SOU 1969:9

ADB inom inskrivningsväsendet : principbetänkande

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Genom beslut den 17 december 1965 be— myndigade Kungl. Maj:t chefen för justitie- departementet att tillkalla tre sakkunniga för att utreda frågan om automatisk databe- handling på inskrivningsväsendets område.

Med stöd av detta bemyndigande tillkalla- de chefen för justitiedepartementet som sak- kunniga dåvarande lagmannen C. Olof Eng- qvist, ordförande, överdirektören Paul Tam- melin och numera departementsrådet Lars- Erik Tillinger.

De sakkunniga har antagit namnet in- skrivningskommittén.

Till sekreterare i kommittén förordnades den 24 maj 1966 hovrättsassessorn Gunnar Sönnerhed och till biträdande sekreterare den 21 mars 1968 hovrättsassessorn Bo Olof Melin.

Att som experter biträda kommittén för- ordnades den 7 februari 1967 numera expe- ditionschefen Ingvar Gullnäs och numera borgmästaren Carl-Anton Spak. Spak ent— ledigades den 30 april 1968. Samma dag förordnades t. f. departementsrådet Hans- Olov Stark till expert.

Statistiska centralbyråns utredningsinsti— tut, statskontoret och organisationsdirektö- ren Lars Danarö har biträtt kommittén med vissa utredningar.

Utredningen har bedrivits i nära samar- bete med centralnämnden för fastighetsdata och dess föregångare, fastighetsregisterutred— ningen.

Till kommittén har överlämnats bl. a. en framställning av justitieombudsmannen den 19 december 1962 angående åtgärder för att avhjälpa eftersläpningen vid domsagornas in-

skrivningsavdelningar samt en framställ- ning av överlantrnätaren i Kopparbergs län C. A. Ramberg och häradshövdingen i Nås och Malungs domsaga Sten Tobieson den 10 december 1964 om direktiv för domstols- kommittén att framlägga förslag till en re- form av inskrivningsväsendets organisation och arbetsformer.

Kommittén har avlämnat en den 17 maj 1967 dagtecknad promemoria Förenklad fas- tighetsbokföring (Stencil Ju 1967: 5).

Studiebesök har företagits dels inom lan— det bl.a. i Dalarna dels i Västtyskland och Österrike.

Med hänsyn till den genomgripande för- ändring som en omläggning av fastighets- bokföringen till ett ADB-system skulle inne— bära har kommittén ansett det lämpligt att i föreliggande betänkande i huvudsak redo- visa endast principerna för ett nytt system. Kommitténs förslag avser fast egendom och tomträtt. Den del av inskrivningsväsendet som gäller företagsinteckning samt inteck— ning i vattenfallsrätt, järnväg, fartyg och luftfartyg omfattas inte av kommitténs upp- drag.

Härmed överlämnas vördsamt betänkan— det ADB inom inskrivningsväsendet.

Utredningsarbetet är ej avslutat.

Stockholm i mars 1969.

C. Olof Engqvist

Paul Tammel in Lars-Erik Till inger

/ Gunnar S önnerhed

Bo Olof Melin

* it

| | __A

. | ”li,—ml— |”

" m."... .;I. ,ri . |. :$%'rw of trumman.. . N;! 3'47'1-

' . _||.| "j Gi” .D'Jr_|_

. '! 'lliL-LlllJ'") . 'l_

. .— :| it.. när

1 - ' ”"Tänk. *l'llllhlllllll Willie" . ..: :. ..'. .

r|.|.T.I||. lui .'|| _. '.ll :'Jrln'lll'ml .'|J 'i då ||| 'ullnu .i— ?.Jf

.H', v.: Tt'i' w”

.ijjcw &_ _". 'l'l'l-lt bkm-r ll'.”,. »»'.||'.' . ' .*i ' . .. ||. ls ' 'I" -Imrl ""'? it."". .: " |.|'."|| whirl-NJ_. I'lll'F'liålll.r|"|ll'_'|h & HFI Rim” ut: ';.llF |||qu nimi ”|. .» SLU .rzilrruinli'arll'tåI wm- |- |? .. hamrad »nal'uu .— -.._'"_.

_ "l blink—_| '

._ .Jrrlllnm' |f|_|'||.'.". . _. .' IM ' .

. ll C'r': man 'l'LF- i'llfDl _.

| ..w' nu.

Wlf'ujä'. '—.;1..._

1. Nuvarande inskrivningsväsende

1.1 Inledning

Inskrivningsväsendet är av ålder knutet till de allmänna domstolarna och regleras i for- mellt hänseende närmast av 1875 års förord- ningar om lagfart och inteckning, 1932 års lag om handläggning av inskrivningsärenden samt 1907 och 1953 års lagar om inskriv- ning av och inteckning i tomträtt och vatten- fallsrätt. Beträffande förvärv av äganderätt till fast egendom och av tomträtt och vatten- fallsrätt föreligger inskrivningsplikt men i övrigt är inskrivningen frivillig. En förteck- ning över hithörande författningsbestämmel— ser återfinns i bilaga A.

Beslut i inskrivningsärenden införs i fas- tighetsböcker av fastställd typ. Besluten före— gås av en relativt omfattande prövning från inskrivningsdomarens sida. Denna prövning avser inte enbart de formella förutsättning- arna för inskrivning utan omfattar också en materiellträttslig granskning av den bakom— liggande rättshandlingen och dess giltighet (legalitetsprincipen). Inskrivningsdomaren handhar därjämte debitering och upphörd av stämpelskatt, som skall erläggas vid vissa förvärv av fast egendom och tomträtt och vid fordringsinteckning.

Inskrivningens allmänna funktion är att göra alla rättsärenden som angår fast egen- dom offentliga och därmed öppna möjlighet för den som inlåter sig i rättshandel angåen- de sådan egendom att förvissa sig om ägan- derättsförhållandena och om vilka rättighe—

ter som gäller i egendomen. Såvitt avser in- teckning för fordran utgör inskrivningen grundvalen för panträttens uppkomst. Inte minst för fastighetskreditväsendets del är det ur trygghets- och effektivitetssynpunkt yt- terst angeläget att publicitetssystemet fun- gerar säkert och snabbt.

I fråga om utförligare allmänna synpunk- ter, historiska data och utländska rättsregler på inskrivningsväsendets område anser sig kommittén kunna hänvisa till de översikter som återfinns i det betänkande som ligger till grund för nuvarande lagstiftning (SOU 1930: 29) och i det till lagrådet den 11 feb- ruari 1966 remitterade förslaget till ny jor- dabalk (s. 478—484). Beträffande Koppar- bergs län hänvisas till dalautredningens be- tänkande (SOU 1931: 19).

1.2 Systemets utformning

1.2.1 Organisation

Inskrivningsväsendet är knutet till de all- männa underrätterna. Deras antal uppgick den 1 januari 1969 till 137. Vid varje un- derrätt finns en inskrivningsavdelning, som organisatoriskt utgör en del av domstols- kansliet. På inskrivningsavdelningen tjänst- gör inskrivningsdomare och domstolsbiträ— den.

Som inskrivningsdomare fungerar härads- hövding, rådman, tingsdomare, tingssekrete- rare eller tingsnotarie. Vid tre domstolar

finns särskilda inskrivningsdomartjänster in— rättade. Utvecklingen har medfört att i prak- tiken flertalet ärenden handläggs av tings- notarier.

En stor del av inskrivningsarbetet utförs av domstolsbiträden. De medverkar bl. a. vid ärendenas uppsättning och vid infö- ringen i fastighetsböckerna. I viss utsträck— ning är befattningshavarna specialiserade på bestämda arbetsmoment och bl. a. tillagda behörighet att på eget ansvar utfärda ägan— derätts— och gravationsbevis.

För inskrivningsavdelningarna krävs rela- tivt stora arbetslokaler och arkivutrymmen. Särskilda föreskrifter finns om brandsäker förvaring av fastighetsböcker, arkivalier och värdehandlingar. För arbetets bedrivande behövs dessutom speciell kontorsinredning och utrustning. Fastighetsböckernas storlek och tyngd fordrar särskilda uppställnings- hyllor och avlastningsbord.

1.2.2 F astighetsböckerna

Fastighetsböckerna är upplagda på grundval av jordregister och fastighetsregister för stad. Böckerna består av låsbara pärmar med lö- sa blad s.k. skruvliggare. En pärm kostar 130 kronor. Varje band rymmer omkring 300 blad och väger ca 9 kg. Till blad an— vänds blanketter i formatet 35 x 45 cm. Blanketterna är av olika utförande för att passa för skilda fastighetstyper. Exempel på blanketter och deras användning ges i bilaga D.

I huvudsak redovisas varje fastighet på särskilt upplägg i boken. Ett upplägg består nästan alltid av två eller flera blad. På upp- läggets första sida anges såsom överskrift fastighetens registerbeteckning samt namnet på registerområdet. Upplägget omfattar tre avdelningar, fastighets-, lagfarts- och inteck- ningsspalterna. Fastighetsspalten ger bl. a. upplysningar om fastighetens tillkomst, om därifrån avskild mark och om fastighetens kamerala natur t. ex. 1/3 mantal skatte. För avsöndringar och avstyckningar anmärks dessutom dagen, då lagfart första gången sökts. I lagfartsspalten införs beviljade, vi— landeförklarade och avslagna lagfartsansök-

ningar med angivande av sökandens namn och hans fångeshandling till beskaffenhet och utgivningsdag. Spalten delas i kolumner och i löpande följd numrerade rum. Inteck- ningsspalten som också är delad i kolumner och rum upptar inteckningar och anteck- ningsärenden.

Årligen bildas 50 000 — 70 000 nya fastig- heter i riket till följd av fastighetsbildnings- åtgärder av olika slag. Genom att i samband därmed många fastigheter upphör att existe— ra blir emellertid det årliga nettotillskottet mindre. Inskrivningsdomaren får kännedom om förändringar i fastighetsindelningen ge- nom underrättelser på särskilda blanketter från fastighetsregisterföraren. Nybildad fas- tighet införs omgående på eget upplägg i fastighetsboken och samtidigt överförs till upplägget de inskrivningar som belastar stamfastighet och skall gälla i den nybildade fastigheten.

Huvuddelen av rikets ca 2,5 miljoner re- gisterfastigheter återfinns i fastighetsböcker av här angiven typ. Enligt senast tillgängliga uppgifter är omkring 44 000 fastigheter re- dovisade i äldre bundna fastighetsböcker för landet. Dessa fastigheter är till övervä- gande del belägna i Kopparbergs län, där jordförhållandena på många håll är speciellt invecklade (se 6.3.3). Dessutom förs mer än 50000 stadsfastigheter i äldre bundna fas- tighetsböcker. Överföring till moderna böc- ker fortgår alltjämt i viss utsträckning. Ar- betet försenas dock bl. a. till följd av oklar- heter i fastighetsredovisningen.

Inskrivning rörande tomträtt sker i två typer av tomträttsböcker. Vid ingången av 1968 redovisades sålunda ca 22 200 tomt- rätter i äldre böcker och ca 27 400 enligt lösbladssystemet.

1.2.3 Aktbildning

För varje inskrivningsärende bildas en sär- skild akt. I akten intas främst bestyrkta kopior av den eller de handlingar som lig- ger till grund för ansökning. Dessutom re- dovisas uppgifter och förklaringar av be- tydelse för ärendets prövning liksom annan särskild utredning. Vid beslut om avslag,

uppskov eller vilandeförklaring antecknas skälen i akten. Akterna ordnas kronologiskt, dvs. efter ärendenas nummerföljd i dagbok. Akterna binds årsvis och arkiveras.

1 .2.4 Handläggning

Ansökningar i inskrivningsärenden kan in- lämnas på domstolskansliet eller insändas med posten. Enligt en av kommittén gjord undersökning, som avsåg inskrivningsdagen den 12 mars 1969 och som berörde 86 un- derrätter med kanslier utom residensstäder- na, var den procentuella fördelningen mellan olika ingivningssätt följande.

Procentuell an- del av det totala

Ärenden ingivna antalet ärenden

av sökanden vid personligt besök (även tjänsteman hos juridisk person) 4,5

av advokat, mäklare eller annat enskilt ombud för sö- kanden vid besök 5,5

av bank, annan kreditinrätt- ning, statlig myndighet eller kommun genom bud 37,0

med posten 53,0

Ärende kan upptas till avgörande endast på särskild inskrivningsdag. Sådan hålls var— je onsdag och pågår från klockan 10 till klockan 12. Beslut och åtgärder hänförs emellertid formellt till den inskrivningsdag som pågår eller — om ärendet inkommer mellan inskrivningsdagar — till den inskriv- ningsdag som infaller närmast därefter. Mellan inskrivningsdagarna befinner sig fas- tigheterna i ett statiskt tillstånd och läget kan, exempelvis i prioritetshänseende, inte ändras förrän nästa inskrivningsdag. Trots detta system fortgår arbetet med ärendena kontinuerligt på inskrivningsavdelningen. Handläggningen företer inte några större principiella skillnader vid olika typer av in- skrivningsärenden. I huvudsak har arbets- gången följande mönster.

Handlingarna omhändertas av ett dom- stolsbiträde och ärendena införs i löpande nummerföljd i en bunden dagbok, oftast se- parat för lagfartsärenden, inteckningsären- den och tomträttsärenden. Dagboksnummer jämte årtal antecknas även på alla band- lingar som tillhör ärendet. Då handlingar inlämnas vid besök på kansliet, företas en summarisk granskning. Om någon väsentlig brist konstateras, brukar ingivaren få återta handlingarna för komplettering. I sådant fall sker normalt inte någon dagbokföring. Ären- den, som insänds med posten, införs däre- mot i dagboken i befintligt skick. Dagboken fungerar nämligen som register över de handlingar, som inskrivningsdomaren ansva- rar för.

I tio domsagor pågår sedan 1950-talet särskild försöksverksamhet i fråga om dag- bokföringen av lagfartsärenden. I stället för bunden dagbok används en blankettsats, som utöver dagboksblad omfattar lagfarts- bevis och vissa underrättelser. Till skillnad från den bundna dagboken, som måste föras för hand, är blankettsatsen avsedd för ma- skinskrift.

Efter dagbokföringen vidtar den förbere- dande granskningen av ärendena. Den ut- förs av tingsnotarie eller domstolsbiträde. Först kontrolleras att alla erforderliga hand- lingar finns tillgängliga i ärendet. Någon en- hetlig kompletteringsrutin finns inte. Smär- re brister, såsom beträffande person- och taxeringsbevis, brukar oftast avhjälpas an— tingen genom att felande bevis rekvireras av kansliet direkt hes vederbörande myn- dighet eller genom att ingivaren per telefon anmodas att ombesörja erforderlig komplet- tering. I andra fall brukar man lämna ingi- varen muntliga anvisningar om vad som bör företas. Eller också anmodas denne skriftli- gen att komplettera ärendet varvid om så anses påkallat meddelas föreläggande att in- om viss tid avhjälpa bristen vid äventyr att ansökningen annars prövas i befintligt skick. Det är ytterst sällan som beslut om upp- skov, vilandeförklaring eller avslag i ofull- ständiga ärenden meddelas mot ingivarens önskan. Med ingivarens samtycke brukar i stället handlingarna i ärendet återsändas el-

ler uttas från den inskrivningsdag, då ären— det eljest skulle ha företagits. I sistnämnda fall förekommer att handlingarna får kvar- ligga på kansliet i avvaktan på komplette- ring.

Arbetet med denna del av beredningen tar mycket tid i anspråk. Om komplettering- en inte är av rutinartad karaktär, måste även inskrivningsdomaren rådfrågas. Beredningen av ett ärende kan inte heller avslutas vid konstaterandet av en viss brist. En fullstän— dig genomgång är nödvändig för undvikande av ytterligare kompletteringar.

Sedan handlingarna blivit kompletta, fort- sätter granskningen. Prövningen avser samt— liga förutsättningar för inskrivning. Grund- läggande bestämmelser härom ges i lag- farts- och inteckningsförordningarna. Dess— utom måste emellertid hänsyn tas till ett stort antal bestämmelser i andra författning- ar.

För att illustrera tillvägagångssättet och vidden av prövningen kan anföras ett exem- pel. Om lagfart söks på grund av ett köpe— brev, granskas först detta i original. Härvid kontrolleras att fastighetens beteckning är rätt angiven, att köpevillkoren inte innehål- ler något otillåtet, att köpeskillingen är ut- satt, att köparens namn angivits samt att säljaren och vittnen underskrivit handling- en. Säljarens åtkomst och lagfart kontrolle- ras i fastighetsboken. Det undersöks om för- säljningen måste godkännas av annan per- son eller av myndighet. Är säljaren juri- disk person kontrolleras att behörig firma- teckning skett samt att erforderliga bemyn- diganden föreligger. Det måste vidare klar- läggas att säljaren inte är i konkurs och att fastigheten inte är föremål för tvist. Dessutom undersöks om förvärvet är för- enat med tillståndstvång. Vid köp av jord- bruksfastighet krävs t. ex. tillstånd av lant- bruksnämnd. Kommuns rätt till förköp mås- te alltid beaktas.

Vid beredningen görs en del anteckningar som intas i inskrivningsakten. Korta referat ges exempelvis om innehållet i företedda handlingar, som inte arkiveras. I ärenden, som kräver mera ingående utredning, får anteckningarna ibland formen av en sär-

skild promemoria. Syftet med anteckningar- na är dubbelt. Dels fungerar de som stöd för inskrivningsdomaren vid hans genomgång av ärendet, dels ger anteckningarna i fram- tiden upplysning om vad som förevarit vid ärendets behandling.

Till beredningen hör också att uträkna stämpelskatten och bestämma expeditions- avgiften.

Nästa arbetsmoment är införingen i fas— tighetsboken. Den görs oftast för hand. På vissa håll används skrivmaskin men det för- utsätter att bladen uttas ur boken, vilket är tidsödande. Vid likalydande införingar i stort antal används ofta gummistämplar, som för hand kompletteras med datum och dagboksnummer. Exempel på olika infö— ringar finns i bilaga D. Utformningen skil— jer sig något mellan olika inskrivningsav— delningar.

I anslutning till införingen i fastighets- böckerna framställs bevis om inskrivningen. Sådana bevis tecknas på den till grund för ansökningen åberopade handlingen. De åstadkoms med gummistämplar eller ma- skinskrift. Dessutom utfärdas, när lagfart eller inskrivning av tomträtt beviljas, sär— skilda lagfarts— respektive tomträttsbevis. Dessa bevis varierar utseendemässigt. På sina håll används tryckta blanketter som of- ta försetts med avtryck av domstolens sigill eller annat emblem, och på andra håll ut- skrivs bevisen i sin helhet på maskin. I de domsagor, som driver försöksverksamhet med dagbokföringen, utgör det första exem- plaret i blankettsatsen särskilt lagfartsbevis.

Handling, som ligger till grund för in- skrivning, skall åtföljas av två bestyrkta av- skrifter för arkivändamål. Om sökanden in- te tillhandahåller avskrifter, är inskrivnings— domaren skyldig att ombesörja kopior.

Sedan beredningen av ärendena på en in— skrivningsdag avslutats, vidtar inskrivnings— domarens slutliga granskning. Han prövar att samtliga formella och materiella beting- elser för inskrivning är för handen. Han kontrolläser handlingarna mot dagboken och fastighetsboken. Han förvissar sig om att be— visen är rätt avfattade och att akten är full- ständig. Han kontrollerar debiterad stäm—

pelskatt och expeditionsavgift. Inskrivnings— domaren avslutar sin genomgång med att underteckna samtliga bevis och dagboken.

Ärendena expedieras härefter till ingivar— na. Expedition skall vara tillgänglig inom två veckor från den inskrivningsdag då ären- det behandlades. Före expedieringen förses handlingarna med stämpelmärken, som till- handahålls av postverket. Utlämningen av ärendena sker antingen över disk eller med posten.

Inskrivningsdomaren underrättar dess- utom olika myndigheter om vissa lagfarts- ansökningar. Lokal skattemyndighet, statis- tiska centralbyrån och lantbruksnämnd till- ställs sålunda underrättelser, i regel utgöran- de kopior av det särskilda lagfartsbeviset. Inskrivningsdomaren underrättar härutöver fastighetsregisterföraren bl. a. när lagfart beviljats på ett genom tomtindelning avstyc- kat område, som ingår i administrativt bil- dad tomt, utan att omedelbart därefter till- stånd till tomtbildningen lämnats.

1.2.5 Gravationsbevis m. m.

Gravationsbevis är ett av inskrivningsdoma- ren utfärdat utdrag ur fastighetsboken av- seende en eller flera fastigheter. Sådant be- vis upptar egendomens namn, ägarens namn och dagen, då ägaren beviljades eller sökte lagfart, samt inteckningar och viktigare an- teckningar om förhållanden som rör egen- domen. För varje inteckning anges ford- ringsbeloppets storlek, utfäst ränta och låne- omkostnad, namnet på den till vilken ford- ringshandling är ställd samt beskaffenheten av servitut, nyttjanderätt och annan för- mån. Beträffande inteckning till säkerhet för ogulden köpeskilling upptas vissa ytter- ligare uppgifter. Anteckningar i fastighets- boken som uppenbart saknar betydelse tas inte med.

Vid sidan av den nu beskrivna normal- typen av bevis förekommer två varianter. Den ena är ett s.k. fullständigt gravations- bevis, som utfärdas på särskild begäran eller med anledning av förestående exekutiv auk- tion. Fullständigt bevis upptar i motsats till normaltypen exempelvis namn och adress på

den som senast blivit antecknad såsom inne- havare av intecknad handling. Den andra varianten brukar kallas påskriftsbevis och utgörs av ett å tidigare utfärdat gravations- bevis tecknat tillägg. Tillägget utmärker bara vad som tillkommit och ändrats efter det äldre bevisets utfärdande. Påskriftsbevis ut- färdas i ganska stor utsträckning till skillnad från de fullständiga bevisen, som är spar- samt förekommande.

Uppsättningen av enkla gravationsbevis sker genom utskrift direkt på förtryckt blankett. Invecklade bevis kräver uppsättan- de av koncept samt renskrift.

En annan framställningsmetod har på sina håll tillämpats under senare år. Vid beställning av gravationsbevis utskriVS ett original, som fotokopieras. Originalet arki- veras på inskrivningsavdelningen och foto- kopian expedieras till beställaren. Om be- ställning senare görs avseende samma fastig- het, används det arkiverade originalbeviset för framställning av en ny fotokopia. På originalet måste emellertid i förekommande fall först införas de ändringar och tillägg som skett sedan originalet senast användes.

Gravationsbevisen justeras genom att ut- färdaren kontrolläser beviset mot fastighets- boken samt betygar riktigheten med sin un- derskrift.

Äganderättsbevis upptar namnet på den, för vilken lagfart senast beviljats eller sökts. Beviset kan härjämte innehålla uppgift om delning som fastighet undergått efter viss lagfarts- eller inteckningsansökan samt om äganderättsförhållandena efter delningen. Äganderättsbevis utfärdas relativt sällan.

För äganderättsbevis finns inte något sär- skilt formulär. Beträffande uppsättning och justering gäller i tillämpliga delar vad som sagts om gravationsbevis.

Gravationsbevis och äganderättsbevis ex- pedieras enligt bestämmelser i expeditions- kungörelsen, vars avgiftslista upptar avgifter på olika typer av bevis.

1.2.6 Renovationer

Inskrivningsdomaren lämnar varje månad s.k. renovationer till hovrätten. Renovatio-

nerna består av dagbokskopior samt av- skrifter av varje handling som ligger till grund för ansökan om lagfart eller inteck- ning. Huvudmotivet för renovationerna är att åstadkomma säker arkivering av sådana handlingar som medger rekonstruktion av fastighetsboken, om underrättens arkiv skul- le förstöras. Renovationerna används också vid kammarkollegiets granskning av inskriv- ningsdomarens beslut om stämpelskatt. Slut- ligen hämtar statistiska centralbyrån upp- gifter ur renovationerna för intecknings- statistiken.

1.3 Statistik

1.3.1 Ärendemängder

Antalet inskrivningsärenden har under 1960— talet ökat avsevärt. Orsaken härtill är att sö- ka bl. a. i den livliga byggnadsverksamheten särskilt i storstadsregionerna men även i and— ra områden med tätbebyggelse eller fritids— bebyggelse. Antalet lagfarts-, tomträtts— och inteckningsärenden, som lett till inskrivning, ökade sålunda från 496 000 år 1960 till 844 000 år 1967, dvs. med 70 % eller i ge- nomsnitt 10 % per år, medan den årliga ökningen under 1950-talet uppgick till något mer än 2 %. Särskilt markant har ökningen varit från 1966 till 1967 med cirka 15 % och från 1967 till 1968 då den kan beräknas uppgå till 13 %. Även antalet gravationsbe- vis har ökat i ungefär motsvarande grad och uppgick 1968 till 460 234.

I bilaga B redovisas i fyra tabeller dels ut— vecklingen av antalet ärenden, gravations- bevis m.m. från 1940 till 1968, dels de se- nast tillgängliga uppgifterna om ärendenas

fördelning på olika typer. Som framgår av tabell 1 framställs statistik för inskrivnings— väsendet i två skilda serier. För båda serier- na svarar statistiska centralbyrån. Serierna skiljer sig från varandra i huvudsak på det sättet att den s.k. snabbstatistiken upptar antalet dagbokförda ärenden, medan i den definitiva statistiken, som blir tillgänglig se- nare, varken anteckningsärenden eller s.k. utgående ärenden medtas. Olikheten i redo- visningsgrunder medför, att siffror ur den ena serien inte kan jämföras med siffror ur den andra utan att resultatet blir missvisan- de. För t. ex. 1967 utgjorde sålunda skillna— den mellan antalet ärenden i snabbserien och antalet ärenden i slutserien cirka 139 000. I detta sammanhang bör emellertid noteras att arbetet med anteckningsärenden och utgående ärenden, proportionellt sett, inte är mindre tidskrävande än arbetet med övriga ärendekategorier. För en beräkning av ärendemängden i ett framtida system sy- nes det därför riktigast att lägga snabbserien till grund.

Ärendena fördelar sig synnerligen ojämnt på rikets underrätter. Sålunda hade år 1968 enligt snabbstatistiken Stockholms rådhus— rätt 52 541 ärenden och ytterligare 18 un- derrätter mer än 12 000 ärenden, medan an- talet ärenden för 20 underrätter understeg 4 000; lägsta antalet för någon underrätt var 1 623.

