6

Principiellt är kartor föremål för författarrättsligt skydd enligt lagen

den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk, vilket innebär

att de ej får reproduceras utan tillstånd av vederbörande rättsinnehavare.

I den mån en karta, såsom fallet är beträffande fotokartan, kan betraktas

som fotografisk bild, skyddas den principiellt enligt lagen den 30 maj 1919

om rätt till fotografiska bilder. Även detta skydd innebär att reproduktion

ej får ske utan tillstånd av rättsinnehavaren. Av skäl som anföres i det

följande kan det emellertid ifrågasättas om författarrättsligt eller fotografi-

rättsligt skydd åtnjutes för kartor, som är upprättade av statlig myndighet.

Spörsmålet huruvida de officiella kartorna är föremål för sådant skydd

var tidigare icke av någon större praktisk betydelse. För framställning av

goda reproduktioner fordrades då tillgång till kartoriginalen, och över dem

förfogade endast kartverket eller anstalten, i den mån utgivningsrätten över­

låtits på denna. Reproduktionstekniken har emellertid nu utvecklats så, att

dispositionen över kartoriginalen ej längre är lika avgörande som tidigare.

I ingalunda oväsentlig omfattning förekommer det att de officiella kartorna

yrkesmässigt reproduceras och försäljes av andra personer och företag än

anstalten.

Nu berörda förhållanden har föranlett att i samband med vissa år 1954

mellan kartverket och anstalten ingångna avtal, vilka bland annat avser

topografiska kartan och den ekonomiska kartan, träffats ett särskilt tilläggs­

avtal, vari förklarats att de kartverket tillkommande royaltybeloppen m. in.

fastställts under förutsättning av ensamrätt för anstalten till reproduktion,

tryckning och försäljning av de med avtalen avsedda kartorna; om sådan

ensamrätt icke kunde medgivas anstalten före den 1 juli 1956, skulle för­

handlingar upptagas mellan parterna rörande ändrade royaltysatser in. in.,

om anstalten så påfordrade.

Med anledning av vad sålunda förekommit har utredningen till behandling

upptagit frågan om upphovsmannarätt till de officiella kartorna. Innan redo­

görelse lämnas för dess förslag i detta ämne, må anföras uppgifter om hit­

hörande bestämmelser i gällande rätt samt utredningens tolkning av dessa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1956

Gällande rätt

Såsom förut berörts är kartor principiellt föremål för skydd enligt för-

fattarlagen och fotografilagen. Enligt förstnämnda lag äger författare bland

annat uteslutande rätt att genom tryck, fotografi eller på annat sätt mång­

faldiga sitt verk. Dock stadgas bland annat den inskränkningen i rätten att

det är tillåtet att mångfaldiga verk för enskilt bruk. Författarrätten kan

med eller utan inskränkning överlåtas till annan. Rätten upphör enligt lagen

30 år efter författarens dödsår. För verk av författare utan uppgivet eller

under diktat namn räknas tiden från det år, då verket först offentliggjordes.

Den som framställt fotografisk bild äger enligt fotografilagen bland an­

nat uteslutande rätt att mångfaldiga bilden genom fotografi, varmed jäm-

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1956

från anstaltens sida gjorda förbehållet om rätt att upptaga förhandlingar

om ändrade royaltysatser in. in., om den ej före den 1 juli 1956 kunde med­

givas ensamrätt att reproducera, trycka och försälja kartorna.

Utredningen nämner i detta sammanhang, att kartverkets inkomster av

försäljning av de officiella kartorna under de senaste åren uppgått till i

medeltal nära 500 000 kronor om året. Detta i och för sig betydande belopp

anger likväl ej hela storleksordningen av problemet. I komplexet av avtal

mellan kartverket och anstalten föreligger det nämligen ett samband mel­

lan de inkomster, som anstalten kan påräkna vid försäljning av de mera

gångbara kartorna, och den ersättning, som anstalten betingat sig för tryck­

ning av de mindre gångbara kartorna. Så till exempel torde de utgifter an­

stalten har för tryckning, lagerhållning och distribution av den ekonomiska

kartan icke täckas av tryckningsersättning och inkomster vid försäljning,

men denna förlust har beräknats bli uppvägd av de inkomster anstalten

ansett sig kunna erhålla exempelvis vid försäljning av särtryck av den topo­

grafiska kartan. Om denna möjlighet till utjämning skulle bortfalla eller

väsentligt minskas, skulle detta, anför utredningen, betyda ej blott att stats­

verket skulle gå förlustigt royaltyavgifter vid försäljning av dylika särtryck

utan framför allt att statsverkets kostnader för tryckningen av den eko­

nomiska kartan skulle kunna öka väsentligt.

