Förkortningar TF = Tryckfrihetsförordningen den 5 april 1949 URL = Lagen den 30 december 1960 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga

verk FotoL = Lagen den 30 december 1960 om rätt till fotografisk bild KU = Konstitutionsutskotiet NJA = Nytt juridiskt arkiv SGU = Sveriges geologiska undersökning SOU = Statens offentliga utredningar

• Sida 5
•  Original

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Justitiedepartementet

Den 30 juni 1961 uppdrog Kungl. Maj:t åt offentlighetskommittén att verkställa ut- redning rörande upphovsrätt till handlingar, upprättade hos myndighet som avses i 2 kap. 3 % tryckfrihetsförordningen. Offentlighetskommittén får härmed vördsaml överlämna betänkande med förslag till lag om ändring i lagen den 30 december 1960 (nr 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, m.m.

I behandlingen av ärendet har deltagit hovrättspresidenten Björn Kjellin, ordfö- rande, expeditionschefen Göran Borggård, riksdagsmannen Thure Dahlberg, redak- tören Anders Y. Pers och professorn Nils Stjernquist, ledamöter, samt riksarkivarien Åke Kromnow, förste sekreteraren Rolf Romson, byråchefen Sven-Hugo Ryman och förste arkivarien Inge] VVadén, experter. Chefen för justitiedepartementet förordnade den 22 mars 1967 herr Romson att biträda kommittén som expert. I fråga om förord- nandena för ledamöterna och experterna, m.m., hänvisas i övrigt till den skrivelse den 2 december 1966, varmed kommittén överlämnade sitt betänkande Offentlighet och sekretess (SOU 1966: 60 och 61).

Kommittén har, efter det att nämnda betänkande avlämnades, avgivit tre remiss- yttranden.

På kommittén har, såsom omtalades i skrivelsen den 2 december 1966, ankommit att behandla vissa frågor rörande kartsekretess. I denna del har emellertid kommit- tén funnit sig sakna anledning att nu upprätta något förslag. De handlingar som har samband med dessa frågor har återställts till justitiedepartementet.

Kommittén har härmed slutfört sitt uppdrag. Stockholm den 26 maj 1967.

Björn Kjellin Göran Borggårrl Thure Dahlberg Åke Kromnow Anders Y. Pers Rolf Romson Sven-Hugo Ryman Nils Stjernquist Ingel Wallén

/ Erik Holmberg

2 — 567-475!

• Sida 6
•  Original

Förslag till lag om ändring i lagen den 30 december 1960 (nr 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom förordnas att 9 och 49 åå lagen den 30 december 1960 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall erhålla ändrad lydelse på sätt som anges nedan.

(Nuvarande lydelse)

så

(Föreslagen lydelse)

Handlingar, upprättade hos myndighet som avses i 2 kap. 3 & tryckfrihetsförord- ningen, äro icke föremål för upphovsrätt.

Utan hinder av vad sålunda är stadgat må upphovsrätt göras gällande till offi- ciell karta, upprättad inom rikets allmän- na kartverk, sjökarteverket eller sjöfarts- styrelsen.

Utan hinder av vad sålunda är stadgat må upphovsrätt göras gällande till

]. officiell karta, upprättad inom rikets allmänna kartverk, sjökarteverket, sjö- fartsstyrelsen eller Sveriges geologiska undersökning;

2. verk, som framställts för fr'irsdljniny till allmänheten; samt

3. alster av bildkonst.

49å

Katalog, tabell eller annat dylikt ar- bete, vari sammanställts ett stort antal uppgifter, må ej utan framställarens sam- tycke eftergöras, förrän tio år förflutit ef- ter det år, då arbetet utgavs.

Katalog, tabell eller annat dylikt arbete. vari sammanställts ett stort antal uppgif- ter, må ej utan framställarens samtycke eftergöras, förrän tio år förflutit efter det år, då arbetet utgavs. Har arbetet upprät— tats hos myndighet, gäller vad nu sagts endast om arbetet framställts för försälj- ning till allmänheten.

Vad i 11 5 första stycket och 14 % sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffan- de arbete som avses i denna paragraf. Är sådant arbete eller del därav föremål för upphovsrätt, må den ock göras gällande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Den nya lagen skall tillämpas även på verk som tillkommit före ikraftträdandet. Exemplar av verk som framställts med stöd av äldre lag får fritt spridas och visas.

• Sida 7
•  Original

Har någon före ikraftträdandet tillverkat trycksats, kliché, form eller annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga visst verk, får han använda det för detta ändamål till utgången av år 1971 och fritt sprida och visa exemplar som framställts.

Förslag till lag om ändring i lagen den 30 december 1960 (nr 730) om rätt till fotografisk bild

Härigenom förordnas att 12 % lagen den 30 december 1960 om rätt till fotografisk bild skall erhålla ändrad lydelse på sätt som anges nedan.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 & I rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse må fotografisk bild fritt ut- nyttjas.

I fråga om rätten till fotografisk bild skall vad i 9 och 49 %& lagen om upphovs- rätt till litterära och konstnärliga verk är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969. Den nya lagen skall tillämpas även på fotografisk bild som framställts före ikraft- trädandet.

Förslag till ändrad lydelse av 1 kap. 8 & tryckfrihetsförordningen Härigenom förordnas att 1 kap. 8 & tryckfrihetsförordningen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt som anges nedan.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 1 kap. 8 % Privilegier å ————————— tjugu år. Om den rätt, som tillkommer upphovs— Rätten att i tryckt skrift offentliggöra

man till litterärt eller konstnärligt verk allmän handling må genom lag begränsas eller framställare av fotografisk bild, och av hänsyn till upphovsmannens eller om förbud mot att dtergiva litterärt eller framstållarens rätt. konstnärligt verk på ett sätt, som krän- ker den andliga odlingens intressen, gälle vad i lag är stadgat.

1 Tryckfrihetsförordningen omtryckt senast 1965; se SFS 1965: 818.

• Sida 8
•  Original

I . Gällande rätt

Enligt 1 kap. 1 & tryckfrihetsförordningen (TF) står det varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestäm- melser som i förordningen är meddelade till skydd för enskild rätt och allmän sä- kerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna hand- lingar samt meddela uppgifter och un- derrättelser i vad ämne som helst.

Enligt 2 kap. l & TF skall varje svensk medborgare äga fri tillgång till allmänna handlingar med de inskränkningar som, enligt vissa i bestämmelsen upptagna grunder, är angivna i särskild av Konung- en och riksdagen samfällt stiftad lag, den s.k. sekretesslagen. Allmänna handlingar är alla hos stats- eller kommunalmyndig- het förvarade handlingar, vare sig de till myndigheten inkommit eller blivit där upprättade. Föreskriften härom utgör första stycket av 2 kap. 2 % TF; i andra stycket av samma paragraf anges att vad i kapitlet sägs om handling skall avse även karta, ritning eller bild. Särskilda definitioner på begreppen stats- och kom- munalmyndighet ges i 2 kap. 3 5. Ytterli- gare bestämningar av begreppet allmän handling lämnas i 2 kap. 4—7 åå TF.'

Den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har, enligt 1 5 lagen den 30 december 1960 om upphovsrätt till lit— terära och konstnärliga verk (upphovs- rättslagen, URL), upphovsrätt till verket, vare sig det utgör skönlitterär eller beskri- vande framställning i skrift eller tal, mu-

sikaliskt eller sceniskt verk, filmverk el— ler alster av bildkonst, byggnadskonst, konsthantverk eller konstindustri eller har kommit till uttryck på annat sätt. Till litterärt verk hänföres i lagen karta, så ock annat i teckning eller grafik eller i plastisk form utfört verk av beskrivande art.

Enligt 2 % URL, som anger upphovsrät- tens ekonomiska sida (förfoganderätten), innefattar upphovsrätt med i lagen stad- gade inskränkningar uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar därav och genom att göra det tillgängligt för allmänheten, i ursprung— ligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik. Som fram- ställning av exemplar anses även att ver- ket överföres på anordning, genom vilken det kan återges. Verket görs tillgängligt för allmänheten då det framförs offent- ligt, så ock då exemplar därav utbjudes till försäljning, uthyrning eller utlåning eller eljest sprids till allmänheten eller vi— sas offentligt. Lika med offentligt fram- förande anses framförande som i för- värvsverksamhet anordnas inför en stör- re sluten krets.

I 3 & URL ges föreskrifter om upphovs— rättens ideella sida. Enligt första stycket skall, då exemplar av ett verk framställs eller verket görs tillgängligt för allmän-

1 Ett förslag till ny lydelse av 2 kap. TF har nyligen lagts fram i kommitténs betän- kande Offentlighel och sekretess (SOU 1966: 60 och 61).

• Sida 9
•  Original

heten, upphovsmannen anges i den om- fattning och på det sätt god sed kräver. Enligt andra stycket får ett verk inte änd- ras så att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks. Inte heller får verket göras till- gängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på (let- tu sätt kränkande för upphovsmannen. Sin ideella rätt enligt 3 5 kan upphovs- mannen med bindande verkan eftergiva endast såvitt angår en till art och omfatt- ning begränsad användning av verket. Den som har översatt eller bearbetat ett verk eller överfört det till annan littera— tur— eller konstart har enligt 4 % upphovs- rätt till verket i denna gestalt, men han får inte förfoga däröver i strid mot upp- hovsrätten till originalverket. Upphovsrätten till ett verk gäller i re- gel intill utgången av femtionde året efter upphovsmannens dödsår (43 & URL). Fotografisk bild är inte föremål för upphovsrätt enligt URL. I fråga om sådan bild gäller i stället regler i lagen den 30 de— cember 1960 om rätt till fotografisk bild (FotoL). Den som framställt sådan bild har enligt 1 å i denna lag som regel ute- slutande rätt att genom fotografi, tryck, teckning eller annat förfarande framställa exemplar av bilden samt att visa den of- fentligt. Rätten till fotografisk bild förut- sätter, till skillnad från upphovsrätten till andra slag av bilder, icke att bilden kan betecknas som ett konstnärligt verk. Lik- som upphovsrätten innefattar rätten till fotografisk bild vissa ideella moment. Rät- ten till fotografisk bild gäller i regel intill utgången av tjugofemte året efter det år då bilden framställdes. Har bilden konst- närligt eller vetenskapligt värde, gäller dock samma skyddstid som om bilden ha- de varit skyddad enligt URL (15 & FotoL).

TF innehåller i 1 kap. 8 5 ett förbehåll om den rätt, som tillkommer upphovs-

man till litterärt eller konstnärligt verk eller framställare av fotografisk bild, och om förbud att återge litterärt eller konst- närligt verk på ett sätt, som kränker den andliga odlingens intressen; därom skall gälla vad i lag är stadgat. Med hänvisning- en åsyftas URL och FotoL.

De hos myndighet upprättade hand- lingarna är som regel icke föremål för upphovsrätt; upphovsrätt kan dock göras gällande till officiell karta, upprättad in- om rikets allmänna kartverk, sjökartevcr- ket eller sjöfartsstyrelsen (9 % URL).

Övriga allmänna handlingar är där— emot som regel föremål för upphovsrätt. Denna är dock inskränkt genom en före- skrift att vad som muntligen eller skrift- ligen anföres inför myndighet eller i stat- lig eller kommunal representation eller vid offentlig överläggning i allmänna an- gelägenheter får återges utan upphovs- mannens samtycke (24 å). Denna före- skrift begränsas i sin tur genom ett par regler. Dels får utlåtande, såsom bevis äberopad skrift o.d. återges endast i sam- band med redogörelse för mål eller ären- de vari handlingen har förekommit och i den omfattning som betingas av ändamå- let med redogörelsen. Dels äger upphovs- man ensam ge ut samling av sina anfö- randen. Bestämmelserna i 24 å syftar i första hand på handlingar som har givits in till myndighet av enskilda. Vad beträf- far muntliga anföranden omfatvtar be- stämmelserna efter ordalagen även ned- teckningar som har verkställts hos myn- digheten. Hur 9 och 24 %% förhåller sig till varandra i fråga om sådana anföran— den är icke fullt klart.

FotoL innehåller icke någon särskild regel om allmänna handlingar. Härav torde följa att rätt enligt denna lag kan göras gällande till fotografisk bild som utgör allmän handling, vare sig den har upprättats hos eller kommit in till en myndighet.

• Sida 10
•  Original

10. II. Kommitténs uppdrag

A. Äldre bestämmelser

Innan URL trädde i kraft reglerades för- fattarrätten till allmänna handlingar ge- nom 9 % 1) i lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk. Detta stadgande uteslöt från skydd lagar, förordningar, kungörelser, offentliga myndigheters, riksdagens, beredningars och kommittéers samt kyrkliga, kommu- nala och andra offentliga representatio- ners handlingar, protokoll, beslut och skrivelser, »så ock andra allmänna hand- lingar». Enligt härskande uppfattning hindrade icke detta stadgande att förfat— tarrätt gjordes gällande till vissa till myn- dighet ingivna handlingar, exempelvis ve- tenskapliga skrifter som åberopades vid sökande av professur eller annan befatt- ning (1944 års tryckfrihetssakkunnigas betänkande SOU 1947: 60 s. 218, auktor- rättskommitténs betänkande SOU 1956: 25 s. 166).

Ett undantag från den allmänna regeln i 1919 års lag infördes genom lagen den 14 december 1956 om skydd för vissa kar- tor. Där stadgades att inom rikets allmän- na kartverk, sjökarteverket eller sjöfarts- styrelsen upprättad officiell karta skulle utan hinder av vad som stadgades i 9 % i 1919 års lag vara föremål för skydd en- ligt nämnda lag.

I motiveringen till förslaget till denna lag yttrade föredragande departements- chefen ( prop. 1956: 184 s. 16 ) att stats- verket ur affärsmässiga synpunkter var i behov av författarrättsligt skydd för sin verksamhet för framställning av de offi- ciella kartorna. Departementschefen er- inrade om att statsverket tidigare hade åt- njutit en viss faktisk ensamrätt på områ— det genom att goda reproduktioner inte kunde framställas utan tillgång till kart— originalen och att några olägenheter där- av inte hade försports.

Till grund för URL låg ett av auktorrätts- kommittén utarbetat förslag till lag om upphovsmannarätt till litterära och konst— närliga verk (SOU 1956: 25). Enligt 9 å i förslaget skulle författningar samt he— slut och yttranden av myndighet eller an— nat offentligt organ icke vara föremål för upphovsrätt.1 I övrigt skulle allmänna handlingar principiellt vara underkasta- de upphovsrätt. Denna skulle dock in— skränkas genom ett stadgande i 24 å i lag- förslaget. Där stadgades att förhandlingar i offentliga representationer, inför myn— digheter samt vid offentliga samman— komster för överläggning 0111 allmänna angelägenheter fick återges utan upp- hovsmans samtycke. Vidare skulle upp- hovsman ensam få utge samling av sina anföranden.

Enligt vad kommittén anförde i sina motiv (s. 166) kunde man inte med den omfattning som statsverksamheten hade tagit utan vidare undanta samtliga all- männa handlingar från upphovsrätt och alltså generellt ge dem fria för eftertryck. Kommittén yttrade härom närmare:

Statliga organ ombesörja numera i en om- fattning, som tidigare var okänd, affärsmäs- siga och kulturella uppgifter, där statens verksamhet organisatoriskt och praktiskt be- drives i former motsvarande den enskilda företagsamhetens. I denna verksamhet pub- liceras exempelvis kartor, handböcker, ka— taloger, författningskommcntarer och lik- nande arbeten, för vilka staten ur affärsmäs- sig synpunkt är i behov av skydd mot efter— tryck i samma utsträckning som privata fö— retag utan att något samhällsintresse på— kallar begränsning i sådant skydd. Även då det gäller handlingar, som härröra från en- skilda men bli allmänna genom att de in- komma till myndighet., föreligger i vissa fall

1 Auktorrättskommittén använde termen upphovsmannarätt. I propositionen valdes i stället ordet upphovsrätt. Se SOU 1956:25 s. 59, prop. 1960: 17 s. 31. 40. Här begagnas genomgående, utom i citat, beteckningen upphovsrätt.

