokaler där pro- dukten tillverkas eller säljes. Tillsynsorganet skall i varje särskilt fall godkänna reklamen.

När det gäller företagets fordon får endast företagets namn utsättas på dessa. All form av presentreklam är förbjuden. Filmer med uppfostrande syfte får tillverkas och visas under förutsättning att de icke mer än i mycket ringa utsträckning innehåller hänvisning till den firma som bekostat framställningen av filmen. Visningen får vidare endast äga rum när ingen betalning tages och visningen får icke sammanhänga med kommersiella svften.

Annonser gällande adressändringar och ändring av telefonnummer m. m. till- låtes, men såväl antalet införanden som storleken på annonserna är begränsade.

Broschyrer tillåtes om de är hållna i en objektiv anda och utgivna av bransch- sammanslutningar. De skall dock ha godkänts av tillsynsorganet före publice- ringen. Företagen förbjudes vidare all form av reklam skickad per post till en- skilda personer, bortsett från meddelanden som företagen lämnar sina aktiein- nehavare. Priser och stipendier tillåtes, men i fråga om priser som lämnas vid exempelvis idrottstävlingar m. m. gäller att man inte får utsätta namnet på det företag som givit priset.

Bestämmelserna är vidare givna med den förutsättningen att kontroll— organet när som helst kan ändra föreskrifterna.

De ovannämnda bestämmelserna för Ontarios del har i stort sett accep- terats även av övriga stater i den mån man inte såsom i Saskatchewan före— dragit ett totalt förbud för reklam.

I Q 11 e h e e har man i lagstiftningen infört förbud mot att på något sätt gö- ra gällande att alkoholhaltiga drycker skulle vara av hälsobefrämjande karaktär. Vidare får skyltar och plakat med reklam endast förekomma inomhus, och de får icke placeras på sådant sätt att de kan bli synliga uti- från. Skulle en dylik skylt uppsättas utanför ett försäljningsställe, kan domstol beordra borttagande eller förstörande av skylten på annonsörens bekostnad.

För radio— och TV—reklam gäller, därest icke delstaten infört mera re- striktiva regler, en särskild lagstiftning över hela Kanada. Enligt denna lag- stiftning är all reklam för spritdrycker förbjuden. Vin- och ölreklam är tillåten men omgärdad av mycket stränga bestämmelser. Direkt reklam får ej ske, men däremot kan annonseringen äga rum på sådant sätt att det i an- slutning till programmet nämnes att det sända programmet bekostats av en viss firma eller av tillverkaren av ett visst märke.

KAP. 4

AGENTERNA OCH DERAS VERKSAMHET

Som tidigare omnämnts i kap. 2 kom AB Vin- & Spritcentralen att under åren omkring 1920 inlösa inte bara partihandelsbolag utan även rena agent- företag. I fråga om agentföretagen förutsattes visserligen, att dessa allt— jämt skulle kunna driva sin verksamhet, men de som så önskade blev dock inlösta. Detta medförde, att spritcentralen övertog 25 agentfirmor, vilkas verksamhet överfördes till för ändamålet bildade aktiebolag; dessa fick ka- raktären av dotterbolag till spritcentralen. Antalet dotterbolag uppgick i mitten av 1920—talet till nio, vilka representerade de viktigaste utländska leverantörerna. Vid sidan om spritcentralens företag fanns fortfarande ett antal fria agentbolag. Antalet sådana kom så småningom att åter öka och enligt uppskattningar som gjordes i början av 1950-talet uppgick antalet fristående agenter vid den tidpunkten till ett 100-tal.

Utvecklingen under 1950-talet kom emellertid att medföra en viss kon- centration i branschen, varigenom större agentföretag bildades. I slutet av 1950-talet torde totalantalet agenter _ inklusive spritcentralens dotter- bolag, vilka då uppgick till åtta —— kunna uppskattas till ett 50-tal. Spritcen- tralen fann emellertid att utvecklingen gjorde det önskvärt, att spritcen— tralens egen rörelse ej innefattade agenturer. Detta ledde till att de sär- skilda dotterbolagens verksamhet upphörde den 1 juli 1961. De märken som bolagen representerat överfördes antingen till andra tidigare fristående agenturer, eller också fick de tidigare direktörerna för dotterbolagen över- taga märkesrepresentationen i den mån de önskade fortsätta agentverk- samhet i egen regi. För närvarande torde antalet agenter kunna uppskattas till ett 40-tal, varav 25 är medlemmar i den nedan närmare omförmäl- da organisationen Sveriges Vinhandlareförening. Flertalet agenturer dri- ves som bolag, vilka som huvudsaklig sysselsättning ägnar sig åt agent— verksamhet för rusdrycker. Vissa agentbolag har emellertid även andra agenturer, exempelvis för cigarrettmärken. Några relativt stora agenturer äges av företag, vilkas huvudsakliga verksamhet omfattar leveranser av matvaror o. dyl. till exempelvis restauranger. Slutligen kan nämnas, att i något fall, agentur för rusdrycker drives av huvudaktieägaren i restaurang— företag jämsides med denna rörelse.

I fråga om de kvantiteter som förmedlas av agenterna kan påpekas, att alltsedan början av 1930-talet spritcentralen inköper fatvaror direkt från de olika utländska leverantörerna. Agenternas verksamhetsområde är så- lunda begränsat till de buteljimporterade varorna. Det kan nämnas, att år

1950 spritcentralen importerade rusdrycker för totalt 33,2 milj. kronor, varav 17,6 milj. kronor avsåg buteljimport och 15,6 fatimport. Av de 17,6 milj. kronor för buteljvaror kom 8,0 milj. på spritcentralens egna dotterbo- lag och 9,2 milj. på de fristående agenturerna. Resterande 0,4 milj. kronor utgjordes av direktimport utan förmedling av agenter.

Framförallt den på senare är kraftigt ökade vinkonsumtionen har emel- lertid medfört, att proportionerna mellan fatimport och buteljimport nu- mera ändrats, så att de absolut övervägande varukvantiteterna utgöres av fatimport. I början av 1960-talet uppgick agentimporten till ca 2,7 milj. liter spritdrycker och ca 1,5 milj. liter vin. Detta motsvarade ca 17 pro- cent av (len totala årliga spritdrycksimporten och ca 11 procent av den totala årliga vinimporten. De buteljimporterade varorna betingar emellertid betyd- ligt högre priser än de fatimporterade, varför nämnda andel av totalkvan- titeten motsvarade ca 27 procent av spritcentralens sammanlagda import- värde för spritdrycker och ca 37 procent av importvärdet för viner. I kronor räknat uppgick år 1962 importen av spritdrycker till 40,4 milj. kronor och av vin till 48,3 milj. kronor eller tillhopa 88,7 milj. kronor. Av spritdryc- kerna utgjorde fatimporten 19,3 milj. kronor och buteljimporten 21,1 milj. kronor, medan vin importerades på fat för 29,8 milj. kronor. Av det totala importvärdet för spritdrycker och vin, 88,7 milj. kronor, föll sålunda 49,1 milj. kronor på fatvaror och 39,6 milj. kronor på buteljvaror.

Agenternas ersättning från respektive huvudmän varierar givetvis, men provisionerna synes i allmänhet ligga på ca 10 procent av importvärdet och uppgår sammanlagt till 4 ä 5 milj. kronor om året. Till nämnda provision kommer oftast särskilda bidrag för reklamkostnader m. m.

I fråga om agenternas verksamhet gäller, att dessas försäljningsarbete gentemot spritcentralen, som ju är huvudmännens enda kund, i stort sett inskränker sig till att agenten från spritcentralen erhåller en varube- ställning som han sedan vidarebefordrar till huvudmannen. Alla leveranser sker sedan direkt från huvudmannen till spritcentralen. Agenterna har därför kommit att inrikta sitt arbete på bearbetning främst av restaurang- erna och allmänheten. Bearbetningen av restaurangerna sker genom per- sonliga besök, överlämnande av provflaskor och till helt nyligen i viss ut- sträckning även genom lämnande av bidrag, exempelvis för tryckning av vinlistor o. dyl. Det har också förekommit, att den anställda restaurangper— sonalen bearbetats för att därigenom få till stånd ett ökat intresse för en viss agents märken.

Bearbetningen av allmänheten sker i huvudsak genom tidningsannonse- ring men även i form av annan reklam, exempelvis utomhusreklam. Dess- utom sker viss försäljning och utdelning av glas och andra reklamartiklar till privatpersoner. Däremot förbjuder lagstiftningen personlig hänvändel- se, exempelvis i form av personliga besök eller i form av personliga brev, riktade direkt till konsumenter och innehållande reklam för agentens varor.

I syfte att åstadkomma ökad försäljning har tidigare förekommit en viss bearbetning av anställda i systembutiker. Efter olika påpekanden från Nya Systemaktiebolagets sida har emellertid dylik bearbetning upphört.

I organisatoriskt hänseende var agenterna tidigare anslutna till Svenska handelsagenters förening, i vilken de bildade en särskild vinsektion. I början av 1960-talet skedde en omorganisation. En ny organisation, något oegent- ligt benämnd Sveriges Vinhandlareförening, bildades och anslöts till Sve- riges Grossistförbund. Omorganisationen har, enligt vad som uppgivits, före- tagits bl. a. i syfte att skapa bättre förutsättningar för att sanera verksam- heten, därvid de mera ansvarskännande inom branschen tagit avstånd från förekommande mindre önskvärda former av bearbetning. Den nya förening— en har fastställt normer för vad som bör gälla ifråga om tillåten och otillåten verksamhet. Normerna innehåller för närvarande följande.

A. Relationer till allmänheten

Tillåten verksamhet

a) Tidningsannonsering enligt de regler som Nämnden för granskning av rus- drycksreklam kan finna lämpliga beträffande text och utformning.

Vid annonsering i dagspressen får annons för sprit icke omfatta mer än 450 spaltmm och i veckopress maximalt en halv sida.

För vin och öl gäller inga restriktioner beträffande annonsstorlek.

Representanternas namn får icke förekomma i annonserna. Branschens fackpress beröres icke av ovannämnda restriktioner. Beträffande utformningen av text i annonser skall hänsyn tagas till de allmän- na riktlinjer som Samarbetsnämnden för alkoholreklamen angivit.

De regler och föreskrifter som gäller för representanterna skall självfallet även gälla huvudmännen.

Vid dessas besök i Sverige bör publicitet i samband med besöken hållas inom måttliga gränser.

b) Utomhusreklam i form av exempelvis skyltar och affischer. Beträffande skyltarnas utformning gäller i princip samma regler som för tid— ningsannonser. Hänsyn skall således tagas till de allmänna riktlinjer som Sam- arbetsnämnden för alkoholreklamen angivit.

Liksom beträffande annonsering gäller beträffande skyltar och affischer att dessa, då det gäller sprit, bör begränsas till sin storlek och återhållsamhet måste iakttagas. Om en snedvridning konstateras, skall styrelsen omedelbart kunna vid- taga åtgärder, innebärande bl. a. storleksbegränsning.

c) Försäljning och utdelning av glas och andra reklamartiklar till privatper- soner.

Försäljning eller utdelning av glas och andra reklamartiklar, vilket meddelats allmänheten genom annons, får endast ske om rekvisition ställes till särskilt post- boxnummer utan angivande av representantens nanm.

Ej tillåten verksamhet

a) Det är enligt rusdrycksförsäljningsförordningen (Rff) förbjudet att genom personlig hänvändelse eller genom ombud för egen eller annans vinning söka

förmå annan än återförsäljare av rusdrycker att inköpa sådana drycker på nt- minuteringsställe.

Kommentar: Det är således förbjudet att genom personlig hänvändelse, vari inbegripes såväl personliga besök som brev och trycksaker samt telefonförfråg— ningar, göra reklam hos konsumenterna för sina varor.

I samband med mässor och utställningar får dock broschyrer utdelas.

b) Gåvor av rusdrycker är förbjudna. Kommentar: Den skärpning av Rffzs bestämmelser som ett totalförbud för gåvor av rusdrycker innebär, har av styrelsen motiverats med att Rffzs stadgan- den och kommentarer i detta avseende är alltför vagt formulerade för att för- hindra olikartade och icke önskvärda tolkningar. '

B. Relationer till restauratörer och restaurangpersonal Tillåten verksamhet

a) Besök hos restauratörer för lämnande av informationer beträffande priser, kvaliteter samt överlämnande av prover.

Kommentar: Representanterna har full frihet att lämna prover på vin, spirituosa och öl till restauratörer i enlighet med Rffzs bestämmelser.

b) Distribution av reklamartiklar är tillåten. Se dock nedan under »Ej tillåten verksamhet».

c) Kontakt med restaurangpersonal är tillåten i den omfattning restauratörerna medger.

Ej tillåten verksamhet

Det är förbjudet enligt Rff att lämna rabatter eller annan ersättning kontant eller på annat sätt till restauratörer. Det är i konsekvens härmed förbjudet tillhanda- hålla ordinarie vinlistor och pärmar eller lämna bidrag härtill.

Det är likaså förbjudet att tillhandahålla tändsticksplån med reklamtext, oav- sett om reklamen avser spirituosa, vin eller starköl och oavsett om reklamen gäl- ler enbart ett rusdrycksmärke eller sker i kombination med t. ex. restaurang- namn.

Kork- eller kapsylpengar eller annan ekonomisk ersättning till restaurangper— sonal får ej lämnas.

Det är också förbjudet enligt Rff att ge annan än restauratör prover. Prover får således icke lämnas till restaurangpersonal.

Gåvor av rusdrycker vid jul och andra, även personliga, högtider är förbjudna. Beträffande förbudet mot gåvor av rusdrycker hänvisas till kommentaren under punkt A, »Ej tillåten verksamhet», punkt b) ovan.

C. Relationer till AB Vin- & Spritcentralen Tillåten verksamhet

a) Lämna offerter b) Taga emot order och vidarebefordra dem till huvudmännen c) Reglera reklamationer

d) Fungera som kontaktman mellan huvudmän och AB Vin- & Spritcentralen

Ej tillåten verksamhet

Att söka påverka personalen i försäljningsfrämjande syfte.

D. Relationer till Nya System AB

Tillåten verksamhet

a) Lämna offerter b) Taga emot order och vidarebefordra dem till huvudmännen c) Reglera reklamationer

d) Lämna informationer, exempelvis beträffande nya kvaliteter, ny utstyrsel på flaskor, förpackningar etc.

Det är förbjudet, att i propagandasyfte besöka systembutikerna eller på annat

! Ej tillåten verksamhet sätt uppmuntra systempersonal att bedriva försäljning av visst märke. t t

Samtliga medlemmar i föreningen — för närvarande 25, vilka torde re- presentera praktiskt taget alla större buteljimporterade märken _ har fått förbinda sig att följa och meddela sina huvudmän de fastställda normer- na.

I samband med omorganisationen har tillsatts en särskild gransknings— nämnd, Nämnden för granskning av rusdrycksreklam. Medlemmarna har fått förbinda sig att jämväl följa de anvisningar beträffande verksamheten som kan komma att lämnas av denna nämnd. Granskningsnämnden har på 5 begäran av föreningen och dennas huvudorganisation Sveriges Grossistför- ! bund tillsatts av Stockholms Handelskammare.

För nämnden, som konstituerades i slutet av år 1962, har fastställts stad- gar, av vilka framgår, att nämnden har till uppgift att granska den reklam som i Sverige sker för rusdrycker och vaka över att den bedrives på ett ur sociala och andra allmänna synpunkter önskvärt sätt samt verka för att även försäljningsåtgårder av annat slag än reklam uppfyller dessa krav.

Nämnden skall vidare på begäran tillhandagå dem som avser att vidta eller befatta sig med planeringen av reklam- eller annan försäljningsåt- ] gård beträffande rusdrycker med råd och anvisningar om den lämpliga ut- formningen av sådan åtgärd. Befinnes vidtagen reklam- eller annan säljåt- & gård icke uppfylla kraven enligt de riktlinjer som anges ovan skall nämn- i den söka avstyra att åtgärden upprepas. i

Nämnden består av ordförande och fem ledamöter. Beträffande sam- mansättningen gäller i övrigt, att ordföranden skall äga domarerfarenhet. I fråga om ledamöterna skall en företräda nykterhetsintressen, en äga särskilda insikter i pressens förhållanden, en äga särskilda insikter beträf-

fande reklam och en representera allmänheten. Den femte ledamoten, som samtidigt är verkställande ledamot och förestår det till nämnden knutna sekretariatet, är direktören hos Näringslivets Opinionsnämnd.

Nämndens verksamhet åsyftar sålunda att åstadkomma en självsane- ring när det gäller agenternas reklamverksamhet. Under år 1963 har nämn- den också meddelat utslag i ett antal fall. Dessa utslag har icke offentlig- gjorts, men vi har fått taga del av utslagen, och dessa innebär en relativt restriktiv linje i fråga om utformningen av tidningsannonsering och andra säljfrämjande åtgärder.

Som tidigare omnämnts har agenternas verksamhet till stor det kommit att bestå i att genom annonsbearbetning få konsumenterna att välja agen— ternas respektive märken. Det kan emellertid erinras om att vid sidan om dylik reklam för vissa märken förekommer också >>länderreklam>>, vari ex- empelvis Frankrike eller något annat större vinproducerande land gör re— klam just för nämnda lands produkter, t. ex. lättviner. Andra exempel på dylika större propagandainsatser för ett helt varuslag är den under bör- jan av 1950-talet insatta sherry-propagandan, vilken tillsammans med en för sherryn gynnsam ändring i prisrelationerna gav kraftigt utslag i form av försäljningsökning för sherry. I samband härmed kunde noteras en viss nedgång för madeira och, procentuellt, även för vissa andra starkviner.

Den väsentliga propagandainsatsen göres emellertid för enskilda märken. Omfattningen av dylik propaganda har varierat ganska avsevärt mellan olika är. År 1949 omfattade annonseringen för vin- och spritmärken 54 524 standardspattcentimeter riksannonsering i storstadspress (16 tidningar). År 1950 hade kvantiteten ökat till 74 680 standardspaltcentimeter för att år 1951 uppgå till 81 368 centimeter. Ökningen fortsatte, och kvantiteten riksannonsering i storstadspress var 1952 94 226 och 1953 102 228 centime- ter. För år 1954 —— det senaste hela är under vilket motbokssystemet gällde _— finns ej motsvarande siffror, eftersom jämförbara siffror ej förelåg för Göteborgs—pressen. Stockholms- och Malmö-tidningarna, vilka år 1953 haft en annonsvolym för vin- och spritdrycker om totalt 80 250 hade år 1954 ökat nämnda annonsvolym till 101 445 spaltcentimeter eller med i runt tal 25 procent. Förutsättes en liknande ökning för Göteborgs-pressens vidkom- mande, skulle totalvolymen i storstadspress år 1954 kunna uppskattas till ca 128 000 spaltcentimeter. Ungefär samma omfattning av annonseringen gällde för år 1955, då annonsvolymen uppgick till 125 553 centimeter. An- nonsvolymen år 1956 var icke mindre än 135 553 centimeter. Ovannämnda siffror är ganska anmärkningsvärda, eftersom reklamen för alkoholdrycker enligt statsmakternas beslut helt upphörde under tidsperioden september 1955—februari 1956. År 1957 visade en annonsvolym om 109147 standard— spaltcentimeter samt är 1958 109 309. Jämförbara tal för senare år förelig- ger inte, men en redovisning av totalantalet spaltcentimeter i såväl storstads—

som fack-, populär- och landsortspress visar att antalet spaltcentimeter för vin- och spritmärken år 1961 var totalt 122 361 och år 1962 totalt 118 080. Av sistnämnda siffra utgjorde annonseringen i storstadspress 97 890 centi- meter. Utvecklingen under de senaste åren får självfallet ses mot bakgrun- den av bevillningsutskottets behandling av reklamfrågan år 1961 och vår kommittés tillsättande.

Av ovanstående framgår att totalvolymen av annonseringen för Vin- och spritmärken kraftigt ökade i slutet på 1940-talet och i början på 1950-talet. Den omfattning som reklamen totalt hade vid tidpunkten för motbokens avskaffande är ungefär densamma som i nuläget, men under de första åren efter motbokens avskaffande var reklamen av betydligt större omfattning än för närvarande.

De nu medtagna siffrorna gäller totalomfattningen av reklamen i tid- ningar för samtliga annonserade märken. Att vissa varugruppers annonse- ring har ökat synnerligen kraftigt jämfört med vad som gällde åren före motbokens avskaffande framgår emellertid av kapitel 5, vari närmare redo- göres för whiskyreklamens omfattning.

l 1 | l

UNDERSÖKNING RÖRANDE WHISKYREKLAMEN

En intressant utveckling i konsumtionsmönstret när det gäller spritdrycker kan iakttagas, om man närmare granskar hur spritdrycksförsäljningen för- delar sig mellan olika varuslag. År 1953, då motbokssystemet fortfarande innebar en viss begränsning av den möjliga konsumtionen av rusdrycker, var omsättningen av brännvin 32,3 milj. volymliter. Övriga spritdrycker om- sattes med 12,9 milj. liter. Av sistnämnda kvantitet svarade den billiga härtappade och förskurna eau-de-vien för sammanlagt 9,38 milj. liter, me- dan buteljimporterad whisky omsattes med 0,51 milj. liter och den här- tappade med endast ca 29 000 liter. Nämnda år var det första efter andra världskriget, under vilket härtappad whisky kunde tillhandahållas.

Från år 1954 kan en omsvängning av fördelningen mellan varuslag iaktta- gas. Detta år såldes brännvin med ca 33,2 milj. liter, medan andra sprit- drycker sjunkit till 10,4 milj. liter, en förändring som sannolikt äger sam- band med den nämnda år genomförda skattehöjningen. Den billiga eau—de- vien visade en kraftig minskning från 9,38 till 6,97 milj. liter, medan whis- kyn visade en svag ökning, nämligen till 0,53 milj. liter för den buteljimpor- terade whiskyn. Den härtappade whiskyn omsattes ännu endast med ca 44 000 liter.

Åren närmast efter motbokssystemets avskaffande visar, relativt sett, en fortsatt frammarsch för whiskyn på bekostnad av framför allt den billiga eau-de-vien. År 1957 var omsättningen av brännvin _ räknat i volymliter —— 39,9 milj. liter samtidigt som övriga spritdrycker omsattes med sammanlagt 10,6 milj. liter. Av den senare mängden svarade den billiga eau-de-vien för 5,82 milj. liter medan den buteljimporterade whiskyn detta år omsattes med 0,63 milj. liter och den härtappade med 0,45 milj. liter.

Speciellt whiskyn visade under slutet av 50-talet och början av 60-talet en kraftig ökning, som accelererat i synnerhet för den härtappade whiskyns vidkommande. År 1961 hade sålunda brännvinsomsättningen sjunkit från 39,9 milj. liter år 1957 till 34,9 milj. liter. Samtidigt hade den buteljimporte- rade whiskyn ökat från 0,63 milj. liter till 1,40 milj. liter och den härtappade från 0,45 milj. liter till inte mindre än 2,26 milj. liter. Dessa siffror innebär, att försäljningen av buteljimporterad whisky i det närmaste tredubblats mellan år 1953 och år 1961. Medtages även den härtappade whiskyn, har försäljningen mer än sexdubblats. 'Den billiga eau-de-vien hade emellertid sjunkit från 5,82 milj. liter år 1957 till 3,42 milj. liter år 1961.

Vilken är då anledningen till den kraftiga minskningen av försäljningen av billigare spritdrycker samtidigt som försäljningen av dyrare spritdrycker —— särskilt då whisky — kraftigt ökat? De skattehöjningar som beslöts åren 1956 och 1958 kan i och för sig knappast ha varit ägnade att befordra en sådan utveckling. De har visserligen bidragit till att minska totalkonsumtio- nen av spritdrycker, men i fråga om den inbördes fördelningen av konsum- tionen mellan olika spritdrycker skulle de snarast kunna väntas ha verkat till förmån för de billigare dryckerna. Säkerligen kan framgången för whis— kyn till någon del förklaras av att konsumenterna i och med den stigande levnadsstandarden ansett sig ha utrymme för en standardhöjning även på dryckesområdet. Då förändringen ägt rum, samtidigt med att konsumen- terna minskat totalkonsumtionen av spritdrycker och därmed även de sam- manlagda utgifterna för dessa drycker, förefaller det emellertid sannolikt att även andra faktorer medverkat.

Det återstår vidare att förklara varför konsumtionen i så utpräglad grad koncentrerat sig till whisky. Försäljningen av kvalitetskonjak har nämli- gen inte alls ökat i samma omfattning som whiskyförsäljningen. Den butelj— importerade konjaken omsattes 1957 med ca 139 000 liter och den härtap- pade med 662 000 liter. År 1961 var omsättningen av buteljimporterad kon- jak 141000 liter och av härtappad ca 660 000 liter, med andra ord prak- tiskt taget oförändrad konsumtion i förhållande till år 1957. Motsvarande gäller även exempelvis likörer, som 1957 såldes med 1,45 milj. liter och 1961 med 1,48 milj. liter.

Överhuvudtaget föreligger en utpräglad och anmärkningsvärt beständig modeinriktning till förmån för whisky. Det synes troligt, att den ökade kon- sumtionen av whisky till en del beror på att allmänheten tillägnat sig ut— ländska dryckesvanor. Även utlandsresorna har spelat sin roll. Den i sam- manhanget relevanta frågan blir då vilken roll som reklamen för denna vara här har spelat.

För att få en uppfattning angående omfattningen av whiskyreklamen och för att försöka få svar på frågan om denna reklam kan sägas ha verkat så, att annonseringen enbart haft betydelse för konsumentens val av ett spe- ciellt whiskymärke eller om annonseringen därjämte skulle kunna sägas verka främjande för whiskyförsäljningen totalt sett, har vi insamlat vissa uppgifter rörande whiskyreklamen under åren 1953—1961. Uppgifterna har erhållits från de olika whiskymärkenas representanter i Sverige och torde vara representativa såtillvida att undersökningen omfattar praktiskt taget alla buteljimporterade whiskymärken som fördes i Sverige år 1961. Däre- mot är siffermaterialet inte till alla delar exakt, eftersom insamlingen om- fattar material från en lång följd av år och det inte alltid lyckats veder- börande representant att i detalj klarlägga omfattningen avreklamkostna- derna just för whisky. Vidare har en del reklamkampanjer inte beordrats av märkesrepresentanten i Sverige utan direkt från den utländska huvudman—

nen. I dylika fall har representanten endast kunnat göra en ungefärlig be- räkning av nedlagda reklamkostnader.

Reklamkostnaderna har uppdelats i två grupper, av vilka den ena om- fattar tidningsannonsering och den andra övriga säljbefrämjande åtgärder. I den senare innefattas inte bara exempelvis utomhusreklam och annan di- rekt reklam vid sidan om tidningsannonseringen utan också sådana åtgärder som speciellt riktar sig t. ex. till restauranginnehavare och hos honom an— ställda. Kostnaderna avser bl. a. exempelvis askkoppar och annan reklam- materiel, men även provflaskor.

De inkomna uppgifterna har bearbetats, varvid även jämförelser gjorts med försäljningen från spritcentralen av de märken som den speciella re- klamen omfattat. Någon detaljerad redovisning av materialet med namn- givande av de olika märkena kan inte lämnas, då vi eljest skulle röja affärs- hemligheter. Vi har emellertid i en i Bilaga B redovisad tablå samlat märke- na i vissa grupper utan att ange vilka särskilda märken som ingår i respek— tive grupper. Grupperna har inbördes ordnats efter den försäljningsandel de hade år 1961. Försäljningsutveckling jämte nedlagda kostnader för grup— perna har därefter angivits.

En granskning av de i tablån redovisade uppgifterna visar, att försälj- ningen av de i undersökningen medtagna whiskymärkena i stort sett fyr- dubblats mellan åren 1953 och 1961. Som tidigare påpekats innebär detta, att whiskyförsäljningen i motsats till försäljningen av de flesta andra sprit- dryckssorter visat en synnerligen kraftig ökning under 1950-talets senare hälft. Den reklaminsats som totalt gjorts för de medtagna whiskymärkena — vilka som ovan omnämnts är praktiskt taget samtliga buteljimporterade märken som fördes i Sverige år 1961 —— har stadigt ökat under åren. En viss nedgång inträffade i samband med det reklamstopp som rådde vid över- gången från Bratt—systemet till nuvarande friare försäljningssystem. En granskning av totalkostnaderna visar emellertid att dessa ca femdubblats mellan åren 1953 och 1961. Om hänsyn tages till att reklamkostnaderna år 1953 antagligen varit något högre än vad som kunnat redovisas — beroende på svårigheterna att så lång tid efteråt särskilja kostnader för reklam för ett visst märke samt på kostnaderna för märken som bortfallit _— torde man likväl kunna utgå ifrån att reklamkostnaderna ökat så att de åtminsto- ne fyrdubblats. Härmed kan jämföras konsumtionsökningen av buteljim- porterad whisky under nämnda år, som innebär en tredubbling. Ser man enbart till de nu undersökta märkena, har försäljningen som nämnts blivit fyrdubblad. Här lämnade uppgifter om reklamkostnaderna innebär, att whiskyreklamens relativa andel av den totala reklamen — alltså jämväl för andra varor än rusdrycker _— ökat, eftersom märkesvaruannonseringen överhuvudtaget enligt uppgift ungefär fördubblats mellan nämnda år.

Av intresse i sammanhanget är också att studera utvecklingen av å ena sidan reklaminsatser och å andra sidan försäljningen för de skilda märke—

na. Ett närmare studium av uppgifterna i tabellerna i bil. B visar till att börja med, att nivån av reklamutgifterna företer stora variationer mellan de olika märkena. Medan några av dem satsar relativt stora belopp på re— klamen i förhållande till försäljningen, nöjer sig andra med en ganska blygsam insats. Den starka variationen är tämligen oberoende av resp. mär- kes marknadsandel. Det finns »stora» märken som annonserar för ganska oansenliga belopp och »små» märken som annonserar för rätt stora sum- mor.

Man fäster sig vidare vid att utvecklingen av reklamutgiftern-a i förhållan- de till försäljningen tyder på skilda mönster av reklampolitik för de olika märkena. Så är det t. ex. tydligt att för vissa märken en reklambudget fast- ställs, som sedan tillämpas ett större eller mindre antal år utan ändring och utan hänsyn till försäljningsutvecklingen. För andra märken åter sy- nes man anpassa reklambudgeten till försäljningen så, att reklamutgiften per försåld volymliter hålls ungefärligen konstant. Slutligen kan man även spåra ansatser i fråga om vissa märken att relativt sett mera intensivt söka påverka försäljningsutvecklingen, medan i en del fall någon bestämd re- klampolitik ej kan utläsas. Exempel saknas ej heller på en till synes utpräg- lad likgiltighet för reklamen som faktor.

Den bild man erhåller av reklamens betydelse för försäljningsutveck- lingen hos de olika märkena är splittrad. I vissa fall framgår, att en i re- lation till försäljningen ökad eller minskad reklaminsats följts åt av mot- svarande utveckling, mätt i märkets marknadsandel på försäljningssidan. I andra fall saknas positivt samband eller förbyts det t. o. m. i ett negativt sådant. Ej ovanligt är, såsom redan nämnts, att reklamen och försäljningen utvecklas på sådant sätt att reklamkostnaden per volymliter förblir i stort sett oförändrad.

Det möter stora svårigheter att tolka ifrågavarande resultat. Det kan förtjäna påpekas, att de märken, för vilka annonseringen varit utan fram— gång, varken i fråga om kvalitet eller prisvärdhet nämnvärt skiljer sig från andra märken, i fråga om vilka relationen mellan reklaminsatser och för- säljningsresultat varit gynnsammare. För bättre inblick i orsakssamman- hangen och utvecklingsdynamiken hade det krävts tillgång till ytterligare information och en djupare analys. Här får man nöja sig att konstatera, att ur de individuella märkenas synpunkt reklamen långt ifrån haft en enty- dig och självklar effekt, ehuru den inte kan frånkännas verkan.

Däremot föreligger det ett påtagligt samband mellan omfattningen av den totala whiskyreklamen och den totala mängden försåld whisky. I vil— ken mån reklamen inverkat på försäljningsökningen är givetvis svårt att uttala sig om. I all synnerhet gäller detta märkesreklamens betydelse för den härtappade whiskyn, för vilken reklam inte bedrivits. I fråga om den sistnämnda kan jämväl erinras om att den betingar ett avsevärt lägre

i l l

pris än den buteljimporterade och att uppgången till en del motsvaras av en nedgång för den härtappade eau-de-vien.

Ett intressant jämförelseobjekt föreligger i en annan utpräglad mode- dryck, vodkan, som icke varit föremål för nämnvärd reklam. Denna dryck såldes före år 1961 endast i mycket små kvantiteter. År 1961 började emel— lertid en svensktillverkad vodka att säljas. Denna blev mycket populär och försäljningen av vodka år 1961 blev inte mindre än ca 1,7 milj. liter. År 1962 sjönk emellertid försäljningen till ca 1,3 milj. liter. Under år 1963 synes den nedåtgående tendensen hålla i sig.

Medan för vodkans del den snabba uppgången således ganska snart för- bytts i en kraftig nedgång, har whiskykonjunkturen varit stabil, och ten- densen pekar alltjämt uppåt. Det synes under sådana förhållanden rimligt att antaga, att märkesreklamens verkningar sträckt sig utöver de avsedda, d. v. s. att inrikta allmänhetens köplust på det reklamerade märket, och att denna reklam sålunda verkat som en propaganda för whisky överhuvud- taget. Den torde alltså även ha haft betydelse för den stora försäljningsök- ningen för härtappad Whisky.

KAP. 6

TRYCKFRIHETSRÄTTSLIGA SYNPUNKTER

Historik

När det gäller att avgöra, huruvida olika tänkbara former för ingripanden mot rusdrycksreklam är förenliga med tryckfrihetslagstiftningen, får man i första hand falla tillbaka på den grundläggande bestämmelsen i 86 g rc- geringsformen. Där stadgas bl. a., att med tryckfrihet förstås varje svensk mans rättighet att, utan några av den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna därför straffas, än om detta innehåll strider mot tydlig dag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.

I 1 kap. 1 g i nu gällande tryckfrihetsförordning av den 5 april 1949 (TF) föreskrives, att i överensstämmelse med de i regeringsformen fastställda grunderna för en allmän tryckfrihet och till säkerstäl-lande av ett fritt me- ningsutbyte och en allsidig upplysning det skall stå varje svensk medbor— gare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som är meddelade i TF till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela upp— gifter och underrättelser i vad ämne som helst. Det skall ock stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat är föreskrivet i TF, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till dess författare eller utgivare eller, om för skriften finnes särskild redak- tion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter till periodiska skrifter.

Genom 1 kap. 2 & TF fastslås, att någon tryckningen föregående gransk- ning av skrift eller något förbud mot tryckning därav ej må förekomma. Ej heller är det tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke äger stöd i TF, hindra tryck— ning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten.

Slutligen framgår av 1 kap. 3 5, att för missbruk av tryckfriheten eller medverkan däri ej någon må i annan ordning eller i annat fall än TF be- stämmer kunna tilltalas eller dömas till ansvar eller ersättningsskyldighet eller skriften konfiskeras eller läggas under beslag. Med sist återgivna stad- gande åsyftas dels straffbestämmelserna i 7 kap. TF, där i 4 5 uttömmande uppräknas de slag av otillåtna yttranden som skall anses som tryckfrihets- hrott, dels de särskilda ansvarighetsreglerna i 8 kap., vari angives vem som i olika situationer har att svara för tryckfrihetshrott, samt dels speciella,.

från vad eljest gäller avvikande bestämmelser i 9—12 kap. om tillsyn och åtal, särskilda tvångsmedel, enskilt anspråk och om rättegången i tryck- frihetsmål med det för sådana mål egenartade jurysystemet.

Enligt 1 5 äldre TF av 1812 i lagrummets år 1876 antagna lydelse fick icke någon i annan ordning eller i annat fall än förordningen stadgade för tryckt skrifts innehåll tilltalas eller straffas. Denna, i jämförelse med 1 kap. 3 5 nuvarande TF mera kategoriska avfattning synes tidigare ha upp- fattats så, att även andra medelst tryckt skrift begångna brott än som inne- fattar missbruk av det fria ordet skulle straffas i den för tryckfrihetshrott stadgade ordningen. Sålunda infördes på förslag av 1881 års konstitutions- utskott i äldre TF ett stadgande om straff för inbjudningar till deltagande i otillåtet lotteriföretag (sedermera borttaget genom 1949 års TF).

En motsatt uppfattning gjorde sig emellertid sedermera gällande. Sålunda anförde sedermera justitierådet N. E. Alexanderson i sina år 1907 utgivna »Föreläsningar över den svenska tryckfrihetsprocessen» följande.

Däremot är det alldeles klart — ehuru motsatsen stundom påstås i missriktat nit om vad som förmenas vara tryckfrihet — att 1 5 1 inom. tryckfrihetsförord- ningen ingalunda innebär att varje åtalat förfarande, som begagnat det tryckta ordet för att förmedla sitt syftes uppnående, skulle falla under tryckfrihetspro- cessens regler. Det oriktiga häri finner man lätt genom en befogad jämförelse mellan yttrandefrihet och tryckfrihet. Om en bedragare begagnar sig av en tryckt annons för att nå sitt mål, så är det lika litet ett tryckfrihetshrott som det skulle kunna falla oss in att beteckna den muntliga bedrägliga framställ— ningen som ett brottsligt överträdande av yttrandefrihetens gränser. Kriminali- seringen har i bägge fallen tydligen skett ur en alldeles annan synpunkt.

Samma tankegång utvecklades i ett år 1912 avgivet kommittéförslag till ny TF och har vid olika tillfällen präglat senare lagstiftning.

Enligt den år 1931 genomförda lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens straffas sålunda bl. a. illojal reklam i annons, cirkulär, pro- spekt eller priskurant. Bestämmelserna äger, såsom ordalydelsen angiver, tillämpning även på .reklam i tryckt skrift.

Av rättspraxis framgår, att exempelvis förargelseväckande beteende ge- nom att bära omkring tryckta affischer bedömts enligt allmänna straffla- gen och icke enligt TF, se Nytt Juridiskt Arkiv (NJA) 1935 s. 113 och där gjorda hänvisningar. Likaså straffas bedrägeri och svindleri enligt allmän- na strafflagen även i fall då gärningsmannen begagnat tryckt skrift som hjälpmedel.

Också förarbetena till nu gällande TF av år 1949 ger uttryck för samma uppfattning. 1944 års tryckfrihetssakkunniga framhöll sålunda i sitt be- tänkande SOU 1947: 60, att den i TF uttryckta principen att förordningen ensam reglerade brottsligheten av tryckt skrifts innehåll hade en begrän—, sad räckvidd. De sakkunniga framhöll fortsättningsvis följande.

Den gäller icke i fråga om varje förfarande, i vilket skriftens innehåll, taget i bokstavlig mening ingår som ett led. Vissa brott, vid vilka tryckt skrift kom-

mit till användning, bedömas omedelbart enligt bestämmelser i annan lag. I prax- tiken har den uppdelning som skett mellan tryckfrilietsbrott och brott, vilka så- lunda falla under allmän lag, vunnit en viss stadga.

Förklaringen till att det måste anses naturligt och riktigt att omedelbart under straffbud i annan lag än tryckfrihetsförordningen hänföra vissa förfaranden, som ske genom eller med tillhjälp av yttrande eller meddelande i tryckt skritt, ligger såsom Alexanderson framhållit däri att dessa förfaranden äro brottsliga i annat avseende än såsom ett överskridande av yttrandefrihetens gränser. Det att" alltså tryckfrihetens innebörd och syfte som här måste vara avgörande. Tryck- friheten har i första rummet till uppgift att säkerställa en fri nyhetsförmedling och en obeskuren politisk debatt, och det är denna uppgift som föranlett att tryckfriheten, såsom en förutsättning för ett fritt samhällsskick, reglerats i gruml- lag. I nära samband med tryckfrihetens politiska uppgift står dess betydelse ur en mera vidsträckt kulturell synpunkt såsom grundval för en allmän upplysning. Som missbruk av tryckfriheten upptagas yttranden eller meddelanden, som äro menliga för staten eller samhällslivet eller som kränka den enskilde medborga— ren. Däremot har tryckfrihetsförordningen icke tagit som sin uppgift att i alla avseenden reglera bruket av tryckta skrifter. Begagnandet av trycket såsom ett medel i den enskilda näringsverksamhetens tjänst kräver ej grundlagsskydd. Där- för böra ej heller oredliga eller illojala yttranden och meddelanden kriminalise- ras såsom tryckfrihetshrott. Teoretiskt vore det tänkbart att tryckfrihetsförord- ningen finge anses reglera allt bruk av tryckta skrifter och att däri såsom miss- bruk av tryckfriheten upptoges varje brottsligt förfarande, vid vilket tryckt skrift kommit till användning. Något praktiskt syfte skulle en dylik utsträckning av tryckfrihetsförordningens ram dock icke tjäna. Det vore meningslöst och i vissa fall direkt olämpligt, att i de särskilda processuella former som utbildats för tryckfrihetsmål, behandla de brott som därigenom skulle dragas in under bc- greppet tryckfrihetshrott.

Den gränsdragning som genom rättsutvecklingcn kommit till stånd mellan tryckfrihetshrotten och andra genom eller med tillhjälp av tryckt skrift begångna brott är uppenbarligen ur praktisk synpunkt tillfredsställande. Den lämnar även en säker grund för bedömande av vad som åtnjuter grundlagsskydd. Inom de områden som hänförts till tryckfrihetshrott kan någon ytterligare kriminalise- ring icke ske annat än i form av ett straffbud mot dylikt brott; tryckfriheten kan således icke inskränkas på annat sätt än genom grundlagsändring. Även en om- arbetad tryckfrihetsförordning bör i fråga om innebörden av begreppet tryck- frihetshrott principiellt intaga samma ståndpunkt som gällande rätt.

Beträffande förhållandet till straffbestämmelserna i lotteriförordningen yttrade de sakkunniga — vilkas förslag ej innehöll någon motsvarighet till bestämmelsen i den gamla tryckfrihetsförordningen om straff för inbjud— ningar till deltagande i otillåtet lotteri — bl. a.

Vad i samma moment stadgas angående inbjudningar till deltagande i lotteri torde icke vara av beskaffenhet att utgöra tryckfrihetshrott. Sådana inbjudningar kunna icke anses vara missbruk av yttrandefriheten med den innebörd detta be— grepp, såsom tidigare anförts, bör äga. Något hinder att straffa dylika inbjud- ningar såsom delaktighet i anordnandet av otillåtet lotteri föreligger således icke. Även ett direkt förbud att utbjuda lotter blir utan hinder av tryckfrihetsförord— ningens bestämmelser tillämpligt, ehuru utbjudandet sker i tryckt skrift. Utgi- vare av tryckt skrift kan straffas enligt 6 och 10 %% lotteriförordningen den 19

l ! l l

maj 1939, då utbjudande eller annan otillåten gärning skett genom skriften och de subjektiva förutsättningarna för straffbarhet föreligga.

Departementschefen anförde i proposition med förslag till ny tryckfri— hetsförordning m. m. (nr 230/1948, 5. 171) följande.

Angivandet i tryckfrihetsförordningen av vad som är tryckfrihetsbrott tjänar två uppgifter: dels blir därigenom gränserna för den lagliga tryckfriheten ut— stakade i grundlagen och tryckfriheten sålunda skyddad mot förhastade inskränk— ningar och dels bildar detta begrepp utgångspunkt för de särbestämmelser som gälla bl. a. angående ansvarighet och rättegången i tryckfrihetsmål. Däremot av- ser regleringen av tryckfrihetsbrotten icke att i princip giva yttrandefriheten en annan utsträckning, då framställningen sker i tryckt skrift, än i andra fall; tvärtom har en anknytning till straffbuden i den allmänna strafflagen, såsom jag tidigare framhållit, ansetts motiverad.

De synpunkter som sålunda äro bestämmande för begreppet tryckfrihetsbrott föranleda att dit räknas endast sådana brott som innebära ett missbruk av den yttrandefrihet tryckfrihetsförordningen avser att värna, under det att brott som icke äro av denna beskaffenhet böra kunna straffas omedelbart enligt allmän lag, även om framställning i tryckt skrift ingår som ett led i det brottsliga förfa— randet. En sådan uppdelning har också kommit till stånd genom rättsutveckling- en; härom hänvisas till de sakkunnigas betänkande. Att giva de grundsatser, varå denna gränsdragning bygger, ett uttryck i lagtexten skulle ha till uppgift att vid en utvidgad kriminalisering i strafflagen underlätta ett bedömande av frågan huruvida denna, utan motsvarande ändring i tryckfrihetsförordningen, kan tillämpas i fråga om framställning i tryckt skrift. Emellertid möter det stora svårigheter att utforma ett dylikt principstadgande. Vad här avses är egentligen icke något annat än ett angivande av tryckfrihetens innebörd och syfte, vilket kommit till uttryck redan i 1 kap. 1 5. Att härutöver upptaga något ytterligare därom i detta kapitel synes icke påkallat.

Vid tillkomsten av de bestämmelser om alkoholreklam som upptogs i 69 & av 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning (Rff) ägnades åtskillig upp— märksamhet åt frågans tryckfrihetsrättsliga sida. 1944 års nykterhetskom- mitté diskuterade i betänkandet SOU 1952: 54 olika tänkbara åtgärder men framlade icke något egentligt förslag. Därvid anfördes bl. a., att gentemot be— stämmelser, som avsåg att reglera reklam i tryckt form, kunde anföras de komplikationer som TF innebar i detta sammanhang.

I prop. I&I/1954 anförde departementschefen i anslutning härtill, att di— rekta förbudsbestämmelser mot en ur nykterhetssynpunkt olämplig re- klam inte torde vara möjliga att genomföra utan ändringar i TF. Beträf- fande den i propositionen föreslagna lösningen _ innebärande skyldighet för partihandelsbolaget att f ö r e s k riv a sina leverantörer ett halvt års reklamstopp och därefter en neutral varuinformation — uttalades däremot, att denna inte syntes strida mot de intressen TF ville tillgodose. De till- tänkta inskränkningarna riktade sig mot försäljare av rusdrycker, och på dessa borde man kunna ställa särskilda krav rörande sättet att bedriva för— säljningsverksamheten. Det framhölls vidare, att det ur tryckfrihetsrättslig synpunkt helt naturligt icke mötte hinder att genomföra sådana försälj- 3—631542

ningsbestämmelser för rusdrycker att annonsering icke blev lönande. Ett ingripande mot reklamen för rusdrycker var att betrakta som ett led i för— säljningslagstiftningen, ehuru mindre ingripande än ett försälj ningsförbud. En begränsning stod i god överensstämmelse med principerna för den svenska rusdryckslagstiftningen. Att märka var vidare, att inskränkning- arna skulle i princip drabba alla berörda parter lika.

Särskilda utskottet konstaterade i sitt utlåtande 1/1954, att ur tryckfri- hetssynpunkt hinder icke torde ha förelegat för spritcentralen att redan då vidtaga de åtgärder som i prop. ålagts hola—get. För att undanröja varje be- rättigad tvekan om den tillämnade bestämmelsens förenlighet med TF för— ordade emellertid utskottet den ändrade avfattningen att bolaget skulle va- ra skyldigt att vid avtal med leverantör ve r k a fö r att reklam för rus- drycker och därmed jämförlig verksamhet icke bedrevs på sätt som funnes stå i strid med det allmänna syftet att all försäljning av rusdrycker skulle ordnas och handhavas så att därav uppkom så ringa skada som möjligt. —— Utskottets förslag godkändes av riksdagen.

Riksdagsbeslutet kritiserades av sedermera professorn H. Eek i en ar— tikel i Svensk Juristtidning 1955 s. 154 f. Han utgick från förbuden mot censur och hinder mot utgivning i 1 kap. 2 5 TF. Den i prop. föreslagna lydelsen ansåg han inte förenlig med TF. Om nämligen Kungl. Maj:t i en- lighet med prop:s förslag ålade någon, vare sig partihandelsbolaget eller annan, att vidtaga åtgärder, som medförde hinder för skrifts utgivning, var det från >>myndighet>> hindret härrörde, och någon möjlighet att tryckfri- hetsrättsligt särskilja prop:s förslag ur tryckfrihetssynpunkt från de di- rekta förbudsbestämmelser, som finansministern förkastade, fanns icke. Beträffande utskottets förslag — och därmed riksdagens beslut —— uttalade Eek, att författningstextens lydelse — men icke dess motivering _ var ur tryckfrihetsrättslig synpunkt oklanderlig. Han ansåg nämligen, att parti- handelsbolaget intog ställning av allmänt organ och att de avsedda åtgär- derna, innefattande avtal med leverantörerna om reklaminskränkningar och sanktioner i form av köpstopp vid överträdelser, stod i strid med 1 kap. 2 & TF.

Vid samma tid riktade herr Svärd i första kammaren en interpellation i ämnet till dåvarande justitieministern. I sitt svar yttrade justitieministern efter en kort redogörelse för riksdagsbeslutet, följande.

Att denna begränsning av alkoholreklamen ansågs vara mycket starkt motive- rad ur nykterhetssynpunkt är ju ganska självklart. De tryckfrihetsrättsliga syn- punkterna vållade emellertid vissa svårigheter och föranledde en ingående ut- redning och diskussion både i den av chefen för finansdepartementet anmälda propositionen och i utskottets utlåtande samt även en reservation, vilken dock avvisades av kamrarna.

Ur den diskussion av frågan, som alltså förekom vid förra årets riksdag, bör främst observeras att varken departementschefen eller utskottet ville tillstyrka

en allmän förbudsbestämmelse, riktad mot en ur nykterhetssynpunkt olämplig reklam. Det föreligger alltså icke någon inskränkning av den medborgerliga ytt- randefriheten på denna punkt. Om t. ex. en tidning skulle taga sig för att i sam- band med övergången till den nya försäljningsordningen propagera för ökad spritkonsumtion, så strider detta icke mot några lagbestämmelser, utan tidning- en kan använda sin yttrandefrihet på sådant sätt. Dess meningsyttring får natur- ligtvis bemötas, men den kan inte förbjudas.

Tryckfrihetsförordningens uppgift är att skydda yttrandefriheten såsom grund- val för ett fritt samhällsskick. Däremot bör tryckfrihetsförordningen inte tolkas på det sättet, att den reglerar varje förfarande, vari tryckt skrifts innehåll, taget i bokstavlig mening, kommit till användning. Den hindrar därför icke tillämp- ningen av bestämmelser, som icke ingriper i yttrandefriheten, utan har ett annat syfte, t. ex. är av näringsrättslig natur. Den principfråga som det här gäller har vid åtskilliga tillfällen varit under debatt. Tidigare ställde man sig mer tveksam till möjligheterna att i olika hänseenden reglera förfaranden som sålunda berörde tryckt skrift. Det förekom till och med, att man i tryckfrihetsförordningen in- förde stadganden som uppenbarligen är ganska främmande för tryckfriheten, t. ex. straffbestämmelser rörande inbjudningar till otillåtet lotteri. Sedermera har emellertid en ändrad uppfattning slagit igenom på denna punkt. Ett principiellt ställningstagande av den innebörd som jag här antytt kom sålunda till stånd vid antagandet av 1931 års lagstiftning om illojal reklam. Bestämmelser därom an— sågs icke hindras av tryckfrihetsförordningen, oaktat reklamen kunde förekom- ma i tryckt skrift. Frågan om tryckfrihetens innebörd undersöktes närmare av 1944 års tryckfrihetssakkunniga, och de kom till samma resultat som riksdagen hade gjort år 1931. Den nya tryckfrihetsförordningen bygger alltså på den nu angivna principuppfattningen.

Med denna uppfattning om tryckfrihetens innebörd kan de av riksdagen förra året beslutade bestämmelserna om inskränkningar i alkoholreklamen icke anses strida mot tryckfriheten. Detta ställningstagande är grundat därpå, att det här icke är fråga om någon inskränkning i den medborgerliga yttrandefriheten, utan allenast om en skyldighet för vissa näringsidkare att visa återhållsamhet i sina ansträngningar att få avsättning för varor som de saluför. I enlighet härmed skulle det ej heller vara grundlagsstridigt, om Vin- och spritcentralen i enlighet med riksdagens beslut skulle nödgas att vidtaga repressalier i form av minskade eller uteblivna inköp från en leverantör. Riksdagen har genom sitt ställningsta- gande förra året givit ett klart uttryck åt denna tolkning av grundlagen. I det av riksdagen godkända utskottsutlåtandet anfördes sålunda, att det ur tryckfrihets- synpunkt icke torde föreligga något hinder för Vin- och spritcentralen att r e d a n n n vidtaga de åtgärder som i förslaget ålagts bolaget. Riksdagens beslut inne- bär alltså icke, såsom interpellanten menar, att reklaminskränkningar skulle kunna påfordras endast i sådana fall då de berörda parterna är beredda att po- sitivt medverka därtill.

Däremot uttalade riksdagen, att Vin- och spritcentralen vid sina förhandlingar med leverantörerna skulle äga viss handlingsfrihet och att det självfallet borde eftersträvas att vinna berörda parters positiva medverkan. Detta uttalande inne- bär uppenbarligen icke att en överenskommelse är nödvändig för att skyldighet att begränsa reklamen skall föreligga. Om ett förfarande är grundlagsstridigt, blir det ju inte mera förenligt med grundlagen genom att man vid utförandet så att säga tar silkesvantarna på. Riksdagens principiella ståndpunkt är tvärtom all— deles klar. Därtill har riksdagen endast fogat vissa anvisningar om det lämpliga förfaringssättet.

Med det angivna har jag besvarat herr Svärds principfrågor. För klarläggande av de tryckfrihetsrättsliga spörsmålen saknar jag anledning att ingå på de prak- tiska åtgärder som Vin- och spritcentralen har vidtagit. Jag vill emellertid till- lägga att dessa åtgärder synes Överensstämma med riksdagens beslut. Därjämte kan lämnas den upplysningen att det numera föreligger en överenskommelse mellan Vin- och spritcentralen och vinsektionen av Svenska handelsagenters för- ening, enligt vilken en rådgivande samarbetsnämnd skall tillsättas samt vissa riktlinjer för reklambegränsningen uppgjorts.

Slutligen vill jag understryka att det principiella ställningstagande, som här återgivits, icke får så förstås, att varje organiserad reklambegränsning skulle va- ra tillåten. En sådan kan nämligen överensstämma med tryckfrihetsförordningen endast under de givna betingelserna, att den icke ingriper i yttrandefriheten.

Sedan herr Svärd i ett anförande efterlyst en närmare gränsdragning, yttrade justitieministern bl. &.

Såsom jag har försökt att tala om i mitt svar, är tryckfrihetsförordningen till för att värna yttrandefriheten. Men det betyder inte att så fort någonting är satt på pränt är detta en sak som så att säga lyder under tryckfrihetsförordningen. Det kan röra sig om helt andra ting. Jag tror att jag såsom exempel nämnde det fall, då någon genom en annons eller genom en tidningsartikel utövar ctt be- drägeri — det kan man ju göra genom att lämna de felaktiga uppgifterna i tryck — men det faller inte under tryekfrihetsförordningen. Det kan bedömas och be— straffas såsom ett vanligt brott. Eller låt oss ta den lagstiftning om illojal re- klam, som jag hänvisade till i mitt svar. Kommittén, som lade fram förslaget, tänkte sig där, att i den del, som en reklam sker i tryckt skrift, faller hanld- lingen under tryckfrihetsförordningen. Därför föreslog kommittén att det skulle ske en reglering av den frågan i tryckfrihetsförordningen. Men det godtog inte statsmakterna, utan enligt den nyare tolkning av tryckfrihetsförordningen, som jag här har refererat och som vid flera tillfällen blivit accepterad av regering och riksdag, faller inte ett sådant förfarande inom tryckfrihetsförordningens ram. Om man ingriper i dylika fall, är det inte fråga om att inskränka den med- borgerliga yttrandefriheten, utan det rör sig om t. ex. begränsningar i närings- friheten genom att man inskrider mot illojal reklam.

I en slutreplik sammanfattade justitieministern. Saken är den, att tryckfrihetsförordningen, som är grundlag, griper över van- liga lagar. Om man alltså vill införa t. ex. straff för illojal reklam, som förut inte var straffbar, gäller det att ta reda på om det går för sig enligt tryckfrihetsför- ordningen eller om tryckfrihetsförordningen lägger hinder i vägen för detta i sådana fall, då den illojala reklamen sker exempelvis genom en annons, eftersom den är tryckt. Man kom till det resultatet, att det inte förelåg något hinder, utan att så kunde ske. Detta blev fastslaget, och varför? Jo, därför att det här inte är fråga om ingrepp i yttranderätten utan om en begränsning i näringsfriheten. Så- dana begränsningar kan alltså göras oberoende av tryckfrihetsförordningen.

I en ny artikel i Svensk Juristtidning 1955 (s. 504 f) tog Eek upp justi— tieministerns svar till kritisk granskning. Därvid konstaterade Eek, att ju- stitieministern funnit de vidtagna åtgärderna grundlagsenliga, icke emedan 1 kap. 2 g TF skulle sakna tillämplighet utan emedan ett förbud för vin- eller spritproducenter att i tryckt skrift göra reklam för sina varor över- huvudtaget icke ingriper i tryckfriheten och därför faller utanför TF:s till— lämpningsområde. Innebörden av interpellationssvarct var, fortsatte förf.,

att hinder icke kunde anses möta mot att i författning vid sidan av TF gå längre än Rff gör och med mönster från lagstiftningen mot illojal reklam under straffhot direkt förbjuda uttalanden, som uppmanade till köp och kon- sumtion av alkoholdrycker, såvitt uttalandena härrörde från producenter eller försäljare av sådana drycker. Under erinran om den lagstiftnings— praxis, som kommit till uttryck i lagstiftningen mot illojal konkurrens, framhöll Eek, att gränsdragningen var att söka i vad 1 kap. 1 5 TF uttalar om friheten att »yttra tankar och åsikter» och att »meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst». Man kunde således inte generellt på- stå, att »begränsningar i näringsfriheten» kunde göras utan hinder av TF:s bestämmelser, vilket väl också justitieministern medgivit, då han sagt att vissa reklambegränsningar kan ingripa i tryckfriheten. I fortsättningen dis- kuterade Eek gränsdragningen från den angivna utgångspunkten och ställ- de frågan i vilket annat avseende än som en uppmaning till en osed som en reklam för rusdrycker skulle kunna anses brottslig. Ett förbud mot san— ningsenlig och ur kommersiell synpunkt loj al alkoholreklam, vare sig straff- sanktionerat i lag eller i form av det hinder partihandelsbolaget då med stöd av rusdrycksförsäljningsförordningen uppställt, sökte sina motiv och sina enda möjliga legala kriterier i en politisk övertygelse, att statens och samhällslivets intressen påkallade, att alkoholreklam inte alls fick förekom- ma eller i varje fall särskilt reglerades.

Frågan om i vilken utsträckning brott, som begåtts med hjälp av tryckt skrift, kan straffas enligt annan författning än TF har sedermera kommit på sin spets i ett av högsta domstolen den 29 november 1961 avgjort mål, refererat i NJA 1961 s. 715. I nämnda mål ådömdes en chefredaktör jämlikt 6 och 10 55 lotteriförordningen ansvar för att en daglig tidning innehållit meddelanden om vinstnummer i utländskt lotteri. Målet behandlades i an— nan ordning än den för tryckfrihetsmål stadgade. Chefredaktören hade in- vänt att målet skulle handläggas såsom tryckfrihetsmål. I motiveringen till sin enhälliga, fällande dom yttrade högsta domstolen bl. a. följande.

Sta—dgandet i TF, att för missbruk av tryckfriheten ej någon må kunna tilltalas eller dömas till ansvar i annan ordning eller i annat fall än nämnda förordning bestämmer, innebär icke, att ansvaret för innehållet i tryckt skrift undantags— löst skulle vara att bedöma enligt TF. Jämlikt 7 kap. 4 % nämnda förordning skall såsom otillåtet yttrande i tryckt skrift anses sådan enligt lag straffbar fram- ställning som innefattar något av de i stadgandet särskilt angivna brotten. Bland dessa brott hava förseelser mot lotteriförordningen icke medtagits. Avsikten har därvid varit, att förfaranden i strid mot lotteriförordningen, vilka ske medelst tryckt skrift, skola såsom icke berörande yttrandefriheten bedömas oberoende av TF.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreligger ej hinder att till prövning i förevarande ordning upptaga frågan huruvida W., på sätt åklagaren påstått, gjort sig skyldig till förseelse mot lotteriförordningen genom att i tidningen låta in- föra notiserna om det tyska lotteriet.