Vid ett bedömande av frågan huruvida upphovsmannarätt — i mot­

sats till vad nu synes vara fallet — bör tillkomma kartverket beträffande

de officiella kartorna är det, fortsätter utredningen, anledning att starkt

understryka, att en dylik utvidgning icke torde kunna anses stå i strid med

de principer, som ligger till grund för bestämmelserna om tryckfrihet. Vad

det här gäller är endast huruvida kartverket skall ha möjlighet att ordna

exploateringen av det av verket framställda kartmaterialet på ett sådant

sätt, att det allmänna får täckning för någon del av de mycket betydande

kostnaderna för kartframställningen.

Utredningen finner för sin del att sådan möjlighet skall finnas, och anser

alltså att de av kartverket upprättade officiella kartorna bör erhålla sam­

ma skydd i auktorrättsligt hänseende som av enskild utgivna kartor.

Vad nu sagts om kartor, som upprättats av kartverket, äger enligt ut­

redningens mening i princip tillämpning även på sjökort, som upprättats

av sjöfartsstyrelsen (tidigare sjökarteverket).

Utredningen yttrar vidare, att den är medveten om att frågan om auk-

torrättsskydd beträffande av kartverket och sjöfartsstyrelsen framställda

officiella kartor endast utgör en del av det större problemet om upphovs­

mannarätt till allmänna handlingar över huvud taget, vilket torde kom­

ma att behandlas av auktorrättskommittén. Frågan är emellertid så brän­

nande beträffande de officiella kartorna, att det icke synes utredningen

möjligt att vänta med dess avgörande till dess den nya auktorrättslagstift-

ningen kan väntas bli genomförd. Utredningen, som i detta spörsmål sam-

rått med auktorrättskommittén, förordar därför att frågan för de officiella

kartornas del löses genom en lagstiftning av provisorisk karaktär.

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 18b år 1956

produktion. Något avgörande i rättspraxis föreligger icke, och det måste

betecknas som ovisst hur ett sådant skulle utfalla. Kommittén uttalar vida­

re, att enligt det förslag till ny upphovsmannarättslig lagstiftning, som upp­

gjorts inom kommittén, frågan, såvitt angår det författarrättsliga skyddet,

är att bedöma på annat sätt än för närvarande. Det stadgande i kommitténs

förslag som motsvarar den nuvarande undantagsbestämmelsen i 9 § för-

fattarlagen har sålunda fått en mera begränsad räckvidd; från skydd ute-

slutes endast »författningar samt beslut och yttranden av myndighet ellei

annat offentligt organ». Detta innebär att andra allmänna handlingar — i

den mån icke ett annat, i förevarande sammanhang ej aktuellt stadgande

kan åberopas — skall vara föremål för författarrätt. Härav följer att kar­

torna, oaktat de är allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening,

icke skall få eftertryckas utan vederbörande rättsinnehavares tillstånd. Ett

genomförande av kommitténs förslag skulle alltså medföra ett sådant skydd

för kartorna som åsyftas med de av utredningen föreslagna bestämmelserna.

Den på kommitténs förslag grundade nya upphovsmannarättsliga lagstift­

ningen torde enligt kommittén kunna träda i kraft i slutet av 1950-talet.