• Sida 11
•  Original

behov av ett skydd mot eftertryck. Enligt kommitténs mening böra därför hithörande undantagsstadganden i förslaget utformas så att skydd beredes åt nu avsedda statliga och enskilda intressen.

Beträffande föreskriften i 9 & om författ- ningar samt beslut och yttranden av myn— digheter oeh andra offentliga organ sade kommittén (s. 166), att man även från rent upphovsrättsliga synpunkter kunde motivera att dessa undantogs från upp— hovsrättsligt skydd:

En lag, en dom, ett beslut av myndighet eller annat yttrande av offentligt organ utgör vis- serligen resultatet av en författande verk- samhet, vilken i och för sig kan grunda upp- hovsmannarält. Men i och med den stats- eller förvaltningsrättsliga akt, varigenom

(len av en eller flera medverkande författade . texten blivit en lag, en dom osv., måste anses att ett aktstycke av annan rättslig valör till- kommit än de litterära arbetsprodukter som äro föremål för upphovsmannarätt.

I motiveringen till 24 å i förslaget om of- fentliga förhandlingar anförde auktor- rättskommittén (s. 257) att det i vissa fall skulle leda till orimliga resultat att gene- rellt från upphovsrättsligt skydd undan- taga vad som i TF:s mening var allmänna handlingar:

Som exempel kan anföras, att om ett veten- skapligt arbete åberopas vid sökande av pro— fessur eller annan befattning och ingives till den myndighet som handlägger ärendet, ar- betet därigenom blir att anse som allmän handling och att det alltså med angivna ståndpunkt skulle vara fritt för envar att av— trycka det. Enligt kommitténs mening bör ett undantagsstadgande därför erhålla en något mer begränsad räckvidd än den nuva- rande regeln efter orden äger. Lämpligt sy- nes vara att det förklaras avse förhandlingar i offentliga representationer och inför myn- digheter. Stadgandet bör härvid icke in- skränkas till skriftliga förhandlingar utan bör gälla även muntliga sådana.

Kommittén erinrade om att förhandlingar och yttranden av detta slag enligt 1919 års lag var helt uteslutna från skydd och fort- satte:

Det är emellertid riktigare att utgå från att förhandlingarna och yttrandena äro skyd- dade som verk, i den mån de uppfylla kra— ven härutinnan, men tillåta att de må åter- givas utan upphovsmans samtycke. En så- dan konstruktion innebär, att upphovsman- nen principiellt är bevarad vid sin rätt och äger hävda sina ideella befogenheter mot den som utnyttjar verket.

C. Remissbehandlingen Kommitténs förslag till lösning av frågan om upphovsrätt till allmänna handlingar godtogs av det stora flertalet remissinstan- ser.

Några remissinstanser åberopade tryck- frihetsrättsliga synpunkter och menade, att sådana handlingar borde undantagas från upphovsrätt i större omfattning än kommittén förordat.

Svenska tidningsutgivareföreningen an- såg att allmänna handlingar helt borde undantagas från upphovsrätt. Att skydda handlingar, som upprättas av myndighet, syntes, yttrade föreningen, strida mot TF. Vad kommittén anfört om att staten har behov av skydd mot eftertryck för vissa grupper allmänna handlingar kunde icke vara av den vikt, att det kunde motivera ett avsteg från gällande principer om all- männa handlingars offentlighet. Beträf- fande allmänna handlingar, som härrör från enskilda personer, kunde i och för sig anföras starkare skäl för kommitténs förslag, men ej heller i denna del kunde detta godtagas. Förslaget var enligt för- eningens mening olämpligt ur allmänna synpunkter och innebar även en försäm- ring av pressens möjligheter att utnyttja allmänna handlingar som informations- källor. Hittills tillämpad praxis hade icke heller synts medföra olägenhet för någon.

Publicistklubben framhöll, att upp- hovsrätt till allmänna handlingar icke kunde omfatta offentliggörande i tryck utan fick begränsas till framställning i annan form, t. ex. i radio, vid uppläsning o. dyl., och hemställde att lagen om upp-

• Sida 12
•  Original

hovsrätt omarbetades med beaktande härav. Härom anfördes följande:

Enligt 1 kap. 1 & tryckfrihetsförordningen skall det stå varje svensk medborgare fritt att offentliggöra allmänna handlingar. Det- ta stad-gande innebär uppenbarligen, att auk— torrättsliga inskränkningar av civillags na— tur icke äro möjliga i envars rätt att i tryck publicera allmänna handlingar. Däråt kan intet göras utan att tryckfrihetsförordning- en ändras. Vad som i detta hänseende kan bli stadgat i lagen om upphovsrätt kan icke ha verkan gentemot tryckfrihetsförordning- ens tydliga grundlagsbud. Självfallet är det möjligt att i upphovsrättslagen instifta en upphovsrätt för allmänna handlingar, men i sådant fall kan denna icke omfatta offent- liggörande i tryckt skrift. — _ —

Därest ett behov föreligger för staten att erhålla en upphovsrätt för vissa verk, som äro att anse som allmänna handlingar, om— fattande även återgivande i tryckt skrift, måste tryckfrihetsförordningen i föreva— rande avseende ändras. Detsamma gäller, därest — såsom i och för sig kan vara rim- ligt — upphovsrätten skall bevaras för en- skild person till verk, till vilket han ur- sprungligen haft upphovsrätt, men som in- kommit till myndighet och där blivit allmän handling. — — —— En revision av tryckfri- hetslagstiftningen kan på förevarande punkt övervägas för att möjliggöra ett hänsynsta- gande till berörda auktorrättsliga regler.

Publicistklubben framhöll slutligen, att det ur allmän pressynpunkt var av myc— ket stor betydelse att inga onödiga be- gränsningar stadgades i pressens tillgång till allmänna handlingar. Varje inskränk- ning härvidlag kräver noggranna övervä- ganden.

Även styrelsen för Sveriges advokat- samfund och Svenska bokförläggareför- eningen ansåg, att kommittén icke till— räckligt hade beaktat principen om all- männa handlingars offentlighet. Dessa instanser hade visserligen icke något att erinra mot att frågan löstes inom den upphovsrättsliga lagstiftningen. De ansåg emellertid att denna princip påkallade att allmänna handlingar undantas från upp- hovsrätt i högre grad än kommittén föror- dat.

Advokatsamfundcts styrelse framhöll, att i vårt demokratiska samhälle detta undantag, med hänsyn till varje medbor— gares grundlagsenliga rätt att genom trycket utge allmänna handlingar, icke får begränsas mer än vad som är ound- gängligen erforderligt. Det syntes styrel- sen som om samma synpunkter, som mo- tiverade de i förslaget gjorda undantagen, kunde motivera ytterligare undantag. Om- fattningen av begreppet allmänna hand- lingar ur upphovsrättslig synpunkt syn- tes icke vara närmare utredd. Utan en fullständig utredning härom torde det ej låta sig göra att närmare ange, vilka dessa ytterligare undantag skulle vara. Styrel— sen ifrågasatte om ej denna synnerligen viktiga fråga skulle kunna lösas genom ett stadgande, att allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening icke skall vara föremål för upphovsrätt annat än i vissa, i lagtexten särskilt angivna un- dantagsfall. Angående principen vid an- givande av sådana fall anförde. styrelsen:

I lagstiftningen särskiljcs mellan två olika slags allmänna handlingar, nämligen dels så- dana som inkommit till myndighet och dels de som där bli upprättade. Det förefaller som om man i denna uppdelning skulle kunna finna en principiell skiljelinje mellan de handlingar som böra åtnjuta publicerings- skydd och andra verk. De handlingar som upprättats hos offentlig myndighet skulle så- ledes i regel fritt få tryckas av envar, under det att till myndigheten inkomna handlingar skulle åtnjuta skydd enligt lagen om upp- hovsrätt. Beträffande den första gruppen av handlingar skulle möjligen en undantagsre— gel bli erforderlig, så att upphovsmanna- skydd skulle föreskrivas i vissa i lagen be- stämt angivna fall. Att den andra gruppen handlingar stundom kan återgivas utan upp— hovsmannens samtycke framgår av 24 %.

Styrelsen framförde vidare tanken att på detta område stadga tvångslicenshcstäm— melser.

Bokförläggare/öreningen anförde, att de undantag från principen om allmänna handlingars frihet. som förslaget ville in-

• Sida 13
•  Original

föra, icke lät sig överblickas och bedömas och i varje fall var alltför vidsträckta. I stället borde man generellt undantaga all- männa handlingar från upphovsrätt och låta det upphovsrättsliga skyddet vara beroende av särskilt stadgande därom. In- skränkningar i huvudregeln om allmän- na handlingars frihet måste —— vare sig de stadgades nu eller infördes genom se- nare företagna lagändringar —— i tryck- frihetens intresse i varje enskilt fall bli föremål för debatt och därmed följande kontroll att de är förenliga med tryckfri- lietslagstiftningens anda. Till stöd för sin uppfattning åberopade föreningen ett vid yttrandet fogat utlåtande av professor Ole W'esterberg (utlåtandet fogas vid of- fentlighetskommitténs betänkande som bilaga).

Från andra håll gjordes gällande, att allmänna handlingar borde undantagas från upphovsrätt i något mindre omfatt- ning än enligt förslaget. Stim (föreningen Svenska tonsättares internationella mu— sikbyrå), föreningen Svenska tonsättare, Skap (föreningen Svenska kompositörer av populärmusik) och Svenska musikför- Iäggareförrningen ansåg sålunda att lit- terära och musikaliska verk, vilka blir fö- remål för offentlig myndighets beslut och fogas som bilagor till kung]. kungörelser, icke därigenom bör förlora upphovsrätts- ligt skydd. Det måste enligt föreningarnas mening anses som en allvarlig konsekvens av förslaget att exempelvis en koralbok, vilken genom kungörelse anbefallts för användning i svenska kyrkan och som bi- laga fogats till kungörelsen, icke skulle bli föremål för upphovsrätt.

D. 1960 års proposition Bestämmelserna om upphovsrätt till all- männa handlingar i det förslag till lag om upphovsrätt som förelades 1960 års riks- dag (prop. 1960: 17) anslöt sig nära till vad auktorrättskommittén hade föresla- git. Enligt 9 & skulle författningar samt 3 _. 5157-4751

beslut och yttranden av myndighet, som avses i 2 kap. 3 & TF, inte vara föremål för upphovsrätt. Andra hos myndighet upprättade handlingar skulle sålunda va- ra föremål för upphovsrätt enligt eljest gällande regler; rätten till fotografisk bild skulle dock, liksom enligt den sedermera antagna lagen, bestämmas av FotoL.

I motiveringen till förslaget (prop. 1960: 17 s. 93) framhöll föredragande de- partementschefen, att begreppet allmän- na handlingar omfattade samtliga hos stats- eller kommunalmyndighet förva- rade handlingar. Han tillade:

Såsom allmänna handlingar är därför även att anse olika tryckalster, som publiceras i statens affärsmässiga eller kulturella verk- samhet och som ofta är av alldeles samma slag som av enskilda företag utgivna arbets- produkter; hit hör av staten utgivna hand- böcker, kartor, kataloger, författningskom- mentarer o.dyl. Beträffande sådana alster är egenskapen av allmän handling mera for— mell och den bör icke utgöra hinder mot att erkänna upphovsrättsligt skydd i vanlig ordning. Staten är här likaväl som motsva- rande enskilda organ i behov av skydd mot obehörigt utnyttjande, främst eftertryck; jag vill erinra om att behovet av skydd beträf- fande en viss grupp statliga arbetsprodukter av hithörande slag, nämligen de officiella kartorna, visat sig så trängande, att man icke ansett sig kunna avvakta frågans lös- ning i samband med revisionen av upphovs- rätten, utan 1956 infört skydd genom en sär- skild lag. Begreppet allmän handling inne- sluter vidare skrifter och andra handlingar som inges till myndighet av enskilda. Också beträffande sådana aktstycken föreligger i vissa fall behov av upphovsrättsligt skydd, t. ex. då fråga är om vetenskapliga arbeten som inges i ett befordringsäreude.

I det förslag som remitterades till lagrå- det hade 24 å en avfattning som i sak överensstämde med vad auktorrättskom- mittén hade föreslagit; uttrycket »för- handlingar» förtydligades dock så att det sades ut att både muntliga och skriftliga förhandlingar avsågs. Departementsche- fen yttrade att den gränsdragning som

• Sida 14
•  Original

kommittén hade gjort i princip inte gav anledning till invändningar. Han fort- satte (s. 164):

I praktiken leder en sådan regel i de flesta fall till samma resultat som den nuvarande bestämmelsen, att allmänna handlingar ge- nerellt är undantagna från upphovsrättsligt skydd. Det föreslagna stadgandet innebär emellertid att upphovsrätt blir förbehållen i fråga om sådant material, som icke ingår som led i förhandling, exempelvis vetenskap— liga arbeten som inges vid sökande av pro- fessur eller annan befattning, eller böcker och konstverk, vilka inges i rättegång alle— nast såsom bevismedel. Det synes påkallat att upphovsrättsligt skydd beredes i sist av- sedda och andra jämförliga fall.

Lagrådet föreslog en annan avfattning av 24 å, och propositionen utformades i en- lighet med lagrådets förslag. Enligt detta förslag, som i huvudsak stämmer överens med den gällande lydelsen, får vad som muntligen eller skriftligen anföres inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentlig sam- mankomst för överläggning om allmänna angelägenheter återges utan upphovs- mans samtycke; dock att utlåtanden, så- som bevis åberopade skrifter och dylikt får återges allenast i samband med redo- görelse för mål eller ärende vari de före- kommit och i den omfattning som be- tingas av ändamålet med redogörelsen. Vidare sägs i denna lydelse att upphovs- man ensam äger utge samling av sina an— föranden. Lagrådet yttrade (s. 386):

Som en gemensam beteckning på de anföran- den av skilda slag som enligt paragrafen skola få återges utan upphovsmans samtyc- ke användes i förslaget »muntliga och skrift- liga förhandlingar». Man har ansett sig däri- genom begränsa stadgandets räckvidd till att avse sådant som kunde sägas innebära en förhandling i inskränkt bemärkelse. På så- dan grund har man förmenat, att det ej skulle vara tillåtet att fritt återgiva t.ex. böcker eller konstverk, som i rättegång åbe- ropades som bevis, och än mindre veten— skapliga skrifter som ingåves till myndighet

i ett befordringsärende. Även sakkunnigut- låtanden ha ansetts kunna falla utanför stadgandet; dock att det skulle vara medgi— vet att utan upphovsmans samtycke återgiva sådana i samband med en redogörelse för mål eller ärende, vari de förekommit.