Under hänvisning till den nu refererade domen yrkades i en motion vid 1962 års riksdag utredning angående sådan ändring av 1 kap. 3 & TF, att det av denna paragraf klart framginge i vilka avseenden innehållet i tryckt skrift kunde beivras i annan ordning än TF angiver. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 11 hemställde konstitutionsutskotfef om avslag å motionen samt anförde därvid följande.

För att tryckfrihetsförordningen skall äga tillämpning å brott som förövats me- delst tryckt skrift förutsättes, såsom framgår av den föregående redogörelsen, att gärningen innefattar missbruk av den yttrandefrihet i tryckt skrift, d. v. s. i främsta rummet rätten till fri debatt samt till meddelande av upplysningar och nyheter, som tryckfrihetsförordningen avser att värna. Missbruk av yttrandefri- heten bestraffas som tryckfrihetsbrott. Dessa är uttömmande angivna i 7 kap. tryckfrihetsförordningen . Inom det område som hänföres till tryckfrihetsbrott kan ytterligare kriminalisering icke ske annat än genom grundlagsändring. Me- delst tryckt skrift begångna gärningar som är brottsliga i annat avseende än så- som ett överskridande av yttrandefrihetens gränser, exempelvis bedrägeri som förövats genom vilseledande uppgifter i tryckt skrift, faller däremot utanför tryckfrihetsförordningens tillämplighetsområde toch behandlas enligt vanliga straffrättsliga regler. I konsekvens härmed är det icke oförenligt med tryckfri- hetsförordningen att utan ändring av denna i allmän lag straffbelägga förfaran- den som sker med begagnande av tryckt skrift, om kriminaliseringen inte har med yttrandefriheten att göra. Denna gränsdragning mellan tryckfrihetsbrott och andra brott, på vilken förarbetena till tryckfrihetsförordningen bygger, har kommit till stånd genom rättsutvecklingen och vunnit stadga i tillämpningen både inom lagstiftningen och i rättskipningen.

Det i motionen åberopade avgörandet av högsta domstolen, i vilket tidnings- notiser som var att likställa med dragningslistor i utländskt lotteri icke bedöm- des enligt tryckfrihetsförordningen utan omedelbart enligt lotteriförordningen, står helt i överensstämmelse med nämnda principer. Det kan enligt utskottets mening icke uppfattas som uttryck för en tendens att vidga det område inom vil- ket utanför tryckfrihetsförordningen kriminalisering kan ske av förfarande vid vilket tryckt skrift kommit till användning. Att i tryckfrihetsförordningen när- mare precisera dessa principer är såsom departementschefen utvecklat i propo- sitionen nr 230/1948 förenat med betydande svårigheter. Härtill kommer att det sätt varpå gränsdragningen mellan tryckfrihetsbrott och brott som bedömes en- ligt vanliga regler skett i praxis icke visat sig medföra väder för tryckfriheten.

Överväganden

Till skydd för tryckfriheten stadgas i 1 kap. 3 5 TF förbud mot att åtala eller döma någon för missbruk av tryckfriheten i annan ordning eller i an- nat fall än förordningen bestämmer. Detta stadgande innebär bl. a., att vid lagföring för tryckfrihetsmissbruk förordningens speciella regler skall till- lämpas i fråga om ansvarighet för tryckt skrifts innehåll och om rätte- gång med jury m. m. En annan viktig konsekvens är, att om missbruk av tryckfriheten anses föreligga men gärningen ej är kriminaliserad i TF, straff

v.- __: _wm __

inte kan ådömas enligt bestämmelse i annan lag, även om gärningen skulle täckas av sådan bestämmelse; gärningen blir straffri. Slutligen innebär för- budet, vilket i förevarande sammanhang är det väsentliga, att om lagstif— taren vill straffbelägga ett förfarande, som innefattar tryckfrihetsmissbruk, detta inte kan ske utan ändring i TF, d. v. s. icke utan att iakttaga den för grundlagsändring gällande ordningen.

Trots att motsvarande förbud i den äldre TF hade en ännu mera katego- risk avfattning — det avsåg åtal och straff för »tryckt skrifts innehåll», vilket kan jämföras med nya TF:s »missbruk av tryckfriheten» —— har länge enligt stadgad praxis gällt, både i lagstiftning och rättskipning, att TF inte anses exklusivt tillämplig på varje gärning, som begås med hjälp av tryckt skrift. Bedrägeri och svindleri har straffats i vanlig ordning, även om tryckt skrift kommit till användning, och illojal reklam ansågs kunna straffbcläggas i särskild lag utan hinder av TF. Denna praxis har lagfästs genom 1949 års TF. Att så skett framgår såväl av nyss angivna ändring av det centrala förbudsstadgandets avfattning som därav att den äldre TF:s straffbud mot inbjudningar till deltagande i otillåtna lotterier icke medta- gits i nya TF:s brottskatalog, varigenom sådan gärning, såsom också be- kräftats genom det sist återgivna rättsfallet, blivit att bedöma enligt lotteri- förordningens straffbestämmelser. Nya TF:s ståndpunkt härvidlag belyses ävenledes närmare av förordningens förarbeten.

Gränsdragningen mellan å ena sidan gärningar, som exklusivt skall be- dömas jämlikt TF, och å andra sidan övriga medelst tryckt skrift begångna brott brukar anges så, att under TF faller vad som är att anse som miss— bruk av rätten att uttala åsikter och meddela upplysningar i tryckt skrift, medan gärningar, som är brottsliga i annat avseende, behandlas enligt an— nan lagstiftning. Hur gränsen skall dragas i de särskilda fallen är, såsom framgår av den förda diskussionen, stundom vanskligt att avgöra. Tydligt är, att avgörande vikt icke kan fästas vid exempelvis om ett meddelande i en tidning är redaktionellt eller införts såsom annons. Även då det gäller annonser kan uppenbarligen vara fråga om ett missbruk av yttrandefrihe- ten, och i det nyss återgivna rättsfallet meddelades en fällande dom jäm— likt lotteriförordningen, oaktat meddelandet varit redaktionellt. Uppenbar— ligen kan man inte heller hänföra ett fall till TF, enbart därför att det till någon del kan anses innebära meddelande av upplysningar eller uttalande av åsikter. Då skulle praktiskt taget all reklam kunna falla under TF. På motsvarande sätt synes det uppenbarligen felaktigt att utanför TF:s område föra alla fall, där något intresse föreligger av annan art än som samman— hänger med den politiska debatten och åsiktsbildningen samt institutio— ners och enskilda personers goda namn och rykte.

Praxis i lagstiftning och rättskipning synes i stället kunna uppfattas så, att man i varje särskilt fall främst bör fästa sig vid förfarandets huvudsak- liga karaktär, nämligen om detsamma väsentligen framstår som ett miss-

bruk av yttrandefriheten eller i främsta rummet innebär ett angrepp på andra av rättsordningen skyddade intressen än dem som TF vill skydda.

När det gäller lagstiftning om utövande av näringar, får det i enlighet härmed anses fastslaget, att tämligen långt gående inskränkningar i rätten att använda tryckt skrift för reklam- och liknande ändamål kan föreskri- vas i denna lagstiftning, alltså i annan lagstiftning än TF. Den omständig— heten att inbjudningar till otillåtna lotterier utmönstrats ur TF:s brottskata- log och att ansvar ådömts enligt lotteriförordningen i förut återgivna dom är härvidlag särskilt belysande. I sistnämnda fall kunde den åtalade chefre- daktören ändå med fog åberopa, att det såsom brottsligt ansedda meddelan- det i viss utsträckning hade karaktär av nyhetsmaterial. Likväl fann konsti- tutionsutskottet icke skäl att i anledning av det inträffade taga initiativ till författningsåndring.

Beträffande eventuella inskränkningar i alkoholreklamen liksom beträf- fande nykterhetspolitiska ingripanden överhuvudtaget kan visserligen sä- gas, att motivet är socialt och att ingripandenas art och omfattning bestäm— mes av statsmakternas nykterhetspolitiska uppfattning. Det sociala syftet försöker man emellertid, såvitt nu är i fråga, uppnå genom reglering av handeln med rusdrycker, främst monopolisering av partihandel och utmi— nutering till företag utan enskilt vinstintresse, med andra ord genom en nä— ringslagstiftning. Vad angår den verksamhet av tillverkare och agenter som det här gäller är denna — såsom också markerats genom vinagenternas an- slutning till Sveriges Grossistförbund — närmast hänförlig till den i övrigt monopoliserade partihandeln me-d rusdrycker.

Eventuella inskränkningar i eller förbud mot reklam för rusdrycker tor- de därför väsentligen få anses utgöra ett led i den näringslagstiftning som upprätthålles på rusdryckshanteringens område. I sammanhanget kan även erinras om vad som redan i 1954 års prop. framhölls om sambandet mellan försäljningslagstiftningens allmänna utformning och de faktiska förutsätt- ningarna för att bedriva reklam för rusdrycker. I konsekvens med det sag- da blir överträdelser av inskränkningar i eller förbud mot alkoholreklam i huvudsak att betrakta såsom brott mot en näringslagstiftning och inte såsom missbruk av tryckfriheten. De faller alltså utanför TF:s område.

Härav torde följa, att TF icke lägger hinder i vägen för reklaminskränk- ningar av den art som genomfördes eller föreslogs år 1954. Likaså synes, såsom också torde framgå av justitieministerns år 1955 avgivna interpella— tionssvar, numera stå klart, att icke heller straffsanktionerade bestämmel- ser i Rff om inskränkningar i eller förbud mot alkoholreklam kan anses stridande mot TF.

... ”..”—”cauzåi. .

KAP. 7

HAND ELSPOLITISKA SYNPUNKTER

Vid genomförande av den provisoriska reglering av rusdrycksreklamen som beslöts av 1954 års riksdag undersöktes de handelspolitiska konsekvenser- na av de tilltänkta åtgärderna, särskilt åtgärdernas förenlighet med GATT- avtalet. Några avgörande hinder ansågs icke föreligga ur de sålunda dis- kuterade synpunkterna. Härom anfördes följande i prop. 1954: 151. , Vad härefter angår de handelspolitiska komplikationer som kan tänkas upp- ; komma genom nu åsyftade åtgärder mot rusdrycksreklamen må anföras följan- de. I första hand har undersökts huruvida de tilltänkta åtgärderna strider mot bestämmelserna i 1947 års allmänna tull- och handelsavtal (GATT). Av under- sökningen har framgått att hinder enligt GATT inte möter mot att begränsa eller temporärt förhindra reklam för rusdrycker under förutsättning att åtgärderna i lika mån avser utländska och inhemska leverantörer. Detta torde gälla oavsett huruvida rusdryckshandeln -—- såsom fallet är i vårt land — är monopoliserad eller ej. Icke heller i handelsavtalen med de länder, som är våra viktigaste rus- drycksleverantörer, finns bestämmelser som utgör hinder för de nu planerade åtgärderna. Självfallet kan likväl vissa meningsskiljaktigheter av handelspolitisk art uppkomma. Dessa torde emellertid icke behöva medföra några nämnvärda komplikationer.

Det här anförda ger vid handen att avgörande hinder mot det ifrågasatta al— ternativet icke kan anses föreligga ur de synpunkter som nu diskuterats.

En motsvarande undersökning har nu företagits i avseende å EFTA-av— talet och — med tanke på en eventuell framtida svensk associering —— EEC- fördraget. Därvid har befunnits, att ingendera avtalet vare sig direkt eller indirekt innebär någon förpliktelse att icke företaga inskränkningar i eller stadga förbud mot rusdrycksreklam, självfallet under förutsättning att åt- gärderna icke har diskriminatorisk karaktär; de får alltså icke gynna in- hemsk produktion på importens bekostnad eller rikta sig mot importen från visst land eller vissa länder. Tvärtom framgår av avtalen, att man an- sett sig böra taga speciell hänsyn till sådana intressen om vilka här är fråga. Avtalen innehåller sålunda särskilda klausuler om rätt för de av-

, talsslutande länderna att vidtaga åtgärder till skydd för bl. a. den allmänna , ordningen och moralen samt människors liv eller hälsa. Beträffande EFTA- j avtalet kan härvidlag hänvisas till artikel 12, låt vara att denna närmast tar * sikte på kvantitativa importrestriktioner.

Om det sålunda kan konstateras, att några i sammanhanget beaktans- värda avtalsmässiga hinder icke synes föreligga mot reklaminskränkningar, blott de icke har diskriminatorisk karaktär, måste självfallet hänsyn även tagas till eventuella handelspolitiska hinder av mena reell natur. Frågan i vad mån sådana hinder är för handen, kan helt naturligt icke besvaras en gång för alla. Avgörande blir fastmera den handelspolitiska situation som föreligger då statsmakterna går att fatta beslut i reklamfrågan.

Rent allmänt kan emellertid sägas, att mera ingripande åtgärder mot rusdrycksreklamen, åtminstone teoretiskt, skulle kunna uppfattas som ett försvårande av importvarornas marknadsföring, särskilt i vad angår nya varor som man Vill introducera på den svenska marknaden. Lika klart är å andra sidan, att samma invändning skulle kunna riktas mot praktiskt taget alla restriktioner i rusdrycksförsäljningen, ett område där olika län- der av ålder förbehållit sig vidsträckt handlingsfrihet. Härtill kommer, att den av spritcentralen förda importpolitiken är så utformad att reklamen har en tämligen underordnad betydelse för möjligheterna att introducera rusdrycker på den svenska marknaden. Frågan om ett nytt märke skall ini- porteras eller ej avgöres nämligen på grundval av en opartisk bedömning —— innefattande i första hand s. k. blindprovning _ av varans kvalitet och prisvärdhet, och flera exempel från senare år finnes på nya varor, som utan reklam införts på den svenska marknaden och vunnit betydande av-

sättning. Av större betydelse för de berörda ländernas reaktion synes vara —— för- utom de tillämnade åtgärdernas intensitet —— om åtgärderna, ehuru for-

mellt icke diskriminerande, likväl skulle kunna uppfattas såsom i prakti- ken diskriminatoriska. Det har för oss varit en självklar förutsättning, att åtgärderna icke skall få sådan karaktär, och de förslag som nu framlägges torde inte ens vid en mycket kritisk bedömning kunna ge anledning till erinran från dylika utgångspunkter; drycker av samma alkoholhalt be- handlas i förslagen alltigenom på samma sätt från vilket land de än kom— mer. Iakttager man detta, synes däremot, såsom även belyses av redogörel- sen i kap. 3 för lagstiftningen i vissa främmande länder, något hinder icke möta mot att upprätthålla den nykterhetspolitiskt naturliga principen, att drycker med högre alkoholhalt bör underkastas strängare regler än svagare drycker. Det kan här, i anslutning till vad bevillningsutskottet anfört i sitt betänkande 1961: 48, vara anledning att ytterligare erinra om följande. För spritdrycker och viner av utländskt ursprung har sedan åtskilliga år till- baka bedrivits en omfattande reklam. Däremot har av ålder gällt, att någon kommersiell reklam inte skall få förekomma för spritdrycker av svenskt ur- sprung. För svenska viner har bedrivits endast obetydlig reklam. De utländ— ska varorna har således i själva verket varit och blir även i fortsättningen gynnade på de svenskas bekostnad.

Den analys av de handelspolitiska synpunkterna som för oss varit möj- lig har sålunda gett till resultat, att icke diskriminatoriskt utformade in- skränkningar av rusdrycksreklamen ej bör möta några avgörande hinder vare sig med hänsyn till avtalsmåssiga bindningar eller med beaktande av de synpunkter av mera reell handelspolitisk natur som nyss diskuterats. I vart fall synes bärande handelspolitiska skäl icke kunna —— såvitt nu är möjligt att bedöma — anföras mot de bestämmelser, som föreslås i detta betänkan- de och som endast innebär, att reklamen skall föras i former, som är god- tagbara från nykterhetspolitisk synpunkt.

.cn—...a. . .

DEN KOMMERSIELLA REKLAMEN

Inledning

Grundvalen för svensk nykterhetspolitik utgöres alltjämt av de riktlinjer som beslöts vid 1954 års riksdag. Även om det då stod strid kring åtskilliga frågor, kan man utan överdrift konstatera, att det i fortsättningen i stort sett rått enighet om de 1954 uppdragna riktlinjerna. Detta har icke uteslutit, att viktiga frågor senare ställts under debatt och att betydelsefulla reformer genomförts. Därvid har dock aldrig varit fråga om att ompröva de år 1954 beslutade nykterhetspolitiska grundlinjerna.

Om sålunda de viktigaste nykterhetsfrågorna i princip fick sin defini- , tiva lösning är 1954, gäller detta icke frågan om tillverkares och deras & representanters reklam för alkoholhaltiga drycker. Frågan hade likväl se- dan länge uppmärksammats. I samband med bildandet av Aktiebolaget Vin- 1 r

& Spritcentralen uppköptes sålunda flertalet då verksamma agenturer för rusdrycker. Några författningsbestämm-elser, som hindrade tillkomsten av nya agenturer, infördes emellertid inte, och redan åtskilliga år före andra världskriget fanns det åtskilliga s. k. fria rusdrycksagenturer.

Frågan fick förnyad aktualitet, när krigstidens och de första efterkrigs- årens varuknapphet avlöstes av konkurrens mellan olika utländska produ- center. 1944 års nykterhetskommitté ägnade åtskillig uppmärksamhet åt reklamfrågan men framlade icke några förslag härom. I stället förordades fortsatt utredning, närmast med sikte på att få grepp om agentverksamhe- ten genom tillståndsprövning eller auktorisation.

Inför avvecklingen av motbokssystemet ansågs det emellertid nödvändigt att provisoriskt åstadkomma inskränkningar i alkoholreklamen. Den lös- ning som föreslogs i 1954 års prop. och som godtogs av riksdagen innebar totalt reklamstopp en månad före och fem månader efter ikraftträdandet av beslutet om motbokens avskaffande och därefter en inskränkning av rekla- men till en neutral varuinformation, innefattande endast angivande av va- rans märke, ursprung, typ och pris.

Erfarenheterna av sistnämnda inskränkningar var icke goda, och vid 1957 års riksdag beslöts därför, att dessa inskränkningar skulle slopas på försök. Kvar står endast en möjlighet för det övervakande organet, Aktie- bolaget Vin- & Spritcentralen, att ingripa mot uppenbart olämplig reklam. Riksdagsbeslutet är även att se som ett uttryck för den år 1954 i olika hän- seenden fastslagna principen om frihet under ansvar.

Det förtroende som sålunda visades rusdrycksagenterna och deras upp-

dragsgivare har i en del fall lett till önskat resultat. Åtskilliga agenter har emellertid — i sin från kommersiell synpunkt i och för sig vällovliga öns- kan att Öka omsättningen av uppdragsgivarnas varor — vidtagit åtgärder, som måste sägas stå i strid med de nykterhetspolitiska strävandena. Trots villkorligheten i den frihet på området, som medgavs 1957, har kontrollsty- relsen, spriteentralen och systembolaget genom vissa agenters verksamhet ställts inför svårbemästrade problem: påverkan eller försök till påverkan på personal i systembutiker och restauranger, däri inbegripet erbjudanden om provisioner och andra ekonomiska förmåner, samt vidare annonser och annan reklam som —— om än mera sällan av det slag att spritcentralen an- sett sig kunna ingripa — likväl framstått som betänklig från nykterhets- synpunkt. Under senare år har även uppmärksammats olämplig reklam, som beordrats direkt från vederbörande utländske leverantör. Samtidigt har reklamen, med vissa variationer, i stort sett ökat i omfattning. Det enskilda vinstintresse som rusdryckslagstiftningen i princip velat eliminera har så- lunda i fråga om utländska rusdrycker kommit att spela en viktig och med tiden alltmera framträdande roll. Samtidigt måste det konstateras, att det genom 1957 års riksdagsbeslut visade förtroendet icke motsvarats av åt- skilliga agenter. Härom har också de ansvarskännande inom branschen varit medvetna. Deras strävanden har lett till _ låt vara först efter vår ut- rednings igångsättande — anslutning av agenterna till Sveriges Grossist- förbund och tillskapandet av Nämnden för granskning av rusdrycksreklam. Vi återkommer härtill i det följande.

Alltsedan 1957 års riksdagsbeslut har, inom och utom riksdagen, rests allt starkare krav på utredning om inskridanden mot den kommersiella alkoholreklamen. Dessa krav vann framgång vid 1961 års riksdag. I ett av riksdagen godkänt och, bortsett från två blanka reservationer, enhälligt be- tänkande begärde bevillningsutskottet nämnda år utredning om inskränk- ningar i alkoholreklamen, inbegripet agentverksamheten. Utskottet gav i sitt betänkande klart uttryck för uppfattningen, att den kommersiella alko- holreklamen borde varaktigt och väsentligt begränsas. I fråga om sprit— dryckerna uttalade sig utskottet för att reklamen borde helt upphöra. Vad utskottet anfört lades till grund för de oss givna direktiven.

Den utredningsfråga som sålunda anförtrotts oss är från många syn- punkter vansklig. Trots flera tidigare utredningar har förslag till någon mera slutgiltig lösning icke framlagts. Därtill kommer, att frågan varit och är starkt kontroversiell; den har stundom i den allmänna diskussionen till- mätts en betydelse, som, enligt vad som närmare utvecklas i det följande, knappast torde motsvara dess reella vikt.

Enligt vad vi kunnat förstå torde svårigheterna att finna en slutgiltig lösning till stor del sammanhänga med att alkoholreklamens verkliga roll i den orsakskedja som ligger bakom alkoholvanorna är föga känd. Man har

i diskussionen i stället fått röra sig med antaganden, vilka helt naturligt rönt inverkan av vederbörandes allmänna grundinställning till de nykter- hetspolitiska frågorna.

Visst material har likväl funnits. I Å. Sundströms och J. Ekströms arbete Dryckeskonsumtionen i Sverige t'ramföres sålunda vissa synpunkter på reklamfrågan. Författarna under- stryker (s. 152 f.), att den allmänna kunskap som står till förfogande an- gående inverkan av reklam och propaganda inte är särskilt omfattande eller definitiv. Att den s. k. märkesvarureklamen kan vara effektiv ur ifråga— kommande företags synpunkt anses fullt klart. Såsom betydligt mera kom— plicerad betecknar författarna frågan om reklamens effekt på den totala avsättningen av en vara. Vad som här någorlunda invändningsfritt kan sägas är, fortsätter författarna, väl endast, att det är en process, som er- fordrar långsiktiga och stora insatser, och att det knappast torde vara möjligt att åstadkomma en utveckling emot de övriga krafter som är i verksamhet, av vilka författarna anser det ekonomiska vara de viktigaste. Under hänvisning till ett amerikanskt arbete uttalas, att det anses att stora och koncentrerade reklaminsatser kan påskynda en varas introduktion eller försena dess bortfall. Samtidigt betonas, att man inte heller i det avseendet kan bortse från Övriga försäljningsåtgärder, av vilka priset och formen för marknadsföringen anses vara de viktigaste.

Visst intresse i detta sammanhang har också en uppgift från ett närlig- gande område, cigarrettreklamen, som lämnas i det engelska läkarsällska— pets rapport om rökningens samband med lungkräfta och andra sjukdo- mar, översatt till svenska under titeln Rökning och hälsa. Där anföres (s. 22), att man inte kan antaga, att ökningen i cigarrettannonseringen är den enda eller ens den huvudsakliga orsaken till stegringen av tobakskonsum- tionen i Storbritannien. Enligt rapporten är siffror tillgängliga från bara ett land, där det inte finns någon direkt annonsering av tobak, nämligen Tjeckoslovakien. Där steg den årliga konsumtionen av cigarretter per invå— nare i åldern över 15 år med 14 procent (från 3,6 till 4,1 pund) mellan 1953 och 1958. Under samma period ökade i Storbritannien den årliga konsum- tionen av cigarretter per vuxen också med 14 procent (från 5 till 5,7 pund). I rapporten betonas emellertid, att det skulle vara oriktigt, att från denna jämförelse draga slutsatsen, att annonsering är utan effekt på cigarrett- , konsumtionen, då de faktorer som bestämmer denna, säkert är komplice— rade och en enstaka jämförelse mellan två länder, som skiljer sig på så många sätt, kan vara missvisande. För egen del får vi tillfoga, att ännu större försiktighet enligt sakens natur är påkallad, då det gäller att draga slutsatser med avseende å alkoholreklamen. Det rör sig här om en annan produkt, låt vara att vissa beröringspunkter finnes. Vi har också haft tillgång till resultaten av vissa intervjuundersökningar,

nämligen en undersökning i anslutning till den 1955 igångsatta kampanjen Ansvar och nykterhet, en undersökning i oktober 1955 av allmänhetens in- ställning till sprit- och vinreklam, några under 1958 och 1959 på föranstal- tande av Nya Systemaktiebolaget gjorda undersökningar rörande attityder m. m. till vin och sprit samt en intervjuundersökning rörande observansen av den åren 1961' och 1962 bedrivna kampanjen Skaffa inte sprit till ung- dom. Resultaten av dessa undersökningar har i allmänhet endast indirekt intresse för vårt utredningsuppdrag. Vissa rön synes dock böra nämnas här. Sålunda kan från undersökningen i oktober 1955 rörande allmänhe- tens inställning till sprit— och vinreklamen nämnas, att mer än hälften av de tillfrågade personerna synes ha varit okunniga om det då sedan mer än en månad gällande reklamstoppet, i det att de svarade, att det var lika myc— ket reklam som det brukar vara, respektive mer reklam än vanligt. Kam- panjen Skaffa inte sprit till ungdom synes ha observerats ganska allmänt och kanske mera än den större kampanjen Ansvar och nykterhet. Särskilt synes den vid den förstnämnda kampanjen använda affischen; ha observe— rats. Ca 70 procent av de tillfrågade ansåg nämligen att de sett kampanj- bilden, när intervjuaren visade en bild utan text.

Undersökningar

Efter granskning av det sålunda och i övrigt föreliggande materialet stod * det klart för oss, att förslag till en mera definitiv lösning av frågan om i den kommersiella alkoholreklamen inte borde framläggas utan att försök * gjordes att erhålla säkrare kunskaper i ämnet. E De undersökningar som vi i enlighet härmed företagit har i första hand omfattat en kartläggning av agenternas verksamhet och en analys av re- klaminsatser för olika varor under jämförelse med försäljningsutveckling- en beträffande samma och närliggande varor. Från början av 1950-ta1et kan här erinras om den då förda sherry-kampanjen, vars framgång _— mot- & svarad av en nedgång för madeira och, procentuellt sett, även för vissa andra i starkviner — dock även måste tillskrivas för sherryn gynnsamma prisänd- ,] ringar. Särskilt intresse knyter sig under senare år till whiskyreklamen, då en betydande ökning av reklam och försäljning ägt rum. Resultaten av våra undersökningar i denna del visar ett klart om än ganska oregelmässigt sam- band mellan reklam och försäljning. Anmärkningsvärt är sålunda, att en del whiskymärken, trots en omfattande reklam, icke haft den framgång som man kunnat vänta. Å andra sidan föreligger ett tydligt samband mellan den totala reklaminsatsen för whisky och den totala försäljningen av buteljim— porterad sådan. För bådadera kan under åren 1953—1961 konstateras en fyrdubbling. Den totala ökningen avvvhiskykonsumtionen, inbegripet den härtappade varan, har emellertid gott och väl sexdubblats. Försäljningsök—

_ ....-r-nr—n...-. *—.4-_..*>_— m..-r..: .. ... .. _. . _ .

ningen för den buteljimporterade whiskyn motsvaras alltså av en långt större ökning för den härtappade whiskyn, för vilken reklam icke bedrivits. Att den härtappade varan hävdat sig väl sammanhänger helt naturligt med dess kvalitet och lägre pris. Att ökningen blivit så stor måste emellertid bero av andra orsaker, möjligen en modeinriktning av samma art, som synbarligen gjort sig gällande i fråga om den föga reklamerade vodkan. Av skäl som närmare redovisas i samband med undersökningen finns det även anledning räkna med en verkan av den omfattande reklamen för de buteljimporterade märkena. Till det här sagda bör emellertid göras den reservationen, att sam- banden mellan reklam och försäljning alltid är svårtolkade och att andra faktorer, delvis av okänd art kan påverka utvecklingen. I övrigt torde få hänvisas till redogörelsen i kap. 5 och Bilaga B.

Vi har vidare ansett vara av betydelse att taga del av utländsk lagstift- ning och utländska erfarenheter. Vad som inhämtats i denna del redovisas i kap. 3, till vilket här får hänvisas. Framställningen i nämnda kapitel ger vid handen, att uppfattningarna i olika länder går starkt isär. Medan man i åtskilliga länder icke alls eller i helt obetydlig utsträckning ingripit mot reklamen, förekommer i andra länder mer eller mindre långt gående ingri— panden, sinsemellan av starkt varierande utformning. I några fall synes det sannolikt, att även andra skäl än nykterhetspolitiska förestavat förekom- mande inskränkningar. Särskilt intresse knyter sig här till lagstiftningen i Frankrike, där förekommande reklaminskränkningar synbarligen är nyk- terhetspolitiskt motiverade. Lagstiftningen innebär, med undantag för kon— jak, vissa likörer m. m., bl. a. totalt förbud mot reklam för spritdrycker.

Viktigast har emellertid synts vara att om möjligt erhålla närmare upp- lysningar angående den roll alkoholreklamen spelar för alkoholvanorna hos allmänheten och enskilda individer. Den centrala frågeställningen har därvid varit följande. Vi vet av erfarenhet, att reklam för ett märke eller en större varukategori kan medverka till en ökning av det ifrågavarande märkets eller den ifrågavarande varukategorins försäljning och att detta i regel sker på bekostnad av konkurrerande märken och varukategorier. Vi vet också, att reklamen i regel avser dyrare drycker, som inte är föremål för masskonsumtion. Men kan icke en intensiv och fortgående reklam för olika sinsemellan konkurrerande märken och varukategorier verka som en reklam för hela varusortimentet, alltså för spritdrycker, vin och maltdryc- ker i konkurrens med varandra och med andra mer eller mindre umbärliga varor, och sålunda medverka till en icke önskvärd ökning av den totala konsumtionen av alkoholhaltiga drycker? Särskilt intresse knyter sig till frågan, om reklamen för olika spritmärken kan vara ägnad att öka kon- sumtionen av sprit. En sådan verkan skulle kunna vara så mycket allvar— ligare, som den alltför stora spritförbrukningen utgör det svåraste nykter- hetspolitiska problemet i vårt land.

Den enda möjligheten att få svar på den uppställda frågan syntes oss vara

att anordna en större intervjuundersökning. En sådan undersökning var även erforderlig för att i enlighet med direktiven försöka utröna, huruvida den statliga propagandan för övergång från sprit till svagare drycker kun— de vara förenad med icke önskvärda biverkningar. Undersökningarna plan- lades i samråd med statistiska centralbyråns utredningsinstitut, vilket även avsågs skola såsom en från vår kommitté fristående institution utföra un- dersökningarna och bearbeta resultaten. Vederbörligt tillstånd erhölls, och medel ställdes till förfogande dels från kommittéanslaget, dels — med hän- syn till undersökningarnas betydelse för ett ställningstagande till över— gångspropagandan —- från Nya Systemaktiebolagets sida. Vi ansåg även lämpligt att på planeringsstadiet diskutera uppläggningen med represen- tanter för Sveriges Nykterhetsvänners Landsförbund och Sveriges Grossist- förbund.

I enlighet med de uppgjorda planerna genomförde utredningsinstituict hösten 1962 en intervjuundersökning av beskrivande karaktär, en s. k. sur— veyundersökning, avsedd att belysa förut angivna frågor beträffande den kommersiella reklamen för rusdrycker samt, i kombination med surveypro- jektet, en experimentundersökning, varvid särskilt utvalda delar av landet genom intensiv annonsering i lokalpress blev föremål för övergångspropa- ganda och resultaten mättes i nämnda områden under jämförelse med lik- värdiga områden, i vilka sådan propaganda ej bedrivits.

Resultaten av undersökningarna redovisades av centralbyrån i en hösten 1963 avlämnad rapport, som fogats vid detta betänkande såsom Bilaga .i. Det finnes icke anledning att här upprepa vad som står i rapporten. Vi får i huvudsak hänvisa till denna, i vilken, vid sidan av de omedelbart rele— vanta resultaten, även såsom biprodukter erhållits intressanta rön, som torde kunna bli till viss nytta vid framtida vetenskaplig alkoholforskning. Det torde räcka att här erinra om slutresultatet, som innebär, att man fun- nit ett statistiskt säkerställt samband mellan möjlig reklampåverkan ge- nom tidningsläsning, reklamobservans i form av kunskap om reklamerade märken samt en relativt sett högre konsumtionsnivå. Hade ett sådant sam— band icke funnits, hade detta inneburit ett starkt argument för uppfatt- ningen att den kommersiella reklamen inte skulle ha någon allmänt kon- sumtionshöjande effekt. Att ett sådant samband konstaterats innebär å andra sidan icke något bindande bevis för att reklamen skulle ha en dylik effekt. Det har nämligen icke varit möjligt att klarlägga kausalitetsrikt— ningarna. Det kan sålunda förhålla sig så, att reklamen ökar konsumtio- nen, men det är också tänkbart, att en relativt sett högre konsumtionsnivå ger anledning till högre märkeskunskap. Man har vidare att räkna med möjligheten, att verkningar finnes i båda de angivna riktningarna och att en växelverkan äger rum.

Centralbyrån har emellertid i sin, helt naturligt, försiktigt hållna kom- mentar framhållit, att det funna positiva sambandet mellan reklamobser—

_..— Pin—W'EAW- =..-

vans och konsumtionsfrekvens eventuellt kan bedömas såsom ett indicium för hypotesen att genom kommersiell reklam erhållen märkeskunskap ökar konsumtionen.

Ett eventuellt indicium utgör självfallet icke något bevis. Det bör dock framhållas, att ett dylikt indicium enligt sakens natur får ökad tyngd, när såsom i förevarande fall detta indicium pekar i samma riktning som anta- ganden grundade på andra erfarenheter. Man räknar sålunda allmänt med att suggestiva påverkningar av olika slag, t. ex. allmänna sedvänjor, and— ras exempel, modets växlingar, erfarenheter från utlandsresor, exempel från radio och television, teater, film och böcker 0. s. v. kan påverka alko- holvanorna hos grupper och enskilda. Den kommersiella reklamen för rus- drycker är uppenbarligen en av de faktorer som sålunda kan påverka tän- kesätt och vanor —-— det är ju dess syfte _ och det synes föga realistiskt att räkna med att effekten skulle begränsa sig till den primärt åsyftade, d. v. 5. att erinra om och skapa en gynnsam inställning till just det märke eller den varukategori en viss annons reklamerar för. Det synes tvärtom inte orimligt att räkna med möjligheten, att betydande reklaminsatser för sins- emellan konkurrerande märken, vid sidan av den omstrukturerande effek- ten olika märken emellan, kan verka som en propaganda för det varuslag de reklamerade märkena tillhör eller rentav för rusdrycker överhuvudta- get. Ett visst belägg härför har vi funnit i resultaten av den förut omtalade undersökningen av märkesreklamen för whisky, som ger anledning räkna med möjligheten att verkningarna av denna reklam sträckt sig utöver de avsedda, d. v. 5. att inrikta allmänhetens köplust på det reklamerade mär- ket. Ytterligare torde få erinras om följande. En betydande grupp av de stör— re konsumenterna utgöres erfarenhetsmässigt av män, som, bortsett från maltdrycker, icke förtär andra alkoholdrycker än brännvin. I fråga om des- sa synes icke finnas anledning räkna med att det föreligger något intresse för att skaffa sig kunskap om märken. Det statistiskt signifikanta samband mellan märkeskunskap och konsumtionsnivå som man kunnat konstatera, trots att de nu åsyftade personerna ingår i gruppen större konsumenter, blir härigenom så mycket märkligare.

Med utgångspunkt från de erfarenheter som här nämnts synes det plau— sibelt att räkna med, att samtliga de förut angivna kausalitetsriktningarna föreligger, d. v. 5. att reklamen kan vara ägnad att öka den totala konsum- tionen, att en relativt sett hög konsumtionsnivå kan öka intresset och mot- tagligheten för den kunskap reklamen vill förmedla och att dessa verk- ningar kan förekomma vid sidan av varandra eller växelvis.

Huruvida en eventuell konsumtionshöjande effekt av reklamen, såsom antytts i Sundströms och Ekströms förut citerade arbete, skulle inskränka sig till att påskynda respektive fördröja en utveckling som ändå skulle ha ägt rum eller om reklamen därutöver skulle kunna vara verksam i strid med andra för konsumtionsutvecklingen bestämmande faktorer kan här

lämnas därhän. Det bör emellertid påpekas, att den nuvarande välstånds- ökningen innebär ökade möjligheter för den enskilde att tillfredsställa s. k. marginella behov, till vilka rusdryckerna normalt hör. Det skulle då i och för sig icke vara orimligt att antaga, att en intensiv och omfattande reklam- insats för olika slags rusdrycker skulle kunna få betydelse för fördelningen på olika slag av varor och tjänster av de ökade penningresurser som ställes till individernas förfogande för privat konsumtion.

Sammanfattningsvis får vi uttala, att den verkställda undersökningen icke innebär något avgörande bevis vare sig för uppfattningen, att den kom- mersiella alkoholreklamen enbart har en omstrukturerande effekt, eller för antagandet, att denna reklam därutöver har en allmänt konsumtions— höjande verkan. Undersökningens resultat kan emellertid bedömas som ett eventuellt indicium för att reklamen har en konsumtionsökande effekt. När detta indicium pekar i samma riktning som de antaganden som kan göras på grundval av andra erfarenheter är detta emellertid allvarligt nog. Vi kan vid vårt ställningstagande icke bortse från möjligheten av och en viss san— nolikhet för att alkoholreklamen har den angivna, från nykterhetspolitisk synpunkt ogynnsamma effekten.

Till förebyggande av missförstånd bör det understrykas, att nämnda even- tuella effekt troligtvis är tämligen begränsad. I dagens svenska samhälle möter individen, såsom redan nämnts, en rad olika faktorer, som kan på- verka honom i hans alkoholvanor. Den kommersiella reklamen för rus- drycker är endast en av dessa faktorer och sannolikt icke en av de starkare. Härför talar bl. a. det förhållandet att reklamen företrädesvis avser exklu- siva drycker som — bortsett från whiskyn —— inte är föremål för större konsumtion. Här kan också erinras om de jämförelsevis begränsade verk- ningar, som, trots en visserligen kortvarig men intensiv annonskampanj, kunnat avläsas i experimentundersökningen rörande de statliga bolagens propaganda för övergång från sprit till vin. Enligt vår uppfattning har re- klamens verkan på nykterhetstillståndet ofta överdrivits. Genom inskri— dande mot alkoholreklamen synes därför endast begränsade vinningar i fråga om det allmänna nykterhetstillståndet kunna ställas i utsikt. Det sag— da hindrar givetvis icke, att man försöker uppnå dessa vinningar, i all syn- nerhet om jämväl andra skäl kan åberopas för de ifrågasatta åtgärderna.

Overväganden

Med det förut anförda är de väsentliga förutsättningarna givna för ett ståndpunktstagande till den kommersiella reklamen för alkoholhaltiga drycker.

Svensk nykterhetslagstiftning bygger på grundsatsen, att försäljningen

av rusdrycker skall verkställas utan enskilt vinstintresse, som kan föran- leda säljarna att öka eller uppehålla omsättningen. I fråga om partihandel och utminutering upprätthålles denna princip konsekvent. Nämnda båda verksamhetsgrenar är överlämnade åt statliga monopolbolag. Även i fråga om utskänkningen har statsmakterna försökt motverka det enskilda vinst- intresset. Att man numera borttagit den reglering som tidigare varit gäl- lande på detta område innebär icke, att statsmakterna ändrat ståndpunkt i principfrågan. Beslutet föranleddes fastmera av insikten om att det är praktiskt ogörligt att upprätthålla principen om borttagandet av enskilt vinstintresse utan att samtidigt i andra hänseenden erhålla från nykterhets- synpunkt ogynnsamma biverkningar.

Den kommersiella alkoholreklamen och rusdrycksagenternas verksamhet i övrigt går direkt ut på vad statsmakterna velat undvika genom principen om avveckling av enskilt vinstintresse, nämligen säljfrämjande åtgärder, av vilka den på konsumenterna, d. v. s. allmänheten, inriktade reklamen spelar en dominerande roll. I ett föregående kapitel har lämnats en redo- görelse för alkoholreklamens omfattning. Denna kan utan överdrift be- tecknas såsom betydande. Beträffande de varor, för vilka reklam föres, kan sålunda konstateras, att principen om avveckling av enskilt vinstintresse i partihandel och utminutering blivit i betydande mån åsidosatt.

Såsom angivits i det föregående år det ostridigt, att vissa agenter och deras uppdragsgivare icke motsvarat det förtroende som visades dem ge- nom 1957 års riksdags beslut att i stort sett borttaga då gällande reklam- begränsningar. Till de olägenheter från nykterhetspolitisk synpunkt som följer av en kvantitativt betydande reklam har sålunda kommit, att rekla- men i åtskilliga fall bedrivits i olämpliga former. Ett oroande drag i ut- vecklingen under senare år är även, att reklamen i till synes ökad utsträck- ning beordrats direkt av utländska leverantörer och därvid stundom fått en klart olämplig utformning. Samtidigt skall emellertid konstateras, att den i Sverige bedrivna alkoholreklamen ännu så länge, med vissa undan- tag, ter sig ganska måttfull i jämförelse med vad som förekommer i ut- landet. En sådan jämförelse ger emellertid också en föreställning om vad som kunde vara att vänta, om alla återhållande faktorer skulle bortfalla i vårt land.

' I utredningsuppdraget har ingått att i samband med frågan om alkohol- reklamen närmare överväga agenternas ställning och funktion. Utöver de sakuppgifter som lämnats 1 kap. 4 och de synpunkter som anförts tidi- gare i förevarande kapitel kan härvidlag anföras följande.

Rusdrycksagenterna bedriver en kommersiell verksamhet, som, om den inte hade kunnat komma i konflikt med samhällets nykterhetspolitiska intressen, i och för sig skulle vara helt legitim. Det är också mycket sanno- likt — även om vi icke haft anledning att gå närmare in på detta spörs- mål — att agenterna i viss utsträckning tillgodoser sina utländska upp—

dragsgivares intressen. Analyserar man emellertid agenternas roll från ren- odlat svensk synpunkt, synes däremot agenterna knappast ha någon egentlig funktion att fylla. Varubeställningar och övriga kontakter sker billigare och effektivare när spritcentralen har direkt förbindelse med den utländska lc— verantören än när beställningarna förmedlas av agent. Bortsett från re— klam och därmed jämförlig verksamhet synes agenten icke utföra tjänster, som icke utföres lika bra eller bättre vid direkt kontakt mellan spritcentra- len och leverantören. Agenten skall emellertid ha sin provision, vilken varie— rar mellan olika agenter, varor och varuslag men i flertalet fall uppgår till omkring 10 procent på importpriset. Denna provision betalas ytterst av de svenska konsumenterna.

Av det sagda torde framgå, att agenterna, sedda från renodlat svensk synpunkt, närmast framstår som onödiga och fördyrande mellanled i par- tihandeln. Att detta antagande är riktigt synes även ha fått bekräftelse, när spritcentralen i en del fall i enlighet med sina befogenheter gått förbi tidi- gare agenturer och placerat sina order direkt hos utländska leverantörer. Det har därvid visat sig, att spritcentralen kunnat uppnå vissa prisreduk— tioner.

Den av agenterna bedrivna reklamen skulle kunna tänkas ha visst värde för kunderna såsom upplysningskälla i fråga om varorna, deras kvalitet och prisvärdhet. Att en i saklig ton hållen reklam sålunda i och för sig skulle kunna ha viss betydelse skall icke förnekas. I den mån större reklaminsat- ser göres med påkostad utstyrsel och suggererande bild och text, måste emel- lertid konstateras, att reklamen i regel saknar värde såsom upplysnings— källa. I sammanhanget kan framhållas, att vissa varor, för vilka större re- klaminsatser göres, har jämförelsevis låg kvalitet och tillhör de relativt minst prisvärda.

Såsom torde framgå av det förut anförda kan starka skäl anföras för att i anslutning till bevillningsutskottets enhälliga betänkande av år 1961 föreslå långtgående inskränkningar i den kommersiella reklamen för rus- drycker. De undersökningar som vi låtit verkställa, främst den förut dis- kuterade intervjuundersökningen, har enligt vår mening givit ytterligare argument för den uppfattning varåt utskottet givit uttryck. Intervjuunder- sökningen har sålunda bekräftat att reklamen kan ha en låt vara be- gränsad, allmänt konsumtionshöjande effekt. Enligt vår förut redovisade bedömning måste vi räkna med att en sådan effekt icke blott är möjlig utan även sannolik.

Utvecklingen under den tid som förflutit sedan utskottet avgav sitt bo- tänkande har emellertid också inneburit, att nya omständigheter tillkom— mit, som kan tala för en något mindre restriktiv ståndpunkt. De vid tidpunkten för utskottsbetänkandet föreliggande planerna för en själv- sanering bland agenterna har sålunda i betydande mån förverkligats. Den tidigare organisationen av vinagenter har ombildats till Sveriges Vinhand—

lareförening,1 som anslutits till Sveriges Grossistförbund. Medlemmarna är enligt sina stadgar förpliktade att noggrant följa vad som i lag eller annan författning är stadgat eller av myndighet föreskrivet rörande reklam för och försäljning av vin, spritdrycker och starköl. Medlem skall vidare lojalt föl- ja de anvisningar som i anslutning härtill meddelas av en av föreningen inrättad nämnd för granskning av rusdrycksreklam. Enligt för nämnden gällande stadgar skall denna granska den reklam, som i Sverige sker för rusdrycker, och vaka över att den bedrives på ett ur sociala och andra all- männa synpunkter önskvärt sätt samt verka för att även säljåtgärder av annat slag än reklam uppfyller dessa krav. Nämnden skall vidare på be— gäran tillhandagå dem som avser att vidta eller befatta sig med plane- ringen av reklam- eller annan säljåtgärd beträffande rusdrycker med råd och anvisningar om den lämpliga utformningen av sådan åtgärd. Befinnes vidtagen reklam- eller annan säljåtgärd icke uppfylla kraven enligt de riktlinjer som sålunda angivits, skall nämnden söka avstyra att åtgärden upprepas. Nämndens ordförande och fem ledamöter utses av Stockholms Handelskammare. Ordföranden skall ha domarkompetens och domarer- farenhet. Övriga ledamöter skall var för sig företräda nykterhetsintressen, ha särskilda insikter i pressens förhållanden respektive reklam samt representera allmänheten, varjämte den femte och verkställande ledamoten är direktören för Näringslivets Opinionsnämnd.

Nämndens ledamöter utsågs i början av år 1963. Vi har kunnat följa nämndens verksamhet genom att taga del av dess uttalanden, vilka ännu icke är offentliga, hittills ett femtontal. Uppenbarligen återstår i initial— skedet mycket att göra för nämnden, och något slutgiltigt omdöme kan därför ännu icke avges. Nämndens sammansättning och vad hittills fram— kommit om dess verksamhet synes emellertid Vårda erkännande. Nämnden har bl. a. — såsom även vi finner nödvändigt _ reagerat mot suggereran— de bilder och formuleringar av olika slag. Vi anser sannolikt, att den självsanering som äger rum med nämndens hjälp så småningom skall kunna leda till att reklam och därmed jämförlig verksamhet bedrives i åtskilligt mera hyfsade och från nykterhetssynpunkt godtagbara former än för närvarande. Även om självsaneringsåtgärderna har ett otvetydigt samband med det hot om långtgående ingripanden som förelegat, synes anslutningen till Sveriges Grossistförbund och anknytningen till Närings— livets Opinionsnämnd innebära vissa garantier för att den ordning man nu håller på att skapa skall bli bestående även framdeles.

Vad sålunda förekommit har bibragt oss den övertygelsen, att branschens självsaneringsåtgärder kan utgöra motiv för en något mindre restriktiv inställning än den som kommit till uttryck i bevillningsutskottets betän- kande. Det är emellertid också för oss uppenbart, att självsaneringsåtgär— derna icke innebär någon fullständig lösning av de problem som föreligger.

1 Att namnet med hänsyn till det spritcentralen tillkommande partihandelsmonopolet är mindre lämpligt bör måhända påpekas. Namnet har givetvis ingen reell betydelse.

Till en början kan framhållas, att redan ett genomförande av branschens självsaneringsprogram i längden torde förutsätta, att detta program får stöd i lagstiftning och andra åtgärder från det allmännas sida. Organisa- tionens möjligheter att komma till rätta med tredskande eller illojala med— lemmar är sålunda enligt sakens natur begränsade. Härtill kommer, att agenternas huvudmän kan bedriva reklam med förbigående av agenten. Exempel på sådan reklam med klart olämplig utformning har, som nämnts, redan förekommit och kan även befaras förekomma i framtiden. Det är sålunda erforderligt, att lagstiftningen inrymmer möjligheter till effektiva sanktioner. Regler om sanktioner förutsätter i sin tur, att lagstiftningen upp- tar materiella bestämmelser, mer eller mindre av ordningskaraktär, med för— bud mot sådana åtgärder som skall kunna utlösa de avsedda sanktionerna.

Det bör vidare framhållas, att även en i och för sig lojal kommersiell reklam, åtminstone om den bedrives i större omfattning, står i strid med principen om avveckling av enskilt vinstintresse i rusdryckshanteringen och att den kan ha och, enligt vår uppfattning, sannolikt även har en viss konsumtionshöjande effekt. Den kommer härigenom i konflikt med nyk- terhetspolitikens centrala principer och syften.

Vid den avvägning mellan olika sinsemellan motstridiga synpunkter som i enlighet med det anförda bör ske har det synts oss både möjligt och lämpligt att göra en åtskillnad mellan skilda slag av drycker efter deras alkoholhalt och sociala farlighet. Från statsmakternas sida föreligger en medveten strävan att hyfsa alkoholvanorna genom att främja en övergång inom konsumtionen från spritdrycker till Vin, maltdrycker och alkohol- fria drycker. Denna strävan kommer till uttryck i beskattningen och pris- sättningen samt i ett flertal detaljregler rörande utminutering och utskänk- ning. De statliga bolagen bedriver ocksä enligt direktiv från statsmakterna propaganda för övergång från sprit till vin och alkoholfria drycker.

I vårt uppdrag har ingått att ompröva jämväl denna propaganda och sär- skilt frågan om propagandan kan ha icke önskvärda biverkningar, framför allt i fråga om ungdomen. Resultaten av den intervjuundersökning av ex- perimentkaraktär som anställts för att klarlägga nämnda fråga redovisas i Bilaga A och våra överväganden rörande densamma 1 kap. 9. Av vad där anföres framgår, att intet framkommit, som skulle kunna tyda på att pro- pagandan skulle ha de befarade ogynnsamma verkningarna, och vi har där- för ansett oss böra förorda, att propagandan fortsätter.

Det synes då naturligt, att den kommersiella reklamen för de svagare dryckerna —— oaktat denna i och för sig har en annan inriktning än den statliga propagandan — får ett friare spelrum än spritreklamen. I och med att större möjligheter finnes att göra reklam för lättare drycker än för sprit, synes statsmakternas strävanden för en övergång till sådana dryc- ker och den därpå inriktade statliga propagandan kunna få ett visst stöd. Beträffande de lättare dryckerna blir under sådana förhållanden huvud—

intresset att tillse, att reklamen icke innehåller uttalat suggestiva bilder och texter och självfallet icke heller uttalanden, vilka kan uppfattas så— som propaganda för dryckesseden, samt att reklamen även i övrigt bedri— ves i hyfsade och eljest från nykterhetssynpunkt godtagbara former. Det sagda gäller självfallet icke blott agenternas reklamverksamhet utan även den s. k. länderreklamen. Att så sker synes ligga helt i linje med branschens självsaneringssträvanden. Vi har därför kommit till den uppfattningen, att statsmakterna, bortsett från förut antydda ordningsbestämmelser och därtill knutna sanktionsregler, bör i fråga om de svagare dryckerna kunna tills vidare lita till självsaneringsåtgärderna. Några särskilda inskränkningar därutöver skulle alltså inte behövas. Vad här sagts bygger självfallet på förutsättningen att branschens strävanden och granskningsnämndens verk- samhet fortsätter efter samma riktlinjer som nu.

En särskild fråga blir vilka drycker som skall omfattas av de tilltänkta liberalare reglerna. Att maltdrycker och lättviner bör föras hit torde vara självklart. Anledning till tveksamhet synes endast behöva föreligga i fråga om starkvinerna. Otvivelaktigt är, att starkvinerna ingalunda är ofarliga, och en del starkviner förtäres i viss utsträckning av missbrukare. Någon större betydelse för missbrukarnas konsumtion torde emellertid annon- seringen för starkvinerna inte ha. Därtill kommer, att starkvinerna synes kunna få särskild betydelse, när det gäller att försöka överföra en del av brännvinskonsumtionen till svagare drycker. Vi har därför, om än med tvekan, ansett oss böra föreslå, att för starkvinerna skall gälla samma reg— ler som för lättviner och maltdrycker.

Beträffande spritdryckerna är läget ett annat. Av det förut anförda tor— de framgå, att det icke är tillräckligt att motarbeta olämpliga reklamme- toder. Även en i och för sig lojal reklam kan, i vart fall om den bedrives i större utsträckning, öka spritkonsumtionen. Här kan ytterligare erinras om att det svenska nykterhetsproblemet väsentligen är ett Spritproblem och att sprit är den dominerande drycken bland missbrukarna. Att tränga till- baka spritförbrukningen synes på längre sikt vara en av de mest angelägna nykterhetspolitiska uppgifterna. Huvuddelen av konsumtionen omfattar vis- serligen brännvin för vilket — med få undantag —— någon reklam inte gö- res. Men Whisky, konjak och eau-de-vie, liksom även i någon mån gin och likörer, har en betydande andel av förbrukningen. I fråga om whisky har försäljningen under senare år ökat på ett sätt som —— sammanställt med den intensiva och delvis i olämpliga former bedrivna reklamen för vissa märken — är ägnat att inge betänkligheter. Det kan också förtjäna erinras om att det sedan länge ansetts självklart, att reklam icke skall föras av svenska tillverkare av spritdrycker. Att någon ändring härvidlag icke bör ifrågakomma, därom torde alla vara ense.

Det här anförda torde ge vid handen, att man i fråga om spritdryckerna icke bör inskränka sig till att motverka olämpliga reklammetoder utan

därutöver bör åstadkomma avsevärda inskränkningar i reklamen. Starka skäl talar utan tvivel för att, såsom bevillningsutskottet antytt, helt förbjuda reklam för spritdrycker; ett sådant förbud skulle onekligen framstå som det mest logiska alternativet. Man skulle därmed, åtminstone i fråga om de farligaste dryckerna, kunna helt genomföra den för svensk nykterhets- politik grundläggande principen, att partihandel och utminutering skall fri— göras från enskilt vinstintresse.

Emellertid kan man även i fråga om spritdryckerna anföra argument för en mildare linje. Ett sådant argument utgör branschens självsanerings- åtgärder, även om dessa på sätt förut angivits icke ensamma kan tillmä- tas avgörande betydelse. Det ligger vidare i sakens natur, att de allt liv- ligare förbindelserna med andra länder gör det svårare att inom ett enskilt land på ifrågavarande område upprätthålla en ordning, som alltför myc- ket skiljer sig från den som råder i kringliggande länder och andra länder med vilka Sverige har livliga förbindelser. Det sagda har i första hand av- seende på handelsförbindelserna och pågående utveckling mot ökad eko- nomisk integration men också på turistresorna till utlandet och den växan- de importen av utländska tidningar och populärtidskrifter, låt vara att denna import ännu endast motsvarar en obetydlig bråkdel av de svenska. pressalstrens upplagor. Ytterligare kan hänvisas till beslutet vid 1963 års riksdag att slopa utskänkningsskatten samt pris- och vinstregleringen i fråga om utskänkta spritdrycker. Nämnda beslut innebär, som förut nämnts, ett visst avsteg från principen om borttagande av enskilt vinstintresse i rusdryckshanteringen.

Med tanke på nu anförda förhållanden har vi ansett oss böra försöka ut- forma ett alternativ, som, utan att innebära ett förbud, likväl kan vara äg- nat att motverka de skadeverkningar som befaras följa av spritreklamen sådan den nu bedrives. F arhågorna för sådana verkningar knyter sig helt naturligt främst till reklam med utpräglat suggestiv utformning, framför allt den braskande och insmickrande reklam som under senare år förts för vissa whiskymärken. Vi har vidare uppmärksammat den även från andra synpunkter stötande reklam för spritdrycker som bedrives på tunnelbane- stationer och eljest på allmän plats. Vid sidan av den reklam mot vilken vi här vänt oss, bedrives emellertid, både för whisky och andra spritsor- ter, en mera neutralt hållen reklam, oftast i form av småannonser, t. ex. med en bild av en flaska, dryckens namn och eventuellt ytterligare några uppgifter. I fråga om sådan reklam bör betänkligheterna vara mindre.

Överväganden av här antytt slag låg på sin tid bakom de provisoriska be- gränsningar i alkoholreklamen som beslöts vid 1954 års riksdag och upp- rätthölls under tiden den 1 mars 1956—den 30 juni 1957. Erfarenheterna av dessa begränsningar var visserligen mindre goda. Avsevärda svårigheter uppstod vid gränsdragningen mellan tillåten och otillåten reklam, och den till spritcentralen anknutna samarbetsnämnden nödgades därvid göra di-

stinktioner, som inte var tillfredsställande. Svårigheterna torde emellertid till stor del ha sammanhängt med att samma begränsningar skulle gälla i fråga om alla slags alkoholdrycker. Vidare var begränsningarna inte upp- tagna i författningstext utan i motivuttalanden, och dessa kunde på grund av tidsnöden och den därmed följande nödvändigheten att framlägga för- slaget utan föregående remiss icke få nödig precision utan gav rum för skiftande tolkningar.

Om begränsningarna, såsom här förutsatts, avser enbart spritdrycker och upptages i författningstext samt i anslutning härtill får en klarare och samtidigt även mera restriktiv utformning, synes flertalet av olägenheter- na med de tidigare begränsningarna kunna bortfalla. Det bör särskilt un- derstrykas, att begränsningarna måste vara klart preciserade, något som väsentligt inskränker möjligheterna till eljest önskvärda nyanseringar. Vid sidan därav synes det vara ett berättigat krav, att reklam genom särskilt påträngande media, såsom film, neonskyltar, affischer o. dyl. på allmän plats, icke vidare bedrives.

Vi vill föreslå, att — i vart fall innan man skrider till ett förbud mot spritreklam —— försök göres med begränsningar av här angiven art. En självklar förutsättning för att systemet skall kunna fungera är, att Sve- rikes grossistförbund och granskningsnämnden är beredda att helhjärtat medverka. I annat fall synes endast återstå att föreslå statsmakterna ett allmänt förbud mot reklam för spritdrycker.

De riktlinjer för begränsning av alkoholreklamen som här förordats har närmare undersökts med avseende å därmed förbundna tryckfrihetsrätts- liga spörsmål. Härom hänvisas till kap. 6. Vi har även, på sätt framgår av kap. 7, granskat förslagen» ur handelspolitisk synvinkel. Av vad som anfö- res i nämnda båda kapitel torde framgå, att hinder från sålunda diskuterade synpunkter icke föreligger.

Vad nu förordats —— liksom för övrigt redan branschens självsanerings- åtgärder —— inverkar helt naturligt på agenternas ställning. Utrymmet för deras verksamhet blir i viss mån förminskat. Den oss anförtrodda frågan om eventuella särskilda åtgärder mot agenterna får bedömas mot denna bakgrund. I den tidigare diskussionen har framskymtat möjligheterna att förbjuda agentverksamhet eller att införa tillståndsgivning eller auktori- sation. Mot åtgärder av antytt slag synes i och för sig icke kunna åberopas, att agenterna skulle äga vad man kallar välförvärvade rättigheter att be— driva sin verksamhet. Denna verksamhet har redan från början stått i strid med statsmakternas klart uttalade intentioner, och frågan om ingripande mot denna verksamhet har genom åren hållits öppen. Å andra sidan anser vi, att viss hänsyn likväl bör tagas till att agenterna fått bedriva sin verk- samhet så länge som skett. Gentemot ett eventuellt förbud mot agentverk- samhet kan vidare anföras, att detta skulle vara mycket svårt att upprätt— hålla i praktiken. Vad åter angår frågan om en tillståndsgivning eller auk-

torisation kan erinras om att branschens egna självsaneringsåtgärder i viss mån tillgodoser syftena därmed. Mot en statlig tillståndsgivning eller auk- torisation kan ytterligare — vid sidan av de uppenbara praktiska svårig- heterna — åberopas, att en sådan åtgärd skulle innebära ett uttryckligt erkännande av agenternas verksamhet som ett legitimt led i handeln med rusdrycker. En åtgärd av dylik innebörd bör enligt vår mening undvikas. Det viktigaste önskemålet i fråga om agentverksamheten är, såvitt vi kun- nat finna, att nykterhetspolitiska skadeverkningar av denna verksamhet förebygges. Detta önskemål synes kunna tillgodoses i behörig utsträckning genom vad vi förordat i det föregående. Vi anser oss alltså inte höra före- slå några särskilda på agenternas ställning och verksamhet omedelbart in— riktade lagstiftningsåtgärder.

