SOU 1965:38
Affärstiderna
N 4-0 (;(
oå (—
_ CD ",
&( 4. IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
SfM/LJ STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965:38 10:65: 33A
Inrikesdepartementet
AFFÄRSTIDERNA
Del I
MOTIV OCH LAGFÖRSLAG
AFFÄRSTIDSUTREDNINGEN
Stockholm 1965
1 .
13. 14.
15
16. 17.
18.
19.
. Utbyggnaden av universitet och högskolor.
OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965
Kronologisk förteckning
Sveriges sjöterritorium. Kihlström. 135 5. + 1 ut- viks blad. U . Sammanställning av remissyttranden över för-
fattningsutredningens förslag till ny författning.
Del Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. 1
åögsla'gjet till regeringsform. Norstedt & Söner. s. u
. Sammanställning av remissyttranden över för- fattningsutredningens förslag till ny författning. Del 2: Kap. 3 4 och 5 i förslaget till regerings- form. Norstedt & Söner.1.u.J 1205 . Tandvårdsförsäkring. Kihlström. 186 5. S. . MAttenheter. Kihlström. 47 s. Fi. Om den kommunala självstyrelsens lokala för- ankring. Esselte. 100 s. 1. Praktik- och feriearbetsförmedling. Esselte. 177 s. 1. . Skånes och Hallands vsttenförsörjning. Esselte. 513 5. + 5 st. kartbilago r. K. Arbetsmarknadspolitik. Esselte. 567 s. I. .Antikvitetskollegiet. Esselte. 281 s. E. .Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lo- kalisering och kostnader 1. Esselte. 2805 'L 0- kalisering och kostnader II. Specialutredningar. Esselte. 741 s. E. Rättegångshjälp. Norstedt & Söner. 166 s. Ju. Gogtrosförvarv av lösöre. Norstedt & Söner. 241 s. 11. De svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi. Esselte. 1295 .E.
Ny jordförviirvslag. Häggström. 193 s. Jo. Fastställande av faderskapet till barn utom ök- tenskap. Be n. 94 s. Ju. Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dis- pasch. Ansvarsbestämmelser m. m. Esselte. 221
s. 11. Friluftslivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i sam- höllsplaneringen. Svenska Reproduktions A.B. 383 s. + 1 st. kartbilaga. K..
Anm. Om särskild tryckort ej angivas, är tryckorten Stockholm.
20.
34.
35. 36.
37.
38.
Radions och televisionens framtid i Sverige Bakgrund och förutsättningar, programfrai Organisations- och finansieringsfrAgor. Hae ström. 530 s. K. Radions och televisionens framtid i Sverige Bildnings- och undervisningsverksamhet. For ningsfrågor. Haaggström. 227 s. Dagstidningarnas ekonomiska villkor. Esseltq 212 5. + 1 st. kartbilaga. Ju. . Up pbördsfrågor. Esselte. 228 s.
Institutet !ör arbetshygien och arbetsfysiolc Kihlström. 885 S. studieplaner för lärarutbildning. Esselte 490 s. Ändringar i ensittarlagen m. m. Esselte. 61 s. . De svenska jordbruksprodukternss distributio och marginalförhellanden. Esselte. 192 s. Jo. Nytt skattesystem. Remissyttranden. Esselte.
633 s. Fi. . Lärarutbildningen IV: 1. Esselte. 714 s. E.
Lärarutbildningen IV. 2. Esselte. Utkommer
Specialundersökningar om lärarutbildning V. Esselte. 441 s. E. Höjd bostadsstandard. Esselte. 569 s. 1. .Vägmärken. Kungl. Luftfartsstyrelsen. 274 s. Sammanställning av remissyttranden över f fattningsutredningens förslag till ny författnii Del 4. Kap. 7. 8, 9 och 10 i förslaget till re| ringsform samt övergångsbestämmelserna. Esselte. 1045. Ju. Nykterhet i trafik. Esselte. 91 s. K. Sveriges släktnamn 1965. AB E G Johanssons B( tryckeri, Karlshamn. 476 s. H. Sammanställning av remissyttranden över förfa ningsutredningens förslag till ny författnil Del 5. Förslaget till riksdagsordning. Norstedt Söner. 465 .u..T Affärstiderna. Del I. Motiv och lagförslag. Esselte. 1525. I.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965z38
Inrikesdepartementet
AFFÄRSTIDERNA
Del I
MOTIV OCH LAGFÖRSLAG
AFFÄRSTIDSUTREDNINGEN
ESSELTE AB, STOCKHOLM 1965
Innehåll *
Skrivelse till Statsrådet och chefen för kung]. inrikesdepartementet . Förslag till afiärstidslag .
Kapitel 1. Utredningsuppdraget.
Kapitel 2. Butikslängningslagen.
1909 års butikstängningslag . . 1919 års butikstängningslag . 1939 års butikstängningslag . 1942 års butikstängningslag . 1945 års butikstängningslag . 1948 års butikstängningslag. .
Arbetstidslagstiftning för affärsanställda . Allmän arbetstidslagstiftning . Arbetstidslagstiftning för detaljhandeln.
Kapitel 3. Gällande Iagbeslämmelser. Butikstängningslagen . Arbetstidslagen för detaljhandeln
Kapitel 4. Butikstängningslagens tillämpning . Kommunala avvikelser . Särskilt tillstånd till annan aflärstid än den vanliga. Affärstiderna i praktiken .
Kapitel 5. Konsumenternas inköpsvanor .
Livsmedel. . . Antalet inköp i veckan . . . Antalet inköp vanliga vardagar och lördagar. . . Inköpsfrekvensen vanliga vardagar och lördagar . Olika hushållsmedlemmars inköp . Avstånd till livsmedelsaffären Förflyttningstid m. m. för inköp Automat- och kioskinköp
Strumpor och underkläder . Antalet inköp i veckan, inköpsfrekvensen . Avstånd till affären, förflyttningstid m.m. Radio och TV. . . Antalet inköp under mätperioden, inköpsfrekvensen. Avstånd till affären, förflyttningstid m.m.
Möbler . . . . .
Hushållsmaskiner.
Damkläder. Damskor Herrkläder.
Herrskor . . Jämförelser mellan olika varugrupper .
Kapitel 6. Specialundersökningar rörande detaljhandeln . Butiksstudier av Detaljhandelns utredningsinstitut. Försäljning och kund— antal på lördagar 1961—1963 m.m. . . . . . . . . . . . Frågeställningar Undersökningens uppläggning och genomförande. Lördagsförsäljningen totalt _. . —. Inverkan av kvällsöppethållande Lördagsförsäljningens timvariationer . . Lördagsförsäljningen i relation till veckogenomsnittet per timme . Försäljningen under kvällsöppethållande Kundantalets variationer . . . . . Kundantalet under olika lördagstimmar. . . , — Slutomdöme . . ;Undersökningar rörande kundantal och omsättning i vissa kooperativa affärer och varuhus ».; . Självbetjäningsaffärer . . Varuhus. . ' 5 Statens pris— och kartellnämnds undersökning i Uppsala. ! Inköpens storlek. . . . . . . . 1: Närhetsbutikerna dominerade . . Hur kom varorna hem? Telefonbeställning
Kapitel 7. Arbetstidens längd och förläggning inom olika näringsgrenar. _ Ordinarie arbetstiden längd. . . . . . . Ordinarie arbetstidens förläggning.
Övertid. . . . . . .
Deltid.
Kapitel 8. Detaljhandeln sedd mot bakgrunden av samhällsutvecklingen . Nuläget. . . . ' Butiksbeståndets storlek Detaljhandelns omsättning . Detaljhandelns arbetskraft Tendenser i utvecklingen . * '- Befolkningsutvecklingen. Befolkningsomflyttningen . Framtida kommunindelning. Den framtida tillgången på arbetskraft Privat konsumtion . . . Förändringar i butiksstrukturen . Detaljhandelns framtida behov av arbetskraft. Kapitel 9. Utländsk lagstiftning. . .- : '. Danmark . . . . . » Finland .
' Norge.
Frankrike .
Nederländerna .
Schweiz .
Storbritannien . Förbundsrepubliken Tyskland. Amerika Förenta Stater.
Kapitel 10. Länsstyrelserna om butikstängningslagen.
Kapitel 11. Branschorganisationer m. fl. om butikstängningslagen .
Kapitel 12. Konsumenternas önskemål om aifärstiderna . Söndagar Livsmedel . Övriga varor. Lördagar Samtliga varor. Livsmedel . Vanliga vardagar. Samtliga varor.
Kapitel 13. Allmänna överväganden och förslag . Allmänna utgångspunkter. . Konsumenterna och butikstängningslagen . Detaljhandeln och butikstängningslagen. De affärsanställdas behov av fritid. Affärsinnehavarnas behov av fritid. Myndigheterna och butikstängningslagen Utredningens inställning till frågan om behovet av en lag som reglerar affärstiderna. . Allmänna synpunkter på utformningen av en ny affärstidslag.
Kapitel 14. Specialmotivering . Kapitel 1.5. Sammanfattning . Särskilt yttrande av ledamoten Tord Brotaeus .
Bilaga
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Inrikesdepartementet.
Genom beslut den 18 maj och den 6 juni 1962 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdepartementet att tillkalla högst åtta sakkunniga för ut- redning rörande butikstängningslagstiftningen samt att förordna sekreterare åt de sakkunniga.
Med stöd härav tillkallade departementschefen den 7 juni 1962 såsom sakkunniga byråchefen i socialstyrelsen Sven-Hugo Ryman, direktören i Sveriges köpmannaförbund Tord Brotaeus, ordföranden i Handelsanställdas förbund Erik Magnusson, disponenten i Kooperativa förbundet Karl Erik Persson, ledamöterna av riksdagens andra kammare linjeingenjören Carl- Gustav Enskog, fru Gördis Hörnlund och lantbrukaren Gustaf Svensson i Vä samt dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare fru Stina Gun- ne. Tillika uppdrogs åt Ryman att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.
De sakkunniga har antagit benämningen affärstidsutredningen. Till sekreterare har utsetts förste byråsekreteraren i överståthå'llarämbetet Lennart Olson.
För att beaktas vid utredningsuppdragets fullgörande har till utredningen överlämnats
en framställning i februari månad 1959 från Svenska konditorföreningen till statsrådet och chefen för finansdepartementet rörande utökning av det varusortiment som får försäljas i konditori efter kl. 18 jämte remissutlåtan- den,
en framställning den 28 januari 1960 från Sveriges konditor-förening till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet rörande allmän översyn av butikstängningslagen jämte remissutlåtanden,
en framställning den 24 mars 1960 från Svenska glasstillverkareförbundet till Konungen rörande ändring och översyn av hutikstängningslagen,
en framställning den 25 mars 1960 från kioskägaren Nils Ljungberg i Malmö till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet rörande utökning av det varusortiment som får försäljas i kiosk,
en skrivelse den 2 september 1960 från länsstyrelsen i Södermanlands län till Konungen angående decentraliseringsåtgärder inom landskansliet,
till affärstidsutredningen med hemställan att få för utredningen framföra sina synpunkter på frågan om butikstängningslagen och tidningsdistribu- tionen,
en skrivelse den 23 juli 1962 från riksåklagarämbetet till chefen för inrikesdepartementets rättsavdelning rörande ändamålsenligheten av 3 & butikstängningslagen, '
en skrivelse den 10 oktober 1.962 från Sveriges kioskägares riksförbund till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet med önskemål om tryg- gare förhållanden inom kioskhandeln jämte bilagor,
en ämbetsskrivelse den 19 oktober 1962 från statsrådet och chefen för inrikesdepartementet till affärstidsutredningen rörande framställning från Svenska kioskhandlareförbundet att få taga del av och yttra sig över utred- ningens förslag,,
en framställning den 25 oktober 1962 från butiksbiträdet A. F. Johansson till socialdepartementet rörande affärsanställdas arbetstid samt
en skrift den 29 januari 1965 från Sveriges socialdemokratiska ungdoms- förbund till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet angående behov för de handelsanställda av längre sammanhållen ledighet.
Svenska tidningsutgivareföreningen, Aktiebolaget Svenska pressbyrån, Sveriges kioskägares riksförbund, Svenska kioskhandlareförbundet, Sveriges korvhandlarförbund, Sveriges konditor-förening, Svenska konditorförening- en, Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranger, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Hotell- och restauranganställdas förbund,. Motor- branschens riksförbund, Sveriges bensinhandlares riksförbund, Sveriges oljekonsumenters riksförbund, Apotekarsocieteten, Sveriges farmacevtför- bund, Apoteksteknikerförbundet samt Aktiebolaget Nordiska kompaniet, Norrmalms livsmedels aktiebolag, Aktiebolaget Turitz & co och Åhlén & Holm aktiebolag har såväl muntligen som skriftligen delgivit utredningen sina erfarenheter beträffande nu gällande butikstängningslag och även framfört sina synpunkter på utformningen av en eventuell framtida lag- stiftning.
Efter remiss har utredningen till Kungl. Maj:t avgivit utlåtanden den 13 november 1963 över framställning från Nya systemaktiebolaget om ändring av 16 & rusdrycksförsåljningsförordningen och den 14 januari 1964 över domstolskommitténs betänkande angående rådhusrätternas förstatligande.
Sedan uppdraget numera har slutförts, får de sakkunniga härmed vörd- samt överlämna betänkande med förslag till affärstidslag.
Stockholm den 30 juni 1965
Sven-Hugo Ryman
Tord Brotaeus Erik Magnusson Karl Erik Persson
Carl-Gustav Enskog Gördis Hörnlund Gustaf Svensson Stina Gunne
Förslag till affärstidslag
1 5. Affär må hållas öppen för allmän- heten vardagar från kl. 8 till kl. 20. Med affär förstås försäljningsställe, där detaljhandel bedrives yrkesmässigt.
2 5.
Från lagens tillämpning är undan- [tagen
1) försäljning från apotek; 2) försäljning från automatapparat av typ som godkänts av myndighet som Konungen bestämmer;
3) försäljning på trafikmedel; 4) försäljning som lantbrukare, träd- gårdsodlare eller fiskare i ringa om- fattning bedriver med egna lantmanna— eller trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst;
5) försäljning i utställningslokal av bildande konst och reproduktioner här- av samt alster av konsthantverk och konstindustri i samband med visning av konstverken;
6) försäljning i anslutning till ord- nad serveringsrörelse av lagad mat samt bageri- och konditorivaror; samt
7) försäljning utan samband med an- nan verksamhet än som avses i 5) eller 6) av tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel, tillbe-
hör till motorfordon och andra liknan- de varor av sådant slag att allmänheten bör kunna köpa dem även under annan tid än som angives i 1 5.
3 &.
Kommun må i särskilda fall lämna tillstånd till öppethållande utöver den tid som angives i 1 5.
Sådant tillstånd må lämnas även ge- nerellt för visst tillfälle.
4 5.
Det ankommer på myndighet som Konungen bestämmer att fastställa vil- ka varor som enligt 2 5 7) skola un- dantagas från lagens tillämpning och att i övrigt meddela tillämpningsföre- skrifter till lagen.
5 5.
Den som bedriver detaljhandel i strid mot denna lag eller föreskrift som med- delats med stöd av lagen dömes till dagsböter.
Denna lag träder i kraft den —— _— — då butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608) skall upphöra att gälla.
KAPITEL 1
Utredningsuppdraget
Utredningens direktiv framgår av an- förande till statsrådsprotokollet den 18 maj 1962 i vilket chefen för inrikesde- partementet, statsrådet Johansson, ytt- rade bland annat följande.
Sedan lång tid har i vårt land funnits lagstiftning, som reglerat affärstiden. Den första lagen i ämnet tillkom 1909. Den efterträddes av 1919 års lag om begräns- ning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse. Sistnämnda lag efter- följdes av 1939, 1942 och 1945 års butik- stängningslagar, som alla var tidsbegrän- sade till tre år. Därefter tillkom den allt- jämt gällande, icke tidsbegränsade butik- stångningslagen den 21 juli 1948, som i vissa hänseenden ändrats 1956 och 1957.
Gällande butikstängningslag har liksom tidigare lagar på detta område karaktären av ramlagstiftning. I lagen anges de tider på dygnet då butiker får hållas öppna eller då annan försäljning får förekomma, den s.k. vanliga affärstiden. Däremot föreligger inte skyldighet för affärsidkare att betjäna allmänheten under de sålunda angivna ti- derna. I princip är lagen tillämplig på all detaljhandel. Vissa former av detaljhandel är dock undantagna. Så är fallet med bl. &. viss försäljning i samband med ordnad restaurang-, kafé- eller konditorirörelse samt försäljning av bensin och motoroljor. Kommun äger med vissa begränsningar he- sluta om inskränkning av den vanliga af— färstiden eller om affärstidens förläggning helt eller delvis till andra tider än de i lä- gen angivna, blott affärstiden för vecka räknad ej överstiger den i lagen bestämda affärstiden. Sådana kommunala beslut skall i regel gälla generellt för hela kom- munen. Lagen ger även möjlighet att för enskilda fall medge att butik hålles öppen eller att försäljning eljest sker efter den generellt bestämda affärstidens slut. An- sökan om sådant medgivande skall i all-
mänhet prövas av länsstyrelsen. I med— givandet skall en specifikation ske av de slag av varor som får säljas.
Syftet med butikstängningslagstifningen var ursprungligen att få till stånd en reg- lering av arbetstiden för de inom handeln anställda. Sedan denna fråga 1942 blivit reglerad genom en arbetstid-slag för de— taljhandeln framträdde andra sociala syn- punkter och näringspolitiska intressen, som motiverade att en butikstängningslag- stiftning bibehölls. Främst åberopades an— gelägenheten av att bereda butiksinne— havarna skälig fritid och att åstadkomma i stort sett likartade konkurrensförhållan— den mellan olika detaljhandelwsföretag.
I skilda sammanhang har satts ifråga om de skäl som efter 1942 ansetts motivera en reglering av förhållandena inom detalj— handeln är tillräckliga för en särlagstift- ning på området. Redan vid remissbehand- lingen av det förslag som ledde till 1948 års proposition om införande av en per- manent butikstängningslag gjordes sålun— da från en del håll gällande, att önske- målen om såväl skälig fritid för butiks- innehavarna som likartade konkurrensför- hållanden inom detaljhandeln kunde till- godoses av näringsidkarna själva genom överenskommelser. Man pekade bl.a. på att den tid som var tillåten för öppethål- lande ofta inte helt utnyttjades. Så hade exempelvis affärstiden på lördagar in- skränkts genom överenskommelser mellan näringsidkarnas organisationer, och över- enskommelserna påstods undantagslöst iakttagas också av affärsidkare som inte hade några anställda. Även om lagstift- ningen kunde ha en viss uppgift att fylla för att hindra osund konkurrens, ansågs det dock kunna diskuteras om det fanns anledning skydda mot dylik konkurrens genom en butikstängningslag, som innebar reglering av ett flertal förhållanden med svåra gränsdragningar och som därför
måste innehålla en mängd detaljbestäm- melser.
Synpunkter liknande de nu återgivna fördes även fram i samband med 1956 års ändringar i butikstängningslagen, då bl.a. tobakshandeln och försäljningen från automatapparat liberaliserades. Min före- trädare i ämbetet uttalade i anslutning till dessa synpunkter ( prop. 1956:162 ) att de skäl som lagstiftningen i ämnet numera vilar på torde ha i viss mån förlorat i be- tydelse men att frågan, i vilken utsträck- ning det kunde anses motiverat att bibe- hålla en lagstiftning av denna karaktär, lämpligen borde prövas i ett större sam- manhang. Departementschefen erinrade vi- dare om att särskilda sakkunniga 1954 fått i uppdrag att i samband med utredning om arbetstidens längd och förläggning i syfte att uppnå en allmän förkortning av den lagstadgade arbetstiden även undersöka om inte tiden var inne för en mindre stel butikstängningslagstiftning, som gjorde det möjligt att tillgodose såväl arbetstagarnas önskemål som allmänhetens rimliga krav på betjäning. De sakkunniga, som 1956 lade fram resultatet av sin utredning ( SOU 1956:20 ), fann emellertid med hän- syn till det svaga sambandet mellan bu- tikstängningslagen och arbetstidslagstift- ningen det inte nödvändigt att gå in på spörsmålet, huruvida regler för affärstiden inom detaljhandeln kunde anses erforder- liga eller hur sådana regler borde utfor— mas.
På grundval av de sakkunnigas utred— ningsresultat beslutades 1957 en successiv förkortning av arbetstiden från 48 till 45 timmar i veckan. Denna arbetstidsförkort- ning, som är helt genomförd fr.o.m. 1960, har i stor utsträckning tillgodoförts andra än butiksanställda i form av fria lördagar under längre eller kortare tider av året.
Man torde kunna antaga att en allmän femdagarsarbetsvecka kommer att genom- föras inom en ej alltför avlägsen framtid.
Även i övrigt har en genomgripande ut— veckling ägt rum som berört detaljhandeln. Bl.a. må nämnas den strukturrationalise- ring, som medfört varuhusens tillväxt i antal och storlek samt det i allt större nt- sträckning tillämpade systemet med själv- betjäning. Nya metoder för förpackning av livsmedel och den omständigheten att det blivit allt vanligare att enskilda hushåll har tillgång till kylskåp och i viss ut- sträckning även djupfrysningsanordningar har skapat ökade möjligheter för den en- skilde att utan särskilda anordningar lagra varor. Detta har i sin tur medfört större benägenhet hos allmänheten att i fråga om livsmedel göra stora inköp vid få tillfällen. Den tekniska utvecklingen beträffande automatapparater har öppnat allt större möjligheter för automathandeln. Jag vill också peka på att ökad konsumentupplys- ning särskilt i fråga om mer varaktiga konsumtionsvaror, såsom möbler och tex- tilier, torde ha viss betydelse för frågan om butikernas affärstid.
Med hänsyn till vad jag nu anfört vill jag förorda att hutikstängningslagstift- ningen göres till föremål för utredning av särskilda sakkunniga. Utredningen bör va- ra förutsättningslös. Om de sakkunniga finner en reglering på området vara er- forderlig även framdeles bör den dock un- der alla förhållanden få en mera generell karaktär än den nuvarande. Sålunda bör en detaljreglering med sikte exempelvis på försäljning av särskilda varuslag inte utan tvingande skäl bibehållas. Det synes vi- dare nödvändigt att undersöka huruvida den tillståndsgivning, som kan komma att anses ofrånkomlig, ytterligare kan decen- traliseras.
KAPITEL:
Historisk översikt
Butikstängningslagen
1909 års butikstlngningslag
Under åren 1904—1906 hade i riksda- gens andra kammare väckts motioner om utredning, huruvida och på vilka villkor kommun kunde berättigas att bestämma viss tid, under vilken in- om kommunen belägna handelshutiker skulle hållas stängda.
I anslutning till den utredning som företogs i saken tillkom lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handelns id- kande å söckendag utöver viss tid. La- gen gällde endast för städer, köpingar och municipalsamhällen. Förutsättning- en för att affärstiden för handelsbod skulle få begränsas var, att beslut här- om fattats av vederbörande kommuna- la myndigheter och därefter fastställts av länsstyrelsen. I beslutet skulle an- ges viss tid då handelsbod fick öppnas, inte före kl. 7, och viss tid då den skulle stängas, inte senare än kl. 20. Där handel idkades endast med livsför- nödenheter fick tiden för öppnandet sättas till kl. 6. För sådan handelsbod och för butik, där huvudsakligen to- baksvaror eller tidningar saluhölls, fick stängningstiden sättas till kl. 21. Stäng- ningstiden dag före sön-- eller helgdag och under två veckor närmast före jul— afton fick dock bestämmas till kl. 21 för vanliga handelsbodar samt kl. 22 för livsmedelsaffärer och affärer för tobaksvaror eller tidningar.
Lagen gällde inte försäljning på apo-
tek eller försäljning av brännvin, vin eller öl. Den avsåg inte heller för re- sande avsedd försäljning vid järnvägs- eller ångbåtsstationer, i järnvägsvagnar eller på ångbåtar. Vidare undantogs från lagen utomhus bedriven försälj- ning dels av tidningar, dels i mindre omfattning av matvaror, läskedrycker, blommor eller dylikt samt försäljning utomhus i övrigt i samband med värds- husrörelse.
Som motiv för lagstiftningen angavs i första hand, att friheten att hålla handelsbodar öppna hur länge som helst medfört olägenheter för affärs- innehavarna och deras biträden i fråga om både vilotider och tillfälle till in- tellektuell utbildning och förströelse. Arbetstagarna inom minuthandelsyrket ansågs ha längre arbetsdag än arbets- tagarna inom flertalet andra yrken. För lagstiftningen talade vidare, att flerta- let berörda arbetsgivare och arbetstaga- re livligt hade åstundat lagstiftning av denna innebörd. Hänsyn till konsumen- ternas intresse ansågs inte med fog kun- na åberopas mot lagstiftningen, då kon- sumtionens omfattning näppeligen ha- de närmare samband med affärstiderna.
1909 års butiksstängningslag gällde ursprungligen endast för vardagar. För sön- och helgdag fanns redan förut en— ligt 7 kap. 3 & strafflagen förbud mot öppethållande av kramlåda eller annan dylik bod under sabbatstid, dvs kl. 6—— 21. År 1912 genomfördes emellertid den ändringen i butiksstängningslagen, att
i samband med förbud mot öppethål- lande av handelsbod vardagar fick även förbud meddelas beträffande den ej till sabbatstid hänförliga tiden på sön— och helgdag.
1919 års butikstitngningslag
I anslutning till motioner i andra kam- maren hemställde riksdagen år 1914, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utred- ning i vad mån butikshandeln på sön- och helgdagar lämpligen kunde under- kastas annan begränsning än den som gav kommunerna befogenhet men ej skyldighet att meddela förbud mot öp- pethållande. Socialstyrelsen anbefalldes att verkställa utredningen, som efter hand utvidgades till att avse en allmän revision av butiksstängningslagen.
Den 30 maj 1919 utfärdades lagen om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse. Denna lag grundade sig huvudsakligen på so- cialstyrelsens förslag. Den nya butiks- stängningslagen gällde till skillnad från tidigare lag även rena landsbygden och omfattade således hela landet. Den gjordes tillämplig även på rakstugor, frisersalonger och varmbadinrättning- ar.
Följande försäljning undantogs helt från lagens tillämpning: Försäljning på apotek; försäljning av rusdrycker och pilsncrdricka; för resande avsedd för- säljning vid järnvägs- eller ångbåtssta- tion, i järnvägsvagn, eller på fartyg; försäljning, som bedrevs under utöv- ning av eller i samband med kafé eller restaurangrörelse och antingen skedde endast till förtäring eller förbrukning på stället, eller också avsåg försänd- ning eller avhämtning av lagad mat, tillagade alkoholfria drycker eller svag- dricka; tillfällig försäljning för välgö- rande eller annat ideellt ändamål; för- säljning av tidningar utomhus eller till gäster på kafé- eller restauranglokal;
samt försäljning utomhus och endast i mindre omfattning av matvaror, läske- drycker eller dylikt. Genom ett tillägg år 1923 undantogs även försäljning av motor- och smörjoljor samt andra för framförande av motorfordon nödvändi- ga varor, såframt försäljningen skedde från upplagsställe där försäljning av andra varor inte förekom.
Enligt 1909 års lag hade överlämnats åt kommunerna att bestämma, om nå- gon begränsning av tiden för öppethål- lande skulle komma till stånd. Den nya lagen stadgade, att handelsbodar i all— mänhet skulle få hållas öppna vardagar kl. 8—19. Den tidigare regeln om en timmes respektive två timmars längre öppethållande på lördagar och helg- dagsaftnar hade utgått. Undantagsställ- ningen för tobaks- och tidningshandeln hade också avskaffats. Däremot fick livsmedelsaffärerna rätt att påbörja för- säljningen av mjölk, grädde, smör, mar- garin, ägg samt konditori- och bageri- varor en timme före den vanliga tiden för öppnandet och fortsätta denna för- säljning en timme efter den vanliga stängningstiden. Rakstugor, frisersa- longer och varmbadinrättningar fick hållas öppna kl. 8—20.
I förarbetena uttalades i fråga om ti- den för öppethållande på vardagar, att man hade att avväga å ena sidan de af- färsanställdas intresse av en skälig be- gränsning av arbetstiden samt å andra sidan allmänhetens och affärsinneha- varnas berättigade krav på en inte allt- för snävt begränsad affärstid. Särskilt borde man ta hänsyn till de kroppsar- betandes möjlighet att utan hinder av gällande arbetstider verkställa erforder- liga inköp.
1919 års butikstängningslag hade en allmän regel om förbud mot öppethål- lande på sön- och helgdag av handels- bod, rakstuga, frisersalong och varm- badinrättning. Samtidigt med lagens in-
förande hade bestämmelsen i 7 kap. 3 & strafflagen om förbud mot öppethållan- de på sabbatstid av kramlåda eller an- nan dylik bod upphävts. Butikstäng- ningslagens regel om förbud mot öp- pethållande på sön- och helgdag var emellertid försedd med undantag. Han- delsbod fick sålunda hållas öppen sön- dagar mellan kl. 7 och kl. 10 för för- säljning av livsmedel, för vilka längre försäljningstid hade medgivits på var- dagar, samt av färsk frukt och levande blommor. Enligt departementschefen skulle allmänhetens behov på detta sätt bli rimligen tillgodosedda. Att undan- taget också skulle gälla blommor och frukt ansågs berättigat av den anled- ningen, att efterfrågan på dessa varor vanligen var stor sön- och helgdagar och att allmänheten på grund av dessa va- rors ömtåliga natur i regel var förhind- rad att göra sina inköp i förväg. Förhållandena på viss ort kunde på- kalla jämkningar och eftergifter beträf- fande lagens allmänna regler om öppet- hållande. Kommunerna ägde då på visst sätt besluta om avvikelser från dessa regler. Sådana beslut skulle un- derställas vederbörande länsstyrelse. För vardagar fick man då det gällde landsbygden medge öppethållande två timmar före och två timmar efter den i lagen stadgade tiden. I städer, köping- ar och municipalsamhällen var rätten till utsträckning av tiden begränsad till hälften härav. Vidare kunde kommun i viss utsträckning få inskränka affärs- tiden. För sön— och helgdagar kunde kommun besluta om fullständig stäng- ning eller viss inskränkning av de i la- gen angivna tiderna. Å andra sidan ha- de kommun möjlighet att på sön- och helgdagar tillåta öppethållande under två timmar efter kl. 13 för handel som redan direkt enligt lagen var tillåten mellan kl. 7 och 10 på sådana dagar. I lagens förarbeten gavs uttryck för en
förväntan, att sistnämnda befogenhet skulle utnyttjas med varsamhet av kommunerna. Efter lagändring år 1920 kunde genom kommunalt beslut tiden för öppethållande av butik sön- och helgdagar för handel med vissa livs— medel utsträckas inte blott två timmar efter kl. 13 utan även till tiden mellan kl. 10 och 11.
1939 års butikstängningslag
År 1935 tillkallade efter bemyndigande av Kungl. Maj:t chefen för socialdepar- tementet fem sakkunniga för att under- söka frågorna om dels lagstadgad ar- betstidsreglering för de anställda inom detaljhandeln, särskilt för butiksperso- nalen, dels laglig begränsning av affärs- tiden inom detaljhandeln. År 1937 läm- nade de sakkunniga betänkande med förslag till arbetstidslag för detaljhan- deln och butikstängningslag. Efter bear- betning i departementet framlades lag- förslagen för riksdagen, som antog dem med vissa mindre jämkningar. Däref- ter utfärdades den 22 juni 1939 dels en butikstängningslag, dels en arbetstids— lag för detaljhandeln. Lagarna gavs tre års giltighetstid.
I förarbetena till den nya lagen ifrå- gasattes behovet av en butikstängnings- lag, sedan man infört direkt arbetstids- reglering för personalen. Vid tillkoms- ten både av 1919 års lag och av dess föregångare år 1909 hade i främsta rummet hänsynen till de anställda an- förts som motiv för lagstiftningen. Vid sidan härav hade man emellertid beto- nat butikstängningslagstiftningens bety- delse för att bereda fritid åt butiks- innehavarna själva och främja likar- tade konkurrensförhållanden mellan olika företag. Sistnämnda skäl för en butikstängningslag ansågs vara så vä- gande, att de ensamma kunde motive- ra lagstiftningen.
1939 års butikstängningslag använde benämningen butik i stället för han- delsbod. Med butik avsågs försäljnings- ställe för detaljhandel. Till butik skulle räknas inte blott vad som i dagligt tal brukade benämnas butik eller handels- bod utan också kiosk, stånd eller där- med jämförlig anordning under förut- sättning, att den var av så pass stadig- varande beskaffenhet, att den kunde anses utgöra försäljningsställe. Detalj— handeln förutsattes innefatta försälj- ning direkt till den konsumerande all- mänheten. Även försäljning annorstädes än i butik var underkastad lagens reg- lering. Lagen var dessutom tillämplig på rakstuga, frisersalong samt fotogra- fiateljé.
Lagen var emellertid inte tillämplig på all detaljhandel. Undantagen omfat- tade tolv olika fall. Först undantogs för- säljning i samband med kafé- eller ser- veringsrörelse. Som förutsättning skul- le gälla dels att det var fråga om ord- nad serveringsrörelse (det skulle fin- nas bord och stolar så att gäster kunde serveras), dels att inte under någon del av dagen andra varor försåldes till av- hämtning eller försändning än lagad mat, bageri- och konditorivaror, alko- holfria drycker eller tryckta skrifter. Till konditorivaror räknades även kon- fektyrer. Till undantagen hörde vidare försäljning på apotek, försäljning av motor- och smörjoljor eller andra för framförande av motorfordon nödvän- diga varor, försäljning på trafikmedel, försäljning i teatrar, biografer och and- ra nöjeslokaler av program, konfekty- rer, färsk frukt eller levande blommor, försäljning i ringa omfattning av egna lantmanna- eller trädgårdsprodukter el- ler fisk av egen fångst, försäljning av leksaksballonger och andra smärre lek- saker, försäljning av periodiska skrif- ter och utomhus jämväl av andra tryck- ta skrifter, om försäljningen inte sked-
de i samband med annan handel, för- säljning av kataloger, fotografier, min- nessaker eller dylikt i muséer eller ut- ställningslokaler, tillfällig försäljning för välgörande eller annat ideellt än- damål samt försäljning av konfektyrer och frukt från automat, som uppsatts utanför butik där sådana varor saluför- des. Enligt särskild föreskrift föll utan- för lagen också öppethållande av lokal för visning av verk av bildande konst och alster av konsthantverk och konst- industri.
Den i lagen angivna vanliga affärsti- den var vardagar mellan kl. 8 och 19. Under tiden den 10—23 december fick affärstiden utsträckas till kl. 20. Påsk- afton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton skulle affärerna stänga senast kl. 16. Sön- och helgda- gar skulle de hållas stängda. Butiker, som huvudsakligen sålde mejerivaror, ägg, margarin, bageri- och konditori- varor, pilsner, alkoholfria drycker, färsk frukt samt levande blommor fick dock sön— och helgdagar hållas öppna mellan kl. 8 och 10.
När det gällde stängningstiden på vardagar ansåg departementschefen hänsyn böra tagas i första hand till att allmänheten fick möjlighet att handla efter arbetstidens slut. Den relativt sett fåtaliga butikspersonalens intresse av att få sluta arbetet tidigt ansågs härvid få stå tillbaka. Beträffande stängnings- tiden på lördagar instämde departe- mentschefen i de sakkunnigas uttalan- de, att detaljhandlarna och deras an- ställda då behövde sluta sitt arbete ti- digare för att få bättre möjlighet till friluftsliv i samband med söndagen. Utvecklingen för flertalet arbetstagare mot kortare arbetstid på lördagar ha- de emellertid skett på frivillighetens väg, och denna ansågs lämpligen böra beträdas även i detta fall. En allmän regel om tidigare lördagsstängning
skulle vara till avsevärd skada för vissa branscher, där just lördagseftermidda- garna var den bästa affärstiden; detta gällde exempelvis tobaksaffärerna. Även inom andra branscher var det inte ovanligt, att en stor del av veckans omsättning föll på lördagen. En förkor- tad" affärstid då skulle kunna medföra sådan påfrestning, att den vanliga per- sonalen inte räckte till.
Genom kommunalt beslut kunde af- färstiden inskränkas eller förläggas till annan del av dygnet än den i lagen angivna. Som allmän förutsättning gällde, att det befanns lämpligt från allmän synpunkt och prövades kunna ske utan förfång för berörda företag inom kommunen. Den vanliga affärsti- den fick utsträckas i fyra fall. Affär som huvudsakligen saluförde mejeriva- ror, ägg, margarin eller bageri- och konditorivaror kunde vardagar få öpp- na en timme tidigare dvs kl. 7. Vidare kunde butik, som huvudsakligen för- sålde utom nyssnämnda varor även al— koholfria drycker, färsk frukt eller le- vande blommor få hållas öppen sön- och helgdag utöver de två timmar som nor- malt var tillåtna dels mellan kl. 10 och 11, dels ytterligare högst två timmar på annan tid än högmässotid. Fotoatel- jéer kunde medges utsträckt affärstid på sön- och helgdag under högst två timmar utom högmässotid. Slutligen kunde kommun för att möjliggöra för skogs- och flottningsarbetare eller and- ra långt ifrån hemmet sysselsatta att göra inköp på fritid besluta, att även annan affär sön- eller helgdag fick hål- las öppen högst två timmar utom hög- mässotid. '
Ett kommunalt beslut skulle som re- gel gälla hela kommunen, men olika bestämmelser kunde meddelas för bu- tiker av skilda slag. Näringsidkare och hos dem anställda hade tillförsäkrats rätt att före beslutet yttra sig i ärende
rörande kommunal avvikelse. Beslutet skulle underställas länsstyrelsen, som kunde fastställa det helt eller delvis eller också ogilla det.
I 1919 års butikstängningslag hade från lagens tillämpning undantagits för- säljning utomhus dels av tidningar, dels i mindre omfattning av matvaror, läs- kedrycker, blommor eller dylikt. Det rådde ovisshet, huruvida försäljning från kiosk kunde anses såsom försälj- ning »utomhus>> och om försäljning av angivna varor följaktligen föll under undantagsbestämmelsen. Att skilja mel- lan försäljning från kiosker och annan utomhushandel såsom försäljning från kärror, bord eller stånd lät sig emeller- tid knappast göra. I praxis hade därför även kiosker ansetts vara undantagna lagens tillämpning. En revision av be- stämmelserna på denna punkt hade vid flera tillfällen begärts såväl i riksdags- motioner som i framställningar till Kungl. Maj:t från enskilda samman- slutningar.
I förarbetena till 1939 års butik- stängningslag hade de sakkunniga rö- rande kioskhandeln uttalat, att tillstån- det var i hög grad otillfredsställande och därför inte kunde bibehållas. Kiosk- handelns utveckling hade delvis skett vid sidan av lagen, och det fanns inte skäl att så starkt som skett gynna kios- ken som försäljningsform. Å andra si- dan kunde man inte undgå att ta hän- syn till allmänhetens behov och önske- mål. Allmänhetens intresse bedömdes vara särskilt stort och berättigat blott i fråga om sådana varor som var av- sedda för omedelbar eller mer tillfällig konsumtion eller som var ömtåliga el- ler eljest inte lämpligen kunde köpas i förväg. En rikligare varusortering kunde emellertid behövas för kiosker, som betjänade den resande allmänhe- ten, och i viss mån även för kiosker på nöjes- och badplatser. Regleringen
av kioskhandeln kunde inte göras sche- matisk utan måste ta hänsyn till de skiftande förhållandena. En tillräckligt smidig lösning kunde därför inte vin- nas blott genom att i lagen särskilja olika kategorier, utan rätten att hålla öppet under annan tid än vanlig af- färstid borde i stället prövas i varje särskilt fall av kompetent myndighet.
1939 års butikstängningslag upptog vidare vissa former av verksamhet — upptagna i fem punkter — som kunde få bedrivas utom vanlig affärstid efter särskilt tillstånd. Sådant tillstånd skul- le näringsidkare kunna få utan särskil- da svårigheter. I övrigt skulle tillstånd till öppethållande utom vanlig affärs- tid kunna meddelas endast vid synner- liga skäl.
Punkt 1 behandlande kioskhandeln. Försäljning av konfektyrer, alkoholfria drycker, färsk frukt, levande blommor, tryckta skrifter och tändstickor skulle efter tillstånd i allmänhet få äga rum till kl. 22 från kiosk, stånd, bord eller annat sådant försäljningsställe, där en- dast dessa varor saluhölls under hela försäljningsdagen. Försäljning av glass räknades till konfektyrer.
Enligt punkt 2 skulle försäljning av konfektyrer, alkoholfria drycker, färsk frukt och periodiska skrifter få ske även i butik till kl. 22, om endast dessa varor saluhölls under hela försäljnings- dagen. Denna punkt tillkom efter mo- tioner vid lagförslagets behandling i riksdagen.
I punkt 3 upptogs bestämmelser om försäljning i samband med nöjestill- ställning, idrottstävling, friluftsbad m.m. Sådan försäljning fick medges i den utsträckning som kunde anses er- forderlig. Som regel fick tillståndet en- dast avse de under punkt 1 nämnda va- rorna jämte lagad mat och tobaksvaror.
Punkt 4 innehöll bestämmelse om tra- fikförsäljning. Försäljning i direkt an-
slutning till järnvägsstation eller flyg- plats eller station för mer betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik kunde medges i utsträckning som svarade mot de resandes behov. Förutom de i punkt 1 upptagna varuslagen fick tillstånd gälla lagad mat, tobaksvaror och mind- re pappersartiklar.
Slutligen skulle enligt punkt 5 för- säljning utomhus från fastställd plats få medges av varm korv samt i sam- band därmed av bröd, potatis och se— nap.
Tillståndsgivande myndighet var i Stockholm överståthållarämbetet, i öv- riga städer magistraten eller kommunal- borgmästaren och på landet länsstyrel- sen. Innan tillstånd meddelades skulle som regel den kommunala myndighe- ten beredas tillfälle att yttra sig. Som allmänna villkor för tillståndsgivning- en stadgades, att sökanden skulle upp- fylla de villkor, som gällde för idkan- de av handel i allmänhet, samt att hin- der ej prövades föreligga ur hälso- vårds-, ordnings-, säkerhets- eller lik- nande synpunkt.
I 1919 års butikstängningslag hade Kungl. Maj:t fått befogenhet att med- dela eftergift från lagen för visst till— fälle, viss plats eller visst slag av rö- relse. Sådan eftergift skulle emellertid få ifrågakomma endast vid trängande behov. Som exempel på trängande be- hov hade i lagen angetts, att utsträckt affärstid behövdes för att förse fartyg med skeppsförnödenheter eller dem som yrkesmässigt bedrev saltsjöfiske med livsmedel eller andra för fisket er- forderliga varor. 1939 års lag bibehöll utan exemplifiering denna befogenhet för Kungl. Maj:t.
1942 års butikstängningslag 1939 års lag gällde tre år räknat från den 1 januari 1940. Särskilt tillkallade
sakkunniga fann fortsatt lagstiftning nödvändig och lämnade i februari 1942 nytt förslag till butikstängningslag. För- slaget, som i stort sett överensstämde med 1939 års lag, underställdes riks- dagen och antogs med endast några smärre avvikelser. Ny butikstängnings- lag utfärdades den 18 juli 1942. Även denna lag fick tre års giltighetstid.
Den största nyheten i 1942 års lag var att arbetsrådet fick befattning med frå- gor rörande lagens tillämpning. Arbets- rådet skulle på begäran av domstol, all- män åklagare eller enskild rättsinneha- vare avgöra om lagen ägde tillämpning på viss försäljning eller visst öppethål- lande av butik. Det skulle ankomma på domstol att vid handläggningen av mål, som var beroende av sådan fråga, hän— skjuta frågan till arbetsrådet, om part yrkade det eller domstolen själv fann det erforderligt.
I propositionen uttalade departe- mentschefen, att domstolsvägen inte var tillfredsställande för att få frågor avgjorda som berörde butikstängnings- lagens omfattning och räckvidd. Be- rörda frågor borde avgöras av arbets- rådet, som redan enligt gällande be- stämmelser hade att taga befattning med motsvarande problem inom områ- det för arbetstidslagen för detaljhan- deln, och därför inte skulle ställas in- för någon främmande uppgift.
Den vanliga affärstiden var i huvud- sak oförändrad. Affärerna fick vardagar hållas öppna kl. 8—19. Beträffande bu- tik, där handel huvudsakligen idkades med mejerivaror, ägg, margarin el- ler bageri- eller konditorivaror, hade den ändringen skett, att den fick hål- las öppen även mellan kl. 7.30 och 8. På sön- och helgdagar skulle butikerna liksom tidigare vara stängda. Dock fick butik, som huvudsakligen försålde me- jerivaror, ägg, margarin, bageri- och
konditorivaror, pilsnerdricka, alkohol- fria drycker, färsk frukt eller levande blommor, hållas öppen mellan kl. 8 och 10.
I fråga om de kommunala avvikel- serna hade kommunerna kvar sin rätt att kunna inskränka tiden för öppet- hållandet. Då det gällde förskjutning av affärstiden, hade detta tidigare kun- nat ske endast inom ramen för det sammanlagt medgivna antalet timmar per dygn. Nu vidgades ramen genom att gälla det sammanlagt medgivna an- talet timmar för vecka. Rätten som till- kommit kommunerna att bestämma om ytterligare utsträckt affärstid för det slag av butiker, som fick hållas öppna på sön- och helgdagar mellan kl. 8 och 10, avskaffades.
I 1942 års lag lades prövningen av al- la tillstånd till försäljning annan tid än vanlig affärstid på länsstyrelserna. Skälet var att man ville öka möjlighe- terna till enhetlig tillämpning. De va- ror, som fick saluföras i kiosker under utsträckt tid (punkt 1) utökades med fikon, dadlar, russin, produkter av svensk frukt och vykort. Samma utök- ning av varusortimentet — med undan- tag för vykort — gjordes för frukt- och konfektyreraffärer (punkt 2). Försälj- ning i samband med nöjestillställning m.m. (punkt 3) bibehölls oförändrad. För trafikkioskerna (punkt 4) tillkom lagad mat. Försäljning av varm fisk jämställdes med försäljning av varm korv (punkt 5). En nyhet var, att för- säljning från blomsterhandel eller från kombinerad konfektyr-, frukt- och blomsterhandel samt öppethållande av fotografiateljé kunde medges under högst två timmar under sön- och helg- dag (punkt 6). Motsvarande öppethål- lande kunde enligt den gamla lagen endast medgivas med stöd av kommu- nalt beslut.
1945 års butikstängningslag
Kungl. Maj:t uppdrog hösten 1944 åt arbetsrådet att verkställa utredning om ändringar var erforderliga i butik- stängningslagen. I december samma år redovisade arbetsrådet sitt uppdrag. Ef— ter sedvanlig behandling i departement och riksdag utfärdades den 29 juni 1945 ny butikstängningslag. Liksom sina när- maste föregångare begränsades lagens giltighetstid till tre år; den trädde i kraft den 1 januari 1946.
1945 års lag innehöll endast jämfö- relsevis obetydliga ändringar av tidi- gare butikstängningslag. Sålunda var ti- den för butikernas öppethållande, den vanliga affärstiden, oförändrad.
Försäljning av konfektyrer eller färsk frukt från automat var under vissa förutsättningar undantagen redan från 1939 års lag. I 1945 års lag utsträcktes undantaget till att avse all försäljning, som skedde från automat inom järn- vägs väntsal eller stationsområde.
1948 års butikstängningslag
Med hänsyn till att statsmakterna år 1948 hade att taga ställning till frågan om förlängning av 1945 års butikstäng- ningslag tillkallades i mars 1947 sär- skilda sakkunniga för att biträda med revision av butikstängningslagstiftning- en. De sakkunniga överlämnade den 20 december 1947 ett betänkande med förslag till ändrad butikstäng- ningslagstiftning. Proposition i saken förelades 1948 års riksdag, och lagen utfärdades efter riksdagsbehandling den 21 juli 1948. Lagen, som i stort sett stämde överens med tidigare lag- stiftning, trädde i kraft den 1 januari 1949 och gäller alltjämt. Följande änd- ringar har senare vidtagits i 1948 års lag, nämligen år 1956 rörande öppet-
hållande av butik i demonstrationssyfte, utsträckt öppethållande av butik en var- dag i veckan till kl. 20 och liberalisering av automathandeln, år 1957 rörande för- säljning av tobaksvaror, år 1962 rörande handel med varm korv och år 1964, rörande tillståndsgivande myndighet i fråga om sistnämnda handel. I nästa kapitel lämnas en redogörelse för 1948 års butikstängningslag i dess nuvaran- lydelse.
Arbetstidslagstiftning för ofärsanställda
Frågan om behovet av särskild arbets- tidslagstiftning för de anställda an- tingen jämsides med eller i stället för en butikstängningslag behandlades re— dan i samband med tillkomsten av den första butikstängningslagen år 1909. Man befarade att föreskrifter om viss arbetstid för handelsbiträden skulle medföra ogynnsamma konsekvenser för arbetsgivarna. Vidare fann man grund saknas för uttalade farhågor att arbets- kraften skulle tas i anspråk oberoende av lagstadgad affärstid.
Redan vid 1911 års riksdag hemställ- des i riksdagsmotion om utredning av biträdens och arbetares arbetstid inom detaljhandeln. Motionärerna menade, att den införda butikstängningslagen in- te medfört förkortning av handelsbi- trädenas arbetstid. Motionen vann emel- lertid inte bifall. Även i andra motio- ner från denna tid, vilka främst åsyfta- de en arbetstidslagstiftning för närings- livet i dess helhet, berördes arbetsta- garna inom handeln.
Allmän arbetstidslagstiftning
År 1918 tillsatte Kungl. Maj:t en kom- mitté för att verkställa utredning och avge förslag till lagstiftning rörande
arbetstidens m. m.
Kommitténs betänkande låg till grund för vår första arbetstidslag som utfär- dades år 1919. Lagen var inte tillämp- lig på arbete, som utfördes av biträde i handelsbod, rakstuga, frisersalong el- ler badinrättning. I princip var lagen alltså tillämplig på företag inom detalj- handeln, men den hade betydelse bara för lagerarbetare, utkörare, varubud m.fl. Beträffande affärsbiträdenas un- dantagsställning hänvisades i proposi- tionen till butikstängningslagen. Depar- tementschefen uttalade emellertid, att arbetstiden för de affärsanställda en- dast delvis hade kunnat regleras ge- nom butikstängningslagen.
Arbetstidslagen var inte tillämplig på småföretag. Härmed avsågs sådana före- tag, som hade högst fyra anställda och som inte drevs såsom rörelse. Samma undantagsställning intog även rörelser med högst fyra anställda, om de var be- lägna på landsbygden eller i mindre samhällen. Lagen gällde inte för alla an- ställda. Förutom för redan nåmnda kate- gorier gjordes undantag för dels verk- mästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning, dels ritare, bok- hållare eller därmed jämställd person, dels vaktmästare eller annat underord- nat kontorsbiträde.
År 1923 tillkom en ny arbetstidslag. Där fick undantaget för småföretag i huvudsak sin nuvarande omfattning. Lagen skiljde inte längre mellan före- tag på landsbygden eller i mindre sam- hällen och företag i större samhällen. Vid beräkning av antalet arbetare in- om ett företag fick enligt nya lagen inte inräknas arbetare, som användes till något i lagen undantaget arbete. Denna ändring medförde inte oväsent- liga verkningar för vissa grupper av handelsauställda. Med stöd av tidigare gällande betraktelsesätt, då också han-
längd och förläggning delsbiträden fick medräknas, hade ar- betstidslagen även inom mindre han- delsrörelser varit tillämplig i stor ut— sträckning på andra anställda än biträ- den.
Nu gällande arbetstidslag tillkom år 1930. Den hade närmast föregåtts av en lag från år 1926. I förhållande till tidigare arbetstidslagstiftning innebar 1930 års lag inga ändringar på punk- ter, som är av intresse i detta samman- hang. Även i fortsättningen var arbete, som utfördes av biträde i handelsbod, rakstuga, frisersalong eller badinrätt- ning undantaget från lagens tillämp- ning.
Vid riksdagsbehandlingen hade i en motion föreslagits, att lagen skulle gäl- la även handelsbiträden och kontors- biträden. Varken denna eller en sam- tidigt väckt motion om att slopa små- företagens särställning bifölls.
Den ordinarie arbetstiden enligt 1930 års arbetstidslag var ursprungligen 48 timmar i veckan, men genom lagänd— ring år 1957 sänktes denna tid under tre år successivt till 45 timmar. Raster inräknas inte i den ordinarie arbetsti- den. Inom angiven ram kan arbetsti- den variera något, men den får inget dygn uppgå till mer än nio timmar. Särskilda regler gäller om övertidsar- bete.
Arbetstidslagstiftning för detaljhandeln
Som redan nämnts tidigare tillsattes år 1935 en utredning rörande frågan om laglig reglering av arbetstiden för de affärs- och kontorsanställda m. m. I be- tänkande år 1937 lämnade utredningen förslag till såväl butikstängningslag som arbetstidslag för detaljhandeln. Propo- sition framlades år 1939.
En av socialstyrelsen år 1933 verk- ställd undersökning visade, att butiks- personalens genomsnittliga ordinarie
arbetstid efter avdrag för raster var 51 å 52 timmar i veckan. I vissa slag av butiker var den ordinarie arbetstiden ännu längre. I frukt- och blomsteraffä- rer var den 55 timmar i veckan och i mjölk- och bageriaffärer bortåt 60 tim- mar. 48-timmarsveckan gällde endast för högst en tredje- eller fjärdedel av personalen. Till den ordinarie arbetsti- den kom övertidsarbete i växlande om- fattning. Departementschefen påpekade, att sedan undersökningen hade slut- förts, hade det i åtskilliga fall skett en minskning av arbetstiden, ofta till 48 timmar. Han ansåg det inte vara möj- ligt att genom butikstängningslagen få till stånd så kort affärstid att arbetsti- den för de anställda därigenom skulle kunna inskränkas i erforderlig utsträck- ning. Vid bestämmandet av affärstider- na måste man nämligen ta hänsyn till allmänhetens befogade krav på att kun- na handla före eller efter den egna ar- betstiden. Affärsidkarnas anspråk att genom en inte alltför kort affärstid kunna utnyttja affärerna med däri ned- lagt kapital måste också beaktas. 48- timmarsveckan syntes ofrånkomlig och departementschefen fann ingen annan utväg än att direkt reglera arbetstiden även för de affärsanställda.
Efter sedvanlig behandling i riksda- gen utfärdades den 22 juni 1939 arbets- tidslag för detaljhandeln. Lagen fick tre års giltighetstid och gällde detalj- handel, rakstuga, frisersalong, fotogra- fiateljé och badinrättning. För att lagen skulle vara tillämplig på angivna rö- relser erfordrades, att för arbetsgiva-
rens räkning användes fler än en ar- betstagare. Följande verksamhet föll utanför lagens tillämpningsområde:
Arbete som utfördes under sådana förhållanden att arbetsgivaren inte kun- de vaka över dess anordnande;
arbete som till sin natur var så ore- gelbundet, att det inte kunde förläggas till bestämda tider;
arbete som handelsresande platsförsäljare;
arbete som bedrevs av staten;
husligt arbete; arbete varpå sjöarbetstidslagen var tillämplig; samt
arbete i samband med hotell-, restau- rang- eller kaférörelse, vilket var att hänföra till allmänhetens direkta be- tjänande. Lagen var inte heller till- lämplig på medlem av arbetsgivarens familj, företagsledare eller farmacevt på apotek.
Liksom i den allmänna arbetstidsla— gen var den ordinarie arbetstiden högst 48 timmar i veckan. Den fick inte nå— got dygn överstiga tio timmar. Lagen innehöll också bestämmelser om raster. Övertidsarbete indelades i nödfallsar- bete, förberedelse- och avslutningsarbe- te och allmänt övertidsarbete. För övertidsarbete skulle utges särskild er- sättning.
1939 års lag efterföljdes av nu gäl- lande arbetstidslag för detaljhandeln, som utfärdades den 18 juli 1942. För innehållet i denna lag, som år 1945 för- längdes att gälla tills vidare och som senare ändrats några gånger, lämnas en redogörelse i nästa kapitel.
eller
KAPITEL 3
Gällande lagbestämmelser
Butikstängningslagen
Nu gällande butikstängningslag tillkom år 1948. Den har därefter ändrats vid flera tillfällen.
Lagen är tillämplig på detaljhandel, som bedrivs från butik. Med butik me- nas försäljningsställe för sådan handel. Som butik anses även rakstuga, friser— salong och fotografiateljé. Lagen gäller även torghandel och kringföringshan- del. Huvudregeln är, att butik får hål- las öppen för allmänheten under tid som medges i lagen — vanlig affärstid. Kund får dock betjänas, som kommit in i försäljningslokalen före stängnings- tidens slut. På samma sätt får vara ut- lämnas eller försändas, om den sålts un- der affärstid (1 5).