Flera remissinstanser understryker, att det föreligger behov av en skynd­

sam lagstiftning på ifrågavarande område. Svea hovrätt finner det uppen­

bart, att behov av upphovsmannaskydd föreligger beträffande officiella

kartor som upprättats av kartverket eller sjöfartsstyrelsen. Några betänk­

ligheter torde icke heller möta mot att i lag omgärda dylika kartor med

upphovsmannaskydd. Såvitt hovrätten kan förstå, har utredningen anfört

bärande skäl för att frågan om upphovsmannaskydd beträffande de officiella

kartorna vinner en snar lösning. Hovrätten anser sig kunna tillstyrka, att den

av utredningen föreslagna lagstiftningen kommer till stånd, därest icke alltför

stora olägenheter kan påvisas i förhållande till de regler som i berörda

hänseende är att vänta som resultat av auktorrättskommitténs pågående

arbete. Ett liknande uttalande gör också länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Kartverket understryker vikten ur ekonomiska synpunkter av att lag­

förslaget antages snarast möjligt.

Generalstabens litografiska anstalt anför, att de nuvarande oklara be­

stämmelserna rörande upphovsmannarätt till kartor enligt författarlagen

har visat sig medföra vissa olägenheter så till vida som vid upprepade till­

fällen andra företag utfört reproduktioner och tryck från de av kartverket

upprättade officiella kartorna utan att royaltyavgifter inbetalats eller kva­

litets- eller aktualitetskraven upprätthållits. Anstalten vill kraftigt under­

stryka vikten av att den föreslagna lagen måtte träda i kraft snarast möjligt

och senast den 1 juli 1956.

I vissa yttranden förordas att upphovsmannaskydd införes i vidare om­

fattning än vad utredningen föreslagit. Sålunda förutsätter vattenfallssty­

relsen vid sin tillstyrkan av förslaget i fråga om de av kartverket och sjö­

fartsstyrelsen upprättade officiella kartorna att frågan om andra av stat­

liga verk framställda kartor kommer att behandlas i annat sammanhang,

och samma ståndpunkt intager även Airborne Mapping Ltd. aktiebolag.

11

Domänstijrelsen ifrågasätter, huruvida ej i den föreslagna lagstiftningen

skydd även bör finnas i fråga om sådana kartor som upprättas å kartver­

kets beställningsavdelning eller distriktsorganisationens lokalkontor vid

lantmäteriet åt såväl enskilda beställare som statliga affärsdrivande verk.

Sveriges geologiska undersökning anför, att ehuru frågan om upphovsman­

narätten icke äger samma aktualitet för de geologiska kartorna på grund av

dessas mera specialiserade användningsområde det dock torde böra över­

vägas om icke även landets geologiska kartutgivningsinstitution borde till­

erkännas upphovsmannarätt för de officiella geologiska kartorna.

Överbefälhavaren och sjökarteverket framhåller, att samma skydd som

är avsett för kartor även bör tillförsäkras seglingsbeskrivningen »Svensk

Lots». En sådan åtgärd skulle enligt överbefälhavaren i viss mån vara ägnad

att försvåra utgivandet av privata seglingsbeskrivningar, som innehåller

uppgifter till skada för försvaret.

Auktorrättskommittén uttalar i sitt avstyrkande yttrande, att frågorna om

upphovsmannaskydd för de officiella kartorna varit föremål för diskussion

mellan utredningen och kommittén, samt fortsätter.

Under överläggningarna har kommittén icke förordat att spörsmålet om

skydd för de officiella kartorna utbrytes ur det problemkomplex kommittén

behandlar och göres till föremål för speciallagstiftning. Även i andra fall,

där kommittén ämnar föreslå nya eller utvidgade bestämmelser till skydd

mot obehörigt tillägnande av alster av andligt arbete, ha gjorts framställ­

ningar om provisorisk lagstiftning, men kommittén har hittills icke funnit

sig böra biträda dessa. Kommittén kan icke finna att behovet av omedelbart

skydd på nu förevarande område skulle vara större än i dessa fall. Tvärtom

kunde för några hithörande grupper provisoriska föreskrifter te sig mera

motiverade. Särskild försiktighet synes påkallad med hänsyn till att här är

fråga om att skydda ett statligt ekonomiskt intresse; att man just för så­

dant fall skulle tillgripa eu så ovanlig ålgärd som en provisorisk reglering

skulle troligen framkalla ovilja icke blott hos de grupper som nyss berörts

utan även på många andra håll. Det bör vidare beaktas att de föreslagna

bestämmelserna äro avsedda att träda i kraft den 1 juli 1956 och att de så­

lunda, om kommitténs förslag genomföres i planerad ordning, endast skulle

bli gällande ett eller annat år. Att för så kort tid genomföra eu provisorisk

lagstiftning endast i syfte att skapa klarhet i en rättsfråga, om vilken nu

ovisshet råder, kan icke anses påkallat. Av anförda skäl vill kommittén för

sin del avstyrka utredningens förslag.