1.3.2 Expeditionstider

För att få en översikt av arbetsläget på domstolarnas inskrivningsavdelningar har ju- stitiedepartementet sedan januari 1962 vid ett flertal tillfällen låtit infordra uppgifter

Underrätterna uppdelade i grupper efter expeditionstidens längd

Avser inskrivningsdag Expeditionstid i dagar

År Månad Högst 14 15—21 22—28 29— 1962 jan. 55 % 18 % 13 % 14 % 1964 aug. 53 % 32 % 11 % 4 % 1965 Okt. 48 % 34 % 7 % 11% 1967 Sept. 47 % 37 %, 10 % 6 % 1967 dec. 30 % 20 %, 26 % 24 % 1968 maj 66 % 19 % 6% 9 % 1968 nOV. 68 % 25 % 4 % 3 % 12 SOU 1969: 9

från domsagorna angående expeditionstider- na för inskrivningsärenden och gravations- bevis. Motsvarande uppgifter har sedan augusti 1964 inhämtats även från rådhus- rätterna. I tabellen på föregående sida visas resultaten av några undersökningar. Uppgif- ten från 1962 avser bara domsagorna, me- dan de övriga uppgifterna avser alla under- rätter. Den i författning föreskrivna expedi- tionstiden är två veckor.

2. Direktiv

Kungl. Maj:t bemyndigade den 17 decem- ber 1965 chefen för justitiedepartementet att tillkalla sakkunniga för att utreda frå- gan om automatisk databehandling på in- skrivningsväsendets område. Vid utverkan- de av bemyndigandet anförde departements- chefen till statsrådsprotokollet bl.a. föl— jande:

Med hänsyn till att inskrivningsväsendet i hög grad präglas av uppgiften att registrera vis- sa data och att lämna uppgifter om dessa data, har man på senare tid riktat uppmärksamhe- ten på den automatiska databehandlingen (ADB). Ett väsentligt samband råder mellan fastighetsböckema och vissa andra register, för vilka en övergång till ADB redan har beslu- tats eller förbereds. Jag åsyftar här folkbok- föringen med fastighetslängden och fastighets- registreringen. Utan tvivel skulle betydande vinster kunna göras, om en integration mellan dessa olika register vore möjlig.

Man torde kunna utgå från att vad som främst står att vinna genom att införa ADB inom inskrivningsväsendet är — förutom en så- dan integrationsmöjlighet som nyss sagts — ra- tionaliseringar i fråga om själva registreringen och avläsandet av registren. Detta berör bl. a. handläggningsrutinerna. En automatisk regist- rering kan emellertid inte eliminera inskriv- ningsdomarens sakprövning. Detta innebär att organisationsfrågan i stort inte påverkas på ett avgörande sätt av en övergång till ADB. Om ADB kommer till användning för registrering- en kommer visserligen en del arbetsuppgifter på de nuvarande inskrivningsavdelningarna att falla bort men i stället tillkommer uppgiften att föra över data enligt inskrivningsdomarens beslut för att matas in i datamaskinen. Det är tänkbart att denna överföring liksom överfö-

ringen i motsatt riktning, kan skapa vissa pro- blem. Om inskrivningsväsendet får behållai stort sett sin nuvarande organisation, dvs. an- knytningen till domstolarna, kommer överfö- ringen att avse ett varierande antal data från och till ett stort antal spridda enheter. Vid den enda alternativa lösning som torde stå till buds, nämligen stora, centralt belägna inskrivnings- myndigheter, är själva överföringsproblemet sannolikt enklare men uppgiften att mata in data i maskinen kvarstår. I valet mellan dessa alternativ, som båda synes tekniskt möjliga, bör några särskilda omständigheter beaktas.

För att behålla inskrivningsväsendets an- knytning till domstolarna talar starka skäl. Så- lunda är inskrivningsdomarens prövning i viss mening av dömande karaktär. Prövningen är visserligen av förut anförda skäl i realiteten mycket formell och i det stora flertalet ärenden är den också av enkel beskaffenhet. Trots detta inrymmer prövningen inte sällan problem, som kräver ingående kunskap om framför allt det civilrättsliga regelsystemet. Även om man kan lägga en stor del av inskrivningsdomarens upp- gifter på praktiskt erfaren personal, som ej har juridisk utbildning, kommer det alltid att åter- stå ett antal ärenden där behov av personal med djupgående juridiska insikter gör sig gäl- lande. Anknytningen till domstolarna garante- rar att sådan personal alltid står till för- fogande. Detta är av betydelse från såväl rättssäkerhets- som servicesynpunkt. I den mån personalen inte behövs för handläggningen av inskrivningsärenden, kan den ägna sig åt andra arbetsuppgifter vid domstolen. Jag vill också framhålla att det kan bli svårt att rekrytera per- sonal med erforderliga juridiska kunskaper till inskrivningsmyndigheter, som ligger utanför domstolsväsendet.

Systemet med ett inskrivningsväsende som är knutet till domstolarna har också en annan

väsentlig fördel. Jag syftar här på det värde som ligger i utbildningsmomentet. Tingsmeri- teringen, som i stor utsträckning ägnas åt in- skrivningsväsendet, utgör enligt allmän mening ett värdefullt led i domarutbildningen. Också för dem som inte i fortsättningen ägnar sig åt domaryrket blir erfarenheten av inskrivnings- väsendet under tingsmeriteringen ofta av stort värde.

En övergång till ADB torde inte kräva några större ingrepp i de materiella reglerna. Detta är väsentligt att konstatera med hänsyn till att en ny jordabalk bereds inom departementet f.n. Arbetet på den nya balken bedrivs med sikte på ett ikraftträdande år 1970. Balken av- ses bl. a. innehålla regler om förfarandet i in- skrivningsärenden men det är förutsatt att des- sa regler i mycket betydande utsträckning skall kompletteras med bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t. I fråga om organisationen av inskrivningsväsendet och principerna för fas- tighetsbokföringen bygger arbetet med balken i allt väsentligt på gällande rätt.

En övergång till ADB-system för registre- ringen skulle i hög grad påverka handläggnings- formerna hos inskrivningsdomaren, kanske i något fall även de materiella bestämmelserna. Vid det arbete på tillämpningsförfattningar till den nya jordabalken, som måste vara genom- fört när denna träder i kraft, bör klarhet före- ligga, huruvida registeringen av data skall ske enligt nuvarande ordning eller med hjälp av ADB. Detta är ett skäl att redan nu ta upp frå- gan om ADB på inskrivningsväsendets område. Ett annat skäl härför är att utredning redan på- går angående fastighetsregistreringen. Det råder i vissa delar mycket nära samband mellan ett sådant register och de data som f.n. registreras i fastighetsboken. Frågorna om fastighetsregi- streringen och fastighetsbokföringen bör därför samordnas.

Jag har sålunda kommit till den övertygelsen att det nu är lämpligt att sätta i gång en utred- ning med huvudsaklig uppgift att undersöka de tekniska och ekonomiska möjligheterna att ord- na fastighetsbokfön'ngen enligt ett ADB-system. Utredningen bör utgå från att inskrivningsvä— sendet även i fortsättningen skall vara knutet till de allmänna underrätterna på i princip sam- ma sätt som f.n. Detta bör inte hindra att man, om så är lämpligt, i vissa fall inrättar gemen- samma inskrivningsavdelningar för flera dom- kretsar. Anknytningen till underrätterna bör givetvis inte utesluta att en större eller mindre del av själva registreringsarbetet förläggs till ett centralt organ. På detta organ kan också läggas uppgiften att lämna utdrag ur registret. Lös- ningen torde inte behöva vara enhetlig för alla fall. Om en inskrivningsavdelning är stor kan det kanske vara en fördel att registreringsarbe- tet förläggs till själva inskrivningsavdelningen.

En av utredningens uppgifter blir att utreda frågan hur överföringen av data mellan inskriv- ningsdomaren och datamaskinen skall ske. Här bör bl.a. behovet av läsbara lokala register uppmärksammas. Sådana register torde bli nöd- vändiga för att inskrivningsdomaren skall kun- na fullgöra sina uppgifter men de synes också vara nödvändiga för att ge publicitet åt de verk- ställda inskrivningarna. Vidare bör möjligheter- na att erhålla uppgifter från registret på meka- nisk väg och att lägga utskrifter av bevis av olika slag på datamaskin självfallet klarläggas.

Lösningen av utredningens huvudfråga kan förutses bli i viss mån beroende av om lämpliga maskiner med erforderlig kapacitet står till för- fogande. De krav som härvid uppställs torde bli beroende av hur ofta inskrivning sker. Om så finnes nödvändigt, bör utredningen därför ock- så ta upp sådana frågor som exempelvis inter- vallet mellan inskrivningsdagarna.

Utredningen bör vidare pröva olika säker- hetsfrågor och ansvarsfrågor, dvs. vem som skall svara för riktigheten av de data som tillförs re- gistret eller som lämnas från detta.

Utredningen torde böra ägna uppmärksam— het åt olika praktiska rutiner vid handläggning- en av inskrivningsärenden i händelse av en övergång till ADB. I samband därmed bör utredningen utarbeta förslag till de föreskrifter och de blanketter nr. 111. som krävs. Utredning- ens arbete härmed bör grundas på den nya jor- dabalk, med vilken arbete pågår i departemen- tet.

Bland de frågor som utredningen bör be- handla är också renovationsfrågan. Arbetet med renovationer utgör en börda för inskriv— ningsmyndighetema men de spörsmål som sam- manhänger med renovationerna innebär pro- blem också från andra synpunkter. Renova- tionshandlingama samlas nu i hovrättemas ar- kiv, där de tar betydande utrymmen i anspråk. Renovationerna fyller emellertid en säkerhets- funktion inom nuvarande system. De utgör även underlag för kontrollen av hur stämpel- skatten tas ut. Införs ADB i fråga om handlägg— ningen av inskrivningsärendena, kan renova- tionsfrågan antas komma i ett ändrat läge. Det är f. ö. önskvärt att renovationsfrågan löses helt oberoende av de resultat som utredningen leder till i övrigt.

Jag har redan antytt möjligheten att anför- tro handläggningen av vissa uppgifter åt mind- re kvalificerad personal som ej har juridisk ut- bildning. Ett första steg i denna riktning har tagits ganska nyligen genom införandet av möj- ligheten att förordna domstolsbiträde att utfär- da gravationsbevis på eget ansvar. Ytterligare steg i denna riktning torde bli nödvändiga. Upp- märksamhet bör ägnas åt denna fråga. Därvid bör den möjligheten beaktas att — i viss mån efter mönster från Västtyskland och Österrike

- låta ej rättsbildad personal genomgå viss ut- bildning för tjänstgöring som inskrivningsdo- mare vid handläggning av enklare ärenden.

I sin nuvarande utformning kräver inskriv- ningsväsendet betydande utrymmen. Fastighets- böckerna är skrymmande och arkivmaterialet växer i snabb takt. Erfarenheten visar att möj- ligheterna att genomföra domkretsregleringar i många fall är starkt beroende av om lämp- liga lokaler kan ställas till förfogande för in— skrivningsavdelningama. Utredningen bör klar- lägga konsekvenserna i detta hänseende av en övergång till ADB.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samar— bete med fastighetsregisterutredningen och un- der medverkan av expertis från de myndigheter som berörs av utredningen. I den mån organi- sationsfrågor av större räckvidd uppkommer, bör samråd ske med domstolskommittén.

Med hänsyn till sambandet med jordabalks- reformen är det angeläget att utredningsarbetet bedrivs så skyndsamt som möjligt. Om så fin- nes lämpligt bör utredningen kunna redovisa sitt uppdrag i etapper. Utredningsarbetet bör ej hindra angelägna reformer på inskrivnings— väsendets område inom ramen för nuvarande registreringssystem.

Om utredningen på grund av sina erfarenhe- ter under utredningsarbetet skulle finna skäl ta- la för en mera genomgripande omorganisation av inskrivningsväsendet, bör utredningen vara oförhindrad att närmare redovisa sin uppfatt- ning. En sådan ny organisation kan emellertid inte tänkas genomförd förrän någon tid efter det att den nya jordabalken trätt i kraft. Över- väganden i denna fråga får ej fördröja utred- ningsarbetet i enlighet med de riktlinjer jag förut har angett.

3. Samband med pågående lagstiftningsarbete

och utredningar

3.1. Jordabalksförslaget

Förslag till ny jordabalk har remitterats till lagrådet den 11 februari 1966 och den 20 januari 1967. Balken innehåller privaträtts- liga regler om fast egendom. Den är upp- delad på två huvudavdelningar. I den första avdelningen (1—18 kap.) ingår regler om fastighet, dess gränser och tillbehör samt regler om rättsförhållanden mellan grannar, köp, byte och gåva av fast egendom, ver- kan av klander, panträtt, nyttjanderätter av skilda slag (inklusive tomträtt), servitut, sam- fällighetsrätt (en nyskapelse på det sakrätts- liga området), hävd samt företräde mellan olika rättigheter och godtrosförvärv på grund av inskrivning. Regler om arrende och hyra avses också komma att ingå i den nya balken. Förslagets andra avdelning (19—23 kap.) behandlar inskrivningsväsen- det. 19 kap. innehåller vissa grundläggande definitioner samt bestämmelser om inskriv- ningsväsendets organisation och om fastig— hets- och tomträttsböckerna. I kapitlet ges vidare sådana bestämmelser om handlägg- ningen av inskrivningsärenden, som är till- lämpliga på alla slag av inskrivning. Efter- följande fyra kapitel innehåller detaljera- de bestämmelser om de särskilda formerna av inskrivning, nämligen lagfart (20 kap.), inskrivning av tomträtt (21 kap.), inteck- ning (22 kap.) samt inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt samt av servitut och samfällighetsrätt (23 kap.).

Förslaget innebär i stora delar en syste— matisering av bestämmelser i gällande rätt som f.n. är spridda på ett stort antal för- fattningar. Balken avses sålunda ersätta bl. a. jordabalken i 1734 års lag, lagfarts- och inteckningsförordningarna den 16 juni 1875, lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, lagen samma dag om ser- vitut, lagen samma dag om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt, lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden och lagen den 5 juni 1953 om inteckning i tomträtt och vatten- fallsrätt. I andra delar är det fråga om ett lagfästande av praxis men i betydande de- lar innebär förslaget väsentliga nyheter. Det- ta gäller framför allt panträttsområdet.

Panträtt i fastighet till säkerhet för ford- ran skall sålunda upplåtas genom att fas- tighetens ägare överlämnar pantbrev såsom pant för fordringen. Pantbrev utfärdas av inskrivningsmyndigheten på grundval av in— skrivning i fastighetsboken (inteckning). Pantbrevet innehåller inte någon skuldför- bindelse. Skuldförhållandet får i stället reg- leras i den omslagsrevers för vilken pantbre— vet utgör pant. När myndighet vid utsök- ning eller i annat fall fördelar medel mel- lan rättsägare i fastigheten, äger borgenär, som har panträtt för sin fordran, erhålla betalning för fordringen med högst det be- lopp som anges i pantbrevet jämte visst i la- gen angivet procenttillägg. Regeln medför

att biförpliktelser såsom ränta och indriv- ningskostnader inte längre får särskilt in- tecknas.

Instituten avkomsträtt, rätt till elektrisk kraft, vattenfallsrätt och återköpsrätt sak- nar motsvarighet i balken. Återköpsrätt till fast egendom utmönstrades ur lagstiftning- en redan vid utgången av 1968; återköps- rätt, som då bestod, får inte göras gällande efter utgången av 1973.

I det följande lämnas en mycket översikt— lig redogörelse för innehållet i 19—23 kap. med särskilt beaktande av nyheter i för- hållande till gällande rätt.

Inskrivningsmyndighet används som be- teckning på den organisation som inom domstolsväsendets ram handhar inskriv- ningsärendena. De allmänna underrätternas domkretsar skall bilda enheter i inskrivnings- hänseende. Kungl. Maj:t kan emellertid be- stämma annan indelning, om särskilda skäl föreligger. I motiven utvecklas undantags- möjligheten så, att ett inskrivningsområde kan bestämmas att avse inte bara del av domkrets utan också större område, t. ex. två eller flera domkretsar eller delar av så- dana.

Inskrivningsmyndighet skall förestås av en lagfaren inskrivningsdomare. Departe- mentschefen anför i detta sammanhang bl. a. följande:

Det bör ges möjlighet att åt den ordinarie inskrivningsdomaren, dvs. chefen för inskriv- ningsmyndigheten, förbehålla handläggningen av mera invecklade ärenden. Detta framstår som angeläget inte minst med tanke på de nya arbetsuppgifter av delvis mycket kvalificerad natur som enligt reglerna i balken läggs på in— skrivningsmyndigheten. Jag tänker då särskilt på ärenden angående rättelse av felaktiga in- föringar i fastighetsboken, ärenden angående lagfart på grundval av protokoll från lagfarts- sammanträde, uppdelning av gemensamma in- teckningar samt utdömande av förelagda viten. Också andra ärenden kan i det enskilda fallet vara av den beskaffenheten att de kräver sär- skild erfarenhet.

Inskrivningsärende skall alltjämt upptas på inskrivningsdag, som hålls en gång i veckan. Vite kan föreläggas och utdömas av inskrivningsmyndigheten. Sådant vite är

inte begränsat till visst högsta belopp. Ären- de får uppskjutas till viss senare inskriv- ningsdag, om det är nödvändigt för utred- ningen. Inskrivningsmyndighet skall i vissa fall bereda annan än sökanden tillfälle att yttra sig i ett inskrivningsärende. Ansökan som vilandeförklarats kan upptas till ny prövning utan initiativ från sökandens sida. Beslut i inskrivningsärende meddelas genom införing i fastighetsbok eller tomträttsbok. Bestämmelser ges om rättelse av felaktiga införingar och om ersättning av staten för förlust på grund av fel eller försummelse i fråga om handläggning av inskrivnings- ärende eller vid utfärdande av bevis på grundval av innehållet i fastighetsbok eller tomträttsbok.

Lagfart skall sökas inom tre månader ef- ter det att fångeshandlingen upprättades. Undantag görs för villkorade och därmed jämställda förvärv; lagfartstiden för dessa börjar löpa först sedan förvärvet fullbor- dats. Institutet kungörelselagfart har refor- merats och getts ett vidsträcktare tillämp- ningsområde', muntlig förhandling — lag- fartssammanträde —- införs sålunda i ärende angående lagfart, när fångeshandling inte kan företes; protokollet från sammanträdet skall i lagfartsärendet godtas såsom fånges— handling.

Beträffande inskrivning av tomträtt har några mera väsentliga ändringar inte vid- tagits.

Termen inteckning reserveras i jorda— balksförslaget för penninginteckning. An- sökan om inteckning skall avse hel fastig- het. Användningsområdet för gemensamma inteckningar begränsas genom förbud mot gemensam inteckning i fastigheter med skil- da ägare, förbud mot att i gemensamt in- tecknad fastighet bevilja ny inteckning. om den inte avser just de fastigheter, som förut intecknats gemensamt, samt förbud mot ge- mensam inteckning i fastigheter inom skilda inskrivningsområden. Institutet ogulden kö- peskilling avskaffas. Termen dödning an- vänds — såvitt gäller inteckning —- bara för heldödning. För avlyftande av gemensam inteckning från någon eller några av de fas— tigheter som svarar för inteckningen används

beteckningen relaxation. Relaxation skall all- tid innebära att panthavaren är förbehållen rätten att för belopp, som skulle falla på den fastighet vari inteckningen upphör, hål- la sig till övrig av inteckningen besvärad egendom. Förfarandet i ärenden rörande anteckning om innehav förenklas genom att kravet på företeende av originalhandling slopas i normalfallen.

För inskrivning av nyttjanderätt, servitut och samfällighetsrätt ges regler som i stort sett överensstämmer med vad som nu gäl- ler angående nyttjanderätt och övriga be— gränsade sakrätter.

Förslag till lag om införande av den nya jordabalken har remitterats till lagrådet den 29 november 1968. Enligt förslaget skall den nya balken träda i kraft den 1 januari 1972.

3.2 Förslag till fastighetsbildningslag m.m.

Till lagrådet har den 19 april 1968 remit- terats förslag till fastighetsbildningslag. La- gen innehåller 19 kapitel och skall ersätta bl. a. lagen den 12 maj 1917 om fastighets- bildning i stad, lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet samt lagen samma dag om sammanläggning av fastigheter å landet. Den nya lagen avses träda i kraft den 1 januari 1972.

Fastighetsbildning skall enligt förslaget alltid ske genom förrättning. De former som föreslås för fastighetsbildning är fas- tighetsreglering — som ersätter bl. a. laga skifte och ägoutbyte — avstyckning, klyv- ning och sammanläggning. Uppgiften att handlägga förrättning angående fastighets- bildning ankommer enligt förslaget på fas- tighetsbildningsmyndigheten. Denna myn— dighet skall bestå av förrättningslantmätare och gode män. Talan mot myndighetens fastighetsbildningsbeslut förs genom besvär till fastighetsdomstol. Fastställelseprövning— en slopas och ägodelningsrätterna avskaf- fas.

Förslag till lag om fastighetsdomstol har framlagts i prop. 1969: 44. Det innebär att en allmän underrätt i varje län eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, annan region

skall vara fastighetsdomstol och i sådan egenskap fr. o. m. den 1 januari 1972 pröva fastighetsbildningsmål. Den skall därvid nor- malt bestå av fem ledamöter, nämligen två lagfarna domare, en tekniker och två nämn- demän. Fastighetsdomstolarna skall enligt förslag till miljöskyddslag i prop. 1969: 28 även handlägga ersättningsfrågor enligt nämnda lag; lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1969. Fr.o.m. nämnda dag till den 1 januari 1972 torde detta komma att vara fastighetsdomstolarnas enda uppgift. 1 vad mån fastighetsdomstolarna skall uppta ytterligare mål och ärenden med anknyt- ning till fast egendom kommer att prövas under det fortsatta lagstiftningsarbetet på berörda rättsområden.

I prop. 1969: 44 föreslår Kungl. Maj:t att riksdagen godkänner bl. a. följande rikt— linjer för arbetet med domkretsindelningen. Domkretsama bör regelmässigt vara minst så stora att tre domare kan knytas till un— derrätten. I viss utsträckning kan domsto- lar med bara två domare förekomma. De nya domkretsarna bör byggas upp på grund- val av de kommuner som bildas efter hand som planerna för en ny kommunindelning förverkligas. Planeringen bör inriktas på att reformen skall vara genomförd 1975.

Inom justitiedepartementet pågår arbete med att successivt bygga upp ett på ADB- teknik baserat, enhetligt informationssystem för rättsväsendet (RI). De tre första etap- perna, som beräknas komma att genomföras våren 1970, avser omläggning av kriminal- registret för ADB och en teknisk samord- ning av detta register och rikspolisstyrelsens personregister, databehandling av alla brott- målsdomar för dessa register och andra än- damål samt ADB-rutiner för strafföreläg- ganden. Uppgiftslämnandet från domstolar och andra myndigheter skall enligt förslag (jfr prop. 1969: 26) samtidigt förenklas. I stället för de nuvarande särskilda blanket- terna för underrättelse om dom eller beslut, som skall registreras, skall användas en ko- pia av domen eller beslutet. För detta ända- mål skall domstols avgörande i brottmål delvis avfattas enligt formulär på tryckt blankett. Det planerade informationssyste-

met väntas bl. a. skapa ökade möjligheter till snabb och säker" information. Sålunda aVses förfrågningar kunna ställas över telex eller annan teleförbindelse antingen via en frågecentral eller direkt till datamaskinen. Svar kan sändas samma väg och ges prak- tiskt taget omgående. Möjligheten till snabb kommunikation är särskilt viktig för poli— sen. För domstolarnas del avses åtminstone t.v. kommunikationen med datamaskinen ske per post. Förslag till terminalutrustning för domstolarna föreligger därför inte.

3.3 Reform av fastighetsregistreringen

Fastighetsregisterutredningen avlämnade i oktober 1966 betänkandet Fastighetsregist- rering (SOU 1966: 63). På grundval av be- tänkandet framlades i 1968 års statsverks- proposition förslag till vissa riktlinjer för en reform av fastighetsregistreringen. Rikt- linjerna har sedermera godkänts av riksda- gen. I propositionen framhålls att fastighets- registret utgör ett nödvändigt underlag för fastighetsböckerna och även har till ända- mål att bringa ordning och reda i jordför- hållandena. Det har också andra från all- män synpunkt viktiga uppgifter att fylla. Bl.a. utgör fastighetsindelningen och där- med fastighetsregistret grund för folkbok- föringen. Registret utgör vidare grund för en publicering av rättigheter och belastning- ar. Med hänsyn till den utveckling som har skett på senare tid inom samhällsbyggandet och de krav som numera måste ställas inom detta område kan de nuvarande fastighets- registren inte längre anses fylla de krav man bör ställa på ett ändamålsenligt regis- ter. Ett helt nytt fastighetsregister behövs. *Det—Fnya registret skall enligt riktlinjerna i propositionen vara enhetligt för land och stad. Också systemet för fastighetsbeteck- ningar skall vara enhetligt. Beteckningarna skall utformas på i princip samma sätt som de nuvarande jordregisterbeteckningarna. Med hänsyn till den primärkommunala in- delningens stora betydelse inom all admi- nistration och förvaltning samt inom sam- hällsplanering m.m. skall kommunen vara registerområde, vilket innebär att socknen

förlorar sin nuvarande betydelse som så- dant område. Registret skall bestå av ett skrivet register och ett kartverk. Med hän- syn till samhällsplaneringens behov skall var- je fastighets läge anges genom koordinater i ett för riket enhetligt koordinatsystem. Registret bör, betonas det, vara anordnat så, att integration med andra register lätt kan genomföras, att stora krav på säker- het kan uppfyllas samt att registrets inne- håll kan förmedlas till användaren snabbt, tillförlitligt och överskådligt. ADB-teknik skall därför användas för det nya regist- ret. För databehandlingen skall utnyttjas en central datamaskin.