Från lagens tillämpning är undanta- gen
1) försäljning i samband med ord- nad restaurang-, kafé- eller konditori— rörelse, om bara sådana varor säljs som lagad mat, bageri- och konditorivaror, alkoholfria drycker, tobaksvaror eller tryckta skrifter;
2) försäljning på apotek; 3) försäljning av motor- eller smörj- oljor eller andra för framförande av motorfordon nödvändiga varor, om för- säljningen sker från upplagsställe där andra varor inte saluförs;
4) försäljning i järnvägsvagn eller på annat trafikmedel till resande;
5) försäljning i teatrar, biografer och andra nöjeslokaler av program el-
ler liknande trycksaker, konfektyrer, färsk frukt eller levande blommor;
6) försäljning från automat av god- känd typ, uppsatt i anslutning till egen butik där samma slag av varor salu- förs eller i järnvägs väntsal eller på an- nan plats och försäljningen ej sker i anslutning till annan tillhörig butik, där samma slag av varor saluförs;
7) julgransförsäljning samt försälj- ning, som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare i ringa omfattning och utan samband med annan handel bedri- ver med egna produkter eller fisk av egen fångst;
8) försäljning utomhus i ringa om- fattning av leksaksballonger eller andra smärre leksaker;
9) försäljning utan samband med annan handel dels av periodiska skrif- ter och dels utomhus även av andra tryckta skrifter;
10) försäljning i muséer eller utställ- ningslokaler eller på andra sådana platser av kataloger, fotografier eller minnessaker;
11) tillfällig försäljning för välgöran- de eller ideellt ändamål;
12) öppethållande av butik i demon- strations- eller upplysningssyfte utan samband med försäljning samt öppet- hållande av lokal där utställningar an- ordnas för visning av verk av bildande konst samt alster av konsthantverk och konstindustri (2 5).
Vanlig affärstid vardagar är från kl.
8 till 19. En vardag i veckan får af- färstiden utsträckas till kl. 20. Samma utsträckta tid är tillåten alla vardagar den 10—23 december. Butik, som hu- vudsakligen saluför mejerivaror, ägg, margarin eller bageri- och konditoriva- ror, får dessutom hålla öppet vardagar mellan kl. 7.30 och 8. Påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton får butik hållas öppen längst till kl. 16. Sön- och helgdagar skall butikerna vara stängda. Butik, som huvudsakligen saluför mejerivaror, ägg, margarin, bageri- och konditorivaror, pilsnerdricka, alkoholfria drycker, färsk frukt eller levande blommor får dock hållas öppen sön- och helgdag mellan kl. 8 och 10. Fotoateljé får hållas öp- pen två timmar utom högmässotid. Då sön- och helgdagar inträffar i följd får rakstuga eller frisersalong hållas öppen en sådan dag mellan kl. 8 och 10 (4 och 5 55).
Kommun får besluta, att den vanliga affärstiden skall inskränkas eller utan att förlängas för vecka räknat helt eller delvis förläggas till annan tid än den i lagen angivna. Villkor för sådan kom- munal avvikelse är, att den befinns lämplig ur allmän synpunkt och prövas kunna ske utan otillbörligt förfång för detaljhandelsföretag inom kommunen. Genom kommunalt beslut får dock inte inskränkning ske i butiks rätt att hålla öppet till kl. 20 en vardag i veckan; inte heller får bestämmas att butik på sön- och helgdag får hållas öppen un- der högmässotid. För att möjliggöra för skogs- och flottningsarbetare samt and- ra långt från hemmet sysselsatta perso- ner att göra inköp på fritid får kom- mun vidare bestämma, att butik på sön- och helgdag får hållas öppen under högst två timmar utom högmässotid.
Kommunal avvikelse skall avse hela kommunen, om ej synnerliga skäl för- anleder till annat. Olika bestämmelser
får meddelas för butiker av skilda slag. Bestämmelser får också meddelas för endast visst slags butiker men får däre- mot inte begränsas till en eller flera an- givna butiker (6 $).
Kommunal avvikelse beslutas av den myndighet, som utövar kommunens be- slutanderätt. När fråga om avvikelse uppkommer hos den kommunala myn- digheten, skall näringsidkare, arbetsta- gare och andra som kan beröras av av- vikelsen beredas tillfälle att yttra sig i ärendet genom sina sammanslutningar eller på annat sätt. Beslut om kommu- nal avvikelse skall underställas länssty- relsen. Tidigare föreskriven skyldighet för magistrat, kommunalborgmästaren eller landsfiskal att avge eget utlåtande över det kommunala beslutet upphäv- des den 1 januari 1965. Länsstyrelsen äger att helt eller delvis fastställa eller också ogilla beslutet om kommunal av- vikelse. Ändring eller upphävande av kommunal avvikelse skall ske i samma ordning som den tillkommit.
På annan tid än den i lagen angivna eller genom kommunalt beslut bestäm- da vanliga affärstiden får butik hållas öppen endast efter särskilt tillstånd (11 5). Tillstånd kan lämnas i fyra oli- ka fall på följande villkor.
1) Från särskilt försäljningsställe be- driven försäljning av konfektyrer, kex, alkoholfria drycker, frukt, produkter av frukt, honung, levande blommor, tryckta skrifter, vykort, fotografisk film, tändstickor, tobaksvaror, tobaks- utensilier, tvålar, kammar, tandborstar, tandkräm, rakblad, resesouvenirer, pap- persartiklar, pennor och bläck får med- ges i allmänhet dagligen till kl. 22 eller, vid försäljning i anslutning till trafik- inrättning, den senare tidpunkt som är påkallad av de resandes behov, om en- dast dessa varor saluförs under vanlig affärstid och inte särskilda skäl föran- leder till annat; sådant medgivande kan
lämnas för försäljning av dessa varor även annorledes än från särskilt för- säljningsställe, om försäljningen inte sker i samband med handel med andra varor och skäl finns härför;
2) försäljning i samband med nöjes- tillställning, idrottstävling, friluftsbad eller dylikt må medges under den ut- sträckta tid som anses erforderlig med hänsyn till förhållandena; dock får till- ståndet i regel avse endast de under 1) nämnda varuslagen samt lagad mat;
3) försäljning från fastställd plats utomhus av varm korv, varm fisk eller varm buljong samt i samband härmed av bröd, potatis, senap, sås och annat dylikt får medges i lämplig utsträck- ning;
4) i andra fall kan öppethållande el- ler försäljning medges, om synnerliga skäl föreligger.
Tillstånd till försäljning enligt 3) meddelas i Stockholm av överståthål- larämbetet och eljest av polismyndighet i orten. I övriga fall är länsstyrelsen tillståndsmyndighet.
Vid prövningen skall myndigheten ta hänsyn å ena sidan till det gagn för allmänheten och å andra sidan till de olägenheter för annan handel, som skul- le uppkomma vid bifall till framställ- ningen. Hinder får inte föreligga ur hälsovårds-, ordnings-, säkerhets- eller liknande synpunkt. För sökanden per- sonligen gäller, att han skall uppfylla de villkor, som gäller för idkande av handel i allmänhet och vara lämplig att utöva ifrågavarande verksamhet.
Tillstånd kan meddelas för viss tid eller tills vidare. Det får återkallas då skäl är därtill.
Skulle eftergift från butikstängnings- lagens bestämmelser vara påkallad av särskilt trängande behov, får Kungl. Maj :t förordna om sådan eftergift för visst tillfälle, viss plats eller visst slag av rörelse. I förordnandet skall medde-
las de närmare föreskrifter, som är er- forderliga (12 5).
Det åvilar arbetarskyddsstyrelsen att ta särskild befattning med frågor rö- rande butikstängningslagens tillämp- ning. På begäran av domstol, myndighet som meddelar tillstånd till dispens, all- män åklagare eller enskild rättsinneha- vare åligger det arbetarskyddsstyrelsen att avgöra, om lagen är tillämplig på viss försäljning eller visst öppethållande av butik. Är mål som handlägges vid dom- stol beroende av sådan fråga skall dom- stolen hänskjuta frågan till styrelsen, när part fordrar det eller domstolen finner det erforderligt. Dom får sedan ej meddelas, förrän styrelsens beslut har kommit domstolen tillhanda. I an- nan fråga rörande butikstängningsla- gens tillämpning har styrelsen att avge utlåtande på begäran av domstol, dis— pensgivande myndighet, allmän åkla- gare eller enskild rättsinnehavare. Vid handläggning av ärenden rörande bu- tikstängningslagen skall på sätt Kungl. Maj:t bestämmer i arbetarskyddsstyrel- sen deltaga särskilt utsedda represen- tanter för arbetsgivare och arbetstagare.
Hålles butik öppen eller sker försälj- ning till allmänheten på tid, då enligt butikstängningslagen eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen detta inte är tillåtet, straffas näringsidkaren med böter. Vid verksamhet som bedri- ves av stat eller kommun straffas verk- samhetens föreståndare såsom närings- idkare. Detsamma gäller, där länssty- relsen efter framställning av närings- idkare har godtagit viss person som verksamhetens föreståndare i närings- idkarens ställe (14 å).
Över beslut som har meddelats av po- lismyndighet skall besvär anföras hos länsstyrelsen. Besvär över länsstyrelses beslut enligt butikstängningslagen föres hos Kungl. Maj:t i vederbörandes stats- departement. Talan får dock inte föras
mot beslut, som i ärende om tillstånd till försäljning av varm korv m. m. har meddelats av överståthållarämbetet el- ler — efter besvär —— av länsstyrelse. Arbetarskyddsstyrelsens beslut enligt butiksstängningslagen kan inte överkla- gas (18 5).
Arbestidslagen för detaljhandeln
Nu gällande arbetstidslag för detaljhan— deln tillkom år 1942. Ursprungligen var lagens giltighetstid tre år, men år 1945 förlängdes den att gälla tills vidare. La- gen har ändrats i olika hänseenden. De sista och viktigaste ändringarna gjor- des år 1957.
Lagen är tillämplig på detaljhandel och i omedelbar anslutning därtill be- driven verksamhet samt på rakstuga, frisersalong, fotografiateljé och badin- rättning. Från lagens tillämpning har följande arbeten undantagits:
a) Arbete som utförs på sådant sätt att arbetsgivaren omöjligen kan vaka över dess anordnande;
b) arbete som till sin natur är så ore— gelbundet, att det inte kan förläggas till bestämda tider;
c) arbete såsom handelsresande eller platsförsäljare;
d) arbete som bedrivs av staten;
e) husligt arbete;
f) sådant arbete i samband med ho- tell-, restaurang- eller kaférörelse som är att hänföra till allmänhetens direkta betjänande under förutsättning, att ar- betstagaren uteslutande eller endast un- dantagsvis deltager i arbetet på vilket lagen är tillämplig samt
g) arbete som faller under sjöarbets- tidslagen (1 5).
Lagen gäller inte för arbetstagare, som är medlem av arbetsgivarens fa- milj, företagsledare eller anställd på apotek som farmacevt (2 5).
Den ordinarie arbetstiden —- raster oräknade — får inte överstiga 45 tim— mar i veckan och 10 timmar något dygn (4 5). På arbetsställe med fler än en arbetstagare får dock under högst två av veckans dygn arbetstiden utsträckas till 11 timmar, om därmed begräns- ningen för vecka inte överskrides. På arbetsställe som hålls öppet sön- och helgdagar får arbetstiden inte över- skrida för dygn tio timmar och för två veckor i följd i genomsnitt 45 timmar i veckan. Genom kollektivavtal kan av- steg göras från nu nämnda begräns- ningar (4 a 5).
Övertidsarbete uppdelar lagen i olika grupper med skilda regler. Först upptas nödfallsarbete, varmed avses arbete som nödvändigtvis måste utföras till följd av avbrott i företags drift eller då risk för dylikt avbrott föreligger (6 €). Anmä- lan om sådant övertidsarbete skall gö- ras till arbetarskyddsstyrelsen inom två dygn från dess början. Arbetstagare får vidare användas för arbete på övertid för betjäning av kunder, som vid stäng- ning befinner sig i försäljningslokal samt för förberedelse- eller avslutnings- arbeten, som är nödvändiga för driftens obehindrade gång (7 5). övertidsarbete av detta slag får uppgå till högst sju timmar i veckan och inget dygn mer än en och en halv timme. Ordinarie ar- betstid och sådant övertidsarbete som det sist sagda får tillhopa inte överskri- da tio timmar per dygn. Med undantag för nödfallsarbete kan arbetsgivare, om så finnes påkallat med hänsyn till sär- skilda förhållanden, använda arbetsta- gare på övertid högst 48 timmar under loppet av fyra veckor och 200 timmar under loppet av ett kalenderår.
Lagen innehåller även bestämmelser om raster. Rast definieras som avbrott i arbetet, vars varaktighet på förhand bestämts samt då arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och inte är skyl-
dig att kvarstanna på arbetsplatsen. Om arbetstagaren utför arbete under minst sex timmar av dygnet, skall arbetet av- brytas för en sammanhängande rast om minst en timme. Om arbetstagaren och arbetsgivaren är ense, kan sådan rast utbytas mot två raster om sammanlagt en timme 15 minuter. Dag före sön- och helgdag, då affärstiden inte översti- ger åtta timmar, får rasten minskas till 30 minuter. På arbetsställe där i regel finns endast en arbetstagare får rast in- skränkas till 30 minuter eller utbytas mot ledighet för förtäring på arbets- platsen. Utbytes rast mot sådan ledig-
het, får tiden för ledigheten inte från- räknas arbetstiden.
På begäran av domstol, allmän åkla- gare, yrkesinspektör eller enskild rätts- innehavare skall arbetarskyddsstyrel- sen avgöra om eller i vad mån lagen är tillämplig på visst arbete eller viss arbetstagare. Arbetarskyddsstyrelsen kan också medge undantag från lagens bestämmelser om ordinarie arbetstid, övertidsarbete och raster.
Arbetsgivare, som använder arbets- tagare i strid mot lagens bestämmel— ser, straffas med dagsböter.
KAPITEL 4
Butikstängningslagens tillämpning
Kommunala avvikelser
Enligt 6 & butikstängningslagen kan kommun på vissa villkor bestämma, att den vanliga affärstiden skall inskrän- kas eller utan att förlängas för vecka räknat förläggas till annan tid än den i lagen angivna. Inskränkning får emel- lertid inte ske i fråga om den i lagen medgivna utsträckta affärstiden en var- dag i veckan till kl. 20. Beslut om kom- munal avvikelse skall underställas läns- styrelse för fastställelse.
För att få en uppfattning om före- komsten av kommunala avvikelser och deras betydelse i praktiken för affärs- tiderna har utredningen från länssty- relserna inhämtat uppgifter om avvi- kelser, som var i kraft vid årsskiftet 1963—1964. Samtidigt har länsstyrel- serna lämnat uppgifter om de ärenden om fastställelse av kommunala avvikel- ser som har handlagts åren 1961— 1963.
Den tidigast gjorda undersökningen om kommunala avvikelser synes vara socialstyrelsens undersökning från ti- den omkring år 1931. Det konstaterades då, att det förelåg beslut om sådan av- vikelse i mer än 300 kommuner men att endast ungefär hälften av besluten reglerade affärstiderna generellt. Nästa undersökning gjordes av den år 1935 tillsatta arbetstidsutredningen angåen- de affärs- och kontorsanställda, och av denna framgår att från slutet av år 1931 och fram till början av år 1936 hade tillkommit 133 beslut av vilka 33
var av generell natur. 1947 års butik- stängningssakkunniga fann sedan vid sin inventering att 243 avvikelser var i kraft den 1 maj 1947. I 161 fall av- såg besluten om avvikelse endast tidi- gare stängning inom samtliga eller fler- talet branscher någon eller alla varda- gar. Tidigare stängning jämte senare öppnande hade 30 kommuner infört. En på sistnämnda sätt förkortad affärstid kombinerad med stängning mitt på da- gen hade föreskrivits som obligatorisk i 20 kommuner.
Affärstidsutredningens undersökning visar, att årsskiftet 1963—1964 före- kom kommunala avvikelser i 88 av ri- kets 1 006 kommuner. Antalet avvikel- ser har sålunda minskat kraftigt sedan år 1947. Inom Gotlands, Västernorr- lands och Västerbottens län förekom inga kommunala avvikelser. I sju län gällde beslut om avvikelse endast inom en kommun. De kommunala avvikel- serna var vanligast i de två sydligaste länen; 20 kommuner i Malmöhus län och 16 i Kristianstads län.
Även de hos länsstyrelserna hand- lagda ärendena om fastställelse av kommunala avvikelser har varit fåta- liga under den undersökta perioden 1961—1963. Tio länsstyrelser hade un- der denna tid inte handlagt något så- dant ärende. Sammanlagda antalet handlagda ärenden för hela riket upp- gick till 32, nämligen tio år 1961 och sex år 1962, alla fastställda, samt 16 år 1963, av vilka tolv blev fastställda.
Det äldsta gällande beslutet om kom-
munal avvikelse tillkom den 31 decem- ber 1940. Beslutet är från Ålems socken i Kalmar län och innebär, att rak- och frisersalong får hållas öppen vardagar mellan kl. 9 och 20. Även på andra håll finns många kommunala avvikelser av gammalt datum. Flera av dessa har kommit att förlora sin betydelse på grund av ändringar i butikstängnings- lagen. År 1956 infördes bestämmelsen, att butik får hållas öppen till kl. 20 en vardagkväll i veckan och att detta utsträckta öppethållande inte får in- skränkas genom kommunalt beslut. Lik- väl har i 27 kommuner inte återkal- lats gamla avvikelser, tillkomna med stöd av lagens tidigare lydelse, där af- färstiden bestämts sluta kl. 18 men ut— sträckt tid för öppethållande tillåtits bara till kl. 19 en kväll i veckan.
I 64 kommuner, varav 34 städer, in- nebär beslutade avvikelser en annan generell reglering av den vanliga af- färstiden än den i lagen angivna. De kommuner som har infört en sådan annan reglering har i de flesta fall be- stämt den vanliga affärstiden på var- dagar mellan kl. 8 och 18. Den därnäst vanligaste tiden är kl. 9—18. Bestäm- melser om lunchstängning finns i sex kommuner. Lördagar varierar besluten om stängningstid mellan kl. 13 och 18. Alingsås var den 1 januari 1964 ensam om en så tidig fastställd stängningstid som kl. 13. Vanligast bestämda stäng- ningstid lördagar är kl. 16, därnäst vanligast kl. 17.
Sex kommuner har valt att reglera bara stängningstiden på lördagar. I Norrköping, Simrishamn, Västerås och Örebro har stängningstiden lördagar bestämts till kl. 17, i Trollhättan till kl. 14 och i Rydsgårds kommun i Malmö- hus län till kl. 15. Lidingö stad och Reftele kommun har förlagt den till kl. 20 utsträckta affärstiden en vardag till fredagar. I sju kommuner avser avvi-
kelserna endast mjölkaffärer, bagerier, frukt- och konfektyraffärer samt bloms- teraffärer; de får hålla öppet någon timme på söndagar. I några kommuner berör avvikelserna endast viss bransch. Vanligen är det frisersalonger och foto- ateljéer, som har fått särreglering med hänsyn till sin egenart. Detsamma gäl- ler i några fall torghandeln.1
Särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga
Dispensreglerna i 11 & butikstängnings- lagen avser främst att tillgodose all- mänhetens behov att på annan tid än vanlig affärstid kunna inköpa sådana konsumtionsvaror som brukar tillhan- dahållas i kiosk eller från liknande för- säljningsställen. Lagen skiljer här mel- lan tre fall, nämligen försäljning från särskilt försäljningsställe av det s.k. kiosksortimentetz, försäljning i band med nöjestillställning, idrottstäv- ling m. m. — den får som regel avse förutom kiosksortimentet bara lagad mat — och försäljning utomhus av varm korv m. m. Föreligger synnerliga skäl kan tillstånd lämnas till utsträckt af- färstid för försäljning även i andra fall. Under denna strängare regel fal- ler huvudsakligen dels kioskförsäljning med utökat sortiment, dels försäljning av varm korv i förening med kiosk- sortimentet, dels slutligen försäljning i affär eller varuhus av samtliga där förekommande varor.
sam—
Vad först angår kiosksortimentet var enligt inhämtade uppgifter från läns- styrelserna 8329 tillstånd till försälj-
1 Den 2 april 1965 har länsstyrelsen i Väst- manlands län fastställt ett av Västerås stad antaget beslut, att alla affärer i staden må hålla öppet måndag—fredag kl. 9—20 och lördag kl. 8—17. Beslutet har överklagats och är föremål för Kungl. Maj:ts prövning. ” Se sidan 23.
ning från kiosk i kraft den 1 januari 1964. Antalet tillstånd till utsträckt af— färstid för butiker med kiosksortiment var 1919. Tillstånden till korvförsälj- ning uppgick till 2 513.
Dessa siffror ger tyvärr en inte all- deles riktig bild av dispenshandelns omfattning. Orsakerna härtill är flera. Många söker och erhåller tillstånd utan att sedan utnyttja det. Andra har upp- hört antingen med den rörelse som tillståndet avsåg eller med den ut- sträckta affärstiden. Dispenstillstånd ges ofta att gälla tills vidare eller för längre tidsperiod, men återkallelse av inte utnyttjade tillstånd sker mycket sällan, vilket beror på att länsstyrel- sen inte får kännedom om inträffade förändringar. Vidare är det en hel del tillstånd som utnyttjas endast tillfäl- ligt eller för viss period. Detta gäller glasskiosker, blomsterstånd och lik- nande.
För att i en mera realistisk uppfatt- ning om den vanliga kioskhandelns om- fång, har utredningen vänt sig till Svenska pressbyrån, som har lämnat följande uppgifter för år 1963: Under utsträckt affärstid försåldes tidningar och tidskrifter från 4800 kiosker, 25 tobaksaffärer och 255 frukt- och kon- fektyraffärer. Även om numera tidning- ar vanligen ingår i försäljningen från kiosker, torde antalet kiosker inte un- derstiga 5 000.
I fråga om övriga varor var 1358 tillstånd i kraft den 1 januari 1964. Av dem avsåg 843 försäljning av varm korv i förening med kiosksortiment, vanligt- vis läskedrycker, juice eller glass. Åter- stående 515 tillstånd var av skiftande karaktär. Ofta förekommer att kiosk eller affär får tillstånd att sälja även andra varor än kiosksortimentet, såsom sportartiklar, badartiklar, fiskeredskap. Tillstånd ges gärna till försäljning av sådana varor som särskilt efterfrågas
på orten. Flera tillstånd avser försälj- ning på bensinstationer, motell, hotell och sjukhus av i första hand kiosksor- timent. I trakter med utpräglat turist- liv lämnas ofta tillstånd till försäljning på sön- och helgdagar av textil- och konsthantverk, hemslöjdsartiklar och dylikt. På orter med större fritidshe- byggelse eller livligt besökta camping- platser har livsmedelsaffärer fått till- stånd att under sommarsöndagarna hål- la öppet längre och samtidigt saluföra fler varor än som lagen eljest tillåter.
En särskild tillståndsgrupp bildar de affärer i några av Stockholms tunnel- banestationer, vilka — en del först ef- ter klagan hos Kungl. Maj:t — får för- sälja livsmedel, tekniska varor, ekipe- ringsartiklar m. m. på vardagskvällar och söndagar. Hit hör även två ovan jord i Göteborg belägna livsmedelsaf- färer, som år 1964 fick tillstånd till ut- sträckt affärstid på vardagar. Det är i dessa fall fråga om livligt trafikerade platser, där det har ansetts särskilt an- geläget att tillgodose allmänhetens in- köpsbehov.
Även tillstånd till annan tillfällig för- säljning än i samband med nöjestill- ställningar och idrottstävlingar före- kommer. Söndagsöppet har medgivits i samband med invigning av nytt affärs- centrum liksom kvällsöppet i anslut- ning till marknad eller något annat spe- ciellt evenemang.
Under ettvart av åren 1961—1963 uppgick antalet dispensärenden som handlagts av länsstyrelserna till i runt tal 2500. Ärendenas antal visar en svagt fallande tendens under perioden. En tänkbar orsak härtill är, att många tillstånd numera ges längre giltighets- tid än tidigare. Dispensärenden är mycket arbetskrävande, framför allt därför att de ofta kräver omfattande och tidsödande remissbehandling.
Afärstiderna i praktiken
Enligt gällande butikstängningslag får affärerna vardagar hållas öppna mel- lan kl. 8 och 19, en tid som kan in- skränkas eller förskjutas genom kom- munala avvikelser. Då lagen inte stad— gar skyldighet för affärsidkare att hål- la öppet viss tid, bestämmer affärsid- karen i princip själv sin affärstid inom lagens ram. Hinder möter emellertid inte mot privaträttsliga överenskom- melser om affärstider, exempelvis mel- lan olika detaljhandelsföretag eller mel- lan sådana företag och de affärsan- ställdas organisationer. Sådana över— enskommelser är framför allt vanliga mellan detaljhandelsföretag på en och samma ort. Affärstidsutredningen har försökt kartlägga de allmänt tillämpade affärstiderna för att kunna bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning de lagliga möjligheterna till öppethål- lande utnyttjas. Den redogörelse som utredningen här lämnar om affärsti- derna i praktiken är i allt väsentligt grundad på uppgifter insamlade och bearbetade av Sveriges köpmannaför- bund och Handelsanställdas förbund.
Undersökningar av liknande slag har gjorts vid tidigare utredningar rö- rande butikstängningslagstiftningen. För att kunna bedöma utvecklingen av affärstiderna lämnas här först en kort sammanfattning av tidigare undersök- ningar.
1935 års arbetstidsutredning angåen- de affärs- och kontorsanställda fann i en undersökning grundad på uppgifter från 359 köpmannaföreningar, att den ojämförligt vanligaste affärstiden mån- dag—fredag var kl. 8—18. Läget var i huvudsak detsamma på lördagar. 38 av föreningarna uppgav, att deras med- lemmar tillämpade tidigare stängning på lördag, och 32 föreningar att de- ras medlemmar stängde senare denna dag.
1941 års arbetstids- och butikstäng- ningssakkunniga kunde konstatera, att den vanligaste stängningstiden fortfa- rande var kl. 18. Av 247 köpmannaför- eningar hade 137 angett stängningsti- den till kl. 17 på lördagar. 97 förening- ar uppgav senare och 13 tidigare stäng- ningstid dessa dagar.
1947 års butikstängningssakkunniga konstaterade, att kl. 9 var den vanli- gast förekommande öppningstiden. Do- minerande stängningstid måndag— fredag var liksom tidigare kl. 18. Den- na stängningstid uppgavs från 210 av de sammanlagt 256 tillfrågade köpman- naföreningarna. 128 föreningar fram- höll, att lunchstängning tillämpades. Vanligaste stängningstid lördagar var kl. 17. Denna tid angav 150 föreningar, medan 82 uppgav kl. 16. Tidigare stängning under sommartid förekom.
Affärstidsutredningen har studerat affärstiderna under åren 1955 och 1957—1964. De senaste för utredningen tillgängliga uppgifterna hänför sig till hösten 1964.
En jämförelse mellan affärstidsutred- ningens iakttagelser och tidigare un- dersökningar ger i stora drag följande bild av utvecklingen.
Om man bortser från den utsträckta affärstiden en vardagskväll i veckan, har affärstiderna måndag—fredag hål- lits i stort sett konstanta sedan år 1947. Den dominerande affärstiden har varit kl. 9—18. På en hel del orter har dock framför allt livsmedelsbutiker öppnat redan kl. 8.30.
Lördagar är bilden annorlunda. Den vanligaste öppningstiden har visserli- gen liksom övriga dagar varit kl. 9, men stängningstiderna har både skiftat och förändrats. De har varierat såväl mellan olika orter som mellan olika branscher. En jämförelse mellan åren 1955 och 1963 visar klart, att affärs- tiden lördagar har minskat. År 1955 tillämpades normalt kl. 17 som stäng-
ningstid inom fyra av de till köpman- naförbundet anslutna 25 länsförbunden. Inom 17 länsförbund stängdes affärer- na vanligen kl. 16 och inom fyra kl. 15. År 1964 var den vanligaste stäng- ningstiden kl. 15 inom 13 förbund och kl. 14 inom återstående tolv förbund. De angivna stängningstiderna represen- terar genomsnittet inom länsförbun- den. Stora variationer förekommer allt- jämt. Framhållas må, att en del i hu- vudsak centralt belägna butiker i Stock- holm stänger lördagar först kl. 16, vil- ket inte framgår av angivna siffror.
Skillnader kan iakttagas mellan de olika branschernas affärstider på lör- dagar. År 1964 stängde sålunda livsme- delsbutikerna oftast redan kl. 14, medan varuhusen som regel stängde senare.
Sommartid stängs oftast affärerna kl. 14 på lördagar. En förskjutning mot kl. 13 som stängningstid kan iakttas sedan år 1963. Den är mest markerad för livs- medelshandeln.
Möjligheten till utsträckt affärstid en kväll i veckan har tidigare utnyttjats ganska sparsamt. De allra senaste åren har intresset för kvällsöppet emeller- tid stegrats kraftigt. Att i siffror ut-
trycka denna ökning låter sig inte göra, då de undersökningar som gjorts inte är jämförbara. Att en markant ökning skett är dock obestridligt.
Förhållandet hösten 1963 belyses av en undersökning som Handelsanställdas förbund har gjort. Kvällsöppet förekom då en dag i veckan på 15 orter med fler än 40000 invånare och på 70 or- ter med mindre än 40 000 invånare. Det sammanlagda invånarantalet för dessa 85 orter utgjorde ungefär 3 350 000.
I fråga om den utsträckta affärstiden en vardagskväll i veckan är bilden emel- mellertid långt ifrån entydig. På många orter är det endast en butik — ofta ett varuhus — som utnyttjar lagens möj- ligheter till kvällsöppet. På andra or- ter är det affärerna inom en viss bransch som utnyttjar den utsträckta tiden. Så är fallet i Göteborg, där vissa skoaffärer i centrum har öppet till kl. 20 på fredagar och möbelaffärerna till samma tid på måndagar. övriga butiker i Göteborg har inte kvällsöppet.
Kvällsöppet förläggs vanligen till
måndag eller fredag, dock med klar övervikt för fredagen. Den utsträckta tiden varierar mellan kl. 18.30 och 20.
KAPITEL 5
Konsumenternas inköpsvanor
I februari och september 1963 fick vi Kungl. Maj:ts medgivande att i samråd med familjeberedningen låta företa un- dersökning rörande allmänhetens in- köpsvanor och inställning till butiker- nas affärstider.
Undersökningen anförtroddes åt Sta- tistiska centralbyråns utredningsinsti- tut, som i januari 1963 började planera en intervjuundersökning för att belysa aktuella frågeställningar. Planeringsar- betet omfattade konstruktion av tabell- plan och intervjuformulär samt en provundersökning om 200 intervjuer. Huvudundersökningens intervjuarbete genomfördes i oktober 1963. För att vidare få utredd arbetstidens förlägg- ning för affärsanställda och arbetsta- gare inom andra näringsgrenar tillfrå- gades intervjupersonerna härom i slu- tet av intervjuerna.
För att resultatet av undersökningen skulle bli representativt, dvs. på ett riktigt sätt återspegla förhållandena i riket hade man bestämt att basen för stickprovet skulle utgöras av samtliga inkomstenheter i Sverige och att an- talet stickprov skulle vara 3 000. I frå- ga om arbetstidens förläggning var in- dividen undersökningsenhet, varför ba- sen för stickprovet här bestod av samt- liga förvärvsarbetande.
Redogörelsen i det följande bygger på den del av intervjuundersökningen som har avsett konsumenternas inköps- vanor.
Livsmedel
Antalet inköp i veckan
Ett hushåll gör i genomsnitt fyra livs— medelsinköp i veckan. Det är ganska stora skillnader mellan hushåll, där det finns barn i åldrarna 12—17 år, och andra hushåll. Barnhushållen gör sex inköp. övriga hushåll gör fem inköp, om någon vuxen ägnar sig åt hemarbe- te. Annars gör de tre inköp. Hushållen i Storstockholm och övriga större stä- der handlar livsmedel oftare än hus- hållen i andra delar av landet.
Antal inköp vanliga vardagar och lördagar Av veckans inköp äger 16 % i genom- snitt rum på vanliga vardagar och 19 % på lördag. Livsmedelsaffärerna besöks alltså mest på lördagar trots den då normalt tre å fyra timmar kor- tare affärstiden.
Inköpsfrekvensen vanliga vardagar och lörda- gar
Vanliga vardagar är inköpsfrekven- sen för genomsnittshushållen låg före kl. 9. Den är betydligt högre kl. 9—16 och stiger därefter ytterligare fram till kl. 18. Lördagar är inköpsfrekvensen däremot relativt hög redan mellan kl. 8 och 9. Den når sitt högsta värde kl. 9—13 men sjunker sedan kraftigt. Mel- lan kl. 13 och 14 ligger den på samma
: Vanliga vardagar __. Q..” - _ % E " r " .-zlsut !! t. 55 — ! |. — 5 " : ! l. : +=mo— ! l — 030 . za — ' ' - "E: .. X _ ag _ _ 52 50— _ s = — — ta o. — —
c..
! I I | ! l3 llt l5 l6 l7
_ Gcnomsnittshushöll — —— Hushåll med hemarbetande vuxen
nivå mellan kl. 8 och 9. Efter kl. 18 vanliga vardagar och 15 lördagar är inköpsfrekvensen mycket låg.
Skillnaderna är stora mellan hushåll med hemarbetande vuxen och hushåll utan sådan hemarbetande. Om någon vuxen ägnar sig åt hemarbete, brukar hushållen göra huvudparten av sina in- köp vanliga vardagar före kl. 16, var- efter inköpsfrekvensen för dem sjun- ker. För hushåll där ingen vuxen ar- betar hemma är inköpsfrekvensen be- tydligt lägre fram till kl. 16 för att sedan stiga kraftigt fram till kl. 18. Liknande iakttagelser kan göras beträf- fande lördagar. Fram till kl. 13 har hus- hållen med hemarbetande vuxen betyd- ligt högre, därefter lägre inköps- frekvens än övriga hushåll. Efter kl. 13 avtar dock inköpsfrekvensen för samt- liga hushåll.
Dygnsvariationerna i fråga om in- köpsfrekvensen är i stort sett lika i tät- orterna och i hela riket. Storstockholm och övriga större städer visar dock stegrad inköpsfrekvens vanliga varda- gar mellan kl. 16 och 18. I dessa tät-
l I8 IS 20 9 IO || l2 IS
i | | | ]
—-—-— Hushåll utan hemarbetande vuxen 9 betecknar timmen 0—9 osv.
orter framträder skillnaderna i inköps- vanorna särskilt starkt mellan hushål- len allteftersom någon vuxen arbetar hemma eller inte. Hushållen utan hem- arbetande vuxen förskjuter än mera sina inköp till senare tid på dagen. Ge- nomsnittshushållen i Storstockholm skiljer sig från hushållen i övriga de- lar av landet genom påtagligt högre inköpsfrekvens efter kl. 18 vanliga var- dagar och efter kl. 14 lördagar.
Landsbygden företer en annan bild. Här gör man mindre antal inköp med jämnare rytm än i tätorterna. Skillna- derna i inköpsvanor mellan olika hus- hållstyper är också mindre. På lands- bygden sjunker inköpsfrekvensen mel- lan kl. 16 och 18. En förklaring här- till är, att i dessa hushåll arbetar of- tare en vuxen hemma.
Olika hushållsmedlemmars inköp
Det största antalet inköp faller på de hemarbetande vuxna. I hushåll med barn över tolv år svarar barnen för en sjättedel av livsmedelsinköpen.
! lll-I
! 5
Avstånd till livsmedelsaffären
Medianavståndet till den affär där man vanligen handlar livsmedel utgör för hela riket 363 m. För hälften av hus- hållen är livsmedelsaffären sålunda be- lägen på mindre och för den återstå- ende hälften på större avstånd än det angivna medianavståndet. I Storstock- holm är medianavståndet 263 m, i öv— .. riga större städer 231 m, i övriga tät- orter 390 m och på landsbygden 765 m.
Föl-Byttningstid 111. in. för inköp Av samtliga hushåll behöver 45 än 46 % högst fem minuter för att ta sig till livsmedelsaffären. Mediantiden uppgår till drygt fem och en halv minut. Fler- talet eller 64 % förflyttar sig till fots, 17" % cyklar och 13 % använder pri- vatbil.
För hushållen i medelstora och mind- re tätorter är livsmedelsinköp utanför hemorten ganska ovanliga, endast 5 å 6 %. Man förflyttar sig till affären van- ligen gående (58 %), men många be- gagnar bil eller cykel.
Även på landsbygden är livsmedels- inköp utanför hemorten ganska ovan— liga (5 a 6 %). Omkring 70 % handlar på hemorten bara i butik, 22 % anlitar både butik och livsmedelsbuss, medan 2 a 3 % handlar bara från buss. Av landsbygdshushållen tar sig 37 % fram till fots, medan 55 % cyklar eller åker bil.
Automat- och kioskinköp
Automat- och kioskhandeln är av ringa omfattning jämfört med butikshandeln. Undersökningsveckan gjordes av 1 000 hushåll 79 inköp i automat, 415 i kiosk och" 4341 i butik. Hushåll där ingen vuxen arbetar hemma köper mest från kiosk liksom från automat utom vanlig affärstid.
Strumpor och underkläder
Antalet inköp i veckan, inköpsfrekvean 1000 hushåll gör i genomsnitt 416 in- köp av strumpor och underkläder i veckan.
Hushåll med barn i åldrarna 12—17 är gör ungefär dubbelt så många in- köp som övriga hushåll. Hushållen på tätorterna handlar också oftare än landsbygdshushållen.
Inköpsfrekvensen är störst mellan kl. 16 och 17 vanliga vardagar och mel- lan kl. 9 och 14 lördagar. Bland hus- håll där någon vuxen arbetar hemma sjunker inköpsfrekvensen vanliga var— dagar mellan kl. 17 och 18 till hälften jämfört med kl. 16—17, medan den sti- ger något motsvarande tidsperiod för övriga hushåll. Efter kl. 18 har samt- liga observerade inköp gjorts av hus- håll där ingen vuxen ägnar sig åt hem- arbete, de flesta av hushåll i Storstock- holm.
Avstånd till amn-en, förflyttningstid m. m.
Avståndet till (len butik där man van- ligen handlar strumpor och underklä- der är mycket större än avståndet till livsmedelsaffären. Medianavståndet ut- gör för hela riket något mer än 1,5 km (för livsmedel 0,36 km). På landsbyg- den är medianavståndet betydligt läng- re än på tätorterna, 4,25 km mot 1,2— 1,9 km.
Av hushållen behöver 10 % mer än en halvtimme för att ta sig till affären för inköp av strumpor och underklä- der. Man använder privatbil eller de allmänna kommunikationerna i större utsträckning än då det gäller livsme- delsinköp.
Den vanliga affären för inköp av strumpor och underkläder är belägen på hemorten för drygt två tredjedelar (69 %) av hushållen i mindre och me-
delstora tätorter. Här har privatbilar- na ökat i betydelse.
Radio och TV
Antalet inköp under mätperioden, inköpsfre- kvensen
Mätperioden utgjorde här och för föl- jande varugrupper omkring tre kvartal i stället för en vecka. 1 000 hushåll gjorde under perioden i genomsnitt 351 besök i radioaffär. Av besöken ägde 78 rum på lördagar och i genomsnitt 54 på övriga vardagar. På lördagar be- sökte drygt 25 % av hushållen radio- affären efter kl. 13. På övriga vardagar inträffade drygt 35 % av besöken efter kl. 17.
Hushåll där ingen vuxen ägnar sig åt hemarbete besöker radioaffär oftare än andra hushåll. En annan skillnad mel- lan de båda hushållstyperna är, att hus- håll utan hemarbetande vuxen gör sina besök senare på dagen.
I Storstockholm var antalet besök av- sevärt större men på landsbygden be- tydligt mindre än genomsnittligen i hela riket. På landsbygden synes de olika hushållstyperna ha ganska likartade vanor i fråga om inköp av radio och TV.
Avstånd till affären, förflyttningstid m. m.
Medianavståndet utgör för hela riket och Storstockholm omkring 2,5 km. För övriga tätorter är medianavståndet drygt 1,5 km, medan det för landsbyg- den ligger vid knappt 10 km.
F örf lyttningstiden överensstämmer i stort sett med samma tid för inköp av strumpor och underkläder. Trots de här längre avstånden torde detta bero på att bilar används mera. Ungefär 42 % åker privatbil till radioaffären, medan 24 % går till fots. Motsvarande
siffror för inköp av strumpor och un- derkläder är 22 och 38 %.
Hushållen på medelstora och mindre tätorter handlar radio och TV i större utsträckning på hemorten än strumpor och underkläder (82 mot 69 %).
På landsbygden förflyttar sig mer än hälften till radioaffären med privatbil. Cykel begagnas också i större utsträck- ning än på tätorterna. Omkring 56 % av de landsbygdshushåll som besökt ra— dioaffär under mätperioden gjorde be- söket i affär på den egna hemorten.
Möbler
Antalet besök för inköp av möbler är ungefär tre gånger större än besöken i radioaffär. (Under de tre kvartalen 953 mot 351.) I än större utsträckning förläggs butiksbesöken för inköp av möbler till lördagar. De är ungefär dubbelt så många som besöken i ge- nomsnitt en vanlig vardag. Drygt 30 % av besöken vanlig vardag inträffar ef- ter kl. 17 och omkring 24 % av lördags- besöken efter kl. 13.
Stora skillnader finns i inköpsva— norna mellan hushållen allteftersom någon vuxen arbetar hemma eller inte. Hushåll utan hemarbetande vuxen gör fler besök och förlägger dem i större utsträckning till lördagar och till sena- re tider på dagen.
Medianavståndet till möbelaffären är för hela riket knappt 4 km. För Stor- stockholm är medianavståndet knappt 5, för övriga större städer drygt 2,5, för övriga tätorter drygt 2 och för landsbygden knappt 15 km.
Förflyttningen till möbelaffären tar sällan mer än en timme. Bara 5 % av hushållen har behövt längre tid. Van- ligen åker man privatbil (45 %), men många utnyttjar allmänt kommunika- tionsmedel (24 %) eller går (20 %).
På landsbygden, där man åker privat- bil särskilt mycket, sker drygt hälften av besöken i möbelaffär på hemorten. På medelstora och mindre tätorter kö- per ungefär 4/5 av hushållen möbler på hemorten.
Hushållsmaskiner
Under mätperioden om tre kvartal gjorde 1 000 hushåll i genomsnitt 136 besök i affär som tillhandahåller hus- hållsmaskiner. Antalet besök är i stort sett lika många vanlig vardag och lör- dag. Av dem förläggs omkring 20 % till tid efter kl. 17 resp. kl. 13. Utom i Storstockholm görs de flesta affärs- besöken för inköp av hushållsmaski- ner av hushåll med hemarbetande vuxen. Medianavståndet till affären är 3 km. För Storstockholm är median- avståndet drygt 3,5, för övriga större städer drygt 2, för övriga tätorter drygt 1,5 och för landsbygden nära 12 km.
Privatbilen är här vanligaste fort- skaffningsmedel (49 %). Förflyttning- en tar sällan mer än en timme; bara 3 % av hushållen har använt längre tid. I medelstora och mindre tätorter handlar 28 % utanför den egna hem- orten. Motsvarande procenttal för landsbygden är 42.
Damkläder
Undersökningen har här avsett klän- ningar, dräkter och kappor. 1 000 hus- håll gjorde de tre kvartalen i genom- snitt 4037 besök i affär för att köpa damkläder. Antalet besök på lördagar var något högre än det genomsnittliga antalet för vanliga vardagar. Drygt 16 % av besöken vanlig vardag ägde rum efter kl. 17, knappt 30 % av lör- dagsbesöken efter kl. 13.
Hushåll där ingen ägnar sig åt hem- arbete handlar mer på lördagar än i genomsnitt vanliga vardagar. Dessa hus- håll handlar ofta sent på dagen (28 % efter kl. 17 vanlig vardag och 38 % ef— ter kl. 13 lördag). Hushåll där någon vuxen arbetar hemma handlar däremot oftare vanlig vardag än lördag.
Hushållen i Storstockholm gör nästan dubbelt så många affärsbesök som hus- hållen i övriga delar av landet.
Medianavståndet till den affär där man vanligen handlar damkläder utgör för hela riket drygt 4 km. I Storstock- holm är medianavståndet större än 5,5 km, i övriga tätorter omkring 2,5 km och på landsbygden större än 16 km.
Omkring 23 % av hushållen behöver mer än en halv timme för att ta sig till affären för inköp av damkläder. Drygt 5 % använder mer än en timme. Man anlitar vanligen allmänt kommunika- tionsmedel (37 %), dock använder hälften av hushållen på landsbygden privatbil. I medelstora och mindre tät- orter köper 77 % av hushållen dam- kläder på den egna hemorten, medan av landsbygdens hushåll ungefär 50 % handlar på hemorten.
Damskor
1 000 hushåll gjorde 2 631 besök i sko— affär under mätperioden. Besöken för— delar sig ungefär jämnt på vanlig var- dag och lördag. Drygt 15 % av besö- ken vanlig vardag ägde rum efter kl. 17 och drygt 20 % av lördagsbesöken efter kl. 13.
Hushåll där ingen vuxen arbetar hemma handlar oftare på lördagar och på senare tider på dagen. På landsbyg- den svarar hushåll där någon vuxen ägnar sig åt hemarbete för betydligt fler affärsbesök än övriga hushåll. Hus- hållen i Storstockholm besöker skoaf-
får mest, landsbygdshushållen minst.
Medianavståndet till affären är för hela riket ungefär 3,3 km. I Storstock- holm är medianavståndet drygt 4,5 km, i övriga tätorter knappt 2 km och på landsbygden över 15 km.
Förflyttningen till affären tar för 20 % av hushållen längre tid än en halv timme, för knappt 5 % mer än en timme. Av hushållen anlitar 34 % all- mänt kommunikationsmedel, 28 % går till fots och 24 % cyklar. På hemor- ten handlar hälften av landsbygdshus- hållen och 76 % av hushållen i medel- stora och mindre tätorter.
Herrkläder
Undersökningen har avsett kostymer och överrockar. 1 000 hushåll gjorde 1 118 besök under de tre kvartalen. Lör- dagsbesöken var nästan tre gånger så många som besöken i genomsnitt van- lig vardag. Omkring 25 % av besöken inträffade vanlig vardag efter kl. 17 och lördag efter kl. 13.
Hushåll utan hemarbetande vuxen svarar i varje tätortsklass för de flesta inköpen. Särskilt i Storstockholm och på landsbygden är skillnaden i antalet inköp mellan de två hushållstyperna stora. Hushåll där ingen vuxen arbetar hemma förlägger i större utsträckning än andra hushåll sina besök efter kl. 17 vanliga vardagar och efter kl. 13 på lördag.
Medianavståndet till affären för herr- kläder utgör i hela riket drygt 4 km. I Storstockholm är medianavståndet knappt 8,5 km, i övriga större städer knappt 3 km, i övriga tätorter knappt 2,5 km och på landsbygden över 15 km.
Förflyttningen tog mer än en timme för 5 % av de hushåll som under pe- rioden besökte herrbeklädnadsaffär, medan 20 % använde mer än en halv
timme. Nästan hälften av hushållen åkte bil till affären. På hemorten hand- lar hälften av landsbygdshushållen och 65 % av hushållen i medelstora och mindre tätorter.
Herrskor
1 000 hushåll gjorde 1 366 besök i sko- affär under mätperioden. Betydligt fler besök ägde rum lördagar än genom- snittligen vanliga vardagar. Av besö- ken vanlig vardag gjordes 25 % efter kl. 17, medan 21 % av lördagsbesöken inträffade efter kl. 13. Senare inköps- vanor framträder mest hos hushåll där ingen vuxen arbetar hemma.
Medianavståndet till skoaffären är för hela riket inte fullt 3,5 km. I Stor- stockholm är medianavståndet knappt 5,5 km, i övriga tätorter omkring 2 km och på landsbygden 13 km.
Ungefär 18 % behöver mer än en halv timme för att ta sig till affären, 4 % använder mer än en timme. Pri- vatbil är det vanligaste färdmedlet. Vanligen handlar man herrskor på hemorten (drygt 54 % av landsbygds- hushållen och 77 % av hushållen i me- delstora och mindre tätorter).
Jämförelser mellan olika varugrupper
För att underlätta jämförelser mellan olika varugrupper rörande vissa in- köpsvanor och avstånd och tid för för- flyttning till affärerna har från ak- tuella tabeller hämtade uppgifter sam- manställts på sätt framgår av följande sju tabellsammanställningar.
Livsmedelsinköpen dominerar kraf- tigt (4 341 av samtliga 5026 inköp un— der veckan). Därnäst följer inköp av strumpor och underkläder (416) samt besök för inköp av damkläder (104). Skillnaderna mellan tätortsklasserna är ganska små.
Antalet inköp av olika varor (besök) per 1 000 hushåll och vecka
Stor- stockholm
Övriga tätorter
Övriga större
Varugrupp städer Landsbygd Hela riket
Livsmedel .......... 4 873 5 009 4 173 3 565 Strumpor m. m ...... 434 533 463 274 Radio, TV .......... 13 10 9 5 Möbler ............. 40 27 25 11 Hushållsmaskiner. . . . 3 4 4 3 Damkläder ......... 184 101 99 58 Damskor ........... 108 62 63 43 Herrkläder ......... 39 33 27 19 Herrskor ........... 35 40 35 35
5817 4 898 4 013
4 341
Summa
snitt. Övriga varuslag leder till fler af— färsbesök på lördagar. Mest köps herr- kläder på lördagar sannolikt därför att flertalet män är förvärvsarbetande. Den höga besöksfrekvensen lördagar i radioaffärer och möbelaffärer samman- hänger troligen med att det här är van— ligt med familjeinköp. Att också livs- medelsaffärerna besöks mest på lörda— gar har nog delvis sin förklaring i att hushållen i stor utsträckning önskar kunna ha färskvaror till söndag.
Som bakgrund må framhållas, att den
Andelen i procent av veckans inköp (besök) lördag
Varuslag %
Livsmedel ........................ Strumpor m. m ................... Radio, TV ....................... Möbler .......................... Hushållsmaskiner ................. Damkläder ....................... Damskor ......................... Herrkläder ....................... Herrskor .........................
18,9 24,3 22,2 28,3 16,2 17,5 16,3 35,1 26,4
_ En jämn inköpsfrekvens hela veckan skulle innebära, att knappt 16 % av inköpen ägde rum varje vardag. Då har bortsetts från den på lördagar som regel kortare affärstiden. Av angivna varuslag föranleder hushållsmaskiner ochdamskor lika många affärsbesök på lördag som på vanlig vardag i genom-
vanliga affärstiden brukar omfatta 9 timmar (9—18) vanliga vardagar och 6 timmar (9—15) lördagar. En jämn be— söksfrekvens skulle innebära, att 11 % av besöken vanliga vardagar och 16 a 17 % av besöken lördagar inträffar varje timme av den vanliga affärsti— den. Ehuru en sådan jämn frekvens inte
Andelen i procent av inköpen (besöken) vanlig vardag efter kl. 17
Stor-
VarugruPP stockholm
Övriga större städer
Övriga
tätorter Hela riket
Landsbygd
Livsmedel .......... Strumpor m. m ...... Radio, TV .......... Möbler ............. Hushållsmaskiner. . . . Damkläder ......... Damskor ........... Herrkläder ......... Herrskor ...........
18,2 17,0 26,9 29,4 10,5 20,3 23,2 26,7 31,9
16,8 14,1 45,0 39,9 29,2
17,5 28,1 27,5 15,0
15,2 12,2 38,9 30,6 26,9 17,2 12,2 27,8 21,8
10,0 4,7 20,6 16,4 11,1 5,9 4,6 18,6 22,5
15,4
9,6 35,2 30,9 21,7 16,1 15,2 26,2 25,4
Varugrupp stoåklilolm Övrlggdäörre &??ng Landsbygd Hela riket Livsmedel .......... 20,9 6,9 12,2 16,1 12,8 Strumpor m. m ...... 47,4 21,9 31,2 14,5 26,7 Radio, TV .......... 44,6 25,5 19,2 12,5 25,6 Möbler ............. 34,4 13,8 18,9 17,1 22,6 Hushållsmaskiner. . . . 0 7,5 40,9 0 18,2 Damkläder ......... 48,8 21,9 24,1 13,5 29,5 Damskor ........... 37,6 13,6 17,4 11,2 20,7 Herrkläder ......... 40,8 14,1 17,3 22,0 22,7 Herrskor ........... 35,2 19,3 15,5 23,4 21,1
förekommer i praktiken, kan det lik- väl vara av intresse att se hur inköps- vanorna mot slutet av affärstiden för- håller sig i jämförelse härmed. Efter- som tabellsammanställningarna här be— lyser besöksfrekvensen den sista tim- men vanliga vardagar och de två sista timmarna lördagar, utgör det genom- snittliga jämförelsetalet 11 respektive 33 procent. Antalet inköp efter kl. 18 vanliga vardagar och 15 lördag är. så förhållandevis ringa, att de inte spe- lar någon nämnvärd roll i samman- hanget.
Andelen affärsbesök vanliga vardagar efter kl., 1.7 överstiger i hela riket för nästan alla varugrupper det angivna medeltalet 11 %. Endast inköp av strumpor och underkläder ligger under (10 %). Besöksfrekvensen är störst för inköp av radio och TV (35 %). Den är hög även för inköp av möbler (31 %), herrkläder (26 %), herrskor (25 %) och hushållsmaskiner (22 %). För in- köp av livsmedel ligger den vid 15 %. Vid inköp av dyrare varor ökar tydli- gen benägenheten att handla senare på eftermiddagen.
En jämförelse mellan tätortsklasser- na visar, att andelen sena affärsbesök vanliga vardagar är störst i Storstock— holm och minst på landsbygden. I stort sett företer de fyra tätortsklasserna bilden av en fallande skala. Undantag utgör besök för inköp av radio och TV,
möbler, hushållsmaskiner och herrklä- der. Dessa varor köps oftare mot af— färstidens slut i mellanliggande tät- ortsklasser, övriga större städer och övriga tätorter.
Andelen affärsbesök lördagar efter kl. 13 ligger däremot i hela riket ge— nomgående för alla varugrupper under angivet [medeltal 33 %. Besöksfrekven- sen är störst för inköp av damkläder (30 %,) strumpor och underkläder (27 %) samt radio och TV (26 %). Den är minst för inköp av livsmedel (13 %). Dyrare varor eller varor som fordrar mera omsorgsfullt val köps alltså oftare än andra varor efter kl. 13.
I Storstockholm ligger andelen sena affärsbesök på lördagar för inköp av flertalet varugrupper över det angivna medeltalet 33 %. Störst är besöks— frekvensen efter kl. 13 för inköp av damkläder (49 %), strumpor och nu- derkläder (47 %) och radio och TV (45 %). I övrigt företer var och en av de fyra tätortsklasserna i stort sett samma bild som hela riket. Anmärkas mä, att andelen sena livsmedelsinköp på landsbygden kommer på tredje plats bland alla sena inköp eller närmast ef- ter inköp av herrskor (23 %) och herr- kläder (22 %).
Livsmedelsinköp
förekommer som
regel i mindre utsträckning än inköp av andra varor de sista timmarna av
Andelen i procent av livsmedelsinköpen vanlig vardag efter kl. 17 och lördag efter kl. 13 uppdelad på hushåll med och hushåll utan hemarbetande vuxen
Vanlig vardag efter 17 Lördag efter 13 Tätortsmass Med hem- Utanhem— Båda Med hem- Utanhem— Båda arbetande arbetande arbetande arbetande
Storstockholm ............ 6,3 32 ,3 1 8,2 18,3 23,7 20,9 Övriga större städer ....... 7,6 37,7 16,8 3,8 14,0 6,9 Övriga tätorter ............ 8,6 33,8 15,2 9,2 21,0 12,2 Landsbygden ............. 6,9 23,9 10,0 12,4 30,2 16,1 Hela riket ................ 7,6 33,7 15,4 9,4 27,9 12,8 |
affärstiden (15 % vanliga vardagar ef- ter kl. 17 och 13 % lördagar efter kl. 13 i hela riket). Eftersom bland under- sökta varugrupper livsmedlen domine- rar starkt när det gäller antalet inköp under veckan, har för denna varugrupp särskilt undersökts om det kan konsta- teras någon skillnad i fråga om sena affärsbesök mellan hushåll, där ingen vuxen arbetar hemma, och andra hus- håll. Såsom framgår av hithörande ta- bellsammanställning är i hela riket an- delen sena affärsbesök för inköp av livsmedel betydligt större bland hus- håll utan hemarbetande vuxen än bland övriga hushåll. Denna andel utgör för hushåll, där ingen vuxen arbetar hem- ma, 34 % vanliga vardagar och 28 % lördagar men för övriga hushåll en- dast 8 respektive 9 %. I fråga om tät- ortsklasserna kan framhållas, att hus- hållen utan hemarbetande vuxen för-
skjuter sina inköp till senare tid van- liga vardagar mest i övriga större stä- der (38 %) och lördagar mest på landsbygden (30 %). Skillnaderna är dock små i förhållandet till vad som gäller hela riket.
Jämförelsetalen avser här median- avståndet från hemmet till den affär där hushållen vanligen gör sina inköp. Livsmedelsaffären ligger närmast hem- met av alla affärer. Medianavståndet är för hela riket drygt 260 m. För öv- riga varugrupper varierar avståndet till affären mellan 1,5 kilometer (strum- por och underkläder) och 4,3 kilome- ter (herrkläder). I Storstockholm och på landsbygden är medianavstånden genomgående längre än motsvarande avstånd för hela riket. Avståndet är längst i Storstockholm till affären för herrkläder (8,5 km) och på landsbyg-
Medianavstånd till affären (meter)
...s... . äss. ... Livsmedel .......... 263 231 390 765 363 Strumpor m. m ...... 1 874 1 270 1 206 4 250 1 551 Radio, TV .......... 2 520 1 898 1 609 9 807 2 449 Möbler ............. 4 895 2 606 2 040 14 649 3 896 Hushållsmaskiner. . . . 3 532 2 154 1 723 11 859 3 009 Damkläder ......... 5 664 2 771 2 335 16 472 4 061 Damskor ........... 4 518 1 976 1 821 15 850 3 269 Herrkläder ......... 8 459 2 779 2 495 15 649 4 334 Herrskor ........... 5 451 2 151 1 970 13 066 3 475
Varugrupp
Hela riket
Livsmedel ............... Strumpor m. m ........... Radio, TV .............. Möbler .................. Hushållsmaskiner ........ Damkläder .............. Damskor ................ Herrkläder .............. Herrskor ................