Lagrådet kan icke finna, att »förhand- lingar» i detta sammanhang är en lämplig beteckning. Ej heller eljest synes den före- slagna formuleringen lämna tillräckligt stöd för en tillämpning i den riktning som nyss angivits. Lagrådet förordar, att den avsedda inskränkningen i upphovsrätten förklaras gälla vad som muntligen eller skriftligen an— föres inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentlig sammankomst för överläggning om allmän— na angeliigenheter. Genom uttrycklig före- skrift bör därjämte sörjas för att utlåtan— den och bevis m. m., som man ej velat helt frige, komma i åtnjutande av skydd i avsedd omfattning. Förslagsvis kunde detta ske ge— nom en bestämmelse, att utlåtanden, såsom bevis åberopade skrifter och dylikt må åter— givas allenast i samband med redogörelse för mål eller ärende vari de förekommit och i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Liksom i förslaget skulle vidare stadgas, att upphovsman äger ensam utgiva samling av sina anföranden.

E. Riksdagsbehandlingen

Första lagutskottet underströk (utl. 1960: 41 s. 44) att det är av omistligt värde att rätten att fritt återge offentliga handlingar inte inskränks mer än som kan anses oundgängligen erforderligt. Utskottet ine- nade att den metod, som i propositionen hade föreslagits för att införa upphovs- rättsligt skydd för vissa grupper av såda- na handlingar, innehar risk för att skydd komme att gälla även för handlingar, i fråga om vilka ett behov därav inte före- ligger. I stället borde som huvudregel uppställas att de hos myndighet upprät- tade handlingarna inte var föremål för upphovsrätt, och genom särskilda regler borde stadgas skydd för de grupper av handlingar som ansågs vara i behov där- av. En utredning var, ansåg utskottet, nöd- vändig för att undantagen skulle kunna utformas. I lagen borde emellertid ome-

• Sida 15
•  Original

delbart intas en bestämmelse om att så— dana officiella kartor som avsågs med 1956 års lag skulle vara föremål för upp- hovsrätt. Beträffande de till myndighet ingivna handlingarna riktade utskottet inte någon anmärkning mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet föreslog den lydelse av 9 och 24 55, för vilken redogjorts i det före- gående (under I), och föreslog vidare riks- dagen att hemställa om en utredning, hu- ruvida allmänna handlingar borde erhål- la upphovsrättsligt skydd i andra fall än som följde av utskottets förslag till av- fattning av 9 %. Riksdagen beslöt i dessa hänseenden i enlighet med utskottets för- slag.

F. Direktiven

Den 30 juni 1961 uppdrog Kungl. Maj:t åt offentlighetskommittén att verkställa utredning rörande upphovsrätt till hand- lingar, upprättade hos myndighet som av- ses i 2 kap. 3 & TF. I direktiven för utred— ningen yttrade föredragande departe- mentschefen bl. a.:

.lag vill nu förorda att förevarande spörsmål upptages till utredning. En dylik utredning bör syfta till att, efter noggrann kartlägg- ning av den omfattning i vilken de olika stat- liga myndigheterna utger publikationer av- sedda för avsättning hos allmänheten, pröva vilka publikationer som är av sådan karak— tär att det kan anses för statsverket angelä— get att upphovsrättsligt skydd införes, sam- tidigt som det bör övervägas huruvida i var- je särskilt fall ett skydd kan godtagas med hänsyn till tryckfrihetsrättsliga principer. Motsvarande undersökning bör genomföras även på det kommunala området. Utredning- en bör vidare överväga i vilken form even- tuellt erforderliga bestämmelser bör medde- las. Härvid bör beaktas att det å ena sidan är ett önskemål att bestämmelserna ej göres kasuistiska utan att skyddade alster anges genom mera allmänna kriterier men att det å andra sidan, såsom första lagutskottet an- fört, finns en risk att alltför generellt avfat— tade bestämmelser kommer att omfatta även grupper för vilka skydd icke är nödvändigt. Det bör även övervägas huruvida bestäm—

melserna bör upptagas i lagen om upphovs- rätt till litterära och konstnärliga verk eller om de bör ges i särskild lagstiftning.

G. Framställning från Sveriges geologiska undersökning

I framställning den 30 november 1964 till Kungl. Maj:t hemställde Sveriges geolo— giska undersökning (SGU) om sådan lag- ändring att upphovsrätt skulle kunna gö- ras gällande beträffande officiell karta, upprättad inom SGU. SGU åberopade ståndpunktstagandet i fråga om de offi- ciella kartor som framställts inom rikets allmänna kartverk, sjökarteverket eller sjöfartsstyrelsen. Användningsområdet för och behovet av geologiska kartor är, sade verket, ständigt stigande i både of- fentlig och enskild verksamhet, och olika intressen har anmält önskemål om snab- bare och mera omfattande kartutgivning. Samtidigt har, fortsatte ämbetsverket, de tekniska möjligheterna till avtryckning av sådana färgkartor som de geologiska kartbladen ökat, och man får därför räk- na som en praktisk möjlighet att avtryck- ning av SGU:s kartor kan äga rum i en- skilt kommersiellt syfte. SGU nämnde också, att ämbetsverket hade inlett ett tekniskt samarbete med rikets allmänna kartverk beträffande framställningen av det topografiska underlagstrycket till den geologiska kartan över södra och mellers- ta Sverige, och menade att detta samar- bete kunde stöta på formella svårigheter, om kartverkets och SGU:s kartor har oli- ka rättslig ställning. Slutligen nämnde SGU, att verket förberedde tryckning av en serie geofysiska kartor, som har ett speciellt ekonomiskt värde för malmlet- ningsverksamhet och som samtidigt är re- lativt lätta att reproducera.

Sedan offentlighetskommittén hade av- givit remissyttrande över SGU:s framställ- ning, överlämnades denna den 16 juni 1966 till offentlighetskommittén för att beaktas vid fullgörandet av dess uppdrag.

• Sida 16
•  Original

l 6 III. Frågans räckvidd A. Statligt tryck

På kommitténs uppdrag har förste biblio- tekarien vid utrikesdepartementet Ivar Beskow gjort en systematisk bearbetning av offentligt tryck. Bearbetningen, som i huvudsak avser år 1963, är begränsad till statligt tryck. Den omfattar dock även skrifter som har givits ut av akademierna.

Beskow har till grund för systematiken i sin bearbetning lagt en uppräkning av ämnesområden i auktorrättskommitténs betänkande (SOU 1956: 25).

Den första ämnesgruppen är författ- ningar m.m. Hit har Beskow fört även regleringsbreven och vissa andra beslut in casu. Även anvisningar, som enligt Beskow kan uppfattas som rättsligt bindande, har förts hit. Anvisningar, cirkulärsamlingar o. (1. från centrala verk utgör en betydan- de del av dessa skrifter.

Som en andra ämnesgrupp upptar Beskow domar m.m. Här anges vissa av staten utgivna domssamlingar och dess- utom sammanställningar av förvaltnings- beslut och av yttranden som anses vägle- dande för myndigheters praxis sådana som riksdagens ombudsmäns ämbetsbe- rättelser.

En tredje ämnesgrupp är protokoll. Gruppen omfattar i huvudsak riksdagens och allmänna kyrkomötets protokoll med bihang och register.

Den fjärde gruppen är berättelser. Den består av verksamhetsberättelser från för- valtningsmyndigheter, forskningsinstitu- tioner, vårdinrättningar, undervisningsan- stalter m.m., revisionsberättelser osv.

Den femte gruppen av publikationer är betänkanden. En huvudgrupp är statens offentliga utredningar. I övrigt har med- tagits vissa departementspromemorior som publicerats såsom bilagor till propo- sitioner, vidare utredningar och under- sökningar gjorda av centrala och regiona- la förvaltningsmyndigheter m.m.

Som en sjätte grupp tar Beskow upp ut- låtanden. Vad som avses här är huvud- sakligen remissyttranden vilka tryckts så- som delar av offentliga utredningar eller såsom bilagor till propositioner eller ut— skottsutlåtanden.

Den sjunde gruppen benämnes statistik. Här redovisas hela den av statistiska cen- tralbyrån och andra centrala myndighe— ter utgivna officiella statistiken och vissa fristående statistiska undersökningar. Beskow nämner dock att han har fört vissa fördjupade bearbetningar av statis— tiskt material till gruppen vetenskapliga publikationer.

Till en åttonde grupp har Beskow fört matriklar, dvs. förteckningar, ofta perio- diska, över personalen vid ett verk eller en myndighet, eleverna vid en läroanstalt m.m. Som matriklar har Beskow också klassificerat förteckningar över vissa ka- tegorier av djur, t. ex. Riksstambok över avelssvin, och över döda ting, t. ex. Sve- riges skeppslista.

Den nionde gruppen benämner Beskow anvisningar. Tanken synes ha varit att hit föra sådana anvisningar som inte är bindande utan mera innefattar råd och vägledning för myndigheter eller allmän— heten. I huvudsak är det fråga om centra- la förvaltningsmyndigheters anvisningar av typen anvisningar angående skydd mot yrkesfara vid dykeriarbete samt socialsty- relsens råd och anvisningar i socialvårds- frågor. Gränsen mot gruppen författning- ar synes dock icke vara skarp.

Till en tionde grupp, information, har Beskow fört skrifter, som främst har till uppgift att sprida upplysning, vare sig adressaten är den stora allmänheten eller myndigheten underställda organ eller tjänstemän. Även här finns åtskilliga pub- likationer som har givits ut av centrala förvaltningsmyndigheter, däribland re- klambroschyrer från postverket och sta- tens järnvägar. En annan kategori är smärre skrifter från statliga forsknings-

• Sida 17
•  Original

institutioner. Även Svenska institutets skrifter för utländsk publik har upptagits här.

Till den elfte gruppen, handböcker, har förts »kvalitativt tyngre vägande och kvantitativt ofta mer omfattande» skrif- ter. Några exempel: Meteorologi för krigs- makten, Allmän musiklära, Rättskunskap för posttjänstemän, Hur man väljer och använder potatisupptagare, Kost och ka- ries, statsliggaren, Sociala meddelanden, Handbok i oljeeldning för fastighetsupp- värmning, Pris- och kartellfrågor, Offent- liga dokument m.m. rörande viktigare svenska utrikespolitiska frågor 1962.

Vissa militära instruktionsböcker av större allmänt intresse har redovisats bland handböckerna. I övrigt har de förts till en särskild grupp. Beskow har icke strävat efter att göra redovisningen full- ständig.

Som den trettonde gruppen har uppta- gits personaltidskrifter.

Den fjortonde gruppen består av veten- skapliga publikationer. Här finns åtskilli- ga arbeten utgivna av universitet, högsko- lor och statliga forskningsinstitutioner så- dana som landsmålsarkiven i Lund och Uppsala, statens råd för byggnadsforsk- ning och Sveriges geologiska undersök- ning. Hit har också förts expertutlåtanden som har fogats till kommittébetänkanden.

Den femtonde gruppen, jubileumsskrif— lcr m. m., omfattar ett tiotal skrifter, till största delen utgivna av undervisningsan- stalter.

Som en sextonde grupp tar Beskow upp kartor och sjökort. Hit hör den ekono- miska kartan, den topografiska kartan, geologiska kartor, flygplatskartor och sjökort. Beskow har särskilt anmärkt att telestyrelsen har anmält intresse för att få kartmaterialet i telefonkatalogerna skyddat.

Den sjuttonde gruppen, tidtabeller, om- fattar endast vissa av postverket och sta- tens järnvägar utgivna tabeller. Beskow

anmärker att tidtabellen Sveriges kom- munikationer, officiell tidtabell för Sve- riges järnvägar, utges av ett aktiebolag.

Till den adertonde gruppen, kataloger, hör musei-, utställnings-, bok— och biblio— tekskataloger, postgiro- och rikstelefon- katalogen m. m.

Som de nittonde och tjugonde grupper- na har upptagits studiehandböcker och timplaner, vari innefattas föreläsningska- taloger o. d. för universitet och högskolor.

Till en avslutande tjugoförsta grupp har Beskow fört översättningar. Motivet härtill är att översättaren enligt URL åt- njuter skydd för själva översättningen. Till denna grupp har Beskow fört endast översättningar av skrift som har utgivits även på svenska eller där en på svenska upprättad handling finns. Övriga på ut- ländskt språk utgivna publikationer har redovisats endast på sin plats i systema- tiken i övrigt.

B. Statlig utgivning av läroböcker

Inom skolöverstyrelsen har man, efter sammanslagningen med överstyrelsen för yrkesutbildning, inrättat en arbetsenhet som under namnet SÖ-förlaget bl. a. ger ut läroböcker för det nya gymnasiet i kon- kurrens med enskilda förlag. En redogö- relse för denna verksamhet lämnas i en bilaga till det i nästa avsnitt omtalade be- tänkandet Statlig publicering. Planer finns också på att i någon form genom statliga insatser främja eller ombesörja utgivning av akademisk kurslitteratur; frågan härom utreds för närvarande av en inom universitetskanslersämbetet till- satt expertgrupp, kommittén för akade- misk kurslitteratur. Frågan om produk- tion av läroböcker och andra pedagogiska hjälpmedel för undervisningsväsendet överhuvudtaget utreds av läromedelsut- redningen (se 1967 års riksdagsberättelse E: 50). En av utredningens uppgifter är att utreda frågan om inrättande av ett

• Sida 18
•  Original

samhällsägt förlag för produktion av lä- roböcker och andra pedagogiska hjälp- medel.

Skolöverstyrelsen och universitetskans- lersämbetet har under år 1966 låtit verk- ställa en utredning angående vissa upp- hovsrättsliga frågor i samband med un- dervisningen. Utredningen gjordes av pro- fessorn i civilrätt vid Uppsala universitet Svante Bergström. Ämbetsverken över- lämnade den till Kungl. Maj:t med skri- velse den 12 december 1966.

Bergström framhåller att enligt 9 % URL allt studiematerial som utges av t.ex. Skolöverstyrelsen, skolmyndigheter på läns- eller kommunplanet, universi- tetskanslersämbetet, universitet och hög- skolor eller dessas institutioner utgör all- män handling och därför kan utnyttjas fritt av envar. Detta medför, säger Berg- ström, två allvarliga olägenheter:

Den ena olägenheten är att författarna inte får upphovsrättsligt skydd för sina presta- tioner, vilket de uppenbarligen inte sällan är känsliga för. Rättsläget kan medföra att det kan bli svårt för myndighet som utger stu- diematerial i egen regi att få medverkan av lämpliga författare. Detta gäller framför allt sedan det oförmånliga rättsläget blir mera allmänt känt.

Den andra olägenheten är att det kan bli svårt för en sådan myndighet att få tillgång till redan tryckt material för sina utgåvor, t.ex. texter eller bilder från redan utgivna böcker. Det kan inte förtänkas en författare eller förläggare att han vägrar att överläm- na material som genom att införas i t. ex. en lärobok, utgiven av myndighet, blir s.a.s. allmän egendom. Även om denna senare kon— sekvens går betydligt längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till syftet med all— männa handlingars offentlighet har jag svårt att se att man utan våld på lagtexten kan undvika en sådan konsekvens.

Skolöverstyrelsen och universitetskaus- lersämbetet anföri sin skrivelse till Kungl. Maj:t vissa kompletterande synpunkter på frågan om upphovsrätt till allmän handling. Ämbetsverken säger:

Det förefaller ämbetsverken — från de syn- punkter ämbetena har att beakta i sitt ar— bete vara stötande att, som lycks vara fallet, den gällande lagstiftningen skall anses innebära, att verk, vilket eljest skulle ha va- rit skyddat av upphovsrättslagen, i vissa fall kan inordnas under begreppet allmän hand- ling och därigenom helt bli undandraget upphovsrättsligt skydd.