Förslag

Vad som förordats i det föregående kan sammanfattas på följande sätt. I rusdrycksförsäljningsförordningen (Rff) bör införas vissa allmänna reg— ler, till större delen av ordningskaraktär och straffsanktionerade, vilka skall vara gemensamma för alla slag av rusdrycker. Beträffande viner och stark- öl uppställes därutöver icke särskilda restriktioner, utan förslaget bygger därvidlag på de principer som utarbetas av branschens egen gransknings- nämnd och på dennas verksamhet för att tillse att nämnda principer efter- leves. I fråga om spritdrycker bör däremot gälla särskilda föreskrifter med syfte att i stort sett begränsa reklamen till annonser innehållande en neu— tral varuinformation, upptagande varuslag, namn, tillverkare, tillverknings— område, pris och katalognummer samt bild av varans förpackning. Även dessa föreskrifter bör vara straffsanktionerade.

Sanktionerna mot överträdelser av ordningsregler och mot reklam, som bedrives i strid med de föreslagna bestämmelserna, bör i första hand utgöras av bötesstraff. Stadgandena härom bör i enlighet med vad som närmare utvecklas i kap. 6 tillämpas även i fall, då tryckt skrift kommit till använd— ning, och utan iakttagande av den särskilda i tryckfrihetsförordningen stadgade processordningen. För att åtal icke skall behöva anställas när ett från granskningsnämnden gjort påpekande kan bedömas vara tillräckligt för att förebygga återupprepande, föreslås emellertid att åtal göres beroende av prövning och anmälan från kontrollstyrelsens sida.

De föreslagna bötessanktionerna torde inte i alla lägen vara tillräckliga. I det föregående har erinrats om att en del reklam, till synes i stigande om— fattning, beordras direkt av vederbörande utländske leverantör och alltså utan medverkan av den här i landet bosatte agenten. Vidare kan bötesbe- stämmelserna icke avse överträdelser av de av granskningsnämnden fast- ställda principerna för vinreklam. Slutligen är det tänkbart, att reklam, som bedrivits i strid med de föreslagna bestämmelserna, fortsättes eller

. _ _l ..-—..._._

att begångna överträdelser är av särskilt svår beskaffenhet. Med tanke på dessa fall bör de statliga monopolbolagen, i viss anslutning till de direk- tiv för spritcentralen som beslöts vid 1954 års riksdag, erhålla befogenhet att för viss tid besluta att icke köpa och saluföra vara för vilken obehörig reklam sålunda ägt rum.

I enlighet med dessa riktlinjer bör i första hand i 7 & Rff upptagas en allmän bestämmelse, innebärande att den i paragrafen stadgade huvudprin- cipen — att all försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt — skall iakttagas jämväl vid reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet.

De föreslagna ordningsreglerna och begränsningarna bör upptagas i 5 5 och i en ny 20 a 5. I 5 & bör gällande förbud mot gåvor av rusdrycker kom- pletteras för att motverka vissa mindre önskvärda förfaranden i samband med agenternas verksamhet, bl. a. gåvor och provisioner till restaurangper— sonal. Till den nya 20 a & bör, efter vissa jämkningar, från 20 å tredje styc- ket överflyttas bestämmelserna om förbud mot 5. k. personlig hänvändelse. I 20 a & bör vidare stadgas förbud mot att bedriva reklam för spritdrycker på allmän plats utomhus eller med film, skyltar, affischer eller andra mera påträngande reklammedia. De avsedda inskränkningarna i spritreklamen synes i övrigt _ med tanke på att utvecklingen kan aktualisera behov av tämligen snabba ändringar — lämpligen böra upptagas i en särskild admi- nistrativ kungörelse till vilken paragrafen hänvisar.

Bestämmelser om bötesstraff för överträdelser av 5 eller 20 a & eller med stöd av i sistnämnda paragraf meddelade bestämmelser hör, i anslutning till vad redan gäller, upptagas i 84 5, varjämte en komplettering synes er- forderlig i reglerna om husbondeansvar i 89 &.

Reglerna om befogenhet för de statliga monopolbolagen att besluta in— köps- och försäljningsstopp beträffande viss vara bör upptagas i 69 5, som redan innehåller bestämmelser om spritcentralens skyldigheter med avseen- de på alkoholreklam.

Den omständigheten att förslaget i viktiga hänseenden bygger på gransk- ningsnämndens verksamhet har inneburit särskilda problem.

Den under Sveriges Grossistförbund lydande branschorganisation som till— satt granskningsnämnden omfattar agenterna för sprit, vin och starköl av utländskt ursprung, däremot icke de svenska bryggerierna. De sistnämnda är sålunda vid sin reklam för svenskt starköl icke underkastade nämndens övervakning och har heller icke förbundit sig att iakttaga de av nämnden fastställda principerna för vin- och starkölsreklam. I den mån icke bryggeri— företagen framdeles skulle föredraga att underkasta sig övervakning av granskningsnämnden, får det, om våra förslag godtages av statsmakterna, ankomma på kontrollstyrelsen att inom ramen för sina allmänna uppgifter

på rusdryckshanteringens område ombesörja den övervakning och de övriga åtgärder som eljest i första hand skulle ankomma på nämnden.

I detta sammanhang torde det även vara lämpligt att taga upp frågm om reklam för vanligt öl. Gällande ölförsäljningsförordning innehåller icke några bestämmelser om inskränkningar i reklamen för denna dryck. Det- samma var i stort sett fallet med den förordning i ämnet som gällde under ti- den den 1 oktober 1955—den 30 september 1961. Bakom de båda förordnirg- arnas ståndpunkt i denna fråga låg i första hand medvetandet om att vanligt öl är en jämförelsevis ofarlig dryck, något som utförligt belysts i det lwe— tänkande av bryggeriutredningen som låg till grund för 1961 års förordning. Man räknade emellertid också med att bryggeriindustrin, som i fråga (m starkölet var underkastad de vid olika tillfällen gällande reglerna för rts— drycksreklam, utan särskilda bestämmelser skulle kunna förväntas följa samma regler beträffande reklam för vanligt öl, självfallet med de modi- fikationer som betingas av denna drycks relativa ofarlighet.

Enligt vår mening kan alltjämt samma synpunkter anläggas beträffande ölreklamen. Särskilda bestämmelser rörande denna reklam synes alltså kun- na undvaras. Erforderlig övervakning, inbegripet påpekanden vid över— tramp, får, därest branschen inte skulle föredraga att i första hand under- kasta sig granskningsnämndens övervakning, verkställas av kontrollstyrel— sen. På denna får likaledes ankomma att vid eventuellt förefallande behov framlägga förslag till bestämmelser i ämnet.

Ett annat särskilt problem ligger däri, att statsmakterna måste ha en viss beredskap, för den händelse agenternas organisation och gransknings- nämnden icke skulle bestå eller eljest icke skulle lämna sin medverkan på sätt som förutsatts i det föregående. Eftersom granskningsnämnden får störst betydelse i fråga om reklamen för viner, är det erforderligt att ett snabbt ingripande kan ske på detta område. På grund härav synes det lämp- ligt, att den fullmakt att föreskriva reklaminskränkningar som förordats i den nya 20 a 5 får avse samtliga slag av rusdrycker, alltså icke endast spritdrycker. Kungl. Maj:t kan då i ett kritiskt läge, utan att avvakta riksdagens godkännande, utfärda bestämmelser rörande vin- och starköls- reklam motsvarande dem vi förordat beträffande spritdryckerna, eventu- ellt med vissa modifikationer, betingade av dryckernas lägre alkoholhalt. Ett sådant beslut bör enligt vår mening snarast anmälas för riksdagen. Så- som tidigare angivits bör i det antydda läget reklam för spritdrycker i prin- cip helt förbjudas. Förslag härom bör framläggas för riksdagen i samband med anmälan om inskränkningar i reklamen för starköl och vin. Ett för här antydda alternativ utarbetat utkast till avfattning av 20 a & Rff fogas vid betänkandet såsom Bilaga C.

Rörande innehållet i de särskilda bestämmelser som vi föreslagit kan ytterligare anföras följande.

! I» 't & I |

___—=. . .-4 .

__ W_:* was-'....— .

RusdrycksförsäIjningsförordningen 5 5.

I nuvarande 5 % förbj udes de som äger tillverka eller försälja rusdrycker el- ler bedriver agenturverksamhet för sådana drycker att skänka bort rus- drycker annat än i form av varuprov. Därjämte innehåller paragrafen förbud mot att bjuda på rusdrycker vid yrkesmässig detaljhandel m-ed andra varor.

Såsom tidigare framhållits har från åtskilliga agenters sida tillämpats affärsmetoder i nu ifrågavarande hänseenden, som vållat svårbemästrade problem. Förhållandevis tidigt uppmärksammades, att systembolagets butiks— personal av agenter uppvaktades med gåvor eller erbjudanden om ekono- miska förmåner av olika slag. Denna uppenbart olämpliga verksamhet kunde bringas att upphöra först efter särskilda åtgärder från bolagsledningens sida. På samma sätt har personalen på vissa restauranger, särskilt hovmäs— tare och servitörer, åtnjutit ekonomiska förmåner, såsom kapsylpengar o. d. Det torde stå utom diskussion, att även ett sådant förfarande är förkast— ligt. Det ger personalen ett särskilt ekonomiskt intresse för att servera så mycket som möjligt av vissa slags rusdrycker och torde därutöver innefatta illojal konkurrens. Icke heller agenternas relationer till restauratörerna torde gå fria från erinran. Möjligheten att tillhandahålla varuprover har utnyttjats i en omfattning som går långt utöver det angivna ändamålet. Därutöver förekommer gåvor av glas, askkoppar o. d. samt ekonomiska förmåner av andra slag. Ett särskilt problem utgör den ekonomiska intresse- gemenskap som stundom finnes mellan agenter och restauratörer, exempel- vis på det sättet att agenten tillika är livsmedelsleverantör eller förlags- givare till restauratören; det förekommer även, att restauratörer har egna agenturer. Nu angivna förhållanden avspeglar sig i åtskilliga restaurang— ers vinlistor. De privata restaurangerna upptager i sina vinlistor företrä- desvis buteljimporterade spritdrycker och viner, som representeras av agen- ter. I fråga om varornas prisvärdhet är de enskilda restaurangernas vinlis— tor ofta underlägsna de allmänna restaurangernas.

Det är enligt vår mening sanolikt, att den av Sveriges Grossistförbund ledda självsaneringen bland agenterna kommer att få avsevärd betydeISe för att motverka de mindre lämpliga affärsmetoder som här påtalats. Av skäl som tidigare anförts är det emellertid erforderligt att ge gransknings— nämnden stöd genom ordningsregler, bl. a. i förevarande ämne. Därtill kom- mer, att vad som förevarit inneburit en verksamhet i så hög grad stridande mot nykterhetslagstiftningens grundprinciper, att en komplettering av be- stämmelserna under alla förhållanden synes erforderlig.

Bestämmelserna bör i första hand utformas så att gåvor av rusdrycker eller andra varor, provisioner eller andra ekonomiska förmåner samt löf— ten därom blir vid bötesansvar (jfr 84 &) förbjudna, icke blott, när det gäller allmänheten, utan även i fråga om systembolagets och restauratörernas an- ställda.

Vad angår förhållandet till restauratörerna kan saken synas mera tvek— sam. I den mån man godkänner att agenterna över huvud bedriver verksam- het synes de ha ett befogat intresse att kunna taga kontakt med restaura— törer och verka för att dessa för upp deras varor på vinlistorna. Å andra sidan synes det oss uppenbart, att man i detta sammanhang inte utan vi— dare kan godtaga de affärsmetoder som nu praktiseras. Visserligen har statsmakterna nyligen slopat de speciella regler, som tagit sikte på att hindra restauratörerna att uppbära vinst av spritutskänkningen. Detta för- hållande får emellertid icke undanskymma, att restauratören alltjämt in- tager en särskild förtroendeställning, markerad genom det tillstånd till ut— skänkning han erhållit och i de särskilda förpliktelser han har enligt Rff och dess förarbeten. I dessa förpliktelser ingår, att restaurangerna i främs— ta rummet skall vara matställen, präglade av nykterhet, ordning och trev- nad. Han har särskilda skyldigheter bl. a. i fråga om prissättningen; rus— drycker skall sålunda enligt 41 a % Rff åsättas sådana priser, att förtäring av drycker med högre alkoholhalt icke främjas. Nämnda regel är ett uttryck för statsmakternas strävanden att försöka åstadkomma en övergång inom konsumtionen från sprit till svagare drycker. Det ligger i sakens natur, att dessa strävanden icke gynnas, om vinlistorna, såsom ofta är fallet, huvud- sakligen upptar dyrare buteljimporterade viner, företrädda av agenter. Om restauratören erhåller särskilda förmåner genom utskänkning av vissa sprit-, vin- och starkölsmärken, kan detta även komma i konflikt med hans övriga, nyss antydda förpliktelser. Medan hans vinstintresse enligt lagstift— ningen skall fördelas någorlunda jämnt mellan mat och drycker av olika slag, tillkommer sålunda i fråga om nämnda märken ett ytterligare vinst— intresse, som kan fresta restauratören att positivt verka för en ökad omsätt- ning av dessa märken.

Av här angivna skäl har vi ansett, att även i agenternas förhållande till restauratörerna bör gälla ovillkorligt förbud mot att medgiva eller utlova ekonomiska förmåner. Vissa undantag synes dock kunna diskuteras. Det torde vara ett alltför långtgående ingrepp att förbjuda agenterna att utöva representation. Sådan bör enligt vår mening få äga rum i hittills gällande former —— varvid av huvudstadgandet framgår att representation icke får begagnas för att ge presenter eller bereda restauratörerna eller deras anställ— da andra särskilda ekonomiska förmåner.

I agentverksamheten har också hittills ansetts naturligt, att agenten till— handahåller restauratörerna varuprover för att informera dem om de mår- ken som agenten företräder. Mot en fortsatt rätt för agenterna att överlämna varuprover till restauratörerna kan emellertid anföras åtskilliga betänklig— heter. Den nuvarande rätten att ge gåvor i form av varuprover har, enligt vad som är allmänt känt, utnyttjats i vidsträckt omfattning. Man synes därvid ofta ha gått långt utöver det egentliga syftet; gåvorna synes före— trädesvis ha lämnats i goodwillsyfte och för att göra restauratörerna väl-

villigt stämda till agenten och de märken denne arbetar för. Det bör på- pekis, att det reella behovet av att kunna tillhandahålla varuprover är obe- tydligt. Restauratörerna kan inte för sin rörelse inköpa andra rusdrycker än ;om tillhandahålles genom systembolaget; någon motsvarighet till en- skilla konsumenters rätt att göra 5. k. privatimport existerar inte för restauratörerna i denna deras egenskap. Vidare kan framhållas, att de vin- och spritmärken som företrädes av agenter i regel utgöres av blandproduk- ter, vilkas kvalitet och övriga egenskaper tillverkaren försöker hålla så jäm- na som möjligt. Något behov av att demonstrera nya årgångar eller egen- skaper föreligger sålunda i regel icke.

Enligt vår mening skulle restauratörernas intresse av att kunna orientera sig bland olika märken bättre kunna tillgodoses genom att en vidgad upp- lysringsverksamhet _ i första hand genom Vinprovningar men måhända också genom tillhandahållande av provflaskor _ upptages av systembola- get. En sådan upplysningsverksamhet skulle bli allsidigare än den, som nu bedrives av agenterna, och dessutom opartisk. Vi vill för vår del förorda, att dema fråga närmare prövas av bolaget.

Även om en sådan vidgad informationsverksamhet skulle upptagas från systembolagets sida, kan emellertid, de förut anförda betänkligheterna till trots, vissa skäl anföras för att inte helt betaga agenterna möjligheten att tilltandahålla restauratörerna varuprover. Om en agent vill försöka intres— sera en restauratör för att servera ett märke eller en årgång, som denne inte för men som finns i systembolagets katalog, är det naturligt att han har mec sig en flaska för avprovning och diskussion. Däremot erfordras givet— vis inte något varuprov, om restauratören redan har varan i lager. Vi vill inte motsätta oss, att agenterna även i fortsättningen får tillhandahålla varuprov i denna strängt begränsade omfattning. Undantagsbestämmelsen härim bör i enlighet härmed avse enstaka prov av vara som restauratören icke säljer. Provet får självfallet icke omfatta mer än en flaska av minsta av systembolaget tillhandahållen storlek och får givetvis icke upprepas med täta mellanrum. Julgåvor och andra goodwillgåvor kommer enligt värt för- slag att omfattas av huvudregeln om gåvoförbud.

Vi vill särskilt understryka, att det föreslagna förbudet att, bortsett från sedvanlig representation och förut nämnda varuprover, medge restauratör ekoaomiska förmåner avser icke blott gåvor, provisioner o. d. —— inbegri- pet gåvor av glas, askkoppar m. m. — utan även osedvanligt gynnsamma villkor vid leveranser av andra varor, fördelaktiga krediter etc.

Sisom framhållits i det föregående måste det anses stridande mot lag- stifaningens grundprinciper att intressegemenskap föreligger mellan till- verkare eller agent, å ena, samt restauratör, å andra sidan. I 1937 års Rff föreskrevs, att den som äger till avsalu tillverka rusdrycker eller malt— drycker eller är ledamot i styrelsen för enskilt sådant företag skulle vara obehörig att inneha utskänkningsrättigheter. Motsvarande förbud upptogs

icke i 1954 års Rff, varvid anmärktes (prop. 1954: 151 s. 609), att en dylik person vid lämplighetsprövningen i regel icke kunde godkännas som restauratör samt att det från fall till fall borde prövas huruvida han lämp- ligen kunde vara styrelseledamot i restaurangföretag. Under erinran om vad sålunda uttalats och om det då sagdas giltighet jämväl i fråga om agenter samt styrelseledamöter och befattningshavare i ledande ställning i agentföretag anser vi oss icke böra föreslå några nya bestämmelser på detta område.

I överensstämmelse med det anförda föreslås, att 5 5 Rff får det inne- hållet att den som tillverkar eller försäljer eller bedriver agenturverksam— het för rusdryeker ej må avhända sig sådan dryck genom gåva, ej heller eljest i samband med rörelsen medgiva eller utlova någon som försäljer eller medverkar vid försäljning av rusdrycker särskild förmån. Vad så- lunda stadgats skall dock icke utgöra hinder för att tillhandahålla varu- prov åt den som för tillåten partihandel inköper rusdrycker eller att till utskänkningsinnehavare överlämna enstaka prov av rusdryck, som denne icke säljer, ej heller att utöva sedvanlig representation. _ I ett andra stycke bör upptagas gällande förbud att utdela rusdrycker vid detaljhandel med andra varor.

7 &.

Den allmänna bestämmelse om reklam och därmed jämförlig verksam- het som föreslås upptagen i ett nytt andra stycke har avseende på såväl kommersiell reklam som den av de statliga bolagen bedrivna övergångs— propagandan. För granskningnämndens verksamhet kommer den att inne- bära ett visst stöd. Den kan därutöver få självständig betydelse i fråga om vin- och starkölsreklamen på det sätt, att om sådan reklam bedrives i uppenbart olämpliga former eller vederbörande agent eller utländske till— verkare inte vill rätta sig efter granskningsnämndens eller, i fråga om in- hemskt starköl, kontrollstyrelsens uttalanden, spritcentralen och systembola- get kan ingripa med stöd av ifrågavarande bestämmelse samt 69 och 75 55.

20215.

I denna paragraf har sammanförts de materiella regler rörande kom- mersiell rusdrycksreklam som, vid sidan av det allmänna stadgandet i 7 5 andra stycket och ordningsreglerna i 5 &, ansetts böra upptagas i Rff.

Första stycket innehåller förbud mot att använda skylt, affisch, ljus- bild, fil—m eller högtalare för spritreklam och att bedriva sådan reklam å allmän plats utomhus. Förbudet avser även reklam i skyltfönster och lik— nande, där alltså reklamen riktar sig mot den publik som finnes utomhus. Däremot utgör givetvis förbudet icke hinder för att, såsom nu sker, utställa Spritflaskor på systembutikernas hyllor eller i restauranger bakom bardis- kar, även om man utifrån skulle kunna se flaskorna.

I andra stycket upptages nu gällande förbud mot 5. k. personlig hän- vändelse. Författningstexten har utvidgats till att omfatta även hänvändel- ser till personalen i systembutiker och restauranger. Den har därutöver jäm— kats, så att det klart framgår att förbudet omfattar jämväl utsändning av brev eller trycksaker. Under utsändning inbegripes givetvis icke utlämnande av broschyrer o. dyl. i samband med systembolagets utminutering.

Genom tredje stycket erhåller Kungl. Maj:t den i det föregående be- handlade befogenheten att föreskriva ytterligare begränsningar i den kom- mersiella reklamen för rusdrycker. Såsom tidigare angivits är avsikten att fullmakten endast skall begagnas i fråga om spritdrycker, så länge bran- schens självsaneringsåtgärder fullföljes efter nu uppdragna riktlinjer.

69 &.

Bakgrunden till den befogenhet att besluta köpstopp, eventuellt även för- säljningsstopp, som inrymmes i förevarande paragraf, har angivits i det föregående. Denna befogenhet tillkommer i första hand spritcentralen. Då emellertid 75 5 för systembolagets vidkommande hänvisar till 69 5, får även detta bolag motsvarande befogenhet. I särskilt svåra fall av otill- låten reklam kan sålunda totalt köp- och försäljningsstopp åstadkommas beträffande viss vara; jämför även 21 5. Ifrågavarande befogenhet är av- sedd som en yttersta resurs, då granskningsnämndens respektive kontroll- styrelsens uttalanden eller eventuellt åtal varit utan verkan eller bedömes vara gagnlösa. Besluten skall vara tidsbegränsade och avse högst ett år. FortsättCS emellertid obehörig reklam för viss vara trots beslut om köp— och försäljningsstopp, kan beslut om ny stopptid fattas.

Tillkomsten av granskningsnämnden och våra förslag aktualiserar frå- gan om den nuvarande till spritcentralen knutna samarbetsnämnden bör fortbestå. Vi finner det naturligt, att de båda bolagen, i första hand sprit- centralen, skall, i de säkerligen mycket få fall där ett ingripande kan ifrå- gakomma, kunna rådföra sig med utomstående. Beträffande formerna här- för synes det emellertid icke vara anledning att på förhand lämna några rekommendationer. Det bör alltså tillkomma i första hand spritcentralen att själv träffa avgörande härom.

84 5.

Denna paragraf har i huvudsak behandlats i det föregående. Tilläggas kan, att den riktar sig mot tillverkare, agenter m. fl. som bedriver obe- hörig reklam eller eljest vid reklam överträder givna regler. Den avser där- emot icke innehavare eller anställda på reklambyråer och givetvis icke heller tidningsföretag. Då paragrafen inte stadgar svårare straff än böter, följer av allmänna regler, att ansvar för medverkan icke heller kan ifråga- komma.

4—611542

Kungörelsen Förslaget upptager de särskilda begränsningar med avseende på spritrekla- mens innehåll som angivits i det föregående. Huvudbestämmelserna finnes i 1—3 55.

Därvid stadgas i 1 & förbud mot att begagna annan bild än en avbild- ning av flaska eller etikett, som användes vid varans försäljning i Sverige. Sistnämnda bestämning har tillkommit för att förhindra att man i rekla- men avhildar andra och rikare utstyrda flaskor eller etiketter än som sprit- centralen godkänt för försäljning i Sverige. Bild, som användes för sprit- reklam, får icke innehålla annat än en flaska eller en etikett som nyss sagts. Annan bildutstyrsel, såsom ramar, bilder eller färgning i bakgrunden m. m., liksom bilder av flera flaskor eller flera etiketter eller av flaska och lös eti- kett tillsammans, blir förbjudna. Vi får erinra om att varje avsteg från den restriktiva linje vi här företräder innebär en återgång till de mindre lämpliga distinktioner som fick göras under tiden den 1 mars 1956—den 30 juni 1957.

I 2 & anges vad texten må innehålla. Den skall begränsas till uppgift om varuslag, nanm, tillverkare, tillverkningsområde samt pris och kata- lognummer vid utminutering. Med uppgift om varuslag avses här beteck- ningar av i princip ungefär samma art som i tulltaxan kan användas för att särskilja olika slags varor. Beträffande whisky skall exempelvis få anges från vilket land varan kommer: skotsk, irländsk, amerikansk eller kanadensisk whisky. På samma sätt skall i fråga om likörer kunna anges såväl basen för drycken, exempelvis konjak eller Whisky, som den smak som karakteriserar drycken, t. ex. banan, kakao eller apelsin. I fråga om spritdrycker använder sakkunskapen i regel icke sådana särskilda beteck- ningar för att karakterisera dryckens typ som är brukliga beträffande viner: frisk, rund, mjuk, fyllig o. dyl. När beteckningar av sådan art förekom- mer i spritdrycksannonser, är deras enda uppgift att framhålla varans förtjänster; de hör därför icke samman med den neutralt hållna varuin- formation som enligt förslaget skall vara tillåten. I dryckens namn ingår däremot enligt vedertaget bruk kvalitetsbeteckningar, såsom v.s.o.p., K.O. el- ler liknande. I övrigt torde paragrafens bestämmelser icke kräva annan ko-m- mentar än att de avsedda uppgifterna icke får inarbetas i en löpande text och att vid angivande av dryckens namn eller varuslaget icke får begagnas suggererande, till dryckens namn ej hörande benämningar av typen »fin est old» eller dylikt, även om drycken hittills brukat presenteras på detta sätt eller motsvarande uttryck till äventyrs återfinnes på etiketten. Annan teext än den uttryckligen tillåtna blir förbjuden.

För att motverka försök att åstadkomma suggestionseffekt enbart ge- nom annonsernas storlek föreslås i 3 5 vissa begränsningar, som i stort sett redan upprätthålles inom ramen för branschens självsaneringsprogram. IBe- gränsningen till en halv sida i annan press än dagspress är avsedd att gälla oberoende av sidans storlek.

Regeln i 4 Q är i och för sig självklar. Den fyller även uppgiften att hindra försök att kringgå begränsningarna i 1—3 55 genom att samordna reklam för spritdrycker med reklam för andra varor. Det blir sålunda i fortsättningen förbjudet att annonsera för exempelvis glas, avsedda för och försedda med namn eller symboler för visst spritmärke.

Förbudet i 5 5 mot spritreklam genom broschyrer o. dyl. kan samman- ställas med förbudet i 20 a 5 Rff mot utsändning av trycksaker med rus- drycksreklam,

I fråga om spritdrycker blir det jämväl förbjudet att utdela broschyrer med spritreklam, t. ex. i varuhus och butiker eller på restauranger.

Restaurangernas vinlistor innehåller i regel även viss reklam för där upptagna drycker. I den mån man icke går utöver vad hittills varit bruk- ligt, innebär förslaget icke hinder mot att även fortsättningsvis bedriva reklam i dylika former för spritdrycker.

KAP. 9

DEN STATLIGA ÖVERGÅNGSPROPAGANDAN

Fram till år 1957 förekom icke någon annan regelbunden statlig upplys- ningsverksamhet i nykterhetsfrågor än den propaganda för helnykter livs- föring som med statsstöd bedrivits av eller med hjälp av Centralförbun- det för nykterhetsundervisning. Erinras må dock om den tidsbegränsade kampanj för ansvar och nykterhet som, under folkrörelsernas medverkan, fördes i samband med ikraftträdandet av beslutet om motbokssystemets avskaffande.

Vid 1957 års riksdag beslöts emellertid, ursprungligen på initiativ av 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning, att då gällande provisoriska in- skränkningar i den kommersiella alkoholreklamen försöksvis skulle i hu- vudsak bortfalla. Ett av motiven för detta beslut var, att den kommersiella reklamen för viner och maltdrycker kunde ha viss betydelse för statsmak- ternas strävanden att främja en övergång inom konsumtionen från sprit— drycker till svagare drycker. Det ansågs då konsekvent, att de statliga mo— nopolbolagen, som dittills icke bedrivit reklam eller propaganda, stödde dessa strävanden genom en upplysningsverksamhet riktad mot spritdryc- kerna och till förmån för de lättare dryckerna.

I enlighet med de uttalanden som sålunda gjordes vid 1957 års riksdag har de statliga monopolbolagen därefter regelbundet bedrivit propaganda i syfte att försöka förmå konsumenterna att ersätta spritdrycker med lät- tare drycker. De alternativ som anvisats har i regel varit viner, företrädes- vis lättviner, samt alkoholfria drycker. Maltdrycker har endast undantags- vis omnämnts i propagandan. När fråga varit om fester för ungdomar, ex- empelvis examensfester, har bolagen enbart propagerat för alkoholfria drycker. Propagandan föres till en del i Nya Systemaktiebolagets butiker genom skyltning, folders, i prislistor 0. s. v. Tyngdpunkten har emellertid legat på tidningsannonsering.

Denna statliga övergångspropaganda har varit föremål för delade me— ningar. Från många håll, både i pressen och i riksdagen, har propaganda— verksamheten bedömts positivt. Man har pekat på att konsumtionen totalt sett förskjutits ganska avsevärt från spritdrycker till vin och har ansett, att denna utveckling även motsvaras av förändringar i vanorna hos ett betydande antal individer, som alltså i större eller mindre utsträckning mins- kat sin spritförbrukning och i stället druckit vin. Det har uttalats, att den statliga propagandan verksamt bidragit till denna förändring.

Kritik och varningar har emellertid också framkommit, främst från re—

_?å_ 4

_._._A.._;_

presentanter för nykterhetsrörelsen. Tankegångarna har därvid i stort sett varit följande. Även om den totala konsumtionen förskjutits från sprit— drycker till vin, är därmed inte sagt, att denna förskjutning i någon större utsträckning motsvaras av ändringar i vanorna hos enskilda individer. Det kan med andra ord förhålla sig så, att av dem som minskat sin spritkonsum- tion icke alla eller i vart fall icke det övervägande flertalet ökat sin vinkon- sumtion och att den ökade vinkonsumtionen i avsevärd mån hänför sig till individer, som inte minskat sin spritförbrukning eller som, utan att dricka sprit, ökat en förut obetydlig vinförtäring eller ersatt en tidigare absolu- tism med vinkonsumtion. I den mån den statliga propagandan påverkat individer av sistnämnda båda konsumentkategorier anses den kunna di- rekt motverka de nykterhetspolitiska strävandena. Man framhåller risken för att de som under intryck av propagandan vänjer sig vid vin, respektive en ökad vinkonsumtion, så småningom även börjar dricka sprit och löper fara att bli missbrukare. Därvid har särskilt understrukits faran för att ungdomar skulle påverkas i sålunda antydd riktning.

I det betänkande vid 1961 års riksdag, som ledde till beslutet att låta oss verkställa utredning 0111 den kommersiella alkoholreklamen och den statliga övergångspropagandan, framhöll bevillningsutskottet, att det en- ligt utskottets mening måste hållas för troligt, att övergångspropagandan varit en bidragande orsak till den gynnsamma konsumtionsförskjutning som ägt rum från spritdrycker till vin. Efter att ha förordat en utred- ning av den kommersiella reklamen uttalade emellertid utskottet, att ut- redningen borde pröva reklamfrågan i dess helhet, därvid även borde un- dersökas, huruvida den på statsmakternas initiativ av Nya Systemaktie- bolaget bedrivna reklamverksamheten, vars gynnsamma verkningar utskot- tet redan understrukit, likväl kunde ha haft vissa inte avsedda biverk- ningar, särskilt i fråga om ungdomen. Utskottets betänkande var, bortsett från två blanka reservationer, enhälligt.

I våra direktiv framhölls i anslutning till vad bevillningsutskottet an— fört, att det borde undersökas, om propagandan för övergång till svagare drycker haft vissa icke önskvärda biverkningar, samt att tillgängliga erfa- renheter av propagandaverksamheten borde granskas.

Det erfarenhetsmaterial som förelåg vid tidpunkten för utredningsarbe- tets igångsättande var mycket begränsat. På grundval av uppgifter från systembutikschefer om kunder, som visat upp annonser med övergångspro- paganda och rådfört sig med personalen, kunde det bedömas som sannolikt, att propagandan i en del fall haft åsyftad verkan. Beträffande effekten i stort och särskilt rörande förekomsten av eventuella skadliga biverkningar före- låg däremot icke något material.

Att försöka få fram ett objektivt sådant material bedömde vi som så myc- ket mera angeläget som den i ämnet förda diskussionen haft stor intensitet

men, liksom i fråga om den kommersiella reklamen, fått föras på grund- val av mer eller mindre sannolika antaganden, vanligen starkt influerade av vederbörandes nykterhetspolitiska grunduppfattning. Vid överläggningar med statistiska centralbyråns utredningsinstitut framkom möjligheten att anordna ett experiment, varvid begränsade delar av landet skulle bli före- mål för övergångspropaganda i lokalpress. Resultatet skulle avläsas genom intervjuundersökningar före och efter propagandan dels i de delar av lan- det, där propagandan förts, dels i jämförliga kontrollområden. Den första undersökningen kunde samordnas med den surveyundersökning som skulle företagas för att utröna den kommersiella reklamens verkningar. Intervju- undersökningarna skulle verkställas av utredningsinstitutet såsom ett från kommittén fristående organ. Den fråga som skulle besvaras genom experi- mentet angavs vara, huruvida övergångspropagandan verkade på det sätt som avses, d. v. 5. att den förmår folk att övergå från sprit till vin, eller om den skapar ett intresse för vin och kanske även sprit, som medför en ökning av alkoholkonsumtionen. Man skulle lägga särskild vikt vid yngre människors reaktioner.

Sedan Nya Systemaktiebolaget välvilligt utlovat sin medverkan såväl i fråga om experimentets anordnande och vissa undersökningar rörande in- köpsutvecklingen som med bidrag till övriga omkostnader, erhölls veder— börligt medgivande samt ytterligare erforderliga medel från kommitté- anslaget. Den första intervjuomgången verkställdes under tiden den 15 sep- tember—den 14 oktober 1962. Under den följande fjortondagarsperioden insattes propagandan genom två annonser, som infördes vardera fem gånger i lokaltidningar inom de områden som täcktes av experimentet. Kampan- jens kortvarighet ersattes sålunda i viss mån av en förhållandevis stark intensitet. Någon annan övergångspropaganda gjordes icke vid denna tid och förekom alltså icke i rikspress eller populärpress, givetvis inte heller i lokalpress i kontrollområdena.

För att man vid mätningen av eventuella skadeverkningar skulle erhålla ett så korrekt resultat som möjligt innehöll annonserna icke propaganda för alkoholfria drycker. Därjämte fick annonserna en något mera extrem utformning än som eljest varit brukligt. Detta gällde i synnerhet den ena annonsen, som framhöll vinets relativa prisbillighet och försågs med bilder i stor skala av vinflaskor. För att få klarhet i förekomsten av eventuella ogynnsamma verkningar på ungdomen försågs denna annons därjämte med uttalanden till förmån för vinerna av olika personer, däribland ungdoms- idoler. Annonsernas utformning var så extrem, att den framkallade pro- tester från nykterhetshåll. —— Återintervjuerna företogs därefter under ti- den den 15 november—den 1 december 1962.

För närmare granskning av experimentundersökningarnas genomföran— de och resultat får hänvisas till utredningsinstitutets rapport, vilken fo- gats vid detta betänkande såsom bilaga A.

Utredningsinstitutet sammanfattar undersökningarnas resultat med föl— jande ord.

Sammanfattningsvis kan sägas att propagandan tycks ha haft viss effekt med avseende på de attityder till vin och sprit som annonseringen kraftigast argu— menterat för, nämligen det låga priset på vin i jämförelse med spritpriser.

En signifikant skillnad mellan experiment- och kontrollområden föreligger ock- så med avseende på den procentuella andelen personer som mellan det första och andra intervjutillfället ändrat sin konsumtion, mätt i antal konsumtionstill- fällen, i en önskvärd riktning. Därmed avses en ökning av antalet konsumtions- tillfällen för vin samtidigt med en minst lika stor minskning av antalet konsum- tionstillfällen för sprit. Genom att man ej kan komma åt propagandans effekt på mätfelen, i vad avser intervjupersonernas uppgifter om konsumtionen måste dock detta resultat bedömas med viss försiktighet.

Några belägg för att propagandan skulle ha haft en höjande effekt på den sam— manlagda konsumtionen föreligger inte.

Propagandakampanjens verkan bör ses mot bakgrund av den relativt svaga ob- servansen av denna kampanj. De personer som observerat propagandan är dock i större utsträckning mer högfrekventa i sin konsumtion än de som ej observe- rat propagandan.

Huruvida resultaten av experimentet skulle ha blivit annorlunda vid en mer långvarig eller/och mer respektive mindre intensiv propagandakampanj än den som ägt rum, kan givetvis den nu utförda undersökningen ej ge besked om.

Svaret på den i första hand uppställda frågan, nämligen om den statliga övergångspropagandan kunde ha några icke avsedda skadliga biverkningar blev alltså nekande. Några sådana biverkningar kunde icke alls konstateras och alltså icke heller i fråga om ungdomar. Detta resultat underbyggdes yt- terligare av det vid surveyundersökningen konstaterade förhållandet, att de personer, som brukat observera systembolagets tidigare propagandakam- panjer, i större utsträckning är mera högfrekventa i sin konsumtion än de som ej brukat observera nämnda kampanjer.

De av utredningsinstitutet redovisade resultaten gäller, såsom institutet framhållit, självfallet endast det nu gjorda experimentet. Huruvida resul- taten blivit andra vid en mera långvarig och/eller mer respektive mindre intensiv propagandakampanj än den som ägt rum kan den nu utförda un- dersökningen i och för sig icke ge besked om.

Vad här sagts avser de vetenskapligt belagda resultaten. Det avser där- emot icke de slutsatser, som på grundval av dessa resultat för praktiskt bruk kan och bör dragas i fråga om sannolikheten för den ena eller andra stånd- punkten i den nu diskuterade frågeställningen samt därpå grundade nykter- hetspolitiska överväganden. Experimentundersökningen har nämligen upp- lagts så, att den så långt ske kunde skulle belysa övergångspropagandans verkningar och ge ett, med insats av rimliga resurser, så riktigt svar som möjligt. I praktiken måste härvid vissa begränsningar göras. Tidsmässigt be- stämdes experimentets omfattning av intresset att undvika de speciella för- hållanden som regelmässigt råder kring julhelgen samt de rubbningar som kunde förutses i samband med väntat förslag och beslut om ändring av skat-

tesatserna för sprit och vin. Det fick vidare tillses, att kostnaderna stod i rimligt förhållande till den föreliggande frågans vikt. Att sålunda vissa be- gränsningar mäste uppställas, tidsmässigt och kostnadsmässigt, beaktades emellertid vid undersökningarnas uppläggning och kompenserades, såsom redan nämnts, på olika sätt, bl. a. genom intensiteten av propagandakam- panjen och annonsernas förhållandevis extrema utformning.

De i utredningsinstitutets rapport gjorda, nyss omtalade reservationerna angående undersökningsperiodens längd m. ni. hade vid de överväganden av praktisk natur varom här är fråga fått tillmätas en helt annan vikt, om re— sultaten i alla avseenden blivit negativa, d. v. s. om man varken fått fram resultat, som kunde tyda på skadeverkningar eller resultat, som visade att propagandan haft avsedd effekt. Så blev emellertid inte fallet. Visserligen kan det sägas, att de resultat, som visade att propagandan haft den önskade verkan, blivit mindre än man måhända kunnat vänta. De resultat, som pe- kar i denna riktning, är emellertid i två betydelsefulla hänseenden signi- fikanta, nämligen i fråga om inställningen till priserna på sprit och vin och i fråga om antalet konsumtionstillfällen för sprit respektive vin. I det sistnämnda hänseendet har utredningsinstitutet visserligen gjort en reser- vation med hänsyn till risken för vissa mätfel. Enligt vad vi under hand inhämtat från de för rapporten ansvariga är emellertid denna risk förhål— landevis obetydlig och kan inte nämnvärt förringa sannolikheten för att en verklig förändring i försökspersonernas beteende ägt rum i det ifråga- varande hänseendet.

I den allmänna diskussion, som följt sedan vi, till åtlydnad av gällande regler om allmänna handlingars offentlighet, publicerat utredningsinsti- tutets rapport, har gjorts gällande, att vissa undersökningsfynd i samband med surveyundersökningen skulle ge belägg för att utvecklingen av vinva- nor skulle innebära särskilda risker. Därvid har uttalats, att de grupper av män, som karakteriseras av mera utvecklade vinvanor, skulle ha en ge— nomsnittligt större spritkonsumtion än andra grupper. Efter överläggning med de för utredningsinstitutets rapport ansvariga kan vi fastslå, att intet i rapporten ger belägg härför.

De av utredningsinstitutet verkställda undersökningarna har alltså icke givit något resultat, som kan tyda på att övergångspropagandan är för- enad med skadeverkningar. Tvärtom ger den relativt sett högre observan- sen av propagandan bland större konsumenter en antydan om att propa- gandan sannolikt icke i större utsträckning påverkar personer med ringa eller ingen konsumtion. Eftersom experimentundersökningen varit spe- ciellt inriktad på att påvisa förekomsten av eventuella skadeverkningar, varvid annonserna för detta ändamål fått en mera extrem utformning än vanligt, måste det negativa resultatet enligt vår mening innebära, att nämn- värda skadliga biverkningar icke behöver befaras. Vi är medvetna om att de bevis för denna uppfattning som framkommit genom centralbyråns under-

sökning vid en rent vetenskaplig bedömning icke är helt bindande. Bevisen är emellertid sådana, att de innebär en mycket stark sannolikhet, och de argument som anförts för den motsatta uppfattningen har i betydlig mån vcderlagts. Vi anser inte heller försvarligt att använda ytterligare allmänna medel för undersökning av den till sin nykterhetspolitiska vikt relativt un- derordnade fråga det här gäller.

Under angivna förhållanden saknar vi anledning att förorda några in- skränkningar i eller ändrad inriktning av övergångspropagandan. Enligt vår mening utgör denna propaganda, även om dess verkningar tydligen inte får överskattas, ett värdefullt inslag i den statliga nykterhetspolitiken. Den är och bör vara en propaganda mot spritdrycker. Att därvid vinerna utan alltför suggestiva formuleringar framhålles såsom ett bättre alterna- tiv bör icke kunna möta någon berättigad erinran. Viktigt är emellertid att, såsom ock skett, de alkoholfria dryckerna jämte vinerna uppställes såsom ett alternativ till spritdryckerna och vid särskilda tillfällen ensamma pre- senteras säsom sådant alternativ. Det kan inte nog inskärpas, att bilkörning och alkoholförtäring icke hör ihop, att ungdomsbjudningar bör vara alkohol- fria och att alkoholfria drycker bör tillhandahållas även vid andra tillställ- ningar. I sistnämnda hänseende kan ytterligare erinras om det särskilda an- svar som åvilar restauratörerna.

Såsom framgår av det nu anförda har vi icke funnit skäl att framlägga något förslag rörande den av de statliga monopolbolagen bedrivna propa- gandan för övergång från spritdrycker till svagare drycker.

RESERVATIONER

1) av herr Erbacke

Rätten för agenterna att tillhandahålla varuprover

När det gäller förhållandet mellan agenter och restauratörer synes kom- mittén enligt min mening ha bort draga andra slutsatser av sina framförda åsikter än som kommit till uttryck i dess förslag. Detta gäller frågan om agenternas rätt att få lämna s. k. provflaskor. Såsom kommittén anfört har den nuvarande rätten för agenterna att ge gåvor i form av varupro— ver utnyttjats i vidsträckt omfattning. Gåvorna synes därvid företrädes- vis ha lämnats i goodwillsyfte för att göra restauratörerna välvilligt stäm- da till agenten och de märken han arbetar för. Kommittén konstaterar också att det reella behovet av att kunna tillhandahålla varuprover är obetydligt. Restauratörerna kan inte för sin rörelse inköpa andra rusdryc— ker än dem som tillhandahålles genom systembolagets butiker; någon mot— svarighet till enskilda konsumenters rätt till s. k. privatimport existerar inte för restauratörerna i denna deras egenskap. Vidare utgöres de vin- och spritmärken som företrädes av agenter i regel av blandprodukter, vil- kas kvalitet och övriga egenskaper tillverkaren försöker hålla så jämna som möjligt. Något behov av att demonstrera nya årgångar eller deras egen- skaper föreligger sålunda i regel icke, framhåller kommittén.

De förut anförda betänkligheterna till trots har kommittén valt att före- slå rätt för agenterna att under vissa förutsättningar få lämna varuprover till restauratörerna.

I viss begränsad omfattning har restauratörerna — liksom återförsäl- jare inom annan handel —— enligt min uppfattning ett legitimt behov av varuinformation. Denna information bör stå öppen för alla restauratörer, den bör vara objektiv och allsidig. Med hänsyn till den speciella lagstift- ning som gäller för rusdrycker bör däremot något aktivt försäljningsintres— se ej vara förbundet med denna information. Så har dock hittills varit fallet.

Restauratörernas inköp av spritdrycker och vin utgöres av dels härtap- pade varor, som partihandelsbolaget tillverkat eller tappat på flaskor, och dels av buteljimporterade varor. För de härtappade varorna _ som utgör huvuddelen av försäljningen —— har hittills icke förekommit någon infor- mation genom varuprover eller någon aktiv köppåverkan i annan form. Beträffande de buteljimporterade varorna däremot har förhållandet varit ett annat. För dessa varor har, såsom kommittén anfört, varuprover före- kommit långt utöver vad som kunnat motiveras med det egentliga syftet. I kommersiellt hänseende inlägges i begreppet varuprover antingen små

; l l l

ap.—_..— ..

kvantiteter, som samtidigt är av värdemässigt ringa betydelse, eller större kvantiteter som betingar ett ringa värde. Värdet är således bestämmande för den allmänna definitionen. När det gäller varuprover på spritdrycker och vin har emellertid utbildats en praxis, som i fråga om såväl kvantitet som värde väsentligt avviker från denna allmänna sedvänja. Av dessa varor utlämnas nämligen hel- eller halvbuteljer såsom varuprov, vilket betyder att de restauratörer som erhåller dylika gåvor får icke oväsentliga förmåner och därigenom icke kan undgå att få en känsla av skyldighet till en mera aktiv insats för försäljningen av de varor >>proverna>> avser. Genom att sprit- drycker och vin är relativt dyrbara varor medför kostnadssynpunkter att prover på sådana varor i regel icke lämnas till restauratörer med mindre omsättning av rusdrycker. Varuproverna torde sålunda i huvudsak ha kom- mit de restauratörer till del som har en omsättning av sådan storleksord- ning att det för agenten ur kostnads- och omsättningssynpunkt är motive— rat att lämna sådana prover.

Systembolagets försäljning till innehavare av årsuiskänkningslillstånd inom Jön— köpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge., Kristianstads, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län under oktober månad 1963 i medeltal per restaurang och dag

(grupp 1)

RCStaumngernas Mcdelförsäljning per restaurang storleksordn. efter Varu la totalförsäljning av Antal _ . " ( 5 g resp. varuslag restauranger Hartappnmgar BULelllmPOTt liter per dag liter per dag liter per dag Spritdrycker under 3,4 70 1,11 0,22 3,4—8,0 51 4,41 0,92 över 8,0 60 11,02 4,23 181 5,33 1,74 Starkviner under 3,4 205 0,44 0,25 3,4—8,0 9 2,64 1,85 över 8,0 1 8,13 0,48 215 0,56 0,32 Lättvincr under 3,4 162 0,62 0,38 3,4—8,0 37 3,01 2,37 över 8,0 16 5,99 7,06 1,43 1,22

För att ge en bild av omsättningens storlek har jag inom systembolaget låtit verkställa en undersökning av bolagets försäljning av rusdrycker till innehavare av tillstånd till årsutskänkning inom vissa delar av landet un-

der oktober månad 1963. Undersökningen omfattar dels åtta län, nämligen Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Älvs- borgs och Skaraborgs län (grupp 1) och dels Stockholms stad (grupp 2). För grupp 1 har restaurangerna indelats i tre kategorier efter inköpens storlek. För Stockholms del (grupp 2) har materialet icke hunnit bearbe- tas på samma sätt. Vid den medeltalsberäkning som gjorts har endast de restauranger medtagits som gjort inköp under perioden. Det antages att systembolagets försäljning i stort sett motsvarar restaurangernas omsätt- ning under perioden. Undersökningen redovisas närmare i tablåerna på sid. 107 och 108.

Inom Stockholmsområdet där såsom tidigare nämnts endast medeltals- siffror för samtliga restauranger med årsutskänkningstillstånd kunnat er- hållas visar siffrorna följande:

Systembolagets försäljning till innehavare av årsutskänkningstillstånd inom Stock- holmsområdet under oktober månad 1963 i medeltal per restaurang och dag (grupp 2 )

Försålda liter i medeltal Varuslag Antal per restaurang och dag restauranger Härtappningar Buteljimport Spritdrycker .................. 124 14,19 7,23 Starkvin ...................... 201 0,92 0,88 Lättvin ...................... 201 7,99 5,10

Siffrorna för restaurangerna inom de åtta länen (grupp 1) visar att i frå— ga om buteljimporterade spritdrycker 70 restauranger (39 %) av samtliga har en medelomsättning av endast 0,22 liter per dag, 51 har en omsättning av 0,92 liter per dag. Huvudparten av omsättningen kommer på tredjedelen av samtliga eller 60 av 181. För dem uppgår omsättningen till 4,23 liter per dag.

Av de 215 restauranger som gjort inköp av starkvin har icke mindre än 205 eller 95 % en medelomsättning av endast 0,25 liter buteljimporterat starkvin per dag. Endast 10 av de 215 restaurangerna kom upp till någon nämnvärd kvantitet eller i medeltal 1,71 liter per dag.

I fråga om lättvinerna har 162 eller 75 % av restaurangerna kommit upp till en omsättning av 0,38 liter buteljimporterat lättvin per dag, 37 har en omsättning av 2,37 liter per dag. Endast 16 (8 %) kommer upp till någon nämnvärd omsättning eller i genomsnitt drygt sju liter per dag.

De anförda siffrorna visar att inom de åtta län som redovisas i grupp 1 den kvantitativt betydande delen av omsättningen kommer på ett mindre antal av de undersökta restaurangerna.

Av intresse i detta sammanhang är även att jämföra omsättningen i Stock- holmsrestaurangerna med restaurangerna inom de åtta länen. Medeltalssiff- rorna i det föregående visar att omsättningen av buteljimporterade sprit-

__|-.”" ___

___..l——-_

drycker per restaurang är drygt fyra gånger så stor inom Stockholmsgrup- pen som inom landsortsgruppen. För starkvin är den nära tre gånger så stor och för lättvin drygt fyra gånger så stor. Bland Stockholmsrestauranger— na är variationerna i fråga om omsättningen betydande även om detta icke framgår av det redovisade materialet. Erfarenhetsmässigt vågar man påstå att bland Stockholmsrestaurangerna — liksom de undersökta landsorts- restaurangerna —- större delen av buteljimporterade varor faller på ett mindretal restauranger.

Som framgår av den lämnade redovisningen är omsättningen på flertalet restauranger av så ringa storleksordning att agenterna av ekonomiska skäl knappast kan tänkas i någon nämnvärd grad ägna sina försäljningsan- strängningar åt dessa. Kommitténs förslag skulle sålunda knappast komma att medföra några informationer m.m. från agenternas sida för dessa res- tauranger. De kommer i stället att inrikta sina säljåtgärder på de större restaurangerna, som ju utgör ett mindretal. Där är å andra sidan behovet av information och varuprover minst, enär dessa restauranger genom den av kommittén förutsatta informationen genom systembolaget — innefattan- de även provningar — får möjligheter att bilda sig en uppfattning om olika varor. Agenternas varuprover fyller därför icke någon uppgift. Med hänsyn härtill och då som ovan konstaterats övriga restauranger på grund av sin ringa omsättning ej torde kunna påräkna varuprover från agenterna synes kommitténs förslag beträffande rätten för dessa att under vissa förutsätt- ningar få lämna varuprover överflödigt och börldärför utgå ur lagstift- ningen. Härigenom vinnes också den fördelen att en strikt gränsdragning erhålles på detta område mellan tillåten och otillåten reklamverksamhet.

2 ) av herr Hillbo

Om den statliga propagandan för övergång från sprit till lättare drycker

Jag tycker att vår kommitté — som ju lagt ner stor möda på att utforma regleringen av den kommersiella alkoholreklamen — tagit lite väl lätt på den motsvarande statliga propagandan.

Verkningarna av propagandan anses enligt våra direktiv i stort sett gynn— samma, men propagandan kan också, heter det, ha en del inte önskvärda biverkningar, särskilt bland ungdomen. Vi har därför fått till uppgift att granska tillgängliga erfarenheter av verksamheten.

För det ändamålet har vi låtit statistiska centralbyrån göra det experi— ment som vi förut har presenterat. Vid experimentet har det kommit fram vissa, låt vara svagt belagda, resultat av propagandan som kan sägas vara positiva. Några negativa resultat har däremot inte konstaterats.

Kommittémajoriteten låter sig nu nöja med detta och slår fast att nämn- värda skadliga biverkningar av propagandan inte behöver befaras.

Mot majoritetens slutsats vill jag göra två invändningar. Först och viktigast: Centralbyrån anmärker avslutningsvis att experimen— tet givetvis inte kan ge besked om huruvida resultaten skulle ha blivit an— norlunda vid en mer långvarig eller/och mer resp. mindre intensiv propa— gandakampanj än den som förekommit vid experimentet. Det förefaller ju också, allmänt sett, antagligt att propaganda av detta slag får verkningar framför allt på längre sikt. Några säkrare slutsatser bör därför knappast dras av kortfristiga verkningar.

För det andra: Man borde inte ha begränsat sig enbart till experimentet. Genom enklare och mera näraliggande undersökningar hade man kunnat få del av »tillgängliga erfarenheter av verksamheten». Ta som exempel en konfidentiell intervjuundersökning med systembolagets butikschefer om deras erfarenheter av allmänhetens och särskilt ungdomens reaktioner in- för propagandan. Det hade varit värdefullt om en sådan undersökning låtit sig göra.

I motsats till kommittémajoriteten är jag alltså av den uppfattningen att misstanken om skadliga biverkningar av övergångspropagandan fortfaran- de kvarstår, oberoende av det gjorda experimentet.

De skadliga biverkningarna skulle väl närmast tänkas uppstå på så sätt, att staten genom att inte bara sälja alkoholdrycker utan också direkt reklamera —— låt vara som utbytesalternativ — för en del sådana drycker s.a.s. sanktionerar alkoholförtäringen som sådan. Propagandan skapar lätt den uppfattningen att vin är en helt ofarlig eller ganska ofarlig dryck och kan på så sätt inverka särskilt ogynnsamt på konsumentgrupper, som förut inte alls druckit eller druckit mycket lite alkohol, t. ex. ungdomar och kvin-

nor. Här kan det följaktligen bli fråga om tillkomsten av alkoholvanor för personer som, propagandan förutan, skulle ha varit helt eller nästan helt nyktra. Propagandan kan m. a. o. — liksom den kommersiella reklamen _— på längre sikt få en viss konsumtionshöjande och konsumtionsbreddande effekt. Jämför vårt uttalande om alkoholreklamen: »Vi kan vid vårt ställ— ningstagande icke bortse från möjligheten av och en viss sannolikhet för att alkoholreklamen har den angivna, från nykterhetspolitisk synpunkt ogynnsamma effekten.»

De betänkligheter jag här har framfört gör det enligt min mening nödvän- digt med en översyn av propagandan. Jag är då till att börja med i likhet med kommittémajoriteten av den åsikten att propagandan bör få fortsätta, eftersom de positiva verkningarna trots allt får antas överväga. Jag tycker inte heller att det finns tillräcklig anledning att inskränka propagandan en- bart till intern upplysningsverksamhet — dvs. skyltning, kataloger, bro- schyrer m. m. i systembolagets butiker —— på motsvarande sätt som sker i Finland. Också extern propaganda, genom tidningsannonser, flygblad o. d., bör alltså kunna tillåtas. Problemet är nu hur denna, interna och externa, propaganda lämpligen bör utformas för att de befarade biverkningarna av verksamheten ska kunna så vitt möjligt elimineras. För det ändamålet bör vissa jämkningar göras i nu gällande ordning.

1. Propagandan får ej ha animerande karaktär. Det mesta av systembola— gets här ifrågavarande tidningsannonsering har begränsats till appeller av typen »Byt till vin» 0. d., med angivande av exempel på lämpliga viner, och är därför utan anmärkning ur den synpunkt som det här är fråga om. I and— ra fall förekommer emellertid i annonserna inslag av direkt konsumtions- animerande karaktär: t. ex. rubriken »Skål», uttryck som »Vin skapar en trevligare feststämning» och »Ett förnämligt franskt slottsvin», likaså en annons med rubriken »Visst kan Ni ta bilen» och med exemplifiering av bl. a. lättviner och t. o. m. starkviner. Även om i det sista fallet texten talar om att man bör dricka alkoholfritt vid bilkörning, kan dock denna annons ge anledning till farligt missförstånd. Systembolagets katalog innehåller åtskilliga till vinkonsumtion anime- rande uttalanden. Exempel, med av mig gjorda kursiveringar: att dricka Vin kräver inga särskilda ceremonier, man kan dricka vilket vin som helst som man själv tycker om till praktiskt taget vad som helst (detta påstående måste f. ö. betecknas som överdrivet och missvisande); vinet kan mycket väl njutas utan dessa förberedelser (temperering osv.); utmärkta härtappa- de viner finns att få; speciellt sommartid kan det vara angenämt med ett svalt vitt vin till kött eller fågel; vill Ni bjuda på en aperitif före maten pas- sar det utmärkt med ett svalt vitt vin, gärna musserande om det ska vara extra festligt; bordeauxvinerna har en rik, angenäm bouquet, osv. Spritcentralens och systembolagets propagandafilm »Ett glas vin», som

visades 1960/61, beskriver vinets odling och beredning på ett suggestivt sätt som kan antas stimulera till konsumtion.

Det bör utan tvekan vara möjligt att undvika här exemplifierade och lik— nande propagandainslag, som glorifierar och glamoriserar vinet. Propagan- dan bör i stället inriktas på objektivt utformade bytesappeller. Filmen, som är ett starkt suggererande reklammedel, bör överhuvud inte användas i propagandan, liksom självfallet inte radio eller TV.1

2. Propagandan inriktas också på övergång till maltdrycker. Propagan- dan har hittills nästan uteslutande inriktats på övergång från sprit till vin, i någon mån alkoholfritt vin. Maltdrycker som ersättningsalternativ har där- emot — utom i en upplysningsbroschyr — inte nämnts i sammanhanget. Detta förefaller minst sagt diskutabelt och kan f. ö. inte ha varit avsett vid statsmakternas beslut 1957, se kap. 2. Om man vill gå över från starksprit till lättare drycker, bör det vara att föredra att man — om vi håller oss till systembolagets sortiment — väljer starköl (högst 5,6 vol.-% alkohol) fram- för lättvin (9——14 vol.-%). Härtill kommer att en ensidig propaganda för vin gynnar de utländska vinproducenterna på bekostnad av de inhemska bryg- geriintressenterna. En sådan diskriminering är onödig och olämplig. Starkvin, som är en blandning av starksprit och vin, bör ej alls förekom- ma som utbytesalternativ. Det alkoholfria alternativet ska självfallet starkt framhävas i propagan- dan, framför allt när den riktas till ungdom. På den punkten är jag alltså av samma mening som kommittémaj orliteten. Propagandans paroll föreslås bli: Byt till lättare drycker!