5 min. 38 sek. 12 » 17 13 20 15 12
24 19 04 34 20
vann...-.
den till affären för damkläder (16,4 km).
Det går fortast att komma till livs- medelsaffären; mediantiden är för hela riket drygt fem och en halv minut. I övrigt svarar förflyttningstiden inte all- tid mot avståndet. Avvikelserna beror sannolikt på att man ju längre avstån- det är oftare utnyttjar bil eller annat snabbt trafikmedel för att ta sig till af- fären för att göra speciella inköp.
KAPITEL 6
Specialundersökningar rörande detaljhandeln
Från Detaljhandelns utredningsinstitut och Kooperativa förbundet har utred— ningen fått material som visar hur om- sättningen inom olika områden av de- taljhandeln fördelar sig på olika vecko- dagar och på olika tider av dagen.
Materialet från Detaljhandelns ut- redningsinstitut hänför sig till under- sökningar rörande försäljning och kundantal på lördagar och under ut- sträckt affärstid en dag i veckan åren 1961—1963. De ingår i en serie, som påbörjades år 1961 och som är avsedd att pågå till och med år 1965. Först se- dan serien har avslutats kan man en- ligt institutet göra några mera gene— rella uttalanden om utvecklingstenden- serna. Även i övrigt har undersökning- arna sina begränsningar. Således är inte alla branscher representerade. Va- ruhusen finns inte heller med, ett för- hållande som i inte oväsentlig grad torde ha påverkat undersökningsresul- taten. Vidare har vid uttagningen av medverkande företag hänsyn måst tas till deras möjligheter att kunna lämna begärda uppgifter. Representativiteten kan därför inte garanteras helt. Hithö— rande material redovisas i det följande genom att den stencilerade utgåvan i ämnet återges nästan ordagrant i de för oss mest aktuella delarna.
Materialet från Kooperativa förbun- det har annan karaktär. Det hänför sig till specialstudier av vissa butiker, så- väl självbetjäningsaffärer som varuhus, och visar belastningsvariationerna un-
der veckans dagar timme för timme. Detta material har bearbetats närmare av oss och redovisas med våra egna kommentarer.
I ett sista avsnitt av kapitlet lämnas en redogörelse för vissa delar av en av Statens pris- och kartellnämnd i april 1964 gjord undersökning rörande pris— och konkurrensförhållanden inom livs- medelshandeln i Uppsala. Redogörel- sen är hämtad från tidskriften Pris- aktuellt, dec. 1964.
Butiksstudier av Detaljhandelns utred- ningsinstitut. Försäljning och kundan— tal på lördagar m.. m. åren 1961—1963
Frågeställningar
Under de senaste åren har inom en be- tydande del av näringsliv och förvalt- ning införts femdagarsvecka för de an— ställda. Också inom detaljhandeln har diskussioner förts rörande en omlägg- ning av arbetstiderna i samband med tidigarestängning på lördagarna. Många företag ser emellertid en utveckling mot kortare öppethållande på lördagar med oro, eftersom försäljningen under de senare eftermiddagstimmarna ofta är betydande. I den mån införandet av fria lördagar för stora konsumentkate- gorier innebär att inköpen förläggs ti- digare på lördagarna kommer givetvis behovet av öppethållande på eftermid- dagen successivt att minska.
Syftet med de företagna undersök- ningarna har främst varit att belysa följande förhållanden. '
l. Lördagens betydelse som inköpsdag re- lativt övriga dagar.
2. Belastningen under marna på lördagar. --
3. Förskjutningar i försäljning och kund- antal under treårsperioden:
a) från lördag till andra veckodagar 11) från lördag eftermiddag till lördag förmiddag. '
4. Inverkan av kvällsöppethållande (fre— dag eller måndag) på lördagsförsälj- ningen.
5. Variationer i kund.
eftermiddagstim-
genomsnittsköpen per
Undersökningens uppläggning och genom— förande
Följande branscher har varit represen- terade i undersökningen:
Livsmedelshandel . . . . 1961 1962. 1963 Skohandel ..... ” ....... 1961 1962 1963 Herrkonfektion ....... 1961 1962 1963 Damkonfektion ....... 1961 1962 1963 Manufakturhandel . . . . —— 1962 1963 Färghandel .. . . '. ...... 1961 1962 1963 Järnhandel . . . . . . . . . . . —. 1962 1963 Möbelhandel ......... 1961 —— —
Två nya branscher tillkom således år 1962 (manufaktur och järn) medan en bransch (möbel) uteslutits på grund av den relativt stora kreditförsäljningen. De ovannämnda branscherna har ge- nomgående hållits isär vid resultatre- dovisningen.
Butikerna har även fördelats efter ortstypen i följande grupper: * Storstäder: cityområden Storstäder: ytterområden Medelstora städer Mindre städer och orter med varuhus Mindre städer och orter utan varuhus
???-”.”?
Även inom dessa grupper kan natur— ligtvis förhållandena skifta från plats till plats. För att inte splittra materia- let för starkt har det dock i vissa sam- manhang varit nödvändigt att samman—
slå ortsgrupperna 1 och 2 samt grup— perna 4 och 5. Inom resp. branscher har butiksur- 'valet uttagits med hjälp av företags-
förteckningar, som erhållits genom Handels Arbetsgivareorganisation och ' vissa kassaregisterfirmors försorg. Av
betydelse för urvalet av studiebutiker var nämligen, dels önskemålet att få varje bransch och därinom varje! orts- typ representerad i undersökningen, dels kravet att butikerna skulle vara utrustade med kassaregister.
Butikerna är således uttagna efter en i viss mån subjektiv metodl. Man kan icke utan vidare anse att de medver- kande butikerna representerar genom- snittet i resp. branscher. Det är emel- lertid sannolikt.- att— samma fördelning av försäljningen i tiden gäller för des- sa företag som för resp. branscher i allmänhet., Varuhusen saknas däremot i denna redovisning. Det är inte o'san— nolikt att kundvanorna inom varuhu- sen visar ett annat mönster än i de af- färerisom undersökts.
Studierna avsåg således vissa, angiv- na mätveckor. Under dessa veckor om- bads företagen att ta ut transportkvit- ton ur kassaregistren vid stängnings- dags varje veckodag utom på lördagar- na, då avläsning skedde kl. 12, 13, 14, 15 och 16. Transportkvittona fästes på särskilda blanketter, som tillhandahölls från Detaljhandelns utredningsinstitut. Kvittona upptog såväl ackumulerad för- säljningssumma som antal betalande kunder. I de fall transportkvitton ej kunde uttagas, skedde avläsningen från kassaregistret och noterades direkt på blanketterna. Den använda metoden in- nebär bl.a. att kreditförsäljningen ej kommer med. Denna omständighet bör uppmärksammas vid studiet av resulta-
1 Antalet uttagna butiker var 765 år 1961, 1 424 år 1962 och 1 086 år 1963.
Lördagsförsöljningen | procent av hela veckans försäljning
l6 lll» lå l5 Stönqninqstid, klockan Livsmedelshandel Skohandel Herr-konfektion Dumkonfektion Färghandel
D IQGI osz . 1953
|
ten för de branscher, där kreditförsälj- ningen är betydande.
Iördageförslljningen totalt Diagrammet här bredvid visar lördags- försäljningens andel av totalomsättning— en i medeltal för olika branscher under studieveckorna åren 1961, 1962 och 1963. I diagrammet har skiljts på bu- tiker med olika stängningstider under lördagen.
Diagrammet utgör ett sammandrag av en mycket detaljerad tabell, som ute- lämnas här. Utredningsinstitutet har sammanfattat resultatet av hithörande undersökningar på följande sätt.
1. Vissa skillnader kan iakttagas mellan olika branscher med avseende på lör- dagens procentuella andel av försälj— ningen. I genomsnitt redovisar livsme— delshandel och skohandel ca 25% på lördagar, medan siffran ligger vid 30 % för herrkonfektion. För övriga under- sökta branscher redovisas här omkring 20 % av omsättningen.
2. Mellan olika ortsgrupper är det svårt att finna några systematiska skillnader. Butiker inom samma bransch med sam— ma stängningstid har alltså ungefär samma lördagsandel vare sig de är be- lägna i storstäder eller på mindre or- ter.
3. Lördagens andel av veckoförsäljningen stiger i allmänhet med senare stäng- ningstid. Tendensen är emellertid inte helt enhetlig.
4. Jämför man åren 1961, 1962 och 1963 finner man i de flesta fall inga större variationer i lördagsandelen. De skill- nader som finns kan mycket väl ha or— sakats av säsongmässiga omständig- heter, väderleksförhållanden etc. Upp- enbarligen finns det ingen allmän fen- dens inom detaljhandeln som innebär, att lördagens betydelse som inköpsdag skulle ha förändrats under dessa år, även om det inte kan uteslutas att för- skjutningar kan ha skett lokalt för vissa branscher.
Inverkan av kvällsöppethållande
Det har blivit alltmera vanligt att bu— tikerna håller öppet efter kl. 18 en
kväll i veckan. Frågan är därför i vad mån sådant förlängt öppethållande måndag—fredag medför en minskad belastning på lördagarna. — Rent all- mänt kan konstateras att kvällsöppet- hållande måndag eller fredag inte har någon mera betydande inverkan på lör- dagsförsäljningen. I det undersökta ma- terialet är dock inslaget av butiker med kvällsöppethållande relativt be- gränsat. Inte heller kan man ur ma- terialet spåra någon skillnad mellan åren 1962 och 1963 i effektiviteten av kvällsöppethållande.
lördageföraåljningena timuriationer
På grundval av noteringarna rörande försäljningen i kassorna timme för timme på lördagar har beräknats hur stor procentuell andel av lördagsom- sättningen som faller på tiden kl. 9— 12 och under var och en av eftermid— dagstimmarna. Fördelningen redovisas branschvis och för olika stängningsti- der i tabellen på nästa sida.
Man lägger märke till den betydande överensstämmelse som förefinns mel- lan fördelningarna de tre åren. Detta tyder på att ett karakteristiskt mönster i fråga om inköpens fördelning finns inom de olika branscherna.
Inom samtliga branscher inverkar stängningstiden på lördagar påtagligt på förmiddagens belastning. Stänger man alltså en timme tidigare så ökar inte försäljningen enbart timmen när- mast före, utan det sker en förskjut- ning hela vägen bakåt. Det förefaller alltså som om den försäljning, som skulle ägt rum sista timmen, relativt jämnt fördelade sig på samtliga lör- dagstimmar butiken håller öppet. Sam- ma effekt erhåller man emellertid om den sista timmen motsvarar en ren plusförsäljning, som faller bort när stängningen tidigarelägges.
Stängningstid Bransch Försäljningsintervall, Klockan 14 Klockan 15 Klockan 16 lördagar 1961 1962 1963 1961 1962 1963 1961 1962 1963 Livsmedelshandel Klockan 9—12 ......... 63 62 62 48 47 53 41' 39 40 » 12—13 ......... 18 18 20 18 17 16 15 15 16 » 13—14 ......... 19 20 18 18 18 18 19 18 18 » 14—15 ......... 16 18 13 15 16 14 » 15Å16 ......... 10 12 12 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Skohandel Klockan 9—12 ......... 48 50 47 35 37 38 28 29 35 » 12—13 ......... 23 23 25 20 20 21 16 16 15 » 13—14 ......... 29 27 28 23 21 23 20 20 19 » 14—15 ......... 22 22 18 21 21 17 » 15—16 ......... 15 14 14 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Herrkonfektion Klockan 9—12 ......... 54 52 54 31 37 41 17 » 12—13 ......... 18 22 22 17 20 21 18 » 13—14 ......... 28 26 24 25 21 21 21 » 14—15 ......... 27 22 17 17 » 15—16 ......... 27 Summa 100 100 100 100 100 100 100 Damkonfeklion Klockan 9—12 ......... 50 51 53 35 37 39 24 32 » 12—13 ......... 28 22 21 20 20 20 14 19 » 13—14 ......... 22 27 26 23 23 22 22 22 » 14—15 ......... 22 20 19 24 18 » 15—16 ......... 16 9 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 Färghandel Klockan 9—12 ......... 55 52 55 41 38 42 28 » 12—13 ......... 22 23 23 19 19 21 17 » 13—14 ......... 23 25 22 22 22 20 17 » 14—15 ......... 18 21 17 19 » 15—16 ......... 19 Summa 100 100 100 100 100 100 100 Manu/"aktar Klockan 94-12 ......... 53 53 44 42 25 » 12—13 ......... 22 24 19 21 19 » 13—14 ......... 25 23 19 22 21 » 14—15 ......... 18 15 17 » 15—16 ......... 18 Summa 100 100 100 100 100 Järnhandel Klockan 9——12 ......... 57 59 44 50 » 12—13 ......... 20 21 20 19 » 13—14 ......... 23 20 20 19 » 14—15 ......... 16 12 » 15—16 ......... Summa 100 100 100 100
Av speciellt intresse är att studera försäljningen under den sista öppet- hållandetimmen. En icke obetydlig del av hela lördagens försäljning sker un- der sista timmen. Utvecklingstenden- serna åren 1961—1963 är inte helt ens- artade. Det förefaller dock som om timmen 14—15 skulle ha minskat i be- tydelse inom beklädnadsbranscherna (herr, dam, sko). För livsmedels- och färghandel kan en nedgång förmärkas under sista året (1962—63), men det är omöjligt att nu avgöra om tenden- sen blir bestående.
Lördagsförsäljningen i relation till veckoge- nomsnittet per timme
Företagen utredning visar följande ten- denser för de olika branscherna:
Livsmedelshandel
Belastningen är relativt jämn fram till kl. 14 och motsvarar vanligen 2 än 2,5 gånger genomsnittsförsäljningen per timme under veckan. Efter kl. 14 sker en viss nedgång, som ytterligare fortsätter efter kl. 15. De affärer som har öppet till kl. "16 — det är främst en del kedjebutiker i storstäderna — säljer dock mera kl. 15—16 än per tim— me under veckan i övrigt. Nedgången i för- säljningen efter kl. 14 är ganska märkbar under perioden 1961—63 och gäller i stor- städerna också timmen 13—14.
Sknhandel
Omsättningen är relativt låg före kl. 12, men stiger sedan och när i allmänhet sitt maximum kl. 13—14. Också de som håller öppet till kl. 15 kan notera goda försälj- ningssiffror sista timmen. Försäljningen kl. 14—15 visar tecken till nedgång åren 1961—63.
llerrkonfektion
Försäljningen är mycket intensiv kl. 13———14 — tre till fem gånger den normala under veckan. Någon nämnvärd avmattning för de som håller öppet till kl. 15 kan inte heller förmärkas. Också inom hen-affärer- na har dock de senare eftermiddagstim- marna fått något minskad försäljning åren 1961—63.
Damkonfeklion Talen ligger genomgående lägre än för herrbutikerna, men högsta försäljningen uppnås också här kl. 13—14. Någon ten- dens till minskad försäljning under perio- den är dock inte skönjbar — införandet av femdagarsvecka på arbetsplatserna påver— kar inte. de kvinnliga kundernas inköp i samma grad.
Manu/aktar
Försäljningen är relativt låg och har sin topp mellan kl. 12 och 14. Någon minsk- ning före kl. 14 kan inte utläsas åren 1962 —63 (jmf damkonfektion), men en viss nedgång tycks ha inträffat kl. 14—15.
Färghandel Också inom färghandeln är omsättningen livligast efter kl. 12, för att sedan avta kl. 14. Under perioden har inga systema- tiska förändringar inträffat.
Järnhandel
För denna bransch föreligger endast obser- vationer åren 1962 och 1963. I stort sett tycks dock mönstret vara detsamma som i färghandeln.
Försäljningen under kvällsöppethållande
I tabellen överst på nästa sida redovisas genomsnittsvärden för kvällsförsäljning- en måndag och fredag inom några bu- tiksgrupper. Det är trots allt en relativt liten andel av affärerna, som har kvälls- öppet någon dag i veckan, varför en- dast ett fåtal uppgifter kan redovisas. Den genomsnittliga timförsäljningen under veckan är lika med 1.
Även om' materialet är begränsat vi- sar det tydligt att försäljningsintensi- teten på vardagskvällarna genomgåen- de är lägre än under lördagseftermid- dagarna. Anmärkningsvärt nog tycks inte omsättningen under kvällstid visa någon ökning.
Kundantalets variationer
Kundantalet har bestämts genom att avläsa den speciella löpnummer-marke- ringen på kassakvittona. Det är alltså
Bransch
Storstäder
Mindre städer och
Medelstora stader orter
1962 1963 1962 1963 1962 1963
Måndagar efter kl. 18
Skohandel ................ Herrkonfektion ............ Damkonfektion ........... Manufaktur ...............
Fredagar efter kl. 18
Livsmedel ................ Skohandel ................ Herrkonfektion ............ Damkonfektion ........... Manufaktur ............... Färghandel ............... J ämhandel ...............
o..-a
_or-uu—u—n mana—|_-
I |
HH loo— HH lU'w HHH bio?-—
D U' 0 03
0,8 0,5
p—A
|| ||
antalet utslagna summor som räknas, vilket i allmänhet bör motsvara antalet kunder. På samma sätt som beträffan- de försäljningen har antalet lördags- kunder satts i relation till hela veckans kundantal samt fördelats på olika tim- mar under lördagen.
I följande tabell jämföres lördagens procentuella andel av veckans kund- antal med lördagens procentuella an- del av veckoomsättningen.
I fråga om livsmedel är försäljnings-
andelen (F) väsentligt högre än kund- andelen (K), vilket är väntat med hän- syn till att lördagsinköpen per kund normalt är större än under veckan i övrigt. Inom övriga branscher är skill- naderna obetydliga eller inga alls. Me- delinköpen under lördagen avviker alltså inom dessa branscher inte nämn- värt från genomsnittet under veckans övriga dagar.
Det har tidigare konstaterats att ma- terialet inte ger underlag för någon
Stängning kl. 14 Stängning kl. 15 Stängning kl. 16 Bransch
1961 1962 1963 1961 1962 1963 1961 1962 1963
Livsmedel: K ........... 18 18 19 19 19 18 21 19 23 F ............ 26 25 23 27 26 26 28 26 26 Skohandel: K ........... 23 24 23 24 25 24 21 22 24 F ............ 24 27 25 26 26 25 21 21 25
Herrkonf.: K ........... 28 28 28 29 30 31 — —— —— F ............ 27 27 31 31 33 31 — — —
Damkonf.: K ........... 18 22 21 18 20 21 21 23 — F ............ 18 22 20 20 20 21 20 — 19 Manufakt.: K ........... -— 20 20 — 18 16 —— — — F ............ — 19 22 —— 19 18 — — —
Färg: K ........... 20 20 21 * 19 21 18 — _ _ F ............ 22 20 19 23 22 21 __ — _
Järn: K ........... —— 20 21 — 22 23 — — — F ............ —— 21 23 —— 24 23 —— — _—
Anm. K = kundantal under lördagen i procent av kundantalet under hela veckan
F = försäljningen under lördagen i procent av försäljningen under hela veckan.
branscher är skillnaderna "framträdan'de. Mellan 15 och 20 % av
förmodan att lördagens andel av vecko- försäljningen mera allmänt skulle ha förändrats. Som framgår av tabellen kan inte heller någon systematisk för- ändring i kundantalet spåras för den undersökta treårsperioden.
Liksom beträffande försäljningen kan inte spåras någon mera betydande inverkan av kvällsöppethållande på kundfrekvensen under lördagar.
Kundantalet under olika lördagstimmar Den sista lördagstimmens andel uttryckt i procent av hela lördagens kundantal för skilda branscher anges i tabellen nedan.
Jämfört med motsvarande tabell av- seende omsättningen finner man att sista lördagstimmen har större andel av kundantalet än av försäljningen inom livsmedelshandeln. Inom övriga inte lika
lördagskunderna kommer först sista
jtimmen, utom i affärer som stänger kl.
16, där frekvensen är lägre. Utveck- lingstendenserna åren 1961—63 är något varierande, men i flertalet fall synes en viss nedgång i sista lördags- timmens kundantal ha ägt rum.
* Slutomdöme
Den genomförda undersökningen vi-. sar att lördagen svarar för ca 30 % av herrbeklädnadsaffärernas veckoomsätt- ning, 25 % av livsmedels- och skoaf—' färernas omsättning och ca 20 % av försäljningen inom övriga undersökta affärstyper. Någon allmän minskning av lördagens betydelse i inköpshänse- ende synes inte ha skett under de se- naste åren. Senare stängningstid på lör- dagar medför i de flesta fall högre lör- dagsandel av veckoförsäljningen. För— 'säljningsintensiteten är som regel myc-
ket hög på eftermiddagstimmarna un— der lördagar. Som exempel kan nämnas att inom herrbeklädnadsbranschen säljs då tre till fem gånger mer per timme
! än under veckan i sin helhet. Sista öp-
pethållandetimmen på lördagar svarar
' för omkring 20 % av hela lördagsför-
säljningen. Införandet av kvällsöppet- hållande på fredagar resp. måndagar tycks inte nämnvärt påverka lördags- försäljningen.! Undersökningen visar
, också att inom livsmedelshandeln har . lördagen mindre andel av kundantalet _ än av försäljningen (större genom-
snittsköp). Dock har den sista öppet- hållandetimmen inom denna bransch ett relativt högt kundantal.
stängningstid Bransch Kl. 14 K]. 15 Kl. 16
1961 1962 1963 1961 1962 1963 1961 1962 1963 4 Livsmedelshandel ........ 24 24 21 19 18 18 13 14 14 . Skohandel .............. 27 26 27 22 20 20 12 17 12 ' Herrkonfektion .......... 30 24 25 24 22 20 _ (18) (26) Damkonfektion ......... 25 21 24 22 20 19 16 (20) 14 Manufaktur ............. — 25 21 — 18 17 — (15): (19) Färghandel ............. 26 27 24 20 19 16 _ (16)'*' 20
Järnhandel ............. 19
4—514723
Diagram 1—5, Post- och Rundstruklur under en vecka
0/0 Butik 1, Göteborg
0 Illl lllllllll lllll llllllll llllllll llllll 10] 1214 16 18 1012 141615 1012141618 1012141518 10 12 14 IS 18 101214
Butik 2, Göteborg
5— — _ _ — _,-, li,. a— 1 _ — — *.
5— _ _ _ _ —/A
2— : ___/tj ' ." ' - '
_. '.r-r' . """ .. ""' |— ' _' .. _! ._ ._ 0 lllllTlll Fllllllll lllFllIlI lllllllll lllllllll mm
10 12111 lö 18 II)-12 14 IB 18 10 12 14 IB IB 10 12 lli 16 18 10 12 14 16 18 10 1214
Butik 3, Göteborg
6 . :"'. 5— — — — — 451. _1 '. 4— — — — —: '..
" llrllllll 1|lI| |||1 lll'llllll llllll llllllll 111111 10 12 14 IS 18 10 12 14 15 18 10 12 1.4 15 IB 10 12 Ile 16|18 10 12 14:16 18 10 1214 Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag
Butik 4, Göteborg
a': o o .! _.
HIHIHI lllllllfl IIIITHII llllllll lllllllll Illlll . m 12141618 1012141618 m 12 m 15 m 10 |214|6 m lOIZIIHGIa 101214 3 & Butik 5, Stockholm
5_ __
_— o/U av veckans kunder ------ ”lo av veckans poster 10 betecknar timmen 9-10, markeringen för
Undersökningar rörande kundantal och omsättning i vissa kooperativa afärer och varuhus
Självbetjäningsatfärer
Undersökningen omfattar fyra affärer i Göteborg och en affär i Stockholm.
Diagrammen 1—_—5 anger belastnings- variationerna under veckodagarna ut- tryckt i _antal kunder och .poster- för varje timme; Deutgör ett medeltal för fyra veckor.
Butik 1 är inrymd i bostadsfastighet i ett bostadsområde. Kundkretsen är yngre och medelålders familjer med
11111111—1 1111111111111111111111 11111|T1| 111111 10 12 14 16 18 10 12 14 16 18 10 12114 15 18 10 1214 16 18 10 1214 16 18 10 12 14 Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag
11 timmen 10—11 o.s.v.
många barnrAffixiren' är byggd år 1960 och haren försäljningsyta om 140 m2 och 'en lageryta om 432'm”. I affärens utrustning ingår bl. a. endäckade kyl- diskar :för färskvaror, returglasautomat samt två kassadiskar. Undersökningen gjordes den 29 januari—den 24 februag ri 1962. Årsomsättningen var då 1,5 milj. kr.
Butik 2 är också inrymd i bostads- fastighet i ett bostadsområde. Kund- kretsen är medelålders familjer. Affä- ren byggdes om år 1961 till självbetjä- ningsaffär och har bedömts vara rela- tivt arbetskrävande. Den har en för-
säljningsyta om 95 m2 och en lageryta om 53 m". Den är utrustad med "fyr- :däckad kyldisk för färskvaror, har re- ;turglasautomat och två kassadiskar. Undersökningen omfattade tiden den 29 ' januari—den 24 februari 1962. Årsom- f sättningen var då 1,3 milj. kr.
Butik 3 ligger i ett affärscentrum Iinom ett bostadsområde. Kundkretsen _utgörs av medelålders familjer. Affären byggdes om är 1961 och har en försälj— ningsyta om 172 m” och lageryta om .62 m”. Den har endäckade kyldiskar, returglasautomat och tre kassadiskar. Undersökningen gjordes under tiden den 12 mars—den 7 april 1962. Årsom- sättningen var då 1,8 milj. kr. 4 Butik 4 ligger i ett affärscentrum i gett nybyggt bostadsområde. Kundkret— Åsen är medelålders familjer. Butiken är
byggd år 1962 och har en försäljnings- ' . yta om 285 m” och en lageryta om 62 m”. Den är utrustad med ridåkylrum för :mejerivaror och har endäckade kyldis- fkar, returglasautomat och- tre kassadis— kar. Undersökningen gjordes den 19 ?Amars—den 14 april 1962. Årsomsätt- ningen var då 1,8 milj. kr.
Butik 5 är belägen i ett område med
i huvudsak äldre bebyggelse inom Stockholms innerstad. Kundkretsen do- mineras av äldre personer. Butiken byggdes om år 1962 och är nu modernt utrustad. Försäljningsytan är 225 m2 och lagerutrymmet 55 m". Undersök— ningen skedde den 20 augusti—den 15 september 1962.
Diagrammen Över post- och kund- strukturen för de fem självbetjänings- affärerna visar tydligt, att försäljning- en på vanliga dagar ökar kraftigt efter kl. 16. Detta är särskilt markant på tre- dagar. Tendensen återspeglas både i antalet kunder och i antalet försålda poster. Lördagen visar en påtaglig för- säljningstopp mellan kl. 11 och 13. För- säljningen är dessa två timmar avse- värt högre än under någon annan tim— me i veckan. Omsättningen av antalet poster är på lördag dessutom så avse- värt större än kundfrekvensen, att sär- skilt många storköp måste äga rum den dagen.
Hur arbetet i en självbetjäningsaffär fördelar sig på olika göromål framgår av diagram (i, som avser butik 1.
Varuhantering kräver alltså den längsta arbetstiden och svarar ensam
Diagram 6. Diagram över totala arbetets procentuella fördelning i huvudgrupper
1. Rekvisition 25% 2.Varuhantering 30,20/1: 3.1tassoarbete 25.790 Ältundbetjöning %% 5.Varuv&rd 55% &Redovisning 23% Zhengöring och underhåll 63% &Allmönt arbete 13.970
B.Parsonligt 5.091) 10. Försäljningst mjando åtgärder D,! %
Diagram 7. Försäljningsslrukiur för en vecka i 31 västerdsbuliker
3— _ —. —— — -1
2— _” _- / ..4 / _l _ A P /
l— — — — - -+ 1
[11111111 1111111 111111111 111111111 11111111 11111 1 IB 12 14 16 18 10 12 14 16 18 IO 12 1416 I! 10 12 1415 10 10 12 1418 18 10 12 lll-
Möndag Tisdag Onsdag
10 betecknar timmen 5—10, markeringen för 11
för 30,2 %. Kundbetjäning och kassa- arbete tar tillsammans 33,1 % av det totala arbetet. Den här redovisade pro- centuella fördelningen av arbetet är i stort sett representativ för alla fem un- dersökta självbetjäningsaffärer.
Diagram 7 hänför sig till 31 koopera- tiva livsmedelsaffärer i Västerås och visar omsättningen i pengar under en vecka.
Diagrammet stämmer bra överens med de tidigare fem belastningsfrek- vensdiagrammen. Också i de 31 Väster- ås-affärerna stiger försäljningen kraf- tigt efter kl. 16 på vanliga vardagar och när då sina högsta värden på fredags- eftermiddagen. Den största andelen av hela veckans försäljning faller mellan kl. 10 och 11 på lördag.
Varuhu-
Tre varuhus redovisas. Alla är belägna i landsorten.
Varuhus A ligger i centrum av en mellansvensk residensstad. Det är ny- byggt och öppnades våren 1963. Varu- huset upptar tillsammans med livsme-
Tarsdag Fredag Lördag
timmen Ill-|| o.s.v.
delsavdelning och restaurang byggna- dens entré- och bottenplan. Fem entré- er leder in till varuhuset, som är ett s.k. A-sortimentsvaruhus. Livsmedels- avdelningen och restaurangen omfattas inte av undersökningen.
Entréplanet, som arbetar helt med betjäning, har försäljningsavdelningar för damekipering med strump- och parfymdiskar, metervaror, herrkläder, damkonfektion, barnkläder, skor samt böcker med en speciell tidnings- och fotodisk. Detta plans försäljningsyta uppgår till ca 1 800 m”.
I bottenplanet sker försäljning av möbler, hemtextilier, husgeråd, leksa- ker, sport, radio samt »bygg- och bo- varor». Bottenplanet har utgångskassor för husgeråd, leksaker och sport kom- binerat med betjäningskassor för öv- riga varuslag. Försäljningsytan är ca 1100 m”.
Antalet anställda uppgår totalt till ca 100 personer. 59 fasta och 20 extra an- ställda arhetar som försäljare. Den to- tala årsomsättningen är ca 15 milj. kr.
Diagram 8 omfattar endast varuhu- sets entréplan. Försäljningen under un- dersökningsåret fördelar sig ganska
Diagram 8. Belastningsvarialionerna veckovis underförsäljningsåret mars 1963—feb.
1964 entreplanet i betjäningsvaruhuset A
1000 ter/vecko 500
jämnt på de olika veckorna, om man
bortser från december med julhandeln. "Av större intresse i detta samman- hang är emellertid hur försäljningen varierar under veckans olika timmar. Detta framgår av diagrammen 9—10,
söm hänför sig till studier under tiden den 14—19 September 1964. 'I *såväl entré- som bottenplanet är
försäljningen livligast på lördagar. Vid fiui'ddagstiden når omsättningen då vär- den som är mer än dubbelt så höga
som de högsta värdena någon" annan dag. Vanliga vardagar är försäljningen s0m'regel högst mitt på dagen eller un- der de tidigaste eftermiddagstimmarna. *Med undantag för fredagar då affärsti- den' är en timme längre stiger försälj- ningsfrekvensen sista timmen före stängningsdags.
Varuhus B ligger vid huvudgatan i 'en mindre industristad i Mellansverige. Det öppnades i sin nuvarande form är 1961 efter om- och tillbyggnad av en äldre fastighet. Varuhuset har två entréer och är uppdelat i två plan. Det är ett s.k. B-sortimentsvaruhus.
' Entréplanet, där det också finns livs-
'I'llllllllllulllll1|Il'llllllllllllllllll'illllllitlllislull |.1an.| Fehn IMars | April" Maj [Juni | Juli | Aug. | Septl Okt. | Nov. | Dec.| 19641953
medelsavdelning och restaurang, som inte ingår i undersökningen, har för- säljningsavdelningar för damekipering med parfymdisk, metervaror, herrklä- der med en tidningsdisk, damkonfek- tion och barnkläder samt skor. Försälj- ningsytan är 800 m=; Alla avdelningar- na i entréplanet arbetar med betjä- ning. .
Bottenplanet, som har en försälj- ningsyta om 400 ni2 har en avdelning för husgeråd, leksaker, sport, radio samt i viss utsträckning möbler och byggvaror. Självbetjäning tillämpas i viss utsträckning. Det finns en enda kassa för hela avdelningen placerad centralt intill trappuppgången. Betjä- ning förekommer dock .i stor utsträck- ning.
Antalet anställda uppgår totalt till ca 40 personer varav som försäljare 22 fasta och sju extra. Varuhusets totala årsomsättning är omkring 6 milj. kr.
Variationerna i årsförsäfjningen inom varuhus B:s entréplan stämmer väl överens med dem soul kunnat iaktta- gas beträffande motsvarande plan i va- ruhus A.
veck
Entréplanei' i betjäninqsvaruhuset A*
Antal/timme 1000
—— 900
— 800
__. . .
—— 700
_.
Asun
—- 500
— tmc — 300 — 200
—- |00
TIIII-lllll ill.]ii
|_l,_l_|l|, Hill il IIIIIVI lilllilll IO |2|1+|6|8 [IUI llzllll-IG [8 IO IZIÅIG IB |O|2l41618
Bottenplanet" i betjäningsvaruhuset A
|D IZ 14» IS i8 . l0 lZ llt
iTFIIlTiiT i_||l||l
ililiilll lilllllll t0 lZ lli IG |8 IO lZ lli IG 18 Onsdag ' Torsdag
|iii|i_lil liiIIIT IO 121406 IB |D lZ lli IB I8
Måndag Tisdag _ Försäljning, kronor/timme lO betecknar timmen 9—10, markeringen för || timmen lO—ll o.s.v.
IO 12 14 IB |8 IO |2 H+ Fredag Lördag
—-—-- Kundi'nslaq, antal/timme —----- Kassaposter, antal/timme
4000—
5000—
l00llH
—- Försäljning, kronor/timme l0 betecknar timmen S-ID, markeringen för Il timmen lll-ll o.s.v.
Försäljningens omfång timme för timme under en vecka framgår av dia- grammen 11—12. Undersökningen gjor- des den 11—17 juni 1964.
Varuhus B har i likhet med varuhus A den största timomsättningen på lör- dag. Detta gäller bägge varuhusplanen, mest markerat dock i fråga om entré- planet. I sistnämnda plan är försälj- ningen vanliga vardagar störst mellan kl. 17 och 18. I bottenplanet är omsätt- ningen högst tidigare på dagen.
Varuhus C är beläget i ett industri- samhälle i Mälardalen. Det är byggt i ett plan och öppnades år 1963. En tredjedel av försäljningsytan upptas av livsmedel och resten av specialvaror. Det kan rubriceras som ett B-sorti-
—---- Kundinslag, antal/timma ------ Kassapoater, antal/timme
mentsvaruhus och inrymmer även en mindre cafeteria. Antalet anställda på heltid uppgår till 25 personer, av vilka 20 är på försäljningssidan. Därtill kommer deltidsanställd personal, som normalt tas i anspråk 450 a 500 tim- mar i månaden. Årsomsättningen upp- går till ca 6 milj. kr, varav livsmedels- försäljningen svarar för ca två tredje- delar.
Diagram 13 belyser kund- och post- strukturen under en vecka i detta varu- hus.
Varuhusets försäljning stiger varje vanlig vardag mycket kraftigt de sista timmarna före stängningsdags, då så- väl de flesta kunderna som de flesta försäljningsposterna registreras. Lördag
Kronor/timme Entréplanet | betjäningsvaruhoset B Antal/lim 50 _ 100 | — 30 2000— ,;I.» , ,...i _ 2 ,!'t ID:-IJ/'X/ 'n'—'I ",—Öl!]..— :” V' .*?, 'o'. M] w” 'x — m lllllllll illlllll—l lllllllll lllllllll lllllll lllll lll lZ llt lö !! l0 l2 |4 |G IB IO lZ llt |G 18 l0 lZ lll l6 IB IO l2 llt |G ls lD |2 lll Bottenplanet" i betjäningsvaruhuset B 200 l000 Mä 0 _ — lll . ' ' I ' ,'o' u.. v .! ".. 'let; - . _," ..-.._ _,'..o " M llllllll—l lllllllll llllllll lllllllll lllllllll lllll l0 lZ llo IS |! l0 !! lli IS ll l0 lZ l4 lö la l0 lZ lli» IS ll l0 |2 llt IB IB IO lZ l4 Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag
Diagram 13. Kund- och poststruktur för en vecka isjälvbetjäningsvaruhusel C
-—...-.-—..__— ..."-...nuncuol
lllllll lllllllll lllllll Illlllll lllllT lllll IO lZ llt IS |! ID l2 I4 |G |! ID lZ !# |G l8 lo l2l1+l6 |! ID l2 lll» IG |! ID lZ Ilt— Möndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag _— ''/a av veckans kunder ------ %) av veckans poster lO betecknar timmen 9—10, markeringen för ll timmen l0—ll o.s.v.
når antalet poster per timme sitt högs- ta värde mellan kl. 11 och 12. Detta värde är också det högsta för hela vec- kan. Försäljningsstrukturen överens- stämmer i stort sett bättre med tidigare redovisade livsmedelsaffärer med själv- betjäning än med de två övriga varu- husen. Detta ter sig naturligt med hän- syn till att livsmedelsförsäljningen, som i detta varuhus svarar för en betydan- de andel, omfattas av undersökningen.
Statens pris- och kartellnämnds under- sökning i Uppsala
Sedan år 1961 har pris- och kartell- nämnden undersökt pris- och konkur- rensförhållanden inom livsmedelshan- deln i olika städer. Undersökningarna ingår som ett led i nämndens verksam- het för att informera konsumenter och näringsliv. I april 1964 undersöktes för- hållandena i Uppsala, och i samband därmed gjordes en hushållsundersök- ning.
Undersökningen, som ägde rum mån-
dagen den 6 april—lördagen den 11 april 1964, gick till på så sätt att 400 utvalda husmödrar fick en »dagbok» där de skulle anteckna alla livsmedels- köp. Av anteckningarna skulle först och främst framgå butikens namn och adress och inköpssummornas storlek. Vidare skulle uppgifter lämnas om te- lefonbeställning, hemsändning m. m.
De flesta handlade mellan fem och åtta gånger under veckan. I den grup- pen hamnade ungefär två husmödrar av tre. Ett litet antal — ungefär var tionde husmor — köpte livsmedel vid högst fyra olika tillfällen, och ungefär lika många handlade tolv eller fler gånger.
En annan intressant fråga i detta sammanhang är om en husmor, som gör sex livsmedelsköp i veckan, också handlar dagligen. Man fann att ca 60 % av husmödrarna köpte mat varje dag och att ungefär 25 % gjorde det fem av veckans sex affärsdagar. De resterande _— dvs. en husmor på sex —— hade plan- lagt inköpen av livsmedel så att det
blev två. eller fler inköpsfria dagar un- der veckan. Det visade sig att många faktorer, som man kanske trodde låg bakom husl» "
hållens olika inköpsvänor, inte hade något större inflytande. Den storå gruppen av husmödrar handlade mel- lan fem och tio gånger i veckan obe- roende av om hushållet var stort eller
'_'litet och om husmor förvärvsarbetade-
eller inte. Skillnader visade sig dock då man närmare analyserade de två
grupper —— vardera om ca 10 % av husmödrarna _— som hade få resp. många inköp under veckan. I den grupp, som bara handlade upp till fyra -
gånger i veckan, var hushållen i genom- "snitt mindre, innehavet av 'frysboxar och bil vanligare och bostaden oftare belägen utanför centrum. Dessutom var husmodern i genomsnitt yngre och hade oftare förvärvsarbete.
Bara 20 % av hushållen höll sig. en- bart till en butik. Hälftenihandlade på två eller tre ställen. Omkring 15 % hade fördelat sina inköp på mer än fyra butiker, och det fanns exempel på hus- håll, som hade handlat i inte mindre än tretton livsmedelsbutiker i veckan. Även de hushåll, som hade gjort inkö- pen i flera affärer, handlade dock hu- vudparten av livsmedlen i, en speciell affär — som i undersökningen har kal- lats stambutik. Antalet besök i stam- butiken var i medeltal fem. Här ham- nade i genomsnitt ca 70 % av mat- pengarna.
Stambutiken var i mer än fyra fall av fem belägen inom ett avstånd av 500 m från bostaden..För en tredjedel av hus- hållen låg den närmare än 100 m. I allmänhet var den en närbelägen spe- ceri- eller all-livsbutik.
Inköpens storlek
Inköpens storlek växlade. Det största inköpet under veckan gick i genom-
snitt upp till 38:30 kr. och de övriga till i medeltal elva kr. Andelen småköp var
alltså stor _— bara vartannat köp öven-':
Fx—
steg tio kr. Det största inköpet gjordes
som regel *vid veckoslutet och i två. tredjedelar av fallen i stambutiken.
Närhetabutikema dominerade
75 % av samtliga matköp gjordes i af- färer som låg inom 500 m från bosta- den. Här är då inte bara stambutiker utan också andra butiker inräknade. De flesta inköp på längre avstånd gjordes i centrum. 60 % av dessa köp gällde någon av de tre storbutikerna Tempo, Forum eller Endres. Alla hushåll hade dock inte handlat i dessa. Inköpen där var koncentrerade till 33 % av hushål- len. Dessa, söm redovisade en något högre inköpsfrekvens än övriga hushåll, gjorde i stort sett vart tredje livsme— delsinköp i centrums storbutiker.
Hur kom varorna hem?
En familj av >>normalstorlek>> förbru- karmer än två ton livsmedel per år _ dvs. omkring 40 kg i veckan. Det mesta av detta här husmodern själv hem. I Uppsala visade det sig, att bara vart tredje hushåll som äger bil använder denna för hemtransport av varorna. De hushåll som >>bilhandlade» gjorde detta i genomsnitt två än tre gånger'under veckan. Ju längre bort man bodde från stadens centrum, desto oftare användes bilen.
Hemsändning genom butikernas för- sorg hade ännu mindre betydelse än transporterna med egen bil. Bara 13 % av hushållen utnyttjade denna form av service under veckan. Dessa 13 % hade
dock i gengäld använt sig av hemsänd- ning desto flitigare — nämligen för vart tredje å fjärde inköp. Köpesum- morna var i genomsnitt betydligt stör-
re för »hemsändningsköpen» än för andra inköp. De gick i genomsnitt upp till 36:70 kr.
Den alldeles övervägande delen ali-;» såg sig inte ha behov av hemsändning, ett litet antal tyckte det var .zobehag- ligt att begära det och en del ansåg det vara besvärligt att passa varubudet. Ett par procent förklarade, att deras butik inte hade denna service.
.. .»telefonbeställande»
Telefonbeuillning
Bara 6 % av hushållen hade över hu- vud. taget under veckan anlitat telefon för beställning av livsmedel. I dessa hushåll _gjordes dock i genomsnitt ungefär vart ”tredje inköp på detta sätt. De telefonbeställ- da varorna sändes i de flesta fall hem genom butikernas försorg.
KAPITEL 7
Arbetstidens längd och förläggning inom olika näringsgrenar
I syfte främst att få utrett hur den obe- kväma arbetstiden fördelar sig på olika näringsgrenar skedde samtidigt med in- tervjuundersökningen rörande inköps- vanorna en undersökning om arbetsti- dens längd och förläggning.
Arbetstidsundersökningen omfattar följande åtta näringsgrenar, nämligen
detaljhandel, samfärdsel,
sjukvård och socialvård, hotell- och restaurangverksamhet, bank- och försäkringsverksamhet, annan serviceverksamhet, industri, övriga näringsgrenar. Näringsgrenen annan serviceverk- samhet rymmer bland andra inom parti- handel sysselsatta och fria yrkesutöva- re, såsom advokater, revisorer, konsul- ter. Övriga näringsgrenar omfattar för- valtningspersonal, lärare, jordbrukare m.fl.
Undersökningen visar arbetstidens längd och förläggning för den som sys- selsätts inom angivna näringsgrenar. Med deltidssysselsatt avses den som ar- betar mindre än 35 timmar. Den som arbetar mer betraktas såsom heltids- sysselsatt. Undersökningen omfattar alltså alla på hel- eller deltid yrkes- verksamma, såväl anställda som egna företagare eller fria yrkesutövare.
Ordinarie arbetstidens längd
De heltidssysselsatta i hela riket arbe- tade i medeltal 43,5 timmar på ordina-
rie arbetstid under undersökningsvec— kan. De inom detaljhandeln heltidssys- selsatta arbetade 46 timmar. Denna grupp hade den längsta ordinarie ar- betstiden. Kortare arbetstid än den ge- nomsnittliga förekom framför allt inom bank- och försäkringsverksamhet men också inom hotell- och restaurangverk- samhet, sjukvård och socialvård samt samfärdsel.
På lördagen arbetade de på heltid sysselsatta i genomsnitt 2,77 timmar. Det genomsnittliga antalet ordinarie ar- betstimmar på lördagen var störst inom detaljhandeln (4,74 timmar), minst inom industrin (1,29 timmar).
Ordinarie arbet-tidens förläggning Tabellframställningen på nästa sida vi- sar den genomsnittliga ordinarie arbets- tiden uttryckt i antalet timmar för hel— tidssysselsatta måndag—fredag före kl. 7 och efter kl. 18 samt lördag före kl. 7 och efter kl. 15 dels i hela riket, dels i Storstockholm. Denna arbetstid benämns i det följande obekväm arbets- tid.
I Storstockholm arbetade man mån- dag—fredag i genomsnitt mindre på obekväm tid än i övriga delar av lan- det. Detta gäller samtliga undersökta näringsgrenar. Lördag arbetade man inom detaljhandel och samfärdsel i stort sett lika mycket på obekväm tid i Storstockholm som i hela riket. Bland de heltidssysselsatta förekom i hela landet mest obekväm tid inom hotell-
Näringsgren
Måndag—fredag utom
Lördag utom 7—15
7—18
Hela riket Storsthlm Hela riket Storsthlm
2,91
Detaljhandel ..................... Samfärdsel ...................... 5,01 Sjukvård, socialvård .............. 5,02 Hotell- och restaurangverksamhet. . 7,86 Bank- och försäkringsverksamhet. 0,32 Annan serviceverksamhet .......... 2,27 Industri ......................... 2,50 Övriga .......................... 4,05
1,79 0,56 0,58 4,52 0,59 0,60 1,33 14,91 275 ha 0,11 1,92 0,20 10,03 0,84 0,17 0,03 2,30 1,06 0,62
Samtliga 3,22 2,21 0,56 0,38
och restaurangverksamheten (7,86 tim— mar måndag—fredag och 2,75 timmar lördag). Därnäst följde samfärdsel (5,01 resp. 0,59 timmar), sjukvård och so- cialvård (5,02 resp. 1,33 timmar) samt gruppen övrigt (4,05 resp. 1,06 tim- mar). Detaljhandeln kom på femte plats (2,91 resp. 0,56 timmar). Inom in- dustrin uppgick den obekväma arbets- tiden till 2,50 resp. 0,17 timmar. Minst obekväm arbetstid förekom inom bank- och försäkringsverksamhet (0,32 resp. 0,11 timmar).
Övertid På övertid arbetade man i medeltal 1,26 timmar under undersökningsveckan. Variationerna mellan de olika närings- grenarna är ganska små. Detsamma gäl— ler variationerna mellan de olika tät- ortsklasserna. Mest övertid förekom i hela landet inom bank- och försäk-
ringsverksamhet (1,96 timmar), annan serviceverksamhet (1,43 timmar) och samfärdsel (1,40 timmar). Inom detalj- handeln uppgick övertiden till 1,18 timmar. Övertidsarbete var vanligast måndag—fredag kl. 18—20.
Deltid
Av sammanställningen på sid. 10 i Del II framgår, att deltidsarbete är ganska vanligt inom detaljhandeln. Där arbe- tade de deltidssysselsatta 27,45 timmar i genomsnitt under undersökningsvec— kan. Inom vårdyrkena arbetade man 21,13 timmar på deltid. Inom övriga undersökta näringsgrenar arbetade man längre på deltid, längst inom industrin, 29,43 timmar. Riksmedeltalet var 25,29 timmar. Mest obekväm arbetstid för del- tidsanställda förekom inom detaljhan- deln, nämligen 2,10 timmar måndag—— fredag och 0,44 timmar lördag.
KAPITEL 8
Detaljhandeln sedd mot bakgrunden av samhällsutvecklingen
Nuläge!
Butiksbeetåndets storlek
Detaljhandeln innesluter flera försälj- ningsformer. Då det talas om detalj- handel avses ofta butikshandel. Det är den ojämförligt vanligaste försälj- ningsformen, men det finns också and- ra såsom postorderhandel, telefoner- derhandel, kringföringshandel, auto- mathandel. När det i fortsättningen ta- las om detaljhandel åsyftas emellertid reguljär butikshandel, om annat inte framgår av sammanhanget.
Traditionellt har inom svensk de- taljhandel dominerat små enheter med bara en eller ett par sysselsatta och en i många fall blygsam omsättning.
Hur stort butiksbeståndet för närva- rande är har den officiella statistiken inga uppgifter om. Materialet från 1964 års handelsräkning bearbetas alltjämt. Senaste redovisning är därför 1951 års företagsräkning. Denna är emellertid så föråldrad, att den inte kan tjäna som utgångspunkt för en bedömning av nu- läget.
Detaljhandelns utredningsinstitut har nyligen bearbetat Statens pris- och kartellnämnds butiksregister och kom- mit fram till att antalet försäljnings- ställen i landet är 1964 uppgick till drygt 70 000. Livsmedelsbranschen var störst med mer än 33000 försäljnings- ställen. Av dessa var ca 21 000 allmän- na livsmedelsaffärer med specerier som
bas. Beklädnadsaffärerna var den näst största gruppen med mer än 10 000 för- säljningsställen. Tobaksaffärerna kom som nummer tre med ett antal av om- kring 4 500. En uppdelning av butiker- na efter sortiment ger emellertid nu- mera en inte alldeles klar bild av de faktiska förhållandena, påpekar Detalj- handelns utredningsinstitut. Butikernas sortimentsindelning ändras successivt, och härigenom förändras branschgrän- serna fortlöpande.
Detaljhandelns omsättning
Den totala omsättningen år 1963 för detaljhandeln i alla dess olika försälj- ningsformer var aproximativt 25 mil- jarder kronor. Livsmedelsförsäljning- ens andel därav uppgick till drygt 11 miljarder kronor. Omsättningens för- delning på de vanligast förekommande företagsformerna framgår av tablån överst på nästa sida.
Den självägande enskilda detaljhan- deln svarade år 1963 således för ca 70 % av den totala försäljningen och för omkring 60 % av livsmedelsförsälj- ningen. Konsumentkooperationens an- del av totalförsäljningen var 17 % men av livsmedelsförsäljningen hela 27 %. Slakteri- och mejeriföreningarna _ producentkooperationen _— bedriver endast livsmedelsförsäljning. Den sker dels genom butiker dels med bussar. Deras andel av den totala livsmedels-
Detaljhandelsomsätlningen år 1963 i miljoner kronor fördelad på olika företagsformer
Organisationsform
Livsmedels- försäljning
Övrig försäljning Total försäljning
Självägande enskild detaljhandel ...... Konsumentkooperationen ............. Producentkooperationen .............. Mångfilialföretag .................... Övrig försäljning ....................
6 980 10 566 17 546
Summa
3 060 1 180 4 240 402 — 402 822 1 200 2 022
60 585 645
11 324 13 531 24 855
försäljningen var ungefär 3,5 %. Mång- filialföretagen, en grupp som främst be- står av de större varuhusen såsom Epa- och Tempokedjorna samt en del stora livsmedelskedjor huvudsakligen iStock- holm, hade 8 % av den totala omsätt- ningen. Deras andel av livsmedelsför- säljningen var något mindre. övrig för- säljning, dvs. sådan försäljning till kon- sument som inte sker i butik, var ca 2,5 %. Till denna grupp hör främst postorder- och telefonorderföretagen samt inköpsföreningar av olika slag.
En jämförelse mellan olika grupper av företagsformers andel i omsättning och antalet butiker visar, att mot den enskilda självägande detaljhandelns 70 % av den totala omsättningen svara- de nära 87 % av det totala antalet bu- tiker. Konsumentkooperationens 17 % av omsättningen motsvarade knappt 9 % av butiksantalet. För producent- kooperationen och gruppen övrig för- säljning var de procentuella andelarna av omsättning och antalet butiker unge- fär lika stora. Mångfilialföretagen hade endast en halv procent av butiksanta- let men svarade likväl för 8 % av den totala omsättningen.
Detaljhandelns arbetskraft
De senaste uppgifterna om antalet sys- selsatta inom detaljhandeln finns i Sta- tistiska centralbyråns »Arbetskraftsun- dersökning i november 1964», som är en intervjuundersökning.
På grund av undersökningens upp- läggning saknas möjlighet att redovisa butikshandeln ensam. Nedanstående sammanställning omfattar därför ock- så sysselsatta inom apotek, bensinsta- tioner, kiosker, post- och telefonorder- företag m.fl. Materialet omfattar såväl heltidssysselsatta som deltidssysselsat- ta. Med deltidssysselsatta avses de som arbetar mindre än 35 timmar i vec- kan.
Hela antalet sysselsatta i riket var i november 1964 3 706300 personer. Av dessa verkade 9,6 % inom detaljhan- deln. Kvinnorna är där i majoritet (61 %). En stor del av dem har del- tidsanställning.
Medianarbetstiden för undersök- ningsveckan ger'en viss upplysning om kvinnornas deltidsarbete. Följande siff- ror gäller för de inom handeln anställ- da. Med handel avses här inte endast
Företagare
Medhj älpan- de familje- medlemmar
Anställda Summa
Män ............................ Kvinnor .........................
35 600 20 300
2 000 6 600
101 700 186 300
139 200 215 200
Summa 55 900 8 600 288 000 354 400
detaljhandel utan även partihandel, bank- och försäkringsrörelse m. m.
Medianar- Antflet betstid (antal anställda . timmar) Män ......... 201 700 46,4 Ogifta kvinnor 115 000 44,1 Gifta kvinnor. 144 800 30,2
De gifta kvinnorna har alltså betyd- ligt kortare arbetstid än de ogifta kvin- norna och männen. Inom detaljhandeln beräknar man antalet deltidsarbetande till omkring 100 000 eller cirka en fjär- dedel av hela arbetsstyrkan. Av de gifta kvinnorna inom detaljhandeln torde un- gefär hälften vara deltidsanställda.
Möjligheten för detaljhandeln att i denna utsträckning utnyttja deltidsar- betande anses syn'nerligen värdefull, då man därigenom kan få jämnare arbets- belastning för företagare och anställda.
Tendenser i utvecklingen
Efter att i huvudsak ha verkat i oför- ändrade former under 1900-talets första hälft är detaljhandeln nu inne i ett ske- de av dynamisk utveckling. Denna ut- veckling tar sig många uttryck och be- rör praktiskt taget varje konsument. Ingen kan undgå att märka att affärer läggs ner, att självbetjäningssystemet blir allt vanligare och att affärernas sortiment förändras. Det står också klart för envar, att priskonkurrensen har blivit hårdare och reklamen inten— sivare än förr.
Detaljhandelns utveckling påverkas av många faktorer. Hit hör bland annat förhållandena inom producent- och grosshandelsleden. Karakteristiskt är här koncentration till större enheter. I allt större utsträckning täcks dessutom
landets konsumtionsbehov genom im- port. Detaljhandeln är därför i större utsträckning än tidigare beroende av marknadsläget i utlandet.
Grundorsaken till de stora föränd- ringarna inom detaljhandeln bör dock naturligen i första hand sökas inom konsumentledet. Den kraftigt stegrade levnadsstandarden har för detaljhan- delns del medfört en motsvarande ök- ning av varuströmmen. Varusortimen- tet har delvis blivit annorlunda alltef- tersom människorna har förändrat sina konsumtionsvanor, och här är det helt säkert fråga om ömsesidig påverkan. Halvfabrikat och färdigberedda varor vinner allt större avsättning, och kon- sumenterna vill i dag kunna välja mel- lan flera kvaliteter eller varianter av olika varuslag. Särskilt handeln med kapitalvaror har ökat kraftigt, vilket tydligast framgår av den oväntat starka efterfrågan på bilar under det sista de- cenniet.
För att kunna bilda sig en något så när riktig uppfattning om vilka krafter som styr den pågående utvecklingen in- om detaljhandeln måste man först stu- dera samhällsutvecklingen i stort. Be— folkningsutvecklingen, befolkningsom- flyttningen, arbetskraftsutvecklingen och näringslivets lokalisering är såda- na faktorer som i förening med stegrad köpkraft och en mera medveten kon- sumtionsinriktning från allmänhetens sida bestämmer detaljhandelns struk- tur.