Lantmåteristgrelsen framhåller, att frågan om upphovsmannarätten till

de officiella kartorna och då i första hand till den ekonomiska kartan är av

särskild betydelse för lantmäteriväsendet och sannolikt även för en rad and­

ra statliga verk. Med hänsyn till syftet med den ekonomiska kartan är det

enligt styrelsens mening således nödvändigt att tillse, att en eventuell för­

lagsrätt icke blir så exklusiv att kartans utnyttjande i det allmännas tjänst

försvåras. Dess användning får icke hindras av reproduktionsförbud. Helst

borde den ekonomiska kartan jämställas med allmänna handlingar, d. v. s.

vara undantagen från förlagsrättsskydd. Härför talar i främsta rummet

syftet med den ekonomiska kartläggningen. Till jämförelse må påpekas alt

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1956

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 18b år 1956

lantmäteriets alla kartor är officiella handlingar, som vem som helst får

taga del av och kopiera. Den ekonomiska kartans svarttryck grundar sig i

mycket stor utsträckning på en sammanställning av lantmäterikartor. På

grund av ett avtal med generalstabens litografiska anstalt äger lantmäteri-

styrelsen för närvarande rätt att reproducera åjourförda svarttryck av den

ekonomiska kartan. För denna rätt får styrelsen till anstalten utbetala en

viss royalty för sådana kopior som försäljes till annan än myndighet. Detta

får emellertid icke fattas så, att styrelsen i princip erkänt att anstalten äger

någon upphovsmannarätt till de åjourförda svarttrycken utan utgör enligt

uttryckligt förbehåll i avtalet allenast en kompromisslösning i avvaktan på

ett slutligt avgörande beträffande förlagsrättsfrågan. Ur det allmännas syn­

punkt är det synnerligen angeläget, att den rättighet som lantinäteriet har att

reproducera åjourförda svarttryck bibehålies och garanteras och styrelsen

anser det beklagligt om denna möjlighet skulle varaktigt förknippas med

royaltybestämmelser. Med de förslag till lösning av förlagsrättsfrågan som

utredningen framfört föreligger enligt styrelsens mening starka skäl anta

att svårigheter ur förlagsrättssynpunkt kommer att uppträda, därest lant-

mäteriet eller andra statliga organ önskar nyttja den ekonomiska kartan

eller annan karta i samband med sin verksamhet. Styrelsen finner sålunda

att det ur statsverkets synpunkter kan uppstå vissa olägenheter, därest

förlagsrätten tilldelas ett statligt organ för att detta i sin tur skall kunna

överlåta densamma i samband med avtal om reproduktion och försäljning

utav kartor. Bakgrunden till utredningens förslag synes ligga däri att kart­

verket med ifrågavarande förlagsrätt skall kunna träffa erforderliga avtal

för reproduktion och försäljning av kartor. Enligt styrelsens mening bör

ytterligare utredas om den ekonomiska kartan över huvud taget i fortsätt­

ningen bör förläggas utav ett enskilt företag. I anslutning härtill vill sty­

relsen framhålla att utredningen ej närmare berört de komplicerade eko­

nomiska sammanhang som är förknippade med överlåtelse av ensamrätt

till reproduktion och försäljning. Konsekvenserna av nämnda ensamrätt

för statens egen verksamhet har sålunda ej utretts. Ej heller har det verk­

liga värdet beräknats av den monopolställning som reproduklionsföretaget

kommer att få. Det synes styrelsen kunna innebära stora fördelar för stats­

verket därest ifrågavarande reproduktion och distribution skulle kunna om­

besörjas av ett statligt organ. Styrelsen vill i detta sammanhang erinra om

att statens reproduktionsanstalt äger möjligheter till och stora förutsätt­

ningar för kartreproduktion om också icke för närvarande i den omfattning

som är erforderlig för reproduktion och distribution utav det officiella

karttrycket.