3. Propagandans ledning förstärks. Propagandan handhas nu praktiskt ta— get av systembolaget ensamt. Verksamheten får anses syfta till att främja hyfsade och måttliga alkoholvanor och är därför att betrakta som ett slags propaganda för moderation på det här området. Samtidigt driver emellertid staten i annan ordning, bl. a. genom det halvstatliga centralförbundet för nykterhetsundervisning, en upplysningsverksamhet med helnykterheten som grund, alltså i realiteten en absolutistisk propaganda. Invändningar kan helt naturligt riktas mot att statsmedel på detta sätt används för både moderatistisk och absolutistisk upplysningsverksamhet. Moderatism och ab- solutism är dock båda ur samhällets synpunkt godtagbara beteendemönster när det gäller alkoholen. Rådande tudelning av den statliga propagandan på området kan därför möjligen försvaras. I väntan på en mera meningsfylld lösning av problemet, bör åtminstone någon form av samordning försökas mellan de båda formerna av propaganda. Behovet av samordning antyddes redan av 1944 års nykterhetskommitté, som framhöll att bl. a. spritcentra-

' Givetvis finns inget att invända mot. propaganda, också iform av film c. d., riktad mot t. ex. överlåtelse av sprit till ungdom. Systembolagets insatser på det området är värda en eloge.

Ika-V amg—__»

len och centralförbundet hade uppgifter att fylla vad gäller övervakning av och motåtgärder mot alkoholreklamen, se kap. 2. Ett särskilt skäl till sam- ordning är att de båda monopolbolagen eljest inte har några egentliga so- ciala arbetsuppgifter.

Förslagsvis skulle samordningsfrågan kunna lösas på följande sätt. Den statliga övergångspropagandans ledning anförtros åt en till systembolaget och spritcentralen knuten nämnd med fem ledamöter. De skulle utgöras av en av Kungl. Maj:t utsedd opartisk ordförande och en företrädare för var- dera systembolaget, spritcentralen (som härigenom får direkt medansvar för verksamheten), centralförbundet och kontrollstyrelsen (i egenskap av central förvaltningsmyndighet i frågor rörande alkoholförsäljning och al- koholpolitik). Nämndens verksamhet bekostas av systembolaget och sprit- centralen med hälften vardera.

4. Propagandans verkningar följs upp. Som jag tidigare sagt är propagan- dans verkningar och följaktligen också dess eventuella ogynnsamma biverk- ningar sannolikt till stor del en fråga på längre sikt. Det är därför viktigt att verkningarna fortlöpande följs upp genom statistiska och sociologiska undersökningar, t. ex. av intervjukaraktär. På grund av undersökningarnas resultat och för övrigt gjorda erfarenheter kan det bli anledning att efter hand modifiera verksamheten till innehåll och utformning. Dessa undersök- ningar och bedömningar skulle göras av den förut omtalade nämnden. Kost- naderna fördelas lika på systembolaget och spritcentralen.

Sammanfattningsvis föreslår jag således att den statliga övergångspropa— gandan tillåts fortsätta, under villkor

att alla inslag av animerande karaktär elimineras och att film inte an— vänds som propagandamedel,

att propagandan inriktas på övergång från spritdrycker till lättare dryc- ker, dvs. lättvin, starköl (öl) och alkoholfritt (ej till starkvin),

att ledningen av propagandan överlämnas åt en vid systembolagets och spritcentralens sida ställd nämnd,

och att verkningarna fortlöpande följs upp av nämnden, som också får genomföra sådana ändringar i propagandan, som kan visa sig behövliga.

BILAGA A

Redogörelse för en undersökning av reklamen

och propagandan kring vin och sprit

1. UNDERSÖKNINGENS PLANERING OCH GENOMFÖRANDE

I samband med 1954 års nykterhetspolitiska reformer behandlades även frågan om inskränkningar i reklamen för alkoholhaltiga drycker. Den då antagna lagstift— ningen innefattade väsentliga begränsningar: totalt rcklamstopp under en över- gångstid och därefter en övervakning, som i huvudsak uteslöt annan reklam än en neutralt hållen presentation av varorna. Vid 1957 års riksdag beslöts att sist- nämnda inskränkning skulle upphöra. Kvar står emellertid en allmän övervak- ning av reklamverksamheten genom AB Vin— och spritcentralen, som därvid bi— trädes av en samarbetsnämnd med representanter för olika intresserade organ och sammanslutningar. 1957 års riksdagsbeslut innehar även att de statliga mono— polbolagen skulle få bedriva propaganda för en övergång från spritdrycker till vin, öl och alkoholfria drycker.

Att statsmakterna år 1957 ansåg sig kunna avskaffa den mer detaljerade över- vakning, som upprätthållits dessförinnan, var enligt föredragande statsrådet (an- förande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 13 oktober 1961) icke ett uttryck för uppfattningen att den kommersiella alkoholreklamen skulle vara utan skadliga verkningar. Beslutet föranleddes närmast av insikten att de efter år 1954 prövade metoderna visat sig mindre ändamålsenliga. Den är 1957 beslutade friare ordningen betecknades emellertid uttryckligen som ett försök.

Vid 1961 års riksdag beslöts, att hos Kungl. Maj:t hemställa om det utrednings- arbete som erfordrades för ett mera slutgiltigt ställningstagande till reglering av alkoholreklamen. Det ansågs även att tillgängliga erfarenheter av den av de stat—

,» liga monopolbolagen bedrivna propagandan för övergång till svagare drycker bor- ; de granskas. Denna propaganda ansågs ha haft gynnsamma verkningar men man ! ansåg att det borde utredas om verksamheten likväl kunde ha haft vissa icke i

1 . 1. Inledning l l l l

önskvärda biverkningar. 1961 års nykterhetslagkommit-té, i vars utredningsdirektiv de ovan nämnda ut-

redningsuppdragen ingick, tog i april 1962 kontakt med statistiska centralbyråns utredningsinstitut för att diskutera planeringen av en intervjuundersökning av- sedd att ge information om effekten av såväl den kommersiella vin- och spritrekla- men som systembolagets propaganda. De frågeställningar som kommittén önskade få belysta var:

1. Medför den kommersiella reklamen, dvs. den reklam som vin— och spritagen- terna gör för sina märken, en total ökning av vin- och spritkonsumtioncn eller verkar den endast omstrukturerande på så sätt, att de som redan konsumerar alkohol övergår från ett märke till ett annat?

2. Verkar systembolagets propaganda för övergång från sprit till vin på det sätt som avses, dvs. att den får folk att övergå från sprit till vin eller skapar den ett intresse för vin och kanske även sprit som medför en ökning i alkoholkonsum- tionen? Frågeställningarna har ansetts speciellt intressanta beträffande yngre människor, då dessa antas vara mer påverkbara av reklam än äldre. Vid sidan av dessa primära frågeställningar ansågs det önskvärt att även in- samla allmän information om alkoholvanor och inställningar till frågor i samband med alkoholförtäring. Statistiska centralbyråns utredningsinstitut utformade en undersökningsplan i samarbete med kommittén, enligt vilken intervjuarbetet skulle genomföras under hösten 1962 och resultaten föreligga under sommaren 1963. I samband med plane- ringen och bearbetningen av undersökningens experimentdel har vissa konsulta- tioner ägt rum med statistiska institutionen vid Stockholms universitet. För vissa avsnitt av planeringsarbetet har docent Karl—Erik Wärneryd vid Handelshögsko- lan i Stockholm anlitats som konsult. Enbart utredningsinstitutet är emellertid an- svarigt för planeringen av undersökningen. Undersökningen finansierades med anslag beviljade dels av Kungl. Maj:t och dels av Nya System AB.

1.2. Ansatser att angripa frågeställningarna

Problemet att mäta verkningarna av reklam bor i princip angripas med experi- mentella metoder.

I ett experiment låter man vissa personer (experimentgruppen) ta del av reklam medan andra personer (kontrollgruppen) inte utsätts för denna reklam. Man mä- ter därefter skillnaden mellan grupperna i de attityder och det beteende som man velat påverka med reklamen. Med en korrekt statistisk uppläggning av experimen- tet kan man dra slutsatser om hur reklamen har påverkat dessa attityder och be- teenden. Svårigheten med en experimentell ansats är speciellt i detta fall att ska- pa realistiska försöksbetingelser. Framför allt är det svårt att styra reklamen på ett sådant sätt att experiment- och kontrollgrupperna kan sammansättas på ett statis- tiskt invändningsfritt sätt.

Den icke-experimentella ansatsen skulle tillgå så att man för ett urval av befolk- ningen kartlägger dels reklamobservans, dels konsumtion och attityder till Vin- och spritvanor. Man studerar därefter sambandet mellan reklamorbservans och attityder respektive beteende.

Problemet med denna ansats är, att man som regel statistiskt inte kan utläsa sambandens riktning och att det är svårt att eliminera (kontrollera) samtliga de faktorer som både påverkat reklamläsning och vin- och spritvanor (t. ex. ålder, kön;, uppväxtmiljö, inkomst etc.).

I den undersökning, som utförts av utredningsinstitutet och som redovisas i det följande har båda ovan nämnda ansatser tillämpats. Den icke-experimentella an- satsen innebärande en kartläggning av förhållanden vid viss tidpunkt betecknas med termen survey(-undersökning). För belysning av den kommersiella vin- och spritreklamen är man uteslutande hänvisad till surveyansatsen, medan systembo- lagets propaganda belyses av såväl surveyundersökningen som ett experiment. Ex— periment och survey har i kostnadsbesparande syfte samordnats tekniskt på sätt som närmare framgår av den följande redogörelsen.

1.2.1. Experiment

Vad gäller systembolagets propaganda har det genom tillmötesgående från system— bolaget varit möjligt att för undersökningens syften styra propagandan. Härige- nom har det varit möjligt att genomföra denna del av undersökningen som ett ex- periment.

Systembolaget annonserar i regel i rikspress. Det är dock inte möjligt att genom rikspress styra annonseringen så, att den når en experimentgrupp, men inte en kontrollgrupp. Det blir därför nödvändigt att gå ifrån riksannonseringen och an- nonsera i lokalpress och sålunda påverka experimentgruppen genom en lokal an— nonsering, som inte når kontrollgruppen. Detta är den första avvikelsen som man tvingats till vid den experimentella uppläggningen. Vi får således veta om propa— ganda genomförd i lokalpress har avsedd verkan eller inte. En annan restriktion är tidsfaktorn. Systembolagets propaganda har pågått i flera år och dess verkan kanske först märks efter längre tid. I detta experiment har man av praktiska skäl, för att genomföra och redovisa undersökningen inom relativt kort tid, varit tvung- en att mäta effekten av propagandan tämligen omedelbart efter annonskampanjen. För att man med en kort annonseringsperiod över huvud taget skall få någon mät- bar effekt är man tvungen att annonsera intensivare än vanligt. Den förenkling som man gör genom att i stället för sparsam annonsering under lång tid (i likhet med annonseringen för närvarande), annonsera intensivt under en kort period är givetvis även det en svårtolkbar avvikelse i experimentet jämfört med de nu rå- dande förhållandena.

Experimentet genomfördes på 15 par av områden. Inom varje par fördes ett om- räde till experimentgruppen, det andra till kontrollgruppen. Områdesparen skulle så väl som möjligt täcka riket i fråga om olika näringsgeografiska typer. Varje par sammansattes av två områden, så lika varandra som möjligt beträffande folk- mängd, tätortsgrad etc. Områdena skulle dessutom ha en stark lokalpress. Lokal- pressens spridning skulle vara begränsad på sådant sätt, att den inte täckte något av de uttagna kontrollområdena.

I experiment- och kontrollområden gjordes ett sannolikhetsurval på 1 170 resp. 585 personer i åldern 17—49 år.

Vid annonseringen användes två annonser som sattes in 5 gånger vardera under en fjortondagarsperiod.

Annonseringen byggde på temat »Drick vin i stället för brännvin». De två an- nonserna presenterade följande argument:

1. Ni får ett gott vin plus en härlig söndagsmiddag för samma pris som en bu— telj brännvin.

2. Allt talar för vin. i stället för brännvin, den goda smaken, hälsan, trivseln. Vänd ryggen åt gammal slentrian, bjud på vin i stället för brännvin. De i experiment— och kontrollområdena uttagna personerna studerades dels

före, dels efter annonseringen, varvid förändringar som uppstått mellan undersök- ningstillfällena i attityder och beteenden observerades. De förändringar som upp- stod testades för att pröva om experimentgruppen förändrat sig signifikant jäm- fört med kontrollgruppen.

För personerna i experimentet observerades följande variabler:

1. Konsumtion av vin och sprit före och efter annonseringen.

2. Attityder till vin- och spritförtäring (ur flera synpunkter) före och efter an- nonseringen.

3. Attityder till »vin i stället för sprit» (ur flera synpunkter) före och efter an- nonseringen.

4. Observans av annonseringen.

5. Bakgrundsvariabler som kön, ålder, civilstånd, socioekonomisk status, tidiga- re alkoholvanor, alkoholvanor hos fadern. I experimentområdena har en extra kontrollgrupp på 200 intervjupersoner ut- tagits som bara intervjuats en gång, nämligen efter propagandan. Avsikten var att i någon mån få kontroll över den effekt som uppstår genom att intervjun före ex- perimentet kan öka mottagligheten för propagandan. Inom experimentets ram studerades också försäljningsutvecklingen kontinuer- ligt under hösten 1962 i vissa av systembolagets butiker. Fjorton butiker liggande inom områden, som täcktes av experimentannonseringen, parades ihop med fjor- ton butiker, som låg utanför de områden som täcktes av propaganda, varefter en jämförelse mellan butikerna gjordes beträffande försäljningen av vin i relation till försäljningen av sprit.

1.2.2. Survey

Effekten av den kommersiella vin- och spritreklamen kan man ej mäta genom en experimentell ansats eftersom det inte är möjligt att styra importörernas annon- sering för sina vin- och spritmärken eller i övrigt skapa realistiska försöksbeting- elser. Man får därför nöja sig med att försöka komma åt den kommersiella alko— holreklamens effekt genom en rent beskrivande undersökning, en survey. Man kan genom denna undersökningsansats påvisa eventuella samband mellan reklam- observans och konsumtionsbeteende.

Reklamobservans, varmed här avses den omfattning i vilken reklamen setts av intervjupersonerna, torde dock vara mycket svår att mäta direkt med den utform- ning som den kommersiella alkoholreklamen har. Vin- och spritannonserna består vanligen av en avbildad butelj med en kortare text och det måste vara svårt att avgöra om man sett annonsen eller till exempel buteljen i original. Visning av vissa annonser för intervjupersonerna kan därför ej gärna komma i fråga.

Mellan kunskap om vissa reklamerade märken och reklamobservans bör finnas ett tämligen starkt samband. Eftersom reklamobservansen är svår att mäta, stude- rar man i stället sambanden mellan dess antagna effekt, dvs. kunskap om vissa reklamerade märken, och konsumtionsbeteende. Man får naturligtvis även försöka klarlägga om det finns något samband mellan reklam och kunskap om reklame- rade märken, vilket man valt att göra genom att studera vilka tidningar och i vil- ken omfattning intervjupersonerna läser dessa och därav sluta sig till hur myc- ket alkoholreklam för vissa reklamerade märken de kan ha sett. Resultatet jämfö- res sedan med deras märkeskunskap.

I motsats till experimentet kunde man i surveyundersökningen genomföra in- tervjuerna med ett urval som är representativt för åldersgruppen 17—49 är i hela riket.

Surveyen samordnades till viss del med experimentet. För surveyens räkning drogs ett sannolikhetsurval på 1 000 personer. Förutom dessa 1 000 personer in— gick i surveyundersökningen även 1 200 av de 1 755 personer som uttagits för ex- perimentet. Surveyundersökningen kom då att totalt omfatta 2 200 personer.

I surveyen registrerades följande variabler:

. Kunskap om vissa reklamerade märken . Konsumtion av vin och sprit . Konsumtion av vissa reklamerade märken . Attityder till vin- och spritförtäring (i olika avseenden) . Attityder till »vin i stället för sprit» (i olika avseenden) . Observans av systembolagets sedan några år tillbaka bedrivna »vin i stället för sprit»-propaganda

7. Uppgift om vilka tidningar som läses och hur ofta

8. Bakgrundsvariabler som kön, ålder, civilstånd, socioekonomisk status, tidi- gare alkoholvanor, faderns alkoholvanor.

ams—.com—

1.3. Undersökningsperiod

Vid diskussioner med uppdragsgivaren under planeringsstadiet våren 1962 ansågs intervjuarbetet böra genomföras redan under hösten 1962, detta med tanke på då allmänt väntade prishöjningar på vin och sprit. Vidare borde intervjuarbetet vara avslutat i god tid före julhelgen, då konsumtionen antogs vara ganska särpräglad.

Det är ur kostnadssynpunkt fördelaktigt om intervjuerna i experiment- och sur- veyundersökningarna kan samordnas. Genom att låta de intervjuade i experimen- tets första etapp utgöra en del av surveyundersökningen blev detta möjligt. Nedan- stående skiss exemplifierar förfarandet samt ger även tidsschemat.

Etapp I Etapp II 15.9—14.10 15.10—1.11 15.11—1.12 Experimentgrupp 1 170 ip. —> Propaganda —> Experimentgrupp 1 170 ip. Survey . .. _ . 2 900 ipl Kontrollgrupp 585 ip. —> hj propaganda—> Kontrollgrupp 585 1p. 1 000 ip. ip. : intervjuperson(er)

1 I surveyen ingår dels 1 200 ip. av dem som ingår i experiment- och kontrollgrupperna, dels de 1000 ip. som enbart ingår i surveyen.

1.4. Population, urvalsram och undersökningsenhet

Undersökningspopulationen bestämdes omfatta befolkningen i åldern 17—49 år under 1962. Det ansågs att man företrädesvis borde undersöka den yngre befolk- ningen varför en högsta åldersgräns på 49 år tillämpades. Det hade varit önsk- värt att även låta 15- och lli-åringar ingå i populationen men mot bakgrund av de svårigheter som man haft vid tidigare undersökningar att intervjua dessa sat- tes den undre åldersgränsen till 17 år.

Den urvalsram, som användes var 1961 års mantalslängder. Mellan denna ur- valsram och undersökningspopulationen finnes en differens, nämligen immigran-

ter under 1962, vilka ej ingår i ramen. Immigranterna uppgick 1961 dock till en- dast 0,6 % av rikets befolkning i åldern 17—49 är1 varför denna skillnad kan lämnas utan avseende.

För experimentets del blir skillnaden mellan urvalsram och population större, eftersom inflyttade i cxpcrimentområdena under 1962 ej ingår i ramen. Hur stor skillnaden blir går ej att beräkna, men som jämförelse kan nämnas att utflytt- ningen uppgick till c:a 11 % (se punkt 1.10.2.d.).

1 .5. Urvalsförfarande

1.5.1. Urval av områden för experimentet

Femton områdespar skulle tas ut, vardera paret bestående av ett experimentom- råde och ett kontrollområde. Områdesparen skulle så väl som möjligt täcka riket i fråga om näringsgeografiska områdestyper. Områdena i paren skulle sinsemel- lan vara så lika som möjligt beträffande folkmängd, tätortsgrad, andelen social- demokratiskt röstande och andelen industri- respektive jordbruksbefolkning. Dessutom skulle varje område ha en stark lokalpress som ej i nämnvärd grad täckte något annat uttaget område.

Vid urvalet av undersökningsområden har man utgått från basurvalets stratum- indelning, där riket är uppdelat i 70 strata. (Beträffande basurvalet se exempel- vis Dalenius, Tore: Utredningsinstitutet. I: Basurvalet, Statistisk tidskrift 1954: 1.)

I basurvalet har speciella puen (primära urvalscnheter) utlottats, ett ur varje stratum. Man uttog 67 av basurvalets 70 puen och parade ihop dessa med andra områden inom resp. stratum så att paren blev så homogena som möjligt. I vissa fall uppstod överlappning mellan områdenas lokalpresspridning, varför parkom- ponenterna valdes ur olika strata. I sådana fall uttogs basurvalets puen i båda strata. De 3 storstadsstrata uttogs ej eftersom dessa helt domineras av rikspress.

59 par puen har sammanställts efter ovanstående principer. Därefter upprät- tades en lista på 15 olika områdeskategorier. De 59 paren inordnades i dessa ka- tegorier och sedan uttogs ett par ur varje kategori, det som bäst stämde överens med kategoritypen, och om flera par var likvärdiga i detta avseende uttogs det som hade bästa värdena i fråga om tidningstäckning, antal tidningar och bäst överensstämmande homogenitetskriterier.

Med hänsyn till uppläggningen gäller experimentets resultat de uttagna 15 om- rådesparen. En generalisering av resultaten till att gälla landet i övrigt kan icke göras med stöd av statistiska metoder, en situation som är ganska vanlig vid ex- perimentellt upplagda undersökningar. Vid betraktande av resultaten bör emel- lertid de ovan nämnda strävandena att så allsidigt som möjligt sammansätta de uttagna områdena beaktas. Dessas befolkning uppgick sammanlagt till drygt 500 000 personer.

I samband med lottningen inom paren för att utse experiment- resp. kontroll- områden visade det sig vara svårt att undvika överlappning av experiment- och kontrollområdenas tidningsspridning, varför randomiseringsprincipen mäste frångås i vissa par.

Som kriterier på homogenitet mellan experiment- resp. kontrollområden an-

vändes 1945 års siffror för jordbrukare och industriarbetare, 1960 års valresultat för beräkning av procentuellt antal socialdemokratiskt röstande och 1960 års folkräkning för folkmängdssiffror.

1.5.2. Urval av personer

I experimentet uttogs 1 755 personer, vilka intervjuades 2 gånger vardera. An- talet intervjupersoner har bestämts av kostnadsramen.

De 1755 intervjupersonerna har fördelats så att 1 170 ingår i experimentom- rådena och 585 i kontrollområdena. Det övervägande antalet har således place- rats i experimentgruppen. Varje person intervjuades två gånger. Resultaten från de båda intervjutillfällena kan jämföras, och kontrollgruppens syfte blir enkelt uttryckt att mäta vad andra faktorer än propagandan kan innebära under mät- perioden, 'däri inberäknat att intervjuandet i två etapper kan ha påverkat svaren andra gången. Det har antagits att effekten av okontrollerade faktorer samt in- tervjueffekten är relativt liten och man har därför allokerat urvalet så att kon— trollgruppen gjorts mindre än experimentgruppen.

De 1 170 experimentpersonerna har fördelats lika på de 15 områdena, d. v. 5. med 78 personer i varje område och kontrollpersonerna har fördelats på samma sätt med 39 personer i varje område.

Som förut nämnts har en mindre extra kontrollgrupp uttagits i experimentom- rådena för att undersöka om intervjun före experimentet, i vart fall i väsentlig mån, ökat mottagligheten för propagandan. Kontrollgruppen omfattade 200 per— soner, som intervjuats enbart efter propagandakampanjen.

För varje område har gjorts ett urval av personer i åldern 17—49 år genom ett systematiskt urval ur mantalslängderna. Urvalet har sedan substratifierats ef- ter kön, ålder och civilstånd med skilda urvalsfraktioner. Urvalsfraktionerna är valda så att yngre personer är överrepresenterade i urvalet jämfört med äldre

Tab. A L'rual :" konlrollområdena

Män Kvinnor Ålder Samtliga Gifta Ogifta Samtliga Gifta Ogifta Samtliga |

17—24 år 105 105 15 90 105 210 25—34 » 75 45 120 30 15 45 165 35—49 » 90 45 135 60 15 75 210

Samtliga 360 360 105 120 225 585

Tab. B Urval [ experimentområdena

Män Kvinnor Ålder Samtliga Gifta Ogifta Samtliga Gifta Ogifta Samtliga

17—24 år 210 210 30 180 210 420 25—34 » 150 90 240 60 30 90 330 35—49 » 180 90 270 120 30 150 420

Samtliga 720 720 210 240 450 1 170

och män överrepresenterade i förhållande till kvinnor. Urvalets fördelning på substrata i experimentet framgår av ovanstående tabeller.

Urvalet av intervjupersoner i de 20 experiment- och kontrollområden, som ingår i basurvalet, har i den första intervjuomgången även ingått i survey-under- sökningen. Dessa personer har kompletterats med ett urval ur basurvalets övriga 50 strata på 1 000 personer. I surveyen ingår således totalt 1 000 + 1200 = 2 200 intervjupersoner.

1.6. Prov undersökning

Provundersökningens syfte var dels att pröva om intervjuformuläret var använd- bart, dels att få information som skulle göra det möjligt att konstruera fasta svarsalternativ på vissa frågor och dels att testa attitydfrågornas skalbarhet (d. v. s. tillhörighet till respektive skalor).

För provundersökningen gjordes ett kvoturval på drygt 100 personer i 20 av basurvalets puen.

Det preliminära intervjuformulär som användes var relativt omfattande, främst på grund av det stora antalet attitydfrågor som då ingick, varför intervjuerna i allmänhet tog 1—1,5 timme i anspråk. Intervjuformuläret visade sig vara fullt användbart, men vissa smärre justeringar fick vidtagas på vissa punkter. Intervju- personerna ställde sig i allmänhet relativt positiva till undersökningen.

Intervjupersonernas svar på vissa frågor med öppna svarsalternativ, d. v. s. frågor som besvarades med egna ord av intervjupersonen, visade sig ge god hjälp för konstruktionen av fasta svarsalternativ.

Testningen av attitydfrågornas skalbarhet redovisas i punkt 1.7.2.

1.7. Metodik vid mätning av vissa viktigare undersökningsvariabler

1.7.1. Konsumtion av Vin och sprit

l såväl experimentet som i surveyen är man intresserad av personernas kon- sumtion av vin och sprit. Tidigare undersökningar har visat, att det är ytterst svårt att med frågor i en intervjuundersökning komma åt denna konsumtion. Medvetna och omedvetna fel i svaren från de intervjuade gör, att man får en un- derskattning av konsumtionen. Genom ett omfattande frågebatteri kan man und— vika att minnesfelen blir alltför stora, men de uppgifter som medvetet uppges fel kan man ej komma åt.

För att mäta konsumtionen har man gått fram på två olika vägar. Man har mått dels konsumtionsfrekvens och dels konsumtionsmängd.

Konsumtionsfrekvens har mätts genom att fråga intervjupersonerna: »Hur ofta brukar Ni smaka vin?», »Hur ofta brukar. Ni smaka sprit?». »Gör Ni det: dag— ligen eller nästan dagligen, en eller ett par gånger i veckan, en eller ett par gånger i månaden, 6—11 gånger om. året, någon enstaka gång om året, aldrig?»

Med samma teknik har intervjupersonerna tillfrågats om sin konsumtionsfre- kvens i åldern 16—17 år och om faderns konsumtionsfrekvens vid denna tid- punkt För att mäta konsumtionsmängden har man frågat intervjupersonerna om de-

ras konsumtion (i cl.) av vin och sprit under den senaste 14—dagarsperioden före intervjutillfället.

Vid kartläggningen av konsumtionsmängden under 14-dagarsperioden har man sökt aktivera memoreringen genom frågor som: »När smakade Ni vin eller sprit på restaurang sist? Hur mycket vin drack Ni då? Hur mycket sprit? När sma- kade Ni vin eller sprit på restaurang dessförinnan? Vin? Sprit? När smakade Ni vin eller sprit borta hos någon bekant senast?» etc.

1.7.2. Attityder till vin och sprit

Annonseringen i experimentet ville främst visa att vin är billigare än sprit samt att man bör sätta sig över fördomar som när, var och hur vin skall drickas. Vä- i. sentligt är därför att se förändringarna i H 1. attityder till vinpriser i 2. attityder till spritpriser l 3. attityder till vinpriser i relation till spritpriser [ 4. attityder till fördomar, som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang 5. attityder till fördomar, som ger »starkspritdrickande (-drickare)» högre status än »vindrickande (-driekare)» 6. attityder till fördomar, som ger »vindrickande(-drickare)» högre status än »starkspritdrickande (-drickare)» En effekt av annonseringen kan vara att attityden till smaken på vin och sprit förändras. Argumentet att vin smakar bättre än brännvin har även använtsi an- nonstexten, dock ej på ett iögonfallande sätt. Därför har följande attityder stu- derats: ( 7. attityden till hur vin smakar 8. attityden till hur sprit smakar

I 9. attityden till hur vin smakar i relation till hur sprit smakar ] Ett annat argument i annonseringen var att det är trevligare med vin än med

sprit. Med trevligare förstås främst nyktrare och därför trevligare. Inställningen * till vin och sprit som berusningsmedel har även ansetts vara av intresse, varför ' följande attityder studerats i undersökningen: * 10. attityder till berusning , 11. attityder till berusning på vin resp. sprit % Systembolagets propaganda är givetvis inte avsedd att påverka dem som inte , dricker alkoholhaltiga drycker. Därför har även följande attityd studerats i un- ; dersökningen:

12. attityder till vin i relation till alkoholfria drycker De tolv attityddimensionerna testades på provundersökningens förutnämnda urval av drygt hundra personer uttagna ur 20 av basurvalets puen.

I provundersökningen hade intervjupersonerna att ta ställning till 112 olika påståenden om vin och sprit fördelade tämligen jämnt över de 12 ovan nämnda attityddimensionerna. Påståendena var försedda med följande fasta svarsalterna- tiv som intervjupersonerna hade att välja mellan: instämmer absolut instämmer i stort sett instämmer knappast instämmer absolut inte

>>me

Kunde intervjupersonerna inte bestämma sig för något av svarsalternativen noterades »vet inte».

Provundersökningens resultat testades för att avgöra om de i resp. dimensio- ner ingående påståendena mätte olika nivåer av positivitet i en och samma atti- tyd.

Som mått på attityddimensionernas endimensionalitet beräknades reproducer— barhetskoefficienten enligt Guttmans metodl, vilken mäter det relativa antalet skalfel i dimensionen. Av de ursprungliga 112 frågorna visade sig ungefär hälf- ten ej kunna inordnas i någon skala, varför i huvudundersökningen de tolv ati- tyderna i genomsnitt endast kom att bestå av fem påståenden. För att förbättra reproducerbarheten sammankopplades påståenden i vissa dimensionen—', varvid samtliga tolv attityddimensioner uppfyllde Guttmans kriterium på skalbarhet, nämligen en reproducerharhetskoefficient på minst 0.90. För att reproducerbar— hetskoefficienten skall ge ett tillförlitligt mått på endimensionalitet skall helst även följande kriterier vara uppfyllda:

1. Antalet påståenden per attitydskala bör ej understiga 10.

2. Skalfelen skall vara slumpmässigt fördelade över de i skalan ingående på- ståendena.

3. Svarsfrekvenserna på de enskilda påståendena bör ej vara extremt positivt eller negativt fördelade.

4. De enskilda påståendenas reproducerbarhetskoefficienter bör ej understiga 0.85.

5. Antalet skalfel skall ej överstiga antalet icke skalfel. Av dessa fem kriterier på reproducerbarhetskoefficienten uppfylles inte det första, att antalet påståenden per dimension ej bör understiga 10. Under förut- sättning att denna inskränkning ej i nämnvärd grad påverkar reproducerbarhets- koefficienternas tillförlitlighet har samtliga tolv attityddimensioner visat sig va- ra skalbara. Nedanstående tabell redovisar samtliga dimensioners reproducer- barhetskoefficienter. I redovisningen av antalet påståenden har antalet angivits efter utförda sam- mankopplingar. 4 redovisade påståenden kan således bestå av 6 påståenden var- av 3 sammankopplats. Attityd fyra, »attityd till hur vin smakar» gjordes till föremål för en särskild studie som ett led i utredningsinstitutets metodutvecklingsarbete. Härvid använ- des kopplade frågor och vid analysen tillämpades en probabilistisk modell, så kallad latent-strukturanaiys enligt Lazarfeld.3 Fördelen med denna metod är att den ger möjlighet till en uppskattning av precisionen i klassificeringen av inter- vjupersonerna med avseende på attitydnivå. Precisionen i klassificeringen i di- mension fyra var 0.964, d. v. s. 96 % av intervjupersonerna kan förväntas vara rätt klassificerade. Nackdelen med denna analysmetod är att den är relativt komplicerad och kostsam. Guttmans skalanalysmetod bedömdes med ledning där- av som tillfredsställande i detta fall varför den har tillämpats på de övriga di- mensionerna. Inom utredningsinstitutet pågick vid tiden för bearbetningen av alkoholre- klamundersökningen vissa försök i samarbete med IBM Svenska AB att använda faktoranalys på intervjuundersökningar med hjälp av ett program för IBM 7090. Härför erfordrades lämpligt material för programtestning. Från alkoholreklam-

1 Se t. ex.: Georg Karlsson m.fl.: Sociologiska metoder, kap. 18. ' Se t. ex.: Stouffer, Borgatta, Hays, Henry: A technique for improving cumulative scales. Public Opinion Quarterly, 16, sid. 273—291. " Se t. ex.: Stouffer-Guttman-Suchman-Lazarfeld m. fl.: Studies in Social Psychology in World War II: Volume 4: Measurement and Prediction.

Ant. på— Rep. ståenden ef- koeff. ter samman- koppling

I dimensionerna ingår påståen— dena nr:

Attityddimension

1. Attityder till vinpriser .................... 4

2. Attityder till spritpriser .................... 0,90 4 , 2, 31, 43, 49 3. Attityder till vinpriser i relation till spritpriser 0,96 3 , 4, 52, 56

4. Attityder till smak på vin ................ 4 15 23 27

. Attityder till smak på sprit ................ , , ", . Attityder till smak på vin i relation till smak

på sprit .................................. 0,97 5 10, 20, 25, 37, 42, 53

7. Attityder till berusning .................... 0,94 5 3, 11, 30, 35, 48, 55

8. Attityder till berusning på vin i relation till berusning på sprit ........................ 0,96 3 5, 21, 33 9. Attityder till fördomar, som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang 0,93 4 8, 18, 28,40 10. Attityder till fördomar, som ger »starksprit— drickande» högre status än »vindrickande». . . . 0,94 3 16, 19, 24, 57 11. Attityder till fördomar, som ger »vindrick- ande» högre status än »starkspritdrickande» .. 0,97 4 22, 26, 38, 51 12. Attityder till vin i relation till alkoholfria drycker .................................. 0,97 3 9, 36, 44

undersökningen förelåg då material som lämpade sig för denna analys. Materia- let bestod av uppgifter från surveyundersökningen avseende c:a 400 gifta män i åldern 25—34 år. Faktoranalysen genomfördes efter »Principal factor»—metoden på det nyss nämnda materialet. Metoden avser, i detta fall, att avgöra om atti- tyddimensionerna är homogena, d. v. s. om de i dimensionerna ingående på- ståendena huvudsakligen styrs av en och samma faktor eller annorlunda uttryckt, om frågorna endast mäter den dimension, de avser att mäta. Resultaten, som re- dovisas nedan, gäller för gifta män i åldern 25—34 år men ger trots detta ytter- ligare information vid bedömningen av attitydskalornas validitet.

Faktoranalysens resultat: Dimension 1: God skalhomogenitet » 2: De i skalan ingående påståendena tycks mäta olika faktorer var- för skalan ej visat sig vara homogen. Intervjupersonerna har re— dan i denna skala i viss utsträckning gjort jämförelser med vin- priser som rör dimension 3

» 3: Ganska god skalhomogenitet » 4: God skalhomogenitet » 5: God skalhomogenitet » 6: Ganska god skalhomogenitet » 7: Denna attitydskala visade sig ej vara homogen. De negativt for- mulerade påståendena visade sig mäta en annan faktor än de positivt formulerade » 8: Dålig skalhomogenitet » 9: God skalhomogenitet » 10: Ganska god skalhomogenitet » 11: Ganska god skalhomogenitet Ganska god skalhomogenitet

Enligt faktoranalysen bildar tydligen inte de i dimensionerna 2, 7 och 8 in- gående påståendena användbara skalor vad beträffar den undersökta gruppen. Enligt den tidigare utförda skalanalysen i provundersökningen har dimensioner- na reproducerbarhetskoefficienter på resp. 0.90, 0.94 och 0.96. Då faktoranaly- sen kan anses vara en mer exakt metod än Guttmans skalanalys och dessutom bygger på ett större homogent stickprov bör försiktigtvis de dimensioner utgå ur resultatredovisningen, som ej visat sig vara homogena vid faktoranalysen.

1.7.3. Observans av kommersiell reklam

Som mått på reklamobservans användes kunskap om vin- och spritmärken som förut nämnts under punkt 1.2.2.

Kunskapen om vin— och spritmärken för vilka tidningsannonsering har före- kommit har uppmätts på följande sätt.

Från en förteckning av vin- och spritmärken för vilka tidningsannonsering hade förekommit under 1961 utlottades 30 märken, dels 15 märken (av 27) för vilka det annonserades under 1961 för över 25000 kr, dels 15 märken (av 117) med annonsering för 5000—25 000 kr under 1961. De 30 utlottade märkena be— stod av 17 spritmärken och 13 vinmärken.

Kunskap om de 30 utlottade märkena har sedan mätts på följande sätt:

a) Intervjupersonen visades ett kort med sortens namn och tillfrågades: Har Ni hört eller sett det här namnet (Ja/Nej/Vet inte).

b) Därefter frågades: Vad är det för slags dryck. Intervjupersonen får välja mellan fasta alternativ som brännvin, konjak, rödvin etc.

Intervjupersonerna tillfrågades även om vilka av de 30 märkena som de hade druckit.

För att förvissa sig om att det verkligen finns ett samband mellan reklamobser- vans och kunskap om vin— och spritmärken har man jämfört kunskapen om mär- ken med den maximala mängd tidningsreklam, som intervjupersonerna kan ha sett.

Genom att fråga intervjupersonerna om vilka tidningar de brukar läsa och hur ofta kan man få ett mått på möjlig reklamobservans.

Var och en av de tidningar som innehållit reklam för något eller några av de 30 utlottade märkena har poängsatts med avseende på hur stor den införda re- klammängden varit. Poängberäkningen har grundats på antalet införda annon- ser, antalet reklamerade märken och den genomsnittliga storleken på annon— serna.

Den tidningsläsningspoäng som intervjupersonerna sedan erhållit har grun- dats på vilka tidningar de läser (tidningarnas poäng har summerats) och hur ofta de uppgivit att de läser dem. Läser en person en tidning varje dag får han full poäng för denna, halv poäng för varannan dag etc. Man har på detta sätt räknat med att få ett visst mått på möjlig reklamobservans.

1.7.4. Observans av systembolagets propaganda

Observansen av systembolagets tidigare propaganda testades i surveyen genom en intervjufråga: »Systembolaget bedriver sedan ett par år tillbaka omfattande reklamkampanjer med vissa bestämda syften. Vet Ni vad dessa kampanjer går

Till Er som ska gå till Systemet!

Hox [lä purin vy riin å moxeni sel

ååå

"”"" "ii fa "Ellös iika ski-rä ii kån ho dr eset iammieron

hier jerra kreh

WGGB mWKÅLRM FBVS mmm

Ggfrhcvhfqlw (gkvmfdl'fxi) ......... ..... cmcm Mfgzhvxyläö (zmthbsvodwn) ........... . crncrn Forn Kagåx Bauen-(2312 gzy'zzck sy'åztä) cmcm Ådä bz Bpue (nff zb waf'z) . . . cmcm Cirkorbä Mylzf (gfngä' gz'cvx) ... ....... cmcm thbvsxvgfzåzz (Fc'mfrdyzvxluz) ........ cmcm

IlJIINK NE nu ADELI. ms must

ur Iateri thistin

El

Trix Mo på pan å stillot git tratt.?

Torsten Tegnér Mtbldwl kgf sbrdlucmfw io fgå mcm oinslaoi/wy rmwyprl. Tbm jil cmd — sh zbm nofrdkar —- *ulzgf mum dam fgr. Gshmb vblbmsc jåh cse ”zbmher— ihre” hzbvcs: fm tra gfå chbtshscel- zbbtt cvsxzårfg, bzhtshsh . . . svcxeso zbbvxz bzesvxaramgåä svexeåbbebeo. Grh cvsxzöq de z-liiöxz glw sruxngd- bz vmroarw/zdz — bzv evac sinti)- zb ehsvhg zva [ln x:!

”5;

Christina Schollin Bär cmfwy vbfd pwy hml vbg sh tr— vbgk msvm chrdlu. Semrd tr mcb rd mfwy esta mtl cmfd f shr sc btzz col- vbgk nrgf cm fm: hbz secv vxzåmcä evxz mbzh '='de etsctett cvxz f mcili gåm shmbzn: hbhbstem,mzxvc anti zxvcs cmrdl cdlubg hse ålkahz. Fhfrk vbgwy hrb vb ä mrkyy blir srgfm.

Chaufför Lennart ]akobnon Må: hbz 'csc zbmh: zbm scsc zz: vxl:: öm hteses mzhue. Kås zxv bz'uzäi il scvx chzch cxvzarfg zen zxcvscvxvil. Xz vcs zxvcsc 7.55ch ut: en.

Har Ni tänkt på att i stället för en butelj brännvin...

titt in och en härlig söndagsmiddag för samma pris

RÖDA LÅ'rrvar—zn

Esrremadura (estremado'ra) . . Vine Chianti Vecchio (vi'nå kja nnu va ckjå) 4: — Bordeaux Rouge (hårrdå' ro'sch) ........... 5: 25

VITA LÄTI'VINER Villafranca (villafra'nka) .: Val de Loire (vall dö loa'r) . Licbfraumilcl'i (li'bfraomilch) . .

BJUD PÄ VIN | STÄLLET rön span

Till Er som ska gå till Systemet! '

Tror Ni på vin i stället för sprit.?

mu. »w—m

Torsten Trgnér Hälsa och livsniurning är för :mig intimt förenade. Och ja föirsökcr — så där någorlunda —- frun mm jag liir. Därför av-uimr jag den ”eldhär— jade” maten: allt de: där sikrammel— (om hårdsrcku, förbrända . . . oc jämväl brännande skar-pkryddadr. Jag avböjer" de brända och denim-ra— de dryckerna — med sällsynrta undan- tag. Jag bejakar den klassiskt: kristli— ga måltidens bröd och vin.!

.. I . . & ' Å Cbriirimz Schollin För min del tycker jag att vin är av- gjort mycket godare. Sedan är det en annan sak att man i en så ass pres— sande jobb som mitt med :s: speci- alla krav på arr alltid vara i fysisk och psykisk toppform måste vara mycket försiktig med alkohol Därför föredrar jag vin i stället för sprit.

Chaufför Lennart Jakobsson För min del måste jag säga. att vin är mycket godare. Det ger ju också en hel: annan srämning utan övercrifrcr.. SÅ jag röstar gärna för vin.

IVIÅIMI HYIVIXUIHV kIVI HHYlImVlk VIÅLI'IkYMHI

lllllll

lllrlillllll'llll llllllllllllllll'lllllll lNl'lll

1 um [tllzll' l-l AI ]! rizdzuun lt()ll'l)l'tlllll'| (lemmar 111le ( 11,11111: allt unmu

;; u nr :;12' ' 1 Innan,

'.':lnt lllYl mmm rruuunurzn llll'lllll

% IAVIHVII'MIH HUJYHLVI MIAI AmVIXILHI SYSTEM BO LAG ET

VÄND

RYGGEN ÅT . Z

GAMMAL .SLENTRIAN

» utan, som mer een nn lllllER

Allt talar för vin i stället för brännvin, den goda smaken, hälsan, trivseln.

,, . Gör slag i saken,

i:? J Vänd ryggen åt gammal slentrian

RÖDA: lll-but. Valpolrcella (vullpålirie'lla)... 1379 3.50 Montrouge (mdngro'sth) . . 1229 3.10 Exlremodura (ulremudn'ln)......,.. 2590 3__. VITA:

ru .. . hulvlmrt 6684

torr! 2279

halmen 2782

| STÄLLET FÖR BRÄNNVIN SYSEMBOLAGEF

ut på?» Om intervjupersonerna ej nämnde »vin i stället för sprit» ställdes frå— gan: »Känner Ni till någon annan reklamkampanj som systembolaget har satt igång?»

Den propaganda som sattes in i experimentet mättes på följande sätt. Inter- vjupersonerna i experimentområdena tillfrågades vid det andra intervjutillfället: »Systembolaget har nyligen annonserat i vissa dagstidningar med två olika slag av annonser. Skulle Ni vilja ge en kort beskrivning av de två annonsernas inne- håll och utseende?» Därefter visades de två annonserna i en version med oläslig text och intervjupersonen ombads återge texten så gott som möjligt. Om inter- vjupersonerna ej kunde ge en godtagbar beskrivning av annonserna visades så de riktiga annonserna och intervjupersonerna tillfrågades om de sett annonsen eller inte.

Observansen av den i experimentet använda propagandan testades således på tre olika observationsnivåer. De personer som inrangerats på den högsta obser- vationsnivån är de som kunnat ge en beskrivning av annonsernas innehåll och utseende utan minnesstöd. De som inrangerats på nästa nivå är de som kunnat återge annonsernas texter då annonser med oläsbar text förevisats. Slutligen har på den lägsta observationsnivån inrangerats de personer som först då an- nonserna förevisats i sin helhet angivit sig ha observerat dem.

1.8. Intervjuarbetet

l Intervjuarbetet genomfördes i två etapper under hösten 1962 (se punkt 1.3). In- nan intervjuarbetet i den första etappen igångsattes fick de för undersökningen | uttagna intervjuarna genomföra två provintervjuer. De hade dessförinnan mot- tagit en intervjuarinstruktion som detaljerat redogjorde för de i formuläret in- . gående frågorna. De två provintervjuerna rättades på utredningsinstitutet och sändes tillbaka j till intervjuarna med utförliga kommentarer och anvisningar till instruktionen. : Intervjuarbetet i huvudundersökningens två etapper visade sig gå bra utan i några större problem för intervjuarna. En del personer visade dock olust mot Å intervjuarnas frågor om vin- och spritkonsumtionen. Intervjutiden var i allmän- : het 45—60 minuter. j Antalet intervjuare var i undersökningens första etapp 196, vilka i genomsnitt utförde 14 intervjuer var. I andra etappen deltog 126 intervjuare som i genom- snitt likaså utförde 14 intervjuer var. De personer, som skulle intervjuas i båda etapperna intervjuades om möjligt av samma intervjuare vid de båda tillfällena. Ifyllandet av intervjuformulären beredde ej intervjuarna några svårigheter sär- skilt som frågorna huvudsakligen var försedda med fasta svarsalternativ.

1.9. Bearbetning av materialet

1.9.1. Granskning och kodning

Granskningen och kodningen genomfördes kontinuerligt allt eftersom mate- rialet kom in. Kodningsarbetet var ej särdeles omfattande eftersom man strävat efter att göra formuläret så självkodande som möjligt genom att ange fasta svars-

alternativ. Frågorna om konsumtionsmängd, tidningsläsning (se punkt 1.7.3) och yrke måste dock kodas.

Då fel eller oklarheter upptäcktes vid granskningen sändes frågeskrivelsrelr till berörda intervjuare för att erhålla rättelse.

1.9.2. Tabellframställning

Från intervjuformulären stansades uppgifterna på hålkort, varefter hela kon'timas- san kontrollstansades.

Kortmassorna, en för survey- och en för kontrollundersökningen, överiföbrdes därefter till magnetband. Överföringen gjordes på en IBM MOI-maskin, som var programmerad så att en kontroll av uppgifternas rimlighet ägde rum i samband med överföringen. Med hjälp av kontrollprogrammet utsorterades personen- som ej hade fullt antal kort eller hade koder som var direkt felaktiga eller uppenbart orimliga. Utsorterade kort rättades och kördes därefter in på bandet.

Av uppgifterna på bandet framställdes sedan de önskade tabellerna med hjälp av en IBM 7070-maskin. Varianser beräknades även maskinellt vilket dock skedde separat. Viss manuell bearbetning utfördes därefter.

1.10. Resultatens tillförlitlighet

Det material varpå undersökningsresultaten beräknats kan vara behäftat med vissa fel, då såväl den statistiska urvalsmetoden som bortfall, fel i bearbetningen och mätfel kan ha inverkat i varierande utsträckning.

För att rapporten skall kunna ge tillfälle till korrekta bedömningar av resulta- tens tillförlitlighet följer här en genomgång av tänkbara felkällor.

1.10.1. Slumpvariation

Genom att de i undersökningen ingående personerna har utvalts med kända san- nolikheter kan precisionen för de i tabellerna redovisade skattningarna beräknas. Det hade dock blivit för kostsamt att beräkna precisionen för varje enskild skatt- ning varför man valt ut vissa variabler för dessa beräkningar och generaliserat de uppskattade precisionsmåtten till övriga ingående variabler. Detta förfarande till- lämpades för de i tabellerna huvudsakligen förekommande estimaten av procen- tuella frekvenser.

För de i tabellerna presenterade procentuella frekvenserna kan man bedöma precisionen i skattningen genom att i tabell C nedan avläsa medelfelet (5). Detta är ett mått på osäkerheten i skattningen på grund av urvalsförfarandet. Tages hän- syn endast till slumpvariationen, så ligger det värde, som man skulle erhålla om undersökningen var en totalundersökning, med approximativt 95 % säkerhet inom intervallet »det i undersökningen erhållna värdet i 2 gånger medelfelet». Säker- hetsnivån för intervallet »det erhållna värdet i- 1 gång medelfelet» är approxima- tivt 68 %.

Då medelfelstabellen ej kan användas för att bedöma osäkerheten i en skatt- ning av skillnaden mellan två procenttal, finnes även en tabell D, som redovisar varianser (52) för procentuella frekvenser. Med dessa värden kan man med viss säkerhet bedöma om skillnaden är signifikant eller inte mellan två skattade frek- venser. Detta tillgår på så sätt, att skillnaden mellan två tal divideras med roten ur summan av de två talens varianser (s?). Blir kvoten då större än 2, är skillna- den signifikant med approximativt 95 % sannolikhet och blir den större än 1, är den signifikant med approximativt 68 % sannolikhet.

Exempel: Man vill undersöka om skillnaden mellan två procenttal p1 = 20 % och pg = 5 % är signifikant på 95 %-nivå. Variansen för p1 = 15 och för pz = 14. Man gör då följande beräkning:

20 — 5 ==2,s, 'lkt åld " ' 'f'k t å 95o ' å v15 + 14 Vl e S e BS ar s1gn11 än 1) Å) lllV

Dessa signifikanstestningar av skillnader mellan procentuella frekvenser kan dock ej utföras med ovanstående metod om de två tal som skall jämföras är beräk- nade som procentuella frekvenser av samma summa (100 %).

Exempel: Man har följande procentuella frekvenser: 1. 20 I 2. 80 Summa 100 %

Man kan ej signifikanstesta skillnaden mellan 20 % och 80 % med ovanstående metod då ett negativt samband föreligger mellan de två frekvenserna.

Medelfelet och variansen för ett beräknat procenttal kan erhållas direkt ur ta- bellerna C och D om nämnaren och procenttalen någorlunda väl överensstämmer med tabellingångarna. Om så inte är fallet fordrar en noggrann bestämning av me- ' delfelet eller variansen att man interpolerar. Ett exempel får illustrera detta:

Exempel: I tabell 29 är bland dem som ställer sig positiva till vinpriser 14 % I i konsumtionsfrekvensklass II. För att beräkna medelfelet för detta procenttal ] måste vi interpolera med avseende på både nämnare och procenttal. Först inter- . poleras för ingångarna 10 % och 20 % med avseende på nämnaren 1 734. Två tal ] erhålles I 1734—1000 s =1,4 __ 1,0—14 =14—03=11 * +2000—1000( *) ' * * i j 52:1,9+M(1,3_1,9)=1,9_0,4= 1,5 1 2000—1000

* Detta är således den vertikala interpolationen mellan nämnarna 1 000 och 2 000 för respektive 10 % och 20 %. Mellan 10 % och 20 % interpoleras nu med avseen— de på procenttalet 14.

14—10 * s=11+ * * 20—10

(1,5 _ 1,1) = 1,1 + 0,16 = 1,3

Vid interpolering för procenttal över 50 % kan dessa enklast »översättas» till (100-p), varefter interpolering sker som ovan.

För att erhålla varianser (52) nr tabell D är förfarandet exakt detsamma som för medelfel.

Nämnarens storlek i Skattat procenttal 1 OOO'tal 1 eller 99 5 eller 95 10 eller 90 20 eller 80 30 eller 70 50)

10 ................ _ _ _ 18,9 21,6 23,6 30 ................ _ _ 8,2 10,9 12,5 13,6 50 ................ _ 4,6 6,3 8,4 9,7 10,5 75 ................ _ 3,8 5,2 6,9 7,9 23,6 100 ................ _ 3,3 4,5 6,0 6,8 7,5 150 ................ _ 2,7 3,7 4,9 5,6 6,1 200 ................ _ 2,3 3,2 4,1 4,7 5,3 300 ................ 0,9 1,9 2,6 3,3 4,0 4,3 400 ................ 0,7 1,6 2,2 3,0 3,3 3,7 500 ................ 0,7 1,5 2,0 2,7 3,1 3,3 1 000 ................ 0,5 1,0 1,4 1,9 2,2 2,4 2 000 ................ 0,3 0,7 1,0 1,3 1,5 1 ,7

Tab. D Varianser för procenttal

Nämnarens storlek i Skattat procenttal 1 OOO'tal 1 eller 99 5 eller 95 10 eller 90 20 eller 80 30 eller 70 50

10 ................ _ _ _ 355,5 465,9 555,51 30 ................ _ _ 66,7 118,5 155,3 185,3 50 ................ _ 21,2 40,0 71,1 93,2 111,3 75 ................ _ 14,1 26,7 47,4 62,1 74,0 100 ................ _ 10,6 20,0 35,6 46,6 55,5 150 ................ _ 7,0 13,3 23,7 31,1 37,0 200 ................ _ 5,3 10,0 17,8 23,3 27,8 300 ................ 0,7 3,5 6,7 11,8 15,6 18,5 400 ................ 0,6 2,6 5,0 8,9 11,6 14,0 500 ................ 0,4 2,1 4,0 7,1 9,4 11,0 1 000 ................ 0,2 1,1 2,0 3,6 4,7 5,5 2 000 ................ 0,1 0,5 1,0 1,8 2,3 2,8

Då resultattabellernas huvudsakliga syfte är att möjliggöra jämförelser mellan olika grupper blir tabell D av huvudsakligt intresse.

Det ovan nämnda förfarandet för beräkningarna av skattningarnas precision gäller endast för surveytabellerna.

1.102. Bortfall

Erfarenheten visar att de utvalda enheter, som av en eller annan anledning ej kan intervjuas, ofta har speciella särdrag. Detta medför att bortfallet av dessa inter- vjuer kan ha en snedvridande effekt på de skattningar som beräknas. Av denna anledning har man gjort stora ansträngningar för att få så litet bortfall som möjligt.

Intervjuarna har vid sin utbildning blivit noggrant uppmärksammade på detta förhållande och vid denna undersökning ej skytt några ansträngningar för att minska bortfallet. De personer som vägrat att medverka har kontaktats direkt från utredningsinstitutet med brev och i vissa fall per telefon för att fås att medverka.

a) Faktiskt bortfall i surveyundersökningen Av de 2 192 personer som uttagits för intervju i surveyundersökningen erhölls ett faktiskt bortfall på 136 personer, således ett bortfall på drygt 6 %. Resultatet kan med avseende på bortfallet i detta fall betecknas som tillfredsställande. Bortfallet gör dock att man ej kan utesluta viss mindre effekt på resultaten.

Det faktiska bortfallet bestod av:

i % av

Orsak Antal bortfallet Sjuka .................. 32 24 Utomlands .............. 21 15 Övriga ej anträffade . . . . 36 26 Vägrare ................ 47 35 Summa 136 100

b) Naturligt bortfall i surveyundersökningen

Det naturliga bortfallet, dvs. de personer som på grund av fel vid urvalsdragning- en eller brister i urvalsramen ej skulle ha uttagits till intervju men likväl blivit uttagna, uppgick till 21 st. eller 1 %. Detta bortfall påverkar ej resultaten. Det na- turliga bortfallet bestod av:

1. Emigrerade 13 st 2. Döda 3 st 3. För gamla 5 st

c) Faktiskt bortfall inom experimentområdena

Av de 1 755 personer som uttagits för intervju i de 30 experimentområdena erhölls ett faktiskt bortfall på 130 personer sammanlagt för de två etapperna. Detta utgör ett bortfall på drygt 7 %. Bortfallet kan tydligen även i experimentet ha haft en viss effekt.

Det faktiska bortfallet bestod av:

Antal i etapp i % av bortfallet i etapp Orsak I 11 Summa I 11 Summa Sjuka .................................. 29 —— 29 32 _— 22 Utomlands ............................ 14 2 16 15 5 12 Övriga ej anträffade .................... 19 2 21 21 5 16 Vägrare ................................ 29 35 64 32 90 49 Summa 91 39 130 100 100 100

d) Naturligt bortfall i experimentomrädena

Det naturliga bortfallet, dvs. de personer som på grund av fel vid urvalsdragning- en eller brister i urvalsramen ej skulle ha uttagits till intervju men likväl blivit uttagna, uppgick till 201 st, eller drygt 11 %.

Det naturliga bortfallet bestod av: 1. Emigrerade 4 st 2. Döda 2 st 3. Flyttade ur experimentområdena 195 st (därav 42 mellan etapp I och II). Detta bortfall påverkar ej resultaten.

1.10.3. Mätfel

De mätfel, som materialet är belastat med kan hänföras till såväl intervjuper- sonen som intervjuaren och frågeformuläret.

Intervjuarens andel i mätfelen har man sökt nedbringa genom en detaljerad in- struktion och genom att låta dem utföra provintervjuer som rättats och kommen- terats. Materialet granskades kontinuerligt varvid de brister i intervjuarnas arbete som upptäcktes rättades. Granskningsarbetets kvalitet kontrollerades på ett stick— prov av ca 150 intervjuer varvid antalet fel som visade sig ha undgått granskarna uppgick till 0,2 %.

Intervjupersonerna kan ha svarat fel av följande anledningar.

1. Intervjupersonen lämnar fel svar i god tro.

2. Intervjupersonen lämnar medvetet fel svar. Vid frågeformulärets konstruktion har man i största möjliga utsträckning för- sökt minska risken för minnesfel. I vilken utsträckning man lyckats med detta går dock ej att bedöma. De medvetet felaktiga svaren är troligen rätt stora i en undersökning som berör konsumtion av alkohol. Intervjupersonerna uppger i allmänhet en lägre konsumtion än den verkliga. Mätfelen är troligen ganska betydande av denna anledning.

1.10.4. Fel vid bearbetningen

De fel som kan ha uppstått vid bearbetningen är kodfel och stansfel.

Kodningsarbetet kontrollerades på ett stickprov av 150 intervjuer varvid det procentuella antalet fel visade sig vara 1.5 %. Några systematiska tendenser kun- de ej upptäckas på detta hegränsade material.

Stansningen kontrollstansades men detta utesluter inte en viss mindre felpro- cent.

I samband med överföringen av uppgifterna från hålkort till magnetband kon- trollerades, som förut nämnts uppgifterna och de direkt felaktiga eller uppenbart orimliga rättades, varigenom en del av mätfelen och bearbetningsfelen elimine— rats. Felen som uppstått vid bearbetningen är troligen helt obetydliga jämfört med mätfelen.

1.11. Sammanfattning

På uppdrag av 1961 års nykterhetslagkommitté har statistiska centralbyråns ut— redningsinstitut hösten 1962 genomfört en undersökning om alkoholreklamens verkningar. Man har velat belysa om den kommersiella vin— och spritreklamen

kan ha haft någon konsumtionshöjande effekt. Vidare var man intresserad att få veta om systembolagets propaganda för övergång från sprit till vin verkat på det sätt som avsetts eller om den haft någon konsumtionshöjande effekt genom att stimulera intresset för vin. Vid sidan av dessa primära frågeställningar ansågs det önskvärt att även insamla allmän information om alkoholvanor och inställ— ningar till frågor i samband med alkoholförtäring.

I den undersökning som utförts av utredningsinstitutet har man försökt av— slöja effekten av systembolagets »vin i stället för sprit»-propaganda genom ett ex— periment. Experimentet har genomförts på 15 par av områden där inom varje par ett av områdena har utsatts för propaganda (experimentområdet) och det andra området fått tjäna som kontrollområde. De inom respektive områden ut- tagna personerna har intervjuats vid två tillfällen, ett före och ett efter propa- gandakampanjen. Därvid har man mätt konsumtionsbeteenden och attityder till vin och sprit. Skillnader mellan experiment- och kontrollområden med avse- ende på förändringar i konsumtionsbeteenden och attityder mellan de två in— tervjutillfällena har sedan observerats för att avgöra om propagandakampanjen haft någon effekt.

I experiment— och kontrollområden gjordes ett sannolikhetsurval på 1 170 re- spektive 585 personer i åldern 17—49 år.

Inom experimentets ram studerades även försäljningsutvecklingeu i vissa av systembolagets butiker.

Effekten av den kommersiella alkoholreklamen har man försökt komma åt genom en rent beskrivande undersökning, en survey. Man kan genom denna un- dersökningsansats påvisa eventuella samband mellan reklamobservans och kon- sumtionsbeteenden. I motsats till experimentet kunde man i surveyundersökning- en genomföra intervjuerna med ett urval som är representativt för åldrsgruppen 17—49 år i hela riket.