Befolkningsntvecklingen
I Sverige växer totalbefolkningen re- lativt långsamt. Folkmängden har ökat från 6,1 miljoner invånare år 1930 till 7,6 miljoner den 1 januari 1964. Det är således en ökning med i runt tal en och en halv miljon. Enligt senast tillgäng- liga officiella prognoser beräknas folk-
mängden ha ökat till 8 milj. år 1970, 8,4 milj. år 1975 och 8,7 milj. år 1980. Den beräknade folkmängdsökningen skulle alltså motsvara en årlig ökning av omkring 69 000 personer.
Prognostalen i nedanstående tabell visar något mera exakt folkmängdens sannolika utveckling fram till år 1980. Tabellen är uppgjord efter en inom Statistiska centralbyrån är 1965 utförd befolkningsframskrivning, grundad på befolkningsförhållandena den 31 de- cember 1963. Prognosen bygger bland annat på antagandet om en nettoinflytt- ning av 10 000 personer per år.
År Folkmängd 1 000 personer)
1960 .................... 1965 .................... 1970 .................... 1975 .................... 1980 ....................
7 495 7 743 8 064 8 392 8 703
Andelen åldringar inom totalbefolk- ningen ökar ganska hastigt. Detta har varit särskilt påtagligt under de senaste decennierna. Ökningen av andelen per- soner över 65 år kommer sannolikt att fortsätta. Denna grupp beräknas enligt officiella prognoser till omkring 14,5 % av totalbefolkningen år 1975.
För de arbetsföra åldrarna 15—65 år har arbetsmarknadsstyrelsen gjort en prognos med utgångspunkt från befolk- ningssammansättningen år 1960. Härvid har bortsetts från eventuell nettoin- flyttning. Befolkningen har beräknats öka inom åldersgruppen med 3 % eller med 145 000 personer åren 1960—1965. Ännu föreligger inte besked om den faktiska utvecklingen. Under den därpå följande femårsperioden uppskattas ök- ningen till bara 30 000 personer i hela riket, medan man under åren 1970— 1975 räknar med en minskning av om- kring 40 000 personer.
Tillväxten inom åldersgruppen be—
räknas ske framför allt inom åldrarna mellan 20 och 29 år samt åldrarna över 50 år.
Följande tabell visar åldersklassernas andel i procent av folkmängden 1960 jämte prognos för tiden 1965—1980.
Åldersklasser 1960 1965 1970 1975 1980
0—14 År ...... 22 21 21 23 23 15—19 » ....... 8 8 7 6 6 20—29 » ....... 12 14 15 14 13 30—49 » ....... 28 25 24 24 25 50—64 » ....... 18 19 19 18 17 65— 12 13 14 15 16
Befolkningsomllyttningen
I ett år 1963 avgivet betänkande ( SOU 1963:62 ) har kommittén för närings- livets lokalisering redogjort för sina in- gående studier av den pågående regio- nala omfördelningen av rikets befolk- ning samt orsakerna därtill. Redogörel- sen i detta avsnitt är i huvudsak häm- tad från detta betänkande.
I flyttningsrörelserna kan spåras fle- ra karakteristiska drag. Framför allt är det urbaniseringen. Flyttningen från glesbygd till tätort är ingen ny före- teelse utan har pågått i många årtion- den. Under varje decennium perioden 1910—1960 ökade sålunda tätortsbe- folkningen mellan 15 och 31 %. Folk- ökningen motsvarande period stannade vid 4—7 % per decennium med undan- tag för 1940-talet, då ökningen uppgick till omkring 11 %. Med tätort brukar i dessa sammanhang förstås ort som har minst 200 invånare i sammanträngd bebyggelse. Då en liten ort under sin tillväxt passerar gränsen 200 invånare, övergår den till att betraktas som tät— ort.
Också mellan tätorterna förekommer kraftiga flyttningsströmmar. Mellan åren 1950 och 1960 noterades den pro- centuellt största ökningen av folkmäng- den i tätorter med 2000—20 000 invå— nare. Industriorter tillväxte snabbast,
medan många tätorter under 1000 in- vånare stagnerade eller gick tillbaka. Under 1950-talet minskade folkmängden i 622 tätorter, och av dessa hade 542 mindre än 1 000 invånare.
Under 1950-talet var utflyttningen större än inflyttningen i 14 län, nämli- gen i de fem norrlandslänen, sju län i östra Götaland samt Skaraborgs och Hallands län. Bortsett från Hallands, Kronobergs och Blekinge län minskade på grund av utflyttning befolkningen i dessa län även under åren 1961— 1962, varjämte Stockholms stad samt Kopparbergs och örebro län fick vid- kännas befolkningsminskning av sam- ma anledning under angivna två år.
För tiden 1950—1962 blev resultatet, att länen kring Mälaren, främst Stock- holms län, samt Göteborgs och Bohus län ökade sina andelar av landets folk- mängd, medan länen i östra Götaland och Norrland (utom Norrbottens län) samt Skaraborgs och Värmlands län fick sina andelar minskade.
Om man i stället väljer arbetsmark- nadsstyrelsens 152 B-regioner ( i stort sett områden med en befolkning mellan 15 000 och 30 000 personer och med en större tätort såsom centralortl) som ut- gångspunkt, registrerade 64 sådana re- gioner folkminskning mellan åren 1950 och 1960. I samtliga län utom Örebro län förekom folkminskning i B-regio- ner. Som regel var folkminsknings- regionerna koncentrerade till län där befolkningen under 1950-talet minskade i sin helhet. eller ökade endast svagt. Ett stort antal folkminskningsregioner fanns också i Malmöhus och Norrbot- tens län, trots att dessa län noterade stark folkökning. De starkast ökande B-regionerna fanns främst i Mellansve- rige.
Många människor har sin arbetsplats i en annan kommun än den där de är bosatta. För kommunerna innebär detta
att det dagligen är en ström av folk i båda riktningarna över kommungrän- serna. Skillnaden mellan en kommuns befolkning på dagen och på natten be- höver därför inte bli så stor. Kommu- ner vars befolkning minskar har dock i allmänhet mindre befolkning på da- garna än på nätterna. För kommuner med väl utvecklade industri- och ser- viceanläggningar är förhållandet vanli- gen det motsatta. En särställning intar de förortskommuner som är grupperade kring landets kraftigast expanderande tätorskommuner. Dessa förortskommu- ner får dagligen vidkännas en mycket kraftig avtappning av förvärvsarbetan- de som beger sig till centralorten där arbetsplatsen är belägen.
Av landets alla 1 029 kommuner 1960 hade 748 mindre dag- än nattbefolk- ning. Bara 281 kommuner hade alltså större befolkning på dagen. För Stock- holms del ökade befolkningen på dagen med ca 54000 personer. I sammanlagt 45 kommuner, medelstora och stora städer, översteg befolkningen på dagen antalet personer nattetid med minst 1 000.
Ytterligare må här framhållas, att den dubbla bosättningen blir allt van- ligare med de flyttningar som följer av detta. I början av 1963 räknade man med att antalet fritidshus uppgick till ca 300000. Antalet väntas bli fördubb— lat under den närmaste femårsperio- den.2
Framtida kommunindelning
Genom beslut av 1962 års riksdag skall för varje län finnas en av Kungl. Maj:t fastställd plan för indelning av länet i kommuner. Vid den planerade indelningen skall hänsyn tagas till be-
1För en närmare definition hänvisas till »Arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning 1961.»
” Fritidsutredningen (SOU 1964: 47).
folkningsförhållandena, den ekonomis- ka utvecklingen, de kommunala förvalt- ningsuppgifternas omfattning och be- skaffenhet och övriga förhållanden av betydelse.
Riksdagsbeslutet anger vissa riktlin- jer för indelningsplanerna. Huvudprin- cipen är att planerade kommuner bör bildas av näringsgeografiska regioner. Med centralorter bör i enlighet härmed sammanföras områden, som befolk- ningsmässigt, ekonomiskt och kommu- nikationsmässigt har gemenskap med sådana orter. Som riktpunkt för befolk- ningsunderlaget anges ett beräknat in- vånarantal år 1975 om minst 8 000 per- soner. Befolkningsunderlaget anses dock ha endast sekundär betydelse i förhållande till de näringsgeografiska förutsättningarna.
Försommaren 1964 uppgick antalet kommuner i riket till 1 006, varav 133 städer, 96 köpingar och 777 landskom— muner. Under tiden december 1963—— april 1964 har Kungl. Maj:t fastställt kommunindelningsplaner för samtliga län. De upptar 281 block, varav endast 36 sammanfaller med en nu bestående kommun. Härvid har bortsetts från Stockholms stad, som inte berörs av planeringen.
Det sammanlagda antalet framtida kommuner beräknas sålunda till 282. Medianvärdet för folkmängden i bloc— ken var 14000 invånare den 1 januari 1964. I 27 av blocken understeg invå- narantalet 8 000.
Som redan tidigare framhållits är det bara en plan för indelning i kom— muner som har fastställts. Planeringen syftar till att genom interkommunalt samarbete bana vägen för sammanslag- ningar. Det ankommer på kommunerna själva att bestämma i vad mån sådana skall komma till stånd.
Det är ännu inte möjligt att med nå- gon grad av säkerhet uttala sig om i vad mån de fastställda kommunindel- ningsplanerna kan komma att påverka näringslivets vidare utveckling. Av be- tydelse i sammanhanget är inte minst i vilken takt sammanläggningarna kommer att ske. Redan indelningspla- nerna som sådana torde dock påverka detaljhandelns strukturförändring.
I detta sammanhang skall också er- inras om de riktlinjer för en aktiv lo- kaliseringspolitik som 1964 års riksdag har godkänt. I områden där stödåtgär- der har bedömts erforderliga kommer dessa i första hand att koncentreras till kommunblockens centralorter.
Den framtida tillgången på arbetskraft
Inom arbetsmarknadsstyrelsens prog- nosinstitut nu överfört till Statistiska centralbyrån har man år 1964 gjort vissa beräkningar av tillgången på ar- betskraft fram till år 1980. Hänsyn har därvid endast tagits till befolknings- grupperna i åldern 15—69 år. Resulta- tet av beräkningarna framgår av föl- jande tabell. "
Kvinnor År Män Totalt ' gifta ogifta samtliga 1960 ............... 2 288,7 655,1 587,2 1 242,3 3 531,0 1965 ............... 2 334,3 826,1 585,4 1 411,5 3 745,8 1970 ............... 2 324,5 934,2 506,2 1 440,4 3 764,9 1975 ............... 2 306,23 1 025,0 438,0 1 463,0 3 769,5 1980 ............... 2 300,0 1 088,5 402,2 1 490,7 3 790,7
(i tusental)
Tillgången på arbetskraft kommer alltså att stagnera. Bara gruppen gifta kvinnor kommer att öka under de när- maste femton åren, medan såväl män som ogifta kvinnor minskar. Progno- serna förutsätter att de gifta kvinnorna vill ha och även får möjlighet till för- värvsarbete i långt större utsträckning än som nu är fallet. Man räknar med att 70 % av de gifta kvinnorna i åldern 40—49 år under 1970-talet skall ha för- värvsarbete mot för närvarande 50 %. Huruvida de gifta kvinnorna kommer att i större utsträckning än nu ägna sig åt förvärvsarbete beror framför allt på de olika åtgärder som samhället kan förutsättas vidta för att underlätta eller uppmuntra kvinnorna till förvärvsar- bete. Också andra omständigheter så- som bättre utbildning och service kan tänkas underlätta för de gifta kvinnor- na att söka sig ut på arbetsmarknaden.
Redan nu finns det emellertid åtskil- liga gifta kvinnor som skulle vilja ta arbete, om det bara fanns att få på den ort där de är bosatta. För män och ogifta kvinnor varierar yrkesverksam- hetsgraden ganska litet mellan olika geografiska områden. För de gifta kvin- norna är det annorlunda. Variationerna ligger mellan 7 och 43 % yrkesverk- samma i folkräkningens mening. I gles- bygder och andra sysselsättningssvaga områden där den gifta kvinnan är bun- den av att maken har ett fast arbete är det självfallet svårt för henne att få förvärvsarbete. Men också på tätorter med goda sysselsättningsmöjligheter och en aktuell efterfrågan på arbets- kraft kan den gifta kvinnan ännu ha stora svårigheter att få arbete, nämli— gen då näringslivet domineras av indu- strier som huvudsakligen sysselsätter manlig arbetskraft. I de största tätor- terna med deras differentierade arbets- marknad är därför som regel de gifta kvinnornas yrkesverksamhet störst.
Privat konsumtion
Den privata konsumtionens totala vo— lym i landet ökade mellan åren 1931 och 1960 med omkring 110 %. Samti- digt tillväxte befolkningen från 6,2 till 7,5 miljoner människor. För varje per- son blev konsumtionsökningen om- kring 73 %.
1959 års långtidsutredning konstate- rade i sitt år 1962 avgivna betänkande (SOU 1962:10), att den privata kon- sumtionen har ökat med 3,2 % årligen under 1950-talet. För åren 1960—1965 beräknade man den årliga konsumtions- ökningen till 3,9 %. Denna prognos har visat sig vara något för låg, ty mellan åren 1960 och 1964 har den årliga ök- ningen varit inemot 4,5 %.
I förhållande till bruttonationalpro— dukten har den privata konsumtionen visat en sjunkande tendens. År 1946 var den 64% men har sedan successivt sjunkit för att nu vara omkring 53 % av bruttonationalprodukten.
En allmän välståndsstegring medför enligt erfarenhet ändrad konsumtions- inriktning. Detta förhållande har kun- nat konstateras i varje land där väl— ståndet har stigit kraftigt. Det sker en övergång i konsumtionen från >>nöd- vändighetsvaror» till mer »umbärliga» varor. I hushållet får varor som fordrar mycket bearbetning alltmera stå till- baka för mer lättarbetade. Köpen av hushållsmaskiner och fritidsvaror ökar starkt. Vidare tillförs marknaden nya varor, som mer eller mindre fullstän- digt tränger ut redan befintliga likarta- de varor.
Konsumtionsutvecklingen i vårt land måste sägas följa ett redan känt möns— ter. Den pågående konsumtionsökning- en fördelar sig inte lika på alla grupper av varor och tjänster. En jämförelse mellan åren 1946 och 1960 visar, att den var lägst för grupperna livsmedel
Den privata konsumtionens utveckling åren 1960—1965 Volymindex 1960 = 100
Å r
Livs- medel
Bostad
Bekläd— nad
Hemut- rust- ning
Hus- hålls- tjänst
Resor
Rekre- ation
Sjuk- vård, hygien
konsum- tion
1960. . 100 100 100 100 1961. . 102 103 108 112 1962.. 104 111 111 112 1963.. 106 117 116 114 19641 109 122 122 122 19652 110 126 126 126
19653
100 100 100 100 100 107 107 103 108 105 114 114 104 115 108 122 126 112 122 113 124 135 113 131 118 129 139 117 136 121
113 124 123 132 122 130 121 132 121
' Preliminära uppgifter * Prognos enl. statsverkspropositionen år 1965 = Långtidsutredningens prognos (SOU 1962: 10 s. 125)
och hushållstjänster och störst för gruppen resor. Bostäder, beklädnads- varor och hemutrustning intar liksom varor och tjänster inom rekreation och sjukvård en mellanställning. Också in- om de olika grupperna har förskjut- ningar kunnat iakttagas. För livsme- del gäller att de förädlade varorna fått en allt större andel. Inom bekläd- nadsgruppen har konfektionsvarorna gått fram på bekostnad av metervaror- na. Televisionens snabba frammarsch återspeglas i konsumtionsökningen av hemutrustning. Inom gruppen resor är det personbilarna som så gott som en- samma svarar för den kraftiga ök- ningen.
Den privata konsumtionens utveck- ling åren 1960—1965 framgår av sam- manställningen ovan som har ställts till förfogande av Industriens utred- ningsinstitut.
Den av långtidsutredningen antagna utvecklingen har totalt sett stämt väl överens med den faktiska konsumtio- nen. Däremot har konsumtionens för- delning i viss mån blivit annorlunda än som förutsetts.
Främst är det gruppen resor som vi- sar en betydligt kraftigare ökning än beräknat. Anledningen är bilismens
mycket snabba utveckling. Man hade antagit att antalet personbilar skulle uppgå till 1,6 milj. år 1965, men denna siffra hade passerats redan före halv— årsskiftet 1964.
Bilismens snabba och ej helt förut- sedda expansion måste till en de] ha skett på bekostnad av vissa andra grup- pers utveckling. En sådan grupp är hemutrustningsvaror, som har visat en svagare ökning än beräknat. Försälj- ningen av TV-apparater, som ingår i gruppen, har också gått ned mycket kraftigt. Försäljningen av dessa nådde sin kulmen redan år 1960.
Livsmedelskonsumtionen har ökat långsammare än långtidsutredningen beräknat. Huvudsakligen torde det här röra sig om en kvalitativ ökning, främst en fortsatt övergång från mindre till mer förädlade produkter.
Det finns grundad anledning anta. att den nu pågående ekonomiska ut- vecklingen skall fortsätta också under återstående hälften av 1960-talet. Under åren 1965—1970 bör man kunna räkna med en fortsatt årlig ökning av den privata konsumtionen som motsvarar den i långtidsprognosen angivna för åren 1960—1965.
För år 1970 har följande prognos om
' v ' . . | 1 ' - Volym 1 milj. kronor Volym skill— Procentuell andel 1960 1970 "ad ' Procent 1960 1970 Livsmedel. . . .' ...... 13 850 17 508 + 26 36,7 31,7 Bostad ............. 5 530 8 850 + 60 14,7 18,1 Beklädnad .......... 4 543 7 267 + 60 12,0 11,4 Bestående varor ..... 3 502 6 020 + 72 9,3 9,7 Resor .............. 4 787 8 642 + 81 12,7 14,0 Hälsovård .......... 1 173 2 050 + 75 3,1 4,4 Andra varor och ser- _ vice .............. 4 346 6 263 + 44 11,5 11,7 Totalt 37 731 56 600 + 50 100,0 100,0 ' 1960 års priser. konsumtionen jämfört med år 1960 a. t f R 0 B t ell . d Kr/ Kr/ Kr/ gjor s av pro essor agnar en z v1 cap cap cap Industriens utredningsmstitut. 1960 1970 1975 Vissa av de i nu nämnda prognoser ingående grupperna faller utanför de- Dagligvaror _ t l'h d 1 D f å d Livsmedel .......... 1 420 1535 1 090 31 an e "5 ram- et ramg ? av eras Tobak ............. 170 215 270 rubricering. Inom övriga grupper sker Tvål och rengöring.. 100 125 150 i vissa fall en betydande del av den ”dillsås? OCh nd" 50 75 80 . . . . S 1' I' ........... privata konsumtionen Vld Sidan av den Övrigt _____________ 50 60 70 reguljära detaljhandeln. Som exempel 1 790 2010 2160 härpå kan inom livsmedelsgruppen nämnas dels konsumtionen inom restau- Urvalsvaror . . 1 Beklädnad .......... 600 750 860 ranger, konditorler och persona mat- Möbler _____________ 80 95 135 salar, dels lantbrukarbefolkningens na- Radio och TV ....... 90 150 160 ' Hushållsmaskiner . . . 40 80 90 turakonsurntlon. _ Järn och bosättning. 90 120 145 Med ledning av den faktiska konsum- Hemtextil _________ 80 100 140 tionsökningen åren 1955—1960 har De- Eritidsvaror ........ gg låg läg . . . . _ r, optik och guld. .. taljhandelns'utrednmgsmstitut utarbe Läder ______________ 25 35 40 tat konsumtionsprognoser fram till år Böcker ............. 50 45 60 1975. Prognoserna avser bara konsum- Övrigt ------------- 90 125 125 tion av sådana varor som omfattas av 1270 1705 1980 begreppet detaljhandel i dess vanligen Kr 3060 3715 4140
förekommande bemärkelse. Bilförsälj- ningen har utelämnats liksom försälj- ningen av vin och sprit. Inte heller konditorier, banker, posten, apotek, frisersalonger och offentliga tjänster har tagits med.
Prognosen innebär, att den privata konsumtionen i här angiven inskränkt bemärkelse skulle komma att öka med omkring 21 % under 1960-talet och med ca 12 % under den därpå följande femårsperioden.
Konsumtionen är angiven i 1960 års priser.
Förändringar i butiksstrukturen
Antalet affärer sjunker för varje år. Den ökade köpkraften kommer inte alla af- färer till godo. Såväl landsbygdens av- folkning som förändringar i tätorter-
1 »Europe's future consumtion» (ed. Sandee), Asepelt publications Vol. A, Amsterdam 1964.
Antal ' 1700
[500—'
; l ISBD |95l
nas omfattning och sammansättning tvingar många butiker att stänga för gott. Främst är det små enheter, såväl enskilda som kooperativa. '
Allt fler butiker har lagts ner de se- naste åren. År 1963 upphörde ca 1800 livsmedelsbutiker i landet. Nettominsk— ningen var dock något mindre, då det under samma tid 'nyetablerades om- kring 200 butiker.
Konsumentkooperationen minskade sitt totala antal butiker 1963 med 593 eller mer än 10 %.
Den kraftiga minskningen av butiker är mest kännbar för glesbygdens be- folkning. I vissa trakter har man soni ersättning för den rikt sorterade lant- handeln fått en butiksbuss med ett hu- vudsakligen" till livsmedel begränsat sortiment, vilken besöker hushållen en in två gånger i veckan. Butiksbussarnas aktionsradie är emellertid ganska be- gränsad; man räknar med ca sex mil
| | 1962 1353
från utgångsorten. För att denna form av kringföringshandel skall vara eko- nomiskt bärkraftig måste den därför betjäna områden med relativt hög folk- täthet. Den torde därför huvudsakligen ha en framtid inom jordbruksdistrikten i södra och mellersta Sverige.
Även de människor som har stannat kvar och har sin utkomst i glesbygder- na medverkar ofta själva till 'att buti- ken i deras hemtrakt försvinner. I da— gens samhälle har allt fler fått möjlig- het att skaffa sig bil. Landsbygdens folk utnyttjar sannolikt i större utsträck- ning än tätorternas befolkning bilen för att bekvämt och snabbt kunna göra sina uppköp. För lanthandeln kan detta vara en utveckling på gott och ont. Bil- burna kunder kan betyda vidgad kund- krets och bättre omsättning. 'Återverk- ningarna kan emellertid bli de motsat- ta. Många inköp, som normalt skulle ha skett i närmaste lanthandel, förläggs
genom kundens tillgång till bil i stället till en längre bort liggande centralort, som har ett differentierat butiksbestånd med ett rikare urval av varor. Den här- med sammanhängande nedgången i om- sättningen tvingar många lanthandlare att slå igen.
Också i tätorterna minskar antalet affärer kraftigt. I äldre innerstadsbe- byggelse sjunker nästan alltid invånar- antalet. Barn, som har vuxit upp där, flyttar hemifrån och bosätter sig van- ligen i nybyggda områden i städernas utkanter. Kvar blir huvudsakligen äldre personer. Antalet bostadslägenheter minskar genom att de tas i anspråk för andra ändamål t.ex. för kontor eller lager. Kundunderlaget blir följaktligen mindre och mindre. Samtidigt ökar konkurrensen från butikerna i det nya affärscentrum som växer upp.
I många städer och större tätorter har under de sista tio åren bebyggelsen i centrumkvarteren sanerats, där detalj- handeln sedan gammalt varit koncen- trerad. Då gamla fastigheter rivs, för- svinner många små affärer för alltid. Ett vanligt mönster för de nyskapade kvarteren är, att kring ett eller ett par varuhus grupperas specialaffärer av skilda slag. En jämförelse med förhål- landena före rivningen visar ofta, att antalet butiker minskat men att den totala försäljningsytan ökat.
Utvecklingen går mot större enheter. Det är särskilt livsmedelsaffärerna som växer. Det återspeglas på deras sorti- ment, som idag torde innehålla mer än dubbelt så många artiklar som år 1950. För att en modern livsmedelsaffär skall vara lönsam fordras för närvarande att omsättningen närmar sig en och en halv miljon kronor. Nytillkomna livs— medelsaffärer planeras vanligen för än större omsättning.
Detaljhandelns bruttovinst påverkas i hög grad av personalkostnaderna. För tiden 1958—1963 var lönestegringen inom livsmedelshandeln 63 %, medan prisökningen stannade vid 26 och om- sättningsökningen vid 35 %. Man har därför tvingats till rationaliseringsåt- gärder, och dessa har i första hand inriktats på att nedbringa personal- kostnaderna. Övergången till självbe— tjäningsbutiker har varit den kanske mest betydelsefulla och för konsumen- ten mest påtagliga åtgärden. Som fram- går av diagrammet på nästa sida har antalet självbetjäningsaffärer stigit myc- ket raskt. År 1950 var antalet 199 för att år 1963 vara uppe i 7671. Utveck- lingen pågår i allt snabbare takt. Sverige torde i förhållande till sin folkmängd ha det största antalet självbetjänings- affärer i Europa.
Självbetjäning tillämpas för närva- rande av omkring en tredjedel av lan— dets livsmedelsaffärer. Deras andel av den sammanlagda omsättningen över- stiger hälften. Ombyggnaden av äldre butiker till självbetjäning kan räknas fortsätta, och så gott som alla nyetab- lerade livsmedelsaffärer kan förutses använda sig av denna försäljningsform. En hel del av de äldre livsmedelsaffä- rerna kommer dock säkerligen att för— bli manuellt betjänade, nämligen i så- dana fall där personalkostnaderna inte skulle nedgå tillräckligt mycket för att motivera kostnaderna för nybyggnad m. in. Det kan vara affärer med sådana lokalutrymmen, som inte lämpar sig för rationell självbetjäning, specialaffä- rer med djupsortiment eller också små enheter med liten omsättning.
Livsmedelshandeln lämpar sig bäst för självbetjäning. Inom andra bran- scher har man ibland valt en mellan- form av självbetjäning och manuell be-
l 7 |950 1955
tjäning. I dessa självvalsaffärer expone- ras varorna så, att kunden själv kan plocka till sig dem från diskar och hyllor. Från självbetjäningsaffären skil- jer sig självvalsaffären på så sätt, att försäljningspersonal biträder kunden då denne så önskar och samtidigt skö- ter de över hela affärslokalen spridda kassorna. En del branscher har visat sig mycket väl lämpade för denna för- säljningsform. Som exempel kan näm- nas bok- och pappershandeln, färghan- deln, järnhandeln och textilhandeln. Utvecklingen tyder på fortsatt utbred- ning av systemet.
Varuhusen expanderar mycket kraf- tigt. Årsskiftet 1963—1964 var antalet varuhus i landet 267. Enbart under år 1963 tillkom 35 nya enheter. Koopera- tionen (Domus), Turitz & Co (Epa) samt Åhlén & Holm (Tempo) ägde mer- parten av varuhusen eller 242. Deras
l l 1 l ISGO l96| l962 |965
omsättning var 2684 milj. kronor år 1963. Det motsvarade nära 11 % av detaljhandelns totalomsättning. Förr ansågs varuhus lönsamma bara på orter med hög folktäthet. De var därför som regel lokaliserade till de större städer- na. Bilismens utveckling har gett kon- sumenterna större rörlighet och ny- etablering har därför börjat ske i stå— der och andra tätorter, som tidigare ansetts vara för små. Varuhusens kun- der kommer därför numera från allt större områden.
Varuhusexpansionen kan väntas fort- sätta. Enligt en från årsskiftet 1963— 1964 härrörande uppgift var då 35 va- ruhus under byggnad, och långt fram- skridna planer förelåg om uppförande av ytterligare 59.
I allt större utsträckning har varu- husen börjat saluföra livsmedel. Sorti- mentet har i allmänhet vidgats och dess
allmänna standard har höjts. De s.k. basarvarorna har minskats kraftigt. Va- ruhusen strävar efter att begränsa sig till artiklar med snabb omsättning.
Det moderna varuhuset har ofta an- tingen självbetjäning eller självvalsför- säljning. På livsmedelsavdelningarna tillämpas självbetjäning. Vanligt är att varuhusen kompletteras med serve- ringsrörelse.
En helt ny form av varuhus är de köpmannaägda kollektiva varuhusen. Ett sådant varuhus består av olika spe-> cialaffärer, som inrymts i en och sam- ma lokal. Därigenom har de enskilda affärsinnehavarna kunnat tillgodogöra sig ett storföretags fördelar. Det första varuhuset av detta slag startade för någ— ra år sedan i Örebro (Krämaren). Sedan dess har ytterligare ett tiotal färdig- ställts eller planerats.
Bilbeståndet ökar i snabbare takt än som beräknats. Den 30 juni 1964 var antalet personbilar 1,6 milj. och år 1970 räknar man med att det skall fin- nas 2,3—2,5 milj. Denna expansion kommer att öka trycket inte bara på bil- och bensinhandeln utan också på detaljhandeln i dess helhet. Bilisternas krav på parkeringsplatser och de myc— ket begränsade möjligheterna att kunna anordna sådana i de större tätorterna kommer måhända att få till följd att en hel del affärer och' varuhus förläggs till platser utanför de egentliga tätor— terna. Man får då möjlighet att kunna erbjuda kunderna parkeringsplatser i stort antal.
Denna utveckling har lett till 'en an- nan och för vårt land ny form av varu- hus, nämligen de s.k. rabattvaruhusen (externa varuhus). De har planerats främst med tanke på bilburna kunder. Rabattvaruhusen förläggs på lämpligt avstånd från den egentliga tätorten med god tillgång till parkeringsplatser. För att kunna hålla låga priser har man valt
en mycket enkel inredning och genom—- fört långt driven självbetjäning. Ännu finns endast ett mindre antal sådana varuhus, nämligen i Göteborg, Malmö, Storstockholm, Västerås och Örebro. Fler är planerade.
Detaljhandelns framtida behov av arbetskraft
I Svensk ekonomi (SOU 1962: 11) har man beräknat, att det inom detaljhan- deln skulle vara ca 340 000 anställda är 1965 och år 1970 omkring 360000. -- Prognosinstitutet har beräknat ar- betskraftens storlek inom hela gruppen handel åren 1970 och 1980 och jämfört dessa värden med den faktiska utveck- lingen mellan åren 1930 och 1960.
% av hela yr- År Antal kesverksamma befolkningen 1930 330 000 12,0 1940 410 000 13,7 1950 500 000 15,9 1960 610 000 18,5 1970 750 000 21,4 1980 900 000 25,0
För detaljhandelns del har det på orter med mycket hög sysselsättnings- grad varit stora problem att kunna an- skaffa arbetskraft under det sista de- cenniet. På andra håll har det varit lättare. De kraftiga löneökningar sär- skilt för den kvinnliga personalen som skedde åren 1962—1963 torde dock i viss mån ha haft en gynnsam effekt för rekryteringen. Inom flera branscher råder dock brist på yrkeskunnig per- sonaL
Som redan tidigare framhållits är kvinnorna i majoritet inom detaljhan- deln, och en mycket stor del av dem är deltidsanställda. Det finns anledning förmoda att det kommer att bli så även
i framtiden. Utvecklingen går inom de- taljhandeln i riktning mot en alltmera förenklad service, även om åtskilliga specialaffärer av traditionell typ kom-
mer att bestå. Detta gör att detaljhan- deln bör kunna erbjuda deltidsarbete åt allt flera gifta kvinnor och sålunda häv— da sig väl i konkurrensen om dem.
KAPITEL 9
Utländsk lagstiftning
Här lämnas en sammanställning av bu- tikstängningslagstiftning och tillämpade affärstider i följande främmande länder, nämligen Danmark, Finland, Norge, Frankrike, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Amerikas Förenta Stater. Särskild vikt har lagts vid förhållan— dena i de nordiska grannländerna.
Danmark
Affärstiderna regleras genom »Lukke- [av» den 27 maj 1950 med ändringar den 17 maj 1961. Butik definieras som handlares, hantverkares, industriidka- res, trädgårdsmästares och andelsför- eningars försäljnings- och leveransstäl- len samt lager. Auktionslokaler och pantlånekontor är också butiker i la— gens mening. Även yrkesmässig försälj- ning, som sker från annan plats än bu- tik, är underkastad lagens bestämmel— ser.
Lagen är inte tillämplig på a) försälj- ning av medicin på apotek; b) kiosker och liknande, där försäljning sker av tidningar, program, tidtabeller, turlis- tor, tidskrifter, jultidningar, böcker, vars pris ej överstiger sex kronor —— dock inte barnböcker, skolböcker, läro- böcker eller realisationsböcker med ett ursprungligt pris överstigande sex kro- nor — fotografisk film, vykort, enkla brevpapper och kuvert, skrivblock, post- och telegramblanketter (lyckönsk-
ningstelegram), frimärken, brevkort, fraktsedlar, adresslappar, bil- och tu- ristkartor, tändstickor, cykelbelysning- ar, batterier och lampor till cykelbelys- ningar, elektriska säkringar, radergum- mi, klister, bläck, kulspetspennor och patroner till dessa, blyertspennor samt pennskaft och stålpennor, dock ej re- servoarpennor; c) försäljning på järn- vägsstationer, järnvägsperronger, färjor och flygplatser av de under b) upp- räknade varorna ävensom av tobak, konfektyrer, glass, frukt och böcker; (1) försäljning på teatrar, biografer, i konsertsalar, på idrottsplatser och lik- nade platser av program, konfektyrer, glass och frukt under förutsättning att försäljningen sker inom område till vilket endast personer som löst biljett har tillgång; e) försäljning av tidning- ar genom kringföring; f) försäljning av läskedrycker, äppelmust, mjölk, kon- fektyrer, glass, frukt, levande blommor, frimärken, brevkort, vykort samt min- nessaker av ringa värde under förut- sättning att försäljningen sker med till- stånd av polismyndighet och under tid som denna myndighet bestämmer samt på av kommunen godkända platser; g) försäljning på nöjesplatser, vid folk- fester, på marknader och dylikt av to- bak, blommor, leksaker samt de under b) och f) upptagna varorna för såvitt försäljningen sker med polismyndighets tillstånd; h) proviantering av fiskebå- tar, fartyg och flygplan samt utrustan- det av dessa ävensom av motorfordon
med proviant, kol, bensin, olja och an- nat liknande; i) reparation av cyklar, motorfordon, flygplan och lantbruks— materiel, hästars skoning samt oupp- skjutbara reparationer av näringslivets produktionsmedel och inventarier; ]) försäljning av färsk fisk, som sker vid sidan om den vanliga butikshandeln; k) försäljning av naturaprodukter från eget lantbruk eller husdjursuppfödning, därest försäljningsstället inte kan anses som butik och någon främmande hjälp ej anlitas vid försäljningen; 1) försälj- ning från automat om försäljningen sker utan personlig medverkan från säljarens sida och påfyllning under gällande stängningstid sker utan anli— tande av främmande hjälp; m) försälj- ning från butiker av färdiga smörgåsar och enkla rätter i kallt och färdigem- ballerat skick om polismyndighet med- givit försäljningen; n) försäljning av husdjur på auktion.
Lagen stadgar, att butikerna skall stängas kl. 17.30 och sedan vara stäng- da till närmast påföljande vardag kl. 6. Fredagar är stängningstiden kl. 20 och lördagar och vissa helgdagsaftnar kl. 14. Vardagen närmast före nyårsdagen, skärtorsdagen, påskdagen, böndagen, Kristi himmelfärdsdag och pingstdagen samt de sista sex vardagarna omedel- bart före julafton är stängningstiden kl. 20. Söndagen närmast före julafton får butikerna hållas öppna mellan kl. 16 och 20. Infaller 1 maj och 1 novem- ber på vardag får affärstiden dessa da- gar utsträckas till kl. 20. I stort över- ensstämmer de faktiskt tillämpade af- färstiderna med nu nämnda tider.
Bagerier och konditorier får alla da- gar försälja sina egna produkter samt mjölk och grädde till kl. 21. Även bu- tiker, som endast saluför sådana varor, får hållas öppna till kl. 21. För butiker, som saluför konfektyrer och glass, är stängningstiden bestämd till kl. 22. Fo—
tografiateljéer får vardagar hållas öpp- na i samma utsträckning som butiker i allmänhet. Lördagar är dock tiden för fotografering utsträckt till kl. 20. Med undantag för långfredagen, påskdagen och juldagen får fotografiateljéerna sön— och helgdagar hållas öppna mellan kl. 10 och 18. För frisersalonger och sa— longer för skönhetsvård gäller samma tider som för butikerna.
I kommun, som i stor utsträckning utnyttjas för sommar— eller weekendvis- telser, kan polismyndighet med medgi- vande från kommunens fullmäktige be- stämma, att de butiker som huvudsak- ligen tillhandahåller livsmedel och vis- sa njutningsmedel får vara öppna lör- dagar till kl. 18. Sådant tillstånd kan dock endast avse tiden den 15 maj— den 15 september. Det kan begränsas till att avse endast viss del av kom- munen.
Butiker belägna inom campingområ- de kan av polismyndighet få tillstånd att hålla öppet alla dagar till kl. 21 under den tid av året som camping- området är öppet för övernattning. De varor som kan få försäljas under ut- sträckt affärstid bestäms av handels- ministern. För närvarande får bl.a. mjölk, grädde, läskedrycker, äppelmust, öl med mindre än 2174 viktprocent alko- hol, bröd, kex, smör, margarin, ägg, frukt, grönsaker, ost i originalförpack- ning, kryddor, socker, havregryn, corn- flakes, färdiga middagsrätter i konser- verat eller djupfryst skick, kaffe, te, kakao och tobak, vissa närmare angivna toalettartiklar, drivmedel och reservde- lar till campingkök, stearinljus, fick- lampor, batterier, lampor, tältstänger samt sjukvårdsartiklar saluföras i dessa butiker.
Utställning som ej förekommer i bu- tikslokal och som pågår utan samband med försäljning berörs inte av lagen. Konstutställning kan, även om försälj-
ning sker där, få hållas öppnen under utsträckt tid efter särskilt tillstånd av polismyndigheten. Handelsministern utfärdar närmare bestämmelser. Även för annan utställning kan dispens er- hållas. Dispens lämnas av handels- ministern, sedan han hört berörda or- ganisationer.
På ort, där större marknad, utställ- ning av husdjur, lokala sammankoms- ter eller festligheter äger rum, kan po- lismyndigheten medge öppethållande till kl. 20 på vardagar.
För butikerna inom Köpenhamns centralstation och på vissa civila flyg- fält gäller särskilda bestämmelser om öppethållande. De varor, som får till- handahållas under annan tid än vanlig affärstid, bestäms av handelsministern, sedan yttrande inhämtats från vissa av näringslivets organisationer samt turist- föreningen.
Finland
Lagen om tiden för öppethållande av handelsrörelser och affärskontor den 2 augusti 1946 reglerar affärstiderna i Finland. Den gäller för butiker, neder- lag, rakstugor och frisersalonger och andra jämförliga rörelser samt för af- färskontor. Lagen är inte tillämplig på apotek, kassor och kontor vid trafik- och transportinrättningar, hotell- och serveringsrörelser, sjukhus och väl- färdsanstalter, sparbanker och vissa närmare angivna kassor med sociala uppgifter. Utanför lagen faller vidare försäljning för passagerares behov på trafikstationer, i järnvägsvagnar, fartyg och flygmaskiner, försäljning utomhus i kiosker och därmed jämförliga för- säljningsställen av bränsle, smörjäm— nen och nödvändiga reservdelar till motorer samt försäljning på teatrar och andra förlustelseställen av inträdesbil- jetter, program, förfriskningar, läske-
drycker, tobak, tändstickor och söt- saker.
Huvudregeln är, att de rörelser som omfattas av lagen får hållas öppna var— dagar mellan kl. 8 och 18. Med undan- tag för rakstugor och frisersalonger är stängningstiden kl. 17 på lördagar och vissa helgdagsaftnar. Jul-, nyårs-, påsk- och midsommaraftnarna är affärstiden begränsad till kl. 15. Sön- och helg- dagar skall hållas stängt.
I särskilda fall kan kommun besluta om förskjutning av den i lagen bestäm- da affärstiden med en timme antingen på morgonen eller på eftermiddagen, om den sammanlagda tiden för hela dagen ej förlängs. För tiden juni-— augusti kan kommun bestämma affärs- tiden från kl. 7 till 19. Intet hindrar dock, att man i stället beslutar om kor- tare öppethållande under dessa som- marmånader.
Affärstiden för kiosker och därmed jämförliga försäljningsställen samt för den försäljning som sker utomhus av färdig mat, förfriskningar, läskedryc- ker, tobak, tändstickor, sötsaker, tid- ningar, tidskrifter och blommor be- stäms av kommun. Så sker i fråga om blomsteraffärer med den inskränkning- en, att de sön- och helgdagar får hållas öppna högst tre timmar mellan kl. 7 och 11. Mjölk- och brödbutiker kan av kommun få tillstånd att ha öppet högst tre timmar under den andra av flera på varandra följande helgdagar. På framställning av kommun kan emeller- tid socialministeriet förordna, att kom- munens mjölk- och brödbutiker skall få hållas öppna varje sön- och helgdag under högst tre timmar under tiden juni—augusti på villkor att de anställ- da i sådan butik under annan tid av veckan ges fortlöpande veckovila om minst 38 timmar.
Socialministeriet äger bevilja dispens i enskilda fall. Yttrande skall först ha
inhämtats från arbetsgivar— och arbets- tagarorganisationerna.
I landets tre största städer tillämpas i allmänhet följande tider. Livsmedels- butikerna öppnas i Åbo och Tammer- fors kl. 8. I Helsingfors öppnar de kl. 8.30, dock att mjölkbutikerna öppnar redan kl. 8. Övriga butiker liksom va- ruhusen öppnas kl. 8.30 i alla tre stä- derna. Samtliga butiker stängs vardagar kl. 17 utom i Helsingfors där några livsmedelsbutiker i vissa förortsområ- den hålls öppna till kl. 17.30 eller 18. Under senare tid har man i huvudsta- den börjat att fredagar ha även varuhus och specialaffärer öppna till kl. 18. Lör- dagar stängs alla butiker kl. 16 med undantag för sommarmånaderna, då de stängs kl. 15.
Kringföringshandeln är reglerad ge- nom en lag från år 1961. Lagen inne- håller bestämmelser om gårdfarihandel, ambulerande butikshandel och annan ambulerande handel. Beträffande af- färstiderna för ambulerande butikshan- del, som är försäljning från ett till butik inrett transportmedel, hänvisas till 1946 års lag. Man kan således bli pliktig att följa kommunala bestämmel- ser för den ort där man för tillfället befinner sig med fordonet. Gårdfari- handeln får ske vardagar mellan kl. 8 och 20. Tillstånd till sådan handel ges bara till dem som har särskilda per- sonliga skäl, exempelvis till människor som på grund av kroppslyte eller för- svagad hälsa har svårt att på annat sätt försörja sig. För annan ambulerande handel bestämmer länsstyrelsen i sam- band med tillståndsgivningen under vilka tider denna försäljning får äga rum.
För serveringsrörelser gäller en för- ordning från 1960. I förordningen stad- gas, att från serveringsställe får till för- täring annorstädes än på platsen för- säljas maträtter och förfriskningar som
serveras där, dock ej alkoholhaltiga drycker. I samband med serveringsrö- relse får andra varor inte saluföras eller utställas i försäljningssyfte utan tillstånd av polismyndighet. Ägare av sådan rörelse är emellertid berättigad att i serveringslokalen anordna sådan ringa försäljning, som kan sägas höra till kundbetjäningen.
Enligt 1948 års kommunallag äger kommunerna antaga kommunala stad- gor bl. a. om den allmänna ordningen. I ordningsstadgorna intas ibland be- stämmelser, som berör affärstiderna. Så har exempelvis skett i Helsingfors, där stadens allmänna ordningsstadga bestämmer, att torghandeln får börja tidigast kl. 7. Den innehåller också ett stadgande, att i tillståndsbevis rörande handel på gata, torg, allmän väg, i hamn eller på annan allmän plats skall för- säljningstiden anges. I särskild ordning har därefter meddelats bestämmelser om försäljningstider för detta slag av handel. För vanlig kioskhandel är tiden kl. 7—22 och för varm korv kl. 19—3. Försäljning av blommor och kransar vid begravningsplats får ske så länge sådan hålles öppen.
Utvecklingen har lett till att 1946 års lag ansetts behöva preciseras och jus- teras. Härtill har framför allt bidragit tillkomsten av nya försäljningsformer och andra reformsträvanden-inom de- taljhandeln. En inom socialministeriet sysselsatt kommitté lämnade den 30 ap- ril 1963 en P.M. med utkast till lag om tiden för öppethållande av affärsrörel- ser och affärskontor. Enligt utkastet är lagens tillämpningsområde i stort sett oförändrat. Man föreslår emellertid, att även kioskhandel och därmed jämför— bar handel, automathandel, kringfö- ringshandel, marknads- och torghandel samt rakstuga och frisersalong inom hotell undantages från lagens tillämp- ning.
Gällande huvudregel bibehålles be— träffande affärstiderna, nämligen att försäljning får ske vardagar mellan kl. 8 och 18 samt lördagar och helgdags- aftnar till kl. 17 med rätt för kommun till en timmes förskjutning i endera riktningen. Sön- och helgdagar får ing- en försäljning äga rum. Kommun skall vidare få besluta, att affärerna inom en viss bransch får hållas öppna en var— dag längst till kl. 20. För butiker, som saluhåller mjölk- och brödprodukter, föreslås en mindre liberalisering. Nytt är stadgandet, att fotografiateljéer skall få hållas öppna mellan kl. 12 och 18 på sön- och helgdagar.
Polismyndigheten föreslås kunna be— vilja tillstånd till öppethållande av ut- ställningar utan försäljning på sönda- gar. En och samma rörelse skall dock inte kunna få sådant tillstånd mer än högst fyra sön- och helgdagar under samma kalenderår.
Kiosk- och automathandeln samt marknads- och torghandeln föreslås bli reglerad i särskild lagstiftning, såsom redan skett beträffande kringförings- handeln. Förslag till lag om kiosk- och automathandel har utarbetats inom handels- och industriministeriet.
Enligt detta förslag skall lagen om- fatta försäljning och servering bl. a. från kiosk och salustånd, på järnvägs-, buss-, flyg- och annan trafikstation, från försäljningsställe i samband med utställningar, tävlingar, nöjestillställ- ningar m.m., i badinrättning, idrotts- hall och annan för allmänheten avsedd inrättning och i fristående varuautomat. Lagen skall inte bli tillämplig på serve- ringsrörelse och försäljning i samband därmed och ej heller på handeln med bränsle och smörjämnen.
I kioskerna föreslås följande varor få försäljas efter vederbörligt tillstånd: tidningar, tidskrifter, förströelselittera- tur, brev- och skrivmaterial, frimärken,
lotter, reseminnen, film, ficklampor, batterier till dylika, blommor, tobak, rökdon, tändstickor och andra med dessa varor jämförliga förnödenheter. Vidare skall tips få förmedlas och för- säljning och servering kunna ske av förfriskningar, läskedrycker, frukt, bär, konfektyrer, glass, bageriprodukter och andra för omedelbar förtäring avsedda livsmedel. På järnvägsstation eller an- nan trafikstation skall tillstånd kunna lämnas till försäljning jämväl av annan litteratur, ekiperingsartiklar, för per- sonligt bruk avsedda kemikalier, leksa- ker och andra med dessa varor jämför- liga förnödenheter. I varuautomat skall sådana varor få försäljas som till be- skaffenhet, förpackning, omfång och andra sådana egenskaper lämpar sig för försäljning i automat och vilkas in- köp ej förutsätter urval. Handels- och industriministeriet skall ha befogenhet att utfärda hestämmmelser om vilka varor, som får försäljas, och dessutom kunna förbjuda försäljning av viss vara.
Det skall ankomma på kommun att med vissa begränsningar fastställa tid och eventuellt årstid, då den i lagen avsedda handeln eller serveringen skall vara tillåten. Försäljning från varuauto- mot bör få äga rum alla dagar och alla tider på dygnet.
Förslaget har ännu inte lett till lag- stiftning.
Norge
Enligt »Lov om lukningstid for ut- salgssteder av den 25 juli 1913» är stä- derna skyldiga att meddela beslut om vilka tider butikerna skall hållas stäng- da. Landskommunerna äger däremot själva avgöra om sådant beslut är er- forderligt. Dock har beslut om stäng- ningstider införts i de flesta landskom- muner. Ett beslut kan omfatta alla eller endast vissa butiker i kommunen, men
stängningstiderna måste bestämmas lika för alla butiker inom samma bransch. I stad skall beslutet omfatta hela kommunen, medan en landskom- mun kan begränsa sitt beslut till att omfatta endast en viss del av kommu- nen. Varje beslut om stängningstider skall stadfästas av kommunaldeparte- mentet. Ett beslut om affärstider kan även omfatta försäljning från stånd och kiosker på allmänna eller enskilda plat- ser samt sådan försäljning som sker från fastighet ut mot gata eller annan plats. Intet hindrar att affärstiderna bestäms olika för skilda årstider. Dis- pens från de kommunalt bestämda af- färstiderna kan då det gäller kortare tidsperioder lämnas av fylkesmannen och för enstaka tillfälle av polismyn- digheten.
Frisersalongernas öppethållande reg- leras i lag för barberare och frisör- salonger den 29 maj 1925. Denna lag innehåller bestämmelser, att frisersa- longerna skall vara stängda från kl. 12 natt före sön- och helgdag till kl. 7 nästföljande vardagsmorgon. Kommu- nerna får dock besluta om andra stäng- ningstider för salongerna. För närva- rande har 65 kommuner utnyttjat denna möjlighet.
Slutligen har handelslagen den 21 juni 1929 bestämmelser, som ger kom— mun möjlighet att besluta om försälj— ningstider för sådan handel, som sker i saluhallar, på gator, torg, bryggor och andra offentliga platser samt från far- tyg, tomter och ingångar till hus. Sådant beslut skall stadfästas av handelsde- partementet. I ca 80 kommuner, främst städer, finns sådana beslut. När det gäller den s. k. porthandeln, d. v. s. för- säljning från stånd, kiosker m. m., kan alltså försäljningstiden regleras anting— en genom handelslagen eller 1913 års lag. Sistnämnda lag tillämpas då fråga är om försäljning från fast plats och
den förra lagen vid ej fasta försäljnings- ställen. I praktiken har ofta tvekan uppstått vilken av lagarna som skall tillämpas för viss plats.
Oberoende av gällande kommunala beslut om stängningstider äger de nor- ska statsjärnvägarna att med stöd av handelslagen på järnvägsstationerna försälja tidningar, tidskrifter, tobak, konfektyrer m. m. i samband med tågs avgång och ankomst. Handelsdeparte- mentet kan lämna tillstånd till motsva- rande försäljning på kommunala eller privata järnvägs-, spårvägs- eller buss- stationer samt på flygplatser och lin- banestationer. Departementet äger ock- så bestämma försäljningstiderna för butiksbussar. För öppethållande av vinmonopolets butiker samt för apote- ken gäller särskilda bestämmelser.
I allmänhet innehåller de kommu- nala besluten om affärstider, att buti- kerna får öppnas kl. 8 eller 8.30 och att de skall stängas kl. 18. För lördagar varierar den beslutade stängningstiden i allmänhet mellan kl. 15 och 18. I en del kommuner lämnas utrymme för för- säljning på fredagskvällar till kl. 20. I praktiken är affärstiderna betydligt kortare. Som regel hålls affärerna öpp- na vanliga vardagar mellan kl. 8.30 och 17 och lördagar mellan kl. 8.30 och 15.
När det gäller tillstånd till s. k. port- handel brukar den vanligaste stäng- ningstiden vara satt till kl. 23, men många kommuner har kl. 24 som gräns.
Såväl 1913 års lag som de enskilda kommunala besluten har gett upphov till åtskilliga problem, som gällt både tolkningsfrågor och svårigheter att an- passa gällande bestämmelser till de ständigt nya behov som uppkommer. Som exempel kan nämnas försäljning i samband med serveringsrörelse, på campingplatser och från bensinstatio- ner, vilken inte anses falla under gäl- lande lagstiftning.
I december 1959 tillsatte den norska regeringen en kommitté för att utreda butikernas stängningstider. Kommittén, som har bestått av tolv ledamöter, av— gav sitt betänkande i februari 1963. Det är inte enhälligt.
Det utkast till lag om stängningstider, som kommitténs majoritet framlagt, har i huvudsak följande innehåll.
Kommunerna skall kunna besluta, att fasta försäljningsställen skall hållas stängda mellan vissa klockslag. Beslut får vardagar inte avse tiden mellan kl. 7 och 23 och på nyårs-, påsk-, pingst- och julafton inte tiden mellan kl. 7 och 15. Det kan omfatta hela kommunen eller del av den, men bestämmelserna skall vara lika för alla fasta försälj- ningsställen med samma varuslag. För att bli giltigt skall beslutet fastställas av departementet (% 1). Dispens från beslutets bestämmelser kan för kortare tidsperioder lämnas av fylkesmannen och för enstaka tillfälle av polismyndig- heten. Dispensen kan omfatta hela eller del av kommunen och skall vara lika för butiker med samma varuslag. De- partementet kan för bestämd tid eller tillsvidare av särskilda skäl ge dispens från gällande beslut för visst slag av försäljningsställen (% 2). Bestämmel- serna gäller också för frisersalonger (% 3). När servering förekommer i sam- band med försäljning till avhämtning får serveringen inte fortsätta sedan för- säljningen har upphört. Bensinstationer får hållas öppna även under kommunalt bestämda stängningstider, om försälj- ningen då endast omfattar drivmedel och smörjoljor samt reservdelar till motorfordon och motorbåtar. Apotek undantages från lagens tillämpning (% 4).
Fyra av kommitténs ledamöter före- slog i en reservation, att butikerna skulle ges möjlighet att hålla öppet till kl. 20. Kommunerna bör därför inte ha
rätt att bestämma, att butikerna varda- gar skall hållas stängda mellan kl. 7 och 20. Kommun skall dock kunna till- låta öppethållande även efter kl. 20, om så anses nödvändigt eller ändamålsen- ligt. I fråga om frisersalonger bör kom- munala beslut om stängningstider ej få förhindra öppethållande vardagar mel- lan kl. 8 och 19.
I ännu en reservation ansåg två leda- möter, som företrädde de anställdas organisationer, att det inte finns anled- ning att frånta kommunerna deras nu- varande befogenhet att besluta om af- färstiderna. De föreslog därför, att gå]— lande lag om stängningstider bibehålls. Beträffande frisersalongerna borde nu gällande bestämmelser i stängningsla- gen för denna bransch bibehållas.
Förslaget har ännu inte lett till lag- stiftning.
Frankrike
Någon motsvarighet till den svenska butikstängningslagen finns ej i Frank- rike. Affärstiderna regleras där admi- nistrativt inom ramen för den allmän- na arbetstidslagstiftningen, Code du Travail. I anslutning till denna lag- stiftning har utfärdats ett stort antal tilläggsdekret, vart och ett berörande ett visst avgränsat område av närings- livet. Den praktiska tillämpningen av lagstiftningen är anförtrodd åt den 10- kala myndigheten d.v.s. prefekten. I fråga om detaljhandeln utfärdar denne s.k. prefektorala dekret, som reglerar förhållandena inom departementet, in— om en stad, inom en kommun eller till och med inom en viss stadsdel. Grundläggande författning på områ- det är en lag den 13 juli 1906, som ger alla anställda inom industri och handel rätt till en vilodag varje vecka. I regel skall denna förläggas till söndagen.
Skulle total stängning på söndagar vara till förfång för visst företags normala drift eller leda till olägenhet för all- mänheten, kan dispens lämnas av pre- fekten, sedan denne inhämtat yttran- den från parterna på arbetsmarknaden, kommunala organ, handelskammare m.fl. Sådan dispens kan utsträckas till flera företag på samma ort.
Ehuru lagen tillförsäkrar butiksper- sonalen en vilodag i veckan, ålägger den inte affärsinnehavaren att hålla sitt fö- retag stängt samma tid. Därigenom gynnas sådana små företag, som inne- havaren sköter själv utan hjälp av an- ställda. Genom en lag den 29 december 1923 har prefekt lämnats möjlighet att efter hörande av berörda arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer besluta, att alla företag inom viss bransch och inom visst distrikt skall hållas stängda under den dag då vilodagen uttages. Denna möjlighet är avsedd att utnyttjas då vilodagen ej sammanfaller med sön- dagen och berör alla företag oavsett om de har anställda eller ej. Syftet med sistnämnda lag är att söka förhindra osund konkurrens och motverka lag- överträdelser. Har emellertid sådant beslut inte meddelats, står det butiks- ägare fritt att personligen hålla sin affär öppen alla dagar i veckan.
Genom lag den 21 juni 1936 infördes 40-timmarsveckan för industriella och kommersiella företag. Genom en serie tillämpningsförfattningar har emeller- tid åtskilliga avsteg gjorts från denna grundregel, så att 40-timmarsveckan kan utökas med växlande antal timmar beroende på arbetets art. Antalet effek- tiva arbetstimmar kan fördelas på fem eller sex dagar i veckan. I 1936 års lag finns också bestämmelser om arbetsda- gens längd, vilopauserna inbegripna. Arbetsdagens längd inom detaljhandeln, livsmedelsbutikerna dock undantagna, är sålunda begränsad till nio timmar.
Härav följer att butiker med anställd personal kan hålla öppet högst tio tim- mar om dagen. Vid skiftarbete i all- mänhet får under vissa förutsättningar tiden utsträckas till elva timmar. Vid varandra avlösande skift, s.k. suces- siva skift, föreligger ingen begränsning i öppethållandet. Den senare typen av skiftarbete har tillämpats vid de försök med öppethållande under sena kvälls- timmar, som prövats i Paris och på en del andra orter.