Sveriges riksidrottsförbund anför, att den föreslagna lagen i hög grad på­

verkar den verksamhet som bedrives inom några av landets största idrotts-

och friluftsorganisationer, främst svenska orienteringsförbundet, svenska

skidförbundet, svenska korporationsidrottsförbundet samt föreningen för

skidlöpningens och friluftslivets främjande i Sverige. Riksidrottsförbundet

finner det anmärkningsvärt, att utredningen icke genom kontakt med be­

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 18i år 1956

torde i många fall ställa sig svårt för den enskilde skogsägaren att själv

ombesörja kopieringen, vilket i stället oftast torde överlåtas på skogsvårds-

styrelsen eller skogsägareföreningen. Det är därför av stor betydelse att kart­

verkets upphovsmannarätt icke får en sådan innebörd, att den försvårar eller

omöjliggör ett dylikt servicearbete. Skogsvårdsstyrelserna, och i viss ut­

sträckning även skogsägareföreningarna, biträder i allmänhet de enskilda

skogsägarna i deras skogsbruk, varför kopior av upprättade kartor måste

finnas icke blott hos den enskilde skogsägaren utan även hos skogsvårds-

styrelsen och skogsägareföreningen. Förbundet vill därför som sin mening

framhålla, att den rätt att för enskilt bruk mångfaldiga material, vilket

eljest skyddas genom bestämmelsen om upphovsmannarätt, även måste inne­

bära rätt för skogsvårdsstyrelse och skogsägareförening att utföra sådant

mångfaldigande för egen eller enskild persons räkning. Förbundet menar

också, att skogsvårdsstyrelserna och skogsägareföreningarna måste ha rätt

alt för sin verksamhet förvärva på dylikt sätt mångfaldigat material, liksom

också rätt att till enskilda skogsägare försälja kopior av material, som ut­

nyttjats i sådan verksamhet.

Vad angår utformningen av den föreslagna lagstiftningen anför auktoi•

rättskommiltén, att denna i viss mån synes gå utöver det syfte som utred­

ningen vill tillgodose, samt fortsätter.

För delta syfte är det tillräckligt med en föreskrift av innebörd att för-

fattarrätt må göras gällande till de kartor, varom nu är fråga, utan hinder

av undantagsstadgandet i 9 § författarlagen. Den föreslagna texten säger

härutöver att författarrätten skall tillkomma det ämbetsverk, som upprättat

kartan. Principiellt uppstår rätten emellertid hos den eller de personer, som

åstadkomma kartan. Frågan vem som i det konkreta fallet är bärare av rätten

bör liksom eljest avgöras med hänsyn till föreliggande avtal, anställnings­

förhållande o. s. v. Att genom en bestämmelse i lag förklara rätten städse

tillkomma ämbetsverket är, även om det i regel skulle motsvara det faktiska

läget, mindre lämpligt och strider mot eljest gällande principer. Det är för

övrigt oklart, om avsikten är att rätten skulle anses vara förvärvad av äm­

betsverken eller ursprungligen tillkomma dem. Därpå beror hur skyddstiden

skall beräknas. 1

1 fråga om de föreslagna övergångsbestämmelserna framhåller kommittén,

att det i anslutning till vad som allmänt brukar iakttagas på området såsom

huvudregel uppställes att lagen skall äga tillämpning jämväl å verk, som

dessförinnan tillkommit. I övrigt avviker bestämmelserna något från eljest

gängse grundsatser. Härom anför kommittén.