Upphovsrätten avser »verk» och denna rätt tillkommer »den som skapat» det. Verk i upphovsrättslagens mening skall rimligen inte kunna förlora hela sin begreppsmässiga innebörd genom att förvandlas till något helt annat, nämligen en handling, med hän- visning till att det »upprättats» inom eller in- kommit till offentlig myndighet. Denna in- advertens i lagstiftningen synes numera vara uppenbar och bör undanröjas genom att det slås fast, åtminstone som en huvudregel, att verk, som avses i 1 5 upphovsrättslagen. inte kan ordnas in under begreppet handling i tryckfrihetsförordningens mening.

C. Statskontorets utredning

Statskontoret har nyligen i betänkandet Statlig publicering (SOU 1967: 5) redovi— sat vissa utredningar rörande den statliga publikations- och tryckeriverksamheten. Som ett led i arbetet anordnade statskon- toret en rundfråga till samtliga Kungl. Maj:t underställda myndigheter med un- dantag av de affärsdrivande verken och de militära myndigheterna. Betänkandet innehåller en publilcationsförteckning med uppgifter om kvantiteter och ekonomi (bi- laga 4). Statskontoret nämner (s. 42) att av enkäten inte har framkommit något som tyder på att upphovsrättens utform- ning skulle göra det svårt för myndighe- terna att erhålla manuskriptbidrag: av- saknaden av upphovsrätt har inte i något fall ansetts utgöra hinder i detta avseen- de. Att upphovsrätt saknas för de hos myndighet upprättade handlingarna lär emellertid i några enstaka fall, säger stats- kontoret (s. 69), ha haft till följd att myn- dighet inte har kunnat välja den förläg- gare som har bedömts som förmånligast. Andra intressenter har nämligen, yttras det, kunnat ställa krav på tillgång till sam-

• Sida 19
•  Original

ma underlag för egen publicering, vilket har medfört att den önskvärde förlägga- ren inte längre har haft samma intresse av utgivningen.

D. Kommunalt tryck Någon centralt sammanställd bibliografi över kommunalt tryck finns inte. En sys- tematisk bearbetning, liknande den som Beskow utfört i fråga om det statliga tryc- ket, skulle därför ha krävt mycket arbete och stora kostnader. Kommittén har, re- dan på grundval av vad som framkom- mit genom Beskows bearbetning, funnit att det finns goda möjligheter att, såsom det sägs i direktiven, ange de alster som skall skyddas genom mera allmänna kri- terier. Det saknas anledning att räkna med att det skulle ligga till på annat sätt i fråga om kommunernas tryck. Kommit- tén har därför inte ansett det nödvändigt att genomföra en lika omfattande under- sökning pä det kommunala området.

I V. Kommitténs—allmänna överväganden

Bestämmelserna i TF har till uppgift att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. De avser huvudsakli- gen den sida av yttrandefriheten som hän- för sig till bruket av tryckt skrift. För att främja det angivna syftet har man där t'öreskrivit att envar skall äga fri tillgång till allmänna handlingar och rätt att of- fentliggöra sådana handlingar i tryckt skrift. Lagen om upphovsrätt å andra si- dan syftar till att skydda det andliga ska- pandet inom litteratur och konst. Rätten att förfoga över verket genom att fram- ställa exemplar därav och genom att göra det tillgängligt för allmänheten tillförsäk- ras därför upphovsmannen. Även dennes ideella rätt till verket är skyddad i vissa hänseenden. Sålunda skall, då exemplar framställes, upphovsmannen angivas i den omfattning och på det sätt god sed

kräver, och vidare får verket inte ändras så att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart krän- kes.

Mellan de båda lagkomplexen förelig- ger väl djupare sett icke någon konflikt. De fullföljer snarare ett gemensamt syfte att skapa förutsättningar för ett fritt sam- hällsskick och en andlig odling. Tekniskt kan emellertid en kollision uppkomma mellan reglerna om allmänna handlingars offentlighet och upphovsmannens ensam- rätt att disponera över sitt verk, för den händelse att allmän handling utgör litte- rärt eller konstnärligt verk.

Denna kollision mellan lagreglerna be- aktades vid TF:s tillkomst. Det framhölls då att denna skall innehålla de offentlig- rättsliga regler som tjänar till att upprätt- hålla en allmän och lagbunden tryckfri- het men att dess bestämmelser icke ingri- per i gällande privaträttsliga regler och rättsgrundsatser (SOU 1947: 60 s. 217). Man införde i 1 kap. 8 & TF en hänvisning till allmän lag för att klargöra att upp- hovsrätten kan inskränka den rätt att fritt utge tryckt skrift som eljest tillkommer envar. Avfattningen av detta stadgande har senare, vid URL:s tillkomst, jämkats så att det syftar på denna lag och FotoL. I vilken utsträckning ett sådant undantag skulle gälla allmän handling lämnades i viss mån öppet vid TF:s tillkomst. Den- na fråga behandlades ingående vid förar- betena till URL. Auktorrättskommitténs förslag, vilket i huvudsak bibehölls i pro- positionen, innebar att upphovsrätten som huvudregel skulle gälla också all- männa handlingar som upprättats hos myndighet; endast vissa begränsade un- dantag föreslogs, nämligen för författ- ningar samt beslut och yttranden av myn- dighet. Vidare skulle det som muntligen eller skriftligen anföres inför myndighet få återges med vissa begränsningar, nå- got som alltså kunde ha tillämpning både på ingivna och hos myndighet upprättade

• Sida 20
•  Original

handlingar. Efter ett initiativ i riksdagen blev emellertid den förra delen av försla- get icke godtagen. I stället gjordes ett ge- nerellt undantag för allmänna handlingar som upprättats hos myndighet. Dessa är sålunda icke föremål för upphovsrätt an- nat än då det uttryckligen angivits, något som för närvarande gäller vissa officiella kartor. Däremot godtogs förslaget om rätt att med vissa begränsningar återgiva det inför myndighet anförda.

Det är enligt offentlighetskommitténs mening självklart att upphovsmannen, sedan hans verk har blivit en allmän handling, inte skall kunna bestämma över verket på det sättet att han inskrän- ker den grundlagsenliga rätten att ta del av handlingen. II vad mån principen om allmänna handlingars offentlighet skall vika för privata intressen bestäms enligt gällande regler genom en särskild lag. sekretesslagen, i vilken begränsningarna av offentlighetsprincipen skall anges no- ga. (Det förslag kommittén har framlagt i ett tidigare betänkande, SOU 1966: 60 och 61, innebär att regleringen i större utsträckning skall göras direkt i TF.) Därutöver bör inga begränsningar få fö- rekomma. I samband med tillkomsten av URL blev emellertid stadgandet i 1 kap. 8 & TF omarbetat så att det i detta hän- seende icke är otvetydigt. Kommittén vill förorda att förbehållet i 1 kap. 8 & TF på ungefär samma sätt som före URL:s tillkomst skall gälla endast rätten att i tryckt skrift offentliggöra allmän handling.

En sådan justering innebär också att en myndighet icke under hänvisning till URL kan vägra att på begäran tillhan- dahålla avskrift av en allmän handling. Det synes inte vara nödvändigt att införa någon erinran i URL om detta. Det sag- da har betydelse inte bara i fråga om handlingar i hävdvunnen mening utan också i fråga om grammofonskivor och

andra inspelningar, i den mån dessa bc- traktas som handlingar (se därom det nyss nämnda betänkandet SOU 1966: 60 s. 130). Rätten att ta del av allmän hand- ling och att erhålla avskrift eller kopia därav kan alltså få betydelse även vid tillämpningen av 45 och 46 åå URL.

Beträffande rätten till offentliggörande betonade första lagutskottet i sitt utlå- tande över förslaget till URL att det är av omistligt värde att rätten att fritt återge offentliga handlingar inte in- skränks i vidare mån än som kan anses oundgängligen erforderligt. Utskottet pe- kade på risken för att med den av auk- torrättskommittén och departementsche- fen föreslagna metoden upphovsrättsligt skydd skulle komma att gälla även be— träffande handlingar som inte behövde ett sådant skydd. Enligt offentlighets- kommitténs mening är den ståndpunkt som utskottet sålunda intog den riktiga. Den i grundlagen fastslagna rätten att fritt utge offentliga handlingar måste an- ses vara den viktigare. Det kan inte vara riktigt att genom en generell regel i URL förvandla TF:s princip om fri rätt att ge ut allmänna handlingar i tryck till ett undantag blott för vissa speciella fall. Kommittén vill i detta hänseende anslu— ta sig till de synpunkter som professor Ole Westerberg framlade i ett utlåtande i samband med remissbehandlingen av auktorrättskommitténs betänkande (ut- låtandet återges nu som bilaga till of— fentlighetskommitténs betänkande).

Huvudregeln bör alltså vara att upp- hovsmannen inte skall ha rätt att förfoga över sitt verk, om det är en allmän hand- ling.

Denna huvudregel bör få tillämpning beträffande den stora mängden av hand- lingar som upprättas hos eller inkom- mer till myndigheterna som ett led i de- ras verksamhet för förvaltning eller rätt- skipning. Inte bara de av auktorrätts-

• Sida 21
•  Original

kommittén nämnda handlingstyperna — författningar, beslut och yttranden _ utan även promemorior, andra utred- ningar och vidare partsinlagor, bevisut- sagor och sakkunnigutlåtanden fyller en sådan funktion och tillkommer under så- dana omständigheter att frågan om upp- hovsrätten vanligen inte kan få någon praktisk betydelse.

Det kan emellertid förekomma att en allmän handling är ett verk i URLzs me- ning. Då det gäller sådana handlingar kan skäl anföras för att i viss omfattning bereda upphovsmannen ett skydd mot eftertryck. I all synnerhet gäller detta verk som har givits in till myndighet. Ett ofta citerat exempel är ett vetenskapligt arbete som åberopas i en professorskon- kurrens. Andra exempel är ett verk, som åberopas hos en myndighet vid en sti- pendieansökan, och ett verk, som ges in till domstol som bevis i ett mål om kränkning av upphovsrätten till verket. Även arbetsritningar, konstruktionsbe- skrivningar och liknande handlingar som på en myndighets uppdrag utarbetas av enskilt konsultföretag e. d. kan nämnas som exempel. Det skulle i sådana fall vara ett kännbart och av tryckfrihets- rättsliga skäl knappast motiverat intrång i upphovsmannens ställning, om han skulle gå miste om alla rättigheter till verket genom att detta gavs in till en myndighet.

De handlingar som ges in till myndig- het är enligt gällande lag föremål för upphovsrätt enligt allmänna regler. Vis- sa särskilda begränsningar föreskrivs dock i 24 & URL. Avfattningen av denna paragraf kan väl på några punkter inge tvekan. En anledning till tvekan undan- röjs om, såsom kommittén nyss föror- dat, TF:s hänvisning till de upphovs- rättsliga bestämmelserna avfattas så att det blir fullt klart att den fria tillgången till allmänna handlingar inte kan in-

skränkas av hänsyn till upphovsmannen. Det är också oklart vad som gäller an- gående upphovsrätten till nedteckningar av muntliga anföranden inför myndig- het, om dessa nedteckningar har gjorts hos myndigheten. Den tolkning som lig— ger närmast till hands torde vara att des- sa nedteckningar på grund av stadgan- det i 9 & icke är föremål för upphovsrätt. Det synes dock icke vara orimligt att gö- ra gällande att utgivningen av samlingar av anföranden likväl är skyddad enligt 24 &, eftersom detta stadgande har till- kommit för att uppfylla Sveriges förplik- telse enligt en punkt i Bernkonventionen och därför icke bör anses vara satt ur kraft genom 9 %. Kommittén anser sig av dessa skäl icke böra föreslå någon ändring av URL:s regler om upphovs- rätt till handlingar som har inkommit till myndighet från enskild.

Bland de handlingar som upprättas ho.»- myndighet är för närvarande, såsom nyss nämndes, endast vissa officiella kar— tor föremål för upphovsrätt, nämligen de officiella kartor som har upprättats inom rikets allmänna kartverk, sjökarte- verket eller sjöfartsstyrelsen. Sveriges geologiska undersökning har anhållit om sådan lagändring att de av verket ut- givna, tryckta geologiska och geofysiska kartorna får upphovsrättsligt skydd på samma sätt som de nämnda officiella kartorna (se under 11 G i det föregåen- de). Ämbetsverket åberopar det ständ- punktstagande som gjordes år 1956 he- träffande de officiella kartorna och nämner, att önskemål har framkommit om en snabbare och mera omfattande utgivning av geologiska kartor samt att det numera är lättare än förut att re- producera sådana färgkartor som de geologiska kartbladen. Man får därför, säger ämbetsverket, räkna med att av- tryckning av verkets kartor kan äga rum i kommersiellt syfte.

• Sida 22
•  Original

Som framgår av den föregående fram- ställningen har även Skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet framfört önskemål om att upphovsrätt skall kun- na göras gällande till handlingar upp- rättade hos myndigheter; vad som här främst har varit aktuellt är läroböcker och annan undervisningsmateriel som produceras inom myndighet.

Om en myndighet låter framställa ett verk för publicering, kan man förutsätta att det finns något allmänt intresse att sprida det till allmänheten. En vidsträckt spridning skulle kunna motverkas ge- nom upphovsrätt. Det kan vidare sägas att upphovsrätten här inte är så viktig såsom medel att försäkra upphovsman- nen om en skälig avkastning av hans ar- bete och därmed stimulera andligt ska- pande. Den som skapar ett verk inom myndighet kan vara tjänsteman hos myndigheten och får då, om det sker på tjänstetid, lön för skaparmödan.

För större delen av de publikationer och skrifter av olika slag som framställs hos myndighet saknas sålunda skäl att göra inskränkning i den princip om of- fentliggörande av allmän handling som TF innehåller. Den vid riksdagsbehand- lingen av URL tillkomna huvudregeln härom måste anses vara riktig och bör icke rubbas.

Vid sidan härav kan det emellertid fö- rekomma att myndighet låter framställa och utge handböcker, läroböcker, lag- kommentarer och dylikt, vilka sprides på samma sätt som böcker och skrifter utgivna på enskilt förlag och för vilka myndigheten alltså tar betalt av allmän- heten. För närvarande sker detta utan stöd av upphovsrätt. Ehuru man icke direkt kan peka på att därav har upp- kommit någon skada för denna publice- ringsverksamhet, kan man inte bortse från att avsaknaden av upphovsrätt kan medföra vissa risker. En företagsam en-

skild utgivare skulle t. ex. kunna ge ut en ny upplaga av ett verk som är slutsålt. Upphovsmannen skulle då skyddad. Dessa skäl har en särskilt] tyngd då myndigheter driver förlags— verksamhet. Det är då rimligt att myn- digheterna för att skydda sina ekono- miska intresscn kan hindra eftertryck. Om detta inte är möjligt, kan de få svå- righeter att till sig knyta de författare, som eljest kunde ha ställt sig till förfo- gande, och därmed komma i underläge i konkurrensen med enskilt drivna för- lag.

inte vara

En avvägning mellan principen om fritt offentliggörande av allmänna handlingar och URL:s regler om skydd för upp— hovsmannen kan göras på det sättet att det visserligen står envar fritt att åter- ge en hos myndighet upprättad handling men att upphovsmannen får en rätt till ersättning för nyttjandet. Man skulle allt- så skapa vad som med ett upphovsrätts- ligt uttryck kallas en tvångslicens att ut- nyttja verk som har skapats hos myn- dighet. Advokatsamfundets styrelse fram- förde tanken därpå under remissbehand- lingen av auktorrättskommitténs betän- kande.