I Paris gäller för närvarande, att spe- cialaffärerna i bostads- och turistkvar- teren stängs kl. 19 eller 19.30. Livsme- delsaffärerna stängs oftast senare. Nämnda tider tillämpas som regel även i de nya affärscentra, som vuxit upp i stadens utkanter. Vissa av Paris varu- hus hålls dagligen öppna till kl. 19. Sedan våren 1963 har på försök en del varuhus börjat hålla öppet till kl. 22 en dag i veckan.
Nederländerna
Affärstiderna regleras genom 1951 års butikstängningslag. Butik definieras som >>varje för allmänheten tillgängligt slutet rum, där varor brukar försäljas till enskilda». Som butik räknas friser- salong och fotografiateljé. Regeringen kan förordna att lagen skall tillämpas för andra rörelser. Så har ännu ej skett.
Butikstängningslagen är inte tillämp- lig på apotek, butiker som försäljer en- dast konsumtionsglass och pommes frites, butiker som uteslutande eller hu- vudsakligen försäljer tidningar och tid- skrifter, butiker i stationsbyggnader vid statsjärnvägarna och lufthamnarna, butiker som säljer bränsle, smörjmedel och reservdelar till fordon, om försälj- ningen äger rum i brådskande fall, bu- tiker som säljer förrådsvaror till fartyg samt inte heller på varuautomater, om
dessa är så belägna att de ej kan påfyl- las från butik. Försäljning av repro- duktioner, kataloger och dylikt i mu- seer samt försäljning från butik, som saluför endast matvaror för förtäring på platsen, faller också utanför lagens tillämpning.
Den vanliga affärstiden är vardagar mellan kl. 5 och 18. Söndagar skall af- färerna hållas stängda. Regeringen kan medge, att vissa butiker får hållas öpp- na vardagar till senast kl. 19. Sådant tillstånd har för närvarande bl.a. to- baks- och fiskaffärer. I anslutning till vissa nationella högtider får samtliga butiker under i lagen närmare angivna dagar hållas öppna till kl. 21.
Oavsett ovan angivna generella reg- ler om vanlig affärstid äger kommun be- sluta, att butik får hållas öppen senast till kl. 22 en dag i veckan, s.k. köp- afton. Sådant utsträckt öppethållande får dock ej förekomma på lördagar. Be- slut om köpafton skall i princip avse alla butiker, men vissa grupper kan undantagas såsom bagerier, mejeribu- tiker och butiker för kontorsmaskiner. Intet hindrar, att olika centra inom en kommun har olika köpaftnar. Möjlig- heten till köpafton har utnyttjats i om- kring 380 fall. I samband med olika lokala festligheter kan kommun läm- na dispens för utsträckt öppethållande under sammanlagt högst 21 söckenda- gar per år. Behövs utsträckt affärstid under större antal dagar t. ex. för för- säljning på söndagar av blommor vid sjukhus och kyrkogårdar eller för mer regelbunden försäljning vardagskvällar kan kommunen lämna dispens även för detta. Sådant beslut skall dock godkän- nas av regeringen. Denna form av dis- pens tillämpas bl.a. i områden med livlig turism. Enskilda butiksinnehava- re kan få dispens av magistraten vid speciella arrangemang med kulturellt eller socialt syfte, auktioner, utställ-
Torg- och gatuhandel samt handel »te water» (på vattnet) får vardagar pågå till kl. 19. Gatuhandel omfattar både kringföring och försäljning från fasta stånd och kiosker. Gatuhandel och handel »te water» med s.k. små- varor, varmed förstås varor, som säljes i små kvantiteter och omedelbart för- täres såsom exempelvis frukt och kon- fektyrer, får saluföras även på sönda- gar.
För att affärspersonalen skall få kompensation för den fria lördagsef— termiddag, som tillkommer övriga lön- tagare, kan kommun med stöd av bu- tikstängningslagen förbjuda, att butik får hållas öppen antingen måndagar före kl. 13 eller måndagar, tisdagar el- ler onsdagar efter kl. 13. I praxis har man gått till väga så, att huvudsakli- gen varuhus och butiker, som ej salu- för livsmedel, hålls stängda på mån- dagsmorgnarna. Speceriaffärerna bru- kar vara stängda på tisdags- eller ons- dagseftermiddag och slakteributikerna på måndagseftermiddagen. Visas halv- dagsstängningen vålla altför stort eko- nomiskt avbräck under viss årstid, t. ex. på bad- och rekreationsorter, kan kommunen medge undantag från be- stämmelserna om halvdagsstängning.
Lagen innehåller också bestämmelser att kommun får besluta, att butik skall hållas stängd under 12 vardagar år- ligen för att de affärsanställda skall kunna beredas semester. Dessa dagar kan förläggas till två perioder om var- dera sex dagar.
I kommunallagen finns vissa stad- ganden, som indirekt kan beröra reg- lerna för butiksstängningslagen. Kom- mun får nämligen utfärda förordning, som tryggar allmän ordning, sedlighet och sundhet. I undantagsfall kan såda— na lokala bestämmelser inverka på de- taljhandeln. Sålunda har en kommun
med stöd av dylika bestämmelser för- bjudit varuautomater under motivering att de i hög grad tilldrager sig ung- domens intresse och stör allmän ord- ning.
Schweiz
Förbundsrepubliken har inte utfärdat några lagbestämmelser om affärstider- na, men genom en lag är 1931 om veckovila är de affärsanställda tillför- säkrade söndagsledighet eller kompen- sation därför. Butikernas öppethållan- de regleras i stället av författningar, som meddelas av kantonerna. Därtill kommer i en del fall kommunala be— slut. Affärstiderna kan alltså skifta mel- lan olika kantoner och även mellan olika kommuner inom en kanton.
Butik brukar definieras som försälj— ningsställe där detaljhandel sker och däri inbegripes bl. a. kiosker, salustånd och frisersalonger.
Vardagar brukar i allmänhet butiker- na få öppnas kl. 6 eller 6.30, och de skall stängas senast kl. 18.30 eller 19. Lördagar är stängningstiden vanligen bestämd till kl. 17, ibland kl. 16. Sön- och helgdagar skall butikerna hållas stängda.
Vissa kantonförfattningar medger en förskjutning av tiden för öppethållan- de. Med tanke på jordbrukarbefolk- ningens vanor har man i vissa lands- kommuner tillåtit öppethållande till kL 20.30. På turistorterna brukar affärs- tidsbestämmelserna tillåta längre öp- pethållande. Många författningar inne- håller bestämmelser, att vissa butiker såsom apotek, tobaksaffärer, kiosker, konditorier och frisersalonger får hål- las öppna någon eller några timmar ut- över den allmänna affärstiden.
Affärstidsförfattningarna brukar även innehålla undantag från huvudregeln,
att butikerna skall hållas stängda sön- och helgdagar. Främst brukar det gäl- la nödvändighetsartiklar och varor, som lätt undergår försämring. Oftast göres undantag för mjölkbutiker, bage- rier, konditorier och blomsteraffärer. Mjölkbutiker brukar få hållas öppna ett par timmar på morgonen ibland med förbehåll att endast mjölk och grädde får saluföras. Bagerier och kon- ditorier kan i allmänhet ha öppet hela söndagarna under förutsättning att de i stället är stängda motsvarande tid på annan veckodag. Genom visst jour- system kan apotek få hållas öppet på sön- och helgdagar. För kioskerna gäl- ler de förmånligaste bestämmelserna. Försäljning av konfektyrer och tobak får som regel ske hela söndagen, men tidningsförsäljning har på vissa håll begränsats till några få timmar. Även i fråga om söndagsförsäljning har tu- ristorterna en förmånlig ställning. Att affärstidsbestämmelserna —— såsom re- dan nämnts — ofta är mycket inveck- lade framgår exempelvis av att i kan- tonen Genéve butikerna i tätorterna får hållas öppna endast efter särskilt till- stånd, medan butikerna på landsbyg- den får hållas öppna om inte särskilt förbud meddelats.
Under senare år har den reformen genomförts, att de affärsanställda var- je vecka skall vara lediga en halv var- dag. Denna princip har fastslagits i de flesta kantoners arbetstidsförfattning- ar. Till följd härav har också fråga uppkommit om stängning av butikerna under en halv vardag. Detta har lösts på olika sätt i olika kantoner. Vissa kantoner har avstått från lagstiftning i frågan, medan andra har bestämt, att alla butikerna skall hållas stängda sam- tidigt en halv vardag i veckan. Några kantoner har bestämt olika dagar för olika branscher, och i något fall har halvdagsstängning anbefallts endast för
vissa branschers butiker. Generellt tor- de kunna sägas, att bestämmelser om halvdagsstängning ej gäller för bloms- teraffärer, tobaksaffärer, kiosker och apotek. Obligatorisk halvdagsstängning brukar ej gälla under december må- nad eller veckorna före vissa andra större helger. Som regel har man valt måndag som den dag, då butikerna skall hållas stängda halva dagen. Butikerna brukar då öppnas först kl. 14. Men även andra alternativ finns, t.ex. att buti- kerna stängs en dag kl. 13.
Storbritannien
Enligt Shops Act från år 1950 är den allmänna huvudregeln, att butikerna får hållas öppna till kl. 20 vardagar. Sön- och helgdagar skall de hållas stängda. Från denna huvudregel göres emellertid åtskilliga undantag. Sålun- da skall butikerna stängas redan kl. 13 en dag i veckan. Lördag eller annan vardag, som kan ha bestämts av lokal myndighet, får butik hållas öppen till kl. 21. Lokal myndighet kan även be- sluta, att butikerna inom orten skall stängas senast kl. 19 vardagar. Är or- ten att anse som allmän rekreationsort kan man i stället medge förlängd af- färstid. Tillstånd till utsträckt öppet- hållande kan också lämnas för försälj- ning på mässor och utställningar. Inför jul eller annat speciellt tillfälle kan regeringen sätta gällande bestäm- melser ur kraft under viss tidsperiod. Även lokal myndighet har denna möj- lighet vid speciella tillfällen, dock med den begränsningen att så får ske under sammanlagt högst sju dagar årligen. Åtskillig försäljning faller inte under lagen. Som exempel kan nämnas för- säljning av måltider och förfriskning— ar för förtäring på stället, försäljning för avhämtning av nytillredda livsme-
del, försäljning av rusdrycker, försälj- ning i lokal där rusdrycksförsäljning får ske av tobak, tändstickor och läske- drycker, försäljning på teatrar, biogra- fer, konsertsalar och andra liknande platser av tobak, tändstickor, läske- drycker, konfektyrer och glass om för- säljningen sker i samband med upp- trädande eller föreställning, försäljning av läkemedel, försäljning vid vissa större järnvägsstationer av tidningar samt försäljning av tillbehör till flyg- plan, motorfordon och cyklar, nödvän- diga för deras omedelbara brukande.
Från bestämmelsen om söndags- stängt finns många undantag. Sålunda får butiker hållas öppna söndagar för försäljning av måltider och förfrisk- ningar oavsett om förtäring sker på stället eller icke samt för försäljning av rusdrycker, försäljning av nytillredda livsmedel, försäljning av läskedrycker, konfektyrer och glass, försäljning av blommor, frukt och grönsaker, dock ej konserverad frukt eller konserverade grönsaker, försäljning av färsk mjölk och grädde, försäljning av läkemedel, försäljning av tillbehör till flygplan, motorfordon och cyklar, försäljning av tobak och tobaksutensilier, försäljning av tidningar och tidskrifter, försälj— ning på vissa större järnvägsstationer av böcker och skrivmaterial, försälj- ning på museer och vissa andra när- mare angivna ställen av resehandböc- ker, vykort, fotografier, reproduktio- ner, fotografisk film och souvenirer samt försäljning av sportartiklar i an- slutning till sportanläggningar.
Vidare får butik hålla Öppet på sön- dagarna, om lokal myndighet lämnat tillstånd och försäljningen avser bröd och konditorivaror, fisk och skaldjur eller specerier och andra livsmedel som allmänt saluföres i speceriaffärer. På en livligt besökt rekreationsort kan den lokala myndigheten lämna tillstånd till
söndagsförsäljning av bad— och fiske- artiklar, fotografiska artiklar, leksaker, souvenirer, böcker, skrivmaterial, foto- grafier, reproduktioner, vykort samt alla slag av matvaror.
Lagen innehåller därutöver särskil- da bestämmelser bl.a. för sådana an- läggningar, där flera butiksrörelser be- drivs, och butiker som drivs av mo- saisk trosbekännare. Vidare finns be- stämmelser om leveranser till fartyg och klubbar.
För vissa delar av London gäller se- dan gammalt särskilda bestämmelser för öppethållande på söndagar. Dessa undantag torde dock sakna större prak- tisk betydelse. Även för Skottland finns vissa särbestämmelser.
Den allmänna bestämmelsen, att bu- tikerna skall hållas stängda en efter- middag i veckan från kl. 13, kan kompletteras av lokal myndighet med beslut, som anger Viss veckodag, då den tidiga stängningen skall ske. Ett sådant beslut kan omfatta hela orten eller endast det av den. Det kan avse alla butiker eller endast ett visst slag av butiker. Olika branscher kan ha skilda tidiga stängningsdagar, och des- sa dagar kan skifta för olika delar av året. Intet hindrar att beslutet avser lördag. Beslut om viss dag för tidig stängning förutsätter dock att affärs— idkarna ansluter sig härtill. Butik, som ej omfattas av sådant beslut, skall ge- nom anslag utmärka den dag då tidi- gare stängning sker. Denna veckodag får ej skiftas oftare än var tredje må- nad. Viss försäljning är undantagen be- stämmelserna om tidigare stängning såsom försäljning av rusdrycker, för- säljning av förfriskningar, försäljning av tidningar och tidskrifter, försälj- ning av kött, fisk, mjölk, grädde, bröd, konditorivaror, frukt, grönsaker, blom- mor och andra ömtåliga varor, försälj- ning av tobak och tobaksutensilier, för-
säljning av tillbehör till flygplan, mo- torfordon och cyklar, försäljning av läkemedel.
Förbundsrepubliken Tyskland
I Tyskland gäller 1956 års butikstäng- ningslag. Denna lag är tillämplig inte blott på vanlig butikshandel utan ock- så på försäljning från apotek, bensin- stationer, vissa järnvägsstationer och varuautomater. Även försäljning från stånd, kiosker, basarer m.m. liksom tjänster från frisersalonger regleras av lagen.
Den i lagen stadgade affärstiden är måndagar till och med fredagar kl. 7— 18.30, lördagar kl. 7—14. Sön- och helg- dagar skall affärerna vara stängda.
Den första helgfria lördagen i må- naden får affärerna hållas öppna till kl. 18. Samma tid för öppethållande gäller för de fyra lördagarna närmast före julafton. Butik som hålles öppen till kl. 18 en lördag, skall vara stängd till kl. 13 påföljande måndag.
För vissa slag av varor gäller särskil- da bestämmelser. Tidningar får försäl- jas vardagar kl. 6—19 samt sön- och helgdagar kl. 11—13. Blomsteraffärer på eller invid kyrkogårdar får hållas öppna lördagar till kl. 17. Frisersalong- er får lördagar hållas öppna till kl. 18 under förutsättning att de är stängda till kl. 13 påföljande måndag.
Efter den vanliga affärstidens slut får från apotek endast utlämnas me- diciner och sjukvårdsartiklar. Bensin- stationer får visserligen hållas öppna hela dygnet, men efter ordinarie affärs- tid får endast drivmedel och sådana reservdelar, som är erforderliga för drift av motorfordon, tillhandahållas. Vidare kan förbundsregeringen förord- na, att butiker som saluför mjölk, me- jeriprodukter, bageri- och konditoriva-
ror, färsk frukt och tidningar, får hål- las öppna viss tid på sön- och helg- dagar.
Den försäljning, som bedrives på de tyska förbundsjärnvägarnas stationer, har undantagits från bestämmelserna i butikstängningslagen. Försäljning efter affärstidens slut på andra järnvägssta- tioner än nyss nämnda samt på flyg- platser får ske efter tillstånd från re- geringen, som äger bestämma såväl de varor som får tillhandahållas som ti- derna för öppethållande.
På utflykts- och rekreationsorter med stark turisttrafik kan delstatsregering förordna om utsträckt öppethållande av butiker för försäljning dels av så— dana varor som orten kan vara känd för, dels av badartiklar, minnessaker, tobak, konfektyrer, färsk frukt, mjölk, mejeriprodukter, alkoholfria drycker, blommor och tidningar. Lagen har emellertid begränsat möjligheten till ut- sträckt affärstid, såvitt avser sön- och helgdagar, till att omfatta högst 22 gånger årligen. Söndagsförsäljning av nu nämnt slag får ej ske under hög- mässotid och den får pågå högst fyra timmar. På lördagar måste dylik för- säljning upphöra senast kl. 18.
I utpräglade jordbruksdistrikt äger delstatsregering vid behov förordna, att butikerna får hållas öppna en timme utöver den vanliga affärstiden på var- dagar samt under två timmar på sön- och helgdagar under tid för vårbruk och skörd. På orter i omedelbar närhet till förbundsrepublikens gränser kan delstatsregering förordna att butikerna får hålla öppet till kl. 18 varje lördag.
I samband med marknader, mässor och andra speciella arrangemang kan delstatsregering lämna tillstånd till ut- sträckt affärstid. Detta får ske till kl. 21 under högst tolv vardagar och fyra sön- och helgdagar årligen. Tiden för öppethållande dessa sön- och helgda-
gar är begränsad till fem timmar och får ej förläggas till högmässotid och ej heller efter kl. 18.
Försäljning från varuautomat får ske oberoende av gällande affärstider un- der förutsättning att automaten är upp- satt i anslutning till butik och att den endast innehåller varor som saluföres i butiken.
Amerikas förenta stater
Någon butikstängningslagstiftning till— kommen i federal ordning finns inte i Förenta Staterna. Ej heller någon av delstaterna New York, Illinois, Minne- sota och Kalifornien, som undersökts i detta sammanhang, har dylik lagstift- ning.
Staten New Yorks strafflag innehåller en bestämmelse, som förbjuder försälj- ning på söndagar. Viss försäljning har dock undantagits från förbudet, såsom försäljning av måltider för förtäring på stället samt försäljning av tobak, bröd, mjölk, ägg, glass, läskedrycker, frukt, blommor, konfektyrer, souvenirer, tid- ningar, bensin, olja, gummiringar och läkemedel. Andra matvaror än de upp— räknade får försäljas före kl. 10, och mellan kl. 16 och 19.30 får lagad mat försäljas för avhämtning.
Kommunala förordningar kan inne- hålla regler om affärstider. Staden New York har infört förbud för tvättinrätt- ningar att hålla öppet kl. 24—6 och för konditorier kl. 4—8. I staden Minnea- polis får inga affärer hållas öppna på söndagarna, dock med undantag för sådana affärer, som har högst fyra ex- pediter och endast försäljer matvaror och mejerivaror.
De faktiskt tillämpade affärstiderna varierar starkt. De skiftar ofta mellan olika delstater och även mellan olika kommuner inom samma delstat. Även
inom en kommun kan skilda företag tillämpa olika tider. I städernas centra- la delar samt i shoppingcenters är det i praktiken i allmänhet det största och mest framgångsrika företagets affärsti- der, som blir normgivande för omkring- liggande affärers öppethållande. I stort är dock de affärstider som tillämpas i Förenta Staterna följande. Småbutikerna, antingen de är snabb- köp eller manuellt betjänade, hålls van- ligen öppna mellan kl. 9 och 18 på vardagar. Varuhusen av traditionellt snitt brukar öppnas kl. 9 eller 9.30 och stängas kl. 17.30 eller 18. En till tre dagar i veckan är öppethållandet ut-
sträckt till kl. 21 eller senare. Vissa va- ruhus är stängda en förmiddag i vec- kan. Söndagar är de liksom småbutiker- na stängda. Supermarkets brukar vara öppna alla dagar kl. 9—22. Det finns butiker av denna typ, som aldrig stängs utan är öppna 24 timmar om dygnet söndag som vardag. I de östra staterna har dock dessa affärer ofta söndags- stängt. Rabattvaruhusen (discount- stores) öppnas ibland först kl. 10 el— ler 12. De brukar vara öppna till kl. 21 eller 22. Söndagar hålls de som regel öppna mellan kl. 12 och 18. Även för dessa är söndagsstängt mycket vanligt i de östra staterna.
KAPITEL 10
Länsstyrelserna om butikstängningslagen
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigan- de har affärstidsutredningen i skrivel- se till överståthållarämbetet och läns- styrelser anhållit att få del av deras synpunkter på frågan om behovet av reformer på butikstängningslagstift- ningens område mot bakgrunden av de svårigheter som kan ha förelegat vid lagens tillämpning.
Beträffande frågan, huruvida det nu- mera finns något behov över huvud ta- get av en butikstängningslagstiftning, konstaterar länsstyrelsen i Jönköpings län — utan att därmed direkt ta ställ- ning till frågan — att de skäl som va- rit bestämmande för antagande av den nu gällande butikstängningslagen inte längre synes vara för handen. Lämp- liga affärstider skulle kunna vinnas ge- nom förhandlingar mellan representan- ter för affärsinnehavare, anställda och allmänheten. Uppfattningen, att de skäl som motiverat den nuvarande lagstift- ningen förlorat sin aktualitet, delas av länsstyrelserna i Södermanlands län, Kalmar län, Hallands län, Älvsborgs län, Västernorrlands län, Jämtlands län och Västerbottens län.
Länsstyrelsen i Västmanlands lån på- pekar, att gällande lag är stelbent och delvis oklar och därför också svår att tillämpa. Man ifrågasätter om inte ut- vecklingen gått så långt, att det i dagens läge får anses föga realistiskt att hålla fast vid bestämmelser som begränsar möjligheten att hålla butiker öppna på de för konsumenterna lämpligaste ti- derna.
Göteborgs drätselkammare har med anledning av remiss från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i sitt yttran- de framhållit följande.
Vad nu butikstängningslagen beträffar är, såsom tidigare framgått, ett av dess syften att åstadkomma i stort sett lik- artade konkurrensförhållanden inom de- taljhandeln. En följd av lagen blir då ock- så att den verkar konkurrensbegränsande. Sett enbart ur denna synpunkt torde då som en naturlig konsekvens av den prin- cipiella ställning, som statsmakterna in- tagit genom 1953 års lagstiftning mot kon- kurrensbegränsning inom näringslivet, bli att butikstängningslagstiftningen bör upp- hävas såvida ej i övrigt vägande skäl kan påvisas för dess bibehållande. Visserligen skulle en sådan lagstiftning alltjämt kun- na ha en viss uppgift att fylla för att för- hindra osund konkurrens. Man kan dock diskutera om det finns anledning att skyd- da mot sådan konkurrens genom en bu- tikstängningslag, som, även om den kan uppmjukas och förenklas i förhållande till den nuvarande, sannolikt måste bli både invecklad och detaljerad och liksom den gällande kan medföra svåra gränsdrag- ningsproblem. Skulle däremot lagen i av— sevärd grad komma att liberaliseras så torde den i dylikt fall ej längre kunna fylla sitt nuvarande syfte att förhindra osund konkurrens. Men då finns det av denna anledning ej heller något skäl att bibehålla en lagstiftning på området. Slo- pas lagstiftningen helt kan följden under en övergångsperiod på sina håll möjligen bli en icke önskvärd utsträckning av af- färstiden i konkurrenssyfte. Bl.a. med hänsyn till hittillsvarande erfarenheter av de frivilliga överenskommelser, som kom- mit till stånd genom detaljhandelns orga- nisationer, torde dock några större far- hågor för en sådan utveckling på längre sikt icke behöva hysas.
Butikernas öppethållande är emellertid ej en fråga, som enbart berör köpmännen och deras anställda. Den berör också vik- tiga konsumentintressen. Allmänheten har således ett berättigat anspråk på att varu- distrihutionen blir så god som möjligt och att inga onödiga hinder reses för butik-s- inköpen. I dessa avseenden har dock butik- stängningslagen haft en återhållande ver- kan. De faktiskt tillämpade butikstiderna har gjort det svårt för många konsumen- ter att medhinna erforderliga inköp och icke minst att ägna tillräcklig tid och om- tanke åt desamma. Detta gäller såväl de dagliga konsumtionsvarorna som sällan- köpsvarorna. Störst torde problemet vara för de förvärvsarbetande husmödrarna och då särskilt i storstäderna med de ofta långa avstånden mellan arbetsplatsen och hemmet. Med tanke på arbetsmarknadens behov av de gifta kvinnornas arbetsinsats är det ur samhällets synpunkt av utom- ordentlig betydelse att det arbetskraftstill- skott, som dessa kvinnor representera, kan tillvaratagas och om möjligt utökas. Allt bör då göras för att undanröja de svårig- heter, som de dubbla arbetsuppgifterna medför för denna kategori. En åtgärd av stor vikt i detta avseende vore att väsent- ligt utsträcka den tillåtna tiden för affä— rernas öppethållande. Men även andra kon— sumentgrupper torde ha ett avsevärt behov av att kunna verkställa sina inköp under andra tider än vad som numera i regel är möjligt. I detta sammanhang måste även beaktas att handeln är en vservicenäring, varav följer att affärstidernas förläggning ytterst måste bli beroende av allmänhetens krav och önskemål i fråga om betjäning. Det gäller då för detaljhandeln att så smi- digt som möjligt söka anpassa sig till dessa krav och önskemål. Även om detta skulle medföra en mera obekväm arbetstid än vad som för närvarande gäller för de handels— anställda och köpmännen själva bör dock en sådan arbetstid — liksom inom andra serviceområden — icke få hindra att vik- tiga konsumentintressen tillgodoses.
Det framstår således som angeläget att åtgärder vidtages för att tillgodose allmän- hetens behov av en bättre butiksservice. För att ett förlängt öppethållande av de- taljaffärerna skall få någon mera nämn— värd betydelse synes det då böra lämnas fritt för köpmännen att välja den tid, som med hänsyn till lokala förhållanden, all- mänhetens önskemål och köpvanor samt
möjligheten att erhålla erforderlig perso- nal m.m., kan visa sig lönande och där- med genomförbar. Skall detta helt kunna ske torde dock en lagstiftning på området svårligen kunna bibehållas.
Med hänsyn till de enligt kansliets upp— fattning vägande skäl, som sålunda kan åberopas mot en lagstiftning på berörda område, är kansliet närmast böjt för att förorda ett slopande av butikstängnings- lagen. Någon offentlig reglering av buti- kernas öppethållande synes knappast läng- re erforderlig. Såväl köpmännen som deras anställda har numera tillräckligt starka organisationer för att kunna tillvarata sina medlemmars intressen. För deras skull torde någon lagstiftning ej vara av beho- vet. Allmänheten har inget intresse av en lag, som begränsar tiderna för butikernas öppethållande. En sådan blir i stället till besvär och olägenheter för konsumenterna. Den kan då även bli till hinder för en nöj- aktig utveckling inom området. Å andra sidan är det uppenbart att ett upphävande av butikstängningslagen ej kan säkerställa att affärstiderna kommer att förläggas på ett ur allmänhetens synpunkt mer till— fredsställande sätt än för närvarande. Men i sådant fall bör konsumenterna få väsent- ligt bättre möjligheter att vinna gehör för sina önskemål. Slopas lagen kan man på goda grunder förutsätta att köpmannaorga- nisationerna efter förhandlingar med olika konsumentsammanslutningar och de af- färsanställdas fackföreningar skall kunna finna en för de lokala förhållandena och skilda branscher lämplig avvägning av affärstidens längd och dess förläggning. Ett upphävande av butikstängningslagen skulle vidare medföra en icke obetydlig arbetslättnad för de myndigheter, huvud- sakligen kommunala och länsstyrelser, som har att handlägga ärenden enligt la- gen. Detta gäller särskilt ärenden angåen- de tillstånd till annan affärstid än den vanliga, vilka på grund av sin mångfald varit arbetskrävande och därjämte delvis svårbedömbara.
Länsstyrelsen i Uppsala län menar, att vidtagna rationaliseringar inom de- taljhandeln och nya förpackningsmeto- der av olika varuslag i förening med en alltmer höjd levnadsstandard gör att konsumenterna ställer helt andra krav på butikernas öppethållande och varu-
sortimentets omfattning än tidigare. Den ökade fritiden och den allt större turistströmmen kräver en mer tidsen- lig service. Sysselsättningen av allt fler kvinnor i produktionen samt skiftgång i industrin nödvändiggör en mer rea- listisk utformning av butikstängnings- lagen. Länsstyrelsen anser därför en re- videring av lagen ofrånkomlig men tror att en reglering av öppethållandet ut- över vanlig affärstid är erforderlig. En utsträckning av den vanliga affärstiden till exempelvis kl. 21 synes därför böra övervägas.
Länsstyrelsen i Gotlands län uttalar att dess erfarenhet talar för att butik- stängningslagen som socialskyddslag- stiftning även i dagens läge inte helt saknar betydelse och att dess återhål- lande verkan på osund konkurrens när det gäller tiderna för butikernas öp- pethållande inte bör underskattas. Länsstyrelsen fortsätter.
Även om arbetstagarparten genom sina organisationer numera fått en stark ställ- ning inom samhället och därigenom har möjlighet att förhandlingsvägen påverka arbetstidens förläggning, kan man icke bortse från att arbetsgivarsidan inom de- taljhandeln utsättes för en alltmera hård- nande konkurrens på icke lika villkor från de ofta familjeskötta kioskerna -— en kon- kurrens som ytterligare accentueras genom den påtagliga tendensen till ökat varusor- timent i kioskerna. Utan att härmed hava bundit sig för någon slutgiltig ståndpunkt synes det länsstyrelsen ofrånkomligt, att någon form av reglerande föreskrifter för butikshandeln bibehålles. Länsstyrelsen är därvid icke främmande för tanken, att till- fredsställande ordning på området skulle kunna nås även på annat lagstadgat sätt än genom en särskild butikstängningslag, som på grund av sin konstruktion måste innehålla en mängd detaljbestämmelser med svåra gränsdragningar.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att nuvarande butikstängningslag inte i och för sig utgjort något avgörande hinder för att anpassa detaljhandeln till arbetslivets krav av den ekonomis-
ka utvecklingen. Det är en fördel att öppethållande av butiker nått en viss enhetlighet över hela landet, och skyd- det för de anställda måste oavsett de- ras mycket inflytelserika organisatio- ner vara betydelsefullt och äga stor tyngd i sammanhanget. Man finner att övervägande skäl talar för bibehållande av lagstiftningen med en uppmjukning och modernisering av laginnehållet till bättre överensstämmelse med nu rå- dande samhällspolitiska förhållanden.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hävdar att butikstängningslagstift- ningen bör bibehållas, då dess främsta syfte numera får anses vara att med- verka till att den för människornas kroppsliga och psykiska hälsa nödvän- diga rytmen inom dygnets timmar och veckans dagar bevaras. En uppmjuk- ning av nuvarande föreskrifter torde emellertid böra ske främst vad angår möjligheterna att under annan affärs— tid än den vanliga inköpa livsmedel.
Länsstyrelserna i Kristianstads län och Malmöhus län kritiserar nu gällan- de lag, som inom ramen för vanlig af- färstid ger en del butiker möjlighet till försäljning av vissa varor på söndags- morgnar. Det påpekas, att till följd av handelns fortskridande strukturför- vandling har denna och liknande sär- bestämmelsers tillämpningsområde bli- vit alltmer begränsat.
Kommunala avvikelser berörs i en del av länsstyrelsernas yttranden. Läns- styrelserna i Västernorrlands Iän, Jämt- lands län och Norrbottens län anser att dessa avvikelser kan avskaffas. Läns- styrelsen i Malmöhus län påpekar att olika orter, stundom varandra mycket närliggande, uppvisar stora olikheter i fråga om avvikelser liksom att de kan vara mycket detaljerade. En större en- hetlighet på detta område skulle med- föra, att det blir lättare att överblicka och hålla reda på olika avvikelser, vil-
I &
ket inte minst ur allmänhetens syn- punkt skulle kunna vara till fördel.
Länsstyrelsen i Värmlands län tar upp frågan om bl.a. lunchstängning och anför.
Den strukturrationalisering som sedan lagens tillkomst ägt rum beträffande han- deln har bland annat medfört, att s.k. lunchstängning blivit en mycket besvärlig fråga ur rent praktisk synpunkt, särskilt för de stora varuhusen. Det är nämligen ytterst svårt för ett sådant att mitt på dagen göra ett relativt kort uppehåll i affä- rerna, i all synnerhet om affärslokalerna jämväl inrymmer restaurant eller kafé. Därjämte har det ju till följd av bilismens utveckling också blivit så, att landsbyg- dens befolkning i allt större utsträckning söker sig till tätorterna för sina inköp. Från allmänhetens sida får det nog anses vara ett berättigat krav, att affärerna i så liten utsträckning som möjligt tillämpa lunchstängning. Ur de handelsan-ställdas synpunkt bör det väl vara möjligt att rent förhandlingsmässigt lösa frågan om ord— nade måltidsuppehåll och andra raster. Det synes därför länsstyrelsen som om kommunerna icke längre borde ha möjlig— het att genom kommunala avvikelser från lagens bestämmelser införa s.k. lunch- stängning av affärer. En annan dylik kom- munal avvikelse, som vållat livlig diskus- sion, är den tidiga stängningen lördagar och helgdagsaftnar. Denna fråga får nog ändå anses mer känslig ur arbetstidssyn- punkt med tanke på att flertalet arbets— tagare i samhället väl snart får 5-dagars- vecka.
Vid tillämpning av nu gällande bu- tikstängningslag är det främst dispens- bestämmelserna i 11 5, som synes ha förorsakat länsstyrelserna svårigheter. Länsstyrelserna i Stockholms län och Gävleborgs län samt överståthållaräm- betet påpekar, att butikstängningsären- dena ger länsstyrelserna och polismyn- digheterna mycket arbete. Ansökning— arna är ofta ofullständiga och oklara, varför komplettering och klarläggande kan erfordras. Remissförfarandet vållar också arbete och fördröjer ärendenas avgörande.
överståthållarämbetet konstaterar som allmänt omdöme, att butikstäng- ningslagens regler framstår som alltför invecklade och svårbehandlade, såväl från myndigheternas som företagarnas sida. Den nuvarande detaljregleringen med angivande av särskilda varuslag träder särskilt i förgrunden och med- för ofta oöverstigliga svårigheter för polismyndigheterna att övervaka be- stämmelsernas efterföljd.
Länsstyrelsen i Södermanlands län förklarar ,att man haft svårigheter att hålla en konsekvent linje vid tillstånds- givningen enligt 11 5.
Då det gäller kioskhandeln anser länsstyrelsen i Jönköpings län, att stora svårigheter uppstått vid bedömande om hinder förelegat ur hälsovårds-, ord- nings-, säkerhets- eller liknande syn- punkt. Länsstyrelsen anför.
Ur hälsovårdssynpunkt har kiosken ej alltid uppfyllt de fordringar som upp- ställts, särskilt sedan arbetarskyddsstyrel- sen i december 1961 samt medicinalstyrel- sen och veterinärstyrelsen gemensamt den 11 maj 1962 utfärdat anvisningar om kios— kernas beskaffenhet m.m. [ trafikhänseen- de har meningarna stundom brutit sig mel— lan vederbörande polismyndighet och lä- nets vägförvaltning i det enskilda fallet, vilket haft till följd att det ej alltid varit lätt att avgöra om kiosktillstånd på grund härav hör vägras. Undersökning måste vi— dare ofta göras, huruvida något hinder fö- religger ur byggnadslagssynpunkt. Därest byggnadsförbud råder å platsen för kios— kens uppförande, måste i allmänhet dis- pens sökas och skaffas, innan tillstånd till öppethållande kan erhållas.
Detta problem belyses också av läns- styrelserna i Jämtlands län och Kop- parbergs län.
Vid bedömning av frågan om till- ståndsgivning skall hänsyn bl.a. tas till de olägenheter för annan handel som skulle uppkomma vid bifall till framställningen. Länsstyrelsen i Malmö— hus län framhåller, att även om viss praxis utbildats på området, kan tolk-
ningen av uttrycket »annan handel» likaväl vålla svårigheter för de myndig- heter som handlägger hithörande ären- den. För den rättssökande allmänheten torde uttryckets innebörd te sig svår- förståelig.
Det sortiment som får tillhandahål- las i kiosker har också gett upphov till åtskilliga problem.
Länsstyrelsen i Kalmar län anser att behovet av ett utökat sortiment i kios- kerna är uppenbart särskilt när det gäl- ler sommarstugebyar och större cam- pingplatser. Länsstyrelsen fortsätter.
Under nu rådande omständigheter kring— gås bestämmelserna i butikstängningslagen i mycket stor utsträckning. Sålunda före— kommer exempelvis att kioskhandeln för- enas med servering, huvudsakligen i syfte att slippa särskilt tillstånd för utökad för- säljningstid. På campingplatser och dylikt utökas stundom det tillåtna sortimentet med varor som är starkt eftertraktade av campinggäster under kvällstid och sönda- gar, exempelvis burkmat, kaffe o.d. Det är vidare bekant att korvkiosker ofta till- handahålla potatismos och s.k. hambur- gare utan att särskilt tillstånd därtill er— hållits. Någon effektiv kontroll av att före- skrifterna om sortiment noggrant upprätt- hålles är knappast möjlig att genomföra, så mycket mer som det stundom kan vara svårt att finna någon förnuftig motivering för nuvarande bestämmelser.
Länsstyrelsen i Hallands län fram- håller, att under semestertiden pågår en intensiv trafik på våra vägar dygnet runt och att trafikanterna har behov att snabbt och enkelt kunna skaffa sig förplägnad som varm korv, varma smörgåsar m. 111. De många sommarbe- byggelseområdena och campinglägren inom länet har skapat problem. Möj- ligheterna för där boende att förvara färskvaror är mycket små, varför för- utsättningarna till inköp av sådana va- ror för denna kategori människor på sön- och helgdagar måste förbättras.
Försäljning av motor- eller smörjol- jor eller andra för framförande av mo-
torfordon nödvändiga varor faller ej under butikstängningslagens bestäm- melser. Försäljes samtidigt även andra varor blir dock lagen tillämplig. Läns- styrelsen i Kopparbergs län framhåller, att efter anmälan bl.a. från Tobaks- handlarnas riksförbund företogs en un- dersökning inom länet, varvid det konstaterades att olaglig försäljning ägt rum i stor utsträckning av tobak och andra kioskvaror. Länsstyrelsen anser, att försäljningen av kioskvaror vid ben- stationer innebär en service som blir mer och mer nödvändig men att det måste ske under hygieniska förhållan- den.
Länsstyrelsen i Malmöhus län finner gällande detaljreglering stundom med- föra osmidighet vid tillståndsgivningen bl.a. som följd av de förändringar i handelns beskaffenhet som under sena- re år blivit alltmera märkbara. Det fö- rekommer inte sällan ansökningar om tillstånd till försäljning av saft, frukt och kaffe i salnband med konditoriför- säljning, av kaffe, te, kakao och för- packade småbröd i samband med för- säljning av kioskvaror samt av ham- burgare från korvkiosker.
Att den nu gällande detaljreglering- en avskaffas förordas av länsstyrelser- na i Uppsala län, Södermanlands län, Kronobergs län, Blekinge län, Skara— borgs län, Västmanlands Iän, Gävle- borgs Iän och Västerbottens län samt av överståthållarämbetet.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner däremot den nuvarande de- taljregleringen i stort sett tillfredsstäl- lande. Man anser, att kiosksortimentet innefattar en väl avvägd uppräkning av de viktigaste impulsvarorna.
I 11 5 3 mom. 4) skall synnerliga skäl föreligga för att tillstånd till öppethål- lande utom vanlig affärstid skall kunna lämnas. Enligt länsstyrelsen i Krono- bergs Iän har detta begrepp vållat läns-
styrelsen de största svårigheter vid tillämpningen av butikstängningslagen.
överståthållarämbetet framhåller, att begreppet synnerliga skäl är praktiskt svårtillämpat, vilket särskilt gjort sig gällande vid prövning av de under se- nare år alltmera talrika ansökningar från större butiker med anslutning till tunnelbanan om rätt till öppethållande under kvälls- och söndagstid.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län konstaterar att antalet kiosker stigit och stiger alltjämt kraftigt. Utveckling- en går mot större kiosker ofta med två avdelningar, den ena för korvförsälj- ning, den andra för det egentliga kiosk- sortimentet. Den varma korven har på senare år utökats med hamburgare, TV- biff, pommes frites m.m. Länsstyrel- sen fortsätter.
Jämlikt 11 5 3 mom. 4) butikstängnings— lagen skall för en dylik kombinerad för- säljning från samma kiosk föreligga syn- nerliga skäl. Sådana skäl skulle enligt ett tidigare uttalande av vederbörande depar- tementschef kunna anses vara för handen på landsbygden, där en försäljning av en- dast det ena sortimentet inte var lönande. Utvecklingen har emellertid hos länssty- relsen frambringat en »uppmjukning» av begreppet synnerliga skäl i dessa fall.
Länsstyrelsen i Gotlands län påpekar, att man tillämpat en mycket restriktiv tillståndsgivning med åberopande av synnerliga skäl och anför.
Länsstyrelsen har nämligen icke helt kunnat frigöra sig från känslan av att så- dana anförda skäl oftare kunna hänföras till enskilt vinstintresse — omkonstruerat till tyngd av allmänt intresse genom for- muleringsskicklighet och förmåga att sam- la tillstyrkande uttalanden från enskilda — än till rådande allmänt önskemål inom kommunen. Det bör därför övervägas, hu— ruvida möjligheter föreligga att närmare precisera vad som skall avses med »synner- liga skäl». Något mera positiva hållpunk- ter än de vaga antydningar, som kunna ut- läsas av förarbetena till den nuvarande lagstiftningen, bör kunna meddelas till den dispensgivandes ledning. Som ett förslag
för att åtminstone till en del få belägg för att anförda »synnerliga skäl» verkligen grundar sig på ett allmänt intresse vill länsstyrelsen föreslå bestämmelse om att ansökan, som grundar sig på sådana skäl, ej må bifallas av polismyndigheten, därest den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt, avstyrkt densamma. Det förutsättes därvid att det kommunala be- slutet skall grunda sig på en ingående prövning av frågan. En sådan föreskrift skulle kunna tänkas medföra, att de olika kommunala organen mera aktivt engagera- des i ett för trivseln och ordningen inom kommunen icke betydelselöst spörsmål, och att den allt mera påtagliga tendensen avtar att handläggningen av frågan endast består i en slentrianmässig föredragning och i ett beslut, som utan närmare motivering ut- mynnar i ett »intet att erinra», »avstyrkes» eller dylikt.
Länsstyrelsen i Hallands län påvisar den splittring på olika myndigheter, som gäller i fråga om kioskhandeln och menar att detta inte är ägnat att under- lätta lagens efterlevnad. Arbetarskydds- styrelsen har att avgöra om butikstäng- ningslagen är tillämplig på viss för- säljning men utfärdar också anvisning- ar angående anordning, beskaffenhet och inredning av kiosker. Därutöver meddelar såväl medicinalstyrelsen som veterinärstyrelsen föreskrifter om kios- kers beskaffenhet. Tillståndsgivningen är vidare uppdelad på länsstyrelse och polismyndighet.
Den nuvarande ordningen med två tillståndsmyndigheter kritiseras också av länsstyrelserna i Jönköpings län och Kalmar län. Den förra länsstyrelsen fin- ner det otillfredsställande, att polis- myndigheten beviljar tillstånd till korv- försäljning medan länsstyrelsen i övrigt meddelar tillstånd. Som exempel nämns, att en person som av den lokala myn- digheten erhållit tillstånd till korvför- säljning måste söka länsstyrelsens till- stånd, om han önskar utöka försälj- ningen med saft. Samma år förhållan- det vid inrättandet av dubbelkiosk.
En ytterligare decentralisering av tillståndsgivningen förordas av länssty- relsen i Uppsala län, som anser att en smidigare tillståndsprövning skulle bli följden om tillståndsgivningen lades hos den lokala polismyndigheten. Därige- nom skulle tillstånden bättre kunna an- passas efter de lokala förhållandena. I önskemålet om en decentralisering av tillståndsgivningen instämmer länssty- relserna i Stockholms län, Östergötlands län, Gotlands län, Blekinge län, Väst- manlands län och Västerbottens län.
Länsstyrelsen i Malmöhus län finner praktiska skäl tala för att exempelvis ärenden, som avses i 11 ä 3 mom. 1) butikstängningslagen (kiosksortimen- tet), decentraliseras i likhet med vad som redan skett beträffande försälj- ningen av varm korv.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser med hänsyn till önskvärdhe- ten av viss enhetlighet i tillämpningen, att försiktighet bör iakttagas vid ytter- ligare decentralisering av beslutande- rätten.
!
Som tidigare nämnts har vissa organi— sationer och företag till utredningen framfört sina erfarenheter av gällande butikstängningslag och synpunkter på en eventuell framtida lag. I det följande lämnas en redogörelse för vad de an- fört härvidlag.
Vad först gäller behovet av reglering av affärstiderna anför Aktiebolaget Nordiska kompaniet, Norrmalms livs- medel aktiebolag, Aktiebolaget Turitz & Co samt Åhlén & Holm aktiebolag i en gemensam skrivelse.
Principiellt sett synes ingrepp av butik- stängningslagens karaktär i den enskilda närings— och konkurrensfriheten böra und- vikas. Med hänsyn till den stora knapp- heten på resurser inom detaljhandeln i likhet med vad som är förhållandet inom övriga delar av näringslivet torde man nämligen kunna utgå ifrån, att branschen själv har de största förutsättningarna att sanera bort oekonomiskt, d.v.s. ur för- säljningssynpunkt omotiverat öppethållan- de. Även det förhållandet, att detaljhan- deln i likhet med övriga distributionsfor- mer befinner sig i ett synnerligen expan- sivt skede talar emot en ingående lagstift- ning angående affärstiderna med den risk för bristande anpassning till utvecklingen, som därigenom uppstår.
a) Den allmänna affärstidens utform- ning
Den allmänna affärstiden bör princi- piellt utformas så, att den, samtidigt som den utgör ett skäligt tillmötesgående av konsumenternas behov och önskemål, är ekonomisk såväl från detaljhandelns som från samhällets synpunkt sett. Ett ekono- miskt affärsöppethållande innebär, att det skall kunna bära sina egna kostnader, även när samtliga eller flertalet affärer
KAPITEL 11
Branschorganisationer m.fl. om butikstängningslagen
inom samma bransch och på samma ort håller öppet på samma tider, vilket ur konkurrenssynpunkt torde vara att förvän- ta samt ur konsumentsynpunkt i allmän- het är önskvärt. Ur samhällets synpunkt synes ett ekonomiskt öppethållande böra utformas så, att det medför bästa möjliga hushållande med inom detaljhandeln och inom övriga berörda näringsgrenar verk- samma resurser.
Öppethållandets inverkan på kostnader- na inom detaljhandeln har berörts ovan _ — —. Därvid har i första hand de nega- tiva konsekvenserna av nuvarande alltför beskurna affärStider berörts. Ett alltför vidsträckt öppethållande, d. v. 5. ett öppet- hållande, som ej motsvarar ett angeläget behov eller önskemål, måste å andra sidan innebära ett misshnshållande med detalj— hadelns resurser, i första hand de perso— nella resurserna, och med anledning därav vara lika olämpligt som ett alltför begrän- sat öppethållande.
Konsumenternas inköp är för närvaran- de under inflytande av den nu gällande butikstängningslagen förlagda till varda- gar med undantag för de inköp som sker i kiosker, automater och dispensaffärer. Även efter en fullständig liberalisering av öppethållandebestämmelserna, torde bu— vudparten av inköpsbehoven komma att tillfredsställas under vardagar och var- dagskvällar. Den allmänna affärstiden på vardagar torde enligt vår samstämmiga uppfattning, för den händelse den skulle få utvecklas i full frihet, vilket vi vill framföra som ett synnerligen angeläget önskemål, infalla mellan kl. 8.00 och 21.00, dock med en ungefärlig förkortning på lördagar till kl. 19.00. Dessa tider utgör emellertid endast en yttre ram, inom vil- ken en mycket omfattande branschvis och framför allt ortsvis anpassning i inskrän- kande riktning torde komma till stånd ef- ter en viss övergångstid.
Vid en analys av den allmänna affärs- tidens utformning, där denna tämligen fritt anpassat sig till inköpsbehoven, bör man utgå ifrån, att en förlängning av öppethål- landet på vardagar ej kommer att minska behovet av öppethållande på lördagar i nå- gon större omfattning. Förlängningen av öppethållandet på måndag—fredag torde nämligen i första hand komma att till- fredsställa inköpsbehovet av dagligvaror särskilt för förvärvsarbetande husmödrar och förvärvsarbetande personer med lång- re färdväg mellan arbetsplats och bostad, medan förlängningen av öppethållandet på lördagar i första hand kommer att till- mötesgå inköpsbebovet av konsumentkapi- talvaror och andra Sällanköpsvaror. Inkö- pen av sistnämnda varor sker nämligen alltmera av den samlade familjen och för denna utgör lördagen den självklara in- köpsdagen. Inköpen av dessa varor är vi- dare i avsevärt större mån än dagligvaror- na förenade med särskilda inköpsresor och det måste ställa sig mera naturligt för kunderna att förlägga dessa till lördagen med denna dags större mått av fritid i för— hållande till övriga vardagar.
Beträffande den allmänna affärstidens utformning i förhållande till sön- och helgdagar skall följande sågas. I 21 & ar- betarskyddslagen utsäges beträffande ar- betstidens förläggning att den s.k. vecko- vilan såvitt möjligt skall förläggas till söndag och till samma tider för alla vid ett arbetsställe anställda. Denna bestäm- melse torde principiellt sett utgöra ett hin- der för en förläggning av den allmänna affärstiden till söndagar. För ett undan- röjande av denna regel torde krävas att beaktansvärda inköpsbehov föreligger från konsumenterna på söndagar. Ett öppethål- lande på söndagar torde emellertid i första hand utgöra en ökad bekvämlighet för konsumenterna och i andra hand tillfreds- ställa ett visst behov, närmast beträffande livsmedelsförsäljningen i de största tät- orterna. Detta behov torde emellertid rela- tivt sett minska med en liberal utformning av affärstiderna på vardagar och framför allt på lördagar i enlighet med vad som ovan föreslagits. Med anledning härav samt framför allt med beaktande av de i denna fråga starka arbetstidsintressena är det vår uppfattning, att söndagen bör falla utanför den allmänna affärstiden.
Ovan anförda såväl principiella som praktiska hinder mot en fortsatt lagstift-
ning angåendc affärstiderna gäller natur- ligtvis framför allt den allmänna affärs- tiden. Beträffande vardagarna torde såle- des detaljhandeln själv utan tvivel även vid full frihet anpassa sig till ett ekono- miskt öppethållande. Vad däremot beträf— far söndagen ställer vi oss något mera tveksamma. Viss frestelse torde föreligga för den enskilde detaljhandlaren att hålla öppet på söndagar, nämligen för den hän— delse detta kan ske utan att konkurren- terna följer hans exempel. Denna frestelse torde vara avsevärt starkare för söndagar än för vardagar, enär konsumenterna i och för sig torde vara betydligt mera tillgäng- liga för inköp på söndagar än på tid utan- för den allmänna affärstidsramen på var— dagar. Sistnämnda förhållande torde emel- lertid även medföra en större följsamhet från övriga detaljhandlares sida vid en- skilda initiativ till öppethållande på sön— dagar ån vid enskilda initiativ utanför den allmänna affärstidsramen på vardagar. Öppethållandet på vardagar förutsättes ju nämligen utformat så, att det medger ett tämligen vidsträckt tillmötesgående av konsumenternas behov och önskemål. Ett avhållande från ett enligt våra förutsätt- ningar oekonomiskt öppethållande på sön- dagar torde därför vid avsaknad av legala bestämmelser ställa större krav på orga- nisationsväsendet och sammanhållningen inom detaljhandeln än ett avhållande från ett oekonomiskt öppethållande utanför en i frihet anpassad affärstidsram på varda- gar. Med anledning härav vill vi icke möt- sätta oss en legal begränsning av den all- männa affärstiden till vardagar, oavsett om detta sker genom en fortsättning av butikstängningslagen eller genom lagstift- ning på annan väg.
Svenska tidningsutgivareföreningen och Aktiebolaget Svenska pressbyrån anser, att det ursprungliga syftet med butikstängningslagstiftningen — att åstadkomma en reglering av arbetsti- den för de handelsanställda _ numera tillgodosetts genom arbetstidslagstift- ningen och kollektivavtal. Sociala skäl eller näringspolitiska intressen synes i och för sig ej motivera att butikstäng- ningslagstiftningen behålls. Lagstift- ningen är otidsenlig då den medverkar till att konservera en föråldrad före-
tagsstruktur inom detaljhandeln. Frå- gan om lämpliga affärstider bör kunna lösas genom överenskommelser mellan parterna. Behålls en reglering synes en utsträckning till i varje fall kl. 21—22 och i vissa fall till kl. 23 vara motive- rad. Söndagsförsäljning bör inte upp- höra förrän tidigast kl. 20.
Sveriges konditor-förening menar att en ramlagstiftning bör behållas. Om bu- tikstängningslagen skulle upphävas och handeln i princip frisläppas, skulle många olägenheter uppkomma. De an- ställdas legitima intresse av fritid och ekonomisk gottgörelse för obekväm ar- betstid skulle visserligen komma att be- vakas av arbetstagarorganisationerna men för affärsmännen skulle problemet bli annorlunda. Föreningen fortsätter.
Stora, rationellt drivna företag kan för- utsättas ha ekonomisk möjlighet att hålla öppet även under kvällstid trots därmed förenade kostnader. Likaså de företag, som är av den storleksordningen, att innehava- ren — eventuellt med hjälp av hustrun -— kan svara för öppethållandet på kvällen. De sociala vådorna härav är uppenbara. De medelstora företagen däremot, som inte har ekonomisk möjlighet att med anställd arbetskraft svara för öppethållandet på obekväm arbetstid och där företagaren själv icke har möjlighet svara härför, tor- de inom kort befinna sig i ett ohållbart läge. Detta kan icke på något sätt gagna konsumenterna. Ett generellt öppethållan— de under kvällstid kan också tänkas miss- brukas av företag som utnyttjar möjlig- heten till goda affärer på kort sikt. Icke heller detta kan vara annat än till skada för konsumentens intressen. Därest slut- ligen öppethållandet skall bestämmas av arbetsgivare- respektive arbetstagarorgani— sationerna i kollektivavtal och någon bu- tikstängningslag icke finnes, kan man be- fara ett mera stelbent betraktelsesätt vid eventuella dispensfrågor.
Några principiella skäl för att slopa butikstängningslagen finner Sveriges kioskägares riksförbund inte föreligga. De krav på förbättrad service som kan resas från allmänhetens sida torde —
bortsett möjligen från vissa livsmedel —— kunna tillgodoses inom den nuva- rande lagstiftningens ram.
Ej heller Svenska kioskhandlareför- bundet anser sig kunna godtaga att bu— tikstängningslagen slopas då detta en- dast skulle gynna de stora kedjeföreta- gen och andra större företag.
Kommunala avvikelserna tas upp av Aktiebolaget Nordiska kompaniet med medparter. Man anser att erfarenheter- na talar mot att möjligheten till dessa avvikelser behålls och anför.
Lagens nuvarande utformning har i kom- munal praxis nämligen konsekvent med— fört, att åtminstone en betydelsefull konsumentkategori inom tätorternas han- delsområden, nämligen omlandskunderna, överhuvudtaget ej tillfrågats, när beslut fattats om kommunala affärstider för tät- orternas affärer. Detta trots att denna kan- sumentkategori kanske mest beröres av be- sluten, som för det mesta består i en in- skränkning av affärstiderna. Vidare inne- bär de nuvarande bestämmelserna, att oli- ka konkurrensförhållanden ofta skapas för affärsinnehavare inom ett och samma han- delsområde. En tätorts handelsområde sammanfaller nämligen normalt ej med tätortens kommunala förvaltningsområde.
En möjlighet till avvikande affärstider måste enligt vår uppfattning alltid utfor- mas så, att rättvisa konkurrensvillkor er- nås för samtliga berörda affärsinnehavare, d.v. s. i första hand affärsinnehavarna in— om ett och samma handelsområde samt att full trygghet för tillfredsställande inköps— tider alltid föreligger för samtliga av ett avvikelsebeslut berörda konsumenter. Des- sa i och för sig självklara krav synes icke praktiskt kunna uppfyllas samtidigt mcd bibehållande av nuvarande regler om loka- la avvikelser, varför man absolut måste avvisa ett fortsatt bestånd av dessa regler. I stället bör lagens ram för öppethållande bestämmas så, att inom denna full hänsyn kan tagas till eventuella lokala behov av särskilt öppethållande, varvid dock undan- tag bör göras för söndagar, där öppethål- lande bör kräva särskild dispens av läns- styrelse.
I fråga om vissa former av handel som nu är undantagna från butikstäng-
ningslagens. tillämpning har följande synpunkter framförts.
Apoteken bör även i fortsättningen ställas utanför en eventuell butikstäng- ningslagstiftning, menar. Apotekarsoeie- teten och Apoteksteknikerförbundet.
Försäljning i samband med ordnad serveringsrörelse bör undantagas även framdeles, om en affärstidsreglering finnes erforderlig anser Sveriges ar- betsgivareförening för hotell och restau- ranger och Sveriges hotell- och restau— rangförbund. Nuvarande stadgande har inte föranlett några större svårigheter i tillämpningen. Vidare bör undantag göras för försäljning som sker i sam- band med hotellrörelse, vari inbegripes motell, pensionat och turisthotell. För närvarande kan försäljning få ske av kioskvaror efter särskilt tillstånd. Detta sortiment får i stort anses vara tillfyl- lest.