Vanligen brukar man i fråga om mångfaldigande, vilket i förevarande fall

är den utnyttjandeform, som kommer i betraktande, göra två undantag i

principen om att ny lag skall tillämpas även på äldre verk. Dels föreskrives

att redan lovligen framställda exemplar må fritt spridas även under den

nya lagens regim. Dels tillåter man att redan lovligen framställda klichéer

eller andra hjälpmedel, som kunna användas endast för mångfaldigande

av visst verk, även efter den nya lagens ikraftträdande få begagnas för

avsett ändamål samt att exemplar som framställts med stöd av sådant

medgivande fritt må spridas. Båda undantagen äro motiverade

av

att

rätt, böra vid behandlingen av förevarande ärende utgå från utredningens

åsikt.

Utredningens förslag bygger på uppfattningen att statsverkets intresse

i förevarande avseende bör skyddas genom att kartverket erhåller författar-

rätt till de officiella kartorna. Denna uppfattning har vunnit anslutning

från så gott som samtliga remissinstanser.

Även jag vill i princip ansluta mig till tanken att de officiella kartorna

bör beredas författarrättsligt skydd. Av det förut anförda framgår att så­

dant skydd gäller för kartor som framställes av enskilda företag. För sin

verksamhet på området är statsverket ur affärsmässiga synpunkter i behov

av samma skydd. Jag vill erinra om att statsverket ännu för några år se­

dan åtnjöt en viss faktisk — på anstalten överlåten — ensamrätt på områ­

det genom att goda reproduktioner icke kunde framställas utan tillgång till

kartoriginalen. Några olägenheter härav har icke försports.

Det bör måhända framhållas att den omständigheten att de officiella kar-

lorna är allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening icke kan

anses utesluta att man erkänner författarrättsliga anspråk till dem. Tryck­

frihetsförordningen ingriper nämligen icke i gällande privaträttsliga regler

och rättsgrundsatser. Av intresse är att en erinran om detta förhållande an­

setts böra komma till direkt uttryck i förordningen, såvitt avser just de i

upphovsmannarätten grundade rättigheterna. I 1 kap. 8 § tryckfrihetsför­

ordningen hänvisas sålunda till att vad i lag är stadgat skall gälla om den

uteslutande rätt att genom tryck mångfaldiga litterära och musikaliska verk

eller verk av bildande konst, som tillkommer upphovsmannen till sådant

verk. Av förarbetena framgår att detta stadgande avser även författarrätt

till allmänna handlingar.

I anledning av vissa erinringar i remissyttrandena vill jag betona att ge­

nom den ordning som nu diskuteras icke avgöres under vilka former stats­

verket bör utnyttja ensamrätten. Detta kan, liksom hittills, ske genom att

rätten mot vederlag överlåtes på enskilt företag, men även andra former

kan tänkas. Frågan härom får prövas med utgångspunkt från vad som ur

statsverkets synpunkt är den lämpligaste lösningen, varvid både ekonomiska

och andra synpunkter måste tagas i beaktande. Självfallet bör härvid be­

aktas allmänhetens intresse av att goda kartreproduktioner tillhandahålles

till rimliga priser.

I några av yttrandena har antytts att ensamrätten, om den överlåtes på

ett enskilt företag, kunde medföra att kartornas utnyttjande i det allmännas

tjänst försvårades. Jag vill härtill erinra att en överlåtelse av rätten icke be­

höver omfatta denna i dess helhet utan kan förenas med förbehåll i olika

riktningar. Att exempelvis den ekonomiska kartan obehindrat måste kunna

utnyttjas inom lantmäteriväsendet är självklart; likaså bör lantmäterikon-

toren i länen äga försälja kopior av svarttrycket av den ekonomiska kartan

då fastighetsindelningen å denna åjourförts inom kontoren. Jag förutsät­

ter att frågan om erforderliga förbehåll kommer att beaktas i de förhand­

lingar som föres om överlåtelse av rätten.

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 18i år 1956

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1956

icke vara behövligt. Fotografilagen innehåller nämligen icke någon undan­

tagsbestämmelse, motsvarande den förut berörda i författarlagen, och den

anses därför vara tillämplig även på fotokartor som är officiella.