Någon tidsplan för genomförandet av fastighetsregisterreformen har inte fastställts, men det har fastslagits att arbetet bör be- drivas så snabbt som möjligt. Vissa bestäm- melser av betydelse för registerreformen återfinns i kungörelsen den 28 maj 1968 (nr 379) om uppläggande av nytt fastig- hetsregister m.m., vilken trätt i kraft den 1 juli 1968. Från samma dag har en sär- skild nämnd, centralnämnden för fastighets- data (CFD), inrättats för det fortsatta ar- betet på fastighetsregisterreformen. Nämn- den har övertagit de uppgifter som tidigare varit anförtrodda fastighetsregisterutredning- en. F.n. förbereds en försöksverksamhet som skall påbörjas hösten 1969 i Uppsala län.

4. ADB för inskrivningsväsendet

4.1 Allmänt om automatisk databehandling

Grundläggande för automatisk databehand- ling är, att bokstäver, siffror och andra tec— ken — och följaktligen även ord och fler- siffriga tal — omvandlas till elektriska im— pulser i en datamaskin. Impulserna kan i sin tur av maskinen transformeras till elek- tromagnetiska laddningar, som lagras i min- nen. Dessa kan vara inbyggda i maskinen (inre minnen) eller utgöras av yttre min- nen av skilda slag. För inskrivningsväsen- det med dess stora datamängd är direkt- åtkomstminnen samt magnetband av särskilt intresse bland de yttre minnena. Beteckning- en direktåtkomstminne markerar, att i ett sådant minne lagrade data är praktiskt ta- get omedelbart åtkomliga. Dylika minnen kallas också direktminnen, och i fortsätt- ningen används den kortare beteckningen. Ett direktminne, som upptar några få kvad- ratmeter golvyta, kan rymma hundratals miljoner tecken och ett magnetband åtskil- liga miljoner tecken. Detta betyder, att det för de data angående rikets fastigheter, som skall registreras inom inskrivningsväsendet, erfordras endast ett fåtal direktminnen el- ler magnetband. För magnetbandens för- varing krävs mindre än tio hyllmeter.

Den omständigheten att bokstäver och siffror i en datamaskinanläggning är repre- senterade i form av elektriska laddningar eller impulser gör att anläggningen i sin centralenhet synnerligen snabbt kan utföra

transaktioner med ord- och sifferkombina- tioner. Sålunda är exempelvis tidsåtgången för att konstatera om två ord är identiska eller för addition av ;två mångsiffriga tal någon miljondels sekund.

Inmatning av data i en datamaskinan— läggning kan ske på olika sätt. Data kan exempelvis först överföras till hålkort eller hålremsa med hjälp av stansmaskin och därefter medelst en till datamaskin när- eller fjärransluten hålkorts- resp. hålremselä- sare transporteras till maskinminne. På mag- netband kan ett grundmaterials data regist- reras med användande av en särskild maskin så utformad, att registreringen sker i direkt samband med att data noteras på skriv— maskin. Maskinskriven text kan också över- föras till magnetband medelst optisk läsare. Vid transport av data mellan magnetband och direktminne i en datamaskinanläggning är ca 7 000 tecken perlsekund en vanlig has- tighet, men även avsevärt högre hastigheter förekommer. Inmatning av data i datama- skin med hjälp av bildskärm torde för in— skrivningsväsendets del vara av särskilt Vin- tresse. Bildskärrnen har ett tangentbord, som i stortöverensstämmer med en skriv- maskins. När grundmaterialets data skrivs på tangentbordet, framträder skriften ome- delbart i klartext på den TV-liknande bild? skärmen, på vilken ledtext kan automatiskt åstadkommas, innan skrivning börjar. Fel— slag kan lätt korrigeras. Den inslagna texten uppsamlasi ett till apparaturen hörande

buffertrninne, varifrån den medelst ned- tryckning av en knapp på tangentbordet genom särskild ledning eller telenätet vidare- befordras till datamaskinen. Skrivhastigheten är densamma som på en skrivmaskin, men korrigeringar går fortare att göra än på skrivmaskin. Överföringshastigheten från buffertminnet till datamaskinen kan uppgå till hundratals tecken per sekund.

Även utmatning av data i klartext från en datamaskinanläggning kan ske på flera sätt, varav tre av särskilt intresse för in- skrivningsväsendet i sina huvuddrag beskrivs i det följande.

Radskrivare. En radskrivare kan vara direkt kopplad till datamaskinen. Den skriver en rad i taget på papper i löpande bana med mycket stor hastighet. Exempelvis uppgår tidsåtgången för utskrift av ett gravations- bevis av ordinärt omfång till blott några sekunder.

Automatisk skrivmaskin. En sådan maskin kan vara antingen direkt ansluten till da- tamaskinen eller också — med hjälp av sär- skild apparatur — fjärrstyrd av datamaski- nen via telenät. Antalet nedslag per se- kund är ca 12. Som jämförelse kan nämnas, att 5 nedslag per sekund är ett högt värde vid manuell maskinskrivning.

Bildskärm. Samma bildskärm, som används för inmatning av data, kan även använ- das för utmatning av information från da- tamaskin. På en bildskärm, som är telenäts- ansluten till datamaskinen, erhålls önska- de data från maskinens direktrninne efter några sekunder, när en telelinje är upp- kopplad. Den särskilda apparatur, modem, som erfordras för fjärransluten bildskärm är densamma som används för fjärransluten automatisk skrivmaskin. Till samma buffert- minne och modern kan flera bildskärmar och skrivmaskiner vara anslutna och om så önskas uppställda på upp till en kilometers avstånd från varandra. Modem jämte skärm, skrivmaskin och buffertminne brukar be- tecknas dataterminal eller enbart terminal. För att en datamaskin skall kunna utföra

vad man begär av den, exempelvis att den skall skriva ut lagfartsbevis, pantbrev och gravationsbevis eller att den i samband med en lagfartsansökan skall kontrollera om fångesmannen har lagfart, om köparen är myndig eller inte, om förköpslagen är till- lämplig osv. måste den programmeras, dvs. ges arbetsinstruktioner. Detta innebär att varje enskilt moment i maskinens arbetsrutin beskrivs fr o. ni. de grunduppgifter som skall matas in t.o.m. den utskrift som önskas. Beskrivningen görs i standardiserad form med hjälp av ett programmeringsspråk. De sålunda definierade instruktionerna matas in i maskinen Och översätts där medelst ett särskilt hjälpprogram till en för maskinen användbar form, den s.k. maskinkoden. När en arbetsuppgift skall utföras av data- maskinanläggningen måste programmet i denna kodform finnas lagrat i ett inre min- ne tillhörande anläggningens centralenhet. Datamaskinprogrammet kontrolleras med hjälp av särskilda testdata innan det tas i bruk, så att registrerade uppgifter inte för- störs eller förvanskas på grund av felaktig programutformning.

Kontroll av att en datamaskinanläggning inte tillförs felaktiga uppgifter kan i viss utsträckning ske genom att maskinen pro- grammeras att själv företa rimlighetskontrol- ler. I ett system med så stora säkerhetskrav, som bör gälla för inskrivningsväsendet, torde det dock — förutom anordnande av maskinell rimlighetskontroll - vara nöd- vändigt, att riktigheten hos de data, som tillförs maskinen, kontrolleras av två tjänste- män.

Maskinella funktionsfel ger normalt upp— hov till avbrottssignaler, som allt efter felets art föranleder korrigerande åtgärder av driftstekniker eller initiering av rutiner, som innebär att behandlingen av det aktuella ärendet tas om från början eller från den punkt som avbrottssignalen gällde. Fel, som inte omedelbart upptäcks, är mycket ovan- liga och förekommer mera sällan än vid manuella förfaranden.

Längre driftsavbrott på grund av maski- nella fel kan undvikas på olika sätt. En dyrbar utväg, som används vid särskilt

viktiga system, är att utrusta maskinan- läggningen med reservmaskiner, som eljest kan utnyttjas för andra ändamål. Man kan också på förhand förbereda den utvägen att vid maskinfel anlita maskiner inom an- nan maskinanläggning.

Det längsta driftsavbrottet inom ett ADB— system med central datamaskinanläggning och till denna anslutna terminaler torde kunna uppstå genom brott på telekabel. I sådant fall bör dock reparation kunna på- räknas inom godtagbar tid. Mot driftsstopp på grund av avbrott i elströmtillförseln kan driften vid den centrala datamaskinen, där kontinuerlig drift är särskilt viktig, säker- ställas genom reservkraftaggregat.

Ett i datamaskinminne lagrat register, som förstörs genom brand c. d. måste kunna rekonstrueras (närmare härom i 4.3).

Hur ett landsomfattande ADB-system med central datamaskin skall fungera eller modifieras under mobilisering eller krig bör planeras.

4.2 Motiv och förslag

Det svenska inskrivningsväsendet har i all- mänhet ansetts fylla tämligen högt ställda anspråk på noggrannhet och säkerhet. I någon utsträckning förekommer emellertid felaktigheter beträffande beslut och regist- rering. I fråga om felaktigheter i materiellt- rättsligt avseende i beslut, som vunnit laga kraft, kan rättelse vinnas efter talan vid domstol. Inskrivningsdomarens legalitets- prövning har emellertid, även om den är summarisk, gjort att sådana felaktigheter är ytterst sällsynta och veterligen ej inneburit några större olägenheter för rättsinnehavar- na. Inte heller har felskrivningar i fastighets- bok och bevis förorsakat allmänheten annat besvär än att medverka till att rättelse kommer till stånd. Redovisade fall av rätts- förlust på grund av felaktigheter i nämnda hänseenden är följaktligen sällsynta. Kritiken mot inskrivningsväsendet har framför allt tagit sikte på expeditionstider- na. Såsom framgår av 1.3.2 har det före- kommit betydande eftersläpningar vid åt- skilliga inskrivningsavdelningar. I vissa fall

har förseningar uppträtt sporadiskt, men på många håll är de en nära nog permanent företeelse. Trots att de senaste uppgifterna om eXpeditionstidens längd vid rikets un- derrätter tyder på en viss förbättring, kvar- står att en tredjedel av domstolarna i slutet av 1968 inte förmådde hålla lagenlig expe- ditionstid. Uppnådda förbättringar kan inte med visshet antas bli varaktiga. Risken för arbetsbalanser är fortfarande stor.

Orsakerna till den besvärande,situation som rätt under flera år är många. Justitie- ombudsmannen har redan 1962 påtalat be— hovet av förbättrade personalresurser och moderna kontorstekniska hjälpmedel. Trots avsevärda personalförstärkningar, övertids- arbete och viss teknisk upprustning har läget totalt sett inte varaktigt kunnat bemästras. Den kraftiga ökningen av antalet ärenden har bidragit härtill (se bilaga B). Brist på lämpliga lokaler har också på sina håll lagt hinder i vägen för behövlig rationali- sering av arbetet. Inskrivningsärendena har ibland måst sättas i andra hand vid anhop- ning av arbetsuppgifter på domstolarnas målavdelningar, och i sådana fall har in- skrivningsdomarens möjlighet till kontinuer- lig arbetsledning och handläggning på in— skrivningsavdelningen påverkats menligt. De ofta förekommande bytena av inskrivnings- domare försvårar härjämte arbetets jämna gång. Över huvud taget är de små arbets- enheter, som flertalet inskrivningsavdelning— ar utgör, mycket känsliga för personalför- ändringar vid sjukdomsfall, semester, mili- tärtjänst m.m.

I arbetstekniskt avseende utgör fastighets- böckerna en svaghet inom det nuvarande systemet. De är tunga att hantera, mycket utrymmeskrävande och tidsödande att föra. Innehållet är svåröverskådligt beträffande många fastigheter. Detta gäller inte bara för allmänheten utan även för personalen. En ytterligare nackdel hos det nuvarande systemet är fastighetsbokföringens bristande enhetlighet. Genom att varje inskrivnings- avdelning i stort sett själv detaljutformar sina arbetsrutiner har en tämligen skiftande praxis kommit att utvecklas bl. a. i fråga om formuleringar av olika slags införingar i

Särskild uppmärksamhet måste ägnas de nya krav som i framtiden kommer att stäl- las på inskrivningsväsendet. Jordabalksför- slaget knyter sålunda nya rättsverkningar till inskrivningen. Det reviderade uppskovs- institutet samt införandet av lagfartssam- manträden m.m. fordrar nya handlägg- ningsrutiner. Vid upplåtelse av panträtt i fastighet måste möjlighet finnas att snabbt kontrollera ägareuppgifter.

Samhällsutvecklingen ställer stegrade krav på insatser från det allmännas sida inom många områden. Den hastiga och genomgri- pande omdaningen av samhällsfunktionerna förutsätter att utrednings- och planerings— arbetet intensifieras såväl inom statliga och kommunala organ som inom näringslivet. Vid planeringen är det särskilt värdefullt för myndigheter och enskilda att ur integrerade informationssystem kunna hämta erforder- liga uppgifter. Det kan därför förutses att samhällsbyggandet ställer nya krav också på inskrivningsväsendet. Ändrade former för kreditgivning vid markexploatering och byggnadsverksamhet i stor skala kan komma att kräva en snabbare och effektivare hand- läggning av inskrivningsärendena. Även för fastighetsbildningsverksamheten kommer snabb tillgång till inskrivningsdata att utgöra en grundförutsättning ur effektivitetssyn- punkt.

Redan i dagens läge är bristerna i in— skrivningssystemet allvarliga och innebär av- sevärda olägenheter för fastighetsomsätt— ningen och fastighetskreditväsendet. Det tor- de härjämte vara uppenbart att gällande ordning inte ger möjlighet att tillgodose de ökade krav som kommer att ställas i fram- tiden. Med hänsyn härtill kan det inte anses tillfyllest att söka åstadkomma en för- bättring genom ytterligare ökad personal- insats samt enbart organisatoriska och smär- re tekniska förändringar. Ett alternativ er- bjuds genom ADB, som enligt vad utred— ningen visar även vid väntad större ärende- mängd utan personalökning utgör ett effek- tivt hjälpmedel vid handläggningen av in- skrivningsärenden och totalt sett medger en bättre samhällsservice. Snabb uppgiftsläm-

ning med ökad informationsvolym, koncen- trerad handläggning och förkortade expedi- tionstider blir således konkreta vinster om ADB införs. En nödvändig förutsättning är emellertid, att säkerheten vid ärendenas prövning och registrering inte blir mindre än nu. Önskvärt är dessutom, att ADB inte medför ökade kostnader. Av det följande framgår att ett ADB-system kan uppfylla båda dessa förutsättningar.

Genom övergång till ADB kan de olägen- heter avlägsnas som är förknippade med nuvarande fastighetsböcker. Därutöver kan andra väsentliga men svårmätbara fördelar vinnas. Enligt av statsmakterna fattat prin- cipbeslut (se 3.3) skall ADB användas för fastighetsregistreringen. Samarbetet mellan fastighetsregister- och inskrivningsmyndig- heterna underlättas, om ADB tillämpas inom båda områdena. Dessutom möjliggörs en in- tegrering, som är till stor fördel inte bara för dessa båda myndigheter utan också för andra myndigheter. Den underrättelseskyl- dighet som åvilar inskrivningsdomaren i ett flertal avseenden fullgörs nu genom kost- nadskrävande manuella rutiner. Med ADB utförs dessa arbetsmoment på maskinell väg. Den statistik rörande lagfart och in— teckning m. m., som statistiska centralbyrån framställer, kan härigenom underlättas och förbilligas. Allmänheten å sin sida kan på ett ställe — hos fastighetsregister- eller in- skrivningsmyndigheten — snabbt erhålla upp- gifter ur båda registren.

Inskrivningskommittén förordar att ADB införs på inskrivningsväsendets område.

4.3. ADB-systemets principiella utformning

ADB-systemet bör utformas så att inskriv— ningsmyndigheterna betjänas av en central datamaskinanläggning. Myndigheterna bör förses med telenätsanslutna terminaler för kommunikation med den centrala anlägg- ningen.

I samband med övergången till ADB över- förs fastighetsböckernas relevanta innehåll till direktminnen, tillhörande datamaskin- anläggningen, och blir ett för hela riket

gemensamt maskinläsligt inskrivningsregis- ter, som jämte fastighetsregistret bildar en fastighetsdatabank. De nuvarande fastig- hetsböckerna blir arkivmaterial, som för- varas hos inskrivningmyndigheterna.

Beslut i inskrivningsärende fattas vid kontroll av originalhandlingarna mot en dagbok som automatiskt framställs vid datainmatningen och som dokumenterar be- slutsinnehållet och de uppgifter i inskriv- ningsregistret som tillförts, ändrats eller av- förts. Genom signering i dagboken knyts ansvaret till den som fattat beslutet.

Såsom framgår av arbetsrutinbeskriv— ningarna i 5.3.2 behöver inskrivningsmyn- dighetens personal inte avläsa inskrivnings- registret i samma utsträckning som den nu tar del av fastighetsböckerna. Vid behov avläses registerinnehållet för den fastighet det gäller på bildskärm. Det kan också ut- skrivas på automatisk skrivmaskin. Bestäm- mande för valet mellan alternativen kan va- ra omfattningen av registrerade data eller den tid som behövs för att studera dessa data.

Lagfartsbevis, pantbrev och gravationsbe- vis m.m. skrivs på order från terminal av radskrivare vid datamaskinanläggningen och befordras därifrån per post.

Den mycket snabba expediering av gra- vationsbevis, som ADB-systemet medger, torde leda till att allmänheten i mindre ut- sträckning än vad som f. n. är fallet kommer att utnyttja sin rätt att hos inskrivningsmyn- dighet personligen ta del av fastighetsdata (se 5.3.6).

Systemet gör det möjligt för banker, kom- muner och andra att ansluta egna s. k. pre- sentationsterminaler till fastighetsdataban- ken. Sådana terminaler inrättas så att re- gisterinnehållet inte kan påverkas från dem. Vid alla slags terminaler kan uppgifter ome- delbart erhållas beträffande varje fastighet i riket som finns i fastighetsdatabanken.

Om det i datamaskinanläggningens direkt- minne lagrade inskrivningsregistret förstörs genom eldsvåda eller på annat sätt, rekonst- rueras registret. Detta går till på så sätt, att registrets hela innehåll tid efter annan — första gången i samband med registerupp-

läggningen — kopieras på magnetband, »be- ståndsband». Dessa förvaras brandsäkert på annan plats än den där datamaskinen finns. Under den tid som förflyter mellan två tillfällen, då beståndsband framställs, över— förs fortlöpande även alla förändringar som sker i inskrivningsregistret till magnetband, »transaktionsband», vilka förvaras tillsam- mans med beståndsbanden. Med hjälp av bestånds- och transaktionsbanden kan in— skrivningsregistret vid behov rekonstrueras. Tidsåtgången härför uppgår till några dygn.

I det följande motiveras några av enskild- heterna i det föreslagna ADB-systemets prin- cipiella utformning.

Låsbara lokala register. Inom ett ADB- system är det möjligt att förse inskrivnings- myndigheterna med radskrivarframställda registerutdrag på lösa blad. Detta skulle in- nebära, att radskrivaren förfärdigade ett helt nytt registerblad för varje gång förändring ägde rum i de registrerade uppgifterna. Det nya bladet skulle insättas i lösbladsbok, var- vid motsvarande gamla blad togs ut och ma— kulerades. Detta vore emellertid ett tungrott förfarande. Ehuru registerutdrag av här an— tytt slag skulle bli mera överskådliga och nå- got lätthanterligare än de nuvarande fastig— hetsböckerna, skulle dock flera med dem förknippade olägenheter kvarstå. Många av de kontroller mot uppgifter i fastighets- boken, som görs vid handläggning av in- skrivningsärenden, kan betydligt snabbare och minst lika säkert utföras automatiskt av datamaskinen. Eftersom även övriga funktioner, som ett läsbart lokalt register skulle fylla, väl kan fullgöras av det före- slagna systemets datatekniska hjälpmedel, behöver sådana register inte finnas i syste- met.

Fastighetsdatabank. Av avgörande betydelse för förslaget att en central maskinanläggning skall tillgodose datamaskinbehovet inom in— skrivningsväsendets ADB-system är att be- slut föreligger om att fastighetsregistreringen skall betjänas av en sådan anläggning. De uppgifter om fastigheter, som förekommer i fastighetsböckerna, är delvis sådana, som

erhållits genom avisering från fastighets- registret. Emedan dessa uppgifter represen- terar en betydande datamängd, vore det inte rationellt att ha dem registrerade i skilda informationssystem. Vid registrering i ett gemensamt informationssystem bortfaller be- hovet av manuell avisering mellan fastighets- registrerings- och inskrivningsmyndigheter- na, vilket innebär en avsevärd arbetsbespa- ring. För den som behöver uppgifter från båda registren är det en stor fördel att kunna hämta uppgifterna från ett enda håll.

Direktminne. I direktminnen lagrade uppgif- ter kan mycket snabbt hämtas fram för användning vid transaktioner i datamaskin- anläggningens centralenhet, för kopiering på magnetband samt för utskrift i klartext på blankett eller bildskärm. För ett direkt— minnes del är åtkomsttiden några tiondels sekunder. Om en uppgift däremot finns på magnetband, är den, sedan bandet insatts i ett magnetbandaggregat, i allmänhet tillgäng- lig först efter några minuter, eftersom alla uppgifter som finns på bandet före den sök- ta uppgiften måste spolas förbi aggregatets läshuvud, innan den kan åtkommas.

Om uppgifE—i inskrivningsregistret vid varje tillfälle, då de behöver utnyttjas, kun- de hämtas fram i en bestämd ordningsföljd (s. k. sekvensbearbetning), vore magnetband ett användbart registermedium inom inskriv- ningsväsendets ADB-system inte blott för rekonstruktionsändamål utan även för det fortlöpande arbetet. Vid den maskinella handläggningen av en inskrivningsdags ären- den är detta tänkbart om ärendena i ett förs- ta steg sorteras så, att deras ordningsföljd bringas att motsvara registreringsordningen på magnetbanden. På grund av att endast en mycket liten del av det totala fastighetsbe- ståndet berörs av en inskrivningsdags trans- aktioner är emellertid magnetband mindre lämpliga såsom registermedium för ifråga- varande ändamål. När det gäller att skaffa fram sådana registeruppgifter, som myndig- heter och allmänhet önskar ta del av utan direkt samband med inskrivningsdag, är magnetband oanvändbara såsom register- medium i ett ADB-system utan aktuella

läsbara register vid inskrivningsmyndighe- terna. Den ordningsföljd, i vilken fastighe- ter uppträder i sistnämnda sammanhang, är givetvis slumpartad, och det är prak- tiskt otänkbart att man allt eftersom för- frågningar inkommer skulle kunna ta fram magnetband ur ett bandbibliotek, sätta in dem i magnetbandaggregat, spola fram öns- kade uppgifter, ta ut banden ur aggregatet och återföra dem till biblioteket. Detta vore uppenbarligen en alltför tids-, per- sonal- och maskinkostnadskrävande pro- cedur. Att samla förfrågningar och vänta med deras besvarande till dess tillräckligt många inkommit för rationell sekvensbear- betning skulle medföra lång väntetid och serviceförsämring. I ett ADB—system med den utformning kommittén föreslagit måste därför inskrivningsregistret finnas i direkt— minne.

Terminal. Inskrivningsregistrets innehåll måste kunna göras snabbt tillgängligt inte bara vid den centrala datamaskinanlägg- ningen utan — med hänsyn till att läsbara lokala register inte ingår i det föreslagna systemet — också hos inskrivningsmyndig- heterna. Terminalerna tillgodoser sistnämn- da behov.

5. Utformningen av ADB-systemet

5.1 Organisation 5.1.1 Den centrala registermyndigheten

Inskrivningsregistret kräver en central myn- dighet för underhåll och utveckling av sys- tem och program samt för administration av databehandlingsverksamheten. Inskriv- ningsväsendets nära anknytning till civil- rättslig lagstiftning fordrar att myndighe- ten tillförsäkras även juridiskt skolad per- sonal.

Det bör, såvitt gäller databehandlingen, åligga myndigheten att leda och övervaka registreringsverksamheten samt anpassa da- tamaskinprogram och arbetsrutiner efter fö- rekommande författningsändringar, att ut- färda föreskrifter och anvisningar för en rationell arbetsgång hos inskrivningsmyn- digheterna, att genom rådgivning och annan verksamhet främja en enhetlig tillämpning av författningar, att ta initiativ till rationa- liseringar och förbättringar och i anledning därav göra erforderliga framställningar, att leda samarbetet med andra myndigheter, att fastställa behövliga formulär och blanketter samt att planera och handha kursverksam— heten (se 5.1.4).

5.1.2 Principiella synpunkter på den lokala organisationen

Såväl inom inskrivningsväsendet som inom annan verksamhet, som innebär ett uppre- pat handläggande av likartade ärenden,

finns en de långa seriernas ekonomi. Detta gäller oavsett om behandlingen sker maski- nellt eller manuellt. Större arbetsenheter är till en viss gräns i princip mer lönsam- ma än små. Denna gräns uppnås mycket snabbare vid manuell än vid maskinell hand- läggning. I fråga om inskrivningsväsendet kommer ett par mycket arbetskrävande mo- ment, nämligen granskningen och pröv- ningen av inkommande ärenden samt kon- takten med ingivare för komplettering av ofullständiga ärenden, att kvarstå med föga förändring i det nya systemet. Man når med hänsyn härtill på detta område ganska snart en punkt, där stordriftens nackdelar gör sig gällande och arbetet blir tungrott. Detta skulle naturligtvis i särskilt hög grad gälla, om en riksinskrivningsmyndighet skapades. I sådant fall skulle inskrivningsmyndighe- ternas lokala anknytning helt försvinna, vilket bl. a. med hänsyn till jordabalksförsla- gets regler om skyldighet för sökande att i vissa fall infinna sig hos myndigheten (1919) och om lagfartssammanträde (20:10—12) skulle medföra betydande olägenheter. Ut- bildning av jurister i inskrivningsrätt skulle inte kunna tillfredsställande ordnas med en sådan organisation. Den icke rättsbildade personalen vid de nuvarande inskrivnings- avdelningarna skulle med få undantag inte kunna användas längre inom inskrivnings— väsendet med de menliga verkningar detta skulle få ur personalvårdande synpunkter och, under ett övergångsskede, för rekryte-

ringen av kvalificerade biträden. Även om det från ekonomiska och tekniska synpunk- ter kan finnas omständigheter som talar för en för hela riket gemensam inskrivnings— myndighet, anser sig inskrivningskommittén inte kunna förorda en sådan lösning.