VHoteIl- och restauranganställdas för- bund påpekar att man ett otal gånger kunnat'konstatera, att vissa företag som utnyttjar undantagsbestämmelsen i la- gen endast serverar läskedrycker. I en del lokaler har några bord och stolar satts in så. att det skall se ut som om servering förekommer, men erforderligt köksutrymme, inredning och serve- ringslokal som fordras för att det skall vara ordnad konditoriservering saknas. Förbundet hävdar, att ett företag som inte har ordentlig serveringslokal och kök inte kan ordna tillfredsställande konditoriservering och därför ej heller skall tillåtas att hålla öppet annan tid än vanlig affärstid.
Sveriges konditor-förening konstate- rar att serviceföretagen oftast får stå allmänheten till tjänst på tid, då kost— naden för arbetskraft är särskilt hög. För hantverksyrkena, i detta fall främst konditoryrket, blir personalkostnader- na synnerligen kännbara, vilket åter- speglas i sjunkande lönsamhet med åt-
följande koncentrationstendenser. För- eningen fortsätter.
Det är i det läget helt naturligt, att så- väl allmänheten som innehavarna av kon- ditorierna finner det önskvärt att kondi- torierna får möjlighet att tillhandahålla —' förutom sedvanligt konditorisortiment —— även vissa närbesläktade varor såsom kaffe, te, socker, grädde, smör, d.v.s. va- ror som t.ex. den som helt oförmodat får gäster kan behöva inköpa samtidigt med konditorivarorna. Med nuvarande förpack- ningsteknik och kylteknik torde några hy- gieniska betänkligheter inte finnas.
Däremot kommer givetvis frågan upp till diskussion hur konkurrensen gentemot andra företag kommer att ställa sig. I dag ökar konsumtionen av konditorivaror med en klar tendens till inköpsförskjutning så att snabbköp, kiosker och även tobaksaffä- rer tillhandahåller allmänheten dessa i allt större utsträckning framförallt när det gäller vardagsvaran. I denna avvägnings— fråga finner vi det lämpligast om butik— stängningslagen endast utformas såsom en ramlagstiftning med så få detaljinskränk- ningar som möjligt, varvid frihet lämnas för den enskilde företagaren att så sköta sitt företag, som han finner lämpligast. Vi vill i detta sammanhang framhålla att det förhållandet, att enligt nu gällande lag- stiftning de konditoriföretag som har kvällsöppet i enlighet med butikstängnings- lagens bestämmelser icke heller under or— dinarie affärstid får sälja andra varor än de som anges i butikstängningslagens 2 5, icke torde ha resonans i det allmänna med- vetandet.
Sveriges konditor-förening gör där- efter en uppdelning av konditorierna i två kategorier, dels handelskondito- rier, som endast säljer varor över disk för avhämtning, dels serveringskondi— torier som även säljer varor för förtä— ring på stället. Kriteriet på ett serve- ringsföretag anser man vara att det har av hälsovårdsnämnden insynat kaffe- kök samt att där regelmässigt tillhan- dahålles varor för förtäring på stället samt varma och kalla drycker. Däre— mot är det svårt att sätta begreppet serveringskonditori i relation till per- sonalens sammansättning, serveringslo-
kalens utformning eller omsättningens fördelning på servering resp. försälj- ning. Handelskonditorierna bör lämpli- gen följa den ordinarie affärstiden me- dan serveringskonditorierna som i dag i allmänhet hålls öppna kl. 8—22 bör jämställas med restaurangerna.
Skulle serveringskonditorierna få hållas öppna på kvällar och söndagar och då även få sälja vissa med det nu- varande sortimentet närbesläktade va- ror, ifrågasätter föreningen om man inte kunde inskränka den nu med stöd av 5 % butikstängningslagen tillåtna för- säljningen på söndagar av mejerivaror, ägg, margarin, bageri- och konditori- varor.
Svenska konditoriföreningen finner att vissa maximitider bör finnas inom vilka butikerna får hållas öppna. En framtida lag bör utformas så att kon- ditorierna under kvällstid får tillhan— dahålla sådana varor, som har fränd- skap med branschens normala sorti— ment, varor som allmänheten med kort varsel behöver handla under kvällar samt på sön- och helgdagar. Man påpe- kar också att allmänheten ställer sig oförstående till att ett konditori som vill ha utsträckt öppethållande, måste inskränka sitt sortiment även under vanlig affärstid.
Att bensinstationerna undantagits från butikstängningslagens tillämpning finner Sveriges bensinhandlares riks- förbund vara synnerligen olyckligt. Man erinrar om att man såväl år 1950 som år 1953 hos Kungl. Majit gjort framställning om sådan ändring av la- gen att bensinstationernas undantags- ställning avskaffades och att viss jour— ordning infördes och fastställdes av länsstyrelsen. Riksförbundet fortsätter.
Under förutsättning att affärstidsutred— ningens kommande förslag medför att även i framtiden affärstiden regleras genom lag, är det för SHR:s medlemmar av utom- ordentlig vikt, att även bensinstationernas
stängningstider omfattas av" lagstiftningen. Av utredningsdirektiven drar vi den slut—' satsen, att den nya lagstiftningen kommer att få en mera generell karaktär än den nuvarande. Det förefaller därför SBR som om de praktiska möjligheterna att få den kommande lagstiftningen tillämplig även för bensinstationerna skulle bli större än för närvarande. En mera dispositiv lag- stiftning med generella regler skulle för- modligen skapa goda möjligheter att få öppethållningstiderna för bensinstationer"- na reglerade på ett sått,*so*m dels ger res- pektive innehavare skälig fritid, dels möj- liggör att ge bilisterna bättre service än för närvarande.
Den nuvarande butikstängningslagens undantagsbestämmelser för bensinstationer har inneburit, att stationsinnehavarna ge— nom direktiv från respektive oljebolag el- ler på grund av den rådande konkurrensen tvingats hålla öppet så sent på kvällarna, när försäljningen är obetydlig, att denna del av verksamheten blivit förlustbring- ande. De flesta bensinstationer i landet har öppethållningstider som är ungefär dubbelt så långa som övrig detaljhandels. Då arbetslönerna är en av de största ut- giftsposterna, inses lätt vad ett dylikt orationellt utnyttjande av stationerna le- der till i prishänseende. En fortsatt un- dantagsställning för bensinstationerna skulle SBR och dess medlemmar betrakta som en synnerligen olycklig utveckling.
SBR vill bestämt understryka, att en reglering av öppethållningstiderna för ben- sinstationerna genom lagstiftning icke kommer att medföra en försämrad service för bilisterna utan tvärtom. I det nuva— rande hårda konkurrens- och kostnadslä— get kan icke bensinstationerna på en ort hålla öppet dygnet runt mer än i undan— tagsfall. Följaktligen stängs samtliga sta- tioner (med undantag för långtradarsta— tioner etc.) exempelvis kl. 21.00 på kvällen. Variationerna är många härvidlag. Kom— mer en lagstiftning till stånd, där allmän— na riktpunkter kan ges för speciellt ben- sinstationernas stängningstider, kan i tät- orterna ett lämpligt antal stationer genom jourtjänst hållas öppna till förslagsvis kl. 24.00 eller ännu längre. En sådan ordning kan realiseras genom en jonrordning, men däremot icke med allmänt öppethållande-.
SBR får därför som sin synpunkt till affärstidsutredningen framhålla:
1. En allmän begränsning av affärstiden
torde vara nödvändig även för framtiden, men hinder synes icke föreligga att göra denna lagstiftning mera dispositiv än vad som för närvarande är fallet.
2. Bensinstationerna bör inordnas i den- na lagstiftning. SBR finner inget skäl som talar för ett undantag i detta fall. Den hit- tillsvarande ordningen har för förbundets medlemmar inneburit nästan oöverstigliga svårigheter, vilket SBR enligt ovan vid två tillfällen anförts i skrivelser till Konung- en.
Sveriges oljekonsumenters riksför- bund anser däremot efter att ha hört representanter för landets IC-förening— ar, att handeln med driv— och smörj- medel vid en eventuell ny butikstäng- ningslagstiftning alltjämt bör vara un- dantagen från lagens tillämpningsom- råde. Förbundet anför.
I det stora hela är det den allmänna upp- fattningen inom OK liksom inom landets IC-föreningar att nuvarande system med undantag från butikstängningslagens bc- stämmelser för bensin- och servicestatio— ner när det gäller försäljning av driv- och smörjmedel fungerat tillfredsställande.
Med hänsyn till de mångskiftande an- språk som bilismen ställer på servicenätet förefaller det OK praktiskt taget omöjligt att angiva öppethållningstider för handeln med driv- och smörjmedel, som dels till- godoser bilägarnas rättmätiga krav på ser- vice och dels är generella till sin karaktär. Detaljhandeln med driv- och smörjmedel sker ju icke heller i enhetliga eller en gång för alla givna former. Experiment med bensinhandel i kombination med and- ra verksamheter äger alltjämt i stor ut- sträckning rum. Sålunda förekommer ben- sinhandel i kombination med t. ex. garage— rörelse, hotell- och motellrörelse, serve— rings- och restaurantrörelse, livsmedels- handel och kioskrörelse. Bensinstationer som drives i samband med garagerörelse i större städer liksom stationer i anslutning till motell efter riksvägarna tillämpar i stor utsträckning öppethållande dygnet runt, medan bensinanläggningar som dri- ves i anslutning till livsmedelshandel i all— mänhet tillämpar samma butikstider som gäller för livsmedelshandeln. Den själv— verk-samhet som bilägare bedriver i fråga om tvättning, smörjning och enklare re— parationer på servicestationer kräver också
öppethållande utöver den allmänna butik- stängningslagens regler. Det stora flertalet bilägare med ordinarie arbetstider skulle eljest i stor utsträckning utestängas från dessa möjligheter att förbilliga bilägandet. En faktor av generell karaktär, som enligt IC:s och OKzs uppfattning även talar för att motorbranischen undantages vid ett eventuellt genomförande av en ny butik- stängningslagstiftning, är att den ordina- rie bensinhandeln till följd av avsaknad av härför lämplig och godkänd apparatur — icke kan kompletteras med automathan- del av drivmedel.
Motorbranschens riksförbund avstår från att yttra sig i själva principfrågan men betonar att gränsdragningen för försäljningsverksamheten speciellt bör uppmärksammas.
Vad därefter gäller bilhandeln vill Motorbranschens riksförbund att möj— ligheten till öppethållande av butik för demonstration utan samband med för— säljning avskaffas. De senaste årens er- farenheter har visat att lagens bestäm- melser kringgås. Huvudprincipen bör vara att rätten till öppethållande auto- matiskt medför rätt till försäljning. Riksförbundet kommer därefter in på frågan om lämpliga affärstider och framlägger därvid följande synpunkter.
1) Viss dispens för öppethållande på söndagarna.
Även om förbundet i princip är av den uppfattningen, att nuvarande rätt till vis— ning och demonstration utanför ordinarie butikstid bör slopas, anser förbundet det likväl vara angeläget att vissa möjligheter skapas för öppethållande på enstaka sön- dagar (härmed jämställes även helgdagar). Ibland kan detta motiveras av introduktion av en ny bilmodell eller öppnande av nya lokaler. I vissa fall kan det även finnas ett behov av någon större allmän visning av inneliggande lager — t.ex. i form av »Vårvisning» eller liknande. Enligt förbun- dets uppfattning bör därför varje bilhan- delsföretag ha rätt till öppethållande fyra söndagar per år. Ur kontrollsynpunkt kan denna fråga troligen bäst lösas i form av ett dispensförfarande, där exempelvis den lokala polismyndigheten handlägger frå- gan. Om ett bilhandelsföretag önskar ha
öppet en söndag, skall sålunda framställ- ning härom göras till vederbörande polis- myndighet. Dylikt öppethållande bör som ovan sagts medföra rätt till försäljning.
2) Stängningstiderna på uardagarna. Enligt 4 å i den nuvarande butikstäng- ningslagen är den »vanliga» butikstiden på vardagarna kl. 19. En vardagskväll i vec- kan äger man rätt att ha öppet till kl. 20.
Såvitt förbundet har sig bekant, brukar denna generella rätt till öppethållande till kl. 19 i allmänhet inskränkas genom kom- munala beslut. För bilhandelns del synes det helt tillräckligt om företagen i princip får en ouillkorlig rätt att ha öppet till kl. 19. Dessutom bör även i fortsättningen kvarstå rätten till öppethållande till kl. 20 en kväll i veckan. Kommunerna bör icke ha möjlighet till inskränkningar i fråga om stängningstiden. Däremot torde det vara värdefullt, om de kommunala myndigheterna — efter samråd med veder- börande lokala branschorganisation — fast— ställde vilken kväll i veckan företagen skulle ha rätt att hålla öppet till kl. 20.
I fråga om stängningstiderna på lörda- garna har förbundet icke några speciella synpunkter.
3) Särskilt öppethållande för vissa varu— grupper.
I den mån det är motiverat med särskilt öppethållande för speciella varugrupper —— t. ex. bensin och oljor — är det ur förbun— dets synvinkel mycket angeläget att en kommande lagstiftning utformas så, att man som villkor för denna rätt till särskilt öppethållande kräver att vederbörande fö- retag icke i eller i närheten av försälj— ningslokalen även tillhandahåller sådana varor, för vilka det icke finns några spe- cialregler för öppethållandet. I detta sam- manhang vill förbundet bl.a. fästa upp— märksamheten på det förhållandet att det icke sällan på bensinstationer även före— kommer försäljning av t. ex. begagnade bi- lar. Om den kommande regleringen kon- strueras så, att bilar normalt icke får säl- jas utanför ordinarie butikstid, måste gi- vetvis garantier skapas för att icke t.ex. bensinstationerna genom sitt särskilda öp- pethållande får andra försäljningsmöjlig- heter än den reguljära bilhandeln.
Dispenshandelns ställning allmänt sett tas upp i skrivelsen från Aktiebo- laget Nordiska kompaniet m.fl. De an— för härom.
För vardagarnas del med vårt förslag till rätt för affärsidkarna att fritt bestämma sitt öppethållande föreligger ej något be— hov av dispensrätt. Sådant beredskaps— öppethållande, som idag äger rum i stor- städerna, på järnvägsstationer etc. och som även i framtiden kommer att behövas utan— för den allmänna affärstiden, bör i fram- tiden utan föregående prövning från myn- digheterna få fritt anpassa sig till behoven. — För den händelse även den allmänna affärstiden på vardagar skulle komma att regleras genom fortsatt lagstiftning torde öppethållande utanför den legala ramen komma att förutsätta dispenser. Utform- ningen av dylika dispenser bör ske enligt samma principer, som föreslås nedan be- träffande söndagar.
Beträffande särskilt öppethållande på söndagar, så måste sådant mot bakgrund av vårt förslag till lagstiftning i denna del förutsätta dispens. Enligt vår uppfattning bör därvid någon generell dispens för vissa branscher ej meddelas, utan bör varje dis- pens meddelas individuellt av länsstyrelse på grundval av »synnerliga skäl» i likhet med vad som förutsättes för dispens jäm- likt 11 5 3 mom. 4 punkten i nuvarande lag. Detta är påkallat bl.a. av den pågåen- de snabba förändringen av butiksstruktu— ren och av den ökade branschblandningen inom affärerna. Dessa förhållanden torde nämligen på kort tid kunna göra en gene- rellt utformad dispens otidsenlig.
Kioskhandelns utveckling beskrivs bl.a. av Sveriges kioskägares riksför- bund, som konstaterar att utvecklingen under efterkrigstiden varit mycket till- fredsställande, vilket till största delen torde kunna förklaras av den allmänt stigande levnadsstandarden och den ökade fritiden. Konsumtionen av im- pulsvaror har ökat och kioskhandeln har fått en allt betydelsefullare ställ- ning vid distributionen av dessa varor främst på kvällar, lördagar och sönda- gar. Allmän standardförbättring, fyra veckors semester, femdagarsveckans ge- nomförande, den »dubbla bosättning— en», den genom bilismen ökade rörlig- heten hos konsumenterna m.m. pekar enligt förbundets mening entydigt på
en fortsatt, naturlig gynnsam utveck- ling för kioskhandeln.
' Svenska kioskhandlareförbundet fram- håller att kioskhandeln inte står i nå- gon motsatsställning till andra former av handel. Kioskerna har blivit ett komplement till övrig handel. I och med att småaffärerna i allt större ut- sträckning läggs ned och ersätts av större affärsenheter, blir avstånden till affärerna längre. Därigenom får kios- kerna ökad betydelse. De tjänstgör som den lilla men nära butiken i mindre samhällen eller för en stadsdel.
Någon begränsning av kiosksorti- mentet bör inte göras i fortsättningen, anser Svenska kioskhandlareförbundet. Kioskägaren bör själv få bestämma sitt sortiment dock med sådana begräns- ningar som kan betingas av bestämmel- sen i hälsovårdsstadgan eller av hälso- vårdsnämnds beslut.
Sveriges kioskägares riksförbund fastslår att erfarenheterna har visat att det föreligger behov hos allmänheten att på annan tid än vanlig affärstid kunna göra kompletteringsköp av kaffe, te, kakao, socker och bröd. Den ökade konsumtionen av djupfrysta livsmedel har medfört att många kiosker får för- frågningar om djupfrysta färdiga små- rätter. Också konserver efterfrågas. Kioskhandeln för redan nu ett »kallt» sortiment som kräver frysboxar och kyldiskar. Förbundet fortsätter.
Förbundet är medvetet om svårigheterna att precisera det utökade sortiment varom här är fråga. Betr. specerivarorna kaffe, te, kakao, socker torde inga tolkningssvårig- heter uppstå. Dessa varor skall vara fa- briksförslutna. Betr. bröd bör detta säljas i förpackning vad avser mindre styckesa- ker. Allt bröd skall vara förpackat på fabrik.
Svårare torde det ställa sig att precisera uttrycket »djupfrysta, färdiga smårätter». Här torde man dock klart få definiera ut- trycket »färdig» rätt contra råvara för be— redning. Färdig djupfryst rätt bör utan be—
redning kunna förtäras av konsumenten efter upptining eller värmning.
Liksom varit fallet med nuvarande bu— tikstängningslag torde även en ny lag krä- va prejudicerande tolkningar. Vid fråga om utökning av kiosksortimentet bör även prö- vas huruvida vissa artiklar ur andra varu- grupper såsom damstrumpor, cl- och för- bandsartiklar bör få säljas i kiosker.
Svenska tidningsutgivareföreningen och Aktiebolaget Svenska pressbyrån vill understryka, att om det mot för- modan skulle anses motiverat med viss sortimentsbegränsning, det är angelä— get med väsentligt friare regler än för närvarande. Det ter sig egendomligt för allmänheten att man inte utom vanlig affärstid skall kunna inhandla exem- pelvis kaffe, livsmedelskonserver, djup— fryst, vissa kemisk-tekniska artiklar, ekiperingsartiklar såsom strumpor, skjortor etc. De har beträffande kiosk- handelns utveckling en annan uppfatt- ning än Sveriges kioskägares riksför- bund och fortsätter.
Ett avskaffande eller en väsentlig libe- ralisering av sortimentsbegränsningen skulle få stor betydelse för den privata kioskhandeln, som f.n. till stor del befin- ner sig i en krissituation på grund av de nya och skärpta kvalitetskrav som myn- digheterna numera ställer på kioskerna. Omkring 1800 privatägda kiosker beräknas icke uppfylla de fordringar, som uppställts av medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen. Ägarna av des— sa kiosker tvingas till investeringar i ny- eller ombyggnad för att kunna fortsätta rörelsen, och även om investeringsfrågan i många fall kan lösas, torde det ofta vara tveksamt om kioskerna kan nå sådan om- sättning och lönsamhet att kapitalet kan förräntas och amorteras. Man synes därför höra räkna med en viss minskning av an- talet privatkiosker inom en nära framtid, och även på längre sikt innebär de nya bestämmelserna givetvis att det fordras större kapitalinsatser och följaktligen stör— re ekonomisk bärkraft än hittills för att starta och driva kiosker. Det är tydligt att dessa förhållanden kan komma att orsaka en viss försämring av distributionsnätet för tidningar och tidskrifter, därest icke
olika härför lämpliga försäljningsställen kan intresseras för tidnings- och tidskrifts- försäljning utan hinder av bestämmelser om öppethållandetider och sortimentsbe- gränsning.
Korvhandelns speciella problem tas upp av Sveriges korvhandlareförbund. Man framhåller att de flesta korvhand- lare är partiellt arbetsföra och vill där- för att det skapas möjligheter för dem fortsätta som fria företagare. För att kunna utöva sin verksamhet är man be— roende av att kommunerna upplåter mark. Med anledning härav bör sådana bestämmelser skapas, att den enskilde företagaren förbehålls rätten att hyra kioskplatser på allmän mark. I annat fall har den enskilde företagaren inga möjligheter att hävda sig mot storföre- tagen.
Man har intet att erinra mot de tider
som kommunerna — med vissa avvikel- ser —— nu tillämpar vid tillståndsgiv- ningen, nämligen kl. 24 på vardagkväl- lar, kl. 2 på natt till sön- och helgdag samt kl. 1 på natten efter sön- och helg- dag.
I fråga om sortimentet accepteras i stort veterinär— och medicinalstyrel- sernas anvisningar för kioskhandeln den 24 maj 1962 men med tillägg att man i kiosktyp A särtyp I även vill för- sälja alkoholfria drycker och pakete- rad glass på utsträckt tid. Då det är svårt att överblicka utvecklingen såväl med hänsyn till allmänhetens framtida önskemål som den tekniska utveckling— en på området, vill förbundet att sorti- mentet inte begränsas i andra lagar el- ler författningar än livsmedelsstadgan samt i veterinär- och medicinalstyrel- sernas anvisningar för kioskhandeln.
KAPITEL 12
Konsumenternas önskemål om affärstiderna
Redogörelsen i det följande bygger lik- som redogörelsen för inköpsvanorna på den intervjuundersökning som hösten 1963 gjordes på vårt uppdrag av sta- tistiska centralbyråns utredningsinsti- tut.
Söndagar
Livsmedel
Det övervägande flertalet hushåll —— 84 % i hela landet _ har inget emot att livsmedelsaffärerna är stängda på söndagar. Däremot vill 16 % av hus- hållen då kunna köpa livsmedel i stör- re eller mindre utsträckning. Önskemå- len om Söndagsöppet är starkast i Stor- stockholm (20 %) och i övriga större städer (18 %), minst i övriga tätorter och på landsbygden (13 å 14 %). En- samstående vuxna med förvärvsarbete anser sig mer än andra hushåll behöva kunna köpa livsmedel på söndagar. I hela landet vill 25 %, i Storstockholm 31 % av de ensamstående vuxna som förvärvsarbetar ha denna möjlighet.
Övriga varor
Blommor skiljer sig markant från and- ra varor. Mer än hälften av hushållen i hela landet vill kunna köpa blommor på söndagar. Motsvarande andel under- stiger för alla andra varor 10 %. Klä- der, möbler, bilar och konstverk vill minst 5 % av hushållen kunna köpa. I
Storstockholm vill man ha mer sön- dagsöppet än i övriga delar av landet. Detta gäller alla varuslag. Också hus- håll där ingen vuxen arbetar hemma önskar bättre inköpsmöjligheter på sön- dagar än andra hushåll.
Lördagar Samtliga varor
För att få närmare belyst hushållens inställning till möjligheten att köpa olika varor på lördagar har vi i följan— de tre tabellsammanställningar angivit i vilken utsträckning hushållen i de fyra tätortsklasserna och i hela riket är nöjda med de tre alternativen helt stängt, stängt kl. 13 och stängt kl. 15.
De hushåll i hela landet som har upp- gett att de saknar behov att handla på lördagar understiger inte i fråga om någon varugrupp 17 men överstiger inte heller 50 %. Andelen sådana hushåll ut- gör när det gäller blommor 18, livsme- del 27, kläder, skor, bok- och pappers- handelsvaror och färghandelsvaror 32 ——40 samt möbler, järnhandelsvaror, radio, TV, bilar, hushållsmaskiner, konstverk och båtar 41—50 %. Det är alltså framför allt blomsteraffärerna och därnäst livsmedelsaffärerna som man vill skall hålla öppet. Om man bortser från blommor är inköpsbehovet i Storstockholm genomgående mindre än i hela riket. Andelen hushåll som har uppgett att den inte har intresse av
Andelen hushåll i procent som inget har emot att affärerna är helt stängda. Fördelning efter varuslag och tätortsklasser
Stor- Övri a större Övri a . Varuslag stockholm S%äder tätorger Landsbygd Hela "ket Livsmedel .......... 30,8 30,0 23,1 28,8 27,2 Kläder ............. 39,9 34,9 27,8 29,6 31,8 Skor ............... 41,0 35,6 29,2 30,3 32,8 Färghandelsvaror. . . . 48,7 44,3 33,4 39,5 39,7 Järnhandelsvaror. . . . 52,0 47,0 35,2 37,5 41,1 Bok- 0. pappershan— delsvaror ......... 49,6 44,5 33,2 37,5 39,4 Blommor ........... 12,2 20,9 14,9 23,4 17,8 Radio, TV .......... 52,0 47,7 36,0 41,3 42,5 Möbler ............. 48,9 45,0 35,7 39,5 40,8 Hushållsmaskiner. . . . 57,3 51,8 40,3 43,0 46,3 Bilar ............... 54,2 50,7 36,6 40,5 43,5 Båtar .............. 58,7 57,4 43,1 47,7 49,9 Konstverk .......... 54,9 53,6 42,3 46,7 47,9
lördagsöppet varierar i Storstockholm mellan 12 och 59 %. Motsatsen gäller de mindre tätorterna, där motsvarande andel pendlar mellan 15 och 43 %. Det inbördes förhållandet mellan olika va- ruslag är i stort sett detsamma i alla fyra tätortsklasserna.
I tabellsammanställningen nedan in- tagna procenttal inbegriper de ta] i när— mast föregående sammanställning, som visar i vilken utsträckning hushållen uppgett att de helt saknar behov att handla på lördagar. Dessa är ju nöjda också med kl. 13 som stängningstid.
De hushåll i hela riket som har upp- gett att de är nöjda med att affärerna stänger kl. 13 understiger inte i fråga om någon varugrupp 49 men överstiger inte heller 72 %. Mellan 51 och 28 % av landets alla hushåll är sålunda miss- nöjda om affärerna stänger så tidigt som kl. 13. Alltjämt är det främst bloms- teraffärerna och livsmedelsaffärerna som man vill ha bättre tillgång till. Vis— sa förändringar har inträffat i fråga om hushållens allmänna inställning till möjligheten att handla på lördagar i de olika tätortsklasserna. Man är sålunda
Andelen hushåll i procent som är nöjd då affärerna stänger kl. 13. Fördelning efter varuslag och tätortsklasser
Stor- Övri a större Övri a . Varuslag stockholm S%äder tätorger Landsbygd Hela "ket Livsmedel .......... 53,5 53,5 48,6 53,4 51,5 Kläder ............. 54,9 57,4 54,4 56,3 55,6 Skor ............... 56,8 58,1 55,5 56,6 56,5 Färghandelsvaror. . . . 67,1 68,9 64,1 68,1 66,6 Järnhandelsvaror. . . . 71,4 72,2 65,3 67,4 68,3 Bok— 0. pappershan— delsvaror ......... 67,3 68,4 63,4 65,5 65,7 Blommor ........... 36,8 52,3 49,0 56,5 49,5 Radio, TV .......... 67,8 68,9 63,4 69,2 66,7 Möbler ............. 64,0 65,4 61,7 66,4 64,0 Hushållsmaskiner. . . . 71,1 72,4 67,0 70,4 69,7 Bilar ............... 70,4 70,5 63,4 67,1 67,0 Båtar .............. 73,5 75,3 69,1 72,1 71,9 Konstverk ......... 71,1 72,7 68,0 71,9 70,5
Andelen hushåll i procent som är nöjd då affärerna slänger kl. 15. Fördelning eller varuslag och tätortsklasser
Stor— Övri a större Övri a . Varuslag stockholm S%äder tätorger Landsbygd Hela "ket
Livsmedel .......... 83,9 94,6 95,2 93,0 92,7 Kläder ............. 81,4 90,7 90,9 89,4 89,1 Skor ............... 82,8 91,5 91,6 89,7 89,8 Färghandelsvaror. . . . 90,7 96,2 95,3 94,5 94,6 Järnhandelsvaror. . . . 92,6 97,0 95,4 94,5 95,1 Bok— 0. pappershan- dclsvaror .......... 89,0 95,5 94,9 92,9 93,7 Blommor ........... 67,5 83,7 87,3 85,7 83,0 Radio, TV .......... 91,2 94,7 95,3 94,1 94,2 Möbler ............. 87,1 92,2 93,4 92,4 91,9 Hushållsmaskiner. . . . 91,2 96,2 95,7 94,5 94,8 Bilar .............. 89,3 93,1 92,7 90,4 91,7 Båtar .............. 90,9 95,4 95,6 94,3 94,5 Konstverk .......... 88,8 93,5 94,5 93,8 93,2
nu mest nöjd i övriga större städer och inte i Storstockholm men alltjämt minst nöjd i övriga tätorter. I det inbördes förhållandet mellan olika varuslag har däremot inte inträffat några nämnvär- da förändringar. Tabellsammanställningen _ovan inbe- griper de hushåll som antingen saknar intresse av lördagsöppet eller som är nöjda med kl. 13 som stängningstid. De hushåll i hela riket som har upp- gett att de är nöjda med att affärerna stänger kl. 15 understiger inte i fråga om någon varugrupp 83 men översti- ger inte heller 95 %. Mellan 17 och 5 % av landets alla hushåll är sålunda missnöjda om affärerna stänger redan kl. 15. Fortfarande är det blomsteraffä- rerna som tilldrar sig det största in- tresset, medan livsmedelsaffärerna nu först kommer på sjätte plats. Näst blom- mor vill man efter kl. 15 kunna köpa
kläder, skor, bilar och möbler. I fråga om tätortsklasserna är man nu mest nöjd i större städer och övriga tätor- ter och mest missnöjd i Storstockholm och på landsbygden.
Livsmedel
Eftersom livsmedelsaffärerna har den utan jämförelse största besöksfrekven- sen, skall i följande fyra tabellsamman- ställningar särskilt belysas i vilken ut- sträckning hushåll med och utan hem- arbetande vuxen i de fyra tätortsklas- serna och i hela riket är när det gäller sådana affärer nöjda med de fyra alter- nativen helt stängt, stängt kl. 13, stängt kl. 14 och stängt kl. 15.
När det gäller hela riket finns ingen nämnvärd skillnad mellan de två hus- hållstyperna i fråga om alternativet helt stängt. 27 % av vardera är nöjd med
Andelen hushåll i procent som inget har emot att livsmedelsaffärerna är helt stängda Fördelning efter olika hushållstyper och tätortsklasser
Stor- Övriga större Övriga .
HuShåll stockholm städer tätorter Landsbygden Hela "kat Med hemarbetande . . 35,2 32,0 21,4 27,6 27,1 Utan hemarbetande. . 27,0 27,4 25,9 29,9 27,2 Båda .............. 30,8 30,0 23,1 28,8 27,2
Andelen hushåll i procent som är nöjd då livsmedelsaffärerna stänger kl. 13. Fördelning efter olika hushållstyper och tätortsklasser
Stor- Övriga större Övriga
Hushåll
stockholm städer tätorter
Landsbygden
Hela riket
Med hemarbetande . . Utan hemarbetande. Båda ..............
59,1 48,7 53,5
57,4 48,5 53,5
50,7 45,4 48,6
55,4 46,7 53,4
54,4 47,1 51,5
att livsmedelsaffärerna är helt stängda på lördagar. I Storstockholm och öv- riga större städer är andelen nöjda för- värvsarbetande hushåll mindre, i öv- riga tätorter och på landsbygden större än andelen hemarbetande hushåll. Minst nöjda är hushållen där någon vuxen arbetar hemma i övriga tätorter (21 %), mest nöjda är motsvarande hushåll i Storstockholm (35 %).
När det gäller stängningsalternativet kl. 13 har samtidigt som andelen nöjda hushåll ökat inträffat den förändringen att andelen nöjda hushåll genomgående är minst bland de förvärvsarbetande. Minst nöjda är hushållen utan hemar- betande vuxen i övriga tätorter (45 %), mest nöjda är hushållen där någon vuxen arbetar hemma i Storstockholm (59 %).
Med stängt kl. 14 är andelen nöjda hushåll övervägande minst bland de för—
värvsarbetande. Storstockholm avviker nu markant från övriga delar av riket genom ett överlag större missnöje. Pro- centtalen ligger sålunda i Storstock- holm för vardera hushållstypen under alla motsvarande tal för varje hushålls- typ i övriga delar av riket. Minst nöjda är hushållen utan hemarbetande vuxen i Storstockholm (63 %), mest nöjda är hushållen där någon vuxen arbetar hemma i övriga större städer (88 %).
Bilden är i fråga om alternativet stängt kl. 15 i stort sett densamma som vid närmast föregående alternativ. Minst nöjda är hushållen utan hemar— betande vuxen i Storstockholm (82 %), mest nöjda är hushållen där någon vux- en arbetar hemma i övriga större stä- der (98 %).
Få hushåll (mindre än en halv pro— cent i hela riket) vill kunna köpa livs- medel före kl. 8 på lördagar.
Andelen hushåll i procent som är nöjd då livsmedelsaffärerna stänger kl. 14. Fördelning efter olika hushållstyper och tätortsklasser
. Stor- Övriga större Övriga . Hushåll stockholm stå der tätorter Landsbygden Hela rlket
Med hemarbetande . . 71,0 88,3 86,6 85,7 84,8
Utan hemarbetande... 62,6 73,7 76,4 74,9 72,6 Båda .............. 66,5 81,9 82,7 83,0 79,9
Andelen hushåll i procent som är nöjd då livsmedelsaffärerna stänger kl. 15. Fördelning
efter olika hushållstyper och tätortsklasser
Stor-
Hushåll stockholm städer
Övriga större
Övriga
tätorter Hela riket
Landsbygden
Med hemarbetande . . Utan hemarbetande. Båda ..............
86,0 82,0 83,9
97,7 90,8 94,6
97,0 92,3 95,2
93,6 89,8 93,0
94,9 89,3 92,7
Stor- Övriga större Övriga . Varuslag stockholm städer tätorter Landsbygd Hela riket Livsmedel .......... 9,6 6,4 5,1 4,0 5,9 Kläder ............. 19,1 22,0 20,0 15,3 19,3 Skor ............... 16,9 20,6 19,4 14,6 18,2 Färghandelsvaror. . . . 12,4 14,4 14,9 8,6 13,0 Järnhandelsvaror. . . . 11,5 13,7 15,2 9,9 13,1 Bok— 0. pappershan- delsvaror .......... 12,4 15,3 15,9 10,3 14,0 Blommor ........... 24,1 28,6 21,1 14,1 20,3 Radio, TV .......... 12,4 15,8 16,4 8,9 14,0 Möbler ............. 14,6 18,3 18,2 10,1 15,8 Hushållsmaskiner. . . . 11,0 13,6 14,9 9,1 12,7 Bilar ............... 12,2 16,0 17,4 11,3 14,5 Båtar .............. 10,7 13,9 15,2 8,9 12,8 Konstverk .......... 12,2 14,8 15,7 8,6 13,3
Vanliga vardagar
Samtliga varor
I tahellsammanställningen ovan anges i vilken utsträckning hushållen i de fyra tätortsklasserna och i hela riket vill kunna köpa olika varor vanliga vardagar efter kl. 18.
I hela riket vill hushållen vanliga vardagar efter kl. 18 framför allt kunna köpa blommor (20,3 %), kläder (19,3 %) och skor (18,2 %), medan livsmedlen tilldrar sig minst intresse (5,9 %). Bortses från livsmedel är de sena inköpsbehoven omväxlande störst i övriga större städer och övriga tätor- ter och minst på landsbygden. Beho- vet att kunna köpa livsmedel efter kl. 18 vanliga vardagar är störst i Storstock-
holm (9,6 %). Det inbördes förhållan- det mellan olika varugrupper är i öv- rigt i stort sett detsamma i alla fyra tätortsklasserna.
Till sist belyses i nedanstående sam- manställning i vilken utsträckning hus- håll med och utan hemarbetande vuxen i de fyra tätortsklasserna och i hela ri- ket vill kunna köpa livsmedel vanliga vardagar efter kl. 18.
De sena inköpsbehoven är när det gäller livsmedel genomgående störst bland de förvärvsarbetande hushållen. Behovet är störst i Storstockholm bland sådana hushåll (14,2 %), minst på landsbygden bland hushåll där någon vuxen arbetar hemma (1,9 %).
Få hushåll (något mindre än en halv procent i hela riket) vill kunna köpa livsmedel före kl. 8 vanliga vardagar.
Stor- Övriga större Övriga .
Hushåll stockholm städer tätorter Landsbygd Hela riket Med hemarbetande . . 4,1 3 7 2,8 1,9 2,9 Utan hemarbetande. 14 2 9 8 8,8 8,9 10,2 Båda .............. 9,6 6 4 5,1 4,0 5,9
Allmänna utgångspunkter
Alltsedan år 1909 har vi i Sverige haft lagstiftning som begränsar affärstider- na. Den första lagen gällde bara städer och andra tätorter, men redan år 1919 fick vi en lag som omfattade hela riket. Lagen fick tidigt sin nuvarande allmän- na karaktär av ramlagstiftning med en till vardagar mellan kl. 8 och 19 be- gränsad affärstid och vissa möjligheter till undantag. Bakom lagstiftningen låg redan från början som huvudsakligt motiv omsorg om de inom detaljhan- deln anställdas behov av fritid. Också motsvarande hänsyn till affärsinneha- varna själva har spelat sin roll i sam- manhanget. Den torde ha bidragit till att man år 1939 ansåg en ny butik- stängningslag behövlig trots att man samtidigt införde en särskild arbets- tidslag för detaljhandelns personal. Vid sidan härav har lagstiftningen ansetts vara av betydelse framför allt för att främja likartade konkurrensförhållan- den.
Vår uppgift är i första hand att för- utsättningslöst pröva behovet av en lagstiftning som reglerar affärstiderna. Det innebär i praktiken, att vi skall un- dersöka om butikstängningslagen kan avskaffas. Vi skall gå till väga på så sätt, att vi först uppmärksammar kon- sumenternas behov och intressen. Där- efter vill vi granska hållfastheten i dag av de motiv som har legat bakom den nuvarande lagen och dess föregångare.
KAPITEL 13
Allmänna överväganden och förslag
Konsumenterna och butikstängnings- lagen
När man studerar tidigare utredningar rörande butikstängningslagen —— och de är många — är det svårt att finna några säkra belägg för konsumenternas va- nor och önskemål. Konsumtionsvanor- na har belysts huvudsakligen genom omsättningssiffror och kundfrekvens- studier på företagarsidan. De är i och för sig mycket värdefulla men lämnar bara indirekt och som regel lokalt be- gränsade besked om vanorna. Konsu- menternas önskemål har i stort sett framförts genom olika organisationer, som har väsentligen eller i varje fall också andra uppgifter än att tillvarata konsumenternas intressen.
Vi har funnit att vi i första hand bör vända oss direkt till konsumenterna själva för att få närmare kännedom om deras inköpsvanor och inställning till affärstiderna. Vi har tidigare belyst konsumtionssidan genom att redogöra för utfallet av den intervjuundersök- ning som har genomförts åt oss i detta syfte av Statistiska centralbyråns utred- ningsinstitut. Här skall vi närmast dis- kutera vilken betydelse butikstäng- ningslagen kan ha haft för undersök- ningens resultat.
Först vill vi framhålla, att man inte av undersökningen kan bilda sig någon uppfattning om hur omfattande den av detaljhandeln förmedlade varuström— men skulle ha varit, om affärstiderna
inte hade reglerats i lag. Sannolikt går man emellertid för långt, då man gör gällande att konsumtionens omfattning inte har närmare samband med affärs- tiderna.
De i lagen angivna affärstiderna ut- gör den ram inom vilken inköpsbeho- ven kan tillgodoses. De påverkar där- med helt naturligt inköpens förläggning i tiden. Av intresse är för oss särskilt inköpsvanor och önskemål om affärs- tider på sön- och helgdagar, lördagar och vanliga vardagar efter kl. 18.
På sön- och helgdagar måste affärer- na i allmänhet vara stängda. Rätten för affärer som säljer mejerivaror o.dyl. att hålla öppet mellan kl. 8 och 10 är inte längre av större betydelse. Som några länsstyrelser har framhållit har utvecklingen inom detaljhandeln be- gränsat möjligheterna att begagna rät- ten till sön- och helgdagsöppet. Tyngd- punkten i sön- och helgdagsförsäljning- en har därmed förskjutits till kiosk— handeln och i viss mån också till auto- mathandeln. Allmänt sett är denna handel emellertid av ringa omfattning jämförd med butikshandeln, även om man inte bör underskatta kioskhan- delns betydelse för den enskilde kon- sumenten. I Stockholm är bilden delvis en annan genom de dispenser som där har lämnats åt affärer i anslutning till centralt belägna tunnelbanestationer och centralstationen. Här har framför allt befolkningen i innerstaden och bo- stadsområden med anknytning till tun- nelbanan möjligheter att på sön- och helgdagar handla livsmedel och andra dagligvaror.
I sin nuvarande utformning begrän- sar alltså butikstängningslagen kraftigt detaljhandeln på sön- och helgdagar. Viktigare för oss än inköpsvanorna dessa dagar blir därför konsumenternas inställning till de hinder som lagen re- ser då. Blommor tilldrar sig störst in-
tresse. Mer än hälften av landets alla hushåll vill kunna köpa blommor på sön- och helgdagar. Lagen ger möjlig- heter härtill genom att blommor hän- förs till kiosksortimentet. Därnäst vill man kunna köpa livsmedel (16 % av hushållen i hela riket). Härvidlag torde lagen som den tillämpas inte tillfreds- ställa konsumenternas uttalade behov annat än möjligen i Storstockholm till följd av där gällande dispenser. Inte heller synes lagen i sin hittillsvarande tillämpning tillgodose ett antal konsu- menters önskemål att på sön- och helg- dagar kunna handla kläder, möbler, bi- lar och konstverk (5—8 % av hushål- len i hela riket). Som allmänt omdöme kan sägas, att butikstängningslagen väl inte av konsumenterna uppfattas som ett allvarligt hinder för dem att kunna handla på sön- och helgdagar men att ganska många likväl vill ha möjlighet att köpa olika varor då, framför allt blommor och livsmedel.
Lördagar är den i lagen angivna van- liga affärstiden liksom övriga vardagar kl. 8—19. Så sen stängningstid som kl. 19 förekommer emellertid praktiskt ta- get ingenstans på lördagar. Stängnings- tiderna varierar då huvudsakligen mel- lan kl. 14 och 15, även om både tidi- gare och senare stängningstider inte är ovanliga. Utvecklingen har på sistone gått mot allt tidigare stängningstider på lördagar. Endast i mindre utsträckning har detta varit en direkt följd av kom- munala beslut. Beslut om kommunala avvikelser fanns den 1 januari 1964 i bara 88 av landets drygt 1 000 kommu- ner. När det gäller lördagar har 69 kommuner fattat beslut om tidigare stängningstid. Beslutade tider för se- nast tillåten stängning varierar i dessa kommuner mellan kl. 13 och 18. Det övervägande flertalet eller 48 kommu- ner har valt kl. 16 eller 17 som senaste stängningstid. Stängningstiden på lör-
dagar är mestadels ett resultat av över- enskommelser mellan detaljhandelsföre- tagen på orten.
Trots den på lördagar kortare af— färstiden är kundfrekvensen i butiker- na i allmänhet större då än på andra vardagar i genomsnitt. Betydligt mera än på vanliga vardagar besöks på lör- dagar affärer som säljer herrkläder, möbler, strumpor, underkläder, radio och TV, men också livsmedelsaffärerna har mest kunder på lördagar. Kund- frekvensen avtar i allmänhet de sista timmarna mot affärstidens slut utom i Storstockholm. Mest köps damkläder och minst livsmedel under dessa tim- mar. Av lördagens affärsbesök inträffar efter kl. 13 i affärer för damkläder 30 % och i livsmedelsaffärer 13 %. De förvärvsarbetande hushållen svarar för merparten av de sena inköpen. Av livs- medelsinköpen efter kl. 13 faller nästan 28 % på de förvärvsarbetande men bara 9 % på de hemarbetande hushål- len. De sistnämnda hushållen överväger i dag klart till antalet, men som tidi- gare har framhållits väntas antalet för- värvsarbetande kvinnor öka.
Studerar man allmänhetens inställ- ning till affärstiderna på lördagar som den avspeglas i. intervjuundersökning- cn, visar det sig att mellan 5 och 17 % av alla hushåll i landet inte är nöjda om affärerna stänger kl. 15. Näst blom- mor som tilldrar sig störst intresse (17 %) vill man efter denna tidpunkt kunna köpa kläder (11 %), skor (10 %), möbler och bilar (8 %) samt livsmedel och konstverk (7 %). Med stängning redan kl. 15 är man minst nöjd i Storstockholm och på landsbyg- den, där man i allmänhet har de längsta avstånden till affärerna.
Skulle affärerna i stället stänga så ti- digt som kl. 13 på lördagar, ökar an- delen inte nöjda hushåll i hela riket till 28—50 %. Alltjämt är intresset
störst att kunna köpa blommor (50 %), men livsmedel har nu ryckt upp på andra plats och kommer inte långt ef- ter (48 %). Därnäst vill man senare än kl. 13 kunna köpa kläder (44 %), skor (43 %), möbler (36 %), bok- och pap- pershandelsvaror (34 %) samt färg- handelsvaror, radio, TV och bilar (33 %). Man är minst nöjd med kl. 13 som stängningstid i övriga tätorter, vil- ket sannolikt har sin förklaring åt- minstone delvis i att så tidig stängning är vanligast där. Särskilt missnöjda är de förvärvsarbetande hushållen i övriga tätorter, om livsmedelsaffärerna stäng- er kl. 13. Inte mindre än 55 % av des- sa hushåll vill kunna köpa livsmedel där efter kl. 13 på lördagar. Landsbyg- dens motsvarande hushåll kommer emellertid inte långt efter (53 %).
Av intresse är också hur hushållen ställer sig till alternativet helt stängt på lördagar. Missnöjet fördelar sig nu i tur och ordning för de olika varusla- gen på följande sätt: Blommor (82 %), livsmedel (72 %), kläder (68 %), skor (67 %), bok- och pappershandelsvaror (61 %), färghandelsvaror (60 %), järn- handelsvaror och möbler (59 %), radio och TV (57 %) samt bilar (56 %). Med helstängt på lördagar är man mest missnöjd i Storstockholm och övriga större städer. När det gäller livsmedel är emellertid missnöjet störst bland de förvärvsarbetande hushållen i övriga tätorter (79 %).
De nuvarande affärstiderna på lör- dagar synes i det stora hela överens- stämma ganska bra med konsumenter- nas önskemål och behov. Affärerna stänger undantagslöst tidigare än vad lagen tillåter. Bara om man tillämpar så tidig stängningstid som kl. 13 blir missnöjet verkligt påfallande.
Vanliga vardagar stänger affärerna som regel kl. 18, trots att lagen tillåter att de har öppet till kl. 19. Vi bortser
tills vidare från möjligheten till ut- sträckt affärstid till längst kl. 20 en dag i veckan. Inte heller nu utnyttjas alltså helt den i lagen medgivna affärstiden. Även i detta sammanhang synes de kommunala avvikelserna spela en nu- derordnad roll. Bara 64 kommuner har fattat beslut om tidigare stängningstid vanliga vardagar. 59 kommuner har be- stämt stängning kl. 18, återstående fem kl. 17.30. Av större betydelse är i stäl— let liksom när det gäller lördagar över- enskommelserna mellan detaljhandels- företagen på orten. Tiden för middags- målet kan också ha lett till att man har ansett det vara skäligen meningslöst eller i varje fall mindre angeläget att hålla öppet efter kl. 18 när man under alla förhållanden måste stänga kl. 19. Med utsträckt affärstid menar vi den tid som affärerna har öppet en dag i veckan efter den vanliga affärstidens slut, oavsett om den i lagen till kl. 20 medgivna tiden utnyttjas eller inte. Ut- sträckt affärstid har förekommit spar- samt tidigare. De sista åren har dock kvällsöppet blivit vanligare även om möjligheten härtill på sina håll alltjämt utnyttjas mycket litet. Såsom exempel må framhållas, att i Göteborg bara någ- ra få specialaffärer håller öppet en kväll i veckan. Enligt uppgifter från hösten 1963 förekom då kvällsöppet på 85 orter med sammanlagt 3,35 milj. in- vånare. På många orter är det bara en butik _— ofta ett varuhus — som utnytt- jar utsträckt tid, medan på andra alla affärer inom en och samma bransch har öppet på kvällen. Utsträckt affärs- tid varierar mellan kl. 18.30 och 20. Ut- vecklingen synes gå i riktning mot att man utnyttjar den i lagen medgivna ti- den fullt ut, dvs. till kl. 20. Den ut- sträckta tiden förläggs vanligen till måndag eller fredag, dock med klar övervikt för fredag. Konsumtionsundersökningen belyser
vanliga vardagar framför allt allmän- hetens inköpsvanor mot den vanliga af- färstidens slut och konsumenternas in- ställning till frågan om den vanliga af— färstiden behöver utsträckas ytterliga- re. Vanliga vardagar brukar affärsti- den normalt omfatta 9 timmar (tiden 9—18). En jämn besöksfrekvens hela dagen skulle innebära, att 11 % av be— söken inträffar varje timme och således också timmen mellan kl. 17 och 18. Undersökningen visar nu nästan undan- tagslöst en större besöksfrekvens den sista timmen. Bara inköp av strumpor och underkläder ligger efter kl. 17 un- der det angivna medeltalet 11 %. Störst är besöksfrekvensen för inköp av radio och TV (35 %). Den är stor också för inköp av möbler (31 %), herrkläder (26 %), herrskor (25 %) och hushålls- maskiner (22 %). För damkläder lig- ger den vid 16 %, för damskor och livsmedel vid 15 %. Att kapitalvaror och herrkläder dominerar bland de sena inköpen har en naturlig förklaring i att dessa varor inköps antingen av flera familjemedlemmar tillsammans el- ler av männen ensamma. Männen är i större utsträckning än kvinnorna för- värvsarbetande och hinner därför mera sällan handla före kl. 17.
De sena affärsbesöken är vanligast i Storstockholm. De fyra tätortsklasser- na visar i stora drag bilden av en fal— lande skala. Radio, TV, möbler och hushållsmaskiner köps emellertid be- tydligt oftare mot affärstidens slut i öv- riga större städer och övriga tätorter. Det är osäkert vad förklaringen härtill kan vara. Möjligen är det de här mind- re avstånden till affärerna som gör att den sista timmen i större utsträckning hinner utnyttjas för familjeinköp.
Ganska många hushåll har visat miss— nöje med så tidig stängning vanliga vardagar som kl. 18. Framför allt vill man efter denna tidpunkt kunna köpa
blommor (20 % av hushållen i hela ri- ket), kläder (19 %) och skor (18 %). Därnäst vill man ha möjlighet att köpa möbler (16 %), bilar (15 %), radio, TV, bok- och pappershandelsvaror (14 %) samt konstverk, järnhandelsva- ror, färghandelsvaror, båtar och hus— hållsmaskiner (13 %). Intresset är minst för livsmedel (6 %). Bortses från livsmedel är de sena inköpsbehoven som de har kommit till uttryck i kon— sumenternas inställning omväxlande störst i övriga större städer och på öv- riga tätorter. I Storstockholm vill dock 10 % av hushållen eller nästan dubbelt så många som på andra håll i landet kunna köpa livsmedel efter kl. 18. Ef- ter kl. 20 är det överlag ringa intresse för att affärerna håller öppet. Likaså är det bara ett fåtal hushåll som vill kunna köpa livsmedel vanliga varda- gar före kl. 8. När det gäller affärsti- dens början har bara denna varugrupp undersökts närmare.
Det finns skäl att tro att de önske- mål som allmänheten har framställt om affärstiderna har påverkats i återhål- lande riktning av inrotade vanor. Allt— eftersom valmöjligheterna blir större för människorna, får de sannolikt ock- så en mera bestämd uppfattning om hur de i själva verket vill ha det med affärstiderna. I Stockholm meddelade dispenser åt affärerna vid tunnelbane- stationer i city har sannolikt medver- kat till att det är just i Storstockholm som intresset har visat sig vara störst för att kunna handla livsmedel efter kl. 18.
Allmänhetens inställning till affärs- tiderna vanliga vardagar visar i varje fall i förening med den påtagliga kon- centrationen av affärsbesöken till ti- den mellan kl. 17 och 18, att inte få konsumenter på många håll skulle be- söka affärerna även efter kl. 18 om de skulle få tillfälle till det.
Som allt annat mänskligt förändras konsumtionsvanorna. Vi kan därför inte grunda våra ställningstaganden bara på den nuvarande situationen utan måste också blicka framåt. Vi är fullt medvetna om att vi inte kan resa an- språk på att bättre än många andra kunna bedöma i vilken riktning dessa förändringar troligen kommer att gå. Det av oss insamlade utredningsmateria— let ger oss emellertid en ganska god grund för belysning av de olika om- ständigheter, som kan tänkas påverka konsumtionsvanornas framtida inrikt- ning.
Följande tre förhållanden behöver man särskilt hålla i minnet, då man försöker bedöma konsumenternas be- hov det närmaste decenniet av att kun- na handla olika dagar i veckan och olika tider på dagen. Det första hän- för sig till befolkningens flyttning i riktning mot tätorterna, koncentratio- nen av detaljhandeln till allt större bu- tiksenheter och handelns rationalise- ring i övrigt. Det andra är den vän- tade ökningen av antalet åldringar och förvärvsarbetande kvinnor. Det tredje är den fortsatta arbetstidsförkortning- en och den därav följande slutliga över- gången till fem dagars arbetsvecka.
Detaljhandeln har förändrats mycket framför allt det senaste decenniet. Af- färer med ringa omsättning har lagts ner och läggs alltjämt ner nästan som på löpande band, särskilt på landsbyg- den. Tyngdpunkten i detaljhandeln har därmed förskjutits till de större enhe- terna. På större tätorter har det blivit vanligt med flera konkurrerande varu- hus i nära anslutning till varandra så- som kärnan i ortens köp- och service- centrum. Detta innebär bland annat, att konsumenterna visserligen får ökade möjligheter att köpa olika varor inom ett ganska koncentrerat område men att många samtidigt får längre avstånd
till inköpsstället, framför allt till det ställe där de köper livsmedel eller and- ra dagligvaror. De större avstånden till affären drabbar åldringarna hårdast men är kännbara också för många and- ra, inte minst bland de förvärvsarbe- tande. För åldringarna kan den långa vägen till affären ibland te sig mer el- ler mindre oöverkomlig, för de för- värvsarbetande kan det vara tiden som inte räcker till. Den fortsatta ökningen av antalet privatbilar synes bara delvis kunna utjämna olägenheterna med de längre avstånden, i varje fall när det gäller behovet att kunna köpa daglig- varor. Större betydelse har nog då på livsmedelssidan utvecklingen av kon- serveringstekniken, särskilt på djup- frysningens område, och tillkomsten av nya förpackningsmetoder. Härigenom ökas för många möjligheten att i kyl- skåp och frysboxar lagra livsmedel hemma. Detta kan i sin tur leda till att allt fler hushåll föredrar att handla mindre ofta men i stället göra större inköp då de besöker affären. Höjningen av levnadsstandarden spelar också sin roll i sammanhanget. En sida av den är att affärerna har blivit i stånd att tillhandahålla ett rikhaltigare och till kvaliteten mer differentierat varusor- timent. En annan sida är att inom kon- sumentledet särskilt åldringarnas köp— kraft stegras allteftersom pensions- systemen byggs ut. Leder utvecklingen av standardförpackningar och självbe- tjäningssystem till att affärsbesöken blir kortare för köp av vissa varor, medför det mångsidigare varuutbudet å andra sidan behov av längre tid för övervägande och val av andra varor. Särskilt kapitalvaror kan det komma att ta längre tid att köpa. Därmed blir det sannolikt allt vanligare att hela fa- miljen eller några familjemedlemmar tillsammans gör inköpen.
Inom vår befolkning ökar andelen
personer över 65 år i stegrad takt fram till 1980-talet, enligt tillgängliga prog- noser från 13 % år 1965 till 16 % år 1980. Också andelen förvärvsarbetande kvinnor väntas bli allt större. De gifta arbetsföra kvinnornas andel beräknas stiga från 46,7 % år 1965 till 56,7 % år 1980. Denna förskjutning inom konsu- menternas egna led måste sätta spår i ändrade inköpsvanor.
Sannolikt blir för det växande an- talet åldringar med den ökade köp- kraft som de representerar de långa av- stånden till affärerna ett större pro- blem än affärstidernas förläggning. De förvärvsarbetande är däremot på ett helt annat sätt beroende av affärstider- na, framför allt av marginaltiderna ef- ter arbetets slut. Detta beroende blir kännbart för allt fler hushåll alltefter- som de gifta kvinnorna i ökad utsträck- ning ägnar sig åt förvärvsarbete. In- tresset för sön- och helgdagsöppet är störst bland de förvärvsarbetande hus- hållen och kan alltså väntas stiga. Här är det särskilt blomster- och livsme- delsaffärerna som kommer i blickpunk- ten. Lördagar och helgdagsaftnar ut- nyttjas redan nu flitigare än andra da- gar för affärsbesök. Dessa dagar kan man motse en ökad besöksfrekvens i nästan alla affärer. Likaså måste in- tresset för kvällsöppet vanliga vardagar bli större i och med att andelen för- värvsarbetande hushåll ökar.