Vad angår den närmare utformningen av en lag i ämnet må anföras föl­

jande. Enligt utredningens förslag skall, oavsett den berörda undantagsbe­

stämmelsen i författarlagen, rätt enligt samma lag tillkomma kartverket och

sjöfartsstyrelsen beträffande av dem upprättade kartor. I anslutning till vad

auktorrättskommittén yttrat synes det emellertid vara tillräckligt att förkla­

ra, att sådan karta skall, utan hinder av nämnda bestämmelse, åtnjuta skydd

enligt författarlagen. Att därjämte föreskriva att rätten skall tillkomma ve­

derbörande ämbetsverk är principiellt mindre lämpligt och i praktiken icke

behövligt. I enlighet med vedertagna principer på området bör rätten anses

uppstå hos den eller de i verket anställda personer som åstadkommit kar­

tan; på grund av föreliggande anställningsförhållanden får rätten emeller­

tid anses övergå på staten, som i utövningen därav företrädes av verket.

Motsvarande förhållanden föreligger beträffande de kartor som härrör

från sjökarteverket.

Med officiella kartor torde, i enlighet med vad utredningen anfört, böra

anses sådana kartor som det enligt verkens instruktioner eller i övrigt enligt

statsmakternas beslut åligger verken att upprätta och utgiva oberoende av

huruvida beställningar å dem föreligger eller ej.

Det skydd mot mångfaldigande utan tillstånd som blir följden av en be­

stämmelse i antydd riktning avser enligt författarrättsliga principer icke

blott reproducering i samma utförande och skala som originalet utan även

förstoringar och förminskningar och principiellt även bearbetningar. I

sistnämnda hänseende må dock framhållas att det författarrättsliga skyd­

det principiellt icke omfattar uppgifter om fakta som framläggs i det verk

varom fråga är. Detta innebär, att om vid utarbetandet av en karta sådana

kartografiska element som är faktiskt givna (gränser, orters belägenhet

o. s. v.) övertages från officiella kartor, den nya kartan det oaktat kan bli

att anse som självständigt verk; i så fall får kartan mångfaldigas utan till­

stånd.

I skyddet gäller de inskränkningar som författarlagen uppställer till förmån

för vissa kulturella och samhälleliga intressen. Beträffande kartor är härvid

rätten att framställa exemplar för enskilt bruk den mest betydelsefulla.

Frågan om innebörden av denna rätt torde liksom hittills få avgöras av

rättstillämpningen.

Den nya lagen torde böra erhålla rubriken lag om skydd för vissa kartor.

Med hänsyn till tidigare anförda förhållanden bör den nya lagen träda i

kraft den 1 juli 1956. I övergångshänseende bör, i anslutning till vad auktor­

rättskommittén yttrat, föreskrivas dels att, om kartor som avses i lagen

mångfaldigats före ikraftträdandet, redan framställda exemplar må fritt

spridas och dels att klichéer och andra hjälpmedel, som kan användas en­

dast för mångfaldigande av viss karta av angivet slag och som förfärdigats

före ikraftträdandet, fortfarande fritt må användas för sitt ändamål under

20

ej hållas till salu eller annorledes spridas, om ej kartan blivit godkänd vid

granskning i kartverket eller styrelsen i fråga om sådana detaljer som

nyss nämnts. Beträffande karta i större skala än 1 : 20 000 kräves härut­

över, att tillstånd till spridningen meddelats av kartverkskommissionen.

Från lagens tillämpning har undantagits spridning inom försvarsväsendet

av karta som framställts för dess räkning.

Samtidigt med lagen utfärdades kungörelse den 16 december 1949 (nr

683) angående utsträckt tillämpning av bestämmelserna i lagen. Genom

kungörelsen förordnas att vad i lagen är stadgat angående tryckta kartor

skall äga motsvarande tillämpning beträffande kartor, som framställts på

annat sätt än genom tryck.

Närmare bestämmelser angående sådant godkännande av karta eller till­

stånd till spridning därav, som avses i 1 § av lagen, har intagits i 1949 års

föreskrifter.