I surveyen intervjuades c:a 2 200 personer. Det material varpå undersökningsresultaten beräknats kan vara behäftat med vissa slumpfel och mätfel. De slumpmässiga variationer som förekommer är mät- bara och kan beräknas med de tabeller som redovisas i rapporten. Felen som uppstått vid bearbetningen torde vara små. Mätfelen kan däremot vara större. Bortfallet av uttagna intervjupersoner är c:a 6 respektive 7 % för surveyunder- sökningen respektive experimentet.

2. SURVEYUNDERSÖKNINGENS RESULTAT

2.1. Variabeldejinitioner

2.1.1. Konsumtionsfrekvens av vin och sprit

För undersökningens syften fordras att intervjupersonerna kan klassas som större eller mindre konsumenter. Eftersom vi mätt såväl konsumtionsmängd (i cl. under en 14-dagarsperiod) som konsumtionsfrekvens (Hur ofta?) har man två möjliga

variabler att göra klassificeringen efter. I den följande analysen har man valt att använda konsumtionsfrekvens (Hur ofta?), detta med hänsyn till att samno- likheten för felklassificeringar förmodligen är större om man klassificerar elfter konsumtionsmängden under en 14-dagarsperiod.

Intervjupersonerna har klassats i fyra grupper. Klass I—III avser personer :som uppgivit sig dricka vin och sprit, där klass I innefattar de högsta konsumentelrna, klass II en mellangrupp och klass III de lägsta konsumenterna. Klass IV awser personer som uppgivit sig ej dricka vare sig vin eller sprit. Benämningen myk- terister, som förekommer, avser personer i klass IV. Klasserna I—III har gjorts så likstora som möjligt, varvid de kommit att definieras i enlighet med nedan- stående tablå .

. K ns mtionsfrekvens s rit Konsumtions- 0 11 p

frekvens vin

01 02 03 04 05 06

01 02 03 Klass I 04 ] 05 Klass II III 06 | III IV Frekvensbeteckningar : 01 = Konsumtion dagligen eller nästan dagligen 02 = » en eller ett par gånger i veckan 03 = » en eller ett par gånger i månaden 04 = » 6—11 gånger om året 05 = » någon enstaka gång om året 06 = » aldrig

Klass I är homogenare än vad som framgår av tablån då tyngdpunkten ligger så lågt som 03—03, 04—04.

För faderns konsumtionsfrekvens och konsumtionsfrekvens i ungdomen har liknande klassindelningar gjorts där klassgränserna dock är något annorlunda. Intervjupersoner i åldern 17 år har ej tillfrågats om sin konsumtion i ungdomen, varför dessa intervjupersoner ej ingår i de tabeller där konsumtionsfrekvens i ungdomen ingår bland variablerna.

2 . 1 .2 . Konsumtionsinriktning

För undersökningens syften fordras även att intervjupersonerna kan indelas ef- ter huvudsaklig konsumtionsinriktning med avseende på vin och sprit. Man har då utgått från intervjupersonernas konsumtionsfrekvens av vin respektive sprit. Personer som visat sig hamna i en högre konsumtionsfrekvensklass för vin än för sprit har betecknats som vininriktade i sin konsumtion. Personer som visat sig hamna i en högre konsumtionsfrekvensklass för sprit än för vin har beteck- nats som spritinriktade och de som hamnat i samma klass för såväl vin som sprit har betecknats som ej speciellt inriktade.

Personer som hamnat i konsumtionsfrekvensklass III, d. v. s. de lägsta konsu-

nlenterna, har efter de ovannämnda indelningsgrunderna ej kunnat klassas som speciellt vin- eller spritinriktade utan betecknas här som ej speciellt inriktade i sin alkoholkonsumtion.

Den konsumtionsfrekvensklassificering för vin resp. sprit som ligger till grund för indelningen i konsumtionsinriktning är något finare graderad än den som redovisas i föregående avsnitt.

2.1.3. Attityder till Vin och sprit

Attityddimensionerna är uppbyggda av ett antal påståenden som är försedda med fem möjliga svarsalternativ (se punkt 1.7.2.) som uttrycker olika grader av in— stämmande eller avståndstagande. För varje påstående kan intervjupersonerna er- hålla antingen 1 eller 0 poäng beroende på hur pass positiv eller negativ perso— llen ställer sig till påståendet. Antalet poäng per dimension summeras och sum- man, den så kallade skalpoängen, uttrycker då personernas högre eller mindre grad av positivitet. En uppdelning av personerna har därefter gjorts i varje atti- tyddimension i två klasser, en positiv och en negativ, där personerna i den po— sitiva klassen har högre skalpoäng än personerna i den negativa. Därvid har lnan strävat efter att få klasserna likstora. Att en person betecknas som positiv inne- bär således att denne tillhör den hälft av stickprovet som är mest positiv. Posi- tivitetsbeteckningen är således ej ett absolut mått.

2.1.4. Kunskap om vin- och spritmärken

Intervjupersonerna har indelats i grupper efter graden av kunskap om vin- och spritmärken. Man har inskränkt sig till tre klasser, där klass I innefattar perso- ner som visat den högsta kunskapen, klass II är en mellangrupp och klass III innefattar personer som visat den lägsta kunskapen. Klasserna har gjorts så lik- stora som möjligt.

En finare klassindeluing hade blivit betydligt svårare att analysera. Dessutom tillåter inte materialet en sådan indelning, då frekvensen intervjupersoner som visat en låg kunskap om vin- och spritmärken är mycket stor.

2.1.5. Möjlig reklamobservans

Som tidigare nämnts (punkt 1.7.3.) har inan för att mäta möjlig reklamobservans tilldelat intervjupersonerna poäng efter vilka tidningar de uppgivit sig läsa och hur ofta de läser dem.

Poängen som ges varje tidning grundar sig på tre faktorer: antal införda an— nonser, antal annonserade vin- och spritmärken och genomsnittlig annonsstorlek. Den enskilda tidningens poäng har beräknats som ett ovägt medelvärde av po— ängen för de tre ovannämnda faktorerna. Den poäng varje tidning ger justeras sedan beroende på hur ofta intervjupersonen läser tidningen i fråga.

Intervjupersonerna har grupperats i tre klasser, där klass I innefattar peerso- ner med de högsta poängtalen, klass II är en mellangrupp och klass III inneefat- tar personer med de lägsta poängtalen. Klasserna är ungefär likstora. Personeerna i klass I antas ha haft möjlighet att observera mer reklam än personerna i kklass II och personerna i klass II mer reklam än personerna i klass III.

2.1.6. Antal druckna märken

Klassindelningen av intervjupersonerna med avseende på antal druckna lnärrken följer helt samma schema som för de tidigare redovisade variablerna.

Klass I innefattar således de personer som druckit det största antalet märkken, klass II är en mellangrupp och klass III innefattar de personer som drucckit minsta antalet märken.

2.1.7. Socioekonomisk status

Den socioekonomiska gruppering som har använts i undersökningen grundar sig på yrkeskoder, som använts vid 1960 års folkräkning och inkomstuppgifter. In— komstuppgifterna avser inkomsten per år före skatt. För gifta medräknas älven makens inkomst.

De socioekonomiska gruppernas sammansättning framgår av nedanståernde tabell E.

Tabell E Socioekonomisk Inkomst förre ENPI) Yrkesgrupp skatt per år1 I Företagare inom jordbruk, skogsbruk och fiske över 25000 Företagare inom industri, handel etc. över 25 000 Personer med fria yrken över 25 000 Företagsledare (anställda) _ Tjänstemän (arbetsledare, tekniker nl. m.) över 25 000 II Företagare inom industri, handel m. m. högst 25000 Personer med fria yrken högst 25 000 Tjänstemän högst 25 000 Tjänstemän med serviceyrken -— III Företagare inom jordbruk, skogsbruk och fiske högst 25000 Arbetare inom jordbruk, skogsbruk och fiske = Arbetare i övrigt _

1 Ett streck i inkomstkolumnen markerar att samtliga i yrkesgruppen oberoende aV' ill— komst ingår i gruppen.

I tabell F redovisas åldersfördelningen inom de olika socioekonomiska grlup- perna enligt skattningar baserade på undersökningen.

Tabell F Socioekonomisk Procentuell fördelmng efter ålder Sååå-räl grum) 17_24 år 25_34 år 35_49 år Summa personer I 1 27 72 100 343 II 31 27 42 100 984 III 21 27 52 100 1 480

2.1.8. Allmänt om variabeldelinitionerna

I den följande redogörelsen för undersökningens resultat användes beteckningar och begrepp om intervjupersonerna som »positiva» och »negativa» till attityder, tillhörande »högsta kunskapsklassen» avseende vin- och spritmärken eller »högs- ta konsumtionsfrekvensklassen» etc. Dessa beteckningar, såsom de har använts här, innehåller inte några värdeomdömen eller utgår inte från några absoluta nlått utan används enbart i samband med den statistiska klassindelningen som verbala beteckingar på olika klasser i materialet. Klassbeteckningarna är rela- tiva mått som framgår av variabeldefinitionerna ovan. Beteckningen »mest posi- tiva» för en grupp personer kan t. ex. lika gärna utbytas mot »minst negativa». Den högsta konsumtionsfrekvensklassen har definierats innefatta personer som dricker vin och sprit en eller ett par gånger i månaden; huruvida denna konsum— tion är hög eller låg i någon speciell mening tas i undersökningen icke ställning till.

2.2. Den kommersiella reklamens efekt; analys av surveytabeller

Den aktuella frågeställningen är: Medför den kommersiella vin- och spritrekla- men en total ökning av vin- och spritkonsumtionen eller verkar den endast om- strukturerande på så sätt, att de som redan konsumerar alkohol övergår från ett märke till ett annat? För att försöka besvara denna frågeställning har man varit tvungen att använda en undersökningsansats som ger en ren beskrivning av ak— tuella förhållanden.

Man har antagit att det finns ett starkt positivt samband mellan kunskap om vin— och spritmärken å ena sidan och reklamobservans å den andra och därför använt det förra som ett mått på det senare. För att testa hypotesen om detta samband har man jämfört möjlig reklamobservans1 och kunskap om märken. 1 tabellerna 1 och 2 redovisas för de olika klasserna av möjlig reklamobservans den procentuella andelen personer, som visat högre eller lägre kunskap om vin- och spritmärken. Finns det något positivt samband bör således en större pro- centuell andel personer ha visat hög kunskap om märken och en mindre procen- tuell andel personer ha visat låg kunskap i en grupp som har haft möjlighet att observera mycket reklam jämfört med en grupp som har haft möjlighet att ob- servera litet reklam.

Av resultaten i tabell 1 framgår att för samtliga personer kan ett klart posi- tivt samband urskiljas mellan den mängd reklam personerna kan ha sett och

1 Se punkt 2.1.5.

deras kunskap om vin- och spritmärken. I den grupp, som haft möjlighet attt ob- servera mest reklam (klass I) har c:a 59 % visat sig komma i den högsta lkun- skapsklassen (klass I) medan motsvarande procenttal för de grupper som haft mindre möjligheter att observera reklam är c:a 27 och 17. I den grupp som haft möjlighet att observera mest reklam (klass I) har c:a 15 % visat sig komma i den lägsta kunskapsklassen medan motsvarande procenttal för de grupper som haft mindre möjligheter att observera reklam är c:a 34 och 44. Eftersom de i ta— bellen angivna procenttalen är skattningar behäftade med slumpfel har skilllna- den i storlek mellan de olika procenttalen signifikanstestats på 95 % konfidlens- nivå och befunnits signifikanta.

Bakgrundsvariabler som kön, ålder och socioekonomisk status kan tänkas ha inverkat varför en uppdelning efter kön och ålder gjorts i tabell 1 och efter socioekonomisk status i tabell 2.

Som framgår av tabell 1 visar männen genomgående högre kunskap om mär- ken än kvinnor medan de olika åldersgrupper-na ej skiljer sig signifikant med avseende på kunskapsnivå. I samtliga ålders- och könsklasser finnes dock ett klart positivt samband mellan möjlig reklamobservans och kunskap om märken. Detsamma gäller för samtliga socioekonomiska grupper som framgår av tabell 2. Personer i den högsta socioekonomiska gruppen (grupp 1) visar dock signifi- kant högre kunskap om vin- och spritmärken än personer i de övriga.

De i tabellerna 1 och 2 erhållna resultaten kan anses stödja antagandet att kunskap om märken är ett användbart mått på reklamobservans.

Huruvida reklamen medfört en ökning av konsumtionen har man försökt be- lysa genom att klarlägga om det föreligger något samband mellan kunskap om reklamerade vin- och spritmärken och konsumtionsfrekvens.

I tabellerna 3 och 4 redovisas för de olika konsumtionsfrekvensklasserna den procentuella andelen personer som visat högre eller lägre kunskap om vin- och spritmärken. Finns det något positivt samband bör således en större procentuell andel personer ha visat hög kunskap om märken i en högre konsumtionsfrekvens- grupp än i en lägre och omvänt, en mindre procentuell andel personer som vi— sat låg kunskap om märken i en lägre konsumtionsklass än i en högre.

Av resultaten i tabell 3 framgår att för samtliga personer kan ett klart positivt samband urskiljas mellan konsumtionsfrekvens och kunskap om vin- och sprit- märken. I den högsta konsumtionsfrekvensklassen har drygt 70 % visat sig kom— ma i den högsta kunskapsklassen medan motsvarande procenttal för de lägre Konsumtionsfrekvensklasserna är c:a 36, 16 och 9. I den högsta konsumtions- frekvensklassen har c:a 6 % visat sig hamna i den lägsta kunskapsklassen me- dan motsvarande procenttal för de lägre konsumtionsfrekvensklasserna är c:a 20, 44 och 64. Skillnaderna i storlek mellan de olika procenttalen har befunnits signifikanta på 95 % konfidensnivå.

Bakgrundsvariabler som kön, ålder och socioekonomisk status kan tänkas ha inverkat varför en uppdelning efter kön och ålder gjorts i tabell 3 och efter socioekonomisk status i tabell 4.

Som framgår av tabell 3 visar männen en högre kunskap om märken än kvin— nor i de flesta konsumtionsfrekvensklasserna och mellan de olika åldersklasserna finnes vissa signifikanta skillnader i kunskap om märken i enstaka konsumtions- frekvensklasser. I samtliga ålders- och könsklasser finnes dock ett klart positivt samband mellan kunskap om märken och konsumtionsfrekvens. Detsamma gäller för samtliga socioekonomiska grupper som framgår av tabell 2. Personer i den högsta socioekonomiska gruppen (grupp I) visar dock signifikant högre kunskap om vin- och spritmärken än personer i de övriga.

För att besvara den egentliga frågeställningen måste man kunna avgöra kausa- litetsriktningarna. Svagheten med den undersökningsansats som här kommit till användning är emellertid, såsom tidigare framhållits, att man ej på statistisk väg kan uttala sig om kausalitetsriktningarna. Problemet i det föreliggande fallet är att avgöra huruvida ökad konsumtionsfrekvens beror på större märkeskunskap (som ett mått på reklampåverkan) eller om den bättre märkeskunskapen beror på större erfarenhet och intresse förvärvad genom högre konsumtionsfrekvens. Naturligtvis är det även möjligt att en växelverkan mellan märkeskunskap och konsumtionsfrekvens föreligger. Ehuru dessa kausalitetsfrågor icke kan direkt besvaras med hjälp av undersökningsresultaten kan dessa resultat dock vara till hjälp vid bedömningen av olika på förhand uppställda hypoteser om orsakssam— manhangen. Således kunde t. ex. hypotesen om att märkeskunskapen påverkar konsumtionen förkastas om man hade konstaterat att det inte finns något sam- band mellan dessa två variabler i surveyundersökningen. Å andra sidan kan ett funnet sådant samband i varje fall inte sägas vederlägga hypotesen att märkes- kunskap ökar konsumtionen och kan eventuellt bedömas som ett indicium på att ett sådant samband föreligger. Att kausalitetsriktningarna icke skulle kunna ut- läsas ur resultaten av surveyundersökningen har noga uppmärksammats vid plan- läggningen av undersökningen. Det har dock ändå ansetts önskvärt att genom- föra den som ett stöd för kommitténs arbete i den situationen att en experimen- tell uppläggning av undersökningen i denna del varit omöjlig.

För att avgöra om reklamen verkar omstrukturerande har man mätt antalet vin- och spritmärken som personerna har druckit. Tanken var att antalet märken som personerna druckit skulle kunna vara ett mått på reklamens omstrukture- rande effekt. Genom att ställa denna variabel mot kunskap om märken (som ett mått på reklampåverkan) skulle man då få fram eventuella samband mellan dessa två variabler. Är variabeln »antalet druckna märken» verkligen ett mått på den omstrukturerande effekten skulle då ett erhållet positivt samband mellan de två variablerna kunna tolkas som att reklamen haft viss omstrukturerande effekt. Som framgår av tabellerna 5 och 6 föreligger emellertid ett starkt positivt samband mellan konsumtionsfrekvens och det antal vin- och spritmärken som personerna har druckit. Det antal märken som personerna har druckit tycks snarast vara ett uttryck för konsumtionsfrekvens. Under dessa förutsättningar är variabeln ej användbar som ett mått på omstruktureringseffekten.

2.3. Konsumtionsbeteenden och attityder; fortsatt

analys av surveytabeller

De tabeller som analyseras i detta avsnitt avser förutom att ge information om konsumtionsbeteenden och attityder av mera allmänt intresse, att jämsides med det utförda experimentet ge viss information som kan tänkas vara till nytta vid utformningen av framtida nykterhetspolitiska åtgärder. Någon uttömmande be- arbetning av primärmaterialet har ej gjorts varför det finns möjligheter att ut- vinna ytterligare information genom fortsatt bearbetning.

De skillnader mellan grupper som omnämns i den följande redogörelsen är signifikanta på 95 % konfidensnivå1 såvida inte något annat nämnts. Nämns pro- centtal för olika grupper är dessa signifikant olika i storlek.

1 Se sid. 18 punkt 1.10.1.

2.3.A.1. Kön

Av tabell 7 framgår att konsumtionsfrekvensen för män är högre än för kvinnor. Av samtliga män finner man c:a 38 % i den högsta konsumtionsfrekvensklassen medan motsvarande siffra för kvinnor är c:a 20 %. Av männen är c:a 10 % lågkonsumenter medan c:a 24 % av kvinnorna ligger i denna klass (klass III). Av männen har c:a 17 % uppgivit sig varken dricka vin eller sprit (klass IV) medan motsvarande siffra för kvinnor är c:a 24 %.

2.3.A.2. Ålder

Resultaten i tabell 7 visar även en skillnad mellan åldersklasser i konsumtions- frekvens. I den högsta konsumtionsfrekvensklassen (I) finner man endast c:a 29 % män i åldern 17—24 år mot c:a 40 % av männen i de högre åldersklas- serna. I konsumtionsfrekvensklass III är förhållandet det omvända, en större an- del av männen liksom av kvinnorna i åldern 17—24 år finnes i denna konsum- tionsfrekvensklass jämfört med äldre åldersgrupper. De procentuella frekven- serna i konsumtionsfrekvensklass IV skiljer sig ej mellan åldersgrupperna.

Personer i åldern 17—24 år har tydligen i allmänhet en lägre konsumtions- frekvens än äldre, men andelen personer som ej dricker vare sig vin eller sprit skiljer sig ej mellan olika åldersgrupper. Skillnaderna mellan åldersgrupperna är mer markant för män än för kvinnor.

2.3.A.3. Civilstånd

En jämförelse mellan olika civilståndsgrupper med avseende på konsumtionsfre- kvens göres i tabell 8. För att till en del eliminera de skillnader som kan här- röra från civilståndsgruppernas eventuella olika ålderssammansättningar har även ålder införts. Åldersklasserna är dock så grova att vissa skillnader kan kvar- stå. Antalet gifta män i åldern 17—24 år är så litet, att någon uppdelning av denna åldersklass efter civilstånd ej genomförts.

Av tabellen framgår att ingen skillnad i konsumtionsfrekvens mellan »gifta» och »ogifta eller förut gifta» kan upptäckas i någon åldersklass varken för män eller kvinnor.

2.3.A.4. Socioekonomisk status

Konsumtionsfrekvensen kan också tänkas vara olika för olika socioekonomiska grupper. För att undersöka om detta är fallet har i tabell 9 en jämförelse mellan konsumtionsfrekvens och tillhörighet till olika socioekonomiska grupper gjorts. Som framgår av tabellen visar personer i den socioekonomiska gruppen I i all- mänhet högre konsumtionsfrekvens än personer i de socioekonomiska grupperna II och III. Mellan grupperna II och III kan dock inga skillnader upptäckas.

Som framgår av punkt 2.1.7, är ålderssammansättningen helt olika för den so- cioekonomiska gruppen I och grupperna II och III. Grupp I har en betydligt högre åldersstruktur än de båda övriga grupperna vilket förmodligen till stor del förklarar den erhållna skillnaden i konsumtionsfrekvens mellan de socioekono- miska grupperna.

l tabell 10 har man gjort en uppdelning av personerna efter utbildningsnivå och jämfört personer med olika utbildningsnivå med avseende på konsumtionsfre- kvens. De tre utbildningsnivåer som använts är:

1. Folkskoleutbildning

2. Avlagd realexamen eller liknande utbildning

3. Avlagd studentexamen eller högre utbildning. Av resultaten i tabell 10 framgår att personer som avlagt studentexamen visar en genomgående högre konsumtionsfrekvens än personer med lägre utbildning. Någon skillnad mellan de båda lägsta utbildningsklasserna föreligger ej.

2.3.A.6. Bostadsort

I tabell 11 har personerna uppdelats med avseende på bostadsort i två klasser, dels personer bosatta i stad och dels personer som ej är bosatta i stad. Personerna i de två klasserna har jämförts med avseende på konsumtionsfrekvens varvid det har visat sig att personer bosatta i stad i allmänhet har högre konsumtionsfre- kvens än personer som ej är bosatta i stad.

För att undersöka om det finns något samband mellan intervjupersonernas kon- sumtionsfrekvens vid intervjutillfället och konsumtionsfrekvensen i ungdomen (16—17 års ålder) har tabell 12 framställts. Av tabellen framgår att den procen- tuella andelen personer, som ej druckit vare sig vin eller sprit i ungdomen (klass lV) genomgående är hög i samtliga klasser av nuvarande konsumtionsfre- kvens, dock högst i konsumtionsfrekvensklass IV. Bland de personer som dricker vin eller sprit och även gjorde det i ungdomen kan ett visst positivt samband spå- ras mellan nuvarande konsumtionsfrekvens och konsumtionsfrekvens i ungdo- men. (Personer som vid intervjutillfället var 17 år har ej tillfrågats om konsum— tionsfrekvensen i ungdomen.) Det erhållna sambandet kan dock vara skenbart på grund av de stora minnesfel som uppgifterna om konsumtionen i ungdomen

l l 2.3.A.7. Konsumtionsfrekvens i ungdomen (16—17 års ålder) ! I i j torde vara behäftade med.

2.3.A.8. Faderns konsumtionsfrekvens

I tabell 13 jämföres intervjupersonernas konsumtionsfrekvens vid intervjutillfäl- let med faderns konsumtionsfrekvens vid den tidpunkt då intervjupersonen var ] i 16—17 års ålder. Man vill med andra ord jämföra intervjupersonernas kon- j sumtionsbeteende med de konsumtionsförhållanden som rådde i föräldrahem- 1 met. Av resultaten framgår att ett visst positivt samband tycks föreligga men detta är osäkert på grund av de stora minnesfel som uppgifterna om faderns konsumtionsbeteende torde vara behäftade med.

2.3.A.9. Konsumtionsfrekvens i ungdomen jämfört med faderns konsumtionsfre- kvens

1 tabell 14 jämföres intervjupersonernas konsumtionsfrekvens i ungdomen med faderns konsumtionsfrekvens vid denna tid. Av resultaten framgår att ett visst po-

sitivt samband tycks föreligga. Mätfelen torde dock vara stora i båda variablerna varför sambandet är osäkert.

2.3.B. Konsumtionsinriktning

I det följande avsnittet har jämförelser mellan olika befolkningskategorier gjorts med avseende på konsumtionsinriktning. Eftersom konsumtionsinriktningen kan tänkas variera mellan olika konsumtionsfrekvensgrupper har för att eliminera dessa skillnader jämförelserna beträffande konsumtionsinriktning gjorts inom re- spektive konsumtionsfrekvensgrupper. Då lågkonsumenterna (klass III) ej klas- sats som speciellt inriktade åt något håll redovisas enbart personer i de högre konsumtionsfrekvensklasserna I och II i de tabeller där konsumtionsinriktning redovisats mot bakgrundsvariabeln konsumtionsfrekvens.

2.3.B.1. Kön

I tabell 15 redovisas konsumtionsinriktningen för män och kvinnor. I både kon- sumtionsfrekvensklass I och II är den procentuella andelen vininriktade större bland kvinnor än bland män; 55 % av kvinnorna i konsumtionsfrekvensklass I mot 24 % av männen. I konsumtionsfrekvensklass II är 31 % av kvinnorna vin- inriktade mot 18 % bland männen. Frekvensen spritinriktade är större för männen än för kvinnorna i såväl kon- sumtionsfrekvensklass I som II. I konsumtionsfrekvensklass I är 21 % av männen och 5 % av kvinnorna spritinriktade medan motsvarande frekvenser i konsum- tionsfrekvensklass II är 23 resp. 2 %.

2.3.B.2. Ålder

I tabell 15 redovisas även konsumtionsinriktningen för olika åldersgrupper. I konsumtionsfrekvensklass I är den procentuella andelen vininriktade män i ål- dern 25—34 år 32 % mot 17 % i åldersgruppen 17—24 år och 23 % i ålders- gruppen 35—49 år. Bland kvinnorna föreligger inga signifikanta skillnader mel- lan åldersgrupperna med avseende på den procentuella andelen vininriktade vil- ket även är fallet i konsumtionsfrekvensklass II för såväl män som kvinnor. De olika åldersklasserna skiljer sig ej signifikant med avseende på den procentuella andelen spritinriktade personer. Några speciella skillnader i konsumtionsinrikt- ning mellan åldersgrupperna kan således ej upptäckas utom för män i den högsta konsumtionsfrekvensklassen, där åldersgruppen 25—34 år visat sig ha en större procentuell andel vininriktade än de övriga åldersklasserna, om man eliminerar den effekt som åldersgruppernas olikheter i konsumtionsfrekvens kan ha.

2333. Civilstånd

I tabell 16 göres en jämförelse mellan olika civilståndsgrupper med avseende på konsumtionsinriktning. För att eliminera de skillnader som härrör från olikhe- ter i åldersstruktur göres jämförelserna inom respektive åldersgrupper. Hänsyn har även tagits till olikheter i konsumtionsfrekvens.

I konsumtionsfrekvensklass I är bland kvinnorna den procentuella andelen vininriktade större för de »ogifta eller förut gifta» än för de »gifta» i såväl ål- dersklassen 17—24 är som i åldersklassen 25—49 år. Någon motsvarande skillnad bland männen föreligger inte men väl en skillnad i den procentuella andelen per- soner som är spritinriktade i åldersklassen 35—49 år. Bland de »ogifta eller förut gifta» männen i åldern 35—49 år är andelen spritinriktade 49 % mot 28 % bland de »gifta».

I konsumtionsfrekvensklass II är den procentuella andelen vininriktade perso- ner bland kvinnor i åldern 17—24 är högre för »ogifta eller förut gifta» än för »gifta». De äldre kvinnorna uppvisar ej någon sådan skillnad mellan civilstånds- grupperna och ej heller männen. Skillnader i den procentuella andelen spritin- riktade personer föreligger för män i samtliga åldersgrupper. Skillnaderna är visserligen ej signifikanta, men åldersklassernas likartade frekvensfördelningar ger indikation på att den procentuella andelen spritinriktade personer är större bland de »gifta» än bland de »ogifta eller förut gifta» för såväl män i åldern 25—34 år som 35—49 år. Bland kvinnorna föreligger ej några skillnader mellan civilståndsgrupperna med avseende på den procentuella andelen spritinriktade personer.

I tabell 17 redovisas konsumtionsinriktningen inom olika socioekonomiska grup- per. Av resultaten framgår att den procentuella andelen personer som är vinin- .; riktade är högst i klass I, något lägre i klass II och lägst i klass III. Det om- ,. vända förhållandet gäller beträffande det procentuella antalet spritinriktade per- soner.

2.3.B.5. Utbildning

Konsumtionsinriktningen för personer med olika utbildning redovisas i tabell 18. Av tabellen framgår att av personer som har avlagt studentexamen är en större procentuell andel vininriktade i sin konsumtion än vad gäller personer som har avlagt realexamen. Dessa är i sin tur i allmänhet mer vininriktade än personer med folkskoleutbildning. Det omvända förhållandet gäller för andelen spritin- riktade som är lägst bland personer som avlagt studentexamen och högst för per- soner med folkskoleutbildning.

2.3.B.6. Bostadsort

I tabell 19 har konsumtionsinriktningen redovisats efter bostadsort. Av resulta— ten framgår att den procentuella andelen personer bosatta i stad som är vinin- riktade är större än motsvarande procentuella andel sådana personer som ej är bosatta i stad. Den procentuella andelen spritinriktade personer är större bland 2.3.B.4. Socioekonomisk status

!

!

l 1

j personer som ej är bosatta i stad än bland personer bosatta i stad.

2.3.B.7. Konsumtionsinriktning i ungdomen (16—17 års ålder)

I tabell 20 har konsumtionsinriktningen vid intervjutillfället jämförts med kon- sumtionsinriktningen i ungdomen. Av tabellen framgår att ett visst positivt sam-

band föreligger, men detta kan vara skenbart på grund av de stora minnesfel som uppgifterna om ungdomskonsumtion förmodligen är behäftade med. (Personer som vid intervjutillfället var 17 år har ej tillfrågats om sin ungdomskonsumtion.)

2.3.B.8. Faderns konsumtionsinriktning

I tabell 21 jämföres intervjupersonernas konsumtionsinriktning vid intervjutill- fället med faderns konsumtionsinriktning vid den tidpunkt då intervjupersonen var i 16—17 års ålder. Avsikten är att jämföra konsumtionsbeteende med konsum— tionsvanorna i föräldrahemmet. Av resultaten framgår att ett visst positivt sam- band tycks finnas, men detta förhållande är osäkert på grund av de stora minnes- fel som uppgifterna om faderns konsumtion förmodligen är behäftade med.

2.3.B.9. Konsumtionsinriklning i ungdomen jämfört med faderns konsumtions- inriktning

I tabell 22 jämföres intervjupersonernas konsumtionsinriktning i ungdomen med faderns konsumtionsinriktning vid denna tid. Av resultaten framgår att ett visst positivt samband föreligger, men mätfelen i de båda variablerna är troligen stora varför sambandet måste betecknas som osäkert.

2.3.C. Konsumtionsmängd

Tabellerna i detta avsnitt redovisar genomsnittlig konsumtionsmängd under en 14-dagarsperiod, mätt i centiliter 40 % alkohol, för olika köns- och åldersgrup- per samt konsumtionsfrekvensklasser. Intervaller är uträknade för att ge 95-pro- centig säkerhet i skattningarna.

2.3.C.1. Kön, ålder, civilstånd

Av tabell 23 framgår att den genomsnittliga konsumtionsmängden är större för män än för kvinnor. Några skillnader i genomsnittlig konsumtion av vin kan dock ej upptäckas.

Några markerade skillnader i genomsnittlig konsumtionsmängd mellan »ogifta eller förut gifta» och »gifta» kan ej upptäckas varken bland män eller kvinnor. Några signifikanta skillnader mellan åldersgrupper tycks ej heller föreligga.

2.3.C.2. Konsumtionsfrekvens och -inriklning uppdelat på socioekonomiska grupper

Av tabell 24 framgår att personer i den socioekonomiska gruppen I dricker ge- nomsnittligt mer än personerna i grupperna II och III. Av tabellen framgår även ett tydligt positivt samband mellan konsumtionsfrekvens och konsumtionsmängd. I den högsta konsumtionsfrekvensklassen dricker de vininriktade i genomsnitt mindre mängder än de spritinriktade. Det är att märka att den uppgivna kon- sumtionsmängden för Vin räknats om till mängd 40-procentig alkohol. Det nyss

omnämnda förhållandet gäller ej för personer i konsumtionsfrekvensklass II. Någ- ra skillnader mellan de socioekonomiska grupperna kan ej upptäckas förutom det ovan nämnda förhållandet att den genomsnittliga konsumtionsmängden är större i grupp I än i grupp II och III.

Attityder till vin och sprit

De i detta avsnitt redovisade tabellerna har framställts för att belysa eventuella samband mellan attityder till vin och sprit och konsumtionsbeteenden. De attityd- dimensioner som redovisas är de som kan tänkas vara av intresse för utform- ningen av framtida nykterhetspolitiska åtgärder. Vissa attityddimensioner har fått utgå på grund av att de ej varit tekniskt fullgoda och finns således ej redo- visade (Se punkt 1.7.2.).

l 2.3.D. Attityder till vinpriser

Tabell 25 avser att belysa eventuella skillnader i konsumtionsfrekvens mellan dem som ställer sig positiva till vinpriser, det vill säga personer som anser att vin inte är för dyrt eller är väl värt sitt pris, och dem som ställer sig mera nega- tiva. Av tabellen framgår att de som ställer sig positiva till vinpriser har en ge- nomsnittlig högre konsumtionsfrekvens än de som ställer sig negativa. Denna tendens är genomgående för både män och kvinnor i samtliga åldersklasser.

, 2.3.B.1. Konsumtionsfrekvens 2.3.D.2. Konsumtionsinriktning

', Tabell 26 avser att belysa eventuella samband mellan attityd till vinpriser och konsumtionsinriktning. Av tabellen framgår att bland dem som ställer sig posi- j tiva till vinpriser är en större procentuell andel vininriktade i sin konsumtion j än bland dem som ställer sig mer negativa. Denna tendens är genomgående för 1 både män och kvinnor i samtliga åldersklasser. Inom de olika socioekonomiska j grupperna finns detta samband mellan attityd och beteende i de socioekonomiska i grupperna II och III men kan ej upptäckas i grupp I som framgår av tabell 27. , I tabell 25 har det visat sig att personer som är relativt negativa respektive po- ) sitiva till vinpriser skiljer sig åt med avseende på konsumtionsfrekvens. Eftersom j konsumtionsfrekvensklasserna i sin tur skiljer sig med avseende på konsumtions- * inriktning kan det erhållna sambandet mellan attityd och konsumtionsinriktning j till någon del härröra från skillnader i konsumtionsfrekvens mellan de olika atti— * tydklasserna. j I tabell 26 visar det sig att gruppen personer som är positivt inställda till vin- priser förutom att den innehåller relativt fler vininriktade i sin konsumtion än de vinnegativa även består av en större procentuell andel spritinriktade perso- . ner. (Gruppen ej speciellt inriktade är således relativt liten.) Detta är ett svårför- . klarligt förhållande som väcker misstankar beträffande det erhållna sambandet mellan attityd och konsumtionsinriktning. Att gruppen personer som är positivt inställda till vinpriser innehåller relativt fler som är vininriktade synes logiskt.

Att denna grupp innehåller relativt fler personer som är spritinriktade än den grupp som är negativt inställda till vinpriser förefaller inte lika logiskt. Förmod- ligen beror detta på det i tabell 25 erhållna sambandet mellan konsumtionsfre- kvens och attityd.

För att närmare undersöka detta förhållande har materialet delats upp i grup- per efter konsumtionsfrekvens. Av tabell 28 framgår att något samband mellan attityd till vinpriser och konsumtionsinriktning ej längre kan upptäckas. Visser— ligen tycks i konsumtionsfrekvensklass II den procentuella andelen vininriktade personer vara större bland dem som är positiva till vinpriser än bland dem som är mer negativa men denna skillnad är ej signifikant, varför det i tabell 26 er- hållna positiva sambandet mellan konsumtionsinriktning och attityd till vinpri- ser får betecknas som tvivelaktigt.

2.3.D.3. Konsumtionsfrekvens i ungdomen (16—17 års ålder)

I tabell 29 har attityd till vinpriser ställts mot intervjupersonernas konsumtions- frekvens i ungdomen. Av tabellen framgår att de som ställer sig mer positiva till vinpriser hade en i genomsnitt högre konsumtionsfrekvens i ungdomen än de som ställer sig mer negativa.

2.3.D.4. Konsumtionsinriktning i ungdomen (16—17 års ålder)

Tabell 30 avser att belysa eventuella samband mellan attityd till vinpriser och konsumtionsinriktning i ungdomen med eliminerande av inverkan av konsum- tionsfrekvensen i ungdomen. I konsumtionsfrekvensklass I kan man ej utläsa nå- got otvetydigt samb-and mellan konsumtionsinriktning i ungdomen och attityd, medan i konsumtionsfrekvensklass II ett klart positivt samband föreligger.

2.3.D.5. Faderns konsumtionsfrekvens

Tabell 31 avser att belysa eventuella samband mellan konsumtionsfrekvens i för- äldrahemmet under intervjupersonernas uppväxttid och attityd till vinpriser. Re- sultaten i tabellen visar att bland dem som visar en positivare attityd till vinpri- ser är faderns konsumtion genomsnittligt högre än bland dem som ställer sig mera negativa.

2.3.D.6. Faderns konsumtionsinriktning

Av tabell 32 framgår att en procentuellt större andel personer kommer från hem, där faderns konsumtion var vininriktad, i den grupp som visat sig positiv till vin- priser än i den grupp som visat sig negativ. Detta gäller dock ej konsumtionsfrek— vensklass III, där ingen signifikant skillnad föreligger.

2.3.D.7. Kunskap om vinpriser

Intervjupersonerna har tillfrågats om vad de tror att en helbutelj av det billigaste rödvinet kostar. Av tabell 33 framgår att den procentuella andelen personer som har en god uppfattning om priset är större inom den grupp som ställer sig positiv till vinpriser än bland dem som ställer sig negativa.

2.3.E. Attityder till hur vin och sprit smakar

2.3.B.1. Konsumtionsfrekvens

Av tabell 34 framgår att den grupp som tycker att både vin och sprit smakar gott har en genomsnittligt högre konsumtionsfrekvens än de övriga. Observera att konsumtionsfrekvensen mäts här med ett mått som innefattar konsumtionsfrekvens för såväl vin som sprit. Den grupp som ställer sig positiv till vin men negativ till sprit har därefter den genomsnittligt högsta konsumtionsfrekvensen. Denna grupp visar således en genomsnittligt högre konsumtionsfrekvens inte bara jämfört med den grupp som ställer sig negativ till både vin och sprit utan även jämfört med dem som är negativa till vin men positiva till sprit. Ett något överraskande resul- tat är att den procentuella andelen personer som uppgivit sig aldrig dricka vare sig vin eller sprit (konsumtionsfrekvensklass IV) är större i den grupp som stäl- ler sig negativa till vin men positiva till sprit än bland dem som ställer sig nega- tiva till både vin och sprit.

Tabellen redovisar även åldersklasserna separat uppdelade på kön. Tendensen är genomgående densamma inom samtliga ålders- och könsklasser dock med vissa smärre variationer.

2.3.E.2. Konsumtionsinriktning

Tabell 35 avser att belysa samband mellan attityd till hur vin och sprit smakar och konsumtionsinriktning. Av tabellen framgår att bland dem som ställer sig po- sitiva till vin är en större procentuell andel vininriktade i sin konsumtion än bland dem som ställer sig negativa till vin och bland dem som ställer sig positiva till sprit med avseende på smak är en större procentuell andel spritinriktade i sin konsumtion än bland dem som ställer sig negativa till sprit. Det finns tydligen här ett positivt samband mellan attityd och beteende.

Om man ser enbart till männen är detta samband tydligt i alla åldersklasser. För kvinnornas del gäller att de som ställer sig positiva till vin ur smaksynpunkt visar en högre procentuell andel vininriktade i sin konsumtion än de som ställer sig negativa till vin. Några skillnader i den procentuella andelen spritinriktade mellan de som ställer sig positiva och de som ställer sig negativa till sprit ur smak- synpunkt kan dock ej upptäckas bland kvinnorna. Tendensen är genomgående densamma bland kvinnor i alla åldersklasser.

I tabell 36 har personerna uppdelats efter socioekonomisk status. Av tabellen framgår att vinpositiva till en större del är vininriktade i sin konsumtion än de vinnegativa i samtliga socioekonomiska grupper. I de socioekonomiska grupperna I och III visar sig de som ställer sig positiva till sprit i allmänhet vara mer sprit- inriktade i sin konsumtion medan i den socioekonomiska gruppen II några skill- nader i den procentuella andelen spritinriktade ej kan upptäckas mellan spritpo- sitiva och spritnegativa.

I tabell 34 har det visat sig att de olika attitydklasserna skiljer sig åt med avse- ende på den procentuella andelen personer i olika konsumtionsfrekvensklasser. För att avslöja i vad mån dessa skillnader kan ha bidragit till det uppkomna po- sitiva sambandet mellan attityd och konsumtionsinriktning har konsumtionsfrek- vens införts som bakgrundsvariahel i tabell 37. Av tabellen framgår att det upp- komna positiva sambandet kvarstår sedan effekten av skillnader i konsumtions- frekvens till stor del eliminerats.

152 2.3.E.3. Konsumtionsfrekvens i ungdomen (16—17 års ålder)

Av resultaten i tabell 38 framgår att de som ställer sig positiva till hur såväl vin som sprit smakar visar en genomsnittligt högre konsumtionsfrekvens i ungdomen än övriga attitydklasser. De som är vinpositiva men spritnegativa uppvisar inga skillnader i konsumtionsfrekvens i ungdomen jämfört med dem som är vinnega- tiva och samtidigt spritpositiva, medan de som är negativa till både vin och sprit uppvisar den genomsnittligt sett lägsta konsumtionsfrekvensen i ungdomen.

2.3.E.4. Konsumtionsinriktning i ungdomen (16—17 års ålder)

Tabell 39 avser att belysa eventuella samband mellan attityd till hur vin och sprit smakar och konsumtionsinriktning i ungdomen. Som bakgrundsvariabel har kon- sumtionsfrekvensen i ungdomen införts. Av resultaten framgår att de som visar en positiv attityd till vin i större utsträckning var vininriktade i sin ungdomskon- sumtion än de som visar en negativ attityd till vin. Den senare gruppen visar sig även bestå av en större procentuell andel personer som varit spritinriktade i sin ungdomskonsumtion än den förra. Jämför man dem som visar en spritpositiv at- tityd med dem som visar en spritnegativ attityd finner man inte något positivt samband mellan konsumtionsinriktning i ungdomen och attityd.

2.3.E.5. Faderns konsumtionsfrekvens

Av tabell 40 framgår att faderns konsumtionsfrekvens vid den tidpunkt intervju- personen var i 16—17 års ålder var genomsnittligt högst i den grupp som ställer sig positiv till hur såväl vin som sprit smakar och därnäst högst i den grupp som ställer sig positiv till hur sprit smakar men negativ till hur vin smakar.

2.3.E.6. Faderns konsumtionsinriktning

Av tabell 41 framgår att ett visst positivt samband finnes mellan intervjupersoner- nas attityd till vin och faderns konsumtionsinriktning utom i konsumtionsfrek- vensklass III. Något samband mellan attityd till sprit och faderns konsumtionsin- riktning kan ej spåras i konsumtionsfrekvensklasserna I och II medan i klass III, ett positivt samband mellan attityd till sprit och den procentuella andelen fäder som har varit spritinriktade föreligger.

2.3.F. Attityder till fördomar1 som medför att det

dricks sprit och inte Vin i vissa sammanhang

2.3.F.1. Konsumtionsfrekvens

Av tabell 42 framgår att bland dem som har fördomar som medför att det dricks sprit vid tillfällen då man kan dricka vin är en större procentuell andel högkon- sumenter och en lägre procentuell andel lågkonsumenter än bland dem som ej har några fördomar. Tendensen är genomgående densamma för såväl män som kvin- nor i samtliga åldersgrupper.

1 Uttrycket »fördom» användes här och i det följande i betydelsen »konvention», »uppfat.t- ning». Således i teknisk mening och ej som värdering.

2.3.F.2. Konsumtionsinriktning

Tabell 43 avser att belysa eventuella samband mellan attityd och konsumtionsin- riktning. Av resultaten framgår att ett tydligt positivt samband föreligger som innebär att personer som har fördomar mot vin i större utsträckning är spritin- riktade och i mindre utsträckning vininriktade än personer som ej har dessa för- domar. Tendensen är genomgående, vad gäller männen, densamma i samtliga ål- dersklasser. Vad kvinnorna beträffar ges inga otvetydiga belägg för att några skill- nader mellan de båda attitydgrupperna skulle finnas. Av tabell 44 framgår att den procentuella andelen spritinriktade personer är större bland dem som har fördo- mar än bland dem som inte har det. Den tendensen är genomgående i samtliga socioekonomiska grupper. I den socioekonomiska gruppen II är den procentuella andelen vininriktade dessutom mindre bland dem, som har fördomar än bland dem som inte har det. Några sådana signifikanta skillnader kan ej upptäckas i de övriga socioekonomiska grupperna.

För att utröna i vad mån de i tabell 42 redovisade skillnaderna i konsumtions— frekvens mellan dem som har fördomar och dem som inte har fördomar kan ha bidragit till det uppkomna sambandet, har i tabell 45 konsumtionsfrekvens införts som bakgrundsvariabel. Som framgår av tabellen kvarstår det erhållna samban— det.

2.3.F.3. Konsumtionsfrekvens i ungdomen (16—17 års ålder)

Av tabell 46 framgår att bland dem som har fördomar är den procentuella ande- len med hög konsumtionsfrekvens i ungdomen större och den procentuella ande- len med låg konsumtionsfrekvens lägre än bland dem som ej har fördomar.

2.3.F.4. Konsumtionsinriktning i ungdomen (16—17 års ålder)

Resultaten i tabell 47 visar att bland dem som inte har fördomar är den procen- tuella andelen personer som klassats som vininriktade i sin ungdomskonsumtion större än bland dem som har fördomar. Beträffande andelen spritinriktade före- ligger inte några signifikanta skillnader men tendensen är densamma i både kon- sumtionsfrekvensklass I och II vilket troligen innebär en skillnad nämligen den, att den procentuella andelen spritinriktade tycks vara större bland dem som har fördomar än bland dem som ej har fördomar.

2.3.F.5. Faderns konsumtionsinriktning

Tabell 48 redovisar attityden i fråga om fördomar ställd mot faderns konsumtions- inriktning för de olika socioekonomiska grupperna. I de socioekonomiska grup- perna I och II finnes ett visst samband mellan attityd och faderns inriktning då resultaten visar en procentuellt sett mindre andel vininriktade fäder bland per- soner som har fördomar än bland dem som ej har fördomar. I den socioekono- miska gruppen II föreligger ingen signifikant skillnad men tendensen är den- samma.

Inom den socioekonomiska gruppen I är den procentuella andelen personer som har fördomar och kommer från hem, där fadern ej dricker vare sig vin eller sprit större än inom den socioekonomiska gruppen II som i sin tur har en högre pro- centuell andel än grupp III.

Av de personer som har fördomar kommer en större procentuell andel från hem där fadern är spritinriktad i sin konsumtion i den socioekonomiska gruppen III än i grupp 11 som i sin tur har en större procentuell andel än grupp I.

2.3.G. Attityder till fördomar, som ger »starkspritdrickande»

högre status än »vindrickande»

2.3.G.1. Konsumtionsfrekvens

Tabell 49 avser att belysa eventuella skillnader i konsumtionsfrekvens mellan dem som har fördomar, som innebär att det ger högre status att dricka sprit än vin och de som inte har sådana fördomar. Av resultaten framgår att den procentuella andelen högkonsumenter är större bland dem som inte har fördomar än bland dem som har det medan den procentuella andelen personer, som inte dricker vare sig vin eller sprit är större bland dem som har fördomar än bland dem som inte har det. Konsumtionsfrekvensen är tydligen i genomsnitt högre för dem, som inte har fördomar än för dem, som har det. Denna tendens är genomgående för både män och kvinnor i samtliga åldersklasser.

2.3.G.2. Konsumtionsinriktning

Tabell 50 avser att belysa eventuella samband mellan attityder till fördomar, som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» och konsumtionsinrikt- ning. Av tabellen framgår att en större procentuell andel bland dem som inte har sådana fördomar är vininriktad i sin konsumtion än bland dem som har fördomar. Denna tendens är genomgående för såväl män som kvinnor i samtliga åldersgrup- per. Av tabell 51 framgår att samma tendens genomgående återkommer i samt- liga socioekonomiska grupper. Sambandet är dock tydligast i grupp I, något mindre markerat i grupp II och ej så tydligt i grupp III, där skillnaden ej är signi- fikant men går i samma riktning som i grupp I och II.

För att utröna i vad mån de i tabell 49 redovisade skillnaderna i konsumtions- frekvens mellan dem som har fördomar och dem, som inte har fördomar kan ha bidragit till det uppkomna sambandet, har i tabell 52 konsumtionsfrekvens införts som bakgrundsvariabel. Som framgår av tabellen kvarstår det erhållna positiva sambandet.

2.3.G.3. Konsumtionsfrekvens i ungdomen (16—17 års ålder)

Av resultaten i tabell 53 framgår att de som inte har fördomar uppvisar en genom- snittligt högre konsumtionsfrekvens i ungdomen än de som har fördomar.

2.3.G.4. Konsumtionsinriktning i ungdomen (16—17 års ålder)

Tabell 54 avser att belysa eventuella samband mellan konsumtionsinriktning i ung- domen och attityd. Av tabellen framgår att ett positivt samband föreligger. Den procentuella andelen personer, som var vininriktade i sin konsumtion i ungdo- men är större bland dem som inte har fördomar än bland dem som har det.

Skillnaden i konsumtionsfrekvensklass II är ej signifikant men indikationen är tydlig.

2.3.G.5. Faderns konsumtionsfrekvens

Tabell 55 avser att belysa eventuella skillnader i konsumtionsfrekvens i föräldra- hemmet under intervjupersonernas uppväxttid mellan attitydklasserna. Av resul- taten framgår att bland dem som inte har fördomar var faderns konsumtionsfre- kvens genomsnittligt högre än för dem som har fördomar.

2.3.G.6. Faderns konsumtionsinriktning

Tabell 56 avser att belysa eventuella samband mellan faderns konsumtionsinrikt- ning och attityd. Av resultaten framgår att den procentuella andelen fäder som varit vininriktade i sin konsumtion är större bland dem som inte har fördomar än bland dem som har det. Här föreligger tydligen ett positivt samband mellan fa- derns konsumtionsinriktning och intervjupersonens attityd.

högre status än »starkspritdrickande»

2.3.H.1. Konsumtionsfrekvens

Tabell 57 avser att belysa eventuella skillnader i konsumtionsfrekvens mellan dem som har fördomar, som innebär att det ger högre status att dricka vin än sprit och dem som inte har sådana fördomar. Av resultaten framgår att den procen— tuella andelen högkonsumenter är större bland dem som inte har fördomar än bland dem som har det, medan den procentuella andelen lågkonsumenter är stör— re bland dem som har fördomar än bland dem som inte har det. Konsumtions- frekvensen är tydligen i genomsnitt högre för dem, som inte har fördomar än för dem som har det. Denna tendens är genomgående för både män och kvinnor i

i

i

2.3.H. Attityder till fördomar, som ger »vindrickande» ]

; samtliga åldersklasser. l

i

2.3.H.2. Konsumtionsinriktning

j Tabell 58 avser att belysa eventuella samband mellan attityder till fördomar, som , ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande» och konsumtionsin- l riktning. Av tabellen framgår att en större procentuell andel bland dem som inte 1 har fördomar är spritinriktade i sin konsumtion än bland dem som har fördo- 1 mar. Denna tendens är genomgående för såväl män som kvinnor i samtliga ål- dersgrupper. Av tabell 59 framgår att samma tendens genomgående återkommer i samtliga socioekonomiska grupper.

För att utröna i vad mån de i tabell 57 redovisade skillnaderna i konsumtions- frekvens mellan dem som har fördomar och dem som inte har fördomar kan ha bidragit till det uppkomna sambandet, har i tabell 60 konsumtionsfrekvens in- förts som bakgrundsvariabel. Som framgår av tabellen kvarstår det erhållna po-

sitiva sambandet och dessutom tycks den procentuella andelen vininriktade per- soner vara större bland dem som har fördomar än bland dem som inte har det.

2.3.H.3. Konsumtionsfrekvens i ungdomen (16—17 års ålder)

Av resultaten i tabell 61 framgår att den procentuella andelen personer som var- ken drack vin eller sprit i ungdomen är störst bland dem som har fördomar. Några kraftigare skillnader finnes dock inte mellan dem som har fördomar och dem som inte har det med avseende på konsumtionsfrekvens i ungdomen.

2.3.H.4. Konsumtionsinriktning i ungdomen (16—17 års ålder)

Tabell 62 avser att belysa eventuella samband mellan konsumtionsinriktning i ungdomen och attityd. Några signifikanta skillnader med avseende på konsum- tionsinriktning finns dock inte mellan attitydklasserna.

2.3.H.5. Faderns konsumtionsfrekvens

Tabell 63 avser att belysa eventuella skillnader i konsumtionsfrekvens i föräldra- hemmet under intervjupersonernas uppväxttid mellan attitydklasserna. Inga mät- bara skillnader föreligger dock med avseende på faderns konsumtionsfrekvens.

2.3.H.6. Faderns konsumtionsinriktning

Tabell 64 avser att belysa eventuella samband mellan faderns konsumtionsinrikt- ning och attityd. Något positivt eller negativt samband kan dock ej upptäckas.

2.3.H.7. Sammanfattning av resultaten från de båda »status»-attityderna

I båda attityddimensionerna visar det sig att den procentuella andelen personer i de högsta konsumtionsfrekvensklasserna är större bland dem som inte har för- domar än bland dem som har det. Vidare föreligger i båda dimensionerna ett positivt samband mellan attityder och konsumtionsinriktning.

Beträffande konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern visar båda dimensionerna likartade resultat, nämligen en genomsnittligt högre konsumtionsfrekvens bland dem som inte har fördomar än bland dem som har det.

Den procentuella andelen vininriktade i 16—17 årsåldern är större bland dem som inte har fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindric- kande» än bland dem som har det. Några skillnader i inriktning föreligger dock inte mellan dem som har fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande» och dem som inte har det.

I attityddimensionen »starkspritdrickande» ger högre status än »vindrickan- de», föreligger liknande samband mellan attityd och konsumtionsfrekvens och -inriktning för fadern, som vad gäller för intervjupersonerna. l attityddimensio- nen »vindrickande» ger högre status än »starkspritdrickande» föreligger dock inga mätbara skillnader vad gäller faderns konsumtionsbeteenden mellan attityd- klasserna.

2.3.1. Vilka drycker man tycker det är trevligast att

bli serverad när man är hortbjuden

2.3.I.1. Konsumtionsfrekvens

Tabell 65 visar resultat som tyder på att de personer som föredrar att bli bjudna på »håde vin och sprit» eller »enbart sprit» i större utsträckning är högkonsu- menter än personer som föredrar »enbart vin». De som föredrar att bli bjudna på »enbart alkoholfria drycker» visar naturligt nog en större procentuell andel personer som har låg konsumtionsfrekvens eller ej dricker vare sig vin eller sprit än de som föredrar andra alternativ.

2.3.I.2. Konsumtionsinrikfning

I tabell 66 har uppgifterna om vad folk tycker det är trevligast att bli serverade ställts mot deras konsumtionsinriktning och delats upp efter konsumtionsfre— kvens. Bakgrundsvariabeln konsumtionsfrekvens har medtagits eftersom fördel- ningarna över konsumtionsfrekvensklasserna är olika för de olika alternativ folk tycker det är trevligast att bli bjudna på.

1 Av tabellen framgår att bland dem som föredrar att bli bjudna på »enbart * vin» är den procentuella andelen vininriktade betydligt större än bland de öv- 1 riga. Vidare är den procentuella andelen spritinriktade personer som väntat större bland dem som föredrar »enbart sprit» än bland de övriga. I den grupp som föredrar »både vin och sprit» är den procentuella andelen personer som ej är speciellt inriktade i sin konsumtion naturligt nog större än bland de övriga. Av resultaten framgår således att ett positivt samband föreligger mellan vad per- ! sonerna helst vill bli bjudna på och konsumtionsinriktning. Sambandet är dock | kraftigare i konsumtionsfrekvensklass I än i klass II.

!

2.3.J . Vilka slags drycker folk bjuder på när de har gäster

, 2.3.J.1. Konsumtionsfrekvens

Tabell 67 visar resultat som tyder på att personer som bjuder på »både vin och sprit» i större utsträckning har hög konsumtionsfrekvens än övriga. De som bju- der på »enbart sprit» har i sin tur i större utsträckning hög konsumtionsfrekvens än de som bjuder på »enbart vin». Bland dem som bjuder på »enbart alkoholfria drycker» är naturligt nog den procentuella andelen personer, som ej dricker vare sig vin eller sprit betydligt större än i övriga grupper.

2.3.J.2. Konsumtionsinriktning

I tabell 68 har uppgifterna om vilka drycker folk bjuder på när de har gäster ställts mot konsumtionsinriktning och delats upp efter konsumtionsfrekvens. Bak- grundsvariabeln konsumtionsfrekvens har medtagits eftersom fördelningarna över konsumtionsfrekvensklasserna är olika för de olika bjudningsalternativen. Bland dem som bjuder på vin är den procentuella andelen vininriktade perso- ner större än bland övriga grupper. Därnäst är den störst bland dem som bjuder

på alkoholfria drycker. Bland dem som bjuder på enbart sprit är den procentu- ella andelen spritinriktade personer betydligt större än bland övriga grupper.

Av resultaten framgår således att ett positivt samband föreligger mellan vad folk bjuder på och deras konsumtionsinriktning. Sambandet är dock kraftigare i konsumtionsfrekvensklass I än i klass II.

2.3.K. Observans av systembolagets »vin i stället för sprit»-propaganda

De skillnader i konsumtionsbeteende och attityder som enligt resultaten förelig- ger mellan dem som observerat propagandan och dem som inte gjort det avser endast att belysa de båda grupperna med avseende på konsumtionsbeteenden och attityder. Varken dessa tabeller eller de övriga tabellerna från surveyundersök- ningen länmar tillräckligt underlag för några kausalanalyser.

2.3.K.1. Konsumtionsfrekvens

I tabell 69 har propagandaobservans ställts mot konsumtionsfrekvens för att be- lysa om konsumtionsfrekvensen visar något samband med propagandaobservan— sen.

Av resultaten framgår att bland dem som observerat propagandan finns en stör- re procentuell andel personer som tillhör den högsta konsumtionsfrekvensgrup- pen och en mindre procentuell andel som tillhör de lägsta konsumtionsfrekvens- grupperna än i den grupp som ej observerat propagandan. De som observerat pro- pagandan är således i större utsträckning högfrekventa konsumenter än de som inte observerat den. Tendensen är genomgående densamma i samtliga ålders— grupper.

2.3.K.2. Konsumtionsinriktning

För att utröna i vad mån skillnader i konsumtionsinriktning föreligger mellan dem som har observerat och dem som inte har observerat propagandan har i ta- bell 70 konsumtionsinriktning ställts mot propagandaobservans. Bakgrundsvaria— beln konsumtionsfrekvens har även införts för att eliminera de i föregående av— snitt erhållna skillnaderna i konsumtionsfrekvens.

I konsumtionsfrekvensklass I kan över huvud taget inga skillnader i konsum- tionsinriktning upptäckas mellan dem som har observerat reklam och dem som inte gjort det. I konsumtionsfrekvensklass II däremot är den procentuella ande- len vininriktade personer större bland dem som observerat propagandan än bland dem som inte gjort det. Skillnaderna inom de två yngsta åldersklasserna mellan dem som observerat och inte observerat propagandan är visserligen inte signi— fikanta men tendensen är genomgående densamma i samtliga åldersgrupper var- för man nog kan dra slutsatsen att differenser föreligger i samtliga åldersgrupper.

2.3.K.3. Attityder till vinpriser

Av tabell 71 framgår att, bland dem som observerat propagandan är det en större procentuell andel personer som ställer sig positiva till vinpriser än bland dem, som inte observerat propagandan. Tendensen är genomgående densamma inom samtliga åldersklasser.

2.3.K.4. Attityder till hur vin och sprit smakar

Av tabell 72 framgår att bland dem som observerat propagandan är en större pro- centuell andel personer positiva till hur såväl vin som sprit smakar än bland dem som ej observerat propagandan. Tendensen är genomgående densamma inom samtliga åldersgrupper.