Av flera skäl bör emellertid de lokala organen göras tämligen stora. För att en inskrivningsmyndighet skall kunna fylla sin uppgift enligt de krav det nya systemet stäl- ler måste personalstyrkan avpassas så, att tillräckliga marginaler finns för återkom- mande extra belastningar på organisationen såsom tillfälliga anhopningar av ärenden och normala ledigheter för personal. Den måste vidare ha omedelbar och ständig till- gång till jurister med erfarenhet från in- skrivningsväsendet, så att även svårare ären- den kan handläggas utan dröjsmål. Vid en större myndighet är det lättare att åstad— komma jämn sysselsättning och rationell arbetsfördelning.

Från datateknisk synpunkt är det en för— del att antalet myndigheter kan begränsas, då det underlättar bl. a. terrninaladministra- tionen. En avancerad teknisk utrustning blir också mer ekonomisk, om ärendemängden' vid varje myndighet är stor.

I viss motsättning till det nu anförda står önskemålet att inskrivningsmyndigheterna inte skall vara så stora och därmed ligga så glest, att allmänhetens krav på service och behovet av kontakt mellan myndigheter och allmänhet inte kan tillgodoses. Av den i 1.2.4 i tabellform redovisade undersök- ningen framgår emellertid att antalet ären- den som inges på annat sätt än vid person- ligt besök av sökanden eller hans enskilda ombud helt dominerar. Det förefaller så- lunda som om sökanden mera sällan har verkligt intresse av att personligen inställa sig hos myndigheten. Med hänsyn härtill och till att ärenden likaväl kan insändas med posten ställs självfallet inte så stora krav på täthet i organisationen. Denna bör dock vara så utformad, att avstånden inte lägger alltför stora hinder i vägen för per- sonliga besök hos myndigheten. Den service- minskning, som kan föranledas av att or- ganisationen görs glesare, motverkas emel-

lertid i sin mån av de fördelar det nya syste- met i sig självt innebär, t.ex. genom att inskrivningsdag hålls varje arbetsdag (se 5.3.1) och att gravationsbevis i regel kan expedieras senast dagen efter det beställning skett (se 5.3.5). Vidgad möjlighet att er- hålla upplysningar per telefon får också samma effekt.

5.1.3 Förslag till lokal organisation

Med utgångspunkt från de i närmast före- gående avsnitt anförda principiella synpunk- terna på inskrivningsmyndigheternas stor- lek har kommittén övervägt frågan om den lokala organisationen.

I direktiven för kommittén anförs att starka skäl talar för att behålla inskriv- ningsväsendets anknytning till domstolarna. I det sammanhanget framhålls bl.a. att det kan bli svårt att rekrytera personal med erforderliga juridiska kunskaper till in— skrivningsmyndigheter, som ligger utanför domstolsväsendet, och att tingsnotariernas befattning med inskrivningsväsendet utgör ett värdefullt led i deras utbildning. De- partementschefens synpunkter utvecklas när- mare i jordabalksförslaget, där även lag- beredningens förslag och remissyttrandena redovisas (s. 484—489 och 491—495).

Kommittén anser att flera faktorer är av den arten att de i och för sig skulle kunna motivera en omprövning av den hittills- varande organisationsformen. Framför allt är det inskrivningsarbetets växande omfatt- ning, dess fristående karaktär i förhållande till domstolsarbetet i övrigt samt dess nära samband med fastighetsbildning och fas- tighetsregistrering som här bör beaktas.

Det finns emellertid omständigheter som talar emot att nu föreslå någon mera ge- nomgripande omorganisation av inskriv— ningsväsendet. I direktiven anförs sålunda att en ny organisation inte kan tänkas ge- nomförd förrän någon tid efter det att den nya jordabalken trätt i kraft. Som tidigare nämnts avses detta ske vid ingången av 1972. Kommittén räknar med att omlägg— ningen till det nya systemet kommer att kunna påbörjas senast vid den tidpunkten.

Omläggningen kommer att kräva mycket arbete och ta åtminstone ett par år, under vilka det befintliga och det nya systemet kommer att användas vid sidan av varandra. En större organisationsförändring under på— gående omläggning skulle kunna allvarligt störa arbetsrytmen och bör därför undvikas. Det är också synnerligen angeläget att för omläggningsarbetet i största möjliga ut- sträckning kunna anlita personal som är förtrogen med inskrivningsväsendet. Sådan personal finns bara vid domstolarna, och det är ovisst i vad mån det går att över- föra den personalen till annan myndighet. Oavsett vilken organisatorisk lösning som på sikt kan vara den lämpligaste bör med hänsyn till angivna omständigheter inskriv— ningsväsendets anknytning till domstolarna behållas i vart fall tills systemomläggningen genomförts.

Det alternativ som närmast synes kunna ifrågakomma, om inskrivningsväsendet skul— le läggas på annan myndighet, är att också fastighetsregistreringen bryts ut från sitt nu- varande organisatoriska sammanhang och att det skapas särskilda registreringsmyn- digheter för alla slags fastighetsdata. Möj- ligheten till en sådan utveckling hålls öp- pen i förslaget till ny fastighetsbildnings- lag. Med hänsyn till pågående utredning om fastighetsregistreringens organisation in- nehåller lagförslaget i den delen nämligen bara ett allmänt stadgande, att fastighets- registreringen ankommer på fastighetsregis- termyndighet och att särskilda bestämmel- ser gäller i fråga om vilken myndighet som skall vara fastighetsregistermyndighet.

Då det inte förefaller påkallat att inom den närmaste tiden ta ställning beträffande en organisationsändring som skulle kunna genomföras tidigast i mitten av l970-talet, föreslår kommittén att inskrivningsväsendet i avvaktan på praktiska erfarenheter av det nya systemet skall vara knutet till under- rättsorganisationen.

Inskrivningsväsendets anknytning till dom- stolarna behöver emellertid inte innebära, att det skall finnas en inskrivningsmyndighet vid varje underrätt. I direktiven liksom i jordabalksförslaget förutsätts också att ett

inskrivningsområde skall kunna omfatta t. ex. två eller flera domkretsar. Om så blir fallet, kommer handläggningen av inskriv- ningsärenden att koncentreras till en av domstolarna inom området. Den specialise- ring som detta medför innebär inte någon nyhet för inskrivningsväsendets del. Sedan länge har nämligen inskrivningsärenden rö— rande järnväg samt ärenden angående far- tygs- och företagsinteckning koncentrerats till vissa domstolar.

Kommittén har från dessa utgångspunk- ter närrnare övervägt två alternativa lös- ningar av organisationsfrågan: att knyta in- skrivningsväsendet till en domstol i varje län (länsalternativet) eller till en domstol på varje ort där det enligt domstolskom— mitténs förslag till ny domkretsindelning skall finnas kansli för allmän underrätt (stordomstolsalternativet). Antalet myndig— heter blir 24 resp. 74. I stordomstolsalter- nativet förutsätts att, där två eller flera underrätter har kansli på samma ort, in- skrivningsmyndighetens område skall omfat- ta alla berörda underrätters domkretsar; till Stockholm har i detta sammanhang räk- nats Solna och Huddinge. Kansliorter och ärendemängder för de båda alternativen framgår av bilaga C. Det är att märka att de för 1967 och 1968 angivna ärendemäng- derna i stordomstolsalternativet i många fall är mycket ungefärliga beroende på att de föreslagna nya domkretsarnas gränser i regel inte överensstämmer med befintliga domkretsgränser. Uppskattningama för 1975, då det nya systemet kan väntas vara i full drift, är givetvis också osäkra. Ta- bellen bör därför, särskilt i vad gäller stor- domstolsalternativet, inte användas annat än som en illustration vid jämförelse mel— lan alternativen.

Enligt båda alternativen förekommer av- sevärda skillnader beträffande ärendemäng- der olika myndigheter emellan. I länsal- ternativet har ingen myndighet mindre än 23 000 ärenden per år, om man bortser från Visby med 12 000 ärenden där enligt kommitténs uppfattning inskrivningsmyndig- het ändå bör finnas. l stordomstolsalterna- tivet har bara tio myndigheter 23 000 åren-

den eller mer, medan 33 myndigheter har ett lägre ärendeantal än Visby. Myndighe- terna blir med detta alternativ i allmänhet för små för att kunna motsvara de krav som bör ställas beträffande personalorganisation och driftsekonomi. Kommittén vill därför inte förorda stordomstolsalternativet. Läns- alternativet däremot gör det möjligt att av- dela särskild personal för inskrivningsväsen- det i sådan utsträckning att det nya syste- met bör kunna fungera utan störningar också vid tillfälliga extra belastningar. Vid myndig- heter av den storlek det här gäller bör en erfaren tjänsteman ha som förstahandsupp- gift att bistå allmänheten med råd och an- visningar och att ta initiativ till komplet- tering av ofullständiga ansökningar. Orga- nisationen blir inte heller glesare än att det stora flertalet invånare i riket kan be- söka inskrivningsmyndigheten utan större olägenhet. Möjligheterna att på de kansli- orter som saknar inskrivningsmyndighet er- bjuda viss service bör emellertid tillvaratas. Sålunda bör alla underrätter tillhandagå med elementär upplysning om inskrivnings- reglerna och tillhandahålla blanketter för ansökningar i inskrivningsärenden. Om fas- tighetsregister- och inskrivningsreformerna samordnas enligt de riktlinjer som f. n. följs, kommer vidare alla fastighetsbildningsorga- nisationens myndigheter att kunna presen- tera också inskrivningsregistrets data. Slut- ligen bör beaktas möjligheten för exempel- vis kommuner och kreditinstitut att ansluta egna presentationsterminaler till fastighets- databanken.

Med hänsyn till vad sålunda anförts fö- reslår inskrivningskommittén att en domstol i varje län skall vara inskrivningsmyndighet. Av flera skäl bör därvid i första hand en domstol i residensstaden komma i fråga. Fastighetsdomstolarna torde företrädesvis komma att förläggas till residensstäder. Fas- tighetsregistret förs i huvudsak på länslant— mäterikontoren, som utan undantag ligger i residensstäderna. Där förvaras också i stor utsträckning akterna i fastighetsbildnings- ärenden. Det kan antas att residensstadens centrala ställning i fastighetsregistersamman- hang närmast kommer att stärkas.

5.1.4 Personal vid inskrivningsmyndighet

Kommitténs förslag innebär att varje in- skrivningsmyndighet organisatoriskt sett skall utgöra en del av en allmän underrätts kansli. Med den betydande arbetsmängd det stora flertalet nya myndigheter kommer att få och med den omedelbara handlägg- ning som skall prägla det nya systemet är det dock nödvändigt att viss personal helt avdelas för tjänstgöring hos inskrivnings- myndigheterna. En sådan ordning tillämpas i stor utsträckning redan nu för biträdes- personalen, men i det nya systemet måste det bli regel för både jurister och biträden.

F. 11. avgörs alla ärenden av jurister. Som nämnts i 1.2.1 utförs emellertid en stor del av uppsättningsarbetet, vilket innefat- tar allsidig granskning av ingivna hand— lingar och utformning av beslutsförslag i ärendena, av domstolsbiträden, och många biträden har genom fallenhet för uppgiften och långvarig tjänst förvärvat stor skicklig- het på inskrivningsväsendets område. Kom- mittén föreslår att i samband med över- gången till ett nytt system avgörandet av enklare ärenden anförtros åt kvalificerade tjänstemän utan juridisk examen. Bl. a. den allmänna utvecklingen mot delegering av beslutanderätten i rutinärenden till perso- nal med lägre utbildning pekar i denna rikt- ning. Man kan räkna med att minst 80 % av inskrivningsärendena är av enkel beskaf- fenhet.

Enligt jordabalksförslagets terminologi handläggs inskrivningsärende av inskriv- ningsmyndighet; sådan myndighet förestås av en lagfaren inskrivningsdomare (19: 2). I motiven (s. 501) framhålls att reglering- en av frågor om inskrivningsdomares, tings— notaries och icke rättsbildad personals be- hörighet att avgöra olika slags ärenden bör ske i administrativ ordning, lämpligen i form av en särskild instruktion för inskriv- ningsmyndighetema.

Kommittén anser att följande riktlinjer bör gälla vid fördelningen av ärenden mel- lan olika kategorier tjänstemän. Kvalificera- de biträden (i det följande kallade assisten- ter) får avgöra dels lagfartsansökningar som

grundar sig på köpebrev, dels ansökningar om inteckning, om utbyte av inteckning, om dödning av inteckning och om anteckning beträffande innehav av pantbrev. Avgöran- det av övriga ärenden ankommer i prin— cip på jurist, men inskrivningsdomaren har möjlighet att till assistent delegera vissa av dessa ärenden; så bör exempelvis ofta kunna ske beträffande vanligen förekom- mande typfall av inskrivning av tomträtt, annan nyttjanderätt och servitut. Mera krä- vande uppgifter såsom komplicerade lag- fartsärenden, relaxation av gemensamma inteckningar, utdömande av vite, rättelse av felaktiga införingar i inskrivningsregistret och hållande av lagfartssammanträden för- behålls inskrivningsdomaren. Också ärenden där beslutsfattandet regelmässigt ankommer på assistent kan i enskilda fall vara av den beskaffenheten att de kräver särskild erfa- renhet. Ärende som är av vidlyftig, svår eller ovanlig beskaffenhet skall därför alltid hän- skjutas till inskrivningsdomaren för av- görande.

Inskrivningsdomaren ansvarar för myn- dighetens verksamhet och avgör de ärenden som ankommer på eller hänskjuts till honom. Som utvecklas i annat sammanhang byg- ger det föreslagna systemet på att inkom- mande ärenden handläggs dag för dag. Det- ta nödvändiggör att inskrivningsdomaren alltid finns tillgänglig. Kommittén föreslår därför att vid varje inskrivningsmyndighet skall inrättas en ordinarie tjänst som in- skrivningsdomare. För behörighet till sådan tjänst bör i princip krävas minst fiskals— kompetens och föregående tjänstgöring vid inskrivningsmyndighet. Den nu föreliggande möjligheten att låta tjänstgöring som in- skrivningsdomare ingå i den vanliga domar- karriären bör behållas.

Inskrivningsdomaren måste vara god ad- ministratör och arbetsledare och ha för- måga att snabbt ta ställning även i svårare ärenden. Enligt jordabalksförslaget kommer han att få nya, delvis mycket kvalificerade uppgifter. Dessa förhållanden liksom den koncentration av arbetsinsatsen till juridiskt krävande uppgifter som blir en följd av att rutinärenden anförtros annan personal

motiverar enligt kommitténs mening att in- skrivningsdomare erhåller sådana förmåner att en god rekrytering säkerställs.

Vid nästan alla myndigheter blir arbets- mängden så stor att inskrivningsdomaren behöver biträde av andra jurister. I viss utsträckning synes detta behov böra till- godoses genom fiskaler och i övrigt genom tingsnotarier. Fiskal bör tjänstgöra som bi- trädande inskrivningsdomare vid de myn- digheter där de kvalificerade uppgifterna av juridisk natur kan beräknas ge heltids- arbete åt mer än en tjänsteman. I öv- rigt bör tingsnotarier anlitas som rättsbil- dade medhjälpare till inskrivningsdomama och som vikarier för dem.

Tingsnotaries tjänstgöring hos inskriv- ningsmyndighet bör regelmässigt inte på- börjas förrän aspiranttiden fullgjorts helt eller till större delen. Anledningen till det- ta önskemål är dels att arbetsmetodiken krä— ver att notarie redan vid tillträdet hos myn- digheten har tillägnat sig den noggrannhet och vana att handskas med handlingar som krävs i domstolsarbetet, dels att notarie utan någon längre inlämingsperiod måste kunna anförtros vikariat på inskrivningsdomar- tjänst. Med hänsyn till att notarierna vid fler- talet myndigheter kommer att vara de enda juristerna vid sidan av inskrivningsdomaren är det också angeläget att undvika alltför täta skiften av notarier. Det synes därför lämpligt att tjänstgöring hos inskrivnings- myndighet sker under en sammanhängande period inte understigande åtta månader.

Behovet av tingsnotarier för "inskrivnings— väsendet kommer att bli mindre i den nya organisationen än f.n. eller omkring 60 per år. Flertalet tingsnotarier kommer så- lunda i fortsättningen inte att få den prak- tiska utbildning på inskrivningsväsendets område som hittills alla notarier erhållit. Den olägenhet detta kan innebära blir dock oundviklig, om det nya systemet skall kunna fungera rationellt.

Den icke rättsbildade personalen utgörs av inskrivningsassistenter och inskrivnings- biträden. Assistenternas uppgift är dels att svara för den förberedande handläggningen av de ärenden som inskrivningsdomare eller

Inskrivn.- Assisten-

Kansliorter domare Fiskaler Notarier ter Biträden Summa Stockholm 1 2 8 1 4 20 45 Uppsala 1 1 2 3 7 Nyköping 1 1 3 4 9 Linköping 1 2 4 6 13 Jönköping 1 2 3 5 1 1 Växjö 1 1 2 3 7 Kalmar 1 1 3 4 9 Visby 1 l 1 1 4 Karlskrona 1 1 2 2 6 Kristianstad 1 2 4 6 13 Malmö 1 1 4 8 12 26 Halmstad 1 l 3 5 10 Göteborg 1 1 2 6 9 19 Vänersborg 1 2 4 6 13 Mariestad 1 1 3 4 9 Karlstad 1 1 3 4 9 rebro 1 1 3 4 9 Västerås 1 1 3 4 9 Falun 1 1 3 5 10 Gävle 1 l 2 4 8 Härnösand 1 1 3 4 9 Östersund 1 1 2 2 6 Umeå 1 1 2 4 8 Luleå 1 1 2 4 8 24 4 39 85 125 277

tingsnotarie skall avgöra dels att på eget ansvar avgöra de ärenden som inte ankom- mer på jurist. Vidare skall den i 5 .1.3 berör- da uppgiften att bistå allmänheten med råd och anvisningar anförtros assistent. Inskriv- ningsbiträdena skall sköta den förberedande handläggningen av de ärenden som assis- tent skall avgöra samt svara för aktbildning, återsändande av handlingar och andra fö- rekommande uppgifter.

Kommittén uppskattar behovet av per- sonal vid inskrivningsmyndigheterna på sätt som framgår av tabellen ovan. Beräkning- arna avser, såvitt gäller ärenden angående fast egendom och tomträtt, läget när re— formen genomförts; antalet sådana ärenden har uppskattats till 1250 000 per år eller 5 000 per arbetsdagl. Hänsyn har emellertid tagits också till den insats som enligt nu— varande system och med nuvarande arbets- mängd krävs för handläggning av ärenden angående företagsinteckning, som inte nu föreslås bli föremål för automatisk databe- handling; antalet sådana ärenden uppgick 1968 till 56 556. Behovet av arbetsinsats i samband med fastighetsbildning (se 5.2.7)

har beaktats. Som förut nämnts avses per- sonalen tjänstgöra på heltid inom inskriv- ningsväsendet, men det kan bli nödvändigt att vid de allra minsta myndigheterna med- ge undantag från den regeln.

Det nya systemet förutsätter att avance- rad teknisk utrustning tillförs inskrivnings- myndigheterna och att handläggningen sker enligt noga bestämda rutiner. Utrymmet för lokala särrutiner blir ytterst begränsat, vilket på inskrivningsväsendets område måste an- ses vara en fördel. Mot denna bakgrund är det emellertid nödvändigt att planmässig utbildning av personal sker i en helt annan omfattning än nu. För all tjänstgöring hos inskrivningsmyndighet — som inskrivnings- domare, tingsnotarie, inskrivningsassistent och inskrivningsbiträde — bör förutsättas genomgång av en kort introduktionskurs. Kursen skall avse den praktiska juridiken och metodiken vid inskrivningsmyndigheter- na och någon orientering om ADB-systemet och dess funktion. För behörighet till assis—

1 Statistiska uppgifter för 1968, som publicerats efter det att beräkningarna gjordes, kan motivera att dessa siffror uppräknas.

tenttjänst bör fordras genomgång av en assistentkurs där tyngdpunkten läggs på be— handlingen av svårare ärenden. Denna kurs bör stå öppen också för tingsnotarier och fiskaler som inte kunnat beredas tillfälle att tjänstgöra hos inskrivningsmyndighet och som på det sättet vill komplettera sin tings— utbildning.

5.1.5 Lokalfrågor

Vid överslagsberäkning av erforderlig lokal- yta för kontor är det vanligt att räkna med ca 20 rn2 för chefsrum och en nettoyta av högst ca 10 rn2 per person för övrig perso- nal. Härtill kommer ca 70 % pålägg för kommunikationsytor och biutrymmen, så- som kapprum, toaletter m.m. Vid 7 av de föreslagna 24 inskrivningsmyndigheterna har erforderligt personalantal uppskattats till 9. De angivna beräkningsgrunderna ger ca 170 m? kontorsyta vid denna personalstor— lek. Enligt en inom kommittén gjord prin- cipskiss över kanslilokal för en inskrivnings— myndighet av ifrågavarande storlek erford- ras ca 180 rn2 lokalyta, varav ca 14 rn2 för besökare och ca 20 in2 för arbetsarkiv. Öv- riga 17 inskrivningsmyndigheter torde kräva kanslilokaler, som är större eller mindre än 180 m2 i ungefärlig proportion till personal- antalet. Ifråga om erforderliga arkivutrym- men kan emellertid en mera exakt bedöm- ning göras först sedan det utretts, om och i vilken utsträckning mikrofotografering av inskrivningsmyndigheters arkivalier är lämp- lig.

5.2 Inskrivningsregistrels innehåll 5.2.1 Principiell uppbyggnad

Inskrivningskommittén ansluter sig till fas- tighetsregisterutredningens förslag att fas- tighetsregister och fastighetsböcker i tek- niskt avseende sammanförs till ett enda re- gister. En sådan lösning utesluter inte att skilda myndigheter svarar för olika delar av registret. Den del av fastighetsdatabanken som innehåller inskrivningsväsendets data benämns i detta betänkande inskrivnings-

register. Termen fastighetsbok används i sin nuvarande betydelse.

Oberoende av vilket ADB-system som tillämpas måste man lösa frågan hur de maskinellt lagrade uppgifterna på ett ända- målsenligt sätt skall återges i skrift. Kom- mittén har funnit att vad fastighetsregister- utredningen föreslagit om den blankettek— niska utformningen av ett fastighetskort ut- gör ett lämpligt underlag för redigeringen av utdrag ur inskrivningsregistret. Kommit- tén har arbetat vidare med förslaget i vad avser inskrivningsregistrets data och i sam- råd med centralnämnden för fastighetsdata framställt kort med såväl fastighetsregister- som inskrivningsdata för två fiktiva fastig- heter. Det ena kortet, bilaga E (Aspa 2: 5), gäller en jordbruksfastighet med ett förhål- landevis stort antal uppgifter. Det andra, bilaga F (Kärra 1: 87), avser en fastighet för fritidsbebyggelse. Dess datamängd är mer representativ för det stora flertalet fastig- heter. Aspa 2: 5 skulle med nuvarande sys- tem kunna redovisas i fastighetsboken på sätt framgår av bilaga D.

Principerna för blankettens konstruktion är i korthet följande. Varje fastighet redo- visas på ett eller flera kort. Blankettut- rymmet utnyttjas så mycket som möjligt och upptar ej andra tomma utrymmen än som är nödvändigt för att kortet skall vara tydligt och överskådligt. Redovisningen av viss typ information fullföljs i ett samman- hang och någon hänvisning till fortsätt- ningsrum förekommer ej.

Dessa principer kan inte följas med en låst indelning av blanketten i kolumner, ru- tor eller rum för rubricering av olika slag av information. Vid den maskinella utskrif- ten av ett fastighetskort måste därför inte bara informationerna utan även rubrikerna till dessa skrivas. Informationerna under en rubrik kan ju ta högst olika utrymme i an— språk för olika fastigheter.

Läsningen av blanketten underlättas ge- nom att den färgsätts och förses med kort- fattad förklarande text på baksidan. Blan- ketten har formatet A 4.

Fastighetskortet, som ej avses bli under- tecknat, avslutas på sådant sätt att obehöri-

ga tillägg bör vara uteslutna. Detta är emellertid en teknisk detalj som får när- mare utformas i ett senare sammanhang. Omläggningen av fastighetsbokföringen till ett helt nytt system och den nära sam- ordningen med fastighetsregistret berör inte bara den redaktionella utformningen av in- skrivningsregistret. Den aktualiserar också bestämmelser angående registrets innehåll och vad som skall medtas i utskrifter. Fastighetsspaltens innehåll antecknas nu till helt övervägande del efter avisering från fastighetsregisterföraren. Den enda uppgift som är speciell för fastighetsspalten i för- hållande till fastighetsregistret är »dag då lagfart första gången söktes». Den uppgiften torde emellertid kunna undvaras särskilt med tanke på det mycket begränsade an— vändningsområdet för gemensamma inteck- ningar efter genomförandet av jordabalks— förslaget. Uppgiften har nämligen betydelse bara för att fastighetens ansvar för stam- fastighetens inteckningar skall kunna bedö- mas. När fastighetsbokens uppgifter skall tillföras databanken behöver fastighetsspal- tens innehåll därför inte medtas under för- utsättning att fastighetsregisteruppgifterna redan finns i informationssystemet. Fastighetsboken redovisar inte bara de för en fastighet aktuella inskrivningarna utan i regel också alla andra inskrivningar som skett sedan boken lades upp. Kommit— téns förslag innebär i det hänseendet en förändring. I inskrivningsregistret lagras en— dast de vid varje tidpunkt relevanta upp- gifterna. De avförs ur registret så snart de genom ny inskrivning förlorar sin aktuali- tet (t. ex. beträffande ägare när lagfart be— viljas för ny ägare eller beträffande inteck- ning när den dödas) och de kompletteras eller korrigeras när ändring sker (t. ex. när nytt namn antecknas för ägare eller när inteckning upphör att gälla för visst belopp). Den omredigering av registerinnehållet som erfordras i sådana fall sker maskinellt. Be- slut beträffande ur registret avförda förhål- landen redovisas bara i dagboken. Genom akthänvisningar ges möjlighet att återfinna dem (se vidare härom i 5 .2.6). Inskrivningsregistrets innehåll redovisas i

fem grupper, varav en för lagfart (20), en för tomträtt (22), en för inteckning m.m. (23), en för anteckningar (24) och en för akthänvisning till inskrivningar som inte längre är aktuella (25). Den femte gruppen (21) reserveras för uppgifter om andra ägare än sådana som erhållit lagfart, t. ex. ägare till byggnad på ofri grund. Införing och ajourhållning av denna grupp skall inte an- komma på inskrivningsmyndigheten.