Den tillståndsprövning i fråga om spridning av karta i större skala än

1 : 20 000, som enligt 1 § i lagen ankommer på kartverkskommissionen,

upptages i första hand av en delegation inom kommissionen, bestående av

vice ordföranden (kartverkschefen) och ytterligare en medlem, som kom­

missionen utser bland sina militära ledamöter och dessas ersättare. Är dele­

gationens båda medlemmar ense om att begärt tillstånd bör meddelas, äger

de å kommissionens vägnar besluta därom. I annat fall skall ärendet hän-

skjutas till behandling av kommissionen i vanlig ordning. Enligt 1949 års

föreskrifter skall vid tillståndsprövningen hänsyn tagas å ena sidan till

intresset av att kartan blir tillgänglig och å andra sidan till vikten av att

men ej uppkommer för rikets försvar. Därest så finnes påkallat, må tillstånd

begränsas till att avse spridning inom viss personkrets eller för visst ända­

mål (t. ex. planeringsverksamhet) eller föreskrift meddelas, att försäljning

ej må ske i allmänna handeln, eller annat dylikt villkor uppställas. Be­

träffande karta, som utgör oförändrad förstoring av annan karta i skalan

1 : 20 000 eller mindre skala, må tillstånd till spridning icke vägras utan

särskilda skäl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 184- år 1956

Utredningens förslag

Utredningen anför, att den angivna ordningen för prövning av sprid-

ningstillstånd beträffande storskaliga kartor befunnits mindre ändamåls­

enlig. Å ena sidan inrymmes icke alla de kartor, beträffande vilka sprid­

ningsfrågan kan vara speciellt känslig ur försvarssynpunkt, under den fast­

slagna skalgränsen och å andra sidan innebär förfarandet en omgång, som

fördröjer ärendenas handläggning till förfång för kartproducenterna. Vid

överläggningar mellan försvarsstaben och kartverket har enighet rått om

att den särskilda föreskriften om storskaliga kartor borde utgå ur lagen

och att i stället i 1949 års föreskrifter bestämmelser borde införas om

att kartverket respektive sjöfartsstyrelsen vid kartgranskning hade att sam­

råda med chefen för försvarsstaben, då det gällde kartor som kunde vara

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1956

1) lag om skydd för vissa kartor; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 december 1949 (nr

680) om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det under 1) upp­

tagna lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ända­

målet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Fischier

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1956

23

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 27 april

1956.

Närvarande:

justitieråden L^ech,

R^egner,

L^ind,

regeringsrådet L^orichs.

Enligt lagrådet den 26 april 1956 tillhandakoinmet utdrag av protokollet

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i stats­

rådet den 13 april 1956, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlå­

tande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhäm­

tas över upprättat förslag till lag om skgdd för vissa kartor.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn T. Hesser.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 18'r år 1956

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 maj 1956.

Närvarande:

Statsministern E^rlander, ministern för utrikes ärendena U^ndén, statsråden

Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, A^ndersson, N^orup,

H^edlund, H^jälmar N^ilson, L^indell, N^ordenstam, L^indström, L^ange,

L^indholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och jord­

bruksdepartementen samt statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 27 april 1956 av­

givna utlåtande över det till lagrådet den 13 april 1956 remitterade försla­

get till lag om skydd för vissa kartor. Föredraganden anför följande.

Generalstabens litografiska anstalt har den 9 maj 1956 medgivit, att den

i tilläggsavtalet mellan anstalten och kartverket utsatta dagen, efter vilken

anstalten äger upptaga förhandlingar rörande ändrade royaltysatser m. m.,

ändras från den 1 juli 1956 till den 1 januari 1957. Detta medgivande har

anstalten därefter i skrivelse den 15 maj 1956 bekräftat. Med hänsyn härtill

torde lagen om skydd för vissa kartor lämpligen böra träda i kraft den

1 januari 1957, i följd varav fristen för den fria användningen av sådana

klichéer och hjälpmedel, som omnämnts i lagförslaget, i stället bör utlöpa

den 31 december 1957.

Över det ändrade förslaget till lag om skydd för vissa kartor torde lag­

rådets utlåtande böra inhämtas.

I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats

härvid fogade förslag1 till lag om skgdd för vissa kartor.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom ut­

drag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

1 Förslaget, som är likalydande med motsvarande vid propositionen fogade lagförslag, har här

utelämnats.