Till förmån för ett system med tvångs- licens talar i främsta rummet, att det skulle ge säkerhet mot att upphovsrätten komme att medföra något absolut hinder att publicera en allmän handling i fall där publicering är motiverad av hänsyn till meningsutbyte eller upplysning. Här- emot kan sägas att det i de fall då ett verk en gång har offentliggjorts i tryck i regel är möjligt att köpa exemplar där- av eller i varje fall att ta del av verket på ett allmänt bibliotek. Vidare ger reg- lerna i 2 kap. URL 0111 inskränkningar i upphovsrätten vissa möjligheter att be- gagna ett offentliggjort verk som under— lag för en utvidgad publicering. Enligt l-l å första stycket får nämligen envar,

• Sida 23
•  Original

i överensstämmelse med god sed, göra citat ur offentliggjort verk i den omfatt- ning som betingas av ändamålet. En all- män handling som icke skall hållas hem- lig torde vara att anse som offentliggjord i URLzs mening (se 8 5 första stycket URL; jfr prop. 1966: 40 med förslag till patentlag m.m. s. 77, 83). Det är uppen- bart att hänvisningen till god sed på det- ta område måste leda till en generös in- ställning mot den som lyckas göra tro- ligt att han vid sin publicering har väg- letts av en önskan att sprida upplysning eller att ge stoff åt den allmänna debat- ten. Det kan tilläggas att upphovsrätten inte innebär att upphovsmannen kan förbjuda referat av verket.

Ett annat motiv för ett system med tvångslicens är att man därmed smidi- gare än med en förfoganderätt kan an- passa villkoren för publiceringen efter det ekonomiska intresse som föreligger hos upphovsmannen eller myndigheten. ()m exempelvis myndigheten skulle spri- da en skrift gratis eller för ett pris som inte motsvarar mer än kostnaden för tryckning och distribution, kan det van- ligen inte sägas att upphovsmannen eller myndigheten gör någon förlust genom en ytterligare utgivning på grund av tvångs- licens. Tvärtom måste det i regel vara en fördel att verket sprids i vidare kretsar utan kostnad för det allmänna. Skyldig- heten att betala ersättning för nyttjandet kommer å andra sidan att minska benä- genheten för utomstående att publicera allmänna handlingar i vinningssyfte i fall där det pris myndigheten har bestämt innefattar gottgörelse för arbetet med verket. Sin huvudsakliga betydelse skul- le cn tvångslicens få i de fall då verket inte publiceras genom upphovsmannens eller myndighetens försorg.

Mot en tvångslicens talar främst hän- syn till upphovsmannen. En handling kan ha blivit tillgänglig enligt TF:s reg- ler vid en tidpunkt då upphovsmannen

ännu inte betraktar den som färdig för publicering. Så kan det vara, då en vc- tenskapsman såsom särskilt tillkallad sakkunnig inom en myndighet har gjort en utredning av en teknisk fråga eller en rättsfråga. Han kan ha för avsikt att ef- ter bearbetning eller tillägg publicera ut- redningen som en uppsats i en facktid- skrift. Det vore knappast rimligt, om ut- redningen skulle bringas till offentlighe- ten genom en tidigare publicering på grund av tvångslicensen. Upphovsman- nen bör själv få bestämma tid och plats för publiceringen. En helt annan inne- börd har det, om någon i syfte att sprida information eller att kritisera veten- skapsmannens slutsatser refererar utlä— tandet i en tidskrift eller gör sådana ci— tat därur som 14 & första stycket URL tillåter.

Det kan också ifrågasättas, om ett system med tvångslicens skulle ge ett till- räckligt skydd åt en av en myndighet bedriven förlagsrörelse. En lärobok som ges ut av exempelvis skolövcrstyrelsens förlag torde ofta bli att anse såsom upp- rättad inom myndighet. Det kan förmo- das att det skulle vara svårt för förlaget att i längden behålla en stab av skickliga författare bland sina uppdragstagare, om det skulle visa sig att förlaget inte kunde erbjuda starkare garantier lnot att ett privat förlag publicerade deras 'verk än en kanske osäker rätt till ersättning. En tvångsliccns skulle också, systematiskt utnyttjad, kunna leda till att konkurre- rande enskilda förlag ryckte undan grun- den för den av myndigheten bedrivna förlagsrörelsen genom att till lägre priser sprida sådana verk med vilka myndig- heten redan har haft framgång.

Kommittén anser, vid sitt bedömande av de angivna omständigheterna, att tvångslicens innebär ett större ingrepp i skyddet för upphovsmannen än vad som kan anses nödvändigt för att tillgodose tryckfrihetens krav. Kommittén vill allt-

• Sida 24
•  Original

så inte förorda ett system med tvångsli- censer.

De intressen som ligger bakom reglerna om skydd för upphovsmän måste i stäl- let tillgodoses genom att man låter vissa grupper av handlingar vara föremål för upphovsrätt enligt allmänna regler.

Då man söker ange vilka hos myndig- het upprättade handlingar som skall va- ra föremål för upphovsrätt, är det natur- ligt att söka ledning i vissa grundläg— gande upphovsrättsliga begrepp. För att ett verk i upphovsrättslig mening skall föreligga brukar man fordra en viss grad av självständighet och originalitet. Det måste åtminstone i någon mån vara ut- tryck för upphovsmannens individuali- tet. Dessa allmänna kriterier godtogs av auktorrättskonunittén som grund för dess lagförslag (SOU 1956:25 s. 66). Kommittén redogjorde för en rad rätts- fall, där gränsen mellan vad som är verk och vad som icke är verk har varit avgö— rande, och framhöll, att vissa produkter som vid gränsdragningen faller utanför begreppet verk ofta förutsätter ett om- fattande arbete och betydande insatser av kapital. De representerar därför, fort- satte kommittén, ej sällan ett stort värde och riskerar att utsättas för efterbild- ning och annat obehörigt utnyttjande. Kommittén hänvisade emellertid till för- slaget om ett särskilt, mera begränsat skydd för kataloger, tabeller m.m. (se 49 & URL) och menade att betydelsen av gränsdragningen skulle minska, om detta förslag genomfördes. Inte heller under lagstiftningsärendets senare be- handling i justitiedepartementet, lagrå- det och riksdagen riktades någon in- vändning mot de krav som i enlighet med det sagda måste ställas för att ett verk skall föreligga. Med syftning i första hand på en särskild typ av produkter, nämligen alster av konsthantverk och konstindustri, underströk första lagut-

skottet tvärtom att det måste vara fråga om ett kvalificerat andligt skapande som har fått en individuell och konstnärlig gestaltning (utl. 1960: 41 s. 34).

En hos myndighet upprättad handling är alltså enligt URL att anse som ett verk endast om de eljest gällande kraven på självständighet, originalitet och prägel av upphovsmannens individualitet är uppfyllda. Dessa allmänt hållna krite- rier ger emellertid utrymme för skilda tolkningar. I motiveringen till sitt förslag att undanta författningar samt myndig- hets beslut och yttranden från upphovs- rätt yttrade sålunda auktorrättskommit- tén att en sådan handling utgör resulta- tet av en författande verksamhet, vilken i och för sig kan grunda upphovsrätt (SOU 1956: 25 s. 166), och i följd därav ansåg kommittén en särskild undantags- regel nödvändig. Häremot kan dock framhållas, att stränga krav ställs upp i rättspraxis för att ett litterärt verk skall föreligga (se särskilt NJA I 1965 s. 523). Myndigheternas arbete med beslut, ytt- randen och andra handlingar har som regel en objektiv inriktning, där upp- hovsmannen träderi bakgrunden och där resultatet icke tänkes ge uttryck för hans individualitet. Arbetet går till stor del ut på att tillämpa lag och författning och att i detta syfte åstadkomma utredningar och förslag till yttranden och beslut. Tjänstemännen följer lagens text och motiv, hävdvunna och överenskomna formuleringar eller förebilder hämtade från tidigare ärenden. Arbetet är till stor del anonymt. Om någon skriver under en handling, är syftet i allmänhet inte att säkerställa någon förfoganderätt över arbetsresultatet för honom _— »upphovs- man» är ofta någon annan person »— utan snarare att klargöra att han, med den behörighet och sakkunskap han har, tar ansvaret för det beslut eller det ut- talande som handlingen innehåller. Det är i allmänhet icke heller förutsatt att

• Sida 25
•  Original

någon skall kunna bestämma över arbe- tet på det sättet att detta icke får ändras. Tvärtom är fortgående bearbetningar och ändringar en väsentlig del av arbets- metoden. Det är först när ett yttrande el- ler beslut har fått en slutlig form som det inte kan ändras, och detta beror då inte på URL:s regler utan på procedur- beslämmelser som har sin motivering i den rättsliga betydelse som kan till- komma myndighetens avgöranden.

Det är emellertid inte nödvändigt att i detta sammanhang ta ställning till den angivna tolkningsfrågan. Vad som är av vikt är att bestämmelserna utformas så att det blir fullt klart att upphovsrätt inte skall kunna göras gällande i de fall som auktorrättskommittén åsyftade med sin undantagsregel om författningar samt myndighets beslut och yttranden och inte heller i andra fall där det enligt det förda resonemanget ej kan anses att ett verk föreligger.

En tänkbar utväg skulle vara att låta upphovsrätten vara beroende på om ar- betet framstår som en anonym produkt från en myndighet eller som ett arbete av en namngiven upphovsman. Man kan emellertid inte bortse från att det i viss mån är andra skäl som bestämmer ver- kets form än anspråket på upphovsrätt. Den nyss angivna regeln skulle kunna i alltför hög grad inskränka det fria bru- ket av skrifter och publikationer som väl har en namngiven upphovsman men som myndigheten tillhandahåller och som bekostas av allmänna medel just för att de skall bli spridda.

Upphovsrätten bör därför i huvudsak begränsas till sådana fall då ett verk har framställts för försäljning bland allmän- heten. Vare sig detta sker i större om- fattning, såsom då myndighet driver för- lagsrörelse för utgivning av skolböcker, eller myndigheten blott i mera enstaka fall ger ut någon trycksak, som erbjuds allmänheten, kan det vara rimligt att

detta sker på samma villkor som annan likartad utgivning av tryckta skrifter. Även om man i något fall skulle kunna hävda att en skrift, som av myndighet ges ut för spridning gratis till allmänhe- ten eller helt för internt bruk, har ett likartat innehåll och av hänsyn till för- fattaren kunde behöva skyddas enligt URLzs regler, är det en betydande för— del att kunna ange en klar och objektiv omständighet såsom avgörande för om upphovsrätt skall föreligga eller ej. Det är svårt att finna något förhållande som tydligare anger i vilka fall en upphovs- rätt framstår som berättigad än just den omständigheten om skriften utbjudes till allmänheten mot betalning. Det är detta som anger att utgivningen sker på sam- ma sätt som annan utgivning vid vilken upphovsmannen kan få ersättning med stöd av URL:s bestämmelser.

En regel om att upphovsrätt kan gö- ras gällande i fall då ett verk har fram- ställts för försäljning till allmänheten blir tillämplig i första hand då kostnaderna för verket tänkes bli täckta av intäkter- na vid försäljningen. Inom en förlagsrö- relse måste detta krav tolkas så att rörel- sen i stort skall finansieras med dessa intäkter; det är, inom en av myndighet driven förlagsrörelse lika väl som i ett enskilt förlag, en naturlig företeelse att man tar igen på ett verk vad man förlo— rar på ett annat (jfr SOU 1967: 5 s. 65, 134). Regeln kan bli tillämplig även i fall då kostnaderna endast delvis tänkes bli täckta av intäkterna. Det är likväl up- penbart att ett verk inte kan anses vara framställt för försäljning, om endast en avgift, motsvarande högst kostnaderna för distribution, skall tas ut.

Ett arbete kan vara framställt för för- säljning till allmänheten, även om ingen synlig avgift tas ut för varje exemplar. Rikstelefonkatalogen med däri intagna kartor utgör ett exempel på detta; varje telefonabonnent får en del av katalogen

• Sida 26
•  Original

och kan mot betalning få andra delar av den. Här torde likväl i regel endast skydd enligt 49 % URL komma i fråga. Kommittébetänkanden, propositioner till riksdagen, riksdagstrycket i övrigt och andra handlingar, som upprättas som led i en beslutsprocess, kan icke anses vara framställda för försäljning till allmänhe- ten, även om det är möjligt att köpa exemplar därav direkt från myndighet eller via bokhandeln.

Om ett hos en myndighet skapat verk ges ut för att spridas till allmänheten, torde det i regel tas upp i Svensk bok- förteckning, som redigeras av Kungl. biblioteket (se SOU 1967:5 s. 55). Som regel innehåller förteckningen prisupp- gifter. En sådan uppgift kan få betydelse som bevis, då det gäller att enligt de nu föreslagna reglerna avgöra, om ett verk har framställts för försäljning till all- mänheten. Givetvis är dock en dylik upp- gift inte något exklusivt bevismedel. En domstol får bedöma frågan med beak- tande även av andra åberopade omstän- digheter.

Enligt 2 & lagen den 25 september 1953 om motverkande i vissa fall av konkur- rensbegränsning inom näringslivet får fö- retagare i regel inte utan tillstånd av nä- ringsfrihetsrådet av företagare inom se- nare försäljningsled betinga sig, att vid försäljning här i riket visst pris icke må underskridas. Inte heller får han utan sådant tillstånd till ledning vid prissätt- ningen inom senare försäljningsled i ri- ket eljest ange ett visst pris, med mindre det därvid kommer till uttryck att priset får underskridas. Från detta förbud, det s.k. bruttoprisförbudet, har näringsfri- hetsrådet hittills medgivit dispens för bokhandelsbranschen. Genom beslut den 17 mars 1965 har emellertid rådet för- klarat att en ansökan från Svenska bok- förläggareföreningen om fortsatt dispens från bruttoprisförbudet i princip icke kunde bifallas. I ett senare beslut, med-

delat den 28 oktober 1965, har rådet övergångsvis lämnat samtliga förlag i 1".- ket tillstånd för tiden till och med den 31 mars 1970 att föreskriva bruttopriser. Enligt vad kommittén har inhämtat har man ännu icke tagit ställning till hur bruttoprisförbudets ikraftträdande i frå- ga om bokhandeln skall inverka på bok- förteckningen. Oberoende av vad som kommer att iakttas i fråga om böcker som ges ut av enskilda förlag torde det på administrativ väg kunna regleras vit- ka uppgifter om det statliga och kom- munala trycket som skall finnas till- gängliga i Svensk bokförteckning eller i någon annan form.

I enlighet med det sagda bör som en huvudregel gälla att en hos myndighet upprättad handling är föremål för upp- hovsrätt, om den utgör ett verk som har framställts för försäljning till allmänhe- ten.

I vissa noga angivna fall bör upphovs- rätt kunna hävdas även till andra verk.

Ett sådant fall är då en konstnär har gjort en illustration till någon av en myn- dighet utgiven skrift. Han har då inte haft skäl att räkna med annat än att illustrationen skulle komma till just den- na begränsade användning. Hans upp- hovsrätt bör då inte bero på om skriften ges ut gratis eller mot ersättning. De skäl som i allmänhet talar för att myndighe- ternas handlingar skall få offentliggöras har i mindre mån tillämpning på illustra- tioner. För konstnären måste det te sig stötande, om ett arbete, som han har ut- fört för t. ex. en kommunal upplysnings- broschyr och för vilket han har fått en blygsam ersättning, skulle kunna mång- faldigas i stor skala och för helt andra ändamål. Det är rimligt, att upphovsrätt kan göras gällande i ett sådant fall. Re- geln härom bör gälla alster av bild- konst.