övergången till femdagarsvecka i ar- betslivet påverkar också konsumtions- vanorna. Här är det emellertid fråga om en påverkan i olika riktningar, som det är svårare att renodla och bedöma effekten av. För det stora flertalet in- nebär femdagarsveckan fria lördagar och söndagar, även om många arbetsta- gare främst inom serviceyrkena ofta måste finna sig i att få sina två lediga dagar förlagda till annan tid än vecko- slutet. Under sommarmånaderna kan
man visserligen vänta sig minskad be- söksfrekvens i affärerna på lördagar i samma mån som det blir vanligare att familjerna får tillgång till fritidshus eller av annan anledning lämnar tät- orten under veckoslutet. Emellertid tor- de under större delen av året de arbets- fria lördagarna leda till ökad efterfrå- gan av varor och tjänster dessa dagar. Man kan motse stegrad besöksfrekvens då, framför allt i affärer som tillhanda- håller varor lämpade för familjeinköp såsom kläder, möbler, radio, TV, bilar. Sannolikt kommer detta att i särskilt hög grad gälla affärer, som är belägna i stora tätorter med betydande omland. Å andra sidan kommer nog många af- färsbesök att ske tidigare på dagen än nu. För de förvärvsarbetande som även i fortsättningen måste arbeta på lörda- gar skulle emellertid tidig lördags- stängning kunna komma att utgöra ett allvarligt problem. Vidare måste man ta hänsyn till att många sätter värde på lördagshandeln från stimulans— och rekreationssynpunkt och alltså har in- tresse av att kunna besöka affärerna också senare på dagen.
Utvecklingen mot arbetsfria lördagar för allt fler måste också komma att på- verka inköpsvanorna övriga veckoda- gar. Man får räkna med ett stegrat in- tresse för kvällsöppet från de konsu- menter som brukar resa bort över veckoslutet. Mera betydelsefullt för våra ställningstagande är emellertid om de fria lördagarna allmänt sett kan tänkas minska intresset för kvällsöppet övriga dagar.
Konsumtionen stiger i ökad takt, och efterfrågan på varor blir större. Varu— omsättningen ökar inte bara som en följd av den stigande levnadsstandar- den, mätt i tillgången på pengar hos konsumenterna. Till den ökade omsätt- ningen bidrar också, att det oftare blir billigare att köpa nytt än att laga eller
reparera det förslitna. Produktionen in- riktas alltmer på framställning av bil- liga varor med kort förbrukningstid. Detta gäller i viss utsträckning även så- dana artiklar som av hävd har hänförts till kapitalvaror. Många konsumenter kommer dessutom också i fortsättning- en att vara hänvisade till att i huvud- sak handla på vanliga vardagar. Hit hör framför allt flertalet inom service- näringarna verksamma. För de för- värvsarbetande som har fria lördagar kan vidare lördagsöppet ersätta kvälls- öppet vanliga vardagar bara i begrän- sad utsträckning. Särskilt de omlands- kunder som bor inom räckhåll för en större tätorts affärscentrum kan kom- ma att visa stort intresse för kvällsöp- pet. Antalet sådana kunder ökar i takt med den pågående urbaniseringen. Det- samma gäller sannolikt många konsu- menter i rikets största städer, som på grund av de nuvarande affärstiderna nödgas köpa livsmedel och andra dag- ligvaror omedelbart efter arbetets slut och bära med sig dem den ofta långa vägen hem. För dem skulle det säkert te sig mera tilltalande att kunna köpa varorna i närheten av bostaden. Kvälls- öppet vanliga vardagar har också för många konsumenter den fördelen att de lättare kan undvika trängseln i af- färerna på lördagar. Sammanfattningsvis må framhållas, att en stor del av konsumenterna vill att affärerna vanliga vardagar skall hål- la öppet längre än vad som nu är fal- let i allmänhet och att konsumenternas intresse för kvällsöppet dessa dagar sannolikt kommer att stiga. Det över- vägande flertalet konsumenter vill ock- så kunna handla på lördagar. De allra flesta av dem är tillfreds om affärerna då stänger omkring kl. 15, men inte få vill kunna handla även senare. I vilken riktning inställningen till affärstiderna på lördagar kommer att ändras den när-
maste framtiden är det svårt att uttala sig om med någon större grad av säker- het. De faktorer som kan tänkas påver- ka utvecklingen härvidlag är inte en- tydiga. Mycket talar dock för att all- mänheten kommer att utnyttja lörda- garna för inköp av urvalsvaror i större utsträckning än nu. På söndagar är in- tresset av att kunna handla i huvudsak knutet till blommor och livsmedel. Av allt att döma kommer detta intresse att bestå.
Detaljhandeln och butikstängningslagen
Butikstängningslagen är till sin natur konkurrensbegränsande och rimmar därför inte så bra med de principer som ligger bakom 1953 års lagstiftning för att motverka konkurrensbegräns- ning inom näringslivet. Lagen begrän- sar den fria konkurrensen såväl mellan detaljhandeln sedd i dess helhet och andra näringsgrenar som mellan olika företag inom detaljhandeln. De i lagen fastställda affärstiderna, som i allmän- het inte får överskridas, hindrar detalj- handeln från att på vardagskvällar och söndagar konkurrera fritt med exem- pelvis restaurangnäringen och nöjes- industrin. De största problemen som följer av lagens konkurrensbegränsande effekt torde emellertid vara att finna inom detaljhandeln själv. Vi tar till en början från denna synpunkt upp de med stöd av lagen meddelade dispen- serna och besluten om kommunala av— vikelser.
Av dispenserna — dvs. de med stöd av 11 & butikstängningslagen meddela- de tillstånden — intresserar oss fram- för allt dels de många tillstånden i hela landet för kiosker och andra försälj- ningsställen — exempelvis frukt- och konfektyraffärer _— som tillhandahåller sådana varor som brukar benämnas
kiosksortimentet, dels tillstånden i Stockholm och Göteborg för några i city belägna affärer. Kioskhandelns uppsving måste ses mot bakgrunden av att denna försäljningsform sedan länge har haft en privilegierad ställning i butikstängningslagen. Därmed är emel- lertid inte sagt, att kioskhandeln skulle stagnera eller gå tillbaka om lagen upp- hävdes. Den ökade konkurrens som kioskerna i ett sådant läge skulle ut- sättas för kan mycket väl tänkas bli kompenserad av friheten för dem att utvidga sitt sortiment. Man har fast- mera anledning tro, att kioskerna utan stöd av lagstiftning som reglerar affärs- tiderna för den reguljära detaljhandeln skulle bli i stånd att bättre än nu an- passa sin verksamhet till de krav som konsumenterna ställer på service från en närhetsbutik. Utvecklingen har för övrigt redan nu gått i riktning mot större kiosker, ofta med två avdelning- ar för olika slag av försäljning. När det gäller tillstånden för andra affärer att hålla öppet längre än vanligt är si- tuationen såtillvida en annan, som det hittills har varit fråga om ett fåtal till- stånd till centralt belägna affärer i Stockholm och Göteborg. Enligt lagen krävs i sådana fall som de här aktuella för att utsträckt affärstid skall kunna medges, att det finns synnerliga skäl för detta. Utvecklingen har här i de två största städerna tvingat fram en dispensgivning, som inte är invänd- ningsfri från konkurrenssynpunkt. (överståthållarämbetet har också funnit dispensbestämmelsen vara svår att till- lämpa vid prövningen av de under se- nare år alltmera talrika ansökningarna från större butiker i anslutning till tun- nelbanan i Stockholm om utsträckt af- färstid.
En kommunal avvikelse ter sig fram- för allt betänklig, om den rubbar ba- lansen i konkurrensen mellan företag
inom två eller flera kommuner. En så- dan balansruhbning inträffar, om två kommuner har olika affärstider till följd av beslut om kommunal avvikelse och kunderna för den skull gynnar de affärer som håller öppet längst. Denna olägenhet har några länsstyrelser från de tätt befolkade länen i södra Sverige erinrat om. Riskerna för att sådana si- tuationer skall inträffa blir dock mind- re när vi får kommuner lned bättre nä- ringsgeografisk struktur.
Den del av detaljhandelns totala om- sättning som faller på kioskerna och dispensaffärerna i övrigt är emellertid ringa, liksom det bara är undantagsvis som någon balansrubbning av betydelse kan uppkomma mellan företag i olika kommuner till följd av ett kommunalt beslut. Avgjort viktigare är därför den konkurrensbegränsning som butikstäng- ningslagen framkallar genom att för- hindra den stora mängden av detalj- handelsföretag att variera sina affärs- tider annat än inom den i lagen givna ramen, dvs vardagar mellan kl. 8 och 19 med rätt till utsträckt öppethållande till kl. 20 en dag i veckan. Härmed är vi inne på ett av de sedan gammalt åbe- ropade motiven för butikstängningsla- gen, nämligen att en laglig reglering av affärstiderna är ägnad att främja lik- artade konkurrensförhållanden inom detaljhandeln. Vi avser nu att behandla denna fråga från en något vidsträck- tare synpunkt. Problemet gäller nämli- gen också enligt vår mening främst vil- ken betydelse butikstängningslagen har för detaljhandelns möjligheter att un- der fri konkurrens utveckla sig mot rationella och ekonomiskt bärkraftiga företagsformer.
Som förut framhållits utnyttjas bara sällan den i lagen tillåtna affärstiden fullt ut. Vanliga vardagar stänger affä- rerna mestadels kl. 18, och på lördagar håller man i allmänhet inte öppet läng-
re än till kl. 14 eller 15. Detta betyder emellertid inte, att butikstängningslagen skulle sakna betydelse för de affärstider som tillämpas i praktiken. Dessa har ofta tillkommit genom överenskommel- ser mellan detaljhandelsföretagen på orten. Lokala detaljhandelsorganisatio- ner verkar för att sådana överenskom- melser kommer till stånd. Inte sällan äger samråd rum med de handelsan- ställdas lokalavdelning. Genom att af- färstiden i lagen har begränsats till kl. 19 har möjligheten till varierande stängningstider vanliga vardagar blivit så ringa, att lagen torde ha främjat de då vanligen förekommande överenskom- melserna om kl. 18 såsom stängningstid. Utvecklingen har också gått i den rikt- ningen, att man mer och mer utnyttjar den år 1956 införda rätten till utsträckt affärstid en dag i veckan fullt ut, dvs till kl. 20.
Av intresse för vår bedömning är vidare hur omsättningen inom detalj- handeln sedd i förhållande till kund— frekvensen fördelar sig på olika vecko- dagar och på olika tider av dagen. Ge- nom tillmötesgående från Detaljhan- delns utredningsinstitut och Koopera- tiva förbundet har vi fått utrednings- material, som belyser bland annat den- na fråga och som har redovisats när- mare i sjätte kapitlet. Vi vill emellertid erinra om att materialet inte täcker detaljhandeln i dess helhet och alltså inte är lika representativt som konsu- mentundersökningen. Studierna från Detaljhandelns utredningsinstitut om- fattar inga varuhus, medan Koopera- tiva förbundets undersökningar har ta- git sikte på vissa speciella affärer och varuhus. Materialet är likväl av mycket stort värde.
De av Detaljhandelns utredningsin- stitut gjorda studierna lämnar först be- sked om Iördagsförsäljningens andel av totalomsäftningen i medeltal för olika
branscher och ortsgrupper under åren 1961—1963. Begreppet ortsgrupp har här definierats på annat sätt än vid konsumentundersökningen. I genom- snitt redovisar livsmedelshandeln och skohandeln 25% av omsättningen på lördagar. Herrkonfektion redovisar 30 och övriga branscher 20 %. Detta stäm- mer ganska bra med konsumentunder- sökningen, som för alla där aktuella varugrupper visar större besöksfrekvens i affärerna på lördagar än andra vecko- dagar. I affärer som säljer herrkläder inträffar 35 och i livsmedelsaffärer 19 % av besöken på lördagar. Att om- sättningen för vissa branscher är högre (exempelvis för livsmedel) och för andra lägre (exempelvis för herrklä- der) än besöksfrekvensen måste bero på att en del varor köps i större mängd på lördagar än annars och att andra varor sådana dagar föranleder fler be- sök i affärerna än inköp. Mellan olika ortsgrupper har man däremot inte kun- nat finna några systematiska skillnader inom detaljhandelns undersökningar. Butiker inom samma bransch med samma stängningstid har ungefär sam- ma andel av omsättningen på lördagar vare sig de är belägna i storstäder eller på mindre orter. Senare stängningsti- der på lördagar medför i de flesta fall högre andel dessa dagar av veckoför- säljningen. Fastän tendensen inte är enhetlig, anser man sig kunna konsta- tera att lördagarnas andel av vecko- försäljningen i allmänhet stiger med senare stängningstid. I och för sig stri- der detta inte mot iakttagelsen från konsumentundersökningen, att kund- frekvensen utom i Storstockholm som regel avtar de sista timmarna mot af- färstidens slut.
Inga större variationer har inträffat i lördagshandeln sedd från den här dis- kuterade synpunkten under åren 1961 —1963. Man har inte kunnat spåra nå-
gon tendens att lördagens betydelse som inköpsdag skulle ha ändrats under de tre åren, även om förskjutningar kan ha skett lokalt för vissa branscher. Inte heller har det visat sig, att utnytt- jandet av rätten till utsträckt affärstid en vardag i veckan — vanligen fredag eller måndag — nämnvärt har påverkat omfattningen av lördagshandeln och detta trots att utsträckt affärstid har blivit vanligare under tiden.
Vad härefter angår försäljningsinten- siteten under lördagens olika timmar är det en allmän iakttagelse, att denna överlag är mycket hög. Värden motsva- rande två, tre och till och med fyra gånger den genomsnittliga omsättningen per veckotimme är inte ovanliga. I all- mänhet är försäljningsintensiteten högst under de tidiga eftermiddagstimmarna, medan förmiddagspasset och de senare timmarna på eftermiddagen oftast visar något lägre siffror. För livsmedelshan- deln är belastningen ganska jämn till kl. 14 för att därefter mattas. De livs- medelsaffärer som har öppet till kl. 16 —— det är framför allt en del kedjebuti- ker i storstäderna — säljer dock mera kl. 15—16 än per timme under veckan i övrigt. För skohandel, herrkonfektion och damkonfektion når omsättningen sitt maximum kl. 13—14. Den är särskilt intensiv då inom herrkonfektionsbran- schen — tre till fem gånger den nor- mala under veckan. Generellt sett svarar den sista timmen av affärstiden på lör- dagar för omkring 20 % av hela lör- dagsförsäljningen. Även härvidlag är överensstämmelsen med konsumentun- dersökningen ganska god. Denna visar efter kl. 13 på lördagar stor besöksfrek- vens i affärer som säljer damkläder, herrkläder och skor men ganska liten ilivsmedelsaffärer. Besöksfrekvensen understiger emellertid försäljningsin- tensiteten i så måtto, som andelen af- färsbesök efter kl. 13 på lördagar ge-
nomgående är mindre än den genom- snittliga omsättningen per timme dessa dagar. Tendensen förefaller gå mot minskad försäljning de senare eftermid- dagstimmarna också i beklädnads- och skoaffärer. Damkonfektionsaffärerna utgör här ett undantag. De visar dock genomgående mindre omsättning på lördagar än herrkonfektionsaffärerna.
Beträffande den utsträckta affärstiden är detaljhandelns studiematerial så be- gränsat, att iakttagelserna får anses vara mindre säkra. Försäljningsintensiteten är på här aktuella vardagskvällar lägre än under lördagseftermiddagarna. Det har befunnits vara anmärkningsvärt, att omsättningen inte har tenderat att öka under utsträckt affärstid.
Materialet från Kooperativa förbun- det, som hänför sig till åren 1962—1964, har stort intresse framför allt därför, att det innehåller detaljerade iakttagel- ser från ett antal speciella affärer som tillhör den mest expansiva sektorn inom
detaljhandeln, nämligen självbetjänings-
affärer och varuhus. För undersökta självbetjäningsaffärer med livsmedel som huvudsakligt sortiment — en i Stockholm och fyra i Göteborg — är i första hand gemensamt, att själva kund- betjäningen utgör en ringa ”del av affärs- personalens samlade arbetsinsats. En av de fem affärerna, som får anses vara representativ i sammanhanget, redovi- sar på kundbetjäning inte mer än 9,4 % av det totala arbetet i affären. Genom att kassaarbetet uppgår till 23,7 % fal- ler på kundservicen i dess helhet 33,1 %. Påfallande är också, hur väl be- lastningsvariationerna uttryckt i antalet kunder och registrerade kassaposter under veckans olika dagar och dagar- nas olika timmar stämmer överens i alla fem undersökta affärer. Måndag— fredag är kundantalet lågt mellan kl. 9 och 10. Det stiger måttligt på förmid- dagen för att falla efter lunchtiden.
Härefter sker en kraftig stegring, som pågår ända till affärstidens slut kl. 18. Antalet inköpta poster _— i genomsnitt fyra å sex per kund — beskriver i hu- vudsak samma kurva. Bara affären i Stockholm har utsträckt affärstid en dag i veckan, nämligen på fredag kl. 18—19. Kundfrekvensen sjunker då kraftigt. Endast morgontimmen mellan kl. 8 och 9 har lägre frekvens. Denna är å andra sidan då så liten som hälften av kundfrekvensen under kvällstimmen på fredag.
Lördagar är bilden en annan än på vanliga vardagar. Då inträffar en myc- ket kraftig stegring av kundantalet re- dan under förmiddagstimmarna. Steg- ringen fortsätter fram till kl. 13—14, då maximum nås vilket ligger klart över kundfrekvensen kl. 18 övriga var- dagar. Antalet varuposter uppgår före kl. 11—12 till ett tiotal per kund i genomsnitt men sjunker sedan ganska kraftigt. Detta tyder på att affärerna på lördagseftermiddagar har fler strö- kunder och kunder som återvänder för kompletteringsköp. Iakttagelserna stäm- mer mycket bra med undersökningen av Detaljhandelns utredningsinstitut om försäljningsintensiteten lördagens olika timmar.
I stort sett samma resultat visar redo- visningen av försäljningsstrukturen i de 31 kooperativa livsmedelsaffärerna i Västerås. Här är det omsättningens för- delning på olika dagar och timmar som har studerats närmare. Tyngdpunkten i omsättningen är klart förskjuten till fre- dag—lördag. Omsättningen når sitt för vanliga vardagar högsta värde fredag kl. 17—18 för att uppnå veckomaxilnum lördag vid 11-tiden.
Av tre undersökta varuhus — ett stör- re och två mindre i landsorten —— ger två delvis en annan bild. Vartdera av dem _— det större och ett av de mindre _ har två plan, ett entréplan med tra-
ditionell betjäning och ett bottenplan med självbetjäning delvis. Försäljning av livsmedel bedrivs i särskilda avdel- ningar och omfattas inte av undersök- ningen. Det större varuhuset redovisar en mycket hög omsättning lördagar i båda planen, det mindre en inte fullt så hög. Kundfrekvensen är också över- lag stor då men avtar i allmänhet vid 12-tiden. Vanliga vardagar fördelar sig kunderna på affärstidens olika timmar ungefär på samma sätt som i de tidigare redovisade livsmedelsaffärerna, medan omsättningen då långt ifrån alltid när sitt maximum mot affärstidens slut. I de plan där traditionell betjäning före- kommer följer omsättningskurvan gan- ska väl kurvan för kundfrekvensen. Däremot är omsättningen ofta högst mitt på dagen i de plan där man delvis använder självbetjäning. Variationerna är här så stora och oregelbundna, att man inte kan utläsa någon bestämd ten- dens. I det tredje varuhuset utgör livs- medelsförsäljning en integrerande del av försäljningen. Försäljningsstrukturen visar också här i stort sett samma bild som motsvarande struktur i de tidigare behandlade livsmedelsaffärerna.
I det redovisade studiematerialet kan när det gäller omsättningen urskiljas två klart framträdande tendenser. Den ena gäller försäljningen av livsmedel. I af- färer som huvudsakligen tillhandahåller livsmedel inträffar tyngdpunkten i vec- kans omsättning under fredag—lördag med maximum vid 11-tiden på lördag. övriga veckodagar kulminerar omsätt- ningen i allmänhet den sista timmen av affärstiden utan att nå upp till freda- gens höga värde mot den vanliga affärs- tidens slut. Den andra tendensen gäller försäljningen av övriga varor. För dem inträffar tyngdpunkten i veckans om- sättning i allmänhet också på lördag men kulmen nås senare på dagen, mel-
lan kl. 12 och 14. När det gäller alla dessa varor är vårt utredningsmaterial inte tillräckligt representativt för att vi med stöd bara av detta skall kunna göra något tillförlitligt uttalande röran- de omsättningens fördelning övriga var- dagar på affärstidens olika timmar. Otvivelaktigt förekommer dessa dagar i flera affärer högre omsättning än an- nars under de sena eftermiddagstim- marna, även om omsättningen lika ofta eller till och med oftare är högre mitt på dagen. Det finns enligt vår mening tecken som tyder på att butikstäng- ningslagen vanliga vardagar för inte så få affärer hindrar en anpassning af af- färstiderna till variationerna i omsätt- ningen och kundfrekvensen. Redogörel- sen i det föregående för förändringar i inköpsvanorna och detaljhandelns struktur ger oss skäl att anta, att anpass- ningen kommer att försvåras ytterligare om butikstängningslagen får vara kvar oförändrad. Vid detta bedömande har vi tagit hänsyn till att studiematerialet som vi har fått ta del av i detta hän- seende måste behandlas med särskilt stor försiktighet.
Mot en allmän utsträckning av affärs- tiden liksom mot butikstängningslagens upphävande i dess helhet görs emeller- tid ofta invändningen, att balansen i konkurrensen mellan olika typer av fö- retag inom detaljhandeln skulle bli all- varligt förskjuten. Företrädare för den- na meningsriktning befarar, att många affärer skulle tvingas till ett mer eller mindre onödigt öppethållande för att kunna hålla jämna steg med konkur- rentföretagen. Detta skulle i sin tur öka detaljhandelns omkostnader, vilket yt- terst skulle drabba konsumenterna ge- nom ökade varupriser. I förlängningen av dessa synpunkter skymtar farhågor för att många affärer på lång sikt inte klarar den hårdnande konkurrensen
och därför tvingas slå igen med den ytterligare försämring av servicen som detta innebär för konsumenterna.
Den strukturförändring som hittills har skett inom detaljhandeln och som har varit särskilt framträdande det se- naste decenniet antyder varthän utveck- lingen är på väg. Förändringen beror inte bara på befolkningsomflyttningar- na utan också på den rationalisering som har blivit nödvändig. Lanthandeln liksom små, traditionellt betjänade affä- rer i tätorterna -— särskilt de som till- handahåller dagligvaror — minskar till förmån för större självbetjäningsaffärer och vanliga varuhus. Dessa expanderar starkt eller är i varje fall på fram- marsch. En särskild typ av självbetjä- ningsaffärer som håller på att växa till i antal är storbutikerna med en års- omsättning över 3 milj. kronor. Sett från detaljhandelns synpunkt är det fråga om en avlastning av ”arbetsupp- gifter i två helt motsatta riktningar. Utvecklingen mot ökad förpacknings- grad utgör en rationaliseringsåtgärd, som innebär att arbetet med uppväg- ning och paketering flyttas från detalj- handeln som det yttersta produktions- ledet till något av de bakomliggande led —— fabrikanten eller grossisten -— där man kan tillgodogöra sig stordriftens fördelar. Samtidigt flyttas servicearbe- tet i stor utsträckning från detaljhan- deln till kunden. Båda rationaliserings- åtgärderna ger till resultat att man kan undvika eller fördröja annars ound- gängliga prishöjningar. Också kassa- funktionen inom självbetjäningsaffärer- na kommer sannolikt att kunna för- enklas, varigenom det direkt på kund- service inriktade arbetet minskar.
Självbetjäningsbutikerna har hittills kommit till användning företrädesvis inom livsmedelsbranschen. En modifie- rad form av självbetjäningsidén har
emellertid vunnit insteg i de självvals- affärer som på sistone har vuxit fram inom andra branscher, såsom färghan- deln, järnhandeln, pappershandeln. Allt talar för att också dessa affärer, som kombinerar självbetjäning med tradi- tionell service, kommer att öka i antal.
I linje med den angivna utveckling- en ligger varuhusens expansion. Från att tidigare ha begränsats till de större städerna har varuhus numera blivit vanliga både i småstäder och på andra ännu mindre tätorter med ett ganska tätbefolkat omland. Till detta har fram- för allt bidragit bilismens oförutsett snabba utveckling. Expansionen på va- ruhussidan fortsätter. Inte minst synes detta gälla rabattvaruhusen, som bygger sin verksamhet på principen »ett till högfrekventa artiklar begränsat sorti- ment i förening med minsta möjliga service». Varuhusen kommer troligen att i än större utsträckning övergå till självbetjäningssystemet, samtidigt som man kan vänta sig att livsmedelsavdel- ningar blir vanligare där.
Varuhusen kan väntas utnyttja möj- ligheten till utsträckt affärstid på var- dagskvällar, om butikstängningslagen skulle upphävas eller liberaliseras. Tro- ligen kommer särskilt rabattvaruhusen att bli intresserade av kvällsöppet, fram- för allt om de lokaliseras till områden på sådant avstånd från större tätorter att de vänder sig så gott som uteslutan- de till bilburna kunder. Ett exempel på detta är Konsums Stormarknad utanför Västerås, som i dag till fullo utnyttjar ett för Västerås stad gällande kommu- nalt beslut om stängning kl. 20 måndag —fredag. När det gäller livsmedels- affärerna talar däremot mycket för att många av dem kommer att begränsa sin utsträckta affärstid till någon eller någ- ra dagar i veckan. Omsättningen i de affärer som hittills har tillämpat ut-
sträckt affärstid visar inte så höga vär- den, att det finns större anledning att anta att belastningen på livsmedelsaffä- rerna som regel skulle bli särskilt stor alla vardagskvällar. Annorlunda kan det naturligtvis komma att bli dels för spe- ciella livsmedelsaffärer i storstädernas cityområden, dels för sådana livsme- delsaffärer som är belägna långt från city i storstädernas tätbefolkade bo— stadsområden. Frågan blir då närmast, hur det i konkurrensen framför allt från varuhusen kommer att gå med alla de affärer — specialaffärer och mindre dagligvaruaffärer — som håller fast vid sin traditionella service.
För specialaffärerna får det anses va- ra ganska sannolikt, att utvecklingen går i riktning mot att man branschvis koncentrerar sig på ett avgränsat sorti- ment. Troligen tvingas vissa affärer att avstå från priskonkurrens på lika plan med varuhus och liknande affärer och i stället lägga större vikt vid god betjä- ning av kunderna och oklanderlig branschkännedom hos personalen. Själv- valssystemet är emellertid tänkbart för vissa delar av sortimentet, främst hög- frekventa varor i de lägre prisklasserna. Framför allt torde de specialaffärer ha framtiden för sig som är belägna i nära anslutning till varuhusen såsom kärnan i en större tätorts köp- och service- centrum. Visserligen kommer de att få anpassa sina affärstider till kundfrek- vensen inom hela köpcentrum, men på grund av sitt speciella sortiment be- höver de inte bli direkt beroende av de affärstider som varuhusen kommer att tillämpa.
Närhetsbutiken utgör ett komplement till den stora dagligvaruaffären med självbetjäning. Med närhetsbutik menar vi en dagligvaruaffär — även kiosk — som helt inriktar sig på kunder bosatta i den närmaste omgivningen. De affärer som i dag, sedan mjölkbutikerna har
försvunnit så gott som helt, fullgör när- hetsbutikens funktion är väl främst mindre livsmedelsaffärer, tobaksaffärer och kiosker. Frågan om dessa affärers utvecklingsmöjligheter inom det fram- tida butikssystemet kan te sig osäker framför allt därför att även de små affärerna numera måste återfalla på ett ganska stort kundunderlag för att klara sig. Den är emellertid av vital betydelse för många konsumenter, och vi skall därför ägna den särskild uppmärksam- het.
Först några synpunkter på närhets- butikens sannolika vanliga funktioner den närmaste framtiden. Den komplet- terar men konkurrerar inte med varu- hus och stora självbetjäningsaffärer. Dess huvudsakliga uppgift är att till- fredsställa kundernas bekvämlighet. I första hand tillhandahåller den därför sådana varor, som det ter sig naturligt att köpa i närheten av hemmet och som det skulle vara opraktiskt att behöva be- ge sig till självbetjäningsaffären för att handla, om man inte har något annat ärende att uträtta där. Hit hör ett fler- tal av de varor som i dag räknas till kiosksortimentet. Som typiska exempel kan det räcka med att här nämna tid- ningar och tobaksvaror. Närhetsbutiken står vidare till tjänst, då det är något som storbutikskunden har glömt att kö- pa under det senaste besöket i storbuti- ken eller då han av någon särskild an- ledning inte vill bege sig dit, exempel- vis för att det har börjat regna. Det kan också vara fråga om kunder, som oför- utsett har fått gäster eller som av något annat skäl har fått en impuls att handla någon vara så fort och bekvämt som möjligt.
Närhetsbutiken kan emellertid också för många kunder få betydelse som ett mera reguljärt ställe för inköp av dag- ligvaror, låt vara att den alltjämt också i dessa fall vanligen blir ett inköps-
- __ _qm...a_._.._.___. —_f'——n.—l>—*d
ställe i andra hand. Som en följd av de allt längre avstånden till de större själv- betjäningsaffärerna kan man vänta sig att hushållen minskar antalet besökstill- fällen där, och då blir behovet att kun- na göra kompletteringsköp större. Vida- re kan många äldre personer liksom invalider och sjuka bli hänvisade till att åtminstone tidvis helt återfalla på närhetsbutiken. Också för många för- värvsarbetande kan det ibland te sig bekvämare att på vägen hem från arbe- tet uppsöka närhetsbutiken än att bege sig till storbutiken. Det finns därför sannolikt utrymme för olika slag av när- hetsbutiker, var och en anpassad till de speciella behov som finns hos kunder- na inom just det område där butiken är belägen.
Det kan inte gärna råda något tvivel om att närhetsbutiken har framtiden för sig vid sidan av varuhus och andra större affärer. Dess konkurrenskraft lig- ger i att den befinner sig inom nära räckhåll för sin kundkrets. Detta får ökad betydelse, allteftersom utveckling- en inom detaljhandeln medför en kon- centration till allt större och färre bu- tiksenheter med utvidgat självbetjä- nings- eller självvalssystem. En förut- sättning för att närhetsbutiken i detta läge verkligen skall kunna utveckla sig till ett ekonomiskt lönande företag är emellertid, att den då också smidigt an- passar sitt sortiment och sina affärs- tider till kundernas önskemål och be- hov. Från samhällets synpunkt är det också angeläget att man inte har en lag- stiftning, som främjar just kiosken så- som försäljningsställe utan i stället or- dentligt inredda butiker som bättre till- godoser både konsumenternas och de anställdas krav på en god försäljnings- miljö. Inte heller kan det vara rätt att samhället stöder kioskverksamheten till förmån för partiellt arbetsföra. För dem är kiosken som regel inte någon lämp-
lig arbetsplats, och erforderliga stöd- åtgärder för denna grupp bör ta sig andra former. Vi vill tro, att närhets- butiken kommer att stå i främsta rum- met bland dem som utnyttjar kvälls- öppet, om butikstängningslagen skulle upphävas eller liberaliseras. Och här blir det i så fall fråga om ett öppethål- lande som är direkt betingat av butikens speciella funktion. Genom att närhets- butiken inte direkt konkurrerar med varuhus och andra större affärer bör den också av konsumenten utan svårig- het kunna få ut de högre priser som kan bli nödvändiga för att täcka bl. a. ökade personalkostnader under obekväm ar- betstid.
Hur närhetsbutiken kommer att ut- välja sitt sortiment och hur den kom- mer att sörja för sin kundservice blir helt naturligt beroende av dess miljö och sammansättningen av dess kund- krets. Många variationer är tänkbara, och fältet bör vara fritt för nya idéer och impulser, som kan prövas efter hand som förutsättningarna härför blir gynnsamma.
I diskussionen kring affärstiderna har man på flera håll framfört betänklig- heter mot butikstängningslagens upphä- vande eller liberalisering från den syn- punkten, att många, kanske till och med det övervägande flertalet konsumenter skulle få vara med om att betala de ökade varupriser som skulle bli en följd av ytterligare kvällsöppet utan att själva ha något intresse av en på så sätt utvidgad affärstid. Farhågorna förut- sätter, att prishöjningar av betydelse skulle inträffa som en följd av en lag- stiftningsåtgärd i angiven riktning. Det är svårt att förutsäga om detta verk- ligen skulle bli fallet. Säkert är det i varje fall inte. Å ena sidan förefaller det klart, att personalkostnaderna måste bli högre med mera obekväm arbetstid och att kostnadsökningen måste slås ut på
konsumenterna. Å andra sidan vet vi inte med säkerhet, om detaljhandeln kommer att begagna sig av kvällsöppet i sådan utsträckning, att personalkost- naderna blir ett större problem än nu. Vi har förut sagt, att det bl. a. är varu- husen som kan väntas utnyttja möjlig- heten till utsträckt affärstid på vardags- kvällar. Från närhetsbutikerna kan vi bortse i detta sammanhang, eftersom de vänder sig till en kundkrets, som vill kunna handla bekvämt och då också får förutsättas vara beredd att betala pri- set för detta. Varuhusen kan tänkas mö- ta lönestegringarna genom att gå vidare i än snabbare takt mot självbetjänings- eller självvalssystem. Vi antar emeller- tid — och det finns utan tvivel lika starka skäl för det som för motsatsen — att inte obetydliga lönestegringar skulle inträffa i den tänkta situationen. I så fall skulle man sannolikt sträva efter att utjämna kostnadsstegringarna också genom andra rationaliseringsåt- gärder. Kostnadsökningarna för några timmars ytterligare kvällsöppet i vec- kan skulle exempelvis mycket väl kun- na tänkas leda till att man i stället hål- ler stängt en eller annan förmiddag, då kundfrekvensen enligt erfarenhet är på- fallande låg. Det förefaller som om det över hela landet inom detaljhandeln all- mänt praktiserade förfarandet att öpp- na affärerna — oavsett vilka varor de tillhandahåller och oavsett kundfrek- vensen — redan mellan kl. 8 och 9 inte alltid är helt rationellt. Två rabattvaru- hus har också börjat öppna senare på dagen, det förutnämnda Konsums Stor- marknad i Västerås så sent som kl. 12 måndag—fredag och OBS i Vårby kl. 10. Ännu mindre rationellt kommer det nu allmänt praktiserade förfarandet att te sig, om lagstiftningen skulle medge affärerna att bättre än nu anpassa sina affärstider till kundfrekvensens varia- tioner under dagen. Även om någon
kostnadsfördyring skulle inträffa som en följd av mera kvällsöppet, torde den likväl bli obetydlig, i varje fall om den slås ut på alla konsumenter. På detalj- handelns område likaväl som på många andra områden bör konsumenterna åt- minstone i viss utsträckning kunna godta, att kostnaderna fördelas på alla även om inte alla i lika mån kan till- godogöra sig fördelarna. Butikstängningslagen är inte längre tillräckligt smidig för att tillåta detalj- handeln att utvecklas rationellt. Lagens hämmande effekt på rationaliseringar bör emellertid inte överdrivas. Struk- turförändringen har tvingats fram obe- roende av lagen. Denna har inte kunnat hindra den koncentration till större bu- tiksenheter som har varit det domine- rande draget i utvecklingen det senaste decenniet. Lagen har väl i stort sett ba- ra fördröjt i och för sig påkallade ra- tionaliseringsåtgärder. Om lagen får va- ra kvar oförändrad, kommer den sanno- likt att bidra till att en hel del mindre bärkraftiga affärer, som annars skulle duka under i konkurrensen, kommer att kunna fortleva tills vidare. I och för sig är det ett konsumentintresse att inte alla små affärer försvinner med därav följande försämring av servicen. Även om det från denna och andra syn- punkter finns skäl att beklaga den på- gående kraftiga minskningen av vårt butiksbestånd, kan det likväl på längre sikt inte gärna vara ett samhällsintresse att behålla en lagstiftning oförändrad, som vidmakthåller mindre konkurrens- kraftiga företag och motverkar möjlig- heterna för både företagare och anställ- da att hålla jämna steg med andra grup- per i inkomsthänseende. Butikstängningslagen har dock också haft gynnsamma verkningar. Den har säkert i hög grad medverkat till att vi allmänt sett har fått ordnade förhållan- den inom detaljhandeln. De som motsät-
_ _. _. _».Wwwh—u
ter sig att lagen upphävs varnar också för den osunda konkurrens som de be- farar lätt skulle kunna uppkomma i en sådan situation.
Den osunda konkurrens som man här närmast tänker på är väl, att mindre ansvarsmedvetna företagare skulle hål- la öppet särskilt länge på kvällarna i spekulationssyfte och låta de stegrade personalkostnaderna gå ut över både varornas kvalitet och försäljningsloka- lernas standard. Härmed skulle lojala företagare kunna tvingas till ett öppet- hållande, som i själva verket inte skulle motsvara något konsumentbehov, och det onödiga priset skulle få betalas av konsumenterna.
Verkligt betänkligt blir väl det an- tydda förfarandet först, om det skulle leda till att man säljer varor av direkt undermålig kvalitet eller eftersätter de mest elementära krav på lokalernas standard. Ett sådant företag kan dock inte gärna bli särskilt långlivat. Allvar- ligare förefaller då riskerna att vara för sådana mellanformer av osund konkur— rens, som leder till skadeverkningar först på längre sikt. Fråga är emeller- tid om utrymmet härför numera är sär- skilt stort. I vårt moderna samhälle startar man inte ett detaljhandelsföre- tag utan kapitalresurser och utan in- gående planering och förberedande åt- gärder. Som regel gör man det inte hel- ler utan medverkan av branschorganisa- tion och utan samråd med kommunal myndighet. Den självägande enskilda detaljhandeln har framför allt i Sve- riges köpmannaförbund och dess lokala köpmannaföreningar byggt upp en or- ganisation, som har fått helt andra för- utsättningar än tidigare att genom råd- givning, upplysning och annan service medverka till en rationell och i övrigt ändamålsenlig utveckling av handeln. Inte minst gör Detaljhandelns utred- ningsinstitut betydelsefulla insatser här.
Naturligtvis kan man inte bortse från riskerna för att redan etablerade före- tag, som börjar få ekonomiska svårig- heter, antingen själva begagnar sig av osunda konkurrensmetoder för att hålla sig kvar eller också överlåter rörelsen till en mindre nogräknad person, som förvärvar företaget i avsikt att pröva sådana metoder. Frestelser kan väl ock- så föreligga för många att experimen- tera med affärstiderna utan att det blir fråga om direkt osund konkurrens men där experimentet kan te sig tvivelaktigt av ekonomiska skäl. Sådana experiment får dock antagas i huvudsak höra hem- ma i en övergångsperiod.
De ofärsanställdas behov av fritid
Som motiv för 1909 års lag angavs, att friheten att hålla handelsbodar öppna hur länge som helst medfört olägenheter för bland andra affärsbiträdena. Härvid tänkte man främst på deras behov av vila, intellektuell utbildning och för- ströelse. Gällande arbetstidslagstiftning torde ge de handelsanställda tillräck- ligt skydd i fråga om den ordinarie arbetstidens längd. De har liksom öv- riga arbetstagare normalt högst 45 tim- mars arbetsvecka. Inte heller torde övertiden vara något för de inom detalj- handeln anställda väsentligt problem.
När det gäller den ordinarie arbets- tidens förläggning har detaljhandeln däremot ansetts erbjuda sämre villkor än andra yrkesområden. Enligt arbets- tidslagen för detaljhandeln får visser- ligen den dagliga arbetstiden som regel inte överstiga elva timmar två dagar i veckan och i övrigt tio timmar. Enligt flera uttalanden är det emellertid i dag ett särskilt bekymmer för de handels- anställda, att deras önskemål om fria lördagar inte har kunnat infrias.
Som närmare framgår av femte kapit-
let har vi undersökt arbetstidens för- läggning inom olika yrkesområden. Vi har särskilt studerat hur den obekväma arbetstiden fördelar sig på olika yrkes- grupper. Med obekväm arbetstid förstås i detta sammanhang arbetad tid före kl. 7 och efter kl. 18 på vanliga var- dagar och före kl. 7 och efter kl. 15 på lördagar. Undersökningen visar, att alla förvärvsarbetande i landet måndag— fredag arbetar i genomsnitt något över tre timmar på obekväm arbetstid och att de inom detaljhandeln verksamma lig- ger något under genomsnittet (2,9 tim- mar). Mest obekväm arbetstid vanliga vardagar har de som arbetar inom ho- tell- och restaurangverksamhet (7,9 timmar), sjukvård och socialvård samt samfärdsel (5 timmar), medan de inom industrin sysselsatta har det gynnsam- mare (2,5 timmar). På lördagar är det annorlunda. Den obekväma arbetstiden utgör här för alla yrkesverksamma i landet i genomsnitt 0,6 timmar men för dem som arbetar inom industrin bara 0,2 timmar. Genomsnittstalet för lan- dets samtliga yrkesverksamma förkla- ras av den längre obekväma arbetstiden inom några serviceyrken; den uppgår i medeltal till 2,75 timmar för hotell- och restaurangverksamhet och 1,33 tim- mar för sjukvård och socialvård. Inom detaljhandeln sammanfaller den obe- kväma arbetstiden här med riksgenom- snittet.
Fastän undersökningen avsett alla yr- kesverksamma, torde den i stort sett vara representativ också för de an- ställda. Vill man renodla bilden till att avse bara de anställda måste man emel- lertid inom näringsgrenar med relativt stor andel arbetande företagare redu- cera siffrorna vid jämförelse med andra näringsgrenar. Detta gäller inom ser- viceområdena särskilt för detaljhandeln med dess många små företag.
För de inom detaljhandeln anställda
är frågan om arbetstidens förläggning alltså framför allt ett lördagsproblem. De är härvidlag visserligen inte sämre lottade än många inom andra service— områden verksamma, men de har långt- ifrån samma gynnsamma villkor som industriarbetarna. Vi anser det vara för- klarligt, att de handelsanställda önskar få fria lördagar i likhet med andra stora grupper av arbetstagare. Likaså är vi införstådda med att de handelsanställda utgör en grupp samhällsmedlemmar, som kan kräva samma rimliga hänsyn till sina intressen som andra medbor- gargrupper, konsumenterna inte undan- tagna.
Fråga uppkommer då vilken betydelse butikstängningslagen har för förlägg- ningen av de handelsanställdas arbets- tid.
Först må erinras om vad vi tidigare har konstaterat, nämligen att den i la- gen medgivna vanliga affärstiden mel- lan kl. 8 och 19 inte utnyttjas fullt. Beslut om kommunala avvikelser före- kommer så sparsamt, att de spelar en ganska liten roll för de handelsanställ- das arbetstid. Däremot torde de vanliga överenskommelserna mellan detaljhan- delsföretagen på orten ha haft ett inte ringa stöd i butikstängningslagen. Där- för befarar man både från köpmanna- håll och från de handelsanställdas sida, att förutsättningarna för sådana över- enskommelser skulle allvarligt försäm- ras om butikstängningslagen upphävs. Detta skulle i sin tur leda till mera obe- kväm arbetstid för detaljhandelsperso- nalen.
Detaljhandelspersonalen är i allmän- het organiserad i Handelsanställdas för- bund. Vissa begränsade grupper tillhör Handelstjänstemannaförbundet. Enligt uppgifter som lämnats av Handelsan- ställdas förbund är bara omkring 20 % av detaljhandelsföretagen bundna av kollektivavtal och inte mer än cirka
_ _ =..— ”Aha...-v......”-
55 % av de anställda fackligt organise- rade. Förbundet har därför haft svårare än andra fackförbund att hos arbets- givarsidan vinna gehör för de anställ- das intressen, särskilt när det gällt frå- gan om lönekompensation för obekväm arbetstid. Förbundet anser 'visserligen arbetstidens förläggning i princip vara en avtalsfråga men hyser oro inför fram- tiden om möjligheten att avtalsvägen främja de handelsanställdas berättigade önskemål härvidlag. Denna oro sam- manhänger framför allt med farhågor för att det inte överallt kommer att råda erforderlig konkurrens om arbetskraf— ten. Ett allvarligt problem är enligt för- bundet, att oorganiserade arbetsgivare på orter med överskott på kvinnlig ar- betskraft i sina detalhjandelsföretag an- ställer redan tidigare lågavlönade kvin- nor mot underbetalning. Härigenom försvåras inom hela detaljhandeln en lösning av likalönsfrågan som man ny— ligen har fått till stånd på det kollek- tivavtalsreglerade området enligt de riktlinjer som Svenska arbetsgivareför- eningen och Landsorganisationen enats om.
Sedan den första butikstängningsla- gen kom till år 1909 har detaljhandeln förändrats. Framför allt må framhållas den sedan ett femtontal år tillbaka in- ledda rationalisering som fått till följd allt färre och större butiksenheter. Tyngdpunkten i detaljhandeln har där- med förskjutits till de större affärsen- heterna. Detta innebär bland annat, att allt fler inom detaljhandeln yrkesverk- samma blivit anställda.
Det sagda belyses av följande. Enligt statistiska centralbyråns arbetskrafts- undersökning utgjorde inom den en- skilda självägande detaljhandeln i slutet av år 1962 de anställda omkring 341 000 av totalt 420 000 yrkesverksamma. Som jämförelse kan nämnas, att 1931 års företagsräkning upptog 55 000 detalj-
handelsföretag med ungefär 60 000 bu- tiksanställda. Härtill kom bortåt 15 000 personer vid företag, som drev detalj- handel i förening med annan verksam- het, exempelvis hantverk. Tilläggas må, att enligt arbetsmarknadsstyrelsens pro- gnos för samtliga servicenäringar (SOU 1963: 62) beräknas antalet inom service- yrkena verksamma år 1975 till 1 520 000 människor, vilket skulle innebära en stegring med cirka 15 % från 1960 års siffra, 1 324 000.
De anställdas problem väger alltså i dag tyngre än tidigare, och det kommer i framtiden att väga än tyngre. Detta kan emellertid inte rimligen få till följd annat än att förutsättningarna kommer att förbättras för de handelsanställda —- i varje fall på längre sikt — att på fack- lig väg få gehör för sina rimliga an- språk inom avtalsområdet, bland annat på kompensation för obekväm arbets- tid. Olika åtgärder för en förutseende lokalisering av näringslivet kan också väntas minska det överskott på kvinn- lig arbetskraft som nu finns på vissa orter. Intet motsäger antagandet att kon- kurrensen om arbetskraften kommer att bli hård på alla de platser där förut- sättningar finns för en lönsam och ra- tionellt bedriven detaljhandel.
Under det senaste decenniet har ar- betstiden förkortats från 48 till 45 tim- mar i veckan. Vi står i en nära framtid inför möjligheten att införa 40-timmars- vecka. Samtidigt med den pågående ar- betstidsförkortningen ökar levnadsstan- darden. Allt fler människor får resur- ser till ett rikare fritidsliv. Ingen ifrå- gasätter nödvändigheten att hålla de all- männa kommunikationerna i gång eller sjukhusen tillgängliga på obekväm ar- betstid. För att fritiden skall få det vär- de som ligger bakom strävandena till arbetstidsförkortningen år det nödvän- digt att varor och tjänster förmedlas också under det stora flertalets arbets-
fria tid. Detaljhandeln utgör i princip inte något undantag härifrån. Detta kan inte ske på annat sätt än att alla inom serviceyrkena verksamma i rimlig om- fattning ställer sig till förfogande även på obekväm arbetstid, det må gälla lör- dagar eller söndagar, kvällar eller nåt- ter. Debatten om arbetstidens förlägg- ning skulle vinna i saklighet och tyngd, om man ville ta till utgångspunkt inte fria lördagar utan femdagarsveckan, dvs. en vecka om fem arbetsdagar utan att dessa fixeras till vissa konstant be— stämda veckodagar.
Femdagarsveckan behöver inte hind- ra att allmänhetens behov av service blir tillgodosett alltefter sin styrka olika tider på dygnet. Samtidigt tillåter den att också de anställdas intressen beak- tas. Vid avtalsrörelserna kan de anställ- das organisationer anpassa sina krav på lönekompensation efter både om— fånget och förläggningen av den obe- kväma arbetstid som arbetsgivaren anser sig behöva begära. Ytterst bestämmer inom en fri konkurrens konsumenterna vilket pris de vill betala för varor och tjänster som förmedlas under sådan tid. Förut har framhållits, att detaljhandelns utveckling torde vara gynnsam för de handelsanställda att på facklig väg star- kare kunna hävda sina behöriga intres- sen. Arbetsmarknadens organisationer har också i vårt land sedan gammalt hävdat, att de oberoende av staten bör få göra upp om de anställdas lönevill- kor.
Afärsinnehavarnas behov av fritid
Redan i förarbetena till 1939 års lag ifrågasattes behovet av en butikstäng- ningslag, sedan man hade fått till stånd direkt reglering av arbetstiden för de- taljhandelns personal. Ett skäl till att lagstiftningen behölls var dess betydelse
för att bereda fritid åt affärsinneha- varna själva.
Arbetstidslagen för detaljhandeln gäl- ler varken för företagaren själv eller för hans i rörelsen sysselsatta familjemed— lemmar. Inte heller gäller den för an- ställda företagsledare. De har följakt- ligen bara i butikstängningslagen en laglig garanti för rimlig fritid.
Utvecklingen mot färre men större butiksenheter har lett till att andelen anställda av de inom detaljhandeln yr- kesverksamma ökat kraftigt. Härmed har det övervägande flertalet människor som arbetar inom detaljhandeln kommit att omfattas av den för näringsgrenen särskilt gällande arbetstidslagen . Pro- blemen rörande de handelsanställdas be- hov av fritid har behandlats i närmast föregående avsnitt. Här skall vi ägna oss åt motsvarande problem för de små företagen inom detaljhandeln eller så- dana företag där företagaren själv arbe- tar antingen ensam eller tillsammans med bara sina familjemedlemmar.
De små företagen fyller alltjämt en viktig uppgift inom detaljhandeln. I slu— tet av år 1962 uppgick enligt förut nämnda arbetskraftsundersökning anta- let inom detaljhandeln verksamma egna förtagare till 70 400 och familjemedlem— mar till 8600. Även i framtiden kom- mer de mindre affärsföretagen säkert att betyda mycket för förmedlingen av varor till konsumenterna. Små detalj- handelsföretag behövs vid sidan av va- ruhus, kedjeföretag och andra större butiksenheter. Som exempel kan näm- nas olika slag av specialaffärer med ett begränsat men kvalitetsmässigt differen— tierat sortiment och deras motpol, när- hetsbutiker med ett mera breddat sorti- ment av dagligvaror.
Det måste föreligga starka skäl för att genom lagstiftning tillgodose enskilda näringsidkares behov av fritid. En så-
dan lagstiftning skapar samtidigt lätt intrång i rörelsefriheten för enskilda företag och försvagar därmed deras konkurrenskraft. De skäl som år 1939 talade för behovet av butikstängnings- lag har ' varje fall försvagats genom att andelen arbetande företagare inom de- taljhandeln minskat i samma mån som antalet anställda kraftigt ökat. Vidare har sedan länge på flera områden av detaljhandeln omsorgen om enskilda fö- retagares fritid fått stå tillbaka för kon- sumentintresset. Bensinhandeln, kiosk- handeln och konditoriförsäljningen har — för att bara nämna några exempel _— antingen undantagits från butikstäng- ningslagens tillämpning eller där fått en undantagsställning som står friheten nära.
Vad som gör problemet särskilt all- varligt för de små företagen är att af- färsinnehavarna själva inte ens åtnju- ter det skydd mot för lång arbetstid som de anställda har i arbetstidens begräns- ning till 45 timmar i veckan. För många affärsinnehavare blir arbetstiden orim— ligt lång, eftersom detaljhandeln är mycket känslig för konkurrens och där- för tvingar framför allt småföretagen att ständigt anpassa sig till både konsu- menternas växlande behov och de stör- re företagens affärstidspolitik. Det finns också alla skäl att tro, att konkurrensen kommer att bli än hårdare inom detalj- handeln och att detta i första hand kommer att drabba de mindre företa- gen. För dem blir det å andra sidan då av avgörande betydelse att fritt kunna konkurrera med varuhus och andra större butiksenheter även när det gäller tiderna för förmedling av varor. När det gäller närhetsbutikerna är deras huvud- sakliga uppgift att stå konsumenterna i den närmaste omgivningen till tjänst och däri ligger att de som regel måste hålla öppet på kvällarna.
Myndigheterna och butikstängningslagen
Butikstängningslagen har tillkommit ge.- nom samfällt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Kungl. Maj:t äger enligt 12 & meddela eftergift från lagens bestäm— melser och är dessutom sista besvärs- instans i ärenden som faller under la- gen. Arbetarskyddsstyrelsen skall en- ligt 3 5 under där angivna förutsätt- ningar med bindande verkan avgöra om lagen är tillämplig i enskilda fall och annars på begäran lämna utlåtande i frågor som rör lagens tillämpning. På länsstyrelserna ankommer dels enligt 8 5 att efter underställning pröva beslut om kommunal avvikelse, dels enligt 11 5 1 mom. att pröva flertalet frågor om sär- skilt tillstånd till utsträckt affärstid, dels enligt 18 5 att efter besvär pröva beslut av polismyndighet om särskilt tillstånd. Myndighet som utövar kom- muns beslutanderätt äger enligt 7 % fatta beslut om kommunal avvikelse. En- ligt 11 5 1 mom. åvilar det polismyndig— het att pröva frågor om särskilt tillstånd till försäljning av varm korv o. dyl. Det ankommer också på polismyndighet att övervaka lagens tillämpning på grund av bestämmelsen i 14 5, att näringsid- kare som bryter mot lagen skall straffas med dagsböter. Det åvilar allmän åkla- gare att beivra sådana förseelser och allmän domstol att döma i hithörande mål.
De myndigheter som på olika sätt har med butikstängningslagen att göra är. alltså många. Lagen har också gett upp- hov till många problem.
Det är framför allt lagens tillämpning som skapar problem för myndigheter, affärsinnehavare och konsumenter. För de tillståndsgivande myndigheterna — särskilt i de största länen _— är arbetet med dispensärendena betungande. Det arbete som läggs ner på dessa ären-
den står allmänt sett inte i rimlig pro- portion till sakens beskaffenhet. Ofta nödvändig, omständlig remissbehand- ling fördröjer dessutom handläggningen avsevärt, framför allt då besvär anförs. Lagens konstruktion med uppräkning av de varor eller varuslag som får säl- jas under vissa förhållanden ger upp- hov till besvärliga gränsdragningspro- blem. Dessa skapar osäkerhet om lagens innebörd och olust i förhållandet såväl mellan företagare och konsumenter som mellan olika företagare. Inte minst framkallar ändringarna i varubeståndet många situationer, då tvekan kan upp- komma om en vara faller under uppräk- ningen eller inte. Det är därför inte så egendomligt, att den ingående detalj- regleringen av många uppfattas som ett onödigt byråkratiskt krångel.
Fastän arbetarskyddsstyrelsen i sin normgivande och rådgivande verksam- het på allt sätt har sökt skapa ordning och reda på området, har det inte kun- nat undvikas att rättstillämpningen har blivit ojämn. Lokalt betingade skillna- der i tillämpningen är naturligtvis ofta motiverade, men det är inte bra om skillnaderna har sin grund i olika upp- fattning om lagens närmare innebörd. Invändningar av principiell natur har också framställts mot att arbetarskydds- styrelsen äger med bindande verkan till och med för domstolarna avgöra frågor om lagens tillämplighet.
Lagens efterlevnad är svår att kon- trollera. Främst gäller detta i sådana fall då en företagare har rätt att sälja bara sådana varor, som antingen har uppräknats direkt i lagen eller som har angivits i ett tillståndsbevis. Det gäller också, då det är tillåtet att visa varor i demonstrationssyfte men inte att sam— tidigt försälja dem. Polismyndigheter- na tvingas helt naturligt att i första hand disponera sina resurser på andra viktigare ärenden och låta den här ak-
tuella kontrollen komma först i andra hand. För att en förseelse mot butik- stängningslagen skall kunna bli beivrad måste den därför som regel vara mycket flagrant eller också ha kommit till poli- sens kännedom genom anmälan till åtal. Inte bcivrade överträdelser av lagen är därför långt ifrån ovanliga. Denna om- ständighet minskar respekten för lagen.
Beslutanderätten är i många fall allt- för mycket centraliserad. En olägenhet med detta är att effektiviteten lätt blir eftersatt, en annan är att administra- tionen blir onödigt dyrbar. Som ett ex- empel kan nämnas, att frågor om för— säljning av kiosksortimentet måste prö- vas av länsstyrelsen. Fastän försäljning av varm korv o. dyl. skall prövas av polismyndigheten, måste länsstyrelsen till och med ta hand om ett sådant ärende, om ansökningen omfattar också någon annan vara.