5.2.2 Lagfart

Lagfaren ägare bör anges med fullständigt namn samt med personnummer för fysisk person och registreringsnummer för juridisk person. Genom att en för ägaren identifi- erande sifferserie används i systemet möj- liggörs maskinell kontroll av överlåtares och upplåtares behörighet. Frågan hur dessa nummer skall tillföras systemet behandlas i6.3.1.

Ägarens adress är i många sammanhang av sådant intresse att det synes motiverat att låta den inflyta i registret. Vad gäller lagfaren ägares adress bör den på fastig- hetskortet anges i omedelbar anslutning till ägarens namn och nummer. Adressen ajour- hålls genom maskinavisering från centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.

Ägarens fång (förvärv) anges koncentre- rat. I regel noteras bara fångets art men inte fångeshandlingens beteckning (KÖP i stället för som nu t. ex. köpebrev); vid vissa familjerättsliga fång måste undantag göras såsom för BOUPPTECKNING. Dagen för fånget markeras. Riktlinjer får ges om vilken dag som skall väljas då fång grundar sig på en eller flera handlingar, daterade vid olika tidpunkter.

En fastighetsägare kan ha förvärvat sin egendom genom mer än ett fång. Så är fallet dels då ägaren erhållit fastigheten genom successiva förvärv av ideella andelar dels då fastigheten bildats genom samman- läggning av två eller flera områden som av ägaren förvärvats genom olika fång. I så- dana fall bör av inskrivningsregistret ome— delbart framgå att fastigheten har en ägare; dennes namn, nummer och adress anges där-

för bara en gång. Vad gäller successiva för- värv av ideella andelar bör varje lagfart redovisas på vanligt sätt med angivande av fånget. Vad beträffar i sammanläggning ingående områden bör samma huvudregel gälla. I de fall då sammanläggningen avser ett flertal områden som lagfarits vid skilda tillfällen bör dock — med hänsyn till den koncentration och överskådlighet som där- med vinns — uppgift om fång och lagfart kunna få utgå helt och ersättas med en akthänvisning.

Fastighetsboken innehåller inga uppgifter om köpeskilling. Sådana uppgifter finns emellertid i dagbok och akt. De har be— tydelse bl.a. för inskrivningsdomarens be— slut om stämpelskatt för förvärv av fast egendom, för den prisstatistik som framställs av statistiska centralbyrån på grundval av informatiOncr från inskrivningsdomaren och för beskattningen av realisationsvinst. Då det synes önskvärt att datamaskinens kapa- citet tas i anspråk såväl för beräkningen av stämpelskatt som för aviseringen till statis— tiska centralbyrån, bör uppgifter om köpe- skillingen tillföras registret och medtas i ut- skrifter därav. Detta kan vara av värde för intressenterna på fastighetsmarknaden och för olika myndigheter. Om köpet av— slutats mellan nära anhöriga skall det inte beaktas i statistiken; sådant köp markeras lämpligen genom att beloppet omges med parentes.

I utskrift av inskrivningsregistret skall lagfartsansökan som avslagits eller vilande- förklarats samt ärende som uppskjutits upp- tas på följande sätt. Datum för sådan åtgärd anges i fjärde kolumnen. Genom att i tredje kolumnen inte finns någon dagangivelse markeras att lagfartsansökan inte bifallits. När lagfart beviljas flyttas ansökningsdatum till tredje kolumnen; i fjärde kolumnen re— dovisas dag för fullföljden. I utskrift av re- gistret anges vidare hur stor del av fastig- heten — eller efter sammanläggning — vilken del av fastigheten som varje lagfart avser. Slutligen anges eventuell inskränkning i äga- rens rätt att råda över fastigheten och övriga förhållanden som direkt hänför sig till lag- farten.

Denna grupp upptar inskrivning av tomt— rättsupplåtelse och tomträttsförvärv. Dess— utom lämnas uppgift om vissa förhållanden som nu redovisas i tomträttsspalten såsom upplåtelsedag, ändamål, årlig avgäld och uppsägning.

5.2.4 Inteckning m. m.

Inteckningar för fordran och inskrivningar av övriga begränsade sakrätter redovisas i gällande förmånsordning oberoende av i vilken tidsföljd de införts i registret. Har så- lunda en inteckning genom nedsättning fått ett sämre förmånsläge än tidigare, får den i registret sin plats efter de senare beviljade inskrivningar som genom åtgärden kommit att gälla före den nedsatta inteckningen. Har två eller flera inteckningar lika rätt marke- ras det särskilt.

Inteckningsbelopp anges i kronor; från ören bortses. Med hänsyn till att enligt jor- dabalksförslaget borgenärens rätt till ersätt— ning för ränta, indrivningskostnader m.m. skall tillgodoses med ett i lagen angivet pro- centtillägg bör sådana uppgifter kunna ute— lämnas i registret. De har visserligen bety- delse under en övergångstid men kan då vid behov hämtas ur akten. I den förklaran- de texten till fastighetskortet bör särskilt an- ges att fastigheten svarar inte bara för in- teckningarnas nominella belopp utan också för ränta m.m .

Inskrivning avseende flera fastigheter re- gistreras enligt det nya systemet fullständigt på varje berörd fastighet. Den nuvarande metoden att hänvisa till huvudupplägg be- höver ej vidare begagnas. Beträffande ford- ringsinteckning anges vilka fastigheter som besväras. För övriga rättigheter sker inte någon sådan angivelse.

Relaxationer, nedsättningar och liknande åtgärder resulterar dels i en ändring av re— gisterinnehållet för inteckningen i fråga (av- seende uppgiften om belastade fastigheter resp. inteckningens plats i förhållande till övriga inteckningar osv.), dels i en akthän- visning med kortfattad angivelse av åtgär- dens art.

Anteckning om innehav redovisas bara med ordet INNEHAV och en akthänvisning; den försämring i publicitetshänseende som detta innebär jämfört med gällande ordning motiveras av att arbetet med överföring av innehavarens namn och adress samt kostna- den för det minnesutrymme som skulle krä- vas för dessa data inte står i rimlig propor- tion till nyttan av att uppgifterna intas i re- gistret. De får hämtas ur dagboken när be- hov föreligger. Anmärkas kan i detta sam- manhang att innehavsanteckningar inte upp- tas i gravationsbevis annat än i undantags- fall.

Vad som i 5.2.2 sagts om redovisning av beslut om avslag, vilandeförklaring osv. äger motsvarande tillämpning beträffande inteck- ning m. m.

5 .2.5 Anteckningar

Till anteckningsgruppen hänförs anteckning- ar som inte har direkt samband med viss lagfart, tomträtt eller inteckning, såsom an- teckningar om expropriation och utmätning samt om bestämmelser till skydd mot för- orening av grundvatten. Beträffande en del uppgifter i denna grupp torde under det fortsatta utredningsarbetet få övervägas om de helt kan uteslutas ur det nya registret eller om ajourhållningen bör ankomma på fastighetsregistermyndigheten.

5.2.6 Redovisning av äldre förhållanden

Som nämnts i 5 .2.1 avses inskrivningsregist- ret innehålla uppgift bara om de vid varje tillfälle aktuella inskrivningsförhållandena. Några andra uppgifter behövs inte för van- lig registeranvändning. Det är visserligen möjligt att bygga ut systemet så att också ändringar i registerinnehållet och därmed avförda data bevaras. Om man ställer sam- ma krav på åtkomstmöjlighet för dessa som för övriga data, kommer emellertid inskriv- ningsregistret att kräva allt större maskinut- rymme, varjämte systemlösningen komplice— ras. En maskinell lagring i registret av alla data som under systemets drift förlorar sin

aktualitet drar därför stora kostnader. Med hänsyn därtill och då frekvensen av förfråg- ningar rörande avförda data kan väntas bli förhållandevis låg, anser kommittén att and- ra sakuppgifter än de aktuella inte bör be- redas plats i registret.

Det måste dock skapas en möjlighet att med utgångspunkt från uppgifter i registret återfinna tidigare gällande förhållanden. Har t. ex. information avförts från registret, mås- te det gå att klarlägga vilka data som rade- rats ut, när detta skett och vem som är an- svarig för åtgärden.

I ADB—system är av säkerhetsskäl — för att totalrekonstruktion skall kunna göras — kopior av registren arkiverade på särskild plats (se 4.3). För uppgiftssökning beträf- fande äldre förhållanden rörande enstaka fastigheter torde dock användandet av dessa arkivregister ställa sig för dyrbart. Att å andra sidan enbart hänvisa till en systema- tisk genomgång av dagböcker eller akter är inte heller möjligt med hänsyn till den myc- ket stora arbetsinsats som i sådant fall kun— de komma att krävas.

Denna fråga torde kunna lösas enligt föl— jande riktlinjer. När en inskrivning blir in- aktuell, avförs den ur registret utom såvitt avser gruppangivelse (lagfart, inteckning osv.) samt år och aktnummer. Dessa hän- visningar utgör ingång till dagbok och akt, där de sökta äldre uppgifterna finns. Ge- nom dagboken erhålls också uppgift om vem som ansvarar för riktigheten av vidtag— na förändringar i registerinnehållet.

Exempel. Lagfart beviljas för ny ägare på en hel fastighet. Därefter kvarstår akt- hänvisning beträffande fångesmannens lag— fart och beträffande andra inskrivningar så- som namnbyte och tvist. I registret lagras då t. ex. följande: L 68/07954 L 69/11367 L 70/ 09712.

Vid utskrift medtas akthänvisningarna ba— ra på särskild begäran. När antalet lagrade akthänvisningar för en fastighet nått en viss övre gräns utskrivs de automatiskt. Utskrif- ten dagbokförs och införlivas med aktsam- lingen. De äldre akthänvisningarna avförs i samband därmed ur registret och ersätts

med uppgift om år och aktnummer för ut- skriften.

5.2.7 Nybildning av fastigheter

Avisering till inskrivningsmyndighet angå- ende nybildad fastighet sker automatiskt. Det skall då åligga myndigheten att utan dröjsmål komplettera fastighetsregisterupp- gifterna med inskrivningsdata. ADB—syste- met bör utformas så att det maskinth kon- trolleras att sådan komplettering sker inom viss kort tid och att vid behov påminnelse utskrivs till inskrivningsdomaren.

5.3 Handläggning 5.3.1 Intervallet mellan inskrivningsdagarna

I jordabalksförslaget föreslås inte någon änd- ring beträffande den nu tillämpade ordning- en med inskrivningsdagar. Enligt direktiven äger emellertid kommittén ta upp frågan om intervallet mellan inskrivningsdagarna. Det förslag till ADB-system för inskrivningsvä- sendet, som nu framläggs, innebär en så genomgripande förändring av handlägg- ningsformerna att det ter sig naturligt att närmare pröva även denna fråga.

Det nuvarande intervallet mellan inskriv- ningstillfällena motiveras framför allt av his- toriska och praktiska skäl. Vid utfärdandet av gravations- och äganderättsbevis är det f. n. en fördel att fastigheternas rättstillstånd under en jämförelsevis lång tid befinner sig i viloläge. Bevis utfärdas nämligen enbart med stöd av fastighetsboken, och de infö- ringar i denna som avser en viss inskriv- ningsdag måste vara avslutade, innan be- visen som hänför sig till den dagen avfattas och dateras. För den rättssökande allmän- heten torde däremot det långa intervallet inte ha något reellt värde.

Vid automatisk databehandling av inskriv— ningsärenden kommer personalen att helt avlastas flera tidskrävande arbetsmoment. Detta gäller alla utskrifter av bevis om in- skrivning och av gravationsbevis (fastighets- kort). Även dagbokförings-, debiterings— och

expedieringsrutinerna automatiseras. Vidare förenklas vissa manuella arbetsrutiner. In— föringen i registret av ändrings- och tilläggs- data sker sålunda uteslutande på maskinell väg. Personalen kan därför ägna huvudpar— ten av sin arbetstid åt beredning och pröv— ning av ärenden. ADB-tekniken innebär ock- så ytterligt korta manöver- och transaktions— tider. Dessa förhållanden gör det möjligt att hålla inskrivningsdag varje arbetsdag. Också ur maskinteknisk synpunkt är ett kort inter- val] att föredra. Behovet av minnesutrymme för mellanlagring blir nämligen mindre ju oftare inskrivningsdag hålls, och expedie- ringen underlättas om den kan ske dag för dag.

Som nämnts i 5.1.2 bör personalstyrkan avpassas så att marginaler finns för att klara tillfälliga anhopningar av ärenden, men det är givetvis angeläget att få till stånd en så jämn belastning som möjligt. Den nuvarande ordningen med inskrivningsdag varje onsdag har medfört att tillströmningen av ärenden blivit mycket större tisdagar och onsdagar än övriga veckodagar. Om varje arbetsdag utgör inskrivningsdag bör ärendena komma att fördela sig jämnare på veckans dagar än nu.

Ett endagsintervall ger också andra förde— lar. Sålunda elimineras den tidsförlust som med nuvarande system uppstår genom att sökanden kan få vänta bortåt en vecka på nästa inskrivningsdag. Om ärendena kan avgöras, besluten registreras och expedie— ringen regelmässigt ske redan samma dag som ärendena inges, bör det få positiva verkningar inte minst för fastighetskredit- väsendet. Då försvinner också den i flerta— let ärenden nu förekommande fiktionen be- träffande beslutsdag, eftersom ingivnings— dag och beslutsdag normalt kommer att sam- manfalla. Inskrivningsregistret får större ak- tualitet; särskilt värdefullt synes det vara att anteckningar som skall göras i syfte att varsko tredje man om visst förhållande. t. ex. att fastigheten blivit utmätt, kan ske omedelbart. .

En förutsättning för att inskrivningsvä- sendet skall kunna fungera med ett endags- intervall är att det finns möjlighet att utan

dröjsmål handlägga även svåra ärenden. En— ligt vad som utvecklats i 5 .1.4 avses emeller- tid varje inskrivningsmyndighet få tillgång till heltidsarbetande jurister. Genom att juris- terna befrias från handläggningen av rutin- ärenden och kan koncentrera sig på svåra ärenden öppnas möjlighet att handlägga des- sa utan dröjsmål.

Även frågan om behandlingen av ofull- ständiga ärenden bör uppmärksammas i det- ta sammanhang. F. n. är det mycket vanligt att ofullständiga ärenden kompletteras un- der hand. Eftersom handläggningen och ex- pedieringen av övriga ärenden givetvis inte får fördröjas i avbidan på underhandskom- pletteringen, måste denna ske under den tid som åtgår för att handlägga Övriga på in- skrivningsdagen upptagna ärenden. Om un- derhandskomplettering inte hinner göras, fö- rekommer f.n. att ärendet med sökandens medgivande får utgå från inskrivningsdagen för att, om komplettering över huvud taget kan ske, åter tas upp på en senare inskriv- ningsdag, när kompletteringen hunnit verk- ställas. Det nu beskrivna förfarandet kan inte utan vidare tillämpas i ett system med endagsintervall. Utrymmet för underhands- komplettering av ärenden minskar självfal— let, eftersom de på inskrivningsdagen före— kommande ärendena normalt bör handläg- gas samma dag. Iordabalksförslaget öppnar emellertid möjlighet för inskrivningsmyndig— heten att besluta om uppskov i sådana fall då detta är nödvändigt för utredningen. Om ett ärende inte kan omedelbart kompletteras under hand och ingivaren ej heller tar till- baka ärendet, kan alltså uppskovsbeslut meddelas. Ett sådant förfarande innebär inte någon nämnvärt ökad omgång vare sig för sökanden eller för inskrivningsmyndigheten. Så snart den behövliga kompletteringen skett tas ärendet upp på nytt. I prioritetshänseen- de får sökanden tillgodoräkna sig den dag då ansökningen ursprungligen gavs in. En konsekvent användning av uppskovsinstitu- tet för med sig vissa ej oväsentliga fördelar. Sålunda skapar den ökad rättssäkerhet samt främjar ordning och reda vid inskrivnings- myndighetens behandling av ofullständiga ärenden. Inte heller dessa ärenden bör där-

för lägga hinder i vägen för ett endagsin- tervall.

Kommittén föreslår på grund av vad så- lunda anförts att varje arbetsdag skall utgöra en inskrivningsdag. I likhet med vad som nu gäller skall ärende ha kommit inskriv- ningsmyndigheten till handa senast klockan tolv för att kunna upptas samma dag; ären— de som inkommer senare skall hänföras till nästa inskrivningsdag. Om endagsintervall införs måste särskilda regler ges för de fall fastighetsbildning och inskrivning sker sam- ma dag. Lösningen av denna fråga torde dock inte behöva vålla några större svårig- heter.

5 .3.2 Ärenden

Vid handläggningen av inskrivningsärenden bör följande grundprinciper gälla.

a. Två befattningshavare granskar varje ärende. Härigenom tillgodoses säkerhetskra- vet både vid ärendets prövning och vid den manuella behandlingen. Den som först grans- kar ärendet bereder det till avgörande och avger ett beslutsförslag. Den andre granskar också ärendet i dess helhet och fattar beslut.

b. Ärendena fördelas på två typer av ar- betslag. Enkla ärenden, exempelvis ansökan om lagfart på grund av okomplicerat köpe- brev och om inteckning, bereds av inskriv- ningsbiträde och avgörs av inskrivningsassi— stent. Här ersätter assistenten, som inte är jurist, inskrivningsdomaren i gällande sy- stem. Övriga ärenden bereds av assistent och avgörs av inskrivningsdomaren eller annan jurist (se 5.1.4).

c. Utskrift sker så långt det är praktiskt möjligt centralt med utnyttjande av datama- skinens radskrivare.

Utformningen av handläggningsrutiner måste föregås av omfattande praktiska för- sök. I överensstämmelse med angivna grund- principer kan som utgångspunkt tas den me- todik som schematiskt illustreras av skissen i bilaga G. Siffrorna hänvisar till skissen. © Handlingarna får liksom nu ges in an- tingen vid besök hos myndigheten eller med posten. © Ärendena tas emot av den assistent,

som bistår allmänheten med råd och anvis— ningar. Brister av formell natur, som upp- täcks vid en summarisk genomgång av hand- lingarna, påpekas omedelbart — eventuellt per telefon — för att ge sökanden möjlighet att komplettera ärendet under dagen eller om han så önskar ta tillbaka ärendet. Ären- dena förses med inkomststämpel och förde- las mellan de två typerna av arbetslag. © Ärenden som bedöms kunna avgöras av assistent förgranskas av ett biträde som går igenom handlingarna med ledning av en tryckt kontrollista. På listan är uttömmande angivet vilka kontroller som skall göras. Bi— trädet markerar punkt för punkt resultatet av granskningen. © Ärende som biträdet vid förgranskning— en finner i något avseende komplicerat över- lämnas genast till assistenten. © På kontrollistan, som i ett exemplar fogas till varje ärende, anger biträdet till sist sitt förslag till beslut. I vissa, jämförelsevis få fall är det nödvändigt för biträdet att dessförinnan ta del av inskrivningsregistrets innehåll, vilket sker med hjälp av bildskärm. Exempel på ett sådant fall är när tidpunkten för fastighetsförvärv inverkar på beslutet. © Biträdet börjar med att skriva in fas- tighetsbeteckningen på skärmen, varvid på denna automatiskt visas närmast lediga dag- boksnummer, som för hand åsätts handling— arna. Därefter inskrivs aktuella tilläggs- och ändringsdata beträffande fastigheten samt förslaget till beslut ävensom ingivarens nanm och adress. Inmatningen av beslutsför— slaget utlöser datamaskinens kontroll av ärendet. På skärmen anges därvid automa- tiskt om hinder finns mot föreslaget beslut med hänsyn till i fastighetsdatabanken lag- rade uppgifter. I sådana fall korrigerar bi- trädet sitt beslutsförslag på kontrollistan och skärmen, varefter ny maskinkontroll sker. Beslut om stämpelskatt anges med kodmar- kering, varefter beloppet i rutinärende ut- räknas av datamaskinen. Även beställning av gravationsbevis (fastighetskort) görs ge- nom kodmarkering på skärmen. © När maskinkontrollen inte markerar hinder mot föreslaget beslut, sker en förbe- redande registrering dvs. av biträdets besluts-

förslag föranledda tillägg och ändringar i inskrivningsregistret mellanlagras i ett sär- skilt minne. Samtidigt skriver en hos myn- digheten uppställd automatisk skrivmaskin ut ett dagboksblad, som för varje ärende upptar erforderliga uppgifter och beslutsför- slaget. Varje uppgift på dagboksbladet blir härigenom identisk med motsvarande mel- lanlagrad uppgift. Handlingarna jämte dag- boksblad överlämnas till assistenten. Assistenten granskar varje ärende. Först kontrolleras att markeringarna på kon- trollistan överensstämmer med handlingarnas innehåll. Vidare granskas uppgifterna på dagboksbladet mot handlingarna. Eftersom dagboksbladet i sak återger förslaget till till- lägg eller ändring i inskrivningsregistret, behöver assistenten inte regelmässigt använ- da bildskärm vid denna kontroll. Men vid behov är det möjligt att via skärmen omgå- ende ta del av både inskrivningsregistrets innehåll och de ändringsuppgifter som mel— lanlagrats. Det senare är erforderligt, då förslaget till inskrivning inte kan godtas. Assistenten justerar direkt via bildskärmen de mellanlagrade uppgifterna och nytt dag- boksblad framställs. © Efter fullbordad granskning fattar assi- stenten beslut i ärendet. Assistenten signerar dagboksbladet och blir därigenom ansvarig för beslutet.

Ärende, som inte vid © överlämnas till biträde, förgranskas av assistent. Vid genom- gången av handlingarna markeras kontrol— lerna på tryckt lista. Assistenten måste ofta ta del av inskrivningsregistrets innehåll via bildskärmen. Om ärendet är särskilt omfat- tande eller komplicerat kan terminalens automatiska fjärrskrivare göra en utskrift av registerinnehållet för att underlätta den fortsatta beredningen. © Ärenden, vars svårighetsgrad eller art medför att de redan under förgranskningen bör handläggas av jurist, överlämnas genast till inskrivningsdomaren. © ;I återstående ärenden avslutas assi- stentens förgranskning med ett beslutsför- slag, som anges på kontrollistan. © Beträffande ärendena under © ger in— skrivningsdomaren efter sin förgranskning

assistenten direktiv om hur ärendet skall handläggas.

Någon gång resulterar inskrivnings- domarens genomgång i beslut som inte skall registreras i datamaskinen, exempelvis av- visningsbeslut. Sådana ärenden behandlas manuellt i särskild ordning. © Assistenten utför enahanda arbete som biträdet vid ©.

När maskinkontrollen ej anger något hinder, sker mellanlagring och dagboksut- skrift som under © och ärendena överläm- nas till inskrivningsdomaren.

©—. Inskrivningsdomaren granskar ären- dena och fattar beslut på samma sätt som assistenten vid och ©.

Om mer än ett ärende angående en och samma fastighet förekommer på en in— skrivningsdag, anges dylika kollisionsfall automatiskt på bildskärmen vid maskinkon- trollen. Erforderliga åtgärder kan således vidtas innan inskrivningsdagen avslutas.

© När beslut fattats i alla ärenden, hö- rande till en och samma inskrivningsdag, finns samtliga tilläggs- och ändringsdata mellanlagrade. Inskrivningsdomaren avslutar inskrivningsdagen genom att låta överföra de mellanlagrade uppgifterna till inskriv- ningsregistret. Denna uppdatering, som en- dast inskrivningsdomaren är behörig att vid- ta, innebär att besluten blir offentliga. © Inskrivningsdomarens uppdatering ger samtidigt impuls till datamaskinen att om— besörja central snabbutskrift av lagfartsbe- vis, pantbrev, gravationsbevis (fastighets- kort) m.m. Utskrifterna expedieras direkt till ingivarna, varvid möjligheterna till auto- matik tillvaratas vid försändelsernas iord- ningställande, avgiftsbeläggning och av- sändning. Ingivarna löser försändelserna vid postanstalt i förekommande fall mot erläg- gande av stämpelskatt och expeditionsav- gift. © Originalhandlingar och skriftlig utred- ning, som ingivare äger återfå, expedieras från inskrivningsmyndigheten i rekommen- derade försändelser. Handlingarna förses härvid inte med något bevis om meddelat beslut, men genom att de åsatts inkomst- stämpel och dagboksnummer kan samban-

det mellan handlingarna och de av datama- skinen utskrivna bevisen utan svårighet fast— ställas.

© Hos inskrivningsmyndigheten arkive- ras dagboksblad och aktkopior av handling- ar, som legat till grund för beslut i ärende. Dagboksbladen binds årsvis.

Beträffande den centrala expedieringen kan tilläggas att den föreslagna lösningen inte medger att utgående handlingar under- tecknas av den tjänsteman som är ansvarig för beslutet. Om radskrivarprodukten sänds till inskrivningsmyndigheten för underskrift, ökar personalbehovet avsevärt och expedi- tionstiden förlängs. Ansvaret för att data- maskinanläggningen fungerar rätt åvilar an- läggningens driftschef. Anledning saknas dock att låta detta ansvar komma till uttryck genom driftschefens underskrift på hand- lingarna. Tekniska säkerhetsåtgärder i form av särskilt pappersval och speciell utform- ning av utskrifterna bör i stället ge tillräck- lig garanti för äktheten och förhindra miss- bruk. Handlingarnas ordnande, kuvertering och avsändande måste ske under betryggan- de former och handhas av särskild personal inom eller utom inskrivningsväsendet.

Som framgår av redogörelsen för gällande rätt skall olika myndigheter underrättas om vissa lagfartsansökningar. Sådana underrät- telser ävensom skilda statistikuppgifter kan i fortsättningen lämnas genom databankens försorg utan inskrivningsmyndighetens med— verkan.

5.3.3 Aktbildning

Införandet av ADB medför inte några änd— ringar i gällande huvudprinciper för aktbild- ning. Att bevara kopior av handlingar som ligger till grund för ansökan i inskrivnings- ärende är alltjämt nödvändigt; motsvarande gäller även i ärende förebragt utredning. Skälen härtill redovisas i SOU 1930: 29 s. 34 f. Enligt jordabalksförslaget (19: 7 st. 2) skall dessutom vissa kallelser, förelägganden och andra beslut ingå i akten.