• Sida 27
•  Original

Riksdagen godtog år 1956 att de officiel- la kartor som upprättats av rikets all- männa kartverk, sjökarteverket eller sjö- fartsstyrelsen skulle kunna vara föremål för upphovsrätt. Då riksdagen vid be- handlingen av förslaget till URL tog av- stånd från en huvudregel om upphovs- rätt till de hos myndigheterna upprätta- de handlingarna, intogs i lagen som ett provisorium en regel om upphovsrätt till dessa kartor.

De allmänna kraven för att ett verk skall anses föreligga gäller för kartor på samma sätt som för andra arbeten. Även här fordras alltså en viss grad av själv- ständighet och originalitet, och kartan måste i någon mån vara uttryck för upp- hovsmannens individualitet. Under för- arbetena till URL framhöll man, att skyddet självfallet inte kan avse de kar- tografiska elementen —— orters och grän- sers belägenhet osv. —— som sådana utan endast det urval och den kombination av dessa som har gjorts för den föreliggan- gande produkten (prop. 1960: 17 s. 50, jfr prop. 1956: 184 s. 18). I enlighet med det nyss anförda måste man därutöver kräva att urvalet och kombinationen av de kartografiska elementen bär prägel av upphovsmannens individualitet och av en viss självständighet och originalitet. Såvitt kommittén har sig bekant, har frå- gan, i vad mån upphovsrätt föreligger till en officiell karta, icke prövats av domstol. I många fall kan det synas rim- ligare att ge skydd åt dessa kartor enligt 49 % URL om arbeten i vilka ett stort antal uppgifter har ställts samman (se Å. Lögdberg, Upphovsrätten och foto- grafirätten, s. 28). En rättslig prövning av frågan om upphovsrätten till en offi- ciell karta föregrips emellertid icke av att den nuvarande regeln överföres till ett nytt stadgande i ämnet. Genom stadgan— det sägs ej annat ut än att upphovsrätt får göras gällande till de angivna kar- torna utan hinder av huvudregeln att de

hos myndighet upprättade handlingarna inte är föremål för upphovsrätt.

Då man från Sveriges geologiska un— dersöknings sida har begärt att verkets officiella kartor skulle jämställas med de kartor som nu skyddas, synes syftet ha varit inte bara att hindra utomstående från att publicera egna utgåvor av kar- torna utan även att kunna reglera an- vändningen av kartorna såsom underlag för enskilda, i förvärvsverksamhet gjor- da utredningar. De geologiska kartorna publiceras med upphovsmännens namn angivna. Det är icke desto mindre tvek— samt, i vad mån de kan anses vara verk i URL:s mening. Det kan vidare hävdas att det finns motiv för att användningen av verkets kartor inte skall hindras eller försvåras genom regler om upphovsrätt. Enligt kommitténs mening är det dock rimligt att anlägga samma betraktelse- sätt på dessa kartor som på dem som nu kan erhålla upphovsrättsligt skydd. Kommittén vill därför föreslå att upp- hovsrätt utan hinder av huvudregeln skall kunna göras gällande till Sveriges geologiska nndersöknings officiella kar- tor.

URL innehåller, som antytts tidigare, ett stadgande om vissa typer av arbeten som anses förtjänta av ett visst skydd ehuru de inte är verk i URL:s mening. Enligt detta stadgande (49 %) får katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari samman- ställts ett stort antal uppgifter, inte utan framställarens samtycke eftergöras, förr- än tio år förflutit efter det år, då arbetet utgavs. Undantag görs icke för hand- lingar, upprättade hos myndighet. Kommittén vill förorda att, om ett ar- bete av detta slag har upprättats hos en myndighet, denna som regel inte skall få göra gällande ensamrätt till arbetet. Det bör stå envar fritt att utnyttja arbetet. Om emellertid arbetet har framställts för försäljning till allmänheten, talar samma

• Sida 28
•  Original

skäl för en ensamrätt som kommittén ti- digare anfört till stöd för förslaget om upphovsrätt till verk som har skapats hos myndighet. Kommittén vill alltså fö- reslå att ensamrätt som åsyftas i 49 % skall kunna göras gällande till arbete som har upprättats hos en myndighet, om ar- betet har framställts för försäljning till allmänheten men inte i andra fall.

En ensamrätt enligt 49 % URL kan få praktisk betydelse i fråga om de av myn- dighet upprättade, för försäljning till allmänheten avsedda kartorna, i den mån dessa icke åtnjuter skydd enligt reglerna om upphovsrätt. Den kan också få bety- delse för sådana adressförteckningar över olika grupper av yrkesutövare m. in. som postverket upprättar för försäljning (se kommitténs betänkande Offentlighet och sekretess, SOU l966:60 s. 150; jfr betänkandet Statlig publicering, SOU 1967: 5 s. 59).

Upphovsrätten tillkommer "den som ska- pat” verket (1 & URL). Denne är att anse som ursprunglig bärare av upphovsrät- ten. De ideella rättigheter som anges i 3 & URL är i viss utsträckning helt per- sonliga; upphovsmannen kan efterge dem endast i fråga om en till art och om- fattning begränsad användning av verket. Rätten att förfoga över verket i ekono- miskt hänseende kan däremot överlåtas. Har någon skapat ett verk på beställning eller i anställning, kan förfoganderätten ha övergått till beställaren eller arbetsgi- varen (auktorrättskommittén i SOU 1956: 25 s. 83, prop. 1960: 17 s. 50). Auktorrättskommittén har, vid be- handling av frågan om upphovsrätt till handlingar upprättade hos myndighet, yttrat att i dessa fall upphovsrätten prin— cipiellt tillkommer de tjänstemän, som har författat handlingarna, men att rätten i regel har förvärvats av myndigheten genom avtal eller på grund av författa-

rens tjänsteställning (SOU 1956: 25 s. 168). Auktorrättskommittén har icke när- mare behandlat frågan, i vilken utsträck- ning det faktiskt förekommer sådana uppgörelser eller någon avtalsenlig pre- cisering av anställningsförhållandet i det- ta hänseende. Statskontoret har i betän- kandet Statlig publicering (SOU 1967: 5 s. 43) lämnat vissa upplysningar om i vad mån det är brukligt att särskilt ho— norar utgår för tjänstemäns medverkan till publikationer som ges ut av myndig- het. Om man, i enlighet med vad offent- lighetskommittén nu förordar, inför upp- hovsrätt beträffande vissa grupper av handlingar upprättade hos myndighet, uppstår problemet, i vilken utsträckning upphovsrätten tillkommer upphovsman- nen själv eller får anses överlåten till myndigheten.

Att i lag ange några bindande regler härom torde icke vara lämpligt. Är det fråga om en av myndighet bedriven för- lagsrörelse med författare som är knutna till myndigheten genom avtal, torde det i allmänhet te sig naturligt att förhållan- det mellan myndighet och författare reg- leras på samma sätt som är vanligt i branschen (jfr SOU 1967: 5 s. 44). Ska- pas verket av en tjänsteman hos myndig- heten, beror det på gällande tjänsteföre- skrifter, om arbetet med verket skall an- ses ha tillhört hans tjänsteåligganden. Är så icke fallet, kan avtal ingås om förfo- ganderätten till verket på samma sätt som då detta har skapats av en utomstå- ende. Ingår det däremot i tjänsteman- nens åligganden att exempelvis utföra vetenskapliga undersökningar och förut- sättes det att han skall svara för dessa vid publicering, kan frågan om förfo- ganderätten till verket betraktas som en del av frågan om gottgörelse för hans tjänsteutövning. Härom kan parterna av- tala.

• Sida 29
•  Original

V. De särskilda stadgandena

Enligt direktiven bör kommittén över- väga, om de nya bestämmelserna bör tas upp i URL eller om de bör ges i sär— skild lagstiftning. De bestämmelser som kommittén har förordat i det föregående är så kortfattade att de utan olägenhet kan passas in bland de allmänna före— skrifterna i URL och FotoL.

Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

!) 5. Enligt paragrafens första stycke i den nuvarande lydelsen är handlingar, upprättade hos myndighet som avses i 2 kap. 3 & TF, icke föremål för upphovs- rätt. I andra stycket sägs att upphovsrätt kan göras gällande till officiell karta, upprättad inom rikets allmänna kart- verk, sjökarteverket eller sjöfartsstyrel- scn, utan hinder av vad som stadgas i första stycket.

Enligt offentlighetskommitténs mening bör denna konstruktion av stadgandet behållas. Såsom kommittén har förordat i sina allmänna överväganden skall upp- hovsrätt kunna göras gällande även till handlingar av vissa andra slag, och i frå- ga om de officiella kartorna skall Sve- riges geologiska undersöknings kartor jämställas med dem som nu kan få skydd. Det ter sig, då flera typer av handlingar skall anges i paragrafen, na— turligt att dela upp andra stycket på punkter. I enlighet därmed skall sålunda enligt kommitténs förslag upphovsrätt utan hinder av huvudregeln i första styc- ket kunna göras gällande till

1. officiell karta, upprättad inom ri- kets allmänna kartverk. sjökarteverket, sjöfartsstyrelsen eller Sveriges geologis— ka undersökning:

2. verk, som har framställts för för- säljning till allmänheten; samt

3. alster av bildkonst.

Med officiell karta menas sådan karta

som det enligt instruktion eller i övrigt enligt statsmakternas beslut åligger äm- betsverk att upprätta och ge ut oberoen— de av beställning (prop. 1956: 184 s. 18).

Uttrycket »alster av bildkonst» inne- fattar måleri och skulptur men icke ar- kitektur, ej heller konstindustri eller konsthantverk (auktorrättskommittén i SOU 1956: 25 s. 76).

49 5. Som kommittén har förordat i si- na allmänna överväganden, bör de hos myndighet upprättade handlingarna i re- gel vara fria för utnyttjande inte bara när de är verk i URL:s mening utan även då de utgör sådana arbeten som anges i 49 &, dvs. arbeten i vilka ett stort antal uppgifter har ställts samman. Undantag bör gälla endast då ett arbete har fram— " ställts för försäljning till allmänheten.

Övergångsbestämmelse. Förslaget inne- bär en vidgad möjlighet att göra gällande upphovsrätt. Denna torde dock överens- stämma med vad som redan nu ter sig naturligt. Den nya lagen bör därför gälla också vad som har tillkommit före ikraft- trädandet. Om någon har utnyttjat de nuvarande reglerna för att framställa exemplar av verk som den nya lagen iu- begriper under upphovsrätten, hör han ha rätt att sprida och visa dem. Likaså bör den som har gjort en trycksats eller liknande hjälpmedel få använda detta under en skälig övergångstid. I dessa hänseenden bör därför samma regler gälla som vid URL:s ikrafttriidamle.

Lagen om rätt till fotografisk bild

12 &. FotoL gör inte någon inskränk- ning i fotografens rätt i fråga om fotogra- fier som är allmänna handlingar såsom upprättade hos myndighet. De skäl som under riksdagsbehandlingen anfördes för att undanta de hos myndighet upprättade handlingarna från upphovsrätt kan emel-

• Sida 30
•  Original

lertid ha betydelse även i fråga om foto- grafier. De nuvarande reglerna brister i konsekvens på det sättet att, då ett av en myndighet utgivet verk illustreras med en fotografisk bild, tillstånd krävs för mångfaldigande av bilden ehuru verket som sådant kan utnyttjas fritt.

I första hand måste här, lika väl som beträffande skrifter, TF:s grundsats om fri tillgång till myndigheternas handling- ar ha företräde framför upphovsmannens rätt. Detta klargöres genom den i det fö- regående omnämnda justeringen av or- dalagen i 1 kap. 8 & TF, enligt vilken det där gjorda förbehållet skall gälla endast rätten att i tryckt skrift offentliggöra all- män handling.

Även i övrigt bör som huvudregel gälla att allmän handling som har framställts hos myndighet inte är föremål för rätt enligt FotoL. Vissa undantag från denna regel bör göras. Det är naturligt att av- fatta dessa undantag så att de så nära som möjligt ansluter sig till de motsva- rande undantagen enligt URL. Att reg- lerna sammanfaller till sina praktiska verkningar är angeläget med tanke på det nyss angivna fallet att en fotografisk bild har använts som illustration till ett verk. Åtnjuter detta skydd enligt URL, bör så- vitt möjligt detsamma gälla för bilden.

Att bedömningen enligt FotoL skall anknyta till vad som gäller enligt URL torde kunna klargöras genom en före- skrift om att vad som är stadgat i 9 och 49 åå URL skall äga motsvarande till- lämpning i fråga om rätt till fotografisk bild. Enligt 9 % andra stycket 3. URL kan upphovsrätt utan hinder av huvudregeln i första stycket göras gällande till alster av bildkonst. En tillämpning av denna bestämmelse på fotografiska bilder tor- de leda till att ensamrätt, oberoende av vad som gäller på grund av övriga stad- ganden, kan göras gällande till fotogra- fisk bild vilken, såsom sägs i 15 å andra stycket FotoL, äger konstnärligt värde.

Övergångsbestämmelse. De nya reglerna bör gälla också fotografisk bild som har framställts före ikraftträdandet.

Tryckfrihetsförordningen

1 kap. 8 %. Såsom kommittén förordat i sina allmänna överväganden bör hän- visningen i 1 kap. 8 & TF till de upphovs- rättsliga reglerna justeras så att den kommer att gälla endast rätten att i tryckt skrift offentliggöra allmän hand— ling. Den praktiska betydelsen av juste— ringen är att det klargöres att upphovs- mannen inte kan påkalla någon begräns- ning av allmänhetens fria tillgång till hans verk, sedan detta har blivit en all- män handling.

Förbehållet bör utformas så att rätten att i tryckt skrift offentliggöra allmän handling kan genom lag begränsas av hänsyn till upphovsmannens eller fram- ställarens rätt.

I sin nuvarande lydelse innehåller 1 kap. 8 & TF också ett förbehåll i fråga om förbud att återge verk på ett sätt, som kränker den andliga odlingens in- tressen (se 51 % URL). Här är det fråga om ett ingripande från andra utgångs- punkter än dem som har med yttrande- friheten att göra, och det är även utan något förbehåll i TF klart att ett sådant ingripande kan göras i enlighet med lag (se SOU 1947: 60 s. 115—121 och s. 250, prop. 1948:230 5. 172, NJA I 1961 s. 715, KU 1962:11). Detta förbehåll bör därför utgå.

Även i övrigt är stadgandet alltför vid- sträckt i sin nuvarande avfattning. I frå- ga om andra verk än sådana som är all- männa handlingar uppkommer icke nå- gon konflikt mellan TF:s principer och URL:s bestämmelser. Det är utan något uttryckligt stadgande självklart att de se- nare kan vara tillämpliga (jfr 14 kap. 5 & TF).

• Sida 31
•  Original

Då det föreslagna stadgandet blott är att fatta som ett förtydligande, behövs det inte någon övergångsbestämmelse.

VI. Internationella överenskommelser

Det auktorrättsliga skyddet enligt svensk lag gäller omedelbart endast för verk som har sitt ursprung i Sverige. Ett verk från annat land skyddas endast om det finns stöd för det i en internationell över- enskommelse (62 & URL).

A. Bernkonventiouen

Den viktigaste överenskommelsen inom upphovsrätten är Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk av är 1886. De anslutna staterna bildar en union för skydd av upphovsmännens rättigheter, Bernunionen. I denna union inträdde Sverige år 1904. Konventionen har reviderats vid konferenser i Paris är 1896, i Berlin är 1908, i Rom är 1928 och i Bryssel år 1948. En ny konferens skall hållas i Stockholm sommaren 1967.