2.3.K.5. Attityder till fördomar som innebär att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang

Av tabell 73 framgår, att några skillnader ej föreligger mellan dem som observerat propagandan och dem som inte gjort det med avseende på de procentuella ande- larna som har, respektive ej har, ovannämnda fördomar. Tendensen är genomgå- ende densamma inom samtliga åldersklasser.

2.3.K.6. Attityder till fördomar, som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande»

, Av tabell 74 framgår, att bland dem som observerat propagandan är den procen- l tuella andelen personer som inte har de i rubriken nämnda fördomarna större än bland dem som ej observerat propagandan. Tendensen är genomgående densamma inom samtliga åldersklasser.

2.3.K.7. Attityder till fördomar, som ger »vindrickande» högre status än »stark- spritdrickande»

tuella andelen personer som inte har de i rubriken nämnda fördomarna större än bland dem som ej observerat propagandan. Tendensen är genomgående densam-

1 Av tabell 75 framgår, att bland dem som observerat propagandan är den procen— l ma inom samtliga åldersklasser. l

2.3.L. Intervjupersonernas uppfattning om den kommersiella reklamens effekt och effekten av systembolagets

»vin i stället för sprit»-propaganda

Intervjupersonerna tillfrågades om hur de trodde, att den kommersiella reklamen hade påverkat deras konsumtion av vin och sprit. De tillfrågades även om hur de trodde, att systembolagets propaganda för övergång från sprit till vin hade på— verkat deras konsumtion och hur propagandan påverkar folks alkoholvanor. Slut- ligen tillfrågades intervjupersonerna om de trodde, att systembolagets propaganda för alkoholfria drycker förbättrar den allmänna nykterheten.

Resultaten i tabellerna som redovisas i detta avsnitt kan enligt sakens natur icke ge någon ledning för att bedöma den kommersiella reklamens och den statliga pro- pagandans verkliga effekt. Vad som avspeglas är endast intervjupersonernas in- ställning till sagda reklams och propagandas verkningar.

160 2.3.L.1. Den kommersiella vin- och spritreklamen

Intervjupersonerna tillfrågades om de trodde att reklamen hade påverkat dem på så sätt, att de hade köpt mer vin och sprit än de annars skulle ha gjort. Av re- sultaten i tabell 76 framgår att en mycket liten del (3—5 %) trodde sig ha blivit påverkade på detta sätt.

Intervjupersonerna tillfrågades även om de trodde att reklamen hade påverkat deras märkesval. Av resultaten i tabell 77 framgår att ca 10 % trodde sig ha blivit påverkade på detta sätt.

Av resultaten i tabellerna 76 och 77 framgår även, att personer med hög kon- sumtionsfrekvens visar sig i större utsträckning ha en deciderad uppfattning om reklamens påverkan än vad gäller personer med låg konsumtionsfrekvens. De som har druckit många märken visar sig på samma sätt i större utsträckning ha en deciderad uppfattning om reklampåverkan än vad gäller dem som har druckit färre märken.

2.3.L.2. Systembolagets propaganda

I tabell 78 redovisas de intervjupersoner, som uppgivit sig ha observerat system- bolagets »vin i stället för sprit»-propaganda efter de propagandainslag eller kom— binationer av propagandainslag de har sett. Av resultaten framgår att propagan- dan i tidningsannonser är lättast att observera.

De intervjupersoner, som uppger sig ha observerat systembolagets »vin i stället för sprit»-propaganda, har tillfrågats om de tror, att denna propaganda har på- verkat dem så, att de har övergått från sprit till vin eller till att dricka mer vin utan att minska spritkonsumtionen. Av resultaten i tabell 79 framgår, att ca 80 % tror sig ej ha påverkats alls, männen i större utsträckning än kvinnorna. Den pro- centuella andelen som tror sig ha övergått från sprit till vin är ca 10 % medan den procentuella andelen som tror sig ha ökat vinkonsumtionen utan att minska spritkonsumtionen är ca 4 %. Kvinnorna har i större utsträckning än männen ingen bestämd uppfattning om propagandans effekt på deras konsumtion.

Intervjupersonerna tillfrågades även om de trodde, att systembolagets propa- ganda för övergång från sprit till vin förbättrar alkoholvanorna. Av resultaten i tabell 80 framgår att ca 50 % trodde att alkoholvanorna förbättras och ca 33 % trodde att de inte förbättrades. Dessa resultat gäller för personer som uppger sig dricka vin eller sprit.

Bland dem som varken dricker vin eller sprit (»nykterister») tror ca 35 % att vanorna förbättras och ca 40 % att de inte förbättras.

Till slut tillfrågades intervjupersonerna om de trodde, att systembolagets plI'O- paganda för alkoholfria drycker förbättrar den allmänna nykterheten. Av resulta- ten i tabell 81 framgår, att bland dem som uppgivit sig dricka vin eller sprit tror ca 40 % att den allmänna nykterheten förbättras medan ca 46 % tror att den inte gör det. Bland »nykteristerna» tror ca 46 % att propagandan förbättrar nykterhe- ten medan ca 40 % tror att den inte gör det.

2.4. Sammanfattning

För att besvara frågeställningen huruvida den kommersiella vin- och spritrekla- men kan ha medfört en total ökning av vin- och spritkonsumtionen har man un- dersökt om det föreligger något positivt samband mellan kunskap om vin- Oach

spritmärken (som ett mått på reklamobservans) och konsumtionsfrekvens. Av re- sultaten framgår att personer som visat hög kunskap om märken även visat hög konsumtionsfrekvens. Det föreligger således ett positivt samband mellan kunskap om vin- och spritmärken och konsumtionsfrekvens. Svagheten med den undersök- ningsansats som här kommit till användning är emellertid, såsom tidigare fram- hållits, att man ej på statistisk väg kan uttala sig om kausalitetsriktningarna. Pro- blemet i det föreliggande fallet är att avgöra huruvida ökad konsumtionsfrekvens beror på större märkeskunskap (som ett mått på reklampåverkan) eller om den bättre märkeskunskapen beror på större erfarenhet och intresse förvärvad genom högre konsumtionsfrekvens. Naturligtvis är det även möjligt att en växelverkan mellan märkeskunskap och konsumtionsfrekvens föreligger. Ehuru dessa kausa- litetsfrågor icke kan direkt besvaras med hjälp av undersökningsresultaten kan dessa resultat dock vara till hjälp vid bedömningen av olika på förhand uppställ- da hypoteser om orsakssammanhangen. Således kunde t. ex. hypotesen om att märkeskunskapen påverkar konsumtionen förkastas om man hade konstaterat att det inte finns något samband mellan dessa två variabler i surveyundersökningen. Å andra sidan kan ett funnet sådant samband i varje fall inte sägas vederlägga hy- potesen att märkeskunskap ökar konsumtionen och kan eventuellt bedömas som ett indicium på att ett sådant samband föreligger. Att kausalitetsriktningarna icke skulle kunna utläsas ur resultaten av surveyundersökningen har noga uppmärk- sammats vid planläggningen av undersökningen. Det har dock ändå ansetts önsk- värt att genomföra den som ett stöd för kommitténs arbete i den situationen att en experimentell uppläggning av undersökningen i denna del varit omöjlig.

Av resultaten i övrigt kan nämnas att konsumtionsfrekvensen för män är högre än för kvinnor och att personer i åldersgruppen 17—24 år visar en genomsnitt- ligt lägre konsumtionsfrekvens än personer i åldrarna 25—49 år. Skillnader med avseende på konsumtionsfrekvens föreligger även mellan de socioekonomiska grupperna där personer med högre utbildning och inkomst visar en högre kon- sumtionsfrekvens. Personer bosatta i stad visar även en högre konsumtionsfrek- vens än personer som ej är bosatta i stad.

Vad beträffar konsumtionsinriktning har det visat sig att kvinnor i större ut- sträckning än män är vininriktade i sin konsumtion. Några tydliga skillnader mellan åldersgrupper föreligger ej.

Skillnader i konsumtionsinriktning föreligger även mellan de socioekonomiska grupperna, där personer med högre utbildning och inkomst visar sig i genomsnitt vara mer vininriktade. Av en jämförelse mellan personer bosatta i stad och per- soner ej bosatta i stad framgår att i stad bosatta i genomsnitt är mer vininriktade i sin konsumtion.

Vid de jämförelser som gjorts med avseende på konsumtionsinriktning mellan olika befolkningskategorier har man eliminerat den effekt som skillnader mellan grupperna i konsumtionsfrekvens kan ha inneburit. !

Vad beträffar konsumtionsmängd, mätt i el 40 % alkohol under en lll-dagars— period, visar männen en genomsnittligt högre konsumtion än kvinnor. Personer med högre inkomst och utbildning visar även en högre konsumtion medan där- emot några entydiga skillnader mellan ålders- och civilståndsgrupper ej föreligger.

I undersökningen har man även velat belysa eventuella samband mellan attity- der till vin och sprit och konsumtionsbeteenden. De attityder som redovisas är de som kan tänkas vara av intresse för framtida nykterhetspolitiska åtgärder, såsom attityder till vinpriser, attityder till hur vin och sprit smakar och attityder till för- domar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang. Så t. ex. har det visat sig, att personer som har sådana fördomar visar en genomsnittligt högre konsumtionsfrekvens än personer som ej har sådana fördomar. 6—631542

3.1. Metodik vid mätning av den eventuella effekt som orsakats av i experimentet genomförd annonsering för övergång från sprit till vin

Effekten av den i punkt 1.2.1. beskrivna, i experimentet genomförda annonsering— en för övergång från sprit till vin har man mätt i följande variabler:

1. Konsumtionsmängd vin och sprit mätt i centiliter 40 % alkohol under 14 dagar. Antal konsumtionstillfällen för vin och sprit under 14 dagar. Inköpt mängd vin och sprit under 14 dagar. Antal inköpstillfällen för vin och sprit under 14 dagar. Attityder till vinpriser. Attityder till vinpriser i relation till spritpriser. Attityder till hur vin smakar. Attityder till hur sprit smakar. Attityder till hur vin smakar i relation till hur sprit smakar. 10. Attityder till fördomar som medför att det dricks sprit i sammanhang då man kan dricka vin. 11. Attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vin- drickande». 12. Attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starksprit- drickande». 13. Attityder till vin i relation till alkoholfria drycker. 14. Vilka drycker man tycker det är trevligast att bli serverad när man är bort- bjuden. 15. Uppfattningen om hur mycket en helbutelj av det billigaste rödvinet kostar. Som framgår av beskrivningen i punkt 1.2.1. av experimentet har intervjuper- sonerna i experiment- och kontrollområdena intervjuats dels innan propagandan sattes in, dels efter genomförd propagandakampanj. För att mäta den eventuella effekten av propagandan har man gått till väga på följande sätt.

990999???”

3.1.1. Konsumtion och inköp av vin och sprit

a. Vad beträffar de ovan nämnda variablerna 1—4 har för dessa variabler en kvot beräknats för att ge ett mått på graden av genomsnittlig konsumtionsinrikt- ning i experiment- och kontrollområdena. Kvoterna har beräknats på följande sätt.

Konsumtionsmängd: Den genom intervjuerna skattade totala vinkonsumtionen, mätt i centiliter 40 % alkohol, inom respektive geografiska område har dividerats med den på samma sätt beräknade totala konsumtionen av såväl vin som sprit:

konsumtionsmängd vin konsumtionsmängd vin + sprit Antal konsumtionstillfällen: Det totala antalet tillfällen då personerna inom re- spektive områden druckit vin har dividerats med antalet tillfällen då personerna druckit sprit plus antalet tillfällen då de druckit vin:

antalet konsumtionstillfällen vin ant. kons.-tillf. sprit + ant. kons.-tillf. vin

Ett tillfälle då personerna druckit såväl vin som sprit räknades som två tillfäl- len, ett för vin och ett för sprit.

Inköpt alkoholmängd: Den (genom intervjuerna skattade) totalt inköpta mäng- den vin per område, mätt i centiliter 40 % alkohol, har dividerats med den totala mängden inköpt alkohol, således såväl vin som sprit:

inköpt mängd vin inköpt mängd vin + sprit

Antal inköpstillfällen: Det (genom intervjuerna skattade) totala antalet tillfäl- len då personerna inom respektive områden inköpt vin har dividerats med anta— let tillfällen då personerna inköpt sprit plus antalet tillfällen då de inköpt vin:

antalet inköpstillfällen vin

ant. ink.tillf. sprit + ant. ink.-tillf. vin

Ett tillfälle då personerna inköpt såväl vin som sprit räknades som två tillfällen, ett för vin och ett för sprit.

De ovan beskrivna kvoterna har beräknats för varje område såväl före som efter annonseringen, varefter skillnaden mellan kvoterna vid de två intervjutillfällena uträknats. Denna skillnad avses ge ett mått på huruvida intervjupersonerna blivit mer eller mindre vininriktade i sin konsumtion efter annonsering än de var före.

För vart och ett av de 15 paren experiment- och kontrollområden har sedan skillnaden mellan experiment- och kontrollområde beräknats med avseende på kvotförändringen mellan de två intervjutillfällena. Man erhåller då femton diffe— renser, en för varje områdespar, som utvisar skillnader i kvotförändringar mellan experiment- resp. kontrollområden.

Skattad vinkonsumtionsmängd (i centiliter 40 % alkohol) 500 600 Exempel : Experiment— Kontroll— område område 1. Intervjutillfålle ] Skattad konsumtionsmängd vin + sprit (i centiliter 40 % alkohol) .......................................... 1 200 1 800 »Vinkvot» .......................................... 0,42 0,33 2. IntervjutilI/älle II »Vinkvot» .......................................... 0,50 0,30 3. Förändring i »vinkvot» mellan tillfälle I och II ........ 0,08 + 0,03 4. Differens mellan experiment och kontrollområde i kvot- förändring ........................................ 0,08 _ (— 0,03) = 0,11

Har annonseringen ej haft någon effekt bör då ca 50 % av differenserna mellan experiment- och kontrollområdena vara positiva och ca 50 % negativa. Har an- nonseringen haft någon effekt bör å andra sidan antalet positiva differenser (kraf- tigt) avvika från antalet negativa. Man räknar således antalet positiva och nega— tiva differenser för att avgöra om experimentet haft någon effekt eller inte. Man genomför ett så kallat »teckentest».1

Vad man avsett att mäta med de ovannämnda vinkvoterna i experimentet är så- ledes om annonseringen haft den effekten att folk blivit mer vininriktade i sin konsumtion.

* Se t. ex.: Owen: Handbook of statistical tables, sid. 362. Dixon & Massey: Introduction to Statistical Analysis, sid. 280.

b. Vad man vill åstadkomma med annonseringen är dock att få folk att dricka vin i stället för sprit. De under punkt a. beräknade kvoterna bör vara ett gott mått på förändring i konsumtionsinriktning men avslöjar ej om folk höjer vinkonsum- tionen utan att minska spritkonsumtionen eller om de börjar dricka vin i stället för sprit. '

För att belysa om annonseringen haft den effekt som åsyftats har därför perso- nernas individuella vinkvot beräknats såväl innan annonseringen ägt rum som efter. Inom varje område har därefter den procentuella andelen personer beräk- nats, som mellan de två intervjutillfällena visat en höjning av vinkvoten och en oförändrad eller sänkt total konsumtion av vin och sprit. Inom varje par av expe- riment- och kontrollområden har sedan en jämförelse gjorts för att utröna vilket område i paret som har visat den högsta procentuella andelen personer som har ersatt spritkonsumtion med vinkonsumtion. De femton differenserna teckentesta- des därefter för att avgöra om annonseringen haft någon effekt eller inte.

0. För att avslöja om annonseringen haft den icke önskvärda effekten att folk ökar sin totala konsumtion av vin och sprit har man inom experiment- respektive kontrollområdena mätt den procentuella andelen personer som ökat sin totala konsumtion av vin och sprit mellan de två intervjutillfällena. Experiment- och kontrollområdena jämfördes därefter med avseende på den procentuella andelen personer som betett sig på detta sätt, varefter differenserna teckentestades för att avgöra om annonseringen haft en ogynnsam effekt eller inte.

3.1.2. Attityder till vin och sprit

Annonseringens eventuella effekt på attityderua till vin och sprit (variablerna 5—13 ovan) har man mätt genom att beräkna den procentuella andelen personer i kontroll- respektive experimentområden som förändrat sin attityd mellan de två intervjutillfällena i den riktning som man önskat eller förväntat. I attityddimen- sionen »attityd till vinpriser» har man således mätt den procentuella andelen per- soner som visat sig mer positiva till vinpriser vid det andra än vid det första in- tervjutillfället. Att intervjupersonerna har blivit mer positiva eller negativa i sina attityder har man mätt med hjälp av skalpoängen (se punkt 2.1.3.). En person som efter annonseringen har haft högre skalpoäng än före denna har betecknats som mer positiv efter annonseringen oavsett hur stor förändringen i skalpoäng har varit.

3.1.3. Vilka drycker man tycker det är trevligast att

bli serverad när man är hortbjuden

På frågan »Vad tycker Ni det år trevligast att det serveras när Ni är hortbjuden» finnes fem svarsalternativ:

. både vin och sprit . enbart sprit

enbart vin enbart alkoholfria drycker vet ej. 1 2 3. 4. 5.

I experiment- och kontrollområdena har man mätt den procentuella andelen personer som vid det första intervjutillfället svarat med något av alternativen 1, 2 eller 5 och som vid det andra intervjutillfället svarat med alternativ 3. Dessa personer har ansetts ange en mer vinpositiv attityd vid det andra intervjutillfäl- let. Experiment- och kontrollområdena jämfördes sedan med avseende på den procentuella andelen personer som svarat på ovan nämnt sätt. De femton erhåll- na differenserna teckentestades därefter för att avgöra om någon skillnad mellan experiment— och kontrollområden förelåg.

3.1.4. Personernas uppfattning om hur mycket en helbutelj

av det billigaste rödvinet kostar

?. I de i experimentet använda annonserna angavs prisuppgifter för vissa billigare ll röda och vita viner. En tänkbar effekt av annonseringen skulle kunna vara att in- ,r tervjupersonerna i experimentområdena, som utsatts för propaganda, i större ut- i: sträckning fått en bättre uppfattning om hur mycket ett billigt rödvin kostar jäm- L fört med personerna i kontrollområdena. Man har därför mätt den procentuella i andelen personer som visat en bättre uppfattning om priset på en helbutelj av det billigaste rödvinet vid det andra intervjutillfället än vid det första för samtliga områden. Differenserna mellan experiment- och kontrollområden har därefter testats för att avgöra om någon signifikant skillnad förelåg mellan dessa områden.

3.1.5. Försäljningsutvecklingen

I fjorton systembutiker, som ligger inom områden som utsatts för propaganda, och i fjorton butiker, som ligger i områden som ej utsatts för propaganda, har för- säljningsutvecklingen av vin och sprit studerats under det sista kvartalet 1962 för att man skulle få en uppfattning om propagandans eventuella effekt på för- säljningen. Man har i diagram redovisat försäljningsutvecklingen med kvoten:

såld mängd vin totala försäljningen av Vin och sprit

I ett annat diagram har försäljningen av de i annonserna förekommande vin- märkena redovisats i relation till den totala lättvinsförsäljningen.

3.2. Analys av experimenttabellernas resultat

De i detta avsnitt kommenterade tabellresultaten har genomgående testats på 95 % konfidensnivå. De resultat som anges som signifik-anta är således signifikanta på 95 % konfidensnivå. Den testmetod som har använts är det så kallade »tecken- testet».

3.2.1. Förändring i konsumtionsinriktning

I tabellerna 82, 83, 84 och 85 har förändringen i konsumtionsinriktning mellan det första och det andra intervjutillfället beräknats på respektive konsumtionsmängd, antal konsumtionstillfällen, inköpt mängd vin och sprit samt antal inköpstillfällen för experiment- och kontrollområdena.

Av tabell 82 framgår att »vinkvoten» beräknad på konsumtionsmängd

( konsumtionsmängd vin konsumtionsmängd vin + sprit

nästan genomgående har sjunkit i såväl experiment- som kontrollområdena. Hy— potesen att personerna i experimentområdena, som utsatts för propaganda, skulle ha blivit mer vininriktade har testats varvid ingen signifikant skillnad mellan experiment- och kontrollområdena har kunnat upptäckas.

I tabellerna 83, 84 och 85 har hypotesen att personerna skulle ha blivit mer vin- inriktade i experiment- än i kontrollområdena mellan det första och andra inter— vjutillfället testats varvid ingen signifikant skillnad har kunnat upptäckas.

3.2.2. Den procentuella andelen personer som blivit mer vininriktade i sin konsumtion utan att ha ökat den totalt mellan

det första och andra intervjutillfället

I tabellerna 86, 87, 88 och 89 har framräknats skillnader mellan experiment- och kontrollområden med avseende på den procentuella andelen personer som mellan det första och andra intervjutillfället förändrat sina konsumtions- eller inköpsva— nor i den riktning man eftersträvar med propagandan. Man har således beräknat skillnaden mellan experiment- och kontrollområden med avseende på den procen- tuella andelen personer som ökat sin »vinkvot» men ej ökat sin totalkonsumtion. »Vinkvoten» och den totala konsumtionen och inköpen har i tabellerna 86, 87, 88 och 89 beräknats på respektive konsumtionsmängd, konsumtionsfrekvens, inköpt mängd och antal inköpstillfällen för vin och sprit. Differenserna imellan experi— ment— och kontrollområden har testats för att avgöra om den procentuella andelen personer som ökat sin. »vinkvot» men ej ökat sin konsumtion är större i experi- mentområdena än i kontrollområdena.

I tabell 86, där »vinkvoten» beräknats på konsumtionsmängden föreligger inga signifikanta skillnader mellan experiment- och kontrollområden med avseende på den procentuella andelen personer som ökat sin »vinkvot» men ej ökat sin totala vin- och spritkonsumtion mellan det första och andra intervjutillfället.

I tabell 87 har »vinkvoten» beräknats på antalet konsumtionstillfällen. Det har i ett antal experimentområden visat sig att den procentuella andelen personer som ökat sin »vinkvot» men ej ökat sitt totala antal konsumtionstillfällen för både vin och sprit varit större än i motsvarande kontrollområden. Antalet sådana dif— ferenser är signifikant. Propagandan tycks alltså ha haft en viss gynnsam effekt. Den procentuella andelen personer som troligen påverkats av annonseringen så att de ökat antalet konsumtionstillfällen för vin och minskat antalet konsumtionstill— fällen för sprit är dock skäligen liten. För att utröna om den första intervjun kan ha haft någon effekt med avseende på propagandaeffekt och mätfel har de i ex-

perimentområdena uttagna personerna som intervjuats både före och efter an- nonseringen jämförts med en grupp personer som uttagits inom samma områden men enbart intervjuats efter annonseringen. Några skillnader med avseende på konsumtionsfrekvens har dock ej kunnat upptäckas. Några belägg för att den första intervjun skulle ha haft någon verkan med avseende på propagandaeffekt V och mätfel föreligger således inte. I! I tabellerna 88 och 89, där »vinkvoten» beräknats på inköpt mängd vin och sprit respektive antal inköp av vin och sprit föreligger inga signifikanta skillna- ' der mellan experiment— och kontrollområden med avseende på den procentuella . andelen personer som ökat sin »vinkvot» men ej ökat sin inköpsmängd respektive ? antal inköp av vin och sprit. lj Sammanfattningsvis kan sägas att någon effekt av propagandan på inköpen av vin och sprit ej kunnat spåras. Vad gäller propagandans effekt på konsumtions— beteendet har tydligen en viss andel personer reagerat i önskvärd riktning med avseende på konsumtionsfrekvens för vin och sprit medan någon önskvärd effekt med avseende på konsumtionsmängd ej kunnat spåras. En invändning, värd att j' uppmärksamma, mot de erhållna resultaten är dock att man ej kan avgöra i vad 1 mån propagandan påverkat även mätfelen, t. ex. på det sättet att intervjuperso- 1 nerna utan att ändra sitt beteende, på grund av propagandan uppger en större | konsumtionsfrekvens vin eller en mindre konsumtionsfrekvens sprit än de annars skulle ha gjort.

eller inköpen av vin och sprit mellan det första och

andra intervjutillfället

I tabellerna 90, 91, 92 och 93 har framräknats skillnader mellan experiment- och kontrollområden med avseende på den procentuella andelen personer, som mellan det första och andra intervjutillfället ökat respektive konsumtionsmängd, kon-

. sumtionsfrekvens, inköpsmängd och antalet inköpstillfällen av vin och sprit. Dessa personer har således reagerat på annonseringen i en icke önskvärd rikt- ning. Differenserna har testats för att avgöra om den procentuella andelen per- soner som reagerat på ovan nämnt sätt är större eller mindre i experiment- än i kontrollområdena. Någon hypotes om att skillnaderna skulle gå i någon bestämd riktning har ej uppställts.

I tabellerna 90, 91, 92 och 93 har inga signifikanta skillnader mellan experiment— och kontrollområden kunnat spåras. Att propagandan skulle ha haft den effekten att den lockade folk att dricka eller köpa mer vin samtidigt som deras spritkon- sumtion respektive -inköp ökat eller förblivit oförändrade finns inga belägg för.

3.2.3. Den procentuella andelen personer, som ökat konsumtionen l

l l l l l l

3.2.4. Attityder till vin- och spritpriser

Eftersom man i propagandan för att förmå folk att övergå från sprit till vin an— vänt argumentet att vin är billigare än sprit har det undersökts om någon påver— kan har ägt rum av dels intervjupersonernas inställning till vinpriser och dels intervjupersonernas inställning till vinpriser i relation till spritpriser. (Man hade

också planerat att undersöka intervjupersonernas eventuellt förändrade attityder till spritpriser, men attitydskalan i denna dimension visade sig vara mindre till- förlitlig varför denna attityddimension ej medtagits i redogörelsen.)

I tabell 94 har skillnader i den procentuella andelen personer, som visat en po- sitivare attityd till vinpriser vid det andra än vid det första intervjutillfället re- dovisats för experiment- och kontrollområden. För hypotesen att propagandan skulle ha fått folk att bli mer positiva till vinpriser ger resultaten inga belägg.

l tabell 95 har skillnader mellan experiment- och kontrollområden i den procen- tuella andelen personer, som visat en positivare attityd till vinpriser i relation till spritpriser vid det andra än vid det första intervju-tillfället redovisats. Resultaten ger belägg för hypotesen att propagandan fått folk att bli mer positiva till vinpri- ser då dessa jämförs med spritpriser. Av tabellen framgår att den procentuella andelen personer, som blivit positivare till vinpriser i relation till spritpriser, är för ett signifikant antal områdespar större i experiment- än i kontrollområden. Dessa resultat torde visa, att propagandan har haft viss effekt i detta avseende.

För att utröna om den första intervjun kan ha haft någon effekt med avseende på propagandamottaglighet har de i experimentområdena uttagna personerna som intervjuats både före och efter annonseringen jämförts med gruppen personer som uttagits inom samma områden men enbart intervjuats efter annonseringen. Några skillnader mellan denna grupp och experimentgruppen i attityd till vinpriser i relation till spritpriser har dock ej kunnat upptäckas.

3.2.5. Attityder till hur vin och sprit smakar

Då man i propagandan för att förmå folk att övergå från sprit till vin även an- vänt argumentet att vin smakar bättre än sprit, har man undersökt om någon påverkan har ägt rum av dels intervjupersonernas inställning till hur vin smakar, dels deras inställning till hur sprit smakar och dels deras inställning till hur vin smakar i relation till hur sprit smakar.

I tabell 96 har skillnader mellan experiment- och kontrollområden i den pro- centuella andelen personer, som visat en positivare inställning (tycker att vin smakar bättre) till hur vin smakar vid det andra än vid det första intervjutill- fället, redovisats. För hypotesen att propagandan skulle ha givit folk en positi- vare inställning till hur vin smakar ges inga otvetydiga belägg. Av tabellen fram- går att den procentuella andelen personer som blivit positivare till hur vin sma- kar är större i experiment- än i kontrollområdena för ett icke signifikant antal differenser. Resultatet är dock signifikant på 90 % konfidensnivå, vilket kan ge indikation på att propagandan haft viss effekt.

I tabell 97 har skillnader i den procentuella andelen personer, som visat en mer negativ inställning (tycker att sprit smakar sämre) till hur sprit smakar vid det andra än vid det första intervjutillfället redovisats för experiment- och kon- trollområden. För hypotesen att propagandan skulle ha givit folk en mer negativ inställning till hur sprit smakar ges inga belägg.

I tabell 98 har skillnader i den procentuella andelen personer som visat en mer positiv inställning till hur vin smakar i relation till hur sprit smakar vid det andra än vid det första intervjutillfället redovisats för experiment- och kontroll- områden. För hypotesen att propagandan givit folk en positivare inställning till hur vin smakar i relation till hur sprit smakar ger resultaten inga belägg.

3.2.6. Attityder till fördomar som medför att det dricks

sprit och inte vin i vissa sammanhang

Annonseringen i experimentet syftade även till att förmå folk att sätta sig över fördomar som när, var och hur vin skall drickas. Man har därför mätt folks atti- tyder till fördomar, som medför att det dricks sprit i sammanhang där man lika väl kan dricka vin, vid såväl det första som andra intervjutillfället.

I tabell 99 har skillnader mellan experiment— och kontrollområden i den pro- centuella andelen personer som visat mindre starka fördomar, som medför att det dricks sprit men ej vin, vid det andra än vid det första intervjutillfället redo- visats. För hypotesen att propagandan påverkat folk så att de övergivit dessa fördomar finns inga belägg.

3.2.7. Attityder till fördomar, som ger »starkspritdrickande»

högre status än »Vindrickande»

Annonseringen i experimentet syftade såsom tidigare nämnts till att få folk att överge fördomar som motverkar en övergång från spritkonsumtion till vinkon- sumtion. En viktig sådan fördom är förmodligen att folk av olika anledningar tycker att det ger högre status att dricka starksprit än att dricka vin. Motiv som »vin är en dryck för kvinnor» etc. är säkerligen ej ovanliga. Annonseringen i experimentet uttalar sig inte klart mot sådana fördomar men man har ändå varit intresserad av att undersöka om den använda annonseringen kan ha haft j någon effekt med avseende på dessa prestigefördomar. Man har därför mätt folks . attityder till dessa prestigefördomar vid såväl det första som andra intervjutill— fället. ! I tabell 100 har skillnader mellan experiment- och kontrollområden i den pro- ' centuella andelen personer som visat mindre starka fördomar vid det andra än vid det första intervjutillfället redovisats. För hypotesen att propagandan på- » verkat folk så att de övergivit dessa fördomar finns inga belägg.

3.2.8. Attityder till fördomar., som ger »vindrickande»

högre status än »starkspritdrickande»

[ annonserna i samband med experimentet har vissa kända personer uttalat sig för vinkonsumtion i stället för spritkonsumtion. Detta kan möjligen ha verkat för den uppfattningen att det är finare eller mer kultiverat att dricka vin. För att undersöka om detta varit fallet har i tabell 101 skillnader mellan experiment- och kontrollområden i den procentuella andelen personer, som visat starkare fördo- mar, som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande», vid det and- ra än vid det första intervjutillfället redovisats. För hypotesen att propagandan påverkat folk så att de blivit mer befästa i dessa fördomar finns inga belägg.

3.2.9. Attityder till vin i relation till alkoholfria drycker

En icke önskvärd effekt av propagandan vore, om de som varken dricker vin eller sprit skulle få en mer positiv attityd till vin i relation till alkoholfria dryc- ker. Man har därför försökt undersöka om så varit fallet genom att mäta icke- alkoholkonsumenters attityder till vin i relation till alkoholfria drycker före och efter propagandan.

I tabell 102 har skillnader mellan experiment- och kontrollområden i den pro- centuella andelen ifrågavarande personer som visat en mer positiv attityd till vin i relation till alkoholfria drycker vid det andra än vid det första intervjutillfället redovisats. Av resultaten framgår, att någon signifikant skillnad mellan experi- ment- och kontrollområden inte föreligger. Att icke-alkoholkonsumenterna skulle påverkas i en oförmånlig riktning av propagandan finns inga belägg för.

3.2.10. Vilka drycker man anser det är trevligast att bli

serverad när man är hortbjuden

I tabell 103 har skillnader mellan experiment- och kontrollområden i den pro- centuella andelen personer som svarat med ett mer vinpositivt alternativ på frå- gan (se punkt 3.1.3.) »Vad tycker Ni det är trevligast att det serveras när Ni är hortbjuden» vid det andra än vid det första intervjutillfället redovisats. För hypotesen att propagandan skulle ha påverkat folk att visa en mer vinpositiv attityd finns inga belägg.

3.2.11. Intervjupersonernas uppfattning om priset på en

helbutelj av det billigaste rödvinet

I de i experimentet använda annonserna angavs prisuppgifter för vissa billigare röda och vita viner. En tänkbar effekt av propagandan skulle kunna vara, att intervjupersonerna i experimentområdena, som utsatts för propaganda, i större utsträckning visar en bättre uppfattning om hur mycket ett billigt rödvin kostar jämfört med personerna i kontrollområdena. De i tabell 104 redovisade resultaten ger dock inga belägg för denna hypotes.

3.2.12. Försäljningsutvecklingen

l diagram 1 har försäljningen av vin i relation till sprit redovisats för sista kvar- talet 1962 för såväl experiment- som kontrollbutiker. Den genomsnittliga försälj— ningskvot som redovisas för både experiment- och kontrollbutiker är ett ovägt medeltal av de fjorton observerade butikernas kvoter. Av diagrammet framgår att ingen skillnad föreligger mellan experiment- och kontrollbutikernas försälj- ningsutveckling.

I diagram 2 har försäljningen av de i annonseringen medtagna lättvinsmär-

kena i relation till den totala lättvinsförsäljningen redovisats. Av diagrammet framgår att en smärre skillnad i försäljningsutveckling föreligger mellan expe- riment- och kontrollområdenas butiker. Således är lutningen av regressionslinjen för experimentbutikerna något brantare än för kontrollbutikerna. Skillnaden är dock alltför obetydlig för att tillmätas statistisk relevans.

3.2.13. Observans av de i experimentet använda annonserna

[ tabell 105 redovisas det procentuella antalet personer i experimentområdena, som observerat de i propagandan ingående annonserna. Av resultaten framgår att c:a 20 % av intervjupersonerna har observerat båda annonserna som användes i experimentet. C:a 30 % av intervjupersonerna har observerat någon av annon- i serna. Dessa uppgifter om propagandaobservans grundar sig dock på det för- t hällandet att intervjupersonerna även har blivit visade annonserna och då på- L stått sig ha observerat dem. Den procentuella andelen personer som kunnat re- dogöra för annonsernas budskap utan minnesstöd är mycket liten. Mot bakgrund av dessa resultat är det förklarligt att propagandan ej givit någon större effekt.

Annonserna är bifogade redogörelsen. En beskrivning av annonserna finnes även i punkt 1.2.2.

Sammanfattningsvis kan sägas att propagandan tycks ha haft viss effekt med av- seende på de attityder till vin och sprit som annonseringen kraftigast argumen- terat för, nämligen det låga priset på vin i jämförelse med spritpriser.

En signifikant skillnad mellan experiment- och kontrollområden föreligger ock- så med avseende på den procentuella andelen personer som mellan det första och andra intervjutillfället ändrat sin konsumtion, mätt i antal konsumtionstill— fällen, i en önskvärd riktning. Därmed avses en ökning av antalet konsumtions— tillfällen för vin samtidigt med en minst lika stor minskning av antalet konsum- tionstillfällen för sprit. Genom att man ej kan komma åt propagandans effekt på mätfelen, i vad avser intervjupersonernas uppgifter om konsumtionen, måste dock detta resultat bedömas med viss försiktighet.

Några belägg för att propagandan skulle ha haft en höjande effekt på den sam— manlagda konsumtionen föreligger inte.

Propagandakampanjens verkan bör ses mot bakgrund av den relativt svaga ob— servansen av denna kampanj. Ett annat förhållande som i detta sammanhang är av intresse är det i surveyundersökningen erhållna resultatet beträffande intervju- personernas observans av systembolagets tidigare propaganda. Där framkom, som tidigare nämnts, att de personer som observerat propagandan i större utsträck- ning är högfrekventa i sin konsumtion än de som ej observerat propagandan.

Huruvida resultaten av experimentet skulle ha blivit annorlunda vid en mer långvarig eller/och mer respektive mindre intensiv propagandakampanj än den som ägt rum, kan givetvis den nu utförda undersökningen ej ge besked om.

i 1 3.3. Sammanfattning ! J 1 i i l l l

Allmänna upplysningar

]. På grund av avrundningsfel stämmer inte alltid summeringar av rader eller kolumner.

2. I det fall att ingen observation har erhållits har detta betecknats med :—-.

3. Procentuella frekvenser mellan 0 och 0,5 har betecknats med 0.

4. Resultaten grundar sig på vården uppräknade till riksnivå. Detta gäller dock inte resultaten i experimenttabellerna.

Tabellförteckning

Tabe” 1" Surveytabeller avsedda att belysa den kommersiella

reklamens effekt 1 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter kunskap om vin- och spritmärken, möjlig reklamobservans, kön och ålder.

2 Befolkningen i åldern 17—49 år, redovisad efter kunskap om vin- och spritmärken, möjlig reklamobservans och socioekonomisk status.

3 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter kunskap om vin- och spritmärken, konsumtionsfrekvens, kön och ålder.

4 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter kunskap om vin- och spritmärken, konsumtionsfrekvens och socioekonomisk status.

U! Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter antal druckna vin- och spritmärken, konsumtionsfrekvens, kön och ålder.

6 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter antal druckna vin- och spritmärken, konsumtionsfrekvens och socioekonomisk status.

Surveytabeller avsedda att belysa konsumtionsbeteenden och attityder

K onsumtionsfrelcvens

7 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, kön och ålder. 8 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens,

kön, ålder och civilstånd.

Tabell nr

9

10

11

12

13

14

IQ [Q

__ _ .__._, ___, ..

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och socioekonomisk status.

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och utbildning. '

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och bostadsort.

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern.

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och faderns konsumtionsfrekvens.

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern och faderns konsumtionsfrekvens.

Konsumtionsinriktning

Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och II redovisad efter konsumtionsinriktning, kön och ålder.

Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och II redovisad efter konsumtionsinriktning, kön, ålder och civilstånd.

Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning och socioekonomisk status.

Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och utbildning. Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och bostadsort.

Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning och konsumtionsinriktning i 16—17 årsåldern.

Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig dricka vin och sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning och faderns konsumtionsinrikt- ning.

Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig ha druckit vin eller sprit i 16—17 årsåldern, redovisad efter konsumtionsinriktning i 16— 17 årsåldern och faderns konsumtionsinriktning.

K onsumtionsmängd

Genomsnittlig konsumtionsmängd under mätperioden (14 dagar) av vin och sprit mätt i el 40 % alkohol för befolkningen i åldern 17—49 år, redovisad efter kön, ålder och civilstånd.

Genomsnittlig konsumtionsmängd under mätperioden (14 dagar) av vin och sprit mätt i cl 40 % alkohol för befolkningen i åldern 17—49 år, redovisad efter socioekonomisk status, konsumtionsfrekvens och -in- riktning.

28

29

30

34

37

38

39

Attityder till vinpriser

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till vinpriser, kön och ålder.

Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit. redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till vinpriser, kön och ålder.

Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit. redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till vinpriser och so— cioekonomisk status.

Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och Il redovisad efter konsumtionsinriktning och attityder till vinpriser.

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till vinpriser och konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern.

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och konsumtionsinriktning i 16—17 års åldern och attityder till vin- priser. Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till vinpriser och faderns konsumtionsfrekvens.

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till vinpriser, faderns konsumtionsfrekvens och -inriktning.

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till vinpriser och efter vad de tror att en helbutelj billigt röd- vin kostar.

Attityder till hur vin och sprit smakar

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till hur vin och sprit smakar, kön och ålder. Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till hur vin och sprit smakar, kön och ålder.

Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till hur vin och sprit smakar och socioekonomisk status.

Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redovisad efter konsumtionsinriktning, och attityder till hur vin och sprit smakar.

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern och attityder till hur vin och sprit smakar.

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till hur vin och sprit smakar och konsumtionsfrekvens och -inriktning i 16—17 årsåldern.

. ".c—ny..., .

Tabell nr 40

41

42

43

44

45

46

47

49

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till hur vin och sprit smakar och faderns konsumtionsfrekvens.

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till hur vin och sprit smakar, faderns konsumtionsfrekvens och -inriktning.

Attityder till fördomar som med/ör att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, kön och ålder.

Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, kön och ålder.

Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar, som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang och socio- ekonomisk status.

Befolkningen i åldern 17—49 år, i konsumtionsfrekvensklass I och II, redovisad efter konsumtionsinriktning och attityder till fördomar, som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang.

Befolkningen i åldern 18—49 redovisad efter attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang och konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern.

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, kon- sumtionsfrekvens och -inriktning i 16—17 årsåldern. Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, fa- derns konsumtionsinriktning och socioekonomisk status.

Attityder till fördomar som ger »starksprifdrickande» högre status än »vindrickande»

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande», kön och ålder.

Befolkningen i åldern 17—49 år som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande», kön och ålder.

Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» och socioekono— misk status.

1 76 Tabell nr 52

53

56

57

58

59

60

61

62

63

64

Befolkningen i åldern 17—4—9 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande».

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» och konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern.

Befolkningen i åldern 18—49 år, redovisad efter attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande», kon- sumtionsfrekvens och -inriktning i 16—17 årsåldern.

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» och fa- derns konsumtionsfrekvens.

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande», faderns konsumtionsfrekvens och inriktning.

Attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starlc— spritdrickande»

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »stark- spritdrickande», kön och ålder.

Befolkningen? åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande», kön och ålder.

Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande» och socioekono- misk status.

Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redovisad efter konsumtionsinriktning, och attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande».

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande» och konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern.

Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit i 16—17 årsåldern, redovisad efter attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande», konsumtions- frekvens och -inriktning i 16—17 årsåldern.

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande» och fa— derns konsumtionsfrekvens.

Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande», faderns konsumtionsfrekvens och -inriktning.

___l;.._4— ..

fm» . ”__-*V4_ * 44”

Tabell nr

66

68

69

70

kl [0

7 3

kl U|

Vilka drycker är det trevligast att bli serverad när man är hortbjuden

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och vilket slags drycker de tycker att det är trevligast att det serveras när de är bortbjudna.

Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och vilket slags drycker de tyc- ker att det är trevligast att det serveras när de är bortbjudna.

Vilka drycker man bjuder på när man har gäster

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och vilket slags drycker de bjuder på när de har gäster.

Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och vilket slags drycker de bjuder på när de har gäster.

Observans av systembolagets »vin i stället för sprit»-propaganda

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter propagandaobservans, ålder och konsumtionsfrekvens.

Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redovisad efter propagandaobservans, ålder och konsumtionsinrikt— ning.

Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter propagandaobservans, ålder och attityder till vinpriser.

Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter propagandaobservans, ålder och attityder till hur vin och sprit smakar.

Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter propagandaobservans, ålder och attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang.

Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter propagandaobservans, ålder och attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande».

Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter propagandaobservans, ålder och attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande».

Intervjupersonernas uppfattning om den kommersiella reklamens och systembolagets propagandas effekt

Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit och som dessutom uppgivit sig i tidningar ha sett reklam för vin- och

Tabell nr

77

78

79

80

81

82

83

spritmärken, redovisad efter konsumtionsfrekvens, kön och efter om de tror att reklamen har påverkat dem att köpa mer vin och sprit eller inte. (Se fråga 82 i frågeformuläret, etapp I.) Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit och som dessutom uppgivit sig i tidningar ha sett reklam för vin- och spritmärken, redovisad efter antal druckna vin- och spritmärken, kön och efter om de tror att reklamen påverkat deras märkesval eller inte. (Se fråga 83 i frågeformuläret, etapp 1.)

Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, som uppgivit sig ha observerat systembolagets »vin i stället för sprit»- propaganda redovisad efter de propagandainslag eller kombinationer av propagandainslag de uppgivit sig ha observerat och konsumtions- frekvensklass.

Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, som uppgivit sig ha observerat systembolagets »vin i stället för sprit»- propaganda redovisad efter kön, ålder och om de tror att propagandan påverkat dem att övergå från vin till sprit, att dricka mer vin utan att minska spritkonsumtionen eller att de inte påverkats. (Se frågorna 77, 78 i frågeformulåret, etapp II.)

Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, redovisad efter konsumtionsfrekvens, kön, ålder och om de tror att systembolagets propaganda för övergång från sprit till vin förbättrar alkoholvanorna eller inte. (Se fråga 79 i frågeformuläret, etapp 11.) Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, redovisad efter konsumtionsfrekvens, kön, ålder och om de tror att systembolagets propaganda för alkoholfria drycker förbättrar den all- männa nykterheten eller inte. (Se fråga 80 i frågeformuläret, etapp 11.)

Experimenttabeller

Förändringen i »vinkvoten»:

konsumtionsmängd vin konsumtionsmängd vin + sprit mellan det första och andra intervjutillfället i experiment- respektive kontrollområden. Förändringen i »vinkvoten»:

antal konsumtionstillfällen vin antal konsumtionstillfällen vin + ant. kons.-tillf. sprit mellan det första och andra intervjutillfället i experiment- respektive kontrollområden.

Tabell nr 84 Förändringen i »vinkvoten»:

inköpt mängd vin inköpt mängd vin + sprit mellan det första och andra intervjutillfället i experiment- respektive kontrollområden.

Förändringen i »vinkvoten» :

antal inköpstillfällen vin antal inköpstillfällen vin + ant. ink.—tillf. sprit mellan det första och andra intervjutillfället i experiment- respektive kontrollområden.

843 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället visat en relativ höj- ning av vinkonsumtionen i förhållande till sin totala alkoholkonsum- tion och som dessutom ej höjt sin totala alkoholkonsumtion.

som mellan det första och andra intervjutillfället visat en relativ höj— _ ning av antalet konsumtionstillfällen för vin i förhållande till samman- ”' lagda antalet konsumtionstillfällen för vin och sprit och som dessutom l ej ökat totala antalet konsumtionstillfällen.

88 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden i som mellan det första och andra intervjutillfället visat en relativ ök- ning i köpt mängd vin i förhållande till inköp av vin + sprit och som dessutom ej ökat totala inköpet av vin + sprit.

*' 89 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället visat en relativ ök— ning av antalet vininköp i förhållande till totala antalet vin + sprit- inköp och som dessutom ej ökat totala antalet vin + spritinköp. ! 90 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället ökat sin alkoholkon- sumtion.

91 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden

som mellan första och andra intervjutillfället ökat antalet konsum- ! tionstillfällen för vin och sprit.

92 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället visat en ökning i

i 87 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden l l » i * köpt mängd vin + sprit.

i, 93 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället ökat antalet vin- + spritinköp.

94 Den procentuella andelen personer i experiment— och kontrollområden , som visat en mer positiv attityd till vinpriser vid det andra än vid det P första intervjutillfället. (»N—ykterister» ej medtagna.)

95 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till vinpriser i relation till spritpriser

96

97

98

99

100

101

102

103

104

105

vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej med- tagna.)

Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollomrfulen som visat en mer positiv attityd till hur vin smakar vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.)

Den procentuella andelen personer i experiment— och kontrollområden som visat en mer negativ attityd till hur sprit smakar vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.)

Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till hur vin smakar i relation till sprit vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej med- tagna.)

Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat mindre starka fördomar, som medför att det drickes sprit och inte vin i vissa sammanhang vid det andra än vid det första inter- vjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.)

Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat mindre starka fördomar, som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» vid det andra än vid det första intervjutill- fället. (»Nykterister» ej medtagna.)

Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat starkare fördomar, som ger »vindrickande» högre status än »spritdrickande» vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.)

Den procentuella andelen personer, bland dem som varken dricker vin eller sprit, i experiment- och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till vin i relation till alkoholfria drycker vid det andra än vid det första intervjutillfället.

Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som på frågan »Vad anser Ni att det är trevligast att det serveras när Ni är hortbjuden» har ändrat sig från alternativen »både vin och sprit» och »enbart sprit» till alternativt »enbart vin» mellan det första och andra intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.)

Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en bättre uppfattning om priset på det billigaste rödvinet vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej med- tagna.)

Den procentuella andelen personer i experimentområden som obser- verat propagandakampanjens två annonser redovisad efter observa- tionsnivå.

Diagram 1 Försäljningen av vin i procent av den totala vin- och spritförsäljningen.

Diagram 2 Försäljningen av de lättvinsmärken som har ingått i annonseringen i

procent av den totala lättvinsförsäljningen.

. yuan—4

e..—e.g..

. A-JDB— -4—-

Tab. 1 Befolkningen i åldern 17—49 är redovisad efter kunskap om vin- och sprit- märken, möjlig reklamobseroans, kön och ålder.

Relativa tal.

" Möjlig reklam- Kunskapsklass2 Summa Kon Ålder Observans klassl ” I II III % 1 OOO—tal

Män 17—24 år I 60 28 12 100 204

II 43 35 22 100 121 III 32 38 30 100 109

25—34 år I 72 23 5 100 210

II 42 31 27 100 96 111 25 43 32 100 118

35—49 år I 71 25 5 100 315

II 31 42 27 100 250 III 22 44 34 100 228

17—49 år 1 68 25 7 100 730

II 36 38 26 100 466 III 25 42 33 100 455

Kvinnor 17—24 år I 47 22 32 100 152

11 15 42 43 100 125 Ill 8 45 47 100 103

25—34 år I 51 27 22 100 154

11 20 32 48 100 111 Ill 6 35 58 100 89

35—49 år I 46 29 25 100 263

11 15 45 40 100 170 Ill 9 32 60 100 220

17—49 år I 48 27 26 100 569

11 17 41 43 100 406 III 8 36 56 100 411

Samtliga I 59 26 15 100 1 299

11 27 39 34 100 873 III 17 39 44 100 867 ;Se punkt 2.1.5. 2 Se punkt 2.1.4.

Relativa tal. Tab. 2 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter kunskap om vin- och sprit- märken, möjlig reklamobservans och socioekonomisk status.

1.5. ' Se punkt 2.1.4. 3 Se punkt 2.1.7.

Socioekonomisk Måiålsigråzlålsam Kunskapsklass2 Summa ! grupp= klass! I 11 III % 1 OOO-tal

I I 80 12 9 100 262 II 63 20 17 100 60 III 16 53 31 100 21 II I 58 28 15 100 498 II 26 45 30 100 282 III 18 45 37 100 203 III I 48 34 18 100 415 II 23 40 37 100 463 III 17 38 46 100 602 Samtliga I 59 26 15 100 1 299 II 27 39 34 100 873 III 17 39 44 100 867

1 Se punkt 2.

ra-..-...»

Tab. 3 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter kunskap om vin- och sprit- märken, konsumtionsfrekvens, kön och ålder.

Relativa tal.

" Konsumtions- Kunskapsklassa Summa Kon Ålder fr k ensklass1 e V 1 11 111 % 1 OOO-tal Män 17—24 år 1 82 17 1 100 125 II 50 37 13 100 155 111 29 35 36 100 64 IV 13 43 43 100 91 25—34 år I 76 23 0 100 171 11 47 36 16 100 147 111 30 42 28 100 24 IV 17 30 53 100 81 17—49 år I 64 24 12 100 330 II 36 47 17 100 280 III 28 41 32 100 69 IV 16 40 44 100 115 17—49 år I 71 22 7 100 626 II 42 42 16 100 582 III 29 39 33 100 158 IV 16 38 46 100 287 Kvinnor 17—24 år I 65 26 9 100 59 II 39 32 29 100 116 III 7 50 43 100 126 IV 7 21 72 100 78 25—34 år I 77 18 5 100 71 II 26 57 17 100 127 III 25 23 52 100 72 IV 3 8 89 100 85 35—49 år I 70 27 3 100 145 11 26 47 27 100 196 Ill 6 42 53 100 138 IV 3 20 78 100 173 17—49 år I 71 25 5 100 275 II 29 46 25 100 439 III 10 41 49 100 336 IV 4 17 79 100 336 Samtliga I 71 23 6 100 901 11 36 44 20 100 1 021 III 16 40 44 100 494 IV 9 27 64 100 622

1 Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.4.

Tab. 4 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter kunskap om vin— och sprit—

märken, konsumtionsfrekvens och socioekonomisk status.

Relativa tal.

Socioekonomisk Kousumtions- Kunskapsklass? Summa grupp3 frekvensklass1 I II III % 1 OOO-tal 1 I 86 10 4 100 207 II 66 23 11 100 73 III 49 35 16 100 22 IV 32 20 48 100 41 II I 71 24 5 100 294 II 40 45 15 100 341 III 20 44 36 100 186 IV 9 30 61 100 163 111 I 60 32 8 100 350 11 29 47 23 100 537 III 10 40 51 100 241 IV 5 26 70 100 353 Samtliga I 71 23 6 100 901 II 36 44 20 100 1 021 III 16 40 44 100 494 IV 9 27 64 100 622 1 Se punkt 2.1.1. 2 Se punkt 2.1.4. 3 Se punkt 2.1.7.

”*:-_ va'—e ___-m_-

Tab. 5 Befolkningen i åldern 17—49 är redovisad efter antal druckna vin— och sprit—

märken, konsumtionsfrekvens, kön och ålder.

Relativa tal.

Antal druckna märken, Samtl' Kön Ålder Konsumtions- klass2 lga * frekvensklass1 ———" ***— II 1 OOO—tal 1 7—24 år 26 125 11 20 40 4 1 1 00 155 II I 4 1 9 76 100 64 0 91 ' 16 171 1 I 36 44 20 100 1 47 I I I 1 9 27 54 100 24 IV () 5 94 100 81 35—49 år I 69 17 14 100 330 II 38 35 27 100 280 III 14 32 55 100 69 IV 7 18 75 1 00 115 17—49 år I 74 19 S 100 626 II 33 39 29 100 582 I I I 11 26 63 1 00 I 58 IV 3 9 88 100 287 Kvinnor 17—24 år I 30 47 23 100 59 11 13 33 54 100 1 16 Ill 2 1 9 79 100 1 26 IV _ 3 97 100 78 25—34 år I 68 25 7 100 71 11 13 50 37 100 127 111 2 27 7 1 00 72 IV -— + 100 100 85 35—49 år I 68 24 8 100 145 11 21 43 36 100 196 III 0 32 68 100 1 38 IV — 1 99 100 173 17—49 år I 60 29 11 100 275 11 17 42 41 100 440 I I I 1 26 73 100 336 IV —-— 1 99 100 336 Samtliga

1 Se punkt 2. 2.

1.1. * Se punkt. 1.6.

Tab. 6 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter antal druckna vin- och sprit- märken, konsumtionsfrekvens och socioekonomisk status.

Relativa tal.

Socioekonomisk Konsumtions- Antal druckna märken, klass= Summa 8 . grupp frekvensklass1 I II III % 1 OOO-tal I I 83 10 7 100 207 11 38 47 16 100 73 III 13 47 40 100 22 IV 13 6 81 100 41 II I . 70 22 9 100 294 II 30 36 34 100 341 III 7 27 67 100 186 IV 2 5 93 100 163 III I 63 28 9 100 350 II 22 42 36 100 537 III 2 28 71 100 241 IV 0 5 95 100 353 Samtliga I 70 22 9 100 901 II 26 40 34 , 100 1 021 Ill 4 26 70 100 494 IV 1 5 94 100 623 1 Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.6. ' Se punkt 2.1.7.

Tab. 7 Befolkningen i åldern 17—49 är redovisad efter konsumtionsfrekvens, kön och

ålder. Relativa tal.

Konsumtions- Män Kvinnor Samt- "33:35 17_24 25—34 35_49 17—49 17_24 25—49 17—49 liga år år år år är år år

1 .............. 29 40 42 38 16 22 20 30 11 .............. 36 35 35 35 31 32 32 34 III ............ 15 6 9 10 33 21 24 16 IV ............ 21 19 15 17 21 26 24 21 Summa % 100 100 100 100 100 100 100 100 1 OOO-tal 434 424 794 1 652 380 1 007 1 387 3 038

* Se punkt 2.1.1.

Tab. 8 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, kön och ålder.

Relativa tal.

. . Män Kvinnor _ konsumtions- i ”652225" 17_24 25—34 25—34 35_49 35_49 17_24 17_24 25—49 25—49 är

år ogifta år gifta år ogifta år gifta år ogifta är gifta år ogifta år gifta

41 40 44 41

11 ............ 36 34 35 34 35 28 39 32 32 3. III ............ 1 5 5 6 7 9 35 28 19 21 21 19 1 5 1 4 20 23 29 25

Summa % 100 100 100 100 ) ' 1000-tal 434 125 299 102 692 297 83 142 865

1 Se punkt 2.1.1.

Tab. 9 Befolkningen i åldern ] 7—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och socio— 1 ekonomisk status. !

Relativa tal.

Konsuintionsirekvensklass1 Summa Socioekonomisk grupp2 I II III IV % 1 OOO—tal I ...................... 60 21 7 12 100 343 II ...................... 30 35 19 17 100 984 III .................... 24 36 16 24 100 1 480

2.1.1 ' Se punkt 2.1.7.

, Tab. 10 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och 1 utbildning.

Relativa tal. Konsumtionsfrekvensklass1 Summa

. Utbildning * I 11 111 IV % 1 OOO-tal Folkskola .............. 26 35 17 22 100 2 139 Realexamen ............ 31 34 16 19 100 690 Studentexamen .......... 17 14 5 100 209 1 Se punkt i 1 Se punkt 2.1.1.

Tab. 11 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konswnlionsfrekvens och bostadsort.

Relativa tal.

Konsumtionsfrekvensklass1 Summa Bostadsort I II III IV % 1 OOO—tal Stad .................... 36 32 15 17 100 1 703 Ej stad ................ 21 36 17 25 100 1- 331

* Se punkt 2.1.1.

Tab. 12 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och kan— sumtionsfrekvens i 16—17 års åldern. '

Relativa tal.

Konsumtionsfrekvens Konsumtionsfrekvensklassl i 16—17 års åldern,

klass2 I II III IV I ...................... 17 6 3 2 II ...................... 17 11 6 3 III .................... 19 20 25 6 IV .................... 47 63 67 89 Summa % 100 100 100 100 1 OOO-tal 885 973 468 587

1 Se punkt 2.11. = Se punkt 2.1.1.

Tab. 13 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och faderns konsumtionsfrekvens.

Relativa tal.

' - 1

Faderns konsumtions- Konsumtlonsirekvensklass frekvensklass2 I II III IV I ...................... 35 15 12 11 II ...................... 28 26 2' 14 III .................... 20 39 42 34 IV .................... 14 16 20 36 Uppgift saknas .......... 3 4 4 4 Summa % 100 100 100 100 1 OOO-tal 901 1 021 494 623

* Se punkt 2.1.1. ” Se punkt 2.1. 1.

Tab. 14 Befolkningen i åldern 18449 är redovisad efter konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern och faderns konsumtionsfrekvens.

Relativa tal.

Konsumtionsfrekvens i 16——17 års Faderns konsumtions- åldern, klass1 frekvensklass2

Il III IV

...................... 18 13 II ...................... 21 31 31 21 III .................... 15 24 34 36 [V .................... 11 8 11 27 Uppgift saknas .......... 1 2 5 4 Summa % 100 100 100 100

1 OOO—tal 239 310 502 1 862

' Se punkt 2.1.1. 3 Se punkt 2.1.1.

Tab. 15 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och II redovisad efter konsumtionsinriktning, kön och ålder.

Relativa tai.

1 Se punkt 2.1.1. = 50 punkt 2.1.2. 1 . onsum— Män Kvinnor åonsire- Konsumtions- l'vensl'hssl inriktninga 17_24 25 34 155—49 17—49 17—24 25—49 17—49 i & " är år är är är år är I Vininriktade ...... 17 32 23 24 49 56 55 * Spritinriktade . . . . 28 34 31 31 0 6 5 i Ej speciellt inriktade 55 _ 34 46 44 51 33 40 | Summa % 100 100 100 100 100 100 100 ! 1 OOO—tal 125 171 330 626 59 216 275 1 [[ Vininriktade ...... 19 22 15 18 40 28 31 i Spritinriktade . . . . 17 21 26 23 2 2 2 Ej speciellt inriktade 64 58 59 60 57 71 67 Summa % 100 100 100 100 100 100 100 1 00043" 155 147 280 582 116 323 439 i !

Tab. 16 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och II redovisad efter konsumtionsinriktning, kön, ålder och civilstånd.

Relativa tal.