Inför det nya systemet bör emellertid va- let av arkiveringsmetod bli föremål för över-

väganden. Redan nuvarande inskrivningsar- kiv är mycket utrymmeskrävande, vilket be- ror på ärendenas mängd och dokumentens format (A 4) samt på de skrymmande fas- tighetsböckerna, De föreslagna större in- skrivningsenheterna kommer, om gällande arkiveringsmetod bibehålls, att fordra bety- dande arkivutrymmen. En övergång från dokumentarkiv till förvaring av lätthanter- liga och utrymmesbesparande fotografiska versioner av akthandlingarna och till även- tyrs också av fastighetsböckerna kommer att medföra ett avsevärt minskat lokalbehov. I det sammanhanget måste bl. a. utrönas om dokumentmaterialet är lämpligt för mikro- fotografering och om tillfredsställande infor- mationssökning kan erbjudas. Under det fortsatta utredningsarbetet bör även beaktas ställningstaganden av dataarkiveringskom— mittén (se 1969 års riksdagsberättelse U 38 s. 306).

5.3.4 Renovationer

Som redan nämnts i 4.3 är avsikten att på maskinell väg säkerhetsarkivera inskriv- ningsregistrets innehåll. Visserligen kan till följd härav en rekonstruktion av aktuth re- gisterinnehåll alltid göras med datamaski— nens hjälp, men dagbok och grundhandling (akt) bör enligt kommitténs mening ändå kopieras och arkiveras utanför inskrivnings- myndighetens lokaler. Inskrivningsregistret innehåller beträffande ej aktuella inskriv— ningar och rörande anteckningar om inne- hav bara hänvisning till dagbok och akt. Många inskrivningar t. ex. av nyttjanderät- ter och servitut måste göras kortfattade; till- gång till grundhandlingarna erfordras alltså för kännedom om rättigheternas närmare in- nehåll. Det bör också finnas möjlighet att kontrollera att beslut i inskrivningsärenden överensstämmer med innehållet i handling- arna. Dessa funktioner är så väsentliga ur rättssäkerhetssynpunkt att det synes moti- verat att trygga tillgången till uppgifterna i dagbok och akter genom en extra arkive- ring av kopior.

Var reservexemplaren, som inte längre bör benämnas med det föråldrade uttrycket

renovationer, skall arkiveras, måste närmare utredas. Hovrätterna, vilka i regel har ont om utrymme, torde i fortsättningen inte be- höva utnyttjas för ändamålet, eftersom granskningsskyldigheten beträffande stäm— pelskatt överförts till kammarkollegiet. Det synes lämpligt att säkerhetsarkiveringen i stället anförtros åt en central arkivmyndig- het. Härigenom ges garantier för en enhet- lig arkivvård samt större möjlighet att till— varata nya utrymmesbesparande arkiverings— metoder exempelvis mikrofotografering. Ef- tersom inskrivningsmyndigheternas arbetsar- kiv efter någon tid överlämnas till landsar- kiven, bör reservexemplaren inte lagras där. Vid en lokal arkivering är det svårt att till- godose rationaliseringssynpunkter och att er- bjuda tillräcklig säkerhet. I sammanhanget bör också beaktas att kammarkollegiet, som har att granska stämpelbeläggningen, måste ha tillgång till dagböcker och i viss utsträck- ning till akter. För ändamålet kan reserv- exemplaren måhända sändas till arkivmyn- digheten över kammarkollegiet.

ADB—systemet gör det möjligt att direkt från datamaskinen lämna uppgifter för in- teckningsstatistiken.

5.3.5 Gravationsbevis m. m.

Övergången till ADB innebär beträffande gravationsbevisen att dessa ersätts av ut- drag ur inskrivningsregistret. Beställning av registerutdrag kan i fortsättningen ske hos närmaste inskrivningsmyndighet oavsett var fastigheten är belägen. Myndigheten vidare- befordrar beställningen medelst sin termi- nalutrustning till datamaskinen tillika med uppgift om beställarens namn och post- adress. Efter det inskrivningsregistret i sin helhet uppdaterats vid dagens slut förfär- digar datamaskinens radskrivare ett regis- terutdrag, som regelmässigt samma dag sänds direkt till beställaren mot postförskott.

Registerutdraget har formen av ett fastig- hetskort, som innefattar både inskrivnings- och fastighetsregistrets data (se bilagorna E och F). För beställaren bör det nämligen vara av värde att utöver inskrivningsdata samtidigt få del av fastighetsregisterdata

såsom beträffande areal, servitutsförmåner, planbestämmelser och taxeringsvärde. Nor- malt synes därför ett fullständigt fastighets- kort böra expedieras. Utskriften kan visser- ligen om så önskas begränsas till att om- fatta endast inskrivningsdata. Skillnaden i framställningskostnad för ett sådant utdrag och för ett fullständigt fastighetskort är emellertid utan betydelse. Uppgift om inne- havare av inteckning tillhandahålls på sär- skild begäran.

Någon motsvarighet till påskriftsbevisen kommer i fortsättningen ej att finnas. På- skrift kan inte göras, eftersom datamaski- nens radskrivare kan matas endast med papper i löpande bana. En påskrift hos inskrivningsmyndighet på äldre bevis skulle med hänsyn till den manuella kontroll och arbetsinsats i övrigt som en sådan påskrift förorsakar, bli dyrare än ett nytt register— utdrag.

Det nya systemet medger inte utfärdande av fastighetskort som är gemensamt för flera fastigheter. Den som behöver de upp— gifter som f.n. ges i äganderättsbevis får i stället begära registerutdrag. Framgår där- av att mark frånskilts fastigheten har ve- derbörande att beställa utdrag beträffande den eller de avskilda fastigheterna, om han önskar uppgifter om dem.

Registerutdragen kommer liksom andra expeditioner från datamaskinanläggningen inte att undertecknas. Framställningsmeto- den får anses garantera att utdragen korrekt återger registerinnehållet. Utskriften och ex- pedieringen berör inte inskrivningsmyndig- heten utan omhänderhas av den personal, som ombesörjer övriga centrala expedie— ringsrutiner.

5.3.6 Förfrågningar

Fastighetsböcker, dagböcker och inskriv- ningsakter utgör allmänna handlingar, som var och en äger ta del av. I praktiken inne- bär denna rätt att allmänheten under expe- ditionstid ges möjlighet att läsa och själv göra avskrift av sådana handlingar hos dom- stolen. Om någon önskar ett officiellt utdrag ur fastighetsboken, får han beställa grava-

tions- eller äganderättsbevis. Domstolen om— besörjer mot avgift även avskrift av akt— handlingar.

Beträffande muntliga upplysningar be- gränsas tjänstemans skyldighet att lämna sådana av ett undantag i det s.k. service- cirkuläret för domstolar (SFS 794/1964). Skyldighet föreligger nämligen inte att upp- lysa om förhållande, som kan upptas i ägan- derätts- eller gravationsbevis (jfr justitieom- budsmannens ämbetsberättelse 1967 s. 140). Undantaget motiveras främst av risken för missförstånd. I praktiken lämnas dock i stor omfattning upplysningar om lagfarter och inteckningar per telefon, särskilt till banker och andra kreditinrätmingar samt till skatte-, kronofogde- och fastighetsbildnings- myndigheter. Vid den i 1.2.4 nämnda under- sökningen framkom att av antalet muntliga förfrågningar om inskrivningsförhållanden hos berörda underrätter under tiden den 6—12 mars 1969 bara 12 % framställdes vid besök på kanslierna medan 88 % gjordes per telefon.

Det nya systemet ändrar inte möjligheten till förfrågningar hos inskrivningsmyndighe- ten beträffande skriftligt material. Upplys— ningar, som rör innehållet i dagbok och ak- ter, kan således lämnas och handlingarna hållas tillgängliga på samma sätt som nu. Uppgifter ur fastighetsdatabanken hämtas däremot på annat sätt. Praktiskt taget ome- delbart efter det att en fastighetsbeteckning matats in från terminalen kan inskrivnings- registrets innehåll beträffande fastigheten visas på bildskärmen. Om uppgifterna om— fattar fler tecken än som samtidigt får rum på skärmen, kan återstående data »blädd- ras» fram med hjälp av tangentbordet. Vid besök hos myndigheten kan allmänheten således snabbt få tillgång till registerinne- hållet genom förmedling av den personal som bistår med råd och anvisningar.

Med tanke på att uppgifter ur fastighets- boken — trots servicecirkulärets undantag -— i tämligen stor omfattning lämnas per tele- fon, kan övervägas om inte inskrivnings— myndigheten bör åläggas att lämna telefon- besked angående registerinnehållet. Risken för missförstånd kan visserligen inte ute-

slutas, men den blir mindre i det nya systemet eftersom inskrivningsregistret bara upptar aktuell information som framträder på bildskärmen i överskådligt skick och som därför bör vara lätt att ge besked om. Dessutom kan i författning fastslås, att frå- geställaren står risken för missförstånd.

En avgiftsfri muntlig upplysningstjänst le- der emellertid kanske till att färre register- utdrag beställs än annars skulle ha varit fal- let. Strikt fiskaliska hänsyn talar därför mot att inskrivningsmyndighet åläggs muntlig upplysningsskyldighet. Till stöd för detta synsätt kan också andragas, att den snabba expedieringen av skriftliga registerutdrag i det föreslagna systemet liksom möjligheten att låta ansluta egna presentationsterminaler gör en kostnadskrävande extra service över- flödig.

Andra omständigheter pekar dock i mot- satt riktning. Offentlighetsprincipen tillgo- doses bäst om upplysningar får lämnas muntligen. Eftersom förslaget till ändring av organisationen medför att allmänheten i många fall får längre väg till inskrivnings- myndigheten, är det fördelaktigt om olä— genheten härav uppvägs genom vidgad upp- lysningstjänst per telefon. Att beställa och lösa skriftliga registerutdrag blir alltjämt nödvändigt när officiellt bestyrkt dokumen— tation krävs. Inkomstbortfallet för statsver- ket behöver därför inte bli stort. Den egent- liga servicekostnaden, som fördelar sig på personal och datamaskin, uppvägs ur sam- hällets synpunkt sannolikt av tidsvinster som dock är svåra att siffermässigt precisera. Härtill kommer att — även om servicecir- kulärets undantagsbestämmelse bibehålls — muntlig information kommer att lämnas även i fortsättningen i överensstämmelse med utbredd praxis. Kommittén föreslår därför att inskrivningsmyndigheterna för- ses med den personal och terminalutrust- ning. som erfordras för att ge allmänheten god service.

6. Övergången till ADB-systemet

6.1. Allmänna riktlinjer

Överförandet av fastighetsboksinnehållet till det föreslagna inskrivningsregistret underlät- tas om däremot svarande fastighetsregister- uppgifter redan finns i databanken; några sådana uppgifter behöver då inte överföras från fastighetsbokens fastighetsspalt. Det är därför lämpligt att systemomläggningen be— träffande fastighetsregistret görs först. Den planeras ske län för län under loppet av 3—5 år med början 1970. Inskrivningskom- mittén föreslår att överföringen från fas- tighetsbok till inskrivningsregister sker läns- vis och görs i så nära anslutning som möj- ligt till fastighetsregistrets omläggning.

Den i 3.3 nämnda fastighetsbetecknings— reformen kommer i huvudsak att genomfö- ras maskinellt allt eftersom fastighetsregist— ret läggs om till ADB. Om överföringen av inskrivningsdata beträffande ett område sker först någon längre tid efter det att fastighe- terna inom området fått nya beteckningar, kan det bli nödvändigt att manuellt införa de nya beteckningarna i fastighetsböckerna. Ett sådant förfarande skulle bli dyrt, sär- skilt med tanke på den begränsade tid som fastighetsböckerna kommer till använd- ning efter fastighetsregistrets systemomlägg- ning. Vinsterna med en maskinell avisering mellan fastighetsregistersidan och inskriv- ningsregistersidan kan tillvaratas i full ut- sträckning först sedan bådas registerinnehåll lagrats i fastighetsdatabanken.

Uppbyggnaden av det nya systemet bör genomföras successivt allt eftersom omlägg- ningsarbetet fortskrider. Omläggningsarbetet för hela länet bör ske vid den domstol, till vilken länets inskrivningsmyndighet, i det följande kallad länsmyndigheten, skall kny— tas, och arbetet börja med de fastigheter som är belägna inom den domstolens områ- de. När omläggningen där är klar, införli- vas nästa domkrets, i vad gäller inskriv- ningsväsendet, med länsmyndighetens verk- samhetsområde; fastighetsböckerna även- som akterna avseende de sist förflutna åren överförs till länsmyndigheten.

Det är i och för sig önskvärt att fastighe— terna inom ett visst område överförs till inskrivningsregistret i ett sammanhang. Överföringsarbetet beträffande de många fastigheter som har okomplicerade inskriv- ningsförhållanden bör emellertid inte få up- pehållas på den grund att beträffande ett få- tal fastigheter överföringen skulle vara för- enad med avsevärda svårigheter. Överfö- ringen av dessa fastigheter bör i stället an- stå i avvaktan på utredning i ett eller annat avseende eller på sanering.

En successiv omläggning medför att det tekniska förfarandet vid inskrivning och in- tervallet mellan inskrivningsdagama under några år inte kommer att vara lika över hela landet. Under det att omläggningen pågår i ett län kommer det också att finnas variationer i handläggningsrutin länets kom- muner emellan. Vidare kommer inskriv-

ningsväsendets organisation att undan för undan förändras, bl. a. genom att inskriv- ningsavdelningar dras in. Trots dessa förhål- landen bör omläggningen kunna genomföras utan inskrivningsförbud eller andra nämn— värda olägenheter för allmänheten.

6.2 Organisation 6.2.1 Central ledning

Det är bl. a. med hänsyn till det nya syste- mets krav på enhetliga rutiner ofrånkom- ligt att ett centralt organ planerar omlägg— ningsarbetet och ser till att det genomförs i avsedd ordning. Betydande fördelar skulle också vinnas om ett och samma organ ledde systemomläggningen beträffande såväl fas- tighetsregister som fastighetsbok. Fastighets- registerreformens genomförande har redan uppdragits åt centralnämnden för fastighets- data. Omläggningen på inskrivningsväsen- dets område kräver emellertid i stor ut- sträckning central medverkan av jurister med aktuell erfarenhet från detta område. Med hänsyn härtill kan övervägas, om ett gemensamt organ bör inrättas för att åstadkomma erforderlig samordning eller om detta syfte bör tillgodoses på annat sätt.

6.2.2 Lokal organisation

Omläggningen leds på det lokala planet av inskrivningsdomaren vid den domstol till vil- ken länsmyndigheten skall knytas. Den för myndigheten avsedda inskrivningsdomar- tjänsten bör därför tillsättas i god tid innan systemomläggningen påbörjas i länet. Till en början begränsas inskrivningsdomarens för- ordnande till att gälla bara den aktuella re- sidensstadsdomstolens område. Hans första uppgift med avseende på omläggningen blir att svara för att beredningen av fastighets- böckernas innehåll (mer härom i nästa av- snitt) fullföljs före överföringsarbetets på- börjande. I god tid innan annan domstols område införlivas med länsmyndigheten bör beredningen av fastighetsböckerna igång— sättas under länsinskrivningsdomarens led-

ning och på hans ansvar. Arbetet utförs vid de nuvarande inskrivningsavdelningarna och av deras egen personal som för ändamå- let förstärks i erforderlig utsträckning. Överföringsarbetet bör i möjligaste mån tidsmässigt koncentreras. Det är därför nöd— vändigt att länsmyndighetens personal får hjälp med överföringen av centralt utbildade omläggningsgrupper, som flyttas från län till län allt eftersom systemomläggningen fortgår. Varje sådan grupp bör bestå av en fiskalskompetent jurist och ett par kvalifi- cerade biträden. Tekniker måste alltid fin- nas att tillgå. Samband med den centrala myndigheten hålls kontinuerligt.

6.3. Förfarande 6.3.1 Förberedande åtgärder

I föregående avsnitt har betonats vikten av att övergången till ADB-systemet sker snabbt och koncentrerat. Oavsett vilken metod som kommer i fråga för överföringen av fastig- hetsboksinnehållet till inskrivningsregistret är det angeläget att fastighetsboksuppläggen är entydiga och lättlästa. I stor utsträckning är detta krav inte uppfyllt f. n. Det är där- för ofrånkomligt att före inmatningen av data systematiskt genomgå alla fastighets— böcker och göra nödvändig beredning av innehållet. För detta arbete bör särskilda föreskrifter och anvisningar utfärdas. Den försöksverksamhet som omnämns i 6.4 har avsett bl. a. att få fram underlag för sådana anvisningar.

Beredningen bör närmast inriktas på att betydelselösa inskrivningar och anteckningar avförs. Rensningen underlättas genom re— dan gällande bestämmelser om förnyelse, Om verkan av fastighets delning och om av- förande av uppenbarligen betydelselösa an- teckningar. Härtill kommer att flera för- fattningar som förutsatte anteckningar i fas— tighetsboken nyligen upphävts. Vidgade möj- ligheter till initiativ från inskrivningsdoma- rens sida bör övervägas.

Inskrivningsdomaren bör, om det är på- kallat ur överföringssynpunkt, söka förmå fastighetsägare och inteckningshavare att

medverka till sanering av gravationsförhål— landena.

Personnummer och registreringsnummer för juridiska personer antecknas i lagfarts— spalten. Numren torde i regel kunna er- hållas från deklarationerna till 1970 års all- männa fastighetstaxering. Vid bristande överensstämmelse mellan lagfarts- och dekla- rationsuppgifter kan det ibland bli fråga om att förelägga ny ägare att söka lagfart.

I en del domkretsar finns enstaka eller serier av fastighetsboksupplägg, som är osig- nerade eller på annat sätt oklara. Uppläggen för gatumark utgör ibland exempel på detta. Sådana problem förekommer också där äldre fastighetsböcker för stad alltjämt bru— kas. Beredningen bör ta sikte på att i gör- ligaste mån klara ut förhållandena så att fastigheterna vid överföringen inte orsakar onödiga störningar i arbetsrytmen.

Ett speciellt problem inför omläggningen utgör fastigheter, som alltjämt förs i äldre fastighetsböcker för landet. Detta är sär- skilt vanligt inom vissa delar av Kopparbergs län. En redogörelse för fastighetsförhållan— dena i denna landsdel lämnas i 6.3.3 som även innehåller vissa synpunkter på bered- ningen och omläggningen till ADB.

En ytterligare åtgärd för att underlätta omläggningen är att tillse att kortast möjliga expeditionstid hålls inför övergången till det nya systemet. En koncentrerad extra arbets- insats kan därför bli nödvändig för att ned- bringa balanserna till ett minimum.

Beredningen måste påbörjas i så god tid att den är helt avslutad när omläggningsar- betet skall inledas. Inskrivningsdomaren kan lämpligen uppdra åt ett erfaret domstols- biträde att systematiskt genomgå fastighets- boken, notera vilka fastigheter som behöver beredas och förslå lämpliga åtgärder. Sam- råd bör ske om införskaffande av utredning, om sakägares medverkan m.m. Även om arbetet i stor utsträckning bör kunna utföras av domstolens ordinarie personal, får man räkna med behov av arbetskraftsförstärk- ning. På juristsidan kan övervägas att erbju— da färdigmeriterade tingsnotarier förlängt förordnande under ett halvår för att biträda med beredningen.

6.3.2. Överföringsmetodik

Flera vägar står öppna vid valet av överfö— ringsmetod. Förfarandet kan emellertid tän- kas tillgå på följande sätt.

Ett biträde med erfarenhet från inskriv- ningsarbete överför till bildskärm en fastig- het i sänder. På skärmen ordnas uppgifterna enligt redigeringsprinciperna för fastighets- kortet. Data i fastighetsspalten samt in- aktuella uppgifter medtas ej. För varje fas- tighet som överförts till skärmen sänds upp- gifterna till datamaskinen där de mellan- lagras.

Vid lämpliga tidpunkter förfärdigar data- maskinens radskrivare en kontrollista, som fullständigt upptar mellanlagrade uppgifter för ett antal fastigheter. Listan sänds med post till inskrivningsmyndigheten.

Inskrivningsdomaren kollationerar med hjälp av ett biträde kontrollistans innehåll mot fastighetsboken. Felaktigheter rättas av biträdet direkt på bildskärmen och inskriv- ningsdomaren gör omedelbart en förnyad kontroll.

Sedan inskrivningsdomaren sålunda för- vissat sig om att de mellanlagrade uppgifter— na överensstämmer med fastighetsboken, låter han överföra dessa uppgifter till in- skrivningsregistret, som i fortsättningen rym- mer den officiella redovisningen för de över- förda fastigheterna. Efter överföringen stryks inskrivningsrummen i fastighetsboken.

Den nu beskrivna metoden för överfö— ring av data till inskrivningsregistret tillåter samtidig inmatning och kontrolläsning vid flera bildskärmar. Omläggningsskedet kan förkortas genom att inskrivningsmyndighe- terna tillfälligt utrustas med fler bildskär- mar och mer personal än som behövs för den löpande driften. Den faktiska överfö- ringstiden behöver då genomsnittligt inte omfatta mer än några månader per nuvaran- de underrätt.

Fastigheter, som av någon anledning inte kan tas med i den samlade överförings— aktionen, får t.v. föras manuellt. Det synes lämpligt att sammanföra tillhörande upplägg i något eller några skruvliggarband.

6.3.3. Kopparbergs län

I Dalarna har jorden sedan länge varit före- mål för en livlig klyvnings- och stycknings- verksamhet. Jorddelningen har — förutom genom lantmäteriförrättningar — i stor ut- sträckning skett genom privata sämjedel- ningar och sämjestyckningar. Vid dödsfall har den fasta egendomen behållits oskiftad eller också, vilket är vanligare, har arving- arna tillskiftats andelar i boets alla fastig- heter och fastighetsdelar. Efter nya arvfall har antalet delägare i bestående dödsbon undan för undan ökat eller ytterligare upp- delning av äganderätten till jorden skett, ofta helt eller delvis fullföljd på marken genom privat jorddelning. Arealöverlåtel- ser utan efterföljande lantmäteriförrättning har också varit ofta förekommande. Dessa åtgärder har framför allt inom nordvästra delen av länet — omfattande Nås och Malungs. Nedansiljans samt Ovansiljans domsagor — orsakat en enorm ägosplitt- ring och ägoblandning samt indirekt lett till en däremot svarande äganderättslig oreda. Ägoinnehaven har kommit att utgöra ett dåligt eller svårbedömbart kreditunderlag, vilket särskilt under senare årtionden verkat hämmande på utvecklingen.

Inom större delen av länet bygger den nuvarande fastighetsredovisningen på sär- skilda storskiften som under 1800-talet genomfördes sockenvis på bekostnad av eller med understöd av staten. Storskiftesbygden omfattar utöver nyssnämnda domsagor hu- vuddelen av Falu domsaga samt Säters jordregistersocken i Hedemora domsaga. Uppdelningen av marken vid storskiftet lades i dessa trakter till grund för den ur- sprungliga fastighetsboksuppläggningen. I övriga delar av länet baserades upplägg-

ningen huvudsakligen på markens uppdel— ning vid laga skifte. Jordregistret redovisar emellertid för hela länet, på samma sätt som inom övriga delar av riket, den legala fastighetsindelningen. På grund av de tidi- gare berörda förhållandena överensstämmer den faktiskt iakttagna äganderättsliga indel- ningen i mycket betydande utsträckning inte med den officiella fastighetsindelningen.

Ur inskrivningssynpunkt är situationen särskilt otillfredsställande i storskiftesbyg— den. I stor omfattning måste de vid skiftet brukade skatte— eller jordtalen fortfarande användas i individualiserande syfte. Fas- tighetsboksuppläggen för de ursprungliga storskifteshemmanen upptar även inskriv- ningar rörande nybildade fastigheter, som härstammar från dessa hemman. Inskrivning av fång till ideella andelar avser i verklig- heten inte sällan till läge och gränser be- stämda områden på marken. Antalet in- skrivningar på ett upplägg är ofta mycket betydande och gör det svåröverskådligt. Härtill kommer att frekvensen av felaktiga beslut och misskrivningar i fastighetsböcker- na från äldre tid är jämförelsevis hög.

Uppläggandet av nya fastighetsböcker är praktiskt taget avslutat i Falu, Hedemora (med undantag av Säters jordregistersocken) och Västerbergslags domsagor. I övriga domsagor inom länet förs alltjämt en stor del av fastighetsbeståndet i gamla lagfarts— och inteckningsböcker för landet. Uppgif- terna i tabellen nedan avser 1968.

När återstående uppläggningsarbete kan slutföras, är svårt att beräkna. Lantmäteri- förrättning utgör ofta enda möjligheten att reda ut förhållandena och få fram speciali- serade registerbeteckningar. Avgörande blir därför i hög grad takten på förrättnings- arbetet. Detta gäller framför allt för för-

Antal registerfastigheter ca Antal fastighetsböcker: Domsaga (därav i gammal fastighetsbok): gamla nya Nås och Malungs 25 600 ( 9 400) 50 104 Nedansiljans 40 500 (19 000) 128 135 Ovansiljans 38 200 (15 000) 65 165 Totalt 104 300 (43 400) 243 404

rättningar enligt lagen om äganderättsut- redning, lagfart och sammanläggning i Vissa fall (ÄUL). Desmtom återstår ännu att av- sluta några laga skiften enligt den s. k. dalalagen. Lagen om erkännande av privat jorddelning som fastighetsbildning (legalise- ringslagen) antas också vinna tillämpning på vissa håll inom länet.

Många fastigheter kommer inte inom överskådlig tid att bli föremål för någon lantmäteriförrättning. Inskrivningsdomaren kan emellertid systematiskt gå igenom upp- läggen för dessa fastigheter och jämföra dem med uppgifterna i jordregistret. I oklara fall kan hållas s. k. jordrannsakan. Förfaringssättet ger begränsade utrednings- möjligheter men leder i regel till att en del fastigheter kan uppläggas i ny bok. Jorda- balksförslagets regler om lagfartssamman- träde ger nya utredningsmöjligheter.