Lagen skapar problem också för Kungl. Maj:t och riksdagen. På grund av lagens långtgående detaljreglering måste även smärre ändringar under— ställas riksdagen. Det går alltså inte att smidigt anpassa lagen till de föränd- ringar som numera ofta inträffar i varu— beståndet till följd av den snabba ut- vecklingen på området. Kungl. Maj:t har vidare betungats med ganska många besvärsärenden, framför allt sådana som avser särskilt tillstånd till utsträckt affärstid för centralt belägna affärer i rikets största städer. Också besvär över kommunala avvikelser har Kungl. Maj:t inte så sällan fått ta ställning till.
Utredningens inställning till frågan om behovet av en lag som reglerar afärs- tiderna
Flera skäl talar för att butikstäng- ningslagen upphävs utan att ersättas med annan motsvarande lagstiftning. Bland dem kan främst framhållas kon-
! v-g.—___; _ _q __ _Fmå—UM
sumenternas behov och intresse av att kunna handla på annan tid än vanlig affärstid, betydelsen av att detaljhan- delns rationaliseringssträvanden inte motverkas och de administrativa pro- blem och liknande olägenheter som la- gen har framkallat. Å andra sidan finns det också skäl som talar emot. Hit hör hänsynen till de affärsanställdas och i viss mån också företagarnas behov av fritid och vikten av att kunna stävja möjligheterna till osund konkurrens. Vi anser oss inte kunna föreslå, att lagen utan vidare upphävs. Vi finner där- emot en ny affärstidslag vara behövlig. Denna lag bör fylla två väsentliga krav. Dels skall den ge ett större utrymme för detaljhandeln att själv bestämma över affärstiderna, dels skall den vara enk- lare att tillämpa. Till denna ståndpunkt från vår sida har bidragit, att konsu- menternas tryck på detaljhandeln enligt vad våra undersökningar visar inte är så starkt utom den nuvarande lagens vanliga affärstid, att det skulle vara omöjligt att genom en mera generellt ut— formad lag i allt väsentligt tillgodose konsumenternas intressen och behov. Genom en sådan lag lämnas också er- forderligt utrymme för ändamålsenliga rationaliseringsåtgärder, eftersom dessa i huvudsak måste anpassas efter konsu- menternas vanor och önskemål. Ytter- ligare vinnes den fördelen, att man utan större olägenheter får tillfälle att inom en ramlagstiftning pröva ett för detalj- handeln friare system. Sedan får erfa- renheterna av ett sådant system avgöra, om man bör ta steget fullt ut och helt avstå från en lagfäst reglering av affärs- tiderna.
Allmänna synpunkter på utformningen av en ny aj'ärstidslag
Vid bedömningen av frågan hur en ny affärstidslag i stort sett bör utformas
är huvudproblemet, inom vilken tid på dygnet som affärerna i allmänhet skall få hålla öppet. Vi måste alltså bestämma oss för en vanlig affärstid. För att kun- na göra detta måste vi ta hänsyn till ett flertal olika omständigheter, i första hand konsumenternas behov och intres- sen.
Konsumentundersökningen ger vid handen, att varken söndagarna eller var- dagsmorgnarna utgör något allvarligare problem. Intresset för Söndagsöppet är allmänt sett inte större än att det bör kunna tillgodoses genom lämpliga un- dantagsbestämmelser. När det gäller vardagsmorgnarna har ingenting fram- kommit, som ger oss anledning föreslå annan tidpunkt för den vanliga affärs- tidens början än den nuvarande, dvs. kl. 8. Inte heller finner vi skäl att be- handla vanliga vardagar olika eller att ändra på nuvarande ordning genom att föreslå särskild affärstid för lördag.
Från angivna utgångspunkter bör vi tydligen såsom senast tillåtna stäng— ningstid sikta på en tidpunkt, som i huvudsak tillgodoser konsumenternas inköpsbehov på den vardag då intresset för kvällsöppet sannolikt kommer att bli störst. Här ger oss konsumentunder- sökningen i förening med utrednings- materialet från Kooperativa förbundet och Detaljhandelns utredningsinstitut vägledning. Fastän både omsättningen och besöksfrekvensen har visat sig vara störst på lördagar, kan vi ändå i detta sammanhang bortse från dessa dagar. Konsumenternas intresse av att kunna handla på lördagar avtar nämligen så tidigt på lördagseftermiddagarna, att man bara sällan då kommer i närheten av den tidigaste stängningstid som över huvud taget kan övervägas. Ingenting tyder på att det förestår så stora för- ändringar i lördagshandeln, att de skul- le kunna rubba giltigheten av detta om- döme under den närmaste framtiden.
Svårare är det att bilda sig en upp- fattning om den tidpunkt på vanliga vardagar, efter vilken det i allmänhet inte längre finns ett så stort behov för konsumenterna att kunna handla, att det inte lika gärna skulle kunna tillgodoses genom undantagsbestämmelser. Den nu- varande butikstängningslagen medger inte en förutsättningslös undersökning av konsumentvanorna härvidlag, efter- som affärerna i allmänhet stänger så tidigt som kl. 18. Vi har här att hålla oss till dels inköpsvanorna under den till kl. 20 utsträckta affärstid en var- dag i veckan som lagen tillåter, dels det avsnitt av konsumentundersökningen som avser allmänhetens önskemål om affärstider.
Undersökningarna från Detaljhan— delns utredningsinstitut visar, att om- sättningen inom de affärer som hittills har utnyttjat möjligheten till kvällsöp- pet en dag i veckan generellt sett har varit ganska låg utan att visa tecken på att stiga. Omdömet är emellertid för- enat med reservationer. Dels återstår ytterligare två års studier innan utred- ningsinstitutet med säkerhet kan uttala sig om tendensen, dels omfattar under- sökningen inga varuhus. När det gäller varuhusen saknar vi tillförlitlig grund [att stå på, men de för oss tillgängliga specialstudierna i några varuhus inom Kooperativa förbundet och vad som vi har inhämtat rörande rabattvaruhusen talar för att intresset för kvällsöppet" i framtiden sannolikt kommer att inrik- tas framför allt på varuhusen. Lägger vi härtill de önskemål från konsumenter- nas sida som har framkommit i sam- band med konsumentundersökningen, kommer vi fram till att konsumenternas behov och intressen inte blir rimligen tillgodosedda annat än om man väljer kl. 20 som den tidigaste tidpunkt då affärerna i allmänhet måste stänga.
Enligt den nuvarande butikstäng-
ningslagen kan den vanliga affärstiden begränsas eller förskjutas till annan tid på dygnet genom kommunal avvikelse. Den får däremot inte förlängas för vec- ka räknat. Frågan gäller, om möjlig- heten för kommun att inom sitt område generellt ändra på den vanliga affärs- tiden är förenlig med de grundtankar som bör bära upp en ny affärstidslag.
Ett skäl som talar mot att kommu— nerna skall få behålla rätten att be- gränsa eller förskjuta den vanliga affärs- tiden är, att en kommunal avvikelse kan rubba konkurrensen mellan företag in- om angränsande kommuner. För att en kommunal avvikelse skall kunna godtas bör i princip fordras, att dess verk- ningar inte får räckvidd utanför kom- munen.
Möjligheten till generella kommunala avvikelser ökar dessutom svårigheterna att bestämma det varusortiment som skall få säljas utom den vanliga affärs- tiden. Skall en lagfäst reglering av af- färstiderna ha en förnuftig mening, måste den förenas med undantagsbe- stämmelser. som medger att i varje fall kiosker och andra mindre affärer hål- ler öppet också utom denna tid. Annars måste man vidga ramen för tillåten af- färstid så avsevärt att man i själva ver- ket är inne på alternativet att helt av- skaffa regleringen, en lösning som vi inte har kunnat förorda därför att vi har funnit tiden inte vara mogen för den. Undantagsföreskrifterna måste emellertid begränsas för att inte leda till skadlig konkurrens. Begränsningen synes inte kunna göras på annat sätt än att man anger vilka varor eller varu- slag som får säljas utom den vanliga affärstiden. Till denna fråga återkom- mer vi senare. Fastställer man som vi föreslår kl. 20 som normal stängnings- tid, bör det inte vara så svårt att utfor- ma undantagsbestämmelserna så att de både kan godtas från konkurrenssyn-
-— ___—...,. '.- -v—-4
punkt och i rimlig omfattning tillgodo- ser konsumenternas behov. En förut- sättning för detta är dock, att kommu- nerna inte får befogenhet att föreskriva tidigare stängningstid. Skulle det bli fallet, måste man låta undantagsbestäm- melserna omfatta också en hel del livs— medel. Då uppkommer ett nästan oöver- komligt problem, nämligen att dra en gräns någonstans mitt igenom det om- fattande och rikt varierande livsme- delssortimentet.
Bakom vårt förslag till vanlig affärs— tid ligger emellertid framför allt önske- målet — och härmed är vi inne på den kanske allvarligaste invändningen mot generellt verkande kommunala avvikel- ser i begränsande riktning — att detalj- handeln skall få större frihet att själv bestämma över sina affärstider. Denna frihet anser vi vara i hög grad önsk- värd både för att konsumenternas behov skall kunna tillgodoses bättre och för att rationaliseringssträvandena inom detaljhandeln skall kunna få fortgå ostörda av ovidkommande hinder. Våra undersökningar har visat, att detta syfte i allt väsentligt skulle kunna uppnås genom att man utvidgar den nuvarande vanliga affärstiden med en kvällstimme. Vår uppgift är enligt direktiven —— om vi anser lagstiftning om affärstiderna över huvud taget vara nödvändig — att söka få till stånd både en friare och en mera generellt verkande reglering. För att vi med vårt förslag skall kunna in- fria detta önskemål måste kommuner— nas rätt att inskränka på eller förskjuta den i lagen tillåtna affärstiden upp— höra. Vårt lagförslag är därför oskilj- aktigt förbundet med detta villkor. Föga skulle vara att vinna från kommunernas synpunkt med det i och för sig fullt tänkbara alternativet att i lagen fast- ställa senaste stängningstid till kl. 21 eller 22 med rätt för kommun att be- gränsa affärstiden till kl. 20.
Kommunerna bör inte heller få rätt att generellt utvidga den vanliga affärs- tiden, eftersom det skulle kunna leda till att lagen sätts helt ur kraft inom viss kommun. Däremot anser vi, att kommunerna tillfälligt eller i särskilda fall skall få fatta beslut om mera vid- sträckt öppethållande. Detta kommer vi närmare att utveckla i fortsättningen.
Detaljhandeln kan inte i sin helhet underkastas den föreslagna regleringen. Liksom hittills måste olika slag av för- säljning antingen lämnas helt utanför lagens tillämpningsområde eller med- ges rätt till friare affärstider på annat sätt, exempelvis genom dispenser. För att få den nya lagen enkel och lätthan- terlig är det angeläget att utanför lagen i största möjliga utsträckning ställa så- dan försäljning som kan tillåtas ut- veckla sig oberoende av en allmän af- färstidsreglering. Från denna utgångs- punkt föreslår vi till en början, att lagen inte skall bli tillämplig på apotekshan- del, automathandel, försäljning på flyg- plan, båtar, tåg och andra trafikmedel, försäljning av egna lantmanna- eller trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst samt försäljning i museer och andra utställningslokaler av konstverk. I dessa avseenden innebär förslaget ingen annan egentlig nyhet än att för- säljning av konstverk i museer och and- ra utställningslokaler lämnas fri.
En allvarlig invändning mot den nu- varande butikstängningslagen är, att den på ett konstlat sätt behandlar så- dana varor olika, som man litet till mans behöver kunna köpa utom den vanliga affärstiden. Som exempel kan nämnas, att försäljning av bensin och tidningar var för sig har lämnats helt fri men att man måste ha särskilt till- stånd för att få sälja frukt, choklad och cigarretter på kvällar och söndagar. Sa- ken kompliceras än mera av att lagen inte medger tillstånd åt exempelvis en
bensinstation att vid sidan av drivme- del och tillbehör till motorfordon sälja sådana varor som tidningar och tobak. Härmed är vi inne på kioskhandelns och den med denna närbesläktade han- delns speciella problem. Vi har tidigare framhållit, att rationaliseringssträvan- dena inom detaljhandeln har lett till allt större men färre butiksenheter och att denna utveckling ger närhetsbutikerna ökad betydelse. Det gäller följaktligen att försöka utforma en ny affärstids- lag på sådant sätt, att den inte försvå- rar närhetsbutikernas — kioskers och andra mindre dagligvaruaffärers — ut- vecklingsmöjligheter till förfång för konsumenternas behov att bekvämt kun- na köpa olika slag av sådana varor, som det ter sig naturligt att handla i när- heten av hemmet eller där man tillfäl- ligt råkar befinna sig. Det ligger nära till hands att i detta resonemang inbegripa också bensinstationer och konditorier, som fyller i stort sett samma funktion som närhetsbutikerna, låt vara att de var och en för sig tillgodoser ett mera speciellt inriktat konsumentbehov. Företrädare för bensinhandeln har visserligen framfört önskemål om att drivmedelsförsäljningen inordnas under en framtida affärstidsreglering, men vi anser det inte vara möjligt annat än att liksom hittills lämna försäljningen av drivmedel och tillbehör till motor- fordon helt fri. Eftersom en affärstids- lag bara kan ange ramen för affärstiden men däremot inte kan påbjuda vissa af- färer att hålla öppet, har vi inte funnit det vara möjligt att gå fram på linjen att såsom föreslagits föreskriva ett visst joursystem för bensinhandeln. Det skul- le också strida mera mot den nya lagens syfte än mot nuvarande butikstäng— ningslagen att affärstidsreglera en så allmänt på olika tider av dygnet efter- frågad konsumtionsvara som bensin,
och detta desto mera som bilismens starka expansion gör denna efterfrågan allt större.
Tänkbart vore naturligtvis att lämna försäljningen från konditorier, bensin- stationer, kiosker och andra mindre dagligvaruaffärer helt fri. Därmed skul— le man vinna inte bara erforderlig rö- relsefrihet för denna typ av detaljhandel utan också en förenkling av lagen. En sådan lösning kräver emellertid för att närhetsbutikerna och liknande försälj- ningsställen inte skall bli otillbörligt gynnade på övriga affärers bekostnad, att de utom vanlig affärstid får sälja bara vissa bestämda varor eller varu— slag. Och då kommer man i viss män i motsatsställning till uttalandet i våra direktiv, att en detaljreglering med sikte exempelvis på försäljning av särskilda varuslag inte bör bibehållas utan tving— ande skäl.
Strängt taget förhåller det sig så, att man inte kan helt undvika sorti- mentsproblemet, om man som vi anser en laglig reglering av affärstiderna vara erforderlig tills vidare. Även en undan- tagsföreskrift, som skulle ge länsstyrelse eller kommun rätt att i enskilda fall meddela tillstånd till utsträckt affärstid, torde förutsätta att (len tillståndsgivan- de myndigheten får befogenhet att läm— na bindande anvisningar om vad en sådan försäljning skall få omfatta. Dis- pensförfarandet löser sålunda inte vårt dilemma. Skulle det visa sig möjligt att lämna den här diskuterade typen av detaljhandel helt fri utan att några all- varligare konkurrensproblem uppkom- mer, reduceras problemet i stort sett till en ordningsfråga. Om man tills vi- dare lämnar åt sidan sortimentsavgräns- ningen behövs enligt vår mening ingen annan reglering än som innefattas i all- männa ordningsstadgan, hälsovårds- stadgan. byggnadsstadgan och liknande.
.nu—.- .:»
Vi anser därför övervägande skäl tala för att försäljningen från konditorier, bensinstationer, kiosker och andra mindre dagligvaruaffärer i princip läm- nas utanför tillämpningsområdet för en ny affärstidslag.
Lagens tillämpningsområde kan emel- lertid i här angivna fall inte avgränsas genom att man beskriver vilka försälj- ningsställen — konditorier, bensinsta- tioner m.fl. _ som skall falla utanför lagens reglering. Detta skulle uppen- barligen ge alltför stort utrymme för skadlig konkurrens. I stället är man hänvisad till att beskriva de varor eller varuslag vilkas försäljning man vill un- danta. Med den metoden kan man helt lämna åsido frågan om försäljningsstäl- let. Detta stämmer bra med vad vi tidi- gare har sagt därom, att man inte bör främja just kiosken som försäljnings- ställe utan i stället ordentligt inredda butiker som bättre tillgodoser både kon- sumenternas och de anställdas krav på en god försäljningsmiljö. Förfarandet stämmer för övrigt också överens med metoden i den nuvarande lagen, som alltså kan ge oss vägledning i fråga om den närmare utformningen.
Vi anser därför, att lagen inte skall bli tillämplig på försäljning i anslutning till serveringsrörelse av lagad mat samt bageri- och konditorivaror eller på för- säljning av konstverk i samband med visning av dem. Inte heller skall den omfatta försäljning av tryckta skrifter, tobaksvaror, blommor, drivmedel, till- behör till motorfordon och sådana dag- ligvaror, som i stort sett motsvarar det nuvarande kiosksortimentet. Sådana va- ror skall kunna säljas även i samband med serveringsrörelse och konstutställ— ning. Genom att på detta sätt lämna också angiven försäljning helt fri vin- ner man inte bara fördelen att slippa tillståndsprövningen i enskilda fall. Man
vinner också en avsevärt större frihet för denna typ av handel genom att bana vägen för flera kombinationsmöjlighe- ter. Bensinstationer och konditorier kan exempelvis sälja också kioskvaror, och kioskerna kan sälja både på stället värmd mat och det sedvanliga kiosk- sortimentet. Närhetsbutiker av olika slag, liksom motell och andra sådana rörelser bör få större utvecklingsmöj- ligheter. För att skapa större smidighet i lagens tillämpning avser vi emellertid att överlämna åt myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att fastställa vilka dag- ligvaror som skall få falla utanför la- gens tillämpningsområde. I övrigt vill vi i den kommande specialmotiveringen närmare utveckla motiven till våra ställ- ningstaganden i denna del.
Vi har tidigare framhållit, att det måste anses utgöra en brist i den nu- varande butikstängningslagen, att ett flertal myndigheter är engagerade i till- lämpningsfrågor och att beslutanderät- ten i sådana frågor ofta är för mycket centraliserad. Enligt direktiven har vi också särskilt anmodats att undersöka, om den tillståndsgivning som kan visa sig bli nödvändig kan decentraliseras ytterligare.
Genom att lämna i stort sett hela kioskförsäljningen i alla dess nuvaran- de former utanför den nya lagens till- lämpningsområde har vi redan avskaf- fat huvuddelen av de dispensärenden som nu faller under länsstyrelsens eller polismyndighetens prövning. Det skulle därför av den handel som har fått en särställning enligt den nuvarande lagen när det gäller affärstiderna bara åter- stå att pröva hur man bör ställa sig till tillfällig försäljning för olika ändamål, öppethållande av affär i demonstra- tionssyfte och försäljning enligt sär- skild dispens antingen permanent fram- för allt i centralt belägna affärer i de
största städerna eller tillfälligt i affärer i samband med utställning, idrottstäv— ling och liknande evenemang. Vi åter- kommer till dessa frågor i det följande i samband med specialmotiveringen till lagförslaget.
Den av oss tänkta utvidgningen av den vanliga affärstiden till kl. 20 på vardagskvällar minskar behovet av sär- skild reglering för den här beskrivna handeln. Å andra sidan är det lika obe- stridligt, att en sådan reglering inte kan undvaras helt. Man måste här i viss ut- sträckning ge erforderligt utrymme för friare affärstider. Vi anser, att det bör få ankomma på kommunerna att själva fatta beslut härom. Härigenom möjlig-
görs en smidig anpassning av lagens tillämpning till lokala förhållanden, och man får för varje kommun bara en be- slutande myndighet.
Vi föreslår alltså, att den vanliga af- färstiden alla vardagar fastställs till ti- den mellan kl. 8 och 20, att kommuner- na :” särskilda fall eller vid särskilda tillfällen skall få fatta beslut om at- sträckning men inte om begränsning av denna tid, att kioskhandeln och därmed besläktad handel lämnas helt utanför den nya lagen och att länsstyrelsernas befattning med tillståndsgivning upphör och överlämnas till kommunerna inom ramen för deras angivna beslutanderätt.
.nu—glance...—
!
1 5. I första stycket anges när affärerna i allmänhet får hålla öppet. På skäl som har anförts i allmänna imotiveringen (s. 133 f.) föreslås som vanlig affärstid tiden alla vardagar mellan kl. 8 och 20. Kund som kommer in i affären under tillåten affärstid får betjänas och vara som säljs under sådan tid får lämnas ut eller försändas också efter affärstidens slut. Särskild föreskrift härom torde inte behövas. Att kommun i särskilda fall eller vid särskilda tillfällen äger föreskriva vidsträcktare affärstid än som stadgas i denna paragraf framgår av 3 5.
Andra stycket anger som definition på affär försäljningsställe, där detalj- handel bedrivs yrkesmässigt. Under ut- trycket försäljningsställe faller först och främst alla fasta försäljningsställen, så- som affärer, kiosker, stånd, bodar, bord. Också tillfälliga försäljningsställen räk- nas hit, och härigenom faller i princip all kringföringshandel under lagen.
Kravet på att det skall vara fråga om detaljhandel betyder, att lagen avser att reglera bara den direkt på konsumen- terna inriktade försäljningen av varor. Grosshandel och annan återförsäljning till leverantörer omfattas alltså inte av lagen. Inte heller reglerar lagen service- verksamhet eller förmedling av tjänster. Restaurangverksamhet faller liksom bank- och försäkringsverksamhet följ- aktligen utanför lagen. På samma sätt förhåller det sig med sådan verksamhet
KAPITEL 14
Specialmotivering
som fotografering, frisering, fotvård, badning. Vidare är det inte fråga om detaljhandel i lagens mening när man säljer lotter, frimärken, biljetter o. dyl. Om försäljning av varor förekommer vid sidan av sådan service som här har beskrivits, blir lagen emellertid till- lämplig på verksamheten i dess helhet. Vad nu har sagts innebär ändring av gällande ordning bara för frisersalong- er och fotografiateljéer. De omfattas nämligen av butikstängningslagen, även om försäljning av varor inte skulle före— komma där. Vi har ansett, att friser- salongerna och fotografiateljéerna utan olägenhet bör kunna medges denna öka- de frihet på grund av den allmänna ut- vidgning av den vanliga affärstiden som vi har föreslagit. För att dessa liksom andra serviceinrättningar helt skall fal- la utanför lagen bör dock krävas, att efter den vanliga affärstidens slut i den lokal där verksamheten bedrivs inte finns tillgängliga varor som är avsedda för försäljning. Av närmast följande pa- ragraf framgår, att försäljning av vissa varor skall få ske fritt. Om bara sådana varor säljs från exempelvis restaurang- er, frisersalonger och fotografiateljéer, följer av det förut anförda att verksam- heten i sin helhet faller utanför lagens tillämpningsområde. Det får ankomma på den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att ge närmare föreskrifter som hindrar försäljning efter affärsti- dens slut av vara som då inte får säljas fritt.
Den föreslagna lagen är liksom butik- stängningslagen tillämplig på varje fast försäljningsställe för yrkesmässig detalj- handel, oavsett om annan verksamhet tillfälligt bedrivs där. Från den nuva- rande butikstängningslagen har emeller- tid genom särskild föreskrift undanta- gits öppethållande i demonstrations- eller upplysningssyfte av affär utan samband med försäljning. Kritik har riktats mot denna bestämmelse framför allt därför, att det har visat sig vara svårt att kontrollera att försäljning inte förekommer. I det friare system som vi har föreslagit torde de intressen som här är aktuella kunna bli tillräckligt tillgodosedda inom ramen för kommu- nernas i 3 5 stadgade rätt att bestämma om utvidgad affärstid. Det förefaller oss vara en i allmänhet bättre lösning att vid särskilda tillfällen ge exempelvis bilsalonger och möbelaffärer rätt till visning jämte försäljning av nya model- ler utom vanlig affärstid än att behålla den nuvarande ordningen som inbjuder till lagöverträdelser.
Till sist fordras, att detaljhandeln skall vara yrkesmässig. På grund av denna bestämning faller utanför lagens tillämpningsområde liksom hittills till- fällig försäljning för välgörande eller annat ideellt ändamål men däremot inte försäljning som bedrivs permanent av ideell organisation från fast försälj- ningsställe.
2 5.
Denna paragraf upptar i sju moment olika slag av försäljning, som är undan- tagen från lagens tillämpning. Undan- tagen anknyter antingen till försälj- ningsstället eller till varuslagen eller till en kombination av båda. Delvis har de motsvarighet i den nuvarande butik- stängningslagen, delvis innebär de att den särskilda tillståndsprövningen har ansetts kunna slopas.
Första momentet
Butikstängningslagen är inte tillämplig på försäljning från apotek. Försäljning- en regleras av bestämmelser, som med- delas av medicinalstyrelsen. Någon an- nan reglering torde inte heller behövas framdeles.
Andra momentet
Automathandeln har successivt frigjorts från butikstängningslagens reglering. Bortses från vad som föreskrivs i all- männa ordningsstadgan och byggnads- stadgan gäller numera bara två villkor för att automatförsäljning skall få be- drivas fritt. Dels skall automaten vara av typ som har godkänts av vederböran- de myndighet, dels får den inte vara uppsatt närmare konkurrerande butik än cirka 40 m. Automatbandeln synes utan olägenhet kunna släppas helt fri, om man behåller kravet att automaten skall vara av en i vederbörlig ordning godkänd typ. Liksom hittills torde pröv- ningen av automattyperna få ankomma på statens provningsanstalt.
Tredje momentet Också i fortsättningen bör oberoende av lagstadgad affärstid försäljning få ske på trafikmedel, såsom flygplan, tåg, båtar. Sådan försäljning har i överens- stämmelse med gällande ordning un- dantagits från den föreslagna lagens tillämpningsområde. Däremot faller un- der lagen försäljning från kiosk på flyg- plats och järnvägs stationsområde, så— vida där inte bara säljs sådana varor som får försäljas fritt enligt sjunde mo- mentet i denna paragraf.
Fjärde momentet
Vi behåller det nuvarande undantaget för försäljning, som lantbrukare, träd- gårdsodlare eller fiskare i ringa om- fattning bedriver med egna lantmanna-
._...r.. dps—__ .,... .....
eller trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst.
Femte momentet
Butikstängningslagen är inte tillämplig på visning i utställningslokal av konst- verk, konsthantverk och konstindustri- ella produkter, även om de är avsedda för försäljning. Försäljning av sådana föremål faller däremot under lagen obe- roende av om försäljningen sker i ut— ställningslokal eller i konsthandel. Som vi tidigare har anfört bör man undvika att skilja mellan försäljning och de- monstration för att inte inbjuda till lagöverträdelser. Denna synpunkt är giltig också i detta sammanhang. Emel- lertid är det angeläget att inte förhind- ra möjligheten till konstutställningar på söndagar eller eljest utom vanlig affärstid. Inte sällan sker utställning av konst i syfte att leda till försäljning av konstverken. Vi har därför funnit, att konstutställningar bör falla helt utanför affärstidslagen, om de förekom- mer i för ändamålet iordningställda ut- ställningslokaler, och att det i så fall saknar betydelse om försäljning av konstverken liksom av reproduktioner förekommer samtidigt med visningen. För att sådan frihet skall få föreligga bör krävas, att det antingen är fråga om ett museum eller en dylik perma- nent utställningslokal eller att lokalen särskilt har upplåtits för utställnings- ändamål. Lagen skall alltså vara till- lämplig på affärer för försäljning av konstverk, även om de hålls öppna bara för utställningsändamål. Behövliga till- lämpningsföreskrifter för gränsdrag- ningen får utfärdas av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.
Sjätte momentet Sedan länge har från butikstängnings- lagen undantagits försäljning under ut— övning av eller i samband med ordnad
restaurang-, kafe- eller konditorirörel- se av lagad mat, bageri- och konditori- varor, alkoholfria drycker och tryckta skrifter. Sedan år 1960 får jämsides med uppräknade varor tobaksvaror för— säljas fritt på här aktuella närings- ställen.
Undantagsbestämmelsen har gett upp- hov till tolkningsproblem och också till lagöverträdelser. För att kunna utnyttja den frihet som bestämmelsen ger för försäljning över disk har man inte säl- lan nöjt sig med att ställa ut några bord och stolar i försäljningslokalen. Ofta har någon servering över huvud taget inte förekommit eller ens varit avsedd att förekomma. Ibland har man serve- rat bara läskedrycker.
Otvivelaktigt bör det finnas möjlig- het att utom vanlig affärstid kunna köpa lagad mat och bakverk på näringsstäl- len som tillverkar sådana varor huvud- sakligen för att förtäras på stället. Nu- varande förhållanden är emellertid långt ifrån tillfredsställande. Svårighe- ten ligger i att avgränsa begreppet ser- veringsrörelse så att undantagsbestäm- melsen kommer att gälla bara företag, som driver servering i egentlig mening och under förhållanden som är godtag- bara från hälsovårdssynpunkt.
I syfte att begränsa undantagsbestäm- melsen till sådana restaurang- och kon- ditoriföretag som nyss har nämnts har vi i lagen behållit det nuvarande vill- koret att serveringsrörelsen skall vara ordnad. För att bättre än nu säkerställa lagens efterlevnad på denna punkt bör det emellertid ankomma på den myn- dighet som Kungl. Maj:t bestämmer att i särskilda tillämpningsföreskrifter till lagen uppställa erforderliga villkor för att ordnad serveringrörelse skall kun- na anses föreligga. Som minimikrav bör enligt vår mening gälla, att i anslutning till serveringslokalerna finns ett av hälsovårdsnämnden godkänt kaffekök.
Vad angår begreppet lagad mat avses därmed inte konserver, djupfryst o. dyl. utan mat i den form som den serveras på stället.
Enligt vad som stadgas i närmast föl- jande moment får ett flertal andra va- ror säljas fritt i samband med ordnad serveringsrörelse. Detta innebär en vä- sentlig utvidgning av det varusortiment som enligt nuvarande ordning får för- säljas på restauranger och konditorier.
Sjunde momentet I detta moment har sammanförts olika varor eller varuslag, som enligt den nu- varande butikstängningslagen antingen har undantagits från lagens tillämpning eller får säljas utom vanlig affärstid efter särskilt tillstånd, vanligen till kl. 22. Bestämmelsen har i stort sett två syften. Dels är den avsedd att underlätta möjligheten för allmänheten att köpa varor, som man plötsligt kan behöva få tillgång till. Dels syftar den till att er- sätta det nuvarande omständliga pröv- ningsförfarandet i tillståndsärenden med en för myndigheterna mindre be— tungande ordning. I fråga om motiven i övrigt till bestämmelsen hänvisas till allmänna motiveringen s. 136 f.f.
De varor som skall få säljas fritt med stöd av det här aktuella stadgandet kan indelas i två grupper. Till den första gruppen hör de varor som har upp— räknats särskilt. Till den andra grup- pen hör sådana varor, som enligt en mera allmänt hållen beskrivning skall kunna undantas från lagens tillämpning genom beslut av myndighet som Kungl. Maj:t utser för ändamålet. Varorna får emellertid — sammantagna eller en del av dem — säljas fritt bara under för- utsättning att annan verksamhet inte förekommer samtidigt än som anges i femte eller sjätte momentet. Detta be— tyder, att de får säljas utom vanlig af- färstid antingen utan samband med
annan handel över huvud taget —— ar- ten av försäljningsställe saknar då be- tydelse —— eller i utställningslokal i samband med visning av konstverk eller slutligen i anslutning till ordnad serveringsrörelse. Det får ankomma på den myndighet som Kungl. Maj:t be- stämmer att meddela erforderliga före- skrifter, som förhindrar att andra va- ror finns tillgängliga inom försäljnings- lokalen utom vanlig affärstid än de som får säljas samtidigt enligt vad som nu har sagts. Problemet har berörts för- ut när det gäller frisersalonger och fo- tografiateljéer.
Bland de uppräknade varorna nämns först tryckta skrifter. Enligt den nu gäl- lande butikstängningslagen faller utan- för lagen försäljning av periodiska skrifter och utomhus även av andra tryckta skrifter, allt under förutsättning att försäljningen sker utan samband med annan handel. Vidare är försälj- ning av tryckta skrifter fri i samband med ordnad restaurang, kafé- eller kon- ditorirörelse, om där inte säljs andra än särskilt angivna varor, liksom för- säljning av program eller liknande trycksaker i teatrar, biografer och and- ra nöjeslokaler samt av kataloger i mu- seer, utställningslokaler eller andra dy- lika anläggningar. Tryckta skrifter om- fattas slutligen av kiosksortimentet, vil- ket i allmänhet betyder att de efter sär- skilt tillstånd tillsammans med andra i sortimentet ingående varor får säljas utom vanlig affärstid antingen från fast försäljningsställe eller i samband med nöjestillställning, idrottstävling, friluftsbad o. dyl.
Vi anser, att tryckta skrifter bör kun- na undantas från lagens tillämpning under tidigare angiven förutsättning. Sin största betydelse får detta för bok- handeln. Affärer för försäljning av böc- ker medges alltså fria affärstider, om där inte samtidigt säljs andra varor än
MW.... -ea-=r-£n—-—-—-_—Gr
som omfattas av det här aktuella mo- mentet.
Före år 1960 fick tobaksvaror som re- gel försäljas utom vanlig affärstid bara i trafikkiosker. Nämnda år genomför- des lättnader i tobakshandeln. Tobaks- varor och tobaksutensilier ingår sedan dess i det allmänna kiosksortimentet, varjämte tobaksvaror i förening med vissa andra varor får försäljas fritt i samband med ordnad restaurang-, kafé- och konditorirörelse. Vi föreslår, att också tobaksvaror med tillbehör undan- tas från affärstidslagen, om de jämte andra i detta moment avsedda varor säljs utan samband med annan verk- samhet än som har angivits i femte och sjätte momenten.
Bland de uppräknade varorna nämns vidare blommor. De ingår för närva- rande i det allmänna kiosksortimentet och får därför säljas efter särskilt till- stånd utom vanlig affärstid. Konsument— undersökningen har visat, att allmän- hetens intresse av att kunna handla på söndagar och vardagskvällar är särskilt starkt inriktat på blommor. De bör i fortsättningen kunna undantas från la- gens tillämpning på samma villkor som övriga i detta sammanhang aktuella va- ror.
Utanför butikstängningslagens till- lämpningsområde faller försäljning av motor- eller smörjoljor eller andra för framförande av motorfordon nödvän- diga varor, om försäljningen sker från upplagsställe där andra varor inte salu- förs. Detta undantag skall enligt vårt förslag behållas. Det kommer dessutom att få något större räckvidd. I allmänna motiveringen har vi redovisat skälen för att bensinhandeln inte lämpligen bör inordnas under en ny affärstidslag, s. 136. Här må tilläggas följande om bestämmelsens närmare utformning. Det valda uttrycket »tillbehör till mo— torfordon» innefattar en utvidgning av
de varor som för närvarande får säljas från bensinstationer utom vanlig affärs— tid. Det nuvarande kravet, att det skall vara fråga om varor som är nödvändiga för att framföra motorfordon, kan inte upprätthållas i praktiken. Det går inte att dra en gräns mellan vad som här- vidlag är nödvändigt och inte nödvän- digt. Dessutom följer av den av oss valda konstruktionen, att det kommer att bli tillåtet att jämte drivmedel och tillbehör till motorfordon sälja alla andra varor som omfattas av femte— sjunde momentet.
Som tidigare har framhållits skall ut- över nu i lagen uppräknade varor från lagens tillämpning under samma förut- sättning kunna undantas andra varor enligt beslut av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Med denna lösning har vi avsett att möjliggöra en friare försäljning av det allmänna kiosksorti- mentet och att underlätta sådana änd- ringar i detta sortiment som betingas av utvecklingen på varuområdet. Det bör ankomma på myndigheten att i sina tillämpningsföreskrifter till lagen inta en förteckning över sådana varor som lämpligen skall få försäljas fritt utöver och i förening med de här tidigare upp- räknade. Föreskrifterna får sedan en- ligt myndighetens bedömande ändras efter behov. Vi har utarbetat ett förslag till tänkbar sådan varulista jämte kom— mentar till denna (Bilaga). De av oss antecknade varorna inrymmer dels en del varor, som har undantagits från den nuvarande lagens tillämpning, dels det nuvarande kiosksortimentet, dels slut- ligen såsom en utvidgning av detta sor- timent »försäljning i portioner av mat, som har värmts eller grillats på stället, med tillbehör». Av 3 & framgår, att för- teckningen i särskilda fall skall kunna kompletteras inom de olika kommuner- na genom kommunalt beslut. Automat- handeln kan härutöver vid behov ytter-
1214 ligare komplettera försäljningen av de i förteckningen upptagna varorna.
3 5.
I den allmänna motiveringen, sid. 134 f., har vi redogjort för vår princi- piella uppfattning i fråga om generellt verkande kommunala avvikelser. Som närmare framgår av vad vi har anfört där föreslår vi, att kommunernas rätt att begränsa eller förskjuta den vanliga affärstiden skall upphöra. Vidare har vi inte funnit skäl att medge kommu- nerna rätt att fatta generellt beslut om vidgad affärstid annat än för visst till- fälle. Däremot har vi ansett det vara lämpligt att ge kommunerna befogenhet att i särskilda fall fatta beslut om friare affärstid än lagen medger. Genom den föreslagna ordningen kommer all till— ståndsgivning att anförtros kommuner- na samt länsstyrelsernas och polismyn- digheternas befattning med tillstånds- ärenden att upphöra.
I första stycket upptas bestämmelse om rätt för kommun att lämna tillstånd till utsträckt öppethållande i särskilda fall. Stadgandet är i första hand avsett att göra det möjligt för de större stä- rerna att ge affärer i city eller inom annat affärscentrum tillstånd till ut- sträckt affärstid. Ett sådant tillstånd kan gälla samtliga affärer inom områ- det, om konkurrensskäl hindrar att till- ståndet begränsas till en eller några affärer. Tillståndet kan också begrän- sas till att avse en eller två dagar i vec- kan. Vidare kan det bli aktuellt att med stöd av denna bestämmelse medge vid- gad affärstid åt en dagligvaruaffär in- om ett tätbefolkat bostadsområde som ligger långt ifrån ett affärscentrum.
Ett annat exempel på möjlig tillämp- ning av första stycket är då en bilsa- long vid särskilt tillfälle vill introdu— cera ett nytt bilmärke eller en ny års—
modell eller då en möbelaffär vill in- troducera alster av en speciell arkitekt. Som vi har framhållit tidigare bör i så- dana fall hinder inte möta mot att be- driva försäljning jämsides med demon- stration. Andra fall som hör hit är, då en viss kiosk eller annat försäljnings- ställe med hänsyn till sin belägenhet be- höver kunna sälja vissa varor fritt ut- över dem som har frisläppts i hela ri- ket. En kiosk vid en livligt besökt bad— strand kan _ för att bara nämna ett exempel — av kommunen ges tillstånd att utom vanlig affärstid sälja också bad— artiklar. I bestämningen »särskilda fall» ligger, att tillstånd inte får med— delas generellt för alla affärer i kom- munen eller för samtliga affärer inom en och samma bransch. Det skall dess- utom föreligga ett verkligt behov av ut- sträckt öppethållande. Förutom behovet skall i varje särskilt fall prövas verk— ningarna i konkurrenshänseende av ett sådant öppethållande. Ett beslut av den- na karaktär kan jämlikt 76 & kommu- nallagen angripas genom kommunalbe- svär, om det kränker enskild rätt eller annars vilar på orättvis grund.
Andra stycket reglerar kommuns rätt att ge generellt tillstånd till utsträckt öppethållande. Sådant tillstånd får läm- nas bara för visst tillfälle. Med visst tillfälle avses en kortare, i beslutet när- mare angiven tidrymd. Bland situatio- ner då det kan bli aktuellt att lämna generellt tillstånd för visst tillfälle kan nämnas större idrottstävlingar, festspel, mässor och dylika evenemang. Också julen utgör ett sådant tillfälle som av- ses här.
Innan kommun fattar beslut enligt denna paragraf bör berörda intressen- ter och myndigheter beredas tillfälle att yttra sig. Hur långt kommunen bör sträcka sig i detta avseende bör vara beroende av beslutets karaktär. Närma- re anvisningar härom torde för olika
_——a ___—_.th MW.-a_—
fall få meddelas i tillämpningsföreskrif- terna.
4 5.
Enligt denna paragraf skall detankom- ma på myndighet som Kungl. Maj:t be- stämmer att fastställa vilka varor som enligt 2 & sjunde momentet skall undan- tas från lagens tillämpning och att i övrigt meddela tillämpningsföreskrifter till lagen. I den nuvarande butikstäng- ningslagen har arbetarskyddsstyrelsen anförtrotts uppgifter av liknande na- tur. Vi anser det vara lämpligt att ar- betarskyddsstyrelsen i fortsättningen blir den myndighet som skall utfärda tillämpningsföreskrifter till den nya la- gen. I det föregående har vi på olika
punkter särskilt uttalat oss om behovet av sådana föreskrifter.
övergångsbestämmelsen Enligt den föreslagna övergångsbestäm- melsen skall butikstängningslagen upp- höra, då den nya lagen träder i kraft. Detta betyder, att också alla med stöd av butikstängningslagen meddelade kommunala beslut eller särskilda till- stånd samtidigt upphör att gälla. Med hänsyn till den nya lagens utformning blir det bara ett fåtal tillstånd som har aktualitet även i framtiden. Vi har an- sett det vara lämpligt, att kommunerna i samband med den nya lagens ikraft- trädande omprövar dessa tillstånd.
KAPITEL 15
Sammanfattning
Flera skäl talar för att butikstängnings- lagen upphävs utan att ersättas med ny lagstiftning. Bland dem kan främst framhållas konsumenternas behov och intresse av att kunna handla på annan tid än vanlig affärstid, betydelsen av att detaljhandelns rationaliseringssträvan- den inte motverkas och de administra- tiva problem och liknande olägenheter som lagen har framkallat. Å andra sidan finns det också skäl som talar emot. Hit hör hänsynen till de affärsanställ- das och i viss mån också företagarnas behov av fritid och vikten av att kunna stävja möjligheterna till osund konkur- rens. Vi har inte ansett oss kunna före- slå, att lagen utan vidare upphävs. Däremot har vi funnit en ny affärstids- lag vara behövlig. Denna lag bör fylla två väsentliga krav. Dels skall den ge ett större utrymme för detaljhandeln att själv bestämma över affärstiderna, dels skall den vara enklare att tillämpa. Genom en sådan lag vinnes den för- delen, att man får tillfälle att i prak- tiken pröva ett för detaljhandeln friare system. Sedan får erfarenheterna av- göra, om man bör ta steget fullt ut och helt avstå från en lagfäst reglering av affärstiderna.
Vid bedömningen av frågan hur en ny affärstidslag i stort sett bör utformas har vårt huvudproblem varit att hestäm- ma en vanlig affärstid. Intresset för Söndagsöppet har inte visat sig vara större än att det bör kunna tillgodoses genom lämpliga undantagsbestämmel-
ser. När det gäller vardagsmorgnarna har ingenting framkommit, som har gett oss anledning överväga annan tidpunkt för den vanliga affärstidens början än den nuvarande, d. v. s. kl. 8. Inte heller har vi funnit skäl att behandla varda- garna olika. Våra undersökningar har visat, att konsumenternas behov och in- tressen inte blir rimligen tillgodosedda annat än om man väljer kl. 20 som den tidigaste tidpunkt då affärerna i all— mänhet måste stänga. Vi har som vanlig affärstid alla vardagar föreslagit tiden mellan kl. 8 och 20.
Enligt den nuvarande butikstäng- ningslagen kan den vanliga affärstiden begränsas eller förskjutas till annan tid på dygnet genom kommunal avvikelse. Mot sådana avvikelser talar i första hand att de kan sträcka sina verkningar utanför kommunen. Vidare ökar de svå- righeterna att bestämma det varusorti- ment som skall få säljas utom den van- liga affärstiden. Till sist försvårar en kommunal avvikelse i begränsande rikt— ning rationaliseringssträvandena inom detaljhandeln. Av nu anförda skäl har vi ansett, att den vanliga affärstiden inte längre skall kunna begränsas eller förskjutas genom kommunalt beslut. Kommunerna skall inte heller generellt kunna utvidga den vanliga affärstiden. Däremot får de enligt vårt förslag be- fogenhet att tillfälligt eller i särskilda fall fatta beslut om mera vidsträckt öppethållande.
Liksom hittills måste olika slag av
försäljning antingen lämnas helt utan- för lagens tilläuipningsområde eller medges rätt till friare affärstider på an- nat sätt, exempelvis genom dispenser. Vi har försökt att göra undantagen så vidsträckta som möjligt och har därför till en början föreslagit att lagen inte skall bli tillämplig på apotekshaudel, automathandel, försäljning på flygplan, båtar, tåg och andra trafikmedel, för- säljning av egna lantmanna- eller träd- gårdsprodukter eller fisk av egen fångst samt försäljning i museer och andra ut- ställningslokaler av konstverk. Det har emellertid vidare gällt att försöka ut- forma en ny affärstidslag så, att den inte försvårar utvecklingsmöjligheterna för närhetsbutiker, kiosker och andra mindre dagligvaruaffärer. Härvid har vi också tagit hänsyn till bensinstatio— ner och konditorier.
Vi har funnit, att lagen inte bör bli tillämplig på försäljning i anslutning till serveringsrörelse av lagad mat samt bageri- och konditorivaror. Inte heller bör den omfatta försäljning utan sam- band med annan verksamhet än konst- utställningar eller serveringsrörelse av tryckta skrifter, tobaksvaror, blommor, drivmedel, tillbehör till motorfordon och sådana dagligvaror, som i stort sett motsvarar det nuvarande kiosksorti— mentet. Bensinstationer och konditorier kan härigenom exempelvis sälja också kioskvaror, och kioskerna kan få sälja både på stället värmd mat och det sed- vanliga kiosksortimentet. Närhetsbuti- ker av olika slag, liksom motell och andra sådana rörelser bör få större ut— vecklingsmöjligheter. För att skapa stör- re smidighet i lagens tillämpning har vi föreslagit, att arbetarskyddsstyrelsen skall få fastställa vilka dagligvaror som
147 utöver de särskilt uppräknade skall få falla utanför lagens tillämpningsom- råde.
Den av oss föreslagna utvidgningen av den vanliga affärstiden till kl. 20 på vardagskvällar minskar behovet av sär— skilda tillstånd till utsträckt affärstid. Vi har ansett, att det bör få ankomma på kommunerna att själva fatta beslut härom i de fall som behövs. Härigenom möjliggörs en smidig anpassning av la- gens tillämpning till lokala förhållan- den, och man får för varje kommun bara en beslutande myndighet.
Stadgandet rörande särskilt tillstånd är avsett bland annat att göra det möj- ligt för de större städerna att ge affärer i city eller inom annat affärscentrum tillstånd till utsträckt affärstid. Ett så- dant tillstånd kan gälla samtliga affärer inom området om konkurrensskäl hind- rar att tillståndet begränsas till en eller några affärer. Tillståndet kan också be— gränsas till att avse en eller två dagar i veckan. Vidare kan det bli aktuellt att med stöd av denna bestämmelse medge vidgad affärstid åt en daglig- varuaffär inom ett tättbefolkat bostads- område som ligger långt ifrån ett af— färscentrum.
Vi föreslår alltså, att den vanliga af- färstiden alla vardagar fastställes till tiden mellan kl. 8 och 20, att kommu- nerna i särskilda fall eller vid särskilda tillfällen skall få fatta beslut om ut— sträckning men inte om begränsning av denna tid, att kioskhandeln och därmed besläktad handel lämnas helt utanför den nya lagen och att länsstyrelsernas befattning med tillståndsgivning upphör och överlämnas till kommunerna inom ramen för deras angivna beslutanderätt.
Särskilt yttrande av ledamoten Tord Brotaeus
Av utredningen framgår att de möjlig- heter till öppethållande på kvällarna fram till kl. 19 som nuvarande lagstift- ning medger icke till fullo utnyttjas, utan att den relativt allmänt tillämpade stängningstiden »— utom på lördagar — är kl. 18. Erfarenheten visar också att inte heller möjligheten att en dag i vec- kan ha öppet till kl. 20 i någon större utsträckning utnyttjas. Sådant öppethål— lande har i huvudsak varit aktuellt en— dast inom de större städerna.
Vad öppethållande på lördagarna be- träffar sker inte heller där något full- ständigt utnyttjande av den möjlighet till öppethållande som gällande butik- stängningslag medger — öppethållande efter kl. 17 sker endast i undantagsfall.
Här ovan påpekade och av utredning- en bekräftade faktiska förhållanden be- ror av allt att döma därpå att något stör- re, mer allmänt behov av längre öppet- hållande än vad den nuvarande lagstift- ningen medger icke finns hos konsu— menterna. Vad exempelvis lördagarna beträffar framgår av utredningen att köpfrekvensen väsentligt avtar redan kl. 14—15. Denna avtagande tendens synes för övrigt öka i samband med det alltmer allmänna genomförandet av fem— dagarsveckan.
Det ligger i sakens natur att den här i korthet beskrivna situationen medgi- vit ett rimligt tillgodoseende också av det behov av lämplig fördelning mellan arbetstid och fritid, som föreligger hos de inom handeln verksamma. Detta har bidragit till att åtminstone i någon mån
minska de svårigheter att erhålla full- god arbetskraft inom handeln, vilka lä- get på arbetsmarknaden och den utom- ordentligt hårda konkurrensen om ar- betskraften mellan olika näringsgrenar medfört. Det är angeläget att även för framtiden bevara sådana arbetsförhål— landen inom detaljhandeln, att denna alltmer viktiga näringsgren blir i alla hänseenden attraktiv för framåtsträvan- de och välkvalificerad ungdom. Detta är en förutsättning för att detaljhandeln skall kunna tillgodose allmänhetens krav på god service.
Konstruktionen av löneavtalen inom handeln är sådan att man måste utgå från att en förlängning av butikernas öppethållande kommer att medföra krav på ytterligare lönetillägg vid arbetstid som är förlagd till kvällarna efter kl. 18 och på lördagseftermiddagarna. Av allt att döma kommer trycket på lönerna i sådan riktning att öka. Det säger sig självt att detta tryck måste bli stort även vid eventuellt öppethållande på sönda- garna.
Allt detta innebär en uppenbar risk för en ökning av de totala kostnaderna inom handeln, vilka kostnader ytterst kommer att belasta konsumentpriserna. Det bör betonas att denna belastning även kommer att drabba det stora fler- talet konsumenter, som inte anlitar bu- tikerna under den tid då nyssnämnda lönetillägg utgår. Såsom i andra sam- manhang framhållits är det nämligen omöjligt att tänka sig olika prisnivåer inom detaljhandeln med beaktande av
olika lönekostnader för olika tider på dygnet. I ett läge då det råder påtaglig oro över utvecklingen av distributions- kostnaderna, synes det vara angeläget att framhålla denna risk, som är av vä- sentlig betydelse, inte endast med hän- syn till konsumentintresset utan även med hänsyn till den allmänna utveck- lingen av samhällsekonomin, bl. a. far— hågorna för en fortsatt kostnadsinfla- tion.
Under åberopande av här anförda synpunkter vill jag framhålla att i spe- cialmotiveringen till affärstidslagen € 3 om tillstånd i särskilda fall och vid visst tillfälle bör understrykas att synnerli- gen vägande skäl skall föreligga för bi- fall till framställningar om förlängt öp- pethållande vardagskvällar samt givet- vis också om söndagsöppethållande överhuvudtaget.
BILAGA
Förslag till förteckning på varor som enligt 5 & afi'ärstidslagen skall kunna un- dantas från lagens tillämpning
Portioner av mat, som har värmts eller grillats på stället, med tillbehör,
glass, konfektyrer, alkoholfria drycker, frukt,
produkter av frukt,
honung,
kex, toalettartiklar,
skrivmateriel, vykort,
film, souvenirer, ballonger och andra smärre leksaker, tändstickor,
julgranar.
Kommentar
Oberoende av butikstängningslagen får nu lagad mat försäljas i samband med ordnad serveringsrörelse. Efter särskilt tillstånd får också försäljning ske dels av lagad mat i samband med nöjestill- ställningar o.dyl., dels av varm korv, varm fisk eller varm buljong med vissa tillbehör, om försäljningen sker utom— hus och från fastställd plats. Vanligen är det försäljning av varm korv från kiosk som förekommer.
Lagad mat skall enligt vårt lagförslag få försäljas utom vanlig affärstid, om det sker i anslutning till ordnad serve- ringsrörelse. Då det gäller försäljning
av lagad mat i andra fall har vi här föreslagit, att denna begränsas till för- säljning i portioner av mat, som har värmts eller grillats på stället, jämte tillbehör. Detta innebär emellertid en väsentlig utvidgning av de nuvarande möjligheterna att sälja lagad mat. En sådan utvidgning ter sig naturlig med hänsyn till försäljningsställenas nume- ra allmänt höga hygieniska standard. Till vårt bedömande har också bidragit de ökade möjligheterna till beredning på stället som har blivit en följd av utvecklingen på livsmedelsområdet i fråga om hel- och halvfabrikat. Vårt förslag innebär närmast, att man skall kunna sälja enklare rätter som varm korv, varm fisk, hamburgare och lik- nande. Det kan emellertid också bli fråga om uppvärmning eller grillning av konserverade eller djupfrysta rätter i elektronugnar, grillar eller andra dy— lika anordningar. Liksom tidigare får det ankomma på hälsovårdsmyndighe— terna att bevaka att tillredning, förva- ring och försäljning av sådana mindre rätter uppfyller de fordringar som gäl— ler för hantering av livsmedel i all- mänhet.
Övriga varor överensstämmer i stort sett med det nuvarande kiosksortimen- tet. Glass är inte nämnt särskilt i butik- stängningslagen men har i praxis hän- förts till konfektyrer. Glassen anses nu- mera vara mera ett födoämne än en konfektyrvara. Till alkoholfria drycker
får räknas läskedrycker, lättöl och mjölk. Med toalettartiklar avser vi närmast tvålar, kammar, tandborstar, tandkräm, rakblad, toalettpapper, pappersnäsdu- kar och pappershanddukar eller sålun- da för daglig hygien nödvändiga ting. Däremot har vi tänkt oss att skönhets- medel lämnas utanför. Till skrivmateriel hör bl.a. pennor, bläck, radergummi,
skrivpapper och kuvert. Till souvenirer torde i detta sammanhang böra räknas sådana minnessaker, som huvudsakli- gen säljs till turister. Ballonger och smärre leksaker får enligt nu gällande lag försäljas fritt under förutsättning att det sker utomhus och utan samband med annan handel. Begränsningen torde kunna upphöra.
ESSEL'I'E Al. sumo »: Ellöz—i
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965
Transportekonomlsk forskning i Norden. 3. xl:]llgikelte mellomrlksveger mellom Norge og Sve-
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen)
Justitiedepartomentet
Sammanställning av remissyttranden över författ- ningsutredningens förslag till ny författning. Del 1. Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. [2] Del 2. Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform. [3] Del 4. Kap. 7, 8, 9 och 10 i förslaget till regeringsform samt över- gångsbestämmelserna. [34] Del 6. Förslaget till
Kassman a"
e 8!
Godtrosförvitrv av lösöre. [14] Fskamännde av faderskapet till barn utom äkten- p. Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dispasch. Ansvarsbestämmelserm. m. [18 Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [22] Ändringar i enslttarlagen m. m. [26]
Utrikesdepartementet Sveriges sjöten'itorium. [1] Socialdepartemenbot Tandvårdsförsukrinin Institutet för artsbe tsygien och arbetsfyslologl. [24]
Kommunikationsdepartementet
Skånes och Hallsevnds vattånförsörjning. [8] Friluftslivett edge. Del II. Mufuuvet i sam- höllsplaneringen. [9
1960 års radioutredninå. 1. Radions och televisionens
framtid i Sverige 1. Bakgrund och förutsättningar. programfragor. Organisations- och finansierings- frlgor. [20] 2. Radions och televisionens framtid i Sverige 11. Bildnings- och undervisningsverksam— het. Forskningen-ägor. [21] Väg-m arken .[33] Nykterhet i trafik. [85]
; — —Lf_—.__L'__—.m-__n yla-(wann
Finansdepartementet
M.Mtenheter. [5] Uppbördsfråsor. [23] Nytt skattesytsem. Remissyttranden. [28]
Ecklesiastikdopartementet
Antikvitetskollegiet. [10]
1963 års universitets- och högskolekommitt 1 byggnaden av universitet och högskolor. ring och kostnader 1. [11] 2. Utbyggnaden & versitet och högskolor. Lokalisering och k der II. Special utredningar. [12
De svenska utlandsförsamlin arrias ekonomi. [1
1960 års lärar-utbildnings unnig & III. 1. planer för lärarutbildning. [25] 2. Läraruttlils en IV:]. [2913 Läran-utbildningen :Ivz. [ Specialundersökiiingar om lärarutbildning V.
Jordbruksdepartementet
Ngy jordförvitrvslag. [16]
års jord bruksutredning. 1. De svenskså
19bruksprodukternas distributions- och margind hållanden. [27]
Handelsdepartementet Sveriges släktnamn 1965. [36]
Inrikesdepartementet Oilnmden6 kommunala självstyrelsens lokala fö
'( ! £ E Praktik- och feriearbetsförmedling. [7] Arbetsmarknadspolitik. [9] Höjd bostadsstandard. [82] ! Affärstidsutredningen. 1. Affärstiderna. Del I. i ! 3 N [ i
,; ll'"'-—:* .—
52." er
och lagförslag. [38]
'u ? 'l