Konsum- Män kvinnor tions- Konsumtionsv frekvens- inriktningi 17_24 25å—34 25å—34 35å—49 35;49 175—24 17;24 253—49 25.—49 klass1 år _r . r _r . r _r . r _r .år ogifta gifta ogifta gifta ogifta gifta ogifta gifta I Vininriktade. . . . 17 31 32 17 24 58 0 86 52 Spritinriktade .. 28 33 35 49 28 0 0 3 7 Ej speciellt in- riktade ...... 55 34 33 34 48 42 100 11 42 Summa % 100 100 100 100 100 100 100 100 100 1 OOO-tal 125 51 120 45 285 51 9 29 187 11 Vininriktade. . . . 19 22 22 19 14 48 21 15 30 Spritinriktacle .. 17 12 24 13 28 4 0 O 2 Ej speciellt in- riktade ...... 64 65 54 69 57 49 79 85 69 Summa % 100 100 100 100 100 100 100 100 100 1 OOO—tal 155 42 106 35 245 84 32 46 277 1 Se punkt 1.1. 2. * Se punkt 2.1.2.

Tab. 17 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo— visad efter konsumtionsinriktning och socioekonomisk status.

Relativa ta].

Konsumtionsiiiriktningl Summa boeioekonomisk grupp- Vin- Sprit- Ej speciellt O/ 1 OOO-tal inriktade inriktade inriktade '0 I .................... 40 13 48 100 302 II .................. 27 11 62 100 817 III .................. 13 19 67 100 1 122

2. .7.

1 Se punkt 2. ' Se punkt 2.

I—lb—l

Tab. 18 Befolkningen i åldern 17449 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och utbildning.

Relativa tal.

Konsum- , tionsfrekvens Konsumtioiisinriktning1 klass1

Utbildning

F olkskola Realcx. Studentex.

Vininriktade ...................... 26 39 57 Spritinriktade .................... 31 13 10 Ej speciellt inriktade .............. 43 50 33 Summa % 100 100 100

1 OOO—tal 554 211 136

Vininriktade ...................... 1 7 40 56 [' Spritinriktade .................... 15 10 2

Ej speciellt inriktade .............. 66 51 42 Summa % 100 100 100 1 OOO—tal 754 233 34

1 Se punkt 2.1 1. 1 Se punkt 2.1.2.

Tab. 19 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och bostadsort.

Relativa tal.

Konsumtions— Konsumtions- Bostadsort frekvens- Stad Ej stad I Vininriktade ............ 36 28 Spritinriktade ............ 21 29 Ej speciellt inriktade . . . . 43 43 1 Summa % 100 100 . 1 OOO-tal 615 286 II Vininriktade ............ 28 19 Spritinriktade ............ 12 16 Ej speciellt inriktade . . . . 61 66 Summa % 100 100 1 OOO-tal 544 477 V I ! klassl inriktningz l i

1 Se punkt 2.1.1. 1 Se punkt 2.1.2.

Tab. 20 Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo— visad efter konsumtionsinriktning och konsumtionsinriktning i 16—17 års- åldern.

Relativa tal.

Konsumtionsinriktning1 Konsumtionsinriktning i 16—17 årsåldernz .. . . Sprit- Ej speciellt N minriktade inriktade inriktade

Vininriktade ............ 25 1 9 11 Spritinriktade .......... 5 1 7 6 Ej speciellt inriktade . . .. 71 64 83 Summa % 100 100 100

1 000vtal 247 164 576

* Sc punkt 2.1.2. 2 Se punkt. 2.1.2.

Tab. 21 Befolkningen i åldern 18——49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo— visad efter konsumtionsinriktning och faderns konsumtionsinriktning. Relativa tal.

Konsumtionsinriktning1 Faderns konsumtions— inriktningz ,. . ., Sprit- Ej speciellt x "”"”ktade inriktade inriktade

Vininriktade ............ 5 15 Spritinriktade ............ 32 49 34 Ej speciellt inriktade . . . . 46 46 52 Summa % 100 100 100

1 OOO-tal 445 275 1 219

* Se punkt 2.1.2. ' Se punkt 2.1.2.

Tab. 22 Befolkningen i åldern 18-—49 år, som uppgivit sig ha druckit vin eller sprit i 16—17 årsåldern, redovisad efter konsumtionsinriktning i 161—17 årsåldern och faderns konsumtionsinriktning. Relativa tal.

Konsumtionsinriktning i 16—17 årsåldern1 Faderns konsumtions- inriktning2 . . . _ Sprit- Ej speciellt vm'mktade inriktade inriktade Vininriktad e ............ 28 9 19 Spritinriktade ............ 26 61 31 Ej speciellt inriktade . . . . 46 30 50 Summa % 100 100 100 1 OOO—tal 138 77 698 1 Se punkt 2.1.2. = Se punkt 2.1.2.

Tab. 23 Genomsnittlig konsumtionsmängd under mätperioden (14 dagar) av vin och , sprit mätt i el. 40 % alkohol för befolkningen i åldern 17—49 år, redovisat » efter kön, ålder och civilstånd.

a. Män

Gifta Ogifta

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—24 år 25—34 år 35—49 år

. .. . 2,1 3,1 2,2 2,5 1,1 2,2 3,0 1,6 Sprit . . . . 8,9 8,3 9,3 9,0 4,4 9,7 11,3 6,6

Totalt 11,0 i 6,8 11,5 :i; 4,0 11,5 i 2,4 11,5 5,5 i 2,0 11,9 &: 5,4 14,2 i 7,8 8,2

b. Kvinnor

!, Gifta Ogitta

.i 17—24 år 25—34 år 35—49 år Summa 17—24 år 25—34 år 35—49 år Summa

yt, Vin .. . . 1,1 1,6 1,9 1,8 1,8 5,2 1,4 2,1 Sprit 0,6 1,2 1,1 1,1 1,1 2,1 1,0 1,2 Totalt 1,7 ;t 0,8 2,8 i 1,2 3,1 i 1,0 2,9 2,8 i 1,4 7,3 2,4 :i: 2,2 3,2

c. Samtliga

Vin . . . . 2,0 Sprit . . . . 4,9

Tab. 24 Genomsnittlig konsumtionsmängd under mätperioden (14 dagar) av vin och sprit mätt i el. 40 % alkohol för befolkningen i åldern 17—49 år redovisat ( efter socioekonomisk status, konsumtionsfrekvens och —inriktning. ?

| I

1. Totalt 6,9 | __ l

l l l l l l l l

& Konsumtionsfrekvens och -inriktning I II Socio- ekonomisk 5. 5. 5.51 m .. 5- 53 m grupp _. ___, m __, :> 53 = m ., » III lv Samtliga 5; 5 av. rå g, ; s 55, raj-$ ä » ? 8 E'— S 2 = 8 :l » ?— S 9. ::. D. D. Da to an D- D- D. to an , m m m = 9 m 0 m = » ' FF ?. _ I .......... 13,7 35,6 21,6 19,8i6,2 6,6 2,3 1,6 3,4;t2,4 0,4 0 12,7 ] II ........ 15,5 34,0 17,1 19,2i4,4 3,1 8,3 1,6 2,9i1,0 0,7j;0,4 0 6,9 & III ........ 13,2 27,9 16,5 20,2;l;3,6 3,1 7,0 2,8 3,5i0,8 0,3;b0,2 0 6,1 Samtliga 19,5 3,2 0,4 0

Tab. 25 Befolkningen i åldern 17—49 är redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till vinpriser, kön och ålder.

Relativa tal.

' I. ' : Kön Ålder Attityder till Konsumtionsfrekvensklass Summa . . , ””mer I II 111 IV % 1 OOO—tal Män 17—24 år Positiv ........ 40 40 10 10 100 277 Negativ ........ 9 27 24 40 100 157 25—34 år Positiv ........ 52 33 5 10 100 280 Negativ ........ 17 39 8 37 100 144 35—49 år Positiv ........ 48 35 6 11 100 486 Negativ ........ 31 36 13 21 100 307 17—49 år Positiv ........ 47 36 7 10 100 1 043 Negativ ........ 22 34 14 29 100 608 Kvinnor 17—-—24 år Positiv ........ 20 43 30 7 100 211 Negativ ........ 11 15 38 37 100 169 25—34 år Positiv ........ 30 46 14 14 100 209 Negativ ........ 7 21 29 43 100 146 35—49 år Positiv ........ 35 32 21 12 100 342 Negativ ........ 9 27 21 43 100 310 17—49 år Positiv ........ 29 39 22 10 100 762 Negativ ........ 9 23 28 41 100 625 Samtliga Positiv ........ 40 37 13 10 100 1 805 Negativ ........ 15 28 21 35 100 1 233

1 Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.7.

Tab. 26 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo- visad efter konsumtionsinriktning, attityd till vinpriser, kön och ålder.

Relativa tal.

l' .. K onsumtionsinriktning1 x on l . _ Attityder till . . Älde' vinpriserz Vin— Sprit- Belli—?g?!- 0/ 1 000— inriktadc inriktade . ” tal riktade år Positiv ........ 20 62 Negativ ........ 7 13 81 100 94 25—34 år Positiv ........ 29 29 43 100 251 Negativ ........ 17 19 65 100 91 35——49 år Positiv ........ 19 27 53 100 434 Negativ ........ 14 24 62 100 244 , 1 7—49 år Positiv ........ 21 26 53 100 932 Negativ ........ 13 20 67 100 430 . Kvinnor 17—24 år Positiv ........ 27 2 72 100 196 Negativ ........ 22 —— 78 100 104 3 61 1 00 1 86 Negativ ........ 1 3 4 84 100 83 35—49 år Positiv ........ 36 3 61 100 299 Negativ ........ 13 1 86 100 175 1 7—49 år Positiv ........ 34 3 64 1 00 682 Negativ ........ 1 6 1 83 109 362 Samtliga Positiv ........ 27 16 57 100 1 614 Negativ ........ 1 4 1 1 74 1 00 792

1 Se punkt 2.1.2. 1 Se punkt 2.1.3.

Tab. 27 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo— visad efter konsumtionsinriktning, attityder till vinpriser och socioekonomisk status.

! i, Relativa tal.

I I l 25—34 år Positiv ........ 36

i Socio— Konsumtionsinriktning1 Summa

=, . Attityder till

5 ekoglomÄSK vinpriser" Vin- Sprit— Ej speciellt 17 1 000_ t al

, 5 ” inriktade inriktade inriktade "

i

'g I Positiv ...... 40 15 45 100 235 . Negativ ...... 39 4 57 100 67

II Positiv ...... 31 12 53 100 589 Negativ ...... 18 9 73 1 00 228

I II Positiv ...... 1 7 22 61 100 683

Negativ ...... 7 15 78 100 440

1 Se punkt 2.1.2. 1 Se punkt 2.1.3. ” Se punkt 2.1.7.

Tab. 28 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och I I redo— visad efter konsumtionsinriktning och attityder till vinpriser. Relativa tal.

Konsum- Konsumtionsinriktning' Summa tions— Attityder till frekvens- vinprisera Vin- Sprit- Ej speciellt 17 1 000 tal klass1 inriktade inriktade inriktade ” ' I Positiv ...... 34 24 42 100 713 Negativ ...... 33 20 47 100 188 II Positiv ...... 28 13 59 100 671 Negativ ...... 14 15 71 100 350 1 Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.2. ' Se punkt 2.1.3.

Tab. 29 Befolkningen i åldern 18—49 är redovisad efter attityder till vinpriser och kan- sumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern.

Relativa tal.

. . . . , Konsumtionsfrekvens i 16—17 Attltyder till vmprlser årsåldern, klass1 Positiv Negativ I .................................. 10 6 II ................................ 14 6 111 ................................ 20 13 IV ................................ 56 76 Summa % 100 100 1 OOO—tal 1 734 1 180

1 Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.3.

Tab. 30 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och kon— sumtionsinriktning i 16—17 årsåldern och attityder till vinpriser. Relativa tal.

Konsumtionsinriktning i 16—17 Konsumtions- Summa frekvens i Attityder till årgåldem' 16—17 års- vinprisera . . . . Vln- Sprlt— E] speclellt l 0 _ åldern klass inriktade inriktade inriktade & 1 000 tal I Positiv ...... 44 34 22 100 174 Negativ ...... 39 35 25 100 66 II Positiv ...... 20 2 79 100 243 Negativ ...... 5 — 95 100 68 1 Se punkt 2. 1.1. ' Se punkt 2.1.2. 1.3. ' Se punkt 2.

faderns konsumtionsfrekvens. Relativa tal.

Tab. 31 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till vinpriser och

Faderns konsumtions—

Attityder till vinpriser'

trekvansklass1

Positiv

Negativ

1 OOO-fal 1

24 27 28 18 3

100 806

1 12

13 18 40 24 4

00 33

1 Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.3.

Tab. 32 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till vinpriser, faderns

konsumtionsfrekvens och -inriktning. Relativa tal.

Faderns _ . Faderns konsumtionsinriktning' Summa . Attltyder till ?Zkzlånlstiiiails? vinprisera Vin- Sprit— Ej speciellt ? 1 OOO-t al ” " inriktade inriktade inriktade "

I Positiv ...... 1 1 29 60 1 00 435

Negativ ...... 6 41 53 1 00 158 II Positiv ...... 26 57 1 6 1 00 486

Negativ ...... 1 7 59 24 1 00 227 III Pesitiv ...... 8 20 72 100 506

Negativ ...... 12 22 67 100 496

1 Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.2. ' Se punkt 2.1.3.

Tab. 33 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till vinpriser och efter vad de tror att en helbutelj billigt rödvin kostar.

Relativa tal.

Konsum— Tror att det billigaste rödvinet kostar Summa tions- Attityder till frekvens— vinpriser” under 2—2,99 3—3,99 4—7,99 8 kr 0. vet e' 0/ 1 000— klass1 2 kr kr kr kr uppåt ] " tal I, II, III Positiv . (l 2 54 24 3 16 100 1 614 Negativ . . . . 0 1 31 25 8 36 100 792 Summa 0 2 46 25 23 100 2406 IV Positiv 0 2 22 28 7 41 100 191 Negativ . . .. -— 1 12 14 12 61 100 441 Summa 0 1 15 18 11 55 100 633

1 Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.3.

Tab. 34 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder

Relativa tal.

till hur vin och sprit smakar, kön och ålder.

Kön Ålder Attityder till hur vin och Konsumtionstrekvensklass1 Summa ' & Spnt smakar I 11 III IV % 1 OOO-tal

Män 17—24 år Vinpositiv och spritpositiv 56 30 7 6 100 138 Vinpositiv och spritnegativ 31 42 27 1 100 71 Vinnegativ och spritpositiv 15 25 13 47 100 138 Vinnegativ och spritnegativ 5 57 19 19 100 87 25—34 år Vinpositiv och spritpositiv 62 31 5 2 100 174 Vinpositiv och spritnegativ 37 57 1 5 100 78 Vinnegativ och spritpositiv 22 26 7 46 100 102 Vinnegativ och spritnegativ 16 32 12 41 100 69 35—49 år Vinpositiv och spritpositiv 53 36 6 5 100 318 Vinpositiv och spritnegativ 45 34 11 11 100 197 Vinnegativ och spritpositiv 30 33 8 29 100 173 Vinnegativ och spritnegativ 21 38 15 27 100 106 17—49 år Vinpositiv och spritpositiv 56 34 6 4 100 630 Vinpositiv och spritnegativ 40 41 12 7 100 346 Vinnegativ och spritpositiv 23 28 9 39 100 414 Vinnegativ och spritnegativ 14 42 16 28 100 262 Kvinnor 17—24 år Vinpositiv och spritpositiv 32 41 25 3 100 114 Vinpositiv och spritnegativ 22 24 42 13 100 78 Vinnegativ och spritpositiv 3 19 22 57 100 99 Vinnegativ och spritnegativ 3 37 50 10 100 89 25—34 år Vinpositiv och spritpositiv 42 36 19 3 100 96 Vinpositiv och spritnegativ 22 54 22 3 100 116 Vinnegativ och spritpositiv —— 16 15 69 100 84 Vinnegativ och spritnegativ 9 27 27 37 100 58 35—49 år Vinpositiv och spritpositiv 53 32 8 7 100 160 Vinpositiv och spritnegativ 26 38 27 8 100 184 Vinnegativ och spritpositiv 2 19 20 59 100 162 Vinnegativ och spritnegativ 6 29 30 35 100 147 17—49 år Vinpositiv och spritpositiv 44 36 16 5 100 371 Vinpositiv och spritnegativ 24 40 29 8 100 378 Vinnegativ och spritpositiv 2 18 19 61 100 344 Vinnegativ och spritnegativ 6 31 35 28 100 294 Samtliga Vinpositiv och spritpositiv 52 35 10 4 100 1 000 Vinpositiv och spritnegativ 32 40 21 7 100 724 Vinnegativ och spritpositiv 14 24 14 49 100 758 Vinnegativ och spritnegativ 10 37 26 28 100 556

1 Se punkt 2.1.1. * Sc punkt 2.1.3.

Tab. 35 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo- visad efter konsumtionsinriktning, attityder till hur vin och sprit smakar, kön och ålder. Relativa tal. Konsumtionsinriktningl Summa _. Attityder till hur vin . Kon Ålder och sprit smakar” Vin- Sprit- Råå??- cy 1 000 tal . . . . o - mriktade mnktade inriktade

Mån 17—24 år Vinpositiv och spritpositiv 17 17 66 100 130 Vinpositiv och spritnegativ 26 13 62 100 70 Vinnegativ och spritpositiv 4 26 71 100 73 Vinnegativ och spritnegativ 13 18 69 100 68 25—34 år Vinpositiv och spritpositiv 34 24 43 100 172 Vinpositiv och spritnegativ 38 13 49 100 74 Vinnegativ och spritpositiv 1 43 56 100 56 Vinnegativ och spritnegativ —— 35 65 100 41 35—49 år Vinpositiv och spritpositiv 24 21 55 100 302 Vinpositiv och spritnegativ 20 20 61 100 176 Vinnegativ och spritpositiv 5 54 42 100 124 Vinnegativ och spritnegativ 4 18 78 100 78 17-——49 år Vinpositiv och spritpositiv 25 21 54 100 603 Vinpositiv och spritnegativ 25 17 58 100 320 Vinnegativ och spritpositiv 4 43 53 100 253 Vinnegativ och spritnegativ 6 22 72 100 187 Kvinnor 17—24 år Vinpositiv och spritpositiv 35 — 65 100 111 Vinpositiv och spritnegativ 37 —— 63 100 67 Vinnegativ och spritpositiv 13 1 87 100 41 Vinnegativ och spritnegativ 8 3 88 100 80 25—34 år Vinpositiv och spritpositiv 30 3 67 100 94 Vinpositiv och spritnegativ 38 3 60 100 113 Vinnegativ och spritpositiv 10 10 80 100 26 Vinnegativ och spritnegativ 14 — 86 100 37 35—49 år Vinpositiv och spritpositiv 44 2 54 100 146 Vinpositiv och spritnegativ 34 1 66 100 169 Vinnegativ och spritpositiv 1 1 98 100 66 Vinnegativ och spritnegativ 10 6 85 100 93 17—49 år Vinpositiv och spritpositiv 38 2 61 100 351 Vinpositiv och spritnegativ 36 1 63 100 349 Vinnegativ och spritpositiv 7 3 91 100 133 Vinnegativ och spritnegativ 10 4 86 100 210 Samtliga Vinpositiv och spritpositiv 30 14 57 100 954 Vinpositiv och spritnegativ 31 9 61 100 670 Vinnegativ och spritpositiv 5 29 66 100 386 Vinnegativ och spritnegativ 8 12 79 100 397 ' Se punkt 2.1.2. ' Se punkt 2.1.3.

Relativa tal.

Tab. 36 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo- visad efter konsumtionsinriktning, attityder till hur vin och sprit smakar och socioekonomisk status.

Socio- ekonomisk grum)”

Attityder till hur vin och sprit smakar”

Konsumtionsinriktning1 Summa . . Ej spe- Vm— Sprit— . . . . . clellt % 1 OOO-tal inriktade mrlktade inriktade

Vinpositiv och spritpositiv 43 13 44 100 186 Vinpositiv och spritnegativ 52 5 43 100 64 Vinnegativ och spritpositiv 3 35 62 100 23 Vinnegativ och spritnegativ 20 9 72 100 30

11 Vinpositiv och spritpositiv 36 8 56 100 339 Vinpositiv och spritnegativ 37 8 55 100 213 Vinnegativ och spritpositiv 7 19 74 100 126 Vinnegativ och spritnegativ 8 14 78 100 139

Vinpositiv och spritpositiv 14 21 65 100 362 Vinpositiv och spritnegativ 23 10 67 100 354 Vinnegativ och spritpositiv 3 39 59 100 210 Vinnegativ och spritnegativ 6 12 83 100 197

Samtliga Vinpositiv och spritpositiv 30 14 57 100 954 Vinpositiv och spritnegativ 31 9 61 100 670 Vinnegativ och spritpositiv 5 29 66 100 386 Vinnegativ och spritnegativ 8 12 79 100 397

2.1.2. ” Se punkt 2.1.3. 2.1.7. 3 Se punkt

Tab. 37 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionfrekvensklass I och II redovisad

Relativa tal.

efter konsumtionsinriktning och attityder till hur vin och sprit smakar.

III 1 Se punkt

K on su m- Konsumtionsinriktnings Summa tions- Attityder till hur vin E' s e— trekvens- och sprit smakar' Vin- Sprit- 1. p 0 - klass1 inriktade inriktade . c1e11t A) 1 OOO-tal . inriktade ? i I Vinpositiv och spritpositiv 37 18 44 100 515 ;- Vinpositiv och spritnegativ 40 19 41 100 229 [? Vinnegativ och spritpositiv 8 56 36 100 102 W,] Vinnegativ och spritnegativ 19 27 55 100 55 t II Vinpositiv och spritpositiv 27 10 63 100 345 Vinpositiv och spritnegativ 39 5 57 100 292 Vinnegativ och spritpositiv 5 31 64 100 181 Vinnegativ och spritnegativ 11 17 72 100 203

1 Se punkt

' Se punkt

2.1.1. ' Se punkt 2.1.3. 2.1.2.

Tab. 38 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern och attityder till hur vin och sprit smakar.

Relativa tal.

Attityder till hur vin och sprit smakara Konsumtionsfrekvens i . . . . . . . . . . 16—17 årsåldern, klassl Vinposmv Vinposmv Vinnegativ Vinnegativ och och och och

spritpositiv spritnegativ spritpositiv spritnegativ I ...................... 14 8 8 4 11 ...................... 17 9 9 12 III .................... 22 20 16 19 IV .................... 47 62 67 66 Summa % 100 100 100 100 1 OOO-tal 930 651 371 367

* Se punkt 2.1.1 ' Se punkt 2.1.3.

Tab. 39 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till hur vin och sprit smakar och konsumtionsfrekvens och -inriktning i 16—17 årsåldern.

Relativa tal.

Konsum- Konsumtionsinriktning i Summa tions- 16—17 årsåldern2 frekvens i Attityder till hur vin 16—17 års— och sprit smakat-' . . Ej spe— åldern, mitä]. 135323 & ciellt % 1 OOO-tal klassl inriktade I Vinpositiv och spritpositiv 55 20 24 100 125 Vinpositiv och spritnegativ 40 33 27 100 54 Vinnegativ och spritpositiv 22 61 17 100 30 Vinnegativ och spritnegativ 19 17 11 100 14 II Vinpositiv och spritpositiv 19 0 81 100 156 Vinpositiv och spritnegativ 22 5 73 100 61 Vinnegativ och spritpositiv 17 3 80 100 33 Vinnegativ och spritnegativ 6 0 | 94 100 42 1 Se punkt 2.1.1. * Se punkt 2.1.2. ' Se punkt 2.1.3.

Tab. 40 Befolkningen i åldern 18449 är redovisad efter attityder till hur vin och sprit smakar och faderns konsumtionsfrekvens.

Relativa tal.

Attityder till hur vin och sprit smakar2 Faderns konsumtions- . . . . . . . . . . Vmposrtlv Vinposmv Vinnegativ Vinnegativ l frekvensklass och och och och spritpositiv spritnegativ spritpositiv spritnegativ ? i [ I ...................... 31 21 12 10 : II ...................... 26 28 23 25 III .................... 23 32 41 47 IV .................... 16 15 23 13 Uppgift saknas .......... 3 3 2 5 Summa % 100 100 100 100 1 OOO—tal 954 670 386 397

1 Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.3.

Tab. 41 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till hur vin och sprit smakar, faderns konsumtionsfrekvens och —inriktning.

Relativa tal.

Faderns Faderns konsumtionsinriktning' Summa konsum- . . . ”ons" Agilhyärittgxlngägåm Vin- Sprit— Ej 598" frekvens— in ikta de inriktade ciellt % 1 OOO—tal klassl r inriktade I Vinpositiv och spritpositiv 12 30 58 100 299 Vinpositiv och spritnegativ 11 32 57 100 141 Vinnegativ och spritpositiv 6 37 57 100 47 Vinnegativ och spritnegativ 8 37 56 100 39 II Vinpositiv och spritpositiv 31 54 15 100 247 Vinpositiv och spritnegativ 23 60 17 100 190 Vinnegativ och spritpositiv 18 66 16 100 87 Vinnegativ och spritnegativ 24 58 18 100 100 III Vinpositiv och spritpositiv 10 22 68 100 222 Vinpositiv och spritnegativ 11 12 77 100 217 , Vinnegativ och spritpositiv 10 33 57 100 157 , Vinnegativ och spritnegativ 10 15 74 100 186 .i ? 1 Se punkt 2.1.1. = Se punkt 2.1.2. 3 Se punkt 2.1.3.

Tab. 42 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, kön och ålder.

Relativa tal.

Konsumtions- Summa frekvensklass1 Kön Ålder Attitydera 1 000- I 11 111 IV % tal Män 17—24 år Har ej fördomar .. 25 33 18 25 100 245 Har fördomar . . .. 34 39 11 16 100 189 25—34 år Har ej fördomar .. 38 36 6 20 100 209 Har fördomar . . . . 43 34 5 18 100 214 35—49 år Har ej fördomar .. 30 33 16 21 100 311 Har fördomar . . . . 49 37 4 10 100 483 17—49 år Har ej fördomar .. 30 34 14 22 100 765 Har fördomar . . . . 44 37 6 13 100 887 Kvinnor 17—24 år Har ej fördomar .. 13 31 34 23 100 262 Har fördomar . . . . 21 31 33 16 100 118 25—34 år Har ej fördomar .. 18 35 23 24 100 230 Har fördomar . . . . 23 38 16 24 100 125 35—49 år Har ej fördomar .. 22 29 24 25 100 393 Har fördomar .. . . 23 31 17 28 100 260 17—49 år Har ej fördomar .. 18 31 26 24 100 885 Har fördomar . . .. 23 33 21 24 100 502 Samtliga Har ej fördomar .. 24 32 21 23 100 1650 Har fördomar . . . . 37 35 11 17 100 1 388

* Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.3.

'; L E i i.

dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, kön och ålder.

Relativa tal.

Tab. 43 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, rcdo— visad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som medför att det

Konsumtionsinriktningl Atutyder' Vin- Sprit- än???" 0/ 1 000- . . . . ' o inriktade lnriktadc riktade tal 17—24 år ej fördomar .. 15 11 74 100 185 Har fördomar 15 26 59 100 156 25—34 år Har ej fördomar .. 37 19 44 100 167 Har fördomar 14 33 53 100 175 35—49 år Har ej fördomar .. 22 8 71 100 245 Har fördomar 15 36 49 100 434 17—49 år Har ej fördomar .. 24 12 64 100 597 Har fördomar 15 33 52 100 765 Kvinnor 17—24 år Har ej fördomar .. 22 1 76 100 202 Har fördomar 32 — 68 100 98 25—34 år Har ej fördomar .. 31 3 66 100 174 Har fördomar 26 3 71 100 95 35—49 år Har ej fördomar .. 30 1 69 100 289 Har fördomar 24 5 71 100 185 17—49 år Har ej fördomar .. 28 1 71 100 665 Har fördomar 27 3 70 100 378 Samtliga Har ej fördomar .. 26 6 68 100 1 262 Har fördomar 19 23 58 100 1 143

) Se punkt 2.1.2. ” Se punkt 2.1.3.

Tab. 44 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo- visad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang och socioekonomisk status. Relativa tal.

Konsumtionsinriktning1 Summa Socioekono- misk status Attityder” Vin— Sprit- Ej speciellt ? 1 000- inriktade inriktade inriktade ” tal I Har ej fördomar .. 43 9 49 100 184 Har fördomar 35 19 46 100 118 11 Har ej fördomar .. 32 5 64 100 468 Har fördomar 21 19 60 100 348 111 Har ej fördomar . . 13 8 80 100 505 Har fördomar 14 29 57 100 617 Samtliga Har ej fördomar . . 26 6 68 100 1 262 Har fördomar 19 23 58 100 1 143

1 Se punkt 2.1.2. ' Se punkt 2.1.3.

Tab. 45 Befolkningen i åldern 17—49 år, i konsumtionsfrekvensklass I och I I, redo- visad efter konsumtionsinriktning och attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang.

Relativa tal.

Kon sum- Konsumtionsmriktuing1 Summa . _ . , kålånsslgaessl Attityder Vin- Sprit- Ej speciellt 17 ] 000. inriktade inriktade inriktade ” tal I Har ej fördomar .. 45 12 42 100 395 Har fördomar . . . . 25 32 44 100 506 11 Har ej fördomar .. 28 6 se 100 534 * Har fördomar . . . . 18 22 60 100 487 ? 1 Se punkt 2. 1.1. ' Se punkt 2.1.2. ' Se punkt 2.1.3.

Tab. 46 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som med— för att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang och konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern.

Relativa tal.

Konsumtionsfrekvens. Attityder" 1 16—1k71aäsåldern, Har ej Har fördomar fördomar I ...................... 7 13 ; II ...................... 12 14 ' III .................... 23 ' IV .................... 59 56 Summa % 100 100 1 OOO-tal 1 205 1 114

1 Se punkt 2.1.1. 1 Se punkt 2.1.3.

och -inriktning i 16—17 årsåldern.

Relativa tal. Tab. 47 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som med- för att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, konsumtionsfrekvens

Konsum- tionsfrekvens 1 16—1 7 årsåldern, klass1

Attityder1

Konsumtionsinriktning i 16—17

årsåldern" Vin- Sprit- Ej speciellt 17 1 000- inriktade inriktade inriktade "

Har fördomar Har ej fördomar .. 59 37

25 36

16 27

100 85

Har fördomar

Har ej fördomar .. 25 10

0 3

75 87

100 100

138 153

1 Se punkt 2. ' Se punkt 2. ' Se punkt 2.

Tab. 48 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som med— för att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, faderns konsumtions-

1.1. 1.2. 1.3.

inriktning och socioekonomisk status.

Relativa tal.

Faderns konsumtionsinriktning1 Summa Socio— _ . . _ . _ ekonomisk Attityder Ingen Vin- Sprit- Ef spe 1 000_ grupp kon- inriktade inriktade ciellt % tal sumtion inriktade I Har ej fördomar .. 19 17 23 42 100 184 Har fördomar 27 10 23 40 100 118 11 Har ej fördomar .. 16 13 24 47 100 468 Har fördomar 20 11 32 37 100 348 III Har ej fördomar . . 17 14 25 44 100 505 Har fördomar 13 6 38 42 100 617

' Se punkt 2. 1.2. ' Se punkt 2.1.3. ' Se punkt 2.1.7.

och ålder. Relativa tal.

Tab. 49 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande», kön

Konsumtionsfrekvensklass1 Summa Kön Ålder Attityder' I II III IV % 1 OOO-tal Män 17—24 år Har ej fördomar 34 38 15 13 100 205 Har fördomar 24 34 15 28 100 229 25—34 år Har ej fördomar 54 32 7 7 100 241 Har fördomar 22 38 5 35 100 183 35—49 år Har ej fördomar 47 32 9 12 100 414 Har fördomar 36 38 8 17 100 380 17—49 år Har ej fördomar 46 34 10 11 100 860 Har fördomar 29 37 9 25 100 792 Kvinnor 17—24 år Har ej fördomar 24 34 31 11 100 211 Har fördomar 6 26 37 32 100 169 25—34 år Har ej fördomar 31 36 20 13 100 191 Har fördomar 7 35 21 37 100 164 35—49 år Har ej fördomar 34 30 17 20 100 316 Har fördomar 12 31 25 33 100 337 17—49 år Har ej fördomar 30 33 22 15 100 717 Har fördomar 9 31 27 34 100 670 Samtliga Har ej fördomar 39 33 15 13 100 . 1 577 Har fördomar 20 34 17 29 100 1 461

1 Se punkt 2.1 1. ' Se punkt 2.1.3.

209 Tab. 50 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger »stark- spritdrickande» högre status än »vindrickande», kön och ålder. Relativa tal. Konsumtionsinriktning1 Summa Rön Ålder Attltyder' Vin— Sprit- Eåeslpf- 0/ 1 000_ . . . . ., inriktade inriktade inriktade tal

Män 17—24 år Har ej fördomar . . 22 15 63 100 178

Har fördomar . . . . 8 22 71 100 164

25—34 år Har ej fördomar . . 29 24 47 100 224

Har fördomar . . . . 18 30 52 100 118

35—49 år Har ej fördomar .. 21 22 57 100 365

Har fördomar . . . . 14 31 56 100 314

17—49 år Har ej fördomar .. 23 21 56 100 767

Har fördomar . . . . 13 29 59 100 595

Kvinnor 17—24 år Har ej fördomar .. 36 1 63 100 186

Har fördomar . . . . 9 0 91 100 114

25—34 år Har ej fördomar .. 37 5 58 100 166

Har fördomar . . . . 16 0 84 100 103

35—49 år Har ej fördomar .. 40 4 56 100 253

Har fördomar . . . . 14 0 86 100 221

17—49 år Har ej fördomar .. 38 4 59 100 606

Har fördomar . . . . 13 0 87 100 438

Samtliga Har ej fördomar .. 30 13 57 100 1 373

Har fördomar . . . . 13 16 71 100 1 033

1 Se punkt 2.1.2. ' Se punkt 2.1.3.

Tab. 51 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo— visad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger »starksprit- drickande» högre status än »vindrickande» och sociekonomisk status.

Relativa tal.

Socio- Konsumtiousinriktning1 Summa ekofuo'TESk A”"yde" Vin- Sprit- Ej speciellt .,, 1000- 3 pp inriktade inriktade inriktade /" ta] 1 Har ej fördomar .. 47 13 40 100 235 Har fördomar . . . . 15 12 74 100 67 11 Har ej fördomar .. 33 11 56 100 520 Har fördomar .. .. 16 11 73 100 297 III Har ej fördomar .. 16 19 65 100 512 Har fördomar . . . . 11 20 69 100 610 Samtliga Har ej fördomar .. 30 13 57 100 1373 Har fördomar . . . . 13 16 71 100 1 033 1 Se punkt 2.1.2. ' Se punkt 2.1.3. ' Se punkt 2.1.7.

Tab. 52 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och ]] redo- visad efter konsumtionsinriktning och attityder till fördomar som ger »slark- spritdrickande» högre status än »vindrickande».

Relativa tal.

K onsum- Konsu mtionsniriktning' Summa . _ . , kägiläflr 2551 Attltyder Viii- Sprit- Ej speciellt 17 1 000- inriktade inriktade inriktade " tal

I Har ej fördomar . . 41 19 40 100 609

Har fördomar . . . . 18 32 50 100 292

II Har ej fördomar . . 30 12 58 100 524

Har fördomar . . . . 16 15 69 100 497

' Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.2. ' Se punkt 2.1.3.

, i % I i

Tab. 53 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» och konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern.

Relativa tal.

Konsumtionsfrekvens, Attityder= 1 16—1lzlaizsåldern, Har ej Har fördomar fördomar

I ...................... 10 6 II ...................... 1 2 9 III .................... 1 9 1 5 IV .................... 58 70 Summa % 1 00 1 00

1 OOO-tal 1 514 1 399

1 Se punkt 2.1.1. 3 Se punkt 2.1.3.

Tab. 54 Befolkningen i åldern 18—49 år, redovisad efter attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande», konsumtionsfrekvens och -inriktning i 16—17 årsåldern.

Relativa tal.

Konsum— Konsumtionsinriktuing i 16—17 , tionsfrekvens årsåldern” Summa i 16—17 Attityder årsåldern, Vin- Sprit- Ej speciellt 0/ 1 000— klass1 inriktade inriktade inriktade ” tal ] Har ej fördomar . . 53 30 17 100 154 Har fördomar . . . . 23 43 34 100 85 11 Har ej fördomar .. 19 2 80 100 186 Har fördomar . . . . 13 1 86 100 124

' Sc punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.2. * Se punkt 2.1.3.

Tab. 55 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» och faderns konsumtions- frekvens.

Relativa tal.

Attityder” Faderns konsumtions- f'rekvensklassl Har ej Har fördomar fördomar

I ...................... 25 13 II ...................... 23 24 III .................... 30 36 lV .................... 18 23 Uppgift saknas .......... 3 4 Summa % 100 100

1 OOO—tal 1 577 1 461

1 Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.3.

Tab. 56 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindric kande», faderns konsumtions— frekvens och -inriktning.

Relativa tal.

Faderns Faderns konsumtionsinriktning” Summa konsumtions- . 3 frekvens- Atmyder Vin— Spl'it- Ej speciellt [y 1 000- klass1 inriktade inriktade inriktade ” tal I Har ej fördomar .. 13 29 59 100 397 Har fördomar . . . . 4 40 56 100 196 II Har ej fördomar .. 30 54 16 100 369 Har fördomar . . . . 16 62 22 100 345 111 Har ej fördomar .. 11 19 70 100 475 Har fördomar . . . . 10 22 69 100 527

1 Se punkt 2.1. ” Se punkt 2.1. 1.

1. 2. ' Se punkt 2. 3.

Tab. 57 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande», kön och ålder.

Relativa tal.

Konsumtionsfrekvensklassl Summa

Kön Ålder Attityder” I II III IV % 1 OOO-tal Män 17—24 år Har ej fördomar 42 36 14 192 Har fördomar 18 35 21 26 100 242 25—34 år Har ej fördomar 44 34 21 213 Har fördomar 37 35 17 100 211 35—49 år Har ej fördomar 50 36 9 395 Har fördomar 34 34 12 20 100 399 17—49 år Har ej fördomar 46 36 5 13 100 800 Har fördomar 30 35 14 21 100 852 Kvinnor 17—24 år Har ej fördomar 22 34 31 13 100 126 . Har fördomar 13 29 35 24 100 254 : 25—34 är Har ej fördomar 28 41 6 25 100 126 Har fördomar 15 33 28 24 100 229 35—49 år Har ej fördomar 28 35 14 23 100 211 Har fördomar 19 28 25 28 100 442 17—49 år Har ej fördomar 27 36 16 21 100 462 Har fördomar 17 29 28 26 100 925 Samtliga Har ej fördomar 39 36 9 16 100 1 262 Har fördomar 23 32 21 24 100 1 776

1 Se punkt 2.1 1. ' Se punkt 2.1.3.

Relativa tal. Tab. 58 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo- visad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger »vindrickan- de» högre status än »starkspritdrickande», kön och ålder.

Konsumtionsinriktning1 Summa Kön Ålder Attityder- Vin— Sprit- Eåieslpte- (y 1 000— . . . . 0 inriktade inriktade inriktade tal Män 17——24 år Har ej fördomar .. 12 26 62 100 164 Har fördomar 17 11 72 100 177 25 34 år Har ej fördomar .. 23 34 43 100 168 Har fördomar 27 18 54 100 174 35—49 år Har ej fördomar .. 17 36 48 100 360 Har fördomar 18 15 67 100 319 17—49 år Har ej fördomar .. 17 33 50 100 693 Har fördomar 20 15 65 100 669 Kvinnor 17—24 år Har ej fördomar .. 22 3 76 100 108 Har fördomar 28 0 71 100 192 25—34 år Har ej fördomar .. 43 9 48 100 95 Har fördomar 22 0 79 100 175 35—49 år Har ej fördomar .. 30 4 66 100 162 Har fördomar 27 1 72 100 312 17—49 år Har ej fördomar .. 31 5 64 100 364 Har fördomar 26 1 74 100 679 Samtliga Har ej fördomar .. 22 23 55 100 1 057 Har fördomar 23 8 69 100 1 348

1 Se punkt 2.1.2. ' Se punkt 2.1.3.

Tab. 59 Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo- visad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande» och socioekonomisk status.

..; — **ogo—

ReIativa tal. . . . . , Socio- Konsumtionsmrlktnmg Summa 1. ' _ - : ekoåloml,” Mmyd" Vili- Sprit— Ej speciellt 0/ 1 000- g pp inriktade inriktade inriktade ” tal I Har ej fördomar .. 43 19 39 100 144 Har fördomar . . . . 37 7 56 100 159 11 Har ej fördomar .. 27 16 57 100 367 Har fördomar . . . . 27 6 67 100 450 Ill Har ej fördomar .. 11 33 56 100 479 Har fördomar .. .. 15 9 76 100 643 Samtliga Har ej fördomar .. 22 23 55 100 1 057 Har fördomar . . . . 23 8 69 100 1 348 1 Se punkt 2.1.2. ' Se punkt 2.1.3. ' Se punkt 2.1.7.

Tab. 60 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redo- visad efter konsumtionsinriktning och attityder till fördomar som ger avin— drickande» högre status än »starkspritdrickande».

Relativa tal.

. . . . , K onsu m— Konsumtionsmrlktmng Summa tionsfre- Attitydera . . . Vm- Sprit— EJ spemellt 1 000- kvensmass' inriktade inriktade inriktade % tal ] Har ej fördomar .. 30 33 38 100 492 Har fördomar . . . . 38 12 50 100 409 II Har ej fördomar .. 19 19 62 100 454 Har fördomar . . . . 27 9 64 100 567

1 Se punkt 2.1.1 1 Se punkt 2.1.2 * Se punkt 2.1.3

Tab. 61 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande» och konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern.

Relativa tal.

1 Se punkt 2 ' Se punkt 2

Kons umtionsfrekvens, Attityder” 1 16—-1k7la25åldern, Har ej Har fördomar fördomar

I ...................... 10 7 II ...................... 14 8 III .................... 1 7 1 8 IV .................... 60 67 Summa % 1 00 1 00

1 OOO-tal 1 231 1 683

.1.1. .1.3.

Tab. 62 Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit i 16— 17 årsåldern, redovisad efter attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande», konsumtionsfrekvens och -inriktningi 16—17 årsåldern.

Relativa tal.

Konsum- Konsumtionsinriktning i 16—17 tionsfrekvens årsåldem1 Summa 1 16—17 Attityder' årsåldern. Vin- Sprit- Ej speciellt o/ 1 000- klass1 inriktade inriktade inriktade ” tal I Har ej fördomar .. 51 32 13 100 122' Har fördomar 34 38 28 100 117 II Har ej fördomar .. 19 0 81 100 171 Har fördomar 14 3 84 100 140 1 Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.2. 1.3. ' Se punkt 2.

Talb. 63 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande» och faderns konsumtions— frekvens. Relativa tal.

Attityder'

Faderns konsumtions— frekvensklass1 Har ej Har fördomar fördomar

...................... 18

11 ...................... 26 22 III .................... 31 34 IV .................... 19 22 Uppgift saknas .......... 4 4 Summa % 100 100

1 OOO—tal 1 262 1 776

1 Se punkt 2.1 * Se punkt 2.1

.1. .3.

Tab. 64 Befolkningen i åldern 18-——49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande», faderns konsumtions- frekvens och -inriktning.

Relativa tal.

Faderns Faderns konsumtionsinriktning1 Summa konsumtions- . , frekvens— Attityder Vin- Sprit- Ej speciellt ? 1 000- klass1 inriktade inriktade inriktade 0 tal . I Har ej fördomar .. 10 30 60 100 268 , Har fördomar . . . . 10 34 56 100 325 l 1 Il Har ej fördomar .. 21 58 21 100 321 ; Har fördomar . . . . 25 58 17 100 392 7 lll Har ej fördomar .. 7 25 68 100 396 Har fördomar . . . . 12 18 70 100 607 1 Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.2. 1 ' Se punkt 2.1.3. ' Tab. 65 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och vilket ;1 slags drycker de tycker att det är trevligast att det serveras när de år bartbjudna. l Relativa tal.

' 1 Det är trevli gast när det Konsumtionsfrekvensklass Summa

””e"" I II III IV % 1 ooo-tal

Både sprit och vin .......... 62 33 5 1 100 787 Enbart sprit ................ 49 43 3 4 100 133 Enbart vin ................ 37 45 15 3 100 686 Enbart alkoholfria drycker .. 5 24 26 45 100 1 270 Vet inte .................. 53 13 13 100 162

1 Se punkt 2.1.1.

Tab. 66 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redo- visad efter konsumtionsinriktning och vilket slags drycker de tycker att det är trevligast att det serveras när de är bortbjudna.

Relativa tal.

Det är trevligast när det serveras Konsum- tions— . . . . , Enbart frekvens— Konsumtlonsmrlktnlng Eååf Enbart Enbart. alkohol— Vet klass1 'p . sprit vin fria inte och vm , drycker I Vininriktade ............ 21 4 64 42 32 Spritinriktade .......... 26 76 5 23 22 Ej speciellt inriktade. . .. 53 20 31 35 46 Summa % 100 100 100 100 100 1 OOO-tal 484 65 256 61 34 II Vininriktade ............ 21 5 44 13 8 Spritinriktade .......... 20 48 6 6 28 Ej speciellt inriktade. . . . 60 47 51 81 64 Summa % 100 100 100 100 100 1 OOO—tal 262 58 309 306 86 1 Se punkt 2.1.1. 1 Se punkt 2.1.2.

Tab. 67 Befolkningen i åldern 17 49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och vilket slags drycker de bjuder på när de har gäster.

Relativa tal.

Konsumtionsfrekvensklass1 Summa Bjuder på I II III IV % 1 OOO-tal Både sprit och vin .......... 60 33 5 1 100 826 Enbart sprit ................ 44 49 3 4 100 217 Enbart vin ................ 41 39 17 4 100 387 Enbart alkoholfria drycker .. 7 29 25 40 100 1 476 Vet inte .................. 33 32 10 11 100 133

1 Se punkt 2.1.1.

Tab. 68 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och I I redo— visad efter konsumtionsinriktning och vilket slags drycker de bjuder på när de har gäster. Relativa tal. Bjuder på Konsum- tions- . . . . , Enbart frekvens- Konsumflonslnrlktnlng 153535 Enbart Enbart alkohol- Vet klass1 och vin sprit vm fria liite drycker I Vininriktade ............ 26 1 76 43 21 Spritinriktade .......... 24 70 —— 1 3 23 Ej speciellt inriktade. . . . 50 30 24 44 57 Summa % 100 100 100 100 100 1 OOO-tal 499 96 158 103 45 I I Vininriktade ............ 18 3 62 19 1 6 Spritinriktade .......... 18 44 2 8 14 Ej speciellt inriktade. . .. 64 53 36 74 69 Summa % 100 100 100 100 100 1 (100-tal 276 105 150 429 61

1 Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.2.

Tab. 69 Befolkningen i åldern 17449 är redovisad efter propagandaobservans, ålder och konsumtionsfrekvens.

ve,—a i .

IP,—_ T—M___c

Relativa tal.

Konsumtlipåssfrekvens- Summa Propagandaobservans Ålder I II III IV % 1 OOO-tal Har observerat propaganda 17—24 år 38 35 15 12 100 311 25—34 år 50 31 8 11 100 392 35—49 år 52 34 6 9 100 634 17—49 år 48 33 9 10 100 1 337 Har ej observerat propa- 17—24 år 13 32 29 26 100 503 ganda 25—34 år 12 39 17 32 100 386 35—49 år 18 33 21 29 100 812 17—49 år 15 34 22 29 100 1 701

1 Se punkt 2.1.1.

Tab. 70 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redo- visad efter propagandaobservans, ålder och konsumtionsinriktning.

Relativa tal.

Konsum- Har observerat Har ej observerat tions- Ko nsumtions- propaganda propaganda friges?" inriktning 17_24 25—34 35_49 17—49 17_24 25—34 35_49 17—49 s är år är är år är år är I Vininriktade .......... 26 36 36 34 31 36 32 33 Spritinriktade ........ 21 26 22 23 16 31 27 25 Ej speciellt inriktade. . 54 39 42 44 52 33 41 42 Summa % 100 100 100 100 100 100 100 100 1 OOO—tal 119 195 328 642 65 47 148 260 II Vininriktade .......... 31 34 24 29 26 25 12 19 Spritinriktade ........ 9 12 17 14 13 12 15 14 Ej speciellt inriktade . . 60 54 58 58 62 63 73 67 Summa % 100 100 100 100 100 100 100 100 1 OOO-tal 109 123 212 444 162 152 264 577

1 Se punkt 2.1.1. ' Se punkt 2.1.2.

Tab. 71 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo— visad efter propagandaobservans, ålder och attityder till vinpriser.

Relativa tal.

Attityder till vinpriser1 Summa Propagandaobservans Ålder

Positiv Negativ % 1 OOO-tal Har observerat 17—24 år 85 16 100 274 propagandan 25—34 år 77 23 100 349 35—49 år 74 26 100 579 17—49 år 77 23 100 1 202 Har ej observerat 17—24 år 58 42 100 368 propagandan 25—34 år 65 35 100 263 35—49 år 53 47 100 574 17—49 år 57 43 100 1 204

1 Se punkt 2.1.3.

smakar.

Relativa tal. Tab. 72 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo— visad efter propagandaobservans, ålder och attityder till hur vin och sprit

Propaganda- Observans

Ålder

Attityder till hur vin och sprit smakar1

Vin- positiv och sprit— positiv

Vin- positiv och sprit- negativ

Vin- negativ och sprit- positiv

Vin- negativ och Sprit- negativ

1 000- % tal

Har observerat

44 22 17 18

propaganda 25—34 år 55 25 10 10 100 349 35—49 år 49 28 14 9 100 579

," 17—49 år 49 26 14 11 100 1 202 ' Har ej observerat 17_24 år 33 21 18 27 100 368 propaganda 25—34 år 28 37 18 16 100 263 35_49 år 29 32 19 21 100 574 17—49 år 30 30 18 22 100 1 204

1, S e punkt 2.1.3.

visad efter propagandaobservans, ålder och attityder till fördomar som med— för att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang.

Relativa tal.

Propa g an (1 a- Ålder Attityder1 Summa Observans Har fördomar Har ej fördomar % 1 OOO—tal Har observerat 17—24 år 39 61 100 274 propagandan 25—34 år 40 60 100 349 35—49 år 55 45 100 579 17—49 år 47 53 100 1 202 Har ej observerat 17—24 år 40 60 100 368 propagandan 25—34 år 49 51 100 263 35—49 år 52 48 100 574 17—49 år 48 52 100 1 204

%

l l

lt

Tab. 73 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo— '

l 1 Se punkt 2.1.3.

Relativa tal. Tab. 74 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo- visad efter propagandaobservans, ålder och attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande».

" ! Propaganda- Ålder Attityder Summa Observans Har ej fördomar Har fördomar % 1 OOO—tal Har observerat 17—24 år 65 36 100 274 propagandan 25—34 år 71 29 100 349 35—49 år 62 38 100 579 17—49 år 65 35 100 1 203 Har ej observerat 17—24 år 51 49 100 368 propagandan 25—34 år 55 46 100 263 35—49 år 45 55 100 574 17—49 år 49 51 100 1 204

1 Se punkt 2.1.3.

Relativa tal. Tab. 75 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redo- visad efler propagandaobservans, ålder och attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande».

' ! Prop agan d &. Ålder Attityder Summa Observans Har e j fördomar Har fördomar % 1 OOO-tal Har observerat 17—24 år 53 47 100 274 propagandan 25—34 år 50 50 100 349 35—49 år 51 49 100 579 17—49 år 51 49 100 1 202 Har ej observerat 17—24 år 34 66 100 368 propagandan 125—34 år 34 66 100 263 35——49 år 40 60 100 574 17—49 år 37 63 100 1 204

1 Se punkt 2.1.3.

_ag5__.

låret, etapp I.) Relativa tal. a) Män Tab. 76 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit och som dessutom uppgivit sig i tidningar ha sett reklam för vin— och spritmärken, redovisad efter konsumtionsfrekvens, kön och om de tror att reklamen har på— verkat dem att köpa mer vin och sprit eller inte. (Se fråga 82 i frågeformu-

Uppfattning om reklamens påverkan

Konsumtionsfrekvensklass1

II

III

Samtliga

Har påverkats ...................... Har ej påverkats .................... Vet inte ............................

Summa %

62

1 OOO—tal 626 582 156 1 365 1 Se punkt 2.1.1. b) Kvinnor Konsumtionsfrekvensklass Uppfattning om reklamens påverkan Samtliga I II III Har påverkats ...................... 8 1 1 3 Har ej påverkats .................... 75 66 50 63 Vet inte ............................ 17 34 49 34 Summa % 100 100 100 100 1 OOO-tal 275 439 336 1 051 e) Samtliga Konsumtionsfrekvensklass Uppfattning om reklamens påverkan Samtliga I II III Har påverkats ...................... 9 2 1 4 Har ej påverkats .................... 77 69 54 69 Vet inte ............................ 14 29 46 27 Summa % 100 100 100 100

1 OOO-tal

Tab. 77 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit och som dessutom uppgivit sig i tidningar ha sett reklam för vin och spritmärken, redovisad efter antal druckna vin- och spritmärken, kön och efter om de tror att reklamen påverkat deras märkesval eller inte. (Se fråga 83 i frågeformu— läret, etapp I).

Relativa tal.

a) Män Antal druckna märken klass Uppfattning om reklamens påverkan Samtliga I II 111 Har påverkats ...................... 16 5 4 10 Har ej påverkats .................... 75 71 54 69 Vet inte ............................ 9 24 42 21 Summa % 100 100 100 100 1 OOO-tal 667 381 315 1 362 b) Kvinnor Antal druckna märken klass Uppfattning om reklamens påverkan Samtliga I II 111 Har påverkats ...................... 21 11 4 10 Har ej påverkats .................... 67 58 48 56 Vet inte ............................ 12 31 48 34 Summa % 100 100 100 100 1 OOO—tal 243 347 454 1 044 e) Samtliga Antal druckna märken klass Uppfattning om reklamens påverkan Samtliga I 11 111 Har påverkats ...................... 17 8 4 10 Har ej påverkats .................... 72 65 50 63 Vet inte ............................ 10 27 46 27 Summa % 100 100 100 100 1 OOO—tal 768 2 406

Tab. 78 Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, som uppgivit sig ha observerat systembolagets »vin istället för sprit»-propaganda redovisad efter de propagandainslag eller kombinationer av propagandainslag de uppgivit sig ha observerat och konsumtionsfrekvensklass. Relativa tal.

' l Propa 8 an da- Konsumtionsfrekvensklass

medel

I, II, III IV

................ 1 ................ 0 3 ................ 33 38 4 ................ 1 0 5 ................ 24 7 () ................ 2 5 7 ................ 3 O 8 ................ 26 48

Summa % 100 100

1 Se punkt 2.1.1.

Propagandamedel :

. affischer och plakat i systembutiker

flygblad och broschyrer tidningsannonser både affischer och plakat i systembutiker och flygblad och broschyrer . både affischer och plakat i systembutiker och tidningsannonser . både tidningsannonser och flygblad och broschyrer . både affischer och plakat i systembutiker, flygblad och broschyrer och tidningsannonser . har ej observerat någon propaganda

mqmmgspiou

Tab. 79 Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, som uppgivit sig ha observerat systembolagets »vin i stället för sprit»-propaganda redovisad efter kön, ålder och om de tror att propagandan påverkat dem att övergå från vin till sprit, att dricka mer vin utan att minska spritkonsumtio— nen eller att de inte påverkats. (Se frågorna 7 7, 78 i frågeformuläret, etapp II).

Relativa tal.

Kön Uppfattning om propagandans påverkan Har gått .. Ålder . över till H.” okat Suån ma Har ej . vm utan . A, påverkats vm mm att minska Vet ej minskat S rit sprit p Män 17—24 år 82 10 0 8 100 25—34 år 80 10 8 3 100 35—49 år 86 6 7 1 100 17—49 år 84 8 6 3 100 Kvinnor 17—24 år 72 7 2 19 100 25—34 år 65 16 0 19 100 35—49 år 81 12 5 2 100 17—49 år 73 13 3 12 100 Samtliga 79 10 4 6 100

Tab. 80 Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, redo- visade efter konsumtionsfrekvens, kön, ålder och om de tror att systembolagets propaganda för övergång från sprit till vin förbättrar alkoholvanorna eller inte (se fråga 7 9 i frågeformulåret, etapp I I).

Relativa tal.

a) Personer i konsumtionsfrekvensklass I, II eller III.

Tror att vanorna

Kön Ålder 5"ng Förbättras Ej förbättras Vet ej 0

Män 17—24 år .......... 44 43 13 100 25—34 år .......... 56 30 14 100 35—49 år .......... 53 37 11 100 17—49 år .......... 51 37 12 100

Kvinnor 17—24 år .......... 56 27 17 100 25—34 år .......... 57 29 14 100 35—49 år .......... 53 30 17 100 17—49 år .......... 55 29 16 100

Samtliga 53 33 1 4 100

b) Personer i konsumtionsfrekvensklass IV (»Nykterister») Tror att vanorna Kön Ålder Suz? ma Förbättras Ej förbättras Vet ej 0

Män 17—24 år .......... 37 38 25 100 25—34 år .......... 48 29 23 100 35—49 år .......... 21 53 25 100 17—49 år .......... 35 41 24 100

Kvinnor 17—24 år .......... 14 37 50 100 25—34 år .......... 49 36 15 100 35—49 år .......... 42 39 18 100 17—49 år .......... 36 38 25 100

Samtliga 36 39 25 100

Relativa tal. Tab. 81 Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, redo- visad efter konsumtionsfrekvens, kön, ålder och om de tror att systembolagets propaganda för alkoholfria drycker förbättrar den allmänna nykterheten eller inte. (Se fråga 80 i frågeformuläret, etapp II). Personer ikonsumtionsfre- kvensklass I, II eller III.

Kön

Ålder

Tror att propagandan förbättrar

nykterheten

Ja

Nej

Vet inte

Summa %

.......... 33 52 15 25—34 år .......... 33 55 13 100 35—49 år .......... 37 50 12 100 17—49 år .......... 35 52 13 100 er. nr 17—24 år .......... 39 42 19 100 25—34 år .......... 53 34 13 100 35—49 år .......... 44 43 13 100 17—49 år .......... 46 39 14 100 Samtliga 40 46 14 100 ;, b) Personer i konsumtionsfrekvensklass I V (»Nykterister»). l Tror att propagandan förbättrar Kön Ålder nykterheten Summa % :”, Ja Nej Vet inte Män 17—24 år .......... 52 37 11 100 25—34 år .......... 29 45 27 100 35—49 år .......... 24 56 20 100 17—49 år .......... 36 46 18 100 Kvinnor 17_24 år .......... 23 55 22 100 25—34 år .......... 59 25 16 100 35—49 år .......... 60 29 11 100 17—49 år .......... 51 35 14 100 Samtliga 46 39 16 100

konsumtionsmängd vin

konsumtionsmängd vin + sprit och andra intervjutillfället i experiment- respektive kontrollområden.

Tab. 82 Förändringen i »vinkvoten»: mellan det första

Par Experiment— Kontroll- . nr områden områden Differens 1 _ 0,55 — 0,09 —— 0,46 2 _- 0,42 — 0,87 ——- 0,45 3 —— 0,58 0,60 — 1,18 4 _— O,56 — 0,38 — 0,18 5 — 0,10 _— 0,42 0,32 6 — 0,92 _ 0,01 —- 0,91 7 — 0,66 —— 0,22 _— 0,44 8 —— 0,39 — 0,51 0,12 9 -— 0,36 —— 0,10 —— 0,26 10 —- 0,57 _ 0,24 —— 0,33 11 —— 0,78 _- 0,33 —— 0,45 12 —— 0,10 —— 0,23 0,13 13 — 0,44 — 0,68 0,24 14 — 0,34 -—— 0,31 -— 0,03 15 —— 0,49 -— 0,64 0,15

antal konsumtionstillfällen vin

m I— ant. kons.-tillf. vin + ant. konst.-tillf. sprit e lan det första och andra intervjutillfället i experiment- respektive kontrollant—

Tab. 83 Förändringen i>>vinkvoten>>:

råden. Par Experiment- Kontroll- D' liferens nr områden områden 1 0,11 — 0,24 0,35 2 0,15 0,10 0,05 3 — 0,42 0,02 —- 0,44 4 — 0,16 0,25 — 0,41 5 0,04 — 0,33 0,37 6 0,31 0,48 —— 0,17 7 0,08 0,13 — 0,05 8 0,24 0,06 0,18 9 0,08 0,37 — 0,29 10 —— 0,25 —— 0,12 __ 0,13 11 0,29 0,12 0,17 12 0,04 —— 0,01 0,05 13 0 — 0,08 0,08 14 0,02 0,09 — 0,07 15 0,07 —— 0,14 0,21

inköpt mängd vin ——-—-—— ll d [ ' [ h inköpt mängd vin och sprit me on e förs aoc

andra intervjutillfället i experiment- respektive kontrollområden.