De flesta europeiska stater (dock ej Sovjetunionen), ett flertal stater i Afrika och Asien, vidare Australien, Nya Zee- land, Brasilien och Canada tillhör unio- nen, däremot ej Amerikas förenta stater och ej heller flertalet övriga stater i Nord- och Sydamerika. Antalet anslutna stater är nu omkring 55.

Grundprincipen i konventionen är att en upphovsman, som är medborgare i ett unionsland, i annat unionsland skall åt- njuta samma rättigheter som detta lands lagar tillerkänner eller framdeles kan komma att tillerkänna landets egna med- borgare (principen om s. k. nationell be- handling). En sådan upphovsman är vi- dare berättigad att i andra länder än verkets hemland åtnjuta vissa i konven- tionen stadgade minimirättigheter. Kon- ventionens bestämmelser om minimirät- tigheter gäller inte verkets hemland, och dessa bestämmelser gäller därför i hu-

vudsak till förmån för utländska upp- hovsmän. Endast indirekt —— på grund av att ett land i regel inte torde ge ut- ländska upphovsmän ett bättre skydd än sina egna — kan dessa bestämmelser bli av betydelse i fråga om de verk som har sitt ursprung i det egna landet.

Minimirättigheterna enligt Bernkon- ventionen i dess gällande lydelse är föl— jande.

1) Ensamrättcn för upphovsman att föranstalta om samlingar av föredrag, tal, predikningar och andra verk av sam- ma slag (art. 2 bis; jfr 24 & URL).

2) Vissa moment i den ideella rätten till ett verk. Även efter överlåtelse av si- na ekonomiska rättigheter behåller upp- hovsmannen under hela sin livstid rätten att få gälla som upphovsman till verket, liksom rätten att motsätta sig förvansk- ning, stympning, andra ändringar i ver- ket och andra förfaranden 1ned avseen- de på detta, som är till men för hans ära eller anseende (art. 6 bis).

3) Ensamrätt att översätta verk. Upp- hOVSman äger under skyddstiden ensam- rätt att översätta eller låta översätta sitt verk (art. 8).

4) En begränsad ensamrätt till återgi- vande. Romanföljetong, novell eller an- nat verk, som har publicerats i tidning eller tidskrift i ett unionsland, får inte återges i annat unionsland utan upphovs- mannens tillstånd (art. 9 första stycket). I denna ensamrätt gäller dock vissa in- skränkningar (art. 9 andra och tredje styckena).

5) Ensamrätt att offentligt uppföra el- ler utföra dramatiskt, musikaliskt-dra- matiskt eller musikaliskt verk eller över- sättning därav och rätten att till allmän- heten överföra uppförandet eller utfö- randet (art. 11 första och andra stycke- na).

6) Ensamrätt att utsända verk i ra- dio, television m.m. (art. 11 bis).

7) Ensamrätt för upphovsmannen till

• Sida 32
•  Original

ett litterärt verk att låta uppläsa verket offentligt (art. 11 ter).

8) Ensamrätt för upphOVsmannen att låta bearbeta, arrangera eller på annat sätt omforma verket (art. 12).

9) Ensamrätt att inspela musikaliskt verk på anordning, genom vilken det kan återges mekaniskt, och att offentligt ut- föra verket med sådan anordning (art. 13 första stycket).

10) Ensamrätt att återge och offent- ligt framföra verk genom film och att sprida det filmade verket (art. 14).

11) Skyddstiden. Skyddet varar som regel under upphovsmannens livstid och femtio år efter hans död; särskilda reg- ler gäller för vissa verk, bl.a. sådana som offentliggörs anonymt eller under pseu- donym (art. 7).

Beträffande de under 6) och 9) angiv- na rättigheterna gäller att den nationella lagen kan uppställa villkor för utövan- det. Detta innebär i praktiken att ensam- rätten här kan ersättas med en rätt till ersättning (tvångslicens).

Av vad som tidigare anförts framgår att handlingar, som har upprättats hos myn- dighet, för närvarandc enligt 9 & URL in- te är föremål för upphovsrätt. Från den- na regel görs undantag bara för vissa of- ficiella kartor. Regeln i 9 % URL gäller inte bara den i upphovsrätten ingående l'örfoganderätten utan även upphovsrät- tens ideella moment. En viss brist på överensstämmelse synes i detta avseende föreligga mellan URL och den bestäm- melse i Bernkonventionen som tar upp skyddet mot förvanskningar m.m. som en av minimirättigheterna (se under 2 i uppräkningen). Kommittén föreslår nu att upphovsrätt skall gälla för flera ty- per av handlingar som för närvarande är lämnade utan sådant skydd. URL kom- mer därigenom att bättre än nu stämma överens med Bernkonventionen. Kommittén har i sina allmänna över—

väganden hävdat uppfattningen att en— samrätten för upphovsman att för-anstal- ta om samling av tal m. m. för närvaran- de gäller utan hinder av regeln i 9 & URL om att de hos myndigheterna upp- rättade handlingarna inte är föremål för upphovsrätt. I'lärvidlag innebär försla- get inte någon ändring.

De under It)—10) i förteckningen ul- givna sätten att utnyttja ett verk torde icke i något fall äventyras av vad kom- mittén föreslår. Skulle dessa rättigheter i något fall bli aktuella beträffande har-.d- ling som har upprättats inom en m_m- dighet, torde enligt kommitténs förslag upphovsrätt kunna göras gällande.

Inför konferensen i Stockholm år 1967 har utarbetats ett förslag till revision av vissa stadganden i Bernkonventionen. Förslaget grundar sig på ett omfattande arbete i vilket många experter från skil- da unionsländer och från unionens per- manenta sekretariat har medverkat. I sitt slutliga skick har förslaget utformats av den svenska regeringen med bistånd av sekretariatet.

Förslaget innebär vissa förstärkningar av minimirättigheterna.

Skyddet för upphovsrättens ideella moment (se under 2 i förteckningen) stärks genom att det blir obligatoriskt även efter upphovsmannens (löd intill skyddstidens utgång.

Av det föregående framgår, att den nuvarande konventionstextcn inte tilläg- ger upphovsman ett generellt skydd mot mångfaldigande av hans verk. Bortsett från de i konventionen angivna fallen (se t. ex. de under 4 och 9 i förteckningen omnämnda bestämmelserna) är upphovs- män enligt härskande uppfattning hän— visade till det skydd som tillkommer dem på grund av principen om nationell be- handling. Enligt vad auktorrättskom- mittén nämnde i sitt betänkande (SOU 1956: 25 s. 92) åtnjuter unionsländernas

• Sida 33
•  Original

egna upphovsmän i allmänhet ensamrätt att mångfaldiga sina verk. Där så är fal- let, erhåller upphovsmän från andra unionsländer samma rätt.

lv'örslaget tillerkänner däremot upp! hovsmännen en generell ensamrätt till åter-givande (art. 9). Ensamrätten gäller litterära och konstnärliga verk som är skyddade genom konventionen och om- fattar enligt huvudregeln återgivande på alla sätt och i alla former. Unionsländer- nu skall genom lag kunna begränsa den- na ensamrätt genom att medge återgi- vande

a) för privat bruk, I)) för judiciellt eller ändamål,

e) för särskilda fall då mångfaldigan- de inte står i strid med upphovsmannens legitima intressen och inte heller kom- mer i konflikt med ett normalt utnytt- jande av verket.

Den nya regeln ersätter den nuvaran- de begränsade ensamrätten att återge verk som har publicerats i tidning eller tidskrift och vidare tonsättares villkor- liga ensamrätt att överföra musikaliskt verk på grammofonskiva m.m. (se un- der 4 och 9 i förteckningen). Bestäm- melserna om dessa ensamrätter skall så- lunda enligt förslaget utgå ur konventio- nen.

administrativt

Förslagets regel om ensamrätt till åter— givande gör inte något förbehåll för handlingar som har inkommit till eller upprättats hos myndighet. Det kan där- för vara tveksamt, om konventionen i sin föreslagna utformning är förenlig med den nuvarande regeln i 9 & URL om att de hos myndighet upprättade hand- lingarna i allmänhet inte är förenade med upphovsrätt. Om 9 & URL ändras i enlighet med vad kommittén föreslår, kan emellertid upphovsrätt göras gäl— lande till de i detta sammanhang vikti- gaste grupperna av handlingar som upp- rättas hos myndigheter. Då därtill kom—

mer att konventionen inte direkt ålägger ett medlemsland att föreskriva skydd för de verk som skapas inom landet utan endast att garantera verk från andra län- der det skydd som anges i konventionen. föreligger enligt kommitténs mening icke något hinder från svensk synpunkt att godtaga den föreslagna konventionsre— geln om ensamrätt till mångfaldigande.

B. 1952 års världskonvention om upphovsrätt Av vad som nämnts i föregående avsnitt framgår att flertalet amerikanska natio- ner står utanför Bernunionen. Mellan oli- ka grupper av de amerikanska nationer- na består emellertid flera särskilda för— drag om ömsesidigt skydd av litterära och konstnärliga verk. Man har länge strävat efter att samordna Bernkonven- tionens skyddssystem med dem som gäl- ler på den amerikanska kontinenten. Ef- terhand har man inriktat strävandena på att åstadkomma en konvention som om- fattar världens alla länder. Vid en kon— ferens i Geneve år 1952 antogs en Världs— konvention om upphovsrätt.

Omkring 55 stater har biträtt Världs- konventionen, däribland Sverige samt Amerikas förenta stater och 15 andra amerikanska nationer.

Ett syfte med Världskonventionen var att göra det möjligt för länder med ett mindre utvecklat rättsskydd på området att vinna anslutning till en internationell reglering. Ett annat och för många del- tagande länder väsentligare syfte var att komma till rätta med motsättningarna mellan Amerika och den övriga världen. Ett hinder för sammansmältning av de amerikanska skyddssystemen och Bern- unionens har varit, att man i de förra vanligen kräver en officiell registrering av ett verk eller liknande formaliteter för att upphovsrätt skall kunna hävdas, något som är främmande för Bernunio— nens system. Genom Världskonventinnen

• Sida 34
•  Original

gav man från amerikansk sida i allt vä- sentligt efter på kravet på formaliteter och inskränkte sig till att för skydd krä- va iakttagande av en enkel form, beståen— de i att från verkets första utgivning dels ett särskilt märke, ©, dels uppgifter om rättsinnehavarens namn och första ut— givningsåret anbringas på varje exemplar av verket.

Världskonventionen bygger liksom Bernkonventionen på principen om na- tionell behandling. Huvudregeln är att en fördragsslutande stat är pliktig att skyd- da verk av medborgare i annan fördrags— slutande stat samt verk, som först har utgivits i en sådan stat, på samma sätt som verk av landets egna medborgare. Om Skyddets materiella innehåll medde— las endast knapphändiga bestämmelser.

Fördragsslutande stat är pliktig att vid- taga alla erforderliga åtgärder för att ge ett tillräckligt och effektivt skydd för upphovsmännens och andra rättsinneha- vares rättigheter till litterära, vetenskap- liga och konstnärliga verk (art. I). Några särskilda minimirättigheter anges icke. Dock uttalas att upphovsrätten omfattar uteslutande rätt att översätta och publi- cera översättningar av skyddat verk samt att låta andra översätta och publicera översättningar av sådant verk (art. V). Vidare meddelas vissa föreskrifter om minsta skyddstid (art. IV).

Kommitténs förslag torde icke på nä- gon punkt innebära att de upphovsrätts- liga reglerna bringas i konflikt med Världskonventionen.

• Sida 35
•  Original

De handlingar som förvaras hos stats- och kommunalmyndigheter, de allmänna handlingarna, skall enligt tryckfrihets- förordningen hållas tillgängliga för en- var. Undantag härifrån gäller endast i enlighet med vissa angivna sekretess- grunder som har preciserats i en särskild lag, den s. k. sekretesslagen. Det står ock- så var och en fritt att i tryckt skrift offentliggöra de allmänna handlingar som inte skall hållas hemliga.

För att den som ägnar sig åt andligt skapande skall få ett skäligt utbyte av sitt arbete tillförsäkrar samhället honom en rätt att förfoga över sina verk bl.a. på det sättet att han har ensamrätt att framställa exemplar därav och att på an— nat sätt göra dem tillgängliga för all- mänheten. Bestämmelserna härom finns i upphovsrättslagen och lagen om rätt till fotografisk bild.

1 det fall att ett verk är en hOs myn- dighet upprättad eller dit inkommen handling kan en kollision uppkomma mellan den på tryckfrihetsförordningen grundade rätten att ta del av och i tryck offentliggöra verket och å andra sidan upphovsmannens rätt att förfoga över detta.

Denna kollision fick vid upphovsrätts- lagens tillkomst år 1960 en lösning i frå- ga om de till myndighet ingivna hand- lingarna. Lösningen innebär att upphovs- mannens rätt här erkännes men att all- mänheten har en vidsträckt rätt att åter- ge handlingarnas innehåll. I fråga om verk som skapas hos myndighet kom däremot inte någon slutgiltig lösning till stånd. I propositionen till riksdagen hade

föreslagits att upphovsrätt skulle gälla som regel och att endast vissa grupper av handlingar, nämligen författningar samt beslut och yttranden av myndighe- ter, skulle undantas. Riksdagen uttalade sig däremot för den motsatta principen, nämligen att dessa verk som regel skulle vara undantagna från upphovsrätt och att sådan rätt skulle kunna göras gällan- de endast till vissa slag av handlingar. I avvaktan på en närmare bestämning av dessa infördes i lagen ett stadgande att upphovsrätt kan göras gällande till vissa officiella kartor men inte till andra hos myndighet upprättade handlingar. Detta stadgande stämde i huvudsak överens med vad som gällde tidigare.

I kommitténs förslag kvarstår huvud- regeln att de hos myndighet upprättade handlingarna inte är föremål för upp- hovsrätt. Upphovsrätt skall emellertid kunna göras gällande, utom till officiella kartor, även till verk som har framställts för försäljning till allmänheten samt till alster av bildkonst. Vidare innebär för- slaget att upphovsrätt skall kunna göras gällande inte bara till de officiella kartor som har upprättats inom rikets allmän- na kartverk, sjökarteverket eller fartsstyrelsen utan även till sådana som har upprättats inom Sveriges geologiska undersökning. .

De principer som skall gälla i fråga om upphovsrätten till verk skall enligt förslaget få giltighet även beträffande vissa likartade rättigheter, nämligen en- samrätten att förfoga över kataloger, ta— beller och andra sådana sammanställ- ningar samt rätten till fotografisk bild.

sjö-

• Sida 36
•  Original

Även sådana handlingar skall alltså, om de har upprättats hos en myndighet, i re- gel få återges fritt. Ensamrätt enligt de eljest gällande reglerna skall kunna gö- ras gällande endast i fall motsvarande dem då verk, upprättade hos myndighet, skall kunna bli föremål för upphovsrätt.

Kommittén föreslår slutligen ett för- tydligande stadgande i tryckfrihetsför- ordningen, vilket klargör att allmänhe- tens tillgång till myndigheternas hand- lingar inte kan begränsas av hänsyn till upphovsmannens rätt.

• Sida 37
•  Original

Tryckfrihetsrätten och förslaget till lag om upphovsmannarätt (SOU 1 9 5 6 : 2 5)

Utlåtande av professor Ole Westerberg, avgivet den 21 januari 1957 och bifogat Svenska bokförläggareföreningens re— missyttrande över auktorrättskommitténs betänkande »Upphovsmannarätt till Iit- terära och konstnärliga verk» (SOU 1956: 25 )

Det är en gammal regel i svensk tryck— frihetsrätt, att handlingar, som betrakta— des som allmänna, fingo fritt tryckas. Redan 1766 års tryckfrihetsförordning stadgade därom (SOU 1947:60 s. 65 f).