Fastighetsboksarbetet i Nås och Malungs domsaga kan uppskattningsvis beräknas bli avslutat före 1975 och i Siljansdomsagorna tidigast omkring 1980. Denna bedömning, som bl. a. grundar sig på ett av överlant— mätaren, lantbruksdirektören och länsjäg- mästaren i Kopparbergs län avgivet förslag till tidsplan för den mest angelägna för- rättningsverksamheten enligt ÄUL, inverkar på frågan när överföringen av fastighets- boken till inskrivningsregistret kan påbörjas i olika delar av länet. Det torde nämligen inte böra ifrågakomma att tillföra data- maskinen uppgifter direkt ur gamla fastig- hetsböcker för landet. Överföringshastighe— ten skulle bli för låg och risken för fel be- tydande. Men hänsyn härtill måste regel- mässigt uppläggningen i ny bok fortsättas. De allmänna beredningsprinciper som kom- mittén förordar bör härvid tillämpas. Där- utöver är det emellertid önskvärt att jordtal eller skattetal som varit föremål för inskriv- ning skall kunna förvandlas till vanliga kvot- tal. Utan lantrnäteriförrättning torde detta endast vara möjligt under förutsättning att lagfarna jordtal kan avstämmas mot hela jordtalet för ett hemman samt att s.k. hete- rogena andelsfång inte föreligger. Upp- märksamhet bör vidare särskilt ägnas jord- talsfång som kan ha avsett arealförvärv.

Att på sikt belasta inskrivningsregistret med de gamla fastighetsangivelserna är inte till- rådligt. Om det vid den allmänna genom— gången av gamla eller nya böcker finns tec- ken på att lagfart avser sämjedelad mark, bör inskrivningsdomaren underrätta över- lantmätaren som kan ta initiativ till legali- sering eller där ägareförhållandena är ovissa till äganderättsutredning.

På grund av det anförda synes det lämp- ligt att Kopparbergs län vid omläggningen till ADB tas efter övriga län samt att upp- läggningsarbetet intensifieras. ADB bör i princip kunna införas vid mitten av 1970- talet för fastigheter som är belägna inom nuvarande Falu, Hedemora, Västerbergslags samt Nås och Malungs domsagor. Över— föringen till inskrivningsregistret av fastig- heter i Siljansdomsagorna torde däremot få anstå ytterligare några år. Nu gjorda tidsangivelser gäller emellertid endast under förutsättning att fastighetsarbetet på både domstolssidan och lantmäterisidan kan be- drivas med tillräckliga resurser. Företräde synes i detta sammanhang böra ges för de personalförstärkningar som bedöms erfor- derliga i anledning av förrättningsverksam- heten enligt ÄUL.

6.4 F örsöksverksamhet

I kommitténs regi har försöksverksamhet bedrivits i begränsad omfattning. Sålunda har i Södra Roslags domsaga och Uppsala läns norra domsaga fastighetsbokens aktu- ella innehåll beträffande sammanlagt drygt hundra fastigheter i strukturerad form över- förts till maskinläsbart medium. Därvid har använts vanliga skrivmaskiner med ett spe- ciellt typsnitt (B-font). Utskrifterna har gjorts på blanketter anpassade till pcst- bankens optiska läsare, i vilken utskrifterna avlästs; innehållet har återgivits av en rad- skrivare. Vidare har på Karolinska sjuk- huset försök gjorts att överföra fastighets— bokens innehåll till datamaskin med hjälp av bildskärm; i samband därmed har även enkla uppdateringsrutiner provats. Slutligen har i Södertörns domsaga ett antal fastig- hetsböcker genomgåtts i syfte att utröna

förekomsten av betydelselösa anteckningar och de praktiska möjligheterna att åstad- komma den utredning som behÖVS för att de skall kunna avföras.

Innan det egentliga omläggningsarbetet kan börja måste det tänkta systemet testas i detalj under realistiska förhållanden. För- söken bör genomföras på en inskrivningsav- delning i det län där försök beträffande fastighetsregistret äger rum och samordnas därmed.

Genom försöken, som skall avse såväl omläggning som drift, vinns erfarenheter för bl. a. den slutgiltiga utformningen av arbets- rutiner och kontrollfunktioner. Myndighe- ter och andra som har närmare beröring med inskrivningsväsendet bör ges tillfälle att följa försöken och bidra med synpunkter. I anslutning till försöksverksamheten utbildas personal för arbetsuppgifterna inom ADB— systemet.

Medan försöken pågår behandlas inkom- mande ärenden både enligt gällande rätt med manuell införing i fastighetsbok och enligt det nya systemet; bara den manuella införingen ges rättslig verkan.

7.1 Datamaskinanläggningen

Till datamaskinen skall kunna anslutas inte blott terminalerna vid de 24 inskrivnings- myndigheterna utan även de terminaler, som kan komma att erfordras inom fastighets- registreringsväsendet. Dessutom bör möjlig- het finnas för anslutning av presentations- terrninaler hos banker och andra fastighets— kreditinrättningar m. fl. Maskinens kapacitet bör vara tillräcklig för att märkbar väntetid i regel inte skall uppstå vid myndigheternas terminaler.

Maskinanläggningens direktminnen skall kunna inrymma det teckenantal som behövs för lagring av inskrivnings- och fastighets- registrens data. För inskrivningsregistrets del beräknas antalet tecken till netto ca 800 miljoner. Med hänsyn till att utrymme er- fordras för tillväxt under de närmaste åren dels av existerande fastigheters teckenantal dels för data avseende nybildade fastigheter kan motsvarande bruttoantal uppskattas till cirka 1,2 miljarder tecken. Vidare tillkom- mer ca 50 % utrymme för administration av program och registerdata. En fortsatt bety- dande tillväxt av fastighets— och inskriv- ningsregistrens datamängder bör dessutom beaktas vid bestämmande av maskinanlägg- ningens direktminneskapacitet eller möjlig- heterna att successivt utöka denna.

Kraven på datamaskinanläggningens centralenhet är stora, mindre beroende på antalet och kompliciteten hos programmen

Krav på den tekniska utrustningen

för inskrivningsväsendets arbetsrutiner än på den stora informationsmängden i det sam- lade registret.

Anläggningens radskrivare bör under lop- pet av några timmar kunna skriva ut 10 000 expeditioner (lagfartsbevis, pantbrev och fastighetskort m.m.) och tillhörande inbetal- ningskort. Motsvarande radantal kan inte exakt anges förrän en detaljerad blankett- teknisk utformning av expeditionerna ut- förts under det fortsatta utredningsarbetet.

Av maskinens magnetbandaggregat (band- stationer) krävs bl.a., att transaktionsband, innehållande ca en miljon tecken, framställs varje arbetsdag och att direktminnenas hela teckenantal tid efter annan överförs till be- ståndsband.

För säkerställande av driften vid ström- avbrott bör reservkraftaggregat finnas vid anläggningen.

7.2 Terminaler

Terminalerna bör av bl.a. driftsekonomis- ka skäl vara försedda med buffertminnen. Erforderligt antal bildskärmar har bedömts vara 100, varav 15 vid den största inskriv- ningsmyndigheten (Stockholm) och 2 vid den minsta (Visby). I övrigt fördelar sig skärmantalet på så sätt att vid tre myndig— heter bör finnas resp. 8, 7 och 6 skärmar, vid fem myndigheter 4 skärmar och vid fjor- ton myndigheter 3 skärmar. Dessutom till- kommer vid varje terminal två automatiska

skrivmaskiner, nämligen en för dagboken och en för re gisterutskrift.

Det antal tecken, som samtidigt kan visas på en bildskärm, bör vara stort. Härigenom begränsas det mera tidskrävande användan- det av automatisk skrivmaskin, när man vid inskrivningsmyndighet tar del av inskriv- ningsregistrets innehåll. Skrivmaskin torde företrädesvis komma att användas, när upp- gifterna om en fastighet är så många eller vidlyftiga att alla inte ryms samtidigt på skärm och möjligheten att ”bläddra” i re- gistret inte är tillfyllest.

7.3 Teleförbindelserna mellan datamaskin och terminaler

Vid kommunikation mellan datamaskin och terminal får information inte falla bort eller förvanskas. Säkerheten måste vara hundra- procentig. Detta kan uppnås genom kom- bination av självkontrollerande överförings- kod och fast uppkopplade teleförbindelser. Det förutsätts därför att sådana används inom inskrivningsväsendets ADB-system.

Linjer och modemutrustningar kan, i varje fall till en del, utnyttjas av både in- skrivningsväsendets och fastighetsregistre- ringens ADB-system.

8. Kostnader

8.1 Nuvarande kostnader

Efter framställning av inskrivningskommit- tén har tretton domstolar lämnat uppgifter om personalinsatser vid'sina inskrivnings- avdelningar under en månad med normal arbetsbelastning. Vidare har samtliga dom- stolar som handlägger ärenden angående företagsinteckning lämnat uppgifter om ar- betsinsatsen för de ärendena. Med ledning av dessa uppgifter har årskostnaden 1967 för hela inskrivningsväsendet beräknats till ca 21,5 milj. kr. varav ca 5,5 milj. kr. för fram- ställning av gravationsbevis. Därvid har räknats med 50 % omkostnadspålägg på personallönerna. På grund av att arbets- kraftsåtgången per ärende och särskilt per gravationsbevis varierar inom ganska vida gränser bland de uppgiftslämnande domsto- larna, är beräkningen behäftad med viss osäkerhet. Den verkliga totala årskostnaden kan antagas avvika med högst i 2,5 milj. kr. från den beräknade.

8.2 ADB-systemets kostnader

Vissa av de tidsåtgångsuppskattningar, på vilka kostnadsberäkningarna delvis är base- rade. grundar sig på erfarenheter från den begränsade försöksverksamhet, som kom- mittén bedrivit (6.4).

Införande av ADB-systemet medför kost- nader för överföring av fastighetsböckemas aktuella innehåll till ett i maskinminne lag-

rat inskrivningsregister jämte kontroll av överföringens riktighet samt kostnader för programmering, försöksverksamhet och per- sonalutbildning. Dessa kostnader kan kom- ma att uppgå till 12 milj. kr. Även om ADB-systemet och maskinutrustningen på grund av ADB-teknikens snabba utveckling sannolikt förändras efter ganska få år, synes det rimligt att räkna med så lång avskriv- ningstid som 15 år för ifrågavarande kost- nader, enär övergång till ett förfarande med ADB-register av så stor omfattning från ett förfarande utan sådant register är ojämförligt mycket mera arbetskrävande än övergång från ett slags ADB-register till ett annat. De årliga ränte- och amorteringskOSt- naderna blir då ca 1,1 milj. kr. Vid 1,5 milj. ärenden (inkl. registerutdrag) per år motsvarar detta ca 74 öre per ärende.

Kostnaden för den personal, som beräk— nats vara erforderlig vid inskrivningsmyn- digheterna, sedan ADB-systemet införts över hela landet, kan uppskattas till 12,5 milj. kronor per år, inklusive 50 % omkostnads- pålägg på lönen.

Kostnaden för i anspråkstagande i full utsträckning av en central datamaskinan— läggning, uppfyllande de krav, som det före- slagna ADB-systemet ställer, kan antas upp- gå till ca 2000 kr/timme, vartill kommer ca 1 öre/rad vid användning av till anlägg- ningen hörande radskrivare. Med dessa ut- gångspunkter har datamaskinkostnaden upp— skattats till 2,2 milj. kr. per år.

Kostnaden för bildskärmar, automatiska skrivmaskiner och buffertminnen har upp— skattats till 1,7 milj. kr. per år.

Enligt en inom centralnämnden för fas- tighetsdata gjord beräkning uppgår årskost- naden för ett för fastighetsregister- och in- skrivningsmyndigheterna gemensamt fast Uppkopplat telenät jämte modemutrustning till i genomsnitt högst 20 000 kr per termi- nal. För inskrivningsväsendets 24 terminaler blir alltså kostnaden ca 0,5 milj. kr. per år.

Omhändertagande av expeditioner från datamaskinanläggningens radskrivare och iordningställande av desamma för postbe- fordran har beräknats kosta ca 0,3 milj. kr. per år.

Kostnaden för den centrala administra- tionen av ADB-systemet har uppskattats till i runt tal 0,5 milj. kr. per år.

Summan av här redovisade kostnader uppgår till 18,8 milj. kr. per år. Beräkning- arna är behäftade med viss osäkerhet, ef- tersom de är grundade på mycket begrän- sade försök samt på enbart en systemlös- ning och inte på en sådan lösning, komplet- terad med maskinprogram. Jämförelse med nuvarande kostnader visar emellertid, att övergång till ADB inom inskrivningsväsen- det kan förväntas medföra viss kostnadsbe- sparing. Vid jämförelsen bör beaktas att nuvarande kostnader hänför sig till 1967 års arbetsvolym och ADB-systemets kostnader till en 25 % större arbetsvolym. Det bör också beaktas att man under överskådlig tid synes ha anledning att räkna med fortsatt växande arbetsvolym, och att totalkostnaden för det nuvarande systemet torde öka star- kare med arbetsvolymen än vad ADB- systemet gör.

I kostnadsberäkningarna har blankettkost- nader inte medtagits. Trots att påskriftsbevis inte förekommer i ADB-systemet, kan det- tas blankettkostnader förutses bli lägre på grund av att nuvarande kostnader för fas- tighetsböcker, ca 0,2 milj. kr. per år, bort- faller. En annan besparing uppstår genom förbilligande av framställningen av statistik rörande inskrivningsväsendet. Enligt en in- om statistiska centralbyrån gjord beräkning kan man räkna med kostnadsminskningen

0,08 milj. kr. per år. Inte heller berednings- arbetet är medtaget i kostnadsberäkningar- na. Anledning härtill är att en systematisk genomgång av fastighetsböckerna förr eller senare måste göras även om det gamla systemet behålls.

Det ekonomiska värdet av de fördelar som ADB-systemet kan förutses komma att medföra inom fastighetskreditväsendet, fas- tighetsomsättningen och samhällsplanerings- arbetet låter sig inte beräkna.

9 ' Författningsfrågor

Inskrivningskommittén har enligt sina di- rektiv vid utformandet av förslaget till ADB-system för inskrivningsväsendet byggt på de regler som finns i jordabalksförslaget. Detta präglas av en strävan att undvika en detaljmässig reglering i själva balken av frå- gor som inte är av grundläggande betydelse för inskrivningsväsendet. Kommitténs upp- drag avser närmast de tekniska och organi- satoriska sidorna. Ett genomförande av kommitténs förslag redan från nya jorda- balkens ikraftträdande skulle därför inte behöva föranleda annat än smärre ändring- ar i jordabalken. Sakliga ändringar påkallas främst beträffande 19 kap. 2 & (inskriv- ningsmyndighets område) och 5 & (interval- let mellan inskrivningsdagarna); dessutom bör genomgående termerna fastighetsbok och tomträttsbok utbytas mot ”inskrivnings— register”. Eftersom omläggningsarbetet kom- mer att ta flera år i anspråk och bara en liten del därav kan ha utförts vid ingången av 1972, synes det emellertid lämpligast att inte ändra jordabalken förrän reformen i huvudsak genomförts.

Grundreglerna för övergången till ett nytt system och för handläggningen av ärenden enligt detta bör i stället ges i en särskild lag som i vissa avseenden får träda i stället för författningsbestämmelser som reglerar nu- varande fastighetsbokföring. Lagen bör in- nehålla bestämmelser om uppläggandet av inskrivningsregister och bl.a. ge inskriv- ningsdomaren befogenhet att avföra uppen-

barligen betydelselösa inskrivningar. Vidare bör i lagen ges bestämmelser om inskriv- ningsregistrets ajourhållning, inskrivnings- myndighets område, möjlighet att anförtro avgörandet av enklare ärenden åt personal utan juridisk examen och intervallet mellan inskrivningsdagarna. Slutligen bör Kungl. Maj:t ha befogenhet att utfärda de närmare föreskrifter som kan visa sig erforderliga.

10. Sammanfattning

Inskrivningskommittén föreslår att ett ADB- system införs för inskrivningsväsendet. För- slaget innebär att alla inskrivningsdata — tillsammans med fastighetsregisterdata — lag- ras i en för hela landet gemensam fastig- hetsdatabank. De i banken lagrade inskriv- ningsdata utgör inskrivningsregistret.

Inskrivningsregistret innehåller i huvud- sak bara de vid varje tidpunkt aktuella upp- gifterna. Tidigare gällande förhållanden kan dock alltjämt redovisas. I förhållande till nu- varande ordning tillkommer vissa uppgifter medan andra utgår.

Fastighetsböcker skall ej längre föras. De skall inte heller ersättas med någon form av pappersregister. Genom teleansluten termi- nalutrustning — bildskärmar och automatiska skrivmaskiner — står varje inskrivningsmyn- dighet i direkt förbindelse med fastighets- databanken och kan därigenom få omedel- bar tillgång till registerinnehållet.

Handläggning av inskrivningsärende sker hos inskrivningsmyndighet. Varje arbetsdag utgör inskrivningsdag. Av handläggningen föranledda förändringar i inskrivningsregist- ret görs via bildskärm. Beslut i inskrivnings- ärende återges i en dagbok, av vilken också framgår vem som ansvarar för beslutet. Be- visutskrifter och registerutdrag, som ersätter gravationsbevis, framställs genom den centrala datamaskinen och expedieras direkt till beställarna.

Inskrivningsmyndigheterna behåller t.v. sin anknytning till underrättsorganisationen.

Antalet myndigheter begränsas till en i varje län. Inskrivningsmyndighet skall ingå i un- derrätt i residensstad och förestås av en in- skrivningsdomare som i princip skall på hel- tid ägna sig åt inskrivningsväsendet. Av— görandet av enklare ärenden anförtros kva- lificerade tjänstemän utan juridisk examen.

Kraven på service tillgodoses bl.a. genom att vid varje inskrivningsmyndighet en tjäns- teman får till förstahandsuppgift att bistå allmänheten med råd och anvisningar. Möj— lighet öppnas för t.ex. kreditinrättningar och kommuner att ansluta egna terminaler till fastighetsdatabanken och på det sättet få snabb och omedelbar tillgång till uppgifter från hela landet.

Övergången till det nya systemet avses ske länsvis i nära anslutning till fastighets- registrets omläggning. Den beräknas vara i huvudsak genomförd i mitten av 1970-talet.

Årskostnaden 1967 för inskrivningsväsen- dets personal har uppskattats till ca 21,5 milj. kr. Det nya systemet har beräknats kosta ca 18,8 milj. kr. per år. I detta belopp ingår dels personal- och maskinkostnader för drift med en 25 % större arbetsvolym än 1967 dels kostnaderna för systemomlägg- ningen.

En schematisk jämförelse mellan det nu- varande och det föreslagna systemet finns i bilaga H.

Bilaga A Författningsöversikt

Inskrivningsförfatmingar

KF 16 juni 1875 (nr 42 s. 1) ang. lagfart å fång till fast egendom (lagfartsförardningen). KK 25 maj 1945 (nr 224) ang. anteckning i lagfartsprotokoll och fastighetsbok om ändring av fastighetsägares namn m. 111.

K 9 okt. 1964 (nr 599) om yttrande över lagfartsansökan som förklarats vilande. K 5 juni 1953 (nr 479) ang. skyldighet för inskrivningsdomare att lämna vissa underrättelser om sökta lagfarter m.m.

KK 28 maj 1948 (nr 256) ang. skyldighet för inskrivningsdomare att lämna lantbruksnämnden underrättelser om sökta lagfarter.

KF 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) ang. inteckning i fast egendom (inteckningsförordningen). Lag 15 juni 1934 (nr 255) ang. anteckning om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m.m.

Lag 18 okt. 1907 (nr 83) ang. ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten.

Lag 29 maj 1931 (nr 158) om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet.

KK 25 febr. 1921 (nr 65) med vissa bestämmelser att iakttaga vid utfärdande av gravations- bevis rörande fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt samt av äganderättsbevis och bevis om innehav av tomträtt eller vattenfallsrätt (gravationsbeviskungörelsen).

KK 5 juli 1923 (nr 329) ang. skyldigheten för tjänsteman vid hovrätt att utfärda grava- tionsbevis.

Lag 11 okt. 1912 (nr 214) om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om ändring i vissa delar av förordningen d. 16 juni 1875 ang. inteckning i fast egendom.

Lag 28 maj 1968 (nr 278) om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt och servitut.

Lag 3 juni 1932 (nr 170) med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivnings- ärenden (inskrivningslagen).

KK 18 nov. 1932 (nr 522) ang. inskrivningsdomare och inskrivningsdagar. K 18 nov. 1932 (nr 523) ang. dagbok över inskrivningsärenden. KF 16 juni 1875 (nr 42 s. 35) ang. särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

KK 15 maj 1942 (nr 253) om inskrivningsåtgärder med anledning av upplåtelse av vanhävdad jordbruksfastighet jämlikt allmänna förfogandelagen.

KK 14 sept. 1875 (nr 70 s. 1) huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras. KK 18 mars 1887 (nr 12) om införande av lagfarts- och inteckningsböcker vid häradsrätterne i Kopparbergs län.

KK 25 juni 1909 (nr 85 s. 1) om införande i fastighetsbok av beteckning, varunder fastighet upptagits i jordregistret.

KK 12 maj 1917 (nr 285) ang. ändring av vissa bestämmelser i kungörelsen d. 14 sept. 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras.

Lag 3 juni 1932 (nr 169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. K 18 nov. 1932 (nr 519) med närmare föreskrifter huru nya fastighetsböcker för landet skola inrättas och föras.

KK 18 nov. 1932 (nr 521) med vissa bestämmelser ang. kostnaden för sammanträden och besiktningar i samband med uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.

Lag 14 juni 1907 (nr 36 s. 27) om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt.

Lag 5 juni 1953 (nr 422) om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt. KK 25 nov. 1907 (nr 122 s. 1) om tomträttsböckers och vattenfallsrättsböckers inrättande och förande.

KK 20 nov. 1953 (nr 719) om nya tomträttsböcker och vattenfallsrättsböcker.

Andra författningsbestämmelser

Lag 20 juni 1924 (nr 384) om återköpsrätt till fast egendom (6 5). Lag 29 nov. 1968 (nr 688) ang. upphävande av lagen d. 20 juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom.

Jordförvärvslag 14 maj 1965 (nr 290; 12 å). Förköpslag 8 dec. 1967 (nr 868; 7 och 9 55). K. förköpskungörelse 8 dec. 1967 (nr 873). Lag 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag (7 5).

Lag 18 juni 1925 (nr 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom (13 5). Lag 22 dec. 1943 (nr 884) om arrendators förköpsrätt (4, 5 och 10 55). Lag 14 juni 1907 (nr 36 s. 25) om servitut (7 a 5). Lag 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nytt- anderätt upplåtet område (ensittarlagen; 7, 14 och 18 åå).

Vattenlagen (2 kap. 14, 34 och 62 55, 9 kap. 71 och 72 55). Konkurslagen (21, 26 och 198 55). Utsökningslagen (85, 88, 168 och 175 55).

Lag 27 juni 1902 (nr 71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (1 å)-

KF 13 juni 1908 (nr 74) ang. jordregister (24 5 m. fl.). KF 25 april 1913 (nr 45) med särskilda bestämmelser i fråga om jordregister för Kopparbergs län och Hamra kapellag i Los socken av Gävleborgs län.

Lag 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation (23, 42, 50, 58, 60 och 61 55). Lag 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad (3 kap. 7 & och 4 kap. 2 5). KF 12 maj 1917 (nr 281) med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad (33 å och 36 ä 3 st.).

KK 8 sept. 1924 (nr 413) ang. anteckning i lagfartsprotokoll och fastighetsbok om ägo- styckning enligt lagen d. 25 april 1924 om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs län.

Lag 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet (21 kap. 36 och 46 55). Lag 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet (19 och 20 55). Lag 8 april 1927 (nr 79) om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal (5 5).

Lag 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling (10 och 13 55). K. Br till Svea hovrätt 16 mars 1928 (nr 35) ang. viss anteckning i lagfartsbok efter lagfart å ökeskatt, som åsatts vid avvittring jämlikt stadgan d. 30 maj 1873 om avvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

Lag 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län (dalalagen).

Gruvlag 3 juni 1938 (nr 314; 44 å). Lag 18 juli 1942 (nr 658) om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli. Domsagostadga 11 juni 1943 (nr 290; 46 å). Lag 30 juni 1943 (nr 431) om allmänna vägar (24 å). Lag 30 juni 1947 (nr 290) om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom (2 å). Byggnadslag 30 juni 1947 (nr 385; 45, 70, 113, 137 och 146 55). Lag 1 dec. 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m. (11 å). KK 18 april 1952 (nr 169) om förfarandet vid införlivning av mark med häradsallmänning eller allmänningsskog i Norrland eller Dalarna (5 5).

K 5 mars 1954 (nr 86) om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning och fastighetsbildning (2 5).

Allmän förfogandelag 26 maj 1954 (nr 279; 46 å). Lag 9 dec. 1960 (nr 690) om byggnadsminnen (12 och 13 55). Lag 6 juni 1962 (nr 270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastig— heter i vissa fall.

KK 21 dec. 1962 (nr 708) med vissa bestämmelser i anledning av lagen d. 6 juni 1962 om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall.

Stämpelskatteförordning 21 maj 1964 (nr 308). KK 29 okt. 1964 (nr 618) om expeditionsavgift m.m. (expeditionskungörelse). KK 29 okt. 1964 (nr 619) om stämplar samt uppbörd och redovisningar av stämpelmedel m. m. (stämpelkungörelse).

Naturvårdslag 11 dec. 1964 (nr 822; 36 Q). K. Cirk 11 dec. 1964 (nr 794) till nedre justitierevisionen,hovrätterna och underdomstolarna om skyldighet att tillhandagå allmänheten med översändande av handlingar m.m. (service- cirkuläret).

Lag 16 dec. 1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsanläggningar (38 å). KK 16 dec. 1966 (nr 702) ang. tillämpningen av lagen om vissa gemensamhetsanläggningar (5 och 8 55).

Lag 16 dec. 1966 (nr 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensam- hetsanläggningar (2—4 åå).

KK 28 maj 1968 (nr 379) om uppläggande av nytt fastighetsregister m. m. KK 28 maj 1968 (nr 380) med särskilda bestämmelser i fråga om jordregister och fastighets- bok för vissa delar av Kopparbergs län.

Lag 29 nov. 1968 (nr 578) om erkännande av privat jorddelning som fastighetsbildning (legaliseringslag).

Bilaga B Statistiska uppgifter

Tabell 1 . Antalet inskrivningsärenden och gravationsbevis. Översikt 1940—1968.