Tab. 84 Förändringen i»vinkvoten>>:

Par Experiment- Kontroll- . nr områden områden Differens 1 0,07 _ 0,28 2 0,14 0 0,14 3 _ 0,06 _ _ 4 0,05 0,45 _ 0,40 5 0,26 0,21 0,05 6 0,04 0 0,04 7 0,11 0,43 _ 0,32 8 0,18 0,07 0,11 9 0,27 0,06 0,21 10 _ 0,12 0,48 _ 0,60 11 _ 0,05 0,18 _ 0,23 12 0,32 0,59 _ 0,27 13 _ 0,19 0,05 _ 0,24 14 _ 0,33 _ _ 15 0,13 _ 0,38 0,51

Tab. 85 Förändringen i »vinkvoten»:

antal inköpstillfällen vin

antal inköpstillfällen vin + antal inköpstillfällen sprit andra intervjutillfället i experiment— respektive kontrollområden.

mellan det första och

Par Ex eriment- Kontroll— nr ognråden områden Differens 1 0 0 0 2 0,24 0 0,24 3 _ 0,13 _ _ 4 0,04 0,46 _ 0,42 5 0,22 0,27 _ 0,05 6 0,18 0 0,18 7 0,08 0,48 _ 0,40 8 0,23 0,17 0,06 9 0,42 0,05 0,37 10 _ 0,11 0,29 _ 0,40 11 _ 0,20 0,44 _ 0,64 12 0,36 0,42 _ 0,06 13 _ 0,07 0,13 _ 0,20 ”' 14 _ 0,25 _ _ >; 15 0,11 _ 0,50 0,61

Å.. ll 81—631542

Tab. 86 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och det andra intervjutillfället visat en relativ höjning av vin- konsumtionen i förhållande till sin totala alkoholkonsumtion och som dessutom ej höjt sin totala alkoholkonsumtion.

(»Nykterister» ej medtagna.)

Par Experiment— Kontroll- Differens nr områden områden

1 0 2 _ 2 2 3 5 _ 2 3 0 0 0 4 0 0 0 5 0 2 _ 2 6 0 0 0 7 3 2 1 8 2 4 _ 2 9 0 0 0 10 0 0 0 11 0 2 _ 2 12 0 10 _10 13 8 0 8 14 2 0 2 15 3 0 3

Tab. 87 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället visat en relativ höjning av antalet konsumtionstillfällen för vin i förhållande till sammanlagda antalet konsum— tionstillfällen för vin och sprit och som dessutom ej ökat totala antalet konsum- tionstillfällen.

(»Nykterister» ej medtagna.)

Par Exp eriment- Kontroll— Differens nr områden områden 1 0 0 0 2 3 0 3 3 0 0 0 4 0 O 0 5 6 0 6 6 0 0 ! 0 7 4 0 4 8 1 0 1 1 _ 1 9 5 0 5 1 0 4 O 4 1 1 0 0 0 1 2 5 0 5 1 3 9 4 5 14 1 8 9 9 1 5 5 0 5

! i

|, i i

Tab. 88 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra'intervjutillfället visat en relativ ökning iköpt mängd vin i förhållande till inköp av vin + sprit och som dessutom ej ökat to— tala inköpet av vin + sprit.

(»Ngkterister» ej medtagna.)

Par nr

Kontroll- områden

Experiment—

områden Differens

1 O 0 O 2 O 0 O 3 2 () 2 4 0 () 0 5 () 2 _ 2 6 () (J 0 7 5 3 2 8 2 () 2 9 0 () 0 10 0 () 0 11 () () () 12 () 0 () 13 4 () 4 14 O 0 '0 15 3 () 3

Tab. 89 Den procentuella andelen personer i experiment— och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället visat en relativ ökning av antalet vininköp i förhållande till totala ant. vin + spritinköp och som dessutom ej ökat totala antalet vin +—spritinköp.

(»Nykterister» ej medtagna.)

Par Exp eriment- Kontroll— Di f ferens nr områden områden 1 0 O 0 2 0 () 0 3 0 () 0 4 1 U 1 5 () ( ) 0 6 () U 0 7 () () 0 8 () 0 0 9 0 0 0 10 0 O O 1 1 0 (J 0 12 0 () 0 1 3 2 () 2 1 4 () (J () 1 5 3 0 3

Tab. 90 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället ökat sin alkoholkonsumtion. (»Nykterister» ej medtagna.)

Par Ex 'eriment- Kontroll- . nr ognråden områden leferens 1 12 19 _ 7 2 37 16 21 3 16 39 _ 23 4 31 49 _ 18 5 24 57 _ 33 6 3 12 _ 9 7 33 40 — 7 8 50 45 5 9 18 48 _ 30 10 23 19 4 11 25 51 _ 26 12 30 25 5 13 30 37 _ 7 14 26 26 0 15 18 33 _ 15

Tab. 91 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället ökat antalet konsumtionstillfällen för vin och sprit.

(»Ngkterister» ej medtagna.)

Par Experiment- Kontroll— Differens nr områden områden 1 5 18 _ 13 2 43 16 27 3 9 30 _ 21 4 25 36 — 11 5 13 43 _ 30 6 3 12 _ 9 7 33 32 1 8 38 37 1 9 16 38 22 10 17 19 _ 2 11 25 49 _ 24 12 27 25 2 13 23 32 _ 9 14 17 22 _ 5 15 12 27 _ 15

Tab. 92 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället visat en ökning i köpt mängd vin + sprit.

(»Nykterister» ej medtagna.)

Par Experiment- Kontroll- . nr områden områden Differens 1 1 3 14 _ 1 2 1 6 5 1 1 3 8 6 2 4 9 23 _ 14 5 1 6 13 3 6 9 3 6 7 7 21 _ 14 8 27 1 7 10 9 5 20 _ 15 10 1 1 10 1 1 1 5 14 _ 9 12 1 0 7 3 13 1 1 1 6 _ 5 14 1 2 9 3 1 5 10 6 4

Tab. 93 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället ökat antalet vin + spritinköp. (»Nykterister» ej medtagna.)

Par Experiment— Kontroll- Differens nr områden områden 1 7 1 5 _ 8 2 1 5 5 10 3 5 6 _ 1 4 8 17 _ 9 5 1 7 1 5 2 6 9 3 6 7 10 24 _ 14 8 27 1 7 10 9 5 20 _ 15 1 0 7 1 6 1 1 2 1 4 _ 1 2 1 2 10 0 1 0 13 9 14 _ 5 14 10 9 1 15 7 6 1

Tab. .94 Den. procentuella andelen personer i.experiment— och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till vinpriser vid det andra än vid det första intervjutillfället.

(»Nykterister» ej medtagna.)

Par

Experiment—

Kontroll—

nr områden områden Differens 1 39 47 _ 8 2 44 37 7 3 32 12 20 4 36 41 _ 5 5 30 41 _11 6 55 34 21 7 50 21 29 8 29 32 _ 3 9 46 26 20 10 31 42 '_11 11 37 45 _ 15 12 27 28 _ 1 13 35 48 _13 14 35 40 _ 5 15 35 45 _10

Tab. 95 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till vinpriser i relation till spritpriser vid det andra än vid det första intervjutillfället.

(»Nykterister» ej medtagna.)

Par Experiment— Kontroll- Differens nr områden områden 1 18 5 13 2 14 48 _ 34 3 25 15 10 4 30 16 14 5 35 18 17 -6 16 23 7 7 51 32 19 8 29 1 1 18 9 27 13 14 10 31 24 7 11 29 26 3 12 27 10 17 13 25 24 1 14 26 2 24 15 13 _ 3

Tab. 96 Den procentuella andelen personer i experiment— och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till hur vin smakar vid det andra än vid det första intervjutillfället.

(»Nykterister» ej medtagna.)

Par Ex eriment- Kontroll— . nr o€)nråden områden Differens 1 35 43 _ 8 2 31 12 19 3 24 25 _ 1 4 36 31 5 5 40 17 23 6 38 49 _11 7 44 36 8 8 27 22 5 9 41 22 19 10 34 26 8 11 32 17 15 12 31 31 0 13 39 30 9 14 23 27 _ 4 15 29 19 10

Tab. 97 Den procentuella andelen personer i experiment— och kontrollområden som visat en mer negativ attityd till hur sprit smakar vid det andra än vid det första intervjutillfället.

(»Nykterister» ej medtagna.)

Par Experiment— Kontroll- . nr områden områden Differens 1 23 20 3 2 20 16 4 3 15 45 _ 30 4 21 20 1 5 14 27 _ 13 6 28 18 10 7 34 20 14 8 17 18 _ 1 9 23 11 12 10 16 24 _ 8 11 8 36 _ 28 12 17 7 10 13 13 10 3 14 23 23 0 15 28 11 17

Tab. 98 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till hur vin smakar i relation till sprit vid det andra än vid det första intervjutillfället.

(»Nykterister» ej medtagna.)

Par Experiment— Kontroll- . nr områden områden Differens 1 25 38 _ 13 2 30 14 16 3 22 18 4 4 22 14 8 5 19 30 _ 11 6 30 27 3 7 45 29 16 8 13 25 _ 12 9 37 27 10 10 38 35 3 11 25 27 — 2 12 30 9 21 13 27 15 12 14 36 28 8 15 29 31 _ 2

Tab. 99 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat mindre starka fördomar, som medför att det drickes sprit och inte vin i vissa sammanhang, vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.)

Par Experiment— Kontroll- Differens nr områden områden 1 22 38 _ 16 2 20 16 4 3 32 8 24 4 29 41 _ 12 5 27 11 16 6 24 35 _ 11 7 46 50 _ 4 8 28 36 _ 8 9 43 33 10 10 35 40 _ 5 11 18 20 _ 2 12 34 37 _ 3 13 31 18 13 14 24 19 5 15 35 21 14

Tab. 100 Den procentuella andelen personer i experiment— och kontrollområden som visat mindre starka fördomar, som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» vid det andra än vid det första intervjutillfället.

(»Nykterister» ej medtagna.)

Par Ex eriment- Kontroll- . nr oguåden områden Differens 1 15 17 _ 2 2 22 23 _ 1 3 26 39 _ 13 4 29 29 0 5 36 33 3 6 19 17 2 7 16 30 _ 14 8 33 11 22 9 25 21 4 10 27 35 _ 8 11 19 36 _ 17 12 39 22 17 13 35 27 8 14 12 34 _ 22 15 28 22 6

(»Nykterister» ej medtagna.)

Tab. 101 Den procentuella andelen personer i experiment— och kontrollområden som visat starkare fördomar, som ger »vindrickande» högre status än »sprit- drickande» vid det andra än vid det första intervjutillfället.

Par Ex eriment- Kontroll- . nr ognråden områden lefcrens 1 16 40 _ 24 2 23 51 _ 28 3 32 13 19 4 27 13 14 5 21 25 _ 4 6 12 22 _ 10 7 36 25 1 1 8 25 1 6 9 9 20 1 9 1 10 32 29 3 1 1 30 24 6 12 33 1 8 15 13 16 38 _ 22 14 28 36 _ 8 15 1 7 35 1 8

Tab. 102 Den procentuella andelen personer bland dem som varken dricker vin eller sprit, som visat en mer positiv attityd till vin i relation till alkoholfria drycker vid det andra än vid det första intervjutillfället.

Par Experiment- Kontroll— Differens nr områden områden

1 30 0 30 2 22 0 22 3 O 3 _ 3 4 30 11 19 5 17 0 17 6 9 17 _ 8 7 9 0 9 8 8 14 6 9 20 0 20 10 0 0 0 11 0 30 _30 12 0 0 0 13 9 0 9 14 10 5 5 15 10 17 _ 7

Tab. 103 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som på frågan » Vad anser Ni att det är trevligast att det serveras när Ni är hortbjuden» har ändrat sig från alternativen »både sprit och vin» och »enbart sprit» till alternativet »enbart vin» mellan det första och det andra intervju-

tillfället. (»Nykterister» ej medtagna.) Par Experlment- Kontroll- Differens nr områden områden 1 0 0 0 2 2 0 2 3 2 1 6 _ 1 4 4 1 2 1 3 _ 1 5 8 0 8 6 1 0 1 7 1 1 2 9 8 8 1 5 _ 7 9 9 8 1 1 0 6 1 1 _ 5 1 1 6 6 0 12 5 2 3 13 2 8 _ 6 14 5 O 5 15 1 0 1

Tab. 104 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en bättre uppfattning om priset på det billigaste rödvinet vid det andra än vid det första intervjutillfället.

(»Nykteristcr» ej medtagna.)

Par Exp ernn ent- Kontroll— Differens nr områden områden 1 30 64 _ 34 2 32 23 9 3 23 62 _ 39 4 26 34 _ 8 5 34 40 _ 6 6 32 23 9 7 41 30 11 8 41 19 22 9 46 16 30 10 47 54 _ 7 11 24 20 4 12 41 35 6 13 39 35 4 14 35 27 8 15 31 23 8

Tab. 105 Den procentuella andelen personer i experimentområdena som observerat pro- pagandakampanjens två annonser redovisad efter observationsnivå.

a) Ej »nykterister»

Observationsnivå Annons nr 1 2 3 1 ................ 1 3 36 2 ................ 0 3 30 Både 1 och 2 ...... _ _ 20 b) »Nykterister» Ohservationsnivå Annons nr 1 2 3 i! i!: 1 ................ 0 4 28 '! 2 ................ _ 1 16 * Både 1 och 2 ...... _ _ 20

Nivå 1: Personer, som kunnat redogöra för annonsens innehåll och utseende, utan Visuellt . minnesstöd. !, Nivå 2: Personer, som kunnat redogöra för annonsens innehåll med hjälp av retuscherad annons. ! Nivå 3: Personer, som känt igen annonsen då den visats. Tabellen redovisar kumulativa ' siffror så att antalet personer som ingår i nivå 1 även ingår i nivå 2 och 3. Per- soner som svarat rätt på nivå 1 skall även ha godtagbart svar på 2 och 3.

Diagram 1 Försäljning av vin i % av den totala vin— och sprit/örsäljningen.

x Experimen'lomrädesbuliker |9— O Honfmllomrädesbutiker _ — — Regressionslinjen Fr experimentområden

XO

Hegressionslinjen or kontrollområden

l5fl0 22%0 29|/IO Sill lZ)” l9>ll ZSI/II öflz IUI/lZ l7T/l2.

Diagram 2 Försäljningen av de lättvinsmärken som har ingått i annonseringen i % av den totala lättvinsförsäljningen. % 39 _ 38— X _ _ _ * X _ X X _ ' _ , )( _ & X 37— x x___ ' _- _ _ _ X 36 —— a * _ _ _ * _ 35— 0 34— 0 __n _43 0 33— X 0 0 Ö 0 0 52— X Experimen'lområdesbuiiker Sl -— O Honirollomrddesbuiiker — — — Regressionslinjen för experimentområden Heqressionslinjen för kontrollområden

241 FÖR EXPERIMENT UTTAGNA OMRÅDEN

Definitioner

E Experimentområde

K Kontrollområde

BU Pue som ingår i basurvalet

(BU) Området del av pue som ingår i basurvalet

Stratum Enligt basurvalet

jo % jordbruksarbetare av HB 1945

ind % industriarbetare av HB 1945

% soc. d. % socialdemokrater av antalet godkända valsedlar 1960

% socialdemokrater i exp.området

' d m ex % socialdemokrater i kontr.området folkm. folkmängd över 15 år, 1960 års folkräkning _ folkmängd i exp. området

folkmangd 1 kontr. området TO tidningsområde täckn. tidningens täckning i TO

upplaga nettoupplaga i 1 OOO—tals ex.

utg.dagar utgivningsdagen per vecka, m = morgontidning, e = eftermiddagstid— ning.

Kommun (Pue)

strat.

tidning

områdes— kategorier

Gällivare1

Lycksele stad + BU Lycksele lk + Stensele1 BU

70

Norrb. kuriren Norrl. soc. d.

Övre Norrland, inland, gles- bygd med in- dustricentra.

Luleå

Skellefteå BU Norrb. kuriren Norr]. soc.d.

Övre Norrland industristäder, kust.

Söderala + Rengsjö BU

Älvkarleby + Västland

Söder— hamns- kuriren Söderh:s tidning.

Södra Norrland, kust, industri- områden.

4E 4K

Mora strand + Mora + Sollerön BU Gagnef + Ål + Envikcn + Bjursås

58 58 42 40 41 42 47

11 000 0,89

11 000

1,00 77 62%

Mora tidning

3/m

Siljansbygden, jordbruk, mindre tät— orter.

LL] m

& in

Köping + Munktorp BU Katrineholm -1- St. Malm

56 20 21 16 51 51 58 62

15 000

0,94 17 100 0,91

63 51% 27%

52 1%

Bergslags- bladet Köpings— posten

Nerikes Allehanda

6,4 3,1

3/m 3/m

Mellansvensk industribygd, städer.

V..». ..

Par nr

Kommun (Pue)

strat.

%

index soc.d.

folkm.

index

TO

täckn.

tidning

UPP- laga

utg. dagar

områdes— kategorier

6K

Älgå

Svanskog BU

53 53 56 62 22 55

1,28 43

2 000 2 300

0,87

73 71 67 33 % % %

Arvika Nyheter Arvika tidning

5,5

3/111 3/111

Jo rdbruksbygd, västra mellan— sverige.

7E

7K

Strömstad + Vettle + Tjärnö

Lysekil + Stångenäs BU

44 44 41 19 32 55 48

0,80 60

8 500 9 600

0,89

32 31 73 % %

Strömstzs tidning

))

3,9

3/m

Norra väst— kusten.

8E

8K

Hörby köping

Sjöbo (BU)

40 42 10 32 39 38 41 48 2 850

2800 '

74 % %

Mellersta skåne

7,2

6/m

Skåne, mindre t ätorter.

9E

9K

Östhammar + Öregrund + Frösåker BU

Tunaberg + Jönåker

19 19 53 51 20 34 43 57 7 500 5 000

1,50

58 57 51

Östh. tidn. Norrt. tidn.

3/e 4/e

Svealands kust jordbruk, mindre städer.

10E

10 K

Romakloster (BU)

Mörbylånga + Ottenby

+ Torslunda BU

34

57

52

24

0,84

38

4 200

8 600

0,49

13

15

Got]. alleh. Gotl. Folk- blad Gotlän- ningen

Blek. läns tidn. Oskars- hamnstidn.

6/m 6/e 6/m

Landsbygd, Öland och Gotland.

Kommun (Pue) täckn. tidning 123323;

Hultsfred + Vena + Målilla + Lönneberga BU Oskarsh. Östra Götaland tidn. små industri-

Vimmerby centra. tidn. Kvillinge + Kolmården _

Karlskrona + Lyckeby + Nåttraby BU Blek.läns t. Sydsvenska Sydöstra ind.städer, Sver. kustland. Dagblad Halmstad+Söndrum (BU) ——

Örebro + Kumla +

Hallsberg + Mosjö BU Nerikes Stora mellan-

alleh. svenska ind.

Örebro- städer. kuriren

Norrköping + Skärblacka Östg.cor— BU resp.

14 E Sundsvall + Skön + Timrå + Njurunda BU 18 9 51 58 52 000 86 25 % Dagbl. 10,7 6/m Stora ind.- 65 % Sundsv. städer, Norra tidn. 28,5 7/m Svealand,

10 % Sundsv. Södra Norr- 1,05 0,98 posten 4,1 6/e land.

14. K Borlänge + Falun + ååå—""a + St" Kom)?" BU 16 12 53 55 53 000 32 o %

15E Folkunga BU 25 64 16 36 2200 49 77 % Östg.cor— 53,5 6/m Landsbygd, resp. Östergötland.

1 0,95 0,96 23 % Östgöten 13,9 6/e 15 K v. Vikbolandet 25 65 18 38 2 300 50 1 % Östg. cor— _ _— resp.

upp- utg. områdes— Kommun (Pue) strat. ]o ind laga dagar kategorier

soc d index folkm. index TO täckn. tidning

Genomsnitt1 E 31 37 49 0,93 El18 700 1,05 14,9 » K 32 40 52 218 000

Hela riket exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 1945 39 41 Hela riket exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 1950 29 43 Hela riket exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö 1960 48 5 436 000

Av de 15 paren kan 9 klassificeras som landsbygd, 6 som städer. Vägda med lika vikter skulle genomsnittsprocenten landsbygd resp. städer bli 60 % resp. 40 %. Dessa siffror får betraktas som ungefärliga. Motsvarande siffror 1960 för riket exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö är 61 % resp. 39 %.

1 Procenttal vägda med lika vikter. ' Totala folkmängden i E resp. K är 281 000 resp. 271 000.

STATISTISKA CENTRALBYRÅN UTREDNINGSINSTITUTET

Fuck, Stockholm 21

P. 407 . Pue-nr Ip-nr ALKOHOLVANE- UNDERS ÖKNINGEN 1 9 6 2. Et. I

Luka nr Intervju den / 1962

Intervjulid från kl. till kl.

Glöm ej att Du innan intervjun börjar skall visa Ip Ditt

legitimationskort och låta Ip läsa det".

Detta bör Du göra även om Ip inte begär det av Dig.

Ifylles på UI Begrepp Kod Kolumn Kortlyp 1 Pue nr 2—3 Blanka 4—12 Ip nr 13—15 01 16—17 Vikt (endast 18—23 k tt 1 or yp ) ,,

1 ___—_— Kontrollcra alt Ipzs födelseår och Uppgifter från UB: civilstånd stämmer. ()ln "fel, anteck— na rätt födelseår och civilstånd ne- FÖDELSEÅR ('m'- o'— --7 26 Född ål' KÖN ocn CIVILSTÅND Civilstånd Ändrat civilstånd 1 Gift man 27 :: Ogift eller förut gift man de" / mm 3 Gift kvinna 4 Ogift eller förut gift kvinna Anm.: 2 . . Uppgift frun UB: Ip bor i: 1 Stad 23 2' Köping 3 Varken stad 'eller köping

Jag kommer nu att liisa upp rätt många påståenden om vin och sprit. Med sprit eller stark— sprit'menar jag likör, konjak, whisky, gin, brännvin, punsch och liknande. Med vin menar jng förutom lättvin även starkviner som sherry, vcmlouth, portvin, madeira m.m. Det är påståenden som man kan ha olika åsikter om. Vid varje påstående skulle jag vara tacksam om Ni ville tala om Er pers onlign me nin 5 med hjälp av de fyra srarsmöjlighetcr

som vi har här

Överlämna kort 1 och läs upp svarsalternativen 1_4

Jag skulle vilja veta vad just Nl anser om de olika påståendena och bör kanske nämna att det inte finns några rätta eller felaktiga Svar.

10

11

12

13

14

15

16

| Läs upp frågorna 3—57 UI

|_4_|

Umgänge! människor emellan blir gladare och naturligare med vin och sprit.

Man skulle dricka mera starksprit om den inte var så dyr.

Serverar man vin i stället för sprit händer det mera sällan att folk uppträder störande.

Man får mer valuta lör pengarna om man köper starksprit än om man köper vin.

Vin smakar illa.

Till let mat hör man hellre dricka snaps än vin.

Föl-ständigt tolk dricker inte ens vin.

Sprit har i regel en angenämare smak tin vin.

Ju mer vin och.sprlt desto roligare tester.

Man skulle dricka lika mycket starkath liven om spritpriserna höjdes.

Starksprit har i allmänhet ingen speciellt god smak, det smakar mest starkt.

Då vin är så billigt borde man hellre dricka vin än starksprit.

Alt vin är gott kan man vill inte förneka.

Att dricka sprit anses finare än att dricka vin.

Vinet är numera så billigt att ingen av ekonomiska skill behöver avstå från att dricka det.

36

37

88

30

40

41

43

44

46

47

48

40

18

19

20

21

22

23

26

29

30

31

32

Man mår sämre av att dricka både vin och sprit tin bara sprit.

Det är bara snobberi att dricka vin i stället lör sprit.

Sprit iir i allmänhet godare än vin.

Vill man ha en städad och trivsam tillställning bjuder man helst på vin.

Att dricka vin är mer kultiverat än att dricka sprit.

Vin har en sträv och obehaglig smak.

Det blir ingen stil på en bjudning där det serveras enbart vin.

Vill man ha något välsmakande köper man hellre vin än sprit.

Det iir inte särskilt trevligt med folk som dricker enbart starksprit.

Vin kan man vara utan ettersom det inte smakar särskilt gott.

Det finns tillfällen, t. ex. vid större högtidsdagar, då man bör bjuda på starksprit i stället för vin.

Vin iir så pass dyrt att man bara kan dricka det vid enstaka Hittill- len.

Det iir bara gemytligt niir tolk dricker "så att de blir pratsamma.

Starksprit är inte alls värd det pris man betalar för den.

Starksprit har en obehaglig smak.

För att umgås och ha trevligt ric— ker det bra med vin.

Vinets goda smak gör att man uppskattar det.

Det blir stojigt och otrevligt på tester med mycket vin och sprit.

Instämmer Instämmer Instämmer instämmer absolut i stort sett knappast absolut inte 1 2 8 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 l 2 3 4 l 2 3 4 l 2 3 4 l 2 3 4 1 2 3 4

4

91

G"!

G"!

51

in

&"!

51

41

47

49

51

52

Instämmer

absolut

Instämmer i stort sett

Instämmer

knappast

Instämmer absolut inte

Serveras det enbart alkoholfritt blir det säkert en lyckad fest.

Vin har en betydligt godare och fylligare smak än sprit.

Vindrickare år i regel trevligare itu de som dricker sprit.

Det iir en" njutning att 'dricka vin ettersom det smakar så gott.

Skall man ha en fin bjudning iir det tillräckligt att bjuda på vin".

Vin iir vill vlirt sitt pris.

Även om man tycker om sprit måste man erkänna att vin smakar bättre.

Starkspritcn iir egentligen inte så dyr om man tänker på vad saker och ting kostar nuförtiden.

Det blir fcstltgare med vin iin med alkoholer drycker.

Det fina med starksprttcn lr dess goda smak.

Vin är tämligen dyrt.

Man dricker vin mest fiir att det smakar så bra.

Folk som iir märkbart spritpåver- kade vill man inte gärna ha att göra med.

Starkspriten kan aldrig bli för dyr.

Man får en angenäm smak i mun- nen av starksprit.

Förnultigt folk dricker vin och inte sprit.

Det blir dyrare att dricka vin ettersom vin kräver festligarc mat tin sprit.

Om man vill dricka gott' dricker man sprit och inte vin.

2 3 2 3 2 3 2 3 2 3 2 3 2 3 2 3 2 3 2 3 2 3 2 3

5

Instämmer instämmer Instämmer Instämmer absolut i stort sett knappast absolut inte e

54 Vin kan man unna sig därför att 59 det iir så billigt. 1 2 3 4 5 55 Det är förfärligt med folk som 70 dricker är. att det märks på dcm. 1 2 3 4 5 56 Skall man ha ett gott vin kostar det så mycket att man lika gärna 71 kan köpa sprit. 1 2 3 4 5 57 Vin iir en dryck som passar bättre 72 för kvinnor än för män. 1 2 3 4 5 Korttyp 1 58 Vad har Ni för yrke eller sysselsättning? UI Yrke: 29—30I | | Beskrivning av arlu-lsul'mgiilcr: 59 Vad hade Er far (målsman) för yrke eller sysselsättning under Er uppväxttid? UI Yrke: a_n | | Beskrivning av arbetsuppgifter: 60 Kan Ni påminna Er ungefär hur ofta Er far (målsman) smakade vin under Er uppväxttid? Var" det: Överlämnn . _ . _ kort 2 -.33—34 01 dagligen eller nästan dagligen ' 02 en eller ett par gånger i veckan 03 en eller ett par gånger i månaden 04 6—11 gånger om året (la": någon enstaka gång om året 05. aldrig? 20 Vet inte hur ofta

Anm.:

61 Kan Ni påminna Er ungefär hur ofta _Er far (målsman) smakade sprit under En uppväxtid? Var det: m 35—36 01 dagligen eller nästan dagligen 02 en eller ett par gånger i veckan 03 en eller ett par gånger i månaden 04 6—11 gånger om året 05 någon enstaka gång om året 06 aldrig? 30 Vet inte hur ofta Anm.: 62 | Fråga ej personer födda 1945 Hur oita brukade Ni själv smaka vin i 16—17-årsåidem? Kort 2 Var det: 257—38 01 dagligen eller niistan dagligen 02 en eller ett par gånger i veckan 03 en eller ett par gånger i månaden 04 (':—11 gånger om året 05 någon enstaka gång om året 06 aldrig? 20 Vet inte hur ofta :! Anm.: 63 | Fråga ej personer födda 1945 Hur ofta brukade Nl själv smaka sprit i 16—17-årsåldem? Kort 2 | ' Var det: 130—40 01 dagligen eller nästan dagligen 02 en eller ett par gånger i veckan 03 en eller ett par gånger i månaden 04 0—11 gånger om året 05 någon enstaka gång om året 06 aldrig? 30 Vet inte hur ofta Anm.: 64. Vilken eller vilka morgon— och kvällstidningar brukar Ni läsa eller titta i? m Hur ofta brukar Ni läsa den? ,, Är det ungefär: varje vart- något yttcrst * nummer annat enstaka sällan 5 nummer nummer i 8 4 2 1 % UI 8 4 2 1- : 8 4 2 1 i; 41—42l | | 8 4 2 1 ;! Anm.: l

UI

Hm

Brukar Nt-ilsa eller titta i någon av löljande tidningar och i så fall hur ofta'!

Ja, varje nummer

Vecko-Journalen 8 Idun 8 Allt i hemmet 8 Det bästa 8 Se 8 Nya Damernas Värld 8 Femina 8 Rösteri Radio —— TV 8

Ja, vart- annat nummer

4

*ha—

limit—thi—

Ja, något enstaka nummer

2

Nikola

NMMM

Ja, ytterst sällan

FHD-.b— HMI-.P—

Nej; aldrig

0000 00-00

Brukar Nt ilsa eller titta i några andra månads-, vecko— eller facktidningar förutom de nyss upprlknade? I så tail vilka?

| Fråga för varje tidning: ] Hur ofta brukar Nt liian den?

Är det ungeiiir: varje vart- något Ytterst nummer annat enstaka sitilan nummer nummer 8 4 2 1 8 4 2 1 UI _— 8 4 2 1 454st | | 8 4 2 1 66 Niir smakade Ni vin eller sprit senast?

| Om före 1962 —> fråga 72 |

Anm.:

1 8—27

67

|

Vi iir intresserade av att veta hur svenska folkets alkoholtörtlring fördelar sig på restau- rangförtiiring. förtäring hemma och förtäring vid andra tillliillen och ber dirför att Ni besvarar följande frågor. En svar kommer att behandlas fullständigt koniidentleiit

Öva-lämna almanackan

När smakade Ni vin eller sprit på restaurang sist?

| Om inom eller efter mätperioden:

När smakade Ni vin eller sprit på restaurang dessförinnan?

| Fortsätt att fråga tills alla restaurangbesök under mätperioden noterats.

Datum Hur mycket vin? UI Hur mycket sprit? UI

mun.—= e..—...a»—

68 När smakade' Ni vin eller sprit borta hos någon bekant, arbetskamrat eller sliikting senast?

] Om inom eller efter mätperioden:

När smakade Nl dessförinnan vin eller sprit borta hos någon bekant, arbetskamrat eller släkting?

] Fortsätt att fråga tills alla besök under mätperioden noterats.

Datum Hur mycket vin? UI Hur mycket spritt Ul 3

28—37

Når smakade Nl vin eller sprit tillsammans med någon bekant, arbetskamrat eller släkting 69 hemma senast?

| Om inom eller eiter mätperioden:

Når smakade Nl desstörinnan vin eller sprit hemma, tillsammans med någon bekant, arbets- kamrat eller släkting? | Fortsätt att fråga. tills alla; tillfällen under mätperioden noterats.

Datum Hur mycket vin? UI Hur mycket sprit? Ul

38—17

48—57

70

Nilr smakade Nl vin eller sprit hemma sist? Räkna inte med de gånger som Ni tidigare nlimnt.

| Om inom eller efter mätperiodenzl

Nlir smakade Ni dessförinnan vin eller sprit hemma?

| Fortsätt att frågadills alla tillfällen under mätperioden noterats.

Datum Hur mycket vin? UI Hur mycket sprit? UI

».

58—37

71

Jag har nu ställt trågor om vissa tillfällen då man kan tänkas dricka vin eller sprit. Har Nl vid något ytterligare tillfalle smakat vin eller sprit under tiden I -- I (mätperioden)? I så tall när?

Datum Hur mycket vin? UI Hur mycket sprit? m

Nlir köpte Ni sillv vin. eller sprit sist?

| Om inom eller efter mätperioderil

Nar köpte Ni dessförinnan vin eller spritt

| Fortsätt att fråga tills alla tillfällen under mätperioden noterats.

Datum Hur mycket vin? UI Hur mycket sprit?

Komitypl

73

UtbQ-VNF

Om Ni lr hortbjuden, anser Ni att det då i allmänhet iir trevligast om det serveras:

Öva-lämna kort 8 och läs upp alternativen 1—4.

både sprit och vin

enbart sprit

enbart vln

enbart alkoholfria drycker? Vet ej

Anm.:

74

elit-uut—

| Kort 3 [

mu- Ni själv har gäster eller besök, bjuder Ni då i allmänhet på:

både sprit och vin

enbart sprit:

enbart vin

enbart alkoholfria drycker? Vet ej

Anm.:

75 Hur ofta brakar Nl i allmänhet smaka vin? I Överlämna kort 2 | Är det: ___—_— 49—50 01 dagligen eller nästan dagligen 02 en eller ett par gånger i veckan 03 en eller ett par gånger i månaden 04 6—11 gånger om året 05 någon enstaka” gång om året 06 aldrig? 20 Vet inte Anm.: 76 Hur ofta brukar Ni ] allmänhet smaka sprit? Kort 2 Är det: 51—52 01 dagligen eller nästan dagligen 02 en eller ett par gånger i veckan 03 en eller ett par gånger i månaden 04 0—11 gånger om 'året 05 någon enstaka gång om året 06 aldrig? 30 Vet inte Anm.: 77 Är Nl medlem i någon nykterhetsorganisation eller annan förening som verkar för hel- nykterhet? 53 1' Ja _) fråga 79 2 Nej —) fråga 78 78 I vilken systembutik brukar Ni (eller Er make) vanligtvis köpa vin och sprit? 0 Köper varken. vin eller spritt. UI 54—57I | I | I em. on Anm.: 79 Systembolaget bedriver sedan ett par år tillbaka omtattande reklamkampanjer med vissa bestlimda syften. Vet Ni vad dessa kampanjer går ut'pi? 58

Kan Nl nämna någon annan reklamkampanj som systeMolaget satt igång?

59—62

QUHQUQ'NNH

HHHBHH WIF” He

16 17 18 10

21

äl?

ääååäää

Ni skall nu få en lista med vin- och spritmärken och ett svarskort. Vill ni vara vänlig, att allteftersom jag liiser upp märkena från nr 1 till och med 30, med hjälp av "svars- kortet försöka ange vad det iir för slags dryck och samtidigt ange om Ni druckit märket.

(överlämna listan och kort nr 4

Märken 55:55:52];th Ip vet att märket är: Jag???

Armagnae 0 1 konjak 2 Ballantines o 1 whisky "2 Black & White 0 1 whisky 2 Delnhard 0 1 vitt vin 2 Dranibnie 0 1 likör 2 Gordons 0 1 gin 2 Grants 0 1 whisky 2 Henkel! Trocken 0 1 vil-t mousserande vin 2 Langenhach o 1 vitt vin 2 Long John 0 1 whisky 2 Martini 0 1 vermouth 2 Munk Benedietinc o 1 likör 2 Noilly Prat 0 1 vermouth 2 Vai 69 0 1 whisky 2 White Horse 0 1 whisky 2

UI Ul

I | | Chateau Kirwan 0 1 rött vin 2 Chateau Libertas 0 1 rätt vin 2 Courvoisier 0 1 konjak 2 Dnbonnet 0 1 starkvin 2 Four Boses 0 1 whisky 2 Gilbeys 0 1 gin, whisky, sheny, 2 portvin

Kupferberg. Gold 0 1 vitt mousserande vin 2 Pikina 0 1 starkvin 2 Polignac 0 1 konjak 2 Chianti Ruffino 0 1 .rött vin 2 Salignac 0 1 konjak 2 Teacher 0 1 whisky 2 White Label 0 1 whisky 2 Zelter Schwarze Katz 0 1 vitt vin 2 Söhnlein 0 - rött mousserande vin 2

UI Ul

!

Har Nl i någon tidning sett reklam för vin- eller spritmärken? Ja Nej Vet inte —-) fråga 84

—-) fråga 84

Tror Ni, att reklamen för vin- och spritmärken har gjort att Ni köpt mer vin eller sprit, elle r tror Ni att reklamen inte har påverkat Er?

Ip tror att han (hon) köpt mer Ip tror att han (han) inte påverkats Ip vet inte

A nm .:

Tror Ni att reklamen för vissa vin- och spritmärken har gjort att Ni köpt just dessa märken, ell'er tror Ni att reklamen inte påverkat Ert val av märken?

69 ] lp [ror, all reklamen påverkat märken:-let 2 Ip tror inte, att reklamen påverkat märkesvnlet 3 Ip vet-inte Anm.: 84 Kan Ni säga hur mycket en helbutelj av det billigste rödvinet ungefär kostar? Ul Kr öre "FHI | | Anm.: 85 Vet Ni vad en helbutelj skenat» ungefär kostar? UI Kr .. 72*HI | | ! Anm.: 86 Har Nl körkort? 75 Ja Nej

Hur stor var Er (och Er makes) sammanlagda årsinkomst före skatt under 1961?

Över-Jämna kort 5 Var den:

0 kr mellan 1-—— 5.000 kr mellan 5.000—1'0.000 kr mellan 10.000—15.000 kr mellan 15.000—20.000 kr mellan 20.000—25.000 kr

25.000 kr eller över

&

77

HNHO

Hur Ni några barn under 18 år som bor hemma och i så tall hur många? ltltkna liven med fosterbarn och adoptivbarn.

Nej, inga barn

Ja, 1 barn

Ja, 2 barn

Ja, 3 barn eller fler

Anm.:

Vad har Ni för skolutbildning?

Folkskola, fortsättningsskola, motsv. utbildning Realskola (även praktisk). flickskola. högre folk-skota, folkhögskola

Studentexamen eller liknande och högre.

Anm.:

Jag ber att få tacka för intervjun. Får jag till sist fråga vilka veckodagar och vilken tid på (hgcn det skulle passa-bist för Er att bli intervjuad en annan gång?

Veckodagar: ..................................................................................... Tider:

Får jag be om Ert telefonnummer till * ' j ? Tel.

Om Ip ej har telefon i bostaden:

Får jag besvära om Ert telefonnummer till arbetsp' * ? TeL

79 ]

Intervjun genomförd med:

Ip ensam I närvaro av

Anm.:

STATISTISKA CENTRALBYRÅN UTREDNINGSINSTITUTET Fack, Stockholm 27

Pue-nr Ip-nr

ALKOHOLVANE- UNDERSÖKNINGEN 1962. Et. II

Loko nr ......................................... _ Intervju den / 1962

Intervjutid från kl. till kl.

Glöm ej att 'Du innan intervjun börjar skall visa lp Ditt

iegitimationskort och låta Ip läsa. det.

Detta bör Du göra även om. Ip inte begär det av Dig.

Hyllor på lli Begrepp KOd Kolumn Korltyp 1 Stratum nr 2—3 Blanka 4—5 » Substraium nr 6-—7 £?th substrat. 8—11 Blanka 12—14 '. Ip nr 15—17 Vikt 1 18—19 20—25 Vikt 2 26 Korrektions- 27—29 faktor 30

___—_— Kontrollera att Ip:s födelseår och Uppgifter från UB: civilstånd stämmer. Om fel, anteck- na rätt födelseår och civilstånd ne— FÖDELSEAR dan- 31—32 Född år KÖN OCH CIVILSTÅND Civilstånd .............................. Ändrat civilstånd 1 Gift man / 33 2 Ogift eller förut gift man den 19 """"""""" 3 Gift kvinna. 4 Ogift eller förut gift kvinna Anm.: 2 . . Uppgift fran UB: If) bor i: 1 Stad 34 2 Köping

3 Varken stad eller köping

Jag kommer nu att läsa upp rätt många påståenden om vin och sprit. Med sprit eller stark- sprit menar jag likör, konjak, whisky, gin, brännvin, punsch och liknande. Med"vin menar jag förutom lättvin även starkviner som sherry, vennouth, portvin, madeira m.m. Det iir påståenden som man kan ha olika åsikter om. Vid varje påstående skulle jag vara tacksam om Ni ville tala om Er personliga menin g med hjälp av de fyra svarsmöjligheter som vi har här

Oval-lämna kort 1 och läs upp svarsalternativen 1—4

Jag skulle vilja vcta vad just Ni anser om de olika påståendena och bör kanske nämna att det inte finns några riitta eller felaktiga svar.

38

39

40

41

44

46

47

48

10

11

12

13

14

15

16

17

Läs upp frågorna 3—57

Instämmer

absolut

Instämmer i stort sett

Instämmer

knappast

Instämmer absolut inte

Umgänget miinniskor emellan blir gladare och naturligare med vin och sprit.

Man skulle dricka mera starksprit

om den inte var så dyr.

Serverar man vin i stället för sprit hiinder det mera sällan att folk uppträder störande.

Man får mer valuta för pengarna om man köper starksprit än om

man köper vin. Vin smakar illa.

Till fet mat bör man hellre dricka

snaps än via.,

Förståndigt folk dricker inte ens

. vm.

Sprit har i regel en angenämare

smak än via.

Ju mer vin och sprit desto roligare fester.

Man skulle dricka lika mycket starksprit även om spritpriserna höjdes.-

Starksprit har i allmänhet ingen speciellt god smak, det smakar mest starkt.

Då vin lir så billigt borde man hellre dricka vin än starksprit.

Att vin iir gott kan man väl inte förneka.

Att dricka sprit anses finare än att dricka vin.

Vinet är numera så billigt att ingen av ekonomiska skäl behöver avstå från att dricka det.

IQ

lå

N

h?

3 4 3 4 3 4 3 4 3 4 3 4 3 4 3 4 3 4 3 4 3 4

Q'!

år!

9”!

50

18

19

21

23

24

25

26

27

29

30

31

32 33

Man mår sltmre av att dricka hade vin och sprit än bara sprit.

Det är bara mobbar! att dricka vin i stället för sprit.

Sprit iir ! allmänhet godare ”in via.

Vill man ha en städad och trivsam tillställning bjuder man helst på vin.

Att dricka vin är mer kultiverat än att dricka sprit.

Vin har en strliv och obehaglig smak.

Det blir ingen stil på en bjudning där det serveras enbart vin.

Vill man ha något välsmakande köper man hellre vin tin sprit.

Det iir inte särskilt trevligt med folk som dricker enbart starksprit.

Vin kan man vara utan eftersom det inte smakar särskilt gott.

Det finns tillfällen, !. ex. vid större högtidsdagar, då man bör bjuda på starksprit i stället för vin.

Vin iir så pass dyrt att man bara kan dricka det vid enstaka tillfäl- len.

Det iir bara gemytligt när folk dricker så att de blir pratsammn.

Starksprit är inte alls värd det pris man betalar för den.

Starksprit har en obehaglig smak.

För att umgås och ha trevligt räc— ker det bra med vin.

Vinets goda smak gör att man uppskattar .det.

Det blir stojigt och otrevligt på fester med mycket vin och sprit.

Instämmer Instämmer Instämmer Instämmer absolut i stort sett knappast absolut inte 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 l 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 l 2 3 4 1 2 3 4 l 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4

En

en

En

Gt

91

G!

(i!

Ut

74

_, m

76

79

till Koriiyp 2 18

20

43

46 47

48

49

50

51

52

Instämmer

absolut

instämmer i stort sett

Instämmer

knappast

Instämmer absolut inte

Serveras det enbart alkoholfritt blir det säkert en lyckad fest.

Vin har en betydligt godare och fylligare smak tin sprit.

Vindrlekare är i regel trevligare än de som dricker sprit.

Det är en njutning att dricka vin

eftersom det smakar så gott.

Skall man ha en fin bjudning 'är det tillräckligt att bjuda på vin.

Vin iir viii värt sitt pris.-

Även om man tycker om sprit måste man erkänna att vin smakar bättre.

Starkspriten är egentligen inte så dyr om man tänker på vad saker och ting kostar nuförtiden.

Det blir festligarc med vin än med alkoholfria drycker.

Det fina med starkspriten är dess goda smak.

Vin är tämligen dyrt.

Man dricker vin mest för att det smakar så bra.

Folk som är märkbart spritpåver- kade vill man inte giirna ha att göra med.

Starkspriten kan aldrig bli för dyr.

Man får en angeniim smak i mun-

nen av starksprit.

Förnuftigt folk dricker vin och inte sprit.

Det blir dyrare att dricka vin eftersom vin kräver festligare mat iin sprit. Om man vill dricka gott dricker man sprit och inte via.

IO

IQ

få

IQ

tå

la

IQ

3

Instämmer Instämmer Instämmer Instämmer absolut istort sett knappast absolut inte

54. Vin kan man unna sig därför att , 23 det iir så billigt. 1 2 3 4 5 55 Det är förfärligt med folk som 24 dricker så att det märks på dem. 1 2 3 4 5 56 Skall man. ha ett gott vin kostar det så mycket att man lika gärna 25 kan köpa sprit. 1 2 3 4 5 57 Vin iir en dryck som passar bättre 26 för kvinnor lin för män. 1 2 3 4 5 58 Vad har Ni för yrke eller sysselsättning? UI Yrke: .._..| | | Beskrivning av arbetsuppgifter: 59 Vilken eller vilka morgon- och kvällstidningar brukar Ni läsa eller titta i? | Fråga för varje tidning: | Hur ofta brukar Ni läsa den? Är det ungefär: varje vart- något ytterst nummer annat enstaka sällan nummer nummer 8 4 2 1 8 4 2 1 UI __ 8 4 2 1 29—30I | i 8 4 2 1 Anm.: 60 När smakade Ni vill eller sprit senast?

] Om före 1962 -—-+ fråga 66 |

Anm.:

al;—40

61

Vi iir intresserade av att veta hur svenska folkets alkoholförtäring fördelar sig på restau- rangförtäring, förtäring hemma och förtäring vid andra tillfällen och ber dlirför att Ni besvarar följande frågor. Era svar kommer att behandlas fullständigt konfidentiellt

Överlämna almanackan

Niir smakade Ni vin eller sprit på restaurang sist?

| Om inom eller efter mätperioden:

Niir smakade Ni vin eller sprit på restaurang dessförinnan?

| Fortsätt att fråga tills alla restaurangbesök under mätperioden noterats.

Datum Hur mycket vin? UI Hur mycket sprit?

41—50

Nlr smakade Ni vin eller sprit borta hos någon bekant, arbetskamrat eller släkting senast? | Om inom eller efter mätperioden:

Niir smakade Nl dessförinnan vin eller sprit borta hos någon bekant, arbetskamrat eller slukltng? | Fortsätt att fråga tills alla besök under mätperioden noterats.

Datum Hur mycket vin? UI Hur mycket sprit? UI

63

Niir smakade Ni vin eller sprit tillsammans med någon bekant, arbetskamrat eller släkting hemma senast?

I Om inom eller efter mätperioden:

När smakade Nt dessförinnan vin eller sprit hemma, tillsammans med någon bekant, arbets- kamrat eller släkting? | Fortsätt att fråga tills alla. tillfällen under mätperioden noterats.

Datum Hur mycket vin? UI Hur mycket sprit?

När smakade Ni vin eller sprit hemma sist? Räkna inte med de gånger som Ni tidigare nämnt.

| Om inom eller efter mätperioden:

Niir smakade Nl dessförinnan vin eller sprit hemma?

| Fortsätt att fråga tills alla tillfällen under mätperioden noterats.

Datum Hur mycket vin? UI Hur mycket sprit?

Jag har nu ställt frågor om vissa tillfällen då man kan tänkas dricka vin eller sprit. Har Ni vid något ytterligare tillfälle smakat vin eller sprit under tiden I — I (mätperioden)? I så fall nitr?

Datum Hur mycket vin? ' Hur mycket sprit?

Korttyp 3 18——27

När köpte Nl själv vin eller sprit sist?

| Om inom eller after mätperioden:

När köpte Ni dessförinnan vin eller sprit?

| Fortsätt att fråga tills alla tillfällen under mätperioden noterats.

Datum Hur mycket vin? UI Hur mycket sprit?

'28

67

UthaNt-i

Om Ni är hortbjuden, anser Ni att det då i allmänhet är trevligast om det serveras'

Överlämna kort 3 och läs upp ”alternativen 1—4.

både sprit och vin

enbart sprit

enbart vin

enbart alkoholfria drycker? 1 Vet ej (

Anm.:

IO

Ubu

| Kort 3 | När Ni själv har gäster eller besök, bjuder Nl då i allmänhet på:

både sprit och vin

enbart sprit

enbart vin

enbart alkoholfria drycker? Vet ej

Anm.:

30—31 01 qz 03 04 05 06

Hur ofta brukar _Nl ! allmänhet smaka vin? Över-lämna kort 2 Är det:

dagligen eller nästan dagligen

en eller ett par gånger i veckan en eller ett par gånger i månaden 6—11 gånger om året

någon enstaka gång om året aldrig? Vet inte Anm.:

Hur-ofta brukar Ni ! allmänhet smaka sprit? Är det:

32—33 01 dagligen eller nästan dagligen 02 en eller ett par gånger i veckan 03 en eller ett par gånger i månaden 04 6—11 gånger om året 05 någon enstaka gång om året 06 aldrig? 30 Vet inte Anm.: 71 Är Nl medlem i någon nykterhetsorganisation eller annan förening som verkar för hel— nykterhet? 34: 1 Ja 2 Nej 72 Systembolaget har nyligen annonserat ! vissa dagstidnlngar med två olika slag av annonser. Om Ni har liist eller lagt märke till dessa annonser, skulle Ni då vilja ge en kort beskrivning av de två annonsernas innehåll och utseende? 0 Ip har ej sett annons 0 Ip har sett annons(er), men kan ej beskriva den (dem)

IP:s beskrivning av annons ]:

Ipzs beskrivning av annons 2:

Jag skall nu visa Er de två annonserna med texten borttagen. Kommer Ni ihåg texten och vill Ni i så fall återge den så gott Ni kan?

Ip kommer ej ihåg texten i annonserna. (annonsen)

Ipzs beskrivning av texten i annons 1:

Ipzs beskrivning av texten i annons 2:

74 | Fråga endast Ip, som ej kunnat besvara fråga 73 rätt | Jag skall nu visa Er annonserna kompletta så, som de var införda i tidningarna. Kan Ni påminna Er om Ni har sett dem eller inte? 37 0 Ip har ej sett någon annons eller vet ej 1 Ip har sett annons 1 2 Ip har sett annons 2 3 Ip har sett både annons 1 och 2 75 Systembolaget har tidigare försökt att förmå folk att dricka vin i stället för sprit genom att sätta upp affischer och plakat i systembutiker, utdela flygblad och broschyrer i system- butikerna och genom annonseringi tidningar. Har Ni lagt märke till denna propaganda? 38 1 Ja 2 Nej _) fråga 79 3 Vet inte _) fråga 79 76 | Överlämna kort 4a Vilket eller vilka propagandainslag har Nl sett? Är det: 39 1 affischer och plakat i systembutiker 2 flygblad och broschyrer 3 tidningsannonser 4 både affischer och plakat i systembutiker och flygblad och broschyrer 5 både affischer och plakat i systembutiker och tidningsannonser 6 både tidningsannonser och flygblad och broschyrer 'I både affischer och plakat i systembutiker, flygblad och broschyrer och tidningsannonser 77 | Om naldrig» på frågorna 69 och 70 _) fråga 79 Tror Ni att Systembolagets propaganda har fått Er att i viss utsträckning övergå från sprit till via? 40 1 Ja 2 Nej

78 Tror Ni att Systembolagets propaganda har fått Er att dricka mer vin utan att Ni minskat Er spritkonsumtion? 41 1 Ja 2 Nej 3 Vet inte 79 Tror Ni, att Systembolagets propaganda för att förmå folk att dricka vin i stiilIet för sprit kan förbättra alkoholvanorna? 42 1 Ja 2 Nej 3 Vet inte 80 Tror Ni att Systembolagets propaganda för alkoholfria drycker förbättrar den allmänna nykterheten? 43 1 Ja 2 Nej 8 Vet inte 81 Kan Ni stiga hur mycket en helbutelj av det billigaste rödvinet ungefär kostar? UI Kr _ ............................ öre ”"'"" | [ Anm.: 82 Vet Ni vad en helbutelj :Renatn ungefär kostar?

.örc.

83 Vad har Ni för skolutbildning? 49 1 Folkskola, fortsättningsskola. motsv. utbildning 2 Realskola (även praktisk), flickskola, högre folkskola, folkhögskola 3 Studentexamen eller liknande och högre. Anm.: Intervjun genomförd med: 50 1 Ip ensam

I närvaro av

Anm.:

276 Bilaga B Sammanställningar rörande whiskyreklamen

Tab. 1. Utleverans av vissa whiskymärken från Spritcentralen i ] 000-tal volymliter, åren 1953—1961

Varu- , __. -

grupp 1953 1954 1955 1956 1901 1958 1959 1960 1961 A 71,52 125,29 160,57 230,18 199,85 211,20 265,89 303,06 355,11 B 15,54 46,54 52,71 88,98 67,35 68,97 96,73 124,22 150,14 C 10,58 13,86 18,93 29,36 29,04 44,22 85,07 104,70 137,00 D 13,48 27,85 32,52 46,29 46,35 50,29 71,51 90,79 128,87 E 22,71 38,26 43,53 51,36 42,62 57,96 72,58 93,30 122,26 F 23,97 30,99 34,87 49,07 60,59 68,67 75,75 81,74 96,06 G 19,41 6,06 5,89 12,14 15,52 21,94 36,24 49,94 71,52 H 6,46 6,34 12,83 19,55 21,64 28,36 36,73 54,21 68,64 I 37,49 38,85 62,67 51,68 48,17 49,74 49,21 50,81 61,60 .] 17,49 17,58 11,61 13,10 14,99 22,94 24,93 34,57 43,41 K 61,99 44,72 30,49 30,27 19,59 22,17 29,62 31,88 36,33 L 25,78 39,28 33,30 44,52 27,40 25,57 27,46 30,19 34,81 M _ _ _ — 1,58 4,76 9,71 13,83 18,46 N 8,90 7,23 9,42 15,50 7,05 6,92 9,49 11,84 16,62 Summa 335,32 442,85 509,34 682,00 601,74 683,71 890,92 1 075,08 1 340,83 Index 100 132 152 203 179 204 266 321 400 Med _ har utmärkts att varan ej försätts nämnda år.

Tab. 2. Totala reklamkostnader [ 1 OOO-tal kronor för vissa whiskymärken, åren 1953_1961

varu" 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 grupp A _ _ — 36,6 30,9 32,2 58,1 38,0 63,5 B _ — _ 2,1 7,6 5,9 11,9 1,1 2,5 (: 4,5 7,0 10,0 9,0 8,0 8,0 18,0 26,0 34,0 D 24,0 24,0 24,0 24,0 24,0 24,0 24,0 24,0 24,0 E 9,0 9,0 9,0 9,0 9,0 9,0 9,0 9,0 19,0 F 1,1 11,1 14,1 16,8 19,0 36,1 81,1 93,8 85,0 G 5,0 5,0 5,0 15,0 50,0 55,0 55,0 55,0 105,0 H 49,0 30,0 35,0 45,0 70,0 91,9 88,2 94,1 98,0 1 _ _ 1,4 0 0 0 0 5,8 44,3 J _ — — 0,6 4,8 11,5 26,1 27,8 26,0 K 15,5 6,4 0,2 7,6 5,1 5,9 5,2 8,8 9,7 L 7,2 7,2 7,2 8,4 9,0 9,5 10,9 11,0 25,4 M _— _ _ _ 3,1 2,0 5,4 6,0 9,0 N — _ — 2,1 0 8,4 34,8 37,7 27,7 Summa 106,3 99,7 10.-5,9 176,2 240,5 299,4 427,7 438,1 573,1 Index 100 94 100 166 226 282 402 412 539

Med _ har utmärkts att uppgifter ej kunnat erhållas.

Reklamkostnader i ören per volymliter från Spritcentralen utlevererad dryck för vissa whiskymärken, åren 1953_1961

1953 1954 1955 1956 1957 1958

1960 1961

zzrzu—Iowmonw>

52,8 73,8 20,7 40,4 84,9 2728 2,23 0,7 21,6

15,9 2,4 30,7 51,9 17,5 34,2 123,6 230,2 4,6 25,1 18,9

13,6

15,5 11,3 27,6 51,8 21,1 31,4 322,2 323,5

32,0 26,0 32,9 196,2

15,3 8,6 18,1 47,7 15,5 52,6 250,7 324,1 50,1 26,6 37,2 42,0 121,4

21,8 12,3 21,2 33,6 12,4 107,1 151,8 240,1

104,7 17,6 39,7 55,6 366,7

12,5

0,9 24,8 26,4

11418 110,1 173,6

Med _ har utmärkts att uppgifter ej kunnat erhållas eller, när det gäller försäljningen, att varan ej försålts nämnda år.

Tab. 4. Vissa whiskymärkens procentuella andel av de medtagna märkenas totalförsäljning, åren 1953—1961

Varu— 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

grupp " ” A 21,3 28,3 31,5 33,8 33,2 30,9 29,9 28,2 26,5 B 4,6 10,5 10,3 13,0 11,2 10,1 10,9 11,6 11,2 C 3,2 3,1 3,7 4,3 4,8 6,5 9,5 9,7 10,2 D 4,0 6,3 6,4 6,8 7,7 7,4 8,0 8,4 9,6 E 6,8 8,6 8,6 7,5 7,1 8,5 8,1 8,7 9,1 F 7,1 7,0 6,9 7,2 10,1 10,0 8,5 7,6 7,2 G 5,8 1,4 1,2 1,8 2,6 3,2 4,1 4,6 5,3 H 1,9 1,4 2,5 2,9 3,6 4,1 4,1 5,0 5,1 1 11,2 8,8 12,3 7,6 8,0 7,3 5,5 4,7 4,6 J 5,2 4,0 2,3 1,9 2,5 3,4 2,8 3,2 3,3 K 18,5 10,1 6,0 4,4 3,2 3,2 3,3 3,0 2,7 L 7,7 8,9 6,5 6,5 4,5 3,7 3,1 2,8 2,6 M _ _ _ _ 0,3 0,7 1,1 1,3 1,4 N 2,7 1,6 1,8 2,3 1,2 1,0 1,1 1,1 1,2

Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Med —— har utmärkts att varan ej försålts nämnda

Utkast till alternativ avfattning av den föreslagna 20 a % RH,

innebärande förbud mot spritreklam

20aå.

Reklam må ej bedrivas för spritdrycker. Sådana drycker må dock ut- ställas inomhus å utminuteringsställe eller utskänkningsställe, om de ej lätteligen kan iakttagas utifrån, ävensom förevisas å varumässa, så ock på sedvanligt sätt upptagas i vinlista eller annan prislista.

Vid reklam för andra slag av rusdrycker än spritdrycker skola iakttagas de särskilda begränsningar som må föreskrivas av Konungen.

Ej må någon genom utsändning av brev eller trycksaker eller eljest ge- nom personlig hånvändelse eller genom ombud för egen eller annans vin- ning söka förmå annan att förvärva rusdrycker, om denne icke har att för tillåten försäljning inköpa sådana drycker.

.JWGL. ___

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1964

Systematisk förteckning

(Slutom- Inom klammer beteckna utredningarna: nummer 1 den kronologiska förteckningen)

Socialdepartementet Bättre åldlngsvård. [5]

Finansdepartementet

Värdesäkrlngskommlttén 1. Indexlån. Del I. [1] 2. Indexlån. Del II. [2] Alkoholreklamen. [6]

Handelsdepartementet Effektivare konsumentupplysnlng. [4]

Inrikesdepartementet Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. [3]