I 1812 års tryckfrihetsförordning % 2 mom. 4 utformades denna princip så, att det » skall . . . uttryckligen vara envar till- ldtet att i allmänt tryck utgiva alla, säväl rättegångar som andra allmänna ären- den rörande handlingar . . . av vad namn och beskaffenhet de vara mä, vare sig hos förvaltningar eller (in(lm publika verk»; undantag gjordes allenast för sekretessbelagda handlingar. Den principiella giltigheten av tryckfriheten underströks ånyo i sista stycket av sam- ma moment sålunda: »I övrigt, och som det bleve för vidlyftigt att alla förekom- mande ämnen, mål och ärenden med noggrannhet utsätta, skall det stå var och en fritt att i tryck allmänt kunnigt göra allt vad som i denna lag icke finnes ut- tryckligen förbjudet» (jfr även Malm- gren, Sveriges grundlagar ]. uppl. s. 176). Nämnda regler supplerade den me- ra kortfattade regeln i RF & 86.

Vissa författarrättsliga bestämmelser, vilka ursprungligen voro intagna i TF, blevo år 1876 utbrutna därur. I TF % 1 mom. 3 gjordes därvid angående ägande- rätt till skrift en hänvisning till vad som stadgades i särskild lag — men det bör erinras om att friheten att trycka hand— lingar, som betraktades som allmänna, redan förut och alltfort var uttryckligen grundlagsfäst i särskilda bestämmelser i TF (ovan). Den 1877 tillkomna lagen om äganderätt till skrift innehöll därför icke själv något uttryckligt undantag för handlingar, som betraktades som allmän— na; i 5 10 gjordes blott en hänvisning till TF. Läget före tillkomsten av 1919 års författarlag var således, att det princi- piella eftertrycksförbudet fanns i 1877 års lag men (vad som något oegentligt kan kallas) undantaget fanns sedan gam- malt i TF. —

Vid 1919 års lagstiftning motiverade de sakkunniga, varför man icke borde av- skaffa nämnda undantag i den eljest gäl- lande auktorrätten, och yttrade bl.a.: »över huvud får nämnda rätt icke vålla någon inskränkning i den i 86 & rege- ringsformen och 2 g 4 mom. tryckfrihets- förordningen fastslagna offentlighets- grundsatsen.» Sedan de sakkunniga erin— rat om att främmande lagar rörande ef- tertrycksförbud undantogo avtryck av vissa allmänna handlingar men att hos oss motsvarande stadganden redan fun- nos i TF, fortsatte de sakkunniga: »Emcl-

• Sida 38
•  Original

lertid har det synts ändamålsenligt att i en särskild paragraf av förslaget (d.v.s. förslaget till författarlag) uttryckligen angiva de grupper av skrifter, vilka av nu ifrågavarande anledning äro uteslutna från auktorsrättsligt skydd» (1914 års be- tänkande s. 99 f). Det framgår av det sagda, att undantagsstadgandet i förfat— tarlagen (& 9 p. ]) fyllde det praktiska syftet att i författarlagen själv —- icke. blott genom hänvisning till TF —— när- mare ange undantagen från författarrätl; se särskilt det nyss citerade uttrycket »i en särskild paragraf av förslaget» och ordet »uttryckligen». Såtillvida synes & 9 p. 1 blott vara deklarativ, d.v.s. återge och förtydliga vad som redan låg i TF. Det var i motiven till ä 9 p. 1 icke ens tal om att detta stadgande skulle utvidga de undantag (från auktorrätt), som lågo i TF. Och någon inskränkning av vad som från början och fortfarande uttryck- ligen föreskrevs i särskilda regler i grundlagen (TF % 2 mom. 4) stadgade ic- ke Q 9 p. 1, som blott utgjorde vanlig lag. Läget efter 1919 års lagstiftning var såle- des, att frihet att trycka handlingar som betraktades som allmänna _— med un- dantag allenast för sekretessbelagda handlingar —— fortfarande uttryckligen föreskrevs i TF och i samma mån inne- hölls i författarlagen & 9 p. 1.

En viss förändring skedde år 1937, då TF & 2 omformulerades i samband med att sekretessbestämmelserna utbrötos. I TF % 2 mom. 1 föreskrevs då, att »det skall vara envar svensk medborgare till- Iåtet att, med undantag som i 6 mom. sägs (d.v.s. för sekretessbelagda hand- lingar), i tryck utgiva . . . alla andra ( hos myndighet) upprättade handlingar» (se Malmgren, Sveriges grundlagar, 4 uppl. s. 208). Sådana handlingar benämndes därvid för första gången i TF »allmän- na handlingar»; förhållandet mellan å ena sidan detta uttryck i TF och å andra sidan samma, äldre uttryck i författar-

lagen har senare diskuterats beträffande bl.a. till myndighet ingivna specimen- skrifter. Det må vidare påpekas att för- ändringen i TF % 2 medförde en omfor- mulering av RF & 86, som 1937 fick ly- delsen: »Alla allmänna handlingar må ovillkorligen genom trycket kunna utgi- vas, där ej i tryckfrihetsförordningen annorlunda stadgas» — vilket är fallet beträffande sekretessbelagda handlingar. Tryckfrihetssakkunniga underströko ock, att allmänna handlingar »få fritt ut— givas i tryck, därest de icke enligt de sär- skilda sekretessbestämmelserna äro hem- liga» (SOU 1947: 60 s. 68 f.). Läget efter 1937 års lagstiftning var således fortfa- rande, att frihet att trycka allmänna handlingar —— med undantag allenast för de sekretessbelagda _ föreskrevs i TF och RF samt innehölls i författarlagen.

Mot bakgrund av det anförda synes det vara möjligt att bedöma lagstiftningen 1949, då nya TF tillkom. Medan dittills den i grundlag ursprungliga och uttryck- liga friheten att trycka (numera så kal- lade) allmänna handlingar försetts med undantag allenast för sekretessbelagda handlingar, formulerades undantaget i nya TF kap. 1 5 I så, att det skall stå varje svensk medborgare fritt att, »med iakttagande av de bestämmelser som ära i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet», i tryckt skrift offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst; och i kap. I 5 8 st. 2 heter det, att rörande auktorrätt gällde vad i lag är stadgat. Den frågan kan då ställas, varför undan- taget i nya TF (citatet ovan) icke längre begränsades till sekretessbelagda hand- lingar. Förändringen betingades av en omdispvsition inom tryckfrihelsförord— ningen. Tryckfrihetssakkunniga anförde: »I tryckfrihetsförordningen(1812 års) har rätten att i tryck utgiva allmän hand- ling upptagits till särskild behandling.

• Sida 39
•  Original

Att så skett beror på att denna rätt nära sammanhänger med rätten att hos myn- dighet utfå handlingen. Till sin natur skiljer sig icke rätten att genom tryckt skrift offentliggöra handlingar från råt- ten att meddela uppgifter i tryck . . . Rät- ten att offentliggöra allmänna handlingar bör således i systematiskt hänseende samman med övriga former av tryckfri- het» (SOU It)—17:60 s. 46). När sålunda de sakkunniga av systematiska skål sam- manförde bl.a. rätten att i tryckt skrift offentliggöra allmänna handlingar och att meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst (kap. 1 5 1), kun- de de sakkunniga icke bibehålla det gam- la undantaget för allenast sekretessbe- lagda handlingar utan måste ha en vida- re formulering. Rörande den ökade fri- het, som omformuleringen måhända medförde för civillagstiftaren, tänkte sig grundlagsstiftaren icke, att friheten skul- le begagnas så att av myndighet upprät- tade handlingar såsom huvudprincip för- länades auktorsskydd. Däremot anförde de tryckfrihetssakkunniga: »Författar- rätt synes sålunda böra vara bibehållen i vissa fall, då litterära eller vetenskap- liga arbeten ingivas till myndighet, exem- pelvis då vetenskapliga skrifter, särskilt otryckta sådana, åberopas vid sökande av professur eller annan befattning. Det tillkommer emellertid icke tryckfrihets- förordningen att lösa dessa spörsmål» (SOU 1947: 60 s. 218). Man får ett starkt intryck av att de sakkunniga tänkt på privatpersoners behöriga intressen i vis- sa särskilda fall. Att däremot som hu- vudprincip förläna auktorrätt, när myn- digheter upprättat handlingar, torde för grundlagsstiftaren ha framstått som en ny begränsning av »ett fritt meningsut— byte och en allsidig upplysning», TF kap. 1 5 1.

Auktorrättskommittén anför att »i vis- sa fall handlingar av detta slag (allmän- na handlingar) äro av sådan beskaffen-

het, att de i och för sig kunna utgöra fö- remål för upphovsmannarätt». Kommit- tén hänvisar till »en allmän princip i tryckfrihetsförordningen, att dess be- stämmelser icke ingripa i gällande pri- vaträttsliga regler och rättsgrundsatser; tryckfriheten begränsar icke annans rätt». Därvid erinrar kommittén om TF 1: 8, att rörande upphovsmannarätt gälle vad i lag är stadgat (SOU 1956:25 s. 165).

Men av min utredning framgår, att fri— heten att trycka allmänna handlingar hit— tills har varit den gamla, uttryckligen grundlagsfästa, offentligrättsliga princi- pen, vilken såsom primär gällt före och över privat rätt. Kommitténs uttalande om privaträttsliga rättsgrundsatser, i vil- ka tryckfrihetsförordningen icke ingri- per, innebär — om jag så får säga —— ett upp- och nedvänt, felaktigt betraktelse- sätt. Den åberopade TF 1:8 hade sin motsvarighet redan 1876 (se ovan), trots att rätten att trycka allmänna handlingar var obegränsad av privat rätt.

Den motsättning mellan kommitténs och min grunduppfattning, som nyss ka— rakteriserats, tager sig uttryck även då man kommer till de aktuella realiteterna. Kommittén skriver, att det publicitetsin— tresse, som ligger till grund för tryck— frihetsförordningens bestämmelser om rätt att offentliggöra allmänna handling- ar, »måste tillgodoses jämväl genom sär- skilda regler inom den upphovsmanna- rättsliga lagstiftningen»; därvid hänvisas till 1919 års lag & 9 p. 1 (SOU a. st.). Men ä 9 p. 1 var blott deklarativ — dvs. återgav och förtydligade vad som redan låg i TF —— paragrafen var icke konstitu- tiv (se ovan). Någon ändring däri skedde icke vid det kritiska tillfället 1949, då tryckfriheten försågs med den obestäm- da reservationen »med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förord- ning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet» — medan reserva-

• Sida 40
•  Original

tion dittills uttryckligen gällt allenast för sekretessbelagda handlingar. Ty nämnda förändring i TF betingades av en här ovidkommande omdisposition i förordningen och avsåg ingalunda att ge ny karaktär åt & 9 i 1919 års lag eller att eljest ändra gällande principer rörande offentlighet (se ovan). Detta kan ock be- lysas genom det lilla tankeexperimentet, att om & 9 vore helt borta, så kunde all- männa handlingar likväl icke vara un- derkastade författarrätt i princip, utan författarlagen finge i princip tolkas in- skränkande med hänsyn till den gamla principen i TF 1: 1 om frihet att »offent- liggöra allmänna handlingar->>. Kommitténs förslag om upphovsman- narätt för allmänna handlingar —— med bestämda undantag, varom nedan —— kan icke anses förenligt med andan i TF. Vid jämförelser med upphovsmannarätt i ut- landet bör icke glömmas, att offentlig- hetsprincipen är något säreget svenskt med djupa rötter. Som huvudprincip fö- reslås den nu sättas å sido för att jämna vägen för upphovsmannarätten. Försla- get kan då icke anses förenligt med an- dan i nyssnämnda TF 1: 1 om frihet att »offentliggöra allmänna handlingar», jfr även RF & 86 sista p. — därför här för- slaget, konstitutionellt sett, icke genom-

föras utan att TF 1: 1 korrigeras, därmed icke sagt att förslaget ens då bör genom- föras.

Visserligen föreslär kommittén, såsom nämnts, vissa bestämda och vidsträckta begränsningar av upphovsmannarätten, nämligen för författningar, beslut, ytt— randen, m.m. Men allmänna handlingar, som icke nu undantagas, eller som i framtiden under statsverksamhetens ex- pansion bli upprättade och falla utanför undantagen, komma att grunda upphovs— mannarätt och den gamla offentlighets- principen blir icke tillämplig.

Det är sant, som kommittén framhål- ler, att statliga organ alltmera ombesörja även uppgifter, likartade de enskildas ehuru kanske icke bedrivna under sam— ma betingelser som de senares. Men detta kan icke motivera att man nu uppoffrar själva principen om rätt att offentliggöra allmänna handlingar. Tvärtom synes en erinran om den principen vara på sin plats i den nya lagen om upphovsman- narätt. Huruvida därefter undantag från den principen bör göras för ett eller an— nat särskilt slag av allmänna handlingar, är en annan fråga, som ligger utanför min uppgift att här bedöma (jfr t. ex. tryckfrihetssakkunniga, ovan).

• Sida 41
•  Original

' |_ .Hl ( . ltt " ,. (i . r- . " ||. - .. .'--.,'*. ... w | . *1 ,;I'I. iir lll J "J.?" IIRIHI 'i qul '_i ( ( (| ( |. ,'(" L". 1|||._(.|_ . |, | .”: i 4. . if( " '.. 1»_.. . — * '.' fw ill. ' , , (.. .(.. - . n i....'. _. ..L .-

• Sida 42
•  Original

• Sida 43
•  Original

i. Nordiskt institut för samhällsplanering. 2. Nordiskt samarbete inom forskningens och den 3. 4. Internordtsk verkställighet med anledning av

högre undervisningens område. Mellanriksväg Kiruna—Nordnorge.

beslut rörande vårdnad om barn m. m.

• Sida 44
•  Original

STATENS OFFENTLIGA UTRE DNINCAR 1967

Systematisk förteckning (Sturarna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska iörtecknlngen)

Justitiedepartementet .

Allmänna arvsfonden. [2] Utsökningsrätt VI. [3] Ny domkretsindelning för underrätterna. [4] Partiell författningsreform. [26] Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval. [27] Tryckfrihet och upphovsrätt. [28]

Försvarsdepartementet Tjänsteställntng inom krigsmakten. Esselte. [15]

Socialdepartementet

Barnstiliglor. Barnavårdsmannaskap. Barnolycks- fall. 8 Narkotikaproblemet. Del I. [25]

Kommunikationsdepartemeutet

Länsförvaltningsutredningen. 1. Den statliga läns- förvaltningen. I. [20] 2. Den statliga länstörvalt- ningen. II. Bilagor. [21] Skatteförvaltningen. [22] Länsindelningsutredningen. [23]

Finansdepartementet

Statlig publicering. [5] Finansiella långtidsperspektiv. [s]

Statskontorets programbudgetutredning. 1. Pro- grambudgetering. Del I. [11] 2. Programbudgete- ring. Del II — studier och försök. [12] 3. Program- budgeterlng. Del III —— En sammanfattning. [13] Lag om Skatterätt. [24]

Eek!esiastikdepartementet

Rikskonserter. [9] Linköpings högskola. Del I. [101 Skolans arbetstider. [14] 1958 års utredning kyrka—stat: VII. Folkbokfö- ringen. [16] VIII. De teologiska fakulteterna. [17] 1962 års ungdomsutredning. Statens stöd till ung- domsverksamhet V. [19]

Jordbruk-departementet Den iramtida jordbrukspolitiken. [7]

Inrikesdepartementet

Kommunal bostadsförmedling. [1] Invandringen. [18]