Definitiva uppgifter Snabbstatistik Ärenden1 ang. " Summa Agande- inteckn. inskrivn. Grav. rätts- Inskrivn. Grav. År lagfart m. rn.2 ärenden bevis bevis ärendena bevis' 1940 82 573 163 385 245 958 120 670 1945 130 994 285 584 416 578 196 611 5 958 1949 107 418 285 201 392 619 183 718 5 315 1950 109 781 307 138 416 919 201 965 4 851 1951 106 909 307 467 414 376 196 418 5 274 1952 100 622 317 228 417 850 189 260 5 286 1953 101 623 317 304 418 927 205 788 4 679 1954 109 536 346 315 455 851 225 247 5 404 1955 104 678 335 864 440 542 216134 6 285 1956 101 593 359 386 460 979 223 377 5 861 1957 109 847 384 131 493 978 242 378 6 284 1958 110 655 404188 514 843 267 917 6 390 1959 117 625 396 836 514 461 276 231 7 018 1960 120 257 376 128 496 385 259 063 6 935 1961 126 386 401 795 528 181 264 591 6 791 1962 131 468 440 490 571 958 288 739 6 455 1963 136 886 479 233 616119 317147 5 897 1964 146 197 511 051 657 248 327 236 6 005 748 371 325 496 1965 146 663 582 030 728 693 360 414 5 314 838 208 360 414 1966 143 032 586 164 729 196 358 678 7 387 846 233 358 112 1967 159 638 684 404 844 042 402 499 7 034 983 113 402 499 1968 1 111 467 460 234

1 S. k. anteckningsärenden (dvs. ärenden ang. tvist, utmåtning, konkurs, expropriation m.m.) ingår ej utom beträffande tomträtt (t. o. m. 1964 alla tomträttsanteckningar, fr. o. m. 1965 endast anteckningar om inskrivning av tilläggs- eller ändringsavtal och anteckningar om tomträtts upp- hörande). ? Inteckning i fast egendom (för fordran, nyttjanderätt, servitut, rätt till avkomst eller annan för- mån, rätt till elektrisk kraft, återköpsrätt), inskrivning av och inteckning i tomträtt och vatten- fallsrätt, inteckning i jordbruksinventarier och förlagsinteckning (t. o. m. 30. 6. 1967), företagsinteck- ning (fr. o. m. 1. 7. 1967) samt inteckning i fartyg, luftfartyg och järnväg. ” Antalet ärenden enligt dagböckerna för lagfartsärenden, för ärenden angående inteckningifast egendom samt för tomträtts- och vattenfallsrättsärenden. Här ingår alltså såväl anteckningsärenden som s.k. utgående ärenden (dvs. ärenden vid vilka i dagboken anmärkts »uppskov», »äter till ingivaren», »utgår», >>kvarligger» e. d.). Inteckning i jordbruksinventarier och förlagsinteckning (t.o.m. 30.6. 1967) samt inteckning i fartyg, luftfartyg och järnväg ingår ej; det gör däremot (fr. o__. m. 1. 7. 1967) ärenden om företagsinteckning. 4 Aganderättsbevis ingår ej.

Inteckningar för fordran

Övriga Andra in- Summa in- År Beviljade Dödade ärenden1 teckningar2 teckningar 1961 156 473 23 610 170 576 20 251 370 910 1962 176 755 25 977 189 484 19 192 411 408 1963 199 426 29 961 197 706 17 672 444 765 1964 205 333 30 231 222 919 19 454 477 937 1965 232 247 56 607 237 218 19 418 545 490 1966 226 741 76 267 229 642 18 654 551 304 1967 255 658 95 031 247 603 22 811 621 103

* Vilandeförklarade fordringsinteckningar, anteckningar om innehav av fordringsinteckning,

relaxation m. m. ” Inteckning för servitut, nyttjanderätt m. m.

Tabell 3. Ärenden ang. lagfart, inskrivning av tomträtt och inteckning 1967 Lagfart

Vilande/avslagna .......... 8 713 Beviljade efter fullföljd ....... 7 599 Övriga beviljade ......... 143 326 Summa 159 638

Inskrivning av tomträtt Inskrivning av tomträtt ...... 5 248

Ant. om upphörande av avtal . . . 18

Ant. om tilläggs- el. ändringsavtal 536 Summa 5 802

Tabell 4. Sökta lagfarter efter fång 1967

Inteckning i Fast egendom

för fordran .......... 598 292 för nyttjanderätt, servitut eller an- nan förmån .......... 22 331 för rätt till elektrisk kraft. . . . 2 för återköpsrätt ........ 478 Summa 621 103 Tomträtt för fordran .......... 28 582 för annat ........... 720 Summa 29 302 Företag (inkl. förlag och jordbruks— inventarier) .......... 24 899 Fartyg, luftfartyg och järnväg 3 298

Därav vilande

Fång Hela antalet eller avslagna

Köp vid frivillig försäljning 108 816 7 557 Köp vid exekutiv försäljning och konkursförsåljning 679 16 Inlösen av område, upplåtet under nyttjanderätt 274 — Byte 1 582 185 Gåva 5 053 301 Arv eller giftorätt 29 869 373 Testamente 1 976 33 Annat fång 3 790 248 Tillsammans 152 039 8 713

I denna tabell ingår inte ärenden som beviljats efter fullföljd. 60 SOU 1969: 9

Bilaga C

Inskrivningsärendenas fördelning på inskrivnings- myndigheter

Länsalternativet (24) Stordomstolsalternativet (74)

Antal ärenden Antal ärenden

Län Kansliort 19672 19682 1975' Kansliort 19672 3 19682 ' 1975' A/B Stockholm 148 000 168 500 201 000 Stockholm1 126 300 143 300 168 000 Norrtälje 14 700 18 200 22 000 Södertälje 7 000 7 000 11 000 C Uppsala 21 600 24 300 28 000 Uppsala 21 600 24 300 28 000 D Nyköping 33 700 35 700 40 000 Nyköping 10 900 12 500 14 000 Eskilstuna 14 400 14 300 16 000 Katrineholm 8 400 8 900 10 000 E Linköping 47 400 51 100 57 000 Linköping 17 900 20 300 22 000 Motala 11 500 12 100 14 000 Norrköping 18 000 18 700 21 000 F Jönköping 36 700 41 300 45 000 Jönköping 14 700 17 500 19 000 Eksjö 11 900 12 900 14 000 Värnamo 10 100 10 900 12 000 G Växjö 26 600 26 700 29 000 Växjö 19 000 19 900 21 000 Ljungby 7 600 6 800 8 000 H Kalmar 32 600 36 900 40 000 Kalmar 18 000 20 700 22 000 Oskarshamn 6 100 6 700 7 000 Västervik 8 500 9 500 11 000 I Visby 9 400 10 000 12 000 Visby 9 400 10 000 12 000 K Karlskrona 22 300 24 600 27 000 Karlskrona 13 000 14 000 15 000 Karlshamn 9 300 10 600 12 000 L Kristianstad 50 400 57 000 66 000 Kristianstad 17 600 22 500 24 000 Hässleholm 9 800 10 700 12 000 Angelholm 14 100 15 300 17 000 M Malmö 87 000 103 900 116 000 Malmö 20 000 25 400 30 000 Eslöv 6 400 8 200 10 000 Hälsingborg 15 600 17 300 20 000 Landskrona 9 900 12 100 14 000 Lund 13 500 15500 18000 Trelleborg 12 100 15 000 17 000 Ystad 18 400 18 900 20 000 N Halmstad 39 600 46 000 51 000 Halmstad 15 700 18 300 20 000 Varberg 11 300 12 900 15 000 SOU 1969: 9 61

Länsalternativet (24) Stordomstolsalternativet (74)

Antal ärenden Antal ärenden

Summa 983 100 1 111 400 1 250000

1 Omfattar även domkretsarna för de underrätter som har kansli i Solna och Huddinge. Län Kansliort 19672 19682 19754 Kansliort 19672 3 19682 3 19754 0 Göteborg 66 900 78 000 85 000 Göteborg 66 900 78 900 85 000 Uddevalla 12 600 13 900 16 000 P Vänersborg 49 000 57 000 64 000 Vänersborg 7 300 9 600 11 000 Alingsås 12 900 14 500 15 000 Borås 18 500 22 300 25 000 Trollhättan 5 700 6 000 7 000 Åmål 8 600 8 900 10 000 R Mariestad 33 600 36 700 41 000 Mariestad 9 800 12 400 14 000 Falköping 8 700 9 100 10 000 Lidköping 8 300 8 700 10 000 Skövde 6 800 6 500 7 000 S Karlstad 37 700 41 400 45 000 Karlstad 11 400 14 300 16 000 Arvika 7 000 6 400 7 000 Kristinehamn 5 700 6 900 8 000 Sunne 9 600 9 500 10 000 T Örebro 32 900 36 100 40 000 Örebro 21 800 24 300 27 000 Karlskoga 5 200 5 200 6 000 Lindesberg 5 900 6 600 7 000 U Västerås 29 300 34 100 38 000 Västerås 20 200 23 300 26 000 Köping 7 100 8 800 10 000 W Falun 37 300 45 700 54 000 Falun 10 600 14 100 16 000 Hedemora 7 200 8 300 10 000 Ludvika 4 300 4 400 5 000 Mora 17 200 20 900 25 000 X Gävle 28 400 33 300 37 000 Gävle 10 200 11 800 13 000 Sandviken 3 100 3 700 4 000 Hudiksvall 9 200 9 900 11 000 Söderhamn 5 900 7 900 9 000 Y Härnösand 33 600 37 300 40 000 Härnösand 6 600 7 800 8 000 Sundsvall 14 500 16 300 18 000 Sollefteå 5 200 5 300 6 000 Örnsköldsvik 7 300 7 900 8 000 Z Östersund 19 700 20 500 23 000 Östersund 19 700 20 500 23 000 AC Umeå 30 600 32 400 35 000 Umeå 15 500 16 200 17 000 Lycksele 5 100 6 200 7 000 Skellefteå 10 000 10 000 11 000 BD Luleå 28 800 32 900 36 000 Luleå 2 400 4 200 5 000 Boden 6 500 8 600 9 000 Gällivare 4 600 4 100 5 000 Kalix 7 700 7 700 8 000 Piteå 7 600 8 300 9 000

Summa 983 100 1 111 400 1 250000

2 Enligt snabbstatistiken. Avser även företagsinteckning. ” Siffrorna har i viss utsträckning justerats med hänsyn till att de föreslagna domkretsarnas grän- ser inte sammanfaller med nuvarande domkretsgränser. ** Siffrorna uppskattade. De avser bara ärenden ang. fast egendom och tomträtt, ej företagsinteck—

ning.

Fastighets-spalt

Lugiarts-spalt

sak-nde. namn, hans unges- n'l- '” Mm Due. dl hat-rt . bilvit m hum-b; hndllngullbakllienhetueh "”m"” "Premium Annah-knullar

utgivningldns ol. nr 1 dagheken el. nr ! dagboken 2. a. 4. fir 1,1”; 9;) 5.

Intecknings-Bpalt

DI!- Dog. u Inteckning

Analt-Inga lnnehlll ball!-hl Etymokollat

Anmlrkulnglr

& farmen/9)

FASTIGHETSKORT DEN 27.10.1972 Kommun * Trek! nr

BaReA . '407384 ,_

FRÅN: ASPA 2:5 I BERGA—ÄBY SOCKEN URSPRUNG: 2z3 FISKART01& SV 24 GUSTAVSHAMN . TAXERINGSVÄRDE: J 150.000

FÖRSAMLING ! AREAL HA ; KOORDINATER RIKS Rae-KARTA q LAND VATTEN TOTALT KM n AM M PKT ANTAL OMRÅDEN: 3 BERGA—ABY 8,4670 v 9,1746 1450050/6410500 B

GÅRDSSKIFTET 2,06 V 2,06 1450050/6410500 B 7E2A24 SKOGSSKTFTET 6,41 v 7,00 1450420/6410520 c 7F2A TROLLTJARN 0, 0,12 1450520/6410740 c 7FaA 4

___-__

12 56 — 7FZB S:2,S:12,ÖRBY s:4,Fs:3 ' 1/8 MANTAL

ÄR MAN DAG AKTHANVISNLNG BEROR OMR HEMMANSKLYVNING DAAC 1905 12 18 72 3696 sr12 LR15 1—3 TISATDELNLNO DAAc 1914 04 19 72 3845 LR 1 F1—2 GRÄNSBESTAMNING_ 1939 03 03 BN 3656 1940 2,P1 FREGL MARKUVERFORING 1972 06 17 4426 LP 1 2

FISKE OMR F1,F2

2:6-8,DEL AV DALBO 2:11

ÄR MÄN DAG ÅTGÄRD AKTHANVISNING ÄG PÅ 2: —10,2:46,UPPHÄVT 1961011 DOM BN 7

.:YGGNAD P 2:9,2:11 1962 11 04 INSKR IR 62/09537 TVATTENSKYDD 1964 06 15 INSKR IR 64/10583 TELELEDN 1929 02 15 INSKR IR 29/00648 VATTENLEDN 1960 03 16 INSKR IR 60/00573 ÖNDALENS VÄGSAMF 1935 07 04 EVL 4898 SP 2

STRANDSKYDD 1969 05 12 tsåNVL 5044 SP 1 1

AVVERKNINGSFÖRBUD 1968 10 181 SKOGJVÄRDSST 2 GRUSTAKTSPLAN 1970 03 11 1eånvL 5158 LP 1 2

Förklaringar till fastighetskortel, inskrivningsregistret (grupperna 20 och 22—25 ). Förfrågningar riktas till inskrivningsmyndigheten [ det [än där fastigheten är belägen. Redovisningen avser förhållandena den dag kortet är daterat.

20 LAGFART ÅR MAN DAG AKT Personnummer. Lagfaren ägares namn och adress. Tid för ansökan betr. Del av fastigheten som omfattas av lagfart. För juridisk person beviljad lagfart. Förvärvets art och datum. Köpeskilling; registreringsnumret i Myndighetens aktnummer. vid köp mellan nära anhöriga inom parentes. hemortskommunen. NAMN: namnbyte.

FORBEHÅLL: förfoganderättsinskränkning.

67/34261: akthänvisning.

23 INTECKNING M M ÅR MÅN DAG AKT I FÖRMÅNSORDN: Rättighets innehåll. Härskande fastig- Tid för ansökan betr. BELOPP: beloppet ändrat.

het vid servitut. Intecknings kapital— beviljad inskrivning. UTBYTE: inteckningen satt i stället för annan

belopp; ränta m. m. tillkommer. Myndighetens aktnummer. inteckning.

INNEHAV: namn och adress uppges på

förfrågan.

NEDSATTNING: förmånsläget ändrat.

RELAXATION: fastighet, 1 Vilken inteckningen

förut gällt, har befriats från ansvar.

71/21536: akthänvisning.

24 ANTECKNINGAR Antecknings innehåll. 59/00749: akthänvisning. INSKRIVN.REG:

_2

m nr . 97384? ,

ÅRMÄHDAG AKT PETTERSSON STEN OLOF 1935 11 05; 00867 1/2 ARV 1935 09 05 :. STORG 12 LOVBODA 1962 01'14 00048 1/2 KUP 1962 01 04 (70.000)

_ ÄRMÄNDAGAKT ' iYTTJ—RATT VATTENLEDN "1960 03 18 00573 _ y' ,. 58 000 1965 09 gg 04235 GALLER I ASPA 2:5-6 1NNEHAR. ,; _ ' ,, _ -, 04233 RELAXATION 66/06483 . 13 000 1963 12 13 18362 GALLER I ASPA 2:5—6 UTBYTE=68.81648 .. . _INNEHAV 68/11649 .. 24.000 1887 12 13 18362 GALLER I ASPA 2:5-6 UTBYTE—aagaae48 rRONOR 95.000 :" :

Q&TIGHET kammen *

iåKORT DEN 27 .10 .1972 BERGA ”.4

__ :u— ,. I. .

hXPR NYTTJ-RATT TELELEDN FULLBORDADW ' * 29/00648 TVATTENSKYDD _ .64/10583

1

___—_____—___—___”.i—ubnå—n—u-n-ä.

PEDOV AREAL FÖR OMR 1 OCH 2 ENL MATEANG ?ÄÄREG_KARTAN

Förklaringar till fastighetskortet, inskrivningsregistret (grupperna 20 och 22—25 ). Förfrågningar riktas till inskrivningsmyndigheten ! det län där fastigheten är belägen. Redovisningen avser förhållandena den dag kortet är daterat.

20 LAGFART ÅR MÄN DAG AKT Personnummer. Lagfaren ägares nanm och adress. Tid för ansökan betr. Del av fastigheten som omfattas av lagfart. För juridisk person beviljad lagfart. Förvärvets art och datum. Köpeskilling; registreringsnumret i Myndighetens aktnummer. vid köp mellan nära anhöriga inom parentes. hemortskommunen. NAMN: namnbyte.

FÖRBEHÅLL: förfoganderättsinskränkning.

67/34261: akthänvisning.

23 INTECKNING M M ÅR MÅN DAG AKT I FÖRMÅNSORDN: Rättighets innehåll. Härskande fastig- Tid för ansökan betr. BELOPP: beloppet ändrat.

het vid servitut. Intecknings kapital- beviljad inskrivning. UTBYTE: inteckningen satt i stället för annan

belopp; ränta m.m. tillkommer. Myndighetens aktnummer. inteckning.

INNEHAV: namn och adress uppges på

förfrågan.

NEDSATTNING: förmånsläget ändrat.

RELAXATION: fastighet, i vilken inteckningen

förut gällt, har befriats från ansvar.

71/21536: akthänvisning.

24 ANTECKNINGAR Antecknings innehåll. 59/00749: akthänvisning. INSKRIVN.REG:

___r— . A

:*Twmv .VARO

FASTIGHETSKORT DEN 27.10.1972

nahnr

45621

— FRÅN: KÄRRA 1:87 I STRÄVALLA SOCKEN

URSPRUNG: 1:13

TAXERINGSVÄRDE: A 51.000

, ANTAL OMRÅDEN: 1

FÖRSAMLING STRÄVALLA

IAND 0,2456

ABEAL HA VATTEN

TOTALT KM M KM M PKT 0,2456 1275050/6305520 B 5B1F

KOORDINATER RIKS EEG-KARTA

AVSTYCKNING BC

ÅR MÄN 1937 03

DAG;

17

AKTHÄNVISNING 73

VÄG PÅ 1:13

BAD PÅ 1:9 .KRAFTLEDN ÅKERBY 5:1 ? KABLAR

BYGGNADSPLAN

ÄR MÄN 1937 03 1939 12 1937 09 1962.07 1936 01

DAG 17 05 15 11

08

ÅTGÄRD AKTHÄNVISNING JDL 75

INSKR IR 39/00985 INSKR IR 37/00351 INSKR IR 62/00956

BLV BN 2/56

LUNDGREN PER EMIL HANTVERKAREG 25 HALMSTAD

ÅR MÄN 1966 05

DAG 18

AKT U 00803 KOP 1965 11 20 57.000

- KRAFTLEDN ÄKERBY 5:1 20.000

26.146 ”

NYTTJ-RATT KABLAR KRONOR 46.146

ÅR MÄN 1937 09 1942 09 1942 09 1962 07

DAG 15 02 02 11 AKT

00351 00401

00402. INNEHAV 42/00403 BELOPP 53/00870 0095

UTMÄTNING 3.280

172/05734

Förklaringar till fastighetskortet, inskrivningsregistret (grupperna 20 och 22—25 ). Förfrågningar

fastigheten är belägen. Redovisningen avser förhållandena den dag kortet är daterat.

riktas till inskrivningsmyndigheten i det län där

20. LAGFART Personnummer. För juridisk person

hemortskommunen.

24 ANTECKNINGAR INSKRIVN.REG:

registreringsnumret i

23 INTECKNING M M 1 FORMÅNSORDN:

Lagfaren ägares namn och adress.

Rättighets innehåll. Härskande fastig- het vid servitut. lntecknings kapital- belopp; ränta m. m. tillkommer.

Antecknings innehåll.

ÅR MÅN DAG AKT Tid för ansökan betr. beviljad lagfart. Myndighetens aktnummer. ÅR MÄN DAG AKT Tid för ansökan betr. beviljad inskrivning. Myndighetens aktnummer.

Del av fastigheten som omfattas av lagfart. Förvärvets art och datum. Köpeskilling;

vid köp mellan nära anhöriga inom parentes. N_AMN: namnbyte.

FORBEHÅLL: förfoganderättsinskränkning. 67/34261: akthänvisning.

BELOPP: beloppet ändrat.

UTBYTE: inteckningen satt i stället för annan inteckning. INNEHAV: namn och adress uppges på. förfrågan.

NEDSATTNING: förmånsläget ändrat. RELAXATION: fastighet, i vilken inteckningen förut gä t, har befriats från ansvar.

7l/21536: akthänvisning. 59/00749: akthänvisning.

1_ S K R I V N I N G 5 M Y N D I G H E T

Assistent

Inskrivniggsdomare

FASTIGHETSDATABANK

Biträde

OE]

Ärenden insända' per post

Ärenden över disk

INKOMMANDE HANDLINGAR

malmar: . HANDLINGAR

vvisningsbeslut mm

_,- fInmatning av data' & Beställning av GB

mm. Msskinkontrqll

Förgranskning med utskrift av kompli— cerade fall ?

.

»Beslutsförslag

. 0 (15?

sv:ra ärenden

. uns-J

Förgranskning Beslut el. direktiv

Inmatning av data Beställning av GB mm. Maakinkontroll.

.b» Awisnings beslut mml

'Mellanlagring,lauto

Mellanlagring, auto—

matisk dagbokföring matisk dagbokföring

&

Öriginsih'sndlingar

©

Bevisntskritter mot_postförskot+

A R X I V E R I N G

Aktkopior Dagboksblad

'J. ©

anskning och motläsnin;

(' Gr

renskning och notläsning

(i, G

Ändring av inskrivning

register— ocb dagbok

innehåll

Kontroll av Kontroll av register— :innehåll

Ändring.av inskrivning och dagbok

[__-

DATABAS INSKRIVNINGSHIDISTER

Fastighets— beteckningar

Inskrivningar

& Lagfarter

Tonträtter

Inteckningar

Servitut mm

Anteckningar

Puma

MELLÄNLAGRING

Dagens inskrivningar Uppgifter om ingivare mm

UTSKRIFT I RADSKRIVARE

Bevis & Lagfartsbevis b Tomträttsbevis c Pantbrev

d Bevis om annan inskrivning

11:

GB (Fastighets- kort)

Inbetalni skort för

1 Stämpelskatt 2 Expeditione— avgift

© Beslut 1 dagbok ]

!© Beslut 1 dagbok?

l-_-'-———| )

Uppdatering av IR '

”"?

Central utskrift

El

Bilaga H System jämförelse

Nuvarande system

ORGANISATION

REGISTRERADE UPPGIFTER Förvaring

Åtkomstmöjlighet

Uppgifter unika för fastighetsbok resp.

137 inskrivningsavdelningar dvs. en vid varje allmän underrätt. Juristerna och i viss utsträckning biträdena har uppgifter också utanför inskrivningsväsendet.

Fastighetsbok. På den inskrivningsavdelning där fastighetsbok för ifrågavarande

fastighet finns.

I fastighetsbok men ej i databank Dag då lagfart första gången

Föreslaget system Avsnitt 24 inskrivningsmyndigheter, 5.1.3 knutna till allmän underrätt i residensstäderna. Personalen har 5.1.4 inte uppgifter utanför inskriv- ningsväsendet.

Inskrivningsregisteri fastighets- 4.3 databank.

På bildskärm hos valfri inskriv- 4.3 nings- eller fastighetsregister- myndighet eller vid presentations- terminal. !_databank men ej i fastighetsbok 5.2 Agares fullständiga namn, person—

fastighetsdatabank söktes. Inteckningshavares namn nummer och motsvarande samt och adress (jfr dock 5.2.4 och adress. Köpeskilling. Fastighets- 5.3.5). Beträffande inteckning: registerdata och taxeringsvärde. ören och ränta. Redigering Hänvisning till huvudupplägg vid Gemensam inteckning registreras 5.2 gemensam inteckning. Omredige- fullständigt på varje berörd fastig- ring av tidigare införda uppgifter het. Informationen omredigeras med hänsyn till ändrat register- vid förändringar, så att den alltid innehåll sker bara om bladet har enbart aktuellt innehåll. In- skrivs om. teckningar upptas i förmånsord- ning med gällande belopp. På särskild begäran ges akthänvisning till inaktuella ärenden. AKTBILDNING Kopior av grundhandlingar Kopior av grundhandlingar be- 5.3.3 " bevaras. varas. Ev. mikrofotografering. HANDLAGGNING Inskrivningsdag Varje onsdag. Varje arbetsdag. 5.3.1 Dagbokföring Manuellt. Maskinellt lokalt. 5.3.2 Beredning Ofta Hera personer. En person. 5.3.2 Beslut Jurist. Jurist eller biträde. 5.1.4 Bevis om inskrivning Manuellt. Maskinellt centralt. 5.3.2 Expediering Från inskrivningsavdelning. Bevisutskrifter från datamaskinen. 5.3.2 Originalhandlingar från inskriv- ningsmyndighet. Expeditionstid 1—4 veckor. 1Ä3 dagar. 5.3.2 Underrättelser till Manuellt. Maskinellt centralt. 5.3.2 andra myndigheter GRAVATIONS- Manuellt. 1—4 veckor. Maskinellt centralt, i form av 5.3.5 BEVIS fastighetskort. 1—2 dagar. RENOVATIONER Till hovrätt. Till central arkivmyndighet. 5.3.4 72 KUNGL. BIBL. SOU 1969. 9 3 0 MAJ 139 ITOOHII .LM

MM.—___.

ordisk udredningsserie (Nu) 1969

Kronologisk förteckning

1. Utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete.

3. Nordforsks miljövårdsutradning.

4. Förslag till utbyggnad av den samnordiska fortbildningen för journalister.

Statens offentliga utredningar 1969

Systematisk förteckning

Justitiodepartemontot

Faktisk brott-tighet blund skolbarn. [1] Bostadsrätt. [4 Utsökn'nmritt IX. [5] Kungömlseonnonasrlng. [7] ADB inom inskrivningsväsendet [9]

Kommunikationsdepartementet

Ny sjöubelstldslaq. [3]

Utbildningsdopartementet Om aemnllivot I Sverige. [2]

Sexualkunskapsn på grundskolans högstadium. [B]

Civildopartementet Offentliga tjinstemåns bisysslor. [6]